SOU

Ungdomsvårdskommitténs betänkande. [D.] 2,

Beteckning: SOU 1944:31
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

\J> V ' /

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944:31 JUSTITIEDEPARTEMENTET

UNGDOMSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE II

MED U T R E D N I N G OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

STÖD ÅT U N G D O M E N S FÖRENINGSLIV

S T O C K H O L M 1 9

4 4

Statens offentliga utredningar 1944 Kronologisk

förteckning

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E . Lindabl och L . Lemne. Marcus. 71 s. J o .

17. B e t ä n k a n d e m e d förslag till åtgärder för främjandet a v litteraturtjänsten inom de tekniska fackområden a . Hseggström. 165 s. E.

B e t ä n k a n d e m e d förslag angående långtjänstunderbefäl m . m . Beckman. 91 B. FÖ.

18. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vägtrafikstadga m . m . Beckman. 84 s. K. 19. Om i n r ä t t a n d e a v e t t samhällsvetenskapligt forskningsråd. Hseggström. 23 s. E.

B e t ä n k a n d e angående nykterhetstillståndet under krigsåren. Marcus. 336 s. Fi. Promemoria m e d förslag till lag m e d bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa k o m m u n a la u p p d r a g m. m . Heeggström, 66 s. S.

20 B e t ä n k a n d e m e d förslag till civilförsvarslag m . m . Beckman. 262 s. S.

21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- • ar. 2. Sambandet mellan folkskola och högre s k o l a . i I d u n . 354 s. E.

B e t ä n k a n d e m e d förslag till byordningar och instruktioner för ordningsmännen i l a p p b y a r n a . Marcus. 85 s. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 1. Marcus. 215 s. Fi. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående revision av riksdagens arbetsformer. Norstedt. 114 s. J u . Processlagberedningens förslag till lag om införande a v n y a rättegångsbalken m . m . 1. L a g t e x t . Norstedt, viij, 192 s. J u . 10. Processlagberedningens förslag till lag om införande a v n y a rättegångsbalken m. m. 2. Motiv m . m. Norstedt. 500 s. J u . 1 1 . S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till fölid a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. I d u n . 559 s. l o . Utredningar angående ekonomisk efterlirigsplane12. ring 2 Investeringsutredningens b e t ä n k a n d e m e d förslag till investeringsreserv a v statliga, k o m m u nala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggnngsarbeten for b u d g e t å r e t 1944/45. Marcus. 272 s. Fi. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane13. ring 3. Bilagor till investeringsutredningens betänk a n d e med förslag till investeringsreserv av statliga, k o m m u n a l a och statsunderstödda anläggningsarb e t e n för b u d g e t å r e t 1944/45. Marcus. 77 s. i l , 14. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 4. Marcus. 153 s. Fi. 15. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 360 s. S. 16. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberäkningar angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 91 s. S.

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar och problemläge. I d u n . 138 s. E.

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 3 . Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. I d u n . 104 s. E.

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar Bilaga 3. Förhandlingarna vid s a m m a n t r ä d e den 15—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgivande n ä m n d . I d u n . (2), 14S s. E .

24. Betänkande m e d förslag rörande revision a v lagstiftningen om kvinnas behörighet a t t innehava stats- tjänst och a n n a t allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s . Ju. 25 U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplaner i n g . 5. Promemoria angående y r k e s u t b i l d n i n g for arbetslösa m . m . Heeggström. 92 s. E. 26. Befolkningspolitik i u t l a n d e t . B e c k m a n . 239 s. S. 27

B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e r ä t t e n till vissa uppfinningar m . m . Marcus. 83 s. H. 28 1941 års r c u m a t i k e r v å r d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . ' Del 2 Utredning och förslag r ö r a n d e b e h o v e t a v och formen för statligt u n d e r s t ö d till u t b y g g a n d e i n o m landets sjukvårdsväsen a v efterbchandlmg och konvalescentvård. S v . Tryckeri A B . 101 s. 6 r i t n . S. 29. Socialutbildningssakkunniga. 1. U t r e d n i n g och förslag rörande den högre socialpolitiska och k o m m u n a l a utbildningen. Heeggström. 192 s. E. 30 Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e 1 m e d u t redning och förslag angående psykisk b a r n a - och ungdomsvård. Norstedt. 277 s. J u . 31

Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e 2 m e d u t redning och förslag angående stöd å t ungdomens föreningsliv. Norstedt. 195 s. Ju.

Anm. OM »rsUld Wctort ej a ™ ' ™ " - , » ' ^ ^ Ä Ä t

n r 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg for varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944:31 JUSTITIEDEPARTEMENTET

UNGDOMSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE II:

MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

STÖD ÅT UNGDOMENS FÖRENINGSLIV

STOCKHOLM 1944 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k SÖNEB

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Sid.

Skrivelse till Konungen

5 Kap. I. Inledning Kommitténs utredningsuppdrag, s. 9. — Behandlingen i riksdagen av frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet, s. 10. Kap. II. Ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd Föreningsanslutningar och föreningsanslutna, s. 15. — Föreningsintresset inom olika delar av landet, s. 18. — Åldersfördelningen bland ungdomsorganisationernas medlemmar, s. 22. — Förekomsten av pojkar respektive flickor inom ungdomsorganisationerna, s. 25.

15 Kap. I I I . Föreningslivets betydelse för ungdomen Kommitténs synpunkter på frågan, s. 27. — Föreningslivets plats i de ungas fritidsliv, s. 29. — Verksamheten inom ungdomsorganisationer av olika typer, s. 33. — Politiska ungdomsorganisationer, s. 34. — Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer, s. 35. — Scout- och idrottsorganisationer, s. 36. — Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer, s. 37. — övriga ungdomsorganisationer, s. 38. — Sammanfattning, s. 39.

27 Kap. IV. Åtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv I. Allmänna synpunkter, s. 41. — Kommitténs ståndpunktstagande till frågan om en statlig ungdomsrörelse, s. 42. — Ungdomsorganisationernas önskemål rörande statliga stödåtgärder, s. 43. — II. Det allmännas stöd till föreningslivet, s. 47. — III. Ungdomsorganisationernas verksamhet i utlandet, s. 51. — England, s. 51. — Danmark, s. 56.

41 Kap. V. Kommitténs förslag angående statligt stöd åt instruktionskurser och instruktörer inom ungdomsorganisationerna Inledande synpunkter, s. 58. — Ungdomsorganisationernas egna önskemål beträffande instruktionskurser och instruktörer, s. 59. — Redogörelse för omfattningen av ungdomsorganisationernas nuvarande instruktionskurs- och instruktörsverksamhet, s. 63. — Kommitténs förslag, s. 72. — Allmänna riktlinjer, s. 74. — Förutsättningar för bidrag, s. 83. — Grunderna för bidrag till instruktionskurser, s. 86. — Grunderna för bidrag till instruktörer, s. 90. — Ansökningsförfarande, medlemsredovisning, rekvisition av statsbidrag m. m., s. 92. Kap. VI. Kommitténs övriga framställningar och förslag beträffande stöd åt ungdomens föreningsliv I. Föreningskunskap inom skolundervisningen, s. 94. — Betydelsen av att de unga få viss insikt i föreningskunskap, s. 94. — Redogörelse för i vilken utsträckning föreningskunskap för närvarande förekommer inom skolundervisningen, s. 95. — Kommitténs sammanfattning och rekommendationer, s. 99. — II. Ungdomsorganisationerna och lokalfrågan, s. 101. — Ungdomsföreningarnas lokalsvårigheter enligt olika undersökningar, s. 101. — Sammanfattning av läget, s. 105. — Statens stöd till anordnande av allmänna samlingslokaler, s. 105. — Kommitténs framställningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna, s. 105. — III. Ungdomsorganisationerna och filmen, s. 109. — Filmens betydelse inom ungdomsföreningarna, s. 109. — Nuvarande tillgång till smalfilm och önskemål i anslutning härtill, s. 111. — Nedkopiering av spelfilm till smalfilm, s. 115. — Censuravgift, s. 117. — Kommitténs framställningar och förslag i fråga om film åt ungdomsför-

4 Sid.

eningarna, s. 117. — IV. Förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten, s. 118. — Nöjesskatten och ungdomsverksamheten, s. 118. — Nuvarande bestämmelser angående nöjesskatt, s. 119. — Sammanfattning av läget, ungdomsorganisationernas önskemål, s. 120. — Kommitténs synpunkter på frågan om förstatligande av nöjesskatten, s. 122. — Kommitténs förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten, s. 123. — V. Lindring av resekostnaderna för föreningsansluten ungdom, s. 127. — Gruppresor, s. 128. — Sällskapsresor, s. 129. — Mötesnedsättning, s. 129. — Tur- och retur- samt rundtursbiljett, s. 129. — Skyttetaxan, s. 130. — Sammanfattning och rekommendation, s. 130. K a p . V I I . Sammanfattning och kostnadsberäkning 131 Sammanfattning av kommitténs förslag och framställningar, s. 131. — Kostnadsberäkning för kommitténs förslag om statsbidrag till instruktionskurser och för anställande av instruktörer, s. 133. K a p . V I I I . Ungdomsråden 137 Redogörelse för ungdomsrådens organisation, s. 138. — Ungdomsrådens verksamhet, s. 141. — Stockholms ungdomsråd. Organisation och verksamhet, s. 143. — Redogörelse för verksamheten inom Bromma, Eskilstuna samt Tunabygdens ungdomsråd, s. 145. — Kommitténs synpunkter och önskemål i anslutning till frågan om ungdomsråden, s. 147. Bilagor. Bil. A.

Tabeller utvisande antal lokalavdelningar, samtliga ungdomsorganisationer

medlemsantal

m. m.

inom 150

Bil. B. Redogörelse för verksamheten inom olika ungdomsorganisationer 154 I. Politiska ungdomsorganisationer, s. 154. — II. Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer, s. 157. — III. Scout- och idrottsorganisationer, s. 167. — IV. Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer, s. 174. — V. övriga ungdomsorganisationer, s. 179. Bil. C. Formulär m. m. i samband med rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser och instruktörer 184 Bil. D. Redogörelse för ungdomsorganisationernas yttranden i anslutning till frågan om film åt organisationerna 189

Till

KONUNGEN.

Genom beslut den 9 juni 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga jämte sekreterare att inom departementet verkställa utredning rörande åtgärder för bekämpande av

6 ungdomsbrottsligheten samt att till utredning jämväl upptaga frågan om de missförhållanden som förefunnos inom det offentliga nöjeslivet och om botemedlen däremot. Samtidigt bemyndigades departementschefen att utse högst sju personer att på kallelse av de sakkunnigas ordförande deltaga i överläggningar med dem. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 29 juli 1939 såsom sakkunniga numera fattigvårds direktören i Stockholm O. R. Wangson, förste folkskolinspektören B. A. S. Jonzon, numera redaktören G. Ronner, numera majoren E. Råberg, redaktören E. Dahnberg och numera chefredaktören G. Elfving. Åt Wangson uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades samtidigt assessorn vid Stockholms rådhusrätt H. Hector. Under tiden från slutet av december 1939 till slutet av år 1941 har utredningen enligt därom meddelat förordnande i huvudsak vilat. I beslut den 12 december 1941 entledigade departementschefen på därom gjord framställning förste folkskolinspektören Jonzon från det honom meddelade uppdraget samt förordnade skyddshemsinspektören A. M. Pehrling och folkskolinspektören A. Hässelberg att såsom sakkunniga deltaga i utredningen. Samtidigt utsåg departementschefen följande personer att på kallelse av de sakkunnigas ordförande deltaga i överläggningar med dem, nämligen redaktören Ulla Alm, advokaten Sigrid Beckman, generalsekreteraren C. A. H. Cedergren, numera barnavårdsinspektrisen Göta Rosén och överläkaren S. O. Stenberg. Den 7 januari 1942 utsågs jämväl numera skyddshemsinspektören G. T. Eriksson att i enahanda ordning deltaga i de sakkunnigas överläggningar. Med stöd av Kungl. Maj:ts den 19 juni 1942 givna bemyndigande utsagos av departementschefen den 26 i samma månad numera chefredaktören O. Sehlstedt, filosofie licentiaten L. Hartmann, förbundssekreteraren L. Eliasson och juris kandidaten I. Holmstedt att på kallelse av ordföranden deltaga i de sakkunnigas överläggningar. Samma dag förordnades skyddshemsinspektören Eriksson att, jämte assessorn Hector, tillsvidare tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. Den 14 november 1942 avled ledamoten Pehrling. På därom gjorda framställningar entledigade departementschefen den 1 februari 1943 överläkaren Stenberg från det honom meddelade uppdraget och skyddshemsinspektören Eriksson från uppdraget att vara sekreterare åt de sakkunniga. Sistnämnda dag utsåg departementschefen statens inspektör för fattigvård och barnavård, byråchefen A. M. Berggren att såsom sakkunnig deltaga i utredningen och legitimerade läkaren G. A. Jonsson att, efter kallelse av ordföranden, deltaga i överläggningar med de sakkunniga. Ytterligare utsåg departementschefen den 16 april 1943 fru Birgitta v. Hofsten, D.S.I., att i skyddshemsinspektören Erikssons ställe tjänstgöra såsom sekreterare åt de sakkunniga. Slutligen utsagos den 10 augusti 1943 jämväl medicine licentiaten G. Inghe och filosofie kandidaten Anna-Lisa Kälvesten att, efter kallelse av ordföranden, deltaga i de sakkunnigas överläggningar. De sakkunniga ha antagit benämningen ungdomsvårdskommittén.

7 Kommittén som till utredning upptagit bland annat frågan om statligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet får härmed överlämna ett betänkande med utredning och förslag i denna fråga. Betänkandet har utarbetats av en delegation, bestående av kommitténs ordförande samt ledamöterna Dahnberg, Elfving, Ronner och Råberg ävensom de särskilt tillkallade sakkunniga Eliasson, Eriksson, Hartmann, Holmstedt, Sehlstedt och Cedergren, vilken sistnämnde emellertid på grund av annat offentligt uppdrag icke kunnat deltaga i arbetet under tiden fr. o. m. december 1943 t. o. m. april 1944. Med vederbörligt tillstånd från justitiedepartementet har ordföranden till överläggningarna inom delegationen kallat sekreteraren Erland Sundström i Cedergrens ställe. I ärendets slutliga behandling ha deltagit kommitténs samtliga ledamöter. Dessutom ha i överläggningarna deltagit herrar Hector och Sundström samt i avsnittet om nöjesskatten advokat Sigrid Beckman. Under utredningsarbetets gång har samråd ägt rum med representanter för skolöverstyrelsen samt med förste folkskolinspektören Bror Jonzon, filosofie licentiaten Vilhelm Helle, docenten Greta Hedin, uppbördsassistenten Ragnar Silfversparre samt framlidna byrådirektören Dagny Olsson, varjämte yttranden rörande vissa inom kommittén utarbetade preliminära förslag under hand inhämtats från ett antal ungdomsorganisationer. Såsom sekreterare vid ärendets behandling ha tjänstgjort intill den 1 februari 1943 skyddshemsinspektören G. T. Eriksson samt från den 16 april 1943 fru Birgitta v. Hofsten. Stockholm den 25 april 1944.

Underdånigst OTTO WAGNSON A. BERGGREN

ERNST DAHNBERG

GÖSTA ELFVING

ALFR. HÄSSELBERG

GÖSTA RONNER

EINAR RÅBERG Birgitta v. Hofsten.

KAP. I.

Inledning. Kommitténs utredningsuppdrag. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 9 juni 1939 uppdrog chefen för justitiedepartementet de ursprungliga riktlinjerna för ungdomsvårdskommitténs arbete. Därvid framhölls bland annat, att vid utredningen borde uppmärksammas, vad som kunde göras för att tillgodose ungdomens behov av sund förströelse och lämplig sysselsättning under fritiden, därvid särskilt föreningslivets och sportens betydelse för ungdomens fostran borde beaktas. Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juni 1942 anhållit, att frågan om förbättrad ungdomsvård och därmed sammanhängande frågor måtte hänskjutas till ungdomsvårdskommittén, åberopade departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 19 samma månad, vad i de av riksdagen godkända utskottsutlåtandena anförts i frågan. Ungdomsvården borde, hette det bland annat i dessa utlåtanden, i fortsättningen som hittills i största möjliga utsträckning bygga på frivilligt personligt arbete inom våra stora folkrörelser vilkas ungdomsarbete borde på ett effektivt sätt stödjas av samhället, såväl ekonomiskt som moraliskt, ö k a t statsbidrag borde utgå för utbildning av ungdomsledare inom de olika ungdomsorganisationerna, i regel förlagd till respektive organisationers folkhögskolor eller motsvarande utbildningsanstalter. De på skilda håll organiserade ungdomsråden förefölle vara av den betydelse, att de borde få ekonomiskt stöd, men med hänsyn till deras lokala karaktär syntes detta böra utgå av kommunala medel. Till fullgörande av det sålunda erhållna utredningsuppdraget upptar kommittén i föreliggande betänkande till behandling frågan angående åtgärder till statligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet. Innan kommittén i kap. III, IV, V, VI och VII framlägger sin uppfattning i saken och därpå grundade förslag, vill kommittén i detta kapitel lämna en orientering över riksdagsbehandlingen av frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet. I nästkommande kapitel lämnas en redogörelse för ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd, varvid antalet föreningsanslutningar respektive antalet föreningsanslutna personer samt deras åldersoch könsfördelning särskilt beaktas. I kapitel II upptas även frågan om föreningslivets betydelse såväl ur samhällssynpunkt som ur den enskilda föreningsmedlemmens synpunkt, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt verk-

10 samhetens art inom olika typer av organisationer. I kapitel IV lämnas en översikt över det samhälleliga stöd som för närvarande utgår till föreningslivet, varjämte en redogörelse lämnas för ungdomsorganisationernas verksamhet i vissa främmande länder. I kapitel VIII belysas slutligen ungdomsrådens verksamhet och omfattning, varjämte kommitténs ståndpunkt till hithörande frågor framlägges. Behandlingen i r i k s d a g e n av frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet. Att lämna en fullt uttömmande redogörelse för i vilken utsträckning frågan om statligt stöd åt ungdomsorganisationerna ägnats uppmärksamhet i riksdagen under de senaste decennierna stöter på vissa svårigheter. Orsaken härtill är i första hand, att detta problemkomplex icke så mycket har gjorts till föremål för särskilda motioner eller propositioner; i stället har det mer eller mindre i förbigående berörts i motioner och utskottsutlåtanden. Framförallt har frågan uppmärksammats i samband med kamrarnas debatter i olika frågor. Eftersom det viktigaste i föreliggande sammanhang torde vara att ge en bild av diskussionens huvuddrag, har kommittén icke ansett det nödvändigt att verkställa den tids- och utrymmeskrävande utredning som skulle erfordras för att ge en fullständig redogörelse för frågans behandling i riksdagen. Ett begränsat ehuru mycket betydelsefullt avsnitt av problemet om stöd åt ungdomsorganisationerna, nämligen frågan om stöd åt samlingslokaler, har i den följande redogörelsen endast flyktigt berörts. Anledningen härtill är, att frågan om samlingslokaler efter riksdagsbeslut vid 1939 års riksdag kan sägas vara i princip löst, varför kommitténs uttalanden i frågan icke ha karaktären av några egentliga förslag. Det bör emellertid påpekas, att frågan om samlingslokaler, bland annat till ungdomens föreningsliv, har ägnats mera uppmärksamhet i riksdagen än någon annan fråga som sammanhängt med stöd åt ungdomsorganisationerna. Frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas arbete berördes i riksdagen redan år 1918 i en av herr Welin väckt motion (II: 290) angående åtgärder till »motarbetande av ungdomens förvildning». I denna motion heter det bland annat, att »ungdomsklubbarna, där man särskilt lägger an på att uppodla de ungas självverksamhet och självdisciplin, även böra erhålla statens understöd». Andra kammarens andra tillfälliga utskott som hade att avge yttrande över motionen hemställde i utlåtande nr 12 om avslag på densamma med huvudsaklig motivering, att flertalet av de åtgärder som föreslogos i motionen — bland annat stöd åt barnhem, skyddshem, arbetsstugor m. m. — redan i olika sammanhang låge under utredning. Efter den flyktiga beröringen av föreningsfrågan i ovannämnda motion, dröjde det åtskilliga år, innan frågan på nytt dök upp i riksdagen. År 1938 berördes önskvärdheten av samhälleligt stöd åt ungdomens föreningsliv vid kamrarnas debatter i anledning av likalydande motioner (1:205 respektive II: 324) angående allsidig utredning rörande det offentliga nöjeslivet m. m.

11 av herr John Björck m. fl. i första kammaren och herr Dahlbäck m. fl. i andra kammaren. Härvid yttrades bland annat följande: Herr Fredrik Ström (I): Vad är det som gjort, att ungdomen nått en så pass betydande kulturutveckling och fått en sådan ansvarskänsla som den au i många avseenden besitter? Jo, förtjänsten ligger hos de stora folkrörelserna av olika slag, arbetarnas, bonderörelsernas och andra rörelser, som mäktat ge en kulturell inriktning åt ungdomens nöjesbehov, en inriktning som har burit rikliga frukter. Det är på den vägen jag tror, man skall fortsätta. Man skall från det allmännas sida — och detta gäller både stat och kommun — stödja de frivilliga organisationer, som verka för detta syfte, det är den enda vägen. Om vi mer än vi nu göra stödde de ungdomsrörelser som finnas, stödde dem ekonomiskt och gåve dem hjälp till byggnader och samlingslokaler, så att ungdomen kunde sammanträffa och idka sina nöjen under kulturella former, så skulle vi komma ytterligare ett steg framåt. Detsamma gäller de sunda idrotts- och gymnastikföreningarna, detsamma gäller de religiösa föreningarna, detsamma gäller nykterhetsorganisationerna och A. B. F., det gäller bygdegårdarna och det gäller folkparkerna. Herr Anton Pettersson (I): Alla äro vi väl ense om, att framtiden hör ungdomen till, och alla vilja vi ha en sund och frisk ungdom. Men jag är inte säker på, att rätta medlet att nå detta mål är att utfärda förbud: »Du skall icke, du skall icke» o. s. v., utan jag tror, att vi i stället böra göra allt för att stödja den föreningsrörelse som finnes bland ungdomen och som är väl värd ett handtag även av staten. Herr Lindhagen (I): De ungdomsorganisationer som nu i växande mångfald bildas på skilda områden för att skapa en ungdom mera ansvarskännande och mera livsduglig skola först och sist göra det. Detta hindrar ej, att de i det yttre stödjas även av samhället, ja det kan bli även en livsbetingelse för deras ädla bemödanden. Såväl första kammarens första tillfälliga som andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avstyrkte i utlåtande nr 3 respektive nr 4 dessa motioner. Till första kammarens utskottsutlåtande fogade herrar J. Larsson och Bodin en reservation, i vilken utredning tillstyrktes. Första kammaren biföll denna reservation, medan andra kammaren avslog begäran om utredning. På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut blev någon utredning icke igångsatt. Vid 1939 års riksdag väcktes två motioner i ungdomsfrågan. I anledning av den ena av dessa motioner (I: 113 respektive II: 182) av herr Björck m. fl. i första kammaren och av herr Johanson i Huskvarna m. fl. i andra kammaren angående utredning rörande missförhållanden i det offentliga nöjeslivet berördes vid kamrarnas debatter frågan om stöd åt föreningslivet såsom motvikt mot det industrialiserade nöjeslivet. Härvid yttrades bland annat: Herr Gustaf Adolf Björkman (I): Men det allra viktigaste är att lämna stöd åt de skilda ungdomsorganisationerna i deras sunda, kulturella förströelser. Sedan undrar jag, om icke en utredning kunde ta under övervägande, huruvida icke själva nöjesskatteförordningen skulle kunna få undergå någon granskning, så att det blev lindrigare eller inga skatter för de allra bästa programmen.

12 Fru Rönn-Christians son (II): Om vi gå in för att stödja de folkliga friluftslivs- och idrottsorganisationerna, äro vi på rätt väg. Första kammarens första tillfälliga utskott tillstyrkte i utskottsutlåtande nr 10 motionen, medan andra kammarens fjärde tillfälliga utskott i utskottsutlåtande n r 3 yrkade avslag å densamma. Fyra av utskottets ledamöter reserverade sig och tillstyrkte den av motionen föreslagna utredningen. Båda kamrarna biföllo förslaget om utredning av frågan. Vid samma års riksdag motionerade herr Sandegård och herr Anton Pettersson angående ordnande av en samhällets ungdomsverksamhet, särskilt på landsbygden (1:228). I motionen hette det bland annat: Här och där ställer man skollokaler och kommunalrum till förfogande för ungdoms- och bildningsverksamhet. Detta borde kunna ske i större utsträckning, men det kan i alla fall icke täcka behovet. Man vill hoppas, att det skall bli möjligt att genom tillbörliga och tillräckliga anslag från staten stimulera kommunerna att bereda ungdomen tillfälle att utbyta ett tråkigt och stundom förödande dagdrivarliv mot trivsam och hygglig samvaro i ett samhällets eget hus, där de kunna känna sig hemma den del av sin fritid som de ha svårt att finna användning för. Det förefaller ganska obarmhärtigt att låta denna angelägenhet uteslutande påvila tillvaron av en företagsamhet och idealitet, som, även där den får en förening eller rörelse bakom sig, efterhand tvingas att kasta det ursprungliga kulturändamålet överbord för nödvändigheten att hålla det hela ekonomiskt flytande. Första kammarens första tillfälliga utskott hemställde i sitt utlåtande nr I I om avslag på motionen och första kammaren biföll denna utskottets hemställan. År 1942 betecknar ett synnerligen livaktigt år vad beträffar motioner i ungdomsfrågan. I flera av dessa motioner berördes frågan om behovet av samhälleligt stöd åt ungdomens föreningsliv. I anslutning till likalydande motioner (I: 19 respektive 11:31), vilka väcktes av herr Verner Andersson m. fl. i första kammaren och av herr Åqvist m. fl. i andra kammaren om utredning angående vården av landets ungdom, hade fogats en promemoria författad av kyrkoherde G. Grande, Tvååker. Ur denna promemoria kunna följande positiva förslag — vilka beröra föreningslivet — citeras: 1) Ungdomen får lokaler lämpliga dels för större sammankomster och dels för fritidssysselsättning i mindre grupper. 2) Organisationerna befrias från ekonomiska bekymmer för lokaler och idrottsanläggningar och i övrigt ges sådant stöd, att nöjeslivet icke behöver tillgripas som inkomstkälla. 3) Åtgärder vidtas, varigenom den frivilliga föreningsverksamheten stimuleras och detta med särskild hänsyn till den verksamhet som faller inom ramen för ungdomsrådens uppgifter. 4) Angående de lokala s. k. ungdomsråden som skola utgöra förbindelseled mellan de i föregående moment åsyftade organisationerna inbördes utfärdas vissa allmänna bestämmelser beträffande sammansättning och arbetsuppgifter. 5) Där ungdomsråd blivit bildat och föreskrifterna enligt föregående mom. uppfyllas, erhåller kommun sådant statsanslag som avses i mom. 2 och äger kommunen skyldighet att inom vissa gränser, varom närmare bör stadgas, anslå medel till ungdomsrådets verksamhet. 6) I varje län bör finnas ett länsungdomsråd med särskild ungdomssekreterare i

13 sin tjänst. Vissa allmänna bestämmelser för länsungdomsrådets sammansättning och arbetsuppgifter fastställas. 7) Kostnaderna för ungdomssekreteraren (årslön) bestridas delvis genom anslag av landstinget och delvis av till länsungdomsrådet anslutna distriktsorganisationer. 8) Statsunderstött institut för utbildandet av ungdomsledare, instruktörer och ungdoms- eller resesekreterare upprättas. Kostnaderna bestridas om möjligt av nöjesskattemedel. I likalydande motioner (I: 155 respektive II: 215) väckta av herr Wagnsson m. fl. i första kammaren och av herr Hoppe m. fl. i andra kammaren om utredning av det s. k. ungdomsproblemet, anfördes bland annat följande angående behovet av samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas arbete: Erfarenheten visar, att medlemsskap i ungdomsorganisation för den unga människan är en mycket stor tillgång. Vad som där ges av intellektuell och kulturell uppryckning, av moralisk påverkan — ej minst genom kamratlivet — är uppenbarligen av allra största betydelse. Det ligger då mycket nära till hands, att samhället ger ungdomsorganisationerna allt det stöd, som de kunna behöva. Det behövs ofta ekonomiskt stöd — detta kan i många fall bli så mycket värdefullare, som det kan befria en ungdomsförening från ett ekonomiskt tryck som annars kunnat locka den att anordna nöjestillställningar av mindre god kvalitet. Så skulle ungdomsorganisationerna mer helt få ägna sig åt sina egentliga uppgifter och samtidigt vinna ökat förtroende och större anslutning. Det är naturligtvis av största vikt, att en byråkratisering eller statsreglering av ungdomsrörelserna undvikes. Organisationerna få icke förlora sin karaktär av fria rörelser. Värdefullt stöd kan ock lämnas genom hjälp vid lokalfrågans ordnande. Nyssnämnda två motioner behandlades tillsammans med ytterligare två motioner rörande samma frågekomplex av första kammarens första tillfälliga utskott i dess utlåtande nr 6 respektive av andra kammarens motsvarande utskott i dess utlåtande n r 4. I utskottsutlåtandena föreslogs, att frågan om förbättrad ungdomsvård och därmed sammanhängande frågor skulle hänskjutas till ungdomsvårdskommittén. Denna utskottets hemställan bifölls av såväl första som andra kammaren. Utöver nyssnämnda motioner väcktes vid 1942 års riksdag av herr Tamm i första kammaren och av herr Hagård m. fl. i andra kammaren likalydande motioner (I: 61 respektive II: 96) angående anvisande av 25 000 kronor å åttonde huvudtitelns driftsbudget för inrättande av en befattning såsom statens ungdomskonsulent i lönegrad A 22 jämte bestridande av för dennes verksamhet nödiga expenser. Vidare väcktes en motion (I: 97) av herr Fredrik Ström, i vilken anslag begärdes med sammanlagt 385 000 kronor avsedda att stödja olika organisationers verksamhet för barn och ungdom. I denna motion anfördes bland annat: Till dessa omedelbara åtgärder hör stöd respektive ökat stöd åt de redan existerande barn- och ungdomsorganisationerna. Det är i själva verket förvånansvärt, huru likgiltiga statsmakterna stått till dessa ungdomens fria, goda plantskolor. Vad har man gjort för att stödja nykterhetsordnarnas utomordentliga barn- och ungdomsloger? Vad har man gjort för att ge ett ekonomiskt handtag åt den enastående sunda, karaktärsdanande, på broderskap och tjänaranda fotade scoutrörelsen? Vad har man gjort för att hjälpa den traditionsfostrande, kulturfrämjande ungdomsringen för bygdekultur, den kulturella ungdomsrörelsen och folkdansgillena? Vad har man gjort för att stödja den religiösa ungdomsrörelsen med sina förgreningar? Dessa fel och försummelser kunna dock dess bättre genast rättas. Med

14 ett blygsamt anslag skulle på dessa områden redan verksamma organisationer kunna snabbt utvidga sin verksamhet bland barn och annan ungdom. Den behövliga kontrollen över medlens användning skulle kunna handhavas av skolöverstyrelsen. I avsikt att de planerade stora utredningarna till de svenska barnens skydd, vård och fostran ej må hindra en möjligast snabb hjälp, får jag härmed hemställa att riksdagen måtte besluta att till de religiösa riksungdomsrörelsernas verksamhet, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, anslå för år 1942/43 ett belopp av 75 000 kronor; att till scoutrörelsens främjande i vårt land, efter prövning som ovan sagts, anslå likaledes 75 000 kronor för samma tid; att till nykterhetsrörelsens verksamhet för barn och ungdom på enahanda villkor och för samma tid anslå 75 000 kronor; att till ungdomsringen för bygdekultur, kulturella ungdomsrörelsen och folkdansgillena i riket på enahanda villkor och för samma tid anslå tillsammans 60 000 kronor; att till främjande av gymnastik-, sång och musikövningar för barn och ungdom utanför skolan anslå för samma tid och på samma villkor 50 000 kronor; att utgå utöver vad dessa föreningar och verksamhetsgrenar möjligen kunna ur andra anslag erhålla för dessa ändamål; samt att till arbetarnas bildningsförbund, jordbrukarnas bildningsförbund och nykterhetssällskapens bildningsverksamhet evad gäller arbetet bland barnen på samma villkor och för samma tid anslå 50 000 kronor att av skolöverstyrelsen fördelas. S t a t s u t s k o t t e t s o m b e h a n d l a d e d e b å d a i det f ö r e g å e n d e o m n ä m n d a m o t i o n e r n a h e m s t ä l l d e i sitt u t l å t a n d e n r 155 o m avslag p å d e m m e d h ä n v i s n i n g till u n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s p å g å e n d e u t r e d n i n g . K a m r a r n a biföllo utan debatt denna utskottets hemställan.

15 KAP. II.

Ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd. Föreningsanslutningar och föreningsanslutna. För att bedöma vilken praktisk betydelse föreningslivet har för de unga, är det av vikt att veta, hur stor del av ungdomen som är ansluten till föreningslivet. Det är emellertid av flera skäl icke möjligt att erhålla några exakta siffror belysande detta förhållande. Åtskilliga ungdomar torde nämligen vara anslutna till smärre lokala föreningar vilka icke tillhöra någon riksorganisation och vilka följaktligen icke äro centralt redovisade. Det stöter helt naturligt på mycket stora svårigheter att komma i kontakt med alla dessa småföreningar. Ett stort antal ungdomar torde även vara indirekt anslutna till olika föreningar. En relativt tillfredsställande bild av hur stor andel av ungdomen som är ansluten till ungdomsföreningar torde emellertid erhållas vid ett studium av medlemssiffror och uppgifter över åldersfördelning m. m. inom ungdomsorganisationer av riksorganisations karaktär. Den till betänkandet fogade bilagan A innehåller detaljerade uppgifter angående medlemssiffror, antal lokalavdelningar samt ålders- och könsfördelning för var och en av 37 organisationer vilka samtliga — med undantag för Riksidrottsförbundet där dock verksamheten huvudsakligen är inriktad på ungdom — kunna betecknas såsom ungdomsorganisationer. Enligt nedanstående tablå som utgör ett sammandrag av uppgifterna i nyssnämnda bilaga registrera ungdomsorganisationerna för närvarande omkring 1 150 000 medlemmar (föreningsanslutningar) fördelade på omkring 23 000 lokalavdelningar. Därvid bör emellertid observeras, att bland dessa medlemmar finnas många utanför de egentliga ungdomsåren. Antalet föreningsanslutningar inom åldrarna 13—25 år kan approximativt anges till 730 000. Antal medlemmar (oberoende av ålder)

Huvudgrupp av organisationer

abs. tal

i procent

Politiska ungdomsorganisationer Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. . Scout- och idrottsorganisationer Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer övriga undomsorganisationer

245 500 224 150 582 100 32 300 60 900

21 20 51 3 5

Summa

1 144 950

100 Antal lokalavdelningar

4 110 6 746 9 635 798 1400 22 689

16 I tablån ha ungdomsorganisationerna, med hänsyn till verksamhetens art och den ideologiska syftningen, fördelats på fem huvudgrupper. Såsom av tablån framgår omfattar — för övrigt huvudsakligen beroende på Riksidrottsförbundets betydande omfattning — gruppen scout- och idrottsorganisationer omkring 50 procent av samtliga medlemmar, därnäst följd av grupperna politiska respektive kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer med vardera omkring 20 procent. Det i tablån redovisade medlemsantalet avser, som nämnts, antalet föreningsanslutningar. Däremot lämnas ingen uppgift om antalet föreningsanslutna personer. Eftersom man med säkerhet vet, att ett mycket stort antal av dem som äro intresserade för föreningsliv äro med i flera föreningar samtidigt, bör antalet anslutna personer rimligtvis vara betydligt lägre än antalet föreningsanslutningar. Till belysning av detta spörsmål skall här lämnas en summarisk redogörelse för två undersökningar i vilka frågan om föreningsanslutningar respektive andelen föreningsanslutna fått en viss belysning. Härvid skall först anföras resultatet i detta hänseende av den s. k. Boråsundersökningen. Denna undersökning som h a r planlagts av arbetsmarknadskommissionen i visst samarbete med ungdomsvårdskommittén ägde rum genom personliga intervjuer med undersökningsobjekten. Undersökningen var avsedd att omfatta samtliga personer som voro mantalsskrivna i Borås vid årsskiftet 1941/42 och som voro födda något av åren 1919 respektive 1923. I realiteten visade det sig emellertid icke möjligt att nå eller erhålla svar från mer än i runt tal hälften — 764 — av dem som enligt de nyssnämnda urvalsgrunderna borde ha deltagit. Undersökningen ägde rum under år 1942, och de intervjuade voro följaktligen vid undersökningstillfället omkring 19 respektive omkring 23 år gamla. Det visar sig i denna undersökning, vilket framgår av följande tablå, att de 764 deltagarna redovisade sammanlagt 339 föreningsanslutningar. Dessa föreningsanslutningar fördelade sig på 258 personer av vilka en del voro medlemmar i en förening, en del i två föreningar, andra åter i tre eller flera föreningar. Av samtliga deltagande voro sålunda omkring 33 procent — var tredje person alltså — föreningsanslutna. I medeltal är varje föreningsansluten person med i 1,3 föreningar. Medlem i följande slag av förening

Politisk Kyrklig, frikyrklig Gymnastik- och idrottsScout Nykterhetsövriga

Manliga födda

Kvinnliga födda

1923 Summa föreningsanslutningar

5 3 38 3 9

9 11 65 13 17 18

3 13 20 6 12 9

10 15 16 3 13 20

27 42 139 25 51 55

133 94

63 52

339 258

Summa Antal föreningsanslutna

personer

...

17 Det antal föreningar som de i Boråsundersökningen ingående föreningsungdomarna voro medlemmar i framgår av följande tablå. Siffrorna avse den procentuella andelen av samtliga. Föreningsanslutna i procent a v samtlig a: manliga födda

kvinnliga födda

31 5

24 2

—

21 4 1

212 38 8

28 5 1

26 58

33 Medlem i en förening » » två föreningar s> » tre eller flera föreningar

—

36 10 3

Föreningsanslutna i procent av samtliga..

absoluta tal

Summa abs. tal

procent

Sammanställningen ger vid handen, att det stora flertalet föreningsungdomar voro med i endast en förening. Här skall även lämnas en redogörelse för resultatet i detta hänseende av den s. k. I. O. G. T-undersökningen som år 1943 verkställdes av I. O. G. T. och Brevskolan i samråd med kommittén. Undersökningen tillgick så, att studiegrupper bildades kring en korrespondenscirkel vilken hade till uppgift att studera en rad ungdomsproblem. Till varje studiebrev fogades en konkret arbetsuppgift som cirkeln uppmanades utföra. Såväl mindre som större orter voro representerade i denna undersökning. Av följande tablå framgår, hur omkring 1 900 föreningsanslutna ungdomar vilka deltogo i ett avsnitt av undersökningen fördelade sig på omkring 3 300 föreningar. Landsbygd Huvudgrupper av föreningar

pojk.

fl.

Städer pojk.

fl.

Procent

Kyrkliga, frikyrkliga föreningar

övriga

27 3 32 29 10

Summa 100 Abs. tal 1307

29 10 10 39 12 100 920

18 10 46 17 9 100 645

18 15 28 24 14 100 424

Hela riket pojk.

fl.

Summa abs. tal

procent

24 26 817 5 259 12 36 905 15 25 945 34 10 370 13 100 100 3 296 1952 1 3 4 4

25 8 27 29 11 100

Följande sammanställning visar i vilken utsträckning föreningsungdomarna i I. O. G. T.-undersökningen voro medlemmar i en eller flera föreningar.

2—442224

18 Landsbygd

Städer pojk.

fl.

pojk.

fl.

Hela riket pojk.

fl.

Procent

Medlem

!> »

43 36 21

» tre eller flera föreningar. . . Summa 100 Abs. tal 346

Summa abs. tal

procent

60 26 14

38 38 24

58 31 11

39 38 23

59 29 12

911 639 338

48 34 18

100 269

100 677

100 596

100 1023

100 865

100 Såsom framgår av tablån, var föreningsintresset mycket stort bland de i undersökningen ingående ungdomarna, och särskilt bland pojkarna. Ungefär lika många pojkar voro med i två föreningar som i en. Pojkarnas föreningsaktivitet förklaras av att de i så stor utsträckning tillhörde olika idrottsföreningar. Av flickorna voro omkring 60 procent med i endast en förening. Drygt hälften av samtliga ungdomar voro med i två föreningar eller mera, omkring en femtedel voro med i tre eller flera föreningar. I genomsnitt voro ungdomarna i denna undersökning med i 1,7 föreningar, en siffra som avsevärt överstiger det resultat som Boråsundersökningen kommit till. Denna skillnad torde, åtminstone till en del, kunna förklaras på så sätt att de som deltagit i I. O. G. T.-undersökningen utgjort en elit av verkligt föreningsintresserad ungdom, medan de i Boråsundersökningen deltagande i detta hänseende utgjort ett mera ordinärt genomsnitt. Det är, med utgångspunkt från de sålunda framkomna uppgifterna angående det antal föreningar som den föreningsanslutna ungdomen i genomsnitt tillhör i här relaterade undersökningar, möjligt att ungefärligen beräkna hur stor del av ungdomen som är föreningsansluten. Antalet föreningsanslutningar i åldersgruppen 13—25 år utgör, som av tablån, s. 24 framgår, omkring 730 000. Om det antas, att varje föreningsansluten ungdom i genomsnitt ar med i 1,5 föreningar (enligt Boråsundersökningen: 1,3, enligt I. O. G. T.-undersökningen: 1,7), skulle omkring 485 000 ungdomar i nyssnämnda åldersgrupp tillhöra någon förening. Eftersom samtliga ungdomar i åldern 13—25 år enligt folkräkningen år 1940 då uppgingo till i runt tal 1 240 000 (därav 630 000 pojkar och 610 000 flickor), skulle följaktligen omkring 40 procent av samtliga ungdomar tillhöra åtminstone en förening. Denna siffra är på grund av tidigare omnämnda förhållanden säkerligen att betrakta såsom en minimisiffra. F ö r e n i n g s i n t r e s s e t inom olika delar av landet. För att få en uppfattning om variationerna i det föreningsintresse som ungdomarna lägga i dagen inom olika delar av riket, har gjorts en beräkning äv antalet föreningsanslutningar och antalet lokalavdelningar i förhållande

19 Tabell 1. Antalet ungdomsföreningar och föreningsanslutningar av ungdom i förhållande t i l l folkmängden inom de olika länen. (Enligt uppgift från ett trettiotal ungdomsorganisationer.)

L ä n

Antal föreningsanslutninsar

Antal lokalföreningar

Antal invånare

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstad Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus . . . Älvsborgs Skaraborgs Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Värmlands Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

108 407 32 475 32 890 36 689 57 070 50 744 31 733 40 557 13 281 23 336 41657 65 201 28 489 74 068 65 757 36 650 37 310 32 504 40 568 48 437 54 249 47 677 24 077 26 875 29 964

944 610 694 700 1065 1084 661 845 335 425 780 1 009 488 1005 1363 862 757 626 817 854 1 144 863 521 600 615

Summa

1 080 665

19 667

613 754 295 137 139 255 194 227 323 022 245 458 152 133 228 411 59 275 146 329 249 487 535 237 152 355 489 855 331 570 241 466 230 868 171 967 251 132 273 863 268 895 275 559 141 956 223 872 223 117 458 200

FöreningsAntal anslutningar lokalavd. pr 1 000 inv. pr 1 000 inv. 177 110 238 189 177 207 208 178 224 159 167 122 187 151 198 152 162 189 162 177 202 173 170 120 134 167

till folkmängden inom vart och ett av de olika länen. Vid tolkningen av siffrorna bör hänsyn tas till det förhållandet att procenten ungdomar skiftar inom de olika länen. Till grund för denna beräkning ha legat uppgifter från ett trettiotal ungdomsorganisationer. Såsom av tabell 1 framgår, varierar antalet föreningsanslutningar i proportion till folkmängden ganska avsevärt de olika länen emellan. De lägsta siffrorna uppvisa Stockholms, Malmöhus, Norrbottens och Västerbottens län med mindre än 135 föreningsanslutningar per 1 000 invånare, medan de högsta siffrorna presteras av Uppsala, Gotlands, Kronobergs, Jönköpings och Värmlands län i nu nämnd ordning. Inom dessa län redovisas över 200 föreningsanslutningar per 1 000 invånare, en siffra som får anses vara mycket hög. Att Norrbottens och Västerbottens län redovisa låga siffror för föreningsanslutningar är icke ägnat att förvåna, eftersom de långa avstånden där lägga stora hinder i vägen för allt föreningsarbete. Vad beträffar övriga län är det vanskligt att uttala sig om vilka orsaker som betinga den starka variation

20 Tabell 2. Antal föreningsanslutna i ungdomsåldrarna Inom varje huvudgrupp av föreningar i de olika l ä n e n per 1000 invånare. (Enligt uppgift från ett trettiotal ungdomsorganisationer.) L ä n

Politiska

Kyrkliga och frikyrkliga

Stockholms stad . . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Värmlands Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

5 25 34 44 37 44 62 62 63 31 46 29 66 25 46 41 41 37 31 43 37 53 28 22 17 35

14 8 63 23 28 70 16 19 29 15 12 12 6 17 27 23 28 29 24 29 45 18 10 14 12 22

Summa

Idrotts-

142 68 106 107 93 78 113 76 110 101 90 73 92 94 106 70 78 100 94 91 103 91 111 69 91

94 Nykterhets-

övriga fören.

Summa

14 8 28 7 13 11 10 17 17 9 17 7 19 13 13 14 9 14 7 8 9 7 15 6 8 12

177 110 236 189 177 207 208 178 224 159 167 122 187 151 198 152 162 189 162 177 202 173 170 120 134 167

i föreningsintresse som tycks förefinnas. Att ett visst län redovisar särskilt höga siffror för föreningsanslutningar kan bero på att där finns ett antal särskilt aktiva och energiska distriktsordförande eller andra föreningsfunktionärer, men det kan också bero på att särskilt gynnsamma förutsättningar för uppkomsten av ett visst slag av föreningsintresse föreligga. För ett bedömande av denna fråga ger tabell 2 — där föreningsanslutningarna per län redovisas för varje huvudgrupp av föreningar — en del upplysningar av intresse. Av tabellen framgår, bland annat, att orsaken till att Jönköpings län redovisar en mycket hög andel föreningsanslutningar huvudsakligen är att finna däri att gruppen kyrkliga och frikyrkliga föreningar inom länet uppvisar anmärkningsvärt höga siffror. Detta förhållande beror i sin tur på att den frikyrkliga rörelsen sedan gammalt har ett starkt grepp om Jönköping och den småländska landsbygden däromkring. Ett ungdomsförbund — Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund — uppger sålunda, att av omkring 15 000 medlemmar omkring 90 procent äro bosatta inom Jönköpings län. Av intresse torde även vara att lämna en redogörelse för föreningsintresset på orter av olika storleksordning. För att föreningslivet på en ort skall kun-

21 Tabell 3.

Antalet lokalavdelningar i ungdomsorganisationerna per 1 0 0 0 invånare orter av olika storleksordning. (Enligt S. O. G. T-undersökningen.) Antal lokalavd. per 1 000 inv.

Ort

Antal lokalavd. per 1 000 inv.

Ort

Under 2 500.

Över 20 000. Eskilstuna Landskrona Linköping Malmö gen.snitt

1-6 2-0 1-5 0-1 1-5

gen.snitt

2-0 1-6 0-6 0-8 3-0 2-6 0-5 0-9 1-3 15

gen.snitt

2-8 1-8 2-3 1-4 3-5 3-1 31 2-5

10—20 000. Karlshamn Kiruna Nyköping Sandviken Trollhättan Uddevalla Västervik Växjö Östersund

5—10 000. Alfta Djursholm Huskvarna Hällefors Ljungby Strängnäs Ängelholm

2 500—5 000. Anderstorp Barnarp Bräkne-Hoby Gislaved-Gyllenfors Haparanda Junsele Laholm Liedeneboda Nora Skene Smedjebacken Sollefteå gen.snitt

2-6 1-7 3-7 6-0 4-9 1-2 4-8 1-1 4-0 2-3 1-8 5-4 3-3

Alsen Borgholm Bräcke Byske Charlottenberg Dagsås Eldsberga Fjelie Gnosjö Gustafs Kramfors Krylbo Lessebo Lycksele Mariefred Moheda Nosaby Nykil Simonstorp Sjöbo Sävsjö S:a Kedum Torshälla Trönödal Ulvered Vapnö Veddige Vittskövleby Väne Åsaka Åsele Älvros Älvsby Östra Skrukeby östhammar gen.snitt

na betecknas såsom livaktigt, fordras att det finnes relativt många föreningar, som tillsammans spänna över ett ganska vitt intresseområde. Ju fler föreningar av olika slag som det finnes att välja på desto större tendera de

22 ungdomsskaror att bli som finna vägen till föreningarna. Det är ur dessa synpunkter rimligt, att det på smärre orter skall finnas flera föreningar i förhållande till folkmängdsnumerären än på större orter. Samtidigt bör man vänta sig, att varje förening på de större orterna skall omfatta genomsnittligt flera medlemmar än på de smärre orterna. Frekvensen av föreningar på orter av olika storleksordning framgår av I. O. G. T.-undersökningen (se s. 17), i vilken bland annat ingå uppgifter om hur många föreningar, som finnas att tillgå inom var och en av 66 orter av olika storleksordning. Enligt tabell 3 redovisa städer med mer än 20 000 invånare genomsnittligt 1,5 föreningar per 1 000 invånare, medan orter med mindre än 2 500 invånare redovisa ett genomsnittligt antal föreningar uppgående till 5,8 på 1 000 invånare. Variationerna mellan de olika orterna i varje grupp äro, som av tabellen framgår, högst betydande, men den tendensen kan dock tydligt iakttas, att mindre orter ha genomsnittligt högre antal föreningar än större. Åldersfördelningen bland ungdomsorganisationernas medlemmar. Den dryga miljon föreningsanslutningar som ungdomsorganisationerna uppvisa inkluderar som förut framhållits många som icke kunna hänföras till de egentliga ungdomsåldrarna. Många ungdomsorganisationer ha sålunda ett betydande antal medlemmar i barnaåldern, medan återigen en del organisationer redovisa medlemmar, vilka äro trettio—fyrtio år. Det är, för att kunna bedöma ungdomsorganisationernas betydelse för de personer som befinna sig i de egentliga ungdomsåldrarna, av vikt att känna medlemmarnas åldersfördelning. Möjligheten att lämna enhetliga siffror rörande åldersfördelningen bland ungdomsorganisationernas medlemmar äro emellertid i hög grad begränsade. En dryg tredjedel av organisationerna ha sålunda icke kunnat lämna några uppgifter alls om åldersfördelningen, emedan sådana uppgifter icke funnits tillgängliga hos respektive riksorganisationer. Vidare äro de åldersuppgifter vilka från övriga organisationer kommit kommittén tillhanda så oenhetliga och svårjämförbara, att det visat sig vara i hög grad vanskligt att på grund därav dra några slutsatser. I diagram I har en åldersfördelning sammanställts för de 17 organisationer vilka kunnat lämna utförliga uppgifter i detta hänseende. Såsom framgår av sammanställningen är den nedre åldersgränsen för de politiska ungdomsförbunden allmänt satt till 15 år. Inom scoutorganisationerna ä r den nedre åldersgränsen 8 eller 9 år. Av intresse är även att se, att över hälften av de redovisade organisationerna ha medlemmar vilka äro relativt gamla, medan endast fyra av organisationerna ha en övre åldersgräns vid 17 eller 18 år. Den kyrkliga och frikyrkliga ungdomsverksamheten är ofta uppdelad i sinsemellan mer eller mindre fristående organisationer eller avdelningar för olika åldersgrupper. En nedre åldersgräns vid 9 år tycks vara allmänt förekommande för de yngsta, ofta scoutbetonade avdelningarna.

23 Diagram 1. Procentuell åldersfördelning inom 17 ungdomsorganisationer.

Ut 9 "3

23 D

»3

A co

ed C C

cD CO

1s "o PH

t-"

S § .a 3 "o 3 2 3 X) rv£l teC-p .Q •3-ot-, C 2 §1 .-* Ut . — Cr -3 - .tHQ •3 p .2 3 <-

: 0

ca CQ

ö l fal Si2 . o —. u

22 i

1 41

16.. 12

18.. 19..

'' >,

v /i

' <

< ^

t 18 1 Y

-t->

C/i

1 14

24 1 Y-

1 Y

<< -k

>r <^

j 74

Y-

1 22

8 1

33.. 34.. 25..

4 t

/•

18 Y

14 Y

| s

> 1

' /^

f i

18 i Y

t 12

* ,

39 Y k

1 54

3 A

>..

17 1

28.. 29..

a 3

b C M

Z "

48 T3

OJ JZ

'^ 68

36 >k >

27..

36..

8 T

23.. 24..

31.. 32..

18 Y

22..

30..

äi

> >

-1

15..

25.. 26..

/ \.

13.. 14..

20.. 21..

43 f

12..

17..

»IS Ö g »52

. o t

= >

8..

1 CO - o CO

9.. 10.. 11..

en . Q

PH'

O <u C/3 T 3

T. -a O

p-a

» ;tag

s° t a

S c o u t o r IT

Kyrkliga-, frikyrkliga ungdomsorg:

Politiska ungdomsorg:

I I

()

6 Y Y 40

37.. 38.. 39..

5 KH 1 50

1 30

40.. 41.. S:a

1 30

i 30

i 00

100 Ii 30 130 100 11DO 1 )0 Ii 00 | 100 Ii 00 100 100

24 Av speciellt intresse i förevarande sammanhang är emellertid att få reda på i vilken utsträckning ungdomsorganisationernas medlemmar befinna sig i de egentliga ungdomsåldrarna. Vilka åldersgränser man därvid väljer är i viss mån godtyckligt, eftersom det i olika sammanhang kan vara ändamålsenligt att röra sig med ett vidare eller trängre ungdomsbegrepp. Av följande tablå framgår den ungefärliga andelen ungdom inom ungdomsorganisationerna, om till denna grupp räknas de som befinna sig i åldern 13—25 år. Huvudgrupp av organisationer

Antal medlemmar (oberoende av ålder)

Politiska ungdomsorganisationer 245 500 Kyrkl. och frikyrkl. ungdomsorganisationer.. 224 150 Scout- och idrottsorganisationer 582 100 Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer.. 32 300 Övriga ungdomsorganisationer 60 900 Summa 1 144 950

Medlemmar i åldern 13 25 år abs. tal iP™" cent

182 833 112 610 354 810 25 054 52 810 728 117

74 50 61 78 87 64

I bilaga A återfinnes en tabell — nr 2 — i vilken varje ungdomsorganisation uppgett andelen ungdomar i ifrågavarande åldersgrupp. P å grund av stor olikformighet i statistikföringen samt på grund av att åtskilliga förbund endast kunnat åstadkomma en approximativ beräkning av andelen unga i här berörda ålder, äro de lämnade siffrorna högst ungefärliga. Av nyssnämnda tabell framgår, att Folkpartiets Ungdomsförbund redovisar en lägre procentuell andel ungdomar än övriga politiska ungdomsorganisationer. Inom de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationerna är ungdomen i första hand företrädd inom Riksförbundet Kyrklig Ungdom, medan Svenska Baptisternas Ungdomsförbund och Förbundet av Sveriges K. F. U. K. redovisa relativt låg procentuell andel ungdomar. Inom scoutförbunden är andelen ungdomar tämligen skiftande: den procentuellt största andelen redovisa I. O. G. T:s och N. T. 0:s Scoutförbund med 80 respektive 75 procent, medan den lägsta andelen — 50 procent — kommer från K. F. U. M:s Scoutförbund. Att de egentliga ungdomsåldrarna äro så relativt svagt företrädda inom scoutorganisationerna beror till största delen på, att dessa i stor utsträckning vända sig till pojkar och flickor under tonåren. Detta gäller även en del av de kyrkliga och frikyrkliga organisationerna, medan andra av dessa ha många medlemmar över 25 år. Även om det på grund av de uppgifter angående åldersfördelning som stått till kommitténs förfogande är svårt att med siffror bevisa, är det en tämligen samstämmig uppfattning bland personer som syssla med ungdomsfrågor och föreningsspörsmål, att ungdomen under 17 eller 18 år i mindre utsträckning än de något äldre ungdomarna intressera sig för föreningsliv. Detta torde först och främst bero på att föreningslivet icke i tillräcklig grad byggts upp för och inriktats på dessa åldrar. Inom många organisationer — så t. ex. inom de politiska organisationerna — är verksamheten sålunda av den art, att den främst riktar sig till den något äldre ungdomen. Den motvillighet man tyckt sig kunna iaktta hos stora ungdomsskaror i de tidiga ungdomsåldrarna, då det gäller att inordna sig i föreningslivet, sådant det för när-

25 varande är utformat, kan måhända till en del även vara orsakad av en reaktion gentemot skolan som tar sig uttryck i »att man vill vara fri». Framförallt gäller detta givetvis den mer studiecirkelbetonade föreningsverksamheten, där beröringspunkterna med skolundervisningen äro störst. Men det kan också bero på, att ungdomen icke förrän relativt sent når det utvecklingsstadium, att föreningslivet i någon större utsträckning förmår fånga dess intresse. Vilken förändring som skulle kunna åstadkommas av en omläggning av föreningsverksamheten i den riktningen, att de yngre ungdomarnas intressen tillgodosåges på ett bättre sätt än för närvarande, är givetvis svårt att förutsäga. Att en sådan omläggning skulle vidga ungdomsorganisationernas möjligheter att komma i kontakt med nya ungdomsskaror — och således vara synnerligen önskvärd — torde emellertid vara obestridligt.

Förekomsten av pojkar respektive flickor inom ungdomsorganisationerna. Av intresse är ävenledes att se i vilken utsträckning föreningslivet rekryteras av pojkar respektive flickor. För att få reda på detta har kommittén infordrat uppgifter från ungdomsorganisationerna över andelen anslutna pojkar och flickor. De lämnade uppgifterna äro högst ungefärliga. Såsom framgår av följande tablå, bestå inemot två tredjedelar av ungdomsorganisationernas medlemmar av pojkar, medan en dryg tredjedel består av flickor. Det framgår av tablån, att den manliga dominansen är särskilt framträdande inom de politiska ungdomsorganisationerna och, i ännu högre grad, inom scout- och idrottsorganisationerna. Inom de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationerna äro däremot flickorna i kraftig majoritet, liksom i gruppen övriga ungdomsorganisationer, inkluderande organisationer såsom Ungdomens Röda Kors och Unglottorna. Huvudgrupp av organisationer

Antal medlemmar (oberoende av ålder)

Politiska ungdomsorganisationer 245 500 Kyrkl. och frikyrkliga ungdomsorganisationer.. 224 150 Scout- och idrottsorganisationer 582 100 Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer . . . 32 300 övriga ungdomsorganisationer 60 900 Summa 1 144 950

Därav i procent F

pojk.

fl.

64 38 73 51 41 62

36 62 27 49 59 38

I bilaga A, tabell 3, återfinnas detaljerade uppgifter över könsfördelningen inom var och en av ungdomsorganisationerna. Det framgår härav bland annat, att en hel del ungdomsorganisationer äro avsedda för uteslutande pojkar eller flickor. Den utsträckning i vilken detta förekommer framgår emellertid endast till en del av tabellen. Flera organisationer vilka redovisa såväl pojkar som flickor ha nämligen särskilda pojk- och flickavdelningar. Så är t. ex. fallet med en del av Svenska Missionsförbundets och Frälsningsarméns ungdomsverksamhet. Tendensen att dela upp pojkar och flickor

i olika föreningar tycks framförallt göra sig gällande inom scoutorganisationerna samt inom en del kyrkliga och frikyrkliga organisationer. Inom den senare huvudgruppen av organisationer torde det emellertid vara vanligt att könsuppdelningen framför allt är genomförd för de yngsta medlemmarna, medan man inom den egentliga ungdomsverksamheten har gemensamma föreningar för manliga och kvinnliga ungdomar. Inom de politiska ungdomsförbunden, inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer samt inom gruppen övriga ungdomsorganisationer är verksamheten i stort sett så organiserad att pojkar och flickor kunna ansluta sig till samma förening.

27 KAP. III.

Föreningslivets betydelse för ungdomen. K o m m i t t é n s s y n p u n k t e r på frågan. I det moderna svenska samhället utgöra de ideella föreningarna en kultur- och bildningsfaktor av största betydelse. Dessa folkrörelser som började framträda under senare delen av 1800-talet h a numera växt ut till ett vittomfattande system som täcker även de minsta orter i landet. I föreningslivet äro för närvarande mer än ett par miljoner individer engagerade. Vid sidan av hemmet och skolan, där fostran och kunskapsmeddelandet i första hand äger r u m , fyller föreningslivet en viktig uppgift som kompletterande medborgarskola. De flesta ungdomar ha för närvarande icke tillfälle att skaffa sig någon ytterligare skolbildning efter folkskolan. Endast ett mindre antal h a r möjlighet att söka sig till folkhögskolor eller andra högre läroanstalter. Flertalet ungdomar äro sålunda hänvisade att på egen hand skaffa sig kunskaper utöver dem folkskolan meddelar. För dessa ungdomar utgör föreningslivet en medborgerlig fortsättningsskola av stor betydelse. Inom föreningslivets ram beredas de unga tillfälle att mötas till diskussioner och studier, till samvaro och tidsfördriv. Där få de själva styra och ställa, de få praktiskt lära sig reglerna för offentligt framträdande, för ledning av förhandlingar, för förande av protokoll och räkenskaper, de få välja sina egna förtroendemän och granska deras förvaltning. Genom föredrag och diskussioner i politiska och sociala spörsmål samt i livsåskådningsfrågor få de sin kunskap och sin andliga synkrets vidgad. Ungdomsföreningarna ha även en viktig uppgift att fylla genom att vara idealbildande och genom att skänka medlemmarna en samhörighetskänsla som stärker deras allmänna samhällssolidaritet. Genom medlemskapet i en förening bryta sig många ungdomar ur den andliga isolering som eljest lätt hotar ungdomen i tonåren, de få kontakt med jämnåriga kamrater, finna kanske meningsfränder och vänner med vilka de förtroligt och öppet kunna tala om sina svårigheter och problem samt få dessa belysta med hjälp av likartade eller skiljaktiga erfarenheter inom kamratkretsen. Medlemskapet i en förening synes ock erfarenhetsmässigt för den unge innebära ett skydd mot skadliga inflytelser och frestelser vilket icke minst ur de synpunkter som ungdomsvårdskommittén h a r att tillvarata är värdefullt. Kommittén vill även understryka, att värdet av ungdomarnas självverksamhet och självstyrelse i föreningslivet — vilket värde även vunnit erkännande i de till kommittén givna direktiven — framförallt för den mog-

nare ungdomen accentueras av att denna ungdom, enligt kommitténs uppfattning, på ett för samhällslivet menligt sätt ställes utanför en tillbörlig andel i samhällsansvaret. I riksdag och i landsting, i övriga folkvalda styrelser och nämnder, även i de instanser som reglera ungdomens speiiella livsfrågor, t. ex. skol- och arbetsmarknadsfrågor, nöjesfrågor och bostadsfrågor, är det så gott som uteslutande äldre personer som besluta. Genom förskjutningar mot de högre åldrarna kommer förmodligen denna tendens att ytterligare markeras. Det värdefulla tillskott av nya idéer och unga viljor som den mognare ungdomen kunde och borde få tillföra det offentliga livet utnyttjas i alltför liten utsträckning. Ur samhällssynpunkt torde det vara dålig ekonomi att ställa en hel generation utanför konkurrensen, när de personer skola utses vilkas beslut på olika områden skola forma vårt samhälle. Än vanskligare vore, om den ungdom som här åsyftas skulle få en känsla av att stå utanför samhällets styrelse eller att sättas under förmynderskap av den äldre generationen. Genom aktiviteten inom ungdomsföreningarna ha nu de dugliga och initiativkraftiga ungdomarna möjlighet att få utlopp för sin handlingskraft, och de få i arbetet för ideal, som ofta syfta till en omgestaltning av samhället kulturellt, politiskt eller ekonomiskt en stimulerande känsla av att vara icke betydelselösa kuggar i samhällsmaskineriet. Ungdomsorganisationernas verksamhet är sålunda ur åtskilliga synpunkter sett i hög grad gagnande och värdefull samt förtjänt av ett kraftigt samhälleligt stöd. Kommittén önskar härvid eftertryckligt betona, att ett befrämjande av föreningslivet icke står i motsatsställning till hemmets intressen. Tvärtom önskar kommittén ge uttryck åt den uppfattningen, att föreningslivet har sina stora uppgift att fylla även såsom en komplettering av hemuppfostran och ett stöd åt densamma. Denna fostran kunna ungdomarna säkerligen i högre grad tillgodogöra sig, om de bibringas den inställning till samhällsansvar och solidaritet som präglar föreningslivet. Det torde i praktiken icke bli fråga om att ungdomarna i stället för att tillbringa kvällarna hemma skola uppmuntras tillbringa dem inom föreningar av olika slag. Snarare gäller det att söka stimulera till att en del av de kvällar som nu användas för nöjesliv, dagdriveri m. m. i stället kommer att ägnas åt ett givande föreningsliv. Av särskild vikt är härvid att uppmärksamma det förhållandet, att de ungdomar som framför andra skulle vara i behov av föreningslivets stöd, nämligen de intellektuellt och moraliskt bristfälligt utrustade, i så hög grad synas stå utanför föreningslivet. Det vore givetvis av särskild betydelse, om frågan om dessa ungdomars inpassande i den sociala fritidsform som föreningslivet utgör kunde ägnas mera aktivt intresse än hittills såväl från föreningslivets som från socialt och pedagogiskt verksamma personers sida. Att kommittén enligt vad i det föregående sagts tillmäter ungdomens föreningsliv den allra största betydelse emotsäges icke av att kommittén är klart medveten om, att föreningslivet överhuvudtaget under de senaste decennierna undergått en djupgående förändring som haft till följd, att det icke längre kan anses ha samma i ideologiskt hänseende dominerande betydelse som under

29 sitt första kampskede. Föreningslivet torde i stort sett ha förändrats därhän, att det numera icke så mycket är den samhällsomvälvande idédebatten som dominerar föreningarnas program som fastmer det långsiktiga uppfostringsarbetet. Genom den starka konkurrens som föreningslivet erhållit genom den uppväxande nöjesindustrien och idrotten och genom den konkurrens som de i antal ständigt växande föreningarna sinsemellan bedriva ha föreningarna i allt större utsträckning tvingats söka göra sina program stimulerande och underhållningsbetonade på bekostnad av värden som ur samhälleliga synpunkter måhända vore angelägnare att söka tillgodose. Det går icke heller att bortse ifrån, att det bereder föreningslivet allt större svårigheter att intressera och hålla kvar sina dugliga, frivilliga förmågor vilka på grund av sin i föreningslivet ådagalagda duglighet absorberas av förvärvslivet eller samhällslivet. Då m a n sålunda konstaterar, att en betydelsefull förändring ägt r u m beträffande föreningslivets utformning och målsättning, innebär detta icke någon kritik mot föreningslivet såsom det i dag gestaltar sig. Den utveckling som föreningslivet har undergått under de senaste decennierna h a r gått parallellt med och varit helt avhängig av de stora förändringar som ägt rum i samhället under samma tid. Ett förändrat samhälle har såsom en naturlig följd fått ett förändrat föreningsliv med delvis nytt innehåll och nya uppgifter.

Föreningslivets plats i de ungas fritidsliv. Enligt de uppgifter som lämnades i föregående kapitel har beräknats att omkring 40 procent av ungdomarna i åldern 13—25 år äro anslutna till en eller flera föreningar. I fortsättningen skall belysas frågan om vilken roll föreningslivet spelar för de föreningsanslutna ungdomarna i deras dagliga liv. Härvid skall dels anföras vad ungdomarna själva berätta om sitt fritidsliv och i vilken utsträckning de ägna fritiden åt föreningsmöten m. m., dels lämnas en redogörelse för verksamhetens karaktär och intensitet inom organisationer av olika typer. Det är nämligen givet, att föreningstillhörigheten får en helt annan betydelse för den som går in i arbetet med liv och själ än för den vilkens föreningsaktivitet inskränker sig till att betala medlemsavgiften och gå på ett eller annat möte om året. Det är vidare givet, att ju oftare medlemmarna kunna samlas och ju mera verksamheten inriktas på medlemmarnas aktiva medverkan, desto större betydelse får föreningslivet såväl för individerna själva som ur samhällelig synpunkt. Vissa upplysningar vid bedömandet av i vilken utsträckning ungdomen ägnar sin fritid åt föreningsliv, lämnar bland annat en undersökning rörande stockholmsungdomens bostadsförhållanden som ungdomsvårdskommittén företog våren 1943. De omkring 800 ungdomar som deltogo i denna undersökning — samtliga under 22 år och största delen förvärvsarbetande — ha bland annat redogjort för h u r de tillbringat kvällarna under den vecka som föregick undersökningen. Såsom framgår av följande tablå, ha möten och kurser fått en mycket undanskymd plats; endast 4 procent av samtliga kvällar ha ägnats åt sådana sysselsättningar. Det bör emellertid påpekas, att un-

dersökningen företogs under maj—juni, en tidpunkt då föreningslivet i stor utsträckning ligger nere. Pojkar 14—17 år

Kvällssysselsättningar

Fiickor

18—22 år

14—17 år

Summa

18—22 år

abs. tal

i procent

40 26 4 9 10 5 5

1 991 1 451 574 553 550 351 214

35 26 10 10 10 6 4 100

p r o c e n t Hemma »Ute», bortbjuden Idrott, bad Camping, på landet Dans Bio Möten, kurser, arbete Summa Antal kvällar Antal personer som svarat

26 20 15 16 12 7 4

26 25 22 11 6 8 2 100

5 684

1 512 216

525 75

1253 179

2 394 342

40 27 4 7 12 6 3

Av följande sammanställning — vilken är hämtad ur samma undersökning — framgår, att endast 14 procent av ungdomarna någon gång under den redovisade veckan ägnat tiden åt föreningsliv. Av samtliga ungdomar ha vidare endast 7 procent uppgett, att två eller flera kvällar ägnats däråt. Antal personer

Möten, kurser, arbete på kvällarna under en vecka

i procent 86 7 4 2 1

abs. tal 702 56 29

Ingen gång 1 » 2 gånger »>

4 o. flera »

9 812

100 I den å s. 17 omnämnda I. O. G. T.-undersökningen ingick en rundfråga vilken besvarats av omkring 1 900 föreningsanslutna ungdomar. Dessa ungdomar vilka dock tydligen representera en elit uppgåvo bland annat h u r §tor andel av det sammanlagda antalet kvällar under en vecka som ägnades åt möten respektive åt arbete eller självstudier. Följande tablå återger dessa uppgifter. Procent av kvällar under en vecka använda för möten

Procent av kvällar under en vecka använda för arbete, självstudier

Landsbygd

Åldersgrupp

14—17 18—20 21—23 24—

Städer

pojk.

fl.

pojk.

fl.

pojk.

fl.

pojk.

fl.

