1944 års nykterhetskommitté

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952:53 FINANSDEPARTEMENTET

1 9 4 4 ÅRS NYKTERHETSKOMMITTÉ

V

PRINCIPBETÄNKANDE

STOCKHOLM 1952

Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk

1. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Hseggström. 458 s. FL 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 212 s. Fi. 3. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 99 a. C. 4. Nordisk passfribet. Betänkande nr 1. Beckman. 38 s. V. 5. Det yngsta fångvårdsklientelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 B. JO. 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. Hseggström. 173 s. C. 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 95 s. Ju. 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av B. Hastad. Bilaga 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. Ju. 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s. Ju. 10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 152 s. H. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt l&ngtidsprogram 1951— 1955. Beckman. 66 s. Fl. 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. Fi. 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. Kihlström. 447 s. I. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. 135 s. H. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3. Gernandt. 31 resp. 15 s. U. 18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 s. Ju. 19. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. 53 s. S. 20. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K. 21. Räjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. Ju. 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. 219 s. I. 23. Bokutredningen. Kihlström. 310 s. B. 24. Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskriftstryck. 276 s. H. 25. Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. Sydsvenska Dagbladet, Malmö. 186 9. Ju.

förteckning

26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. Appelberg, Uppsala. 135 a. K. 27. Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. Beckman. 542 s. K. 28. Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m, m. Katalog och Tidskriftstryck. 115 s. Ju. 29. Vidgat tillträde till högre studier. Av F. Schmidt. Gernandt. 237 s. E. 30. Rekrytering och utbildning av polispersonal. Gummesson. 310 s. I. 31. Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 78 s. Fi. 32. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Beckman. 131 s. Fi. 33. Den första lärarhögskolan. Hseggström. VIII, 293 8. K. 34. Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. Kihlström. 143 s. S. 35. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. Victor Petterson. 88 s. K. 36. Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. Hseggström. 189 s. Is. 37. Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskommitténs betänkande. 1. Idun. 251 s. Ju. 38. Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande 1. Victor Petterson. 103 s., 20 pl. S. 39. Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. Gernandt. 328 s. S. 40. Militärpsykologi och personaltjänst. Arbetsuppgifter och central organisation. Kihlström. 269 s. Fö. 41. Den jordbruksekonomiska undersökningen. Gummesson. 100 s. Jo. 42. Yrkesvägledningen och skolan. Gernandt. 79 s. E. 43. Nordiskt patentsamarbete. Gernandt. 74, 38* s. H. 44. Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. Kihlström. 180 s. S. 45. Bestämmelser och praxis rörande statens budgot. Kihlström. 224 s. Fi. 46. Betänkande angående psykopatvård m. m. Hseggström. 285 s. I. 47. Kommunal folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 3. Kihlström. 47 s. Ju. 48. Förslag till landstingelag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 4. Kihlström. 117 8. I. 49. Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Del 1. Av K. Åmark. Idun. 679 s. H. 50. Kristidspolltik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Del 2. Av K. Amark. Idun. 574 s. H. 51. Barn och film. Gernandt. 89 s. E. 52. 1944 års nykterhetskommitté. 4. Nykterhetsförhållanden i vissa främmande länder m. m. Appelberg, Uppsala. 216 s. Fi. 53. 1944 års nykterhetskommitté. 5. Principbetänkande. Katalog och Tidskriftstryck. 192 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E = ecklesiastikdepartementet, Jo = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1952:53

FINANSDEPARTEMENTET

1944 ÅRS N Y K T E R H E T S K O M M I T T É

PRINCIPBETÄNKANDE

KATALOG OCH T I D S K R I F T S T R Y C K STOCKHOLM 1953 22197

°tKHCK

Innehållsförteckning Skrivelse till departementschefen Kommitténs direktiv och arbetssätt Förteckning över remisser och skrivelser vilka får anses besvarade genom kommitténs betänkande Avd. I. Samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande åtgärder Kap. 1. Sammanfattning av den hittillsvarande utvecklingen Kap. 2. Redogörelse för aktuella förhållanden Rusdryckshandeln Handeln med maltdrycker Nykterhetsvården m. m Undervisning och upplysning Personalåtgång och kostnader för samhällets nykterhetsfrämjande åtgärder Kap.

3.

Tidigare bedömningar av dH nuvarande åtgärdernas effektivitet Restriktionssystemet 1911 års nykterhetskommitté Rusdryckslagstiftningsrevisionen Reservanterna inom revisionen och nykterhetsfolkets lagstiftningskommitté Nykterhetsvården

7 11 15

19 23 28 29 31 31 33 33 36 39 43

Avd. II. Nykterhetskommitténs bedömning av de nuvarande åtgärderna Kap.

1.

Inledning

44 Kap.

2.

Nykterhetstillståndet i Sverige enligt kommitténs undersökningar

45 Kap.

3.

Sammanfattning av erfarenheterna av olika samhällsingripanden från 8 länder. Jämförelser mellan Sverige och de övriga länderna

50 Kap.

Kap.

4.

Andra orsaker till nykterhetstillståndets förändringar än nykterhetslagstiftningen Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhållanden Nykterhetstillståndets beroende av alkoholpris, inkomst och sysselsättningsgrad Befolkningstäthet och tätortsstorlek som ekonomisk och socialpsykologisk faktor bakom alkoholbruket 5. Den nuvarande nykterhetslagstiftningens — särskilt restriktionssystemets — verkningar Inledning 1. Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige sedan 1913 2. Alkoholkonsumtionens utveckling i övriga högskatteländer .

56 57 "1 65

66 68 72

3. Återblick på restriktionssystemets utveckling 4. Restriktionssystemets betydelse för storleken av de genomsnittliga, individuella rusdrycksinköpen 5. Restriktionssystemets betydelse för ökningen av antalet alkoholkonsumenter 6. Missbrukets utveckling i Sverige sedan 1913 7. Restriktionssystemets betydelse för missbrukets utveckling. . 8. Drag i restriktionssystemets tillämpning av betydelse för dess inflytande på missbrukets utveckling 9. Närmare om utvecklingen av ungdomens alkoholvanor sedan 1913 och om faktorerna bakom denna utveckling 10. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom strängare lagtillämpning 11. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom partiella reformer 12. Nykterhetsvårdens verkningar 13. Grafisk framställning av restriktionssystemets inverkan på konsumtion och missbruk av spritdrycker 14. Sammanfattning av restriktionssystemets verkningar på nykterhetstillståndet

74 76 01 83 85 87 93 95 95 96 99 102

A v d . III. Nykterhetskommitténs förslag Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken Olika vägar att minska alkoholskadorna Allmänna åtgärder av betydelse för nykterhetstillståndet Speciellt nykterhetsfrämjande åtgärder

107 109 111

Alkoholdryckernas art och alkoholhalt Bör en förskjutning av konsumtionen till svagare drycker eftersträvas? Ciderfrågan

Hg U7

Bör konsumtionen av alkoholfria drycker stödjas av samhället? Alkoholstyrkan i de olika dryckerna

121 121

Nykterhetsvården Sluten nykterhetsvård

ö p p e n nykterhetsvård

123 Försäljningsorganisationen Utminuteringen '. .\ Utskänkningen

127 130

Försäljningsrestriktionerna Utminuteringen Utskänkningen

133 137

Beskattningen som nykterhetspolitiskt instrument

Kap.

7.

Tillverkning och försäljning av maltdrycker

145 Kap.

8.

Undervisning, folkupplysning och forskning

147 Kap.

9.

övergången till den nya ordningen

149 Kap. 10.

Administration, kostnadsberäkningar m. m.

Kap. 11.

Administration Kostnadsberäkningar Specialbudget för nykterhetsfrämjande åtgärder

153 154 155

Sammanfattning

157 Reservation

av herr

Utterström

1. Bedömningen av restriktionssystemet Om den s. k. ransoneringssuggestionen Konsumtionens utveckling Suggestion eller spärrverkan Alkoholbrukets utbredning under motbokssystemet Allmänhetens inställning till motbokssystemet Försäljningslagstiftningens syfte och begränsning

162 164 166 168 170 171

2. Förslag r ö r a n d e utminuteringen Förhandsbegränsningen Motboken Systembolagen och deras uppgifter

173 175 176

3. Förslag r ö r a n d e utskänkningen

177 Kvantitetsbegränsning Mattvång Utskänkningstillstånd Vinstkvantitetsfrågan Drickspenningssystemet

178 179 179 179 180

4. övriga frågor Alkoholhalten hos spritdrycker Kostnadsberäkningen Särskilt

yttrande

Tab.

I.

av experten,

regeringsrådet

181 183 Klackenberg

184 Tabellbilaga

Tab.

II.

Tab. III.

Utvecklingen av spritkonsumtion och vissa alkoholskador i Sverige åren 1911—1951

187 Konsumtionen av spritdrycker per invånare i riket och de olika länen åren 1913, 1924 och 1949

188 Medelinköp av spritdrycker per motbok i riket och de olika länen åren 1924, 1931, 1934, 1939, 1940 och 1949

. IV. Tab.

V.

Tab. VI.

Antalet motböcker i procent av folkmängden i riket och de olika länen åren 1916, 1924 och 1949 190 Fylleriförseelser per 1 000 invånare i riket och de olika länen åren 1913, 1924 och 1949 191 Brott mot strafflagen 14 kap. 13 § (misshandelsbrott med ringa eller ingen skada) i riket och de olika länen åren 1913, 1924 och 1949

192 Tabeller i texten Tab. 1.

Tab. 2.

Beräknat antal vid årsskiftet 1945/46 levande personer, som hade hos systembolag eller nykterhetsnämnd registrerade nykterhetsanmärkningar åren 1936—1945

46 Uppskattningsvis gjord beräkning av den vuxna procentuella fördelning på alkoholvanegrupper

befolkningens

Tab. 3 a. Konsumtionen av alkoholdrycker i åtta länder, liter/ inv. under vissa perioder 1896—1949

52 Tab. 3 b. Konsumtionen av alkoholdrycker i åtta länder, under vissa perioder 1909—1949. Index (1909/14 = 100)

53 Tab. 4.

Försäljningen per 100 000 inv. i åtta länder 1948

55 Tab. 5.

Fylleriförseelser per 1 000 inv. i åtta länder under vissa perioder 1911—1949. Index (1911/13 = 100)

56 Förhållandet mellan fylleri 1913—1923

86 Tab. 6. Tab. 7. Tab. 8.

Tab. 9.

och totalkonsumtion

under

tiden

Antal fylleriförseelser, begångna åren 1933—1950 av män, födda år 1896, resp. av vissa män, som 1936 intogs på alkoholistanstalt

98 Förändringar i spritdryckskonsumtion och fylleri vid övergång från förbud till fri försäljning i Norge, Finland och Förenta Staterna

150 Förändringar i spritdryckskonsumtion och fylleri i Norge från tiden före det senaste kriget till år 1950

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Finansdepartementet

Den 17 november 1944 utsåg efter Kungl. Maj :ts bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande personer att såsom sakkunniga verkställa utredning rörande nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning: professorn, medicine doktorn Sven Ingvar, tillika ordförande, dåvarande systembolagsdirektören, ledamoten av andra (numera första) kammaren John Bergvall, aktuarien, numera ledamoten av första kammaren, filosofie doktorn Erik Englund, rektorn, filosofie doktorn Jalmar Furuskog, dåvarande chefredaktören, ledamoten av andra kammaren Erik Hagberg, fru Karin Larsson, Kälkebo, distriktsföreståndaren, ledamoten av andra kammaren Johan Nilsson, redaktören, ledamoten av andra k a m m a r e n Adolv Olsson, lantbrukaren, ledamoten av andra kammaren Johannes Onsjö, rektorn, dåvarande ledamoten av andra kammaren, filosofie doktorn Ivar Sefve, redaktören Valborg Svensson, chefredaktören, ledamoten av första kammaren Harald Åkerberg och kassörskan, ledamoten av andra kammaren Märta Öberg. De sakkunniga antog benämningen 19U års nykterhetskommiilé. Under utredningens gång har följande förändringar i kommitténs sammansättning ägt r u m . Herr Nilsson avled den 3 november 1946. Herr Ingvar avgick på grund av sjukdom från ordförandeskapet den 21 november 1946 men kvarstod som ledamot till sin död den 21 april 1947. Den 21 november 1946 förordnades dåvarande statsrådet Gunnar Danielson till ordförande i kommittén och agronomen, ledamoten av andra kammaren Waldemar Svensson till ledamot. Herr Åkerberg avled den 30 augusti 1950. Sedan herr Bergvall utsetts till borgarråd i Stockholm erhöll h a n begärd befrielse från kommittéuppdraget den 21 december 1950. Samma dag förordnades systembolagsdirektören Gösta Utterström till ledamot av kommittén. Herr Furuskog avled den 11 m a r s 1951. Den 8 januari 1945 förordnades dåvarande byråchefen i finansdepartementet, numera regeringsrådet Henrik Klackenberg att deltaga i överläggningarna inom kommittén samt att i övrigt biträda kommittén såsom expert i den omfattning departementschefen bestämde. Till kommitténs sekreterare förordnades den 12 mars 1945 numera biträdande läraren vid Lunds universitet, filosofie licentiaten Åke Elmer. Till att biträda inom sekretariatet förordnades den 30 januari 1945 aktuarien i 7

socialstyrelsen, numera försäkringsdirektören Gunnar Nelker och den 13 oktober 1947 assessorn i kammarrätten Karl Wilhelm Ström. Under kortare perioder har numera aktuarien i socialstyrelsen Karl-Erik Friberg, dåvarande tjänstemannen hos AB Stockholmssystemet fru Marja Björk och assistenten vid Uppsala universitets statistiska institution Rolf Frankenberg tjänstgjort inom sekretariatet. Fröken Anna-Britta Högländer har varit kommitténs skriv- och räknebiträde. Hon har även biträtt med de i betänkandet ingående diagrammen. Att som experter för särskilda frågor biträda kommittén har förordnats dåvarande överdirektören i kontrollstyrelsen Sven Almgren, professorn Gunnar Dahlberg, avdelningschefen hos AB Stockholmssystemet Emil Eklund, dåvarande byråchefen i finansdepartementet Henning Nitelius, professorn Torgny Segerstedt, professorn Torsten Sjögren och byråinspektören i socialstyrelsen, ledamoten av andra kammaren Daniel Wiklund. Docenten Leonard Goldberg har på uppdrag av kommittén verkställt en omfattande fysiologisk undersökning. Överläggningar h a r vidare ägt r u m med ett stort antal myndigheter och experter på olika områden. Bland dessa må nämnas förste aktuarien i kontrollstyrelsen John Gollett, professorn Harald Cramer, förste byråinspektören i kontrollstyrelsen Karl Gunnar Erbacke, byrådirektören i statens organisationsnämnd Nils Godenius, undervisningsrådet Ragnar Lund, docenten Sten Malmquist och direktören i Centralförbundet för nykterhetsundervisning Nils Sundberg. Vidare har kommittén trätt i förbindelse med andra utredningsorgan för att dryfta spörsmål av gemensamt intresse, överläggningar under hand eller vid sammanträden har sålunda skett med kommittén för förberedande av 1945 års folkräkning, ungdomsvårdskommittén, 1945 års universitetsberedning, 1946 års alkoholistvårdsutredning, 1946 års skolkommissions lärareutbildnings- och kursplanedelegationer, 1948 års läkarutbildningskommitté, 1948 års länsstyrelseutredning och 1949 års sakkunniga för översyn av ordningsstadgan för rikets städer m. m. Ett visst samarbete har ägt rum med motsvarande utredningskommittéer i de nordiska grannländerna, dels genom utbyte av material och informationer, dels genom personliga sammanträffanden. Nordiska konferenser med deltagande från alla fyra länderna har hållits i Stockholm 1947, i Oslo 1948, i Helsingfors 1949 och i Köpenhamn 1950. Vissa frågor har förberetts av särskilda delegationer. Ett arbetsutskott, bestående av ordföranden samt herrar Bergvall, Englund, Furuskog, Hagberg och Olsson, har förberett vissa ärenden, framför allt planläggningen av de särskilda undersökningarna. De statistiska undersökningarna planerades i samråd med herrar Cramér och Dahlberg. Herr Segerstedt företog för kommitténs räkning en stickprovsmässig opinionsundersökning. En delegation, bestående av ordföranden samt herrar Englund, Onsjö, Almgren, Eklund, Nitelius och Wiklund, har sysslat med de organisatoriska och tekniska pro8

blemen i fråga om utminuteringskontroll m. m. Denna delegation har biträtts av herrar Godenius och Erbacke. En annan delegation, bestående av herrar Furuskog, Sefve och Sjögren, har förberett kommitténs betänkande om undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Härvid har bl. a. herrar Lund och Sundberg biträtt. Kommittén har avgivit följande utlåtanden: den 15 mars 1945 till riksdagens andra kammares första tillfälliga utskott över motionen nr 450 angående upphävande av viss föreskrift om järnvägens fungerande som inlämningsställe för motböcker m. m.; den 29 november 1945 över ungdomsvårdskommitténs betänkande III, Ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945:22); den 18 september 1947 över ett förslag till åtgärder mot rattfylleri, avgivet av en av 1944 års trafikförfattningssakkunniga och 1945 års trafiksäkerhetskommitté gemensamt tillsatt delegation; den 10 november 1948 över 1946 års alkoholistvårdsutrednings betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23) samt den 21 april 1949 över en framställning från Sveriges hotell- och restarantförbund angående vinstbegränsningen för rusdrycksutskänkningen m. m. Nykterhetskommittén har tidigare överlämnat redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar (SOU 1951: 43 och 44) samt ett delbetänkande angående undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område (SOU 1952: 12). Efter slutfört uppdrag får kommittén härmed överlämna sitt betänkande med förslag till riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken i vårt land. I enlighet med sina direktiv har kommittén icke blott verkställt en omprövning av det nu gällande restriktionssystemet för rusdrycksförsäljning utan också sökt att mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhetsvårdande åtgärder. Kommittén har sålunda utarbetat förslag till nya förordningar angående försäljning av rusdrycker och öl samt till ändringar i gällande förordningar om tillverkning av maltdrycker och om försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Vidare har kommittén utarbetat förslag till en förbättrad nykterhetsvård. I det tidigare avlämnade delbetänkandet har kommittén framlagt förslag till effektiviserad undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Då det av praktiska skäl blivit nödvändigt att dela upp betänkandet i flera volymer, har kommittén för att k u n n a ge en överskådlig framställning av sin syn på de olika åtgärderna funnit det lämpligt att utforma en del av sitt nu framlagda betänkande som ett principbetänkande. I detta redovisas motiven för kommitténs principiella ställningstagande till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en översiktlig redogörelse för de olika förslagens innehåll. Såsom sekreterare vid utformningen av principbetänkandet har fungerat fil. lic. Åke Elmer. Förslaget till ny förordning rörande rusdrycksförsäljning och motiveringen för de olika detalj förslagen på detta område har sammanförts med förslagen till upprustning av nykterhetsvården till en volym. Dessa frågor 9

hänger nämligen nära samman, då de nuvarande försäljningsorganen även har vissa nykterhetsvårdande uppgifter. I en annan volym redovisas kommitténs förslag rörande tillverkning och försäljning av maltdrycker. Slutligen har i en särskild volym sammanförts vissa uppgifter rörande nykterhetslagstiftning och nykterhetsförhållanden i vissa främmande länder. Dessa har bearbetats av herr Englund som gjort en jämförande analys av de mera framträdande faktorerna bakom förändringarna i nykterhetstillståndet i Sverige och de övriga studerade länderna. Inklusive de redan offentliggjorda publikationerna får en förteckning över de olika delarna av kommitténs betänkande sålunda följande utseende. I. Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan (SOU 1951:43). II. Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt (SOU 1951:44). III. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område (SOU 1952: 12). IV. Nykterhetsförhållanden i vissa främmande länder m. m. (SOU 1952:52). V. Principbetänkande (SOU 1952:53, denna volym). VI. Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952:54). VII. Tillverkning och försäljning av maltdrycker (SOU 1952: 55). Av ovanstående volymer ansluter sig den sjätte (om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård) nära till detta principbetänkande och förutsätter kunskap om dettas innehåll. Principbetänkandet bygger i sin ordning till viss del på de analyser som redovisas i del IV. I fråga om volym VII har kommittén eftersträvat att den i huvudsak skall kunna läsas separat. Kommittén har inte närmare berört frågan om den slutna alkoholistvården, som ingående behandlats av 1946 års alkoholistvårdsutredning (SOU 1948: 23), och har inte tagit upp frågan om trafiknykterheten, som är föremål för särskild utredning. Reservationer är fogade dels till principbetänkandet dels till volymerna om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård samt om tillverkning och försäljning av maltdrycker. Särskilda yttranden har avgivits av herr Klackenberg. Stockholm den 17 oktober 1952. G. Erik Englund Karin Larsson J. Onsjö Valborg Svensson G. Utterström /Åke Elmer 10

Danielson Erik Hagberg Adolv Olsson Ivar Sefve Wald. Svensson Märta Öberg Gunnar Nelker Karl Wilhelm

Ström

KOMMITTÉNS D I R E K T I V OCH ARBETSSÄTT

Vid 1943 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motioner (I: 123 och II: 177), i vilka yrkades dels en utredning av orsakerna till det under krigsåren försämrade nykterhetstillståndet, dels en allmän översyn av den svenska nykterhetslagstiftningen. Medan motionerna låg hos bevillningsutskottet, tillsatte emellertid finansministern en sakkunnigutredning (den s. k. snabbutredningen), vilken skulle utreda den förstnämnda frågan. 1 Med hänvisning härtill avstyrkte bevillningsutskottet (betänkande nr 40) motionerna. Utskottet uttalade visserligen sin anslutning till motionernas syfte men ansåg att snabbutredningens resultat borde avvaktas innan en ny utredning igångsattes. Vidare ville utskottet avråda från att under dåvarande onormala förhållanden företaga en planläggning av nykterhetspolitiken på längre sikt. I en reservation, undertecknad av 9 av utskottets 20 ledamöter, yrkades emellertid bifall till motionerna. Reservanterna framhöll att den ifrågasatta utredningen skulle medföra ett så tidsödande arbete, att den kunde beräknas bli slutförd först u n d e r mera normala förhållanden. Den skulle nämligen bl. a. kräva omfattande och tidsödande sociologiska undersökningar för att skaffa material till att bedöma verkningarna av den förda nykterhetspolitiken och till att överväga de nya riktlinjer

1 Ledamöter av denna utredning var generaldirektören T. P. J. Petersson, ordförande, professorn G. Dahlberg samt dåvarande byråchefen i finansdepartementet O. H. Klackenberg, tillika sekreterare. Betänkandet avgavs den 29 januari 1944 (SOU 1944: 3).

för denna politik som kunde finnas vara av behovet påkallade. Beträffande själva problemläget anfördes i reservationen följande. De senare årens utveckling i nykterhetshänseende torde otvetydigt giva vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill kunna vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten skulle kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och på förhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden mest lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid valet av system för vår nykterhetspolitik. Å andra sidan är tänkbart, att de nuvarande missförhållandena i nykterhetshänseende ej bero på att det tillämpade restriktionssystemet till sina huvudgrunder är otillfredsställande utan äro föranledda av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda avseenden. Reservanternas linje segrade i kamr a r n a . I debattinlägg underströks att utredningen inte finge grundas på krigstidens onormala förhållanden. Bevillningsutskottets ordförande, h e r r Bärg, påpekade sålunda att den tidigare utredningen tagit sex år i anspråk och att det vore underligt, om inte den tid som nu skulle krävas komme att omfatta både en kort tid av onormala förhållanden och en mycket lång tid av, som h a n hoppades, bättre förhållanden. H e r r Ohlin framhöll att det material som utredningen skulle arbeta med måste sökas från en mycket lång period av år. Det skulle omfatta en tid av fred, en tid av krig, en tid av högkonjunktur och en tid av lågkonjunktur, en period av låga 11

priser och en period av höga priser, alltså ett material så mångsidigt och skiftande, att man sällan hade något liknande vid sociologiska undersökningar. Även h e r r a r Bergvall och Adolv Olsson betonade att utredningen hade att tillgodogöra sig erfarenheterna både från tiden före kriget och tiden efter kriget. I skrivelse den 28 juni 1943 (nr 455) anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en förutsättningslös och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. Den av riksdagen begärda utredningen tillsattes den 17 november 1944. Dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anförde till statsrådsprotokollet, efter att ha redogjort för riksdagsbehandlingen av ärendet, bl. a. följande. Den av riksdagen begärda utredningen rörande planläggningen av vår nykterhetspolitik på längre sikt synes nu böra igångsättas. Utredningen torde lämpligen böra verkställas genom särskilda sakkunniga inom finansdepartementet till ett antal av högst fjorton. Jag delar uppfattningen att utredningen bör vara allsidig och förutsättningslös. Utredningens arbete synes mig icke böra bindas av några på förhand givna närmare anvisningar. En tillräcklig allmän vägledning torde det ovan anförda, av riksdagen godkända uttalandet få anses innefatta. De sakkunniga böra sålunda verkställa en omprövning av de grundläggande principerna för vår nykterhetspolitik med utgångspunkt från en ingående undersökning rörande verkningarna i olika avseenden av det hos oss i ett kvarts sekel prövade systemet med individuell kontroll. Med stöd av erfarenheterna från vårt eget land och andra länder med likartad social struktur böra de sakkunniga söka komma fram till en grundad uppfattning om värdet av detta system såsom medel att främja folknykterheten och att begränsa alkoholkonsumtionens skador i jämförelse med värdet hos andra, här eller annorstädes tillämpade metoder. Med ledning av sålunda vunna resultat böra de sakkunniga utarbeta och framlägga för12

slag till riktlinjer för ordnandet av spritdrycksförsäljningen i vårt land. Ehuru riksdagen, såsom det förut anförda ger vid handen, vid sitt ställningstagande till utredningskravet i huvudsak haft intresset inriktat på reglerna för utminutering av spritdrycker, böra de sakkunniga, i den mån de så finna påkallat, ägna uppmärksamhet åt och föreslå reformer även beträffande andra slag av försäljning av alkoholhaltiga drycker. De böra äga att i ett sammanhang upptaga till bedömning hela den svenska nykterhetslagstiftningen och mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhetsvårdande åtgärder. Denna vidsträckta karaktär hos utredningsuppdraget, vars slutförande, såsom vid riksdagsbehandlingen antyddes, kan bli relativt tidsödande, bör givetvis icke innefatta något hinder för statsmakterna att genomföra smärre och av aktuella förhållanden påkallade förbättringar inom nykterhetslagstiftningen utan att avvakta resultatet av utredningen. Utredningen antog namnet 1944 års nykterhetskommitté. De första sammanträdena hölls i början av 1945 och den 1 juli detta år organiserades kommitténs kansli. När kommittén började sitt arbete, hade den att i första hand planera de undersökningar, som den var direkt ålagd att göra. En redogörelse för dessa kan lämpligast ske i anslutning till vissa frågeställningar, som aktualiserades i kommittén. Den första fråga, som anmälde sig, gällde alkoholvanornas omfattning och utbredning i olika befolkningsgrupper. Kommittén anordnade i egen regi två specialundersökningar. Den ena av dessa avser ungdomens alkoholvanor, h u r och när dessa bildas, variationer i olika miljöer etc. och utfördes genom intervjuer med ca 8 000 representativt utvalda ungdomar över hela landet. En sådan intervjuundersökning hade ifrågasatts redan av ungdomsvårdskommittén, som dock ansåg att nykterhetskommittén vore ett lämpligare forum för en dylik större specialundersökning. Den

a n d r a alkoholvaneundersökningen utgör en noggrann kartläggning av de vuxnas alkoholvanor såvitt dessa framgår av de hos systembolagen samlade uppgifterna. Vid bedömandet av frågan, vilken omfattning kommitténs olika undersökningar borde få med hänsyn till kravet på statistisk tillförlitlighet, samr å d d e kommittén med professorerna H. Cramér och G. Dahlberg. Efter detta samråd ansåg man sig inte kunna arbeta med m i n d r e urval än ca 2 % av befolkningen. Urvalet gjordes ur materialet till 1945 års folkräkning. En kompletter a n d e intervjuundersökning har på kommitténs uppdrag verkställts av Svenska Gallupinstitutet AB. En andra fråga av väsentlig vikt, som uppställde sig för kommittén och som dittills varit endast bristfälligt belyst, gäller omfattningen och utbredningen av alkoholmissbruket. Kommittén h a r vid besvarandet av denna fråga använt sig av det material som finns hos systembolag och nykterhetsnämnder. Vidare h a r för att belysa alkoholmissbrukets sociala betydelse infordrats uppgifter från socialregistren och fångvårdsstyrelsens straffregister, varjämte vissa i folkräkningen ingående uppgifter kunnat användas. Dessutom h a r företagits en särskild undersökning av ungdomsfylleriet, byggd på av nykterhetsn ä m n d e r n a verkställda intervjuer med ungdomsfyllerister. En tredje fråga h a r gällt restriktionssystemets funktion och verkningar i olika avseenden. En undersökning har genomförts med användande av detaljerade systembolagsuppgifter för samma urval som tidigare omnämnts. För att kunna bedöma restriktionssystemets verkningar har kommittén funnit det erforderligt med en internationell jämförelse och har därför i enlighet med direktiven genom utrikesdepartementets förmedling inhämtat uppgifter r ö r a n d e

utvecklingen av nykterhetstillståndet i vissa främmande länder och erfarenheterna där av samhälleliga ingripanden av olika slag. En fjärde fråga, som kommittén ville ha besvarad, har gällt alkoholverkan av maltdrycker av olika styrka, detta som utgångspunkt för diskussionen om maltdryckslagstiftningen. En undersökning av ifrågavarande problem h a r utförts av docenten Goldberg vid Karolinska institutet. Dessa stora undersökningar krävde självfallet ganska omfattande förberedelser. Det visade sig härvid, att en avsevärd kostnadsbesparing och samtidigt en betydande ökning av uppgiftsmaterialets säkerhet och fullständighet skulle kunna erhållas, om de statistiska undersökningarna kring alkoholfrågan direkt anknöts till folkräkningen. Uppgifterna till denna var emellertid icke tillgängliga för kommittén förrän på våren 1947, då undersökningarna, sedan riksdagen prövat undersökningsplanen och beviljat medel, igångsattes. Det hade för övrigt knappast varit möjligt att tillgodose kravet på »normala» förhållanden, om undersökningarna påbörjats tidigare, då den officiella statistiken för efterkrigstiden givetvis inte kunde bli tillgänglig förrän under 1940-talets sista år. Särskilt gäller detta uppgifterna från främmande länder. De större undersökningarnas resultat redovisas i särskilda volymer, av vilka »Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan» (nr I) och »Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt» (nr II) redan publicerats. En volym med redogörelse för de internationella jämförelserna och de därpå byggda analyserna av orsakssammanhangen (nr IV) publiceras samtidigt med detta betänkande. Kommittén h a r vidare företagit en undersökning om sammanhanget mellan alkoholförtä13

ring och förvärvande av könssjukdomar (redovisad i del I) samt ett flertal mindre statistiska undersökningar, vartill uppgifter inhämtats från länsstyrelserna eller resp. företag, bl. a. rörande tillstånden till detaljhandel med pilsnerdricka, de s. k. allmännyttiga kafébolagen, bryggeriindustrin, tillstånd till rusdrycksutskänkning vid danstillställningar och varietéföreställningar, om matförstöring på grund av måltidstvånget vid rusdrycksutskänkningen, om utskänkning vid lunchtid på spritrestaurangerna etc. De mindre undersökningarna redovisas i anslutning till behandlingen av de olika frågorna. Flertalet undersökningar har verkställts eller bearbetats av kommitténs kansli. För den stora undersökningen

av alkoholvanor och alkoholskador har samarbete ägt rum med socialstyrelsen, vars statistikmaskiner utnyttjats. Ledare för denna undersökning har varit dåvarande aktuarien Gunnar Nelker. I det följande lämnas först en förteckning över till kommittén inkomna eller remitterade framställningar och sedan en redogörelse för den nuvarande lagstiftningens tillkomst och utformning. Därpå följer kommitténs bedömning av de nuvarande åtgärdernas effektivitet i belysning av undersökningarna och erfarenheterna från andra länder. Slutligen redogöres översiktligt för kommitténs förslag angående den framtida nykterhetspolitiken i Sverige.

FÖRTECKNING ÖVER REMISSER OCH SKRIVELSER, VILKA FÅR ANSES BESVARADE GENOM KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

Under utredningsarbetets gång h a r följande framställningar överlämnats av Kungl. Maj :t eller kontrollstyrelsen eller direkt tillställts kommittén: A. Rusdryckslagstiftningen 1. av avdelningscheferna Y. Nilsson och T. Deutgen vid Aktiebolaget Göteborgssystemet (överlämnad av kontrollstyrelsen den 7/5 1945) angående differentierade skattesatser å utminuteringssprit; 2. av konlrollföreståndaren A. Lemming, Västerås, den 7/5 1945, den 18/8 1948 och den 17/12 1948 med förslag till ett reformerat utminuteringssystem; 3. av herr G. A. Lunsjö, österbymo, den 3/7 1946 angående »rätt att på landsortshotell vid festmåltider såsom födelsedagar, bröllop, taklagsöl, bankmiddagar m. fl. liknande tillfällen servera de av värden för måltiden medhavda och avsedda spritdryckerna» ; 4. av föreningen Sveriges stadsfiskater den 17/7 1946 angående upphävande av förbudet mot förtäring av medhavda rusdrycker i fråga om slutna sällskap och regelbundna matgäster å pensionat eller turisthotell ; 5. av Systembolagens förtroendenämnd (överlämnad av kontrollstyrelsen den 28/11 1946) angående obligatorisk utskänkningskontroll med paragonnotor å vissa restauranger; 6. av Fryksände kommunalfullmäktige (överlämnad av länsstyrelsen i Värmlands län den 27/1 1947) angående servering av medhavda rusdrycker vid familjefester för slutna sällskap; 7. av Systembolagens förtroendenämnd (överlämnad av kontrollstyrelsen den 2/7 1947) med »vissa förslag i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av allmänhetens inköp i systembolagens utminuteringsaffärer och därigenom minska den köbildning, som nu vid åtskilliga tillfällen äger rum»;

8. av Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund den 4/12 1947 angående upphävande av måltidstvånget, kvantitetsbegränsningen och »den hemliga spritkontrollen»; 9. av Svenska läkarnas nykterhetsförening den 21/1 1948 angående olägenheter av motbokssystemet vid botande av alkoholister; 10. av Svenska turisthotellens riksförbund den 13/4 1948 och den 26/1 1949 angående uppmjukning av det kommunala vetot, om villkoren för turisträttigheter och om rätt för å turisthotell och pensionat boende gäster att förtära medhavda spritdrycker ; 11. av Systembolagens förtroendenämnd (överlämnad av kontrollstyrelsen den 2/7 1948) angående anordnande av utminuteringsställe å vissa orter, vilkas folkmängd icke uppgår till 5 000 personer men som utgör naturliga centra för folkrika bygder; 12. av herr Stig Arfvidson, Stockholm, den 6/10 1948 angående slopande av restaurangrestriktionerna ; 13. av /. d. riksbankskamrer ar en E. Dillner, Uppsala, den 12/10 1948 angående avskaffande av försäljningsrestriktioner och skärpta straff för missbruk; 14. av civilingenjör B. Lagerman, Stockholm, den 26/10 1948 angående införande av ransoneringskort vid utskänkning av starksprit å restaurang; 15. av ett antal jämtländska turisthotellvärdar den 23/11 1948 angående upphävande av förbudet mot att förtära medhavda spritdrycker på turisthotell utan spriträttigheter samt angående upphävande av vinstkvantitetsbegränsningen för starkvin; 16. av herr N. V. Lindegren, Fiskeby, den 17/2 1949 angående lägre priser på spritvaror ; 17. av Sveriges storloge av IOGT den 24/3 1949 angående förbud mot servering, förtäring och förvaring av alkoholhaltiga drycker inom offentliga samlingslokaler; 18. av Sveriges storloge av IOGT den 3/8

1949 angående höjning av u t s k ä n k n i n g s å l dern från 18 till 21 å r ; 19. av Göteborgs arbetareförening den 22/9 1949 angående successivt sänkt alkoh o l h a l t i spritdryckerna i förening med l ä t t n a d e r i försäljningsrestriktionerna och sänkning av p r i s e r n a ; 20. av Vita bandets centralstyrelse den 12/10 1949 med i n s t ä m m a n d e av Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykterhetsfrågor den 16/3 1950 angående tillh a n d a h å l l a n d e av alkoholfria måltids-, läske- och festdrycker på restauranger med t i l l s t å n d att u t s k ä n k a alkoholhaltiga drycker; 21. av turistutredningen den 28/3 1950 angående vissa lättnader i måltidstvånget, främst med h ä n s y n till u t l ä n d s k a t u r i s t e r ; 22. av fil. mag. Sven Wisborg, Borås, den 20/4 1950 angående motbokssystemets ersättande med mera genomtänkta restriktioner, minskad alkoholhalt i spritdryckern a m. m . ; 23. av köpman Gunnar Asp, Stockholm, den 26/6 1950 angående införande i Sverige av det s. k. danska systemet; 24. av kamreraren R. Borell, Växjö, den 15/7 1950 angående sänkning av alkoholh a l t e n till 36 % på vissa b r ä n n v i n s s o r t e r ; 25. av Sveriges hotell och restaurantförbund den 21/9 1950 angående u t s k ä n k n i n g en på de s. k. folkrestaurangerna; 26. av kontrollföreståndaren Å. Lemming, Västerås, den 11/3 1951 angående införande av avgift vid u t l ä m n a n d e av ersättningsbok i stället för förbrukad eller förkommen motbok; 27. av socialläkare Carl-Gustaf Berglin, Göteborg, den 27/4 1951 angående åtgärder för borttagande av servitörernas direkta vinstintresse; 28. av länsstyrelsen i Jämtlands län den 8/5 1951 med överlämnande av r a p p o r t från l ä n s n y k t e r h e t s n ä m n d e n , berörande bl. a. överlåtelserna av motbokssprit. 29. av Svenska turisthotellens riksförbund den 1/12 1951 angående vinstkvantitetssystemet för starka viner; 30. av herr Torsten Asklund, Stockholm, den 8/9 1952 angående restaurangrestriktion e r n a m. m . ; 31. av ingenjör Alex Almquist, Eksjö, den 9/10 1952 angående inköpskort för spritdrycker på r e s t a u r a n g ; V i d a r e h a r från

decentraliseringsut-

redningen d e n 4/2 1948 ö v e r l ä m n a t s följande förslag: 32. av länsstyrelsen i Örebro län om förenkling av bestämmelserna om tillstånd till tillfällig u t s k ä n k n i n g ; 33. av länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs och Jönköpings län samt föreningen Sveriges kommunalborgmästare angående överflyttning av tillståndsgivningen beträffande u t s k ä n k n i n g i s a m b a n d med dans från länsstyrelsen till den lokala polismyndigheten; 34. av länsstyrelsen i Kristianstads län angående förenklat remissförfarande vid ansökan om tillstånd till u t s k ä n k n i n g i samband med d a n s ; 35. av länsstyrelserna i Gävleborgs, Södermanlands och Norrbottens län angående överflyttning av r ä t t e n att medge förlängning av u t s k ä n k n i n g s t i d e n från länsstyrelsen till lokal myndighet. B. N y k t e r h e t s v å r d e n 36. av Kristianstads allmänna nykterhetsförbund den 9/3 1946 angående stadgande att i n y k t e r h e t s n ä m n d skall finnas minst en helnykter ledamot, vilken helst bör tillhöra n y k t e r h e t s o r g a n i s a t i o n ; 37. av länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län den 30/9 1946 angående utbyggnad av den k o m m u n a l a nykterhetsvården i länet genom distriktsindelning och a n s t ä l lande av d i s t r i k t s a s s i s t e n t e r ; 38. av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och Sveriges storloge av IOGT den 12/11 1947 angående utredning r ö r a n d e fylleristatistikens tillförlitlighet; 39. av Nykterhetsnämndernas riksförbund ( n u m e r a Svenska nykterhetsvårdsförbundet) den 2/10 1948 angående omedelb a r t förverkligande av alkoholistvårdsutredningens förslag; 40. av Kamratföreningen Länken i Göteborg den 10/12 1951 angående vården p å alkoholistanstalterna m. m . ; 41. av Sällskapet Länkarna, Åsbrohemmet, Åsbro, den 9/1 1952 angående förhållandena på a l k o h o l i s t a n s t a l t e r n a . C. M a l t d r y c k s l a g s t i f t n i n g e n 42. av länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län den 6/2 1945 angående u p p h ä v a n de av förbudet mot försäljning av pilsner i öppen bod vid h a n d e l med a n n a t ä n m a t varor ; 43. av Riksföreningen för svensk kafénä-

ring den 10/1 1946 angående inskränkning i besiktningstvånget för utskänkningslokaler; 44. av överståthållarämbetet den 2/2 1946 angående ökad kontroll vid överlåtelser av utskänkningsrörelser; 45. av Kristianstads allmänna nykterhetsförbund den 9/3 1946 angående bestämd oktrojtid, t. ex. 3 år, för t i l l s t å n d till u t m i nutering av p i l s n e r d r i c k a ; 46. av Svenska bryggeriindustriarbetarförbundet den 15/8 1946 med hemställan »om en u t r e d n i n g för att i statens ägo överföra samtliga bryggerier och m i n e r a l v a t tenfabriker i l a n d e t » ; 47. av Skaraborgs läns bryggeriarbetares samorganisation den 22/8 1946 angående u p p h ä v a n d e av rekvisitions- och kvittenstvånget vid försändning av pilsnerdricka på landsbygden; 48. av Samorganisationen av Svenska bryggeriarbetareförbundets avdelningar inom Värmland, Dalarna och Dalsland den 9/9 1946 angående distributionen av pilsnerdricka p å l a n d s b y g d e n ; 49. av Kopparbergs läns allmänna nykterhetsförbund den 28/11 1946 angående avskaffande av provisionssystemet för ölutkörare; 50. av grosshandlaren, jur. kand. N. Löfgren, Halmstad, den 11/12 1946 angående vissa ä r e n d e n gällande u t m i n u t e r i n g av pilsner i H a l m s t a d ; 51. av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund den 4/8 1947 med hemställan »om s k y n d s a m u t r e d n i n g r ö r a n d e möjligheten att v i n n a ökad folknykterhet genom inför a n d e av statsmonopol eller därmed u r nykterhetssynpunkt jämbördig företagsform för tillverkningen av skattepliktiga m a l t drycker» ; 52. av Svenska bryggeriindustriarbetarförbundet den 25/9 1947 angående u p p h ä vande av k v i t t e n s s y s t e m e t ; 53. av Nykterhetsfolkets 16.-e landsmöte den 5/7 1948 med a n s l u t n i n g »till de i landsförbundets skrivelse den 4/8 1947 framförda s y n p u n k t e r n a » ; 54. av Sveriges skeppshandlareförbund den 13/7 1948 angående r ä t t a t t sälja pilsnerdricka för f a r t y g s p r o v i a n t e r i n g ; 55. av Svenska bryggareföreningen den 30/8 1948 med b e m ö t a n d e av från nykterhetsrörelsen gjorda påståenden angående bryggeriindustrins s t r ä v a n d e n och åtgärder; 56. av Östergötlands distrikt av Godtemp2 — 22/97

larorden den 18/10 1948 angående förstatligande av bryggeriindustrin; 57. av Jokkmokks nykterhetsnämnd den 4/11 1948 angående missbruk av p i l s n e r dricka ; 58. av Sveriges storloge av IOGT den 24/3 1949 angående förbud mot servering, f ö r t ä ring och förvaring av bl. a. pilsnerdricka inom offentliga samlingslokaler; 59. av Nykterhetsorganisationen Verdandi den 10/5 1949 med h e m s t ä l l a n om u t r e d ning angående införande av s t a t s m o n o p o l eller därmed jämförlig företagsform för tillverkning av skattepliktiga m a l t d r y c k e r ; 60. av Skattefria bryggeriers riksförbund den 8/6 1949 angående u p p h ä v a n d e av b e stämmelser som försvårar för de skattefria bryggerierna att samtidigt med sina egna produkter till kunderna sälja p i l s n e r d r i c k a ; 61. av Vita bandets centralstyrelse den 12/10 1949 angående skyldighet att vid u t skänkning av bl. a. pilsnerdricka t i l l h a n d a h å l l a alkoholfria måltids-, läske- och festdrycker ; 62. av Vita bandets riksförening den 22/11 1949 angående avskaffande av p r i v a t intresset i fråga om r ä t t e n att tillverka och försälja skattepliktiga m a l t d r y c k e r ; 63. av överståthållarämbetet den 18/7 1950 angående dels r ä t t för stadsfullmäktige att delegera sin y t t r a n d e r ä t t i ä r e n den angående tillstånd till d e t a l j h a n d e l med pilsnerdricka på stadskollegiet eller någon stadens n ä m n d , dels u p p m j u k n i n g av bestämmelsen om viss ansökningstid (före den 15 m a r s ) beträffande t i l l s t å n d till å r s u t s k ä n k n i n g ; 64. av Skattefria bryggeriers riksförbund den 13/8 1950 och den 17/4 1951 angående upplagsrätt för de s. k. förbundsbryggerierna inom områden, där försäljningen hittills ombesörjts av till Svenska bryggareföreningen a n s l u t n a bryggerier; 65. av Norra Ångermanlands distriktsloge av Nationaltemplarorden den 17/5 1951 a n gående skyndsam utredning om ö l h a n t e ringens förstatligande och d e s i n t r e s s e r i n g ; 66. av Kopparbergs bryggeri AB och AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige den 22/4 1952 angående tillstånd till inrättande av upplag.

Vidare har från decentraliseringsutredningen den 4/2 1948 överlämnats följande förslag: 67. av kontrollstyrelsen

om förenkling av

tillståndsgivningen för försäljning av exportöl; 68. av föreningen Sveriges kommunalborgmästare om överflyttning av t i l l s t å n d s givningen för u t m i n u t e r i n g och u t s k ä n k ning av pilsnerdricka från länsstyrelsen till kommunal myndighet; 69. av länsstyrelsen i Jönköpings län om överflyttning i viss utsträckning av r ä t t e n a t t meddela tillstånd till försäljning av pilsnerdricka från länsstyrelsen t i l l polismyndigheterna ; 70. av länsstyrelsen i Norrbottens län om överflyttning av tillståndsgivningen vid tillfällig utskänkning av pilsnerdricka t i l l m a g i s t r a t , resp. k o m m u n a l b o r g m ä s t a r e och landsfiskal; 71. av Handelskamrarnas nämnd och Sveriges grossistförbund om förenkling av regl e r n a för u t s k ä n k n i n g av pilsnerdricka i personalmatsalar; 72. av länsstyrelsen i Gävleborgs län om förenkling av remissförfarandet vid förnyelse av t i l l s t å n d till försäljning av pilsnerdricka ; 73. av länsstyrelsen i Malmöhus län om r ä t t för k o m m u n att delegera sin y t t r a n d e r ä t t över pilsnerdrickstillstånd till k o m m u n a l t organ eller särskild delegation; 74. av överståthållarämbetet om t i l l ståndstiden vid u t s k ä n k n i n g ftV pilsnerdricka ; 75. av länsstyrelsen i Gävleborgs och Jämtlands län om förenkling av ansökn i n g s h a n d l i n g a r n a beträffande tillstånd till u t s k ä n k n i n g av pilsnerdricka; 76. av kontrollstyrelsen om vissa förenklingar i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. D . Undervisning, u p p l y s n i n g och forskning 77. av Svenska frisksportförbundet den 18/2 1948 angående begränsning av a n n o n ser och a n n a n reklam för sprit och a n d r a skadliga n j u t n i n g s m e d e l ; 78. av Centralförbundet för nykterhelsundervisning den 12/4 1948 angående l ä m p ligheten av en från nykterhetsrörelsen fri-

stående propaganda för nykterhet och hyfsning; 79. av professor G. Liljestrand, Stockholm, den 1/10 1948 angående i n r ä t t a n d e av en professur vid Karolinska institutet för studiet av alkoholens fysiologi och farmakologi; 80. av Nykterhetsorganisationen Verdandis förbundsstyrelse den 26/11 1948 angående u t n y t t j a n d e av filmen som propagandamedel för n y k t e r h e t . E. ö v r i g a

frågor

81. av kontrollsiyrelsen den 30/5 1945 angående iterationsverkan av b r o t t enligt lagen om olovlig befattning med spritdrycker och vin i förhållande till senare begångna förseelser m o t a n d r a alkoholförfattningar; 82. av byråchefen II. Khennet, Stockholm, den 4/12 1946 angående ersättning av statsmedel för skador u p p k o m n a p å grund av a n n a n s alkoholmissbruk m . m . ; 83. av herr Gustav Persson, Färgelanda, den 20/4 1949 angående skadeståndsskyldighet vid skada u n d e r akut alkoholpåverkan för missbrukaren, den som b j u d i t på r u s drycker och i sista h a n d en statlig r u s drj'cksskadefond; 84. av justitiekanslersämbetet den 3/1 1950 med vidarebefordran av framställning från landsfogden i Hallands län angående förverkande av rusdrj^cker som tagits i beslag vid fylleriförseelse, för vilken åtal eftergivits enligt 4 9 a § alkoholistlagen; 85. av Svenska fruktföreningen u. p. a., Urshult, den 16/3 1950, med senare p å m i n nelser, angående tillverkning och f ö r s ä l j ning av cider i den för försäljning av m a l t drycker av klass II och III stadgade ordningen ; 86. av Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges pomologiska förening den 3/11 1950 angående tillverkning av sprit och cider av överskottsfrukt; 87. av Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation den 11/11 1950 med ins t ä m m a n d e i h u v u d s a k i Svenska fruktföreningens framställning den 16/3 1950.

AVDELNING I

SAMHÄLLETS N U V A R A N D E N Y K T E R H E T S F R Ä M J A N D E ÅTGÄRDER

K a p . 1.

Sammanfattning av den hittillsvarande utvecklingen

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen leder sitt ursprung från 1855 års reform. Då skildes brännvinshandeln från annan handel och lades under tillståndstvång. Samtidigt infördes begreppen utminutering och utskänkning och stadgades kommunal vetorätt beträffande flertalet detaljhandelsrättigheter. Tillverkningsoch försäljningsavgifter pålades för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. (Se härom närmare 1911 års nykterhetskommittés betänkande, del IV.) Möjligheter öppnades för upplåtande av samtliga detaljhandelsrättigheter till särskilda för ändamålet bildade bolag. Sådana hade redan före 1855 bildats på ett par orter, men systemet fick större spridning först sedan ett bolag i Göteborg på 1860-talet fått ensamrätt att sälja brännvin mot att det lämnade hela vinsten till kommunen. Genom tillkomsten av sådana bolag, s. k. Göteborgssystembolag, landet runt minskades under de följande årtiondena så småningom det enskilda vinstintresset i handeln med brännvin och andra billiga spritdrycker. Nästa stora förändring skedde på 1910-talet på initiativ av doktor Ivan Bratt och under medverkan av 1911 års nykterhetskommitté. Reformen innebar på de flesta punkter en mera konsekvent

utbyggnad av de förut gällande principerna. Systembolagen reformerades och deras verksamhet utsträcktes från enbart brännvinshandel till all handel med r u s d r y c k e r . Partihandeln och reningen av r å s p r i t desintresserades och koncentrerades till AB Vin- & spritcentralen. Därjämte infördes två väsentliga nyheter: individuella restriktioner och alkoholistvård. Ända sedan brännvinshandeln på 1850-talet började överlämnas åt bolag, som »i sedlighetens intresse» skulle sälja varan, hade vissa restriktioner för inköpen tillämpats. Dessa var länge uteslutande; generella, dvs. träffade alla kunder lika oavsett hur de använde rusdrycker. Exempel på sådana restriktioner var tidigare stängning på avlöningsdagar och förbud att köpa m i n d r e än en viss mängd åt gången. Sådana generella restriktioner var (och är) särskilt vanliga i fråga om utskänkningen. Tanken på individuella restriktioner synes först ha tagits upp i en motion i andra kammaren vid 1901 års riksdag (nr 129). I motionen yrkades att för minuthandel med brännvin skulle införas bestämmelser av samma slag som för handel med explosiva varor, dvs. att tillstånd skulle sökas för att köpa brännvin och köparen skulle vara skyldig att personligen underteckna ett kvitto, som 19

upptoge varumängd, år och dag samt köparens bostad. Motionen vann inte gehör i riksdagen. Liknande tankar framfördes några år senare av dr Bratt först i trängre kretsar och senare offentligt i tidningsartiklar och i två broschyrer: »Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?» (1909) och »Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer» (1911). Bratts synpunkter präglade också det av en kommitté inom Svenska läkaresällskapet utgivna arbetet »Alkoholen och samhället» (1912), vars utarbetande Bratt tog verksam del i. Bakgrunden till Bratts framträdande var den växande förbudsrörelsen, som just år 1909 fick ny vind i seglen. Under storstrejken detta år gällde en tid totalt rusdrycksförbud och detta hade så goda verkningar att opinionen säkerligen påverkades därav. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namninsamling vintern 1909—10 antecknade sig nära 2 milj. personer, eller 56 % av befolkningen över 18 år på listor med opinionsyttring för förbud. Även om resultatet möjligen hade blivit något m i n d r e förbudsvänligt vid en offentlig omröstning, då även förbudsmotståndarna propagerat för sin åsikt, kan det knappast betvivlas att det vid denna tid fanns majoritet för förbud inom landet. Bratt var skeptisk inför möjligheterna att genomföra ett förbud, och han ansåg det inte önskvärt att påtvinga minoriteten ett sådant, om det var möjligt att komma åt de grova alkoholskadorna på annat sätt. Detta ansåg han kunna ske genom att göra inköpsrätten beroende av särskilt tillstånd och genom att dela upp kunderna på ett stort antal detaljaffärer, där försäljningspersonalen skulle kunna lära känna hela kundkretsen. Den som misskötte sig skulle få tillståndet indraget på längre eller kortare

tid. Någon begränsning av inköpsrätten på förhand var inte avsedd. Bratt tänkte sig att systembolagens verksamhet skulle övertagas av en kommunal »alkoholnämnd» bestående av två »byråer». Den »första byrån» skulle sköta försäljningen och den »andra byrån» ta hand om alkoholisterna, dvs. fylla den funktion som nu utövas av nykterhetsnämnden. Med den starka ställning, som förbudstanken hade vid tiden för det politiska systemskiftet 1911, var det naturligt att en av ministären Staaffs första åtgärder var att igångsätta en utredning om förutsättningarna för ett allmänt rusdrycksförbud. Detta skedde genom 1911 års nykterhetskommitté (tillsatt den 17 november 1911), vilken emellertid också fick i uppdrag att undersöka andra möjligheter att minska alkoholskadorna. Bland ledamöterna befann sig också Bratt och det betänkande (nr V), som kommittén avgav den 15 januari 1914, innehöll som en väsentlig del ett förslag till försäljningslagstiftning i huvudsak efter Bratts riktlinjer. Samtidigt föreslog kommittén införande av »lokalt veto», dvs. rätt för kommunernas invånare att genom folkomröstning förbjuda rusdrycksförsäljning inom kommunens område. Man tänkte sig säkerligen att större delen av landet härigenom skulle bli helt torrlagd och att Brattsystemet därför endast skulle bli aktuellt i ett begränsat antal kommuner, särskilt storstäderna. Nykterhetskommitténs förslag innebar viktiga förändringar i förhållande till Bratts ursprungliga. Bl. a. förordades en på förhand bestämd personlig tilldelning som inte skulle få överstiga 1 liter i veckan (med undantag för s. k. extra tilldelning). F ö r inköpskontrollens tekniska genomförande föreslogs att varje inköpsberättigad skulle tilldelas en motbok, att kunden vid varje in-

köp skulle avlämna en av honom själv undertecknad rekvisition i motboken och att inköpen skulle antecknas i denia. Di föreslagna reformerna kom genom oms.ändigheternas makt att genomföras i mycket snabbt tempo. Redan den 1 oktcber 1912 hade vid AB Göteborgssystemet i Göteborg införts en inköpsk o n r o l l i anslutning till dr Bratts ursprungliga förslag (efter upphovsmannen ofta kallad Andréesystemet). Alla m a n ö v e r 21 år utan officiell nykterhetsanmärkning fick efter anmälan ett inköpsbevis, som berättigade till inköp i viss affär. Beviset indrogs, om någon blev bötfälld för fylleri eller på annat sätt kom i konflikt med samhällets myndigheter på grund av alkoholmissbruk. Vid inköp fordrades inte skriftlig rekvisition, men inköpen antecknades i en liggare på inköpsstället. Den som köpt över en viss mängd per månad (i regel 8 liter) blev avstängd från inköp, om han inte nöjaktigt kunde förklara anledningen till de stora inköpen. Ett liknande system började hösten 1913 tilllämpas i Jönköping. I Stockholm övertogs spritdrycksförsäljringen fr. o. m. 1914 av ett nytt bolag, AB Stockholmssystemet, vilket hade bildats av Bratt för att föra ut hans idéer i praktiken. I slutet av februari 1914 infördes motbokstvång och maximering av tilldelningen till 16 liter i kvartalet. På grund av de täta uttagen infördes emellertid snart s. k. femstämpling, vilken innebar att högst 1 liter var femte dag fick inköpas. Om man dröjde med inköpen tio eller 15 dagar, fick man köpa två, resp. tre liter, vilket var den största mängd som fick inköpas på en gang. (Liknande bestämmelser kvarstod ända till 1930.) Experimenten i Göteborg och Stockholm hade sålunda redan påbörjats, när 1911 års nykterhetskommitté avlämna-

de sitt betänkande. Resultaten föreföll så uppmuntrande, att vissa ändringar i försäljningslagstiftningen ansågs böra införas i den då gällande brännvinsförsäljningsförordningen i avvaktan på att riksdagen skulle enas om en ny lagstiftning. 1915 års riksdag beslöt sålunda att hela landet fr. o. m. 1916 skulle indelas i kontrollområden, så att inte invånarna i ett område med restriktiv försäljning skulle kunna kringgå kontrollen genom att köpa från ett annat bolag. Motbokstvång infördes samtidigt, men det överlämnades åt bolagen att själva bestämma om inköpsrätten skulle begränsas på förhand eller om kontrollen skulle verkställas i efterhand som i Göteborg. Denna valfrihet räckte dock i praktiken endast till november 1916, då speciella krisrestriktioner infördes på grund av försörjningsläget, vilket innebar att inköpen maximerades, först till 2 liter i månaden, senare till 2 liter i kvartalet. Det var under intryck av dessa krisförhållanden som 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning beslutades (med anledning av motioner, ej på grundval av proposition). Denna, som trädde i kraft den 1 januari 1919, anslöt sig till kommittéförslaget, dock med den viktiga ändringen att maximitilldelningen sattes till 4 liter i månaden i stället för 1 liter i veckan. Under de första månaderna 1919 gällde emellertid krisrestriktionerna, varför förordningen först fr. o. m. juni detta år kunde tillämpas i full utsträckning. Anledningen till att ett så komplicerat system som det av Bratt föreslagna kunde genomföras och lagfästas relativt snabbt, torde i första hand ha varit att det av flertalet medborgare betraktades som en kompromiss mellan förbudet och den fria försäljningen. Förbudsvännerna ville inte ha systemet men var beredda att acceptera det som ett alternativ på de orter, där man inte trodde 21

sig kunna genomdriva sin åsikt. Anhängarna av fri försäljning — och de var många — ville ännu m i n d r e ha systemet, men de kunde acceptera det som en möjlighet att undslippa förbudet. Antalet övertygade anhängare av dr Bratts linje var med säkerhet ganska begränsat, även om det torde ha ökat sedan de gynnsamma initialverkningarna av systemets införande i Stockholm börjat visa sig. I riksdagen antogs systemet, sammankopplat med lokalt veto, tre år i följd av andra kammaren, medan första kammaren avslog (framför allt emedan det lokala vetot avsågs skola utövas genom omröstningar med allmän och lika rösträtt för män och k v i n n o r ) . När systemet 1917 gick igenom, berodde detta framför allt på att det lokala vetot ströks vid sammanjämkningen, varigenom förslaget blev antagbart för första kammaren, samtidigt som ett antal principiella förbudsvänner i andra kammaren gav förslaget sitt stöd för att överhuvudtaget komma till ett positivt beslut. Det fanns också några som trodde att systemet skulle minska konsumtionen så mycket, att det skulle verka som en förberedelse för förbudet. Sammanfattningsvis torde man kunna säga att Brattsystemet segrade på grund av fruktan för förbudet. Det torde dock alltid ha funnits en stark opinion emot systemet. Särskilt under dess första tid, då alkoholkonsumtionen ännu på många håll var större än den tillmätta ransonen, torde påfrestningarna ha varit mycket stora. Införandet underlättades emellertid också av det svåra försörjningsläget under första världskriget, som gjorde det naturligt med inskränkningar på detta såväl som på andra områden. Mot bakgrunden av de stränga krisrestriktionerna (två liter i kvartalet) blev fyra liter i månaden 1920 på ett helt annat sätt en acceptabel ranson än motsvarande tilldelning var år 1914.

1919 kompletterades rusdrycksförsäljningsförordningen med en särskild försäljningslagstiftning för de medelstarka maltdryckerna, pilsnerdricksförsäljningsförordningen (Pff), vilken t r ä d d e i kraft 1920 och ännu är gällande. Försäljningen av starköl lydde formellt under samma regler som försäljningen av spritdrycker och vin men var genom provisoriska bestämmelser inställd sedan krisrestriktionernas tid. 1923 gjordes detta försäljningsförbud permanent, samtidigt som den högsta tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjdes från 2.8 till 3.2 viktprocent. Genom starkölsförbudet kom rusdrycksförsäljningsförordningen att gälla endast spritdrycker och vin. Alkoholisivården organiserades under samma period som restriktionssystemet. Under tiden 1890—1910 hade några få enskilda alkoholistanstalter upprättats, men det fanns ingen möjlighet att tvångsvis insätta någon där. 1911 föreslog den sedan 1907 arbetande fattigvårdslagstiftningskommittén att länsstyrelserna skulle få rätt att internera vissa alkoholister på framställning av anhöriga, polis eller kommunala myndigheter. I nykterhetskommitténs yttrande över detta förslag upptogs dr Bratts tidigare framförda idé om ett särskilt organ för förebyggande alkoholistvård. Detta föreslogs få formen av en kommunal nämnd, kallad nykterhetsnämnd. 1913 antog riksdagen den första alkoholistlagen, i vilken ingick bestämmelser om nykterhetsnämnder. Lagen kunde dock inte sättas i kraft förrän en statlig alkoholistanstalt inrättats, vilket skedde genom att Wenngarn togs i anspråk för detta ändamål 1916. Den 1 augusti detta år trädde lagen i kraft. I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har senare endast mindre väsentliga ändringar företagits. 1923 års starkölsförbud har redan

nämnts. 1928 skärptes Pff genom inför a n d e av rekvisitions- och kvittenstvång vid kringföring av öl på landsbygden. 1931 antogs en ny alkoholistlag (Al; i kraft 1932) och 1937 en ny rusdrycksförsäljningsförordning (Rff; i kraft den 1 oktober 1938), vilka båda ännu gäller. De viktigaste nyheterna i Rff var minskningen av systembolagens antal från 121 till 41, avskaffande av det kommunala vetot beträffande utminutering av rusdrycker, införande av s. k. efterhandsköp vid utminuteringen, successiv nedskrivning av de enskilda restaurangernas vinstkvantitet under en 25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen att driva s. k. folkrestauranger. Genom ändring i alkoholistlagen 1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna som övervakande och rådgivande organ för de kommunala nykterhetsnämnderna. Denna lagändring såväl som nyheterna i Rff föranleddes närmast av det förslag som 1934 framlades av 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision (SOU 1934:39). År 1945 omorganiserades de dittillsv a r a n d e av systembolagen ägda allm ä n n a restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger skall sedan dess av vederbör a n d e systembolag överlåtas på det

K a p . 2.

nybildade Sveriges centrala restaurang aktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurangbolagen ombildats. Oberoende av försäljningslagstiftningen har av statsfinansiella skäl skatterna på rusdrycker höjts väsentligt. Priset på en liter renat brännvin, som 1914 var 1.50, höjdes under första världskriket och var 1922 uppe i 4.50. Därefter sänktes priset igen till lägst 2.65 under åren 1929—1932. 1933 höjdes priset till 4.35 och hösten 1939 på en gång från 4.95 till 7.95, vilket är den procentuellt största höjning som förekommit. Priset har därefter successivt höjts, senast till 15 kr. fr. o. m. den 1 december 1950 och på grund av ökade råvarupriser till 15.30 fr. o. m. den 1 december 1951. Vid sidan av den egentliga nykterhetslagstiftningen h a r statsmakterna ingripit genom bestämmelser om nykterhetsundervisning i skolorna (K. cirk. den 4 november 1892 och den 24 september 1928) och genom statsbidrag till den frivilliga upplysningsverksamheten. Sådana statsbidrag h a r utgått sedan 1870-talet och sporadiskt redan tidigare. (Utförlig redogörelse i kommitténs upplysningsbetänkande, SOU 1952: 12.)

Redogörelse för a k t u e l l a f ö r h å l l a n d e n

a. Rnsdryckshandeln N u gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av spritd r y c k e r och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller mer än 2V± volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Till vin hänföres varje ge-

nom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar, och som håller mer än 2V± men ej mer än 22 volymprocent alkohol. Vin som har en alkoholhalt av lägst 14 volymprocent kallas starkvin. Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning. Av dessa definitioner följer

att en dryck, som tillverkats av t. ex. socker och jäst, blir spritdryck, även om den inte håller mer än 10 % alkohol. Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel — försäljning för export och till återförsäljare — och detaljhandel — all annan försäljning — vilken i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminuteringen sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till avhämtning och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället. Partihandel och utminutering hålles strängt åtskilda från utskänkning. Partihandel och utminutering får ej förenas med annan handel. Utskänkning får bedrivas endast i samband med restaurangrörelse. Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssystemet, enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller m i n d r e monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta. Rättighetssystemet h a r tidigt förenats med kommunalt inflytande över rättigheternas beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip för rusdryckslagstiftningen är restriktionssystemet, som bl. a. innefattar individuell kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»). Vidare bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssystemet»), vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt intresserade av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i stället förbehållas det allmänna. Tillverkning av spritdrycker får sedan 1917 endast ske efter tillstånd av Kungl. Maj:t och likaså tillverkning för avsalu av vin. Vin för eget behov får man däremot själv tillverka. Tillstånd att anlägga nya brännerier har på se-

nare år endast lämnats för sulfitbrännerier, varför tillverkarna har en viss monopolställning. Denna är emellertid begränsad genom att b r ä n n e r i e r och vinfabriker måste sälja hela sin produktion (utom ev. export) till det statliga partihandelsbolaget, AB Vin- & spritcentralen, varvid särskilda prissättningsregler gäller. Partihandeln är i princip förbehållen AB Vin- & spritcentralen, som också ombesörjer import av rusdrycker. Systembolagen får dock sälja sinsemellan och till restauratörer och kan få kontrollstyrelsens tillstånd till import. Det privata vinstintresset är helt avskaffat. Beträffande detaljhandeln gäller den principen att »all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt». Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänkningen) länsstyrelserna kan sålunda vid behov komplettera bestämmelserna med ledning av den verkan de visar sig ha. Utminutering får ske endast genom systembolag, vilka antages av länsstyrelsen i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detaljhandelsområden, vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer områdenas gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen. Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar varorna. Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuterings- och utlämningsställe, rätt till fri försänd-

ning till närmaste post-, järnvägs-, busseller ångbåtsstation. Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen. Inköp får endast äga r u m mot motbok och sådan erhålles tidigast vid 21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermånad. Dessutom får efterhandsinköp äga r u m under 6 (f. n. 3) månader. Ingen generell begränsning h a r gjorts beträffande inköpsrätten till vin. Inköp måste ske från bestämt utminuteringsställe, men inköpsrätten kan genom transportkort tillfälligt flyttas till annan affär. Ingen försäljning får äga r u m till den som är berörd av starka drycker eller beträffande vilken nykterhetsnämnden meddelat förbud mot utminutering. Det är förbjudet att å egen motbok inköpa eller låta någon inköpa r u s d r y c k e r för annans räkning (motboksöverlåtelse). Detta gäller dock ej familjemedlemmar, eftersom motboken i regel är avsedd för hela familjen. Inköp genom ombud är medgivet, men ombudet måste ha fyllt 18 år och får ej genom för ändamålet särskilt inrättad rörelse eller eljest i större omfattning mot ersättning utöva ombudsskap. Slutligen får utminutering enligt Rff äga r u m endast söckendagar klockan 9—17. De faktiska utminuteringstiderna är dock betydligt snävare. Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell kontroll. Ingen h a r sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen skall individuellt pröva att inköp inte »kan befaras lända till skada för köparen eller annan». Sådan prövning skall företagas dels i fråga om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssynpunkt, dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr 8/1938). Även systembola-

gens förtroendenämnd h a r utfärdat anvisningar, som bolagen brukar följa. Vad bestämmelserna innebär refereras i kommitténs betänkande om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952: 54). Ett exempel på regler av denna typ är att kvinnor och ogifta män inte b r u k a r få motbok före 25 års ålder (detta trots att riksdagen 1937 uttalade sig för att 21 år borde vara den normala åldersgränsen). Spritdryckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget »med hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden». Om så anses lämpligt, kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade maximeringen kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kontrollstyrelsen, som i dessa frågor är högsta instans. Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen, varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Antalet aktieägare är i varje bolag 20 och envar innehar en aktie på 500 kronor. Förvärv av aktie skall godkännas av länsstyrelsen. Aktieägarna skall representera olika delar av detaljhandelsområdet. Utdelningen får ej överstiga 5 % av aktiernas nominella värde och all återstående vinst går till statsverket. Bolagsordningen skall uppgöras efter en av Kungl. Maj :t fastställd normalordning. Kontrollstyrelsen skall godkänna viktigare ekonomiska beslut och större utgifter. Ingen anställd får beredas ekonomisk fördel i förhållande till bolagets omsättning eller vinst. Styrelseledamöterna utses av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen, landstinget (stadsfullmäktige) och bolagsstämman. Aktie25

ägarnas befogenheter är inskränkta till att utse en styrelseledamot och en revisor samt möjlighet att vägra styrelsen ansvarsfrihet. Beträffande utskänkningen kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolagsrättigheter som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlåtes till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättigheter som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast trafikutskänkning, dvs. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning (se n e d a n ) , meddelas av Kungl. Maj:t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna trafikutskänkning och turistutskänkning — antingen »utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning) eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig utskänkning)». Tillståndstiden för årsutskänkning, till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (oktrojperiod). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1953. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att gälla tills vidare, högst ett år. Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembolaget ej söker inom föreskriven tid. Tillstånd till utskänkning får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på annan, överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrelsen. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestriktioner. Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fastställer vill-

kor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrelsen och i sista h a n d hos Kungl. Maj:t. Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger, kan Kungl. Maj:t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel. På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj:t 1941 efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinköpen till högst 3 liter i månaden. Efterhandsinköpen förbjöds först helt och hållet och inskränktes, när de efter kriget återinfördes, till att omfatta högst 3 månader. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle kan inskränkningar eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller kommunalnämnd. Länsstyrelsen kan återkalla tillståndet eller förklara att överlåtelseavtalet skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar oordning eller försämrat nykterhetstillstånd. Även systembolagen kan enligt bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör missköter sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spriten, minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning. (Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1949.) Innan utskänkning påbörjas och vid början av varje ny oktrojperiod skall utskänkningslokalen besiktigas. Därvid skall undersökas att vissa villkor är uppfyllda beträffande lokalens belägenhet och beskaffenhet. Besiktningen verkställes på tillståndshavarens bekostnad av en tremannanämnd. Ombyte av utskänkningsställe får icke ske utan medgivande av den myndighet som meddelat tillståndet. I fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt. För alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erfordras sålunda samtycke av den kommunala representationen, som innan den yttrar

sig skall ha hört nykterhetsnämnden och kommunalnämnden (i städerna poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare). I det kommunala vetot ingår vidare rätt att begränsa antalet utskänkningsställen och förbjuda utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen. Även a n d r a villkor, såsom tidsbegränsningar, kan föreskrivas, dock ej måltidstvång eller kvantitetsbegränsningar eller förbud mot utskänkning till vissa personer eller inskränkning, som strider mot Rff :s syfte eller mot allmän lag eller författning. Även om kommunen avstyrkt en rättighet, kan efter ansökan hos Kungl. Maj:t tillstånd beviljas under förutsättning att det gäller hotell eller pensionat, som är beläget å någon för turistväsendet i riket viktig ort, att det finnes vara av allmän betydelse att rättighet meddelas samt att det gäller årsutskänkning. Sådan rättighet kallas turistutskänkning. Tillstånd härtill h a r hittills givits mycket sparsamt. De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkningen, gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att utskänkning av spritdrycker endast får äga rum i samband med verklig måltid bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror. Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter. I cirkulär nr 6/1942 och 1/1952 ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med h ä n s y n till antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmelser om servering av lättgroggar, p u n s c h och starkvin. Slutligen gäller olika kvantitetsregler för män och kvinnor, växlande

med hänsyn till olika klockslag på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda serveras högst 71/> cl. spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl. för män och !V-> cl. för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en kvartsbutelj (Vo liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2V-i cl. spritdrycker och minst 16% cl. alkoholfri dryck. Utöver restriktionerna r ö r a n d e måltidstvång och kvantitetsbegränsningar innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänkning till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbarligen berörd därav. Utskänkning får ej börja före klockan 12 och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommunens godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänkningen i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning u n d e r högmässotid är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall förekomma. Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats, där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, varieté-, cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken allmänheten har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen för särskilda fall. Undantag beträffande dansförbudet beviljas tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe förtära eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé förtära eller förvara spritdrycker eller vin.

