Lokaler för ungdomsverksamhet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

-5" o Uu STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 63 / 9 6 b / Ecklesiastikdepartementet

LOKALER FÖR UNGDOMSVERKSAMHET 1962 ÅRS UNGDOMSUTREDNING

II

Stockholm 1965

62A

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Kronologisk 1. Sveriges s j ö t e r r i t o r i u m . K i h l s t r ö m . 135 s. + 1 u t viksblad. U. 2. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till ny f ö r f a t t n i n g . Del 1: Allmänna u t t a l a n d e n samt 1 och 2 k a p . i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . N o r s t e d t & Söner. 188 s. J u . 3. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till ny f ö r f a t t n i n g . Del 2: K a p . 3, 4 och 5 i förslaget till r e g e r i n g s form. N o r s t e d t & Söner. 120 s. J u . 4. T a n d v å r d s f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 186 s. S. 5. M å t t e n h e t e r . K i h l s t r ö m . 47 s. F i . 6. Om den k o m m u n a l a självstyrelsens lokala föra n k r i n g . Esselte. 100 s. I. 7. P r a k t i k - och feriearbetsförmedling. E s s e l t e . 177 s. I. 8. S k å n e s och H a l l a n d s v a t t e n f ö r s ö r j n i n g . E s s e l t e . 613 s. + 5 st. k a r t b i l a g o r . K. 9. A r b e t s m a r k n a d s p o l i t i k . E s s e l t e . 567 a. I . 10. Antikvitetskollegiet. E s s e l t e . 281 s. E . 11. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I . Esselte. 280 s. E . 12. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I I . S p e c i a l u t r e d n i n g a r . Esselte. 741 s. E . 13. R ä t t e g å n g s h j ä l p . N o r s t e d t & Söner. 166 s. J u . 14. Godtrosförvärv av lösöre. N o r s t e d t & Söner. 241 s. J u . 15. De svenska u t l a n d s f ö r s a m l i n g a r n a s ekonomi. Esselte. 129 s. E . 16. Ny j o r d f ö r v ä r v s l a g . Hseggström. 193 s. J o . 17. F a s t s t ä l l a n d e av f a d e r s k a p e t till b a r n u t o m ä k t e n s k a p . B e c k m a n . 94 s J u . 18. F a r t y g s befälhavare. G e m e n s a m t haveri och dispasch. A n s v a r s b e s t ä m m e l s e r m. m. E s s e l t e . 221 s. J u . 19. Friluftslivet i Sverige. Del I I . Friluftslivet i s a m h ä l l s p l a n e r i n g e n . Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 383 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . K. 20. R a d i o n s och televisionens framtid i Sverige. I. B a k g r u n d och f ö r u t s ä t t n i n g a r , programfrågor. O r g a n i s a t i o n s - och finansieringsfrågor. Hseggs t r ö m . 530 s. K. 21. R a d i o n s och televisionens framtid i Sverige. I I . B i l d n i n g s - och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t . F o r s k ningsfrågor. Hseggström. 227 s. K. 22. D a g s t i d n i n g a r n a s e k o n o m i s k a villkor. E s s e l t e . 212 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . J u . 23. U p p b ö r d s f r å g o r . Esselte. 228 s. F i . 24. I n s t i t u t e t fbr a r b e t s h y g i e n och arbetsfysiologi. K i h l s t r ö m . 88 s. S. 25. S t u d i e p l a n e r för l ä r a r u t b i l d n i n g . Esselte. 490 8. E. 26. Ä n d r i n g a r i e n s i t t a r l a g e n m. m. Esselte. 61 s. J u . 27. De svenska j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a s d i s t r i b u t i o n s och m a r g i n a l f ö r h å l l a n d e n . Esselte. 192 s. J o . 28. N y t t s k a t t e s y s t e m . R e m i s s y t t r a n d e n . E s s e l t e . 633 s. F i .

förteckning 29. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 1. E s s e l t e . 714 8. E . 30. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 2. E s s e l t e . 92 s. E . 31. S p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a r om l ä r a r u t b i l d n i n g V. Esselte. 441 s. E . 32. Höjd b o s t a d s s t a n d a r d . E s s e l t e . 5G9 s. I . 33. V ä g m ä r k e n . K u n g l . L u f t f a r t s s t y r e l s e n . 296 s. K. 34. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y f ö r f a t t n i n g . Del 4. K a p . 7, 8, 9 och 10 i förslaget till r e g e ringsform samt ö v e r g å n g s b e s t ä m m e l s e r n a . Esselte. 103 s. J u . 35. N y k t e r h e t i trafik. Esselte. 91 s. K. 36. Sveriges s l ä k t n a m n 1965. AB E G J o h a n s s o n s Bokt r y c k e r i , K a r l s h a m n . 485 s. H . 37. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över författn i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y f ö r f a t t n i n g . Del 5. F ö r s l a g e t till r i k s d a g s o r d n i n g . N o r s t e d t & Söner. 46 s. J u . 38. Affärstiderna. Del I . Motiv och lagförslag. E s s e l t e . 152 s. I. 39. Affärstiderna. Del I I . K o n s u m e n t u n d e r s ö k n i n g . E s s e l t e . 115 s. I. 40. K o m m u n a l a bolag. Esselte. 345 s. I . 41. Pensionsstiftelser I I . Esselte. 302 s. J u . 42. K ö r k o r t e t och t r a f i k u t b i l d n i n g e n . E s s e l t e . 292 s. K. 43. S t a t e n s trafikverk. E s s e l t e 196 s. K. 44. Stöd åt hästaveln. K i h l s t r ö m . 193 s. J o . 45. B e r e d s k a p mot oljeskador. K i h l s t r ö m . 96 8. H . 46. R a d i o l a g . K i h l s t r ö m . 55 s. K. 47. S t a t e n s vägverk. K i h l s t r ö m . 135 s. K . 48. A r b e t s t i d och a r b e t s i n s p e k t i o n för v ä g t r a f i k e n . Esselte. 324 s. K. 49. H ä l s o - och socialvårdens c e n t r a l a a d m i n i s t r a t i o n . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 388 s. S. 50. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I I . M å l s ä t t n i n g och u t f o r m n i n g . E s s e l t e . 310 s. S. 51. G e m e n s a m m a b o s t a d s f ö r m e d l i n g a r . Hseggström. 64 s. I. 52. S o l d a t h e m s v e r k s a m h e t e n . H s e g g s t r ö m . 167 s. F ö . 53. P o l i s u t b i l d n i n g e n . Hseggström. 322 s. I . 54. F ö r f a t t n i n g s f r å g a n och det k o m m u n a l a s a m b a n det. K i h l s t r ö m . 584 s. + 1 u t v i k s b l a d . J u . 55. B a r n på a n s t a l t . Esselte. 356 s. + 16 s. ill. S. 56. F a c k u t b i l d n i n g i a u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g . Hseggström. 127 s. E . 57. S a m o r d n a d r e h a b i l i t e r i n g . Del 3. R e h a b i l i t e r i n g s i n s a t s e r i näringslivet. T i d e n - B a r n ä n g e n . 64 s. S. 58. R a d i o a n s v a r i g h e t s l a g . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 130 s. J u . 59. K y r k l i g b e r e d s k a p . Hseggström. 324 s. E . 60. V u x e n u t b i l d n i n g i g y m n a s i u m och fackskola. Beckman. 269 s. E. 61. M ö n s t e r s k y d d . N o r s t e d t & Söner. 415 s. J u . 62. Vissa pensionsfrågor. Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 57 s. S. 63. L o k a l e r för u n g d o m s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 100 s. E .

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:63 Ecklesiastikdepartementet

LOKALER FÖR UNGDOMSVERKSAMHET 1962 ÅRS UNGDOMSUTREDNING

II

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1965

Innehåll

Kapitel 1

Utredningsuppdraget

Kapitel 2

Samhällsstödet till lokaler för förenings- och ungdomsverksamhet mm 2.1 Tidigare utredningar 2.2 Nuvarande stödformer, viss praxis m m 2.2.1 Statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler mm 2.2.2 Allmänna arvsfondens bidragsgivning 2.2.3 Statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet 2.2.3.1 Planering och upplåtelse av skollokaler . . . 2.2.3.2 Utredningen 2.2.4 Statslån för ny- och ombyggnad av bostadshus . . . . 2.2.5 Statslån för anskaffning av studentkårlokaler . . . .

Kapitel 3

Kapitel 4

och dess avgränsning

10 10 10 11 15 18 19 20 22 23

Allmänna och principiella synpunkter på lokalfrågan 3.1 Tillgång och efterfrågan 3.2 En belysning av bristläget 3.3 Ungdomsorganisationernas roll och utveckling 3.4. Fritidsvanor och fritidsaktivitet 3.5 Det öppna ungdomsarbetet 3.6 Normer och riktlinjer 3.6.1 Exempel på normer för dimensionering av ungdomslokaler 3.6.2 Allmänna riktlinjer för lokalisering m m 3.6.3 Forskningsbehovet 3.7 Folkrörelsernas engagemang och samhällets insatser . . . 3.8 Sammanfattande överväganden 3.8.1 ökade samhällsinsatser 3.8.2 Kommunernas ansvar och medverkan

24 24 25 27 31 32 34 35 36 41 42 43 45 46

ökat statsstöd till ungdomslokaler 4.1 Definitionsfrågor 4.2 Gränsdragningen allmänna samlingslokaler—ungdomslokaler 4.3 Statslån för anordnande av samfundslokaler (förslaget om) 4.4 Utredningens enkät rörande vissa ungdomsgårdars användning 4.4.1 Enkätens omfattning m m 4.4.2 Sammanställningar av enkätsvaren 4.5 Sammanfattande överväganden

49 49 49 50 52 52 53 58

4.6 Upplåtelseskyldigheten 4.6.1 Nuvarande villkor 4.6.2 Utredningen 4.7 Förslag till ändring av samlingslokalskungörelsen 4.8 Samlingslokalskungörelsens tillämpning i vissa fall 4.8.1 Låntagare 4.8.2 Låneändamål 4.8.3 Låneunderlag 4.8.4 Lånets storlek 4.8.5 Lånesäkerhet 4.8.6 Lokalbehovsprövning 4.9 Samordnings- och avgränsningsfrågor 4.9.1 Bostadslån till ungdoms- och fritidslokaler 4.9.2 Anordningsbidrag till barnstugor 4.9.3 Arvsfondens lokalbidrag 4.10 Låneram och medelsbehov Kapitel 5

. . . . . . . .

60 60 63 67 68 68 69 70 70 71 72 73 73 73 74 75

Statsbidrag till inventarier och utrustning för vissa lokaler 5.1 Tidigare stödformer och diskussioner 5.2 överväganden och förslag 5.2.1 Skäl för stöd- och stimulansåtgärder 5.2.2 Lån — bidrag 5.2.3 Bidragsmottagare 5.2.4 Bidragsändamål 5.2.5 Bidragsvillkor 5.2.6 Förslag till bidragskonstruktion 5.2.7 Förhandsgranskning, handläggning av bidragsärenden mm 5.3 Medelsbehovet

77 77 80 80 82 83 84 86 86

Kapitel 6

Statens nämnd för samlingslokaler

91 Kapitel 7

Sammanfattning

93 Bilaga

87 89

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 28 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda frågan om det statliga stödet till ungdomsverksamhet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 16 augusti och 6 september 1962 såsom sakkunniga chefredaktören K. K. B. Ward, ungdomsintendenten Anna-Greta Gustafson, förbundssekreteraren K. E. Hellberg, gymnastikdirektören R. N. G. Mattsson och folkhögskolläraren N. L. Ohlsson. Åt Ward uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Den 7 november 1962 uppdrog departementschefen åt biträdande studierektorn K. I. Johansson och budgetsekreteraren N. S. R. Romanus att tjänstgöra såsom huvudsekreterare respektive biträdande sekreterare hos de sakkunniga. Genom beslut den 14 maj 1964 entledigades Johansson från sitt ovan nämnda uppdrag och tillkallades samtidigt att från den 1 juni 1964 biträda de sakkunniga såsom expert. Som huvudsekreterare har från sistnämnda datum tjänstgjort studieombudsmannen S. M. Dahlin. Den 5 februari 1965 befriades Romanus från sitt uppdrag som biträdande sekreterare och departementschefen beslutade samma datum att uppdra åt departementssekreteraren J. L. S. Hjorth att inträda i Romanus ställe. De sakkunniga, som antagit namnet 1962 års ungdomsutredning, avlämnade den 5 november 1963 betänkandet »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet». Parallellt med att en serie omfattande undersökningar gällande ungdomens fritidsverksamhet genomförts har utredningen behandlat vissa frågor rörande ungdomsarbetets lokalbehov. Utredningen avser att snarast möjligt redovisa det nu i huvudsak avslutade forsknings- och undersökningsarbetet. Därtill ämnar utredningen i ett särskilt betänkande framlägga förslag beträffande stödet till och formerna för ungdomsledarutbildning, fritidsverksamhet m. m. Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande II angående lokaler för ungdomsverksamhet. Stockholm den 14 oktober 1965. Kurt Anna-Greta

Gustafson

Roland Mattsson

Ward Karl Erik

Hellberg

Lennart

Ohlsson ISven

Dahlin

r

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget och dess avgränsning

I direktiven för ungdomsutredningens arbete, vilka i sin helhet framgår av chefens för ecklesiastikdepartementets anförande till statsrådsprotokollet den 28 juni 1962, uttalas bl. a. följande: »Samlingslokalsfrågan är — som tidigare påpekats — inte minst i tätorterna ett besvärligt praktiskt problem, likaså frågan om fritidslokaler samt fritidsområden i övrigt tor ungdom. Utredningen bör taga ställning till vilka åtgärder, som bör vidtagas för att förbättra lokaltillgången. En annan viktig fråga, som likaså bör beaktas i anslutning till grundskolans tillkomst, är möjligheterna att få till stånd ett bättre samspel mellan skolan och föreningslivet.» Det finns anledning erinra om, att lokal- och anläggningsfrågorna bör ses, förutom med utgångspunkt från föreningslivets och ungdomsverksamhetens 1 krav och önskemål, såsom en integrerad del av samhälls- och miljöplaneringen. En analys av hela detta komplex, med dess mångskiftande aspekter på bl. a. den enskildes sociala utveckling och anpassning samt på möjligheterna att genom samhällsåtgärder påverka betingelserna härför, låter sig inte göras annat än på grundval av inträngande och omfattande forskning. Även om ökade kunskaper om de faktorer, som gör sig gällande i sammanhanget, är av betydelse för bedömningen av lokalfrågorna, skulle klargörande undersökningar på detta område föra utom ramen för de givna direktiven. När utredningen i det följande anför synpunkter på lokalpolitiken, sker det därför i medvetande

om den begränsning dess perspektiv i nyssnämnda avseende har. För utredningen har det av förklarliga skäl varit angeläget att uppmärksamma de särdrag ungdomsarbetet uppvisar, och att från denna utgångspunkt bedöma vilka åtgärder som kan tänkas ägnade att påverka dess villkor och situation i fördelaktig riktning. Såväl principiella som ekonomiska och praktiska skäl talar dock för, att frågan om ungdomslokaler inte isoleras från övriga lokalproblem. Vikten av samordning och gemensam planering understrykes starkt redan i nuvarande läge, vilket framgår av exempelvis skolöverstyrelsens anvisningar rörande byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. Även Kungl. Majrt och statens nämnd för samlingslokaler har vid upprepade tillfällen betonat samma sak. De allmänna samlingslokalerna (folket hus, bygdegårdar, ordenshus, medborgarhus och liknande) utgör en betydande del av de totala lokalresurserna. Inte sällan 1 Av praktiska skäl har utredningen valt att här och i det följande använda ordet ungdom (ungdomsarbete; ungdomsverksamhet; ungdomslokaler; ungdomsorganisationer) som sammanfattande uttryck för barn och ungdom. Med ungdom avses inte endast åldrarna 12—25 år, vilka omfattas av det statliga stödet till ungdomens fritidsverksamhet, utan även därunder liggande åldersgrupper, som engageras i organisationernas och i förekommande fall kommunernas verksamhet. Som ungdomsverksamhet (motsv.) betraktas dock inte i dessa sammanhang barnstugeverksamhet (lekskole-, daghems- och fritidshemsverksamhet).

8 inrymmer de särskilda ungdomslokaler, vartill kommer att deras gemensamhetslokaler i stor utsträckning nyttjas av organisationer, vilka bedriver ungdomsverksamhet. Om de allmänna samlingslokalerna i en stadsdel, på en ort eller i en bygd blir föremål för ombyggnad, nedläggning eller annan åtgärd som innebär förändring, kan detta både direkt och indirekt återverka på situationen för ungdomsverksamheten. Därmed är naturligtvis inte sagt att dess problem och svårigheter ifråga om lokaler kan angripas enbart med hjälp av insatser för att skapa fler och bättre allmänna samlingslokaler i detta begrepps gängse och författningsmässiga mening. Ungdomsarbetet är i många avseende särpräglat och dess speciella behov måste noga beaktas för att bli väl tillgodosedda. I direktiven säges inte uttryckligen att utredningens uppdrag innefattar de allmänna samlingslokalerna. Emellertid har utredningen, mot bakgrund av vad som ovan anförts, ansett det motiverat att i sina överväganden och förslag ta upp också åtgärder, som berör de statliga stödformerna för anordnande av allmänna samlingslokaler. Med en vid tolkning av begreppet »fritidsområden i övrigt» (vilket används i direktiven) skulle utredningens uppdrag kunna anses omfatta även idrotts- och friluftslivets behov av anläggningar av skilda slag samt därtill frågor rörande lekplatser, mindre sportplaner m. m. i omedelbar anslutning till bostadsbebyggelsen. Dessa spörsmål är emellertid föremål för behandling inom andra statliga utredningar och vissa avgränsningar i förhållande till dessa har därför ansetts befogade. 1962 års fritidsutredning har i sitt arbete ägnat uppmärksamhet åt bl.a. statens friluftsnämnds arbete och bidragsgivningen från fonden för friluftslivets

främjande. Enligt vad ungdomsutredningen inhämtat avser fritidsutredningen att återkomma till frågan om samhällsåtgärder avsedda att förbättra möjligheterna att tillgodose behovet av friluftsgårdar, vandrarhem, campingplatser, friluftsbad m. m. Med hänsyn till de informationer, som under hand erhållits, har ungdomsutredningen ansett sig böra avstå från att ta upp de nyssnämnda frågeområdena till behandling. I gränsområdet mellan ungdomsutredningens och fritidsutredningens uppdrag ligger också frågan om ungdomslokaler i områden av fritidshus. För ungdomsutredningen framstår det som angeläget att ungdomens behov av gemensamhetslokaler beaktas också vid planeringen av fritidsbebyggelsen. Problemen därvid lag är speciella, men vad som i det följande anföres beträffande kollektiva lokaler och anläggningar i tätorterna torde i vissa delar vara tilllämpligt också för fritidshusområden. Inom ett flertal organisationer har under senare år skett en kraftig utbyggnad av kurs. och lägerverksamheten. Bådadera utgör viktiga inslag i utbildningen och träningen av ledare, men är samtidigt verksamhetsformer, som riktar sig till alla medlemmar oberoende av om vederbörande har eller inte har ledaruppdrag. De särskilda lokalbehov, som är en följd av denna utveckling, behandlas inte i förevarande sammanhang. Ungdomsutredningen avser att samråda med fritidsutredningen såväl beträffande ungdomslokaler i fritidshusområden som ifråga om kurs- och lägeranläggningar. Det kan därvid bli aktuellt att pröva i vad mån särskilda åtgärder kan anses påkallade för att lösa hithörande problem samt att överväga i vilka former ett eventuellt samhällsstöd bör utgå. Idrottsplatsutredningen. Genom be-

9 slut den 4 juli 1964 uppdrog Kungl. Maj :t åt idrottens samarbetsnämnd att verkställa utredning av frågan om statsbidrag till idrottsplatsanläggningar. Bidrag 'till sådana utgår u r fonden för idrottens främjande, till vilken avsättningar sker u n d e r handelshuvudtiteln. Huvuddelen av anslaget fördelas mellan så kallade större och medelstora anläggningar, till vilka hänföres idrottsplatser, inomhushallar, konstfrusna isbanor och liknande, samt vad som betecknas som m i n d r e anläggningar. Till den senare kategorin räknas omklädningsrum vid träningsplaner, minigolfbanor, belysningsanordningar för isbanor och skidsportanläggningar, enklare bollplaner, m. m. En mindre del av anvisade medel tas i anspråk för bastuoch simanläggningar. Idrottsrörelsens lokalsituation och -behov sammanfaller i flera avseenden med andra ungdomssammanslutningars. De senare har ofta sport-, idrotts- och friluftsaktivitet som inslag i sitt arbete. Inom de egentliga idrottsföreningarna finns — vid sidan av de ofta uttalade önskemålen om ökade resurser till lokaler och anläggningar för tränings-och tävlingsändamål — ett av allt att döma stigande intresse för att utveckla den »inre» föreningsverksamheten för främst ungdomsgrupperna. Om denna del av verksamheten skall kunna byg-

gas ut, behövs lokaler för gruppverksamhet och möten, gärna i anslutning till idrottsplatser, simhallar etc. Ungdomsutredningen har under hand delgivit idrottsplatsutredningen sin syn på dessa frågor. Efter kontakter med den till idrottens samarbetsnämnd knutna utredningskommittén har ungdomsutredningen funnit starka skäl tala för, att den från sitt arbetsområde avgränsar de frågor, vilka nyssnämnda kommitté fått i uppdrag att behandla. Vissa delar av vad som i det följande anföres om ungdomslokaler kan dock sägas gälla även för klubb- och föreningsaktiviteten inom idrottssektorn. Arvsfondsutredningen. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 september 1964 har chefen för justitiedepartementet tillkallat rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl, för att som sakkunnig göra en översyn av lagen om allmänna arvsfonden. Ungdomsutredningen har under sitt arbete överlagt med utredningsmannen. Med hänsyn till den stora betydelse bidrag ur allmänna arvsfonden fått för anordnandet av ungdomslokaler, har ungdomsutredningen — oaktat särskild utredning pågår — inte ansett sig kunna underlåta, att i detta sammanhang och med utgångspunkt från ungdomsarbetets situation och villkor ta upp frågan om arvsfondens lokalbidrag.

KAPITEL 2

Samhällsstödet till lokaler för förenings- och ungdomsverksamhet

2.1 Tidigare

utredningar

Svårigheterna att tillgodose föreningslivets behov av lämpliga lokaler har från skilda utgångspunkter penetrerats av ett flertal tidigare statliga utredningar. Ungdomsvårdskommittén anlade ett brett perspektiv på problemet, även om ungdomens och ungdomsföreningarnas situation sköts i förgrunden. Dess synpunkter och förslag redovisades i tre betänkanden: »Stöd åt ungdomens föreningsliv» (SOU 1944:31), »Ungdomen och nöjeslivet» (SOU 1945:22) och »Ungdomens fritidsverksamhet» (SOU 1947:12). 19bk års folkbildningsutredning diskuterade i två betänkanden »Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet» (Del I: SOU 1946:68 och Del II: SOU 1948: 30) motsvarande frågor sedda främst ur studie- och bildningsarbetets synvinkel. 19k0 års skolutredning och 19i6 års skolkommission liksom för övrigt ett flertal andra utredningar på skol- och utbildningsväsendets område har berört hithörande frågor. 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar (december 1953; stencilerat) koncentrerade sin uppmärksamhet på skollokalernas användning i ungdomsarbetet samt på anskaffningen av inventarier och utrustning till ungdomslokaler. Samlings- och fritidslokalernas betydelse som bostadskomplement betonades starkt av Bostadskollektiva kommit-

tén i dess fjärde betänkande, rubricerat »Samlingslokaler» (SOU 1955:28). Utformningen av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler, bidragsgivningen till ungdomslokaler ur allmänna arvsfonden m. m. togs upp av en inom socialdepartementet tillkallad särskild utredningsman, vilken i oktober 1955 redovisade sina överväganden och förslag i »Statsstöd för samlingslokaler» (SOU 1955:39). En ingående granskning av lokalföretagens ekonomiska ställning och villkor gjordes av 1959 års samlingslokalsutredning i dess »Betänkande med förslag till ändring av bestämmelserna om statligt stöd för allmänna samlingslokaler m. m.», (januari 1960; stencilerat). Frikyrkolokalsutredningen behandlade lokalförhållandena bland frikyrkosammanslutningar i betänkandet »Statslån till samfundslokaler» (SOU 1964:52). Till sådana principiella och praktiska synpunkter och förslag, som framförts i de nämnda betänkandena och som i sammanhanget kan vara av intresse, återkommer utredningen i det följande.

2.2 Nuvarande stödformer, viss praxis m. m. Till lokaler, vilka helt eller delvis används för förenings- och fritidsändamål, kan skilda former av lån och bidrag komma ifråga. Av särskild betydelse torde i detta sammanhang vara statslånen till allmänna samlingslokaler

11 samt allmänna arvsfondens bidragsgivning. Den sistnämnda har under senare år kommit att spela en allt viktigare roll för anordnandet av lokaler för ungdomsarbetet. Av intresse är också den särskilda lånegivningen för anskaffning av studentkårlokaler, bidragen till lokaler inom det allmänna skolväsendet samt bostadslåneverksamheten. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för de två förstnämnda stödformerna samt en mera summarisk sådan för de övriga. Därtill redovisas och diskuteras utfärdade anvisningar angående planering och upplåtelse av skollokaler.

2.2.1 Statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m. m. Statsstöd till allmänna samlingslokaler har utgått sedan budgetåret 1942/43. Nu gällande bestämmelser återfinns i kungörelsen den 24 maj 1957 om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m . m . (SFS 1957:367; ändr. SFS 1960:315). Enligt nämnda kungörelse förstås med allmänna samlingslokaler »för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena på orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov». (Med »därtill hörande erforderliga utrymmen» avses förstugor, serveringsrum, kök, toaletter, förråd och liknande.) Som förutsättning gäller dessutom, att lokalerna »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor skall upplåtas åt envar i orten verksam organisation». Till allmänna samlingslokaler hänföres även i samlingslokalsbyggnad inrymda lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtes för ungdomsverksamhet.

Stödet utgår i form av lån, vilket till viss del kan vara ränte- och amorteringsfritt. Det kan förutsättas att den räntefria stående delen i de flesta fall avskrives, när lånet i övrigt är betalt. Den del av lånet för vilken återbetalningsskyldighet föreligger, löper med en fast vid beviljandet bestämd annuitet. Räntan beräknas efter den vid beviljandet gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Återbetalningstiden varierar beroende på låneobjektets karaktär, men kan inte överstiga 25 år. Lån kan beviljas kommun, aktiebolag, förening eller stiftelse för nybyggnad, ombyggnad eller köp av byggnad. Med ombyggnad förstås sådan ändring, förbättring eller modernisering, som inte är att hänföra till löpande underhåll. Till annan än kommun eller kommunalt företag kan vid behov även lån för s. k. ekonomisk sanering beviljas »för avhjälpande av sådant ekonomiskt trångmål, som uppenbarligen vållar ägaren svårigheter att hålla lokalerna tillgängliga i den omfattning och för de ändamål som avses i lånekungörelsen». Saneringslån utges endast under förutsättning att lokalerna fortfarande anses lämpliga för sitt ändamål. Dessutom krävs obligatoriskt insats från kommunens sida. Storleken på lånet och på den räntefria stående delen därav fastställes i förhållande till det s. k. låneunderlaget, vilket framräknas för varje enskilt projekt. Om de allmänna samlingslokalerna ingår i byggnad avsedd även för andra ändamål, fastställes låneunderlaget med hänsynstagande endast till den del, som utgöres av samlingslokaler. I låneunderlaget inräknas inte kostnader för tomt och för inventarier eller värdet härav. Reduktion av låneunderlaget kan helt eller delvis ske för exempelvis teatersalonger och biograflokaler, i synnerhet

12 om dessa har sluttande golv, som gör dem begränsat användbara som allmänna samlingslokaler. Lån kan lämnas »med högst 50 procent eller när synnerliga skäl äro därtill med högst 70 procent» av låneunderlaget. Som nämnts fastställes även den räntefria stående delen av lånet med utgångspunkt från låneunderlaget. Denna lånedel kan uppgå till högst 50 procent av låneunderlaget ifråga om ungdomslokaler och högst 40 procent för övriga allmänna samlingslokaler. Statens nämnd för samlingslokaler (i fortsättningen används oftast uttrycket »samlingslokalsnämnden» eller »statens nämnd» samt någon gång enbart »nämnden») har i sin skrift »Allmänna samlingslokaler» exemplifierat bestämmelsernas innebörd på följande sätt: »En nybyggnad beräknas kosta 400 000 kronor, och detta belopp godtages av nämnden. Eftersom byggnaden förutsattes innehålla endast allmänna samlingslokaler blir kostnaden lika med låneunderlaget. I exemplet antages vidare att de i byggnaden inrymda samlingslokalerna består av såväl 'vanliga* allmänna samlingslokaler som ungdomslokaler. —- — — Ytterligare förutsattes att låneunderlaget för ungdomslokalerna uppskattas till 80 000 kronor och för övriga allmänna samlingslokaler alltså till 320 000 kronor. Om i detta fall lån beviljas med ett belopp motsvarande 50 procent av det totala låneunderlaget eller således med 200 000 kronor, faller av lånet en femtedel, dvs. 40 000 kronor på ungdomslokalerna och resten, 160 000 kronor, på övriga allmänna samlingslokaler. Den räntefria stående delen kan alltså för ungdomslokalerna utgöra högst 40 000 kronor ( = 50 procent av låneunderlaget för ungdomslokalerna och för övriga lokaler högst 128 000 kronor ( = 40 procent av låneunderlaget för dessa lokaler).» Som säkerhet för statslånet skall ställas inteckningar liggande inom 90 procent av det värde, som — eventuellt efter särskild värdering — åsättes fas-

tigheten eller i förekommande fall tomträtten. Även andrahandspantförskrivning av inteckningar med bättre förmåns rättsläge stadgas. Som ytterligare säkerhet begär samlingslokalsnämnden i särskilda fall att kommunal borgen skall tecknas. För kommuner och helkommunala företag gäller speciella bestämmelser. I princip innebär de att lånesumman kan utbetalas utan att inteckningssäkerhet lämnas. Beredningen av låneärenden av här ifrågakommande slag ombesörjes av statens nämnd för samlingslokaler, vilken företar s. k. förhandsgranskning av varje projekt. Bedömningen grundar sig på ritningar, driftkalkyler, finansieringsplaner och liknande. Varje ärende skall också åtföljas av utredning — företagen av kommunalt organ eller i samarbete med sådant —- rörande befolkningsförhållandena på orten, lokalsituationen m. m. Över låneframställningarna avger nämnden utlåtande till Kungl. Maj:t, som beslutar om lån. Samlingslokalsnämnden har ett nära samarbete med länsstyrelserna, som betalar ut beviljade lån, h a n d h a r ställda säkerheter, tar emot inbetalningarna på lånen m. m. Förvaltning av lokaler, för vilka samlingslokalslån beviljats, skall ske enligt ett av nämnden fastställt normalreglemente. (Bilaga) Uppsägning och omedelbar återbetalningsskyldighet av lån kan under vissa omständigheter bli aktuell. Bland annat kan vägran att upplåta lokalerna på det sätt och för d^ syften kungörelsen anger, föranleda uppsägningsbeslut. Genom den ändring, som företogs i kungörelsen 1960 (nr 315), har samordningen av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler och till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet förbättrats. Numera gäller, att när en kommun söker samlingslokalslån inräknas inte kostnaderna för lo-

13 kaler, för vilka kommunen kan erhålla skolbyggnadsbidrag, i låneunderlaget. Är ägaren annan än kommun och samlingslokalerna är avsedda att helt eller delvis brukas för skoländamål, kan ränte- och amorteringsfritt samlingslokalslån beviljas med ett belopp motsvarande vad som kunnat utgå i form av skolbyggnadsbidrag om kommunen stått som lokalägare. Medel till den här aktuella lånegivningen anvisas på kapitalbudgeten genom avsättningar till lånefonden för allmänna samlingslokaler. Denna tillföres även inflytande kapitalavbetalningar, vilka på så sätt blir tillgängliga för ny utlåning. Från stödets införande budgetåret 1942/43 till och med budgetåret 1965/66 har omkring 137 milj. kr anslagits. Antalet beviljade låneansökningar uppgick den 30 juni 1965 till 1.230. Med undantag för budgetåret 1964/65, då 7 milj. kr anvisades över budgeten, har avsättningarna till fonden under senare år som regel uppgått till 9 milj. kr årligen. Genom beslut av 1965 års riksdag ändrades emellertid principerna för medelsanvisning till samlingslokalsfonden. I statsverkspropositionen (bil. 13; sid. 232) anför chefen för inrikesdepartementet : ». . . Enligt hittillsvarande praxis uppföres ifrågavarande anslag med ett belopp som anses böra, jämte inflytande amorteringar, kunna disponeras för beslut om lån under budgetåret. Lånen beviljas i flertalet fall innan byggnadsarbetena påbörjas. Därför förflyter oftast ganska lång tid mellan lånets beviljande och utbetalningen. På grund härav har medelsanvisningen för ett visst budgetår inte något direkt samband med den beräknade utbetalningsvolymen under samma budgetår. Skäl synes tala för, att anslaget i stället beviljas med det belopp som kan beräknas bli erforderligt för att täcka den förväntade utbetalningen av lån. Beviljandet av nya lån bör därvid för varje år begränsas av en ram, som statsmakterna fastställer årligen ...»

Låneramen för budgetåret 1965/66 har fastställts till 10 milj. kr och i budgeten har uppförts ett formellt investeringsanslag på 1 000 kr. Statens nämnd för samlingslokaler har i sin petita för budgetåret 1966/67 föreslagit en låneram på 12 milj. kr samt, med hänvisning till samlingslokalsfondens behållning, att investeringsanslaget också för nästkommande budgetår upptas med ett formellt belopp av 1 000 kr. Den genomsnittliga lånestorleken har de senaste åren legat vid omkring 45 procent av byggnadskostnaderna (motsvarande), och den genomsnittliga storleken av subventionsdelen vid något mer än hälften av den beviljade lånesumman. Vid bedömningen av dessa uppgifter bör dock hänsyn tas till att lånebeloppen som följd av den otillräckliga medelstillgången maximerats. Under senare år har nämnden tillstyrkt lån med högst 750 000 kronor till varje lokalföretag. Vidare förekommer, att en del lånesökande — främst kommuner och till dem knutna stiftelser och bolag — väljer finansieringsformer, vilka gör att de endast utnyttjar möjligheten av att få det ränte- och amorteringsfria lånet. Det nyss nämnda maximeringsförfarandet har företrädesvis drabbat städernas och de större tätorternas stora projekt, i vilka Folkets hus-rörelsen och kommunerna själva engagerat sig. För mindre samlingslokaler, bland dem flertalet bygdegårdar och ordenshus men även många folkets hus, har begränsningsregeln haft mindre aktualitet. Lån liggande vid och över 50-procentsnivån liksom även ränte. och amorteringsfria lån upp till maximerade 40 procent (för ungdomslokaler 50 procent) har främst kommit den senare lokalkategorin till del. Vid nämndens behandling av låneframställningar har den i författningen angivna möjligheten, att »när synner-

14 liga skäl äro därtill» ge lån upp till högst 70 procent av låneunderlaget, nyttjats restriktivt. Som stöd för sin bedömning har samlingslokalsnämnden därvid haft socialministerns uttalande i statsverkspropositionen 1957 (bil. 26; sid. 3 6 ) : » . . . Detta procenttal bör emellertid inte få betraktas som det normala. Tvärtom bör lån till maximal storlek endast få förekomma undantagsvis. Normalt bör lånet liksom enligt nu gällande bestämmelser få uppgå till högst 50 procent av låneunderlaget. I fall då finansieringsbetingelserna är gynnsamma bör lånet understiga sistnämnda procenttal . . . » . Ifråga om storleken av den ränte- och amorteringsfria delen anfördes vid samma tillfälle: » . . . Ä v e n beträffande lånets subventionsdel vill jag framhålla, att det föreslagna procenttalet inte är avsett att gälla i normalfallen utan bör betraktas och tillämpas som en maximigräns . . . » Ytterligare en avgränsnings- eller fördelningsprincip tillämpas i nämndens arbete. I samråd med lokalägarnas huvudorganisationer — Folkets husföreningarnas riksorganisation (FHR), Bygdegårdarnas riksförbund (BR) och Våra Gårdar (VG), riksföreningen för nykterhetsrörelsens samlingslokaler — med vilka nämnden har ett nära samarbete, har en kvoteringspraxis utbildats. Den innebär i korthet, att viss del av de varje år tillgängliga medlen avdelas för kommunernas lånebehov, och att återstoden disponeras av FHR, BR och VG. Nämnas bör i detta sammanhang de s.k. rekonstruktionsbidrag vilka fr. o. m. 1960/61 kan utgå till allmänna samlingslokaler. Bidragsformen är att betrakta som ett komplement till de tidigare nämnda saneringslånen, vilka lokalägarna i en del fall har svårigheter att tillgodogöra sig värdet av. De närmare reglerna för ianspråkstagandet av

de medel, som i form av reservationsanslag anvisas på driftsbudgeten, finns i Kungl. Maj:ts brev av den 20 maj 1960. Av bestämmelserna framgår bl. a. att bidrag kan utgå med ett belopp motsvarande högst 15 procent av det belopp till vilket låneunderlaget kan beräknas vid tidpunkten för bidragets beviljande. Vidare föreskrives kommunal medverkan vid rekonstruktionen av lokalföretaget. Rekonstruktionsbidrag har fram till den 30 juni 1965 beviljats eller tillstyrkts i ett 40-tal fall med sammanlagt något mer än 1,3 milj. kr. Den ogynnsamma utvecklingen av lokalföretagens ekonomi, vilken särskilt behandlades av 1959 års samlingslokalsutredning och resulterade i införandet av nyssnämnda rekonstruktionsbidrag, synes också ha återverkat på nämndens låneunderlagsprövning. Den tidigare förhållandevis restriktiva bedömningen av dans-, teater, och biograflokalernas inberäknande i låneunderlaget har sålunda blivit icke obetydligt generösare. Som tidigare framgått intar ungdomslokaler, då de ingår i anläggning för allmänna samlingslokaler, en gynnad ställning från lånesynpunkt, i det att subventionsdelen kan uppgå till högst 50 procent av låneunderlaget jämfört med högst 40 procent för övriga allmänna samlingslokaler. I praktiken har emellertid endast ett mycket begränsat antal ansökningar förelegat, där denna förmånsregel aktualiserats. I förekommande fall har under stundom svårigheter mött, när det gällt att särskilt beräkna låneunderlaget för den del av lokalerna, vilka angivits som ungdomslokaler. Samlingslokalsnämnden har därför, enligt vad utredningen inhämtat, i sådana fall valt att göra en frikostigare värdering av låneunderlaget eller en uppjustering av lånet eller dess ränteoch amorteringsfria del. På detta sätt h a r de ekonomiska betingelserna för

15 lokalföretaget blivit förmånligare, och den avsedda effekten — att främja tillkomsten av ungdomslokaler — uppnåtts. 2.2.2 Allmänna arvsfondens bidragsgivning Allmänna arvsfondens förvaltning, utdelning av understöd ur fonden m. m. regleras i en av 1928 års riksdag antagen lag. Enligt denna skall av de medel, som under ett räkenskapsår inflyter till fonden, en tredjedel läggas till kapitalet, medan återstående två tredjedelar jämte årets ränteavkastning står till Kungl. Maj:ts förfogande för utdelning. Bidrag och understöd skall lämnas för ändamål, som kan anses främja barns och ungdoms vård och fostran. Vidare gäller, att fondens utdelning inte får tas i anspråk för åtgärd, som stat eller kommun har att bekosta. Bidrag från allmänna arvsfonden kan bland annat utgå för förvärv, nyeller ombyggnad av ungdomslokaler samt för inventarieanskaffning. För löpande utgifter, vilka är att beteckna som driftskostnader, kan däremot fondmedel inte komma ifråga. Till de generella bestämmelserna hör, att beviljade medel skall användas för ändamål eller verksamhet som berör barn och ungdom under 21 år. Vid behandlingen av ansökningar om lokalbidrag har dock Kungl. Maj:t under senare år medgivit, att behovsprövningen sker med hänsynstagande till antalet medlemmar upp till 25 år. Som allmän regel gäller, att lokal, vilken tillkommit med hjälp av stöd från arvsfonden, på skäliga villkor skall vara tillgänglig för alla ideella ungdomsorganisationer på platsen, detta dock under förutsättning att upplåtelsen inte inkräktar på den lokalägande organisationens eller sammanslutningens egen verksamhet. I princip är det således

inte godtagbart att avvisa en förfrågan från en förening, som önskar hyra ungdomslokalen, med hänvisning till exempelvis religiösa eller politiska motiveringar och argument. Trots att ett betydande antal lokaler runtom i landet anordnats med bidrag från fonden, har tvistefrågor om upplåtelseskyldighet förekommit endast i ett fåtal fall. Vid de tillfällen då detta inträffat, har meningsmotsättningarna kunnat biläggas utan att möjligheten att kräva tillbaka utbetalade bidrag behövt tillgripas. Från inrättandet fram till den 30 juni 1964 har fonden genom arv tillförts cirka 88 milj. kr. Under samma period har kapitalavkastningen i form av räntor o. d. uppgått till omkring 16 miljoner kronor. Vid utgången av budgetåret 1963/64 var fondens behållning 29,9 milj. kr. Av tabell 1 framgår vilka belopp, som under vart och ett av budgetåren 1957/58—1963/64 influtit till fonden samt hur mycket som varit tillgängligt för utdelnnig respektive utdelats under motsvarande period. Som regel har Kungl. Maj:t strävat efter att reservera 1 miljon kronor till kommande budgetår, för att — i den händelse inflödet till arvsfonden skulle minska avsevärt — kunna bibehålla det utdelade beloppet på en någorlunda jämn nivå. Till viss del kan skillnaderna mellan tillgängliga och utdelade belopp förklaras av tidsmässiga förskjutningar i ärendenas handläggning. Såväl utformningen av lagstiftningen som den praxis, vilken utvecklades årtiondena närmast efter allmänna arvsfondens tillkomst, bör ses mot bakgrund av 1924 års barnavårdslag. Icke obetydliga belopp har under årens lopp lämnats till ändamål inom den öppna och halvöppna barna- och ungdomsvården. Arvsfondsmedel har också, om än i jämförelsevis blygsam omfattning, gått till stipendier åt studerande ungdom.