9 9 10 12

11 10 10 14

10 12 16 17

12 14 19 18

14 17 17 18

9 9 12 15

17 18 20 15

10 13 14 16

31 Såsom framgår av tablån ägnade — bland de i denna undersökning deltagande föreningsungdomarna — flickorna i något större utsträckning än pojkarna sin fritid åt möten, medan pojkarna däremot redovisade högre frekvens av arbete och självstudier. Undersökningen stöder antagandet att de äldre ungdomarna mer än de yngre ägna sig åt föreningsarbete. En tydlig ökning i mötesfrekvensen kan helt naturligt iakttas med stigande ålder. Medan t. ex. stadsungdomarna i åldersgruppen 14—17 år ägnade 10 (pojkarna) respektive 12 (flickorna) procent av tiden åt möten, uppgåvo stadsungdom a r n a mellan 21 och 23 år, att 16 (pojkarna) respektive 19 (flickorna) procent av det sammanlagda antalet kvällar ägnats åt denna sysselsättning. Vid en jämförelse med hur fritiden för övrigt använts under den vecka som legat till grund för undersökningen visar det sig, att föreningsarbete utgör ett relativt betydelsefullt inslag bland fritidssysselsättningarna. Såväl lands- som stadsungdomarna ha sålunda ägnat mera tid åt föreningsliv än åt att gå på bio samt teater och konsert. Om dansen sammanräknas med övriga nöjen, ha ungdomarna i stort sett ägnat lika mycket tid åt föreningsliv som åt samtliga nöjen. De i denna undersökning ingående ungdomarna ha vidare ägnat betydligt mindre tid åt sport och idrott än åt egentligt föreningsliv. Det kan i detta sammanhang även vara av intresse att lämna en summarisk redogörelse för i vilken utsträckning 73 ungdomar — varav 43 pojkar och 30 flickor — vilka deltogo i en av fil. lic. Brita Åkerman utförd undersökning om bostads- och levnadsförhållanden inom 214 stockholmsfamiljer, 1 ägnade fritiden åt föreningsliv under en viss undersökt vecka. Hälften av dessa ungdomar gingo i skolan, medan hälften arbetade på skilda platser inom yrkeslivet. Medelåldern för de yrkesarbetande var 18 år och för skolungdomen omkring 16 år. Enligt denna undersökning spelade föreningslivet en anmärkningsvärt ringa roll bland de olika fritidssysselsättningarna. Endast 5 procent av fritiden utom hemmet uppgavs ägnad däråt. Denna tid fördelade sig på 14 procent av fallen. Flickorna ägnade mer av sin utomhusfritid åt föreningslivet än pojkarna. Yrkesungdomen ägnade sig i större utsträckning än skolungdomen åt föreningsliv. Det är, på grund av materialets ringa omfattning, givetvis icke möjligt att med hjälp av dessa siffror dra några generella slutsatser om ungdomen i allmänhet. Vidare kan anföras resultatet av en undersökning angående fritidens användning som NKI-skolan verkställde år 1938. Undersökningen tillgick så, att ett formulär med vissa frågor bifogades skolans tidning »På Fritid» vilken vid tillfället utgavs i en upplaga på 150 000 exemplar. De 1 000 först inkomna formulären bearbetades. Adressaterna voro till väsentlig del dåvarande elever vid NKI-skolan samt personer som hos skolan förhört sig angående möjligheterna att idka studier där. De svarande voro huvudsakligen ungdomar. Vid bearbetningen delades de svarande upp i två grupper, beroende på om de sysslade respektive icke sysslade med fritidsstudier. Svaren fördelade sig på följande sätt (siffrorna avse antalet timmar som under en undersökt vecka ägnats åt den ena eller andra fritidssysselsättningen): 1

Åkerman, Brita: Familjen som växte ur sitt hem. Sthlm 1940.

32 De som hedriva

Slag av sysselsättning

wÄtudST

Studier Sport, promenad Radio Läsning, bok » , tidning Biografbesök Dans Föreningsliv K a m r a t l i v , umgänge Vila Diverse Hobby

Il-o 4-2 3-5 1-8 3« 7 1-6 1-3 1-6 4-4 2-7 0-3 _0-3 36-4

D e

som

icke

bedriva fritidsstudier — 5-1 4-o 3-8 3-8 1-8 0-9 1-3 4-4 3-o 0-7 _0-_3 29-1

Enligt d e n n a u n d e r s ö k n i n g h a d e av g e n o m s n i t t l i g t 36 r e s p e k t i v e 29 v e c k o t i m m a r som a n v ä n t s för fritidssysselsättningar e n d a s t 1,6 respektive 1,3 t i m m a r ä g n a t s å t föreningsliv. E f t e r s o m d e n m o d e r n a i d r o t t s r ö r e l s e n s p e l a r en m y c k e t stor roll för n u t i d e n s u n g d o m , o c h eftersom i d r o t t s v e r k s a m h e t e n ä r a r t s k i l d från d e t m a n v a n l i g e n b r u k a r lägga i n i o r d e t f ö r e n i n g s v e r k s a m h e t — f ö r e n i n g s s a m m a n komster i vanlig bemärkelse förekomma sålunda mera sällan inom idrottsf ö r e n i n g a r n a — t o r d e det v a r a m o t i v e r a t a t t ä g n a f r å g a n o m dess p l a t s i d e u n g a s fritidsliv s ä r s k i l d u p p m ä r k s a m h e t . Med i d r o t t avses i detta s a m m a n h a n g givetvis ej e n d a s t d e n s. k. fria i d r o t t e n u t a n ä v e n fotboll, b a n d y , tennis, cykling, segling, s k r i d s k o - och s k i d å k n i n g m . m . S å s o m t o r d e v a r a allm ä n t k ä n t , ä r emellertid e n stor del a v sport- och i d r o t t s i n t r e s s e t p a s s i v t o c h t a r sig ej a n d r a u t t r y c k ä n a t t v e d e r b ö r a n d e s a m t a l a r d ä r o m , läser s p o r t - o c h idrottsreferat i pressen, deltar i tippning samt besöker fotbollsmatcher och a n d r a d y l i k a e v e n e m a n g . De m a n l i g a u n g d o m a r s o m icke å t m i n s t o n e flyktigt följa m e d de s t o r a h ä n d e l s e r n a i n o m i d r o t t s v ä r l d e n t o r d e v a r a l ä t t r ä k n a d e . Att ä v e n det a k t i v a idrottsintresset ä r m y c k e t o m f a t t a n d e f r a m g å r emellertid a v s v a r e n p å en a v Gallupinstitutet v å r e n 1942 företagen u n g d o m s u n d e r s ö k n i n g . P å f r å g a n : » H å l l e r Ni p å m e d n å g o n i d r o t t p å E r fritid?» erhöllos följande s v a r (siffrorna a n g e den p r o c e n t u e l l a f ö r d e l n i n g e n ) : Svar Pojkar Flickor Ja Nej

sommar 71 29

vinter 73 27

sommar 50 50

vinter 58 42

100 Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n f r a m g å r , a t t det s t o r a flertalet p o j k a r ä r o a k t i v t i n t r e s s e r a d e a v s p o r t eller idrott såväl s o m m a r s o m vinter. Även f l i c k o r n a redovisa ett s t o r t i n t r e s s e för i d r o t t . Det f r a m g i c k v i d a r e av d e n n a u n d e r s ö k n i n g — e h u r u d e t t a icke redovisas i t a b l å n — a t t l a n d s b y g d s u n g d o m e n i m i n d r e u t s t r ä c k n i n g ä n s t ä d e r n a s och t ä t o r t e r n a s u n g d o m d e l t a r i idrott.

33 Idrottsfrekvensen belyses också i ungdomsvårdskommitténs tidigare omn ä m n d a bostadsundersökning, enligt vilken 20 procent av det samlade antalet kvällar ägnades åt idrott, bad, camping m. m. Idrottens dominerande plats i ungdomarnas fritidsliv framgår även av svaren på följande fråga i den tidigare omnämnda Boråsundersökningen: »Om Ni finge disponera Er fritid precis efter behag — vad skulle Ni då först och främst ägna tiden åt? På vintern? På sommaren?» Under sommaren knyter sig det allt överskyggande intresset kring sysselsättningar som kunna äga rum i det fria: 75 procent av önskemålen ha samlats under rubriken friluftsliv. Hit ha således räknats bad och segling, cykling och scouting, promenader och tennis m. fl. utomhusidrotter. Också på vintern står friluftslivet i centrum för önskeintresset, men det förmår då icke samla mer än inemot halva antalet önskemål. Ur den tidigare åberopade I. O. G. T.-undersökningen i vilken bland annat ingick en redogörelse för hur de omkring 1 900 föreningsungdomarna tillbringat de senaste sju kvällarna har följande sammanställning gjorts, vilken belyser h u r stor procent av dessa kvällar som ägnats åt idrott: stad

Pojkar land

stad

Flickor land

6 Genomsnitt

8 Undersökningen bekräftar tidigare uppgifter om att pojkarna i större utsträckning än flickorna ägna sig åt idrott. I dessa siffror ha inkluderats även cykling, skidåkning, längre promenader m. m. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att ungdomar, för att aktivt ägna sig åt sport eller idrott av något slag, icke alls behöva vara medlemmar av någon speciell idrottsförening. Även inom flertalet övriga ungdomsorganisationer bedrives idrott; sådan förekommer också i stor utsträckning helt utanför organisationernas ram.

V e r k s a m h e t e n inom u n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r ny olika typer. Ungdomsorganisationernas verksamhet har ingående skildrats av dem själva i bilaga B. Det visar sig härvid, att de olika organisationerna ha en högst varierande verksamhet. Det är givetvis svårt att ur dessa redogörelser erhålla en klar bild av hur organisationerna arbeta. Framförallt torde det vara svårt att erhålla en samlande och överskådlig bild av hur verksamheten gestaltar sig inom olika huvudgrupper av ungdomsorganisationer med hänsyn till mötesintensitet, förekomst av hobbyverksamhet m. m. I förevarande sammanhang skall därför lämnas en redogörelse som särskilt tar sikte på det karakteristiska för varje huvudgrupp av organisationer. I den m å n en organisation icke tydligt kan inpassas i en av dessa huvudgrupper, kommer, ur nyssnämnda synpunkter, en redogörelse för verksamheten inom varje särskild organisation att lämnas. 1 1 Sakuppgifterna i denna framställning bygga på redogörelser från ett trettiotal ungdomsorganisationer sammanställda maj—juni 1943.

3—442224

34 Till belysning av frågan om föreningarnas aktivitet, sådan denna kan utläsas u r frekvensen av sammanträden respektive studiecirklar, kan följande tablå, vars uppgifter hämtats från ett avsnitt i I. O. G. T.-undersökningen, tjäna. Undersökningen bygger på uppgifter som lämnats av 560 föreningar fördelade på omkring 100 orter. Politiska

Sammankomster

3 ggr pr vecka

....

3 » » månad 2 » » » 1.33 » » » 1 » » » Mindre ofta

3 1 52 1 22

Idrott

— 10

Nykter- övriga het föreningar

—

Samtliga städer

6 24

1 1 30

landsbygd

17 4 100 100

5 1 15

19 1 69 1 8

69 100 161

2 100 158

37 18 100 33

16 23 100 210

13 1 42 2 19 23 100 350

1-07

0-07

0-93

0-88

0-49

0-54

Summa Abs. tal ' Antal studiecirklar pr förening

Kyrkliga och frikyrkliga

55 5 33 4 100

I. Verksamheten inom politiska ungdomsorganisationer. Upplysningsarbetet, medborgarskolningen, propagandan och agitationen för nya medlemmar inta helt naturligt en dominerande plats i de politiska ungdomsförbundens arbete. Sådana frågor bruka icke blott uppta en stor plats vid möten och sammankomster; även studieverksamheten sysslar till största delen med upplysningsarbete. Eftersom de politiska ungdomsorganisationernas egentliga verksamhet — härovan i korthet beskriven — är av ganska speciell natur, ha samtliga dessa förbund sökt komplettera sin verksamhet med inslag av annan karaktär. Folkdanser och folklekar förekomma således inom Folkpartiets Ungdomsförbund, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund och Ungsvenskarnas Ungdomsförbund. Socialdemokratiska Ungdomsförbundet uppger, att modern dans förekommer vid särskilda samkväm en eller två gånger per kvartal, och sådan torde i viss utsträckning förekomma även inom övriga politiska organisationer. Vidare ingår idrotts- och friluftsverksamhet i de tre största politiska ungdomsförbundens verksamhet. Praktisk kurs-, tävlings- och odlingsverksamhet förekommer inom Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund och Ungsvenskarnas Riksförbund. Vad mötesaktiviteten beträffar, sammanträder enligt tablån härovan över hälften av de politiska föreningarna två gånger i månaden, medan en tredjedel av föreningarna sammanträder en gång per månad. Enligt en särskild uppgift från Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ha inom organisa-

35 tionen under år 1942 förekommit i genomsnitt 11 sammanträden per förening. Enligt nyssnämnda tablå redovisa de politiska föreningarna i genomsnitt något mer än en studiecirkel per förening. Denna siffra kan kompletteras med den uppgiften, att under arbetsåret 1942/43 omkring var fjärde medlem tillhörig Socialdemokratiska Ungdomsförbundet deltog i någon studiecirkel inom förbundet. Av den här åberopade I. O. G. T.-undersökningen att döma synes studieaktiviteten vara högre inom de politiska föreningarna än inom flertalet övriga föreningar.

II. Verksamheten inom kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. I samtliga kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer inta givetvis religiösa och därmed sammanhängande frågor en dominerande plats: »andaktsstunder», »bibelstudier», »aktiv mission» äro sålunda beteckningar som ofta återkomma, när det gäller att beskriva verksamheten. S. k. aktivt grupparbete förekommer bland annat inom K. F. U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet och Riksförbundet Kyrklig Ungdom. I dessa grupper sysselsättas de unga med t. ex. slöjd, sjukvård och handarbete. Utöver h ä r ovan uppräknade verksamhetsgrenar förekomma givetvis allmänna möten med sång, musik, föredrag, samkväm och diskussioner. Fysisk fostran, frilufts- och lägerliv samt idrott återfinnas vidare på de flesta av de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationernas program, i några fall förekommer endast gymnastik. Det förtjänar påpekas, att denna sida av verksamheten under senaste år utvecklats mycket kraftigt. Flertalet kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer uppge vidare, att socialt arbete av något slag ingår i verksamheten. Sålunda meddelar Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, att besök på sjukhus och ålderdomshem ingå i verksamheten och Förbundet av Sveriges K. F. U. K. uppger, att en lokaiförförening t. ex. kan hålla lokalerna öppna för barn som behöva ro för läxläsning, eller att småbarnen tas om hand under högmässotid på söndagarna, medan de på vardagarna få vara i barnträdgårdar. Ett flertal förbund syssla med soldatmission och sjömansvård. Under senare år har s. k. social verksamhet inom de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna kommit att betonas allt mera. Enligt tablån s. 34 uppvisa de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsföreningarna en livligare mötesverksamhet än någon annan typ av föreningar; drygt hälften av föreningarna redovisa sålunda ett möte i veckan. E n del av dessa möten torde ha karaktären av andaktsstund eller bönestund. Studieverksamhet förekommer på de flesta organisationers program, även om studiarbetet som regel icke tyckes utgöra ett mera dominerande inslag i verksamheten. Mycket som har karaktär av bildningsverksamhet inom de kyrkliga och frikyrkliga organisationerna framstår dock icke som sådant för den utomstående på grund av terminologiska olikheter i förhållande till annars vedertaget bruk.

3(5 III. Scout- och idrottsorganisationer. a) Verksamheten inom scoutorganisationer. Verksamheten inom de olika scoutförbunden färgas givetvis av det ideologiska program som rörelsen omfattar. Två av scoutförbunden, I. O. G. T:s och N. T. 0:s Scoutförbund, härröra sålunda från nykterhetsrörelsen medan K. F. U. M:s, K. F. U. K:s och Frälsningsarméns Scoutförbund äro religiöst förankrade. Genom att inom såväl Sveriges Flickors Scoutförbund som Sveriges Scoutförbund arbeta av Diakonistyrelsen avlönade resesekreterare, kunna även dessa förbund sägas ha en religiös anknytning. Medlemmarna i scoutförbunden tillhöra, allt efter sin ålder, olika »klasser» inom organisationen. Den yngsta gruppen — som kallas t. ex. »blåvingar» eller »vargungar» — omfattar vanligen pojkar och flickor i åldern omkring 8—11 år. Därnäst kommer en grupp omfattande åldersklasserna 11—17 år. En tredje grupp utgöres av dem som äro över 17 (ibland 16) år. Några förbund sätta maximiåldersgränsen vid 25 år. För scoutarbetet karakteristiskt är att några ungdomar, vanligen omkring 7 stycken, bilda en scoutpatrull under ledning av en av dem själva vald ledare, som vanligen icke är mycket äldre än patrullens övriga medlemmar. De yngre scouterna bedriva sitt arbete mest under lekens form, medan de äldre få delta i hårdare träning, förberedelser till ledartjänst m. m. Scoutarbetet är i huvudsak förlagt till naturen. Inom scoutarbetet lägger man så mycket som möjligt an på att göra medlemmarna självverksamma. Att kunna klara sig själv med alla de krav på olika praktiska färdigheter som följa med detta är en av scoutarbetets grundprinciper. Inom hela scoutverksamheten betonas hjälpsamheten och initiativförmågan starkt: Alltid r e d o . Scöutverksamhetens organisation medför, att medlemmarna träffas ofta. Flera scoutförbund rapportera, att medlemmarna bruka träffas minst en gång i veckan till sammankomster, där varje medlem vanligen har tillfälle att på det ena eller andra sättet aktivt delta. I icke så få fall tyckas scoutkårerna och patrullerna ha ordnat sin lokalfråga så lyckligt, att ungdomarna verkligen kunna sägas ha en replipunkt, dit de kunna gå när de så önska.

b) Verksamhet inom idrotts- och friluftsorganisationer. Idrottsföreningarnas verksamhet består — i motsats till vad som är förhållandet inom de flesta övriga ideella rökelser — icke i någon väsentligare grad av föreningssammankomster utan omfattar i första hand övning och träning på idrottsplatsen eller i skog och mark, ävensom tävlingar och uppvisningar av skiftande storleksordning. Många idrottsföreningar anordna numera med j ä m n a mellanrum, framför allt under vinterperioden, klubbaftnar eller samkväm för sina medlemmar med föredrag, filmförevisning och annan underhållning. Dessutom anordna idrottsföreningarna stundom särskilda nöjestillställningar, såsom dansaftnar, basarer m. m.

37 Studiearbetet bedrives dels i egna studiecirklar i olika ämnen (föreningskunskap, hälsovård, språk m. m.) dels genom samarbete med A. B. F., nykterhetsorganisationer m. m. Enligt den tidigare i detta avsnitt omnämnda I. O. G. T-undersökningen rörande aktiviteten inom olika typer av organisationer redovisa idrottsföreningarna ett relativt lågt antal studiecirklar per förening. Svenska Frisksportförbundet uppger att 100 cirklar för vårsäsongen 1943 rapporterats till förbundet från dess 200 klubbar. Att studieverksamheten inom idrottsföreningarna — vilken för övrigt intensifierats kraftigt under senare år — icke är lika livlig som t. ex. inom de politiska föreningarna är, med hänsyn till verksamhetens art, naturligt. IV. Verksamheten inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer intar självklart arbetet för fostran till nykterhet en framträdande plats. Vid samkväm och möten ägnas föredrag och diskussioner sålunda ofta åt nykterhetsfrågor. Emellertid inrymmer programmet också andra samhällsspörsmål av mera allmän natur, och föreningarna sträva efter att genom hobbyverksamhet, idrott, teater, sång, musik o. s. v. bygga upp en helnykter miljö, där spriten blir onödig som glädjeämne. Även social verksamhet förekommer i viss utsträckning. De skilda nykterhetsorganisationerna ha sinsemellan lagt sin verksamhet något olika. Inom Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ägnas fredsfrågan och kampen mot tuberkulosen stort utrymme. Inom dess föreningar förekommer även praktisk kursverksamhet. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal har under senare år påbörjat en hobbybetonad verksamhet för medlemmarna, varvid förbundet svarar för ungdomsinstruktörer, ledare, propaganda, lokaler, arbetsmaterial, verktyg, litteratur m. m. Nöjeslivet tillgodoses inom nykterhetsrörelsens ungdomsföreningar bland annat genom att de unga få delta i folkdans och sånglekar. Inom åtskilliga föreningar arbeta också amatörteaterlag. Sverges Godtemplares Ungdomsförbund uppger exempelvis, att ett 60-tal folkdanslag och omkring 150 teatergrupper arbeta inom förbundets omkring 260 avdelningar. Modern och gammal dans förekommer stundom vid samkväm inom nykterhetsföreningar, dock aldrig inom föreningar tillhöriga Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund. Inom de tre största förbunden bedrives idrotts- och friluftsverksamhet samt gymnastik. Sålunda uppger Sverges Godtemplares Ungdomsförbund, att 220 avdelningar syssla med något slag av idrott. Till belysning av lokalfrågan kan nämnas, att samma förbund uppger att 56 avdelningar ha egna sommarhem, medan 24 avdelningar förhyra sådana. Nykterhetsorganisationerna redovisa en intensiv mötesverksamhet med oftast två sammanträden per månad. Omkring var femte nykterhetsförening har — enligt I. O. G. T.-undersökningen s. 34 — möte en gång i veckan. Ett livligt studiearbete förekommer inom nykterhetsföreningarna. Antalet redovisade studiecirklar är, enligt nyssnämnda undersökning, sålunda endast obetydligt mindre än antalet föreningar.

•68

V. övriga ungdomsorganisationer. Till denna grupp ha hänförts sammanlagt fem organisationer, nämligen Hantverkarnas Ungdomsrörelse, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur, Ungdomens Röda Kors och Unglottorna. Eftersom variationerna i arbetsformer dessa organisationer emellan äro stora, kunna de icke med fördel på samma sätt som t. ex. politiska- eller nykterhetsorganisationer behandlas som en enhetlig grupp. a) Verksamheten inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Arbetsformerna inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse gälla i första hand regelbundet återkommande stämmor. Vanligen hållas dessa en gång i månaden, ofta med åtföljande gillesaftnar eller samkväm. Vid stämmorna behandlas frågor som ligga inom ramen för verksamhetsområdet. Vidare bedrives studiecirkelverksamhet, t. ex. i förenings- och mötesteknik, företagsskötsel, kundtjänst, bokföring, reklam och propaganda samt behandlas samhälleliga och kulturella spörsmål. b) Verksamheten inom Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Ungdomar i åldern 12—16 år äro medlemmar i Unga Odlareklubbar. Varje medlem — för närvarande finnas omkring 30 000 — bedriver sommartid ett odlingsföretag. Omkring 1 000 medlemmar idka dessutom djuruppfödning. En klubbledare övervakar arbetet, och förbundets ungdomskonsulent i respektive län är lärare och rådgivare. Under sommaren samlas klubbarnas medlemmar en eller annan gång under konsulentens ledning till fältvandring för att bese odlingarna som demonstreras av konsulenten. Under vintern ha en del av klubbarna med växlande intervaller sammankomster med underhållning, instruktioner och praktiska övningar, såsom t. ex. slöjd, arbetstävlingar o. d. Verksamheten inom avdelningarna — i vilken personer över 16 år delta — består i första hand av arbetstävlingar. I dessa deltogo år 1942 närmare 15 000 medlemmar. Bland övrig verksamhet kunna nämnas gymnastik och idrott. Möten hållas vanligen varje månad, dock ej under sommarmånaderna. I samband med möten och aftonunderhållningar förekomma föreläsningar, folkdans, sånglekar, amatörteater, musik och allsång. Inom Jordbrukare-Ungdomens Förbunds avdelningar förekommer en livlig studieverksamhet. År 1942 inrapporterades omkring 550 studiecirklar med sammanlagt omkring 4 700 medlemmar. Utom de vanliga cirklarna i olika teoretiska ämnen förekomma musik-, slöjd- och teatercirklar. c) Verksamheten inom Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. Ungdomsringen bedriver i stor utsträckning sitt arbete genom att anordna samkväm, lekstugor, dansaftnar, underhållningsaftnar, musikcirklar m. m., icke endast för sina medlemmar utan även offentligt. 1942 var besöksfre-

39 kvensen över 60 000 ungdomar, övningar i folkdans och folkvisedans bruka inom varje grupp förekomma en gång i veckan. Därjämte anordnas natur- och kulturhistoriska utflykter i sektionen för friluftsliv. Vid s. k. praktiska övningskvällar bruka medlemmarna ägna sig åt handslöjd, under det att bygdemusiker spela låtar, berätta el. dyl. »Lagen» göra också en stor insats genom att utföra underhållningsprogram vid kommunala inrättningar, såsom sjukhus och vårdanstalter. Inom förbundet bedrives ett relativt livligt studiearbete. d) Verksamheten inom Ungdomens Röda Kors. Kursverksamheten utgör en central punkt i arbetet. I främsta rummet förekomma kurser i hemsjukvård och olycksfallsvård. Men därjämte förekomma även friluftsövningar och friluftsliv. Vidare ingå kurser och övningar i orientering och stafettjänst samt gymnastikgrupper och i viss utsträckning studiecirklar i teoretiska ämnen. Arbetsaftnar hållas i regel var fjortonde dag, varvid bland annat arbeten förfärdigas för basarer o. d. Vid dessa arbetsaftnar bruka även inövas underhållningsprogram, avsedda att utföras vid fester eller basarer. En eller ett par gånger om året ha flertalet föreningar soaré med basar, i första hand i avsikt att skaffa pengar till socialhygienisk verksamhet och till utbildning. I verksamheten ingå ofta teater-, sång- och folkdanscirklar, vilka bidra med underhållning under föreningens egna arbetsaftnar och vid offentliga fester. Stundom hållas fester eller utflykter för föreningens medlemmar. e) Verksamheten inom Unglottasektionen. Flickor i åldern 14—17 år tillhörande unglottaorganisationen kunna dels specialisera sig i särskilda ämnen, dels få ett visst mått »lottaallmänbildning». Specialämnena äro luftbevakning, sjukvård, barnavård, tvättjänst, lantbruk, telefon- och signaltjänst m. fl. Lottaallmänbildningen är uppdelad i tre stjärngrupper, den gröna, vita och blå, och kan inläras på ett, två respektive tre år. Här förekomma ämnen såsom orientering, flagg- och faninstruktion, försvarskunskap, fältkökets användning m. m. Unglottorna ha i regel arbetsaftnar två gånger i månaden. De tjänstgöra även såsom handräckning för olika ändamål; dessutom kunna de svara för utspisningen av landstormspojkar, hemvärnsrekryter och sjövärnsaspiranter. En hel del lottor delta i frivillig luftbevakning och i arbetsläger. Sammanfattning. I det föregående har lämnats en redogörelse dels för hur stor del av fritiden som den föreningsanslutna ungdomen ägnar åt föreningslivet, dels för arten och intensiteten av den verksamhet som bedrives inom ungdomsorganisationerna. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att såväl de refererade undersökningarna, belysande vad ungdomen ägnar fritiden åt, som beskriv-

ningen av verksamheten inom olika typer av ungdomsorganisationer icke gett vid handen, att föreningslivet genomsnittligt sett upptar en mera dominerande plats i flertalet föreningsanslutna ungdomars fritidsliv. Tvärtom synes en anmärkningsvärt liten del av tiden ägnas åt föreningslivet. Det framgår emellertid att variationerna äro stora. För en del — förmodligen endast för ett fåtal ungdomar — fyller föreningslivet fritiden på ett sådant sätt, att några fritidsproblem icke kunna sägas uppstå för dem. För den stora mängden föreningsungdomar däremot torde föreningstillhörigheten medföra allenast några trevliga och välkomna avbrott under månaden, då man samlas till underhållning, studier eller diskussioner, medan den stora delen av veckans och månadens kvällar ägnas åt andra sysselsättningar. Det stora antalet föreningsanslutna deltar förmodligen icke i föreningslivet på ett sådant sätt, att detta kvantitativt är av någon större betydelse för lösandet av deras fritidsproblem. En mycket stor del av föreningsungdomen torde endast formellt vara inskriven i en förening. Det är givetvis icke möjligt, att enbart av den tid ungdomen ägnar sig åt föreningslivet utläsa, hur värdefull föreningstillhörigheten för den enskilde i praktiken är. Kanske ligger den största betydelsen hos föreningstillhörigheten i den trygghetskänsla som kan bli följden av att tillhöra en grupp, där man fritt kan få hävda sin mening och där man kan känna sig hemma, liksom i det värde som ligger i att på allvar engagera sig för de idéer ens förening omsluter. Kamraterna inom föreningen bli säkerligen ofta även vardagens kamrater. Den betydelse föreningslivet härigenom får för många av de unga som delta däri torde vara högst betydande. Liksom den tid ungdomen ägnar åt föreningslivet icke är utslagsgivande för förenings tillhörighetens betydelse för den enskilda föreningsmedlemmen — mycken tid i hemmen ägnas givetvis åt förberedandet av föreningsdeltagande etc. — behöver det positiva arbete en förening utför givetvis icke stå i direkt proportion till antalet möten per vecka eller månad som avhållas inom föreningen, eller till variationen av den verksamhet som erbjudes medlemmarna. Obestridligt torde emellertid vara, att det finns ett tydligt samband mellan dessa faktorer.

41 KAP. IV.

Åtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv. I.

Allmänna synpunkter.

Om den verksamhet som ungdomsorganisationerna bedriva, efter vad som i föregående kapitel ingående beskrivits, måste anses vara i hög grad gagnande, så följer härav, att det är ett samhälleligt önskemål, att dessa organisationer k u n n a vidga sin verksamhet till att omfatta en växande andel av den svenska ungdomen. Ehuru, enligt i kap. II gjorda beräkningar, en betydande del av ungdomen i åldern 13—25 år är föreningsansluten, stå flertalet unga helt utanför föreningslivet. I många fall torde orsaken härtill vara, att de unga icke kommit i beröring med föreningslivet. I många fall åter torde orsaken framförallt kunna sökas i brist på intresse för den form av fritidssysselsättning som föreningslivet erbjuder, rädsla för att alltför stora krav skola ställas på föreningsmedlemmarnas prestationer eller en fixerad förhandsinställning att föreningslivet är tråkigt. De sistnämnda orsakerna skulle tyda på, att en avsevärd del av ungdomen säkerligen alltid kommer att stå utanför föreningslivet åtminstone som föreningslivet för närvarande är utformat. Att icke samtliga ungdomar kunna förmodas komma att ingå i en förening av något slag, betyder emellertid icke att föreningslivet redan skulle ha nått ut till så stora skikt av ungdom som önskligt och möjligt är. Det kan sålunda förmodas, att stora skaror unga gå omkring med ett ännu icke väckt föreningsintresse. Härvid bör uppmärksammas, att situationen för ungdomen på landsbygden och i städerna är i viss mån olika. De längre avstånden och de sämre kommunikationerna på landsbygden resa rent praktiska svårigheter när det gäller att komma i kontakt med föreningslivet. Å andra sidan ha landsbygdsungdomarna icke lika många konkurrerande fritidssysselsättningar i form av nöjen m. m. som stadsungdomarna, varför föreningslivet tenderar att få större betydelse på landsbygden. Den måhända främsta orsaken till föreningslivets trots allt relativt begränsade räckvidd torde vara, att ungdomsorganisationerna arbeta under långtifrån gynnsamma betingelser med hänsyn till ekonomi, lokaler m. m., vilket givetvis starkt försvårar för dem att nå ut till och intressera stora delar av ungdomen. Symtomatiskt för läget torde vara den erfarenhet som gjordes av en politisk ungdomsklubb i Stockholm vilken under flera år arbetat med ett tämligen konstant medlemsantal. Den lokal klubben hållit till i vid sina möten hade varit trist och föga lockande. Sedan klubben börjat sammanträda i en modernt och hemtrevligt inredd lokal, kunde omedelbart omkring 30 nya medlemmar inregistreras.

42 Kommittén ser det emellertid icke som ett självändamål, att ungdomsorganisationernas möjligheter att vinna flera medlemmar vidgas. Den anser det lika viktigt, att den verksamhet som utövas inom och genom ungdomsorganisationerna blir så gagnande och fullvärdig som möjligt. Det förhållandet, att flertalet föreningar arbeta under pressande ekonomiska förhållanden, försvårar och begränsar i hög grad föreningarnas strävanden att intensifiera sin verksamhet. Föreningarnas ekonomi blir ofta bestämmande för h u r ofta föreningsmöten kunna avhållas och vilka program som därvid bjudas. Ekonomien blir också bestämmande för huruvida föreningarna kunna sätta igång hobbyverksamhet, anskaffa arbetsmaterial och verktyg för olika praktiska sysselsättningar o. s. v. Medlemsavgifterna, vilka utgöra föreningarnas huvudsakliga och ofta så gott som enda inkomstkälla, täcka vanligen endast löpande möteskostnader, såsom utgifter för förhyrning av lokal, arvoden åt talare, smärre bidrag till insamlingar m. m. Däremot kunna föreningarna endast i sällsynta fall uppbringa medel till sådana åtgärder som väsentligen skulle öka deras betydelse för ungdomarna på orten, t. ex. inköp av en sommarstuga eller anskaffande av en permanent föreningslokal, dit medlemmarna ha möjlighet gå när de så önska, och där de skulle kunna ha en trivsam träffpunkt. De betingelser under vilka ungdomsorganisationerna arbeta äro således icke tillfredsställande. Det torde, såsom ett led i de samhälleliga strävanden som under senare år aktualiserats i syfte att ställa det bättre för ungdomen, vara väl motiverat och nödvändigt att samhället ger ungdomsorganisationerna ett stöd som möjliggör för dem att intensifiera och vidga sin verksamhet. K o m m i t t é n s s t å n d p u n k t s t a g a n d e till frågan om en s t a t l i g u n g d o m s rörelse. Vid en diskussion rörande de vägar som härvid lämpligen böra beträdas vill kommittén till en början beröra frågan huruvida det kunde vara önskligt, att samhället i egen regi igångsatte en ungdomsrörelse. Organiserandet av en sådan kunde tyckas vara den radikalaste metoden för att åstadkomma en så kvalitativt fullvärdig föreningsverksamhet som möjligt. Härför tala framförallt de stora ekonomiska resurser som stå till samhällets förfogande och som kunna möjliggöra anskaffandet av lämpliga och trevliga lokaler, anordnandet av god och roande underhållning, samt anställandet av kursledare, allt för måhända ingen eller en mycket låg kostnad för de deltagande ungdomarna. Det förhållandet, att samhället redan förfogar över en vittutgrenad administrativ apparat, torde även i detta sammanhang vara en tillgång att räkna med. Vad beträffar möjligheterna för en statlig ungdomsrörelse att komma i kontakt med de ungdomsskaror vilka för närvarande icke nås av föreningslivet är det dock troligt, att dessa ungdomar icke i större utsträckning skulle gripas av intresse för en verksamhet som bedrives i samhällets regi, än för den föreningsverksamhet som äger rum inom de enskilda ungdomsorganisationerna. Tanken på en tvångsmässig anslutning till en stat-

lig ungdomsrörelse eller försök att genom utfästelser av förmåner o. d. locka de unga till en sådan organisation anser kommittén vara för svensk livssyn så främmande, att det icke är erforderligt att uppta frågan härom till diskussion. Om det sålunda torde vara mindre sannolikt, att man genom en statlig ungdomsrörelse skulle lyckas föra ut föreningslivet till de skikt av ungdomar, vilka hittills icke berörts därav, torde dock betänkligheterna mot införandet av en dylik ungdomsrörelse i första hand ligga på ett annat plan. Det är sålunda troligt, att en statlig ungdomsrörelse till sin ideella syftning bleve alltför utspädd och neutral. På en sådan ungdomsrörelse måste nämligen i ett demokratiskt samhälle ställas krav på neutralitet i olika avseenden som de enskilda organisationerna icke behöva underkasta sig. Det värde som ligger i ungdomsorganisationernas självständiga ställning gentemot samhället och gentemot varandra, skulle i en statlig ungdomsrörelse förloras. Likaledes skulle de skilda ideella strävanden som ungdomsorganisationerna gjort till sina, de växlande medel som användas och de varierande verksamhetsformerna som tillämpas, icke kunna få erforderligt utrymme inom en statlig ungdomsrörelse. Ett betydande faromoment skulle även ligga i att bygga upp en statlig ungdomsrörelse som statsmakterna kunde ge den syftning och det innehåll som från tid till annan ansåges önskvärda. Stor risk för likriktning skulle otvivelaktigt föreligga. Det är även att förmoda, att det myckna frivilliga arbete som utföres inom ungdomsorganisationerna icke på motsvarande sätt skulle kunna mobiliseras inom en statlig ungdomsrörelse. I stor utsträckning skulle förmodligen arbetet såväl centralt som lokalt komma att handhas av avlönade tjänstemän, med den ändrade karaktär verksamheten därigenom skulle få. Överhuvud taget måste det antas, att en statlig ungdomsrörelse skulle komma att till sitt innehåll bli något helt annat än vad ungdomsorganisationernas verksamhet för närvarande är. Den statliga ungdomsrörelse som under det senaste decenniet byggdes upp i Tyskland och Italien torde härvidlag kunna tjäna såsom varnande exempel. Då ungdomsvårdskommittén därför ställer sig helt avvisande till tanken på införandet av en statlig ungdomsrörelse, uppkommer frågan vilka vägar samhället i stället lämpligen bör beträda för att kunna ge ungdomens föreningsliv erforderligt stöd. U n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r n a s önskemål r ö r a n d e s t a t l i g a s t ö d å t g ä r d e r . För att utröna ungdomsorganisationernas egna önskemål härvidlag tillställdes ett trettiotal ungdomsorganisationer under våren 1943 en skrivelse i vilken de uppmanades att sammanställa en »önskelista» över de statliga stödåtgärder som ansågos vara ägnade att befordra organisationernas verksamhet och att underlätta syftet att nå ut till ett så stort antal ungdomar som möjligt. De önskemål organisationerna såsom svar å denna skrivelse framställde till kommittén voro följande, endast de önskemål som framställts av minst fem organisationer ha härvid medtagits:

44 Önskemål

1) Stöd åt

instruktionskurser

Antal organ

Organisationernas namn

23 Folkpartiets Ungdomsförbund, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Ungsvenskarnas Riksförbund, Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet, Förbundet av Sveriges K. F. U. K., K. F . U. M:s Riksförbund, K. F. U. M s Triangelpojkar, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Riksförbundet Kyrklig ungdom, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse, I. O. G. T:s Scoutförbund, K. F. U. K:s Scoutförbund, K. F . U. M:s Scoutförbund, Sveriges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scoutförbund, Riksidrottsförbundet, Svenska Frisksportförbundet, Vita Bandets Ungdomsverksamhet, Svenska Ungdomsringen, Ungdomens Röda Kors

2) Befrämjande av tillkomsten av samlingslokaler

16 Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Ungsvenskarnas Riksförbund, Förbundet av Sveriges K. F . U. K., K. F . U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, I. O. G. T:s Scoutförbund, K. F . U. K:s Scoutförbund, K. F . U. M:s Scoutförbund, Sveriges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scoutförbund, Riksidrottsförbundet, Svenska Frisksportförbundet, Vita Bandets Ungdomsverksamhet, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdomsringen

3) Ekonomiskt stöd för att möjliggöra anställandet av instruktörer, reseledare, konsulenter, sekreterare

4) Ekonomiskt stöd till propagangandamaterial m. m.

8 Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Förbundet av Sveriges K. F . U. K., K. F . U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse, I. O. G. T:s Scoutförbund, K. F . U. K:s Scoutförbund, Sveriges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scoutförbund, Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal, S. S. U. H., Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Unga örnars Riksförbund K. F . U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, K. F . U. M:s Scoutförbund, Vita Bandets Ungdomsverksamhet, Svenska Ungdomsringen, Ungdomens Röda Kors

5) Stipendier

till ungdomsledare

Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, K. F . U. K:s Scoutförbund, Vita Bandets Ungdomsverksamhet

45 Antal organ

önskemål

6) Nedsättning av biljettpriser för ungdom som far till kurser m.m. på t å g och buss 7) Anslag till

idrottsutrustning

8) Översyn av bestämmelserna angående nöjesskatt

Organisationernas namn

Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Sveriges Scoutförbund, Riksidrottsförbundet, Vita Bandets Ungdomsverksamhet Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet, I. O. G. T:s Scoutförbund, K. F . U. K:s Scoutförbund, K. F . U. M:s Scoutförbund, Sveriges Scoutförbund Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Sveriges Scoutförbund, Riksidrottsförbundet, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdomsringen

Av sammanställningen framgår, att frågorna om instruktionskurser och samlingslokaler samt om hjälp till anställande av instruktörer m. m. inta en dominerade plats på ungdomsorganisationernas önskelista. önskemål

enligt Gallupinstitutets undersökning. (Se nästa sida.) Ungdomens svar i procent. Städer

Tillkomst av samlingslokal Befrämjande av föreningarnas verksamhet . . . . Tillkomst av ungdoms- eller hemgård Tillkomst av danslokal och nöjeslokal Befrämjande av idrott och sport Befrämjande av bildningsmöjligheter Sanering av nöjeslivet Vet inte Summa

Landsbygd

pojkar

flickor

pojkar

flickor

9 3 2 3 15 6 5 57

8 4 4 7 3 2 4 68

9 2 3 4 9 3 2 68

9 9 3 4 1 5 4 65

100 Föräldrarnas svar i procent. Städer

Tillkomst av samlingslokal Befrämjande av föreningarnas verksamhet . . . . Tillkomst av ungdoms- eller hemgård Befrämjande av idrott och sport Befrämjande av bildningsmöjligheter Sanering av nöjeslivet Göres tillräckligt Vet inte Summa

Landsbygd

fäder

mödrar

fäder

mödrar

16 2 2 6 19 6 12 37

11 5 4 2 9 4 13 52

11 2 2 3 9 5 2 66

8 — 1 2 9 6 4 70

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att redogöra för ytterligare två undersökningar i vilka önskemål rörande främjande av föreningslivet berörts. I Gallup institutets ungdomsundersökning våren 1942 förekom bland annat en fråga — »Är det något särskilt som Ni skulle vilja att man gjorde för ungdomen här?» — vilken ställdes dels till ungdom dels till föräldrar vilka hade barn i ungdomsåldrarna. Resultatet av frågan framgår av sammanställningen å föregående sida. Det som i detta sammanhang mest intresserar är att se vilken rangplats önskemålen om samlingslokaler samt om andra föreningsfrämjande åtgärder inta i förhållande till övriga önskemål. Det visar sig härvid, att såväl ungdomarna som framför allt de äldre sätta önskemål angående samlingslokaler på framträdande plats. Önskemålen om andra föreningsbefrämjande åtgärder inta däremot — utom för landsbygdsflickorna — en relativt undanskymd plats framför allt på föräldrarnas önskelista. I den vid flera tidigare tillfällen omnämnda I. O. G. T.-undersökningen ingick bland annat en intervju med omkring 200 föreningsfunktionärer tillhöriga skilda typer av föreningar fördelade på 66 orter. Dessa funktionärer uppgåvo bland annat vilka önskemål de hyste för sin egen orts vidkommande beträffande åtgärder för ungdomen, önskemålen — vilka sammanlagt uppgingo till omkring 350 — fördelade sig på sätt som framgår av följande tablå. Politiska-

Befrämjande av

Kyrkliga o. frikyrk- Idrotts- Nykterhetsliga-

Övriga föreningar

Samtliga föreningar abs. tal procent

idrotten....

50 Jo

52 Bastu, bad o. lekplatser . . . Idrottsplats för utom- och inomhusidrott Statsanslag för anskaffande av idrottsmateriel Badtåg med nedsatta biljettpriser

—

Lokaländamål

151 U

7 5

5 2

13 13

9 6

1 1

35 27

10 8

—

2 1

—

1 2

4 5

1 1

101 Tillbyggnad o. restauration av bef. lokaler Medborgarhus, församlingshem, bygdegård Egen lokal Bibliotek, sällskaps- o. studierum Skolan upplåtes för föreningar Billigare hyra övriga önskemål, såsom upprättande av en folkpark, ambulerande ledare för folklekar, sång m. m. . . . Summa

6 93

47 Såsom framgår av tablån, komma önskemål för föreningslivets främjande på andra plats. Trots att materialet är litet, torde man dock med stöd av dessa siffror och andra upplysningar kunna påstå, att det allmänt gäller om föreningar för ungdom, att deras lokalfråga är synnerligen svårlöst och aktuell. Med utgångspunkt från de i det föregående förda allmänna resonemangen och efter att ha tagit del av de nyss refererade önskemålen från organisationerna själva har kommittén funnit, att det icke kan råda något tvivel om att ett samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationerna är motiverat och ofrånkomligt i strävandena att ställa det bättre för ungdomen. Kommittén vill därför framlägga förslag till sådana åtgärder som äro ägnade att främja ungdomens föreningsliv. Vid sökandet efter de vägar som därvid böra beträdas har kommitténs utgångspunkt varit att söka finna sådana former för detta stöd att det icke behöver medföra ett alltför vidlyftigt och djupt ingripande samhälleligt kontrollförfarande. De i det föregående skildrade vanskligheterna av en statlig ungdomsrörelse torde nämligen i stor utsträckning komma att framträda om sådana villkor knytas till de statliga stödåtgärderna att därigenom de berörda organisationernas självständighet och oberoende hotas. En ledande tanke för kommittén har därför varit att föreslå en sådan utformning av åtgärderna till stöd åt ungdomens föreningsliv att organisationernas särart och individualitet i fullaste utsträckning bevaras. Innan kommittén i kap. V, VI och VII övergår till att framlägga de förslag till stöd åt föreningslivet som kommittén finner vara av behovet påkallade, vill kommittén lämna en översikt över vilka statliga anslag som under år 1943/44 uppburos av ungdomsorganisationer eller av organisationer vilka bedriva ungdomsverksamhet. En redogörelse kommer därefter att lämnas för vilka stödåtgärder för ungdomsorganisationemas vidkommande som förekomma i utlandet. På grund av rådande förhållanden har det icke varit möjligt att erhålla fullständiga upplysningar därom, och det har icke heller varit möjligt att skaffa upplysningar från samtliga de länder vilkas förhållanden i förevarande hänseende skulle ha varit av intresse att ta del av.

II. Det allmännas stöd åt föreningslivet. Det stöd från det allmänna som föreningslivet för närvarande uppbär lämnas efter två linjer: dels lämnar staten ekonomiskt stöd åt en del centrala organisationer — för vilka stödåtgärder, i den mån de beröra ungdomsorganisationernas verksamhet, redogöres i fortsättningen — dels lämna en del kommuner ekonomiskt stöd åt lokala föreningar. Stundom lämnas detta stöd i form av lokal vilken upplåtes avgiftsfritt eller mot nedsatt lokalhyra. I

vissa fall lämnas — såsom närmare beröres i kapitel VIII — sådant kommunalt stöd åt ett ungdomsråd bestående av flera ungdomsföreningar som trätt i viss samverkan med varandra. Eftersom det på goda grunder kan förmodas att det kommunala stödet åt föreningslivet har en synnerligen begränsad omfattning, har kommittén icke ansett sig böra företa någon utredning rörande omfattningen av detsamma. En sådan utredning skulle, för att göra anspråk på fullständighet, för övrigt bli mycket omfattande och tidsödande.

A. Statens anslag till nykterhetssammanslutningar. 1) Bidrag till nykterhetsorganisationer. Sedan år 1921 har årligen anslagits medel till befrämjande av nykterhetssammanslutningarnas verksamhet. För budgetåret 1943/44 uppgick detta anslag till 213 200 kronor, fördelat på följande sätt. Bidrag till anordnande av en allmän utbildningskurs i alkoholfrågan för studie- och ungdomsledare m. fl 11 000 » » föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens befrämjande m. m 70 000 » främjande av Centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet 47 000 » främjande av De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelses verksamhet 3 500 » främjande av Svenska Sällskapets för nykterhet och folkuppfostran verksamhet 2 000 » främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds verksamhet 7 000 » främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet 5 700 » främjande av Svenska läkarnas nykterhetsförenings verksamhet 2 000 » främjande av Järnvägsmännens helnykterhetsförbunds verksamhet 3 400 » främjande av Sveriges polismäns helnykterhetsförbunds verksamhet 700 » främjande av Motorförarnas helnykterhetsförbunds verksamhet 14 000 » främjande av I. O. G. T:s studieverksamhet 13 000 » främjande av I. O. G. T:s ungdomsverksamhet 9 000 » främjande av Sveriges Blåbandsförenings studieverksamhet 2 000 » främjande av Sveriges Blåbandsförenings ungdomsverksamhet 4 700 » främjande av Nationaltemplarordens studieverksamhet 4 600 » främjande av Nationaltemplarordens ungdomsverksamhet .. 4 100 » främjande av Nykterhetsorganisationen Verdandis studieverksamhet 1 400 » främjande av Nykterhetsorganisationen Verdandis ungdomsverksamhet 2 100 » främjande av Sverges Godtemplares Ungdomsförbunds verksamhet 2 000 » främjande av Vita Bandets upplysnings- och ungdomsverksamhet 4 000 Summa kronor 213 200

49 Vederbörande sammanslutning har att ställa sig till efterrättelse de anvisningar rörande statsbidragens användning vilka skolöverstyrelsen kan finna påkallade att meddela. 2) Bidrag till instruktörer. Statligt bidrag åt instruktörer inom nykterhetsrörelsen beviljades för första gången år 1938 och har sedan utgått varje år. För budgetåret 1943/44 har beviljats statligt bidrag åt anställande av 9 instruktörer, fördelade på följande sätt och med följande belopp på de olika nykterhetsorganisationerna: Instrukt. Bidrag 1 4 500 De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse 1 4 500 Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund 1 6 000 Sveriges lärares nykterhetsförbund 2 9 000 I. O. G. T 1 4 500 Sveriges Blåbandsförening 1 4 500 Nationaltemplarorden 1 4 500 Nykterhetsorganisationen Verdandi __1 4 500 Vita Bandet Summa 9 42 000 Såsom villkor för anslagsbeloppens utgående gäller: a) Instruktör, med undantag av instruktör inom Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, skall erhålla ett årligt arvode av lägst 6 000 kronor. b) Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens kontroll. c) Instruktörer skola väljas bland personer som av skolöverstyrelsen därtill förklarats lämpliga. d) Instruktion för instruktörerna skall efter förslag av vederbörande organisation fastställas av överstyrelsen. Kontrollen av de anslagna medlens användning (vilka redovisats under 1 och 2) skall verkställas av skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket. Beträffande de tre första anslagen under punkt 1 verkställes kontrollen av skolöverstyrelsen och en särskild av Kungl. Maj:t utsedd revisor. B. Statens anslagsverksamhet till idrottens och friluftslivets främjande. 1) Avsättning till fonden för idrottens främjande. Riksidrottsförbundet som för närvarande omfattar — förutom förbundets centrala förvaltning — 25 specialförbund, 23 distriktsförbund och cirka 7 300 föreningar, åtnjuter sedan år 1935 anslag av tipsmedel. Summan är bland annat avsedd för idrottsanläggningar, bastu- och simanläggningar, administration av idrottsverksamheten, idrottsmateriel samt instruktörer och instruktionskurser. Dessutom skall en del" av beloppet utdelas till behövande idrottsföreningar, evad dessa äro anslutna till riksidrottsförbundet eller icke. Kontrollen verkställes av Kungl. Maj:t genom två av handelsdepartementet tillsatta revisorer. 3—442224

50 Av det anslag p å 1 500 000 kronor som för budgetåret 1942/43 stått till Riksidrottsförbundets förfogande ha medel anslagits till idrottslig instruktörsutbildning inom följande förbund som det i detta sammanhang kan vara av intresse att redovisa: Jordbrukare-Ungdomens Förbund 1 500 K. F. U. M:s Idrottsförbund 1 000 k O. G. T 3 000 Summa kronär 5 500 2) Avsättning till fonden för friluftslivets främjande. Sedan år 1940 kunna organisationer vilka bedriva scout- och friluftsverksamhet erhålla bidrag till sin verksamhet av medel — fonden för friluftslivets främjande — vilka fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av statens fritidsnämnd. Budgetåret 1943/44 hade kronor 750 000 anslagits till fonden. Härav fördelades kronor 74 300 till olika ungdomsorganisationer på följande sätt, anslaget fördelas till de olika organisationerna i proportion till respektive organisationers medlemsantal: För bekostande av mindre bem. elevers lägervistelse

Organisation

Frikgrkliga Ungdomsrådets Scoutkommitté Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet för scoutverksamhet

K. F. U. M:s Triangelråd Unga Örnar Att fördelas bland: K. F. U. K:s Scoutförbund Sveriges Flickors Scoutförbund

För utbildning av scoutledare

För inköp av tält

1000 5 000 3 500 1 000 2 000 5 000 15 000 4 263 10 737 25 000

1 000

500 400

1 000

400 500

3 000

2 000 832 2 168

5 000

494 1 506 3 000

Att fördelas bland: I. O. G. T:s Scoutförbund K. F. U. M:s » N. T.O.-s » Sveriges » (omkostnader för medl. fördelning) . . .

1 723 6 200 2 420 14 340 317

345 1235 484 2 868 68

209 760 293 1 738

Summa

56 500

6 800

Kungl. Maj:t föreskriver, att för åtnjutande av de beviljade bidragen skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen 1. beträffande lägerverksamhet: • att möjlighet till deltagande i läger skall beredas i första hand åt ungdom som vid det års ingång, då ifrågavarande medel beviljas, uppnått en ålder av högst 14 år,

51 att lägerstipendium av den lägeranordnande organisationen ej utdelas, förrän organisationen efter samråd med länsarbetsnämnd funnit, att vederbörande av åldersskäl eller annan orsak ej kan placeras i av statens arbetsmarknadskommission understött arbetsläger, att program för lägerverksamheten skall uppläggas så, att tillfällen till nyttigt arbete i folkförsörjningens tjänst i största möjliga utsträckning tillvaratas, 2. beträffande kurser för utbildning av scoutledare: att dylika kurser icke anordnas under tid, då högsäsong råder för jordbruksarbetet, 3. beträffande inköp av tält: att sökande skall till fritidsnämnden avge skriftlig förbindelse att icke utan medgivande av nämnden använda tält som inköpts med bidrag av statsmedel till annat ändamål än det uppgivna, att tälten skola ha inköpts senast den 1 oktober 1943, ävensom 4. beträffande samtliga bidrag: att sökande skall ha att före utgången av mars 1944 till handelsdepartementet och fritidsnämnden avge fullständig redogörelse för användningen av uppburet statsbidrag jämte — vad angår bidragen under 1 och 2 — berättelse rörande den därmed avsedda verksamheten samt att sökande skall vara skyldig att underkasta sig den kontroll i avseende å bidragets användning som fritidsnämnden kan finna erforderlig. G. Statligt bidrag till verksamheten inom Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Jordbrukare-Ungdomens Förbund åtnjuter sedan år 1921 statsbidrag vilket för budgetåret 1943/44 uppgår till 85 000 kronor. Härav disponeras omkring 60 000 kronor för konsulentverksamheten samt 25 000 kronor för den centrala verksamheten. Villkor för statsbidraget är att verksamheten skall vara underkastad lantbruksstyrelsens inspektion samt att ett ombud å statens vägnar deltar i revisionen av förbundets räkenskaper och förvaltning. Förbundet åtnjuter för konsulentverksamheten bidrag av hushållningssällskapen med sammanlagt inemot samma belopp som det härför använda statsbidraget.

III. Ungdomsorganisationernas verksamhet i utlandet. England. I England ha strävandena att i fritidshänseende vidta åtgärder för ungdomen alltmera kommit att inriktas mot att få så stor del av ungdomen som möjligt ansluten till någon förening som passar vars och ens intresse och läggning eller att få den intresserad av någon fritidsverksamhet som bedrives utom föreningarnas ram. Dessa strävanden ha under de senaste åren blivit än mera accentuerade. I och med att krigstiden ställt ökade krav på de samhälleliga insatserna i ungdomsvårdande syfte, ha nämligen åtgärder vidtagits som djupt kommit att beröra ungdomsorganisationernas verksamhet.

52 Enligt en beräkning våren 1943 voro omkring 50 procent av pojkarna och 20 procent av flickorna i åldern 14—18 år anslutna till någon klubb eller förening. Den verkliga siffran torde emellertid säkerligen vara högre, och antalet torde framför allt vara i kraftigt stigande. De engelska ungdomsföreningarna sträva att såväl genom studier som genom praktiskt arbete fostra medlemmarna till ett ansvarigt medborgarskap. Föreningarna äro i allmänhet bildade av äldre personer men avsedda för ungdom, och de syfta till att göra ungdomen självstyrande och medansvarig i arbetet. I detta syfte stå föredrag och diskussioner om aktuella händelser och om vitala samhällsfrågor i regel på programmet. I långt större utsträckning än i Sverige synas de engelska ungdomsföreningarna inrikta sin verksamhet på praktiska sysselsättningar och s. k. hobbyverksamhet. Sålunda uppge många föreningar att de bedriva sysselsättningar såsom fotografering, modellbygge, tryckning, metallslöjd, målning och amatörteater m. m. I föreningarna för flickor uppger man sig t. ex. syssla med sömnad, dans, stickning, vävnad och musik. Amatörteater utgör ett viktigt och uppskattat inslag i föreningarnas verksamhet. Det synes också som om de engelska ungdomsföreningarna bruka samla sina medlemmar oftare än de svenska ungdomsföreningarna. Sålunda kan anföras, att det uppställes såsom ett krav för de pojkklubbar som önska ansluta sig till The National Association of Boys' Clubs — se nedan — att de skola ha möten minst två gånger i veckan. Denna täta mötesfrekvens underlättas av att omkring hälften av nyssnämnda organisations 1 400 föreningar förfoga över egna lokaler, ehuru endast en mindre del av dessa lokaler torde kunna betraktas såsom tillfredsställande. Flertalet Girls' Clubs ha möten en gång i veckan. Icke fullt en femtedel uppge sig ha möten oftare än två gånger i veckan. De största ungdomsorganisationerna i England äro The Boy Scout Movement med omkring 450 000 medlemmar och dess kvinnliga motsvarighet The Girls' Guides' Association med omkring 440 000 medlemmar. Bland övriga stora ungdomsorganisationer kunna nämnas de stora, riksomfattande organisationerna The National Association of Boys' Clubs som före kriget omfattade 127 000 medlemmar i åldern 14—18 år och The National Council of Girls' Clubs med omkring 65 000 medlemmar i samma ålder. Dessutom märkes en rad andra, ofta kyrkliga och frikyrkliga, ungdomsorganisationer. Under kriget ha tidigare bildade värntjänstorganisationer kraftigt utvidgat sin verksamhet. Skolorna i England ha ingen obligatorisk värntjänst, men ungdomen ansluter sig i stor utsträckning till frivilliga organisationer vilka ibland äro anknutna till skolorna. Den mest populära organisationen är för pojkarna The Air Training Corps. En fjärdedel av de engelska pojkarna i åldern 16—18 år beräknas få lära sig flyga. Motsvarande organisationer finnas också för armén och flottan. Dessa pojkorganisationer sortera under de militära myndigheterna men stödjas av uppfostringsmyndigheterna, varom mera i fortsättningen. Flickornas motsvarande organisation, The Girls' Training Corps, sorterar

53 under uppfostringsmyndigheterna, ehuru verksamheten till stor del ledes av kvinnliga officerare. Denna organisation har även medborgarutbildning för fredstid p å sitt program. Under kriget h a ungdomsföreningarna åtagit sig olika beredskapsuppgifter. Helt självstyrande Youth Squads ha bildats t. ex. i East Suffolk och på andra håll för att utföra hjälparbete under raiderna. Dessa sammanslutningar ha — i synnerhet under de perioder då luftanfall pågått — gjort en mycket värdefull insats. Inom de olika organisationerna ha särskilda service groups bildats. Flickorna ha bland annat åtagit sig att hjälpa till i hemmen, att stå i kö i stället för gamla och sjuka etc. Såsom inledningsvis antytts, ha under de senaste åren åtgärder vidtagits i syfte att samordna och effektivisera ungdomsvården. Dessa åtgärder, som i icke ringa utsträckning kommit att beröra ungdomsföreningarnas arbete, äro icke endast avsedda såsom krigstidsåtgärder varför det bör vara av intresse att lämna en kort redogörelse för desamma. I november 1939 uppdrog engelska regeringen åt den centrala uppfostringsmyndigheten, the Board of Education, att, i första hand ur fritidssynpunkt, vidta åtgärder för ungdom i åldern 14—20 år. Så tillkom The Youth Service som, framför allt beroende på att det fanns en rad sedan länge existerande ungdomsorganisationer av betydande omfattning att bygga på, snabbt kunde utvecklas. Hösten 1939 tillkom inom Board of Education en särskild ungdomsavdelning, som vid sin sida fick ett råd — Advisory Council — med representanter för tidigare existerande ungdomsorganisationer. Såväl i fråga om ungdomsarbetet som beträffande skolverksamheten begränsar Board of Education sin verksamhet till att ge anslag och utöva upplysningsverksamhet, dels direkt till ungdomsorganisationerna, dels till de lokala uppfostringskommittéerna. Det ankommer på de lokala skolmyndigheterna i Counties och County Boroughs — ungefärlig motsvarighet till de svenska länen respektive städerna utom landsting — att ta initiativ till och medverka i fråga om samordnandet och effektiviseringen av ungdomsverksamheten inom de olika distrikten i fråga. Nyssnämnda myndigheter skola tillsätta en uppfostringskommitté — Education Committee — vilken förestås av en s. k. uppfostringsdirektör: Director of Education. Uppfostringskommittén skall i sin tur tillsätta en subkommitté: ungdomskommittén, The Youth Committee. I ungdomskommittén sitta representanter för kommunen och skolan liksom för traktens ungdomsföreningar och klubbar. Verksamheten — som torde äga sin närmaste motsvarighet i de svenska ungdomsråden — bekostas till hälften av staten genom Board of Education och till hälften av den kommunala myndigheten. Ledningen av ungdomskommitténs arbete utövas av en heltidsanställd ungdomskonsulent — Youth organizer — ofta en kvinna. Ungdomskonsulenten bör givetvis vara en person som har god insikt och erfarenhet i ungdomsfrågor. På ungdomskonsulenten ankommer att ingående följa ungdomsföreningarnas verksamhet och övrig verksamhet för ungdom som bedrivs i trakten samt att lämna ungdomsföreningar och andra det stöd — t. ex. i fråga om

54 anskaffande av lokaler och ledare — som de kunna vara i behov av för sitt arbete. På ungdomskonsulenten bör även falla att söka väcka intresse för ungdomsverksamheten samt att — om så kan anses erforderligt — bilda nya föreningar liksom att sätta i gång fritidsverksamhet utom föreningarnas ram. På ungdomskonsulenten faller även att söka få till stånd s. k. Youth Centres inom distriktet. Youth Centres är en ungefärlig motsvarighet till de svenska ungdomsgårdarna, ehuru verksamheten inom dessa torde vara väsentligt snävare än inom de engelska. Ungdomsgårdar ha upprättats på åtskilliga håll i landet och avsikten är att täcka hela landet med sådana. Ungdomsgårdarna sortera under ungdomskommittéerna. Under krigsåren ha svårigheterna att skaffa lämpliga lokaler för verksamheten gjort sig starkt kännbara. I stor utsträckning ha därför dessa ungdomsgårdar måst förläggas till skolorna, framför allt till den skoltyp — seniorschools — som motsvarar den svenska folkskolan för åldern 11—14 år. Även om skolorna ur utrymmes- och inredningssynpunkt äro tämligen ändamålsenliga — i dessa finnas sålunda vanligen rum för trä- och metallslöjd, skolkök och handarbete samt utrymme för tekokning o. d. — så anses de ur psykologisk synpunkt såsom mindre lämpliga för ungdomens fritidsverksamhet, varför denna lösning endast betraktas såsom ett provisorium. Vid varje ungdomsgård finnes en föreståndare — ofta heltidsanställd — som till sin hjälp har en rad lärare eller ledare för olika verksamhetsgrenar. Dessa lärare arbeta ofta frivilligt. I regel erhålla de dock betalning för sitt arbete. Till ungdomsgårdarna förlägga de förut nämnda föreningarna av olika slag sina sammankomster. Givetvis anordnas inom ungdomsgårdarna även sysselsättning, underhållning m. m. för ungdomar som icke tillhöra någon viss förening. Rekryteringen till ungdomsföreningar och klubbar som bedriva olika slag av fritidsverksamhet är givetvis frivillig men uppmuntras i olika sammanhang. När den övervägande delen av den engelska ungdomen i fjortonårsåldern lämnar skolan, vidtas, framför allt i London och på en del större platser inom landet, åtgärder för att hjälpa ungdomen tillrätta vid övergången från skola till yrkesliv. De avgående eleverna inbjudas i London och på en del andra platser till enskilda samtal vid en Schoolleavingconference till vilken även de ungas föräldrar och målsmän bruka inbjudas. Vid denna konferens som äger rum inom skolan, är alltid skolans rektor samt någon representant för arbetsförmedlingen närvarande. Ofta brukar även någon representant för den till skolan knutna Care Committee, vilken består av frivilliga, socialt intresserade personer och vars uppgift är att sörja för barnens bästa samt att hålla kontakt mellan skola och hem, vara närvarande. Stundom är även the Welfare Officer, en social kurator som är tillsatt av Ministry of Labour för att biträda arbetarna med råd och upplysningar i frågor som röra bostäder, resor, matplatser m. m. och med särskild uppgift att intressera sig för de yngre anställdas arbets- och fritidsförhållanden, närvarande. Inför denna församling får den unge redogöra för sina yrkesönsk-

55 ningar och framtidsplaner samt för sina önskemål i anslutning till fritidssysselsättning m. m., varefter under gemytliga former den unges framtida arbete och eventuellt fortsatta utbildning diskuteras. De ungdomar vilka icke tillhöra någon förening söker man stimulera att ansluta sig till den förening eller aftonskola som kan förmodas vara mest lämplig. Kontakten med den avgående eleven begränsar sig givetvis icke till detta enda samtal. Ofta får samtalet som följd att den unge besöker ungdomsarbetsförmedlingen. I vissa, tveksamma fall anbefalls en övervakning av någon från the Care Committee. I efterhand kontrolleras vanligen huruvida den unge gått in i den rekommenderade föreningen. Om så skulle visa sig erforderligt görs en förnyad framstöt. Rådgivning av här antytt slag har lämnats avgående skolelever redan före kriget. År 1941 påbörjades emellertid en registrering av samtliga ungdomar i 16-årsåldern. Denna registrering verkställdes genom arbetsförmedlingarna. Därvid undersöktes bland annat hur stor del av ungdomen som var ansluten till någon klubb. Den som ej tillhörde någon klubb inbjöds av skolmyndigheterna till ett enskilt samtal med en intervjuare, vilken för ändamålet uppbådats av skolmyndigheterna bland lämpliga personer i trakten. Genom dessa samtal — vid vilka intervjuaren sökte få klarhet i den unges arbets- och hemförhållanden samt i frågan om hur fritiden tillbringades och om önskemål i anslutning till detta — ha värdefulla personliga kontakter mellan äldre och yngre skapats. I anslutning till samtalen erhöllo givetvis ungdomarna de råd och upplysningar som kunde anses erforderliga. Genom den omtalade registreringen har en mycket stor del av ungdomen, som tidigare icke varit ansluten till någon klubb eller förening, kommit i kontakt med sådan verksamhet. Nämnas bör att möjligheterna för samhället att kontinuerligt hålla kontakt med de unga i en framtid måhända komma att utvidgas betydligt. I det förslag till ny uppfostringslag, som i december 1943 framlagts för parlamentet, föreslås nämligen att den obligatoriska skolåldern skall höjas till 15 år, och att för dem som sluta skolan i denna ålder obligatorisk fortsättningsskola — avsedd att räcka upp till 18 år — skall anordnas under fyrtiofyra veckor om året. Enligt förslaget skall denna fortsättningsskola förläggas till alternativt en heldag eller tre halvdagar per vecka eller till sammanhängande perioder om åtta veckor eller till två perioder å fyra veckor vardera. För denna fortsättningsskola föreslås namnet Young Peoples' Colleges. Ungdomarna bli, om detta förslag går igenom, skyldiga att upp till 18 år hålla uppfostringsmyndigheterna underrättade om sin vistelseort och motsvarande plikt åligger arbetsgivare, som sysselsätter arbetskraft i denna ålder. Youth Service beröres ej av den här föreslagna omorganisationen. Det förutsattes emellertid att dess arbete skall fortsättas och förläggas till Young Peoples' Colleges, som på detta sätt skulle bli mångsidigt utvecklade Youth Centres. Det tidigare omnämnda Advisory Council, har nyligen framlagt ett betänkande >The Youth Service after the War». Här poängteras kraftigt, att

56 ungdomstjänsten skall fortsätta sitt arbete även efter kriget och givetvis bevaras frivillig. Man vill också bevara värntjänstorganisationerna, men flertalet önska lägga dessa under uppfostringsmyndigheten samtidigt som deras program skall vidgas till att omfatta mer allmän utbildning till medborgarskap. I nyssnämnda rapport betonas starkt, att ungdomens klubbarbete ej bör skiljas från de äldres genom att förläggas till särskilda Youth Centres. I stället rekommenderas att förlägga en del av klubbverksamheten till allmänna medborgarcentra i Community Centres. Härvid förutsattes emellertid att varje klubb därutöver bör ha sin egen lokal.

Danmark. De danska ungdomsorganisationerna redovisa sammanlagt omkring 900 000 föreningsanslutningar, en siffra som är förhållandevis högre än siffran över anslutningar i de svenska ungdomsorganisationerna. Av de till danska ungdomsorganisationer anslutna ungdomarna tillhöra drygt hälften idrottseller gymnastikföreningar medan inemot 100 000 tillhöra politiska organisationer. Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer ha sammanlagt omkring 7 500 medlemmar. Bland övriga ungdomsorganisationer kunna nämnas K. F. U. M. med omkring 40 000 medlemmar och K. F. U. K. med drygt lika många, vidare Dansk-Nordisk Ungdomsförbund med omkring 50 000 medlemmar och De Danske Ungdomsforeninger med omkring 53 000 medlemmar. Flertalet danska ungdomsorganisationer av rikskaraktär, äro sedan år 1940, sammanslutna i Dansk Ungdomssamvirke. Även de politiska ungdomsförbunden äro anslutna till denna samarbetsorganisation, medan de kristliga organisationerna stå utanför. Till Ungdomssamvirke äro även anslutna en rad ute i landet arbetande lokala föreningar. Förbundet är organiserat på så sätt, att lokala samarbetsråd finnas i en stor mängd kommuner och i flertalet städer. Som stöd för förbundets verksamhet ha i de flesta Amt upprättats s. k. Amtsudvalg. Förbundet har även kontakt med det arbete som på åtskilliga håll bedrives av föreningar och organisationer vilka icke äro anslutna till förbundet. Ledningen av förbundet handhas av ett representantskap, bestående av representanter för dels de nyssnämnda lokala samarbetsråden, dels för de anslutna organisationerna. Representanlskapets ordförande är professor Hal Koch. Ledningen av det dagliga arbetet omhänderhas av ett av representantskapet valt arbetsutskott. I förbundets dagliga arbete har det hela tiden framstått som en huvuduppgift att söka stimulera intresset hos ungdomen till att ansluta sig till föreningslivet. I detta syfte planerades hösten 1942 en landsomfattande kampanj vilken emellertid, på grund av rådande politiska förhållanden, icke kunde genomföras. Förbundets verksamhet är inriktad på att sända talare, film, studiecirkelmaterial m. m. till såväl enskilda föreningar vilka äro i behov härav som de lokala samarbetsråden. Genom att anordna sommarläger, konferenser m. m. söker förbundet stärka samhörighetskänslan bland de'människor som h a att göra med ungdom samt att skola dem för deras arbete.

