('angående ökat stöd till före\xad läsnings- och studiecirkelverksamhet m. to .',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 1

Nr 36

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat stöd till före­ läsnings- och studiecirkelverksamhet m. to .; given Stock­ holms slott den 1 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till omläggning och ökning av det statliga stödet till föreläsnings- och kursverksamhet, studiecirkelverksamhet och studie­ förbund. Beträffande den förstnämnda verksamhetsgrenen avser förslagen att skapa möjligheter till en effektivare och efter moderna principer organiserad informa­ tions- och studieverksamhet, möjliggjord främst genom ökade ekonomiska in­ satser från statens sida. Medelsökningen för detta ändamål beräknas för nästa budgetår till ca 660 000 kr., innebärande att anslaget höjes till 2 100 000 kr. I fråga om studiecirkelverksamhcten föreslås en uppräkning av maximibidraget per studietimme från för närvarande 7: SO till 15 kr., varav högst 11 kr. för ledararvode. Med en nu föreslagen bidragsandel på 50 % av bidragsgrundande kostnader kan maximalt hälften av en cirkelkostnad av 30 kr. per timme för ledararvode och material finansieras genom statsbidrag. Förslaget är en första etapp i en under de närmaste åren stegvis ytterligare förbättrad bidragsgivning med målet att bidragsprocenten skall höjas till 75% av de bidragsgrundande kostnaderna. Det ökade medclsbehovet för nästa budgetår till studiecirkelverk­ samhcten uppgår till ca 1 400 000 kr. Den väsentliga nyheten, när det gäller bidrag till studieförbund, är förslag om

1 — liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

ett särskilt bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet. För detta ändamål beräknas för närvarande ca 700 000 kr. bli disponerade av bidraget till administrationskostnader. För nästa budgetår föreslås en anslagshöjning för studieförbundens pedagogiska verksamhet med 800 000 kr. Även här förutsättes det statliga stödet komma att under de närmaste åren stegvis kraftigt förstärkas. För nästa budgetår föreslås — utöver 1 500 000 kr. till den pedagogiska verk­ samheten — 3 000 000 kr. utgå till studieförbundens organisationskostnader, vilket innebär en uppräkning för detta ändamål med ca 750 000 kr. Vissa förändringar föreslås beträffande nu utgående bidrag till speciella folkbildningsåtgärder, varjämte, i anslutning till i denna proposition föreslagna åt­ gärder, ökade möjligheter skapas för folkhögskolans medverkan i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet samt för undervisning och forskning på vuxen­ pedagogikens område. Sammanlagt äskas i propositionen anslag till ett belopp av 23 002 000 kr., vilket i jämförelse med motsvarande belopp för innevarande budgetår innebär en ökning med 3 620 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 3