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänkningen, dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet. Alla rättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av vederbörande systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurang aktiebolag (»RiksSara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina fem dotterbolag. Dessa är Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag, Stockholm (SARA), östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Linköping (ÖSARA), Skånes allmänna restaurangaktiebolag, Malmö (SKAR), Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag, Göteborg (VARA) och Bergslagens allmänna restaurangaktiebolag, Örebro (BARA). Även restauranger av högre klass kan drivas av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt som systembolagen. Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat genom vinstkvantitetssystemet. Enligt riksdagsbeslut år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner under en övergångstid av 25 år (1938— 1962) successivt avskaffas. Detta innebär att restauratörerna endast får ta förtjänst på en för varje år bestämd mängd spritdrycker och starkvin. Denna mängd sänkes för varje år med 4 %. Om restauratörerna säljer mer än den fastställda mängden, måste överskjutande kvantiteter inköpas till utskänkningspris minskat med en s. k. spillmånsersättning om 2 % av utskänkningspriset. För svaga och mousserande viner finns ingen begränsning av vinstkvantiteten. Vid överlåtelse av utskänkningstillstånd till restaurangbolaget fastställes i stället för vinstkvantitet en viss kostnadsersättning, som sänkes varje år i takt med de

privata restaurangernas vinstkvantiteter. Det privata vinstintresset kvarstår beträffande trafikutskänkningen — av vilken dock en betydande del utövas av ett statligt bolag, AB Trafikrestauranger •— beträffande serveringspersonalens drickspengar samt beträffande all p r i vat utskänkning av svaga viner. I fråga om beskattningen av rusdrycker gäller i huvudsak följande. Brännvinstillverkningsskatt utgår för inom riket tillverkade spritdrycker (f. n. 65 öre/liter a 50 %), omsättningsskatt för alla spritdrycker, som inköpes av systembolag (f. n. 11 kronor/ liter + 80 % av systembolagets inköpspris, omsättningsskatten oberäknad) samt utskänkningsskatt för spritdrycker, som av systembolag försäljes för utskänkning (f. n. 4—8 kronor/liter, varierande efter spritdryckens a r t ) . På viner utgår omsättningsskatt för allt vin, som systembolag inköper, och utskänkningsskatt för vin, som av systembolag försäljes för utskänkning. Sistnämnda skatter är annorlunda beräknade än de på spritdrycker utgående. b. Handeln med maltdrycker Enligt 1939 års förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker indelas dessa drycker i tre klasser. Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst 1.8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars alkoholhalt överstiger 1.8 men ej 3.2 viktprocent. Klass III (exportöl) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3.2 viktprocent. För försäljningen av svagdricka gäller bestämmelserna i 1925 års förordning angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är un-

derkastad bestämmelserna i 1919 års pilsnerdricksförsäljningsförordning (Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för medicinska m. fl. ändamål. Enligt Pff ges försäljningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om utminutering tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid, högst 3 år. Tillverkare har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva utminutering. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning. Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) föreskrives inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande villkor, vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana h a r också i vissa fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter h a r bildats försäljningsbolag med begränsat vinstintresse, vilka h a n d h a r hela eller en del av detaljhandeln på platsen. Beträffande öllagstiftningen hänvisas i övrigt till kommitténs maltdrycksbetänkande (SOU 1952:55). Det bör tilläggas att utminutering av alkoholfria drycker och svagdricka i regel icke är underkastad någon reglering. För stadigvarande utskänkning av sådana drycker kräves anmälan till landsfiskalen (i städerna till poliskammaren, magistraten eller kommunalborgmästaren). Efter framställning av stads- eller kommunalfullmäktige kan länsstyrelsen vidare förordna att utskänkning inom viss kommun inte får ske utan särskilt tillstånd. Tillståndstvång gäller dessutom alltid för utskänk-

ning, som skall bedrivas av person eller i lokal, för vilken tidigare utfärdat tillstånd till utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker återkallats.

c. Nykterhetsvården m. m. Den grundläggande författningen på detta område är alkoholistlagen (Al) av den 12 juni 1931 (nr 233). För att ingripande mot en person enligt alkoholistlagen skall kunna ske, kräves för det första att vederbörande är »hemfallen åt alkoholmissbruk». Det måste med andra ord vara fråga om missbruk som har en tydlig tendens att upprepas gång efter annan. För det andra skall alkoholmissbruket ha lett till någon av de skadliga följder, som finns angivna i alkoholistlagens första paragraf. Alkoholmissbrukaren skall sålunda antingen 1) vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller 2) utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller 3) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller 4) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller 5) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Lagen är likaledes tillämplig, där någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk blivit under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri eller befinnes föra ett kringflackande liv. Det tillkommer nykterhetsnämnderna att ingripa mot alkoholmissbrukare enligt bestämmelserna i Al. I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd. Om kommunen icke vill tillsätta en sär29

skild nykterhetsnämnd, skall fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnämnd. Före kommunindelningsreformens genomförande den 1 januari 1952 fanns särskild nykterhetsnämnd i ca 60 procent av landets kommuner men i juni 1952 hade ca 95 procent av de nya kommunerna sådan. I varje län finns därjämte en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. h a r att öva tillsyn över de kommunala nykterhetsnämnderna och lämna dem vägledning och bistånd. Länsnämnden kan också övertaga handläggningen av alkoholistvårdsärende, som ankommer på kommunal nykterhetsnämnd, om den senare icke skött ärendet på ett nöjaktigt sätt. Av länsnykterhetsnämndens ledamöter utses två av socialstyrelsen (därav en läkare efter samråd med medicinalstyrelsen), en av länsstyrelsen och i regel två av landstinget. För län med städer utanför landsting gäller särskilda bestämmelser om kommunala representanter. Verksamheten bekostas helt av statsmedel. Varje länsnykterhetsnämnd biträdes av en ombudsman, som förestår n ä m n d e n s expedition. I fråga om alkoholmissbrukare, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, har icke endast nykterhetsn ä m n d e n utan även polismyndigheten i orten rätt och plikt att ingripa. Nykterhetsnämnd är skyldig att låta göra undersökning, då den genom anmälan eller på annat sätt fått grundad anledning antaga att någon som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt bör behandlas enligt alkoholistlagen. Lagen ålägger uttryckligen polisoch åklagarmyndighet att göra anmälan hos nykterhetsnämnd, när den erhållit kännedom om förhållanden som bör föranleda ingripande från n ä m n d e n s sida. Liknande anmälningsplikt åligger läkare.

30 Hjälpåtgårder. Nykterhetsnämnd skall i första hand ingripa med m i n d r e stränga åtgärder, s. k. hjälpåtgärder. Gentemot alkoholmissbrukare, som är farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, kan man dock omedelbart tillgripa tvångsåtgärder. Samma sak gäller alkoholmissbrukare, som är så förkomna att utsikt uppenbarligen saknas att enbart med hjälpåtgärder ernå åsyftat resultat. Är faran för säkerhet eller liv överhängande, skall polismyndighet omedelbart omhändertaga alkoholmissbrukare i avvaktan på länsstyrelsens vidare förordnande. Såsom exempel på hjälpåtgärder kan nämnas erinran om alkoholmissbrukets vådor (»varning»), övervakning, rådfrågning av läkare, inträde i nykterhetsförening, anskaffande av lämpligt arbete, avstängning från inköp av alkoholdrycker, frivillig anstaltsvård och omyndighetsförklaring. Då någon ställes under övervakning, bör lämplig person utses till övervakare. Övervakning kan i regel fortgå under högst ett år. Om längre övervakning påkallas av särskilda förhållanden, kan övervakningstiden dock utsträckas till högst två år. Tvångsåtgärder. Om nykterhetsnämndens hjälpåtgärder inte leder till åsyftat resultat, har nämnden att hos länsstyrelsen utverka beslut att alkoholisten intages på allmän alkoholistanstalt, ivångsinternering. Sådan ansökan kan också göras av polismyndighet om det gäller en farlig eller kringflackande alkoholmissbrukare. Intagning kan ske efter frivillig begäran om vederbörande förbinder sig att följa anstaltens anvisningar. Den som tvångsinterneras på alkoholistanstalt kan kvarhållas ett, efter återfall två och under vissa förhållanden ända till fyra år. Detta är emellertid

maximitider. Om det finns skäl antaga att den vårdade efter utskrivning skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall han skrivas ut tidigare. Före utskrivningen tillämpas dessutom i stor utsträckning s. k. försökspermittering. Den som försökspermitteras från alkoholistanstalt ställes alltid under övervakning, även om han frivilligt tagits in på anstalten. Vissa villkor föreskrives för försökspermission, bl. a. att den permitterade helt skall avhålla sig från b r u k av alkoholhaltiga drycker. Liknande villkor brukar föreskrivas för viss tid, när tvångsinternerad utskrives. Alkoholistlagen stadgar bötesstraff från 5 till 200 kr. för envar, som lämnar alkoholhaltiga drycker åt den som veterligen är ställd under övervakning enligt alkoholistlagen eller är intagen på allmän alkoholistanstalt. Nykterhetsnämnderna biträder i viss utsträckning systembolagen vid tillämpningen av den individuella kontrollen och de har också till uppgift att yttra sig om s. k. nykterhetsintyg åt dem som söker körkort. I 11 kap. 10 § strafflagen stadgas straff för fylleri för »den som på allmän plats, evad det är utom- eller inomhus, u p p t r ä d e r berusad av starka drycker, så att det framgår av hans åtbörder eller tal». Straffet är böter, högst 500 kr. Fylleri på enskilt område är inte straffbart. Polisens befattning med fyllerister regleras av 1841 års förordning emot fylleri och dryckenskap, där det heter att »var och en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, må, när dess behöriga v å r d a n d e icke annorledes låter sig verkställa förvaras i häkte, till dess han återvunnit sina sinnens bruk». Gör fylleristen oljud eller förn ä r m a r andras fred och säkerhet, »skall h a n ovillkorligen i häkte inmanas; dock bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas». Polisen behöver så-

lunda inte taga med en stillsam eller medvetslös berusad till arresten utan kan i stället ombesörja att han kommer till sin bostad eller på annat sätt tas om hand. En sådan person är emellertid straffbar enligt strafflagen på samma sätt som den som tas i förvar av polisen. Vidare finns bestämmelser om straff för s. k. rattfylleri i 1951 års lag om straff för vissa trafikbrott. Denna lagstiftning är för n ä r v a r a n d e föremål för översyn av 1949 års trafiknykterhetsutredning. d. Undervisning och upplysning Nykterhetsundervisning är föreskriven dels vid skolor och läroanstalter (dock ej universitet och högskolor) dels vid militärutbildningen. Nykterhetsupplysning bedrives huvudsakligen av den frivilliga nykterhetsrörelsen men även av andra organisationer. Till stöd för undervisnings- och upplysningsarbetet har nykterhetsorganisationerna upprättat Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN), vilket numera till största delen baserar sin verksamhet på statliga bidrag. Staten lämnar understöd dels till nykterhetsrörelsens och CFN:s verksamhet dels till upplysande föreläsningar i alkoholfrågan. Föreläsningarna förmedlas av CFN och arrangeras icke endast av nykterhetssammanslutningarna utan även i stor utsträckning av skolor och militärförband och av a n d r a organisationer. Närmare redogörelse för undervisnings- och upplysningsverksamheten i alkoholfrågan lämnas i kommitténs betänkande del III (SOU 1952:12). e. Personalåtgång och kostnader för samhällets nykterhetsfrämjande åtgärder Någon exakt beräkning av hur mycket arbetskraft, som användes för nykterhetsfrämjande åtgärder eller hur stora 31

kostnader dessa drar, är inte möjlig att genomföra. En stor del av detta arbete — särskilt upplysning och nykterhetsvård — utföres nämligen på fritid med eller utan ersättning eller av personer som utom nykterhetsvården också h a r andra sociala uppgifter att fylla. I det följande göres emellertid ett försök att uppskatta den betalda personalens omfattning och kostnadernas storlek. Själv-

fallet åsyftas här endast att ge en allmän bild av läget. Uppgifter h a r för detta ändamål inhämtats från v e d e r b ö r a n d e centrala ämbetsverk och från nykterhetsorganisationerna. Personalåtgången avser heltidsanställning, varvid 2 halvtidsanställda räknas som en person etc. Personaluppgifterna gäller i allmänhet 1951. Kostnaderna gäller 1949 eller budgetåret 1949/50. Antal befattningshavare

1. Försäljningsorganisationen (perso nal med sociala uppgifter) Kontrollstyrelsen Systembolagens motboksavd Summa 2. Den öppna nykterhetsvården Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå Länsnykterhetsnämnderna Kommunala nykterhetsnämnder . . . . Summa 3. Den slutna nykterhetsvården Alkoholislanstalterna 1 4. Nykterhetsupplysning Skolöverstyrelsen Centralförbundet för nykterhetsundervisning Nykterhetsrörelsen Summa Totalsumma

Nykterhetskommittén har, som tidigare påpekats, inte ansett sig böra ta ställning till den slutna nykterhetsvårdens problem i annan mån än att kommittén tillstyrkt 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag i detta hänseende. Av de övriga formerna för samhällsingripanden tar för närvarande systembolagens motbokskontroll den ojämförligt största andelen av personal och kostnader. Om man betecknar nykterhetsnämndernas och systembolagens

32 Samhälleliga kostnader, kr. Staten Kommuner och landsting

ca ca

35 615 650

340 000 5 800 000 6 140 000

— — —

ca ca

15 20 150 185

120 000 360 000 410 000 890 000

2 345 000 2 345 000

ca

4 200 000

—

(arvode)

2 200

—

10 75 85

234 000 255 000 491 000

ca ca

ca 1 240

ca ca

300 000 300 000

ca 2 600 000 ca 11 700 000 ca 14.3 milj. kr.

delvis parallella verksamhet som öppen nykterhetsvård, uppgår statens totala utgifter härför till ca 7 milj. kr. Härav 1 Därtill kommer att vid sinnessjukhusen en varierande del av personalen sysslar med vård av alkoholister. Något försök att u p p s k a t t a antalet och kostnaderna h a r inte gjorts. Enligt en uppgift (docent S. Izikowitz i samlingsverket »Medicinska f r a m steg») skulle ca 38 procent av de m a n l i g a p a t i e n t e r n a vid Stockholms stads olika psykiatriska sjukhus vara intagna för alkoholism, de flesta frivilligt.

faller ca 6.1 milj. eller 88 % på den till systembolagen knutna verksamheten och endast 12 % på nykterhetsnämnderna. Om även kommunernas utgifter medräknas, blir den totala kostnaden ca 9 milj. kr. och den procentuella fördelningen resp. 68 % och 32 %. Kostnaderna för motbokskontrollen är sålunda mer än dubbelt så stora som de totala utgifterna för den av nykterhetsn ä m n d e r n a utövade nykterhetsvården och den heltidsanställda personalen 3 å 4 gånger så stor. Då h a r den deltidsanställda nykterhetsvårdspersonalen medräknats i reducerat antal (två halvtidsanställda = en heltidsanställd e t c ) . Om man endast r ä k n a r med faktiskt heltidsanställda personer inom nykterhetsvården blir antalet 116 eller bara en femtedel av systembolagspersonalen. Därtill kommer dock som nämnts ett

antal deltidsanställda och vidare alla de kommunala förtroendemän och frivilliga övervakare som med eller utan ersättning (i regel obetydlig) deltar i nykterhetsvårdsarbetet. Statens anslag till nykterhetsupplysning är m i n d r e än till nykterhetsvården. Här är också anslagen från landsting och kommuner relativt obetydliga. En väsentlig del av kostnaderna täckes med enskilda bidrag liksom huvuddelen av arbetet utföres av frivilliga krafter. Antalet avlönade funktionärer är tämligen obetydligt. Totalt torde ca 1 200 personer vara sysselsatta med i vidsträckt mening nykterhetsvårdande uppgifter. Kostnaderna för samtliga åtgärder uppgår till ca 14 milj. kr. Härav kommer nära hälften — både av personal och kostnader — p å motbokskontrollen.

K a p . 3. Tidigare bedömningar av de nuvarande åtgärdernas effektivitet a. Restriktionssystemet 1911 års nykterhetskommitté. Restriktionssystemets verkningar bedömdes redan av 1911 års nykterhetskommitté i dess betänkande med förslag till allmänt rusdrycksförbud 1920. (Nykterhetskommittén IX. Underdånigt betänkande med förslag till lag om alkoholvaror m. m.)*

1 Kommitténs ledamöter var sedermera landshövdingen S. H. Kvarnzelius, ordf., dr Ivan Bratt, redaktören Jakob Byström, direktören Oskar Eklund, sedermera statsministern C. G. Ekman, lantbrukaren Ollas A. Ericsson, sedermera landshövdingen Bernhard Eriksson, grosshandlaren (bevillningsutskottets ordf.) K. G. Karlsson, borgmästaren Jakob Pettersson, fröken Emilie Rathou och professorn Torsten Thunberg. Sekreterare för förbudsbetänkandet var sedermera rektorn J. Furuskog.

3 — 22197

Vid denna tidpunkt var de praktiska erfarenheterna av systemets verkningar inte stora, varför kommitténs yttrande närmast får betraktas som ett uttryck för dess förbudsvänliga majoritets principiella inställning till restriktionssystemet. Då kommitténs synpunkter otvivelaktigt fortfarande är av stort intresse, återges h ä r några utdrag av betänkandet. Restrikiionssystemet kan ej begränsa alkoholförsäljningen till ofarliga mängder. Ett oeftergivligt villkor för att restriktionssystemet skulle kunna betraktas som en acceptabel lösning av nykterhetsfrågan vore, att det kunde anordnas så, att det alkoholbruk som genom detta system vidmakthålles verkligen stannade inom det socialt ofarligas och oförvitligas gränser. Men det är synnerligen svårt att föreställa sig, huru ett sådant restriktionssystem skulle vara beskaffat. Att fixera den för varje

gång utlämnade rusdryckskvantiteten till ett så ringa mått, att därav ej skulle uppkomma någon skada, är ej gärna möjligt. En enda liter brännvin kan, om den hamnar hos en ovarsam person, anställa mycken förödelse. Ännu mer ogörligt skulle det vara att ordna försäljningen på ett sådant sätt, att ingen ekonomisk skadegörelse drabbade individerna och hushållen. Det är sålunda näppeligen möjligt att med ett restriktivt system hålla alkoholförsäljningen inom det ofarligas och oskadligas gräns. Restriktionssystemet kan icke förebygga missbruk. Det har heller icke från restriktionssystemets anhängare ifrågasatts, att detta system skulle praktiseras i så sträng form, att all skadegörelse skulle redan från början vara omöjliggjord. I stället sätter man sitt hopp till den metod som består i att de personer, som missbrukat den tilldelade alkoholen, avstänges från vidare inköp. Denna metod lider emellertid av den betänkliga bristen, att den icke är förebyggande utan riktar sig mot redan uppkomna missförhållanden. Genom den individuella kontrollen inskränkes eller upphäves en persons inköpsrätt, om det visar sig, att denna person icke kunnat på ett »socialt oförvitligt» sätt umgås med de starka dryckerna. Men innan detta kommer i dagen, kunna många beklagliga ting ha inträffat i denna persons hem eller omgivning. — Med tillhjälp av restriktionssystemets avstängningsmetod kan man alltså endast upptäcka de mera i ögonen fallande formerna för alkoholens skadegörelse och kan endast ingripa, när denna skadegörelse tagit ett visst omfång. Men när det onda skett, kommer detta ingripande på sätt och vis för sent. En annan beklaglig brist hos den individuella kontrollmetoden ligger däri, att kontrollen endast kan omfatta köparna, men icke förbrukarna. En försäljare av alkoholhaltiga drycker kan visserligen veta, till vem han säljer en viss kvantitet, men han kan icke följa de vägar, som denna kvantitet sedan tar, kan icke kontrollera, att den ej kommer i händerna på icke köpberättigade. Icke ens det mest invecklade kontrollsystem torde kunna förhindra, att antingen inköpsbeviset eller de tillhandlade rusdi-yckerna för högt pris försäljas till avstängda personer, i vilkas hand de kunna åstadkomma mycket ont.

34 Kommittén går också in på den psykologiska reaktionen mot restriktionssystemet. Den framhåller att den g r u p p av personer som inte får inköpsrätt måste bli ganska stor och »på sätt och vis bilda en social underklass, som bittert känner den undantagsställning, vari den blivit försatt». Vidare påpekas alt inskränkningarna helt naturligt i jämförelsevis stor utsträckning d r a b b a r de fattigaste, varigenom skapas en känsla av social orättvisa. Kommittén anser det också som en svaghet hos systemet att det — som dr Bratt uttryckt saken — är till en tiondel lag och till nio tiondelar tillämpning. Härigenom får åtgärderna lätt ett drag av godtycke över sig. Vid tillämpningen av de restriktiva bestämmelserna blir det alltid två motsatta krav, som skola göra sig gällande: dels måste man eftersträva största möjliga effekt i nykterhetshänseende och dels måste hänsyn tagas till den konsumerande allmänhetens rörelsefrihet. För att på ett något så när tillfredsställande sätt hålla dessa bägge krav i jämvikt mot varandra skulle erfordras ett rikt mått av folkpsykologiskt omdöme hos alla dem, som äro satta att tillämpa bestämmelserna, och även om den förutsättningen överallt kunde uppfyllas, så är denna inre motsägelse hos restriktionssystemet av så grundläggande natur, att den aldrig torde kunna övervinnas. För att fylla sitt ändamål att avlägsna alkoholens skadegörelse måste restriktionerna göras stränga och tillämpas med stark hand, men i samma mån, som detta sker, blir oppositionen mot restriktionernas intrång i den enskildes fria bestämmanderätt allt kraftigare och driver till eftergifter på en och annan punkt. Men i samma stund som man ger vika för en dylik opposition blir naturligtvis alkoholen lättåtkomligare och de sociala skadeverkningarna begynna följaktligen åter att i större mått infinna sig. Dessa egenskaper hos restriktionssystemet kunna möjligen vid en första anblick te sig som tecken på en viss smidighet och anpassningsförmåga hos systemet, ehuru de rättare torde vara att betrakta som utslag av en motsägelse i själva principens väsen, och de kunna i längden icke medföra annat resultat än en hit och dit vacklande, för

tillfälliga opinionsstörningar alltför känslig och därför till sina verkningar oberäknelig nykterhetspolitik. Slutligen framhålles som den mest avgörande invändningen att restriktionssystemet bibehåller och populariserar dryckesseden. De erfarenheter, som man redan hunnit göra ifråga om restriktionssystemet i vårt land, ha uppenbarat att detta system medför långt större vådor med hänsyn till folkets alkoholvanor än man tidigare hade anledning frukta. Den »ransoneringspsykologi», som under kristiden gjorde alla ransonerade varor abnormt begärliga, har gjort sig gällande även i fråga om alkoholhaltiga drycker. Detta framgår redan av det stora antal motböcker som utlämnats. Man får naturligtvis antaga, att en betydande del av dessa till ett antal av närmare en miljon uppgående individer redan före restriktionssystemets införande voro alkoholkonsumenter, och likaså att ett icke obetydligt antal kunder använt sina motböcker eller den uttagna spirituosan såsom ett inkomstbringande affärsobjekt, men därjämte nödgas man göra ännu ett antagande, vilket för övrigt bekräftas av talrika uttalanden från olika delar av landet, nämligen att motbokssystemet genom själva sin tillvaro verkat suggererande på en massa personer och förmått dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest betrakta spriten som en mycket likgiltig sak. Motboken har i vida kretsar kommit att bli ansedd som ett tecken på medborgerligt förtroende, ett slags myndighetsbevis, som det är mindre hedrande att inte äga. Redan ur denna synpunkt har systemet med inköpsbevis visat sig i folkpsykologiskt avseende innebära större risker än man från början förmodade. Men därjämte har det redan nu tydligt kunnat skönjas en annan, ännu mera ödesdiger tendens hos motbokssystemet. Detta medför nämligen en alldeles bestämd lockelse att ta ut hela den tillåtna kvantiteten. Detta är i och för sig mycket förklarligt, ja sedan man under kristiden sett hur människorna reagera inför all ransonering, är man frestad att rent av anse det som naturnödvändigt. Allmänheten bibringas den föreställningen, att den medgivna maximimängden är någon sorts normalkvantitet, som ger åt ens alkoholbruk en betryggande karaktär av måttlighet och

oförvitlighet. Den som inte för tillfället behöver hela kvantiteten, tar ändå ut så mycket han kan få, ty det kan ju vara bra att ha en annan gång, och för övrigt »varför ska man skänka systemet någonting?» Men blir alkoholen hemköpt, så blir den nog också konsumerad. Det är givet att det i denna psykologiska verkan av ransoneringen ligger en utomordentligt stor fara. Förut helnyktra eller så gott som helnyktra lockas att skaffa sig motbok och därmed att regelbundet konsumera alkohol. Förut måttliga lockas att driva upp sin förbrukning till maximigränsen. Konsumtionen blir visserligen mera jämnt fördelad än förr, men den griper omkring sig även hos förut tämligen oberörda kretsar. Alkoholseden blir starkare rotfästad än någonsin. Nykterhetsrörelsens argument gent emot denna sed blir avtrubbade genom den föreställningen, att det nu bara är fråga om ett av samhället auktoriserat, ofarligt och oförvitligt måttligt bruk. Denna verkan är så mycket betänkligare som varje ransoneringssystem av naturliga skäl måste vara benäget att avväga sina utdelningar icke efter de måttligaste utan snarare efter de mest krävande konsumenternas önskemål. Genom att systemet inriktas efter vad man skulle kunna kalla de största behovens lag, kommer det att direkt motverka den uppfostran till nyktrare levnadsvanor, som är en nödvändig förutsättning för en lycklig nykterhetspolitik. På detta sätt blir ransoneringssystemet som hade till uppgift att värna de sociala intressena i den mån som alkoholen trädde dem för när, självt en faktor som på denna punkt verkar i bestämd motsats till vad de sociala intressena kräva. Till de folkpsykologiska verkningar, som ett ransonerande restriktionssystem för med sig, hör också den att den allmänna uppmärksamheten systematiskt riktas in på de möjligheter som förefinnas för erhållande av alkohol. Den senaste tidens erfarenhet har visat att detaljfrågor rörande de utminuterade spritdryckernas kvantitet, formerna för spritutskänkning på restauranger osv. bli av tidningarna behandlade som om de vore av allra största betydelse för samhället. På detta vis blir allmänheten formligen suggererad till att betrakta alkoholvanorna såsom något socialt tillbörligt och rent av nödvändigt. Restriktionssystemets psykologiska inverkan går alltså i den riktningen att alkoholkonsum-

tionen allt mer populariseras och därigenom motverkar det på ett ödesdigert sätt sitt eget syfte, som skulle vara att skapa folknykterhet. Mot kommitténs förslag om allmänt rusdrycksförbud reserverade sig bl. a. dr Bratt, som i sin reservation bemötte de ovan anförda argumenten. Då hans argumentering i huvudsak gick ut på att visa att förbudet inte skulle vara restriktionssystemet överlägset, torde något n ä r m a r e referat ej vara påkallat. Beträffande anmärkningarna mot restriktionssystemet invände Bratt bl. a. att de byggde på erfarenheter från de onormala krigsåren och att man således vid denna tid inte kunde avge något slutgiltigt omdöme.

Rus dryckslagstiftnings

re visio-

nen. »Sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag angående revision av gällande lagstiftning rörande försäljning av rusdrycker» tillsattes 1928 på riksdagens begäran men uppdraget återkallades 1930, varvid nya sakkunniga utsågs. Dessa avlämnade den 23 oktober 1934 ett betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m. (SOU 1934:3g). 1 I revisionens uppdrag ingick att bedöma restriktionssystemets verkningar och föreslå ev. ändringar i lagstiftningen. Revisionen byggde sina omdömen dels på den officiella statistiken, dels på en rundfråga till landets nykterhetsnämnder om nykterhetstillståndets förändringar sedan tiden före 1914. Den inhämtade också uppgifter från vissa a n d r a länder, särskilt Danmark, och 1 De sakkunniga var landshövdingen E. A. Beskow, ordf., direktören E. A. Bernström, förrådsmannen A. J. Bärg, Katrineholm, fil. dr E. V. Englund, systembolagsdirektören G. Gräslund, Karlstad, lantbrukaren G. O. Johansson, Huskvarna, överläkaren M. J. Ljungdahl, Malmö, redaktören Elof Ljunggren, Örebro, och byråchefen E. J:son Thulin. Sekreterare var numera byråchefen A. Åman.

gjorde jämförelser mellan förhållandena där och i Sverige. Revisionen konstaterar först att såväl den officiella statistiken som svaren från majoriteten (61 %) av de n ä m n d e r som besvarat frågan visade att nykterhetstillståndet hade förbättrats sedan tiden före första världskriget. Många nämnder ansåg detta vara restriktionssystemets förtjänst. Revisionen konstaterade vidare att nykterhetstillståndet i Danmark förbättrats i ungefär samma grad som i Sverige, när det gällde städerna, medan den inte kunde göra någon säker jämförelse ifråga om förhållandena på landsbygden. Den omständigheten, att spritdryckskonsumtionen numera är väsentligt lägre i Danmark än i Sverige, utgör sålunda icke något säkert bevis för att de av denna konsumtion åstadkomna skadeverkningarna äro mindre i det förra landet än i vårt land. Det är emellertid å andra sidan uppenbart, att en hög spritdryckskonsumtion — under i övrigt lika förhållanden — innefattar större faror för nykterhetstillståndet än en låg sådan. Av den ovan lämnade jämförelsen med flera andra länder framgår, att konsumtionen av spritdrycker i vårt land numera måste anses vara relativt hög. Det måste därför anses vara av behovet påkallat, att det allmänna beaktar den fara, som ligger i denna omständighet. I fråga om orsakerna till nykterhetstillståndets förbättring i Sverige pekar revisionen först på den höjda ekonomiska och sociala standarden, de ökade möjligheterna till fritidssysselsättningar, den moderna teknikens krav och upplysningsverksamheten i nykterhetsfrågan. Bland åtgärder från det allmännas sida namnes nykterhetsnämndernas verksamhet och restriktionssystemet. Det sistnämnda behandlas utförligt (sid. 105—145). Revisionen redogör ingående för systemets tillkomst och initialeffekt. Den uttalar därefter sin mening om dess verkningar på längre sikt. Utgångsmaterialet var siffrorna för utminutering och fylleri

åren 1920—1933. Under denna tid sjönk utminuteringen per invånare åren 1921 —1922, steg åren 1923—1931 och sjönk på nytt åren 1932—1933. Siffran för 1931 var inte så hög som för år 1920 och minskningen 1931-—1933 inte lika stark som 1920—1922. Revisionen drar därav den slutsatsen, att restriktionssystemet haft en bestående konsumtionsminskande effekt. Denna slutsats bestyrkes enligt revisionen av att försäljningssiffrorna trots sjunkande realpriser och stigande konjunkturer inte under hela 1920-talet på nytt steg till 1920 års nivå. Vidare visade antalet fylleriförseelser per 10 000 invånare starkare nedgång än utminuteringen (1913—1931 resp. 54 % och 27 %) och revisionen anser detta bero på att konsumtionsminskningen i högre grad gått ut över det grövre missbruket än över konsumtionen i övrigt. Revisionen fortsätter. Med avseende å orsakerna härtill är det till en början belysande, att nedgången i fyllerifrekvensen kvarstod, sedan de ekonomiska konjunkturerna under senare delen av 1920-talet avsevärt förbättrats och spritdryckernas realpriser åter nedgått. Detta talar nämligen för att konjunkturförsämringen och prisförhöjningarna i början av 1920-talet icke varit de avgörande faktorerna vid den starka minskningen i fyllerifrekvensen under dessa år. I samma riktning gå erfarenheterna från de båda sista åren. Till följd av försämringen i de ekonomiska konjunkturerna samt prisstegringarna å spritdrycker inträdde en ganska avsevärd minskning i utminuteringen under åren 1932 och 1933, medan fyllerisiffrorna icke rönte någon inverkan av dessa omständigheter. Att dylika ekonomiska faktorer icke företrädesvis göra sig gällande beträffande missbrukare av olika slag framgår också av erfarenheterna från Danmark, vilka snarast tala för att en genom prisstegring betingad konsumtionsminskning inverkar starkare på den måttliga förbrukningen än på den förbrukning, som leder till missbruk. Att fyllerifrekvensen numera är avsevärt lägre än under 1920, måste därför hänföras till andra orsaker. I annat sammanhang har revisionen

framhållit, att åtskilliga faktorer av allmän beskaffenhet varit verksamma i nykterhetsfrämjande riktning i det svenska samhället under de två sista årtiondena. Det ligger emellertid i sakens natur, att en förbättring i nykterhetstillståndet, som vinnes på detta sätt, sker så småningom och icke språngvis. De mycket betydande framstegen under åren 1921 och 1922 kunna därför icke gärna förklaras genom en hänvisning till dessa rörelser i tiden. Enligt revisionens uppfattning är en huvudorsak till den då inträffade och alltjämt bestående minskningen i alkoholmissbrukets omfattning att finna i den individuella utminuteringskontrollen, som under dessa år systematiskt genomfördes över hela landet. Det ligger ju också i detta systems natur, att dess verkningar i första hand träffa det mera skadliga alkoholbruket, dvs. sådan konsumtion, som leder till mera uppenbart missbruk. Det är därför naturligt att systemets ovan konstaterade konsumtionsbegränsande effekt skall göra sig särskilt gällande i fråga om missbrukarna. Den uppfattningen, att utminuteringskontrollen även under senare år varit ett verksamt medel mot alkoholmissbruket, stödes också i stort sett av nykterhetsnämndernas utsagor till revisionen. I utminuteringskontrollens återhållande inverkan på det mera skadliga alkoholbruket ligger utan tvivel denna anordnings huvudförtjänst, vilket står i full överensstämmelse med dess syfte att bekämpa missbruket men icke direkt angripa det lojala bruket. Det finns emellertid icke någon klar gränslinje mellan missbruk och oskadligt bruk och därav följer ock, att utminuteringskontrollens verkningar icke äro begränsade endast till mer eller mindre uppenbara missbrukare utan jämväl göra sig gällande med avseende å alkoholvanorna hos en större del av konsumenterna. Det är i detta avseende belysande att jämföra den allmänna opinionens inställning till motboken vid tidpunkten för dess införande och under de senaste åren. Då motboken infördes, betraktades till och med begränsningen till lagens maximikvantitet, 4 liter i månaden, av mången måttlig konsument såsom ett opåkallat ingrepp i fullt tolerabla konsumtionsvanor. Nu torde man däremot i allmänhet hava godtagit den uppfattningen, att även lägre tilldelningskvantiteter än den nyss nämnda kunna vara fullt tillräckliga för ett måttligt behov. Även om 37

denna utveckling främjats av flera omständigheter, ligger dock enligt revisionens mening en bidragande orsak till densamma däri, att den individuella utminuteringskontrollen utövat ett uppfostrande inflytande jämväl på sådana konsumenter, vilka alldeles icke kunna hänföras till missbrukarnas kategori. Denna gynnsamma verkan måste enligt revisionens mening tagas i beaktande vid värdesättningen av detta system. När man från nykterhetsrörelsens sida påstått att utminuteringskontrollen haft ogynnsamma verkningar i form av utbredda alkoholvanor, som undanskymt dess förtjänster, så berodde detta enligt revisionen på skiljaktigheter i uppfattningen om försäljningslagstiftningens syfte. Skillnaden mellan uppfattningarna karakteriserar revisionen på följande sätt. Den ena av dessa innebär, att det huvudsakliga restriktiva momentet i den framtida lagstiftningen i första hand bör vara riktat mot den skadliga konsumtionen och utgöras av individuell kontroll. Enligt den andra vägen däremot bör lagstiftningen taga sikte på konsumtionen i allmänhet, oavsett om denna leder till skada eller ej, och grundas på hög spritdrycksbeskattning. Revisionen anslöt sig till det förra av dessa alternativ och påpekade att ökningen av motboksantalet under 1920talet inte medfört någon ökning av den genomsnittliga konsumtionen. Det föreligger sålunda enligt revisionens mening säkerligen icke fog för påståendet, att denna anordning framkallat en ökning av konsumtionen i dess helhet. Ifrågavarande anmärkning torde emellertid få anses hava en mera begränsad räckvidd och väsentligen innebära, att detta system, sedan det medverkat till berörda, alltjämt delvis bestående konsumtionsminskning — som i första hand avser direkta missbrukare och dessa närstående konsumenter — därefter bidragit till att stegra och utbreda konsumtionen till andra kategorier. Icke heller i denna inskränktare mening torde emellertid anmärkningen äga något större berättigande. Det är visserligen icke alldeles otänkbart, att den omständigheten, att in-

köpsrätten icke är fri utan underkastad prövning, förlänar denna rätt ett slags värde i och för sig och därigenom gör densamma eftersträvansvärd även för den som, ifall försäljningen vore fri, icke skulle begagna sig av denna frihet. Den merkonsumtion, som till äventyrs uppkommer av sådan anledning, är dock enligt revisionens uppfattning ringa i jämförelse med den återhållande inverkan på konsumtionen, som utminuteringskontrollen utövar. Vissa faktiska omständigheter tala också emot den uppfattningen, att ökningen av alkoholkonsumtionen i vårt land under det sista årtiondet skulle vara att tillskriva den individuella utminuteringskontrollen på grund av en olycklig suggestionsverkan hos denna. I första hand bör härvid framhållas det förhållandet, att den påtalade ökningen av alkoholkonsumtionen under 1920-talet har gällt icke endast spritdryckerna — i fråga om vilka denna suggestionsverkan borde vara starkast, enär utminuteringskontrollen ju är strängast beträffande dessa — utan även och mycket kraftigare de av denna kontroll relativt oberörda vinerna. — Ytterligare ett skäl mot den uppfattningen, som i den individuella utminuteringskontrollen ser den väsentliga orsaken till alkoholbrukets utbredning, är den omständigheten, att även konsumtionen av andra njutningsmedel har ökat under 1920-talet. Sålunda har importmängden av kaffe efter hand stegrats, och det är en känd sak, att bruket av tobak utbrett sig till nya konsumentgrupper, t. ex. kvinnorna. Då varken kaffe eller tobak är underkastade någon konsumtionsreglering, vilken till äventyrs skulle kunna utöva en suggererande verkan på konsumenterna, måste denna stegringstendens hava framkallats av orsaker, som icke hava något samband med försäljningslagstiftningens utformning. Det framstår onekligen såsom ganska naturligt att dessa allmänna orsaker, vilka de nu äro, också hava gjort sig gällande i fråga om den likartade utvecklingen beträffande spritdryckerna. Revisionen ansåg således inte att restriktionssystemet i och för sig verkade höjande på konsumtionen. Men den ansåg att de korta tilldelningsperioderna kunde förleda till större inköp än nödvändigt och föreslog därför införande

av efterhandsinköp. Dessutom föreslog den åtskilliga andra m i n d r e jämkningar i systemet, vilka till större delen genomfördes genom 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning. Revisionen gör slutligen en jämförelse mellan det »danska systemet» med fri försäljning och högt p r i s å ena sidan och restriktionssystemet å den andra. Den trodde inte att ett högt pris på spritdrycker skulle få lika goda verkningar i Sverige som i Danmark. Särskilt pekade den på risken för att den olagliga hanteringen (smuggling och lönnbränning) skulle öka. Den ansåg att en fri försäljning med höga priser skulle resultera både i ökat missbruk och en ökad totalkonsumtion. Men den framhöll också prisets betydelse som återhållande faktor och utgick ifrån att vederbörlig hänsyn härtill skulle tagas vid kommande skatteregleringar. Reservanter inom revisionen. Till revisionens betänkande fogades ett stort antal reservationer, varav två (av herr a r Englund och Ljungdahl) berörde principfrågorna. Herr Englunds reservation (till vilken h e r r a r Bernström och Ljungdahl i väsentliga delar anslöt sig) är mycket utförlig och innehåller bl. a. ett referat av den särskilda utredning som utfördes åren 1928—1931 på uppdrag av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund av den s. k. nykterhetsfolkets lagstiftningskommitté.1 Denna kommitté hade inhämtat tämligen ingående statistiska uppgifter från Danmark, England och Holland. På grundval av dessa uppgifter kom den till den slutsatsen att det i dessa länder prakti-

1 Ledamöter i denna var professorn Johan Bergman, borgmästaren Oscar Dahlbäck, fil. dr Erik Englund, redaktören Elof Ljunggren, redaktören Adolv Olsson, fröken Maria Sandström och generalsekreteraren David östlund. Sekreterare var sedermera byråchefen H. Bergils.

serade systemet med fri försäljning till höga priser hade medfört en relativt större förbättring av nykterhetstillståndet än det svenska systemet. Kommittén sammanfattar sin mening så. Slutresultatet av denna undersökning rörande den individuella kontrollens verkningar blir sålunda: Den individuella kontrollen har i märkbar omfattning minskat de alkoholskador, som fylla det dubbla villkoret att vara grova och uppenbara. Den effekt systemet i detta stycke visar, kommer sannolikt efter hand att minskas på grund av att det antal brukare, ur vilket missbrukarna rekryteras, är statt i stegring. I fråga om skador av mindre grovhet eller mindre uppenbarhet torde däremot den individuella kontrollen genom att göra bruket vanligare och ymnigare, närmast ha medfört en stegring. Framför allt har emellertid kontrollen genom att rotfasta och sprida sedvänjan och genom att förbinda seden med det sociala företrädet, väsentligt ökat den medelbara skada, skapat den grund för alkoholskador i kommande släktled, varom i första kapitlet talats. Den har därtill givit upphov till en omfattande olaga alkoholhantering. Undersökningen har samtidigt ådagalagt, att den individuella kontrollen icke äger starkare stöd i folkmedvetandet. De övertygade anhängarna äro få och nå icke långt utöver kretsen av dem, som på ett eller annat sätt äro verksamma inom kontrollapparaten. Englund instämmer i sin reservation i dessa slutsatser och utvecklar ytterligare sina synpunkter. I fråga om revisionens behandling av det statistiska materialet anmärker Englund bl. a. på att revisionen utgått från år 1913, som var ett toppar i fråga om såväl konsumtion som fylleri, och inte blottat den tidigare utvecklingstendensen. Vidare gör han gällande att de förbättringar, som restriktionssystemets införande medförde i Stockholm 1914, huvudsakligen berodde på tillståndsförfarandet och avstängningen men icke på maximeringen av inköpsrätten. Beträffande förhållandena år 1920, då systemet fullständigt genomfördes över

hela landet, påpekar Englund att siffrorna för detta år visar försämring i förhållande till 1916, då maximeringen ännu inte genomförts vid de flesta bolagen. I förhållande till 1913 visade visserligen både konsumtion och fylleri en viss nedgång, men denna berodde enligt Englund på andra faktorer än utminuteringskontrollen. Han nämner som exempel bl. a. utskänkningsrestriktionerna, alkoholistlagen, starkölets försvinnande och den skärpta kontrollen över den illegala hanteringen. I fråga om utvecklingen efter 1920 bemöter Englund med skärpa revisionens uppfattning. Att utminuteringen sjönk mera i landsorten än i Stockholm 1920—1922 behöver icke bero på den individuella kontrollens införande, då samma skillnad gjorde sig gällande 1930 —1933, trots att det då bara var fråga om konjunkturnedgång och inte om ändringar i försäljningslagstiftningen. Anledningen är helt enkelt den ,att storstadsbons spritinköp till följd av flera samverkande omständigheter (genomsnittligt avsevärt större kontantinkomst, genomsnittligt mera inrotade dryckesvanor) påverkas långt mindre av samma nominella prisstegring, är långt mindre elastisk än landsortsbons. Eftersom utlandet saknar försäljningsstatistik inom vilken uppdelning gjorts på storstad och landsortsområden, så är det icke möjligt att uppvisa, att man här bara har att göra med en internationellt giltig olikhet mellan storstad och landsort. Vid revisionens besök i Köpenhamn meddelades emellertid, att den skattehöjning, som år 1930 vidtogs i Danmark, vållade kraftig nedgång i spritfabrikernas försäljning på landsbygden men däremot ingen nedgång i försäljningen i Köpenhamn. Det finns också anledning att antaga, att den ringare nedgång, som efter vad i annat sammanhang anförts, ägt rum i fylleriet i London än i England i övrigt, närmast är ett uttryck för att prishöjningen icke förmått på samma sätt pressa ihop Londonbons konsumtion som engelsmannens i gemen. Englund

bemöter

även

revisionens

uppfattning att den omständigheten, att konsumtionen under 1920-talet inte på nytt nådde 1920 års nivå, måste bero på systemets inflytande. Han visar u p p att realpriset på spritdrycker hela tiden höll sig högre än 1920 och att sysselsättningsgraden aldrig blev lika hög som detta år. Den relativa prisstegringen och den större arbetslösheten kan enligt Englund helt förklara nedgången eller i varje fall tillskrivas största delen av denna. Revisionens tredje argument gällde fylleriet, vilket sjunkit mera än konsumtionen och inte visade lika stor nedgång 1930—1933 som 1920—1922. Då individualiserad maximering förelåg under förstnämnda tidsperiod men infördes under den sistnämnda tidigare perioden, måste enligt revisionen nedgången sättas i samband med maximeringens införande. Englund invände bl. a. följande. Denna tolkning av förloppet uteslutes emellertid av förloppet i Stockholm. Ehuru Stockholm i motsats till landsorten redan 1920 hade genomfört de begränsningar i inköpsrätten, som för landsortens del tillkom först under 1921 och 1922, så föll fylleriet i Stockholm lika kraftigt från 1920 till 1921 som fylleriet i riket i dess helhet. Och lika litet som fylleriet i riket i övrigt därefter har nått upp till 1920 års nivå har fylleriet i Stockholm gjort det. Nedgången från 1920 till 1930 är för Stockholm nästan exakt densamma som nedgången för den grupp av 14 större städer, med vilka Stockholm i revisionens tabeller sammanförts. Anledningen till den betydande nedgången från 1920 måste därför sökas i andra omständigheter. Det finns också en faktor, som just vid samma tidpunkt undergick en betydande förskjutning, nämligen arbetslösheten. Mellan 1920 och 1921 går beträffande den svenska arbetslösheten en bestämd gräns. Arbetslösheten har visserligen efter 1920 starkt skiftat, men som framgår av revisionens tabell 17, har den sedan 1920 genomgående varit av en helt annan storleksordning än tidigare. Och under det att de

yrkesskickliga arbetarna efter hand i stor utsträckning kunnat vinna nya anställningar, så har Sverige under hela 1920talet haft ett permanent bottenbestånd av arbetslösa grovarbetare. Grovarbetarna liksom några av de andra yrkesgrupper, som företrädesvis drabbas av arbetslöshet, lämna i normala fall långt större bidrag till den svenska fylleristatistikens siffror än andra medborgargrupper. Arbetslöshetsräkningen 1927 gav också vid handen, att detta bottenbestånd i stor omfattning inrymde tidigare alkoholmissbrukare. Den starka inknappning, som till följd av arbetslösheten inträtt i denna arbetargrupps tillgångar, kan näppeligen undgå att avsevärt påverka fyllerisiffrorna. Englunds argumentering går sålunda ut på att revisionen inte lyckats anföra några antagliga skäl för att de år 1921 och 1922 vidtagna skärpningarna av systemet minskat missbruket eller hämmat konsumtionen. Den gynnsamma verkan, som ev. funnits, h a r enligt Englund uppvägts av den ransoneringspsykologiskt betingade konsumtionsstegringen, vilken inte haft motsvarigheter i andra länder. Däremot medger Englund att systemets införande i Stockholm 1914 och tillståndstvångets inför a n d e i hela landet 1916 haft ett gynnsamt inflytande på missbruket, varvid han dock tillskriver tillståndsförfarandet och avstängningen den största effekten. Utomlegislativa faktorer måste emellertid också ha medverkat. I Paris, där endast faktorer utanför lagstiftningen torde ha utövat inflytande, har fylleriet nedgått med 40 %. Det torde med hänsyn till denna och andra omständigheter icke vara ur vägen att förutsätta att sådana faktorer utanför lagstiftningen ha väl så stor andel i den svenska förbättringen på 50 % som samhällets åtgärder. Och bland dessa samhällsåtgärder ha några, främst alkoholistvården och ändringarna i avseende å ölets alkoholhalt och försäljning, märkbart bidragit till förbättringen. Englund sammanfattar sin ståndpunkt på följande sätt. Den i vårt land tillämpade individuella kontrollen har medverkat till minskning av

de grova alkoholskadorna i landet. Dess andel i denna minskning är emellertid överskattad och denna gynnsamma verkan motväges av att kontrollen ostridigt spritt alkoholseden till av densamma förut oberörda medborgare. I en tid, då spritkonsumtionen i nästan alla europeiska länder uppvisar en avsevärd nedgång, har systemet konserverat den svenska förbrukningen vid en höjd, som uppnås endast av ett fåtal länder. På grund av sin komplicerade natur måste den individuella kontrollen ställa mycket stora, ofta endast bristfälligt fyllda krav på sina handhavare. Kostnaderna äro betydande. Något verkligt stöd av folkmeningen har kontrollen icke vunnit. Dess handhavare ha tvärtom gång på gång av en fientlig opinion tvingats att vika från den grad av stränghet, som ett genomförande av systemet egentligen kräver. På många håll har det numera nedsjunkit till schablon. Det har som förbudet utlöst en omfattande smuggling och lönnbränning. Å andra sidan har det i Danmark tillämpade systemet med en hög spritbeskattning icke endast minskat spritförbrukningen i en omfattning, som torde sakna historiskt motstycke och som fört ned Danmark från tätplatsen bland världens brännvinsdrickande länder till en blygsam, men mera smickrande plats i kön. Det har därtill minskat det grövre missbruket i större omfattning än det invecklade svenska system, som skapats enkom i detta syfte. Den danska metoden kräver ingen kostsam förvaltningsapparat, den inskränker sig till ändring av en skattesats. Den åtnjuter allmän anslutning från folket. Den har icke medfört någon olaga handel. Herr Ljungdahls reservation går i första h a n d ut på att revisionens uppläggning av frågeställningen varit för snäv. Vill man bilda sig en uppfattning om lämpligheten av någonting, det må vara en apparat, en organisation eller en lagstiftning, bör man också göra klart för sig vad denna skall vara till, vad man med denna åsyftar och eftersträvar, man måste med andra ord så klart som möjligt söka fatta målet och dess krav och mot detta skärskåda föremålet för sin undersökning. Endast med målet som bakgrund kan man se de stora linjerna och få de rätta perspektiven och proportionerna. Ljungdahl försöker sedan själv ge en 41

principiell uppläggning av frågan och angriper revisionens majoritet för att den alltför ensidigt hållit sig till restriktionssystemet. Revisionen har, i stället för att fatta ställning i fråga om målet och rätta lagstiftningen därefter, låtit det nuvarande systemet bilda den fasta punkt, efter vilken den framtida lagstiftningen och spörsmålen därom måst rättas. Därmed har man förlorat möjligheten att göra nödig åtskillnad mellan det, som med hänsyn till målet är viktigt och icke viktigt, riktigt och icke riktigt. En annan följd härav är, att det som för tillfället måhända är motiverat eller kanske nödvändigt men ur principiell synpunkt icke är önskvärt, ofta nog kommit att likställas med det som äger bestående värde. Lagstiftningens syfte bör enligt Ljungdahl vara att leda nykterhetsvården i landet, ordet nykterhetsvård fattat i en vidare bemärkelse än den brukliga. Ljungdahl lägger i detta begrepp in »uppfostran, social omvårdnad och medicinsk vård» vid sidan av försäljningslagstiftningen. Och man bör inte dela upp uppgifterna på olika organ. Att överlämna tilldelningen till systembolagen är liktydigt med att uppdela nykterhetsvården i specialiteter. Hur intimt samarbetet mellan nykterhetsnämnder och systembolag än kan komma att gestalta sig, måste avvägningen av behandlingen ofta komma att lida men av en sådan ordning. Såsom tidsandan är, finns det anledning att frukta, att den specialitet, som har hand om den mot objektet riktade behandlingen, alltså sprittilldelningen, blir den som man framförallt litar till och strävar att utveckla, under det att den mot människan riktade behandlingen i motsvarande grad reduceras i betydelse. Icke ens inrättandet av länsnykterhetsnämnderna torde ge tillräckligt skydd mot en sådan utveckling. Sprittilldelningen synes mig därför böra göras till ett nykterhetsnämndernas behandlingsmedel, som de böra ha ansvaret för och bli så förtrogna med, att det på lämpligaste sätt kan inpassas i den övriga behandling, för vilken de ha ansvaret. Ljungdahl föreslog i sin reservation liksom Englund att maximeringen i ut-

minuteringen skulle avskaffas och att avstängning endast skulle ske på grund av nykterhetsanmärkning. Båda reservanterna menade att detta skulle leda till betydligt större lojalitet gentemot avstängningen än den som råder under nuvarande system. Att avstängningsrätten lägges hos nykterhetsnämnderna anser Ljungdahl väsentligt. Genom att överföra till systembolagen en så stor och viktig del av nykterhetsvården som tilldelningen har man fjärmat nykterhetsvården från de vårdformer, med vilka den enligt sin natur har de flesta beröringspunkterna och flesta gemensamma intressena, nämligen barnavården och fattigvården. Ännu stadda i utformning arbeta dessa rätt mycket för sig själva. I massor av fall ha fattigvården, barnavården och nykterhetsvården samma objekt, inom samma familj kunna alla formerna av vård komma ifråga. Ett intimt samarbete och enhetlighet i samarbetet, vid undersökning, vid påverkan av människorna, vid lämnandet av stöd och hjälp osv. bör på alla dessa håll eftersträvas. Jag förmenar därför, att det även ur organisatorisk synpunkt vore lyckligast, om all nykterhetsvård lämnades åt nykterhetsnämnderna, så att också denna form i sin helhet kunde ryckas in i det enhetliga samarbete, som man hoppas skall utveckla sig. Vidare må framhållas, att det genom att lägga tilldelningen i nämndernas händer blir möjligt att få den samlade nykterhets vården jämte fattigvård och barnavård in under en central uppsiktsmyndighet, under det att nu tilldelningen och den nykterhetsvård, som sammanhänger därmed, måste vara ryckt undan denna centrala myndighet och lagd under kontrollstyrelsen. Sedan rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande avlämnades har någon systematisk bedömning av restriktionssystemets verkningar inte företagits. Den s. k. snabbutredningen har i sitt betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944: 3) visserligen lämnat en del material till belysning av systemets verkningar, men i utredningens direktiv ingick inte att bedöma systemet som sådant.

b. Nykterhetsvården Den nuvarande nykterhetsvården har bedömts av 1946 å r s alkoholistvårdsutredning (SOU 1948: 23). Denna konstaterar (sid. 51—53) att behov av reformer eller förbättringar föreligger i huvudsakligen tre hänseenden. F ö r det första är det enligt utredningen alltjämt för många alkoholmissbrukare som inte blir föremål för någon åtgärd. 1946 hade i ungefär % av rikets kommuner inte vidtagits någon åtgärd enligt alkoholistlagen. Endast 58 % av samtliga kommuner hade särskild nykterhetsnämnd. Utredningen anför bl. a. följande. Enligt nykterhetsnämndsstatistiken för nyssnämnda år synes ingripandeintensiteten vara betydligt högre i kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd än i övriga kommuner, vilket enligt vad erfarenheten visat icke kan annat än i undantagsfall förklaras med att nykterhetstillståndet skulle vara så mycket bättre i kommuner med fattigvårdsstyrelsen fungerande som nykterhetsnämnd än i nykterhetsnämndskommuner. Icke heller lärer det förhålla sig så, att nykterhetstillståndet i den tredjedel av landets kommuner, där alkoholistlagen (Al) icke tillämpats, skulle de facto vara så tillfredsställande att Al icke varit tillämplig i något enda fall. Anledningen till underlåtenheten att vidtaga åtgärder är i många fall att söka i att vederbörande kommunala nykterhetsvårdsorgan icke haft tillräcklig erfarenhet av och kunskap om alkohollagstiftningens bestämmelser eller saknat förutsättningar framförallt i personalhänseende för en effektiv tillämpning av denna lagstiftning. I åtskilliga fall ha emellertid åtgärder uteblivit till följd av att nykterhetsnämnden icke ägt kännedom om vederbörande alkoholmissbrukare. F ö r det andra anser utredningen att de vidtagna åtgärderna inte skänkt samhället det effektiva skydd mot alkohol-

missbrukets sociala skadegörelse, som måste anses erforderligt, och inte heller givit alkoholmissbrukarna den hjälp till förbättring som är behövlig. I fråga om skyddet mot missbrukares samhällsskadliga beteende är den nuvarande lagstiftningen behäftad med vissa brister särskilt då det gäller att värna medborgarna mot s. k. farliga missbrukare. Redan genom en effektivare tillämpning av nuvarande Al, ett spörsmål som icke endast är av ekonomisk utan även organisatorisk natur och dessutom sammanhänger med lagtillämparnas personliga intresseinriktning och nära förtrogenhet med lagens olika skyddsmedel, skulle mycket kunna vinnas för ett bättre samhällsskydd och snabbare och effektivare botande av sociala alkoholskador. Självfallet är dock detta skydd och sådant botande också en fråga om tillräckliga ekonomiska resurser för tillämpningsorganen att anställa kompetent personal och att genom denna vidtaga olika ändamålsenliga behandlingsåtgärder. Detta gäller även den slutna vården, vars behandlingsresultat hittills ur olika synpunkter icke kan anses tillfredsställande. F ö r det tredje h a r enligt utredningen den medicinska synpunkten på alkoholistproblemet inte på nöjaktigt sätt kommit till sin rätt inom nykterhetsvården. Utredningen föreslår bl. a. att det gores obligatoriskt med särskild nykterhetsnämnd i varje kommun och att n ä m n d e r n a får bättre tillgång än nu på uppgifter om alkoholmissbruk. Vidare föreslås väsentligt högre statsbidrag till de kommunala n ä m n d e r n a s verksamhet för att bl. a. möjliggöra en bättre personell utrustning. Kraven på utbildning och lämplighet hos personalen föreslås skärpta. Slutligen föreslås en upprustning av den slutna nykterhetsvården, dels genom inrättande av särskilda alkoholistsjukhus dels genom ökat ekonomiskt bidrag till alkoholistanstalterna, vilka föreslås skola benämnas vårdhem.

AVDELNING II

NYKTERHETSKOMMITTÉNS BEDÖMNING AV DE NUVARANDE Å T G Ä R D E R N A

Kap. 1. Inledning När nykterhetskommittén tillsattes, stod krigstidens erfarenheter i förgrunden. Det ökade fylleriet hade minskat tilltron till den gällande nykterhetslagstiftningens effektivitet. Men kommitténs uppdrag fick, som närmare har utvecklats i den inledande redogörelsen för kommitténs direktiv och arbetssätt, en vidare syftning. I enlighet med direktiven har kommittén sökt att förutsättningslöst angripa hela problemet vad samhället bör göra för att skapa så goda nykterhetsförhållanden som möjligt. En oundgänglig förutsättning härför är en ingående kunskap om den utveckling, som hittills ägt rum i Sverige, och om de orsaksfaktorer som varit verksamma för att åstadkomma denna utveckling. Dessa orsaksfaktorer synes man emellertid inte kunna komma åt utan en jämförelse med andra länder, där lagstiftningen varit en annan men förhållandena i övrigt likartade med de svenska. Kommittén har därför — vilket också anbefallts i direktiven — ägnat stor uppmärksamhet åt jämförelser med utländska förhållanden. Vid denna jämförelse har kommittén byggt på det material som stått att hämta ur den officiella statistiken och på åtskilliga uppgifter därutöver som särskilt införskaffats eller som kunnat hämtas ur tillgänglig litteratur. Vid sin analys av den

svenska utvecklingen och av de aktuella svenska förhållandena h a r kommittén försökt att gå ett steg längre. Det h a r också med hjälp av de företagna undersökningarna blivit möjligt att få fram en betydligt mera nyanserad bild av alkoholkonsumtion och alkoholskador i vårt land än som tidigare varit möjligt. Särskilt intresse har ägnats åt ungdomens alkoholvanor och åt de tendenser till förändringar av dessa som har kunnat konstateras. I de följande kapitlen lämnar kommittén först i kap. 2 en sammanfattning av kommitténs egna undersökningar i den mån de belyser det nuvarande nykterhetstillståndet och dess utvecklingstendenser. Därefter jämföres i kap. 3 utvecklingen i Sverige och vissa a n d r a länder under detta å r h u n d r a d e . Kommittén övergår sedan till att diskutera orsakerna till förändringarna i nykterhetstillståndet. I kap. 4 behandlas orsakssammanhanget i allmänhet och speciellt de orsaksfaktorer som inte är knutna till medvetna samhällsåtgärder utan är av allmänt ekonomisk, social och kulturell art. Särskild uppmärksamhet ägnas åt det inflytande som utövas av förändringar i spritpriser och inkomstnivå och av den tilltagande utjämningen mellan städer och landsbygd.

Kap. 3 och 4 bygger till stor del på en utförligare framställning av kommitténs ledamot dr Erik Englund i del IV av kommitténs betänkanden. I kap. 5 behandlas lagstiftningsåtgärderna. Kommittén diskuterar där restriktionssystemets och nykterhetsvårdens betydelse för missbrukets och konsumtionsvanornas förändringar och tar ställning till frågan om restriktionssystemets fortbestånd. I avd. III framlägger kommittén sedan

sin principiella syn på samhällets nykterhetspolitik och motiverar i stora drag sin uppfattning om hur den bör utformas för framtiden. Där angives vidare kortfattat kommitténs ställningstaganden på nykterhctspolitikens olika områden, för vilka mera utförligt redogöres i särskilda delbetänkanden. I denna avdelning diskuteras även de övergångsproblem som kan vara förknippade med en omläggning av nykterhetspolitiken.

K a p . 2. Nykterhetstillståndet i Sverige enligt kommitténs undersökningar Det har självfallet varit angeläget för kommittén att skaffa sig en uppfattning om alkoholmissbrukets omfattning i Sverige just nu. Man h a r därvid begränsat sig till en inventering av de missbruksfall, som är kända hos de myndigheter eller andra organ, som har att taga befattning med alkoholmissbrukare. En sådan inventering blir naturligtvis behäftad med det felet att den inte kan ge någon föreställning om det missbruk, som inte tagit sig uttryck i skadeverkningar av den art, att samhällsorganen fått sin uppmärksamhet inriktad på det. Någon möjlighet att siffermässigt uppskatta omfattningen av detta missbruk synes emellertid inte finnas. Den nödvändiga begränsningen av inventeringen till de kända missbruksfallen ger ur lagstiftarens synpunkt den fördelen att man får en sammanfattande bild av storleksordningen av det alkoholsmissbruk, som med nuvarande inriktning av samhällsåtgärderna på detta område överhuvud taget varit åtkomligt för ingripanden. När det har gällt att få en inventering av missbruket har kommittén för ett

representativt urval av befolkningen omfattande ca 110 000 personer över 15 år inhämtat uppgifter om de anteckningar om misskötsamhet i nykterhetsavseende som samlats hos systembolag (innehåller uppgifter även från kontrollstyrelsens straffregister), nykterhetsnämnder och socialregister. Denna undersökning gav som resultat vid omräkning till hela befolkningen bl. a. tabell 1. En närmare redogörelse återfinnes i kommitténs betänkande del I, Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan (SOU 1951:43). Kommittén fann, att av dem som levde vid årsskiftet 1945/46 hade ca 200 000 personer eller 3.9 procent av hela befolkningen över 15 år åtminstone någon nykterhetsanmärkning antecknad under åren 1936—45. Omkring 15 000 av dessa kunde rubriceras såsom alkoholister i alkoholistlagens mening och omkring 35 000 såsom andra grova missbrukare. De som endast hade enstaka lindriga anmärkningar under tioårsperioden utgjorde ca 150 000. Av de 200 000 var endast drygt 4 000 kvinnor, av vilka praktiskt taget alla bodde i städerna. Av de 195 000 männen 45

1 — CN

CO CS

o

OS

TH

Ift

CO

o Ift 1-1

1-1

ös

»ft

00 (O

K^

eo Os

OS

CN

CO

oö

M OO »O

:Cd

o

o

TH

<N

CO

TH

CM

1—1

•o

fl

CM

»ft c~. C5

•*

6 >>

1-1

T H

O

Oi CO

TH

co

o

CO CO t^

• *

CO

CS

CO

TH

«o

oo

ca j a

s s p

OS

>ft

CO

s

co

1-1

cd

B S

s

t>

os o»

cs m

Os OS

en

M

I>

Os

T! :0J

"*

OS

eo eo

O Ift

CO

J:

• ^

fl

60 TH

s >>

t>;

r-;

"#

cö CN

Os CN

cs j a TJ

»ft t»

O

.2 %

• *

o AS

a O

O

CO

T3 IS 03

B

»HH

1H

(4

>

"*

CO

CM

o >ft

TH

CO CO

t>-

<M

eo

*

e

o o

Ift

»O

T-

TH

CO

»ft

TH

fi >» ca j a

* "

s» CU ° G

13 S o

ös C C!

"g S ft.'8 c;

os CO

T -

5% K t

L

T—

»fl

«5 TH

CO CO

T-

"Hi*

TH

co

fi

CO

g

C

o o

TH

TH

•>*

•a

•.a

:Cd

CO

CO CO CO

»ft OS

OS CN

CO

r-

TH

00 t^

C g o a

»ft OS o

SO

CN

r-;

o

TH

r l

Li

"^

V

CO

Ift

c

•a

o

e

>

CO

s

CN

CN

CO

:CS

»o Ä "O

CN O

u o

°3

W

CO

5 "S K t

TH TH

W t O

p-

CO

CO

M

>1 CU

a

TH

e~i

H

TH

CO

l «

M

O

O

o

o

CN

CN

1—i

eo

oö

fi >>

r^

5 ts K -g

"s a a

—i

cs j a

^s ÖJ •g o

r to

"2

fi s

»ft

TH

Ift

CN

-* OS

"*. CO

O

O TH

TH

t^

o

ti

•d

icd

:«

CO T^

CO

c=

ft, a. <u 49

'« *« g as 3 «

rn,

TH

60 C

s * cd

• * M O 60 O Cd

M 60

4 a

fi fl JM

g a C!

:

e

2q

46 I

E o O. •3

:c«

a

fl

H-> CO

ftl

,« u o

•+•>

ft*

o

ed

T-

TJ

c

CO

:cd <. too .n

*^ i

c ,3 :cd p

/H CO

£

.5 os t—H TH

a q

ri

«43

cd en •*-> O

• o "

C

CO

tu

(H

o toO

•M

fl M>>

i:. ft 5

CJ

-4-

P c .B O p-

co "H CD CH

c C

o>

fi fi

M

|4

o CO CJ

rf &

<;

• ^

Ift •^

»o

fl, fl

<u u

U

u es

CO

-i

bo

"cd fl

T3

"8

C

s •«

"^<

u o C o

£

s

to

C O

t0

si

o

-< cp OH

+i ta

h o CH

>

r l

C u cu cd

CH

too

4) CU

fl

0 'fl ti :cd B | CH

O

top*0cd erc O

CO CO

CO

tu

cd

?H

t

cd C a> T^ cd »ed

to

A*

y2

- H

ccd

O

CO

S Ift

.5 OS

o :ed toos

dB T3 C

to

u

> fl c_

> -c-t

c cS

S

o

C o vr

ti KS iO

so

fl cd too

rfl

j-i

rt

I

cu

CH

fl

Ö O

J3

l>

Os

©cd

C er to

O

fl

cd

C

O too " 3

'b

60 o

S

CO ftl

O Cd

b

:cd

o

oi

i

e A

r--

n

^

a

O

ej

too

Cd

too

bo

er

^2 -o

•4-J

« c

\r

-rj

u

fl

CO 00

fl

•cd

<)

4)

CH

ti >3 fl

t,

(-1

ftl

tu

>1

CN

,

fl

fl £

o

CO

oo

O

( CO o »cd •-

S

t>.

CO TH

-Ö

u .^ (Q

^ -> »O •* C5

o o

P"

1 to

'O

CH

T-

C O

w 0) CH

c

cd CO

o

cd C/3

bodde 86 000 på landsbygden och 109 000 i städerna. Det innebär att av landsbygdens män över 15 år hade ungefär 6 procent och av städernas ungefär 11 procent nykterhetsanmärkning antecknad under den observerade tioårsperioden. Kommittén finner dessa siffror vittna om, att alkoholmissbruket har en sådan storleksordning, att det måste ge anledning till stark uppmärksamhet från statsmakternas sida. Alkoholmissbrukets allvarliga karaktär markeras ytterligare i den studie kommittén utfört i fråga om sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden. Andelen frånskilda är mångdubbelt större bland missbrukarna än bland den övriga befolkningen. Missbrukarna har i större utsträckning än övriga ingått äktenskap sedan barn fötts eller medan barn väntas, vilket gör att andelen barnlösa äktenskap är relativt låg. Särskilt de »grövre» missbrukargrupperna har ett relativt stort antal familjer med stora barnkullar. Hela antalet barn, som lever under inflytande av en miljö, i vilken far eller mor tillhör missbrukargrupperna, har beräknats till ca 175 000 eller 10 procent av samtliga barn. Missb r u k a r n a s barn får genomsnittligt sämre utbildning än b a r n som växer upp i andra hem med motsvarande ekonomiska förutsättningar. Barnavårdsnämnden har föranletts ingripa tio gånger så ofta bland de grövre missbrukarna som bland den i nykterhetshänseende skötsamma delen av befolkningen och bland de tillfälliga missb r u k a r n a tre gånger så ofta. Frånvaro från arbetsplatsen under längre perioder är bland de grövre missbrukarna dubbelt så vanlig som bland de i nykterhetsavseende skötsamma och förekomsten av bisysselsättning är avsevärt lägre bland de misskötsamma. Av personer med samma inkomster har

missbrukarna en betydligt m i n d r e andel förmögenhetsinnehavare än övriga och fattigvårdsbehovet visar motsvar a n d e överfrekvens. Alkoholisterna, som utgör 0.7 procent av samtliga män över 25 år, svarade för 12.8 procent av samtliga straffregisterbrott, som återfanns bland de av undersökningen omfattade männen över 25 år. De övriga grova missbrukarna, utgörande 1.5 procent av den genomsnittliga befolkningen, svar a d e för 19.6 procent av brotten och de tillfälliga missbrukarna, utgörande 6.6 procent av männen, svarade för 23 procent av samtliga straffregisterbrott. Detta innebär, att de sammanlagt 8.8 procent av männen, som prickats för nykterhetsanmärkning, svarar för hela 55.4 procent av alla straffregisterbrott, som begåtts av vuxna män. Även om inte alkoholmissbruket i och för sig alltid kan sägas vara den direkta orsaken till missbrukarnas ogynnsamma siffror h ä r ovan, är det dock uppenbart att alkoholmissbruket i sådan grad är förbundet med sociala skador, att man här har att räkna med ett allvarligt socialt problem. Mot bakgrunden av dessa konstateranden om alkoholmissbrukets omfattning och allvarliga karaktär, är det av största betydelse att komma till en grundad uppfattning om alkoholvanornas utveckling under de senaste åren. Kommittén h a r skaffat sig möjlighet till en sådan bedömning bl. a. genom den intervjuundersökning som gjorts beträffande ungdomens alkoholvanor. Med ledning av denna undersökning kan man konstatera att alkoholvanorna u n d e r de senaste decennierna nått ut till allt större grupper av befolkningen. Ungdomarna nu börjar förtära alkohol tidigare än förr. Breddningen av vanorna följer ett bestämt schema, som synes n ä r a ansluta sig till vanetypen hos stadsbefolkningen och tjänstemanna-

grupperna. Denna vanetyp markeras av ett relativt litet antal absolutister. Antalet förtäringstillfällen per förtärare synes bli allt flera, medan den genomsnittligt förtärda kvantiteten minskar. I detta schema ingår även att ungdo-

marna börjar förtära alkohol relativt tidigt, ofta i hemmiljön. Följande översikt (tabell 2) h a r erhållits vid ett försök att gruppera den vuxna befolkningen på alkoholvanegrupper.

Tabell 2. Uppskattningsvis

gjord beräkning av den vuxna befolkningens fördelning på alkoholvanegrupper.

V a n e g r u p p Prickade för n y k t e r h e t s a n m ä r k n i n g upprepade gånger de senaste 10 åren Enstaka n y k t e r h e t s a n m ä r k n i n g a r under de senaste 10 åren Personer som mera regelbundet förtär spritdrycker (moderatister) Personer som endast tillfälligtvis förtär sprit eller endast förtär vin eller öl (nästan absolutister) Absolutister Kroniskt sjuka, anstaltsvårdade etc

Redan i 20—25-årsåldern är fyra femtedelar av männen och två tredjedelar av kvinnorna alkoholkonsumenter. I åldersgrupperna över 25 år förtär 90 procent av männen och fortfarande ungefär två tredjedelar av kvinnorna alkohol. I åldersgrupperna 25—55 år är andelen förtärare avsevärt större än i åldersgruppen över 55 år. Särskilt markerad är denna generationsskillnad i fråga om kvinnorna. En undersökning av hur stor del av de manliga 26-åringarna som sökt motbok visar att denna andel vuxit från ca 30 till ca 60 procent från mitten av 1920-talet till mitten av 1940-talet. Kurvan som sammanbinder talen för de olika åren visar klara konjunktursvängningar men den allmänna stigningstendensen är mycket klart markerad. Alldeles oberoende av orsakerna bakom

procentuella

Ålder 20—25 år

Ålder över 25 år

Män

Män

Kvinnor

•

j Kvinnor

10 1

36 3

denna utveckling — kommittén återkommer till dessa i kap. 5 — är det uppenbart att den bär vittnesbörd om att det är en betydligt större andel av de unga nu än tidigare som har så aktiva alkoholvanor att de önskar egen inköpsrätt. En undersökning har även gjorts beträffande förändringen av den andel av 17-åringarna som förtärt spritdrycker. En jämförelse har h ä r kunnat baseras på iakttagelser av de ungdomar som fyllt 17 år under tiden 1937—46. Det visade sig att andelen 17-åringar med egen erfarenhet av alkoholförtäring ökat bland såväl pojkar som flickor, och såväl bland landsbygdens ungdomar som bland städernas. De stora olikheterna mellan olika befolkningsgrupper i fråga om alkohol-

vanor h a r som en följd av denna utveckling utjämnats. Ungdomarna närmar sig de vuxnas vanetyp, kvinnorna,:, särskilt i städerna, n ä r m a r sig männenss och landsbygdsbefolkningen närmar sigg stadsbefolkningens. I varje led sker dett härvid en ökning av antalet förtärareB och antalet förtäringstillfällen. Att denna utveckling också fört med sig en utjämning av olikheterna mellan de olikai

länen i fråga om konsumtionens storlek med resultat att lågkonsumtionsområdena närmat sig högkonsumtionsområdena visas närmare i tabellerna på sid. 187—192 i detta betänkande, Breddningen av alkoholvanorna har inte kunnat ske utan en samtidig ökning av de ungas fylleri. En studie av fylleriets utveckling i olika åldersgrupper h a r givit följande diagram.

Indextal (1925/28 = 100) tOO |

15—18 år 300

18—21 år

290.

21—25 år

somtl. åldrar över 15 år

240 220 200

/—\

'••

:

/ r^'

/.,

140 . 120. 100 80 . 60 40. 20.

A r 1925

30 Diagram 1. Fylleriets utveckling för olika åldrar. Fylleriförseelser per 1 000 män dels i ungdomsåldrarna 15—17, 18—20 och 21—25 år, dels i genomsnitt för samtliga åldrar. Indextal, åren 1925/28 = 100. Självfallet är det vanskligt att draga slutsatser på grundval av förändringar i fyllerisiffran under flera decennier. De förhållanden som utom variationer i antalet faktiska berusningsfall regler a r antalet avdömda förseelser undergår alltför stora förändringar för att möjliggöra mera exakta slutsatser på grundval av fylleristatistik från längre 4 — 22/97

perioder. Då dessa förhållanden emellertid torde ha förändrats för de olika åldersgrupperna i ungefär samma omfattning, synes en jämförelse mellan fylleriets utveckling i olika åldrar vara möjlig och ändamålsenlig. En sådan jämförelse visar då att fylleriet i ungdomsåldrarna har en markerat ogynnsam utveckling sedan 1920-talet. Ande49

len ynglingar i åldern 15—17 år, som tagits för fylleri, var 1948 ca tre gånger så stor som i mitten av 1920-talet. Andelen 18—20-åringar har under samma tid ökat till det dubbla. Även för åldersgruppen 21—25 år är ökningen mycket stark. De högre åldersgrupperna visar under samma tid en viss minskning. Det är alltså betydligt fler av vår tids ungdomar som blir föremål för ingripande på grund av fylleri än av närmast föregående ungdomsgenerationer. Kraven på medborgarna har skärpts, övervakningen över deras skötsamhet har effektiviserats och den allmänna sociala och kulturella utvecklingen torde också ha fört med sig en allmän förbättring av skötsamheten i förhållande till spriten. Dessa positiva drag i utvecklingen h a r dock inte varit tillräckligt starka för att kunna h i n d r a den ökade vanebildningen från att slå igenom även i form av ökat fylleri. Vaneutvecklingen har även mött de stora kategorier av ungdomen som på grund av personlig läggning, brister i

Kap. 3.

uppfostran och utbildning eller på grund av dålig anpassning till sin aktuella omgivning löper särskilt stor risk att visa missbrukstendenser. Den undersökning kommittén gjort av unga alkoholmissbrukares förhållanden visar att ungdomsfylleriet ofta är ett mycket allvarligt tecken på en bristande social anpassning. De unga fylleristerna är som regel inte slumpvis hämtade från de vanliga, skötsamma ungdomarna, vilkas förseelse skulle bestå i en tillfällig och oskyldig förlöpning. Fylleristerna avviker i hög grad från normalungdomen. De har sämre bakgrund, de h a r sämre aktuell anpassning. Kommittén betraktar därför den utveckling av alkoholvanorna, som ägt r u m under den senaste tiden, såsom utomordentligt allvarlig. Det bör understrykas att den nu skildrade utvecklingen avser de senaste decennierna, de nu aktuella utvecklingstendenserna. Nykterhetstillståndets förändringar under tidigare år beröres i det följande.