57 Dansk Ungdomssamvirke har som nämnts påbörjat sin verksamhet under kriget och har ursprungligen haft till uppgift att få till stånd ett samarbete under de extraordinära förhållanden som krig och ockupation skapade. Detta samarbete har emellertid visat sig ha en så stor betydelse, att det är en allmän önskan att fortsätta det också sedan kriget slutat, även om arbetets utformning förmodligen kommer att i vissa delar läggas om. Huvudlinjerna för den kommande samarbetsverksamheten torde på nuvarande stadium kunnas skisseras sålunda: 1. att inför myndigheter och de äldres organisationer tillvarata och representera ungdomens intressen; 2. att vidta praktiska åtgärder till främjande av ungdomens föreningsliv; 3. att, om möjligt genom tillskapandet av en därför avsedd skola, söka lösa problemet om utbildning av ungdomsledare. Kurser för ungdomsledare äga för närvarande så gott som helt rum inom de olika ungdomsorganisationerna. Vanligen är det icke fråga om någon direkt utbildning: föreningsfunktionärer och andra inom föreningslivet aktivt arbetande personer få hämta sitt kunnande genom praktisk träning i föreningarna. Under senare år ha emellertid de politiska organisationerna alltmera börjat uppmärksamma utbildningsproblemet. Vad beträffar ekonomiskt stöd från det allmännas sida till ungdomens föreningsliv, lämnar den danska staten sedan lång tid sådant stöd åt idrottsrörelsen. För budgetåret 1943/44 ha sålunda omkring 200 000 kronor anslagits till skilda ändamål inom idrottsrörelsen. Härav ha 90 000 kronor avsetts för utbildning av ledare och instruktörer. Sedan några år utgår statsbidrag även till annan föreningsverksamhet, i det att Dansk Ungdomssamvirke erhåller statligt stöd. För år 1943 uppgick detta stöd till kronor 15 000. Kommunalt stöd torde endast i smärre utsträckning lämnas till ungdomsföreningarnas verksamhet. Stundom utgår detta stöd i form av billigare eller avgiftsfri lokal. Kommunalt stöd lämnas — utöver till studiecirkelarbetet — icke till politiska ungdomsföreningar och endast i mycket begränsad omfattning till kulturella och liknande ungdomsföreningar. Däremot torde det icke vara sällsynt att idrottsföreningar erhålla sådant bidrag.

58 KAP. V.

Kommitténs förslag angående statligt stöd till instruktionskurser och instruktörer inom ungdomsorganisationerna. Inledande synpunkter. Ungdomsorganisationernas arbete är i mycket stor utsträckning beroende av tillgången på intresserade och kunniga personer vilka kunna ställa tid och krafter till förfogande, n ä r det gäller att leda och organisera verksamheten i föreningarna. Vanligen bereder det emellertid på grund av bristande ekonomiska resurser organisationerna stora svårigheter att ge de krafter som höra rörelsen till den praktiska kunnighet och den ideella stimulans som är erforderlig för ett framgångsrikt ungdomsarbete i lokalföreningarna. Det framhålles också ganska allmänt från ungdomsorganisationernas sida, att resultatet av arbetet skulle bli ett annat och bättre, om större resurser funnes i detta hänseende. Betydelsen av detta problem har under senare år allt mera uppmärksammats i och med att större krav från samhällets sida ställts på att ungdomsorganisationerna skola ta hand om den uppväxande ungdomen. Till detta kommer, att ungdomsföreningarnas arbete synes bli mer och mer specialiserat. På många håll kan sålunda iakttas en tendens till att föreningarna, i avsikt att intressera allt flera ungdomar för sin verksamhet, i större utsträckning än tidigare söka inrikta arbetet mot praktisk hobby- och fritidsverksamhet, mot socialt arbete eller mot idrotts- och friluftsliv, allt verksamhetsgrenar som i särskilt hög grad ställa anspråk på tillgång på lämpliga ledarekrafter. Denna utveckling — vilken är lycklig såtillvida som den ökar ungdomsföreningarnas möjligheter att komma i kontakt med och utöva ett hälsosamt inflytande på den ungdom som skyr »tunga» program — skärper ungdomsorganisationernas svårigheter att finna personer som äro lämpliga för de skiftande uppgifterna samt att bibringa dem de erforderliga kunskaperna. Med hänvisning till nyssnämnda synpunkter kan fastslås att, för att till fullo utnyttja den stora tillgång som svensk ungdom har i sitt eget rikt utvecklade föreningsliv, behövs en utvidgning framförallt av den aktivitetsfrämjande medlemsvård som bedrives inom organisationernas ram. Organisationernas egen erfarenhet visar, att detta måste ske efter huvudsakligen två linjer, nämligen dels anordnandet av instruktionskurser, där de personer som visat intresse och anlag för att intensifiera ungdomsarbetet i sina respektive föreningar få tillfälle att utbyta erfarenheter, inhämta uppslag och träna in goda metoder för arbetets utformning, samt dels utsändandet av instruk-

59 törer som på ort efter ort sätta fart på arbetet och ge det ett medryckande innehåll. Den förra metoden ger i regel den djupaste och mest varaktiga stimulansen, men den når relativt få personer direkt; den senare metoden får kanske mera ytliga verkningar, men den torde mer än något annat bidra till en höjning av genomsnittsstandarden på arbetet i föreningarna. Av dessa orsaker bör ett stöd åt ungdomsorganisationerna från det allmännas sida ta sikte såväl på instruktionskurser som instruktörsverksamhet. Ungdomsorganisationernas egna önskemål beträffande instruktionskurser och instruktörer. Av en förfrågan som ungdomsvårdskommittén riktat till ett trettiotal ungdomsorganisationer och för vilken en redogörelse lämnats i föregående kapitel framkom, att det inom dessa organisationer framstod såsom synnerligen angeläget att, för ett befrämjande av verksamheten, erhålla samhälleligt stöd för just instruktionskurser och instruktörer. Sålunda framförde icke mindre än 23 av omkring 30 organisationer såsom främsta önskemål frågan om samhälleligt stöd åt instruktionskurser. Från 15 organisationer framkommo önskemål om ekonomiskt stöd för att möjliggöra anställande av instruktörer. I det följande skall lämnas en sammanställning av ett antal från ungdomsorganisationerna framförda yttranden i de båda frågorna. Önskemål angående instruktionskurser. (Uttalandena äro svar å skrivelser från kommittén i maj 1942 respektive maj 1943.) Folkpartiets Ungdomsförbund. Ett ökat antal väl utbildade ledare är en väsentlig betingelse för ungdomsorganisationernas utsikter att nå kontakt med ännu vidare kretsar. Då dessa organisationer sannolikt kunna göra större insatser för ungdomsvården än andra, och då ungdomsvården numera erkänts som ett vitalt samhällsintresse, torde ett stöd från det allmännas sida åt utbildningen av ungdomsorganisationernas ledare vara ett väl grundat önskemål. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Själva ledare- eller funktionärsutbildningen är säkerligen det mest betydelsefulla område, där statens stöd kan sättas in. Ungsvenskarnas Riksförbund. Riksförbundet finner ett ekonomiskt stöd till ungdomsrörelsernas ledareutbildning väl motiverat med hänsyn till vad ovan framhållits om deras betydelse för samhället. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Anslag till ledareutbildning är vårt största behov för närvarande. K. F. U. M:s Triangelpojkar. Här vilja vi — endast betona behovet av en effektiviserad ledareutbildning. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Vår önskelista — 1. Anslag för anordnande av egna kurser och läger för utbildning av ledare. Våra egna möjligheter äro ytterst begränsade, varför dylikt anslag i hög grad skulle bidraga till effektiv utbildning. Kurs- och lägerverksamheten är en enkel men betydelsefull del i arbetet för nyrekrytering av ledarstaben.

GO Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. Det är glädjande att de statliga myndigheterna i denna allvarstid beakta vikten av en god ledareutbildning, och det vore onekligen glädjande, om något resultat kunde vinnas av ungdomsvårdskommitténs arbete. K. F. U. K:s Scoutförbund. Vi se med tillfredsställelse att ungdomsvårdskommittén tagit upp dessa frågor till behandling och hoppas att utredningen skall leda till att ungdomsorganisationerna framdeles få bättre hjälp i sitt arbete. Vad som mest av allt skulle hjälpa vårt scoutförbund i dess verksamhet är en intensifierad ledareutbildning. Det finns så många barn som vill börja i scoutkårer, men det måste finnas ledare till dem. K. F. U. M:s Scoutförbund. Vi vilja under hänvisning till ett tidigare uttalande alltfort framhålla, att det första och största önskemålet är hjälp till en effektiv ledareutbildning, ty utan goda och skolade ledare ha vi svårt att göra några framsteg. Pojkar finns det gott om, men lämpliga ledare att ta hand om dem är det ont om. Sveriges Scoutförbund. Som vi tidigare meddelat — är ledarutbildningen f. n. vår viktigaste uppgift. Ju fler utbildade ledare vi kunna erhålla, desto fler pojkar kunna vi ta hand om. Riksidrottsförbundet. ökade ekonomiska möjligheter för utbildning av ledare för ungdomsidrotten (ungdomen i åldern 15—30 år). Svenska Frisksportförbundet. De stora frågorna äro för oss, liksom för flertalet ungdomsorganisationer, ledare- och lokalfrågan. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Våra önskemål 1. Att ekonomiskt stöd lämnades ungdomsorganisationerna för bedrivande av en välbehövlig instruktionsverksamhet. Förbundsstyrelsen har den erfarenheten, att ledarefrågans lösning är det avgörande för hela ungdomsverksamheten. Den är t. o. m. viktigare än lokalfrågan. Förbundsstyrelsen har den uppfattningen, att det icke möter svårigheter att samla ungdomen till värdefull fritidssysselsättning blott lämpliga ledare stå till buds. Styrelsen vill därför uttala den förhoppningen, alt ledarefrågan måtte bringas till en lycklig lösning. Sveriges Rlåbandsförenings Ungdomsförbund. Vår organisation är självfallet mycket tacksam för det statliga stöd som kan erhållas för framskapandet av dugande ledare för svensk ungdom. Vår tid behöver allt flera sådana ledare. Därför äro alla sätt att framskaffa sådana ledare bra. Huvudsaken är att någonting göres och göres snart. Sverges Godtemplares Ungdomsförbund. Till sist önska vi framhålla, att därest stöd för en mer omfattande ledarutbildning kunde erhållas, än mer kraft kunde inriktas på att bygga ut verksamheten till gagn för landets ungdom. Genom att medlemsmaterialet allt mer och mer föryngrats ha de ekonomiska möjligheterna begränsats, då medlemmarna sakna medel att i någon större utsträckning själva finansiera deltagande i utbildningskurser o. d. Vita Randets Ungdomsverksamhet. Såsom fjärde punkt framhålles nödvändigheten av bidrag till vår ledarutbildning, antingen genom att ovannämnda kurser erhålla ekonomiskt stöd direkt från statsmakten eller genom att vårt statsanslag, som förmedlas genom skolöverstyrelsen åter höjes till det ursprungliga beloppet.

61 Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Vi anse denna ledarutbildning som ett av de viktigaste medlen i vårt arbete och komma i fortsättningen att allt framgent bedriva sådan, tyvärr f. n. i alltför blygsam skala, varför vi givetvis hälsa stöd från statsmakternas sida med tillfredsställelse. Önskemål angående instruktörer. f r å n k o m m i t t é n u t s ä n d skrivelse.)

( U t t a l a n d e n a ä r o svar å en i m a j 1943

Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Det vore av värde om Ungdomsvårdskommittén ville undersöka i vad mån instruktörer i musik, exempelvis med ekonomiskt bidrag från landstingen, kunde ställas till ungdomsorganisationernas förfogande. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Som ett värdefullt och nödvändigt komplement till den centralt bedrivna ledareeller funktionärsutbildningen måste en omfattande lokal instruktionsverksamhet komma till stånd eller vidare utvecklas i den mån sådan redan förekommer. Här borde statens stöd kunna sättas in genom att ge bidrag till de kostnader som är förenade med anställandet av instruktörer inom organisationerna efter det mönster som redan tillämpas för bland annat nykterhetsorganisationerna. Lämpligen borde statens stöd kunna inriktas på att ge anslag tillräckliga att täcka kostnaderna för respektive instruktörer. En instruktör borde anställas för varje påbörjat 25 000-tal medlemmar i vederbörande organisation. Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Det skulle vara av stor betydelse för K. F. U. K:s verksamhet, om det funnes möjlighet att betala sådana löner, att goda, väl utbildade ledare (instruktörer) under längre tid kunde ägna sina krafter åt arbetet. Ett viktigt önskemål är därför ett kraftigt ekonomiskt stöd åt förbundet, så att detta kan få möjlighet att stödja lokalföreningar och distrikt i deras strävan att anställa sekreterare eller instruktörer och så att förbundet som sådant kan anställa flera sekreterare, framförallt för främjande av speciella grenar av K. F. U. K:s verksamhet. Härigenom skulle det bli möjligt för förbundet att nå nya ungdomsskaror. K. F. U. M:s Riksförbund. I och med det ökade studieintresse som allt mer gör sig gällande bland ungdomen, ställes också större krav på ungdomsrörelsernas studieverksamhet. Inom K. F. U. M. dryftas sålunda för närvarande möjligheten av att halvtidsanställa en särskild studieledare med uppgift att genom besök i de olika föreningarna biträda de frivilliga ledarna. Tyvärr är det dock icke möjligt att anskaffa medel för en heltidsbefattning, något som skulle vara synnerligen önskvärt. Ett statligt anslag skulle lösa detta problem. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Understöd för anställande av instruktörer eller resesekreterare. Här bör givetvis endast organisationens egna medlemmar komma i fråga. En väl ordnad sekreteraretjänst betyder många möjligheter för kontakt med ledare som behöva vägledning, uppmuntran och inspiration. Svenska Missionsförbundets Ungdomsverksamhet Det vore även betydelsefullt om statsunderstödda instruktörer kunde anställas inom ungdomsorganisationerna, varvid organisationernas egna ledare som därför ha tillräckliga kvalifikationer borde få tjänstgöra som instruktörer. /. O. G. T:s Scoutförbund. Det skulle även vara av stort värde för scoutrörelsen, om staten kunde ställa medel till förfogande, så att varje förbund kunde anställa en eller flera helavlönade

62 instruktörer som helt finge ägna sig åt arbetet. Dessa skulle också genom besök ute i de olika kårerna kunna vara dem till hjälp både med det praktiska scoutarbetet och organisationsarbetet i likhet med vad som för närvarande praktiseras inom nykterhetsorganisationerna. K. F. U. K:s Scoutförbund. Medel att anställa en förbundssekreterare som genom heltidsarbete skulle ha möjlighet till effektiv insats för scoutförbundets verksamhet. Sveriges Flickors Scoutförbund. För Sveriges Flickors Scoutförbunds del vore det synnerligen önskvärt med ytterligare 1 eller helst 2 resesekreterare förutom den som redan verkar i förbundets tjänst. Deras uppgift skulle vara att stå som ledare för flickscoutledarekurser i skilda delar av landet samt besöka ledarna på olika orter, skapa kontakt mellan dem och förbundet och stimulera och stärka dem i deras uppgift. Sveriges Scoutförbund. För att erhålla kontakt mellan förbund, distrikt och kårer är det nödvändigt att ha reseinstruktörer. Av ekonomiska skäl har det för scoutförbundets del ej varit möjligt att anställa mer än en sådan. Denne avlönas av scoutförbundet och Svenska Kyrkans Diakonistyrelse gemensamt. Periodvis har scoutförbundet under de senaste åren även anställt en eller annan ytterligare instruktör. Svårighet h a r därvid uppstått att finna personer vilka äro villiga att under kortare tid tjänstgöra dnom scoutförbundet. Det har varit ett önskemål att till denna instruktörsbefattning anställa präster, lärare eller andra för ungdomsarbete lämpliga personer. Dessa ha gärna velat åtaga sig uppdraget men avstått på grund av att de ej kunnat tillgodoräkna sig några tjänsteår inom sitt ordinarie arbete utan måst begära tjänstledighet och anställa vikarie, önskemålet är, att scoutförbundet kan erhålla anslag för att anställa ytterligare reseinstruktörer (behovet är f. n. 5 st.). Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Under de senaste åren har inom förbundet praktiserats en omfattande instruktörsverksamhet som visat sig vara av stort värde för det lokala arbetet. För direkt kontakt med föreningar och grupper har försöksanställts en instruktör som, förutom personliga besök, per korrespondens stått distrikt och föreningar bi med råd och förslag. — Denna instruktion har uppskattats högt hos föreningar, och resultatet av densamma är så tydligt att någon närmare motivering för dess fortsättande inte behövs. Emellertid saknas ekonomiska resurser för att fortsätta denna instruktionsverksamhet, och till hösten då årskontraktet med instruktören utlöper synes det oss knappast möjligt att förnya detsamma. Det blir ett hårt slag för föreningar och grupper om instruktörstjänsten måste slopas. Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Bland de önskemål som förbundet anser främst böra tillgodoses beträffande Lantungdomsverksamhetens framtida utveckling är ett ökat statligt stöd åt förbundet särskilt för en ytterligare utvidgning av dess konsulentverksamhet. Förbundets konsulenter stå till förfogande för organisering och ledande av odlingsverksamhet s. k. klubbverksamhet inom alla ungdomssammanslutmingar. Det kan enligt förbundets uppfattning knappast vara rimligt att denna konsulentverksamhet i längden skall kunna finansieras på annat sätt än genom statsbidrag samtidigt som verksamheten även framdeles bör läggas på en sådan bog, att intimast möjiiga kontakt ständigt förefinnes mellan lantungdomens egna föreningar och konsulenter. Unga örnars Riksförbund. Angående önskemål för ledarutbildningen, utöver tidigare framförda, vill vi framhålla det arbete reseinstruktörer utföra, då de mera personligt kan nå kontakt med de olika avdelningarna och ge hjälp på den lokala platsen. Genom statens hjälp kunde denna verksamhet betydligt utvidgas.

63 Redogörelse för omfattningen av ungdomsorganisationernas nuvarande instruktionskurs- och instruktörsverksamhet. A. Instruktionskurser. Av det föregående har framgått, att behovet av statligt stöd åt instruktionskursverksamhet har gjort sig starkt kännbart inom ungdomsorganisationerna. Detta utesluter emellertid icke, att redan under nuvarande förhållanden så gott som samtliga ungdomsorganisationer uppge sig ha någon form av sådan kursverksamhet, även om givetvis intensiteten och omfattningen av densamma skifta starkt. Många organisationer redovisa sålunda en i förhållande till sin storleksordning anmärkningsvärt livlig instruktionskursverksamhet, medan återigen andra organisationer synas ha en kursverksamhet av mera blygsam omfattning. Så gott som samtliga organisationer betona emellertid kraftigt, att de på grund av svårigheten att skaffa erforderliga medel för finansiering av kurserna icke kunna anordna sådana i den utsträckning behovet påkallar. Det framhålles även starkt, att det för en utvidgning av kursverksamheten — vilken är en förutsättning för att organisationerna skola nå ut till nya medlemsskaror — är nödvändigt att erhålla samhälleligt stöd, enär de egna resurserna i fråga om anordnandet av kurser redan äro utnyttjade till det yttersta. Flera organisationer betona, att den av dem redovisade kursverksamheten icke ens kommer att kunna genomföras i sin nuvarande omfattning utan måste skäras ned, om organisationerna också i fortsättningen måste lita enbart till sina egna tillgångar. Här nedan skall lämnas en redogörelse för den instruktionskursverksamhet som bedrives inom 33 ungdomsorganisationer, från vilka uppgifter angående omfattningen av densamma begärts. Uppgifterna vilka äro sammanställda av respektive organisationer härröra sig från förra hälften av år 1942 och avse vanligen förhållandena under år 1941. 1) Politiska ungdomsorganisationer. Folkpartiets Ungdomsförbund. Inom förbundet förekommer utbildning av ledare genom s. k. sommarskolor, centrala tredagarskurser anordnade i samband med årskongressen. Dessutom anordnas vissa kortare kurser, särskilt för studieledare, inom de olika distrikten. Antalet deltagare i sommarskolorna har brukat uppgå till ca 150 och kostnaderna till omkring 3 000 kronor. Till ett lika stort belopp torde de sammanlagda kostnaderna för distriktsvis anordnade kurser uppgå per år. De totala årliga kostnaderna för ledarutbildning skulle således för närvarande utgöra ca 6 000 kronor. Som ett led i strävandena att åstadkomma en effektivare utbildning pågår sedan några år tillbaka en studiefondbildning inom förbundet. Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Distriktens kurser under år 1941 voro: 105 endagars-, 17 tvådagars- och 3 flerdagarskurser med tillsammans 5 287 deltagare. Kretsarnas kurser: 65 endagars-, 1 tvådagars- och 1 flerdagarskurs med tillsammans 1 740 deltagare. Kostnader för lokalhyror uppgingo till 3 856 kronor, för föreläsarna till 8 840 kronor och för bi-

64 drag till deltagarnas resor till 18 557 kronor. Kostnaderna för lokalhyror äro lågt räknade, då uppgiftslämnarna i distrikten icke alltid uppgivit hyra, när kurs hållits i egen bygdegård eller när kurs hållits å pensionat el. dyl., varvid deltagarnas förtäring på stället fått utgöra hyresersättning. Kostnaderna för föreläsare äro även låga, beroende på att resekostnader och dagtraktamenten för distriktens egna funktionärer i många fall inte medräknats. Likaså äro deltagarnas resekostnader att anse som minimibelopp. Många kursdeltagare ha med hänsyn till under året rådande kommunikationssvårigheter begagnat cykel i stället för annat och dyrare fortskaffningsmedel. Under normala tider färdades deltagarna från samma avdelning eller krets oftast gemensamt i bil eller buss för att därigenom inbespara kostnader för logi vid endagarskurserna. I stället har nu resekostnaderna på grund av krisföihållandena och trots de därav dyrare biljettpriserna minskat, medan deltagarnas kostnader för uppehälle i stället ökat. Dessa sistnämnda kostnader ingå emellertid inte i förutnämnda kostnader. Fr. o. m. 1943 ordnas centrala 3-veckors kurser i medborgerliga ämnen. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Förbundets ledarutbildning drives dels centralt genom kurser, anordnade vid förbundets skola Bommersvik, dels genom kurser och konferenser vilka ordnas av distrikts- och kretsorganisationerna. Kursernas längd variera mellan en och sju dagar. Innehållsmässigt anknyta kurserna i första hand till förbundets speciella arbetsuppgifter men syfta också till att ge en allmän och allsidig orientering i politiska, ekonomiska, sociala och kulturella spörsmål. Kurserna läggas upp som föreläsnings- och diskussionskurser med inslag av studiecirkelarbete för vilket deltagarna själva svara under sakkunnig ledning. Under år 1941 anordnades av distriktsoch kretsorganisationerna 150 kurser under sammanlagt 236 dagar och med 7 322 deltagare. Centralt anordnades samma år 10 kurser med tillsammans 506 deltagare. Kostnaderna för de distrikts- och kretsvis anordnade kurserna uppgingo till kronor 35 765:75 och för de centralt ordnade kurserna till 38 337:60, tillhopa kronor 77 553: 35. De centralt ordnade kurserna utgjordes av sex klubbledarekurser med 321 deltagare, två sociala kurser med 81 deltagare, en facklig kurs med 59 deltagare och en talarekurs med 45 deltagare. Ungsvenskarnas Riksförbund. Den av förbundet bedrivna utbildningen har främst karaktären av studiearbete och äger till betydande del rum inom Studieförbundet Medborgarskolan och på Medborgarskolan i Gimo. Endast ett mindre antal av Gimokurserna kunna betecknas som ledarutbildning. Hit höra konferenser för distriktsstudieledare samt kurser för studieledare, föreningsledare och lekledare. Antalet deltagare i olika kurser varierar kraftigt, men som minimiantal kan anges 25. Att ange någon kostnadssiffra för den på Gimo bedrivna ledarutbildningen är svårt, dels emedan t. ex. de vanliga ungsvenska kurserna icke kunna betecknas som ledarutbildning och dels emedan Medborgarskolan på sitt program även har folkhögskolekurser samt kurser och konferenser m. m. för personer som icke tillhöra Ungsvenskarna. Kostnaderna för hela ungdomsutbildningen, folkhögskolekurserna undantagna, torde kunna uppskattas till ca 40 000 kronor per år. Häri ha alltså inräknats även vanliga »ungsvenska kurser». Studieförbundet Medborgarskolan h a r en årlig utgiftsstat på 10 000 kronor. I avsikt att intensifiera praktisk tävlingsverksamhet i distrikten, har Riksförbundet under år 1942 anordnat en kurs i Linköping för ledare av praktiska tävlingar. Kursen var den första i sitt slag. Kostnaderna för denna kurs belöpte sig till 350 kronor. Inom distrikten förekomma i regel årligen några för hela distriktet gemensamma studiedagar, ofta kombinerade med föreningsledarkurser. Kostnaderna variera kraftigt, liksom antalet deltagare, kursplaner o. s. v.

65 2) Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete. År 1924 började De Ungas Förbund anordna kurser för utbildning bl. a. av juniorledare. Kretsföreningarna i de olika distrikten ha i regel stått som anordnare av dessa kurser. Vid sidan om dessa kurser som alltjämt fortsätta anordnar numera Centralstyrelsen för De Ungas Förbund ungdomsledarekurser med fylligare program i olika delar av landet. Under 1941 höllos två sådana kurser, en i Västerbotten och en i Värmland. Kursen i Västerbotten räknade 50 och kursen i Värmland 28 fasta deltagare. Kurserna besöktes dessutom av ett stort antal ungdomsledare under en eller flera dagar. Omkostnaderna för ungdomsledarekursen t. ex. i Drängsmark belöpte sig till omkring 900 kronor. Kurserna liksom hela förbundets ungdomsarbete betalas genom frivilliga gåvor. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Organisationen bedriver ledarutbildning både centralt och distriktsvis. Kurser anordnas dels för ungdomsledare i allmänhet och dels för scoutledare särskilt. De flesta kurser hållas under veckohelger, men några pågå under en hel vecka. Vid ungdomsledarkurserna under år 1941 deltogo omkring 800 ledare, vid scoutledarkurserna deltogo 504 ledare. Följande ämnen behandlades: Barn- och ungdomspsykologi, pedagogik, metodik, ungdomsvård, scouting, orientering m. m. De sammanlagda kostnaderna voro under 1941 ungefärligen: Ungdomsledarkurserna Scoutledarkurserna

Kr. 4 540: — » 9 108: — Summa Kr. 13 648:—.

Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Förbundet har sedan år 1930 bedrivit utbildning av frivilliga ledare genom vartannat år återkommande 14-dagars ledarkurser för ledare inom olika grenar av förbundets arbete. Dessa kurser ha dels syftat till teknisk träning av ledarna för exempelvis studiearbete, lek och idrott, föreningskunskap, ungdomspsykologi, sexualetik, ungdomsarbetets metodik samt orientering i kristna frågor. Några specialkurser ha stundom anordnats. Under normala förhållanden anordnas regelbundet nordiska K. F. U. K.-möten som ibland fått formen av ledarkurser alternerande i de olika länderna. Denna ledarutbildning som förbundet ser som ett viktigt led i det nordiska samarbetet inom rörelsen kräver en stor ekonomisk insats från ledarna själva. Vartannat år hålles ombudsmöten med representanter för lokalföreningarna och varannan gång, således vart fjärde år, utvidgas dessa ombudsmöten till 5 å 6 dagars konferenser. Det är i stor utsträckning aktiva ledare inom föreningar och flickgrupper som deltaga i ombudsmöten och konferenser, varför dessa även lägga an på ledarutbildningen. Ledarna få själva betala såväl resor som uppehälle. Inga stipendier ha kunnat ges. Sommaren 1942 ägde ett möte rum för ordförande och sekreterare i lokalföreningarna jämte medlemmarna i de olika specialförbundens styrelser. K. F. U. K:s Triangelförbund. K. F. U. K:s triangelarbete stod tidigare under ledning av kommitté tillsatt av K. F. U. K:s förbundsstyrelse. När ett mera självständigt Triangelförbund bildades den 4 april 1942, skedde detta till en viss grad med tanke på att kunna skapa möjligheter för en allsidigare och enhetligare ledarutbildning för triangelarbetet. Redan tidigare ordnades dock ledarkurser av olika slag. I april 1942 voro 35 triangelledare samlade i Viggbyholm, varvid K. F. U. K:s Triangeiförbund bildades samt ytterligare riktlinjer för arbetet utarbetades. 5-442224

66 K. F. U. M:s Riksförbund. Inom K. F. U. M. finnas dels fast anställda, dels frivilliga ledare. För utbildning av de förra finnes ett sedan 1940 med K. F. U. K. gemensamt sekreterareinstitut förlagt till Stockholm. Kursen omfattar l 1 / 2 års praktisk och teoretisk utbildning. Kostnaderna för institutet bestridas dels av eleverna själva genom kursavgifter (300 kr. per elev), dels av K. F. U. M. och K. F. U. K. Sekreterareuppgiften inom K. F. U. M. är att betrakta som ett livskall. Inom K. F. U. M. finnas f. n. 65 fast anställda sekreterare. Ungefär vartannat år hållas fortbildningskurser för sekreterarna, i regel omfattande 6—10 dagar. Starka önskemål har framkommit, att fortbildningskurserna skulle bli årliga och omfatta minst 14 dagar samt att stipendier skulle ställas till deltagarnas förfogande. (Den sista kurs som avhölls bekostades helt av deltagarna själva.) Under år 1941 och 1942 ha anordnats 3 kurser för ungemänsledare, omfattande 25 deltagare vardera. Huvudparten av kostnaderna ha bestridits av deltagarna själva, förbundet har bekostat ledarnas resor och uppehälle. Specialkurser för lekledare och för ledare för sommar-, pojk- och ungemänshem ha anordnats. En väsentlig del av K. F. U. M:s ledarutbildning organiseras distriktsvis och i anslutning till behovet inom de olika arbetsgrenarna. Inom de flesta distrikt hållas årliga vinterting vid vilka mellan 25 och 50 unga män bruka deltaga. Kurserna bruka omfatta 5—7 dagar. Stipendier ställas i regel till förfogande. De för hela landet sammanlagda kostnaderna för stipendier och ledararvoden torde uppgå till omkring 21 000 kr. K. F. U. M:s Triangelpojkar. Utbildningen av ledare för triangelpojksarbetet har under de två senaste åren i huvudsak skett genom lokala kurser, mycket beroende på att medel för kurser i större omfattning icke stått till förfogande. Under våren 1942 hölls dock en för hela landet gemensam ledarkurs på K. F. U. M.gården i Sjöbo i närheten av Bodafors. Till denna kurs erhöllo deltagarna stipendier ur det anslag som ställts till K. F. U. M:s förfogande av tipsmedel. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. Inom den kyrkliga ungdomsrörelsen bedrives en ständig ledarutbildning, dels centralt och dels stiftsvis. Ledarkurserna äro dels teoretiska och omfatta information i kyrkliga frågor samt i ungdomspsykologiska, ledarpsykologiska, karaktärspedagogiska, sociala och sexualetiska spörsmål. Dels äro de av praktisk art, omfattande instruktion för söndagsskollärare och juniorledare samt instruktion i studiecirkelteknik, slöjd, gymnastik, lek och idrott samt övningar att leda sammanträden, avfatta skrivelser med mera. Kursernas längd varierar från två å tre dagar till två månader. Under år 1941 anordnades ett 40-tal ledarkurser med sammanlagt omkring 2 000 deltagare. Sammanlagda kostnaderna, om man bortser från deltagarnas utgifter för resor med mera, torde belöpa sig på ett ungefärligt belopp av 46 000 kronor. Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. Anställda ungdomsledare äro i regel utexaminerade från förbundets huvudorganisation Svenska Alliansmissionens missionsskola i Kortebo, där kursen är tvåårig och undervisningen helt fri. Kursen är upplagd så, att den passar missionsarbetare. Ungdomsledarna i bvgderna kallas till centralt ordnade kurser på i regel 5 dagar, då ungdomsarbetet, dess läge, krav och arbetssätt behandlas. Dessa kurser äro också helt fria, ehuru deltagarna få betala resor och mat själva. Endast i undantagsfall ha resestipendier beviljats. Dessutom anordnas korta ungdomsledarkurser på i regel 2 dagar distrikts- eller kretsvis då deltagarna särskilt informeras om ungdomsarbetet.

67 Svenska Raptisternas Ungdomsförbund. Åren 1940, 41 och 42 ha ungdomsledarkurs eller -konferens avhållits. I de ungdomssamlingar av olika slag (weekends, sommarläger, vinterting o. d.) som anordnats av förbundet, brukar ledarskapets innebörd framhävas. Detta gäller då framför allt förbundets religiöst fostrande och väckande uppgift. De tjugu distrikt, i vilka riksorganisationen är uppdelad, bruka i regel varje år över någon veckohelg samla till ledaredagar. Det nyligen bildade under riksorganisationen sorterande JSGK-rådet (junior-, scout- och GK-rådet) har tagit ledarutbildningen som en huvuduppgift. Hösten 1941 anordnades således en ledarkurs för distriktsinstruktörer under en veckas tid. Antal deltagare var 30. Under juli månad 1942 hölls ett ledareläger på sex dagar. Förbundets JSGK-sekreterare är intensivt sysselsatt med instruktioner och ledarutbildning under sina resor. Detta sker dels över veckohelger, då ungdomsledare från ett distrikt samlas, dels i några fall under längre tid. Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ledarkurser anordnas såväl centralt som distrikts- och kretsvis. Kurserna pågå i regel en vecka. Under år 1941 höllos ca 20 ledarkurser med omkring 1 000 deltagare. Dessutom höllos ungefär 150 kurser för söndagsskollärare. Följande ämnen torde i regel förekomma vid dessa kurser: Bibelkunskap, psykologi, aktuella ungdomsfrågor samt instruktion och övningar. Enstaka föredrag förekomma även av historisk karaktär samt sådana som belysa den aktuella religiösa och kulturella situationen.

S c o u t - och i d r o t t s o r g a n i s a t i o n e r .

/. O. G. T:s Scoutförbund. Ledarutbildningen bedrives dels centralt genom en årlig ledarkurs kallad Blåbe, och dels distriktsvis med en eller flera kurser om året. Den centrala kursen pågår en vecka och hade senast 80 deltagare vilket är det största antalet hittills. På de distriktsvis ordnade kurserna brukar deltagarantalet växla alltefter distriktens storlek. Dessa kurser pågå vanligvis en lördag och en söndag. Vid kurserna behandlas teoretiska och praktiska ämnen om scouting jämte någon föreläsning i nykterhetsfrågan. De sammanlagda kostnaderna för ledarutbildningen under år 1941 uppgingo, för förbundets del, till 2 410: 63 kr. K. F. U. K:s Scoutförbund. Av Sveriges K. F. U: K:s Scoutförbund bedrives en fortlöpande ledarutbildning. Denna utgröes av: a) Läger för nya ledare. b) Fortbildningskurser. c) Specialutbildning. d) Kortare ledarsamlingar. e) Vinterkurser för nya ledare. f) Scoutledarkurser på folkhögskolor (tillsammans med K. F. U. M:s Scoutförbund). Ett viktigt led i Scoutförbundets verksamhet utgör även den årligen återkommande förbundsstämman, då de ansvariga ledarna inom förbundet samlas, där utom föreningsangelägenheter även föredrag samt diskussioner förekomma. Kostnaderna för resa och uppehälle betalas av lokalavdelningarna och ledarna själva. Scoutförbundet har en egen resesekreterare. En stor del av hennes arbete ägnas åt ledarnas utbildning och förkovran.

68 Distrikten inom Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund anordna: a) Distriktsmöten varje år. b) Ledarförläggningar med instruktioner. c) Läger, där ledare få tillfälle till träning. d) Kurser för nya ledare. I samarbete med Sveriges Flickors Scoutförbund har för ledarutbildningen anordnats: a) Nordisk flickscoutledarkonferens för instruktörer. b) Utbildningskurs för instruktörer. K. F. U. M:s Scoutförbund. K. F. U. M. har sedan år 1924 haft central ledarutbildning genom av förbundet tillsammans med övriga scoutförbund anordnade s. k. Gilwellkurser. Av kostnadsskäl har K. F. U. M. hittills framförallt arbetat med Scout-Gilwell som innebär utbildning av ledare för det egentliga scoutarbetet bland pojkar i åldern 12—17 år. Sedan hösten 1938 har K. F. U. M:s Scoutförbund anordnat 25 kortare distriktskurser, avsedda bl. a. som förberedande kurser till Gilwellutbildningen. Vidare ha hållits kurser å folkhögskolor, för dessa skolors elever, samt kurs för seminarister och teologie studerande. Kostnaderna för 1941 års kursverksamhet uppgingo — deltagarnas resekostnader och vivre icke inräknat, liksom ej heller arvode till instruktörer — till 1 800 kr. Kursdeltagarna ha de senaste åren i viss utsträckning kunnat få stipendier ur Fondens för Friluftslivets främjande anslag till scoutrörelsen. (Se s. 50.) N. T. 0:s Scoutförbund. Alltsedan förbundets tillkomst har en målmedveten ledarutbildning ägt rum inom förbundet. Denna var från början koncentrerad till s. k. Malleserkurser, d. v. s. utbildningskurser på 7—8 dagar, anordnade som läger. Gemensamt med övriga scoutförbund i Sverige bedrives dessutom en särskild ledarutbildning — som i viss mån betecknas som fortbildning — de s. k. Gilwellkurserna. Under årens lopp har behovet av korta distriktskurser gjort sig gällande och i stor utsträckning har också sådana kurser anordnats av de olika distrikten. Förbundet har även påbörjat utgivandet av en korrespondenskurs för nya ledare. Slutligen har under de senaste åren tillkomsten av en del specialgrenar, såsom vargungearbete, vandrarscouting, sjöscouting m. m. framtvingat behovet av specialutbildning för ledarna av dessa verksamhetsgrenar. För vinnande av enhetlighet och effektivisering i utbildningen har förbundet nyligen planerat en omläggning av utbildningsformerna. Den nya planen, vilken är att betrakta såsom ett »idealprogram», kommer alt kräva en årlig ekonomisk insats från förbundet på omkring 20 000 kr. Sveriges Flickors Scoutförbund. Ledareutbildningen bedrives inom organisationen dels centralt genom av förbundet ordnade kurser vanligen på 9 dagar samt instruktörskurser på 14 dagar, dels distriktsvis med kurser varierande från 2 dagar till 1 vecka eller serier av spridda dagar. Kurserna äro dels nybörjarkurser, dels fortbildningskurser, och deltagarnas antal varierar mellan 10 och 30 beroende på lokala förhållanden. Ämnena äro dels direkt scouttekniska, dels för ungdomsledare nödvändiga allmänna ämnen. För de av förbundet sommaren 1941 centralt ordnade kurserna har inkomst- och utgiftsstaten balanserat på 1 740 : 22 kr. för 56 deltagare. I denna summa ingå icke deltagarnas resekostnader som vanligen överstiga kursavgifterna och som delvis täckts genom stipendier, icke heller någon som helst ersättning utöver resekostnader för kursledare, instruktörer och kökspersonal. Lägeravgifterna ha i regel varit 25—30 kr. per deltagare för 9-dagarskurs, och motsvarande avgift gäller även i stort sett för de inom SFS:s 42 distrikt anordnade

09 kurserna. De exakta kostnaderna för dessa kurser kunna ej angivas, enär distrikten själva ansvara för den finansiella sidan. Sveriges Scoutförbund. Sveriges Scoutförbunds distrikt anordna förberedande och fortsättningskurser för såväl vargunge-, scout- som vandrarscoutledare samt lägerledarkurser. Sveriges Scoutförbund självt anordnar kurser för sjöscoutledare, kursledare och distriktsinstruktörer ävensom s. k. Gilwellkurser för vargunge-, scout- och vandrarscoutledare. Sveriges Scoutförbunds utgifter för ledarkurser för år 1941 utgjorde ca 11 300 kronor. Därtill komma de utgifter som erläggas av distrikten och deltagarna själva. För förbundsinstruktörsverksamheten har dessutom utbetalats ca 16 000 kronor. Svenska Frisksportförbundet. Av S. F . F. bedrives särskild ledarutbildning, dels centralt och dels distriktsvis. a) Den centrala utbildningen, omfattande hela förbundet, upplägges med kurser på 10—14 dagar. Deltagarantalet brukar, på grund av de höga personliga omkostnaderna, hålla sig endast omkring 20. Förbundets egna talare ha gratis ställt sig till förfogande. Tiill kurserna har förbundet anslagit stipendiemedel på ca 200 kr. b) Inom ett flertal distrikt ha ordnats veckoslututbildningskurser för lokala funktionärer (med upp till 100 deltagare). De ha ofta varit av specialkaraktär. Vid dessa kurser ha vanligen inga medel utgått från förbundet. De lokala organisationerna ha ofta bidragit med resekostnaderna, men de största kostnaderna ha deltagarna själva fått vidkännas. Tidigare har förbundet åtnjutit förmånen att erhålla god gymnastikledarutbildning gratis genom Sv. Gymnastikförbundet. Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund. Riksidrottsförbundet erhåller statsanslag till sin kursverksamhet som omfattar utbildandet av såväl föreningsledare som idrottslärare (instruktörer). Riksidrottsförbundet självt anordnar årligen en två veckors kurs för utbildandet av idrottsledare, vilken under de senaste sju åren avhällits å Malma Hed (Malmköping). Härvid utbildas ca 100 ledare årligen. Vidare anordna distriksförbunden årligen föreningsledarkurser, varjämte specialförbunden årligen arrangera kurser för utbildandet av idrottslärare (instruktörer). Den med statsmedel bekostade instruktions- och ledarutbildningsverksamheten inom Riksidrottsförbundet belöpte sig till ca 160 000 kronor under år 1941. Sveriges K. F. U. M:s Gymnastik och Idrottsförbund. Behovet av väl utbildade idrottsledare har under de senaste åren blivit alltmer trängande inom K. F. U. M. År 1939 utarbetades en standardplan för ledarkurser inom avdelningar, distrikt och förbund. Trots stora svårigheter ha dessa planer i någon mån kunnat följas, men deras genomförande har framför allt mötts av ekonomiska hinder. En nerskärning av antalet dagar per kurs har därför skett. Under de senaste åren har hållits en av 25 deltagare besökt instruktionskurs förlagd till fjällen i bl. a. skidlöpning och orientering. Kostnaderna för kursen uppgiingo till 500 kr. Dessutom har anordnats en instruktions- och träningskurs i tennis med 20 deltagare. Kostnaderna för kursen uppgingo till kr. 150:—. Av K. F. U. M:s distriktsidrottsförbund anordnas i regel årliga idrottsledarkurser i skilda grenar. Detta sker i samarbete med respektive distriktsstyrelser. Unga Örnars Riksförbund. Under 1941 anordnas två centrala kurser, därav den ena som friluftsläger. Dessutom anordnades 5 distriktskurser med förbundets direkta medverkan och ytterligare en del distrikts- och kretskurser, arrangerade av distrikten och kretsarna själva.

70 De båda centrala kurserna anordnades som veckokurser och räknade 60 deltagare, övriga kurser omfattade i regel endast 2—3 dagar. De anordnade kurserna utgjorde endast en del av den planerade kursverksamheten. Inskränkningen måste göras genom att ett beräknat anslag för ledarutbildning från statens fritidsnämnd uteblev. Kursprogrammet vid dessa kurser måste läggas så, att kostnaderna för instruktörer bli de minsta möjliga. Förbundet anser, att det härigenom i någon mån kan bli en överbetoning av organisationens egna praktiska frågor vilket man sökt uppväga genom åtminstone någon mot arvode engagerad föreläsare eller instruktör. De sammanlagda kostnaderna för här nämnd kursverksamhet uppgingo under 1941 till ungefär 6 000 kronor. 4t) Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Med återkommande mellanrum (1936, 1942) anordnar förbundet en utbildningskurs för distriktsungdomsledare, till vilken en deltagare från varje distrikt har inbjudits. Förbundet betalar resa och uppehälle för omkring 30 deltagare. Flertalet distrikt har vartannat veckoslut kurser till vilka lokalföreningarnas ungdomsledare inbjudas. Förbundet brukar stå för ledarens utgifter, i visst samarbete med det anordnande distriktet. Deltagarna få själva stå för omkostnaderna. År 1925 började förbundet utge korrespondenskurser till hjälp för ledare av amatörteater, talkör, sång, musik och gymnastik samt nykterhetslagstiftning m. m. Denna informationstjänst — Grupptjänst — lämnar dessutom råd till ungdomsledarna i andra frågor. Från Grupptjänst distribueras vidare arbetsmaterial såsom gymnastikprogram, talkörsdikter o. s. v. Ledarutbildning förekommer också vid de ordinarie kurserna vid Wendelsbergs folkhögskola. Sveriges Rlåbandsförenings Ungdomsförbund. Vår organisation hade vid årsskiftet ca 3 100 medlemmar i ca 130 lokalavdelningar. Inom organisationen har varken lokalt, distrikts-, krets- eller förbundsvis anordnats några ledarekurser. Sverges Godtemplares Ungdomsförbund. Inom organisationen bedrives utbildningsverksamhet såväl centralt som distriktsvis. Mest omfattande är ledarutbildningen distriktsvis, där det förekommer korta kurser under ett par dagar. Ämnen vid dessa kurser variera avsevärt — organisationskunskap, talteknik, propagandaverksamhet, alkoholfrågan o. dyl. förekommer ofta. Kostnader för denna verksamhet kan icke exakt angivas, men torde desamma för förbund, distrikt och avdelningar kunna uppskattas till omkring kr. 8 000: — per år. Vita Randets Ungdomsverksamhet. Förutom de mera lokalt betonade kurser för medlemmar och ledare som då och då hållas, när möjlighet därtill finnes, anordnar Vita Bandets ungdomsverksamhet vartannat år en kurs med deltagare från hela landet. Denna kurs pågår en vecka och kombineras med ungdomsläger, studiebesök, utflykter, årsmöte m. m. Respektive ungdomsföreningar söka själva bekosta något ombud och bidraga helt eller delvis till en eller flera deltagare. Av ekonomiska skäl kan dock endast ett mycket begränsat antal flickor deltaga, då såväl resor som uppehälle ställa allt för stora fordringar på föreningar och ungdomar i den ålder — cirka 14—20 år — varom här är fråga. F r å n Vita Bandets ungdomars stipendiefond kunna visserligen lämnas några få stipendier på högst 25 kronor. Antalet deltagare har under de senaste åren varit ett 40—50-tal vid varje kurs. Däremellan anordnas årligen en eller två veckoslutskurser, förlagda till olika platser i landet. Dessa kurser äro ordnade såsom instruktions- och ledarinnekurser.

71 5) Ö v r i g a u n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r . Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse ha i samarbete med moderorganisationen, Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation, ledarkurser anordnats sedan 1941. Föreningsledarkurserna äro i huvudsak upplagda på följande sätt. Under de 8—9 dagar som kursen varar, ägnas de 3 första dagarna uteslutande åt rent elementär utbildning i konsten att föra ordförandeklubban, skriva protokoll, registrera och bokföra medlemmar etc. 2 å 3 dagar omfatta föreläsningar i sådana ämnen som kunna giva deltagarna uppslag och idéer av ett djupare ideellt innehåll. Under de sista dagarna är stor vikt lagd vid diskussioner, dels i övningssyfte men dels också för att ge kursdeltagarna möjligheter att själva giva och av sina kamrater emottaga uppslag och idéer till ett fortsatt arbete. Övningar i talteknik och några föreläsningar i psykologi ingå obligatoriskt i varje kurs. Jordbrukare-Ungdomens Förbund, År 1941 höllos följande kurser:

Klubbledarkurser Tävlingsledarkurser Klubb- och tävlingsledarkurser Studie- och tävlingsledarkurser Studieledarkurser Allmänna ledarkurser Lägerkurser

A kurser 7 2 5 1 3 4 4

Summa 26

t a l dagar deltagare 15 148 2 29 5 150 2 40 7 60 6 120 24 60 61

607 Svenska Ungdomsringen för Rygdekultur. Svenska Ungdomsringens ledarkurser taga sikte på att utbilda ledare för den hembygdsvårdande verksamhet organisationen företräder samt att jämsides härmed skapa fram kunniga, ansvarsmedvetna ledare för en aktiv insats på nöjeslivets område. Kurserna som i regel äro förlagda till olika folkhögskolor anordnas dels av riksorganisationen och dels av olika distriktsavdelningar, men även lokalavdelningar kunna stå som arrangörer av kurser. Varje kurs brukar vanligtvis pågå i 3 dagar, men kurser omfattande 10 dagar ha även förekommit. Deltagarantalet kan vara högst olika, beroende på de lokala förhållandena. Kurserna på Nääs slöjdseminarium som nu avhållits 10 år i följd samla mellan 150—200 deltagare från skilda delar av landet, medan övriga kurser omfatta i genomsnitt 75 deltagare. Av riksorganisationen har för år 1941 anslagits ca 2 500 kr. för detta ändamål, men distriktens och lokalavdelningarnas andel i kostnaderna är minst lika stor. Förutom kursavgifter få deltagarna själva betala kostnaderna för uppehälle och resor med undantag för distriktsledarkurserna, där i en del fall halva resekostnaden kunnat ersättas deltagarna. Ungdomens Röda Kors. Efter omorganisation hösten 1942 är behovet av utbildningskurser för ledare och instruktörer större än tidigare. Några få kurser ha hållits, och många planeras. Den första kursen hölls i Sigtuna sommaren 1942 och var i första hand avsedd för de nya länskonsulenterna vilka behövde en grundlig orientering i de nya linjerna för den omlagda föreningsverksamheten. Sommaren 1943 höllos två kortare ledarkurser anordnade av distriktsstyrelser under medverkan av centralrådet för Ungdomens Röda Kors med föredragshållare och övningsledare huvudsakligen ur egna led. Inom distriktet som av ekonomiska skäl icke ännu kunnat anordna kurser för ledare ha i stället arrangerats ledardagar med koncentrerat program.

72 Våren 1943 anordnades i Stockholm försöksvis en ledarkurs för URK-medlemmar från 15 år. Då denna kurs givit mycket gott resultat och då utbildandet av ledare ur medlemmarnas egna led synes vara en god lösning av ledarfrågan, komma liknande kurser att rekommenderas även till andra delar av landet. Unglottorna. Jämsiides med utbildning av lottor bedrives även kurser för unglottaledare och unglottor. Bl. a. undervisas i sjukvård, orientering, försvarskunskap, matlagning i fältkök, lottakunskap, luftskyddskunskap etc. Kostnaderna för utbildningen av unglottor sammanfaller helt med utbildningen av lottor. B. Instruktörsverksamhet. Det är, på grund av alltför bristfälligt material och alltför stor olikformighet de olika ungdomsorganisationerna emellan, icke möjligt att ge en detaljerad redogörelse för omfattningen av den nuvarande instruktörsverksamheten inom dessa. I samband med uppgifterna rörande önskemål om stöd för bland annat instruktörsverksamhet redogöra emellertid en del organisationer för den verksamhet av sådant slag, som för närvarande bedrives inom deras respektive organisationer. Det framgår av denna redogörelse, liksom av övriga uppgifter i frågan som erhållits från organisationerna, att instruktörsverksamhet — som är en verksamhetsgren som kräver en relativt stor ekonomisk insats från organisationernas sida — icke är lika vanligt förekommande inom organisationerna som instruktionskurser. Inom många ungdomsorganisationer har förbundssekreteraren eller annan funktionär fått använda en del av sin arbetstid till en verksamhet likartad med den som skulle komma att åvila en instruktör. Inom återigen andra förbund ha resurserna för anställande av resande funktionärer av vad slag det vara må helt saknats.

Kommitténs förslag. Ungdomsvårdskommittén har, under åberopande av vad som i det föregående anförts, för sin del kommit till den uppfattningen att det, för ett främjande av den betydelsefulla verksamhet som ungdomsorganisationerna utföra, vore lämpligt och riktigt, att staten, genom att ställa medel till förfogande, åtoge sig en del av det ekonomiska ansvaret för anordnandet av instruktionskurser och för anställande av instruktörer inom ungdomsorganisationerna. Kommittén kommer därför att i fortsättningen framlägga förslag till utformningen av sådant statligt stöd. Den terminologi som kommittén därvid kommer att använda sig av bygger på följande överväganden. Såsom framgår av organisationernas redogörelser för omfattningen av den nuvarande kursverksamheten, användes i tämligen stor utsträckning beteckningen »ungdomsledarekurser», »ledareutbildning» e. d.

7:;

Vad först uttrycket »ungdomsledare» i detta sammanhang angår, anser kommittén det mindre lyckligt att beteckna de personer som inta en framträdande ställning inom ungdomsföreningarna och vilka kunna förmodas vara de som söka sig till den kursverksamhet, varom här är fråga, såsom ungdomsledare. Det torde utan tvivel vara så, att ordet ungdomsledare för djupa folklager medför vissa associationer om förmynderskap och disciplinbjudande auktoritet som rimma illa med den fostran till kamratskap och frihet, självstyrelse och självverksamhet som är ungdomsföreningarnas kanske djupaste mening. De olustkänslor som ordet ungdomsledare framkallar, har, såsom en direkt följd av den politiska utvecklingen i diktaturländerna, under det senaste decenniet ytterligare förstärkts. Samtidigt som kommittén i detta sammanhang icke anser sig böra använda termen ungdomsledare, är kommittén väl medveten om att någon annan, mera lämplig beteckning på de personer det här gäller knappast står till buds. Termen föreningsfunktionär täcker icke helt begreppet, eftersom en aktivt verksam person inom en ungdomsförening icke nödvändigt behöver tillhöra styrelsen eller bekläda någon annan funktionärspost inom föreningen. I brist på någon enhetlig och adekvat beteckning anser kommittén det nödvändigt att använda en omskrivning såsom »inom ungdomsföreningarna aktivt arbetande personer» eller liknande. Kommittén vill därefter övergå till en diskussion av lämpligheten att använda den beteckning flertalet ungdomsorganisationer själva använda å ifrågavarande kursverksamhet, nämligen ordet »utbildning». Ehuru det i här föreliggande sammanhang icke finnes någon allmänt vedertagen norm för vad som menas med utbildning, torde det framstå såsom ganska klart, att den kursverksamhet det här kan bli fråga om, avsedd att sträcka sig över några dagar och stundom uppgående till några veckor, icke lämpligen bör betecknas såsom utbildning. För de relativt kortvariga kurser som ungdomsorganisationerna kunna komma att anordna med statens ekonomiska stöd finnes redan en utmärkt beteckning i termen instruktionskurs. De förslag som kommittén nu ämnar framställa komma att framläggas i följande fem avsnitt. I det första avsnittet (I. Allmänna riktlinjer) komma de allmänna principerna för en statlig stödverksamhet att diskuteras. Därnäst (II. Förutsättningar för bidrag) kommer att diskuteras, vilka förutsättningar en organisation måste uppfylla för att kunna komma i åtnjutande av stöd åt instruktionskurser eller för anställande av instruktörer. I de två följande avsnitten (III. Grunderna för bidrag till instruktionskurser samt IV. Grunderna för bidrag till instruktörer) komma att framläggas kommitténs förslag angående storleken av och principerna för statligt bidrag till instruktionskurser och för anställande av instruktörer. I det sista avsnittet (V. Ansöknings förfarande m. m.) behandlas slutligen frågan om ansökningsförfarande, medlemsredovisning, rekvisition av statsbidrag m. m. I bilaga C h a r kommittén sammanställt förslag till de formulär och handlingar som, i samband med ansökning, medlemsredovisning m. m., kunna

anses erforderliga. I kap. VII kommer slutligen att framläggas en kostnadsberäkning, vilken uppgjorts med utgångspunkt från kommitténs förslag angående det statliga stödets storlek samt på grundval av kommitténs uppfattning och kännedom om vilka organisationer som för närvarande kunna anses berättigade att erhålla sådant stöd. I. Allmänna riktlinjer. Innan ungdomsvårdskommittén övergår till att i avsnitten II—V framlägga sina konkreta yrkanden angående stöd åt instruktionskurser och instruktörer, vill kommittén i föreliggande avsnitt diskutera några frågor som äro av grundläggande och principiell betydelse för den utformning som kommitténs förslag i fortsättningen får. Kommittén skall till att börja med behandla frågan huruvida den instruktionsverksamhet, för vilken i fortsättningen kommer att föreslås visst stöd, lämpligen bör ske i samarbete mellan olika organisationer eller utföras genom respektive organisationers egen försorg. Följande utsagor — berörande önskemål angående instruktionskursernas organisation och härrörande från förra delen av år 1942, undantagsvis från förra delen av år 1943 — torde i stort sett belysa organisationernas egen inställning till frågan: Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Ledarutbildningen bör enligt förbundets mening huvudsakligen ordnas genom organisationernas egen försorg, då deras verksamhet är synnerligen olikartad och ledarutbildningen måste anpassas efter organisationens speciella karaktär och uppgifter. Den grundläggande utbildningen måste ske inom organisationerna. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Vad beträffar frågan på vilket sätt ledarutbildningen bör ske, önska vi oförbehållsamt ge uttryck åt den meningen, att denna gagnas bäst genom respektive organisationer. De försök som redan gjorts att anordna allmänna ungdomsledarkurser med deltagare från olika organisationer ha i den mån vi kunnat bedöma resultatet icke uppfordrat till efterföljd. Om utbildningen skall ge några väsentliga följdresultat måste den enligt vår bestämda mening ske i harmoni med den målsättning och hela den inre mentala läggning som är utmärkande för de olika organisationerna. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Vi anse, att ledarutbildningen bör ske i huvudsak genom organisationernas egen försorg. Om gemensamma instruktionskurser skola hållas, böra dessa ordnas genom samverkan mellan organisationerna. K. F. U. M:s Riksförbund. Förbundet mellan Sveriges K. F. U. M. är av den bestämda uppfattningen, att huvuddelen av ledarutbildningen bör ske genom organisationens egen försorg. Dock torde med andra organisationer gemensamma fortbildningskurser för ledare ha en mycket stor uppgift. Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ledarutbildningen måste ske genom organisationernas egen försorg för att ledarna skola bli skickade att på bästa sätt fullgöra sina uppgifter. En särskild

75 tillskapad institution för ledarutbildningen kommer svårligen att kunna med något allmänt intresse.

omfattas

N. T. 0:s Scoutförbund. Beträffande frågan om samverkan mellan olika organisationer i fråga om ledarutbildningen anse vi för vår del, att denna ledarutbildning i första hand bör ske inom respektive organisationer. Dessas skilda karaktär och målsättning omöjliggör utom allt tvivel ett samarbete. Unga örnars Riksförbund. Enligt vår mening bör ledarutbildningen ske genom organisationernas egen försorg. Naturligtvis utesluter inte detta vissa gemensamma utbildningskurser. Dock måste vi för vår del ifrågasätta värdet av »allmänna» utbildningskurser, det vill säga kurser anordnade utan anknytning till några organisationer. De bli för 'svävande' genom att de taga sikte på en tänkt ungdomsledare i stället för ungdomsledaren, sådan han verkligen framträder och verkar, nämligen i anslutning till vissa strävande, för vilka hans organisation arbetar. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Förbundsstyrelsen har den uppfattningen, att gemensamma instruktionskurser tillnärmelsevis icke kunna uppnå den effektivitet som organisationernas egna kurser. Sveriges Rlåbandsförenings Ungdomsförbund. Då ju olika organisationer också ha olika ledareproblem, vore det enligt vår mening bäst, om organisationerna själva med statligt understöd finge taga hand om ledarutbildningen. Därför fordras dock en avsevärd statlig hjälp. Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Vi önska utforma vår ledarutbildning efter sådana linjer som Hantverkarnas ungdomsrörelse anser bäst främja hantverkets och småindustriens utövare. Någon statligt 'kontrollerad' ledarutbildning anser Hantverkarnas ungdomsrörelse mycket olämpligt. Svenska Ungdomsringen för Rygdekultur. Vår uppfattning är den, att varje ungdomsorganisation själv bör ordna med sin ledarutbildning, då härigenom möjlighet beredes för organisationen att anpassa utbildningen efter för respektive organisationer lämpliga former. Av d e n n a s a m m a n s t ä l l n i n g vilken e n d a s t å t e r g e r en del t y p i s k a y t t r a n d e n i f r å g a n f r a m g å r , a t t o r g a n i s a t i o n e r n a m y c k e t s t a r k t b e t o n a det f ö r h å l l a n d e t , att v e r k s a m h e t e n i n o m d e olika o r g a n i s a t i o n e r n a ä r av så v a r i e r a n d e n a t u r , a t t k u r s v e r k s a m h e t e n , å t m i n s t o n e i h u v u d s a k , l ä m p l i g e n b ö r äga r u m i n o m d e enskilda o r g a n i s a t i o n e r n a s r a m . O m k r i n g två t r e d j e d e l a r av s a m t l i g a org a n i s a t i o n e r a n s e e m e l l e r t i d a t t det — u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att e k o n o m i s k a o c h o r g a n i s a t o r i s k a s y n p u n k t e r s t a r k t skulle tala h ä r f ö r — givetvis ä r t ä n k b a r t , att en viss del av d e n n a v e r k s a m h e t a n t i n g e n a n o r d n a s av flera organisationer g e m e n s a m t eller ä g e r r u m vid n å g o t institut s o m flera o r g a n i s a t i o n e r k u n n a få t i l l t r ä d e till. S å s o m villkor för viss s a m v e r k a n m e l l a n de o l i k a o r g a n i s a t i o n e r n a vid k u r s e r n a ställes vanligen, a t t s a m a r b e t e t e n d a s t b ö r bedrivas e m e l l a n o r g a n i s a t i o n e r som h ö r a till s a m m a h u v u d g r u p p — t. ex. m e l l a n o r g a n i s a t i o n e r tillhöriga k y r k l i g a eller f r i k y r k l i g a o r g a n i s a t i o n e r o c h m e l l a n s c o u t o r g a n i s a t i o n e r — s a m t a t t e n d a s t d e n del a v k u r s v e r k s a m h e t e n s o m särskilt l ä m p a r sig h ä r f ö r b ö r bli f ö r e m å l för s a m v e r k a n . Av s å gott s o m samtliga o r g a n i s a t i o n e r t i l l b a k a v i s a s b e s t ä m t d e n t a n k e n , a t t k u r s e r n a s k u l l e ä g a r u m vid n å g o t statligt l e d a r i n s t i t u t . O r g a n i s a t i o n e r n a s s y n p u n k t e r över-

ensstämma härvidlag fullt med det ställningstagande i frågan som kommittén deklarerat i kap. IV i anslutning till diskussionen om lämpligheten av en statlig ungdomsrörelse. Ehuru organisationerna själva sålunda icke synas stå främmande för tanken på ett visst samarbete i fråga om instruktionsverksamheten, anser ungdomsvårdskommittén, att övervägande skäl tala för att en av staten stödd instruktionskursverksamhet helt bör handhas av respektive organisationer för att bedrivas efter av dem själva valda linjer. Kommittén kommer därför att föreslå en sådan utformning av den statliga stödverksamheten, att varje organisation inom en tämligen vid ram får fria händer i fråga om uppläggningen av kurser. Kommittén förmenar nämligen, att den rädsla och olust som organisationerna så tydligt ge uttryck åt inför tanken på en »statlig» instruktionskursverksamhet icke är utan fog. Framförallt bör det demokratiska värde som ligger i ungdomens föreningsliv icke äventyras eller ifrågasättas genom att ett statligt stödsystem införes vilket organisationerna själva anse kunna komma att motverka deras särart och individualitet. I kommitténs förslag kommer därför ett samgående olika organisationer emellan i fråga om anordnandet av kurser icke att rekommenderas eller förutsättas. Förslaget utesluter emellertid icke, att sådant samgående kan äga rum i den mån organisationerna själva skulle anse detta lämpligt. Även om i det föregående endast frågan om instruktionskursernas organisation berörts, kunna säkerligen de önskemål som organisationerna i samband därmed gett uttryck åt, i tillämpliga delar antas gälla även i fråga om instruktörerna. Beträffande dessa uppkommer nämligen det spörsmålet huruvida det vore lämpligt, att de skolades för sin uppgift vid ett gemensamt institut eller eljest efter vissa gemensamma linjer eller att behörighetskrav infördes som innebure att endast personer vilka godkänts av statlig myndighet och vilka uppfyllde vissa statligt föreskrivna kompetenskrav finge anställas såsom instruktörer. Under hänvisning till de synpunkter som i det föregående anlagts vill kommittén föreslå en sådan utformning av bestämmelserna för tillsättande av instruktörer, att organisationerna få största möjliga frihet att anställa de personer som av dem anses för ändamålet mest lämpade härför. Kommittén vill härefter något uppehålla sig vid frågan om det statliga prövningsförfarande som bör komma till användning vid utformningen av stödet. Givet är, att till det stöd som föreslås skola utgå till ungdomsorganisationerna någon form av statligt prövningsförfarande måste knytas. Detta bör garantera: 1. att medlen komma de organisationer tillgodo som uppfylla vissa kvalifikationer, 2. att stödet fördelas mellan dessa organisationer på ett så rättvist och praktiskt sätt som möjligt, 3. att stödet sättes in på sådana punkter, där bästa resultat k a n påräknas. Även om ett uppfyllande av samtliga dessa krav kommer att kräva vissa bestämmelser, har kommitténs strävan varit att åstadkomma ett förslag som

icke i onödig grad inkräktar på de enskilda organisationernas frihet och självständighet. Härvid kan hänvisas till de synpunkter som kommittén gett uttryck åt beträffande frågan om kommitténs inställning till en statlig ungdomsrörelse samt till frågan om statens ställning gentemot ungdomsorganisationerna. Härefter övergår kommittén till att avhandla frågan om vilken norm som lämpligen bör användas för att beräkna storleken av det stöd som skall utgå till de olika organisationerna. Önskvärt vore givetvis att komma fram till en sådan beräkningsmetod, att stödet till instruktionskurser och instruktörer kan utgå i relation till organisationernas egna ekonomiska insatser samt till det varierande behovet av kurser respektive instruktörer inom organisationerna. En sådan utformning av stödet skulle innebära den bästa stimulansen till en intensifiering och effektivisering av organisationernas verksamhet i här berörda avseenden, samtidigt som det skulle innebära »rättvisast» möjliga fördelning av statsmedlen. Efter ingående överläggningar inom kommittén står det emellertid klart, att en sådan beräkningsgrund som nyss angetts skulle komma att kräva ett kontrollsystem och en inblandning i organisationernas inre angelägenheter av orimliga mått. Om kommittén sålunda icke anser sig kunna föreslå en utformning av stödet enligt i det föregående antydda grunder, uppstår frågan om att finna en annan enhetlig och användbar beräkningsgrund som någorlunda tillgodoser samma principer. Härvid har diskuterats den möjligheten att anknyta stödets storlek antingen till antalet lokalavdelningar eller till antalet medlemmar. En kombination av dessa båda principer är också tänkbar. Vad lämpligheten av att helt eller delvis anknyta stödets storlek till lokalavdelningarnas antal beträffar, har kommittén kommit till den uppfattningen, att detta visserligen vore en mycket enkel och ur kontrollsynpunkt tilltalande väg, men att det trots detta icke vore en vare sig ur rättvisesynpunkt eller ur föreningslivets synpunkt lycklig lösning. De olika organisationernas lokalavdelningar äro nämligen av mycket växlande genomsnittlig storlek vilket tydligt framgår av följande sammanställning, i vilken fyra ungdomsorganisationer med omkring 7 000—8 000 medlemmar redovisa dels antalet lokalavdelningar dels antalet medlemmar och genomsnittligt medlemsantal i de olika lokalavdelningarna. Organisation

, Antai Jok.avd.

Metodistkyrkans Ungdomsförbund K. F. U. K:s Scoutförbund Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Unga Örnars Riksförbund

303 186 280 171

Anl

f} med!.