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , R ling , S koglund , E denman , af G eijerstam , H ermansson , A spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor angående ökat stöd till föreläsnings- och studiecirkelverksamhet m. m. och anför därvid följande. Vid min anmälan av punkten 57 i bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, i årets statsverksproposition anförde jag, att min avsikt var att föreslå Kungl. Maj.t att senare för riksdagen framlägga förslag om ändrade grunder för statens stöd till folkbildningsarbetet. Förslaget skulle beröra följande i innevarande budgetars riksstat upptagna anslag, nämligen Bidrag till föreläsningsverksamhet, Resekostnadsersättning åt föreläsare, Bidrag till föreläsningsförmedling och kon­ sulentverksamhet, Bidrag till studieförbund, Bidrag till studiecirkelverksamhet samt Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. Den sammanlagda medelsan­ visningen för dessa ändamål angavs för innevarande budgetår uppgå till 19 382 000 kr. Vidare anförde jag, att medel för dessa ändamål borde upptagas med ett pre­ liminärt belopp av 23 000 000 kr. Med anledning härav har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riks­ dagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till föreläsningsoch studiecirkelverksamhet m. m. för budgetåret 1963/64 beräkna ett förslags­ anslag av 23 000 000 kr.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1960 tillkallades den 17 februari 1960 sakkunniga för att verkställa översyn av statsbidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsverksamheten. De sakkunniga1, vilka antog be­ nämningen 1960 års folkbildningsutredning, avlämnade i augusti 1961 betänkan­ det »Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet» (SOU 1961:44). Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisions­ verket, skolöverstyrelsen (som hört statens folkbildningsnämnd), chefen för för­ svarsstaben (i vad avser bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet), socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lärarhögskolan i Stock­ holm, universitetskanslersämbetet, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse (i vad avser det till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgående bidraget), statens ungdomsråd, riksantikvarieämbetet, överintendenten och chefen för national­ museum samt musikledarutredningen. Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av Svenska landskommuner­ nas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges radio AB, Sveriges allmänna biblioteksförening, Landsorganisationen i Sverige, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska folkhögskolans lä­ rarförening, Arbetarnas bildningsförbund, Blåbandsrörelsens studieförbund, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemplarordens studieför­ bund, JUF:s studiefrämjande, KFUK:s och KFUM:s studieförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska landsbygdens stu­ dieförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet, Folkbildningsförbundet, Västra Sveriges folkbildningsförbund, Central­ byrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, Föreläsningsförbundens riksorganisation, Upplands föreläsningsförbund, Blekinge läns föreläsningsförbund, Örebro läns föreläsningsförbund, Västmanlands läns föreläsningsförbund, Södermanlands läns bildningsförbund, Bildningsförbundet för Jönköpings län, Gotlands folkbildningsförbund, Södra Älvsborgs läns bildningsförbund, Dalarnas bildningsförbund, Värmlands bildningsförbund, Norrbottens bildningsförbund, Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, Folkpartiets ung­ domsförbund, Högerns ungdomsförbund, Riksförbundet kyrklig ungdom, Fri­ kyrkliga ungdomsrådet, Svenska missionsförbundets ungdom, Frälsningsarmén, KFUK:s riksförbund, KFUM:s riksförbund, Nationaltemplarorden, Sveriges stu­

1 Landshövdingen O. G. C. Elfving, ordförande, studierektorn It. W. Jarild, förbundssekreteraren E.S. Johansson, statskommissarien C. W. Lindblad, numera statssekreteraren B.A. F. Löfberg, rek­ torn H. S. A. Olsson och studierektorn S.-A. Stahre.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 5 derande ungdoms helnykterhetsförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Svenska scoutrådet, Sveriges scoutförbund, Skid- och friluftsfrämjandet, Sve­ riges riksidrottsförbund samt Unga örnars riksförbund. Skrifter i hithörande frågor har vidare inkommit från Sveriges akademikers centralorganisation, Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt, Metodist­ kyrkans ungdomsförbund, Samarbetsnämnden för kristligt bildningsarbete och Stockholms stadskollegium.

I 1962 års statsverksproposition, bilagan 10, framhöll jag vid anmälan av punkten 63, att de i folkbildningsutredningens betänkande framlagda förslagen i många av remissvaren blivit föremål för stark kritik. Ett stort antal komplet­ terande yrkanden och önskemål rörande verksamhetens utformning hade fram­ lagts. I synnerhet gällde detta de avsnitt av betänkandet, som berörde studie­ cirkelverksamheten och ungdomsverksamheten. Myndigheter och sammanslut­ ningar, som berördes av förslagen i dessa delar, hade ganska allmänt ifrågasatt, om inte en förnyad utredning borde företagas. Med hänsyn till de framkomna invändningarna mot förslagen i betänkandet ansåg jag det inte möjligt att framlägga proposition i ämnet för riksdagen utan ingående överarbetningar av materialet, vilket inte kunde ske inom sådan tid, att frågorna kunde behandlas av 1962 års riksdag. För ytterligare utredning av de frågor, som gäller ungdomsverksamheten, har efter vederbörligt bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats den 16 augusti och den 6 september 1962. Till grund för de i det följande framlagda förslagen och synpunkterna rörande det statliga stödet till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet ligger ingående överväganden av 1960 års folkbildningsutrednings förslag samt de däröver av­ givna yttrandena.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

II. Folkbildningsarbetets mål och uppgifter

Departementschefen

De förslag om ökat stöd till folkbildningarbetet, som jag ämnar framlägga i det följande, bör lämpligen bedömas mot bakgrunden av dettas mål och uppgifter i det moderna samhället. Jag skall därför närmast uppehålla mig vid dessa frågor och lämna en allmän motivering för de härefter kommande förslagen.