S a m m a n f a t t n i n g a v erfarenheterna a v olika samhälls-

ingripanden från 8 länder. Jämförelser m e l l a n Sverige och de övriga länderna Nykterhetskommittén har inhämtat uppgifter från sju länder utanför Sverige. Dessa sju länder är Finland, Norge, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Belgien och Frankrike. Härigenom har förhållandena i vårt land kunnat jämföras med tre länder, där liksom hos oss spritdryckerna dominerar som rusdrycker (Finland, Norge och Nederländ e r n a ) , ett där ölet spelar en betydande roll (Danmark), två utpräglade »ölländer» (Storbritannien och Belgien) och ett »vinland» (Frankrike). (Se närmare del IV, SOU 1952:52.) Oberoende av 50

denna skillnad i konsumtionsinriktning företer emellertid alla länderna stora likheter. Redan ett ytligt studium av tillgänglig statistik ger sålunda vid handen att det är ändamålsenligt att i fråga om nykterhetstillståndets utveckling i samtliga de undersökta länderna sätta en gräns vid tiden för det första världskriget. Alla länderna företer under årtiondena före 1914 ett i viktiga hänseenden likartat förlopp. Under 1860- och 1870talen växer brännvinskonsumtionen i alla länderna som ett led i den allmänna

standardstegringen. Med 1880-talet inträder emellertid en åtskillnad mellan de olika länderna. F r a n k r i k e och Belgien fortsätter sin starka stegring av brännvinsförbrukningen fram till sekelskiftet. I de övriga vänder med 1880talet utvecklingskurvan nedåt. Vad ligger bakom denna skillnad i utvecklingen? I Finland kan nedgången i viss mån bero på beskattningen. För Nederländernas, Norges och Sveriges vidkommande kan den till någon del återföras på försäljningslagstiftningen. För Danmarks och Englands del är emellertid en sådan möjlighet utesluten. Danmarks fall är i detta hänseende särskilt upplysande, brännvinspriset var ännu 1910 inte mer än ca 30 öre för en helflaska (3/4 liter). En liberal försäljningslagstiftning lade inga som helst hinder i vägen för alkoholistens förvärv av sin dagskvantitet. F r å n 1874 fram till 1911 utgjorde också de grövsta alkoholmissbrukarna, deliranterna, en år från år konstant andel av befolkningen. Det var således icke missbrukarna utan befolkningen i övrigt som under denna tidrymd svarade för nedgången i den danska förbrukningen från 20 till 10 liter per invånare. Även i Sverige minskade konsumtionen, om också inte lika starkt som i Danmark. Troligen är förklaringen densamma i båda länderna, nämligen stigande kultur och förbättrad hygien samt inflytande från nykterhetsrörelsen och den religiösa väckelserörelsen. Detta förmodas redan av den första danska alkoholkommissionen i dess betänkande av 1907. Det är påfallande att konsumtionsminskningen sätter in tidigare i länderna med en relativt stark nykterhetsrörelse än i Belgien och F r a n k r i k e som saknar sådan. I de båda sistnämnda länderna börjar emellertid konsumtionen att sjunka samtidigt med skattehöjningar omkring sekelskiftet.

Vid tiden för det första världskriget visar sig i samtliga länder tecken till ett ytterligare förbättrat nykterhetstillstånd. I Sverige infördes vid denna tid restriktionssystemet och man har därför varit benägen att tillskriva detta äran av förbättringarna. Men om man studerar utvecklingen i andra med Sverige jämförliga länder under samma tid, så finner man att Sverige i detta hänseende inte intar någon företrädesställning. Det bör först noteras att någon reglering av inköpen i stil med det svenska systemet inte förekommit i något annat av de undersökta länderna. Norge och Finland h a r emellertid haft förbudslagstiftning (Norge totalt 1917—20, spritdrycksförbud 1921—26; Finland totalförbud 1919—32). Belgien h a r sedan 1919 utskänkningsförbud beträffande spritdrycker. Danmark, England och Nederländerna har tidigare än Sverige haft starka prishöjningar. I F r a n k r i k e h a r inga nämnvärda samhällsingripanden i nykterhetsfrämjande syfte förekommit förrän under andra världskriget. Förändringarna under första världskriget innebär i alla länder en minskning av spritdryckskonsumtionen. Man kan tycka att dessa förändringar skulle ha m i n d r e betydelse i länder som Frankrike där den dominerande alkoholdrycken är vin, eller Belgien och England, där den är öl. Men det är obestridligen så att spritdryckerna även i dessa länder svarar för en väsentlig del av det socialt märkbara missbruket. I F r a n k r i k e konsumeras huvuddelen av alkoholen i form av vin och som regelbunden måltidsdryck. Denna regelbundna och tämligen omfattande konsumtion kan möjligen vara orsaken till att F r a n k r i k e företer en relativt hög frekvens av sådana sjukdomar, som anses ha samband med alkoholmissbruk, men det är uppenbart att det inte är 51

sumtion men på 1920-talet den lägsta av de h ä r jämförda länderna. Landet övergick därigenom från att vara ett utpräglat »brännvinsland» till att närmast vara ett »ölland». Under mellankrigstiden minskar konsumtionen ytterligare i de övriga länderna men ökar något i Sverige. I de tidigare förbudsländerna, som nu kommer med i statistiken, tycks tendensen vara något stigande. I Finland var konsumtionen vid 1930-talets slut t. o. m. något högre än före 1914, då den emellertid var rekordartat låg (1.9 liter per invånare mot Sveriges dåvarande 6.7). Efter andra världskriget tycks konsumtionen i Storbritannien, F r a n k r i k e

denna sorts konsumtion som åstadkommer de sociala alkoholskador som mest faller i ögonen. Den minskade spritdryckskonsumtionen blir därför av stor betydelse för nykterhetstillståndet. Att detsamma gäller sådana länder som de nordiska och Nederländerna, där spritdryckerna är dominerande, är självfallet. Nedgången i spritdryckskonsumtionen från 1911/13 till åren efter världskriget är minst i Frankrike och Sverige, tämligen stor i Storbritannien, Nederländerna och Belgien och särskilt stor i Danmark. Det sistnämnda landet intar en särställning. Före 1914 hade Danmark Europas högsta brännvinskon-

Tabell 3 a. Konsumtionen

A. Spritdrycker Sverige Finland Norge Danmark Nederländerna Storbritannien Belgien Frankrike 8 B. Öl.9 Sverige Finland Norge Danmark Nederländerna Storbritannien Belgien Frankrike C. Vin.10 Frankrike

av alkoholdrycker,

(50 %

liter/inv.

under vissa perioder

1896—19k9.

1896/1901

1909/14

1922/2G

1933/38

8.2 3.21 2.7 14.8 8.2 5.5 8.82 8.5

6.6 1.8 3.3 8.93 5.2* 3.5 5.8* 7.55

4.1 Förbud Förbud 1.3 2.4 1.6 2.2 5.2

4.2 1.9 1.9 0.8 1.6 1.0 1.2 4.8

5.1 2.5 2.8 1.1 3.2 1.0 1.4 3.6

31 lll 25 39

23 Förbud 28 39 25 77 185 29

22 4 15 36 16 57 173 30

24 3 18 54 10 57 123

27 8

22 5 21 33 3 28 7 122 237* 32 5

alkoholhalt).

•

8 3 E n d a s t den beskattade 1896/1900. 21898/1900. 1911/14. * 1911/13. 5 1909/13. 7 8 konsumtionen. 1912/13. 1899/1901. 9 Hänsyn h a r ej tagits till växlande alkoholhalt, u t o m för Storbritannien och F r a n k r i k e där siffrorna anger öl med en alkoholhalt av 5.5 resp. 5 volymprocent u n d e r hela perioden. 1

1 de övriga länderna ä r vinkonsumtionen obetydlig. Anm.

52 För fullständig statistik se t a b . A i del IV (SOU 1952: 52) sid. 208 ff.

och Belgien hålla sig på ungefär samma nivå som u n d e r de sista förkrigsåren. Danmark och Norge hade högre siffror under de första efterkrigsåren men har under 1951 åter samma konsumtion som

under 1930-talet eller något lägre. Sverige, Finland och Nederländerna visar däremot en kraftig stegring. Se tabellerna 3 a och 3 b samt diagram 3 (sid. 73).

Tabell 3 b. Konsumtionen

av alkoholdrycker under vissa perioder Index (1909/14 = 100).1 1909/14

A. Spritdrycker

(50 %

1922/2G

1933/38

64 106 58 9 31 29 21 64

77 139 85 12 62 29 24 48 109 60 86 164 36 47 52

alkoholhalt).

Sverige Finland Norge Danmark Nederländerna Storbritannien Belgien Frankrike B. öl. Sverige Finland Norge Danmark Nederländerna Storbritannien Belgien Frankrike C. Vin. Frankrike 1

1909—1949.

100 100 100 100 100 100 100 100

— — 15 46 46 38 69

100 100 100 100 100 100 100 100

133 118 89 63 78 91

100 80 71 109 57 47 73 94

—

•

S a m m a a n m ä r k n i n g a r och i n s k r ä n k n i n g a r som i tabell 3 a.

Vad är nu orsaken till dessa stora skillnader i utvecklingen sedan 1914? F ö r Frankrikes del är det alldeles uppenbart, att lagstiftning och pris h a r liten om ens någon andel i förändringen. Den undersökning som verkställts av franska arbetsministeriet och för vars resultat i korthet redogöres i del IV (sid. 119), gör det klart att de avgörande faktorerna legat utanför nykterhetsiagstiftningen och varit i första hand rationaliseringen inom industrin med dess höjda krav på arbetseffektivitet och arbetsdisciplin samt de nya fritidssysselsättningarna, som dragit särskilt de yngre årsklasserna från krogen,

med biografen och idrotten som de kvantitativt betydelsefullaste faktorerna. F ö r Belgiens del synes liksom i F r a n k r i k e faktorer utanför lagstiftningen ha haft en huvudsaklig andel i förbättringen. Eftersom de utomlegislativa faktorer, som i detta fall varit verksamma i F r a n k r i k e och Belgien, i jämförlig omfattning varit verksamma i de sex övriga länderna kan de anses ha utövat ett likartat sänkande inflytande också i dessa. Den sänkning av spritdryckskonsumtionen som är beroende på av staten vidtagna åtgärder inom ett visst land kan därför möjligen uppskattas icke genom en jämförelse med för53

krigsläget i samma land utan genom en jämförelse med Frankrike och måhända också Belgien, där inga statsåtgärder av betydelse varit verksamma. Det genomskinligaste orsakssammanhanget föreligger i detta fall liksom under förkrigsperioden i Danmark. I fråga om statsingripande behöver man inte tveka om den verksamma åtgärden. Det är skattehöjningen och den därmed följande stegringen av realpriset till det sexfaldiga. Denna stegring i priset åtföljdes i samverkan med faktorerna utanför lagstiftningen av en sänkning av brännvinskonsumtionen till mellan 1/8 och 1/10 av förkrigstidens. Ännu mera dramatisk blev nedgången i de grövsta alkoholskadorna. Deliriumfallen, som mellan 1900 och 1911 pendlat mellan 950 och 1 200 fall årligen, krympte och var på 1920-talet ca 50, på 1930-talet ca 30 och på 1940-talet bara ca 10 fall om året. I stort sett är utvecklingen densamma i England. Där är emellertid prishöjningen blygsammare (priserna var redan tidigare betydligt högre) och konsumtionsnedgången inte fullt så stor: u n d e r 1930- och 1940-talen 70 procent i förhållande till konsumtionen före första världskriget. Någon siffra för deliriumfrekvensen finns icke tillgänglig, men fyllerifrekvensen var efter a n d r a världskriget bara 10 å 15 procent av frekvensen före det första. För Nederländerna gäller ungefär detsamma som ovan sagts om England, med undantag för att konsumtionssiffr o r n a stigit vissa år under mellankrigstiden i samband med skattesänkningar och att konsumtionen efter a n d r a världskriget visat en starkt stigande tendens, samtidigt som realpriset sjunkit och sysselsättningen i utpräglad grad ökats. De båda förbudsländerna Finland och Norge erbjuder så speciella problem att kommittén inte ansett sig böra gå in 54

på någon närmare diskussion av orsakssammanhanget. Man torde emellertid åtminstone i Finland få räkna med att en betydande illegal konsumtion existerat redan före förbudets införande och naturligtvis i ännu högre grad under förbudstiden. Det är därför möjligt att åtminstone en del av konsumtionsökningen i förhållande till tiden före förbudets införande är skenbar och beroende på att större delen av konsumtionen nu kommer in i statistiken. Sverige intar en mellanställning mellan förbudsländerna å ena sidan och högskatteländerna Danmark, England och Nederländerna å den andra. Närmast liknar den svenska spritdryckskonsumtionens utveckling den franska och detta trots att Sverige infört ett invecklat försäljningssystem och under de senaste 20 åren avsevärt höjt priserna, vilket icke skett i F r a n k r i k e förrän under det andra världskriget. Att Sverige har en så relativt hög konsumtion kan tänkas bero på att de ekonomiska förhållandena varit särskilt gynnsamma i vårt land. För att söka klargöra hur härmed förhåller sig har kommittén låtit göra en statistisk beräkning för att få fram den allmänna utvecklingen (trenden) av konsumtionen i Sverige, Danmark, Storbritannien och Nederländerna sådan den framstår sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser och inkomster. Därigenom skulle man kunna renodla de mera långsiktiga förändringarna i vanorna. Dessa kan bero både på lagstiftningsåtgärder och på allmänna strukturförändringar. 1 1

Det bör observeras att de i tabell 3 a återgivna ölkonsumtionssiffrorna upptar för små tal för England under senare år eftersom den engelska konsumtionen är reducerad till konstant alkoholhalt men ej den danska. I volymliter uppgick den engelska ölkonsumtionen 1949 till 88 liter per invånare och den danska till 54.

Det visar sig därvid föreligga en markant skillnad i denna trend mellan Sverike å ena sidan och England, Danmark och Nederländerna å den andra. Man kan exempelvis i fråga om jämförelsen mellan Sverige och England för perioden 1923—1938 uttrycka denna skillnad så att, om priser och inkomster varit oförändrade, den engelska spritkonsumtionen under denna tid skulle ha sjunkit med ca 35 procent medan den svenska under samma tid skulle ha stigit med ca 3 procent. Det märkliga häri rubbas inte av den betydande engelska ölkonsumtionen, då trenden även i fråga om denna var fallande, ehuru sva-

gare. Den danska ölkonsumtionen ä r större än den svenska men väsentligt mindre än den engelska. 1 Den kan inte rubba resultaten i någon väsentlig grad, även om den skulle ha en något stigande trend. Denna skillnad mellan Danmark och England å ena sidan och Sverige å den andra framstår vid första påseendet såsom anmärkningsvärd, då både Danmark och England helt saknar utminuteringskontroll och det i Danmark ej finns några utskänkningsrestriktioner och i England betydligt mindre stränga sådana än i Sverige. Antalet försäljningsställen är också betydligt större, vilket framgår av tabell 4.

Tabell 4. Försäljningsställen

per 100 000 inv. 1948. Utskänkningsställen Utminuteringsför något slag av ställcn för spritför spritdrycker alkoholhaltiga drycker drycker

Sverige Norge Finland Danmark Nederländerna 2 Storbritannien Belgien Frankrike . . . . 1 Statistik saknas, spritdrycker.

3 1 2 490 20 25 420 140 Delvis uppskattade

Även alkoholistvården är väsentligt m i n d r e effektiv i Danmark och England. Det bör än en gång understrykas att inflytandet av de danska och engelska skattehöjningarna är eliminerade vid beräkningarna. Det är alltså endast inverkan av försäljningslagstiftningan och — naturligtvis — a n d r a utomlegislativa faktorer än priser och inkomster, som avspeglar sig i siffrorna. Uppgifterna om fylleri och a n d r a alkoholskador är synnerligen vanskliga att använda vid en internationell jämförelse. Olikheterna i lagstiftning,

siffror.

16 2 6 80 150 130 .3

690 3

Utskänkningsförbud

100 230 160 1 000 910 i fråga

om

praxis och statistikföring är så stora att man inte bör dra några slutsatser a n n a t än efter noggrann prövning. I den mån det finns siffror över delirium tremens, dödsfall i alkoholism o. d. visar de överallt nedgång under första världskriget och har senare inte uppnått den tidigare nivån. Även fylleriet visar en klar ned1 Beräkningarna diskuteras y t t e r l i g a r e i samband med diskussionen av de ekonomiska faktorernas inflytande på n y k t e r hetsförhållandena i kap. 4 (sid. 64) och av restriktionssystemets verkningar i k a p . 5. Siffermaterialet återges i del IV (sid. 192 ff).

Tabell 5. Fylleriförseelser

per 1 000 inv. i olika länder 1911—1949. Index 1911/13

1913/14.

1933/38

100 52 50 51 J ä m f ö r b a r statistik saknas före 1927. 1001 72 54 56

Sverige Finland Norge Danmark Nederländerna Storbritannien Belgien Frankrike 1

1922/26

(1911/13 = 100).

100 100 100 100 100 3

43 65 39 71 79

50 29 20 38 63

63 37 13 29

.

1947.

gång, om man jämför med tiden före det första världskriget. Sverige intar i detta fall ingen särställning. De flesta undersökta länderna har större nedgång än vårt land. För mellankrigstiden visar fyllerifrekvensen en fallande trend i Belgien, Nederländerna, Norge och Storbritannien. Danmark, Finland och Sverige visar däremot inga trendmässiga förändringar utan har tämligen oförändrade fyllerital under mellankrigs-

tiden (i Danmark först fallande, sedan åter stigande siffror). Åren efter andra världskriget visar på flera håll från år till år ganska växlande siffror. För året 1949 har den återgivits i tabell 5. Ytterligare jämförelser med a n d r a länder, särskilt med Finland, kommer att göras i vissa detaljfrågor i samband med den närmare diskussionen om restriktionssystemets verkningar i kapitel 5.

K a p . 4. Andra orsaker till nykterhets tillståndets förändringar än nykterhetslagstiftningen Sammanställningen i föregående kapitel visar att nykterhetstillståndet under det förflutna århundradet har förändrats relativt likartat i ett flertal länder med olika former för nykterhetslagstiftning. Man måste därav dra den slutsatsen att vissa betydelsefulla faktorer i orsakssammanhanget gjort sig gällande i alla dessa länder. Tydligen är dessa av utomlegislativ art, eftersom de återfinnes även i länder som saknar egentlig nykterhetslagstiftning. En antydan om dessa faktorer har redan gjorts i föregående kapitel. En mera ingående belysning av de psykologiska och socio-

logiska faktorerna bakom alkoholvanornas förändringar i de studerade länderna ges av fil. dr Erik Englund i kommitténs betänkande del IV (SOU 1952: 52). Där behandlas bl. a. följande företeelser: alkoholskadornas omfattning, graden av insikt h ä r o m och den därav föranledda reaktionen mot alkoholbruket, fritidssysselsättningarna, dryckernas pris, konsumenternas inkomster, samhällets urbaniserings- och industrialiseringsgrad samt inflytandet av personmiljö, religion och livsåskådning. I det följande skall några omständigheter — positiva och negativa — av

nu åsyftad art n ä r m a r e behandlas med speciell tanke på deras betydelse i Sverige. Särskilda avsnitt ägnas åt de ekonomiska förhållandenas inverkan och åt betydelsen av den fortgående utjämningen mellan städer och landsbygd. a. Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhållanden Den väldiga omdaning av samhället som industrialiseringen medfört har starkt påverkat människornas levnadsvanor och därmed även alkoholkonsumtionen. Som ett mått på industrialiseringens omfattning i vårt land kan anges att jordbrukets andel av befolkningen sjunkit från omkring 75 procent 1870 till 50 procent 1910 och omkring 25 procent 1950 och att städernas invånare under samma tid ökat från 13 procent till 46 procent av totalbefolkningen. Nära två tredjedelar av svenska folket torde för närvarande bo i städer och tätorter. Jordbruksbefolkningen är numera inte i majoritet ens på landsbygden. Dessutom har den tekniska utvecklingen i grunden omgestaltat såväl produktionen som vardagslivet och detta även inom jordbruket. Verkan av industrialiseringen tar sig framför allt uttryck i att de breda lagrens levnadsstandard har höjts väsentligt. Under tiden 1860 till 1914 blev industriarbetarnas genomsnittliga reallön mer än fördubblad och sedan dess har en ny fördubbling skett. Utvecklingen h a r gått i samma riktning även för bönder, lantarbetare och lägre tjänstemän. Standardförbättringen kan åskådliggöras med några konsumtionssiffror. Brödsädskonsumtionen per invånare h a r varit nästan oförändrad från 1880-talet till slutet av 1940-talet men har övergått från råg till vete som dominerande sädesslag. Konsumtionen av det billiga födoämnet potatis h a r sjun-

kit något, medan förbrukningen av de dyrare animaliska produkterna stigit starkt: kött och fläsk från 20 till 45 kg, smör från 1.6 till 13 kg, ost från 1.4 till 7 kg per invånare, för att ta några exempel. Sockerkonsumtionen har under samma tid femdubblats (från 10 till 50 kg per invånare) och importen av frukt ökat från 0.5 kg till 23 kg per invånare. Klädstandarden har höjts — särskilt genom konfektionsindustrin — i betydande grad. Hur har industrialiseringen och det därmed sammanhängande ökade välståndet inverkat på nykterhetstillståndet? Den tidiga industrialismen visade en mycket ogynnsam bild i detta avseende. Industrialiseringen omfattade ju även tillverkningen av brännvin och detta kunde därför säljas till lågt pris, samtidigt som inkomsterna var högre än tidigare. Som n ä r m a r e skall visas i nästa avsnitt måste en sådan utveckling av priser och inkomster leda till ökad konsumtion, om denna inte redan tidigare är maximal. I Sverige var konsumtionen redan under husbehovsbränningens tid mycket hög, men utrymme för ökning torde dock ha funnits bland den fattigare befolkningen. Lång arbetstid, usla och överbefolkade bostäder, låg bildningsstandard och torftiga förströelsemöjligheter kom befolkningen att använda det närmast till hands liggande njutningsmedlet, alkoholdryckerna. Försäljningsställena var talrika och alkohol förtärdes såväl under arbetet som på fritiden i stora kvantiteter, varigenom inkomsterna och levnadsförhållandena blev ännu sämre. Mot bakgrunden av dessa erfarenheter kom många samhällsskildrare att betrakta industrialiseringen som sådan som en starkt försämrande faktor i fråga om alkoholmissbruket. I synnerhet i de nordiska länderna, där landsbygds57

befolkningen ungefär samtidigt med industrialiseringen greps av de religiösa väckelserörelsernas och nykterhetsrörelsens förkunnelse och med stöd av den kommunala vetorätten (i Sverige sedan 1855) genomdrev en stark inskränkning av alkoholförsäljningen på landsbygden, kom skillnaden mellan jordbruksbefolkningen och städernas industribefolkning att bli mycket stor. De mörka framtidsperspektiv som de ovan åsyftade samhällsskildrarna utmålade har uppenbarligen inte fått sin motsvarighet i verkligheten. Ännu på 1870-talet steg visserligen alkoholkonsumtionen i takt med industrialiseringens fortskridande, men sedan 1880-talet har tendensen i v å r t land liksom i flertalet västeuropeiska länder i stort sett varit den motsatta. Konsumtionssiffrorna har för de vanligaste njutningsmedlen inte visat samma stigande tendens som för livsmedel och kläder. I vårt land ökade förbrukningen av kaffe och tobak fram till år 1900 men har sedan dess varit tämligen oförändrad om man räknar den i kg per invånare. (Utgifterna för tobak h a r däremot stigit kraftigt på grund av skatteökning och övergång från snus till cigarrettkonsumtion.) Något liknande gäller ölet, varav konsumtionen t. o. m. sjunkit något sedan sekelskiftet. Brännvinskonsumtionen har i stort sett sjunkit ända sedan 1880. Den höjda inkomstnivån bör som nämnts i och för sig ha varit en orsak till ökad alkoholkonsumtion. De konjunkturmässiga inkomststegringarna har regelbundet haft en dylik effekt. Men på lång sikt kan ingen ökning konstateras. Detta beror säkerligen till stor del på att även a n d r a faktorer varit verksamma (nykterhetsrörelse, försäljningsbegränsningar, prishöjningar) men det finns också i själva industrialiseringen drag som verkat återhållande på alkoholkonsumtionen. 58

För det första har produktionens mekanisering varit en nykterhetsfrämjande faktor. Både i det gamla hantverket och i den tidiga industrin var det vanligt med alkoholförtäring på arbetsplatserna. I vissa yrken motiverades detta med att arbetet var särskilt törstväckande, i andra var det endast traditionen som gjorde sig gällande. I detta avseende h a r en fullständig omläggning skett. Inom fabriksindustrin torde alkoholförtäring under arbetstid på de flesta håll vara uttryckligen förbjuden och även inom andra sysselsättningar, t. ex. byggnadsverksamheten, har den allt mera kommit ur bruk. Orsaken är påtagligen dels mekaniseringen, dels den ökade produktionstakten i samband med ackordsavlöningen. Det är för stora risker för olycksfall och för skada på maskinerna om dessa skötes av alkoholpåverkade personer. För att få normal arbetsförtjänst kräves också en anspänning av arbetsförmågan som är oförenlig med alkoholbruk. Då även alkoholkonsumtion före arbetstiden, under middagsrasten eller föregående kväll påverkar arbetsprestationerna, torde även för dessa tillfällen en viss press till återhållsamhet finnas, även om denna bl. a. på grund av bristande kunskaper om sammanhangen inte är så stor som önskvärt vore. Det kan t. o. m. ifrågasättas om inte i vissa fall våra dagars mera måttliga alkoholvanor på grund av teknikens utveckling blivit mera riskfyllda än gångna tiders mera omåttliga. De moderna produktionsmetoderna verkar sålunda i riktning mot ökad nykterhet. I förhållande härtill torde i äldre tider observerade tendenser i motsatt riktning vara av m i n d r e betydelse. Man pekade på enformigheten i det specialiserade industriarbetet i motsats till det mera allsidiga hantverket och på att industriarbetarna i större utsträckning än

äldre tiders hantverksgesäller saknar möjligheter att bli egna företagare. Industriarbetarna skulle därför vara mera benägna att söka tröst i flaskan. Detta resonemang kan möjligen ha haft någon betydelse i fråga om äldre tider men det torde numera sakna varje aktualitet. Vidare bör också fackföreningsrörelsens betydelse framhävas. Fackföreningarna h a r i vårt land gjort en fostr a n d e och disciplinerande insats av stora mått. Det är betecknande att en av svårigheterna, när de första fackföreningarna bildades, var att utestänga berusade arbetare från mötena. För sammanhållning krävdes nykterhet och agitationen för organisering fick därför ofta formen av en direkt och kraftfull nykterhetspropaganda. Ett visst samarbete torde härvidlag ha ägt r u m med nykterhetsrörelsen, i varje fall på sä sätt att många ledande fackföreningsmän var medlemmar av denna och hämtade kunskaper och argument därifrån. När sedan fackföreningarna lyckades genomdriva kollektivavtal med arbetsgivaren, innebar detta ett ökat krav på nykterhet. Normerade arbetsvillkor kräver givetvis normerade arbetsinsatser. Det ingår ej sällan i avtalen att onykterhet i arbetet medför omedelbart avsked. Med all säkerhet har kollektivavtalen medfört ett strängare bedömande av onykterhet både bland arbetsgivare och arbetare, och de har därigenom på sätt och vis blivit en förutsättning för den ovan b e r ö r d a större produktionsintensiteten. Inte bara det industrialiserade arbetslivet självt utan också dess resultat har verkat nykterhetsfrämjande. Den ökade produktionen har medgivit en standardhöjning där nya behov uppstått som framgångsrikt kunnat konkurrera med alkoholinköpen. Bland sådana drag i den moderna lev-

nadsstandarden kan man nämna bostaden. Även om bostadsstandarden ännu lämnar mycket övrigt att önska, har dock en betydande förbättring skett. Kommittén har inte vid sina undersökningar funnit något siffermässigt mätbart sammanhang mellan bostadsstandard och alkoholvana, men det är uppenbart att ett sådant finns — åtminstone i de extrema fallen. Den höjda bostadsstandarden, främst inneboendesystemets tillbakagång och den genom barnbegränsning minskade trångboddheten, har säkerligen betytt åtskilligt även för dryckesvanorna. Särskilt gäller detta i de ganska talrika fall när arbetaren kunnat skaffa sig ett eget hem, en kolonistuga eller en sommarstuga att syssla med och spara för. I detta sammanhang bör även nämnas de ökade möjligheterna till förströelse i hemmet genom dagstidningarna, veckotidningarna, radion etc. Det kanske mest karakteristiska för modern levnadsstandard är emellertid den ökade fritiden. Vid 1800-talets slut var en veckoarbetstid på 60—72 timmar vanlig och en arbetstid u p p till 84 timmar inte ovanlig. Skiftarbete bedrevs regelmässigt i 12-timmarsskift. Semester förekom inte. Häremot svarar nu som regel 48-timmarsveckan och treveckorssemestern. Det är högst sannolikt att denna utveckling också påverkat alkoholkonsumtionen. Samtidigt har möjligheterna till andra fritidssysselsättningar ökat i mycket hög grad. Idrotten, biografen, danssalongerna, folkbildningsverksamheten, föreningslivet är exempel på några av de viktigaste alternativen till kroglivet. Fritidssysselsättningar av denna typ var till större delen okända under decennierna före och omkring sekelskiftet. Under den korta fritiden hade de flesta människor att välja mellan ett fåtal sysselsättningar: studium av ett fåtal

skrifter eller tidningar med bibeln, psalmboken och någon postilla som de vanligast förekommande, besök i kyrkan, missionshuset eller godtemplarlogen och ett antal enklare <marknadseller tivolinöjen. 1868 års ännu gällande ordningsstadga för rikets städer r ä k n a r upp en rad fritidssysselsättningar »slå käglor å bana skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke eller annat dylikt, hålla concert eller eljest utöva musik, anställa maskerad, bal, lekstuga eller andra nöjen» — men det är tydligt att dessa förlustelser inte kunde tävla med de moderna fritidssysselsättningarna i massanslutning. Efter det första världskriget är fritiden avsevärt längre. Nu finns det stora dagstidningar, en omfattande veckopress och en mångskiftande litteratur som i allt högre grad blir tillgänglig även för de breda lagren. Marknads- och tivolinöjena består visserligen till en del alltjämt, men vid sidan av dem har tillkommit en bred sektor av nya industrialiserade nöjesformer eller nya folkliga fritidssysselsättningar: koloniträdgårdar, semesterresor, biografer, stora eller små danssalonger i städerna och smärre men talrika dansbanor på landsbygden, en väldig idrottsrörelse med många olika förgreningar. Till någon del har dessa nya fritidssysselsättningar knutit an till de förut existerande. De ideella föreningarna h a r utnyttjat idrotten och biografen, restaurangen har öppnats för dansen. Men i stort sett har de nya fritidssysselsättningarna blivit rivaler till de äldre. De har minskat de religiösa och ideella rörelsernas betydelse för fritidens användning men de h a r också minskat brännvinets inflytande. Nu samlar de varje kväll men särskilt lördagar och söndagar stora människomassor, mest ungdom. I Stockholm går i genomsnitt varje kväll året runt ca

40 000 personer på bio, under vinterkvällarna ca 100 000, vilket innebär ca 20 besök per år och invånare och självfallet ett väsentligt större antal p e r år för de mera regelbundna besökarna. Det har beräknats att drygt en miljon svenskar varje vecka ser film på biograferna. Antalet biografer i hela landet uppgick 1951 till ca 2 600 och antalet regelbundet använda danslokaler torde uppgå till minst 4 000. Vid nykterhetskommitténs ungdomsundersökning uppgav 41 procent av männen och 46 procent av kvinnorna i åldern 17—26 år att de regelbundet besökte danstillställningar och resp. 37 procent och 8 procent att de regelbundet utövade idrott. Antalet idrottsplatser är drygt 2 000 och ca 800 000 personer är medlemmar i idrottsföreningar. Dessutom besökes idrottsanläggningarna av stora åskådarskaror vid de större tävlingarna. Som jämförelse bör nämnas att antalet restauranger med årsutskänkning av spritdrycker är ca 700. Platsantalet på dessa är dessutom väsentligt mindre än på biograferna och danslokalerna. I den radikala omgestaltningen av fritidslivet ligger säkerligen en god del av förklaringen till att de höjda inkomsterna i m i n d r e utsträckning än man kunnat vänta gått till inköp av alkoholdrycker. De nya fritidssysselsättningarna har inte bara verkat som konkurrenter till krogen och dryckeslaget, de h a r också genom sin natur påverkat åsiktsbildning och idealbildning i riktning mot ett mera nyktert levnadssätt. Särskilt gäller detta idrotten, friluftslivet och folkbildningsarbetet. I den höjda levnadsstandarden ingår vidare en betydligt höjd bildningsnivå. Skolväsendet har förbättrats både genom en mera effektiv folkskola och genom väsentligt ökade möjligheter till vidare utbildning. Det frivilliga bildningsarbetet i de många folkliga orga-

nisationerna har fått stor utbredning. Detta har inte kunnat undgå att påverka även alkoholmissbrukets omfattning. Kommitténs ungdomsundersökning synes bestyrka att ett sådant sammanhang föreligger. E n särställning bland de utomlegislativa företeelserna intar slutligen nykterhetsrörelsen. Den är direkt inriktad på att propagera för nyktrare levnadsvanor, främst för absolutism, och dess blotta existens har självfallet fäst uppmärksamhet vid alkoholmissbrukets skadeverkningar. Den upplysnings- och propagandaverksamhet som rörelsen bedrivit h a r säkerligen ökat kunskaperna i alkoholfrågan och påverkat den allm ä n n a inställningen. Det är ett anmärkningsvärt faktum att nedgången i konsumtionssiffrorna i flera länder sätter in omkring 1880-talet, då nykterhetsrörelsen började få betydelse. Enbart det faktum att några hundra tusen personer i vårt land lever absolutistiskt, inverkar naturligtvis i någon mån på konsumtionsstatistiken. Nykterhetsrörelsens hastiga uppblomstring vid 1900talets början medförde visserligen inte en proportionsvis lika stor nedgång i konsumtion och fylleri, men det är otvivelaktigt att rörelsen påverkat opinionen pä lång sikt. Detta har bl. a. haft betydelse som förutsättning för nykterhetsfrämjande lagstiftning. Det bör nämnas att en betydligt större andel av riksdagens och de kommunala organens medlemmar är anslutna till nykterhetsrörelsen än vad fallet är bland folket i dess helhet. I de följande avsnitten behandlas inflytandet av ekonomiska faktorer och av utjämningen mellan land och stad. I båda dessa fall kan man urskilja krafter som påverkat nykterhetstillståndet i negativ riktning, åtminstone i vissa trakter och samhällsgrupper. Det kan v i d a r e inte uteslutas att de osäkra tids-

förhållandena med krigsrisker och andra nervpåfrestande inslag kan verka i riktning mot ökat alkoholbruk i vissa kretsar. Att detta varit fallet i de krigförande länderna är naturligt. De människor, som under krig och ockupation vant sig att döva spänningen och dödsskräcken med alkohol eller andra narkotika, h a r enligt mångas vittnesbörd fortsatt med detta även efter krigets slut. Även vårt land torde ha påverkats av liknande företeelser, om också i betydligt m i n d r e utsträckning. Liknande reaktioner iakttogs efter första världskriget och i samband med de stora arbetslöshetskriserna under mellankrigstiden. b. Nykterhetstillståndets beroende av alkoholpris, inkomst och sysselsättningsgrad Alkoholdryckernas pris bestämmes till en del av förhållanden utanför lagstiftningen men i våra dagar huvudsakligen genom beskattningen, alltså en form av statsingripande. Spritprisernas verkningar på konsumtionen betingas emellertid i stor utsträckning av ekonomiska faktorer som inte alls eller endast indirekt regleras av samhället. Det bör framhållas att skatteändringarna som regel varit enbart statsfinansiellt motiverade och sålunda inte haft karaktär av nykterhetspolitiska ingripanden. Omsättningen av alkoholdrycker är liksom omsättningen av varje annan vara beroende av det pris till vilket de utbjudes. Den totala efterfrågan på rusdrycker var emellertid åtminstone vid de tidigare relativt låga priserna tämligen oelastisk, dvs. den sjönk inte i samma proportion som priset steg, utan i lägre grad. Detta h a r sedan lång tid tillbaka föranlett de maktägande att söka höja statens inkomster genom alkoholskatter. Sådana experiment har inte alltid varit framgångsrika. De har tidigare ofta misslyckats genom uppkomsGl

400.

300,

400.

.400

200 Diagram 2. Index för brännvinspris (utminuteringspris för renal brännvin 40 %), industriarbetarlön (genomsnittlig årslön för sysselsatta arbetare) och levnadskostnader (med skatter och sociala förmåner) i Sverige åren 1914—1951 (1914 =z 100).

G2

ten av en olaga m a r k n a d som kunnat erbjuda lägre priser. I våra dagar har man lyckats bättre. De danska och engelska skatte- och prishöjningarna under och efter första världskriget synes icke ha medfört någon olaga hantering av nämnvärd omfattning. Sverige h a r däremot ända sedan första världskriget haft en olaga spritmarknad av avsevärt omfång. Men denna m a r k n a d h a r i första hand tillgodosett dem som saknat inköpsrätt och har i regel haft en avsevärt högre prisnivå än den lagliga. Den svenska diskussionen om spritprisets inflytande på konsumtionen har också under senare tid m i n d r e gällt dess samband med den olaga marknaden än dess förmåga att hålla konsumtionen tillbaka. Efter nedgången vid skattehöjningarna 1932 och 1933 u p p n å d d e den svenska förbrukningen relativt snabbt den förutvarande nivån och detsamma gällde de skattehöjningar som ägde r u m under krigsåren. Därav h a r man trott sig kunna draga den slutsatsen, att skattehöjningar inte påverkar den svenska konsumtionen, eller att endast mycket betydande, på en gång insatta prishöjningar utövar inflytande på efterfrågan.

Denna uppfattning kan emellertid visas vara oriktig. Först bör observeras att efterfrågan på en vara inte bara beror på priset utan även på den för inköp tillgängliga inkomsten. Att alkoholkonsumtionen svänger u p p eller ner med konjunkturerna beror sålunda på att den växlar med inkomsten. De alkoholkonsumenter, som h a r den ymnigaste alkoholkonsumtionen, befinner sig i stor utsträckning bland dem som i en lågkonjunktur först drabbas av inkomstminskning eller arbetslöshet. Å a n d r a sidan bör en allmän stegring av inkomstnivån, vilket är regel u n d e r högkonjunkturer, ge stora grupper av konsumenter ökade möjligheter till spritinköp. Dessa ökade möjligheter kan leda till en ökad konsumtion även om spritpriserna stiger, men samtidiga prisstegringar — i synnerhet om de är relativt starkare än för andra varor — kan i stor utsträckning neutralisera inkomstökningens verkningar i fråga om spritinköp. En illustration till sammanhangen mellan priser, inkomster och inköpsmängd ger följande siffror från den svenska utvecklingen mellan 1924 och 1940 (se del IV sid. 166—167).

nominella genomsnittspriset på utminuterade spritdrycker

Procentuell förändring av uppskattad mängden utreal inkomst minuterade per person i spritdrycker åldern per inv. över 25 år 15—65 år

1924—1930 1930—1933 1933—1938 1938—1940

-11 + 38 + 4 + 74

Det bör observeras att ändringarna i genomsnittspriserna på de försålda dryckerna ofta är m i n d r e än ändringarna i skattesatserna. Vid prishöjningar är det nämligen vanligt att efterfrågan förskjutes från dyrare till billigare varuslag. Mellan 1930 och 1933 steg priset på

renat brännvin med 62 procent men genomsnittspriset på alla s p r i t d r y c k e r med endast 38 procent på grund av att konsumtionen försköts från konjak och andra dyrare varor till det billigaste brännvinet. En motsatt tendens u p p träder vid inkomststegringar.

+ 18 -11 + 30 - 6

+ 8 -18 + 18 -22

Nykterhetskommittén har haft att tillgå vissa beräkningar av hur spritinköpen växlar med pris och inkomst. En svensk forskare, docent Sten Malmquist, h a r ägnat en doktorsavhandling åt denna fråga. I England har B. Stone undersökt spritkonsumtionens växlingar vid samtidiga växlingar av realpris, levnadskostnadsindex och nationalinkomst, samt en fjärde omständighet, en »trend», bestämd blott genom den matematiska egenskapen att den på ett regelbundet sätt växer eller minskar med tiden. Undersökningen avser åren 1920 —1938. Under denna tid var spritskatterna och det nominella spritpriset helt oförändrade. Bealpriset undergick därför inga andra ändringar än de som betingades av svängningen nedåt och uppåt i levnadskostnaderna. Dessa relativt små och nästan omärkliga svängningar lämnade emellertid icke konsumtionen oberörd, spritkonsumtionens priselasticitet uppgick till — 0.72.1 Beroendet av inkomsten var mindre utpräglat, inkomstelasticiteten för spritdrycker utgjorde 0.54.2 Att även andra omständigheter än priset och inkomsten övat inflytande var emellertid påtagligt. Sedan verkan av ändringar i pris och inkomst borträknats, visade nämligen den engelska konsumtionen av spritdrycker en nedåtgående trend. 3 Nykterhetskommittén har uppdragit åt docenten Malmquist och assistenten F r a n k e n b e r g att vid statistiska institutionen i Uppsala göra motsvarande undersökningar för Sverige och Danmark samt att r ä k n a om siffrorna för England och Holland efter samma principer. Det visade sig då att priselasticiteten i England, Holland och Danmark för perioden 1923—1928 var mycket hög (över — 1 . 0 ) . Inkomstelasticiteten i Holland var ungefär som i England, medan den i D a n m a r k var betydligt högre. Den

trend som framkom, när inverkan av pris och inkomst räknats bort, var i Holland och Danmark liksom i England fallande. För Sverige har för perioden 1923— 1938 priselasticiteten befunnits utgöra — 0.42 och inkomstelasticiteten 0.53. Det finns således även i vårt land ett tydligt sammanhang mellan spritpris och inköpsmängd, ehuru priselasticiteten är mindre än i de övriga undersökta länderna. I motsats till dessa visar Sverige ingen fallande trend utan snarare en något stigande. Det är emellertid uppenbart att priset under mellankrigsåren haft ett återhållande inflytande på den svenska spritförbrukningen. Återgången till den ursprungliga konsumtionsnivån är sålunda inte ett tecken på prisets verkningslöshet utan till en del ett verk av stegringen i reallönen, till en annan men m i n d r e del en effekt av en från såväl pris som inkomst fristående stegringstendens. Det eventuella sammanhanget mellan denna stegringstendens och restriktionssystemet diskuteras i kap. 5.

1 En priselasticitet av — 0.72 betyder, något förenklat uttryckt, att om priset ökar med t. ex. 10 procent så sjunker efterfrågan inte med 10 procent, vilket den skulle göra om elasticiteten vore -—1.0, utan med ca 7.2 procent. 2 En inkomstelasticitet av 0.54 innebär att om nationalinkomsten ökar med t. ex. 10 procent så ökar den totala efterfrågan för den ifrågavarande varan med ca 5.4 procent. 3 Närmare redogörelse för Malmquists och Stones arbeten lämnas i del IV. Stone studerade även ölkonsumtionen och tog därvid hänsyn även till alkoholhaltens föl-ändringar. I fråga om öl visade sig priskänsligheten vara ungefär densamma som för spritdrycker, medan däremot inkomstvariationerna inte tycktes påverka efterfrågan alls. En viss variation efter ölets alkoholstyrka kunde påvisas: ju starkare öl, desto större efterfrågan. Trenden var även i fråga om öl fallande men inte så markerat som i fråga om spritdrycker.

c. Befolkningstäthet och tätortsstorlek som ekonomisk och socialpsykologisk faktor bakom alkoholbruket Kommitténs undersökningar visar att alkoholvanorna är mindre utbredda på den glest befolkade landsbygden än i städerna och m i n d r e utbredda på den glest befolkade norrländska landsbygden än i det tätbefolkade Skåne. De är vidare mera utbredda i storstäderna än i de mindre tätorterna. Samma erfarenheter återfinnes regelbundet i undersökningar från a n d r a länder. Flera faktorer medverkar till att alkoholbrukets intensitet varierar med agglomerationsgraden. Försäljningsställena ligger glesare på landsbygden och det krävs därför större uppoffring av tid och pengar för att besöka dem. Landsbygdsbefolkningens besök på alkoholrestauranger sjunker av dessa skäl också i länder, som icke skapat några lagliga hinder för inrättande av utskänkningsställen. Detsamma gäller förstadssamhällen i förhållande till storstadens centrum. I en undersökning av den engelska pubens sociala roll, verkställd av det engelska institutet för massundersökningar, har påvisats att utflyttningen från en stads kärna med dess många utskänkningsställen till en förstad utan sådana i grund kan omvandla tidigare och till synes inrotade restaurangvanor. 1 Skillnaden mellan land och stad kan naturligtvis skärpas eller mildras genom statsåtgärder. Den torrläggning, som skett på grund av den kommunala självbestämmanderätten, har i Sverige, Norge och Finland gjort skillnaden särskilt stor. I Norge och Finland och tidigare även i Sverige har man dessutom sökt minska landsbygdsbefolkningens inköp i städerna genom försändningsförbud eller förbud mot ombudsköp. I 1 Massobservation. People, sid. 331 ff.

5 — 227:97

The

Pub

and

the

Sverige har sedan 1938 skillnaden mildrats genom kostnadsfri försändning. Något större inflytande på den totala konsumtionen torde dessa åtgärder knappast ha haft, men de h a r självfallet haft en viss psykologisk betydelse. Landsbygdens mindre alkoholkonsumtion beror emellertid i ett land som Sverige inte bara på de färre tillfällen till inköp och de större kostnaderna för inköpsresorna utan även på en a n n a n inställning till alkoholbruket. Landsbygdsbefolkningen har i vårt land sedan 1800-talets mitt levat ett mycket nyktert liv med stort inslag av absolutister och sällan återkommande spritförtäring bland flertalet av de övriga. Den tilltagande urbaniseringen har därför medfört inte bara en större lätthet att besöka städernas försäljningsställen utan också en tendens till ändrad inställning till alkoholkonsumtionen. Urbaniseringen tar sig nämligen uttryck inte bara i att städerna och tätorterna tillväxer på den rena landsbygdens bekostnad och i att kommunikationerna mellan land och stad förbättras utan också i att städernas — särskilt storstädernas — tänkesätt och levnadsvanor genom omflyttningar, tidningar, film och radio sprids till hela folket. Att häri även ligger en tendens till ökat alkoholbruk är uppenbart, vilket också — i vart fall beträffande ungdomen — bestyrkes av kommitténs ungdomsundersökning. Det framgår exempelvis av denna att de som flyttar till städerna i regel snabbt anpassar sig efter städernas konsumtionsvanor. En med urbaniseringen sammanhängande omständighet, nämligen yrkes- och socialgruppsväxlingen, h a r säkerligen också medverkat till att förändra alkoholvanorna. De högre samhällsklassernas dryckesvanor — flera förtäringstillfällen, mindre mängder varje gång •— har sannolikt spritt sig till större grupper. Absolutismen har blivit mera säll65

synt. En av de faktorer som medverkat härtill är säkerligen den omständigheten att alkoholvanorna blivit mera hyfsade och därför verkat m i n d r e frånstötande. Särskilt torde detta ha bidragit till den minskade absolutistfrekvensen bland kvinnorna. I fråga om ungdomen tillkommer att nykterhetsrörelsen på grund av den tilltagande industrialiseringen av nöjeslivet och det allt r i k a r e urvalet av fritidssysselsättningar fått m i n d r e betydelse för fritidslivet och därigenom fått minskad anslutning. I det sammanhanget har ungdomens ökade inkomster säkerligen spelat en viktig roll. Kommitténs ungdomsundersökning visar att den nu skisserade utvecklingsgången är sannolik.

Urbaniseringen innebär antagligen större förändringar beträffande alkoholvanorna i vårt land och därmed likartade (främst Finland och Norge) än i sådana länder (t. ex. Frankrike) d ä r skillnaden mellan stad och land i detta hänsende inte varit så framträdande. Om jämförelsen gäller enbart de senaste decennierna, blir också förändringarna större i Sverige, där industrialiseringen först på senaste tid spritt sig över hela landet, än exempelvis i England eller Belgien, där industrialiseringsprocessen satte in långt tidigare. I vårt land tillkommer dessutom verkningarna av restriktionsystemet, vilka diskuteras i nästa kapitel.

K a p . 5. Den nuvarande nykterhetslagstiftningens — särskilt restriktionssystemets — verkningar Inledning Om man vill studera det svenska restriktionssystemets verkningar på nykterhetstillståndet är det icke tillräckligt att enbart göra jämförelser i fråga om förhållandena i Sverige under tiden före och efter systemets införande. En sådan jämförelse ger inte mer än ett mått på det sammanlagda inflytandet av alla de faktorer som vid denna övergång undergått förändringar och ingalunda på inflytandet av en enda, restriktionssystemet. För det första innefattade nämligen reformerna i alkohollagstiftningen på 1910-talet inte bara motbokssystem med individuell tilldelning. Samtidigt infördes måltidstvång och kvantitetsbegränsning på restaurangerna, sänktes ölets alkoholhalt samt organiserades alkoholistvården. För det a n d r a sammanföll systemets genombrottsper i o d med det första världskrigets om-

välvningar, vilka bl. a. medförde begränsning av arbetstiden och därmed sammanhängande rationaliseringar inom industrin, nya fritidssysselsättningar och en betydligt ökad arbetslöshet. När det gäller senare perioder påverkas det svenska nykterhetstillståndet också av de starka prisstegringarna på rusdrycker. För att få en hållpunkt för bedömningen av olika faktorers inflytande synes man vara hänvisad till en jämförelse med främmande länder. Om man — som kommittén gjort •— väljer länder med en med vårt land jämförlig materiell och kulturell nivå, underlättas en sådan avvägning. De utomlegislativa förändringarna är nämligen ifråga om dessa faktorer i stor utsträckning gemensamma. I åtskilliga länder är även skattehöjningarna av samma storleksordning och där denna storleksordning är olika, låter sig inflytandet av denna

differens tämligen väl bedöma. Den skillnad som kvarstår sedan hänsyn tagits till de olikheter, som betingas av de hittills angivna faktorerna, bör då i viss utsträckning kunna återföras på arten av de olika samhällsingripandena i respektive länder. I Sverige har samhällsingripandena varit relativt vittgående. Endast i förbudsländerna har åtgärderna varit mera ingripande än i vårt land. Den svenska konsumtionen har emellertid — som visats i kap. 3 — dessa ingripanden till trots ett ogynnsammare förlopp än konsumtionen i de länder som i övrigt är jämförbara med Sverige men som saknar dessa ingrepp. Om man jämför Sverige å ena sidan och England, Danmark och Holland å den andra och eliminerar inflytandet av pris och inkomst, finner man att Sverige företer en tendens till stigande förbrukning medan tendensen hos de a n d r a tre är fallande. Sedvänjan företer med andra ord en annan utveckling i Sverige än i de a n d r a länderna. Det framgår av den diskussion, som refererats i avd. I, att den individuella kontrollens kritiker funnit bakgrunden till denna särprägel hos den svenska spritkonsumtionen i ransoneringens oavsiktliga effekt att bredda bruket och genom dess förmedling också missbruket i stället för att tränga tillbaka det. Systemets anhängare har emellertid bestritt att någon sådan effekt föreligger och i stället velat föra den avvikande konsumtionsutvecklingen tillbaka på andra omständigheter, främst ett vid jämförelse med andra länder mer utpräglat välstånd. De kritiska synpunkterna kom till synes redan i den första nykterhetskommitténs betänkande 1920 och de upprepades med viss precisering i reservationerna till rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande. Hela tiden h a r emellertid denna kritik tillbakavisats av

anhängarna, som hävdat att ransoneringen hållit konsumtionen nere eller i varje fall icke ökat denna och att den i påfallande grad minskat missbruket. Diskussionen om systemets verkningar h a r sålunda pågått u n d e r flera decennier och efter hand kommit att få ett påfallande statiskt drag. Nykterhetskommittén h a r gjort stora ansträngningar för att om möjligt nå fram till ökad klarhet. Några av de ursprungligen planerade undersökningarna har av olika skäl icke kunnat fullföljas. Det genom de övriga undersökningarna sammanbragta materialet ger emellertid enligt kommitténs mening en relativt tillfredsställande möjlighet att från varandra avgränsa ransoneringens och andra faktorers andel i den svenska utvecklingen efter 1913. Vid b e d ö m a n d e av denna och andra faktorers inflytande på nykterhetstillståndet måste uppenbarligen inverkan på missbruket, med andra ord inverkan på alkoholskadorna, träda i förgrunden. Som r e d a n tidigare framhållits har emellertid samhällsutvecklingen på åtskilliga områden — t. ex. trafiken — ökat antalet situationer, där även sådana alkoholmängder, som tidigare betraktats som strängt måttliga, medför fara. Kommitténs undersökningar visar, att dessa situationer i själva verket sträcker sig till ett stort antal livsområden. Sedan länge är det dessutom känt och nykterhetskommitténs undersökningar h a r gett ytterligare belägg därpå att bruk och missbruk ingalunda är till sitt u r s p r u n g åtskilda utan inflätade i ett gemensamt orsakssammanhang. Vill man vinna klarhet om olika faktorers inflytande på missbruket, torde man därför först böra klargöra deras inflytande på totalkonsumtionen och därefter i a n d r a hand deras förmåga att påverka missbruket, antingen denna påverkan sker genom förmedling av deras inflytande på kon-

sumtionen eller genom en förändring av den före ransoneringen bestående relationen mellan bruk och missbruk. I båda fallen har kommittén funnit det angeläget att låta spörsmålet om orsakssammanhanget föregås av en relativt utförlig redogörelse för den faktiska utvecklingen. I överensstämmelse härmed kommer spörsmålet om utvecklingen av den svenska konsumtionen och missbruket från tiden före ransoneringssystemet samt detta systems och andra faktorers andel i denna utveckling att behandlas i följande ordning. 1. Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige sedan 1913. 2. Alkoholkonsumtionens utveckling i övriga högskatteländer. 3. Återblick på restriktionssystemets utveckling. 4. Bestriktionssystemets betydelse för storleken av de genomsnittliga, individuella rusdrycksinköpen. 5. Bestriktionssystemets betydelse för ökningen av antalet alkoholkonsumenter. 6. Missbrukets utveckling i Sverige sedan 1913. 7. Bestriktionssystemets betydelse för missbrukets utveckling. 8. Drag i restriktionssystemets tilllämpning av betydelse för dess inflytande på missbrukets utveckling. 9. Närmare om utvecklingen av ungdomens alkoholvanor sedan 1913 och om faktorerna bakom denna utveckling. 10. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom strängare lagtillämpning. 11. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom partiella reformer. 12. Nykterhetsvårdens verkningar på nykterhetstillståndet. 13. Grafisk framställning av restrik68

tionssystemets inverkan på konsumtion och missbruk av spritdrycker. 14. Sammanfattning av restriktionssystemets verkningar på nykterhetstillståndet. 1. Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige sedan 1913 Spritkonsumtionen i Sverige hade 1913 sedan länge en sjunkande tendens. Brännvinskonsumtionen per invånare beräknades till över 20 liter omkring 1850 men sjönk till ca 10 liter efter 1855 års lagstiftningsreformer. Omkring 1880 började den moderna nykterhetsrörelsen blomstra upp och samtidigt var det dåliga tider både för industrin och jordbruket. Konsumtionen sjönk då till ca 8 liter per invånare och låg vid denna nivå ännu vid sekelskiftet, varefter den sjönk till något under 7 liter i början av 1910-talet. Efter det motbokskontrollen i februari 1914 införts i Stockholm, sjönk den totala spritförsäljningen per invånare i huvudstaden med drygt 25 procent. År 1920 låg konsumtionen per invånare i Stockholm 50 procent under 1913 års nivå. Nedgången i rikskonsumtionen var dock mindre. Konsumtionen av lagligen inköpta spritdrycker, som åren 1911/13 var i genomsnitt 6.7 liter (å 50 procents alkoholhalt) per invånare, hade år 1920 sjunkit med 12 procent till 6.0 liter. Under den ekonomiska krisen 1921—22 med dess stora arbetslöshet, då samtidigt restriktionssystemet systematiskt genomfördes över hela landet och spritpriserna höjdes, sjönk emellertid konsumtionen och var under åren 1921/25 i genomsnitt 4.2 liter eller 37 procent lägre än 1911/13. Därefter har konsumtionen genomgående visat en stigande tendens som endast avbrutits genom sänkningar vid de större prisstegringarna (1932—33 och 1939). Genom-

snittskonsumtionen (5.0 liter 1951) ligger nu ca 30 procent högre än för 25 år sedan och ca 20 procent under 1913 års nivå. Dessutom bör tilläggas att priset på en liter vanligt b r ä n n v i n sedan 1920talets mitt stigit från 2.65 till 15.30, vilket innebär en stegring av realpriset till det trefaldiga. Denna prishöjning har givetvis verkat bromsande på utvecklingen, varför den svagt stigande faktiska konsumtionen måste tyda på att de faktorer som drivit konsumtionen uppåt varit mycket starka. Sammanfattningsvis kan således sägas att konsumtionen i hela landet efter restriktionssystemets införande stannat på en lägre nivå, men att den tydliga tendens till konsumtionsminskning som kan urskiljas före 1914 förbytts i en tendens i motsatt riktning. Tendensen till konsumtionsökning döljes delvis genom de kraftiga prisstegringarna som hållit konsumtionen relativt konstant. Besultatet h a r dock blivit att konsumtionsminskningen från 1913 till 1950 trots prisstegringarna är m i n d r e än den minskning som ägde r u m under lika lång tid före 1913. Konsumtionssiffrorna för hela landet döljer emellertid viktiga skillnader i utvecklingstendensen i olika landsändar. Minskningen sedan 1913 är i stort sett koncentrerad till de områden, där konsumtionen vid den tiden var hög, särskilt storstäderna, medan de landsändar, där konsumtionen var relativt låg, visar ökning. I Stockholm var konsumtionen per invånare 1949 45 procent lägre än vad den var 1913, men i Jönköpings län var den i stället 38 procent högre. På de flesta håll inträffade omedelbart efter systemets införande en minskning av genomsnittskonsumtionen, men sedan mitten av 1920-talet har ökningen i de forna lågkonsumtionsområdena varit våldsam. I Västerbottens,

Kopparbergs och Gävleborgs län h a r konsumtionen mer än fördubblats sedan 1924. ökning föreligger överallt utom i Skaraborgs och Kalmar län. I förhållande till 1913 ligger konsumtionen nu högre i hela Norrland samt i Kopparbergs (77 % ) , Örebro, Jönköpings och Kronobergs län. Även om möjligen för något län en viss reservation måste göras för eventuella fluktuationer i smuggling och hembränning, vilka var väsentligt mera utbredda på 1920-talet än nu men som hela tiden omfattat kvantiteter som är obetydliga i förhållande till den legala försäljningen, synes utvecklingstendensen vara fullt klar. Under restriktionssystemets tid h a r genomsnittskonsumtionen stigit i de områden, som tidigare var nyktrast, men sjunkit i de tidigare högkonsumtionsområdena. 1 En betydande utjämning h a r således skett. Utvecklingen i detalj kan studeras i tabell II (sid. 188). Den totala genomsnittskonsumtionen beror uppenbarligen dels på antalet konsumenter och dels på dessas genomsnittliga konsumtion. Med ledning av statistiken över motboksinnehav och inköp på motböckerna kan m a n bilda sig en uppfattning om förskjutningen i konsumentantal och genomsnittskonsumtion. Motboksfrekvensen. När motboken 1916 gjordes obligatorisk, tilldelades ca 800 000 personer inköpsrätt. Antalet motböcker steg under genombrottsåren till ca 1 miljon 1922. Antalet kvinnliga motboksägare var då ca 80 000. Vid årsskiftet 1951/52 var totalantalet motböc-

1 För den statistiskt intresserade kan nämnas att det råder en utpräglad korrelation mellan den fallande konsumtionsordningen 1913 och ordningsföljden i fråga om stigande konsumtion sedan detta år. Rangkorrelationen är 0.94. •

ker 1 960 000, varav 235 000 utlämnats till kvinnor. Andelen motboksägare bland män över 25 år steg under de första årtiondena först hastigt från ca 50 procent 1916 till 61 procent 1922 och sedan sakta till 65 procent 1930 och 68 procent 1940. Under 1940-talet har stegringen varit betydligt snabbare, eller till 76 procent 1951. Antalet kvinnliga motboksägare har nära tredubblats sedan 1922. Då gifta kvinnor i regel ej får egen motbok, är endast procenten icke gifta kvinnor med motbok av större .. ' a n

intresse. Denna har stigit från ca 12 % 1922 till 16 % 1930, 21 % 1940 och 30 % 1951. Även beträffande kvinnorna är ökningen snabbast under 1940-talet. Även när det gäller förändringarna i motboksfrekvensen råder stor olikhet mellan olika landsändar. Procenten motboksinnehavare har visserligen ökat överallt men väsentligt mera i de tidigare lågkonsumtionsområdena. Nedanstående tablå visar skillnaderna för några typiska län. (Fullständiga uppgifter i tabell IV, sid. 190.)

Antal m o t b o k s ä g a r e i p r o cent av f o l k m ä n g d e n 1916 1924 1949

T L

Index (1916 = 100) 191G

128 140 117

193 224 163

Stockholms stad och län Göteborgs och Bohus län Malmöhus län

18.3 14.7 19.1

23.4 20.6 22.3

35.4 32.9 31.2

100 100 100

Hallands län Skaraborgs län Gotlands län

17.9 16.9 16.6

21.5 19.8 16.9

29.2 24.8 24.1

100 100 100

121 117 102

163 147 145

Kopparbergs län Gävleborgs län Västerbottens län

9.6 9.5 8.1 13.8

12.1 12.3 10.9 17.3

24.4 24.8 18.8 27.7

100 100 100 100

126 129 135 125

254 261 232 201

Hela riket

I storstäderna har det stora antalet kvinnliga motboksägare påverkat utvecklingen. Skillnaden framträder tydligast mellan de anförda landsbygdslänen. Västerbottens län har dock ännu inte kommit upp i den motboksfrekvens, som Malmöhus län hade 1916 eller Skaraborgs län 1924 medan Kopparbergs och Gävleborgs län nu ligger högre än t. o. m. Stockholm gjorde år 1924. Alkoholvanornas förändringar. Av tabellerna I—IV (sid. 187—90) jämte det material som samlats i del I av kommitténs betänkande kan man dra vissa slutsatser angående den svenska befolkningens fördelning på olika sedvanetyper. Vid den Jidpunkt som avses i kom-

mitténs undersökning (årsskiftet 1945/ 46) hade av männen över 25 år 70 procent inköpsrätt. Missbrukarna utgjorde ca 10 procent, av vilka hälften hade och hälften saknade motbok. Moderatister var ca 70 procent, av vilka 60 med och 10 utan motbok, nästan absolutister 10 procent, varav hälften med och hälften utan motbok. Absolutisterna utgjorde 10 procent, i allmänhet utan motbok. F r å n nämnda tidpunkt till årsskiftet 1951/52 h a r motboksfrekvensen bland män över 25 år stigit från 70 till 76 procent. Man kan därför med tämligen stor säkerhet anta, att antalet alkoholkonsumenter bland dessa män numera överskrider 90 procent. Börande det svenska folkets

fördelning på olika alkoholvanegrupper före restriktionssystemet har man inga närmare uppgifter. År 1910 hörde emellertid ca 10 procent av befolkningen över 15 år till nykterhetsrörelsen, mot ca 4 procent nu. Läget sedan restriktionssystemet någon tid varit i kraft belyses emellertid av de första uppgifterna rörande motboksfrekvensen, som avser året 1916. Då var antalet bevisinnehavare bland män över 21 år 48.6 procent. Antalet bevisinnehavare i åldern mellan 21 och 24 år synes emellertid då ha varit så stort, att siffran beräknad på män över 25 år endast är obetydligt högre och därför torde kunna avrundas till 50 procent. Vid denna tidpunkt hade inköpskontrollen i Göteborg varat över fyra år, i Stockholm nära tre år och i flertalet av de övriga orterna mer än ett år. Man kan därför tryggt utgå från att praktiskt taget alla regelbundna brukare, som hade möjlighet att förvärva inköpsrätt, redan då hade gjort det. Av de 50 procent motbokskunderna var enligt kontrollstyrelsens undersökning 1916 ca 5 procent småköpare, medan ca 5 procent missbrukare var avstängda. I slutet av 1916 torde således 50 procent av männen över 25 år ha varit regelbundna konsumenter eller missbrukare och 50 procent absolutister eller nästan absolutister. Vid tidpunkten för kommitténs undersökning var, som framgår av det föregående, ca 20 procent absolutister eller nästan absolutister och ca 80 procent regelbundna brukare eller missbrukare. Med hänsyn till uppgifterna om nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens medlemsantal etc. kan antalet absolutister bland männen över 25 år i slutet av 1916 uppskattas till 20 a 25 procent, antalet nästan absolutister till 25 a 30 procent. Den stegring av konsumentantalet, som sedan tiden för restriktionssyste-

mets införande ägt r u m i vårt land, är sålunda mycket betydande. Inköpen på motböckerna. På grund av den skiftande praxis, som tillämpades under motbokskontrollens första år, är det inte möjligt att få belysande siffror för tidigare år än mitten av 1920talet. Under tiden fram till 1930-talets ekonomiska kris och den samtidiga prishöjningen på spritdrycker undergick medelinköpsmängden inga större förändringar, vare sig för landet i dess helhet eller för de olika systembolagsområdena. 1932—34 sjönk inköpen likaså överallt och steg sedan på nytt fram till 1939, återigen tämligen likartat över hela landet. Prishöjningen 1939 sänkte medelinköpen med i genomsnitt 18 procent, varpå en stark höjning ägt rum. F r å n 1940 till 1950 har genomsnittsinköpen per motbok stigit med 13 procent trots att tilldelningsmaximum sänkts från 4 till 3 liter i månaden och trots att ett stort antal kvinnor fått motbok med låg tilldelning. Utminuteringen (utslagen på både motboksägare och andra) per invånare över 25 år har på grund av det ökade antalet motboksägare stigit ännu mera. Den har under 1949 och 1950 varit högre än alla föregående år sedan 1931. 1951 inträffade en m i n d r e sänkning (prishöjning i december 1950) men siffran ligger fortfarande högre än de flesta föregående åren. Även beträffande inköpsmängderna finns en tendens till större ökning i de områden som 1913 var lågkonsumtionsområden. Medan inköpen per motbok i Stockholm 1949 var 97 procent av inköpen 1940 och 75 procent av inköpen 1924 var motsvarande siffror för Kopparbergs län 128 och 117. I åtskilliga fall h a r både motboksfrekvens och medelinköp per motboksägare ökats. Följande tablå ger ett par exempel. (Fullständiga siffror i tabellerna II—IV.) 71

Stockholms stad och län Jönköpings län Gävleborgs län Kopparbergs län Västerbottens län Hela riket

Antal motboksäg. i % av folkm. 1949 i % av 1924

Medelinköp per motboksägare 1949 i % av 1924

Spritdryckskonsumtion per inv. 1949 i % av 1924

151 160 202 202 172 ~16Ö

73 81 100 117 161 W

110 133 200 242 275 128

1 Det bör observeras att höjningen av medelinköpen i vissa län kan ha påverkats av att kommunens rätt att begränsa ransonens storlek under maximum bortföll 1938. Någon större betydelse för ökningstendensen synes de kommunala begränsningarnas borttagande dock inte ha haft. Denna tendens var fullt tydlig redan dessförinnan. I utvecklingen är således stegring av genomsnittsinköp och stegring av kundantal i många fall sammankopplade. På frågan om vilken av de två faktorerna som åstadkommit uppåtdriften i den svenska konsumtionen kan man sålunda svara: båda. Denna tendens till samtidig stegring av kundfrekvens, genomsnittsinköp och genomsnittsförbrukning per invånare är det kvantitativa måttet på en fortgående sedvaneförändring. Den speglar en vittgående förskjutning från absolutism och tillfälligt bruk av mindre spritmängder till ett oftare återkommande bruk. Denna tendens har den största genomslagskraften i de områden, som 1913 hade den största absolutistfrekvensen, och har i dessa områden i strid med krafter i motsatt riktning, som redan nämnts, fört konsumtionen vida över 1913 års nivå.

2. Alkoholkonsumtionens utveckling i övriga högskatteländer I Sverige har sålunda sedan 1913 förekommit en stark breddning av konsumtionen, som endast nödtorftigt kunnat hindras få utlopp i en starkt stegrad konsumtion genom den trefaldiga realprisstegringen sedan 1931. Konsumtionen av spritdrycker per invånare är nu

i Sverige trots denna realprisstegring ca 75 procent av 1913 års motsvarande konsumtion eller ca 6 liter per år och invånare. I England, där den nominella prisstegringen sedan 1913 liksom i Sverige är tiofaldig och realprisstegringen endast obetydligt större än i Sverige, är konsumtionen endast ca 30 procent av konsumtionen 1913 och ligger därmed obetydligt över 1 liter per invånare. Den danska realprishöjningen sedan 1913 är visserligen dubbelt så stor som den svenska. Med den h a r emellertid följt en nedgång till 10 procent av konsumtionen år 1911/13 eller till ca 1 liter per invånare. Vilka förändringar i fråga om alkoholvanor har åtföljt denna nedgång i genomsnittskonsumtionen i England och Danmark och hur ter sig alkoholvanorna i dessa länder nu i jämförelse med Sverige? Med ledning av uppgifterna angående inköpens fördelning i Finland (del I sid. 280) kan man sluta sig till att nedgången till huvudsaklig del måste ha karaktären av en stark ökning av det antal vuxna män som begränsar sin årliga spritdryckskvantitet till de mängder, som kännetecknar dem som i kommitténs undersökning betecknats som nästan absolutister. Den av kommittén verkställda undersökningen visar att

na

Sverige Danmark

• •••••

Belgien

Storbritannien

»*•»•»•

Frankrike

100, 90 • 80 70 60. 50 40 30 20 10. 0 Å r 1909/14

1915/19

1920 /21

1922/26

1927 .,'28

i 929/32

1933/38

1949 Diagram 3. Konsumtionen av spritdrycker i vissa länder i genomsnitt per konjunkturperiod åren 1909/14—1933/38 samt 1949. Index (1909/14 = 100). frekvensen av absolutister eller nästan absolutister bland män över 25 år i Sverige tillsammans utgör endast 20 procent och av mera regelbundna konsumenter 80 procent. I fråga om spritdrycker torde proportionerna vara omvända både i D a n m a r k och England. Visserligen förekommer i dessa länder en betydande ölkonsumtion, men även denna h a r i England minskat starkt under perioden och i Danmark inte ökat tillnärmelsevis i proportion till spritkonsumtionens minskning. Vad är anledningen till denna olikhet mellan svensk utveckling å ena sidan och dansk och engelsk å den andra? Några h a r i likhet med 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision menat att anledningen vore att söka i en väsentligt gynnsammare välståndsutveckling i Sverige än i D a n m a r k och England. Mot bakgrund av konsumtionsstegringens lokala differentiering sådan den framgått av det föregående framstår

en dylik förklaring knappast som sannolik. Om denna förklaring vore riktig, skulle välståndsutvecklingen sorgfälligt ha undvikit de stora stadscentra för att i stället skänka det glest befolkade lantliga Norrland sin ynnest. Den i kap. 3 refererade statistiska undersökningen visar också att en skillnad till Sveriges nackdel kvarstår även sedan inflytandet av de centrala ekonomiska faktorerna, pris och inkomst, rensats bort. Det är vidare anmärkningsvärt att skillnaden i konsumtionsutveckling mellan England och Sverige inte återfinnes beträffande ett annat njutningsmedel, som säljes helt fritt i båda länderna, nämligen tobaken. Detta bestyrker ytterligare att det beträffande spriten måste vara andra faktorer verksamma än när det gäller tobaken. Beträffande tolkningen av den engelska nedgången av alkoholkonsumtionen säger den engelske statistiker som utfört trendundersökningen: »Det är

svårt att se h u r denna (den fallande trenden) kan återföras på något annat än en förändring i smak och vanor från allmänhetens sida. Denna förändring kan inte direkt återföras på förändringarna i inkomst eller pris eftersom den variation, som är förknippad med dessa faktorer, redan har tagits i betraktande.» 1 Det synes vara lika omöjligt att finna någon annan förklaring till den i jämförelse med den engelska och danska ogynnsamma svenska trenden än några från pris och inkomst fristående krafter, Vilka vidmakthåller dessa vanor. F r å n det ena året till det andra spelar denna skillnad mellan engelsk och svensk trend mindre roll. Hade den svenska konsumtionen under restriktionssystemets tillvaro haft en fallande trend sådan som den engelska under perioden 1923—1938 skulle konsumtionen emellertid ha varit mindre än hälften av vad den i verkligheten är. 3. Återblick på restriktionssystemets utveckling I sammanträngd form ter sig restriktionssystemets utveckling fram till nuläget på följande sätt. Innan systemet lagfästes gjordes lokala experiment med individuell kontroll. De tidigare experimenten i Göteborg och Jönköping (1912) saknade maximering, det något senare i Stockholm (1914) innebar ett sådant maximum. I betänkandet år 1914 av 1911 års nykterhetskommitté föreslogs en högsta tilldelning av en liter i veckan. Det har upplysts, att den ursprunglige förslagsställaren, sedermera landshövdingen Bernhard Eriksson, med förslaget om en tilldelning knuten till en så kort period velat förverkliga ett syfte, i någon mån likartat med restaurangrestriktio1

74 Stone, sid. 318.

nernas 15 cl: att h i n d r a kunden från övermått genom att vid varje inköp endast anförtro honom en starkt begränsad mängd. I den proposition vid 1914 års riksdag, som i detta hänseende blev modellen för de motioner, som 1917 ledde till beslut, ändrades bestämmelsen från 1 liter i veckan till 4 liter i månaden. Kunden erhöll därmed uppenbarligen förtroendet att fördela kvantiteten på olika förtäringstillfällen inom d e n n a större kvantitets ram. E h u r u den ursprungliga tankegången därigenom helt undanröjdes, skedde denna omkastning utan någon kommentar i propositionens motivering. Propositionen 1914 var emellertid, när den uttryckligt förordade ett maximum, före samtida systembolagspraxis. Flertalet bolag föredrog den från maximum fria modellen från Göteborg framför förebilden med maximum i Stockholm. Kriget avgjorde emellertid snabbt striden mellan de båda systemen till det senares förmån. Knappheten framtvingade nämligen — eftersom man icke såsom i Danmark ville skära ned konsumtionen med hjälp av en stark prishöjning — en ransonering till 2 liter i månaden 1916 och 2 liter i kvartalet 1917. Mot denna bakgrund är det knappast anmärkningsvärt, att 1917 års förordning kom att innehålla ett maximum. Stockholmssystemet nöjde sig emellertid inte med detta allmänna, högsta maximum, utan fixerade för betydande delar av kundkretsen lägre, individuella maxima. Denna nyansering vann efter hand kontrollstyrelsens gillande och i mitten av 1920 påbjöds den som norm även för de bolag, som låtit kundkretsens övervägande flertal få 4 liter i månaden. Till följd av lokala fullmäktigebeslut begränsades emellertid variationsbredden särskilt i Norrland avse-

värt, genom att skalans övre del skars bort. Åtskilliga bolag hade ett maximum på 2 liter i månaden, två, Umeå och Skellefteå, h a d e en liter i månaden. Systembolagens av kontrollstyrelsen ledda tilldelningspraxis var under 1920talet inriktad på att uttunna de högre tilldelningarna till förmån för de lägre. Intensiteten i denna strävan blev emellertid u n d e r 1930-talet svagare. I systembolagsoktrojerna höjdes efter hand maximum på flera håll, en utveckling som fick sin avslutning med riksdagsbeslutet 1937, som berövade kommunerna befogenheten att i oktrojvillkor underskrida lagens 4-litersmaximum. Andra världskriget innebar emellertid i så måtto en återgång till tidigare tankegångar, att lagens maximum från den 1 oktober 1941 sänktes från 4 till 3 liter i månaden. 1 Under utvecklingen h a r man för dem som inte varit föremål för nykterhetsa n m ä r k n i n g prövat obegränsad inköpsrätt, inköpsrätt med för alla eller de flesta gemensamt maximum, inköpsrätt med en i fråga om maximum för den individuella rätten starkt nyanserad skala: 4, 3, 2 eller 1 liter i månaden, 2 eller 1 liter i kvartalet. Därvid h a r ålder, kön, civilstånd och vissa sociala förhållanden, såsom yrke och inkomst, varit de viktigaste differentieringsgrunderna. Gentemot dem som varit föremål för a n m ä r k n i n g h a r man — om tilldelning överhuvud taget medgivits — tillämpat en relativt sträng ransonering. Av den grövsta missbrukargruppen hade vid årsskiftet 1945/46 11 procent motbok och av övriga grova missbrukare 29 procent. Ungefär hälften hade högst en liter i m å n a d e n och flertalet av de övriga två liter. Ett fåtal hade tre eller fyra liter,, Många hade tilldelningen uppdelad på exempelvis %, % eller % liter per

vecka eller % liter var fjortonde dag, varjämte även vininköpen ofta begränsats eller förbjudits. Inköpsrätten h a r i enstaka fall överflyttats på maka eller annan anhörig. Av dem som under de senaste 10 åren ådragit sig enstaka nykterhetsanmärkning hade ca två tredjedelar motbok, i de flesta fall med en eller två liter i månaden. En nykterhetspolitiskt intressant åtgärd av Stockholmssystemet, som ursprungligen tillämpades för den övervägande delen av kundkretsen men sedermera, efter hotet om förlust av oktrojen, blott på de opålitliga, var en anordning med efterhandsinköp knuten till periodindelning inom månadens r a m , exempelvis för den högsta tilldelningen 4 liter per månad med en liter per försäljningsperiod (1—7, 8—14, 15—21 samt från den 22 till månadens slut) samt rätt till inköp i efterskott inom månaden. Under senare år har en tydlig tendens förmärkts att göra tilldelningen mera enhetlig. Man har sålunda börjat medge högsta tilldelning åt allt flera män som inte h a r någon nykterhetsanmärkning, förutsatt att en viss ålder uppnåtts. 2 Kvinnor har däremot i regel inte fått mer än 1 eller 2 liter i kvartalet eller möjligen 1 liter i månaden, om inte särskilda skäl — representation etc. •— kunnat förebringas. Antalet tilldelningsklasser har också minskats. Fortfarande är dock alternativen vid vissa bolag ganska många. Besultatet av tilldelningspolitiken framgår av följande tablå.