Medl. i gen.snitt

7 900 7 800 7 000 8 000

26 42 25 47

Det framgår av tabell 1 i bilaga A — i vilken tabell lokalavdelningar och medlemsantal redovisas för samtliga ungdomsorganisationer — att det icke tycks finnas någon genomgående tendens exempelvis av innebörd att smärre organisationer skulle ha förhållandevis större antal lokalavdelningar med re-

lativt lågt genomsnittligt medlemsantal, medan förhållandet inom de större organisationerna skulle vara det motsatta. Kommittén anser sig därför icke kunna föreslå en sådan utformning av det statliga stödet, att antalet lokalavdelningar lägges såsom grund för bedömande av stödets storlek. Kommitténs ställningstagande förstärkes av att en sådan bestämmelse skulle kunna få till följd att organisationerna på kvalitetens bekostnad uppmuntrades att bilda största möjliga antal lokalavdelningar vilka lokalavdelningar måhända i det långa loppet icke komme att visa sig tillräckligt bärkraftiga och livsdugliga. Om kommittén sålunda icke anser sig kunna föreslå lokalavdelningarnas antal såsom beräkningsgrund, återstår det tidigare nämnda alternativet att beräkna stödets storlek i proportion till medlemmarnas antal. Även om en sådan beräkningsmetod icke kan göra anspråk på att vara en fullt tillfredsställande lösning av frågan torde den, om det statliga kontrollförfarandet icke skall bli alltför ingripande, dock utgöra den bästa tillgängliga mätaren på behovet. Sedan kommittén sålunda gett uttryck åt den uppfattningen, att antalet medlemmar inom organisationerna bör ligga till grund för bestämmande av bidragets storlek, vill kommittén övergå till att diskutera frågan om principerna för en gradering av det statliga stödet för organisationer av olika storlek. Att bidragens storlek grundas på antalet redovisade medlemmar i viss ålder behöver givetvis icke betyda, att bidraget skall utgå i direkt proportion till detta medlemsantal. Eftersom medlemmarna i mindre riksorganisationer äro mera spridda än i de större, kräver all centralt ordnad verksamhet mera möda och kostnad per medlem i de förra än i de senare. I den mån verksamheten inom en mindre organisation är ur samhällelig synpunkt lika kvalificerad som verksamheten inom en större, bör därför den förra ha ett kraftigare stöd än den senare i förhållande till medlemsantalet. Beträffande såväl instruktionskurser som instruktörer torde emellertid gälla, att de svårigheter som spridningen framkallar förlora sin betydelse, när en viss storleksordning blivit uppnådd. För här avsedda organisationer torde denna gräns ligga i trakten av 10 000 bidragsberättigande medlemmar. När en organisation passerat denna gräns, stiger dess behov av genom kurser instruerade medlemmar ganska proportionellt med medlemsantalet, och eftersom antalet kursdeltagare måste vara ganska snävt begränsat för att nå pedagogisk effekt, bör också själva kursantalet vara ungefär proportionellt mot medlemsantalet. Något annorlunda blir förhållandet beträffande instruktörer. Visserligen fortsätter behovet av instruktörer att stiga med ökat medlemsantal, men ju större en organisation blir, desto fler medlemmar kan instruktören nå för varje ort, utan att värdet av hans insats nämnvärt sjunker. Kommittén vill härefter behandla frågan om vilka åldersgrupper bland ungdomsorganisationernas medlemmar som skola räknas såsom bidragsberättigande. Ur vissa synpunkter kunde det synas riktigast att låta endast medlemsantalet i de egentliga ungdomsåldrarna — 14—21 år — räknas såsom bi-

79 dragsberättigande. Det torde nämligen vara ställt utom allt tvivel, att tiden från folkskolans slut till tiden för den gradvisa inpassningen i de vuxnas värld — vilken inpassning för flertalet kan anses tämligen avslutad vid myndighetsålderns inträdande — utgör det ur många synpunkter ömtåligaste och samtidigt socialt mest förbisedda skedet i individernas liv. Att inskränka de åtgärder som samhället kan tänkas vidta i ungdomsstödjande syfte till att endast omfatta de egentliga ungdomsåldrarna vore emellertid säkerligen mindre lyckligt. Det torde framstå som ett viktigt samhälleligt önskemål, att så många pojkar och flickor som möjligt redan under barndomsåren få kontakt med föreningslivet, för att de senare, när behovet av det stöd föreningstillhörigheten kan medföra blir som störst, redan skola ha anknytning till någon förening. Att söka intressera de uppväxande pojkarna och flickorna för föreningslivet tjänar emellertid icke endast det syftet att göra barnen i det sista skedet av barndomstiden till en viktig rekryteringskälla för ungdomsföreningarna. Om man tror att föreningstillhörigheten har en allmänpreventiv betydelse, måste det vara av stort värde att redan på ett tidigt stadium länka in så stora barna- och ungdomsskaror som möjligt i föreningslivet. Det torde ur denna synpunkt vara av större värde, om de unga under barnaåren få växa upp inom föreningslivet, än om de få kontakt med det först på ett senare stadium. Om det alltså å ena sidan måste anses motiverat att åldersgränsen för de bidragsberättigande medlemmarna förskjutes ned mot barnaåren, torde det å andra sidan även vara fullt i linje med kommitténs syften att stödet utsträckes att gälla även de ungdomar som i flera avseenden »växt ifrån» de egentliga ungdomsåldrarna. Årgångarna omedelbart efter 21 år utgöra ett stadgande skikt i ungdomsverksamheten som icke bör anses mindre viktigt därför att många i denna ålder snarare ge sitt personliga stöd åt det typiska ungdomsarbetet än hämta stöd därifrån. Dessa båda omständigheter äro enligt kommitténs uppfattning så betydelsefulla, att de böra motivera att det statliga stödet beräknas efter antalet ungdomar från 10 och ända till 25 års ålder. De uppgifter angående åldersfördelning m. m. som lämnats av ungdomsorganisationerna själva ge också vid handen, att en sådan avgränsning väl skulle ansluta sig till rådande, av erfarenheten och utvecklingen betingade förhållanden. Kommittén upptar härefter behandlingen av frågan huruvida den uppdelning i två kategorier som kan iakttas med hänsyn till organisationernas uppbyggnad och struktur motiverar en utformning av det statliga stödet som anpassas efter dessa skiljaktigheter. Medan inom en del ungdomsorganisationer — så t. ex. inom de politiska ungdomsförbunden, nykterhetsorganisationerna och de flesta kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer som innefatta ungdom i mognare ålder — full självstyrelse råder, ha en del organisationer — i första hand kyrkliga och frikyrkliga organisationer för yngre årsklasser samt organisationer tillhörande scoutrörelsen — icke en sådan alltigenom demokratisk uppbyggnad, så till vida som yngre medlemmar inom desamma icke ha full rösträtt vid

80 utseende av den lokala styrelsen eller distrikts- och centralstyrelsen. Inom scoutorganisationerna utses t. ex. patrulledaren — ledaren för den lilla gruppen — av medlemmarna själva, medan kårchefen utses på annat sätt. Då det gäller de frikyrkliga organisationerna torde det ofta vara så, att inom föreningen för juniorer en del lokala styrelsefunktionärer väljas av medlemmarna själva, medan ordföranden utses av moderföreningen på platsen. Inom seniorföreningarna är däremot icke sällan full självstyrelse genomförd. De organisationer som icke ha full rösträtt för samtliga medlemmar äro vanligen organisationer som äro åtminstone delvis beroende av och inordnade i en moderorganisation. Sveriges Flickors Scoutförbund och Sveriges Scoutförbund erbjuda emellertid exempel på organisationer som icke tillämpa full självstyrelse, ehuru de äro fullt fristående och självständiga organisationer. Att vissa medlemmar icke ha full rösträtt inom en del organisationer motiveras vanligen med att dessa organisationer i första hand vända sig till barn och ungdom i de yngre åldrarna, varför det icke i samma utsträckning som för de övriga organisationerna är nödvändigt eller ens alltid önskligt att full självstyrelse råder. Medan den självstyrelse som är det kanske viktigaste ledet i ungdomsorganisationernas fostrargärning för de något mognare årsklasserna obetingat bör ta sig uttryck i en alltigenom demokratisk organisationsform, skulle det enligt kommittén vara orealistiskt att förorda full rösträtt vid valet av t. ex. förbundsledning för de yngsta årsklassernas del. Härav följer, att kommittén måste räkna med två kategorier av organisationer, nämligen dels sådana som huvudsakligen ha förankring bland den mognare ungdomen och som ha en alltigenom demokratisk uppbyggnad (kategori I), dels sådana som lägga huvudvikten vid anslutning från de yngre årsklasserna och där självstyrelsen endast är delvis genomförd i fråga om val av förtroendemän (kategori II). För kategori II vill kommittén föreslå, att antalet medlemmar i åldern 10—16 år lagges till grund för bidragsberäkningen. Det är nämligen kommitténs bestämda uppfattning, att samhället icke bör uppmuntra anslutning av så mogen ungdom som personer över 16 år till organisationer, där de icke övas i att i fullaste bemärkelse ta ansvar. För kategori I är det först och främst givet, att såsom bidragsberättigande medlemmar skola räknas ungdomarna mellan 17 och 25 år. Men eftersom de medlemmar som uppfylla villkoren i kategori I också fylla villkoren i kategori II, är det naturligt att låta den nedre åldersgränsen för den helt självstyrande gruppen ävenledes sättas vid 10 år. Det kan i detta sammanhang vara skäl att påpeka, att en så låg nedre åldersgräns för kategori I som 10 år för närvarande icke torde tillämpas inom någon ungdomsorganisation. Eftersom man kan utgå från att de nedre åldersgränser som tillämpas fixerats med hänsyn till verksamhetens uppläggning och karaktär, förutsätter kommittén, att någon avsevärd sänkning av dessa åldersgränser icke utan vidare kommer att äga rum. Detta utesluter givetvis icke för sagda organisationer att i särskilt härför avpassade former uppta barnverksamhet.

81 Kommittén vill i detta sammanhang behandla frågan om huruvida inom den sålunda tillsatta styrelsen böra få förekomma en eller flera av modereller annan närstående organisation insatta representanter. Kommittén, vilken i detta avseende liksom beträffande ovan berörda synpunkter anser kravet på självstyrelse oeftergivligt, vill dock framhålla att förekomsten av någon sådan representant vilken ej med självskrivenhetens rätt innehar särskild post eller funktion inom styrelsen icke bör föranleda, att organisation ej blir berättigad erhålla statsbidrag. Kommittén vill härefter övergå att diskutera frågan huruvida det icke vore lämpligt och nödvändigt att kräva alt samtliga medlemmar vilka skola räknas såsom bidragsberättigande skola ha crlagt en viss, fixerad minimiavgift. Vid den ingående diskussion som kommittén fört i denna fråga har det förhållandet särskilt uppmärksammats, att vissa omständigheter, i främsta rummet arbetslöshet, sjukdom och inkallelser till militärtjänst — vilka enligt en del organisationers stadgar medföra rätt lill »fristämpling» — icke borde hindra av dessa grunder fristämplade medlemmar att räknas såsom bidragsberättigande. En förutsättning för att fristämplade medlemmar skulle få räknas såsom bidragsberättigande vore emellertid att enhetliga bestämmelser om fristämplingsgrunderna tillämpades inom olika organisationer. Så är för närvarande långtifrån fallet. De ändringar i många organisationers stadgar som skulle erfordras för vinnande av enhetlighet häri samt det kontrollförfarande som ävenledes skulle krävas, anser kommittén emellertid utgöra ett alltför djupgående och obefogat ingrepp i organisationernas inre angelägenheter. Del kan även antas, att om fristämplingsprinoipen bleve allmänt godtagen, organisationerna icke med bästa vilja skulle kunna hindra, att lokala funktionärer av prestigehänsyn såsom »fristämplade» redovisade personer som i realiteten upphört att intressera sig för arbetet. Det faktum, att kommittén föreslår utkrävandet av en viss, erlagd minimiavgift för samtliga de medlemmar som skola räknas såsom bidragsberättigande, innebär sålunda icke någon »nedvärdering» av de medlemmar som på grund av olika legitima anledningar icke ha haft möjlighet att erlägga en sådan avgift. Kommittén har emellertid, i avsikt att få med så inånga som möjligt av även de medlemmar som på grund av inkallelser m. m. icke kunnat betala hela sin årliga medlemsavgift, satt kravet på erlagd avgift så lågt som till 1 krona för äldre ungdomar och 50 öre för de yngre. Genom denna bestämmelse torde även de medlemmar som under en stor del av året varit fristämplade kunna få räknas såsom bidragsberättigande. Förslaget om en lägre, erlagd medlemsavgift för den yngre gruppen har motiverats med, att denna kategori inkluderar barn och ungdomar mellan 10 och 16 år vilka vanligen icke på samma sätt som de äldre ungdomarna ha egna inkomster och av vilka så hög medlemskontingent som 1 krona per år därför ej bör göras till ett bindande krav. Ungdomsvårdskommittén vill även i korthet beröra frågan om vilka sidor 6—4422^4

av instruktionsverksamhetens ideella innehåll som ett samhälleligt stöd framförallt bör avse. Det synes därvid kommittén självklart, att ett samhälleligt stöd åt organisationernas instruktionsverksamhet bör avse de ungdomsvårdande sidor av denna som ha ett allmänt samhälleligt värde. Den specifikt ideologiska verksamhet som är varje organisations egenart bör organisationerna däremot som regel själv bestrida kostnaderna för. Detta måste under alla förhållanden gälla verksamhet av religiös och politisk propagandanatur. Vid utformningen av de härför nödvändiga villkoren bör det emellertid beaktas, att en viss latitud är erforderlig, om bestämmelserna skola kunna genomföras utan vidlyftiga kontrollåtgärder. En alltför ingående statlig kontroll skulle antingen innebära ett steg mot en icke önskad »statsungdom» eller också och sannolikare leda till att organisationerna föredroge att icke utnyttja det stöd som samhället ställde till deras förfogande framför att inordna sig under ett kontrollsystem som de befarade skulle kunna utgöra ett hot mot deras självständighet och oberoende. Om den uppdelning i olika kategorier m. m. godtas, som i det föregående diskuterats, återstår spörsmålet, genom vilket organ gränsdragningen i praktiken bör genomföras. Vid sin prövning av denna fråga har kommittén haft tre huvudsynpunkter för ögonen, nämligen att avgörandet kräver en ingående kännedom om de olika ungdomsorganisationernas faktiska natur, att det innefattar en i viss mån politisk bedömning, och att det skall utmynna i beslut rörande stöd åt ett slag av bildningsverksamhet. Kravet på den intima kännedomen om ungdomsorganisationerna skulle sannolikt bäst kunna tillfredställas genom att inrätta en särskild institution, bestående av representanter för ungdomen, vilken också kunde vara av värde för andra gemensamma undomsangelägenheter än den prövning, varom här är fråga. Då emellertid något aktuellt behov av en sådan institution för andra angelägenheter än denna prövning knappast kunnat påvisas, och då det givetvis skulle ha mindre tilltalande sidor att låta vissa ungdomsrepresentanter få en mycket betydelsefull befattning med anslag till sina egna och andra ungdomsorganisationer, har kommittén funnit sig böra avvisa tanken på en särskild, av ungdomsrepresentånter sammansatt institution. Vad sedan angår behovet av en i viss m å n politisk bedömning, synes detta närmast peka på att avgörandet skulle förläggas till Kungl. Maj:t eller till riksdagen. Då det emellertid icke kan anses önskvärt att utan synnerligen tvingande skäl ytterligare öka statsmakternas stående arbetsbörda, och då det politiska momentet i bedömningen på det hela taget måste spela en underordnad roll, har kommittén icke velat förorda ett förfarande som skulle innebära en varje år återkommande, i detalj gående prövning från vare sig regeringens eller riksdagens sida. Det faktum, slutligen, att prövningen avser anslag för ett slags utbildningsändamål, talar med styrka för att prövningen bör anförtros åt skolöverstyrelsen. Genom sin tidigare befattning med fördelningen av anslag till olikartade bildningsuppgifter är ju skolöverstyrelsen väl insatt i behandlingen av sådana ärenden. De kontroll-

83 förfaranden som måste förenas m e d de av kommittén här föreslagna bidragsformerna torde under alla förhållanden böra åvila skolöverstyrelsen, och då är det också naturligt att skolöverstyrelsen får full beslutanderätt beträffande medlens fördelning inom de normer som av statsmakterna m å komma att fastställas. För det fåtal fall, då det politiska momentet i prövningen kan vålla tvistigheter, står alltid möjligheten att nå den högsta politiska instansen öppen genom besvär hos Kungl. Maj:t i vanlig ordning. Det behov av speciell kännedom om ungdomsorganisationernas förhållanden som kommer att göra sig gällande vid den allmänna prövningen av en organisations kvalifikationer och som ännu tydligare kommer att framträda vid kontrollen av organisationernas övriga uppgifter och deras sätt att begagna anvisade bidrag, kan också med fördel tillgodoses inom skolöverstyrelsen genom att denna erhåller tillgång på arbetskraft med speciell erfarenhet på dessa områden. På grundval av dessa överväganden vill ungdomsvårdskommittén sålunda förorda, att prövningen av de olika ungdomsorganisationernas kvalifikationer för bidrag liksom också kontrollen därav och övervakningen av bidragens användning anförtros åt skolöverstyrelsen, varvid kommittén förutsätter, att styrelsen besitter eller erhåller tillgång till erforderlig speciell sakkunskap samt att besvär över styrelsens beslut må kunna i vanlig ordning föras. II. Förutsättningar för bidrag. A. Sammanslutningen skall vara en ungdomsorganisation och bedriva en särskilt på ungdom i åldern 10—25 år inriktad, icke lokalt begränsad verksamhet av viss stabilitet och omfattning. Anledningen till att kommittén föreslår, att endast ungdomsorganisationer skola erhålla statsbidrag efter här föreslagna linjer är, att kommittén från sina utgångspunkter endast anser sådan föreningsverksamhet värd att på detta sätt stödjas, där organisationen till övervägande delen rekryteras bland ungdom. Av äldre personer huvudsakligen sammansatta organisationer skola sålunda ej erhålla statsbidrag i enlighet med kommitténs förslag. Sammanslutning som vill komma i åtnjutande av bidrag bör utöver att den är en ungdomsorganisation även uppfylla vissa krav på organisatorisk fasthet. Enligt kommittén skall sålunda en organisation för att erhålla statsbidrag ha antagit stadgar samt ha valt styrelse. Organisationen skall vidare kräva en avgift för år eller kortare tid än år av alla medlemmar. När ingen avgift uttas, är detta i regel ett tecken på att organisationen saknar stadga eller att den är helt beroende av en moderorganisation. Det kan även bero på att den åtnjuter understöd från annat håll av sådan omfattning, att ett stöd från samhällets sida icke kan anses behövligt. Inom vissa frikyrkliga organisationer förekomma visserligen andra former för medlemmarnas ekonomiska insatser än regelbunden, fixerad avgift. De organisationer som tillämpa andra bidragsformer böra emellertid enligt kommittén utan olägenhet kunna införa bestämmelser om fast medlemsavgift. Det är, enligt kommitténs åsikt, normalt och riktigt, att en medlem skall visa sitt intresse för sin organisation genom att erlägga en avgift till densamma. Ge-

84 nom kravet på en viss stadgeenlig avgift hindrar man att alltför löst sammansatta organisationer erhålla samhälleligt stöd. Av betydelse är även, att organisation som vill komina i fråga för statsbidrag skall vara att betrakta såsom riksorganisation. Verksamheten bör sålunda ha lokalavdelningar i olika delar av landet och får icke endast ha lokalt begränsad karaktär. En mera lokalt betonad ungdomssammanslutning bör enligt kommittén av självklara skäl icke erhålla bidrag av statliga medel. I den mån en sådan sammanslutnings verksamhet befinnes gagnelig samt behov av ekonomiskt stöd föreligger, vill kommittén såsom sin uppfattning uttala önskvärdheten av att den understödjes av vederbörande kommun eller landsting efter riktlinjer liknande dem som här utvecklas för statens och riksorganisationernas del. Kommittén vill även betona önskvärdheten av att en organisation icke erhåller statsbidrag, förrän den under en icke alltför kort tidrymd visat sig livskraftig. Erfarenheten har nämligen visat, att det icke är så svårt att få fram en organisation vilken måhända fyller flertalet av de härovan preciserade villkoren utan att dock realiter vara något annat än ett omoget experiment. Det är däremot betydligt svårare att under en längre tid hålla en sådan organisation vid liv utan att den avtynar, önskvärdheten av att en organisation som erhåller statsbidrag äger en viss kontinuitet, bör dock icke utesluta att en relativt nybildad organisation, som förefaller löftesrik efter skolöverstyrelsens prövning kan komma i åtnjutande av statligt stöd redan på ett relativt tidigt stadium. Kommittén vill även föreslå, att sammanslutning som erhåller bidrag skall redovisa minst 1 000 bidragsberättigande medlemmar. Kravet på att endast organisationer av denna minimistorleksordning skola kunna erhålla bidrag är motiverat av önskvärdheten att stödja endast sådana organisationer som visat sig fylla ett någorlunda allmänt behov för ett icke alltför obetydligt antal ungdomar. Det är även motiverat därav att det statliga stödet endast bör utgå till riksorganisationer av sådan storlek, att bidrag till en eller två kurser och till en instruktör kan anses skäligt ur det allmännas synpunkt. Kommitténs åsikt, att den undre numeriska gränsen bör sältas vid ett bidragsberättigande medlemsantal av minst 1 000, grundar sig på ett ingående studium av de faktiska förhållandena. Bedömningen av frågan huruvida en organisation kan anses såsom ungdomsorganisation och huruvida den i så fall uppfyller angivna krav på organisatorisk fasthet och självständighet bör ankomma på skolöverstyrelsen. Kommittén syftar bland annat på möjligheten av att en riksorganisation för att komma i åtnjutande av ökade bidrag verkställer en uppdelning av sina medlemmar i flera formellt självständiga riksorganisationer, vardera uppfyllande de i det föregående angivna kriterierna. Det gäller här att avgöra huruvida en sådan uppdelning efter åldersgrupper eller verksamhetens art kan anses motiverad. I den bilagda kostnadsberäkningen i kap. VII har sålunda t. ex. K. F. U. M:s Riksförbund, K. F. U. M:s Triangelpojkar och K. F. U. M:s Scoutförbund vardera räknats såsom bidragsberättigade.

85 B. Sammanslutningen skall bland sina medlemmar bedriva en medborgerligt fostrande verksamhet. Den får icke 1. väsentligen ägna sig åt att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen; 2. uppamma en våldsmentalitet eller motverka utvecklingen av vår samhällsordning på laglig väg samt på den nationella och personliga frihetens grund. 1. Det framstår för kommittén såsom tydligt, alt organisationer vilka huvudsakligen ägna sig åt att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen väsentligen måste betraktas ur andra synpunkter än de här anlagda. 2. Vad frågan om kravet på viss ideologisk inriktning av organisationernas syften och målsättning beträffar, står det för kommittén fullt klart, att det föreligger stora svårigheter, när det gäller att skilja mellan de organisationer vilka på grund av sin allmänna inriktning förtjäna samhällets uppmuntran för sin ungdomsvårdande verksamhet och de organisationer som icke förtjäna sådan uppmuntran. En sammanslutning som bibringar de unga en våldsmentalitet eller på annat sätt vill påverka utvecklingen av vår samhällsordning genom metoder, vilka strida mot grundlagarna och rättssystemet, eller bygger sin verksamhet på annan grund än den nationella och personliga frihetens måste ur samhällets synpunkt sägas omintetgöra det värde, som ligger i den i vissa avseenden fostrande verksamhet den bedriver. Däremot bör det demokratiska samhället icke ha någon invändning mot en organisation endast därför att den, inom den nyss angivna ramen, ger utrymme åt en även starkt kritisk men saklig prövning av rådande politiska eller ekonomiska system eller andra härskande föreställningar. Prövningen av frågan, vilka organisationer som på ovanstående grunder kunna ifrågakomma för stöd, ankommer i första hand på skolöverstyrelsen och i sista hand på Kungl. Maj:t. En viss grundval för bedömningen ge organisationernas stadgar, men i tveksamma fall torde det bli erforderligt att från ifrågavarande organisationer infordra kompletterande upplysningar om verksamhetens karaktär. C. Såsom bidragsberättigande m å endast direkt anslutna (aktiva) medlemmar räknas, vilka under föregående kalenderår 1. fyllt minst 10 och högst 25 år; 2. tillhört sammanslutning vars angelägenheter åtminstone lokalt handhas av en styrelse i vilket flertalet ledamöter utses genom val av aktiva medlemmar; 3. därest medlemmen fyllt 11 år, åtnjutit full rösträtt (direkt eller indirekt) vid utseendet av såväl den lokala styrelsen som (distrikts- och) centraU styrelse; A. till sammanslutningen erlagt .medlemsavgift med minst 50 öre för den som då fyllt högst 16 år eller minst 1 krona för den som då fyllt 17 år.

86 Det synes kommittén självfallet, att enbart kollektivt anslutna medlemmar icke kunna bli föremål för samma medlemsvård som de direkt anslutna, och att sålunda endast dessa senare medlemmar skola räknas såsom bidragsberättigande. Utförliga motiveringar till förslagen under 1—4 återfinnas å s. 78—81. De villkor som uppställts under 1 och 4 skola styrkas genom medlemsredovisningen. De under punkt 2 och 3 preciserade villkoren kontrolleras genom medsändande av organisationernas stadgar. III. Grunderna för bidrag till instruktionskurser. Såsom inledningsvis anförts, bör bidraget till instruktionskurser ges på sådana villkor, att organisationerna erhålla relativt stor handlingsfrihet vid uppläggningen av kurserna. Samtidigt är det emellertid angeläget att uppställa villkor som garantera en efter förhållandena avpassad motprestation från organisationernas sida, liksom framför allt att vissa riktlinjer för kurserna fastställas i avsikt att ernå ett så gott resultat som möjligt. För att uppnå dessa syften synes den bästa vägen vara att medge organisationerna bidragsrätt för ett visst maximiantal kurser, samt att sedan bidragets storlek bestämmes efter ett antal bestämda och lätt redovisade drag hos dessa kurser. A. Varje enligt I I bidragsberättigad organisation må erhålla bidrag till kurser enligt följande skala: Redovisat antal bidragsberättigande medlemmar

1 001— 5 000 .. 5 001—10 000 samt därutöver 1 kurs för varje påbörjat 10 000tal medlemmar, alltså: 10 001—20 000 20 001—30 000 30 001—40 000 40 001—50 000 o. s. v

Antal kurser

Antal kurser på 1 000 medlemmar max.

min.

gen.snitt

2 3

2-00 0*60

0-4o 0-30

0-67 0-40

4 5 6 7

0-40 0-25 0-20 0-10

0-20 0-17 0-15 0-14

0-27 0-20 0-17 0-15

Under avdelning I, s. 78 har getts en ingående motivering för att ett relativt kraftigare stöd föreslås för de mindre organisationerna. Antalet kurser till vilka statsbidrag föreslås utgå torde inom flertalet organisationer vara avsevärt mindre än det antal kurser som livskraftiga organisationer redan nu anordna. Det bör emellertid observeras att bidraget, såsom i fortsättningen under E sägs, graderas på sådant sätt, att det stimulerar till avhållande av sådana längre kurser som under nuvarande förhållanden icke kunna ordnas i önskvärt antal samt att organisationen själv får bestrida en avsevärd del av kostnaden.

87 B. Bidrag utgår endast till k u r s som bevistats av minst 20 medlemmar i åldern under 30 år, som p å g å t t minst 2 hela dagar, öppnings- och avslutningsdagarna oräknade, och som i den utsträckning som under C sägs ägnats å t där angivna bidragsberättigande ämnen. Kravet på ett minsta deltagarantal är nödvändigt ur synpunkten, att kostnaderna per deltagare med hänsyn till utgifterna för föreläsare m. m. bli oproportionerligt stora vid alltför korta kurser. En begränsning av deltagarantalet uppåt ges — ehuru på ett mer elastiskt sätt — nedan under D. E n övre åldersgräns för bidragsberättigande kursdeltagare vid 30 år motiveras av att många av dem som äro aktivt verksamma inom ungdomsföreningarna icke tillhöra de egentliga ungdomsåldrarna. Om dessa personer helt uteslötes från möjligheten att såsom bidragsberättigande medlemmar besöka kurserna, skulle det kunna anses innebära en diskvalificering av deras insatser inom ungdomsarbetet som kommittén icke anser vare sig rättvis eller rimlig. Om ingen övre åldersgräns alls utsattes, kan det emellertid riskeras, att kurser anordnade av organisationer vilka i åldershänseende äro »blandade», i övervägande utsträckning komme att besökas av den del av föreningsfolket som endast i mindre utsträckning koncentrerar sitt arbete till medlemmarna i åldern 10—25 år. Den angivna minimitiden på minst två mellandagar är motiverad av att s. k. weekendkurser visserligen äro värdefulla ur ideologisk synpunkt men knappast kunna få något djupare värde för den verksamhet som det här gäller att befordra. C. Berättigande till bidrag äro föreläsningar och instruktioner som avse att bibringa teoretisk kunskap och praktisk färdighet, dock att politisk och religiös propaganda icke får förekomma vid dessa. I varje kurs skall ingå: 1. Minst följande antal timmar bidragsberättigande ämnen: vid kurs på högst 2 mellan-dagar sammanlagt minst 8 timmar » » » mer än 2 » genomsnittligt » 3 » per dag 2. Minst ett av ämnena ungdomspsykologi, nykterhets- eller sexualfrågor under minst följande antal timmar: vid kurs på högst 3 mellan-dagar, minst 1 av dessa ämnen under minst 2 timmar » » » mer än 3 > » 2 » » » » » 4 » per dag. Av föreläsare fordras en saklig och utredande framställning som kan vara till hjälp vid åhörarnas självständiga ståndpunktstagande till ifrågavarande problem. Självfallet både kan och bör föreläsningen präglas av talarens personliga egenart. Kravet på objektivitet betyder icke, att framställningen skall sakna värme och liv, men det betyder, att föreläsaren bör bemöda sig om största möjliga saklighet och opartiskhet och icke låta framställningen förryckas av subjektiva värderingar. Den negativa avgränsningen av de bidragsberättigande ämnena kan synas lämna fältet alltför fritt. Denna risk motverkas emellertid dels av de allmän-

88 na kraven på organisationernas verksamhet, dels av den omständigheten, att programmet skall verka dragande på ungdomar och vidmakthålla den arrangerande riksorganisationens anseende. Eftersom det torde vara av stort värde, om deltagarna i de här avsedda kurserna få en, låt vara begränsad, inblick i åtminstone något av ämnena ungdomspsykologi, samt nykterhets- och sexualfrågor — vilka samtliga ämnen äro av grundläggande betydelse för allt ungdomsarbete — har kommittén föreslagit, att minst ett av dessa ämnen skall förekomma vid varje statsbidragsberättigad kurs. Givet är att dessa obligatoriska ämnen få inräknas i det timantal som under 1 angetts. De tidsbestämningar som ovan angetts avse givetvis såväl föredrag och demonstrationer som diskussioner och övningar. D. Bidrag utgår endast för viss, i fortsättningen under E preciserad andel av utgifter för föreläsare och kursdeltagare nämligen: 1. till högst två föreläsare per hel kursdag samt till högst 40 deltagare per kurs:

2. för föreläsare viss andel av följande utgifter: Arvode: 20 kronor per föreläsning, 10 kronor per övnings- eller cirköltimma. Resekostnader: I regel 3 klass (vid sjukdom och längre resor, dock minst 150 km från hemorten, 2 klass). Ersättning för sovvagn ingår i traktamentet. Uppehälle (traktamente): 11 kronor för hel dag, 18 kronor för helt dygn. För del av dygn i förhållande därefter. Tiden beräknas från avresan till återkomsten. (Härovan återgivna taxor äro de vilka A. B. F. för närvarande tillämpar för sina föreläsare.)

3. för kursdeltagare viss andel av följande utgifter: Resekostnader beroende på vilket färdsätt som användes. Vid färd å järnväg avgift för en plats i 3 klass » •» » spårväg el. omnibus » » » » »» » » » » fartyg » » salongsplats För färd understigande 10 kilometer utom ort, varest kursen avhålles, utgår intet bidrag. Ersättning utgår icke i vidare mån än den motsvaras av verklig utgift för resan. Uppehälle (traktamente): Motsvarande den verkliga kostnaden, dock högst 5 kronor per person och dygn. Dygnet räknas från klockan 0. Bidrag utgår icke för dygn, varav mindre än 3 timmar tagits i anspråk för resa eller bevistande av kurs.

89 För erhållande av statsbidrag till föreläsningar fordras, att såväl föreläsare som ämnen ha godkänts av skolöverstyrelsen. Givet är att föreläsare endast kan uppbära statsbidrag för föreläsningar m. m. som falla inom den bidragsberättigande ämnesgruppen. Maximeringen av antalet bidragsberättigande deltagare 1 ill 40 är motiverat av att det pedagogiska värdet hos kurserna sjunker när deltagarantalet blir alltför stort. Det synes kommittén därför lämpligt att utforma statsbidragsprinciperna på sådant sätt, att organisationerna visserligen icke hindras från att ordna större kurser än här nämnts, men att organisation som önskar sända flera deltagare till en kurs helt får bestrida kostnaderna för det överskjutande antalet. E. Bidraget på de under D. nämnda utgifterna beräknas enligt följande skala: Antal mellandagar som kursen pågår

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12—19

. ... Statsbidrag i Procent

50 53 56 59 62 65 68 71 74 77 80

Såsom framgår av ovanstående, föreslår kommittén en bidragsskala enligt vilken statsbidrag å utgifterna för föreläsare och kursdeltagare skall uppgå till belopp varierande mellan 50 och 80 procent, beroende på kursernas längd. Att längre kurser erhålla proportionellt högre statsbidrag är motiverat av att organisationerna härigenom komma att stimuleras till anordnande av längre och därmed effektivare kurser. Genom den föreslagna skalan torde en fullgod garanti ha skapats för att organisationernas egna ekonomiska motprestationer bli av avsevärd storleksordning. Utöver organisationernas omkostnader för föreläsare och kursdeltagare få organisationerna på egen hand svara för bland annat lokalhyra och diverse möteskostnader vilka utgifter torde komma att uppgå till betydande belopp. För den tid varmed kurs må överstiga 19 dagar föreslås intet bidrag, då det därefter knappast är fråga om instruktionskurs i här använd bemärkelse. F . Instruktionskursverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens överinseende. Organisation som erhållit statsbidrag till instruktionskurser skall, såsom närmare under V anges, inlämna årlig rapport över kursverksamheten, varjämte skolöverstyrelsen äger att genom inspektionsbesök o. cl. följa verksamheten.

90 IV. Grunderna för bidrag till instruktörer. Vid utformningen av villkoren för bidrag till instruktörer gälla i huvudsak samma avvägningssynpunkter som beträffande instruktionskurserna. Men då en instruktörs över hela året och stora delar av landet fördelade verksamhet icke kan regleras på samma sätt som en koncentrerad kurs, torde det vara omöjligt att eftersträva lika detaljerade bestämmelser som för kurserna. A. Varje enligt I I bidragsberättigad organisation m å erhålla bidrag till instruktörer enligt följande skala: Redovisat medlemsantal i åldern 10—25 år

Antal instruktörer

Antal instruktörer på 1 000 medlemmar gen.snitt

1 001— 10 000 10 001— 25 000 25 001— 50 000 50 001— 90 000 90 001—130 000 samt därutöver 1 instruktör för varje påbörjat 50 000-tal medlemmar

1-00 0-20 0-12 0-0S 0-06

0-10 0-08 0-06 0-04 0-04

0-18 0-11 0-08 0-06 0-05

Den allmänna motiveringen för skalans utformning är redan given i de inledande synpunkterna å s. 78. De här valda talen motsvara vad som erfarenhetsmässigt kan betecknas såsom rimligt med hänsyn till dessa instruktörers arbetsuppgifter. B. Organisation äger r ä t t att efter samråd med skolöverstyrelsen själv anställa instruktör. Kommittén har, i avsikt att ge en så stor handlingsfrihet som möjligt åt ungdomsorganisationerna själva i valet av personer lämpliga till instruktörer, velat undvika det eljest tillämpade förfaringssättet, att instruktörer skola väljas bland personer som av skolöverstyrelsen därtill förklarats lämpliga. Enligt kommittén är det nämligen i första hand av vikt, alt instruktörerna äro utgångna u r organisationernas egna led och att de besitta de kvalifikationer som organisationerna ur sin synpunkt finna vara nödvändiga. Först i andra hand anser kommittén det vara av vikt, att vissa formella (statligt föreskrivna) kompetenskrav uppfyllas. På denna grund föreslår kommittén, att skolöverstyrelsen skall ha rätt till en formell efterprövning av vederbörandes kompetens för ändamålet. Instruktörer skola alltså anställas av organisationerna utan skolöverstyrelsens behörighetsförklaring, men i samband med den årliga ansökningen om bidrag förutsattes en prövning av kompetensen äga rum. C. Bidrag u t g å r endast till instruktör som 1. anställes för helår; 2. arbetar såsom heltidsanställd.

91 För att en viss, önskvärd kontinuitet skall kunna erhållas i instruktörernas verksamhet är det otvivelaktigt ett önskemål, att instruktörerna skola vara knutna till organisationerna under en sammanhängande tidsföljd. Kommittén vill därför dels föreslå, att instruktörer för vilka statsbidrag utgår icke få anställas för kortare tid än helår, dels att de skola arbeta såsom heltidsanställda och således icke, jämsides med instruktörstjänsten, få inneha och sköta annan tjänst. Om det å ena sidan är önskvärt, att en instruktör arbetar inom en organisation under en icke alltför kort sammanhängande tidrymd, framstår det å andra sidan såsom ett önskemål, att en viss cirkulation äger rum beträffande instruktörstjänsterna. De är sålunda icke meningen, att instruktörstjänsterna skola vara att betrakta såsom livstidstjänster. I stället torde det, ur ungdomsorganisationernas synpunkt, vara önskvärt att instruktör endast undantagsvis kvarstår såsom sådan efter fyllda 40 år. D. Bidragsberättigad instruktör skall ha till uppgift att leda andlig och fysisk fostran samt a t t därvid verka för intensifiering av medlemsvården. Under rubriken »andlig och fysisk fostran», som icke torde kunna ges en mera specificerad formulering, bör inbegripas all slags studieverksamhet, sång-, musik-, teater- och talövningar o. d., slöjd och andra nyttiga hobbies, s. k. praktisk tävlingsverksamhet samt gymnastik, idrott och lägerverksamhet. Instruktörens verksamhet bör i övervägande utsträckning vara av tekniskt instruerande karaktär. Beträffande krav på objektivitet i föredrag m. m. gäller för instruktör i full utsträckning det som i det föregående under G, s. 87, angetts gälla för föreläsare vid instruktionskurser. E. Instruktion för instruktör skall, på förslag av vederbörande organisation, fastställas av skolöverstyrelsen. Givetvis måste instruktörerna, såsom en följd av statsbidragets utgående, arbeta efter en av skolöverstyrelsen fastställd instruktion. Genom att varje organisation som är berättigad erhålla statsbidrag för anställande av instruktör själv skall sammanställa förslag till sådan instruktion, komma de olika organisationernas särskilda synpunkter och önskemål i fråga om arbetets utformning säkerligen att i erforderlig utsträckning kunna beaktas. F . Instruktör för vilken statsbidrag utgår skall uppbära minst 6 000 kronor i årslön. Kommittén har, i avsikt att befrämja en sådan utveckling att till instruktörer endast anställas för ändamålet verkligt kompetenta personer samt för att garantera en betydande ekonomisk insats från organisationerna, ansett det lämpligt att föreslå en årlig minimilön på 6 000 kronor till instruktör för vilken statsbidrag utgår. Ett likalydande villkor för statsbidrags utgående gäller i fråga om statsbidrag till instruktörer inom nykterhetsrörelsen.

92 G. Statsbidrag utgår med 6 000 kronor per år och instruktör. Det belopp som kommittén här föreslår utgå pr år och instruktör kan möjligen förefalla högt. Kommittén förmenar emellertid, att omkostnaderna i samband med instruktörens arbete bli så höga att — om 6 000 kronor erhållas i statsbidrag — en god garanti ernås för en betydande ekonomisk insats från organisationernas sida. Genom att organisationerna själva få svara för omkostnader i samband med resor, dagtraktamenten, eventuellt dyrtidstillägg, porto, telefon samt övriga kostnader för administration och expedition, torde betryggande garantier härför ha åstadkommits. Genom att organisationerna, som på annan plats framhålles, ha redovisningsskyldighet inför skolöverstyrelsen, kan överstyrelsen från år till år övertyga sig om den ungefärliga storleken av organisationernas egna insatser. H. Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens överinseende. Skolöverstyrelsen skall följa instruktörens verksamhet. Organisationerna skola årligen till överstyrelsen inlämna såväl en redogörelse för instruktörens verksamhet under det tilländalupna året som en redovisning av omkostnaderna för instruktören med särskild hänsyn till hur de för instruktörsverksamheten erhållna statsmedlen använts. Överstyrelsen kan givitvis även genom inspektionsbesök o. d. följa verksamheten. V. Ansökningsförfarande, medlemsredovisning, rekvisition av statsbidrag m. m. A. Ansökningsförfarande. Ansökningar om statsbidrag till instruktionskurser och instruktörer avseende nästkommande budgetår skola senast den 30 april årligen inges till överstyrelsen av riksorganisation som önskar ifrågakomma för bidrag. Till ansökningarna skola fogas dels uppgift över antalet bidragsberättigande medlemmar vid sistlidna årsskifte (Bil. C: 3) dels organisationens stadgar. Till ansökningen om statsbidrag till instruktionskurser (Bil. C: 1) skall fogas preliminär plan över omfattningen av den kursverksamhet som organisationen — under förutsättning att statsbidrag erhålles — ämnar anordna. Till ansökningen om statsbidrag för anställande av instruktörer (Bil. C: 2) skall fogas uppgift huruvida organisationen ämnar anställa så många instruktörer som den enligt författningen är berättigad erhålla statsbidrag till. B. Medlemsredovisning och kontroll. Till den årliga ansökningen om bidrag skall organisation foga sammanställning innehållande uppgifter för varje län eller distrikt över antalet bidragsberättigande medlemmar vid senaste årsskiftet. (Bil. C.) Riktigheten av sammanställningens uppgifter skall bestyrkas dels av organisationens ordförande och sekreterare, dels av minst två av organisationens revisorer.

93 Skolöverstyrelsen äger att när som helst under året kontrollera, att de från organisationerna lämnade uppgifterna äro riktiga. Organisation är skyldig att på skolöverstyrelsens anmaning infordra och till denna översända de kontrollhandlingar som överstyrelsen finner lämpliga och erforderliga. C. Rekvisition av statsbidrag. 1. Instruktionskurser. Organisation skall, efter varje avslutad kurs, till skolöverstyrelsen insända en redogörelse för denna jämte övriga handlingar samt räkningar (Bil. G: 4, 5 och 6), varefter statsbidraget utanordnas. 2. Instruktörer. Statsbidrag till instruktörer utanordnas halvårsvis i förskott. (Bil. C: 7.) D. Redogörelser för verksamheten. Senast den 31 oktober årligen skall ungdomsorganisation till skolöverstyrelsen inge: 1. sammanfattande redogörelse för instruktionskur sv erksamheten under föregående budgetår. 2. redogörelse och redovisning för instruktörens verksamhet under föregående budgetår.

91 KAP. VI.

Kommitténs övriga framställningar och förslag beträffande stöd åt ungdomens föreningsliv. I.

Föreningskunskap inom skolundervisningen.

Betydelsen av att de unga få viss insikt i föreningskunskap. I olika sammanhang har ungdomsvårdskommittén framhållit vikten och den samhälleliga betydelsen av ett väl utvecklat och på ideella mål inriktat föreningsliv för ungdomen. Därvid har betonats det önskvärda i att ungdomens naturliga behov av sund förströelse i betydande utsträckning tillgodoses genom föreningslivet, något som mången gång skulle ge de unga impulser av ideell natur, vilket annan fritidssysselsättning mera sällan förmår skänka. Vidare har påpekats hur viktigt för den unga generationens fostran till demokratisk grundsyn, personligt ansvarsmedvetande och kamratlig sammanhållning det i själva verket är, att allt större ungdomsskaror inom föreningslivets ram få vänja sig vid den självstyrelse och undergå den skolning till medborgaransvar, som där utövas. Emellertid torde de unga i åren närmast efter den egentliga skolålderns slut, alltså i åldern 15—18 år, i betydligt mindre utsträckning ägna sig åt föreningsliv än vad som är fallet, då det gäller ungdomen i något mognare ålder. Detta förhållande är beklagligt, därför att just ungdomen i de ömtåliga övergångsåren i så hög grad är i behov av det stöd för en sund utveckling, som ett gott kamratskap inom föreningslivets ram förmår skänka. Vid ett övervägande av frågan om anledningarna till att övergångsårens ungdom i så relativt ringa utsträckning ägnar sig åt föreningsliv finner man, att dessa anledningar äro av tvåfaldig natur. Dels synas nämligen de unga i nu ifrågavarande ålder ofta nog ännu icke ha nått den mognad och stadga, att de kunna mobilisera erforderligt intresse för föreningsverksamheten i dess nuvarande form, dels sakna helt visst dessa ungdomar i betydande utsträckning kännedom om vad föreningslivet har att bjuda dem, såväl som om de former varunder ungdomsföreningarna arbeta. Förstnämnda förhållande framkallar ett önskemål av innebörd, att föreningarna måtte i görligaste mån utvidga sin verksamhet genom anpassning till övergångsålderns behov och ideal. Utan tvivel har en utveckling av föreningslivet i sådan riktning kunnat iakttas under de senare åren. Härom skall emellertid i detta sammanhang ej närmare ordas. Däremot skall här den frågan upptas till prövning, vad

95 som kan göras för att inom de yngre åldersklasserna sprida kännedom om föreningslivet, dess syftemål och verksamhetsformer. Den kunsikap det här gäller bör om möjligt förefinnas hos de unga, då de lämna skonarens relativt skyddade tillvaro för att träda ut i det mera påfrestande förvärvslivet. Sådan kunskap bör därför bibringas ungdomen redan under skoltiden. Därvidlag är emellertid att märka att sådan kunskap icke bör meddelas eleverna, förrän de nått den mognad att de verkligen kunna väntas vara intresserade av ämnet, samt att undervisningen måste ske i praktiska o<ch för de unga tilltalande former. Med utgångspunkt från sistberörda krav och önskemål har ungdomsvårdskommittén vid övervägandet av ifrågavarande spörsmål kommit till det resultatet, att elever i såväl folkskolor som övriga skolor under de sista åren i skolan böra erhålla dels upplysning om föreningslivets karaktär, målsättning, utveckling och förgrening, dels ock undervisning i föreningsteknik genom klassvis företagna övningar i mötesteknik m. m. önskemål i nu antydd riktning ha i samband med en tidigare utredning rörande vårt skolväsen yppats, i det att den s. k. Folkundervisningskommittén för snart trettio år sedan bland annat yttrade, att de unga i många fall behövde en ledning, varunder de i frihet kunde få organisera sig till mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar, leklag, idrottsföreningar o. d. — vilka kunde bli utmärkta medel i striden mot fördärvliga inflytelser. Kommittén ansåg, att en sådan fri verksamhet kunde förbindas med fortsättningsskolan, framförallt genom att skolornas lärare toge initiativet till och själva deltoge i verksamheten. Folkundervisningskommitténs här refererade yttrande återgavs i det betänkande, som låg till grund för fortsättningsskolestadgans tillkomst, men någon större effekt på gestaltningen av fortsättningsskolans verksamhet har yttrandet icke fått. Redogörelse för i vilken utsträckning föreningskunskap för närvarande förekommer inom skolundervisningen. Innan ungdomsvårdskommittén går att granska möjligheterna att förverkliga ett program av nu antydd innebörd, vill kommittén i korthet beröra de ansatser till undervisning på området som redan finnas. Någon allmän föreskrift om undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik i våra skolor finnes icke. Detta torde i någon mån sammanhänga med att skolsystemet, särskilt vad folkskolan beträffar, är så olika utbyggt i skilda delar av landet. Emellertid förekommer, ehuru endast undantagsvis, viss undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik inom ramen av undervisningen i medborgarkunskap. I folkskolan förekommer nämnda ämne som läroämne i sjätte klassen inom den sexåriga skolan liksom, i något fylligare form, i den sjuåriga folkskolans sjunde klass. Ävenså förekommer ämnet i fortsättningsskolan. I de högre skolformerna förekommer ingen samlad undervisning å området. Här skall närmast beröras folk- och fortsättningsskoleundervisningen i nu angivna hänseenden. Därefter skola förhållandena inom de högre skolformerna bli föremål för uppmärksamhet.

96 Undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik förekommer tämligen allmänt i Stockholms folkskolors åttonde klass i samband med undervisningen i medborgarkunskap. Ofta nog är arbetet därvid upplagt efter praktiska linjer i form av klassvis ordnade föreningssammanträden. I Göteborg förekommer undervisning i föreningsteknik i samband med undervisningen i medborgarkunskap i folkskolans högre avdelning. Även i Göteborgs fortsättningsskolor förekommer motsvarande undervisning, ehuru ej undantagslöst. Någon allmän överblick rörande förekomsten av undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik vid våra folk- och fortsättningsskolor har emellertid ej stått att vinna. De åberopade förhållandena i Stockholm och Göteborg ha här omnämnts allenast som exempel. Uppenbarligen äro dock de fall, vari dylik undervisning förekommer, tämligen fåtaliga. Det förtjänar måhända påpekas, att i avgångsklasserna på många håll bland annat i Hälsingborgs, Örebro samt i viss mån även Stockholms och Göteborgs folkskolor lämnas upplysningar rörande förekomsten av ideella ungdomsföreningar i orten och dessa föreningars olika syftemål, en anordning, som man skulle önska bleve mera allmänt tillämpad. I detta sammanhang äro även förhållandena i Riddarhyttan förtjänta av beaktande. Därstädes ha två folkskollärare ordnat arbetscirklar bland eleverna i folkskolans 5—7 klasser och bland fortsättningsskolans elever. För ändamålet avsattes en veckotimme av skolans lästid jämte en timme i veckan av fritiden. Cirklarna arbeta — under vederbörande lärares överinseende — med hjälp av funktionärer (ordförande, sekreterare m. fl.) som eleverna välja inom de egna leden. Gossar och flickor arbeta tillsammans och i vissa fall äro cirklarna gemensamma för två klasser. De ämnen cirklarnas arbete beröra variera allt efter elevernas utvecklingsgrad. Samhällskunskapen har i allmänhet befunnits ligga på en för barnen allt för hög nivå. Bland ämnena märkas nordiska språk (delvis genom korrespondens), historia, litteraturhistoria, geografi, fysiologi, psykologi, sexualkunskap, nykterhetskunskap, dramatik, sång och musik. Ifrågavarande undervisningsform som begagnats sedan tämligen lång tid tillbaka — de första försöken började för 20 år sedan — har väckt stort intresse bland eleverna men blivit i viss mån betungande för lärarna. På föranstaltande av ungdomsvårdskommitlén har, under överinseende av en kommittéledamot, folkskolinspektören Alfred Hässelberg, i Halmstad försöksvis anordnats undervisning i föreningsteknik och föreningskunskap i fortsättningsskolan och i åttonde klassen vid två folkskolor. Denna försöksverksamhet, för vilken här nedan skall lämnas en redogörelse, synes ha slagit mycket väl ut. Följande rapport angående erfarenheterna av den företagna försöksundervisningen avgavs av en klasslärare i åttonde klassen: Undervisningen har bedrivits i ett sammanhang under en fortlöpande följd av historietimmar. Detta torde få anses nödvändigt, särskilt med tanke på att den praktiska tillämpningen av genomgånget lärostoff icke bör försvåras genom alltför

97 stora longörer. Dessutom ha vissa modersmålstimmar använts för diskussion och sammanträden. Som lämplig utgångspunkt för undervisningen har undertecknad tagit elevernas egna erfarenheter från de föreningar, de tillhört eller tillhöra. Sådana föreningar ha varit idrottsföreningar, scoutföreningar och ungdomsloger inom nykterhetsrörelsen. Det förefaller, som om särskilt sistnämnda rörelse lämnat god kunskap om och skapat stort intresse för sysslande med föreningsangelägenheter. Även andra slag av föreningar av ideell, politisk, facklig och religiös art voro eleverna genom hemmen och dagspressen bekanta. Mötet eller sammanträdet som lämpligaste formen för överläggning och överenskommelse mellan grupper och sammanslutningar accepterades därför av eleverna omedelbart, likaså att s. k. möteskultur för vinnande av resultat i önskat avseende obestridligt vore att föredra framför »polsk riksdag». Nödvändigheten av en mötesledare eller ordförande framstod såsom självklar, och även att mötesdeltagarna måste rätta sig efter ordförandens direktiv. Likaså blev man snart överens om nödvändigheten av att en förteckning över fattade beslut och de motiveringar, som föregått dessa, kom till stånd genom en sekreterares protokoll. Även andra funktionärer såsom kassör, materialförvaltare, v. ordf. och v. sekr. betraktades som nödvändiga. Sedan var man färdig att mera ingående syssla med de uppgifter, som åvila de olika funktionärerna, och särskilt ordförandens åligganden blevo nu ingående behandlade. Nästa steg var dagordningen, och undertecknad redogjorde för olika typer därav. Flera olika förslag till enkla dagordningar uppsattes med eleverna som förslagsställare till ärendena. Dessa antecknades på svarta tavlan. Härefter vidtogo mötesförhandlingar efter dessa dagordningar. Undertecknad ledde i början förhandlingarna. Samtliga elever fingo därvid protokollföra besluten. Det första protokollet blev behandlat och avfattat under undertecknads ledning paragraf efter paragraf, innan eleverna fingo nedskriva något, varför detta protokoll blev likalydande för samtliga och fick tjäna som förebild för de följande, där självständig avfattning krävdes. Dessa blevo rättade, och flera av dem blevo vid följande möte upplästa. Härefter tränades olika elever som ordförande i de enklaste formerna vid ledandet av förhandlingar. Genom att aktuella och för barnens erfarenhetsområde lämpade ärenden stodo på dagordningen, blev det många gånger mj^cket livlig diskussion, varvid praktiskt taget alla elever framlade sina synpunkter. I början förmärktes helt naturligt en viss obenägenhet att ta till orda, och stor tveksamhet angående uttrycksmedlen visade sig, men genom fortlöpande träning övervanns detta, och »hr. ordf.» hördes mer och mer spontant. Efter hand övades framställandet av propositioner, och även propositioner med tre förslag, såsom »bifall till styrelsens förslag», »bordläggning» och »avslag å framställningen» framställdes och övades. Eleverna klarade i allmänhet detta ganska bra, och deras förehavanden som ordförande följdes av kamraterna med det allra största intresse. Då eleverna övertogo ledandet av förhandlingarna, skedde detta under fingerade möten med »Koloniföreningen Tärnan». Koloniträdgårdar äro nämligen mycket vanliga i Halmstad, och många av elevernas föräldrar äro medlemmar i någon dylik förening, varför förhandlingarna kommo att få direkt anslutning till ett aktuellt verksamhetsområde. Sverige är ett organisationernas förlovade land. Föreningsliv av de mest skilda slag blomstrar. Få människor i mogen ålder kunna undgå att ta del av angelägenheter i någon sammanslutning. I ett demokratiskt samhälle bör det därför med t a n k e härpå vara synnerligen välbetänkt att ge skolungdomen kunskap i föreningsangelägenheter, allra helst som häri inrymmes ett ingalunda oviktigt uppfostringsmoment, möteskultur. 7—442224

98 Undertecknads uppfattning om lämpligheten av föreningskunskap på det högre stadiet av folkskolan skulle kunna sammanfattas sålunda: 1. Föreningskunskap är nödvändig för de unga, då de ganska snart — mången gång kanske omedelbart — efter slutad skolgång komma in i föreningslivet; 2. Undervisningen i föreningskunskap är mycket väl tillgänglig för elevernas fattningsgåvor på ifrågavarande åldersstadium och är till stor fördel för modersmålsundervisningen både genom det skriftliga avfattandet av protokoll och genom den träning i muntlig framställning, som vinnes genom diskussionerna; 3. Undervisningen i föreningskunskap är i hög grad uppfostrande genom de krav på ordning och reda, som oeftergivligt ställas och genom de krav på hänsyn till det samfälldas intressen, som mötesförfarandet tvingar till. Ytterligare återges h ä r en redogörelse a v en l ä r a r e i å t t o n d e klassen r ö r a n d e u p p l ä g g n i n g e n a v f ö r s ö k s u n d e r v i s n i n g e n i f ö r e n i n g s t e k n i k och föreningsk u n s k a p inom klassen i fråga: I. Hur en förening arbetar: 1. Ordf:s och sekr:s uppgifter. 2. H u r man för protokoll. 3. Hur föreningsbeslut fattas och hur val sker. 4. Styrelse och årsmöte. 5. Ord och uttryck, som förekomma inom föreningslivet. II. Klassen utgör en förening, som har sammanträden, vid vilka eleverna själva få fungera dels som ordf. och dels som sekr. På sammanträdena ha förekommit: 1. Förhör, som eleverna själva fått leda, i ämnet föreningskunskap. 2. Redogörelser av eleverna om föreningar utom skolan, som de själva äro medlemmar i, exempelvis Unga Örnar, Unglottorna, nykterhetsföreningar, scoutföreninga r och simklubbar. 3. Föredrag över bemärkta män och kvinnor efter eget val eller med hjälp av lärarens anvisningar. 4. Diskussioner om exempelvis »Nöjeslivet», »Sexuella frågor» med någon elev som inledare. Dagordningen för sammanträdena har gjorts upp av den för gången valde ordföranden. III. Dessutom ha förekommit s. k. underhållningar, till vilka eleverna själva ha fått göra upp program. De ha dels fått välja kommittéer för ordnandet av dylik underhållning, dels har en elev utsetts, som sedan själv har fått välja medhjälpare Det senare försöket har utfallit bäst, då har samarbetet blivit gott. Så ha t. ex. de ordnat en »Norgetimme» med omväxlande program, »frågetävlingar» och »sagospel». Både dekorationer, dräkter, teckningar och programmet i övrigt ha eleverna själva gjort upp utan lärarens medverkan. Slutligen k u n n a de e r f a r e n h e t e r a n f ö r a s s o m v u n n i t s av e n l ä r a r e vilken u n d e r 6—8 t i m m a r m e d d e l a t u n d e r v i s n i n g i f ö r e n i n g s k u n s k a p i f o r t s ä t t n i n g s s k o l a n s s a m t l i g a y r k e s a v d e l n i n g a r : en h a n d e l s - , en j ä r n - och e n t r ä a v d e l n i n g : 1. Eleverna ha visat sig mycket intresserade. 2. Ganska många elever ha på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen om hur en förenings angelägenheter skola skötas. 3. Inom samtliga klasser ha åtminstone ett par elever på ett tillfredsställande sätt kunnat åta sig ett fingerat ordförandeskap. 4. Endast helt få ungdomar ha vågat yttra sig, såvida de icke i förväg fått förbereda sig för uppgiften.

99 Vad de högre skolformerna beträffar torde undervisning i föreningsteknik överhuvud taget icke förekomma, och undervisning i studiecirkelns form är ytterligt sällsynt. Emellertid förekommer det att vid undervisning i samhällslära praktiska tillämpningsövningar anordnas, avseende exempelvis kommunalfullmäktiges och riksdagens arbetsmetoder. Viss undervisning rörande fackliga och andra ekonomiskt viktiga sammanslutningars karaktär meddelas, särskilt d ä r ekonomilära är särskilt ämne (kommunala flickskolor och vissa privatläroverk). Någon gång anordnas modersmålsundervisningen i form av klassdiskussion under lärarens ledning. I Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm har vid ett tillfälle, då tillräckligt antal lärjungar för vanlig filosofiundervisning ej kunde erhållas, förekommit att med hjälp av vederbörande lärare ordnats en studiecirkel i psykologi bland eleverna. I samma läroverk har även lokal upplåtits för den bland eleverna bildade Naturvetenskapliga föreningens studiecirklar, utan lärares medverkan. I de högre skolorna förekommer ett tämligen rikt utvecklat föreningsliv, som måste anses vara av betydelse för elevernas framtida anknytning till föreningslivet utom skolans murar. Redan i realskoleklasserna förekomma klassföreningar med egen ledning m. m., en föreningsform som fortlever även i gymnasiet. På gymnasiestadiet sammansluta sig eleverna även till föreningar som värva medlemmar icke blott i en utan i flera olika skolklasser. Dessa föreningar, som hylla självstyrelsens princip och ej i någon mån administreras av lärarna, ha ytterst olika ändamål. Det förekommer exempelvis idrotts-, skytte-, scout-, konst-, naturvetenskapliga och nykterhetsföreningar. Vissa av dessa sammanslutningar, såsom skytte-, scout- och nykterhetsföreningarna, ha anknytning till föreningslivet utom skolan. Detta är däremot i regel icke fallet med idrottsföreningarna, vilka dock kunna vara tämligen livaktiga (idrottsföreningen Kamraterna i Stockholm har utvecklats ur en skolförening). Vanligtvis upphör emellertid föreningstillhörigheten, vad idrottsföreningarna beträffar, i och med att vederbörande medlem lämnar skolan. Även Lottarörelsen och Ungdomens Röda Kors tjäna syften, som lett till föreningsliv i såväl folkskolorna som i de högre skolorna. Det nu beskrivna föreningslivet stödes i viss mån av skolorna. Sådant stöd lämnas i den formen, att lokal för sammanträden gratis upplåtes i skolorna, varjämte ofta meddelanden om föreningarnas verksamhet intas i skolornas årsredogörelser. Ekonomiskt stöd lämnas däremot icke. Kommitténs sammanfattning och rekommendationer. Det synes kommittén angeläget, att åtgärder vidtas för en mera allmän tillämpning i våra folk- och fortsättningsskolor av den undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik, som, enligt vad förut omnämnts, förekommer inom en del skoldistrikt i landet. En första förutsättning för att en dylik undervisning med gott resultat skall kunna meddelas i större utsträckning torde vara att ämnesområdet i erforderlig mån beröres under lärarut-

100 bildningen vid folkskolseminarierna. Därjämte torde möjligen även fortbildning å området behöva äga rum för redan verksamma lärark rafter. önskvärdheten av handledning av skolornas elever å ifrågavarande område motiverar givetvis icke tillskapandet av ett nytt ämne i undervisningsplanen för rikets skolor. Däremot synes det vara angeläget att vid den förebådade tillkomsten av en ny dylik undervisningsplan de metodiska anvisningarna till densamma utformas på sådant sätt, att undervisningen i medborgarkunskap och eventuellt modersmålet kommer att omfatta jämväl föreningskunskap och föreningsteknik. Denna undervisning bör därvid regleras så, att den kommer att meddelas i praktiska och för de unga tilltalande former. Upplysningar böra lämnas rörande den egna ortens föreningsliv, dess syftemål, verksamhet och förgrening inom olika områden, samtidigt som ett visst mått praktisk föreningskunskap inövas och ett föreningsintresse frammanas genom att klasserna under några lektionstimmar få fungera som föreningar med egna, bland eleverna valda funktionärer, allt under vederbörande lärares ledning. Anvisningar i detta syfte torde också kunna införlivas med de olika skolformernas kursplaner. Härjämte är det emellertid av största vikt, att goda läroböcker berörande ifrågavarande ämnesområde tillkomma i större utsträckning än hittills skett. Det är nu endast i enstaka läroböcker i medborgarkunskap, som ämnet föreningskunskap beröres. I en år 1939 utkommen lärobok: »Arbetsuppgifter i Medborgarkunskap» av Nils Helger och Enoch Frantzich har sålunda ett mindre avsnitt ägnats åt föreningskunskap. I viss mån mera utförligt behandlas ämnet i en år 1942 utkommen lärobok i medborgarkunskap av Ernfrid Malmgren, betitlad »Ungdomens medborgarkunskap för folk- och fortsättningsskolor». Där förekomma två avsnitt berörande föreningslivet, det ena med rubriken »Hur en förening arbetar» och det andra rubricerat »Ideella föreningar». Författaren har tänkt sig att medborgarundervisningen skall ske i form av klass-sammanträden, där föreningstekniken inövas i samband med lärarens läxpreparering och läxförhören. Att gå så långt som här har gjorts är givetvis icke nödvändigt. Men något fåtal lektionstimmar bör kunna få föreningsmötets form, och önskvärt är, att föreningslivet ägnas ett fylligt kapitel i varje lärobok i ämnet medborgarkunskap. Kommittén vill för sådant ändamål föreslå att statens läroboksnämnd uppställer som villkor för ett godkännande av läroböcker i medborgarkunskap, att dessa läroböcker innehålla lämpligt utformade avsnitt rörande föreningsverksamhet och föreningsteknik. Vad här sagts om undervisningen i folk- och fortsättningsskolor gäller i tillämpliga delar för realskolor och kommunala mellanskolor. I gymnasierna torde tillfällena till praktiskt föreningsliv kunna ersätta de praktiska tilllämpningsövningarna i föreningsteknik. Det är emellertid angeläget, att skolföreningarna effektivt stödjas av skolans myndigheter, och att eleverna i så stor utsträckning som möjligt inlemmas i dessa föreningar. De anförda exemplen på undervisning rörande fackorganisationernas och andra ekono-

101 miskt viktiga sammanslutningars uppbyggnad och syfte mana till efterföljd på bredare bas, liksom även den praktiska undervisningen rörande riksdagens och kommunala organs arbetsmetoder är värd uppmärksamhet. Upplysning rörande ortens ungdomsföreningar, deras syften och arbetsmetoder torde även i gymnasieklasserna vara önskvärd. Det får ej förbises, att föreningsrörelsen ofta kan hämta dugande ledare, organisatörer och instruktörer bland de elever det här gäller, något som är av djupgående betydelse ej blott för den enskilda individen utan även för hela föreningslivet som sådant. Med de anordningar, som h ä r ovan av kommittén rekommenderats, torde som förut antytts, en viktig förutsättning ha tillskapats för ett inlemmande i större utsträckning av bland annat övergångsårens ungdom i föreningslivet. Kommittén önskar emellertid framhålla, att undervisning av ifrågavarande slag säkerligen icke kommer att få betydelse enbart för de ungdomar, som sedermera komma att ägna sig åt föreningsliv. Det är nämligen att förmoda, att undervisning i föreningsteknik och föreningskunskap skulle — genom att ge en inblick i hur det demokratiska samhällsskicket fungerar i en av sina yttringar kunna bidra till att väcka och stimulera ett medborgerligt intresse, vilket är av betydelse vare sig man ägnar sig åt föreningsliv eller ej.