Förankring i folkrörelserna

Svenskt folkbildningsarbete har av tradition en fast förankring i våra folk­ rörelser. När nya samhällsidéer och strömningar under senare hälften av 1800talet på allvar började vinna insteg i vårt land, gav de också näring och stimulans åt det frivilliga bildningsarbetet. För folkrörelserna blev studie- och bildningsverksamheten den kanske viktigaste förutsättningen för att de skulle kunna för­ verkliga sina mål och uppgifter. Utan en upplyst medlemsopinion och kunniga och skickliga förtroendevalda hade de haft små möjligheter att påverka utveck­ lingen i samhället. Bildningssträvandena var emellertid också redan från början ett uttryck för de allmänna demokratiska principer, som vid denna tid började omfattas av allt fler medborgare i vårt land. I bildningsarbetet såg folkrörelserna en möjlighet att verka för sina frihets- och jämlikhetsideal. Genom studier och bildning skulle människorna befrias från okunnighet och oförmåga och få lika möjligheter att öva inflytande över samhällets angelägenheter och ta del av en kultur, som då endast var förbehållen ett fåtal. I dag råder det knappast några delade meningar om vilken roll folkrörelserna spelat och alltjämt spelar i svensk demokrati. Till skillnad från förhållandena i många andra västerländska demokratier, där information och opinionsbildning i allt väsentligt sker genom press och andra massmedia, har folkrörelserna i Sverige blivit en av de allra viktigaste faktorerna när det gällt den samhällsupplvsning och samhällsdebatt, utan vilka en demokrati inte kan leva och utvecklas. Folk­ rörelsernas organisationer och sammanslutningar har kommit att fungera som ett forum, där varje medlem har möjlighet att fritt framföra åsikter och förslag, försöka vinna anhängare, skapa opinion och därigenom också öva inflytande över organisationens och samhällets gemensamma angelägenheter. Med den bredd och omfattning folkrörelserna har i dag, kan praktiskt taget varje vuxen medborgare i vårt land genom sina organisationer verka för de idéer han ansluter sig till och de förändringar i samhället han anser angelägna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 7

Möjligheterna för folkrörelsernas medlemmar att vinna gehör och väcka opinion för sina åsikter och förslag skulle emellertid blivit rent illusoriska, om inte deras organisationer betraktat studieverksamheten som ett självklart och betydelse­ fullt led i sina strävanden. En av de viktigaste uppgifterna för de folkbildningsorganisationer, som är förankrade i våra folkrörelser, har därför alltid varit — och är alltjämt — att skapa det underlag av kunskaper och färdigheter, orien­ tering och perspektiv, som är nödvändigt för en saklig och konstruktiv samhälls­ debatt. Om det fria och frivilliga folkbildningsarbetet är en avgörande förutsättning för att folkrörelserna skall kunna fungera som demokratins speciella opinionsförmedlare och debattforum, kan folkrörelsernas idéer, mål och uppgifter å andra sidan sägas spela en betydelsefull roll som stimulerande och sammanhållande faktor för bildningsarbetet. En närmare granskning av studieförbundens verksamhet visar ett klart samband mellan folkrörelsernas idéer, mål och aktuella problem och respektive studieförbunds ämnesval och allmänna inriktning. Det har med andra ord utvecklats ett fruktbringande samspel mellan studieverksamheten och den övriga verksamheten inom folkrörelserna, som knappast kunnat komma till stånd utan bildningsorganisationernas nära anknytning till och kontakt med våra folkrörelser. Samtidigt som en organisations värderingar och mål engagerat och stimulerat till studier och debatt har dessa också blivit föremål för analys, kritik och omprövning mot bakgrunden av kunskaper och fakta om samhällets aktuella situation och problematik. Folkbildningsverksamheten i vårt land kan därför inte sägas ha en för alla dess organ och organisationer och på alla punkter gemensam målsättning. I be­ tydande utsträckning är bildningsorganisationernas mål och uppgifter beroende av vilken eller vilka folkrörelser som står bakom dem. Ur det demokratiska sam­ hällets synvinkel är denna princip av stor betydelse. Just genom anknytningen till folkrörelserna, deras mål och idéer och genom verksamheten bland deras med­ lemmar kan folkbildningsarbetet verksamt bidra till att stärka och utveckla demokratin i vårt land. Även om olika folkbildningsorganisationer har skiljaktiga mål och uppgifter finns det vissa gemensamma huvudlinjer och principer för deras verksamhet. Till dessa hör friheten och rätten att kritisera och ifrågasätta idéer och värderingar, oavsett varifrån dessa kommer. Den omständigheten att folkrörelsernas idéer och mål betyder mycket som stimulans för studiearbetet betyder alltså inte att de betraktas som sakrosankta. För våra möjligheter att bevara och utveckla demo­ kratin är det ytterst väsentligt att det inom folkrörelser och folkbildningsarbete skapas förutsättningar för ett fritt och förutsättningslöst meningsutbyte med omutlig respekt för fakta och en ärlig vilja till allsidig belysning. För folkrörelser och folkbildningsorganisationer måste det också vara en ge­ mensam angelägenhet att informera medlemmarna om den egna organisationens uppgifter och aktuella problem. I det moderna, snabbt föränderliga samhället blir det verksamhetsfält, på vilket organisationerna arbetar och verkar, allt mer