1 Under åren 1941—1946 var vidare tilldelningen på de tidigare 3-litersböckerna nedsatt till 2 liter. 2 Anvisningar från systembolagens förtroendenämnd, mars 1947.

Antal Den 31/12 år

1924 1930 1940 1945 1947 1951

3 eller 4

liter

440 000 430 000 500 000 280 000 500 000 570 000

Man kan på dessa siffror avläsa bolagens försiktiga tilldelningspraxis u n d e r 1920-talet, då nästan all ökning av motboksantalet kom på de lägsta tilldelningarna. Under 1930-talet var ökningen mera jämnt fördelad på alla grupper medan under 1940-talets senare år tilldelningarna m ä r k b a r t förskjutits mot maximum. Hur har då detta system verkat? Nyss har konstaterats att spritdryckskonsumtionen i Sverige visar en stigande tendens sedan tiden för systemets införande. Det har också visats att konsumtionsökningen berott dels p å en ökning av inköpens storlek per kund, dels på en vidgning av kundkretsen. Kommittén behandlar i det följande först frågan om systemets eventuella betydelse för inköpens ökning och därefter frågan om dess betydelse för ökningen av antalet konsumenter. 4. Restriktionssystemets betydelse för storleken av de genomsnittliga, individuella rusdryeksinköpen Verkan på den enskilde av det konsumtionshinder som restriktionssystemet utgör bör rimligen i p r i n c i p vara likartad med verkan av a n d r a ransoneringar. Denna verkan beror uppenbarligen dels på ransoneringens stränghet i förhållande till köparnas efterfrågan, dels på de omständigheter, som gör det lättare eller svårare att kringgå ransoneringen. Erfarenheten visar emellertid att behovens intensitet kan bli större 76

otböcker med tilldelning per månad av 2 liter under 2 liter

390 000 410 000 460 000 680 000 570 000 630 000

210 000 380 000 560 000 750 000 760 000 760 000

Genomsmttshlldelning liter/mån.

2.5 2.2 2.1 1.7 1.8 1.9

genom själva ransoneringen, vilken alltså uppträder som en ny orsaksfaktor bakom inköpsbehoven. I en svensk sociologisk undersökning har sålunda uppvisats att en köttransonering kan betydligt öka köttkonsumtionen hos konsumenter som tidigare haft en köttfattigkost. 1 Denna faktor torde inte vara utan inflytande ens i det fall, där en vara ligger i närheten av gränsen till det indifferenta. Där intresset såsom beträffande spriten av olika skäl är starkt och där hindret vädjar till olika böjelser, kan denna verkan stegras. Den motsatta, bromsande effekten undergräves av dessa böjelser men den får uppenbarligen stöd av samma miljöomständigheter, som utövar ett hämmande inflytande på alkoholkonsumtionen i övrigt: högt pris på överskottskvantiteten, stort avstånd till förvärvskällan, konflikt med förvärvarens allmänna värdeskala, i detta fall utökad med hans obenägenhet att bryta mot gällande lag. I fråga om hur restriktionssystemet påverkat konsumtionens storlek hos dem som redan är konsumenter har två helt motsatta uppfattningar framförts. Å ena sidan har man framhållit systemets nedskärning av storkonsumenternas inköp, å andra sidan har man sagt att systemet lett till inköp som annars inte skulle ha kommit till stånd. För att söka bedöma huruvida motboksägare verkligen köpt mer än de själva haft »behov» av, h a r kommittén 1

Allwood-Ranemark, Medelby sid. 158.

inhämtat vissa uppgifter som skulle kunna belysa detta. Tre sifferserier synes härvid kunna komma till användning, nämligen r ö r a n d e uttagsfrekvensen på motboken inom olika yrkes- och tilldelningsgrupper, r ö r a n d e inköpens relativa fördelning på olika stora inköp i Sverige och Finland samt rörande inköpens fördelning inom månaden. För n ä r m a r e redogörelse hänvisas till undersökningsvolymen (SOU 1951: 43 sid. 272), här skall endast vissa huvudresultat anges. Uttagsfrekvensen på moiböckerna. Av största intresse för spörsmålet om ransoneringens inflytande är uttagsfrekvensen på motböckerna. Denna har under lång tid hållit sig omkring 90 procent, om alla motboksägare medräknas. Det är emellertid stor skillnad på innebörden av denna siffra, om den uppkommer genom att alla tar ut 90 procent eller genom att 90 procent tar ut allt och resten ingenting. Kommittén har därför inhämtat uppgifter om uttagens fördelning på olika motboksägare. Det visar sig då att verkligheten ligger närmast det andra av de n ä m n d a alternativen. Av de män, som hade en liter i månaden i oktober 1945, tog 85.9 procent ut hela tilldelningen och bara 3.5 procent en del av den (10.6 ingenting alls). Motsvarande siffror för 2-litersmännen var 85.3 och 9.0 procent (5.7) samt för 3-litcrsmännen 84.2 och 10.3 procent (5.5). Det måste onekligen anses anmärkningvärt att det var så få motboksägare, som under en m å n a d utan helger tog ut mindre än den tillmätta ransonen. Eftersom inköpen i oktober 1945 möjligen skulle fördelat sig annorlunda om efterhandsinköp då varit tillåtna, h a r uppgifterna för hela året 1946 ett stort intresse. 1 De ger emellertid ett liknande resultat, även om procentsiffrorna inte är fullt så höga. Av samtliga treliters-

böcker hade under hela året 59 procent utnyttjats fullt och 77 procent nästan helt och hållet (minst 33 liter). Motsvarande tal för arbetare med trelitersböcker var 77 procent och 92 procent. Tendensen att ta ut hela (eller nästan hela) ransonen var något mindre bland innehavarna av en- och tvålitersböcker än bland dem som hade högsta tilldelning. Det är dock med tanke på den variation i konsumtionsvanor, som erfarenhetsmässigt förekommer mellan olika personer och familjer, anmärkningsvärt att så få av de motboksägare som haft rätt att köpa 36 liter köpt t. ex. 25, 28 eller 31 liter. Bland arbetarna med trelitersböcker var det bara 3.9 procent som köpte någonting mellan 24 och 33 liter 1946 och ungefär lika många som köpte mindre än 24 liter. Då en viss procent av ifrågavarande personer måste ha varit fözmindrad att köpa ut hela tilldelningen på grund av att de avlidit under året, vistats på sjukhus e t c , måste uttagsfrekvensen bland dem som verkligen haft möjlighet att helt utnyttja sina motböcker betecknas som mycket hög. Jämförelse med Finland. Detta framgår också vid en jämförelse mellan kundernas sätt att fördela sig på olika årliga inköpsmängder i Sverige och Finland. För detaljerna av denna jämförelse hänvisas till den utförliga redogörelsen i del I (sid. 272 ff.). De svenska köparna samlar sig kring de av ransoneringarna angivna talen 12, 24 och 36 liter. Dessa tre möjligheter lägger tillsammans beslag på ca 55 procent av kundkretsen. Anhopningen kring den högsta med1 Att eftcrhandsköpen inte nämnvärt inverkar på uttagsfrekvenscn per år framgår av en undersökning från 1948 som publicerats i Tidskrift för systembolagen 1949 nr 2. Se närmare del I s. 272. Efter prishöjningen i december 1950 har emellertid — liksom vid föregående prishöjningar — uttagsfrekvensen sjunkit något under år 1951.

givna kvantiteten är därvid anmärkningsvärt likartad inom de olika tilldelningsklasserna. För de tre tilldelningsklasserna 1, 2 och 3 liter i månaden ligger siffrorna vid resp. 51, 56 och 59 procent. De som har tre liter i månaden utnyttjar sålunda t. o. m. i något högre grad sin tilldelning än de som endast har en liter. Om sålunda vartdera av de tre litertal som anger de medgivna maximiinköpen lägger beslag på i genomsnitt 20 procent av kundkretsen, kommer på var och en av de övriga 33 möjligheterna i genomsnitt föga mer än en procent. De finska kunderna företer ingen motsvarande anhopning kring vissa bestämda litertal. De lägsta litertalen fångar ca 0.5 procent av köparna. Med stigande litertal växer därefter den procentuella andelen, dock aldrig mer än till 3 procent (intervallet 5—18 liter) för att därefter så småningom avta. Högre litertal förekommer, men de högsta är var för sig bara företrädda med någon bråkdel av en procent och sammanlagt med några få procent. 1 Undersökningen har därutöver avslöjat vissa andra olikheter mellan finska och svenska inköp. För många har det sålunda varit överraskande, att skillnaden mellan de äldres och de yngres inköp i Finland varit så obetydlig. En ledande föreställning vid det svenska restriktionssystemets utformning har ju varit att det legitima behovet växer med åren. Tilldelningarna har också avpassats med ledning av denna föreställning. I samverkan med den nyss berörda be1 Frekvensfördelningar av den finska typen (positivt sneda) är mycket vanliga inom den ekonomiska statistiken. Denna typ torde återfinnas vid inköp av varor i allmänhet. Av det bevarade materialet från kontrollstyrelsens undersökning av inköpen år 1916 att döma synes jämväl den svenska inköpsfördelningen före ransoneringen ha varit av samma typ.

nägenheten att inköpa hela den medgivna kvantiteten h a r denna tilldelningspraxis uppenbarligen lyckats åstadkomma mycket större avstånd mellan de äldres och de yngres inköp än vad som råder i Finland. De äldres inköp är betydligt större i Sverige, medan de yngres är ungefär lika i båda länderna. En ytterligare olikhet avser inköpen inom de olika socialklasserna. Den åtskillnad mellan lantbrukare och stadsbefolkning som föreligger i Sverige återfinnes också i Finland. Däremot är köpen inom de olika socialklasserna i Finlands städer lika stora. En intressant finsk avvikelse är emellertid att de akademiskt bildade i Finland köper väsentligt mindre än genomsnittsbefolkningen. Detsamma var fallet också i Sverige före ransoneringen men synes numera icke gälla. Varpå beror då den nyss redovisade anhopningen av de svenska köparnas inköp kring det för varje kund högsta medgivna litertalet? Beror den till äventyrs på restriktionernas bromsande förmåga, vilken genom bolagets fördelning av kunderna på de olika tilldelningsklasserna är avvägd med sådan fulländning att den övre gränsen i varje sådan klass bromsar inköpen för över 50 procent av kunderna i förhållande till vad inköpen skulle ha varit om ingen ransonering hade funnits? Flera skäl talar emot en sådan tydning. Med hänsyn till den ringa differens i inköpsmängd mellan olika åldersklasser, som avslöjas av den finska undersökningen, borde trycket mot den lägsta av de tre gränserna vara väsentligt starkare än trycket mot den högsta. Enlitersböckerna borde därför utnyttjas mera samvetsgrant än trelitersböckerna. Men, som nyss nämnts, är motsatsen fallet. Ett andra skäl mot en sådan tydning är att den svenska spritkonsumtionen, ransoneringen till

trots, har en i jämförelse med andra länder anmärkningsvärt hög nivå, både absolut taget och med hänsyn till de faktorer utanför lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prisstegringar som i Sverige liksom i andra länder bort minska denna konsumtion. Ett tredje skäl, som står i visst samband med det andra, är av statistisk natur och kan åskådligast redovisas i anslutning till inköpsfördelningen för de kunder, som h a r högsta tilldelningen, 36 liter om året. Av dessa köper 60 procent 36 liter om året och 80 procent mer än 32 liter, endast 20 procent nöjer sig med högst 32. Föreställningen att de 60 procent, som köper precis 36 liter, eller de 80 procent, som köper 33—36 liter, väsentligen består av sådana, som hejdas av ransoneringen, är uppenbarligen liktydig med föreställningen att den naturliga inköpsfördelningen •— då rimligen företrädd av en frekvenskurva av finsk typ — för dem som befinner sig i närheten av maximum klippts av genom ransoneringen och att de av ransoneringen inbromsade därför vid fritt inköp skulle ha uppvisat den frekvensfördelning som åskådliggöres av den del av kurvan som ligger bortom avbrottet. Detta leder emellertid till kvantiteter av otänkbar storlek. 1 Man pressas därför att välja det motsatta tolkningsalternativet: Att maximeringen föranleder många att inköpa just denna kvantitet vilka eljest skulle köpa mindre, med andra ord att maximum suger köparna till sig. Detta alternativ står också i bättre samklang med de allmänna föreställningarna om ransoneringens verkningar. 2 Sammanlagt ger dessa undersökningar icke utrymme för någon tvekan om att bakom den höga frekvensen av kunder, som tar ut hela den medgivna kvantiteten, väsentligen ligger en sug-

ning till maximum, inte en spärr mot inköp av högre kvantiteter, och att den stora skillnad, som i Sverige i motsats till i Finland finns mellan äldre och yngre köpare, i konsekvens härmed måste tolkas inte som en starkare inbromsning av de yngre köparnas än av de äldres inköp utan som en av tilldelningsskalan vållad stegring av de äldres. Man har menat sig kunna motbevisa detta resultat genom att hänvisa till vissa olikheter i inköpens fördelning på olika dagar i månaden mellan Sverige med dess ransonering å ena sidan och Finland och Norge å den andra. I en undersökning, som avser inköpen i bolagen i Vänersborg, Uddevalla och Göteborg och inköpen vid försäljningsställen i Kuopio och Moss under september 1950 har sålunda visats att inköpen i Sverige är något mera koncentrerade till månadens första tredjedel än vad de är i Finland och Norge. 3 De svenska inköpen h a r sålunda en starkare fallande trend under månaden än de finska eller norska. Denna olikhet h a r man ansett bevisa att ransoneringen 1 Förutsätter man full överensstämmelse i typ med den finska (samma positiva snedhet) skulle detta exempelvis innebära att den naturliga genomsnittliga årskvantiteten för dessa kunder vore ca 100 liter. Även om man antar att snedheten i stället för att vara positiv är negativ är det icke möjligt att nå ner till kvantiteter av tänkbar storlek. 2 Det stämmer också väl med iakttagelsen från vissa psykologiska undersökningar från senare år. Det har vid dessa visat sig att i fall då ett av flera alternativa beteenden uppfattas som tillbörligt man får en frekvensfördelning icke som den finska utan med en anhopning kring det tillbörliga beteendet av samma slag som anhopningen kring tilldelningsmaxima vid den svenska ransoneringen. Jämför i svensk litteratur Ekman, Differentiell psykologi, som på sid. 124 ff ger flera exempel på dylika s. k. J-fördelningar. 3 Artiklar i Tidskrift för systembolagen 1951 nr 2 och 6 av systembolagsdirektören Eric Lundgren.

har en spärrverkan. Denna spärrverkan uppskattas tämligen godtyckligt till minst 20 procent av den av ransoneringen genomsläppta förbrukningen. Vid denna beräkning synes dock hänsyn icke ha tagits till att den norska jämförelsen även har en, om också svagare fallande trend. Inte heller har någon korrektion verkställts för den brist i slutgiltig spärrverkan som måste ligga däri att utskänkningen i slutet av månaden undergår en kompensatorisk stegring. Kommittén har för egen del undersökt inköpens fördelning under en ordinär månad utan efterhandsinköp (oktober 1945). Undersökningen visade ingen mera m a r k a n t anhopning av inköpen till månadens första dagar, om man undantar den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna, som blev föremål för särskilda restriktionsåtgärder från systembolagens sida med anledning av »tidiga och täta inköp». Av enlitersböckerna hade visserligen 8 procent helt utnyttjats den 3 oktober (en onsdag) och 27 procent den 10, men av trelitersböckerna var motsvarande andelar endast 4 procent och 12 procent. Den speciella undersökningen av veckotyper från Stockholm (del I sid. 309) visar att utminuteringen där har större frekvens i början av månaden och utskänkningen större i slutet. Undersökningarna är icke tillräckligt omfattande för att ge klart besked, huruvida försäljningen, särskilt om därvid även utskänkningen beaktas, verkligen företer en fallande trend och huruvida den i detta hänseende avviker från den finska och norska försäljningen. En viss avvikelse synes dock vara sannolik. Den nyss refererade jämförelsen mellan Sverige och Finland visar emellertid att maximeringen väsentligen har egenskapen att suga till sig och icke att 80

bromsa. Då dessutom inga väsentliga kompletterande upplysningar om ransoneringens inflytande kunde byggas på rön av den natur, som gjorts vid Vänersborgsundersökningen, har nykterhetskommittén icke funnit det erforderligt att undersöka om den där påvisade inköpsfördelningen har allmängiltighet. I fråga om två särskilda grupper är visserligen inköpsdatums diagnostiska värde uppenbart. Den ena är den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna som gör »tidiga och täta inköp» av den medgivna spritkvantiteten och sedan eventuellt fortsätter med starkvin. Den andra är den av Vänersborgsundersökningen att döma också mycket obetydliga grupp, som först vid månadsslutet erinrar sig vikten av att h i n d r a tilldelningen att »frysa inne». Den förra bromsas, den senare gör inköp som vid frånvaro av ransonering skulle uteblivit. För andra kunder är det däremot enligt kommitténs mening uteslutet att av inköpens fördelning under månaden draga några som helst slutsatser rörande inköpens storlek i jämförelse med inköpen vid ett system utan ransonering. Det synes till en början ligga i varje ransonerings natur att uttagen av ransonen, i den mån dessa avser att täcka behovet under ransoneringsperioden, förskjuts mot dess början. Om den kund som har en liter i kvartalet företrädesvis köper ut den under kvartalets första månad, eller om den som har en liter i månaden företrädesvis köper ut den under månadens första hälft, eller om den som har tre liter i månaden och föredrar att köpa dem på en gång också företrädesvis gör det under månadens första hälft, torde därpå ingalunda kunna grundas den slutsatsen att den ene eller andre av dessa, genomsnittligt sett, vid frånvaro av ransonering skulle

köpa mera. Ä andra sidan är den omständigheten att en man med två liter i månaden fördelar denna kvantitet på en halv liter i veckan, icke något tillräckligt belägg för att han vid frånvaro av ransonering skulle nöja sig med denna kvantitet, allra minst om denna inköpsfördelning är föreskriven av bolaget. Till slut bör emellertid framhållas, att frågeställningen vid undersökningar av detta slag är alltför snäv för att ge ett uttömmande besked om ransoneringens återverkan på inköpsmängden. Den avser uppenbarligen endast frågan huruvida kunden, sådant hans behov ter sig i inköpsögonblicket, bromsats av ransoneringen eller av denna lockats att köpa en mängd som överskrider behovet. Den lämnar den lika viktiga frågan, i vilken mån ransoneringen genom åren bidragit till att skapa detta behov eller varit en faktor i utformningen av dess styrka, helt utanför. Vidgar man frågeställningen till att avse också detta spörsmål, framgår det att suggestion och inbromsning ingalunda är några varandra uteslutande alternativ. Genom att föra in någon i kundkretsen, då han eljest skulle stannat utanför, och/eller genom att ge hans spritbehov större styrka än det utan individuell ransonering skulle ha haft, kan restriktionssystemet mycket väl ha fört hans behov förbi den gräns som ransonen medger. Det kan uppenbarligen icke räknas ett system till förtjänst att det h i n d r a r tillfredsställelsen av ett behov som det själv har skapat. 1

5. Restriktionssystemets betydelse för ökningen av antalet alkoholkonsumenter Den föregående finsk-svenska jämförelsen lämnar intet utrymme för tvekan rörande restriktionssystemets förmåga att pressa många individuella köpares 6 — 25/97

inköp och konsumtion i höjden. Det ger en förklaring till att den trefaldiga realprisstegringen sedan 1924 icke förmått sänka motboksinnehavarnas genomsnittliga inköp mer än 22 procent (jfr tab. III, sid. 189). Det återstår emellertid att finna en förklaring till den fortgående breddning av kundkretsen som är den andra faktorn bakom den svenska konsumtionens utomordentliga motståndskraft mot de avsevärda realprisstegringar som ägt rum under de senaste 20 åren. En viktig impuls till stegring av motboksantalet h a r spritransoneringen gemensam med annan ransonering: frestelsen till överlåtelse av ransonerade varor olika köpare emellan till åstadkommande av bättre anpassning till de växlande behoven. Detta anpassningstryck riktar sig inte endast mot den som redan är köpare utan också mot den som ursprungligen står utanför kundkretsen. I vissa arbetargrupper eller kårer med utpräglade alkoholvanor och stark lag- eller kåranda kan trycket på dem som inte tillhandahåller motbok för lagets eller kårens konsumtion nå betydande styrka, mot vilken endast de mest principfasta förmår hålla stånd. Ett stort antal motböcker för kvinnor torde ha ett besläktat ursprung.

1 Även om man bortser från långtidsverkningarna och endast ställer upp den konkreta frågan hur mycket konsumtionen i Finland på kort sikt skulle minska om inköpen maximerades till 36 liter (resp. hur mycket konsumtionen i Sverige skulle öka om man införde fri försäljning) så kan denna fråga inte besvaras på grundval av aldrig så tillförlitliga uppgifter angående inköpens fördelning under månaden. Man vet nämligen inte hur många av storköparna som i så fall skulle få (resp. nu får) sina behov tillgodosedda genom överlåtelser från personer, som köper vad de kan få men inte själva konsumerar det. Varje sådan beräkning (t. ex. 20 procents ökning eller minskning) blir meningslös.

Den tydliga ansvällningen av motboksantalet efter borttagandet av den fjärde litern i oktober 1941 är med stor sannolikhet ett uttryck för en tillströmning i kundkretsen av personer som ursprungligen var utan starkare eget intresse för alkoholkonsumtionen. Det synes emellertid uppenbart att detta av anpassningstrycket vållade inträde i överlåtarens eller traktörens roll endast undantagsvis kan undgå att påverka de egna alkoholvanorna. Men också andra krafter pressar till inträde i kundkretsen eller stegring av inköpen. En ranson är i sitt syfte och i sin verkan på ett säreget sätt dubbelriktad. I sin aspekt gentemot ransonhavaren är den en tryggad tillgång om också i begränsad mängd till en eftertraktad vara. I sin aspekt mot den som icke har någon ranson eller en ranson, som understiger den åtrådda mängden, är den ett intrång i en förmån eller i en möjlighet som eljest skulle ha förelegat. Varje ransonering ger genom denna dubbelriktade innebörd en ny värdering åt den ransonerade varan. Både för ransonhavaren och för den ransonlöse får en viss vara större värde när den blivit ransonerad än den hade dessförinnan. Med ransoneringen har tillgången till varan blivit ett privilegium. I särskilt hög grad gäller detta den individuellt nyanserade ransoneringen. Det framgår av kommitténs undersökningar att systemats tillämpning medverkat till att framkalla en sådan inställning hos allmänheten att inköpsrätt och så hög tilldelning som möjligt blivit förmåner som eftersträvas i och för sig, oberoende av den spontana efterfrågan på rusdrycker. Bedan den trappstegsvisa höjningen av inköpsrätten med stigande ålder kan inge den föreställningen att motbokstilldelning och därefter stigande sådan är ett tecken på ökat

socialt anseende. Differentieringen efter kön kränker, som några offentliga uttalanden och besvärsmål r ö r a n d e motbokstilldelning till kvinnor visar, åtskilliga kvinnors krav på likställighet med mannen. Än viktigare är emellertid graderingen av männens tilldelning efter deras socialposition. Högsta tilldelning hade 1945 30—40 procent av tjänstemännen men endast 10 procent av industriarbetarna och 1 procent av jordbruksarbetarna. På samma sätt ökade tilldelningen med stigande inkomst. I storstäderna ökade andelen män med högsta tilldelning från 18 procent i inkomstgruppen under 3 000 kr. till 37 procent i gruppen 3 000—5 000 kr. och 76 procent i gruppen över 10 000 kr. En motsvarande fördelning gäller inom de övriga delarna av landet. Den består även om man rensar ut de yngsta årsgrupperna, där tilldelningen på grund av åldern är begränsad i alla samhällsgrupper. Denna tillämpning av tilldelningsreglerna är i full överensstämmelse med systembolagens principer, ja, kan t. o. m. sägas vara en nödvändig förutsättning för att de skall fungera. Men följden måste utan tvivel bli en övervärdering av inköpsrätten, särskilt när det gäller de högre tilldelningarna. Denna övervärdering förstärkes genom att systembolagen gör ingripanden av andra skäl än nykterhetsanmärkningar. Att ha högsta tilldelning blir därför ett tecken på social oförvitlighet. Inom de breda folklagren finns det åtskilliga, som inte endast betraktar motboken som ett »medborgarbevis» utan också tilldelningens storlek som en indikator på socialpositionen. I motboksbesvär är jämförelser mellan den egna tilldelningen och tilldelningen till någon annan person, vilken man anser sig jämställd med eller överlägsen i social position, ett vanligt inslag vid kravet på

ökad tilldelning. På ett sätt som icke kan förekomma i a n d r a länder kopplas sålunda i Sverige sprittilldelningen samman med det sociala uppåtsträvandet. Med styrka verkar detta motiv också i gränsområdet mellan dem som är avstängda och dem, som har den ena eller andra tilldelningen. F ö r alkoholisterna innebär motboksindragningen en social prickning. Detta utgör, som längre fram skall visas, en försvårande faktor för alkoholistvården. Men om inte den övre delen av motbokssystemets rangskala funnes, så skulle med all sannolikhet inte innehavet av inköpsrätt kunna få den betydelse som det nu har. Förutsättningen härför torde nämligen vara att jämförelser i fråga om inköpsrättens storlek kan göras bland det stora flertalet och att ökad tilldelning är tecken på socialt uppåtstigande. Om tilldelningsfrågan endast gäller ett begränsat antal alkoholmissbrukare, torde den inte kunna få en så framträdande plats i människornas medvetande som den nu har. En avstängning, som icke är påbyggd med individuell, socialt betingad gradering, kan därför inte få samma ogynnsamma verkan som den nuvarande. Kommittén ser i denna sammankoppling av sprittilldelningen med den sociala ambitionen, insugningen i kundkretsen av möjliga överlåtare och den i föregående avsnitt behandlade attraktionen hos tilldelningsmaximum tre sidor av systemet, tillräckliga att förklara de förändringar av värderingen av och hållningen till spritdryckerna som under de senaste decennierna ägt rum i vårt land. Därmed kan också den svenska konsumtionens tidigare belysta särprägel i förhållande till a n d r a länder förklaras. 1

6. Missbrukets utveckling i Sverige sedan 1913 Det framgår av det föregående att ransoneringen ökat alkoholkonsumtionen i Sverige. Detta skulle i och för sig inte behöva komma i konflikt med restriktionssystemets syfte, då systemet ju i första hand vänder sin spets mot missbruket. Hur har då alkoholmissbruket förändrats sedan restriktionssystemet infördes? I stort sett kan man säga att det registrerade missbruket har haft samma utvecklingstendens som konsumtionen, vilket ju också är att vänta med tanke på det nära sammanhang mellan förändringar i konsumtionsnivå och förändringar i missbruksyttringar som kunnat konstateras för skilda länder. (Jfr kap. 3 ovan.) Man kan sålunda konstatera att en minskning av alkoholmissbruket ägde rum i ett flertal länder vid tiden för första världskriget, att mellankrigstiden i flertalet fall visar en sjunkande tendens och att en viss stegring av missbruket efter det sista världskriget synes sannolik på de flesta håll. Sverige visar liksom övriga länder förbättring efter första världskriget men missbruket h a r i vårt land därefter en stillastående eller stigande tendens. 1920 låg fylleriet vid omkring 2/3 av 1913 års nivå men sjönk därefter och stabiliserade sig vid ungefär hälften av *En anmärkningsvärd iakttagelse är att motboksfrekvensen tydligt sjunker för åldersklasserna över 60 år, vilka redan hade uppnått 25—30-årsåldcrn vid systemets införande. Då förtäringsvanorna enligt kommitténs undersökningar stabiliseras i 25-årsåldern, ligger det nära till hands att antaga att tillkomsten av motboken bidragit till den nedgång i antalet absolutister som kan konstateras fr. o. m. det första världskriget. De nya åldersklasser som efter systemets införande kom upp i motboksåldern skulle i så fall ha sökt motbok i större omfattning än de som dessförinnan hunnit få stabiliserade vanor.

1913 års nivå. Siffrorna per 1 000 invånare var i genomsnitt för åren 1909/14 9.5 1922/26 5.1 1933/38 4.9 1948/50 5.0 1951 5.5 Bakom dessa siffror döljer sig emellertid många förändringar i motsatta riktningar, varför några bestämda slutsatser inte utan vidare kan dragas av de tämligen oförändrade talen efter 1920. Att en betydande förbättring ägt r u m sedan tiden före 1914 är för Stockholms del obestridligt, men mera osäkert för landet i dess helhet. Fylleriförseelserna i Stockholm före 1914 översteg 40 per 1 000 invånare men sjönk redan 1920 till hälften och fortsatte sedan att sjunka till omkring 10 under 1930-talet. Landet i övrigt däremot, som tidigare låg långt under Stockholm i fråga om fyl-

leri, ligger nu nästan lika högt som Stockholm. I Göteborg, som även före 1914 låg något över Stockholm i fråga om fylleri, ligger siffrorna för de senaste åren mer än dubbelt så högt som i huvudstaden (14.6 resp. 6.8 avdömda förseelser per 1000 invånare 1950). På landsbygden har siffrorna stigit starkt (även i förhållande till tiden före 1914), vilket naturligtvis i viss mån beror på förbättrad polisbevakning. Det framgår emellertid av ökningens storlek och lokalisering att den inte kan förklaras enbart med förändringar i polisbevakningen. Det är sålunda anmärkningsvärt att fylleriet ökat relativt starkt i de län som haft stor konsumtionsökning, vilket tyder på att det finns ett visst sammanhang mellan konsumtionsvanornas utbredning och det registrerade fylleriet. Några exempel ges i följande tablå. Fylleriförseelser per 1000 i n v . 1949 i % av 1924

K o n s u m t i o n per inv. 1949 i % av 1924

Stockholms stad och län Göteborgs och Bohus län Malmöhus län

43 70 77

110 125 101

Kronobergs län Jönköpings län Kopparbergs län

225 113 262 93

137 133 242

L ä n

Hela riket I Blekinge, Kalmar, Kronobergs och Kopparbergs län låg fylleriet 1949 t. o. m. högre än 1913. (Se närmare tabellerna II och V, sid. 188 och 191.) Utom fylleriet kan även antalet fall av misshandelsbrott med ringa eller ingen skada (14 kap. 13 § strafflagen) betraktas som en mätare på alkoholmissbrukets omfattning. Denna mätare torde i något m i n d r e grad än fylleriet vara beroende av polisbevakningens intensitet, eftersom dessa brott i regel fordrar angivelse av målsägare för att 84

åtalas. Misshandelsbrotten visar ungefär samma växlingar som fylleriet men ökningen av riksgenomsnittet sedan 1920-talet är större. Antalet sådana brott per 10 000 invånare var 1913 4.8 och år 1924 endast 2.8. Sedan dess h a r emellertid en stark ökning skett, så att frekvensen nu n ä r m a r sig 1913 års nivå (1949: 4.5). Liksom i fråga om konsumtion och fylleri är utvecklingen mycket olika i olika delar av landet vilket framgår av följande tablå (utförligare uppgifter i tabell I och VI).

Brott m o t SL 14: 13 p e r 1 000 i n v . 1949 i % a v 1924 1949 i % a v 1913

L ä n

Stockholms stad och län Göteborgs och Bohus län Malmöhus län

88 197 146

43 97 99

Kronobergs län Jönköpings län . Västerbottens län

288 204 183 161

219 268 138 ~94

Hela riket Det är anmärkningsvärt att även i detta fall Stockholm visar speciellt gynnsamma siffror. Även i fråga om en tredje mätare på alkoholmissbrukets omfattning, dödligheten i levercirrhos, var siffrorna lägre under 1920-talet men h a r på nytt stigit. Riksgenomsnittet h a r nu åter uppnått 1913 års nivå (se tabell I, sid. 187). De anförda siffrorna kan antagas vara tämligen bristfälliga mätare på alkoholmissbrukets verkliga omfattning. Det är t. o. m. vanskligt att avgöra om de former av missbruk, som de representerar, är mera eller m i n d r e utbredda nu än år 1913. För lagstiftaren är denna fråga av m i n d r e betydelse än spörsmålet huruvida missbruket h a r större eller mindre omfattning än vad det skulle ha haft om ransoneringssystemet aldrig införts. Hur förhåller det sig i detta avseende? 7. Restriktionssystemets betydelse för missbrukets utveckling Restriktionssystemet kan sägas ha startat med programmet att bryta den allmänna samväxlingen mellan bruk och missbruk. Det har riktat sin spets mot den konsumtion, som vållat skador. I det måttliga bruket har det endast velat ingripa i den mån det visat sig oundgängligen erforderligt för att förebygga missbruk. Att detta ingrepp kommit att omfatta måttliga konsumen-

ter många gånger flera än de missbrukare, vilkas övermått man velat förebygga, är således redan en väsentlig avvikelse från det ursprungliga programmet. Det återstår emellertid att pröva, huruvida spritransoneringen likväl lyckats med sitt huvudsyfte att minska det samband mellan bruk och missbruk som eljest regelrätt råder. Av kommitténs statistiska undersökningar (del I sid. 294 ff) framgår, att det i Sverige råder ett starkt samband mellan laglig spritdrycksförsäljning och fylleri. I den mån den individuella kontrollen verkar stegrande på konsumtionen, bör den således också verka stegrande på fylleriet. Eftersom det tillfälliga fylleriet företer en stark samvariation med det vanemässiga fylleriet som är ett av det grövre missbrukets symtom, kan man anta att en samvariation även föreligger mellan konsumtion och grovt missbruk. Den individuella kontrollen kan således a p r i o r i misstänkas för att vara en faktor till stegring också av detta. Att fylleriet och det grova missbruket nu är lägre än under tiden före det första världskriget är i så fall icke en förtjänst hos restriktionssystemet utan en följd av samma faktorer som hållit konsumtionsökningen tillbaka: den stigande kulturnivån, rationaliseringen i industrin, de nya fritidssysselsättningarna, den starka stegringen av realpriserna, den ständigt förbättrade alkoholistvården.

klarlagt: Har systemet — vilket i så fall bl. a. bör framgå av skiftningarna vid tiden för dess införande — förmått förändra det tidigare förhållandet mellan missbruket och totalkonsumtionen? Kan man till äventyrs vid sidan av en sådan ursprunglig minskning av missbrukets andel av totalkonsumtionen spåra en ytterligare trendmässig minskning av denna andel, som kan förmodas vara en gynnsam långtidseffekt av dess införande? Den första frågeställningen belyses av tabell 6.

Att spritransoneringen i vissa hänseenden varit oförmögen att bryta det nära sambandet mellan bruk och missbruk framgår även i andra sammanhang av kommitténs undersökningar. Vid den jämförelse mellan olika ortsgrupper, som gjorts i kommitténs sedvane- och ungdomsundersökningar, växer sålunda missbruket med den genomsnittliga konsumtionen. Två ytterligare spörsmål påkallar emellertid svar innan spritransoneringens inflytande på missbruket kan anses Tabell Förhållandet

mellan fylleri

6.

och lotalkonsumtion

under tiden

1913—1923.

Fyllerifall per 10 000 liter försålda spritdrycker i Å r

hela riket 13 13 12 13 19 24 23 12 10 11 12

Denna sifferserie bjuder mycket av intresse. Nedgången från 1913 till 1914 i Stockholm måste tolkas som en större effekt på missbruket än på bruket i gemen. 1 1920 visar emellertid ingen nedgång i förhållande till förkrigsåren. Däremot förmådde arbetslösheten 1921 minska missbrukets storlek i förhållande till konsumtionen långt mera än vad systemets införande 1914 förmådde. Vid denna tidpunkt var Brattsystemet sedan länge helt genomfört i Stockholm varför minskningen inte kan tillskrivas detta. Talserien från 1920 till 86

hela riket exkl. Stockholm 12 12 11 12 18 20 19 11 9 10 11

Stockholm 18 16 16 16 21 42 48 19 13 15 16

1923 är även för landet i övrigt tydligt konjunkturpräglad. Minimisiffran för 1921 står uppenbarligen i samband med fredskrisen och arbetslösheten. Nedgången i fylleriet är mindre än i Stockholm, trots att tilldelningsreglerna vid denna tid skärptes i

1 Siffrorna för de abnorma krigsåren 1917—19 v i S ar bl. a. att en stark inskränkning av möjligheterna till lagliga inköp i första hand går ut över konsumtionen bland de måttliga konsumenterna, medan missbrukarna i större utsträckning håller konsumtionen uppe.

större delen av landet men inte i Stockholm. 1 Återstår så den a n d r a frågeställningen: I vilken mån har den stigande trenden i konsumtionen efter restriktionssystemets införande varit förknippad med en stigande eller sjunkande trend i fråga om missbruket? Missbrukets storlek i förhållande till totalkonsumtionen framgår i någon mån av nedanstående tablå över antalet fylleriförseelser i hela riket per 10 000 liter såld aspritdrycker under vissa perioder. 1913 13.2 1937/39 .. 9.0 1920 12.2 1949 8.3 1924/26 . . 10.8 1950 8.7 1927/29 . . 9.2 1951 9.3 När man finner att missbruket sjunkit något i förhållande till totalkonsumtionen sedan den tidpunkt kring mitten av 1920-talet från vilken restriktionssystemet i sin utformning varit relativt stabilt, så är det bara vad man haft anledning att vänta även om inga samhälleliga ingripanden gjorts. 2 Inte ens en till en bestämd tidpunkt förlagd skattestegring sådan som den danska eller den engelska i samband med det första världskriget, visar omedelbart alla sina verkningar utan dessa sträcker sig förme1

Uppgifterna över antalet omhändertagna deliranter i Stockholm visar en liknande tendens som fylleriet. Per miljon liter sålda spritdrycker var antalet 1913 ......73 1914 ......67 1915 ... . .. 58 1916 ... ...77 1917 ......72 1918 ......97

1919 ... .. 151 1920 ... .. 81 1921 ... .. 58 1922 ... .. 59 1923 ... .. 52

Deliriumfallen var emellertid flera 1920 än 1913 i förhållande till mängden försålda spritdrycker. Nedgången från 1920 till 1921 var kraftigare än från 1913 till 1914 trots att 1914 det nya försäljningssystemet tillkom. Måhända har Stockholms stads nykterhetsnämnd viss andel i nedgången från 1920 till 1921. 2 En viss del av sänkningen torde bero på minskningen av smuggling och hembränning men denna orsaksfaktor har knappast haft någon väsentlig betydelse.

delst generationsväxlingen genom en följd av år. I fråga om sådana delvis utomlegislativa faktorer som stigande folkbildning, breddning av det samhällsskikt som h a r högre skolning än folkskola, de nya fritidssysselsättningarna och rationaliseringen i industrin är redan orsaksfaktorn föränderlig under en längre tidrymd. Detsamma kan redan av detta skäl väntas gälla i fråga om dessa förändringars återverkan på förhållandet mellan missbruk och totalkonsumtion. I England, där realpriset under mellankrigsåren var tämligen konstant, har under inflytandet av sådana faktorer inte bara konsumtionen fortsatt att sjunka utan fylleriet sjunkit ännu mer; dess förhållande till spritdryckskonsumtionen är numera blott hälften av vad det var vid mitten av 1920-talet. I Sverige har sedan mitten av 1920-talet tillkommit dels en stegring av realpriset till det trefaldiga, vilket mot bakgrunden av utländska erfarenheter kan antagas ha haft en likartad verkan, och dels en fortgående tillväxt av alkoholistvårdens effektivitet. Alkoholistvården utövar som närmare skall visas i ett följande avsnitt ett märkbart inflytande på fyllerifrekvensen. Ehuru sålunda en rad faktorer varit verksamma för att minska förhållandet mellan bruk och missbruk, visar detta förhållande en fallande trend som är långt svagare än den stigande trenden i konsumtionen. I den mån spritransoneringen i sin långtidsverkan varit en faktor till stegrat bruk har den således också varit en faktor till stegrat missbruk. 8. Drag i restriktionssystemets tillämpning av betydelse för dess inflytande på missbrukets utveckling Bansoneringens inflytande på rusdryckskonsumtion och alkoholskador är uppenbarligen bestämd av den praktiska utformningen vid varje tidpunkt 87

och icke av den ursprungliga eller den under utvecklingens gång efter hand förändrade planen. Enligt planen skall systembolagen i huvudsak bestämma vilka av medborgarna som skall få förtroendet att köpa hem sprit och, i den mån sådant förtroende kan ges, den högsta mängd som därvid kan ifrågakomma. Prövningen skall emellertid också, som framgår av formuleringen i 4 kap. 3 § Bff, avse spörsmålet, huruvida köparen verkligen själv kan antagas förtära den inköpta spriten eller överlåta den på andra. Erfarenheten visar emellertid att systemet icke förmått träffa ett riktigt val beträffande dem som kunde tillåtas dricka och än mindre lyckats begränsa förtäringen av de utminuterade spritdryckerna till motbokskunderna och deras anhöriga. Vid behandlingen av motboksansökningar har det sålunda icke varit möjligt att med tillräcklig säkerhet ställa en prognos rörande den kommande utvecklingen av sökandens alkoholvanor eller att i tid avslöja bristen på överensstämmelse med den vid motbokens utställande gjorda prognosen. Bedan den omständigheten att mycket liten tid kan offras på varje särskilt fall skapar i detta hänseende ett oöverstigligt hinder. Bestriktionssystemet borde annars kunna ha en viss betydelse för uppspårande av alkoholmissbruk. Den noggranna registreringen och kontrollen av inköpen borde kunna ge möjlighet härtill. Så sker också men det är inte särdeles vanligt. Antalet anmälningar till nykterhetsnämnder från systembolag är inte så stort att det ansetts böra särskilt redovisas i den officiella statistiken, vilken dock upptar tio olika grupper av initiativtagare till nykterhetsnämndernas åtgärder. Det finns också många exempel på att alkoholister haft högsta tilldelning på motboken, när de blivit 88

omhändertagna. Detta visar att systembolagen genom sin egen verksamhet inte alltid kan upptäcka ens mycket avancerade fall av missbruk. Det framgår av kommitténs systembolagsundersökning att de grövre missbrukarna (grupp 1 och 2 enligt kommitténs indelning) praktiskt taget 100-procentigt blivit upptäckta av myndigheter eller a n d r a institutioner än systembolagen, i regel genom anmälan om fylleriförseelse. När det gäller personer med lindrigare nykterhetsanmärkningar (grupp 3) var det däremot ca 9 procent som blivit kända som missbrukare genom systembolaget. Flertalet av dessa (8 procent av samtliga i grupp 3) observerades vid granskningen av inköpen ha sådana inköpsvanor att missbruk kunde förutsättas (vilket dock inte betyder att alla dessa blivit föremål för någon å t g ä r d ) . Slutligen hade 1 procent i grupp 3 blivit anmäld av anhöriga eller andra enskilda personer utan att de på annat sätt var kända som missbrukare. Förmodligen har anmälaren i dessa fall velat undvika kontakt med nykterhetsnämnden, antingen man varit rädd för att denna skulle vidtaga en alltför sträng åtgärd eller man litat mera på systembolagens diskretion än på nämndens. Det framgår av ovanstående uppgifter att restriktionssystemet medför att vissa lindriga missbruksfall blir upptäckta. Den kvantitativa betydelsen härav är emellertid ringa. Det är också tydligt att huvuddelen av systembolagens insatser i detta hänseende inte beror på försäljningssystemet som sådant utan på att bolagen har personal till förfogande för att göra undersökningar och ingripanden då missbruk rapporteras eller då förändringar i tilldelningen ifrågasattes. Om nykterhetsnämnderna hade lika stor personaltillgång, skulle deras möjligheter att uppspåra missbrukare bli minst lika stora. Dessutom bör tilläg-

gas att de nuvarande möjligheterna till observationer endast delvis är knutna till den individuella kontrollen. I den mån de sammanhänger med registreringen av inköpen skulle de komma att kvarstå, även om den individuella begränsningen av inköpsrätten skulle avskaffas men registreringen behållas. Att restriktionssystemet inte h i n d r a r missbrukare från att komma över sprit framgår bl. a. av att större delen (74 procent 1949) av fylleriförseelserna begås av personer utan motbok. Detta beror visserligen till en del på att ca 60 procent av fylleriförseelserna är återfall, och på att fylleristerna enligt systemets regler oftast har fått motboken indragen redan vid den tidigare förseelsen, men det är i varje fall tydligt att denna indragning inte förmått h i n d r a vederbörande att berusa sig på nytt. När det gäller den del av förseelserna som begås av personer under motboksåldern, kan samma resonemang föras. Denna andel har som tidigare visats ökat starkt under de senaste 30 åren. I skenbar motsättning till vad som nu sagts står det faktum att fylleriet minskade när restriktionssystemet infördes i Stockholm 1914. Det är emellertid lätt att förklara, att restriktionssystemets återhållande verkningar blev särskilt utpräglade under den första tiden efter införandet. Åtgärderna hade då en viss chockverkan. Den genomsnittliga alkoholkonsumtionen bland dem som då var konsumenter låg så högt att ransoneringen innebar en verklig inskränkning för ett stort antal köpare. Det blev därför inte några överskott att överlåta. Någon olaga hantering — lönnbränning, smuggling eller motboksöverlåtelse — var inte organiserad. Motbok togs till en början ut endast av de mera regelbundna konsumenterna. Så småningom ändr a d e sig bilden. Under första världskrigets sista år uppstod en betydande ille-

gal hantering. Lönnbränningen, som praktiskt taget varit borta sedan tiden närmast efter 1855, tog ny fart under 1917 och 1918 och fick trots de knappa sockerransonerna under dessa år snabbt en betydande omfattning i Stockholm. Efter krigsslutet blev den insmugglade varan den viktigaste källan till komplettering av motbokstilldelningen och denna möjlighet kunde utnyttjas fram till slutet av 1930-talet. Härifrån kunde missbrukarna — låt vara till extra höga priser — få sitt behov fyllt eller åtminstone få tillräckligt med sprit för att kunna begå fylleriförseelser. Men en ännu bättre leveranskälla uppstod genom att motboksinnehavet bredde ut sig till nya grupper, som inte tidigare varit regelbundna konsumenter men som nu började ta ut sina månadsransoner. Missbrukarna förser sig med sprit dels genom den i förtjänstsyfte bedrivna langningen dels genom överlåtelser från andra motboksägare mot ringa eller inget överpris. Både för langningen och för de mera privata överlåtelserna torde tillgången på sprit ha ökat genom ökningen av motboksantalet. Smugglingen och lönnbränningen har kommit i skymundan. Ju dyrare spriten blivit, desto mera torde benägenheten till överlåtelse ha tilltagit. De höga priserna medför att man inte anser sig ha råd att själv konsumera hela tilldelningen. Systembolagens praxis på senare år att lämna högsta tilldelning oberoende av inkomst måste ytterligare öka utrymmet för överlåtelser. Hur stor procent av motboksägarna som av ekonomiska eller andra skäl överlåter sin tilldelning är dock omöjligt att avgöra. 1 *Ä andra sidan betyder prishöjningen också en motsvarande höjning av prisnivån på den svarta marknaden, vilket bör minska alkoholisternas möjligheter att göra inköp. Då utrymmet för överlåtelser utan större överpris samtidigt blivit större, torde emellertid sprittillgången för missbrukarna inte ha minskat. 89

Man kan paradoxalt nog säga att med det nuvarande svenska restriktionssystemet missbrukarnas tillfällen att berusa sig blir flera, om stora grupper skötsamma konsumenter inskränker sin egen konsumtion. Visserligen är genomsnittstilldelningen på motböckerna nu något lägre än under 1930-talety men detta beror på att den fjärde litern drogs in 1941 och på att ett stort antal kvinnliga motboksägare med låg inköpsrätt tillkommit. För det stora flertalet motboksägare h a r tilldelningen ökats. De senaste åren har ökningen varit så stor att även genomsnittstilldelningen på alla motböcker stigit. Om samtidigt ett stort antal av de mera skötsamma förbrukarna inte anser sig h a r å d att själva konsumera sin ranson och uttagsfrekvensen inte nämnvärt ändras — vilket synes motsvara vad som verkligen skett — måste det med nödvändighet bli mera över till dem som önskar skaffa sig överlåten sprit (bl. a. missbrukarna) — en utveckling, som tydligen går stick i stäv mot restriktionssystemets syfte. Det är under sådana förhållanden naturligt att smugglingen och hembränningen, som u n d e r 1920- och 1930-talet var viktiga leverantörer till spritmissbrukarna, numera torde ha reducerats till en obetydlighet i jämförelse med tidigare. Det synes för övrigt ligga redan i systemets natur att det inte går att på detta sätt komma åt missbruket. För det första kan man inte fastställa det individuella behovet och för det a n d r a kan m a n inte garantera att köparen själv konsumerar vad han köpt. Effekten av tilldelningsprinciperna blir egentligen endast att man vet hur stor mängd sprit som får säljas varje månad men inte hur denna mängd fördelas på olika konsumenter. Totalmängden är större än i alla andra undersökta länder och torde därför kunna betecknas som anmärk90

ningsvärt stor. Det är då a priori osannolikt att systemet skulle kunna minska fylleriet mera än vad som ändock sker på grund av den stigande hyfsningen och den alltmera effektiva alkoholistvården. Att så inte heller är fallet framgår av det föregående. Att systembolagens insatser för uppspårande och förhindrande av missbruk är så obetydliga, beror sålunda på de ymnigt förekommande överlåtelserna. Genom dessa har systemets grundtanke satts ur funktion. Systembolagen saknar för närvarande kännedom om vilka som dricker den sprit de sålt, något som de enligt systemets principer borde ha haft. De har inte heller kunnat h i n d r a att effekten av nedsättning eller indragning av tilldelningen uteblivit genom en stark tillströmning av nya motboksägare, vilka stått beredda att överlåta av sina ransoner till dem som avstängts eller fått tilldelningen nedsatt. överlåtelserna har en av sina förutsättningar i det bristfälliga stöd, som det allmänna rättsmedvetandet ger restriktionssystemet. Man kan fråga sig vad det beror på att svenska folket inte visat större lojalitet mot detta. Det är tydligt att systemet aldrig blivit riktigt införlivat med r å d a n d e normer för människornas uppträdande. När systemet infördes betraktades det av flertalet alkoholkonsumenter på sin höjd som ett nödvändigt ont, som måste accepteras om man ville undgå totalförbudet. Systemet innebär redan i princip en reglering och övervakning av de enskilda medborgarnas konsumtionsvanor, som av de flesta människor betraktas som osympatisk, i synnerhet om man inte är övertygad om att den gör någon nytta. Den negativa inställningen till systemet förstärkes av tillämpningen. Det var vid årsskiftet 1945/46 omkring 450 000 män, dvs. över en femtedel av alla män över 25 år och över 30

procent av motboksägarna, som på något sätt var »prickade» av systemet genom att de fått sin tilldelning indragen eller minskad, inte fått ut begärd motbok eller inte fått den ökning i tilldelningen som de hemställt om. Av dessa hade bara omkring en fjärdedel någon nykterhetsanmärkning. Besten hade fått sin »prickning» på grund av dålig ekonomi, socialunderstöd eller a n d r a skäl. Även om en viss förskjutning skett sedan undersökningen gjordes — bl. a. i samband med folkpensionsreformen 1948 — så kan man under sådana förhållanden inte vänta sig någon större lojalitet mot systemet. Av fyra män över 25 år, som inte är nöjda med sin tilldelning och därför önskar köpa sprit av någon motboksägare som h a r mer än han behöver, är bara en känd som missbrukare eller opålitlig i nykterhetsavseende. Överlåtelserna behöver därför inte alls få någon karaktär av hjälp åt missbrukare att komma över sprit utan uppfattas snarast som hjälp i en situation, som vem som helst, även den skötsamme, lätt kan komma i. När vidare tilldelningen i många fall är större än behovet, priset högre än inkomsterna tillåter och den konventionella inställningen sådan, att man inte gärna låter ransonen »frysa inne», blir följden självfallet överlåtelser i mycket stor skala. Man kan kanske generellt säga att grunden till att systemet misslyckats i sina strävanden att vinna anslutning i folkmeningen inte minst är att antalet avstängda är för många för att opinionen skall kunna vända sig emot dem. E n d a förutsättningen för att ett ingripande av denna art skall respekteras av flertalet, torde vara att antalet drabbade är så litet och särpräglat att den genomsnittliga konsumenten inte anser sig själv i fara att komma i en liknande situation. 1

Det är dock sannolikt att restriktionssystemet åtminstone i början av sin existens verkat som en propaganda för nyktrare vanor. Den snabba motboksindragningen vid en fylleriförseelse och kravet på frihet från nykterhetsanmärkning för att få motbok eller ökad tilldelning har verkat som en ständig påminnelse om att alkoholmissbruk ogillas av samhället. Åtskilliga motboksägare 1 Det kan i detta sammanhang ha sitt intresse att ta del av vad systemets upphovsman, dr Ivan Bratt, yttrade i sin reservation till 1911 års nykterhetskommittés förslag om att maximera tilldelningen till en liter i veckan. Han ansåg detta äventyra systemets effektivitet, då ett sådant system för att kunna bli till nytta måste »bland konsumenterna uppbäras av medvetandet om, att personer, som i sitt förhållande till de alkoholhaltiga dryckerna icke göra sig skyldiga till klandervärt och uppenbart skadligt förhållande, också kunna erhålla desamma (dvs. alkoholdryckerna). Skulle däremot sådana villkor uppställas för bekommande av dessa drycker, att rättskaffens och opinionsbildande medborgare ur olika samhällsklasser med fog skulle finna själva försäljningsreformens grund vara övergiven — man har exempelvis sett sådana förslag framställas, som att personer, om vilkas förhållande till alkoholen intet vore känt, men som icke betalt sina utskylder, skulle förvägras hemköpsrätt — så ligger den faran nära att ett kringgående av bestämmelserna skulle betraktas, icke såsom det borde, ifall lagen vore väl avvägd, såsom ett tillhandahållande av spritdrycker åt svaga medmänniskor, som till stor del hava alkoholen att tacka för sin olyckliga belägenhet, utan såsom en berättigad reaktion gentemot ett obefogat ingrepp. Så mycket farligare vore ett dylikt betraktelsesätt, som den svaga punkten i ett försäljningssystem sådant som det föreslagna just är att söka däruti, att innehavare av köprätt, som själva icke brydde sig om att förtära den spirituösa de inköpt, skulle för andras räkning inköpa spritdrycker, i all synnerhet därest deras avnämare bleve personer, som på intet sätt missbrukade alkohol. Man löpte härvid risken, att i köparnas led inpressa massor av människor, som eljest aldrig skulle söka sig dit och som på grund av själva försäljningsbestämmelsernas beskaffenhet skulle kunna tillgodose egna ekonomiska intressen».

torde härigenom ha skrämts till större försiktighet i förhållande till spriten. Men om detta lett till ogillande av berusning i högre grad än vad som ändå skulle ha skett som en följd av den stegrade hyfsningen i allmänhet synes högst osäkert. Tvärtom torde systemet också ha haft en viss verkan i motsatt riktning. Genom att inskränkningarna i inköpsrätten inte bara gällt missbrukarna, h a r säkerligen åtskilliga personer ställt sig på dessas sida i känslan av att »sitta i samma båt» i förhållande till systemet. Om systemet haft någon nykterhetsfrämjande opinionspåverkan, torde den i vart fall numera vara avslutad. Det har givetvis aldrig varit förslagsställarens mening att restriktionssystemet skulle kunna nämnvärt bidra till att bota ett redan utbildat missbruk. I dessa fall är i allmänhet alkoholbegäret så utpräglat att en avstängning från inköp på systembolaget h a r ganska ringa betydelse för missbrukarens möjligheter att komma över sprit. Men tvärtemot vad man från början tänkte sig har motboksindragningen ibland verkat hindrande för behandlingen genom att den framkallat en trotsinställning hos den som blivit utsatt för den. Systembolagen har ibland sökt undvika en sådan reaktion genom att lämna en s. k. kurativ motbok med begränsad tilldelning, men då denna tilldelning därigenom får en viss samhällelig auktorisering, kan den försvåra strävandena att hålla alkoholisten helt borta från alkoholkonsumtion. Vidare har missbrukarna trots systembolagens ansträngningar i viss utsträckning lyckats komplettera sin sprittilldelning med starkvin. (Se del I sid. 290.) Svenska läkarnas nykterhetsförening har i en skrivelse till nykterhetskommittén påpekat de komplikationer som motbokssystemet skapar vid behandlingen av alkoholister. Det heter där bl. a.

92 Läkarnas erfarenhet vid behandlingen av de alkoholsjuka går alltmera i den riktningen, att en fullständig avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker för patienten är den bärande principen i terapien. När denna princip skall tillämpas på de talrika sjuka, som ännu själva inneha motbok, eller på den familjemiljö, som bör saneras, kommer kravet på absolutism, som självklart utesluter innehav av motbok, regelbundet i konflikt med den känsla för dennas värde som socialt vederhäftighetstecken, vilken alltmera trängt igenom hos de stora folkskikten. Det blir då en mycket svår, stundom olöslig uppgift för läkarna att på ett tillfredsställande sätt övertj-ga patienten och familjen om nödvändigheten av att avstå från motboken. Denna konflikt, som organiskt sammanhänger med den individuella kontrollen, blir obefintlig, om motboken försvinner. I fråga om lindrigare missbruksfail torde systembolagen emellertid göra en viss insats för missbrukarens tillrättaförande. I samband med regleringen av tilldelningarna förekommer nämligen på åtskilliga håll en viss rådgivande och varnande verksamhet. Denna kan emellertid i stort sett betecknas som en dubblering av nykterhetsnämndernas arbete. Restriktionssystemets tillämpning har slutligen inte kunnat göras så sträng som dess principer förutsätter. Det hinder, som den individuella kontrollen lagt i konsumenternas väg, har sålunda väl varit tillräckligt stort för att irritera många av dem och tillräckligt stort för att göra dess övervinnande till ett mål för ungdomlig sportprestation, men icke större än att det utan svårighet kunnat kringgås. De ansträngningar, som gjorts av systemets ledande män att minska allmänhetens irritation genom en »smidig anpassning» efter önskemålen, har ytterligare minskat systemets möjligheter att h i n d r a missbruk och förebygga överlåtelser. Detta torde ha bidragit till att systemet inte fått den avvänjande effekt som avsågs vid dess tillkomst.

9. Närmare om utvecklingen av ungdomens alkoholvanor sedan 1913 och om faktorerna bakom denna utveckling De uppgifter, som i del I och i det föregående lämnats om konsumtionens och alkoholskadornas utveckling sedan 1913 visar att denna utveckling icke är ensartad för olika generationer. Absolutistfrekvensen är högre i de generationer, som redan före restriktionssystemets införande uppnått den ålder då hållningen till akoholen i stort sett föreligger utformad. Bland männen över 25 år var motboksfrekvensen år 1916 ca 50 procent, 30 år senare var den ca 75 procent. Den årliga gcnomsnittstillväxten i förhållande till det ursprungliga antalet var alltså något under 2 procent. Av de manliga 25-åringarna år 1926 sökte ca 30 procent motbok, av 25åringarna 20 år senare dubbelt så många; den årliga genomsnittstillväxten var alltså 5 procent. Bland 17-åriga ynglingar 1937 var ca 10 procent alkoholkonsumenter, bland 17-åriga ynglingar år 1946 ca 20 procent; den årliga genomsnittstillväxten under tioårsperioden var alltså ca 10 procent. Bland flickorna var den också ca 10 procent. Ungdomsfylleriet har under senare år ökat betydligt, medan de äldres fyllerifrekvens förblivit tämligen oförändrad. Förändringen i alkoholvanorna har uppenbarligen varit snabbare ju längre ner i åldrarna man befunnit sig. Någon åldersfördelad förbrukningseller fylleristatistik från andra länder har inte varit för nykterhetskommittén tillgänglig. Vissa om också icke kvantitativt preciserade uppgifter föreligger emellertid i fråga om åtskillnaden mellan äldres och yngres hållning vid den tillbakagång i konsumtionen, som ägt r u m i andra länder sedan första världskriget. I en rad av de rapporter som ingår i det franska arbetsministeriets

undersökning av 1923 framhålles sålunda att förbättringen är större bland ungdomen än bland de äldre. 1 I den tidigare nämnda sociologiska undersökningen om alkoholvanorna i en engelsk industristad lämnas uppgiften att de äldre pubkunderna gärna fortsätter traditionen från tiden före prishöjningarna genom att dricka i halvliterstora glas medan de yngre håller sig till hälften så stora. 2 Även i dessa fall av en förändring i motsatt riktning till den svenska synes sålunda föreligga en större snabbhet i förändringen hos de yngre än hos de äldre. Bakom denna olikhet mellan yngre och äldre ligger säkerligen flera faktorer. En grundläggande faktor är uppenbarligen att de yngre har större rörlighet än de äldre. Denna skillnad torde vara en faktor, inte bara bakom olikheten mellan generationerna i fråga om snabbheten i förvärv av alkoholvanor och absolutism utan även i fråga om de allmänt förefintliga olikheterna mellan unga och gamla i deras tillgänglighet för (assimilation av) nya meningar, moder och hållningar över huvud. I del I sid. 236 ff har emellertid redovisats några miljöfaktorer, som kan antas ha medverkat till denna differens. Ungdomens inkomster har stegrats så snabbt att de lämnat utrymme för en stark ökning av nöjeskontot. De förbättrade kommunikationerna har i samband med den nyss berörda större rörligheten gjort deras nöjesliv mera stadspräglat och därmed mera präglat av kontakter med alkoholen än det tidigare lantliga. Dessa faktorer är emellertid icke ensamma tillräckliga för att förklara den

*Se del IV sid. 119. 2 Massobservation, The People, sid. 183 ff.

Pub

and

the

svenska ungdomens stegrade inriktning på alkoholen. Andra faktorer har nämligen här som i andra länder verkat i motsatt riktning. De nya nöjesformer och' fritidssysselsättningar, t. ex. biograf och idrott, som allestädes medfört minskat alkoholbruk, h a r uppenbarligen främst haft betydelse för ungdomarna. Och deras möjlighet till lagligt förvärv av spritdrycker har sedan länge varit starkt beskuren, inköpsrätt har för de ogifta inträtt först vid 25 års ålder. Priset, som uppenbarligen i andra länder hejdat ungdomens alkoholbruk, har efter hand också i Sverige blivit betydande. Varför har icke dessa hämmande faktorer i Sverige liksom i England och Frankrike vägt upp de faktorer som skapat förutsättningar för ett ökat bruk? Varför har den svenska ungdomen under inflytande av dessa krafter i olika riktningar kommit att böja av i riktning mot ett ökat alkoholbruk och böja av med sådan snabbhet? Ett försök till svar på dessa frågor kan lämpligen inledas med en erinran om de allmänna faktorer, som medverkar vid utformningen av den uppväxande generationens värden och meningar och den under inflytande av dessa värden och meningar utformade hållningen i olika hänseenden. Denna utformning torde till en del vara bestämd av personlighetstypen, främst graden av självständighet gentemot de olika grupper personen tillhör eller eljest hämtar sina tilldragande eller motbjudande förebilder från. Genomsnittligt är emellertid självständigheten gentemot dessa grupper, av vilka han är medlem eller från vilka han hämtar sina föredömen, icke större än att dessa grupper i det väsentliga präglar värden, meningar och hållning. Dagens svenska ungdom hämtar sina förebilder från åtminstone fyra olika

slag av gruppbildningar, den egna familjen, arbetsplatskollektivet, fritidsgänget samt den formellt lösa men inflytelserika gruppbildning, som utgöres av åskådarna av samma filmer och läsarna av samma slags litteratur. Dessa olika grupper är uppenbarligen icke strängt åtskilda utan flyter över i varandra. Om deras betydelse för utformningen av ungdomens alkoholvanor ger kommitténs ungdomsundersökning vissa besked. Föräldrarnas principiella hållning utövar sålunda i alla socialklasser ett övervägande attraktivt inflytande på barnen. Absolutistiska föräldrar h a r barn med större frekvens av absolutism och större frekvens av nästan absolutism än andra föräldrar. I fråga om omständigheterna kring begynnelsen av spritbruket avviker barnen i de olika socialklasscrna från varandra. I socialgrupp I uppfattas uppenbarligen införandet av ungdomen i det konventionella alkoholbruket som en lika naturlig sak som dess införande i umgängesvanorna i övrigt. I fråga om de övriga socialklasserna synes i varje fall den manliga ungdomens begynnande alkoholbruk vara förmedlat av fritidsgänget. Det ungdomliga kamratlagets värderingar, meningar och beteenden utformas som bekant ofta i strid med föräldrarnas, andra vuxnas och samhällets. De kommer därmed ofta i strid med de traditionella. Oftast kräver ungdomen visserligen uppluckring av moraliska eller andra av samhället sanktionerade levnadsregler, ibland kan den emellertid kräva stramare regler. Bland den studerande ungdomen under det första decenniet av detta sekel var helnykterheten sålunda väsentligt mera utbredd än hos föräldragenerationen. Till nutidens »röjargäng» bland skolungdomen saknades då motsvarighet. Den ungdomliga reaktionen mot att

unga personer ej får inköpsrätt är befryndad med den som i åldrarna över 25 år utlöses av avstängningen på grund av missbruk och av kvantitetsbegränsningen. Svårigheten att forcera hindret kan medföra en särskild lockelse att skaffa sprit. Förbudet häremot inordnas därmed naturligt bland de inskränkande regler, som det tillhör ungdomarnas beteendemönster att kringgå. Så litet motstånd har spritadministrationen förmått bjuda denna ungdomliga strävan att 25-årsåIdern icke synes utgöra någon urskiljbar gräns i fråga om gestaltningen av ungdomens alkoholvanor. De av samhället skapade hindren för tillträdet till de vuxnas alkoholkonsumtion har sålunda icke förmått utlösa någon ungdomlig kritisk prövning av denna konsumtion. I denna del har tvärtom de vuxnas värderingar genom direkt förmedling av familjen eller indirekt förmedling av den serie av arbetslag eller fritidsgäng, som förbinder den unge med de vuxna mera okritiskt anammats av de unga än som skulle ha skett, om undanhållandet hade begränsats till en enkel 21-årsregel. 10. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom strängare lagtillämpning Åtskilliga anhängare av den individuella kontrollen vilka medger de svagheter, som karaktäriserar restriktionssystemet i dess nuvarande praktiska gestalt, har utan n ä r m a r e precisering krävt åtgärder för att tillförsäkra systemet ett förbättrat stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Det torde emellertid vara synnerligen svårt att anvisa konkreta åtgärder med sådan effekt. Det är överhuvud taget svårt att hos gemene man vinna gehör för nykterhetsfrämjande åtgärder, som

inskränker den enskildes frihet, eftersom orsakssammanhangen mellan de samhällsskadliga företeelserna och ingripandena är svåra att uppfatta utan närmare studium. De är också i regel inte direkta och uppenbara utan endast sannolika. Detta gäller alla nykterhetsfrämjande försäljningsbestämmelser. Läget är beträffande restriktionssystemet särskilt prekärt, eftersom åtskilliga av dess ingrepp inte kan stödja sig på styrkt objektiv ändamålsenlighet. Lika litet finner kommittén det möjligt att nå fram till en gynnsammare effekt genom skärpt lagtillämpning. Om samhället ville inrikta sig på att i större omfattning uppspåra och beivra fall av överlåtelse, skulle varje sådant fall genomsnittligt sett näppeligen kräva ett mindre omfattande arbete i rättsskipningens olika instanser än ett ordinärt tjuvnadsbrott eller ett annat enklare brott. Frekvensen av enbart denna form av olaglig rusdryckshandel är med säkerhet många gånger större än det antal brottmål, som nu handlägges av domstolarna. 11. Möjligheten att förbättra restriktionssystemets effekt genom partiella reformer De ogynnsamma effekterna av restriktionssystemet torde, ordnade från större till mindre, vara förknippade med den individuella nyanseringen av ransoneringen, med ransoneringen som sådan och med tillståndsbeviljandet, som godtar några och underkänner andra och utmärker de förra genom att tilldela dem ett särskilt rättighetsbevis, motboken. Ett system, i vilket samtliga dessa tre moment lämnats oförändrade men som modifierats i någon mera utvärtes detalj, kan därför väntas medföra samma ogynnsamma verkningar som det nu gällande. 95

En reform av betydelse måste därför ta sikte på något av de angivna momenten. Några har menat att det vore möjligt att nå en avgörande förbättring redan genom att ge alla lika stor tilldelning, eventuellt stigande med åldern. En sådan åtgärd är onekligen gynnsam ur den synpunkten, att den undanröjer den ofördelaktiga sammankopplingen mellan tilldelning och socialposition. Den innebär emellertid ur andra synpunkter ett olösligt dilemma: att vid avpassningen av den gemensamma kvantiteten fastställa en tilldelning, som inte är så hög att den överskrider behovet hos ett stort antal köpare, och inte så låg att den hos många medför stark irritation och vidsträckt olaga hantering. Tilldelningen 1920 hamnade för landsortsbolagens vidkommande (4 liter i månaden) i den förra ytterligheten, tilldelningen 1917 (2 liter i kvartalet) i den senare. Nykterhetskommittén är för sin del övertygad om att spridningen i den individuella konsumtion, som inte ger upphov till missbruk, är så stor att en dylik genomsnittsmängd inte låter sig fixera. Avskaffas varje maximering, så undanröjes onekligen många av systemets hittillsvarande olägenheter ur tillvänjningssynpunkt. Så långt man kan bygga på de erfarenheter, som gjordes av denna kontrollform under åren för systemets utexperimentering, var denna form i fråga om förmåga att tränga tillbaka missbruket knappast underlägsen formen med ransonering. Ett hävande av maximeringen framstår därför, även om systemet i övrigt skulle lämnas oförändrat, som ett stort framsteg gentemot nu rådande förhållanden. Kommittén är emellertid övertygad att ett ytterligare framsteg kommer att uppnås, om den sållning av medborgarna i rättighetshavare med uttryckligt medborgarbevis och icke rättighetshavare skjutes i den 96

allmänna föreställningens bakgrund genom att avstängning blir en sista utväg — långt mera sällan tillämpad än nu — i en följd av åtgärder från nykterhetsnämnds sida i syfte att i samförstånd med missbrukaren skapa den ur samhällets synpunkt önskvärda omläggningen av dennes alkoholvanor. Kommittén finner det sålunda icke möjligt att begränsa sitt förslag till ett yrkande om en mindre omfattande ändring av det nu tillämpade systemet. Kommittén föreslår därför — som närmare utvecklas i avdelning III nedan — med undanröjande i väsentliga delar av nu rådande föreskrifter, att inköpsrätten skall vara oberoende av tillstånd, att den icke skall avse en i förväg begränsad kvantitet samt att denna rätt endast skall kunna förverkas genom beslut av länsnykterhetsnämnd. 12. Nykterhetsvårdens verkningar När Ivan Bratt framträdde med sina reformförslag på nykterhetspolitikens område, föreslog han att försäljningskontroll och alkoholistvård skulle bli två nära samordnade former av samhällets åtgärder till nykterhetens främjande. Denna tanke utvecklades sedan utförligt i programskriften Alkoholen och samhället (1912), där Bratt tillsammans med Alfred Petrén m. fl. drog upp riktlinjer även för alkoholistvården. När den första alkoholistlagen beslutades 1913, var den influerad av liknande tankegångar, men alkoholistvården fördes icke organisatoriskt tillsammans med försäljningsorganisationen. Denna var ju då ännu inte ordnad efter restriktionssystemets principer. Lagen om behandling av alkoholister trädde i kraft 1916 eller tre år före 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Alkoholistlagen underkastades viss revision 1931 och 1938, försäljningsförordningen 1937.