II. Ungdomsorganisationerna och lokalfrågan. Ungdomsföreningarnas lokalsvårigheter enligt olika undersökningar. Den betydelsefulla och samhällsfostrande verksamhet som ungdomsorganisationerna bedriva är i stor utsträckning avhängig av lokalföreningarnas tillgång på lämpliga lokaler. Ett gott lokalbestånd till överkomliga hyror är en av de viktigaste förutsättningarna för uppkomsten och vidmakthållandet av ett framgångsrikt ungdomsarbete. Om lokalerna äro dåliga eller hyrorna äro alltför höga, blir däremot ungdomsföreningarnas arbete starkt försvårat. För att belysa h u r stora föreningarnas lokalsvårigheter i praktiken äro, särskilt med hänsyn till ungdomsföreningarnas arbete, kan anföras resultat av en i I. O. G. T.-undersökningen (om denna undersökning se s. 17) ingående rundfråga, i vilken omkring 200 funktionärer från landsbygd, städer och tätorter, representerande i första hand politiska-, nykterhets- och idrottsföreningar men även, ehuru i mindre utsträckning, kyrkliga-, frikyrkligasamt övriga föreningar, ha besvarat en rad frågor angående önskemål m. m. för sina respektive föreningar. Följande sammanställning visar vilka lokaler som de ungdomsföreningar vilka dessa funktionärer representera för närvarande utnyttja:

102 F ö r e n i n g s k a t e g o r i Slag

a v lokal

Ordenshus Egen lokal Folkets hus Skollokal Föreläsningslokal, bibliotek.. Egen sommarstuga Bygdegård, byggnadsför.lokal Församlingssal Annan lokal (kafé m. m.) . . . Summa

Kyrkliga NykterPolitiska o. Idrottshetsfrikyrkl. 19 4 15 4 3 2 5

17 1 2 5 1 26

14 66

Summa

Övriga fören. Abs. tal Procent

22 8 7 7 3 1 1

5 6 6 2 3 1 1 26 58

3 13

50 35 29 25 8 8 7 6 56 224

22 16 13 11 4 4 3 3 25 100

Såsom framgår av tablån hålla de politiska föreningarna i ganska stor utsträckning sina möten i ordenshus och därnäst i folkets hus. Endast sällan uppge de sig ha tillgång till egna lokaler. De kyrkliga och frikyrkliga föreningarna synas vara de bäst tillgodosedda i fråga om egen lokal. Omkring två tredjedelar av de funktionärer från dylika föreningar som deltogo i undersökningen uppgåvo sålunda, att deras respektive föreningars möten hållas i egen lokal. Även en stor del av nykterhetsföreningarna synas ha tillgång till avgiftsfri lokal. I drygt en tredjedel av fallen uppge sålunda de funktionärer som representera dessa föreningar att de ha tillgång till avgiftsfri lokal. Idrottsföreningarna, vilkas verksamhet dock icke i någon större utsträckning är anlagd på möten inomhus, tyckas få lösa sin lokalfråga från fall till fall. I mycket stor utsträckning synas de hålla till i lokaler, som icke i egentlig mening äro avsedda för föreningssamkväm, på kaféer, i enskilda hem o. s. v. Av följande sammanställning framgår i vilken utsträckning föreningsfunktionärerna förklarat lokalerna vara tillfredsställande respektive icke tillfredsställande. Lokalen Betygsättaren tillhör följande slag av förening

Tillfredsställande

uppges

Icke tillfredsställande

vara Summa

Politisk förening Kyrklig och frikyrklig » Idrotts» Nykterhets» Annat slag av » Summa

55 74 41 50 50 52

45 26 59 50 50 48

O o o o o o o o o o o o

P r o c e n t

Av tablån framgår, att drygt hälften av uppgiftslämnarna förklarat sig vara nöjda med den lösning lokalfrågan fått för deras respektive förening,

103 medan resten förklarat sig icke vara tillfredsställda. Såsom ä r att vänta med hänsyn till det resultat föregående tablå utvisar, uppge representanter för de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna i långt större utsträckning än de övriga, att de äro tillfredsställda med lokalfrågans lösning för deras respektive föreningar. Idrottsföreningarna anmäla det kraftigaste missnöjet; endast omkring 40 procent av representanterna från dessa föreningar förklarade sig nöjda med lokalerna. I följande sammanställning ha de olika föreningsfunktionärernas önskemål beträffande bättre lokaler ställts samman: Föreningsfunktionärernas önskemål: I procent Förbättringar av befintliga lokaler genom restaurering, förseende med scen och nya bänkar, toalett, garderob, kök m. m 42 21 Egen lokal Bygdegård, föreningshus, ungdomsgård, medborgarhus 12 Tillkomst av sällskaps-, studie- och arbetsrum, bibliotek 11 Idrotts- och gymnastiklokal 3 Skolan upplåtes för föreningar 3 Lägre hyra 2 Folkets hus 2 Sommarhem 1 övriga önskemål 4 100 Av tablån framgår, att de flesta önskemålen — 42 procent — gå ut på att redan befintliga lokaler förbättras och moderniseras samt förses med sådan utrustning, att de kunna tillgodose ett allsidigt föreningsliv. Endast omkring en femtedel av funktionärerna vågar föra fram tanken på egen lokal, medan 12 procent önska ett centrum för hela ortens föreningsliv, ett medborgarhus eller en bygdegård. Ännu ett undersökningsresultat belysande ungdomsföreningarnas lokalförhållanden kan anföras. Såsom ett led i en av Örebro sociala ungdomsråd år 1942 företagen utredning angående vissa ungdomsförhållanden inom staden — varvid särskilt tagits sikte på föreningslivets och nöjeslivets omfattning — riktades till ett 100-tal föreningar vilka bedriva ungdomsverksamhet i någon form en del frågor angående dessas verksamhet samt önskemål i fråga om samhällsstöd, lokalförhållanden m. m. Av nedanstående sammanställning framgår vilka uppgifter som erhållits från 56 organisationer beträffande deras nuvarande lokalförhållanden. I procent av Abs t a l Lokalförhållanden samtliga organisationor Egen lokal 9 16 Delägare i byggnadsförening 5 9 Förhyrd lokal 16 28 Fritt upplåten lokal 21 38 Därav från staden 8 14 Föreningar som äga tillgång till sommarhem 26 46 Tillgång till lokal el. träningsplats för idrott 24 43 Verksamheten hindrats el. försvårats på grund av brist på lämplig lokal el. hög hyra 28 50

104 Det firamgår av ovanstående tablå, att det finnes en stor överensstämmelse mellan de resultat, som framkommit i denna undersökning och i I. O. G. T.undersökningen. Sålunda uppges i båda undersökningarna, att 16 procent av föreningarna äga egen lokal. I Örebroundersökningen uppger hälften av föreningarna, att verksamheten avsevärt hindrats och försvårats på grund av brist p å lämplig lokal. Ungefär samma procentuella andel förklarade i I. O. G. T.-undersökningen lokalförhållandena vara otillfredsställande. I örebroundersökningen fäster man sig vidare vid, att drygt en tredjedel av föreningarna uppgåvo sig ha tillgång till avgiftsfri lokal. Siffran är förmodligen så hög därför att de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna och nykterhetsföreningarna ofta få hålla till i kyrksalar och ordenshus, för vilka lokaler de icke behöva erlägga någon hyra. Ehuru de båda refererade undersökningarna givetvis icke äro tillräckliga för att ge en uttömmande bild av ungdomsföreningarnas lokalförhållanden i hela Sverige, torde det dock på grund av samstämmigheten i resultaten vara möjligt att dra vissa allmänna slutsatser och detta så mycket mera som resultaten av undersökningarna sammanfalla med den bild av lokalförhållandena, som lämnades i 1937 års utredning angående samlingslokaler. Av följande sammanställning — hämtad ur nyssnämnda utredning — framgår hur många kommuner som då saknade allmänna samlingslokaler. Antal kommuner utan sam- Invånareantal lingslokaler Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Västernorrlands Norrbottens Summa

20 20 14 32 13 4 14 26 1 20 48 20 11 55 109 3 8 2 1 1 422

14 030 8 170 8 610 19 960 12 210 1 430 8 290 9 290 880 15 760 25 560 11 080 10 470 22 240 53 500 1 240 6 460 880 1 130 1 600 232 790

Skollokaler

Antal kommuner som önska statens upplåtas upplåtas ej medverkan 20 15 13 30 10 3 11 23 18 42 13 11 49 93 3 7 2 1 1 365

2 1 2 3 1 1 3 1 6 5 3 10

13 13 10 16 5 2 8 13 10 16 7 5 29 49 3 5 2 1 1

105 Sammanfattning av läget. Läget torde kunna karakteriseras sålunda, att bristen på lokaler visserligen skiftar starkt mellan olika orter men att i stort sett en permanent och för föreningslivet synnerligen kännbar och hämmande brist på lokaler kommer till synes. De lokaler som finnas äro i stor utsträckning föga ändamålsenliga och betinga dessutom icke sällan hyror vilka äro i hög grad betungande, om icke oöverkomliga, för åtminstone smärre föreningar. På vissa håll finnas visserligen lokaler, men dessa ägas av enskilda föreningar vilka icke gärna se, att lokalerna i fråga upplåtas åt andra föreningar. De lokalbehövande föreningarna befinna sig således i ett ytterst bekymmersamt läge. Icke sällan tvingas de att utnyttja kaféer eller liknande för sina tillställningar vilket ur många synpunkter måste betraktas såsom olämpligt och ägnat att motverka föreningarnas fostrande syften. Den iakttagelsen kan säkerligen göras, vilken bland annat bekräftas av de i det föregående refererade undersökningarna, att olika slag av föreningar äro olika ställda i lokalhänseende. Det måste på goda grunder antas, att kyrkliga och frikyrkliga föreningar samt — ehuru förmodligen i mindre utsträckning — nykterhetsföreningarna äro bättre ställda beträffande lokaler än politiska, idrotts-, scout- och övriga föreningar. Statens stöd till anordnande av allmänna samlingslokaler. Genom beslut av 1942 års riksdag har frågan om statens stöd för anordnande av allmänna samlingslokaler i princip lösts. 1942 års riksdag har sålunda för budgetåret 1942/43 anvisat dels ett anslag å 1,5 miljoner kronor till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler dels ock ett anslag å likaledes 1,5 miljoner kronor till bidrag till anordnande av dylika lokaler. Från det förra anslaget avses komma att utlämnas lån till bolag, förening eller stiftelse för uppförande, ombyggnad eller inköp av samlingslokal eller för sanering av låntagarens ekonomi i sådana fall, då denne redan äger en samlingslokal men på grund av ekonomiskt trångmål ej kan upplåta densamma för sådana ändamål att föreningslivet därav främjas. Bidragsanslaget är avsett att tillgodokomma kommuner för uppförande, ombyggnad eller inköp av samlingslokal. Därjämte skall från bidragsanslaget bestridas administrationskostnader för statens nämnd för samlingslokaler som har att bereda ärenden angående lån och bidrag. Avgörandet i dylika ärenden tillkommer Kungl. Maj:t som emellertid ännu icke beviljat något lån eller bidrag. Till nämnden för samlingslokaler hade intill den 1 maj 1944 inkommit ansökningar om lån till ett sammanlagt belopp av inemot 1,4 miljoner kronor samt om bidrag till ett belopp av omkring 175 000 kronor. Kommitténs framställningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna. I belysning av det ovan sagda är det för kommittén uppenbart, att lokalfrågans lösning utgör ett av de viktigaste men samtidigt också ett av de mest

106 svårlösta problemen för de flesta folkrörelser och icke minst för ungdomsorganisationerna som i regel torde ha ännu mindre möjligheter än andra organisationer att själva lösa sina lokalproblem. Kommittén kommer att i föreliggande avsnitt göra de framställningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna, som läget för närvarande synes medge. Därvid önskar kommittén till att börja med kraftigt understryka vikten av, att den statliga stödverksamheten för byggandet eller iordningställandet av samlingslokaler väsentligt utökas och forceras, så snart förhållandena detta medge. Om så icke sker, kommer det resultat som man avsett att uppnå genom det statliga stödet att dra alltför långt ut på tiden med följd att lokalfrågan för lång tid framåt kommer att lämnas olöst på de flesta orter varigenom ungdomens föreningsverksamhet kommer att hämmas. Kommittén vill ifrågasätta huruvida icke under nu (1944) rådande brist på byggnadsmaterial och med nuvarande höga byggnadskostnader samt relativt begränsade statliga bidragsmöjligheter, det statliga stödet företrädesvis bör lämnas för renovering och iordningställande av redan befintliga lokaler, vilka utan alltför stora omkostnader kunna tas i anspråk. Vid byggandet av relativt påkostade samlingslokaler respektive medborgarhus måste givetvis det statliga stödet bli relativt högt med följd att staten tvingas inskränka antalet beviljade ansökningar. Av väsentlig betydelse för lokalfrågans effektiva lösning är, enligt kommittén, att frågan om samlingslokalernas disposition och planering i varje förekommande fall noggrant överväges. Utan tvivel har under senare år en tendens att bygga allt för stora och påkostade samlingslokaler gjort sig märkbar. I regel synas ansträngningarna främst ha inriktats på att skapa en stor samlingssal, icke sällan tilltagen långt utöver det ordinära behovet, medan man däremot har förbisett vikten av att samtidigt bygga flera, mindre samlingssalar, studierum, läs- och arbetsrum, klubbrum m. m. Byggandet av en stor samlingslokal kräver ofta så stor del av disponibla medel, att man icke anser sig ha möjlighet att tillgodose lokalbehovet i övrigt i så stor utsträckning som i och för sig kunde anses befogat. Även i de fall, då medborgarhus uppförts, har frågan om lokalernas ändamålsenlighet u r de lokalbehövande organisationernas synpunkt stundom icke prövats med erforderlig omsorg. En följd av detta tillvägagångssätt blir givetvis, att hyreskostnaderna bli så pass kraftigt tilltagna, att de bereder främst ungdomsföreningarna med deras oftast synnerligen begränsade ekonomiska tillgångar mycket stora svårigheter att utnyttja lokalbeståndet. Kommittén önskar särskilt understryka, att ungdomsföreningarnas verksamhet ställer speciella krav på att samlingslokalerna planeras även utifrån andra utgångspunkter än de traditionella. Ungdomsverksamheten tenderar att bli mer och mer differentierad. Utöver den sedvanliga mötes- och studieverksamheten upptar ofta föreningarnas program en rad punkter, ägnade att uppamma och stärka självverksamheten. För närvarande stå praktiskt taget inga lokaler vilka äro lämpliga för sådana ändamål till förfogande. Smärre rum lämpliga att användas av studiecirklar och av diskussionsgrup-

107 per, äro på många orter synnerligen svåra att uppbringa. Samlingslokalerna borde, enligt kommitténs mening, också förses med arbetsrum lämpade för skilda praktiska arbeten, exempelvis slöjd, samt med smårum lämpade för diskussioner och studiecirklar. Ävenledes borde samlingslokalerna förses med gymnastik- och idrottsredskap på platser, där sådan materiel saknas. Den princip som representeras av de engelska Community Centres borde i detta s a m m a n h a n g underkastas närmare prövning med vederbörlig hänsyn tagen till svenska förhållanden. Kommittén förutsätter, att dessa synpunkter beaktas av statens nämnd för samlingslokaler vid dess prövning av inkomna ansökningar, samt att nämnden tar initiativ till en sådan upplysningsverksamhet, att synpunkter av nyssnämnd innebörd förmedlas till samtliga de instanser och enskilda för vilka lokalfrågorna äro aktuella. Kommittén önskar även till övervägande framföra frågan om möjligheten och lämpligheten av att en del av försvarsmaktens monteringsfärdiga trähus vid fredsförhållanden förflyttas för att kunna för lokaländamål disponeras på platser, där en lösning av lokalfrågan eljest av ekonomiska skäl icke skulle vara möjlig inom överskådlig tid. Utan tvivel skulle dessa byggnader med vissa smärre omdispositioner och nyanskaffningar kunna fylla ett stort behov genom att på många platser lösa föreningarnas mest brännande lokalfrågor. Kommittén önskar även fästa uppmärksamheten på att ett icke obetydligt antal skolor, tack vare den under senare år företagna omfattande centraliseringen av skolväsendet, efter vissa förändringar skulle kunna ställas till disposition för föreningslivet i trakten. Till belysning av frågan kan nämnas, att i en år 1943 av Kopparbergs läns allmänna nykterhetsförbund företagen undersökning beträffande lokalbeståndet i 35 kommuner i Dalarna 75 skolhus uppgåvos stå tomma och i huvudsak obegagnade. Även om dessa siffror icke äro tillämpliga på landet i övrigt, peka de dock emot, att det här kan röra sig om ett tillgängligt lokalbestånd av relativt stort omfång. Kommittén är dock givetvis medveten om att, därest vissa indragna skolor kunde disponeras för föreningsändamål, detta icke i någon större utsträckning skulle lösa ungdomsföreningarnas lokalfråga, eftersom dessa skolor äro belägna i glest befolkade trakter. Enligt kommitténs förmenande är det emellertid på dessa platser, där eljest en mycket kraftig minskning av ungdomens antal kan förmodas komma till stånd, av särskild betydelse att så mycket som möjligt göres för att främja ett stimulerande föreningsliv. Såväl ett ianspråktagande av dessa skolbyggnader som av ett antal militära baracker skulle på många orter möjliggöra tillkomsten eller uppblomstringen av ett föreningsliv som icke minst ur ungdomssynpunkt skulle kunna bli av största betydelse för bygdens liv. Enligt kommitténs åsikt måste en stor del av ansvaret för ungdomsföreningarnas lokalsvårigheter anses falla på kommunerna vilka icke tillräckligt beaktat problemet eller aktivt medverkat till dess lösning. Det vore, enligt kommittén, väl motiverat, att kommunerna på allvar toge upp ortens lokalfråga till granskning. Kommunerna borde härvid inventera det befintliga lokalbeståndet, söka samordna de stridiga intressena beträffande dis-

108 position av tillgängliga lokaler samt om så är nödvändigt tillsvidare tillse, att skollokaler eller eljest befintliga utrymmen, såsom kommunalrum m. m., hållas öppna för studie- och föreningsverksamhet. Kommunerna böra även hålla sig underkunniga om vilka hyror som betingas för befintliga lokaler. Därvid borde tanken, att kommunerna antingen skulle försöka nedbringa hyrorna eller genom ekonomisk medverkan möjliggöra för föreningarna att betala erforderlig hyra, icke vara kommunerna främmande. Kommittén förmenar nämligen, att det icke endast gäller att ute på de olika orterna få till stånd lokaler lämpliga för föreningslivet. Minst lika viktigt är, att föreningarna utan alltför stora uppoffringar ha råd att betala den hyra som avkräves dem. Det mest önskvärda vore givetvis, att ungdomsföreningarna hade tillgång till lokaler vilka de finge disponera utan kostnad. En förening av ordinär storlek bör i vart fall om möjligt icke betala mer än 10 öre per plats och kväll, eller 5 kronor för en sal beräknad för 50 personer. För ett studierum bör icke betalas mera än kronor 2—2,50 per kväll. Även om det, enligt kommitténs åsikt, framstår som befogat att ställa stora krav på kommunerna, när det gäller att ta sådana initiativ som skulle leda till att lokalfrågan bringades till en lycklig lösning, vill ungdomsvårdskommittén erinra om att vissa krav härvidlag måste ställas jämväl på ungdomsorganisationerna själva. Det vore enligt kommitténs mening bara naturligt om ungdomsorganisationerna ägnade skärpt uppmärksamhet åt förhållandena i de kommuner, där lokalfrågan är speciellt illa tillgodosedd och där ungdomsföreningarna således arbeta under särskilt pressade omständigheter. I synnerhet skulle ungdomsorganisationerna, om de etablerade ett intimt samarbete sinsemellan, kunna spela en icke oväsentlig roll som opinionsbildare och förhandlare. Kommittén vill även starkt understryka vikten av att de särskilda föreningarna på olika orter vilka äga lokaler lämpliga för föreningsbruk, i den utsträckning detta är möjligt, upplåta dessa för de föreningar som icke eljest kunna finna någon lösning på sina lokalproblem. Det vore, enligt kommittén, att betrakta som en glädjande utveckling, om den sekteristiska isolering som på vissa håll tagit sig uttryck i att en lokalägande förening vägrar föreningar av annan ideologisk inriktning tillträde till dess lokal kunde brytas och ersättas av en anda av samarbetsvilja och tillmötesgående. Kommittén har även övervägt huruvida några statliga åtgärder skulle kunna vidtas för att befintliga skollokaler i nödig utsträckning skulle kunna tas i bruk för föreningsändamål. Enligt nu gällande bestämmelser — § 55 i folkskolestadgan — tillkommer det vederbörande skolstyrelse att pröva, om skollokal må, dock utan att hinder för undervisningen därav uppkommer, användas för något annat än det därmed avsedda ändamålet. Beviljandet av skollokalers utnyttjande för föreningsändamål är således en helt kommunal angelägenhet. Detta utesluter emellertid icke, att vissa statliga initiativ skulle kunna vidtas för att främja skolornas användning för föreningsändamål. I riksdagens skrivelse den 12 maj 1942, nr 206, angående allmänna samlingslokaler anhöll riksdagen i anledning av två under samma år väckta lika-

109 lydande motioner (1:62 och 11:97), att såsom villkor för statsbidrag till uppförande av skolbyggnader skyldighet uppställdes för skoldistrikt att i den utsträckning som Kungl. Maj :t ägde att närmare ange upplåta skolbyggnad för frivillig bildningsverksamhet och annan liknande fostrande verksamhet bland ungdom. Skolöverstyrelsen som anbefalldes yttra sig över skrivelsen i fråga föreslog utfärdande av generella föreskrifter av innebörd, att skoldistrikt som tillerkänts byggnadsbidrag för uppförande av undervisningslokaler, för åtnjutande av statsbidrag skulle vara skyldigt att bland annat upplåta ifrågavarande lokaler för i riksdagens skrivelse avsedda ändamål. Skolöverstyrelsens förslag till ändrad lydelse av § 6 Kungl. Kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet synes emellertid ännu icke ha föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. I den kungörelse som utfärdades den 7 maj 1943 (nr 398) har frågan om skollokalers utnyttjande för andra ändamål än undervisning överhuvud taget icke berörts. Med hänvisning till det ovan sagda får ungdomsvårdskommittén föreslå, att bland villkoren för erhållande av statsbidrag till skolbyggnader för folkskoleväsendet måtte upptas jämväl de bestämmelser som skolöverstyrelsen i sitt nyssnämnda yttrande föreslagit. Ungdomsvårdskommittén har i föreliggande betänkande endast behandlat lokalfrågan ur ungdomsorganisationernas synpunkt. I ett annat sammanhang ämnar kommittén till prövning uppta frågan om lokaler för fritidsverksamhet för ungdom utom föreningarnas ram. Kommittén vill emellertid redan nu påpeka, att åtgärder i sådant hänseende kunna bidra till en lösning också av föreningsungdomens lokalfråga.

III.

Ungdomsorganisationerna och filmen.

Filmens betydelse inom ungdomsföreningarna. Filmens betydelse som ett medel för förströelse och opinionsbildning har under de senaste årtiondena vuxit oerhört. Den har i båda dessa syften fått en allt rikare användning även inom folkrörelserna. Särskilda företag och organisationer ha bildats för att förse folkrörelserna med för dem lämpad film. Såväl apparaturen som själva filmen representera emellertid förhållandevis stora ekonomiska värden vilket medför, att ungdomsorganisationerna med sina begränsade tillgångar icke utnyttja dess resurser i önskad omfattning. En rundfråga som kommittén företagit inom ungdomsrörelserna och för vilken lämnas en redogörelse i bilaga D s. 189 visar, att man på de flesta håll känner ett starkt behov av att förutsättningar skapas för ett bättre ututnyttjande av filmen i verksamheten. Filmens betydelse för det ungdomsvårdande arbetet inom organisationerna ligger främst däri, att den kan verka attraherande på ungdom som hyser föga intresse för föreningsarbete i övrigt och som ungdomsrörelserna därför ha svårt att nå. Kommittén har redan i annat sammanhang framhållit, att i j u

110 högre grad de olika ungdomsföreningarna idka god och tilltalande fritidssysselsättning vid sidan av det ideologiska arbetet, desto större utsikt få de att k o m m a i kontakt med och utöva ett hälsosamt inflytande på den ungdom som skyr »tunga program». Just i detta avseende har filmen stora möjligheter. Men härtill inskränker sig icke dess betydelse för medlemsvården. Den är också ett mycket verkningsfullt instrument för opinionsbildning, bildningsverksamhet och instruktion och kan — rätt använd — effektivisera och berika ungdomsarbetet och understryka dess medlemsvårdande karaktär. Filmens betydelse i dessa avseenden ökas i den mån som den kan inordnas som ett led i den övriga verksamheten och således icke framstår som en särskild gren av föreningens arbete. Den bör kunna visas på den lokal som föreningen använder för övrig verksamhet, och den bör kunna ingå som en punkt i ett vanligt mötesprogram som i övrigt bjuder på förhandlingar, deklamation, samkväm o. s. v. Den ungdom som dras till föreningen genom filmen kominer då i beröring med även föreningens övriga verksamhet och får den kontakt med föreningslivet som måste anses vara målet. De krav som måste ställas på film, avsedd att användas i ungdomsföreningarna, äro alltså först och främst, att den är så billig som möjligt, att den icke kräver speciell lokal eller speciella arrangemang i övrigt, att den kan skötas av praktiskt taget vem som helst, och slutligen att den icke har alltför lång speltid. Det är kortfilm i 16 mm smalfilmskopior, som uppfyller dessa krav. Smalfilmsapparaturen är enkel och lättransportabel; den kan användas i praktiskt taget vilken lokal som helst, i värsta fall kan en skriftlig handledning vara tillfyllest för maskinisten, och priset för apparaturen är slutligen relativt överkomligt. Smalfilmen — även som ljudfilm — kan därför nå ut även till de minsta ungdomsföreningar. Det är ingalunda behövligt, att varje förening äger en projektionsapparat; både apparat och film kunna förhyras, och vederbörande riks- eller distriktsorganisation kan ofta ställa apparat till förfogande och förmedla film. Tillgången till projektionsapparater inom organisationer och lokalföreningar torde emellertid för närvarande vara alltför begränsad för att filmen skall kunna utnyttjas i önskvärd utsträckning. Framför allt lägger bristen på ljudfilmsapparater besvärliga hinder i vägen. För närvarande är det på grund av kriget omöjligt att göra något åt denna fråga, enär projektionsapparater äro praktiskt taget omöjliga att anskaffa. Frågan är emellertid värd den största uppmärksamhet, och det torde vara på denna punkt som behovet av åtgärder är störst. I ungdomsorganisationernas yttrande i frågan om film åt organisationerna — sammanställda i bilaga D — har bland annat från Svenska Missionsförbundets Ungdom framförts såsom ett önskemål, att någon kommunal institution eller myndighet, eventuellt en skola på orten, skulle inköpa och förvalta en projektionsapparat som ungdomsföreningarna vid behov finge hyra till billigt pris eller rentav låna utan ersättning.

Ill Nuvarande tillgång till smalfilm och önskemål i anslutning härtill. Vad själva filmen beträffar, är tillgången till smal stumfilm god, medan bristen på ljudfilm i smalfilmskopior är mycket stor. Den ringa tillgången på ljudfilm hänger emellertid delvis samman med att bristen på ljudfilmsapparater inom föreningslivet haft till följd, att det icke lönat sig att framställa sådan film. I åtskilliga fall ha de större organisationerna själva låtit spela in någon eller några kortfilmer som göra propaganda för den egna rörelsen och dess syften. Endast i undantagsfall ha dessa filmer intresse för andra organisationer, och överhuvud taget måste antalet sådana filmer bli ganska begränsat. Huvuddelen av den smalfilm som visas inom föreningarna hyres av dessa från någon av de distributionsbyråer som bedriva uthyrning av smalfilm och i regel även av projektionsapparater. Dessa byråer kunna vara fristående affärsföretag men också stå i mer eller mindre intim förbindelse med en eller flera folkrörelser. Inom AB Svensk Filmindustri finnes sålunda en särskild avdelning för skol- och bildningsfilm vars katalog för närvarande upptar ca 280 nummer. Vidare märkas Norstedts filmavdelning vars senaste katalog upptar omkring 430 nummer, Svensk Smalfilm med något mer än 100 filmer, Svensk Kulturtjänst, en andelsförening, som tagit till uppgift »att vara ett samlande organ för de ideella folkrörelsernas filmintresse» och vars katalog upptar ca 250 nummer samt Folkrörelsernas Filmorganisation, Filmo, till vilken äro anslutna Landsorganisationen, Kooperativa Förbundet, Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och Arbetarnas Bildningsförbund och som redovisar omkring 50 sådana filmer. Föreningen armé-, marin- och flygfilm har under årens lopp inspelat och distribuerat ett betydande antal filmer om försvaret vilka filmer delvis återfinnas bland de av övriga här nämnda byråer distribuerade. Kyrkliga Filmbyrån är en central för filmverksamheten inom Svenska kyrkans olika organisationer, och inom Sveriges Lantbruksförbund finnes en särskild förening och distributionsbyrå med namnet Lantbruks- och Skogsbruksfilm för att nu nämna ytterligare två på detta område verksamma företag. Den film som distribueras av dessa byråer är till den övervägande delen stumfilm. Svensk Filmindustris avdelning för skol- och bildningsfilm har sålunda endast ca 15 ljudfilmer, Norstedts filmavdelning 7, Svensk Smalfilm 47 (till större delen engelska och amerikanska) och Svensk Kulturtjänst ett 50-tal. De av Svensk Filmindustri distribuerade smalfilmerna äro till större delen skol- och undervisningsfilmer som endast i mindre grad kunna tilldra sig intresse inom ungdomsrörelserna. Flertalet, särskilt av skolfilmerna, äro inspelade av bolaget självt, en del utgöres av tyska och engelska undervisningsfilmer och slutligen ingår ett antal till smalfilm nedkopierade biografkortfilmer, t. ex. »Julotta», »Konfirmation», »Examen». Om filmernas karaktär får man en uppfattning genom följande rubriker ur katalogen: geografi och hembygdskunskap — näringsliv och hembygdskunskap — zoologi — botanik — geologi — astronomi, meteorologi och fysik — kristendomskunskap

112 och kulturhistoria — minnesbilder — gymnastik och idrott. Norstedts filmavdelning bedriver endast i undantagsfall egen inspelnings verksamhet; dess filmer äro inköpta från olika producenter och utgöras till huvuddelen av svenska men även av tyska, engelska och amerikanska undervisningsfilmer samt ett betydande antal nedkopierade biografkortfilmer. Denna byrå tillhandahåller även ett antal rena förströelsefilmer med handling, huvudsakligen tecknade skämtfilmer. Katalogen upptar filmerna under följande rubriker: geografi — geologi och fysisk geografi — zoologi — botanik — hälsolära — näringar och hantverk — historia — kulturhistoria och konst — försvaret — idrott, gymnastik och lägerliv — skämt och förströelse. Bland idrottsfilmerna märkes en typ av hopklippta idrotts journaler som skildra de viktigaste idrottsliga händelserna under ett eller flera år, t. ex. »Sportronden 193(5—1937». Svensk Smalfilm såväl inspelar som distribuerar film. De smalfilmer företaget tillhandahåller äro av i stort sett samma typer som Norstedts filmavdelnings, dock är undervisningsmomentet mindre framträdande och en betydande del av ljudfilmerna av engelskt ursprung. Även Svensk Kulturtjänst såväl upptar som distribuerar film. Bland dessa filmer finnes ett betydande inslag av propagandafilm, framför allt nykterhetspropaganda, och vidare en del industrifilmer. Filmo torde huvudsakligen betjäna de anslutna organisationerna, liksom Kyrkliga Filmbyrån. Lantbruks- och Skogsbruksfilm inspelar och distribuerar undervisnings- och instruktionsfilm för lantbruk och skogsbruk. Den smalfilm som står ungdomsrörelserna till buds utgöres alltså av dels på deras eget initiativ inspelad propagandafilm, dels genom distributionsbyråerna tillhandahållen film: propaganda- och reklamfilm, svensk och utländsk undervisningsfilm samt nedkopierad biografkortfilm. Av dessa äro biografkortfilmerna de minst specialiserade, och det är bland dessa man torde återfinna de för ungdomsorganisationerna mest användbara smalfilmerna. Den tillgängliga repertoaren är relativt rikhaltig, ehuru bristen p å ljudfilm som tidigare nämnts i hög grad minskar dess användbarhet. Journal- och reportagefilmen är dock alltför sparsamt företrädd, och inspelade kortfilmer med dramatisk handling saknas så gott som helt. Lämpliga journalfilmer av stort intresse och värde skulle kunna erhållas genom sammanklippning av journalbilder till vad man skulle kunna kalla »dagshistoriska» filmer. Som exempel på den åsyftade filmtypen kan man hänvisa till den amerikanska serien »March of time» som även betecknats som en ny form av bildjournalistik, ehuru vad som här åsyftats mera skulle få karaktären av en återblick över de närmast förflutna åren. De tidigare omnämnda »sportronderna» från Norstedts filmavdelning äro goda exempel härpå. Man kan lägga upp serier över in- och utländska politiska händelser under ett eller flera år, över sport och idrott i allmänhet, liksom för vissa idrottsgrenar för sig m. m. Reportage från olika samhällsområden skulle vara mycket värdefulla, t. ex. om riksdagen och dess arbetsformer, från det sociala fältet, från de stora folkrörelserna och organisationerna av ekonomisk och facklig karaktär o. s. v. Biografier över framträdande personligheter finnas visserligen i begränsad

113 utsträckning, men här återstår mycket att önska. I vissa fall skulle det vara berättigat med propagandafilmer, icke för en viss organisationi utan för viss form av verksamhet som kan bedrivas inom flera organisationer, t. ex. friluftsliv och idrott, praktisk tävlingsverksamhet, scoutarbete, nykterhets- och bildningsarbete. Även rena instruktionsfilmer skulle behövas p å dessa områden, liksom filmer i föreningskunskap. En »hälsofilm» har efterlysts av Frisksportförbundet och skulle säkerligen kunna läggas upp så att den även förenade ett betydande underhållningsvärde med den eftersträvade propagandan. E n film eller kanske snarare en serie av filmer för yrkesvägledning vore önskvärd. Produktion av kortfilmer med konstnärligt och dramatiskt innehåll skulle ha en stor mission att fylla men torde vara svår att åstadkomma annat än i samband med vissa av de ovannämnda syftena. Man torde knappast kunna vänta sig, att de ovan påtalade luckorna i smalfilmsrepertoaren skola fyllas utan att särskilda åtgärder vidtas. Det nuvarande ekonomiska underlaget är nämligen alltför begränsat för en mera rikhaltig och differentierad produktion. Produktionen är icke tillräckligt lönande för att stimulera de enskilda företagarna. Varje åtgärd som kan verka för uppkomsten av en större och fastare marknad för smalfilm ä r därför betydelsefull. En viss verkan skulle det härvidlag säkerligen ha, om filmverksamheten i skolorna utvecklades mera. Även för skolorna skulle sådana filmer som ovan ha efterlysts ha betydelse, även om de icke äro rena undervisningsfilmer. Ett nära till hands liggande stöd till produktionen av för ungdomsrörelserna lämpad kortfilm i smalfilmskopior skulle därför vara ökade anslag till skolorna för inköp av projektionsapparater och för inköp och förhyrning av film. Med all säkerhet skulle en sådan åtgärd även få till följd, att en mera omfattande nedkopiering av biografkortfilm till smalfilm komme till stånd, något som ur de här aktuella synpunkterna ter sig som synnerligen önskvärt. Såsom framgått av det ovan anförda utgör biografkortfilmen en viktig källa för smalfilmsproduktionen. Det torde emellertid förhålla sig så, att ett stort antal för nedkopiering lämpade biografkortfilmer aldrig bli nedkopierade. För närvarande är produktionen av smalfilm för bruk vid skolor och inom föreningarna för t. ex. vårt ledande företag inom filmbranschen, Svensk Filmindustri, icke någon ekonomiskt lönande affär utan en ren prestigesak. Detsamma gäller i själva verket även den produktion av biografkortfilm av vilken smalfilmsproduktionen till stor del är avhängig. Biografkortfilmen är jämte journalfilmen nödvändig såsom fyllnadsprogram på biograferna vid sidan av spelfilmerna, men den har ingen egen ekonomisk betydelse för producenterna, och dess kvalitet är för ändamålet av helt underordnad betydelse. Det oaktat har den svenska kortfilmsproduktionen sedan gammalt stått synnerligen högt. Men den är knapp, och särskilt under nuvarande krigsförhållanden är det för de svenska filmdistributörerna synnerligen lätt att för obetydliga kostnader erhålla utländsk fyllnadsfilm. Att den utländska fyllnadsfilmens ökade dominans, särskilt under rådande läge, icke är önskvärd, vare sig med avseende på biografkortfilmen eller ur den här anlagda speciella synpunkten 8—442224

114 a v en önskvärd smalfilmsproduktion, torde vara klart. Det är alltså ett allm ä n t intresse, att den svenska produktionen av förstklassig biografkortfilm stödjes. Den av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga utförda och år 1942 överlämnade utredningen rörande statligt stöd åt svensk filmproduktion yttrade sig även om fyllnadsfilmen. Beträffande de svenska biografkortfilmernas huvudsakliga karaktär gjordes följande omdöme angående de under år 1941 granskade biograf kortfilmerna av inhemskt ursprung: »Det visar sig, att av de sammanlagt 70 kortfilmerna detta år 29 procent behandlade den militära beredskapen ur skilda synpunkter; 21 procent uppehöllo sig vid olika sidor av folkförsörjningen och arbetslivet under kristid under det att ungefär 13 procent mera direkt syftade till samhällsandans och folkberedskapens stärkande. Svenska orter och landskap samt kända personer skildrades i l l procent av det totala antalet filmer, 7 procent av repertoaren utgjordes av ishavsfilmer och samma siffra uppvisade var för sig dels reportagen från främmande länder och dels de rent underhållningsbetonade kortfilmerna. 5 procent slutligen ägnades åt vissa fackämnen m. m. över 80 procent av filmerna synas kunna betecknas såsom ur allmänna synpunkter — och särskilt under nu rådande förhållanden — värdefulla». Beträffande det eventuella behovet av ett statligt stöd till kortfilmsproduktionen uttalade sig de sakkunniga på följande sätt: »Enär denna produktion i och för sig icke torde vara inkomstbringande eller ens betala sina egna kostnader, är det ovisst om eller hur länge filmföretagen skola vara beredda att fortsätta den efter nuvarande riktlinjer. I varje fall har AB Svensk Filmindustri sedan något år tillbaka ansett sig böra väsentligt inskränka sin produktion av detta slags filmer. Det är också känt att till fyllnadsprogram erforderlig kortfilm kan erhållas från utlandet för betydligt lägre kostnader än den en motsvarande inhemsk kortfilm betingar. De sakkunniga ha därför funnit nödvändigt överväga åtgärder som kunna vara ägnade att vidmakthålla producenternas intresse för sådan film med bevarandet av dess nuvarande goda standard.» De sakkunniga avvisade emellertid »tanken att genom särskild författning stadga att tillsammans med varje svensk spelfilm skulle obligatoriskt visas en svensk kortfilm och att i ett program där svensk kortfilm ingår, denna skulle betalas antingen med en engångssumma, beräknad efter en minimitariff per meter eller med en viss procent av hyresbeloppet för i programmet ingående spelfilm». Det förstnämnda uppslaget avvisades med hänsyn till de konsekvenser det skulle kunna ha för kortfilmernas kvalitet. Samma invändning ansågs också vara tillämplig beträffande den föreslagna bestämmelsen om fixer a d ersättning för förhyrd eller försåld kortfilm. Man skulle kanske kunna tänka sig att kortfilmsproduktionen främjades genom frihet från nöjesskatt för värdefull kortfilm. — En del av nöjesskatten för en filmföreställning, motsvarande kortfilmens andel av hela programmets längd, skulle då utbetalas till producenten. De sakkunniga hade beträffande stödet till den vanliga spelfilmen varit inne på motsvarande idé men avvisat den. Det förefaller emellertid som om tanken, när det gäller kortfilmen, vore

115 värd att ytterligare utredas. De sakkunniga förordade beträffande stödet åt inhemsk kortfilm, att den bedömningsinstans som de tänkt sig skulle handlägga subventionsfrågor för spelfilmer också skulle få till uppgift att bereda ekonomiskt stöd i lämplig utsträckning åt producenter av sådana kortfilmer som u r allmänt kulturella synpunkter kunde betecknas såsom värdefulla och även konstnärligt sett motsvara höga krav. De sakkunniga ansågo, att detta lämpligen kunde ske genom att nämnda instans dels själv toge initiativet till önskvärda kortfilmer och träffade överenskommelse om framställning av sådana med olika producenter, dels också stode till förfogande för granskning av uppslag till kortfilmer och i fall, då uppslagen föreföllo lovande, utfäste sig att bidra till kostnaden för inspelningen. Med beaktande av att en kortfilm i regel drar en kostnad av mellan 5 000 och 15 000 kronor ansågo de sakkunniga det vara önskvärt, att medel ställdes till förfogande för produktion av ett 10-tal kortfilmer per år. Beträffande filmernas innehåll uttalades, att de borde äga ett allmänt intressant innehåll och vara av hög konstnärlig valör. Undervisnings- och propagandafilmer ville man undanta från understödet, medan däremot de sakkunniga ansågo, att journalfilmen vore förtjänt av ett statligt stöd, ehuru de icke funno sig kunna föreslå några åtgärder i detta avseende. Oavsett önskemålet att utvidga den svenska kortfilmsproduktionen finnes, som ovan framhållits, redan nu av allt att döma ett betydande antal kortfilmer som med fördel skulle kunna nedkopieras, ehuru icke så skett. Mycket skulle vara vunnet, om man finge en översikt över vad som härvidlag finnes. Från ett flertal organisationer har framhållits, att redan den smalfilm som finnes delvis är svåröverskådlig för organisationerna och att en så enkel åtgärd som åstadkommandet av en gemensam katalog skulle hälsas med tillfredsställelse. En sådan undersökning borde omfatta hela kortfilmsproduktionen, såväl de stora producenterna som de mindre företag som producera kortfilm (normalfilm) för reklam- och propagandaändamål. Ur hela denna produktion borde så utväljas de filmer som med tanke på folkrörelsernas och särskilt ungdomsorganisationernas behov vore lämpliga för nedkopiering. Man skulle härigenom få en välbehövlig utgångspunkt för den fortsatta diskussionen och med större säkerhet kunna bedöma vilka typer av önskvärda kortfilmer, som kunna komma till stånd endast genom nyinspelning. Nedkopiering av spelfilm till smalfilm. En mera speciell fråga är den ofta debatterade om det gällande förbudet mot nedkopiering av spelfilmer till smalfilm. Den är enligt kommitténs mening icke av någon avgörande betydelse för ungdomsorganisationerna, då den för dessa mest önskvärda filmen — som inledningsvis framhållits — är kortfilmen, vilken kan inpassas på ett helt annat sätt i den vanliga mötesverksamheten. Om förbudet upphävdes, skulle emellertid möjligheter öppnas att inom ungdomsrörelserna bedriva en fostrande filmverksamhet i syfte att höja den allmänna filmsmaken och därigenom på möjligast effektiva sätt angripa pro-

116 blemet om filmens neddragande inverkan på opinions- och idealbildningen ino»m ungdomens led. Frågan är emellertid med nuvarande bestämmelser om karenstid ytterst svårlöst. Från filmproducenternas sida framhålles, att det gäller att undvika en med biograferna konkurrerande affärsverksamhet. övervakningen av förbudets efterlevnad åligger för närvarande biografägarnas intresseorganisation, Sveriges Biografägareförbund. De sedan 1939 gällande bestämmelserna, vilka äro grundade på internationella avtal, innebära i huvudsak följande. Nedkopiering av spelfilm från normalfilm (35 mm) till det internationellt fastställda smalfilmsformatet av 16 m m är förbjuden. För utländska filmer lär dock nedkopiering tillåtas fem år efter premiären. Avtalet avser icke skol- och bildningsfilmer, kulturfilm eller kortfilm. Enligt vad som uppgivits, skulle beträffande biografkortfilm dock tilllämpas en treårig skyddstid. På den sista tiden h a r visserligen en firma benämnd AB Nordisk Filmotek brutit det gällande förbudet genom att tillhandahålla en rad spelfilmer av nyare datum i smalfilmsupplaga. Det är här emellertid fråga om ett företag, som otvivelaktigt arbetar för utländsk propaganda. Det är möjligt, att den ovannämnda bestämmelsen om undantag från förbudet av »filmer av betydelse i undervh ungs- och propagandahänseende» kan ange en utväg ur svårigheterna. Sve isk Filmindustri har sålunda nyligen nedkopierat spelfilmen »En handfull ris» med motivering, att det här framför allt är fråga om en kulturfilm. Därest det skulle vara ekonomiskt lönande för vederbörande producent, är let möjligt att flera värdefulla filmer som stå på gränsen till kulturfilm I ande bli nedkopierade. En undersökning och inventering som toge sikte h irpå är därför önskvärd. Vad biografägarna frukta är givetvis konkurrens från mer eller mindre offentliga ismalfilmsbiografer med låga omkostnader. Att den lojala föreningsverksamheten utnyttjar smalfilm en kan ur biograf ägarnas synpunkt innebära en viss konkurrens, framför al it med hänsyn till de allt mera vanliga reprisvisningarna av god film. Det undandrar sig bedömande, om det nuvarande goda resultatet av reprisföreställningarna är en övergående krisföreteelse eller ej. Det förefaller emellertid möjligt, att det här kan vara fråga om en bestående tendens. Filmen har numera nått stabilitet som en självständig konstart med egna klassiker som kunna räkna på publikintresse änn u åtskilliga år efter den första visningen. Men just härigenom blir det också ett filmens eget intresse, att dessa klassiker bli tillgängliga både för undervisning och studier och för en bredare publik oberoende av om en enskild biograf ägare upptar filmen till visning eller icke. En undersökning av möjligheterna att ernå en mildring av förbudet utan att producenternas och biografägarnas legitima intressen trädas för n ä r a förefaller ur de ovan anförda synpunkterna önskvärd. Att en viss skyddstid måste finnas torde vara klart.

117 Censuravgift. Slutligen kan nämnas, att ungdomsorganisationerna i flera av sina yttranden framställt anmärkning mot att den avgift som i samband med censureringen skall uttas av Statens biografbyrå för smalfilm inspelad genom organisationernas försorg blir en extra pålaga till de redan dryga kostnaderna i samband med inspelningen. För en film med dramatiskt innehåll är censuravgiften 4 kronor per 100 m vilket innebär en censuravgift på 80—100 kronor, om det är fråga om en långfilm. För film med icke dramatiskt innehåll bestående av naturscenerier, tecknade serier m. m. vilket slag av film betingar en censuravgift av 1 krona per 100 m brukar, när det är fråga om en kortfilm, utgå en avgift uppgående till mellan 2,50 och 5 kronor. För rena skolfilmer slutligen utgår ingen censuravgift. Enligt uppgift från Statens biografbyrå bruka organisationerna stundom på därom i varje särskilt fall gjord framställning till Kungl. Maj:t bli befriade från censuravgiften. Kommitténs framställningar och förslag i fråga om film åt ungdomsföreningarna. Som en sammanfattning kan följande anföras angående önskvärda åtgärder till främjande av filmverksamheten inom ungdomsrörelserna. 1. Behovet av stöd för anskaffning av projektionsapparater för ljudsmalfilm är synnerligen framträdande. Om tillgången på projektionsapparater ökades, kunde man — som ovan framhållits — förutse en ökad tillgång även på ljudsmatfilmer. Stödet till apparatanskaffningen behöver icke nödvändigt tänkas utgå som direkta anslag till olika organisationer utan kan mycket väl få sådan form, att apparater tillhöriga skolor, hushållsgillen eller andra motsvarande organ avgiftsfritt eller mot låg avgift tillhandahållas ungdomsföreningarna. Frågan om hur dessa apparater skola skötas måste härvid ägnas särskild uppmärksamhet. — 1 detta sammanhang bör man emellertid göra klart för sig, att på grund av tidigare omnämnd brist på projektionsapparater för närvarande mycket litet kan uträttas, liksom även att en mycket snabb teknisk utveckling efter kriget kan komma att i hög grad fullända och förbilliga apparaturen. 2. ökade anslag till filmverksamheten i skolorna för inköp av smalfilmsprojektorer för ljudfilm samt för inköp och förhyrning av film skulle vara av vikt dels ur den synpunkt, som anförts under punkt 1 ovan, dels ock för att åstadkomma en mera köpkraftig marknad för smalfilm och kortfilm, vilket skulle få betydelsefulla återverkningar även för ungdomsrörelsernas möjligheter att erhålla lämplig film. Icke heller i detta avseende torde emellertid mycket av praktisk betydelse kunna uträttas under rådande förhållanden. 3. En inventering av hittills inspelad biograf kortfilm, journalfilm och annan kortfilm (nonntalfilm) vore önskvärd, då det gäller att utröna i vilken omfattning för nedkopiering och användning inom ungdomsrörelserna lämpad normalfilm redan finnes tillgänglig och vilka filmtyper detta bestånd re-

118 presenterar. En sådan inventering bör kompletteras med en utredning av åtgärder ägnade att främja de lämpliga filmernas nedkopiering. 4. Den svenska produktionen av biografkortfilm och journalfilm bör i en eller annan form stödjas, varvid erfarenheterna från den i punkt 3 förordade inventeringen böra utnyttjas och stödet särskilt inriktas på att främja produktionen av för nedkopiering och användning inom ungdomsrörelsema lämplig film. Den inom ecklesiastikdepartementet utförda utredningen bör i detta avseende fullföljas. 5. Behovet av vissa typer av kortfilmer som mera direkt ta sikte på ungdomsrörelsernas önskemål torde emellertid kvarstå även efter ovannämnda åtgärder. Dessa böra därför kompletteras med ett statligt stöd i en eller annan form för inspelning av sådana filmer. Filmer som propagera för viss organisation böra härvid icke ifrågakomma men väl filmer, där propaganda göres för eller instruktion ges i en för flera organisationer gemensam verksamhetsform. Den erforderliga utredningen kan lämpligen verkställas i samband med den under punkt 4 förordade. Även prisfrågan vid organisationernas förhyrning av film bör behandlas i detta sammanhang. 6. Inventeringen av det aktuella beståndet av kortfilm bör framdeles kontinuerligt fullföljas av härför lämpat organ. Såsom sådant organ kunde tjänstgöra samma sakkunniga som här förordats för de under punkterna 4 och 5 nämnda utredningarna, varvid man synes böra överväga att åt dessa även uppdra att följa spelfilmsproduktionen och vidta åtgärder för nedkopiering av sådan huvudsakligen kulturellt betonad spelfilm som icke drabbas av gällande förbud mot nedkopiering. Vederbörande organ torde även böra utrustas med möjligheter att främja distributionen av film till ungdomsorganisationerna och tillhandagå med erforderlig teknisk expertis, önskemålet om en gemensam katalog över tillgänglig smalfilm synes i detta sammanhang kunna bli tillgodosett. 7. En utredning av möjligheterna att uppmjuka det gällande förbudet mot nedkopiering av spelfilm synes kommittén med hänvisning till vad ovan anförts synnerligen önskvärd och bör med det snaraste komma till stånd. Ungdomsvårdskommittén får med hänvisning till vad ovan anförts föreslå tillsättandet av en särskild kommitté inneslutande representanter för filmbranschen och ungdomsrörelserna och med uppdrag att verkställa i punkterna 3—7 förordade utredningar. Härjämte får ungdomsvårdskommittén hemställa, att åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2 vidtas, så snart förhållandena det medge. j.

IV. Förslag^om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten. Nöjesskatten och ungdomsverksamheten. Omfattningen och intensiteten av den samhällsnyttiga verksamhet, som de ideella föreningarna bedriva, är till stor del beroende av de ekonomiska villkor, under vilka föreningarna arbeta. Föreningarnas ekonomi inverkar

119 sålunda väsentligt på hur ofta föreningsmöten kunna avhållas och vilka program som därvid bjudas, huruvida egna lokaler, dit medlemmarna h a möjlighet gå när de så önska, kunna förhyras eller inköpas o. s. v. Det faktum, att flertalet föreningar arbeta under pressande ekonomiska förhållanden, försvårar och begränsar i hög grad föreningarnas strävanden att intensifiera sin verksamhet. Den utväg, som föreningarna bruka tillgripa för att skaffa medel för en vidgad verksamhet, är att anordna en fest, en basar, en danstillställning eller ett offentligt möte, dit allmänheten inb judes mot entré. Det torde vara mycket vanligt, att föreningar av olika slag anordna sådana tillställningar, vilkas yttersta syfte är att anskaffa pengar för verksamheten. Därjämte anordnas i samma syfte — i första hand av idrottsföreningar — uppvisningar eller tävlingar i icke professionell idrott. Den vinst, som föreningarna genom anordnandet av nyssnämnda nöjestillställningar respektive tävlingar hoppas erhålla, blir emellertid ofta starkt beskuren på grund av att ett avsevärt belopp måste erläggas i nöjesskatt. Härigenom försvåras och motverkas givetvis genomförandet av de syften, för vilka föreningarna anordnat tillställningen. Eftersom vissa lättnader ifråga om nöjesskatten säkerligen skulle befrämja föreningarnas möjligheter att idka sådan verksamhet för ungdomen, vilken det måste vara ett samhälleligt önskemål att underlätta och med lämpliga medel stödja, vill kommittén i föreliggande avsnitt framlägga förslag i frågan. Nuvarande bestämmelser angående nöjesskatt. Nu gällande förordning om nöjesskatt av den 14 juni 1940 innehåller i huvudsak följande. Nöjesskatten uppbäres av kommunen, som sedan skall till staten redovisa hälften av skatten. Den utgår »för nöjestillställning till vilken allmänheten har tillträde mot avgift» och beräknas enligt tre olika taxor. Den lägsta skatten, som utgår enligt taxa I, utgör 15 procent av biljettpriset, medan den högsta skatten, som utgår enligt taxa III, beräknas efter högst 30 procent av biljettpriset. De olika slagen av nöjestillställningar beskattas, enligt uppräkning i förordningen, efter följande taxor: Taxa 1. dels konsert, operaföreställning och annan musikalisk föreställning, dramatisk och litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans, dels ock uppvisning eller tävling i icke professionell idrott samt hästkapplöpning och travkörning, Taxa II. biografföreställning, Taxa III. dels cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning eller tävling i professionell idrott, bal, maskerad och annan danstillställning samt uppvisning eller tävling med motorfordon, motorbåt eller luftfartyg, dels ock förevisning av djur, trolleriföreställning, akrobatikföreställning, förevisning av vaxkabinett, marionetteater o. d. samt hållande av karusell, skjutbana, rutschbana, ringkastning samt andra liknande marknads och tivolinöjen, d vilka allmänheten äger deltaga mot en efter deltagandets omfattning beräknad avgift.

120 Om en nöjestillställning är sammansatt av delar, som falla under olika taxor, skall skatten enligt förordningen bestämmas efter den del, som är den huvudsakliga. Vissa möjligheter till lättnader i fråga om nöjesskatten finnas. I fråga om statens andel kunna lättnader beviljas endast i fråga om nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål. För sådana nöjestillställningar kan länsstyrelsen, under förutsättning av kommunens tillstyrkande, antingen medge befrielse från nöjesskatten eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats. I fråga om kommunens andel finnas större möjligheter till lättnader. Utom i de ovan angivna fallen har nämligen kommunen möjlighet att, »när skäl därtill äro», medge, att kommunens andel av skatten återbetalas att användas för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats. Nöjestillställningar, som anordnas av ideella föreningar för att skaffa medel till deras verksamhet, torde med nu gällande bestämmelser knappast kunna undgå den statliga andelen av nöjesskatten, i fråga om vilken andel befrielse k a n erhållas endast för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Det är nämligen att märka, att ifrågavarande bestämmelse, enligt ett uttalande av vederbörande statsråd i samband med nöjesskatteförordningens tillkomst, skall tolkas restriktivt, så att ungdoms- eller idrottsföreningar icke falla under begreppet. Visserligen ha kommunerna större möjlighet att återbetala sin andel av nöjesskatten, men bestämmelserna härom kunna icke anses vara tillfredsställande för ungdomsarbetet, enär tillämpningen på grund av den fria prövningsrätt, som lämnats kommunerna, torde vara mycket ojämn de olika kommunerna emellan. Även beträffande efterskänkandet av den statliga delen av nöjesskatten förefinnes för övrigt en viss olikformighet i principerna för restitution de olika kommunerna emellan, enär länsstyrelsen, för att befrielse av nöjesskatt skall kunna äga rum, är beroende av kommunens tillstyrkande.

Sammanfattning av läget, ungdomsorganisationernas önskemål. Utan tvivel verkar den nuvarande nöjesskatteförordningen hämmande på föreningarnas verksamhet. Det verkar säkerligen för många föreningar stötande att tvingas betala ut i nöjesskatt en betydande del av det belopp, som ofta genom uppoffrande arbete från föreningsmedlemmarna insamlats för förverkligandet av vissa, ur föreningarnas synpunkt, vitala önskemål. Av betydelse är också att uppmärksamma det förhållandet, att nöjesskattebestämmelserna för närvarande i viss mån verka befrämjande på anordnandet av sådana nöjes tillställningar, vilka icke helt ligga i linje med föreningarnas syften och ambitioner. I avsikt att erhålla tillräckliga medel för sin verksamhet tvingas sålunda många föreningar att relativt ofta anordna nöjestillställningar, vilka äro uteslutande publikdragande, exempelvis dans-

121 a f t n a r u t a n något värdefullt inslag i f o r m a v föredrag, u p p l ä s n i n g eller liknande. R i k s i d r o t t s f ö r b u n d e t f r a m h å l l e r i en skrivelse till u n g d o m s v å r d s k o m m i t tén i d e n n a s a k följande: Tyvärr utöva ekonomiska svårigheter i stor utsträckning en hämmande återverkan på ett flertal idrottsföreningars verksamhet. De tävlingar och uppvisningar, som anordnas mot åskådareavgifter, kunna i regel icke tillföra föreningarna erforderliga medel. De eventuella överskott, som uppstå på dylika tävlingar, uppslukas ofta nog — helt eller delvis — av nöjesskatten. Föreningarna nödgas därför f. n. i större utsträckning, än som ur ideell synpunkt kan anses önskvärt, tillgripa utvägen att anordna särskilda nöje still ställningar, såsom dansaftnar, basarer m. m. för att erhålla medel för sin egentliga verksamhet eller för att betala sina skulder. Idrottstävlingarnas (uppvisningarnas) frigörelse från nöjesskatt är därför en angelägenhet av synnerlig betydelse icke minst ur ideell synpunkt, enär föreningarna därigenom skulle befrias från frestelsen — för att icke säga nödtvånget — att anordna offentliga nöjestillställningar, som säkerligen ofta nog stå i motsatsförhållande till den frivilliga idrottsrörelsens ideella syften. D e h ä r f r a m f ö r d a s y n p u n k t e r n a ä g a givetvis i tillämpliga d e l a r giltighet o c k s å f ö r vissa a n d r a t y p e r a v föreningar. U n d e r u n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s a r b e t e h a från följande u n g d o m s o r g a n i sationer s a m t från Riksidrottsförbundet framställts önskemål om ändringar av n u v a r a n d e nöjesskattebestämmelser: Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund anser det oriktigt att de organisationer, som bedriva ett demokratiskt fostringsarbete av stor betydelse, skola hindras i sin verksamhet genom att samhället försvårar för dem att ekonomisera denna. Enligt förbundets mening böra därför folkrörelserna såväl centralt som lokalt befrias från nöjesskatt för tillställningar av tillfällig karaktär. Sveriges Scoutförbund framhåller att kårerna för att anskaffa medel till verksamheten bruka anordna fester. Endast om en sådan äger rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål kan befrielse erhållas från den nöjesskatt, som utgår för festerna. Riksidrottsförbundet yrkar helt befrielse från nöjesskatt på idrottstävlingar och uppvisningar och åberopar skrivelser från olika distrikt, av vilka Skåne distrikt bl. a. framhåller: »Det stora flertalet av Sveriges idrottsföreningar arbeta under stora ekonomiska svårigheter. De relativt låga medlemsavgifterna kunna under inga förhållanden ekonomisera föreningarnas förvaltning. Genom arrangemang av olika slag söka föreningarna skaffa inkomster till sin verksamhet. Dessa arrangemang ha emellertid genom under senare år ökade nöjesskatter kommit att i mycket hög grad bli vågspel, som flertalet föreningar icke anse sig kunna ställa sig i spetsen för. Om nöjesskatten i nuvarande läge icke kan avskaffas, bör frågan om fastställande av en viss skattefri inkomst tagas upp till prövning.» Jordbrukare-Ungdomens Förbund framhåller, att »nöjesskattens fullständiga förstatligande, enligt förbundets mening, vore ett steg i rätt riktning för sanering av nöjeslivet». Svenska Ungdomsringen för Rggdekultur yrkar på avskaffande av nöjesskatten för »ungdomssamkväm med högvärdiga program». De hittills f ö r d a r e s o n e m a n g e n a n g å e n d e f ö r e n i n g a r n a s e k o n o m i s k a situation, r e d o g ö r e l s e n för d e n u v a r a n d e n ö j e s s k a t t e b e s t ä m m e l s e r n a s a m t r e d o görelsen för d e n kritik, s o m från ett a n t a l u n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r f r a m f ö r t s

122 mot desamma, innebärande förslag till vissa lättnader i fråga om nöjesskatten, äga givetvis i full utsträckning giltighet för föreningslivet överhuvud taget. Även om ungdomsvårdskommittén i och för sig finner det önskligt, att hela föreningslivet erhölle vissa lättnader i nöjesskattehänseende, måste kommittén, i enlighet med sina direktiv, inskränka sig till att behandla frågan endast u r ungdomsverksamhetens synpunkt. Kommitténs synpunkter på frågan om förstatligande av nöjesskatten. Vid diskussion av vilka åtgärder kommittén lämpligen bör föreslå har till en början övervägts det av Jordbrukare-Ungdomens Förbund framförda förslaget om ett helt förstatligande av nöjesskatten. Motivet härför skulle vara, att kommunerna, om nöjesskatten förstatligades, icke av ekonomiska orsaker skulle frestas att måhända befrämja uppkomsten av ett nöjesliv, vilket antoge ur samhällssynpunkt icke önskvärda proportioner eller vars standard holies på ett för lågt plan. Förslag till förstatligande av nöjesskatten framfördes vid 1942 års riksdag (1:21 — 11:25). Bevillningsutskottet, som avstyrkte förslaget, yttrade bland annat följande: Att i nu rådande, jämväl för kommunerna bekymmersamma ekonomiska läge avhända dem ifrågavarande inkomstkälla finner utskottet icke tillrådligt. Det bör nämligen uppmärksammas, att den kommunala nöjesskatten, såsom styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhållit, i stor utsträckning användes för främjande av föreläsnings- och studieverksamhet, idrottsliv och andra för ungdomens fostran och utveckling betydelsefulla företag. Att vid sådant förhållande avhända kommunerna denna skattekälla skulle kunna medföra att anslagen för nämnda ändamål i synnerhet i de mindre kommunerna begränsades eller helt uteblevo. Härutöver må framhållas, att ett helt förstatligande av nöjesskatten säkerligen icke kan råda bot på de av motionärerna påtalade missförhållandena i fråga om nöjeslivet, särskilt som det icke tillkommer de kommunala myndigheterna att avgöra frågor om anordnande av nöjestillställningar. Utskottet finner det visserligen vara synnerligen behjärtansvärt att åtgärder vidtas till genomförande av en sanering av nöjeslivet, icke minst på landsbygden, men anser detta icke kunna åstadkommas på sätt motionärerna ifrågasatt. På grund av det anförda finner sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag om helt förstatligande av nöjesskatten. Kommittén vill, med instämmande i detta bevillningsutskottets yttrande, ytterligare understryka det förhållandet, att med nu gällande bestämmelser de kommunala myndigheterna åtminstone icke formelit ha möjlighet att inverka på tillståndsgivningen för nöjestillställningar, en åtgärd, som i stället uteslutande vilar på polismyndigheten. Om författningarna ändrades därhän, att det skulle ankomma på kommunerna att besluta om tillståndsgivningen för offentliga nöjestillställningar borde emellertid, enligt kommittén, frågan om nöjesskattens förstatligande ånyo tas upp till prövning, eftersom frågan då kommer i ett helt annat läge än förut. Ett starkt motiv för att nöjesskatten uppbäres av kommunerna är, enligt kommittén, att inom ett växande antal kommuner det förfaringssättet torde tillämpas, att kommunala nöjesskattemedel avsättas för sådana ändamål in-

123 om kommunen, som kunna främja bildningsverksamhet:, ungdomsverksamhet m. m. Kommittén anser detta vara en utveckling, soim i hög grad är förtjänt av att uppmuntras och befrämjas. Kommitténs förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten. Under åberopande av det nu sagda anser kommittén det, med hänsyn till främjandet av ungdomsverksamheten, icke motiverat att hemställa om helt förstatligande av nöjesskatten. Kommittén finner det däremot befogat att, i enlighet med de önskemål som framställts av flera ungdomsorganisationer, föreslå lättnader i fråga om nöjesskatten för vissa av ideella föreningar anordnade tillställningar. Beträffande frågan om vilka föreningar som — givetvis under förutsättning att vissa i fortsättningen närmare preciserade krav på tillställningarnas art och syften uppfyllas — böra anses berättigade att erhålla befrielse från nöjesskatt, utgår kommittén ifrån, att samma föreningar, vilka enligt kommitténs i detta betänkande framförda förslag skola kunna erhålla bidrag till instruktionskurser och instruktörer, böra kunna erhålla befrielse i fråga om nöjesskatten enligt vad i fortsättningen sägs. Emellertid synes det kommittén som om gränsdragningen i fråga om nöjesskattebeirielse till att gälla endast nyssnämnda föreningar skulle vara alltför snäv. Kommittén föreslår därför, att ramen för de föreningar, vilka skola erhålla skattebefrielse, vidgas till att omfatta samtliga ungdomsföreningar i egentlig bemärkelse vilka — oberoende av storleksordning eller karaktär -— uppfylla de av kommittén p å s. 85 preciserade kraven angående ideologisk inställning m. m. Kommittén vill föreslå, att övriga ideella föreningar vilka likaledes uppfylla sådana krav och vilka — inom särskilda ungdomssektioner eller eljest — bedriva verksamhet för ungdom, i nöjesskattehänseende skola likställas med ovannämnda ungdomsföreningar i den mån det gäller tillställningar till fromma för ungdomsverksamheten. Genom detta sistnämnda förslag skulle således bland annat sådana idrottsföreningar och bildningsorganisationer, vilka icke kunna hänföras till ungdomsföreningar i egentlig mening ehuru deras medlemmar till en betydande del befinna sig i ungdomsåldrarna, bli berättigade till vissa lättnader i fråga om nöjesskatt. Vad åter angår frågan om vilka slag av nöjestillställningar, som kommittén anser böra erhålla skattebefrielse, vill kommittén anföra följande. En kategori nöjestillställningar, som kommittén anser bör befrias från nöjesskatt, utgöres av uppvisning eller tävling i icke professionell idrott. Kommittén anser nämligen sådana tillställningar vara av den art, att de ur ungdomssynpunkt böra främjas. Då det möjligen kan förmodas, att invändningar komma att resas mot att de stora fotbollmatcherna sålunda skulle gå fria från nöjesskatt, må det framhållas att, enligt uppgift från Riksidrottsförbundet, blott ett fåtal av de tiotusentals matcher, som årligen spelas lämna

124 Överskott.. E n fotbollförening har stora utgifter, ty klubben har ofta många reservlag, juniorlag och pojklag, som dra avsevärda kostnader för spelarnas utrustning, bollar, resor, hyra av träningsplaner m. m. Om en fotbollklubb h a r ordnad ekonomi, vilket dock kan växla starkt från år till år, betyder det dessutom, att även andra idrotter bli hjälpta med bidrag av fotbollföreningens medel. Flertalet fotbollklubbar ha nämligen även andra idrottsgrenar på sitt program, såsom bandy, ishockey, allmän idrott, brottning, tennis m. m. Det kan vidare nämnas, att vid de större föreningarnas matcher 10 procent av bruttoinkomsten gå till Svenska Fotbollförbundet, vilket använder en stor del av sina inkomster till att hjälpa de fattigare föreningarna. I ett flertal fall har fotbollidrotten under åratal dessutom lämnat ekonomiskt stöd åt ungdomsidrotten samt till anordnandet av friluftsläger för skolbarn. E n annan kategori nöjestillställningar, som enligt kommittén bör befrias från nöjesskatt, är övriga nöjestillställningar — med undantag för hästkapplöpning eller travkörning — vilka nu beskattas enligt taxa I. Befrielsen bör dock endast gälla sådana tillställningar, som föreningarna verkligen själva anordna. De fall, då en förening träffar uppgörelse med t. ex. ett teaterföretag om att viss föreställning skall hållas till förmån för föreningen, böra icke föranleda befrielse från nöjesskatt. Ett viktigt motiv för befrielsen härvidlag är att föreningarna därigenom uppmuntras att i största möjliga utsträckning anordna nöjestillställningar av sådant slag, att de falla under taxa I i stället för sådana nöjestillställningar, vilka falla under taxa III. Det är nämligen ett önskemål, att de tillställningar, vilka här avsedda föreningar anordna för att skaffa medel till verksamheten, hållas på en så hög kulturell och konstnärlig nivå som möjligt. Utan tvivel torde nu ifrågavarande tillställningar, vilka falla under taxa I — k o n s e r t operaföreställning och annan musikalisk föreställning, dramatisk och litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans — oftare uppfylla ett sådant krav än de tillställningar — vanligen danstillställningar, kabareter o. d. — vilka beskattas enligt taxa III. Kommittén övergår härefter till diskussion av h u r lämpligen skall förfaras vid tillställningar, vilka enligt gällande bestämmelser kunna sägas ligga på gränsen mellan taxa I och taxa III. Inom h ä r avsedda föreningar torde det vara mycket vanligt, att tillställningar med t. ex. konstnärligt eller litterärt program avslutas med dans. Enligt nöjesskatteförordningen skall då skatt uttas efter den del av tillställ- , ningen, som är den huvudsakliga. Det torde emellertid icke vara ovanligt, att så snart dans förekommer vid en tillställning, densamma beskattas enligt taxa III, oberoende av huruvida dansen till tiden kan sägas utgöra det dominerande inslaget i programmet. Om nöjesskattebefrielse enligt kommitténs hemställan endast skall erhållas för tillställningar enligt taxa I och nuvarande bestämmelser angående beskattning av tillställningar av »blandad» karaktär kvarstå oförändrade, ställas följaktligen föreningarna inför valet mellan att avstå från att anordna dans eller att avstå från befrielse från nöjesskatten.

125 Det bör emellertid ihågkommas, att det ur samhällelig synpunkt måste betraktas som en fördel, när föreningar anordna goda danstillställningar, vilka kunna ersätta den dans de unga eljest söka sig till på annat håll, där det kan förmodas, att dansen icke äger rum under lika önskvärda former som vid de av ideella föreningar anordnade tillställningarna. På grund härav är kommittén beredd att föreslå skattebefrielse även för tillställningar, vid vilka förekommer å ena sidan ett inslag av viss omfattning bestående av sång, musik, uppläsning eller teater och å andra sidan dans, och vilka äro anordnade av sådana föreningar och i sådana syften, som tidigare omnämnts. Befrielsen bör gälla även om det förut nämnda kulturella inslaget icke kan anses utgöra den huvudsakliga delen i programmet. Härigenom skulle det goda vinnas, att samhället under de betryggande former som föreningarna kunna erbjuda, bereder ungdomen tillfälle till dans i förening med sådan värdefull underhållning varom tidigare talats. Frikyrkliga Ungdomsrådet har i skrivelse till kommittén anfört betänkligheter mot här föreslagna uppmjukning av nöjesskattebestämmelserna beträffande dans i samband med föreningsanordningar, då man befarar, att detta kunde leda till ett vidgat utrymme för dans på bekostnad av värdefullare program och därmed på längre sikt främja en förflackning och ett »idealitetens förfall». Man befarar, att risken för en sådan utveckling är större än den fördel som skulle ligga i att dansen toges om hand av föreningarna. Ungdomsvårdskommittén kan dock icke finna denna farhåga motiverad, särskilt som dess förslag uttryckligen förutsätter, att befrielse från nöjesskatt endast skall ifrågakomma, då ett betydande inslag av annat program än dans förekommer. En förutsättning är givetvis att bestämmelserna i frågan utformas på ett sådant sätt, att enskilda personer m. fl. — i avsikt att tillskansa sig de ekonomiska fördelar i nöjesskattehänseende som kommittén föreslår skola tilllämpas för föreningar — icke kunna anordna nöjestillställningar, för vilka ungdomsföreningar formellt stå såsom arrangörer. Kommittén vill i detta sammanhang förorda viss generell lättnad i beskattningshänseende för sånglekar, folkdanser o. d., och föreslår i detta syfte att dessa nöjesformer — vilka för närvarande vanligen torde beskattas enligt taxa III — uttryckligen skola hänföras till de slag av nöjen, vilka beskattas enligt taxa I. Dessa former av underhållning måste nämligen anses vara mer besläktade med några av de nöjesformer, vilka i nuvarande nöjes skatteförordning falla under taxa I, nämligen »musikalisk föreställning» samt »uppvisning i konstnärlig dans» än med »bal, maskerad och annan danstillställning», vilka falla under taxa III. Angående frågan om vilka krav, som lämpligen böra uppställas beträffande de ändamål för vilka sådana nöjestillställningar anordnas, vilka enligt kommittén böra erhålla befrielse från nöjeskatten, torde det vara lämpligt att uppställa det kravet, att nöjestillställningar, vilka skola skattebefrias, böra anordnas till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens fysiska eller andliga fostran.

126 Ungdomsvårdskommittén får under åberopande av den i det föregående anförda motiveringen hemställa att ideella föreningar skola befrias från nöjesskatt för sådana till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens fysiska eller andliga fostran av föreningarna själva anordnade tillställningar, för vilka nöjesskatt erlägges enligt taxa I samt att för de ideella föreningarnas del till taxa I skola hänföras de tillställningar, där, till förmån för ungdomsverksamhet som nyss sagts, förekommer jämte dans ett program av viss omfattning enligt taxa I, samt slutligen att till de nöjesformer, vilka skola beskattas enligt taxa I, hänföras även sånglekar, folkdanser och folkvisedanser. Ungdomsvårdskommittén föreslår, att frågan om en omläggning av nöjesskattebestämmelserna i enlighet med denna hemställan göres till föremål för skyndsam utredning av särskilda sakkunniga. Att n ä r m a r e utforma förslag till ändringar i nöjesskatteförordningen torde falla utanför kommitténs uppgifter, men kommittén får framföra följande synpunkter och önskemål i fråga om ändringarnas inpassande i nöjesskatteförordningen. Givet är att till de nöjestillställningar, för vilka kommittén yrkar skattebefrielse, icke skola räknas hästkapplöpning eller travkörning. Vid inarbetandet i nöjesskatteförordningen av den av kommittén yrkade ändringen angående principerna för beskattning av vissa andra tillställningar kan det synas som om, tekniskt sett, den enklaste utvägen vore att inpassa en bestämmelse härom i det system för befrielse från nöjesskatt, som återfinnes i 11 § av förordningen. Kommittén anser emellertid, att en sådan utväg ej skulle förverkliga kommitténs syften. Nyssnämnda paragraf är nämligen så avfattad, att den stadgar endast rätt men ej skyldighet att medge befrielse och ger därjämte kommunen möjlighet förhindra länsstyrelse att bifalla anhållan om befrielse. Praxis har också blivit mycket växlande i olika kommuner. Vidare tillämpas allmänt det systemet, att skatten först måste erläggas och att framställning om befrielse först härefter prövas och då vid bifall resulterar i återbetalning. Det torde vara klart, att detta system icke kan vara tillfredsställande för de föreningar, som kommittén avser med sitt ändringsyrkande. Kommittén förordar därför, att den skattefrihet, som kommiitén föreslår, måtte anordnas efter ett nytt system, innebärande dels vissa bestämda föreskrifter i vilka fall nöjesskatt ej skall erläggas enligt taxa I, dels också att vederbörande förening före nöjestillställningens anordnande kan erhålla besked att nöjesskatt ej skall utgå. Detta torde icke vara oförenligt med viss kontroll, garanterande att ej andra nöjestillställningar än de avsedda undgå nöjesskatt, ö n s k v ä r t vore naturligtvis om en sådan form för prövningar kunde föreskrivas, att stat och kommun ej skulle kunna stanna i olika beslut. Kom-

127 mitten förutsätter, såsom tidigare påpekats, att bestämmelserna i fråga om befrielse från nöjesskatt ges en sådan utformning, att inga bulvanförhållanden skola kunna uppkomma. Av betydelse för statsmakternas ställning till denna fråga torde vara det förhållandet, att det här rör sig om ett förslag, vars ekonomiska konsekvenser äro relativt obetydliga. Statens inkomst av nöjesskatt utgjorde för budgetåret 1942/43, det sista år för vilket uppgifter finnas, 15 945 906 kronor. En uppdelning av nöjesskatten, allteftersom den influtit enligt de olika taxorna, finnes för de senaste åren endast beträffande städernas inkomster av den kommunala delen av nöjesskatten. Enligt uppgifter i Svenska Stadsförbundets tidskrift (nr I. 1943) härrörde den största delen — 68,0 procent — av städernas under år 1942 influtna inkomster av nöjesskatt från biograf föreställningar, medan de nöjestillställningar, vilka beskattas enligt taxa I och III, bidrogo med endast 11,9 respektive 20,1 procent. Den del av inkomsten enligt taxa I, som härrör från de nöjestillställningar, för vilka kommittén föreslår ändring, torde följaktligen vara relativt obetydlig, och ett upphävande av nöjesskatten därvidlag kan därför ej betyda något nämnvärt u r statsfinansiell synpunkt. Den intäkt kommunerna gå miste om blir givetvis ännu mindre, eftersom en återbetalning av den kommunala delen av nöjesskatten här för närvarande torde förekomma i tämligen stor utsträckning. Slutligen vill kommittén i denna fråga framhålla, att, om den här ovan föreslagna befrielsen från nöjesskatt till förmån för ungdomen blir genomförd, en sådan åtgärd kan sägas innebära ett fullföljande av den princip, som kommit till uttryck i Kungl. Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt den 6 juni 1941. Där har nämligen varje stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, helt befriats från arvs- och gåvoskatt.

Y. L i n d r i n g i r e s e k o s t n a d e r n a för föreningsansluten u n g d o m . Ett viktigt led i ungdomsverksamheten är anordnandet av möten och konferenser, varvid deltagare från olika orter eller hela landet delta för information och utbildning. Redan samvaron i och för sig med därav följande utbyte av tankar och erfarenheter mellan ideellt intresserade och verksamma ungdomar har ofta en befruktande och stimulerande inverkan på arbetet. En hämsko på denna verksamhetsform utgöra emellertid givetvis resekostnaderna. Även om en stor del av de ungdomar som resa till kurser m. m. använda fortskaffningsmedel såsom cykel, buss, båt och bil, torde det vanligaste färdsättet, särskilt för längre resor, vara tåg. Ehuru avsevärda nedsättningar i biljettprisen redan tillämpas för till olika ungdomsorganisationer anslutna medlemmar, vore ytterligare lättnader på detta område synnerligen önskvärda. Kunde de i en eller annan form åvägabringas, skulle föreningsarbetet otvivelaktigt därigenom verksamt stödjas och stimuleras. Önskemål

128 o m n e d s ä t t n i n g i biljettprisen för d e l t a g a n d e i vissa m ö t e n h a även till k o m m i t t é n u t t a l a t s av flera o r g a n i s a t i o n e r . Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Nedsättning av biljettpriser å SJ, lika för äldre ungdom som för skolungdom. Dylik nedsättning skulle underlätta våra seniorers deltagande i kretssamlingar och ledaredagar och därigenom ge tillfälle till kontakt med annan ungdom för utbyte av erfarenheter i ungdomsarbetet till fromma för den egna föreningens verksamhet. Svenska Missionsförbundets Ungdom. Det skulle innebära en stor lättnad för många, om reglerna för nedsättning av biljettavgifterna för skolungdom kunde gälla även för annan ungdom vid resor till studiekurser. Kunde nedsättning erhållas för individuell färd, vore det så mycket bättre. Sveriges Scoutförbund. Enligt Kungl. Förordning av den 17 mars 1939 erhåller scouter nedsättning vid resa å järnväg om de resa i grupp om minst 10 och äro under 20 år. Avgiften motsvarar 37,5 procent av den för personer över 12 år gällande befordringsavgiften för enkel resa. Nedsättning åtnjutes även av ledare i ett antal beroende på resgruppens storlek. Någon nedsättning för ledare erhålles däremot icke vid resor till instruktionskurser, distrikts- och förbundsmöten. Om sådan nedsättning skulle kunna erhållas, skulle detta innebära, att omkostnaderna för kursverksamheten avsevärt kunde nedbringas, önskemålet är att scoutledare vid enskild färd till av scoutförbundet eller dess underavdelningar anordnade instruktionskurser, distrikts- och förbundsmöten bli berättigade att åtnjuta samma nedsättning som gäller för scouter vid gruppresor. Riksidrottsförbundet. Billigare järnvägsresor för idrottsungdomen som deltar i idrottstävlingar och uppvisningar är ett allmänt önskemål. Härvid är det angeläget, att normerna för s. k. billighetsresor icke sättas för snäva som fallet är med nuvarande truppbiljetter. Vita Bandets

Ungdomsverksamhet. Därnäst kommer önskan om nedsatta biljettpriser å SJ för deltagare vid våra sommarläger, instruktions- och ledarekurser. Detta skulle i väsentlig grad medverka till större anslutning vid nämnda kurser. R e d a n m e d n u g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r k u n n a o r g a n i s a t i o n e r n a i viss u t s t r ä c k n i n g e r h å l l a n e d s ä t t n i n g för m e d l e m m a r u n d e r 20 å r .