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

komplicerat och svårt att överblicka. I den situationen finns det risk för att medlemmarna upplever organisationens uppgifter som svårbegripliga, främ­ mande och omöjliga att ta ställning till. Detta kan i sin tur resultera i att för­ mågan och lusten att aktivt delta i förenings- och samhällsarbetet minskar och viljan att solidarisera sig med organisationens strävanden avtar. Ur organisatio­ nernas och samhällets synvinkel måste det därför betraktas som ytterst ange­ läget, att det inom folkrörelserna finns förutsättningar för en bred och effektiv medlemsorientering, som kan ge information om den egna organisationen och dess angelägenheter och stimulera medlemmarna till intresserat och aktivt enga­ gemang i organisationens inre liv. En betydelsefull uppgift har det till folkrörelserna knutna folkbildningsarbetet också i utbildningen av förtroendevalda och funktionärer inom organisationerna. De allt större uppgifter och problem som folkrörelserna i dag ställs inför innebär, att de medlemmar som fått sina kamraters förtroende att leda och ta ansvaret för en organisations arbete måste besitta betydande kunskaper och färdigheter, om organisationen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett riktigt sätt. Denna grupp människor fyller emellertid inte endast funktionen som verkställande leda­ möter i sina organisationer. En rad sociologiska undersökningar i bl. a. Amerika och Sverige visar att den också spelar en betydelsefull roll som opinionsförmedlare. De förtroendevalda i föreningar och samhällsorgan följer i större utsträck­ ning än andra människor med och deltar i samhällsdebatten. De tar oftare initia­ tiv till samtal och diskussioner i aktuella samhällsfrågor, och den krets av män­ niskor de vänder sig till och har kontakt med tar också mer intryck av dem än av andra påverkningsfaktorer. För demokratin och samhället är det därför ange­ läget att förutsättningar skapas inte endast för de förtroendevaldas utbildning för uppdrag och funktioner i organisationerna utan också för en så bred och efter deras intressen och behov väl anpassad allmänorientering som möjligt. Det inne­ bär konkret att utbildningen av förtroendevalda inom organisationer, folkrörelser och samhällsorgan inte kan tillgodoses enbart genom en grundutbildning. I vårt snabbt föränderliga samhälle måste de personer som spelar en framträdande roll i samhällsdiskussioner och opinionsbildning beredas möjligheter till fortlöpande information och studier.