Under mer än 30 år h a r sålunda dessa båda författningar stått vid varandras sida med det gemensamma syftet att förebygga alkoholmissbruk. Den uppmärksamhet, som ägnats dessa båda former för samhällsingripande, har emellertid varit mycket olika. Nykterhetsvården h a r levat i skuggan av den individuella kontrollen. Mycket länge svävade man till och med i ovisshet om det årliga antalet av dem, som var föremål för behandling enligt alkoholistlagen. Först genom nykterhetskommitténs undersökningar har man fått kännedom h ä r o m och under senare år h a r socialstyrelsen inhämtat och publicerat uppgifter om det årliga antalet personer som varit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnderna. Detta antal uppgick 1950 till ca 33 000 varav ca 13 000 ansågs falla u n d e r 1 § alkoholistlagen. Tendensen är för senare år stigande, vilket framgår av följande tablå. Nykterhetsnämndernas 1947—1950 4r

som* vårlt „ s o m „varlt föremål för åtgärd

llanrip a , d e uiinHor l s "del 8 Al

^ r a v fal-

1947 1918 1949 1950

25 883 29 319 31 603 33 289

9 791 11272 12 358 12 989

klientel dJ>ärav ade a vår-

P annågon del av året

s talt

2 990 3 317 3 684 3 678

Alkoholistvården har med andra ord haft befattning med ett antal personer som uppgår till ca 1.5 procent av antalet av dem som genom att inneha motbok är föremål för systembolagens försäljningskontroll. Också verkningarna av alkoholistvården är mycket ofullständigt undersökta. På u p p d r a g av 1946 års alkoholistvårdsutredning verkställde socialstyrelsen år 1947 en undersökning av livsföringen i nykterhetsavseende u n d e r perioden 1936—1946 hos sådana, som första gången internerades år 1936. Efter tio7 — 22/97

årsperiodens utgång betecknades 2/3 av dessa som grova missbrukare eller som personer med tendens till missbruk, 20 procent som måttliga alkoholbrukare och blott 4 procent som nästan absolutister eller absolutister. Återstoden kunde inte anträffas. Nykterhetskommittén har funnit det angeläget att om möjligt utöka den kunskap om alkoholistvårdens verkningar som vunnits genom socialstyrelsens nyssnämnda undersökning. För att få någon kännedom — om också endast ungefärlig — om hur alkoholistvården påverkat nykterhetstillståndets utveckling har kommittén i kontrollstyrelsens fylleriregister undersökt fyllerifrekvensen hos förstagångsinternerna av 1936 före och efter interneringsingreppet. Av de i undersökningen ingående internerna har 347 kunnat följas fram till 1950. Deras genomsnittsålder var 1936 mellan 40 och 41 år. Spridningen i internernas ålder kring denna genomsnittsålder och åldersfördelningen i den allmänna fyllerikurvan är sådan att man vid ett försök till en grov bedömning av internernas relativa andel av fyllerifrekvensen före och efter interneringen torde kunna jämföra deras fyllerifrekvens med fyllerifrekvensen hos männen i den årsklass som motsvarar genomsnittsåldern, dvs. de män som är födda 1896. Vid en sådan jämförelse avseende åren 1932—1935 visar det sig att de 347 internernas fylleriförseelser utgjorde 55 procent av antalet fylleriförseelser som under dessa tre år begicks av män födda 1896. Gör man motsvarande jämförelse i avseende på fyllerifrekvensen åren 1937—50, finner man att de f. d. internernas andel sjunkit. Den uppgår icke till mera än ca 30 procent av fylleriförseelserna i den årsklass som är född 1896. F ö r närmare belysning hänvisas till tabell 7.

Tabell 7. Antal fylleriförseelser, begångna åren 1933—1950 av män, födda år 1896, resp. av vissa män, som 1936 intogs på alkoholistanstalt.

Å r

Samtliga fylleriförseelser

De undersökta internerna Antal förseelser

Procent

662 681 691

271 360 500

40.9 52.9 72.4

2 034

1 131

1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950

594 596 588 639 509 632 598 575 566 511 453 494 468 437

177 247 180 174 174 187 226 180 185 145 115 137 148 97

29.8 41.4 30.6 27.2 34.2 29.6 37.8 31.3 32.7 28.4 25.4 27.7 31.6 22.2

7 660

2 372

1933 1934 1935 S:a 1933/35

S:a 1937/50

Med hänsyn till den andel av fylleriet, som faller på årsklasserna efter 40-årsåldern, är det antagligt att fyllerifrekvensen i landet efter år 1936 skulle ha varit ca 8 procent högre om dessa 347 personer inte gjorts till föremål för ingripande av nykterhetsvårdsorganen. Då inte samtliga alkoholister, som 1936 internerats första gången, kunnat följas fram till 1950 och då omkring 70 procent av samtliga av nykterhetsnämnderna behandlade fall icke blir föremål för internering, torde man vid en mycket försiktig bedömning kunna uppskatta den av nykterhetsvården förhindrade stegringen av fyllerifrekvensen till åtminstone 10 procent. Detta gäller emellertid nykterhetsvården med den ingreppsfrekvens som den hade 1936. 98

Eftersom ingreppsfrekvensen befinner sig i fortlöpande stegring, torde numera den fyllerihindrande effekten av nykterhetsnämndernas verksamhet vara betydligt större. Detta måste hållas i minnet när man söker bedöma restriktionssystemets inverkan på förändringarna i fyllerifrekvensen. Besultatet av interneringen bör icke ses enbart mot bakgrunden av alkoholistvårdsingreppet utan även mot bakgrunden av den allmänna miljö, i vilken detta ingrepp är infogat. Internerna har bl. a. i regel också varit föremål för systembolagens försäljningsrestriktioner. Även om en minskning av fyllerifrekvensen uppnåtts, är dock den sammanlagda effekten av detta dubbla ingrepp inte särskilt uppmuntrande. Ännu tio år efter ingreppet var som nämnts 2/3 fortfarande missbrukare; inte fullt 2 procent hade accepterat alkoholistterapins grundläggande regel: absolutism för framtiden. Även om ytterligare några kunnat uppvisa en kortare förbättringsperiod efter utskrivningen, så var det dock inte mer än 1/4 som kunde betecknas som förbättrade efter 10 år. Säkerligen kan även i fråga om detta avancerade klientel resultatet till en del förbättras genom en intensifiering av anstaltsvården under ledning av läkare som till sitt biträde har för denna vård särskilt skolad personal. Till en väsentlig del torde emellertid den bristfälliga effekten ha en bakgrund, som icke heller i denna ordning låter sig övervinna. Det bör uppmärksammas att de internerade före interneringen — eller återinterneringen — levat under ett starkt tryck till återhållsamhet. Flertalet betraktar frihetsförlusten som ett betydande obehag, som de måste räkna med om de inte är skötsamma. Vid jämförelse med detta obehag och denna risk ter sig avstängningen från inköp hos systembolaget och straffrisken vid mot-

boksöverlåtelse som ringa. Att missbruket fortsätter trots den allvarliga risken för frihetsförlust är ett mått på styrkan i de krafter, som binder den avancerade missbrukaren till ett fortsatt missbruk, antingen denna kraft i främsta rummet är åtrån efter alkoholen eller påverkan från den alkoholiserade miljö, i vilken han under missbrukets fortskridande blivit infogad. Effekten av den hittillsvarande alkoholistvården är därför ett belägg för att det är av avgörande vikt att samhällets åtgärder mot missbruket inte uppskjutes till en tidpunkt, då åtrån nått sådan

styrka eller infogningen i missbrukaremiljön sådan fasthet att alkoholisten inte kan motstå dess tryck. Åtgärderna bör inriktas redan på det begynnande missbruket. 13. Grafisk framställning av restriktionssystemets inverkan på konsumtion och missbruk av spritdrycker Kommitténs uppfattning om restriktionssystemets verkningar kan schematiskt sammanfattas i diagrammen 4 och 5. I diagram 4 åskådliggöres hur de tillbakahållande och uppåtdrivande kraf-

- — — - 2

Diagram

4. Schematisk framställning av restriktionssystemets sumtion och missbruk av spritdrycker.

inverkan

på

kon-

terna i restriktionssystemet h a r samverkat under systemets verkningstid. Den lodräta linjen betecknar tidpunkten för systemets införande, vad som ligger till vänster därom är alltså tiden före systemet och vad som ligger till höger är tiden efter systemets införande. (Någon bestämd skala h a r ej angetts, då det endast gällt att åskådliggöra tendensen, inte hur lång tid det tar innan den ger ett visst utslag.) Utvecklingen i Sverige av konsumtionen, sådan den skulle ha gestaltat sig under inflytandet av alla faktorer med undantag av spritransoneringen har angivits med linje 0. Den h a r för enkelhetens skull tecknats rätlinjigt fallande. Det tillbakahållande inslaget i restriktionssystemet växer under tiden närmast efter införandet men n å r snabbt ett jämviktsläge i förhållande till den faktiska konsumtionen. Utvecklingsförloppet av denna faktor angives genom kurvan 1. Den uppåtdrivande faktorn, som i sig förenar breddningen av kundkretsen och den visserligen långsammare och av prisstegringar tillfälligt avbrutna stegringen av den individuella ransonen, h a r under hela tiden för ransoneringens hittillsvarande bestånd oavbrutet verkat. Utvecklingen av denna stegringsfaktor har också för enkelhetens skull tecknats med en rät linje, linje 2. Den dubbeldragna linjen (1 4- 2) mellan 1 och 2 anger den sammanlagda effekten av det inflytande i motsatta rikningar som representeras av linjerna 1 och 2. Den skär den linje, som företräder en av spritransoneringen opåverkad utveckling (linje 0) i punkten T. Intill den punkten är totalverkan av restriktionssystemet uppenbarligen en nedgång i konsumtionen, efter densamma en uppgång. Om samtidigt de övriga orsaksfaktorerna verkar sänkande på konsumtionen behöver detta dock inte betyda att konsumtionen, sedan punk100

ten T passerats, är eller blir högre än vad den var vid systemets införande. Eftersom det existerar en samväxling mellan bruk och olika missbruksyttringar, h a r detta principiella diagram giltighet också för dessa. Skärningspunkten T mellan O-kurvan och (1 + 2)kurvan kan emellertid för konsumtionen och var och en av missbruksyttringarna antagas ligga på olika tidsavstånd från systemets införande. Antar man att den svenska utvecklingen, om spritransoneringen icke hade kommit till stånd, i stället för den svagt stigande trenden skulle ha företett en fallande trend av en med den engelska jämförlig storlek, antar man vidare att absolutistfrekvensen bland männen över 25 år då skulle ha varit oförändrad och att inköpens fördelning på olika kunder skulle ha företett en fördelning motsvarande den finska, får man diagram 5. Det anger beträffande de manliga spritdrycksköparnas fördelning på olika inköpsmängder 1) utgångsläge, 2) aktuellt nuläge och 3) sannolikt nuläge därest ransoneringen aldrig genomförts men de övriga förändringar som ägt rum i den svenska beskattningen och lagstiftningen däremot hade kvarstått. Diagrammet behåller sin principiella giltighet även om man antar att andra faktorer än restriktionssystemet (exempelvis en under perioden hastigare urbanisering i Sverige) h a r andel i olikheten i utvecklingsriktning beträffande Sverige och England eller Danmark. På den vågräta axeln är skalan indelad i procent, på den lodräta i liter. Den heldragna kurvan med tvärstreck (++++++++) visar den beräknade fördelningen av köparna före motboksransoneringens införande. (Bygger på undersökningar av 1911 års nykterhetskommitté.) Kurvan börjar strax bortom 20 procent, vilket betyder att något över

Liter per Ar

S

Svensk inköpikurva fore ransoneringen

Rcnsonfri svensk inköpskurvo i nuläget

^ • *

•

Nuvarande svensk inköpskurva (köp från systembolaget)

§

Ungefärlig konsumtionskurva i nuläget

83 W

100 Diagram 5. Schematisk framställning av restriktionssystemets inverkan på spritdrycksinköpens fördelning på manliga köpare. 20 procent av männen då var absolutister. Den stiger sedan kontinuerligt utan några mera påtagliga anhopningar vid något bestämt litertal. Åtskilliga missbrukare köpte 100 liter om året eller mera. Den heldragna kurvan ( ) visar hurudan inköpsfördelningen i

Sverige skulle ha sett ut nu under de angivna förutsättningarna, dvs. om konsumtionen minskat lika mycket som den gjorde i England under mellankrigstiden, om man bortser från de förändringar som berodde på ändringar i pris och inkomst, och om kunderna visat en likartad fördelning omkring det genom 101

denna sänkning bestämda medeltalet som inköpen i Finland. (Det bör framhållas att kurvan avspeglar ett tänkt förhållande och att inköpen efter ransoneringssystemets eventuella avskaffande naturligtvis påverkas av de nuvarande inköpsvanorna.) Bestriktionssystemets inverkan på konsumtionens omfattning och fördelning får man genom att jämföra nyssnämnda kurva med den faktiska inköpsfördelningen sådan den framgår av kommitténs undersökningar. Den åskådliggöres genom den streckade och punkterade kurvan (— • — • — ) . Denna börjar på 20 procent, då ca 20 procent av männen saknar motbok. Den stiger snabbt till 12 liter, på vilken nivå ca 15 procent av köparna ligger. Därefter hoppar den raskt till 24 liter, där ca 25 procent hamnar, och övergår så till 36 liter, där den på nytt bildar en platå, vilket anger att ca 15 procent av köparna befinner sig här. Endast ett fåtal köper mer än 36 liter (efter erhållen extra tilldelning). Det framgår av denna jämförelse att flertalet motboksägare köper mera sprit än det kan beräknas att de skulle ha gjort utan motbokssystem. Å a n d r a sidan kan en viss mängd köpare (enligt den tänkta kurvan mindre än 5 procent) beräknas vid fri försäljning köpa mer än de nu gör, en del av dem betydligt mera. Det är emellertid uppenbart att ett stort antal personer även nu köper mer än 36 liter om året, ehuru de inte gör det hos systembolaget, där de kanske inte ens har motbok, utan på restauranger, i den affärsmässiga svarta marknaden eller av bekanta. Om man försöker rita en kurva för konsumtionsfördelningen under nuvarande förhållanden, så kommer den att se ut ungefär som den streckade ( ). Den börjar vid 10 procent, eftersom endast 10 procent av de vuxna männen är 102

absolutister, och är självfallet m e r a utjämnad än den faktiska inköpskurvan. Hur den faktiska konsumtionskurvan ser ut i fråga om de större kvantiteterna kan inte tillförlitligt uppskattas, varför kurvan på diagrammet delats i tre möjliga alternativ, av vilka det första genomgående ligger högre, det andra till en början högre, sedan lägre, och det tredje genomgående lägre än den tänkta ransoneringsfria kurvan. Den del av kurvan som ligger ovanför 36 liter är alltså osäker, både i fråga om var den böjer uppåt och hur långt upp den går. 1 Större delen av kurvan ligger emellertid betydligt högre än den beräknade och man får således det slutresultatet av de statistiska beräkningarna att konsumtionen är betydligt större i Sverige nu än vad den skulle ha varit utan restriktionssystemet. 14. Sammanfattning av restriktionssystemets verkningar på nykterhetstillståndet Bestriktionssystemet tillkom för att begränsa alkoholmissbruket. Det måttliga bruket skulle programmässigt lämnas utanför ingripandet. Men många som medverkade till lagstiftningens genomförande väntade att med missbrukets tillbakaträngande också skulle följa en tillbakagång av konsumtionen. I vilken mån h a r detta program genomförts och dessa förväntningar infriats? Ingripandet gentemot konsumenterna har icke kunnat begränsas till att avse endast missbrukarna. Viktigare är emellertid svaret på frågan h u r det påverkat omfattningen av bruk och missbruk. Börande denna påverkan har i debatten hävdats olika meningar. De välvilligaste 1 Till de olika alternativen hör egentligen tre olika sträckningar av den tidigare delen av kurvan. Avvikelserna blir emellertid obetydliga och diagrammet upptar därför endast en kurva.

bedömarna h a r menat att systemet infriat sin utfästelse, att det minskat missbruket och därtill verkat återhållande på konsumtionen i stort sett. Den ökning som faktiskt konstaterats har man då ansett betingad av a n d r a omständigheter. Andra har tvekat r ö r a n d e systemets inverkan på konsumtionen men menat att systemet tidigare verkat och alltjämt verkar återhållande på missbruket och därför bör fortbestå. Åter andra h a r menat att systemet tidigare spelat en gynnsam återhållande roll men att denna roll numera övertagits av andra faktorer och att det därför utan våda kan avskaffas. De hårdaste kritikerna har ansett att ransoneringens gynnsamma inverkan endast varit övergående och att dess centrala verkan varit en stark stegring av konsumtionen. Samtidigt h a r de menat att det knappast kunnat undgås att med en sådan stegring av bruket följt en stegring också av missbruket. Någon inträngande analys av det omstridda spörsmålet h a r dessa skiftande meningar i regel icke byggt på. Anhängarna av den först redovisade meningen har sålunda ofta som stöd nöjt sig med att hänvisa till att rikskonsumtionen, visserligen alltjämt hög, dock numera är lägre än vid restriktionssystemets tillkomst och till att missbruket, sådant man erinrar sig det, var väsentligt svårare före restriktionssystemets tillkomst än vad det är nu. Till denna minnesbild i avseende å det tidigare missbruket h a r man gärna fogat en hänvisning till någon enstaka sifferserie på missbrukets utveckling, som visat ett gynnsamt förlopp, oftast serien för utvecklingen av det beivrade fylleriet i Stockholm. En sådan bevisföring är uppenbarligen otillräcklig. Att konsumtionen gått ned sedan restriktionssystemets tillkomst innebär sålunda icke med nöd-

vändighet att det gått ned till följd av systemet. Det kan redan från början förmodas att nykterhetstillståndets utveckling liksom andra sociala företeelser präglas av en lång rad faktorer. Några av dessa måste därför vara gemensamma för Sverige och dess grannar i den västeuropeiska kulturkretsen, några kan antagas vara för Sverige säregna. De gemensamma faktorerna är till övervägande del utomlegislativa: stigande folkbildning, rationalisering och 8-timmarsdag inom industrin, långvariga arbetslöshetsperioder för de grövsta missbrukarna, nya med grupperingen kring alkoholen rivaliserande fritidssysselsättningar. F ö r Sverige säregna är främst lagstiftningsåtgärderna, särskilt restriktionssystemet. Nykterhetskommittén har strävat att genom jämförelse med andra länder urskilja inflytandet av de gemensamma faktorerna och därigenom nå fram till en ram, inom vilken det för Sverige säregna restriktionssystemet kunnat göra sig gällande. Av denna undersökning framgår, att Sverige ingalunda är ensamt om nedgången i spritkonsumtionen och ett antal yttringar av missbruk sedan tiden för systemets tillkomst utan delar denna förändring med de övriga närmare undersökta länderna. Av diagram 3 (sid. 73) och 6 framgår att utvecklingen, redan innan hänsyn tagits till den växlande styrkan av vissa av de gemensamma faktorerna, om man bortser från förbudsländerna Finland och Norge, är gynnsammare i alla dessa länder än i Sverige. Vid en noggrannare jämförelse avseende mellankrigsåren mellan Danmark, England och Holland å ena sidan och Sverige å den andra, varvid man utmönstrat den olikhet som är betingad av olikheten i utvecklingen av pris och inkomst, framstår den svenska utvecklingen som utpräglat ogynnsam. Sedvänjan har i Danmark, 103

Spritdr. lit./inv. *15,

1=1896/1901 2 = 1909/1914

3 = 1922/1926 4 = 1933/1938

5 = 1949 12 11 10 9

Danmark

8 7

6 5 4 3 2, 1 0 1 2

1 2

1 2

1 2

5 Spritdr. lit./inv.

Frankrike

1 2

1 2

1 2

1 2

5 Diagram 6. Konsumtion av spritdrycker i olika länder under vissa perioder åren 1896—1949. Liter (å 50 % alkoholhalt) per invånare. 104

England och Holland en starkt fallande trend och i Sverige närmast en något stigande trend. Även i fråga om missbruket är, så långt jämförelse kunnat göras, trenden ogynnsammare i Sverige. Den av kommittén i det föregående verkställda undersökningen rörande bakgrunden till denna olikhet mellan svensk och främmande utveckling, har visat att spritransoneringen måste ha spelat en betydande roll som orsaksfaktor. Vid sin tillkomst medförde restriktionssystemet visserligen en nedgång av konsumtionen och en nedgång av vissa missbruksyttringar av ungefär jämförlig storlek. Samtidigt införde ransoneringen emellertid i brukets och missbrukets orsaksfält två faktorer: en sugning uppåt till tilldelningsmaximum och en insugning i kundkretsen av sådana som eljest skulle ha stannat utanför. Den psykologiska bakgrunden har tecknats i det föregående. Belägg för denna uppfattning hämtar kommittén framför allt från en jämförelse mellan Sverige och Finland i fråga om spritköparnas fördelning på olika stora inköp och från den nyssnämnda jämförelsen med Danmark, Holland och England. Härav framgår tydligt — vilket n ä r m a r e visats genom en grafisk framställning sid. 99—102 — att spritdryckskonsumtionen i Sverige är betydligt större nu än den kan beräknas ha varit utan restriktionssystemet. Som ovan framhållits, h a r det emellertid inte varit restriktionssystemets syfte att minska konsumtionen per invånare utan endast att hålla tillbaka missbruket. Men detta h a r inte lyckats. Den ökade konsumtionen har åtföljts av ett tilltagande missbruk. Det framgår av kommitténs undersökningar att ett mera utbrett alkoholbruk u n d e r i övrigt lika förhållanden också medför ett mera utbrett missbruk. Trots de utomlegislativa faktorernas verkan, trots de starkt

höjda spritpriserna, trots en alltmera effektiv alkoholistvård, som minskar d e grövsta missbrukarnas möjligheter att berusa sig, h a r fyllerisiffrorna i n t e sjunkit under de senaste 30 åren (tab. I sid. 187). I de delar av landet, som tidigare var mest nyktra, visar de tvärtom en påtaglig ökning (tab. V sid. 191). Detta kan inte betyda annat än att restriktionssystemet som sådant ökat även missbruket i förhållande till vad det skulle ha varit om enbart de nyssnämnda faktorerna fått verka. Systemet gör visserligen en viss individualpreventiv insats genom att ingripa mot tidiga fall av missbruk, men denna insats kan göras bättre av effektivt a r b e t a n d e nykterhetsnämnder. Den har dessutom varit oväsentlig i jämförelse med den ökning av missbruket som uppstått som en följd av den ökade konsumtionen. För de grövre alkoholmissbrukarna kan motbokens existens och sociala betydelse innebära en försvårande faktor vid botandet. Alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande vid en internationell jämförelse. Utvecklingstendensen är oroande. Framför allt gäller oron ungdomen, vars nykterhetsförhållanden är stadda i snabb försämring enligt vad kommitténs undersökningar visar. Bestriktionssystemet h a r inte kunnat förhindra denna utveckling utan med all sannolikhet varit en av drivkrafterna bakom den. Vissa faktorer, vilka i a n d r a länder h a r minskat bruk och missbruk, har i Sverige varit hänvisade till den defensiva uppgiften att h i n d r a d e ogynnsamma verkningarna av spritransoneringen att slå igenom. Trots väsentlig medverkan av två samhällsåtgärder, en alkoholistvård av under perioden växande effektivitet och en skattestegring, som sedan mitten av 1920-talet trefaldigat realpriset på spritdryckerna, har detta endast delvis lyckats. Alkohol105

missbruket är för närvarande under utbredning. En avgörande faktor bakom den ogynnsamma effekten av restriktionssystemet är att den ursprungliga planen om begränsning av förtäringen av utminuteringssprit till skötsamma vuxna konsumenter icke kunnat förverkligas. Överlåtelser till avstängda och ungdomar h a r skett i stor omfattning. Enligt kommitténs mening är det icke sannolikt att den bristande överensstäm-

melsen mellan plan och verklighet skulle kunna hävas genom skärpt lagtillämpning eller genom undanröjande av den ena eller den andra detaljen i systemet. Med hänsyn härtill är det för kommittén uppenbart att ransoneringssystemet, med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar, icke infriat de förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande. Det bör därför icke längre beredas plats i svensk nykterhetslagstiftning.

AVDELNING

III

NYKTERHETSKOMMITTÉNS

K a p . 1. R i k t l i n j e r för d e n f r a m t i d a a. Olika vägar att minska alkoholskadorna Nykterhetstillståndet kan tänkas bli påverkat såväl av åtgärder, som inriktas på de enskilda människornas personlighet och yttre levnadsförhållanden i allmänhet, som av åtgärder, som direkt tar sikte på deras förhållande till alkoholen. I äldre samhällsdiskussion h a r från vissa riktningar inom arbetarrörelsen förfäktats att vissa omständigheter i den yttre miljön, usla löner, lång arbetstid, bristfälliga bostadsförhållanden, vore utslagsgivande för alkoholmissbrukets omfattning. I motsats härtill h a r från nykterhetsrörelsens sida dryckessederna skjutits i förgrunden. Man har menat att alkoholen, med stöd av umgängessederna, skulle göra alkoholproblemet b r ä n n a n d e även under de mest gynnsamma sociala betingelser. Båda dessa meningar är ensidiga; erfarenheten h a r ådagalagt att den sociala miljön å ena sidan icke spelar den utslagsgivande roll, som den angivna riktningen inom arbetarrörelsen menade, men att å a n d r a sidan åtskilliga sådana sociala miljöförhållanden utövar inflytande i b r e d d med själva sedvänjan. På senare år h a r emellertid den åsikten på sina håll framförts att själva personlighetstypen (konstitutionen) eller det psykiska hälsotillståndet skulle vara den enda eller huvudsakliga orsaken

FÖRSLAG

nykterhetspolitiken

till alkoholmissbruk. Med alkoholmissbruk torde man då i regel avse endast den grövre form av missbruk, som kan betecknas som alkoholism. Man tänker sig stundom att vissa människor antingen ärvt eller förvärvat en överkänslighet (en »allergi») för alkohol. Alkoholismen blir med ett sådant betraktelsesätt en sjukdom, vars spridning skulle vara tämligen oberoende av sociala reformer och nykterhetspolitiska åtgärder. Alkoholen anses då ofarlig för det stora flertalet men ödesdiger för personer med speciella förutsättningar. Nykterhetsfrämjande åtgärder i vanlig mening skulle i så fall bli överflödiga. Vad som skulle behövas vore i stället åtgärder för att uppspåra och bota eller helst förebygga uppkomsten av de karaktärstyper eller sjukdomstillstånd som toge sig uttryck i alkoholism. Forskning av det slag eller den omfattning, som möjliggör ett ståndpunktstagande till denna hypotes, föreligger inte. Konstitutionstypens, särskilt den ärftliga konstitutionens, roll vid alkoholmissbruk är över huvud bristfälligt utredd. Det är emellertid utan vidare uppenbart att man hittills icke förfogar över någon terapeutisk metod gentemot individuella fall av alkoholmissbruk av sådan verkningsgrad, att därigenom ågärder till undanträngande av impulserna till missbruk från en alkoholbetonad omgivning skul107

le ha gjorts överflödiga. I likhet med alkoholistvårdsutredningen (SOU 1948: 23 s. 38—42) är nykterhetskommittén sålunda av den meningen att alkoholmissbrukarnas placering i en helnykter omgivning eller psykologiska åtgärder för att stimulera till avhållsamhet från alkoholdrycker kan medverka till att förebygga eller häva alkoholmissbruk. Det beror uppenbarligen i stor utsträckning på tillfällena till alkoholförtäring och de rådande sedvänjorna i detta avseende, om kroppsliga och psykiska defekter skall ta sig uttryck i alkoholism. Det är dessutom karaktäristiskt för alkoholismen att en stor del av dess offer saknar insikt om sin sjukdom, varför redan av den anledningen en möjlighet till a n d r a samhällsingripanden än läkarvård måste finnas. Men därtill kommer att alkoholens skadeverkningar ingalunda inskränker sig till alkoholismen. Ett stort antal missbruksfall — även sådana som åstadkommer svåra samhälleliga olägenheter — är inte utslag av alkoholism i egentlig mening utan endast ett resultat av rådande sedvänjor i förening med okunnighet om verkningarna och kanske med tillfälliga personliga svårigheter. I sådana fall bör ett ingripande mot de tidiga missbruksyttringarna kunna få goda resultat. Åtskilliga fall av ungdomsfylleri torde höra till denna kategori. Å andra sidan framgår det av kommitténs undersökningar att vissa sociala förhållanden tycks spela en framträdande roll som orsak till fylleri bland ungdomen. Här synes åtgärder inriktade på dessa speciella sociala förhållanden vara påkallade. I vissa fall är det knappast erforderligt att hänvisa till annat än impulserna och de yttre möjligheterna till alkoholförtäring. Ett exempel på detta erbjuder rattfylleriet och de av alkoholpåverkan orsakade trafikolycksfallen. Ett stort antal av dessa olycksfall vållas visser108

ligen av avancerade missbrukare, som påkallar speciell vård. Men åtskilliga fall torde vållas av personer, som ingalunda kan betecknas som missbrukare, och där det därför inte är erforderligt att tillgripa någon annan orsaksförklaring än hänvisningen till en samverkan av otillräcklig insikt om alkoholens verkningar med impulserna och möjligheterna till alkoholförtäring. I dylika fall föreligger det uppenbarligen möjlighet att skapa en förbättring genom lämplig lagstiftning och upplysningsverksamhet. En viktig fråga i detta sammanhang är om man kan vänta sig något resultat av en samhällelig nykterhetspolitik, som vänder sig uteslutande mot missbruket men inte lägger några hinder i vägen för en utbredd måttlig konsumtion. Erfarenheten av de senaste årtiondenas utveckling i Sverige synes visa att en sådan politik under vissa betingelser kan ge resultat. Nykterhetsnämndernas och systembolagens ingripanden mot alkoholmissbrukare h a r säkerligen medverkat till att missbruket inte ökat i takt med konsumtionsvanornas utbredning. Men som framgår av kommitténs undersökningar råder det fortfarande ett tydligt samband mellan bruk och missbruk. I de trakter, där absolutism och »nästan absolutism» är mest utbredda, är missbruket bland den övriga delen av befolkningen mest sällsynt. Ungdomens allt tidigare bekantskap med alkoholen har åtföljts av en högst påtaglig ökning av fylleriförseelserna i motsvarande åldrar. Det måste därför anses som ett samhällsintresse att så stora grupper som möjligt frivilligt avstår från alkoholbruk eller inskränker sin alkoholkonsumtion till ett minimum. I särskilt hög grad gäller detta ungdomen. Samhällets intresse av att antalet helnyktra personer och familjer är så stort som möjligt sammanhänger också med

den särskilt låga sociala belastning som enligt kommitténs undersökning utmärker absolutister och »nästan absolutister». I den mån skillnaderna mellan absolutister och övriga grupper beror på själva alkoholbruket — vilket de uppenbarligen gör i stor utsträckning ehuru inte helt — utgör de tydligen ett argument för att samhället bör kraftigt understödja propagandan för frivillig helnykterhet. Den samhälleliga nykterhetspolitiken bör dock i första h a n d direkt inriktas på att tränga tillbaka missbruket. Härvidlag kan med säkerhet goda resultat vinnas genom en lämplig utformning av nykterhetsfrämjande åtgärder av traditionellt slag. Men dessutom bör ansträngningar göras för att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsobefrämjande verksamhet, inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande personliga orsakerna till alkoholmissbruk. Insatser bör också göras för att undanröja sociala missförhållanden, som visat sig ha inflytande på alkoholmissbruket. I båda dessa hänseenden behövs i första hand vetenskaplig forskning för att fastställa orsakssammanhangen. Det ligger utanför kommitténs utredningsuppdrag att föreslå preciserade åtgärder som inte kan hänföras till den egentliga nykterhetspolitiken. Kommittén kan dock inte underlåta att i det följande i stora drag peka på vissa områden, där samhälleliga ingripanden måste anses befogade mot bakgrunden av kommitténs undersökningar och överväganden. Därefter övergår kommittén till att ange sin syn på samhällets nykterhetsfrämjande åtgärder i trängre mening. b. Allmänna åtgärder av betydelse för nykterhetstillståndet De åtgärder av mera allmän karaktär, som inte är direkt avsedda att vara nyk-

terhetsfrämjande men som ändå kan väntas få betydelse för nykterhetstillståndet, kan som redan antytts vara medicinska eller sociala. På det medicinska området intar forskningen och läkarutbildningen en dominerande plats. En förbättrad och utvidgad framför allt psykiatrisk men även inre-medicinsk forskning måste anses som ett mycket trängande önskemål på längre sikt. En utökning av forskningsmöjligheterna vid våra medicinska högskolor ger samtidigt ökade resurser för utbildning av läkare. Ett ökat antal psykiatriskt utbildade läkare är en förutsättning för att samhällets hjälpande och förebyggande verksamhet för psykiskt sjuka och missanpassade skall kunna fungera tillfredsställande. Som exempel kan nämnas de psykiatriska klinikerna och poliklinikerna vid lasaretten, de psykologiska rådgivningsbyråerna för föräldrar, lärare och ungdomar samt samhälleliga vårdanstalter för missanpassade, såsom fångvårdsinrättningar, ungdomsvårdsskolor och alkoholistanstalter. Kommittén vill framhålla vikten av att möjligheterna till psykiatrisk vård och mentalhygienisk rådgivning utvidgas i görligaste mån. Kommittén vill även peka på behovet av forskning och upplysning i uppfostrings- och skolfrågor. Att genom åtgärder av nu åsyftat slag goda resultat skulle kunna vinnas även när det gäller att förebygga alkoholmissbruk och bota alkoholister ligger i öppen dag. När det gäller sociala åtgärder som kan ha betydelse för nykterhetstillståndet, är det framför allt åtgärder inriktade på ungdomens förhållanden som ter sig angelägna. Kommitténs undersökningar har visat att ungdomsfylleriet inte uppträder slumpvis i vilka ungdomskategorier som helst utan i stor utsträckning är koncentrerat till vissa grupper. Ungdomar från ofullständiga 109

hem löper en större risk för fylleri än genomsnittet. De som är med i föreningar, utövar idrott, bedriver fritidsstudier eller har någon hobby har en mindre fylleririsk. Bristfällig utbildning, inga »intressen», relativt hög inkomst vid unga år är utmärkande för en stor del av ungdomsfylleristerna. De som flyttar från landet eller småsamhällena in till storstäderna är särskilt illa utsatta. Kommitténs undersökningar ger också anvisningar om arten av de ingripanden av social natur som kan vara ägnade att neutralisera eller i varje fall minska riskerna för alkoholmissbruk bland ungdomen. Nykterhetskommittén h a r som redan påpekats inte möjlighet att framlägga detaljerade förslag till ungdomssociala åtgärder. Förslag till sådana h a r tidigare framlagts av ungdomsvårdskommittén i en rad betänkanden. 1 Nykterhetskommittén har inte haft anledning att ta ställning till dessa förslag men vill dock i det följande ange några exempel på åtgärder som synes böra tagas under övervägande. Åtskilligt har redan gjorts på detta område, inte minst från kommunernas sida, men det torde ändock finnas utrymme för ökade insatser från det allmänna. Det är uppenbart att det finns ett stort behov av utvidgade möjligheter till fritids- och hobbyverksamhet. Det värde ur nykterhetssynpunkt som ligger i välskötta idrottsanläggningar och samlingslokaler understrykes av resultaten från kommitténs undersökningar. Särskilda åtgärder är speciellt angelägna med tanke på den ungdom som 1 Stöd åt ungdomens föreningsliv (SOU 1944:31), Ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945:22), Ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947:12), Stöd åt utvecklingshämm a d ungdom (SOU 1947:17), Ungdomen och arbetet (SOU 1948:21) samt Ungdomen möter samhället (slutbetänkande, SOU 1951:41).

flyttar in till de större städerna. Den behöver någonstans att ta vägen för att få råd och upplysningar utöver den egentliga arbetsförmedlingen. Det torde finnas behov av rådgivning och bistånd såväl när det gäller bostadsanskaffning som i fråga om personliga bekymmer av olika slag. Det kanske mest väsentliga problemet för den inflyttade ungdomen är bostadsfrågan. Det är uppenbarligen av stor vikt att denna ordnas på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden är självfallet möjligheterna till omedelbara åtgärder starkt begränsade. Men det torde inte vara omöjligt att göra vissa insatser från det allmännas sida. På sina håll lär en försöksverksamhet på detta område förekomma, som synes vara förtjänt av u p p märksamhet. En tanke, som framförts inom nykterhetskommittén, är att skapa en stor statlig fond för ungdomsstödjande åtgärder. Kommittén, som inte tagit ställning till detta förslag, anser dock att frågan bör tagas under övervägande. Det ligger nära till hands att erinra om tipsmedlen, som till stor del torde h ä r r ö r a från ungdomen. I stället för att som nu avsätta en m i n d r e del av dessa medel till främjande av idrott och fritidsverksamhet kunde man låta tipsmedlen eller större delen därav bilda en fond för att på olika sätt stödja den svenska ungdomen genom anslag till idrott, föreningsverksamhet, studier och hobbysysselsättningar samt till samlingslokaler och fritidsanläggningar. Man skulle härigenom få en smidig form för understöd åt ungdomsarbetet och tillräckligt med medel för att kunna åstadkomma väsentliga insatser. Enligt nykterhetskommitténs mening bör ungdomsproblemen ägnas långt större uppmärksamhet än hittills. Den utveckling som avslöjats genom kom-

mittens undersökningar är så oroande att verkliga krafttag är nödvändiga. Detta gäller inte minst ungdomens nykterhetsförhållanden. I detta fall torde man ofta kunna vänta betydande resultat även av allmänt ungdomsvårdande åtgärder, som inte är speciellt inriktade på alkoholkonsumtionen. Föreningslivet spelar här en stor roll. Men situationen kräver också insatser från samhällets sida. Att dessa kan bli kostnadskrävande får inte avskräcka. Det gäller här om man så vill en investering i den svenska ungdomen, som kan bli lönande för framtiden.

c. Speciellt nykterhetsfrämjande åtgärder Det allmänt sociala reformarbetet och den psykologiska och pedagogiska upplysningsverksamheten är inte tillräckliga för att åstadkomma ett gott nykterhetstillstånd. Dessutom krävs också åtgärder, som inriktas speciellt på människornas förhållande till alkoholen. I första hand är det h ä r fråga om ökade kunskaper om alkoholens verkningar. Den vetenskapliga forskningen h a r i detta hänseende u n d e r de senaste årtiondena tillhandahållit ett material, som tidigare inte stått till förfogande. Härigenom har uppfattningen om vad som bör anses som alkoholmissbruk förskjutits. De vetenskapliga rönen torde för närvarande hålla på att förändra den allmänna opinionens inställning, även om detta sker relativt långsamt. Forskningen bör därför uppmuntras och dess resultat spridas till så vida kretsar som möjligt. Genom att sprida kunskaper kan man också påverka umgängesvanor och »attityder» i fråga om alkoholbruk. Detta blir så mycket viktigare som rådande umgängesvanor i många fall suggererar till alkoholkonsumtion även vid tillfäl-

len, då en sådan måste anses direkt olämplig, i varje fall om den inte sker i mycket ringa omfattning. Särskilt i fråga om ungdomen synes en intensifierad upplysningsverksamhet vara nödvändig. I skolan och under värnpliktsutbildningen bör kunskaper i alkoholfrågan meddelas och även på andra sätt bör upplysning spridas. Upplysningen skulle bli mera effektiv, om den — utom genom skolan — kunde nå medborgarna genom de stora organisationerna i samhället. Arbetarnas, tjänstemännens och böndernas fackliga organisationer, de stora politiska ungdomsorganisationerna och idrottsrörelsen når tillsammans praktiskt taget hela folket. En helhjärtad medverkan från deras sida i arbetet på alkoholsedernas hyfsning och tillbakaträngande skulle vara av väsentlig betydelse. Den insats, som nu göres genom samarbetskommittéer med nykterhetsrörelsen, är i och för sig aktningsvärd men inte tillräcklig. Om man kunde få en aktiv medverkan från de stora organisationerna själva, skulle upplysningsverksamheten otvivelaktigt få en ökad slagkraft. När det gäller ungdomen i n t a r idrottsrörelsen en särställning genom den livliga anslutningen till denna. Dess ansvar blir därigenom stort. Då alkoholförtäring är så uppenbart oförenlig med idrottens stil, borde det vara en naturlig uppgift för idrottsrörelsens ledning att här göra en insats. En sådan åtgärd skulle med säkerhet ha ett stort propagandavärde. Strävandena att skärpa den allmänna opinionens inställning i fråga om vad som anses som olämpligt alkoholbruk kan understödjas genom lämpligt avvägda lagstiftningsåtgärder. I den mån samhället kan påverka konsumtionsvanorna utan att riskera kontrasuggestiva verkningar, synes detta böra ske. En så111

dan bestämmelse, som att sätta spritutskänkningens början till en sen tidpunkt på dagen i syfte att markera att den egentliga arbetsdagen bör vara spritfri, synes vara av denna art. Lämpligt avpassade ingripanden och straffbestämmelser vid fall av missbruk synes i viss utsträckning kunna påverka den allmänna opinionens inställning. Som exempel kan nämnas anhållande och straff för offentligt fylleri och förbud mot att föra motorfordon under alkoholpåverkan. Profylaktiska åtgärder måste anses som de viktigaste i nykterhetspolitiken. Kostnaderna för exempelvis forskning och upplysning om alkoholens verkningar är inte nettoutgifter utan kan reduceras med de — visserligen aldrig mätbara — minskningarna av kostnaderna för den framtida alkoholistvården, sjukvården, fångvården, ordningshållningen etc. Men för att detta resonemang skall vara giltigt, krävs att insatserna är så kraftiga och så välorganiserade att de gör någon verkan. Ett mindre anslag kan därför under vissa förutsättningar innebära större totalutgifter för samhället än ett större, nämligen om det högre anslaget medför en verkan som uteblir vid det lägre. Dessa — i och för sig självklara — synpunkter torde böra hållas i minnet vid bedömandet av kommitténs förslag. Även med de bäst utformade profylaktiska åtgärder måste man räkna med ett behov av att ingripa mot alkoholmissbrukare. Detta sker dels för att hjälpa missbrukarna och dels för att skydda omgivningen mot följderna av deras missbruk. För detta ändamål har nykterhetsnämnderna tillkommit. I det föregående har visats att deras verksamhet fått en allt större betydelse under årens lopp. Den hämmas emellertid i hög grad av brist på vårdplatser, personal och medel. Alkoholistvårdsutred-

ningen h a r övertygande visat att en tillfredsställande nykterhetsvård kräver en väsentlig upprustning av nykterhetsnämnder och vårdanstalter. Därigenom kan ingripandena i högre grad än nu sättas in på ett tidigt stadium och i många fall förebygga ett fortsatt missbruk. Nykterhetskommittén föreslår en ytterligare ökning av nykterhetsnämndernas resurser. Särskilt i fråga om ungdomsfylleristerna är ett snabbt och effektivt ingripande i hög grad påkallat. Både med hänsyn till den stora sociala belastning, som kommittén kunnat konstatera bland missbrukarna, och med hänsyn till den lämnade hjälpens effektivitet är det angeläget att nykterhetsnämnderna i n t i m t . samverkar med andra sociala organ. Vid sidan av nykterhetsnämnderna har hittills även systembolagen gjort vissa ingripanden i fråga om missbrukare. Dessutom har bolagen genom motbokssystemet och den därtill knutna sociala kontrollen sökt uppspåra och förebygga missbruk. I föregående avdelning har visats att motbokssystemet i stort sett har misslyckats med den uppgift, som det fått sig förelagd. Trots en relativt god tillgång på personal och medel har systemet visat sig vara ur stånd att göra någon förblivande insats för nykterhetstillståndets förbättring. Det har snarare medverkat till att utbreda alkoholkonsumtionen och därigenom indirekt även alkoholmissbruket. De insatser som systemet gjort i fråga om missbrukarna kan lika väl eller bättre åstadkommas av nykterhetsnämnderna, om dessa får erforderliga resurser. Det finns därför inte längre något skäl att låta försäljningsorganisationen ta befattning med de individuella missbruksfallen. I den mån avstängning från inköpsrätt anses böra ske, bör detta avgöras av länsnykterhetsnämnderna. Tidigare h a r framhållits att alla för-

sök att modifiera det nuvarande systemet, så att ogynnsamma verkningar undgås, torde vara utsiktslösa. Kommittén anser det också som en vinst i och för sig att minska formaliteterna och intresset omkring spritköpen. Bestriktionssystemet har i onödan kommit att fixera allmänhetens intresse vid spritinköpen och därigenom h a r intresset för spriten under systemets tid blivit abnormt uppdrivet. Det synes vara önskvärt att spritförsäljningsfrågorna förvisas till en mera blygsam plats i svenska folkets medvetande. En nedrustning av systembolagen till enbart försäljningsorgan medför en betydande ekonomisk besparing för samhället. Kostnaderna för motbokskontrollen är för närvarande ungefär dubbelt så stora som för nykterhetsnämndernas verksamhet. För statens del är skillnaden ännu större. Av utgifterna för motbokskontrollen (ca 6 miljoner kronor) faller nämligen hela beloppet på staten i form av minskade vinstmedel från systembolagen, medan nykterhetsnämndernas utgifter (ca 3 miljoner kronor) huvudsakligen bestrides av kommunerna. Statens kostnader för länsnykterhetsnämnderna och dess bidrag till de kommunala nykterhetsnämnderna uppgår till ca 800 000 kronor. Det är tydligt att ett avskaffande av motbokssystemet skulle frigöra ekonomiska och personella resurser, vilka med fördel skulle kunna användas bl. a. för den upprustning av nykterhetsnämnderna som är nödvändig oavsett hur försäljningsreglerna utformas. Det bör understrykas att det nuvar a n d e försäljningssystemet för rusdrycker inte är identiskt med motbokssystemet, dvs. den individuella kontrollen av maximerade inköp, utan också har a n d r a och enligt kommitténs mening mera värdefulla beståndsdelar. Dit hör desintresseringen av försäljningen och 8—-22197

det kommunala inflytandet på utskänkningsrättigheterna. Begistrering av inköpen och avstängning av missbrukare från inköp i utminuteringsaffärerna träffas inte heller nämnvärt av den kritik som drabbar ransoneringen. Som en följd av den individuella utminuteringskontrollen tillkom på sin tid restaurangrestriktionerna, men vissa inslag däri har, som redan nämnts, även självständig betydelse som nykterhetsfrämjande åtgärder och kan behållas även om motbokssystemet avskaffas. Om nykterhetskommitténs förslag genomföres, innebär detta ingalunda att de förhållanden återkommer, som rådde före restriktionssystemets tillkomst. Som närmare visats i avdelning II är bl. a. den allmänna bildningsnivån nu en helt annan än för 40 år sedan. Umgängesformer och fritidsvanor har sedan dess undergått en hyfsningsprocess, som inte är unik för Sverige utan som kan konstateras i ett stort antal andra länder. För de grova missbrukarna finns nu nykterhetsnämnder och vårdmöjligheter, som var praktiskt taget okända 1914. Brännvinspriset är nu i pengar räknat tio gånger så högt som då och realpriset mer än tre gånger så högt. Genom att den desintresserade försäljningen, det kommunala inflytandet och vissa till försäljningen knutna försiktighetsmått bibehålles, understrykes ytterligare att det inte är fråga om att rasera den skyddsbarriär mot alkoholmissbruk, som byggts upp under den tid av nära ett å r h u n d r a d e som förflutit sedan 1855. Det är endast fråga om att med ledning av erfarenheterna åstadkomma en mera rationell utformning av samhällets nykterhetsfrämjande åtgärder. En central fråga i detta sammanhang är, hur lagstiftningen verkar i fråga om ungdomens alkoholvanor. Biksdagen har redan 1937 beslutat, att rätten att er113

hålla motbok skall inträda vid den vanliga myndighetsåldern. Trots detta har systembolagen hittills endast undantagsvis givit inköpsrätt åt personer under 25 år. Kommittén föreslår, att åldersgränsen för utminuteringen även i praxis sättes till 21 år. Detta innebär en sänkning av inköpsåldern för de flestas vidkommande men innebär å a n d r a sidan att man anknyter till den legala myndighetsåldern och undviker att upprätthålla en särskild myndighetsålder för spritinköp, vilket varit en av de omständigheter som i onödan koncentrerat intresset kring spriten. Kommitténs ungdomsundersökning visar, att det övervägande flertalet ungdomar redan vid 21 årsåldern börjat använda sprit. De som önskar skaffa sig sådan torde inte i någon mera betydande grad hindras av att de inte har egen motbok. Undersökningen visar nämligen, att skillnaden i förtäringsvanor mellan motboksägare och icke motboksägare i åldrarna omkring och närmast under 25 år är mycket liten. Den visar också, att en betydande del av de unga männen redan före 21-årsåldern (i Stockholm 20 procent) har bjudit andra personer på sprit (restaurangbesök oräkn a d e ) . Hos de ogifta männen i åldern 21—26 år, vilka endast i undantagsfall har egen motbok, hade detta förekommit i mycket stor utsträckning (i Stockholm 60 procent). Dessa uppgifter tyder på att restriktionssystemet inte fungerar som den avsedda spärren, att h i n d r a ungdomen att få tag i sprit. Naturligtvis kan man alltid säga att ännu flera skulle kunna komma över sprit vid fri försäljning med åldersgräns vid 21 år, men det synes inte troligt att ett sådant system skulle öka antalet konsumenter. Tvärtom torde den sportprestation, som det under nuvarande förhållanden i vissa fall kan vara att skaffa sprit, locka åtskilliga att försöka som annars skulle 114

vara likgiltiga. Däremot kan det tänkas att förtäringsmängderna kan bli större bland dem som redan h a r fått förtäringsvanor, eftersom ungdomar över 21 år vid fri försäljning skulle kunna köpa sprit själva och slipper det nuvarande besväret att anlita äldre kamrater som har motbok. Särskilt omedelbart efter motbokssystemets avskaffande kan en sådan utveckling väntas medföra vissa olägenheter, vilka diskuteras i ett följande kapitel. På längre sikt torde denna fråga knappast vara allvarlig. Statistiken över fylleriförseelser visar också det nuvarande systemets maktlöshet när det gäller att skydda ungdomen mot spritmissbruk. En fjärdedel av alla fylleriförseelser (23 procent 1949) begås av personer under motboksåldern. I Finland begicks 1949 endast 13 procent av förseelserna av personer under 25 år, trots att alla personer över 21 år har fri inköpsrätt utan begränsning. Om man inskränker sig till åldersgrupperna 21—24 år, vilka i Finland har fri inköpsrätt men i Sverige i regel saknar sådan, finner man att i Sverige 14 procent och i Finland 9 procent av förseelserna begås av personer i dessa åldrar. Det tillfälliga missbruk, som tar sig uttryck i fylleri, minskar tydligen inte på grund av att motbok inte utlämnas förrän vid 25-årsåldern och av att de äldre motboksinnehavarna har begränsad tilldelning. Självfallet h ä r r ö r en betydande del av ungdomsfylleriet från utskänkningen, som i Sverige betyder relativt mera än i Finland, där restaurangerna dock varken har mattvång eller kvantitetsbegränsning (utom för vanligt b r ä n n v i n ) . Detta kan emellertid knappast rubba de slutsatser som kan dragas av de nämnda siffrorna. Sänkningen av inköpsåldern kan sålunda inte väntas få någon större betydelse för alkoholvanorna i de berörda

åldrarna. De samhällsingripanden, som under de nya försäljningsbetingelserna alltjämt kan vara erforderliga, synes med större fördel kunna göras av nykterhetsvårdsorganen än av försäljningsorganen. Nykterhetsnämnderna får enligt kommitténs förslag större möjligheter att ingripa vid begynnande missbruk och de måste givetvis ägna speciell uppmärksamhet åt ungdomarnas förhållanden. Det bör för övrigt framhållas att bekymren för ungdomen inte i första hand rör åldersgruppen 21—25 år utan dem som är under 21 år. F ö r dessa innebär motbokssystemets avskaffande ingen större förändring. Inköpsförbudet skulle alltjämt kvarstå. För deras del har säkerligen ökad upplysning i alkoholfrågan, bättre utbildningsmöjligheter, lättare tillgång till aktiva fritidssysselsättningar och andra reformer i fråga om den sociala miljön en väsentligt större betydelse än spritförsäljningssystemet. Den form för samhällets reaktion mot alkoholmissbruk, som utgöres av straff för fylleri, anser sig kommittén inte böra ta u p p till n ä r m a r e behandling. Kommittén vill dock påpeka betydelsen av ett nära samarbete mellan polisen och nykterhetsvårdsorganen vid anhållanden för fylleri. Fylleriböterna synes ha en viss betydelse ur såväl allmänpreventiv som individualpreventiv synpunkt vid den första förseelsen, men knappast då det gäller återfallsfyllerister. Att höja böterna vid upprepat fylleri synes i varje fall ha ganska liten effekt. F ö r närvarande återkommer 70 å 80 procent av de fyllerister, som dömts för minst tre fylleriförseelser, en eller flera gånger till. Vad som h ä r i första h a n d erfordras, är tydligen en

effektiv nykterhetsvård. Fylleristraffet får i dessa fall mera betraktas som en ordningsfråga än som en nykterhetsfråga. Den av 1952 års riksdag genomförda lagändringen i fråga om efterskänkande i vissa fall av alkoholisters fylleriböter måste för övrigt anses bygga på denna uppfattning. Frågan om åtgärder för att förhindra onykterhet i trafiken behandlas av 1949 års trafiknykterhetsutredning och nykterhetskommittén saknar därför anledning att gå in på dessa frågor. De undersökningar, som på kommitténs u p p d r a g utförts av docenten Goldberg, har emellertid haft betydelse även för trafiknykterhetsutredningens arbete. I del följande redovisas närmare, h u r kommittén tänkt sig utformningen av den framtida nykterhetspolitiken i vårt land. Där behandlas också de problem, som uppstår vid övergången till ett nytt system. Kommittén väntar sig inte att dessa förslag skall innebära en definitiv lösning av alkoholproblemet i Sverige. Men den har nått den övertygelsen att de lagstiftande åtgärderna i samverkan med de många faktorer utanför lagstiftningen, som medverkar till ökad nykterhet, kommer att medföra ett bättre nykterhetstillstånd, om svenska folket återfår förtroendet att själv träffa avgör a n d e t om sina inköpskvantiteter. Det ligger i kommitténs hela resonemang en tilltro till de krafter inom folket, som verkar i riktning mot bättre levnadsvanor. Det är kommitténs förhoppning att dessa krafter skall komma bättre till sin rätt genom de samhälleliga åtgärder av olika slag som kommittén föreslår och att dessa åtgärder därigenom skall få en väsentligt gynnsammare effekt än den nuvarande ordningen.

K a p . 2. Alkoholdryckernas art och alkoholhalt a. Bör en förskjutning av konsumtionen till svagare drycker eftersträvas? Verkan av en alkoholhaltig dryck beror inte bara på den absoluta mängd alkohol den innehåller utan också på graden av alkoholkoncentration och dryckens sammansättning i övrigt. Detta framgår bl. a. av docenten Goldbergs undersökningar (SOU 1951:44). Erfarenheterna från de länder, där vin- och ölförtäring dominerar, synes visa att skadeverkningarna där blir relativt mindre än i t. ex. vårt land, där brännvinet är den viktigaste alkoholdrycken. Detta h i n d r a r självfallet inte att skadeverkningarna i ett vinkonsumerande land som Frankrike kan vara större än i Sverige. Men det är uppenbart att skadeverkningarna i Frankrike inte står i proportion till den vid omräkning till ren alkohol ofantligt mycket större alkoholkonsumtionen per invånare i detta land. I vissa länder, t. ex. Danmark och Belgien, har i samband med prishöjningar på spritdrycker en viss uppgång av ölkonsumtionen kommit till stånd. Denna stegring har emellertid inte i nämnvärd mån kunnat begränsa den genom sänkning av spritkonsumtionen uppnådda förbättringen. I Finland h a r man från Alkoholbolagets sida under senare år bedrivit en medveten politik för att uppnå en förskjutning i alkoholvanorna, enligt uppgift inte utan en viss framgång. 1 Mot bakgrund av det anförda kan man fråga sig om det inte skulle vara önskvärt att även i vårt land ansträngningar gjordes för att åstadkomma en förskjutning av konsumtionsvanorna mot svai S e del IV (SOU 1952:52) och artikel i Tidskrift för systembolagen 1951 sid. 153 —157.

gare dryckessorter. Enligt nykterhetskommitténs mening skulle en sådan förskjutning vara önskvärd. Det torde dock inte vara tillräckligt att enbart uppmuntra bruket av svagare drycker — t. ex. genom skattelindring eller slopande av restriktioner. Man riskerar i så fall att få endast det resultatet att konsumtionen av svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsumeras som förut. F ö r att nå ett verkligt positivt resultat torde det bli nödvändigt att genom kraftiga prishöjningar eller restriktioner försvåra åtkomsten av spritdrycker samtidigt som konsumtionen av vin och öl främjas. Kommittén är emellertid inte beredd att för närvarande föreslå några sådana ingripanden. Om man i strid mot en utbredd sedvänja och opinion skulle söka försvåra åtkomsten av de starkare alkoholdryckerna, bleve risken stor för olaga tillverkning, vilket skulle kunna leda till ett resultat motsatt det avsedda. Om i framtiden av statsfinansiella skäl nya skattehöjningar på alkoholdrycker måste göras, synes dessa emellertid böra koncentreras till spritdryckerna, varigenom en gynnsam förskjutning av efterfrågan torde kunna uppnås. Kommittén föreslår dock en åtgärd i den nu angivna riktningen, nämligen upphävande av det gällande starkölsförbudet. Ställningstagandet i denna fråga är visserligen inte enbart grundat på överväganden av nyss anfört slag utan även motiverat med önskvärdheten av att en god maltdryck tillhandahålles samtidigt som alkoholhalten i det vanliga ölet (klass II) hålles låg. Enligt kommitténs mening är en av förutsättningarna för att maltdryckerna skall kunna minska konsumtionen av spritdrycker att ett relativt starkt öl finnes

tillgängligt. Kommittén föreslår, som närmare utvecklas i betänkandet angående tillverkning och försäljning av maltdrycker (SOU 1952: 55), att starköl med en alkoholhalt av högst 4.5 viktprocent (dvs. av det nuvarande exportölets typ) skall få utminuteras och utskänkas efter i huvudsak samma regler som nu gäller för lätta viner. Detta innebär att starkölet skulle försäljas i de nuvarande systembolagsaffärerna utan registrering eller begränsning (dock ej till dem som är avstängda från spritinköp) samt att det skulle tillhandahållas på vin- och spritrestauranger. Kommittén har däremot inte ansett sig böra föreslå att starköl skulle få säljas enligt de regler som gäller för pilsnerdricka. En sådan ordning skulle utan tvivel medföra betydande risker för ett försämrat nykterhetstillstånd. En minoritet inom kommittén (herr a r Englund och Wald. Svensson, fru Larsson och fröken Öberg) har inte kunnat ansluta sig till majoritetens förslag om upphävande av starlcölsförbudet. Beträffande motiveringen för minoritetens ståndpunkt hänvisas till reservationen, vilken är fogad till kommitténs maltdrycksbetänkande (sid. 305 ff.). b. Ciderfrågan Under år 1950 infördes ett nytt moment i diskussionen om alkoholdryckernas art och alkoholhalt i vårt land. Då aktualiserades nämligen frågan om tillverkning och försäljning av cider. Med cider förstår man i de flesta länder en fruktdryck, framställd genom jäsning av äppelsaft, innehållande en alkoholhalt från % upp till 8 volymprocent. Cider tillverkas framför allt i Frankrike, England och Schweiz och stora mängder cider konsumeras i alla världsdelar. Metoden att tillvarataga äpplen genom jäsning har emellertid minskat i betydelse

alltsedan århundradets början. Genom livsmedels- och konserveringsteknikens utveckling samt näringsforskningens framsteg har det nämligen blivit möjligt att tillvarataga frukten på annat sätt, framför allt i färsk och konserverad form men även genom framställning av alkoholfria drycker såsom äppelmust (den pressade råsaften) samt olika slag av läskedrycker och lemonader. För närvarande räknas cider här i landet såsom vin, så snart den innehåller mer än 21A volymprocent alkohol, och får alltså tillverkas efter tillstånd av Kungl. Maj:t och säljas genom systembolagen. Cider med lägre alkoholhalt får säljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria drycker. Svenska fruktföreningen u. p. a., Urshult, har i en till Konungen den 16 mars 1950 ingiven ansökan anhållit att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av klass II respektive klass III fastställda måtte få försäljas och beskattas efter samma regler som gäller för dessa maltdrycker. Framställningen har sedermera biträtts av Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation. Som skäl för framställningen h a r anförts att den tilltagande fruktodlingen skulle nödvändiggöra nya avsättningsmöjligheter för frukten. Särskilt skulle det vara önskvärt att få avsättning för det stora överskottet på sommarfrukt, som inte lämpar sig för beredning av must eller fruktmos. Att sälja cider i den för vin fastställda ordningen — vilket nu är möjligt — skulle med hänsyn till r å d a n d e beskattning och prissättning på viner icke löna sig. Härigenom skulle man ej heller uppnå den avsättningsökning, som man eftersträvar. Ur nykterhetssynpunkt skulle cidern inte innebära någon fara, då dess betydande halt av fruktsyra skulle omöjliggöra missbruk. över fruktföreningens

ansökan

har 117

lantbruksstyrelsen, kontrollstyrelsen och statens institut för folkhälsan yttrat sig. Lantbruksstyrelsen ansåg att det i första hand gällde att genom standardiseringsföreskrifter beträffande fruktens kvalitet och förpackning föra svensk frukt i marknaden på sådant sätt, att den kunde tävla med motsvarande fruktslag från fruktexporterande länder och erövra en större del av marknaden på den utländska fruktens bekostnad. Enligt styrelsens mening skulle emellertid fruktföreningens förslag om att föra en alkoholsvag cider i marknaden högst avsevärt underlätta avsättningen av utsorterad och stormriven frukt och styrelsen tillstyrkte bifall till föreningens framställning. Statens institut för folkhälsan tog upp frågan om ciderns näringsvärde till behandling. Institutet ansåg att cider ur livsmedelssynpunkt närmast vore att jämföra med en alkoholhaltig läskedryck eller ett svagt vin. Dess betydelse som näringsgivande livsmedel måste anses ringa. Enligt institutets uppfattning vore det vidare av stor betydelse att inga åtgärder underlätes, vilka kunde minska missbruket av alkoholhaltiga drycker. Ur nykterhetssynpunkt kunde det därför icke vara av allmänt intresse att vidtaga åtgärder, vilka möjliggjorde framställning och försäljning av en alkoholhaltig äppelsaftdryck. Institutet avstyrkte bifall till fruktföreningens framställning. Kontrollstyrelsen avstyrkte omedelbara åtgärder i avvaktan på nykterhetskommitténs ställningstagande. Framställningarna har lämnats utan annan åtgärd av Kungl. Maj:t än att handlingarna överlämnats till nykterhetskommittén (den 19 maj 1950). Vid 1951 års riksdag förekom motioner med samma syfte som fruktföreningens ansökan (I: 11 av herr Hjalmar Nils118

son m. fl., I I : 16 av h e r r Nolin m. fl.). Dessa avslogs av riksdagen den 14 m a r s 1951 med hänvisning till nykterhetskommitténs utredning. 1 Under riksdagsbehandlingen av motionerna inkom fruktföreningen den 5 mars 1951 med en ny framställning till Konungen. Ansökan avsåg tillstånd att av inhemsk råvara för export få tillverka cider med en alkoholhalt ej överstigande 6 viktprocent. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt kontrollstyrelsen hade ingenting att erinra mot bifall till framställningen. Kommerskollegium, Sveriges kemiska industrikontor och lantbruksstyrelsen tillstyrkte likaledes bifall till ansökningen. Svenska institutet för konserveringsforskning ställde sig emellertid synnerligen tveksamt till möjligheterna att bättre tillvarataga den svenska fruktskörden genom ciderfabrikation och rekommenderade i stället framställning av högklassiga konserver, fruktläskedrycker och olika slags fruktmuster. Kommittén h a r med anledning av institutets yttrande inhämtat vissa kompletterande upplysningar från institutets chef, fil. dr Georg Borgström. Denne framhåller att erfarenheterna från de ciderproducerande länderna visat att säljbar cider endast kan göras av särskilda cideräpplen. Det skall vara äppelsorter med mycket speciella egenskaper, hög halt av bitterämnen ( t a n n i n e r ) , låg syrehalt och hög sockerhalt. Den riktiga kemiska sammansättningen är mycket viktig och cideräppelsorten måste gå till jäsning i det rätta mognadsstadiet, om man vill få fram en ensartad produkt. Cideräppelsorterna har vidare genomgående en väsentligt högre avkastning 1 Angående den diskussion som förts i ciderfrågan och de argument som därvid framförts (avseende tiden före riksdagsbeslutet), se uppsats av K. W. Ström i Tirfing 1951 nr 2.

än vanliga hushålls- och dessertsorter. Detta angives vara en förutsättning för ciderfabrikationen, enär priserna annars skulle bli för höga. Cidersorterna är oömma; de behöver ej beskäras och ej heller besprutas. De angrips i ganska liten omfattning av sjukdomar. De kan skördas på ett mycket enkelt sätt, nämligen genom att skaka träden. Det skall vara småfruktiga sorter, vars frukter tar liten skada, när de faller till marken. Allt detta är viktiga egenskaper, då det gäller massframställning av en god råvara för cidern. Det är nämligen betydelsefullt att frukten är oskadad och utan mögel och röta, emedan ciderns smak eljest försämras. Dr Borgström framhåller vidare att trots energiska framställningar från de engelska fruktodlarnas sida den välorganiserade ciderindustrin i detta land icke kunnat lämna något bidrag av betydelse till lösningen av det engelska fruktöverskottet på hushålls- och dessertsorter. Denna erfarenhet har enligt Borgström gjorts icke blott i England utan även i andra fruktproducerande länder såsom Argentina, Nya Zeeland och Australien. Det har som regel inte lyckats att framställa en acceptabel cider av vanliga hushålls- eller dessertsorter. Förjäser man sådana äpplen, blir nämligen produkten knappast drickbar. Dels får man en alldeles för hög halt av syror, vilket magen omedelbart reagerar för, dels övertäckes omedelbart all arom av alkoholen och man får en tämligen onjutbar produkt. Dessa olägenheter h a r man sökt motverka genom förskäring, dvs. man blandar cider framställd ur olika sorter. Prövningar visar dock att det är en ganska låg procent, i regel högst 20 %, man kan tillsätta av cider framställd av hushålls- eller dessertfrukt, och likväl erhåller man ej en verkligt förstklassig vara. Institutet konstaterar i sitt yttrande

att en cidertillverkning torde ha mycket begränsad betydelse när det gäller att tillvarataga verkliga fruktöverskolt och att en sådan tillverkning under alla omständigheter förutsätter en cideräppelareal. Institutet fortsätter. Det är tänkbart, att vissa svenska sorter genom kombination eller möjligen var för sig skulle kunna ge en tillfredsställande cider — detta förutsätter dock fleråriga undersökningar och provningar. Ciderfabrikationen har sålunda med all sannolikhet ringa betydelse för fruktodlingens räntabilitet och kommersialiseringen av den frukt, som inte kan avsättas i färskt tillstånd. Den bör i stället betraktas och måste betraktas som en specialindustri för vilken särskilda kvalitetsanspråk med avseende på råvarorna gäller. I USA framställes i dag överhuvud taget ingen cider i annan mån än som mellanled vid ättikfabrikation. Sverige äger sålunda mycket bristfälliga förutsättningar att framställa en cider av den kvalitet, som de traditionella ciderländerna kan erbjuda, varför det förefaller mindre sannolikt att Sverige för närvarande skulle kunna uppträda som säljare på världsmarknaden. Institutet vill slutligen understryka att för den händelse en svensk cidertillverkning på allvar överväges, man snarast borde inrikta sig på lättcider, som ger en god bordsdryck. En sådan produkt skulle kunna tillverkas utan särskilt tillstånd och försäljas enligt förordningen om alkoholfria och därmed jämförliga drycker, då den som regel ej innehåller högre alkoholhalt än 2—2% volymprocent. Det framhålles också att en sådan vara låter äpplets speciella smak- och aromämnen på ett helt a n n a t sätt komma till sin rätt. Nykterhetskommittén. I fruktföreningens argumentering till stöd för dess ansökan att inom landet få tillverka och sälja en cider med samma alkoholhalt som maltdrycker av klass II göres gällande att cider skulle kunna få en viss nykterhetsfrämjande effekt. Fruktföreningen anser sålunda att en 119

god alkoholsvag cider i viss mån skulle kunna ersätta de dyrbara, betydligt starkare mousserande vinerna och därigenom åstadkomma en minskad alkoholkonsumtion. Det sägs vidare, att cider komme att förtäras av personer, vars alkoholvanor icke utgör något som helst nykterhetsproblem. Ciderkonsumtionen skulle därför inte innebära några risker för försämring av folknykterheten. Nykterhetskommittén finner som redan nämnts en förskjutning från starkare till svagare drycker önskvärd. I förhållande till ölet skulle cidern ha den fördelen, att den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre utsträckning kunde användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening torde emellertid cidern komma att konkurrera snarare med de alkoholfria dryckerna, läskedryckerna, än med vin och öl. Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, torde vara den som gäller svaga viner. Konsumtionen härav är emellertid relativt ofarlig och mycket obetydlig. (Under år 1950 såldes endast 2.5 milj. liter svaga viner mot 43 milj. liter spritdrycker och 5.6 milj. liter starkvin.) Cidern kan därför inte få en nykterhetsfrämjande effekt av någon betydelse, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kan man vänta att de personer som för närvarande använder den traditionella beska måltidsdrycken, öl, i någon nämnvärd omfattning skulle övergå till cider. Däremot torde cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, såväl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det finns sålunda anledning befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom, som nu huvudsakligen är läskedryckskonsumenter. Detta skulle vara ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt och olägenheterna därav skulle öka, om

fruktägarnas intressen inriktades på tillverkning av alkoholhaltig cider i stället för alkoholfri must. Varje landvinning, som cidern skulle göra på läskedryckernas bekostnad, skulle innebära en nettoökning av alkoholkonsumtionen. År 1950 tillverkades ca 172 milj. liter läskedrycker i landet, vilket visar att konsumtionen av läskedrycker för närvarande är mycket stor. Det kan inte vara ett allmänt intresse, att en del av läskedryckskonsumenterna övergår till cider. Ur de synpunkter, som nykterhetskommittén har att beakta, måste en sådan nettoökning av alkoholkonsumtionen betraktas som icke önskvärd. Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av expertisen framlagda u p p fattningen, att en cidertillverkning icke skulle medföra de ekonomiska fördelar för fruktodlingen, som framhållits i fruktodlarnas framställningar och de på dessa byggda riksdagsmotionerna. Frågan om fruktöverskottets tillvaratagande synes ej kunna lösas genom cidertillverkning. Under sådana förhållanden finner nykterhetskommittén att man hellre bör uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. Härvid skulle det exempelvis kunna övervägas att låta frukt ingå i skolmåltiderna i större utsträckning än som nu är fallet. Vidare torde åtskilligt kunna göras för att ordna distributionen på ett bättre sätt än hittills. F ö r att den svenska frukten skall bli lockande för konsumenterna och ha möjlighet att konkurrera med den utländska, ä r det betydelsefullt att den svenska frukt, som tillhandahålles i butikerna, är förpackad på ett tilltalande sätt och av god kvalitet. Sedan flera år pågår arbete med att främja en standardisering och kvalitetsbedömning av den svenska frukten. Vidare h a r Riksförbundet

Landsbygdens folk, närmast med anledning av den situation som rådde å fruktmarknaden hösten 1950, tagit upp frågan om bildande av en organisation för försäljning av frukt. Efter framställning av 1951 års riksdag h a r en offentlig utredning igångsatts r ö r a n d e behovet av åtgärder för att förbättra avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen m. m. Utredningen skall bl. a. avse lagrings-, distributions- och avsättningsfrågor. Om vissa fruktodlare önskar bedriva cidertillverkning av härför särskilt lämpade fruktsorter, bör sådan kunna äga rum efter nuvarande regler. I första hand synes s. k. lättcider, som säljes fritt, böra komma i fråga, men även alkoholstarkare sorter bör kunna tillverkas. I den mån försäljningen av den alkoholstarkare cidern sker på samma sätt som gäller för viner, finns enligt kommitténs mening ingenting att invända häremot. Om den inhemska tillverkningen anses böra uppmuntras, synes också en viss skattelindring kunna övervägas för att göra cidern mera konkurrenskraftig gentemot utländska viner. Kommittén finner icke anledning att ta ställning till frågan om tillstånd att tillverka cider för export. Ett sådant tillstånd h a r numera av Kungl. Maj:t meddelats Svenska fruktföreningen. 1 Till kommittén h a r vidare överlämnats två skrivelser till jordbruksministern från resp. Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges pomologiska förening. I dessa föreslås bl. a. att överskottet av fruktproduktionen skulle få användas som råvara i brännerierna för framställning av starksprit. Nykterhets-

1 Herr Onsjö yrkar i ett särskilt yttrande att cider med en alkoholhalt av högst 2.8 viktprocent skall få säljas under lika fria former som öl (klass II). Se SOU 1952:54 sid. 377.

kommittén kan inte uttala sig om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan användning. Ur nykterhetssynpunkt synes emellertid intet vara att invända däremot. c. Bör konsumtionen av alkoholfria drycker stödjas av samhället? Diskussionen om cidern leder kommittén in på frågan om inte samhället bör uppmuntra konsumtionen av alkoholfria drycker. Under de senaste årtiondena har alkoholfria läskedrycker av olika slag fått allt större användning. Vid bryggerierna är numera läskedryckstillverkningen av lika stor kvantitativ och ekonomisk betydelse som öltillverkningen. Framställningen av fruktmuster synes också vara på frammarsch. Kommittén anser denna utveckling vara mycket tillfredsställande. Något behov av statsingripande synes för närvarande inte finnas. Som nyss påpekats skulle emellertid den nu pågående utvecklingen säkerligen ogynnsamt påverkas om alkoholhaltig cider finge tillhandahållas på ett lättillgängligt sätt och till billigt pris. d. Alkoholstyrkan i de olika dryckerna Ett annat sätt att förändra alkoholkonsumtionens karaktär än att påverka urvalet av drycker är att förändra alkoholstyrkan i de existerande dryckerna. Förslag h a r framställts till kommittén (bl. a. av Göteborgs arbetareförening) om att successivt sänka alkoholhalten i brännvinet. Denna är för närvarande minst 40 volymprocent (»renat», »taffel») och når i flera fall (»bords», »krön», »överste», gin m. fl.) upp till 46 volymprocent. Av våra grannländer har Danmark samma alkoholstyrka som Sverige för motsvarande märken, medan Norge och Finland h a r i genomsnitt 5—6 volymprocent lägre. Erfarenheter121

na från grannländerna synes inte ge vid handen att den lägre alkoholstyrkan i någon större utsträckning påverkar missbrukets omfattning. I Sverige h a r man emellertid under de år, då 40-procentigt potatisbrännvin inte stått att få, utan konsumtionen sökt sig till starkare märken, iakttagit en viss höjning av fyllerifrekvensen. Av docenten Goldbergs undersökningar synes framgå att rusverkningarna blir förhållandevis kraftigare vid en högre alkoholhalt i den förtärda drycken. Det synes därför kunna övervägas att begränsa alkoholstyrkan till 40 procent i sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för konsumtion av stora konsumentgrupper. Någon större effekt av en sådan politik torde man dock icke kunna vänta sig. På ett annat område förordar emellertid kommittén en sänkning av alkoholhalten, nämligen i fråga om vanligt öl (pilsnerdricka). Kommittén föreslår att ölets högsta tillåtna alkoholhalt sättes

till 2.8 viktprocent i stället för som nu 3.2. Skillnaden kan synas obetydlig men torde för en så svag dryck som ölet ha väsentligt större betydelse än en motsvarande sänkning (12.5 %) av b r ä n n vinets alkoholhalt (från 40 till 35 volymprocent). Brännvinet skulle även efter en sådan sänkning vara en kraftigt verkande rusdryck, medan ölets styrka därigenom närmar sig den nivå, där märkbara alkoholverkningar icke uppstår vid normala förtäringsmängder. I fråga om ölet tillkommer också önskemålet om en enklare och för allmänheten mindre besvärande försäljningslagstiftning. En sådan möjliggöres genom en lägre alkoholhalt. Därvid bör framhållas att ölets alkoholstyrka de senaste tio åren i realiteten hållit sig under det värde, som nu föreslås skola lagfästas. Som närmare utvecklas i kommitténs maltdrycksbetänkande synes detta ha haft gynnsamma verkningar u r nykterhetssynpunkt.