Gruppresor. Manlig och k v i n n l i g u n g d o m u n d e r 20 å r t i l l h ö r a n d e s c o u t k å r eller av järnvägsstyrelsen som nedsättningsberättigad godkänd liknande organisation o m f a t t a n d e s. k. f ö r e n i n g s u n g d o m , m e d g e s vid g e m e n s a m m a r e s o r u n d e r led a r e s l e d n i n g d å r e s g r u p p e n , i n k l u s i v e l e d a r e n u t g ö r e s av m i n s t 10 p e r s o n e r , enligt av K u n g l . Maj :t fastställda föreskrifter n e d s ä t t n i n g i biljettavgiften p e r p e r s o n m e d 62,5 p r o c e n t a v avgiften för e n k e l biljett för v u x e n p e r s o n . Ifrågav a r a n d e n e d s ä t t n i n g gäller d o c k i regel icke u n d e r d a g a r n a k r i n g j u l o c h n y å r s a m t p å s k , pingst o c h m i d s o m m a r , d å r e s a n d e t r a f i k e n ä r s o m störst. Rekvisitionen skall e g e n h ä n d i g t u n d e r t e c k n a s b e t r ä f f a n d e s c o u t e r av resel e d a r e n , s o m vid biljettköpet s k a l l u p p v i s a av s c o u t k å r - ( a v d e l n i n g s - ) chef u t -

129 färdat intyg, att han (hon) är berättigad underteckna dylik rekvisition och beträffande a n n a n föreningsungdom av ordföranden eller sekreteraren i vederbörande förening eller underavdelning (krets) eller ock av resgruppens ledare. I det sistnämnda fallet skall vid biljettköpet uppvisas ett av föreningens ordförande respektive sekreterare undertecknat intyg, att ledaren är bemyndigad underteckna rekvisitionen. Biljettens giltighetstid är en månad. Å snälltågstilläggs- och sovplatsbiljetter lämnas ingen nedsättning. Sällskapsresor. Vid samtidig resa i 2 eller 3 klass av personer, tillhörande skola, förening eller slutet sällskap får, förutsatt att befordringen kan ske utan svårighet för järnvägen och att avgift erlägges för minst 10 vuxna personer, sådan nedsättning i biljettpriset åtnjutas, att avgiften per person utgår med 75 procent av gällande pris å enkel biljett i vederbörande klass. Därest fram- och återresan sker inom den för tur- och returbiljett fastställda giltighetstiden, får avgiften utgå med 75 procent av gällande pris å tur- och returbiljett. Dylik resa får ej heller äga rum med snälltåg, såvida icke vederbörande trafikinspektör så medger. Intet hindrar att en del av gruppen färdas i 2 och de övriga i 3 klass. Framställning om nedsättning skall i god tid göras genom avgångsstationen. Vid helgerna kan — i likhet med vad som gäller för gruppresor — nedsättning ej påräknas. Mötesnedsättning. För deltagande i möte eller kongress, anordnad av vissa organisationer med ungdomsverksamhet och med viss ej för ringa anslutning, kan individuell nedsättning i biljettpriset — s. k. mötesnedsättning — erhållas. Mötesdeltagarna erhålla vid färd från valfri station i landet och åter till samma station (eller närbelägen) 25 procent rabatt på biljettpriset å såväl statens som enskilda järnvägar. Den som har kortare resväg än 20 mil till mötesplatsen har dock i regel ingen nytta av denna nedsättning. Vissa villkor gälla beträffande den tidrymd inom vilken resan skall vara påbörjad ävensom avslutad. Uppehåll på fram- och återresan få göras. — Mötesbestyrelsen trycker särskilda färdbevis, som tillställas de anmälda deltagarna vilka mot uppvisande härav på hemortens järnvägsstation kunna lösa en hel och en halv enkel biljett vilka gälla för fram- och återresa. I regel beviljas mötesnedsättning endast om vid en kongress e. d. minst 100 personer använda sig av förmånerna. Samma inskränkning som för gruppoch sällskapsresor stadgats, gälla vid helgerna. Tur- och retur- samt rundtursbiljett. Andra biljettformer som i detta sammanhang kunna vara av intresse äro tur- och retur- samt rundtursbiljetter. 9—442224

130 Skyttetaxan. Som ett led i stärkandet av vår försvarskraft och beredskap ha under krigsåren en rad sammanslutningar och institutioner i försvarets tjänst eller med verksamhet som u r försvarets synpunkt synts uppmuntransvärd beviljats nedsättning i biljettpriset för medlemmar eller allmänhet som behövt resa i sammanslutningarnas eller institutionernas uppdrag eller syfte. Nedsättningen har bestått i 40 procent rabatt å biljettpriset.

Sammanfattning och rekommendation. Av redogörelsen framgår, att redan nu vissa möjligheter stå till buds för en organisation att kunna utverka nedsättning av biljettpriserna för organisationens medlemmar dels vid gemensamma resor under resledares ledning (gruppresor) och dels även vid resa av medlemmarna var för sig för deltagande i möte eller kongress (mötesnedsättning). Vid övervägande av vad som från det allmännas sida kan och bör göras för att ytterligare underlätta för föreningsungdomen från olika orter och trakter att kunna samlas till gemensamma studier och rådslag, har kommittén utgått från, att statens och enskilda järnvägar äro trafikföretag, på vilka man har rätt att ställa anspråk på en tillmötesgående hållning gentemot en ur samhällssynpunkt önskvärd och uppmuntransvärd ungdomsverksamhet. Kungl. Maj:t och järnvägsmyndigheterna ha också visat sig beakta de speciella ungdomsintressena, när det gäller att pröva frågor om nedsättningar för resor. Under kristiden har man till och med gått ännu ett principiellt sett avgörande steg längre i tillmötesgående av rent sociala synpunkter genom härovan berörda skyttetaxa. Ifrågasättas kunde måhända, om icke denna borde utsträckas att gälla även för ungdomsorganisationerna. Vad m a n funnit hänsynen till landets intresse kräva ur försvarssynpunkt skulle väl i och för sig kunna anses motiverat även ur allmän ungdomsvårdssynpunkt. Önskvärt vore i vart fall om nedsättning kunde erhållas också vid enskild färd till av ungdomsorganisation anordnade instruktionskurser, distrikts- och förbundsmöten. Då kommittén i avsnittet om statligt stöd till instruktionskurser och instruktörer föreslagit statsbidrag till bland annat resor för deltagare i vissa auktoriserade instruktionskurser, får emellertid kommittén i detta sammanhang nöja sig med att rekommendera de redan nu existerande rabatteringsmöjligheterna till mera allmän kännedom och tillämpning och uttala sin förvissning om fortsatt tillmötesgående i fråga om berättigade önskemål från ungdomsorganisationerna i syfte att underlätta dessas samhällsgagnande verksamhet.

131 KAP. VII.

Sammanfattning och kostnadsberäkning. Sammanfattning av kommitténs förslag och framställningar. De stödåtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv som ungdomsvårdskommittén i de närmast föregående kapitlen föreslagit kunna sammanfattas på följande sätt: I kapitel V har framlagts förslag om statligt stöd åt instruktionskurser och instruktörer till ungdomsorganisationerna. Stödet har föreslagits skola få sådan utformning, att ungdomsorganisationer, vilka uppfylla vissa krav på stabilitet, omfattning och räckvidd m. m., skola kunna erhålla visst bidrag till anordnande av instruktionskurser och till anställande av instruktörer. Bidragen till såväl kurser som till instruktörer föreslås skola utgå på sådant sätt, att de mindre organisationerna stödjas starkare än de större. Det statliga bidraget har konstruerats så att det förutsätter en ur ungdomsvårdssynpunkt effektiv användning och en betydande ekonomisk motprestation från organisationernas sida. I kapitel VI har kommittén sammanställt övriga framställningar och förslag angående stöd åt ungdomens föreningsliv. Under första avdelningen i detta kapitel behandlas frågan om lämpligheten av att införa föreningskunskap och föreningsteknik inom skolundervisningen, i avsikt att på ett relativt tidigt stadium orientera ungdomarna i och söka intressera dem för föreningslivet. Kommittén har i denna fråga icke kommit med ett detaljerat och färdigutformat förslag utan nöjt sig med att rekommendera, att vid den förebådade tillkomsten av en ny undervisningsplan, behandlande bland annat ämnet medborgarkunskap, de metodiska anvisningarna till densamma utformas på ett sådant sätt, att även föreningskunskap och föreningsteknik beredes erforderligt utrymme. Kommittén vill för sådant ändamål föreslå, att statens läroboksnämnd uppställer som villkor för ett godkännande av läroböcker i medborgarkunskap, att dessa läroböcker innehålla lämpligt utformade avsnitt rörande föreningsverksamhet och föreningsteknik. I den andra avdelningen behandlas ungdomsorganisationerna och lokalfrågan. Under hänvisning till att frågan om statligt stöd åt föreningslokaler i princip blivit löst genom beslut av 1937 års riksdag, uttalar ungdomsvårds-

132 kommittén önskvärdheten av att det statliga stödet väsentligt utökas, så snart förhållandena det medge. I samband härmed uttalar kommittén bland annat det önskemålet att, med hänsyn till lokalfrågans trängande läge, det statliga stödet till en början företrädesvis måtte lämnas till renovering och iordningställande av redan befintliga lokaler, vilka utan alltför stora omkostnader eller materialåtgång kunna tas i anspråk för föreningsändamål. Behovet av lokalernas ändamålsenliga planering på sådant sätt, att alltför stora och påkostade samlingslokaler icke i onödan byggas, har därvid även framhållits. När det gäller ett rationellt utnyttjande av redan befintliga lokaler, har kommittén dels framhållit att såväl ett ianspråktagande av vissa genom centraliseringen ledigblivna skolbyggnader som — i en kommande fredstid — vissa militära baracker p å sina håll skulle kunna bidra att lösa lokalfrågan. Kommittén har även föreslagit, att bland villkoren för erhållande av statsbidrag till skolbyggnader för folkskoleväsendet måtte upptas bestämmelser av innebörd, att skoldistrikt som tillerkänts byggnadsbidrag för uppförande av undervisningslokaler, för åtnjutande av statsbidrag skulle vara skyldigt att bland annat upplåta ifrågavarande lokaler för föreningsändamål. Kommittén har slutligen framhållit vikten av att såväl kommuner som ungdomsorganisationer så långt möjligt vidta positiva åtgärder i syfte att på de olika orterna bidra till lokalfrågans lösning. Beträffande frågan om filmen och ungdomsorganisationerna har kommittén i den tredje avdelningen i kapitel VI framhållit önskvärdheten av samhälleligt stöd för anskaffande av projektionsapparater. Därjämte har påpekats behovet av ökade anslag till filmverksamheten i skolorna för inköp och förhyrning av film. Utöver detta har kommittén framhållit önskvärdheten av att en inventering av inspelad biografkortfilm m. m. kommer till stånd och att det sålunda åvägabragta registret kontinuerligt vidmakthålles. Även har framhållits behovet av statligt stöd åt den svenska biografkortfilmsoch journalfilmsproduktionen, varvid vissa för ungdomsverksamheten särskilt lämpade filmer föreslås skola erhålla statligt stöd till inspelningen. Slutligen har kommittén påpekat önskvärdheten av att en utredning företas i syfte att uppmjuka gällande förbud mot nedkopiering av spelfilm till smalfilm. Med hänvisning till dessa förslag och framställningar föreslår kommittén tillsättandet av en särskild kommitté inneslutande representanter för filmbranschen och ungdomsrörelserna och med uppdrag att verkställa vissa av de föreslagna utredningarna. Beträffande frågan om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten har kommittén i fjärde avdelningen i huvudsak hemställt, att ideella föreningar skola befrias från nöjesskatt för sådana till förmån för ungdomens fysiska eller andliga fostran av föreningarna själva anordnade tillställningar, för vilka nöjesskatt för närvarande erlägges enligt taxa I, varjämte kommittén hemställt om att för de ideella föreningarnas del — bland vilka föreningar idrottsföreningar inkluderas — till taxa I skola hänföras de tillställningar där, till förmån för sådan ungdomsverksamhet, förekommer jämte dans, ett program av viss omfattning enligt taxa I.

133 I femte avdelningen har kommittén redogjort för gällande bestämmelser beträffande lindring av resekostnaderna för föreningsansluten ungdom, varvid kommittén framhållit det önskvärda i att nedsättning av biljettpriser kunde erhållas också vid enskild färd till av ungdomsorganisation anordnade instruktionskurser, distrikts- eller förbundsmöten. Av de sålunda sammanfattningsvis redovisade förslagen har endast ett, nämligen det som avser stöd åt instruktionskurser och instruktörer, den karaktären att kostnadsberäkningar för dess genomförande lämpligen kunna framläggas. Kostnadsberäkning för kommitténs förslag om statsbidrag till instruktionskurser och för anställande av instruktörer. P å grund av vissa i fortsättningen närmare angivna orsaker kan följande kostnadsberäkning endast betraktas såsom högst ungefärlig. Till en början bör diskuteras, vilka ungdomsorganisationer som enligt kommitténs bedömande och kännedom för närvarande kunna anses fylla de villkor som av kommittén föreslagits skola uppfyllas för att statsbidrag skall utgå. Två ungdomsorganisationer — Vita Bandets Ungdomsverksamhet och Fria Kristliga Gymnasistförbundet — måste, såsom framgår av tabell 1, bilaga A, på grund av att de icke uppfylla det av kommittén ställda villkoret angående minst 1 000 bidragsberättigande medlemmar, t. v. ställas utanför de av kommittén föreslagna bidragsmöjligheterna. E n organisation — Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund — kan knappast betraktas såsom riksorganisation. Av dess omkring 15 000 medlemmar torde nämligen ca 90 procent vara bosatta inom Jönköpings län. P å grund av att Unglottasektionen ej är att betrakti såsom ungdomsorganisation i egentlig mening torde den, enligt kommitténs förmenande, icke kunna ifrågakomma för bidrag. Prövningen av frågan, dika ungdomsorganisationer som på grund av de speciella kraven på stadgar och verksamhet, kunna ifrågakomma för stöd, ankommer såsom å s. 82 närmare angetts på skolöverstyrelsen, över vilkens beslut besvär i vanlig orining kan föras hos Kungl. Maj:t. Enligt kommitténs bedömande torde de organisationer vilka äro upptagna i tabell 4 för närvarande fylla samtliga de i det föregående preciserade villkoren. Mel ledning av från dessa organisationer inhämtade uppgifter angående antalet bidragsberättigande medlemmar, h a r kommittén gjort en beräkning — som återfinnes i tabell 4 — över det antal instruktionskurser och instruktörer som dessa ungdomsorganisationer enligt kommitténs förslag skulle vara berättigade att erhålla. Härvid har kommittén utgått ifrån att samtliga ungdomar vilka uppfylla kraven angående viss ålder, inskränkt eller full självstyrelse m. m. även förutsättas ha uppfyllt det å s. 81 omnämnda kravet om viss erlagd minimiavgift. Enligt kommitténs förslag skulle i tabellen medtagna ungdomsorganisationer för närvarande vara berättigade att erhålla statsbidrag till avhållande av 109 kurser samt till anställande av 48 instruktörer.

134 A. Instruktionskurserna. Beräkningen av kostnaderna för det statliga bidraget till instruktionskurser måste med nödvändighet bli högst ungefärlig, eftersom det dels är omöjligt att förutsätta hur långa de kurser komma att bli för vilka organisationerna ämna söka statsbidrag, dels är svårt att beräkna h u r många kursdeltagare som komma att besöka kurserna. Det är även vanskligt att beräkna i vilken m å n samma föredragshållare komma att användas under flera föreläsningar eller endast under en dubbelföreläsning. Kostnader för föreläsare. Vad först beträffar kostnaderna för föreläsare skall statsbidraget, enligt kommitténs tidigare nämnda förslag, beräknas å det belopp som tillkommer föreläsare enligt för A. B. F. gällande taxor. Enligt dessa taxor torde omkostnaderna för en föreläsare vilken håller en dubbelföreläsning komma att belöpa sig till i genomsnitt omkring 100 kronor per dag. Beräknad resekostnad: 40 kronor; traktamente: 18 kronor per dygn; arvode: 40 kronor per dubbelföreläsning. För de två föreläsare per dag som kommittén föreslår, skulle alltså behöva beräknas en kostnad på omkring 200 kronor per dag. Kursdeltagares kostnader. Såsom av punkt D s. 88 framgår, skola statsbidrag för kursdeltagarnas kostnader beräknas å en kostnad för uppehälle av högst 5 kronor per dygn samt efter billigaste färdsätt å järnväg eller vissa andra fortskaffningsmedel. Vad resekostnaderna för kursdeltagare beträffar, torde dessa, enligt av flera större organisationer gjorda erfarenheter, vid centrala kurser för närvarande böra uppskattas till i genomsnitt 35—40 kronor. Eftersom de kurser som organisationerna kunna komma att anordna med hjälp av statsbidrag även i viss utsträckning bli av icke central karaktär torde det vara rimligt att i kostnadsberäkningen räkna med en genomsnittlig resekostnad av 30 kronor per kursdeltagare. Att en högre resekostnad beräknats för föredragshållare motiveras av att dessa i regel måste resa från vissa centralt belägna orter — särskilt Stockholm — medan däremot kursdeltagarna kunna förutsättas i större utsträckning komma från platser i närheten av den ort, där kursen hålles. Det är även motiverat av att föredragshållarna stundom torde använda sig av den för A. B. F:s föreläsare gällande förmånen att vid längre resor samt vid sjukdom vara berättigade att resa i 2 klass. Om det antas, att det genomsnittliga antalet kursdeltagare vid varje kurs blir 30, och om det vidare antas, att ingen föreläsare håller mer än 1 dubbelföreläsning (och att alltså resekostnader å 40 kronor per person beräknas för två föreläsare per dag, oberoende av kursens längd) erhållas de kostnader och de statsbidrag per kurs av olika längd som framgå av följande tablå:

135 K o s t n ad Kursens längd, antal dagar:

2 3 4 5 6 7 8 9 10 15 19

i k r o nor

för

Föreläsare

Deltagarnas resor

Deltagarnas uppehälle

400 600 800 1000 1200 1 400 1600 1800 2 000 3 000 3 800

900 900 900 900 900 900 900 900 900 900 900

300 450 600 750 900 1050 1200 1350 1500 2 250 2 850

Summa kostnader

Därav statsbidrag

1 600 1 950 2 300 2 650 3 000 3 350 3 700 4 050 4 400 6 150 7 550

800 1 030 1 290 1 560 1 860 2 180 2 520 2 880 3 260 4 740 6 040

Det osäkraste momentet i beräkningarna återstår emellertid, nämligen att söka uppskatta hur många kurser, som komma att anordnas samt vilken längd dessa kurser komma att få. Kommittén utgår härvid från att samtliga de 109 kurser som organisationerna enligt förslaget äro berättigade att utfå statsbidrag till, verkligen komma att äga rum. Kommittén utgår vidare från att den genomsnittliga kurslängden blir 7 dagar. Under dessa förutsättningar skulle de statliga kostnaderna för instruktionskurserna uppgå till följande belopp: Kostnad för föreläsare 152 600 kr. » » deltagarnas resor 98 100 » » » » uppehälle 114 400 » Summa kostnad 365 100 kr. Därav statsbidrag 237 315 > Såsom av sammanställningen indirekt framgår, komma säkerligen organisationernas egna ekonomiska insatser för föreläsare och kursdeltagare att uppgå till betydande belopp. Såsom tidigare påpekats tillkomma för organisationerna dessutom utgifter för lokaler, expedition och administration m. m. B.

Instruktörerna.

Såsom framgår av tabell 10 skulle ungdomsorganisationerna vara berättigade att erhålla bidrag till sammanlagt 48 instruktörer. Eftersom detta bidrag har föreslagits skola utgå med 6 000 kronor per instruktör, skulle statens årliga kostnader för instruktörsverksamheten uppgå till sammanlagt 288 000 kronor under förutsättning att samtliga organisationer utnyttja de bidragsmöjligheter som stå dem till buds. De sammanlagda kostnaderna för såväl statsbidrag till instruktionskurser som till instruktörer skulle enligt denna beräkning uppgå till i runt tal 525 000 kronor.

136 Tabell 4.

Politiska

Instruktörer, antal

2 10 10 3 25

1 4 4 1 10

4 3 2 4 2 3 3 4

2 1 1 2 1 1 1 2

5 2 82

3 1 15

2 3 4 2 4 5 3 3

1 1 2 1 2 2 1 1

3 29

1 12

2 2 4

1 1 2

2 10

5 Ungdomsorganisationer.

Folkpartiets Ungdomsförbund Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.. . Ungsvenskarnas Riksförbund Kgrkliga och frikyrkliga

ungdomsorganisationer.

De Ungas Förbund för Kristligt Arbete Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet Förbundet av Sveriges K. F . U. K K. F . U. M:s Riksförbund K. F . U. M:s triangelpojkar i Sverige Metodistkyrkans Ungdomsförbund Riksförbundet Kyrklig Ungdom Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom och Juniorverksamhet Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse Scout- och

idrottsorganisationer.

I. O. G. T:s scoutförbund K. F . U. K:s » K. F. U. M:s » N. T. 0:s » Sveriges Flickors » Sveriges » Svenska Frisksportförbundet Unga Örnars Riksförbund Våra Pojkar o. Våra Flickor (Sv. Missionsförbundets scoutbet.verks.) Ngkterhetsrörelsens

ungdomsorganisationer.

Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . . Sverges Godtemplares Ungdomsförbund Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund Övriga

Kurser, antal

ungdomsorganisationer.

Hantverkarnas Ungdomsrörelse Jordbrukare-Ungdomens Förbund Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Ungdomens Röda Kors Summa

2 5 2 4 13 109

1 2 1 2 6

137 KAP. VIII.

Ungdomsråden. Under senare år har en utveckling mot allt större samarbete de olika ungdomsorganisationerna emellan kunnat iakttas. Detta samarbete har ägt rum dels mellan riksorganisationer, dels mellan lokala föreningar i de olika orterna. I regel har samarbetet varit av temporär beskaffenhet. När den uppgift fyllts, för vilken samarbetsorganet bildats, har detsamma, åtminstone efter en tid, upphört att existera. Emellertid har under senare år även ett lokalt samarbete av mera varaktig karaktär växt fram, i och med att s. k. ungdomsråd bildats på en stor mängd platser i landet. Utvecklingen mot att de lokala föreningarna allt oftare genom ungdomsråd idka ett visst samarbete — vilken utveckling för övrigt ägt rum parallellt med att de olika föreningarnas verksamhet fått allt större beröringspunkter däri att verksamhetsgrenar såsom idrott, gymnastik, praktisk hobbyverksamhet, bildningsverksamhet och social verksamhet kunnat återfinnas på allt flera föreningars program — har säkerligen kraftigt befrämjats av krigsårens samlingsbehov samt av den under senare år intensifierade diskussionen av ungdomsfrågor. Det är för närvarande svårt att förutsäga huruvida tendensen till ett ökat samarbete mellan föreningarna kommer att äga bestånd även efter kriget. Bildandet av ungdomsråd har givetvis sin upprinnelse i det allt starkare medvetandet om att de olika ungdomsföreningarna, trots inbördes skiljaktigheter och motsättningar, behöva varandras stöd i vissa frågor. Bakom ungdomsrådens uppkomst ligger även medvetandet om att möjligheterna att praktiskt göra något för ungdomen ökas, om ortens föreningar i vissa sammanhang arbeta i samverkan med varandra. Åtgärder, som icke äro praktiskt genomförbara för en enstaka förening, kunna, om ett samarbete inledes med övriga föreningar, i många fall vidtas. Den utveckling mot allt större samverkan, som nyss berörts, har mötts av en utveckling från kommunalt håll. Barnavårdsnämnderna eller ungdomsnämnderna, som de i detta sammanhang lämpligen böra benämnas ha nämligen mångenstädes funnit det önskligt att ha ett organ för föreningsungdomen att vända sig till i vissa frågor. På en del håll, t. ex. i Göteborg, är ungdomsrådet ett halvkommunalt organ. Ett sådant ungdomsråd kan tillsättas antingen till en del av ungdomsnämnden och till en del av föreningarna eller helt av ungdomsnämnden på förslag — beträffande föreningsrepresentanterna — av föreningarna.

138 Redogörelse för u n g d o m s r å d e n s organisation. För att få en uppfattning om i vilken utsträckning ungdomsråd bildats samt om arten och omfattningen av det arbete som dessa råd bedriva m. m., utsände ungdomsvårdskommittén år 1942 en förfrågan till myndigheterna i samtliga städer, huruvida ungdomsråd bildats på platsen, i vilket fall kommittén anhöll om vissa upplysningar angående detsamma. Sådana upplysningar begärdes även från ett antal landsortskommuner, där enligt erhållna uppgifter ungdomsråd bildats. Intill den 15 augusti 1943 hade uppgifter om ungdomsråd inkommit från 63 städer, 14 köpingar och 23 municipalsamhällen. Därjämte föreligga uppgifter från de 12 ungdomsråden i Stockholm. F r å n 9 kommuner, där ungdomsråd lära finnas, ha, trots upprepade påminnelser inga uppgifter kunnat erhållas. Några kommuner ha vidare uppgett, att ungdomsråd funnits, men att de av olika anledningar upphört med sin verksamhet. Slutligen föreligga från 22 städer uppgifter om att ungdomsråd äro under bildande eller att sådana planerats. Det kan förmodas, att antalet ungdomsråd vid årsskiftet 1943/44 utgjorde mellan 150 och 200 i hela riket. I det följande lämnas en redogörelse för resultatet av rundfrågningen om ungdomsråden. Till att börja med redogöres för rådens organisation och omfattning m. m., varefter en beskrivning lämnas över ungdomsrådens hittillsvarande verksamhet. Följande tablå belyser vilket år de olika ungdomsråden bildats: Årtal för bildandet Antal ungdomsråd före år 1939 10 1939 6 1940 3 1941 40 1942 48 1943 5 Summa 112 Det framgår av tablån, att icke mindre än 88 av de 112 ungdomsråden bildats under åren 1941 och 1942. Eftersom uppgifterna avlämnades under förra delen av år 1943, kommer slutsiffran för detta år säkerligen att bli väsentligt högre. Frågan om vilka som stå som initiativtagare till ungdomsråden belyses av följande sammanställning: Organisation el. yrke Antal ungdomsråd Politisk förening 8 Kyrklig, frikyrklig » 6 Nykterhets» 5 Scout- och idrottso 2 Representanter från olika ungdomsföreningar 13 Präster 19 Lärare 14 Kommunal nämnd 20 Kvinnoförening 6 övriga 19 Summa 112

139 Det framgår härav, att bakom bildandet av 34 stycken ungdomsråd ligger ett initiativ från en eller flera ungdomsföreningar. Därnäst är det präster, lärare och barnavårdsnämnder, som stå såsom initiativtagare. I vilken utsträckning ungdomsråden kommit att omfatta olika typer av ungdomsföreningar och andra sammanslutningar framgår av nedanstående tablå. Det framgår av denna — som är gjord så att den utvisar i vilken utsträckning olika typer av föreningar icke äro anslutna till på platsen befintligt ungdomsråd — att kommunala nämnder och bildningsorganisationer icke äro representerade i drygt en tredjedel av ungdomsråden. Det framgår vidare, att de frikyrkliga föreningarna i ett påfallande stort antal fall icke delta i ungdomsråden. Denna uppgift stämmer med uttalanden, som fällts av olika uppgiftslämnare. Icke sällan torde orsaken vara att söka i kyrkopolitiska motsättningar. Följande slag av föreningar Antal ungdomsråd delta icke i ungdomsraden ° Politiska föreningar 4 Kyrkliga » 4 Frikyrkliga » 11 Nykterhets » 6 Scout- och idrotts» 1 Kommunal nämnd 36 Bildningsorganisation 35 Ingen uppgift 15 Summa 112 Endast 6 fackföreningar äro anslutna, fördelade på samtliga ungdomsråd. Av följande tablå framgår hur många föreningar, som ungdomsråden omfatta. Variationerna äro som synes stora. Antal organisationer Antal ungdomsråd 6—10 14 11—15..., 15 16—20 15 21—25 14 26—30 9 31—35 4 36—40 4 över 40 7 Ingen uppgift 30 Summa 112 En särskild sammanställning har gjorts för att få en uppfattning om vilka personer som fungera såsom ordförande i ungdomsråden. Det framgår härav, att över hälften av de ungdomsråd, som lämnat uppgift om ordförandens yrke, ha en präst eller frikyrkopastor till ordförande, medan lärare fungera såsom ordförande inom en tredjedel av dessa ungdomsråd.

140 Yrke

Präst el. frikyrkopastor Lärare Ungdomsförmedl.förest Övriga

Antal ungdomsråd

47 22 4 39 Summa 112

Beträffande frågan om hur ungdomsråden finansiera sin verksamhet har det visat sig, att tillvägagångssättet skiftat så starkt de olika råden emellan, att resultatet icke lämpligen har kunnat redovisas i någon tablå. I en del fall — så t. ex. i Borås och Göteborg — har verksamheten finansierats med hjälp av kommunala medel. Åtskilliga ungdomsråd uppge, att de begärt anslag från kommunen, men att något svar å deras anhållan ännu icke ingått, eller också ha svaren blivit nekande. Ett vanligt tillvägagångssätt är, att verksamheten finansieras genom att varje ansluten förening lämnar ett visst bidrag — ofta omkring 5 kronor per förening — till rådets verksamhet. Ibland bestämmes avgiften i relation till medlemsantalet inom de anslutna föreningarna. Vanligt är också att medel till ungdomsrådens verksamhet anskaffas genom inkomster från ungdomsaftnar, lekaftnar eller ungdomsutställningar eller genom privata insamlingar och kollekter vid enskilda och offentliga möten. Flertalet ungdomsråd äro hänvisade att tillgripa flera olika utvägar för att skaffa medel för verksamheten. Till en aktion av visst slag k a n kanske medel erhållas från kommunen eller från en industri på orten, medan arbetet för övrigt får finansieras med hjälp av insamlingar, medlemsavgifter m. m. Följande tablå — i vilken redovisats uppgifter från 70 ungdomsråd angående utgifterna under år 1942 — torde ge en ungefärlig bild av den ekonomiska kapaciteten för närvarande inom ungdomsråden. Ungdomsrådens utgifter under år 1942 uppgående till

under 250 kronor 250— 500 » 500— 750 »> 7 5 0 — 1 000 » 1 0 0 0 — 1 500 »> 1 5 0 0 — 2 000 » 2 000— 3 000 » 3 0 0 0 — 4 000 » 4 0 0 0 — 5 000 » 5 000—10 000 » över 10 000 » Ingen uppgift

. . . AntaI

un2dom<?råd un domsraci

24 10 9 4 7 1 5 3 1 5 1 42 Summa 112

Av sammanställningen framgår, att 47 ungdomsråd av de 70 som uppgett sina årsutgifter redovisat en årsomkostnad icke överstigande 1 000 kronor. Endast för 6 ungdomsråd — därav 3 i Stockholm — har årsbudgeten för år 1942 överstigit 5 000 kronor.

141 Ungdomsrådens verksamhet. Av stort intresse är givetvis att söka få en uppfattning om vilka arbetsuppgifter de olika ungdomsråden tagit sig an och vilka åtgärder som vidtagits. Helt naturligt är den verksamhet som ungdomsråden bedriva av så växlande natur, att den knappast lämpar sig för en statistisk bearbetning. F ö r att få något underlag för en diskussion om ungdomsrådens arbetsuppgifter* h a r emellertid i följande tablå ungdomsrådens verksamhet tecknats i grova drag: Verksamheten inom 112 ungdomsråd. V e r k s a m h e t s g r e n a r

Förekommer inom följande antal ungdomsråd abs. tal i procent

Anordnat ungdoms- o. lekaftnar (sång, musik, föredrag, diskussion) 47 Anordnat ungdomsutställn., ungdomens vecka, ungdomens dag .. 38 Anordnat kurs för ungdomsledare, folkhögskolekurs 27 Aktioner för lokalfrågans lösning, arbetet för ungdomsgård, idrottsplan, badbygge, slalombacke, raststuga m. m 18 Anordnat kurser i sömnad, teckning, sjukvård, studiecirklar m. m. 17 Utgett- broschyr som utdelas till avgående elever angående ortens föreningsliv, yrkesrådgivning m. m 12 Skördeberedskap, sparpropaganda 11 Ekonomiskt stöd åt anslutna föreningar. Studiestipendier 11 Anordnat luciafest, nyårsfest, valborgsmässor o. midsommarfirande m. m 9 Främjande av idrott, anordnandet av utflykter, tävlingar 8 Norgeafton och försvarslånefest 7 Upprättat (eller planerar) afton- el. yrkesskola, föreläsningsförening m. m 6 Anordnat föräldramöten, försökt att på annat sätt få kontakt mellan skola och hem 5 Anordnat (eller planerar) social rådgivningsbyrå 5 Skrivelse till magistraten angående förbud för minderåriga att besöka nöjestillställning. Bevakat ungdomens intresse hos mynd. 4 Aktioner för att motverka ungdomsfylleriet 4 Upprättat en klubb, som hålles öppen vissa tider varje afton (böcker, radio, servering m. husmor) 2 Startat (eller planerar) pojk- o. flickhem för hemlösa 2 Summa 233

20 16 11 8 7 5 5 5 4 3 3 3 2 2 2 2 1 1 100

Verksamheten inom ungdomsråden, för vilken i det följande skall lämnas en närmare redogörelse, torde för närvarande i stort sett äga rum efter två linjer. Den består av dels åtgärder till befrämjande av föreningarnas verksamhet, dels åtgärder i avsikt att komma i kontakt med den föreningslösa ungdomen. Inom vissa ungdomsråd synas de båda verksamhetslinjerna mötas, medan inom andra ungdomsråd verksamheten bedrives huvudsakligen efter endera linjen. I avsikt att komma i kontakt med den ungdom som ännu icke tillhör någon

142 förening och i syfte att intressera denna ungdom för föreningarnas verksamhet ha ett relativt stort antal ungdomsråd anordnat utställningar. Dessa utställningar, vilka t. ex. gå under namnet »Fritid och Framtid», »Ungdomen vill och kan», »Vi vill», synas överlag ha slagit mycket väl ut. Många ungdomsråd ha, i samma syfte, även anordnat propagandadagar, vilka ofta gå under namnet »Ungdomens dag» e. d. Vid dessa ungdomsdagar bruka vanligen samtliga anslutna föreningar i tur och ordning få redogöra för den verksamhet och de syftemål som föreningarna i fråga ha, varjämte anordnas tävlingar, idrottsuppvisningar m. m. Anmälningsblanketter bruka delas ut för att bereda de ungdomar, vilka känna sig intresserade av den ena eller andra föreningen, möjlighet att genast skriva in sig. I syfte att sprida kännedom om ungdomsrådets existens och om den verksamhet, som bedrives av de till rådet anslutna föreningarna, h a ungdomsråden på åtskilliga platser utgett broschyrer, vilka delas ut till avgångsklassernas elever eller på annat sätt distribueras till ungdomen. Broschyrerna bruka innehålla såväl en redogörelse för verksamhet och adresser m. m. för de till ungdomsrådet anslutna föreningarna som översikter rörande de övriga fritidssysselsättningar som stå ungdomen på orten till buds såsom studieverksamhet, anlitande av bibliotek och yrkesskolor m. m. I samma avsikt som nyss nämnts bruka ungdomsråden även anordna ungdoms- och lekaftnar, »springpojksträffar» o. d. På en del håll ha ungdomsråden sökt få till stånd fritidssysselsättningar på kvällarna. I Mölndal t. ex. har rådet tillhandahållit slöjdlokal jämte fri undervisning av lärare och fritt material. Forshaga ungdomsråd har anordnat en rad »kvällar» för kvinnlig ungdom, varvid vävning, sömnad, matlagning m. m. stått på programmet. För manlig ungdom planeras kurser i träslöjd. I Storvik h a r ungdomsrådet anordnat kurser i teckning, modellflyg, sång, musik, amatörfotografering m. m. Även om denna verksamhet icke uteslutande tar sikte på föreningslösa ungdomar, torde det dock i stor utsträckning vara dessa som frekventera kurserna. I varje fall stå ungdomsrådens kurser vanligen öppna för dem. Även om syftet med anordnandet av kurserna är detsamma som ovan angetts gälla för anordnandet av »Ungdomens dag», lekaftnar m. m., kan det här sägas ha vidgats till än djupare ansvar för den ungdom som står utanför föreningarnas ram. Detsamma kan sägas om den verksamhet vid sociala rådfrågningsbyråer som på sina håll — t. ex. i Örebro — bedrives i ungdomsrådens regi. Dessa byråers uppgift är att biträda ungdomen med de råd och upplysningar som kunna vara erforderliga. I mycket stor utsträckning torde dessa rådfrågningsbyråer betjäna den föreningslösa ungdomen, även om deras verksamhet helt naturligt icke inskränker sig härtill. Bland de åtgärder, som ungdomsråden vidta i avsikt att befrämja de anslutna föreningarnas verksamhet, intar naturligen arbetet för lokalfrågans lösning en dominerande plats, även om ungdomsråden mera sällan förmått bringa denna fråga till en lycklig lösning. Som av den följande redogörelsen för verksamheten inom Stockholms ungdomsråd tydligt framgår, beror ungdomsrådens insatser i lokalfrågan i stor utsträckning på de ekonomiska resur-

143 ser som stå till deras förfogande. I viss mån i linje med ungdomsrådens strävanden att åstadkomma en lösning av föreningarnas lokalfråga ligga deras strävanden att få till stånd ungdomsgårdar. På särskild fråga om ungdomsgårdar funnos på de orter, där ungdomsråden voro verksamma, eller om sådana planerades, blevo svaren följande: Antal orter

Ungdomsgård finnes » planeras Intetdera

22 31 59 Summa 112

Relativt vanligt torde vara att ungdomsråden, i avsikt att ge deltagare från de anslutna föreningarna en viss trimning och instruktion i frågor som äro vitala för föreningsarbete, anordna kurser vilka stundom förläggas till en folkhögskola. I avsikt att undvika kollisioner mellan arrangemang vidtagna av föreningar anslutna till rådet, ha på en del håll lagts upp kalendarier över ungdomsorganisationernas större sammankomster. Stockholms u n g d o m s r å d .

Organisation och v e r k s a m h e t .

Eftersom verksamheten inom Stockholms ungdomsråd företer vissa särdrag — bland annat tack vare att barnavårdsnämnden lämnar ett kraftigt ekonomiskt understöd samt genom ungdomskonsulentens verksamhet vilken i stor utsträckning kommer just ungdomsråden till godo — har det synts kommittén motiverat att lämna en särskild redogörelse för arbetet inom desamma. Såsom tidigare påpekats, ingå även ungdomsråden i Stockholm i svaren på den undersökning angående ungdomsrådens verksamhet och organisation för vilken i det föregående redogjorts. I Stockholms nitton församlingar finnas tolv ungdomsråd av vilka ett ungdomsråd är gemensamt för två församlingar. De församlingar, som sakna ungdomsråd äro huvudsakligen de i centrum belägna, där antalet barn och unga är synnerligen lågt. Inom en av dessa församlingar, nämligen Storkyrkans, är praktiskt taget allt ungdomsarbete koncentrerat till en organisation — Mäster-Olofsgården — varför behov av ungdomsråd därstädes icke ansetts föreligga. Bromma ungdomsråd — för vars verksamhet å s. 145 lämnas en särskild redogörelse — bildades redan år 1927 och är veterligen landets äldsta ungdomsråd. De yngsta ungdomsråden, Kungsholms och Sofia ungdomsråd, äro endast något år gamla. Flertalet ungdomsråd ha vunnit anslutning från samtliga inom deras verksamhetsområden arbetande ungdomsföreningar. I ungdomsråden ingå sålunda såväl frikyrkliga och kyrkliga som nykterhets-, politiska, scout-, idrotts- och andra ungdomsföreningar. I några församlingar stå emellertid de frikyrkliga och kyrkliga ungdomsföreningarna utanför ungdomsrådet. Även representanter för kyrka och skola bruka vanligen tillhöra ungdomsråden. I ett par ungdomsråd finnas dessutom representanter för föreningar vilka huvudsakligen bestå av äldre per-

144 söner. Ungdomsrådens styrelser utses av respektive råds årsmöte, i vilket samtliga de föreningar och instanser vilka äro representerade i rådet ha rätt att delta. Trots att ungdomsrådens stadgar sinsemellan förete vissa olikheter, arbeta råden i stort sett efter gemensamma linjer. Samtliga ungdomsråd bruka sålunda anordna diskussioner med de olika föreningarnas ledare för att dessa skola lära känna varandras mål och metoder för arbetet bland ungdomen. Vidare söka de tillvarata ungdomens intressen genom framställningar till myndigheter och på andra sätt. Särskilt stort intresse ha de ägnat lokalfrågan, som bland annat med hänsyn till de höga hyrorna i huvudstaden måste betraktas som ett av de mest svårlösta problemen för därvarande ungdomssammanslutningar. Med stadens stöd ha inretts tolv »ungdomsgårdar», där föreningarna mot en relativt låg avgift kunna förhyra sammanträdes- och övningslokaler. Dessa »gårdar», de flesta av dem relativt små men någon omfattande ett tiotal rum, förvaltas av ungdomsråden. Stadens ekonomiska stöd i övrigt åt ungdomsföreningarna förmedlas av ungdomsråden, som i de flesta fall även ha anslag från de kyrkliga församlingarna. Stadens anslag till det friyilliga ungdomsarbetet som utföres genom ungdomsråden utgjorde år 1943 kronor 30 000 och har för innevarande år höjts till 50 000 kronor. Dessa medel användas i första hand till förhyrandet av de tidigare omnämnda lokalerna, till anslag åt de anslutna föreningarna och till anordnandet av gemensamma företag såsom ungdomens dag o. d. I syfte att få med vissa kategorier unga ha en del ungdomsråd på barnavårdsnämndens begäran startat klubbarbete bland ungdom i barnrikehusen. I denna verksamhet har ett intimt samarbete med anslutna ungdomsföreningar eftersträvats. Bland övriga arbetsuppgifter som ungdomsråden i Stockholm särskilt syssla med märkas anordnande av studiecirklar i bland annat föräldrafrågor och sexualhygien. Fortbildningskurser för ungdomsledare ha även förekommit. Denna verksamhet har emellertid mötts av viss kritik från en del föreningars sida. En speciell karaktär får arbetet inom Stockholms ungdomsråd genom att den sedan den 1 april 1943 tillsatta ungdomskonsulenten fungerar såsom en förmedlande länk mellan ungdomsråden och barnavårdsnämnden. I ungdomskonsulentens verksamhet ingår sålunda att som barnavårdsnämndens (ungdomsnämndens) representant hålla kontakt med de olika ungdomsråden, att genom närvaro vid dessas sammankomster och på annat sätt biträda barnavårdsnämnden vid kontrollen över den kommunalunderstödda, enskilda ungdomsverksamheten, att tillhandagå församlingarnas ungdomsråd och andra sammanslutningar för ungdomens välfärd med råd och anvisningar i och för deras verksamhet samt att planlägga, ordna och leda instruktionskurser för de ungdomar vilka skola få ansvaret för vissa avsnitt av verksamheten inom ungdomsråden eller inom anslutna föreningar. Ungdomskonsulenten skall vidare vara föredragande och sekreterare i ett inom ungdomsråden tillsatt representantskap. Detta representantskap h a r endast en inofficiell, rådgivande karaktär. Ungdomskonsulenten åvilar dessutom att ordna och leda arbetet bland skolfri ungdom i nämndens egna ungdoms-

145 gårdar. Detta innebär att konsulenten i samarbete med respektive u n g d o m s r å d s k a l l se till, a t t u n g d o m s a r b e t e t i d e h ä r f ö r a v s e d d a l o k a l e r n a i n ä m n d e n s b a r n s t u g o r b l i r l ä m p l i g t o c h ä n d a m å l s e n l i g t och att h ä r v i d h ä n s y n t a s o c k s å till den föreningslösa u n g d o m e n . Utöver h ä r n ä m n d a a r b e t s u p p g i f t e r vilka åvila ungdomskonsulenten h a r denne att vara föredragande i ungdomsä r e n d e n h o s n ä m n d e n s d e l e g e r a d e för f ö r e b y g g a n d e å t g ä r d e r s a m t att f u n g e r a s o m f ö r e s t å n d a r e för dess u n g d o m s b y r å .

Redogörelse för verksamheten inom Bromma, Eskilstuna samt Tunabygdens ungdomsråd. F ö r a t t ge e n k o n k r e t u p p f a t t n i n g o m h u r v e r k s a m h e t e n i n o m u n g d o m s r å d e n t e r sig s k a l l h ä r l ä m n a s en redogörelse för a r b e t e t i n o m tre u n g d o m s r å d a v olika t y p e r o c h s t o r l e k s o r d n i n g , n ä m l i g e n B r o m m a U n g d o m s r å d , vilket s å s o m t i d i g a r e n ä m n t s f ö r m o d l i g e n ä r l a n d e t s ä l d s t a och vilket i m å n g a a v s e e n d e n stått s o m förebild för övriga u n g d o m s r å d , E s k i l s t u n a u n g d o m s r å d s a m t slutligen T u n a b y g d e n s u n g d o m s r å d . 1. Verksamheten inom Bromma ungdomsråd. (Bildat år 1927.) Under de gångna sexton åren h a r ungdomsrådet haft till huvuduppgift att hjälpa och biträda församlingens ungdom framförallt i vad det gällt anskaffande av lämpliga lokaler för samling och fritidssysselsättning. Idrott och friluftsliv har gynnats genom att rådet hos vederbörande myndigheter gjort framställningar å de ungas vägnar om idrottsplatser, skidbackar, kälkbackar o. d. Dessutom har i mån av tillgångar smärre bidrag utanordnats till sammanslutningar med svag ekonomi, varigenom de satts i tillfälle att inköpa erforderlig materiel för sin verksamhet. Under tider av ungdomsarbetslöshet ha även stipendier utdelats för deltagande i studiearbete, främst inom A. B. F., men även i kurs vid folkhögskola. Ett större antal kurser har anordnats av rådet i bakning och matlagning, sömnad och vävning, i hemvård och samaritvård, i trä- och metallslöjd, idrottsteknik, sexualetik och hygien. Ett flertal kurser i gymnastik för unga män och kvinnor ha pågått under flera år. En ungdomsledarkurs för över 200 personer genomfördes under hösten 1941. Som en gren av rådets egen verksamhet må nämnas Bromma gosskör, som verkat i tolv år, Bromma folkdansgille, sju år, och Bromma ungdomsorkester, fem år. Sedan två år h a r rådet bedrivit klubbverksamhet i samarbete med barnavårdsnämnden i Traneberg och Ängby samt nu senast i Riksby med ett deltagarantal av omkring 250. Vid olika tillfällen h a r rådet avgivit yttranden över frågor, som i olika avseenden berört de ungas ledning och fostran. Ett intimt samarbete har även knutits till skolans arbete. Särskilt h a r beaktats den av folkskoledirektionen anordnade fritidssysselsättningen i folkskolorna samt upplysningsverksamhet bland föräldrar. En särskild årsskrift utges av ungdomsrådet, innehållande förteckning över rådets ledamöter, styrelse och anslutna institutioner och organisationer m. fl., varjämte i ledande uppsatser behandlas viktiga spörsmål. Årligen uppgöres i samarbete med skolorna ett kartotek över samtliga elever i avgångsklasserna. Dessa inbjudas till samkväm, där de få komma i kontakt med fritidssysselsättningssträvandena samt olika organisationer tillhörande folkrörelserna för idrott, gymnastik, scouting, nykterhet och bildningsarbete m. m. Under kommande år ämnar rådet fortsätta sitt arbete i enlighet med hittills följda riktlinjer. Som ny verksamhetsgren planeras upprättande av s. k. föräldracirklar i samverkan med A. B. F. i syfte att sammanföra lärare och 10—442224

146 föräldrar till förtroligt rådslag och meningsutbyte i uppfostringsfrågor. Dessutom kommer klubbarbetet bland den från skolan avgångna ungdomen att utvidgas och fördjupas. Redan för fjorton år sedan förhyrde ungdomsrådet av Stockholms stad en villafastighet i Spånga, Kanaan, med tillhörande friluftsreservat att användas som ungdomsgård. Den sattes i stånd huvudsakligen genom de ungas egen medverkan och hålles tillgänglig för all församlingens ungdom. Besöksfrekvensen har ibland uppgått till 3—4 000 per år. Utom denna ungdomsgård har rådet fått sig upplåten en mindre byggnad inom församlingen, nämligen Bromma gamla kyrkskola, som användes under den kalla säsongen för sammanträden och studier. Behov föreligger emellertid av ytterligare lokaler för ungdomen, varom framställning ligger inne hos myndigheterna. F r å n alla håll har rådets arbete mötts med stor förståelse. Särskilt har barnavårdsnämnden gett detsamma sitt intresserade stöd, såväl moraliskt som ekonomiskt. Det har visat sig, att dess verksamhets främsta syfte, att överbygga förefintliga skrankor mellan oliktänkande och inleda samarbete mellan alla ungdomsvårdande organ, redan haft stort betydelse. 2. Verksamheten inom Eskilstuna ungdomsråd. (Bildat år 1937.) Hittills har rådet framförallt sysslat med följande uppgifter: a) en ingående undersökning av ungdomsföreningarnas lokalfråga; b) under de första åren anordnat ungdomsaftnar, till vilka goda talare och god underhållning anskaffats. (Detta företag kan icke anses ha fallit väl ut.); c) Under år 1940 på försök låtit i två av stadens tidningar införa (omedelbart under filmrecensionerna) en kort rekommendation av sådana filmer, som ungdomsrådets styrelsemedlemmar — efter att ha sett filmerna — ansett lämpliga för tonoch eftertonårens ungdom. Denna verksamhet måste emellertid nedläggas på grund av brist på medel; d) under hösten 1941 anordnat en synnerligen omfattande och givande ungdomsutställning med ett 60-tal utställare, vilken utställning lämnade ett ekonomiskt netto å över 2 500 kronor, av vilka medel 500 kronor avsattes som grundplåt till en ungdomsgårdsfond och återstoden tillföll pojkhemsverksamheten; e) fr. o. m. den 1 april 1941 startat ett pojkhem för tio hemlösa pojkar i åldern 15—20 år, vilken verksamhet möjliggjorts genom insamlingar; f) en utredning av frågan om inrättande i staden av en eller flera ungdomsgårdar och avsättande av grundplåt till en fond härför; g) samkväm för styrelserna för stadens ungdomsföreningar; h) valborgsmässoaftonen 1942 anordnat en ungdomsfest å den historiska Slottsbacken i staden, vilken fest blev synnerligen lyckad och uppskattad av stadens befolkning. Liknande fester komma i fortsättningen att anordnas varje 30:c april. Under den närmaste tiden ä m n a r ungdomsrådet fullfölja arbetet för skapande av en eller flera ungdomsgårdar i staden och inrättande av ytterligare ett pojkhem samt ett flickhem. Såsom av ovanstående framgår finnes ännu ingen ungdomsgård i staden. Ungdomsrådet har frågan under utredning, vilken utredning sker i n ä r a kontakt med en av stadsfullmäktige tillsatt kommitté för undersökning av behovet av ungdomsgård. Några svårigheter i fråga om samarbete e. d. ha icke mött rådet i dess arbete. 3. Verksamheten inom Tunabygdens ungdomsråd. (Bildat år 1941.) Rådet har hittills sysslat med följande uppgifter: en inventering av de i orten arbetande ungdomsföreningarnas medlemsantal, lokal, program, styrelse e t c , vilken dock icke kunnat helt slutföras; avgett yttrande till barnavårdsnämnd i ungdomsvårdsfrågor; varit behjälplig vid anskaffande av lokaler för sammanträden, ungdomsaftnar e t c ; organiserat deltagande i löv- och vassinsamling; anordnat en större

147 offentlig ungdomssamling där olika ungdomsföreningar presenterat sina program; samarbete har inletts med Skidfrämjandets lokalavdelning på platsen för anläggande av en raststuga lämplig för den sportande ungdomen; gjort påstötningar till kommunala myndigheter för anläggande av friluftsbad, vilket lett till resultat; tillsammans med Dalarnas Folkhögskolekursförening och med ekonomiskt stöd av de tre kommunernas barnavårdsnämnder anordnat en större föreläsningskurs i ungdomsvårdsfrågor Upptagande femton föreläsningar av väl kvalificerade talare; organiserat propagandan för tredje försvarslånets sparobligationer så att i det närmaste varje hem besökts av någon representant för ungdomsföreningarna, varvid över 10 000 kronor tecknats; organiserat ungdomsaftnar under sommaren 1942 varvid olika ungdomsföreningar svarat för var sin lördagskväll; undersökt möjligheterna att anskaffa ungdomsgård. En ungdomsutställning har avhållits i september—oktober 1943. Ungdomens nöjesfråga är ett problem, som ropar på sin lösning. Ungdomsgård och raststugor i omgivningen torde få anstå tills fredliga förhållanden inträtt. Ungdomsgård finnes icke och ej heller lokaler lämpliga för en sådan. Kommitténs synpunkter och önskemål i anslutning till frågan om ungdomsråden. Ett studium av ungdomsrådens hittillsvarande verksamhet lämnar ett intryck av att de resultat som råden kunnat uppvisa äro kvalitativt mycket olika. Medan åtskilliga ungdomsråd gjort insatser av bestående och odiskutabelt värde till fromma för förenings- och ungdomsverksamheten på de olika orterna synas återigen andra ungdomsråd icke ha förmått göra några insatser av betydelse. Vid ett bedömande av ungdomsrådens arbetsresultat är det emellertid av vikt att ihågkomma, att flertalet ungdomsråd äro så nybildade, att deras arbetsuppgifter ännu icke hunnit ta fastare form. I stor utsträckning torde därför verksamheen inom ungdomsråden tills vidare få betraktas såsom en försöksverksamhet. Innan ungdomsråden fått tillfälle att fritt utveckla sin verksamhet under ännu någon tid, torde det sålunda vara vanskligt att uttala sig om i vad mån de mera allmänt kunna anses fylla ett behov. Det är därför också för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning ungdomsråden komma att visa sig vara en livskraftig och bestående organisations- och verksamhetsform. Kommittén är emellertid redan på nuvarande stadium förvissad om, att det icke vore lämpligt att förordna om obligatoriskt tillsättande av ungdomsråd i kommunerna. Det bästa resultatet av verksamheten vinnes utan tvivel, om ungdomsråden beredas tillfälle att fritt växa fram på de platser, där behov av ungdomsråd gör sig gällande. Att det på nuvarande stadium är vanskligt att uttala sig om ungdomsrådens framtid utesluter emellertid icke, att för de fall, där ungdomsråd också i framtiden visa sig behövliga, önskemål föreligga att vissa riktlinjer följas såväl beträffande ungdomsrådens arbetsuppgifter som, under vissa, närmare preciserade förutsättningar, beträffande deras sammansättning. Vad beträffar ungdomsrådens arbetsuppgifter böra dessa inskränka sig till vissa rent lokala aktioner. Ansvaret för aktioner av icke lokal karaktär till främjande av föreningslivet för ungdom torde få anses helt åvila riksorganisationerna. Sin största betydelse torde ungdomsråden ha dels genom att

148 tjänstgöra såsom förhandlingsorgan gentemot myndigheterna i fråga om åstadkommande av ekonomiskt stöd till främjande av ungdomsföreningarnas verksamhet, dels ock framförallt genom att tjänstgöra som opinionsbildare och förhandlare i lokalfrågan. Det torde även vara lämpligt, att ungdomsråden i vissa fall fungera som samordnande organ beträffande anordnandet av kursoch hobbyverksamhet. Stundom kunna också ungdomsråden tänkas vara lämplig remissinstans i olika kommunala frågor. Härvid bör emellertid ihågkommas, att de till ungdomsråden anslutna föreningarna ha så olika inställning till åtminstone vissa frågor, att en remiss till de olika föreningsstyrelserna ofta kan ge de kommunala myndigheterna m. fl. större utbyte än ett neutralt och relativt urvattnat yttrande från ett ungdomsråd. Ungdomsråden torde snarast fungera såsom fritt forum för diskussion i olika spörsmål som beröra ungdomen samt böra även kunna verka samordnande i de fall, då undersökningar beträffande aktuella ungdomsproblem komma till utförande. Där ungdomsråd finnas, är det angeläget att genom dem kontakter knytas emellan de ungdomsvårdande samhälleliga organen — barnavårds- och ungdomsnämnderna — å ena sidan samt ungdomsföreningarna å den andra sidan, i syfte att hos de senare skapa intresse för samhällets barna- och ungdomsvård. Det är likaledes av vikt att barnavårds- och ungdomsnämnder genom kontakten med ungdomsråden få anknytning till det positiva ungdomsarbete som bedrives genom föreningarna och genom ungdomsråden och som kommunerna i hittills alltför stor utsträckning ha försummat att intressera sig för. Ungdomsråden böra dock endast ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, vilka, som Falköpings ungdomsråd säger, »bättre kunna utföras gemensamt än av en enskild förening». Det är sålunda av stor vikt, att ungdomsråden genom sin verksamhet icke konkurrera med föreningarna och att verksamheten icke lägges på ett sådant sätt att ungdomsråden bli organ som dominera över föreningarna. I de fall där det befinnes angeläget att öppna en viss kontakt mellan ungdomsråd och ungdomsnämnd torde det vara lämpligt att ungdomsrådet inrymmer representanter för såväl ungdomsnämnden som för ortens föreningar. Flertalet ledamöter i ungdomsrådet böra under alla förhållanden vara representanter för föreningar. Lämpligt torde vara att ungdomsrådet i Övervägande grad består av unga medlemmar, helst icke över tjugofem år. I det föregående har kommittén uttalat vissa önskemål beträffande ungdomsrådens verksamhet samt under vissa förutsättningar beträffande ungdomsrådens sammansättning. I de fall där av olika skäl behov av ungdomsråd icke gjort sig gällande torde det tillvägagångssättet med fördel kunna prövas, att för lösandet av vissa konkreta arbetsuppgifter ett tillfälligt samarbetsorgan tillskapas med ungefär enahanda sammansättning som ett ungdomsråd. Beträffande frågan om ekonomiskt understöd åt ungdomsråden vill kommittén till alla delar instämma med det utskottsutlåtande som åberopades av chefen för justitiedepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 19 juni 1942, och i vilket det bland annat heter: » De på skilda håll orga-

149 niserade ungdomsråden förefalla vara av den betydelse att de böra få ekonomiskt stöd, men med hänsyn till deras lokala karaktär synes detta böra utgå av kommunala medel.» Kommittén förutsätter, att kommunerna i de fall, där ungdomsråden bedriva en verksamhet, som främjar föreningslivet eller eljest är av betydelse för ungdomsverksamheten, skola ge allt det ekonomiska stöd, som kan anses erforderligt. Kommittén vill slutligen diskutera, i vad mån tillskapandet av en riksorganisation e. d. för ungdomsråden kan anses behövligt och lämpligt. Beträffande denna fråga vill kommittén instämma i vad som yttrades i en resolution som fattades av den konferens för ungdomsråd och ungdomsförbund vilken i januari 1944 på inbjudan av Samarbetskommittén för sparpropaganda avhölls i Saltsjöbaden, och i vilken det bland annat heter: »I sin egenskap av lokala samarbetsorgan mellan föreningar anslutna till olika riksorganisationer, är det icke lämpligt, att ungdomsråden bilda en egen riksorganisation.» Utan tvivel torde behov ofta föreligga av att inhämta upplysningar och informationer såväl vid bildandet av ungdomsråd som beträffande enskilda aktioner vilka ungdomsråden önska företa. För närvarande torde vanligen de till ungdomsråden anslutna lokala föreningarnas riksorganisationer fungera för denna rådgivande verksamhet. I den mån ett behov skulle anses föreligga av ett centralt rådgivande organ för angivna ändamål, synes detta böra tillkomma på initiativ av berörda riksorganisationer.

150 Bilaga A.

Tabeller utvisande a n t a l lokalavdelningar, medlemsantal m . m . i n o m s a m t l i g a u n g d o m s o r g a n i s a t i o n e r . (Uppgifterna ha erhållits under våren 1944 och torde vanligen avse förhållandet vid årsskiftet 1943/44.) Tabell 1. Politiska ungdomsorganisationer. Folkpartiets Ungdomsförbund Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund Syndikalistiska Ungdomsförbundet Ungsvenskarnas Riksförbund Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete Fria Kristliga Gymnasistförbundet Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet Förbundet av Sveriges K. F. U. K K. F. U. M:s Riksförbund K. F. U. M:s Triangelpojkar i Sverige Metodistkyrkans Ungdomsförbund Riksförbundet Kyrklig Ungdom Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse Scout- och idrottsorganisationer. I. O. G. T:s Scoutförbund K. F. U. K:s » K. F. U. M:s » N. T. 0:s » Sveriges Flickors » Sveriges » Svenska Frisksportförbundet Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund Unga Örnars Riksförbund Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund Sverges Godtemplares Ungdomsförbund Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund Vita Bandets Ungdomsverksamhet

Antal lokalavdelningar

Antal medlemmar

128 1 415 361 1 667 111

3 000 108 100 12 200 105 200 2100

4 110

245 500

191 1 191 25 284 43 161 51 303 900 409 750 2 566 2 566 63 6 746

31400 650 15 400 4 000 5 600 3 900 7 900 50 000 15 000 19 900 68 800 1 600 224 150

135 186 166 140 895 550 202 7 190 171 9 635

3 400 7 800 11700 4 200 21200 27 000 8 200 490 600 8 000 582 100

280 120 263 93 42 798

7 000 3 000 18 700 3 000 600 32 300

151 \ntal lokalavdelningar övriga ungdomsorganisationer. H a n t v e r k a r n a s Ungdomsrörelse Jordbrukare-Ungdomens Förbund Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Ungdomens Röda Kors Unslottorna

120 574 86 440 180 1400

5 000 25 500 5 200 20 000 5 200 60 900

I. allt 22 689

1 144 950

Tabell 2. Antal medlemmar Politiska ungdomsorganisationer. Folkpartiets Ungdomsförbund Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund . Syndikalistiska Ungdomsförbundet Ungsvenskarnas Riksförbund

Delvis approximativt beräknade tal.

182 833

74 48 100 25 30 53 44 46 70 34 20 55 100

112 610

3 400 7 800 11 700 4 200 21200 27 000 8 200

80 55 50 75 60 70 90

490 600 8 000

60 68

582 100 1

33 74 95 76 58 61

31 400 650 15 400 4 000 5 600 3 900 7 900 50 000 15 000 19 900 68 800 1 600 224 150

Scout- och idrottsorganisationer. I. O. G. T:s Scoutförbund K. F . U. K:s » K. F . U. M:s » N. T. 0:s » Sveriges Flickors » Sveriges » Svenska Frisksportförbundet Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund Unga Örnars Riksförbund

Därav i åldern 13—25 år1 i procent av abs. tal samtl. inom resp. organisation

3 000 108 100 12 200 105 200 2 100 14 900 245 500

Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete Fria Kristliga Gymnasistförbundet Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet Förbundet av Sveriges K. F . U. K K. F . U. M:s Riksförbund K. F . U. M:s Triangelpojkar i Sverige Metodistkyrkans Ungdomsförbund Riksförbundet Kyrklig Ungdom Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund . . . Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse

Antal medlemmar

354 810

152 Antal medlemmar Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . Sverges Godtemplares Ungdomsförbund Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund Vita Bandets Ungdomsverksamhet

7 000 3 000 18 700

85 80 72

3 000 600

90 90 25 054

60 900

52 810

90 90 85 80 95 87

1 144 950

728 117

32 300 övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse Jordbrukare-Ungdomens Förbund Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Ungdomens Röda Kors Unglottorna

Därav i åldern 13—25 år1 i procent av abs. tal samtl. inom resp. orgasation

5 000 25 500 5 200 20 000 5 200 I allt

Tabell 3. Antal Därav procentuell andel1 medlemmar pojkar flickor Politiska ungdomsorganisationer. Folkpartiets Ungdomsförbund Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund . . . . Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund . Syndikalistiska Ungdomsförbundet Ungsvenskarnas Riksförbund

Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete Fria Kristliga Gymnasistförbundet Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet Förbundet av Sveriges K. F. U. K K. F . U. M:s Riksförbund K. F . U. M:s Triangelpojkar i Sverige Metodistkyrkans Ungdomsförbund Riksförbundet Kyrklig Ungdom Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund . . . Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse

1 Delvis approximativt beräknade tal.

3 000 108 100 12 200 105 200 2 100 14 900 245 500

60 63 67 66 74 55

40 37 33 34 26 45

31 400 650 15 400 4 000 5 600 3 900 7 900 50 000 15 000 19 900 68 800 1 600

33 50 40 — 100 100 35 20 55 40 41 50

67 50 60 100 — — 65 80 45 60 59 50

224 150

153 Antal Därav procentuell andel1 medlemmar pojkar flickor Scout- och idrottsorganisationer. I. O. G. T:s Scoutförbund K. F. U. K:s » K. F. U. M:s » N. T. 0:s » Sveriges Flickors » Sveriges » Svenska Frisksportförbundet Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund Unga Örnars Riksförbund Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . Sverges Godtemplares Ungdomsförbund Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund Vita Bandets Ungdomsverksamhet övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse Jordbrukare-Ungdomens Förbund Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Ungdomens Röda Kors Unglottorna I allt

1 Delvis approximativt beräknade tal.

3 400 7 800 11 700 4 200 21 200 27 000 8 200

100 —

— 100

100 100 — 99 70

— — 100 1 30

490 600 8 000

75 48

25 52

582 100

7 000 3 000 18 700

52 47 55

48 53 45

3 000 600

60 100

32 300

5 000 25 500 5 200 20 000 5 200

70 53 40 30 —

30 47 60 70 100

60 900 1 144 950

41 62

59 38

154 Bilaga B.

R e d o g ö r e l s e för v e r k s a m h e t e n i n o m o l i k a u n g d o m s organisationer. (Avsnitten ha skrivits av respektive organisationer under maj—juni

1943.)

I. Politiska ungdomsorganisationer. Folkpartiets Ungdomsförbund. När de Frisinnade och Liberala partierna år 1934 återförenades under namnet Folkpartiet, överenskommo också de båda motsvarande ungdomsförbunden om förnyat samgående. För deras del hade skilsmässan icke varat längre än sju år, och den personliga kontinuiteten mellan Folkpartiets ungdomsförbund (FPU) och det ursprungliga Frisinnade ungdomsförbundet från seklets början är därför obruten. I förhållande till Folkpartiet år FPU en självständigt samverkande organisation. Ungdomsförbundet delar och stöder partiets socialliberala uppfattning med dess tonvikt på frihet och trygghet, rättvisa och humanitet samt dess höga uppskattning av nykter livsstil och religiösa värden. Därjämte har förbundet i sitt eget program och i årliga resolutioner fört de socialliberala tankegångarna vidare och konkretiserat deras innebörd i frågor av särskild betydelse för ungdomen. I jämnbredd med de politiska upplysnings- och organisationsarbetet strävar FPU att väcka förståelse för samhällsproblemen i allmänhet, att fostra medlemmarna till ansvarsmedvetna medborgare samt att främja ett sunt och förädlande nöjesliv bland ungdomen. Därför ingår i arbetsprogrammet såväl en ganska omfattande studieverksamhet som förströelser av olika slag. Dans förekommer emellertid endast undantagsvis och alkoholhaltiga drycker äro helt förbjudna. Kortare kurser för medlemmar eller funktionärer inom ett distrikt eller en landsdel ordnas några gånger om året. Dessutom hålles varje år en mera omfattande sommarskola för hela förbundet i anslutning till dess årskongress. Vid denna sommarskola koncentreras föredragen och diskussionerna till aktuella politiska frågor. Genom särskilda organisationer utger förbundet en tidskrift, Frisinnad Ungdom, samt en serie politiska skrifter och studiehandledningar. FPU:s verksamhet har lidit avsevärt avbräck under de första krigsåren för att därefter åter stabiliseras och tilltaga i intensitet. Medlemsantalet utgör 1943/44 om kring 3 000, fördelat på ca 130 lokalavdelningar.

Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Några ungdomar i Läckeby, Kalmar län, bildade år 1917 den första SLU-avdelningen. SLU h a r tillkommit och utvecklats genom ungdomens egna insatser. Riksorganisationen bildades i Nässjö år 1919. SLU är Landsbygdspartiet Bondeförbundets ungdomsrörelse och dess huvuduppgift är att, på grundval av partiets program, samla ocb fostra landsbygdens ungdom till verksamma kämpar för landsbygdens höjande i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende, samt att »bereda landsbygdens ungdom sunda, goda och förädlande förströelser, väcka och tillgodose dess bildningsåntresse och därigenom motverka ett osunt, andligen och kroppsligen nedbrytande, nöjesliv».