Om det till folkrörelserna knutna folkbildningsarbetet kan sammanfattningsvis sägas, att

1. det är en viktig förutsättning för en objektiv och meningsfull debatt kring för samhället väsentliga frågor, och en förutsättning för att denna skall kunna nå ut och engagera fler än den inre kretsen av politiker och funktionärer, 2. det medverkar till att idéer och värderingar, såväl inom vederbörande rörelse som i samhället i övrigt, blir föremål för analys, kritik och omvärdering mot bakgrunden av förändrade situationer, 3. det skapar reella fömtsättningar för kommunikationer och infox-mation inte endast i riktning till medlemmar och lekmän utan också — och framför allt — från medlemmarna till experter, myndigheter och beslutande organ,

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 9 4. det fungerar som ett verksamt instrument i den medlemsorientering och -aktivering som är nödvändig för demokratiska organisationer, 5. det ger möjlighet till utbildning och orientering av förtroendevalda och funk­ tionärer inom folkrörelserna i deras dubbla egenskap av verkställande leda­ möter i sina organisationer och opinionsbildare i aktuella och betydelsefulla samhällsangelägenheter.

Fritt och frivilligt

Folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt. Denna princip har alltid varit grund­ läggande för svenskt bildningsarbete, och betydelsen av den har klart betonats i alla utredningar och beslut om samhälleligt stöd till folkbildningsarbetet. 1944 års folkbildningsutredning tolkar i sitt betänkande begreppet fritt och fri­ villigt på följande sätt: Friheten innebär icke, att bildningsarbetet skulle sakna förankring i de fak­ tiska kunskaps- och bildningsbehoven. Vad den innebär är frihet i förhållande till staten och frihet i förhållande till de organisationer, som tjänstgöra som förmed­ lingsorgan för bildningsarbetet. Den innebär även en frihet i betydelsen obe­ roende av arbetsgivare, donatorer och institutioner av konfessionell eller politisk art. Frivilligheten är en sida av denna frihet. Den innebär, att bildningsarbetet uppbäres av folket självt, den är ett tecken på dettas kulturella fullmyndighet. I denna tolkning — i dag lika riktig och aktuell som när den utformades — är friheten och frivilligheten av rent principiell natur. Med attributet fritt och frivilligt betonas att folkbildningsarbetet skall vara helt oberoende av direktiv från stat och kommun, organisationer och enskilda, och att det fritt skall kunna utvecklas och anpassas efter behov och förutsättningar hos de människor det vänder sig till. I modernt folkbildningsarbete finns det emellertid också en på en gång peda­ gogisk och demokratisk motivering för friheten och frivilligheten. Folkbildnings­ arbetet är helt oberoende av fastställda kursplaner och kan därför smidigt an­ passas till deltagarnas intressen, önskemål och behov. Deltagarna har möjlighet att själva påverka och utforma studiernas inriktning och arbetsformer, vilket stärker deras motivation och lust att aktivt medverka till ett gott resultat i de gemensamma strävandena. Genom att deltagarna själva får tillfälle att planera och besluta om målet och formerna för studierna, blir arbetet i sig självt en övning i praktisk demokrati, där deltagarna får ta initiativ, gemensamt med sina kamrater ta ansvar och fatta beslut och också lära sig att tolerera och visa för­ ståelse för andras behov, förutsättningar och egenart.

Sammanfattningsvis kan sägas, att friheten och frivilligheten i folkbildnings­ arbetet är en grundläggande förutsättning för 1. deltagarnas objektiva studier och självständiga åsiktsbildning, 2. övning i demokratins och samarbetets teknik och attityd, 3. förstärkning av deltagarnas intresse och engagemang i studiearbetet.