K a p . 3 . Nykterhetsvården a. Sluten nykterhetsvård Nykterhetskommittén h a r inte ansett sig böra ta upp den slutna nykterhetsvården till närmare diskussion. Frågan h a r utförligt behandlats av alkoholistvårdsutredningen och synes kunna vidare diskuteras med utgångspunkt från dess förslag (SOU 1948: 23). Detta innebär i korthet följande. Alkoholmissbrukare bör kunna få medicinsk behandling vid länslasarettens psykiatriska kliniker i den mån sådana inrättas. Dessutom bör fyra statliga alkoholistsjukhus anordnas, av vilka ett bör uppföras i Stockholm snarast möjligt och de övriga tre sedan erfarenheter vunnits av det första sjukhuset. Sjukhusen bör funge-

ra som 1) diagnostiserings- och behandlingsställen för nykterhetsvården, 2) institutioner för medicinsk forskning rörande alkoholismen samt 3) centraler för utbildning av läkare och i viss utsträckning även av nykterhetsvårdspersonal rörande alkoholistproblemet. Som ett komplement till sjukhusen föreslås att de nuvarande alkoholistanstalterna fortlever under benämningen vårdhem, varvid förutsattes att vård på alkoholistsjukhus eller psykiatrisk klinik alltid föregår intagning på sådant vårdhem. Det svårskötta psykopatklientelet bland alkoholisterna bör överflyttas till den planerade psykopatvården. Nykterhetskommittén h a r redan tidigare i sitt yttrande över alkoholistvårds-

utredningens förslag i p r i n c i p tillstyrkt att de föreslagna reformerna genomföres. I varje fall synes ett alkoholistsjukhus för forskning och läkarutbildning vara oundgängligt. Utöver denna allmänna tillstyrkan har nykterhetskommittén inte tagit ställning till alkoholistvårdsutredningens förslag r ö r a n d e den slutna nykterhetsvården. En prövning av de detalj förslag, som utredningen presenterar, ligger i huvudsak utom ramen för nykterhetskommitténs uppgifter.

b. Öppen nykterhetsvård Den omdisponering av samhällets nykterhetsfrämjande insatser med en viss förskjutning från försäljningskontrollen mot den egentliga, individuella nykterhetsvården, vilken kommittén velat tillämpa såsom allmän princip vid konstruktionen av sitt förslag, kräver i fråga om nykterhetsvården dels att de organ, som skall ombesörja denna, får ökade befogenheter att taga befattning även med det lindrigare missbruket, dels att dessa organ ges erforderliga resurser ekonomiskt och personellt. I fråga om nykterhetsnämndernas befogenheter och skyldigheter att ingripa vid fall av lindrigt alkoholmissbruk kan nykterhetskommittén i princip instämma med alkoholistvårdsutredningen, vars förslag till definition av alkoholmissbruk (sådan alkoholförtäring som medför u p p e n b a r skada) synes vara väl avvägt även för de syften som kommittén vill vinna. Åtgärderna i de lindrigare missbruksfallen behöver självfallet icke vara av annat än enklare och relativt litet ingripande beskaffenhet. De bör, såsom också alkoholistvårdsutredningen avsett, syfta till att stävja alkoholmissbruket på detta tidiga stadium för att därmed förhindra ett mera svårbotligt alkoholmissbruk i framtiden.

Samma strävan, som gör sig gällande inom medicinen, att alltmer förlägga tyngdpunkten i sjukdomsbekämpandet till profylaxen för att därmed kunna minska behovet av terapi, bör sålunda mer och mer sätta sin prägel på samhällets nykterhetsvårdsverksamhet. Även om skadan av alkoholförtäring i ett konkret fall skulle vara obetydlig, är det sålunda önskvärt att missbrukaren blir föremål för nykterhetsvårdsåtgärder av för hans individuella fall avpassad art. De av alkoholistvårdsutredningen föreslagna formerna för dylika åtgärder vid tidiga yttringar av alkoholmissbruk anser sig nykterhetskommittén böra förorda. Kommittén vill erinra om att det här är fråga om åtgärder av positivt stödjande och föga frihetsinskränkande natur. Det är uppenbart, att en överföring av skyldigheten att vidtaga åtgärder från systembolagen till nykterhetsnämnderna och en samtidigt ökad differentiering av åtgärderna mot mindre avancerade alkoholmissbrukare kommer att ställa stora krav på de speciella nykterhetsvårdsorganen. Dessa organ kommer uppenbarligen att utsättas för en större arbetsbelastning än den alkoholistvårdsutredningen räknade med. Visserligen tar de nuvarande nykterhetsnämnderna i åtskilliga smärre kommuner befattning med ett relativt betydande antal ärenden av försäljningsrestriktiv natur (avstängnings- och tilldelningsärenden) men denna befattning torde kunna betecknas såsom ganska ytlig. I de större städerna torde sådan befattning endast undantagsvis ha förekommit och har i varje fall mera sällan innefattat någon utredning rörande levnadsförhållanden och akoholvanor i de särskilda fallen. Detta sammanhänger givetvis med rent praktiska svårigheter på grund av det stora antalet dylika ärenden.

Alkoholistvårdsutredningen räknade med att nykterhetsnämnderna i de större städerna av praktiska skäl skulle få svårt att ingripa mot de lindrigare fallen av missbruk och anförde härom. För de större städernas del torde arbetsuppgifternas utvidgning komma att innebära en så starkt ökad arbetsmängd, att en betydande personalökning och allmän rationalisering av verksamheten torde bli nödvändig. I dessa städer torde det även med en utökad personaluppsättning dock icke bli möjligt att verkställa ingående undersökningar rörande samtliga fyllerifall eller andra fall av för vederbörande själv eller andra skadligt alkoholmissbruk. Utredningen anser dock, att åtskilliga fyllerifall icke behöva föranleda särskild utredning utöver polisutredningen. Detta gäller icke endast förut kända alkoholmissbrukares fylleriförseelser utan även vissa andra fall t. ex. där det uppenbarligen varit fråga om en tillfällig förseelse. Dessutom kan en påbörjad utredning ofta nog giva sådant resultat, att något skäl att fortsätta densamma icke föreligger, emedan det redan på ett tidigt stadium av utredningen visats, att skada för vederbörande själv eller andra icke uppstått eller skadan varit ringa. Därest de större nämnderna på grund av det stora antalet missbruksfall nödgas begränsa omfattningen av sin utredningsverksamhet, synes alkoholmissbrukare i åldrarna under 25 år främst böra bli föremål för utredning och erforderliga åtgärder. Detta är motiverat med hänsyn till unga personers större risker i olika avseenden vid alkoholmissbruk samt till vikten av att ingripande sker på tidigare stadier av dylikt missbruk. Utredningen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att nykterhetsnämnderna i första hand fullgöra skyldigheten att vidtaga åtgärder i individuella fall av alkoholmissbruk och sålunda icke eftersätta denna skyldighet för mindre väsentliga ärenden t. ex. motboksärenden. Nykterhetskommittén kan, utifrån sin principiella ståndpunkt till frågan om alkoholförsäljningens och nykterhetsvårdens ordnande, inte godtaga en dylik begränsning av ingreppsskyldigheten i de större städerna. I motsats till alkoholistvårdsutredningen anser kommit124

tén, att nykterhetsnämnderna utan inskränkning skall ha skyldighet att vidtaga nykterhetsvårdsåtgärder beträffande dem som använder alkoholdrycker till uppenbar skada för sig själva eller andra. Kommittén utgår givetvis från att nykterhetsnämnderna både i städerna och på landsbygden skall fullgöra den vidgade uppgiften och använda sina ökade befogenheter med största ansvar och omdöme. I sina grunddrag bör de speciella organen för den öppna nykterhetsvården (de kommunala nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna) behållas oförändrade, men för att de skall kunna bära den ökade arbetsbelastningen är särskilda åtgärder till deras förstärkning påkallade. En dylik förstärkning är, såsom redan i det föregående betonats och som även starkt framhållits av alkoholistvårdsutredningen, behövlig redan för att den nuvarande lagstiftningen skall kunna helt tillämpas. Då nykterhetsvårdsorganen enligt kommitténs förslag bör tilldelas ytterligare uppgifter utöver vad alkoholistvårdsutredningen förutsatte, måste kommittén vid sina förslag till förstärkning på olika sätt av nykterhetsvårdsorganen gå utöver vad alkoholistvårdsutredningen föreslog. Vid 1952 års ingång trädde den nya kommunindelningsreformen i kraft och den torde i många av de nya kommunerna ha medfört behov av koncentration av de utredande och verkställande funktionerna för de olika socialvårdande nämnderna. Denna koncentration torde genomföras på olika sätt alltefter de särskilda förhållandena i kommunerna. I åtskilliga av dessa torde det vara fråga om att centralisera endast den ekonomiska socialförvaltningen och i samband därmed tillsätta kommunalkamrer och inrätta erforderliga lokaler för dennes expedition, medan socialvårdsarbetet i

övrigt även i fortsättningen kommer att handhavas av förtroendemän (jfr socialvårdskommitténs betänkande XVII: Utredning och förslag angående socialhjälp m. m., SOU 1950:11). I andra kommuner åter torde man nu eller framdeles komma att upprätta särskilda socialvårdsbyråer med specialutbildad personal. Hur än rationaliseringen och effektiviseringen av socialvårdens arbetsorganisation i kommunerna anordnas, måste åtgärder härför uppenbarligen komma även den kommunala nykterhetsvården till godo. För att nå ökad effektivitet i den kommunalt bedrivna nykterhetsvården och den på detta område önskvärda specialiseringen är det emellertid dessutom erforderligt att särskild nykterhetsnämnd tillsättes i varje kommun. Efter kommunreformens genomförande torde detta ha gjorts eller komma att göras i praktiskt taget alla kommuner. Även alkoholistvårdsutredningen ansåg en sådan utveckling nödvändig för en effektiv nykterhetsvård. Denna utredning uttalade, att nykterhetsvården vore av så speciell karaktär, att den erfordrar ett särskilt kommunalt organ för att kunna fungera tillfredsställande och för att dess viktiga åligganden icke skall undanskymmas av den övriga socialvårdens mera materiellt hjälpbetonade åtgärder. Denna utredningens uppfattning står icke heller i strid med socialvårdskommitténs intentioner för organisatorisk omläggning av socialvården i kommunerna, vilken i p r i n c i p innebär att kommunens sociala uppgifter koncentreras till en enda n ä m n d men att samtidigt kommunerna får frihet att vid behov utse särskilda nämnder. Socialvårdskommittén förutsätter som det normala att bl. a. särskild nykterhetsnämnd tillsättes. Endast under vissa förutsättningar anses undantag från denna regel böra ifrågakomma. Nykterhetsvårdens specialisering till en

särskild nämnd får dock inte föranleda att kontakten med samhällets övriga sociala organ brytes. Som kommitténs undersökningar visar, är nämligen nykterhetsnämndernas klientel i hög grad belastat med även andra sociala anmärkningar. Såsom nykterhetskommittén i annat sammanhang understrukit och som alkoholistvårdsutredningen också föreslagit, synes det vidare rimligt att staten ökar sina ekonomiska åtaganden för nykterhetsvården i kommunal regi. En överföring av kostnader för nykterhetsvården från kommunerna till statsverket synes vara rimlig redan av allmänna skäl. Kostnaderna för de skador som rusdrycksmissbruket orsakar synes böra i huvudsak bäras av staten. Ett ökat statsbidrag är vidare betydelsefullt för att stimulera kommunerna att snabbt tillvarataga de möjligheter till ökad effektivitet i nykterhetsnämndsarbetet, som kommunindelningsreformen kan väntas medföra. En väg att åstadkomma en förstärkning av nykterhetsnämnderna torde vara att ge dem ökad utrustning med specialpersonal. Nykterhetskommittén förutsätter, att de kommunala förtroendemännen inom nykterhetsnämnderna alltjämt skall utgöra stommen inom den kommunala nykterhetsvården. Särskilt i större kommuner är det emellertid icke möjligt att driva ett rationellt nykterhetsnämndsarbete med enbart förtroendemän och frivilliga medarbetare. Här behövs en komplettering med särskilt utbildad, fast anställd personal. F ö r närvarande finns sådan endast i de allra största städerna. Av avgörande vikt för en bättre personalutrustning och därmed för en ur olika synpunkter allt effektivare och mera tillfredsställande nykterhetsnämndsverksamhet synes därför vara, att statsbidraget ges en sådan utformning att kommunerna sti125

muleras till en upprustning av nykterhetsnämnderna. På denna punkt har kommittén anslutit sig till alkoholistvårdsutredningens synpunkter (se betänkandet om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård, SOU 1952:54, sid. 147) men förordar att statsbidraget skall utan maximering kunna utgå med 80 procent av kommunernas skäliga kostnader för nykterhetsvården. En annan väg att skapa en ändamålsenlig och fullgod nykterhetsvårdsorganisation ute i kommunerna är åtgärder för en förstärkning av nykterhetsvårdens länsinstans. Här erfordras en relativt genomgripande omorganisation av de nuvarande länsnykterhetsnämnderna för att göra dem bättre ägnade att med kraft leda och utveckla den nykterhetsvårdande verksamheten i länets kommuner samt skänka de kommunala nykterhetsnämnderna effektivt stöd. En ny uppgift skulle länsnykterhetsnämnderna få genom att beslutanderätten i fråga om avstängning från inköpsrätt tillägges dessa nämnder. Att såsom 1948 års länsstyrelseutredning föreslagit (SOU 1950:28) låta länsnykterhetsnämnderna uppgå i länsstyrelserna, anser kommittén sålunda inte lämpligt. Detta skulle strida mot kommitténs principiella uppfattning att nykterhetsvården skall handhavas av organ, som särskilt tillsatts för denna uppgift. Enligt kommitténs mening bör länsnykterhetsnämndernas ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Ordföranden bör ha domarkompetens. En bättre personalutrustning erfordras. Varje länsnykterhetsnämnd bör (vilket också alkoholistvårdsutredningen förordade) ha en heleller halvtidsanställd konsulent till sitt förfogande. Att, såsom länsstyrelseutredningen förutsatte, lägga konsulentens uppgifter på fattigvårds- och barnavårdskonsulenten (den föreslagna socialkonsulenten) synes i varje fall för 126

närvarande innebära risk för att nykterhetsvårdens behov icke kan tillräckligt tillgodoses. Det bör ankomma på länsnykterhetsnämnderna att föra det register över nykterhetsanmärkningar, som är nödvändigt till ledning för nykterhetsnämndernas verksamhet. Enligt det ena av d e två alternativ till försäljningsorganisation, som kommittén framlägger i nästa kapitel, skall länsnykterhetsnämnderna anförtros vissa utrednings- och kontrolluppgifter beträffande rusdrycksutskänkning och ölförsäljning, vilka uppgifter för närvarande helt eller delvis ankommer på systembolagen eller a n d r a organ. Detta ställer ytterligare krav på länsnykterhetsnämnderna varför en befattning som kanslichef torde böra inrättas. Väsentliga besparingar kan i stället göras på annat håll, framför allt hos systembolagen. Även nykterhetsvårdens centrala organ, socialstyrelsen, behöver förstärkas för att ge de kommunala organen ökat stöd och därmed göra dem bättre skickade att fullgöra sina viktiga arbetsuppgifter. Kontrollstyrelsens register över fylleri och vissa andra brott m. m. bör överflyttas till socialstyrelsen. Den kraftiga upprustning av den offentliga nykterhetsvården, som kommittén sålunda förordar, förutsätter givetvis att dessa personalfrågor kan lösas på ett tillfredsställande sätt. F ö r socialstyrelsens och länsnykterhetsnämndernas del torde organisationsförändringarna och därav betingade personalökningar knappast erbjuda större svårigheter utan kan med säkerhet genomföras omedelbart. En viss del av den nya personalen torde kunna hämtas från systembolagens kontrollavdelningar, då dessa i samband med den individuella kontrollens avskaffande indrages. Framförallt gäller detta biträdesperso-

nålen. I fråga om de kommunala nykterhetsnämnderna är rekryteringsproblemet mera komplicerat. Visserligen torde i viss utsträckning också inom den kommunala nykterhetsvården kunna begagnas friställd systembolagspersonal. Men på grund av den kommunala självbestämmanderätten och alla de organisatoriska komplikationer, som sammanhänger med den nya kommunindelningen och en viss samtidig koncentration av den allmänna socialvårdens arbetsuppgifter, kan man måhända icke vänta sig en lika snabb upprustning i personalhänseende av denna nykterhetsvård som av den statliga. Kommittén anser emellertid, att de frivilliga insatser, som göres av förtroendemännen inom nykterhetsvården, utgör en god

grund att bygga vidare på och att nämnderna redan från början med det stöd, som en ökad ekonomisk insats från staten betyder, skall kunna fullgöra nya och betydelsefulla uppgifter. Man måste emellertid räkna med en extra belastning på länsnykterhetsnämnderna under en övergångstid. Dessa nämnder bör därför så snabbt som möjligt organiseras på sådant sätt, att de kan bära denna extra belastning. Detsamma gäller i viss utsträckning även socialstyrelsen. Beträffande den närmare utformningen av kommitténs förslag samt motiveringen för detsamma hänvisas till betänkandet om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952:54 sid. 145 ff).

K a p . 4. Försäljningsorganisationen a. Utminuteringen Utminuteringen av rusdrycker bör även i fortsättningen skötas av särskilda för ändamålet inrättade försäljningsorgan utan enskilt vinstintresse. I princip synes de nuvarande systembolagen väl skickade för denna uppgift, men av praktiska och ekonomiska skäl föreslår kommittén en förenklad organisation. En sådan har länge diskuterats och redan 1941 föreslogs av besparingsutredningen att de nu existerande 41 systembolagen skulle koncentreras till ett riksbolag. Detta förslag tillstyrktes av ett stort antal remissinstanser. Som närmare redovisas i kommitténs betänkande om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård torde det i främsta rummet ha varit hänsyn till den sociala kontrollen som föranledde att statsmakterna inte följde detta förslag. När nykterhetskommittén nu föreslår att den allmänna

inköpskontrollen avskaffas och att ingripandena mot missbrukare överflyttas på nykterhetsnämnderna, får självfallet dessa invändningar betydligt mindre räckvidd. I varje fall synes inte längre något skäl finnas att behålla så många bolag som för närvarande. Betydande besparingar synes kunna uppnås genom en koncentration, utan att för den skull några olägenheter synes behöva befaras. Kommittén h a r i organisationsfrågan utarbetat två alternativ, det ena med ett riksbolag med behövligt antal distriktsfilialer, det andra med 24 länsbolag. Då valet mellan dessa båda alternativ delvis blir beroende av de uppgifter som bolaget (eller bolagen) tilldelas, hänvisas till redogörelsen för dessa, vilken följer här nedan. Kommittén anser i likhet med besparingsberedningen att AB Vin- & spritcentralen och Sveriges centrala restaurang AB fortfarande bör drivas som särskilda företag, 127

även om utminuteringen koncentreras till ett riksbolag. Kommittén föreslår att försäljningsorganet (försäljningsorganen) får bolagsform. Vad besparingsberedningen anfört om denna organisationsforms företräde framför ett affärsdrivande verk (se betänkandet om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård, del VI, SOU 1952: 54, sid. 79) kan kommittén instämma i. De två alternativa förslagen till försäljningens anordning innebär i korthet följande. Alternativ I. De nuvarande systembolagen upplöses. Deras uppgifter i vad de avser själva försäljningen övertages av ett riksbolag med erforderlig distriktsorganisation (förslagsvis ca 10 distriktskontor). Inköp kan göras i vilken utminuteringsaffär som helst i hela riket av varje person som fyllt 21 år och som inte är upptagen i en tryckt spärrlista, vilken förnyas varje eller varannan månad. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare erfordras ej. Över inköpen föres ett centralt register, som består av de maskinellt sammansorterade rekvisitionsblanketterna, vilka insändes till en för hela riket gemensam registreringscentral. Såväl registret som spärrlistan ordnas efter födelsenummer. Legitimation vid inköp sker också med hjälp av födelsenummer, varför kontrollen av att köparen inte är upptagen på spärrlistan kan ske snabbt. 1 Beslut om avstängning från inköpsrätt meddelas av länsnykterhetsnämnderna till registercentralen. Begistreringen av missbrukare sker hos länsnykterhetsnämnderna, vilka även skall tjänstgöra som utrednings- och kontrollorgan i fråga om utskänkningstillstånden. Tillstånden skall icke som nu

1 Se härom närmare sid. 136.

meddelas systembolaget för att överlåtas till restauratörerna utan skall av länsstyrelsen ges direkt till vederbörande restauratör. Socialstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården att i samråd med försäljningsorganet uppdraga riktlinjer för bland annat registrering av inköpen av rusdrycker samt att angiva grunder för den avstängning från (i undantagsfall begränsning av) inköpsrätt, som i fortsättningen skall tillämpas. De uppgifter, som hittills ålegat kontrollstyrelsen, kommer i huvudsak att uppdelas på socialstyrelsen och riksbolaget. Biksbolaget övertager kontrollstyrelsens nuvarande uppgifter med avseende å prissättning och a n d r a ekonomiska förhållanden beträffande utminutering och utskänkning av rusdrycker. Hos kontrollstyrelsen skall fortfarande kvarstå bl. a. ärenden beträffande alkoholbeskattning och vinstkvantiteter. Kostnaderna för detta alternativ blir beroende på bl. a. antalet inköp, spärrlistans omfattning och i vilken utsträckning nykterhetsnämnderna kommer att utnyttja inköpsregistret. Även valet av maskinsystem kan spela in. En uppskattning på grundval av erfarenheter från liknande verksamhet, bl. a. postverkets maskinella register över uttag och insättningar i postsparbanken, vilket är ordnat efter ett liknande system, ger vid handen, att registreringskostnaden blir omkring 800 000 kr. Den totala kostnaden för försäljningsorganisationen beräknas enligt detta alternativ till 18.5 milj. kr., vilket innebär en besparing för statsverket i förhållande till nuvarande organisation på ca 7.6 milj. kr. Vid dessa beräkningar har man utgått från 1949 års pris- och lönenivå. Alternativ II. Systembolagen bibehålles men antalet reduceras till 24, vartdera omfattande ett län. Köpare ankny-

tes till visst utminuteringsställe efter anmälan att han önskar inköpsrätt. Vid anmälan skriver kunden sin namnteckning på ett inköpskort, på vilket hans inköp sedermera antecknas. Innan hänvisning sker till utminuteringsaffär, kontrolleras hos länsnykterhetsnämnden att hinder inte föreligger för försäljning till personen i fråga. I varje affär finnes inköpskorten ordnade i nummerföljd och på dessa antecknas ev. avstängning. När korten blir fullskrivna, överföres de till portföljer vid resp. bolags huvudkontor och bildar inköpsregister varifrån uppgifter kan lämnas till nykterhetsvårdsorganen. Systembolagens nuvarande register över nykterhetsanmärkningar överföres även enligt detta alternativ till länsnykterhetsnämnderna. Systembolagens nuvarande befattning med utskänkningen bibehålies, varigenom systembolagen fortfar att vara bärare av rättigheterna, vilka liksom nu överlåtes till restauratörer. Vissa uppgifter i samband med ölförsäljningen ålägges systembolagen. Systembolagen organiseras i stort sett som för närvarande med avseende på bolagens antagande, val av styrelse m. m. Kontrollstyrelsen förutsattes behålla tillsynen över bolagen. Kostnaderna för registreringen hos systembolagen enligt detta alternativ har av kontrollstyrelsen beräknats till 1.0 milj. kronor. Den totala kostnaden för bolagens verksamhet enligt 1949 års prisnivå beräknas till ca 20.3 milj. kronor, vilket innebär en besparing för statsverket i förhållande till nuvarande organisation på ca 5.8 milj. kronor. Nykterhetskommittén om de båda alternativen. Alternativ I är enkelt och relativt billigt. Det ger de önskade möjligheterna till avstängning och registrering med den minsta kostnaden och med den minsta användningen av ar9 — 22197

betskraft. Bätten till inköp utan förhandsanmälan tar bort varje form av inköpssuggestion. Biksinköpsrätten är i de större städerna och för dem som ofta byter vistelseort av stor betydelse ur bekvämlighetssynpunkt. 1 Genom att viktiga nykterhetspolitiska uppgifter överflyttas på länsnykterhetsnämnderna måste dessa utbyggas på ett sätt som ger dem större auktoritet och gör dem bättre skickade att fylla sina uppgifter i fråga om nykterhetsvården. En nackdel med alternativ I är att riksspärrlistan måste bli tämligen omfattande och att man därför måste räkna med en viss tidsutdräkt från beslutet om avstängning till dess vederbörande kommer in i spärrlistan. Brådskande spärr a r kan emellertid lätt anordnas i utminuteringsaffären eller -affärerna på den plats, där vederbörande är bosatt. Bisken för fel i spärrlistan torde genom en kontrollanordning kunna nedbringas till ett minimum. Alternativ II innebär att den nuvarande organisationen i större utsträckning bevaras och därmed att det finns större möjligheter att eventuellt återgå till individuella försäljningsrestriktioner. Vidare innebär alternativ II att butikspersonalen får större möjligheter att göra iakttagelser beträffande kundkretsen. Om butikerna inte göres alltför stora, får personalen en viss kännedom om kunderna, som kan vara värdefull ur nykterhetsvårdssynpunkt. Då möjligheterna vid fri inköpsrätt är stora att få inköp registrerade på andra personer kan en viss övervakning av köp a r n a genom försäljningsorganet vara 1 Från och med den 1 mars 1952 har kontrollstyrelsen försöksvis öppnat en möjlighet för motboksinnehavare i Stockholm och Malmö att efter ansökan få tillstånd att göra inköp å samtliga utminuteringsställen inom detaljhandelsområdet. Sådant tillstånd meddelas i form av ett särskilt inköpskort.

önskvärd. En sådan skulle lättare kunna anordnas enligt alternativ II. En nackdel med detta alternativ är att det förutsätter en mera personalkrävande och dyrbar registrering än alternativ I. De uppgifter som skulle åläggas länsbolagen torde inte i och för sig motivera styrelser och kanslier av den omfattning som det här är fråga om. Om systembolag av den nuvarande typen skulle kvarstå, skulle de vidare ta i anspråk personal och pengar, som skulle behövas för att upprusta nykterhetsvårdsorganen. Beformens konsekventa genomförande i praktiken skulle stöta på allvarliga hinder, om den i alltför hög grad anknytes till den nuvarande organisationen. På större orter, d ä r kundkretsen i varje affär är stor, blir fördelen med hänvisningen till viss affär ganska liten. På mindre orter åter finns endast en utminuteringsaffär. Där uppnås en viss kontrollmöjlighet även med riksinköpsrätt. 1 Vid avvägningen av skälen för och emot de båda alternativen har kommittén stannat för att i första hand rekommendera alternativ I. Den anser att de nya principerna bäst kan genomföras genom en i grunden förändrad organisation. Fördelarna med alternativ II betraktar kommitténs majoritet som obetydliga och osäkra. De kan inte anses 1 Den omständigheten att motboksinnehavarna i två av storstäderna — de orter där bundenheten till viss affär verkligen skulle vara av praktisk betydelse — redan fått frihet att göra inköpen i flera olika affärer synes tyda på att man i den nuvarande systembolagsorganisationen inte anser bundenhet till särskild affär ha större värde. Ett antagande av alternativ II skulle efter den reform, som genomfördes den 1 mars 1952, innebära en skärpning i förhållande till den nuvarande ordningen. Fördelen med hänvisning till viss affär försvinner även om det såsom i alternativ II föreslagits blir relativt lätt att få medgivande till inköp inom annat systembolagsområde eller över hela landet (transportkort).

motivera de avsteg från de nya principerna för nykterhetsvård och försäljningskontroll samt de ökade kostnader som de medför. I stort sett torde möjligheterna att kontrollera missbrukarna bli desamma med båda alternativen. Att välja alternativ II, som kostar ca 2 milj. kronor mera om året, synes då inte försvarligt. Lagtext och motiveringar har därför utarbetats i överensstämmelse med alternativ I. En minoritet inom kommittén (herr a r Englund och Wald. Svensson samt fru Larsson) har däremot ansett att alternativ II erbjuder avsevärda fördelar och att dessa uppväger de ökade kostnaderna. Börande motiveringen för denna ståndpunkt hänvisas till reservationen i denna fråga (del VI, SOU 1952: 54, sid 362). 2 Kommittén har varit enig om att båda alternativen borde redovisas parallellt i detta kapitel och mera utförligt i betänkandet angående rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård. Skulle statsmakterna bestämma sig för alternativ II, kan lagtexten relativt lätt omarbetas i överensstämmelse med detta alternativ.

b. Utskänkningen Kommittén föreslår ingen väsentlig ändring i de nuvarande bestämmelserna om utskänkningsrättigheter. Folkrestaurangerna bör alltjämt drivas enbart av desintresserade restaurangbolag medan övriga restauranger skall k u n n a drivas även av enskilda restauratörer. En framställning från Sveriges hotell- och restaurantförbund om att restaurangbolagens monopol på folkrestaurangrörelse skulle upphävas anser sig kommit-

2 Herr Utterström, som reserverat sig för motbokssystemets bibehållande, har anslutit sig till alternativ II beträffande systembolagens organisation.

tén inte kunna tillstyrka. De skäl som föranledde 1937 års beslut om detta monopol synes ännu vara giltiga och kommittén har därför inte funnit anledning att föreslå någon ändring. 1 Se vidare del VI (SOU 1952:54) sid. 198—202 och 209. En formell ändring föranledes av kommittémajoritetens förslag till organisation av utminuteringen. Om de nuvarande systembolagen upphör och ersättes av ett riksbolag, synes det inte längre vara ändamålsenligt att utskänkningstillstånden formellt meddelas riksbolaget för att sedan genom kontrakt överlåtas till restauratörerna. Som redan nämnts, föreslår kommittén länsnykterhetsnämnderna såsom förberedande och övervakande organ i bolagens ställe, medan tillstånden skall ges direkt till vederbörande restauratör. Någon ändring i rättigheternas innehåll är inte avsedd därmed. I detta sammanhang anmäler sig frågan om restauratörernas ersättning för utskänkningen. För närvarande gäller som bekant det s. k. vinstkvantitetssystemet, vilket innebär att restauratören får tillgodoräkna sig vinst endast på ett begränsat antal liter spritdrycker och starkvin. För restauranger som hade vinstkvantitet 1937 ligger denna under perioden 1/10 1952—30/9 1953 på 40 % av 1937 års nivå. Under år 1950 fick vinst beräknas på genomsnittligt 28 % av spritförsäljningen och 50 % av vinförsäljningen. Förhållandena är emellertid olika på olika restauranger. Det finns fortfarande enstaka rättighetsinnehavare som inte säljer mer än vinstkvantiteten och alltså får r ä k n a vinst på hela försäljningen, medan andra har en mångfaldigt större omsättning än vinst1 Herrar Hagberg, Onsjö och Sefve har i särskilt yttrande föreslagit att enskilda restauratörer skall få rätt att driva folkrestauranger (del VI sid. 378).

kvantiteten och får räkna vinst på kanske bara 10 % av försäljningen. I kronor räknat var restauratörernas totala bruttovinst på spritdrycksförsäljningen något högre 1950 än 1937, vilket dock med hänsyn till det förändrade penningvärdet betyder «en kraftig reell minskning. Vinsten på försäljningen av svaga viner, för vilka ingen vinstbegränsning gäller och där alltså vinsten får åtnjutas obeskuren, har samtidigt mer än fördubblats i kronor räknat. Att bruttovinsten i fråga om spritdrycker och starkvin hållit sig väl uppe, trots nedskrivningen av vinstkvantiteten, beror huvudsakligen på att varupriserna stigit så mycket att även en vinst beräknad på en mindre kvantitet kan ge oförändrad eller ökad vinst i kronor. 1950 utgjorde den sammanlagda bruttovinsten för de enskilda restaurangerna 15.5 % av omsättningssumman för alla rusdrycker. Från restauratörhåll har upprepade framställningar gjorts om ändring i 1937 års beslut, varvid man hänvisat till de ekonomiska svårigheterna för restauratörerna. Sveriges hotell- och restaurantförbund h a r i en framställning till Konungen den 17 mars 1949 hemställt dels att åtgärder måtte vidtagas för »ett omedelbart avbrytande av vidare nedskrivning av restaurangernas vinstkvantiteter å sprit och starkvin» dels ock att en särskild utredning måtte tillsättas »med uppdrag att — eventuellt i samarbete med nykterhetskommittén — framlägga förslag om vinstkvantitetsnedskrivningens avskaffande och ersättande med ett rättvisare och mera rationellt system för sprit- och starkvinsutskänkningens framtida ordnande». I sitt den 21 april 1949 avgivna yttr a n d e över framställningen konstaterade nykterhetskommittén, att det i och för sig hade varit önskvärt att man under några år haft tillfälle att tillgodo131

göra sig erfarenheterna av den nya försäljningslagstiftning, som kunde föranledas av kommitténs förslag, innan man definitivt försökte lösa ifrågavarande problem. Kommittén fann dock skäl tala för att en utredning omedelbart igångsattes. Denna borde i första hand avse en undersökning av restaurangnäringens ekonomiska läge och vinstkvantitetssystemets verkningar. Om denna undersökning skulle ge vid handen att den nuvarande nedskrivningen av vinstkvantiteterna borde jämkas eller upphöra, torde detta kunna ske i avvaktan på olika möjligheter att begränsa det privata vinstintresset i rusdrycksutskänkningen, som borde bli utredningsarbetets andra etapp. Vid denna prövning, som måste bli av såväl ekonomisk som nykterhetspolitisk natur, syntes bl. a. frågan om vinstkvantitetssystemets utbytande mot en ersättning för de med utskänkningen förenade kostnaderna böra diskuteras. Då utredningen kunde väntas bli ganska omfattande och tidsödande och dessutom krävde tillgång till kvalificerad ekonomisk expertis och till restaurangteknisk erfarenhet, föreslog nykterhetskommittén att frågan gjordes till föremål för en särskild utredning. Vid kommitténs yttrande var fogade två promemorior av kommitténs sekreterare. I den ena lämnades vissa uppgifter angående de nuvarande reglernas tillkomst och innebörd samt deras verkningar på restaurangernas vinstförhållanden t. o. m. 1948, varvid dels kontrollstyrelsens statistik och dels vissa av priskontrollnämnden införskaffade uppgifter åberopades. I den andra gavs vissa principiella synpunkter på vinstbegränsningsfrågan. Kommittén vidhåller sin mening att frågan snarast bör tagas upp till allsidig prövning av särskilda sakkunniga och framlägger för den skull icke något förslag på denna punkt. 1 132

Liksom vinstkvantitetsfrågan torde dricks penningsystemet böra tagas under övervägande. Detta system strider mot den grundsats om det privata vinstintressets eliminerande från rusdryckshandeln som i övrigt gäller i vår alkohollagstiftning. Kommittén anser dock i likhet med första kammarens allmänna beredningsutskott vid 1951 års riksdag (utlåtande nr 10 i anledning av motion I: 167 av h e r r a r K. Persson och T. Bengtson om drickspenningsystemets avskaffande) att det i första h a n d ankommer på restaurangnäringens organisationer att lösa denna fråga. Se vidare del VI sid. 260 ff.2 Kommittén anser att den kommunala bestämmanderätten bör behållas i fråga om utskänkningen. I stort sett bör bestämmelserna härom ha samma utformning som för närvarande. De nuvarande bestämmelserna om turisträttigheter, givna av Kungl. Maj :t, synes också i huvudsak ändamålsenliga. Dessa frågor behandlas i del VI kap. 12. Frågan om allmänheten bör medgivas att förtära medhavda rusdrycker i serveringslokaler, där tillstånd att utskänka rusdrycker inte finnes, har kommittén ägnat stort intresse. Problemet har två skilda aspekter. Dels gäller det sådana pensionat och matställen utan spriträttigheter, där de inackorderade gästerna önskar förtära sprit i samband med måltider eller eljest, dels gäller det sådana familjefester som av utrymmeseller bekvämlighetsskäl inte anordnas i hemmet utan förlägges till något pensionat eller annat näringsställe utan spriträttigheter. I det förra fallet har kom-

1 Herr Utterström har i sin reservation uttalat att han anser att ärendet bort föranleda ett kommitténs förslag (sid 179). 2 Herr Utterström har även i denna fråga reserverat sig för ett mera bestämt uttalande av kommittén (sid. 180).

mitten inte ansett sig böra förorda några ändringar i gällande bestämmelser. Den s. k. »fickflaskeparagraf», som föreslogs av rusdryckslagstiftningsrevisionen, finner kommittén i likhet med departementschefen och riksdagsmajoriteten 1937 inte utgöra någon tillfredsställande lösning. I fråga om slutna familjefester på utskänkningsställen utan rättigheter föreslår kommittén däremot vissa ändringar i nu gällande bestämmelser. I dessa fall kan det med fog göras gällande att konsumtionen principiellt är av enskild karaktär, fastän den förlägges till en för tillfället förhyrd offentlig lokal. Kommittén vill i dessa fall öppna en möjlighet för länsstyrelsen att medgiva förtäring av medhavd sprit utan kommunal vetorätt. Förbudet att förtära medhavda rusdrycker föreslås ej skola gälla sådana personalmatsalar (inklusive militära mässar) och kollektivhusmatsalar, där öl skall få utskänkas utan särskilt tillstånd. Se vidare del VI kap. 14. På sina håll i utlandet har ansträng-

Kap. 5.

ningar gjorts för att åstadkomma restauranger av god klass utan servering av alkoholdrycker. Bl. a. h a r den norska edruelighetskomiteen 1949 framlagt ett särskilt betänkande med förslag till åtgärder i denna riktning. Nykterhetskommittén finner dock inte att något direkt ingripande från statens sida för närvarande är påkallat i vårt land. Tillgången på billiga och välskötta matställen, lunchrestauranger, konditorier och kaféer, där antingen inga alkoholdrycker eller också endast öl (klass II) får serveras, är på många orter så god att de svenska förhållandena i viss utsträckning angivits som förebildliga i det nyssnämnda norska betänkandet. Om det anses föreligga behov av nya eller bättre alkoholfria restauranger på en ort, finns enligt kommitténs mening inte något hinder för restaurangbolagen att öppna sådana. Bedan nu driver bolagen lunchserveringar utan rusdrycksrättigheter. Det synes naturligt att de skall kunna driva rusdrycksfria restauranger även av andra typer.

Försäljningsrestriktionerna

I detta kapitel göres ett sammandrag av de viktigaste förslagen till ändringar i bestämmelserna om utminuteringsoch utskänkningsrestriktioner och av de motiv som föranlett dessa. F ö r en mera fullständig redovisning hänvisas till del VI, betänkandet om rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952: 54) kap. 7—15. Som tidigare nämnts, innebär kommitténs förslag om avskaffande av motbokssystemet ingalunda att kommittén vill rubba på de traditionella principer i svensk nykterhetslagstiftning som tagit sig uttryck i försiktighet i fråga om försäljningsställenas antal och förläggning

samt i fråga om försäljningstiderna. Vidare anser kommittén att vissa av de bestämmelser, som infördes som ett led i restriktionssystemet, fortfarande är av värde ur nykterhetssynpunkt och bör behållas. I det följande behandlas först de bestämmelser som rör utminuteringen och därefter de som r ö r utskänkningen.

a. Utminuteringen En viss begränsning av antalet försäljningsställen och av försäljningstiderna synes fortfarande motiverad. Den nuvar a n d e ordningen torde i stort sett kunna 133

behållas. Man bör ta hänsyn till å ena sidan de lojala konsumenternas krav att inköpen inte onödigtvis försvåras och å andra sidan att försäljningen inte sker så att den lätt leder till missbruk. Kommittén föreslår viss ändring av bestämmelserna om affärstiderna, som medger en smidigare reglering än gällande ordning. Som redan antytts anser kommittén att inköpsrätt bör tillkomma alla personer som fyllt 21 år och som inte är avstängda. Någon skillnad mellan män och kvinnar bör inte göras. Även gifta kvinnor bör få inköpsrätt. Vad först åldersgränsen beträffar är det utan vidare klart att en sådan är behövlig. Även i länder som i övrigt h a r helt fri och okontrollerad försäljning har man i flertalet fall åldersgräns. Däremot kan det finnas olika meningar om var gränsen bör sättas. För närvarande gäller formellt 21-årsgräns men i praktiken för flertalet köpare 25-årsgräns. Som tidigare framhållits synes myndighetsåldern vara en mera naturlig gräns. Kommittén anser sålunda att inköpsrätt bör medgivas vid 21 år. Avstängning av missbrukare från inköp kan synas vara en tämligen verkningslös åtgärd, om försäljningen till övriga medborgare är obegränsad. Det kan med rätta sägas att det alltid kommer att finnas tillräckligt många icke avstängda missbrukare och kamrater till dem, för att de avstängda skall bli försedda med vad de vill ha. När kommittén det oaktat föreslår att avstängningen bibehålles, så är det för det första därför att den är en opinionspåverkande åtgärd. Bätten att inköpa sprit bygger på ett förtroende till köparens skötsamhet. Om detta förtroende missbrukas bör samhället på något sätt reagera. Även om detta ingripande i åtskilliga fall inte skulle ha någon större verkan på dem mot vilka åtgärden riktas, 134

så har det ändå en viss allmänpreventiv betydelse. Det bör i detta sammanhang observeras att avstängningen enligt kommitténs förslag inte skall k u n n a ske på andra grunder än alkoholmissbruk och olaga handel, t. ex. överlåtelser till ungdom eller missbrukare. De nu existerande sociala avstängningsgrunderna skall försvinna. Även om det är praktiskt att t. ex. hota en försumlig barnafader med indragning av motboken, så är en sådan åtgärd enligt kommitténs mening främmande för nykterhetslagstiftningens syften. Besultatet av den föreslagna ordningen blir att avstängningen vänder sig mera direkt mot alkoholmissbruket och därför kan räkna med större lojalitet än systembolagens nuvarande inskränkningar, vilka i vida kretsar torde uppfattas mera som olyckshändelser, vilka vem som helst kan råka ut för, än som speciellt nykterhetsvårdande ingripanden. Under det att ogillandet av dem som överlåter motbokssprit är svagt eller obefintligt, eftersom bolagens kvantitetsbegränsningar ofta saknar samband med missbruk, kan med de nya försäljningsregler, som kommittén föreslår, överlåtelserna i högre grad än nu väntas komma att bli föremål för ogillande. De överlåtelser som samhället har anledning att kraftigt ingripa mot gäller två typfall: överlåtelser till de relativt få utpräglade missbrukare som är avstängda samt till ungdomar utan inköpsrätt. Sådana överlåtelser bör vara belagda med strängare straff än vanliga överlåtelser. Avstängningen bör vidare enligt kommitténs mening ingå som ett led i nykterhetsvården. Den bör inte kunna beslutas av försäljningsorganet utan endast av nykterhetsvårdsorganen. Av flera skäl synes det dock m i n d r e lämpligt att omedelbart tillägga de kommunala nämnderna avstängningsrätt. F ö r det första bör de försäljningsrestriktiva

ingripandena företas av ett så kvalificerat organ som möjligt, så att de bättre än systembolagens nuvarande åtgärder accepteras av den allmänna opinionen. För det andra kan länsnykterhetsnämnderna, som är rent statliga organ, relativt snabbt utrustas på sådant sätt, att de motsvarar de krav som redan från reformens ikraftträdande kommer att ställas på dem. De kommunala nämnderna torde icke kunna förväntas omedelbart stå färdigrustade och man synes därför under en övergångstid böra vara återhållsam med att anvisa dem nya uppgifter. Då den kommunala nykterhetsnämndsorganisationen blivit utbyggd, synes det emellertid böra övervägas om inte uppgiften att svara för de försäljningsrestriktiva ingripandena kan tilläggas dessa nämnder. En sådan ordning skulle bättre överensstämma med den allmänna grund, som bör tilllämpas vid fördelningen av olika uppgifter mellan länsnykterhetsnämnd och kommunala nykterhetsnämnder. Man synes emellertid kunna antaga att den befattning, som länsnykterhetsnämnden skall behöva ta med de försäljningsrestriktiva ingripandena, kommer att bli av ganska begränsad omfattning. Vid sin kontakt med vederbörande missbrukare har de kommunala nykterhetsnämnderna betydande möjligheter att genom överenskommelse få till stånd en begränsning av inköpen utan länsnykterhetsnämndens medverkan. Genom inköpsregistreringen h a r nykterhetsnämnderna vissa möjligheter att kontrollera att överenskommelsen följes. Framställning från nykterhetsn ä m n d e n till länsnykterhetsnämnden om avstängning eller begränsning torde sannolikt bara komma att ske i de fall, där överenskommelse mellan nämnden och den misskötsamme ej kan ske under h a n d eller då en träffad överenskommelse brytes. Självfallet bör emellertid

socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna följa nykterhetsnämndernas praxis och tillse att nämnderna tillämp a r lämpliga grunder för sina åtgärder. I regel bör länsnykterhetsnämndens försäljningsrestriktiva ingripanden ha formen av avstängning från inköpsrätten. Begränsning av inköpsrätten till viss kvantitet bör kunna ifrågakomma endast i undantagsfall. I flertalet fall, där en sådan åtgärd kan vara aktuell, bör det vara tillräckligt med en överenskommelse mellan missbrukaren och den kommunala nämnden. Brytes en sådan överenskommelse eller bedömes förutsättningarna för att den skall hållas vara små, torde i det övervägande antalet fall ett totalt inköpsförbud böra meddelas. Om begränsning av inköpsrätten föreslås av en kommunal nykterhetsnämnd utan att försök gjorts med andra åtgärder, bör länsnykterhetsnämnden kunna återförvisa ärendet till den kommunala nämnden och samtidigt ge anvisningar om hur ärendet bör handläggas. Avstängning bör inte tillgripas som en automatisk reaktion på t. ex. en fylleriförseelse utan endast när den kan anses motiverad för att hjälpa alkoholmissbrukaren att avstå från spriten. Som redan nämnts kan en bestämmelse i övervakningsvillkoren eller enbart en frivillig överenskommelse att låta bli att köpa sprit vara en fullt tillräcklig åtgärd. Det väsentliga är ju att missbrukaren inte dricker sprit. I detta sammanhang bör också påpekas att registreringen inte är avsedd att användas som efterkontroll av den typ som tillämpades i Göteborg under Andréesystemet, där inköp över en viss storlek alltid medförde ingripanden. Enligt kommitténs mening bör avstängning aldrig ske enbart på grund av stora inköp i och för sig. Däremot bör inköp, som kan tyda på missbruk eller olaga försäljning, rapporteras till veder135

börande nykterhetsnämnd av försäljningspersonalen och registreringsmyndigheten i den mån de upptäckes. Det blir då nykterhetsnämndens sak att föranstalta om utredning, varvid även inköpen beaktas. Likaså kan nämnden infordra uppgift om inköpen i samband med utredning om alkoholmissbruk som nämnden på ett eller annat sätt fått kännedom om. Men det är inte meningen att på omvägar införa en månadsranson genom att automatiskt ingripa mot alla som köper över en viss mängd. Det kan tilläggas att avstängningen av missbrukare från inköp visade sig ha en viss effekt under Andréesystemet i Göteborg och vid införandet av det nuvarande finska systemet. Det är inte osannolikt, att minskningen av konsumtion och fylleriförseelser i början av AB Stockholmssystemets verksamhet till stor del berodde på att missbrukarna avstängdes. Utom som ett led i nykterhetsvården bör avstängning kunna tillgripas som reaktion mot konstaterad olaga försäljning. Den som beträdes med olaga försäljning yrkesmässigt eller i större skala måste anses så grovt ha förverkat förutsättningarna för inköpsrätt, att han bör — åtminstone någon tid — avstängas från inköpsrätt. Kommittén föreslår slutligen att rusdrycksinköpen tills vidare registreras. En registrering synes vara av värde genom att den medger ett sådant statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen som är nödvändigt för att bedöma faktorerna bakom utvecklingen och ge ledning för det nykterhetspolitiska handlandet. I detta fall bör den bli mera rättvisande än motbokskontrollen, vars konstruktion med bestämda tilldelningsklasser i förening med de talrikt förekommande överlåtelserna suddar ut skillnaderna i verklig konsumtion. Åtminstone under de närmaste åren efter 136

motbokssystemets avskaffande synes det vara värdefullt att kunna följa konsumtionsutvecklingen. Begistreringen bör vidare kunna användas för att vid behov ge nykterhetsvårdsorganen uppgifter om viss persons inköp. Detta kan vara av betydelse i utredningsarbetet, då det gäller att bedöma en persons skötsamhet under en längre tidsperiod. Erfarenheten får visa, hur stor betydelse denna möjlighet kommer att få för nykterhetsvården. Skulle det visa sig att denna inte är stor, kan naturligtvis registreringen lätt avskaffas eller förenklas vid en senare tidpunkt. Om registreringen nu skulle avskaffas helt och hållet, torde det däremot vara betydligt svårare att återinföra den vid den framtida tidpunkt, då man eventuellt åter skulle anse sig behöva den. Självfallet bör den ges en sådan utformning att den blir så litet besvärande som möjligt för allmänheten och så billig som möjligt för det allmänna utan att nödvändiga effektivitetskrav eftersattes. I samband med registreringen uppkommer automatiskt frågan om legitimation av köparna. Sådan blir nödvändig för att h i n d r a registrering på orätt person. Den närmast tillhands liggande utvägen är självfallet att utfärda ett särskilt inköpsbevis med legitimationsuppgifter, men kommittén anser att ett sådant om möjligt bör undvikas. Även om ett dylikt kort utan förhandsprövning utdelas till alla myndiga personer, kan dock innehavet i viss mån få en liknande prägel av socialt vederhäftighetsbevis som motboken har. Särskilt om motboken direkt ersattes med ett inköpsbevis, ligger detta nära till hands. Beträffande olika möjligheter till legitimation utan inköpsbevis hänvisas till del VI sid. 124. En anknytning till folkbokföringens födelsenummer synes bl. a. bli nödvändig. Om alternativ II med hänvisning till viss affär väljes,

kan naturligtvis också särskilt kundnummer begagnas. F r å n g å r man födelsenumret vid registreringen blir det dock svårare att kombinera inköpsuppgifter och nykterhetsanmärkningar. b. Utskänkningen Allmänna synpunkter. När det gäller kontrollen över utskänkningen synes restriktionssystemet ha spelat en större roll än när det gäller konsumtionen i allmänhet. Utskänkningsrestriktioner fanns visserligen redan före Brattsystemets införande, men i sin mera konsekventa form har de nära samband med systemet. Det är tydligt att en fullständig kontroll av utminuteringen också kräver kontroll av utskänkningen, då dessa båda försäljningsformer i viss utsträckning fungerar som »kommunicerande kärl» n ä r det gäller att tillgodose behovet av rusdrycker. I Sverige har sedan länge utminuteringen varit en mera dominerande försäljningsform än den är i de flesta andra länder. Både i Göteborg och Stockholm gjorde man den erfarenheten, när utminuteringen började regleras, att konsumenterna sökte sig över till krogarna, vilket i sin tur nödvändiggjorde ytterligare restriktioner (mattvång och kvantitetsbegränsning). Man lyckades också hejda utskänkningen så effektivt att dess andel i totalförsäljningen gick ner från ca 14 % 1913 till ca 10 % på 1920-talet. Under senare år har den åter stigit något men h a r inte på nytt uppnått 1913 års nivå (1950: 12.3 % ) . Enligt nykterhetskommitténs mening har restaurangrestriktionerna betytt åtskilligt för att sanera utskänkningen. Då denna ger upphov till förhållandevis större andel av fylleriet än utminuteringen har säkerligen missbruket — i varje fall det synliga — påverkats relativt mycket därav. 1 Då fylleriförseelser-

na sedan 1914 minskat mera än konsumtionen, torde detta delvis vara betingat av att utskänkningen minskat förhållandevis mera än utminuteringen. Utskänkningen har inskränkts genom mattvång, reglering av stängningstider och kvantitetsrestriktioner. De senare synes dock ha haft tämligen begränsad betydelse på de orter, där det finns så många restauranger att det är möjligt att »gå krogrond». Bent principiellt synes samhälleliga ingripanden vara mera klart motiverade i fråga om utskänkningen än när det gäller utminuteringen. Behovet av offentlig kontroll är påtagligare när det gäller den konsumtion som sker offentligt än i fråga om konsumtion i hemmet. Även om det ur trivselsynpunkt är önskvärt med så få inskränkningar som möjligt, måste dock detta önskemål träda tillbaka, om det kommer i strid med kravet på ordning och nykterhet. Utskänkningens relativt större inflytande på fylleri, trafikolycksfall m. m. gör ingripandena särskilt starkt motiverade. Om kommunens beslutande organ anser att rusdrycksutskänkning inte skall fö rekomma eller endast ske i begränsad utsträckning bör detta liksom nu under vissa förutsättningar vara bindande för länsstyrelsen. (Se del VI sid. 210—215 och 224—228.) Utskänkningsrestriktionerna har som nyss nämnts tillkommit som en följd av motbokssystemet för att h i n d r a en alltför omfattande »kompletteringssupning». Då kommittén föreslår att utminuteringskontrollen avskaffas, kunde det därför synas mest följdriktigt att även föreslå att utskänkningsrestriktionerna i sin helhet slopas. En1 Enligt k o m m i t t é n s u n d e r s ö k n i n g a r torde utskänkningen svara för ca 30 % av det t o t a l a fylleriet m e d a n dess andel i försäljningen endast ä r 12—13 %. (Se SOU 1951: 43 sid. 307.)

ligt kommitténs mening h a r emellertid vissa av dessa haft betydelse för den sanering av restaurangvanorna som utan tvivel ägt rum i vårt land under de senaste decennierna. De bör därför inte utan vidare förkastas. De gällande generella restaurangrestriktionerna omfattar måltidstvång, kvantitetsbegränsning och tidsbegränsning. Vad först måltidstvånget beträffar, så synes detta ha haft övervägande goda verkningar. Det har gått in i svenska folkets medvetande att spritdrycker bör förtäras endast i samband med måltid, vilket säkerligen minskat fylleri och annat missbruk. Dels blir ju den fysiologiska verkan av spritdryckerna mindre i samband med mat, dels har mattvånget ett återhållande inflytande som i många fall är önskvärt. Bestämmelserna torde också till övervägande del ha efterlevts, även om överträdelser i viss utsträckning förekommit. De svenska restaurangerna har blivit i första hand matserveringsställen. Det har mot mattvånget anförts, att detta skulle leda till att stora mängder mat förstöres, emedan många restauranggäster endast beställer in mat men inte äter något nämnvärt av den. Kommittén har gjort en undersökning för att belysa denna fråga (del VI sid. 242). Denna undersökning synes visa, att matförstöringen inte är av den betydelse att man behöver ta hänsyn till den om man av andra skäl anser sig böra förorda måltidstvång. Kommittén anser sålunda att måltidstvånget för spritdrycker bör bibehållas. 1 För närvarande finns möjlighet att på restaurangerna få en mindre mängd spritdrycker utan mat genom att dricka den i utspädd form, s. k. lättgrogg. Vidare kan svaga viner serveras fritt och en mindre mängd starkvin tillsammans 1 Fröken Valborg Svensson h a r i reservation u t t a l a t sig för måltidstvångets avskaffande (Del VI sid. 367).

med konditorivaror. Kommittén föreslår att såväl starkvin som lättvin skall få serveras utan måltidstvång, om inte tillståndsmyndigheten på grund av konstaterat missbruk gör inskränkningar i denna ordning. Vidare bör starköl få serveras utan måltidstvång. Dessutom bör möjlighet finnas att även utan måltid servera lättgroggar och sådana drinkar, som utom vin eller alkoholfri dryck innehåller en m i n d r e del spritdrycker och vars alkoholhalt ej överstiger 22 volymprocent ( = den övre gränsen för v i n ) . Enligt förslaget skall kontrollstyrelsen få rätt att medgiva undantag från måltidstvånget beträffande lättgroggar och spritdrinkar. Kvantitetsbegränsningarna har mera direkt samband med motbokskontrollen än de övriga restriktionerna. De skäl som talar för slopande av motbokssystemet kan också tillämpas på »centiliterrestriktionerna». Fixeringen av ett maximum har otvivelaktigt föranlett en benägenhet att ta ut hela den medgivna kvantiteten. Efterlevnaden av bestämmelserna torde också ha varit betydligt sämre än beträffande måltidstvånget. Möjligheterna att kringgå eller överträda centilitergränserna torde i stor utsträckning ha utnyttjats. Man har därför ansett sig nödsakad att skapa en speciell organisation för att övervaka efterlevnaden och beivra överträdelser. Denna kontroll har emellertid på åtskilliga håll skapat irritation. De krav på återhållsamhet i alkoholanvändningen, som betingat de nu tilllämpade reglerna, synes i och för sig ingalunda kunna betraktas som överdrivna. Medgivandet att vid en eftermiddagsmåltid förtära 15 cl spritdrycker, en kvartsbutelj starkvin och därutöver lättvin och pilsnerdricka utan kvantitetsbegränsning ger utrymme för en alkoholkonsumtion som icke rimligen kan anses snävt begränsad. Den till-

låtna konsumtionen kan t. o. m. ofta stå i bestämd strid mot de nykterhetskrav, som måste ställas på exempelvis trafikpersonal och andra personer med aktuella, mera krävande arbetsuppgifter. Att strängare regler gäller för spritförtäring före klockan 15 står också i god samklang med den upplysta opinionen. Att dessa begränsningar, som sålunda måste betraktas som utpräglat måttfulla, efter mer än 30 års fortbestånd alltjämt saknar önskvärt stöd i det allmänna rättsmedvetandet, är emellertid ett belägg för svårigheten att skjuta lagbudet i förgrunden som folkuppfostrare. Med hänsyn till detta och till den berörda ogynnsamma ransoneringsverkan finner sig kommittén icke kunna förorda att den hittills gällande ransoneringen bibehålles. Kommittén h a r dock ansett övervägande skäl tala för att — i varje fall under en övergångsperiod — serveringen av egentligt brännvin begränsas till högst 10 cl per person och restaurangbesök. 1 E n liknande regel gäller i Finland och h a r där tillskrivits goda verkningar. Någon skillnad mellan män och kvinnor, olika restaurangklasser eller olika tider på dagen synes icke önskvärd. Vederb ö r a n d e tillståndsmyndighet bör däremot beträffande viss restaurang kunna föreskriva kvantitetsbegränsning i fråga om vissa eller alla rusdrycker, om missförhållanden uppträder. Erfarenheten får h ä r visa, om sådana bestämmelser blir nödvändiga i någon större utsträckning. Om den billigare utminuteringsspriten blir tillgänglig utan maximering, kommer säkerligen en del av restaurangernas — särskilt folkrestaurang-

1 H e r r a r Hagberg, Onsjö och Sefve samt fröken Svensson h a r reserverat sig m o t d e n n a bestämmelse (Del VI sid. 367 ff).

ernås — nuvarande publik att försvinna. Därmed blir också behovet av kvantitetsbegränsning mindre. En invändning mot att avskaffa maximeringen, som måste tillmätas en viss vikt, gäller utskänkningens betydelse för ungdomsfylleriet. Ungdomar under 21 år skulle även i fortsättningen bli förh i n d r a d e att på laglig väg köpa sprit i utminuteringsbutiker, men de skulle efter 18 års ålder bli i tillfälle att förtära restaurangsprit. Det kan då tyckas att man inte borde genom lättnader i utskänkningsbestämmelserna skapa större möjligheter för dessa ungdomar att använda spritdrycker. Men det bör påpekas att spritrestaurangerna endast i mycket begränsad utsträckning besöks av ungdomar under 21 år. Enligt kommitténs ungdomsundersökning har endast 7 % av pojkarna i dessa åldrar besökt en spritrestaurang under den senaste månaden före undersökningstillfället. Fråga torde för övrigt vara om inte de nuvarande restriktionerna verkar snarare stimulerande än återhållande på ungdomarnas restaurangkonsumtion. Den suggestionsverkan, som nyss berörts, torde i detta fall göra sig alldeles särskilt starkt gällande. Enligt ungdomsundersökningen ligger genomsnittskonsumtionen i dessa åldrar nära 15-centilitersgränsen. Att restaurangrestriktionerna härvidlag spelat in, förefaller sannolikt. Omsorgen om ungdomen bör sålunda inte föranleda att någon ändring göres i det ställningstagande till kvantitetsrestriktionerna som kommittén av andra skäl kommit fram till. Bestämmelserna om utskänkningstider är för närvarande tämligen invecklade med olika klockslag för olika restriktioner. Enligt kommitténs mening bör en väsentlig förenkling eftersträvas. Den tendens att göra arbetstiden spritfri, som redan gör sig gällande i vida 139

kretsar, synes böra uppmuntras och få stöd av lagstiftningen. En sådan utveckling är ur olika synpunkter önskvärd och behövlig. Kommittén har inhämtat vissa uppgifter angående spritserveringen vid lunchtid på ett antal SABA-restauranger i Stockholm och landsorten våren 1949. F ö r undersökningen redogöres n ä r m a r e i del VI sid. 246. Det framgår av denna, att en stor del av restauranggästerna vid lunchtid består av arbetare och tjänstemän som är i arbete under dagen, övervägande delen av gästerna på de undersökta stockholmsrestaurangerna (84, 87 och 98 % i resp. I, II och III klass restaurangerna) beställde sprit till en genomsnittsmängd som nära anslöt sig till den högsta tillåtna kvantiteten. Den framflyttning av utskänkningstidens början till klockan 12, som ägde r u m 1919, torde ha mött få gensagor. I den internationella översikten h a r meddelats att utskänkningen av spritdrycker i Norge börjar först klockan 15. Yrkanden om en sådan begränsning framfördes i Norge redan före första världskriget, och den lag, som 1926 avlöste förbudet, upptog denna grundsats. Den synes under sitt fortbestånd ha fått fast förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Inom den kommitté, som nyligen ingående granskat den norska alkohollagstiftningen, har inte heller från något håll yrkats att denna bestämmelse skall ändras. Föreställningen om att sprit är oförenlig med en fullödig arbetsprestation, som sålunda redan för flera decennier sedan föranledde den norska bestämmelsen, torde numera ha vidsträckt anslutning också inom den upplysta svenska opinionen. Denna uppfattning h a r fått ett kraftigt stöd genom docenten Goldbergs på kommitténs u p p d r a g utförda undersökningar. Tidpunkten synes därför nu vara inne att också i 140

svensk lag fixera en regel av motsvarande innebörd. Kommittén föreslår sålunda att spritdrycker i fortsättningen inte får serveras före klockan 15. Efter klockan 15 bör som redan nämnts utskänkningen vara i princip obegränsad till måltid (med undantag för b r ä n n v i n ) . Härigenom uppnås en enkel och klar regel utan att de olägenheter kommer att uppstå, som kan befaras bli följden om en obegränsad utskänkning finge börja t. ex. kl. 12. Före klockan 15 (dock ej före klockan 12) bör vin, starköl och öl få serveras. Möjlighet bör också öppnas för servering av spritdrinkar (men ej lättgroggar) före kl. 15. Kontrollstyrelsen bör få befogenhet att bestämma vilka typer av drinkar som härvid kan komma ifråga. 1 Beträffande tiden för utskänkningens avslutande på kvällen föreslår kommittén ingen ändring i gällande bestämmelser. Utsträckt tid bör fortfarande vara beroende av kommunalrepresentationens tillstyrkan. Tillståndsmyndigheten bör liksom nu ha möjlighet att i speciella fall göra de inskränkningar som kan betingas av lokala förhållanden eller konstaterade olägenheter. De av kommittén föreslagna förenklingarna i utskänkningsrestriktionerna kommer säkerligen att i stor utsträckning förenkla kontrollen över restaurangerna. Behovet av hemlig kontroll torde bli väsentligt mindre, kanske helt upphöra. Mattvångets iakttagande kan lätt kontrolleras på annat sätt och likaså den allmänna ordningen på restaurangerna. Detta torde bidraga till en önsk-

1 Herr Hagberg föreslår i särskilt yttrande att tiden för spritserveringens början även i fortsättningen sättes till kl. 12. Herr Utterström föreslår detsamma men med bibehållen maximering av utskänkningskvantiteten. (Del VI sid. 380 resp. 375.)

värd avspänning i diskussionen om restaurangkontrollen. Sverges hotell- ocb restaurangpersonals förbund har i en skrivelse till kommittén anhållit om den hemliga kontrollens avskaffande och även i andra sammanhang har anmärkningar däremot framförts. Frågan behandlas närmare i del VI sid. 262 ff. Kommittén vill slutligen beträffande restaurangerna förorda att alkoholfria drycker av god kvalitet göres tillgängliga i större utsträckning än nu. Särskilt för ungdomen synes det vara vär-

defullt att större möjligheter skapas att deltaga i restaurangmåltider utan att ungdomen därför skall känna sig tvungen att förtära alkoholhaltiga drycker. Förteckning över fruktdrycker bör finnas tillgänglig för gästerna, t. ex. genom att upptagas på vinlistan. Kommittén föreslår att den nu gällande bestämmelsen att friskt vatten skall vara tillgängligt kompletteras med en allmänt hållen bestämmelse om skyldighet för restaurangerna att tillhandahålla alkoholfria drycker i tillfredsställande urval.

K a p . 6. B e s k a t t n i n g e n s o m n y k t e r h e t s p o l i t i s k t De undersökningar som refererats i det föregående visar tydligt att konsumtionen av spritdrycker liksom konsumtionen av varje annan vara är beroende av varans pris och konsumentens inkomst. Ett flertal länder h a r av statsfinansiella skäl höjt spritskatterna. De prisstegringar som blivit följden av skattehöjningarna har regelmässigt fört ned konsumtionen under den nivå som den vid oförändrat pris skulle ha uppnått. Varje skattehöjning som procentuellt inte varit allt för obetydlig har också givit ett omedelbart utslag i konsumtionen. I de fall där denna nedgång icke blivit varaktig h a r prisstegringen motverkats av inkomststegringar eller ickeekonomiska faktorer.

Danmark Finland Norge Sverige

instrument

Till de länder, som under senare år till följd av sådana skattestegringar fått relativt höga spritpriser, hör också Sverige. Nederländerna torde under de senaste åren ha haft lägre priser än Sverige. F i n l a n d och Norge h a r endast obetydligt högre. I det senare fallet bör dock observeras att brännvinet i Finland och Norge är svagare än i Sverige. Danmark och England h a r däremot fortfarande väsentligt högre priser. I följande sammanställning jämföres priserna på de billigaste brännvinssorterna i de nordiska länderna vid årsskiftet 1950/51. (Under 1951 h a r ytterligare prishöjningar skett.) Som synes är skillnaden i förhållande till Finland och Norge ganska liten i fråga om det billigaste brännvinet. F ö r

Alkoholstyrka

Pris per liter

40 % 34.2 % 36.1 % 40 %

27.36 d. kr. 800 m k 21.43 n. kr. 15.— sv. kr.

Pris Antal arbetssv. kronor t i m m a r P** Ii ter för induper liter striarbetare

20.53 16.— 15.54 15.—

9.4 5.3 6.2 4.9 141

dyrare spritsorter, särskilt importerade, är skillnaden större. Bedan enkel eaude-vie, som i Sverige kostar 16.25 kr. per liter, betingar i Finland och Norge ca 26 kr. i svenskt mynt och skotsk whisky är i dessa länder mer än dubbelt så dyr som i vårt land. Även i Danmark är priserna betydligt högre än här. 1 Sedan 1932 har en viss utjämning skett mellan Sverige och Danmark i fråga om spritpriserna. Det billigaste svenska brännvinet kostade 1913 50 % mer än den danska akvaviten men betingade 1931 endast ca % av det danska priset. Nu är det svenska priset ca % av det danska. Det danska realpriset h a r sexdubblats sedan 1913, det svenska tredubblats. (Se diagram 2, sid 62.) Den danska konsumtionen per invånare har under samma tid gått ned till 12 % av 1913 års nivå medan den svenska fortfarande ligger kvar på ca 75 % av denna. 1913 var svenskens och danskens genomsnittliga utgift för spritdrycker ungefär densamma, men i dag offrar svensken ungefär 3% gånger så mycket som dansken för detta ändamål. Till en del beror denna olikhet i den svenska och den danska utvecklingen på att den danska inkomstutvecklingen icke är lika gynnsam som den svenska. Men olikheten kan inte helt och inte ens väsentligen förklaras av denna skillnad. Som i det föregående har visats, kvarstår nämligen olikheten även om man rensar bort inflytandet av priser och inkomster. Den trend som härvid framkommer är stigande i Sverige men fallande i Danmark. Den stigande trenden i Sverige är med stor sannolikhet väsentligen betingad omedelbart av stegringen i konsumentantalet och medelbart av de för Sverige säregna faktorer, som föranlett denna stegring. En 1

Se artiklar i Tidskrift för systembolagen 1951 nr 9 och 11.

betydande sådan faktor är restriktionssystemet. Om denna faktor försvinner, kommer säkerligen det höga prisets spärrverkan att bli starkare än hittills och trendens riktning en annan och gynnsammare. Den svenska spritkonsumtionens relativt höga nivå torde nämligen knappast i första h a n d bero på att priset satts för lågt utan på att den sänkande verkan av det redan höga priset motverkats av faktorer med stegrande verkan, främst restriktionssystemet. Då kommittén föreslår att motbokssystemet avskaffas föreligger sålunda inte tillräckliga skäl att av nykterhetspolitiska hänsyn samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. Det kan i detta sammanhang påpekas att de farhågor, som hystes av 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision, att eventuella prishöjningar skulle medföra en ökning av smuggling och lönnbränning, inte besannats. Tvärtom är denna illegala sprithantering numera av väsentligt mindre betydelse än på 1920-talet, trots att realpriserna h a r tredubblats. Men det betyder naturligtvis inte att priserna kan höjas hur mycket som helst, utan att lönnbränningen tilltar. I stället synes man böra begagna det gynnsamma tillfälle som nu erbjuder sig att helt stampa ut den illegala hanteringen. Vid fri försäljning till nuvarande priser torde marknaden för en sådan bli så ringa att man kan räkna med att den nästan helt försvinner. Det ovanstående resonemanget tar sikte på skattehöjningar som ökar rusdryckernas realpris. Vid försämring av penningvärdet bör enligt nykterhetskommitténs mening spritpriserna höjas i motsvarande mån för att ogynnsamma verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas. Beträffande sambandet mellan statsinkomst och spritpris hänvisas till del IV (sid. 150).

Innan kommittén lämnar prisfrågan, bör några ord sägas om möjligheterna att vid en oförändrad genomsnittlig prisnivå införa differentierade priser. Detta skulle innebära att varje köpare skulle få köpa en m i n d r e kvantitet (t. ex. 1 liter i månaden) relativt billigt, medan man skulle lägga en tilläggsskatt på övriga inköp, ev. efter en progressiv skala. En sådan ordning h a r tidigare en kortare tid varit gällande, nämligen från den 20 maj till den 31 december 1919. Tilldelningen på motböckerna var vid periodens början genom en särskild krisförordning inskränkt till 2 liter i kvartalet. Den 20 maj slopades maximeringen men samtidigt infördes en särskild s. k. spritdrycksaccis, vilken utgick med 5 kr. för den fjärde, 10 kr. förden femte och 20 kr. för varje följande liter, som u n d e r ett kalenderkvartal såldes till en och samma motboksinnehavare. Under större delen av tiden var grundpriset kr. 4.25. Tilläggspriset var alltså förhållandevis högt. Accisen angavs från början ha en rent tillfällig karaktär. Något allvarligt övervägande att förnya den synes inte ha företagits. Förslag om spritdrycksaccis framlades även i en proposition (nr 49) till 1939 års urtima riksdag, denna gång i form av en tilläggsavgift om 2 kr. för varje liter spritdrycker per månad utöver den första. Förslaget avslogs emellertid av riksdagen. Vid 1943 års riksdag förekom en motion (11:351) om progressivt ökande spritdrycksaccis, vilken också avslogs av riksdagen. För differentierade skattesatser h a r åtskilliga argument framförts. Ett sådant system torde av många människor betraktas som rättvist och naturligt. Det skulle verka återhållande på de större inköpen men lämna de måttliga konsumenterna i fred. Häremot h a r invänts att statsmakterna därigenom skulle mar-

kera spritdryckerna som särskilt nödvändiga eftersom man för denna vara skulle säkra varje medborgare en viss mängd till billigt pris, vilket annars inte förekommer i fråga om skattebelagda varor. Det torde också möta vissa svårigheter att genomföra ett sådant system i praktiken. Men även bortsett från de organisatoriska svårigheterna synes avgörande skäl tala emot differentierade priser. Man måste nämligen i så fall räkna med överlåtelser i stor skala (inte minst genom att gifta kvinnor och vuxna hushållsmedlemmar skulle skaffa sig inköpsrätt) och man skulle då på en bakväg få med en väsentlig del av de olägenheter, som vidlåder det nuvarande systemet, utan att bevara systemets fördelar. Det skulle då — i högre grad än nu — bli lönande för dem som själva inte konsumerar sprit i nämnvärda kvantiteter att köpa ut de billiga litrar, som de blir berättigade till, och sälja dem med vinst både för dem själva och för köparen. Nykterhetskommittén kan på dessa grunder inte ansluta sig till tanken på differentierade skattesatser. Ett speciellt problem i samband med rusdrycksbeskattningen är frågan om en särskild utskänkningsskatt bör uttagas. För närvarande utgår sådan med 4 kr. per liter renat 40-procentigt brännvin, med 6 kr. per liter annat brännvin och 8 kr. per liter andra spritdrycker. För vin är utskänkningsskatten lika stor som omsättningsskattens procentavgift (60 % av inköpspriset med vissa minimibelopp). De nuvarande skattesatserna infördes 1943. Förslaget utgick från kontrollstyrelsen som i en av finansdepartementet infordrad PM påpekade att utskänkningen och fylleriförseelserna under år 1942 ökat oroväckande medan utminuteringen trots en m i n d r e ökning fortfar a n d e var betydligt lägre än 1939. Orsa-

ker till stegringen av utskänkningen ansåg kontrollstyrelsen framför allt vara att prishöjningen på utskänkta spritdrycker inte varit lika stark som den allmänna prisstegringen samt att de konsumenter som fått sin motbokstilldelning minskad genom de s. k. krisrestriktionerna sökt ersättning på utskänkningsställena. Styrelsen föreslog därför en avsevärd höjning av utskänkningsskatten, resp. införande av sådan beträffande det renade 40-procentiga brännvinet, vilket vid denna tidpunkt var fritt från utskänkningsskatt. Finansministern anslöt sig till kontrollstyrelsens åsikt och föreslog en höjning över lag med 4 kr. per liter utskänkta spritdrycker (prop, nr 190). Förslaget motiverades i första hand med nykterhetspolitiska synpunkter, men det framgår av utskottsbehandlingen och riksdagsdebatterna att även statsfinansiella skäl tillmättes betydelse. Man torde ha b e traktat skatten som en lyxskatt, vilken av praktiska skäl lades på utskänkningen och inte på restaurangbesöken direkt. Nykterhetskommittén har övervägt att föreslå att den särskilda utskänkningsskatten skulle avskaffas och ersättas med motsvarande höjning av omsättningsskatten. Härigenom skulle skatten på alla rusdrycker bli densamma vid utskänkning och utminutering. Då utskänkningen utgör endast ca Vs av totalförsäljningen skulle ett avskaffande av utskänkningsskatten endast behöva medföra en mindre höjning av omsättningsskatten för att statens inkomster skulle bli oförändrade. Fördelarna med att avskaffa restaurangskatten skulle vara dels att man därigenom finge en allmän förenkling av skattesystemet, dels att prisskillnaden mellan den utskänkta och den utminuterade spriten skulle minskas. Skillnaden skulle inte helt utplånas, då utskänk144

ningspriset alltid skulle bli högre än utminuteringspriset, beroende på omkostnaderna för serveringen e t c , men en viss utjämning skulle äga rum. Detta skulle ha betydelse när det gäller att komma till rätta med den olagliga förtäringen av medhavd sprit på näringsställen utan spriträttigheter. Med en mindre prisskillnad än nu skulle det bli lättare att tillgodose behovet av spritservering vid familjefester på pensionat och liknande näringsställen genom en frikostigare användning av den tillfälliga utskänkningen. Kostnadsfaktorn torde ha spelat en ganska stor roll, när detta institut hittills så sällan har kommit till användning. Ur nykterhetspolitisk synpunkt synes emellertid en sänkning av restaurangspritens pris möta vissa betänkligheter. De skäl som föranledde införandet av utskänkningsskatten har fortfarande i viss mån giltighet. Även om sänkningen inte blir så stor att den nämnvärt påverkar restauranggästernas möjlighet att beställa rusdrycker, synes den dock ha en viss psykologisk betydelse som kan uppmuntra till ökad konsumtion. I synnerhet om centilitermaximeringen avskaffas, synes denna synpunkt böra beaktas. Dessutom torde det bli svårt att förklara för den stora massan av spritkonsumenter, som aldrig går på restaurang, att priset på deras sprit höjes medan den avgjort mera lyxbetonade restaurangkonsumtionen gynnas, önskemålet att få förtära sprit vid de familjefester, som tidigare åsyftats, torde få tillgodoses i annan ordning. Under sådana förhållanden synes de fördelar, som skulle kunna vinnas genom en viss utjämning av priset mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker, inte för närvarande uppväga nackdelarna. Kommittén föreslår därför ingen ändring av de nuvarande skatteprinciperna beträffande utskänkningen.