155 Förbundets verksamhet är omfattande. Det politiska upplysnings- och agitationsarbetet har på senare år kraftigt intensifierats och varit betydelsefullt icke minst med hänsyn till rösträttsålderns sänkning. Den praktiska kurs-, odlings- och tävlingsverksamheten, vars syfte är att skapa ökad arbetsglädje och yrkeskunnighet, har bedrivits i nära två decennier och omfattade under år 1942 4 059 kurser, odlingar och tävlingar med tillsammans 38 601 deltagare. Anslag från det allmänna ha icke erhållits för denna verksamhet. Förbundet är kollektivt anslutet till Svenska Landsbygdens Studieförbund, inom vilket omkring 15 000 medlemmar av SLU aktivt d e l t a i studiearbete. SLU har på olika sätt sökt intressera medlemmarna för särskilt landsbygdens ungdomsskolor, folkhögskolor, lantmanna- och lanthushållsskolor. Förbundets stipendiefond, till vilken avdelningarna lämna ekonomiskt bidrag, utdelar årligen över 100 stipendier om 50 kronor vardera till elever vid dylika skolor. Den övervägande delen av medlemmarna är under 25 år. Drygt hälften (56,5 procent) av medlemmarna äro hemmavarande barn i jordbrukarfamiljer, 17 procent äro länt- och skogsarbetare, nära en tiondel är egna företagare, 7,3 procent tillhöra diverse yrken, företrädesvis industri, 3,7 procent tillhöra handel och samfärdsel, samt 5,8 procent övriga grupper. SLU har alltifrån sin start befunnit sig i rask frammarsch. Av avdelningarna ha 272 egen bygdegård eller tillgång till sådan, 901 ha särskilda programgrupper och amatorlag, dessutom finnes ett stort antal diskussionsgrupper, sångkörer, talkörer musikcirklar, sy- och slöjdklubbar, idrottsklubbar, gymnastik- och folkdanslag Avdelningarna ha under år 1942 haft tillsammans 16 077 sammankomster med 3 868 foredrag. Förbundets organ är SLU Bladet. Fr. o. m. år 1941 utges även »Politisk Tidskrift». Antalet medlemmar den 31 december 1942 var 103 078 inom 1 390 avdelningar De senare aro sammanslutna i 26 distrikt omfattande hela landet.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund bildades den 27—28 oktober 1917 Vid starten hade förbundet 26 klubbar med tillsammans 1 200 medlemmar. Det nuvarande Socialdemokratiska Ungdomsförbundet har haft två föregångare vilka verkat under tiden 1 8 9 7 - 1 9 0 3 respektive 1903-1917. Det nya ungdomsförbundet lyckades trots starkt motstånd mycket snart vinna gehör hos den svenska ungdomen for sina idéer. Klubb- och medlemsantal ha växt i rask takt Själva grundvalen för förbundets verksamhet anges på följande sätt i stadgarna: »Att pa grundval av Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis program inom sig samla alla Sveriges socialdemokratiska ungdomsorganisationeratt bedriva ett kraftigt upplysningsarbete särskilt bland ungdomen samt delta i arbetarepartiets och fackföreningsrörelsens agitations- och organisationsarbete; att genom ett kraftigt inre fostringsarbete skola arbetareungdomen till kunniga och dugande k a m p a r i arbetareklassens strävan för socialismens genomförande.» verks^mhnptPn hl ? t x J * I t ^ P r . l n c i P i e l l a r i k t l i n J e ^ har studie- och fostringsÄ t t " den centrala uppgiften i förbandets arbete. Varje år samlas ungea . „ j \ 0 0 0 av förbundets medlemmar i studiecirklar kring olika ämnen där samhällsfrågorna inta en mycket betydelsefull plats. Därjämfe genomföre"'en omfattande kursverksamhet både centralt och ute i distrikten Särskilt b T f 0 ^ 3 X 0 ] ^ medle - T o m ^ i f a t t T v l ^ e n 1 1 t^™ T j ? " ^ mmarna I n S S Ä S y UPPglft> n a r d e t g ä I l e r a t t s k o l a rnelTT medlemmarna till duktiga g medarbetare i organisationerna och på samhällslivets övriga områden ak^Tr r f e n f g a s k o l n ^ a r b e t e t har förbundet sett som sin uppgift att söka aktualisera olika för den svenska ungdomen betydelsefulla frågeställnfngar

156 Till ledning för förbundets insatser i avsikt att tillvarata ungdomens intressen i samhället har ett socialt ungdomsprogram utarbetats. Detsamma fastställdes av förbundskongressen 1934. Verksamheen i förbundets lokalavdelningar (klubbar) har karaktären av dels allmänna möten för medlemmarna och dels arbete i smärre kommittéer för olika arbetsuppgifters genomförande. Vid klubbmötena förekomma dels behandling av olika föreningsangelägenheter och dels program av bildande och underhållande karaktär. De flesta mötesprogram uppta föredrag eller diskussionsinledningar. Sång-, musik-, teater- och talkörsverksamheten är också mycket uppmärksammad. Klubbarnas egna förmågor svara i de flesta fall själva för genomförandet av de olika programinslagen. Dans förekommer i regel endast vid särskilda samkvämsmöten, vilka bruka ordnas 1 å 2 gånger per kvartal. Genom kommittéverksamheten bedrives bl. a. en omfattande spridning av förbundets tidning »Frihet» samt av böcker och broschyrer, som utges av förbundet eller andra organisationer inom arbetarrörelsen. Vid sidan om mötes- och kommittéverksamheten bedrives en omfattande idrottsoch friluftsverksamhet. En hel del klubbar ha skapat sig egna sommarhem och tältplatser. Under sommaren flyttar också i regel mötesverksamheten ut i det fria. I närvarande stund har förbundet 1 667 klubbar och 105 175 medlemmar. Förbundet är indelat i 28 distriktsorganisationer och dessa i sin tur i de flesta fall i kretsar, vilkas sammanlagda antal uppgår till ca 200.

Ungsvenskarnas Riksförbund. Ungsvenskarna, Högerns Ungdomsrörelse, är vårt lands yngsta politiska ungdomsorganisation, bildad 1934. Flera av de föreningar, som då sammanslöto sig till en riksorganisation, äro emellertid betydligt äldre. Särskilt är detta fallet i västra Sverige, där sedan seklets första årtionde funnits en rad föreningar med det ungsvenska namnet. Äldst bland dessa är Ungsvenska Förbundet i Göteborg, som bildades redan 1905. Den ungsvenska rörelsen har efter 1934 vuxit snabbt, och efter några år var hela landet indelat i ungsvenska distrikt. 1942 antogos nya stadgar samtidigt som riksorganisationen erhöll namnet Ungsvenskarnas Riksförbund. Börelsens program sammanfattas i stadgarnas första paragraf på följande sätt: »Ungsvenskarnas mål är att vinna Sveriges ungdom för den nationella konservatism, som utgör grunden för Högerns idéprogram. Rörelsen vill härigenom främst arbeta för Sveriges frihet och det svenska folkets framtid, ett fritt och enat Norden, en kristen livsåskådning, folklig självstyrelse, social rättvisa och ett starkt näringsliv, uppbyggt på enskild äganderätt och personligt ansvar. Rörelsen skall genom ett målmedvetet skolnings- och bildningsarbete ge sina medlemmar en fördjupad konservativ livsuppfattning, grundad på den levande nationella traditionen, bedriva ett planmässigt upplysningsarbete för de konservativa idéerna och med kraft delta i Högerns agitations- och organisationsarbete. För detta arbete gäller parollen: fri diskussion inåt — obruten front utåt.» För en organisation, vars medlemmar till övervägande del utgöras av landsbygdsungdom, är det naturligt, att landsbygdens problem inta en mycket framskjutande plats. Vid sidan härav tilldrar sig tjänstemannafrågan stor uppmärksamhet inom rörelsen. Under senare år ha Ungsvenskarna i den nordiska frågan och befolkningsfrågan alltmera kommit att se de allt överskuggande problemen för svensk utrikesrespektive inrikespolitik. Ungsvenskarnas verksamhet ligger emellertid icke enbart på det politiska planet. I enlighet med den konservativa uppfattningen av demokratiens grundval har stn-

157 dieintresset alltsedan rörelsens begynnelse haft ett betydande utrymme på arbetsprogrammet, och studieverksamheten befinner sig i en rask och glädjande utveckling. Den omfattande föredragsverksamheten är till stor del inriktad på allmänbildande ämnen och får även den ses som ett ungsvenskt bidrag till folkbildningssträvandena. Rörelsens starka förankring på landsbygden har medfört, att den praktiska tävlingsverksamhet, som i vårt land först tagits upp av Jordbrukare-Ungdomens Förbund, får en allt större plats i det ungsvenska arbetet. Folkdanser, folklekar och amatörteater återfinnas vidare bland verksamhetsgrenarna, och särskilda kurser hållas på dessa områden. I vissa delar av landet anordnas ungsvenska skyttetävlingar, och många friluftsläger av olika slag ha hållits under årens lopp. Tyngdpunkten i ledarutbildningen är förlagd till Högerns Medborgarskola på Gimo. Organ för den ungsvenska rörelsen är »Ungsvensk Lösen», som går ut i en genomsnittlig upplaga på 23 000 exemplar. Rörelsen hade i juni 1943 14 337 medlemmar, organiserade i 417 föreningar och grupper, sammanslutna i 28 distrikt.

I I . Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete. De Ungas Förbund, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens ungdomsorganisation, grundades 1902. Redan 1903 upptogs yttre mission och för närvarande underhålles 22 missionärer på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens missionsfält i Afrika och Indien. 1906 övertog Ungdomsförbundet ansvaret för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens barnverksamhet, vilken för närvarande omsluter 1 060 söndagsskolor med ca 38 000 barn, 310 solglimtar med 5 632 barn samt 43 pojkgrupper med 614 pojkar. 1910 upptogs ungdomsskoleverksamhet och numera understöder DUF 5 ungdomsskolor med sammanlagt omkring 400 elever. Soldat- och sjömansmission har DUF också med på sitt program. Juniorarbetet, som startades 1919, syftar närmast till att ta vara på ungdomar i tonåren. Sedan några år har DUF eget korrespondensinstitut ined för närvarande omkring 3 500 deltagare. DUF:s tidningsorgan är De Ungas Tidning med 18 556 ex., Vi Juniorer med 5 137 ex., Barnens Vän med 24 897 samt Medhjälparen med 1 417 prenumeranter. Förbundet söker genom sitt arbete väcka och befästa hos de unga en levande tro på Jesus Kristus samt sprider kristlig litteratur och vill befordra kristlig kärlekstjänst bland nödställda. Verksamheten omfattar andaktsstunder och gudstjänster, föredrag och samtal, ungdomskonferenser, ungdomsledare- och sjukvårdskurser, korrespondenskurser samt andra kurser av olika slag, junior- och ungdomsläger samt lägeroch friluftsliv även vid ungdoms- och sommarnem, sång och musik, samkväm, inackorderingshem, bibliotek och läsrum, beredskapsarbete samt praktisk social hjälpverksamhet. Till riksorganisationen är anslutna 723 DUF med 23 934 medlemmar, 499 enskilda medlemmar samt 468 juniorföreningar med 7 463 medlemmar.

Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet började år 1887 med möten för barn och ungdom samt söndagsskolverksamhet. Under årens lopp har verksamheten organiserats och olika avdelningar bildats för skilda åldrar och intressen. Sålunda började ungdomsföreningarna sin verksamhet år 1897, och scoutverksamhet startades år 1916. Småbarnsavdelningen för de allra yngsta har till sitt syfte att med arméns kårer förbinda barnen, medan de ännu äro mycket små, för att när de uppnått fyra års ålder få dem till arméns söndagsskolor och under dess inflytande.

158 Verksamheten är uppdelad i två huvudavdelningar: för barn mellan 5 och 11 år och för ungdom mellan 12 och 25 år. De yngre sysselsättas med slöjd, handarbete, lekar, sång m. m. De äldres program omfattar friluftsliv i form av nyttoläger, utflykter, idrott, slöjd, sjukvård, studiecirklar, samkväm, andaktsstunder, gudstjänster samt social verksamhet m. m. Sång och musik h a r en framträdande plats. Förbundet har ett hundratal ungdomsmusikkårer med omkring 1 300 medlemmar. Pojkarna spela horninstrument och flickorna stränginstrument. Ett musikläger har hållits på Fågelön sommaren 1943, då 130 pojkar deltagit. En omfattande scoutverksamhet bedrives bland både flickor och pojkar enligt den internationella scoutmetoden med läger och friluftsliv. Scoutförbundet är anslutet till Svenska Scoutunionen. Scoutkårerna liksom ungdomsföreningarna äro osekteristiska, och medlemskap kan vinnas av alla, som godkänna lagen och löftet. Barnmöten med sång, tal och ibland filmförevisning hållas varje vecka och bevistas i medeltal av 12 206 barn per vecka. En praktisk och teoretisk utbildningskurs (delvis per korrespondens) står öppen för ungdom tillhörande armén. Ett tusental ungdomar delta i denna. Ungdomsdagar hållas på olika platser i landet, då föredrag och bibelstudier hållas. I dessa få de unga också medverka med föredrag i aktuella frågor. Dessa dagar bevistas av omkring 8 000 ungdomar varje år. Ungdomsledarekurser anordnas på olika platser med föreläsningar i psykologi, pedagogik, metodik, ungdomsvård, scouting m. m. Scoutstugor och ungdomshem finnas på olika platser. På Fågelön i Mälaren hållas läger och bedrives friluftsliv, särskilt av ungdom från huvudstaden. Social hjälpverksamhet bedrives genom syföreningar, vilka förfärdiga kläder åt behövande barn. Besök göras hos sjuka och fattiga. Frälsningsarmén har ett pojkhem för värnlösa pojkar i Hillersjö. Medlemmar i Frälsningsarméns ungdomsföreningar ha att avge följande löfte: 1. Att avstå från alla rusgivande drycker samt tobak i alla dess former. 2. Att icke spela, svärja eller använda orent och slipprigt tal. 3. Att leva ett rent liv och göra allt vad jag kan för att skydda andra från orenhet. Syftet med Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet är att genom fysisk, intellektuell och andlig fostran dana de unga till kristna karaktärer och goda samhällsmedborgare. Till Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet äro anslutna 15 387 medlemmar fördelade på 279 lokalavdelningar.

Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor (K. F. U. K.) är en internationell kristen kvinno- och ungdomsrörelse. Den grundades i England på 1850-talet av Miss Emma Robarts och Lady Kinnaird. Till Sverige kom rörelsen på 1880-talet genom fröken Beatrice Dickson och fru Andersson-Meijerhelm. År 1889 sammanslöto sig föreningarna till Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Ar 1S94 bildades K. F. U. K:s Världsförbund, till vilket även Förbundet av Sveriges K. F. U. K. är anslutet. K. F. U. K. arbetar för närvarande i ett 70-tal länder. K. F. U. K. har till uppgift att bland kvinnor och flickor arbeta för kristen väckelse och fostran, och att, i samverkan med de uppbyggande krafterna bland vårt folk, söka göra en kristen insats på alla livsområden. Till främjande härav vill K. F. U. K.: »1. förena kvinnor och flickor i vårt land, oberoende av nationalitet, ras eller samfund, och ge dem del av en världsfamnande, kristen gemenskap, 2. verka för en harmonisk personlighetsutveckling genom att främja fysisk hälsa, karaktärens daning, intellektuell träning och det andliga livets växt,

159 3. i egenskap av kristen kvinnorörelse väcka och stärka den sociala känslan hos kvinnor och flickor, så att de må bli i stånd att bättre tjäna andra, se sitt ansvar för samhälle och folk och verka för Guds rikes seger i världen.» Då K. F. U. K. lämnar stor frihet åt det personliga initiativet, skifta dess arbetsformer efter ortens behov och de personliga och ekonomiska resurserna. K. F. U. K:s huvudavdelningar bestå av vuxna medlemmar, som samlas till arbetsaftnar, föredrag, diskussioner och bibelstudier. Huvudavdelningarna bedriva oftast någon form av socialt arbete eller ungdomsarbete. Formerna för det egentliga flickarbetet äro scouting och triangelarbete. Beträffande scoutarbetet hänvisas till särskild redogörelse från Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund. Triangelflickorna äro sammanslutna i K. F. U. K:s Triangelförbund. Triangelarbetet bedrives under något friare former än scouting. Det avser att genom en allsidig utveckling under arbete, lek och allvar fostra och hjälpa fram det bästa hos flickorna. Äldre flickor kunna bli seniorscouter eller gå in i någon kamratkrets. Här sysslar man med studier och egen utbildning, hjälpverksamhet, sång, friluftsliv, idrott etc. Under sommaren söker K. F. U. K. i största möjliga utsträckning få sina ungdomar ut till frilufts- och lägerliv. Förbundet, distrikt och föreningar anordna en mångfald läger och kurser. Förutom dessa mera fast organiserade verksamhetsformer förekomma inom K. F. U. K. studiecirklar och kursverksamhet av olika slag både för egna medlemm a r och utomstående. Den sociala sidan av K. F. U. K:s program är tillgodosedd på många olika sätt. Så förekommer det, att man håller lokalerna öppna för barn som behöva ro för läxläsning, att man tar hand om småbarnen på söndagarna under högmässotid, och på vardagarna i barnträdgårder o. s. v. På ett par håll finnas skolhem, på andra finnas hem för kontors- och fabriksflickor eller för hembiträden. I Stockholm finnes fortsättningsskola för hjälpklassflickor, pedagogiskt seminarium och hushållsskola. Flera föreningar ha egna eller förhyrda sommarhem. Samarbete med K. F. U. M. och det kyrkliga och frikyrkliga ungdomsarbetet förekommer på flera håll. K. F. U. K. deltar också i det internationella hjälparbetet genom »Hjälp krigets offer». Till Förbundet av Sveriges K. F. U. K. äro anslutna 41 lokalföreningar med sammanlagt 2 332 medlemmar i huvudavdelningarna. K. F. U. K:s Triangelförbund omfattar 13 triangelklubbar 31 triangelgrupper och 26 dunungegrupper med sammanlagt 1 456 medlemmar.

K. F. U. M:s Riksförbund. K. F. U. M:s Riksförbund, som bildades 1887, är en gren av K. F. U. M:s Världsförbund, vilken organisation tillkom redan år 1855 och nu omfattar nationalförbund i hela världen. Rörelsen är av engelskt ursprung, men de enskilda nationalförbunden utforma sin verksamhet fullt självständigt, och K. F. U. M. i Sverige har sålunda en klart svensk karaktär. K. F. U. M:s syfte är att verka för den manliga ungdomens fostran i fysiskt, intellektuellt, socialt och andligt avseende. Den strävar efter att hjälpa de unga till en allsidig harmonisk utveckling. I konsekvens härmed är programmet synnerligen omfattande. Verksamheten bedrives inom olika åldersgrupper. De egentliga ungemänsavdelningarna omfatta medlemmar från 17 år och uppåt. Pojkavdelningarna äro delade på två linjer, K. F. U. M.-scouterna och Tniangelpojkarna, i sin tur fördelade på åldersgrupper ända nedifrån 9 års ålder upp till 18 år. Utom de nyss nämnda pojkgrupperna finnas inom Riksförbundet åtskilliga specialorganisationer för skilda arbetsgrenar, såsom för studiearbete och biblioteksverk-

160 samhet i samverkan med K. F. U. K., för idrott, sociala uppgifter, sexualetik, missionsarbete m. m. De enskilda lokalföreningarna bedriva sitt arbete dels såsom klubbverksamhet, dels med allmänna möten med föredrag, samkväm och diskussioner. Stort utrymme länmas på programmet åt sång och musik samt gymnastik och idrott. Under senare år ha på många håll ungdomsaftnar med folklekar blivit ett uppskattat inslag i programmet och samlat ungdom även från andra organisationer. Föreningslokalerna, egna eller förhyrda, givas alltid hemkaraktär för att erbjuda medlemmar och andra en tilltalande vistelseplats under fritiden. För manlig ungdom, som måste bo utanför hemorten, ha i åtskilliga städer inrättats inackorderingshem, avsedda för olika kategorier av såväl de vuxna medlemmarna som pojkarna. I vissa fall äro dessa hem avsedda för i industrien arbetande ungdom. Ett stort antal sommarhem och sportstugor finnas över hela landet. Verksamheten ledes i de större samhällena av särskilt utbildade fast anställda ungdomsledare, benämnda K. F. U. M.-sekreterare. För närvarande äro ett 70-tal sådana i verksamhet inom Riksförbundet, de olika distrikten och lokalföreningarna. Medlemsantalet i K. F. U. M:s Riksförbund med K. F. U. M:s Scoutförbund utgjorde den 31 december 1942 18 603, fördelade på 161 avdelningar, Till Riksförbundet äro anslutna Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbunds manliga medlemmar, vilka tillsammans utgöra 5 630, ej inräknade i ovanstående siffra.

K. F. U. M:s Triangelpojkar. K F U M:s Triangelpojkförbund är numera benämningen på det s. k. civila pojkarbetet inom K. F. U. M., vilket förr kallades Ynglinga- och Gossavdelning. Verksamheten började redan år 1889. Triangelarbetes syfte är detsamma som K. F. U. M. i stort, att verka for pojkar och unge mäns väl i andligt, moraliskt, fysiskt och intellektuellt avseende. Triangelarbetets märke, röda triangeln, symboliserar strävan för en liksidig utveckling till kropp, själ och ande. Verksamheten bedrives i tre åldersgrupper, l 9—11 år, II 12—14 år och III 15—17 år. Ledarna för dessa grupper äro i regel över 18 år. Verksamhetens centrala ledning kallas Triangelråd. Årligen avhåller förbundet en riksstämma med valda ombud från landets olika avdelningar. I verksamheten bedriver man bl. a. klubbarbete såsom järn- och träslöjd, modellflyg o. s. v. I arbetet finnes prov att avlägga anpassade för resp. åldersgrupper. Exempel: hemtjänst, trafikkunskap, händighet, samarittjänst, medborgarkunskap, bibelkunskap, idrott och friluftsliv o. s. v. Studieverksamheten utgöres huvudsakligen av studier i ovannämnda ämnen för prov. Idrott och friluftsliv har stort utrymme på programmet. Det förekommer idrottstävlingar, utfärder, terrängövningar, lägerliv och under de senaste åren även arbetsläger. Föreningarna anordna dessutom numera ganska ofta ungdomsaftnar med omväxlande program, vid vilka i regel även folklekar förekomma. K. F. U. M:s Triangelpojkförbund har 51 lokalavdelningar med omkring 3 800 medlemmar, därav 43 % i åldern 13—25 år = 1 650 medlemmar.

Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MKU) i Sverige utgör en gren av Metodistkyrkans internationella ungdomsförbund, Epworthförbundet, som bildades i Amerika år 1891. Den första Epworthföreningen i Sverige organiserades i Örebro 1892, alltså för mer än 50 år sedan. Innan Epworthförbundet organiserades, fanns det inom för-

161 samlingarna s. k. ynglinga- och jungfruföreningar. Snart tillkom en underavdelning, junioravdelningen, för åldern 12—18 år. Den första juniorföreningen bildades inom Emanuelsförsamlingen i Göteborg år 1894. Den är alltså ett halvt sekel och är Sveriges allra första kristna juniorförening. Inom junioravdelningen finns det en förberedande avdelning, kallad Gott Gry (GG) för åldern 8—11 år och avsedd att utgöra en rekryteringsskola för juniorer. Under senaste år har scoutverksamhet upptagits inom förbundet. Dessutom är sedan år 1942 Metodistkyrkans söndagsskolverksamhet inorganiserad i arbetet. MKU:s verksamhet är sålunda uppdelad i fyra sektioner: senior, junior, scouting och söndagsskola. Beslutande myndighet är Rikskonventet, som samlas vartannat år. För övrigt är arbetet uppdelat i fyra distriktsförbund och cirka 30 kretsförbund (omorganisation pågår). Inom varje lokalförening är gruppindelning genomförd, vilket möjliggör en jämn arbetsfördelning och därmed effektiv verksamhet. MKU:s ändamål är att »främja insiktsfull och levande gudsfruktan hos kyrkans unga medlemmar och vänner, hjälpa dem i deras strävan att vinna hjärterenhet och ständig tillväxt i nåden, föra dem in i den personliga själavårdens uppgift och ansvar samt fostra dem till att utöva barmhärtighetsverk». Junioravdelningens ändamål är att »befrämja medlemmarnas karaktärsdaning, söka leda dem till Kristus och fostra dem för den kristna församlingen och dess uppgifter». MKU:s motto är »Se uppåt. Lyft upp». Ungdomsarbetet inriktas på fyra verksamhetsgrenar, andlig verksamhet, mission, socialt arbete samt studier och rekreation. Arbetet omfattar bl. a. bibelstudier (studiecirklar kring bibliska ämnen förekomma i varje lokalförening), andaktsstunder, föredrag, utövande av sång och musik (sångkörer, musikföreningar och orkestrar äro överallt i verksamhet), sociala uppgifter (bl. a. sommarkolonier för barn och julutdelning till behövande), studiecirklar kring skilda ämnen (allmänbildande och kulturella ämnen), ungdomshem, lägerverksamhet (ett 30-tal sommar- och vinterlager årligen för såväl ledare som medlemmar; cirka 1 000—1 500 deltagare) gymnastikavdelningar, viss form av idrott, märkesprov (klassproven omfatta föreningsarbete, bibelkunskap, sjukvård, friluftsliv och idrott), slöjd, lämplig form av rekreation etc. Tidningsorgan: »Svenska sändebudet» (partiellt). »Juniorkamraten», »Vårt Juniorarbete» och »Söndagsskolringen» samt jultidningen »I Juletid». MKU omfattar 342 föreningar och avdelningar med ett medlemsantal av 8 792 inklusive over 1 000 ledare. Härtill kommer i samorganisation 207 söndagsskolor med ett elevantal av 12 728, inklusive cirka 1 200 lärare.

Riksförbundet Kyrklig Ungdom. I viss mening kan sägas, att kyrkligt ungdomsarbete alltid bedrivits i Sveriges kyrka da kyrkan alltid sett som en av sina viktigaste uppgifter att fostra ungdomen till goda kristna samhällsmedborgare. xJeTLZ^n ^ a / s J a l v a "PPburen rörelse är emellertid detta arbete av ganska Un - D e f 0 r s t a k rkll Si , y g a ungdomskretsarna bildades nämligen på 1890-talet i Hälsingland och Skåne, men först 1904 började sådana kretsar mera allmänt bildas ute i landet. Detta sammanhänger därmed att sistnämnda år utkom första 2 T l s e e n s a U m n g e n > > S V e r i g G S U n § d ° m > > ' S ° m a l l t f ° r t ä r d e n kyrkliga ungdornsrorelsens eget organ, numera utgivet och redigerat av Svenska Kyrkans Diakonistyrelses ungdomssekretariat och med en upplaga på ca 10 000 ex Mn största blomstring upplevde den kyrkliga ungdomsrörelsen omkrin- 1909 och aren närmast därefter. Då utgick nämligen från Uppsala Kristliga Smdentförbund nya och väckande signaler under mottot »Sveriges folk - ett Guls f o l k ? De tonri vande mannen inom denna ungkyrkorörelse voro framförallt J. A. Eklund' sångareTi 11—442224

162 Einar Billing, teologen, och Manfred Björkquist, strategen. Omkring dessa grupperade sig ett antal äldre och yngre medarbetare, bland vilka framförallt märktes Olle Nystedt. Vid samma tid — alltså omkring 1909 — började också de olika ungdomskretsarna sammansluta sig till stiftsungdomsförbund och numera finnas sådana i de flesta stift. Först 1942 ha ungdomsförbunden i sin tur beslutat förena sig i ett riksförbund, benämnt »Kyrklig Ungdom» med uppgift att tillvarataga den kyrkliga ungdomsrörelsens intressen och föra dess talan utåt. Förbundets konstituerande ägde rum hösten 1943. Enligt preliminära beräkningar torde förbundet komma att omfatta ca 50 000 ungdomar, vartill torde komma åtskilliga scoutkårer, hemgårdar m. fl. ungdomssammanslutningar, som känna nära frändskap med kyrkan och dess gärning. Den kyrkliga ungdomsverksamhetens syfte och ideella program tecknas på följande sätt i stadgarna för dess riksförbund. Den »vill samla svensk ungdom till förpliktande gemenskap omkring kyrkans livskällor och till samfälld insats i kyrkoliv och folkliv särskilt på sådana områden, där kyrkan vädjar till ungdomens medverkan». Beträffande sättet att bedriva verksamheten skiftar detta i mycket hög grad. Ofta äro kretsarna arbetsorgan, som sysselsätta sig med slöjd, sömnad och annan manuell verksamhet. Vidare anordnas aftnar med föredrag och underhållning av skiftande art. I vissa fall har kretsen arbetat som studiecirkel, ibland som en frivilliig gymnastiktrupp o. s. v. I städer och större samhällen har verksamheten bedrivits efter alla dessa linjer, varvid föreningen varit uppdelad i sektioner med vissa gemensamma sammankomster till rekreation och uppbyggelse. Stor betydelse ha därvid de årligen återkommande ungdomskurserna och lägren haft. Dessa ordnas alltid stiftsvis och samla tusentals ungdomar. Här må också erinras om de sommarhem och stiftsungdomsgårdar, som flerstädes tillkommit under senare år och som blivit samlingspunkter för de olika stiftens ungdomar. En egen skola för utbildande av ledarkrafter i barn- och ungdomsarbetet är Svenska Kyrkans Lekmannaskola i Sigtuna, som årligen anordnar ett antal kurser av skiftande art. Antalet medlemmar och lokalavdelningar är omöjligt att exakt angiva, då regelbunden och obligatorisk rapportverksamhet icke förekommer. På grundval av senast tillgängliga siffror (1942) beräknas lokalavdelningarnas antal till ca 900 med en medlemssiffra på ca 50 000, vartill komma de många konfirmandkretsar, som arbeta på samma sätt som ungdomskretsarna men utan den yttre organisation, som dessa äga.

Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. I mitten av 1800-talet uppstodo andliga väckelser i Småland — huvudsakligen i Jönköpings län — samt i vissa delar av öster- och Västergötland. Det var präster och skriftspridare — »kolportörer» — som blivit gripna av lägets allvar och börjat predika med kraft och hänförelse emot syndens olika yttringar. De väckta och omvända unga männen slöto sig samman i ynglingaföreningar och kvinnorna i jungfruföreningar. I dessa föreningar tog man särskilt hand om ungdomen, och syftet var, som det alltfort står i SAU:s stadgar, »att vinna och bevara ungdomen för Kristus». Arbetet utåt bland ungdomen såväl som insatsen i den yttre kristna missionen skedde i samband och samförstånd med de på liknande sätt uppkomna missionsföreningarna. Den första ynglingaföreningen organiserades år 1855 i Jönköping och utgör således SAU:s äldsta förening, men snart nog fanns det liknande föreningar i de flesta byar och samhällen i Jönköpings län samt angränsande delar av andra län. År 1892 bildades Jönköpingskretsens Ynglingaförbund och år 189S Jönköpingstraktens

163 kristliga kvinnoförbund, vilka år 1907 sammanslogos till Jönköpingskretsens kristliga ungdomsförbund. År 1919 sammanlogs ungdomsförbundet med Jönköpings missionsförening för inre och yttre mission (bildad år 1853) och Svenska Alliansmissionen (en organisation för enbart yttre mission som bildats år 1900), varvid namnet förändrades till Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. SAU:s huvudsyfte är redan angivet, och för att vinna det ha flera olika verksamhetsgrenar upptagits. År 1898 upptogs egen soldathemsverksamhet i Skillingaryd och år 1914 i Jönköping. År 1902 påbörjades arbete bland ungdom i åldern 13— 18 år i s. k. ungdomsklasser, sedermera juniorföreningar (SAJ), och år 1943 har arbete bland barn i åldern 9—13 år upptagits under namn av Unga Viljor (U. V.). Dessutom ha förbundets föreningar stor söndagsskolverksamhet i samförstånd med olika missionsföreningar. I verksamheten för kristen mission i främmande världsdelar deltar SAU alltifrån stiftelseåret 1892 och lämnar nu underhåll till omkring 40 missionärer i Indien, Kina och Afrika. SAU har omkring 10 centralt anställda ungdomsarbetare, som besöka de anslutna föreningarna och ungdomen inom Svenska Alliansmissionen (SAM) missionsföreningar och församlingar. Förutom för resebesök med predikningar, bibelstudier och föredrag stanna dessa ungdomsarbetare 14 dagar eller längre för s. k. seriemöten, som anordnas i syfte alt åstadkomma andlig väckelse bland ungdom. Dessutom anordnas ungdomsdagar och instruktionskurser för ungdomsledare av olika slag. Studiearbetet, som legat nere de senaste åren, har nu åter tagit fart, och SAU:s styrelse har år 1943 vidtagit förberedelser tor att ytterligare underlätta och intensifiera det. De flesta föreningar ha eget bibliotek. Friluftsverksamheten begränsas till läger sommartid och ungdomssamlingar benämnda »ting» vintertid. Därvid utövas delvis sport, men programmet är eljest lagt rent andligt uppbyggande, kunskapsgivande och karaktärsdanande. Vid sådana tillfällen uppdelas deltagarna ofta i arbetslag och grupper, varvid en större personlig kontakt mellan ledare och deltagare erhålles. Idrott står endast på ett fåtal föreningars program. Under krigsåren ha föreningarna i viss utsträckning upptagit direkt beredskapsarbete, och förbundet, som tillhör Sveriges Ungdomsberedskap, har på allt sätt propagerat därför. Film från verksamheten i hem- och hednaland användes men från film av annat slag har förbundet tagit avstånd. Mot det tilltagande nöjeslivet och den omoraliska litteraturen gör förbundet allt för att rädda ungdomen. Sedan å r 1899 tillhör SAU med sina manliga medlemmar K. F. U. M. och sedan år 1912 är dess soldatverksamhet ansluten till Förbundet Soldaternas Vänner. I övrigt samarbeta SAU på olika sätt med andra kristliga ungdoms- och missionsorganisationer. Förbundet h a r omkring 14 000 medlemmar fördelade på 236 föreningar, huvudsakligen förlagda till Jönköpings län.

Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. De svenska baptisternas ungdomsrörelse är ävenledes en produkt av 1800-talets stora folkväckelse, och genom hela dess historia går såsom en obruten linje den personliga kristendomen och fniförsamlingsidén. »För Kristus och församlingen» är ett motto, som många av förbundets föreningar gjort till sitt, och däri inrymmes programmet och syftningen för Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. Genom iämpliga till de aktuella förhållandena anpassade metoder önskar förbundet till svensk ungdom förmedla Guds kallelse till personligt ställningstagande för Jesu Kristi livsväg. Genom sin kristna ungdomsfostran vill förbundet bidra till att göra de unga människorna livsdugliga, frigjorda och ansvarsmedvetna. Den svenska baptismen begynte helt blygsamt i Halland år 1848. Då döptes en septembernatt fem personer i Vallersvik. Den baptistiska väckelsen spred sig sedan

164 snabbt över landet. Det var i stor utsträckning unga människor, som slöto sig till de nya församlingarna av troende och döpta. Redan på 1860-talet bildades efter utländskt mönster s. k. ynglinga- och jungfruföreningar i olika delar av landet. Det förtjänar att nämnas, att initiativet till bildandet av K. F. U. M.-förbundet — vilket skedde 1887 — kom från baptistiskt håll. På 1880-talet bildades ungdomsföreningar, där medlemmarna voro av båda könen. 1890-talet såg en ökad aktivitet på ungdomsfronten, och snart bildades också de första distriktsungdomsförbunden. 1905 var så den baptistiska ungdomsrörelsen mogen för en fastare organisation. Det året bildades Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. År 1912 anställdes förbundets förste helårsarbetare. År 1921 fick förbundet sin förste s. k. juniorsekreterare med uppgift att arbeta bland den yngre ungdomen. Förbundets arbetarstab har successivt utbyggts och omfattar för närvarande sex sekreterare och evangelister. Förbundet har arbetat under växlande förhållanden, ©ch även om den baptistiska ungdomsverksamheten haft rätt svåra känningar av den delning, som det svenska baptistsamfundet genomgått under 1930-talet, har dess livskraft bevarats. I dag står förbundet berett för ny expansion. Under Svenska Baptisternas Ungdomsförbund sortera 20 distriktsungdomsförbund och under varje distriktsungdomsförbund ungdomsföreningar, juniorföreningar (för pojkar och flickor i åldern 12—18 år) GK-föreningar (ålder 9—12 år) samt scoutkårer. Det baptistiska söndagsskolarbetet omfattar 37 979 barn i 935 skolor. Lärarna rekryteras i mycket stor utsträckning ur ungdomsleden. Tyngdpunkten i det baptistiska ungdomsarbetet ligger på de olika föreningarna. Genom regelbundna möten söker man stärka sammanhållningen och inrikta intresset på väsentliga livsfrågor samt öva aktiv mission. Synnerligen uppskattade äro de 30—40 ungdomsläger och kurser, som årligen anordnas såväl av riksungdomsförbundet som av distriktsungdomsförbunden. Den sociala hjälpverksamheten är omfattande i föreningarna, ungdomsgrupperna besöka sjukhus och ålderdomshem. På baptisternas pojkhem i Kungsängen får ett 25-tal pojkar ett gott hems glädje och uppfostran. År 1921 startade Sjöviks folkhögskola. Årligen undervisas där cirka 100 elever. Under år 1942 arbetade inom förbundet cirka 75 studiecirklar med 1 200 deltagare. Därtill komma bibelstudier i de flesta ungdomsföreningarna. Bibliotekens antal är cirka 100. Vidare bör nämnas, att församlingarnas körer och musikföreningar väsentligen bestå av unga människor. För ungdomens friluftsliv sörjes genom utfärder och tidigare omnämnda läger. En stor tillgång är Ungdomsgården vid Vallersvik med plats för ett 80-tal gäster. Förbundets organ är »Ungdomens Veckopost». Genom här antydda och andra verksamhetsformer söker Svenska Baptisternas Ungdomsförbund fylla sin uppgift att representera levande kristendom i svensk ungdomsvärld. Sammanlagt har förbundet för närvarande omkring 20 000 medlemmar fördelade på omkring 750 lokalavdelningar.

Svenska Missionsförbundets Ungdom. Svenska Missionsförbundets ungdomsverksamhet omfattar söndagsskolan för barn fr. o. m. 4 år; Våra Pojkar och Våra Flickor (VP och VF), ett scoutbetonat pojkoch flickarbete för 10—13-åringar; junioravdelningarna för 13—18-åringar och ungdomsföreningarna för ungdom över 18 år. Söndagsskolverksamhet har bedrivits allt sedan Svenska Missionsförbundet grundades år 1878. Ungdomsföreningar började bildas på 1880-talet. Riksförbundet Svenska Missionsförbundets Ungdom (S. M. U.), bildades 1910. Juniorrörelsen fick sin egentliga start 1912, även om eastaka juniorgrupper funnos tidigare. Pojk- och flickverksamheten började 1931. Söndagsskolan är en skolform med indelning i klasser och åldersavdelningar. VP och VF äro ungdomsrörelser, organiserade i kårer med chefer, avdelningsledare och

165 patrulledare. Både ledare och medlemmar bära rörelsens dräkter. Mottot är »Framåt — uppåt». Programmet upptar studier, övningar, scoutlekar, besök på fabriker, brandstationer etc, utflykter med iakttagelseövningar, läger m. m. Medlemmarna få avlägga prov i olika ämnen för att erhålla rörelsens hederstecken. Juniorverksamheten har föreningsform. Dess motto är: »Gudsfruktan — människokärlek — frivillig lydnad». Medlemskap kan vinnas av alla unga i junioråldern. Programmet upptar studiemöten, föredrag, provarbete, övnings- och instruktionsmöten, sång och musik, sommar- och vinterläger, idrott och gymnastik m. m. I ungdomsföreningarna kan medlemskap vinnas av de unga, »som, gripna av Kristus, funnit eller söka livsgemenskap med Gud». Verksamheten omfattar andaktsstunder, ungdomsgudstjänster, själavård, gruppsamtal, sång, musik, föredrag, diskussioner, studieverksamhet, biblioteks-, skol- och kursverksamhet, läger, friluftsliv, samkväm, social verksamhet, soldatmission, yttre mission, sjömansvård, m. m. Studieverksamheten omfattade 1942 812 cirklar med 11 926 deltagare. Sedan 1923 finnes eget korrespondensinstitut. Ett stort antal studiekurser anordnas årligen. Studiearbetet ledes av ett studieråd och en studiesekreterare, varjämte studiekommittéer finnas i distrikten. Ungdomsförbundet understöder Svenska Missionsförbundets skolverksamhet. Följande ungdomsskolor ägas eller stödjas av Svenska Missionsförbundet: Jönköpings Kristliga Folkhögskola, Kristinehamns Praktiska Skola, Norrbottens Ungdomsskola (Kalix), Mellersta Norrlands Ungdomsskola (Härnösand), Västkustens Ungdomsskola (Ljungskile), Osby Samrealskola och Palmgrenska Samskolnn (Stockholm). Över 100 sommarläger anordnas årligen med 12 000—15 000 deltagare. Omkring 125 ungdomsgårdar finnas, varav en del dock endast användas under sommaren. Församlingarna inreda i allt större utsträckning ungdomsvåningar i kyrkorna eller i andra fastigheter. Ungdomsföreningarnas sociala kommittéer ge understöd åt behövande, besöka gamla och sjuka samt ordna sångstunder på ålderdomshem och sjukhus. Ungdomsförbundet deltar i ledningen av Svenska Missionsförbundets sociala verksamhet, dess flyktingläger i Tostarp, dess nordiska hjälpverksamhet etc. I Missionsförbundets yttre mission gör ungdomen betydande insatser. Ett seminarium för utbildning av infödda pastorer och lärare har byggts i Franska Kongo. Två missionsstationer och ett tiotal missionärer underhållas även. En missionsstation i Indien skall uppföras av juniorrörelsen. Genom den yttre missionen får ungdomen världsvida vyer och gör en insats i folkförsoningens tjänst. Ungdomsverksamheten ledes av centralstyrelser för de olika ungdomsrörelserna, riks- och distriktssekreterare, distriktsstyrelser samt lokala styrelser och kommittéer. Verksamhetens mål är att dana de unga till kristna personligheter och goda samhällsmedborgare. Ungdomsrörelsen är frikyrklig och arbetar för personlig kristendom. Dess ideal är »en fri kyrka i en fri stat», varvid samarbete kan etableras mellan kyrkan och staten. Svenska Missionsförbundet är ett kongregationalistiskt samfund, och därför är det naturligt att dess ungdom fostras till övertygade demokrater. Söndagsskolan omfattar 2 759 skolor, 102 427 elever och 10 856 lärare. De övriga organisationerna omfatta sammanlagt 2 566 föreningar, 68 770 medlemmar och 11 650 ledare (VP och VF resp. 320; 8 331; 1 264; juniorrörelsen resp. 1 174; 25 159; 5 026 och ungdomsrörelsen resp. 1072; 35 280; 5 360).

Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse. De vdd sekelskiftet anordnade kristliga studentmötena väckte tanken på att ordna något motsvarande möte för gymnasister. Det kom till stånd sommaren 1900 på Wiks slott i Uppland. Redan detta första möte samlade ett 100-tal deltagare och blev en stor framgång. Samtidigt började efter impulser från Köpenhamn kristliga sammankomster att hållas i Malmö. Två år senare hölls det första sydsvenska gymnasistmötet. Sedan dess ha gymnasistmöten anordnats tämligen regelbundet.

166 1904 börjades utgivandet av en särskild gymnasisttidning »Uppåt» (sedermera »Gymnasisten»). De första gymnasistförbunden bildades i Malmö och Uppsala 1905 och i Lund i 906. De första åren fanns ej någon fast organisation. 1907 bildades emellertid en uppsvensk gymnasiströrelse och året därpå en sydsvensk, vardera med en styrelse i universitetsstaden. För gemensamma angelägenheter inrättades det s. k. gymnasistrådet. År 1910 inrättades en befattning som resesekreterarc. 1924 förenades de båda rörelserna till Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse men bibehöllos som självständiga »avdelningar» av denna. 1930 avskiljdes Norrland (utom Gästrikland) från den uppsvenska avdelningen; en norrländsk avdelning bildades, och den uppsvenska blev »mellansvenska avdelningen». Nya arbetsformer ha under 1920-talet införts, såsom instruktionskurser, vintermöten, gymnasistdagar, kamratdagar och liknande möten. Från början anordnades särskilda pojk- och flickmöten, men under 1930-talet skedde en fortskridande övergång till sammöten. Fr. o. m. år 1943 är »sam»-tanken organisatoriskt helt genomförd. Vissa sommarmöten anordnas dock fortfarande enbart för pojkar eller enbart för flickor. Målet för Sveriges Kristliga Gymnasiströrelses arbete är att vinna Sveriges gymnasister för en personlig kristen tro och att därigenom skapa en kristen anda bland våra gymnasister. I samband med det rent religiösa arbetet söker Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse också väcka intresse för allmänt kulturella och ideella värden samt för sociala frågor och uppgifter. Det är därvid rörelsen angeläget att alltid ställa dessa sidor av livet in under kristen belysning och väcka kristen ansvarskänsla inför dem. Denna del av arbetet får dock ej på något sätt skymma den rent religiösa uppgiften. Målet är en personligt kristen svensk ungdom, bevarandet och nygrundandet av en kristen svensk kultur. Sveriges Kristliga Gymnasiströrelses lokala sammanslutningar vid läroverken bruka kallas förbund. Förbunden i samma landsända äro inordnade i gemensamma organisationer. De viktigaste gemensamma organisationerna äro Gymnasiströrelsens tre s. k. avdelningar. Varje förbund hör till någon av dessa avdelningar. De äro följande: Sydsvenska Avdelningen (förkortat SA), som omfattar Götalands, Mellansvenska Avdelningen (MA), som omfattar Svealands, Gästriklands och Gotlands, samt Norrländska Avdelningen (NA), som omfattar Norrlands (utom Gästriklands) förbund. SA:s styrelse har sitt säte i Lund. MA:s och NA:s båda i Uppsala. Som centralstyrelse för de tre avdelningarna, SA, MA och NA tjänstgör styrelen för Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse. Centralstyrelsen handlägger alla de ärenden, som äro gemensamma för hela rörelsen. Av särskild vikt är det härvidlag, att den utåt gentemot statens och skolans myndigheter står som ansvarig ledare av rörelsens verksamhet. Direkt under centralstyrelsen lyda redaktören för tidningen >Gymnasisten» samt resesekreterarna. Lokalförbundens verksamhet är den viktigaste. På dem vilar det huvudsakliga arbetet. Gemensamma arbetsformer äro andaktsstunder, föredrag (av medlemmar eller utifrån kallade talare) diskussioner, bibelstudier, sång, musik, uppläsning. Ämnena för föredrag och diskussioner kunna vara centralt kristna eller av social och etisk (särskilt sexualetisk) natur. I senare fallet lägges dock stor vikt vid att frågorna ses ur kristen synpunkt. I många förbund har det sociala arbetet stort utrymme. Medlemmarna sjunga och spela på ålderdomshem och allmänna inrättningar, besöka ensamma gamla, bidraga till underhåll och beklädnad av fattiga barn o. s. v. Förbunden sträva också att genom god och naturlig förströelse leda den studerande ungdomen in på för samhällets utveckling sunda banor. Avdelningarnas verksamhet är huvudsakligen lagd på ordnandet av för flera för-

167 bund gemensamma möten, kurser, läger och kamratdagar. Dessa mötens uppgift kan sammanfattas i orden: väckelse, uppbyggelse, fostran till goda, kristna medborgare, villiga att ta ansvar för sitt folk och sitt land. Centralstyrelsens verksamhet (bortsett från den rent administrativa) utövas av resesekreterarna och tidningen »Gymnasisten». Resesekreterarna besöka de olika lokalförbunden 1 å 2 ggr årligen och hjälpa dem i deras arbete genom föredrag, diskussionsinledningar, råd och praktisk själavård. Det arbete, som dessa utföra och som ofta är av sådan natur, att man ej kan skriftligen redogöra för det, kan inte skattas högt nog. Genom resesekreterarna knytas också de olika förbunden samman till en rörelse. Ett sammanhållande band är också tidningen »Gymnasisten». Denna vill dels stimulera och vägleda lokalförbunden i deras arbete, dels vara ett forum för gymnasisterna själva, där de kunna diskutera sina egna problem och de frågor, som röra sig i tiden. Rörelsen omfattar för närvarande 63 lokalförbund med tillsammans 1 575 medlemmar.

III.

Scout- och idrottsorganisationer. a)

Scoutorganisationer.

Utöver de sju scoutförbund, vilka i föreliggande avsnitt redogöra för sin verksamhet, bedriver även Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund och Svenska Baptisternas Ungdomsförbund scoutverksamhet.. Vad beträffar pojkarna är denna verksamhet emellertid ansluten till K. F. U. M:s Scoutförbund, vad beträffar flickorna är den ansluten till K. F. U. K.s Scoutförbund. De fem scoutförbunden för manliga scouter, nämligen Frälsningsarméns, I. O. G. T:s, K. F. U. M:s, N. T. 0:s och Sveriges Scoutförbund äro sammanslutna i Svenska Scoutunionen. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund och Sveriges Flickors; Scoutförbund — till vilket senare förbund I. O. G. T:s och N. T. 0:s kvinnliga medlemmar äro anslutna — äro sammanslutna till Sveriges Flickscoutråd.

I. O. G. T:s Scoutförbund. Inom Godtemplarorden förefanns länge ett behov av en arbetsform för ungdomarna i Övergångsåldern, och så bildades år 1928 I. O. G. T:s Scoutförbund. Förbundet arbetade till en början fristående från den övriga scoutrörelsen, men från den 1 jan. 1936 är förbundet anslutet till Svenska Scoutunionen. Scoutförbundets uppgift är att samla ungdomarna omkring scoutrörelsens arbetsuppgifter, samt att samtidigt fostra dem till nyktra medborgare enligt Godtemplarordens program. Scouting blir alltså ett medel att föra den svenska ungdomen till Godtemplarorden. Arbetet bedrives helt efter scoutrörelsens program, där en stor del av verksamheten är förlagd till naturen. Patrullsystemet, med pojkarna sammanslutna i mindre grupper, har för scoutrörelsen visat sig vara det bästa och enda möjliga arbetssättet. Arbetet består mest av provavläggningar, lekar, tävlingar, utflykter och läger. Förbundet har för närvarande omkring 125 kårer och något över 3 000 medlemmar. Till detta kan även läggas flickscoutsektionen med sina 50 kårer och över 1 000 medlemmar.

K. F. U. K:s Scoutförbund. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund bildades 1921 och är en gren av Förbundets av Sveriges K. F. U. K. ungdomsarbete. Scoutförbundet ansvarar helt för sin egen ekonomi. 1922 anslöts det till The World Association of Girl Guides and Girl Scouts. Dess flicksooutchef är sedan 1929 fru Elsa Cedergren.

168 Scoutförbundets angelägenheter handhas av en scoutstyrelse med dess verkställande utskott och av en förbundsstämma, som sammanträder en gång om året och i vilken Scoutförbundets alla ledare ha rätt att deltaga. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund och Sveriges Flickors Scoutförbund samarbeta genom Sveriges Flickscoutråd. Sveriges Flickscoutråd är den beslutande myndigheten i fråga o m lag, löfte, valspråk, prov och internationella frågor. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund är en del av den världsfämnande scoutrörelse, som grundats av lord Baden-Powell of Gilwell och som i sig förenar ungdomar oberoende av nationalitet, ras och religion, varigenom den söker främja fred och samförstånd i världen. Scoutförbundet vill fostra goda och ansvarskännande medborgare genom att bland barn och unga flickor arbeta enligt scoutrörelsens grundsatser och i samverkan med de uppbyggande krafterna i vårt land verka för kristen fostran. Arbetet bedrives på tre linjer: 1. Blåvingearbetet 8—11 år 2. Flickscoutarbetet 11—16 år 3. Seniorscoutarbetet 16 år och däröver. I alla dessa grenar är karaktärsfostran, praktisk sysselsättning och friluftsverksamhet det viktigaste, övningarna syfta till att lära ungdomen ta ansvar, lära dem samarbeta, klara sig själva och hjälpa andra. Förbundets önskan är att kårernas övningar så mycket som möjligt förläggas utomhus och att flickorna genom utfärder och förläggningar bli förtrogna med naturen och hur man utan att göra skada skall vistas där. Genom att låta dem arbeta i små grupper, patruller, med jämnåriga patrulledare, söker förbundet utveckla de unga till initiativrikedom och självdisciplin. Bland ledarna och seniorscouterna förekomma studiecirklar och föreläsningar. De senaste åren ha flickscouter och ledare deltagit i olika slag av insamlingar såsom t. ex. insamling av gummi, skrot, nypon, medicinalväxter. Under somrarna ha arbetsläger ordnats, flickscouterna ha deltagit i olika slags beredskapsarbeten, luftbevakning o. s. v. Förutom den livliga lägerverksamhet, som bedrives av kårer och distrikt och de många förläggningar, som ordnats särskilt för flickscoutkårer med egen scoutstuga, brukar K. F. U. K:s Scoutförbund varje år hålla utbildnings- och fortbildningskurser för ledare. I januari 1943 hade Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund 7 577 medlemmar. Dessa voro fördelade på 24 distrikt, varav 76 blåvingeringar med 2 013 blåvingar, 148 flickscoutkårer med 4 853 flickscouter, 16 seniorscoutkårer med 155 seniorscouter samt 556 ledare.

K. F. U. M:s Scoutförbund. Då scoutmetoden 1909 började tillämpas i Sverige, infördes den även i K. F . U. M:s då 20-åriga pojkarbete. År 1911 sammanslöto sig de olika scoutkårerna tillhörande K. F. U. M. i Sverige och bildade K. F. U. M:s Scoutförbund. Den främsta initiativtagaren till förbundet var sekreteraren Emil Winqvist, som blev dess förste chef. Förbundets moderorganisation var och är alltjämt K. F. U. M:s Riksförbund, och medlemmarna i K. F. U. M:s Scoutförbund äro i och med sitt medlemskap även individuellt anslutna till Riksförbundet. Scoutförbundet har tillsammans med Sveriges Scoutförbund 1930 bildat Svenska Scoutrådet, till vilket sedermera anslutit sig ytterligare tre scoutförbund. Dessa fem förbund bilda numera tillsammans Svenska Scoutunionen, inom vilken dock förbunden äga full självständighet. I likhet med övriga scoutförbund bedriver K. F. U. M:s Scoutförbund sin verksamhet i enlighet med Baden-Powells system. Scoutlagen och löftet med deras höga etiska och moraliska krav äro de grundpelare, som bestämma arbetets resning och karaktär.

169 Pojkarna äro indelade i tre åldersgrupper, Vargungar 9—11 år, Scouter 12—17 år och Vandrarscouter 16 år och däröver. Vid sidan av den mera allmänna arbetsformen finnas för de båda äldre åldersgrupperna även sjö- och flygscouting. Scouting går ut på största möjliga självverksamhet för pojkarna och arbete i smågrupper, s. k. patruller. Redan tidigt få de något äldre pojkarna ta ansvar för de yngres fostran och utbildning. Överhuvud taget försöker man i scoutarbetet lära pojkarna att reda sig själva. Scouting bedrives mest ute i naturen, varigenom pojkarna härdas och vänjas vid ett sunt och enkelt levnadssätt, samtidigt som de få lära sig åtskilliga praktiska färdigheter, som de ha gagn av i sitt liv som vuxna. I synnerhet sommarens lägerverksamhet, som redan före kriget till stor del var förbunden med nyttigt och praktiskt arbete, är till gagn för pojkarnas utveckling. Bland arbetsgrenarna må även nämnas idrott och gymnastik, studiearbete, musik och sång, sjukvård, samkväm, socialt hjälparbete (för vandrarscouter), andaktsstunder och gudstjänster m. m. Under arbetssäsongen träffas pojkarna minst en gång i veckan till endera patrullmöte (ca 6 pojkar) eller avdelningsövning (20—30 pojkar). Några gånger under terminen samlas hela kåren till större möten med i allmänhet festligare program. Sju gånger har förbundet samlat sina medlemmar till förbundsläger under ca 10 dagar vardera. Dessa läger ha utgjort milstolpar i förbundets utveckling. Under de senaste krigsåren ha förbundets medlemmar i stor utsträckning deltagit i den verksamhet, som bedrives av Sveriges Ungdomsberedskap. Förbundets scoutkårer äro sammanförda i iO distrikt. En gång om året samlas ombud från kårerna till förbundsmöte, varvid bland annat högkvarter väljes. Förbundet h a r dels genom K. F. U. M:s Riksförbund, dels genom Svenska Scoutrådet upprätthållit livliga internationella förbindelser, främst med de nordiska länderna. Dess officiella organ äro pojktidningen »Sveriges Pojkar» och ledartidningen »Scoutledaren». Förbundet lägger sitt arbete på klart kristen grund och vill genom scouting fostra pojkarna till kristna, ansvarskännande medborgare. I sitt arbete står rörelsen i nära förbindelse med hemmet och skolan. K. F. U. M:s Scoutförbund har sedan sin tillblivelse med undantag av åren 1917 och 1918 visat en stadig tillväxt och omfattade den 31 december 1942 11014 medle S , ? a , r ' f ö r d e l a d e På 144 kårer. Härav äro 2 943 Vargungar, 6 386 Scouter samt 1 b85 Vandrarscouter och ledare.

N. T. Ors Scoutförbund. Nationaltemplarorden var det första nykterhetssällsskap, som officiellt antog scouting såsom verksamhetsgren. Det skedde nämligen pä riksmötet 1927 efter att verksamheten prövats under ett par år dessförinnan. 1932 vann scoutförbundet inträde i Svenska Scoutunionen. Under arens lopp ha ett flertal riksläger hållits (i Västerås Leksand, Jonköping och Råda). Redan från början lade man stor vikt vid ledarutJäfi 11 !! 8611 ' V a r j e s o m m a r ha speoiella ledarekurser, s. k. Malteser, hållits. Sommaren 1943 hollos inte mindre än tre sådana kurser, den 17:de och 18:de scoutmaltesern samt 2:dra vargungemaltesern. Dessutom ha s. k. distrikts- och provinskurser årligen anordnats, likaså korrespondensundervisning. N. T. 0:s Scoutförbund har, såsom det angives i förbundets konstitution, till uppgift att inom ramen för N. T. 0:s verksamhet och i enlighet med därför utfärdade bestämmelser handha allt arbete inom Orden, som kan hänföras till scoutarbete samt verka för scoutverksamhetens utbredning inom N. T. O. , . . N , T - ° - v i l 1 m e d s i n scoutverksamhet samla flickor och pojkar i scoutkårer och dar tostra dem till goda karaktärer. Genom sin grundsats, nykterhet, fred och folkuppfostran, vill den söka skapa sådan inriktning hos de unga, att de med ansvar for sitt eget och samhällets bästa arbeta för ökad folknvkterhet, att de söka främja

170 alla strävanden för fred mellan nationerna, att de söka fostra sig själva till kunniga och ansvarskännande människor. Genom ett praktiskt arbetsprogram vill verksamheten ge de unga en nyttig och omväxlande sysselsättning, som bidrar till att stärka deras fysiska krafter, uppöva händighet och rådighet, utveckla energi och viljekraft. N. T. 0:s Scoutförbund är uppdelat på tvenne sektioner, en for thckor och en för pojkar. Inom varje sektion bedrives verksamhet i särskilda avdelningar för ungdomar i åldern 8—11 år (blåvingar och vargungar), 12—16 (scouter och flickscouter) samt över 17 år (vandrarscouter och seniorscouter). I fråga om metoderna tillämpas samma system, lag, löfte o. dyl. som i fråga om övriga scoutförbund. Förbundet hade den 31 december 1942 90 flickscoutkårer och 127 scoutkårer med sammanlagt 6 036 medlemmar.

Sveriges Flickors Scoutförbund. Hösten 1911 bildades den första flickscoutkåren i Sverige. 1913 sammanslöto sig de flickscoutkårer, som arbetat var för sig i Sverige till Sveriges Flickors Scoutförbund. Under första världskriget tjänstgjorde flick scouterna i olika beredskapsuppgifter, och rörelsen ökade ganska hastigt i medlemsantal. År 1923 bildades Sveriges Flickscoutråd, ett samarbetsorgan mellan Sveriges Flickors Scoutförbund och Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund. I Flickscoutrådet dryftas alla frågor som röra de båda förbunden gemensamt. I mitten på 1920-talet erhöll förbundet dispositionsrätten till Frustunaby vid Gnesta, en till ledarkurser och scoutläger iordningställd gård. Senare har förbundet fått äganderätten till Frustunaby. Åtskilliga storläger ha under årens lopp ägt rum, de största voro Hanngelagret år 1928 och Hässelbyholmslägret år 1933. År 1936 samlades i Sverige representanter från hela världens flickscoutrörelse till världskonferens i Rättvik. Sedan 1929 har Svenska Kyrkans Diakonistyrelse anställt en flickscoutsekreterare, som samtidigt är Sveriges Flickors Scoutförbunds resesekreterare. Hennes uppgift ar att öka kontakten mellan förbundet och ledarna ute i landet, instruera dem i deras arbete och ge dem impulser för fortsatt verksamhet. Förbundets främsta syfte är att uppfostra flickor till goda medborgare i staten genom praktiska övningar i allehanda färdigheter, genom friluftsliv och scoutlager, där krav ställas på att flickorna leva efter scoutlagen, som är förbundets ideella program. Scoutlöftet lyder: »Jag lovar att efter bästa förmåga söka göra min plikt mot Gud och fosterlandet, hjälpa andra, lyda scoutlagen.» Den svenska flickscoutrörelsen arbetar, i likhet med scouterna över hela världen, i enlighet med Lord Baden-Powells program, och stor betydelse fästes vid friluftsliv och förmågan att kunna reda sig själv i mer eller mindre besvärliga situationer. Förbundets medlemmar äro indelade i tre åldersklasser med olika arbetsprogram, blåvingarna 8—11 år, flickscouterna, 11—16 år och seniorscouterna, 16—25 ar. Blåvingarna äro indelade i flockar, med en flockledare, som dock ej har något som helst ansvar för flockens medlemmar. De äro för små för att flocken skall kunna bilda en självständig enhet. Blåvingeledaren har i stället sä mycket större betydelse, och till henne gå blåvingarna med alla sina bekymmer och glädjeämnen. Lekar ta den största delen av tiden, och de prov de avlägga inläras ofta med hjälp av lekar. Flickscoutverksamheten är byggd på Lord Baden-Powells idé »patrullsystemet», vilket går ut på självverksamhet inom patruller pä 6—8 medlemmar i olika åldrar, ledda av en jämnårig patrulledare. Några patruller bilda tillsammans en flickscoutkår, som förestås av en vuxen kårledare. Kåren samlas till möten ett par gånger i månaden. Dessemellan arbeta patrullerna var för sig. övningar hållas såväl ute som inne. På somrarna hållas numera arbetsläger, där deltagarna få lära sig göra nytta i jordbruket,

171 Seniorscouternas arbete bedrives huvudsakligen genom studiecirklar och intressegrupper. Social hjälpverksamhet har stor plats pä deras program, och som lämpligt mäl för studiecirklar kan nämnas att erövra specialmärken i sjukvård, barnavård, sömnad, matlagning m. m. Seniorscoutkårernas medlemmar hålla ofta föredrag i olika ämnen. Intressegrupperna ägna sig även ät gymnastik, folkdanser, naturstudium, orientering och vandringsläger. Seniorscouterna ha en stor uppgift att fylla som biträdande ledare inom flickscoutkårerna och blåvingeringarna såväl vid inomhusövningar som vid läger. Sveriges Flickors Scoutförbund omfattade den 1 januari 1943 19 732 medlemmar uppdelade pä 41 distrikt. Till Sveriges Flickors Scoutförbund äro som självständiga sektioner anslutna N. T. 0:s Flickscoutsektion med 1 926 medlemmar och I. O. G. T:s Flickscoutsektion med 1 066 medlemmar. Distrikten omfatta i medeltal 400 medlemmar. Som underavdelningar till distrikten stä blåvingeringar, flickscoutkårer och seniorscoutkårer med i regel 20—30 medlemmar.

Sveriges Scoutförbund. Scoutrörelsen startades av dåvarande översten, sir Robert Baden-Powell på hösten 1907. I Sverige blev det Lieberath som i oktober 1909 startade den första scoutpatrullen i Göteborg. Sveriges Scoutförbund bildades den 3 januari 1912 i Stockholm på ett sammanträde med representanter frän olika scoutkårer i landet. Vid scoutförbundets bildande fanns det ca 5 000 scouter. Inspirerad av svenskt initiativ samlade Baden-Powell år 1920 20 000 scouter från 37 länder till en s. k. Jamboree i London. Samtidigt utropades han till världsscoutchef för en världsscoutunion av vdken Sveriges Scoutförbund blev medlem. Prins Gustav Adolf är sedan 1932 ordförande i Svenska Scouträdet, ett samarbetsorgan för olika scoutförbund i Sverige. Tre år senare inträdde han som hedersordförande i Internationella scoutkommiltén, det verkställande organet för Världsscoutunionen. I denna sin befattning är han efter Baden-Powells frånfälle är 1941 den högste lederen för den internationella scoutrörelsen. Sveriges Scoutförbund arbetar — i motsats till övriga pojkscoutförbund — utan någon moderorganisation. Visst samarbete sker dock dels med Svenska Kyrkans Diakonistyrelse, dels med Svenska Röda Korset. Sveriges Scoutförbunds uppgift är bl. a. att stödja scoutkårerna i deras arbete tor svenska pojkars fostran i scoutrörelsens anda enligt Baden-Powells metod. Scoutförbundet respekterar varje religiös åskådning, är neutralt i politiskt hänseende samt arbetar hand i hand med hem och skola för ungdomens fostran till karaktärsfasta, goda medborgare med sinne för ridderlighet, pålitlighet, disciplin, praktisk blick och karlek till naturen. Verksamheten bedrives på tre åldersklasser: Vargungarna i åldern 8—11 år, scouterna 12—16 år samt Vandrarscouterna 17—25 år. Särskilda prov skola avläggas inom varje åldersklass. Scoutmetoden gär ut på att ett gäng pojkar bildar en scoutpatrull under ledning av en av dem själva vald, ungefär jämnårig kamrat, vilken av den äldre och ansvarige scoutledaren erhåller träning och tips för sitt arbete inom patrullen. Vargungarna bedriva sitt arbete mest under lekens form medan Vandrarscouterna syssla med hårdscouting, sociala frågor samt förberedelser till ledartjänst Som regel bedrives arbetet för varje verksamhetsgren med ett inomhussammanträde i veckan samt en utomhusfärd varannan söndag. Läger och förläggningar anordnas under större helger och under sommaren. Utöver ovannämnda grenar bedrives scouting bland blinda, döva, vanföra eller kroniskt sjuka pojkar, s. k. handikapade ? , , / . * V l d a r e f l n n a s s J ö s c o u t e r och ensamscouter, de senare bosatta i ödebygder vilka fa sm utbildning och fostran per korrenspondens. ' Utöver medlemmarnas utbildning bedriver Scoutförbundet — som ett led i uppfostran — en omfattande hjälpverksamhet. Här må endast nämnas de årligen återkommande markesförsäljningarna till välgörande ändamål, de stora hjälpaktionerna

172 till barnrika familjer, Rädda Barnen, Svenska Röda Korset etc. Men hjälpen h a r i ofredstider tagit andra former; hjälpsamheten mot samhället, scouternas insatser inom civila luftskyddet och pä arbetsläger, för att ta några exempel, äro välkända. Även på den internationella verksamhetens område h a r scouting velat skapa samförstånd mellan folken. Utsikterna att scoutrörelsen skulle kunna lämna ett bidrag till uppbyggandet av en fredens och samförståndets värld synas just nu mörka. Medlemsantalet utgjorde den 1 maj 1943 25 775 medlemmar fördelade på 477 scoutkårer med sammanlagt 375 vargungeflockar, 810 scoutavdelningar samt 145 vandrarscoutlag.

Idrotts- och friluftsorganisationer. Riksidrottsförbundet.

Riksidrottsförbundets ändamål ä r att ät de till detsamma anslutna föreningarna och förbunden bereda fördelen av gemensamma bestämmelser, att befordra enigt samarbete föreningarna och förbunden emellan, att genom enhetlig överledning stödja och utveckla gymnastik och idrott, att i övrigt verka för främjande av sunda kroppsövningar till stärkande av svenska folkets fysiska och andliga kraft samt slutligen att gentemot utlandet representera den svenska gymnastiken och idrotten. Gymnastik- och idrottsföreningarna utgöra den grundval, på vilken förbundets verksamhet vilar; de utöva vid riksförbundsmötet — förbundets högsta myndighet — genom sina valda ombud oinskränkt bestämmanderätt i allt, som rör den frivilliga idrottsrörelsens organisation och utveckling, däri inbegripet även de stadgar, som äro gemensamma för nämnda rörelse. Dessa ombud äro jämväl ensambestämmande i fråga om tillsättande av ledamöter i överstyrelsen, vilken inför riksförbundsmötet står till ansvar för idrottsrörelsens ändamålsenliga omvårdnad. Ovan angivna omständigheter torde vara belysande för Riksidrottsförbundets demokratiska karaktär. Inom Riksidrottsförbundet ledas de olika specialidrotterna (fri idrott,, fo'boll, simning, gymnastik o. s. v.) av specialförbunden (Svenska idrottsförbundet, Svenska fotbollförbundet, Svenska simförbundet, Svenska gymnastikförbundet o. s. v.) för närvarande 25. Geografiskt sett administreras idrotten inom Riksidrottsförbundet av 23 distriktsförbund (Skånes idrottsförbund, Norrbottens idrottsförbund, Stockholms idrottsförbund o. s. v.), som vart och ett inom sitt område övervakar och utvecklar idrotten inom samtliga de föreningar, som äro belägna inom distriktet. Den idrottsliga och gymnastiska verksamheten är givetvis den dominerande, men en stark strävan finnes hos idrotten att vid sidan härav även bedriva annan kulturell och ideell rörelse. Denna strävan har under de senaste 10 a 12 åren bl. a. tagit sig uttryck uti bildandet av Riksidrottsförbundets Samarbetskommitté, sammansatt av representanter för dels Riksidrottsförbundet, dels nykterhetsorganisationerna, A. B. F., Riksförbundet Kyrklig Ungdom, Sveriges Kristliga Bildningsförbund, K. F . U. M., Jordbrukare-Ungdomens Förbund samt Svenska Frisksportförbundet. Samarbetskommitténs uppgift är att stärka samarbetet emellan idrottsrörelsen och här nämnda organisationer och att inom idrottsrörelsen få till stånd studiecirklar m. m. med kulturell och ideell verksamhet av olika slag. Många idrottsföreningar arrangera med jämna mellanrum, framförallt under vintersäsongen, klubbaftnar eller klubbsamkväm för sina medlemmar med föredrag, filmförevisningar och annan god underhållning. Studieverksamheten bedrives dels i egna studiecirklar i olika ämnen (föreningskunskap, sjukvård, språk m. m.) men även i stor utsträckning i samarbete med A. B. F., nykterhetsorganisationerna o. s. v. I syfte att ytterligare utvidga dessa bildningssträvanden h a r Riksidrottsförbundet nyligen utgivit en handbok, »Idrott och folkbildning».

173 Inom idrottsrörelsen pågår sedan länge en vittutgrenad kursverksamhet, som framförallt tagit sikte på utbildning av ledare. Vid den årligen återkommande s. k. malmahedskursen utbildas varje år ett 100-tal ungdomsledare och inom de flesta distrikt anordnas likaledes årligen kurser i samma syfte. Programmen vid dessa kurser uppta icke endast idrottslig och gymnastisk ledarverksamhet utan även i stor utsträckning annan ideell verksamhet, såsom nykterhetsfrågor, religiösa frågor, uppfostringsfrågor i allmänhet, karaktärsdaning o. s. v. Riksidrottsförbundet bildades 1903 och består av svenska gymnastik- och idrottsföreningar, våren 1944 7 300 st. Samtliga föreningar få sina" stadgar godkända av Riksidrottsförbundet och anslutas direkt till detta förbund. Till Riksidrottsförbundet äro å r 1944 anslutna omkring 513 000 medlemmar.