10 Kungl. Mcij:ts 'proposition nr 36 år 1963

Elementära ämnen

1944 års folkbildningsutredning diskuterade i sitt betänkande folkbildningsarbe­ tets uppgift att tillgodose behov av rent elementär undervisning. Utredningen framhöll bl. a., att så länge skolväsendet inte nått sin fulla utveckling och både ungdom och vuxna har påtagliga behov av elementär undervisning, måste det anses vara ett legitimt mål för folkbildningsarbetet att söka fylla dessa luckor i den grundläggande underbyggnaden. Sedan 1944 års utredning formulerade folkbildningsarbetets mål och uppgifter, har det obligatoriska skolväsendet blivit föremål för en genomgripande om­ daning. Skolpliktstidens förlängning och den väsentliga upprustning i form av bl. a. bättre läroplaner och hjälpmedel, utvidgad lärarutbildning och mer aktivitetsstimulerande undervisningsmetoder, som riksdagens beslut om grundskolan innebär, måste självfallet på något längre sikt komma att återverka på det fri­ villiga bildningsarbetet. Det innebär emellertid inte att folkbildningsarbetet, så­ som ibland framskymtat i diskussionen om den nya skolan, kommer att bli över­ flödigt eller minska i betydelse och omfattning. Snarare kommer grundskolan att få motsatt effekt, nämligen att stimulera till fortsatta studier efter skolans slut, väcka nya intressen och nya behov av kunskaper och bildning. Vad den där­ emot på längre sikt med stor sannolikhet kommer att leda till är en förskjutning i deltagarnas ämnesval och därmed också av folkbildningsarbetets inriktning och uppgifter. Med den bättre utrustning, som grundskolan ger framför allt i färdig­ hetsämnen, kommer behovet av elementära studier inom folkbildningsarbetet att minska, medan andra sidor av verksamheten ökar. För närvarande finns det emellertid ingen anledning att avskriva de elemen­ tära studierna på folkbildningsorganisationernas program. Tvärtom är det ange­ lägnare än någonsin att denna möjlighet till personlig utbildning och utveckling finns. De yngre generationernas betydligt bättre utrustning ifråga om grund­ läggande kunskaper och färdigheter stimulerar och eggar många äldre till studier också i elementära ämnen. När exempelvis engelska språket infördes som obliga­ toriskt ämne i enhetsskolan, kom det till folkbildningsorganisationernas studie­ cirklar en helt ny kategori av människor, nämligen föräldrar, som kände behov av att bredda den intressesfär de hade gemensamt med sina barn och att kunna följa dem bättre i deras skolarbete. Det måste också anses som ett oeftergivligt rättvisekrav att vuxna genom folkbildningsarbetet har möjlighet att skaffa sig den elementära utbildning som barn och ungdom nu får i grundskolan och att detta skall kunna ske utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Den nya skolans genomförande innebär med andra ord ökat ansvar för samhället att genom folkbildningsarbetet skapa möj­ ligheter för vuxna att förvärva kunskaper, färdigheter och orientering, som de inte haft tillfälle att skaffa sig under sin obligatoriska skolgång men som nu ingår i den utrustning grundskolan ger sina elever. Ytterligare ett skäl talar för de elementära studiernas självklara plats i folk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1963 11

bildningsarbetet. Den nya grundskolan måste på ett helt annat sätt än vad folkskolan gjorde tidigare kunna tillvarata begåvningarna bland sina elever. Det man i allmänhet kallar begåvningsreserven, alltså de människor som har förutsättningar att tillgodogöra sig en bättre utbildning än vad den obligatoriska skolan förmått ge dem och som därigenom inte endast skulle uppnått större personlig tillfredsställelse utan också kunnat göra betydligt bättre insatser i samhället, måste därför till största delen finnas bland vuxna med folk­ skolan som enda utbildning. För denna grupp människor är folkbildningsarbetet en möjlighet till utbildning och utveckling, som inte bara är av betydelse för individen själv utan som också måste anses vara av allmänt samhälleligt och nationalekonomiskt intresse. Även på längre sikt måste folkbildningsarbetet emellertid kunna tillgodose behov av elementära kunskaper och färdigheter. Den pedagogiska forskning, som genomförts i samband med grundskolans förberedande och genomförande, har visat att det bland barn och ungdom finns stora skillnader i deras möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Det kan vara olikheter i begåvning, intres­ sen, miljöförhållanden, utveckling och mognad. Även med längre skolpliktstid och med ett väsentligt förbättrat obligatoriskt skolväsen är det realistiskt att räkna med att många människor som vuxna fått bättre förutsättningar att stu­ dera och därför vill friska upp för dem betydelsefulla kunskaper från grundsko­ lan och fylla luckor i den elementära utrustningen. För folkbildningsarbetet måste det vara en ständigt lika angelägen uppgift att möta behov och intressen på dessa områden. Möjligheterna att delta i mer avan­ cerade studier och i sådana ämnen och aktiviteter, som av tradition anses höra till folkbildningsarbetet, exempelvis samhällskunskap, litteratur, livsåskådnings­ frågor och naturvetenskaplig orientering, är i hög grad beroende av om delta­ garna har vissa elementära färdigheter i t. ex. svenska språket och matematik. Att inte bereda möjligheter till studier i dessa och andra jämförbara ämnen skulle därför innebära, att vissa människor utestängdes från en rad andra verksamheter inom folkbildningsarbetet helt enkelt därför att de saknade den nödvändiga grunden. Folkbildningsarbetet bör således i princip och efter måttet av förmåga äga förutsättningar att möta och tillgodose alla de allmängiltiga behov av kunskaper och färdigheter, orientering och personlig utveckling, som människorna i det moderna samhället har.