16 Tabell 1. Influtna

arvsmedel, för utdelning tillgängliga budgetåren 1957/58—1963164.

Budgetår

belopp

Influtna arvsmedel1

För utdelning tillgängligt belopp (arvsmedel + räntor)

Utdelat belopp, kronor

5 783 085 5 082 410 4 911 192 5 900 957 7 241 690 6 675 236 6 686 858

3 714 000 5 340 000 6 555 000 6 395 000 8 154 000 8 077 000 8 168 000

3 067 910 3 491 685 4 693 985 3 496 160 6 393 460 5 986 100 6 713 990

1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Summa

samt utdelade

42 281 428

33 843 290

Härav tillföres en tredjedel fonden, två tredjedelar kan utdelas.

Flera av de behov, vilka tidigare tillgodosetts med arvsfondsmedel, har efter hand kommit att innefattas i statens och kommunernas sociala åtaganden. Nya bidragsobjekt har successivt tillkommit, exempelvis bidrag för inköp av invalidfordon, men detta till trots har en allt större del av den årliga utdelningen fallit på ungdomslokaler. Fördelningen på vissa huvudändamål av ur allmänna arvsfonden utdelade bidrag budgetåren 1957/58—1963/64 framgår av tabell 2. Av de närmare 70 milj. kr, som disponerats fram till den 30 juni 1964, har ungefär 34 miljoner eller knappt hälften gått till ungdomslokaler. Om sjuårsperioden 1957/64 tas som jämförelse, visar den att av de 33,8 milj. kr, som beviljats som bidrag för skilda ändamål, inte mindre än 22,9 eller två tredjedelar lämnats för anordnande av lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Budgetåret 1963/64 var andelen 5,1 milj. kr av tillgängliga 6,7 milj. eller något mer än tre fjärdedelar. Lokalbidragens fördelning på olika kategorier av bidragsmottagare under de senaste sju åren kan utläsas av tabell 3.

Som synes har de religiösa sammanslutningarna erhållit 40 procent av den totala bidragssumman, varav 31 procent gått till frikyrkosamfunden och 9 procent till Svenska kyrkan. En framträdande plats intar också scoutorganisationerna, vilka fått närmare 21 procent av utdelningen. Det bör i sammanhanget nämnas, att nykterhetsorganisationernas kapitalbehov till stor del tillgodoses ur statens fond för anordnande av allmänna samlingslokaler. Till de politiska ungdomsförbunden och deras lokala avdelningar kan enligt nuvarande bestämmelser arvsfondsbidrag inte utgå. Bidragens storlek i varje enskilt fall är inte författningsmässigt reglerad. Det har ansetts vara av värde att vid prövningen av inkomna ansökningar ha möjligheter att ta sådana särskilda hänsyn, som kan vara förenade med bidragsändamålet. Viss praxis har dock utvecklats och blivit normgivande. F ö r scoutlokaler lämnas bidrag med upp till 50 procent av kostnaderna, medan för övriga ungdomslokaler bidragsandelen vanligen utgör 30—35 procent. Den generösare behandlingen av scoutlokaler har motiverats med att lokalprojekten i

17 Tabell 2. Fördelning på vissa huvudändamål av ur allmänna arvsfonden utdelade bidrag budgetåren 1957158—1963164.

Budgetår

1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Summa

Anstalter för halvBarnöppen barna- kolonier vård m m

Ungdomslokaler

551 000 876 500 1 372 200 703 400 1 320 100 1 558 500 962 500

2 019 600 1 941 600 2 851 900 2 343 700 4 397 300 4 143 900 5 154 700

380 600 434 600 203 900 321 400 416 500 74 000 140 000

Diverse

Summa

50 910 55 785 46 485 35 160 39 560 2 200 27 790

65 800 183 200 109 500 92 500 220 000 207 500 9 000

3 067 910 3 491 685 110 000 4 693 985 3 496 160 6 393 460 5 986 100 420 000 6 713 990

7 344 200 1 971 000 22 852 700 257 890

887 500

530 000 33 843 290

flertalet fall är förhållandevis små. Dessutom har ifrågavarande organisationers ekonomiska resurser bedömts vara så begränsade, att förverkligandet av byggnads- eller anskaffningsplanerna förutsatt betydande tillskott av arvsfondsmedel. Oavsett om de bedriver scoutverksamhet eller ej, har även andra ekonomiskt svaga organisationer beviljats bidrag överstigande det genomsnittliga % av kostnaderna. Som en följd av den osäkra och i synnerhet tidigare mycket knappa tillgången på disponibla medel, har en maximering av varje bidrag införts. Fram till 1963 var den övre gränsen 100 000 kronor, men denna är numera höjd till 150 000 kronor. Så stora belopp har emellertid hittills beviljats endast några få gånger. Tillämpningen av maximiregeln är av förklarliga skäl mest kännbar för stora lokalanläggningar, exempelvis organisationernas, ungdomsrådens och kommunernas förenings- och ungdomsgårdar. För vissa sådana har bidraget, trots att det utgått med högsta möjliga belopp, kommit att utgöra endast 10 procent eller en ännu lägre andel av de totala kostnaderna. 2

Studier o. yrkes- Invalidutbildfordon ning

Om bidrag ur arvsfonden tidigare lämnats för ungdomslokaler inom kommunen, kan detta under vissa omständigheter påverka bidragets storlek. Lokaler avsedda för ungdomsverksamhet kan, vilket framgår av 2.2.4, ibland ingå i det s. k. låneunderlaget för den statliga bostadskreditgivningen. Så är fallet med bl. a. vissa av de ungdomsgårdar, vilka inrymmes i bebyggelsen i nya bostadsområden. Till lokaler av detta slag kan även arvsfondsbidrag komma ifråga och beviljas då såväl till produktionskostnader som inventarier. För att undvika att statsstöd utgår från två olika håll tillämpas mellan arvsfonden och bostadsstyrelsen (länsbostadsnämnderna) ett samordningsförfarande, som innebär att låneunderlaget för ifrågavarande lokaler reduceras med ett belopp svarande mot beviljat arvsfondsbidrag. Den reducering av lånebehovet, som uppnås på detta sätt, innebär också en lättnad i kapitaltjänsten för byggnadsföretaget och leder till att lokalhyrorna kan hållas på en lägre nivå. Ifråga om ungdomslokaler, vilka ingår som del i anläggning, för vilken lån lämnats ur samlingslokalsfonden, kan

18 Tabell 3. Fördelning

av bidrag ur allmänna arvsfonden fritidssysselsättning.

Scoutorg.

Budgetår

%!

till lokaler för

Religiös sammanslutning tillhörande annat svenska %x samfund kyrkan

Kommun förs., ungdomsråd

%X

% * •

1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 Summa

ungdomens

498 900 515 400 288 700 314 900 1 069 700 798 400 1 302 500

25 27 10 13 24 19 25

199 000 90 000 488 500 285 000 500 500 244 000 277 000

10 5 17 12 11 6 5

436 000 628 000 877 000 657 600 1 065 000 1 699 000 1 789 000

22 32 31 28 24 41 35

94 200 192 000 547 500 409 000 247 200 345 500 1 281 200

5 10 19 17 6 8 25

4 788 500

2 084 000

7 151 600

3 116 600

14 I procent

%l

Annan huvudman

%l

Totalt

25 000

—

— —

556 500 442 700 422 600 378 500 995 600 936 500 47 500

28 23 15 16 23 23 1

2 019 600 1 941 600 2 851 900 2 343 700 4 397 300 4 143 900 5 154 700

3 779 900

22 852 700

Nykterhetsorg.

/o

Idrottsorg.

210 000 73 500 227 600 269 200 419 800 111 500 341 500

10 4 8 10 10 3 7

29 500 99 500 9 000 116 000

1 653 100

279 000

1 2

—

av hela utdelningen under året

66 56 61 67 69 69 77 68

i Procent av hela det belopp, som under resp. budgetår utdelats till ungdomslokaler. arvsfondsbidrag erhållas endast för inventariekostnader. Handläggningen av bidragsärenden sker i socialdepartementet och är i väsentlig utsträckning likartad med behandlingen av låneansökningar för allmänna samlingslokaler. Sålunda krävs utredning och redovisning av lokalförhållandena på orten med uppgifter om tillgången på utrymmen och anläggningar för barn- och ungdomsverksamhet, de kommunala insatserna på lokalförsörjningens område, åtgärder i syfte att samordna planering och utnyttjande av lokalerna, m. m. Numera tillämpas också s. k. förhandsgranskning av varje lokalprojekt. I arbetsrutinen ingår även samråd med samlingslokalsnämnden.

2.2.3 Statsbidrag till byggnadsarbeten i n o m det allmänna skolväsendet Statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet utgår till kommun enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (SFS 1957:318; omtr. 1962: 479). Bidrag utgår endast för sådana lokaler, som vid den s. k. lokalbehovsprövningen förklarats erforderliga. Statsbidragets storlek beräknas i procent av bidragsunderlaget. Därvid tas i första hand hänsyn till kommunens ekonomiska bärkraft, sådan denna kommer till uttryck i skatteunderlaget per invånare. Enligt den i kungörelsen intagna skalan, kan bidragsprocenten variera mellan 25 och 80. Vid statsbidragsprövningen beaktas även kommu-

19 nens ekonomiska ställning, det totala skattetrycket m. fl. faktorer. Som nämnts utgår statsbidrag endast för sådana lokaler, som efter särskild prövning förklarats erforderliga. Om de lokala planeringsorganen vidtar åtgärder, som innebär att man i skolanläggningen inrymmer lokaler även för andra ändamål än undervisning, kan statsbidrag för sådana extra utrymmen och lokaler inte påräknas. Under vissa förutsättningar kan dock i sådana fall samlingslokalslån utgå (jfr sid. 12). I den mån utökningen avser exempelvis gymnastiksal, idrottshall eller liknande, kan bidrag från det till riksidrottsförbundets idrottsplatskommittés förfogande stående anslaget för »större idrottsanläggningar» komma ifråga. 2.2.3.1 Planering av skollokaler

och

upplåtelse

Möjligheterna att i ökad utsträckning ta skolväsendets lokaler i anspråk för att tillgodose bl. a. folkbildningsarbetets och ungdomsverksamhetens behov, har gång efter annan aktualiserats under efterkrigsåren. Ett flertal av de tidigare nämnda utredningarna har utförligt uppehållit sig vid därmed sammanhängande problem. Genomgående har betonats, att det måste anses vara ett samhällsintresse, att planeringsbestämmelser och upplåtelsevillkor utformas så, att skolornas lokalutrymmen kan nyttjas även för andra ändamål än undervisning. Av skolöverstyrelsens anvisningar för handläggning av skolbyggnadsärenden framgår, att den lokalbehovsutredning, som företas i anslutning till att ansökan inges om statsbidrag för skolbyggnadsarbeten, skall innefatta uppgift om, huruvida inom kommunen föreligger behov av lokaler för det allmänna (allmänna samlingslokaler, folkbibliotek, gymnastikhall etc.) och om detta bör

tillgodoses i samband med planerat skolbygge. Enligt skollagens § 9 ankommer det på skolstyrelsen att upplåta skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. I 1962 års skolstadga (§ 32) sages att s>... Om större olägenhet ej vållas skolans verksamhet, böra mark och lokaler upplåtas för annat än skolans behov. För frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen skall upplåtelse enligt första stycket medgivas under där angivet villkor. Uttages därvid ersättning må denna motsvara högst den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av kommunens kostnader ...» Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen h a r i skilda sammanhang framhållit betydelsen av att samordning sker mellan å ena sidan skolans intressen och behov och å andra sidan organisationslivets. I Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 november 1954 (SFS 1954:671) till de lokala styrelserna för statliga, kommunala och statsunderstödda enskilda skolor och utbildningsanstalter uppmärksammas dessa på de svårigheter folkbildningsorganisationer och andra ideella organisationer har att få disponera för verksamheten erforderliga lokaler. Vidare uttalas, att lokaler, i den mån dessa inte på grund av gällande bestämmelser skall upplåtas för i cirkuläret avsedd verksamhet, frivilligt upplåtes härför i så stor utsträckning som möjligt och på skäliga villkor samt att upplåtelse även sker till politiska organisationer. Beträffande planeringen av byggnader för skolor och utbildningsanstalter erinras om, att hänsyn där så lämpligen kan ske, bör tas till önskvärdheten av att lokalerna skall kunna användas även för ifrågavarande sammanslutningars verksamhet. Vad angår lokaler för ungdomsverksamhet anför Kungl. Maj:t i cirkulär den 11 december 1959 (SFS 1959: 604):

20 » . . . Det för ungdomens fostran betydelsefulla arbete, som på frivillighetens väg bedrives av de ideella organisationerna, kan givas ett verksamt stöd genom att lokaler i skolor och andra utbildningsanstalter upplåtas för dylik verksamhet. Angeläget är att detta sker i sådan omfattning att organisationerna få sitt lokalbehov tillgodosett ...» 2.2.3.2

Utredningen

Även om insatserna ökas väsentligt för att anordna särskilda lokaler och anläggningar för bl. a. ungdomsarbetets behov, är det orealistiskt att tro, att detta skall kunna ske i en omfattning, som nämnvärt reducerar behovet av att bruka slöjdsalar, bespisningslokaler, gymnastikhallar, klass- och grupprum m. m. för fritidsändamål. Statens och kommunernas investeringar i skolbyggnader uppgår till ansenliga belopp, och det måste anses vara ett allmänt samhällsintresse att skolans lokalresurser nyttjas på ett så rationellt och från ekonomisk utgångspunkt fördelaktigt sätt som möjligt. Rytmen i skolarbetet gör att undervisningslokalerna står tomma stora delar av året och dygnet. Det ligger då nära till hands att ta dem i anspråk för skilda former av fritidsaktivitet. Det bör emellertid samtidigt betonas, att skollokaler inte alltid passar för exempelvis folkbildnings- och ungdomsarbete. Skolbyggnader planeras och inreds av förklarliga skäl med tanke i första hand på undervisningens behov. Det betyder bl. a. att inventarier och utrustning ofta inte lämpar sig för de arbetsformer, åldrar etc. som fritidsverksamheten omfattar. Krav från ungdomsorganisationer och andra om särskilda lokaler för den verksamheten de bedriver, får därför inte utan vidare avfärdas med hänvisning till att skolans utrymmen står till förfogande. Inte ens ett mycket långt drivet dubbelnytt-

jande kan eliminera behovet av särskilda lokaler för ungdomsarbetet. Eventuella kostnadsökningar, som uppstår när krav om ökade ytor i gymnastiksalar, extra förråds- och förvaringsutrymmen, särskilda entréer, speciella anordningar för inre och yttre kommunikationer etc. skall tillmötesgås, får i allmänhet bäras helt av kommunerna. Så sker i många fall, men det ä r inte alltid kommunerna kan och vill ta på sig extra ekonomiska bördor av detta slag. Utredningen anser sig inte ha möjlighet att närmare penetrera frågan om statsbidragsvillkorens utformning på denna punkt, men det synes inte uteslutet att dessa är ägnade att motverka på sikt fördelaktiga och ändamålsenliga lösningar av problemet med fritidslokaler. Alldenstund det i sista hand är på kommunerna ansvaret vilar för att lokaler finns att tillgå för förenings- och fritidsändamål, får dock inte möjligheterna att nå goda lösningar, som tillfredsställer skilda intressen, göras beroende främst av frågan om statsstöd kan utgå eller inte. I sammanhanget bör för övrigt erinras om att samlingslokalslån ibland lämnas för lokaler som ingår i skolanläggningar. Skall organisationernas behov i möjligaste mån kunna tillgodoses vid planeringen av skolbyggnader, förutsätter det en nära och fortlöpande kontakt mellan de lokala skolmyndigheterna och företrädare för ortens sammanslutningar. I många kommuner saknas dock representativa organ för föreningslivet, vilket gör det svårt att inhämta dess synpunkter och ta del av dess förslag. Är situationen den nämnda, får det inte leda till att prövningen av folkbildningens och ungdomsarbetets behov förbigås. Det finns här skäl erinra om, att barnavårdsnämndernas skyldighet att främja goda fritidsförhållanden för barn och ungdom gäller också i sam-

21 band med stadsplanering. I en del kommuner är barnavårdsnämnden eller det organ, som i dess ställe handlägger vissa ungdomsfrågor, alltid remissinstans i lokalplaneringsfrågor och i en del förekommer också samråd mellan kommunens organ och föreningslivet. Det borde vara regel på alla platser. Till detta och till kommunernas ansvar i övrigt för lokalfrågorna återkommer utredningen i kapitel 3. Enligt vad utredningen inhämtat har skolöverstyrelsen i samarbete med statens institut för byggnadsforskning påbörjat vissa undersökningar med sikte på att klarlägga hur planering m. m. av skolbyggnader bör ske för att underlätta dubbelanvändning av skollokaler. Utredningen vill understryka värdet av att detta arbete fortsattes och påskyndas. Det är av betydelse inte bara för ungdomsarbetet. Under de närmaste årtiondena väntas vuxenundervisningen expandera mycket starkt. Vid utbyggnaden av denna utbildningssektor blir det nödvändigt att i ökad omfattning ta det allmänna skolväsendets lokaler i anspråk. Många problem rörande förvaringsutrymmen, möblering m.m., som i dag begränsar organisationernas möjligheter att disponera skollokaler, kan därmed väntas få ännu större aktualitet än nu. önskvärt är att de anvisningar skolöverstyrelsen utarbetat för planering och projektering av lokaler inom det allmänna skolväsendet, kompletteras med rekommendationer dels om åtgärder som kan underlätta gemensamhetsbruk av skollokaler, dels om hur fritidslokaler inbyggda i skolanläggningar, men avsedda för andra ändamål än undervisning, bör vara utformade. Även om skolbyggnadsbidrag inte utgår för sådana särskilda anordningar och lokaler, skulle normer och riktlinjer vara ett värdefullt stöd för de lokala organ som handlägger skolbyggnadsärenden.

Av samma skäl som utredningen vill betona vikten av att de anvisningar skolöverstyrelsen lämnat om samordning av lokalplanering verkligen tilllämpas av kommunerna, anser den sig böra understryka vad som under 2.2.3.1 redovisats beträffande upplåtelsen av skollokaler. Avgörandet ligger därvidlag hos de lokala skolmyndigheterna. Tidigare utredningar om lokalfrågan har övervägt en sådan utformning av statsbidragsvillkoren att obligatorisk skyldighet skulle föreligga att upplåta klassrum m. m. Förslag i den riktningen har dock avvisats. I stället har Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen valt att påverka kommunerna genom rekommendationer. Utvecklingen under senare år ger intryck av att ha gått i önskad riktning. Några nya, vägande skäl att förorda ett villkorslöst stadgande om upplåtelse har enligt utredningens mening inte tillkommit. Inställningen till det frivilliga ungdomsarbetet har förändrats i positiv riktning och bidragit till att skollokaler i ökad omfattning ställes till förfogande. Kvarvarande hinder och svårigheter är främst av praktisk karaktär och kan gälla exempelvis de tidigare nämnda förvaringsutrymmena, ansvaret för städning och stängning, rätten att använda skolans s. k. AV-(hjälpmedel, verktyg och redskap, tillgången till köks- och pentryutrustning osv. Några generellt tillämpningsbara anvisningar om hur problem av detta slag bör lösas kan inte lämnas. Därtill är de lokala förhållandena och förutsättningarna i kommunerna alltför skiftande. Ansvaret för att eventuella hinder för uthyrning undanröjes, vilar på de lokala organen på skolans samt ungdomsoch fritidsfostrans område. Formella gränser mellan olika kommunala fackorgans kompetens-, förvaltnings- och administrationsområden får inte tillåtas motverka en friare och generösare upp-

22 låtelsepolitik. Varje möjlighet bör prövas att underlätta för organisationer att använda skollokaler, och utredningen finns det därför befogat förorda, att kommunerna genom cirkulär från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen uppmanas företa en samlad översyn av bestämmelser och praxis rörande lokalt tillämpade former och villkor för uthyrning och användning av skollokaler.

2.2.4 Statslån för ny- och ombyggnad av bostadshus För nybyggnad och ombyggnad av bostadshus utgår statliga lån enligt kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 537; ändr. 1963:142 och 1964:412). Den statliga lånegivningen berör cirka 95 procent av nyproduktionen av bostäder. Då lån för dessa ändamål kan omfatta även lokaler, redogöres i det följande summariskt för de delar av författningens stadganden och därpå grundade anvisningar, vilka kan anses vara av intresse i förevarande sammanhang. Bostadslånets storlek bestämmes på grundval av ett till visst belopp fastställt låneunderlag, vilket framräknas med ledning av de särskilda anvisningar som lämnas av Kungl. Maj:t och bostadsstyrelsen. Vid beräkningen av låneunderlaget för bostäder kan tillägg göras för hobby rum, beläget i biutrymmesyta (ofta källarlokaler), med 50 kr per kvadratmeter av sådan yta, dels för småhus, om utrymmet är avsett för gemensamt bruk inom en grupp av sådana hus och dels för flerfamiljshus. Samma tillägg kan, när det gäller flerfamiljshus, göras för lekutrymme förlagt till biutrymmesyta. Enligt föreskrifterna kan » . . . Vid beräkningen av låneunderlaget (må) hänsyn tas till lokaler inom ett område med bostäder som finansierats med statliga lån, under förutsättning att loka-

lerna utgöra sådana komplement till bostäderna, som äro avsedda att åt de boende tillhandahålla varor och tjänster av den art, att behovet därav bör tillgodoses inom området...» Av bostadsstyrelsens anvisningar framgår, att hänsyn tas till bl.a. samlings-, hobby- och klubblokaler. F ö r beräkning av låneunderlaget för lokaler gäller särskilda s. k. grundbelopp uttryckta i kr/kvadratmeter av lokalernas biutrymmes- eller våningsyta. Lokalerna är indelade i tre klasser med skilda grundbelopp. Till klass 1, där beloppet är 400 kr per kvadratmeter, hänföres bl. a. daghem, fritidshem och lekskolor samt ungdomsgårdar och andra samlingslokaler. Studie- och klubblokaler tillhör klass 2, i vilken grundbeloppet är 200 kr per kvadratmeter. Till dessa belopp kommer vissa tillägg, som är gemensamma för bostäder och lokaler. Sådana samlingslokaler, som är avsedda för hel stad ( kommun) eller stadsdel, kan inte ingå i låneunderlaget. Låneunderlaget kan nedsättas för lokaler, för vilka erforderlig hyra på längre sikt ej kan påräknas. Beträffande hobby-, klubb- och samlingslokaler har, enligt vad utredningen inhämtat, denna bestämmelse ej varit aktuell vid något tillfälle. Reducering av låneunderlaget företas också i de fall socialstyrelsen beviljat anordningsbidrag för i byggnaderna inrymda barnstugor. Detsamma sker om bidrag lämnas ur allmänna arvsfonden till ny- eller ombyggnad av lekskola eller lokaler för fritids- eller ungdomsverksamhet. Med viss förenkling kan sägas, att den statliga krediten lämnas med den andel av låneunderlaget, vilken ligger mellan 70 procent och den övre lånegränsen. Den senare varierar med hänsyn till karaktären hos det byggande företaget. För kommuner och allmännyttiga bostadsföretag är den övre

23 lånegränsen 100 procent, för kooperativa företag 95 procent, för egnahemsbyggare 90 procent och för enskilda byggnadsföretagare 85 procent. Den del av produktionskostnaden, som ligger ovanför statslånets övre gräns täckes genom egeninsatser. För lån liggande under 70 procent svarar vanligen sparbanker, hypoteksföreningar m. fl. kreditinstitut. Enligt särskilda bestämmelser kan för dessa lån utgå en statlig räntegaranti, vilken är avsedd att motverka sådana skiftningar i hyreskostnaderna som h a r sin grund i diskontoförändringar.

2.2.5 Statslån för anskaffning av studentkårlokaler Från och med budgetåret 1964/65 utgår statligt stöd i form av lån, varav viss del kan vara räntefri och stående, för anskaffning av studentkårlokaler. Förslag härom framfördes i januari 1963 av en inom ecklesiastikdepartementet tillsatt arbetsgrupp samt förelades riksdagen i proposition 1963:172. Bestämmelserna för lånegivningen återfinnes i kungörelsen den 23 april 1964 ( n r 398). Lån kan beviljas studentsammanslutningar (studentkår, elevkår, m. fl.) vid universiteten och vissa högre läroanstalter för anskaffning av för medlem-

marna avsedda samlingslokaler, lokaler för studentfacklig verksamhet m. m., klubblokaler, studentsociala utrymmen (läkare- och tandläkaremottagningar) samt vissa motionslokaler. Bestämmelserna ansluter i allt väsentligt till de för lån till allmänna samlingslokaler gällande. Beträffande upplåtelseskyldigheten stadgas att » . . . om större olägenhet ej vållas låntagaren, bör studentkårlokal i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas som kårlokal för annan studentorganisation och som allmän samlingslokal enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m. m . . . . » Låneärendena beredes av statens nämnd för samlingslokaler. Vid behandlingen av ärenden gällande studentkårlokaler utökas nämnden med företrädare för Sveriges förenade studentkårer, universitetskanslersämbetet och byggnadsstyrelsen. Ledamöterna utses av Kungl. Maj:t på förslag av de tre nämnda parterna. över ecklesiastikhuvudtiteln har för vart och ett av budgetåren 1964/65 och 1965/66 anvisats 2 miljoner kronor som investeringsanslag, vilka tillförts lånefonden för studentkårlokaler. Några nämnvärda erfarenheter har ännu ej vunnits av den aktuella stödformen.

KAPITEL 3

Allmänna och principiella synpunkter på lokalfrågan

3.1 Tillgång och efterfrågan I en »försörjningsbalans» över lokalsituationen utgör de allmänna samlingslokalerna en av de allra största tillgångsposterna. Antalet folkets hus är för närvarande ungefär 900. Motsvarande siffra för ordenshusen är cirka 1 500 och för bygdegårdarna omkring 700. Någon uppgift om antalet kommunalt ägda allmänna samlingslokaler finns inte att tillgå. På resurssidan återfinns också de kyrkliga lokalerna. Bostadskollektiva kommittén redovisade i sitt år 1955 avlämnade betänkande vissa uppgifter om dessa. Missionshusen beräknades vid den aktuella tidpunkten vara mellan 5 000 och 6 000, medan antalet församlingshem med anknytning till statskyrkan uppskattades till 800 å 900. En ansenlig del av de båda sistnämnda lokalkategorierna var belägna på landsbygden. Kommitténs sammanställningar i övrigt gällde bibliotek, studiehem, kommunala sammanträdesrum, biografer, klassrum i skolorna m. m. Det i och för sig intressanta siffermaterialet kan dock knappast sägas ha gett en fullständig och rättvisande orientering om situationen. Denna har också radikalt förändrats under den senaste tioårsperioden genom den betydande befolkningsomflyttningen, den snabba expansionen av skolbyggen och de stora ansträngningarna att rusta u p p och modernisera äldre samlingslokaler, ävensom att nyproducera sådana. För

fritids-

och

föreningsändamål

nyttjas även lokaler av annat slag än de nämnda. Kvarters- och bostadsområdeslokaler, lunchrum, mässar, restauranger, kaféer m. m. brukas för möten, studiecirklar, kommitté- och styrelsesammanträden samt andra verksamhets- och arbetsformer. Att för alla dessa typer av lokaler och utrymmen finna en metod för systematisk beskrivning och värdering av utrymmes- och inredningsstandard, läge i förhållande till bebyggelseoch befolkningscentra m. m. förutsätter ett så tidskrävande inventerings- och kartläggningsarbete, att det inte ansetts möjligt att genomföra inom ramen för ungdomsutredningens arbetsprogram. I likhet med vad fallet är beträffande tillgången på lokaler, är det svårt att i kvantitativa och kvalitativa termer precisera efterfrågan på lokaler, önskemålen — inte minst från förenings- och ungdomsledares sida — är mångskiftande. Av förklarliga skäl framföres de med utgångspunkt från erfarenheter av den egna organisationens verksamhet. Att utan inskränkningar kunna förfoga över ett eget klubbhem eller en egen lokal ter sig för de flesta föreningar, klubbar och liknande som eftersträvansvärt. I särskilt hög grad torde så vara fallet om ungdomsarbete står på programmet, eftersom intensiteten i denna verksamhet är mycket hög. Det finns risk för, att ambitioner och förväntningar framstår som mer eller mindre orealistiska, när de placeras in i ett större sammanhang, där de skall vägas tillsammans

25 med bl. a. ekonomiska faktorer. Ett spänningsförhållande kan alltså lätt uppstå mellan å ena sidan de synpunkter som hävdas av organisationslivets representanter och å andra sidan företrädare för byggnadsföretag, kommunala myndigheter m. fl. parter, vars helhetsperspektiv är ett annat och för vilka finansierings- och driftkostnadsproblem är mera näraliggande och påtagliga. Till problemen när det gäller att mäta efterfrågan hör också att förutse en framförliggande tids efterfrågesituation. Vem kan exempelvis ange, vilka föreningslokaler som behövs i ett bostadsområde som planeras nu och beräknas vara färdigt för inflyttning mot slutet av 1960-talet? Att genom en enkel saldering av tillgång och efterfrågan vinna klarhet i om det råder en brist på lokaler är alltså inte möjligt. Även om metoden tillämpas på det lokala planet med dess möjligheter till samlad överblick framstår den som föga givande. Det bör redan här sägas, att samhällets åtgärder på lokalförsörjningens område inte kan vägledas endast av strävan att täcka ett eventuellt registrerat underskott på lokaler. Medan bristen, sådan den kommer till uttryck i att vissa organisationer och verksamheter inte h a r någonstans att hålla till, är ett uttryck för den aktuella situationen, är behovet mera långsiktigt och beroende av samhällets åtgärder i övrigt på bl. a. fritidsfostrans och ungdomsvårdens område. Efterfrågan kan exempelvis styras genom mer eller mindre generösa stimulansbidrag till fritidsverksamhet från statens och kommunernas sida. Tillgångssidan, här representerad av lokalerna, är mera svåråtkomlig för påverkan. F ö r ä n d r i n g a r därvidlag förutsätter ofta betydande kapitalinsatser och därtill kommer det starka beroendet av stadsplaneringen. Bristen på lokaler och

behovet av lokaler är alltså inte synonyma begrepp. För att inte angelägna behov skall förbises är det nödvändigt, att samhällets åtgärder på lokalförsörjningens område ges ett vidare och långsiktigare syfte än att försöka råda bot på vad som vanligen betecknas som lokalbrist.

3.2 En belysning av bristläget Vad som anförts i det närmast föregående är endast att betrakta som en illustration av den problematik, som möter vid försök att ange bristlägets omfattning och karaktär. Att en besvärande brist råder på lokaler, framför allt för ungdomsarbete, anser sig ungdomsutredningen med fog kunna hävda. Situationen varierar från kommun till kommun och ofta från en del av kommunen till en annan. Generellt kan dock sägas, att arbetet bland ungdom i hög grad försvåras av att lokalerna inte räcker till eller inte är passande för den verksamhet som bedrives. Än mindre ger de utrymme för en önskad utbyggnad av verksamheten. Till en del belyses bristsituationen av den omfattande enkät utredningen genomfört bland ungdomsledare. Det insamlade materialet är inte slutgiltigt bearbetat. Avsikten är att det i sin helhet skall presenteras i ett kommande betänkande. Några delresultat kan dock redovisas i detta sammanhang. Undersökningen genomfördes under senare delen av 1964 och omfattade totalt 1 827 personer. Urvalet skedde slumpmässigt från riksorganisationernas och vissa kommuners namnlistor över centralt, regionalt och lokalt verksamma ordförande, heltidsanställda tjänstemän och fritidsgruppsledare. Det bör erinras om att den nedre åldersgränsen för deltagare i statsbidragsberättigad fritidsgrupp är 12 år. Samtliga ledare tillfrågades om vad de ansåg vara de största

26 svårigheterna eller problemen i det ledaruppdrag de hade inom den organisation, till vilken de själva i första hand hade anknytning. Frågan var obunden och ingen begränsning angiven för antalet svar. I urvalet ingick 760 ledare inom Sveriges riksidrottsförbund. Då lokalproblemen för idrottens del är föremål för särskild utredning och därtill är av delvis annan karaktär än för övriga ungdomsorganisationer, har idrottsledargruppen lämnats utanför efterföljande redovisning. Ungdomsutredningen har ansett det lämpligast att redovisa den del av undersökningsresultaten som avser idrotten, direkt till den s. k. idrottsplatsutredningen. Av särskilt intresse är att se hur lokalproblemet framträder på det lokala planet. Av ordförandena (totalt 320 personer) anger 15 procent »brist på lokaler» (»brist på ändamålsenliga/lämpliga lokaler») som det största eller ett av de största problemet/n. Som jämförelse kan nämnas att »brist på pengar» namnes av 18 procent, »bristande tid» av 20 procent och »brist på ledare» av 37 procent inom denna grupp undersökningspersoner. Bland fritidsgruppsledarna inom ungdomsorganisationerna (totalt 235 personer) är det 20 procent som nämner lokalfrågan, 15 procent som uppger »brist på pengar» och 21 procent som svarar »brist på ledare». Av de kommunalt verksamma fritidsgruppsledarna (totalt 135 personer) är det 19 procent som förklarar sig ha problem eller svårigheter med lokal. Penning- och ledarbrist namnes i mindre utsträckning inom denna grupp. Att ordförandena i mindre utsträckning än fritidsgruppsledarna upplever lokalproblem är inte direkt överraskande. De sistnämnda står »närmare» verksamheten och får mera omedelbar kän-

ning av om en lokal är mindre lämpligt utformad, om verksamheten stores av annan aktivitet inom t. ex. en ungdomsgård, om tillgången på utrustning, hjälpmedel, förvaringsskåp och liknande är dålig o.s.v. Mera förvånande är att fritidsgruppsledare, som arbetar i kommunal verksamhet, i så hög grad uppger lokalerna som ett stort problem. Till en del kan förklaringen här vara densamma som den som lämnats beträffande organisationernas fritidsgruppsledare. Utgår man från, att den åsikt de tillfrågande fritidsgruppsledarna givit till känna är representativ för samtliga fritidsgrupper säsongen 1963/1964 betyder det, att inom andra ungdomsorganisationer än RF i runda tal 5 250 grupper med 70 000 deltagare arbetade under lokalförhållanden, som på ett eller annat sätt inte var tillfredsställande. Motsvarande siffror för de kommunala fritidsgrupperna var 1200 respektive 17 000. Bland tjänstemännen på alla plan dominerar de ekonomiska problemen samt svårigheterna att få goda ledare. Lokalfrågan namnes av 10 procent av tjänstemännen inom ungdomsorganisationerna och av 11 procent av de anställda på den kommunala sektorn. I jämförelse med ledare på lokalplanet betraktas lokalfrågan i mindre utsträckning som ett problem av såväl tjänstemän som ordförande på regional och central nivå. Olikheterna torde även här ha samband med »närheten» eller »avståndet» till arbetet bland medlemmarna och den personliga kontakten med dem. Det bör — även om det här är av underordnad betydelse — nämnas, att ett genomgående drag för samtliga grupper på samtliga plan är, att ett stort antal svar förekommer, som kan sammanföras under rubriken »svårigheter att få ut budskapet», d.v.s. den ideologi eller motsvarande som ligger till grund för verksamheten.

27 Av undersökningsmaterialet kan också utläsas att lokalproblemet gör sig gällande med varierande styrka inom olika kategorier av organisationer. Inom scoutorganisationerna är det 29 procent av ordförandena på det lokala planet som nämner lokalfrågan som ett problem eller en svårighet. Motsvarande siffra för de politiska ungdomsförbunden är 9 procent och för de religiösa ungdomssammanslutningarna likaledes 9 procent. Inte någon av de tillfrågade lokala ordförandena inom nykterhetsrörelsen (89 av de totalt 320 som undersökningsgruppen omfattar) anger lokalfrågan. Var fjärde ledare eller närmare bestämt 24 procent inom kategorin »annan organisation» 1 säger sig ha svårigheter med lokaler. Skillnaderna mellan de olika organisationskategorierna kan ha samband med intensiteten i verksamheten och bör också ses mot bakgrund av att de »gamla» folkrörelserna alltsedan sina tidigaste år gjort stora ansträngningar för att bygga eller på annat sätt skaffa egna lokaler. Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer har därför tillgång till ordenshusen, under det att de politiska ungdomsförbunden SSU och CUF har nära anknytning till folkets husrörelsen respektive bygdegårdarna. Liknande relationer finns mellan de religiösa ungdomsförbunden och moderorganisationernas församlingar. De senare äger ett mycket stort antal kyrkobyggnader, vilka utöver gudstjänstlokaler ofta rymmer lokaler för den fritidsverksamhet församlingen bedriver bland sina medlemmar. Den inledningsvis gjorda reservationen —• att de redovisade resultaten endast är preliminära — bör kompletteras med ytterligare ett påpekande. Genom att frågan ställts utan krav på prioritering av svårigheterna eller problemen samt utan att svaren bundits till på för-

hand givna alternativ, kan sammanställningarna inte sägas ge en fullgod bild av hur ledarna bedömer lokalfrågan. »Brist på lokaler» kan således betyda flera olika saker; att lokaler saknas helt men också att befintliga lokaler är mindre lämpliga för den verksamhet som bedrives, är belägna så att andra hyresgäster stör eller stores, är alltför dyra att hyra o.s.v. Inte desto mindre måste resultaten anses spegla ett allvarligt bristläge. 3.3 Ungdomsorganisationernas roll och utveckling Innan utredningen övergår till att diskutera och exemplifiera enligt vilka allmänna riktlinjer lokalpolitiken bör utformas, är det motiverat att ange ytterligare en utgångspunkt för utredningens bedömningar. I sammanhanget skall därför erinras om den principiella uppfattning, som uttalades i ungdomsutredningens första betänkande »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet» (SOU 1963: 67). Däri framhölls, att de unga i sina organisationer får möjlighet att i praktiskt arbete pröva vad de teoretiskt lärt sig i skolans samhällsundervisning: att arbeta under parlamentariska former, ta initiativ, fatta beslut och ta ansvar, själva välja sina förtroendemän, ta ställning, lära sig argumentera för sina åsikter och att försöka vinna opinion för dem. Vidare betonades organisationernas funktion som opinionsorgan och i anslutning härtill 1 Till »annan organisation» hänföres bl. a. Förbundet Vi Unga, Hantverkarnas ungdomsrörelse, Ridfrämjandets ungdomsnämnd, Riksförbundet Sveriges ungdomsoch hemgårdar, Riksförbundet Sveriges 4 H, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska frisksportförbundet, Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, Sveriges schackförbunds ungdomsverksamhet, Unga Örnars riksförbund, Ungdomens fredsförbund och Ungdomens Röda Kors.

28 deras roll i det demokratiska samhällets fria debatt och åsiktsbildning. Som den väsentligaste uppgiften för ungdomsorganisationerna angavs deras samhällsfostrande insatser. Dessutom poängterades värdet av den personlighetsfostran de unga får genom sitt deltagande i organisationernas arbete. I betänkandet karaktäriserades ungdomsorganisationerna som en kompletterande medborgarskola. Några av de tendenser, som under efterkrigstiden med dess snabba samhällsförändring gjort sig märkbara i organisationslivets utveckling, bör här redovisas, då de i hög grad påverkar bedömningen och lösandet av lokalproblemen. Strömmen av ungdomar till inflyttningsområdena i vårt land har av förklarliga skäl tvingat organisationer med barn- och ungdomsverksamhet som enda, som fristående eller som integrerad del i arbetet till ansträngningar för att bygga ut sitt föreningsnät och sin verksamhet i de växande tätorterna och städerna. Ambitionerna därvidlag återspeglas i svaren såväl på 1960 års folkbildningsutrednings som ungdomsutredningens enkäter. De ger också besked om, att verksamhetsinriktningen delvis förändrats. Arbetet har blivit mera utåtriktat och ett påtagligt intresse för s. k. öppen, d. v. s. ej medlemsbunden, verksamhet kommer till uttryck inom ett flertal organisationer. Samtidigt påpekas dock att de otillräckliga ekonomiska och personella resurserna lagt hinder i vägen för en expansion av denna verksamhetsgren. Också bristen på lämpliga lokaler har på många håll gjort det svårt eller helt omöjligt att bedriva ett framgångsrikt öppet ungdomsarbete. Inställningen till öppen verksamhet torde delvis ha påverkats av motiveringarna och formerna för det 1954 införda statliga stödet till ungdomens fritidsverksamhet

(fritidsgruppsverksamheten). 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar, vars förslag låg till grund för de statliga insatserna, betonade att bidragen avsåg att göra det lättare för organisationer m. fl. att bedriva ett öppet och utåtriktat arbete utan krav på samtidig och i gängse mening fast föreningstillhörighet. Förskjutningen i uppfattningen om medlemskapets innebörd och form återspeglar sig även i det sätt på vilket fördelningsgrunderna för det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet fastställes. Enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) kan i medlemsunderlaget (bidragsfördelningsunderlaget) inräknas dels de som under närmast föregående redovisningsår varit registrerade såsom medlemmar i organisationens medlemsmatrikel, dels de som under samma tid deltagit i verksamhet bedriven av organisationen vid minst tio sammankomster under en tidsrymd av tio veckor. Vissa andra aspekter på det öppna ungdomsarbetet diskuteras under 3.5. Av de nämnda enkätsvaren kan också utläsas tendenser och ansatser till en breddning av ämnes- och programvalet. Differentieringen gäller också verksamhetsformerna, där gruppaktiviteter av skilda slag numera intar en dominerande ställning. Riktigheten av organisationernas egen beskrivning av utvecklingen verifieras av de ökade anspråken på statsmedel till fritidsgrupper och studiecirklar. Antalet fritidsgrupper var budgetåret 1954/1955 — då bidragsformen infördes — 9 873 med 116 256 deltagare jämfört med 89 238 grupper med 1454 910 deltagare budgetåret 1963/ 1964. Även om ökningen i betydande utsträckning faller inom riksidrottsförbundets verksamhetsområde redovisar också övriga organisationer en stegring

29 av antalet fritidsgrupper. Siffermässigt kan trenden också illustreras med hänvisning till statistiken över de s. k. ungdomscirklarna, till vilka tidigare särskilt statsbidrag lämnades. Deras antal var budgetåret 1950/1951 3 246 med 41224 deltagare, medan motsvarande siffror budgetåret 1959/1960 var 18 471 respektive 177 168. Den starka tillväxten av antalet studiecirklar under den senaste tioårsperioden (1953/1954: 42 755 cirklar med 475 837 deltagare; 1963/ 1964: 105 551 cirklar med 1059 040 deltagare) kan tas som intäkt för att verksamheten även i »de äldres» organisationer sökt sig nya vägar. Parallellt med de i det närmast föregående antydda förändringarna h a r också arbetsmetodiken blivit en annan. Den ändrade inriktningen, de nya verksamhetsformerna och den metodiska nyorienteringen betingar i själva verket varandra. Strävan att tillgodose och stimulera medlemmarnas aktivitetsbehov har lett fram till metoder, som framgångsrikast kan tillämpas i mindre grupper organiserade som exempelvis fritidsgrupper och studiecirklar. Försök har också gjorts att utveckla den allmänna metodiken under beaktande av olika åldersgruppers förutsättningar och behov. Men gruppmetodik tillämpas inte endast i de båda nämnda fristående verksamhetsformerna. Den har också börjat tränga in i det traditionella möteslivet, där grupparbete och s. k. »bikupor» visat sig verkningsfulla för att få till stånd diskussioner och meningsutbyten. Informationsmetodiken och informationstekniken har likaledes fått nya inslag. Hjälpmedel såsom film, stillfilm, bildband, ljudband, blädderblock, skrivtavla m. m. är inte längre reserverade för undervisning och utbildning utan nyttjas också i möteslivet för att förmedla kunskaper och ge information. Mest markant torde den metodiska och

pedagogiska nydaningen vara på folkbildningens område. Behovet av ökad rörelsefrihet och möjligheter till försök med nya grepp togs upp av 1960 års folkbildningsutredning i dess betänkande »Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet» (SOU 1961:44). Dess synpunkter underströks av Kungl. Maj:t i den till 1963 års riksdag avlämnade propositionen angående ökat stöd till föreläsnings- och studiecirkelverksamhet (prop. 36). De i denna föreslagna och av riksdagen sedermera beslutade reformerna innebar inte endast en förbättring av de ekonomiska villkoren för folkbildningsarbete, utan också att förutsättningar skapades för en smidig anpassning av verksamhetsformer och metoder till aktuella krav och till samhällsförändringen i stort. Ett uttryck för viljan att tillvarata och till den egna verksamheten överföra de nya möjligheter den pedagogiska och socialpsykologiska forskningen erbjuder, är det intresse organisationerna visat för produktion av film, stillfilm, bildband och liknande samt därtill anknytande diskussionsmaterial. Efter Kungl. Maj:ts medgivande har Statens ungdomsråd budgetåren 1962/63—1964/ 65 disponerat medel från anslagsposten »Viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor» under socialhuvudtiteln, för att stimulera och underlätta framställningen av sådant material. Under treårsperioden har sammanlagt 200 000 kr. fördelats (50 000 + 75 000 + 75 000). Organisationer av mycket olika karaktär finns representerade bland de bidragssökande, vilket kan sägas innebära att strävandena efter nya former och metoder är kännetecknande för en ganska bred sektor av organisationslivet. Efterföljande sammanställning redovisar antalet bidragssökande organisationer, antalet bidragsobjekt samt antalet beviljade bidrag åren 1963—1965.

30 1963 1964 1965 Antal bidragssökande organisationer 15 20 37 1 Antal bidragsobjekt 24 42 41 Antal beviljade bidrag 6 8 8 1 därav några gemensamt Helt nya perspektiv ifråga om arbetsmetodik, inriktning av verksamheten m. m. öppnar de förslag 1960 års radioutredning (»Radions och televisionens framtid i Sverige»; Del I: SOU 1965:20 och Del II: SOU 1965:21) framlagt. I den särskilda rundradio, som förutskickas, skall folkrörelser och organisationer med principiell målsättning av ideell, religiös, politisk eller liknande art få hyra tid för att sända egna program av informativ eller propagandamässig karaktär. Utbyggnaden av studieradio och studie-TV torde likaledes få långtgående återverkningar på organisationernas arbete. För vissa mindre grupper kan också en ökning av antalet stereosändningar av musik tänkas få en stimulerande och berikande verkan. Den tidpunkt är inte avlägsen då jämförelsevis billiga bandspelare för upptagning och återgivning av TV-program finns i allmänna marknaden. Även här öppnar sig möjligheter till förnyelse av organisationernas mötesliv, cirklar, ledarutbildning, fritidsgruppsverksamhet och liknande. Inspelningar kan läggas till grund för exempelvis diskussioner på möten och vid ledarsamlingar, TVteaterns pjäser kan ge stoff för meningsutbyten i studiecirklar, sportsändningar kan bilda underlag för analys och studier av taktik och teknik inom såväl lagidrotter som individuella tävlingsgrenar och underhållningsprogram kan tänkas tjäna som förströelseinslag vid träffar av olika slag. I de ideella förbunden och sammanslutningarna har också organisationsformerna och -strukturen förändrats. Innebörden i de beslut som därvidlag fattats,

liksom motiveringarna för dem, ä r oenhetlig, men genomgående synes strävan ha varit att åstadkomma en breddning och en intensifiering av insatserna för att vinna och aktivisera de växande grupperna av barn och ungdom. Att få en klar bild av förändringarna på det lokala planet är inte möjligt. De flesta riksorganisationers statistik över lokala enheter ger inte besked om anledningarna till ökningar respektive minskningar av antalet klubbar, föreningar, avdelningar etc. Med allmän kännedom om skeendet inom organisationerna vågar man dock påstå, att motsvarighet saknas till de koncentrationstendenser, som finns inom t. ex. kooperationen och fackföreningsrörelsen. De sammanslagningar till »stor-föreningar» och »stor-avdelningar» som skett i de nämnda rörelserna är främst betingade av den pågående förändringen inom näringslivets struktur. Ungdomsorganisationerna är inte lika omedelbart beroende av vad som därvidlag sker, då målsättningen för deras strävanden inte är anhängiga ekonomiska villkor och resultat. Det kan i och för sig tänkas att utvecklingen också på den ideella sektorn av organisationslivet går i riktning mot större lokala enheter samt centralisering av vissa beslutandefunktioner och administrativa rutiner. Förverkligandet av kommunreformen och en fortsatt utbyggnad av kommunernas stöd till ungdomsorganisationerna kan också medverka härtill. Så länge arbetsformer och arbetsmetoder tar sikte på en bred och gruppinriktad verksamhet, kommer emellertid tyngdpunkten i arbetet — och därmed i behovet av lokaler — att ligga ute i stadsdelarna, i bostadsområdena, i de små tätorterna, i byarna etc. Ytterligare en följd av samhällsutvecklingen — till sin art skild från de förut nämnda, men till sin verkan på

31 lokalfrågan näraliggande — bör beröras. En växande andel av befolkningen bor i moderna bostäder med bättre utrymmes- och inredningsstandard, fler bekvämligheter o. s. v. Allt större grupper av medborgare har fått ekonomiska möjligheter att för sig skapa en trivsam och ombonad hemmiljö för familjeliv och umgänge med vänner och bekanta. Till en del har samlingslokalbeståndet genom ny- och ombyggnad följt med i den standardhöjning som ägt rum. Men ett ansenligt antal lokaler och anläggningar motsvarar inte de krav på standard, som i dag ställes från organisationernas och föreningsmedlemmarnas sida. Det är, drastiskt uttryckt, inte rimlig att förvänta sig, att människor i gemen byter en vilsam stol framför TV-apparaten eller under läslampan mot föreningsmötets pinnstol i en hårt sliten och föga trivsam samlingslokal. Ett exempel på att anspråken på god standard sträcker sig också till sådant som ljudoch ljusförhållanden samt värme- och ventilationsanordningar är, att man numera undviker att förlägga ungdomslokaler till källarvåningar under markplanet. Ifråga om lokaler för hobbybetonad sysselsättning gäller standardkraven dessutom verktygsuppsättningar och annan utrustning. Inomhusidrotter av typen bordtennis, brottning, boxning och även motionsgymnastik hänvisas ofta till de större utrymmena i allmänna samlingslokaler och ungdomsgårdar. Kraven utsträckes då till att gälla även omklädnings-, tvätt- och duschrum samt övriga sanitära anordningar.

3.4 Fritidsvanor

och

fritidsaktivitet

Mellan å ena sidan de vuxnas och å andra sidan ungdomens fritidsvanor finns stora olikheter. Jämförande studier kan generellt sägas visa, att de vuxna tillbringar två tredjedelar av fritiden i hem-

met mot endast en tredjedel för de unga. Medan de vuxna ofta besöker bekanta under den tid de vistas utanför hemmet, är detta mindre vanligt när det gäller de unga. Skillnaderna kan ges en rad helt naturliga förklaringar. Mest närliggande är den förhållandevis låga utrymmesstandarden i bostäderna, som inte tilllåter innelek för de yngre barnen och starkt begränsar tonåringarnas möjligheter att ta med kamrater hem. I en 1964 publicerad rapport från statens institut för byggnadsforskning (»Bo och bedöma; Hyreslägenheter i Stockholm; 4. Skolbarn och bostad») redovisas en undersökning genomförd i ett antal Stockholms-stadsdelar. Arbetsgruppen säger i sin sammanfattande kommentar bl. a.: » . . . Barnen hade kamrater hemma i mycket liten utsträckning. Vardagsrummet användes praktiskt taget inte alls för barnens sovplatser, läxläsning eller kamratsamvaro. Det förefaller som om de gängse sovrumsmåtten — vanligen 10 m 2 — ger mycket begränsade möjligheter för barnens olika aktiviteter speciellt då det ofta är frågan om två skolbarn. Enligt moderns bedömning tenderar de att störa varandra vid läxläsning och det ringa kamratumgänget hänger sannolikt ihop med att det inte finns ostört utrymme. Ifråga om anordningar i området för skolbarnen var mödrarna över lag tämligen missnöjda. En tredjedel till hälften av mödrarna ansåg att hobbylokaler, idrottsplaner och bollplaner var otillfredsställande. Det tycks som om anordningarna i området för de små barnen vore bra mycket mer tillfredsställande än de som avses för de större barnen ...» Fritidsutredningen har genom en intervjuundersökning bland befolkningen i åldern 18—65 år i städer och tätorter med mer än 10.000 invånare försökt få en uppfattning om främst friluftslivets men också vissa andra fritidssysselsättningars omfattning och inriktning. Undersökningsresultaten visar bl. a. att de unga (18—25 år) utövar vissa aktivite-

32 ter oftare än äldre. Så är fallet beträffande biobesök, dans, att läsa veckotidningar, gå på idrottsevenemang som åskådare, utöva tävlingsidrott, utöva hobbyverksamhet och motionsidrott. Vidare noteras att ungdomen genomgående utövar fler aktiviteter än de äldre. Studerar man antalet fritidsaktiviteter framgår bl. a. att de är fler bland de ogifta än bland de gifta. En annan intressant belysning av de ungas fritidsvanor ger en i Stockholm 1960 genomförd undersökning bland besökarna på vissa ungdomsgårdar (»Ungdom och alkohol»; Stockholms stadskollegiums handlingar 1962). De intervjuade var huvudsakligen i åldrarna 14— 20 år, därav de flesta 14—18 år. Undersökningsresultaten anses i grova drag representativa för gårdsungdomen i staden. Intervjuerna gjordes under kvällar, då gårdarna hade en mer eller mindre mångsidig verksamhet igång, alltså inte bara öppen verksamhet. Ungdomar, som endast brukade komma lärdagskvällar för att dansa, ingick alltså inte i undersökningen. Några av resultaten och kommentarerna i anslutning till frågan »Hur många kvällar i veckan brukar Du besöka ungdomsgården?» förtjänar att återges. Majoriteten — något över 70 procent — av de tillfrågade (totalt 338 ungdomar) besökte gården minst 3 kvällar i veckan. Närmare 40 procent var där 5 eller fler kvällar. Besöksfrekvensen var ungefär lika stor hos flickor och pojkar. Av det redovisade materialet framgår, att pojkarna i undersökningen i mindre utsträckning gick i högre skolor än genomsnittet pojkar i samma ålder. De i gårdsundersökningen, som gick i högre skola än folkskola, besökte inte gården lika ofta som övriga, vilket får sin förklaring i att de inte hade lika mycket fritid till sitt förfogande. De pojkar och flickor, som ännu gick i folkskolan (ål-

dern vanligen cirka 15 år) var de flitigaste gårdsbesökarna. Några skillnader betingade av intervjupersonernas bakgrundsvariabler, såsom faderns socialgruppstillhörighet, om modern förvärvsarbetade eller ej, om föräldrarna bodde tillsammans eller ej, om ungdomarna hade eget rum eller ej, kunde inte påvisas.

3.5 Det öppna ungdomsarbetet Inom praktiskt taget samtliga organisationer finns former av verksamhet, som kan betecknas som öppna. Av särskilt intresse är den ej medlemsbundna aktiviteten vid anläggningar av ungdomsgårdskaraktär. Större delen av denna ligger under kommunalt huvudmannaskap, men även enskilda organisationer eller grupper av sådana bedriver öppet ungdomsarbete i egna lokaler. Kontinuerlig, öppen ungdomsverksamhet med organisation eller kommun som huvudman är en tämligen utpräglad stadsföreteelse, som till största delen växt fram under de två senaste årtiondena. För organisationer, som haft svårt att på traditionella vägar nå och varaktigt engagera de unga, är det öppna, utåtriktade arbetet i föreningsregi en modern verksamhetsform, som kan främja medlemsrekryteringen. Bakgrunden och motiveringarna till den öppna verksamheten vid de kommunala gårdarna är en annan. Antalet ungdomar, som står utanför föreningslivet varierar i olika åldrar, men enligt ungdomsutredningens undersökningar rörande ungdomens fritids- och föreningsvanor, uppfattar sig omkring hälften av de unga i åldrarna 14, 17 och 23 år såsom inte engagerade i föreningsverksamhet. Det bör anmärkas att detta inte behöver vara liktydigt med att de helt saknar kontakter med ungdomssammanslutningar. I städerna och särskilt

33 då i de stora städerna är andelen ej föreningsanslutna som regel högre än på andra håll. Ur den intervjuundersökning ungdomsutredningen genomförde 1964, och som i sin helhet är avsedd att redovisas i ett kommande betänkande, kan några delresultat och aktuella siffror avseende hela landet hämtas. (Tabell 4—6.) Också de föreningsengagerade har i många fall, dubbelanslutningar till trots, behov av mera fritidsverksamhet — ibland av delvis annat slag — än vad den förening eller de sammanslutningar de tillhör kan tillgodose. Det är från samhällssynpunkt inte likgiltigt hur de föreningslösa ungdomarna och de som är med i sammanslutningar, vars verksamhet upptar medlemmarnas tid endast ett fåtal kvällar varje månad, tillbringar sin fritid. Samhällets uppmärksamhet och intresse därvidlag behöver inte heller främst vara dikterat av oro för, att de unga på fritiden skall föras in på vägar, som äventyrar deras personliga utveckling och sociala anpassning. Fritiden är i sig själv en tillgång. Det måste betraktas som en stor och betydelsefull uppgift för samhället att erbjuda goda och varierande möjligheter att utnyttja fritiden på ett positivt och för den enskilde berikande och stimulerande sätt. Detta är ett bärande skäl för samhällsstöd till ungdomsarbete över huvud taget, men också en av anledningarna till att en rad kommuner skapat förutsättningar för öppen verksamhet med uppgift att möta många och skiftande fritidsbehov. Även om man hävdar, att öppen verksamhet har ett egenvärde, betyder det inte att denna kan eller får ersätta de till ett fast medlemskap bundna formerna av ungdomsarbete. Strävan bör vara, att föra så många ungdomar som möjligt i nära kontakt med och till engagemang för de samhälls- och livsåskåd3

Tabell 4. »Är med» i procent av totala antalet Födda

Män

Kvinnor

Summa

1950 1947 1941

30 32 29

24 22 18

54 54 47

Tabell 5. »Har varit med» i procent av totala antalet Födda

Män

Kvinnor

Summa

1950 1947 1941

9 9 14

14 17 20

23 26 34

Tabell 6. »Aldrig varit med» i av totala antalet

procent

Födda

Män

Kvinnor

Summa

1950 1947 1941

11 7 7

12 13 12

23 20 19

ningar, ideal och värderingar, vilka utgör grunden för organisationslivet och på ett avgörande sätt präglar samhället, de sociala relationerna människor och grupper emellan och den enskildes tänkande och handlande. Planer på utbyggnad av det öppna arbetet bör alltid prövas med beaktande av denna målsättning. Till sin omfattning och utformning skall det öppna arbetet vara sådant, att det kompletterar och helst är ett stöd för annan verksamhet. Är bl. a. de förutsättningarna uppfyllda, kan den öppna verksamheten fungera som en sluss in i föreningslivet. Hittills vunna erfarenheter i det avseendet är skiftande. De växlande resultaten kan ges flera förklaringar, men en analys skulle föra alltför långt från syftet med denna framställning. Det finns anledning framhålla, att också den av föreningsmedlemskap

34 obundna verksamheten bör utformas med tanke på att främja deltagarnas känsla för kamratskap, förmåga att samarbeta samt vilja att tolerera och ta hänsyn till andras åsikter och meningar. Den öppna verksamheten bör, i likhet med andra arbetsformer, ge möjligheter till kontakt med de värderingar som kännetecknar organisationslivet och samhället. Den ungdom, som står utanför föreningarna och söker sig till den öppna verksamheten, bör alltså där kunna möta olika politiska, sociala, religiösa, etc. åskådningar — genom enskilda ledare eller genom återkommande programinslag där organisationerna presenterar sina strävanden och sin verksamhet. Att de föreningslösa gårdsbesökarna i ganska stor utsträckning bör kunna vinnas för föreningsmedlemskap framgår av den tidigare nämnda Stockholmsundersökningen. De föreningslösa (»aldrig tillhört förening» och »tidigare tillhört förening») utgjorde bland pojkarna något m i n d r e än 60 procent (26,8 respektive 32,0 procent) och bland flickorna inte fullt 90 procent (40,0 respektive 49,1 procent) av samtliga. Till dessa ställdes frågan: »Skulle Du ha lust att gå med i en förening?» Svaren framgår av tabell 7. Det positiva föreningsintresset hos de tillfrågade kan också uttryckas som summan av dem som var föreningsengagerade och dem som förklarat sig ha lust att bli medlem i en förening. En sammanställning av det slaget ger besked om att mer än hälften av ungdomarna (pojkarna 61,4 procent och flickorna 50,0 procent) visade intresse för att vara med i någon förening. Intresset riktade sig speciellt mot idrottsföreningar och motorklubbar samt i viss utsträckning mot politiska föreningar och nykterhetsföreningar. Av undersökningsresultaten att döma

Tabell 7. Intresset för medlemskap i procent av de föreningslösa

Ja Nej Tveksam

Pojkar

Flickor

34,3 20,9 44,8

43,9 20,4 35,7

har organisationerna en stor rekryteringsreserv bland den föreningslösa ungdomen på gårdarna. Gruppen har också en positiv attityd till medlemskap. Samtidigt måste dock konstateras, att var femte av de föreningslösa gårdsbesökarna intog en klart avvisande hållning och att en ännu större andel anmälde tveksamhet. Bland samtliga tillfrågade var det 12,3 procent av pojkarna och 18,1 procent av flickorna, som svarade »nej» på den aktuella frågan. De tveksammas andel av hela antalet intervjuade var 26,3 procent för pojkarna och 31,8 procent för flickorna. Även om man tar hänsyn till, att gårdsungdomen inte torde vara representativ för Stockholmsungdomen i sin helhet och därtill lägger att förhållandena i huvudstaden i många avseenden skiljer sig från landet i övrigt, kvarstår det faktum, att åtskilliga ungdomar föredrar att stå utanför ungdomsorganisationerna. Också dessa ungdomars fritid måste som tidigare anförts ges ett så meningsfullt innehåll som möjligt, vilket talar för ett ungdomsarbete av öppen karaktär som en bland flera jämsides bedrivna verksamheter.

3.6 Normer och riktlinjer I ett mindre antal kommuner har beslut fattats om riktlinjer för anordnandet av ungdomslokaler. Bakom dem står i en del fall fullmäktige, men det förekommer också att rekommendationerna rörande lokalpolitiken antagits endast av

35 underordnade nämnder och styrelser. Till sin innebörd kan besluten sägas vara ett uttryck för, att de kommunala organen är medvetna om den vikt som måste tillmätas ungdomens fritidsfostran och att resurser i form av bl. a. lokaler fordras för denna. Innehållsmässigt är besluten rätt varierande. I vissa fall har det stannat vid principiella deklarationer av allmän karaktär, men ofta finns därtill fogade normer för beräkning av hur många lokaler som skall finnas eller hur mycket våningsyta som skall avsättas för ungdomsverksamhetens behov. Några sådana exempel på normer för lokaldimensionering skall nämnas. 3.6.1 Exempel på normer för dimensionering av ungdomslokaler 11959 års generalplan för Göteborgs stad har behovet av ungdomsgårdar angivits till i runt tal 1 per 10.000 invånare. Storleken på gårdarna ligger mellan 600 och 1.200 m2 våningsyta. Ungdomsgårdarna kompletteras emellertid av andra fritidslokaler för ungdom. Behovet av sådana anges till 10 å 15 per 10.000 invånare. De förlägges oftast i butiksbyggnader, värmecentraler, större garage och liknande. Däremot undviker man helst bostadshus. Barnavårdsnämndens fritidsbyrå i Göteborg framhåller att det utöver de nämnda lokalerna behövs fritidsgårdar med utrymmen för teater, musik, motor, båtsport etc. Vidare betonas att ungdomsföreningarnas behov av egna lokalenheter i framför allt nya stadsdelar behöver tillgodoses på ett bättre sätt. Fritidsnämnden i Danderyds köping tillämpar sedan 1964 beräkningsgrunden 1 m2 per bostad och förklarar att detta hittills visat sig fullt tillräckligt. Fritidsavdelningen vid barnavårdsnämnden i Örebro stad betecknar sina normer som »funktionella normer». I

stadsdelar för 6.000—10.000 invånare tillgodoses behovet av ungdoms-, förenings- och möteslokaler genom föreningsgårdar på 700—1.200 m2, vartill kommer vissa annexlokaler. Erfarenheterna är enligt uppgift mycket goda. Uppsala stads ungdomsstyrelse, som också är stadens samlingslokalstyrelse, har befolkningsunderlaget som grund för lokalplaneringen. Som riktpunkt för centrumanläggningar i nya områden anges 100 m2 per 1000 invånare. Därtill skall läggas ytan av vissa kompletterande lokaler i omedelbar anslutning till bostadsbebyggelsen. Genom att byggandet av lokaler släpar efter har nämnvärda erfarenheter ännu inte vunnits. Kommunalfullmäktige i Täby beslutade 1963 att som riktmärke för den framtida bebyggelsen skall gälla att ungefär 1 m2 fritidslokalyta skall färdigställas för varje bostadslägenhet. Av fullmäktiges beslut framgår vidare att behovet av tomtmark för fritidslokaler i byggnader skall klargöras genom fritidsnämndens försorg genom särskild utredning före varje stadsplaneförslag. Normerna skall också beaktas av kommunalnämnden i samband med upprättandet av exploateringsavtal. Som riktpunkt för lokaldimensioneringen i Jönköpings stad gäller, att ungdomsgårdslokaler — inklusive lokaler för föreningsverksamhet — planeras inom varje bostadsområde i staden, varvid beräkningen av behovet är 0,8 m2 per ungdom i åldrarna 14—20 år. Erfarenheterna är att normen visat sig stämma bra överens med lokalbehovet. I Kiruna stads ungdomsutrednings betänkande »Ungdom—fritid» anges målsättningen för icke räntabla gemensamhetslokaler utanför idrottens ram till minst 3 m2 per invånare i åldrarna 7— 25 år. Därtill kommer behovet av inomhuslokaler för idrottens behov, vilket enligt utredningens åsikt kan uppskattas

36 till samma siffra. I betänkandet understrykes starkt de speciella klimatförhållandena i staden och därav följande stora behov av inomhuslokaler för fritidsbruk. I Stockholms stad antog stadsfullmäktige år 1955 i princip en plan om att tillgodose alla stadsdelar med ungdomslokaler enligt följande beräkningsgrunder: För ungdomsgårdarnas öppna verksamhet angavs utrymmesbehovet uttryckt i kvadratmeter våningsyta till 40 procent av antalet ungdomar i åldrarna 12—20 år. För ungdomsföreningarnas gemensamma behov ansågs det önskvärt att en stadsdel med 2.000 invånare i åldrarna 7—25 år (dvs. en befolkning på omkring 6.000 personer) hade cirka 250 m 2 lokaler, fördelade på möteslokal, två klubbrum samt en scoutlokal. Beräkningen förutsatte att idrottsföreningarnas behov tillgodosågs i storcentra genom träningslokal och motionshall, att de frikyrkliga och kyrkliga ungdomsföreningarna i hög grad hade tillgång till lokaler i sina respektive församlingslokaler samt att medborgarhusets eller ungdomsgårdens speciallokaler och samlingssalar användes av ungdomsföreningarna. För vartannat nytt 1.000-tal invånare i åldrarna 7—25 år ökades lokalytan med de nämnda talen. Med tilllämpning av dessa beräkningsgrunder skulle således en stadsdel med 15.000 invånare ha 800 m 2 ungdomslokaler och 620 m 2 lokaler för gemensamt föreningsbruk. Normen för lokaldimensioneringen kan också anges till — uttryckt i kvadratmeter — cirka 10 procent av det totala invånareantalet. Senare års erfarenhet har visat att de refererade normerna bör anpassas till ett betraktelsesätt, som mera tar hänsyn till den funktion ungdomslokalerna skall fylla genom att många olika verksamhetsformer skall tillgodoses. En bidra-

gande orsak var också att staden från mitten av 50-talet började bygga ut sin barnteaterverksamhet, vilket påverkade lokalutformningen vid en del ungdomsgårdar, där barnteatrarnas lokalprogram i vissa delar sammanföll med det program som uppställts för ungdomslokaler av annat slag. Även utbyggnaden av de enskilda föreningarnas egna lokaler (klubbhem) — vilken möjliggjordes genom en ny bidragsform — påverkade lokalprogrammen för gemensamhetslokaler. Inbördes jämförelser mellan de exemplifierade normerna är svåra att göra. De täcker uppenbarligen inte riktigt samma lokaltyper. Hänsyn har i en del fall tagits till samtliga eller flertalet verksamhetsformers och organisationskategoriers behov av lokaler, medan i andra så inte synes vara fallet. Dessutom är beräkningarna gjorda ibland med utgångspunkt från invånareantalet, ibland med antalet lägenheter som bas. I den praktiska tillämpningen har också — vilket är förklarligt — de kvantitativa schablonerna sammankopplats med ett funktionellt betraktelsesätt, vilket torde ha återverkat på resultatet av åtgärderna, så som detta kan uttryckas i antal kvadratmeter lokalyta. 3.6.2 Allmänna riktlinjer för lokalisering m. m. Av minst samma betydelse som att försöka finna ytberäkningsnormer är att ange för vilka ändamål lokaler behövs. Ifråga om ungdomslokaler — och här bortses då från tränings- och motionshallar enbart för idrottsändamål — kan dessa sammanföras i tre huvudgrupper, nämligen: lokaler för öppen verksamhet lokaler för föreningarnas gemensamma behov klubbhem (motsvarande) för enskilda ungdomsföreningar.

37 Uppdelningen, som inte innebär en angelägenhetsgradering, har främst giltighet för större tätorter och städer (stadsdelar). Så är exempelvis behovet av särskilda lokaler för öppen verksamhet obetydligt på många platser i landet. På andra håll är antalet föreningar och den organiserade fritidsaktiviteten inom dessa så ringa, att det framstår som orealistisk att tänka sig anordna särskilda klubbhem. Det gäller exempelvis de delar av landet där avflyttningen undanrycker förutsättningarna för en ökning av fritidsverksamheten. Att ge detaljerade anvisningar om hur lokaler för de nämnda huvudändamålen bör kombineras sinsemellan eller med t. ex. allmänna samlingslokaler och skolor, är av förklarliga skäl inte möjligt. Den inbördes avvägningen beträffande storlek och lokalisering låter sig heller inte fångas in i en allmänt tilllämpningsbar formel. Varje plan för bebyggelse har sina egna, av lokala faktorer förutbestämda förutsättningar. Några allmänna synpunkter grundade på erfarenheter, vilka redovisats inför utredningen bl. a. vid dess besök i Västerås, Örebro, Göteborg, Malmö och Stockholm och som dessutom kan inhämtas i vissa kommunala utredningar om utbyggnadsprogram för ungdomslokaler, förtjänar att återges. En anläggning av gårdstyp i storleksanordningen 600—1 000 m 2 erbjuder en rad fördelar, när det gäller att finna funktionellt goda lösningar. Exempel finns på kombinationer, där ibland ett, ibland flera av de tidigare nämnda huvudändamålen tillgodosetts inom en och samma byggnad. Mångfalden av intressen och rikedomen ifråga om verksamhetsformer i ungdomsarbetet för med sig starka krav på differentiering av lokalerna. Kraven understryks av den stora åldersspännvidden mellan gårdsbesökarna och därav följande olikheter ifrå-

ga om mognad, beteende, attityder och val av sysselsättning. Det finns även anledning varna för det alltjämt existerande schablontänkande som bygger på föreställningen att all ungdomsverksamhet är av sådan art, att den kräver robusta lokaler och inredningar, ibland på gränsen till det påvra. Vid sidan av lokaler, som nyttjas för inomhusidrott, dans, hobbyarbete m. m. och som slites hårt, behövs också utrymmen för de grupper, som ägnar sig åt mera stillsamma aktiviteter. Lokaler för de senare ändamålen måste för att vara attraktiva och fungera väl inredas främst med tanke på komfort och trivsel. Hänsyn måste — även om lokalerna i första hand anordnas med tanke på ungdomsverksamhet — också tas till, att de ofta brukas för andra ändamål, exempelvis fritidsaktivitet bland pensionärer och som uppehållsplats för skolelever under raster och håltimmar. Likaså varierar intensiteten i nyttjandet, inte bara under en och samma dag utan också mellan veckodagarna och olika tider på året. Skall lokalresurserna kunna nyttjas rationellt, måste planlösningen fylla högt ställda anspråk på elasticitet och flexibilitet. Så har exempelvis utformningen av såväl entréer som inre kommunikationsvägar stor betydelse. Särskilt gäller det om anläggningen är avsedd för öppen verksamhet samtidigt som den inrymmer enskilda och/eller gemensamma föreningslokaler. Förutsättningarna för ett givande växelspel mellan öppen verksamhet och sluten är i stor utsträckning beroende just av hur olika delar av anläggningen avgränsas från varandra och hur förbindelserna mellan dem ordnas. Följande exempel på lokaltyper, avvägning ifråga om storlek mellan lokalenheter för skilda ändamål m. m. i en ungdomsgård är hämtat från Stockholm och kan betecknas som ett normalprogram. Anläggningen är avsedd för en stadsdel med c:a 9 000 in-

38 vanare. Exemplet bygger på förutsättningen att det förutom ungdomsgård inom området finns lokaler för vissa ungdomsföreningars egen verksamhet (s. k. klubbhem) men att dessa föreningar använder sig av ungdomsgårdens större samlingssal vid behov och att de även kan disponera gårdens klubbrum. Vidare utgår programmet från att det finns gymnastiklokal och a n d r a motionsutrymmen inom stadsdelen samt att skollokaler i viss utsträckning k a n användas. A. UNGDOMSKAFÉ Utrymmet bör h a en »vuxen» prägel. Den lokalyta som disponeras för ett kafé bör vara 40 m 2 vilket både ger ett intryck av rymlighet och intimitet. Det medger att ett 40-tal ungdomar samtidigt kan vistas i lokalen. I denna skall finnas u t r y m m e för serveringsdisk helst med insyn i köket. Regelbunden enkel program- och sysselsättningsverksamhet (för att väcka intresse) skall k u n n a ordnas liksom improviserad dans. Inredningen skall också k u n n a ge möjligheter till kaféutställningar, sällskapsspel och liknande. Entréen skall vara lättforcerad och insynen från gatan obefintlig, medan kontakten med övriga lokaler befrämjas av t. ex. ett glasparti. Till kafélokalen h ö r ett kök samt förråd för kafévaror till en sammanlagd yta av 20 m 2 . LOKALYTA UNDER A = 60 M2 B. LEKHALL Erfarenheten h a r visat att sporten är en snabb aktiviseringsväg. För att nå resultat (och u t n y t t j a ledare effektivt) krävs emellertid plats för mer än ett bordtennisbord. Organiserad bordtennis b ö r bedrivas på m i n s t 4 bord. Varje bord kräver en yta av m i n s t 35 m 2 . I en lekhall med formatet 150 m 2 k a n en ledare under en kväll h a verksamhet för ett 40-tal (i ett u t r y m m e för ett bord b l i r motsvarande tal 10 u n d e r en k v ä l l ) . Lekhallen på 150 m 2 kan dessutom användas för enkla bollsporter för gymnastik, kraftsport etc. Folkdanslag a n m ä l e r gärna intresse för att bedriva verksamhet i en sådan lokal och k a n ställa upp med många par. Till lekhallen bör anordnas dusch och omklädningsrum på sammanlagt 20 m 2 . Takhöjden måste vara betydande för att ge tillräckligt med luft och för att medge bollspel.

Lokalen skall k u n n a användas för och dansundervisning. LOKALYTA UNDER B = 170 M*

dans

C PROGRAMRUM (SAMLINGSSAL) I ungdomsgårdens arbetsrytm ingår organiserade programkvällar ofta med föreningsmedverkan eller i föreningsregi. Film och teater är också viktiga ingredienser. Lekhallen vars användning tidigare motiverats ger i regel ingen bra programmiljö (högt i t a k ; stor; scenlös). P r o g r a m r u m m e t kan planeras till 70 m 2 (inkl. scen) men kan gärna vara något större. Takhöjden skall vara lägre, inredningen mer »intim» än lekhallens. Lokalen l ä m p a r sig u t m ä r k t för föreningsuthyrning. Ett särskilt projektorr u m i anknytning till p r o g r a m r u m m e t — gärna också i lekhallen — är en stor tillgång. LOKALYTA UNDER C = 70 M2 D. HOBBYRUM Ungdomsgrupper som kommer till gården måste delas upp och erbjudas olika sysselsättning och specialisering. Träarbeten, konsthantverk, sömnad, emaljering, smycketillverkning, teckning, målning vinner l ä t t utövare om gården ställer möjligheter till förfogande. Erfarenheten visar att det är nödvändigt med en mångfald sysselsättningar. Lokalmässigt k a n emellertid inte gärna drejning och sömnad hänvisas till s a m m a lokal, inte ens om m a n h a r skilda dagar. Ofta h a r det visat sig praktiskt att sammanföra de »skräpande sysselsättningarna» till ett r u m och flickslöjd, småslöjd till ett a n n a t r u m (detta rum k a n också disponeras för t. ex. skönhetsvård). Vatten och avlopp tillhör den obligatoriska standarden, liksom rikligt med väggurtag. Stabila ej väggfasta arbetsbord och träpanel på väggarna ger plats för såväl arbete som arbetsresultat. För hobbyverksamhet krävs sålunda två r u m av vardera 35 m 2 storlek. LOKALYTA UNDER D = 70 M2 E. KLUBBRUM Uppdelningen kräver andra vägar än enbart sysselsättning. På en gård u p p s t å r gruppbildningar dels kring intressen som schack, musiklyssning, diskussion, dels efter ålder, och dels efter vissa gruppmässiga m å l s ä t t ningar eller ideologier. Det u p p s t å r behov

39 av plats för samtal, för lugn och ro med samling inför olika slags uppgifter. Ungdomsföreningar anmäler behov av sammanträdes- och kontaktrum. För dessa ändamål är man i behov av klubbrum som är inredda för ändamålet. Programrummet är oftast för stort, hobbyrummen specialinredda för sina ändamål. Antalet klubbrum bör med de här utgångspunkterna vara minst 5 varav ett par större. LOKALYTA UNDER E=200 M2 F. EXPEDITION OCH FÖRRÅD Föreståndarens expedition kan beräknas till 15 m 2 . Förråd för stolar, sportutrustning, bord, arbetsmaterial m. m. kräver omkring 50 m 2 . LOKALYTA UNDER F = 65 M2 G. ÖVRIGT Toaletter, kommunikationer 1 , städförråd, garderob, m. m. kan i detta fall beräknas till 115 m2.

LOKALYTA UNDER G = 115 M2 TOTAL LOKALYTA A—G = 750 M2. En anläggning av det slag det här är fråga om bör, i synnerhet om den rymmer lokaler för öppen verksamhet och för föreningarnas gemensamma nyttjande, vara placerad i upptagningsområdets centrala delar. Det ger kommunikationsmässiga fördelar, mindre störningsrisker i förhållande till bostäder samt en markerad, högre status åt ungdomslokalerna och den verksamhet som bedrives där. Det sistnämnda har ett inte obetydligt psykologiskt värde. Slutligen —- och det får anses som det viktigaste argumentet för en central förläggning — betyder det att lokalerna finns på en plats, dit ungdomen gärna dras under sin fritid. Att barn och ungdora oftare och fortare än äldre blir högljudda och livliga samt att deras fritidssysselsättningar inte sällan är bullrande, kort sagt: att de unga är »bråkiga», är normalt och naturligt. Ungdomens sätt »att

vara» — och här bortses givetvis från ibland förekommande ytterligheter — måste tolereras och accepteras. Benägenheten hos många vuxna att alltför snabbt klandra och fördöma de ungas beteende får inte föranleda en lokalplacering i samhällsbildningarnas utkanter. Alldenstund de unga själva inte uppfattar sitt handlande som störande eller förargelseväckande, kan en sådan förläggningspolitik uppfattas som en samhällets grundlösa diskriminering av en viss grupp. Att en sådan reaktion måste undvikas torde vara lätt att inse. Som regel räcker inte en centralt belägen anläggning av gårdskaraktär för att täcka samtliga behov. Dels kan den inte göras hur stor som helst med bibehållande av karaktär och funktionsduglighet, dels måste hänsyn tas till gångavstånden inom det område den skall betjäna. Den sistnämnda faktorn har betydelse bl. a. för de organisationer, som rekryterar sina medlemmar i de nedre tonåren och därunder. Det är känt att barn i de lägre åldrarna ogärna beger sig långt bort från hemmet. Lokaler för deras fritidsaktivitet måste därför finnas inom det rörelseområde som är naturligt för dem. Även föräldrarna ser helst att barnen inte tvingas ge sig iväg längre sträckor för att komma till den plats, där de tillsammans med kamrater tillbringar sin fritid. Här spelar bl. a. trafikförhållandena och olycksrisker under vägen till och från en stor roll. Frågan om gångavstånd och lokalernas placering inom bostadsområdet har för övrigt behandlats av arkitekt Bengt Sundell i ett 1961 utfört examensarbete vid Kungl. Tekniska Högskolan (»Barnoch ungdomslokaler i bostadsområdet»). I detta redovisas ett par undersökningar 1 Kraven på goda inre kommunikationsmöjligheter gör det som regel nödvändigt att avsätta en större del av den totala lokalytan för detta ändamål.

40 Tabell

Åldersgrupp

8. Gångavstånd till lokaler olika åldersgrupper. Inom 200 m

för

200—500 m

500 m och mer

Abs

%

Abs

%

Abs

%

8—11 11—15 15—18

90^ 81' 28' I

54 46 38

47 48 32

28 27 44

31 47 13

18 27 18

8—18

utförda i Stockholm. Den första avsåg medlemmarna i två b a r n . och ungdomsföreningar med verksamhet i var sin stadsdel (Blackeberg och Årsta). Båda föreningarna disponerade egna lokaler. Tabell 8 ger en uppfattning om sambandet ålder—gångavstånd. Den andra av de båda nämnda studierna gällde 3 847 ungdomar mellan 14 och 20 år och gjordes vid 17 ungdomsgårdar i Stockholm. En sammanställning för hela gruppen visar, att 14 procent av gårdsbesökarna bodde inom 200 meter, 32 procent inom området 200—500 meter och likaledes 32 procent 500 meter eller mer från lokalerna. 22 procent hänfördes till »annat område». I anslutning till undersökningarna diskuterades även lokalernas attraktionskraft och försök gjordes att beräkna denna. I den första undersökningen (två föreningar) uttrycktes attraktionskraften på följande sätt: . . . För åldrarna 8—18 år kan denna sammanfattningsvis sägas vara åtta gånger större inom 200 meter än inom området 200—500 meter från lokalen ...» För den andra studien (ungdomsgårdarna) gällande ungdomar mellan 14 och 20 år sammanfattades motsvarande beräkning i följande o r d : ».. . Enligt undersökningen skulle attraktionskraften i detta fall vara dubbelt så stor inom 200 meter som inom området 200—500 meter från lokalerna ...»

Även i de kommuner, där man inriktat sig på att skapa ungdomslokalanläggningar med förhållandevis stor kapacitet och användbarhet, är det alltså nödvändigt att komplettera dessa med lokaler, som har nära anknytning till bostadsbebyggelsen. Störningsproblemen måste i dessa fall ägnas speciell omsorg. Extra ljudisolering och särskilda entréer har visat sig minska övriga hyresgästers olägenhet av att ha fritidslokaler i bostadsfastigheten, men att helt eliminera obehaget av störande ljud och buller är mycket svårt. På en del håll undviker man därför att i n r y m m a fritidslokaler i bostadshusen och föredrar att placera dem i anslutning till närhetsbutiker, värmecentraler etc. Sekundärlokalerna ute i bostadsbebyggelsen kan givetvis brukas gemensamt av flera organisationer, men bör också kunna inrättas som klubbhem eller motsvarande för föreningar, vars verksamhet är av sådan omfattning att den motiverar egna lokaler. En variant på klubbhemstanken har utvecklats i Västerås. Som komplement till ungdomsgårdarna har s. k. kvartersgårdar inrättats. De omfattar vanligen en yta av omkring 200 m 2 Var och en av gårdarna (ett tiotal) har anförtrotts en organisation, söm disponerar lokalerna kostnadsfritt mot att den bedriver en öppen verksamhet av gruppkaraktär för ungdomar i åldrarna 10—15 år inom kvartersgårdens område. Verksamheten pågår 2—3 timmar per kväll och ledes av en deltidsanställd föreståndare, som utses av respektive gårds huvudman men arvoderas av stadens ungdomsstyrelse. Planeringen av Stockholmsstadsdelen Bredäng kan tas som exempel dels på fördelningen av lokalerna på de tidigare nämnda tre huvudändamålen, dels på en från Västeråsexemplet avvikande tilllämpning av sekundärlokaltänkandet. Antalet invånare beräknas till c:a 13 000.

41 För ungdomsverksamheten har avsatts en lokalyta på c:a 1 450 m 2 , som fördelar sig på följande sätt: ungdomsgård (öppen verksamhet -fvisst gemensamt nyttjande 523 m 2 ungdomsrådslokaler (för föreningarnas gemensamma bruk) 219 m 2 klubbhem för 10 enskilda föreningar c:a 700 m2 Gårdsanläggningen, som har centralt läge, inrymmer lokaler för den öppna verksamheten, ungdomsrådslokaler samt ett par klubbhemslokaler. Storleken på klubbhemslokalerna inom området varierar mellan 45 m 2 och 157 m 2 med genomsnittet liggande vid 75 m 2 . Under utbyggnaden av ett nytt område är det viktigt, att olika lokaltyper (för öppen verksamhet, för gemensamt bruk och för enskilda organisationers behov) blir färdiga ungefär samtidigt. De bör vidare stå klara i ett tidigt skede av inflyttningsperioden. I förevarande sammanhang bör till sist erinras om, att åtskilliga kommuner och orter inte har förutsättningar att skapa lokalanläggningar av det slag som diskuterats i det närmast föregående. Hindren kan vara befolkningsmässiga eller ha samband med bebyggelsestrukturen. I allmänhet finns dock någon form av allmänna samlingslokaler — i vart fall i de nya kommunblockens centralorter — och man kan förvänta sig att dessa täcker en stor del av föreningslivets och ungdomsarbetets behov. Men de kan inte räcka för alla ändamål, och det är därför viktigt att också här uppmärksamma behovet av kompletterande, mindre lokaler ute i perifert belägna bebyggelsecentra.

3 . 6 . 3 Forskningsbehovet De normer vissa kommuner bestämt sig för vid beräkning av hur stora utrymmen, som skall reserveras för lokalända-

mål, är i allt väsentligt grundade på allmänna erfarenheter och bedömningar. Detsamma gäller fördelningen mellan olika typer av lokaler. Forskning saknas praktiskt taget helt på det aktuella området. Vad beträffar lokaliseringen är situationen något bättre, eftersom man vet en hel del om barns och ungdoms aktionsradie i förhållande till hemmet. Också här finns emellertid betydande brister ifråga om faktiska och tillämpningsbara kunskaper. En mängd andra problem av betydelse för kommunala organ på fritids- och ungdomsverksamhetens område, för stadsplanerare, för organisationer, för byggnadsföretag m. fl. väntar på samma sätt på att bli undersökta och analyserade. Hur inverkar exempelvis bostädernas utrymmesstandard på behovet av fritidslokaler? Hur bör fördelningen vara mellan lokaler för öppna och slutna verksamhetsformer? Hur bör olika typer av lokaler vara placerade i förhållande till varandra? Vilka behov bör tillgodoses i större anläggningar med centralt läge och vilka kan klaras i mera perifert placerade lokaler? I vad mån och på vilket sätt kan en anläggning utformas så, att den kan utnyttjas gemensamt för barn-, ungdoms-, vuxen- och pensionärsverksamhet? Vilka anspråk bör ställas på material, utrustning, inventarier m. m.? Det är inte uteslutet, att en genomgång och systematisering av sociologiska och på angränsande ämnesområden utförda studier i förening med insamlande av de erfarenheter, som finns inte minst i kommunala organ, kan ge viss vägledning för att besvara en del av de många frågor som nämnts och antytts i det föregående. En katalogisering och viss bearbetning av sådant material har också påbörjats av en arbetsgrupp inom statens institut för byggnadsforskning. Ungdomsutredningen har med statens institut för byggnadsforskning diskuterat inrikt-

42 ningen och formerna för en utökad forskning på det aktuella området. AUdenstund problemen i en flerfald avseenden är desamma för allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler har kontakt tagits med statens nämnd för samlingslokaler för samråd i forskningsfrågan.

3.7 Folkrörelsernas engagemang och samhällets insatser Organisationerna själva bär i dag genom sina lokalföretag ett stort ansvar för lokalbeståndet och dess utbyggnad. Huvudparten av de allmänna samlingslokalerna i vårt land ägs och förvaltas av ekonomiska föreningar, stiftelser etc. med nära anknytning till folkrörelserna. Deras omfattande engagemang i lokalfrågorna bör ses mot bakgrund av bl. a. samhällssituationen under de stora folkliga rörelsernas framväxt- och genombrottstid. Ansenlig kraft ägnades åt uppgiften att skapa lokaler för studie- och bildningsarbete, möten och liknande. Det skedde i många fall under stora uppoffringar från medlemmarnas sida. Tillgången till egna lokaler ansågs vara en förutsättning för framgång i organisationssträvandena och i bemödandena att bredda verksamheten för att vinna fler anhängare. Men insatserna var också ett betydelsefullt led i strävandena att skapa grundval för föreningsfriheten. Till en del var motiven för frikyrkorörelsen, när det gällde att bygga kyrkor, missionshus etc. likartade med de som dikterade andra folkrörelsers handlande. Vägledande var inte endast samfundens och församlingarnas ambitioner att nå fler människor med sin förkunnelse. Drivkraften utgjordes också av viljan att förverkliga idéerna om församlings- och trosfrihet. Från att i början ha tjänat främst som

hemvist för de egna medlemmarna och den egna verksamheten har de allmänna samlingslokalerna utvecklats till att fylla en rad andra funktioner. Många folkets hus, bygdegårdar, ordenslokaler och medborgarhus är i dag fritids- och kulturcentra för en hel bygd eller ort med lokaler inte bara för föreningslivets behov utan också för teater, film, dans, utställningar, festarrangemang o. s. v. Även i ett annat avseende har en förskjutning skett. Organisationernas viktiga roll i vårt samhällssystem är numera allmänt erkänd. Att värna om demokratin och betingelserna för dess funktion är inte längre ett intresse bara för organisationerna själva utan för samhället som helhet. De nya åtagandena och uppgifterna för de allmänna samlingslokalsanläggningarna och den förändring som skett i synen på samhällets ansvar för de fria och frivilliga sammanslutningarnas existensvillkor har legat till grund för utbyggnaden av statens och kommunernas insatser på lokalförsörjningens område. Genom hel. eller halvkommunala företag har kommunerna i ökad utsträckning iklätt sig huvudmannaskap för lokalanläggningar. Därtill kommer ett betydande ekonomiskt stöd till de organisationsägda lokalföretagen. Omfattningen av statens låne. och bidragsgivning har tidigare behandlats. Någon aktuell siffermässig belysning av kommunernas åtaganden finns inte att tillgå. Enligt 1959 års samlingslokalsutredning, vilken i en enkät inhämtat upplysningar om kommunernas bidrag till anläggnings- och driftkostnader för allmänna samlingslokaler under åren 1949 —58, hade 622 kommuner (60 procent av hela antalet kommuner), varav 81 städer och 541 landskommuner, lämnat anläggningsbidrag med något över 50 milj. kr. till cirka 650 samlingslokaler. Statens kostnader under samma period

43 var cirka 150 milj. kr., fördelade på omkring 550 allmänna samlingslokaler. Driftskostnadsbidragen under samma tid uppgick till 3 350 000 kr., fördelade på 547 kommuner (53 procent av hela antalet kommuner), därav 66 städer och 481 landskommuner. Utredningen konstaterade bl. a. att driftskostnadsbidragen, vilka till en del utgjordes av restituerade nöjesskattemedel, stigit i hastig takt under tioårsperioden. I betänkandet redovisades även de h y r o r kommunerna u n d e r 1958 erlagt vid förh y r n i n g av allmänna samlingslokaler för skoländamål m. m. Det sammanlagda beloppet utgjorde cirka 1 665 000 kr. Till sin redogörelse fogade utredningen en allmän reservation rörande missvisningar i siffermaterialet föranledda av att uppgiftslämnarna tolkat begreppet allmän samlingslokal på olika sätt. I de angivna beloppen torde endast i ringa mån ingå sådana bidrag, som lämnats till särskilda ungdomslokaler. Bilden av de kommunala åtagandena är därför inte fullständig. De erfarenheter statens nämnd för samlingslokaler, FHR, VG och BR har från de senaste årens verksamhet, tyder på att den av samlingslokalsutredningen dokumenterade ekonomiska satsningen från kommunernas sida har fortsatt. Samma tendens torde gälla även för de lokaler, vilka anordnas med syfte att tillgodose ungdomsarbetets behov. Stöd för den uppfattningen finns bl. a. i de utredningar som en rad städer gjort under 1950- och 60-talen. Redovisade planer och förslag vittnar om att de kommunala organen inte saknar kännedom om de svårigheter lokalbristen vållar för organisationslivet. Stora olikheter råder dock mellan kommunerna vad beträffar omfattningen och formerna för stödet.

3.8 Sammanfattande väganden

över-

De problem, som möter och de hänsyn som måste tas vid anordnandet av allmänna samlingslokaler, är i väsentliga avseenden gemensamma med de, som gäller för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet. Det måste dock betonas att det finns skillnader och att hänsyn måste tas härtill. Med utgångspunkt från direktiven har utredningen sett det som sin uppgift att belysa dessa speciella förhållanden och att understryka vikten av, att särskilda åtgärder vidtas för att tillgodose behovet av fritidslokaler för ungdom i olika åldrar och med olika intressen. Fritidsverksamheten för ungdom betraktar utredningen som en medborgarfostran — ett komplement till vad hem och skola ger. Lika självklart som det bör vara att forma miljön i bostäder och undervisningslokaler med tanke på barn och ungdom, lika självklart anser utredningen det vara att samhället medverkar till att det för ungdomens fritidsaktivitet finns platser och lokaler, som fyller nutida krav både i kvantitativt och kvalitativt avseende. Inledningsvis (3.1) har i detta kapitel erinrats om svårigheterna att mäta tillgång och efterfrågan på lokaler för att försöka klargöra storlek och former av behov och brister. Inte desto mindre anser sig utredningen kunna konstatera en faktisk bristsituation. Som grund härför redovisas några av de resultat, vilka framkommit i utredningens enkätundersökning bland ett representativt urval av ledare inom ungdomsarbetet (3.2). Att behovet av lokaler för fritidsändamål inte är fyllt har också framhållits av tidigare utredningar. Det framgår vidare i en rad av de enkätsvar som lämnades till 1960 års folkbildningsutredning. Vid sina kontakter med represen-

44 tanter för organisationslivet och med kommunala tjänstemän, som handlägger ungdomsärenden, har utredningen stärkts i sitt intryck, att lokalproblemen — trots insatser som hittills gjorts —• alltjämt är mycket svåra, och att de h i n d r a r en önskad utveckling av ungdomsverksamheten. Som utgångspunkt för den fortsättningsvis förda diskussionen hänvisar utredningen till sin i betänkandet »Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet» (SOU 1963:67) uttalade positiva värdering av ungdomsorganisationerna och av det arbete de utför (3.3). De i betänkandet framförda åsikterna är oförändrat giltiga. Kungl. Maj:t och riksdagen har genom sitt bifall till utredningens förslag om komplettering och utbyggnad av stödet till ungdomsorganisationerna understrukit denna bedömning. Den praktiska konsekvensen av denna principiella uppfattning måste bli, att behovet av lokaler för ungdomsverksamhet i organisationernas regi särskilt uppmärksammas och beaktas vid planeringen av nya stadsdelar och bostadsområden, samt när åtgärder i övrigt vidtas för att anordna lokaler för fritidsbruk. I anslutning till vad som anföres om föreningslivets ungdomsfostrande betydelse lämnas också en översiktlig redovisning av vissa utvecklingstendenser inom organisationslivet samtidigt som den allmänna standardhöjningens återverkan på lokalproblemen beröres (3.3) Det vore enligt utredningens mening högst betänkligt om förmågan och viljan till förnyelse av föreningslivet och ungdomsarbetet hämmades av brist på resurser i form av ändamålsenliga lokaler och utrustning för dessa. Även om man hävdar, att miljön är av sekundär betydelse i jämförelse med innehållet i verksamheten, är det ofrånkomligt att »stan-

dardklyftan» mellan bostadsmiljö och samlingslokaler kan utgöra ett hinder för organisationerna att samla medlemmarna till möten, studiecirklar, föreläsningar, samkväm etc. I avsnittet 3.4 belyses några sidor av ungdomens fritidsvanor och fritidsaktivitet med utgångspunkt från vissa tidigare undersökningar. De redovisade exemplen inrymmer inte något radikalt nytt, men verifierar kända fakta om högre intensitet i de ungas fritidsutövning än i de vuxnas. Utredningen anser det dock motiverat att betona, att prövningen av lokalbehovet, både när det gäller ungdomslokaler och när det är fråga om allmänna samlingslokaler, i ökad utsträckning sker med beaktande av vad som är känt om de ungas sätt att disponera den tid de har ledigt från skola och arbete. Därvid måste hänsyn tas också till det faktum, att staten och kommunerna genom sina ekonomiska stödåtgärder till fritidsverksamheten bidrar till att stimulera och leda aktiviteten in i organiserade former. Detta är direkt ägnat att ytterligare accentuera lokalbehovet. Motiven för det öppna ungdomsarbetet och inriktningen av detta diskuteras under 3.5, där också vissa undersökningsresultat rörande föreningsanslutning och -intresse redovisas. Vad utredningen i detta sammanhang anfört bör främst betraktas som en exemplifiering av, att samhällsutvecklingen i stort och organisationernas strävanden att anpassa och förnya sitt arbete skapat delvis nya typer av lokalbehov. Det öppna ungdomsarbetet är dessutom en tämligen utpräglad ungdomsföreteelse, vilket understryker vad som nämnts om att ungdomsverksamheten har särdrag och behov, som särskilt måste uppmärksammas och tillgodoses vid dimensionering och planering av lokaler. Vissa kommuners normer för beräk-

45 ning av ytbehovet vad gäller lokaler återges i därpå följande avsnitt (3.6.1). Även om invändningar kan resas mot att upprätta fasta kvantitativa normer för lokaldimensionering och även om sådana har sina givna begränsningar, är de enligt utredningens mening av positivt värde. I många kommuner är situationen den, att ungdomsarbetets allmänna status är svag. Varken organisationslivet eller det kommunala organ, som anförtrotts uppgiften att handha ungdomsfrågor av det aktuella slaget, har kraft och resurser att på egen hand hävda sig vid upprättandet av general-, stads- och byggnadsplaner. Under sådana omständigheter finns risk för, att behovet av lokaler för fritidsverksamhet får en undanskymd plats i diskussionerna och att det blir illa tillgodosett. Ett beslut om beräkningsnormer, fattat av fullmäktige, kan i sådana lägen vara ett värdefullt stöd för dem, som i planeringssammanhang har till uppgift att bevaka att ungdomens intressen i lokalfrågor inte åsidosattes. I anslutning till frågan om normer för lokaldimensionering redovisas vissa allmänna synpunkter och riktlinjer för planering av ungdomslokaler (3.6.2). De grundar sig i huvudsak på erfarenheter, som gjorts på skilda håll i landet vid utformningen av enskilda lokaler och av lokalpolitiken som helhet. Utan att ta ställning till problemkomplexets delfrågor, anser sig utredningen kunna understryka vad som i nyssnämnda sammanhang redovisats beträffande planering, placering och utformning av ungdomslokaler. Det är emellertid uppenbart att särskilda forskningsinsatser (3.6.3) krävs för att faktaunderlaget beträffande normer m. m. skall få en bredd, som gör det hållfast och tjänligt som grund för de många svåra avvägningar och ställningstaganden, som sker i planerings-, projekterings- och pro-

duktionsinstanserna. Utredningen har inte kunnat frigöra sig från intrycket, att de ofullständiga kunskaperna dels i enskilda fall resulterat i mindre goda lösningar, dels verkat återhållande vad beträffar åtgärder på lokalförsörjningens område. Utöver dessa skäl, som har betydelse för utformningen av den inre och yttre miljön i våra lokaler och samhällen, talar också ekonomiska motiv för forskningsinsatser. Tar man i beaktande, att de årliga investeringarna i lokaler för skilda former av fritidsbruk snarare över- än understiger 40 miljoner kronor, betyder redan några få procent i kostnadsreduceringar — åstadkomna genom bättre samordning av planering och nyttjande, ändamålsenligare materialval m. m. — ansenliga belopp. Folkrörelsernas betydelsefulla insatser vid utbyggnaden av samlingslokalsbeståndet i vårt land beröres i korthet i avsnittet 3.7, där också samhällets växande stöd påtalas. Utvecklingen mot ökat statligt och kommunalt engagemang bör ses som en följd av den förändring som skett i samhällets inställning till ansvaret för lokalförsörjningen. Även om en omfördelning skett av ansvar och ekonomiska bördor, kvarstår värdet och behovet av frivilliga arbetsinsatser och uppoffringar från enskilda och organisationer. Den samverkan kring lokalproblemens lösning, vilken utvecklats mellan samhällets organ och organisationerna, har i mycket varit framgångsrik och avsatt påtagliga resultat. Någon anledning till radikal omprövning och omläggning av statens och kommunernas politik i det avseendet finns inte.

3.8.1 Okade samhällsinsatser Det nyss sagda utesluter inte, att berättigade krav kan resas om en aktivare lokalpolitik från samhällets sida. Bl. a.

46 den på många håll kännbara bristen på lokaler lämpade för ungdomsverksamhet gör det motiverat. Utvecklingen har på ett avgörande sätt förändrat förutsättningarna för att anordna och driva lokalanläggningar. Minskningen av befolkningsunderlaget i vissa delar av landet och koncentrationen till andra har skapat nya typer av problem och behov. I utflyttningsområdena finns åtskilliga lokaler, som i och för sig skulle kunna användas, men de framstår i dagens läge som felaktigt dimensionerade och lokaliserade. I de expanderande orterna med deras nya, ofta befolkningsrika bostadsområden saknas i många fall de organisationer — t. ex. fackföreningar — som traditionellt brukar stå bakom lokalföretagen. Därtill kommer att kostnaderna för att uppföra en modern anläggning i exempelvis ett stadsdelscentrum nått en höjd, som gör det svårt för ideella intressenter att ta riskerna för ekonomiska engagemang av den storlek det h ä r rör sig om. Att goda och ändamålsenliga lokaler finns att tillgå, är enligt utredningens mening av allmänt intresse. Ytterst måste därför ansvaret för att så är fallet vila på samhället. Någon tvekan får inte råda på den punkten och utgöra hinder för initiativ och åtgärder. Staten och kommunerna måste vara beredda att gemensamt ge ökat stöd och stimulans åt organisationerna och deras lokalföretag. När så behövs måste kommunerna dessutom komplettera sina insatser i nyssnämnda form, genom att själva träda in som huvudmän för lokalföretag. Samhällets uppgifter får också anses innefatta en skyldighet att medverka till, att skilda sammanslutningar, grupper etc. på likartade villkor får möjligheter att disponera lokaler för sin verksamhet. Det betyder att lokalpolitiken inte endast får ta sikte på att skapa resurser, utan att den också bör ha inslag, som bidrar till en

från nyttjandesynpunkt rättvis fördelning av dessa.

3.8.2 K o m m u n e r n a s ansvar o c h medverkan Redan av vad som anförts torde ha framgått att utredningen betraktar ungdomsverksamheten som en så viktig samhällsfunktion att dess lokalbehov med nödvändighet måste ges hög prioritet. Att anordna ungdomslokaler får inte ses som en villkorlig, marginell insats, som göres sedan andra kollektiva behov av kommersiell, social och kulturell natur tillgodosetts. Målet för lokalpolitiken kan heller inte begränsas till att täcka en i dagsläget konstaterad och i många fall svårbestämbar bristsituation. Som inledningsvis framhållits är lokalfrågan en del av hela samhällsoch miljöplaneringen och måste sättas in i mönstret för denna. Det uppsatta målet måste därtill ha direkt anknytning till övriga åtgärder för att stimulera en bred och omväxlande fritidsaktivitet. Med lätthet torde inses, att om staten och kommunerna hade underlåtit att förstärka stödet till folkbildnings- och ungdomsorganisationerna, skulle efterfrågan på lokaler nu ha varit åtskilligt mindre, ökas stödet utöver vad som redan skett stiger också lokalbehovet i takt med de växande resurserna och verksamhetens utveckling. Att utrymme finns för en expansion torde inte råda några tvivel om. Förutsättningarna för ett lokalföretag att bli ekonomiskt bärande kan därför inte tjäna som enda och dominerande vägledning, när det gäller att ta ställning till förslag syftande till att utöka lokalbeståndet på en plats, i en stadsdel etc. Därmed är också sagt, att gränserna för i vilken takt och omfattning fler och bättre lokaler tillskapas, ytterst är betingade av den viljeinriktning och

47 ambitionsgrad, som präglar samhällets och särskilt kommunernas politik på fritidssektorn, till vilken då hänföres ungdomsverksamhet och kulturaktivitet. Tidigare har nämnts, att kommunerna under senare år gjort allt större insatser för att säkerställa och öka tillgången på allmänna samlingslokaler. Utvecklingen mot växande kommunalt engagemang är självfallet av stor betydelse för att skapa fler och bättre allmänna samlingslokaler. Men det bör framhållas, att det parallellt härmed behövs åtgärder, som tar sikte på att anordna och tillhandahålla lokaler och anläggningar för ungdomsverksamhet. För det stora flertalet ungdomsföreningar är den ekonomiska situationen sådan, att lokalhyrorna representerar en ytterst kännbar utgiftspost. Detta gäller även om h y r o r n a hålles nere genom att lokalerna byggts med hjälp av statligt och kommunalt stöd. Det saknas inte exempel på att lokalägare av omtanke om ungdomsarbetet upplåter lokaler kostnadsfritt eller till hyresavgifter långt under de ordinarie. I sådana fall kan man säga, att det är lokalföretaget som subventionerar ungdomsarbetet. För farandet kan vara förklarligt och naturligt i de fall ungdomssammanslutningen ifråga h a r nära anknytning till den eller de organisationer, vilka står bakom lokalföretaget. Så är emellertid inte alltid fallet. Den beskrivna ordningen innebär dessutom en viss ekonomisk belastning för lokalägaren, som inte tillnärmelsevis eller inte alls får sina kostnader täckta. Ungdomsföreningen blir å sin sida beroende av ägarens välvilja och beredvillighet att avstå hyresintäkter från eventuella andra, ekonomiskt bättre ställda hyresgäster. Med andra ord saknar i många fall ungdomsorganisationerna möjligheter att uppträda som konkurrenskraftiga lokalförhyrare. Det sistnämnda får i sin tur menlig inverkan på

verksamheten, som inte kan planeras och bedrivas med önskvärd fasthet. Särskilt brydsam är situationen i de sammanslutningar, vars verksamhet har en omfattning som motiverar att organisationen disponerar egna lokaler i form av klubbhem eller liknande. För en klubblokal på 75—100 m 2 i en ny uppförd byggnad är årshyran inte sällan av storleksordningen 5.000—10.000 kr., vilket vida överstiger vad praktiskt taget samtliga föreningar kan bära. Här bör också nämnas att de flesta kommuner med egna ungdomsgårdar upplåter dessa på mycket förmånliga villkor. Alla föreningar kan emellertid inte räkna med att få sitt lokalbehov täckt där, utan många är hänvisade till att försöka tillgodose detta på annat sätt och då som regel till avsevärt högre pris än i ungdomsgården. Det sagda talar enligt utredningens mening starkt för, att kommunernas åtaganden i övrigt på lokalförsörjningens område måste kompletteras med särskilda hyresbidrag. De bör utgå till organisationer som bedriver ungdomsverksamhet och som tillfälligt eller för längre tid hyr lokaler. En bidragsform av detta slag erbjuder ett flertal fördelar. Dels möjliggör den goda och ändamålsenliga lösningar av vissa föreningars lokalproblem, dels kan den bidra till att skapa likvärdiga förutsättningar och villkor för olika organisationers verksamhet, dels kan den medverka till att utjämna eventuella kostnadsskillnader för deltagarna i å ena sidan kommunalt och å andra sidan organisationsbundet ungdomsarbete. Hyresbidrag av det slag, som förordats i det närmast föregående, har införts i en rad kommuner och har visat sig vara av stor betydelse för ungdomsföreningarna. Existerande bidragsformer är konstruerade enligt skiftande regler och förenade med varierande villkor. Någon exemplifiering anser sig utredningen

48 inte böra lämna. Generellt kan dock uttalas, att målet för denna del av kommunernas lokalpolitik bör vara, att lokaler för ungdomsverksamhet skall göras tillgängliga till symboliska hyreskostnader. Utredningen har tidigare tangerat frågan om nödvändigheten av att på ett tidigt stadium bevaka att behovet av ungdomslokaler tillgodoses vid planeringen av nya områden och av skolbyggnader. Att så sker blir alltmer betydelsefullt, bl. a. med tanke på att principerna för planeringsarbetet är på väg att förändras. Stadsplaneringen kan numera närmast betecknas som »programmerad». Det blir allt vanligare, att man skapar alltigenom nya, självständigt fungerande stadsdelar av ansenlig storlek. Den nya metodiken kräver att man anger vad som skall uppnås — här: dimensioner för och placering av ungdomslokaler — och att man därefter har kunskaper och resurser, som gör det möjligt att vid rätt tidpunkt kunna ingripa med rätt åtgärd i ett vanligen hårt bundet planeringsoch produktionsschema, som sträcker sig från de inledande diskussionerna om generalplanen fram till tiden då inflyttningen kan ske. Även om man utgår ifrån, att fler av de parter och personer, som deltar i denna process, har intresse av att finna goda lösningar också för den del av fritidsmiljön som ungdomslokalerna utgör, är det enligt utredningens mening nödvändigt att lokalfrågan blir kontinuerligt bevakad under de 3—5 år, som utbyggnaden av ett nytt område tar. Ansvaret härför och samordningen av organisationers och andra parters in-

tressen måste vila på ett kommunalt organ, som har nära kontakt med och förståelse för de speciella betingelser och problem, som möter på ungdomsarbetets område. Ett sådant organ måste därtill förfoga över bl. a. personella resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra de i det föregående nämnda uppgifterna. Att främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom tillkommer kommunernas barnavårdsnämnder. På många håll i landet har man utnyttjat barnavårdslagens möjlighet att inrätta annat kommunalt organ, exempelvis fritidsnämnd, ungdomsstyrelse eller liknande, för att handlägga vissa ungdomsfrågor. Av kommentarer till gällande lagstiftning (bl. a. prop. 1964:36) framgår, att »främjandet av goda fritidsförhållanden» kan anses innefatta uppgiften att medverka till att inrätta idrottsanläggningar och klubblokaler m. m. samt att bevaka särskilda barn- och ungdomsintressen vid stadsplanering. Det är emellertid inte alltid praxis, att barnavårdsnämnden eller det organ, till vilket vissa ungdomsfrågor delegerats, får tillfälle att yttra sig beträffande lokalfrågan, när planer upprättas för nya bostadsområden och stadsdelar. Enligt utredningens mening är det befogat, att man på det kommunala planet gör en översyn av den ordning och de former i vilka planerings- och byggnadsärenden handlägges, och att man därvid ser till att det ansvariga organet för ungdomsarbetet har resurser att fullgöra uppgifter av nämnt slag.

KAPITEL 4

ökat statsstöd till ungdomslokaler

4.1 Definitionsfrågor

Begreppet ungdomslokaler har i allmänt språkbruk en långt mera vidsträckt innebörd än den som avses i samlingslokalskungörelsen och i arvsfondens bidragsbestämmelser. Praktiskt taget alla de utrymmen, som i huvudsak används för ungdomsarbete, brukar åsättas beteckningen ungdomslokaler, vilket innebär att också mindre hobbyrum, klubbhemslokaler m. m. som förekommer insprängda i bostadshus räknas dit. En annan stor kategori utgöres av de ungdomsgårdar, vilka äges/förvaltas/drives av organisationer eller kommuner. Inte sällan används föreningsgård och fritidsgård synonymt med ungdomsgård. Hemgårdarna kan anses vara ytterligare en »gårds-variant». För lokaler av det slag som nämnts saknas allmänt accepterade och tilllämpade definitioner. Valet av beteckning växlar från kommun till kommun och ibland från tid till annan, utan att användningen av lokalerna nämnvärt skiljer sig åt. Avsaknaden av en enhetlig terminologi kan synas besvärande för diskussionen om lokalstödet, men utgör inte ett hinder för de förslag utredningen i det följande framlägger. I dessa har nämligen villkoren för att erhålla statligt stöd knutits till upplåtelsen av lokalerna, samtidigt som möjligheterna att få del av stödet gjorts i stort sett oberoende av inriktningen av verksamheten och dennas former. Även om benämningen inte i alla av4

seenden är adekvat, har utredningen för enkelhetens skull valt att i det följande använda ungdomsgård (gård; ungdomsgårdsanläggning; gårdslokaler;) som sammanfattande beteckning för de typer av gårdar som här nämnts. Med ungdomslokaler åsyftas dels ungdomsgårdar, dels sådana lokaler för ungdomsverksamhet som utgör del av anläggning för allmänna samlingslokaler, dels mindre lokaler av typen klubbhem, fritidslokal etc. vilka inte ingår vare sig i ungdomsgård eller i anläggning för allmänna samlingslokaler. Uttrycket fristående ungdomslokaler avser sådana ungdomslokaler, som ej inrymmes i byggnad för allmänna samlingslokaler. Ytterligare en precisering får anses befogad. När utredningen talar om ungdomslokaler avses lokaler, som huvudsaklingen planeras för, används för etc. ungdomsverksamhet.

4.2 Gränsdragningen allmänna samlingslokaler — ungdomslokaler Den administrativa definition av begreppet allmänna samlingslokaler, vilken ingår i första paragrafen i lånekungörelsen av år 1957, tillkom på förslag av bostadskollektiva kommittén. I betänkandet »Samlingslokaler» (SOU 1955:28) uttalade kommittén sålunda: » . . . Med allmänna samlingslokaler — principiellt berättigade till stöd av allmänna medel i den ena eller den andra formen —• bör förstås alla för allmänheten avsedda hörsalar och rum för sammanträden, sam-

50 kväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena i orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov. Sådana lokaler bör följaktligen, med iakttagande av den medborgerliga likställighetens princip, hållas tillgängliga för all slags verksamhet som kan anses tillhöra 'det offentliga livet och kulturella strävandena i orten', även om dessa icke direkt tar föreningslivets form . . . » . Denna definition — som innebar en viss utvidgning jämfört med den tidigare gällande — borde enligt kommittén tolkas så, att även lokaler för ungdomsverksamhet skulle betraktas som allmänna samlingslokaler och att ungdomsgårdarna skulle komma ifråga för lån ur samlingslokalsfonden. Som stöd för sin åsikt anförde kommittén bl. a.: » . . . Föreningslivet bland ungdomen har i huvudsak samma behov av lokaler för möten, sammanträden, samkväm, studiecirkelrum o. dyl., som föreningar bland äldre. Ungdomsföreningarnas likställighet ifråga om tillgång till allmänna samlingslokaler torde även i praktiken vara allmänt erkänd . . . » . Därtill hävdades i betänkandet, att gränsen mellan å ena sidan ungdomsgårdar — även om dessa företrädesvis eller uteslutande var avsedda för ungdom; föreningsansluten eller inte — och å andra sidan vanliga allmänna samlingslokaler måste anses flytande. Den inom socialdepartementet tillkallade särskilde utredningsmannen, dåvarande byråchefen Stig Algott, anförde i betänkandet »Statsstöd för samlingslokaler» (SOU 1955:39), att samlingslokalslån inte vid något tidigare tillfälle beviljats helt fristående ungdomslokaler. Enligt den praxis, som utvecklats av statens nämnd för samlingslokaler, hade dock kostnaderna för i samlingslokalsanläggningar ingående smärre hobbyrum och liknande, avsedda hu-

vudsakligen för föreningslös ungdom, inräknats i låneunderlaget. Han anslöt sig till bostadskollektiva kommitténs förslag till definition av begreppet allmänna samlingslokaler, men framhöll att denna inte kunde anses innefatta fristående ungdomsgårdar och därmed jämförliga anläggningar. ». . . Att anordna lokaler för att företrädesvis eller uteslutande bereda utrymme för den föreningslösa ungdomens aktivitet är inte att tillgodose ett behov, som hör till det offentliga livet eller de kulturella strävandena; någon anknytning till föreningslivet finnes icke heller. Det är här i själva verket fråga om ett renodlat vårdproblem, som får lösas i särskild ordning . . .». Föredragande departementschefen anslöt sig i statsverkspropositionen år 1957 (bil. 26) till utredningsmannens tolkning. Denna ståndpunkt lämnades utan erinran av statsutskottet (uti. 83) och godtogs av riksdagen. 4.3 Statslån för anordnande av samfundslokaler m.m. (förslaget om) Förslag om att införa en särskild statlig låneform för s. k. samfundslokaler framlades i juli 1964 av frikyrkolokalsutredningen i betänkandet »Statslån till samfundslokaler» (SOU 1964:52). Då förslaget berör även ungdomslokaler, har ungdomsutredningen — trots att frågan om statsstöd till samfundslokaler ännu ej slutbehandlats av Kungl. Maj:t — inte ansett det möjligt att förbigå detsamma. En redogörelse för förslagets huvuddrag är därför på sin plats. I frikyrkolokalsutredningens betänkande har en uppdelning skett på kristna och icke kristna samfund, vartill de förstnämnda uppspaltats på evangeliska och icke evangeliska samfund. Lånerätten skulle förbehållas de evangeliska samfunden utanför Svenska kyrkan. I väsentliga delar har frikyrkolokalsutredningens förslag utformats efter förebild

51 av samlingslokalskungörelsen. Statslån skulle utgå: » . . . T i l l evangeliskt trossamfund hörande församling eller annan lokal enhet ävensom sådant samfund s j ä l v t . . . » . — » . . . för att tillgodose behovet av lokaler för gudstjänst och därtill anslutna lokaler för ungdomsarbete och annan form av gruppverksamhet jämte tillhörande utrymmen (samfundslokaler) ...». Av betänkandet framgår, att frågan om upplåtelseskyldighet för statsbelånade samfundslokaler varit föremål för särskild uppmärksamhet. Frikyrkolokalsutredningen sammanfattar sina överväganden på följande sätt: ».. . såsom villkor för statslån till de fria samfundens kyrkor och andra lokaler bör föreskrivas att låntagaren, i den mån så kan ske utan att det inkräktar på den egna verksamheten, skall opartiskt och på skäliga villkor tillfälligt upplåta lokalerna för ändamål, som ej kan anses motverka syftet med den verksamhet som är avsedd att bedrivas i lokalen. För skyldighet att upplåta gudstjänstrum bör därutöver gälla, att upplåtelse ej innebär något som strider mot rummets helgd eller samfundets trosuppfattning samt att det kan tagas för visst att gudstjänstrummet och dess inventarier behandlas med aktsamhet och pietet. För såvitt upplåtelseskyldigheten avser gudstjänständamål bör dess iakttagande icke säkras genom någon påföljd om rätt för långivaren att i händelse skyldigheten åsidosattes uppsäga lån till omedelbar betalning». Lån skulle kunna beviljas för samma ändamål (ny-, om- och tillbyggnad samt förvärv) som ifråga om allmänna samlingslokaler, dock med det undantaget att lån för ekonomisk sanering inte kan komma ifråga. Någon motsvarighet till rekonstruktionsbidragen för statsbelånade allmänna samlingslokaler föreslås inte heller. Om lånets storlek säges att » . . . Lån må utgå med högst 50 procent eller, när synnerliga skäl äro därtill, med högst 70 procent av det belopp, vartill med

ledning av kostnadsberäkningar (entreprenadkontrakt), försäljningsanbud eller värdering byggnadskostnaderna, köpesumman eller byggnadsvärdet prövas böra beräknas (låneunderlaget) . . . » . Som ränte- och amorteringsfri stående del skulle ett belopp motsvarande högst 40 procent av låneunderlaget kunna lämnas. Villkoren och bestämmelserna för låneunderlagets beräkning, lånesäkerhet, annuitet, återbetalningsskyldighet, förvaltning, förhandsgranskning m. m. motsvarar i huvudsak vad som i dessa avseenden är stadgat för allmänna samlingslokaler. För handläggningen av låneärendena föreslås att ett särskilt organ, statens nämnd för samfundslokaler, inrättas. Frikyrkolokalsutredningens betänkande var under första delen av 1965 föremål för remissbehandling. Ärendet h a r efter remisstidens utgång överlämnats frän inrikesdepartementet till ecklesiastikdepartementet, där det, enligt vad utredningen inhämtat, är föremål för överväganden. Ungdomsutredningen har inte haft anledning att ingående granska och diskutera remissvaren, men anser det motiverat att i korthet återge några av de synpunkter, som framförts i anledning av utredningsförslaget. I flera svar framhålles frikyrkorörelsens betydelsefulla roll och insatser i samhället. Bland annat betonas dess ungdomsfostrande arbete. Från denna utgångspunkt har ett flertal remissinstanser tillstyrkt förslaget med vissa mindre ändringar beträffande utformningen. Motstridiga uppfattningar kommer till uttryck kring vissa principiella spörsmål. Sålunda påpekas att frågan om statligt stöd till de fria samfundens kyrko- och lokalbyggnader måste anses ha ett nära samband med hur förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan kommer att regleras i framtiden. Några remissinstanser förordar att hela aren-

52 det överlämnas till 1958 års utredning kyrka-stat. Med hänvisning till religionsfrihetens principer riktar en del remissinstanser invändningar mot att det statliga stödet endast skulle kunna utgå till evangeliska trossamfund. De med lånegivningen förenade villkoren rörande upplåtelseskyldigheten accepteras i stort, men i några yttranden uttalas farhågor rörande tolkningen och tillämpningen av stadgandet. Alternativa förslag till formulering av upplåtelsevillkoren förekommer också. I en rad yttranden föreslås att beredningen av låneärendena uppdras åt statens nämnd för samlingslokaler och att sålunda inget särskilt organ bör inrättas. Statens nämnds sammansättning skulle i stället ändras vid behandlingen av frågor rörande frikyrkolokaler. Ett par remissinstanser avstyrker helt förslaget.

4.4 Utredningens enkät rörande vissa ungdomsgårdars användning För att få en aktuell orientering om, i vad mån de kommunala ungdomsgårdarna utnyttjas av organisationslivet samt för vilka ändamål i övrigt deras lokalutrymmen tas i anspråk, vände sig utredningen våren 1965 till ett 20-tal kommuner 1 ) med en begäran om deras medverkan för att insamla upplysningar härom. Valet av kommuner företogs med ledning av vetskapen om, att ungdomsarbetet där var relativt väl utbyggt och att särskilda anläggningar (gårdar) i rätt stor utsträckning anordnats för denna verksamhet. Uppgifter infordrades rörande samtliga ungdomsgårdar, vilka administrativt och förvaltningsmässigt sorterade under barnavårdsnämnden eller annat kommunalt organ. I den skrivelse, som åtföljde frågeformulären, uttalades klart, att s. k. kvartersgårdar, vilka genom kommunal medverkan upp-

låtits för en eller flera samverkande organisationer, samt ungdomsgårdar, vilka ägdes och drevs av enskilda organisationer och sammanslutningar, inte skulle redovisas. Denna avgränsning skedde huvudsakligen av två skäl. För det första torde med stor bestämdhet kunna sägas, att de föreningsägda och -drivna gårdarna primärt har till uppgift att tjäna organisationslivet och att deras ställning därvidlag alltså är klarlagd. De kommunala anläggningarna däremot utformas med sikte på att fylla även andra uppgifter än att stå till föreningslivets förfogande, bl. a. att tillgodose behovet av lokaler för en öppen — ej förenings- och medlemsbunden — verksamhet. För det andra bedömdes splittringen på en mångfalld ägare vara så stor, att betydande svårigheter kunde förutses rörande möjligheten att insamla ett någorlunda fullständigt och rättvisande material. 4.4.1 Enkätens omfattning m. m. Inom de berörda kommunerna fanns vid tidpunkten för enkäten sammanlagt 162 gårdar, för vilka uppgifter lämnats. Bearbetningen av det insamlade materialet har omfattat 137 frågeformulär. Svarsuppgifter om gårdar för enbart motorsport, sjösport, verksamhet med djur, idrott m. fl. ändamål har inte tagits med, då de ansetts alltför särpräglade för att böra ingå i redovisningen. Däri ligger ingen värdering av hur berättigat eller oberättigat det kan vara att tillgodose 1 Boo, Borås, Danderyd, Eskilstuna, Gustavsberg, Gävle, Göteborg, Huddinge, Järfälla, Jönköping, Karlskoga, Lidköping, Linköping, Malmö, Nacka, Norrköping, Oxelösund, Skövde, Solna, Stockholm, Södertälje, Täby, Uddevalla, Uppsala, Västerås och Örebro. Borås och Gävle har förklarat att de inte har ungdomsgårdar av den typ utredningen begärt upplysningar om. Från Södertälje förelåg vid tidpunkten för bearbetningen inte några uppgifter.

53 intressen som de nämnda. Förhållandet bör beaktas vid bedömningen av efterföljande sammanställningar, där det främst är synbart i det ringa antalet upplåtelser för motororganisationer. Vidare bör nämnas, att ett antal formulär avseende helt nyuppförda gårdar, där verksamheten var under utbyggnad, lämnats utanför bearbetningen. Detsamma gäller de frågeformulär, där flertalet frågor inte besvarats. Tillvägagångssättet vid valet av kommuner gör att undersökningen inte är representativ för hela landet. Svårigheten att entydigt definiera gårdsbegreppet, mångfalden av verksamheter samt de skiftande formerna av samarbete mellan föreningar och gårdar gör det motiverat att uttala en reservation för att frågorna tolkats något olika av uppgiftslämnarna. Med hänsyn till att uppgifter lämnats för ett jämförelsevis stort antal gårdar, samt att de kommuner, vars svar bearbetats, vid årsskiftet 1963/64 hade sammanlagt cirka 2,5 milj. invånare, kan dock undersökningen sägas ge en måhända grov men likväl ganska belysande bild av ungdomsgårdarnas användning. Det förtjänar också uppmärksammas att de aktuella städerna och landskommunerna — på några få undantag när — är belägna i befolkningsmässigt expanderande tätortsräjonger. Betonas bör, att redovisningen inte ger besked om lokalsituationen på orten eller i stadsdelen. Om en gård endast vid ett fåtal tillfällen upplåtits för föreningsverksamhet, kan det ha sin förklaring i att andra samlingslokaler fanns att tillgå för detta ändamål. Men det kan också vara ett uttryck för att intensiteten i gårdens egen verksamhet var så hög, att det inte var möjligt att bereda plats för alla eller för vissa av de föreningar, som efterfrågat lokaler. I undersökningsmaterialet ingår inte mindre

än 46 ungdomsgårdar inom Stockholms stad. Utredningen h a r ansett det vara av intresse att göra en särredovisning av dessa. De avvikelser, som kan noteras mellan gårdarna i Stockholm och i övriga delar av landet bör inte föranleda alltför vittgående värderingar och slutsatser. I Stockholmssiffrorna ingår nämligen inte upplåtelser, som haft den formen att en förening (ofta en idrottssammanslutning) tagit på sig uppgiften att svara för en viss del av den öppna gårdsverksamheten. Sådana samarbetsformer mellan organisationer och gårdar förekommer också på några andra platser i landet och har där redovisats som föreningsupplåtelser. Tillgången på andra lokaler kommer också in i bilden, och det bör nämnas att samtliga Stockholmsstadsdelar med ungdomsgård också h a r särskilda lokaler för ungdomsföreningarnas gemensamma bruk. Även kommunernas åtgärder i övrigt på lokalförsörjningens område — t. ex. hyresbidrag och inventariebidrag — torde ge utslag som kan förklara olikheterna. I en del formulär h a r enstaka frågor lämnats helt obesvarade. Anledningen kan vara att uthyrningsjournaler etc. inte ger erforderliga besked, men det finns skäl anta, att uteblivna svar i de flesta fallen är liktydigt med att ingen upplåtelse förekommit. I tabellerna 9 —12 redovisas dock »ej svar> för sig.

4 . 4 . 2 Sammanställningar av enkätsvaren Av svarsuppgifterna framgår att 17 av gårdarna var avsedda för hela staden/ kommunen och 117 avsedda huvudsakligen för viss stadsdel (motsv.) inom staden/kommunen. F ö r 3 gårdar angavs »både och». Vid 129 av gårdarna bedrevs öppen verksamhet i »egen» (barnavårdsnämndens, ungdomsstyrelsens, ungdomsrå-

w to

.

> 4) «w

IS

lä I?

•c

to

C oi

bo

•s a bo O

bö

oj "5 bo"

bO,C o3 "3

5 8'C B j- a t o s O *5 > « U CO O 1/5 T3

O CO ©

aa

to o

O

•-!« 2

CO CO

to C to ^

bo ^

£H

till 75 CO O co

bo

« SJ

S

1 I- t •gco bc-w

bo

•BP"S S

i: « "S3 £,CO O CO O co

-a '

§ a : M o "S

te

Is

03 «

to "3

»2 • ä O .fl o3 r j 5,-fl 03 "rt

'£ o >

03 O CO

J4 b e S

fl O •-» C rj * j > 03

fl CO O CO

<

.tpj4 to^3

5 §-c a 03 S^ co O> co *J

03 CO

55 dets eller annat kommunalt organs) regi. Enbart i »egen» regi bedrevs den öppna verksamheten vid 121 gårdar. Vid återstående 16 gårdar svarade sammanlagt 31 organisationer helt eller delvis för öppen verksamhet. Bland de 31 var: 3 idrottsorganisationer 5 scoutorganisationer 1 skol- eller studentorganisation 4 nykterhetsorganisationer 8 religiösa sammanslutningar 4 politiska organisationer 6 organisationer av annat slag För att få en uppfattning om i vilken utsträckning föreningarna tog gårdslokaler i anspråk för barn- och ungdomsverksamhet ställdes frågan: Vid hur många tillfällen har organisationer tillhöriga nedan uppräknade kategorier under mars månad 1965 förlagt någon form av barn- och ungdomsverksamhet till ungdomsgården? Svaren framgår av tabell 9. Antas antalet upplåtelser vara i genomsnitt 3 i gruppen »1—5 tillfällen», 8 i gruppen »6—10 tillfällen», 15 i gruppen »11—20 tillfällen» samt 25 i gruppen »21 eller fler tillfällen» betyder det att gårdslokaler under mars 1965 vid 2 700 tillfällen (220 X 3 + 55 X 8 + 50 X 15 + 34 X 25) togs i anspråk av föreningar och sammanslutningar för barnoch ungdomsverksamhet i form av möten, samkväm, fester, studiecirklar, hobbycirklar, hobbygrupper osv. Motsvarande siffra för gårdarna i Stockholm var 451 (övriga 2 249). Av samtliga 137 var det 16, som inte redovisade någon enda upplåtelse till organisationer. För 6 saknades svar. 10 av de 46 gårdarna i Stockholm hade inte någon gång utnyttjats av organisationer. Utan n ä r m a r e kännedom om organisationskategoriernas relativa storlek, om

medlemsfrekvensen i tätorter av olika storlek samt en rad andra faktorer är en ingående analys av materialet inte möjlig. Att idrottsorganisationerna framstår som flitiga gårdsgäster är emellertid inte förvånande mot bakgrund av idrottsrörelsens totala omfattning. Främst är det inomhusgrenarna bordtennis, boxning, brottning, tyngdlyftning och gymnastik som drar nytta av gårdslokalernas lek- och motionshallar. Det är heller inte överraskande att skoloch studentorganisationerna förekommer mycket sparsamt på gårdarna. Här spelar såväl de totala medlemssiffrorna som skolsammanslutningarnas särskilda karaktär en avgörande roll. Av visst intresse är att notera den förhållandevis höga siffran (45) för de religiösa sammanslutningarna i gruppen »1—5 upplåtelsetillfällen». Det tyder på att ungdomsgårdslokaler på många håll brukas för söndagsskoleverksamhet. Av den exemplifiering på »andra organisationer», som lämnats i ett flertal svarsformulär, framgår att studieförbundens lokalavdelningar i rätt stor utsträckning h y r gårdslokaler för sin cirkelverksamhet. Att också verksamhet för vuxna förlägges till ungdomsgårdarna ger tabell 10 besked om. En särskild fråga i formuläret hade följande lydelse: Vid hur många tillfällen har organisationer tillhöriga nedan uppräknade kategorier under mars månad 1965 förlagt någon form av verksamhet för vuxna till ungdomsgården? Om det genomsnittliga antalet upplåtelser i de olika grupperna beräknas på samma sätt som tidigare, ger det 974 upplåtelsetillfällen (135 x 3 + 23 x 8 + 9 x 15 + 10 x 25) för vuxenverksamhet. Stockholmssiffran blir 157 (övriga 817). Ingen upplåtelse för vuxenverksamhet i organisationsregi redovisas för 39 gårdar (Stockholm 25) och i 19 formu-

r» 03

« »~

s a

»O T H • * o>

CO

t»

t^

ec

er

T-

^

(O » i * * OJ

t O i-i •<* OJ

r^ er

f

rw

1^

t>

er

er>

er

T-

»-

»--

.-<

r- •*

<r> - < • * o>

t C i-< •** OJ

tO

ee i-i r f OJ

i-i

5J O J

tO

>

»i

•»* o»

O!

©•

c

o

o

o

o1

T-

1—

T-

T-

T-

r- *

v

:

o

> OJ

1 ** 1 1-1

H

•4->

r-

.

fl "-1

ci —

- O *->

Tj< •<*

T*

>

erj rj<

• * tO

*3 jw T*

CM

O O

?-

«

T*

11 1-H °>

1 r-c*

t^

QC

bO

1 ^ 1 rH

11 1-1 °»

CO CO •*}< m

t~

• * t©

«0

1 * 1 l-H

»•

e>

^

c

t£ > O

Ift c ij< o

ift

• * «o

er tc1

• 1 C«J

1-1 vft TC ifj

1 °> 1 n

1 • 1 rH

©

c

*1

^

T3 t) J> <M

1 1 1 1

1 i

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1°

1 O 1 l-H

O

«

i«a

|

|

\r

|

1 OJ

r H —c

St

^a

A!

>

-o*'

1 1 1 1

1 " 1 »fl

O r-< 1

1 1 1 1

1 t i

i

es

T-

1 1 1 1 Cv

1 1

1 ~ 1

l-H 0 0

l-H rj<

es

erj

O

C

1 <M

( £ i—1

-o *»

1 '-' 1

T-> Tj<

> m

Q.

1w

i *•

1 e

es cc

I

O.

1 **

r*

ia

1 * 1

1 1 \r

ir

" »-

C «v

• •

>n oo

T f VO

m erj

er

1 r-<«j

r H

H

»o <© o»

w oo

r-. i - l T-l d

>

C« eo

erj ^* •

ifj

l-H •<*•

1 "»

ift

rj< l-H

O l-H l-H C«

^

r-l

erj

o

9 S t.

•o g

•»« B o

fl

to

O

*8 3

s fl

•ö

c

Oj H

O

i 'fl 03 OJ bo

fä O

-o

* J

et M

fl03

fl

fl .2

(Q

OJ

U V

fl s.2 • 303 "B

fl bO u (- fe t. t. ti h b Ö i-» B O B S a 03 03 o flo fl rt T T« T^ O T -c +* X fl -fl o tsc. B C .i •03C fl4, • •Ob 0 o fc °s: °a; to •a •fl b 0 03 b 0 -O bo 1 * b 0 S.tf-' b o '39 ' ti 3 -055a " t 3 03c • bo bo C •2 a •" fl fl *?a 3 a o: « 5 a • a a o; fl 03 Ll l-H W> O t 0 03 O en o bi1 a o i a O bl0 O O bl1 03 J OC bl3 O bo fl~ 03 £t0 ^ J O biCg w-A fl-S bi0 *2 2 s ^a o3 a c -fl es z : * £ &•§ OJ _ l rt^ ««S rt-fl g a bo* bfe0 ,J4f l bO*-3 ^ bo-J « ^6 b o * *: ^4 b o ^ b j ) ^ ) bO — flor c rt -1-' ° C E fl 5 > 1 ° -t E 5 I I a •31 f t .SS > i h coO a O COO V ^ C O O v •3 c o o c/^ M O K 3 coO o: -fl ö co O co u o coO c/- ^Z c o o cz CO CO CO (K & •S3 fl O --»

et T t-

b

OJ

0«(

ijij Ull

HH

J-

t.

HJ

•>«

k os:

os:

OJ

OJ

0J

57 Tabell 11. Antal gårdar vilka används för vissa andra ändamål än öppet ungdomsarbete och föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet Ändamål

Ja

Nej

Ej svar

Summa

22 34

24 55

46 91

6 17

40 72

46 91

14 11

32 78

46 91

10 48

36 41

46 91

8 63

38 25

46 91

8 36

38 52

46 91

1. Barnstugeverksamhet (lekskola, daghem, fritidshem)

Samtliga gårdar 2. Undervisningslokaler för a l l m ä n n a skolväsendet

Samtliga gårdar 3. Uppehållsplats (regelbundet, planerat öppethållande) för skolungdom under r a s t e r och h å l t i m m a r

Samtliga gårdar 4. Studieverksamhet i folkbildningsorganisationernas regi

Samtliga gårdar 5. Mötesverksamhet eller liknande inom s. k. vuxenorganisationer övrig a Samtliga g å r d a r 6. Pensionärsverksamhet i s t a d e n s / k o m m u n e n s eller organisationernas regi

Samtliga gårdar 7. Annat ä n d a m å l

12 24 Samtliga gårdar

lär har frågan inte besvarats. Utöver de korta kommentarerna i anslutning till tabell 9 kan sägas, att scoutorganisationerna här representeras av ledarsamlingar, föräldraträffar och liknande. Även ifråga om skol- och studentorganisationer torde det vara föräldraföreningsmöten som registrerats. Ungdomsgårdarna brukas emellertid

också för annat än öppet ungdomsarbete och föreningsverksamhet. Det framgår av tabell 11, som är en sammanställning av svar som lämnats på en fråga om för vilket/vilka av vissa angivna ändamål ungdomsgården används. Frågan avser ingen angiven tidsperiod utan svaren är ett allmänt uttryck för gårdarnas upplåtelse- och uthyrningspolitik.

58 Tabell 12. Antal gårdar och brukningsändamål

enligt tabell 11.

Antal ändamål

Samtliga gårdar

Ej svar

Summa

9 10

46 91

2 5

2 11

4 23

13 21

16 18

34 Bland »andra ändamål» namnes parklekverksamhet, skolbarnsbespisning, ungdomsledarinstitut, musikskola, barngymnastik, barnbalett, barnparkering, skollovsverksamhet och verksamhet för cp-barn. För ett flertal Stockholmsgårdar anges att lokalerna disponeras för barnteater. Av tabell 12 framgår dels antalet gårdar och dels det antal ändamål för vilka de nyttjades. Av svaren framgår inte klart huruvida de gårdar, för vilka ett »ja» markerats på frågan om barnstugeverksamhet, för denna förfogar över särskilda utrymmen, som utgör en avgränsad del av gården, eller om det rör sig om lokaler, vilka används omväxlande för barnstugeverksamhet och andra former av ungdomsarbete. Beträffande gårdarnas användning som undervisningslokaler förekommer upplåtelser såväl för gymnastik som för sedvanlig klassundervisning. I det senare fallet är det fråga om temporära lösningar av skolans lokalproblem, vilket innebär att ifrågavarande lokaler inte för närvarande nyttjas för de ursprungligen avsedda ändamålen. Till en del torde dubbelsvar ha lämnats. Så kan vara fallet om en studieorganisation bedriver verksamhet för pensionärer, vilket alltså skulle leda till att både alternativ 4 och 6 markerades. Någon avgörande förändring av helhetsbilden torde emellertid detta inte innebära.

4.5 Sammanfattande väganden

över-

1 kapitel 3 har utredningen framhållit värdet av ungdomens fritidsverksamhet och starkt betonat behovet av lokaler för detta ändamål. För att främja en utveckling, som skulle ge fler och bättre ungdomslokaler, kan det synas ligga nära till hands att förorda ett särskilt statligt stimulansstöd. Den nuvarande splittringen på flera låne- och bidragsformer är emellertid ägnad att försvåra överblicken och bedömningen av de resultat, som uppnås med de olika samhällsåtgärderna var för sig och den samlade effekten av dessa. Likaså är inbördes jämförelser mellan stödformernas betydelse för lokalfinansieringen vansklig att göra. Ännu en form av statsstöd skulle ytterligare försämra förutsättningarna för en målmedveten politik på lokalförsörjningens område. Enligt utredningens mening finns det därför anledning pröva möjligheterna, att nå det eftersträvade syftet inom eller i anslutning till redan existerande stödformer. I resumén över samlingslokalskungörelsen (sid. 11) h a r nämnts, att ungdomslokaler inrymda i byggnad för allmänna samlingslokaler kan ingå i låneunderlaget. Ungdomslokalerna anses då som allmänna samlingslokaler. Som sådana betraktas däremot inte lokaler i en fristående ungdomsgård eller liknande. Sistnämnda lokaler kan i vissa fall inräknas i det låneunderlag, som fastställes för den statliga bostadskreditgivningen.

59 Enligt bostadslånekungörelsen kan detta dock inte ske om ungdomsgården är inbyggd i ett komplex av andra lokaler — t. ex. en affärs- och kontorsbyggnad — på fristående fastighet, där huvuddelen av lokalerna inte är belåningsbara. Den enda väg som då står öppen för att underlätta finansieringen är bidrag från allmänna arvsfonden. De större ungdomslokalanläggningarna, vilka utredningen betraktar som ett viktigt bostadskomplement, är jämförelsevis dyra att bygga och kostnaderna ligger inte sällan i närheten av en miljon kr. Genom maximeringen av arvsfondsbidragen till 150 000 kr. blir bidragsandelen förhållandevis blygsam. Om riktpunkten för arvsfondsbidragen anges till en tredjedel av anläggnings- och inventariekostnaderna (och de senare antas utgöra cirka 10 procent av de tidigare) får maximiregeln effekt redan för lokalanläggningar i kostnadsläget omkring 400 000 kr. Sättes bidragsriktpunkten till hälften av kostnaderna — för ungdomslokaler i samlingslokalsanläggningar kan i princip lämnas ränte- och amorteringsfritt lån motsvarande 50 procent av de kostnader, som ingår i låneunderlaget — får spärregeln inverkan på subventionsgraden redan för anläggningar som kostar omkring 300 000 kr. Eftersom bidrag sällan utgår med högsta möjliga belopp ligger subventionsmomentet under de exemplifierade riktpunkterna för många av de medelstora och stora ungdomslokalanläggningarna. Även om lokalerna är belägna i byggnader, som kan belånas enligt bostadslånekungörelsen och därtill visst arvsfondsbidrag beviljas, framstår finansieringsbetingelserna som ogynnsamma. Den gräns för lånemöjligheterna, vilken dragits mellan allmänna samlingslokaler (inkl. däri ingående ungdomslokaler) och fristående ungdomslokaler (ungdomsgårdar och motsvarande) kan

härledas till den principiella syn, som kom till uttryck i betänkandet »Statsstöd till samlingslokaler» (SOU 1955:28) och som redovisats på sidan 50. Dessutom torde i en del fall de med lånen sammanhängande upplåtelsevillkoren ha visat sig svåra att förena med ambitionen att ge en gårdsanläggning en markerad ungdomsprägel. Det är enligt utredningens åsikt oberättigat att säga, att arbetet för och bland den föreningslösa ungdomen är ett renodlat vårdproblem, vars lokalbehov bör lösas på annat sätt än vad som sker för andra medborgargrupper. Ett sådant betraktelsesätt vore nämligen liktydigt med att man hävdade, att den stora gruppen ej föreningsansluten ungdom representerar ett vårdproblem eller att den inte i likhet med varje annan grupp skulle kunna resa berättigade krav på att få sina önskemål om fritidslokaler tillgodosedda. Utvecklingen mot öppen verksamhet som ett reguljärt inslag i organisationernas ungdomsarbete, understryker ytterligare att grundvalen för nuvarande gränsdragning inte är hållbar. Att det kan vara lämpligt att disponera särskilda lokaler eller delar av större anläggningar för ändamålet, anser utredningen inte vara en principiell skiljelinje, som motiverar att fristående ungdomslokaler för bl. a. öppen verksamhet ställes utanför det statliga lånestödet till allmänna samlingslokaler. Av den i det föregående redovisade enkäten framgår tämligen klart, att ungdomsgårdarna i allmänhet upplåtes fölen mångfald ändamål och att de är ett väsentligt och oumbärligt komplement till de kommersiella, sociala och kulturella gemensamhetsanordningarna i övrigt i tätorternas bostadsområden. Tydligt är också, att de i stor utsträckning tjänar organisationslivet i hela dess bredd, oberoende av om detta är inriktat mot ungdom eller mot vuxna. Där-

60 vidlag är funktionen mycket likartad de allmänna samlingslokalerna. För många orter kan det vara riktigt att säga, att ungdomsgårdar och andra ungdomslokaler är ett komplement till de allmänna samlingslokalerna. För andra platser torde det vara lika korrekt att beskriva situationen så, att gårdarna fullgör uppgifter, som vanligtvis är de allmänna samlingslokalernas. Också detta talar mot den nuvarande uppspaltningen. I flera avseenden är lokalproblemen identiska för den inom de fria samfunden förekommande ungdomsverksamheten och den som bedrives av organisationer och sammanslutningar av annat slag. Karaktärsskillnaden mellan lokaler för å ena sidan av religiösa sammanslutningar bedriven ungdomsverksamhet och lokaler för å andra sidan av profana organisationer bedriven sådan är, enligt utredningens uppfattning, mindre, än mellan lokaler för förstnämnda ändamål och lokaler för gudstjänster. Redan tidigare har hävdats, att den nuvarande splittringen av det statliga stödet är otillfredsställande och att en samordning bör komma till stånd. Mot bakgrund av denna bedömning och med tanke på de religiösa sammanslutningarnas behov av ungdomslokaler, anser ungdomsutredningen det fördelaktigt, att ur det komplex samfundslokalsbegreppet utgör bryta loss frågan om stödet till anordnande av andra lokaler än gudstjänstlokaler. Frågan om lån eller bidrag till gudstjänstlokaler har en särart och är förenad med så speciella problem, att den bör behandlas fristående och i annat sammanhang. De anförda skälen mot en särställning för fristående ungdomslokaler och för en samordning av statens stöd, anser utredningen tala för att samlingslokalskungörelsens tillämpningsområde vidgas. Detta bör ske på sådant sätt att kungörelsen framgent kommer att om-

fatta fristående ungdomslokaler. Samtidigt bör dess bestämmelser rörande upplåtelsevillkoren ges en innebörd, som gör att religiösa sammanslutningar inte anser sig reellt förhindrade att söka samlingslokalslån för att anordna bl. a. ungdomslokaler. Alldenstund upplåtelsevillkoren är av central betydelse för utformningen av statsstödet, är det befogat att uppehålla sig vid kungörelsens stadgande på denna punkt samt tolkningen av detsamma. 4.6

Upplåtelseskyldigheten

4.6.1 Nuvarande villkor Samtliga nu förekommande och här aktuella former av stöd för anordnande av lokaler är för de låne- eller bidragssökande förenade med någon form av upplåtelseskyldighet gentemot andra. Villkorens formulering och innebörd är dock något skiftande. Efter den inledande definitionen av begreppet allmänna samlingslokaler (jfr. sid 11) föreskriver kungörelsen » . . . a t t lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas åt envar inom orten verksam organisation . . . » . Motsvarande stadgande i studentkårlokalskungörelsen lyder: » . . . O m större olägenhet ej vållas låntagaren, bör studentkårlokal i skälig omfattning ocb på skäliga villkor upplåtas som kårlokal för annan studentorganisation och som allmän samlingslokal enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m. m . . . . » . Förslaget till kungörelsen om statslån till samfundslokaler innefattar följande passus: » . . . I den mån det kan ske utan inkräktande på den egna verksamheten skola samfundslokaler opartiskt och på skäliga villkor tillfälligt upplåtas för ändamål, som ej kan anses motverka syftet med den verksamhet, som bedri-

61 ves i l o k a l e n . . . » . I fortsättningen heter det: » . . . F ö r upplåtelse av gudstjänstrum skall därutöver gälla, att upplåtelse ej innebär något som strider mot rummets helgd eller samfundets trosuppfattning, samt att det kan antagas för visst, att gudstjänstrummet och dess inventarier behandlas med aktsamhet och pietet . . . » . Med bidrag från allmänna arvsfonden är förenat villkoret, att lokalerna skall upplåtas åt andra ideella organisationer på orten i den mån det kan ske utan att detta inkräktar på den egna verksamheten. Det kan vara av visst intresse att i sammanhanget och som jämförelse återge också paragraf 32 i skolstadgan (SFS 1962:439): »Om större olägenhet ej vållas skolans verksamhet, böra mark och lokaler upplåtas för annat än skolans behov. För frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen skall upplåtelse enligt första stycket medgivas under där angivet villkor. Uttages därvid ersättning, må denna motsvara högst den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av kommunens kostnader.» Samlingslokalskungörelsens formulering torde kunna betecknas som den mest kategoriska och långtgående av de här återgivna. Upplåtelsen skall visserligen ske med särskilt hänsynstagande till föreningslivets behov, men skyldigheten att ställa lokalerna till förfogande kan också anses gälla för ändamål, som är att hänföra till det offentliga livet och de kulturella strävandena på orten. I en kommentar till förvaltningsbestämmelserna för statsbelånade samlingslokaler (»Allmänna samlingslokaler»; Stockholm 1962) har statens nämnds tolkning och tillämpning av kungörelsens villkorsföreskrifter redovisats. Nämnden fastslår inledningsvis,

att den under inga omständigheter kan medverka till att någon enstaka förening eller vissa slags föreningar utestänges från lokalerna, och att inte heller en sammanslutning, som arbetar i nöjessyfte, t. ex. en dansklubb eller en revyförening får vägras tillträde till lokalerna för sina angelägenheter. I kommentaren heter det vidare: »En annan sak är att en lokalägare kan ha fog för att vilja förbjuda vissa offentliga tillställningar, d. v. s. sammankomster dit allmänheten oberoende av föreningstillhörighet har tillträde. En sådan inställning från lokalägarens sida bör sålunda under vissa omständigheter respekteras. Att ohämmat upplåta allmänna samlingslokaler för offentliga danstillställningar kan t. ex. ge hela anläggningen karaktären av »danshak» och därmed avhålla många från att nyttja lokalerna för andra ändamål. Att en sådan utveckling bör förhindras behöver inte närmare utvecklas. En viss återhållsamhet beträffande uthyrning av lokalerna för privata tillställningar, firmafester o. dyl., är också att rekommendera, i all synnerhet om alkoholhaltiga drycker serveras. Det är inte meningen att allmänna samlingslokaler skall fungera som restauranger eller festvåningar. Såväl nämnden själv som kontrollstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor, och det kan förväntas att de båda myndigheterna kommer att noggrant följa utvecklingen på området. Hur bör då lokalägaren ställa sig om exempelvis en förening i en närbelägen kommun vill hyra lokalerna för ett informations- och diskussionsmöte? Enligt nämndens mening välvillig, försåvitt inte något intresse inom hemmakommunen eftersattes. Detta intresse bör nämligen alltid åtnjuta företräde, oavsett ända målet med uthyrningen. En fråga som stundom uppkommer är hur långt lokalägarens företrädesrätt att för egen räkning disponera lokalerna bör sträcka sig. Kan t. ex. lokalägaren själv nyttja lokalerna för offentliga tillställningar — sommarfester, basarer o. dyl. — men vägra att upplåta lokalerna för detta ändamål åt andra? Vid besvarandet av denna fråga måste man hålla flera saker i minnet. »Rättvise-

62 synpunkten» anmäler sig kanske först. Men den kan inte bli ensamt avgörande. Lokalägarens möjligheter att finansiera lokalförvaltningen och därmed bevara anläggningen åt bygden får sålunda inte försummas. Det är den lokalägande sammanslutningen som satt sig i skuld för att skapa lokalerna, och det ligger i hela ortsbefolkningens intresse att organisationen går i land med uppgiften att förränta och återbetala lånen. Stundom är det därför fullt försvarligt, särskilt inom glesbygder, att lokalägaren förbehåller sig själv rätten att utnyttja de allmänna samlingslokalerna för vinstgivande offentliga tillställningar. — Då frågor av denna art uppkommer kan det vara lämpligt att lokalägaren samråder med statens nämnd för samlingslokaler.» Några ärenden rörande tolkningen av studentkårlokalskungörelsens upplåtelsekrav har ännu ej aktualiserats och prejudicerande beslut eller vägledande uttalanden från statens nämnd saknas därför. I sammanhanget bör dock noteras vad föredragande departementschefen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 172 till 1963 års riksdag: ». . . En enligt min mening viktig fråga vid anordnande av studentkårlokaler är att studentkårer på samma ort bör allvarligt eftersträva att ett gemensamt utnyttjande av kårlokalerna kommer till stånd. Ett sådant sambruk torde inte endast betyda ekonomiska besparingar utan även ha stor betydelse för att underlätta kontakten mellan studerande från skilda fakulteter och högskolor. Vid bedömningen av låneärenden bör det granskande organet ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna till anordnande av gemensamma kårlokaler. I anslutning härtill vill jag också framhålla, att studentkårlokaler, till vilka statligt stöd utgår, i princip bör — såsom statens nämnd för samlingslokaler framhållit i sitt yttrande — kunna tjäna som ett värdefullt komplement till de allmänna samlingslokalerna på orten .. .» Vad slutligen beträffar samfundslokaler, har frikyrkolokalsutredningen ingående diskuterat frågan om upplåtelseskyldigheten. Av särskilt intresse är dess synpunkter på andra samfundslokaler än gudstjänstrum. Frikyrkolokalsutred-

ningen anknyter till de villkor som brukar anges i de fall religiösa sammanslutningar beviljas bidrag av s. k. vattenregleringsmedel för sina lokalbyggen. Kungl. Maj:t föreskriver vanligtvis därvid att bidragsmottagaren skall »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor till envar inom orten verksam organisation upplåta lokalerna helt eller delvis för sådana ändamål, som få anses förenliga med syftet med den verksamhet, som är avsedd att bedrivas däri». Denna formulering av upplåtelsekravet anser frikyrkolokalsutredningen tillgodoser lokalägarens berättigade anspråk såväl på att i första hand för egen räkning kunna utnyttja lokalerna som att dessa inte skall behöva tillfälligt upplåtas för ändamål, vilka motverka syftet med den verksamhet huvudmannen bedriver i lokalen. Allmänna arvsfondens praxis vid bedömningen av ifrågavarande spörsmål torde till en del kunna härledas till ett uttalande av dåvarande statssekreteraren i socialdepartementet, Per Eckerberg, vilken i anledning av en förfrågan från en av landets missionsförsamlingar framhöll: »...Villkoret i Kungl. Maj:ts beslut om arvsfondsunderstöd att upplåta lokalerna även till andra ideella ungdomsorganisationer uppställs numera alltid i beslut om understöd ur arvfonden för anordnande av lokaler för ungdom. Villkoret bör tolkas så, att upplåtelse till andra organisationer skall ske endast i den mån detta ej inkräktar på församlingens egen ungdomsverksamhet. Avsikten med villkoret är att söka åstadkomma, att tillgängliga lokaler utnyttjas så effektivt som möjligt. Självfallet behöver lokalerna i missionskyrkan ej upplåtas för sådan verksamhet som stör lokalernas helgd. Det ankommer närmast på församlingen själv att avgöra till vilka organisationer och under vilka villkor församlingen anser sig böra upplåta lokalerna. Det torde väl under dessa förhållanden knappast vara förenat med några olägenheter, om villkoret i Kungl. Maj :ts beslut får kvarstå.»

63 4 . 6 . 2 Utredningen Frågan om upplåtelsevillkoren för lokaler, vilka anordnats med stöd av statsmedel, kan ses från ett flertal skilda utgångspunkter. Praktiska, ekonomiska och principiella skäl kan anföras såväl för som mot att statens stöd förenas med förpliktelser vad beträffar upplåtelsen. Om stödet utgår som subventionerat lån eller bidrag synes vara av underordnat intresse för bedömningen. Avgörande är att allmänna medel tas i anspråk för lokalinvesteringar. Det framgår för övrigt av exemplifieringen på sidan 60 att praxis är, att upplåtelsevillkor föreskrives antingen det gäller lån eller bidrag. Tänkbart är emellertid att ge bidragsformen karaktären av gåva och att därvid helt eller i mycket hög grad ge avkall på kraven om upplåtelseskyldighet. Om så sker, måste det emellertid anses ofrånkomligt att sätta bidragsbeloppet eller bidragsandelen betydligt lägre än i en stödform, till vilken villkor rörande upplåtelsen knytes. Att stödet skulle vara lika generöst oberoende av de förpliktelser, som uppställes för mottagaren, får anses uteslutet. Då det kan befaras, att ett jämförelsevist svagt subventionsmoment avsevärt reducerar den med statsstödet eftersträvade stimulanseffekten, är ett renodlat bidrag av antytt slag ett diskutabelt och tvivelaktigt medel i samhällets lokalpolitik. Det är på sin plats att påpeka att kraven om, att lokaler skall vara tillgängliga också för andra än ägaren, i de flesta fall är till fördel för föreningslivet, om man ser till detta som helhet. Frågan måste alltså bedömas med beaktande inte endast av lokalägarnas utan också med hänsyn till lokalförhyrarnas intressen. Av förklarliga skäl kan ägaren uppfatta skyldigheten att ställa sina lokaler till förfogande såsom ett åläggande med negativ innebörd. Möjligheterna begränsas att fritt och oinskränkt

få bestämma över lokalernas användning, detta trots att vederbörande kanske själv gjort betydande ekonomiska insatser för att förvärva eller bygga dem. För den, som inte anser sig ha anledning eller möjlighet att anordna egna lokaler, h a r upplåtelsevillkoren en positiv innebörd och verkan. Vederbörande kan inte utan fog säga sig ha del i det tillskott som gjorts av allmänna medel. Detta bör då också ge en rättighet att få del av den nyttighet de samhällsstödda lokalerna utgör. Det bör erinras om, att inom praktiskt taget varje större organisation finns lokala föreningar, som kan vara i den ena eller i den andra av de nämnda situationerna. Så kan exempelvis på den ena platsen en fackförening vara hänvisad till att bruka ett ordenshus, på den andra uppträder en nykterhetsloge som hyresgäst hos en frikyrkoförsamling, på den tredje är det en frikyrklig sammanslutning som nyttjar lokaler i folkets hus, o. s. v. Det får anses ligga i det allmännas intresse, att staten som låne- och bidragsgivare ser till, att de investerade medlen används på ett effektivt sätt. I detta sammanhang är det liktydigt med, att lokalföretagens tjänster bör komma så många som möjligt till del. Alldenstund upplåtelsevillkoren bl. a. är avsedda att främja en samordnad planering och ett rationellt nyttjande av lokalresurserna, kan det sagda betraktas som ett skäl för att sådana villkor ingår i bestämmelserna för statsstöd. Inte heller får förbises, att kreditgivningen här som på andra områden är förenad med ett risktagande. Att den lånegivande parten — staten — har viss insyn i lokalföretagets ekonomi och förvaltning måste därför anses rimligt. I kapitel 3 har utredningen uttalat som sin mening, att det ytterst är samhället, som har ansvar för att behovet av lokaler blir tillfredsställt. Den princi-

64 piella bakgrunden till detta synsätt har tillämpning också i förevarande sammanhang. I statens och kommunernas uppgift kan sägas ligga att skapa likvärdiga villkor för de skilda åsikts- och meningsriktningar, som verkar och vill göra sig hörda i samhället. Detta kan också uttryckas som en skyldighet att bidra till, att principerna om församlings- och föreningsfrihet får en så reell innebörd som möjligt. Om vissa organisationer utestänges från möjligheter att få disponera lokaler för sin verksamhet, skulle det på sikt kunna undergräva förutsättningarna för en allmän, fri debatt och opinionsbildning. Allmänna medel får då inte heller användas så, att de ger en förmånsställning åt någon begränsad grupp av medborgare. Ett kännemärke för demokratin är också kraven på ömsesidig tolerans och hänsyn. Det måste sägas vara väsensfrämmande för det demokratiska samhället att motverka oliktänkande personer och grupper genom att försöka kringskära deras möjligheter att arbeta och framföra sina åsikter. Ytterst är det medborgarna själva och deras sammanslutningar som måste värna om att dessa principer inte trades för när. Men också statslånevillkorens bestämmelser om upplåtelse bör ses som ett uttryck för detta grundläggande demokratiska betraktelsesätt. Att skäl också talar mot förpliktelsen att »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor» upplåta lokaler anordnade med statligt stöd kan utläsas av de modifierade versioner, i vilka kraven angivits i de tidigare nämnda formerna av lån och bidrag. Även statens nämnds kommentarer till stadgandet i samlingslokalskungörelsen vittnar om detta. Nämnden har bl. a. erinrat om, att en lokalägare kan ha behov av att förbehålla sig själv rätten att ordna inkomstbringande arrangemang, för att på

så sätt skapa ekonomiskt underlag för driften. Under vissa förutsättningar är det alltså möjligt att åberopa ekonomiska argument för inskränkningar i upplåtelseskyldigheten. Att sådana skäl godtas får också sättas i samband med, att de arrangemang det i allmänt är fråga om (dans, filmföreställningar, etc.) fyller ett legitimt behov av förströelse för en stor grupp människor. Det finns heller inte nämnvärd anledning förmoda, att en lokalägare återkommer så ofta med skäl av detta slag, att föreningslivets behov blir allvarligt eftersatt. Skulle emellertid så vara fallet, och det finns saklig, ekonomisk grund för upplåtelsevägran, måste det uppfattas, antingen som ett uttryck för att det råder brist på lokaler på orten, eller som en uppfordran att överväga ytterligare samhällsinsatser i lokalföretaget för att lätta den ekonomiska börda, som gör att ägaren anser sig nödsakad begränsa antalet tillfällen då föreningarna får disponera lokalerna. När kommuner uppträder som huvudmän för lokalföretag får det betraktas som ett led i försöken att tillgodose medborgarnas anspråk på allmän service ifråga om fritidsanordningar. I många fall är emellertid kommunernas åtgärder direkt motiverade som en speciell service för ungdomsverksamhet och kompletterar därmed samhällets ungdomsvård. Vad som i det följande anföres är därför i vissa stycken tillämpligt också på denna typ av lokaler. För organisationerna torde det framförallt vara omtanken om de egna medlemmarna och om den egna sammanslutningens verksamhet och strävanden, som leder till ett aktivt intresse och initiativ för att få till stånd fritids-, förenings- och ungdomslokaler. Det är därför rimligt, att de organisationer, som med insatser av eget kapital står bakom lokalanläggningen, har företräde

65 vad beträffar rätten att få disponera lokalerna. I samlingslokalsnämndens normalreglemente har detta uttryckts så, att lokalägaren för eget bruk äger att disponera lokalerna i större utsträckning än hyresgästerna. Hur långt denna rätt kan utsträckas, utan att råka i konflikt med upplåtelsevillkoren är ett avvägningsproblem. Det är tänkbart att en ideell organisation, som är huvudintressent i en lokalanläggning, själv har en så omfattande och expanderande verksamhet, att tillgängliga utrymmen helt behöver tas i anspråk. Detta får då till följd, att andra sammanslutningar löper risk att bli utestängda. Att i ett sådant läge åberopa att lån beviljats under förutsättning att lokalerna opartiskt och i skälig omfattning skall vara tillgängliga även för andra organisationer på orten, vore liktydigt med att inom ramen för det statliga lånestödet införa en form av »verksamhetsransonering». Detta måste, enligt utredningens uppfattning, anses oförenligt med den principiellt betydelsefulla rätten för varje enskild organisation att fritt bedriva och vidareutveckla sitt arbete. Den skisserade situationen kan heller inte sägas vara exempel på att lokalerna används felaktigt eller orationellt — de tjänar hela tiden föreningslivet, om än bara en begränsad del av detta — utan är främst ett tecken på uppenbar lokalbrist. Detta bör då inte drabba den eller de organisationer, som gjort måhända betydande egeninsatser av kapital och arbete för att lösa problemet med att ge sin verksamhet hemvist. En lokalägare kan ibland ha betänkligheter mot att hyra ut lokaler för ändamål, som strider mot syftet med den verksamhet huvudmannen eller denne närstående organisationer och intressenter bedriver. Att en nykterhetssammanslutning kan vilja avvisa en begäran om upplåtelse av ordenshuset för en fest, 5

vid vilken alkohol serveras, är lätt att förstå och värt att respekteras. En vägran i ett sådant fall kan heller inte sägas innebära en egentlig kränkning av de frihetsprinciper, om vilka talats i det föregående. Vidare är det möjligt att klart belägga, att lokalägarens och hyresgästens värderingar står i direkt strid mot varandra. För de ungdomslokaler, vilka enligt utredningens uppfattning framgent skall kunna finansieras med hjälp av samlingslokalslån, får det anses välgrundat att tillämpa en praxis, som innebär att lokalerna inte måste hyras ut för festarrangemang vid vilka alkohol serveras. Ungdomslokalerna frekventeras i stor utsträckning av tonåringar. Upplåtelser för ändamål, som kan tänkas motverka samhällets ansträngningar att minska alkoholbruket bland de unga, bör därför undvikas. Det finns även anledning ta fasta på vad samlingslokalsnämnden i sina kommentarer framhållit om den fara som ligger däri, att upplåtelse sker i former och för ändamål som i så hög grad påverkar karaktären hos lokalanläggningen, att denna inte längre uppfattas som det naturliga samlings, och verksamhetscentrum den är avsedd att vara. Att en sådan utveckling kan skada också en anläggning för ungdomslokaler och därför bör förhindras är uppenbart. I det föregående har utredningen uttalat som sin mening, att det statliga lånestödet bör utsträckas till att gälla även vissa lokaler, främst då sådana som är ämnade för ungdomsverksamhet, anordnade av religiösa sammanslutningar. Från bl. a. frikyrkligt håll har framhållits att de villkor, som är knutna till en stödform för lokalanskaffning, inte får leda till att låntagaren försättes i sådan beroendeställning i förhållande till staten, att församlingens eller samfundets fria ställning äventyras. Det vore, menar man, ett avsteg från en

66 principiell och för ifrågavarande sammanslutningar fundamental ståndpunkt. Åsikten torde i särskilt hög grad gälla gudstjänstrum och liknande, men saknar inte helt betydelse ifråga om ungdomslokaler m. m. I sammanhanget bör erinras om, att bidragen från allmänna arvsfonden till statskyrkans och frikyrkornas ungdomslokaler inte utgår villkorslöst. Detta har dock inte ansetts utgöra hinder för att motta bidrag. Nämnas bör också, att de frikyrkliga ungdomsförbunden uppbär statsbidrag till bl. a. kurser för ungdomsledare. De med kursbidragen förenade villkoren är emellertid, vilket bör framhållas, jämförelsevis libelat utformade och tillåter stor frihet för mottagaren, när det gäller användningen av beviljade medel. Även om man som utredningen förordat lämnar gudstjänstrum och liknande åsido, framstår problematiken kring upplåtelseskyldigheten för av religiösa sammanslutningar ägda lokaler, vilka anordnas med hjälp av samlingslokalslån, såsom komplicerade. De tidigare redovisade skälen för att lokalerna skall hållas tillgängliga även för annan verksamhet än lokalägarens egen är givetvis tillämpliga också här. Det finns inte heller anledning anta, att samfund och församlingar i allmänhet skulle inta en avvisande hållning till upplåtelser, vilka är förenliga med syftet för exempelvis statsstödet till ungdomens fritidsverksamhet. Kungörelsens stadgande rörande upplåtelsevillkoren bör inte vara sådan, att uthyrning måste ske även för ändamål, som kan befaras leda till att lokalerna i det allmänna medvetandet uppfattas såsom ämnade för andra ändamål än sådana som är ägnade att främja ungdomsarbetet och föreningslivet på platsen. Utredningen vill här återknyta till vad som tidigare anförts om att en lokalanläggnings karaktär inte får gå förlorad, genom en till ytterlighet driven

tillämpning av villkoren om upplåtelse. Att medge andra undantag från upplåtelseskyldigheten, än de som framgår av samlingslokalsnämndens praxis och av vad utredningen i det föregående anfört, inger betänkligheter. Det är bl. a. vanskligt att till fullo överblicka verkningarna av en ytterligare jämkning av bestämmelsernas tolkning. Svårigheten ligger i att ange generella undantagsregler, som — och detta gäller för alla statsbelånade lokaler, oberoende av vem som är ägare — inte missbrukas och åberopas för att utestänga organisationer och verksamheter, vilka på varjehanda grunder anses misshagliga. Utredningen anser det likväl befogat förorda en viss ytterligare modifiering av gällande villkor. I kungörelsen om lån till allmänna samlingslokaler bör detta komma till uttryck genom att det klart utsäges, att upplåtelse skall ske endast i den mån detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet. Därmed åsyftas då ett längre gående företräde till lokalerna än »att lokalägare äger disponera lokaler i större omfattning än hyresgästerna». Utöver denna garanti för förstahandsrätt till lokaler för den egna verksamheten förordas, att statens nämnd i sin bedömningspraxis beaktar vad utredningen i det föregående anfört beträffande upplåtelseskyldigheten. Tänkbart är att utredningens förslag kan ge upphov till en delvis ny typ av prioriteringsproblem ifråga om upplåtelsen av statsbelånade lokaler. Tvekan kan således råda om en förening för vuxna eller om ungdomsverksamhet — föreningsbunden eller ej — bör ha företräde vid uthyrningen. Vad beträffar lokaler, vilka i samband med låneansökan angivits vara avsedda för i huvudsak ungdomsverksamhet, anser utredningen det naturligt att ungdomsarbetet kan påräkna att i första hand få sitt behov tillgodosett. Ifråga om övriga all-

67 manna samlingslokaler finns inte anledning att göra något särskilt förbehåll. Avvägningsproblem kan också bli aktuella, när det gäller att avgöra om organisationsanknuten ungdomsverksamhet eller i kommunal regi bedriven sådan skall ha förtur till ungdomslokalerna. I princip bör bedömningen här vara densamma som i den tidigare skisserade situationen, där en organisation förutsattes ha behov av att disponera hela eller större delen av lokalanläggningen för sin egen verksamhet. Till vad som i detta sammanhang anförts, vill utredningen foga ytterligare en synpunkt. När en utomstående gör anspråk på att få disponera lokaler för enstaka arrangemang, t. ex. ett årsmöte eller en fest, måste dessa krav ställas mot önskvärdheten av kontinuitet i den verksamhet lokalhuvudmannen själv bedriver, även om denna inte är av kommersiell art (biografdrift eller liknande) och av betydelse för finansieringen av lokalföretaget. Ungdomsgårdarna har ofta terminsprogram, i vilka ingår återkommande fasta verksamhetsinslag på bestämda veckodagar. Möjligheter finns självfallet att genom omdispositioner göra avbrott i exempelvis en serie filmkvällar och att på så sätt bereda utrymme för tillfälliga förhyrare. Om större olägenhet inte skall vållas lokalernas huvudman förutsätter emellertid detta, att önskemålen om att få disponera lokalerna framföres i god tid. Genom att upprätta halvårsvis löpande uthyrningsplaner av det slag statens nämnd föreskriver i förvaltningsbestämmelserna för allmänna samlingslokaler, torde riskerna för intressekollisioner av antydd karaktär vara rätt begränsade. Utredningen anser det emellertid angeläget att betona, att upplåtelseskyldigheten inte bör få leda till att kontinuiteten i en viss verksamhetsgren måste brytas, för att mera tillfälliga anspråk på tillgång till

lokalerna —• i opartiskhetens och skälighetens namn — skall kunna tillgodoses.

4.7 Förslag till ändring lingslokalskungörelsen

av

sam-

Med hänvisning till vad utredningen anfört dels ifråga om möjligheten att erhålla lån även för fristående ungdomslokaler, dels beträffande upplåtelsevillkoren, föreslås att samlingslokalskungörelsens första paragraf ges följande ändrade lydelse: »Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets och ungdomsverksamhetens behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna — i den utsträckning detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet — opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtas huvudsakligen för ungdomsverksamhet inom orten.» (Styckets fortsättning i nuvarande lydelse — » . . . under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler.» — utgår således.) Med en på detta sätt angiven vidgning av kungörelsens tillämpningsområde uppnås större jämställdhet mellan samlingslokalsanläggningar i traditionell mening och anläggningar avsedda i huvudsak för ungdomsverksamhet. Vidare innebär ändringen, att nuvarande skillnader från belåningssynpunkt mel-

68 lan å ena sidan ungdomslokaler inrymda i byggnad för allmänna samlingslokaler och å andra sidan övriga ungdomslokaler upphör. Samtidigt modifieras upplåtelsevillkoren så, att de — i förening med den bedömningspraxis utredningen i det föregående förordat — bör kunna tillgodose bl. a. religiösa sammanslutningars intressen, när det gäller lånemöjligheterna från samlingslokalsfonden. Enligt utredningens bedömande bör utvidgningen även kunna leda till, att organisationer och sammanslutningar stimuleras till ökade insatser för att klara behovet av lokaler för den egna verksamheten, varigenom de också medverkar till att lösa lokalförsörjningsproblemen för orten i sin helhet. Också kommunernas möjligheter att finansiera byggandet av särskilda ungdomslokaler måste anses bli förbättrade.

4.8 Samlingslokalskungörelsens lämpning i vissa fall

till-

Några ändringar av samlingslokalskungörelsen utöver de nämnda är enligt utredningens mening inte påkallade. I allt väsentligt bör det vara möjligt att inom dess ram bevilja lån också för de fristående ungdomslokaler m. m., vilka framgent bör innefattas i begreppet allmänna samlingslokaler. Den utvidgade lånegivningen föranleder dock utredningen att framföra vissa synpunkter och rekommendationer rörande tillämpningen i de fall framställning föreligger om lån för anordnande av lokaler avsedda huvudsakligen för ungdomsverksamhet. 4.8.1 Låntagare Som låntagare kan enligt kungörelsen stå kommun, aktiebolag, förening eller stiftelse. Av de kommentarer statens nämnd utarbetat till detta stadgande framgår bl. a., att begreppet förening av-

ser både ekonomisk och ideell förening. Beträffande såväl förening som aktiebolag och stiftelse fordras att ändamålsbestämmelsen avser enbart, eller som framträdande moment, ägande och förvaltande av allmänna samlingslokaler. Ett aktiebolag med uppgift att driva industriell rörelse, en förening tillhörande konsumentkooperationen eller en pensionsstiftelse bör således inte vara huvudman för allmänna samlingslokaler. Av vad utredningen inhämtat rörande den praxis statens nämnd följer i sitt arbete, har en från det sagda avvikande ändamålsangivelse inte utgjort hinder för t. ex. kooperativa och allmännyttiga bostadsföretag att erhålla samlingslokalslån. Stiftelser med industriföretag eller församling inom Svenska kyrkan som huvudintressent har också i några fall beviljats lån. Avgörande för nämndens ställningstagande synes i dessa fall ha varit lokalsituationen på orten samt att byggnadsföretagets syfte varit att tillgodose ett konstaterat lokalbehov. Utredningen finner det angeläget betona värdet av den bedömningspraxis, som kommit till uttryck i dessa fall. Om ett bostadsföretag av exempelvis kooperativ karaktär bygger ut en stadsdel, i vilken planerats in allmänna samlingslokaler avsedda att efter färdigställandet permanent och för längre tid förhyras av en organisation eller av kommunen för ungdomsverksamhetens behov, bör således samlingslokalslån kunna utgå på samma sätt som fallet vore om kommunen själv stod som byggherre och lånesökande. Upplåtelseskyldigheten, vilken föreskrives i lånevillkoren och alltså i princip är lånegivarens och låntagarens mellanhavande, kan i fall som det nämnda regleras i hyreskontraktet på ett sätt, som svarar mot vad som anges i det normalreglemente statens nämnd upprättat för lokalförvaltningen och som

69 låntagaren undertecknar. Något helt nytt representerar heller inte denna »andrahandsupplåtelseskyldighet», eftersom det redan nu förekommer att t. ex. en ABF-avdelning h y r en del av ett folkets hus och där inrättar ett studiehem. Samlingslokalsnämndens erfarenheter därvidlag bör kunna tjäna som vägledning också i de ärenden, som avser långtidsuthyrning av lokaler för ungdomsgårdsverksamhet och motsvarande. Inom några av de frikyrkliga samfunden har ägandet och förvaltandet av lokaler sammanförts till ett centralt organ. Så är fallet inom bl. a. Frälsningsarmén, där Frälsningsarméns förlags AB handlägger praktiskt taget samtliga byggnads- och fastighetsfrågor, upptar lån o. s. v. Som lånesökande hos statens nämnda skulle således även förening, stiftelse eller aktiebolag, vars styrelse inte har sitt säte på den ort där lokalanläggningen skall uppföras, kunna tänkas uppträda. Frikyrkolokalsutredningen har i sitt förslag till kungörelse förutsett detta och föreslagit att samfundslokalslån skulle kunna utgå inte endast till evangeliskt trossamfund hörande församling eller annan lokal enhet utan även till sådant samfund självt. Det statliga stödet till allmänna samlingslokaler har utformats med tanke på ortens lokalbehov, vilket framgår såväl av motiveringarna vid dess tillkomst som av tidigare diskussion och av samlingslokalskungörelsen. Enligt utredningens uppfattning skulle det inte innebär något avsteg från denna linje, om lån beviljades även till riksomfattande förening, stiftelse eller aktiebolag, som påtar sig uppgiften att medverka till att lösa en enskild medlemsorganisations och orts lokalproblem. I frikyrkolokalsutredningens betänkande har föreslagits, att lånerätten skulle förbehållas de evangeliska samfunden utanför Svenska kyrkan. För

ungdomsutredningen har det inte varit aktuellt att närmare pröva och ta ställning till det berättigade i en sådan särbehandling, då de särskilda gudstjänstlokalerna lämnats utanför dess förslag. Problematiken kring upplåtelseskyldigheten får därigenom inte samma karaktär som för frikyrkolokalsutredningen. Ungdomsutredningen finner det för sin del inte befogat att, med hänvisning till arten av ett samfunds trosbekännelse utestänga det från möjligheten att erhålla samlingslokalslån, alldenstund lokalerna enligt lånevillkoren förutsattes vara tillgängliga också för andra än den lånesökande. Såvitt utredningen kan bedöma reser församlingslagens kompetensbestämmelser inte något hinder för församling inom Svenska kyrkan att anordna ungdomslokaler, även om dessa är avsedda att tjäna också andra ändamål än församlingens kristna verksamhet bland barn och ungdom. Det finns därför enligt utredningens uppfattning inte anledning att utestänga vare sig Svenska kyrkans församlingar eller andra från att erhålla lån från samlingslokalsfonden.

4 . 8 . 2 Låneändamål Av kungörelsen framgår, att lån — förutom för ny-, om- och tillbyggnad samt inköp av byggnad — kan beviljas annan låntagare än kommun eller kommunalt företag för s. k. ekonomisk sanering. Enligt utredningens mening bör vad beträffar ungdomslokaler s. k. saneringslån inte utgå annat än om synnerligen vägande skäl kan anföras härför. Det bör nämligen stå klart för den lånesökande, att det ekonomiska engagemanget i ett lokalföretag är långsiktigt och att därför välgrundade bedömningar beträffande driftens finansiering måste finnas. I möjligaste mån är det också önskvärt att på förhand träffa sådana överens-

70 kommelser med t. ex. kommunen, att driften säkerställes för lång tid framåt. För utredningen har det legat nära till hands att förorda att möjligheten till saneringslån över huvud inte skulle kunna komma ifråga för nyssnämnda lokaler. Det kan emellertid inte uteslutas att en sådan situation uppstår i ett enskilt fall, att lån för ekonomisk sanering bör beviljas. Utredningen har därför valt att förorda en mycket stark restriktivitet. Som tidigare framhållits är utredningen av den uppfattningen, att primäransvaret för lokalförsörjning och för stödet till ungdomsverksamhet är att betrakta som en kommunal angelägenhet. Skulle svårigheter uppstå för ett lokalföretag, som anordnat ungdomslokaler, bör det därför också främst vara en kommunal angelägenhet att medverka till att dessa övervinnes. 4 . 8 . 3 Låneunderlag Beräkningen av låneunderlaget torde i stort sett inte erbjuda nämnvärda andra svårigheter än redan förekommande. På en del håll i landet förekommer sär. skilda lokalanläggningar för t. ex. motoroch sjösport. I dessa liksom i ungdomsgårdar i övrigt inrymmes ofta speciallokaler, vilka endast i begränsad utsträckning kan nyttjas för andra ändamål än de för vilka de planerats och inretts. Lokaler och utrymmen av detta slag kan inte betecknas som allmänna samlingslokaler i egentlig mening. Utredningens förslag till ändrad definition förändrar inte den bedömningen. Utan hinder härav bör dock sådana lokaler kunna inräknas i låneunderlaget. Så bör dock ske endast under förutsättning att behov verkligen kan anses föreligga av speciallokaler och att lokalbehoven i övrigt på orten kan sägas vara tillfredsställda. Möjligheten till reduktion av låneunderlaget för speciallokaler bör givetvis hållas öppen.

Av vad som tidigare anförts har framgått, att utredningen anser att såväl lokaler för öppen som för sluten verksamhet bör betraktas som allmänna samlingslokaler, även om de går under beteckningen ungdomslokaler. De ungdomskafélokaler, vilka ofta ingår i en ungdomsgårds öppna del, bör därför innefattas i låneunderlaget. Enligt vad utredningen har sig bekant förekommer det inte att ungdomskaféer drives på kommersiell basis. Några överskott, som kan täcka lokalkostnaderna, uppstår alltså inte. Behovet av samlingslokalslån och därtill hörande subvention är därför minst lika stort för ungdomskafélokaler som för övriga ungdomslokaler. 4 . 8 . 4 Lånets storlek Det av samlingslokalsnämnden framräknade låneunderlaget är utgångspunkt för fastställandet av låneprocenten (den del av låneunderlaget som täckes av det statliga lånet) och bidragsprocenten (den del av låneunderlaget för vilket ränte. och amorteringsfritt lån utgår). Som nämnts i ett tidigare avsnitt kan låneprocenten i förhållande till låneunderlaget uppgå till högst 50 procent, eller när synnerliga skäl anses föreligga, till högst 70 procent. Bidragsprocenten är högst 40 procent — för ungdomslokaler högst 50 procent — av låneunderlaget. Statens nämnds förslag till Kungl. Maj:t beträffande storleken av lånebeloppet och den ränte- och amorteringsfria lånedelen grundar sig på en bedömning av lokalföretagets förutsättningar att bära anläggnings- och driftskostnaderna för lokalerna. I princip skall alltså lokalföretaget, sedan det statliga stödet jämte eventuellt kommunalt sådant satts in, kunna på sedvanliga företagsmässiga grunder klara driften, låneavbetalningarna m. m. Enligt vad utredningen inhämtat är det också rätt van-

71 ligt att inkomster från biografdrift, dans, fester, uthyrning av kommersiella och därmed jämförbara lokaler, m. m. används för att subventionera hyrorna för de lokaler, som är att betrakta som mötes- och sammanträdesrum. Att tillämpa samma principer vid bedömningen av låne- och bidragsprocenten i ärenden rörande lokaler och anläggningar för ungdomsverksamhet är knappast möjligt. Förutsättningarna för att anordna inkomstbringande ekonomiarrangemang är inte jämförbara med de som finns för allmänna samlingslokaler i övrigt, främst därför att ungdomslokalerna primärt planeras och bygges för andra ändamål och ofta saknar lämpliga utrymmen och anordningar för t. ex. danstillställningar och fester i större skala. För ägare av ungdomslokaler av gårdskaraktär är hyresintäkterna den dominerande inkomstkällan. Inte sällan är det kommunen som direkt (genom att vara hyresgäst) eller indirekt (genom att bevilja hyresbidrag till de organisationer som nyttjar lokalerna) säkerställer driften. För organisationsägda gårdar spelar också bidrag från företag och närstående sammanslutningar en stor roll. Det sagda behöver i och för sig inte innebära, att lånegivningen till anläggningar, som enbart — eller till större delen — r y m m e r lokaler för ungdomsverksamhet, skulle vara förenad med större risker för staten än vad som är fallet ifråga om lån till allmänna samlingslokaler i övrigt. Någon grund för att generellt antagande av det slaget finns inte enligt utredningens mening. Intill dess erfarenheter vunnits av den utvidgade lånerätten, kan det emellertid vara välbetänkt att lägga tyngdpunkten i det statliga stödet för anordnande av fristående ungdomslokaler på den lånedel, som är räntefri och stående, samtidigt som viss återhållsamhet iakttas beträf-

fande storleken av den räntebärande lånedelen. Därigenom får statsstödet närmast karaktären av bidrag avsett att animera organisationer och kommuner till initiativ för att klara lokalproblemen för ungdomsarbetet. Några preciserade anvisningar vad gäller storleken av låne- och bidragsprocenten för ifrågavarande lokaler anser utredningen det inte lämpligt att lämna. Vid ärendenas beredning bör utrymme finnas för statens nämnd att från fall till fall pröva låne- och subventionsbehovet. Möjligheten att erhålla en högre bidragsprocent (50) för ungdomslokaler än för övriga allmänna samlingslokaler (40) bör kvarstå. För utredningen framstår det som angeläget att samlingslokalsnämnden i ärenden rörande lån för ungdomslokaler lämnar en jämförelsevis generöst tillmätt subventionsdel. Barnoch ungdomsverksamheten är nämligen som helhet så kostnadskrävande, att synnerliga skäl måste anses föreligga att försöka begränsa hyresavgifterna. I sammanhanget bör erinras om, att arvsfondens bidrag i vissa fall uppgår till 50 procent av anläggnings- och inventariekostnaderna. Det måste undvikas, att samhällsstödet från samlingslokalsfonden blir mindre, än om stödet i stället utgått som arvsfondsbidrag. Till de sistnämnda återkommer utredningen under 4.9.3.

4 . 8 . 5 Lånesäkerhet Under behandlingen av frågan om låneoch bidragsprocentens storlek har utredningen övervägt om de speciella betingelserna för driftsfinansieringen av fristående ungdomslokaler kan anses motivera en föreskrift om, att kommunal borgen obligatoriskt skall krävas som utfyllnad till den inteckningssäkerhet som lämnas. Kravet skulle få aktualitet, n ä r annan än kommun är lånesökande.

72 Utredningen har emellertid avvisat tanken på ett särskilt stadgande av denna innebörd, främst med hänvisning till att det kommunala stödet till ett lokalföretag ibland med fördel kan läranas i andra former än genom tecknande av borgen. Om exempelvis ett kommunalt organ barnavårdsnämnd, ungdomsstyrelse etc. i samband med planeringen av ett nytt bostadsområde »beställer» ungdomslokaler, betyder det i själva verket att kommunen redan iklätt sig ett ansvar för lokaldriften, antingen det efter färdigställandet tar sig uttryck i att den själv inträder som hyresgäst eller genom att organisationerna på orten ges ekonomiska möjligheter att göra det. I andra fall kan kommunala utfästelser om årliga anslag vara förmånligast ur lokalägarens synvinkel och även betyda, att förutsättningar skapas för att vederbörande skall kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser gentemot staten för samlingslokalslånet. Den fakultativa rätt att begära kommunal borgen, vilken finns och ibland tillämpas av samlingslokalsnämnden, anser utredningen vara tillfyllest även i de fall skäl skulle tala för att inteckningssäkerheten för lån till fristående ungdomslokaler behöver kompletteras.

4 . 8 . 6 Lokalbehovsprövning Ett led i statens nämnds förhandsgranskning av låneärenden utgör prövning av ortens lokalbehov. Till grund för denna prövning ligger i allmänhet utredningar rörande befolkningsförhållandena, lokalsituationen, föreningsaktiviteten m. ra. Finns inom omkringliggande räjong andra statsbelånade allmänna samlingslokaler tas i möjligaste mån hänsyn till, vilken inverkan anordnandet av ytterligare en lokalanläggning kan tänkas få på de tidigare existerande anläggningarnas driftsbetingelser. Av lätt för-

ståeliga skäl är lokalbehovsprövningen ofta en vansklig uppgift. Svårigheten ligger inte endast i att göra en rättvisande värdering av den aktuella situationen, utan därtill kommer problemet att försöka förutse utvecklingen för en framtid, under vilken de förhållanden, som ligger till grund för lokalbehovet och -situationen, mycket snabbt kan förändras. Kvantitativa normer av det slag utredningen återgivit i kapitel 3 kan ge vägledning, men är som framhållits ett ofullkomligt måttinstrument. De allmänna utgångspunkterna för prövningen av behovet av allmänna samlingslokaler och — i första hand — fristående ungdomslokaler har i nämnda avseenden åtskilligt gemensamt. På ett par mycket väsentliga punkter är emellertid förutsättningarna olika. Dels är de ungas fritidsvanor andra än de vuxnas — barn och ungdom tillbringar långt större del av sin lediga tid utanför hemmet — vilket innebär högre intensitet i deras fritidsaktivitet och i deras engagemang i kamratgrupper och i föreningar. Dels är ett beslut om att anordna ungdomslokaler i de flesta fall förenat med samtidiga åtgärder för att få till stånd verksamhet i de lokaler som skapas. När en organisation eller en kommun bestämmer sig för att förlägga ungdomslokaler till ett nytt bostadsområde, är man som regel också inställd på att sätta in ekonomiska och personella resurser för att bygga upp en bred och mångsidig aktivitet. Så har exempelvis föreståndarna vid de kommunala ungdomsgårdarna som främsta uppgift att planera verksamheten vid gården och att stimulera grupper och föreningar, som håller till där, att utvidga sitt arbete. De av organisationerna drivna kvartersgårdarna i Västerås förestås av deltidsverksamma föreståndare, som arvoderas av staden. Även här är det fråga om att skapa aktivitet i de lokaler som anordnas. I

73 andra fall får dessutom organisationerna (Malmö, Göteborg, Örebro, Stockholm, Eskilstuna, Uppsala, Västerås, Sundbyberg m. fl. städer) kommunala anslag för att anställa instruktörer, konsulenter e t c , vilkas uppgift bl. a. är att utveckla verksamheten vid en eller flera gårdsanläggningar. Det sagda innebär, att lokalbehovsprövningen framgent måste ske med beaktande också av de verksamhetsfrämjande åtgärder, som sättes in samtidigt med att beslut fattas om att anordna ungdomslokaler.

4.9 Samordnings- och avgränsningsfrågor 4.9.1 Bostadslån till ungdoms- och fritidslokaler Av vad som tidigare anförts har framgått, att ungdomsgårdar och en del andra lokaler för fritidsbruk under vissa förutsättningar kan innefattas i den statliga bostadskreditgivningen. Av utredningens förslag följer, att samlingslokalslån — med nedan förordade undantag — skall kunna utgå för lokaler av nämnda slag. Sökes och beviljas samlingslokalslån för lokaler till vilka bostadslån kan komma ifråga, bör låneunderlaget för bostadskrediten reduceras. Det kan tänkas ske på ett flertal olika sätt. Utredningen vill förordna att minskningen sker med ett belopp svarande mot hela samlingslokalslånet. För att undvika att statslån utgår från två håll för ett och samma låneobjekt, bör statens nämnd efter Kungl. Maj:ts beslut om samlingslokalslån underrätta bostadsstyrelsen och vederbörande länsbostadsnämnd om beslutets innebörd. För enstaka, mindre hobby-, samlingsoch fritidsrum, vilka ingår i bostadskreditens låneunderlag, bör samlingslokalslån inte utgå. Att dessa föreslås undantagna är motiverat främst av praktiska

skäl. Sådana lokaler utgör vanligtvis en mycket begränsad del av byggnaden och kostnaden för denna. Det kan inte anses rimligt att kräva särskild utredning rörande lokalbehov, beräkning och prövning av låneunderlag m. m. för sådana mindre lokaler, vilka förekommer insprängda i bostadshus. Liksom hittills bör de därför finansieras genom bostadslån. Det bör nämnas att bostadsstyrelsen under 1965 utfärdat nya bestämmelser om beräkningen av låneunderlaget för bl. a. lokaler. I vad mån de nya anvisningarna inverkat på intresset att anordna lokaler för fritidsbruk är givetvis inte möjligt att nu överblicka. Utredningen förutsätter att utvecklingen därvidlag uppmärksammas av bostadsstyrelsen. Samtidigt måste dock betonas, att det främst bör ligga i de kommunala organens intresse att i samband med stads- och byggnadsplaneringen bevaka att behovet av smålokaler blir tillgodosett.

4 . 9 . 2 Anordningsbidrag till barnstugor Redan i nuläget förekommer att allmänna samlingslokaler tas i anspråk för barnstugeverksamhet (lekskolor, daghem, fritidshem). Att detsamma gäller för ungdomsgårdar kan utläsas av utredningens enkät. Det är i allmänhet fråga om ett dubbelnyttjande, som innebär att lokalerna under för- och eftermiddagen upplåtes för barnstugeverksamhet, medan de under kvällen disponeras för vissa former av b a r n . och ungdomsarbete. Till barnstugor utgår särskilda anordningsbidrag enligt kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 1379), med femtio procent av kostnaderna för erforderliga ny-, till- och ombyggnadsarbeten samt i förekommande fall för inköp av byggnad, dock högst med 2 500 kr. per plats. För anskaffning av inven-

74 tarier för samma ändamål lämnas dessutom bidrag från allmänna arvsfonden med högst 50 procent av kostnaderna. Eftersom barnstugor jämförelsevis ofta kombineras med ungdomsgårdar, finns det — som en följd av utredningens förslag — skäl förmoda att antalet ärenden, där dubbelanvändning av lokalerna blir aktuellt, växer. Det finns därför anledning ägna ökad uppmärksamhet åt de samordningsproblem som därmed uppstår mellan låne- och bidragsgivningen. I de fall, där lokaler planeras och anordnas med tanke på möjligheterna att använda dem såväl för barnstugeverksamhet som för andra ändamål, bör statens nämnd före sitt ställningstagande inhämta socialstyrelsens besked rörande anordningsbidrag. Beviljas sådant, bör de lokaler, för vilka det utgår, inte innefattas i det låneunderlag samlingslokalsnämnden räknar fram för anläggningen.

4.9.3 Arvsfondens lokalbidrag Från allmänna arvsfonden lämnas årligen bidrag med betydande belopp (jfr. sid. 17) till anläggnings- och inventariekostnader för ungdomslokaler. Den översyn av lagstiftningen gällande fonden, vilken justitieministern uppdragit åt rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl att företa, skall bl. a. omfatta en prövning av för vilka ändamål och enligt vilka regler bidrag i framtiden skall lämnas. Direktiven för den pågående utredningen rörande arvsfondslagstiftningen ger en antydan om att fondmedlen kan komma att tas i anspråk också för andra ändamål än de, till vilka bidrag nu utgår. Nämnas bör, att konstitutionsutskottet under dechargearbetet vid 1965 års riksdag uppmärksammat att utdelningen från arvsfonden — bl. a. som en följd av att det allmänna i allt större omfattning övertagit ansvaret för verksamhet, för vilken utdelning ur fon-

den tidigare lämnats — kommit att begränsas och att tyngdpunkten i bidragsgivningen nu ligger på inrättandet av ungdomslokaler. Ungdomsutredningen har vid kontakter med den särskilde utredningsmannen inhämtat, att förslag om ändringar i arvsfondslagstiftningen inte är att vänta inom den närmaste tiden. Den pågående översynen talar i och för sig för att förslag rörande användningen av arvsfondsmedel bör anstå i avvaktan på resultatet av utredningsmannens överväganden. Emellertid vore det enligt utredningens mening orimligt att lämna lokalbidragen från arvsfonden utanför den reformering av stödet till samlingslokaler, vilken i det föregående föreslagits. Ett bibehållande av arvsfondens utdelning för detta ändamål, skulle nämligen skapa komplicerade gränsdragningsproblem mellan statens nämnd och arvfonden. Därtill skulle den av utredningen eftersträvade samordningen av insatserna på lokalförsörjningens område avsevärt försvåras. Utredningen har också uttalat den uppfattningen, att det är oberättigat att fristående ungdomslokaler och allmänna samlingslokaler på sätt som nu sker bedömes och från stödsynpunkt behandlas olika. Med hänvisning till vad som h ä r anförts och i konsekvens med förslaget, att staten framgent skall stödja och stimulera anordnandet av fristående ungdomslokaler genom samlingslokalslån, föreslås allmänna arvsfondens bidragsgivning till anläggningskostnader för ungdomslokaler upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Beviljade fondbidrag utbetalas i allmänhet först en tid efter det Kungl. Maj:ts beslut har fattats. Tänkbart är alltså att tidpunkten för beslut och för utbetalning kan komma att ligga på ömse sidor om budgetårsskiftet. Det måste därför förutsättas att vissa arvsfondsmedel tas i anspråk till

75 ungdomslokaler även efter den 30 juni 1966. Arvsfondens bidrag till inventarieanskaffning för ungdomslokaler behandlas i kapitel 5. För organisationer, kommuner m. fl. anordnare av ungdomslokaler betyder omläggningen, att ett bidragssystem ersättes med en låneform, i vilken finns inbyggd en subventionsdel (den ränteoch amorteringsfria lånedelen), som måste anses minst lika ekonomiskt fördelaktig som ett renodlat bidrag. Även om det kan tas för givet, att samlingslokalslån inte vid varje tillfälle beviljas med högsta möjliga låneprocent och med största tänkbara ränte- och amorteringsfria stående del av lånet, kan finansieringsbetingelserna sägas bli betydligt förbättrade. Den för arvsfonden gällande 21-årsgränsen h i n d r a r i princip lokalägarens möjlighet att fritt disponera lokalerna. Ibland vållar detta olägenheter vid lokalplaneringen och spärren kan också motverka ett rationellt utnyttjande av lokalerna. Även maximeringen av bidragssumman till 150 000 kronor kan sägas vara en nackdel, eftersom den främst drabbar sådana större lokalanläggningar, vilka är avsedda för en mångskiftande, omväxlande och rörlig verksamhet. Dessa båda problem bortfaller om utredningsförslaget genomföres. En följd av detta blir också att den del av arvsfondens utdelning, som hittills gått till byggnadskostnader och motsvarande för ungdomslokaler, friställes och kan användas för andra angelägna ändamål. Det ankommer inte på ungdomsutredningen att ange vilka nya sådana som bör komma ifråga för bidrag, men utredningen vill erinra om det stora behov som föreligger av kurs. och/eller lägergårdar för ledareutbildningen inom organisationerna. Under senare år har statens nämnd haft att behandla några framställningar om samlingslokalslån

till kursgårdar av internatkaraktär. Därvid h a r det emellertid visat sig svårt att på dessa låneobjekt tillämpa de bestämmelser, som finns i samlingslokalskungörelsen. I enstaka fall har också arvsfondsmedel beviljats för kursanläggningar, men i stort sett saknas för närvarande möjligheter för organisationerna att erhålla statliga lån eller bidrag för anordnandet av sådana.

4.10 Låneram och medelsbehov Som framgår under 2.2.1 har fr. o. m. budgetåret 1965/66 en omlägning skett av medelsanvisningen till lånefonden för allmänna samlingslokaler. Avsättningarna sker numera med hänsyn tagen till det sammanlagda beloppet av de lån, som beräknas bli utbetalade under närmast kommande budgetår. Utlåningens omfattning regleras genom en för varje år fastställd låneram. Av utredningens förslag följer, att låneramen för budgetåret 1966/67 måste vidgas. Samlingslokalsnämnden har i sin petita för nämnda lid föreslagit en ram av 12 milj. kr. Att med önskvärd säkerhet ange hur mycket lånebehovet ökar är förenat med stora svårigheter. Adekvata erfarenheter från utlåning till ungdomslokaler saknas och därtill är möjligheterna starkt begränsade att få en samlad överblick av kommunernas och organisationernas byggnadsplaner för de närmaste åren. Allmänna arvsfondens bidragsgivning torde ge den mest tillförlitliga utgångspunkten för en beräkning. Till ungdomslokaler utgick därifrån 5,1 milj. kr under budgetåret 1963/ 64. Härav utgjorde dock en del bidrag till inventarier och utrustning. Eftersom ansökningarna om arvsfondsbidrag ofta samtidigt avser både anläggnings- och inventariekostnader och då därtill maximeringen av bidragens totalbelopp till 150 000 kr gör sig gällande i en del fall,

76 är det förenat med vissa problem att beräkna storleken av inventariebidragsdelen. Med ledning av erfarenheter från relationen byggnadskostnader — inventariekostnader för allmänna samlingslokaler, kommunala ungdomsgårdar och liknande kan inventariebidragen beräknas till 0,5—0,8 milj. kr. Bidragen till anläggningskostnader skulle således vara omkring 4,5 milj. kr. Som regel utgör arvsfondsbidragen 30—35 procent av hela det belopp ansökan avser. Den genomsnittliga bidragsprocenten ligger dock lägre, eftersom de större anläggningarnas arvsfondsbidrag som en följd av maximeringen ofta stannar vid 10— 15 procent av de totala kostnaderna. Utredningen har beräknat genomsnittet till cirka 25 procent, vilket skulle betyda att de årliga investeringarna i ungdomslokaler f. n. uppgår till mellan 16 och 18 milj. kr. För de allmänna samlingslokalerna i traditionell mening h a r låneprocenten under senare år legat vid omkring 45 procent av låneunderlaget. Även om det av skäl, som tidigare redovisats, är motiverat att för ungdomslokaler räkna med att behov föreligger av något högre låneprocent än för övriga allmänna samlingslokaler, synes det realistiskt att ange genomsnittet till något under 50 procent av låneunderlaget också för ungdomslokaler. Den låneram inom vilken lånebesluten skall hållas under budgetåret 1966/67 bör därför fastställas till ett belopp, som är 8 milj. kr. större än del av samlingslokalsnämnden föreslagna. I sammanhanget vill utredningen med bestämdhet framhålla att det ökade utrymme för kreditgivning som på detta sätt skapas, av samlingslokalsnämnden inte får disponeras så, att lånegivningen

till allmänna samlingslokaler av sedvanligt slag tillätes expandera på bekostnad av lånemöjligheterna för anordnande av ungdomslokaler. I lånefonden för allmänna samlingslokaler innestod den 1 juli 1965 omkring 30 milj. kr. Under budgetåret 1965/66 väntas i amorteringar inflyta cirka 2 milj. kr. Samlingslokalsnämnden har i sin petita för budgetåret 1966/67 — i konsekvens med den omläggning av anslagsgivningen som beslutades av 1965 års riksdag — ansett sig böra föreslå ett formellt investeringsanslag på 1.000 kr. Även om låneutbetalningarna det närmaste året kan väntas avsevärt reducera samlingslokalsfondens behållning, synes utrymme finnas för den låneökning som blir följden av utredningens förslag. När det gäller låneutbetalningar torde dessa för övrigt få fullt genomslag på medelsbehovet först under budgetåret 1967/68. Med hänvisning till vad som i det föregående anförts föreslår utredningen, att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen. att medge beslut om lån, som skall utgå ur lånefonden för allmänna samlingslokaler, under budgetåret 1966/67 får beviljas intill ett belopp, som med 8 milj. kr. överstiger det av statens nämnd för samlingslokaler föreslagna; att därvid föreskrives att det ovan nämnda ökade utrymmet för lånegivning disponeras huvudsakligen för att främja anordnandet av ungdomslokaler; att — i enlighet med yrkande av statens nämnd för samlingslokaler — under elfte huvudtiteln till lånefonden för allmänna samlingslokaler för budgetåret 1966/67 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

KAPITEL 5

Statsbidrag till inventarier och utrustning för vissa lokaler

5.1 Tidigare stödformer och diskussioner Av redogörelsen för bidragsgivningen från allmänna arvsfonden framgår, att bidrag kan utgå bl. a. för anskaffande av inventarier till ungdomslokaler. Särskilda bidrag för samma eller likartade ändamål lämnades tidigare från ett under femte huvudtiteln anvisat reservationsanslag, vilket disponerades enligt kungörelserna den 24 september 1954 ( n r 615) och 20 maj 1955 (nr 225). Av anvisade medel stod viss del till Våra Gårdars, riksföreningen för nykterhetsrörelsens samlingslokaler, förfogande, medan återstoden fördelades av statens nämnd för samlingslokaler. Enligt den förstnämnda kungörelsen beviljades bidrag till ungdomsvårdande sammanslutningar och nykterhetsorganisationer för utrustning, reparation m. m. av lokaler för ungdomsverksamhet. Bidraget var maximerat till 50 procent av kostnaderna och kunde inte överstiga 1 000 kr. Det var främst avsett att främja föreningslivet bland ungdom och utgick såväl till allmänna samlingslokaler som till sådana lokaler, som bidragsberättigad förening eller liknande ägde eller förhyrde för bedrivande av i kungörelsen avsedd verksamhet. Bidrag enligt den senare av de båda kungörelserna lämnades endast till allmänna samlingslokaler. Det beviljades med högst 50 procent av kostnaderna för inköp av köksinventarier, servis, bord,

stolar samt för inredning av kök. Bidragsmaximum var 5 000 kr. Båda bidragsformerna var förenade med villkoret, att mottagaren var skyldig att opartiskt, i skälig omfattning och kostnadsfritt eller mot skälig avgift hålla lokaler tillgängliga för respektive ungdomsverksamheten samt föreningslivet och sammankomster i övrigt på orten. De nämnda formerna av bidrag för inventarieanskaffning m. m. tillkom på förslag av 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar respektive en särskild inom finansdepartementet arbetande utredning om åtgärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv och ingick bland de åtgärder, som vidtogs i anledning av beslutet vid 1954 års riksdag om reformering av nykterhetspolitiken. Bostadskollektiva kommittén förklarade sig i betänkandet »Samlingslokaler» (SOU 1955:28) införstådd med bidragsgivningens syfte, men ansåg det naturligt att frågan om statens medverkan till utrustning av lokaler borde lösas i ett vidare sammanhang. De av kommittén föreslagna åtgärderna rörande lånegivningen till fritids- och samlingslokaler ansågs både indirekt och direkt stå i överensstämmelse med strävandena att öka folknykterheten. I anslutning till sina överväganden framlade kommittén ett förslag, som innebar att inventarie-

78 bidrag skulle kunna utgå efter fri prövning med ett belopp motsvarande högst 5 procent av den godkända byggnadskostnaden, dock med den begränsningen att för bidragsberättigade lokaler inrymda inom samma byggnad en övre gräns på 10 000 kr. skulle fastställas. Beträffande lokaler i redan befintliga byggnader borde bidraget bestämmas i förhållande till den beräknade byggnadskostnaden för lokaler av motsvarande beskaffenhet. Kommittén ansåg sig böra ifrågasätta om inte de båda särskilda bidragen borde upphöra om dess förslag till allmänt utrustningsbidrag bifölls. Bostadskollektiva kommittén betonade starkt, att bidraget för inventarieanskaffningen borde utformas med tanke på att ge en stimulanseffekt. I betänkandet »Statsstöd för samlingslokaler» (SOU 1955:39) framhöll utredningsmannen, dåvarande byråchefen Stig Algott, att de tre nämnda stödformerna (bidrag från allmänna arvsfonden, enligt SFS 1954:615 och enligt SFS 1955:225) för anskaffning av utrustning och inventarier till fritids- och samlingslokaler» . . . griper in i varandra på ett sätt som är ägnat att komplicera både bidragssökandenas och de bidragsbeviljande institutionernas möjligheter att överblicka och planlägga verksamheten . . . » . Utredningsmannen fann den gällande ordningen irrationell och i behov av omprövning. I sak anslöt sig utredningsmannen till bostadskollektiva kommitténs förslag om ett allmänt inventariebidrag och uttalade vidare att 1954 och 1955 års kungörelser om inventariebidrag borde upphävas. En enhetlig bidragsform för inventarieanskaffning till allmänna samlingslokaler ansågs i huvudsak sammanfalla med de nykterhetspolitiska motiv, vilka legat till grund för 1955 års kungörelse. Borttagandet av det särskilda stödet för ungdomslokaler skulle kompenseras genom att allmänna

arvsfonden i något ökad omfattning inriktade sin bidragsgivning på ifrågavarande ändamål. I remissyttranden över de båda betänkandena framfördes skiljaktiga meningar om inventariebidragen, men flertalet myndigheter och organisationer anslöt sig till förslaget om en enhetlig bidragsform. Från bl. a. skolöverstyrelsen anfördes att bidragen enligt 1954 års kungörelse visat sig mycket värdefulla för upprustningen av lokalbeståndet, och att det från det allmänna ungdomsarbetets synpunkt vore olyckligt om den uppnådda effekten skulle äventyras genom bidragsformens borttagande. Skolöverstyrelsen, Våra Gårdar m. fl. påtalade också att bidrag enligt 1955 års kungörelse utgått under så kort tid att tillräckliga erfarenheter av stödets betydelse saknades. Föredragande departementschefen förklarade i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (bil. 7; sid 279) att behovet av förenkling av bidragssystemet var ostridigt. Det av bostadskollektiva kommittén föreslagna och av utredningsmannen förordade inventariebidraget med ett belopp motsvarande högst 5 procent av den godkända byggnadskostnaden, dock högst 10 000 kr. för samma anläggning, tillstyrktes. Departementschefen betonade att det av bidragsförfattningen uttryckligen skulle framgå, att de nykterhetsvårdande synpunkterna borde beaktas vid prövningen av ansökningarna. Vidare borde den i 1954 års kungörelse reglerade bidragsgivningen åtminstone under en övergångstid behållas ifråga om lokaler, vilka inte i egentlig mening är samlingslokaler. I sammanhanget erinrades om att tillgången på utdelningsbara medel från allmänna arvsfonden varierade från år till år. Bidrag från fonden skulle i princip ej kunna utgå jämsides med bidrag från anslaget för anskaffning av inven-

79 tarier för allmänna samlingslokaler. Riksdagsbehandlingen föranledde ingen ändring i Kungl. Maj:ts förslag. De båda formerna för bidrag till inventarieanskaffning sammanfördes och reglerades i en ny kungörelse (SFS 1957:368) samtidigt som de tidigare (SFS 1954 :615 och 1955:225) upphörde att gälla. Budgetåren 1957/58—1959/60 anvisades för de aktuella ändamålen 600 000, 600 000 respektive 400 000 kr. 1958 års besparingsutredning (»Besparingar inom statsverksamheten»; SOU 1959:28) ansåg inventariebidragen vara av begränsad betydelse. De borde enligt utredningens mening slopas. Statens stöd till samlingslokaler skulle helt koncentreras till lånegivningen för anordnande av sådana. Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran i flertalet yttranden över betänkandet. För bibehållande av inventariebidragen uttalade sig statens nämnd för samlingslokaler, Folkets husföreningarnas riksorganisation, Bygdegårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra Gårdar. Även socialstyrelsen, Landsorganisationen och HSB:s riksförbund ansåg att bidragen alltjämt hade en uppgift att fylla. I Kungl. Maj:ts proposition till 1960 års riksdag (prop. 112; sid. 34) anslöt sig föredragande departementschefen till besparingsutredningens förslag att inventariebidragen skulle upphöra att utgå fr. o. m. den 1 juli 1960. Bidragsgivningen till ungdomslokaler borde enligt hans mening kunna tillgodoses via allmänna arvsfonden. Riksdagsbehandlingen resulterade i bifall till förslaget. Under senare år har frågan om inventariebidrag tagits upp i riksdagen i form av motioner. I bl. a. motion 1963:1:145 (lika lydande med motion 11:156) framfördes förslag att återinföra inventariebidragen till allmänna samlingslokaler. Motionärerna pekade på det växande

problemet med ungdomsfylleri och hävdade att tillgång på goda samlingslokaler med ändamålsenliga inventarier var av stor nykterhetsfrämjande betydelse. Det besvärliga läget för lokaler på mindre orter med svagt föreningsliv underströks starkt. » . . . Resurser saknas för att utföra någon större ombyggnad, och behov härför föreligger som regel ej heller. En mindre upprustning innefattande även viss nyanskaffning av inventarier kan ofta vara till fyllest. Kommunerna bidrar ofta till en sådan upprustning, men vi anser att även staten bör medverka med någon form av stöd. Det inventariebidrag som utgick åren 1954 —1960 hade en utomordentligt stor betydelse för denna typ av lokaler, men tyvärr var det endast en mindre del av antalet lokaler, som kom i åtnjutande av bidragen på grund av medelsbrist. Det skulle därför vara av synnerligen stort värde om ifrågavarande bidrag kunde utgå under ytterligare några år . . .». Statsutskottet (uti. 118) vitsordade att det ansåg det vara en angelägen uppgift att tillhandahålla goda och ändamålsenliga samlingslokaler och erinrade om statsstödets betydelse samt dess inriktning på ny- och ombyggnad av samlingslokalsfastigheter. Utskottet uttalade vidare, att det otvivelaktigt finns fall, där erforderlig upprustning av lokalerna skulle kunna åstadkommas med förhållandevis begränsade medel. Med hänsyn till 1960 års riksdagsbeslut att slopa den tidigare bidragsgivningen till ifrågavarande ändamål, ansåg sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna. Därtill anförde utskottet: ». .. Enligt utskottets mening finnes det emellertid anledning pröva i vad mån motsvarande syfte kan uppnås i annan ordning. Med hänsyn till de allmänna samlingslokalernas betydelse för ungdomens fritidsverksamhet bör härvid främst övervägas, om den praxis som f. n. tillämpas när det gäller bidrag från allmänna arvsfonden till ungdomslokaler kan ändras. Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

80 giver till känna vad utskottet nu uttalat . ..». Riksdagen beslutade bifalla utskottets utlåtande. Riksdagens skrivelse i ärendet (rskr. 1963:268) har ej föranlett någon särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Av de nämnda motionerna framgår bl. a. att slopandet av inventariebidragen skapat problem främst för lokalanläggningar av det slag som är vanliga på landsbygden och i de mindre tätorterna. Något gynnsammare anses situationen vara för de större orternas samlingslokaler. Bedömningen torde bl. a. ha sin grund däri, att de små och medelstora anläggningarna redan vid uppförandet eller i samband med om- och tillbyggnad beviljats lån samt ränte- och amorteringsfri stående del därav intill den i författningen angivna maximigränsen. I övriga fall skulle däremot visst utrymme finnas för samlingslokalsnämnden att vid fastställandet av storleken hos låneunderlaget, lånet och subventionsdelen av detta göra en något välvilligare bedömning än vad som i motsvarande fall skulle ha skett före 1960 års riksdagsbeslut. Därigenom skulle bortfallet av inventariebidragen till någon del kompenseras. Ett sådant förfaringssätt torde i praktiken ha förekommit endast undantagsvis vid nämndens behandling av låneärenden. 5.2 överväganden

och

förslag

5.2.1 Skäl för stöd- o c h stimulansåtgärder De i närmast föregående kapitel framförda förslagen har främst inriktats på sådana ändringar i den statliga lånegivningen, att denna kan bidra till att säkerställa behovet av förmånliga lånemöjligheter för organisationer och kommuner, vilka tar på sig uppgiften att göra en insats för att förbättra tillgången

på ungdomslokaler. Enligt nyssnämnda förslag skall allmänna arvsfondens bidragsgivning till byggnads-, inköps- och motsvarande kostnader för ungdomslokaler upphöra. Stöd för ifrågavarande ändamål skall i stället lämnas ur den statliga lånefonden för samlingskaler genom förmedling av statens nämnd. Som en följd av den föreslagna utvidgningen av begreppet allmän samlingslokal, har frågan om allmänna arvsfondens bidrag till anskaffning av inventarier m. m. till ungdomslokaler kommit i ett delvis nytt läge. Såväl vid införandet som vid borttagandet av de tidigare formerna av statliga bidrag för dessa ändamål har nämligen bedömningen av stödets värde och utformningen av detsamma skett med hänsynstagande till arvsfondens bidragsgivning. Prövningen av frågan om statens medverkan för att underlätta och stimulera anskaffningen av inventarier och utrustning bör emellertid ske inte endast med hänsyn till följderna av utredningens förslag rörande arvsfonden, utan med beaktande också av föreliggande behov och den allmänna utvecklingen inom organisationslivet. Det kan givetvis inte anses tillfredsställande, att lokaler, vilka byggts eller på annat sätt anordnats med hjälp av statliga lån ur samlingslokalsfonden, under lång tid efter färdigställandet förblir partiellt användbara och ofullbordade i den bemärkelsen, att de inte har fullgod standard i vad gäller inventarier och utrustning. Folkets husföreningarnas riksorganisation har för utredningen framhållit, att intäkterna för många —- främst äldre — lokalföretag inte är av den omfattningen att de tillåter från ekonomisk synpunkt motiverade avskrivningar. Än mindre uppstår sådana driftsöverskott, att det är möjligt att företa renoveringsarbeten, utbyte av äldre inventarier,

81 komplettering av teknisk och annan utrustning samt andra åtgärder ägnade att göra lokalerna tidsenliga, attraktivare och mera användbara. Motsvarande förhållande råder även för åtskilliga av de till Våra Gårdar och Bygdegårdarnas riksförbund anslutna lokalföretagen. I sammanhanget bör också erinras om att staten under senare år påtagligt ökat sina insatser för den konstnärliga utformningen och utsmyckningen av samhällsbilden samt av offentliga byggnader och lokaler. Sålunda kan numera vid beräkningen av låneunderlaget för den statliga kreditgivningen till bostadsbyggande tillägg göras för konstnärlig utsmyckning av exempelvis ett område med flerfamiljshus. De direkta bidragen över statsbudgeten till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader har med samma syfte och motivering räknats upp kraftigt under senare år. Budgetåret 1962/63 var anslaget, vilket uppföres på ecklesiastikhuvudtiteln, 0,5 milj. kr. jämfört med 1,2 milj. kr. för 1964/65 och 1,6 milj. kr. för 1965/66. Det faktum, att de allmänna samlingslokalerna utgör en miljö, i vilken stora delar av befolkningen tillbringar viss fritid, gör det angeläget att i ökad utsträckning uppmärksamma de estetiska aspekterna vid utformningen av såväl mindre som större lokaler och anläggningar. Enligt utredningens mening är den relevanta frågan inte om staten genom ekonomiskt stöd bör spela en aktivare roll vid utformningen av de allmänna samlingslokalernas (inkl. ungdomslokalernas) inre och yttre miljö, utan om statsmakterna, med sitt centrala ansvar för miljö- och kulturpolitiken, skall underlåta att utnyttja de möjligheter ifrågavarande lokaler och anläggningar erbjuder, när det gäller att föra en bred och ofta ungdomlig publik i kontakt med olika former av god konst. I skrivelse till utredningen har Bygde6

gårdarnas riksförbund givit exempel på situationer, där nuvarande former av statsstöd visat sig otillfredsställande. Förbundet fäster uppmärksamheten på glesbygdens behov av smålokaler av klubbstugekaraktär och anför följande: » . . . Till här antydda klubbstugar kan, om de är helt avsedda för ungdomsarbete, bidrag till viss del utgå från allmänna arvsfonden. Men ofta har de äldre i byn också behov av att använda klubbstugan för sina sammankomster. Under sådana förhållanden är det inte längre en klubbstuga för ungdomsverksamhet utan något mellanting av klubbstuga och allmän samlingslokal. Till en dylik kan bidrag icke utgå från allmänna arvsfonden. Det är i allmänhet inte heller möjligt att få lån och bidrag genom statens nämnd för samlingslokaler, eftersom denna lokal inte fyller de krav som i dag ställes på en allmän samlingslokal. Följaktligen utgör dessa »bystugor» en grupp lokaler som med nuvarande bestämmelser är mycket svårt att erhålla lån eller bidrag till. Behovet av sådana klubblokaler eller bystugor ökar dock allt eftersom gamla nedslitna ordenshus och bygdegårdar ute i bygderna inte återuppbygges utan ersattes med tidsenliga och mera centralt belägna allmänna samlingslokaler . . . » . Utredningen, som anser det värdefullt att större anläggningar med placering i kommuncentra kompletteras med sekundärlokaler i ytterområdena, finner de i skrivelsen anförda synpunkterna värda beaktande. Den omständigheten att befolkningsunderlag och därav betingade ekonomiska förutsättningar saknas för anordnande av sådana samlingslokaler, som kan bli föremål för statslånegivning, får inte generellt leda till slutsatsen att staten och kommunerna bör avstå från att ekonomiskt bidra till lokalfrågans lösning. Jämförelsevis billiga lokaler kan åstadkommas genom att exempelvis nedlagda skolor eller äldre fastigheter, som inte längre brukas för bostadsändamål, tas i anspråk och iordningställes. De problem som BR i sin skrivelse påtalat, torde för övrigt inte gälla endast i gles-

82 bygdsområden, utan kan mycket väl tänkas uppstå i områden av annan karaktär. Som en följd av arvsfondens 21-årsregel kan svårigheter av liknande slag möta en organisation, vilken inte har till enda eller huvudsaklig uppgift att bedriva ungdomsverksamhet, om den erbjuds att mot flerårskontrakt hyra lokaler under förutsättning att den själv svarar för möblering m. m. av dessa. Utredningen är av den uppfattningen att stöd från statens sida för inventarieanskaffning m. m. alltjämt är behövligt. Att slopa alla bidragsmöjligheter för dessa ändamål skulle äventyra effekten av de föreslagna reformerna på lånegivningens område och motverka strävan till effektivisering och förstärkning av statsstödet. Som framgår av vad som anförts — och i konsekvens med förslagget om att statens lånegivning till allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler skall utgå enligt en och samma kungörelse och från en och samma lånefond — anser utredningen, att ett komplement till nämnda stöd bör omfattta båda lokalkategorierna. Enligt utredningens mening är en gränsdragning mellan dem obefogad — eftersom bättre och ändamålsenligare allmänna samlingslokaler direkt och indirekt är till fördel för barn- och ungdomsverksamheten — samt därtill förenad med administrativa och praktiska tillämpningsproblem.

5.2.2 Lån — bidrag Med undantag för arvsfondens utdelning till ungdomslokaler, har det statliga stödet från och med budgetåret 1960/61 enbart gällt åtgärder för kapitalanskaffningen till ny- och ombyggnad samt i vissa fall förvärv av fastigheter rymmande allmänna samlingslokaler. Även om reglerna på det hela taget medger betydande rörelsefrihet och smidighet vid

bedömningen av låne- och subventionsbehovet, ger stödformen, enligt utredningens mening, inte önskvärda möjligheter att tillgodose och tillmötesgå de starkt olikartade behov som anmäler sig. Det kan heller inte uteslutas att vissa nya sådana aktualiseras i samband med att lånegivningen utsträckes till att omfatta lokaltyper, som hitintills legat utanför statens nämnds formella kompetensområde. Utredningen har bland annat övervägt i vad mån exempelvis en höjning av de procentuellt angivna lånetaken i nuvarande bestämmelser eller en allmän rekommendation om generösare bedömning och tillämpning av dessa samt av författningens övriga villkor kan tänkas tillgodose de behov och önskemål, vilka redovisats i det föregående. De ekonomiska lättnader, som på detta sätt uppnås, skulle på sikt kunna öka lokalföretagarens möjligheter att genom nyanskaffning av inventarier m. m. höja lokalernas standard och därmed vidga användbarheten. Sådana åtgärder torde dock endast till en del tjäna de syften utredningen anser det betydelsefullt att främja i nuvarande situation. Så skulle exempelvis de särskilda ungdomslokaler, vilka anordnats med bidrag från allmänna arvsfonden, inte beröras av justeringar i författningsbestämmelserna eller av ändrad tillämpningspraxis. Därmed anser utredningen det inte uteslutet att skäl kan finnas för en översyn av nuvarande låneregler. Denna bör dock ske i annat sammanhang och från andra utgångspunkter än de här aktuella. Vid behandlingen av hithörande spörsmål har utredningen ingående diskuterat om ett statligt komplementstöd — vid sidan av samlingslokalslånen — bör ha formen av bidrag, eller om det skall utgå som lån enligt särskilda bestämmelser. Lånevägen har bedömts som oframkomlig för att finansiera inköp av

83 inventarier m. m. Dels möter svårigheter vid pantförskrivningen av säkerheten för dessa lån, dels torde de mest behövande lokalföretagen endast i undantagsfall gagnas av en ökning av lånebördan, som för flertalet av dem redan nu är ansenlig. Utredningen har därför stannat för att det statliga stödet bör lämnas som bidrag.

5.2.3 B i d r a g s m o t t a g a r e Enligt utredningens mening bör bidrag för anskaffning av inventarier och utrustning kunna utgå till kommun, aktiebolag, förening eller stiftelse, som är ägare av sådana lokaler, för vars anordnande lån beviljats från samlingslokalsfonden eller till vilka arvsfondsbidrag utgått. Huruvida bidrag bör utgå även till annan än lokalägare, har föranlett särskilda överväganden inom utredningen. I de fall lokalägaren är en kommun skulle — som ovan nämnts — bidrag kunna beviljas. Vid utbyggnaden av exempelvis en ny stadsdel eller ett nytt bostadsområde innefattande ungdomslokaler, är det emellertid oftast annan än kommunen, som står som ägare till lokalerna. Även om t. ex. ett allmännyttigt bostadsföretag — av skäl som utredningen tidigare utvecklat — bör kunna erhålla samlingslokalslån, är därmed inte säkert att företaget också är berett att ta på sig ansvar och kostnader för utrustning och inventarier. Den bördan skulle i så fall helt vila på kommunen. Enligt utredningens mening skulle därför en begränsning av bidragsrätten till enbart lokalägare få en godtycklig effekt och kunna motverka det med bidragsgivningen förenade syftet. I sammanhanget bör erinras om att de lokaler kommunerna hyr till stor del ställes till organisationslivets förfogande antingen tillfälligt eller för längre tid. 6*

Erfarenheter visar, att goda lösningar av lokalproblemen för exempelvis scoutkårer och motsvarande lokala organisationsenheter kan uppnås, genom att dessa permanent och för längre tid förhyr lokaler för sin verksamhet. Som regel brukar dock i dessa fall svårigheter uppstå att ekonomiskt klara de inköp av möbler m.m., som behövs för att göra lokalerna trivsamma och fullt användbara för sitt ändamål. Den på många platser i landet mycket kännbara bristen på lämpliga lokaler samt den omständigheten, att ekonomiskt fördelaktiga och goda lösningar på lokalproblemen kan vinnas på nyss sagda sätt, bör enligt utredningens mening tillmätas så stor vikt, att eventuella invändningar mot att utsträcka stödet till förhyrda lokaler bör få vika. Bidrag bör dock inte utgå med mindre än att sökanden kan förete hyreskontrakt eller annan handling, som styrker att dispositionsrätten till lokalerna kan förväntas bli varaktig. Utredningen anser det dessutom befogat att förorda vissa begränsningar vad beträffar kretsen av bidragsberättigade, när det gäller förhyrda lokaler. Om denna vidgas i alltför hög grad torde nämligen risker finnas för att verkan av stödet blir svår att överblicka och att det i många fall förfelar sitt syfte. Därtill kan de samlade anslagskraven väntas bli av en storleksordning, som av statsfinansiella skäl inte kan godtas. Bidrag till inventarier och utrustning för förhyrda lokaler bör därför kunna utgå till: 1. lokal organisationsenhet (förening, klubb, kår, avdelning, församling och motsvarande), som är ansluten till a) riksorganisation, vilken erhåller statligt stöd för sin centrala verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510); b) Sveriges riksidrottsförbund

eller

84 Svenska korporationsidrottsförbundet; c) av skolöverstyrelsen erkänt studieförbund; samt d) Riksförbundet Sveriges ungdomsoch hemgårdar; 2. kommun; samt 3. lokalt samarbetsorgan (t. ex. ungdomsråd) av ungdomsföreningar. Av förslaget följer bland annat, att idrotts- och friluftsorganisationer — trots att statligt stöd för anläggningar för den verksamhet de bedriver utgår i annan ordning — skall kunna komma ifråga för bidrag. Det intresse dessa sammanslutningar visar för att komplettera tränings- och tävlingsaktiviteten med andra former av fritidssysselsättning, bör enligt utredningens mening stimuleras, vilket kan ske genom att underlätta för dem att förhyra och anordna lämpliga klubblokaler. Det bör framhållas, att bidragsmöjligheten enligt utredningens uppfattning skall stå öppen även för ägare eller förhyrare av lokaler, till vilka medel tidigare beviljats för inköp av inventarier och utrustning från allmänna arvsfonden eller från de särskilda anslag, som fram till den 30 juni 1960 utgick över statsbudgeten. Behovet av standardhöjning, förnyelse och komplettering är nämligen stort för lokaler, vilka varit i bruk under en följd av år. Självfallet bör dock vid bidragsprövningen hänsyn tas till när och med vilka belopp bidrag förut lämnats. 5 . 2 . 4 Bidragsändamål Vissa svårigheter anmäler sig vid preciseringen av de ändamål, till vilka medel skall kunna beviljas. I det föregående h a r talats om inventarier och utrustning, men dessa båda begrepp är ingalunda entydiga utan kan innefatta vitt skilda ting. Av vad som anförts framgår att

skäl finns för att exempelvis material avsett för mindre förbättringsarbeten och liknande också bör innefattas i bidragsgivningen. Även det berättigade i att möjliggöra konstnärlig utsmyckning av lokalerna har framhållits. Tidigare existerade stödformer har dessutom medgivit bidrag för inredning av kök. De starkt skiftande behoven och önskemålen synes tala för, att ändamålsangivelsen får en mycket allmänt hållen utformning. Om så sker, hänskjutes i hög grad avgörandet om tillämpningen av bidragsbestämmelserna till det organ som skall bereda och besluta i bidragsärenden. En alltför snäv gränsdragning kan också visa sig stel och osmidig och i framtiden, då nya behov gör sig gällande, göra bidragsformen otjänlig. Om å andra sidan den ram, som anges för hur beviljade medel får användas, blir alltför vid, kan syftet med stödet gå om intet. Utredningen vill inte ifrågasätta det berättigade i att bidrag kan behövas också för vissa smärre reparations- och upprustningsarbeten i lokaler avsedda att tas i bruk för förenings, och fritidsändamål. Emellertid måste det anses förenat med stora praktiska svårigheter att särskilja sådana bidragsändamål från vad som kan betraktas som löpande underhållsarbeten. Till de senare kan samlingslokalslån inte lämnas, och det är därför inte heller rimligt att kringgå begränsningsbestämmelserna i lånegivningen, genom att i den nya bidragsformen lämna utrymme för bidrag till ifrågavarande ändamål. De skäl, som talar för ett närmare angivande av bidragsändamålen, är enligt utredningens mening de tyngst vägande. Nackdelarna med en viss precisering kan till en del uppvägas, genom att stödet ges en från ekonomisk synpunkt jämförelsevis generös och förmånlig utformning. Därmed bör nämligen vinnas, att bidragsmottagaren kan dispone-

85 ra en större del av egna medel för att bekosta sådant som faller utom statsbidragets ram. I syfte att stimulera samlingslokalsägande föreningar, kommuner, stiftelser och aktiebolag till åtgärder ägnade att höja standarden och användbarheten hos sådana lokaler, som anordnats med stöd av samlingslokalslån eller arvsfondsbidrag, samt med avsikt att underlätta för vissa i det föregående angivna lokalförhyrande organisationer att anskaffa ändamålsenliga fritidslokaler, föreslår utredningen, att bidrag av statsmedel skall kunna utgå för inköp av tekniska och pedagogiska hjälpmedel jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst, avsedda för ifrågavarande lokaler. Beträffande folkbildningsorganisation bör dock gälla, att bidrag inte kan utgå för anskaffning av tekniska och pedagogiska hjälpmedel, eftersom statsbidrag för dessa ändamål redan utgår i annan form. På annan plats i föreliggande betänkande har utredningen understrukit de av organisationerna uttalade behovet av mindre lokaler och rum av storleksordning 20—40 m 2 lämpade för sammanträden, gruppöverläggningar, cirkelstudier, musiklyssning m. m. Samtidigt har dock framhållits, att de något större lokalerna (50—150 m 2 ) avsedda för föreningsmöten, diskusionsaftnar, föreläsningar, vissa samkväm och festarrangemang m. m. bör utformas och möbleras så, att de medger rörlighet, omväxling och aktivitet i den verksamhet som förlägges dit. Kraven på god standard, komfort och bekvämlighet har genomgående betonats. Mot denna bakgrund framstår det som välgrundat, att inrikta stödet på lokaler av nämnda slag. Utredningen föreslår därför, att från bidragsgivningen undantages inventarier och utrustning, som är avsedd enbart för:

a) biografsalonger; b) andra teaterlokaler än barn- och studieteaterlokaler; c) större lokaler främst ämnade för dans; samt d) kommersiellt drivna kafé. och restauranglokaler; även om de nämnda lokalerna ingår i det låneunderlag, som fastställts i samband med ansökan om samlingslokalslån. Om bidragsansökan helt eller delvis avser konstnärlig utsmyckning bör gälla, att det bidragsberedande organet inhämtar statens konstråds yttrande. Därigenom torde vinnas, att den tilltänkta utsmyckningen får tillfredsställande konstnärlig kvalité. Den utsmyckning, till vilken bidrag skall kunna utgå, bör vara hänförlig till någon av konstarterna skulptur, konsthantverk, måleri (fast utsmyckning) och stafflikonst (inklusive grafik). Det bör ankomma på det organ, som skall handlägga ansökningar om bidrag, att i samarbete med konstrådet utforma de närmare anvisningar, vilka kan anses erforderliga. Därvid bör de erfarenheter, som samlats från behandlingen av frågor rörande utsmyckningen av bostadsområden, kunna tjäna som vägledning. Som exempel på hjälpmedel, vilka kan anses kvalificerade till bidrag, vill utredningen nämna bandspelare, skriv-, magnet- och flanelltavlor, projektorer och därtill hörande uppställningsbord samt filmdukar. Hit bör även räknas televisionsapparater. Även sådana särskilda mörkläggningsanordningar, som är avsedda att utestänga ljus vid visning av film och liknande, bör godtas som bidragsobjekt. Vid prövningen av bidragsansökningarna bör såvitt möjligt det förmodade helhetsresultatet av inventarie. och utrustningsförvärvet beaktas. Viss återhållsamhet bör sålunda iakttas ifråga om bidrag avseende anskaffning av enstaka

86 föremål, t. ex. en TV-apparat till ett på det hela taget välförsett klubbhem eller ett konstverk för en allmän samlingslokal, som i övrigt håller god standard. Hänsyn bör också tas till om de inventarier och den utrustning, för vars inköp bidrag sökes, är ämnade för en större anläggning med flera lokaler eller skall placeras i en mindre, eventuellt fristående lokalenhet. Det kan i de flesta fall inte anses rimligt att medge bidrag till inköp av exempelvis en filmprojektor, en bandspelare, ett piano eller en orgel för en mindre fritidslokal som ligger insprängd i en bostadsfastighet, medan det däremot torde vara helt i sin ordning om det gäller en folkets husanläggning, en ungdomsgård eller liknande. Utredningen finner det också motiverat förorda, att bidrag i första hand lämnas till inventarier och utrustning för lokaler, vilka är av den karaktären, att de kan väntas bli nyttjade för en mångfald skiftande ändamål. 5.2.5 Bidragsvillkor Som generellt villkor bör stadgas, att lokaler, för vars inventarier och utrustning bidrag beviljas — i den utsträckning det inte inkräktar på bidragsmottagarens egen verksamhet — opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation samt för ändamål, vilka kan anses förenliga med det offentliga livets behov och de allmänna kulturella strävandena. Motiveringarna för villkoren ävensom innebörden av dessa sammanfaller i allt väsentligt med vad som anförts i föregående kapitel i anslutning till bestämmelserna för statslån till allmänna samlingslokaler. Någon anledning att undanta förhyrda lokaler eller lokaler för vilka bidrag men ej lån beviljats finns inte. Den omständigheten att kretsen av stödberättigade vidgas, gör det angeläget att

betona, att upplåtelseskyldigheten är av principiell och praktisk betydelse i bidragssystemet. Efterlevnaden av bestämmelsen kan svårligen bygga på systematisk och omfattande kontroll och övervakning från samhällets organ. Tillämpningen förutsätter en långtgående frivillig medverkan från de bidragsmottagande, av vilka måste fordras att de är införstådda med och delar de intentioner utifrån vilka samhällsstödet motiverats och byggts upp. Erfarenheter från andra områden där — i förhållande till den nu aktuella bidragsformen — ännu liberalare bidragsregler gäller (folkbildningens, fritidsgruppsstödets), ger stöd för uppfattningen att organisationerna väl motsvarar det förtroende samhället givit uttryck för genom att avstå från att kringgärda bestämmelserna med ett omfattande övervakningsförfarande. Mot denna bakgrund finns det inte käl förmoda, att den i vissa situationer känsliga och kontroversiella frågan om upplåtelseskyldighet i praktiken skall föranleda nämnvärda problem. Det måste emellertid stå klart att försök att kringgå de uppställda villkoren kan föranleda krav om återbetalning av beviljat bidrag. 5.2.6 Förslag till bidragskonstruktion Vid utformningen av de regler, som skall ligga till grund för bidragsberäkningen, måste hänsyn tas till att stödet skall ha karaktären av stimulansåtgärd. Mot detta måste vägas de möjligheter de sökande kan förväntas ha att prestera en egeninsats. En långtgående schablonisering av beräkningstekniken kan få till följd, att de bidragssökandes ambition och vilja att göra en motprestation av betydande storlek reduceras. Samtidigt måste beaktas att alltför stora krav på tillskott av eget kapital sannolikt får den effekten, att antalet lokalägare och

87 lokalförhyrare, som har reella förutsättningar att tillgodogöra sig bidrag, blir relativt ringa. Samlingslokalsföretagens riksorganisationer uppger, att kostnaderna för inredning och utrustning av allmänna samlingslokaler vanligen uppgår till mellan 10 och 20 procent av byggnadskostnaderna. Det högre procenttalet gäller för anläggningar med biograf- och kafélokaler och liknande, vilka i allmänhet är mycket kostnadskrävande. Med den avgränsning utredningen föreslagit faller sådana lokaler i huvudsak utanför bidragsgivningen. Det är därför rimligt att uppskatta normalkostnaderna för bidragskvalificerade inventarier och utrustning till 10 procent eller något mer av kostnaderna för lokalernas uppförande. Den s. k. ungdomsberedningen i Gävle framlade i början av 1965 en prognos för byggande eller anordnande av ungdomslokaler inom staden under den framförliggande femårsperioden. Av beredningens sammanställningar framgår av kostnaderna för inventarier i s. k. kvartersgårdar och ungdomsgårdar beräknas bli cirka 100 kr. per kvadratmeter lokalyta. För ett av de redovisade projekten anges en inventariekostnad, som utgör 10 procent av byggnadskostnaderna, vilket — i förhållande till lokalytan — skulle betyda 125 kr. per kvadratmeter. Stockholms stads barnavårdsnämnds fritidsavdelning beräknar motsvarande kostnader för ungdomsgårdar till drygt 125 kr. per kvadratmeter, medan Malmö stads ungdomsstyrelse har 10 procent av byggnadskostnaderna som riktpunkt för beräkningen av ifrågavarande kostnader. Förekommande variationer har samband med anläggningarnas storlek i förhållande till de fasta kostnader för inventarier och utrustning, som u n d e r alla omständigheter måste anskaffas.

Uppmärksammas bör också att kommuner och lokalföretag hörande till någon av de tre riksorganisationerna (FHR, VG, BR) i sin egenskap av stora inköpare ofta kan utverka förmånliga rabatt- och betalningsvillkor. För en mindre organisation och lokalägare kan inventariekostnaderna därför bli betydligt högre än nämnda 100—125 kr. per kvadratmeter. Exemplen avser nyuppförda lokaler. Vidare bygger uppgifterna på förutsättningen att lokalerna redan från början blir väl försedda med inventarier och utrustning av god kvalité och standard. Ett stort antal lokaler förblir dock, enligt vad riksorganisationerna för lokalfrågor framhållit, ofullständiga i detta avseende under åtskilliga år efter det att själva byggnaden färdigställts. Efter överväganden har utredningen stannat för att föreslå, att bidrag skall utgå med ett belopp motsvarande högst 50 procent av kostnaderna för anskaffning av inventarier och utrustning av det slag som angivits under 5.2A. För lokaler inom en och samma anläggning eller fastighet skall dock den totala bidragssumman kunna uppgå till högst k0 000 kronor. Utredningen vill understryka, att det angivna procenttalet är en maximigräns.

5.2.7 Förhandsgranskning, handläggn i n g av bidragsärenden m. m . Den i lånekungörelsen föreskrivna förhandsgranskningen av låneärenden tillmätes av statens nämnd mycket stor vikt. Kraven på de utredningar m. m., som i sammanhanget skall redovisas, har efter hand skärpts. Granskningen har visat sig värdefull också för de sökande, eftersom nämnden med sina samlade erfarenheter av problemen på området i många fall kunnat medverka till att förebygga misstag ifråga om planeringen

88 och ifråga om bedömningen av de långsiktiga finansieringsförutsättningarna för lokalföretagen. Även allmänna arvsfonden tillämpar en motsvarande form av förberedande prövning. Utredningen har övervägt lämpligheten av ett likartat förhandsgranskningsförfarande för bidragen till inventarier och utrustning. För ett sådant talar främst möjligheterna att i god tid uppmärksamma de sökande på brister, när det gäller planerade inköp. Samtidigt ges tillfälle att lämna råd och anvisningar om hur ändamålsenligare och kanske ekonomiskt fördelaktigare lösningar kan åstadkommas. Alldenstund anspråken på bidrag under vissa perioder kan väntas överstiga tillgången på disponibla medel, bör det också vara av intresse för den sökande att vinna klarhet om, huruvida och när bidrag kan tänkas bli beviljat. Mot förhandsgranskningen kan anföras bl. a., att det här rör sig om bidrag och inte om lån. Samlingslokalslånen uppgår inte sällan till ansenliga belopp, och staten har därvidlag särskilt intresse av att skaffa sig visshet om att den enskilde låntagaren skall kunna fullgöra sina återbetalningsförpliktelser. Det finns också anledning förmoda, att antalet bidragsansökningar blir betydande och att många kommer att gälla belopp på endast något tusental kronor. Värdet av en förberedande granskning måste därför vägas också mot det rätt omfattande arbete, som såväl varje sökande som det bidragsbeviljande organet skall utföra. När samlingslokalslån och bidrag till inventarier och utrustning samtidigt är aktuellt, torde dock ett krav om förhandsgranskning inte innebära någon nämnvärd extra arbetsbelastning, eftersom de utredningar m. m., som kan läggas till grund för bedömningen av de båda ärendena i väsentlig utsträckning måste förutsättas bli desamma. Det bör också påpekas, att om

inga krav reses på förhandsgranskning, desto större anspråk måste ställas på det material, som skall tjäna som underlag för själva bidragsansökan. Utredningen har bedömt skälen för en förhandsgranskning som tyngst vägande och föreslår därför en föreskrift härom. Som regel bör till grund för förhandsgranskningen ligga en beskrivning av de lokaler, i vilka inventarierna och utrustningen skall placeras. Vidare bör kostnadsberäkningar och finaniseringsplan för inköpen presenteras, samt uppgift lämnas om vilka kontakter som tagits för att samordna planeringen och nyttjandet av lokalerna. Omfattningen av och planerna för den egna verksamheten bör likaså redovisas. Annan än kommun bör till ansökan foga ett yttrande från kommunalt organ rörande ortens lokalbehov. Ifråga om förhyrda lokaler bör också krävas hyreskontrakt eller annan handling, vilken styrker att förfoganderätten till lokalerna kan förväntas bli varaktig. I särskilda fall, t. ex. om ansökan avser mindre belopp eller om bidrag nyligen utgått för andra lokaler inom samma ort, bör det bidragsbeviljande organet ha möjlighet att till en del ge avkall på kraven om de uppgifter, som normalt skall lämnas i samband med förhandsgranskningen. Av det sagda framgår att utredningen anser det befogat att en prövning bör ske av lokalbehovet även i ärenden rörande bidrag till inventarier och utrustning. Det måste anses välbetänkt att försöka få visshet om att statsbidrag beviljas endast för lokaler, vilka kan bedömas fylla ett någorlunda varaktigt och påtagligt behov. I sammanhanget bör erinras om vad utredningen i tidigare kapitel anför om lokalbehovsprövningen, när det gäller statsstöd till lokaler med huvudsaklig uppgift att nyttjas för ungdomsverksamhet. Särskilda hänsyn måste alltså tas till dennas omfatt-

89 ning, intensitet och former, liksom till de ekonomiska betingelser under vilka verksamheten bedrives. Även utredningens uttalande i anslutning till den återgivna skrivelsen från Bygdegårdarnas riksförbund bör uppmärksammas. I syfte att göra förfarandet smidigt och mindre tidsödande bör möjlighet finnas för det organ, som skall svara för ärendenas handläggning, att inom sig delegera beslutanderätten, när ansökan gäller smärre bidrag. Det bör i detta sammanhang nämnas, att utredningen övervägt lämpligheten av att föreslå ett slopande av 21-årsregeln i allmänna arvsfondens bestämmelser, då denna ger upphov till vissa tröskelproblem. Framför allt innebär den dock, att de allmänna samlingslokalerna står utan möjlighet att erhålla bidrag, vilket är en gränsdragning som inte överensstämmer med den av utredningen eftersträvade jämställdheten i stödhänseende mellan lokaler av skilda slag. Mot tanken på att lösa finansieringsfrågan för anskaffning av inventarier och utrustning genom att ta bort åldersregeln i allmänna arvsfondens bestämmelser och till fonden överföra all bidragsgivning för de aktuella ändamålen, talar dock flera skäl. Tillgången på arvsfondsmedel, tillgängliga för utdelning, kan variera från år till år och skapa oregelbundenhet i bidragsgivningen och viss osäkerhet hos de sökande i deras planering. Vidare får en ändring av åldersgränsen återverkningar också på andra delar av arvsfondens verksamhet, vilket talar för att frågan härom bör prövas också från andra utgångspunkter än de av ungdomsutredningen aktualiserade. Den översyn av arvsfondslagstiftningen, vilken för närvarande pågår, kan komma att resultera i att ekonomiskt stöd från arvsfonden i framtiden lämnas till ändamål, som nu ligger utanför fondens kompetensområde. Även

om en sådan utvidgning skulle leda till att olägenheterna av 21-årsgränsen minskades, skulle ett bibehållande av arvsfonden som källa för bidrag till inventarier och utrustning innebära, att två skilda organ — statens nämnd för samlingslokaler för byggnadslånefrågor och allmänna arvsfonden för inventarier och utrustning — får som uppgift att handlägga frågor med mycket nära anknytning till varandra. En sådan ordning är mindre tillfredsställande. Utredningen föreslår därför att behovet av medel för ifrågavarande ändamål tillgodoses genom att särskilda medel fr. o. m. 1966/67 anvisas i statsbudgeten. Bidragsgivningen från arvsfonden för lokalutrustning och liknande föreslås upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Givetvis bör dock bidrag till inventarier för ungdomslokaler utgå ur fonden även efter den 30 juni 1966 i de fall ansökan behandlats och föranlett beslut före nämnda datum. För att ytterligare förbättra samordningen och möjligheterna till överblick av den statliga låne. och bidragsgivningen föreslår utredningen, att statens nämnd för samlingslokaler får i uppdrag att bereda och besluta i ärenden rörande bidrag för anskaffning av inventarier och utrustning. På nämnden bör även ankomma att utfärda de närmare anvisningar och föreskrifter, vilka prövas erforderliga för handläggningen av bidragsärenden.

5.3 Medelsbehovet Vid beräknandet av storleken av det anslag som bör anvisas möter i princip samma problem som tidigare nämnts i samband med lånegivningens omfattning. Härtill kommer svårigheten att uppskatta de behov som föreligger av bidrag till äldre lokaler. Den allmänna vetskapen om att de senare i många fall

90 och i hög grad är i behov av att komplettera sin utrustning och höja standarden när det gäller inventarier m. m., ger ringa — om ens någon — vägledning vid bedömningen av kostnaderna för ett brett upplagt förbättringsprogram. Inom Folkets husrörelsen företogs 1962 en inventering av 150—200 lokalanläggningars behov av bandspelare, smalfilmsprojektorer, mörkläggningsanordningar, televisionsapparater, kombinationstavlor (skriv-, magnet- och flanelltavlor samt filmduk) m. fl. hjälpmedel av teknisk-pedagogisk karaktär. En fullgod uppsättning sådana hjälpmedel skulle i genomsnitt ha kostat cirka 10 000 kronor per lokalföretag, d.v. s. 1.5—2 milj. kr. Till detta belopp bör sedan kostnaderna för förnyelse och komplettering av möbeluppsättningar m. m. läggas. En liknande undersökning inom Våra Gårdar under 1961/62 visade att ungefär en tredjedel av de anslutna lokalföretagen var tämligen välförsedda och i gott skick, medan 800—900 ordenshus och liknande var i behov av olika upprustningsåtgärder till en sammanlagd kostnad av omkring 8 milj. kr. Även om det på goda grunder kan antas, att åtskilliga av de i de båda undersökningarna ingående lokalföretagen vid en lokalbehovsprövning i dagsläget skulle anses ha spelat ut sin roll som allmänna samlingslokaler, föreligger uppenbarligen ett betydande behov av medel för att göra lokalerna tidsenliga och fullt användbara. De nämnda beloppen kan i sig sägas understryka vad utredningen i det föregående anfört som motiv för att staten bör lämna stöd för anskaffning av inventarier och utrustning. Med ledning av statens nämnda lånegivning, arvsfondens bidragsverksamhet och vissa av frikyrkolokalsutredningen redovisade prognoser samt med vetskap

om att en mängd lokaler ingår i byggnader finansierade med hjälp av den statliga bostadskreditgivningen har utredningen funnit stöd för antagandet, att de årliga investeringarna i lokaler, vilka kan komma ifråga för den form av bidrag som här föreslagits, uppgår till mellan 40 och 50 milj. kr. Om kostnaderna för inventarier och utrustning genomgående utgör 10 procent därav, skulle det betyda 4—5 milj. kr. för dessa ändamål. Vid maximalt bidrag (50 procent) blir i så fall anspråken på statsmedel 2—2,5 milj. kr. Hänsyn har då inte tagits till äldre lokaler. Det bör upprepas att beräkningarna vilar på ett ofullständigt underlag. Till detta konstaterande bör fogas ytterligare ett par anmärkningar. Som utredningen på annan plats betonat skall 50 procent vara maximibidrag, vilket innebär att genomsnittet torde komma att ligga under denna gräns. Det nämnda beloppet — 2—2,5 milj. kr. — är således något för högt. Vidare måste den utbyggnad, förbättring och allmänna upprustning av lokalbeståndet, vilken utredningen anser det angeläget att få till stånd, ses som en långsiktig strävan och kostnaderna fördelas över flera år. Det framstår också som osannolikt att det ackumulerade behov, som finns av bidrag till inventarier och utrustning, i sin helhet gör sig påmint redan under det första bidragsåret. Med hänvisning till vad som anförts och efter ingående överväganden föreslår utredningen, att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen att för budgetåret 1966/67 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 500 000 kr. såsom bidrag till inventarier och utrustning för vissa samlingslokaler.

KAPITEL 6

Statens nämnd för samlingslokaler

Enligt instruktionen för statens nämnd för samlingslokaler (SFS 1943:279; ändr. SFS 1964:399) skall antalet ledamöter vara åtta. Samtliga förordnas av Kungl. Maj:t. I anslutning till förslaget att inrätta samlingslokalsnämnden framhöll föredragande departementschefen (prop. 1942:118), att i denna borde ingå företrädare för föreningslivet, väl förtrogna med lokalfrågor, samt lämplig representant för att tillgodose kommunernas intressen på området. För den byggnadstekniska granskningen skulle expertis från byggnadsstyrelsen anlitas. Nämndens nuvarande sammansättning återspeglar i allt väsentligt de intentioner som gavs vid dess tillkomst. Samtidigt som nämnden är ett rådgivande organ för Kungl. Maj:t och ett låneförmedlande sådant, har den utvecklats till något av ett folkrörelsernas och föreningslivets representantskap för lokalfrågor. I nämnden ingår således ledamöter med anknytning till de tre stora riksorganisationerna för lokalägande företag (FHR, BR och VG) och vidare finns där samlad erfarenhet från folkbildnings- och ungdomsarbete. Skilda politska meningsriktningar är företrädda i nämnden, som därigenom också fått viss parlamentarisk förankring. Av ledamöterna har flera allsidig erfarenhet av kommunal verksamhet. Vid beredningen av ärenden rörande studentkårlokaler utökas antalet ledamöter med tre. Dessa förordnas av

Kungl. Maj :t efter förslag från universitetskanslersämbetet, byggnadsstyrelsen och Sveriges förenade studentkårer. Genom de i kapitel 4 och 5 framlagda förslagen kommer samlingslokalsnämnden i väsentligt större omfattning än hittills att handlägga frågor rörande ungdomslokaler. Även om nämnden har en tämligen bred och allsidig sammansättning, framstår det som motiverat att den tillföres ytterligare erfarenhet från den del av föreningslivet som har ungdomsverksamhet som huvuduppgift. Med den starka betoningen i det föregående av kommunernas ansvar för planering m.m. ifråga om ungdomslokaler, synes det likaledes motiverat att vid en utbyggnad av nämnden beakta också kommunernas intressen. Utredningen föreslår därför, att antalet ledamöter fr. o. m. ingången av budgetåret 1966/67 utökas med två. Som en följd av utredningens förslag kommer arbetsbördan på nämnden och dess kansli att ökas. Dels kan antalet låneärenden väntas bli fler, dels tillkommer frågor gällande bidrag till inventarier och utrustning. Nämnas kan att antalet bidragsärenden rörande ungdomslokaler hos allmänna arvsfonden de tre senaste budgetåren varit 141, 160 och 140. Häri ingår såväl anläggningssom inventariebidragsansökningar. Projektens karaktär, bidragens storlek etc. är mycket varierande. Huvudparten av motsvarande ärenden skulle framgent komma att behandlas av statens nämnd.

92 Av förklarliga skäl är det svårt att bedöma hur mycket större arbetsbelastningen blir och vilka återverkningarna kan tänkas bli på behovet av sammanträden, personal m.m. Ofrånkomligt är dock att nämndens resurser måste ökas om den på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de nya uppgifter den ålägges. Lämpligen bör till samlingslokalsnämndens förfogande ställas medel, som den under budgetåret 1966/ 67 kan nyttja för att bestrida sådana kostnader som är betingade av dess vidgade arbetsuppgifter. Några direkta ingrepp i nuvarande organisations- och kansliförhållanden anser sig ungdomsutredningen inte böra föreslå. Erfaren-

heter behöver först vinnas av vilka nya krav och behov som uppstår. För budgetåret 1966/67 har samlingslokalsnämnden begärt ett förslagsanslag på sammanlagt 136 500 kr. för löner, arvoden och omkostnader. I beloppet ingår 45 000 kr. som utgör bidrag till de tre riksorganisationerna för lokalfrågor. Utredningen föreslår med hänvisning till vad som anförts att Kungl. Maj:t i proposition till 1966 års riksdag föreslår riksdagen, att under elfte huvudtiteln till statens nämnd för samlingslokaler för budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag, som med 50.000 kr. överstiger det av nämnden i dess petita äskade beloppet.

KAPITEL 7

Sammanfattning

I ungdomsutredningens direktiv h a r departementschefen pekat på att samlingslokalsfrågan är ett besvärligt praktiskt problem för ungdomsarbetet. Behovet av fritidslokaler och fritidsområden i övrigt för ungdom omnämnes också i sammanhanget. Ungdomsutredningens behandling av hithörande spörsmål har koncentrerats till ungdomsarbetets behov av inomhuslokaler för möten, cirkelstudier, samkväm, hobbyaktivitet, s.k. öppen verksamhet m.m. En avgränsning av uppdraget h a r gjorts gentemot den särskilda utredning som verkar inom idrottens samarbetsnämnd och som fått i u p p d r a g av chefen för handelsdepartementet att pröva stätstödet till idrottsplatsanläggningar. På liknande sätt h a r vissa frågor, vilka kan hänföras till 1962 års fritidsutrednings kompetensområde, lämnats utanför ungdomsutredningens överväganden. Statsstöd för anordnande av lokaler avsedda för bl.a. ungdomsverksamhet utgår för n ä r v a r a n d e i ett flertal former. Utredningen redovisar de bestämmelser som gäller för statslån till allm ä n n a samlingslokaler samt allmänna arvsfondens bidrag till ungdomslokaler. Summariskt återges också vissa delar av vad som stadgas om statslån till anskaffning av studentkårlokaler, bostadslåneverksamheten samt skolbyggnadsbidrag. I omedelbar anslutning till den sistnämnda frågan diskuteras också utfärdade anvisningar om gemensam plane-

ring och gemensamt nyttjande av skollokaler för fritidsändamål. Ifråga om upplåtelse av skollokaler synes utvecklingen under senare år ha gått i en för ungdomsverksamheten gynnsam riktning. Härtill torde den allmänt positivare inställningen till ungdomsarbetet ha medverkat. På en del platser kvarstår dock vissa hinder. Dessa är främst av praktisk karaktär och kan gälla t.ex. ansvars- och kostnadsfördelningen mellan skilda kommunala organ. Utredningen e r i n r a r i sammanhanget om, att det enligt barnavårdslagen är barnavårdsnämndernas uppgift att medverka till att främja goda fritidsförhållanden för barn och ungdom. I vissa kommuner har delar av dessa uppgifter delegerats till annat organ, exempelvis ungdomsstyrelse eller fritidsnämnd. För att undanröja återstående h i n d e r och åstadkomma en friare och generösare upplåtelsepolitik ifråga om skollokaler förordas ätt kommunerna genom cirkulär från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen (i egenskap av tillsynsmyndighet för barnavårdsnämnderna) u p p m a n a s företa en samlad översyn av bestämmelser och praxis rörande lokalt tillämpande former och villkor för uthyrning och användning av skollokaler. I föreliggande betänkande har ungdomsutredningen utvecklat allmänna och principiella synpunkter på lokalfrågan och framlagt förslag till åtgärder, som enligt utredningens bedömande är

94 ägnade att påverka lokalsituationen för ungdomsarbetet i fördelaktig riktning. Bland annat anför utredningen att lokalfrågorna över huvud taget bör ses som en integrerad del i samhälls- och miljöplaneringen; att många problem är gemensamma för allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler, men att ungdomsarbetet har särdrag till vilka hänsyn måste tas; att ungdomsorganisationerna fyller en viktig samhällsfunktion och att deras lokalbehov särskilt måste uppmärksammas; alt ungdomens fritidsvanor i ökad utsträckning måste beaktas, när åtgärder vidtas på lokalförsörjningens område; att det öppna ungdomsarbetet (ej medlemsbundna) ställer speciella krav på anläggningar och lokaler; att utvecklingen ifråga om verksamhetsinriktning, arbetsformer, metodik m.m. i förening med den allmänna standardhöjningen skapar nya och större anspråk på lokaler och utrustning; att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbetet därigenom hämmas; att åtgärder på lokalförsörjningens område måste ges ett vidare och mera långsiktigt syfte än att komma till rätta med bristsituationen, vilket bl.a. innebär att de måste ses som led i en allmän aktivisering av samhällets fritidsoch kulturpolitik; att ansvaret för att lokaler finns att tillgå för bl.a. ungdomsverksamhet ytterst vilar på samhället; att staten och kommunerna måste vara beredda till ytterligare insatser på det aktuella området; att kommunerna vid sidan av insatser på investeringssidan bör ge hyresbidrag till organisationer, som har barnoch ungdomsverksamhet på programmet;

att normer och riktlinjer är värdefulla för kommunernas framåtsyftande lokalpolitik, då därmed bl.a kan vinnas att viktiga barn- och ungdomsintressen inte förbigås vid planeringen; att det behövs såväl centralt belägna, attraktiva anläggningar för skiftande former av ungdomsarbete som kompletterande lokaler i omedelbar närhet till bostadsbebyggelsen; att särskilda forskningsinsatser är angelägna för att ge bättre grund för bedömningen av dimensionering, placering m.m. av lokaler; att det kommunala organ, som har att bevaka ungdomsarbetets lokalbehov, ges vidgat inflytande över planering m.m. och att det erhåller tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter därvidlag. Utredningens förslag beträffande de statliga insatserna kan sammanfattas i tre huvudpunkter. 1. Vidgad lånegivning. Utredningen föreslår att § 1 i kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) ändras på följande sätt:

Nuvarande lydelse: § 1. Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas åt envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka opartiskt, i skälig

95 omfattning och på skäliga villkor upplåtas för ungdomsverksamhet inom orten, under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler. Föreslagen lydelse: § 1. Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets och ungdomsverksamhetens behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna — i den utsträckning detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet — opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtas huvudsakligen för ungdomsverksamhet inom orten. Ändringen innebär att kungörelsens tillämpningsområde vidgas så, att den framgent innefattar även s.k. fristående ungdomslokaler (ungdomsgårdar och liknande). Till dessa kan samlingslokalslån inte utgå enligt nuvarande definition av begreppet allmän samlingslokal. Av praktiska skäl föreslås altt enstaka, mindre hobby-, samlings- och fritidsrum, vilka kan ingå i låneunderlaget för statliga bostadskreditlån, undantas från möjligheten att erhålla samlingslokalslån. Samtidigt modifieras nuvarande villkor beträffande upplåtelse. Utöver vad som framgår av förslagets ordalydelse förordas också vissa jämkningar i be-

dömningspraxis. Enligt utredningens mening bör de religiösa sammanslutningarna därigenom kunna känna sig reellt oförhindrade att söka samlingslokalslån för andra lokaler än gudstjänstrum; främst då för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet. Samlingslokalslån kan till viss del vara räntefritt och stående (bidragsdel). För ungdomslokaler kan denna del uppgå till ett belopp motsvarande högst 50 procent av det s.k. låneunderlaget. Utredningen förordar — utan ätt fixera en bestämd procentgräns för bidragsdelen — att en generös bedömning tillämpas, när det gäller att fastställa den ränte- och amorteringsfria delen av lån till ungdomslokaler. Lån till allmänna samlingslokaler utgår från statens fond för allmänna samlingslokaler, till vilken avsättningar sker över budgeten. Fonden tillföres även inflytande kapitalavbetalningar, som därigenom blir tillgängliga för ny utlåning. Investeringsanslagen till fonden beräknas numera med hänsyn till storleken av det belopp, som under närmast framförliggande budgetår väntas bli utbetalat. För varje budgetår fasställes en låneram, inom vilken beslut om lån får meddelas. Ramen är för budgetåret 1965/66 angiven till 10 milj. kr. och föreslås av statens nämnd för samlingslokaler till 12 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Med förslaget om vidgning av samlingslokalskungörelsens tillämpningsområde växer kraven på lånemedel. Ungdomsutredningen beräknar att låneramen för budgetåret 1966/67 behöver ökas med 8 milj. kr. utöver vad samlingslokalsnämnden föreslagit i sin petita. Behållningen i lånefonden var den 30 juni 1965 omkring 30 milj. kr. En betydande reducering kan väntas de närmaste åren, då redan beslutade lån utlämnas. Enligt ungdomsutredningens bedömning torde dess förslag först bud-

96 getåret 1967/68 få fullt genomslag vad beträffar anspråken på utbetalningar från samlingslokalsfonden. För budgetåret 1966/67 synes det därför möjligt att uppföra investeringsanslaget under elfte huvudtiteln till fonden med ett formellt belopp av 1.000 kr., vilket är detsamma som statens nämnd äskat. 2. Bidrag till inventarier och utrustning. Förbättringen av lånemöjligheterna till ungdomslokaler behöver enligt utredningens mening kompletteras med att en särskild bidragsform införes för inköp av inventarier och utrustning till vissa lokaler. Sådant bidrag skulle kunna utgå till: A. Ägare av sådana lokaler för vars anordnande lån beviljats från samlingslokalsfonden eller till vilka arvsfondsbidrag utgått; B. Förhyrare av lokaler om vederbörande ä r : 1. lokal organisationsenhet (förening, klubb, kår, avdelning, församling och motsvarande), som är ansluten till a) riksorganisation, vilken erhåller statligt stöd för sin centrala verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1965 (nr 510); b) Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet; c) av skolöverstyrelsen erkänt studieförbund; d) Riksförbundet Sveriges ungdomsoch hemgårdar; 2. kommun; 3. lokalt samarbetsorgan (t.ex. ungdomsråd) av ungdomsföreningar. Bidrag skall kunna lämnas för inköp av tekniska och pedagogiska hjälpmedel jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst. Inventarier och Utrustning för

vissa lokaltyper undantas från bidragsgivningen och en inriktning sker mot mindre lokaler. Till bidraget har knutits upplåtelsevillkor, som i allt väsentligt överensstämmer med de som föreslås gälla för samlingslokalslån. Medel för de angivna ändamålen föreslås utgå över statsbudgeten som ett reservationsanslag under elfte huvudtiteln. Utredningen föreslår att anslaget för budgetåret 1966/67 uppföres med 1,5 milj. kr. 3.

Samordningsåtgärder.

Allmänna arvsfondens bidragsgivning till ungdomslokaler avser såväl anläggnings- som inventariekostnader. Den vidgade lånemöjligheten för ungdomslokaler i förening med det särskilda bidraget till inventarier och utrustning täcker i stort sett motsvarande bidragsändamål. Stödet från arvsfonden till ungdomslokaler bör därför enligt utredningens mening upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Genom de föreslagna åtgärderna skapas bättre förutsättning att samordna statens stöd till skilda lokaländamål. Samlingslokalsnämnden får framgent handlägga ett väsentligt större antal ärenden rörande lån till ungdomslokaler. Vidare blir nämnden centralt organ för bidragsgivningen till inventarier och utrustning. I ärenden av sistnämnda slag skall nämnden ha beslutanderätt. Den förskjutning i och utvidgning av nämndens arbetsuppgifter, vilken blir en följd av ungdomsutredningens förslag, motiverar att antalet ledamöter ökas från nuvarande åtta till tio. Samtidigt bör nämnden och dess kansli ges ekonomiska resurser för att fullgöra sina nya åligganden. F ö r budgetåret 1966/67 föreslås därför förslagsanslaget u n d e r elfte huvudtiteln till statens nämnd för samlingslokaler bli uppfört med 186 500

97 kronor, vilket med 50 000 kronor överstiger det belopp nämnden äskat för motsvarande tid. Utöver vad som anförts beträffande statens låne- och bidragsgivning till lokaländamål har ungdomsutredningen i

föreliggande betänkande gjort vissa allmänna uttalanden och rekommendationer. Som framgår av den tidigare punktvisa sammanställningen gäller flera av dessa kommunernas insatser på lokalförsörjningens område.

BILAGA

Normalreglemente för förvaltning av allmänna samlingslokaler utarbetat av statens nämnd för samlingslokaler

Den i det följande återgivna lydelsen av samlingslokalsnämndens normalreglemente avser det fall då lokalerna äges av bolag, förening eller stiftelse. Reglemente för kommun brukar i sak överensstämma med normalversionen men kan anpassas efter lokala förhållanden.

Inledande

bestämmelser

1 § Ovannämnda fastighet, som äges av skall förvaltas av organisationens styrelse i enlighet med bestämmelserna i detta reglemente. Styrelsens

verksamhet 2 § Styrelsen utser inom eller utom sig en föreståndare att under styrelsens förmanskap handhava den löpande förvaltningen av fastigheten samt antager den personal, som i övrigt är erforderlig för skötseln av fastigheten. 3 §

Styrelsen åligger särskilt att ha vård och tillsyn över fastigheten samt däri befintliga inventarier och vidtagna brandskyddsanordningar, att genom årliga besiktningar förvissa sig om att allt dylikt befinner sig i gott skick ävensom att tillse att byggnaden och inventarierna äro försäkrade mot brand och vattenskada till betryggande belopp samt att förvara alla för förvaltningen erforderliga handlingar. Finner styrelsen erforderligt, att bygg-

naden undergår mer omfattande reparation eller att densamma omändras, utvidgas eller förses med nya inventarier av större värde, har styrelsen att efter vederbörlig beredning å föreningssammanträde framlägga förslag i frågan. Innefatta planerade byggnadsarbeten rubbning i det lokalprogram som legat till grund för beslutet om statslån skola planerna underställas statens nämnd för samlingslokaler för godkännande. 4 §

Rörande förvaltningen av samlingslokalerna skola föras särskilda räkenskaper. Föreståndaren 5 § Det åligger föreståndaren 1. att i enlighet med styrelsens föreskrifter uppbära och redovisa fastigheten tillkommande medel; 2. att ha uppsikt över fastigheten samt däri befintliga inventarier och vidtagna brandskyddsanordningar, med skyldighet för föreståndaren att, om han finner någon förbättring av nöden, genast anmäla detta för styrelsens ordförande; 3. att, där ej annat följer av vad i 7 § stadgas, ombesörja uthyrningen av samlingslokalerna; 4. att efter styrelsens anvisningar föra journal över uthyrningen; samt 5. att övervaka ordningen och, om något olagligt eller eljest otillbörligt förehaves, vidtaga de åtgärder, som därav kunna föranledas.

99 Lokalernas

upplåtande 6 §

Lokalerna uthyras för sammanträden, samkväm och studiearbete ävensom för andra liknande ändamål som äro förenliga med det offentliga livet och de kulturella strävandena inom kommunen. Vid uthyrningen skall särskild hänsyn tagas till föreningslivet inom kommunen. Där behovet av lokaler för detta ändamål icke eftersattes i nämnvärd mån må lokalerna i skälig omfattning upplåtas jämväl för privata tillställningar som anordnas av enskilda personer, företag eller samfälligheter inom orten. 1 7 §

För åstadkommande av en såvitt möjligt rättvis fördelning av lokalerna mellan dem, som önska förhyra desamma, bör styrelsen fastställa en uthyrningsplan, omfattande tiden 1 april—den 30 september, och en dylik plan, omfattande tiden den 1 oktober—den 31 mars. Den som önskar bli upptagen i sådan plan, bör före den 1 mars respektive den 1 september hos styrelsen göra ansökan därom med angivande av den eller de tider och den eller de lokaler ansökan avser samt för vilket ändamål vederbörande lokal i varje särskilt fall skall begagnas. Sedan dylika ansökningar inkommit, upprättar styrelsen snarast möjligt förslag till uthyrningsplan och underrättar sökandena därom. Dessa skola därefter skyndsamt lämna styrelsen meddelande, huruvida de önska hyra lokalerna i enlighet med förslaget. Med ledning av vad sålunda förekommit fastställer styrelsen därefter uthyrningsplanen. 8 § Vid fastställandet av uthyrningsplan skall styrelsen förfara opartiskt och särskilt tillse, att en såvitt möjligt rättvis fördelning sker mellan dem, som önska förhyra lokalerna å lördagar, söndagar, helgdagsaftnar och helgdagar. F ö r eget bruk äger lokalägaren att disponera lokalerna i större utsträck-

ning än hyresgästerna. Även lokalägaren skall intagas i uthyrningsplanen. Vid tveksamhet eller meningsskiljaktighet beträffande uthyrningsplanen bör samråd ske med statens nämnd för samlingslokaler. 9 § Styrelsen skall för de olika lokalutrymmena fastställa de hyror, vilka som regel skola utgå. Dessa hyror kunna fastställas till skilda belopp för olika årstider. Styrelsen äger, när särskilda skäl därtill äro, för särskilt fall besluta, att hyran skall utgå efter för hyresgästen förmånligare grunder än de i hyrestablån fastställda. 10 § Hyresgäst skall åtaga sig att gentemot lokalägaren ansvara för skada, som av medverkande vid eller deltagare i den av hyresgästen anordnade tillställningen vållas å fastigheten eller däri befintliga inventarier; dock att reglering av skada som omfattas av lokalägarens obligatoriska försäkringsskydd sker enligt gällande försäkringsavtal. 11 § Underlåter hyresgäst att erlägga hyra eller att fullgöra skadeståndsskyldighet enligt 10 §, eller förmår hyresgäst icke att upprätthålla god ordning under av honom anordnad tillställning skall föreståndaren genast göra anmälan därom hos styrelsens ordförande. I anledning av sådan anmälan må styrelsen besluta, att hyresgästen tills vidare icke äger använda lokalerna. Revision 12 § Förvaltningen av fastigheten och räkenskaperna rörande denna förvaltning skola granskas av därtill utsedda revisorer jämte en av kommunen utsedd revisor, vilken har att iakttaga de föreskrifter som statens nämnd för sami »orten» är ej detsamma som »kommunen», vilken oftast består av flera orter.

100 lingslokaler fastställer i särskild instruktion för revisorn. Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma, framlägges å ordinarie årssammanträde jämte styrelsens förvaltningsberättelse och finansieringsplan för löpande år. Statlig

kontroll 13 § Styrelsen åligger att för varje räkenskapsår inom en månad från det revisorernas berättelse framlades å årssammanträde till statens nämnd för samlingslokaler ingiva sammandrag av räkenskaperna jämte styrkt avskrift av

styrelsens och revisorernas berättelser och finansieringsplan för löpande år ävensom av protokoll, upptagande de å sammanträdet i anledning av nämnda berättelse fattade beslut. Styrelsen har vidare att när som helst bereda statens nämnd för samlingslokaler eller dess ombud tillfälle att besiktiga fastigheten samt att granska alla räkenskaper och övriga handlingar rörande förvaltningen av densamma ävensom lämna de ytterligare upplysningar nämnden finner nödigt inhämta. 14 § För giltighet av beslut om ändring i detta reglemente erfordras, så länge lokalägaren häftar för lån av statsmedel, att beslutet fastställes av statens nämnd för samlingslokaler.

KUNGL. BIBL.

1 8 NOV 1965 STOCKHOLM

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. Transportekonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sverige. 4. Forskning af international politik. 5. Afro-asiatiske studier i Norden. 6. Utbildning av sjukhusadministratörer i Norden. 7. Nordisk forskningskonferens i Helsingfors.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. t3J Del 4. Kap. 7, 8, 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt övergångsbestämmelserna. [34] Del 5. Förslaget Ull riksdagsordning. [37] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26] Pensionsstiftelser II. [41] Författningsfrågan och det kommunala sambandet. [54] Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1] Försvarsdepartementet Soldathemsverksamheten. [52]

Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [46] Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [48]

Finansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studieplaner för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildningen IV: 1. [29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. [30] 4. Specialundersökningar om lärarutbildning V. [31] Fackutbildning i automatisk databehandling. [56] Kyrklig beredskap. [59] Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [60] Lokaler för ungdomsverksamhet. [63]

Jordbruksdepartementet

Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvårdens centrala administration. [49] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del II. Målsättning och utformning. [50] Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 3. Rehabiliteringsinsatser i näringslivet. [57] Vissa pensionsfrågor. [62]

Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbniksutredning. 1. De svenska jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. [27] Stöd åt hästaveln. [44]

Kommunikationsdepartementet

Kommunalrättskommittén VI. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Kommunala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna. Del I. Motiv och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna. Del II. Konsumentundersökning. [39] Gemensamma bostadsförmedlingar. [51] Polisutbildningen. [53]

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. [20] 2 Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. [21] Vägmärken. [33]

Handelsdepartementet Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1965 KUNGL. BIBL.

1 8 NOV 1965