K a p . 7. Tillverkning och försäljning av maltdrycker Från nykterhetsrörelsens sida har till kommittén riktats upprepade framställningar om förstatligande av den skattepliktiga bryggeriindustrin. Motioner härom h a r även väckts vid 1949 års riksdag (1:106 och 11:153), vilka avslagits av riksdagen med hänvisning till nykterhetskommitténs arbete. Man har ansett att principen om det enskilda vinstintressets avkoppling från tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker borde gälla även öltillverkningen och den därmed förbundna försäljningen. Överträdelser av gällande försäljningslagstiftning och propaganda för ökat antal försäljningsställen och för ökad konsumtion skulle vara en följd av det privata vinstintressets inflytande. Kommitténs ställningstagande till dessa frågor redovisas n ä r m a r e i del VII, maltdrycksbetänkandet (SOU 1952:55) kap. 7. Kommittén h a r med anledning av de n ä m n d a framställningarna gjort en sammanställning av tillgängliga uppgifter om efterlevnaden av maltdryckslagstiftningen. Vissa olägenheter har otvivelaktigt kunnat påvisas och det kan inte uteslutas att vinstintresset hos tillverkare och försäljare h a r spelat in. Kommittén h a r dock ansett att man skulle kunna nå tillfredsställande resultat genom andra åtgärder än ett ingrepp i företagsformen. Först och främst föreslår kommittén att ölets lagliga alkoholhalt maximeras till 2.8 viktprocent, varigenom frågan om ölhandelns ordnande blir av mindre vikt ur nykterhetssynpunkt. Vidare föreslår kommittén tillståndstvång för bryggeriernas direktförsäljning och kontroll av försäljningen från nederlag. Bättigheten att tillverka starköl föreslås kräva särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t, varvid möjlig10 — 22/97

het bör finnas att föreskriva de villkor som kan befinnas ändamålsenliga. Om de kontrollåtgärder som kommittén föreslagit inte skulle visa sig tillräckliga, bör hithörande spörsmål upptagas till förnyat övervägande varvid olika alternativ för ett ökat statligt inflytande över tillverkningen bör prövas. Därest bryggeriindustrin skulle bli föremål för utredning av a n d r a än nykterhetspolitiska skäl, bör självfallet även de nykterhetspolitiska synpunkterna beaktas vid utredningen. 1 Försäljningen av starköl b a r behandlats i kap. 2 av denna avdelning (sid. 116). I fråga om försäljningslagstiftningen rörande det vanliga ölet, vill kommittén först i korthet motivera, varför en särskild reglering av ölförsäljningen fortfarande är lämplig. Det är nämligen ingalunda självklart att en särskild öllagstiftning bör finnas. Å ena sidan kunde man tänka sig att låta ölet säljas efter samma regler som alkoholfria drycker. Särskilt om ölets alkoholhalt hålles låg, kunde detta alternativ tänkas bli aktuellt. Å andra sidan kunde ifrågasättas, om inte ölet i likhet med starkölet borde räknas till rusdryckerna och falla under rusdrycksförsäljningsförordningen. Det senare föreslog 1911 års nykterhetskommitté i sitt betänkande av 1914, och så är också grannländernas alkohollagar konstruerade, även om de ger vissa möjligheter till särbestämmelser för öl. Genom 1919 års pilsnerdricksförsäljningsförordning, som ännu gäller, slog den svenska lagstiftningen in på en 1 Herrar Englund och Wald. Svensson, fru Larsson och fröken Öberg har i särskilt yttrande uttalat sig för mera vittgående statsingripanden, dock ej direkt förstatligande. (Del VII sid. 305.)

annan väg. ölförsäljningen underkastades viss reglering, ehuru m i n d r e sträng än den som gällde för rusdryckerna. I det följande skall anföras några omständigheter, som talar för att detta system bör tillämpas även i fortsättningen. Börande ölets betydelse som berusningsmedel för alkoholister föreligger ett antal tidigare undersökningar, för vilka närmare redogöres i kommitténs maltdrycksbetänkande. Vissa av dessa undersökningar synes ge vid handen att pilsnern under 1930-talet var källan till minst en tiondel av det grova missbruket och sannolikt spelade en viktig roll för omkring en tredjedel. Det torde dock numera vara övervägande alkoholister eller andra grova alkoholmissbrukare som berusar sig med öl. Antalet pilsnermissbrukare tycks i varje fall ha minskat sedan tiden före kriget. Detta framgår av polismyndigheternas uppgifter angående de berusningsorsaker som uppgivits av de för fylleri anhållna. Under det att antalet fyllerister, som u p p givit enbart ölförtäring, åren 1938 och 1939 var omkring 10 % av samtliga, var motsvarande siffra under åren 1946 —48 knappa 3 %. Man synes inte k u n n a undgå att sammanställa detta med att ölets alkoholstyrka under denna tid sänkts från 3.2 till under 2.8 %. Nykterhetskommittén gjorde 1946 en rundfråga till alkoholistanstalter och länsnykterhetsnämnder rörande ölet som berusningsmedel för alkoholister u n d e r senare år. Härav framgår att någon minskning av ölets betydelse i regel inte iakttagits på anstalterna för grova missbrukare men däremot av de anstalter, som företrädesvis tar emot lindrigare fall. Beträffande ölets användning som berusningsmedel bland a n d r a än alkoholister var meningarna delade, men de flesta ansåg att det även i detta hänseende spelade en viss roll. 146

Av undersökningarna torde framgå att pilsnerdricka i viss utsträckning användes som berusningsmedel och att ölkonsumtionen således måste sägas medföra vissa olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Det torde dock böra framhållas att en del av dessa är sekundära i förhållande till rusdryckslagstiftningen. Om den nuvarande inköpsbegränsningen i fråga om spritdrycker upphör, kominer nämligen med all säkerhet den del av de nuvarande pilsneralkoholisterna, som använder öl i stället för de mera svåråtkomliga rusdryckerna, i viss utsträckning att övergå till starkare drycker. Det är också tydligt att alkoholhalten i ölet spelar en viss roll. Det nuvarande ölet, vars alkoholhalt kommittén föreslår skall begränsas till högst 2.8 viktprocent, torde sålunda ha avsevärt mindre skadeverkningar än förkrigspilsnern. Att öl även i måttliga mängder kan verka försämrande på arbetsförmågan och medföra olycksfallsrisk synes framgå av Goldbergs undersökningar. (Se SOU 1951:44 och sammandrag i maltdrycksbetänkandet kap. 5.) Både vid laboratorieprov och praktiska experiment visade sig mätbara rubbningar i precision och prestationsförmåga redan vid en konsumtion som inte enligt vanligt språkbruk kan betecknas som missbruk (2—3 flaskor av 3.2 viktprocents alkoholhalt). Man kan sålunda konstatera att ölet kan medföra skadeverkningar även vid relativt måttlig förtäring. Det synes därför nödvändigt med en viss kontroll av försäljningen. Goldbergs undersökningar visar dock att endast ett mindre antal personer förmår förtära så mycket öl att egentliga berusningssymtom inträder. Av flertalet människor användes öl endast som måltidsdryck eller läskedryck, i regel i så små kvantiteter att någon inverkan på deras u p p t r ä d a n d e inte kan

påvisas ens vid så noggranna vetenskapliga undersökningar som Goldbergs. Antalet missbrukare i förhållande till antalet konsumenter är otvivelaktigt väsentligt mindre när det gäller öl än när det gäller spritdrycker. De förut angivna siffrorna beträffande pilsnerns betydelse som berusningskälla för fyllerister synes tyda på att endast 3 % av fylleriet kan tillskrivas pilsnern som ensam berusningsorsak. Vid den analys av fylleristatistiken som kommittén verkställt kunde man icke observera att fluktuationer i ölkonsumtionen haft någon inverkan på fylleriet i stort (se SOU 1951: 44 sid. 305). Att för den fåtaliga gruppen missbrukares skull underkasta ölet någon mera ingående försäljningsreglering synes inte motiverat. Då kommittén som tidigare nämnts föreslår att alkoholhalten i fortsättningen inte skall få överstiga den för närvarande faktiskt tillämpade eller 2.8 viktprocent, anser sig kommittén kunna förorda en friare öllagstiftning än den nuvarande. Kommitténs förslag till bestämmelser för ölförsäljningen behandlas n ä r m a r e i maltdrycksbetänkandet. De huvudsakliga ändringarna i förhållande till nuvarande ordning är följande. Bryggeriernas direktförsäljning till allmänheten skall göras beroende av tillstånd. För bryggeriernas avhämtningsförsäljning skall gälla samma reg-

ler som för återförsäljare. Bryggeriernas kringföringsförsäljning föreslås utsträckt även till landsbygden efter samma regler som nu gäller i städerna, vilket innebär att rekvisitions- och kvittenstvånget försvinner. Kvittenstvånget h a r varit av ett visst värde för att u p p spåra lagöverträdelser, men möjligheterna att kringgå bestämmelserna har varit stora. Hela denna reglering h a r dessutom varit opraktisk och onödigt besvärande för allmänheten. Bestämmelsen att öl vid kringföring får avlämnas »endast inomhus till därstädes boende» slopas. 1 Alla tillstånd till detaljhandel med öl skall meddelas för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd och sammanfallande med tillståndstiderna för rusdrycksutskänkning. Tillståndsärendena förberedes av länsnykterhetsnämnden. Den kommunala vetorätten avskaffas beträffande utminuteringen. 2 För utskänkning av öl föreslås att nuvarande bestämmelser i huvudsak behålles. Det kommunala vetot skall sålunda kvarstå. Kommittén föreslår en viss uppmjukning genom att utskänkning skall kunna få äga rum i personalmatsalar (inklusive militära mässar) och kollektivhusmatsalar utan tillstånd men efter anmälan.

K a p . 8. Undervisning, folkupplysning och forskning Som redan framhållits i kap. 1 har nykterhetskommittén icke begränsat sig till att föreslå ändrad nykterhetslagstiftning utan föreslår också åtgärder för mera ingående vetenskaplig undersökning av alkoholproblemet, för förbättrad nykterhetsundervisning i olika läroanstalter, för mera omfattande upplysningsverksamhet bland allmänheten

och kraftigare stöd än hittills åt de organisationer, som söker förmå medbor1 Herr Utterström har i särskilt yttrande föreslagit s. k. köpareförteckning vid kringföring på landsbygden. (Del VII sid. 309.) 2 Herrar Englund och Wald. Svensson, fru Larsson och fröken Öberg har gjort sin tillstyrkan av vetorättens avskaffande beroende av ökat statligt inflytande över bryggeriindustrin. (Del VII sid. 306.)

garna att frivilligt välja en helnykter livsföring. Detta sker mot bakgrunden av de gynnsamma erfarenheter av dessa åtgärder i kampen mot alkoholskadorna som kunnat göras såväl i vårt land som i åtskilliga andra länder. (Se h ä r o m bl. a. dr Englunds framställning i del IV, SOU 1952:52.) Kommittén finner det till en början vara av avgörande vikt för samhällets framtida möjligheter att med framgång ingripa mot alkoholskadorna, att en planmässig och av staten organiserad forskning på detta område kommer till stånd. För upplysningsverksamheten är forskningen självfallet av grundläggande betydelse. Som exempel på aktuella forskningsuppgifter kan nämnas följande. På det fysiologiska området är det av vikt att kunna bestämma den tröskel, vid vilken den ena eller den a n d r a ogynnsamma effekten uppträder. I fråga om alkoholismens orsaker och terapi har forskningen ännu nått ganska blygsamma resultat. Att kunna bestämma de kroppsliga förändringar, som åtföljer (ev. orsakar) alkoholistens särdrag, måste få stor betydelse för möjligheterna att förebygga och bota hans sjukdom. Kunskaper om alkoholvanorna och deras förändringar är av betydelse för att kunna bedöma verkan av försäljningslagstiftningen. Kommittén h a r u n d e r sitt arbete ofta känt behov av att ha tillgång till mera regelbundna uppgifter än som har kunnat införskaffas vid ett tillfälligt utredningsuppdrag. Vad skolornas nykterhetsundervisning beträffar har kommittén k u n n a t konstatera att den inte är tillräckligt effektiv. Till stor del synes detta bero på att lärarnas utbildning inte är tillfredsställande. Bestämmelser om utbildning i nykterhetsfrågan saknas för blivande läroverkslärare, och kommittén 148

har vid en särskild u n d e r s ö k n i n g funnit att även folkskollärarnas utbildning på detta område lämnar mycket övrigt att önska. Nya bestämmelser såväl om lärarnas utbildning som om undervisningen i olika skolformer synes önskvärda. Skolornas undervisning kompletteras sedan några år tillbaka genom en organiserad nykterhetsundervisning under värnpliktsutbildningen. Denna verksamhet synes vara mycket betydelsefull och den bör understödjas, framför allt genom att man ökar tillgången på kompetenta lärare. Upplysningsverksamheten utanför skolorna uppbäres främst av den frivilliga nykterhetsrörelsen. Med sina omkring 4 000 lokalavdelningar och ca 220 000 vuxna medlemmar utgör denna rörelse en väsentlig faktor i denna upplysningsverksamhet. Då den sålunda fullgör en samhällsfunktion, för vilken statsmakterna eljest knappast kunde underlåta att träffa särskilda anordningar, bör staten även i fortsättningen understödja nykterhetsorganisationerna och detta understöd bör göras större än nu. Vidare måste det — inte minst mot bakgrunden av nykterhetskommitténs undersökningar — anses som ett allmänt intresse att antalet absolutister inte minskar. Även bortsett från deras aktiva insatser i upplysningsverksamheten synes nämligen de absolutistiska och nästan absolutistiska grupperna utgöra ett ur olika synpunkter värdefullt inslag i samhället, som minskar behovet av sociala ingripanden och underlättar strävandena att begränsa alkoholmissbruket. Nykterhetsrörelsen gör även en betydande indirekt insats för nykterhetsupplysningen genom att bilda underlaget för olika specialorgan. Viktigast av dessa är Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN) som organisatoriskt uppbäres av nykterhetsrörelsen

men som i realiteten är statens organ för stöd åt nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning. Verksamheten bekostas till övervägande del med statsmedel, men statens anslag är för närvarande inte tillräckliga för att CFN skall kunna göra en så effektiv insats som vore önskvärd. Statens stöd bör därför ökas och samtidigt bör CFN omorganiseras så att en bredare bas för verksamheten skapas. Andra viktiga specialorgan är de samarbetskommittéer som under senare år bildats mellan nykterhetsrörelsen och resp. fackföreningsrörelsen och kvinnoorganisationerna. Även med idrottsrörelsen förekommer ett visst samarbete. Alla dessa viktiga samarbetsorgan synes vara förtjänta av statligt stöd. Statens anslag till nykterhetsupplysning har minskat under de senaste 20 åren, om man tar hänsyn till penningvärdets förändringar. Men behovet av sådan upplysning har inte minskat, snarare tvärtom. Det grövre alkoholmissbruket har möjligen totalt gått något tillbaka, men samtidigt har alkoholvanorna brett ut sig till allt lägre åldrar och vidare har kraven på nykterhet blivit större, i samma mån som samhällslivet

blivit alltmera mekaniserat. Den vetenskapliga forskningen h a r visat att riskerna för den enskilde och skadorna för samhället även vid en relativt måttlig alkoholförtäring är större än vad man tidigare trott. En omfattande upplysningsverksamhet för att sprida ökade kunskaper om alkoholens verkningar är därför starkt motiverad. Därtill kommer att den moderna propagandatekniken ställer allt större krav på penningkrävande åtgärder (film e t c ) . Bedan för att uppehålla upplysningsverksamheten i dess tidigare omfattning behövs därför större ekonomiska resurser än som för närvarande står till buds. Vill man nå ett bättre resultat — vilket enligt kommitténs mening är önskvärt — måste anslagen ytterligare ökas. Som senare skall visas, behöver detta inte innebära ökade anspråk på statskassan, då betydande besparingar kan göras genom förenkling av försäljningsorganisationen. Kommitténs förslag på detta område h a r framlagts och n ä r m a r e konmmenterats i det tidigare avlämnade betänkandet om undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. (Del III, SOU 1952: 12.)

Kap. 9. Övergången till den nya ordningen En omläggning av samhällets nykterhetspolitik efter de i det föregående uppdragna riktlinjerna skulle enligt kommitténs mening vara ägnad att förbättra nykterhetstillståndet i landet. Detta h i n d r a r inte att man kan hysa vissa farhågor för att missbruket av spritdrycker kan komma att öka under den närmaste tiden efter motboksransoneringens avskaffande. Den mångåriga debatten om en eventuell avveckling av restriktionssystemet har i hög grad syss-

lat med frågan hur det kommer att gå i »skarven», i själva övergången från den nuvarande ordningen till friare försäljningsformer. Även personer som i princip varit av den meningen att restriktionssystemet borde avskaffas, har ryggat tillbaka för avvecklingen under förmenande att den skulle utlösa en period av ohejdat missbruk. För att kunna besvara denna fråga h a r kommittén ansett sig böra ta del av de erfarenheter från liknande omlägg-

ningar av försäljningslagstiftningen, som förekommit i andra länder. F y r a nykterhetspolitiska förändringar synes erbjuda sådan likhet med den av kommittén föreslagna avvecklingen att de förtjänar att diskuteras i detta sammanh a n g : 1) övergången i Norge den 2 maj 1927 från spritdrycksförbud till fri försäljning av spritdrycker genom ett statligt monopolbolag, 2) övergången i Finland den 5 april 1932 från totalförbud till fri försäljning genom ett statligt monopolbolag, 3) övergången i Förenta Staterna i december 1933 från totalförbud till fri försäljning i regel i privat regi, 4) övergången i Norge den 1 januari 1946 från den starkt begränsade ransonen av 1.4 liter (2 helflaskor) i kvartalet till fri försäljning med en samtidig prishöjning på 33 %. Den sista övergången har ägt rum vid

första årsskiftet efter ett krigsslut, de tre tidigare under den »normala» mellankrigstiden, i Förenta Staterna och Finland dock under en utpräglad lågkonjunktur. Inflytandet på spritkonsumtionen och på fylleriet av dessa övergångar h a r sammanställts för de tre förbudens vidkommande i tabell 8 och för ransoneringens i tabell 9. Det är uppenbart, att övergången från förbud till fri försäljning i de tre redovisade länderna icke åtföljts av någon större omedelbar ansvällning av fylleriet. Både i Norge och F i n l a n d är inflytandet under övergångsåret i varje fall inte större än att fylleriet följer konjunkturvågen nedåt. De närmast följande åren företer i Norge en normal konjunktursvängning uppåt och nedåt, i Finland en stegring och sänkning i på-

Tabell 8. Förändringar i spritdryckskonsumtion och fylleri vid övergång från till fri försäljning i Norge, Finland och Förenta Staterna

förbud

Helt fria året

KonÅret närmast Normalt junkturperiod före år före intill upphäförbudet upphävandet vandet

övergångsåret

l:a

2:a

3:e

4:e

5:e

2.1 2

1922/26

Norge Spritdryckskonsumtion, liter per inv. 1 Anhållanden för fylleri per 1 000 inv

11.5 Finland Spritdryckskonsumtion, liter per inv. 1 Anhållanden för fylleri per 1 000 inv

1911J13

1928/31

193k

2.1 Förenta Staterna Spritdryckskonsumtion, liter per inv. 1

1 2

1928/32

19U

3.8 Konsumtionssiffrorna ä r för j ä m f ö r b a r h e t e n s skull o m r ä k n a d e till 50 % alkoholhalt. Beräknad konsumtion, om förbudet u p p h ä v t s vid årets början.

Förändringar

Tabell 9. i spritdryckskonsumtion och fylleri i Norge från tiden före det senaste kriget till år 1950 Året efter ransoneringens Perioden Året Senaste Året för krigsupphävande närmast närmast hårdaste o. 1 ransonföre före ranson årets kriget kriget l:a 2:a 3:e 4:e 5 :e (1942) (1945) (1946) (1947) (1948) (1949) (1950) (1936/39) (1939)

Spritdryckskonsumtion, liter (ä 50 %) per inv. Anhållanden för fylleri

1 2

0.74 liter varannan månad. 2.8 liter under andra halvåret.

fallande grad präglad av Alkoholbolagets prispolitik. (Ett billigt brännvin släpptes ut i marknaden 1933 för att motverka smugglingen men indrogs åter 1935.) Den lagliga konsumtionen är under övergångsåret och det första helt fria året överraskande låg. Den visar därefter en fortlöpande stegring från ett lågt utgångsläge. Tar man hänsyn till att den olagliga handel, som uppammats under förbudet, ingalunda försvann genom ett trollslag utan särskilt i Amerika endast successivt avvecklades, blir den faktiska konsumtionsstegringen under de följande åren ännu mindre. De norska erfarenheterna från tiden för det senaste kriget framgår av tabell 9. Förändringarna i konsumtionen får ses mot bakgrund av att vin och framför allt öl försvann som konsumtionsalternativ under kriget och till en del också under åren närmast därefter. Vidare inverkade knappheten på andra konsumtionsvaror under och efter kriget i hög grad på alkoholinköpen. De låga fyllerisiffrorna under kriget förklaras delvis av det bristfälliga beivrandet. Även mot denna bakgrund väcker det förvåning, att en ransonering så hård som den norska under 1945 — under

hela andra halvåret 2.8 liter per inköpskort — icke kunnat h i n d r a konsumtionen att uppnå samma nivå som den fria försäljningen året närmast före kriget, 2.2 liter per invånare. Man torde här ha ett gott exempel på »ransoneringssuggestion». Beträffande fylleriet ligger det första fria året 7 % högre än år 1939. Det är en stegring, som icke överskrider storleken av vanliga konjunktursvängningar. Under de senaste åren har fyllerisiffrorna sjunkit starkt och ligger nu under förkrigsnivån i motsats till i Sverige. 1951 års siffra är den lägsta som hittills noterats för Norge i fredstid. En noggrann analys av förloppet vid de studerade övergångarna skulle sannolikt vid sidan av en långsiktig trendförändring kunna urskilja en mera kortvarig stegringsvåg i inköp och fylleri. 1 Bedan det här förebragta materialet ger emellertid vid handen att de ogynnsamma övergångsföreteelserna i samtliga fyra fall måste ha varit av ringa storleksordning. Övergår man till att mot bakgrund av dessa utländska exempel överväga den 1 Jämför beträffande detta spörsmål analogien med frågeställningen hos Wold, Efterfrågan på jordbruksprodukter (SOU 1940:16 sid. 83 ff och 115 ff).

sannolika effekten vid den av kommittén föreslagna avvecklingen av det svenska restriktionssystemet, har man att vänta att verkningarna blir ännu mindre framträdande än på något av de a n d r a hållen. Vi har redan i utgångsläget högre spritkonsumtion än något av de övriga sju jämförda länderna. Den genomsnittliga ransonen före avvecklingen är 1.6 liter i månaden mot ej fullt V2 liter i Norge 1945. Möjligheterna att konsumera andra varor är obeskurna. Sverige har en nykterhetsnämndsorganisation, som visserligen behöver förbättras men som redan i utgångsläget är väsentligt överlägsen vad som funnits av motsvarande natur vid de nyss studerade övergångarna i a n d r a länder. En viss ökning av inköpen under en övergångstid torde dock vara sannolik. Denna torde emellertid inte i någon högre grad gälla de mera avancerade missbrukarna. Dessa kommer ju inte heller att efter det nya systemet få inköpsrätt. Däremot kommer de med all sannolikhet att indirekt få bättre tillgång på rusdrycker genom att priset på överlåten sprit säkerligen kommer att sjunka. De torde emellertid redan nu kunna förse sig med berusningsmedel i så stor omfattning att en eventuell ökning inte kan tänkas få någon större betydelse. De står för övrigt i stor utsträckning under kontroll av nykterhetsnämnderna. Inte heller torde den stora massan av skötsamma konsumenter komma att nämnvärt öka sina inköp. Man kan tvärtom vänta att många av dem, som nu köper ut sin tilldelning för att överlåta den eller för att inte gå miste om ransonen, kommer att köpa mindre. För dem som tidigare köpt ut sin ranson och själva förbrukat den, är

rusdryckernas pris i de flesta fall ett effektivt hinder för ökade i n k ö p . Det finns emellertid säkerligen åtskilliga personer, som inte är missbrukare i alkoholistlagens mening men som då och då berusar sig. Av dessa kommer sannolikt en del att fira den nyvunna friheten med stora inköp och därav följande berusning och fylleriförseelser. Även för en del ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, torde detta gälla. Det kan därför inte uteslutas att övergångstiden kan komma att medföra ökade påfrestningar på nykterhetsnämnderna. Det är därför viktigt att de kommunala nämnderna så snart som möjligt blir fullt kapabla att uppfylla de krav som ställes på dem. Genom de nya storkommunernas tillkomst torde de redan nu i många fall ha fått betydligt större resurser än tidigare. Vidare förutsätter kommittén en omedelbar upprustning av länsnykterhetsnämnderna. Trots detta torde dock vissa övergångssvårigheter inte kunna undvikas. Men kommittén anser icke dessa omständigheter utgöra något skäl emot den föreslagna reformen . Om man anser att denna gör nytta på lång sikt, bör man hellre välja en kortare tids olägenheter än avstå från en förbättring för framtiden. Och som nyss har visats, talar erfarenheterna från andra länder för att övergångssvårigheterna dels blir relativt obetydliga, dels kommer att få tämligen kort varaktighet. 1 1 Herr Onsjö anser att kommitténs förslag bort innefatta en övergångsanordning, innebärande att man en tid hade tillfälle pröva den fria försäljningen med bibehållande i stort sett av nuvarande kontrollmöjligheter (nuvarande systembolagsorganisation och motbokssystem med fri inköpsrätt). (Del VI sid. 376.)

K a p . 10. Administration, kostnadsberäkningar m. m. Administration För närvarande handlägges nykterhetspolitiska ärenden av fyra departement (justitie-, finans-, ecklesiastik- och inrikesdepartementen) och tre centrala ämbetsverk (kontrollstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen). Enligt kommitténs förslag skall de sociala uppgifter, som nu åligger både systembolag och nykterhetsnämnder, koncentreras till nykterhetsnämnderna. Det centrala övervakande organet blir då socialstyrelsen, som också bör överta huvuddelen av de a n d r a uppgifter av nykterhetspolitisk natur, som kontrollstyrelsen nu har. Härigenom blir ledningen av nykterhetspolitiken mera centraliserad. En viss förstärkning av socialstyrelsen för att göra den tillräckligt rustad för de nya uppgifterna synes erforderlig. Upplysningsverksamheten bör fortfarande ligga under skolöverstyrelsen men de båda ämbetsverken bör hålla viss kontakt i nykterhetsfrågor. Ett medel att åstadkomma en grundligare och allsidigare prövning av de nykterhetspolitiska ärendena skulle vara att inrätta en rådgivande nämnd, vars sakkunskap kunde anlitas vid avgörandet av viktigare sådana frågor på olika områden. Att göra denna n ä m n d till ett självständigt organ med eget kansli synes dock inte vara påkallat. Kommittén föreslår i stället att en sådan nämnd knytes till socialstyrelsen. Nämnden torde komma att få sin största betydelse under den tid, då den nya försäljningsorganisationen och de förstärkta nykterhetsvårdsorganen skall byggas upp och det synes då naturligt att den knytes till det ämbetsverk som har överinseendet över nykterhetsvården. Nämndens huvuduppgifter torde komma att

bli av två slag, dels att höras innan socialstyrelsen avgör ärenden av principiell betydelse, t. ex. utfärdandet av anvisningar och avgörandet av viktigare besvärsmål, dels att tjänstgöra som remissorgan vid socialstyrelsens sida. Varje remiss till socialstyrelsen i en nykterhetsfråga av större vikt bör behandlas i den rådgivande nämnden eller av socialstyrelsen gemensamt med nämnden. Det torde också böra föreskrivas att kontrollstyrelsen och skolöverstyrelsen i viktigare frågor av nykterhetspolitisk betydelse bör samråda med socialstyrelsen, varvid även nämnden bör höras. Nämnden, som lämpligen kan kallas socialstyrelsens rådgivande nämnd i nykterhetsfrågor, bör utses av Kungl. Maj:t. Den torde böra bestå av ett tiotal personer. Bl. a. bör den medicinska och sociologiska vetenskapen samt nykterhetsvården och nykterhetsrörelsen vara representerade. Det kan övervägas att i nämnden placera representanter för tillverkare och försäljare av alkoholhaltiga drycker. Det synes böra ankomma på socialstyrelsen att göra upp ett detaljerat förslag rörande nämndens sammansättning och arbetsuppgifter. En viss ledning synes man därvid kunna få av de bestämmelser som gällde för kontrollstyrelsens rådgivande nämnd, vilken existerade under ett par årtionden efter restriktionssystemets införande. (Se kontrollstyrelsens instruktion den 26 september 1918, nr 876.) Ett allmänt stadgande om att en sådan nämnd skall finnas bör möjligen ingå i lagen om nykterhetsvård. I sitt betänkande om undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område föreslår kommittén

att samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden skall tillsätta en gemensam subkommitté för alkoholforskning. Denna kommitté torde även kunna utnyttjas som remissorgan i sådana frågor, där det är av betydelse att höra den vetenskapliga expertisen. Kostnadsberäkningar Kostnaderna för den samhälleliga nykterhetspolitiken fördelar sig på försäljningsorganisation, öppen nykterhetsvård, sluten nykterhetsvård och nykterhetsupplysning. Som förut framhållits (sid. 32) ligger de största kostnaderna för närvarande på försäljningskontrollen, vilken ensam kostar ungefär lika mycket som alla de övriga åtgärderna (inkl. alkoholistanstalterna) tillsammans. Kommitténs förslag innebär ur kostnadssynpunkt att utgifterna för försäljningskontrollen starkt minskas. Detta sker dels genom att vissa uppgifter upphör (motbokskontrollen m. m.) dels genom en rationalisering av verksamheten i samband med de nuvarande systembolagens sammanförande till ett riksbolag. Vissa uppgifter kvarstår (t. ex. registrering av missbrukare) men överflyttas på andra organ. Å andra sidan ökas kostnaderna för nykterhetsvård och upplysningsverksamhet. Därigenom uppnås en bättre balans än för n ä r v a r a n d e mellan försäljningskostnader och övriga kostnader för nykterhetsfrämjande åtgärder. Att upprätta en fullständig kostnadstablå för alla nykterhetspolitiskt motiverade åtgärder är inte möjligt. I åtskilliga fall kan dessa inte särskiljas från a n d r a verksamhetsgrenar. Detta gäller bl. a. sjukvården. I fråga om förslag till framtida utgifter måste också hänsyn tagas till ändringarna i penningvärdet. De av kommittén föreslagna kostnaderna eller anslagen måste själv154

fallet räknas om efter den prisnivå som råder, då förslagen kan komma att genomföras. Med dessa reservationer synes följande jämförelser kunna göras mellan nuvarande kostnadsfördelning och den av kommittén föreslagna. Enligt vidstående tablå skulle nykterhetskommitténs förslag fullt genomfört innebära en besparing för det allmänna på ca 2.4 milj. kr. (enligt alternativ II 0.7 milj. kr.) i 1950 års penningvärde. För de första åren blir besparingen större, då den kommunala nykterhetsvården först så småningom kan beräknas bli fullt utbyggd. Från besparingarna under de första åren avgår dock vissa övergångskostnader. Det är emellertid tydligt att beräkningen inte kan vara exakt. På grund av penningvärdesförsämringen måste kostnaderna i framtiden på flera punkter bli betydligt större. Detta gäller antingen nuvarande eller föreslagen ordning skall råda. Att exakt förutsäga besparingens storlek är därför ogörligt. Det bör tillläggas att besparingen reellt blir större än den här angivna, då den öppna nykterhetsvården är i behov av väsentligt ökade anslag även om ingen ändring göres i försäljningsorganisationen. Alkoholistvårdsutredningens förslag härom h a r redan 1948 nära nog enhälligt tillstyrkts av remissorganen. Den angivna besparingen gäller totalt för de samhälleliga utgifterna. Då kommittén föreslår att en betydande del av kommunernas utgifter för nykterhetsvård skall överflyttas till staten, blir besparingen för statsverket betydligt mindre, uppskattningsvis 1.6 milj. kr. Om alternativet med länsbolag i stället för riksbolag väljes, skulle utgifterna för statsverket i stället öka med ca 100 000 kr. medan kommunernas besparing enligt båda alternativen skulle bli 0.8 milj. kr. I detta sammanhang måste vidare

v

Kostnader angivet år

Beräknade kostnader i 1950 års penningvärde Alt. I Alt. II

Kontrollstyrelsen (1949) J Socialstyrelsen (1949/50) J Systembolagen (1949) resp. riksbolaget Därav registrerings- och kontrollkostnader Länsnykterhetsnämnderna (1949/50) . . Kommunala nykterhetsnämnder (1949) 3 Därav staten kommunerna Nykterhetsupplysning (1949) Därav Centralförbundet för nykterhetsundervisning (inkl. anslag till föreläsn. och film) Nykterhetsverksamhet i övrigt Teoretisk alkoholforskning

340 000 120 000 25 770 000

70 000 300 000 18 400 0002

300 000 300 000 20 000 0002

5 800 000 360 000 2 220 000 320 000 1 900 000 490 000

800 000 1 330 000 5 540 000* 4 430 0004 1 110 000 1 230 000

1 600 000 1 230 000 5 540 000* 4 430 000 4 1 110 000 1 230 000

240 000 250 000 —

575 000 590 000 65 000

575 000 590 000 65 000

Summa

29 300 000

26 870 000

28 600 000

1 Kostnader för njdcterhetsfrämjande åtgärder. Under de första åren dessutom vissa övergångskostnader. 3 Kostnaderna för sluten vård f r å n r ä k n a d e . * Efter fullständig utbyggnad. Under de första åren mindre belopp. 2

framhållas att den slutna nykterhetsvården är i behov av ökade medel. Men då detta behov gör sig gällande helt oberoende av kommitténs förslag, h a r några belopp för detta ändamål ej medtagits i tablån. Enligt alkoholistvårdsutredningen skulle det behövas en ökning av statens årliga bidrag till alkoholistanstalterna med ca 1.8 milj. kr. och till årliga kostnader för alkoholistsjukhuset med ca 0.9 milj. kr., allt enligt 1948 års penningvärde. Dessutom behövs ett byggnadsanslag för alkoholistsjukhuset, vilket 1948 kalkylerades till 2.3 milj. kr. En viss ökning av samhällets totala utgifter för nykterhetsfrämjande åtgärder synes sålunda vara önskvärd. Men om nykterhetskommitténs förslag icke vinner bifall, blir denna ökning betydligt större än vad den skulle bli, om kommitténs förslag följes. Kommitténs förslag innebär att ökad effektivitet vinnes för mindre kostnader.

Specialbudget för nykterhetsfrämjande åtgärder Kommittén h a r tagit upp till behandling frågan om en specialbudget för nykterhetsfrämjande åtgärder. En sådan budget skulle kunna inrättas genom att man varje år avsatte ett visst belopp eller en viss procent av statens alkoholinkomster för detta ändamål, Denna ordning har tidigare under några år gällt i vårt land. Enligt beslut av 1905 års riksdag skulle 1 % av systembolagens vinstmedel, vilka i övrigt fördelades mellan kommuner, landsting och hushållningssällskap, användas till »främjande av nykterhet och motarbetände av dryckenskapens följder». Som exempel härpå nämndes föreläsningar, kurser för lärare, anslag till nykterhetsföreningar samt »upprättande av statseller kommunasyler för alkoholister», Denna ordning trädde i kraft den 1 oktober 1907 och gällde t. o. m. 1914. 1913 155

års riksdag beslöt emellertid att samtliga inkomster av tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker skulle indragas till statsverket. Vad som översteg 41.9 milj. kr. (eller genomsnittet för senaste tre-årsperiod, om detta blev lägre) skulle avsättas till »statsverkets fond av rusdrycksmedel», vilken i första band var avsedd för »reglering av sådana ekonomiska förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens begränsande» (dvs. totalförbud). I andra h a n d skulle fondens medel k u n n a användas för andra sociala ändamål. I stället upptogs på nytt anslag till främjande av nykterhet etc. på riksstaten fr. o. m. 1915. Busdrycksmedelsfonden fick stora tillskott i början på 1920-talet, men samtidigt togs stora belopp ur fonden för budgetändamål. Motiveringen var närmast de stora arbetslöshetsutgifterna. 1926 skedde en omreglering så att fonden varje år skulle ökas med endast 5 milj. kr., medan av alkoholinkomsterna ett fast belopp skulle gå in i budgeten och återstoden användas för statsskuldens amortering. Avkastningen av fonden skulle nu endast få användas för nykterhetens främjande. Avsikten var således att på nytt få ett slags specialbudget även om utgifterna upptogs på vanligt sätt i riksstaten. Samma tanke gjorde sig gällande vid nästa nyreglering (1933) då finansminister Wigforss konstaterade att den med 1913 års förordning åsyftade begränsningen av statsverkets beroende av rusdrycksmedlen inte kunnat vinnas. Både 1931 och 1932 togs u r såväl rusdrycksmedelsfonden som amorteringsfonden så mycket pengar till finansiering av statsutgifterna att syftet bara formellt upprätthölls. Biksdagen beslöt därför att rusdrycksmedlen fr. o. m. budgetåret 1933/34 skulle i sin helhet tagas upp som van156

liga inkomster i riksstaten. Av fondens dåvarande behållning skulle dock 20 milj. kr. bevaras som en fond, vars avkastning skulle användas till nykterhetsfrämjande åtgärder. Det förutsattes att anslaget skulle kunna bli m i n d r e än ränteinkomsterna, varvid överskottet skulle läggas till kapitalet. Fondens avkastning gick till nykterhetsnämnderna, alkoholistanstalterna, spritpolisen och nykterhetsupplysningen. Då utgifterna växte mera än ränteavkastningen, avskildes 1935 alkoholistanstalterna och spritpolisen från fondens användningsområde. Samtidigt minskades kapitalet till 12 milj. kr. Detta räckte under åren 1935—1937 men inte för budgetåret 1937/38. 1938 års riksdag beslöt därför att fonden skulle upphöra, vilket skedde vid budgetårsskiftet 1938. Bestämmelser av här åsyftat slag finns också i Finland och Norge. I båda länderna har det emellertid visat sig att rusdrycksmedlen i stor utsträckning använts för andra ändamål än de varit avsedda för, i det att »tillfälliga avsteg» gjorts från reglerna eller dessa tillämpats i första hand på andra sociala utgifter än på nykterhetsfrämjande åtgärder. Den norska edruelighetskomiteen föreslår en skärpning av bestämmelserna och även i Finland har yrkanden i denna riktning framförts. Svenska statens inkomster av alkoholbeskattningen och rusdrycksförsäljningen uppgick under budgetåret 1950/51 till ca 700 milj. kr. Om de av kommittén föreslagna årliga utgifterna (9.2 milj. kr.) jämte av alkoholistvårdsutredningen föreslagna utgifter för sluten nykterhetsvård (ca 6.5 milj. kr.) skulle bestridas ur en specialbudget, skulle för närvarande en årlig summa av ca 16 milj. kr. krävas. Denna skulle uppnås, om 2.5 % av alkoholinkomsterna avsattes för ändamålet.

Fördelen med en specialbudget skulle3 vara att man automatiskt skulle få ettt tillräckligt belopp disponibelt för nykterhetsfrämjande åtgärder. Om konsumtionen av alkoholhaltiga drycker ökar,, så ökar även statsinkomsterna därav. Men vid ökad konsumtion kan man också förutse ökade skadeverkningar ochi därmed också ett större utgiftsbehov. Om konsumtionen däremot minskar, såi minskar också skadeverkningarna ochi utgiftsbehovet. Om man då hade en viss> procent av alkoholinkomsterna avsattt för ändamålet, så vore man oberoende) av den årliga avvägning mellan olika utgiftsbehov, som företas av regering ocht riksdag. De nu angivna fördelarna synes emellertid i stor utsträckning vara illusoriska. Statens inkomster av alkoholhanteringen fluktuerar inte i första handl efter konsumtionen utan efter skattesatserna, ö k a d e skattesatser brukar ledai till minskad konsumtion men också tilll ökade statsinkomster, eftersom efterfrågan inte brukar sjunka i samma proportion som prishöjningen och skatten ef-

ter denna representerar en större andel av det nya priset. I så fall skulle man med en specialbudget få ökade medel men kanske ett minskat utgiftsbehov. Om skattesatserna sänkes, skulle förhållandet kunna bli omvänt, dvs. man skulle få mindre belopp tillgängliga för nykterhetsfrämjande åtgärder men ökade utgiftsbehov. Inte heller h a r man någon garanti för att statsmakterna u n d a n tar medel, som är reserverade för ett visst ändamål, från den allmänna avvägningen mellan olika utgiftsbehov. Statsmakterna har också allt mer frångått bruket av specialbudgeter, med den stelhet som följer därav, och övergått till att i stort sett disponera alla inkomster fritt. Nykterhetskommittén vill av dessa skäl avvisa tanken på en specialbudget för nykterhetsfrämjande åtgärder. Kommittén utgår ifrån att statsmakterna skall vara beredda att även om de inte är bundna av några särskilda fondregler anslå de medel som erfordras för en effektiv nykterhetspolitik.

Kap. 11. Sammanfattning Nykterhetskommitténs förslag kan punktvis sammanfattas på följande sätt. 1. Rätt till inköp av rusdrycker (spritdrycker, vin och starköl) i utminuteringsbutikerna tillkommer varje man och kvinna, som fyllt 21 år och icke av länsnykterhetsnämnden avstängts från inköpsrätt. 2. Avstängning från inköpsrätt sker endast som nykterhetsvårdande åtgärd på grund av misskötsamhet i nykterhetshänseende eller på grund av olaga försäljning, icke på grund av t. ex. stora inköp eller erhållen socialhjälp. 3. Alla uppgifter av nykterhetsvår-

dande karaktär koncentreras till offentliga organ, nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder. Den upprustning av dessa, som under alla omständigheter är erforderlig, påskyndas. 4. De nuvarande systembolagen avskaffas och ersattes av ett centralt utminuteringsbolag med nödigt antal distriktskontor och med butiker på samma platser i stort sett som för n ä r v a r a n de (alternativ I ) . Kommittén framlägger även ett alternativt förslag med 24 länssystembolag (alternativ I I ) . 5. Alla inköp av spritdrycker i utminuteringsbutikerna registreras, enligt 157

alternativ I centralt, enligt alternativ II hos resp. systembolag. Inköp av vin och starköl registreras i den mån Kungl. Maj:t så förordnar. Begistrering sker enligt båda alternativen efter födelsenummer, varför köparen måste kunna legitimera sig med angivande av födelsenummer (enligt alternativ II ev. med kundnummer). 6. Inköp kan enligt alternativ I göras i vilken utminuteringsbutik som helst i hela riket mot företeende av legitimationshandling med födelsenummer. Avstängning kontrolleras genom en tryckt spärrlista. Enligt alternativ II hänvisas varje köpare liksom nu till en viss butik. 7. Försäljning av starköl med en alkoholhalt av högst 4.5 viktprocent medges u n d e r i stort sett samma villkor som nu gäller för svaga viner, d. v. s. utminutering i utminuteringsbolagets butiker och utskänkning (utan mattvång) på restauranger där servering av sprit eller vin är tillåten. För utskänkning av starköl på vinrestauranger fordras särskilt tillstånd. Alkoholhalten i vanligt öl ( = nuvarande pilsnerdricka) sättes till högst 2.8 viktprocent ( = den nu faktiskt tillämpade) mot 3.2 enligt gällande förordning. 8. Beträffande utskänkningen på restaurangerna upphäves kvantitetsbegränsningarna för alla rusdrycker utom egentligt brännvin, varav endast 10 cl får serveras till varje gäst vid ett och samma besök. Länsstyrelsen får möjlighet att föreskriva restriktioner för viss restaurang, där missförhållanden uppstått. 9. Måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker anses böra bibehållas. Vin och starköl skall i regel få serveras utan måltidstvång. Kontrollstyrelsen får möjlighet att i fråga om restauranger med spriträttigheter meddela undantag från måltidstvånget beträffande viss spritdryck, vars alkoholhalt genom utspäd158

ning icke överstiger 22 volymprocent (drinkar och lättgroggar). 10. För att understödja strävandena att göra arbetsdagen spritfri skall servering av spritdrycker inte få äga r u m före klockan 15. Vin och starköl får serveras även dessförinnan. Kontrollstyrelsen får möjlighet att medge utskänkning av viss spritdryck i utspädd form före klockan 15 ( d r i n k a r ) . Nuvarande bestämmelser om utskänknings avslutande skall i huvudsak gälla oförändrade (klockan 22 med möjlighet till utsträckt tid). 11. Förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar (varietéparagrafen) avskaffas såvitt angår u p p t r ä danden på egentliga restauranger men bibehålles i form av förbud mot rusdrycksservering på teatrar och varietéer. För utskänkning i samband med offentlig dans fordras liksom nu särskilt tillstånd varvid kommunerna tillagts vetorätt. 12. Utskänkning av rusdrycker inom område, som är för allmänheten tillgängligt såsom nöjesplats eller idrottsplats, skall endast få äga rum om särskilda skäl kan åberopas. 13. Liksom nu skall utskänkningen på folkrestaurangerna handhavas av de allmänna restaurangbolagen medan rätt till utskänkning på övriga restauranger kan ges även till enskilda rcstauratörer. Enligt alternativ I ges rättigheterna direkt av länsstyrelsen till restauratören utan överlåtelsekontrakt med utminuteringsbolaget. Länsnykterhetsnämnden inträder i stället för systembolagen som beredande och kontrollerande organ. Enligt alternativ II behålles den nuvar a n d e ordningen i detta avseende. Bestaurangernas vinstkvantitetssystem h a r tidigare av kommittén föreslagits bli föremål för särskild utredning. 14. Det kommunala vetot för utskänkning av rusdrycker och öl samt

möjligheterna till turistutskänkning behålles efter i huvudsak nuvarande regler. Den kommunala vetorätten utsträckes till att omfatta även restaurangdansen. Däremot avskaffas den kommunala vetorätten beträffande utminutering av öl. 15. En möjlighet öppnas för länsstyrelsen att för visst tillfälle medge förtäring av medhavda rusdrycker på näringsställen utan spriträttigheter i samband med familjefest eller annan därmed jämförlig tillställning i slutet sällskap. Genom bestämmelser i ölförsäljningsförordningen tillätes förtäring av medhavda rusdrycker i personalmatsal och kollektivhusmatsal vid tillfälle, då matsalen användes av de personer för vilka den är avsedd. 16. Kommittén h a r ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljningsreglerna för vanligt öl förenklas. I fråga om bryggeriernas direktförsäljning till allmänheten upphör rekvisitionsoch kvittenstvånget vid kringföring av öl på landsbygden. Samma regler skall gälla på landsbygden som i städerna. Begeln att vid kringföring öl får avlämnas »endast inomhus till därstädes boende» upphäves. Det enda fall, då särskild bestämmelse om avlämning ansetts erforderlig, gäller avlämning vid tillverkarnas rörliga försäljning på eller i omedelbar närhet av arbetsplats. Möjlighet införes att i enstaka fall ge annan än tillverkare, t. ex. allmänt kafébolag, tillstånd till kringföringsförsäljning. 17. Den ökade friheten anses böra medföra ökad kontroll över bryggeriernas direktförsäljning: tillstånd för avhämtningsförsäljning enligt samma regler som för återförsäljare, tillstånd för kringföringsförsäljning från tillverkningsställe och nederlag enligt särskilda regler samt skärpt uppsikt över försäljningen genom länsnykterhetsnämnder och polismyndigheter.

18. Alla tillstånd till utskänkning av rusdrycker och detaljhandel med öl (utminutering såväl som utskänkning och även bryggeriernas kringföring) skall meddelas för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd. Ansökningar ingives till länsnykterhetsnämnden (enligt alternativ II systembolaget), som företager erforderlig utredning (infordrar yttranden från de lokala organen) och upprättar förslag till försäljningens ordnande inom länet. Förslaget prövas av länsstyrelsen. 19. En ny form av utskänkning av öl inrättas, nämligen utskänkning efter anmälan, vilken kan äga r u m i personalmatsalar (militära mässar) och kollektivhusmatsalar. 20. De nuvarande bestämmelserna om besiktning av utskänkningslokaler upphäves. De nya bestämmelserna i livsmedelsstadgan om hälsovårdsnämnds godkännande av serveringslokal anses i huvudsak tillräckliga, men Kungl. Maj :t äger utfärda kompletterande föreskrifter. 21. Den särskilda partihandelsrätten för återförsäljare av öl upphäves. För skeppshandlarna har införts en särskild försäljningsrätt, som endast avser proviantering av fartyg och som innefattar rätt till såväl partihandel som detaljhandel. 22. Den kommunala nykterhetsvården blir i sina huvuddrag oförändrad, men statsbidraget höjes till 80 % utan begränsning till viss maximisumma. Härigenom förutses en väsentlig ökning av nykterhetsnämndernas resurser. 23. Länsnykterhetsnämndernas samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Ordföranden skall ha domarkompetens. Länsstyrelserna, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och landstingen (stadsfullmäktige) avger förslag. 24. Länsnykterhetsnämndernas personalutrustning förstärkes. Varje n ä m n d 159

får en kanslichef och en konsulent (i de minsta länen en kanslichef, som tillika är konsulent) och de större länen dessutom en assistent. Samtliga nämnder får heltidsanställd biträdespersonal. Då enligt alternativ II vissa tillståndsärenden fortfarande skall handläggas av systembolagen kan vid detta alternativ personalutrustningen hos länsnykterhetsn ä m n d e r n a göras något mindre. 25. Förslaget innebär en betydande personalminskning hos kontrollslyrelsen och systembolagen, övertaliga befattningshavare förutsattes i viss utsträckning komma att användas inom nykterhetsvården. I en del fall skall förtidspensionering tillämpas. Kontrollstyrelsens statistikavdelning överföres till socialstyrelsen, vars nykterhetsvårdsbyrå även i övrigt förstärkes för att kunna handlägga det ökade antal ärenden, som blir följden av nykterhetsnämndernas och länsnykterhetsnämndernas upprustning. 26. Vid socialstyrelsens sida sättes en rådgivande nämnd i nykterhetsfrågor. 27. Kungl. Maj:ts cirkulär om nykterhetsundervisning ersattes eller kompletteras med bestämmelser i undervisningsplaner och metodiska anvisningar för olika undervisningsanstalter. Nykterhetsundervisningen skall ej betraktas som särskilt ämne utan huvudsakligen ingå i ämnena biologi och samhällskunskap. Läroboksnämnden skall åläggas tillse att läroböckerna i dessa ämnen blir tillfredsställande ur nykterhetsundervisningens synpunkt. I den allmänna skolan skall undervisningen i alkoholfrågan huvudsakligen förekomma i bestämda ämnen och klasser med det innehåll som n ä r m a r e anges i del III av kommitténs betänkande (SOU 1952: 12). 28. Vid yrkesutbildningen skall nykterhetsundervisning förekomma i mån av behov. Särskilt föreslås bestämmelser r ö r a n d e utbildningen av läkare och

socialvårdspersonal. Även vid den praktiska yrkesutbildningen bör vissa kunskapsmoment rörande alkoholens inverkan på arbetsresultaten inhämtas. 29. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan om utbildningen av de lärare som skall meddela nykterhetsundervisning. Detaljerade förslag om hur denna utbildning bör ordnas vid folkskoleseminarierna, universiteten och provårsutbildningen (de framtida lärarhögskolorna) har framlagts. 30. Den militära nykterhetsundervisningen skall återfå det omfång som den hade under åren 1946—49. Särskilda fortbildningskurser för officerare bör anordnas. 31. Centralförbundet för nykterhetsundervisning skall få ökade anslag för att kunna fylla sin funktion som organ för nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning. Kommittén föreslår såväl en ökning av verksamhetens omfattning som en upprustning av den administrativa apparaten. Kungl. Maj:t skall utse halva antalet styrelseledamöter. 32. ökat stöd åt den organiserade nykterhetsrörelsen föreslås, bl. a. i form av höjda anslag till instruktörer för nykterhetsupplysning. 33. Den vetenskapliga forskningen på alkoholfrågans område skall uppmuntras. Förslag framlägges om en gemensam subkommitté till det medicinska och det samhällsvetenskapliga forskningsrådet för stöd åt medicinsk och social alkoholforskning. Klinisk alkoholforskning skall bedrivas vid ett alkoholistsjukhus, som föreslås snarast möjligt komma till stånd. Möjligheterna till teoretisk alkoholforskning utvidgas. Kommittén räknar med en anslagsökning som skulle möjliggöra inrättande av en specialprofessur i ämnet. 34. I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av kommitténs förslag hän-

visas till kostnadsberäkningarna i kap. 10 (sid. 155). Förslagen innebär ingen nettoökning av det allmännas kostnader för nykterhetsfrämjande åtgärder. 35. Kommittén framhåller slutligen att medicinska och sociala samhällsingripanden, som inte är direkt inriktade

11—22197

på alkoholförtäringen, i många fall har en betydande effekt, när det gäller att bekämpa alkoholmissbruket. Kommittén pekar i detta sammanhang särskilt på ungdomens problem och framhåller vikten av samhälleliga insatser i ungdomsv å r d a n d e syfte.

Reservation av herr Utterström 1. Bedömningen av restriktionssystemet Det r å d e r inom nykterhetskommittén full enighet om att det i vårt land under överskådlig tid framåt är ofrånkomligen nödvändigt att hålla en lagstiftning om försäljningen av alkoholhaltiga drycker, som är ägnad att förebygga missbruk av alkohol samt begränsa sådant bruk av alkohol, som lätt kan övergå i missbruk. Kommittén är även enig om att den allmänna omvårdnaden av alkoholskadade människor bör radikalt förbättras genom en kraftig upprustning av den allmänna nykterhetsvården. Denna åsyftade uppgift hos den framtida försäljningslagstiftningen att förebygga missbruk och begränsa sådant bruk, som innefattar en potentiell fara för missbruk, är densamma som tillades den nu sedan mer än trettiofem år förefintliga lagstiftningen enligt dess motto att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav u p p k o m m e r så ringa skada som möjligt. Kommittémajoriteten har emellertid trott sig finna, att den nuvarande lagstiftningen totalt har förfelat denna uppgift. I stället för att begränsa missbruket skall den verksamt ha bidragit till att vidga detta och beträffande bruket av alkohol skall den ha utövat en liknande fördärvlig verkan genom att både sprida alkoholvanan till allt vidare kretsar av folket och höja intensiteten hos denna vana. Lagstiftningen har nämligen enligt kommittémajoritetens mening varit i grunden felkonstruerad i ett väsentligt hänseende, i det att den bärande pricipen inom utminuteringsförsäljningen, vad som i korthet kan betecknas såsom det individuella kontrollsystemet, skall hava 162

medfört verkningar, rakt motsatta de avsedda. Det synes mig att man icke utan fog kan göra gällande, att det för en inflytelserik del av kommittémajoriteten har varit en huvuduppgift vid den kommittén ålagda förutsättningslösa utredningen att ådagalägga det individuella kontrollsystemets sålunda uppgivna misslyckande. En mycket stor del av det av kommittén inskaffade statistiska materialet har väsentligen haft till syfte att åstadkomma belägg för tesen om den bristande ändamålsenligheten hos detta kontrollsystem. Delvis framstår också denna statistiska bevisföring såsom rätt övertygande, åtminstone vid en mera flyktig genomläsning. I det följande kommer jag att på några punkter anföra en statistisk motbevisning mot kommittémajoritetens bevisföring. Det är emellertid uppenbart, att en enskild kommittéledamot icke har möjlighet att genomföra en fullständig granskning av det omfattande statistiska material, från vilket kommittémajoriteten hämtar sina argument. För gendrivandet av dessa återstår mig därför intet annat än att redovisa de allmänna överväganden, på vilka jag grundar min övertygelse om att det individuella kontrollsystemet icke h a r utövat en sådan verkan, som kommittémajoriteten föregiver, och att detta system i själva verket är ett lämpligt instrument för att åstadkomma den åsyftade begränsningen av missbruket och även av en del av bruket av alkohol.

Om den s.k.

ransoneringssuggestionen

Gentemot allmänna betraktelser om de psykologiska verkningarna av det individuella kontrollsystemet måste i

första hand göras den gensagan, att det är helt oberättigat att draga några som helst slutsatser från krigsårens ransoneringserfarenheter. Att en vara ransonerades under denna tid berodde därpå, att den var alltför k n a p p i förhållande till den uppskattade efterfrågan. På grund av de då r å d a n d e förhållandena kunde konsumenterna alltid med skäl hysa farhågor för att denna knapphet skulle skärpas ju längre kriget varade. Att det under sådana förutsättningar uppstod en allmän »ransoneringspsykos» är förklarligt och naturligt. Ännu en bidragande orsak härtill var den oavlåtliga prisstegringen, som föranledde att man inköpte så mycket man kunde av förbrukningsvaror, innan en ny befarad prisstegring satte in. Om däremot ransonering skulle genomföras av en vara, ifråga om vilken det icke råder brist och vilken icke heller kan förmodas stiga i pris, finns det icke någon rimlig anledning att förmoda, att denna åtgärd skulle verka stegrande på efterfrågan. Därest det verkligen förhöll sig så, att ett ransoneringssystem ifråga om en vara i och för sig skulle vara ägnat att öka efterfrågan på denna vara och därmed höja konsumtionen, kan man med fog ställa sig den frågan, av vilken orsak denna förmenta psykologiska effekt icke har tagits i bruk av den modärna storförsäljningstekniken, vilken sannerligen icke har visat någon benägenhet att ignorera det psykologiska erfarenhetsmaterialet beträffande försäljningstekniken, av vilken orsak sålunda icke en hel r a d av välorganiserade försäljningskarteller har sökt att få till stånd ransonering av sina försäljningsobjekt, exempelvis den välorganiserade svenska bryggeriindustriens ransonering av pilsnerdricka. Att själva denna fråge-

ställning framstår såsom uteslutande retorisk beror uppenbarligen därpå att ingen i grund och botten kan tro på att ransoneringen av en vara h a r till oundviklig följeslagare en stegring av konsumtionen av samma vara. Allt detta tal om att ransoneringen i och för sig har en stegrande effekt på efterfrågan är en konstruktion, som i varje fall icke är nödvändig för att förklara, varför spritdryckerna ha blivit föremål för »social värdestegring». Man bör vid resonemanget om den svenska spritdrycksransoneringen skilja på två skilda moment, nämligen 1) den abstrakta ransoneringsprincipen, d.v.s motsatsen till fri inköpsrätt, och 2) det faktum, att ransoneringen in concreto för många hugade köpare innebär, att de icke få köpa så mycket som de eljest skulle vilja köpa. Att det första momentet — »ransoneringen i och för sig» — icke h a r någon konsumtionshöjande effekt framgår av vad som nyss sagts. Det är sålunda det förhållandet, att ransoneringen är så sträng, att den lägger hinder i vägen för ett stort antal konsumenter att fritt följa sina önskemål om inköp, som skapar den påtalade värdestegringen ifråga om spritdryckerna. Det är med andra ord ransoneringssystemets begränsningseffekt, som medför denna verkan. Systemet är i det hänseendet underkastat samma öde, som drabbar alla andra åtgärder i konsumtionsbegränsande syfte av en åtrådd vara, såsom förbudet, nämligen att ingreppet medför »social värdestegring» av ransoneringsobjektet i samma mån som det är effektivt. Då det sålunda är ransoneringens konsumtionsåterhållande effekt som är bakgrunden till talet om spritdryckernas genom systemet ökade begärlighet, ligger det någonting paradoxalt i det förhållandet, att angreppen mot ransone163

ringssystemet från denna utgångspunkt främst skola härröra från dem som ha total avhållsamhet från allt alkoholbruk såsom sitt rättesnöre. Vid bevisföringen om ransoneringens i och för sig värdestegrande effekt har bland annat hänvisats till uttalanden i besvärsmål hos kontrollstyrelsen av sökande om högre tilldelning av den innebörden, att det inte är den större tilldelningen i och för sig man eftersträvar utan den medborgerliga rangställning, som denna tilldelning symboliserar. Det behöver dock inte närm a r e utvecklas, att alla sådana uttaland e n utgöra mycket bräckliga bevis rör a n d e det individuella kontrollsystemets effekt i detta hänseende. Ty helt visst ha dessa klagande fullt klart för sig, att det icke skulle gagna deras sak i kontrollstyrelsen om de gjorde gällande, att de hade så stort spritdrycksbehov, att de inte kunde nöja sig med den av systembolaget medgivna tilldelningen, och att de därför måste framb ä r a mera patetiska skäl för sina önskemål. I fråga om det individuella kontrollsystemets effekt på konsumenterna föreligger i själva verket en viss parallell med det enskilda vinstintressets betydelse för spritdryckskonsumtionens omfattning. Varför skulle det enligt en numera tämligen allmänt omfattad mening vara vådligare för nykterhetstillståndet om försäljningsrättigheterna samt och synnerligen vore i enskildas h ä n d e r än om de omhänderhades av allmännyttiga organ. Samma försäljningsställen skulle finnas i båda fallen, så att hugade konsumenter icke skulle ha längre att gå eller svårare att hitta till systembolagens butiker än till de enskilda försäljarnas. Svaret ligger däri att man även på spritdrycksområdet h a r att räkna med en viss tröghet hos

konsumenterna, vilken kan animeras bort genom reklam, attraktioner o.d. av de vinstintresserade enskilda försäljarna, respektive lämnas helt i fred av det allmännyttiga organet. På samma sätt förhåller det sig med ransoneringen inom utminuteringen. Den bygger på att även den genomsnittliga spritdryckskonsumenten är bekajad med en viss tröghet ifråga om sina åtgöranden för att anskaffa spritdrycker och att den barriär mot en alltför stor konsumtion, som den individuella begränsningen utgör, i ett mycket stort antal fall just på grund av denna tröghet hos de därav berörda bildar ett tillräckligt svårt hinder för dem, så att begränsningen för deras vidkommande blir effektiv. På denna tröghet hos konsumenterna — vilken också kan betecknas såsom relativiteten hos deras spritdrycksefterfrågan — bygga snart sagt alla restriktiva ingrepp och hämta därav sitt berättigande. Detta gäller icke minst beträffande den höga beskattningen.

Konsumtionens

utveckling

I samband med kommittémajoritetens argumentering rörande det individuella kontrollsystemets oförmåga att begränsa spritdryckskonsumtionen göres en hänvisning till att det under tiden för detta systems införande sedan ett par årtionden tillbaka i skilda länder hade försiggått en spontan minskning av spritdryckskonsumtionen. Då kommittémajoriteten i dessa sammanhang gärna uppehåller sig vid förhållandena i Frankrike, vilket land på grund av avsaknaden av nykterhetspolitiskt betingande restriktioner ifråga om försäljningen av spritdrycker av kommittémajoriteten betraktas såsom ett särskilt lämpligt jämförelseobjekt med

Sverige, är det skäl att ägna utvecklingen just i detta land speciell uppmärksamhet. Det måste härvid förutskickas, att alla äldre uppgifter rörande konsumtionen av spritdrycker i Frankrike avse endast den skattebelagda konsumtionen, till följd varav jordbruksbefolkningens konsumtion till stor del faller utanför på grund av skattebefrielse för tillverkarnas egen konsumtion. Om utvecklingen i F r a n k r i k e är då att nämna, att det under hela 1800-talet så långt tillbaka det över huvudtaget föreligger statistik härom, nämligen sedan år 1831, förekommer en jämn och mycket kraftig stegring av spritdryckskonsumtionen, från 3,1 1 (beräknat efter 40 % alkoholstyrka) under 1830-talet till icke mindre än 10,9 1 per invånare under 1890-talet. Vid sekelskiftet steg konsumtionen ytterligare till 11,6 1. Till följd av en under år 1900 genomförd kraftig höjning av konsumtionsskatten sjönk konsumtionen följande år till 8,6 1. Utvecklingen under den tid det enligt kommittémajoriteten förekom en allmän nedgång i spritdryckskonsumtionen i kulturländerna, framgår av följande sifferserie för åren 1901 till 1913 avseende den franska konsumtionen per invånare av spritdrycker med en beräknad alkoholhalt av 40 %, nämligen 8,6, 8,1, 8,7, 9,6, 8,8, 8,8, 8,2, 8,5, 8,5, 8,8, 9,9, 9,5 och 9,8. Denna utveckling kan ju så mycket m i n d r e karakteriseras såsom en nedgång som den tvärtom innefattar en icke helt obetydlig stegring och detta trots att det mitt under perioden, år 1907, infördes en tillläggsskatt å absint och liknande drycker. Kommittémajoritetens nedvärdering av det individuella kontrollsystemets initialeffekt, varvid kommittémajoriteten söker stöd i en föregiven, i tiden då liggande allmän nedåtgående utvecklingstendens ifråga om spritdryckskonsumtionen, oberoende av alla restriktiva

samhällsåtgärder, står sålunda mycket dåligt samman med de i detta hänseende mycket viktiga faktiska konsumtionsdata från Frankrike. En huvudtes för kommittémajoriteten är, att kvantitetsbegränsningen i och för sig har en konsumtionsstegrande effekt. Hur denna uppfattning överensstämmer med de av kommittén lämnade konsumtionssiffrorna framgår av följande jämförelse r ö r a n d e konsumtionsutvecklingen i Sverige av de ransonerade spritdryckerna och de icke ransonerade vinerna: Konsumtionen per invånare, volymliter

År

1913 1914 1915 1920 1921—1925 1926—1930 1931—1935 1936—1940 1941—1945 1946—1950 1951

. .. . .. . .. . .. . .. ...

spritdrycker

viner

7,9 7,1 7,1 6,5 4,8 5,1 4,9 5,2 4,8 5,9 5,9

0,60 0,50 0,60 0,70 0,55 0,90 0,80 0,90 0,75 1,20 1,25

Förändringar uiider perioden 1913 till 1951 liter per inv i %

— 2,0 —25,3

+ 0,65 +108,30

Medan konsumtionen per invånare av spritdrycker under den tid, som det individuella kontrollsystemet har varit i verksamhet, h a r minskat med omkring 2 liter, motsvarande omkring 25 procent, har under samma tid den av kvantitetsbegränsningen principiellt alldeles fria vinkonsumtionen mer än fördubblats. I betraktande av att det inte finns några varor eller varuslag, som i skilda betydelsefulla hänseenden stå närmare spritdryckerna än vinerna 165

— bland vilka i vårt land konsumtionen av starkvincr utgör en mycket stor del — framstår denna olikhet i konsumtionsutvecklingen för dessa två besläktade varuslag såsom en klar vederläggning av kommittémajoritetens uppfattning, att kvantitetsbegränsningen har en i sig liggande konsumtionsstegr a n d e verkan. Den olikartade utvecklingen ifråga om konsumtionen av spritdrycker å ena sidan och viner å den andra tillåter även en annan slutsats. På grund av den stora likheten mellan spritdryckerna och vinerna är det naturligt, att ett hinder för konsumtionen av det ena slaget av drycker är ägnat att höja konsumtionen av det andra slaget av drycker, vilka i sådant fall inträda såsom ett surrogat för de förra. Ett annat sätt att uttrycka samma tanke är, att en ökning av konsumtionen i ett land av det ena slaget av drycker, som försiggår jämsides med en minskning av konsumtionen av det andra slaget, måste häntyda på att det har funnits något hinder för konsumtionen av det senare slaget. Utvecklingen i vårt land med en stegring av vinkonsumtionen och en minskning av spritdryckskonsumtionen ger med andra ord hänvisning på att det under tiden för denna utveckling har funnits ett speciellt hinder för spritdryckskonsumtionen, vilket icke h a r förelegat beträffande vinkonsumtionen. Till någon del utgöres detta hinder säkerligen av en starkare relativ prisstegring för spritdryckernas vidkommande. I betraktande av att den sedan gammalt rådande sedvänjan för det alldeles övervägande flertalet rusdryckskonsumenter i vårt land ger spritdryckerna ett mycket avgjort företräde framför vinerna och att traditionens seghet åstadkommer ett starkt motstånd mot en konsumtionsomlägg-

ning från spritdrycker till viner, kan dock den starkare fördyringen av spritdryckerna icke utgöra hela förklaringen till den skildrade utvecklingen ifråga om konsumtionen av spritdrycker och viner. Till viss del består därför ovanberörda hinder för spritdryckskonsumtionen att utveckla sig på liknande sätt som vinkonsumtionen av någon annan omständighet, som uteslutande gäller spritdryckerna. Denna omständighet kan endast vara ransoneringen. Den olikartade utvecklingen i fråga om konsumtionen av spritdrycker å den ena sidan och av viner å den andra utgör därför även ett belägg för, att det individuella kontrollsystemet beträffande spritdryckerna utövar en konsumtionshämmande verkan.

Suggestion

eller

spärrverkan

I fråga om det för kommittémajoritetens uppfattning avgörande spörsmålet, huruvida det individuella kontrollsystemet väsentligen åstadkommer en spärrverkan gentemot konsumtionen eller utövar en suggestionsverkan på denna i stegrande riktning, föreligger en på senare tid verkställd undersökning av systembolagsdirektör E. Lundgren. Utgångspunkten vid denna undersökning är, att, därest ransoneringens väsentliga effekt består av en spärrverkan, så bör det förekomma en överfrekvens av inköp under den första delen av kalendermånaden, eftersom månaden utgör ransoneringsperiod för flertalet motboksinnehavare och den föregående månadens ranson på grund av dess otillräcklighet — ett uttryck för ransoneringens spärrverkan — kan antagas ha blivit konsumerad en längre eller kortare tid före den nya ransoneringsperiodens inträde, medan därest ransoneringens huvudsakliga effekt ut-

göres av suggestionsverkan anledning saknas att vänta sig en onormal inköpsfrekvens vid kalendermånadens början men väl en överfrekvens under senare delen av denna, nämligen för »räddning» av ransonen, ett typiskt uttryck för suggestionsverkan. Detta resonemang, som icke är en efterkonstruktion utan utgör den faktiska utgångspunkten vid uppläggningen av undersökningen, framstår såsom rimligt och naturligt. Undersökningsmaterialet omfattade försäljningsuppgifterna från utminuteringsaffärer dels i Göteborg och Uddevalla samt Oslo och Moss i Norge för september 1949, dels i Vänersborg samt Kuopio i Finland för september 1950. De norska uppgifterna avse, till skillnad från de övriga, försäljningsbeloppen och innefatta även försäljningen av vin. Denna olikhet är emellertid betydelselös med hänsyn till undersökningens syfte att utvisa växlingarna i försäljningens omfattning under olika delar av månaden. Undersökningens resultat framgår av följande tablå: Inköpskvantitet per dag i förhållande till medelinköpskvantiteten per dag under hela månaden. Inköpsperiod september 1949

1—9

Göteborg Uddevalla Oslo Moss

121,7 122,4 99,0 102,0

Inköpsperiod september 1950

1—10 11—21 22—30

Vänersborg Kuopio

122,0 104,9

. ..

10—21 22—30 95,9 95,0 101,4 102,1

96,2 98,2

83,3 83,6 99,2 95,7

81,6 96,7

Det framgår härav att det i de ransoneringsfria försäljningsaffärerna i

Oslo icke förekom någon överfrekvens av inköpen i början av månaden utan försäljningen fördelade sig mycket jämnt över hela månaden och att försäljningsaffärerna i Moss och Kuopio visade en helt svag överfrekvens i månadens början, möjligen sammanhängande med den bättre kassatillgången för månadsavlönade vid denna tidpunkt. I de svenska försäljningsställena däremot förmärktes en utpräglad överfrekvens av inköp under månadens första del och en motsvarande underfrekvens under månadens senare del, Genomsnittsförsäljningen per dag under den första tredjedelen av månaden översteg den månatliga genomsnittsförsäljningen per dag med drygt en femtedel. Den övernormala storleken av inköpen i början av månaden sammanhänger uppenbarligen därmed att det förelåg brist hos dessa köpare, d.v.s. att den tidigare månadsransonen var otillräcklig eller med andra ord att ransoneringen utövar en spärrverkan. Tanken att en suggestionsverkan hos ransoneringen skulle åstadkomma, att de om ransonen bekymrade skulle känna sig manade att redan under månadens första del försäkra sig om sin beskärda ranson — trots att de enligt samma tankegång egentligen icke skulle känna något personligt behov av denna — kan tydligen utan vidare avfärdas ur räkningen. Inte ens den av den s. k. ransoneringspsykosen mest bekajade har ju någon anledning att förlägga sina skyddsinköp just till den första delen av månaden. Överfrekvensen under månadens första del motsvaras av en underfrekvens under månadens sista del, då de genomsnittliga inköpskvantiteterna i de svenska utminuteringsaffärerna voro en sjättedel mindre än de normalt borde ha varit. Vid bedömande av inne167

b ö r d e n av denna onormalt låga inköpsfrekvens under månadens senare del bör hållas i minnet, att omkring 12 procent av månadsransonen i allmänhet icke tagas i anspråk av de inköpsberättigade. I betraktande härav innebär den låga inköpsfrekvensen i slutet av m å n a d e n ett klart besked om att det icke kan skönjas någon iver hos motboksinnehavarna att i sista stund »rädda» ransonen. Dessa resultat motsäga sålunda mycket bestämt kommittémajoritetens förmodande, att det individuella kontrollsystemets suggestionsverkan är större än dess spärrverkan. Kommittémajoriteten har i sin argumentering rörande ransoneringens suggestionsverkan icke helt kunnat förbigå denna undersökning. Bedogörelsen för undersökningens huvudresultat inskränker sig dock till ett medgivande av att »inköpen i Sverige är något mera (!) koncentrerade till månadens första tredjedel än vad de äro i Finland och Norge». Och beträffande ställningstagandet till undersökningens utgångspunkt — om innebörden av förefintlighet av överfrekvens av inköp under månadens början respektive under dess slut — nöjer sig kommittémajoriteten med konstaterandet, att författaren ansett det bevisat att ransoneringen har en spärrverkan. Kommittémajoriteten åberopar i stället en av kommittén själv utförd undersökning rörande inköpens fördelning, avseende oktober 1945, vilken icke visade någon markant anhopning av inköp u n d e r månadens första dagar. Denna undersökning lider emellertid av så svåra metodiska fel — framför allt bristande beaktande av den i Sverige traditionella koncentrationen av inköpen till de två sista dagarna i veckan — att den saknar all beviskraft. 168

Besultatet av denna undersökning utgör för en obunden bedömare ett förödande grundskott mot kommittémajoritetens uppfattning om den egentliga effekten av ransoneringen, att denna skulle huvudsakligen bestå av en suggestionsverkan med en stegringsutövande tendens ifråga om inköpen. Härmed faller också kommittémajoritetens huvudtes, att ransoneringen väsentligen är av ondo och därför måste bringas att upphöra. Alkoholbrukets motbokssystemet

utbredning

under

Det individuella kontrollsystemet skall enligt kommittémajoritetens uppfattning även ha bidragit till att utbreda bruket att förtära spritdrycker till allt vidare kretsar av befolkningen. Som skäl för detta påstående anföres ökningen av motboksantalet. Med avseende å det härom förda resonemanget kan till en början riktas den invändningen, att det måste vara helt missvisande att såsom utgångspunkt för iakttagelserna rörande motboksstockens ökning använda förhållandena under år 1916. Vid denna tidpunkt hade detta system ännu icke hunnit bli stabiliserat, lagstiftningen om förhandsbegränsning blev ju antagen först under år 1917 och under detta och de närmast följande åren rådde mycket sträng kristidsransonering av spritdryckerna. Först från och med år 1921 kan det individuella kontrollsystemet anses ha fått sin mera definitiva form och det är därför från denna tidpunkt som en undersökning av motboksstockens tillväxt bör utgå. De för den framställda frågan relevanta uppgifterna böra uppenbarligen icke avse det absoluta antalet motboksinnehavare, med hänsyn till den fortgående folkmängdsökningen, utan antalet motboksinnehavare i för-

hållande till befolkningen, närmare bestämt till den manliga, till vuxen ålder komna befolkningen. Eftersom antalet motboksinnehavare under 25 års-åldern under hela perioden h a r varit obetydligt — det utgjorde vid 1950 års slut icke fullt 1 procent av samtliga motboksinnehavare — kan man för enkelhetens skull sätta motboksantalet i relation till den manliga befolkningen i landet över 25 år, en förenkling som dock är ägnad att något påverka siffrorna i en ogynnsam riktning från det individuella kontrollsystemets synpunkt. Utvecklingen sedan år 1921 ifråga om den på detta sätt bestämda relativa frekvensen av motboksinnehavare framgår av följande tablå: Antalet manliga motboksinnehavare på 100 män över 25 år

1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929

63,9 60,7 60,5 60,4 61,5 62,2 62,7 63,0 63,6

Antalet manliga motboksinnehavare på 100 män över 25 år

1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

64,5 65,2 65,0 63,5 62,7 62,9 63,4 64,3

Begynnelsesiffran i denna serie — vilken under de närmast följande svåra krisåren sjönk icke obetydligt — utgjorde sålunda 63,9, medan slutsiffran i serien, avseende år 1937, det sista hela år, v a r u n d e r den tidigare rusdrycksförsäljningsförordningen ägde giltighet, uppgick till 64,3. Detta innebär att antalet manliga motboksinnehavare under den mellanliggande perioden av sexton år hade stigit från 639 till 643 på 1 000 män över 25 år. Denna sifferserie visar sålunda, att det alldeles icke finnes någon ur det individuella kontrollsystemets natur här-flytande tendens att ut-

breda alkoholvanan genom en breddning av systembolagens egen kundkrets. I motsats mot perioden 1921—1937 företer tiden från år 1938 en avsevärd stegring av det relativa motboksantalet, såsom framgår av följande tablå: År

Antalet manliga motboksinnehavare på 100 män över 25 år

År

Antalet manliga motboksinnehavare på 100 män över 25 år

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

65,6 68,5 68,0 67,6 68,0 69,4 70,6

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951

71,7 73,3 74,1 75,2 75,8 75,9 75,9

Denna stegring har emellertid alldeles speciella orsaker, som icke sammanhänga med det individuella kontrollsystemets grundidé. Genom ikraftträdandet den 1 oktober 1938 av den nu gällande rusdrycksförsäljningsförordningen trädde den kostnadsfria försändningen av rusdrycker i funktion, varigenom de tidigare besvärligheterna och resekostnaderna för avlägset boende att verkställa inköp å systembolagens utminuteringsställen bortföllo. Detta bidrog kraftigt till ökningen av motboksantalet, vilket åskådliggöres bland annat därav, att den procentuella stegringen från år 1938 till år 1945 var omkring dubbelt så hög i de delar av landet, där utminuteringsaffärerna ligga mera glest, såsom i Norrland, Dalarna, Värmland och Småland, än i övriga delar av landet. Ytterligare en omständighet hos den nya förordningen var direkt ägnad att höja motboksantalet, nämligen bortfallet av det tidigare gällande kommunala vetot inom utminuteringen. Då denna vetorätt i avsevärd utsträckning hade åvägabragt skattestreck för motboksinnehav genom uteslutning härifrån av var och en som 169

icke till fullo erlagt de tre senaste årens krono- och kommunalskatter, medförde vetorättens upphörande att ett stort antal för motboksinnehav tidigare obehöriga kunde kräva att erhålla motbok.

skulle nyssnämnda antal ha varit flera tusental lägre, en minskning som i motsvarande mån skulle ha påverkat den relativa motboksfrekvensen i ovanstående tablå.

Till ansvällningen av motboksantalet under den senare perioden har vidare bidragit begränsningen av den maximala månadstilldelningen från fyra liter till tre liter, under krigsåren åtföljd av en samtidig reducering av treliterstilldelningarna till tvåliters-tilldelningar. F ö r kompensering av den härigenom minskade inköpsrätten förekom i det i stor utsträckning, att övriga vuxna medlemmar i familjer, där en familjemedlem redan tidigare hade motbok med en genom kristidsbestämmelserna reducerad tilldelning, skaffade sig motbok för egen del. Den ökning av motboksantalet, som har kommit till stånd på detta sätt, kan uppenbarligen icke i någon mån tagas som intäkt fölen av motbokssystemet åstadkommen breddning av alkoholvanan.

Av den nu lämnade utredningen torde framgå, att det icke finns någon i det individuella kontrollsystemets natur liggande tendens att utvidga systembolagens kundkrets.

En speciell omständighet som även måste beaktas är, att under senare år immigrationen till vårt land h a r avsevärt överstigit emigrationen. Detta förhållande är betydelsefullt i detta sammanhang av den anledningen, att de utländska medborgarna skaffa sig motbok i långt större omfattning än de svenska medborgarna. Till belysning härav kan anföras, att av de under år 1950 utlämnade 70 415 motböckerna till personer, som icke tidigare haft inköpsrätt, icke mindre än 7 715 eller 11 procent avsågo utländska medborgare. Denna andel överstiger vida de utländska medborgarnas andel av folkmängden, vilken i april 1950 uppskattades till icke fullt tre procent. Om frekvensen av nya motböcker till utlänningar icke skulle ha överstigit frekvensen av nya motböcker till svenska medborgare, 170

Vad jag nu h a r anfört utgör, såvitt jag kan finna, vägande invändningar mot kommittémajoritetens anklagelser mot det individuella kontrollsystemet av den innebörden att detta system skulle ha en konsumtionsstegrande och konsumtionsutbredande effekt samt utöva en suggestionsverkan. Jag hyser icke något tvivel om att kommittémajoritetens uppfattningar om det nuvarande försäljningssystemet skola komma att fullständigt vederläggas under den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag. De av kommittémajoriteten angivna skälen för dess förslag, som innebära slopande av motbokssystemet och en principiellt fri försäljning av spritdrycker, finner jag sålunda icke vara övertygande.

Allmänhetens systemet

inställning

till

motboks-

Emellertid kan det tvivelsutan även förebringas andra skäl mot vårt nuvar a n d e försäljningssystem ifråga om rusdrycker. Ett sådant argument, som för övrigt beröres av kommittémajoriteten, skulle vara, att detta system sakn a r den erforderliga förankringen i den allmänna meningen. Det h a r i detta hänseende gjorts gällande, att det svenska försäljningssystemet ifråga om rusdrycker på grund av sin beskaffenhet i särskilt hög grad behöver vara grun-

dat på en allmän anslutning från allmänhetens sida och att det brister härutinnan. Mina erfarenheter från min långa verksamhet i systembolagstjänst, under vilken jag har haft rikliga tillfällen att erfara enskilda människors uppriktiga uppfattning om vårt försäljningssystem, giva dock en gynnsammare bild av den allmänna inställningen till detta system. Enligt dessa erfarenheter har en mycket stor del av allmänheten numera accepterat det individuella kontrollsystemet och detta icke blott såsom ett nödvändigt ont att tåla i stället för någonting värre, såsom förbudet eller en mycket hög spritdrycksbeskattning, utan såsom en i stort sett ändamålsenlig ordning för försäljningen av rusdrycker. Säkerligen råder det i vida kretsar av alla samhällsskikt oro inför det nu sedan flera år kända förslaget om lössläppande av spritdrycksförsäljningen, en oro som uppenbarligen måste vara grundad på en tilltro till det nuvarande systemets förmåga att hålla alkoholmissbruket tillbaka. På grundval av min givetvis begränsade men likväl ganska omfattande erfarenhet, vilken avser såväl motboksinnehavare av skilda kategorier som ett stort antal anhöriga till motboksinnehavare av speciella kategorier, känner jag mig övertygad om att systembolagen och deras verksamhet, sålunda inbegripen tillämpningen av det individuella kontrollsystemet, omfattas med förtroende av den övervägande delen av det svenska folket. Jag skulle därför med glädje hälsa den möjligheten, att avgörandet om den framtida gestaltningen av försäljningslagstiftningen rörande rusd r y c k e r finge träffas efter en sådan rådgivande folkomröstning, som tidigare h a r förekommit en gång i vårt land just i alkoholfrågan, nämligen förbudsomröstningen år 1922.

Det är i detta sammanhang anledning att något beröra den häftiga kritik, som kommittén riktar mot systembolagens verksamhet på grundval av uppgifter avseende år 1945. Denna kritik är väsentligen förfelad i den mån den vill göra troligt att de kritiserade förhållandena skulle gälla även numera. Under nämnda år rådde speciella kristidsrestriktioner, vilka med nödvändighet påverkade systembolagens åtgöranden i olika hänseenden — icke minst betydelsefullt var härvid det temporära upphävandet av rätten till efterhandsinköp — och systembolagen ägnade ännu vid denna tid under utövningen av sin verksamhet mycken uppmärksamhet åt de enskilda motboksinnehavarnas ekonomiska förhållanden, särskilt deras fullgörande av skattebetalningen. Kristidsrestriktionerna äro nu sedan flera år tillbaka avvecklade och i samband med källskattereformens genomförande ha de ekonomiska hänsynstagandena vid systembolagens prövning av enskilda motboksärenden fått ett mycket begränsat utrymme. Kommitténs skildring av systembolagens verksamhet, sådan denna presenteras på grundval av uppgifter från år 1945, kan därför icke godkännas såsom en bild av den aktuella verkligheten. Den är helt enkelt föråldrad och kan därför icke ligga till grund för ett bedömande av motbokssystemets verkningar och systembolagens tillämpning av detta.

Försäljningslagstiftningens begränsning

syfte

och

Systembolagen äro organ för försäljningen av rusdrycker, med direktiv att utöva denna försäljning så att den medför så ringa skada som möjligt, men de äro självfallet medvetna om att det ligger utanför deras förmåga att 171

förhindra annat än en del av de alkoholskador, som skulle ha framträtt vid en annan organisation av rusdrycksförsäljningen. Ehuru man sålunda måste r ä k n a med förekomsten i vårt samhälle av ett större eller mindre antal genom rusdrycker alkoholskadade människor, h a r det aldrig ansetts vara en uppgift för systembolagen att taga hand om dessa, en uppgift vilken systembolagen därför icke äro inställda på och för vilken de sakna lämplig personal. Denna ankommer ju för övrigt på nykterhetsvårdsorganen, nykterhetsnämnder av olika slag. — Det är emellertid i detta sammanhang icke obefogat, i betraktande av kommittémajoritetens benägenhet att framhäva motbokens åtråddhet och att överbetona de skadliga följderna av motbokens karaktär av prestigeobjekt, att erinra om att den omständigheten, att motboken är eftertraktad, även har sina förmånliga effekter och detta icke minst ifråga om begynn a n d e missbrukare. För dem framstår det såsom utomordentligt viktigt att k u n n a behålla motboken och det är för dem högst angeläget att avhålla sig från sådana excesser ifråga om alkoholbruk, att de göra sig skyldiga till fylleriförseelser eller av annan anledning bli föremål för offentlig registrering. Och för många av dem som ha ådragit sig en officiell nykterhetsanmärkning av något slag och till följd därav förlorat motboken är det icke m i n d r e angeläget att sköta sig så att de kunna återfå denna. På detta sätt utöva systembolagen genom sin kontroll över inköpsrätten utan tvivel även positiv nykterhetsvård i betydande omfattning. Det ligger i sakens natur att det icke är möjligt att statistiskt fastställa denna verkan men den får för den skull icke glömmas bort vid uppgörandet av det individuella kontrollsystemets konto.

172 Kommittémajoriteten förebrår det individuella kontrollsystemet, att detta har verkat höjande på spritdryckskonsumtionen i landet. Av vad jag tidigare har anfört framgår, att jag anser denna förebråelse obefogad. Det är emellertid riktigt, att spritdryckskonsumtionen under den tid, som detta system har bestått, har visat en avsevärt svagare minskning i vårt land än i flera andra länder, exempelvis Danmark. Med avseende härå måste emellertid med största eftertryck hävdas, att den i lagstiftningen givna huvuduppgiften för det individuella kontrollsystemet är att hålla alkoholmissbruket tillbaka, medan det icke har fått sig anvisad någon uppgift att begränsa bruket av alkohol i vidare mån än detta är nödvändigt för att fullgöra dess huvuduppgift. Det är därför att göra detta system en orätt, om man förebrår det dess otillräckligt konsumtionsnedbringande effekt. Om det är en önskan hos lagstiftaren att spritdryckskonsumtionen i landet skall nedbringas i högre grad än som har skett sedan den nuvarande lagstiftningens tillkomst, så måste en företrädare för det individuella kontrollsystemet klart deklarera, att uppgiften att genomföra denna önskan medelst ingripanden inom detta systems r a m skulle ställa alltför stora krav på systemet. Det skulle nämligen förutsätta, att denna önskan hos lagstiftaren och de åtgärder, som handhavarna av systemet till åtlydnad härav vidtoge i konsumtionsbegränsande syfte, respekterades av den alldeles övervägande massan av spritdryckskonsumenterna, en förutsättning som säkerligen icke skulle föreligga. Härmed är givetvis icke sagt, att förefintligheten av det individuella kontrollsystemet skulle utgöra ett hinder för lagstiftaren att söka förverkliga

denna önskan genom andra medel, vilka skulle utöva sin allmänt konsumtionsbegränsande verkan jämsides med att det individuella kontrollsystemet utövade sin särskilda verkan gentemot missbruket. Härvid kommer naturligtvis i första hand i betraktande beskattningsinstrumentet. Att en i mycket hög grad skärpt beskattning i flera länder har medfört en konsumtionsbegränsning ifråga om spritdryckerna, som är avgjort större än i vårt land, är obestridligt. Lika obestridligt är emellertid, att förutsättningarna för en enbart gynnsam verkan av hög spritdrycksbeskattning äro mycket olika i skilda länder, i det att betingelserna för uppkomsten av en omfattande olaglig rusdryckshantering med åtföljande olyckliga verkningar äro till finnandes i långt högre grad i det ena landet än i det andra. För vårt lands vidkommande torde det, i betraktande av tidigare erfarenheter, vara anledning att räkni, med att betingelserna för sådan olaglig hantering äro stora, och detta gäller alldeles oberoende av förefintligheten av det individuella kontrollsystemet. Om det emellertid vid en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att få till stånd en väsentlig minskning av spritdryckskonsumtionen i landet och å den andra riskerna för en reaktion mot de i detta syfte vidtagna åtgärderna, skulle för lagstiftaren framstå såsom riktigt att söka förverkliga detta önskemål och han för detta ändamål genomförde en skärpning av spritdrycksbeskattningen, saknades varje anledning att i samband därmed slopa det individuella kontrollsystemet. Det ligger nämligen i sakens natur, att en fördyring av spritdryckerna utövar en genomsnittligt svagare verkan på de konsumenter, som ha utpräglade alkoholvanor och befinna sig i farozonen till alkoholmissbruket, än

på konsumenter med sobra alkoholvanor. Sammanfattningsvis är sålunda om kommittémajoritetens nu behandlade anmärkning mot det individuella kontrollsystemet att säga, att denna är i grunden förfelad, enär den riktar sig mot ett föregivet dåligt fullgörande av en uppgift, som icke ankommer på detta system. Om det anses vara önskvärt att denna uppgift — att minska spritdryckskonsumtionen — genomföres, är detta system icke ett lämpligt instrument härför, men det är oumbärligt såsom ett komplement riktat mot missbruket till det medel, en skärpt spritdrycksbeskattning, som i första h a n d riktar sig mot alkoholbruket och endast i mindre grad förmår träffa missbruket. Min granskning av vad kommittémajoriteten har haft att anföra mot det individuella kontrollsystemet har givit vid handen, att de anförda skälen för en avveckling av detta system icke äro bärande. Jag kan därför icke ansluta mig till detta förslag utan hävdar, att alla de synpunkter, som i detta sammanhang böra beaktas, tala för att detta system bibehålies i vårt land. Detta är huvudpunkten i mitt ställningstagande. Det innebär dock icke, att jag anser att alla detaljer i det nuvarande systemet böra bibehållas oförändrade, och jag övergår nu att angiva huru enligt min mening det framtida försäljningssystemet bör vara utformat. 2. Förslag rörande utminuteringen Förhandsbegränsningen Den i det individuella kontrollsystemet ingående förhandsbegränsningen innefattar två särskilda moment, nämligen att behörigheten att inköpa rusdrycker är prövningsbetingad samt att inköpsrätten är kvantitativt begränsad 173

ifråga om spritdrycker. Behörigheten att inköpa rusdrycker bör tillkomma envar till myndig ålder kommen person. Härifrån bör undantagas allenast den som vid någon tidpunkt under de sista fem åren har vårdats å alkoholistanstalt eller eljest för sjukdom uppkommen genom missbruk av alkoholhaltiga drycker eller mot vilken eljest föreligger nykterhetsanmärkning u n d e r de senaste fem åren, den som u n d e r samma tid begått brott mot försäljningsförordningarna eller ådömts frihetsstraff för brott begånget under alkoholpåverkan eller eljest under inflytande av alkoholbruk samt den som eljest av sociala skäl icke bör betros med innehav av inköpsrätt ifråga om rusdrycker. Uppenbart är att en avstängning från inköp eller en begränsning av inköpsrätten för den kategori, som måste hänföras till de misskötsamma, blir mera effektiv därest den för konsumtionen tillgängliga kvantiteten begränsas genom en generell maximering av inköpsrätten för övriga konsumenter än vad som kan bli fallet vid en fri försäljning enligt kommittémajoritetens förslag. Den för överlåtelse tillgängliga kvantiteten blir i senare fallet obegränsad. Beträffande anmärkningsfria personer bör prövningen utgöra endast en formell åtgärd, ett konstaterande av att anmärkning icke föreligger. Den kvantitativa begränsningen av inköpsrätten ifråga om spritdrycker har alltsedan det individuella kontrollsystemets begynnelse varit knuten till kalendermånaden såsom tidsenhet. De olägenheter för den anmärkningsfria alkoholkonsumenten, som följa av att denna tidsenhet är jämförelsevis kort, kunna i allt väsentligt undanröjas genom en ändamålsenlig utformning av möjligheten att verkställa inköp i efterhand av icke uttagen kvantitet un174

der viss kalendermånad. Bätten till efterhandsinköp kan nämligen utan svårighet ordnas så att den anmärkningsfria måttfulla alkoholkonsumenten icke har någon som helst känning av att han är underkastad ransonering i fråga om sina inköp av rusdrycker. Den omläggning av förfarandet ifråga om efterhandsinköpen som numera pågår vid systembolagen utvisar denna möjlighet. Beträffande storleken av den på en månad belöpande inköpskvantiteten böra erfarenheterna av den sedan år 1941 gällande reduktionen av denna kvantitet till högst tre liter tillerkännas avgörande betydelse. Härvid kan man icke undgå att taga intryck av den allmänna opinionens överraskande gynnsamma inställning till denna begränsning, vilken otvivelaktigt har inneburit, att denna sedan mer än tio år rådande ordning allmänt godtagits. För den som i likhet med mig intager den ståndpunkten, att vi böra bibehålla det individuella kontrollsystemet, utgör den allmänna opinionens accepterande av denna tre-litersbegränsning i första hand en anvisning om att denna gräns bör bestå för framtiden, men därjämte även en bekräftelse på att ransoneringssystemet i fråga om spritdrycker h a r djupa förankringar i den allmänna meningen. Tre liter spritdrycker för kalendermånad bör enligt vad jag nu anfört vara den högsta reguljära tilldelning, som må förekomma. Liksom nu bör möjlighet finnas till s.k. extra tilldelning för personer med stor representation samt för särskilda tillfällen, såsom familjehögtider av olika slag. Det nuvarande restriktionssystemets återhållsamhet ifråga om tilldelningen till de yngre åldersklasserna har r ö n t stor uppskattning från vitt skilda håll i samhället. Att nu frångå denna ordning

skulle vara vanskligt, icke minst i betraktande av den ogynnsamma utvecklingen under senare år ifråga om ungdomsfylleriet och den inkomstförskjutning till ungdomens förmån, som kännetecknar det nuvarande ekonomiska livet. En persons alkoholvanor och stabilitet i nykterhetshänseende kunna icke heller vara lika fast utformade vid unga år som vid mera mogen ålder, varför en begränsning i inköpsrätten för de yngre åldersklasserna bör tillgripas som socialpedagogisk åtgärd för att inskärpa kravet på måttlighet i fråga om användandet av alkoholhaltiga drycker. Inköpsrätten bör därefter även framgent vara avsevärt lägre än den maximala för de yngre åldersgrupperna. Då denna lägre maximigräns bör vara generell, böra reglerna härom angivas i själva författningen, exempelvis så att högst en liter i månaden må kunna ifrågakomma inom åldersgrupperna 21—24 år och högst två liter i månaden inom åldersgrupperna 25—28 år. I fråga om anmärkningfria personer bör den vid viss ålder medgivna kvantitetsökningen icke vara beroende på ansökan och beslut av systembolaget utan utgöra en automatiskt tillkommande rättighet. Beträffande icke anmärkningsfria personer bör möjlighet finnas såväl till fullständig avstängning från inköpsrätt som till begränsning av inköpsrätten u n d e r den normala. En mera vansklig fråga är spörsmålet om storleken av kvinnornas inköpsrätt. Den allmänna regeln, att varje till myndig ålder kommen anmärkningsfri person skall vara behörig att erhålla inköpsrätt, bör självfallet gälla även för kvinnorna. Det är emellertid ovedersägligt, att kvinnorna i vårt land dessbättre i allmänhet icke hava lika utpräglade alkoholvanor som männen

och att vad man, i brist på en m e r a adekvat beteckning, kan beteckna såsom deras legitima behov av r u s d r y c k e r är avsevärt m i n d r e än männens. E n formell likformighet i fråga om tilldelningen av spritdrycker till kvinnor och män skulle därför i verkligheten utgöra en faktisk olikformighet och utsätta mången kvinna för ett svåremotståndligt tryck att, i strid mot lagstiftningens krav, överlåta av sin alltför rikliga tilldelning. Av detta skäl bör den normala tilldelningen till en kvinna vara lägre än den normala tilldelningen till en man. Denna allmänna regel b ö r dock icke utgöra hinder för att en kvinna skall komma i åtnjutande av högsta tilldelning av spritdrycker och därjämte i förekommande fall av den extra tilldelning, som kan påkallas av hennes särskilda villkor. Inköpsrätten bör liksom hittills v a r a personlig men samtidigt avse den i n köpsberättigades hela familjesamfällighet. Härav följer att nyssberörda allmänna regel måste lida inskränkning 1 fråga om gifta personer. Gift kvinna b ö r visserligen vara behörig att erhålla inköpstillstånd lika väl som mannen, m e n makarnas gemensamma inköpskvantitet av spritdrycker bör icke rimligen få överstiga den som skulle tillkomma mannen såsom ensam innehavare a v inköpsrätt. I fråga om vin och starköl bör, i likhet med vad som hittills har gällt beträffande vin, som regel förekomma b e gränsning med avseende å inköpsrättens omfattning allenast för den som icke är anmärkningsfri i nykterhetshänseende eller eljest icke är att hänföra till gruppen anmärkningsfria. t.ex, på grund av olaga försäljning. Motboken Genomförandet av en allmän kvanti-

tetsbegränsning förutsätter ett tekniskt hjälpmedel av principiellt den karaktär, som motboken har. Någon rimlig anledning att frångå den nu u n d e r mer än trettio år prövade motboken till förmån för det av kommittén tänkta legitimationsförfarandet anser jag icke föreligga. Den påstådda suggestionseffekten hos motbokssystemet kan uppenbarligen icke vara framkallad av det ransoneringstekniska hjälpmedlet motboken i och för sig utan om denna effekt överhuvud föreligger — varom kommittémajoriteten, såsom jag h a r anfört, icke har lyckats framlägga någon övertygande bevisning — av det ingrepp i den fria inköpsrätten i fråga om spritdrycker, som är förhandsbegränsningens väsentliga innebörd. Systembolagen

och deras

uppgifter

I fråga om försäljningen av rusdrycker har vårt land en helt originell skapelse utan egentlig förebild från annat håll. Jag syftar härvid naturligtvis på den nu mer än hundraåriga systembolagsorganisationen. Att denna organisation h a r betytt mycket i fråga om saneringen i olika avseenden av rusdrycksförsäljningen är allmänt erkänt. Det torde också kunna påstås, att de nuvarande systembolagen ha fullgjort sina uppgifter i överensstämmelse med försäljningslagstiftningens anda och mening, och det bör icke kunna råda något tvivel om att de även framgent komma att vara ett effektivt instrument för genomförandet av lagstiftar e n s intentioner på detta område. Härför utgör framför allt det allmännas dominerande inflytande i fråga om bolagsstyrelsernas sammansättning en borgen. Jag finner det därför icke vara från någon synpunkt försvarligt att nu rasera denna institution. Denna min inställning utesluter icke,

att jag anser den nuvarande organisationen vara i behov av förbättring i olika hänseenden. Den omgestaltning av systembolagen, som kom till stånd år 1938 och varigenom systembolagens antal minskades från 121 till 41, bär otvivelaktigt i flera avseenden en prägel av kompromiss. Den lösning som man bör syfta till är i princip länsbolagsorganisationen, vilken på sin tid förordades av rusdryckslagstiftningsrevisionen och som sammanfaller med nykterhetskommitténs alternativ II. Härvid bör man emellertid av olika skäl icke vara strängt bunden vid den nuvarande länsindelningen utan fastställa de blivande nya systembolagens detaljhandelsområden under hänsynstagande till kommunikationsförhållanden och folkmängd. Där folkmängdens storlek och utskänkningsförhållandena så påkalla, bör avsteg från länsbolagsprincipen kunna ifrågakomma. Systembolagens huvuduppgifter böra liksom hittills vara att handhava den utminuteringsvis bedrivna försäljningen av rusdrycker så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. I överensstämmelse med detta allmänna åliggande bör det ankomma på systembolagen att vidtaga de avstängningar från inköpsrätt och begränsningar av redan beviljad inköpsrätt, som finnas påkallade på grund av vederbörandes förhållanden i nykterhetshänseende eller eller eljest av sociala skäl. Där det föreligger sådan grund för avstängning eller inköpsbegränsning som anstalts- eller sjukhusvård för alkoholism eller annan nykterhetsanmärkning, brott mot försäljningsförordningarna, undergånget tvångsarbete eller avdömt alkoholbrott bör systembolags befogenhet att genomföra berörda åtgärd vara oberoende av särskild hänvändelse härom från myndighet. Där begränsningsåtgärden är

föranledd av annat socialt skäl, såsom exempelvis att någon åtnjuter behovsprövat understöd av det allmänna, kan det däremot ifrågasättas om icke förutsättningen för vidtagande av åtgärden bör vara, att densamma påkallas av behörig socialvårdsmyndighet eller nykterhetsvårdsorgan. Förhandsbegränsningen i fråga om inköp av spritdrycker förutsätter med nödvändighet, att den nuvarande ordningen med de inköpsberättigades anknytning till visst bestämt systembolagsåsom hemortsbolag bibehålles. En annan följd av förhandsbegränsningen är, att systembolagen även framgent måste äga erhålla för den individuella kontrollen erforderliga uppgifter från nykterhetsvårdsorgan, domstolar, polismyndigheter, åklagare och straffanstalter. Det ligger vidare i sakens natur, att förhandsbegränsningen nödvändiggör registrering av varje inköp av spritdrycker. Då registreringsapparaten sålunda måste finnas, medför det endast relativt ringa merbelastning för systembolagen att även fullgöra den registrering av vin och starköl, vilken är nödvändig i betraktande av att vissa icke anmärkningsfria inköpsberättigade förutsättas skola äga begränsad inköpsrätt även i fråga om dessa slag av rusdrycker. Det ofrånkomliga kravet på registrering medför i sin tur, att varje inköpsberättigad måste hänvisas till ett bestämt inköpsställe, liksom nu är fallet. Genom anordningen med transportkort, vilken bör bestå även under den blivande lagstiftningen, undanröjes emellertid olägenheten härav för den resande allmänheten. Möjligheten av en anordning, som medger en motboksinnehavare på ort med flera utminuteringsaffärer att utan nämnvärd omgång verkställa sina inköp på flera av dessa affärer, är för närvarande föremål för 12 — 22197

praktisk prövning i vissa städer och kan säkerligen finna sin lösning. Nykterhetsvårdsorganens skyldigheter att lämna systembolag uppgifter rör a n d e sina klienter bör erhålla en i författningen angiven motsvarighet i rätten för nykterhetsvårdsorganen att erhålla uppgifter av systembolagen r ö r a n d e samma klientel samt att taga del av systembolagens register och handlingar angående deras kundkrets.

3. Förslag rörande utskänkningen Ifråga om utskänkningen av rusdrycker ansluter jag mig till kommittémajoritetens uppfattning, att utskänkningsrestriktionerna ha haft stor betydelse för saneringen av spritdryckskonsumtionen på restaurangerna och att de härvid verksamma faktorerna i första^ h a n d ha varit kvantitetsbegränsningarna, mattvånget och begränsningen av tiden för restaurangernas öppethållande. Kommittémajoriteten har dock funnit, att samma skäl som tala för slopande av motbokssystemet med dess kvantitetsbegränsningar göra sig gällande också ifråga om ransoneringen inom utskänkningen. Det är härvid särskilt den av kommittémajoriteten hävdade suggestionsverkan hos varje ransoneringsbestämmelse, som har kommit kommittémajoriteten att avstå från att bibehålla kvantitetsbestämmelserna inom utskänkningen. Att den dock icke synes vara alldeles övertygad om hållbarheten av denna sin ståndpunkt framgår av att den gör ett anmärkningsvärt undantag beträffande den viktigaste av alla slags spritdrycker, nämligen brännvin, ifråga varom kommittémajoriteten föreslår en kvantitetsbegränsning av 10 cl. 177

Kvantitetsbegränsning utskänkningen

inom

Huruvida det finns verkligt fog för uppfattningen, att kvantitetsbegränsningen inom utskänkningen utövar en suggestionsverkan, finner jag vara mycket tvivelaktigt. I varje fall utgör det icke något bevis för förefintligheten av en sådan verkan, att en del restaurangbesökare förklara sin vana att regelmässigt taga ut hela ransonen därmed att de ha »rätt» till densamma. Ty hänvisningen till denna rätt kan ju med lika stort fog uppfattas såsom ett argument till försvar för vederbörandes begivenhet på spritdrycker. Mitt ställningstagande till kvantitetsbegränsningen inom utskänkningen har därför bestämts av andra överväganden. Jag håller före, att ett slopande av denna begränsning skulle komma att medföra stora svårigheter, då det gäller att avvisa påstridiga restauranggästers krav på servering av otillbörligt stora kvantiteter av rusdrycker. De hittillsvarande erfarenheterna tala visserligen om den bristfälliga tillämpningen av bestämmelserna om kvantitetsbegränsningarna, varför man har att räkna med en icke synnerligen noggrann efterlevnad av sådana bestämmelser även i framtiden. Å andra sidan kan det icke bestridas, att kvantitetsbegränsningarna inom utskänkningen i stort sett ha varit ägnade att minska den på berusning inriktade konsumtionen av spritdrycker på restauranger. Härom vittna icke minst erfarenheterna om omfattningen av de s.k. krogronderna eller krogsvängarna, vilka ju skulle vara onödiga» om kvantitetsbestämmelserna icke upprätthölles i väsentlig utsträckning. Vid övervägande av dessa varandra motstridande synpunkter har jag fäst särskild vikt vid den stora betydelse som nyssberörda krogronder ha visat 178

sig äga för uppkomsten av fylleri och onykterhet. Detta ger belägg för att det finns en ganska omfattande grupp av alkoholkonsumenter, som söka skaffa sig berusning på spritdrycksrestaurangerna. Man måste på grund härav hysa stora farhågor för att det skulle uppkomma en betydande skadlig effekt av ett slopande av kvantitetsbegränsningarna inom utskänkningen. Jag finner mig därför böra förorda, att dessa kvantitetsbegränsningar bibehållas tillsvidare, ehuru med den betydelsefulla ändringen, att den hittillsvarande skillnaden mellan de för män och kvinnor fastställda högsta utskänkningskvantiteterna bör försvinna. För bibehållande av denna skillnad talar visserligen vad jag tidigare anfört om olikheten mellan kvinnornas och männens alkoholvanor, men då det i praktiken har visat sig mycket svårt att utöva en nöjaktig kontroll över efterlevnaden av ifrågavarande bestämmelser har jag funnit övervägande skäl tala för att det bör gälla samma utskänkningskvantitet för man som för kvinna. Med avseende å kvantitetsbegränsningen inom utskänkningen bör gälla att den närmare utformningen icke bör givas i författningen utan att det bör ankomma på kontrollstyrelsen att meddela detaljföreskrifter därom. I detta sammanhang spela de s.k. folkrestaurangerna en utomordentligt betydelsefull roll. Den utskänkta kvantiteten spritdrycker på en relativt obetydlig sådan restaurang kan vara långt större än motsvarande kvantitet på en stor förstaklassrestaurang. Den väsentliga orsaken härtill är, att publiken på folkrestaurangerna till övervägande del utgöres av alkoholkonsumenter, som gemenligen taga i anspråk hela den för dem tillgängliga utskänkningskvantiteten, som dock i allmänhet är avsevärt

lägre än den som gäller för restauranger av högre klass. Beträffande folkrestaurangerna gäller emellertid, att de ha tillkommit väsentligen för att bereda allmänheten tillgång till goda matställen och att tillgodoseendet av matserveringsbehovet är och bör vara huvudändamålet för deras verksamhet. Det skulle vara att allvarligt äventyra detta huvudsyfte med dessa restauranger att helt slopa kvantitetsbestämmelserna för deras vidkommande. Å a n d r a sidan kan det icke rimligen sättas i fråga, att kvantitetsbegränsningar skola gälla endast å detta slag av restauranger. Mattvång I fråga om den grundläggande regeln för ordningen inom utskänkningen att all utskänkning av spritdrycker skall vara förknippad med mattvång, ansluter jag mig till kommittémajoritetens uppfattning att detta bör gälla även framgent. Vid tillämpningen av denna regel bör icke, i motsats till vad hittills har varit fallet, medgivas undantag för lättgroggar. Mattvånget bör gälla även för starkvin, varav dock en mindre kvantitet bör få utskänkas vid servering av konditorivaror eller eljest utan samband med måltid. Det bör liksom hittills ankomma på kontrollstyrelsen såsom centralmyndighet för försäljningen av rusdrycker att fastställa lägsta priset på måltid, som berättigar till utskänkning av spritdrycker och, i förekommande fall, starkvin. Utskänkningstillstånd Av min till rusdrycksbetänkandet fogade reservation (SOU 1952:54, sid. 369) framgår, att jag anser att den nu gällande ordningen ifråga om utskänkningstillstånden bör bibehållas, så att det bör ankomma på systembolagen att hos länsstyrelsen ansöka om dessa till-

stånd, undantagandes sådana som avse trafik- och turistutskänkning, ävensom att kommunalfullmäktige böra ha sin ansökningsrätt obeskuren. Med hänsyn till att förtäringsförbudet ifråga om rusdrycker åsidosattes i mycket stor omfattning å pensionat och liknande näringsställen, bör varje systembolag förfoga över ett lämpligt antal tillfälliga utskänkningsrättigheter att utövas vid enstaka tillfällen för slutna sällskap. I fråga om utövandet av utskänkningen bör som för närvarande gälla att utskänkningstillstånden skola av bolagen överlåtas till restauratör eller restaurangbolag. Sådan överlåtelse anser jag dock icke böra, som nu gäller, vara underkastad länsstyrelsens fastställelse utan prövningen av restauratörens lämplighet bör ankomma på systembolaget. Förutom kommunal myndighet bör länsnykterhetsnämnd beredas tillfälle att yttra sig över ansökan om utskänkningstillstånd. Vins tkvantitetsf

rågan

Ett viktigt ämne, som ovillkorligen bör ingå i överlåtelseavtalet mellan systembolag och restauratör och varom det hade varit önskvärt att ett förslag till lösning hade förelegat utarbetat, gäller de ekonomiska villkoren för utskänkningens handhavande. Med avseende på sådana villkor kan man icke undgå att konstatera, att det torde möta stora, måhända oöverstigliga svårigheter att löpa linan ut i fråga om den sedan år 1938 pågående avvecklingen av vinstkvantitetssystemet. Även om själva rättigheten till utskänkning av rusdrycker innefattar en icke obetydlig ekonomisk förmån på grund av den relativa knappheten på dessa rättigheter, torde kostnaderna för perso179

nal, lagerhållning, glas m.m. vara av den storleksordningen, att dessa överstiga vinsten av denna förmån och att ersättning måste utgå för täckande av dessa kostnader, om de icke skola belasta andra grenar av rörelsen. Erhåller restauratören icke skälig ersättning för kostnaderna för utskänkningens handhavande, kommer detta givetvis att påverka standarden på restaurangen eller prissättningen i övrigt. I det sen a r e fallet komma de gäster, som icke önska intaga alkoholhaltiga drycker, att få deltaga i kostnaderna för utskänkningen av dessa drycker. Att så redan sker i viss omfattning framgår av priskontrollnämndens yttrande i anledning av Sveriges hotell- och restaurantförbunds skrivelse till Kungl. Maj:t i vinstkvantitetsfrågan, där det bland annat säges, att »vinsten från dessa varuslag (mat, kaffe samt maltoch läskedrycker) vid många företag måste anlitas till täckande av underskott på sprit- och vinutskänkningen». Bestämmelserna om ersättning för utskänkningskostnaderna böra givetvis utformas så, att restauratörens vinst icke blir beroende på den myckenhet rusdrycker, som utskänkes. Drickspenningsystemet En påfallande svaghet hos den nu råd a n d e ordningen är, att ett av den utskänkta myckenhetens omfattning direkt avhängigt ekonomiskt intresse alltjämt består inom utskänkningen av rusdrycker och detta på den i viss mening ömtåligaste sektorn, nämligen i själva kontaktytan mellan utskänkningen som affärsrörelse och dess kundkrets. Jag syftar här givetvis på drickspenningsystemet, som medför att det är till ekonomisk fördel för serveringspersonalen, att kundkretsen beställer rikligt av de jämförelsevis dyra rusdryckerna 180

med åtföljande större drickspenningar. Det kan för ett oförvillat omdöme icke råda minsta tvivel om att det förhållandet, att serveringspersonalen i dess helhet å restauranger med utskänkningsrättigheter genom eget ekonomiskt intresse är direkt engagerad för vidmakthållande och ökning av utskänkningens omfattning, icke är till fromma för en lycklig utveckling. Om den inom rusdrycksförsäljningen till mycket stor del genomförda avkopplingen av det enskilda vinstintresset är att betrakta såsom en från nykterhetssynpunkt synnerligen betydelsefull och välgörande sanering — och härom torde icke råda någon tvekan — så kan fortbeståndet av drickspenningsystemet inom utskänkningen icke betraktas såsom någonting annat än en kvarstående defekt. I likhet med kommittémajoriteten anser jag, att det kan ifrågasättas, om inte personalens drickspenningsintresse i realiteten innebär ett viktigare avsteg från principen om avkoppling av det enskilda vinstintresset i rusdryckshandeln än den återstod av restauratörernas vinstintresse, som kvarstår efter den sedan år 1938 pågående nedskrivningen. Att detta ekonomiska intresse är av en betydande storleksordning framgår därav att systembolagens försäljning till restaurangerna under år 1950 representerade ett utskänkningsvärde av 176 miljoner kronor. Servisavgifterna på dessa drycker torde därför kunna beräknas till omkring 20 miljoner kronor. Till jämförelse kan nämnas, att de allmänna restaurangbolagens och de enskilda restauratörernas bruttovinst å utskänkningsrörelsen samma år uppgick till 19,34 miljoner kronor. Det erbjuder givetvis stora svårigheter att råda bot på denna defekt. På grund av de stora olägenheterna av

densamma synes man dock icke kunna stå till svars med att endast konstatera dessa svårigheter utan att göra ett allvarligt försök att övervinna dem. En avlöning baserad på drickspengar måste också anses illa passa i dagens demokratiska samhälle. På flertalet hotell torde numera antingen rumsprisen inbegripa betjäningsavgift eller denna påföras notan såsom en särskild post, och någon försämrad service som en följd härav har icke framträtt. I stort sett torde drickspengar såsom avlöningsform numera endast förekomma på näringsställen av olika slag. Den rent ekonomiska sidan av frågan torde kunna och böra lösas i samband med frågan om kostnadsersättningen till restauratörerna. Den möjligheten skulle då kunna föreligga, att i överlåtelsekontraktet inrymdes bestämmelse av den innebörden, att servisavgift måste tecknas å serveringsnota och beräknas endast efter priset å andra serverade varor än rusdrycker. En sådan ordning skulle givetvis påkalla särskilda avtal med serveringspersonalen hos dessa restauranger samt en jämkning av den till dessa restauranger utgående fasta ersättningen för utskänkningens handhavande. Att drickspenningsystemet medför svårigheter även för en del av näringsutövarna framgår av följande uttalande av Normabolaget i Stockholm, som återgives i bilaga 3 till kommitténs maltdrycksbetänkande : »Drickspenningsystemet bör i all restaurangrörelse avskaffas och detta torde icke kunna ske utan medverkan av lagstiftningen. De större inkomster, som utan egentligt merarbete nu tillfaller servispersonalen på spritrestauranger, vållar de spritfria restaurangerna särskilda svårigheter, då spritrestaurangerna härigenom drar till sig personal, som utbildats inom de

spritfria restaurangerna. Norma lägger årligen ned betydande kostnader på utbildning av servispersonal, som efter någon tid söker sig till de större inkomster som står till buds hos SABA och andra spritrestauranger. J ä m n a r e inkomstförhållanden, avpassade till det verkliga arbetet, för servispersonalen på spritfria och spritrestauranger, är ett betydande nykterhetsintresse.» En tillfredsställande ordning i fråga om rusdrycksutskänkningen kan icke uppnås, innan frågorna om restauratör e r n a s vinst och drickspenningsystemet ha fått en tillfredsställande lösning. En ny försäljningslagstiftning, hur den än är utformad, motsvarar på ett viktigt område icke de krav som måste ställas på den, om den icke ger lösning på spörsmålet att avveckla det på rusdrycksomsättningens storlek avhängiga vinstintresset. 4. Övriga frågor Alkoholhalten

hos

spritdrycker

Kommittén har vid sin behandling av frågan om alkoholdryckernas alkoholhalt kommit till den uppfattningen, att det skulle vara önskvärt, att alkoholhalten begränsades till 40 procent hos sådana spritdrycksmärken, som ägna sig för konsumtion av stora konsumentgrupper. Härvid har anförts, att u n d e r de år, då 40-procentigt potatisb r ä n n v i n inte stod att få och konsumtionen därför sökte sig till alkoholstarkare brännvinssorter, förmärktes en höjning av fyllerifrekvensen, samt att docenten Goldbergs undersökningar synes utvisa, att rusverkningarna bli kraftigare vid stigande alkoholhalt hos den förtärda drycken. De vanliga b r ä n n vinsmärkena i Norge och Finland hålla i genomsnitt 5—6 volymprocent lägre alkoholhalt än de svenska brännvinssorterna. 181

Kommittén väntar sig emellertid icke någon nämnvärd effekt av en begränsning av alkoholstyrkan hos de starkare brännvinssorterna. Enligt mitt förmenande tala de av kommittén anförda skälen för lämpligheten och nyttan av en sänkning av alkoholhalten hos inom landet tillverkat brännvin. Då flertalet av de »större» brännvinsmärkena hålla upp till 46 procents alkoholstyrka, skulle en sänkning till förslagsvis 40 procent för dessa medföra en icke obetydligt minskad alkoholkonsumtion. Under år 1948 då tillgången på 40-procentigt potatisb r ä n n v i n var mycket begränsad försåldes för konsumtionsändamål 41,2 mil-

joner liter spritdrycker. Omräknad till ren alkohol motsvarar denna försäljning 2,60 liter per invånare. Denna genomsnittskonsumtion skulle ha stannat vid 2,40 liter, om alkoholhalten hos spritdryckerna under detta år hade uppgått till högst 40 procent. Motsvarande genomsnittliga konsumtionstal för år 1950 voro 2,60 liter och 2,45 liter. Av kontrollstyrelsens berättelser över rusdrycksförsäljningen kan man utläsa en samväxling mellan det renade 40procentiga brännvinets procentuella andel av försäljningen och antalet begångna fylleriförseelser. Detta framgår av följande sammanställning för åren 1941—1950:

År

Renat 40procentigt brännvin, andel av försäljningen i %

'

-,040 1943 1944

1945 Antal begångna fylleriförseelser

l minskning

[ ökning

43,22 ^ 43 032 ^ \ minskning > ökning 10,69 \ 43 261 ^ [ ökning > minskning 18,57 l 38 326 x [ minskning > minskning 17,51

37118 [ökning { [ökning > [minskning ) i ökning /

[minskning

21,54

29,27

12,64

40,24

[ökning Ä [minskning „ _ _ . . ö 35,29 / 37 544 /

Det 40-procentiga brännvinet är framställt av dels potatissprit, dels cellulosasprit. När det av potatissprit framställda brännvinet går ur marknaden, övergår man i mycket stor utsträckning till inköp av brännvin av högre alko182

31 139 [minskning 30 692 > [ökning 36 381 ) > minskning 35 672 i

holhalt eller av andra varuslag av högre alkoholhalt än 40 procent. Då det 40-procentiga brännvinet ånyo finnes exempelvis det förhållandet, att potatisatt tillgå, återgår man till detta. Siffrorna i ovanstående tablå återspegla

brännvinet under 1943 utgick helt ur marknaden och under åren 1944 och 1945 salufördes i relativt små kvantiteter samt var ur marknaden under hela år 1948. Av detta framgår, att alkoholhalten icke nämnvärt påverkar valet av brännvinsmärke och att det icke finnes någon medveten strävan hos allmänheten att köpa spritdrycker av högre alkoholhalt. Någon risk för en övergång till alkoholstarkare — och dyrare — utländska brännvinssorter torde därför icke vara att befara vid en skälig sänkning av alkoholhalten hos inhemskt brännvin. Tablån ger med all tydlighet vid handen, att en övergång till spritdrycker med högre alkoholhalt medför en ökning av antalet fylleriförseelser •— även om härvid därjämte a n d r a omständigheter varit verksamma. Jag finner mig i varje fall föranlåten att föreslå, att det genomföres en reducering av alkoholhalten hos de inhemska brännvinssorterna.

Kostnadsberäkningen I min till rusdrycksbetänkandet anslutna reservation h a r jag tagit upp kommitténs kostnadsberäkningar för alternativ I och alternativ II till granskning, varför jag här endast vill anföra följande.

De kostnader för de nuvarande systembolagen, som ingå i kommitténs beräkningar, grunda sig på förhållandena under år 1949. Sedan dess ha systembolagen genom arbetsbesparande rationaliseringar kunnat och komma att kunna ytterligare nedbringa antalet anställda. Enligt kontrollstyrelsens berättelse över rusdrycksförsäljningen m.m. år 1949 voro av de hos systembolagen den 31 december 1949 anställda befattningshavarna — fast anställda, extra och tillfälligt anställda — 592 sysselsatta med motboksarbete. Den 31 december 1950 var motsvarande antal 540 och den 31 december 1951 h a d e det ytterligare nedgått till 486. Det verkliga antalet övertaliga befattningshavare vid en eventuell avveckling skulle således komma att väsentligt understiga det av kommittén b e r ä k n a d e antalet enligt såväl alternativ I som alternativ II. Genom ett fortsatt rationaliseringsarbete beräknas under de närmaste åren ytterligare ett antal ledigblivna befattningr icke behöva återbesättas. Det av kommittén beräknade antalet övertalig personal torde därigenom kunna minskas med överslagsvis 150, avseende befattningshavare i biträdesgrad. Den framräknade besparingen av 3,2 miljoner kronor torde således med hänsyn till redan genomförda åtgärder vara för högt beräknad.

Särskilt yttrande av experten, regeringsrådet Klackenberg Jämlikt uppdrag av finansministern att biträda nykterhetskommittén i den utsträckning det varit möjligt med hänsyn till mitt tidigare arbete i finansdepartementet har jag följt kommitténs verksamhet sedan dess tillkomst och anser mig för den skull ha anledning att h ä r i korthet angiva min från kommittémajoritetens avvikande mening beträffande de i principbetänkandet diskuter a d e spörsmålen. I sitt första delbetänkande har kommittén givit ett intressant och väsentligt bidrag till den statistiskt-sociologiska belysningen av svenska folkets alkoholvanor och därmed förenade samhällsskador. Klarläggandet av vår höga alkoholkonsumtion, det starkt stegrade ungdomsfylleriet och samspelet mellan ökande alkoholvanor och stigande social belastning är otvivelaktigt en god grund att bygga på vid en förutsättningslös omprövning av nykterhetslagstiftningen. Tyvärr är det dock svårt att påvisa det egentliga sambandet mellan denna utgångspunkt och kommittémajoritetens förslag. Den allmänna innebörden i detta kan helt kort sägas vara, att sprit, vin och öl skall göras lättillgängligare för konsumenterna och att något ingripande mot konsumtionen i princip icke skall förekomma, förrän missbruk uppkommit och nykterhetsnämnd måste inskrida. Förslagets psykologiska bakgrund ter sig klarare. Däri har mötts två skilda meningsgrupper. Den besvikelse, som tidigare gjort sig gällande särskilt inom nykterhetsrörelsen över motbokssystemets relativa misslyckande, då det gällt att på längre sikt skapa ökad folknykterhet, h a r därvid samverkat med en mot nykterhetslagstiftning i allmänhet kritisk åskådning, vilken i denna lag-

stiftnings yttringar gärna ser olika former av krångel eller trakasseri mot allmänheten. I den mån dylik lagstiftning icke kan avskaffas, bör enligt denna åskådning särskilt tillgodoses syftet, att en god service skapas åt alkoholkonsumenterna, vilka av samhället bör mötas med förtroende i sitt umgänge med alkoholen. Det väsentliga syftet med samhällets ingripande på ifrågavarande område kan enligt min mening endast vara nykterhetens främjande. Med denna utgångspunkt är majoritetsförslagets allmänna inriktning på att göra rusdryckerna mera lättillgängliga icke godtagbar. Förslaget synes mig innebära ett markant underskattande av de möjligheter, som lagstiftningen i vidsträckt mening innefattar såsom nykterhetsfrämjande instrument. Väl har jag blivit övertygad om det befogade i kritiken av motbokssystemet för dess ogynnsamma suggestiva verkningar. Kommitténs skarpsinnighet och energi i bevisningen på denna punkt lämnar knappast något övrigt att önska. En smula mera generositet i uppskattningen av det hängivna arbete, som inom systembolagen på sina håll uträttats i kampen mot det begynnande missbruket, hade möjligen varit på sin plats. Men om den individuella kontrollen måste uppgivas, är jag för den skull icke beredd att göra avsteg från nykterhetssträvandenas gamla grundprincip, att samhällsintresset kräver att rusdryckerna i en eller annan form görs svårtillgängliga. Då en ransonering genom systembolagsoch serveringspersonal visat sig vara ett mindre ändamålsenligt medel att begränsa tillgängligheten, bör andra åtgärder prövas i syfte att nedbringa den erkänt alltför höga spritkon-

sumtionen och den oroväckande omfattningen av alkoholskadorna. Olika medel kan därvid tänkas. Kommittén redovisar ett omfattande internationellt erfarenhetsmaterial, som belyser de framgångsrika verkningarna av den för ett nationalekonomiskt betraktelsesätt naturligaste metoden, nämligen att genom priset reglera svårtillgängligheten. Men kommittén d r a r inga slutsatser därav och uttalar rentav att vid ett avskaffande av motbokssystemet i enlighet med förslaget tillräckliga skäl inte föreligger att samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. I den mån häri icke ligger en drastiskt överdriven tro på motbokssystemets skadlighet, framstår detta resonemang som nykterhetspolitiskt reaktionärt. Den, som inte bara vill överlämna åt nykterhetsnämnder och a n d r a socialorgan att i efterhand taga om h a n d alkoholens offer, nödgas väga den ena allmänna restriktionen mot den andra. För min del ser jag i prishöjningen på rusdrycker en restriktion, som är lätt att genomföra och tillämpa, eftersom den blott kräver ett beslut av statsmakterna; som icke är mera odemokratisk utan ur denna synpunkt snarare mera tilltalande än åtskilliga andra prisregleringar, eftersom den avser en umbärlig vara; och som icke heller utlöser några sådana kontrasuggestiva verkningar som den individuella kontrollen. Lika litet som kommittén r ä k n a r jag med att en prishöjning inom rimliga gränser medför nämnvärda risker för ökad illegal hantering. Att resultatet av en dylik höjning blir omedelbart gynnsamt för statskassan, bör underlätta genomförandet i dagens läge men torde vara mindre betydelsefullt än verkningarna på folknykterheten och den stegring av nationalinkomsten, som på längre sikt kan förväntas bli följden av att prisstegringen nedbringar alkoholkonsumtionen.

Även om motiveringen för mig saknar relevans vill jag tillägga, att för den majoritet, som i starkölet ser ett hopp om svenska folkets övergång till alkoholsvagare konsumtion, borde en avsevärd prishöjning på spriten vara en god hjälp på vägen. Övergången till fri försäljning bör enligt min mening ske med tillbörlig försiktighet. Även den, som icke är anhängare av höga spritpriser på längre sikt, bör kunna godtaga en provisorisk höjning såsom en hjälp att lösa skarvproblemet. Oavsett prissättningen b ö r avskaffandet av restriktionssystemet lämpligen icke genomföras på en gång utan ske successivt. En mångfald möjligheter för ordningen vid avvecklingen är tänkbara. De nuvarande restaurangrestriktionerna kan enligt min mening med fördel kvarstå i avvaktan på erfarenheter av lättnaderna inom utminuteringens område. Även den indivudella kontrollen synes rimligt att borttaga stegvis. Någon större risk att släppa loss den fria försäljningen för de skötsamma konsumenterna lär icke föreligga. Detta steg bör kunna tagas, även utan att man inför den omfattande statistiska registreringsapparat, som kommittén föreslår och som knappast ger mer än ett kostsamt sken av kontroll. För de återstående, icke prickfria konsumenterna, som väl utgör högst 10 procent av de vuxna, förordar jag att en efter enkla, schablonmässiga regler fastställd begränsad inköpsrätt bibehålles under d e närmaste åren. Även om effektiviteten av ett dylikt system inom ett samhälle med i övrigt obegränsad inköpsrätt kan antagas bli rätt bristfällig, skulle det dock under en eljest vansklig övergångsperiod medföra en åtminstone psykologiskt verksam kontroll över de i nykterhetshänseende konstaterat opålitliga.

Det här skisserade första steget i lättandet av den individuella kontrollen h a r den tekniska fördelen, att det kan genomföras omgående och redan under arbetet med omorganisationen av systembolagen. Härför krävs endast ett enkelt förordnande om obegränsad inköpsrätt på motböckerna för den förut angivna skötsamma konsumentgruppen. Genom begränsningsreglernas schablonmässiga enkelhet bör tillämpningen sedermera,

om systemet då kvarstår, kunna överflyttas på länsnykterhetsnämnderna, vilkas nyorganisering och upprustning jag i likhet med kommittén finner i hög grad påkallad. Till förekommande av missförstånd är jag angelägen understryka, att de här förordade övergångsanordningarna icke bör tagas till intäkt för ett dröjsmål med den föreslagna förstärkningen av nykterhetsnämndsorganisationen.

Tabell Utvecklingen

av spritkonsumtion åren

I.

och vissa alkoholskador 1911—1951. 4J o

60 O

k r

*ih O £8

•22^1 <A _

|#f

afec fe « o

•r 1 . . H

r.

Bl

ra

^

CJ —

fi "~' 2~° W 0 0

2J3°

£ 1911/13 1913 . . 1914 . . 1915 . . 1916 . . 1917 . . 1918 . . 1919 . . 1920 . . 1921 . . 1922 . . 1923 . . . 1924 . . . 1925 . . . 1926 . . . 1927 . . . 1928 . . . 1929 . . . 1930 . . . 1931 . . . 1932 . . . 1933 . . . 1934 . . . 1935 . . . 1936 . . . 1937 . . . 1938 . . . 1939 . . . 1940 . . . 1941 . . . 1942 . . . 1943 . . . 1944 . . . 1945 . . . 1946 . . . 1947 . . . 1948 . . . 1949 . . . 1950 . . . 1951 . . .

i

~

Sveriqe

<u m >

> o. fl

a w i u . fcflfi £ v > C5"ST3^

,-,*<=

73 .Ha oo •n

s— fl: < S fi C-1 — >>:CS O

9.9 3.4 41.7 10.5 4.8 27.7 9.0 4.0 26.0 8.4 3.8 34.6 13.8 21.7 7.7 3.8 9.4 14.8 9.1 3.7 3.3 2.4 6.5 15.1 13.6 2.7 3.1 2.3 11.9 17.5 24.5 6.6 5.7 3.0 32.4 17.9 23.4 9.1 7.8 3.7 1.7 27.8 17.7 15.7 7.9 5.2 3.0 2.0 23.2 16.9 16.6 8.6 4.7 2.4 1.9 23.3 16.9 18.0 13.3 5.0 2.6 1.9 24.5 17.3 17.6 21.3 5.5 1.9 2.7 24.8 17.5 21.3 5.4 15.8 2.4 3.2 24.6 18.0 18.5 4.9 13.9 2.6 2.9 24.5 18.3 18.8 4.7 13.4 2.6 3.1 24.4 18.9 20.2 4.5 10.6 2.6 3.2 24.2 19.1 19.1 4.8 10.0 2.9 3.4 24.1 19.6 19.0 5.1 11.3 3.0 3.7 24.1 20.2 21.5 4.9 11.8 2.3 3.9 22.8 20.5 19.9 4.8 10.7 2.8 3.7 19.9 20.3 17.9 4.8 9.6 2.5 3.6 20.4 20.4 16.4 5.0 2.9 9.8 3.6 20.9 20.8 17.8 5.0 3.0 8.7 3.7 21.2 21.2 18.4 4.9 3.1 8.2 3.7 21.4 21.9 19.1 4.7 2.5 7.8 3.9 21.7 22.7 21.7 4.9 2.9 7.8 4.2 20.7 24.0 21.5 5.2 3.2 7.3 4.0 16.9 23.9 18.4 5.4 3.2 7.0 3.2 16.6 23.8 17.8 6.0 2.8 7.2 4.0 16.4 24.1 16.2 6.6 2.8 9.0 4.6 17.0 24.5 21.4 6.7 2.7 9.0 5.1 17.3 24.8 20.5 5.9 2.9 8.0 4.6 17.4 25.3 22.0 5.7 3.3 8.3 5.2 17.7 25.8 195 4.6 3.2 6.8 3.9 19.2 26.4 19.2 4.5 3.4 6.2 4.2 19.1 26.9 22.9 5.3 3.5 6.3 3.7 19.1 27.3 22.6 5.1 3.8 6.1 4.5 19.4 27.5 235 5.4 7.0 18.6 27.5 23.6 5.6 7.4 1 1 denna och följande tabeller anges k o n s u m t i o n e n i volymliter u t a n h ä n s y n till den genomsnittliga alkoholhaltens växlingar. Vid jämförelse med utlandet (sid. 52 ff) anges d ä r e m o t konsumtionen reducerad till 50 % a l k o h o l h a l t . 2 Åren 1913—1928 u r rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande, fr. o. m . 1929 u r Rusdrycksförsäljningen. Siffrorna avser fr. o. m . 1946 avdömda förseelser (inklusive strafförelägganden) fördelade efter de år, v a r u n d e r de begåtts, dessförinnan under r e s p . å r avdömda förseelser. Fr. o. m . 1939 ingår av m i l i t ä r befälhavare beslutade disciplin1 straff för fylleri. 8 »Misshandel vara ringare eller ingen skada följt» (14 kap. 13 § strafflagen). 7.9 7.1 7.1 5.9 1.8 1.3 2.5 6.5 5.4 4.3 4.4 4.7 4.9 5.0 5.0 5.1 5.2 5.4 5.5 5.1 4.4 4.6 4.9 5.1 5.3 5.6 5.5 4.5 4.5 4.6 4.8 4.9 5.1 5.4 5.9 6.0 6.0 6.1 5.9

Tabell Konsumtionen av spritdrycker 1924 och 1949., Länen

II.

per invånare i riket och i de olika ordnade efter konsumtionens höjd

Liter spritdrycker per invånare Län

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län Malmöhus län Göteborgs och Bohus län Blekinge l ä n Hallands län V ä s t m a n l a n d s län S ö d e r m a n l a n d s län . . . . K r i s t i a n s t a d s län Skaraborgs län Älvsborgs län Uppsala län Gotlands län Kalmar län Östergötlands län Örebro län V ä r m l a n d s län V ä s t e r n o r r l a n d s län . . . . Gävleborgs län Kronobergs län J ä m t l a n d s län Norrbottens län Jönköpings län Kopparbergs län Västerbottens län Hela riket

16.6 11.9 10.6 7.9 7.8 7.4 6.9 6.9 6.6 6.5 6.1 6.0 5.7 5.5 4.9 4.6 4.5 3.9 3.4 3.4 3.2 2.9 2.6 2.6 7.9

8.4 7.1 6.3 5.1 6.0 3.4 5.5 4.3 5.0 4.7 4.9 4.5 4.1 4.8 3.3 3.0 2.7 2.6 3.5 2.4 2.0 3.0 1.9 1.2 4.7

9.2 7.2 7.9 5.1 6.2 5.4 6.0 5.1 4.4 5.5 5.3 5.0 3.6 5.4 5.7 4.5 4.8 5.2 4.8 3.7 3.9 4.0 4.6 3.3 6.0

länen åren år 1913.

1913,

1924 i % av 1913

1949 i % av 1924

1949 i % av 1913

51 60 59 65 77 46 80 62 76 72 80 75 72 87 67 65 60 67 103 71 63 103 73 46 60

110 101 125 100 103 159 109 119 88 117 108 111 88 113 173 150 178 200 137 154 195 133 242 275 128

55 61 75 65 79 73 87 74 67 85 87 83 63 98 116 98 107 133 141 109 122 138 177 127 76

Anm. Länsindelningen följer ej länsgränserna u t a n o m f a t t a r de systembolagsområden, som h a r sina huvudorter inom resp. län. Siffrorna för år 1913 ä r ej exakta, då o m r å d e s indelningen ej fastställdes förrän år 1916.

ei^f

^s?

C O O O i - H C S i - H O ^ O O C S O f - t — O i - H t - i - H 00 oo to oo o o in ^ f > ^ O M S t > 0 0 h 0 1 0 1 C C O ( » t B » C 0 H O rt> a to » t^ oo

csoOi-iocooot^T-ir^csto^tocNeotoooo^fv.oeQioe^t^ ! O t > C O O 0 1 > t > t ^ 0 0 t > t » t ^ C O t > C O C C C O C O t ^ t ^ C O r t W C O »

*;

e^s;

00 Trt< CN lO iri CM o >-o C 5 O O 0 5 O O O O

;v *

^

O i c s t o » - H T - ( i > t c > t o e f 5 o o c N « o o e o T j i 5 0 o o c D C N O O m t > ' * oo C 3 0 0 0 0 0 5 0 i 0 0 5 C D a 5 0 0 0 i a 5 0 0 i O O O O O O O O O J i — I C O CJ

S =i ^WHOifl^OOÖOfjOCIlflO© c o o i t ^ c i c ö t o o d r ^ c ö o ö o ö c i r ^ o ö o ö r« IO r~ t> r~ cd CS

lOCOt^I>-CNOO^T-<0^05rHrHeÄoqt^«^oqTj<U5Tt<OOCN

r H C O r - < C O i f t ^ O C f t 0 5 t ^ M C N i q ^ O r H O W C N O q C N r H W e O

1 0 W C 0 » 0 ) M O © » 0 > C C » 0 Ö d 0 ) t > t * I > ' t ^ l O » 0 Ö ® < 0 CN

CN

CN

T—I t—I

T—I

CN

T—l

i—l

i—IT—I

T—

T-H

T—I T—I

I—It—IT—IT—I

T—<

r^

T—I

T—IT—i

q « q f f i u i H r ; q t e q i 8 q o ) H ^ H M c o » 0 ! ! O O i t 8 » WNWOCOOOOC)inOCOCOXCSoÖ^M>l(5lÖf>t^lOM

^ o

C^CNCNC^T-lT-lCNT-lT-lCNT-lT-lTHT-lr-lT-lrHT-lT-lT-lT-lTHT-lTH

CM

n q r t n q q c o i o * c i 5 N n i * i ( ) H < o e ( ! q N N q q i 9 t « »H » » ! o i o ö H T ) < T f c i i n c i 3 r i a c Q « d d o 5 r i M d d ^ « •«* M W M N « f l C 1 N C i l N N I M ( M W W « P l n C H H I M N H r l CN L 1 w

^ ^ * * ^ » ^ r i ^ « N c o q M i n e i ) c » T - ; M i n o q f j - 2 I > t > ' 0 ' n i ' ) , ' 0 i n i n f i " 5 ' H d o o 5 d f i » H i o o W W M W N f l N W N N I M f l O N W H f l T H N n r t N n n

K

:§2 2 Mo

!

«

° 2 c o

« :0 ^

«

S O Ö K

C -O C .5 . :« fl :« :c3 fi :cS ä R -< ::3 - 1

-a

Is « 1-1

[«

C

to

«

Ö w ä £

t_

a, b •

5°

i 3 I S -3 a :0 t-i Så ~* °< O 00 fcij c/3 :<J D O

fe*

3 ^ § 2 -P :2 +J o

f_i

^

:rt

:Sj

:cS

P S t. ö OH © :§

o o > > o w *? ^ ^ a

Tabell Antalet motböcker

IV.

i procent av folkmängden i riket och de olika länen åren 1916, 1924 och 1949. Länen ordnade som i tabell II. Antalet motboksägare i % folkmängden

av

L ä n

Stockholms stad och län Malmöhus län Göteborgs och Bohus län Blekinge län Hallands län Västmanlands län Södermanlands län . . . . Kristianstads län Skaraborgs län Älvsborgs län Uppsala län Gotlands län Kalmar län Östergötlands län Örebro län Värmlands län Västernorrlands län . . . . Gävleborgs län Kronobergs län Jämtlands län Norrbottens län Jönköpings län Kopparbergs län Västerbottens län Hela riket Anm. Se tabell II.

år 1916

år 1924

år 1949

18.3 19.1 14.7 13.2 17.9 14.2 14.2 12.3 16.9 13.8 16.4 16.6 13.7 13.6 10.8 11.2

23.4 22.3 20.6 17.0 21.6 15.5 19.5 17.1 19.8 17.6 17.3 16.9 16.7 17.4 14.0 14.5 12.0 12.3 16.7 10.0 10.4 12.6 12.1 10.9 17.3

35.4 31.2 32.9 25.9 29.2 28.3 28.1 25.6 24.8 26.1 26.3 24.1 25.3 25.3 26.4 23.7 24.8 23.5 25.3 23.0 20.4 20.1 24.4 18.8 27.3

9.3 9.5 12.3

9.2 7.6 10.4

9.6 8.1 13.8

1924 i % av 1916

1949 1 % av 1924

1949 i % av 1916

128 117 140 129 121 109 137 139 117 128 105 102 122 128 130 129 129 129 136 109 137 121 126 135 125

151 140 160 152 135 183 144 150 125 148 152 143 152 145 189 163 196 202 152 230 196 160 202 172 160

193 163 224 196 163 199 198 208 147 189 160 145 185 186 244 212 253 261 206 250 268 193 254 232 198

Tabell V. Fylleriförseelser per 1 000 invånare i riket och de olika länen åren 1913, 1924 och 1949. Lånen ordnade som i tabell II. Fylleriförseelser p e r 1 000 invånare

L ä n

Stockholms stad och län . . Malmöhus l ä n Göteborgs och Bohus län . . Blekinge län Hallands län Västmanlands län

Skaraborgs län Älvsborgs län Uppsala län Gotlands län Kalmar län Östergötlands län Örebro län Värmlands län Västernorrlands län Gävleborgs län Kronobergs län J ä m t l a n d s län Norrbottens län Jönköpings län Västerbottens län Hela riket

å r 1913

å r 1924

å r 1949

28.7 12.0 24.5 4.4 5.5 12.3 10.2 3.9 5.1 6.2 4.8 6.5 3.8 6.7 7.0 7.6 8.5 8.9 2.7 8.5 6.8 4.3 5.2 2.5 10.5

12.2 6.6 16.1 3.3 4.4 2.9 3.4 2.8 3.1 3.6 3.5 2.4 2.6 3.5 3.8 3.6 4.7 5.4 1.6 2.2 2.1 3.0 2.1 1.5 55

5.3 5.1 11.3 5.4 4.0 4.1 3.9 3.0 2.7 4.0 4.1 4.8 4.0 4.1 4.4 5.6 5.9 7.5 3.6 3.7 4.6 3.4 5.5 2.4 5.1

1924 i % av 1913

1949 i % av 1924

1949 i % av 1913

43 55 66 75 80 24 33 72 61 58 73 37 68 52 54 47 55 61 59 26 31 70 40 60 52

43 77 70 164 91 141 115 107 87 111 117 200 154 117 116 156 126 139 225 168 219 113 262 160 93

18 43 46 123 73 33 38 77 53 65 85 74 105 61 63 74 69 84 133 44 68 79 106 96 49

Tabell

VI.

Brott mot strafflagen 14 kap. 13 § (misshandelsbrott med ringa eller ingen skada) i riket och de olika länen åren 1913, 1924 och 1949. Länen ordnade som i tabell II.

Brott per 10 000 invånare L ä n

Stockholms stad och län . . Malmöhus län Göteborgs och Bohus län . . Blekinge län Hallands län Västmanlands län Södermanlands l ä n Kristianstads län Skaraborgs län Älvsborgs län Uppsala län Gotlands län Kalmar län Östergötlands län Örebro län Värmlands län Västernorrlands län Gävleborgs l ä n Kronobergs län J ä m t l a n d s län Norrbottens län Jönköpings län Kopparbergs län Västerbottens l ä n Hela riket

år 1913

år 1924

år 1949

10.3 8.0 7.7 4.1 3.9 2.6 3.7 3.3 3.0 3.4 5.0 2.3 2.6 4.2 4.1 3.0 4.1 5.3 2.1 3.2 2.8 1.9 3.6 1.6 4.8

5.0 5.4 3.8 3.5 2.5 1.3 1.4 3.2 2.0 1.9 1.9 3.0 2.6 2.6 2.6 1.6 2.1 2.4 1.6 1.6 1.5 2.5 1.0 1.2 2.7

4.4 7.9 7.5 7.4 5.1 3.2 3.1 4.3 3.8 2.6 4.3 6.3 4.2 3.1 3.1 5.5 4.3 2.8 4.6 2.7 2.6 5.1 3.6 2.2 4.5

1924 i % av 1913

1949 i % av 1924

1949 i % av 1913

49 68 49 85 64 50 38 97 67 56 38 130 100 62 63 53 51 45 76 50 54 132 28 75 57

146 197 211 204 246 221 134 190 137 226 210 162 119 119 344 205 117 288 169 173 204 360 183 167

43 99 97 180 131 123 84 130 127 76 86 274 162 74 76 183 105 53 219 84 93 268 100 138 94

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmänt näringsväsen. Nordiskt patentsamarbete. [43]

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Det yngsta fångvårdsklientelet. [5] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. [25] Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. [28]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [13] Den jordbruksekonomiska undersökningen. [41]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [3] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. [6] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18] 3. Kommunal folkomröstning. [47] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. [35]

Vattenväsen. Skogsbrak. Bergsbrak. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. [15]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. [14] Förslag till landstingslag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 4. [48]

Kommunikationsväsen. Busslinjeutrednlngen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. [26] Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27]

Statens och kommunernas finansväsen. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1] Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. [44] Bestämmelser och praxis rörande statens budget. [45] Politi. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12] 4. Nykterhetsförhållanden i vissa främmande länder m. m. [52] 5. Principbetänkande. [53] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30]

Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskredltorganisationerna. [32]

Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [11] Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. [34] Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. [36] Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskommitténs betänkande. 1. [37] Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 1. [38] Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. [39] Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Del 1. [49] Del 2. [50]

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22] Betänkande angående psykopatvård m. m. [46]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Bokutredningen. [23] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. [31] Den första lärarhögskolan. [33] Yrkesvägledningen och skolan. [42] Barn och film. [51] Försvarsväsen. Militärpsykologi och personaltjänst. och central organisation. [40]

Arbetsuppgifter

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkande nr 2 och 3. [16—17]

Stockholm 1952 Katalog och Tidskriftstryck 22197