Sammanfattning 1. Den nya grundskolan kommer så småningom att påverka folkbildnings­ arbetet så, att elementära ämnen kommer att minska, medan kraven på att tillgodose behov av studier och bildning på ett mera avancerat plan kommer att öka. 2. Så länge betydande delar av svenska folket inte har grundskolans utbildning, kvarstår behovet av studier i elementära ämnen i folkbildningsarbetet.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

3. För dessa människor måste det anses vara en självklar rätt att i det frivilliga bildningsarbetet kunna förvärva kunskaper och färdigheter som barnen får i grundskolan. 4. Folkbildningsarbetet måste också efter måttet av sin förmåga möta och till­ godose studie- och bildningsbehov hos den begåvningsreserv, som nu huvud­ sakligen finns bland vuxna utan annan utbildning än folkskola. 5. Studier i elementära ämnen kan för många människor vara en brygga över till studie- och bildningsområden, som de tidigare varit utestängda från på grund av bristande grundläggande underbyggnad.

Teoretiskt ocli praktiskt

I diskussioner om folkbildningsarbetets mål och uppgifter har studier med prak­ tisk inriktning tidigare spelat en framträdande roll. 1944 års folkbildningsutredning betonade mycket klart, att ett bildningsarbete av praktisk karaktär från bildningssynpunkt kan göra anspråk på statsmakternas stöd i lika hög grad som ett mer teoretiskt inriktat bildningsarbete. Överhuvud torde det vara svårt att åstadkomma en klar gränsdragning på denna punkt, framhöll utredningen. Som regel måste teorin komma fram till något praktiskt och det praktiska söka sig tillbaka till en teori. I modernt folkbildningsarbete råder heller inte några delade meningar om de praktiskt betonade studiernas värde och betydelse. I folkbildningsorganisationernas försök att nå ut till så många människor som möjligt och knyta an till skilda intressen, förutsättningar och behov, har den utövande verksamheten haft stor betydelse. Inte minst har den visat sig attraktiv för ungdom. Många män­ niskor, som inte förmått mobilisera tillräckligt intresse för teoretiska studier, har genom att i kretsen av likasinnade kamrater själva försöka forma, skapa och uttrycka funnit vägen till ökade insikter, vidgade perspektiv och nya estetiska upplevelser. I pedagogiskt avseende ger den mer praktiskt inriktade verksamheten inte bara förutsättningar för deltagarna att frigöra och utveckla vissa personliga kvaliteter, den har också visat sig innehålla goda möjligheter till verklighetsanknytning, åskådlighet och stimulerande aktivitet i studierna. De praktiskt inriktade studierna står inte på något sätt i motsatsställning till de teoretiska och de är inte heller principiellt olika. Tvärtom är det viktigt, att de så långt möjligt samordnas och kan komplettera varandra. Hur arbetet skall bedrivas, på vilket sätt och i vilken utsträckning teoretiska och praktiska mo­ ment skall ingå, är emellertid en fråga, som skall avgöras av deltagarna själva med hänsyn till deras förutsättningar och förväntningar och inte genom bestäm­ melser och föreskrifter. Sådana är inte bara svåra eller omöjliga att efterleva, de får numera också anses strida både mot folkbildningsarbetets idé och mot mo­ derna pedagogiska principer. För att en aktivitet skall kunna kallas bildningsarbete och anses vara berätti­ gad till statligt bidrag måste dock vissa krav kunna ställas på den. Sålunda skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 13