Svenska Frisksportförbundet. »Järnringarna skola icke låta någon dag gå utan frivilliga uppoffringar och härdande liv. Genom regelbunden hård gymnastik, sport och ett inspirerande friluftsliv skola de utveckla sin kropp till dess fulländning, såvitt det är dem möjligt. Genom läsandet av god litteratur och odlande av sina bästa tankar skola Järnringarna hålla sitt sinne vaket.» Så lät det bl. a. i uppropet för bildandet av Frisksportförbundet Järnringen, som bildades 1930 på initiativ av redaktör Agne Windmark i tidningen »Swing». I »Swing» hade ordet frisksport skapats av konstnären Marcus Hentzel, som fått idén till ordet och rörelsen frisksport från Amerika, där muskelbyggaren och hälsoprofeten Bernarr Mac-Fadden skapat en folkrörelse med sin samling för »physical culture». Den svenska frisksportrörelsen fick dock redan från starten en mera svensk inriktning. Sommaren 1936 sammanslogs Järnringen med konkurrentorganisationen Förbundet för Fysisk Fostran och döptes då om till Frisksportförbundet. Samma år inträdde Are Waerland i rörelsen, som han åter lämnade 1941. Sommaren 1941 antog nuvarande Svenska Frisksportförbundet ett nytt arbets- och idéprogram, i vilket det bl. a. heter: »Svenska Frisksportförbundets främsta uppgift är att till en enhet sammanföra alla strävanden, samt befrämja människans kroppsliga och andliga utveckling. Det råder sedan gammalt en konstlad och skarp åtskillnad mellan kroppslig och själshg hygien. Denna tudelning har i nutiden genom en ensidig specialisering på alla områden alltmera markerats. Den uppenbara risk för människans sunda harmoniska utveckling, som en dylik tendens innebär, betonas starkt av moderna tänkare och forskare. Härigenom bekräftas att antikens kända sentens — en sund själ i en sund kropp — alltjämt har den största aktualitet.» För att skapa kroppslig hälsa understrykes vikten av rationell kroppslig träning, friluftsliv, sund kost och hygien. Varje frisksportare avlägger löfte om absolut ayhållsamhet från sprit och tobak. Preparerad och fabriksbehandlad kost undvikes till förmån för den enkla, naturliga kosten. Patentmedicinerna motarbetas. I idéprogrammet framhålles även: »I samarbete med bl. a. A. B. F. och korrespondensinstituten arbetar Svenska Frisksportförbundet för självstudier, studiecirklar (100 cirklar rapporterade för vårsäsongen 1943) och kursverksamhet samt för spridandet av sund läsning.» Klubbarnas arbete går dock främst ut på att skaffa medlemmarna möjlighet till fysisk fostran. Gymnastik och träning i brottning, boxning, atletik o. s. v. bedrives till större delen i förhyrda gymnastiksalar. Utomhusträningen bedrives i allmänhet pä klubbarnas campingplatser (samtliga klubbar ha egna eller förhyrda friluftsläger). En större del av klubbarna ha även upptagit idrott på sina program. Flertalet klubbar har även inköpt eller förhyrt sportstugor eller torp såsom mål för

174 höstens och vinterns utfärder till fots, på cykel och på skidor. Vid stugorna ha klubbarna i allmänhet ordnat med egna husbehovsodlingar av grönsaker och potatis. Klubbarnas arbetslag medverka även i de uppgifter som anvisas av Sveriges Ungdomsberedskap. I klubbverksamheten ingå även samkväm och fester. Folklekar och gammaldans stå som främsta punkt på dessa festprogram. Svenska Friskportförbundet är organiserat i 225 klubbar uppdelade på 19 distrikt med sammanlagt omkring 8 200 medlemmar.

Unga Örnars Riksförbund. Unga Örnar bildades 1930. Avsikten med organisationen var att bland ungdom under 15 år försöka åstadkomma en verksamhet, som direkt anslöt sig till folkrörelsernas arbete. Under de första åren ombesörjdes det administrativa arbetet av Socialdemokratiska Ungdomsförbundet men 1933 bildades ett särskilt Unga ö r n a r s Riksförbund. Samtidigt ställdes organisationen under kontroll av A. B. F., som allt sedan dess utsett inspektor för verksamheten. 1937 erhöll Unga Örnars Riksförbund anslutning till A. B. F. som medlemsorganisation. Organisationens syfte är i stort sett angivet i motiveringen för dess tillkomst. I verksamheten eftersträvas sådana former och arbetsmetoder som äro anpassade efter de åldersgrupper det här är fråga om, ansluta till folkrörelserna och grundlägga en naturlig övergång till och aktivitet i dessa, när åldern för medlemskapets upphörande i Unga Örnar, 18 år, uppnås. Följaktligen existerar icke någon fortsättningsorganisation. ,..„!• o Ungdomscirkeln och friluftsverksamheten jämte besök pa olika samhälleliga inrättningar spela en betydande roll inom organisationen. Unga ö r n a r s medlemsantal är för närvarande 7 000 i 150 grupper.

IY. Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Nationaltemplarordens (NTO) Ungdomsförbund Heimdal är svensk nykterhetsrörelses äldsta ungdomsförbund. Förbundet bildades i Göteborg 1901 och avdelningar växte snart fram inom olika delar av landet. Dessa fristående föreningar sammanfördes i åtta stora kretsar vilka voro underorgan till riksorganisationen, b n omfattande aktion mot ungdomssuperiet kom tidigt igång, och genom studieverksamhet och en nyttig och roande fritidssysselsättning omhändertogs stora skaror ungdomar. År 1935 omorganiserades förbundet och kom härigenom att knytas intimare samman med moderorganisationen, inom vars ram förbundet fick handha ledningen av den vuxna ungdomen inom orden. De fristående föreningarna fingo kvarstå i stort sett oförändrade, men tillfördes konstitutionen en bestämmelse om medlemmarnas anslutning till orden senast, efter två års medlemskap i förbundet. Den nybildade föreningsverksamheten baserades på ungdomsgrupper inom ordens lokalföreningar, men även externa föreningar, med förut nämnd bestämmelse för medlemmarnas anslutning till orden, kunde registreras. Förbundet indelades i distrikt vilka sammanföllo med ordens. För intimare kontakt med moderorganisationen bestämdes att förbundets ordförande skulle tillhöra ordens riksledning, distriktets ordförande (distriktsungdomsledaren) distriktets styrelse, och ungdomsgruppens ledare lokalföreningens styrelse. Idéprogrammet sammanfaller med moderorganisationens och har fått ett pregnant uttryck i treklangen: nykterhet, fred och folkuppfostran. Under senare år ha

175 dessa nyckelord vidgats och fördjupats och fogats in i ett större idésammanhang där man urskiljer två parallella strömfåror: rationell livsföring och folklig kultur. I strävan för rationell livsföring intar absolutismen en fundamental plats, men härtill ansluter sig också på ett naturligt sätt strävan för närings- och bostadshygien, personlig kroppsvård, gymnastik, idrott, friluftsliv m. m. Strävanden för folklig kultur ha framför allt kommit att knytas till sådana kulturintressen som sång, musik, litteratur, teater, talkör, välläsning, konst och konstslöjd m. m. Som en personlig foremngslänk mellan dessa intressen tjänar broderskapstanken, som fått sitt speciella patos i arbetet för folkgemenskap och världsfred. Den gemensamma ramen för alla dessa intressen är förbundet och orden, med sina arbetsorgan i distrikt, föreningar och grupper. Inom denna ram bedrives verksamheten. Förbundet sörjer för ordning och ekonomi, upplysning, propaganda samt ledarutbildning. Det förvaltande organet är Förbundsstyrelsen och det lagstiftande Riksungdomsstämmans ombudsförsamling. Vid sidan av det interna arbetet har under senare år påbörjats en extern verksamhet — speciellt utformad med tanke på nutida ungdomsproblem — där en mera hobbybetonad verksamhet bedrives. Förbundet svarar här för en speciell ungdomsdnstruktör, ledare, propaganda, lokaler, arbetsmaterial, verktyg, litteratur m. m. Studieverksamheten bedrives i nära anslutning till ordens Studieförbund. Därtill har Ungdomsförbundet en speciell informationstjänst »Grupptjänst», som utger handledningar och korrespondenskurser för ledare i ämnen som beröra verksamheten En omfattande kursverksamhet bedrives i anslutning härtill av förbundets speciella instruktör. En central plats i studiearbetet intar den av orden ägda och drivna folkhögskolan på Wendelsberg, där förbundsmedlemmarna bjudas möjlighet till fördjupade studier vid de mera fasta kurserna liksom också vid de mera speciellt betonade. Som ett led i strävan för fysisk fostran bedrives en omfattande idrotts- och friluftsverksamhet. Denna ledes av en speciell rikskommitté, som har sig underställt distrikts- och lokalkommittéer. Årligen anordnas riks- och distriktsmästerskap inom skilda idrotter såsom allmän ddrott, orientering, skidåkning m. m. Speciella mästerskapstecken for dessa tävlingar finnas präglade. Förbundet har eget idrotts- och skidmarke Varje ar avhålles en skidvecka förlagd till fjällbygden. Under speciell ledare samlas ungdom frän så gott som hela landet till en veckas härdande och roande friluftsliv, där skidturer och utflykter slå på programmet Foredrag och anföranden av såväl instruktionen art som allmänna ämnen förekomma ofta mom förbundet. Ett stort antal av förbundets egna medlemmar har L n Ä S t a v - , S l g m f ö ^ f ° g a n d e o c h för övrigt anlitas ofta talare frän andra ord f f 0 ^ f r a n f - ° m S t e r ' d i s t r i k t e n o c h den lokala verksamheten införes otta i programmet korta foreläsningskurser i aktuella ungdomsproblem Inom förbundet såväl som inom orden för övrigt förekommer dans endast i form av tolkdanser och sanglekar. Folkdansen omhuldas varmt och speciella folkdansi n o m e t t stort antal U ^ZIA^^* *> förbundets föreningar. Sånglekar (s. k. ringlekar) förekomma vid sammankomster av olika slag, såväl hos de lokala föreningarna som vid Distrikts- och Riksstämmor. Lekaftnar med sånglekar och t l T e ^ ' I Z Z T o ^ p r e " ^ "^ * " « * * * « ^ * * * * § t ° r t in" Förbundets tidning »Ny Ungdom» utges med ett nummer per vecka och ingår ö som en del av Ordensorganet »Ariel». Den 31 december 1942 var medlemsantal 6 205, fördelade på 36 föreningar och » V n g . d ° m S g r U p p e r - M e d l e m s s i f f r a n är missvisande i så måtto, att i verkligheten ett betydligt större antal av ordensungdomen beröres av förbundets verksamhet men dessa ha ännu ej kommit att organisatoriskt anslutas. Dessutom tillkommer 1 000talet ungdomar, som äro med i den av förbundet externt bedrivna hobbyverksam-

176 Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund. Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund bar till uppgift att, i enlighet med Sveriges Blåbandsförenings program och syftemål, verka bland den uppväxande ungdomen. Redan tidigt insågs, att en för ungdomen speciellt inriktad verksamhet var berättigad, men inte förrän 1907 startade det nuvarande ungdomsförbundet och bedriver numera en framgångsrik verksamhet i enlighet med parollen: helnykterhet, kristen livsstil, fysisk fostran. Förbundets syfte framgår med tydlighet av nämnda paroll. Avsikten är nämligen att på kristlig grund samla och skickliggöra ungdomen till kamp för det godas seger. Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund har därvid främst bedrivit en nykterhetsfrämjande verksamhet, men även på sitt program upptagit övriga kulturfrämjande idéer. Bl. a. ägnas barnkoloniarbetet stor omvårdnad. Inom förbundet har bildats olika sektioner, som ha som sin uppgift att verka för sina speciella program. Således finnas gymnastik- och idrottssektion, fjällfärdssektion, reklamkommitté, sångsektion, studienämnd och sektion för hembygdsvård. Dessa sektioner ha på ett utmärkt sätt lyckats intressera förbundets medlemmar för de olika ämnen, som de haft om hand. Avdelningarnas såväl enskilda som offentliga möten präglas av en tilltalande blandning allvar och humor. Således förekommer oftast något föredrag i något aktuellt ämne inramat av sång, musik, sketcher, m. m. samt folklekar. Dans förekommer däremot aldrig på av Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund anordnade möten eller fester. Studiecirklar äro på många håll i verksamhet. Deras ämnen äro vitt skilda. Alkoholfrågan och föreningskunskap studeras på många håll, svenska språket, matematik m. m., i andra cirklar och på en del håll samlas man endast för studie av något litterärt alster. Friluftsverksamheten och den fysiska fostran ägnas stor omvårdnad. Medlemsantalet kan på grund av bristande rapportering ej exakt bestämmas, men med säkerhet uppgår medlemsantalet numera till 3 000 medlemmar fördelade på ca 120 lokalavdelningar.

Sverges Godtemplares Ungdomsförbund. Tjugufyra godtemplarungdomar bildade år 1903 i Stockholm en klubb »Förgät mig ej», som snart erhöll namnet »Godtemplarnas Ungdomsförbund». Tanken på ett hela landet omfattande ungdomsförbund för Godtemplarorden var född. Julen 1905 utgav klubben första numret av det blivande förbundsorganet »Unga Tankar», som beredde marken för den nya organisationsbildmingen. Den 15—16 april 1906 samlades ombud från 21 föreningar av unga godiemplare och bildade Sverges Godtemplares Ungdomsförbund (S. G. U.). Förbundets reformkrävande verksamhet inom I. O. G. T. vann — under motstånd från många äldre godtemplares sida — ungdomens öra och anslutningen blev från början god. Efter tre år hade förbundet 117 avdelningar och 7 020 medlemmar. Inre stridigheter och verkningarna av storstrejken 1909 påverkade den organisatoriska styrkan, så att förbundet 1912 hade endast 92 avdelningar och 4 574 medlemmar. Våren 1913 betecknade en vändpunkt. Samarbetet med I. O. G. T. förbättrades. Kampanjerna »Godtemplarordens förbudsagitation» våren 1913 och »Godtemplarordens vårarbete» 1915 knöto S. G. U. fastare till moderorganisationen I. O. G. T. Detta medförde att S. G. U:s medlemsantal steg oavbrutet under de närmaste åren. Redan innan världskriget 1914 bröt ut, beslöt S. G. U. starta en fredsvecka, som vid årsskiftet 1914—15 tilldrog sig stor uppmärksamhet i vårt land. Denna fredsvecka blev inledningen till förbundets fredsarbete och studium av internationella problem. Förbundets väldigaste kampanj för helnykterheten genomfördes i anslutning till förbudsomröstningen 1922. Tolv budkavlebilar, bemannade med 20 ungdomar ge-

177 nomkorsade under två månader hela landet. Hela kampanjen kostade det lilla förbundet 75 000 kronor. Under åren fram till 1935 utvecklades förbundet efter samma organisationslinjer både kvantitativt och kvalitativt. Särskilda sektioner hade redan tidigare bildats för folkdans och lek, amatörteater samt fredsarbete. Under 20-talet tillkommo sektioner för antituberkulosverksamhet och idrott. Folkbildningsarbetet bedrevs från förbundets start inom ramen av Godtemplarordens studieverksamhet, men 1937 tillsatte förbundet egen studieledare. Till 1935 var S. G. U. en självständig organisation inom I. O. G. T. och endast godtemplarungdom fick inträde i förbundet. Sommaren 1935 fattades emellertid samstämmiga beslut av I. O. G. T.s storlogemöte och S. G. U.-kongressen, att S. G. U. skulle vara Godtemplarordens erkända ungdomsorganisation och rekrytera medlemmar bland all svensk ungdom. S. G. U. blev från detta år Godtemplarordens främsta rekryteringsorgan bland ungdom i åldern 14—21 år. De senaste krigsårens verksamhet har präglats av ett par utåtriktade kampanjer för att stävja det tilltagande ungdomsfylleriet. S. G. U:s ideella program kan sammanfattas i slagordet »Helnykterhet, kroppskultur och socialt arbete». S. G. U. kräver absolut helnykterhet av sina medlemmar och strävar efter att skapa en helnykter svensk ungdom. Helnykterheten får ej bli självändamål. På denna grund skall ungdomen naturligt kunna utvecklas fysiskt och andligt. Förbundets bildningsarbete vill väcka ungdomens håg för studier och kulturella värden. Idrotten skall ge fysisk spänst. Antituberkulosarbetet för ungdomen i kontakt med ett gripbart socialt problem. Folkdans och lek samt amatörteater vill bidra till sunda nöjen i självverksamhetens tecken. Fredsarbetet slutligen för ungdomen in på de internationella problemen och förbundets anslutning tdll Nordens Godtemplares Ungdomsförbund ger speciella anknytningar till de nordiska frågorna. Fredsarbetet organiseras genom 106 fredskommittéer. Antituberkulosarbetets främsta resultat är fem egna barnkolonier. Medel för uppehållande av dessa erhållas genom insamlingar, utgivning av S. G. U.-kalendern och antituberkulosmärket »Solrosen». Förbundets antituberkulosfond uppgår till 138 000 kronor. 219 avdelningar syssla med något slag av idrott. Varje år hållas distriktsmästerskap och ett svenskt mästerskap för godtemplaridrottsmän. Folkdansen bedrives av ett 60-tal lag med I 000-talet medlemar och 50 spelmän. 142 teatergrupper finnas. 56 avdelningar ha egna och 24 hyra sommarhem. Förbundets organ »Unga Tankar» går ut i en upplaga på ca 10 000 exemplar. År 1942 hade förbundet 19 354 medlemmar i 257 avdelningar.

Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund. Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund (SSUH) bildades år 1896. Stommen i det nya förbundet var Studenternas Helnykterhetssällskap i Uppsala, vilket stiftades 1888. Förbundet vann endast långsamt terräng och bestod 1899 av 7 föreningar med ca 200 medlemmar. Omkring sekelskiftet började emellertid medlemsantalet skjuta i höjden och 1908 räknade SSUH 215 föreningar med omkring I I 600 medlemmar. Detta betecknar kulmen i förbundets medlemskurva. Tillströmningen hade varit för hastig och stark, man förmådde icke behålla de mängder av medlemmar, som kommit med därför att det var modernt att vara med i SSUH, andra konkurrerande rörelser uppträdde och nykterhetsfrågan sköts i bakgrunden. En stark nedgång i medlemsantalet skedde under det närmaste decenniet. Sedan dess har medlemssiffran varierat högst betydligt och är nu ca 3 100. SSUH:s syfte är att bland den studerande ungdomen verka för helnykterhet och social ansvarskänsla. Den studerande ungdomen kommer ju i stor utsträckning att bekläda ansvarsfyllda och inflytelserika poster i morgondagens samhälle och SSUH:s arbete 12—442224

178 kommer därigenom att få större betydelse än man kan mäta. Känslan av ansvar inför samhället får sin handlingssymbol i den personliga absolutismen, men uttryckes också i det rent praktiska sociala arbete, som fått sitt främsta uttryck i barnkoloniverksamheten. En av SSUH:s arbetsuppgifter är att anordna den statsunderstödda lektionsföredragsverksamheten i alkoholfrågan vid landets högre skolor. Årligen hållas över hundra föredrag på lektionstid vid h. a. läroverk, seminarier, flickskolor, folkhögskolor, samrealskolor och kommunala mellanskolor samt andra slag av läroanstalter. För organiserande av denna verksamhet tillsättes av skolöverstyrelsen en särskild tjänsteman, SSUILs instruktör i alkoholfrågan, vilken är avlönad med statsmedel. Denne förmedlar även ett stort antal föredrag i alkoholfrågan till SSUH:s lokalavdelningar och distriktsmöten. En viktig del av SSUH:s upplysningsverksamhet i sociala frågor är den studiekurs som anordnas varje trettondagshelg i Stockholm. Ett par SSUK-iter från alla delar av landet få då under fyra dagar åhöra föreläsningar av de främsta experter i olika spörsmål. Dylika föreläsningar förekomma också i programmet för förbundsmötena, vilka hållas varje sommar. Studiearbetet får en riktpunkt i det s. k. kunskapsprovet, som anordnas varje vår, då deltagarna under kontroll få besvara ett antal frågor. Svaren bedömas och betygsättas sedermera av en granskningsnämnd. Kursen för detta kunskapsprov bestar f. n. huvudsakligen av Brevskolans kurser »Den svenska Livsformen» och »Alkoholfrågan». 1944 ha ungefär 70 SSUH-iter anmält sig till kunskapsprovet. Det finnes även ett s. k. högre kunskapsprov, vilket fordrar ganska kvalificerade kunskaper i alkoholfrågan. Ett nytt initiativ togs hösten 1943, då den s. k. Samhällsorienteringen startade. Denna är en ny typ av social kurs i studiecirkelform för skolungdom. Antalet deltagare runt om i landet har varit ca 1 600. Samhällsorienteringen har varit upplagd som en tävling mellan landets skolor. Arbetet för kolonierna sker genom soaréer, fester, lekaftnar, insamlingar. SSUH har tre barnkolonier för barn från tuberkuloshotade hem. Ungefär 100 barn vårdas varje sommar på dessa kolonier. På SSUH:s program står också en kamratlig samvaro i alkoholfri miljö. Utflykter och samkväm med film, föredrag, underhållning, folklekar och dans omväxla. SSUH har f. n. 93 föreningar med 2 767 medlemmar. Till dessa komma 234 fristående (direktanslutna) medlemmar. Förbundets hela medlemsantal är den 1 april 1944 3 011.

Vita Bandets Ungdomsverksamhet. Vita Bandets Ungdomsverksamhet startade år 1902 i Gävle genom att samla skolbarn till nykterhetslektioner. År 1904 bildades en särskild verksamhetsgren för barn och 1905 en för nykterhetsundervisning i skolorna. Samma år antogos stadgar och 1907 beslöts att verksamheten skulle omfatta även ungdom. Efter hand tillväxte föreningarnas antal och verksamheten fick en fastare organisation. År 1923 höllo Vita Bandets barn och ungdomar sitt första årsmöte. Efter denna inspirerande sammankomst har utvecklingen gått sakta men säkert framåt. Föreningarnas antal och medlemssiffror ha ökat, om än långsamt, och verksamheten har stabiliserats, detta också i hög grad beroende på det statsanslag, som från och med år 1923 tillerkändes verksamheten. Från år 1927 utges kvartals tidningen »Föreningslänken». Första paragrafen i stadgarna lyder: »Ungdomsverksamhetens ändamål är de ungas fostran till helnykterhet samt till sådant arbete som danar ett sunt släkte». Huvudorganisations motto: »För Gud, för hem och fosterland» är även Vita Bandsungdomarnas program. För övrigt rymmer detta strävan mot en alkoholfri kultur i hem och nöjesliv, sedlighetens och den allmänna moralens höjande, de ungas fostran och fredstankens förverkligande. De unga ha själva valt ett eget motto: »Vi ska' försöka» — ett motto som de i allt också söka förverkliga.

179 Såsom villkor för medlemskap i barn- och ungdomsföreningarna gäller att medlemmarna icke få använda alkoholhaltiga drycker eller tobak i någon form. Organisationen söker arbeta för en sund livsföring, rena seder, förädlande nöjen. Genom en väl avvägd föreningsverksamhet, som i sig inrymmer praktiskt och teoretiskt arbete och föreningstekniskt arbete samt social verksamhet beredas de unga lämpliga fritidssysselsättningar. Från år 1925 ha årligen hållits ledare- och instruktionskurser inom distrikten. För hela landet ha, vartannat år, hållits gemensamma sommarläger, ordnade inom olika landskap. Barn- och ungdomsföreningarna samlas i regel till möten var fjortonde dag. Dessa möten ordnas ibland som arbets- och syaftnar, ibland som föredrags- och föreningsaftnar. Dessutom anordnas »aftnar» av olika slag såsom inbjudningsmöten för skolungdom, lekaftnar, vårfester, mors dag, barn- och s. k. »gumfester». Dessutom ha soaréer, aftonunderhållningar, tablåer, sagospel, fredsoch nykterhetspjäser, dialoger, förevisningar av sparsamhetsfilm samt särskilda litteraturaftnar med stor framgång praktiserats. I en del föreningar finnas numera sångkörer och musikkapell, varför även särskilda sång- och musikövningar regelbundet hållas. Kurser i språk, i sjuk- och barnavård, i matlagning, gymnastik, spetssöm, fransflätning, målning på tyg, läderplastik, sömnad o. s. v. inga i flertalet av föreningarnas arbetsschema. Alkoholspörsmålet studeras genom cirklar och kurser. I »Föreningslänkens» spalter utlysas dessutom frågetävlingar i alkoholspörsmålet med prisutdelningar. Särskilt lärorikt och intresseväckande har samlandet i arbetsböcker och samlingspärmar med tidningsurklipp och referat, belysande alkoholens inverkan vid olycksfall och brott av skilda slag, inträffade under rusets påverkan, visat sig vara, liksom allt arbete, där självverksamheten tages i anspråk. Särskilda referataftnar anordnas efter tävlingstidens slut. Ungdomsföreningarna ha under senaste tiden gått in för en egen föreningsdräkt genom att vid sina sömnadsaftnar tillverka dylika dräkter. Beklädandet av fattiga barn — även spädbarn — förekommer även. -Ärligen skickas paket till Norrland med varma och präktiga kläder, som flickorna sytt och stickat, jämte leksaker och julbrev. Besök å sjukhus och ålderdomshem med underhållning och utdelning av blommor, böcker och gotter, utdelning av julpåsar, ved, hyresbidrag, anordnandet av grötfester och bespisningar ingå även i verksamheten. Till förbundet äro för närvarande anslutna 601 medlemmar, fördelade på 42 lokalavdelningar.

T. Övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörclse. Hantverkarnas Ungdomsrörelse är en rikssammanslutndng, som har till ändamål att inom en ort och dess omnejd i förtroendefull samverkan med ortens hantverksförening samla hantverkarungdomen till gemensamt arbete för hantverkets främjande samt verka för hantverkarungdomens väl i praktiskt och ideellt avseende. Hantverkarnas Ungdomsrörelse sorterar under Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation och ledes av ett ungdomsråd bestående av tre personer, valda av ungdomsrepresentanterna till hantverkskongressen. Verkställande ledamot är en fast anställd person, ungdomskonsulenten. Rörelsen är indelad i distrikt. Dessa sammanfalla med hantverksdistrikten, som i regel bestå av länen. Distriktens arbete ledes av ett distriktsungdomsråd. Lokalföreningarna kallas hantverksungdomsgillen och voro 1943 104 stycken till antalet. Medlemskap i ett hantverksungdomsgille kan erhållas av:

180 yngre hantverkmästare, som äro medlemmar av ortens hantverksförening; söner och döttrar till inom hantverket sysselsatta personer; utom yrkena stående personer, som äro för hantverket intresserade. Hantverkarnas Ungdomsrörelse är politiskt neutral och partipolitiska frågor och spörsmål få ej inom hantverksungdomsgille upptas till diskussion. Hantverksungdomsgillets arbetsformer äro dels regelbundet återkommande stämmor, dels en livlig studiecirkelverksamhet. Genom anordnande av utställningar och mässor vill Hantverkarnas Ungdomsrörelse skola hantverkarungdomen till goda propagandister för goda hantverksalster. Därjämte skall hos de unga inskärpas vikten av att vid alla tillfällen hävda hantverket. Ungdomsrörelsen utger en egen tidning »Unga Svenska Tag», som utgår i 4 000 exemplar med åtta nummer årligen. Varje sommar anordnar Ungdomsrörelsen i samarbete med moderorganisationen, Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation, på någon av landets folkhögskolor en utbildningskurs för föreningsledare. Som regel besökas dessa kurser av ett 100-tal deltagare. Distriktsvis anordnas dessutom kortare kurser i ämnen, som beröra föreningslivet. Hantverkarnas Ungdomsrörelse torde med säkerhet kunna betecknas som en av landets yngsta ungdomsorganisationer. Det första hantverksungdomsgillet bildades 1937 i Ludvika. Då hantverksföreningar finnas på cirka 400 platser i landet, och då för närvarande endast 25 procent av dessa hantverksföreningar äga ungdomsgillen, torde man säkert kunna påräkna, att Hantverkarnas Ungdomsrörelse inom loppet av några år kommer att fördubblas, medlemsantalet torde då med all säkerhet, med den utveckling, som rörelsen tagit, att om några år uppgå till 10 000talet. Till rörelsen äro för närvarande anslutna 4 223 medlemmar fördelade på 103 lokalavdelningar. Angående verksamheten se för övrigt s. 38.

Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Initiativ till förbundets bildande togs 1917 och den 20 mars 1918, under lantbruksveckan, hölls konstituerande sammanträde. Förbundet är en opolitisk sammanslutning, som arbetar för stärkandet av lantungdomens hemkänsla och hembygdskärlek, ökat yrkesintresse och yrkesskicklighet, fysisk fostran, skapandet av glädje och trevnad på Sveriges landsbygd på grundval av växande samkänsla mellan dess innebyggare, ett förädlat nöjesliv och ett gemensamt mångsidigt bildningsarbete. Sdtt mål söker förbundet uppnå genom att befrämja inhämtande av hembygdskunskap, särskilt i syfte att öka ungdomens kärlek till hembygden, dess natur, minnen och kulturvärden; att väcka intresse för och bibringa insikt i jordbrukareyrket, särskilt genom att under sakkunnig ledning utveckla ungdomens självverksamhet i egna ekonomiska företag och smärre jordbruksförsök ävensom genom anordnande av tävlingar i växtodling, plöjning, mjölkning, hemslöjd och andra arbetsgrenar inom jordbruket och lanthemmet; att lära ungdomen sparsamhet och att på ett för framtiden nyttigt sätt använda de inkomster, som förvärvas genom eget arbete; att hos ungdomen söka väcka intresse och håg för studie- och föreläsningsverksamhet, ekonomisk föreningsverksamhet, jordbruks- och trädgårdskurser, hemslöjdsoch röda korskurser, ävensom för sociala uppgifter, såsom hjälp åt åldringar och sjuka och dylikt;

181 att söka samarbete med folk- och fortsättningsskolor samt landsbygdens ungdomsskolor; att väcka intresse för allmängagnande verksamhet, såsom skogsplantering, djuroch naturskydd, fiskevård, jaktvård, brandskydd, förskönande av allmänna platser m. m.; att söka bevara och öka lantlivets skönhetsvärden särskilt genom hemkulturens höjande ävensom genom befordrande av sunda och förädlande nöjen samt att fysiskt fostra och stärka ungdomen genom gymnastik, lek, idrottsövningar, bad och friluftsliv. Verksamheten är i hög grad inriktad på allmän tävling i Jordbrukare-Ungdomens Förbunds femkamp: fem tävlingar, varav en på jordbrukets område, en inom husdjursskötsel, en idrottstävling, en intellektuell tävling (t. ex. uppsatsskrivning) samt en valfri tävling. I förbundets gymnastik- och idrottsverksamhet deltogo 1942 omkring 4 600 medlemmar. Förbundet åtnjuter för närvarande ett statsanslag på 85 000 kronor. Dessa medel disponeras huvudsakligen för anställande länsvis av dels konsulenter och instruktörer för den uppväxande ungdomens klubbverksamhet (egna självständiga jordbruksföretag: växtodling och djuruppfödning) dels kvinnliga konsulenter (lanthushållslärarinnor), som undervisa de i klubbverksamheten deltagande, företrädesvis flickorna, i husligt arbete: matlagning, speciellt grönsaksanvändning, konservering, bakning m. m. I förbundets verksamhet delta omkring 50 000 ungdomar. Sparklubbsverksamhet bedrives för närvarande i cirka 200 sparklubbar, vilkas behållning den 31 december 1942 uppgick till 761 000 kronor. Inom förbundet arbeta omkring 600 lokalavdelningar samt omkring 1 000 klubbar. Avdelningarna äro sammanslutna i distrikt med samma verksamhetsområde som hushållningssällskapen. Angående Jordbrukare-Ungdomens Förbunds verksamhet se för övrigt s. 38.

Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. En solig julidag år 1920 hade bygdefolk från hela landet - på inbjudan av en folkdanskommitte i Stockholm - samlats till Skansen för att dansa gamla danser lg a o c h r ^ ? n a / » traditionsmättade låtar. Syftet med denna mönstring av bygdefolk frän nar och fjärran var att knyta dem fastare samman i en organisation vars uppgift skulle bli att åter göra folkdansen, folkmusiken och bygdedräkten Ull' levande reah eter i bygdelivet. Så bildades Svenska Ungdomsringen, och det dröide icke länge förrän den var i full verksamhet med att knyta tradi ionsbärarna ule i. bygderna till sig. Dock har det alltid varit u n g d o m e n ^ o m Svenskai U n T o W g ringen velat nå för att därigenom knyta samman forntid och framtid Det torde icke vara en överdrift att Ungdomsringen genom sitt arbete åt vårt kulturliv bevarat det vackra och stämningsfulla, som ligger i bygdedräk ens glad^ färger och spelmanslåtens oförfalskade melodi. Bygdeungdomens in£l Tv f a S och fest vid nationella högtidsdagar, officiella f e s d i g h e t e V T socialt arbete och folkliga fester är alltför välbekant för att behöva nämnas Genom kontakten med ungdomen har Ungdomsringen blivit förespråkare för en hurtig och sund ungdomsglädje. Enligt principen »Man förädlar i c ^ u n g d o m nojeshv genom att avskaffa nöjena» har Ungdomsringen mprf c l ^ t - ungdomens

m e r k a n t l l a intressen. FIickorna ha väv > slickat Ä^^ÄTiXS

182 sig åt trä- och järnslöjd, samtidigt som en spelman spelat låtar och berättat om gamla spelmansoriginal, allsängen »lyft taket» eller det glada oförargliga skämtet gett arbetsglädje och skaparlust. Målet för verksamheten har innerst varit att bland vår tids ungdom skapa förståelse för den svenska folkkulturen, men det har aldrig skett med trista moralpredikningar, bombastiska och verklighetsfrämmande tal och föredrag utan genom praktiskt arbete och livsbejande nöjen. Ungdomen har sökt sig till Ungdomsringen, därför att den har roligt där. F ö r ungdomsarbetet har Ungdomsringen inte glömt den inre skolningen eller den vetenskapliga forskningen. Inom medlemmarnas led har ett betydelsefullt studiearbete utförts, men det har ej ansetts lämpligt att få till stånd ett eget studieförbund. De studieintresserade ha därför hänvisats till de olika studieförbunden A. B. F., Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Landsbygdens Studieförbund etc. Många studiecirklar ha anmälts genom dessa förbund. Enstaka frågor som direkt berört bygdekulturen ha dock behandlats centralt från ledningen. I intim kontakt med olika vetenskapliga institutioner ha många undersökningar angående bygdekultur, bygdemusik, folkdans och folkviscdans kommit till stånd. Med museala institutioner har Ungdomsringen ett gott och förtroendefullt samarbete. Med den förankring Ungdomsringen har i traditionell svensk kultur h a r det varit helt naturligt att den sökt få till stånd internationella förbindelser, vilket också förutsattes i dess stadgar. Ett intimt nordiskt samarbete har under årens lopp byggts upp, vilket verkat inspirerande och befruktande på arbetet inom de enskilda nationerna. Även europeiska länder utom Nordens kulturkrets ha dragits in i samarbetet. Därom vittnar tredje internationella folkdansstämman, som gick av stapeln i Stockholm strax före krigets början 1939, och som samlade representanter från mer än 20 nationer. Ungdomsringens språkrör är tidningen »Hembygden» som utgår till samtliga medlemmar. Ungdomsringens verksamhet är en storslagen manifestation av ungdomlig offerglädje och arbetsvilja. Hela rörelsen har helt byggt på frivillig arbetskraft och har hittills aldrig haft — knappast ens sökt — något som helst ekonomiskt stöd av statliga eller kommunala myndigheter. Till organisationen äro anslutna 5 262 medlemmar fördelade på 57 lokalavdelningar + direktanslutna. Angående verksamheten se för övrigt s. 38—39.

Ungdomens Röda Kors. Under världskriget 1914—1918 tog sig ungdomens rödakorsintresse i Förenta Staterna och Australien uttryck i bildandet av egna ungdomens röda korsavdelningar, vilka under kriget och icke minst under den därpå närmast följande nödtiden i Europa utförde ett storartat hjälparbete för de europeiska länderna. Härigenom väcktes intresset för rörelsen och i samband med bildandet av rödakorsföreningarnas förbund år 1919 och upptagandet av den socialhygieniska verksamheten på Röda Korsets program, togs även Ungdomens Röda Kors med som en del av rödakorsarbetet. Ungdomens Röda Kors är sedan dess en underavdelning av varje lands nationella Röda Kors men bibehåller sin internationella karaktär genom ett livligt utbyte av nationellt särpräglade gåvor mellan ungdom i skilda länder, genom anordnande av gemensamma konferenser m. m., allt ordnat av en gemensam central inom rödakorsföreningarnas förbund i syfte att skapa förståelse mellan ungdom i skilda länder. övriga huvuduppgifter äro hälsovård, utbildningsarbete, främst i hemsjukvård och olycksfallsvård, i vilka ämnen Ungdomens Röda Kors i Sverige utfört pioniärarbetet för denna del av den numera i de högre skolorna obligatoriska värntjänst-

183 undervisningen samt i orientering och stafettjänst för utbildning av stafetter vid hemvärnets förbandsplatser m. m., samt hjälpverksamhet, för de äldre medlemmarna kombinerade med sociala studier. Utbildningsverksamheten bedrives i form av 20-timmarskurser i lektions- och övningsform, kompletterade med tillämpningsövningar, studiecirklar m. m. Rena föredrag förekomma endast sparsamt. Medlemsantalet i Sverige var den 1 maj 1943 17 742 och lokalföreningarnas antal 380. Efter en omorganisation under det senaste året är kurvan i brant stigning. Angående verksamheten se för övrigt sid. 39

Unglottasektionen. Den svenska lottarörelsen är en frivillig på opolitisk grund vilande sammanslutning. Den startade år 1924 som en stödorganisation till den frivilliga landstormsrörelsen i vilken den varit organisatoriskt inordnad intill den 1 januari 1943. Under de senaste åren har lottarörelsen genomgått en mycket hastig utveckling, delvis beroende på samarbetet med hemvärnet och räknade vid årsskiftet 1942/43 över 100 000 medlemmar, fördelade på över 469 lottakårer med ett mycket stort antal underavdelningar. Utom den insamlingsverksamhet, som bedrives av lottakårerna till förmån för den frivilliga landstormsrörelsen och numera även för hemvärnet, skyttet, marina institutioner och sammanslutningar samt övriga frivilliga försvarsorganisationer, tas lottorna i anspråk för ersättningstjänst inom armén, marinen och flygvapnet. De utbildas för tjänstgöring inom förplägnads-, expeditions-, biträdande sjukvårds-, telefon-, signal-, luftbevaknings-, tvätt- och sömnadstjänsterna. För dessa militära uppdrag, vilka åtas frivilligt, bindas lottorna med personliga kontrakt. Under tjänstgöring vid krigsmakten åtnjuta lottorna ersättning och förmåner i stort sett enligt samma grunder som värnpliktig i motsvarande befattning. Lottorna tjänstgöra även vid hemvärnets övningar i fält, i förplägnadstjänst och kunna förbinda sig till luftspanings-, expeditions-, telefonbevakningstjänst samt till samarittjänst vid hemvärnets förbandsplatser. Luftskydds- och utrymningsmyndigheterna ha även tagit lottornas tjänster i anspråk. Förutom dessa beredskapsuppdrag komma lottorna till användning för olika sociala uppgifter. Lottaorganisationens ungdomsavdelning, Unglottorna, utgöras av flickor i åldern 14—18 år samt på de platser, där det ej finnes scouter från 12 år. Unglottornas utbildning går mest ut på förberedelse för kommande lottatjänst. Sommarkurser anordnas av överstyrelsen och besökas av ett stort antal unglottor. överstyrelsens strävan är, att de unglottor, som komma till lottarörelsen, skola bli väl omhändertagna samt bli hjälpta att utvecklas till ansvarskännande samhällsmedlemmar och goda lottor. Den första unglottaavdelniingen bildades 1933 av flickor, som följt sina mödrar till lottornas arbetsaftnar. Först 1939 med krigsutbrottet blev det verklig uppslutning kring unglottarörelsen. För närvarande finnas omkring 5 000 unglottor fördelade på omkring 130 avdelningar. Angående verksamheten se för övrigt sid. 39.

184 B i l a g a C.

Formulär m. m. i samband m e d rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser och instruktörer. 1. Ansökan

om statsbidrag

till

instruktionskurser.

Till Kungl. Skolöverstyrelsen. Undertecknad riksorganisation som anser sig fylla de i (författningens namn) uppställda förutsättningarna för erhållande av statsbidrag till instruktionskurser får härmed för budgetåret 1 9 . . / . . . . ansöka om sådant bidrag. I enlighet med bifogad uppgift om antalet bidragsberättigande medlemmar äger organisationen enligt författningen uppbära statsbidrag till avhållande av instruktionskurser. Såsom av bifogad preliminär plan över kursverksamheten framgår, beräknas statsbidraget till denna kursverksamhet komma att uppgå till omkring kronor. Organisationens stadgar bifogas. den

19...

(Riksorganisationens namn)

(ordförande)

(sekreterare)

2. Ansökan

om statsbidrag

till anställande

instruktörer.

185 instruktörer. Det är organisationens avsikt att, under förutsättning av att ansökningen bifalles, anställa . . instruktörer. Statsverkets bidrag härför skulle alltså komma att uppgå till kronor. Organisationens stadgar bifogas. den

19..

(Riksorganisationens namn) (ordförande) (sekreterare) 3 . (Medföljer s o m b i l a g a till 1 o c h 2.) Sammandrag

läns-(distrikts-)vis över antalet bidragsberättigande (Riksorganisationens namn).

medlemmar

inom

Sifferuppgifterna avse medlemmar tillhörande följande kategori: (Stryk över den som ej avses). Kategori I: antalet medlemmar vilka under kalenderåret 1 9 . . fyllt minst 10 och högst 25 år och vilka erlagt en medlemsavgift av minst 50 öre (10—16 år) respektive 1 krona ( 1 7 - 2 5 å r ) ; villkoret angående full rösträtt för medlemmar mellan 17 och 25 är har även uppfyllts. Kategori II: antalet medlemmar vilka under kalenderåret 1 9 . . fyllt minst 10 och högst 16 år och vilka erlagt en medlemsavgift av minst 50 öre. Antal lokalavdelningar

Distrikts- eller länsorganisation namn

Antal medlemmar

Summa Undertecknade försäkra, att ovanstående uppgifter bygga på från distrikts- eller ansorgamsationerna lämnade uppgifter angående antalet bidragsberättigande medlemmar den 31/i2 1 9 . . . den

19..

Riksorganisationens namn

(ordförande) (sekreterare) (revisor)

(revisor)

186 4. Rekvisition

av statsbidrag

till

instruktionskurs.

(Insändes efter avslutande av varje statsbidragsberättigad instruktionskurs.) Till Kungl. Skolöverstyrelsen. Jämlikt (författningens namn) och skolöverstyrelsens den . . . . meddelade beslut får undertecknad riksorganisation härmed anhålla om statsbidrag med kronor till en av oss anordnad instruktionskurs. Kursen tog sin början dagen den . . / . . 1 9 . . och avslutades dagen den . . / . . 1 9 . . . Organisationen h a r tidigare under budgetåret anhållit om bidrag till . . kurser, hållna den . . / . . — . . / . . ; • • / • • — • • / • • ; • • / • • — ••/••'' 1 ? - - . . l l . . .. t i Av kursprogrammet som bifogas framgår att bidragsberättigande ämnen omfattade timmar övnings-, diskussions- och frågetimmar inräknade, därav föreläsning eller annan undervisning i ungdomspsykologi, nykterhetsfrågan eller sexualfrågan omfattande . . timmar. .. I närslutna bilaga A lämnas uppgift på föreläsare i anslagsberattigande ämnen samt uppgift å den kostnad för desamma för vilken statsbidrag utgår. I närslutna bilaga B lämnas uppgift angående bidragsberättigande kursdeltagares utgifter för resor och uppehälle, sistnämnda beräknat efter verkliga kostnaden, dock högst fem kronor för dygn. De utgifter för vilka statsbidrag beräknas uppgå till sammanlagt kronor Då kursen pågått under mellandagar, utgår statsbidraget med . . procent av nämnda belopp eller kronor un R4JH„AA Det anslag av statsmedel som organisationen enligt ovanstående ar berättigad till torde utbetalas under adress den . . / • • 1 9 . . (Riksorganisationens namn)

(ordförande) (sekreterare)

5. (Medföljer s o m b i l a g a till 4.) Bil. A. Uppgift beträffande

utgift för föreläsare vid rekvisition instruktionskurser.

av statsbidrag

till

Vid av (riksorganisationens namn) anordnad kurs i • • ••• den 1 9 . . ha följande anslagsberättigande föreläsningar hållits: " i ' e n l i g h e t med de i (författningens namn) gällande bestämmelserna är organisationen med hänsyn till kursens längd, berättigad erhålla statsbidrag uppgående till procent av totalkostnaderna för dessa föreläsare, eller med kronor

187 Föreläsares namn

Ämnesrubrik

Antal timmar

Dag för föreläsning

K o s t n a d Föreläsn.

Traktamente

Resor

Summa kronor

6. (Medföljer som bilaga till 4.) Bil. B. Uppgift beträffande utgifter för bidragsberättigande kursdeltagare vid rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser. I en av (riksorganisationens namn) den 19 .. i anordnad kurs ha följande medlemmar under 30 år deltagit. Utgifterna för resa och uppehälle ha i enlighet med gällande föreskrifter beräknats till det belopp som angivits för varje kursdeltagare. I intet fall ha dessa belopp beräknats högre än de verkliga utgifterna. Organisationen är med hänsyn till kursernas längd berättigad erhålla statsbidrag uppgående till procent av totalkostnaderna av utgifterna för dessa kursdeltagare, eller med kronor Kursdeltagares namn, adress

Född år

Utgifter resa

fö r uppehälle

Summa kronor

7. Rekvisition

av statsbidrag

till avlöning m. fl. kostnader instruktörer.

för

anställda

Till Kungl. Skolöverstyrelsen. Jämlikt (författningens namn) och skolöverstyrelsens den meddelade beslut får undertecknad riksorganisation härmed anhålla om statsbidrag för halvåret den . . / . . — . . / . . 1 9 . . med kronor utgörande bidrag för anställande av nedanstående instruktör (instruktörer) till vilken avlöning, traktamentsersättning och reseersättning utgått med nedan angivna belopp. Gällande kontrakt eller anställningsavtal bifogas (har tidigare insänts). Medlen torde översändas under adress Under halvåret uppburen Instruktörs namn avlöning

traktamentsreseersättning ersättning'

den . . / . .

Summa kronor

Bestyrkes genom instruktörens namnteckning

19..

(Riksorganisationens namn)

ordförande

sekreterare

189 Bilaga D.

Redogörelse för ungdomsorganisationernas yttranden i anslutning till frågan om film åt organisationerna.

1) Allmänna synpunkter. Folkpartiets Ungdomsförbund. Filmens uppgift i förenings- och organisationsarbetet är ju ganska mångsidig. Dels tjänar den till att öka intresset för mötesverksamheten, dels fyller den rent instruktiva uppgifter och sluligen kunna föreningar och organisationer genom entréavgifter vid filmföreställningar bereda sig en viss inkomst. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. När det i övrigt gäller smalfilmsproduktionen, måste den så långt vi förstå i ganska stor utsträckning anpassas efter varje organisations särskilda behov och intressen med avseende pä de instruktiva och propagandistiska uppgifter filmen skall fylla i organisationens allmänna verksamhet. Ungdomsvårdskommittén bör givetvis ta under övervägande i vilken mån stöd bör kunna ordnas för en sådan av organisationerna själva inspirerad och kontrollerad filmproduktion. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Som svar på Eder förfrågan angående önskemål beträffande film för ungdomsförevisningar ber jag att få säga att förutom film av allmänt intresse behövs lämplig underhållningsfilm. Enligt vår mening bör denna ha en god tendens och framhålla någon moralisk lärdom. Hjältarna i filmen böra vara goda, och faran av att göra det orätta bör understrykas. Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Medan det finns relativt god tillgång på undervisande filmer, saknas i stor utsträckning karaktärsfostrande och i bästa mening idealbildande filmer. Det hör därför till våra främsta önskemål att få tillgång till dylika filmer. Filmerna måste naturligtvis för att kunna intressera ungdomen vara väl inspelade och regisserade, intresseväckande och ej långrandiga. K. F. U. M.s Riksförbund. Goda underhållningsfilmer, såväl kortfilmer som långfilmer gärna också med ljud. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. Smalfilmen användes i stor utsträckning inom den kyrkliga ungdomsverksamheten, varför en utökning av lämpliga filmer av oss skulle hälsas med stor tillfredsställelse. Dock måste sägas att redan nu finnes ett större antal goda filmer vilka kunde utnyttjas i större omfattning än vad nu sker. Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. Vårt förbund har hittills endast i mindre omfattning betjänat sig av film i ungdomsarbetet. Det fåtal egna filmer som upptagits har emellertid rönt stor efterfrågan. Det är att förutse ett växande behov av god smalfilm i vårt arbee. För den hjälp som från statens sida kan påräknas, äro vi utomordentligt tacksamma.

190 Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ekonomiskt stöd för ungdomsrörelsernas anskaffning av lämpligt filmmaterial, belysande deras eget arbete, är behövligt. K. F. U. M:s Scoutförbund. . De filmer som i ungdomsarbetet torde röna den största uppskattningen aro sådana som bjuda en god och glad underhållning. De böra i sin uppläggning ha en positiv inställning till goda tendenser. Riksidrottsförbundet. Refererande till Eder cirkulärskrivelse av den 26 nov. betr. smalfilm (kortfilm) bedja vi härmed få meddela, att Riksidrottsförbundet sedan några år tillbaka åtnjuter ett mindre filmanslag. Detta fördelas i mån av inkommande ansökningar på de 25 specialförbunden för upptagande av filmer vilka äro av helt instruktiv art. Svenska Frisksportförbundet. För övrigt anser vi behovet av smalfilm ganska väl fyllt av de foretag som uthyra sådana filmer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Undertecknad organisation instämmer gärna uti att det rader ett mycket stort behov efter lämpliga smalfilmer. Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Anskaffande av lämpliga smalfilmer som mot en ringa avgift kunna fa hyras av ungdomsföreningarna är enligt vår uppfattning en utomordentligt betydelsefull uppgift som snarast bör realiseras. Ungdomens Röda Kors. . Rena underhållningsfilmer anse vi som alltför passiv sysselsättning inom ungdomsföreningarna, varför anslag till sådana icke torde vara motiverat.

2) Apparatfrågan. Metodistkyrkans ungdomsförbund. . . . vi föreslå att anslag lämnas för inköp av projektionsapparater. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. ..'_., A Betr. event, nya filmer måste vi, åtminstone för en längre tid framåt, räkna med, att de flesta ungdomsföreningar endast äga tillgång till stumfilmsprojektorer. Svenska Missionsförbundets Ungdom. Projektionsapparater borde ställas till förfogande för ungdomsrorelserna, t. ex. på så sätt, att särskilt å mindre orter en projektionsapparat förvaltades av skolmyndigheterna men gratis ställdes till förfogande för ungdomsrörelserna i orten, i den mån de önskade anordna program med inslag av film. I. O. G. T:s Scoutförbund. m På landsbygden är fortfarande bristen på smalfilmsapparater ratt kännbar, fctt önskemål vore, att varje skoldistrikt skulle ha tillgång till minst en apparat vilken sedan kunde utlånas åt bygdens ungdomsorganisationer. K. F. U. K:s Scoutförbund. Då vi i våra övningslokaler sällan ha möjlighet att visa film, darfor att bade projektionsapparat och duk saknas, vore naturligtvis ett önskemål att få uppgift på var man till små samhällen och på rena landsbygden utan för stor kostnad skall kunna låna sådan.

191 Sveriges Scoutförbund. Projektionsapparater böra finnas i alla större samhällen. För detta ändamål vore det fördelaktigt om en viss standardisering kunde ske, exempelvis genom att uteslutande använda normalfilm eller 16 mm:s smalfilm med eller utan ljud. Ljudapparaterna äro ännu så länge sällsynta och de äro rätt dyrbara. Projektionsapparater borde finnas att hyra ut till billigt pris inom varje län. Unga örnars Riksförbund. Bland övriga önskemål står ju allra främst tillgången på filmapparater. Att få tillgång till lämplig film är ju endast den ena sidan av saken. För närvarande är det ju både svårt och dyrbart att hyra en smalfilmsapparat. För att ungdomsorganisationerna skola i större utsträckning än hittills kunna ta filmen i sin tjänst fordras, att filmapparatfrågan också finner en rationell lösning. Vita Bandets Ungdomsverksamhet. En förutsättning för att smalfilmen skall kunna utnyttjas är givetvis att filmapparater finnas lätt och billigt tillgängliga. Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Det som främst stoppar utnyttjandet av smalfilmer i ungdomsföreningarnas tjänst, är bristen pä filmprojektorer. Förbundet vill därför kraftigt understryka vikten av att jämsides med möjliggörandet av en bättre tillgäng till filmer bör alla tänkvärda åtgärder vidtas för underlättande av lån av billiga och lättskötta smalfilmsprojektorer. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. Filmerna böra inspelas i 16 mm med ljud. För de flesta organisationer är apparatfrågan synnerligen bekymmersam. Vi få därför anhålla, att Ungdomsvårdskommittén tar upp denna fråga till debatt.

3) Hyresavgiften. Folkpartiets Ungdomsförbund. Önskvärt vore därför också, att tillgång till god film kunde skapas till en så låg hyreskostnad som möjligt. Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Till sist få vi uttala den förhoppningen, att hyran för ungdomsfilmerna måtte kunna sättas så lågt som möjligt. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Önskvärt vore, att kostnaderna för filmhyra genom statsanslag nedbringas till ungefär hälften av nuvarande. De ekonomiskt svaga föreningar som måhända bäst skulle behöva anlita filmen få nu ofta försaka detta utomordentliga hjälpmedel. Riksidrottsförbundet. Slutligen ä r det naturligtvis av stor betydelse, att uthyrningspriset, i vilket bör ingå kostnaderna för den redan nämnda erforderliga film vården, kan sättas så lågt som möjligt. Svenska Frisksportförbundet. Kan Ungdomsvårdskommittén förbättra förhyrningsvillkoren, d. v. s. åstadkomma rabatt för ungdomsorganisationerna på värdefulla filmer, ä r naturligtvis mycket vunnet.

4) Råfilm. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. . .. att anslag lämnas för inköp av råfilm för egna upptagningar. Sveriges Scoutförbund. På senaste år ha svårigheter uppstått att erhålla råfilm. En viss kvantitet bör reserveras för ungdomsorganisationerna.

5) Kortfilmernas innehåll. Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Som konkreta förslag till ämnen kunna nämnas: Biografier, t. ex. Elsa Brändström, Florence Nightingale, Marie Curie. Skildringar av kyrkohistoriska personligheter och deras verk (Luther, Ansgar, Birgitta). Den svenska psalmboken borde kunna inspirera till en mycket god film. Geografiska filmer. Det finns många goda filmer över svensk natur, men det vore värdefullt att även få goda filmer skildrande natur och kultur i andra länder. Dylika filmer skulle kanske, om de vore karakteristiska och realistiska, kunna bidra till att skapa ökad förståelse för andra folk Filmer om natur och djur intressera alltid barn, och man kan inte få för många av dem. De böra också lära barnen att på rätt sätt umgås med både natur och djur. Filmer skildrande sunt friluftsliv kan vi inte heller få för många av. Husligt arbete och hemliv borde få bli föremål för god propaganda i sådan form att den kan intressera ungdom. Som ämne för förströelsefilmer kan föreslås kända sagomotiv. Till dessa allmänna önskemål kan fogas en livlig önskan om filmer, skildrande K. F. U. K. och dess verksamhetsgrenar. Av ekonomiska skäl har vår organisation hitintills inte kunnat åstadkomma någon dylik film som ju även utom organisationen skulle kunna ha värde som propaganda för god fritidssysselsättning. K. F. U. M:s Riksförbund. Filmer, vari modern ungdoms intressen och fritidssysselsättningar framställas, dock utan att verka propaganda i vanlig mening. Positiv inställning i uppläggningen! God tendens självskrivet! önskvärda filmer: olika specialgrenar av ungdomsverksamheten, instruktiva filmer, framställning av ledarskapet som fritidsarbete och livsintresse. Svenska Missionsförbundets Ungdom. Framställning av smalfilmer med historiskt resp. kulturhistoriskt, missionshistoriskt och biografiskt samt geografiskt, biologiskt och sociologiskt motivval bör främjas. I. O. G. T:s Scoutförbund. Med anledning av begärt yttrande i filmfrågan vill I. O. G. T:s Scoutförbund för sin del uttala behovet av goda instruktionsfilmer i scouting, naturvård och sunt friluftsliv. K. F. U. M:s Scoutförbund. Med glädje skulle hälsas större tillgång på filmer som framställde modern, sund och viljestark ungdoms intressen och fritidssysselsättning, dock utan att verka propaganda i vanlig mening. Vidare vore det önskvärt med filmer av mera instruktiv art som belyste de olika ungdomsorganisationernas program och verksamhet på ett medryckande sätt. Dessa borde också kunna framställa ledareskapet som fritidsarbete och livsintresse.

193 Sveriges Flickors Scoutförbund. F ö r Sveriges Flickors Scoutförbunds del är naturligtvis det främsta önskemålet rena »scoutfilmer» med motiv från flickscoutlivei vilka kunna visas dels i underhållnings- dels i propagandasyfte. Som lämpliga filmer för ungdomsarbete i allmänhet vill sekreteriatet föreslå naturfilmer av hög kvalitet med spännande moment, jämförliga med de tyska kortfilmer som visats i höst om korsspindelns och kräftans liv. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund. De smalfilmer K. F. U. K:s Scoutförbund skulle ha nytta av, skulle vara en serie instruktiva filmer, t. ex. i livräddning ur vak, hur man tar sig ut ur ett brinnande hus, olika sätt bära sjuka eller förolyckade samt någon serie om våra vanligaste svenska djurs vanor och levnadssätt. Sveriges Scoutförbund. Vi önska framställa instruktionsfilmer, ev. i samarbete med andra Ungdomsorganisationer. På detta område tro vi att ett scoutarbete kan bli fruktbringande. Vi nämna endast sådana ämnen som sjukvård, orientering, kartläsning, lägerteknik, iskunskap, naturkunskap etc. Riksidrottsförbundet. Dessa filmer, torde icke i någon större utsträckning lämpa sig för förevisning vid vanliga förbunds- eller föreningsmöten för vilket ändamål i stället behöves filmer av propagandanatur vilka otvivelaktigt också skulle kunna utgöra en värdefull tillgång för övriga ungdomsorganisationer. Den typ av film som i första hand avses är sådan som propaganda för fysisk fostran i dess olika former — sommaroch vinter-, inomhus- och utomhusidrotter — men Riksidrottsförbundet och dess 7 200 föreningar är givetvis också intresserat AV kortfilmer av annan typ, lämpliga att förevisas vid sammankomster av olika slag, speciellt under vinterhalvåret då det ar av största betydelse, att förenings- och samhörighetskänslan hålles vid'liv även om icke tillfälle till idrottsutövning erbjuder sig. Unga örnars Riksförbund. I fråga om innehållet i filmer för ungdomsorganisationerna synes det oss vara ett samhällsintresse att få fram klämmig reportagefilm från olika samhällsområden. h.n del sådan film har ju redan framställts med mer eller mindre lyckat resultat Bättre sådana filmer böra dock kunna framställas, liksom också området kan väsentligt vidgas. Det moderna demokratiska samhället i alla dess former bör på detta satt kunna presenteras för ungdomen i sådan form, att det för dem framstår som något värt att vara medborgare i. En betydande del i detta samhälle är de frivilliga organisationerna. Även dessa bora sålunda presenteras på ett intresseväckande sätt. Här möter dock svårigheten att göra en allmänt användbar film. Den måste ju, för att bli av något värde M formen av »idéfilm. Måhända skulle man kunna finna någon form för bidrag g till organisationerna for framställning av sådan »idéfilm» Filmer som handla om ungdomen i andra länder skulle säkerligen också ha en uppgift att fylla. Det skulle kunna vara film som behandlar skolliv, ungdomsarbete Svenska Friskportförbundet. Svenska Friskportförbundet får härmed framstäila följande önskemål i frågan: Att en spelfilm framstalles, där betydelsen av en sund livsföring framföre ' • , e X f , K e t J d f e n a V r e S e I b u n d e n motion och gymnastik, frisk E f t S L friSfudrv' friluftsbad, bastubad, solbad, sund kost — grovt bröd miölk m i t Tn 2 i eller frukt till den vanliga kosten varje dag - Filmen h ö r 1 1 • gr°nsaker sig mot sprit, tobak, överdrivet k a f f i ^ o S w H i S » • * * • * « även vända 13—442224

194 Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund. Nedkopieringen av journaler och sådana biografkortfilmer som »Julafton», »Midsommarvaka», Prins Wilhelms filmer. Lämpligt vore att smalfilmer framställdes med vars hjälp möten i studiesyfte lätt kunde realiseras, exempelvis en serie filmer beskrivande Dalarna. Ett möte, eller flera möten i följd (studiecirkel), kunde då ordnas med uppläsning, sång, film o. s. v. som enbart handlade om detta landskap. Det finns naturligtvis även en mängd andra motiv än landskap som kunde bli till föremål för studier. Speciella önskemål för S. B. U.: För vår del vore önskvärt, att en eller flera smalfilmer lades upp kring studiet av alkoholfrågan. Sverges Godtemplares Ungdomsförbund. Vi anse alltså inte något behov föreligga för ytterligare smalfilmer att visas i rent förströelsesyfte under våra möten. Däremot anse vi det vara tacknämligt, om Ungdomsvårdskommittén har möjlighet att utverka ekonomiskt stöd för att få fram rena agitationsfilmer för olika ungdomsorganisationer. Dessa filmer — vilka borde finnas i såväl stum- som ljudversion och även normalfilmbredd — skulle belysa de problem som ungdomsföreningarna i landet söka lösa var och en inom sitt område. Givetvis med en handling och med kända skådespelare. En annan idé som vi anse skulle mycket gagna ungdomsföreningarnas arbete vore journalfilmer om föreningarnas arbete, alltså upptagning av ett stort möte eller en originell gest eller det dagliga arbetet i studiecirklar o. dyl. Dessa filmer skulle givetvis visas å biograferna i samband med annan film. Svårigheten härvidlag är väl att intressera filmbolagen för en sådan verksamhet. Vita Bandets Ungdomsverksamhet. Smalfilm som skulle kunna berika vårt arbete borde behandla vårt land, t. ex. i landskapsfilmer och andra naturfilmer. Vi önska även filmer med nykterhetstendens, trevliga och välgjorda, samt filmer från de olika ungdomsrörelsernas arbetsfält, t. ex. sommarläger o. dyl., varvid vi hoppas att även Vita Bandets sommarläger skulle komma att filmas. Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Vår organisation skulle gärna se, att en film kommer till stånd belysande betydelsen av att ungdomen låter utbilda sig inom ett yrke. Lämpligt manuskript kan tillhandahållas av vår organisation som på grund av ekonomiska svårigheter inte varit i tillfälle att realisera denna tanke. En film som pä olika sätt för de unga visade betydelsen utav yrkeskunnigt folk skulle också vara på sin plats. Likaså en film som för ungdomen framhöll betydelsen av företagsamhet. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. Inte endast ur Ungdomsringens synvinkel utan för ungdomsorganisationerna i allmänhet skulle det vara av synnerligen stort värde att få inspelade filmer med det gamla kulturlivet som stoff och utgångspunkt. Kulturlivet i allmänhet. Helg och vardag hos såväl högre ståndet som hos allmogen, t. ex. herrgårdsliv och allmogeliv, ett herrgårdskalas under viss lämplig tid med dräkter och danser, rekonstruktion av svensk lekstuga, en dag på badstranden år 1870, seder och bruk, skrock och vidskepelse o. s. v. Arbetsliv i gången tid, hantverk och yrken. Arbete i skog och mark, sådd och skörd, t. ex. skogshuggning med bila. Många av de gamla yrkena äro i utdöende, men ännu finns det äldre yrkesmän som kunna sin sak. Samtidigt som dessa filmer kunna bli synnerligen underhållande, torde de även bli lärorika. Instruktionsfilmer. Till hjälp för organisationer som ej ha råd att bekosta instruktörer i folklekar, folkdans, folkvisedans etc, skulle det vara värdefullt att ha tillgång till instruktiva filmer.

195 Ungdomens Röda Kors. Instruktionsfilmer ge ofta en allför flyktig kunskap för att de som undervisningsform skulle ha större värde. Deras otvivelaktiga värde som inspiration till grundligare studier torde knappast svara mot de avsevärda framställningskostnaderna. Däremot vore det ytterst värdefullt för en ungdomsorganisation att få möjlighet att framställa en film som skildrade föreningsverksamheten för utomstående och som inom de egna föreningarna gåve inspiration till intensifierat arbete. U nglottasektionen. Att inspela en populärt lagd upplysningsfilm om lottarörelsen. Ur försvarssynpunkt vore det önskvärt, att lottarörelsens verksamhet och syfte bleve kända bland den kvinnliga ungdomen. Att inspela landskapsfilmer med såväl kulturellt som industriellt inslag. Ex. Hälsingland, odling och och beredning av lin, tillverkning av damastdukar o. s. v. Bohuslän, brytning av sten, tillverkning av gatsten. Skåne, sockerbetans väg från fält till kaffekopp. Samtidigt av gårdar, sedvänjor m. m.

6) Filmförteckning. K. F. U. M:s Riksförbund. Vidare skulle ungdomsorganisationerna säkerligen ha nytta av en god sammanställning av tillgängliga smalfilmer från olika firmor jämte kortfattade filmrecensioner av desamma. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. ..., vore det synnerligen välbehövligt med en förteckning över vilka smalfilmer som nu finnas tillgängliga, deras lämplighet, varifrån de kunna rekvireras o. s. v. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. önskvärt vore, om en inventering av samtliga förefintliga smalfilmer gjordes vilka kunna anses lämpliga för ungdomsföreningarnas verksamhet. Efter företagen inventering borde en förteckning över alla dessa filmer upprättas och tillställas de olika ungdomsorganisationerna eller publiceras på annat lämpligt sätt. K. F. U. M.s Scoutförbund. Det måste erkännas, att i filmbolagens smalfilmsbibliotek redan finnes en hel del goda filmer, och det vore önskvärt att på lämpligt sätt sprida större kännedom om desamma.

7) Organisatoriska åtgärder. Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Vi föreslå, att en pristävlan utlyses för att erhålla lämpliga filmmanuskript. Metodistkyrkans Ungdomsförbund. Vi vilja föreslå: att »Ungdomsvårdskommitténs filmavdelning», sammansatt av en eller flera delegater från varje rörelse som är representerad i kommittén, t. ex. religion, nykterhet, idrott, politik o. s. v., blir arbetsorgan för denna detalj; att denna avdelning upprättar en centraldepå för uthyrning, försäljning och granskning av film och filmapparater. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. I syfte att nedbringa kostnaderna för filmaftnar bör nödig instruktion ordnas. I detta syfte har av vår filmbyrå utarbetats en sådan kortfattad instruktion.

196 Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ekonomiskt stöd för ungdomsrörclsernas anskaffning av lämpligt filmmaterial, belysande deras eget arbete, är behövligt. Detta kan bl. a. ske genom en central inköpsorganisation för sådant material, varigenom priserna skulle kunna reduceras. Sveriges Scoutförbund. Sedan några år tillbaka har förbundet inspelat filmer i första avsikt att presentera scoutrörelsens olika verksamhetsformer, dess metoder, etc. Som första önskemål skulle förbundet, på grund av sina erfarenheter, vilja uttala startandet av ett inspelningsbolag som mot självkostnader skulle ställa teknisk personal och utrustning till de ideella ungdomsorganisationernas förfogande. Detta bolag skulle även ha tekniska resurser för kopiering o. dyl. Ett dylikt bolag skulle ekonomiskt stödjas av statsmedel, från nöjesskatteinkomsterna. I och med Ungdomsvårdskommitténs arbete kan man ifrågasätta om icke i varje län borde finnas en ungdomskonsulent som bl. a. skulle lämna anvisning på var projektionsapparat finnes att hyra. Riksidrottsförbundet. Det synes också Riksidrottsförbundet vara av stor betydelse, därest man kunde finna en lämplig form för de olika filmernas distribution på sådant sätt, att de kunna göras tillgängliga för alla ungdomsrörelser, och av värde vore det otvivelaktigt också, därest ett organ som åtoge sig filmernas vård kunde skapas. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur. För organisationernas räkning borde apparater vara deponerade i varje län hos Hushållningssällskap, skoldistrikt eller andra lämpliga institutioner i för länet eller distriktet tillräckligt antal. För att eliminera kostnaderna för medföljande maskinskötare borde länsvis små kurser i apparatens skötsel anordnas för organisationsfolk eller kommunalmän, och de som genomgått en dylik kurs skulle få 'rättighet' att sköta apparaterna vid visning inom sin organisation eller inom ett visst område t. ex. kommun eller socken. Genom ett dylikt system skulle också filmer kunna visas i skolorna (skolfilm). Ett samarbete mellan ungdomsorganisationerna och skolstyrelserna skulle därigenom uppstå.

8) Nedkopiering av spelfilm. Folkpartiets Ungdomsförbund. Förbundet vill här erinra om sin framställning till ecklesiastikministern år 1941 i denna fråga. Det påpekades, att nedkopieringen av värdefull spelfilm till smalfilm hindras genom en överenskommelse av år 1938 mellan filmproducenter, filmuthyrare och biografägare. På grund av överenskommelsens formulering har denna kommit att medföra ett hinder för praktiskt taget all nedkopiering av film. De berörda intresseorganisationerna ha visserligen förklarat sig beredda till underhandlingar med de ideella organisationerna från fall till fall, men dessa senare äro i allmänhet icke i stånd att påta sig de kostnader som skulle vara förbundna med nedkopiering endast för en organisations räkning. Förbundet framhöll därför, att all svensk film med nationellt, kulturellt eller bildningsvärde efter rimlig tid borde stå till förfogande även i smalfilmsformat. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Vi anse nämligen, att ett av de svåraste hinder som nu finnas för att nöjaktigt kunna förse ungdomsorganisationerna med smalfilm, är svårigheten att få nedkopiera värdefulla spelfilmer av olika slag. Kunde man i detta avseende komma fram till en förnuftig ordning, vore mycket vunnet.

197 Svenska Missionsförbundets Ungdom. Av de tidigare framförda dramatiska filmerna böra de ur bildningssynpunkt bästa överföras till smalfilm och tillhandahållas ungdomsrörelserna. Som exempel må bl. a. nämnas »Louis Pasteur», »John Ericson», »Livingstone och Stanley», »Mannen som tänkte med hjärtat», »Edison»-filmerna. Dessa filmer böra dock genomgås och enstaka scener, särskilt sådana som glorifiera spritbruket, böra uteslutas. K. F. U. M:s Scoutförbund. Kunde man inte på smal- och kortfilm få sådana motiv som t. ex. »100 man och och en flicka», »Havets hjältar», »Mannen som tänkte med hjärtat» o. dyl. Unga Örnars Riksförbund. Ungdomsorganisationerna skulle dock för sitt inre arbete även kunna ha användning för spelfilm. I detta fall finns ju många lämpliga saker på normalfilm som mycket väl skulle kunna nedkopieras. Emellertid är ju detta inte möjligt för närvarande. Alldeles omöjligt skulle det dock inte vara att kunna få en uppgörelse med filmproducenterna och biografägarna så att en del äldre normalfilm kunde nedkopieras för användning inom ungdomsorganisationerna.

9) Nöjesskatten. Folkpartiets Ungdomsförbund. . . . men framför allt torde det vara ett önskemål, att av ungdomsorganisationer anordnade filmföreställningar kunde befrias från nöjesskatt.

10) Diverse. Sveriges Scoutförbund. Någon censuravgift bör icke utgå för av ungdomsorganisationer inspelade filmer. Unga Örnars Riksförbund. Eftersom Eder skrivelse endast rör ungdomsorganisationernas filmbehov, finns det ingen anledning att ingå på biografindustrien överhuvud taget. Vi hoppas dock att kommittén även beaktat detta spörsmål och med sina synpunkter åtminstone åstadkommer en välbehövlig diskussion pä området. Sverges Godtemplares Ungdomsförbund. Slutligen skulle vi vilja framhålla önskvärdheten av att få fram en långfilm om arbetet i ungdomsorganisationerna. Många problem ha behandlats av svensk film de sista åren, men man har ännu ej tagit upp föreningsungdomens arbete. Här skulle en god manuskriptförfattare kunna göra någonting!

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen).

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10] Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. [24] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbetsformer. [8] Kommu n alförvaltnin g. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. m. [4]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

H a n d e l och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. [18]

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s finansväsen. Bank-, kredit- och i>enningväsen. Politi. Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3] N a t i o n a l e k o n o m i och. socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1.• [7]2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. [11] Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredningar och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8. Kostnadsberäkningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [IG] Befolkningspolitik i utlandet. [26] H ä l s o - och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbchandling och konvalescentvård. [28] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvård. [30] A l l m ä n t näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till vissa uppfinningar m. m. [27]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och instruktioner för ordningsmännen i lappbyarna. [6]

Försäkriiiffsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlii odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. [17 ] Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. [19] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd. [23] Social utbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen. [29] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31] Försvai'sväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m. m. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. [5] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l rätt.

442224. Stockholm 1944. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner