Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet : överväganden och förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

$00

&*****£ ^ I d ^ A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:44 Ecklesiastikdepartementet

FOLKBILDNINGSARBETE OCH UNGDOMSVERKSAMHET ÖVERVÄGANDEN OCH F Ö R S L A G AV 1960 ÅRS F O L K B I L D N I N G S U T R E D N I N G

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. T o t a l i s a t o r v e r k s a m h e t e n . I d u n . 140 s. J o . 2. S p a r s t i m u l e r a n d e å t g ä r d e r . I d u n . 121 s. F l . 3. E f f e k t i v a r e p r i s ö v e r v a k n i n g . I d u n . 177 s. H. 4. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r i n g s och u p p b ö r d s v ä s e n d e t . I d u n . 230 s. F i . 5. B e g r a v n i n g s p l a t s e r och g r a v a r . N o r s t e d t & Sön e r . 188 s. J u . 6. U n d e r r ä t t e r n a . I d u n . 339 9. J u . 7. E n h e t l i g l e d n i n g av k r i g s m a k t e n . B e c k m a n . IM s. F ö . 8. Om l ä k a r b e h o v o c h l ä k a r t i l l g å n g . I d u n . 228 s. I. 9. P r i n c i p e r för e n n y k o m m u n i n d e l n i n g . B e c k m a n . 248 s. I . 10. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 105 s. F i . 11. D e n a l l m ä n n a b r o t t s r e g i s t r e r i n g e n . K i h l s t r ö m . 318 s. J u . 12. Statliga b e l a s t n i n g s b e s t ä m m e l s e r av å r 1960 för b y g g n a d s v e r k . I d u n . 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s y r k e s s k o l o r . K i h l s t r ö m . 206 8. J o . 14. P e n s i o n s s t i f t e l s e r . I. M a r c u s . 384 s. J u . 15. P o l i s e n s b r o t t s b e k ä m p a n d e v e r k s a m h e t . I d u n . 251 s. + 2 S. ill. I. 16. K r i m i n a l v å r d i f r i h e t . I d u n . 137 s. J u . 17. H j ä l p m e d e l i s k o l a r b e t e t . I d u n . 244 s. + 12 s. ill. E. 18. T o t a l f ö r s v a r e t s u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 90 s. F ö . 19. B y g g n a d s i n d u s t r i n s a r b e t s k r a f t . I d u n . 150 s. S. 20. Vissa f r å g o r r ö r a n d e a l l m ä n n a val. I d u n . 173 s. J u . 21. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . V. O r g a n i s a t i o n e r . B e s l u t s t e k n i k . V a l s y s t e m . I d u n . 362 s. J u . 22. D e n s v e n s k a u t v e c k l i n g s h j ä l p e n s a d m i n i s t r a t i o n . K i h l s t r ö m . 74 s. U.

23. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I. I d u n . 387 s. K. 24. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . II. I d u n . 163 s. K. 25. F l y g b u l l e r som s a m h ä l l s p r o b l e m . I d u n . 200i s. F ö . 26. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 87 s. F i . 27. Skifferoljefrågan. N o r s t e d t & S ö n e r . 144 s. H . 28. K u n g l . T e a t e r n . V e r k s a m h e t och ekonomi.. M a r c u s . 320 s. E. 29. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g och s j u k p e n n i n g f ö r s ä k r i n g m . m . I d u n . 341 s. S. 30. G r u n d s k o l a n . Haeggström. 881 s. E. 31. L ä r o p l a n e r för g r u n d s k o l a och fackskolor. I d u n . 388 s. E. 32. H a n d l ä g g n i n g av b o s t a d s l å n . I d u n . 101 s- S. 33. R e d a r e a n s v a r e t s b e g r ä n s n i n g . I d u n . 101 s. J u . 34. H u v u d m a n n a s k a p e t för p o l i s v ä s e n d e t m . m . K i h l s t r ö m . 227 s. I. 35. Ä n d a m å l s e n l i g a s t u d e n t b o s t ä d e r . I d u n . 224 s. S. 36. T a n d s j u k v å r d e n v i d de o d o n t o l o g i s k a L ä r o a n s t a l t e r n a . K i h l s t r ö m . 102 s. E. 37. S t ä m p e l - och e x p e d i t i o n s a v g i f t e r . I d u n . 294 s. F i . 38. Stöd åt b a r n a f ö d e r s k o r . I d u n . 122 s. S. 39. L a g om a l l m ä n f ö r s ä k r i n g , m . m . I d u n . 143 s. S. 40. L ä n s i n d e l n i n g e n i n o m S t o c k h o l m s - o c h G ö t e b o r g s o m r å d e n a . I d u n . 384 s. + 2 st. u t v i t e n i n g s b l a d . I. 41. R e v i d e r a d giftlagstiftning. I d u n . 326 s. I. 42. M å l och m e d e l i s t a b i l i s e r i n g s p o l i t i k e n . I d u n . 436 s. F i . 43. A n v ä n d n i n g e n a v A u g u s t A b r a h a m s o n s s t i f t e l s e å N ä ä s . I d u n . 93 s. E. 44. F o l k b i l d n i n g s a r b e t e och u n g d o m s v e r k s a m h e t . I d u n . 233 s. E.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g l v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:44 Ecklesiastikdepartementet

FOLKBILDNINGSARBETE OCH UNGDOMSVERKSAMHET ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG AV 1960 ÅRS F O L K B I L D N I N G S U T R E D N I N G

IDUNS T R Y C K E R I A K T I E B O L A G ESSELTE S T O C K H O L M 1961

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

7 Inledning

9 Utredningsuppdraget

9 Utredningsarbetet

H

Kap.

I. Statsbidragsbestämmelserna och deras förhistoria

13 A. Föreläsnings-, kurs- och bildningskonsulentverksamhet . . . 1. Föreläsningsverksamhet inom föreläsningsförbunden. . 2. Studieförbundens föreläsningsverksamhet 3. Folkbildningsförbundens kursverksamhet 4. Föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet . . . . 5. Bildningskonsulentverksamheten

15 15 18 21 23 23

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet folkbildningsåtgärder 1. Studiecirkelverksamhet 2. Studieförbund 3. Speciella folkbildningsåtgärder

24 25 30 33

samt

speciella

C. Ungdomsfostrande verksamhet 1. Hemgårdar 2. Ungdomsledarutbildning 3. Ungdomens fritidsverksamhet 4. Instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer. Kap.

.

II. Den kvantitativa utvecklingen

36 36 37 43 46 49

A. Föreläsnings-, kurs- och bildningskonsulentverksamhet . . . 1. Föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundensverksamhet 2. Studieförbundens föreläsningsverksamhet 3. Folkbildningsförbundens kursverksamhet 4. Föreläsningsverksamheten inom försvarsväsendet. . . . 5. Bildningskonsulentverksamheten

49 68 73 74 75

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet folkbildningsåtgärder

75 C. Ungdomsfostrande verksamhet 1. Hemgårdar 2. Utbildning av ungdomsledare

samt

speciella 89 89 90

4 3. Ungdomens fritidsverksamhet 4. Instruktörsverksamheten inom ungdomsorganisationerna Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

III. Tendenser inom folkbildnings- och ungdomsverksamheten undler 1950-talet

96 1 100 102

1 A. Folkbildningsarbetet 1. Tendenser i stort 2. Föreläsningsföreningarnas verksamhet 3. Utvecklingen inom folkbildningsförbunden 4. Studiecirkel-och studieförbundsverksamhetens utveckling 5. Pedagogisk nyorientering

1 102 1 102 1 109 1 110 1 114 1 120

B. Ungdomsverksamheten 1. Ungdomens föreningsliv 2. Den kommunala ungdomsverksamheten

1 124 1 125 1 130

IV. Den fortsatta verksamheten

1 131

A. Berörda verksamhetsformers utveckling 1. Samhällsförändringarnas inverkan 2. Planerna för de närmaste åren 3. Massmedias inverkan och betydelse

1 131 1 131 1 135 1 138

B. Det statliga stödet 1. Folkbildningsarbetets betydelse i samhället 2. Ungdomsverksamhetens betydelse 3. Principer för statligt stöd

114° 1140 1144 1144

V. Statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för folkbildningsverksamheten

1150 A. Folkbildningsverksamhet i form av föreläsningar och kurser 1. Det statliga stödets nuvarande utformning 2. Utredningens förslag a. Bidrag till anordnande av enstaka föreläsningar och av kurser b. Bidrag till föreläsningsförmedling c. Bidrag till administration och rådgivande verksamhet

1152 H55 H56

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet 1. Det statliga stödets nuvarande utformning 2. Kritik av gällande bestämmelser 3. Utredningens förslag a. Principiella överväganden b. Bidrag till studiecirkelverksamhet c. Bidrag till musikstudieverksamhet d. Bidrag till erkända studieförbund för administration

1157 H57 H58 H63 1^63 H68 H74 1^78

C. Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder

1^81

VI. Statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för ungdomsverksamheten 1. Det statliga stödets nuvarande utformning 2. Erfarenheter av det statliga stödet till ungdomsverksamheten

1150 1150 H51

lo

°

185 I86

5 3. Utredningens förslag a. Principiella överväganden b. Bidrag till ungdomsledarutbildning c. Bidrag till fritidsgruppsverksamhet d. Bidrag till instruktörsverksamhet e. Bidrag till administrationskostnader Kap.

191 191 194 195 199 200

V I I . Forskning och kvalificerad undervisning inom folkbildningsarbetet

202 K a p . V I I I . Tillsynsmyndigheten

207 Kap.

209 IX. Kostnadsberäkningar A. Folkbildningsverksamhet 1. Föreläsnings- och kursverksamhet 2. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet 3. Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder

209 209 211 213

B. Ungdomsverksamhet

214 C. Forskning och kvalificerad undervisning

215 Sammanfattning och hemställan

216 Särskilda yttranden

221 A. Angående bidrag till studiecirklar och musikgrupper . Av ledamoten Henry Jarild

221 B. Angående fritidsgruppsverksamhet bland ungdom • Av ledamoten Erland Johansson

224 G. Angående stödet till ungdomsledarutbildning • Av ledamoten Erland Johansson

228 D. Angående tillsynsmyndigheten . Av ledamoten Arlur

Olsson

230 Förslag till kungörelse om statsbidrag till frivilligt folkbildningsarbete.

. . .

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 29 januari 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa översyn av statsbidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsverksamheten. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 17 februari 1960 såsom sakkunniga landshövdingen i Kopparbergs län Oskar Gösta Charles Elfving, studierektorn i studieförbundet medborgarskolan Henry Wilhelm Jarild, förbundssekreteraren i svenska missionsförbundets ungdom Erland Sven Johansson, statskommissarien Carl Wilhelm Lindblad, sekreteraren Bertil Albert Fredrik Löfberg, rektorn i brevskolan Helmer Sigvard Artur Olsson och studierektorn i arbetarnas bildningsförbund Sven-Arne Stahre ävensom uppdrog åt Elfving att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Den 1 april 1960 uppdrog departementschefen åt filosofie magistern Harry östlund att, räknat från och med den 21 mars 1960, tjänstgöra som sekreterare hos de sakkunniga. De sakkunniga har antagit benämningen 1960 års folkbildningsutredning. Den 10 oktober 1960 uppdrog departementschefen åt förste byråsekreteraren hos länsskolnämnden i Stockholms län Ann-Mari Andersson att, räknat från och med den 1 oktober 1960, tjänstgöra såsom biträdande sekreterare hos de sakkunniga. På framställning av folkbildningsutredningen tillkallade departementschefen den 9 maj 1960 numera ordinarie konsulenten i skolöverstyrelsen Kerstin Sönnerlind att såsom expert biträda utredningen. Sedan 1960 års folkbildningsutredning nu slutfört sitt arbete, får utredningen vördsamt överlämna förevarande betänkande. Stockholm den 15 juni 1961. Gösta

Elfving

Henry Jarild

Erland Johansson

Carl W.

Lindblad

Bertil Löfberg

Artur Olsson

Sven-Arne

Stahre

I Harry

Östlund

Inledning

Utredningsuppdraget D i r e k t i v e n för 1960 å r s f o l k b i l d n i n g s u t r e d n i n g f r a m g å r av c h e f e n s för eckl e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 29 j a n u a r i 1960, v a r i d e p a r t e m e n t s c h e f e n y t t r a d e f ö l j a n d e : Vid 1947 års riksdag fattades beslut om väsentligt förbättrat statligt stöd åt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Besluten innebar dels en ökning av redan tidigare utgående statsunderstöd, dels nya stödåtgärder, däribland främst statsbidrag till studiecirkelverksamhet. I samband med att genom beslut vid 1954 års riksdag nya former skapades för det statliga stödet till nykterhetsorganisationerna, erhöll även ungdomens förenings- och fritidsverksamhet omfattande stöd i form av bidrag till ungdomsledarutbildning, instruktörsverksamhet och fritidsgrupper. De n ä m n d a åtgärderna har inneburit en kraftig stimulans för det bildningsarbete och den ungdomsfostrande verksamhet, som olika ideella organisationer bedriver. Som exempel kan nämnas att, medan antalet studiecirklar arbetsåret 1944/45 var omkring 17 000, så uppgick de statsbidragsberättigade studiecirklarna 1958/59 till cirka 64 000. Vidare visar det förhållandet, att fritidsgrupperna för ungdom under budgetåret 1954/59 enligt av skolöverstyrelsen redovisade siffror ökat från 9 608 grupper med ett deltagandeantal av 148 504 till drygt 44 000 grupper med närmare 600 000 deltagare, att ett stort antal ungdomar nåtts genom gruppverksamheten. Den betydande utbyggnad av det frivilliga folkbildnings- och ungdomsarbetet, som skett i vårt land under det senaste årtiondet, måste hälsas med stor tillfredsställelse. De fria, ideella organisationerna fyller i vår demokrati en viktig fostrande och stimulerande uppgift och bidrager därmed till en fördjupad förståelse av och insikt om vår tids problem. Jag anser det därför angeläget att de även framdeles får ett effektivt statligt stöd för sin verksamhet. Den kraftiga expansionen av folkbildnings- och ungdomsverksamheten har haft till följd att statsutgifterna för bidrag till denna verksamhet vuxit snabbt. Främst gäller detta de förslagsvis betecknade anslagen till Bidrag till studiecirkelverksamhet och Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Utgiftsstegringen är helt naturlig, eftersom dessa anslags konstruktion betingats just av bidragens syfte att stimulera vissa verksamhetsformer. Den ökade belastningen på anslagen tyder endast på att bidragen fått åsyftad verkan. I samband med anvisandet av anslag till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1959/60 uttalade riksdagen sig för en översyn av statsbidragsbestämmelserna för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (SU 114; Bskr 266). En sådan översyn bör nu komma till stånd. Den bör lämpligen verkställas av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga, förslagsvis högst sju till antalet.

10 översynen bör enligt min mening omfatta hela den statliga bidragsgivningen till den fria folkbildningsverksamheten och, med hänsyn bl. a. till vissa gränsdragningsproblem, därjämte även bidragsgivningen till ungdomsverksamheten. Översynen bör främst syfta till att de resurser, som från statens sida bedömes kunna ställas till förfogande för dessa verksamhetsområden, blir utnyttjade på sådant sätt, att största möjliga utbyte vinnes av den verksamhet bidragen avser att främja. När det gäller folkbildningsverksamheten kan den snabba utvecklingen inom vissa av dess grenar sedan tillkomsten av 1947 års statsbidragsbestämmelser redan i och för sig anses motivera en översyn av bidragsformerna. Under det senaste decenniet har vidare bidragssystemet vid olika tillfällen kompletterats, och efter hand h a r det därigenom kommit att visa en oenhetlighet, som i dagens läge knappast kan sägas vara sakligt motiverad, samtidigt som bidragsbestämmelserna numera inte heller kan anses motsvara moderna krav på enkelhet och övcrskådlighet. Det väsentliga motivet för en översyn är emellertid angelägenheten att nu söka bättre anpassa statens stöd till folkbildnings- och ungdomsarbetet efter de uppgifter som de berörda organisationerna fyller i dagens samhälle och inriktar sig på inför framtiden. Situationen på bildningsfältet är i dag helt annorlunda än för tio år sedan. Kunskapsstoffet omsattes allt snabbare, och nya krav ställes på den samhälleliga insatsen för nyorientering och fortbildning. Bland annat möjliggör den stigande levnadsstandarden för allt fler människor ur skilda samhällsgrupper att odla intressen vid sidan av förvärvsarbetet. En avsevärd del av de ungas fostran äger redan nu rum utanför hem och skola, i föreningar, kamratgrupper och annan fritidsverksamhet. I det samhälle, där fritiden kommer att bli allt större, blir det för hela vår andliga och kulturella utveckling av avgörande betydelse, om människorna förmår ge den ökade fritiden ett innehåll, som skänker stimulans och harmoni åt tillvaron. Folkbildnings- och ungdomsarbetet kommer därvid att få betydelsefulla uppgifter, delvis av annan karaktär än hittills. En översyn av bidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsarbete bör grundas på en undersökning och ett klarläggande av dessa verksamheters aktuella uppgifter samt en bedömning av deras framtida inriktning och verksamhetsformer. Bidragsgivningen bör anpassas efter de ändrade förutsättningar, som därvid kan framkomma. Någon på förhand given bundenhet vid nuvarande system av bidrag till olika mer eller mindre hävdvunna verksamhetsformer och verksamhetsområden bör alltså inte föreligga vid utredningsarbetet. Som allmän riktlinje för utredningen i vad den avser folkbildningsarbetet bör enligt min mening framhållas, att det statliga stödet bör syfta till att stimulera, vidmakthålla och vidareutveckla sådana verksamhetsformer, som med hänsyn till det moderna samhällets struktur kan anses ändamålsenliga. Självfallet måste vid utredningsarbetet uppmärksammas bland annat de återverkningar på hävdvunna former av folkbildningsarbetet, som exempelvis tillkomsten av nya massmedia medför, liksom också de ändrade förutsättningar för bildningsarbetet, som efter h a n d inträder i och med den fortsatta utbyggnaden av utbildningsväsendet — såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningen. Då det knappast kan förutsättas att alla former av bildningsarbete kan understödjas och stimuleras med statsbidrag, ligger det vidare i sakens natur att det statliga stödet, sedan folkbildningsarbetet genom det senaste decenniets snabba utbyggnad numera fått en bred förankring och en rik differentiering, i fortsättningen framför allt inriktas på kvalitetsbetonade verksamhetsformer och verksamhetsområden.

11 Beträffande bidraget till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet är de statsunderstödda verksamhetsformerna av ganska ungt datum, varför det inte synes aktuellt med några mera genomgripande förändringar. De sakkunnigas huvuduppgift blir här att — självfallet i nära samråd med det samarbetsorgan för ungdomsverksamheten, som nyligen upprättats — summera de hittills vunna erfarenheterna av verksamheten för att på grundval därav söka göra en bedömning av befintliga och eventuellt nytillkommande verksamhetsformers framtida omfattning. En sådan bedömning synes angelägen inte minst för att underlätta ungdomsorganisationernas eget mera långsiktiga planeringsarbete på detta område. Jag behöver i dagens läge inte här särskilt understryka vikten av att de frivilliga ungdomsorganisationernas verksamhet får möjlighet att ytterligare utvecklas och intensifieras. Av stor betydelse är därvid en ökad utbildning av ungdomsledare. Då det dessutom visat sig ändamålsenligt att statsbidragsgivningen anknutits till organisationernas verksamhet, bör statens stöd även framdeles ha en sådan utformning att det stimulerar organisationerna i deras arbete. De problem, som på detta område närmast bör upptagas till prövning vid översynen gäller bland annat en klarare statsbidragsmässig gränsdragning mellan fritidsgruppverksamhet och den studieverksamhet, som i andra former åtnjuter statsbidrag. De sakkunniga bör vidare i samband därmed göra en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. Den nu förordade översynen bör utmynna i ett ställningstagande från de sakkunnigas sida till följande frågor, nämligen dels vilka verksamhetsformer på folkbildnings- och ungdomsarbetets område som bör understödjas med statsbidrag, dels vilken närmare utformning statsbidragsbestämmelserna bör ha. Den statsfinansiella innebörden av utredningens förslag bör klart åskådliggöras genom en bedömning av den sannolika utvecklingen av de verksamhetsgrenar, för vilka statsbidrag förordas, och en beräkning av kostnaderna under ett antal år framåt för de föreslagna statsbidragen. De sakkunnigas förslag bör kostnadsmässigt innesluta flera alternativ. Alla möjligheter till administrativa förenklingar bör noggrant tillvaratas i de förslag till författningsbestämmelser, som bör utformas av de sakkunniga. Bestämmelserna bör givetvis också ges den besparingsstimulerande utformning, som är möjlig. Utredningen bör arbeta skyndsamt med sikte på att dess förslag skall kunna bli föremål för budgetprövning senast inför budgetåret 1962/63. Utredningsarbetet För att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget har till de sakkunniga den 20 september 1960 överlämnats skrivelser från Svenska missionsförbundets ungdom den 14 juli 1960 och från Unga örnars riksförbund den 8 september 1960 angående statligt administrationsbidrag till ungdomsorganisationerna. Till utredningen har inkommit skrivelser den 6 april 1960 från stadsfullmäktiges ordförande i Karlstad rörande föreläsningsföreningars organisation, den 3 maj 1960 från föreläsningsförbundens riksorganisation med förslag angående ändrade löneavdrag, den 7 september 1960 från statens folkbildningsnämnd rörande universitetscirkelverksamheten, den 9 september 1960 från statens ungdomsråd rörande minimiålder för deltagande i

12 fritidsgrupper, den 10 december 1960 från Västmanlands läns föreläsningsförbund angående statsbidrag till föreläsningsverksamheten, den 12 januari 1961 från folkbildningsförbundets musiknämnd med hemställan angående musikstudier samt den 25 mars 1961, likaledes från folkbildningsförbundets musiknämnd, promemoria angående statsbidrag till musikskolor. Utredningen har den 3 december 1960 avgivit remissutlåtande över en framställning från skolöverstyrelsen angående viss försöksverksamhet inom föreläsningsföreningarna. Till utredningen har den 26 maj 1961 remitterats 1960 års ungdomsupplysningsutrednings betänkande angående upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor, över vilket utredningen senare kommer att avgiva utlåtande. Utredningen har hållit 25 sammanträden, varav ett ägt rum i Säter och ett, under tiden 8/s—13/s I960, i Lysekil. Folkbildningsutredningen har företagit enkäter bland föreläsare inom den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, hos föreläsningsförbunden, folkbildningsförbunden, studieförbunden samt hos ungdomsorganisationerna. överläggningar har ägt rum med representanter för skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges radio-TV, museiorganisationen, teater- och filmbranschen, Sveriges allmänna biblioteksförening, statens ungdomsråd, studierektorerna i studieförbunden, föreläsningsförbundens riksorganisation och vissa folkbildningsförbund. Under utredningsarbetet har kontakt tagits med 1955 års universitetsutredning, 1957 års skolberedning och musikledarutredningen samt med lärarhögskolan i Stockholm.

FÖRSTA K A P I T L E T S t a t s b i d r a g s b e s t ä m m e l s e r n a och d e r a s förhistoria

Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet genomgick en mycket snabb utveckling i början av 1900-talet. Denna utveckling kännetecknades emellertid icke sällan av en viss brist på planmässighet och effektivitet. Redan p å ett tidigt stadium blev vissa grenar av folkbildningsarbetet föremål för statens stöd, medan andra, såsom de flyttande folkhögskolekurserna och studiecirkelverksamheten, icke erhöll något sådant trots ett omfattande och betydelsefullt arbete. Dessa förhållanden medförde från olika håll krav på en allmän översyn av folkbildningsarbetets villkor. Med anledning av väckta motioner begärde 1920 års riksdag utredning om dels på vad sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet borde omläggas och utvecklas för att bättre kunna fylla sin uppgift att nå vidast möjliga kretsar av de bildningssökande i vårt land och verka höjande på folkets andliga och fysiska hälsa, dels hur statsmakterna bäst skulle kunna stödja och främja ifrågavarande arbete. Samma år tillkallades fem sakkunniga — 1920 års folkbildningssakkunniga — med uppdrag att verkställa den begärda utredningen. I det slutliga utlåtandet (SOU 1924: 5) hade de sakkunniga koncentrerat sig på en utredning av de tre huvudgrenarna av folkbildningsarbetet, folkbibliotek, föreläsnings- och studiecirkelverksamhet. De sakkunnigas förslag kom på grund av det då rådande statsfinansiella läget aldrig att framläggas i sin helhet. Vissa frågor blev emellertid senare föremål för riksdagsbehandling. Vid 1928 års riksdag genomfördes sålunda understöd till de flyttande folkhögskolekurserna, och 1929 fastställdes nya bestämmelser angående understöd till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten. Sedan 1884 hade riksdagen beviljat årliga anslag till föreläsningsverksamhet i städerna, och från och med 1893 tilldelades även landsbygdens föreläsningsanstalter statsunderstöd. Redan före 1920 utgick från åttonde och tionde huvudtitlarna bidrag till vissa studieförbund för organisations- och administrationskostnader. Med anledning av en motion som väcktes vid 1924 års riksdag beviljades från och med budgetåret 1924/25 statsunderstöd till den nyss påbörjade studieverksamheten inom universitetscirklar. Från och med 1941/42 utgick statsunderstöd till hemgårdarna och från och med närmast följande budgetår till studiehemmen. Fortfarande bedrevs emellertid studiecirkelverksamheten utan statsbidrag.

14 För att underkasta folkbildningsarbetet en översiktlig granskning med hänsyn till dess omfattning, syften, metoder, organisatoriska former och resultat tillkallades 1944 års folkbildningsutredning. Sedan en genomgång av arbetsfältet ägt rum, skulle enligt direktiven för utredningen resultaten därav läggas till grund för en bedömning av folkbildningsrörelsens uppgifter, utvecklingsmöjligheter och behov samt omfattningen av och villkoren för statens understödjande verksamhet. 1944 års folkbildningsutredning framlade 1946 första delen av sitt betänkande, omfattande utredning och förslag rörande det allmänna folkbildningsarbetet (SOU 1946: 68). Efter vederbörlig remissbehandling framlades utredningens förslag med vissa av remissyttrandena föranledda avvikelser för riksdagen i form av propositionen 1947: 204. Med stöd av riksdagens beslut utfärdades den 30 juni 1947 Kungl. Maj:ts kungörelse (nr 508) angående statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Genom denna kungörelse infördes bl. a. statsbidrag även till studiecirkelarbetet, varjämte bestämmelserna om statsbidrag till föreläsningsverksamheten erhöll en ny utformning. Även på ungdomsverksamhetens område visade sig behov av utredningar. Den ökande ungdomsbrottsligheten och de missförhållanden som konstaterades inom det offentliga nöjeslivet var i första hand anledningen till att ungdomsvårdskommittén tillsattes sommaren 1939. Direktiven vidgades 1942 att omfatta frågan om förbättrad ungdomsvård över huvud taget. Kommittén framlade 1944 ett betänkande om stöd åt ungdomens föreningsliv (SOU 1944: 31), i vilket kommittén särskilt behandlade frågan om ungdomsledarutbildning i form av instruktionskurser samt bidrag till avlönande av instruktörer. I ett senare betänkande (SOU 1947: 12) om ungdomens fritidsverksamhet diskuterade kommittén möjligheten att lösa frågan om ungdomens sysselsättning på fritid genom skapandet av hemgårdar och ungdomsgårdar samt genom ordnande av fritidsverksamhet vid skolorna. Ungdomsvårdskommitténs förslag framlades icke för riksdagen. Vissa av förslagen upptogs och bearbetades av de 1953 tillkallade sakkunniga för utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Dessa sakkunniga skulle enligt de för dem utfärdade direktiven såsom komplement till 1944 års nykterhetskommittés utredningar undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder för att främja de nykterhetspolitiska åtgärderna, varvid skulle iakttas, att samhällets stödåtgärder borde inriktas på sådan verksamhet »som innefattade ungdomsvård i egentlig mening». Utredningens resultat redovisades i betänkandet Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, som avgavs samma år. Förslagen framlades efter remissbehandling för 1954 års riksdag (prop. 1954: 156). Propositionen bifölls, varefter Kungl. Maj :t den 30 juni 1954 utfärdade kungörelse (nr 575) angående statsbidrag till ung-

15 domens förenings- och fritidsverksamhet. I denna kungörelse fastställdes grunderna för statsbidrag till ungdomsledarutbildning, instruktörsverksamhet och fritidsgruppsverksamhet inom de opolitiska ungdomsorganisationerna. Frågan om statsbidragsgivningen till de politiska ungdomsorganisationerna behandlades av 1955 års ungdomsutredning i betänkandet Staten och de politiska ungdomsorganisationerna (SOU 1956:42). Utredningens förslag, att statsbidragsbestämmelserna skulle utsträckas att omfatta även dessa organisationer, framlades för riksdagen i propositionen 1957: 132 och godkändes av denna. I det följande kommer redogörelse att lämnas för gällande statsbidragsbestämmelser avseende folkbildnings- och ungdomsverksamheten samt dessa bestämmelsers tillväxt. Särskilda avsnitt kommer därvid att ägnas åt föreläsnings-, kurs- och bildningskonsulentverksamhet, åt studiecirkeloch studieförbundsverksamhet samt åt speciella folkbildningsåtgärder och åt hemgårdar. Beträffande ungdomsverksamheten kominer redogörelsen att uppdelas på ungdomsledarutbildning, ungdomens fritidsverksamhet samt instruktionsverksamhet inom ungdomsorganisationer. A. Föreläsnings-, kurs- och

bildningskonsulentverksamhet

Till den statsunderstödda föreläsningsverksamhet, som bedrives av föreläsningsförbunden, studieförbunden och folkbildningsförbunden samt inom försvarsväsendet, utgår statsbidrag från anslagen Bidrag till föreläsningsverksamhet och Resekostnadsersättning åt föreläsare under åttonde huvudtiteln. Till föreläsningsförbundens och centralbyråernas administrationskostnader samt till bildningskonsulenternas avlöning utgår statsbidrag dels från anslagsposten Bidrag till föreläsningsförbundens administrationskostnader under ovannämnda anslag Bidrag till föreläsningsverksamhet, dels från ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag Bidrag till föreläsningsförmedling och konsulentverksamhet. Gällande bestämmelser för statsbidrag till föreläsningsverksamheten återfinnes i kungl. kung. den 30 juni 1947 (nr 508) angående statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (ändr. 1954: 275 och 1956: 251). Beträffande folkbildningsförbundens konsulentverksamhet har bestämmelser meddelats i kungl. brev den 1 juni 1956 angående anslag för budgetåret 1956/57 till folkbildningsåtgärder m. m. (p. 4 ) . 1. Föreläsningsverksamhet inom föreläsningsförbunden I kungörelsen 1947: 508 förutsattes en föreläsningsförening vara en lokalt arbetande självständig förening med egen styrelse. Medlemmar i en sådan förening är enskilda personer eller organisationer.

16 Samtliga föreläsningsföreningar — utom de som är verksamma i Stockholms stad — är sammanslutna i föreläsnings förbund, vars verksamhetsområde i regel sammanfaller med ett län. Föreläsningsförbunden h a r till uppgift att fördela statsbidrag till de lokala föreläsningsföreningarna, att förmedla föreläsningar, att iordningställa föreläsningsturnéer samt att i övrigt befordra samarbete mellan föreläsningsföreningarna inom förbundets område. Föreläsningsförbunden är underkastade inspektion av en av skolöverstyrelsen för varje förbund förordnad inspektor. Föreläsningsförbunden har även möjlighet att i kommuner, där föreläsningsförening inte finnes, anordna föreläsningar i egen regi eller anordna föreläsningar genom andra organisationer. Denna verksamhet brukar kallas »föreläsningsförbundens föreläsningsanstalt». För föreläsningsverksamheten finnes vidare särskilda av skolöverstyrelsen antagna centralbyråer med uppgift att tillhandagå föreläsningsanstalter och -förbund med förmedling av föreläsningar och undervisningsmateriel för föreläsningarna samt med råd och anvisningar beträffande föreläsningsverksamheten. Centralbyråerna, tre till antalet, är förlagda till Stockholm (Folkbildningsförbundet), Göteborg (Västra Sveriges folkbildningsförbund) och Lund (Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar). Gällande bestämmelser

om

statsbidrag

Under förutsättning att de i gällande författningar föreskrivna villkoren uppfylles utgår till lokal föreläsningsförening statsbidrag — frånsett resekostnadsersättning åt föreläsare — med högst 35 kronor för varje under ett och samma budgetår anordnad föreläsning upp till ett antal av 10 och med högst 15 kronor för varje under budgetåret därutöver anordnad föreläsning. Föreläsningsförbund äger åtnjuta statsbidrag med högst 35 kronor för varje föreläsning, som anordnas i förbundets regi. Resekostnadsersättning åt föreläsare utgår för högst 30 av en föreläsningsförening under ett och samma budgetår anordnade föreläsningar och för samtliga av föreläsningsförbund med bidrag av statsmedel anordnade föreläsningar. Som villkor för åtnjutande av statsbidrag har bland annat föreskrivits, att kommuner eller enskilda skall tillskjuta minst lika stort belopp som statsbidraget, att antalet föreläsningar för helt budgetår inte skall understiga 8, där ej skolöverstyrelsen på särskild framställning medgiver undantag härifrån, att föreläsare och föreläsningsämnen skall väljas ur av skolöverstyrelsen utgiven föreläsningskatalog eller vara på annat sätt godkända av överstyrelsen eller föreläsningsförbund samt att föreläsningarna skall vara offentliga. Förarbeten Enligt de före 1947 gällande bestämmelserna kunde lokal föreläsningsanstalt erhålla högst 2 000 och lägst 200 kronor i understöd för budgetår.

17 Som villkor gällde, att från kommunalt eller enskilt håll skulle tillskjutas minst lika stort belopp som statsunderstödet och att minst 10 föreläsningar av godkända föreläsare skulle anordnas under året. F r å n och med budgetåret 1940/41 nedsattes det angivna minimiunderstödet 200 kronor till 75 kronor, och minsta antalet föreläsningar nedsattes till 4. Till föreläsningsanstalter p å avlägset liggande och ekonomiskt mindre bärkraftiga orter kunde därutöver utgå bidrag till föreläsares resekostnader med högst tre fjärdedelar av det belopp resekostnaderna översteg 4 kronor. Till föreläsningsförbund och centralbyråer utgick särskilda statsunderstöd. 7#44 års folkbildningsutredning framhöll i sitt betänkande angående det allmänna folkbildningsarbetet (SOU 1946: 68), att såväl den enstaka föreläsningen som föreläsningsserien hade betydelsefulla uppgifter att fylla i bildningsarbetet. Utredningen fann det angeläget, att man på allt sätt försökte understödja de försök, som från föreläsningsorganisationernas sida gjorts och gjordes för att vidmakthålla den kunskapsgivande karaktären hos föreläsningsverksamheten. Detta förutsatte enligt utredningens mening ökade statsunderstöd och en förnyelse av föreläsningsverksamhetens former och metoder. Som ett medel att höja kvaliteten hos föreläsningsverksamheten förordade utredningen en utjämning av kostnaderna för föreläsarnas resor. Även en kvantitativ utökning av föreläsningsverksamheten föreslogs. Det syntes utredningen angeläget att ökade möjligheter bereddes för föreläsningsverksamhet på orter, där lokala föreläsningsanstalter icke funnes. Utredningens förslag innebar dessutom ökat understöd till centralbyråer och föreläsningsförbund samt en omläggning av grunderna för understöden till föreläsningsanstalterna. ökningen av anslagsmedlen till centralbyråerna motiverades av det ökade arbete, som genomförandet av utredningens förslag skulle medföra för dessa. Utredningen fann dessutom en allmän justering påkallad av vid centralbyråerna utgående löner till överensstämmelse med vad som på den allm ä n n a arbetsmarknaden ansågs skäligt för befattningar av motsvarande karaktär. För de lokala föreläsningsanstalterna innebar utredningens förslag, att statsunderstödet skulle utgå med ett visst belopp för varje anordnad föreläsning. Av ekonomiska skäl ansåg utredningen emellertid, att anstalterna inte kunde tillerkännas samma understöd för ett obegränsat antal föreläsningar. Det ansågs rimligt, att statsunderstödet bestämdes till sådant belopp, att de mindre anstalterna bara skulle få vidkännas kostnaderna för föreläsarnas resor och traktamenten, föreläsningslokal, reklam samt administration. Med gängse föreläsararvode av 30—40 kronor skulle detta innebära, att statsunderstödet skulle utgå med i medeltal 35 kronor per föreläsning. Med hänsyn till den av utredningen förordade utjämningen av kostnaderna för föreläsarnas resor föreslogs emellertid, att nämnda be2—105704

18 lopp skulle minskas med ett belopp motsvarande den beräknade medelkostnaden för den reseersättning som kunde ifrågakomma, eller enligt utredningens beräkning 10 kronor. I enlighet härmed föreslog utredningen att statsunderstödet till de lokala föreläsningsanstalterna skulle fastställas till 25 kronor för varje av vederbörande anstalt anordnad föreläsning upp till ett antal av 10. Därefter skulle understödet reduceras till 10 kronor för varje föreläsning. Resekostnadsersättning föreslogs skola utgå för högst 30 föreläsningar. Som villkor för statsunderstöd till föreläsningsanstalt skulle gälla, att föreläsningarnas antal för budgetår räknat icke borde understiga 10. Vad utredningen föreslagit tillstyrktes av departementschefen i prop. 1947:204 utom beträffande minimiantalet föreläsningar, som av departementschefen föreslogs nedsatt till 8. Riksdagen biföll vad Kungl. Maj :t i denna del av propositionen föreslagit. 1944 års folkbildningsutrednings förslag till statsbidragets avvägning utgick från ett normalarvode till föreläsare av 30—40 kronor. Vid tidpunkten för statsmakternas beslut 1947 hade arvodet höjts till högst 45 kronor per föreläsning. Från och med den 1 juli 1952 utgjorde normalarvodet 55 kronor och traktamentet, som 1946 utgick med högst 20 kronor, hade stigit till högst 27 kronor. Omkostnaderna för föreläsningslokaler, reklam och administration hade vidare ökat. Skolöverstyrelsen föreslog därför i sina anslagsäskanden för budgetåret 1953/54, att statsbidraget till lokal föreläsningsanstalt skulle höjas från 25 till högst 35 kronor för varje föreläsning upp till ett antal av tio och från 10 till högst 15 kronor för varje därutöver anordnad föreläsning. Departementschefen anslöt sig i 1953 års statsverksproposition till skolöverstyrelsens förslag, och riksdagen biföll det sålunda framlagda förslaget. 2. Studieförbundens föreläsningsverksamhet Med studieförbund avses i kung. 1947:508 riksförbund för studiecirkelverksamhet, vilket såsom huvuduppgift bedriver studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och har särskild ekonomisk förvaltning. 1 Sådant förbund skall vara godkänt av skolöverstyrelsen som riksförbund, och dess bildningsverksamhet skall stå under överinseende av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befattningen är godkänd av skolöverstyrelsen. Till sådant studieförbund utgår statsbidrag för anordnande av föreläsningar i anslutning till dels lokalt anordnat studiearbete i form av föreläs1

Utredningen har i betänkandet genomgående använt beteckningen

studieförbund.

19 ningsserier och kurser, dels central kursverksamhet, bedriven av till förbundet ansluten organisation, dels ock allmän studiecirkel. För studieförbundens föreläsningsverksamhet skall enligt statsbidragsbestämmelserna (1947: 508, 13 §) finnas av skolöverstyrelsen antagen centralbyrå, vilken åtnjuter bidrag av statsmedel för sina organisations- och administrationskostnader. Denna centralbyrå har fått namnet Studieförbundens föreläsningsförmedling. Enligt kungörelsen (15 §) åligger det denna centralbyrå bland annat att verkställa fördelning av kostnaderna för föreläsarnas resor på sådant sätt att kostnaderna fördelas lika på de olika föreläsningarna. För bidrag till kurs- och serieföreläsningar gäller följande. I avsikt att åstadkomma den föreskrivna utjämningen av kostnaderna mellan olika platser har fastställts en kursavgift, som erlägges av arrangören, varefter föreläsningsförmedlingen betalar föreläsarens kostnader för resor och traktamente jämte fastställt arvode ur den sammanlagda summan av kursavgifterna ooh det statliga bidraget. Kursavgifterna för föreläsningsserier är f. n. 110 kronor för 3—4 föreläsningar och för varje föreläsning därutöver 25 kronor samt för fråge- och övningstimme 15 kronor. Om flera föreläsare anlitas för samma kurs, träffas uppgörelse om avgiften i varje särskilt fall. Till föreläsare utgår föreläsningsarvode, beräknat efter 45 kronor per föreläsning och 30 kronor för fråge- och övningstimme, traktamente, beräknat efter 40 kronor per dygn, samt reseersättning för tåg i 1 klass (under 15 mil 2 klass) eller motsvarande på andra färdmedel. Denna av studieförbunden i form av kurs- och serieföreläsningar bedrivna föreläsningsverksamhet påbörjades år 1912, och samtidigt genomfördes den ordningen, att varje plats betalade en för hela landet lika kursavgift. 1944 års folkbildningsutredning fann icke anledning att föreslå ändring av denna anordning. Under årens lopp har dock vissa höjningar vidtagits i fråga om både arvoden till föreläsare och avgifter för arrangörerna. Förändringarna i bidragsnormerna under perioden 1945—1960 framgår av följande tabeller. Tabell la. Arvoden och traktamenten till föreläsare 1945—1960 År

1945 1948 1951 1952 1956 1957 1958 1960

kr

Arvode för frågetimme kr

Traktamente per dygn kr

20 30 30 35 35 35 45 45

10 15 15 20 20 20 30 30

23 23 27 27 31 36 36 40

Föreläsarvode

20 Tabell lb. Kursavgifter 1945—1960 Kursavgifter, kronor År

1945 1948 1950 1958—1960

Antal föreläsningar vid serier och kurser 3—4

65 65 75 110

70 75 85 135

75 85 100 160

90 95 115 185

Cirkelföreläsningar 8— (per förel.) (tillägg per förel.) 10 10 15 25

20 20 30

Sedan budgetåret 1947/48 har till studieförbund statsbidrag utgått för anordnande av föreläsningar i samband med central kursverksamhet, bedriven av till förbundet ansluten organisation. Budgetåren 1947/48—1955/56 utgick särskilt anslag för sådan verksamhet. Från och med budgetåret 1956/57 sammanfördes anslaget med anslag till föreläsningar i anslutning till lokalt bedrivet studiearbete. Anslaget fördelas i efterskott efter ansökan till studieförbundens föreläsningsförmedling. Det tillgängliga beloppet fördelas på samtliga godkända föreläsningar. Statsbidraget per bidragsberättigad föreläsning har varierat mellan 10 och 15 kronor. Under ett flertal år har ca 13 kronor utgått. F r å n och med verksamhetsåret 1959/60 prövas en maximering av antalet anslagsberättigade föreläsningstimmar till 2 000, dvs. statsbidrag utgår med 15 kronor per föreläsningstimme. För ifrågavarande föreläsningar gäller samma bidragsnormer som för bidrag till föreläsningsverksamhet i anslutning till lokalt organiserat studiearbete. Som villkor för statsbidrag gäller bland annat, att föreläsningarna är av allmänbildande karaktär och icke avser den anordnande organisationens egna förhållanden. Förslaget om statsbidrag till föreläsningar i samband med central kursverksamhet, anordnad av till studieförbund anslutna organisationer, framlades av föredragande departementschefen i propositionen 1947:204 till följd av landsorganisationens remissyttrande över 1944 års folkbildningsutrednings förslag. Departementschefen fann, att förslaget såtillvida innebar ett avsteg från dittills följda principer för den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, som ifrågavarande föreläsningar beräknades icke vara offentliga utan enbart skulle rikta sig till organisationernas egna medlemmar, men ansåg, att den verksamhet, som här avsågs, hade ett bildningsvärde, som väl kunde jämföras med de offentliga föreläsningarnas. För bidrag till studiecirkelföreläsningar gäller följande. Till allmän studiecirkel utgår ur de för föreläsningsverksamhet i anslutning till lokalt organiserat studiearbete anvisade medlen bidrag till högst två föreläsningar för arbetsår enligt de närmare bestämmelser, som meddelats av skolöverstyrelsen. Som tidigare nämnts åligger det även i fråga om cirkelföreläs-

21 ningar centralbyrå att fördela resekostnaderna lika på de olika föreläsningarna. Enligt de bestämmelser som utfärdats av överstyrelsen den 13 juni 1958, skall föreläsningarna av studiecirkel, som tillhör studieförbund, rekvireras hos detta studieförbund och av studiecirkel, som inte tillhör något studieförbund, direkt hos studieförbundens föreläsningsförmedling. Endast allmänna studiecirklar, som är berättigade till bidrag ur studiecirkelanslaget, kan erhålla bidrag till föreläsningar. Studiecirkel eller förbund inbetalar samtidigt med rekvisition till studieförbundens föreläsningsförmedling ett belopp av 30 kronor för föreläsning och 15 kronor för fråge- och övningstimme, varefter föreläsningsförmedlingen efter dit insänd räkning, som skall vara vederbörligen styrkt, till föreläsaren utbetalar arvode, resekostnadsersättning samt traktamente. Föreläsare och föreläsningsämnen, vilka skall ansluta sig till studiecirkelns studieämne, skall vara godkända av vederbörande studieförbund. Särskilt betonas vikten av att resekostnaderna hålles så låga som möjligt. Den del av föreläsarens rese- och traktamentskostnader, som överstiger 55 kronor, skall ersättas av studiecirkeln. Föreläsaren erhåller från föreläsningsförmedlingen samma ersättning som vid serieföreläsningar. Denna ersättning utbetalas alltså ur den sammanlagda summan av avgifter och det statliga bidraget. Statsbidrag till föreläsning i allmän studiecirkel infördes efter förslag av 1944 års folkbildningsutredning. Utredningen hade funnit, att även den vanliga studiecirkeln vid vissa tillfällen med fördel skulle kunna användas som föreläsningscirkel. Den skulle enligt utredningens mening utan tvivel vinna i kvalitativt avseende, om den kombinerades med ett eller ett par föreläsningar av särskilt tillkallad sakkunnig kraft.

3. Folkbildningsförbundens kursverksamhet Folkbildningsförbunden har till uppgift att på olika platser inom ett större område (län, landstingsområde, landskap) anordna längre folkbildningskurser och ämneskurser. Folkbildningsförbunds område fastställes av skolöverstyrelsen. För folkbildningsförbund skall finnas en styrelse, i vilken en var av de inom förbundets område belägna statsunderstödda folkhögskolorna skall äga utse en representant. Gällande

statsbidragsbestämmelser

Statsbidrag utgår för närvarande enligt kung. 1947:508 (ändr. 1952:602, 1956: 251 och 1958: 259) till två olika slag av kurser, nämligen dels till s. k. längre folkbildningskurser, dels till ämneskurser. För de längre folkbildningskurserna, dvs. kurser, som — om ej skolöverstyrelsen på särskild framställning medgiver undantag — omfattar minst 30 undervisningstim-

22 mar, fördelade på minst 3 veckor med minst 6 undervisningstimmar i veckan i form av föreläsningar, övningar och studiecirkelarbete, därav minst 10 timmar föreläsningar, utgår statsbidrag med högst 500 kronor för 30 timmars kurs med tillägg av högst 10 kronor för överskjutande timme upp till 60 timmar. För ämneskurser, dvs. kurser som — om ej skolöverstyrelsen på särskild framställning medgiver undantag — skall omfatta minst 10 och högst 20 undervisningstimmar, fördelade med minst 5 undervisningstimmar i veckan, utgår statsbidrag med högst 20 kronor för undervisningstimme. Till föreläsare, som anlitats vid längre folkbildningskurs, till vilken statsbidrag utgår, må resekostnadsersättning utgå av statsmedel för de föreläsningstimmar intill 10, som ingår i kursen. Vidare gäller — om ej skolöverstyrelsen på särskild framställning medgiver undantag — att minst hälften av kurskostnaderna skall täckas av andra medel än statliga, att längre folkbildningskurs skall omfatta högst tre olika ämnen eller ämnesgrupper samt ämneskurs ett eller två ämnen. Slutligen finns särskilda bestämmelser om kursernas organisatoriska bakgrund, godkännande av föreläsare, samarbete med övrig folkbildningsverksamhet m. m. Förarbeten Statsbidrag har utgått för folkbildningsförbundens kursverksamhet sedan 1928. De kurser, som före budgetåret 1947/48 erhöll statsbidrag, var flyttande folkhögskolekurser, vilka avsåg att för en viss tid koncentrera studieverksamheten i en bygd efter enhetlig plan och meddela allmän och medborgerlig bildning. Dessa kurser anordnades av särskilda folkbildningskursföreningar (folkhögskolekursföreningar, folkbildningsförbund, bildningsförbund). Kurserna skulle omfatta minst 30 timmar, varav minst 10 timmar föreläsningar, samt bedrivas med minst 10 timmar i veckan, dock med rätt för skolöverstyrelsen att medgiva nedsättning såväl beträffande timtalet i dess helhet som beträffande antalet veckotimmar. Enligt praxis utgick för varje kurs ett understöd av omkring 400 kronor. Som villkor för understöd gällde, att kommun eller enskilda skulle för arvode till lärare vid elementär undervisning i sådana ämnen som ingick i folkskolans undervisningsplan tillskjuta minst tre gånger så stort belopp och för övriga utgifter minst lika stort belopp som statsunderstödet. 19U års folkbildningsutredning föreslog, att statsbidraget till längre folkbildningskurser skulle fastställas till högst 400 kronor per kurs om 30 timmar med tillägg av 10 kronor för överskjutande timme upp till 60 timmar. Lokalt bidrag skulle inte krävas med högre belopp än statsunderstödet. F r å n olika organisationer hade framställts krav på statsbidrag till liknande kurser som de långa folkbildningskurserna men omfattande ett lägre timantal. Utredningen fann dessa krav beaktansvärda och föreslog statsbidrag till kortare kurser, s. k. ämneskurser, omfattande ett eller högst två

23 ämnen. Statsbidraget skulle i sådant fall utgöra högst 15 kronor för timme räknat. 1947 års riksdag fastställde de föreslagna bidragsbeloppen. Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes dessa till 500 kronor resp. 20 kronor. 4. Föreläsningsverksamhet inom förs vars väsendet Enligt kungl. brev den 27 juli 1956 (ändr. den 30 maj 1958) utgår statsbidrag till föreläsningsverksamhet vid förband (motsvarande) dels till arvoden åt föreläsare ur den under anslaget Bidrag till föreläsningsverksamhet uppförda anslagsposten till Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet, dels till resekostnadsersättning och traktamente åt föreläsare ur anslaget till Resekostnadsersättning åt föreläsare. Till arvode åt föreläsare utgår från ovannämnda anslag högst 65 kronor för varje enkel föreläsning och högst 90 kronor för varje dubbel föreläsning. Utöver angivna arvodesbelopp må enligt de närmare bestämmelser chefen för försvarsstaben meddelar undantagsvis utgå tilläggsarvode ur läger- och manskapskassor. Resekostnadsersättning och traktamente åt föreläsare utgår högst enligt klass B i allmänna resereglementet. Föreläsningsverksamheten skall vara underkastad inspektion av skolöverstyrelsen. 5. Bildningskonsulentverksamheten Beträffande folkbildningsförbundens konsulentverksamhet har bestämmelser meddelats i kungl. brev den 1 juni 1956 angående anslag för budgetåret 1956/57 till folkbildningsåtgärder m. m. (p. 4). Enligt bestämmelserna skall bidraget användas för bestridande av högst hälften av kostnaderna för avlönande av minst 10 konsulenter. Konsulentverksamheten skall stå under inseende av skolöverstyrelsen, och till konsulent får endast utses den som förklarats lämplig därtill av överstyrelsen. Förarbeten I betänkandet 1946:68 framhöll 19H års folkbildningsutredning, att utredningen inte ansett sig kunna förorda ett förslag, att föreläsningsförbundens och folkbildningsförbundens verksamhet skulle administreras av särskilda heltidsanställda tjänstemän, som på samma gång skulle tjänstgöra som bildningskonsulenter för länen. Då utredningen ställde sig avvisande till tanken på statliga bildningskonsulenter för de olika länen, avvisade den därmed icke tanken på en konsulentverksamhet i anslutning till folkbildningskurserna. Det borde emellertid ankomma på vederbörande bildningsorganisationer att sörja för behovet av konsulenter för bildningsverksamheten, varvid statsunderstöd syntes böra utgå till bestridande av halva kostnaden. Folkbildningsförbunden syntes på detta sätt böra erhålla stöd för en konsulentverksamhet. Då det inte vore nödvändigt med konsulenter

24 inom alla län, borde enligt utredningens förslag för ändamålet utgå anslag till Folkbildningsförbundet i dess egenskap av samarbetsorgan för länens folkbildningsförbund att av detta fördelas på lämpligt sätt. Utredningen beräknade för budgetåret 1947/48 ett understöd om 30 000 kronor, och detta belopp avsågs förslå till bestridande av hälften av kostnaderna för sex konsulentbefattningar. — 1947 års riksdag beslöt i enlighet med utredningens förslag. Vid anmälan av anslaget Bidrag till föreläsningsförmedling och konsulentverksamhet i 1956 års statsverksproposition utgick föredragande departementschefen från att bidragsunderlaget för beräknande av bidraget till bildningskonsulents avlöningskostnader skulle vara detsamma som för ungdoms- och nykterhetsinstruktörer, dvs. 12 000 kronor, och föreslog en höjning av maximibidraget per heltidskonsulent från 5 000 till 6 000 kronor. Förslaget vann riksdagens bifall. Vid 1957 års riksdag bifölls ett förslag, att bidragsunderlaget för ungdoms- och nykterhetsinstruktörer ävensom för bildningskonsulenter borde höjas med hänsyn till inträffade lönestegringar från 12 000 till 13 800 kronor. Maximibidraget per heltidskonsulent uppgick därmed till 6 900 kronor. 1961 års riksdag höjde bidraget ytterligare till 8 000 kronor.

B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet samt speciella folkbildningsåtgärder Till den statsunderstödda studiecirkelverksamheten utgår statsbidrag från det under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet. Bidraget utgår dels till studieförbunden, dels till fristående studiecirklar. Studieförbund erhåller statsbidrag jämväl till organisations- och administrationskostnader samt däri inräknade kostnader för studieledarutbildning och andra pedagogiska ändamål. Detta bidrag utgår från ett obetecknat anslag under åttonde huvudtiteln med rubriken Bidrag till studieförbund. Under det från åttonde huvudtiteln utgående reservationsanslaget till Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder har förts tio olika poster, representerande vitt skilda slag av verksamhet. Här återfinnes bildningsverksamhet bland sjömän, fiskare och samer, samt bidrag till universitetscirklar, tidskrifter, Musikfrämjandet, kurs- och konferensverksamhet, försöksverksamhet samt allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. Varje post har karaktär av särskilt reservationsanslag. Vart och ett av ovanstående anslag kommer i det följande att behandlas i särskilt avsnitt.

25 1. Studiecirkel verksamhet Enligt kungörelsen 1947:508 (ändr. 1952:602, 1953:392, 1956:251 och 1959:310) avses med studiecirkel en kamratkrets för gemensamma teoretiska eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan. Sådan studiecirkel kan antingen vara underställd ett studieförbund eller arbeta som fristående studiecirkel. Statsbidrag utgår för anordnande av allmänna cirklar och ungdomscirklar. Allmän cirkel kallas en studiecirkel, som behandlar elementärt ämne av grundläggande karaktär eller ämne av allmänt bildande karaktär. En ungdomscirkel har till övervägande del och till minst det antal som är minimum för cirkeln medlemmar i åldern 14—18 år och behandlar studiecirkelns ämnen på ett för ungdomen särskilt tillrättalagt sätt. En musikcirkel, som är anordnad som ungdomscirkel, får jämväl ha medlemmar i lägre ålder än 14 år. Gällande

statsbidragsbestämmelser

För allmän studiecirkel utgår statsbidrag med högst hälften av kostnaden för handledararvode och studiemateriel, dock med högst 7 kronor 50 öre per studietimme. Därutöver kan bidrag utgå till högst två föreläsningar för arbetsår enligt av skolöverstyrelsen meddelade bestämmelser. För ungdomscirkel utgår statsbidrag med högst tre fjärdedelar av kostnaden för handledararvode och studiemateriel, dock med högst 11 kronor per studietimme. För både allmän studiecirkel och ungdomscirkel gäller enligt av Kungl. Maj:t för varje budgetår lämnad föreskrift, att statsbidrag må utgå med sammanlagt högst 300 kronor för studiecirkel och budgetår. Studietiden skall utgöra minst 20 studietimmar, fördelade på minst 10 sammankomster. Antalet deltagare vid varje cirkelsammankomst skall vara minst 5. Skolöverstyrelsen kan dock medgiva undantag från dessa båda bestämmelser. Studierna i studiecirkel må ej avse ämne, som angives i en av skolöverstyrelsen efter samråd med studieförbunden utgiven förteckning över sådana hobbybetonade ämnen, som icke må behandlas i statsunderstödd studiecirkel.

Förarbeten Det mest genomgripande förslag, som 194b års folkbildningsutredning framlade i betänkandet 1946: 68, avsåg statsunderstöd till studiecirkelverksamheten. För att en studiecirkel skulle erhålla statsunderstöd, måste den enligt utredningens mening fylla vissa minimikrav. I stället för en detaljerad

kontroll av studiearbetet från de statliga myndigheternas sida föreslog utredningen tillskapandet av garantier för att studiearbetet skulle få en erforderlig standard. Härför måste vissa krav uppställas i fråga om lärares och ledares kvalifikationer, i fråga om korrespondenskurser samt i fråga om studieplaner och de s. k. grundböcker, som kunde komma till användning i studiearbetet. Kontrollen av lärares och ledares kvalifikationer skulle enligt utredningens förslag överlåtas åt studieförbundens ledning, när det gällde studiecirklar, som vore anslutna till studieförbund. Beträffande fristående studiecirklar skulle lärarnas och ledarnas kompetens prövas av skolöverstyrelsen. För kontroll av studieplaner och grundböcker föreslog utredningen liknande bestämmelser. Understöd föreslogs utgå till cirklar, som behandlade elementära ämnen av grundläggande karaktär samt allmänt bildande ämnen. Däremot ansågs statsunderstöd icke böra utgå till cirklar, som behandlade ämnen avseende den egna organisationens interna förhållanden. Vissa krav uppställdes beträffande studietidens längd och antalet medlemmar i studiecirkeln. Utredningen räknade med fyra olika typer av cirklar, grundcirklar, bildningscirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar. Studietiden ansågs för grundcirklar böra vara minst 24 studietimmar samt för bildningscirklar och ungdomscirklar minst 16 studietimmar. Den längre tiden för grundcirklar motiverades med att den huvudsakliga delen av studiearbetet beräknades vara förlagd till cirkelsammankomsterna, medan av deltagarna i bildningscirklarna krävdes ett avsevärt mått av hemarbete och en större personlig insats. Minimiantalet deltagare ansågs böra vara 10 i grundcirklar och ungdomscirklar, medan för bildningscirklarna ett minimum av 5 deltagare ansågs kunna godtagas. Skolöverstyrelsen skulle kunna ge dispens i fråga om såväl studietidens längd som antalet deltagare. Vid övningar i musikcirklar räknade utredningen med statsunderstöd ända ned till 2 deltagare. Utredningen föreslog, att statsunderstödets storlek skulle sättas i relation till cirklarnas kostnader för lärare, ledare, föreläsare, korrespondenskurser, studieplaner och grundböcker. Däremot borde understöd till lokalkostnader icke utgå. Statens andel föreslogs principiellt fastställd till hälften av de verkliga kostnaderna för ifrågavarande ändamål med den begränsning som kan ligga i att maximibelopp bestämmes för arvoden till lärare och ledare, för korrespondenskurser och för kostnaderna per cirkeldeltagare för studieplaner och grundböcker. Då staten ansågs ha ett särskilt ansvar för att de bildningsmöjligheter, som grundcirklarna representerade, bereddes envar, som ansåg sig ha behov av dem, föreslogs att bidraget i fråga om dessa cirklar skulle utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna för studieplaner och grundböcker. Samma bidragsgrunder föreslogs för ungdomscirklar. Utredningen framhöll, att tillämpningen av de förordade principerna som

27 konsekvens snarast skulle kräva, att anslaget för ändamålet erhölle karaktär av förslagsanslag. Av statsfinansiella skäl ansåg sig utredningen emellertid böra föreslå, att anslaget uppfördes som obetecknat. Remissinstanserna gjorde invändningar mot vissa delar i utredningens förslag. Bland annat framhöll de på landsbygden verksamma studieförbunden rörande kraven på antalet sammankomster i en cirkel och antalet deltagare i dessa sammankomster, att de uppställda villkoren inte läte sig förena med de verkliga förhållandena. Endast en mindre del av cirklarna skulle kunna uppfylla dessa villkor. Därför föreslogs en sänkning av minimiantalet studietimmar i alla tre slagen av cirklar. Skolöverstyrelsen föreslog, att statsbidraget till studiecirklar skulle utgå med högst hälften av kostnaderna för lärare och ledare, korrespondenskurser samt studieplaner och grundböcker. För ungdomscirklarna föreslog överstyrelsen ett statsbidrag med tre fjärdedelar av kostnaderna för lärare, ledare och korrespondenskurser. I propositionen angående åtgärder för främjande av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet m. m. (1947:204) ansåg föredragande departementschefen, att eftersom uppdelningen i grundcirklar och bildningscirklar i praktiken torde komma att erbjuda betydande svårigheter, borde denna vippdelning undvikas. Det ansågs motiverat att tillerkänna ungdomscirklarna särställning i understödshänseende. För undvikande av att cirklar med övervägande vuxna medlemmar sökte understöd som ungdomscirklar borde definitionen av ungdomscirkeln kompletteras med föreskrift, att cirkelns medlemm a r till övervägande del och till minst det antal som föreskrives som minimum för cirkeln skulle bestå av personer i åldern 14—18 år. Samma krav på studietidens längd och antal deltagare i sammankomsterna skulle ställas på alla studiecirklar. Departementschefen stödde remissinstansernas yttranden angående vikten av att landsbygdens studiearbete främjades. Å andra sidan fann han det angeläget, att det studiearbete, som erhöll statsunderstöd, hade karaktären av verkliga studier. En garanti för detta syntes honom ligga i studietidens längd. Särskilt i elementära ämnen måste studierna ha en icke alltför obetydlig omfattning, om något resultat skulle nås. Departementschefen förordade därför, att som villkor för understöd skulle krävas minst 20 studietimmar, fördelade på 10 sammankomster, men möjlighet till dispenser förutsattes. Samtidigt förordades att minimiantalet deltagare skulle fastställas till 5. Beträffande grunderna för statsbidraget anslöt sig departementschefen i propositionen 1947: 204 till utredningens förslag. I fråga om bidragsbeloppens storlek anslöt sig departementschefen däremot till skolöverstyrelsens förslag. Anslaget skulle enligt departementschefens mening uppföras som

28 förslagsanslag, enär stödet icke ansågs nå sitt fulla värde, om ej den studiecirkel som planerade sitt arbete på förhand kunde veta, att ett statsbidrag av viss storlek komme att utgå, under förutsättning att cirkeln uppfyllde vissa villkor. Vid riksdagsbehandlingen godtogs departementschefens förslag utan erinringar. År 1951 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen att företa en översyn av grunderna för anslaget till studiecirkelverksamheten. I samband med anslagsäskandena för budgetåret 1952/53 föreslog överstyrelsen — efter att ha verkställt den anbefallda översynen — följande: 1. Statsbidrag till allmänna studiecirklar i hobbybetonade ämnen borde i fortsättningen icke utgå. överstyrelsen skulle fastställa en förteckning över ämnen, som icke kunde godkännas för statsbidrag. 2. Statsbidrag borde i fortsättningen utgå till studiecirklar i yrkesutbildande ämnen endast på platser, där ifrågavarande utbildning icke kunde ordnas på annat sätt. 3. En maximigräns av 400 kronor för det sammanlagda bidraget per studiecirkel syntes kunna övervägas. Departementschefen biträdde förslaget i vad det avsåg hobbybetonade ämnen (1952: VIII h t ) . Däremot tillstyrkte han inte förslaget om viss begränsning av understödet till studiecirklar i yrkesutbildande ämnen, då han ansåg de med ett genomförande av detta förslag förenade svårigheterna alltför stora. Beträffande förslaget om maximering fann departementschefen, att det icke vore oskäligt att införa en sådan och föreslog, att maximibeloppet skulle bestämmas till 300 kronor. — Vad departementschefen sålunda föreslagit blev också riksdagens beslut. Genom beslut av 1953 års riksdag höjdes de särskilda maximibeloppen till studiecirklar och ungdomscirklar — då statsbidragen till följd av penningvärdets förändring under de gångna åren ofta blivit förhållandevis lägre än vad ursprungligen avsetts — till nuvarande belopp. De gällande bestämmelserna hade visat sig i viss utsträckning begränsa musikcirklarnas möjligheter till statsbidrag för sin verksamhet. För uppnående av ett gott resultat måste en musikcirkels studiearbete delvis bedrivas i form av undervisning av mindre deltagargrupper och av enskilda medlemmar såsom förberedelse till det gemensamma arbetet. Det hade också ansetts önskvärt, att ungdomscirklarna i musik skulle kunna uppta även medlemmar som ej fyllt 14 år, utan att för den skull gå miste om rätten till statsbidrag. Riksdagen beslöt nu sådan ändring av statsbidragsgrunderna, att bidrag kunde utgå till undervisning av mindre grupper eller enskilda medlemmar inom musikcirklar och att nedre åldersgränsen för musikcirklarna inom ungdomscirklarna slopades. (Prop. 1953: 1 VIII ht p. 324, SU 8 p . 303, Rskr 8 ) .

29 I sina petita för budgetåret 1956/57 hade skolöverstyrelsen, i avsikt att underlätta den formella granskningen av statsbidragsrekvisitionerna, föreslagit att bidraget till studiecirklar skulle utgå med visst belopp per studietimme. Som bidragsberättigade ändamål skulle liksom dittills betraktas utgifter för såväl handledare som studiemateriel. Eftersom det i många fall med de gällande kvalifikationsgrunderna varit svårt att dra en gräns mellan lärare och ledare, ansåg överstyrelsen det lyckligast, om frågan om arvoden till de som handledare engagerade personerna finge avgöras genom överenskommelse i varje särskilt fall. Maximibidraget per studietimme skulle enligt överstyrelsens mening ligga över det i genomsnitt utgående bidraget och sättas till högst 9 kronor per studietimme. För allmänna studiecirklar skulle bidraget utgå med högst hälften av verkliga kostnaden. För ungdomscirklar skulle bidraget utgå med högst tre fjärdedelar av verkliga kostnaden, dock med högst 12 kronor per studietimme. Departementschefen biträdde i 1956 års statsverksproposition förslaget om förenkling av bidragssystemet men kunde inte tillstyrka genomförande samtidigt av en förbättring av bidraget. Riksdagen följde departementschefen. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 redovisade skolöverstyrelsen diskussioner, som förts med studierektorerna i de godkända studieförbunden, om gränsdragningsproblem, varvid överenskommits, att en klarare avgränsning skulle företagas av studiecirkelverksamheten från hobbybetonad verksamhet och verksamhet, som borde bedrivas i yrkesutbildningens former. Samtidigt förordade skolöverstyrelsen en författningsändring, varigenom förteckningen över ämnen, som ej må behandlas i statsunderstödd allmän studiecirkel, skulle göras tillämplig även på ungdomscirklarna. I propositionen 1959:41 förklarade departementschefen de av överstyrelsen redovisade initiativen vara riktiga och lämpliga och biträdde förslaget om en författningsändring. För att ytterligare begränsa statsverkets kostnader föreslog departementschefen dessutom, att statsbidragsbestämmelserna skulle ändras så att bidrag fick utgå till allmän studiecirkel med högst 40 procent av kostnaderna för handledararvode och studiemateriel, dock med högst 6 kronor per studietimme, och till ungdomscirkel med högst 60 procent av kostnaderna, dock högst 9 kronor per studietimme. Statsutskottet, som tagit del av de av överstyrelsen utfärdade anvisningarna, ifrågasatte i uti. 1959: 114, om det vore nödvändigt att införa nya statsbidragsgrunder för studiecirklar, innan det kunnat klarläggas, vilken verkan dessa nya anvisningar skulle komina att få. Då därtill enligt utskottets mening en 20-procentig nedskärning av bidraget till varje studiecirkel kunde få menliga verkningar och särskilt drabba centrala äm-

30 nesgrupper i studiearbetet och försvåra studieförbundens strävan att höja kvaliteten i cirklarnas verksamhet, avstyrkte utskottet bifall till förslaget om ändrade bidragsgrunder. Utskottet förordade vidare, att skolöverstyrelsen skulle anbefallas att efter samråd med studieförbunden vidta lämpliga åtgärder för att undanta ytterligare studiecirklar med betydande inslag av praktiskt betonad verksamhet från statsbidrag. — Riksdagen följde statsutskottet (Rskr 266). I 1960 års statsverksproposition meddelade departementschefen vid anmälan av ifrågavarande punkt under åttonde huvudtiteln, att skolöverstyrelsen i skrivelse i november 1959 anmält, att överstyrelsen icke funnit möjligheter föreligga att ytterligare undanta studiecirklar med betydande inslag av praktiskt utövad verksamhet från statsbidrag. 2. Studieförbund Gällande statsbidragsbestämmelser Enligt 27 § kungörelsen 1947:508 må bidrag av statsmedel för organisations- och administrationskostnader utgå till av skolöverstyrelsen godkänt studieförbund med högst hälften av förbundets utgifter för studieverksamheten, däri inräknade kostnader för av förbundet ordnade studieledare- och instruktionskurser samt för av förbundet anställda instruktörer och konsulenter. Av det beviljade anslaget må sammanlagt högst 20 000 kronor beviljas för på landsbygden verksamma studieförbund såsom särskilda bidrag för bildningspropaganda på landsbygden. Resten skall användas för bidrag till studieförbunden för organisations- och administrationskostnader. Sistnämnda del av anslaget, som tidigare av skolöverstyrelsen fördelats på 14 olika poster, fördelas från och med budgetåret 1956/57 på följande fyra huvudposter: 1) Lönekostnader för centralt anställd personal och instruktörsverksamhet. 2) Administrationskostnader inklusive reseersättningar för inspektionsoch instruktionsverksamhet. 3) Särskilda åtgärder, ex. anskaffande av studiemateriel, utgivande av studieplaner, bildningspropaganda, konferensverksamhet. 4) Pedagogisk verksamhet: a) För pedagogiska uppgifter anställd personal. b) Studieledarutbildning. Förarbeten 194-4 års folkbildningsutredning föreslog i sitt första betänkande (1946: 68), att bidrag till studieförbundens organisations- och administrationskostnader, som tidigare utgått från två under åttonde huvudtiteln uppförda an-

31 slag, nämligen Bidrag till vissa bildningsförbund för organisations- och administrationskostnader och Undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande, samt ett under nionde huvudtiteln upptaget anslag till Bidrag till svenska fiskarenas studieförbund, i fortsättningen endast skulle utgå från ett under åttonde huvudtiteln uppfört anslag. För att ett studieförbund skulle kunna komma i ånjutande av understöd borde det enligt utredningens mening uppfylla vissa villkor. Förbundet borde 1) omfatta minst 10 000 medlemmar, 2) som huvuduppgift bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomspännande karaktär, 3) under föregående år ha haft utgifter för folkbildningsarbete å minst 2 000 kronor. Därtill kom 4) att verksamheten skulle stå under överinseende av en studierektor, vars kompetens godkänts av skolöverstyrelsen. Varje studieförbund, som uppfyllde dessa villkor, skulle enligt utredningens förslag kunna erhålla understöd för sina organisations- och administrationskostnader med högst hälften av kostnaden för förbundets utgifter för studieändamål, däri inräknade kostnader för av förbundet anordnade studieledarkurser samt utgifter för av förbundet anställda distriktsinstruktörer resp. ämneskonsulenter. Vid studieledarkurser borde bidrag utgå — förutom till kostnader för kursernas anordnande — till deltagarnas kostnader för resor men ej för kost och logi. Bidrag borde icke utgå till sådana ändamål, som i annan ordning vore föremål för statsunderstöd. Vid remissbehandlingen framkom vissa erinringar mot de framlagda förslagen och även en del motförslag. KF ansåg t. ex., att metoden att lämna stöd med visst belopp per redovisad studiecirkel, resp. redovisat studiecirkelbibliotek obetingat skulle vara att föredra framför utredningens förslag och yrkade, att det statliga stödet till studieförbunden skulle ställas i relation till omfattningen av den av förbunden bedrivna bildningsverksamheten. LO ansåg understödet otillräckligt i två avseenden. Sålunda borde studieledarkurserna helt bekostas av statsmedel liksom kostnaderna för av förbunden anställda instruktörer och konsulenter. I propositionen 1947:204 anslöt sig föredragande departementschefen till utredningens förslag på förevarande punkt. Beträffande grunderna för statsunderstödet uttalade departementschefen, att det syntes honom riktigt att låta understöden utgå i förhållande till bildningsverksamhetens omfattning. Att därvid som mätare använda antalet redovisade studiecirklar skulle vara mindre lyckligt med hänsyn till svårigheten att erhålla användbara statistiska uppgifter. »En riktigare mätare torde vara att finna i förbundens utgifter för bildningsverksamheten. Genom att högst halva kostnaden skall bestridas av statsmedel torde man k u n n a utgå från att organisationerna i eget intresse skola komma att tillse, att erforderlig sparsamhet iakttages.» — Riksdagen biföll departementschefens förslag utan erinran.

32 Under de år som följde efter statsbidragsbestämmelsernas tillkomst diskuterades gång efter annan frågan, om dessa bestämmelser verkligen innebar, att statens bidrag skulle uppgå till hälften av studieförbundens kostnader för verksamheten. I statsverkspropositionen 1953, åttonde huvudtiteln, uttalade departementschefen vid behandlingen av ifrågavarande anslag följande: Jag delar (skol) överstyrelsens uppfattning, att en betydande höjning av anslaget nu måste göras för att ge studieförbunden en verksam ekonomisk hjälp. Den höjning, som av överstyrelsen föreslagits, utgår från att staten skall ge ett bidrag med lika stort belopp som förbunden själva kunnat tillskjuta för ett visst tidigare år. Statsbidragsgrunderna måste emellertid innebära, att man utgår från de verkliga kostnaderna och icke från en beräkning av vad verksamheten skulle kunna kosta, därest staten i efterhand höjde sitt bidrag till samma belopp som förbundens insats under ett tidigare år. Förbundens verkliga utgifter uppgick, enligt av överstyrelsen lämnade upplysningar, under budgetåret 1951/52 till ungefär 2 250 000 kronor. En mycket approximativ beräkning synes kunna ge vid handen, att motsvarande utgifter för budgetåret 1953/54 kan beräknas komma att uppgå till 2 600 000 kronor. Maximalt skulle enligt gällande principer härå kunna utgå statsbidrag med 1 300 000 kronor, innebärande en statsbidragsökning i förhållande till innevarande budgetår med 500 000 kronor. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår uppräknas med 500 000 kronor till 1 300 000 kronor, vilket bör medföra en betydande hjälp åt studieförbunden. Mot detta departementschefens uttalande hade riksdagen ingen erinran. Vid 1955 års riksdag gjorde departementschefen i motsvarande sammanhang följande uttalande: Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar riksstudieförbunden, synes angeläget, att dessa äger den för fullgörande av nämnda uppgifter nödvändiga organisationen. Statsbidraget till förbunden bör avvägas med tanke härpå. Samtidigt måste även tillses, att den statliga bidragsgivningen icke medverkar till en alltför omfattande utbyggnad av förbundens organisation. Med hänsyn till framför allt studiecirkelverksamhetens kraftiga utveckling synes emellertid i nuvarande läge erforderligt, att förbunden erhåller ökade resurser i synnerhet för pedagogisk verksamhet och för framställande av lämplig studiemateriel. Jag är därför ense med skolöverstyrelsen om behovet av en väsentlig förstärkning av statsbidraget åt förbunden. I anslutning härtill anser jag mig särskilt böra understryka vikten av att skolöverstyrelsen vid statsbidragsfördelningen så långt möjligt söker främja studiecirkelverksamhetens kvalitativa inriktning. Vid 1956 års riksdag beslöts, dels att de dittillsvarande bidragen till studieförbunden för organisations- och administrationskostnader och bidraget till bildningspropaganda på landsbygden skulle sammanföras till ett anslag, Bidrag till studieförbund, dels att studieförbund för att komma i åtnjutande av bidrag skulle h a minst 25 000 medlemmar, varav minst 5 000 aktiva deltagare i studiecirkel- och kursverksamhet. Skolöverstyrelsen skulle dock ha möjlighet till dispensgivning beträffande antalet aktiva deltagare. Överstyrelsen hade i sina anslagsäskanden därutöver föreslagit,

33 att till posten till pedagogisk verksamhet bidrag skulle kunna utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna. Detta förslag hade departementschefen icke kunnat förorda, men han ansåg, att främjandet av studiecirkelverksamhetens kvalitativa inriktning i skälig mån borde kunna åstadkommas med tillämpning av dåvarande bidragsgrunder, »exempelvis genom att inom ramen för det till 50 procent maximerade bidraget kostnaderna för pedagogisk verksamhet ges en mera framträdande ställning vid bedömande av bidragsunderlaget». Detta uttalande har departementschefen erinrat om i statsverkspropositionerna 1957—1959. Vid 1958 års riksdag uttalade statsutskottet i detta sammanhang, att enligt utskottets mening hinder icke borde möta för skolöverstyrelsen att i bidragsunderlaget för den pedagogiska verksamheten jämväl inräkna inkvarteringskostnader vid de utbildningskurser, varom här vore fråga. 3. Speciella folkbildningsåtgärder Genom beslut av 1956 års riksdag sammanfördes nio olika anslag till reservationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. Budgetåret 1958/59 överflyttades hit en tionde post, som tidigare återfunnits under elfte huvudtiteln. För dispositionen av anslaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kung. 1947: 508 med däri vidtagna ändringar. Därutöver har Kungl. Maj:t i nådigt brev den 1 juni 1956 (ändr. 31/5 1957 och 5/6 1959) meddelat särskilda bestämmelser beträffande vissa av anslagsposterna. Samtliga anslag disponeras av skolöverstyrelsen. Den första posten, Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildningsverksamhet bland sjömän, omfattade ett anslag, som före budgetåret 1947/48 utgick under titeln Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän men efter förslag av 1944 års folkbildningsutredning överfördes till Bidrag till studieförbund för organisations- och administrationskostnader. F r å n anslaget bestreds kostnader för studiecirkelledarutbildning och instruktionsverksamhet för bildningsarbetet bland sjömän. Den andra anslagsposten, Bidrag till Svenska kgrkans sjömansvårdsstyrelse för bildningsverksamhet bland sjömän fanns också före budgetåret 1947/48 under anslagsrubriken Bidrag till bildningsverksamhet bland sjömän. Från och med budgetåret 1947/48 beräknades under detta anslag endast medel till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för den instruktörs-, studiecirkel- och biblioteksverksamhet bland sjömän i hemlandet, som bedrives av sjömansvårdsstyrelsens utskott för sjömansvård. I fråga om båda dessa anslagsposter har Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid bedrivandet av bildningsverksamheten samråd skall äga rum med Svenska sjöfolksförbundet. 3—105704

34 Den tredje anslagsposten, Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare motsvarades tidigare av ett obetecknat anslag, Bidrag till bildningsverksamhet bland fiskare, som infördes från och med budgetåret 1953/54, sedan det konstaterats, att principiella skäl talade mot att Svenska fiskarenas studieförbund godkändes som riksförbund för studiecirkelverksamhet enligt kungörelsen 1947:508. Anslagsposten 4, Bidrag till kursverksamhet bland samerna motsvarades av det tidigare utgående obetecknade anslaget med samma namn, som infördes genom beslut av 1954 års riksdag. I k. br. den 1 juni 1956 föreskrives, att skolöverstyrelsen skall besluta om bidragets fördelning varvid skall iakttagas, att för kursverksamheten bidrag må utgå dels till bestridande av kostnaderna för kursernas anordnande, dels till resekostnadsersättning åt deltagarna enligt reseklass C i allmänna resereglementet. Anslagspost 5, Understöd för anordnande av universitetscirklar, motsvarades av reservationsanslaget till Understöd för anordnande av s. k. universitetscirklar, som infördes från och med budgetåret 1947/48. Enligt gällande bestämmelser, som återfinnes i k. br. den 31 maj 1957, skall universitetscirkel stå under ledning av universitetslärare eller annan genom högre akademiska studier kvalificerad lärare. Studietiden skall utgöra 2 år samt omfatta minst 24 sammankomster om sammanlagt minst 48 studietimmar per år. Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst 10. Skolöverstyrelsen kan medge undantag både beträffande studietiden och deltagarantalet. Statsbidrag utgår till handledararvode med högst 35 kronor för studietimme, till resekostnadsersättning och traktamente åt lärare samt till studiematerial med högst hälften av den verkliga kostnaden, dock med högst 10 kronor per deltagare. 19H års folkbildningsutredning framlade som tidigare nämnts i SOU 1946: 68 bl. a. förslag om statsunderstöd till studiecirkelverksamhet, omfattande fyra olika typer av cirklar, av vilka universitetscirklarna utgjorde en. Universitetscirklarna skulle behandla bildningscirkelns ämnen och ledas av genom högre akademiska studier kvalificerade lärare. Utredningen räknade med en studietid av 96 studietimmar, fördelade på två år. Minimiantalet deltagare ansågs böra utgöra 10. Utredningen föreslog vidare, att lärarkostnaderna skulle bestridas av statsmedel. Som ledare räknade utredningen i första hand med stipendierade docenter. I propositionen 1947:204 förklarade sig föredragande departementschefen dela utredningens uppfattning om värdet av kontakt mellan eliten inom folkbildningsarbetet och företrädare för den vetenskapliga forsk-

35 ningen. Understödsgrunderna godtogs av departementschefen med tillägget, att bidrag av statsmedel också skulle utgå till bestridande av lärarnas rese- och traktamentskostnader, där sådana förekomme. Som ledare skulle kunna anlitas nuvarande och förutvarande universitetslärare liksom andra lärare med docentkompetens. Riksdagen biföll utan erinran, vad i denna del av propositionen föreslagits. Ur anslagsposten må även utgå högst 6000 kronor som bidrag till av Geijersamfundet anordnad akademisk sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter. Bidrag till sådan kurs skall beräknas på samma sätt som för universitetscirkel, dock att bidrag till handledararvode åt annan än universitetslärare eller annan genom högre akademiska studier kvalificerad lärare skall utgå med belopp motsvarande timarvode enligt timlärarkungörelsen för lärare vid folkhögskola. Anslagsposten 6, Bidrag till utgivande au tidskrifter, uppstod genom utbrytning av den under reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. redovisade anslagsposten till bidrag till utgivande av tidskrifter. Enligt k. br. den 3 juni 1960 utgår bidrag i mån av behov med högst 11 000 kronor till redaktionen för tidskriften Folkbildningsarbetet och med högst 14 000 kronor till redaktionen för tidskriften Studiekamraten. Av respektive tidskrift skall kostnadsfritt överlämnas visst antal exemplar till ecklesiastikdepartementet, skolöverstyrelsen samt olika angivna bibliotek. Även den sjunde anslagsposten, Bidrag till Musikfrämjandet, uppstod genom utbrytning ur reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. Enligt k. br. den 1 juni 1956 skall bidraget användas till av Musikfrämjandet anordnad kursverksamhet för kommunala musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker för uppgifter inom det folkliga musikbildningsarbetet. Anslagsposten 8, Bidrag till kurs- och konferensverksamhet, uppstod genom sammanförande av dels den under det obetecknade anslaget till Understöd åt anstalter och föreningar, som anordnar populärvetenskapliga föreläsningar, upptagna anslagsposten till resestipendier åt deltagare i av skolöverstyrelsen anordnade konferenser för föreläsare, dels den under samma anslag upptagna anslagsposten till bestridande av omkostnader i samband med nyssnämnda konferenser, dels det under reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. redovisade bidraget till anordnande av utbildningskurser för studieledare utanför studieorganisationerna.

36 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1959 må för kurs, som anordnas av folkbildningsorganisation, bidrag utgå till bestridande av kostnaderna för kursens anordnande samt till traktamente med högst 14 kronor per dag och resekostnadsersättning enligt reseklass C i allmänna resereglementet åt kursdeltagare. Den nionde anslagsposten, Stöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet, tillkom genom överflyttning av den under reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbetet m. m. upptagna anslagsposten till stöd åt nya bildningsformer inom det folkliga bildningsarbetet. Anslagsposten 10, Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet, överflyttades till förevarande reservationsanslag från och med budgetåret 1958/59. Tidigare hade medel för ändamålet beviljats under ett obetecknat anslag på elfte huvudtiteln. Enligt föreskrifter i kungl. brev den 18 april 1958 skall anslagsposten disponeras av skolöverstyrelsen, varvid liksom hittills dispositionen skall ske — med beaktande av vad riksdagen i skrivelse 1945: 600 anfört — i överensstämmelse med i propositionen 1945:369 förordat förslag. C. Ungdomsfostrande verksamhet 1. Hemgårdar Anslaget Bidrag till verksamheten vid hemgårdar utgår till riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar för dess ungdomsfostrande arbete. Anslaget utbetalas och disponeras av skolöverstyrelsen. Enligt k. br. den 3 juni 1960 skall ur anslaget för budgetåret 1960/61 till riksförbundet utgå ett belopp av 36 000 kronor såsom bidrag till bestridande av förbundets administrationskostnader. Statsbidraget till hemgårdsverksamheten infördes budgetåret 1941/42. Såsom villkor för understödet gällde, att hemgårdarna skulle vara öppna även för icke föreningsmedlemmar. När 1944 års folkbildningsutredning behandlade statsbidragsfrågan på förevarande område i SOU 1946: 68, hänvisade den till ungdomsvårdskommittén. Denna kommitté föreslog i sitt betänkande 1947:12 statligt stöd till verksamheten vid s. k. fritidsgårdar, under vilken beteckning kommittén inbegrep icke bara hemgårdar utan även sådana studiehem, som fyllde vissa krav i fråga om allsidighet, kontinuitet hos verksamheten m. m. Kommitténs betänkande framlades emellertid icke för riksdagen. I betänkandet Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet tog 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar även upp frågan om statsbidrag till

37 hemgårdarna. Med hänsyn till att det arbete, som hemgårdarna utförde framför allt i storstäderna och på industriorterna, torde få betraktas som ett viktigt led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocialitet i skilda former, ungdomsbrottslighet, ungdomsfylleri m. m., föreslog utredningen, att hemgårdsrörelsen i fortsättningen skulle erhålla ökat statligt stöd. Då hemgårdarna kämpade med särskilt stora problem i fråga om arbetskraften, kunde det i och för sig tänkas, att det ökade statliga stödet finge formen av bidrag till hemgårdarnas lönekostnader. F r å n principiell synpunkt föreföll det emellertid utredningen diskutabelt, om staten genom särskilda avlöningsbidrag skulle alltför markerat engagera sig i hemgårdsrörelsen. Denna skulle därigenom också kunna befaras få en mindre fri karaktär. Utredningen fann det därför vara mest ändamålsenligt, att ett ökat statsanslag såsom tidigare fördelades genom skolöverstyrelsens försorg efter förslag av styrelsen för Sveriges hemgårdar. Utredningen föreslog en höjning av anslaget från dåvarande 45 000 kronor till 150 000 kronor. Vad utredningen sålunda föreslagit blev också 1954 års riksdags beslut. Från och med 1955 h a r genom olika beslut av Kungl. Maj :t föreskrivits, att viss del av statsbidraget finge användas till bestridande av riksförbundets administrationskostnader, från början 10 procent och för närvarande 12 procent. 1958 års besparingsutredning uttalade i sitt betänkande beträffande hemgårdarna och studiehemmen, att den vid dessa bedrivna verksamheten tjänade syften, som i och för sig vore gagneliga och värda stöd från det allmännas sida. Det var dock enligt utredningens uppfattning tveksamt, om stöd borde lämnas i form av statsbidrag, då bidragsbeloppen vore så obetydliga, att de knappast kunde vara av egentlig betydelse. Utredningen förordade därför, att statsbidragen i fråga — eventuellt efter någon övergångstid — skulle upphöra att utgå. I remissutlåtandena över betänkandet underströks emellertid, att även detta begränsade stöd vore av stort värde, i synnerhet för den del av gårdarna, som inte hade kommun som huvudman. 1960 års riksdag beslöt också att bibehålla anslaget och att öka det med 50 procent.

2. Ungdomsledarutbildning Statsbidraget till ungdomsledarutbildningen utgår från reservationsanslaget Utbildning av ungdomsledare under åttonde huvudtiteln. Anslaget har t. o. m. budgetåret 1960/61 varit uppdelat på tre delposter: 1. Bidrag till regionala och centrala kurser för ungdomsledare. 2. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare. 3. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av försökskurs för ungdomsledare. I det följande kommer de tre delposterna att behandlas var för sig.

38 a. Bidrag till regionala och centrala kurser för ungdomsledare

Gällande

statsbidragsbestämmelser

Enligt kungl. kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575; ändr. 1957:307) angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet utgår statsbidrag för regional ungdomsledarkurs, som omfattar minst två och högst fem dagar med deltagande från viss landsdel, och till central kurs, omfattande minst sex och högst 12 dagar med deltagare från hela riket. Vid båda slagen av kurser skall undervisning varje dag meddelas minst sex undervisningstimmar i sådana ämnen, som av skolöverstyrelsen godkänts som huvudämnen eller övningsämnen vid dylika kurser. Vid central kurs kan det föreskrivna minimiantalet undervisningstimmar i sådana ämnen minskas med högst två, om i stället undervisning meddelas motsvarande antal undervisningstimmar i ämne som anknyter till kursanordnarens intresseområde. Statsbidrag utgår med tio kronor per deltagare och kursdag. Resebidrag utgår för resa från hemorten till kursorten och åter enligt billigaste färdsätt, dock vid regional kurs med högst 15 kronor (inom de fyra nordligaste länen 20 kronor) och vid central kurs högst 75 kronor. Förarbeten 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar fann i sitt andra betänkande, Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, det vara uppenbart, att frågan om vilken roll ungdomsorganisationerna skulle kunna spela för att allvarligt påverka ungdomens vanebildning och för att kunna nå den ungdom som stod utanför föreningslivet, i mycket hög grad berodde på de kvalifikationer som sammanslutningarnas ledande krafter ägde för denna uppgift. Ungdomsledare av skilda slag måste därför utöver personliga kvalifikationer äga åtminstone grundläggande insikter i sådana ämnen som berörde vitala problem för ungdomen och särskilt för den del av ungdomen som befinner sig i brytningsåren. Utredningen fann starka skäl tala för att samhället skulle svara för en viss del av de kostnader som krävdes för utbildning av ledare och instruktörer i ungdomsarbetet. Den del av utbildningen som staten skulle ge stöd, borde avgränsas till vissa ämnesområden. Syftet med det statliga bidraget borde vara att ge ungdomsledarna elementära insikter i sociala och psykologiska sammanhang, i miljökunskap, ungdomsarbetets metodiska frågor samt i fritidsverksamhetens teknik. Ungdomssammanslutningarna själva borde i så stor utsträckning som möjligt svara för utbildningen, men vissa kurser borde äga rum i statens egen regi. Ungdomssammanslutningarnas egna kurser borde vara dels

39 regionala, dels centrala. Kurs, som anordnades i viss organisations namn med statsbidrag, borde stå öppen även för andra än organisationens egna medlemmar. Utredningen uppställde vissa grundläggande krav för statsbidrag, såsom att den sammanslutning, som anordnade kursen, borde vara riksomfattande och inriktad på ungdom i åldern 12—25 år samt ha minst 3 000 medlemmar. Statsbidraget borde begränsas till den del av utbildningen, som avsåg för all ungdomsledarutbildning gemensamma ämnen. Som sådana gemensamma ämnen betraktades huvudämnena livsåskådningsfrågor, psykologi, pedagogik, hälsolära, samhällslära, alkoholfrågan och sexualfrågan samt övningsämnena talteknik, dramatik, musik, lek, idrott och friluftsliv, praktisk sysselsättning och förvaltningsuppgifter. Statsbidraget föreslogs konstruerat med visst bidrag per deltagare och dag jämte ett beräknat bidrag för resekostnadsersättning. Utredningens förslag återfinnes oförändrade i gällande statsbidragsbestämmelser på två undantag när. Det ena gällde reseersättningarna, där utredningen föreslagit, att statsbidrag skulle utgå till ersättning för deltagarnas resa till och från kursorten enligt billigaste färdsätt, och det andra gällde orientering i ämne, som anknöt till kursanordnarens speciella intresseområde, där utredningen föreslagit, att två timmars orientering i sådant ämne skulle kunna jämställas med statsbidragsberättigande undervisningsämne vid både centrala och regionala kurser. Föredragande departementschefen fann i propositionen 1954: 156 förslaget väl underbyggt och ansåg sig bara på vissa punkter böra föreslå jämkningar. Sålunda föreslog han, att samarbetande ungdomsorganisationer, vilka tillhopa redovisade 3 000 medlemmar och gemensamt önskade ikläda sig huvudmannaskapet för en kurs, borde godkännas som sökande, att ämnet ungdomspsykologi borde givas företräde framför socialpsykologien, att reseersättningen skulle maximeras till i medeltal högst 15 kronor per deltagare vid regional kurs och högst 75 kronor vid central kurs, samt att rätten till utbyte av statsbidragsberättigande undervisningsämne mot två timmars orientering i ämne inom kursanordnarens speciella intresseområde borde gälla endast centrala kurser. I anledning av propositionen väcktes dels en motion (II: 651), vari föreslogs, att den genomsnittliga resekostnaden för regionala kurser i Norrland måtte höjas till 20 kronor, dels två likalydande motioner (I: 522 och II: 663), i vilka hemställdes, att ett belopp av 120 000 kronor skulle brytas ut ur det föreslagna reservationsanslaget och ställas till riksidrottsförbundets förfogande via avsättningsanslaget till fonden för idrottens främjande. Särskilda utskottet biträdde i utlåtande 1954: 6 vad departementschefen föreslagit och yrkandet i motionen II: 651 men avstyrkte bifall till motionerna I: 522 och II: 663, då utskottet inte ville göra avsteg från principen,

40 att anslaget skulle fördelas och administreras av en och samma statliga tillsynsmyndighet. Riksdagen biföll utskottets hemställan. 1955 års ungdomsutredning förordade i sitt betänkande Staten och de politiska ungdomsorganisationerna (SOU 1956:42), att de politiska ungdomsorganisationerna borde få del av statsbidraget till ungdomsledarutbildning. I skolöverstyrelsens tillämpningsföreskrifter till kungörelsen 1954: 575 säges beträffande ungdomsledarutbildningen, att endast vissa särskilt angivna ämnen får förekomma vid de statsbidragsberättigade ungdomsledarkurserna, att endast av skolöverstyrelsen godkända föreläsare får vara lärare vid kurserna samt att ungdomsledarkurserna skall stå öppna för alla. Utredningen fann dessa föreskrifter utgöra tillräcklig garanti för att kurserna inte skulle komma att inlemmas i organisationernas politiska aktivitet. Utredningen förordade dock som särskilt villkor för statsbidrag, att under en övergångstid vederbörande studieförbund skulle inkopplas som mellanled i utbildningsverksamheten. Studieförbundet borde uppbära statsbidraget och ansvara för utbildningen under samverkan med ungdomsorganisationen. Efter en tid skulle formerna för bidragsgivningen kunna omprövas. I propositionen 1957: 132 fann föredragande departementschefen det knappast tilltalande att sätta de politiska ungdomsorganisationerna i en speciellt kontrollerad särställning men ansåg sig inte böra frångå utredningens förslag. Propositionen bifölls också av riksdagen. Vid behandlingen av förevarande anslag under åttonde huvudtiteln år 1956 uttalade departementschefen i anledning av skolöverstyrelsens förslag om anslagshöjningar: »De framställningar från ungdomsorganisationerna, som ligger till grund för överstyrelsens förslag, visar att statsunderstödet just i sin egenskap av stimulansbidrag fått en god verkan i form av en intensifierad och ökande ungdomsledarutbildning och instruktörsverksamhet. Skulle man gå utöver denna allmänna stimulanskaraktär hos dessa två bidragsformer och även ställa dem i relation till ökningen av ungdomskullarna, råder det ingen tvekan om att anslagshöjningar i enlighet med överstyrelsens förslag vore motiverade. Jag anser mig emellertid icke böra förorda en dylik direkt anknytning mellan medelsanvisningens storlek och det ökade rekryteringsunderlaget för ifrågavarande verksamhet.» Statsutskottet förklarade sig i uti. 8 (p. 99) dela departementschefens ståndpunkt. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 hade skolöverstyrelsen föreslagit, att uppdelningen av anslaget på regionala och centrala kurser skulle slopas. Det skulle i fortsättningen ankomma på de mottagande or-

41 ganisationerna att avgöra, om tilldelat bidrag skulle användas för regional eller central verksamhet. Detta förslag bifölls av 1957 års riksdag. b. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare

I kungl. brev den 30 j u n i 1959 föreskrives, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1959/60, att vad i kungörelsen 1954:575 föreskrivits i fråga om där avsedda centrala kurser beträffande kursernas längd, kursämnena, antalet deltagare samt ersättning till deltagare för resa till och från kursorten i tillämpliga delar skall gälla jämväl med avseende å sådan central kurs, som anordnas av skolöverstyrelsen, dock att dylik kurs må omfatta mindre än 6 dagar. 1953 års utredning avsåg med kurserna i statens regi, att dessa kurser skulle tillgodose ett behov av viss samordning av ungdomsledareutbildningen och att de om möjligt borde utformas som fortbildningskurser för dem som redan genomgått ungdomsledarutbildning i sammanslutningarnas regi. De invändningar, som restes i remissyttrandena, gällde väsentligen huvudmannaskapet för de centrala kurserna. ABF, FPU, IOGT, Skid- och Friluftsfrämjandet, SLU och SSU uttalade betänkligheter mot centrala kurser i statens regi och anförde i huvudsak, att ungdomsorganisationerna själva i första hand borde stå som huvudmän för utbildningen och som mottagare av bidragen. Utredningens förslag i detta avseende upptogs emellertid oförändrat i propositionen 1954: 156, och riksdagen godkände denna. c. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av försökskurs för ungdomsledare

Budgetåren 1954/55—1960/61 ställdes särskilda medel till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande av försökskurser för ungdomsledare, de s. k. Tollarekurserna. 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar anförde i sitt betänkande Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet bl. a. följande. Erfarenheter från främmande länder, bl. a. Finland, ansågs visa, att behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare resulterat i kurser av längre varaktighet och att en särskild linje för ungdomsledareutbildning anordnats vid sociala högskolan i Helsingfors. Enligt utredningens mening borde m a n även i Sverige pröva sig fram för att finna en form för ungdomsledarutbildning av lämplig karaktär. I betänkandet refererades i sammanhanget en utredning av Göteborgs barnavårdsnämnds ungdomskommitté, vilken föreslagit, att ungdomsledarutbildning borde knytas till Göteborgs socialinstitut och där utgöra en självständig linje. 1953 års utredning var dock inte övertygad om det ändamålsenliga i en framtida ungdomsledar-

42 utbildning av sådan omfattning som det refererade förslaget innebar. Utredningen föreslog i stället, att skolöverstyrelsen skulle beredas möjlighet att anordna en längre försökskurs budgetåret 1954/55 för utbildning av ungdomsledare. Förslagets utformning framgår av följande. Kursen bör omfatta högst tre månader och förläggas till någon folkhögskola eller liknande institution. Till kursen bör mottagas högst 40 deltagare. Kursplanen bör omfatta följande ämnen. Huvudämnen: livsåskådningsfrågor, psykologi, pedagogik, hälsolära, samhällslära, alkoholfrågan, sexualf rågan, övningsämnen: taltcknik, dramatik, musik, lek, idrott och friluftsliv, praktisk sysselsättning, förvaltningsuppgifter. Kostnaderna beräknar utredningen till 44 000 kronor, varav för undervisning och instruktion 18 912 kronor, för undervisningsmateriel 2 000 kronor, för inackordering 18 000 kronor samt för resor och studiebesök m. m. 5 088 kronor. I remissyttrandena vitsordade ett flertal remissinstanser behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare. En försökskurs av mera omfattande karaktär tillstyrktes därför i allmänhet. I ett flertal yttranden, bl. a. från Frikyrkliga ungdomsrådet, framhölls, att det förelåg behov av en ännu mer kvalificerad ungdomsledarutbildning, och det förordades, att förslaget om en avancerad ungdomsledarutbildning, förlagd till något av socialinstituten, skulle tagas upp till förnyat övervägande. F r å n andra håll uttalades betänkligheter mot att centrala kurser skulle anordnas i statens regi. I propositionen 1954: 156 föreslog departementschefen, att medel skulle ställas till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande av försökskurs. Riksdagen biföll förslaget. Skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna redovisade i sitt sista betänkande Ungdomsledarutbildning (1959) dels uppgifter om försökskurserna t. o. m. år 1958, dels kommitténs överväganden om försökskursernas framtid. Kommittén föreslog, att kursen tills vidare skulle uppföras på ordinarie stat. Sedan nya former för ungdomsledarutbildning i överensstämmelse med det förslag som planeringskommittén i annat sammanhang framlagt vunnit statsmakternas bifall och prövats i praktiken, skulle enligt kommitténs mening frågan om bibehållandet av ifrågavarande kurs på nytt böra tagas upp till prövning. När skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för 1961/62 tog upp planeringskommitténs förslag, att överstyrelsens försökskurs för kvalificerad ungdomsledarutbildning skulle godtagas som ordinär anordning, föranledde detta följande uttalande från departementschefens sida vid anmälan av anslaget till utbildning av ungdomsledare under åttonde huvudtiteln: »Huruvida längre ledarutbildning erfordras och huru den i så fall bör utformas, torde böra bedömas först efter det att folkbildningsutredningen avgivit sina förslag.

43 Om skolöverstyrelsen under nästa budgetår skulle finna behov föreligga av sådana av överstyrelsen anordnade kurser, för vilka medel hittills anvisats under särskilda poster, bör det ankomma på överstyrelsen att härför ta medel ur förevarande anslag i anspråk till belopp, vilka motsvarar vad som för innevarande budgetår anvisats för dessa ändamål.» Mot detta yttrande hade riksdagen intet att erinra. 3. Ungdomens fritidsverksamhet Gällande

statsbidragsbestämmelser

Enligt kungörelsen 1954:575 (ändr. 1957:307) utgår statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp dels med högst hälften av kostnader för handledning och materiel, dock högst med fyra kronor 50 öre per medlem, dels ock med två kronor per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Gruppen skall bestå av minst 5, högst 25 medlemmar, som fyllt 12 men inte 25 år, och dess verksamhet skall omfatta minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster. Statsbidraget utgår till studieförbund eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för fritidsverksamheten. I k. br. den 18 april 1958 föreskrives, att Sveriges riksidrottsförbund i fråga om rätt att erhålla statsbidrag för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom genom anordnande av fritidsgrupper skall vara jämställt med av skolöverstyrelsen godkänt studieförbund. Därvid skall gälla, att inom riksidrottsförbundet fritidsgruppsverksamheten skall stå under överinseende av en av förbundet utsedd fritidsgruppledare, vars kompetens för befattningen är godkänd av skolöverstyrelsen, samt att ungdomsinstruktörer hos riksidrottsförbundet, som godkänts av skolöverstyrelsen, regionalt skall svara för kontrollen av fritidsgruppsverksamheten inom förbundet. Enligt av skolöverstyrelsen den 28 februari 1958 utfärdade anvisningar rörande deltagande i fritidsgrupper kan statsbidrag för deltagande i mer än två statsunderstödda fritidsgrupper samtidigt icke medgivas för samma person. Förarbeten 1953 års utredning angående stöd åt ngkterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar fann det i sitt andra betänkande Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet viktigt, att ungdomssammanslutningar av skilda slag finge väsentligt ökade möjligheter att själva svara för en utbyggd fritidssysselsättning. Starka skäl ansågs tala för att klara gränser i fortsättningen upprätthölls mellan å ena sidan det egentliga studiearbetet och å andra sidan övriga former av fritidssysselsättning. Utredningen ansåg, att statligt stöd borde utgå till fritt och frivilligt organiserade grupper, som utövade en planlagd fritidsverksamhet, av utredningen kallade fritidsgrupper. De regler för statsbidrag som utredningen föreslog innebar delvis en modifikation av ungdomsvårds-

44 kommitténs förslag, vilka icke blivit föremål för riksdagsbehandling. Utredningen ansåg, att statsbidraget borde konstrueras så, att ensamstående grupper med ett relativt lågt deltagarantal inte skulle komma att missgynnas, medan å andra sidan bidragskonstruktionen borde få en sådan utformning, att den stimulerade till så livlig anslutning till gruppen som möjligt. Statsbidrag borde icke utgå till sådan fritidsverksamhet som i annan ordning vore bidragsberättigad. Möjligheten att begränsa storleken av bidraget till varje fritidsgrupp så att en redovisning av gruppens egna insatser icke skulle vara påkallad övervägdes, något som skulle medföra en viss förenkling av det administrativa förfarandet. Men tanken övergavs, då ett sådant system icke skulle medge någon inblick i de ändamål, vartill de utbetalade statsbidragen användes, och måhända kunna inbjuda till missbruk. Utredningen ansåg sig böra utforma reglerna i viss anslutning till dem som gäller för ungdomscirklarna men fann det principiellt motiverat, att det maximala stödet till fritidsgrupperna skulle ligga under det högsta bidraget till ungdomscirkel. Då lokalfrågan ansågs vara ett av de svåraste problemen för ungdomsarbetet, borde fritidsgrupperna, utöver bidrag till materiel m. m., även få sina lokalkostnader i någon mån täckta. Utredningens förslag återfinnes oförändrade i gällande statsbidragsbestämmelser utom i ett avseende. Utredningen hade nämligen också föreslagit, att å ort där endast en fritidsgrupp vore i verksamhet, skulle efter prövning av vederbörande kommunala myndigheter bidrag beräknas som om högst 12 personer deltagit i verksamheten, oaktat deltagarantalet varit lägre. Beträffande fritidsgruppsverksamhetens organisation föreslog utredningen, att fritidsgrupp, som tillhörde riksomfattande ungdomssammanslutning, i första hand borde sortera under denna sammanslutnings riksorganisation. Det borde åvila denna att direkt till sådant studieförbund, vartill organisationen vore ansluten, översända rapporter och rekvisitioner rörande statsbidrag till fritidsgrupperna med tillämpning av den ordning som gäller för studiecirkelverksamheten. Vederbörande studieförbund borde granska bidragsrekvisitionerna samt halvårsvis vidarebefordra godkända rekvisitioner till skolöverstyrelsen, överstyrelsen borde utfärda särskilda tillämpningsföreskrifter. Tillsynen av de fritidsgrupper, som organiserades utanför föreningslivet och som inte vore anslutna till någon ungdomsorganisation eller till något studieförbund, borde enligt utredningens mening i första hand ankomma på något kommunalt organ, ungdomsstyrelse, om sådan finnes, annars efter kommunens bestämmande folkskolestyrelsen eller barnavårdsnämnden. I propositionen 1954: 156 förklarade föredragande departementschefen, att han fann de av utredningen preciserade bidragsvillkoren i huvudsak omsorgsfullt avvägda samt själva konstruktionen av statsbidraget väl utformad. Tanken att bereda sådana grupper som av lokala eller andra skäl måste bli förhållandevis små gynnsammare villkor än som normalt skulle

45 tillförsäkras dem, fann departementschefen beaktansvärd men ansåg, att det borde ankomma på tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen, att meddela erforderlig dispens. Departementschefen förutsatte, att en viss variation inom ramen för den stipulerade planmässigheten skulle anses tillåten, detta med anledning av att det ifrågasatts, om utredningens förslag medgav att mer än ett ämne upptogs på sysselsättningsprogrammet. Särskilda utskottet och riksdagen biträdde propositionens förslag om statsbidragsbestämmelserna och det administrativa förfarandet utan erinran. 1955 års ungdomsutredning föreslog i sitt betänkande Staten och de politiska ungdomsorganisationerna, att statsbidrag till fritidsgrupp, som organiserats av politisk ungdomsorganisation, borde utgå i samma utsträckning och på samma villkor som för fritidsgrupper inom övriga ungdomsorganisationer. Inga speciella kontrollåtgärder ansågs erforderliga för av politisk ungdomsförening organiserad fritidsgrupp. Förslaget genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag. I prop. 1959: 41 föreslog föredragande departementschefen, för att uppnå kostnadsbegränsning men utan att begränsa fritidsgruppsverksamheten, att statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp finge utgå enligt ändrade grunder. Statsbidraget skulle enligt detta förslag utgå med belopp högst motsvarande hälften av de redovisade och godkända kostnaderna för handledning, material samt lokal och därmed jämförlig utgift, dock icke med högre belopp än 4 kronor för varje gruppdeltagare. Statsutskottet ansåg sig med hänsyn till den begränsning av deltagande i fritidsgrupper, som de av skolöverstyrelsen den 28 februari 1958 utfärdade anvisningarna innebar, icke böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag om ändrade grunder för statsbidrag utan förordade, att i stället med tillämpning av nuvarande statsbidragsbestämmelser under nästkommande budgetår i besparingssyfte nyssnämnda anvisningar skulle strikt tillämpas. I anslagsäskandena för budgetåren 1960/61 och 1961/62 har skolöverstyrelsen föreslagit sänkning av deltagaråldern i statsbidragsberättigade fritidsgrupper från 12 till 10 år. överstyrelsen förklarade sig vid det senare tillfället anse, att en sänkning av minimiåldern skulle verksamt främja ungdomsorganisationernas arbete, och detta skulle enligt överstyrelsens mening i dagens ungdomsläge, när allt större önskemål ställes på ungdomsfostrande insatser från de frivilliga sammanslutningarnas sida, vara av betydande samhällsintresse. — Förslaget har icke förts fram av departementschefen.

46 4. Instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer Gällande

statsbidragsbestämmelser

Enligt kungörelsen 1954:575 (ändr. 1957:307) utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sådana organisationer ävensom till studieförbund statsbidrag för anställande av instruktörer med uppgift att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet. Statsbidraget utgår med tre fjärdedelar av instruktörens årslön samt med visst bidrag till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktören per arbetsdag, varunder han minst åtta timmar vistats utanför sin tjänstgöringszon. Instruktören skall av skolöverstyrelsen ha förklarats lämplig, vara anställd på heltid för minst ett och i regel högst tre år samt vara underkastad särskild av skolöverstyrelsen fastställd instruktion. Förarbeten 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar behandlade i sitt andra betänkande Bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet även frågan om instruktörsverksamheten. Beträffande riksinstruktörer betonade utredningen, att det inom föreningslivet var väl omvittnat, hur betydelsefull instruktörernas funktion var när det gällde att höja det lokala arbetets standard och vilken psykologisk roll instruktörerna spelade som impulsgivare. Starka skäl talade därför enligt utredningens mening för ett statligt stöd till ungdomssammanslutningarnas instruktörsverksamhet. Det statliga stödet borde icke inriktas på att främja de speciella mål, för vilka sammanslutningarna är uppbyggda, utan instruktörsverksamheten borde huvudsakligen inriktas på gemensamma ungdomsfrämjande uppgifter. I första hand sades instruktörens uppgift vara att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera den till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning. Särskilt angeläget vore, att de instruktörer, som kunde komma att arbeta med hjälp av statsbidrag, i största möjliga utsträckning riktade sig till de ungdomar, som stode utanför föreningslivet. Det kunde tänkas, att statsbidrag utginge till kommunerna för anställande av instruktörer, vilkas uppgift uteslutande borde inriktas på den s. k. föreningslösa ungdomen. Utredningen föreslog, att statsbidraget i första hand skulle knytas till sådan instruktörsverksamhet, som förankrades i ungdomssammanslutningarnas riksorganisationer, varvid även Sveriges riksidrottsförbund inbegreps. Även samarbetsorgan borde kunna stå som huvudmän. Statsbidraget föreslogs utgå med två tredjedelar av årslönen, dock högst med 10 000 kronor för varje instruktör, samt med 3 600 kronor per år som bidrag till

47 rese- och traktamentskostnader. Utredningen räknade då med 200 arbetsdagar per år i samband med resor, varunder instruktören minst 8 timmar vistats utanför sin tjänstgöringsort. Utredningen fann behov av högst 24 instruktörer, tillhörande enskilda ungdomsorganisationer eller samarbetsorgan utanför idrottsrörelsen, och 8 instruktörer för riksidrottsförbundet. För samverkan på det regionala planet skulle enligt utredningens mening en instruktörsverksamhet fylla en betydelsefull uppgift. Utredningen hänvisade till ungdomsvårdskommitténs förslag (SOU 1947: 12) och förordade, att statsmedel skulle ställas till förfogande för försöksverksamhet med länsinstruktörer inom tre län, under förutsättning att man kunde finna en huvudman — landsting, folkbildningsförbund eller särskilt tillskapat samarbetsorgan — som vore villig att åtaga sig ansvaret för densamma. Statsbidrag skulle utgå enligt samma grunder som för riksinstruktörer. En av utredningens ledamöter hade icke ansett sig kunna biträda förslaget om riksinstruktörer. I remissyttrandena anslöt sig endast ett mindre antal instanser uttryckligen till utredningens förslag i dess helhet. I de övriga förenades ofta tillstyrkande av den ena bidragsformen med avstyrkan eller tveksamhet beträffande den andra. Flertalet tillstyrkte majoritetens förslag om bidrag. I propositionen 1954: 156 fann föredragande departementschefen stödet åt organisationernas instruktörsverksamhet vara en särskilt viktig beståndsdel i hela det föreslagna bidragssystemet. Planläggningen av ungdomsledarutbildningen förutsatte enligt hans åsikt betydande insatser av för uppgiften kvalificerade personer i ansvarig ställning inom organisationerna. En önskvärd utbyggnad och lämplig inriktning av fritidsverksamheten syntes i hög grad vara beroende av det bistånd, som organisationernas egna riksinstruktörer kunde erbjuda det lokala föreningsarbetets funktionärer. Departementschefen anslöt sig därför till förslaget om 24 + 8 riksinstruktörer och godtog de föreslagna bidragsgrunderna med undantag av att bidraget till årslönen maximerades till högst 9 000 kronor. Förslaget om länsinstruktörer avstyrktes däremot, dels från statsekonomiska synpunkter, dels emedan en verksamhet av nu ifrågavarande slag, om den skulle k u n n a bedrivas med framgång, borde förankras i ideella eller andra organisationer med ungdomsvårdande uppgifter på programmet. Särskilda utskottet och riksdagen följde departementschefen. 1955 års ung doms ut redning föreslog, att de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande verksamhet i princip skulle likställas med den verksamhet av samma slag, som bedrives av andra, opolitiska sammanslutningar. De politiska ungdomsorganisationerna borde bl. a. få del av statsbidraget till anställandet av instruktörer för sin ungdomsfostrande

48 verksamhet. Enligt utredningens mening förelåg på denna punkt vissa svårigheter vid avgränsningen till den politiska verksamheten. Som särskilt villkor föreslog utredningen därför, att det studieförbund, till vilket organisationen var ansluten, skulle vara huvudman för verksamheten. Då studieförbunden är underställda skolöverstyrelsens översyn i sin verksamhet, skulle man genom att anknyta bidragsgivningen till studieförbunden erhålla en dubbel säkerhet, nämligen dels den kontroll som fungerar genom skolöverstyrelsen, dels studieförbundens kontroll. Departementschefen anslöt sig i propositionen 1957: 132 till utredningens uppfattning, och riksdagen hade ingen invändning mot förslaget. Genom riksdagens beslut ökades samtidigt antalet instruktörsbidrag från 24 till 34 och själva bidragen höjdes till 14 350 kronor, varav 10 350 kronor till instruktörsavlöning och 4 000 kronor till rese- och traktamentskostnader. Genom riksdagsbeslut höjdes antalet instruktörsbidrag år 1958 till 40 och år 1960 till 47. F r å n och med den 1 juli 1961 utgår bidraget per instruktör med maximalt (12 000 + 4 4 0 0 = ) 16 400 kronor.

ANDRA K A P I T L E T Den kvantitativa utvecklingen

Det svenska folkbildningsarbetets utveckling och omfattning fram till 1940talets mitt framgår av de uppgifter som lämnats av 1944 års folkbildningsutredning i betänkandet om allmänt folkbildningsarbete (SOU 1946: 68). Beträffande den kvantitativa utvecklingen under tiden efter de nya statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande kommer redogörelse att lämnas i det följande, varvid särskilda avsnitt ägnas åt föreläsnings-, kursoch bildningskonsulentverksamheten, åt studiecirkel- och studieförbundsverksamheten samt åt speciella folkbildningsåtgärder. Vad angår den statsunderstödda ungdomsverksamheten erhöll den sin utformning, sedan kungörelsen angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet trätt i kraft den 1 juli 1954. Den kvantitativa utvecklingen av verksamheten från denna tidpunkt kommer att kartläggas i tre avsnitt, ägnade ungdomsledarutbildningen, ungdomens fritidsverksamhet och instruktörsverksamheten inom ungdomsorganisationerna. En form av ungdomsverksamhet, som åtnjutit statsbidrag redan från början av 1940-talet, är hemgårdsinstitutionen. Redogörelse för dess utveckling kommer att lämnas i ett särskilt avsnitt.

A. Föreläsnings-, kurs- och

bildningskonsulentverksamhet

Som redan av föregående kapitel framgått bedrives föreläsningsverksamhet av flera olika, av varandra oberoende organisationer eller institutioner. Verksamhetens utveckling inom var och en av dessa kommer att skildras i olika avsnitt. Vidare kommer ett särskilt avsnitt att ägnas åt bildningskonsulenternas verksamhet.

1. Föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens verksamhet Sedan de nya statsbidragsbestämmelserna trätt i kraft med ingången av budgetåret 1947/48, visade föreläsningsföreningarnas verksamhet under de följande tio åren en markerad uppgång. Därefter har en viss nedgång kunnat förmärkas. Antalet föreläsningsföreningar och föreläsningar samt medeltalet åhörare framgår av följande tabell (tabell 2). I denna har icke 4—105704

50 Tabell 2.

Föreläsningsföreningarnas verksamhet under budgetåren 1947)48—1059/60

Budgetår 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Antal föreläsningsföreningar

Antal föreläsningar

Medeltal åhörare

697 740 841 839 889 940 955 1 002 1 009 1 146 1 077 1 007 969

8 410 9 322 10 347 10 277 11 210 11 445 11 201 11 894 12 440 13 179 12 595 11 522 10 797

98 98 86 95 89 88 90 92 83 79 74 77 69

medräknats de av föreläsningsförbunden i egen regi anordnade föreläsningarna. Av de under budgetåret 1959/60 verksamma statsunderstödda föreläsningsföreningarna, inalles 969, var 866 hemmahörande i andra kommuner än städer. I Stockholms stad erhöll fyra föreläsningsföreningar statsbidrag. Majoriteten av föreläsningsföreningarna är organiserade som självständiga föreningar med egen styrelse. Stundom förekommer dock, att en annan förenings styrelse fungerar som styrelse även för föreläsningsföreningen. I några fall driver också ett studieförbunds lokalavdelning en föreläsningsförening. De s. k. föreläsningsföreningar som förekommer på sjukhus, sanatorier och vårdhem, uppfyller ofta inte nyssnämnda krav på egen styrelse. Där står ibland en patientförening bakom föreläsningsverksamheten, ibland en kurator eller liknande, som sköter verksamheten såsom ett tjänsteåliggande. Antalet föreningar på sjukhus och vårdhem har ökat under de senaste åren. En del föreläsningsföreningar har nära samarbete med en skola av något slag, ofta en folkhögskola. I sådant fall torde dock föreläsningsföreningen oftast formellt vara organiserad som en särskild förening. Föreläsningsföreningarnas storlek, mätt i antalet anordnade föreläsningar, är mycket varierande. Under budgetåret 1959/60 anordnade 248 föreläsningsföreningar ( 2 6 % ) åtta föreläsningar och 55 ( 6 % ) med särskild dispens mindre än åtta föreläsningar. Endast 35 föreningar (4 %) — frånsett föreningarna i Stockholms stad — höll 20 eller flera föreläsningar. De fyra föreläsningsföreningarna i Stockholm anordnade 1959/60 sammanlagt 331 föreläsningar, Göteborgs arbetareinstitut 194 föreläsningar och Malmö föreläsningsförening 88 föreläsningar. Det finns för närvarande 21 egentliga föreläsningsförbund. Därjämte fullgöres ett föreläsningsförbunds uppgifter inom Skåne av Centralbyrån

51 i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar och inom Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län av Västra Sveriges folkbildningsförbund i Göteborg. Därtill kommer, att Gotlands folkbildningsförbund av skolöverstyrelsen erhållit medgivande att fungera som föreläsningsförbund inom Gotlands län. I allmänhet räknar man därför med att det finns 24 föreläsningsförbund. Föreläsningsförbunden är inbördes mycket olika i storlek. Nedanstående tabell visar, hur många föreläsningsföreningar varje förbund hade att betjäna under budgetåret 1959/60. I tabellen ingår också uppgift om antalet föreläsningar anordnade i föreläsningsförbundens egen regi. Inom Gotlands folkbildningsförbund finnes ett särskilt föreläsningsutskott, vars ledamöter väljes av föreläsningsföreningarna själva. Från ännu ett län har förfrågan inkommit till skolöverstyrelsen om möjlighet att sammanslå bildningsförbund och föreläsningsförbund. Liknande diskussioner föres på andra håll. Storleken av de statsbidrag, som sedan budgetåret 1947/48 utgått till föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens verksamhet framgår av tabell 4. Tabell 3. Föreläsningsförbundens omfattning budgetåret 1959/60 Antal föreläsningsföreningar

Förbund

Stockholms läns föreläsningsförbund Upplands föreläsningsförbund Södermanlands läns föreläsningsförbund. Östergötlands läns föreläsningsförbund. . Jönköpings läns föreläsningsförbund Kronobergs läns föreläsningsförbund. . . . Norra Kalmar läns föreläsningsförbund . Södra Kalmar läns föreläsningsförbund.. Gotlands folkbildningsförbund Blekinge läns föreläsningsförbund Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar Hallands föreläsningsförbund Västra Sveriges folkbildningsförbund... . Skaraborgs läns föreläsningsförbund Värmlands föreläsningsförbund Örebro läns föreläsningsförbund Västmanlands läns föreläsningsförbund.. Dalarnas föreläsningsförbund Gästriklands föreläsningsförbund Hälsinglands föreläsningsförbund Västernorrlands läns föreläsningsförbund Jämtlands läns föreläsningsförbund Västerbottens läns föreläsningsförbund. . Norrbottens föreläsningsförbund Summa

Antal föreläsningar anordnade av föreläsningsföreningarna

Antal föreläsningar i förbundets regi

50 36 39 57 92 40 30 33 24 27

506 352 424 584 978 448 311 355 214 337

60 31 60 42 89 8 10 2 27 38

99 28 88 24 30 40 25 38 14 29 52 22 28 20

1 184 333 1 046 275 352 435 279 418 167 265 546 212 278 167

176 28 42 2 21 28 55 48 24 5 16 45 62 96

10 466

1 01!

52 Tabell 4. Statsbidrag till föreläsningsverksamheten under budgetåren 1947/48—1959/60 Budgetår

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Bidrag till föreläsningsverksamhet

Resekostnadsersättning åt föreläsare

193 900 193 900 223 900 233 900 24*1 400 255 400 355 400 384 400 390 900 390 900 425 000 425 000 425 000

110 000 110 000 110 000 150 000 150 000 175 000 200 000 *240 000 245 000 250 000 300 000 300 000 300 000

1 Från och med budgetåret 1954/55 utgår resekostnadsersättning och traktamente åt föreläsare i föreläsningsverksamheten inom försvarsväsendet ur detta anslag.

Under senare budgetår har icke hela statsbidragsbeloppet kunnat utnyttjas. 1957/58 återstod 3 050 kronor, 1958/59 18 475 kronor och 1959/60 49 245 kronor. Budgetåret 1959/60 inträffade även den situationen, att föreläsningsförbundens äskanden för första gången understeg det tillgängliga beloppet. För att få en belysning av föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens ekonomiska situation har utredningen granskat de ekonomiska redogörelserna från dessa organisationer för fem budgetår, nämligen 1948/49, 1952/53, 1953/54, 1957/58 och 1958/59. Utöver statsbidragen förfogar föreläsningsföreningarna över inkomster i form av kommunala bidrag, medlemsoch inträdesavgifter samt bidrag från andra föreningar, industrier och bolag. Hur dessa inkomster fördelar sig på de olika posterna redovisas i tabell 5. Av tabellen framgår, att omkring 80 % av utgifterna täckes av andra inkomster än statsbidrag. Förhållandet har i stort sett varit oförändrat under den senaste 10-årsperioden. Från 1948/49 till 1953/54 ökades de sammanlagda kommunala bidragen från ca 365 000 kronor till ca 600 000 kronor eller med 66 %. F r å n 1953/54 till 1958/59 ökades de kommunala bidragen från ca 600 000 till ca 700 000 kronor eller med 17 %. Inkomsten av medlems- och inträdesavgifterna ökade under den första delen av perioden med 247 000 kronor eller med 64 % och minskade under den andra delen av perioden med 10 000 kronor. Denna minskning var en följd av det kraftigt nedgående åhörarantalet under denna del av perioden. »Övriga bidrag» spelar en jämförelsevis liten roll i föreläsningsföreningarnas ekonomi totalt sett, ehuru det givetvis finns enskilda föreningar av så-

53 CO CN i-l 00 i - l CO

T

5 a>

> £ C

o

m

00 CO

CO ., CO CD

TH

rH

rf

O

i> m rf rf

co 1-1

os

rf

O

lO

m os

H O )

i-l

m o C/2

'!2 2 r f iH

TH

I > CS

<M

m

CO CS

m CM m r>

co rf

rf in rf

o

CO 00 O

CN T H O

et

£ E c o °

m i> m O)

ÖS

b

o •a :et C/3

«

CO

o S

in

to

co" m

s

CS

•a

ra

& 3 a Cl o

co

1-1

CN 00

CO TH

o

l>

o

CO r f

r f CO OJ i > W CJ

OS l> CO

CO r f CM m CN i-H

co o o m rf

m

CN

2 2 in rf

£

1—1

O CO rf

rf c m

CM

rf

CN r f O CO rf rf

rf CO T*

CO

O i-l 1-1

O

o

CO c

CN l>

m o

t>

co

+-> C/3

rf O O l> CN 1-1

l> CN

CN O rf

rf rf rf m

m

o

,rf

rf

o

m

rf

CO

"^

Ti

o

A X

rt

o c/3

CO

'^ al

m

o

OS

TT

CO

oc oc

CO 00 CN

O

CN

CO

CO CO OS

co co

-*

CO r f

1-

rf

1-1

-ö sa

B9

C/3

« i

BP £ t> Sc o S

CS

0) T3

:«

C/3

t^

CNCN i-( m CO CN ,H

CO CN CO CO i f K )

CO I> 0C

00 OS 00

CO CN

os m

C CM

m

00 r f O CO 0 0 CO

CO t~i-

m

m

m

i-

CN CS

CN CN

i-

m

m co . ^ ^

1 ^ 00 CS CN O O

T0C i-

CO

l > Os 00 i-l

OS CN r f i-i i-H 1-1

CO CN

kO 00 CN

^ "

i> CO

rf

co

oo" CS

O

oo co

,TH

CN~

in

s £ 3

rf

o o

TH

O

co

et)

^ fe —1 t i

D V

!

CS

*

•

.BP • S :

to

£s

3 ! X

.

> :

t - °cä *J u

i01

• .

2 .gä.

3 ^~,

n

u B H e

y

."3 C 00 " g

8 U

2 ^ M) 3 eS O f *3 o i C8

C

XJ 4 -

tf SO

•

CA

«5 : 0 CS ^

ommun edlemsvriga bi

o

CS

CM m i> rf rf rf

l > OS COOJ

•a :c«

övrig komrr ner

£

•C § S3 £ £ C

U •co

m

CO 0 0

£

IC r f

.co os

3 CO

f i n

O

i-l H CO r f

r H

00~

-

£o :•

,* .< 3!- •T i

o « «f

OS

.

CS ^ o CJ t . DC QD 4) ca C3 - H

J- t-

2 S2 1

I5S2

»å-2 « « .S

3 C/3

*-> —> C/3 C/3

54 dan karaktär, att bidrag från en industri på orten eller från en förening är en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas. Statsbidraget ökade under första delen av här ifrågavarande period med 83 % och under andra delen med 20 %. Då har det särskilda förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt föreläsare icke medtagits. Detta bidrag tar föreläsningsföreningarna i allmänhet icke upp i sin stat, eftersom bidraget i regel utbetalas direkt från centralbyråerna till föreläsarna. Att anordna en föreläsning kräver för närvarande stora ekonomiska insatser av en föreläsningsförening. Föreläsarens resor betalas av staten, dock icke alltid helt. Normalarvodet för en föreläsning är 65 kronor, men en del föreläsare önskar ett högre arvode. Av detta belopp betalar staten 35 kronor eller i vissa fall 15 kronor. Föreläsningsföreningen skall därutöver betala föreläsaren traktamente om 40 kronor, ersätta sådana resekostnader som ej betalas av statsmedel samt svara för alla utgifter för lokalhyra, städning, apparathyra, annonser, övrig reklam etc. Föreläsningsförbunden har, då de stått som föreläsningsanordnare, ställts inför samma ekonomiska problem. I tabell 5 har medräknats de inkomster, som föreläsningsförbunden uppburit i sin egenskap av föreläsningsanstalter. Föreläsningsförbunden har emellertid haft ekonomiska problem även när det gäller administrationskostnaderna. Anslagsposten till Bidrag till föreläsningsförbundens administrationskostnader om 50 000 kronor betyder ett genomsnittligt statsbidrag per föreläsningsförbund av ca 2 200 kronor. De flesta förbund erhåller landstingsbidrag, som dock i allmänhet är av mindre storleksordning. Vidare tar en del förbund upp särskilda medlems- eller förmedlingsavgifter av föreläsningsföreningarna. Föreläsningsförbunden har mycket knappa resurser och har sällan möjlighet att göra insatser på sådana områden som att anordna konferenser om målsättningen eller om metodiska problem med representanter för föreläsningsföreningarna som deltagare. Ej heller kan förbunden bedriva någon form av studiepropaganda.

Ämnesval För att kartlägga föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens ämnesval vid anordnandet av föreläsningarna har dessa organisationers redogörelser för budgetåren 1948/49, 1953/54 och 1958/59 granskats närmare. Resultatet av denna undersökning framgår av nedanstående översikter, som visar dels samtliga ifrågavarande organisationers verksamhet sammanlagt för varje år (tabell 6 och 7), dels — i särskilda översikter — verksamheten inom tre föreläsningsförbund, nämligen Södermanlands (tabell 8), Jönköpings (tabell 9) och Västernorrlands läns föreläsningsförbund (tabell 10). Föreläsningsföreningarna i Stockholms stad och Göteborgs arbetarinstitut har ej kunnat medtagas i ämnesstatistiken, då icke helt jämförbara uppgifter förelegat.

55 Tabell 6. Föreläsningarnas

procentuella fördelning på ämnesgrupper

1948/49 Ämnesgrupp

Antal föreläsningar

1948/49,

1953/54 O'

/o

1958/59

Antal föreläsningar

Antal föreläsningar

A Bok- och biblioteksväsen B Allmänt och blandat C Beligion D Filosofi och psykologi E Uppfostran och undervisning F Språkvetenskap G Litteraturhistoria I Konst Sång Musik Teater Film Uppläsning J Arkeologi K Historia (inkl. aktuell politik) L Biografi och genealogi M Etnografi och folklivsforskning.... N Geografi O Samhälls- och rättsvetenskap P Teknik, industri och kommunikationer Q Ekonomi och näringsväsen R Idrott, lek och spel S Krigsväsen T Matematik U Naturvetenskap V Medicin

12 52 163 684 162 114 289 221 739 411 18 72 419 8 657 215 821 2 987 341

0,1 0,5 1,7 7,1 1,7 1,2 3,0 2,3 7,7 4,3 0,2 0,7 4,3 0,1 6,8 2,2 8,5 31,0 3,5

13 114 139 741 215 78 268 159 907 400 32 80 484 12 756 440 184 000 496

0,1 0,9 1,1 6,1 1,8 0,6 2,2 1,3 7,5 3,3 0,3 0,6 4,0 0,1 6,2 3,6 9,7 33,0 4,1

8 47 211 599 127 54 493 195 899 429 31 68 266 38 763 222 823 107 388

250 98 167 49

2,6 1,0 1,7 0,5

510 193

5,3 2,0

268 133 156 58 2 768 253

2,2 1,1 1,3 0,5 0,01 6,3 2,1

171 67 254 31 2 153 103

Summa

9 652

100,0

12 156

100,0

11 549

1953/54

föreläsningsförbund1

och 1958/59 inom samtliga

Föreläsningsföreningarna i Stockholms stad samt Göteborgs arbetareinstitut ej inräknade.

56 Tabell

föreläsningsförbund1:

7. Samtliga

1948/49 övriga kommuner

Städer Ämnesgrupp Antal föreläsningar A Bok- och biblioteksväsen B Allmänt och blandat C Religion D Filosofi och psykologi E Uppfostran och undervisning. . . F Språkvetenskap.. . G Litteraturhistoria . I Konst Sång Musik Teater Film Uppläsning J Arkeologi K Historia (inkl. aktuell p o l i t i k ) . . . . L Biografi och genealogi M Etnografi och folklivsforskning N Geografi O Samhälls- och rättsvetenskap.. P Teknik, industri o. kommunikationer Q Ekonomi och näringsväsen R Idrott, lek och spel S Krigsväsen T Matematik U Naturvetenskap... V Medicin Summa 1

Antal åhörare

Medeltal Antal åhörare per före- föreläsningar läsning

12 31

1 642 3 128

137 101

17 165

39 25 63 77 144 86 8 18 81 5

Medeltal åhörare Antal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

40 132

3 089 10 270

77 78

19 24

38 194

4 263 2 253 7 849 9 280 24 344 11 779 694 2 029 12 023 652

109 90 125 121 169 137 87 113 148 130

123 89 226 144 595 325 10 54 338 3

8 645 5 285 15 847 11 054 62 197 29 624 852 4 105 29 620 165

70 59 70 77 105 91 85 76 88 55

35 12 39 49 117 71 10 22 70 2

19 476

33 583

4 392

10 849

148 641

24 948 99 050

169 155

673 2 346

62 445 184 696

93 79

167 670

' 7 972

18 089

9 179

13 450

36 25 27

4 709 2 833 2 963

131 113 110

62 142 22

3 734 11 470 1 717

60 81 78

114 60

16 839 9 505

148 158

396 133

30 333 10 651

77 80

22 18 11 1 136 77

2 141

300 254

7 511

600 423

2 053

Föreläsningsföreningarna i Stockholms stad samt Göteborgs arbetareinstitut ej medräknade.

57 Verksamheten

1948/49, 1953/54 och 1958/59

1953/54

1958/59 Övriga kommuner

Medeltal Antal åhörare föreläsper föreningar läsning

Antal åhörare

Städer

Medeltal Antal åhörare föreläsper före- ningar läsning

Övriga kommuner

Medeltal Antal åhörare Antal Antal föreläsåhörare per föreningar åhörare läsning

Medeltal åhörare per föreläsning

ft ft

a u tao W3 9 C

£

• <

47 A

99 106

95 115

6 276 7 067

66 61

10 34

1 274 4 362

127 128

37 177

2 555 10 819

70 61

B C

48 334

10 203

32 085

63 D

130 136 107 120 137 127 110 231 127 119

180 66 229 110 790 329 22 58 414 10

12 679 4 057 13 799 6 559 62 659 29 353 2 788 5 168 30 686 708

70 61 60 60 79 89 127 89 74 71

14 6 74 51 88 63 5 16 47 11

2 412 546 8 461 5 500 8 978 6 700 887 1 533 5 810 1 770

172 91 114 108 102 106 177 96 124 161

113 48 419 144 811 366 26 52 219 27

6 607 2 599 24 882 7 250 52 878 24 269 1 987 2 343 13 496 1 790

58 54 59 50 65 66 76 45 62 66

E F G I

36 357

15 614

33 110

53 K

21 337

3 097

10 775

56 L

152 167

1 017 3 330

77 046 243 553

76 73

100 627

15 409 93 341

154 149

723 3 480

48 017 223 083

66 64

M N

26 042

5 363

18 799

15 382

3 444

6 662

49 P

100 104 136 38 149 188

111 138 47 1 632 176

6 411 9 909 2 929 20 47 602 11 677

58 72 62 20 75 66

13 41 4 2 183 35

1 052 4 989 347 465 25 164 5 950

81 122 87 233 138 170

54 213 27

2 555 14 072 1 537

47 66 57

—

—

—.

970 68

61 117 4 719

63 69

Q R S T U V

10 103

729 030

1 775

232 728

9 774

608 286

62 J

58 Tabell 8. Södermanlands

läns

föreläsningsförbund:

1948/49 Övriga kommuner

Städer Ämnesgrupp Antal föreläsningar A Bok- och biblioteks väsen B Allmänt och blandat C Religion D Filosofi och psykologi E Uppfostran och undervisning. . . F Språkvetenskap.. . G Litteraturhistoria . I Konst Sång Musik Teater Film Uppläsning J Arkeologi K Historia (inkl. aktuell politik).. L Biografi och genealogi M Etnografi och folklivsforskning N Geografi O Samhälls- och rättsvetenskap P Teknik, industri och kommunikationer Q Ekonomi och näringsväsen. . . R Idrott, lek och spel. S Krigsväsen T Matematik U Naturvetenskap... . V Medicin Summa

Medeltal åhörare Antal åhörare per föreläsning

140 Antal föreläsningar

Städer

Medeltal Antal åhörare Antal föreläsåhörare per föreningar läsning

Antal åhörare

140 44

80 146 400 728 1 837 668

80 73 40 91 87 61

426 90 1 034 572

813 576 1 265

116 144 253

1 2 10 8 21 11

1 062

2 15

180 1 008

90 67

1 291 435

1 990

1 065

10 42

2 135 6 162

19 115

2 605 7 591

137 66

1 028

300 104

75 104

14 3

1 012 218

72 73

487 787

19 741

12 51

1 550 7 273

147 164 7

1 038 148

4 1

510 60

18 187

70 116 128 60 157

17 047

59 Verksamheten

1948/49, 1953/54 och 1958/59

195 3/54

1958/59 Övriga kommuner

Medeltal Antal åhörare föreläsper föreningar läsning

Antal åhörare

—

—

—

— —

— 4

— —

Städer

Medeltal Antal åhörare per före- föreläsningar läsning

Övriga kommuner

Medeltal Antal åhörare Antal föreläsåhörare per föreläsning ningar

Antal åhörare

3 Medeltal åhörare per föreläsning

O

C

S • <

—

24 A

—

—

2 2

106 164

53 82

2 6

45 307

23 51

B C

1 596

33 D

521 44 764 139 988 806

87 44 55 139 71 90

142 45 207 191

6 1 14 1 14 9

1 9 1 1 7

43 1 286 65 58 1 022

43 143 65 58 146

—

—

—

11 3 14 3

402 132 585 179

37 44 42 60

E F G I

215 87

1 30

55 1 615

55 54

22 70 76

22 70 76

2 6 2

70 245 83

35 41 42

J

—

—

'—

1 1 1

1 876

2 529

46 K

—

—

—

L

129 143

31 173

1 915 11 366

62 66

10 43

965 5 028

97 117

31 134

1 172 6 495

38 48

M N

3 313

56 P

— 115

1 8

100 489

100 61

2 3

187 433

94 144

3 21

140 1 436

47 68

Q R

— —

— —

— —•

— —

— —

— —

1 626 165

— —.

125 83

— —.

—

13 2

56 1

2 483 27

44 27

26 610

14 869

18 371

•

—

162 131 145

6 18 399

370 968

62 54

—

•

sT u v

60 Tabell 9. Jönköpings läns föreläsningsförbund: 1948/49 Övriga kommuner

Städer Ämnesgrupp

Summa

Medeltal Antal åhörare Antal föreläsper föreåhörare ningar läsning

Medeltal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

2 121

1 415

4 088

1 351

4 5 13 9

399 678 2 080 1 433

100 136 160 159

17 7 15 15 53 14

1 120 438 909 fl 210 5 004 1 384

66 63 61 81 94 99

3 1 5 3 5 2

480 38 376 439 2 557 275

4 9

735 1 282

184 142

5 38

383 3 395

77 89

1 709

3 808

1 379

1 022

219 161

51 210

5 993 17 162

118 82

12 38

1 691 5 479

1 477

78 Antal föreläsningar A Bok- och biblioteksväsen B Allmänt och blandat C Beligion D Filosofi och psykologi E Uppfostran och undervisning.... F Språkvetenskap.. . . G Litteraturhistoria . . I Konst Sång Musik Teater Film Uppläsning J Arkeologi K Historia (inkl. aktuell politik) . . L Biografi och genealogi M Etnografi och folklivsforskning N Geografi O Samhälls- och rätts vetenskap P Teknik, industri och kommunikationer Q Ekonomi och näringsväsen.... R Idrott, lek och spel. S Krigsväsen T Matematik U Naturvetenskap... . V Medicin

Städer

6 46

Antal åhörare

1 315

Antal åhörare

7 387 5 494 205

1 104

2 2 3

410 310 150 444

155 75 148

16 14 3

732 959 249

46 69 83

381 476

14 5

2 547 685

182 137

47 5

3 374 677

72 135

10 5

991 805

24 316

56 003

19 247

61 Verksamheten 1948/49, 1953/54 och 1958/59 1958/59

195 3/54

ft Medeltal Antal åhörare föreläsper före- ningar läsning

Antal åhörare

Övriga kommuner

Städer

Övriga kommuner Medeltal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

Medeltal Antal Antal åhörare föreläsåhörare per före- ningar läsning

3 Medeltal åhörare Antal åhörare per föreläsning

t-< c/: O

C

S ••<

A 101

1 18

120 911

120 51

6 15

202 561

34 37

B C

5 224

3 844

65 D

160 38 75 146 170 138

20 6 37 7 117 14

1 130 321 1 660 372 9 133 1 074

57 54 45 53 78 77

3 3 6 7

355 313 541 831

118 104 90 118

10 6 38 12 106 30

482 211 1 620 420 5 627 1 812

48 35 43 35 53 60

E F G I

3 24

137 1 873

46 78

2 25 2

70 1 377 100

35 55 50

J

4 754

4 002

49 K

34 L

141 144

100 301

8 720 20 019

87 67

4 51

447 6 726

112 132

91 403

5 863 22 433

64 56

M N

—

1 409

—

—

—

P

95 95

19 42 4

987 3 017 231

52 72 58

—

—

15 22

674 1 707

45 78

99 161

39 9

2 391 825

61 92

8 1

958 150

120 150

5 186

55 Q R S T U V

65 788

11 887

1 066

58 130

62 Tabell 10. Västernorrlands

läns

föreläsningsförbund:

1948/49 Städer Ämnesgrupp Antal föreläsningar A Bok- och biblioteksvasen B Allmänt och blandat G Religion D Filosofi och psykologi E Uppfostran och undervisning. . . . F Språkvetenskap.. . . G Litteraturhistoria . . I Konst Sång Musik Teater Film Uppläsning J Arkeologi K Historia (inkl. aktuell politik)... L Biografi och genealogi M Etnografi och folklivsforskning N Geografi O Samhälls- och rättsvetenskap P Teknik, industri och kommunikationer Q Ekonomi och näringsväsen.... R Idrott, lek och spel. S Krigsväsen T Matematik U Naturvetenskap. .. . V Medicin Summa

Antal åhörare

Övriga kommuner Medeltal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

Antal åhörare

Medeltal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

110 210

110 210

3 9

170 633

57 70

1 769

2 985

52 184 962 1 129

52 92 120 161

3 1 14 5 41 30

278 81 790 399 3 571 2 938

93 81 56 80 87 98

451 796 300

113 199 100

26 1

736 2 815 30

92 108 30

1 638

13 195

907 14 884

70 76

5 41

1 43

10 4 612

10 107

3 1

| 12 371 |

10 1

975 89

98 89

35 577

63 Verksamheten

1948/49, 1953154 och 1958/59

195 3/54

1958/59 Övriga kommuner

Medeltal

Antal åhörare föreläsper föreningar läsning

66 Antal åhörare

Städer

Medeltal åhörare per föreläsning

Antal föreläsningar

o,

Öv riga kommuner

Medeltal Antal Antal åhörare Antal föreläsåhörare per föreåhörare ningar läsning

—

—

—

3 Medeltal åhörare per föreläsning

u 'CD OJ

C

s ••<

A

—

19 2

907 104

48 52

—

—

—

2 1

54 20

27 20

B G

1 945

81 D

— — —

184 295 826 836 2 916 4 793

37 74 52 52 77 100

—

—

—

— 4 5 60 26

—

236 266 5 586 1 621

—

153 176 115

5 4 16 16 38 48

E F G I

4 30

206 2 287

142 1 144

47 64

—

1 3 8 2

366 245 1 621 209

366 82 203 105

59 53 93 62

52 76

3 18

1 012

3 383

68 K

55 L

87 145

28 229

2 299 15 652

82 68

4 18

458 2 863

115 159

15 200

915 13 921

61 70

M N

1 046

—

—

—

—

—

—

P

1 1

21 30

21 30

— —

— —

—

—

J

—

—

—

—

— —

1 725 557

54 56

1 569

5 171

—

32 10

—

—

—

—

—

—

37 331 |

| 9 316

35 312

— 7

Q R S T

u V

64 Vid klassificeringen, av ämnena har bibliotekens klassifikationssystem följts med det undantaget att grupp I uppdelats i konst, sång, musik, teater, film och uppläsning. Vissa svårigheter föreligger, när det gäller att klassificera föreläsningar efter de i redogörelserna angivna ämnesrubrikerna. Av översikterna framgår, att ämnesgruppen Geografi dominerar. I grundmaterialet har gjorts en uppdelning av denna grupp i »reseskildringar» och »övrig geografi». Denna uppdelning har slopats i översikterna, då det inte ansetts vara rättvisande att karakterisera samtliga föreläsningar om främmande länder och folk som »reseskildringar». De föreläsningar, som placerats på B Allmänt och blandat, har i de flesta fall varit föreläsningar om massmedia, dock ej föredrag av rent teknisk karaktär om radio och television. Dessa senare återfinnes under P Teknik. Grupp D Filosofi och psykologi omfattar i huvudsak föreläsningar i psykologi. Under F Språkvetenskap finner man bl. a. talekonst och röstvård. Gruppen Sång är ganska framträdande. Vissångare har varit populära i föreläsningsföreningarnas verksamhet, men »visaftnarna» i betydelsen program av professionella lutsångare är på tillbakagång. Ibland har det varit svårt att avgränsa gruppen Sång från gruppen G Litteraturhistoria, t. ex. i fråga om Birger Sjöberg-program. På Teater och Film har endast kommit föreläsningar om respektive områden. Teaterpjäser och filmaftnar har över huvud taget inte medtagits i statistiken. — Historia är i detta sammanhang i regel lika med aktuell politik. — Gruppen V Medicin omfattar endast rent medicinska föreläsningar, hållna av läkare. En avgörande faktor för ämnesvalet är ofta tillgången på föreläsare. Särskilt när det gäller mera avlägsna län, som i huvudsak måste lita till turnéföreläsare, synes möjligheten att få en föreläsare vara det primära — vad denne sedan föreläser om får komma i andra hand. Föreläsare Intill den 1 juli 1956 skulle alla föreläsare underställas skolöverstyrelsens prövning. Detta gällde såväl studieförbundens föreläsningsverksamhet och folkbildningskurserna som föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet. Efter den 1 juli 1956 har studieförbund och folkbildningsförbund rätt att själva godkänna föreläsare inom sina respektive verksamhetsområden. Föreläsningsförbunden fick från denna tidpunkt rätt att utfärda s. k. preliminärt godkännande för en tid av två år. Härigenom skulle föreläsningsförbunden få möjlighet att pröva en person, innan vederbörande skulle föreslås för generellt godkännande. Preliminärt godkännande utfärdas av föreläsningsförbund efter samråd med förbundets inspektor, som är förordnad av skolöverstyrelsen. Föreläsare,

65 som prövats av förbund och befunnits lämpliga för den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, samt föreläsare, som själva önskar bli prövade direkt av skolöverstyrelsen, skall insända ansökan om att bli godkända till någon av de tre centralbyråerna. Ansökan vidarebefordras sedan med centralbyråns eget yttrande till skolöverstyrelsen. I samband med de nya bestämmelserna den 1 juli 1956 utfärdade överstyrelsen anvisningar om preliminärt godkännande av föreläsare. Överstyrelsen föreskrev bl. a., att ett preliminärt godkännande, utfärdat av ett föreläsningsförbund, skulle gälla även för övriga föreläsningsförbund. Under år 1960 har skolöverstyrelsen gjort en förfrågan hos föreläsningsförbunden om vilka föreläsare i överstyrelsens föreläsningskatalog, som användes av föreläsningsförcningarna och föreläsningsförbunden. Därvid framkom, att av i 1958 års föreläsningskatalog upptagna 894 personer 108 icke anlitats någon gång av föreläsningsföreningarna eller föreläsningsförbunden sedan den 1 juli 1955. Utredningen har i syfte att få belyst, hur föreläsare i den statsunderstödda föreläsningsverksamheten inom föreläsningsföreningarna personligen ser på sitt arbete vad gäller syfte, motiv, ekonomiska förhållanden, lokalt förberedelsearbete m. m., företagit en enkätundersökning, omfattande 264 föreläsare av dem som varit verksamma under de senaste fem åren. Undersökningen avsåg förhållandena den 1 juli 1960. Tabell 11. Vissa föreläsare inom olika näringsgrenar, fördelade efter utbildning

Näringsgrenar

Folkskola

Folkhögskola

Realskola/ Flickskola

Jordbruk, industri, handel etc.. Rättsväsen, polisoch tullväsen . . Försvarsväscn . . . Socialvård, hälsooch sjukvård . . Rcligionsvård.... Undervisning och vetenskaplig verksamhet. . . . Litterär och konstnärlig verksamhet. . . . Organisationer. . . Övrigt

5 1 2

2 2 2

2 Summa

3 1

1 Studentexamen

Akademisk utbildning

2 1

Musik-, teater-, målarskola

2 Annan Ingen speciell uppyrkes- given Sumutbild- utbild- ma ning ning

1 5

3 8 7 40

4 31

3 6

15 5 3

4 2 2

2 1 1

50 11 14

264 Anm. Personer med examen från socialinstitut återfinnes under rubriken Akademisk utbildning. Under rubriken »Annan speciell yrkesutbildning» har förts personer med lärarutbildning vid seminarium och pastorer m. fl. 5—105704

66 upTpoj\r de^sua^aAjn^BX

CM

Ti

LO

CM

T-

T-

t^ tH

CM

CO CM

)Ji:p3UI3}BJ\I p d s i p o >[31 ' ^ o j p i UOSBA - S S U I J B U UOO

LO i-l

H

l>

CM i-H

CM

TT

co

-f CM

co i -

r^

-IUIOUO^I3

J3U0I^B^IUniUUI0>I i p o TJ^snpui

CM

'jjmjpj.

dB>JSU9}9A -S^JBJ UOO -S1P31JUIBS

CM CM

JBguupjl^S -9S9J UOO IJBjgOOQ

CO CO CM T f

tO ^ •q-

t>» —

OS

e

in H

r^- T I CO

CO

H

TI

r-

i

s

co CM

cc

5 I>

Ti

CO

C l LO rt

er.

TI

CO

SUUI^SJOJ -SAipfJOJ IJOO I J B j g o l I ^ g

TH

CO

BuoqsiH

00 T-l

CO

lSO[09>lJV

"O

guiUSBjddft

TH TI

utllJ J9}B9X

^nsnjv

ti

T.

T I C O T I

CC

«*

CM

8«?S

TH

}suo>i

T-l

l ^ H H r H

Buo;sii{jn^BJ9^iq

Ti

T f C l LO

T1

O

— i * TH TH

ijosojij

TI

TI

UOISJPH

•n

("013 BipOUlSSBUl) ^ U B U i n V u3SBAS>pioiiqTq u o o ->jog 0JBSBp.IOJ 3 p B § B J J H l ^ IB^UV

CM co cc l> TI

oi oi co

LO

CM T-l LO TH CM

CO

- r T I ^ r i-c CM

Cl CO

-r

LO

CO

CO

H I S O L O OC<li* Ti

CC CM

G te

UD C c 0 S +->

c

e c

"c

y C c

"c a c

z

CJ £ c PC

*s

c 2 0 c c

E cc

C — b C :C

a c c

%1

5 .2 « T-j C

l<

en cc

Musik-, teater- el. målarskola. . . Annan speciell yrkesutbildning. . Utan uppgiven utbildning

SUIUSIA iiBJ^sojddft

T8o[0}[Äsd i p o

CO

CM

dB>{SU919A>IBjdS

-jgpun i p o

CO Ca T-l

C3 C M "

Summa

I § O l B 9 U 9 § P31U T J B j g o i g

67 Vid bearbetningen av svaren på det utsända frågeformuläret har avsikten varit att belysa följande förhållanden beträffande föreläsarna, nämligen fördelning på yrkesgrupper, utbildning och tid som föreläsare. Av tabellerna på s. 65 och 66 framgår de tillfrågade föreläsarnas fördelning dels på yrkesgrupper (tabell 11), dels på olika slag av utbildning (tabell 12). En betydande del av dessa föreläsare (61 %) har som synes akademisk utbildning, men endast en mindre del av dem (6 %) är universitetslärare. Många föreläsare med akademisk utbildning föreläser i ämnen, som icke ingår i deras akademiska examen, t. ex. teologer om etnografi och folklivsforskning. Mer än hälften av samtliga föreläsare (55,7 %) föreläser om etnografi och geografi. Akademikergruppen utgöres främst av lärare vid läroverk och folkhögskolor (27 % ) , präster (19 %) samt biblioteks-, museioch arkivtjänstemän (11 % ) . Av samtliga föreläsare synes uppskattningsvis 15—20 % för närvarande ha sin huvudsakliga utkomst av föreläsningsverksamheten. Hur de tillfrågade föreläsarna inom olika yrkesgrupper fördelar sig efter tid som föreläsare framgår av tabell 13. Av de i denna undersökning medtagna 264 föreläsarna har 16 % börjat sin föreläsningsverksamhet under den senaste femårsperioden, 34 % under den senaste tioårsperioden, 57 % under de senaste femton åren och 75 % under de senaste 25 åren. 20 % har varit verksamma som föreläsare mer än 25 år, och 5 % har lämnat frågan om tid som föreläsare obesvarad. Siffrorna visar, att föreläsarrekryteringen avmattats på senare år. Trots att man får räkna med att en viss avtappning skett i de två äldre femårsgrupperna, är den yngsta av de senaste tre femårsgrupperna den minsta. Tabell 13. Fördelning av tillfrågade föreläsare på näringsgren och tid som föreläsare Antalet tillfrågade föreläsare

Näringsgren

Jordbruk, gruvor, industri, handel etc Rättsväsen, polis- och tullväsen . . . Försvarsväsen Socialvård, hälso- och sjukvård . . . Religionsvård Undervisn. och vetensk. verksamhet Litterär och konstnärlig verksamhet Organisationer övrigt Summa

Tid som föreläsare 1—5 år

6—10 år

11—15 år

16—25 år

>25 år

5 1 1

3 1 4 2 16

1 10

17 3 8 7 40

4 1 3 4 4

50 11 14

12 1

13 2 5

8 4 2

10 2 2

5 3 4

54 Anm. Många av föreläsarna har icke besvarat samtliga frågor å formuläret.

68 2. Studieförbundens föreläsnings verksamhet Omfattningen av studieförbundens föreläsningsverksamhet under tiden från och med budgetåret 1945/46 framgår av tabell 14. I denna har två frågeeller övningstimmar räknats som en föreläsning, ett förfaringssätt som alltid tillämpades tidigare. Eftersom en omräkning för tidigare år inte är möjlig att göra, har samma beräkningsgrund tillämpats även för år, där föreläsningar och frågetimmar eljest redovisats var för sig. Tabellen överensstämmer därför icke med övriga tabeller rörande studieförbundens verksamhet, som redovisas i det följande, men ger en uppfattning om tendenserna i utvecklingen. Cirkelföreläsningar förekom även budgetåren 1948/49 och 1949/50 men redovisades då inte för sig utan ingick i redovisningen för föreläsningskurser. Tabell 14. Studieförbundens föreläsningsverksamhet Budgetår 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Föreläsningar vid kurser 3 761 4 602 3 812 4 443 4 535 4 447 4 287 6 082 8 351 7 540 6 601 6 883 6 642 6 630

Cirkelföreläsningar

Totalt

256 336 407 755 908 1 144 1 341 1 565 1 344

4 703 4 623 6 549 9 106 8 448 7 745 8 224 8 207 7 974

Som framgår av tabellen har antalet kursföreläsningar sjunkit efter budgetåret 1953/54, medan cirkelföreläsningarnas antal stigit för varje år till och med budgetåret 1957/58. Föreläsningskurserna var ursprungligen avsedda som direkta komplement till studiecirkelverksamheten. Det sattes sålunda som villkor, att studiecirkel skulle vara verksam i ämnet för att föreläsningskurs skulle kunna beviljas. Denna föreskrift uppmjukades dock i den nya författningen 1947, så att föreläsningar skulle kunna anordnas i anslutning till studiecirkelverksamhet eller annat lokalt organiserat studiearbete. Härigenom gavs möjlighet att bedriva föreläsningsverksamhet som en särskild arbetsform utan direkt anknytning till studiecirkelverksamhet speciellt i det ämne som behandlades vid föreläsningskursen. Detta har förmodligen medverkat till en förskjutning mot längre kurser samtidigt som ett mindre antal kurser arrangerats med endast en föreläsare. Denna utveckling framgår av tabell 15 a och b.

69 Tabell 15 a. Kursernas längd och antalet föreläsare vid av studieförbunden anordnade föreläsningskurser budgetåret 1950J511 Antal timmar per kurs Antal föreläsare

1 2 3 4 5 6 7 och flera Summa

Summa kurser

10—

32 5

155 13 1 3

40 4 1

02 0 9 4

13 3

18 5 5 0

3 1 1 1

87 15 6 3 10 6 11

410 52 23 18 10 9 11

1 Tabell 15 b. Kursernas längd och antalet föreläsare vid av studieförbunden anordnade föreläsningskurser budgetåret 1958/591 Antal timmar per kurs Antal föreläsare

1 2 3 4 5 6 7 och flera Summa 1

Summa kurser

10—

80 5 2

142 11 3 G

62 5 3 1 1

141 24 56 6 1

10 8 4 2 1

11 1 3 1 1

68 4 9 15 3 1 2

162 63 19 17 43 14 30

676 81 99 48 50 15 34

228 |

1 003

Stockholms stad ej medräknad.

Vad kursernas längd beträffar, framgår förskjutningarna av följande uppgifter om förändringar i olika kurstypers procentuella andel av hela kursverksamheten 1950/51 och 1958/59. Kurser med

1950/51 (%)

1958/59 (%)

3—4 föreläsningar 5—6 » 7—9 » 10— »

38,5 24,2 11,2 26,1

24,8 29,9 14,6 30,7

1950/51 klarades drygt tre fjärdedelar av antalet kurser (76,7 %) av en enda föreläsare för varje kurs, medan under 1958/59 endast för 67,4 % av kurserna en föreläsare anlitades. Denna utveckling torde ha visst samband med den ökade längden på föreläsningskurserna; vid längre kurser måste i regel flera föreläsare anlitas, då i allmänhet svårigheter uppstår att få kvalificerade föreläsare, som kan engageras över flera dagar. Huvudparten av de längre kurserna torde också förekomma i de större städerna, där föreläsarna ofta kan tas från platsen eller dess närhet. Kurserna lägges då upp under en längre tidsperiod med två eller tre föreläsningar per vecka. En föreläs-

70 ningskurs får härigenom alltmer karaktären av en serie föreläsningar, som visserligen kan ha en gemensam huvudrubrik men inbördes inte hänger samman så utpräglat som vid de kortare kurserna. Särprägeln hos studieförbundens föreläsningsverksamhet har i och med detta på sätt och vis försvunnit. Deltagarantalet och deltagarfrekvensen vid de av studieförbunden anordnade föreläsningskurserna och studiecirkelföreläsningarna inom olika ämnesgrupper budgetåret 1950/51 och 1958/59 framgår av tabellerna 16, 17, 18 och 19. Tabell 16. Antalet föreläsningar i olika ämnen vid av studieförbunden anordnade kurser och och studiecirklar budgetåret 1950/511 Cirkelföreläsningar

Kurser Antal

Föreläsningstimmar

Deltagare

Deltagare per kurs

Föreläsningstimmar

Deltagare

24 62 7 86 34 4 163 57 5 35 4 52

119 499 28 815 247 22 1 087 258 63 306 69 322

2 412 4 902 245 6 246 2 501 181 12 029 4 773 317 1 930 268 6 283

100,5 79,1 35,0 72,6 73,5 45,3 73,8 83,7 63,4 55,1 67,0 120,8

8 11 21 38 10 1 52 16 4 37

307 278 494 763 288 100 1 273 288 18 541

3 835

42 087

79,0

5 214

Ämne

Psykologi Språk Konst Historia Samhällskunskap Intern, frågor Teknologi Ekonomi, geografi Naturvetenskap Summa

Tabell 17. Deltagarfrekvensen vid föreläsningar i olika ämnen vid av studieförbunden anordnade kurser och studiecirklar budgetåret 1950/511 Cirkelföreläsningar

Kurser Ämne <25 2 4

Religion Psykologi Språk

18 Litteratur 4 Historia 1 Samhällskunskap. . 15 7 Teknologi 1 Ekonomi, geografi. 4 Naturvetenskap. . . Sång o. musik 6 •

Summa 1

—

2 6 - 5 1 - 76- 101- 151- > 2 0 0 26- 5 1 - 76- 101- 151- > <25 50 75 100 150 200 50 75 100 150 200 200 2 31 7 48 14 1 75 15 3 23 2 11

62 232

7 8

3 11

6 5

2 ?,

2 1

8 5 2 30 12

3 7

4 3

2 1

12 10

17 8

2 3 1 1

7 2

— — — 8 1 9 90

Stockholms stad ej medräknad.

— 13 60

2 1 8 54

2 1

_

1 2 8 17 5

4 3 9 9 3

1 — — — — — — 1 1 . . 2 .

13 5 2 14

14 2

3 2

1 4

— — — — — — — — — •

—

— 5 — — — — — — — — — 3 2 8 14 6 1 — — 17 17 75 63 15 10 — —

— — — — — — — — —

71 Tabell 18.

Antalet föreläsningar i olika ämnen vid av studieförbunden anordnade kurser och studiecirklar budgetåret 1958/59 Kurser A ni ne

Religion Psykologi Språk Konst Litteratur Historia Samhällskunskap Intern, frågor Teknologi Ekonomi, geografi Naturvetenskap Sång o. musik Summa

Cirkelföreläsninsar

Antal

Föreläsningstimmar

Deltagare

Deltagare per kurs

Föreläsningstimmar

Deltagare

67 99 12 162 32 15 285 74 13 111 12 79

351 887 52 1 582 255 123 1 957 463 183 991 125 656

6 512 6 486 657 8 715 1 330 966 17 572 4 649 674 6 001 736 4 209

97,1 65,5 54,8 53,8 41,6 64,4 61,7 62,8 52,0 54,1 61,3 53,1

46 84 100 201 48 15 579 81 2 342 42 134

1 218 1 253 1 571 2 097 766 353 9 889 1 636 45 7 350 406 2 018

7 625

58 507

60,9

1 674

28 602

Tabell 19. Deltagarfrekvensen vid föreläsningar i olika ämnen vid av studieförbunden anordnade kurser och studiecirklar budgetåret 1958/59 Kurser Ämne <25

2 6 - 5 1 - 76- 101- 151- > 2 6 - 5 1 - 76- 101- 15150 75 100 150 200 200 < 2 5 50 75 100 150 200 > 2 0 0

Religion 6 19 Psykologi 18 34 Språk 1 5 Konst 40 84 Litteratur 4 27 2 Historia 5 Samhällskunskap. . 43 140 Intern, frågor . . . . 4 30 2 5 Ekonomi, geografi. 21 51 Naturvetenskap. . . 1 6 Sång o. musik 13 39 Summa

Cirkelföreläsningar

9 18 1 20

6 8 3 11

10 6 2 5

5 4

2 39 18 5 18 2 15

4 21 13 1 10 2 8

1 19 8

1 14

155 445 147

12 3

18 3

1 16 1

31 2 1

10 1 2

3 1 1

5 13 26 16 7 3 82 19 1 53 4 17

30 481 246

2 1 9 1

6 25 21 72 20 5 157 18 1 84 18 54

2 4 2 6 1

1 1 1 2

1 14

3 1 8

2 Det genomsnittliga antalet deltagare i samtliga föreläsningskurser uppgick 1950/51 till 78,9 och 1958/59 till 60,9. Det vanligaste deltagarantalet överensstämde dock inte med genomsnittet. Mellan 76—100 deltagare förekom sålunda 1950/51 endast på 60 av de 532 kurserna, medan det övervägande antalet kurser (384) redovisade mindre än 75 deltagare. Den vanligaste deltagarsiffran vid kurserna låg under 50. Detta gällde 55 % av samtliga kurser.

72 Förhållandet är i stort sett detsamma 1958/59. Dock visar såväl totalgenomsnittet som uppdelningen av kurserna efter antalet åhörare vid varje kurs en sjunkande tendens. 1958/59 hade 62 % av kurserna under 50 deltagare. Den deltagarsiffran har alltså blivit den vanligaste. I de olika ämnesgrupperna visar deltagarsiffran större variationer 1950/51 än 1958/59. 1950/51 redovisas 100,5 deltagare i genomsnitt vid föreläsningskurser i religion, medan motsvarande kurser i språk endast har ett genomsnitt på 35,0. Över totalgenomsnittet (78,9 deltagare) redovisas detta år utom för religion även för ämnena psykologi, internationella frågor och musik. 1958/59 är medeltalet deltagare för de tre förstnämnda ämnena fortfarande över totalgenomsnittet (60,9) och så är också fallet med ämnena historia och naturvetenskap. De senaste åren har variationerna — bortsett från ämnet religion med dess 97,1 deltagare — varit obetydliga. Som redan nämnts, infördes i 1947 års kungörelse om statsbidrag till folkbildningsarbetet en bestämmelse, att till allmän studiecirkel (ej ungdomscirkel) kunde utgå bidrag till högst två föreläsningar per arbetsår, om studiecirkeln var berättigad till statsbidrag. Till en början medgavs inte bidrag till frågetimme i samband med cirkelföreläsning. Sedan bestämmelserna i detta fall blivit ändrade, omfattar cirkelföreläsningarna i regel en föreläsnings- och en frågetimme per besök. I statistiken har i regel inte skilts på föreläsningar och frågetimmar, utan uppgifterna omfattar antalet timmar men däremot inte antalet besök. 1950/51 är dock antalet föreläsningstimmar och antalet besök ganska lika, eftersom bidrag då inte utgick för frågetimme. I sammanställningarna 1958/59 omfattar som regel varje besök två timmar. Cirkelföreläsningar har förekommit främst i ämnesgrupperna samhällskunskap, ekonomi och konst samt sång och musik. Detta gäller såväl för 1950/51 som 1958/59. Ämnesgruppen språk har större andel i cirkelföreläsningarna än i föreläsningstimmarna vid föreläsningskurserna. Ämnesvalet i cirkelföreläsningarna påverkas i högre grad än vid föreläsningskurserna av de speciella åtgärder för vissa ämnesgrupper, som studieförbunden genomför. Dessa speciella åtgärder gäller i regel sådana ämnesgrupper som samhällskunskap och det estetiska ämnesområdet och kan vara en förklaring till att ifrågavarande ämnesgrupper intar en så dominerande plats bland cirkelföreläsningarna. Eftersom studieförbundens föreläsningsverksamhet i fråga om de lokala arrangemangen ingår som en del av de lokala studieorganisationernas verksamhet, föreligger inga möjligheter att tillfredsställande redovisa kostnaderna för föreläsningsverksamheten. De lokala arrangörerna är skyldiga att efter varje kurs lämna rapport om kursen och därvid uppge de lokala kostnaderna. I regel upptas därvid endast de direkta kostnaderna i form av lokalhyra och eventuella kostnader för annonser och affischer, och även dessa uppgifter synes ibland vara bristfälliga.

73 Tabell 20.

Statsbidrag och verklig kostnad för med statsbidrag bedriven föreläsningsverksamhet i samband med centrala kurser 1947/48—1959/60

Budgetår

Statsbidrag

Verklig kostnad

20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 20 000 30 000 30 000 30 000

46 376 55 773

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

i

52 220 59 368 56 525 66 014 95 341 87 244 99 663 113 155 123 999 152 674

% statsbidrag 43,1 35,8

— 38,3 33,6 35,3 30,3 20,9 22,9 20,0 26,5 24,1 19,6

1 Uppgift saknas för budgetåret 1949/50. \nm.: Verklig kostnad = redovisade kostnader för föreläsares arvoden, resor och traktamenten.

Utvecklingen av kostnaderna för studieförbundens föreläsningsverksamhet i samband med centrala kurser framgår av tabell 20. Kostnaderna för verksamheten har sålunda tredubblats under perioden, medan statsbidraget endast ökat med 50 %. Det visar sig också, att de lokala kostnaderna som regel uppgår till något mindre belopp än kostnaderna för föreläsare. Räknat på totalkostnaderna har statsbidraget, som tabellen visar, med endast några få undantag understigit en tredjedel av kostnaderna.

3. Folkbildningsförbundens kursverksamhet Utvecklingen av längre folkbildningskurser och ämneskurser inom folkbildningsförbundens kursverksamhet från och med budgetåret 1948/49 framgår av nedanstående tabell (tabell 21). Tabell 21.

Statens bidrag och folkbildningskursernas antal åren 1948/49—1959/60 Antal kurser

Budgetår

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1

L

Ä

188 179 168 152 112 129 111 93 96 84 83 83

153 203 216 235 253 246 264 280 320 321 317 390

= i riksstaten upptaget belopp. L = längre kurser; Ä = ämneskurscr.

Statsbidrag1

Statens nettoutgift

125 000 125 000 125 000 125 000 125 000 125 000 125 000 125 000 125 000 130 000 130 000 130 000

112 332 115 608 112 408 82 777 119 076 122 124 122 024 105 924 116 715 119 881 115 565 131 145

74 En påtaglig förskjutning har som synes skett i förhållandet längre kurser — ämneskurser. Medan antalet längre kurser under perioden 1948/49— 1959/60 minskat, så att det 1959/60 var betydligt mindre än hälften av antalet 1948/49, har antalet ämneskurser mer än fördubblats. Utvecklingen är dock olika i olika delar av landet, vilket framgår av den i tabell 22 lämnade översikten över antalet längre folkbildningskurser och ämneskurser budgetåren 1948/49—1959/60, fördelade på folkbildningsförbund eller motsvarande. Tabell 22. Antalet längre folkbildningskurser och ämneskurser 1948/49. 1953/54, 1958/59 och 1959/60 1953/54

1948/49

1958/59

1959/60

Anordnare

Stockholms läns bf Uppsala läns bf Södermanlands läns bf Östergötlands bf Bf för Jönköpings län Kronobergs läns bf Kalmar läns bf1 Gotlands fbf Blekinge läns bf Kristianstads läns fbf Malmöhus läns fbkf Hallands bf Göteborgs o. Bohus läns bf S. Älvsborgs läns bf N. Älvsborgs läns bf Skaraborgs läns bf Värmlands bf Örebro läns allm. bf Västmanlands läns bf Dalarnas bf Hälsinglands bf Gävleborgs läns bf Medelpads fbf Ådalens fhkf N. Ångermanlands fhkf Härjedalens o. s. Jämtlands fbkf Jämtlands läns bf Västerbottens läns bf Norrbottens bf Summa L = längre folkbildningskurser Å = ämneskurser

1 L

Ä

L

Ä

10 9 8 8 10 6 9 4 6 7 8 10 8 12 1 5 5 4 9 7

18 14 9

7 6 5 1 9 3 2 4 6 4 8 11 5 7 5 1 5 1 3 2

17 23 9 12 4 5 6 2 5 1

i) 3 3 2 7 8

— 6

—— 1 5 2

— 2 1 13 13 4 10 2 21 9

— 9 1 13 7 6 4 15 41 35

3 ?} 5}

Ä

L

Ä

2 5

25 21 13

—

1 5 6 1

8 3

— —

—

2 2 10

31 22 19 16 8 15 3 8 4 7

— 2 1 10 1 9 4 3 5 6

— 6 3

— 2 2

16 129

bf = fbf = fbkf = fhkf =

bildningsförbund folkbildningsförbund folkbildningskursförening folkhögskolekursförening

4 5

—

—

—.

—

— —. —

6 6 4 5 4 5 16

4 153

—

8 6 1 7 1 2 5 7 1 4 2

12 1 9 14 7 16 33 37 26

1 2 1 10

•

—

—

2 1 1 6 11 6 20

—

5 2 6

—

2 1 2 3 4 5 4

— —

2 2

L

•

—

—

— 14 13 15 30 41 54 23 13

Från och med budgetåret 1959/60 uppdelat i två förbund.

4. Föreläsnings verksamheten inom försvarsväsendet Den med anslag från åttonde huvudtiteln anordnade föreläsningsverksamheten inom försvaret har årligen omfattat ca 500 föreläsningar. Budgetåret

75 1956/57 anordnades 598 föreläsningar, 1957/58 492, 1958/59 498 och 1959/60 532 enkel- och 71 dubbelföreläsningar. Under det sistnämnda budgetåret ökade således verksamheten, och under detta år utbetalades till föreläsarna i arvoden 32 108 kr. En fördelning på föreläsningsämnen budgetåret 1959/60 visar, att ämnet utrikespolitik hade den största omfattningen eller 150 enkelföreläsningar och 24 dubbelföreläsningar, och att de två ämnen, som kom därnäst var »försvar, förband och bygd» (47 enkel- och 14 dubbelföreläsningar) samt stats- och kommunalkunskap (45 enkel- och 3 dubbelföreläsningar). Nämnvärda skillnader i fråga om ämnesval och inriktning av verksamheten föreligger ej vid jämförelse med tidigare år. Däremot torde i metodiskt hänseende vissa förändringar ha inträtt. I allt större utsträckning har metoden att anordna föreläsningar för hela förband frångåtts. Vidare har prövats metoden att lägga föreläsningar i anslutning till militära övningar, varvid exempelvis orientering lämnats om den bygd, dit övningarna förlagts. Föreläsningsverksamheten inom försvaret bedrives dels som ett led i den militära undervisningen och på tjänstetid, dels som ett led i fritidsundervisningen vid förbanden. 5. Bildningskonsulentverksamheten När bidragen till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet infördes budgetåret 1947/48, beräknades ett anslagsbelopp, som skulle kunna förslå till bestridande av hälften av kostnaderna för sex konsulentbefattningar. För närvarande finnes i 15 län bildningskonsulenter anställda vid de inom länen verksamma bildningsförbunden. I Värmlands, Skaraborgs och Gävleborgs län är dessa konsulenttjänster kombinerade med folkhögskollärartjänster, en anordning som infördes genom riksdagsbeslut 1959. Två av tjänsterna är halvtidstjänster. Till samtliga tjänster utom en utgår statsbidrag innevarande budgetår. Vid 1961 års riksdag har beslutats att bidrag från och med nästa budgetår skall utgå även till den återstående bildningskonsulenttjänsten. B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet samt speciella folkbildnings åtgärder Före 1930-talets mitt var 7 studieförbund verksamma, nämligen Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Godtemplarordens studieförbund (IOGT), Jordbrukare-ungdomens förbund (JUF), Nationaltemplarordens studieförbund (NTO), Sveriges blåbandsförening, numera Blåbandsrörelsens studieförbund (BS), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) och Sveriges kristliga bildningsförbund (SKB). ABF, IOGT, NTO, JUF och SLS bildade 1936 en samarbetsorganisation, Samverkande bildningsförbunden. I denna inträdde senare SKB, BS, Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), som bildats 1935 genom sammanslagning av ett stort antal tjäns-

temannaorganisationer, och det 1940 bildade Studieförbundet Medborgarskolan (SFM). Vidare inträdde 1947 i stället för SKB tre studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet (FS), KFUK:s och KFUM:s studieförbund (KFUK-KFUM) samt Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS). Så småningom anslöt sig även Liberala studieförbundet (LiS), som tillkom 1948, till samarbetsorganisationen. För närvarande omfattar Samverkande bildningsförbunden alltså 12 studieförbund. Ett studieförbund, Folkuniversitetet (FU), är fristående. Till dessa 13 studieförbund har folkbildningsutredningen vänt sig med en rundfråga i avsikt att direkt från förbunden erhålla dels statistiskt material, dels förbundens åsikter om den hittillsvarande verksamheten samt deras önskemål och inriktning för framtiden. Den statistiska delen omfattar uppgifter om antalet studiecirklar på landsbygden och i städerna, om ämnesvalet i ungdomscirklarna samt om den genomsnittliga kostnaden per deltagare i cirklar i olika ämnen under ett antal år ävensom studieförbundens sammanlagda kostnader för studiecirkelverksamheten. Det inkomna siffermaterialet var behäftat med brister i olika avseenden och har delvis icke kunnat bearbetas. Ett studieförbund (JUF) har icke lämnat svar på den tabellariska delen av frågeformuläret. Studiecirklar Det av studieförbunden bedrivna studie- och bildningsarbetet utvecklades synnerligen kraftigt under perioden 1945—1960. Förändringarna har huvudsakligen varit organisatoriska samt vad gäller själva studiearbetet inriktade på förbättring av pedagogiska metoder och i viss mån på nya ämnesområden. I fråga om antalet studiecirklar framgår utvecklingen av nedanstående tabell (tabell 23). Tabell 23. Översikt över sludiecirkelverksamhtten inom studieförbunden 1948/49—1959/60 Samtliga studiecirklar

Därav cirklar med statsbidrag

Budgetår Antal

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

27 232 31 692 31 886 33 482. 37 920 42 755 48 096 54 750 65 811 73 306 78 477 81 063

Index

100 116 117 123 139 157 176 201 241 269 288 297

Antal

17 797 22 551 23 315 24 738 27 027 31 234 36 656 42 847 53 983 62 400 64 412 69 780

Index

100 126 131 139 151 175 206 240 303 350 361 392

Andel av samtliga

öknirij

(%)

(%)

65,3 71,1 73,1 73,8 71,2 73,0 76,2 78,2 82,0 85,1 82,0 86,0

26,7 3,4 6,1 9,3 15,6 17,4 16,9 26,0 15,6 3,2 8,3

77 Som synes har under här ifrågavarande tid ökningen varit ojämn med viss avmattning under åren 1949/52 och 1958/59. Sistnämnda år torde den ovanligt ringa ökningen vara att tillskriva de försök som av skolöverstyrelsen i samarbete med studieförbunden gjorts att avgränsa studiecirkelverksamheten från hobbyverksamhet och yrkesutbildning. I tabell 23 ingår endast de inom studieförbunden anordnade studiecirklarna. Antalet fristående studiecirklar, som rapporteras direkt till skolöverstyrelsen, utgjorde 1948/49 1 198, ökade till 2 026 1956/57 och var 1959/60 1 547. Andelen statsbidragsberättigade studiecirklar har med undantag för budgetåren 1952/53 och 1958/59 ökat år från år (tabell 23). Å andra sidan har en minskning inträtt i det genomsnittliga antalet medlemmar per cirkel, vilket framgår av tabell 24. Tabell 24. Antalet medlemmar i samtliga av studieförbunden rapporterade studiecirklar budgetåren 1948/49—1959/60 Antal medlemmar Budgetår

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Totalt

Per cirkel

338 791 375 008 384 810 396 177 435 798 475 839 530 959 591 470 687 231 763 249 816 541 821 063

12,4 11,8 12,1 11,8 11,5 11,1 11,0 10,8 10,4 10,4 10,4 10,1

Under perioden 1945—1960 kan också iakttas en bestämd strävan från studieförbundens sida att utvidga bildningsarbetet till befolkningsgrupper, som tidigare ej varit särskilt starkt företrädda inom exempelvis studiecirkelarbetet och som legat studieförbunden och deras allmänna målsättning och befolkningsförankring nära. Sålunda har på senare år ABF inriktat sitt arbete på att vinna ökad kontakt med kvinnor och ungdom. Kvinnornas andel har under perioden ökat från 31 % till 47 % och ungdom under 19 år från 15 % 1948/49 till 20 % 1958/59. Förbundet har också arbetat på att få folkpensionärerna att deltaga i studiearbetet. SLS rapporterar, att förbundet sedan 1945 fått en markerad ökning i medelåldern. Vidare har under 1950-talet kvinnornas relativa andel bland deltagarna ökat från 28 till nära 50 %. Ungdomscirklarnas numeriska utveckling kan följas i tabell 25, s. 78, till vilken uppgift lämnats av samtliga studieförbund utom JUF. Då fyra

78 Tabell 25. Antalet ungdomscirklar och cirkeldeltagare budgetåren 1950/51—1959/60 Antal cirklar Budgetår Totalt 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

3 246 4 028 5 123 6 397 7 211 8 907 12 159 14 393 15 873 18 471

Antal deltagare

Därav med statsbidrag

Totalt

1 922 2 402 3 234 4 461 5 471 7 402 10 587 12 930 13 781 15 324

41 224 46 977 54 907 65 223 69 077 85 935 109 639 135 897 145 503 177 168

.

Antal cirklar med statsI cirklar med bidrag i % av statsbidrag hela antalet 17 580 21 958 26 049 36 965 46 986 71 033 101 504 124 073 129 273 141 979

56 60 63 70 76 83 87 90 87 83

av förbunden endast angivit statsbidragsberättigade cirklar, torde procenttalen i sista kolumnen vara något för höga. Utvecklingen synes gå emot att allt fler ungdomscirklar anordnas på sådant sätt, att statsbidrag kan erhållas. Nedgången i procenttalet 1958/59 och 1959/60 torde vara en följd av den strängare gränsdragning mot hobbyämnen och yrkesutbildning som förut omnämnts. Av studieförbundens uttalanden i enkätsvaren framgår att vissa förbund, såsom framför allt ABF, IOGT och LiS, vidtagit särskilda åtgärder för att åstadkomma ökad aktivitet bland sjöfolk, skogsarbetare och samer. Även på fångvårdsanstalter intagna har varit föremål för särskilda insatser. Förändringarna i befolkningens struktur, social omgruppering, förändrad utbildningsstandard och nivå synes ha berört studieförbunden i olika hög grad. För vissa studieförbund har urbaniseringsprocessen och därmed följande förändringar uppenbarligen utgjort ett betydande problem, medan för andra studieförbund sådana samhällsförändringar inte inneburit några svårigheter av betydelse eller svårigheter över huvud taget. ABF, LiS och TBV tycks inte ha haft några större svårigheter att kämpa mot. Sedan 1955 har inom IOGT ett omfattande arbete nedlagts för att ställa om verksamheten från den starka förankringen i landsbygden till att gälla även tätorterna. Man har försökt nya arbetsformer och framför allt sökt bygga upp en effektivare lokalorganisation. Detta arbete har också lett till att antalet studiecirklar inom IOGT nu är större i städerna än på landsbygden. NTO med sin traditionella anknytning till landsbygden har enligt egen uppgift haft påtaglig svårighet att nå in i tätorterna, där de stora befolkningsgrupperna finnes. Det studiearbete inom FS, som har visat tendenser att expandera i städerna, har huvudsakligen varit frikyrkliga aftonskolor och studiegårdar. Av dessa h a r studiegårdarna, som i allmänhet organiserats av en lokal

79 Tabell 20.

Antal lokalavdelningar,

fördelade på städer och landsbygd,

dieförbund

inom vissa stu-

1947/48—1958/59

Antal lokalavdelningar

Lokalavdelningar 1947/48 = 100

Budgetår Städer (% av samtliga) 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

247 270 295 340 350 384 364 393 404 438 558 625

(23) (24) (25) (27) (27) (28) (26) (27) (27) (28) (21) (21)

Landsbygd

Städer

Landsbygd

846 856 886 923 943 974 1 049 1 055 1 093 1 125 2 143 2 291

100 109 119 137 142 155 147 159 163 177 226 253

100 101 105 109 111 115 124 125 129 132 253 271

An/n. Tabellen bygger på uppgifter, som lämnats av ABF fr.' o. m.1947/48 KFUKFU » 1947/48 KFUM fr. o. m. 1950/51 SFM • 1947/48 IOGT • 1952/53 SKS •> 1948/49 SLS » 1957/58

Tabell 27.

Antal studiecirklar,

fördelade på städer och landsbygd, inom vissa studie-

förbund

1947/48—1958/59 Studiecirklar 1947/48 = 100

Antal studiecirklar Budgetår Städer (% av samtliga) 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

8 273 10 094 11 911 13 669 14 570 16 417 18 349 21 700 24 991 30 817 34 969 37 970

(63) (65) (66) (64) (65) (66) (66) (68) (69) (70) (64) (62)

Landsbygd

Städer

Landsbygd

4 7G6

100 122 144 165 176 198 222 262 302 372 423 459

100 112 128 165 168 180 197 217 230 275 417 486

5 336 6 119 7 849 8 001 8 585 9 382 10 362 10 974 13 095 19 898 23 176

Anm. Tabellen bygger på uppgifter, som lämnats av ABF fr. o. m. 1947/48 K F U K - K F U M fr. 0 . ni NTO 1947/48 IOGT » » BS SLS >) 1947/48 » FU 1947/48 FS » SFM 1947/48 >> t SKS 1947/48 i)

1948/49 1950/51 1957/58 1958/59

80 församling eller förening och där varit en gren av församlingens eller föreningens arbete, vunnit den större anslutningen. Även KFUK-KFUM har sin främsta verksamhet förlagd till städer och tätorter, ofta bedriven vid särskilda förenings- och studiehem. Inom SFM finns det största antalet cirkeldeltagare i städerna. Utvecklingen har gått mot äldre årsgrupper och ett markerat kvinnligt inslag i cirklarna. SKS har kunnat hävda sig utom i de tre största städerna, men med bättre resurser anser man sig ha möjlighet att komma i gång även där. Också SLS tror sig med bättre resurser ha goda möjligheter att knyta an till folk i städer och tätorter, som flyttat in från landsbygden och därigenom känner en viss samhörighet med organsationen. Ser man på de av förbunden lämnade uppgifterna om antalet lokalavdelningar och studiecirklar, fördelade på landsbygd och städer under perioden 1947/48—1958/59 (tabellerna 26 och 27), visar dessa uppgifter i båda fallen i stort sett, att verksamheten i städerna upptar en lika stor del av den samlade verksamheten 1958/59 som 1947/48 efter en viss uppgång under 1950-talets tidigare del. Därvid förutsattes att de inkomna uppgifterna avspeglar tendensen, ehuru någon fullständighet icke kunnat åstadkommas. Under denna period har städernas befolkning ökat från 44 till 50,8 % av hela folkmängden. Vad beträffar ungdomscirklarna har en mindre undersökning gjorts, omfattande endast BS, FS, FU, IOGT, KFUK-KFUM, NTO och SFM. Resultatet av denna redovisas i nedanstående tabell (tabell 28). Ser man på den procentuella fördelningen av ungdomscirklar på städer och landsbygd, synes utvecklingen under perioden 1947/48—1958/59 Tabell 28. Antal ungdomscirklar, fördelade på städer och landsbygd, inom vissa studieförbund 1947/48—1958/59 Antal ungdomscirklar Budgetår

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Ungdomscirklarnas procentuella fördelning på

Städer

Landsbygd

Städer

Landsbygd

103 127 235 405 711 937 1 291 1 375 1 692 2 179 2 794 2 570

134 197 330 642 706 850 1 087 1 347 1 210 1 344 1 771 1 831

43 39 42 39 50 52 54 51 58 62 61 58

57 61 58 61 50 48 46 49 42 38 39 42

Anm. Materialet är ojämnt, då uppgifter ibland saknas för ett år.

81 ha varit, att förekomsten av cirklar i städerna ökat från 43 till 58 % av samtliga, medan utvecklingen varit den rakt motsatta på landsbygden (från 57 till 42 % ) . Dock synes de sista åren en viss återhämtning ha skett från landsbygdens sida. 1956/57 var skillnaden störst med 62 % i städerna och 38 på landsbygden. Ämnesvalet i de av studieförbunden organiserade studiecirklarna under tiden 1951/52—1958/59 har också av utredningen gjorts till föremål för en undersökning, varvid uppgifterna i Statistisk årsbok och Samverkande bildningsförbundens verksamhetsberättelser utnyttjats. Antalet studiecirklar i de olika ämnesgrupperna anges i nedanstående tabell (tabell 29). Tabell 29. Studiecirklarnas ämnesval 1951/52—1958/59 Antal studiecirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Religion, livsåskådning Filosofi, p s y k o l o g i . . . . Uppfostran, undervisning Språk Konst Därav sång och musik Litteratur Historia Samhälls- och rättsvetenskap Teknologi Ekonomi Geografi, hembygdskunskap Naturvetenskap Matematik Medicin Gymnastik Praktiska sysselsättningar, övrigt Summa

1 723 1 045

2 898 722

7 315 6 235

7 823 8 145

6 426 4 323 2 693

6 491 5 410 3 007

772 257 432 1 426 33 482

826 350 363

2 943 1 659

3 077 2 003

3 741 1 977

6 276 6 152 3 453

6 748 8 015 4 159

6 083 8 439 2 439

7 256 4 821 5 218

8 606 11 465 4 855 4 337 5 008 6 052

756 435 613

491 514 1 004 547 645

762 695 1 020 1 085 602

709 682 1 134 856 605

6 690

7 582

5 350

4 427 4 807 5 103 1 543 1 375 1 743 1 075 1 331 1 711 8 324 9 215 10 335 12 791 15 037 16 356 9 680 10 922 13 800 17 339 18 994 20 872 (10 673)(11 397)(15 580) 1 046 836 1 076 1 110 1 306 1 342 340 241 160

765 473 386

771 369 346

984 1 598 1 635 5 053 37 920 42 755 48 096 54 750

65 811 73 306 78 477

Den procentuella fördelningen av studiecirklarna på sagda ämnesgrupper framgår av följande tabell (tabell 30). Beträffande de statistiska uppgifterna om studiecirklarnas ämnesval torde böra sägas, att de sannolikt icke ger en exakt bild av det verkliga läget, då principen för fördelningen av cirklarna på olika ämnen kan växla de olika studieförbunden emellan och även variera från år till år inom ett och samma förbund. De oftast förekommande ämnena är som framgår av tabellerna språk, till vilket även hänförs modersmålet, sång och musik, som inräknas i ämnet konst, samhälls- och rättsvetenskap, teknologi samt ekonomi. Dessa ämnen representerar sammanlagt 75—80 % av hela antalet studiecirklar. 6—105704

82 Tabell 30. Studiecirklarnas ämnesval 1951/52—1958/59 Antalet cirklar i procent av totalantalet cirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Religion, livsåskådning.. Filosofi, psykologi Uppfostran, undervisning Språk Konst Därav sång och musik Litteratur Historia Samhälls- och rättsvetenskap Teknologi Ekonomi Geografi, hembygdskunskap Naturvetenskap Matematik Medicin Gymnastik Praktiska sysselsättningar, övrigt

5,15 3,12

7,64 1,90

6,88 3,88

6,39 4,16

6,83 3,61

21,80 18,60

20,60 21,48

19,50 22,64

19,16 22,70

18,88 25,21

2,49

2,38

2,45

1,73

1,97

19,19 12,91 8,04

17,12 14,27 7,93

14,68 14,39 8,08

14,03 16,66 8,65

11,11 15,41 4,45

6,73 6,56 2,34 1,88 1,82 1,63 19,43 20,51 26,35 25,91 (16,22) (15,55) 1,69 1,78 0,52 0,33

6,50 2.22 2,18 20,84 26,60 (19,85) 1,71 0,20

11,03 7,33 7,93

11,74 6,62 6,83

14,61 5,53 7,71

1,04 0,95 1,39 1,48 0,82

0,90 0,86 1,46 1,09 0,77

10,34

6,84

2,31 0,77 1,29

2,18 0,92 0,96

1,79 1,11 0,90

1,58 0,77 0,72

1,38 0,79 1,12

0,75 0,78 1,53 0,83 0,98

4,25

2,59

3,74

3,40

9,23

10,17

Av dessa fem stora ämnen tycks gruppen språk vara den stabilaste. Den har under hela den undersökta perioden omfattat ungefär en femtedel av cirklarna. Ämnesgruppen ekonomi har under hela perioden omfattat 7—8 % av cirklarna. Ämnesgruppen konst, i vilken ämnena sång och musik ingår, har fått en allt större omfattning inom cirkelverksamheten. Att ett ämne eller en ämnesgrupp verkar att ha större eller mindre attraktion, sammanhänger ofta med att studieförbunden gör särskilda insatser ibland för ett ämne, ibland för ett annat. ABF framhåller t. ex. att förbundet har sökt främja studiet av internationella frågor. De största insatserna från förbundets sida har dock inriktats på sociala och ekonomiska frågor. FU har under perioden inrättat tre språkcentra, Centre Francais, British Centre och Deutsches Zentrum, som arbetar med akademiskt utbildade infödda lärare. IOGT har haft speciella aktioner för studiet av alkoholfrågan, automationen och atomåldern, teater, barn- och ungdomsproblem samt föreningsteknik. LiS har haft största framgången med cirklar i kommunalkännedom. SFM har särskilt ägnat sig åt fem ämnesområden, samhällsstudier, livsåskådningsfrågor, litteratur, språk och konsthantverk. Speciella insatser har gjorts beträffande de fyra första, medan beträffande det sista den ökade studiecirkelaktiviteten växt fram av sig själv.

83 SLS har särskilt försökt stimulera studiecirkelverksamhet i psykologi och samlevnad, samhällsfrågor, internationella frågor samt skönlitteratur, KFUK-KFUM i internationella frågor, bibelkunskap, ungdomsledarskap och dramatik. För TBV:s del har ökad studiecirkelaktivitet av naturliga skäl förekommit inom de fackliga, sociala och ekonomiska ämnesgrupperna. I tabellerna 29 och 30 ingår även uppgifter om ungdomscirklarna. Beträffande ämnesvalet inom dessa har utredningen emellertid företagit en särskild undersökning, vars resultat redovisas i tabellerna 31 och 32. Dessa tabeller bygger på uppgifter, som lämnats av samtliga studieförbund utom TBV och JUF. Undersökningen är således icke fullständig. Därtill kommer att SFM:s uppgifter endast omfattar statsbidragsberättigade cirklar och att cirklar i övriga ämnen bara redovisats av tre studieförbund. Totalsumman cirklar är följaktligen lägre än i verkligheten. Undersökningen visar, att närmare hälften av samtliga ungdomscirklar är musikcirklar och att den musikaliska verksamheten får större omfattning för varje år. Ämnen med vardera 7—9 % av det totala antalet ungdomscirklar är språk, teater, samhällskunskap, teknologi och praktiska ämnen. Av dem har språk och praktiska ämnen haft en påtaglig tillbakagång sedan 1950-talets början. Som tidigare nämnts omfattar ämnesgruppen konst i den av studieförbunden bedrivna studieverksamheten till stor del sång och musik. Av taTabell 31. Ungdomscirklarnas ämnesval 1951/52—1958/59 Antal studiecirklar Ämne 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Religion, livsåskådning. Filosofi, psykologi Uppfostran, undervisning Språk Konst Musik Teater Film Litteratur Historia Samhällskunskap Teknologi Ekonomi Geografi Naturvetenskap Matematik Gymnastik1 Praktiska ämnen Övriga ämnen2 Summa 1 2

22 39 36 661 53 1 106 320 4 9 5 216 186 68 50 45 58 96 771

35 48 69 687 105 1 542 435 4 19 6 307 346 89 44 44 80 77 852 82

3 823

4 871

122 24 64 709 94 2 343 547 31 4 263 584 81 27 73 97 117 1 036 174

184 54 71 641 131 2 979 486 26 25 3 279 622 70 49 64 127 84 941 265

216 31 142 748 148 3 782 643 61 37 11 367 799 43 53 114 147 99 1 106 218

133 53 386 978 180 810 803 65 21 10 564 100 104 61 169 213 133 507 116

6 390

7 101

8 765

11406 Gymnastik registreras ej som studiecirkel hos ABF. T. ex. scouting, orientering, medicin och hygien, sjukvård, hälsovård.

430 75 511 1 242 278 6 186 928 153 35 14 635 980 89 65 245 219 92 1 586 269

504 70 386 1 194 205 6 912 1037 151 64 6 1 438 1 120 163 66 210 305 69 1 163 193

14 032 15 256

84 Tabell 32. Ungdomscirklarnas

ämnesval

1951/52--1958/ 59

Antalet cirklar i procent av totalantalet cirklar Ämne

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Religion, livsåskådning.. Filosofi, psvkologi Uppfostran, undervisning Språk Konst Musik Teater Film Samhällskunskap Teknologi Ekonomi Naturvetenskap Praktiska ämnen Övriga ämnen 2 1 2

0,5 1,0 0,9 17,3 1,4 28,9 8,4 0,1 0,2 0,1 5,6 4,9 1,8 1,3 1,2 1,5 2,5 20,2 2,0

0,7 1,0 1,4 14,1 2,1 31,7 8,9 0,1 0,4 0,1 6,3 7,1 1,8 0,9 0,9 1,6 1,6 17,5 1,7

1,9 0,4 1,0 11,1 1,5 36,6 8,5 0,5 0,1 4,1 9,1 1,3 0,4 1,1 1,5 1,8 16,2 2,7

2,6 0,7 1,0 9,0 1,8 41,9 6,8 0,3 0,3 3,9 8,7 1,0 0,7 0,9 1,8 1,2 13,2 3,7

2,4 0,3 1,6 8,5 1,7 43,1 7,3 0,7 0,4 0,1 4,2 9,1 0,5 0,6 1,3 1,6 1,1 12,6 2,5

1,1 0,4 3,4 8,5 1,5 42,1 7,0 0,5 0,2 0,1 4,9 9,6 0,9 0,5 1,5 1,8 1,1 13,2 1,0

3,0 0,5 3,6 8,8 2,0 44,1 6,6 1,1 0,2 0,1 4,5 7,0 0,6 0,4 1,7 1,5 0,6 11,3 1,9

3,3 0,4 2,5 7,8 1,3 45,3 6,8 1,0 0,4 9,4 7,3 1,1 0,4 1,4 2,0 0,4 7,6 1,2

Gymnastik registreras ej som studiecirkel hos ABF T. ex. scouting, orientering, medicin och hygien, sjukvård, hälsovård.

bellerna 29 och 30 framgår, att antalet musikcirklar 1958/59 utgjorde 15 580 eller 19,9 % av samtliga. Av de 15 256 ungdomscirklar 1958/59, varom uppgift lämnats till utredningen, var 6 912 eller 45,3 % musikcirklar (tabellerna 31 och 32). Nära hälften av musikcirklarna och 2/3 av de musikcirklar, som arbetade som ungdomscirklar, sorterade under ABF. Beträffande denna verksamhet kan följande från förbundet inhämtade uppgifter lämnas. Tabell 33. Musikcirklarna inom ABF 1958/59 Ämne

Sång Stråkar

Summa

Antal cirklar

Antal deltagare

Antal vuxna

Antal ungdomar

Ungdom i

221 1 349 1 162 297 679 2 218 392 962 131 71

2 242 19 173 13 478 2 221 4 706 13 846 2 950 7 498 885 496

1 358 17 800 7 169 1 197 626 3 240 508 3 119 101 35

884 1 373 6 309 1 024 4 080 10 606 2 442 4 379 784 461

39,3 7,2 47,0 46,0 86,5 76,8 82,8 58,5 88,5 92,8

7 482

67 495

35 153

32 342

—

/o

Det ungdomliga inslaget var som synes påfallande stort. Av alla de ungdomar, 69 121, som sagda år deltog i ABF:s cirklar, ägnade sig nära hälften eller 47,5 % åt musik.

85 En stor del av musikverksamheten inom studieförbunden bedrivs under former, som inte kan karakteriseras som gruppstudier i den meningen att samtliga deltagare i en grupp är aktivt verksamma samtidigt och där det finns ett samspel mellan deltagarna. Särskilt markant är detta inom pianocirklarna. Kursverksamhet Den snabba ökningen av antalet studiecirklar har medfört ett starkt växande behov av studieledare. Ofta har som handledare måst engageras personer utan erfarenhet av vuxenundervisning eller tidigare kontakt med folkbildningsarbetets bärande idéer och arbetsmetoder. Studieförbunden har i alltmer ökad omfattning anordnat kurser för att ge dessa handledare viss utbildning för arbetet. Några fullständiga uppgifter i detta avseende har icke kunnat erhållas från studieförbunden. Sålunda saknas uppgifter helt från ett studieförbund, medan ett annat endast kunnat uppge antalet kurser o. s. v. Cirkelledarkurserna synes emellertid ha varit av mycket olika omfattning, varierande från veckoslutskurser till tvåveckorskurser. 1950-talet har inneburit en rad omfattande förändringar i fråga om studieförbundens verksamhet för ledarutbildning. Förändringarna har innefattat såväl ledarkursernas innehåll som deras inriktning och arbetsformer. Debatten under 1950-talet om vuxenundervisningens metodik har satt märkbara spår i fråga om kursernas utformning, vilket framgår av studieförbundens uttalanden i enkäten. Allmänt tycks gälla, att inom de studieförbund, där man tidigare haft stark ämnesanknytning vid kurserna, denna har övergivits, och i stället har programmen inriktats på metodfrågor, medan inom vissa studieförbund utvecklingen har gått i motsatt riktning. Samtidigt har aktiva arbetsformer kommit till större användning på föreläsningarnas bekostnad. Ungdomscirklarnas ekonomiska förhållanden Utredningen har slutligen företagit en undersökning i avsikt att klarlägga de ekonomiska förhållandena rörande ungdomscirkelverksamheten. Denna undersökning, som verkställts genom infordrande av uppgifter från studieförbunden om den genomsnittliga kostnaden per deltagare i ungdomscirklar i olika ämnen under tiden 1950/51—1959/60, redovisas i tabellerna 34 och 35. Tabell 34 visar kostnadsvariationerna under det senaste verksamhetsåret (1959/60) i samtliga ämnen och ämnesgrupper inom fem studieförbund med allsidig verksamhet. Som framgår av tabellen kan man inte beträffande något av ämnena finna någon enhetlig kostnad. Genom tabell 35 belyses de mycket stora variationer i kostnaderna som förekommit i de sex mest frekventerade ämnena inom fem studieförbund

86 Tabell 34. Kostnaden per deltagare i ungdomscirklar inom olika ämnesgrupper budgetåret 1959/60 Kostnad, kronor Ämne

Religion Filosofi, p s y k o l o g i . . . . Uppfostran, underv.. . Språk Musik Teater Film Litteratur Samhällskunskap Teknologi Geografi Naturvetenskap Matematik Gymnastik Praktiska ämnen

IOGT

NTO

SFM

SLS

30:20 36:97 39:59 52: 69 44:14 35: 12 41:31 41:44 23:79 29:57 39:56 41:10 46: 20 38:20 37:13 35:15

27:45 37: 08 29:76 53:09 35: 30 44:25 30:99 32:30 32:11

30: — 17:26

20:43

48:65

24:69 32:46 13: — 32:89 26: 67 26: 80 27:54

40:27 32:12 34: 45 35: 34 31:47 20: — 26:53 39:89 27:06 43:71 41:29 34:81

40: 76 37:60 57:38 23: 04 48:47 20:10 26:35 27:97 25:80 24:35 24:44 38:46 15: — 31:54

SKS 18:26 17:79 28:50 53:40 46:88 29:81 20:40 13:05 55:38 16:42 29:57 11:28 54:87 43:81 25: 04

under en tioårsperiod. Till en del torde förändringarna kunna tillskrivas penningvärdesförsämringen, men även andra faktorer synes ha medverkat, såsom engångsinköp av studiemateriel och dylikt. De båda tabellerna ger således vid handen, inte bara att kostnaderna varierar avsevärt från ett studieförbund till ett annat, utan även att kostnaderna inom samma förbund kan vara mycket varierande från år till år i samma ämne. Instruktörsverksamhet Inom studieförbunden finnes heltidsanställda instruktörer centralt, regionalt eller lokalt. Dessa instruktörer har till uppgift att var och en inom sitt område organisera studieverksamheten och att vara de lokala bildningsorganisationerna behjälpliga med studiearbetets planläggning och utformning. Det av studieförbunden uppgivna antalet instruktörer framgår av tabell 36. Fyra av studieförbunden har under ifrågavarande tidsperiod icke haft några heltidsanställda instruktörer. Speciella folkbildningsåtgärder Beträffande de olika verksamhetsgrenar, som stödes av bidrag från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder, kan — utom beträffande universitetscirklarna — någon kvantitativ utveckling icke anges. Utredningen inskränker sig därför till att, med nyssnämnda undantag, för varje anslags-

CM co 00 i-H CO rf 00 t^- 00 T H 00 rH CO CM CO t^ rf

OS CM o o

o

in rf to ö cö rf rf co co m

Os CO CO rH rf CM CO t> t> rf CO CM O O CO rf co -3< co co

41:10 32:46 39:89 27:97

M

o o m

in os oo o rH CO rH CO OS TH

o os oo ca m m co m rf oo OS rf co t© co co ca ca TH ca

os co co in oo i> co TH co in TT m ca co ca 00 CM 00 CM CM

rf OS oo ca 00 00 F- CM I> l> t> O 00 I> CO

36:51 28:15 35:93 22:75

CO m in" m OS

u o o u

rf CO CO CO rf

in r? rf Os l> co rf co ca m

H OS rf O rf co os co ^t o TH o m o co T CO CO CM CM

o c^- o O O TH O rH m TH CM m co oo oo co CM co

OS H CM TH O o m co co os CM o oo m os CO 00 CM CM TH

m o ca m oo 00 TH 00 CM rf 00 O CM l> CO

33:36 26:14 41:03 31:12

m co" m OS

rf i-c ca o o 00 ^i M O o TH O CO OS OS

i-- oo

rf CM ca 00 o CM t^ O 00 00 CM t> 00 rf TH 00 CM CM CM 00

31:03 26:01 27:04 24:64

uO o> TH

CM CO O CO O m m «# m rf

m

CM rf 00 CO

OS t^- rf m O oo o co as i> co TH as oo TH ca m ca ca co

25:40 24: 20 36:43 20:81

00 o

TH

Os co CO 00 o TH TH TH r- co CO rf rf 00 CM CM CM CM CM CO

20:65 21:77 37:89 18:56

OS m oo" m os

ca m

26:37 22:12 18:93 18:70 18: 31

i-H

Os co t^ O CO CO O CM rf F»

20:81 18:23 14:65 21:20 14: 74

oT m Os

OS 00 rf O 00 m CM ca rf as O TH 00 CM CO CM ca CM CM CM

oo os >* o m co oo co oo m os ^* cs CM m CM CM CM CM TH

CO OS CM rf 00 co T H co in C M

00 O O CO CO O CM 00 CO T* C^ OS cö cö ö 00 CM CM 00 l>

25:29 23:01 32:14 24:20 16:56

CO

42:26 22:37 33:72 31:18 66: 71

o

21:52 16:70 13:18 15:29 17:21

87 T H CO O CO 00 rf co i> os m OS CM i-H m CM CM i-l CO CO CO

CM OS r» CM 00 00 CM CO TH rf os cö o oö cö co co co CM m

Os 1 co co O CO 1 CO TH 00 CO CM TH CO OS TH CM 00 TH TH

rf 00 Os OS CM I> CO T H 00 rf CM CM CO rf CO

co —

in oo

l> S? o o

o

o

ca <^i CA ca

a

m

rf T H rf rf

co m oo o m 00 I> rf in TH rf CM 00 CM CO

TH m

ca CA rH CA CA

7:21 18:19 31:20 17:69 20:74

10:27 20: 15 22:06 21:46

17:63 20:41 25:79 12:45 22: 13 22:65 19:74 11:60 16:58 32:99

TH

I0GT NTO SFM SKS SLS

IOGT NTO SFM SKS SLS

IOGT NTO SFM SKS SLS

IOGT NTO SFM SLS

IOGT NTO SFM SKS SLS

Teater

Samhällskunskap

Teknologi

Praktiska ämnen

5:45 17: 19 14:39 13:78

5:39 15:97 21:84

O TH co m Os' rf

CM

Musik

20:25 19:38 12:45 28:31

m o" m OS

co oo os ca oo oo oo as i> o oo ca

13:63 18:72 21:10

TH CM 00 CM oo rf m os m oo o o CO CM CM CM

CM in m os

TH Ca TH TH

11:16 15:16 21:22 8:73

ca m o o m CO O 00 CO ^H os oo T* oo ca

8:40 13:36 12: — 16:68 13:01

oo os m TH I> rf CM O m CM CO O l> 00 rf co co I-I CM m

CM O CO co T H CM CM CM CM

10:48 16:15 17:59 8:73

10:60 17:80 17:86 24:80

i-i T H I> CM CO CO 00 f- 00 CO

m Os

22:42 21: 36 25:48 17:62

CM"

4:15 18:90 18: 85

co m

43: 16 31:20 22:49 26:39

rf LO co" m os TH

I0GT NTO SFM SKS SLS

O

20:13 27:39 20:59 19:67

m m rf in Os

C

Språk

C3 CO

24:25 16:19 33:08 68:22

T3*

CD

i

88 Tabell 36. Antal instruktörer inom studieförbunden 1945/46—1958/59 Antal instruktörer Budgetår

1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Centrala

Regionala

Lokala

8 10 17 24 21 21 23 26 29 33 36 35 40 46

56 56 59 76 87 87 85 95 111 112 124 130 144 169

10 10 35 38 39 43 49 52 55 70 74 87 118 112

post lämna en kortfattad redogörelse för användningen av de anvisade medlen. Den av ABF bedrivna bildningsverksamheten bland sjömän synes ha koncentrerats till Göteborg, där två anställda instruktörer finnes, som har till uppgift att stimulera sjömännen på anlöpande långfärdsfartyg till fritidsstudier. Av anslaget användes i övrigt ca 15 000 kronor årligen för att i huvudsak täcka kostnaderna för en årlig studieledarkurs på två veckor. Under år 1959 var sammanlagt 404 studiecirklar med 2 889 deltagare verksamma ombord på fartyg. Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses bildningsverksamhet bland sjömän har mest form av biblioteksverksamhet. Genom av styrelsen utsedda s. k. hamnbibliotekariers försorg sker utbyte av boklådor och bokpaket, när fartygen befinner sig i hamn, särskilt i Stockholm och Göteborg. De bidrag, som utgår till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, utnyttjas för anordnande av kurser och föreläsningar. I förbundets verksamhet ingår även anordnande av studiecirklar, vilka dock spelar en mera underordnad roll i bildningsarbetet. Bidrag till kursverksamhet bland samerna har för varje budgetår fördelats mellan ABF:s distrikt i Norrbotten och Same-ätnams bildningsutskott. Den verksamhet, som bedrives av båda dessa organisationer motsvarar närmast den flyttande folkhögskolekursverksamheten. Folkbildnings- och ämneskurser anordnas på platser, där samerna kan samlas, vid tidpunkter som så långt möjligt är anpassade till renskötselarbetet. Antalet statsunderstödda universitetscirklar har, som framgår av tabell 37, under de senare åren varit tämligen oförändrat. Större delen av cirklarna anordnas genom studieförbundens försorg (ABF, FS, FU, LiS, SFM, SKS och TBV). Övriga anordnare har de senaste åren varit en fö-

89 Tabell 37. Antalet universitetscirklar med statsbidrag budgetåren 1951/52—1959/60 Antal universitetscirklar Budgetår l:a arbetsåret 2:a arbetsåret 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

10 10 10 15 11 14 10 13 12

9 9 12 9 15 10 13 10 12

Summa 19 19 22 24 26 24 23 23 24

reläsningsförening, ett par estniska sammanslutningar, Birkagården, S:t Lukasstiftelsen, Stockholms musikbildningskommitté samt två folkbildningsförbund. Bland ämnena märks sociologi, psykologi, konst- och kyrkohistoria, filosofi, nationalekonomi, vissa juridiska ämnen och musikpedagogik. Anslagsposten Understöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet har under de senaste åren använts för olika ändamål, som endast i ett par fall återkommit. Som exempel på verksamhet, som erhållit stöd, kan nämnas det vuxenpedagogiska seminariet (se närmare härom s. 123) och vuxenpedagogisk forskning, studiecirklar i vuxenpedagogik och studiecirkelmetodik, undersökning av studiecirklarnas arbete, musikcirkelledarkurs samt musikpedagogiskt seminarium, teaterledarskola, konferenser för föreläsare och inspektores i föreläsningsförbund. Från anslagsposten Kurs- och konferensverksamhet har bidrag utgått till kurser för teatercirkel- och konstcirkelhandledare liksom till kurser för teaterinstruktörer, musikkurser samt kurser i studiecirkelmetodik och vuxenpedagogik. Här återfinnes också konferenser för föreläsare och inspektores i föreläsnings- och folkbildningsförbund. Därutöver har bidrag lämnats till studieledarkurser, dels sådana som skolöverstyrelsen anordnat i egen regi på Åsa folkhögskola, dels sådana som anordnats av vissa organisationer. C. Ungdomsfostrande verksamhet 1. Hemgårdar Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar redovisar för budgetåren 1957/60 en ökning av antalet lokala enheter från 39 till 52. För samma budgetår anges antalet deltagare i hemgårdarnas verksamhet ha ökat från 33 257 till 58 865, därav i åldern 12—24 år från 11 461 till 25 848. Förbundet inhämtar ej från de olika hemgårdarna uppgifter om studiecirkel-

90 Tabell 38. Antal centrala och regionala ungdomsledarkursei Budgetår 1955/56

1956/57

Organisationer Antal kurser

Religiösa org Nykterhetsorg Politiska org Scoutorg Idrottsorg Jordbrukarorg Övriga org Summa

Statsbidrag kronor

Antal kurser

Statsbidrag kronor

54 35

79 518:65 45 787:05

17 5

69 36

99 391:60 44 094: 60

15 14 2 9

16 20 17 41

45 230: — 66 887:85 26 363:50 54 880:72

11 16 3 12

19 36 43

36 723:35 62 500:— 41 803: 84 60 044: 90

318 667: 77

344 558: 29

c = centrala kurser r = regionala kurser

och fritidsgruppsverksamhet, då denna endera rapporteras genom studieförbund eller direkt till skolöverstyrelsen. Däremot redovisar förbundet det totala antalet grupper, organiserade inom åldersgrupperna 12—25 år. Dessa utgjorde för budgetåret 1957/58 1 136, för 1958/59 1 640 och för 1959/60 2 291. Förbundet har, utöver det direkta statsanslaget till verksamheten, som budgetåren 1957/60 utgjort 200 000 kronor årligen, åtnjutit statsbidrag till anordnande av studiecirklar och fritidsgrupper samt även till ledarutbildning. 2. Utbildning av ungdomsledare a. Bidrag till centrala och regionala kurser för ungdomsledare

Sedan budgetåret 1954/55 har ungdomsorganisationer kunnat erhålla statsbidrag för utbildning av ungdomsledare. Bidraget har utgått för både centrala och regionala kurser. Fördelningen av bidraget på de båda slagen av kurser och på olika slags organisationer framgår av ovanstående tabell (tabell 38), vilken är byggd på skolöverstyrelsens beslut rörande de av organisationerna ingivna framställningarna om bidrag. Budgetåret 1954/55 har icke medtagits i tabellen, då uppgifterna rörande fördelningen av statsbidragsbeloppet, sammanlagt 277 712 kronor 69 öre, icke är fullständiga, beroende på att i besluten emellanåt icke angetts ett bestämt antal kurser. I tabellen har statsbidragsbeloppen genomgående förts till det budgetår, under vilket kurserna ägt rum, även om beslutet om statsbidrag icke tillkommit förrän under följande budgetår. Av tabellen framgår, att antalet kurser i stort sett tredubblats sedan 1955/56 — det första verksamhetsår, för vilket fullständiga siffror finnes

91 ill vilka statsbidrag utgått budgetåren 1955/56—1959/60 Budgetår 1957/58 Antal kurser c

r

Statsbidrag kronor

23 * 14 8 18 23 6 17

110 53 60 62 24 39 45

1958/59 Antal kurser c

r

Statsbidrag kronor

183 278: 20 85 078:45 85 004:85 79 204: — 90 000:— 59 650: — 90 966:30

29 14 7 22 22 14 14

115 61 81 45 31 28 131

673 181:80

1959/60 Antal kurser

Statsbidrag kronor

c

r

216 692:20 116 171:20 107 897: 75 93 170:75 106 123:30 64 500:— 123 129:70

39 11 6 25 35 8 9

154 68 87 86 29 53 102

240 933: 88 112 781:85 111 829:60 102 216: — 125 010: — 67 423:55 117 301:45

827 685: 90

877 496: 33

tillgängliga — varvid ökningen är något större för de regionala kursernas del. Statsbidragsbeloppet har under samma tid ökat med 175 procent. Om man indelar organisationerna i sju grupper: religiösa och politiska organisationer, nykterhets-, scout-, idrotts- ooh jordbrukarorganisationer samt övriga organisationer, fördelar sig statsbidraget 1959/60 med 27,5 procent på de religiösa organisationerna, med 7,7 procent på jordbrukarorganisationerna samt med 11,6—14,2 procent på de återstående grupperna. Fördelningen av bidrag till organisationerna för ungdomsledarutbildning framgår i övrigt av tabell 39. Uppgifterna hänför sig till budgetåret 1959/60. För att få en uppfattning om hur stor del av kostnaderna för ledarutbildningen, som täckes av statsbidraget, har utredningen inhämtat uppgifter om organisationernas totala kostnader för centrala och regionala kurser. Uppgifter har lämnats av 20 organisationer, och dessa uppgifter har samlats i tabell 40, s. 93. Inom de organisationer, på vilka tabellen bygger, har som synes statsbidraget med vissa variationer täckt omkring en fjärdedel av kostnaderna både för centrala och regionala kurser, något mer för de förstnämnda. Utredningen har även sökt införskaffa uppgifter om antalet kursdagar och antalet deltagare i de med statsbidrag anordnade kurserna. Då av de 45 organisationer som 1959/60 erhållit statsbidrag till ungdomsledarkurser endast 26 lämnat uppgifter i detta avseende, har här någon redovisning av verksamheten inte kunnat åstadkommas från utredningens sida. I skolöverstyrelsens petita för budgetåret 1961/62 anges det sammanlagda antalet deltagardagar till 71 503 och det sammanlagda deltagarantalet till 22 350. Vid utredningens rundfråga till ungdomsorganisationerna togs också frågan upp om förändringar i innehåll, inriktning och arbetsformer be-

92 Tabell 39. Antalet centrala och regionala ungdomsledarkurser, anordnade av ungdomsorganisationerna 1959/60, och till dessa kurser utbetalat statsbidrag Antal kurser Organisationer Centrala Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer. . De Ungas Förbund Frikyrkliga ungdomsrådet Frälsningsarméns scoutverksamhet och Frälsningsarméns ungdom Förbundet Vi Unga Godtemplarorden Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund IOGT:s scoutförbund och flickscoutförb. Hantverkarnas ungdomsrörelse Jordbrukare-Ungdomens förbund KFUK:s Riksförbund FKUK:s Scoutförbund KFUM:s Riksförbund KFUM:s Scoutförbund Metodistkyrkans ungdomsförbund Motorförarnas h e l n y k t e r h e t s f ö r b u n d . . . . NTO:s juniorförbund NTO:s scoutverksamhet NTO:s ungdomsförbund Nykterhetsorganisationen Verdandi Riksförbundet Kyrklig Ungdom Riksförbundet Sveriges Ungdoms- och hemgårdar Riksförbundet Sveriges Lottakårer Skid- och friluftsfrämjandet Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund Svenska Baptisternas Ungdomsförbund . Svenska Frisksportförbundet Svenska Missionsförbundets U n g d o m . . . . Svenska Motorklubben Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund Sveriges Flickors Scoutförbund Sveriges Riksidrottsförbund Sveriges Schackförbund Sveriges Scoutförbund Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd Unga Örnars Riksförbund Ungdomens Fredsförbund Ungdomens Röda Kors örebromissionen LiS (Folkpartiets ungdomsförbund) SFM (Högerns ungdomsförbund) SLS (Svenska landsbygdens ungdomsförbund) ABF (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) Summa

4 2

— 3 2 2 4 1 5 •

—

2 6 3 5 1

— 2 4 1 12

Regionala

Statsbidrag kronor

21 6 3

12 000: — 21 500 — 9 000 —

6 6 26 14 7

7 560:78 15 423 55 41 000 — 19 000 — 12 000 — 2 688 — 52 000 — 6 065 — 11 270 — 18 015 — 12 132 10 14 000 — 6 841 50 7 098 20 9 500 — 14 757 60 7 480 — 70 000 —

— 47 7 4 6 1 6 8 4 4 4 1 30

.

2 1

— 14

9 126 :20 7 907: — 11663: —

,

—

12 10 9 20 2

9 293:10 17 000 — 9 037 40 40 000 — 2 485 —

—

13 500: —

2 6 35 8

2 7 29 1 63

10 445:55 20 313:90 125 010: — 980: — 37 000: —

—

13 000:50

— —

9 26 1 11 27 10 19

8 704:55 32 500 — 868 80 11000 — 16 500 — 13 521 — 18 308 60

42 500: —

— 6

•

—

— — 1

37 500: —

877 496 33

93 Tabell 40. Vissa ungdomsorganisationers kostnader och statsbidrag för ledarutbildning (centrala och regionala kurser) Regionala kurser

Centrala kurser

Statsbidrag

Statsbidrag Budgetår

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Totala kostnader Kronor

Kronor

% av totala kostnader

294 151 347 076 427 174 770 573 770 796 784 644

109 569 111 669 125 254 173 649 206 076 218 640

37,2 32,1 29,3 22,5 26,7 27,9

Totala kostnader Kronor

Kronor

% av totala kostnader

161 611 554 834 661 978 700 221 820 107 910 468

41 174 69 489 96 378 175 417 234 002 235 860

25,5 12,5 14,6 25,1 28,5 25,9

träffande ungdomsledarutbildningen. Av svaren framgår, att man inom organisationerna eftersträvar en bättre samordning mellan distriktens och förbundens kursverksamhet, och att ökad uppmärksamhet givits åt utformandet av arbetsmaterial, kompendier och dylikt. Inom vissa organisationer är ledarutbildningen systematiskt uppbyggd med grundkurser och påbyggnadskurser. En kvalitativ förbättring av kurserna eftersträvas. På psykologisk och pedagogisk erfarenhet grundade metoder används både i central och regional kursverksamhet, och större utrymme än tidigare ges åt psykologiska och pedagogiska ämnen. Grupparbetet har numera fått en större omfattning. Som en följd av önskemålet om en kvalitativ förbättring av kurserna har en begränsning av deltagarantalet införts på sina håll, och större omsorg har ägnats åt rekryteringen. Fritidsgruppsverksamhetens utveckling har medfört krav på en anpassning av kursernas innehåll efter dess behov. Antalet kurser med specialinriktning har ökat. b. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare

Sedan budgetåret 1954/55 har ett årligt anslag stått till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av kurser för ungdomsledare. De anslagna medlen har använts dels för konferenser med ungdomsinstruktörerna, dels för annan kursverksamhet. Denna har stundom bedrivits i samarbete med ungdomsorganisationer. Konferenserna för ungdomsinstruktörer har i allmänhet omfattat en vecka (måndag—fredag) och anordnats två gånger årligen. Vid konferenserna har behandlats bl. a. fritidsgruppsverksamheten och bestämmelserna för den, ungdomsledarutbildningen inom organisationerna och rekryteringen av deltagare i denna samt anslagen till ungdomsverksamhet i respek-

94 tive års statsverksproposition. Även problem av typen ungdom och massmedia eller ungdom och samhälle har dryftats. Kursverksamheten i övrigt har omfattat t. ex. konferens för representanter för organisationernas riksstyrelser, konferens för kommunalt anställda ungdomskonsulenter samt kurs för ungdomsledare från samtliga nordiska länder. Att för de nu beskrivna typerna av ungdomsledarutbildning ange en kvantitativ utveckling är givetvis icke möjligt. c. Till skolöverstyrelsens disposition för anordnande av försökskurs för ungdomsledare

Skolöverstyrelsen har sedan år 1955 årligen anordnat försökskurser för ungdomsledare. Dessa har antingen under hela kurstiden eller under största delen av denna varit förlagda till Tollare folkhögskola. Den under år 1960 arrangerade kursen har under viss tid varit förlagd till Kiruna stads barnkoloni Molnbyggen i Leksand. Kurstidens längd har varierat, liksom antalet deltagare. Utom genom statsanslag har kurserna ekonomiserats genom särskilda deltagaravgifter. Denna avgift, som enligt uppgift för den första kursen utgjorde 200 kronor, har sedermera ökat och uppgick för försökskursen 1960 till 380 kronor. Kursernas arbetstid, deltagarantal m. m. framgår av tabell 41. Då flertalet kurser vid den tidpunkt utredningen slutfört sitt arbete ej slutredovisats, har de exakta årliga kostnaderna ej kunnat anges. Därför har för redovisningen av de anslagna medlens fördelning antagits, att de anvisade medlen förbrukats. Ansökan om deltagande i försökskurserna har gjorts hos skolöverstyrelsen, och en kommitté inom överstyrelsen har efter granskning av ansökningarna överlämnat sitt förslag till rotelchefen. Principerna för uttagning av kursdeltagare har under försökstiden undergått vissa förändringar. F r å n början tillämpades en form av kvotering med hänsyn till organisationernas storlek m. m. Senare har man vid uttagningen ansett sig i första rummet böra se till de rent personliga kvalifikationerna hos vederbörande sökande. Enligt en fördelning av kursdeltagarna på organisationsgrupper skulle — såsom redovisas i det av skolTabell 41. Försökskursernas arbetstid, deltagarantal m m.

Kursår

1955 1956 1957 1958 1959 1960

De anvisade medlens fördelning

Kursernas arbetstid

Totalantal kursdagar

Totalantal kursdeltagare

Per kursdag

Per deltagare

Per deltagare och dag

31/5—23/7 5/4—14/6 10/4—19/6 9/4—18/6 7/4—17/6 30/3—15/6

54 71 71 71 71 78

34 28 27 31 25 25

814:81 619:71 619:71 704:22 704:22 641:02

1 294:12 1 571:42 1 629:63 1 612:90 2 000: — 2 000:—

23:97 22:13 22:95 22:71 28:16 25:65

95 överstyrelsens planeringskommitté år 1959 avgivna betänkandet Ungdomsledarutbildning — under perioden 1955—1958 från organisationer inom arbetarrörelsen deltagit 17 personer, från jordbrukarorganisationer 7, från organisationer inom nykterhetsrörelsen 22, från religiösa organisationer 30, från hemgårdsrörelsen 10, från idrottsorganisationer 5, från kommunala institutioner 23 samt från övriga organisationer 5. En gruppering på motsvarande sätt för försökskursen år 1960 ger följande resultat: Organisationer inom arbetarrörelsen (främst Unga Örnar och ABF) 3 Jordbrukarorganisationer — Organisationer inom nykterhetsrörelsen 4 Religiösa organisationer 7 Hemgårdsrörelsen — Idrottsorganisationer 1 Kommunala institutioner 6 övriga (Sveriges scoutförbund, särskolor m. m.) 4 Många av de personer, som deltagit i kurserna, har redan före kurstiden varit yrkesmässigt verksamma i ungdomsarbete. Andra har sedan de genomgått kursen övergått till yrkesmässig verksamhet inom organisationsbundet eller kommunalt ungdomsarbete. Av de 25 deltagarna i 1959 års kurs var sex yrkesverksamma i ungdomsarbete före kursen, efter kursen sexton. Av de 25 deltagarna år 1960 var före kursen tolv yrkesverksamma i ungdomsarbete och efter densamma fjorton. Försökskursernas arbetsformer har i någon mån varierat. Antalet föreläsare har efter hand reducerats och grupparbetets roll förstärkts, samtidigt som man i ökad utsträckning hänvisat deltagarna till självständigt studium av tryckt information. Under de två första kurserna förekom s. k. fältarbete, dvs. deltagarna gavs i uppdrag att självständigt göra vissa utredningar som föreningslivets läge och möjligheter inom ett angränsat område. Det förekom också, att deltagare hänvisades till andra organisationer än de egna att där fullgöra vissa uppgifter. Arbetsuppgifter som de nämnda har numera ersatts av andra, som — även om de har karaktären av grupparbete — innebär, att den tidigare bedrivna träningen i uppsökande verksamhet ersatts med arbete inom kursens egen ram. Studiebesök har förekommit under samtliga kurser. Besöken har gällt bl. a. kommunala ungdomsgårdar och riksorganisationers centrala kanslier. Någon timplan, som exakt visar, hur lång tid man vid de olika kurserna ägnat åt olika ämnen, har ej utarbetats. Detta sammanhänger bl. a. och särskilt vad gäller de två först anordnade kurserna med deras utpräglade karaktär av pedagogiskt experiment. Man utgick då vid kursplaneringen från fixeringen av i sammanhanget centrala problemställningar snarare än från ämnesområden. Under senare år synes en tydligare ämnesfixering av kursprogrammen ha förekommit. Ämnen med central ställning i pro-

96 grammet för försökskursen 1960 var pedagogik (inkl. studieteknik, metodfrågor m. m.), psykologi, sociologi (inkl. opinionsbildning, reklam, propaganda, massmedias roll i det moderna samhället m. m.), livsåskådningsfrågor och internationella frågor. En detaljerad beskrivning av kursernas innehåll t. o. m. kursen 1958 förekommer i betänkandet Ungdomsledarutbildning, utredning och förslag av skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna (s. 46 ff). Någon analys av de pedagogiska rön, som gjorts vid försökskurserna, har ej offentliggjorts.

3. Ungdomens fritidsverksamhet Antal grupper och deltagare Sedan statsbidragsgivningen för ungdomsverksamheten infördes från och med budgetåret 1954/55, har ungdomens fritidsverksamhet utvecklats med en närmast explosionsartad hastighet. Utvecklingen framgår av nedanstående tabell (tabell 42), som är byggd på de till skolöverstyrelsen ingivna statsbidragsrekvisitionerna. Beträffande kommunerna har i vissa fall antalet grupper icke angivits i rekvisitionerna, varför det verkliga antalet torde något överstiga det i tabellen angivna. Av tabell 42 framgår, att den största ökningen av antalet fritidsgrupper förekommit inom riksidrottsförbundet. Den verksamhet på detta område som bedrives av kommunerna har de senaste åren haft i stort sett oförändrad omfattning och synes ha stabiliserats vid omkring 6 000 fritidsgrupper. Ansenlig ökning kommer till synes inom studieförbunden. Samma tendenser visar sig, om man ser på antalet deltagare i fritidsgrupperna (tabell 43). I tabellen, som liksom den föregående bygger på statsbidragsrekvisitionerna, finnes också viss osäkerhet, då icke fullständiga uppgifter lämnats av rekvirenterna i samtliga fall. I tabellen ingår Tabell 42. Antalet fritidsgrupper 1954—1959 Antal fritidsgrupper inom Studieförbunden

Kommunerna

Sveriges riksidrottsförbund

Summa fritidsgrupper

7 106 15 791 26 033 37 766 20 016

2 767 4 405 5 830 6 031 6 111

( 2 643) ( 6 952) (15 348) (16 790) 18 501

9 873 20 196 31 863 43 797 44 628

Redovisningsår

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 Anm.

T. o. m. redovisningsåret 1957/58 har riksidrottsförbundets fritidsgrupper i huvudsak redovisats av ABF och finnes alltså inräknade i siffrorna för studieförbunden.

97 Tabell 43. Antalet deltagare i fritidsgrupper 1954—1959 Antal deltagare inom Redovisningsår

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Studieförbunden

Kommunerna

83 795 199 342 346 835 484 953 232 818

32 461 49 530 69 311 67 283 65 714

Sveriges riksidrottsförbund

266 453

Summa deltagare

116 256 248 872 416 146 552 236 564 985

endast de deltagare, för vilka statsbidrag till lokalkostnad och därmed jämförlig utgift utgått. Som synes ingår närmare hälften av samtliga deltagare i fritidsgrupper i de av riksidrottsförbundet anordnade grupperna.

Kostnader

för handledare

och

material

I statsbidragsrekvisitionerna skall uppgift lämnas om kostnaderna för fritidsgrupperna, fördelade på handledning och material. En sådan uppdelning har ibland under tidigare år icke kunnat göras av alla som rekvirerat statsbidrag. I några fall har uppgifter om kostnader icke stått att få. Nedanstående tabell (tabell 44) är därför icke helt rättvisande i vad avser fördelningen av kostnaderna på de två ändamålen, och de i tabellen angivna kostnaderna torde ligga något under de verkliga utgifterna. Tabellen visar, att medan inom studieförbunden kostnaderna för handledning och materiel är i det närmaste lika stora, så utgöres kommunernas utgifter för fritidsgrupperna till övervägande delen av kostnader för handledare. Riksidrottsförbundet intar här en mellanställning.

Tabell 44.

Kostnaderna för fritidsgrupperna, fördelade på handledning och material, redovisningsåren 1954/55—1958/59 Kostnader för Handledning

Redovisningsår Studieförbund 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1—105704

695 892: 44 1218 778:32 2 629 842: 74 3 199 928:37 1 618 843: 79

Kommuner

Material Sveriges riksidrottsförbund

681 044: 84 1087 761:02 1576 361:91 1 569 306: 59 1 709 111:40 1 830 457: 06

Studieförbund

Kommuner

474 292: 80 138 623: 83 1 294 820: 94 184 770: 13 1613 987:72 265 588: 25 2 989 663: 56 406 283: 21 1 480 064: 57 369 834: 73

Sveriges riksidrottsförbund

1 361 002: 69

98 Tabell 45. Fördelningen av statsbidrag till fritidsverksamhet under budgetåren 1954/55—1959/60 Huvudman Studieförbund Sveriges riksidrottsförbund Kommunalt organ Summa kronor

Statsbidragsbelopp, kronor 1954/55

476 890: 52

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

1959/60

1 179 326:64 2 096 372: 23 2 582 511:93 1 356 083: 94 1518 237:53

1 659 743: 74 2 216 857:76 217 619:89 694 510: 41

323 491: 56

437 079: 83

394 457: 44

420 829: 17

448 721:83

1 502 818: 20 2 533 452: 06 2 976 969:37 3 436 656:85 4 183 817:12

Statsbidrag Fördelningen av statsbidraget till fritidsgruppsverksamheten framgår av ovanstående tabell (tabell 45). Drygt hälften av statsanslaget för sista budgetåret har som synes av tabellen utbetalats till riksidrottsförbundet, något mer än en tiondel har gått till kommunerna och resten till studieförbunden. Ämnesval Utredningen har företagit en undersökning rörande ämnesvalet i fritidsgrupperna. Av de 50 tillfrågade ungdomsorganisationerna har 22 lämnat uppgifter om ämnesfördelningen. Några av dem har icke begränsat uppgifterna till de statsbidragsberättigade fritidsgrupperna utan tagit med samtliga grupper. Sammanlagt har uppgifter lämnats för ungefär två tredjedelar av förefintliga fritidsgrupper. De inkomna uppgifterna har samlats i tabell 46. Inom fritidsgrupperna ägnar man sig — som framgår av tabellen — framför allt (till ca 65 %) åt olika slag av sport och idrott. De övriga ämnen, som har någon större omfattning, är scouting ( 1 2 — 1 3 % ) , hobbyoch programverksamhet samt slöjd (ca 4 % vardera). På övriga ämnen tillsammans fördelar sig ca 10 % av antalet grupper. Samtliga de av riksidrottsförbundet redovisade grupperna faller inom ämnesområdet sport och idrott. Å Idersfördelning Enligt gällande statsbidragsbestämmelser är deltagarnas ålder i statsbidragsberättigade fritidsgrupper begränsad till lägst 12 och högst 24 år. Genom att företa en stickprovsundersökning inom 6 studieförbund och r i k s -

99 Tabell 46. Ämnesfördelningen i fritidsgrupper med statsbidrag 1954/55—1959/60 Antal fritidsgrupper Ämnen 1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

1959/60

Scouting Hobby Dans och folklekar Sång och musik Idrott, bordtennis, orientering. Slöjd Modellbygge Program Filateli Teater Film Foto Mötesteknik, föreningskunskap. Motorteknik, motorkunskap. . . Alkoholfrågan Ungdomsfrågor Skolämnen Hushåll, hemkunskap Hembygdskunskap Maskinskrivning, stenograf i. . . . Teckning och målning Barna- och sjukvård Charmkurs Bibel- och missionskunskap. . . . övrigt

1 688 22 236 100 2 819 61 12 59 3 47

2 855 302 589 239 7 467 264 49 494 18 91

5 10

7 57

3 241 957 719 522 16 430 1 207 169 798 36 435 28 36 121 18

3 723 1 131 717 571 18 125 1 426 126 1 082 33 341 8 49 134 23

11 4 14 1 7 5

11 10 13 4 104 50

2 16 9 17 14 81 32

2 345

54 575

4 633 1 227 682 541 19 873 1 516 175 1 366 28 310 26 28 139 25 3 39 22 9 8 5 119 52 5 67 593

5 055 1 294 790 516 25 951 1 495 171 1 396 25 352 30 32 180 32 73 41 19 10 9 3 85 39 14 50 751

Summa

5 091

12 558

25 256

28 289

31 491

38 413

A v 50 tillfrågade ungdomsorganisationer har 22 lämnat uppgifter om ämnesfördelningen.

idrottsförbundet ( R F ) , varvid undersökningen inom varje förbund omfattade 100 slumpvis utvalda fritidsgrupper redovisningsåret 1959/60, har utredningen sökt klargöra åldersfördelningen inom fritidsgrupperna. Av nedanstående tabell (tabell 47) framgår, hur åldersfördelningen enligt denna undersökning torde te sig inom de olika i undersökningen ingående organisationerna. Tabellen visar bland annat, att endast ett ringa antal deltagare i fritidsgrupperna befinner sig utanför de stadgade åldersgränserna. Inom de av Tabell 47. Åldersfördelningen i fritidsgrupperna inom vissa undersökta organisationer Procentuellt antal deltagare Organisation

ABF RF SLS FS IOGT JUF NTO

Under Under Under Under Under Under Under Under Under Under över 12 år 13 år 14 år 15 år 16 år 17 år 18 år 19 år 20 år 25 år 25 år 3,4 0,8 0,02 2,8 1,0 0,9

21,3 13,5 15,7 17,7 23,4 20,0 16,5

45,2 27,4 31,6 41,1 41,4 36,5 30,8

62,6 40,8 45,5 55,8 54,9 58,0 44,6

76,2 53,8 58,8 68,3 67,5 72,0 57,8

84,4 63,3 71,2 78,2 78,0 80,8 69,1

88,2 70,5 80,7' 85,5 84,2 87,8 79,2

92,2 77,0 86,5 89,3 89,5 91,9 85,8

93,7 81,5 89,4 92,3 91,8 93,4 89,3

99,7 100,0 98,7 99,3 99,6 99,6 98,3

0,3 1,3 0,7 0,4 0,4 1,7

100 studieförbunden redovisade fritidsgrupperna synes 79,2—88,2 procent av deltagarna befinna sig under 18 år, 85,8—92,2 procent under 19 år och 89,3—93j procent under 20 år. F r å n detta avviker riksidrottsförbundet, i vars fritidsgrupper deltagarna i genomsnitt har högre ålder än i studieförbundens. Inom riksidrottsförbundet befinner sig 70,5 procent av deltagarna under 18 år, 77 procent under 19 år och 81,5 under 20 år. 4. Instruktörsverksamheten inom ungdomsorganisationerna Som tidigare nämnts utgår enligt de år 1954 införda statsbidragsbestämmelserna statsbidrag på vissa villkor till riksorganisationer för anställande av instruktörer med uppgift att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet. Hur instruktörsarvodena fördelades budgetåren 1954/55—1959/60 framgår av tabell 48 på s. 101. Instruktörerna åligger att årligen inkomma till skolöverstyrelsen med rapport rörande verksamheten. Av dessa rapporter och av svaren i den enkät till ungdomsorganisationerna som utredningen företagit, framgår beträffande instruktörernas arbetsuppgifter bland annat följande. Till instruktörens viktigaste uppgifter hör uppläggningen av och medverkan i den centrala och regionala kursverksamheten för utbildning av ungdomsledare. 1959/60 medverkade de 40 instruktörerna vid sammanlagt 565 egna kurser med 1 796 kursdagar och 109 andra kurser med sammanlagt 268 kursdagar. En annan viktig arbetsuppgift är kontakten med lokalföreningarnas styrelseledamöter m. fl. Instruktörerna företar ständiga resor i olika delar av landet och synes då få tillfälle till kontakt med de lokala ledarna. Härigenom kan verksamheten utvidgas och stabiliseras och banden stärkas mellan de lokalt arbetande föreningarna och den centrala organisationen. Tillfälle kan då också ges till rådgivning åt de lokala föreningarna och distrikten i program- och studieverksamhet. 1959/60 rapporterade instruktörerna sammanlagt 7 007 resdagar och 1 877 besökta föreningar. Till det expeditionella arbete som utföres av instruktörerna hör utarbetande av material för det lokala arbetet och för gruppverksamhet samt organiserande av kampanjer av olika slag. Instruktören försöker också följa utvecklingen på ungdomsverksamhetens område och föreslår åtgärder för att främja aktivitet och sammanhållning. Till hans arbete hör vidare att granska och sammanställa rapporter. Instruktören medverkar dessutom stundom i organisationens tidning, ledarblad och/eller medlemsblad.

101 Tabell 48. Fördelningen

av instruktörsarvoden 1954/55—1959/60

på

ungdomsorganisationerna

Antal instruktörsarvoden

Organisation 1954/55

1955/56

1956/57

A B F för SSU Ansgarsförbundet av kyrkliga juniorer. De Ungas Förbund Frikyrkliga ungdomsrådet och örebromissionens ungdom Förbundet Vi Unga Frälsningsarméns ungdomsavdelning Godtemplarordens Ungdomsråd. . SGU IOGT:s Scoutförbund och Flickscoutförbund JUF J U F , Ridfrämjandet, Svenska naturskyddsföreningen, Fältbiologiska föreningen KFUK:s Riks- och Scoutförbund. KFUM:s Riksförbund KFUM:s Scoutförbund Metodistkyrkans Ungdomsförbund Motorförarnas Helnykterhetsförb. NTO:s Junior- och Scoutverksamhet NTO:s Ungdomsförbund Riksförbundet Kyrklig Ungdom. . . Riksförbundet Sveriges Lottakårer SLS för SLU Skid- och friluftsfrämjandet SFM för Högerns ungdomsförbund Sv. Alliansmissionens Ungdomsförbund Sv. Baptisternas Ungdomsförb Sv. Frisksportförbundet Sv. Missionsförbundets Ungdom. . . Sv. Ungdomsringen för Bygdekultur Sv. Blåbandsföreningens Ungdomsförbund Sv. Flickors Scoutförbund Sv. Schackförbund Sv. Scoutförbund SSUH Unga Örnars Riksförbund Ungdomens Röda Kors örebromissionens Ungdom LiS för F P U Summa

1957/58

1958/59

1 1 1 1 1 1 1 1 24

1959/60

1 1 1 1 1 1 1 1 1 40

TREDJE KAPITLET Tendenser inom folkbildnings- och ungdomsverksamheten under 1950-talet

A.

Folkbildningsarbetet

1. Tendenser i stort Under 1950-talet har den samlade folkbildningsaktiviteten i Sverige ökat starkt. Förändringarna är av såväl kvantitativ som kvalitativ art. För den enskilde innebär detta, att möjligheterna att skaffa sig vidgade kunskaper och bredare allmänorientering under det gångna årtiondet ökat. Detta har kommit till stånd dels genom en intensifiering av de egentliga bildningsorganisationernas verksamhet, dels genom en utvidgning av annan verksamhet med starka inslag av folkbildande karaktär, t. ex. sådan som bedrives av radio och television, teater, museer, bibliotek och föreningar av olika slag. Parallellt med ökningen av bildningsmöjligheterna och bildningsresurserna följer förändringar av kvalitativ natur. Under 1950-talet kan nämligen iakttas en alltmer accentuerad inriktning på med verksamheten förenade allmänt tekniska och pedagogiska problem, även om denna inriktning varit olika starkt markerad inom olika verksamhetsområden och i viss mån tagit sig olikartade uttryck. Radio och television Radion har under 1950-talet fått mer markerad betydelse vad gäller såväl kunskapsförmedling som attitydbildning och åsiktspåverkan. I ännu högre grad gäller detta om televisionen, som hör till de epokgörande företeelserna under 1950-talet även sett från bildningssynpunkt. Genom ökningen av sändningstiden, tillkomsten av nya programkanaler och förbättringen av de rent tekniska förutsättningarna för programdistributionen har en allt större del av befolkningen kunnat nås av de bildande element, som ingår i radions och televisionens program. Kursverksamhet förekommer sedan länge som ett led i radions program. År 1958 tillkom den s. k. radioskolan, för vars verksamhet kontakter ägt rum med representanter för studieförbund, folkhögskola, bibliotek och föreläsningsföreningar. Dessa kontakter synes emellertid ännu inte ha lett till att förhoppningarna om ett närmare samarbete mellan folkbildningsrörelsen och radio-TV kunnat realiseras. Beträffande både ljudradion och televisionen gäller, att det

103 finns stora möjligheter till en ökad användning inom bildningsorganisationerna av dessa tekniska hjälpmedel. Det konstateras då, att en helt annan planmässig samordning än hittills skett måste komma till stånd. De program med folkbildande element som sänts i radio ooh TV har ännu inte i nämnvärd utsträckning kunnat ingå som ett led i t. ex. studiecirklarnas verksamhet. Ett sådant utnyttjande kräver ett samordnat förberedelsearbete av mer omfattande slag än det som hittills förekommit. Teater och film På teaterns område har utvecklingen inneburit, att folkbildningsmöjligheterna under 1950-talet ökat. Man kan här peka på tillkomsten av stadsoch kretsteatrar, till stadsteatrar knuten turnéverksamhet samt den av Riksteatern och andra turnéorganisationer bedrivna teaterverksamheten. Utbyggnad av abonnemangssystem m. m. har medfört, att en större del av befolkningen än tidigare kommer i kontakt med de bildningsvärden, som förmedlas av teatern. Även på andra sätt har en aktivisering av teaterintresset åstadkommits. I viss utsträckning utges handledningar för studiet av de pjäser, som uppföres, och särskilda kurser anordnas t. ex. i anslutning till Riksteaterns turnéer. Även för teaterns vidkommande gäller, att ett samarbete etablerats med bildningsorganisationerna. Detta har skett dels regionalt och i första hand med länens bildningsförbund, dels centralt och då främst genom vissa kontakter med studieförbundens riksorganisationer. Teaterns kontakt med skolan har undan för undan intensifierats, och ett betydande antal skolföreställningar ges årligen. Detta torde på längre sikt komma att innebära, att teaterintresset sprids i allt vidare kretsar. Bildningsvärden av estetisk och intellektuell art förmedlas också av filmen. I den svenska filmproduktionen ingår förutom framställningen av ren spelfilm kortfilmer, oftast beställningsarbeten utförda för företag, organisationer och myndigheter. Dessa kortfilmer har stundom — vid sidan av sitt propaganda- eller försäljningssyfte — ett betydande informationsvärde. De visas i viss utsträckning som förfilmer i samband med kommersiell filmvisning, men i icke ringa grad användes de som hjälpmedel i bildningssammanhang. Genom nedkopiering av normalfilm till smalfilm har även spelfilmer i viss begränsad utsträckning kunnat komma till användning i folkbildningsarbetet. Museer För museernas vidkommande gäller, att under 1950-talet liksom tidigare strävandena i betydande grad inriktats på att göra de bildningsvärden, som finns inom museernas väggar, lättare tillgängliga och mera attraktiva för allmänheten. Speciella utställningar förekommer tid efter annan, föreläsningar och demonstrationer ingår som en integrerande del i museernas

104 verksamhet, och studiegrupper organiseras av museerna, ofta i samarbete med studieförbund eller annan bildningsorganisation. I betydande grad har museernas intensifierade bildningsverksamhet inriktats på att svara mot skolornas behov, och till museerna har på många håll knutits särskilda tjänstemän med huvuduppgift att svara för skolsamarbetet. Indirekt har emellertid därigenom också museernas möjligheter att betjäna bildningsarbetet bland vuxna ökat. Samtidigt har man dock kunnat konstatera, att de museer, som varit att anse som pionjärer i fråga om den utåtriktade, pedagogiska verksamheten och följaktligen kan bygga på erfarenheter under en lång tidsperiod, fått bevittna sjunkande publiksiffror på de arrangemang av studiekaraktär, som lanserats. Såsom från museihåll framhålles, beror detta dock ej på en minskning av antalet intresserade utan mera på att de intresserade fördelas på en större mängd bildningstillfällen. Tendensen är dock ej enhetlig, vilket förklaras bl. a. därav att lokal- och personalförhållanden, som spelar en betydande roll för den folkbildande verksamhetens utformning och utveckling, gestaltar sig olika vid skilda institutioner. Nyare museer torde i allmänhet vara planerade så att vissa lokaler direkt avsetts för och inretts med tanke på en studieverksamhet, t. ex. för att ge föreläsningsmöjligheter med tillgång till bildvisningsapparater, filmutrustning m. m., medan äldre museer ofta lider under en besvärande brist på såväl lokaler som apparater. Även vad gäller personalfrågan arbetar skilda museer med mycket olikartade förutsättningar, alldeles frånsett den roll den individuella förmågan eller intresset hos den enskilde museimannen spelar. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum omspänner olika områden: fornminnes- och byggnadsminnesvård, forntida och medeltida konst-, arkitektur- och kulturhistoria liksom nyare tids kyrklig konst, ävensom mynt- och medalj historia, och har därigenom en bred bas för anknytning till skilda intressen inom folkbildningsarbetet. Den folkbildande verksamheten, som går tillbaka till 1880-talet, bedrives i form av visningar av permanenta samlingar och tillfälliga utställningar, föredragsserier, filmvisningar, demonstrationer av fornminnesplatser och utgivning av publikationer. År 1947 inrättades en tjänst som museilektor vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum, varigenom folkbildningsverksamheten där kunde utbyggas. Föredragsverksamheten har dock under de senaste åren haft känning av en minskning av besöksfrekvensen. Landsantikvarierna — till antalet 24 — är enligt sin instruktion skyldiga att utge publikationer och ordna föreläsningar för allmänheten. Erfarenheterna har visat, att deras verksamhet medfört ökat intresse i landet för hithörande ämnen. Statens konstsamlingars bildningsverksamhet för vuxna har sedan 1920talet bedrivits dels i Nationalmuseum samt efter 1958 även i Moderna museet och Gustaf III:s antikmuseum, dels på andra lokaler eller orter och därvid

105 ofta med stöd av utsända kollektioner. Inom museerna bedrives bildningsaktiviteten i form av föreläsnings verksamhet, visningar, studiecirklar, filmvisningar och konserter. Dessa verksamheter har bedrivits antingen i museets egen regi eller i samarbete med utomstående organisationer. Inte minst i det senare fallet har publikkontakten visat sig synnerligen god. Bildningsverksamheten utom museerna bedrives i form av vandringsutställningar, föreläsningar, tillhandahållande av konstbildningsmaterial m. m. En ingående beskrivning av museernas estetiska bildningsverksamhet liksom av det estetiska folkbildningsarbetet i dess helhet har lämnats av 1948 års konstutredning i dess år 1956 avlämnade betänkande Konstbildning i Sverige (SOU 1956: 13).

Biblioteken Till följd bl. a. av ett betydande kommunalt intresse har folkbiblioteksverksamheten under 1950-talet utvecklats starkt. Biblioteken har tillförts nya lokaler, bokbeståndet har expanderat, och förutom böcker har på många håll även andra bildningsmedia kommit att ingå som en del av bibliotekens låneverksamhet. Vid vissa bibliotek finns sålunda filmarkiv, s. k. filmotek, och i bibliotekens samlingar har dessutom i ökande grad kommit att ingå inspelningar i form av grammofonskivor och ljudband, liksom man också till samlingarna fört bildband och stillfilmer, bl. a. för utlåning till studiecirklar och annan studieverksamhet. Biblioteken ordnar specialutställningar av böcker i vissa ämnen, och i bibliotekens regi förekommer föreläsningar och filmvisningar. Genom användandet av bokbussar, bokbåtar och på annat sätt breddas bibliotekens arbetsområden. En intensifiering av bibliotekens upplysnings- och kontaktarbete hör också till tendenserna i senare års biblioteksutveckling. Inom ramen för en i stort sett oförändrad organisationsmässig utformning har på biblioteksområdet starka tendenser gjort sig gällande i riktning mot större organisatoriska enheter. Biblioteksexpansionen har i övrigt varit utomordentligt stark, och antalet låntagare hos folk- och skolbiblioteken har under loppet av 1950-talet ökat med cirka 35 procent. Som en följd av kommunreform och andra rationaliseringar minskade antalet kommunbibliotek under 1950-talet från 1 584 år 1950 till 948 år 1959. Under motsvarande tid ökade antalet boklån vid dessa bibliotek från 13,6 miljoner till 25,2 miljoner. Antalet studiecirkelbibliotek minskade under perioden från 3 201 till 1 563. Detta motsvaras av en minskning av antalet boklån från 2,3 miljoner till 1,2 miljoner. Skolbibliotekens andel i den totala bokutlåningen är betydande. 1950 skedde från 2 543 skolbibliotek 10,1 miljoner boklån. 1959 hade skolbibliotekens antal reducerats till 1 725, vilka svarade för 17,05 miljoner boklån. Det totala antalet boklån ökade under 1950-talet tämligen j ä m n t t. o. m.

106 1957, varpå ökningstakten blivit något långsammare. Kommunbibliotekens andel av den totala bokutlåningen har kontinuerligt ökat och utgjorde 1959 53,9 procent av samtliga boklån. Studiecirkelbibliotek förekommer inom ABF, IOGT, JUF, NTO, SLS, BS och SKS. Studieförbundens biblioteksverksamhet nådde mot slutet av 1930-talet sin höjdpunkt. Inom IOGT nåddes denna 1937/38 med 1 673 bibliotek och inom ABF 1938/39 med 1 539 bibliotek. Därefter skedde en fortlöpande minskning, som fick sin största omfattning under 1950-talets första hälft. 1959 återstod inom IOGT 642 och inom ABF 467 bibliotek. Under femårsperioden 1955—1959 har — enligt vad som redovisas i skolöverstyrelsens petita 1960 — ABF i medeltal per år uppburit 42,5 procent av statsbidraget, IOGT 28,6, JUF 2,6, NTO 7,4, SLS 11,6, BS 5,0 och SKS 2,3 procent. Förhållandet de olika förbunden emellan var under perioden praktiskt taget stabilt. Av särskild betydelse för att klargöra tendenserna i folkbildningsverksamheten på biblioteksområdet är förhållandet mellan de kommunala biblioteken och förenings- eller studiecirkelbiblioteken och inställningen från organisationernas och kommunernas sida till dessa senare bibliotek. Fortfarande är antalet studiecirkelbibliotek betydligt större än antalet kommunala bibliotek, men de senare spelar i fråga om antalet boklån och låntagare och i fråga om bokbeståndets storlek den dominerande rollen. Tendensen är som framgått ovan för studiecirkelbibliotekens vidkommande vikande. Successivt överlämnas studiecirkelbiblioteken till kommunbiblioteken, vilket i alldeles övervägande grad är orsaken till minskningen av antalet. Detta sker också i överensstämmelse med en inom studieförbunden rådande inställning till biblioteksverksamhetens huvudmannaskap och utformning i övrigt. Ett bärande motiv för studieförbunden att bedriva biblioteksverksamhet var att tillgodose studiecirklarnas behov av litteratur, då de kommunala folkbiblioteken inte kunde tillfredsställa studiecirklarnas önskemål. Efter hand kom emellertid anknytningen mellan studiecirkel- och biblioteksverksamhet att försvagas, samtidigt som den av det allmänna bedrivna biblioteksverksamheten expanderade. Inom studieförbunden ställde man sig därför i anslutning till Folkbibliotekssakkunnigas 1949 framlagda förslag positiv till en rationalisering av bokförsörjningen inom kommunerna, innebärande att enhetliga biblioteksformer på det kommunala planet skapades. Som exempel på en inom studieförbunden nu rådande inställning till kommunalisering av studiecirkelbiblioteken kan anföras, att ABF medverkar till en sådan under förutsättning, att åtgärden verkligen medför en förbättring av boklåneverksamheten. Vad som härvid betraktas som angeläget är framförallt, att lånemöjligheterna inte blir försämrade. Vidare bör studiehemmen tillförsäkras ett rimligt bestånd av referenslitteratur, när

107 ABF-biblioteken överlämnas till kommunala bibliotek. En likartad inställning kan registreras inom övriga studieförbund med biblioteksverksamhet. Enligt vad som från bibliotekshåll framhållits inför utredningen har kontakterna mellan studiecirkelverksamheten och de kommunala biblioteken på senare tid försvagats. Principiellt synes dock en bestämd önskan råda såväl på bibliotekshåll som inom de fria och frivilliga bildningsorganisationerna, att samarbetet dem emellan bör fortsätta och utbyggas. Som ett led i bibliotekens aktiviseringssträvanden i denna riktning har framförts önskemål om att i omedelbar anknytning till biblioteken studiecirkellokaler, filmrum och föreläsningssalar bygges. Som redan påpekats, förekommer numera i ganska stor utsträckning, att bibliotek till sina samlingar fogar studiematerial av annat slag än böcker. Sådant material kan ha aktuellt värde särskilt för studiecirkelverksamheten men måste snabbt förnyas, då aktualitetsprägeln kvarstår under mycket begränsad tid. Det ä r därför förenat med betydande kostnader för biblioteken att iaktta den rörlighet i fråga om studiematerialets omfattning, innehåll och art, som är karakteristisk för de behov, som föreligger inom studiecirkelverksamheten.

Föreningslivet Till de centrala företeelserna i den moderna bildningsverksamheten i stort hör utan tvekan den aktivitet, som kännetecknar det svenska föreningslivet som helhet. På en mångfald områden bidrar detta genom sin rika differentiering inte bara att ge såväl de egna medlemmarna som allmänheten ökad mängd kunskaper utan också att till människorna förmedla en kritisk och värderande syn på kunskapsstoffet samt inte minst att åstadkomma den direkta kontakt mellan olika bildningsmiljöer, som betraktas som värdefull både för kunskapsförmedlingen och för en mera allmän vidgning av den andliga horisonten. Hit hör t. ex. den föreläsningsverksamhet, som tillkommer främst genom lokala initiativ men ej är föremål för statsstöd och som därför ej kommit att ingå i den översikt över kvantitativa förhållanden inom föreläsningsverksamheten, som tidigare presenterats av utredningen. Sådan fristående föreläsningsverksamhet förekommer inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen m. fl. rörelser. I dessa föreläsningssammanhang ingår givetvis information om den egna organisationen eller den egna rörelsen, dess målsättning och arhetsuppgifter, men i betydande utsträckning lämnas också orientering, som sträcker sig långt utöver en av respektive organisationer i eget syfte anordnad upplysningsverksamhet. Helt naturligt står statistiska uppgifter härvidlag ej att erhålla. Skäl talar emellertid för att denna föreningslivets aktivitet under 1950-talet starkt ökat, och att i första hand verksamheten inriktats på för människorna direkt aktuella problem. Inte minst

108 torde på senare år samlevnads- och uppfostringsproblem ha kommit i centrum för intresset. Internationella frågor har i högre grad än tidigare fångat människornas uppmärksamhet, men också ekonomiska problem synes tillhöra de ämnesområden, som genom föreningslivets aktivitet kommit att intressera en större allmänhet. Denna utveckling har sannolikt främjats dels därigenom att massmedia i högre grad än tidigare kunnat fungera som intresseväckande faktor, dels därigenom att föreningslivet genom det vidgade samhälleliga stöd, som utgått till vissa av dess grenar, allmänt stimulerats och utvidgats. Även det av staten understödda föreläsnings-, kurs- och studiecirkelarbetet uppvisar under 1950-talet förändringar av såväl kvantitativ som kvalitativ art. Utredningen har i andra kapitlet lämnat en redogörelse för den kvantitativa utvecklingen inom dessa områden. Vid en jämförelse mellan de olika verksamhetsgrenarna kan konstateras, att tyngdpunkten i växande utsträckning förskjutits i riktning mot studieförbundens verksamhet. Denna tendens är särskilt märkbar i städer och tätorter. Allmänt gäller, att det fria och frivilliga bildningsarbetet vid årtiondets slut hade en större omfattning än vid årtiondets början, men att särskilt för föreläsningsverksamheten betydande svårigheter uppstått under de senaste åren. I hög grad gäller för bildningsverksamheten, att den har olika prägel i skilda delar av landet. Det regionalt sammanhållna bildningsarbetet, såsom det organiseras och bedrives av länens bildningsförbund (folkbildningsförbunden), får sin prägel av regionens geografiska, sociala och ekonomiska struktur liksom också av de organisatoriska förhållanden som bildningsarbetet i övrigt har inom området. Studieförbundens verksamhet är i organisatoriskt hänseende starkt decentraliserad men präglas i fråga om ämnesval och studiematerial ofta av centrala initiativ, som givetvis i sin tur påverkar innehållet i det regionala bildningsarbetet. Utvecklingen av det fria och frivilliga bildningsarbetet under 1950-talet har starkt påverkats av statsbidragsgivningens utformning. Av stor betydelse för den regionala utvecklingen är dessutom det stöd som givits från kommuner och landsting. Ett samarbete har sedan länge bedrivits mellan folkhögskolorna och bildningsorganisationerna. Folkhögskolornas egen utveckling torde i hög grad höra samman med det särskilda intresse, som dessa organisationer visar för dem, och tillkomsten av nya skolor sker numera främst på initiativ av olika folkrörelser och organisationer. En ny folkhögskolestadga tillkom 1958. Däri anges som folkhögskolans uppgift att meddela allmän medborgerlig bildning. Dess verksamhet bör särskilt syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar. Den bör utformas så, att elevernas samarbetsvilja starkes, deras förmåga till självständigt tänkande och kritiskt omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas.

109 Genom 1958 års folkhögskolestadga öppnades nya möjligheter till samarbete mellan folkhögskola och bildningsorganisationer. Bestämmelserna i stadgan gör det nämligen möjligt för folkhögskolorna att utöver vinter- och sommarkurser anordna s. k. ämneskurser, vilka kan vara fristående från folkhögskolans övriga kurser och anordnas i samarbete med bildningsorganisation. En ämneskurs skall omfatta minst en vecka, och undervisningen skall sammanfalla med folkhögskolans målsättning. Kursen skall vara samlad kring visst ämne eller viss grupp av ämnen. Tid för ämneskurs, som anordnas i samarbete med studieförbund eller regionalt bildningsförbund må inräknas i den årliga lästiden, om undervisningen till minst en fjärdedel ombesörjes av skolans lärare och skolöverstyrelsen så medgiver. Även bestämmelserna om undervisningsskyldighet är så utformade, att samarbetet mellan folkhögskola och bildningsarbete kunnat ökas. Efter skolöverstyrelsens medgivande kan nämligen rektor eller ämneslärare vid vinterkurs fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet såsom handledare i studiecirkel, som uppfyller fordringarna för statsbidrag. För en och samma skola kan med dylikt medgivande högst 14 veckotimmar ställas till det fria och frivilliga bildningsarbetets förfogande. Budgetåret 1958/59 utnyttjades möjligheten att inlänka studiecirkelarbetet i undervisningsskyldigheten av 18 folkhögskolor, som disponerade sammanlagt ca 60 veckotimmar för ändamålet. 1959/60 ökades antalet till 34 folkhögskolor och ca 105 veckotimmar.

2. Föreläsningsföreningarnas verksamhet Föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens utveckling karakteriserades under en stor del av 1950-talet av att det totala antalet föreläsningsföreningar och föreläsningar ökade. Redan tidigt visade sig emellertid tendenser till en försvagning av verksamheten i städer och större tätorter, ökningen av antalet föreläsningsföreningar hänförde sig främst till landsbygden, men nya föreläsningsföreningar tillkom också vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. Av de i andra kapitlet framlagda undersökningarna framgår, att också ökningen av publiktillströmningen under 1950talets första hälft hänför sig till verksamheten på landsbygden. Den organisatoriska utvidgningen av föreläsningsverksamheten under 1950-talets första hälft gav vidgade bildningsmöjligheter, och dessa utnyttjades i ökande grad av landsbygdsbefolkningen. F r a m till år 1957 kunde föreläsningsverksamheten på landsbygden trots den pågående avfolkningen uppvisa ökad publiktillströmning, medan åhörarnas antal i städerna minskade trots befolkningstillväxten. Fr. o. m. budgetåret 1957/58 ger sig en allmänt vikande tendens till känna. Orsakerna till föreläsningsverksamhetens tillbakagång torde vara flera. Sålunda torde allmänhetens intresse för föreläsningsverksamheten ha

110 minskat i samma mån som bildningsmöjligheterna genom tillkomsten av nya media såsom t. ex. TV och utbyggandet av äldre — t. ex. införandet av två parallella radioprogram — ökat. Andra orsaker torde ligga i tendenserna på det pedagogiska området, vilka senare skall beröras, och i föreläsningsverksamhetens ekonomiska förutsättningar. De senare har bl. a. genom det sviktande publikintresset efter hand försämrats. Såsom i det följande närmare skall utvecklas, har den samhälleliga bidragsgivningen, främst den statliga, betydelse för de aktuella tendenserna på föreläsningsverksamhetens område. Ytterligare orsaker, som sammanhänger med den ekonomiska utvecklingen, är de allt större svårigheterna att få personer att ställa sig som ansvariga för föreläsningföreningarnas skötsel samt de minskade möjligheterna att driva reklam. Till de aktuella tendenserna inom föreläsningsverksamheten hör slutligen, att svårigheter synes föreligga att engagera vetenskapligt skolade personer och ämnesspecialister i övrigt som föreläsare. Å andra sidan kan noteras, att på vissa håll förnyelsesträvanden inom föreläsningsverksamheten haft påtagliga resultat och givit utslag i form av ökning av åhörarantalet. Under 1950-talet kan iakttagas en mera bestämd tendens till intimare samverkan mellan länens föreläsningsförbund och folkbildningsförbund. Denna tendens tar sig uttryck i ökat samgående på det organisatoriska och det personella planet. Längst har denna utveckling gått på Gotland, där föreläsningsarbetet genom de organisatoriska förändringarna blivit en integrerande del i länets bildningsförbunds verksamhet. Inom områden, där bildningskonsulent anställts, har i stor utsträckning verksamheten samordnats på så sätt, att bildningskonsulenten är verkställande tjänsteman såväl i länsbildningsförbund som föreläsningsförbund. Den nu lämnade beskrivningen av tendenserna på föreläsningsverksamhetens och föreläsningsförbundens område grundar sig på uppgifter, som lämnats i svaren på en av utredningen sommaren 1960 företagen enkät till föreläsningsförbunden. 3. Utvecklingen inom folkbildningsförbunden Folkbildningsförbundens (bildningsförbundens) verksamhet under 1950talet synes — efter vad som framgår av en bland dem företagen enkät — ha undergått betydande förändringar av såväl organisatorisk som innehållsmässig art. Förändringarna synes i viss mån sammanhänga med styrkan och utvecklingen hos de enskilda bildningsorganisationer, som arbetar inom respektive bildningsförbunds område, och med personförhållanden och personella resurser. I icke obetydlig grad synes förändringarna dessutom vara bundna till förhållanden av strukturell art inom respektive bildningsförbunds verksamhetsområden.

Ill Organisatoriska förändringar Vad som här sammanfattningsvis betecknas som folkbildningsförbund, dvs. vanligen länsomfattande förbund, i vilka bildningsorganisationer och liknande i varierande antal ingår, uppträder under flera beteckningar och har inom olika län en mycket olikartad verksamhet och organisation. Folkbildningsförbunden för vidare den tradition och de arbetsuppgifter, som vilade på de s. k. folkhögskolekursföreningarna. Dylika finns ännu kvar i vissa områden, men flertalet har under perioden 1945—1960 omorganiserats och antagit namnen bildningsförbund eller folkbildningsförbund. I samband med att folkhögskolekursföreningarna omorganiserades till folkbildningsförbund breddades vanligen organisationsunderlaget för dessa, och därmed skapades också nya förutsättningar för en mera differentierad bildningsverksamhet. Verksamhetsmässigt har detta inneburit, att samtidigt som den nya organisationen bibehållit de arbetsuppgifter, som tillkom folkhögskolekursföreningen, nämligen att bedriva kursverksamhet, har den efter hand upptagit även andra. I samband med utvidgningen av verksamhetsområdet h a r ofta förändringar av organisatorisk art skett. Flera folkbildningsförbund kan uppvisa ett alltmer differentierat utskotts- och sektionsarbete. På många håll kan iakttagas, att ett närmande sker mellan bildningsförbund och landsting. Längst har denna utveckling gått i Västmanlands län.

Kursverksamhetens utformning Trots de betydande förändringarna i folkbildningsförbundens verksamhet under 1950-talet kvarstår anordnandet av s. k. längre folkbildningskurser och ämneskurser som en central uppgift. Som tidigare påpekats, har här en påtaglig förskjutning skett i förhållandet längre kurser—ämneskurser. Antalet ämneskurser har undan för undan ökat, medan antalet längre folkbildningskurser minskat. Denna förändring sammanhänger dels med annan inriktning av kursernas innehåll, dels med ett närmande av studieförbundens och folkbildningsförbundens verksamhet till varandra, vilket medfört en ökning av behovet av kortare kurser, främst s. k. veckoslutskurser. Förändringen har emellertid också en ekonomisk bakgrund. På många håll inom folkbildningsförbunden anser man sig effektivare utnyttja anslagna medel genom att anordna kurser av sådan typ, som tillåter såväl ökad koncentration som mera långt gående specialisering ifråga om ämnesval m. m. Som redan påpekats, är dock skillnaderna mellan olika delar av landet och olika folkbildningsförbund betydande. Vissa iakttagelser kan tyda på att i områden med stor befolkningstäthet och starkt utvecklad industrialisering utvecklingen i riktning mot korta ämneskurser gått längst. I sådana områden har dessa ämneskurser i allmänhet kommit att ordnas

112 i samarbete med studieförbunden, ett eller flera i samverkan, varvid folkbildningsförbundet inte står som initiativtagare men väl förmedlar olika bidrag till verksamheten. I glesbygdsområden har folkbildningsförbundens direkta folkbildningsaktivitet i regel jämförelsevis större omfång och flera rent praktiska, pedagogiska funktioner än folkbildningsförbund och motsvarande inom områden av den först nämnda typen. Utvecklingen har emellertid i hög grad accelererats eller modifierats alltefter inställningen hos folkbildningsförbundens ledande krafter, men den har också varit beroende av tillgången på arbetskraft och resurser i övrigt.

Nya

initiativ

Folkbildningsförbundens kursverksamhet har under 1950-talet i ökande grad tagit sikte på att understödja bildningsverksamheten inom ämnesområden, där man inom de enskilda studieförbunden haft svårt eller svårare att ordna verksamhet. För att ytterligare stimulera studieintresset på dylika specialområden har folkbildningsförbund tid efter annan anställt särskilda ämneskonsulenter. Den tidigare nämnda ansatsen till breddning av bibliotekens, främst centralbibliotekens, verksamhet har understötts av bildningsförbunden, och i flera fall har dessa en betydande del i tillkomsten av t. ex. länsfilmotek och länsdiskotek. Flera folkbildningsförbund har under 1950-talet utvecklat en allt intensivare allmän läs- och studiepropaganda. Denna har på vissa håll genomförts i samverkan med länens biblioteksförbund. Andra folkbildningsförbund har ägnat ett betydande arbete åt att vidga studieintresset bland ungdomen, och detta arbete h a r mot slutet av årtiondet intensifierats med hänsyn till 1940-talets stora årskullar. Bildningsförbunden har även på andra sätt visat tendens att anpassa sitt arbete till förändringarna i befolkningens struktur. Övergången från längre kurser (folkbildningskurser) till ämneskurser betraktas, som ovan nämnts, såsom ett led i en dylik anpassning. Även förändringarna i kursverksamhetens ämnesinriktning kan betraktas som ett led i en anpassning till förändringarna i befolkningsstrukturen. övergången från elementär till mer kvalificerad ämnesundervisning är exempel på anpassning till förändringar i deltagarnas bildningsnivå och bildningsbehov. Folkbildningsförbunden har exempelvis velat tillgodose de ökade behov av estetisk bildning, som en allmänt höjd bildningsnivå ansetts skapa. Ett särskilt uttryck för detta slag av anpassning utgör det hos vissa bildningsförbund på senare år ökade intresset att tillgodose även mycket kvalificerade bildningsbehov genom anordnandet av universitetscirklar t. ex. i filosofi och sociologi. Bildningsförbund, som inriktat sitt arbete på kvalificerade studier av dylikt slag, har fått kontakter med nya befolkningsgrupper, lärare och tjänstemän av olika kategorier, industriens utbildningsledare, socialvårdare m. fl.

113 Förändringarna i befolkningsstrukturen har också givit ökat eftertryck åt vissa ämnen eller grupper av ämnen. Genomgående synes folkbildningsförbunden i ökad grad vilja ge sin kursverksamhet en direkt aktuell ämnesinriktning med behandling av problem, som hör den egna kommunen eller den egna bygden till. Men man har också i vidgad utsträckning upptagit de internationella problemen till behandling. P å en rad ämnesområden kan ifråga om ämnesbehandlingen iakttagas en starkare inriktning på konkreta förhållanden. Detta är fallet icke minst vid studiet av de internationella problemen. Tidigare hade detta studium en i många hänseenden institutionell och historiskt politisk prägel, men numera inriktas det alltmer på praktiska problem och förhållanden t. ex. i de s. k. utvecklingsländerna. Speciella yrkesgrupper eller vissa befolkningsgrupper i övrigt har genom strukturförändringarna fått en mera isolerad eller från bildningssynpunkt mindre gynnad ställning. För sådana befolkningsgrupper har folkbildningsförbunden i ökande grad gjort speciella insatser. Man kan här peka på särskilda folkbildningsåtgärder för skärgårdsbefolkningen bl. a. i Stockholms skärgård, och till denna typ av åtgärder hör också särskilda bildningsformer för samer och för finsktalande. Vad gäller metoder, som användes för att stimulera till ökad studieaktivitet inom för folkbildningsförbunden angelägna ämnesområden, pekar bildningsförbunden framförallt på att aktivitetspedagogik kommit till användning i växande utsträckning under 1950-talet, samt att de audivisuella hjälpmedlen, som många av förbunden anser vara av stor betydelse för att åstadkomma ökad studieaktivitet bland såväl kursdeltagare som andra studieintresserade, vunnit ökat insteg. Användningen av experter på olika ämnesområden betraktas också som ett led i strävandena att åstadkomma ökad studieaktivitet. Inom vissa bildningsförbund har i anslutning till kursverksamhet inom en k o m m u n en s. k. bygdetidning framställts av kursdeltagarna. Erfarenheterna av ett dylikt aktivitetsmoment anges som goda. Utställningar av skilda slag har arrangerats och betraktas som värdefulla komplement i aktiviseringsarbetet. Litteraturspridning i anslutning till kursarrangemang har sedan länge ingått som ett viktigt led i aktiviseringen av bildningsarbetet. Tävlingar av olika slag ingår också i de arbetsmetoder, som förbunden använder för att öka studieintresset. De folkbildningsförbund, som haft tillgång till kvalificerad arbetskraft, kan uppvisa en starkare tendens till utvidgning av verksamheten än övriga. Av de 28 bildningsförbunden eller motsvarande har 15 bildningskonsulent anställd. Bildningskonsulenternas arbetsuppgifter är av såväl administrativ som pedagogisk natur. P å senare tid har en tendens till förstärkning av konsulenternas pedagogiska inriktning gjort sig gällande, vilket sammanhänger med en strävan att i högre grad än tidigare engagera folkhögskolans lärare för uppgifter av konsulentkaraktär inom bildningsförbunden. Detta har också underlättats på så sätt, att det sedan i oktober 1958 8—104704

114 givits möjligheter för folkhögskollärare att ägna viss del av sin tjänstgöring åt bildningskonsulentuppgifter, sedan s. k. kombinerade tjänster inrättats. För närvarande finns sådana tjänster i Värmlands, Skaraborgs och Gävleborgs län. Då anordningen är av så ungt datum, har utredningen för sin del ej ansett sig böra dra några slutsatser av de hittills vunna erfarenheterna. Så mycket torde emellertid kunna sägas som att en starkare accentuering av de pedagogiska arbetsuppgifterna visat sig följa av ett dylikt arrangemang. Som framgått av den föregående framställningen, har folkbildningsförbunden på många sätt under 1950-talet utvecklat sina arbetsformer och till de gamla verksamhetsfälten lagt en rad nya. Detta har inneburit, att många av de aktiviteter, som tillhör ett modernt arbetande bildningsförbund, för närvarande faller utanför ramen för nuvarande statsbidragsformer. På det pedagogiska området har en rad experiment genomförts, som varit av sådan karaktär, att de ej kunnat inpassas i nuvarande bidragssystem. Dit hör t. ex. anordnandet av s. k. arbetskonferenser utan föreläsningar, bildningstävlingar med syfte att öka intresset för den egna bygden, konstutställningar och andra utställningsarrangemang, exkursioner till platser av särskilt bildningsintresse, konserter, specialkurser i syfte att sprida bildningspropaganda samt särskilda instruktörer och arbetssektioner i vissa ämnen. Utvidgningen av folkbildningsförbundens arbete har ofta skett genom samarbete med en rad olika institutioner och organisationer. Folkhögskolorna spelar därvidlag en central roll, men även biblioteken betyder mycket. Ett utökat samarbete har slutligen som tidigare påpekats kommit till stånd mellan bildningsförbund och föreläsningsförbund. Uppfattningen, att ett ökat samarbete mellan dessa två organisationstyper bör ske, har också kommit till uttryck.

4. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhetens utveckling Till de mest påfallande dragen i 1950-talets bildningssituation hör den starka utveckling, som studieförbunden undergått. Även om studieförbundens expansion av vissa orsaker, som senare kommer att redovisas, främst övergången till studiecirklar av terminstyp, siffermässigt sett ter sig kraftigare än den i verkligheten torde ha varit, innebär den, att betydande landvinningar därmed gjorts i svenskt bildningsarbete. Genom ett omfattande organisations- och propagandaarbete har nya befolkningsgrupper förts till studieförbundens bildningsverksamhet. Studiecirkeln som studieform har börjat tillämpas i nya socialgrupper, och de metodiska förändringarna i studiecirkelns arbetssätt har inneburit, att studieformen fått ökad attraktivitet, vilket givit såväl kvantitativa som kvalitativa utslag. Tendensen att alltmer inrikta uppmärksamheten på vuxenundervisningens

115 pedagogiska sidor har medfört, att studiecirkeln i många fall blivit ett smidigt och aktivitetsfrämjande bildningsinstrument. Mångsidigheten i denna arbetsform illustreras bl. a. av den stora mängd studieämnen, som låter sig behandlas inom studiecirkelns ram. Genomgripande förändringar ifråga om studiecirklarnas ämnesval förekommer ej under 1950-talet. Dock kan iakttagas en tendens till ökning av andelen studiecirklar i s. k. praktiska ämnen, liksom att också under tioårsperioden ett mera utpräglat intresse för sång och musik utvecklats. Relativt sett gick under större delen av perioden ämnet samhälls- och rättsvetenskap tillbaka, men under senaste år har studiearbetet inom denna ämneskategori på nytt fått en starkare ställning och ökat sin andel av totalantalet studiecirklar. Utredningen har ej haft möjlighet att genomföra särskilda undersökningar, avseende att belysa cirkeldeltagarnas ålder, skolbakgrund, socialgrupp etc. Vissa studieförbund redovisar emellertid uppgifter om antalet deltagande kvinnor samt om ungdomar under viss ålder. Dessa uppgifter tyder på att en betydande del av ökningen av deltagareantalet i studiecirklarna hänför sig till en starkare tillströmning av just kvinnor och ungdom. Ungdomarna har i betydande utsträckning sökt sig till musikcirklar. Gällande bidragsregler har på olika sätt påverkat utvecklingen. En alltmer markerad dragning kan iakttagas till ämnesområden, som är föremål för bidragsgivning, medan andra, icke bidragsberättigade, i allt mindre utsträckning uppmärksammats. Tendensen att inrikta studiearbetet på ämnesgrupper, som ryms inom bidragsgivningens ram, blev särskilt märkbar, då vissa ämnen undantogs från statsbidragsgivningen. Studiecirklarna i dessa ämnen visade sig då mycket snabbt minska i antal. Även på andra sätt har bidragsbestämmelsernas utformning kommit att påverka ämnesvalet. Inom vissa studieförbund möter man fortfarande principen, att studiecirkelarbetet skall uppläggas med tanke på arbete under en studiesäsong, t. ex. från höst till vår. Dock har det blivit allt vanligare, att studiecirkelarbetet planlägges för termin, och inom vissa studieförbund har denna arbetsprincip blivit praktiskt taget allenarådande. Förklaringen därtill torde vara dels att människor kanske framförallt i tätorter önskar ett till tiden mera koncentrerat studiearbete, dels att nuvarande bidragsgivning är bäst lämpad för studiecirklar av terminstyp. Som senare närmare skall utvecklas, innebär detta, att kvalitetssträvandena inom studiecirkelverksamheten endast kan drivas till en viss gräns. Ett intressant uttryck för kvalitetssträvanden i annan riktning, strävanden som förstärkts under 1950-talet, är den ökade inriktningen på bildandet av universitetscirklar. Såväl denna som övriga förändringar på studiecirkelverksamhetens område bör ses mot bakgrund av ett allmänt ökat bildningsbehov hos allt fler. Studieförbunden har funnit anledning att inom speciella ämnesområden och på bestämda punkter

116 tillfredsställa och ytterligare stimulera dessa bildningsbehov. Expansionen inom studiecirkelverksamheten orsakas således å ena sidan av starkare och mer utpräglade bildningsbehov hos de vuxna, och å andra sidan av en växande aktivitet från studieförbundens sida för att tillfredsställa och ytterligare stimulera vissa av dessa bildningsbehov. Förstärkt organisation Den växande aktiviteten hos studieförbunden för att infånga de nya bildningsintressena hör samman såväl med studiecirkelledarutbildningen som med propagandaaktivitet för deltagande i studiecirklar samt slutligen med utbyggnaden och rationaliseringen av studieförbundens organisation. Förutom att ledarutbildningen rent kvantitativt ökat, har den undergått bestämda förändringar såväl ifråga om pedagogisk utformning som innehåll. Ökningen av studieledarutbildningen har kunnat åstadkommas bl. a. genom att studieförbundens organisation såväl centralt som regionalt och lokalt starkt utvecklats. En utökad, stabiliserad organisation har nämligen givit större utrymme för pedagogiska strävanden. I stort betyder förändringarna på det organisatoriska området, att studieverksamheten inom de olika studieförbunden inte längre företer samma oenhetlighet ifråga om omfattning och differentiering som tidigare, då verksamheten i övervägande grad var avhängig av insatser från frivilliga krafter. Förändringar inom regionalt eller lokalt verksamma styrelser kunde innebära snabb nedgång eller plötslig men ofta tillfällig uppgång ifråga om verksamhetens omfattning. Sådana fluktuationer ifråga om verksamhetens inriktning och omfattning kan fortfarande iakttagas, främst då inom de mindre studieförbunden, som fortfarande i övervägande utsträckning har att lita till frivillig, ej arvoderad arbetskraft. Uppbyggandet av lokalavdelningar, även inom de mindre studieförbunden, synes emellertid i viss mån ha bidragit till att neutralisera verkningarna av personbyten. ö k a t antal studiecirklar har krävt en utbyggnad av studieförbundens centrala administrativa enheter. Genom rationaliseringar av olika slag har emellertid administrationskostnaderna kunnat hållas på rimlig nivå. Till de moderna åtgärderna på detta område hör hålkorts- och databehandling av studiecirkelrapporterna. Den centrala verksamheten inom studieförbunden innefattar även en omfattande pedagogisk konsulentverksamhet, handledning ifråga om val av studiematerial, anvisningar för uppläggningen av studiecirkelarbete m. m. De olika studieförbundens särart Stabiliseringen och utbyggnaden av studieförbundens verksamhet torde ligga bakom den under senare år diskuterade frågan, om studieförbundens särart, deras profil, är på väg att försvinna. Det framhålles i dylika sammanhang, att studieförbunden i stort sett erbjuder allmänheten samma stu-

117 dieämnen, att deras ledareutbildning är likartat upplagd, och att därför organisation och administration avsevärt skulle förenklas, om större enheter skapades. En granskning av ämnesutvecklingen inom studiecirklarna såväl totalt som inom de enskilda studieförbunden synes dock ge vid handen, att studieförbunden i stort sett bibehållit den prägel som t. ex. anknytningen till en viss folkrörelse ger. Någon tendens till institutionalisering eller till utjämning av de folkrörelseanknutna studieförbundens profiler kan således ej förmärkas. Detta utesluter dock inte, att under årtiondet starkare tendenser till ett vidgat samarbete studieförbunden emellan gjort sig gällande. Konkreta uttryck har detta vidgade samarbete tagit särskilt mellan studieförbund av likartad karaktär och besläktad förankring, t. ex. nykterhetsrörelsens studieförbund. Inom den samorganisation, till vilken 12 av de 13 studieförbunden är anslutna, Samverkande Bildningsförbunden, har särskilt på teater- och musikområdena och inom vissa andra speciella ämnesområden ett vidgat samarbete kommit till stånd. Det förtjänar också påpekas, att genom intensivare kontakter studierektorerna emellan samarbete kunnat åstadkommas mellan studieförbunden i specialfrågor eller vid särskilda tillfällen. Man bör heller inte bortse från att likheter mellan de olika studieförbunden i fråga om ämnesinriktning m. m. har sin grund i att en betydande del av en periods aktuella kulturstoff betraktas som angeläget för samtliga former av bildningsarbete, och att följaktligen även studieförbunden därmed får en likartad inriktning. Till detta kommer, att bakom bildningsarbetet ligger en fond av gemensamma värderingar och attityder, vilket på sitt sätt innebär, att studieverksamheten får drag, som återfinnes inom samtliga studieförbund och andra bildningsorganisationer. Studiecirkelarbetets

inriktning

Under större delen av 1950-talet har bildningsarbetets och inte minst studieförbundens inriktning och målsättning varit föremål för debatt. Någon revision av de grundläggande värderingarna har det dock ej varit fråga om. Fortfarande gäller, att det centrala i bildningsarbetet vid sidan av kunskapsinhämtandet är, att det skall leda till en personlig mognad, vars resultat blir fördomsfrihet, självständighet och självansvar, och som innefattar en medborgarfostran med de demokratiska livsvärdena som centralt element. Karakteristiskt för studiecirkelarbetet under 1950-talet är, att ökad vikt lägges vid utformningen av studiematerialet. För studiecirklarna särskilt utarbetade framställningar kommer till användning inom allt fler ämnesområden, och sådana speciella typer av läroböcker har mer och mer ersatt de vetenskapliga eller skönlitterära verk, som tidigare betraktades som oundgängliga som bildningsmedel i studiecirkelarbetet. Redan mot slutet av 1920-talet och i ökande grad under 1930- och 1940-talen kom studiecirkelarbete kring brevkurser att anordnas. Denna form av studiehand-

118 ledning och kunskapsmeddelande har under 1950-talet vidareutvecklats och fått ökad betydelse. Nyorienteringen inom studieförbundens verksamhet har under 1950talet uppenbarligen främst avsett metoder och ämnen. Endast i ringa grad har nya former av bildningsarbete prövats. Anledningen synes bl. a. vara den, att de bildningsformer som användes, dvs. den muntliga informationen via föreläsning i någon form samt ämnesstudiet i form av samtal inom en mindre grupp av människor i och för sig täcker det mesta av det som k a n tänkas som former för folkbildningsarbete. Som nya former kan emellertid i viss utsträckning betecknas viss experimentverksamhet med studiegrupper av kortare varaktighet än som normalt är fallet ifråga om studiecirklar, vissa former av studieaktivitet i samband med filmvisningar eller användning av andra audivisuella hjälpmedel samt viss experimentverksamhet på de praktiska ämnenas område, avseende att finna en form för vad som kallats »en vardagens formgivning», »en smakodling i anknytning till den konkreta verkligheten». Även beträffande studiecirkelverksamheten gäller, att en intimare kontakt upprättats mellan sådan verksamhet och folkhögskolan. Genom 1958 års folkhögskolestadga blev det möjligt för folkhögskollärare att ägna viss del av sin undervisning åt handledarskap i studiecirkel, som anordnas av studieförbund. Anordningen har, trots att den existerat så kort tid, ändock redan visat sig vara ett positivt tillskott i bildningsarbetet, då studiecirklarna på detta sätt tillföres med vuxenundervisning väl erfarna handledare. Belysande för studiecirkelverksamhetens anpassning till förändringarna i befolkningsstrukturen är bl. a. den starkt utvidgade studiecirkelverksamheten bland tjänstemännen. Om TBV tages som exempel, kan påpekas, att förbundet under perioden 1945—1960 ökade från 620 cirklar med 7 760 deltagare till 7 266 cirklar och ca 74 000 deltagare, dvs. en tiofaldig ökning på 15 år, därav en fördubbling under perioden 1955—1960. Bildningsverksamheten bland tjänstemännen har i högre grad än den bildningsverksamhet, som har sin väsentliga förankring i befolkningsgrupper, vilka tidigare främst rekryterat studiecirkeldeltagare och andra inom det folkliga studiearbetet deltagande, inriktats på yrkesbetonade ämnen, såväl merkantila som tekniska, men också på språk. Gruppen yrkesbetonade ämnen har vuxit och differentierats, allteftersom nya tjänstemannagrupper vuxit sig starkare och framlagt nya önskemål ifråga om ämnesval och studieinriktning. Studieförbundens

studieledarutbildning

Den pedagogiska debatten under 1950-talet om vuxenundervisningen har satt märkbara spår på utformningen av studieförbundens ledarutbildning. Ett nytt inslag i denna är kurser med flera arbetsperioder och arbetsuppgifter för deltagarna under tiden mellan arbetsperioderna. Främst har dessa

119 arbetsperioder omfattat veckoslut. I viss utsträckning har studieförbunden tillämpat metoden att förlägga den elementära studieledarutbildningen till det lokala planet och att sedan organisera olika slags påbyggnadskurser på distrikts- och riksplanet. Sådan studieledarutbildning kan endera vara av allmän art eller inriktad på ledarskap i visst ämne. En klarare tendens att göra boskillnad mellan utbildning av sådana studieledare som skall fungera som studieorganisatörer, alltså sådana som skall administrera och oreanisera den lokala studieverksamheten, samt handledare (dvs. cirkelledare eller lärare) framträder efter hand. Inom ämnesmetodiken lägges allt större vikt vid de konkreta situationer, som handledaren eller läraren ställes inför, och allt mindre vikt vid teoretiska resonemang om studiecirkelns socialpsykologiska funktioner. Handledarkurserna utformas så att man får en tillämpning av de principer och metoder som skall utläras, t. ex. principen om den gemensamma planeringen av studiearbetet, om självverksamhet och om åskådlighet. Inom SLS och ABF h a r under år 1960 startats en utbildning för blivande distriktsstudieledare. Utbildningen, som sträcker sig över ett år, har till syfte att ge blivande distriktsstudieledare ingående kunskaper om svenskt folkbildningsarbete, dess historia, målsättning, metodik och arbetsbetingelser. Undervisningen är dels praktisk, dels teoretisk. Särskilt

uppmärksammade

ämnesområden

I den enkät, som utredningen gjorde bland studieförbunden under 1960, ingick en undersökning av studieförbundens uppfattning om vilka ämnesområden, som ansågs som särskilt önskvärda och där studieförbunden främst velat åstadkomma en ökad studiecirkelaktivitet. Av undersökningen framgår, att de största insatserna från flertalet studieförbunds sida inriktats på sociala och ekonomiska frågor. Vidare har betydande ansträngningar gjorts att öka studiet av internationella frågor, bl. a. utvecklingsländernas ekonomiska och sociala problem. Flera studieförbund har inriktat sina krafter på att få till stånd en vidgning av studiet av de viktigaste främmande språken och de större europeiska ländernas ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden. En annan grupp ämnen, där studieförbunden velat få ett mera brett studium till stånd, är litteratur och livsåskådningsfrågor. Inom ämnesgruppen psykologi och samlevnadsproblem har också ansträngningar gjorts att åstadkomma ökad studiecirkelaktivitet. Bland de samhälleliga ämnena intar på sitt sätt studiet av fackliga frågor en särställning. Särskild vikt vid studier av dylikt slag fäster ABF och TBV. Inom den senare organisationen har studiet av de fackliga frågorna blivit av särskild betydelse, eftersom tjänstemannagrupperna snabbt tillvuxit och därmed ett ökande intresse för insikter på det för tjänstemän speciella fackliga området kommit att uppstå. Om de studieförbund, som särskilt omfattar löntagargrupperna, gäller, att studierna koncentrerats på förenings-

120 och organisationskunskap, förhandlingsarbete och lönefrågor, men undan för undan har ämnesområdet vidgats och innefattar allt mer även socialpolitik, national- och företagsekonomi, arbets- och socialpsykologi, sociologi, personaladministration och förvaltningskunskap. Ämnesregistret har förstorats, och deltagarunderlaget har vuxit i takt med rörelsernas utveckling. Studieförbundens föreläsningsverksamhet En viktig del av studieförbundens arbete är deras föreläsningsverksamhet. Denna bedrives som framgått av tidigare redogörelser dels i form av föreläsningar vid kurser, s. k. serier, dels i form av föreläsningar för studiecirklar, s. k. cirkelföreläsningar. Denna föreläsningsverksamhet uppvisar en i många avseenden helt annorlunda bild, än den som föreläsningsföreningarnas föreläsningsverksamhet ger. Ämnesfördelningen är olikartad. Ämnet samhällskunskap intar här en dominerande plats. Detta gäller såväl ifråga om kurser som cirkelföreläsningar. I andra rummet kommer vad gäller kurserna ämnet konst och vad gäller cirkelföreläsningarna ämnena ekonomi och geografi. Ser man till antalet deltagare i studiecirklar, där sådana cirkelföreläsningar hållits, har dessa bägge ämnesområden, samhällskunskap samt ekonomi och geografi, under 1950-talet fått en alltmer dominerande plats. Deltagarantalet i kurser kring ämnet samhällskunskap har visserligen ökat men blivit jämförelsevis mindre, medan även där ämnet ekonomi och geografi visar stark framryckning. Kraftigaste expansion i övrigt visar ämnet religion, medan å andra sidan sång och musik och andra ämnen visar en viss tillbakagång, inte ifråga om antalet kurser men väl i fråga om antalet deltagare per kurs. Genomsnittssiffrorna över deltagande per kurs bör dock också ses mot bakgrunden av bestämda tendenser att inte låta deltagarantalet bli allt för stort med tanke på de pedagogiska nackdelar detta medför. Inom studieförbunden är intresset för denna typ av verksamhet stort, och inte minst har detta intresse knutits till cirkelföreläsningarna. Dessa har medgivit en expertmedverkan i studiecirkeln, som i många avseenden blivit till mycket god stimulans i cirkelns arbete och verksamt bidragit till att höja cirkelarbetets kvalitet. Antalet ansökningar om föreläsningar vid kurser och cirkelföreläsningar överstiger varje år det antal, som med tanke på anslagsbeloppets storlek kan komma i åtnjutande av bidrag.

5. Pedagogisk nyorientering På det pedagogiska fältet har bestämda tendenser under 1950-talet gjort sig gällande. Detta gäller såväl föreläsningar som studiecirklar. Även i fråga om kursverksamhet av olika slag har en bestämd förändring av arbetsform e r n a kommit till synes.

121 Föreläsningen i dess traditionella form utgöres av en sammanhängande muntlig framställning av en person under relativt lång tid. Denna undervisningsform har främst i kurssammanhang men också i föreläsningsföreningarnas verksamhet kommit att ersättas med en rad andra föreläsningsformer. Bland de under 1950-talet alltmer tillämpade, aktivare undervisningsformerna kan nämnas dialogföreläsningen, intervjuföreläsningen, samtalsföreläsningen och estradsamtalet. Gemensamt för dessa former är, att de avser att i högre grad än den traditionella föreläsningen aktivisera publiken och såvitt möjligt direkt anknyta till publikens bildningsbehov och intresseriktning. Genom att publiken direkt får medverka i de nya föreläsningsformerna skapas hos den ett aktivare intresse för verksamheten. De nya formerna söker också stimulera genom en starkare dramatisk verkan. Intimt sammanhängande med upplösningen av den gamla enmansföreläsningen i en rad föreläsarfunktioner är det starkare utnyttjandet i föreläsningsarbetet av tekniska hjälpmedel av olika slag. Den sedan gammalt använda illustrationstekniken har i flera hänseenden tekniskt förbättrats, och apparaturen har också efterhand blivit mer lämpad för föreläsningsarbetets behov. Inom föreläsningsföreningarna kvarstår emellertid trots de nya tendenserna normalt enmansföreläsningen som informationsmetod. Detta sammanhänger bl. a. med svårigheterna att lösa de med de nya föreläsningsmetoderna förenade ekonomiska problemen. Dessa föreläsningsformer kräver nämligen i allmänhet engagerandet av flera sakkunniga inom ett ämnesområde samtidigt, och även den tekniska utrustningen ställer sig ekonomiskt dyrbarare än den utrustning, som erfordras för en enmansföreläsning av genomsnittskaraktär. Till företeelser med genomgripande verkan hör de förändringar, som under 1950-talet inträffat inom gruppstudietekniken. Studier i grupp har en lång tradition i svenskt bildningsarbete, men särskilt genom att resultaten av den s. k. smågruppsforskningen blivit mera allmänt kända, har en på mera vetenskaplig bas utvecklad studiecirkelmetodik framkommit. Som en följd av detta föreligger en bestämd tendens att hålla deltagareantalet i studiegrupper av olika slag, såväl grupper organiserade i kurssammanhang som studiecirklar, lägre än förut. Redan tidigare hade man emellertid erfarenhetsmässigt funnit, att kontakten mellan de olika deltagarna kunde bli bättre i mindre grupper, vilket var till fördel både för effektiviteten i inlärningen och trivseln i studiearbetet. En annan viktig följd av de ökade insikterna om de små gruppernas funktionssätt är att man mer än tidigare uppmärksammat den roll, som gruppledaren socialpsykologiskt sett har. Detta har resulterat i ett ökat intresse för de psykologiska och pedagogiska sidorna av såväl föreläsar- som gruppledareutbildningen. Tidigare hade m a n

122 i första hand inriktat sig på att ge ökade ämneskunskaper inom föreläsaroch studieledarutbildningens ram. De nya pedagogiska och socialpsykologiska rönen har även på andra sätt kommit utbildningsverksamheten inom folkbildningsarbetet att ändra karaktär. Medan tidigare kurstiden väsentligen upptogs av föreläsningar, har den vid 1950-talets kurser alltmer kommit att upptas av gruppstudier av olika slag, under det att de rent informativa inslagen i kurserna skett på annat sätt än via föreläsningen, t. ex. via film eller andra media. Samtidigt har ämnesexperter gjorts tillgängliga för att vid behov stå de studerande till tjänst med sakuppgifter eller mera sammanfattande framställningar. De tendenser, som nu beskrivits, iakttas inom studieförbundens alltmer ökande centrala och regionala kursverksamhet men också i den kursverksamhet, som bedrives av bildningsförbund eller motsvarande. De s. k. audivisuella hjälpmedlen har starkt influerat de metodiska förnyelsesträvandena inom det folkliga bildningsarbetet, ö k a d tillgång till film, bildband, ljudband och stillfilmer liksom ökade apparatresurser har bidragit till att göra de tekniska hjälpmedlen till vanliga inslag i såväl kurs- som studiecirkelverksamhet. En livlig diskussion har förts om de tekniska hjälpmedlens användbarhet i olika sammanhang, och numera råder i betydande grad samstämmighet i uppfattningen om skilda tekniska hjälpmedels användbarhetsområden. Mer och mer har de audivisuella hjälpmedlen för att ge k u r s - och studiecirkeldeltagare ökad verklighetsupplevelse i informativa sammanhang integrerats i det program och de arbetsmetoder, som ligger till grund för verksamheten.

Universiteten

och

folkbildningsarbetet

I tidigare utredningssammanhang har uttryckts önskemålet, att universiteten mera än tidigare direkt engagerades i det kvalificerade folkbildningsarbetet. Universitetens medverkan i det fria och frivilliga bildningsarbetet har också sedan länge varit en tillgång för detta. Under 1950-talet synes emellertid kontakterna mellan universiteten och folkbildningsarbetet icke ha utbyggts i önskvärd takt. 1944 års folkbildningsutredning underströk starkt betydelsen av universitetens medverkan i folkbildningsarbetet. Vidare fann den det vara angeläget, att universitetens lärare aktivt deltog i detta arbete. Den framlade också förslag om en till omfånget ganska begränsad sådan medverkan, då den förordade särskilda statsbidrag till anordnandet av universitetscirklar, vilka utredningen betraktade som en universitetens egen folkbildningsuppgift. För att ytterligare betona detta, hemställde 1944 års folkbildningsutredning, att som lärare skulle anlitas docentstipendiater, vilka skulle kunna utbyta sin med stipendiet förenade undervisningsskyldighet mot ledandet av universitetscirklar.

123 De intentioner som 1944 års utredning hade om universitetscirklarna som en universitetens bildningsverksamhet, fullföljdes emellertid inte i författningen. Det blev skolöverstyrelsen, som blev högsta myndighet och som hade att godkänna lärare och studiegång. Det blev studieorganisationerna som fick svara för organiserandet. Någon direkt kontakt mellan universitet och folkbildningsarbete blev det därför inte fråga om. De universitetscirklar, som anordnats med statsbidrag alltsedan den senaste författningens tillkomst, har varit en tillgång för vårt folkbildningsarbete. Det knappa anslaget och landets stora avstånd har emellertid medfört, att det varit svårt att få någon spridning på dem. Därför har de icke kommit att spela någon mera framträdande roll i totalbilden av svenskt folkbildningsarbete. Detta framgår av den i andra kapitlet lämnade redogörelsen av den kvantitativa utvecklingen. Inte desto mindre har intresset för denna kvalificerade studiecirkelform på senare år ökat, vilket kommit till uttryck på så sätt, att studieförbund anordnat studiecirklar av universitetscirkelns karaktär och också givit den benämningen universitetscirkel men icke uppburit statsbidrag enligt reglerna för stödet till universitetscirklar. Även på föreläsningssidan har kontakten med universiteten släppt. Alltjämt har Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar sin karaktär av institution mer eller mindre tillhörande Lunds universitet, men dess möjligheter att aktivera de akademiska lärarna i folkbildningsarbetet har år från år avtagit. Orsakerna till detta är många. En som särskilt betonas är att de akademiska lärarnas arbetsbörda blivit tyngre. Detta är självfallet en faktor, som alltid måste beaktas, då krav ställes på universitetens medverkan i folkbildningsarbetet. I lokalt samarbete med universiteten har sedan 1933 studenternas kursverksamheter — Folkuniversitetet — arbetat. Folkuniversitetet startade utifrån en akut situation. När det sedan befanns, att verksamheten hade en allmän folkbildningsuppgift att fylla, fortsattes arbetet med speciell inriktning på studiecirklar i språk samt föreläsningar. Däremot h a r förbindelsen mellan Folkuniversitetet och universiteten inte utvecklats så, att en utbildning av lärare och ledare åt folkbildningsarbetet i dess helhet blivit en huvuduppgift för Folkuniversitetet. En nyare kontakt mellan folkbildningsarbetet och universiteten är det vuxenpedagogiska seminariet som startades i samverkan med Stockholms högskola och som sedermera knutits till lärarhögskolan i Stockholm. Det är ett exempel på h u r samarbete mellan forskning och folkbildningsarbete bör kunna utformas. Det kan slutligen påpekas, att i de fall då akademiska lärare uppträtt som föreläsare i olika folkbildningssammanhang, rent personliga kontakter mellan universitet och folkbildningsarbete upprättats. Den i detta kapitel lämnade översikten ger — redan med den summa-

124 riska form den erhållit — vid handen, att den folkbildande aktiviteten i Sverige under 1950-talet kraftigt utvidgats, samtidigt som den fått nya kännetecken och ändrade arbetsmetoder. Mot de i det föregående beskrivna tendenser till kvantitativ och kvalitativ ökning av folkbildningsaktiviteten i dess vidaste bemärkelse svarar allt starkare markerade behov hos 1950-talets människor av t. ex. information, kunskap på speciella ämnesområden, inlärande av nya färdigheter och berikande av personligheten. Dessa behov bör ses mot bakgrunden av människornas situation i ett samhälle i ständig omdaning, av ökade ekonomiska möjligheter för den enskilde, av förlängd fritid och nya möjligheter att utnyttja denna fritid.

B.

Ungdomsverksamheten

Ungdomsverksamhet bedrives dels av en rad fria och frivilliga organisationer, dels av kommunala organ. Utvecklingen under 1950-talet kännetecknas av en kraftig utökning av verksamheten såväl inom organisationerna som inom den kommunala sektorn. I andra kap. har utredningen redovisat, hur de verksamhetsformer utvecklats, som är föremål för statligt stöd. Däremot har ej sammanställningar gjorts exempelvis av medlemsutveckling, antal lokalavdelningar eller antal anställda inom olika organisationer eller organisationsgrupper. Den av utredningen genomförda enkäten visar nämligen, att jämförbara eller på annat sätt belysande siffror för närvarande ej står att få, beroende på organisationernas mycket stora inbördes olikheter. Sålunda ger en organisations medlemsantal inte en säker bild av aktiviteten inom organisationen. Vissa organisationer räknar nämligen som medlemmar endast dem, som undertecknat medlemsförbindelse och erlagt medlemsavgift, medan andra organisationer betraktar samtliga, som deltager i organisationens verksamhet, som medlemmar och alltså dit räknar exempelvis ungdomar, som tagit del i en av organisationen anordnad fritidsgrupp. Medan vissa organisationer har ganska höga medlemsavgifter, förekommer inom andra inga som helst avgifter. På samma sätt kan olikheter iakttagas ifråga om organisationernas struktur och organisatoriska uppbyggnad, vilket gör jämförelser och sammanställningar t. ex. av antalet lokalavdelningar missvisande. Medan inom vissa organisationer det lokala arbetet kan bedrivas av ett flertal ganska små, självständiga enheter, bygger andra organisationer sin verksamhet på ett relativt litet antal lokalavdelningar, vilka emellertid har ett omfattande sektionsarbete, där inom den stora enhetens ram smärre gruppbildningar förekommer. Även den olika anknytningen till de vuxnas organisationsliv gör jämförelser mellan olika organisationers ungdomsverksamhet vanskliga. Det statliga stödet till ungdomsverksamhet utgår för närvarande såväl till ungdomsorganisationer i egentlig mening, dvs. självstyrande ungdomsförbund med i huvudsak med-

125 lemmar i åldern 14—25 år, som till andra organisationer, som upptagit barn- och ungdomsverksamhet på sitt program. Organisationerna och organisationsgrupperna har i olika utsträckning utnyttjat statsbidragen på ungdomsverksamhetens område. Inte heller av sådana uppgifter kan bestämda tendenser utläsas ifråga om de olika organisationernas utveckling. Inom flera organisationer förekommer nämligen en omfattande verksamhet, som i och för sig skulle vara statsbidragsberättigad men för vilken statsbidrag icke kommit att sökas. Detta gäller både för fritidsgruppsverksamhet och ungdomsledareutbildning. Mycket beror här på ledarnas inställning. Vissa ledare är av den meningen, att ungdomsledarskap t. ex. i fritidsgrupper eller i andra former av ungdomsarbete är av den karaktären, att ersättning bör utgå, medan andra finner, att de själva får ut mest av sitt deltagande i ungdomsarbetet, om insatsen göres fritt och frivilligt utan tanke på ersättning. 1. Ungdomens föreningsliv Vid 1950-talets början fördes debatten om föreningslivets kris synnerligen intensivt. Inte minst sades en krissituation vara rådande inom organisationer med utpräglat intresse för ungdomsverksamhet. Krisläget förbyttes emellertid under åren närmast före decenniets mitt i ett visst uppsving, som gällde både medlemsanslutning och aktivitet. 1950-talets senare år har också kunnat uppvisa en fortsatt aktivisering av organisationslivets ungdomsarbete. Detta torde sammanhänga med de ökade ekonomiska resurser, som kommit att stå till förfogande både genom tillkomsten av särskilda bidrag från statens, landstingens och kommunernas sida och genom utnyttjande av de mycket goda lotterikonjunkturerna. Problemen inom organisationslivet kvarstår emellertid i många hänseenden olösta. Organisatoriska

förändringar

Liksom inom bildningsarbetet kan inom ungdomsarbetet iakttagas en strävan att skapa ökad organisatorisk fasthet åt arbetet. Inom många organisationer har också det centrala arbetet fått en väsentligt ökad omfattning, och riksorganisationernas serviceverksamhet gentemot distrikts- och lokalorganisationer har utvecklats. Den tendens till centralisering, som med en sådan utveckling skulle vara tänkbar, synes ha motverkats genom mer markerade arbetsinsatser och ett starkare engagemang från de frivilliga krafternas sida på lokalplanet. Av enkätsvaren att döma synes under senare år inom inånga organisationer den egna ideologiska särarten ha givits ett mer framträdande utrymme i förbundens aktivitet. Man har i vissa enkätsvar hävdat att en överbetoning av nöjes- och hobbyverksamhet kan leda till en snedvridning av verksamheten och genomsnittligt mycket kort medlemstid med åtföljande

126 föryngring av medlemskadern, medan en intellektuellt mera krävande verksamhet kan visa sig medföra tendenser till ökad medlemsstabilitet. Följden synes i vissa fall ha blivit ökade ansträngningar att inrikta verksamheten på för respektive organisationer från ideologisk synpunkt centrala problem. 1950-talets senare del kännetecknas också av en starkare social aktivitet från organisationernas sida. Uppmärksamheten inriktas på åtgärder av praktisk-social karaktär, t. ex. avseende stöd åt socialt eller på annat sätt utvecklingsstörda ungdomar, insamlingsaktioner för handikappade, anordnande av lotterier till förmån för internationella hjälpaktioner etc. hedar- och lokalproblemen Trots en i många hänseenden gynnsam utveckling för ungdomsförbunden och övriga organisationer med ungdomsverksamhet på sitt program kvarstår fortfarande betydande svårigheter. Ledarproblemet är på många håll akut, trots att utbildningskapaciteten på området bl. a. genom de statliga insatserna under 1950-talets senare del starkt ökat. Detta problem har accentuerats genom att behovet av ledare ökat även relativt sett till följd av en starkare strävan från organisationernas sida att göra verksamheten mera utåtriktad, vilket i sin tur medfört en tendens till sjunkande medlemsålder. Ledarproblemet får ökad räckvidd också därigenom, att organisationerna ställs inför uppgiften att bedriva ett tillfredsställande arbete i områden, där det finns många barn och ungdomar men få personer i de åldersgrupper, från vilka föreningsledarna i betydande utsträckning rekryteras. Detta problem möter främst i avflyttningsorterna men också mycket markant i de nya tätorterna. Även av andra skäl kvarstår ledarproblem. Den förändrade utbildningsstandarden har sålunda medfört vissa svårigheter att rekrytera ledare, eftersom studerande ungdomar ej kan ägna sig åt föreningsaktivitet på fritid i samma utsträckning som förvärvsarbetande. Det framhålles också, att en lägre giftermålsålder avkortar den aktiva föreningstiden, varför efter hand ett större behov uppstått av betalda ledare och experter. Ett problem som i hög grad inverkat på utvecklingen av ungdomsarbetet under 1950-talet är anskaffandet av för ungdomsverksamheten lämpliga lokaler. Även detta problem framträder starkast i tätorterna. Från föreningshåll påpekas, att det fortfarande är förenat med betydande svårigheter att anskaffa lämpliga lokaler, beroende dels på lokalbristen, dels på att hyrorna för befintliga lokaler ofta är allt för höga för att föreningslivet skall kunna utnyttja dem. Ofta är ungdomsorganisationer av olika slag hänvisade till att använda lokaler, som av en rad olika skäl ter sig mindre lämpade för ungdomsverksamhet. Trots de svårigheter, som ledar- och lokalproblem speciellt i tätorterna utgör, kan en stark strävan iakttagas hos ungdomsorganisationerna att särskilt inrikta sitt arbete på att utveckla

127 verksamheen där och därmed eftersträva en anpassning av denna till förändringarna i befolkningens struktur. För vissa organisationer har anpassningen kunnat ske relativt lätt, eftersom organisationerna redan från början haft sin väsentliga förankring i städer och tätorter, medan för andra som väsentligen byggt sin verksamhet på arbete på landsbygden och i de mindre tätorterna, anpassningen varit förenad med ett betydande arbete. Utom ledar- och lokalproblem har därvid ekonomiska svårigheter mött. I och med införandet av ett statligt stöd för ledarutbildning vändes också organisationernas uppmärksamhet i hög grad mot den allmänna typ av ledarutbildning, som är förutsättningen för att statsbidrag skall utgå. Förutom att ledarutbildningen starkt utvecklats kvantitativt under årtiondet, har den även kommit att i inte ringa omfattning förändras ifråga om inriktning och innehåll. I betydande utsträckning har den blivit mera allmänt utformad och i viss mån mer teoretisk än tidigare, då den som primär målsättning hade att ge de frivilligt arbetande krafterna inom organisationerna kunskaper för de speciella funktioner, som de hade att fylla inom sin organisation. Det kan också hävdas, att under årtiondet ledarutbildningsverksamheten fått en mera systematisk prägel. Inom flera organisationer kan man vid årtiondets slut finna en trappstegsformad ungdomsledarutbildning, där den grundläggande och elementära utbildningen bedrives på lokalplanet, medan påbyggnadskurser och kurser av mer speciell art är förlagda till distrikts- och riksplan. Det torde också kunna förmärkas en starkare strävan till kvalitativ förbättring av ledareutbildningen på så sätt, att ökad uppmärksamhet ägnas åt utformning av arbetsmaterial för kurserna, framställning av audivisuella hjälpmedel, uppläggning av kurserna med hänsyn till moderna psykologiska och pedagogiska metoder osv. Med den beskrivning som lämnats om tendenserna i bildningsarbetet har även det av organisationer med ungdomsverksamhet på sitt program bedrivna studiearbetet blivit föremål för karakteristik. Studiearbetet utgör inte minst inom de organisationer, som i det föregående betecknats som egentliga ungdomsorganisationer, en viktig del av verksamheten såväl kvalitativt som kvantitativt. Av flera svar i den enkät, som utredningen utsänt till organisationerna, framgår också, att studiearbete inom vissa organisationer betraktas som en viktigare uppgift än exempelvis fritidsgruppsverksamhet. Ett väsentligt motiv i sammanhanget torde vara, att endast genom systematiska studier i organisations- och föreningskunskap med flera liknande ämnen en stabilitet på längre sikt kan åstadkommas inom organisationslivet. Inom ungdomsledarutbildningen ger sig pedagogiskt sett samma tendenser tillkänna som inom studieledarutbildningen. Även beträffande ungdomsledarutbildningen kan urskiljas en tendens till nära anslutning till folkhögskolans kursverksamhet. Vissa rörelseanknutna folkhögskolor har således under de senaste åren ordnat s. k. speciallinjer för förenings-, studie- och

128 ungdomsledare. Antingen har då viss del av andra årskursens elever sammanförts till sådan speciallinje, eller också har kortare fortsättningskurser arrangerats med särskild hänsyn till sådan ledarutbildning. Ämnen som i sådana sammanhang stått i förgrunden är modersmålet, historia, samhällslära, nationalekonomi, social- och ungdomspsykologi, pedagogik och organisationskunskap. En framträdande plats i av folkhögskolor ordnade utbildningskurser för ungdomsledare intar praktiska ledarutbildningsproblem, och undervisningen har särskilt upplagts med tanke på den praktiska nyttan för föreningsledare. I fråga om undervisningen i ämnet modersmålet hai t. ex. vad gäller den skriftliga framställningen särskild uppmärksamhet ägnats åt de praktiska skrivelser, som föreningsfunktionärer med flera bör kunna åstadkomma, t. ex. framställningar av olika slag till myndigheter, stadgar, årsberättelser, protokoll m. m. Övningarna i muntlig framställning har inriktats på att lära eleverna hålla kortare anföranden, t. ex. vid studieupptaktsmöten, och föreläsningar, t. ex. cirkelföreläsningar, samt göra diskussionsinlägg, inlägg i gruppsamtal m. m. Medlems rekry teringen Förändringar i befolkningens ålderssammansättning har uppmärksammats av ungdomsorganisationerna, och uppmärksamheten kan sägas ha skärpts efter hand som 1940-talets stora årskullar uppnått sådan ålder, att de skulle kunna deltaga i föreningslivet. Som speciella åtgärder för att få med de stora årskullarna i föreningsarbetet kan särskilt anges en starkare strävan att genom direkt samarbete med skolan få kontakt t. ex. med avgångsklasserna, inriktning av ledarutbildningen med hänsyn till dessa åldersgrupper, tävlingar för dessa ålderskategorier samt avlönande av heltidsanställda förbundsfunktionärer med speciell uppgift att stimulera verksamhet för dem. Sådana aktioner har i allmänhet genomförts som ett led i en större plan för total aktivisering av ungdomsverksamheten med inriktning på förändring av arbetsuppgifterna alltefter den s. k. ungdomsvågens förskjutning uppåt i åldershänseende. Bland de speciella åtgärderna för att få med ungdomen i de stora tätorterna kan därutöver nämnas, att flera organisationer inriktar sin nybildningsverksamhet, dvs. nybildning av lokala, självständiga enheter, på de större tätorterna, att medel avsattes från riksorganisationer för intensifierad verksamhet i storstäder och andra tätorter, att särskilda ungdomsinstruktörer anställes t. ex. för Stockholm, Göteborg och Malmö, att framträdanden av föreningsungdom anordnas på kommunala ungdomsgårdar, att parklekar ordnas etc. Ofta sker sådana tätortsaktioner på grundval av en noggrann kartläggning och planering. Tendensen är dock icke generell. Stora organisationer, främst bland dem idrottsorganisationerna, har på grund av ledarbrist ej kunnat vidtaga speciella åtgärder för att ytterligare aktivisera ungdomens deltagande i organisationernas arbete i tätorterna.

129 Till de karakteristiska dragen i 1950-talets ungdomsarbete hör strävandena att nå den icke föreningsanslutna ungdomen. Organisationerna kan här peka på en rad olika åtgärder. En kampanj typ, som lanserats under 1950-talet, från början inom nykterhetsrörelsen men senare också inom politiska ungdomsorganisationer och i frikyrkliga sammanhang, är s. k. »fikaträffar». Dessa kampanjer innebär, att ungdom i mindre grupper inbjudes till samtal m. m., varvid den arrangerande organisationen presenterar sitt arbete och målet för detta. Samtidigt erbjudes de ungdomar, som infunnit sig, medlemskap i organisationen i fråga. Kampanjer av detta slag h a r på många håll bedrivits med uppenbar framgång. Idrottsutövning av olika slag har en betydande attraktivitet för ungdom, och idrott har också under 1950-talet i ökande grad kommit att ingå även i sådana organisationers program, som icke har som huvuduppgift att främja idrott och friluftsliv. Idrottsverksamheten bedrivs i många fall i fritidsgruppens form. Då fritidsgruppen kan anknytas till attraktiva ämnen eller sysselsättningar har denna typ av verksamhet kunnat inlänkas i arbetet för att nå den icke föreningsanslutna ungdomen. Det bör slutligen påpekas, att de strävanden, som förekommit för att få en vidgad ungdomsverksamhet till stånd i tätorterna, givetvis haft som mål att engagera förut icke föreningsansluten ungdom. Verksamhet för icke föreningsansluten ungdom Som tidigare anförts, kan en tendens att mer än tidigare inrikta föreningarnas arbete på s. k. öppen verksamhet förmärkas. Med öppen verksamhet menas i detta sammanhang en föreningsverksamhet, i vilken ungdom deltager utan att ställas inför krav på medlemskap eller på principiell anslutning till arrangerande förenings program. På många håll bedrives öppen ungdomsgårdsverksamhet i föreningsregi. På andra förekommer s. k. klubbverksamhet, byggd efter mönster från det engelska klubbväsendet. Men även inom ramen för föreningarnas mer traditionella verksamhet har genom offentlig mötes-, underhållnings- och annan programaktivitet kontakt nåtts med icke föreningsansluten ungdom. Utåtriktad verksamhet av olika slag på lokalplanet stimuleras genom olika centralt vidtagna åtgärder. Det kan här röra sig om programservice från riksledningens sida, endera i form av tryckta anvisningar eller i form av mer eller mindre färdiga program, filmer etc. P å många håll inom organisationslivet har således den öppna verksamheten utvecklats och intresset för utvidgning också intensifierats. Detta innebär emellertid inte, att öppen verksamhet som en integrerad del av arbetet bland ungdomen förekommer inom flertalet organisationer. Det påpekas bl. a. från politiskt ungdomsförbundshåll, att ekonomiska möjligheter saknas för en öppen verksamhet i större skala. Lokalresurser saknas också. 9—105704

130 2. Den kommunala ungdomsverksamheten Den av kommunala organ bedrivna ungdomsverksamheten har under 1950-talet ökat särskilt i de stora och största tätorterna. Det finns — utom beträffande fritidsgruppsverksamheten — i detta utredningssammanhang icke anledning att närmare gå in på utvecklingen av det kommunala ungdomsarbetet, då detta till väsentliga delar bedrives utanför ramen för nuvarande statsbidragsgivning. I beskrivningen av tendenser i modernt ungdomsarbete bör emellertid den kommunala verksamheten beaktas, dels därför att genom denna den samlade ungdomsverksamheten kommit att ytterligare utökas, dels också därför, att förhållandet mellan kommunalt bedriven ungdomsverksamhet och annan, i de frivilliga ungdomsorganisationernas regi bedriven, innefattar vissa problem. Inom många kommuner har den kommunala ungdomsverksamheten fått utvecklas i intim samverkan med de fria och frivilliga organisationerna, och den har på så sätt kunnat bli till verksamt stöd för dessa. Å andra sidan har också kommunal verksamhet upplagts på sådant sätt, att den av organisationerna uppfattats som en konkurrens och i viss mån ett hot mot den av frivilliga krafter bedrivna verksamheten. Företrädarna för föreningslivet har därvid i den allmänna diskussionen hävdat, att de lokala föreningarna med sina relativt blygsamma ekonomiska och personella resurser kommit i ett underläge, som hindrar föreningslivet från att utvecklas på ett som det anses tillfredsställande sätt. Företrädarna för berörda kommuner deklarerar å sin sida, att ungdomsproblemen är av sådan storleksordning, att omedelbara åtgärder måste vidtagas, och att föreningslivet inte har kraft eller resurser att bemästra problemen. Under 1950-talets senare år torde en tendens till skärpning av föreningslivets attityd gentemot den självständigt bedrivna kommunala ungdomsverksamheten kunna iakttagas, samtidigt som på andra håll tendenser till ett fördjupat samarbete mellan kommun och föreningsliv synes uppträda.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att ungdomsverksamheten under 1950-talet utbyggts och stabiliserats och att den — liksom folkbildningsarbetet — på flera områden undergått ganska betydande förändringar. Att ungdomsverksamhetens läge trots många kvarstående problem förbättrats torde sammanhänga med den starka ökningen av intresset för ungdomsfrågor i samhället. Ungdomsproblemen har aktualiserats, dels därför att antalet ungdomar för närvarande är mycket stort, vilket i och för sig medför problem, dels därför att en tendens till ökning av ungdomskriminalitet och annan asocialitet är märkbar. De sistnämnda problemen har beskrivits av parlamentariska sakkunniga i betänkandet Ungdomsbrottslighet (SOU 1959:37).

FJÄRDE KAPITLET Den fortsatta verksamheten

A. Berörda verksamhetsformers utveckling 1. Samhällsförändringarnas inverkan Den föränderlighet, som kännetecknar det moderna samhället, kan förutsättas prägla även folkbildningsarbetets fortsatta utveckling. Folkbildningsorganisationerna själva synes också vara medvetna om att en fortgående anpassning av bildningsarbetet till de förutsättningar, som den rådande samhällssituationen erbjuder, är nödvändig för att denna utveckling skall bli gynnsam. Anpassningen innebär bl. a. att folkbildningsarbetets struktur förändras, allteftersom den ekonomiska standardförbättringen fortgår. Den medför vidare, att en omstrukturering av arbetet måste ske med hänsyn till förändringarna inom arbetslivet samt till befolkningsomflyttningen från landsbygd till tätorter. Bildningsarbetet såväl i städer och tätorter som på landsbygden kommer därvid att ställas inför betydande omställningsproblem. E n tillbakablick på utvecklingen efter andra världskrigets slut ger vid handen, att den ekonomiska standardförbättringen påverkat olika grenar av folkbildningsarbetet på olika sätt. Otvivelaktigt har föreläsnings- och k u r s verksamhet i föreläsningsföreningars och bildningsförbunds regi genom de ekonomiska förändringarna ställts inför svårigheter, då en större del av befolkningen fått resurser att utnyttja andra bildningsmedia. Å andra sidan torde studiecirkelverksamhetens uppsving till icke ringa del kunna förklaras av de förändrade ekonomiska förutsättningarna. Även utvecklingen inom olika ämnesområden har påverkats av den ekonomiska standardförbättringen. Förändringarna exempelvis på musikbildningsarbetets område orsakas i betydande omfattning av denna, även om andra faktorer inverkat. Likartad bakgrund har förändringarna inom ämnena konst och konsthantverk. Gynnsamt för utvecklingen inom folkbildningsområdet som helhet har varit, att ägandet av böcker blivit allt allmännare. För folkbildningsarbetets framtida utveckling torde den ekonomiska standardförbättringen i huvudsak kunna få en gynnsam inverkan. Bättre ekonomi för den enskilde ger nya möjligheter till bildningsimpulser, samtidigt som den samlade folkbildande aktiviteten genom insatser från massmedia, institutioner och organisationer kan väntas öka. Detta innebär sannolikt, att

132 allt fler söker sig till organiserad studieverksamhet av olika slag. I betydande omfattning kommer studieintresset att tillgodoses genom folkbildningsorganisationernas verksamhet. Särskilt torde detta bli fallet, om organisationerna kan förändra sin verksamhet efter hand som den bl. a. av standardförbättringen påverkade bildningsnivån ställer nya krav. En följd av detta torde bli, att föreläsningsverksamheten mer än tidigare får karaktären av expertinformation, att den offentliga kursverksamhetens innehåll starkare specialiseras och koncentreras och att inom vissa ämnesområden studiecirkelverksamheten bedrives på en nivå, som ligger över det elementära planet. Detta kommer med största sannolikhet att ställa folkbildningsorganisationerna inför betydande problem. Ett av de väsentligare är problemet att k u n n a möta det allt större behovet av expertmedverkan. Förändringarna inom arbetslivet k a n under 1960-talet väntas bli omfattande. Det är fråga dels om ökad fritid i förhållande till tidigare, dels om tekniska förändringar. Ökad fritid i form av lediga lördagar torde göra det möjligt att i större utsträckning än tidigare ordna veckoslutskurser eller att samla deltagare från större områden till studier på fritid. Samtidigt torde ökad ledighet i viss m å n inverka negativt på vissa folkbildningsarrangemang av traditionell art. Någon förskjutning av studieaktiviteten i riktning mot former, som ger studierna ökad koncentration i tidshänseende, är tänkbar som en följd av ökad fritid och ökat bildningsbehov. Svårare är att ange, hur förändringarna av själva arbetet, exempelvis övergången från kroppsarbete till ett fysiskt mindre betungande arbete, påverkar folkbildningsarbetet. Betydande psykiska påfrestningar under arbetstid torde emellertid k u n n a förutsättas innebära, att särskilt vissa former av folkbildningsarbete, främst de, som har betydelse som kontaktskapande faktorer, får ökad attraktivitet, då ett av en krets människor bedrivet gemensamt studiearbete ofta är psykiskt stimulerande, samtidigt som det ger rekreation. Den kraftiga befolkningsomflyttningen under de senaste decennierna har inneburit, att storstädernas invånarantal starkt ökat, att nya förstäder vuxit upp i anslutning till storstäderna, att även de mindre tätorterna expanderat och att befolkningen på landsbygden alltmer koncentrerats till mindre tätorter. Den egentliga landsbygden har blivit mer och mer glesbygd. En fortsatt befolkningsomflyttning har genomgripande verkningar för folkbildningsarbetet. Det blir här fråga om att anpassa organisation och arbetsformer till de nya förhållandena. Många exempel finns, som visar, att folkbildningsarbetet i nya områden lyckats anpassa sig till ändrade förhållanden, men generellt sett torde dock kunna hävdas, att resurserna varken ekonomiskt eller personellt varit tillräckliga för ett bildningsarbete, som motsvarar dessa områdens behov. I glesbygderna — och dessa blir som påpekats flera — uppstår samtidigt andra svårigheter. Underlaget för föreläsnings- och cirkelverksamhet krymper och tillgången på kompetenta ledare för dessa verksamhetsformer minskar. Dessa svårigheter torde under de

133 närmaste åren bli allt större. På många håll kommer sannolikt bildningsarbetet därför att försvinna som självständig lokal företeelse och i stället koncentreras till bygdens centralort. Även förändringarna på kommunikationernas område påverkar folkbildningsarbetet. Den ökade biltätheten gör det lättare för människor även på avsides liggande platser att deltaga i studiearbete. Enligt vad de indelningssakkunniga anfört i betänkandet Principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9) kan som spontan region betraktas ett område av ca fem mil runt en tätort. Det är ungefärligen den sträcka, som kan tillryggaläggas på en timme med bil. Liksom inom andra områden av samhällslivet, t. ex. inom skolväsendet, torde utvecklingen av kommunikationerna för folkbildningsarbetet aktualisera ett behov av större enheter. Detta behov torde bli särskilt framträdande i glesbygder och i första hand gälla föreläsnings- och kursverksamhet men också speciella ämnesområden inom studiecirkelverksamheten, t. ex. studiecirklar i musik eller teater, eftersom det kan förutsättas, att mindre platser ej kan erbjuda tillräckligt ekonomiskt underlag eller tillräckligt antal deltagare, för att verksamheten skall komma till stånd. Av central betydelse för den framtida folkbildningsaktiviteten är också utvecklingen på skolväsendets område. En bedömning av det framtida skolväsendets inverkan på folkbildningsarbetets omfattning, innehåll och metoder torde emellertid i huvudsak böra anstå, tills pågående utredningar slutförts och statsmakternas beslut föreligger. Dock torde kunna anföras, att en ökad samverkan mellan de reguljära utbildningsorganen och folkbildningsverksamheten förefaller naturligare än tidigare. Det finns tecken som tyder på att skolan torde komma att ge avkall på uppgiften att behandla stoff av mera orienterande karaktär, bl. a. därför att detta inte är levande eller aktuellt för människor i skolåldern utan först senare. Folkbildningsarbetet skulle därmed ställas inför uppgiften att på betydande avsnitt svara för kunskapsförmedling i orienteringsämnen. En bättre grundbildning i fråga om färdighetsämnena inom skolans ram skulle samtidigt för folkbildningsarbetet betyda, att de understundom påtalade tendenserna till institutionalisering sannolikt komme att upphöra, enär de främst varit orsakade av folkbildningsarbetets befattning just med elementär undervisning och färdighetsträning. De n u antydda utvecklingslinjerna inom arbetslivet, förändringarna i befolkningsstrukturen och på kommunikationernas område samt den framtida utvecklingen av universitetens och skolornas verksamhet har liksom de ekonomiska standardförändringarna betydelse även för ungdomsarbetets framtida gestaltning. Verkan på de ungdomsfostrande sammanslutningarnas arbete k a n förutsättas bli densamma som på folkbildningsarbetet. Befolkningskoncentrationen till städer och större tätorter kräver en intensifiering och utbyggnad av verksamheten i dessa områden, samtidigt som verksamheten i glesbygderna måste förändras med hänsyn till det nya befolk-

134 ningsunderlaget. En koncentration av verksamheten inom de senare områdena till större enheter synes därför bli aktuell. De stegvisa förflyttningar, som är karakteristiska för urbaniseringsprocessen, kominer att ställa betydande krav på organisationernas förmåga att behålla kontakten med sina medlemmar och att dessutom ha en så väl utbyggd och rikt förgrenad lokal verksamhet, att nyinflyttade utan svårigheter kan smälta in i föreningslivet. Förändringarna i arbetstidsförhållandena torde medföra, att också möteslivets struktur förändras. Den kursverksamhet, som är en väsentlig del även av de ungdomsfostrande sammanslutningarnas arbete, får sannolikt — beroende bl. a. på den intima samverkan, som vanligtvis förekommer mellan folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet — en likartad pedagogisk utveckling som kursverksamheten inom folkbildningsarbetet, och den torde också k u n n a förutsättas undergå motsvarande organisatoriska förändringar. Även förändringar på skolans område kan förutsättas påverka föreningslivet bland de unga och ge anledning till att såväl nya verksamhetsformer som nya pedagogiska metoder prövas i ungdomsverksamheten. Inom ungdomsorganisationer med särskild inriktning på yngre årsklasser torde också de vuxnas inställning till föreningsliv bland barn och ungdom komma att få en större betydelse för föreningslivets utveckling, dels därför att avvägningsfrågan hur mycken tid de unga skall ägna åt skolarbete respektive föreningsliv blir aktuell för flertalet föräldrar, dels därför att behovet av stöd i de ungas hemmiljö framstår som angelägnare, om ett mera aktivt mötesliv skall kunna upprätthållas. En bättre organiserad samverkan mellan skola, familj och föreningsliv synes också öka i aktualitet.

2. Planerna för de närmaste åren En bedömning av hur folkbildnings- och ungdomsverksamheten kommer att utvecklas under 1960-talet bör ske icke endast med utgångspunkt från vissa nu kända faktorer i samhällsutvecklingen och deras inverkan utan också med hänsyn till tendenserna i arbetet under 1950-talet samt till berörda organisationers planer för de närmaste årens verksamhet. De olika verksamhetsformernas attraktivitetsvärde har avgörande betydelse från kvantitativ synpunkt, och frågan om detta värde minskar, bibehålies eller ökar beror i inte ringa grad på hur de som leder verksamheten förmår utforma den. En bedömning av folkbildningsarbetets framtida utveckling skulle slutligen k u n n a ske genom utarbetandet av prognoser, grundade på siffermässiga uppgifter över tidigare verksamhet. Prognosarbete på detta område stöter emellertid på särskilda svårigheter. Den verksamhet det här är fråga om är i utpräglad grad beroende av frivilliga insatser, vilka måste betraktas som i hög grad svåråtkomliga för prognosarbete. Utredningen har av dessa skäl avstått från sifferberäkningar av utvecklingen.

135 a. Folkbildningsförbundens verksamhet

Folkbildningsförbundens utveckling har, som påpekats i tidigare kapitel, under 1950-talet varit olika i skilda delar av landet. För vissa förbund gäller, att deras betydelse efter hand ökat och att deras insatser på områden, som av olika skäl är svårbearbetade för de enskilda studieorganisationerna, varit av särskild vikt. Behovet av samarbetsorgan på länsplanet kommer också för framtiden att kvarstå eller öka. Samhällsförändringarna medför nya arbetsuppgifter. Befolkningsutvecklingen öppnar sålunda nya arbetsområden, då bildningsarbetet i många glesbygder torde komma att kräva en samlad insats från folkbildningsorganisationernas sida. Folkbildningsförbunden själva placerar också samarbetsfrågorna i centrum, då de framtida arbetsuppgifterna behandlas. Vissa finner det från folkbildningssynpunkt angeläget förorda, att ett organ för det samlade bildningsarbetet tillskapas på länsplanet. Detta skulle övertaga de uppgifter, som f. n. åvilar föreläsningsförbund och folkbildningsförbund. En del finner det förmånligt, om även på lokalplanet ett närmare samarbete kommer till stånd främst mellan föreläsningsanstalter, kommunbibliotek och lokalavdelningar av studieförbunden. Folkbildningsförbundens egna planer för verksamheten under de närmaste åren varierar. Särskilt förtjänar nämnas, att uppmärksamheten inriktas på att följa befolkningsutvecklingen inom länen, och att genom undersökningar k u n s k a p skall inhämtas om hur förändringarna inverkar på bildningsarbetets förutsättningar. Förbundens uppgifter som serviceorgan belyses av deras planer att introducera nya ämnesområden och studiemetoder samt främja tillkomsten av filmotek, diskotek och artotek. Som riktpunkter för ämnesval vid kursarrangemang m. m. under 1960-talet anges, att bildningsförbunden mer än tidigare borde taga sikte på att ge människorna en allsidigare och mer fördjupad kunskap om den värld, i vilken de lever, och att därför ämnesområden som internationella problem, naturvetenskap och livsåskådningsfrågor borde komma i förgrunden. Starkt poängteras också ungdoms- och uppfostringsfrågor. Som ett naturligt led i bildningsförbundens verksamhet anges kursverksamhet av olika slag. b. Föreläsningsförbundens arbete

Föreläsningsförbunden behandlar även de i sina synpunkter på det framtida arbetet samarbetsfrågor. Det förekommer därvid, att en sammanslagning av föreläsnings- och bildningsförbund förordas. Det framhålles också, att föreläsningsföreningarna mer än förr bör vända sig till speciella grupper och uppträda som serviceorgan åt organisationer, som själva ej kan arrangera föreläsningsverksamhet. Föreläsningen som informationsmedel har enligt föreläsningsförbunden en livskraft, som kommer att bestå, även om de nuvarande formerna ersattes med andra. Dess värde anges bl. a. ligga däri, att

136 den vänder sig till grupper, som har behov av koncentrerad orientering på teknikens, medicinens, konstens och andra ämnesområden. De som deltar i verksamheten som åhörare är ofta personer, som inte aktivt deltager i annat folkbildningsarbete, såsom studiecirkel- eller kursverksamhet. c. Studieförbunds- och studiecirkel verksamhet

Med utgångspunkt från de i tredje kapitlet redovisade tendenserna inom modern folkbildnings- och ungdomsverksamhet kan anföras, att inom folkbildningsarbetet främst studiecirkelverksamheten torde komma att utvecklas kvantitativt. Studiecirkelverksamhetens framtida gestaltning bör särskilt ses mot bakgrunden av studieförbundens uppfattning om den framtida verksamheten. Som uppgifter i det framtida folkbildningsarbetet bet r a k t a r studieförbunden t. ex. att ägna särskilt intresse åt människans situation i det industriella samhället, att meddela kunskaper, som ger människorna större förutsättningar till anpassning till livet inom familjen, på arbetsplatsen och i samhället och att vidareutveckla förståelsen för nordiskt samarbete samt internationella frågor. Förbunden avser vidare att intensifiera sina insatser på samhällsstudiernas område (t. ex. i fråga om kommunalkunskap samt fackliga, sociala och ekonomiska ämnen) och på de ämnesområden i övrigt, som studieförbunden i sin egenskap av organ för medlemsorganisationer har anledning att särskilt beakta. Dylika strävanden att på olika sätt främja studiet inom speciella ämnesområden kan förväntas innebära, att studiecirkelverksamheten ökar i omfattning. Av stor vikt för bedömningen av studiecirkelutvecklingen i fortsättningen är planerna på utbyggnaden av studieförbundens organisation. Flertalet studieförbund anför, att de avser att verka för en utbyggnad av de organisatoriska enheterna inom förbunden. Denna organisatoriska omdaning avser dels förstärkning av förbundens centrala verksamhet, dels uppbyggandet av starkare enheter på lokalplanet. Inom flera studieförbund finns flerårsplaner, som för närvarande är under verkställighet och som sträcker sig in mot 1960-talets mitt. Utom att förstärka det organisatoriska underlaget för bildningsarbetet avses med dessa flerårsplaner också att genom en systematisk utbildningsverksamhet skapa en för sina arbetsuppgifter väl lämpad handledarkader. Om detta kommer till utförande, bör garantier för kvalitativa förbättringar av folkbildningsarbetet föreligga. Som tidigare redovisats, har olika studieförbund nått olika långt i organisatoriskt hänseende. Medan vissa har ett väl förgrenat nät av lokalavdelningar, har andra studieförbund fasta lokala organisationer endast på ett mindre antal platser. För den senare typen av studieförbund gäller, att de för närvarande är starkt inriktade på att under de närmaste åren förstärka sina lokala organ särskilt inom områden, där deras verksamhet tidigare varit mindre utvecklad. Studiecirkelverksamheten som en form av folkbildningsarbete är inom vissa rörelser eller organisationer mer framträdande och mer

137 utvecklad än inom andra. För närvarande kan starka strävanden skönjas att få till stånd ett ökat intresse för studiecirkelverksamhet även bland organisationer, som tidigare ägnat sin uppmärksamhet väsentligen åt andra verksamhetsformer. Vissa studieförbund, till vilka organisationer av detta slag är anslutna, räknar med att omfattningen av studiecirkelarbetet inom de till förbunden anslutna organisationerna skall komina att inom få år väsentligt ökas. Studieförbundens planering för den framtida verksamheten sker uppenbarligen med hänsyn till de strukturella förändringar, ekonomiska och befolkningsmässiga, som kan förväntas inträffa under de närmaste åren, och denna inriktning av framtidsplaneringen avsätter också spår ifråga om verksamheten rent studiemässigt. Språkcirklarna, som hittills i stor utsträckning haft elementär karaktär, torde komma att alltmer inriktas på avancerade studier, eftersom behovet av nybörjarcirklar automatiskt minskar, så snart den nya grundskolan blivit utbyggd. Beträffande samhällsstudierna anföres däremot, att vissa grundläggande ämnen torde komma att studeras, i varje fall med viss periodicitet.

d. Ungdomsverksamhetens fortsatta utveckling

Ungdomsverksamheten är också den i ett progressivt skede. Organisationernas aktivitet är av betydande omfattning, och även från kommunalt håll göres omfattande insatser för att ungdomens behov av fritidssysselsättningar skall tillgodoses. Av de verksamhetsformer, som är föremål för statligt stöd, synes i varje fall fritidsgruppsverksamhet och ungdomsledarutbildning komma att expandera. Instruktörsverksamheten inom organisationerna torde relativt sett vara ganska väl tillgodosedd, och utvecklingen på detta område torde komma att ske i lugnare tempo, även om för närvarande många behov alltjämt kvarstår. Även för bedömningen av ungdomsverksamhetens fortsatta utveckling bör de av organisationerna redovisade planerna för de närmaste årens arbete tillmätas betydelse. En granskning av dessa planer ger vid handen, att flertalet ungdomsförbund och andra organisationer med ungdomsverksamhet synes komma att lägga stor vikt vid fortsatt utbyggnad av såväl lokal som regional och central organisation. Tätortsarbetet står uppenbarligen i centrum för de av organisationerna planerade åtgärderna. Medlemsrekryteringen har i dessa sammanhang hög angelägenhetsgrad. Som ett led i arbetet att stärka och intensifiera organisationernas arbete intar planerna på en förbättrad ledareutbildning sin givna plats. För flertalet ungdomsorganisationer spelar därvid utbildningen av frivilliga krafter den dominerande rollen. Dock redovisas också planer på en i organisationernas egen regi bedriven utbildning av heltidsanställda medarbetare, som erfordras för

138 administrativa, organisatoriska eller pedagogiska uppgifter inom organisationerna. Ett arbetsområde, åt vilket organisationerna kan väntas ägna betydande uppmärksamhet, är den s. k. programverksamheten. I detta begrepp sammanfattas då dels det arbete som avser att bekantgöra respektive organisationers ideella, politiska eller religiösa program, dels det programarbete, som hör till mötesverksamheten. I linje med tendenser till starkare inriktning på det från respektive organisationers ideologiska utgångspunkter centrala återfinnes hos organisationerna programplaner inriktade på förbättrad medlemsskolning och starkare tonvikt vid orientering om samhällsfrågorna. De internationella frågornas roll i sammanhanget betonas av många organisationer med viss styrka. Även organisationernas sociala insatser synes av planerna att döma komm a att aktiviseras. Det kan här vara fråga om insatser av mera allmän art men också avse så konkreta projekt som uppförandet av hem för föräldralösa, inackorderingshem för ungdom, ungdomsgårdar m. m. Inte heller för ungdomsverksamheten låter sig bestämda beräkningar av olika aktivitetsformers framtida utveckling med någon säkerhet göras. Visserligen avspeglar i många fall de planer för det framtida arbetet, som finns inom ungdomsorganisationerna, att beräkningar gjorts av organisationers utveckling såväl ifråga om medlemsantal som andra i siffror mätbara förhållanden. Sådana beräkningar bör dock närmast betraktas som riktpunkter för organisationerna själva. Ibland kan de uppställda målen nås eller bättre resultat än beräknat åstadkommas, men icke på långt när alltid kan organisationerna strikt genomföra planerna eller med de planerade åtgärderna nå åsyftade resultat. Svårigheter att lösa de med verkställigheten av planerna förenade ekonomiska problemen kan uppstå och lägga hinder i vägen för ett fullföljande av planerade åtgärder, men också personella resurser och utformning av arbetsmaterial m. m. är många gånger utslagsgivande för om de uppsatta målen kan nås.

3. Massmedias inverkan och betydelse I enlighet med sina direktiv har utredningen vid bedömningen av folkbildnings- och ungdomsverksamhetens nuvarande och framtida betydelse i samhället att särskilt uppmärksamma den inverkan, som tillkomsten av nya massmedia h a r på hävdvunna former av folkbildnings- och ungdomsarbete, och utredningen finner det därför lämpligt att i denna fråga närmare utveckla sina synpunkter. Utredningen har därvid ansett sig böra begränsa sig till att anföra synpunkter på radio, television och film, då dessa tre media särskilt utvecklats, sedan 1944 års folkbildningsutredning framlade sina förslag. Dessa media har dessutom enligt utredningens mening särskild aktualitet för folkbildnings- och ungdomsverksamheten.

139 Vid överläggningar med utredningen har från radions och televisionens sida framhållits, att dessa massmedia visserligen kan utgöra en viss konkurrens till folkbildnings- och ungdomsarbetet, men att de på längre sikt uppenbarligen stimulerar studieintresset och att de dessutom understundom ger viktiga impulser i folkbildnings- och ungdomsorganisationernas verksamhet. Det framhölls emellertid också, att radions och televisionens program ej kan ersätta någon av de hävdvunna formerna för bildnings- och ungdomsarbete. Programmen kan bidraga till att kunskaper inhämtas och att intresset för skilda ämnen ökar, men detta leder normalt inte till ökad aktivitet annat än för ett mindre antal människor, främst de s. k. opinionsledarna. Folkbildnings- och ungdomsverksamhetens betydelse synes i detta sammanhang bestå däri, att de gruppbildningar, som är karakteristiska för dessa verksamheter, på ett för samhället gynnsamt sätt bearbetar de genom ifrågavarande massmedia erhållna impulserna. Detta kan också uttryckas så, att samhället genom folkbildnings- och ungdomsverksamhetens aktivitet förses med grupper, kännetecknade av hög grad av inbördes sammanhållning, vilka är öppna för impulser utifrån samt har förmåga att kritiskt analysera ooh värdera dessa impulser. Därmed skolas opinionsledare, och bättre garantier skapas för en fri och aktiv kunskaps- och opinionsförmedling på det individuella planet, något som måste betecknas som synnerligen angeläget för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling. Varken i detta hänseende eller vad gäller att tillfredsställa människornas behov av direkt kontakt med kulturvärden och kulturpersonligheter kan därför radio och television nu eller i framtiden ersätta den verksamhet, som bedrives av folkbildnings- och ungdomsorganisationerna. Utredningen vill för sin del framhålla, att det inte råder tvivel om att massmedia från folkbildningssynpunkt och beträffande ungdomsverksamhet spelar en betydelsefull roll. Deras inverkan kan mätas både i negativa och positiva kategorier. Om programkvaliteten är låg, kan dessa medel verka i hög grad förslöande, nivellerande och smakförsämrande, och åtskilliga undersökningar på olika håll bekräftar, att sådana tendenser inte saknas. Det synes emellertid utredningen angeläget att också framhålla, att en god eller åtminstone hygglig programkvalitet kan göra samma massmedel till i hög grad tjänliga instrument för de syften som särskilt angår utredningen. Sålunda kan goda filmer, liksom också goda program i radio och TV, ge en utmärkt nutidsorientering, verka direkt upplysande, stimulera lyssnares och tittares nyfikenhet och vetgirighet, väcka känslan för valörer och förmedla kulturkontakter, såsom med teater, konst och musik. Dessa synpunkter, som hänför sig till massmedlens allmänna programverksamhet, understryker, att det i hög grad är ett folkbildnings- och ungdomsintresse, att massmedia ligger i ansvarskännande och kvalificerade händer. I vårt land, där radio och television står fria från kommersiella

140 intressen och icke otillbörligt dirigeras av ensidigt inställda grupper eller sammanhang, finnes också förutsättningar för en sådan situation. Viktigt är emellertid att goda kontakter etableras mellan radio- och TV-producenterna och folkbildnings- och ungdomsverksamheten, och detta gäller i hög grad inte bara beträffande speciella folkbildnings- och ungdomsprogram utan redan beträffande den allmänna programsidan. Denna synpunkt var i hög grad levande redan för televisionsutredningen, som i sitt betänkande (SOU 1954: 32) anför bl. a. följande: Av de kontakter vi haft med företrädare för folkrörelserna framgår att televisionen bedöms så, att den i samarbete med folkrörelserna bör kunna bli ett medel att höja de svenska medborgarnas andliga och materiella standard. Det förefaller vara en angelägen uppgift för folkrörelsernas målsmän att snarast studera hithörande problem och överväga på vilka områden televisionen kan underlätta deras arbete, utveckla kontakterna, skapa goda vanor och bli en bildnings-, informations- och propagandafaktor av värde. Televisionen bör kunna ge impulser till självverksamhet. Under förutsättning att folkrörelserna med en sunt kritisk inställning men också på ett fördomsfritt positivt sätt ställer sig bakom televisionen, bör denna kunna spela en inspirerande och inte narkotiserande roll i samhället. Det synes utredningen uppenbart, att televisionen inte kommer att i och för sig bli någon allvarlig konkurrent till den levande och aktiva folkbildnings- och ungdomsverksamheten. Liksom tidigare filmen och radion kan måhända televisionen komma att tvinga till en omprövning av vissa verksamhetsformer, som inte kan konkurrera med televisionen om uppmärksamheten. Man gör den iakttagelsen, att televisionen tvingat folkbildningsarbetet till att söka arbetsformer, som i högre grad än vissa hävdvunna metoder verkar aktivskapande och stimulerar till självverksamhet. En sådan inverkan från det nya massmedlets sida bör enligt utredningens förmenande hälsas med tillfredsställelse.

B. Det statliga stödet 1. Folkbildningsarbetets betydelse i samhället De tekniska landvinningarna omgestaltar snabbt människornas tillvaro, och såväl arbetsförhållanden som fritidsbetingelser undergår ständiga förskjutningar. Ofta omvittnade är de förändringar, som på grund av ökad industrialisering inträffar i befolkningens struktur, människornas personliga förhållanden, familjelivet m. m. Mycket starkt påverkas bildnings- och utbildningsförhållandena av den tekniska utvecklingen. En långt driven automatisering av tillverkningsprocesserna tillsammans med de allt starkare impulser som förmedlas via massmedia av olika slag resulterar i förändringar av alla samhälleliga relationer. Alla typer av undervisning —- således även den som bedrives inom det fria och frivilliga bildningsarbetet —-

141 påverkas av dessa förändringar, eftersom det vid undervisningen ej enbart gäller att nyttiggöra de pedagogiska principer och metoder, som lång tids erfarenhet visat vara lämpliga, utan också att modifiera dem så att de motsvarar de nya behov, som följer av de tekniska och samhälleliga förändringarna i ett mekaniserat samhälle. Det torde samtidigt vara ofrånkomligt, att vuxenundervisning i olika former får ökad betydelse, och att möjligheterna att möta tidens nya villkor och krav i betydande utsträckning är avhängiga av bildningsarbetets utformning och inriktning. Maskinsamhället kräver mer kunskap, men det ställer också större krav på social anpassning. Liksom skolan förändras för att möta sådana problem genom att annat lärostoff, andra undervisningsmetoder och annan undervisningsmateriel införes, nya färdigheter inövas och personlighetsfostran starkare betonas, måste också vuxenundervisningen på motsvarande sätt undergå en både teknisk och innehållsmässig utveckling, där inte minst personlighetsfostran får en större betydelse än tidigare. Utbyggnaden av skolväsendet kominer samtidigt att innebära, dels att äldre generationer vid konfrontationen med yngre stimuleras och tvingas att skaffa sig motsvarande mängd kunskaper, dels att yngre generationer får ett ökat behov att vidmakthålla och fördjupa de kunskaper, som skolan förmedlat. Som i det föregående visats, söker sig allt fler till studieformer, som användes inom det folkliga bildningsarbetet för att tillfredsställa kunskaps- och andra bildningsbehov. Detta innebär, att bildningsarbetet bland vuxna bör kunna täcka de områden, där behov av kunskaper redovisas, naturvetenskap, matematik, språk, historia, samhällskunskap, ekonomi, musik etc. Studiearbetet bör dessutom kunna föras fram till en så hög nivå i kvalitativt hänseende, att det bevarar sin attraktivitet även när den allmänna bildnings- och kunskapsnivån höjts. Inom den obligatoriska skolan betraktas undervisning i praktiskt betonade ämnen som en självfallen del av skolarbetet. Till skolans uppgifter hör att odla förståelse och känsla för form, färg och material hos de unga. Även de som lämnat skolan bör på detta område beredas möjligheter att parallellt med praktiskt skapande fördjupa sina insikter. Bildningsvärdet i denna verksamhet ökar också i samma utsträckning som en större del av befolkningen genom mekaniseringsprocessen avstänges från möjligheterna att i sitt dagliga arbete se konkreta eller fullständiga resultat av arbetsinsatserna. F r å n samhällets synpunkt måste det bedömas som väsentligt, att den ökade fritid och de nya ekonomiska möjligheter, som den tekniska utvecklingen skapar för den enskilde, samtidigt medför ett kulturellt framåtskridande. En eftersläpning i utvecklingstakten inom det folkliga kulturarbetet i förhållande till de materiella framstegen kan för den enskilde medföra störningar av psykisk och social n a t u r och ta sig uttryck i form av minskat ansvarstagande och ökad tillgänglighet för tillfällig påverkan, störningar som har menliga konsekvenser för en sund utveckling av sam-

142 hällslivet. Det är vidare angeläget, att m a n i ett s. k. överflödssamhälle, karakteriserat av rik tillgång på kulturella möjligheter, inte bortser från nödvändigheten att stödja sådan kulturaktivitet, som har särskilda förutsättningar att skapa de lämpliga relationerna mellan människor. Detta betraktas i hög grad som en uppgift för vuxenundervisning och folkbildande aktivitet i övrigt, något som understrykes av bildningsorganisationerna själva. De allmänna principer, som hittills utgjort grundvalen för samhällets stöd till folkbildningsarbetet, har också i betydande utsträckning visat sig ägnade att främja en dylik utveckling. Den tekniska utvecklingen medför en mycket hög grad av specialisering. Kunskaperna på ett noggrant avgränsat område kan vara mycket stora, medan kunskaperna i övrigt, t. ex. vad gäller olika samhällsområden, kan vara små eller obefintliga. I en sådan situation kommer människan att i högre grad än tidigare vara en individ, som h ä m t a r sina åsikter och sina attityder utifrån snarare än genom individuellt betonad bearbetning av tillgängliga kunskaper och informationer i övrigt. Detta innebär samtidigt, att det i ett samhälle, präglat av föränderlighet, är svårare än tidigare, då mera statiska förhållanden rådde, att förverkliga demokratins principer. Olika slag av påverkningsmedel, radio, television, film, tidningar, tidskrifter och böcker och de övriga media, som i sammanhanget kan tänkas, torde, om inte komplettering av de vuxnas kunskapsförråd sker, i hög grad bli utslagsgivande för åsikter och inställning i viktiga frågor. Så måste anses vara fallet, även om man tar hänsyn till de teorier, som gör gällande, att den direkta påverkan av individerna genom massmedia av olika slag endast i viss utsträckning är märkbar. Till det mekaniserade samhällets avigsidor hör nämligen risken för ökad isolering av individen såväl i arbetslivet som på fritiden. Efter hand som de dagliga kontakterna med de olika grupper individen känner samhörighet med försvagas, ökar massmedias effekt som påverkningsmedel. Samtidigt ökar svårigheterna för individen att själv taga ställning i politiska och andra frågor. En av folkbildningsarbetets centrala uppgifter är därmed given. Det gäller för folkbildningsarbetet att skapa nya kontaktmöjligheter människorna emellan. I det fria meningsutbyte, som är kännetecknande för deltagandet i olika slag av folkbildningsarbete, kan människorna få tillfälle ge uttryck för sina meningar och redovisa sina kunskaper på skilda områden, jämföra dessa med andras åsikter och värderingar och på så sätt både få mer kunskaper och vidgade perspektiv. Genom detta fostras individen till bättre förståelse för vad som sker, och han får därmed större möjligheter att finna sig tillrätta i samhället och kan på ett mera självständigt och fritt sätt bedöma skeendet. För utvecklingen av det framväxande forsknings- och utbildningssamhället är den enskildes inställning till forskning och undervisning i hög grad avgörande. En positiv inställning skapas, om orientering och kunskap rörande vetenskapligt arbete och betraktelsesätt kan göras gripbar för per-

143 söner utan särskild vetenskaplig skolning. Detta kan ske bl. a. genom att inom folkbildningsarbetet särskild uppmärksamhet ägnas åt att förmedla en mera allmän insikt i vetenskapens metoder och arbetssätt och att därvid det kritiska inslaget beaktas. En allmän attityd, kännetecknad av en viss kritisk inställning, har sitt särskilda värde i ett samhälle, karakteriserat av specialisering och mekanisering. Forskningens betydelse för skapandet av ett sakligt och objektivt underlag både för den enskildes och en opinions ställningstagande i alla frågor är för folkbildningsarbetets del uppenbar. I dagens samhälle, klart inriktat på utbildning och forskning, kan folkbildningsorganisationerna med sina fria undervisningsmetoder och sin anpassningsförmåga göra mycket för den moderna människans strävan till bredd och djup i sin kunskapstillägnelse. I den därvid nödvändiga kontakten mellan forskningen och folkbildningsorganisationerna kan de senare göra den förra den värdefulla tjänsten att hos en bredare allmänhet öka respekten och förståelsen för forskningen, inte minst då kraven på skattebetalarnas pengar stegras. Utbildnings- och forskningssamhällets allmänna tendens kommer säkerligen att göra sig påmind inom folkbildningsorganisationerna bl. a. i fråga om ledare- och organisatörsutbildningen. Genom en mångförgrenad och vidgad kontakt mellan vetenskapligt arbete och folkbildningsverksamhet åstadkommes med all säkerhet ett stegrat intresse hos många folkbildningsengagerade för forskning inte bara i vuxenpedagogiska spörsmål utan även i andra ämnen, såsom sociologi, psykologi och socialpsykologi. Utredningen ifrågasätter, om inte ett ömsesidigt utbyte mellan forskning och folkbildningsarbete skulle befrämjas genom att folkbildningsuppgiften i en framtid komme att inskrivas i universitetens målsättningsparagrafer. Kunde universiteten och fackhögskolorna vid sidan av akademisk undervisning och drivandet av vetenskaplig forskning även få tid över till en folkbildande verksamhet, borde detta återspeglas i universitetsstatuterna. Det skulle kanske då bli aktuellt att på bred front skapa ett slags kontaktorgan mellan universiteten och fackhögskolorna å ena sidan och folkbildningsorganisationerna å den andra. Sammanfattningsvis kan folkbildningsarbetets betydelse i samhället fixeras på följande sätt. Folkbildningsarbetet ger människorna möjlighet att öka sin kunskapsmängd alltefter det att behov av nya kunskaper uppträder. Folkbildningsarbetet bidrager att skapa en nödvändig motsvarighet på det kulturella området till den materiella standardhöjningen. Folkbildningsarbetet bidrager utom genom förmedling av kunskaper och på grundval av kunskapsstoff gjorda värderingar även genom en speciell studieteknik (gruppverksamhet) till att underlätta möjligheterna till kontakt mellan människor och till förbättrade relationer mellan olika grupper i samhället. Folkbildningsarbetet har därmed också betydelse för en fri, saklig

144 opinions- och attitydbildning, och detta i förening med de inom folkbildningsarbetet gängse pedagogiska metoderna bidrager till den demokratiska fostran, som i ett mekaniserat samhälle måste ägnas ökad uppmärksamhet. Dessa sammanfattande värderingar gäller för samtliga de former av folkbildningsarbete, som utredningen har att i statsbidragshänseende taga ställning till, nämligen föreläsningsverksamheten samt bildningsförbundens och studieförbundens verksamhet. I princip gäller också dessa värderingar ifråga om ungdomsverksamheten.

2. Ungdomsverksamhetens betydelse Den moderna ungdomens situation och ungdomsverksamhetens samhälleliga betydelse har blivit föremål för belysning i ett flertal utredningssammanhang, senast av parlamentariska sakkunniga i deras betänkande Ungdomsbrottslighet (SOU 1959: 37) samt av 1960 års ungdomsupplysningsutredning. Självfallet påverkas ungdomsutvecklingen mycket starkt av de i det föregående berörda förändringarna i det moderna samhället. Mot denna bakgrund framstår som utomordentligt betydelsefullt, att ungdomen blir delaktig av sådana gemenskapsformer, som underlättar dess anpassning till det moderna samhällets krav och som bidrar att väcka förståelse för de demokratiska och humanitära värdena. Fria och frivilliga insatser inom självstyrande ungdomsorganisationer framstår som särskilt betydelsefulla genom den praktiska skolning och den personlighetsfostran, som sådana insatser skänker. Av utomordentlig vikt från samhällelig synpunkt är, att föreningslivet utom ren fritidssysselsättning ger vidgade ideologiska perspektiv av politisk, social eller religiös art. Ideologisk medvetenhet och engagemang för bestämda idéer bidrar nämligen till att motverka de tendenser till nivellering, mekanisering och förflackning, som anses kunna spåras i det moderna samhället inte minst som resultat av påverkan från kommersialiserat nöjesliv och massmedia. Föreningslivets betydelse som opinionsbildande faktor bland ungdomen bör särskilt ses mot bakgrund av den starka ökning av antalet ungdomar i åldern 12—24 år, vilken kommer att känneteckna större delen av 1960-talet.

3. Principer för statligt stöd a. Nu gällande principer

1944 års folkbildningsutredning redovisade i sitt betänkande Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (SOU 1946:68) efter en historisk översikt över det allmänna folkbildningsarbetet samt en kartläggning och statistik över folkbildningsverksamhetens dåvarande omfattning en sammanfattande redogörelse för folkbildningsarbetets allmänna förutsättningar,

145 brister och svagheter. Mot bakgrund av denna granskning drog utredningen upp riktlinjerna för folkbildningsarbetets framtida gestaltning. I betänkandet underströks, att statens uppgift främst vore att giva studiearbetet i dess olika former hjälp till självhjälp och därvid stödja förefintliga tendenser i riktning mot ett kvalitativt studiearbete. Genom ekonomiskt stöd borde staten vidare enligt utredningens mening i görligaste mån undanröja de svårigheter, som framkallades av sociala, ekonomiska och regionala förhållanden. Bildningsarbetet borde därtill sättas i tillfälle att bliva uppsökande och initiativtagande på nya områden. Statens stöd finge emellertid icke leda till att bildningsarbetets frihet inskränktes. Genom en byråkratisering skulle, framhöll utredningen, en av de viktigaste förutsättningarna för det fria bildningsarbetet ryckas undan. I enlighet därmed utgick utredningen från att bildningsverksamheten såsom dittills i första hand skulle komma att omhänderhavas av enskilda organisationer, som skulle lämnas en förhållandevis stor frihet vid användningen av de föreslagna statsunderstöden. Ifråga om folkbildningsarbetets uppgifter och mål underströk utredningen, att folkbildningsarbetet skulle vara fritt och frivilligt. Den framhöll, att så länge skolväsendet ännu icke nått sin fulla utveckling, en betydande del av det folkbildningsarbete, som måste betraktas som skolans uppgift, komrae att ligga inom det frivilliga bildningsarbetets råmärken. Vidare räknade utredningen till bildningsarbetets uppgifter att meddela fackbetonad bildning men ansåg det vara riktigt att draga en klart markerad gränslinje mellan yrkesutbildning och fackbetonad bildning och hänvisade därvid till att statsmakterna under de senaste decennierna mera målmedvetet sörjt för yrkesutbildningen. Bildningsarbetets främsta uppgift angavs vara att uppväcka medborgarnas sinne för andliga värden och i olika avseenden medverka till vårt folks demokratiska fostran. Till den medborgerliga bildningen räknade utredningen även hembygdskunskap och hembygdsvård. Som det fria och frivilliga bildningsarbetets yttersta mål och syfte betecknades personlighetsbildningen. I propositionen 1947:204 yttrade departementschefen, att en väsentlig orsak till de brister och svagheter, som vidlådde folkbildningsarbetet, torde vara att söka i ekonomiska förhållanden. Det syntes under sådana omständigheter angeläget, att staten lämnade bildningsarbetet ett avsevärt ökat stöd, och departementschefen delade utredningens uppfattning, att stödet i första hand borde avse det kvalitetsbetonade studiearbetet, men fann det å andra sidan av vikt — icke minst av hänsyn till ungdomen — att understödsbestämmelserna icke formulerades så snävt, att en utbyggnad på bredden omöjliggjordes. I likhet med utredningen fann departementschefen det riktigt, att staten byggde sina stödåtgärder på förtroende för de organisationer, som handhade bildningsverksamheten. De kontrollåtgärder, som skulle bliva nödvändiga, borde i enlighet därmed utformas så, att bildningsarbetets frihet icke kringskars. Utredningens uttalanden om folk10—105704

146 bildningsarbetets uppgifter och mål gav icke departementschefen anledning till erinringar. Vad angick gränsdragningen mellan fackbetonad bildning och yrkesutbildning, var det tydligt, att en sådan kunde erbjuda svårigheter. I princip fann departementschefen emellertid en gränsdragning befogad och utgick liksom utredningen från att studier, som avsåg yrkesutbildning, icke skulle understödjas i de former, som kunde komma att gälla för det fria bildningsarbetet. Dock förutsattes, att understöd komme att utgå i de fall, då tveksamhet kunde råda om studierna avsåg fackbetonad bildning eller yrkesutbildning. 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar summerade i ett särskilt avsnitt sina synpunkter på ungdomsfrågan. Utredningen förklarade, att den hyste stark tilltro till de möjligheter ifråga om självfostran och personlighetsdaning, som föreningslivet erbjöd ungdomen. Beträffande föreningslivets uppgifter ansåg utredningen, att betydande insatser i form av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar från ungdomssammanslutningarnas sida måste göras, om dessa organisationer skulle fånga ungdomen och påverka den i positiv riktning. För att samhällets stödåtgärder till föreningslivet skulle ge rimligt utbyte, måste de olika ungdomsorganisationerna enligt utredningens mening i första hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet, att de verkligen kunde sättas i stånd att konkurrera med kommersiella nöjesföretag om ungdomens fritid. Utredningen underströk, att ungdomen i föreningslivet ofta finge sin första kontakt med ett idéinnehåll. Samverkan med andra människor blev — förklarade utredningen — inom föreningslivet en central angelägenhet, och ungdomar fick där en grundläggande övning i samarbetsformer, som de såsom vuxna komme att möta i växlande sammanhang. Det var ett vitalt samhällsintresse, framhöll utredningen vidare, att föreningslivet bevarades i verklig mening fritt. Formerna för ett statligt stöd borde därför enligt utredningens mening vara sådana, att sammanslutningarnas karaktär inte förändrades och att deras fria ställning inte försvagades. I propositionen 1954:156 yttrade departementschefen, att 1953 års utrednings förslag syntes i allt väsentligt vara grundade på övertygelsen om det fria och frivilliga ungdomsarbetets, dvs. föreningslivets, uppgift som komplement till ungdomens personlighetsutveckling i hem och skola. Departementschefen sade sig helt dela utredningens uppfattning om föreningslivets betydelse och möjligheterna härvidlag. Fördelen med en statlig bidragsgivning till ungdomsarbetet enligt de riktlinjer utredningen tagit upp ansågs vara, att ungdomens naturligt framvuxna gruppliv och det i vårt land rikt förgrenade föreningsväsendet kunde utnyttjas i en samhällelig strävan att förbättra ungdomens situation. Departementschefen framhöll vidare, att utredningen i stort sett syntes ha lyckats tillmötesgå det i direktiven angivna kravet, att ungdomsverksamheten icke finge byråkratiseras, och

147 den samtidiga fordran på rimlig kontroll av bidragsgivningen och den därmed avsedda verksamheten. Syftet med statsmakternas stöd till ungdomsverksamheten och inriktningen av detta var på så sätt fixerad.

b. Utredningens överväganden

I föregående avsnitt har redogjorts för den målsättning och de principer, som hittills varit de vägledande för samhällets stöd till det fria och frivilliga bildningsarbetet samt till ungdomsorganisationerna. Den kartläggning utredningen gjort av folkbildnings- och ungdomsverksamhetens utveckling och aktuella läge, har icke givit utredningen anledning föreslå principiella förändringar i fråga om målsättning för och inriktning av statens bidragsgivning. Utredningen finner det vidare självfallet, att åt de inom folkbildnings- och ungdomsarbetet verksamma organisationerna lämnas att bestämma om inriktning och målsättning för deras verksamhet. Initiativet bör här liksom vad gäller arbetets utformning helt åvila organisationerna, ej berörda samhälleliga organ. Det ligger nämligen enligt utredningens mening ett omistligt samhälleligt värde i att den sektor av kulturlivet, som folkbildnings- och ungdomsverksamheten utgör, får utvecklas under fria former, och att samhällets stödåtgärder utformas med hänsyn till detta. Även den för stödåtgärderna nödvändiga kontrollverksamheten bör ha sådan karaktär, att direkt eller indirekt dirigering av verksamheten icke kan komma i fråga. Det statliga stödet till folkbildningsverksamheten bör enligt utredningens mening utformas med särskilt hänsynstagande till att vuxenundervisningen som helhet får en allt större betydelse i samhället. De förslag till bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser, som utredningen i fortsättningen framlägger, har prövats särskilt mot denna bakgrund. Vuxenundervisningens ökade betydelse markerar önskvärdheten av att de med vuxenundervisning förenade pedagogiska problemen ägnas ökad uppmärksamhet. Intensifierad forskning och utbyggd kvalificerad undervisning på området ter sig därför som synnerligen viktig. Det statliga stödet bör vidare utformas så, att en klarare gränsdragning mellan å ena sidan folkbildningsarbete och å andra yrkesundervisning åstadkommes. Principiellt bör verksamhet, som är av klart folkbildande karaktär utan inriktning på utbildning för yrkesmässig verksamhet förbehållas folkbildningsorganisationerna, medan verksamhet, som direkt avser sådan utbildning, bör ankomma på yrkesutbildande institutioner. Däremot torde naturligen i viss utsträckning utbildningskurser av fortbildningskaraktär kunna anordnas av folkbildningsorganisationerna. Slutligen bör medelsanvisningen till folkbildningsarbetet — då utvecklingen inom det fria och frivilliga bildningsarbetet visat, att de på området verksamma organisationerna väl motsvarat det förtroende, som givits

148 dem vad gäller att förvalta de statliga bidragen — ske i så enkla och fria former, att nivellering och likriktning av verksamheten motverkas och möjligheterna till nyorientering och nyskapande med hänsyn till ändrade samhälleliga förutsättningar vidgas. Inte heller den principiella grundvalen för stödet till ungdomsverksamheten bör i väsentlig grad förändras. För samhällets del måste det från en rad olika utgångspunkter betraktas som livsviktigt, att ungdomens egna organisationer ges tillfälle att få en så stark ställning som möjligt bland ungdomsgenerationerna, samtidigt som det är av största vikt, att ungdomsorganisationernas fria och obundna ställning icke förändras och kringskäres. På det för utredningen aktuella området förekommer på en punkt direkta statliga åtgärder, nämligen ifråga om ungdomsledareutbildningen. Enligt utredningens mening bör — för att ytterligare skall markeras, vilket omistligt värde det ligger i att ungdomsverksamheten bedrives av de berörda organisationerna själva — den i statens regi bedrivna ungdomsledarutbildningen reduceras och de genom minskningen av den statliga verksamheten tillgängliga resurserna ställas till organisationernas förfogande för ungdomsledarutbildning enligt de regler, som föreslås gälla för det statliga stödet på området. En fortsatt allmän standardförbättring nödvändiggör ökade ekonomiska resurser även för folkbildningsorganisationerna. Det krävs nämligen, att folkbildningsverksamheten dels har tillräckliga resurser att möta de bildningsbehov, som funnits sedan länge men som först genom standardförbättringen kan tillfredsställas, dels får fortsatta möjligheter att vidmakthålla och utvidga ett bildningsarbete, som från olika synpunkter bedömes som angeläget med hänsyn till en progressiv kulturutveckling, och att bedriva detta arbete på en i kvalitetshänseende tillfredsställande nivå. Av särskild vikt är därvid, att bildningsorganisationerna får resurser att aktivisera studieintresset på områden, som från allmänkulturell eller samhällelig utgångspunkt betraktas som angelägna, men där man inte kan vänta sig att finna ett spontant studieintresse i vidare kretsar. I viss utsträckning kan de nödvändiga resurserna för folkbildningsorganisationerna erhållas genom att avgifterna för deltagande i bildningsverksamheten ökas. En av ekonomiska hänsyn betingad omstrukturering av bildningsarbetet skulle emellertid kunna framtvinga en ensidig inriktning på för tillfället populära ämnesområden eller verksamhetsformer. Därmed skulle risk uppstå, att folkbildningsorganisationerna ej i tillräcklig utsträckning skulle kunna tillgodose andra viktiga intressen i fråga om studieämnen eller studienivå eller stimulera särskilda befolkningsgruppers deltagande i studiearbetet. Från samhällelig synpunkt måste det betraktas som angeläget, att folkbildningsorganisationerna får resurser att fungera ej endast som serviceorgan, som tillgodoser uppenbara bildningsbehov, utan

149 också och i lika hög grad som nyskapare inom bildningsarbetet. För att det senare skall kunna ske, behöver organisationerna ökat stöd från samhällets sida och då främst på sådana verksamhetsområden, där en nyorientering är aktuell. Samhällets stöd krävs också för en nödvändig, fortlöpande kvalitetshöjning inom bildningsarbetet både vad gäller innehåll och metoder. Den ekonomiska standardhöjningen ger nämligen människorna fler kulturkontakter, och anspråken ökar därmed även på folkbildningsarbetet. Förtroendet från allmänhetens sida för folkbildningsarbetet blir följaktligen beroende av i hur hög grad de större anspråken kvalitetsmässigt kan tillfredsställas. Med tanke på den betydelse folkbildningsarbetet har för samhällsutvecklingen bör därför samhällets stödåtgärder avse att möjliggöra för folkbildningsorganisationerna att höja människornas kulturella anspråksnivå, ej att endast hålla jämn takt med av andra faktorer orsakade nivåhöjningar. Samhällsutvecklingen nödvändiggör även för ungdomsorganisationerna och övriga ungdomsfostrande sammanslutningar förbättrade ekonomiska resurser. En fortsatt allmän standardstegring medför, att ökade krav ställes också på ungdomsverksamheten. Lokalbehoven blir andra, kraven på utrustningen av lokalerna likaså. Det torde också komma att ställas andra, högre anspråk på den verksamhet, som skall bedrivas. Därmed ökar kraven på ledarutbildningens kvalitet, då verksamhetens karaktär beror inte bara på tillgången på ekonomiska resurser att skapa en kvalitativt högtstående verksamhet utan också på de ledandes kvalifikationer. Som tidigare poängterats, ser de på ungdomsområdet verksamma organisationerna som sin centrala uppgift att skapa en ideologiskt aktiv, ansvarsoch samhällsmcidveten ungdomsgeneration med kunskap om och respekt för de demokratiska värdena. Mot denna bakgrund framstår det som väsentligt, att den erforderliga anpassningen av ungdomsverksamheten till nya förhållanden genom stödåtgärder underlättas av samhället. Därmed erhålles bättre garantier för att de yngre generationerna blir rustade att föra det demokratiska samhällets utveckling vidare.

FEMTE K A P I T L E T Statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för folkbildningsverksamheten

De av utredningen lämnade redogörelserna för den kvantitativa utvecklingen inom folkbildningsverksamheten och tendenserna inom denna ger vid handen, att särskilt vissa grenar av det av staten understödda folkbildningsarbetet sedan tillkomsten av 1947 års statsbidragsbestämmelser dels fått en helt annan storlek än tidigare, dels förnyats i fråga om innehåll och arbetssätt. Utredningen finner det därför motiverat, att nya, till dagens folkbildningssituation bättre anpassade regler för statens stöd till det fria och frivilliga bildningsarbetet uppställes. Även från andra principiella utgångspunkter kan förändringar av gällande bidragsformer och bestämmelser anses motiverade. Slutligen finner utredningen, att olika administrativa skäl talar för att det statliga stödet till folkbildningsverksamheten får en enklare, mera överskådlig och enhetlig utformning. I det följande framlägges de av utredningen utarbetade förslagen till statsbidragskonstruktion och bidragsbestämmelser i tre huvudavsnitt, nämligen bidrag till folkbildningsverksamhet i form av föreläsningar och kurser, bidrag till studiecirkel- och studieförbundsverksamhet samt bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. A. Folkbildningsverksamhet

i form av föreläsningar och kurser

1. Det statliga stödets nuvarande utformning I första kapitlet har utredningen ingående redovisat gällande statsbidragsbestämmelser rörande folkbildningsverksamhet i form av kurser och föreläsningar. Här skall endast i korthet erinras något om dessa bestämmelsers innebörd. Till föreläsningsverksamheten inom föreläsningsförbunden utgår statsbidrag i form av bidrag per föreläsning samt resekostnadsersättning på vissa villkor antingen till lokal föreläsningsförening eller till föreläsningsförbund. Till den föreläsningsverksamhet som anordnas inom studieförbunden utgår statsbidrag, som fördelas av studieförbundens föreläsningsförmedling

151 på sådant sätt, att en utjämning av kostnaderna mellan olika platser åstadkommes. Den kursverksamhet, som bedrives av folkbildningsförbunden stödes med statsbidrag, utgående vid längre folkbildningskurser med visst belopp per kurs och vid s. k. ämneskurser med visst belopp per undervisningstimme. I det förra fallet utgår även resekostnadsersättning till föreläsare för de föreläsningar intill 10, som ingår i kursen. Till föreläsare vid försvarsväsendets föreläsningsverksamhet utgår statsbidrag per föreläsning, varjämte resekostnadsersättning och traktamente utgår enligt allmänna resereglementet. För bildningsverksamhet bland fiskare och kursverksamhet bland samerna utgår statsbidrag, som fördelas av skolöverstyrelsen. Beträffande samenia utgår resekostnadsersättning av statsbidrag även åt deltagarna i de anordnade kurserna. Till folkbildningsorganisationerna utgår statsbidrag för sexualhygienisk upplysningsverksamhet med visst belopp per föreläsning. Bildningskonsulentverksamheten slutligen stödes genom statsbidrag, beräknat till högst hälften av ett fastställt bidragsunderlag för avlönande av ett fixerat antal konsulenter. 2. Utredningens förslag De statsbidragsbestämmelser, som gäller för folkbildningsverksamheten i form av föreläsningar och kurser och som i allmänhet tillkommit långt före år 1947 kännetecknas av en långt gående detaljreglering, som bidragit till att h ä m m a utvecklingen och konservera de gamla arbetsformerna. Till skillnad från den moderna statsbidragstekniken på jämförbara områden (t. ex. i fråga om statliga bidrag till idrottsverksamhet och nykterhetsupplysning), vilken syftar till en förenkling genom beräkning av bidragsunderlag och statsbidrag efter schematiska grunder, utgår statsbidraget till föreläsningsaktivitet av likartad beskaffenhet men bedriven av olika organisationer efter vitt skilda regler, beroende på vem som står som anordnare. Sålunda utgår till föreläsningsföreningarnas och föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet statsbidrag per föreläsning, vartill kommer bidrag till föreläsarnas resekostnader. Föreläsningsförbunden erhåller dessutom bidrag för vissa administrationskostnader. Till studieförbundens föreläsnings- och kursverksamhet utgår bidrag, som avser såväl föreläsares arvoden som rese- och traktamentskostnader. Statens bidrag är i detta fall icke låst till visst belopp per föreläsning. Folkbildningsförbundens kursverksamhet stödes med visst belopp per kurs vad gäller längre folkbildningskurser, vartill kommer visst bidrag per timme för fixerat högsta antal överskjutande timmar, samt vad gäller ämneskurserna med visst belopp per undervisningstimme. Statsbidrag kan utgå för föreläsares resekostnader, om föreläsarens medverkan avser längre folkbildnings-

152 kurs. Däremot utgår ej sådant bidrag i fråga om ämneskurserna. Generell regel är, att bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet utgår med högst hälften av kostnaderna. Skolöverstyrelsen har dock rätt medge undantag från denna regel beträffande längre folkbildningskurser och ämneskurser. Till skillnad från föreläsningsförbunden erhåller folkbildningsförbunden ej bidrag för sin administration. Dock utgår bidrag till av folkbildningsförbund bedriven konsulentverksamhet. Det må slutligen framhållas, att en rad detaljbestämmelser reglerar den verksamhet, vartill bidrag utgår. Bristen på enhetlighet i statsbidragssystemets uppbyggnad har medfört, att arbetet från administrativ synpunkt blivit tungrott och därmed kostsamt. Den sammanslagning av de nuvarande på länsplanet med föreläsnings- och kursverksamhet arbetande organisationerna, vilken skulle vara till fördel både ekonomiskt och verksamhetsmässigt, har bl. a. som en följd av bidragssystemets nuvarande utformning icke kommit till stånd annat än i undantagsfall. Utredningen hyser den bestämda meningen, att olikheterna i bidragsgivningen till föreläsnings- och kursverksamhet från saklig utgångspunkt saknar berättigande. Det föreligger därför ett starkt behov av att bestämmelserna för stödet till denna verksamhet göres enhetliga. Det synes utredningen uppenbart, att bidragsbestämmelserna dessutom bör förenklas så långt som möjligt. Vidare bör bestämmelserna utformas så, att en långt gående rationalisering av verksamheten underlättas. Ett enhetligt bidragssystem möjliggör betydande administrativa förenklingar. Som utredningen i fortsättningen närmare skall utveckla, torde därmed de flesta nu utgående bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet kunna sammanföras till ett anslag, förslagsvis rubricerat Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet. Detta anslag skulle lämpligen fördelas så, att bidrag till anordnande av enstaka föreläsningar och kurser, bidrag till föreläsningsförmedling och bidrag till administration och rådgivande verksamhet upptas som särskilda anslagsposter under detta anslag. a. Bidrag till anordnande av enstaka föreläsningar och av kurser

Som ovan betonats har utredningen ansett sig böra förorda, att ett enhetligt system för den statliga bidragsgivningen till inom olika organisationer bedriven föreläsnings- och kursverksamhet införes. Ett sådant system kan konstrueras på olika sätt. Utredningen har vid närmare övervägande funnit, att de största fördelarna vinnes av ett system, uppbyggt på liknande sätt som det för stödet till studieförbundens föreläsnings- och kursverksamhet tillämpade och innefattande bidrag till föreläsares arvode samt resekostnadsersättning och traktamenten. Det av studieförbundens föreläsningsförmedling för fördelning av föreläsnings- och kursbidrag i många år tillämpade systemet har nämligen vi-

153 sat sig ha påtagliga fördelar. Systemet, som närmare beskrivits i första kapitlet, Statsbidragsbestämmelserna och deras förhistoria, innebär, att föreläsningsförmedlingen direkt till föreläsare utbetalar arvode och i förekommande fall resekostnadsersättning och traktamente, medan föreläsningsoch kursanordnaren till förmedlingen inbetalar en avgift, vars storlek beror av antalet anordnade föreläsningar vid föreläsningstillfället. Systemet har bl. a. följande obestridliga fördelar. Statens bidrag låses icke till ett visst belopp per föreläsningstimme, vilket är fördelaktigt, då därigenom dels en anpassning av bidragsgivningen kan ske från tid till annan utan att ändringar i statsbidragsbestämmelserna behöver vidtagas, dels en utjämning åstadkommes av kostnaderna för olika anordnare, vilket är till fördel från rättvisesynpunkt, då annars föreläsnings- och kursanordnare t. ex. i glesbygdsområden skulle få vidkännas jämförelsevis högre kostnader för sin föreläsnings- och kursverksamhet. Dessutom kan föreläsningsförmedlini>en reglera antalet föreläsningar genom att höja eller sänka avgiften per timme. Ett system som det nu beskrivna torde bättre än något annat tillgodose önskemålet om en långt gående förenkling av nuvarande bidragsbestämmelser, samtidigt som en smidig anpassning av statens bidrag till föreläsnings- och kursverksamheten till förutsättningarna för verksamheten i dagens samhälle därigenom kan ernås. Utredningen föreslår därför, att de olika nu tillämpade bidragssystemen för stödet till föreläsnings- och kursverksamheten ersattes med ett för samtliga berörda verksamhetsformer gällande, och att detta ges en utformning motsvarande det som för närvarande tillämpas för bidragsgivningen till föreläsnings- och kursverksamheten inom studieförbunden. Det nya föreläsnings- och kursbidraget föreslås innefatta bidrag till kostnader för föreläsares arvodering samt resekostnadsersättning och traktamente. Liksom tidigare bör som särskilt bidragsvillkor gälla, att lägst lika stort belopp som statsbidraget bör tillskjutas av kommun eller enskilda. Det med bidragskonstruktionen förenade avgiftssystemet bör uppbyggas med hänsyn till detta. Utredningens förslag till ny konstruktion för bidrag till föreläsningsoch kursverksamheten innebär, att nu utgående bidrag till föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till folkbildningsförbundens kursverksamhet, resekostnadsersättning åt föreläsare samt av de särskilda bidragen till speciella folkbildningsåtgärder följande, nämligen bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kursverksamhet bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet alla kan sammanslås till ett bidrag, förslagsvis rubricerat Bidrag till föreläsningar och kurser. Bidraget bör med den föreslagna konstruktionen bli ett obetecknat anslag.

154 En viss ökning av det statliga bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet är enligt utredningens mening ofrånkomlig. Såsom framgår av utredningens undersökningar är föreläsningsverksamhetens ekonomiska läge mycket ansträngt. Statsbidraget har kommit att utgöra en allt mindre del av den totala kostnaden, och de olika organisationerna har haft svårigheter att på andra vägar erhålla ekonomiska resurser. Om verksamheten i fortsättningen skall kunna upprätthållas och om viss i hög grad önskvärd kvalitetshöjning skall kunna genomföras, måste föreläsningsverksamhetens ekonomiska läge förbättras. Om statens bidrag till verksamheten höjes i viss utsträckning, torde vidare genom bestämmelsen om att högst hälften av kostnaden får bestridas med statsmedel garantier skapas för att också regionala och lokala bidrag höjes. Utredningen har tidigare förordat, att enhetliga villkor uppställes för det statliga bidraget till föreläsnings- och kursverksamheten. Då bidrag för bestridande av resekostnader och traktamenten nu icke utgår för samtliga föreläsningar, bör det nya bidraget uppräknas med hänsyn därtill. Vidare räknar utredningen med någon höjning av bidraget till föreläsararvoden, vilket skulle möjliggöra en kvalitetsförbättring. Vid beräkningen av bidragets storlek har utredningen tagit hänsyn till de av dessa skäl nödvändiga anslagshöjningarna samtidigt som den beaktat, att föreläsningsverksamheten i dess traditionella utformning torde komma att minska i omfattning genom massmedias utbredning. Likaså torde en viss minskning kunna beräknas genom en skärpt kvalitetsgranskning. Bidrag till övningsoch diskussionstimmar bör liksom hittills utgå med något lägre belopp än till övriga undervisningstimmar. Mot bakgrund av gjorda överväganden föreslår utredningen, att anslaget till enstaka föreläsningar och till kurser beräknas för budgetåret 1962/63 till 1 315 000 kronor. Härigenom torde en icke helt obetydlig höjning av bidraget per undervisningstimme kunna åvägabringas. I det nu föreslagna bidragsbeloppet ingår icke bidrag till s. k. studiecirkelföreläsningar. Medlen härför bör rymmas inom ramen för bidrag till studiecirkelverksamheten. Nuvarande anslag Bidrag till föreläsningsverksamhet upptar som en särskild post Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet. Detta bidrag föreslås i fortsättningen utgå från fjärde huvudtiteln och där lämpligen utgöra en särskild anslagspost under anslaget Fritidsundervisning m. m. (IV D 45). Samtidigt bör en höjning av bidraget ske med hänsyn bl. a. till att kostnader för föreläsares resor och traktamenten i motsats till för närvarande skall belasta anslagsposten i fråga. Ett genomförande av de nu föreslagna förändringarna av det statliga stödet till föreläsnings- och kursverksamheten förutsätter i huvudsak nya författningsbestämmelser. De nuvarande bestämmelserna för föreläsningsoch kursverksamheten torde också av andra skäl böra ersättas. De är i hög grad föråldrade, syftar till en detaljreglering av verksamheten och försvå-

155 rar en anpassning av verksamheten till aktuella förhållanden. Av nuvarande bestämmelser synes i huvudsak endast böra bibehållas stadganden om vilka organisationer, som är bidragsberättigade, bestämmelse om att vid sammankomst icke skall förekomma propaganda för politiska eller religiösa åskådningar samt föreskrift om att föreläsning skall vara offentlig.

b. Bidrag till föreläsningsförmedlicg

För föreläsnings- och kursverksamheten finnes för närvarande fyra centralbyråer, vilka samtliga erhåller statsbidrag. Tre av dessa, den till Folkbildningsförbundet i Stockholm knutna centralbyrån, Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar samt centralbyrån Västra Sveriges folkbildningsförbund handlägger huvudsakligen frågor rörande föreläsningsförbundens och folkbildningsförbundens verksamhet. Den fjärde byrån, Studieförbundens föreläsningsförmedling, omhänderhar främst studieförbundens föreläsningsverksamhet. Med den av utredningen föreslagna konstruktionen av bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet förenklas i fortsättningen den centrala administrationen av verksamheten. Detta system förutsätter dock — för att en lämplig fördelning av resekostnader skall ernås — en starkare centralisering av administrationen jämfört med den nuvarande. För en sådan centralisering talar även andra skäl, t. ex. önskvärdheten för lokala och regionala anordnare att kunna vända sig till en enda byrå och där erhålla nödvändiga upplysningar. Här må också erinras om att en sådan ordning är genomförd inom ett närliggande område, nämligen förmedlingen av föreläsningar i alkoholfrågan, där det sedan länge finnes endast en central föreläsningsförmedling, förlagd till Stockholm. Utredningen föreslår därför, att administrationen av bidragen till föreläsningsverksamhet i fortsättningen handhaves av en enda centralbyrå, förlagd till Stockholm och bildad genom en sammanslagning av Folkbildningsförbundets centralbyrå och Studieförbundens föreläsningsförmedling. Sammanslagningen föreslås äga rum den 1 juli 1962. För denna byrå bör finnas en särskild styrelse, i vilken synes böra ingå ett lika stort antal ledamöter (förslagsvis tre) från vardera Folkbildningsförbundet och Samverkande bildningsförbunden. Till denna byrå bör knytas en särskild föreläsningsnämnd om förslagsvis 7—9 ledamöter, som bör vara så valda, att de dels representerar folkbildningsarbetet, dels är sakkunniga inom för verksamheten särskilt betydelsefulla ämnesområden. Under en övergångstid bör statsbidrag utgå till centralbyråerna i Lund och Göteborg. Skälen härtill är dels att rekryteringen av föreläsare från universitet och högskolor härigenom underlättas, dels att dessa centralbyråer hittills fungerat som föreläsningsförbund för närliggande områden. Utredningen utgår dock ifrån att senare en omprövning av dessa byråers ställning äger rum. Om inom resp. områden i enlighet med vad utredningen i fort-

156 sättningen föreslår särskilda länsbildningsförbund övertar den regionala verksamheten, synes exempelvis en möjlighet föreligga att förlägga administrationen av dessa förbunds verksamhet till de nuvarande centralbyråernas kanslier. Dessa skulle då även kunna fungera som centraler för rekrytering av föreläsare. Som tidigare anförts, synes bestämmelserna om godkännande av föreläsare böra tillhöra tillämpningsföreskrifterna och förenklas, så att föreläsare i fortsättningen godkännes av länsbildningsförbund resp. studieförbund. Endast för föreläsare som upptages i av den gemensamma centralbyrån utgiven förteckning synes centralt godkännande böra ske. Detta godkännande bör utfärdas av centralbyrån efter hörande av föreläsningsnämnden. Vid avvägningen av det statliga bidraget till centralbyråer har utredningen förutsatt, att den föreslagna gemensamma centralbyrån i Stockholm förlägges till någon av de organisationer, som ingår i styrelsen för byrån. Detta torde avsevärt nedbringa kostnaderna, och utredningen beräknar därför, att ett bidrag av 100 000 kronor är tillräckligt för denna byrå, vilket innebär en besparing med 35 000 kronor. Under övergångstiden får centralbyråerna i Göteborg och Lund avsevärt minskade arbetsuppgifter. Så länge de fullgör ett föreläsningsförbunds uppgifter bör dock ett sammanlagt statsbidrag av 30 000 kronor utgå till dessa båda byråer. Anslagsposten rubriceras tillsvidare förslagsvis Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverksamhet m. m. och torde alltså böra uppföras för budgetåret 1962/63 med 130 000 kronor. c. Bidrag till administration och rådgivande verksamhet

Inom varje län finnes för närvarande dels ett föreläsnings förbund, dels ett folkbildningsförbund eller motsvarande. Statsbidraget till föreläsningsverksamheten inom föreläsningsföreningarna utgår numera icke direkt till varje enskild föreläsningsförening utan till föreläsningsförbundet, som dels fördelar bidragen till de olika föreningarna, dels anordnar enstaka föreläsningar i egen regi. Under en följd av år har ett allt intimare samarbete mellan föreläsningsförbund och folkbildningsförbund kommit till stånd i många län. I ett fall (Gotland) har detta lett till en sammanslagning av förbunden. I närmare hälften av länen organiseras och administreras verksamheten av för förbunden gemensam personal. Erfarenheterna av det alltmer utbyggda samarbetet är synnerligen goda. Det är utredningens uppfattning, att den föreläsnings- och kursverksamhet inom länen, som traditionellt ej bedrives inom övriga folkbildningsorganisationers ram, bör så långt möjligt samordnas. Det synes därför naturligt, att denna verksamhet i fortsättningen inom ett län eller annat jämförligt större område administreras och organiseras av en sammanslutning, i fortsättningen förslagsvis kallad länsbildningsförbund. Härigenom förenklas det organisatoriska arbetet i hög grad, och onödigt dubbelarbete undvikes.

157 Bidragsbestämmelserna för administrationsbidrag bör utformas så, att administrationsbidrag endast utgår till ett gemensamt organ, länsbildningsförbundet. Det nuvarande bidraget till föreläsningsförbundens administrationskostnader om 50 000 kronor bör alltså sammanslås med bidraget om 88 000 kronor till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet. Det sammanslagna bidraget bör uppföras som en obetecknad anslagspost och i anslutning till vad nu gäller fördelas av skolöverstyrelsen. Det är utredningens uppfattning, att en sammanslagning av föreläsningsförbund och folkbildningsförbund till länsbildningsförbund inte skall stöta på svårigheter utan kunna ske under den närmaste tiden. I vissa fall torde dock en övergångstid bli erforderlig. Under denna tid, som utredningen vill sätta till tre år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande, synes föreläsningsförbund och folkbildningsförbund liksom hittills böra erhålla bidrag till administrationskostnader resp. kostnader för avlönande av konsulenter. Till föreläsningsförbund och konsulentverksamhet utgår budgetåret 1961/62 statsbidrag med tillhopa 138 000 kronor. Då administrationsbidrag bör beräknas även för de nuvarande folkbildningsförbundens verksamhet, är en mindre uppräkning nödvändig. Bidraget bör därför för budgetåret 1962/63 utgå med 155 000 kronor och anslagsposten förslagsvis rubriceras Bidrag till länsbildningsförbundens verksamhet. B. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet 1. Det statliga stödets nuvarande utformning Som närmare framgår av första kapitlet, Statsbidragsbestämmelserna och deras förhistoria (s. 24 ff) utgår för närvarande för anordnande av studiecirklar statsbidrag dels till studieförbund, dels till fristående studiecirklar. I fråga om bidragsvillkoren är studiecirklarna uppdelade i tre kategorier, nämligen allmänna studiecirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar. Allmänna studiecirklar och ungdomscirklar erhåller bidrag från anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet (förslagsanslag). För att bidrag skall utgå till dessa cirklar gäller, att vissa krav uppfylles ifråga om studietidens längd, antal sammankomster, antal deltagare, ämnets art, arbetets planering och handledarens kvalifikationer. För ungdomscirklar gäller dessutom särskilda villkor beträffande deltagarnas ålder och ämnets behandling. Till den tredje kategorin cirklar, universitetscirklarna, utgår bidrag från särskild delpost under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (reservationsanslag). För universitetscirklarna gäller att särskilda krav på handledarens kvalifikationer, studietidens längd och antalet deltagare vid varje sammankomst måste uppfyllas. Bidragsberättigande kostnader för studiecirkel är utgifter för handledare

158 och studiematerial samt ifråga om universitetscirklar även utgifter för handledarens resor och traktamenten. Statsbidraget är begränsat genom ett antal s. k. spärr-regler. Till allmän studiecirkel utgår statsbidrag med högst 50 procent och till ungdomscirkel med högst 75 procent av bidragsberättigande kostnader. Dock utgår för allmän studiecirkel högst 7 kronor 50 öre per studietimme och för ungdomscirkel högst 11 kronor per studietimme. Högsta bidrag till dessa båda kategorier av cirklar är 300 kronor. För universitetscirkel är bidraget till handledararvode maximerat till 35 kronor för studietimme och bidraget till studiematerial och utgifter för handledares resor och traktamenten begränsat till högst hälften av den verkliga kostnaden, dock att högsta bidrag för studiematerial utgör 10 kronor per deltagare. Den övervägande delen av anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet disponeras av studieförbunden. För att studieförbund skall komma i åtnjutande av statsbidrag för anordnande av studiecirklar gäller vissa regler om minimiantal medlemmar, huvuduppgift och ekonomisk uppbyggnad. Förbundet skall vara godkänt av skolöverstyrelsen som riksförbund och dess bildningsverksamhet skall ledas av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens skolöverstyrelsen godkänt. Antalet av skolöverstyrelsen godkända riksförbund för studiecirkelverksamhet, s. k. erkända studieförbund, är för närvarande 13. Dessa åtnjuter utom till studiecirkelverksamhet anslag till administration, organisation och pedagogisk verksamhet (Bidrag till studieförbund; obetecknat anslag). 2. Kritik av gällande bestämmelser Bidragsgivningen till studiecirkelverksamheten och till studieförbunden har utan tvivel positivt påverkat utvecklingen av folkbildningsarbetet. Den starkt ökade omfattning som arbetet fått under loppet av det gångna årtiondet förklaras i stor utsträckning av bidragsgivningen, och det har också kunnat noteras, att kvaliteten i arbetet påverkats på ett fördelaktigt sätt. Bidraget till studieförbundens centrala verksamhet har skapat resurser fölen förbättrad administration, som i sin tur gett större stadga åt verksamheten, varjämte studieförbunden fått vissa möjligheter att vidtaga pedagogiska åtgärder för att förbättra arbetsmetoderna och innehållet i verksamheten. Formerna för bidragsgivningen har emellertid i stort sett varit oförändrade sedan deras tillkomst för mer än tio år sedan. Det är då knappast att förvåna sig över att de inte i alla avseenden är väl anpassade efter den kvantitativt och kvalitativt väsentligt annorlunda verksamheten av idag. Vissa brister, som vid bidragsformernas tillkomst knappast kunde vara uppenbara, framträder nu i rätt tydlig dager och har inte kunnat undanröjas av de särbestämmelser, som undan för undan framtvingats. De villkor, som

159 numera är knutna till bidragsgivningen, leder alltför ofta till en normalisering och standardisering av studiecirklarnas arbete såväl beträffande studietidens längd som antalet studietillfällen. Bidragsformerna uppammar ett visst kvantitetstänkande, på ett sätt som från början ingalunda varit avsett, och detta leder till att man inom studiecirkelverksamheten blir allt mindre benägen att tillgodose många skiftande behov, som skulle föra utanför den ram, som medger de förmånligaste bidragsbeloppen. Inte heller stimulerar de nuvarande bidragsbestämmelserna i tillräcklig grad den nyorientering ifråga om arbetssätt och metoder, som vore befogad med hänsyn till struktur- och miljöförändringarna i samhället. Det nuvarande bidragssystemet för stödet till studiecirkelverksamheten kräver en detaljkontroll, som tenderar att bli allt mer invecklad genom de ytterligare bestämmelser som undan för undan tillkommit och som mer eller mindre framtvingats av själva bidragskonstruktionen. Dessa ganska talrika särbestämmelser komplicerar kontrollarbetet, gör det kostsamt även för staten och leder till att man endast med svårighet kan skaffa sig en betryggande insyn och överblick. Det som här ovan antytts talar enligt utredningens mening för att tiden är mogen för en rätt genomgripande översyn och förändring av statsbidragsbestämmelserna för stödet till studiecirklar och studieförbund. Det är omvittnat, att studiecirkelverksamheten är en av de stora tillgångarna i svenskt folkbildningsarbete, och det måste te sig högst angeläget, att denna verksamhetsform så långt möjligt fritt får utveckla sig efter sina inneboende möjligheter. Omsorgen härom, liksom vikten av att bidragsformerna fålen sådan utformning att den nödvändiga gransknings- och kontrollverksamheten kräver så låga kostnader som möjligt, är sammanfattningsvis utredningens huvudskäl för de förslag till förändringar som här nedan kommer att redovisas. Utredningen har sålunda undersökt, om vissa av de särbestämmelser som nu är knutna till bidragsgivningen kan slopas. Sådana förenklingar skulle nämligen kunna tänkas ha en välgörande effekt, inte bara på de kostnader som är förknippade med kontrollarbetet utan också på själva verksamhetens innehåll och metoder, som därigenom skulle kunna utvecklas friare. Det måste emellertid samtidigt tillses, att borttagandet av särbestämmelser inte automatiskt leder till väsentliga ökningar av nu utgående bidragsbelopp. År 1952 tillkom såsom en besparingsåtgärd bestämmelsen om maximering av statsbidraget till 300 kronor per studiecirkel, och utredningen har mot bakgrunden av det nyss anförda resonemanget funnit viktigt att pröva, huruvida denna bestämmelse haft den avsedda besparingseffekten. En ingående undersökning, som omfattat mer än två tredjedelar av de studiecirklar som totalt var verksamma under budgetåret 1959/60, ger vid handen, att den ifrågavarande bestämmelsen inte avsevärt påverkat det totala bidragsbeloppet till studiecirklarna under nyssnämnda budgetår. Sedan

160 utredningen infordrat uppgifter om det antal studiecirklar, som uppnått trehundrakronorsgränsen, liksom uppgifter om de totala kostnaderna för handledare och studiematerial i dessa cirklar, samt därefter på grundval av dessa uppgifter sammanställt den beräknade merkostnaden för staten, om maximeringen ej funnits, visar det sig nämligen, att anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet budgetåret 1959/60, om spärr-regeln inte funnits, hade fått vidkännas en ökad belastning av totalt cirka 300 000 kronor. Av detta belopp skulle inte mindre än cirka 210 000 kronor ha utgjort bidrag till ungdomscirklar. Med hänsyn till det förslag, som utredningen kommer att framlägga och som innebär, att bestämmelserna om särskilda bidrag till ungdomscirklar inte längre skall bibehållas, bedömer utredningen effekten av den nu berörda spärr-regeln såsom så ringa, att det måste synas fördelaktigt att slopa den. För det stora flertalet studiecirklar är ett par andra spärr-regler i stället avgörande för statsbidragets storlek, nämligen den regel som säger, att statsbidrag utgår med högst 50 procent (för ungdomscirklar högst 75 procent) av bidragsberättigande kostnader, samt regeln att bidraget per studietimme får utgöra högst 7 kronor 50 öre (för ungdomscirkel högst 11 kronor). Detta antyddes redan av resultatet av undersökningen beträffande effekten av trehundrakronorsgränsen men framgår än tydligare av den undersökning vars resultat redovisas i tabellerna 49 och 50. Samtliga studiecirklar budgetåret 1959/60 inom FU, IOGT, SLS och TBV har i dessa tabeller grupperats allt efter storleken av de statsbidrag som de blivit delaktiga av. Tabell 49. Studiecirklarnas procentuella fördelning budgetåret 1959/60 med hänsyn till storleken av utbetalat statsbidrag (vissa studieförbund) Procentuell andel av totalantal studiecirklar alltefter statsbidragets sterlj'c Studieförbund

1 0 0 : - 1 2 5 : - 1 5 0 : - 1 7 5 : - 2 0 0 : - 2 2 5 : - 250: - 275: < 1 0 0 : - -124:99 -149:99 -174:99 -199:99 -224:99 -249:99 -274: 99 -299:99 3 0 0 : -

FU IOGT.. SLS . . . TBV...

0,7 12,8 44,3 3,6

0,9 10,9 15,2 12,2

3,7 10,0 11,5 14,8

18,6 16,8 8,8 36,8

32,5 16,3 6,0 16,9

24,8 9,8 4,8 4,9

7,4 7,1 2,9 5,3

6,3 4,4 1,9 1,9

0,8 3,2 1,2 0,8

4,3 8,7 3,4 2,8

Tabell 50. Procentuell andel studiecirklar under vissa statsbidragsbelopp budgetåret 1959/60 (vissa studieförbund) Procentuell andel cirklar med statsbidrag mindre än Studieförbund

FU IOGT SLS TBV

100 kr

125 kr

150 kr

175 kr

200 kr

225 kr

250 kr

275 kr

300 kr

0,7 12,8 44,3 3,6

1,6 23,7 59,5 15,7

5,3 33,7 71,0 30,6

23,9 50,5 79,8 67,4

56,5 66,8 85,8 84,4

81,3 76,5 90,6 89,2

88,6 83,6 93,5 94,5

94,9 88,0 95,4 96,4

95,7 91,3 96,6 97,2

161 Det h a r tidigare påpekats, att studiecirkelarbetet allt mera blivit bundet till terminen som arbetsperiod. Det för studiecirklar genomsnittliga timantalet (för allmänna studiecirklar 25,5 och för ungdomscirklar 26,5 timmar) vittnar om att flertalet studiecirklar numera har en ungefärlig livslängd av tre månader, normalt innebärande ett regelbundet studiearbete två timmar i veckan under cirka tolv veckor. Det maximala statsbidraget för en sådan genomsnittstyp utgör för allmän studiecirkel cirka 190 kronor och för ungdomscirkel cirka 280 kronor. Fördelningen av totalantalet studiecirklar efter statsbidragets storlek visar också, att det stora flertalet studiecirklar inte når över 225 kronor i statsbidrag (studieförbund med större inslag av ungdomscirklar har naturligt nog ett större antal cirklar med statsbidrag över 225 k r o n o r ) . Det nu anförda tyder på att för ett övervägande antal studiecirklar spärrregeln om ett högsta bidrag per studietimme är avgörande för bidragsbeloppets storlek, medan 50 %-regeln för allmänna studiecirklar (för ungdomscirklar 75 %) har mindre betydelse. Detta framgår också av de uppgifter om verkliga kostnader och erhållet bidrag för studiecirklar med statsbidrag (exklusive cirklar som erhållit 300 kronor i bidrag) som redovisas i tabell 51. Tabell 51. Statsbidrag och verklig kostnad för studiecirklar budgetåret 1959/60, exklusive studiecirklar med 300 kronor i statsbidrag (vissa studieförbund) Allmänna studiecirklar Studieförbund

FU IOGT SLS TBV

Verklig kostnad kr

Statsbidrag kr

1 806 819 567 308 1 087 452 2 171 106

848 696 242 046 524 995 948 148

Ungdomscirklar

Bidragsprocent

Verklig kostnad kr

Statsbidrag kr

Bidragsprocent

46,97 42,67 48,28 43,67

112 552 336 847 184 531 96 578

80 091 218 944 128 643 67 932

71,16 65,00 69,71 70,34

De undersökningar för vilka redogörelse nu lämnats h a r lett till att utredningen i de förslag som i det följande kommer att framläggas koncentrerat sin uppmärksamhet på det bidrag som bör utgå till studiecirkel per studietimme. Som spärr-regel kan också betraktas, att vissa ämnen genom särskilda överenskommelser mellan studieförbunden inbördes och mellan studieförbunden och skolöverstyrelsen undantagits från bidragsgivning, liksom att andra ämnen endast under vissa omständigheter får anses bidragsberättigande. Denna spärr-regel har verkat så att studiet av dessa båda kategorier av ämnen starkt avtagit, vilket för övrigt närmare berörts i samband med redogörelsen för ämnesutvecklingen inom studiecirkelverksamheten (tabellerna 29 och 30). Spärr-regeln har kommit att uppfattas som ett avståndstagande från statens sida gentemot vissa ämnen och ämnesgrupper, och U—105704

162 denna hållning har blivit utsatt för stark kritik, inte bara inom studieförbunden utan också från kretsar utanför dessa. Det kan därför ifrågasättas, om inte denna spärr-regel borde slopas, under förutsättning att på annat sätt utrymme kan ges för stimulans av sådana grenar av verksamheten som man av olika skäl kan ha anledning att särskilt stödja. En sådan linje förefaller vara att föredraga, om det samtidigt kan förutses att den nya bidragskonstruktionen inte leder till en avsevärt ökad bidragsgivning från statens sida. Utredningen har verkställt en beräkning av storleken av de bidrag som utgår per studietimme med nu gällande bidragsregel. Den h a r därvid funnit, att bidraget utgör 5 kronor 84 öre för allmänna cirklar och 8 kronor 71 öre för ungdomscirklar eller genomsnittligt 6 kronor 49 öre per studietimme. Detta innebär, att nuvarande bidragsmöjligheter till följd av olika spärr-regler utnyttjas till genomsnittligt 78,2 % (för allmänna cirklar 77,9 och för ungdomscirklar 79,2 % ) . Antalet studietimmar med statsbidrag budgetåret 1959/60 beräknas till ca 1 800 000. Utredningen har funnit, att det uppburna statsbidraget varierar avsevärt mellan de olika studieförbunden. Man observerar, att studieförbund med huvudsaklig verksamhet i städer uppbär de högsta bidragen per studietimme, medan studieförbund med utpräglad landsbygdsförankring har de lägsta. JUF intar en särställning, vilket förklaras av att flertalet studiecirklar inom detta förbund har bidrag såsom ungdomscirklar. Upprätthållandet av olika regler för statsbidragsgivning till allmänna cirklar och till ungdomscirklar leder otvivelaktigt till visst merarbete för kontroll och administration. Det är stundom förenat med svårigheter att dra en bestämd gräns mellan de bägge cirkeltyperna, och det har visat sig besvärligt att avgränsa ungdomscirklar från fritidsgrupper, till vilka anslag utgår i annan ordning. Ungdomscirklarnas ämnesinriktning (tabell 31 och 32) har också en sådan karaktär, att det kan ifrågasättas, om det av verksamhetsmässiga och pedagogiska skäl kan anses motiverat att upprätthålla denna speciella bidragsform för studiecirkelverksamhet bland ungdom. Detta har framstått med än större tydlighet för utredningen, när den kommit till de slutsatser beträffande musikverksamheten (en mycket väsentlig del av cirkelverksamheten bland ungdom), för vilken i det följande särskild redogörelse kommer att lämnas. Det synes utredningen uppenbart, att det i och för sig är värdefullt, om människor av olika åldrar får tillfälle att mötas i studiecirkelns gemenskap för att där konfronteras med de attityder och meningar, som kan ha sin grund i generations- och åldersskillnader. Detta är så mycket mer värdefullt, som tendensen i det normala samhället går mot en allt starkare avgränsning av de olika åldersgrupperna från varandra, ett av de många resultaten av omstruktureringen och urbaniseringen med familje- och släktbandens försvagning som följd. Det torde också vara ovedersägligt, att

163 den förlängda skoltiden leder till att ungdomen, i varje fall efter avslutad skolgång, är mognare och bättre rustad än tidigare att deltaga i studiecirklar med heterogen ålderssammansättning. Det anförda innebär ingalunda, att utredningen på något sätt skulle underskatta värdet av att grupper av unga människor i ungefär samma ålder kommer samman i studiecirklar för att diskutera sina egna problem eller i övrigt skaffa sig kunskaper och överblick beträffande sammanhang som kan intressera dem. Utredningen har på grundval av nu antydda överväganden kommit till att det inte finns anledning upprätthålla de nuvarande särskilda bidragsbestämmelserna för ungdomscirklar, då nämligen på annat sätt ungdomens intresse för deltagande i studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet kan stimuleras och stödjas. Möjligheter härför avser utredningen att redovisa i sina förslag, då genom de medel som föreslås komma att ställas till studieförbundens förfogande dessa beredes tillfälle att vidta särskilda åtgärder bl. a. för att stimulera ungdomens intresse för studiecirkelarbetet. De nu gällande villkoren för godkännande av studieförbund synes i stort sett väl ägnade att garantera, att endast organisationer med dokumenterad erfarenhet och tillräckliga resurser anförtros att förvalta de statliga bidragen. Vissa bestämmelser är dock utformade efter de förhållanden som rådde, då bidragsbestämmelserna tillkom och verksamhetens omfattningvar betydligt mera begränsad än nu. Utredningen finner därför vissa förändringar av villkoren för godkännande av studieförbund motiverade och kommer i det följande att föreslå sådana.

3. Utredningens förslag a. Principiella överväganden

Som redan antytts i föregående avsnitt, har utredningen vid sin prövning av h u r statens stöd till studiecirklar och studieförbund bör utformas i framtiden dels haft önskemålet att söka tillvarata olika möjligheter till förenkling av nuvarande bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser utan att den nödvändiga överblicken och kontrollen eftersattes, dels haft som riktpunkt att statens stöd framför allt bör avse att stimulera kvaliteten i arbetet såväl vad gäller studieformer som områden eller program. Utredningen har sålunda mot varandra vägt dels önskemålet om största möjliga enkelhet och så få spärr-regler som möjligt, dels nödvändigheten av att statens bidragsgivning sker på sådant sätt, att de ekonomiska följderna för staten i förväg kan överblickas. Det har också stått klart för utredningen, att man vid utformningen av en ny bidragskonstruktion måste ta största hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna. Det är med dessa utgångspunkter som utredningen prövat flera alternativa lösningar. Utredningen har konstaterat, att bidraget till studiecirkelverksamhet kan utgå s. a. s. på olika nivå — lokalt, regionalt eller centralt — beroende på

164 vilken konstruktion som väljes. Vidare gäller om detta bidrag, att olika enheter kan väljas såsom bidragsberättigande. Sådana tänkbara bidragsenheter är t. ex. studiecirkeln, studiecirkeldeltagaren, studietimmen och deltagartimmen. Med nu gällande statsbidragsregler är som bekant studiecirkeln den bidragsberättigande enheten. Det har tidigare påtalats, att det nuvarande bidragssystemet inverkar oförmånligt på studiecirkelns utveckling såväl till form som innehåll. Detta har just sin grund i att studiecirkeln utgör bidragsenhet och att man frestas anpassa denna enhet så att den skall ge den ekonomiskt fördelaktigaste bidragsutdelningen. Utredningen har därför sökt en enhet för bidragsgivning, som kunde bedömas inte ha de nyss antydda konsekvenserna och menar sig ha funnit en sådan i gruppstudietimmen, ett begrepp som närmare bestämmes i avsnitt b (s. 168 f.). Med gruppstudietimmen som bidragsenhet skulle i fortsättningen åstadkommas väsentligt förbättrade möjligheter till en friare utveckling av den traditionella och livsviktiga arbetsform som studiecirkeln har. Utredningen anser emellertid, att gruppstudietimmen även på annat sätt har fördelar som enhet i ett nytt bidragssystem. Innehållet i begreppet gruppstudietimme är lätt att avgränsa och bestämma, och den nya enheten ger utrymme för större böjlighet och smidigare anpassning av cirkelstudier efter olika tidsförhållanden, miljöer, ämnen och studieinriktning. Bidraget per gruppstudietimme bör avvägas på sådant sätt, att spärrregler inte erfordras utöver att visst bidragsbelopp per gruppstudietimme fixeras. Utredningen har funnit, att statsbidraget inom överskådlig tid alltjämt kommer att lokalt ha en avgörande betydelse för en önskvärd uppslutning kring studiecirkelverksamheten, liksom också för denna verksamhets utveckling till form och innehåll. Huvuddelen av det utgående bidraget per gruppstudietimme bör därför utgå till den lokala anordnaren av studiecirkelverksamhet, dvs. till lokalavdelning eller motsvarande enhet inom erkänt studieförbund eller till annan anordnare av cirkelstudier enligt motsvarande regler som gäller för det nu utgående studiecirkelbidraget. Som nedan närmare kommer att utvecklas anser emellertid utredningen, att viss del av bidraget per gruppstudietimme bör utgå till studieförbunden centralt. Det har framgått bl. a. av utredningens undersökningar av den kvantitativa utvecklingen inom studiecirkelverksamheten, att musikstudiearbetet på grund av sin storleksordning och sin i viss mån speciella karaktär intar en särställning inom folkbildningsarbetet. Till följd av sina arbetsformer låter sig musikstudierna endast med svårighet inpassas i den vanliga studiecirkelformen, och många problem har uppstått då det gällt att bestämma den nuvarande bidragsgivningens tillämpning på musikverksamheten. Det har kunnat konstateras, att en enhetlig tillämpning av de nuvarande bidragsbestämmelserna på musikverksamheten svårligen kunnat åstadkommas. Främst av dessa skäl bör enligt utredningens uppfattning stödet till

165 sådan musikverksamhet, i vilken ingår instrumentelit eller vokalt musikutövande, avskiljas från studiecirkelanslaget och bli föremål för anslagsgivning i särskild ordning. Härtill återkommer utredningen i avsnitt c (s. 174 f.). Den nya bidragskonstruktionen gör enligt utredningens mening, att inte endast den särskilda bidragsform, som nu gäller för ungdomscirklarna, utan också den, som avser universitetscirklarna, kan avvaras. Den nya bidragskonstruktionen möjliggör nämligen uppehållandet av denna värdefulla och viktiga verksamhet inom studieförbunden, utan att den blir föremål för sådana särskilda bidragsformer. Utredningen vill emellertid framhålla, att det är av största vikt, att universitetscirkelns nuvarande standard upprätthålles. Det betyder, att kravet på lärarnas kompetens inte får eftersättas, även om man inte så bestämt som nu kommer att hålla på att vederbörande skall ha avlagt högsta akademiska examen. Det avgörande bör vara, att vederbörande är väl förtrogen med den vetenskapliga forskningsmetoden vid universitet eller högskola och besitter för ämnesområdet nödvändiga kunskaper. Utredningen anser inte, att det nuvarande tidsschemat för en universitetscirkel bör vara normerande. Dock torde en universitetscirkel per år ej böra underskrida 16 sammankomster å 3 timmar. I sammanhanget vill utredningen peka på de möjligheter, som med den föreslagna bidragsformen skulle uppstå för studieförbunden att skapa mellanformer mellan vanliga cirklar och universitetscirklar. Detta skulle bl. a. komma att betyda mycket för de mindre orterna i vårt land, när det gäller att få fram kvalificerade studiegrupper. I praktiken har det ju redan varit så, att man i olika ämnen arbetat med »påbyggnadscirklar», där kostnader för material och lärare legat väsentligt högre än i de grundläggande cirklarna. Med den nya bidragsformen kan studieförbunden således i fortsättningen satsa mer både på material och lärare för sådana cirklar. Det nu anförda utgör en sammanfattning av de principiella och praktiska överväganden, som legat till grund för utredningens förslag till utformning av de delar av statsbidraget, som skall utgå till lokala anordnare, varvid strävan varit att få fram en bidragsform, som medger avsevärda förenklingar gentemot nu gällande regler. Även bidragsgivningen till studieförbundens centrala verksamhet kan utformas efter olika linjer. Den kan, som för närvarande är fallet, ske i form av en fördelning av bidraget efter särskild prövning på grundval av vissa kvalifikationsregler, men den skulle givetvis också k u n n a ske efter automatiskt verkande grunder. Sådana automatiskt verkande bidragsgrunder skulle k u n n a göras generella och avse samtliga verksamhetsformer inom studieförbunden. Det skulle också k u n n a uppställas automatiskt verkande regler endast för en avgränsad del av bidragsgivningen, som då avser vissa verksamhets-

tee former inom studieförbunden, medart bidragsgivriingen till andra verksamhetsformer kunde ske efter särskild prövning från den centrala myndighetens sida. Det är slutligen också möjligt att tänka sig att knyta bidraget till studieförbundens centrala verksamhet direkt till bidraget för studiecirkelverksamheten, varvid endast ett enda anslag skulle erfordras, eller också att helt eller delvis utforma stödet till studieförbundens centrala verksamhet som ett separat bidrag, varvid, liksom nu, två anslag skulle behövas. F r å n vissa synpunkter är det uppenbart, att den enklaste formen av statsbidrag skulle vara ett enhetligt anslag, innefattande bidrag såväl till studieförbundens centrala åtgärder som till den lokala studiecirkelverksamheten. Ett sådant anslag kunde exempelvis få den formen, att studieförbunden finge stå som mottagare av ett visst belopp per bidragsenhet, och att de sedan själva ägde bestämma, hur de inom sitt verksamhetsområde önskade fördela detta statsbidrag. De skulle exempelvis själva kunna besluta, hur de bäst menade sig kunna stimulera visst studiearbete genom att täcka en del av sina studiecirklars kostnader med de centralt mottagna bidragsmedlen. Om i en sådan bidragskonstruktion t. ex. studietimmen valdes som bidragsenhet, skulle studieförbunden mottaga statsbidrag i förhållande till totala antalet studietimmar inom förbundet. Det skulle sedan stipuleras, att viss andel av det sålunda mottagna beloppet finge användas för centrala kostnader, medan studieförbundet för övrigt vore skyldigt att fördela resten av bidragsmedlen till de lokala anordnarna av studiecirklar. Studieförbunden skulle därvid ha frihet att själva bestämma, efter vilka grunder de önskade göra denna fördelning och vilka ämnen de i första hand ville stimulera studiet av. En bidragskonstruktion efter dessa huvudlinjer skulle uppenbarligen ha den fördelen, att den vore tämligen enkel att tillämpa. Den har emellertid också vissa nackdelar. Det kan t. ex. tänkas, att kontinuiteten i det lokala arbetet kunde riskeras på grund av centrala avgöranden beträffande bidragens storlek inom de enskilda förbunden, och uppenbarligen gör en konsekvent bidragsgivning av denna typ det svårt att effektivt kontrollera och överblicka medelsanvändningen. En alternativ lösning, som också den skulle innebära att ett enhetligt bidrag (innefattande såväl bidrag till studiecirkelverksamheten som till centrala åtgärder) skulle utgå till studieförbund, vore att från statens sida fastställa det högsta bidrag, som den lokala anordnaren av studiecirkelverksamhet kunde erhålla per bidragsenhet. Därutöver skulle stimulansbidrag k u n n a utgå för studiecirkelverksamhet i vissa ämnen eller ämnesgrupper liksom för åtgärder som syftar till att främja vissa befolkningsgruppers deltagande i folkbildningsarbetet. Det centrala bidraget till respektive studieförbund skulle utgå på grundval av studiecirkelverksamhetens omfattning inom förbundet endera efter viss procentsats i förhållande

167 till bidraget för den lokala studiecirkelverksamheten eller med ett i kronor uttryckt belopp per bidragsenhet. Fördelarna med en sådan konstruktion är lätta att se. Även i detta fall skulle bidraget vara enhetligt och k u n n a utgå efter i huvudsak automatiskt verkande regler. Vissa möjligheter skulle också öppnas att direkt inrikta statens bidragsgivning på sådan studieverksamhet som från samhällets synpunkt kunde te sig mest väsentlig och nödvändig, medan annan studieverksamhet skulle understödjas i mindre utsträckning. Ett betydande problem skulle emellertid med denna bidragskonstruktion bli att avgränsa sådan studieverksamhet som särskilt skulle stödjas från annan verksamhet. Sådana svårigheter har redan visat sig, då försök gjorts inom ramen för nu gällande bidragsbestämmelser att placera vissa ämnen i en sådan ställning, att de får mindre bidrag från statens sida. Det har också stått klart för utredningen, att en lösning efter de riktlinjer som nu diskuteras också skulle ha den nackdelen, att en betydande del av det ganska invecklade redovisningsförfarande som hör till svagheterna i nuvarande bidragssystem skulle k o m m a att kvarstå. Gemensamt för de båda alternativ till bidragsformer som nu diskuterats är, att bidraget till studieförbundens centrala verksamhet skulle utgöra en del av studiecirkelbidraget. Av utredningen gjorda beräkningar visar emellertid, att en sådan anordning kan få vissa mindre lämpliga följder. En tillfällig minskning av ett studieförbunds verksamhet skulle omedelbart medföra en anslagsminskning, trots att det inte kan förutsättas, att en sådan tillfällig minskning av antalet studiecirklar kunde medföra lägre kostnader centralt. Lika betänkligt ter det sig, att en tillfällig ökning av antalet studiecirklar också medför en omedelbar anslagshöjning, utan att en sådan ökning omedelbart medför, att ett studieförbunds administrativa eller pedagogiska kostnader behöver ökas. Det synes därför utredningen uppenbart, att den bidragsgivning som bör förordas mera än som genom de nu diskuterade lösningarna blir möjligt, skall kunna anpassas till olika förhållanden inom olika studieförbund. Förbunden bör kunna påräkna bidrag i sådana former, att en förnuftig ekonomisk planering inte försvåras eller omöjliggöres. Detta kan enligt utredningens mening inte ske, om bidraget till förbundens centrala verksamhet i dess helhet ställes i relation till studieverksamhetens omfattning. Det synes också utredningen uppenbart, att en sådan konstruktion på ett mindre lämpligt sätt skulle binda statsmakterna ifråga om anslagsbeloppens storlek och medföra vissa risker för en överdimensionering av studieförbundens administrativa apparat. Utredningen har därför stannat för att föreslå, att uppdelningen av bidraget i två anslag bibehålles även i fortsättningen. Kostnader för administration, personal, lokaler m. m. bör sålunda liksom hittills utgöra underlag för bidrag u r särskilt obetecknat anslag, medan bidrag till vissa andra kostnader, främst för åtgärder av pedagogisk art (utgivning av studiematerial, anordnande av handledar-

168 kurser m. m.), som bör stå i direkt samband med studiecirkelverksamhetens omfattning och. utveckling, bör inrymmas inom det förslagsanslag, som utredningen föreslår för studiecirkelverksamheten. En bidragskonstruktion av det slag som förordats medger enligt utredningens uppfattning, att det nu utgående bidraget för studiepropaganda på landsbygden inte längre behöver utgå såsom förut, då syftet med detta bidrag kan tillgodoses inom ramen för de möjligheter, som den nya bidragskonstruktionen ger åt studieförbunden centralt. b. Bidrag till studiecirkelverksamhet

Bidrag till studiecirkelverksamhet föreslås i fortsättningen utgå per gruppstudietimme. Med gruppstudietimme skall — enligt vad utredningen föreslår — avses sammankomst om minst 45 minuter för sådana gemensamma studier, som utgör del av studieverksamhet, sammanlagt omfattande minst 15 gruppstudietimmar under minst 7 studieveckor. Studieverksamheten skall bedrivas i grupp som — handledaren inräknad — består av minst 5 och i regel högst 20 deltagare över 14 år. Detta innebär, att minst 5 deltagare, handledaren inräknad, måste vara närvarande vid gruppstudietimme, för vilken bidrag skall utgå. Studieverksamheten skall vidare försiggå efter en på förhand uppgjord plan, som skall godkännas av erkänt studieförbund eller annan behörig instans. Bidraget skall i regel utgå för högst 2 gruppstudietimmar vid ett och samma studietillfälle. När utredningen här ovan använder formuleringen »i regel högst 20 deltagare», har den utgått ifrån att ett större antal i vissa fall må k u n n a medges deltaga utan att bidraget bortfaller. Detta bör enligt utredningens mening kunna gälla t. ex. för amatörteatercirklar, där ett större antal deltagare ibland erfordras för att arbetet med ett visst stycke skall kunna genomföras, och s. k. ateljécirklar och andra cirklar, där inslaget av praktiskt utövad verksamhet är jämförelsevis stort. I de nu anförda fallen kan upp till 30 eller 35 deltagare tänkas, utan att arbetets kvalitet behöver bli lidande. Även från stipulationen om i regel högst 2 studietimmar vid ett och samma studietillfälle bör undantag kunna medges för ateljécirklar och andra studiecirklar med betydande inslag av praktiskt utövad verksamhet. Sådana cirklar bör enligt utredningens mening utan olägenhet kunna genomföra 3 gruppstudietimmar vid ett och samma studietillfälle. Beträffande nu antydda och andra undantag som kan anses starkt motiverade bör skolöverstyrelsen utfärda särskilda anvisningar. Av statsbidraget föreslås viss del utgå till de lokala anordnarna av studiecirklar och förmedlas till dessa genom de erkända studieförbunden samt vad gäller fristående studiecirkelverksamhet genom skolöverstyrelsen. Bidragsgrundande torde böra vara rapporter från de lokala organen, som bekräftar att gruppstudierna haft erforderlig varaktighet och närvarofre-

169 kvens. Dessa rapporter skall sålunda för varje studiecirkel innehålla förteckning över deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudietimmar samt tydlig markering, vilka deltagare som vid varje gruppstudietimme varit närvarande. På rapporten skall också finnas uppgifter om handledarens namn och adress samt kvalifikationer för sin uppgift liksom om studieplan och övrig studiemateriel, som legat till grund för arbetet. Varje sådan rapport skall vara undertecknad av den som stått såsom ledare för den studiecirkel rapporten avser, och rapporterna skall förvaras så att de är lätt tillgängliga för studieförbundens centrala ledning och kontrollmyndigheten. Utredningen föreslår, att formerna för den nu angivna redovisningen diskuteras och fastställes i nära kontakt mellan skolöverstyrelsen och de erkända studieförbunden. Det torde dock inte vara praktiskt att fastställa en enhetlig norm, gällande samtliga studieförbund, då dessa är olika till struktur och omfattning. Vid rapporteringen av studiecirkelverksamheten skulle däremot inte som hittills redovisning behöva ske av kostnader i samband med anordnandet av gruppstudietimmarna, om den del av bidraget, som föreslås automatiskt skola utgå till de lokala anordnarna, fixeras till ett belopp som kan bedömas motsvara högst hälften av de arvodes- och materialkostnader som i regel är förknippade med genomförande av gruppstudier i studiecirkelns form. Utredningens förslag innebär, att minimiantalet studietimmar för att bidrag skall utgå sänkes från 20 till 15. Detta motiveras därav, att en kortare studietid än 20 timmar av pedagogiska eller innehållsmässiga skäl ibland kan anses fullt tillfyllest. Inte minst gäller detta sådan studiecirkelverksamhet, som inom många förbund ordnas med direkt anknytning till vissa aktuella politiska, sociala, ekonomiska och andra problem. För studier i sådana ämnen samlar studieförbunden ofta personer, som är starkt engagerade i det fria organisationslivet eller det politiska och kommunala arbetet och sålunda har mycket begränsad tid för fritidsstudier men vilkas orientering och överblick i aktuella sammanhang är av stort värde både för deras egen del och för den sakliga informationsverksamhet som är betydelsefull för en fri opinionsbildning. Avgränsningen av bidragsgivningen till att i regel omfatta högst 2 studietimmar (mot för närvarande 3) vid ett och samma studietillfälle motiveras främst av att studiecirkelverksamheten nästan uteslutande är en ren fritidsverksamhet, bedriven på fritid av personer som står i förvärvsarbete. Erfarenheten visar, att effektiviteten i regel minskar, om under sådana omständigheter studiearbetet pågår mer än 2 timmar per gång. Det faktum, att behandlingen av vissa ämnen, särskilt sådana med betydande inslag av praktiskt utövad verksamhet, ger bättre resultat, om arbetet vid varje studietillfälle kan pågå under något längre tid beaktas genom de förslag som framlagts om vilka undantag som bör k u n n a medges och som ovan spe-

170 cificerats. På motsvarande sätt är förslaget, att varje grupp i regel bör omfatta högst 20 deltagare i hög grad förestavat av pedagogiska skäl. Det är inget tvivel om att en studiecirkel, som väsentligen bygger på aktiv medverkan av samtliga gruppens deltagare, bör omfatta ett högst begränsat antal personer. Denna uppfattning bekräftas av alla kända undersökningar rörande gruppstudier och vuxenundervisning. De ovan föreslagna undantagen från regeln beträffande maximiantalet deltagare bör kunna tjäna till att undanröja praktiska svårigheter som måhända kunde uppstå vid en rigorös tillämpning. Någon diskrimination eller inskränkning beträffande vissa ämnen föreslås inte av utredningen. Däremot förutsätter utredningen, att de erkända studieförbunden i fortsättningen liksom skett under senare år håller kontakt och samråd i denna fråga, och att tillsynsmyndigheten även i fortsättningen med uppmärksamhet följer detta liksom andra spörsmål, som har samband med kvaliteten i folkbildningsarbetet. Som redan anförts, föreslås viss del av bidraget per gruppstudietimme automatiskt utgå till de lokala studiecirkelanordnarna. Den övriga delen av bidraget per gruppstudietimme föreslås utgå till erkänt studieförbund för att av förbundet kunna begagnas för vissa åtgärder av pedagogisk och annan art. Studieförbund bör för sådana medel, som inom ramen för det statliga studiecirkelbidraget centralt ställes till dess förfogande, kunna anordna handledarutbildning samt helt eller delvis bekosta utarbetandet och utgivningen av hjälpmedel för studiecirkelarbetet, t. ex. studieplaner eller annat tryckt material samt bildband, ljudband och stillfilmer. Vidare bör detta bidrag av förbundet kunna användas för åtgärder, ägnade att stimulera studier i vissa ämnen, som för förbundet ter sig såsom särskilt angelägna eller för åtgärder, ägnade att åstadkomma ett livligare deltagande i studiearbetet i allmänhet eller från vissa gruppers sida. Utredningen hänvisar här ånyo särskilt till de möjligheter, som med detta bidrag öppnar sig att ännu ändamålsenligare än för närvarande stimulera och stödja ungdomens deltagande i studiecirklarna. Med de medel studieförbunden enligt förslaget centralt skulle få till sitt förfogande kan de t. ex. lämna bidrag till lokala anordnare av studiecirklar, så att ungdomar generellt eller under vissa betingelser kan få lägre avgifter, när de deltager i verksamheten. Bidragsformen medger också, att studieförbunden använder statsmedel för att till lågt pris åstadkomma studiematerial, som genom sin form, sitt ämnesval och sitt innehåll särskilt vänder sig till ungdom. Produktion av audivisuellt studiematerial och av trycksaker, som direkt vänder sig till ungdomen, är exempel på de möjligheter som skulle stå intresserade studieförbund till buds, om utredningens förslag beaktas. Det kan också påpekas, att motsvarande möjligheter skulle föreligga för åtgärder av annat slag. Studieförbund med verksamhet på landsbygden skulle få bättre förutsättningar att skapa större bredd och ökat intresse för

171 folkbildningsarbetet bland befolkningsgrupperna inom detta område. Genom stimulansåtgärder av motsvarande art som ovan antytts beträffande ungdomen bör i rätt hög grad de särskilda svårigheter som synes kunna vara förknippade med att organisera och genomföra studiecirklar på landsbygden kunna minskas eller övervinnas. Inom ramen för detta bidrag bör också den del av nu utgående anslag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som avser studieledarutbildning, kunna tillgodoses. Därjämte kan av detta bidrag medel disponeras för expertbesök i studiecirklarna (motsvarande de nuvarande studiecirkelföreläsningarna) samt för att ordna och bekosta studiecirklar som förutsätter mera vittgående förkunskaper och större studievana än studiecirklar i allmänhet, t. ex. universitetscirklar. Om värdet av denna cirkeltyp har utredningen redan i det föregående uttalat sig. Det anförda innebär, att den del av studiecirkelbidraget som sålunda utgår centralt till studieförbunden i stor utsträckning motsvarar det belopp, som förbunden för närvarande får till sitt förfogande för pedagogiska åtgärder. Dock bör av de medel, som nu föreslås utgå, inte någon del få disponeras för bestridande av löner för personal inom förbundet eller dess verksamhetsområde. Erkänt studieförbund bör vara skyldigt att i efterhand lämna en översiktlig uppställning till skolöverstyrelsen, utvisande hur den nu angivna delen av studiecirkelbidraget disponerats av förbundet. Beträffande uppställningen av denna översiktliga ekonomiska och innehållsmässiga rapport bör anvisningar utfärdas av skolöverstyrelsen, som också bör äga rätt att hos förbundet begära att få taga del av de verifikationer, som legat till grund för studieförbundets rapport. I detta sammanhang vill utredningen, i anslutning till vad som gäller beträffande vissa statsbidrag på skolväsendets område, föreslå, att erkänt studieförbund som förskott må kunna utfå upp till 90 procent av det belopp förbundet erhöll i statsbidrag närmast föregående redovisningsår. För närvarande utgår förskott med endast en tredjedel av motsvarande belopp. Slutlig redovisning bör ske senast den 1 oktober näst efter redovisningsårets utgång i stället för som för närvarande redan under maj månad det budgetår då verksamheten pågår. Den nu föreslagna formen för stödet till studiecirkelverksamheten erbjuder, som för övrigt redan antytts i det föregående, många fördelar jämfört med nuvarande bidragsregler. Den nuvarande uppdelningen av studiecirklarna i olika bidragskategorier, allmänna studiecirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar, skulle upphöra. Vidare skulle de från administrativ synpunkt svårhanterliga spärr-reglerna (högsta bidrag per studietimme, högst 50 procent av totala kostnader, högst 300 kronor per studiecirkel) bortfalla. Det är uppenbart, att detta är till fördel både för studieförbundens, kontrollmyndighetens och

172 statens möjligheter att ha insyn och överblick samt utöva en noggrannare kontroll över verksamheten. Den nya bidragsformen blir enhetlig beträffande sitt ändamål. Flera anslagsposter under det nuvarande anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder utgår, utan att därför bidragsgivningen till dessa ändamål upphör. Skäligheten vad gäller bidragsbeloppets storlek kan med den föreslagna bidragsformen lättare bedömas. Utredningen anser vidare, att den föreslagna bidragskonstruktionen för folkbildningsverksamheten kan förväntas innebära en stimulans till att höja studiecirkelarbetets kvalitet utan att därför garantierna blir mindre för att arbetet även i fortsättningen skall k u n n a bibehålla sin bredd och nå till allt större grupper av människor. Bidraget per gruppstudietimme bör utgå med belopp, som a w ä g e s med hänsyn till nu utgående bidrag till studiecirkelverksamhet, bidrag till studieförbund för pedagogisk verksamhet, bidrag till studiecirkelföreläsningar och bidrag till anordnande av universitetscirklar. Det bör vidare enligt utredningens mening avvägas mot bakgrunden av de nya krav, som under 1960-talet kommer att ställas på studiecirkelarbetet. Anpassningen till den psykologiska och sociologiska situation, som den fullt utbyggda radio- och TV-verksamheten skapar på bildnings- och kulturområdet, de andra förutsättningar som så småningom åstadkommes genom en längre skolgång och reformer i skolarbetets metoder, de allt livligare kontakterna med andra länder och folk, de allt större kraven på fortbildning som det moderna yrkeslivet och den tekniska utvecklingen uppställer och en rad andra omständigheter medför, att studiecirkelverksamheten med största sannolikhet får vidkännas en rad ökade kostnader både för att de pedagogiska resurserna i allmänhet skall förbättras och för att lämplig expertmedverkan för planering samt för arbete i studiecirklarna skall erhållas. Arvodesnivån torde över huvud taget inom folkbildningsarbetet få beräknas komma att ligga väsentligt högre än som i regel nu är fallet. Mot bakgrunden av de överväganden som nu antytts, har utredningen låtit beräkna, till vilket belopp bidraget lämpligen bör sättas, samt hur bidraget bör fördelas beträffande det belopp, som automatiskt skall utgå till den lokala anordnaren och det belopp som enligt ovan angivna grunder skall utgå till erkänt studieförbund centralt. Det har tidigare visats, att det genomsnittliga bidraget per studietimme, som för närvarande i sin helhet utgår till den lokala anordnaren av studiecirklar utgör cirka 6 kronor 50 öre. Det föreslagna bidraget per gruppstudietimme, som utom bidrag till den lokala anordnaren också skulle innefatta visst bidrag till de erkända studieförbundens centrala verksamhet, bör givetvis sättas högre. Utredningens beräkningar visar också, att så bör ske, om inte de erkända studieförbunden över lag skall få vidkännas väsentliga anslagsminskningar. Å andra sidan bör bidraget per gruppstudietimme enligt utredningens mening inte heller ligga högre, än att det högst motsvarar hälften av beräknade verkliga kost-

173 nåder. Vid avvägningen av bidragsbeloppet per gruppstudietimme bör vidare hänsyn tagas till att musikstudieverksamheten föreslås få bidrag i särskild ordning. Denna verksamhet utgör för närvarande cirka 20 procent av den totala studiecirkelverksamheten. Inom vissa förbund n ä r m a r sig musikverksamhetens andel av den totala verksamheten 50 procent. Utredningen finner, att ett mot bakgrunden av de nu anförda faktorerna väl avvägt bidragsbelopp per gruppstudietimme är 8 kronor. Av detta belopp bör enligt utredningens mening 2 kronor 50 öre per gruppstudietimme utgå till studieförbunden centralt. Beloppet är, som i det föregående närmare utvecklats, avvägt med hänsyn till vikten av att förbunden bör få resurser att på ett verksamt sätt stimulera och bidraga till att utveckla den från allmänna synpunkter viktiga verksamheten bland ungdom. Vid avvägningen av det belopp, för vilket studieförbund centralt skall stå som mottagare, har sålunda hänsyn tagits till att de särskilda formerna för bidrag till ungdomscirklar nu bortfallit. Likaså har utredningen vid denna avvägning beaktat, att nu utgående särskilt bidrag till bildningspropaganda på landsbygden, nu utgående bidrag till studiecirkelföreläsningar, till universitetscirklar och till viss del av till ABF utgående bidrag för bildningsverksamhet bland sjömän skulle bortfalla. Avvägningen har sålunda skett på sådant sätt, att dessa behov skall k u n n a tillgodoses. Vidare har utredningen beaktat, att något motsvarande bidrag för centrala åtgärder i samband med anslag till musikverksamheten, som behandlas under c (s. 174 f.) ej föreslås. Det sistnämnda har skett av bidragstekniska skäl, och utredningen har avvägt beloppet så, att centrala åtgärder för musikverksamheten skall kunna tillgodoses inom ramen för det bidrag som nu behandlas. Slutligen har utredningen genom sin avvägning velat ge studieförbunden möjligheter också till stimulansåtgärder av annat slag, varigenom även andra särskilt angelägna folkbildningsuppgifter bör k u n n a lösas än bättre än hittills. Då 2 kronor 50 öre per gruppstudietimme sålunda skulle utgå till studieförbunden centralt, återstår 5 kronor 50 öre per gruppstudietimme som bidrag till den lokala anordnaren av studiecirklar. Utredningens majoritet har kommit till uppfattningen, att detta belopp k a n anses väl avvägt. Utredningen finner nämligen, att det inte är högre än att det kan bedömas motsvara högst hälften av de verkliga kostnader, som anordnare av studiecirkel under alla förhållanden måste räkna med, om arbetet skall få skälig standard. Denna bedömning finner utredningen viktig, då bidraget föreslås utgå, utan att den lokala anordnaren skall behöva redovisa bidragsgrundande kostnader. Å andra sidan är bidragsbeloppet inte lägre än att lokala anordnare t. ex. i städer och större tätorter, som av olika skäl arbetar med högre kostnader, bör kunna få det ytterligare stöd, som erfordras, från sina studieförbund centralt, liksom att de genom lämpliga åtgärder i övrigt t. ex. genom att uttaga högre deltagaravgifter i vissa cirklar, bör vara väl

174 rustade att befästa och utveckla de värdefulla sidorna av sin studiecirkelverksamhet. Som redan antytts har utredningen emellertid konstaterat, att J U F beträffande verkan av den nya bidragsformen intar en särställning. Detta sammanhänger som också nämnts med att flertalet studiecirklar inom JUF är ungdomscirklar. Det befinns sålunda att JUF genom den nya bidragsformen torde komina att få vidkännas en rätt ansenlig anslagsminskning. Det är utredningens uppfattning, att JUF bedriver en värdefull verksamhet bland ungdom på landsbygden. Om det anses, att JUF bör kompenseras för detta anslagsbortfall, synes detta böra ske genom medelsanvisning under nionde huvudtiteln. Statsbidragsberättigade s. k. fristående studiecirklar, dvs. studiecirklar, som uppbär bidrag direkt från skolöverstyrelsen, föreslås erhålla ett bidrag av 5 kronor 50 öre per gruppstudietimme. Den del av bidraget, som vad gäller till erkänt studieförbund rapporterade cirklar enligt utredningens förslag skall disponeras av studieförbundet centralt, bortfaller nämligen i detta fall. Då, som tidigare anförts, musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikutövande föreslås erhålla statsbidrag i särskilda former, torde dels anslaget till studiecirkel- och musikstudieverksamhet böra erhålla ny rubrik, förslagsvis Bidrag till gruppstudieverksamhet (förslagsanslag), dels som anslagsposter under detta anslag böra upptagas Bidrag till studiecirkelverksamhet och Bidrag till musikstudieverksamhet.

c. Bidrag till musikstudieverksamhet

Bidrag till musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikutövande föreslås i fortsättningen utgå som särskild anslagspost under bidraget till studiecirkelverksamhet. Som tidigare anförts, finner nämligen utredningen, att musikstudieverksamheten inom folkbildningsarbetet i regel inte låter sig smidigt anpassas till studiecirkelns form. Detta gäller såväl undervisningen på olika instrument som den övning i stämmor, som krävs för musikutövande inom en ensemble eller kör. Även ensemblespel skiljer sig liksom körsång starkt från vad som brukar anses känneteckna en studiecirkel. Trots att musikverksamhet med väsentligt inslag av musikutövning jämförd med annan folkbildningsverksamhet har en särprägel, anser likväl utredningen, att den har sin givna plats i folkbildningsarbetet. Att ge musikbildning och skapa förutsättningar för en rikare musikupplevelse är uppenbarligen en viktig uppgift för folkbildningsarbetet. I avvaktan på att eventuellt andra och bättre anpassade former för bidrag till musikverksamhet inom folkbildningsarbetets ram kan erhållas bör enligt utred-

175 ningens mening bidrag till denna verksamhet utgå som del av anslaget till gruppstudieverksamhet. Det står också klart för utredningen, att kontakt med den goda musiken på olika sätt bör skapas, och den finner angeläget, att detta sker vid så tidig ålder som möjligt. Utredningen har också konstaterat, att folkbildningsarbetet för närvarande i sin musikverksamhet mottar ganska stora grupper av barn under 14 år. Anledningen härtill är att söka i att dessa åldersgruppers behov och intresse för musikundervisning och musikkontakt inte för närvarande kan tillgodoses av andra instanser, såsom den allm ä n n a skolan eller kommunala musikskolor. Utredningen föreslår därför, att skolöverstyrelsen tills vidare ges möjlighet att då det gäller musikundervisningen i studiecirklar medge undantag från bestämmelsen om minimiålder i studiecirkel under samma förutsättningar och på samma villkor som för närvarande är gällande, dock att dessa villkor och bestämmelser givetvis bör anpassas efter de nya bidragsformer, som utredningen i det följande föreslår. Utredningen föreslår vidare, att frågan om kommunala musikskolor måtte göras till föremål för särskild utredning. Det är möjligt, att man i samband med en sådan utredning skulle finna, att viss musikverksamhet som nu tillgodoses inom studieförbundens ram (t. ex. verksamhet bland barn under 14 år) helt eller delvis bör överföras till andra huvudmän. De särskilda detaljbestämmelser för anslag till musikverksamheten, som utredningen föreslår, torde inte böra ingå i författningen. Det synes i stället lämpligt, att Kungl. Maj :t fastställer huvudlinjerna i dessa särskilda bestämmelser och att det sedan överlåtes åt skolöverstyrelsen att utforma anvisningar för tillämpningen. Utredningen finner, att musikstudieverksamheten inom studieförbunden som främsta syfte bör ha att leda till musikutövning i ensemble (instrumentalt eller vokalt). Begreppet ensemble tolkas därvid så, att studiegrupp för att betecknas som ensemble måste ha en från musikalisk synpunkt motiverad sammansättning och ledas av kvalificerad person. Utredningen finner emellertid uppenbart, att förutom ensembleverksamhet även musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument (s. k. musikcirklar) kan vara motiverad från folkbildningssynpunkt, i synnerhet där det på annat sätt inte är sörjt för att sådan verksamhet anordnas. I sådan grupp kan otvivelaktigt värdefulla kunskaper i musik förvärvas och nyanserade musikaliska upplevelser göras. Dock måste kvalitetskravet på sådana grupper sättas högt, vilket bl. a. kan ske genom en effektiv ledarutbildning och framställning av lämplig studiemateriel. Inom folkbildningsarbetets r a m måste slutligen enligt utredningens mening även få förekomma elementär och mera avancerad undervisning i musik i anslutning till musikverksamhet i ensembler och musikcirklar. Även dessa musikstudier torde visserligen med framgång kunna bedrivas

176 i grupp, men som nedan ytterligare kommer att motiveras bör sådana grupper tills vidare kunna omfatta mindre än 5 deltagare. Med hänsyn till vad ovan anförts föreslår utredningen, att bidrag till musikverksamhet skall utgå med skilda belopp för ensemblegrupper resp. körer, för musikcirklar och för övningsgrupper i anslutning till dessa båda verksamhetsformer, dock med reservation från en ledamot i utredningen vad beträffar anslag för övningsgrupper. Ensemblegruppens (och körens) arbete är otvivelaktigt som regel förenat med väsentligt större kostnader än som vanligen förekommer inom studiecirkelverksamheten. För sådana musikstudier krävs en synnerligen kvalificerad ledare och en lämplig lokal, där repetitioner och uppspelningar kan äga rum. Detta k a n ställa sig kostsamt, liksom också anskaffandet av notmaterial. Till lokala anordnare föreslås därför ett bidragsbelopp med 10 kronor per gruppstudietimme i ensembleverksamhet. Med gruppstudietimme avses här gemensamma övningar i ensemble (kör), däremot icke framträdanden inför publik eller vid sammankomster i föreningar e. d. F r å n de allmänna reglerna för bidrag per gruppstudietimme bör i detta fall undantag göras för bestämmelsen om ett högsta antal av 20 deltagare. Någon stipulation beträffande högsta antalet deltagare bör här icke sättas. Utredningen anser vidare, att ett visst och ganska begränsat högsta antal bidragsberättigade sammankomster i ensembler eller körer fastställes och föreslår därför, att lokal anordnare må uppbära bidrag till högst 60 sådana gruppstudietimmar per budgetår för varje ensemble eller kör. I övrigt föreslås gälla samma stipulationer för ensembler och körer som för studiecirklar i fråga om minsta antal gruppstudietimmar, arbetets varaktighet och antal närvarande under varje gruppstudietimme. För musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument, s. k. musikcirklar, föreslås bidrag utgå med 5 kronor 50 öre per gruppstudietimme till lokal anordnare av dylik verksamhet. Som synes överensstämmer detta belopp med det, som utredningen föreslår skall utgå till lokal anordnare av studiecirklar. Utredningen finner nämligen, att anordnandet av sådana grupper kan förutsättas vara förenat med i stort sett lika stora kostnader som för studiecirklar i allmänhet. Även för musikcirklar bör samma stipulationer som för studiecirklar gälla beträffande minsta antal gruppstudietimmar, studietidens längd och antal deltagare vid varje gruppstudietimme. I samband med musikverksamhet i form av ensembler, körer eller musikcirklar föreligger behov av viss, ofta ganska elementär undervisning, bl. a. övning i hantering av instrumenten och musikutövning på dessa. Sådan musikundervisning anser utredningen med framgång böra kunna bedrivas i grupp, och utredningen emotser, att verksamheten i ensembler, körer och musikcirklar småningom skall kunna läggas upp så att denna musikundervisning kan bedrivas utan att ramen för ensemblens resp. körens

177 eller musikcirkelns vanliga verksamhet brytes. Detta förutsätter emellertid en utbildning i den särskilda pedagogik som en gruppundervisning av detta slag kräver, och en sådan utbildning saknar för närvarande flertalet ledare för ensembler, körer och musikcirklar inom folkbildningsverksamheten. Med hänsyn härtill finner utredningens majoritet skäligt, att inom ramen för musikverksamhet i ensembler, körer eller musikcirklar medges ett visst antal övningstimmar. Vid dessa övningstimmar skall elementär eller mera kvalificerad undervisning på instrument av stämmor eller grupper inom respektive enheter kunna äga rum. Övningstimme skall bedrivas av ledare och minst två deltagare. För varje ensemble, kör eller musikgrupp torde böra medges bidrag till högst 30 övningstimmar per budgetår. För varje sådan övningstimme föreslås ett bidrag av 3 kronor utgå. Redovisningen av antalet övningstimmar sker samtidigt med rapport om ensemblens, körens eller musikcirkelns övriga verksamhet. Liksom i fråga om studiecirkelverksamheten bör inom musikverksamheten rapporter från de lokala anordnarna vara bidragsgrundande. Dessa rapporter skall innehålla för varje ensemble, kör eller musikcirkel förteckning över deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudietimmar samt tydlig markering, vilka deltagare som närvarit vid varje gruppstudietimme. På rapporten skall också finnas uppgift om handledarens namn, adress och kvalifikationer för sin uppgift liksom om studieplan (repertoar) och övrig materiel som legat till grund för arbetet. Slutligen bör på rapporten (eller på särskild blankett) anges, hur många övningstimmar som förekommit, datum för varje övningstimme och förteckning på de närvarande vid varje övningstillfälle. Rapport med nu angivna uppgifter skall vara undertecknad av den som stått såsom ledare för den grupp rapporten avser. Rapporterna skall förvaras, så att de är lätt tillgängliga för studieförbundens centrala ledning och kontrollmyndigheten. Utredningen föreslår, att formerna för den nu angivna redovisningen diskuteras och fastställes genom överenskommelser mellan skolöverstyrelsen och de erkända studieförbunden. För musikverksamheten inom folkbildningsarbetet har utredningen således ansett sig böra föreslå vissa bidrag, avsedda att utgå till de lokala anordnarna av sådan verksamhet. Centrala åtgärder för främjande av musikverksamheten inom studieförbunden anses, som redan förut sagts, bidragsmässigt tillgodosedda genom det belopp som studieförbunden centralt får till sitt förfogande på det under b. ovan föreslagna bidraget. Som i det sammanhanget redan anförts, har nämligen vid avvägningen av det centrala bidragsbelopp, som där föreslås, hänsyn tagits till att utredningen inte ämnat föreslå ett motsvarande bidrag, fogat till musikverksamheten. Skälet för denna ordning är — vill utredningen åter framhålla — att utredningen vid sina överväganden funnit det bidragstekniskt enklare att foga hela det centralt utgående bidragsbeloppet till bidraget under avsnitt b (s. 168). 12—105704

178 Musikstudiegrupper, i vilka praktiskt utövande av musik inte förekommer, t. ex. studiecirklar i musikteori eller musikhistoria, torde liksom grupper för musiklyssnande utan svårighet kunna inpassas i studiecirkelverksamheten och bör därför åtnjuta statligt stöd enligt för studiecirkelverksamheten gällande grunder och inom ramen för bidraget till denna. d. Bidrag till erkända studieförbund för administration

Statsbidrag utgår enligt nu gällande statsbidragskonstruktion till av skolöverstyrelsen godkänt studieförbund för organisations- och administrationskostnader m. m. och fördelas på huvudposterna lönekostnader för centralt anställd personal och instruktörsverksamhet, administrationskostnader inklusive reseersättningar för inspektions- och instruktionsverksamhet, åtgärder för anskaffande av studiemateriel, utgivande av studieplaner, bildningspropaganda m. m., samt för pedagogisk verksamhet, bl. a. löner till för pedagogiska uppgifter anställd personal samt studieledarutbildning. Tabell 52. Centralt bidrag till studieförbunden: Verklig kostnad och erhållet bidrag budgetåret 1959/60 Administrationskostnader

Lönekostnader Studieförbund

ABF FU FS IOGT JUF KFUM/KFUK LiS NTO SFM SLS BS SKS TBV

Verklig kostnad

Erhållet bidrag

Bidrag %

Verklig kostnad

Erhållet bidrag

Bidrag %

2 231 608 240 738 89 146 144 287 60 884 14 723 75 417 74 607 323 662 279 146 46 327 171 406 252 993

530 000 29 000 18 000 40 000 17 000 5 000 24 000 26 000 64 000 77 000 12 000 51 000 69 000

23,75 12,05 20,19 27,72 27,92 33,96 31,82 34,84 19,77 27,58 25,90 29,75 27,27

557 230 95 923 46 651 97 860 69 398 27 072 54 464 33 530 105 798 246 486 10 926 130 530 130 085

141 000 17 000 10 000 22 000 13 000 4 000 12 000 15 000 28 000 58 000 2 000 24 000 32 000

25,30 17,72 21,44 22,48 18,73 14,78 22,03 44,74 26,47 23,53 18,30 18,39 24,60

4 004 944

962 000

24,02

1 605 953

378 000

23,54

Pedagogisk verksamhet m. m.

Särskilda åtgärder ABF FU FS IOGT JUF KFUM/KFUK LiS NTO SFM SLS BS SKS TBV

243 709 104 940 91 286 40 988 34 977 7 091 17 644 36 503 37 416 59 558 10 102 175 598 100 432

70 000 21 000 14 000 9 000 15 000 3 000 8 000 10 000 16 000 19 000 4 000 25 000 23 000

28,72 20,01 15,34 21,96 42,89 42,31 45,34 27,40 42,76 31,90 39,60 14,24 22,90

642 081 415 633 180 400 198 581 54 497 22 788 87 500 73 687 115 176 228 165 14 017 127 355 158 897

205 000 92 000 48 000 68 000 20 000 9 000 39 000 25 000 49 000 85 000 5 000 40 000 63 000

31,93 22,13 26,61 34,24 36,70 39,49 44,57 33,93 42,54 37,25 35,67 31,41 39,65

960 244

237 000

24,68

2 318 777

748 000

32,26

Anm.: J U F redovisar förutom de här upptagna beloppen som en femte post »Övriga endast med svårighet fördelningsbara kostnader 59 242: —».

179 Anslaget, som budgetåret 1959/60 utgjorde 2 345 000 kronor, 1960/61 2 545 000 kronor och budgetåret 1961/62 skall utgöra 2 745 000 kronor, fördelas av skolöverstyrelsen. Fördelningen budgetåret 1959/60 samt de av studieförbunden redovisade kostnaderna framgår av tabell 52. Det nuvarande anslaget till studieförbund innefattar bidrag dels till studieförbundens administration, dels till deras pedagogiska verksamhet. Detta försvårar möjligheten att klart överblicka, till vilka ändamål utgående statsbidrag användes. Genom det förslag utredningen framlagt i fråga om det framtida stödet till studiecirkelverksamheten har denna svårighet undanröjts, då bidraget till pedagogiska åtgärder enligt detta förslag skall direkt knytas till studiecirkelbidraget (med undantag för bidrag till lönekostnader). Till studieförbundens administration bör även i fortsättningen statsbidrag utgå. Bidraget föreslås avse erkänt studieförbunds kostnader för med studieverksamheten förbunden ledning och administration. Såsom bidragsberättigande bör betraktas utgifter för löner till personal, anställd för administrativa eller pedagogiska uppgifter, lokalkostnader, porto- och telefonkostnader, resekostnader för verksamhetens bedrivande m. m. Utredningen önskar framhålla, att det kan anses särskilt befogat och fördelaktigt att till administrationsbidraget föra samtliga bidrag till lönekostnader, sålunda även dem som gäller personal som sysslar med pedagogisk verksamhet. Därigenom skulle uppnås, att — till skillnad från vad fallet är med nuvarande bidragskonstruktion — bidraget skulle avse samtliga lönekostnader, vilket möjliggör en omedelbar överblick över statsbidragsgivningen på området. Därtill kommer, att det visat sig svårt att bestämma, huruvida viss befattningshavare inom ett studieförbund huvudsakligen ägnar sig åt pedagogisk eller annan verksamhet. Med den utformning utredningen under avsnitt b. ovan föreslår för bidraget till pedagogisk verksamhet föreligger heller inga risker, att missförstånd eller sammanblandning skall kunna äga rum, om samtliga lönekostnader föres på administrationsbidraget. Dels utsäges där, att ingen form av lönekostnader bör betraktas såsom bidragsgrundande för det anslag som föreslås, dels specificeras utförligt den art av verksamhet som med ifrågavarande bidrag skall stödjas. Administrationsbidraget bör liksom nuvarande bidrag till studieförbund avse högst hälften av de verkliga kostnaderna. Av tabell 52 framgår, att studieförbunden budgetåret 1959/60 i stor omfattning var hänvisade att täcka sina centrala administrationskostnader på annat sätt än genom statsbidrag. Trots att senare en höjning av anslaget skett, torde studieförbunden f. n. genom detta få endast omkring en fjärdedel av de verkliga kostnaderna för administration täckta av bidrag. Detta bör vid avvägningen av bidragsbeloppets storlek beaktas. Som dessutom av utredningens kartläggning av studieförbundens verksamhet och de aktuella tendenserna inom denna framgår, kännetecknas verksamheten f. n. av

180 stark expansion. Utredningen anser det mycket sannolikt, att bl. a. förbundens pedagogiska aktivitet kommer att öka i omfattning. Detta innebär, att studieförbunden bör ges ekonomiska resurser att i högre grad än som tidigare varit möjligt knyta pedagogisk expertis till sin verksamhet. Viss höjning av bidraget i förhållande till det nu utgående anser utredningen därför motiverad. Bidraget till erkända studieförbund för administration torde liksom nuvarande bidrag till studieförbund böra uppföras som obetecknat anslag. Det bör fördelas av skolöverstyrelsen. Första gången bidrag skall utgå torde dock fördelningen böra ske av Kungl. Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen. Som riktlinjer för fördelningen föreslås gälla, att bidraget avpassas med hänsyn till studieförbundens strävan att skapa en stabil och pålitlig organisationsapparat, till verksamhetens effektivitet och rationella skötsel samt till skilda studieförbunds med struktur, utbredning och omfattning förbundna olika bidragsbehov. Utredningen föreslår, att anslaget till erkända studieförbund för administrationskostnader budgetåret 1962/63 (som förutsattes vara det första då utredningens förslag kan komma att tillämpas) upptages till 2 500 000 kronor. Vid avvägningen av detta belopp har utredningen beaktat de olika synpunkter som redan i det föregående anförts. Närmast motsvarande anslagsbelopp utgör för budgetåret 1961/62 2 745 000 kronor. Häri ingår emellertid ett belopp för pedagogisk verksamhet m. m., som med hänsyn till tidigare grunder för fördelningen kan uppskattas till 850 000 kronor. De behov som tillgodoses med sistnämnda summa anser utredningen (med undantag för bidrag till vissa lönekostnader) tillfredsställda genom de resurser, som under studiecirkelanslaget skulle ställas till de erkända studieförbundens centrala förfogande. Den andel av ovan angivna belopp, som staten avsett som bidrag till lönekostnader för pedagogisk personal, torde kunna uppskattas till mellan 25 och 30 procent av det totala bidraget till pedagogisk verksamhet (850 000 kronor) och skulle sålunda utgöra cirka 230 000 kronor. Den totala anslagsposten på 2 745 000 kronor bör alltså (om anslaget skulle utgå oförändrat) minskas med 620 000 kronor (850 000 minus 230 000) och sålunda utgöra 2 125 000 kronor. Utredningen har emellertid med hänsyn till vad som ovan anförts ansett, att en höjning av denna bidragspost till de erkända studieförbundens administration är befogad, och detta motiverar, att utredningen sålunda stannat för att föreslå för budgetåret 1962/63 2 500 000 kronor för detta ändamål. Beträffande de villkor som för närvarande gäller för auktorisation av studieförbund vill utredningen föreslå vissa förändringar. Utredningen anser, att det allmänna kravet på ett studieförbund som önskar komma i åtnjutande av bidrag bör kvarstå. Detta krav innebär, att sådant studieförbund som huvuduppgift bör ha att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och ha självständig ekono-

181 misk förvaltning. Då många studieförbund numera emellertid har sådan struktur, att medlemsanslutning inte förekommer på annat sätt än att organisationer kollektivt anslutes till förbundet, anser utredningen att kravet på visst minimiantal medlemmar bör ersättas med villkoret, att studieförbund för att erhålla auktorisation bör kunna uppvisa, att ett visst sammanlagt minimiantal bidragsberättigande studietimmar genomförts inom förbundet under en period av minst 3 på varandra följande budgetår. Detta villkor bör även ersätta nuvarande villkor om visst minimiantal aktiva deltagare i studieverksamheten. Som lämpligt minimiantal gruppstudietimmar vill utredningen ange 50 000 per budgetår. Utredningen anser nämligen, att endast studieförbund som har minst detta antal timmar numera kan förutsättas ha möjligheter att bedriva sin pedagogiska verksamhet på ett sådant sätt, att rimliga anspråk på kvalitet och organisatorisk stabilitet kan tillgodoses. Det förefaller också utredningen uppenbart, att studieförbund av mindre omfattning inte kan bedriva studieverksamhet av erforderlig standard utan att kostnaderna per enhet måste bli oförsvarligt höga, och detta anser utredningen vara ytterligare skäl för att staten icke skall stödja denna verksamhet. Utredningen önskar dock icke föreslå, att något av de för närvarande erkända studieförbunden genom den anförda stipulationen fråntages sin auktorisation. Den föreslagna stipulationen har i detta sammanhang till syfte dels att förebygga en splittring av folkbildningsverksamheten på smärre enheter, vilket av skäl som redan anförts torde få anses i hög grad oförmånligt, dels också att peka på möjligheten att genom koordination och samgående skapa större enheter inom folkbildningsverksamheten, något som enligt utredningens mening otvivelaktigt skulle gagna verksamheten. Med ABF har t. ex. 61 olika organisationer, varav de flesta ryms inom arbetarrörelsen, gemensamt skapat ett studieförbund, ehuru de olika organisationernas verksamhet i övrigt i de flesta fall bedrives helt oberoende av varandra. Tjänstemannarörelsen har också ett enda studieförbund. Liknande möjligheter till samgående borde enligt utredningens mening k u n n a föreligga inom andra folkrörelsesammanhang. Liksom hittills bör studieförbund godkännas av skolöverstyrelsen och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av studieförbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befattningen bör vara av skolöverstyrelsen godkänd.

C. Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder Det nuvarande anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder rymmer bidrag till en rad olika ändamål. Genom de förslag som utredningen i det föregående framlagt har till bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet

182 förts bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kursverksamhet bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. Till bidraget för studiecirkelverksamhet har förts del av bidrag till ABF för bildnings verksamhet bland sjömän samt bidrag till anordnande av universitetscirklar. Genom förslaget om övergång till begreppet gruppstudietimme som bidragsenhet och med den nya formen av bidrag till pedagogisk verksamhet har nämligen givits möjligheter till val av mer utvecklade cirkelformer med universitetscirkeln som den mest kvalificerade. Tidigare har det konstaterats, hur viktig denna form av bildningsarbete är, men också, att resurserna hittills varit för små och formerna kanske för snäva för att tillåta framåtsyftände experimentverksamhet. Nu öppnar sig större möjligheter, och utredningen hyser förhoppningen, att dessa skall tillvaratagas. Enligt utredningens uppfattning bör universitetscirklarna i första hand syfta till ett tillägnande av den vetenskapliga forskningsmetoden och således lära deltagarna kontrollera fakta och påståenden och ge dem en kritisk inställning. Vad beträffar tillägnandet av kunskapsstoffet torde deltagandet i universitetscirklar i regel inte kunna anses motsvara den reguljära universitetsundervisningen. Frågan om former för utbyggnad av en reguljär universitetsutbildning för vuxna på fritid torde närmare böra utredas av universitetsmyndighet. Med denna grundsyn på universitetscirkelns arbete blir lärarfrågan och cirkelns tekniska utformning viktiga frågor. Därom har utredningen yttrat sig tidigare. I samband med lärarfrågan vill den understryka, vad 1944 års folkbildningsutredning framhöll, nämligen att det skulle vara av stor betydelse, om yngre akademiska lärares undervisningsskyldighet vid universitet kunde få fullgöras just i en universitetscirkel. Det bör också i detta sammanhang betonas, att utredningen förutsätter, att akademiska lärare kominer att användas i de många mellanformer av kvalificerade cirklar, som den av utredningen föreslagna konstruktionen ger möjligheter till. Av bidraget till universitetscirklar utgår 6 000 kronor till en av Geij ersamfundet anordnad akademisk sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter. I den mån det anses, att ett dylikt särskilt bidrag bör utgå även i fortsättningen, synes bidraget lämpligen böra upptagas under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor. F r å n anslaget till speciella folkbildningsåtgärder utgår även bidrag till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, bidrag till Musikfrämjandet, bidrag till utgivande av tidskrifter, bidrag till kurs- och konferensverksamhet samt stöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet. Som framgår av tidigare redogörelse, användes bidraget till sjömansvårdsstyrelsen i betydande omfattning för distribution av böcker till far-

183 tyg. Utredningen föreslår därför, att detta bidrag i fortsättningen inordnas under biblioteksanslaget och där upptages med samma belopp med vilket det för närvarande utgår från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder. Ifråga om bidraget till Musikfrämjandet kan anföras, att det intimt hör samman med bidragsgivningen till musikledarutbildningen. Då denna är föremål för särskild utredning, förutsattes att detta bidrag infogas i en kommande bidragskonstruktion för musikledarutbildningen. I avvaktan på att betänkande och förslag härom framlägges av den särskilda utredningen föreslås emellertid, att bidraget till Musikfrämjandet tills vidare upptages med oförändrat belopp under anslaget till speciella folkbildningsåtgärder. Utöver de anslagsposter som nu behandlats, kvarstår del av bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, bidrag till kurs- och konferensverksamhet, bidrag till försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet samt bidrag till utgivande av tidskrifter. Den del av nu utgående bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som skulle komma att kvarstå, utgöres av ett belopp av 25 000 kronor, som för närvarande utgår som bidrag till lönekostnader för två instruktörer, stationerade i Göteborg. Instruktörernas huvudsakliga uppgift är att besöka besättningarna ombord på fartyg tillhörande handelsflottan för att intressera dem att delta i studiecirklar, hjälpa dem att organisera sådan verksamhet, ge råd åt cirklar som redan är i verksamhet samt i rätt många fall även på annat sätt biträda vid organisationen och genomförandet av studieverksamheten ombord. (Den resterande delen av bidraget till ABF, 15 000 kronor, som avser bidrag till kostnader för studieledarutbildning, har utredningen ansett kunna tillgodoses under det centrala bidraget till studieförbund för pedagogisk verksamhet, vilket framgår av b. under avsnitt B.) Eftersom den kvarstående bidragsdelen gäller lönekostnader, låter den sig inte lämpligen infogas i det föreslagna bidraget till studieförbund för central pedagogisk verksamhet, heller icke under bidraget till administrationskostnader, då de ifrågavarande befattningshavarna icke är uppförda på ABF:s lönestat och sålunda formellt icke anställda av studieförbundet. Då utredningen emellertid anser, att det ändamål för vilket detta bidragsbelopp utgår, fortfarande bör stödjas av staten, föreslår utredningen, att det i fortsättningen uppföres som en särskild punkt under bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. Utredningen finner det i hög grad påkallat att avsevärt större belopp än de som nu är tillgängliga ställes till skolöverstyrelsens förfogande att årligen begagnas för försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet. Massmedias fortsatta utbredning, strukturförändringarna i samhället, attitydförändringar, generationsproblem m. m. ställer, som redan i det föregående framhållits, ökade krav på en anpassning och förnyelse av arbetsmetoder, program och material inom den folkliga bildningsverksamheten. Nya former måste prövas, bärkraften i tidigare verksamhets-

184 former granskas och anpassningen efter den nya situationen undersökas. Detta gäller inom föreläsningsverksamhetens område liksom också på andra verksamhetsområden och förutsätter, att resurser finns för att en sådan försöksverksamhet skall kunna äga rum. Enligt utredningens mening bör skolöverstyrelsen ha möjligheter att stimulera studieförbundens intresse för experiment och försök av nu antydd art, och ur beloppet skulle alltså efter överstyrelsens prövning bidrag kunna utgå till erkänt studieförbund eller flera sådana förbund i samverkan sinsemellan och/eller med andra organisationer för projekt, vars planläggning, syfte och genomförande på förhand förelagts skolöverstyrelsen. Ur beloppet skulle också bidrag kunna utgå till respektive riksorganisationer för föreläsningsverksamhet på liknande grunder som nyss antytts. Det är emellertid också viktigt att studieförbundens intresse för en kartläggning av olika sidor av folkbildningsverksamheten får sin stimulans och att vissa resurser härför är tillgängliga. Det gäller dels undersökningar om arbetets utbredning, motiv för deltagande, kartläggning av vilka åldersgrupper och befolkningskategorier som deltar, dels också en undersökning av metoder och arbetssätt inom folkbildningsområdet och deras effektivitet och verkan. Utredningen anser, att skolöverstyrelsen även för detta ändamål skall k u n n a utdela bidrag enligt motsvarande grunder som nyss angavs för försöksverksamhet. Om försöks- och undersökningsverksamheten skall kunna bedrivas med någon som helst intensitet, bör det belopp som för ändamålet ifråga skall ställas till skolöverstyrelsens förfogande i form av reservationsanslag uppgå till 150 000 kronor per budgetår. Bidraget till kurs- och konferensverksamhet finner utredningen böra utgå med oförändrat belopp, avrundat till 25 000 kronor. Samma gäller bidraget till utgivande av tidskrifter, som föreslås uppfört med oförändrat belopp, kronor 27 000. Även dessa båda bidrag föreslår utredningen skola bibehållas såsom reservationsanslag.

SJÄTTE KAPITLET S t a t s b i d r a g s k o n s t r u k t i o n och b i d r a g s b e s t ä m m e l s e r för u n g d o m s v e r k s a m h e t e n

1. Det statliga stödets nuvarande utformning I första kapitlet har redogörelse lämnats för de olika formerna av stöd till ungdomsverksamhet samt deras förhistoria (s. 36 ff). Därav framgår, att verksamhet vid hemgårdar, ungdomsledarutbildning, fritidsgruppsverksamhet bland ungdom samt instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer är föremål för bidragsgivning. Till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år, och till samarbetande sådana organisationer kan statsbidrag sålunda utgå för anordnande av ungdomsledarkurser. Som allm ä n n a villkor gäller bl. a., att organisationen i fråga bereder medlemmarna möjlighet att ägna sig åt olika former av fritidsverksamhet och att organisationen bland medlemmarna bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. Bidrag till ungdomsledarkurser utgår till riksorganisationer med 3 000 medlemmar eller mer samt till samverkande organisationer, som tillhopa omfattar minst 3 000 medlemmar. Politiska ungdomsorganisationer kan komina i åtnjutande av bidraget endast under förutsättning, att kursen anordnas i samverkan med erkänt studieförbund, som då står som bidragsmottagare och kursanordnare. Bidrag utgår dels till centrala kurser, dels till regionala. Särskilda regler gäller för kursernas längd, antal undervisningstimmar per dag, antal deltagare, ämnen m. m. Bidragsgrundande enhet är kursdeltagare och dag, varunder kursen pågår. Dessutom är förordnat, att kurserna skall stå öppna för alla, att tid och plats offentliggöres samt att endast av skolöverstyrelsen godkända föreläsare anlitas. Statsbidrag till ungdomsledarkurser beviljas och utbetalas av skolöverstyrelsen. Viss del av statens bidrag till ungdomsledarutbildning disponeras för kursverksamhet i skolöverstyrelsens regi. Det kan även nämnas, att vid vissa folkhögskolor kurser med särskild inriktning på ungdomsledarutbildning anordnas inom ramen för gällande folkhögskolestadga. De erkända studieförbunden, Sveriges riksidrottsförbund samt kommunerna är de bidragsmottagande parterna i fråga om statens bidrag för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom genom anordnande av s. k. fritidsgrupper. Begreppet fritidsgrupp definieras i författningen (11 §) på

186 följande sätt: »Med fritidsgrupp avses i denna kungörelse en kamratkrets, vilken samlas för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med de föreskrifter, skolöverstyrelsen i anslutning till kungörelsen meddelar.» Bidrag till fritidsgrupp utgår per deltagare på grundval av det genomsnittliga antalet närvarande medlemmar vid tio av gruppens sammankomster. Bidraget utgår dels med hälften av redovisade, godkända kostnader för handledning och material, dock med högst kronor 4: 50 per deltagare, dels med 2 kronor per deltagare för täckande av kostnader för lokal och därmed jämförlig utgift. Den senare delen av bidraget utgår utan särskilda krav på redovisning. Högsta möjliga bidrag är följaktligen kronor 6: 50 per deltagare. Som villkor för att statsbidrag skall utgå gäller bl. a., att deltagare skall ha fyllt 12 men ej 25 år, att gruppens verksamhet omfattar minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster, att antalet deltagare icke är mindre än 5 eller större än 25, att minst 5 deltagare är närvarande vid varje sammankomst, samt att politisk eller religiös propaganda inte förekommer Add gruppens sammankomster. För att bidrag till fritidsgrupp skall utgå gäller dessutom, att anmälan om fritidsgruppens verksamhet vid dennas början skall ha skett till vederbörande organ i den kommun, där gruppen är verksam. Till riksorganisationer, som äger rätt uppbära statsbidrag för anordnande av ungdomsledarkurser, kan statsbidrag utgå också för anställande av instruktörer. Dessas arbetsuppgift skall vara att handleda ungdom i sociala frågor och främja en kulturellt betonad eller eljest för ungdom lämplig, aktiv fritidsverksamhet. Till erkänt studieförbund, som anställt instruktör för dylika uppgifter, kan instruktörsbidrag utgå även i den mån instruktören är verksam hos politisk ungdomsorganisation. Som villkor för åtnjutande av statsbidrag till instruktörer gäller, att till instruktör må utses endast sådan person, som av skolöverstyrelsen förklarats lämplig, att anställningen avser heltid för minst ett år och i regel högst tre år samt att en av vederbörande organisation upprättad instruktion för instruktören blivit fastställd av skolöverstyrelsen. Statsbidraget utgår fr. o. m. budgetåret 1961/62 med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av instruktörens årslön, dock högst 12 000 kronor för helt budgetår. Därjämte utgår bidrag till instruktörs rese- och traktamentskostnader. Detta är maximerat till 4 400 kronor för instruktör och helt budgetår. För de med statligt stöd bedrivna formerna av ungdomsverksamhet har skolöverstyrelsen utfärdat detaljbestämmelser och anvisningar.

2. Erfarenheter av det statliga stödet till ungdomsverksamheten De statliga stödformerna på ungdomsarbetets område är av ganska ungt datum. De tillkom som ett led i gestaltandet av en ny nykterhetspolitik och avsåg att främja ungdomsvårdande verksamhet inom nykterhetsorganisationer och andra sammanslutningar, vilkas arbete var ägnat att främja de

187 nykterhetspolitiska strävandena. Med den utgångspunkten synes en summering av de vunna erfarenheterna av bidragsgivningen innefatta frågan, om de med statligt stöd bedrivna verksamhetsformerna fått en sådan omfattning, att de på ett gynnsamt sätt kunnat påverka nykterhetsutvecklingen, samt om den bedrivna verksamheten varit av sådan art, att den haft betydelse för det ungdomsvårdande och ungdomsfostrande arbetet inom ungdomens egna organisationer. I andra kapitlet har utredningen lämnat en översiktlig redogörelse för den kvantitativa utvecklingen av de berörda organisationernas verksamhet. Av denna framgår, att en aktivisering av föreningslivet kommit till stånd. Detta har lett till en breddning av verksamhetsformerna och vidgat deltagande. Mer än tidigare har uppmärksamhet ägnats åt sådana verksamhetsformer, som ej kräver föreningsanslutning men i sig innesluter fostrande element. Detta har med sannolikhet skapat ett ökat förtroende bland de unga för föreningslivet och dess företrädare, vilket i sin tur underlättat föreningarnas medlemsrekrytering, ökningen av antalet medlemmar inom organisationerna och den förbättrade tillströmningen till organisationernas s. k. öppna verksamhet kan enligt utredningens mening till stor del ha sin bakgrund i förbättrade ekonomiska resurser för föreningslivet bl. a. genom att de statliga stödformerna tillkommit. Från kvantitativ utgångspunkt synes därför verkan av bidragen till ungdomens föreningsliv vara tillfredsställande och väl ha motsvarat statsmakternas intentioner. I betydande grad ger den kvantitativa utvecklingen inom föreningslivet stöd för meningen, att de statliga bidragen till ungdomsverksamheten på ett naturligt sätt anknutit till sedan länge odlade • arbetsformer och att dessa genom den stimulans, som bidragsgivningen inneburit, kunnat starkt utvidgas. Detta visas kanske tydligast på fritidsgruppsverksamhetens område. Som företeelse har arbetsformen lång hävd inom föreningslivet, även om beteckningarna skiftat. Scoutarbetet har sedan scoutings tillkomst haft en uppläggning, som väl överensstämmer med vad som kan förekomma i fritidsgrupper. Skilda former av ungdomsidrott, främst lagidrotterna, har haft funktionen att skänka de unga fysisk och andlig fostran genom ett kontinuerligt bedrivet grupparbete, som i sak haft fritidsgruppens karaktär. Aktivitetsgrupper med olika inriktning vad gäller ämne eller sysselsättning har vidare sedan länge utgjort inslag i nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens verksamhet. Dock är det först genom tillkomsten av ett statligt stöd på området som organisationerna fått möjlighet att mera markerat inrikta sina strävanden att utvidga verksamheten inom de egna medlemskretsarna och bland dem, som ej är anslutna som medlemmar. Organisationerna själva fäster i allmänhet stor vikt vid fritidsgruppsverksamheten som ungdomsfostrande faktor. Det betonas, att fritidsgrupperna fyller ungdomens behov av gemenskap och aktivitet, fostrar till ansvar och hänsynstagande och skänker ett föreningsintresse, som organisa-

188 tionerna kan tillvarataga i andra sammanhang. Ofta utgör arbetet i en fritidsgrupp den första kontakten med ett i regelbundna former bedrivet ungdomsarbete, något som hos många utvecklas till ett aktivt föreningsintresse. Detta har inneburit, att föreningar genom sin fritidsgruppsverksamhet fått ett bredare rekryteringsunderlag och också tillförts många ledare. På föreningshåll betraktas fritidsgruppsverksamheten som värdefull också därför, att den genom de i grupperna tillämpade metoderna förbereder deltagarna för en kvalificerad studieverksamhet och på så sätt blir ett stöd för organisationernas insatser i folkbildningsarbetet. För organisationernas egen utveckling synes bidraget till ledarutbildning ha utomordentlig betydelse. Genom dessa bidrag har ledarutbildningen fått en helt annan omfattning än före statsbidragets tillkomst, och högre ställda krav på kvalitet i utbildningen har kunnat tillgodoses. Inom bidragsramen har en viss differentiering av kursernas innehåll tillåtits, vilken givit ökat utrymme för utbildning även av speciella ledarkategorier. Det skulle kunna anses, att genom den intensiva utbildningsverksamheten behovet av ledarskolning för olika uppgifter inom organisationernas ungdomsverksamhet småningom skulle minska. Utmärkande för situationen är emellertid, att organisationerna trots att en betydande utbildningsverksamhet i ungdomsledarskap bedrivits, likväl har ett utbildningsbehov, som ej kunnat täckas. Detta sammanhänger med en ackumulerad ledarbrist, med en vidgad och mera differentierad verksamhet men också med en livlig omsättning av ledarkrafter. Sistnämnda faktor framträder särskilt för de egentliga ungdomsorganisationerna, dvs. de självstyrande organisationer, vars medlemsantal till övervägande delen utgöres av personer i åldern från ca 13 år till ca 25 år. För en dylik organisation gäller, att ungefär en tredjedel av ledarkadern årligen skall ersättas med nya krafter. Även inom organisationer, som ej är att betrakta som ungdomsorganisationer i egentlig mening utan snarare som allmänna organisationer med ungdomsverksamhet som en gren av arbetet, föreligger fortfarande ett stort ledarutbildningsbehov. Att detta trots en utvidgad utbildningsverksamhet inte kunnat täckas förklaras bl. a. utom av ungdomsverksamhetens kvantitativa utveckling även därav, att kraven på de ledande krafternas kvalifikationer blivit större. Detta medför t. ex., att utbildningen måste dels göras mer omfattande, dels i viss utsträckning ges kontinuerlig karaktär. Den med statligt stöd bedrivna instruktörsverksamheten omspänner en rad olika arbetsområden. Organisationerna har genom detta bidrag kunnat anställa personer, som haft goda personliga kvalifikationer för sitt arbete. Ungdomsinstruktörerna har ofta dels haft en betydande erfarenhet av ungdomsarbete, såsom det bedrives inom de organisationer, där vederbörande anställts, dels haft ett starkt personligt, ideellt intresse, något som är en utomordentlig tillgång, då det gäller att stimulera andra att enga-

189 gera sig i föreningsarbetet. Ett flertal organisationer har utnyttjat de med statsbidrag anställda instruktörerna för sin ungdomsledarutbildning. Uppläggning av och medverkan i centrala och regionala kurser samt utarbetande av material för kursverksamhet och för fritidsgruppsarbete hör till de centrala arbetsuppgifter organisationerna ålagt sina instruktörer. Genom en omfattande reseverksamhet har vidare instruktionsarbete kunnat komma till stånd på det lokala planet. Detta har inneburit, att de lokala organisationerna också fått stöd i sitt organisationsarbete, vilket har gynnsamt inverkat på verksamheten. På lokalplanet har i samverkan mellan frivilliga krafter och instruktörer insatser gjorts för att nå icke föreningsanslutna ungdomar. Avsikten har givetvis varit att göra dessa ungdomar förtrogna med föreningsarbete och fästa deras uppmärksamhet på vilka möjligheter ett på ideell grund baserat fritidsengagemang öppnar. Arbetsuppgifter av mera speciell art, som åvilar instruktörer i vissa organisationer, är medarbetarskap i ledartidskrifter, PR-verksamhet samt administrativa uppgifter som granskning och sammanställning av fritidsgruppsrapporter m. m. Organisation och ledning av kampanjer i ungdomsfostrande syfte hör också till de arbetsuppgifter, som åvilat instruktörer. Även bidragen till instruktionsverksamheten tillmätes av organisationerna stor betydelse. Genom instruktörernas arbete har åstadkommits en bättre kontakt mellan riksorganisationerna och deras regionala och lokala organ. Den personalförstärkning, som instruktörsbidragen gjort möjlig för organisationerna, öppnar vägar till bättre, mera långsiktig planering av organisations- och upplysningsarbetet. Särskild betydelse har detta för ungdomsledarutbildningen, eftersom där vid planläggning och genomförande instruktörernas praktiska erfarenhet och pedagogiska insikter kunnat utnyttjas. För vissa former av ungdomsledarutbildning står, som tidigare redovisats, särskilda medel till skolöverstyrelsens disposition. Dessa medel har utnyttjats för anordnande dels av en längre försökskurs årligen, den s. k. Tollare-kursen, dels av kortare kurser och konferenser, varvid inbjudits personer i förtroendeställning inom organisationerna eller instruktörer, för vilka organisationerna åtnjuter statsbidrag. För instruktörerna har anordnats s. k. instruktörskonferenser, vanligen två per år. Betydelsen av dessa — utom att de givit deltagarna en viss fortbildning — torde bl. a. bestå däri, att ett utbyte av erfarenheter mellan olika organisationer kommit till stånd. Det kan dessutom sägas ha varit av vikt, att skolöverstyrelsen under ett övergångsskede, då erfarenheterna av statsbidragsgivningen på ungdomsverksamhetens område skulle inhämtas, genom dessa konferenser fått en direkt kontakt med organisationerna och en bättre insyn i verksamheten än som annars hade varit möjlig. Då numera kontakterna mellan olika organisationer blivit livligare och utbyte av erfarenheter organisationerna emellan genom åtgärder från statens sida på

190 annat sätt intensifierats, synes instruktörskonferenserna ehuru fortfarande av värde ej längre ha lika stor praktisk betydelse som tidigare. Ej heller framträder numera behovet av en på detaljkunskap grundad insyn i verksamheten lika starkt, sedan verksamhetsformerna stabiliserats. Slutligen torde utbildningsbehovet fortfarande vara så betydande på det elementära planet och behovet av en av organisationerna själva bedriven kursverksamhet så framträdande, att dessa i första hand bör tillgodoses. Utredningen ifrågasätter därför, om icke den av skolöverstyrelsen anordnade konferensoch kursverksamheten nu skulle kunna inskränkas till förmån för den av organisationerna bedrivna ungdomsledarutbildningen. Liknande synpunkter som beträffande instruktörskonferenserna kan anföras i fråga om de s. k. Tollare-kurserna. Även om deras värde från pedagogisk synpunkt ej klart kan bestämmas, då hittills endast den yttre organisatoriska ramen beskrivits men ej de pedagogiska rönen, torde av programuppläggning o. dyl. att döma den slutsatsen kunna dragas, att experimentkaraktären varit mest framträdande under de första kurserna och att uppläggningen senare fått en mera traditionell prägel. Därmed kan också behovet av denna kurstyp sägas ha minskat. Utredningens mening är vidare, att frågan om yrkesutbildning för personer, som inriktar sig på anställningar inom ungdomens organisationer eller hos kommuner med uppgift att ordna ungdomsverksamhet, måste lösas på sätt, som utredningen i senare sammanhang närmare skall framlägga, och att de nu disponibla medlen för ungdomsledarutbildning helt bör utnyttjas för den inom organisationerna bedrivna utbildningsverksamheten. Utredningens summering av de vunna erfarenheterna av det statliga stödet till ungdomsverksamheten synes också böra gälla den tekniska utformningen av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. På grundval av denna summering avser utredningen att föreslå vissa förändringar bl. a. i förenklande syfte av nu gällande regler. Vidare synes utvecklingen av anslagsfördelningen på vissa områden göra en renodling nödvändig för att bättre överblick över anslagens användning skall ernås. Därmed kan också en klarare gränsdragning mellan stödet till ungdomsverksamhet och till folkbildningsarbete åstadkommas, samtidigt som större enhetlighet torde stå att vinna. Framförallt är det erfarenheterna och iakttagelserna på fritidsgruppsverksamhetens område, som enligt utredningens uppfattning gör förändringar befogade. Idrottsgrupperna spelar i ämneshänseende den dominerande rollen, och tiden synes därför mogen att på fritidsgruppsområdet renodla idrottsverksamheten på likartat sätt som utredningen ansett böra ske i fråga om musikstudierna. Också frågan om åldersgränserna för fritidsgruppsverksamheten har aktualiserats. Från flera håll har önskemål framförts om en sänkning av den lägre åldersgränsen för fritidsgruppsdeltagande. Diskussion har vidare förts om fritidsgruppsarbetets utsträck-

191 ning i tiden, och utredningen har därför prövat också den frågan. Slutligen har med hänsyn till bl. a. kostnadsutvecklingen en omfördelning av bidragsbeloppen inom ramen för maximibidraget kronor 6:50 per fritidsgruppsdeltagare synts böra övervägas. I fråga om bidraget till ungdomsledarutbildning gäller, att detta med nuvarande ordning för bidragsfördelning synes vara synnerligen krävande administrativt sett. Då läget inom organisationerna inte minst som en följd av bättre ekonomiska resurser på senare år uppenbarligen stabiliserats, torde betydande förenklingar av bidragsgivningen på detta område kunna företagas och ansvaret för kursverksamheten vad gäller de statliga medlens användning mer än hittills åvila organisationerna direkt. Jämförelser kan där anställas mellan statens bidragsgivning till studieförbunden för deras pedagogiska verksamhet och till ungdomsorganisationerna för deras ledarutbildning. En friare utformning skulle dessutom, utan att särskilda anslagskonstruktioner behövde tillgripas, kunna tillgodose organisationernas önskemål om specialutbildning av ledare med tanke på nya eller av annan anledning särpräglade verksamhetsformer. Reglerna för bidragsgivningen till instruktörsverksamheten torde ej vara i behov av nämnvärda förändringar. Efter remisser från Kungl. Maj:t har utredningen prövat frågan om bidrag till ungdomsorganisationerna för vissa administrativa kostnader. I övrigt har summeringen av utvecklingen inom ungdomsorganisationerna och av erfarenheterna av statsbidragens inverkan på organisationernas arbete icke givit utredningen anledning pröva, om andra former av bidragsgivning eller bidragsgivning för andra ändamål än de ovan berörda borde övervägas. 3. Utredningens förslag a. Principiella överväganden

Liksom vid sin prövning av hur statens stöd till folkbildningsarbetet bör utformas i framtiden har utredningen vad gäller stödet till ungdomsverksamheten haft önskemålet att söka tillvarata olika möjligheter till förenkling av nuvarande bidragskonstruktioner och bestämmelser utan att den nödvändiga överblicken och kontrollen eftersattes. Den har vidare som utgångspunkt haft, att statens stöd på ungdomsområdet liksom hittills bör syfta till att ge ungdomens egna organisationer och de fria organisationer i övrigt, vilkas arbete är inriktat på verksamhet bland ungdomen, stimulans till en ökning och förbättring av verksamheten. Det är vidare utredningens bestämda mening, att statens stöd bör komma organisationerna till del på sådant sätt, att det främjar deras fria utveckling och att särskilt risken för en nivellering av de olika organisationernas karaktär till följd av snäva bidragsvillkor och bidragsbestämmelser så långt möjligt elimineras. Samhället kan inte — som tidigare framhållits — undandraga sig ansva-

192 ret för att ungdomen bereds möjligheter till en fostran inte endast genom skolan utan också på annat sätt och under den tid, som räknas som ungdomens fritid. Fråga uppstår då, vid vilken ålder det kan anses rimligt att gränsen sättes för ett sådant ansvarstagande för fritidsfostran. Skäl talar för att den nedre åldersgränsen bör ligga lägre än den som nu gäller för fritidsgrupperna, men att å andra sidan den övre gränsen utan skadeverkan skulle kunna vara lägre än den för fritidsgrupperna tillämpade. Frågan har betydelse inte endast för avgränsningen av stödet till fritidsgruppsverksamheten utan också för avvägningen av ungdomsledarutbildningsanslagets storlek och grunderna för dess fördelning. En förskjutning av tyngdpunkten för statens engagemang nedåt i åldrarna på det ena området synes böra medföra en motsvarande förskjutning på det andra. En konsekvens av en sänkning av åldersgränserna för de bidragsberättigade fritidsgrupperna skulle därmed vara, att i högre grad än tidigare bidragen till ungdomsledarutbildning förbehölles de självstyrande ungdomsorganisationer, vilkas medlemsmajoritet bestode av ungdomar i tonåren och vuxna mellan 20 och 25 år och därnäst de organisationer inom de vuxnas föreningsliv, vilka genom att bilda särskilda ungdomsavdelningar eller organisera för ungdom lämplig verksamhet därmed starkt engagerat sig för ett organisationsbundet ungdomsarbete. Utformningen av stödet till ungdomsledarutbildningen rymmer även andra principiella aspekter. En av dessa är frågan, om staten skall engagera sig i någon form av speciell yrkesutbildning med tanke på organisationernas personalbehov. Frågan har väckts i olika sammanhang, och ett flertal lösningar har rekommenderats. Förslagen har endera inneburit, att s. k. ungdomsledarinstitut i statlig regi inrättas, eller att statligt stöd lämnas åt organisationerna för upprättande av yrkesutbildningsanstalter för ungdomsledare. Utredningen har prövat frågan om ett statligt stöd till en ungdomsledarutbildning av yrkesutbildande karaktär. Dess majoritet har därvid kommit till den ståndpunkten, att den yrkesutbildning, som erfordras för anställda inom ungdomens organisationer, fördelaktigast erhålles genom de utbildningsvägar, som universitet, socialinstitut och seminarier erbjuder. Arbetsuppgifterna inom organisationslivet torde knappast vara mer särpräglade, vare sig de är av administrativ, kameral eller pedagogisk art, än att den allmänna utbildning, som står till buds för dylika arbetsuppgifter i andra yrkessammanhang skulle vara tillfyllest. Det bör därutöver förutsättas, att den organisationskännedom, som vid sidan av de allmänna kunskaperna måste finnas, främst inhämtas genom ett aktivt engagemang i organisationslivet. Ytterligare kan anföras, att folkhögskolorna under senare år riktat sin uppmärksamhet på att meddela undervisning, som anknyter till föreningslivets behov. Som tidigare redovisats, har på flera håll denna undervisning fått karaktären av ren ungdomsledarutbildning. En

193 sådan speciell inriktning av folkhögskolans verksamhet erbjuder fördelar bl. a. därför, att kursverksamheten mot bakgrund av folkhögskolans allmänna målsättning ej torde få en snävt yrkesutbildande karaktär men kunna tillgodose ett mera allmänt utbildningsbehov inom ungdomssammanslutningarna. Då följaktligen de önskemål, som uppställes om fackutbildning av ungdomsledare för yrkesmässig verksamhet på området, synes k u n n a på ett tillfredsställande sätt tillgodoses utan speciella åtgärder från statens sida, medan däremot behovet av en bättre och kvantitativt sett utökad utbildning av frivilliga ledarkrafter synes långtifrån tillgodosett, föreslår utredningen, att statens stöd åt ungdomsledarutbildningen koncentreras till den delen av utbildningsverksamheten. Utredningen föreslår vidare, att detta stöd successivt ökas. Detta synes också kunna ske av den anledningen, att en inriktning såsom den nu föreslagna av statens stöd till ungdomsledarutbildningen torde vara bäst ägnad att förhindra en icke önskvärd byråkratisering av organisationslivet. Med hänvisning dels till utredningens principiella ståndpunktstaganden, dels till den summering utredningen gjort av erfarenheterna hittills av stödet till ungdomsledareutbildning föreslår utredningen vidare, att på sätt som i det föregående förordats av utredningen de medel som nu utgår för den av staten direkt bedrivna ungdomsledarutbildningen, dvs. de längre försökskurserna och konferenserna för instruktörerna, ställes till organisationernas förfogande för ungdomsledarutbildning i enlighet med de av utredningen angivna allmänna riktlinjerna för stödet till sådan utbildning. En av utredningens ledamöter har dock på denna punkt anmält avvikande mening. I det föregående har utredningen avgivit förslag i fråga om det statliga stödet till pedagogisk verksamhet inom studieförbunden. Dessa förslag innebär, att de berörda organisationerna skulle erhålla stöd i sådana former, att exempelvis utbildningen av ledare inom studiecirkelverksamheten kunde på ett smidigt sätt anpassas till aktuella behov och bedrivas i moderna och ändamålsenliga former. Även för ungdomsledarutbildningens vidkommande gäller, att den bör erhålla ett stöd som är så utformat, att k u r s verksamheten utan svårighet kan förändras med hänsyn både till den pedagogiska utvecklingen och till de från år till år skiftande behoven inom de organisationer, som skulle komma i åtnjutande av bidrag för sin ledarutbildning. Utredningen anser det riktigt, att ledarutbildningen inom olika organisationer får sin prägel av organisationernas målsättning och karaktär, liksom att olika aktuella projekt inom organisationerna bör få påverka utbildningsverksamhetens struktur. Utbildningsbehovet inom en organisation kan i ämneshänseende skifta från ett år till ett annat beroende på tillgång respektive brist på utbildade ledare för olika funktioner. Inom en organisa13—105704

194 tion kan således under en viss period det största utbildningsbehovet föreligga på ett mera allmänt plan, för att senare förskjutas och främst avse utbildningen av ledare för speciella verksamhetsområden. Inom andra organisationer kan samtidigt utbildningsbehov och utbildningsplaner göra det angeläget, att ledarutbildningen sker i motsatt ordning. Att med utgångspunkt från dylika förhållanden inom organisationerna konstruera olika bidragsformer t. ex. för ungdomsledarutbildning av allmän art och för sådan av speciell karaktär ter sig enligt utredningens mening olämpligt, då risk skulle föreligga, att den för varje organisation speciella utbildningsrytmen rubbas, och att en icke önskvärd normalisering av ungdomsledarutbildningen uppstår. Utredningen är därför av den meningen, att det statliga stödet till organisationernas ungdomsledarutbildning ej bör uppdelas på olika anslag eller anslagsposter med hänsyn till vissa mer särpräglade utbildningsändamål utan utgå som ett enhetligt bidrag till ungdomsledarutbildning på sådana villkor, att den nödvändiga rörligheten i fråga om kursverksamhetens innehåll och utformning ej hindras. I stort sett kan nuvarande bidragskonstruktion och bidragsbestämmelser för stödet till ungdomsledarutbildningen inom organisationerna sägas tillfredsställa de av utredningen angivna önskemålen. Dock anser sig utredningen böra föreslå vissa förändringar. b. Bidrag till ungdomsledarutbildning

Som framgår av principiella ståndpunktstaganden och överväganden hävdar utredningen, att statens stöd till ungdomsledarutbildningen väsentligen bör avse en av ungdomssammanslutningarna själva bedriven utbildningsverksamhet för inom organisationerna verksamma, frivilliga krafter. På grundval av de gjorda erfarenheterna av organisationernas sätt att bedriva ungdomsledarutbildningen föreslår utredningen vidare vissa förenklingar av gällande bidragsvillkor för stödet till ungdomsledarutbildning. Förslagen om förenklingar motiveras också därav, att en viss överensstämmelse bör råda mellan stödet till ungdomsledarutbildning och till pedagogisk verksamhet inom studieförbunden. Utredningen anser sålunda, att principen att de med statsbidrag ordnade kurserna skall kunna stå öppna för alla bör bibehållas, men däremot synes ej anledning finnas, att i författningen upprätthålles särskilda krav på offentliggörande. Villkoret att undervisning skall bedrivas för hel dag räknat under minst 6 timmar har visat sig medföra praktiska svårigheter särskilt vid anordande av s. k. veckoslutskurser i områden med långa resavstånd. Utredningen anser därför, att regeln bör k u n n a modifieras därhän, att undervisning vid s. k. veckoslutskurs skall för att bidrag må utgå omfatta 9 timmar och vid övriga kurser för hel dag räknat minst 6 timmar. Som tidigare skall bidragsberättigad kurs enligt utredningens mening omfatta minst två och högst tolv dagar.

195 Reglerna i fråga om ämnesval och kursinnehåll torde på längre sikt ha en normaliserande verkan och icke tillåta den variation i fråga om kursernas uppbyggnad, som med tanke på bidragets karaktär synes önskvärd. Utredningen föreslår därför, dels att nuvarande uppdelning i huvudämnen och övningsämnen avskaffas, dels att nuvarande regler i övrigt om ämnesval ersattes med den allmänna bestämmelsen, att bidraget till ungdomsledarutbildning skall utgå till kurser, som avser undervisning i ämnen av betydelse för utövande av ledarskap inom frivillig ungdomsorganisation. Regeln, att antalet deltagare i med statsbidrag anordnade ungdomsledarkurser ej får överstiga 40, bör av pedagogiska skäl bibehållas, medan däremot godkännandet av föreläsare vid kurserna föreslås i fortsättningen ske av organisationerna själva, liksom utredningen föreslagit i fråga om godkännande av föreläsare inom folkbildningsverksamheten. Godtages de av utredningen framlagda förenklingsförslagen, bortfaller behovet av särskilt godkännande från skolöverstyrelsens sida av varje anordnad kurs, för vilken statsbidrag sökes. Det administrativa förfarandet kan därmed förenklas på så sätt, att bidraget till ungdomsledarutbildning vid ingången av nytt budgetår fördelas bland organisationerna på grundval av gjorda ansökningar och med hänsyn till de fördelningsprinciper utredningen i det föregående föreslagit. Fördelning och utbetalande av anslag föreslås i princip ske på samma sätt som beträffande administrationsbidrag till studieförbund. Redovisningen av uppburet bidrag skulle förslagsvis ske så, att organisationen vid budgetårets slut i en sammanfattande redogörelse till skolöverstyrelsen angav tillräckligt antal data om kursverksamhetens inriktning, utformning och omfattning för att av redovisningshandlingen klart skall framgå, att kursverksamheten varit berättigad till bidrag. Utredningen föreslår slutligen, att om de nu framlagda förslagen vinner beaktande, fördelningen av bidraget med hänsyn bl. a. till de i viss mån ändrade principerna och villkoren första budgetåret sker av Kungl. Maj :t efter förslag av skolöverstyrelsen. De nu föreslagna modifieringarna av reglerna för det statliga stödet till ungdomsledarutbildningen erbjuder betydande fördelar inte minst från administrativ synpunkt. Därigenom vinnes, att skolöverstyrelsen får nya möjligheter att i stort följa verksamheten. Särskilt bör enligt utredningens mening skolöverstyrelsen ha sin uppmärksamhet riktad på val av ämnen och föreläsare, då på dessa punkter med de nu föreslagna reglerna behov av rådgivning och tillsyn kan uppstå. Ovannämnda förslag innebär ändring av 3 § samt slopande av 5 § b) och d) i gällande kungörelse. c. Bidrag till fritidsgruppsverksamhet

I direktiven för utredningen anföres, att den statliga bidragsgivningen till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet är av ganska ungt datum, och

196 att därför mer genomgripande förändringar på detta område inte synes aktuella. Utredningen har därför i fråga om stödet till fritidsgruppsverksamheten ansett sin uppgift främst bestå i att åstadkomma en klarare statsbidragsmässig gränsdragning mellan fritidsgruppsverksamhet och den studieverksamhet, som i andra former åtnjuter statsbidrag, samt att företaga en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. Vid utformningen av förslag till bidragsgivning för studiecirkel- och musikstudieverksamheten har utredningen tagit det i direktiven uttryckta önskemålet om en klarare gränsdragning i beaktande. Om i enlighet med utredningens förslag det nuvarande särskilda bidraget till ungdomscirkelverksamhet ersattes med för studiecirkel- och musikstudieverksamhet allm ä n t gällande bestämmelser, bortfaller ett gränsdragningsproblem. Ytterligare ett steg i riktning mot en Idarare gränsdragning skulle vara, att sådana förändringar i bestämmelserna om bidragsgivningen till ungdomens fritidsgruppsverksamhet företoges, att verksamhetens karaktär av ren ungdomsverksamhet starkare betonades. En översyn av bestämmelserna om fritidsgruppernas åldersgränser synes därför befogad. Även av andra skäl än rent bidragstekniska finner utredningen anledning behandla åldersgränserna. Utredningens undersökningar om ålderssammansättningen i fritidsgrupperna (tabell 47) ger vid handen, att en jämförelsevis liten del av deltagarna i fritidsgruppsverksamheten är 19 år eller äldre. Flertalet deltagare är i åldern under 17 år. För samtliga undersökta organisationer gäller, att mer än hälften av alla ungdomar, som deltar i verksamheten, är under 16 år. Bidragskonstruktionen torde också stimulera organisationerna att särskilt uppmärksamma verksamhet för de lägre åldrarna, eftersom främst barn och ungdom i åldern nära den undre åldersgränsen attraherats. De av utredningen redovisade uppgifterna om ämnesfördelningen i fritidsgrupper med statsbidrag (tabell 46) stöder denna tanke. Det torde dessutom av dessa framgå, att i varje fall hittills främst redan tidigare bedrivna verksamhetsformer inom ungdomsarbetet, såsom ungdomsidrott och scouting, dominerat expansionen. E n nedre åldersgräns, som ligger under den nuvarande 12-årsgränsen, skulle enligt utredningens mening starkare markera skillnaden mellan fritidsgrupper och studiegrupper. En lägre åldersgräns än den nuvarande skulle dessutom bättre än denna anknyta till fritidsgruppsverksamhetens faktiska inriktning i åldershänseende. Det kan i sammanhanget påpekas, att en icke ringa del av fritidsgruppsverksamheten bedrives inom förbund, som arbetar med denna lägre ålder. Från utgångspunkter som dessa skulle en sänkning av den lägre åldersgränsen till 8 år k u n n a motiveras. Vid denna ålder sker inträdet i scoutorganisationer, ungdomsloger m. m. Ett deltagande i föreningsverksamhet av olika slag redan vid så tidig ålder h a r också många fördelar av social och pedagogisk art. Likväl finner ut-

197 redningen, att en sänkning av åldersgränsen nedåt till 8 år inte bör företagas utan att erfarenheter av en mindre sänkning av gränsen först inhämtats. Utredningen har därför stannat vid att föreslå, att den lägre åldersgränsen för fritidsgrupper flyttas från 12 till 10 år, varvid utredningen utgår ifrån att det, sedan erfarenheterna härav summerats, prövas, om en ytterligare sänkning kan ske. Som framgått av ovanstående skulle en sänkning också av den övre åldersgränsen kunna övervägas. Den verksamhet, som täckes av fritidsgruppsbidraget, synes i betydande grad vara avpassad för ungdom under 18 år. Det måste anses befogat, att staten uppmuntrar verksamhet för just sådana åldrar, då vanor och attityder, som blir bestående för resten av livet, utbildas. Undersökningar i andra sammanhang tyder på att åldern 10—18 år kan medföra förändringar, som blir avgörande för en individs livsutveckling. Med hänsyn till att de föreslagna förändringarna på folkbildningsverksamhetens område, om de genomföres, skulle innebära förbättrade möjligheter för den mognare ungdomen att deltaga i sådan verksamhet, varigenom ungdomsorganisationernas studieverksamhet för dem skulle övertaga fritidsgruppernas roll och en koncentration av statens stöd kunna ske till fritidsgruppsverksamhet för barn och ungdom i åldern 10 till 18 år. Utredningen föreslår därför, att statsbidrag till fritidsgrupper i fortsättningen skall utgå för deltagare i åldern från fyllda 10 men ej 19 år. Detta föranleder ändring av 13 § a) i gällande kungörelse. Som ovan framhållits är den fritidsverksamhet, som bedrivits i åldrarna 18—25 år, av tämligen ringa omfattning och av anslaget torde endast något över 10 % eller omkring en halv miljon kronor disponeras för verksamhet bland dessa åldrar. Den yngsta av de nuvarande årsklasserna, 12-åringarna, utgör däremot en stor grupp och icke mindre än ca 20 % av anslaget disponeras för verksamhet i denna årsklass. Det är givetvis svårt att med någon större grad av säkerhet förutsäga, hur stor del av antalet 10- och 11åringar, som skulle kunna nås genom fritidsgrupper, men det får anses säkert, att kostnadsökningen för dessa blir åtminstone något större än kostnadsminskningen vid den föreslagna sänkningen av den övre åldersgränsen. Vid en sänkning till 8 år får man naturligtvis räkna med en ytterligare avsevärd ökning av kostnaderna. När skolöverstyrelsen i sina petita för 1961/62 framförde förslag om sänkning av deltagaråldern från 12 till 10 år, uppskattades ökningen av medelsbehovet till ca 250 000 kr., varvid emellertid förutsattes, att den övre åldersgränsen borde förbli orubbad. Som utredningen här ovan framhållit, är varje dylik beräkning förenad med svårigheter, eftersom möjligheten att utnyttja anslaget bl. a. hänger samman med tillgången på lämpliga ledare. Bidraget till fritidsgruppsverksamheten utgår f. n. med dels 2 kronor utan krav på särskild redovisning, dels hälften av redovisade kostnader för handledare och materiel, dock högst 4 kronor 50 öre. Då antalet deltagare

198 i fritidsgrupp är maximerat till 25, kan högst 50 kronor automatiskt utgå för gruppens omkostnader, om gruppen i övrigt är berättigad uppbära statsbidrag. Detta innebär, att f. n. för en grupp av denna storlek utgår högst 5 kronor per gång för sådana grundkostnader som alltid måste uppstå vid varje organiserad verksamhet. Normalt torde kostnaden vara åtskilligt högre. Utredningen finner därför, att en omfördelning av bidraget till fritidsgrupper bör ske, så att en större andel av det maximala bidraget skall kunna användas för kostnader utan särskild redovisningsskyldighet. Enligt utredningens mening kräver genomsnittligt varje sammankomst enligt de krav som gäller för fritidsgrupperna ekonomiska insatser, som ligger betydligt över den summa, som nu står till buds. En sådan omfördelning skulle dessutom sannolikt medföra förenklingar i bidragsgivningen, eftersom man torde kunna räkna med att ett ökat antal fritidsgrupper kommer att nöja sig med det bidrag som utgår utan särskild redovisning. Utredningen föreslår därför, att den del av bidraget, som utgår utan krav på särskild redovisning, höjes från 2 kronor till 3 kronor, och att den del av bidraget, som högst kan utgå mot redovisning av kostnader, sänkes från 4 kronor 50 öre till 3 kronor 50 öre. Utredningen finner även 3 kronor vara ett så lågt bidrag, att ingen som helst anledning finnes att befara missbruk. Förslaget innebär ändring av kungörelsens 12 §. Sänkningen av den nedre åldersgränsen och höjningen av den redovisningsfria andelen för fritidsgruppsverksamheten torde komma att innebära betydande förbättringar av bidragsvillkoren jämfört med nuvarande förhållanden. Mot dessa förbättringar torde böra svara en strävan att förbättra verksamhetens kvalitet. För att den fostran av de deltagande ungdomarna skall komma till stånd, som bidragsgivningen avser att stödja, synes fritidsgruppens arbete böra bedrivas med viss varaktighet. Enligt gällande författning skall gruppens verksamhet omfatta minst 20 timmar, fördelade på minst 10 sammankomster. I skolöverstyrelsens anvisningar angående statsbidrag till fritidsverksamhet den 28 februari 1958 har vidare införts en bestämmelse, att gruppens verksamhet skall bedrivas under minst 10 veckor. Utredningen anser, att — som den föreslagit i fråga om bidraget till studiecirklar — även för fritidsgrupperna bestämmelser bör införas i författningen rörande den tidsperiod, under vilken verksamheten skall pågå. Utredningen föreslår därför, att en sådan bestämmelse införes, lämpligen i 13 § såsom ett nytt villkor för statsbidrag. I allmänhet torde en fritidsgrupp icke sammanträda mer än en gång per vecka; ofta inträffar också sammanträdena med större mellanrum. Utredningen finner därför, att en bestämmelse om att fritidsgrupps arbete skall pågå under minst 12 veckor för att vara bidragsberättigad inte skulle behöva medföra nämnvärda avvikelser i verksamhetens utformning i förhållande till den nuvarande men verka i kvalitetshöj ande riktning. Den inom Sveriges riksidrottsförbund bedrivna fritidsgruppsverksam-

199 heten intar på grund av sin omfattning och inriktning en särställning. Sålunda omfattade budgetåret 1959/60 mer än hälften av statens bidrag till fritidsgruppsverksamheten bidrag till av riksidrottsförbundet rapporterade grupper. Aktiviteten i grupperna avsåg av naturliga skäl idrottslig verksamhet av olika slag. Statliga bidrag till idrott och friluftsliv utgår i övrigt från anslag under tionde huvudtiteln. Under denna anvisas till idrott och friluftsliv två anslag, det ena till fonden för idrottens främjande och det andra till fonden för friluftslivets främjande. Anslagen avsattes till fonderna genom årliga beslut av Kungl. Maj :t. För budgetåret 1959/60 meddelades 19 särskilda beslut om anslag ur fonden för idrottens främjande. Det viktigaste är det årligen återkommande beslutet om anslag till riksidrottsförbundet. Detta anslag uppgick budgetåret 1959/60 till 5 084 250 kronor och fördelades på 12 olika poster. I en av dessa ingick bidrag till instruktörsverksamhet bland ungdom. Utredningen är av den uppfattningen, att den inom riksidrottsförbundet bedrivna fritidsgruppsverksamheten från olika synpunkter är av utomordentlig betydelse. Genom denna öppnas möjligheter för ungdomen att komma i närmare kontakt med de värden, som idrottsutövning kan skänka. Även tävlingsmomentet, som ingår i de flesta former av idrottslig verksamhet, återfinnes i fritidsgruppsverksamheten om än i en för denna speciell utformning. Samtidigt som utredningen således understryker det värde, som riksidrottsförbundets fritidsgruppsverksamhet har, anser den sig ha anledning ifrågasätta, om verksamheten bör stödjas genom bidrag från anslag under åttonde huvudtiteln. Då idrottslig verksamhet i övrigt är föremål för bidragsgivning under tionde huvudtiteln — även den instruktörsverksamhet bland ungdom, för vilken motsvarande regler gäller som för den inom övriga ungdomsorganisationer med statligt stöd från åttonde huvudtiteln bedrivna instruktörsverksamheten — bör enligt utredningens mening den av riksidrottsförbundet bedrivna fritidsgruppsverksamheten erhålla stöd genom anslag under tionde huvudtiteln. Såväl hänsynen till statens bidragsgivning i övrigt till idrottsverksamheten som rent verksamhetsmässiga skäl talar för en sådan överflyttning. d. Bidrag till instruktörsverksamhet

Sedan budgetåret 1960/61 utgår statsbidrag till 47 instruktörer verksamma inom ungdomssammanslutningar eller grupper av sådana. Genom beslut av 1961 års riksdag har för budgetåret 1961/62 anslaget för bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer höjts med 96 500 k r till 771 000 kr. Beslutet innebär, att bidragsunderlaget vid bestämmandet av bidraget till instruktörsavlöning höjes från nuvarande maximibelopp 13 800 kr till 16 000 kr och att bidragets maximibelopp höjes från 10 350 kr till 12 000 kr. Maximibidraget till instruktörs rese- och traktaments-

200 kostnader höjes från 4 000 kr till 4 400 kr. Genom detta beslut erhöll organisationerna en välbehövlig ökning av bidraget till instruktörsverksamheten, om vilken verksamhet utredningen på annan plats i detta betänkande anfört en rad positiva synpunkter. Kungl. Maj:t och riksdagen fann det däremot icke möjligt att genomföra en ytterligare ökning av antalet instruktörsbidrag, trots att 53 sammanslutningar anmält behov av tillhopa 101 sådana bidrag. I enlighet med de av departementschefen meddelade direktiven har utredningen icke ansett sig böra ingå på någon genomgripande omprövning av stödet till ungdomsverksamheten utan stannat vid en granskning av mera teknisk natur. Utredningen har därvid ej funnit anledning föreslå ändringar av konstruktionen av bidragen till instruktörsverksamheten eller av antalet instruktörsbidrag. Utredningen uttalar i stället önskemålet att en sådan omprövning företages, då ytterligare någon tids erfarenhet vunnits av de nu gällande bidragsformerna. Vid en sådan prövning bör också anslaget till instruktörsverksamhet bli föremål för behandling. Under tiden torde man få räkna med en fortsatt justering uppåt av antalet instruktörsbidrag. Utredningen, som icke framlägger förslag om någon sådan ökning för det närmast ifrågakommande budgetåret, anser för sin del lämpligt, att antalet instruktörsbidrag under de närmaste åren efter prövning i varje särskilt fall något ökas. e. Bidrag till administrationskostnader

Som i det föregående anförts, har utredningen haft anledning att pröva frågan om ett särskilt administrationsbidrag till organisationer, verksamma på ungdomsområdet. Förslag har vidare framlagts av 1960 års ungdomsupplysningsutredning, innebärande, att till den statsunderstödda ungdomsledarutbildningen i form av centrala och regionala kurser skulle knytas ett bidrag, fixerat till 1 000 kronor per central kurs och 500 kronor per regional sådan, vilket liksom kursbidraget skulle utgå till riksomfattande ungdomsorganisationer. Bidraget skulle utgå »för att sätta organisationerna i stånd att verkligen fungera som opinionsskapare» och ställas till organisationernas förfogande utan krav på redovisning av medlens användning. 1960 års folkbildningsutredning har efter framställning till Kungl. Maj :t från ungdomsorganisationer, vilka framställningar remitterats till utredningen, övervägt frågan om ett administrationsbidrag till sådana sammanslutningar av rikskaraktär. Därvid har bl. a. prövats en sammankoppling av ett dylikt administrationsbidrag med bidraget till ungdomsledarkurser. Med hänvisning till sina direktiv anser sig folkbildningsutredningen emellertid icke kunna framlägga förslag om ett administrationsbidrag, innebärande någon större ökning av stödet till ungdomsorganisationer. Då det inte ingått i utredningens uppdrag att beträffande ungdomsverksamheten föreslå några mera genomgripande förändringar och med hänsyn till det

201 av ungdomsupplysningsutredningen framlagda förslaget har 1960 års folkbildningsutredning funnit sig icke böra för sin del upptaga frågan om ett administrationsbidrag i detta betänkande men kommer att till socialdepartementet avge begärt yttrande över ungdomsupplysningsutredningens förslag.

SJUNDE KAPITLET Forskning och kvalificerad undervisning inom folkbildningsarbetet

Omvandlingen av samhällslivet har medfört en växande tendens hos de vuxna att uppmärksamma värdet av vidareutbildning, fortbildning och kunskapsökning av mera allmän art. Snabb utveckling inom yrkeslivet har skapat behov av såväl fortlöpande information inom det egna yrket som orientering, vilken aktualiserats av andra skäl än rena yrkesintressen. Vidgade resemöjligheter, ökade resurser att komma i kontakt med och tillgodogöra sig estetiska värden, samt mer markerade behov av att på ett systematiskt sätt skaffa sig överblick över utvecklingen på det samhälleliga området har lett till ett växande intresse för en mera allmänt inriktad orientering. I folkrörelsernas arbete har också ständigt ingått en strävan att stimulera befintliga bildningsbehov och frammana nya. Skilda bildningsintressen har i betydande omfattning tillgodosetts och tillgodoses alltjämt inom ramen för det av folkrörelserna bedrivna frivilliga bildningsarbetet. I takt med ökningen av bildnings- och utbildningsverksamheten för vuxna har ett intresse för de särskilda pedagogiska problem, som undervisningen av vuxna medför, växt sig allt starkare. Den vuxnes sätt att inhämta och behålla kunskaper är i många avseenden andra än barnets, och de pedagogiska rön, som görs i skolundervisningen, låter sig inte omedelbart översättas till de vuxnas situation. Detta förhållande uppmärksammades på ett tidigt stadium av folkbildningsarbetets företrädare. Man kom därför att söka sig fram till för folkbildningsarbetet speciella arbetsformer, vilka numera i folkbildningssammanhang är klassiska. Deras pedagogiska uppbyggnad överensstämmer i flera hänseenden med vad som i belysning av senare forskning visat sig vara ändamålsenligt i vuxnas studiearbete. Det nutida folkbildningsarbetet följer uppmärksamt den pedagogiska, psykologiska, socialpsykologiska och sociologiska forskningen, och man söker i bildningsarbetet omsätta de rön, som redovisas inom respektive forskningsområden. Man strävar att anpassa arbetsformerna till de nya betingelser, som förändringarna på det pedagogiska området skapar. Anpassningen avses i första hand svara mot de erfarenheter, som genom vetenskapliga undersökningar vinnes på vuxenundervisningens område, men nyorientering i metodiskt hänseende synes också ske med hänsyn till rön i andra pedagogiska sammanhang. Utredningen anser, att en kvalitetshöjning i pedagogiskt hänseende inom

203 såväl det fria bildningsarbetet som ungdomsarbetet är avhängig av möjligheterna till en fortlöpande omprövning av metoderna. En sådan omprövning förutsätter att tillgång finnes till ett för arbetsområdet väl anpassat och genom forskning underbyggt material, och att den kvalificerade undervisningen har sådan bredd och når sådana kategorier, att nya forskningsrön snabbt utnyttjas i fältarbetet. Det nu tillgängliga vetenskapliga materialet på området har en ganska begränsad räckvidd. Man är i stort sett hänvisad till sådana i utländsk litteratur redovisade vetenskapliga iakttagelser, vilka kan utnyttjas, därför att de avser mer allmängiltiga problem. Behovet av en på svenska förhållanden inriktad forskning blir starkare, i och med att det vetenskapliga arbetet i andra länder alltmer inriktas på för respektive länder speciella problem i bildningsarbetet för vuxna. Utredningen kan i detta sammanhang konstatera, att den grundforskning på det psykologisk-pedagogiska och sociologiska området, som bedrivs vid universitetsinstitutionerna och inom statens råd för samhällsforskning givetvis också angår vuxenundervisning och folkbildningsarbete i allmänhet. Grundforskningens resultat kan här, liksom på andra områden, tillämpas inom den praktiska verksamheten. Vad utredningen här närmast har att ta ställning till är den i huvudsak målinriktade forskning, som mera direkt bearbetar de problem, som är specifika för folkbildningsarbetet. Med hänsyn till innehållet kan de aktuella forskningsproblemen uppdelas i fyra huvudgrupper. Den första av dessa rymmer problem, som berör folkbildningsarbetets förutsättningar över huvud taget i det moderna samhället. Där aktualiseras t. ex. följande frågeställningar: Vilka befolkningsgrupper i samhället kommer till de olika formerna av frivilligt bildningsoch utbildningsarbete? Vilka är motiven för deltagande? I vilken omfattning medför samhällsförändringar accent- och motivförskjutningar? Vilken är de vuxnas studiesituation i det moderna samhället? Vilka läs- och studievanor har de vuxna? Hur stor omfattning och vilket innehåll har gemene mans aktiva och passiva ordförråd? — Den andra huvudgruppen innefattar de forskningsuppgifter, som gäller vuxenundervisningens metodik. Där utgör undervisningsformerna ett betydelsefullt problem. Aktivitetsformerna inom studiecirkel- och föreläsningsarbete behöver n ä r m a r e belysas och aktiverande metodik studeras i samband med såväl själva ämnesområdet som deltagarnas förutsättningar. Orsakerna till det i vissa cirkeltyper — det gäller bl. a. språkcirklar — ganska markanta bortfallet av deltagare under arbetets gång utgör här ett viktigt delproblem. Andra dylika är kunskapsförmedlingens betydelse för attitydförändringar, studiematerialets utformning och ledarutbildningens uppläggning. Den tredje huvudgruppen gäller bildningsarbetets resultat. Här bör belysas, vilken k u n skapsbehållning som föreligger inte bara kortsiktigt — så som sker vid examensmässig redovisning — utan också på lång sikt, och vilka resultat

204 deltagande i folkbildningsarbete avsätter på intresse- och attitydbildning, på känsla för personlig stil och smak samt på val av litteratur-, tidningsoch tidskriftsläsning och av program i radio, television och på biografer. — Den fjärde huvudgruppen forskningsproblem, även den av betydande intresse, utgöres av dem, som innefattar folkbildningsarbetets historia. Forskningar på det historiska fältet kompletterar på åtskilliga punkter den kunskap om det moderna folkbildningsarbetet, som studiet av dess förutsättningar, mål, metoder och resultat kan förväntas ge. Sammanfattningsvis kan om de fyra grupperna av problem, som utredningen för sin del vill ange som centrala i ett forskningsarbete om folkbildningsarbete och vuxenundervisning, sägas, att de bör betraktas som i stort avgränsade områden, vilka vart och ett inom sig rymmer ett stort antal intressanta och viktiga forskningsuppgifter. Någon åtskillnad har inte gjorts mellan problem, som berör grundforskningen, och sådana som bör hänföras till målforskningen. På den kvalificerade undervisningens område har under 1950-talet tillkommit ett särskilt organ, vuxenpedagogiska seminariet vid Stockholms universitet. Studiet av bildnings- och vuxenpedagogiska problem har därmed fått en samlingspunkt. Bakom seminariet, som började sitt arbete 1953, stod vid tillkomsten pedagogiska institutionen vid dåvarande Stockholms högskola, kursverksamheten vid Stockholms högskola samt skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. Seminariets arbete har alltsedan dess början letts av professor Torsten Husen — till viss del inom ramen för hans undervisningsskyldighet vid Stockholms universitet. Med professor Husens anknytning till lärarhögskolan kom ett samband att upprättas också mellan denna och seminariet. Seminariets utgifter har bestritts dels av statsmedel (bidrag har utgått ur anslagsposten Stöd åt försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder), dels av medel, som tillskjutits av kursverksamheten i Stockholm. Deltagare i seminariet har varit inom folkbildningsorganisationerna centralt anställda eller på annat sätt till organisationerna nära anknutna personer. I viss utsträckning har även deltagit folkhögskollärare och för personalutbildning inom enskilda företag engagerade. Vid det vuxenpedagogiska seminariets sammanträden presenteras och diskuteras forskningsresultat på det pedagogiska och psykologiska fältet. Metodfrågor i såväl forskning som vuxenundervisning dryftas, och riktlinjer för nya undersökningar uppdras. Det förekommer vidare, att deltagare i seminariet presenterar resultaten från egna undersökningar. Ett konkret resultat av seminariets arbete och ett exempel på hur seminariets diskussioner förs ut till en vidare krets av folkbildningsintresserade är handboken »Vuxna lär». Denna och andra sammanställningar av seminariets arbete har visat sig ha stor praktisk betydelse för vuxenundervisningen. Bland ämnen, som på senare tid uppmärksammats av seminariet, kan nämnas vuxnas läs- och studievanor samt studieledarutbildningens metodik.

205 Efter att ha övervägt, hur ett statligt stöd till forskning och kvalificerad undervisning på folkbildningsområdet bör utformas, har utredningen ansett sig böra föreslå, att de statliga åtgärderna på området i första hand koncentreras till en utbyggnad av det vuxenpedagogiska seminariets arbete. Förstärkning bör enligt utredningens mening främst komma till stånd på målforskningens område. Här föreligger aktuella forskningsbehov, som ej kan täckas av nu tillgängliga resurser. Med en lämplig anknytning av ett sådant forskningsarbete till det vuxenpedagogiska seminariet torde garantier föreligga, att forskningsarbetet inriktas på för verksamheten centrala problem. Behovet av grundforskning är i och för sig inte mindre, men här kan den nyligen beslutade upprustningen av universiteten väntas erbjuda nya möjligheter, varför särskilda åtgärder i detta avseende icke torde vara av samma angelägenhetsgrad. I annat sammanhang har utredningen framlagt sina synpunkter på det statliga stödet till den framtida ledarutbildningen för folkbildnings- och ungdomsarbetet. Därvid hävdas i princip, dels att en ökning av utbildningsverksamhetens omfattning är önskvärd bl. a. med tanke på dess kvalitetshöjande effekt, dels att all utbildning för insatser inom folkbildnings- och ungdomsorganisationer skall bedrivas av organisationerna själva. En samordning mellan forskningen och den kvalificerade undervisningen på området är emellertid naturlig och synes böra ske. På riksplanet bör därför för personer, som speciellt ägnar sig åt metodfrågor på området finnas ett organ för fortlöpande diskussion av centrala pedagogiska problem. Därmed förverkligas också det av utredningen tidigare uttalade önskemålet, att den kvalificerade undervisningen borde nå sådana kategorier, att nya forskningsrön snabbt utnyttjas i fältarbetet. Det vuxenpedagogiska seminariet kan numera sägas vara ett sådant forsknings- och undervisningsorgan. Det vuxenpedagogiska seminariet bör enligt utredningens uppfattning i fortsättningen ingå som en del av det pedagogisk-psykologiska institutet vid lärarhögskolan i Stockholm. Seminariets arbete är numera förlagt dit, och genom dess ledning finns personell anknytning till skolan. Även andra praktiska skäl talar för en sådan anordning. Lärarhögskolan förfogar över för seminariet lämpliga arbetslokaler, och högskolans pedagogiska utrustning kan utnyttjas även av detta. Genom sambandet med lärarhögskolan i Stockholm etableras dessutom kontakt mellan den kvalificerade undervisningen och målforskningen på skolans område och på folkbildningsarbetets. På längre sikt innebär detta en förstärkning av förbindelserna mellan det fria och frivilliga bildningsarbetet och det reguljära skolväsendet. Detta är av betydelse för utvecklingen inom både skolan och folkbildningsarbetet. För att den förordade utvidgningen av vuxenpedagogiska seminariets arbete skall komma till stånd, måste en förstärkning ske av lärarhögskolans resurser. En sådan utökning skulle böra avse dels tillgång till särskild arbetskraft, dels anvisande av medel för forskning.

206 För att behovet av särskild arbetskraft skall tillgodoses, föreslår utredningen att ett lektorat i vuxenundervisningens metodik inrättas vid lärarhögskolan i Stockholm. De med tjänsten förenade arbetsuppgifterna skulle omfatta såväl undervisning som forskning. Undervisningsskyldigheten borde i fråga om antalet timmar motsvara den, som ankommer på lektorat i högstadiets metodik och omfatta att som biträdande lärare deltaga i vuxenpedagogiska seminariets arbete, att meddela undervisning för lärarkandidater om folkbildningsarbetets och vuxenundervisningens metodik samt att vid vissa, av folkbildningsorganisationer anordnade ledarkurser av kvalificerad natur behandla metodiska problem. Forskningsuppgifterna skulle anknyta till det vuxenpedagogiska seminariets arbete och inriktas på lämpliga centrala, för vuxenundervisningen utmärkande metodproblem. För lektorat i vuxenundervisningens metodik bör kvalifikationskraven utformas så, att till tjänsten kan knytas person, som har dokumenterat god förtrogenhet med folkbildningsarbetets villkor och ådagalagt framstående skicklighet som undervisare på detta område. Utöver förutsättningar att bedriva kvalificerad undervisning bör vederbörande ha visat ett markerat intresse för vuxenpedagogisk forskning. Det skulle kunna hävdas, att löneställningen med hänsyn till kvalifikationskraven borde vara sådan, att den närmast motsvarar en folkhögskolerektors, f. n. lönegrad Ao 26. Lönegradsplaceringen bör dock modifieras med hänsyn till jämförbara befattningshavare inom lärarhögskolan, och utredningen föreslår därför, att lektorat i vuxenundervisningens metodik placeras i lönegrad Ao 25. Den nu angivna formen för utbyggnad av forskning och kvalificerad undervisning har bl. a. den fördelen, att kontinuerligt forsknings- och undervisningsarbete kan komma till stånd, utan att staten behöver vidkännas kostnader för upprättandet av en särskild institution. Däremot torde till omkostnader för forskning och undervisning ett visst belopp böra beräknas. Vid beräkningen av detta har utredningen kunnat bygga på de erfarenheter, som vunnits av det vuxenpedagogiska seminariets arbete. Omkostnaderna gäller dels arvoden till vissa utomstående medverkande vid seminariets sammanträden, dels kostnader för genomförande av undersökningar. Kostnaderna för de senare torde som regel komma att avse insamlandet av material från fältet, ofta med hjälp av frågeformulär. Dessa skall statistiskt bearbetas, varvid kostnader uppkommer för hålkortsbearbetning och för eventuell statistisk biträdeshjälp. Formulär, studiematerial o. dyl., som kommer till användning i undersökningarna, behöver antingen stencileras eller tryckas. De sammanlagda omkostnaderna beräknas till 10 000 kronor per budgetår. Utredningen föreslår därför, att den del av lärarhögskolans omkostnadsanslag, som avses för pedagogisk-psykologiska institutionen, uppräknas med 10 000 kronor.

ÅTTONDE K A P I T L E T Tillsynsmyndigheten

Ärenden rörande folkbildnings- och ungdomsverksamhet handläggs inom skolöverstyrelsen på folkbildningsroteln, vilken har ett undervisningsråd som chef. Denna rotel handhar även frågor rörande folkbibliotek, folkhögskolor, nykterhetsundervisning och nykterhetsorganisationer. För folkbildnings- och ungdomsfrågorna disponerar roteln över tre konsulenttjänster, varav en i Ao 23 och två i Ae 23. En konsulent handlägger ärenden rörande föreläsningsverksamheten, en är avdelad för frågor beträffande studieförbund och studiecirklar och på den tredje ankommer ungdomsfrågorna. Härutöver finnes förutom biträdespersonal en förste byråsekreterare i 21 lönegraden. Den sistnämnda biträder emellertid även vid handläggningen av nykterhetsärenden. Utredningens förslag innebär åtskilliga förenklingar i gällande statsbidragsbestämmelser, och om förslaget genomföres kommer studieförbunden att kunna disponera sina statsbidrag på ett friare sätt än vad nu är fallet. Man bör därför kunna räkna med en icke oväsentlig minskning av folkbildningsrotelns rent administrativa arbetsbörda. I fortsättningen bör enligt utredningens mening av detta skäl ärenden rörande föreläsningar och studiecirklar kunna handläggas av en och samma konsulent. En konsulenttjänst i Ae 23 bör i anslutning härtill indragas. Studieförbundens friare disposition av statsbidragen gör det å andra sidan oundgängligt, att staten genom tillsynsmyndigheten har möjlighet att tillse, att de statliga bidragen används på ett sätt som gagnar folkbildningsarbetet och för detta framåt. Den rent kamerala kontrollen för såväl folkbildnings- som ungdomsverksamheten måste också ägnas uppmärksamhet. I anslutning till modern revisionsteknik bör kontrollen mera få karaktären av djupgående stickprovsundersökningar än av ett förhållandevis ytligt granskande av ingivna handlingar. En sådan stickprovskontroll bör ha flera former: hos studieförbund befintliga redovisningar med verifikationer bör kunna infordras, men även granskningar hos regionala instanser och hos lokala anordnare av föreläsningar, studiecirklar och fritidsgrupper bör ifrågakommas. Den nu skisserade kontrollverksamheten — vars närmare utformning det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att besluta om — kan icke åstadkommas utan att en kvalificerad tjänst finnes inrättad för ändamålet.

208 Utredningen föreslår därför, att folkbildningsroteln tillföres en befattning som förste revisor. Ifrågavarande tjänsteman, som alltså bör ha kameral inriktning, förutsattes i viss utsträckning biträda med administrativa göromål och därmed avlasta konsulenten för folkbildningsärenden. Tjänsten torde böra inplaceras i lönegrad Ae 23. I övrigt föreslår utredningen icke några personaländringar hos skolöverstyrelsen. Då utredningen föreslagit indragning av en konsulenttjänst i Ae 23 och samtidigt inrättande av en förste revisorstjänst i samma lönegrad, påverkas icke skolöverstyrelsens avlöningsanslag. Det torde få ankomma på överstyrelsen att efter några års erfarenhet överväga, om och i vad mån anslaget till reseersättningar bör höjas på grund av tjänsteresor företagna av förste revisorn. Sedan år 1947 har till folkbildningsroteln varit knutet ett rådgivande organ, statens folkbildningsnämnd. Denna består av 28 ledamöter, representerande olika folkbildningsorganisationer, lärarföreningar, universiteten, radiotjänst, försvarsstaben m. fl. Folkbildningsrotelns chef är nämndens ordförande. I sammanträdena deltar regelbundet konsulenterna för allmän folkbildning. Nämnden har i huvudsak sammanträtt för att ta ställning till skolöverstyrelsens anslagsäskanden. Som kontaktorgan mellan statliga myndigheter och folkbildningsarbetet har nämnden icke kommit att spela någon större roll. Sådana kontakter har dock regelbundet ägt rum under andra former. Studierektorerna i de erkända studieförbunden har liksom byråföreståndare och konsulenter i folkbildningsförbund samlats till överläggningar med representanter för folkbildningsroteln. Utredningen, som anser värdet av fria och mer informella kontakter mellan tillsynsmyndigheten och organisationerna vara större än förekomsten av ett rådgivande organ, finner icke tillräckliga skäl tala för bibehållandet av en särskild statens folkbildningsnämnd.

NIONDE K A P I T L E T Kostnadsberäkningar

Om de av utredningen föreslagna förändringarna i statsbidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsverksamhet vidtages, kan antalet anslagsrubriker reduceras och förenklingar i det administrativa förfarandet åstadkommas. Samtidigt skulle anslagsgivningen på ifrågavarande områden bli överskådligare och ge en mera exakt bild av för vilka ändamål de anslagna medlen användes. Utredningens förslag innebär på vissa punkter besparingar men medför på andra kostnadsökningar. Dessutom skulle, om utredningens förslag godtages, vissa nu utgående bidrag överföras till annat anslag under åttonde huvudtiteln och andra till annan huvudtitel. Som i annat sammanhang utvecklats, är det inte möjligt att med någon högre grad av tillförlitlighet ange prognoser i egentlig mening för folkbildnings- och ungdomsverksamhetens utveckling. Utredningen h a r däremot med utgångspunkt från vissa allmänna tendenser sökt klargöra den sannolika utvecklingen av de verksamhetsgrenar, för vilka statsbidrag förordas. Medan en noggrann beräkning av kostnaderna under ett antal år framåt för de föreslagna statsbidragen är ogörlig, synes däremot en bedömning av den sannolika kostnadsutvecklingen under de närmast kommande åren kunna ske.

A.

Folkbildningsverksamheten

1. Föreläsnings- och kursverksamhet Utredningens förslag till bidragsgivning för föreläsnings- och kursverksamheten innebär, att de nuvarande anslagen Bidrag till föreläsningsverksamhet, Resekostnadsersättning åt föreläsare, Bidrag till föreläsningsförmedling och konsulentverksamhet samt tre delposter under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder ersattes med ett, förslagsvis betecknat Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet. Detta anslag bör enligt utredningens mening fördelas på tre poster, Bidrag till föreläsningar och kurser, Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverksamhet m. m. samt Bidrag till länsbildningsförbundens verksamhet. Innebörden av utredningens förslag kan åskådliggöras av följande uppställning: 14—105704

210 Anslag

budgetåret

1961/62:

Bidrag till föreläsningsverksamhet Anslagsfördelning: 1. Bidrag till föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet 2. Bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet 3. Bidrag till folkbildningsförbundens kursverksamhet 4. Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet 5. Bidrag till föreläsningsförbundens administrationskostnader

Kronor 885 000

355 000 320 000 130 000 30 000 50 000

Resekostnadsersättning åt föreläsare, förslagsanslag

300 000

Bidrag till föreläsningsförmedling och konsulentverksamhet Anslagsfördelning 1. Bidrag till centralbyråer 135 000 2. Bidrag till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet 88 000

223 000

Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (delvis), reservationsanslag Anslagsfördelning: 1. Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare (delpost 3) 7 500 2. Bidrag till kursverksamhet bland samerna (delpost 4) 5 000 3. Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet (delpost 10) 45 000 Anslagsbelopp budgetåret 1961/62 Utredningens

57 500

1 465 500

förslag (avseende budgetåret 1962/63)

Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet Anslagsfördelning: 1. Bidrag till föreläsningar och kurser 1315 000 2. Bidrag till centralbyrå för föreläsningsverksamhet m. m 130 000 3. Bidrag till länsbildningsförbundens verksamhet 155 000

Kronor 1 600 000

Utredningens förslag innebär en reell höjning av anslaget till föreläsnings-

211 och kursverksamheten med ca 240 000 kronor, eftersom dels Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet föreslås överfört till fjärde huvudtiteln, dels ur nuvarande anslag utgående bidrag till studiecirkelföreläsningar i fortsättningen enligt förslaget skall utgå från bidraget till studiecirkelverksamheten. Genom de föreslagna förändringarna av bidragsgivningen torde föreläsnings- och kursverksamheten komina att rationaliseras på sådant sätt, att de anslagna medlen effektivare utnyttjas och att anslaget under de närmast kommande budgetåren kan uppföras med oförändrat belopp, sedan den av utredningen föreslagna höjningen vidtagits. 2. Studiecirkel- och studieförbundsverksamhet Utredningens förslag till bidragsgivning för studiecirkel- och studieförbundsverksamheten innebär, att de nuvarande anslagen Bidrag till studieförbund och Bidrag till studiecirkelverksamhet samt av anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder delposten Bidrag till anordnande av universitetscirklar och delposten Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildningsverksamhet bland sjömän i vad avser bidrag för studiecirkelverksamhet, samt av anslagen Bidrag till föreläsningsverksamhet och Besekostnadsersättning åt föreläsare de delar, som avser kostnader för studiecirkelföreläsningar, ersattes med två anslag, förslagsvis betecknade Bidrag till gruppstudieverksamhet samt Bidrag till de erkända studieförbundens administrationskostnader. Följande uppställning åskådliggör innebörden av utredningens förslag: Anslag budgetåret

1961/62: Kronor

Bidrag till föreläsningsverksamhet (delvis) (Bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet delvis) Besekostnadsersättning åt föreläsare (delvis) Bidrag till studieförbund Bidrag till studiecirkelverksamhet, förslagsanslag Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (delvis), reservationsanslag Anslagsfördelning: 1. Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildningsverksamhet bland sjömän, studiecirkelkostnader (delpost 1) 2. Bidrag till anordnande av universitetscirklar (delpost 5)

65 000

15 000 50 000

Anslagsbelopp budgetåret 1961/62 14*—105704

2 745 000 13 500 000

16 385 000

212 Utredningens

förslag1 (avseende budgetåret 1962/63)

Bidrag till gruppstudieverksamhet, förslagsanslag Anslagsfördelning: 1. Bidrag till studiecirkelverksamhet, förslagsvis 13 000 000 2. Bidrag till musikstudieverksamhet, förslagsvis 2 500 000

Kronor 15 500 000

Bidrag till de erkända studieförbundens administrationskostnader

2 500 000

Föreslaget totalt anslagsbelopp

18 000 000

Den statsfinansiella innebörden av utredningens förslag åskådliggöres av en jämförelse mellan de verkliga kostnaderna för staten budgetåret 1959/60 och de beräknade kostnaderna samma budgetår, om de av utredningen föreslagna reglerna för statsbidragsgivning tillämpats. Antalet gruppstudietimmar med statsbidrag utgjorde inom studieförbunden detta år ca 1,8 miljoner, för vilka statsbidrag utbetalades med 11,6 milj. kr. Av de statsbidragsberättigande studietimmarna utgjorde ca 20 % eller ca 360 000 timmar sång- och musikstudietimmar. Då en betydande del av detta antal avsåg studier i ungdomscirklar, torde kostnaderna för dessa timmar ligga över de genomsnittliga och uppgå till närmare 2,5 milj. kr. En undersökning av musikstudieverksamheten det nämnda budgetåret visar, att en tredjedel av antalet musikstudietimmar avsåg ensembler och körer, en tredjedel gruppstudietimmar i grupper, motsvarande de, som av utredningen föreslagits böra benämnas musikcirklar, samt en tredjedel motsvarande s. k. övningstimmar. Ett bidrag med 8 kronor per gruppstudietimme för grupper i andra studieämnen än musik skulle budgetåret 1959/60 ha inneburit en utgift för staten av 11,2 milj. kr och för musikstudieverksamhet i ensembler och musikcirklar en utgift av 2,2 milj. kr eller sammanlagt 13,4 milj. kr. Detta anslagsbelopp skulle ha innefattat förutom de nu nämnda bidragen bidrag för anordnande av studiecirkelföreläsningar och universitetscirklar, viss del av bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för folkbildningsverksamhet bland sjömän samt ca 75 % av bidrag till studieförbunden för pedagogisk verksamhet, dvs. sammanlagt ca 700 000 kr. Detta innebär, att kostnaderna för staten budgetåret 1959/60, om de av utredningen föreslagna bidragsreglerna skulle ha tillämpats, blivit 1,1 milj. kr högre. Genom de av riksdagen beslutade höjningarna av anslagen till studieförbunden budgetåren 1960/61 och 1961/62 har bl. a. bidraget till pedagogisk verksamhet ökat. Detta innebär, att skillnaderna i kostnadshänseende mellan det nuvarande statsbidragssystemet och det av utredningen förordade i 1 Vid beräkningen av anslagens storlek har antagits, att den årliga ökningen av verksamheten räknat från budgetåret 1959/60 skulle utgöra ca 5 %. Särskilda synpunkter på denna beräkning anföres i fortsättningen (s. 213).

213 viss utsträckning utjämnats. De kostnadsökningar, som kvarstår, hänför sig till kostnader för åtgärder i kvalitetshöj ande riktning. Utredningen har vid avvägningen av de föreslagna bidragsbeloppen gjort vissa översiktliga beräkningar av verkan av det föreslagna bidragssystemet för de olika studieförbundens vidkommande och därvid även beaktat det i direktiven uttryckta önskemålet, att utredningen skall undersöka verkan i kostnadshänseende av olika bidragsalternativ. Beräkningarna redovisas i tabell 53. Tabell 53. Beräknad anslagsutveckling (miljoner kr) vid årlig ökning med 5 procent budgetåren 1962/63 •— 1966/67 av studieförbundens studiecirkel- och musikstudieverksamhet

Budgetår

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

Beräknat bidrag med av utredningen föreslaget system 3

Beräknat bidrag med nuvarande bidragsregler 1

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

13,4 14,1 14,8 15,5 16,3

13,9 14,6 15,4 16,2 17,0

15,8 16,7 17,5 18,4 19,3

17,9 18,7 19,7 20,7 21,7

1 Exklusive bidrag till åtgärder av pedagogisk art. Inklusive bidrag till åtgärder av pedagogisk art. Alt. 1 = bidrag till gruppstudietimme med kronor 7, till ensemblegrupptimme med kronor 9, till musikgruppstudietimme med kronor 4:50 och till musikövningstimme med kronor 3. Alt. 2 = motsvarande belopp utgörande kronor 8, kronor 10, kronor 5: 50 och kronor 3. Alt. 3 = motsvarande belopp utgörande kronor 9, kronor 11, kronor 6:50 och kronor 3. Anm. Beräkningen bygger på antagandet, att 20 procent av samtliga bidragsberättigande timmar utgöres av musikstudietimmar, varav 1/s avser ensemblespel, 1 / 3 musikgrupper och '/a övningstimmar. 2

Som framgått av tidigare kostnadsberäkning, har utredningen med utgångspunkt från sina undersökningar av den kvantitativa utvecklingen av studiecirkelverksamheten under 1950-talet antagit, att verksamheten skulle kunna komma att öka med ca 5 procent per år. Utredningen har emellertid erfarit, att verksamheten under budgetåret 1960/61 ej synes komma att öka så snabbt som detta antagande förutsätter. Det skulle därför kunna inträffa, att ökningen blir mindre än 5 procent per år. Å andra sidan torde — om utredningens förslag genoinföres — en viss ökning av verksamheten komma till stånd som en direkt följd av de kvalitativa förbättringar, vilka kan förväntas som ett resultat av de nya bidragsformerna. Det i tabellen angivna alternativ 1 skulle innebära, att flertalet studieförbund skulle få vidkännas anslagsminskning, medan alternativ 3 medför anslagsökningar för samtliga studieförbund. Alternativ 2 är det av utredningen förordade.

214 3. Bicbag till speciella folkbildningsåtgärder Reservationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder (budgetåret 1961/62 229 000 kronor) får, om utredningens förslag vinner beaktande, en väsentligen annan karaktär. Enligt förslaget skulle det omfatta följande Kronor Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder, reservationsanslag 242 000 Ans agsf ördelning: 1. Försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet 150 000 2. Kurs- och konferensverksamhet 25 000 3. Utgivande av tidskrifter 27 000 4. Arbetarnas bildningsförbund för verksamhet bland sjömän 25 000 5. Bidrag till Musikfrämjandet (tills vidare) B.

15 000

Ungdomsverksamheten

Utredningens uppdrag har i fråga om ungdomsverksamheten främst gällt att summera de hittills vunna erfarenheterna, att söka göra en bedömning av befintiga och eventuellt nytillkommande verksamhetsformers framtida omfattnirg samt att företaga en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. Utredningen har mot denna bakgrund ej ansett sig bö^a föreslå mer genomgripande förändringar vare sig i fråga om bidragens lonstruktion eller deras storlek. Son tidigare påvisats, är det förbundet med betydande svårigheter att på grindval av kvantitativa beräkningar ange olika verksamhetsformers framtida omfattning. Utredningen har därför ansett sig böra avstå från att framligga beräkningar av anslagsbehovet för efter budgetåret 1962/63 följande budgetår. För samtliga verksamhetsformer gäller dock, att enligt utrednirgens bedömanden ökade kostnader bör beräknas. Ungdomsledarutbildningen torde böra öka i takt med förbättrad ledartillgång. Fritidsgruppsverkspmheten har under de år statsbidrag ställts till dess förfogande expanderat mycket snabbt. Även om den av utredningen föreslagna överföringen av bicrag till Sveriges riksidrottsförbunds verksamhet från åttonde till tionde huvudtiteln sker, bör fortsatt ökning av genom studieförbund och kommuner rapporterad fritidsgruppsverksamhet påräknas. Också i fråga om instruktörsverksamheten torde en viss ökning böra beräknas. Med hänsyn till nyligen vidtagna anslagshöjningar i fråga om bidrag till verksamheten vid hemgårdar, utbildning av ungdomsledare samt bidrag till instruktörsverksamhet föreslår utredningen, att dessa anslag uppföres med oförändrade belopp för budgetåret 1962/63. De förslag, som framlagts på fri-

215 tidsgruppsverksamhetens område skulle — utom att en renodling av anslaget åstadkommes — innebära en sänkning av det under åttonde huvudtiteln utgående anslaget. Vidare torde som tidigare framhållits de förändringar utredningens majoritet föreslagit i fråga om åldersgränserna för bidragsberättigat deltagande i fritidsgrupp komma att innebära, att kostnadsökningen för den föreslagna sänkningen av den lägre åldersgränsen blir åtminstone något större än kostnadsminskningen genom sänkningen av den övre. Den föreslagna omfördelningen av bidragsbeloppet per deltagare torde icke medföra nämnvärda förändringar i fråga om anslagets storlek. Med hänsyn dels till de nu gjorda övervägandena, dels till fritidsgruppsverksamhetens utveckling under senare år föreslår utredningen, att anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, vilket för budgetåret 1961/(52 upptagits till 5 400 000 kronor, för budgetåret 1962/63 uppföres med 3 000 000 kronor. Detta innebär en reell total anslagsökning med 600 000 kronor, varav under åttonde huvudtiteln 300 000 kronor. Ett fortsatt stödjande av riksidrottsförbundets fritidsgruppsverksamhet enligt i huvudsak samma bestämmelser som för annan fritidsgruppsverksamhet skulle nämligen nödvändiggöra en höjning av anslaget till avsättning till fonden för idrottens främjande med ca 3 000 000 kronor. Vid beräkningen av detta belopp har förutsatts, att riksidrottsförbundets fritidsgruppsverksamhet även i fortsättningen skall ha ungefär samma omfattning som studieförbundens och kommunernas tillhopa. Utredningens förslag framgår av följande uppställning: Bidrag till verksamheten vid hemgårdar Utbildning av ungdomsledare, reservationsanslag Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, förslagsanslag Bidrag till instruktörsverksamhet

Kronor 300 000 1 500 000 3 000 000 771 000

Föreslaget totalt anslagsbelopp 5 571 000 C. Forskning och kvalificerad

undervisning

Utredningens förslag i fråga om upprustning av forskningen och den kvalificerade undervisningen på folkbildningsarbetets område innebär, att på personalförteckningen för lärarhögskolan i Stockholm upptages 1 lektor i vuxenundervisningens metodik i lönegrad Ao 25 och att lärarhögskolans avlöningsanslag höjes med 31 608 kronor. Omkostnadsstaten för lärarhögskolan i Stockholm bör vid bifall till utredningens förslag uppräknas med 10 000 kronor.

S a m m a n f a t t n i n g och h e m s t ä l l a n

Det fria och frivilliga bildningsarbetet i alla dess mångskiftande former är av utomordentlig betydelse för det kulturella framåtskridandet i vårt land. Genom föreläsningar, kurser, studiecirklar och i andra former förmedlas kunskaper på en rad olika ämnesområden till ett mycket stort antal människor. Kunskapsförmedlingen sker så långt möjligt med tillämpande av undervisningsmetoder, som avses anpassade till vuxnas studiesituation. Som målsättning för bildningsarbetet gäller vidare, att förutom kunskaper en rad andra värden skall förmedlas till de deltagande. Sådana värden är hänsyn till och respekt för oliktänkande, förmåga till kritisk sovring och värdering samt insikt om samarbetets betydelse i olika mänskliga situationer, värden som sammanfattande betecknats som viktiga element i en demokratisk fostran. En framtida, starkare accentuering av utbildningens betydelse i samhället liksom en fortsatt industrialisering och mekanisering kommer att innebära, att folkbildningsarbetets samhälleliga betydelse ökar. Detta måste förutsättas dels därför att behovet av kunskaper av allmänorienterande art torde växa, dels därför att det i ett framtida samhälle ej får anses mindre viktigt, att vad som här sammanfattas i begreppet demokratisk fostr a n uppmärksammas. Det är med utgångspunkt från denna värdering av folkbildningsarbetets betydelse 1960 års folkbildningsutredning utarbetat sina förslag. Utredningens uppdrag har också varit mest långtsyftande på folkbildningsarbetets område. I fråga om ungdomsverksamheten har inom direktivens ram jämförelsevis få ändringar av nuvarande regler och bidragskonstruktioner kunnat ske. Utredningens utgångspunkt har dock vad gäller de förslag som framlagts beträffande denna verksamhet varit densamma som för behandlingen av folkbildningsarbetet. För bägge områdena gäller, att det arbete, som här måste till, enligt utredningens bestämda mening bör anförtros de på respektive områden verksamma organisationerna och att de statliga stödåtgärderna bör avpassas med hänsyn därtill. I fråga om utformning och inriktning av det statliga stödet till folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet har utredningens riktpunkt varit dels att det statliga stödet skall ges sådan karaktär, att strävanden att förbättra folkbildnings- och ungdomsarbetets kvalitet uppmuntras, dels att så enkla och smidiga regler för den fortsatta bidragsgivningen skapas, att möjligheter öppnas för folkbildnings- och ungdomsorganisationerna att inom statsbidragssystemets ram anpassa verksamheten till de nya förutsättningar

217 samhällsförändringarna ger upphov till. Statsbidragssystemet bör slutligen vara lätt överskådligt och bidragsformerna avgränsade, så att det klart framgår, för vilka ändamål respektive anslag är avsedda. De nuvarande reglerna för det statliga stödet till folkbildningsarbetet är i inånga avseenden oenhetliga samt dessutom i bidragshänseende svåra att överblicka. De har tillkommit vid olika tidpunkt, och motiven för stöd till de olika verksamhetsformerna har skiftat. Utredningen har därför som grund för sin behandling av det statliga stödet ansett sig böra göra en relativt omfattande redovisning av bidragsbestämmelsernas förhistoria. Denna redovisning återfinnes i betänkandets första kapitel. E n analys av olika verksamhetsformers framtida gestaltning måste i princip ske på grundval av iakttagelser av den kvantitativa utvecklingen under en relativt lång period. Utredningen har därför framlagt statistiskt material, belysande utvecklingen av olika verksamhetsformer inom folkbildningsarbetet huvudsakligen under perioden 1950—1960 samt inom ungdomsarbetet fr. o. m. införandet av nuvarande bidragsformer. Läget för föreläsningsverksamhetens vidkommande har gjort det motiverat, att på detta område särskilt omfattande undersökningar genomförts. Resultaten av utredningens undersökningar av den kvantitativa utvecklingen framlägges i betänkandets andra kapitel. För en analys av den framtida utvecklingen på berörda områden erfordras även dels att iakttagelser göres av kvantitativt sett ej mätbara tendenser, dels att dessa tendenser väges mot de olika arbetsuppgifter, som organisationerna inom respektive verksamhetsområden anser sig ha i ett framtida samhälle samt mot de väntade förändringarna i detta samhälle. Detta material framlägges i betänkandets tredje och i första delen av dess fjärde kapitel. Senare delen av fjärde kapitlet ägnas åt principiella synpunkter på statens bidragsgivning med hänsyn till de gjorda undersökningarna. Utredningens förslag till nya bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser framlägges i femte och sjätte kapitlen. Om utredningens förslag bifalles, kommer samtliga nu utgående former av statsbidrag till föreläsningar, kurser m. m. att ersättas med ett enhetligt bidragssystem. Undantag utgör bidrag till s. k. studiecirkelföreläsningar, som i fortsättningen enligt förslaget skulle inordnas under bidraget till studiecirkelverksamheten. Ett införande av enhetligt system skulle innebära, att betydande rationaliseringar i fråga om föreläsningsförmedling och regionalt bedriven folkbildningsverksamhet skulle kunna genomföras, och utredningen framlägger också förslag i denna riktning. Det enhetliga föreläsningssystemet gör det nämligen möjligt att ersätta nuvarande fyra centralbyråer för föreläsningsförmedling med en. Genom det nya systemet k a n vidare en samordning ske av föreläsningsförbundens och folkbildningsförbundens verksamhet, och de förslag utredningen i detta hänseende framlägger avser att underlätta en sådan samordning.

218 Även i fråga om det statliga stödet till studiecirkelverksamheten samt till studieförbundens verksamhet föreslås betydande förändringar. Enligt utredningens förslag skulle de nuvarande särskilda bidragen till allmänna cirklar, ungdomscirklar samt universitetscirklar ersättas med ett enhetligt bidrag, vilket till skillnad från nuvarande bidrag som bidragsgrundande enhet skulle ha gruppstudietimmen, ej som nu studiecirkeln. Bidraget föreslås utgå med 8 kronor för varje gruppstudietimme, av vilket belopp 5 kronor 50 öre skall tillfalla den lokala anordnaren och 2 kronor 50 öre vederbörande studieförbund centralt. Sistnämnda belopp är avsett för i huvudsak pedagogiska eller i övrigt kvalitetshöj ande åtgärder samt för åtgärder i syfte att stimulera studiet av vissa ämnen eller vissa befolkningsgruppers deltagande i studiearbete. Utredningens undersökningar har visat, att den musikstudieverksamhet, som med nuvarande bidragsgivning erhåller stöd inom ramen för studiecirkelbidraget, till sin karaktär skiljer sig ganska avsevärt från studiecirkelverksamhet i andra ämnen. Utredningen föreslår därför, att statligt stöd till musikstudieverksamhet utgår under särskilda former och med iakttagande av att stödet varieras med hänsyn till de olika typer av gruppverksamhet, som förekommer i detta studieämne. Det statliga stödet till studieförbundens verksamhet innefattar f. n. bidrag till såväl administrativa som pedagogiska åtgärder. Utredningen föreslår, att det statliga stödet till studieförbundens administration o. dyl. kvarstår som särskilt anslag, medan det nuvarande bidraget, i vad det avser pedagogiska åtgärder, skall utgå från det belopp, som enligt det ovan sagda skall tillfalla vederbörande studieförbund centralt för varje anordnad gruppstudietimme. I fråga om utformningen av stödet till musikstudieverksamheten föreligger särskilt yttrande från ledamoten Jarild. Hr Jarild har även anmält gentemot utredningsmajoriteten avvikande synpunkter vad gäller avvägningen mellan den del av bidraget per gruppstudietimme, som skall utgå till lokal anordnare, och den del, som skall kunna användas för centrala åtgärder inom studieförbunden. Utredningens förslag innebär, att nu gällande författning skulle behöva ersättas med ny. Ett förslag till sådan har utarbetats. Som påpekats, har utredningens förslag på ungdomsverksamhetens område med utgångspunkt från det givna uppdraget inriktats på en rent teknisk översyn av bidragskonstruktioner och bidragsbestämmelser. Sålunda föreslår utredningen i fråga om bidrag till utbildning av ungdomsledare, dels att den av staten bedrivna ungdomsledarutbildningen inskränkes, dels att ett flertal av de nuvarande detaljbestämmelserna för bidrag till s. k. centrala och regionala kurser modifieras så att inom bidragets ram önskemålet om en differentiering av ungdomsledarutbildningen kan tillgodoses utan att speciella bidragskonstruktioner behöver tillgripas. Vad gäller bidrag till ung-

219 domens fritidsverksamhet föreslås, att den av Sveriges riksidrottsförbund anordnade fritidsgruppsverksamheten, vilken är föremål för stöd från detta anslag, i fortsättningen liksom idrottslig verksamhet i övrigt, bedriven av riksidrottsförbundet, skall erhålla bidrag från anslag under tionde huvudtiteln. Vidare föreslås, att åldersgränserna för bidragsberättigat deltagande i fritidsgrupp ändras från fyllda 12 men icke 25 år till fyllda 10 men icke 19 år, att i stället för nuvarande bidrag om 2 kronor per medlem för bestridande av lokalkostnader m. m. skall utgå 3 kronor, samt att det belopp, som skall utgå med högst hälften av de redovisade och godkända kostnaderna för handledning och materiel fastställes till högst 3 kronor 50 öre per medlem mot nu 4 kronor 50 öre. Slutligen föreslås, att fritidsgrupp för att vara berättigad erhålla bidrag bör ha varit verksam under 12 veckor. Ledamoten Johansson har avgivit särskilt yttrande angående statens stöd till ungdomsledarutbildning samt till fritidsgruppsverksamhet. Folkbildningsarbetet rymmer betydande forskningsuppgifter. Utredningen föreslår därför — som närmare framgår av det sjunde kapitlet i betänkandet — att det statliga stödet till forskning och kvalificerad undervisning på folkbildningsarbetets område förstärkes. Enligt utredningens mening bör såväl forskning som kvalificerad undervisning ske dels inom ramen för den inom lärarhögskolan i Stockholm bedrivna verksamheten, dels i direkt anknytning till organisationernas arbete. Även försöksverksamhet inom folkbildningsarbetet bör enligt utredningens åsikt bli föremål för statligt stöd. De av utredningen framlagda förslagen innebär enligt utredningens mening, att en mindre organisatorisk ändring bör företagas inom skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. Särskilt yttrande föreligger på denna punkt av ledamoten Olsson. På grundval av i nionde kapitlet gjorda kostnadsberäkningar har utredningen kommit till att för budgetåret 1962/63 erfordras som bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet m. m. sammanlagt 1,6 miljoner kronor, som bidrag till gruppstudieverksamhet 15,5 miljoner kronor, varav för studiecirkelverksamhet 13 och för musikstudieverksamhet 2,5 miljoner, som bidrag till studieförbundens centrala verksamhet ett anslag av 2,5 miljoner kronor samt slutligen för vissa speciella folkbildningsåtgärder 242 000 kronor. Utredningens förslag på ungdomsverksamhetens område innebär, att anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet under åttonde huvudtiteln upptages till 3 miljoner kronor samt att övriga anslag utgår med oförändrade belopp. Å andra sidan fordras en anslagsförstärkning under tionde huvudtiteln. Med hänvisning till vad som anförts i detta betänkande hemställer utredningen, att förslag förelägges riksdagen om antagande i huvudsak av de riktlin-

220 jer för folkbildningsarbetets och ungdomsverksamhetens utformning, vilHka uppdragits i betänkandet, att kungörelse om statsbidrag till frivilligt folkbildningsarbete utfärddas på grundval av det till betänkandet fogade förslaget till kungörelse, att kungörelsen angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fsfritidsverksamhet ändras i enlighet med vad i betänkandet angivits, att för folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet för budgetåret 1962/C/63 beräknas följande anslag, nämligen ett anslag till bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet om 1 600 0(000 kronor ett förslagsanslag till bidrag till gruppstudieverksamhet om 15 500 0000 kronor ett anslag till bidrag till de erkända studieförbundens administrationnskostnader om 2 500 000 kronor ett reservationsanslag till bidrag till speciella folkbildningsåtgärder oom 242 000 kronor ett anslag till bidrag till verksamheten vid hemgårdar om 300 000 kronnor ett reservationsanslag till utbildning av ungdomsledare om 1 500 0000 kronor ett förslagsanslag till bidrag till ungdomens fritidsverksamhet oom 3 000 000 kronor ett anslag till bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganissationer om 771 000 kronor att i personalförteckningen för lärarhögskolan i Stockholm upptages < en ny lektorstjänst i lönegraden Ao 25, att uppräkning göres för budgetåret 1962/63 av avlöningsanslaget för 1 lärarhögskolan i Stockholm med hänsyn till kostnaderna för nyssnämnada lektorstjänst samt av lärarhögskolans omkostnadsanslag med 10 000 kronior samt att en konsulenttjänst i Ae 23 hos skolöverstyrelsen ombildas till en försste revisorstjänst i samma lönegrad.

Särskilda y t t r a n d e n

Av ledamoten Henry Jarild

Med nedan givna motiveringar anmäles reservationer på två punkter i kapitlet om studiecirkel- och studieförbundsverksamhet. Den första gäller majoritetens beslut att fastställa ett bidrag på 5: 50 per gruppstudietimme till lokal anordnare av studiecirklar. Den andra avser likaledes ett majoritetsbeslut att inom ramen för musikverksamhet (ensembler, körer och musikcirklar) medge ett visst antal övningstimmar. Bidrag till

studiecirkelverksamet

Å sid. 173 föreslås ett generellt bidrag på 5: 50 per gruppstudietimme till lokal anordnare av studiecirklar. Samtidigt anbefalles ett centralt bidrag på 2 : 5 0 per gruppstudietimme. Undertecknad menar, att denna avvägning mellan den lokala och centrala parten skulle vara en annan. Utredningen har i sina beräkningar kommit fram till att ett genomsnittligt anslag på 6: 49 per timme f. n. utgår till en studiecirkel. Det betyder, att vissa cirklar h a r legat under detta genomsnitt. Andra åter har legat över. Man har ju nu övre gräns på 7: 50 per timme för allmän cirkel och 11: — för ungdomscirkel. Cirklar med högt kvalificerade lärare har naturligtvis snabbt nått den övre gränsen. Ett förslag på 5: 50 per gruppstudietimme, som den nya termen lyder, innebär därför en kännbar sänkning för många lokala anordnare. Det gäller framför allt orter, där stark konkurrens om lärarkrafter råder. Om man skulle följa majoritetens beslut, kommer stora svårigheter att uppstå för många lokala anordnare. Det skulle inte bara bli fallet under en övergångstid, då man skulle anpassa sig efter det nya, utan svårigheterna torde i så fall bli av permanent art. Det är ju uppenbart, att folkbildningsarbetet för varje år som går, får allt fler konkurrenter om de kvalificerade lärarkrafterna. En konkurrent är på flera avsnitt yrkesskolorna. Statsbidraget till deras lärarlöner är f. n. 9: 85 för undervisningstimme i deltidskurs, däri då inte inräknat några materialkostnader, som ju också skall ingå i gruppstudietimmebidraget. F. ö. är beloppet i 1961 års budgetförslag höjt till 10: 75. Ju mer våra handledare offrar på sin utbildning i vuxenpedagogiska frågor, desto större krav torde de ställa på ekonomiskt vederlag för sina kommande insatser. Utredningen konstaterar själv detta å sid. 172, där det heter: »Arvodesnivån torde överhuvudtaget inom folkbildningsarbetet få beräknas komma att ligga väsentligt högre än som regel nu är fallet.» Det råder väl inget tvivel om att den starkast kvalitetsfrämjande faktorn 15— 105704

222 är den duglige och skicklige handledaren. Mycket beror också på själälva studiematerialet. Men ett aldrig så skickligt pedagogiskt tillrättalagt m a a t e rial blir av ringa värde, om inte handledaren kan använda det på rätt säätt. I aktivitetspedagogiken, utövad bland vuxna, måste man ställa stora knrav på bådadera. Visserligen kan man andraga, att den av utredningens majoritet föreslaggna fördelningen möjliggör genom centrala direktiv en dirigering av medel I till stöd för beträngda lokalavdelningar. Detta torde dels vara en onödig oomgång och dels icke förmå att motverka den för folkbildningsarbetet menliliga osäkerhet som på månget lokalt håll kommer att göra sig gällande, om mnan följer utredningsmajoritetens linje. Utvägen att höja kursavgifterna har utredningen påpekat. Många lokkalavdelningar har redan nu höga avgifter. Inget studieförbunds lokalavddelningar torde komma ifrån detta, om de skall kunna hålla jämna steg mned den kulturella anspråksnivån under det kommande dynamiska 60-talet ((jfr fjärde kapitlet). Även denna utveckling talar för en avvägning av statssbidraget till den lokala anordnaren enligt undertecknads linje. I strävan att få kvalificerade handledare råder det väl ingen tvekan <om att den lokale anordnaren i många avseenden har ett bättre och tryggare utgångsläge för sitt arbete, om h a n överlag kan räkna med 6: 50 per grujppstudietimme som statsbidrag. Det centrala bidraget skulle i samma miån minskas och sättas till 1: 50 per gruppstudietimme. Ur statsfinansiell s y n punkt innebär den av mig föreslagna avvägningen ingen ändring i förhiållande till utredningsmajoritetens beslut, då det sammanlagda beloppet jper studietimme i båda fallen blir 8: — kr. Om en höjning av det generella bidraget med 1 : — kr per gruppstudlietimme skulle kräva ökad kontroll på lokalplanet, kan krav ställas att yttcerligare en för verksamheten ansvarig jämte handledaren skall underteckcna slutrapporten. Med stöd av vad ovan andragits, yrkar jag att avvägningen av bidraget mellan vederbörande lokal anordnare och diennes riksstudieförbund sker på så sätt, att 6:50 per gruppstudietimme tillfaller den förre och 1: 50 per gruppstudietimme den senare och att förslaget till författningstext § 5 redigeras i överensstämmelse med detta yrkande. Bidrag till musikcirkelverksamhet Utredningens majoritet har å sid. 177 funnit skäligt, »att man inom ramen för musikverksamhet, ensembler, körer eller musikcirklar medger ett visst antal övningstimmar». Ehuru ett sådant förslag i sig själv innebär ett försök till att få klarare linjer i bidragsgivningen till studieförbundens musikverksamhet, utgör det samtidigt ett fastlåsande vid en pedagogik, som icke k a n vara eftersträvansvärd för framtiden. En förutsättning för att ensemble-

223 idén skall kunna förverkligas är, att folkbildningsarbetet satsar på ett helt nytt synsätt på den pedagogiska och estetiska målsättningen i musikbildningsarbetet. En samsyn med modern musikpedagogik ute i Europa och USA bör kunna ge till resultat en ny pedagogik och ett djupare förankrat estetiskt synsätt på musikverksamheten inom studieförbunden. Modern musikundervisning ute i Europa är målmedvetet inriktad på att finna och utveckla vägar för att ge solospelet dess plats som en konstart, lämplig för vissa begåvningar, men framför allt att ge samspelet den position som konstart, i vilken även individer med begränsade tekniska möjligheter har tillfälle att nå fördjupad musikupplevelse och musikförståelse. Men samspelet är icke blott den musikaliska fulländningens konstart. Det har med framgång tjänat som ett pedagogiskt medel i den elementära musikundervisningen. Modern elementär musikpedagogik arbetar ofta utifrån samspel (samsjungande) och gruppaktivitet. Namn som Orff, Martenot, Ward m. fl. har visat ny väg till rikare musikförståelse, ökat musicerande och större gruppaktivitet i undervisningen. Utredningens skrivning motsäger icke ett nytt synsätt utom på den avgörande punkten om särskilda övningstimmar för enskilda stämmor i ensembler eller enskilda personer i musikcirklar. Det innebär en så stark uppluckring av målsättningen för gruppaktivitet och ensemblespel att förslaget inte kan accepteras. Den aktivitetspedagogik, som ensemblespelet kräver, medger faktiskt icke enskild övning av stämmor inom ensemblens ram. Den enskilda stämmans musikaliska inpassande i ensemblen äger just rum med de andra i gruppen som lyssnare. Sak samma gäller för musikcirklarna. Visserligen kan det i det senare fallet teoretiskt bli fråga om något större kostnader för statskassan, då kravet på cirkelns sammanhållning kan komma att fordra några fler gruppstudietimmar. I praktiken kommer det att verka så, att det blir billigare då utgifter för övningstimmarna faller bort, och själva det individuella tekniska övandet, främst för dem som släntrar efter, måste bli en hemuppgift. Vad man vinner är dock detta, att musikbildningsverksamheten håller en rak linje och försöker att redan nu mer allmänt förverkliga den nya pedagogiken, där betoningen ligger på samspelet. Någon kanske säger, att folkbildningsarbetet i dag inte har lärare att nu överlag förverkliga ett nytt synsätt. Det är dock uppenbart, att man på flera håll är på väg. Att med alla medel stödja en sådan utveckling torde vara den angelägnaste uppgiften inom musikbildningsverksamheten, bedriven av studieförbunden. Med stöd av vad ovan sagts, yrkar jag att stycket, som å sid. 177 börjar: »Med hänsyn härtill» och slutar med orden: »musikcirkelns övriga verksamhet» helt utgår, att med anledning av reservation å bidrag per gruppstudietimme den ändringen å sid. 176 införes, så att musikcirkel också kommer i åtnjutande av 6: 50 per gruppstudietimme.

224 Av ledamoten Erland Johansson

Utredningen har upprepade gånger ansett sig ha anledning understryka väiärdet av de fria och frivilliga ungdomsorganisationernas insatser. Denna p o s i tiva värdering av ungdomsorganisationernas arbete bygger på mångårig e erfarenhet, bl. a. dokumenterad i statsministerord vid konferensen i r i k s d a g s huset den 19 november 1959 angående samhället, ungdomen och de frivilligiga organisationerna. Vid denna konferens yttrade statsministern bl. a. följandde: »Men när stigande standard och vidgade samhällsansträngningar skapyar ökade möjligheter för ungdomen betyder det också att ungdomens m ö j l i g heter att välja och därmed också deras möjligheter att välja fel ökas. Vi få°år inte glömma bort att vi har ett gemensamt ansvar för ungdomens fostrann i vidaste bemärkelse, en fostran till ansvar, hänsyn och samarbete och till c de grundläggande värderingar som ytterst är förutsättningen för ett demokriratiskt samhälle. Vi vet att vid denna fostran spelar hemmen och skolan een avgörande roll. Mer och mer blir vi också medvetna om betydelsen i detttta sammanhang av folkrörelserna och ungdomens egna organisationer. Det i är min övertygelse att vi inte kan överskatta den samhällsbyggande verksanmhet som utföres av de fria och frivilliga ungdomsorganisationerna. Man räliknar med att ungdomsorganisationerna 1957 arbetade bland Vs av den svensfcka ungdomen. Det betyder att majoriteten av de unga hade möjlighet att upppleva den känsla av samhörighet och gemensamma ideal, av kamratskap occh ömsesidig hänsyn som vi förbinder med fostran inom ungdomsorganisationerna. Dessa organisationer är fria och frivilliga. Samhället ingriper iclke med lagar och föreskrifter i deras verksamhet. Det samhälleliga stöd sojm sedan flera år tillbaka utgår till organisationerna är ett uttryck för posit tiv värdering av deras betydelse och har till syfte att ytterligare stimulera derras aktivitet. Såvitt vi nu kan överblicka har resultatet av denna stimulans fråftn samhällets sida överträffat alla förväntningar. Det visar att det lönar sig aatt satsa på ungdomens förmåga att själv ta ansvar för sin fostran.» Nämnda konferens erinrade också om den stora roll som idrotten speliar då det gäller ungdomsfostrande insatser (redaktör B. Nordenfelt), något sorni utredningen kraftigare bort erinra om i samband med t. ex. diskussionten kring fritidsgrupperna. Överflyttning av anslag från en huvudtitel till en ainnan behöver inte med nödvändighet medföra försämrat läge för bidragsmcottagaren eller grunda sig på ett värdeomdöme. Förslaget att medel till idrcottens fritidsgrupper skall ges från 10 :e huvudtiteln får alltså ej, i händellse av förslagets genomförande, innebära en ekonomisk försämring av Rikesidrottsförbundets möjligheter att bedriva fritidsgruppsverksamhet. Det är angeläget att nämnda fakta påpekas, så att Riksidrottsförbundets insatser för svenskt ungdomsarbete inte uppfattas så exklusiva att Riksidrottsftörbundet därför bör flyttas bort som bidragsmottagare från 8:e huvudtitelln, varifrån ju anslag till övriga ideella, politiska och religiösa ungdomsorganissa-

225 tioners arbete utgår. Förslaget om medelsöverflyttning betingas uteslutande av anslagstekniska överväganden. De till utredningen av chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, meddelade direktiven framhåller som en huvuduppgift för utredningen att »summera de hitintills vunna erfarenheterna av verksamheten för att på grundval därav söka göra en bedömning av befintliga och eventuella nytillkommande verksamhetsformers framtida omfattning . . .». I enlighet med dessa direktiv har också utredningen gjort vissa undersökningar, bl. a. angående fritidsgruppernas ämnesval och åldersfördelningen inom de för fritidsgrupperna angivna åldrarna. Utvecklingen av fritidsgruppsverksamheten sedan 1954 har också blivit föremål för behandling. Av gjorda undersökningar har utredningen ansett sig kunna dra sådana slutsatser att nedskärning av fritidsgruppsåldern från 24 år till 18 år bör vara tänkbar och föreslår att ingen uppräkning bör ske av utgående anslag per fritidsgrupp frånsett den eventuella ökning av stöd som höjningen av automatiskt bidrag innebär. Inte något i materialet från undersökningarna kan dock enligt min mening ge anledning till sådana förslag och ställningstaganden. Enligt undersökningar som utredningen företagit inom ett antal studieförbund utgöres åldrarna 18—24 år av 12—20 % av totala antalet till de undersökta studieförbunden rapporterade fritidsgruppsdeltagare. Riksidrottsförbundet redovisar nära 30 % i samma åldersgrupp. Vid antagandet att bland samtliga fritidsgruppsdeltagare 1959/60 utgjorde åldersgruppen 18—24 år 20 % skulle denna grupp bestå av drygt 170 000 ungdomar, större delen av dem aktiviserade i idrottsrörelsens fritidsgrupper. Nämnda budgetår redovisar nämligen skolöverstyrelsen 863 970 deltagare i fritidsgruppsverksamheten. Bland dessa 170 000 ungdomar befinner sig många i flyttningssituation med åtföljande normkorsningar och anpassningssvårigheter. Skulle det ungdomsfostrande arbetet bland dessa åldrar, alltså åldrarna 18— 24 år, undandras det stöd som enligt givna erfarenheter visat sig i högsta grad stimulera ungdomsorganisationerna till ytterligare effektivisering av det uppsökande arbetet bland samhällets ungdom, torde väsentliga nedskärningar av detta mycket betydelsefulla arbete bli följden. Insatser för och bland ungdomen har ju visat sig kräva alltmer av ekonomiska insatser, bl. a. beroende på ökade svårigheter att nå ungdomen i tätortsbildningar och på ökad konkurrens från den kommersiella nöjesindustrien. I detta sammanhang kan nämnas att det statliga bidraget till ungdomens fritidsverksamhet har täckt uppkomna kostnader endast till viss del. Det är ju inte heller meningen, att nämnda bidrag skall vara annat än stimulansbidrag. Utredningens mening att fritidsgruppsarbetet synes i betydande grad vara avpassat för ungdomar under 18 år och att ungdomar över 18 år borde föras in i ordinär studiecirkelverksamhet och därför inte böra bli föremål för den gruppaktivitet som fritidsgrupperna förmedlar underbyggs ej av några som helst undersökningar vad gäller metodiktillämpning och övergång från fri-

226 tidsgrupper till studiecirklar. Det är helt naturligt att ungdomsorganisationer och kommuner anpassar gruppmetodiken efter de åldrar som deltageir i grupperna. Härvidlag har inte, såvitt jag vet, åldersgruppen 18—24 år ställlts i undantagsställning. Istället synes det vara så att den ålder som har de flesta deltagarna får sin metodik mest utbredd. Det lägre deltagarantallet från åldrarna 18—24 år grundar sig alltså uppenbarligen ej på svårighetter att finna rätt gruppaktivitet för dessa åldrar i fritidsgruppens form. Iställlet torde det vara så för många 18—24-åringar att utbildning och andra engagemang har tagit tid och intresse i anspråk i sådan utsträckning att fritidsgruppsgemenskapen ej längre motsvarar deras behov. Så länge det emelkertid finns en så stor grupp i nämnda ålder som i fritidsgrupperna finner (ett svar på behovet av kamratgemenskap och solidaritets- och ansvarsutveeklande aktiviteter bör arbetet bland dessa åldrar få del av samma slag av stimulansbidrag som arbetet bland ungdom under 18 år. Då det gäller ungdomarnas övergång från fritidsgrupper till studiecirklar har den allmänna diskussionen om ungdomsfrågorna framfört det påståendet att många ungdomar, då de kommer till fritidsgruppen, överhuvudtaget saknar intresse för systematiska gruppstudier av det slag studiecirklar förmedlar. Först efter en tid i fritidsverksamheten utvecklas deras k u n s k a p s behov i den riktningen att systematiska gruppstudier får attraktivitet. Därför synes det orealistiskt att tro att åldersgruppen 18—24 år vid visst bortfall av fritidsgruppsverksamhet skall söka sig till gruppstudier. Den sanntolika utvecklingen torde däremot innebära att vid bortfall av stimulansbidrag för arbetet bland här berörda åldrar kommer insatserna för och bland dessa att minska i takt med minskade resurser. Då det dessutom synes orealistiskt att antaga åldersgruppens aktiviserande i sin helhet i studiecirklarna, kommer en stor grupp 18—24-åringar att lämnas utan möjlighet att aktiviseras i den karaktärsdanande fritidsgemenskap som systematisk gruppaktivitet utgör. Då det gäller bidragets storlek till fritidsgruppsverksamhet anför utredningen den från diskussionerna om ungdomsfrågorna ofta framförda meningen, att kostnaderna för fritidsgruppsverksamheten väsentligt överstiger möjligt bidrag. Som en konsekvens av detta konstaterande har också utredningen ansett sig böra föreslå höjning av bidraget till fasta omkostnader till 3 kronor per deltagare och grupp som alltså tankes utbetalas utan redovisade kostnader i likhet med vad som nu är fallet med tvåkronorsbidraget. Bidrag som utgått med högst 50 % till redovisade kostnader som material etc. föreslås däremot sänkt med 1 krona från nuvarande 4: 50 till 3 : 50. I betänkandet »Ungdomsbrottslighet», SOU 1959: 37, anför de parlamentariska sakkunniga, som inom justitiedepartementet förordnats att deltaga i konferenser för samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten, bland annat följande:

227 »Den fritidsgruppsverksamhet som bedrives av föreningarna har visat sig vara en mycket lämplig väg att nå ungdomar utanför medlemmarnas krets. Genom den allmänna arbetstidsförkortningen kommer denna verksamhet att få allt större betydelse. Den kraftiga ökningen av grupperna måste innebära att man har funnit ett sätt att tillgodose två fundamentala behov hos ungdomarna, behovet av att tillhöra en kamratkrets och behovet av en aktiv sysselsättning under fritiden. Stödet till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet utgör därför från det allmännas synpunkt en både effektiv och ekonomiskt fördelaktig investering. Det är dock av vikt att stödet gives i sådana former att den spontanitet och frihet som bör vara karakteristisk för det frivilliga ungdomsarbetet inte går förlorade.» Jag delar helt de parlamentariska sakkunnigas mening och önskar vidare framhålla att utgiftsstegringen för fritidsgruppsverksamheten sedan 1954 då nuvarande bidrag konstruerades borde föranleda en kraftig bidragshöjning. Av statsfinansiella skäl bör dock denna begränsas utan att därför bidragets effekt som stimulans för organisationerna till ytterligare ansträngningar att nå ungdomar utanför den egna kretsen äventyras. Så torde vara fallet om alltför stor differens uppstår mellan bidragsbehov och bidragsgivning. Av erfarenheter att döma som fritidsgruppsrapporteringen gett hitintills nöjer sig många fritidsgrupper med det automatiska bidraget av 2 kronor per deltagare och fritidsgrupp. Dessa grupper har i regel ytterligare kostnader men anser tydligen att den förenkling det administrativt innebär att nöja sig med tvåkronorsbidraget vara värt priset att avstå från ytterligare bidrag. Om det automatiska bidraget höjs till 4 kronor med anledning av kraftigt stegrade fasta omkostnader enligt ungdomsorganisationernas egna uppgifter torde detta innebära att ytterligare ett antal grupper som dessutom ej h a r alltför höga kostnader nöjer sig med detta bidrag. Detta innebär naturligtvis en administrativ förenkling för både studieförbunden och medelsförvaltare. Med anledning av den allmänt bekanta utgiftsökningen för effektivt uppsökande fritidsverksamhet anser jag mig också böra föreslå att högsta möjliga bidrag mot redovisade kostnader, dock högst 50 %, bör utgå med 4 kronor per deltagare och fritidsgrupp. Detta innebär en sänkning av nuvarande bidrag med 50 öre. Jag föreslår därför och är av den uppfattningen att utredningen borde föreslagit att nuvarande övre åldersgräns för deltagare i fritidsgrupper bibehålles trots sänkning av nedre åldersgräns, att bidraget till fritidsgruppsverksamheten konstrueras så att 4 kronor utgår automatiskt per deltagare och fritidsgrupp för fasta omkostnader och 4 kronor mot redovisade kostnader, dock högst 50 % av dessa per deltagare och fritidsgrupp,

228 att för kvalitetshöj ande åtgärder studieförbunden får en kompensation, inlagd i administrationsbidraget, som motsvarar studieförbundens merkostnad genom administreringen av fritidsgrupperna. Av ledamoten Erland Johansson

I direktiven för 1960 års folkbildningsutredning säger chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, bl. a.: »Jag behöver i dagens läge inte här särskilt understryka vikten av att de frivilliga ungdomsorganisationernas verksamhet får möjlighet att ytterligare utvecklas och intensifieras. Av stor betydelse är därvid en ökad utbildning av ungdomsledare. Då det dessutom visat sig ändamålsenligt att statsbidragsgivningen anknutits till organisationernas verksamhet, bör statens stöd även framdeles ha en sådan utformning att det stimulerar organisationerna i deras arbete . . .» I statsverkspropositionen år 1961 anför departementschefen angående bidrag till utbildning av ungdomsledare bl. a. följande: »Oaktat den fortgående ökningen av bidragsgivningen har ungdomssammanslutningarnas önskemål om statsbidrag för ungdomsledarutbildningen visat sig väsentligt överstiga de medel som anvisats. Uppenbarligen föreligger ett betydande behov av sådan ledarutbildning som visat sig kunna tillgodoses efter de riktlinjer som angivits i statsbidragsbestämmelserna. Jag finner det för egen del sannolikt, att behov föreligger av en viss differentiering av utbildningsverksamheten. Jag är emellertid inte nu beredd att upptaga denna fråga till närmare prövning med hänsyn till det pågående arbetet inom folkbildningsutredningen, vilken även har till uppgift att överse bidragsgivningen till ungdomsverksamheten. Enligt de meddelade direktiven skall utredningen för ungdomsverksamhetens del summera de hittills vunna erfarenheterna för att på grundval därav söka göra en bedömning av befintliga och eventuellt nytillkommande verksamhetsformers framtida omfattning. I direktiven framhålles särskilt betydelsen av en ökad ungdomsledarutbildning.» Vad gäller ledarutbildning har departementschefen anfört behovet av ötad och differentierad utbildning, önskemål om detta har också framställts av ungdomsorganisationer och i skolöverstyrelsens petita. Utredningen har för sin del föreslagit en nedskärning av antalet konferenser för instruktörerna och att skolöverstyrelsens längre kurs för ungdonsledarutbildning skall avskaffas. Vidare anser utredningen att någon egen lig specialutbildning vid institut för ungdomsledare ej är nödvändig. Utredningen har på grund av tidsnöd ej haft tillfälle att utförligare bearbeta ungdomsledarproblemet. Såvitt jag kan förstå föreligger då ej he ler tillräckligt material för att framlägga förslag angående instruktörskonfermserna, skolöverstyrelsens längre utbildningskurs och ledarinstitut. Sedan 1954 har ungdomsorganisationernas grundutbildning av ledare erhållit statsbidrag. Detta stöd har verksamt bidragit till både kvantitativ >ch

229 kvalitativ utveckling av ledarutbildningen, något som utredningen mycket riktigt framhåller. Denna utveckling har i sin tur skapat behov av vidareutbildning. Här har skolöverstyrelsens längre utbildningskurs, KFUM:s ledarinstitut och sedan höstterminen 1960 Riksförbundet Kyrklig Ungdoms ledarinstitut i Sigtuna tillmötesgått en del av vidareutbildningsbehovet. Planer föreligger också inom andra ungdomsförbund att skapa ledarinstitut som skall tillgodose behovet av fortbildning. Instituten bör enligt min mening från början få möjlighet till statligt stöd efter liknande principer som folkhögskolorna. De bör drivas i organisationernas egen regi och sammanhållas av en till skolöverstyrelsen hörande institutinspektör. Denna borde ha uppgiften att tillsammans med folkhögskoleinspektören summera gjorda erfarenheter och ge handledning i pedagogiska och metodiska frågor. Samarbetet med folkhögskoleinspektören får anses nödvändigt med tanke på den fond av erfarenhet av vidareutbildning som denne besitter. En uppdelning av existerande folkhögskolor i en institutlinje och i en allmän linje skulle också k u n n a prövas. I den händelse instituten genomföres hos fler ungdomsorganisationer kommer troligen den förut omnämnda utbildningskursen i skolöverstyrelsens regi att förlora sin aktualitet. Denna skulle då med fördel k u n n a omvandlas till en fortbildningskurs för lärare vid ungdomsledarinstituten. Vidare kan här omnämnas det stora behovet av forskning inom ungdomsarbetets olika områden. Denna forskning skulle utan tvivel kunna bli samhället och de fria och frivilliga ungdomsorganisationerna till oanad hjälp i det fortsatta försöket att komma tillrätta med till ungdomsfrågorna hörande problem. Ytterligare en fråga att pröva vore ledarutbildning med hjälp av TV och andra massmedia. Den alltmer tilltagande ungdomsgårdsverksamheten inom ungdomsorganisationer och kommuner är även ett område för undersökning angående vilket slag av utbildning dessa gårdar kräver för sina föreståndare och vad som kan göras från statens sida för att medverka till en utveckling där det blir allt större möjlighet att nå både »ordinär» och utvecklingsstörd ungdom med rätt fostran till hänsyn och ansvar. Då tiden ej medgivit för 1960 års folkbildningsutredning utförlig behandling av frågan om ungdomsledarutbildning bör, enligt min mening, hela detta för ungdomsarbetet så grundviktiga frågekomplex bli föremål för ny utredning. I detta särskilda yttrande vad gäller ledarutbildningen har jag endast velat ge antydningar om vissa delfrågor som hör samman med ledarutbildningssituationen. Jag hemställer och är av den uppfattningen att utredningen borde hemställt till Kungl. Maj:t att särskild utredning måtte tillsättas för behandling av de till ungdomsledarutbildningen hörande frågorna.

230 A T ledamoten Artur Olsson

Utredningen har föreslagit inrättandet av en förste revisorstjänst på folkbildningsroteln, samtidigt som en konsulenttjänst för allmän folkbildning föreslås indragen. Jag delar utredningens allmänna synpunkter om behovet av ytterligare administrativ personal för rotelns arbete med folkbildningsoch ungdomsfrågor. Principiellt synes det dock oriktigt att tillföra roteln en revisorstjänst då skolöverstyrelsens administrativa personal i övrigt utgöres av byråsekreterare. Åtskilliga inom denna personalgrupp utför arbetsuppgifter, som är likartade dem, som skulle ankomma på den av utredningen föreslagna tjänstemannen. Härtill kommer att inrättandet av en revisorstjänst för folkbildnings- och ungdomsarbete synes innebära ett markerande av att denna verksamhet bör kontrolleras och granskas på ett mera ingående sätt än vad som anses nödvändigt för andra institutioner och organisationer under skolöverstyrelsens överinseende. Slutligen vill jag framhålla att utredningens förslag synes leda till en dubbel revision av denna verksamhet, då skolöverstyrelsen senare skall insända redovisningarna till riksrevisionsverket, övertygande skäl synes därför tala för att den nu föreslagna nyinrättade tjänsten på folkbildningsroteln bör erhålla tjänstebeteckningen förste byråsekreterare.

Förslag till kungörelse om statsbidrag till frivilligt

folkbildningsarbete.

Studiecirkelverksamhet 1 § 1 mom. Riksförbund för studiecirkelverksamhet, som avses i 3 § (studieförbund), äger enligt de grunder som nedan stadgas erhålla statsbidrag till sina kostnader för gruppstudieverksamhet. Efter skolöverstyrelsens bestämmande må statsbidrag utgå till annan anordnare av gruppstudieverksamhet än nu sagts (fristående gruppstudieanordnare). 2 mom. Statsbidrag beräknas för tiden den 1 juli—den 30 juni (redovisningsår). 3 mom. Om statsbidrag till kostnader för musikstudieverksamhet väsentligen bestående av musikutövning äro särskilda bestämmelser meddelade. 2 § Med gruppstudietimme avses i denna kungörelse sammankomst om minst 45 minuter för sådana gemensamma sammanhängande studier i ett angivet ämne, vilka utgöra del av studieverksamhet omfattande sammanlagt minst 15 studietimmar under minst 7 studieveckor. 3 §

Studieförbund skall såsom sin huvuduppgift bedriva riksomfattande bildningsverksamhet under inseende av en studierektor samt ha egen ekonomisk förvaltning. Studieförbund skall vara av skolöverstyrelsen godkänt. Såsom villkor för godkännande skall gälla, att anordnare av gruppstudieverksamhet under vart och ett av de tre närmast föregående redovisningsåren anordnat minst 50 000 gruppstudietimmar av i 4 § 2 mom. avsett slag. 4 § 1 mom. Statsbidrag beräknas med hänsyn till antalet anordnade gruppstudietimmar. 2 mom. Gruppstudietimme är bidragsgrundande under följande villkor, nämligen a) att antalet deltagare, som fyllt 14 år, är minst 5, b) att antalet deltagare är högst 20, c) att högst 2 studietimmar anordnas vid ett och samma studietillfälle, d) att studierna bedrivas efter en på förhand uppgjord plan, e) att vid sammankomst icke förekommer propaganda för politiska eller religiösa åskådningar. Skolöverstyrelsen äger bestämma, att för visst eller vissa slag av studier må antalet deltagare vara mer än 20 och antalet studietimmar vid samma studietillfälle vara mer än 2. 5 § 1 mom. För varje bidragsgrundande gruppstudietimme anordnad av godkänt studieförbund utgår statsbidrag med 5 kronor 50 öre till den lokale anordnaren

232 samt med 2 kronor 50 öre till förbundet. Till studieförbund utgående h ä r avsett bidrag må icke användas till kostnader för löner eller administration i övrigt. 2 mom. Till anordnare av fristående gruppstudieverksamhet utgår statsbidrag med 5 kronor 50 öre för varje bidragsgrundande gruppstudietimme. 6 § 1 mom. Ansökning om bidrag skall ingivas till skolöverstyrelsen före den 1 oktober näst efter redovisningsåret, överstyrelsen äger upptaga ansökning till p r ö v ning utan hinder av att den inkommit senare. Till ansökningen skall fogas för bidragets användning upprättad redovisning, vars riktighet skall vara av vederbörande anordnares revisorer vitsordad. 2 mom. Efter av skolöverstyrelsen verkställd granskning av ansökningen och beslut i anledning härav skall a n o r d n a r e n underrättas om beslutet samt, vid avvikelse från ansökningen, om anledningen därtill. 7 § Under löpande redovisningsår skall skolöverstyrelsen efter därom gjord ansökning utbetala förskott på i 5 § 1 mom. avsett bidrag med belopp icke överstigande 90 procent av bidraget för näst föregående redovisningsår.

Föreläsningsverksamhet

och

kursverksamhet

8 §

Med länsbildningsförbund avses i denna kungörelse sammanslutning verksam inom ett län eller annat jämförligt större område samt med uppgift att meddela allmän och medborgerlig bildning genom anordnande och förmedlande av föreläsningar och kurser. 9 § Till godkänt studieförbund och länsbildningsförbund må statsbidrag utgå för enskild föreläsning och för föreläsning ingående i kurs under följande villkor, nämligen a) att kommun eller enskilda tillskjuta lägst lika stort belopp som statsbidraget, b) att föreläsningen är offentlig, c) att vid sammankomst icke förekommer propaganda för politiska eller religiösa åskådningar. Underhållning med sång, musik, uppläsning eller dramatisk framställning må efter skolöverstyrelsens bestämmande i fråga om statsbidrag likställas med föreläsning. 10 § Godkänt studieförbund och länsbildningsförbund skola genom särskilt inrättad centralbyrå för föreläsningsverksamhet före den 1 oktober näst efter det budgetår statsbidraget utgått till skolöverstyrelsen ingiva för bidragets användning upprättad redovisning, vars riktighet skall vara av vederbörande revisorer vitsordad. Efter av skolöverstyrelsen verkställd granskning av redovisningen och beslut i anledning härav skall anslagsmottagaren underrättas om beslutet. Gemensamma

bestämmelser

11 § Statsbidrag utbetalas av skolöverstyrelsen.

233 12 § Godkänt studieförbund, fristående gruppstudieanordnare samt länsbildningsförbund äro skyldiga att på anfordran av skolöverstyrelsen eller riksrevisionsverket lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som erfordras för myndighetens granskning. 13 § Den verksamhet, till vilken bidrag utgår enligt denna kungörelse, skall stå under överinseende av skolöverstyrelsen samt vara underkastad den kontroll och de villkor som överstyrelsen prövar nödiga och lämpliga. På skolöverstyrelsen ankommer att fastställa de närmare föreskrifter, anvisningar och formulär som erfordras för tillämpning av denna kungörelse. 14 § I C och 10 §§ avsedda redovisningar samt avskrifter av skolöverstyrelsens beslut rörande granskningen därav skola före den 1 april påföljande år tillställas riksrevisionsverket. 15 § Om statsbidrag för administrationskostnader till godkänt studieförbund samt till länsbildningsförbund och till centralbyrå för föreläsningsverksamhet äro särskilda bestämmelser meddelade. Övergångsbestämmelser 1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962. 2. Genom kungörelsen upphäves kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 508) angående statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet; dock skall n ä m n d a kungörelse tillämpas i fråga om statsbidrag avseende tid före den 1 juli 1962. 3. I 3 § 3 st. avsett villkor skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, icke gälla studieförbund, som för budgetåret 1961/62 åtnjöt statsbidrag.

V0*

€^r

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. Den nordiske husholdshogskolen. 2. Nordens folkelige akademi. 3. Nordisk filmsamarbeid. 4. Internordiske flytteattester.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarna» nummer i den kronologiska förteckningen)

Finansdepartementet Sparstlmulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Stämpel- och expeditionsavgifter. [37] Mål och medel i stabiliseringspolitiken. [42]

Justitiedepartementet Begravningsplatser och. gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22] Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25] Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggning av bostadslån. [32] Ändamålsenliga studentbostäder. [35] Stöd åt barnaföderskor. [38] Lag om allmän försäkring, m. m. [39]

Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. [36] Användningen av August Abrahamsons stiftelse i Nääs. [43] Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet. [44] Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13] Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3] Skifferoljefrågan. [27]

Kommunikationsdepartementet Statliga belastnlngsbestämmelser av år I860 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trafikpolitik. II. [24]

Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartlllgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena. [40] Reviderad giftlagstiftning. [41]

DISTRIBUERAS AV

NORDISKA BOKHANDELN Pris kr. 7:—