den kunna ge deltagarna möjlighet till någon form av personlig utveckling utöver vad samvaron med andra deltagare eventuellt kan innebära i det avseendet. Om verksamheten i en grupp endast har till syfte att vara en förevändning för män­ niskor att få vara tillsammans eller om den är en mekaniskt utövad sysselsätt­ ning av något slag, t. ex. tillverkning av föremål utan möjlighet att i djupare mening engagera vare sig tankar, fantasi eller känslor hos deltagarna, kan den inte betraktas som folkbildningsarbete — hur värdefull den från andra syn­ punkter än kan anses vara. I varje form av folkbildningsarbete måste det alltid finnas förutsättningar för studier och bildande aktivitet. Om en grupp från statsbidragssynpunkt kan anses ha dessa förutsättningar är beroende av studiematerialets innehåll och utform­ ning och ledarens/lärarens/föreläsarens pedagogiska och kunskapsmässiga kva­ lifikationer. Det är alltså inte en fråga om ämnesval.

S ammanfattning 1. Praktiskt utövande studieverksamhet måste betraktas som lika värdefull och i lika hög grad berättigad till samhälleligt stöd som teoretiskt inriktade studier. 2. En studieverksamhet med i huvudsak praktiskt utövande arbete är för många människor med mindre intresse och förutsättningar för teoretiska stu­ dier en betydelsefull möjlighet till meningsfull aktivitet, vidgade perspektiv och estetisk upplevelse. 3. Teoretiska och praktiska moment bör så långt möjligt komplettera varandra i studiearbetet. I vilken utsträckning teori och praktiskt arbete skall ingå skall inte fastställas genom regler och bestämmelser utan avgöras av del­ tagarna själva på grundval av deras intressen och förutsättningar och grup­ pens mål. 4. Sysselsättningar utan andra ambitioner än att tillverka olika föremål eller samla människor till samvaro är inte folkbildningsarbete. En bildningsverksamhet skall alltid innehålla förutsättningar för studier och personlig utveck­ ling.

Inte bara kunskaper

I tidigare diskussioner och deklarationer om folkbildningsarbetets mål har ut­ tryck och begrepp som karaktärsdaning, personlighetsutveckling och demokra­ tisk fostran spelat en framträdande roll. 1944 års folkbildningsutredning talade t. ex. i sitt betänkande om att det frivilliga bildningsarbctets »främsta uppgifter äro att uppväcka medborgarens sinne och känsla för andliga värden att i olika avseenden medverka till vårt folks demokratiska fostran» och vidare att förut­ sättningen för »en verkligt demokratisk sinnesförfattning är ytterst att söka i en rikare personlighetsutveckling». I dessa sammanhang pekas i regel också på vissa ämnen, vilka bättre än andra anses kunna föra till det uppsatta målet. Sådana

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

ämnen är bl. a. samhällsfrågor av skilda slag, hembygdskunskap, litteratur, musik och livsåskådningsfrågor. I diskussioner om målsättningen för modernt folkbildningsarbete användes i allmänhet inte sådana uttryck som karaktär, personlighet och fostran, och inte heller framhålles vissa ämnen som värdefullare än andra. Ämnesvalet skall vara fritt och helt betingat av deltagarnas intressen och behov, och det får därför inte vara belastat av värderingar, som kan ge deltagarna en känsla av att vissa ämnen skulle vara mindre värda än andra. Detta hindrar självfallet inte att studieorganisationerna i sin propaganda skall kunna framhålla vissa ämnen som särskilt aktuella och angelägna. Rätten att väcka andra människors intresse för det man själv är intresserad av och anser angeläget är en viktig förutsättning för demokratisk opinionsbildning och kultursträvan och måste därför vara själv­ skriven också i folkbildningsarbetet. Den omständigheten att vissa uttryck och begrepp inte längre ingår i folk­ bildningsarbetets vokabulär innebär emellertid inte att dess uppgift numera skulle vara begränsad till att förmedla kunskaper. Även om människans behov av kunskaper i dag kan sägas vara större än vad det varit någonsin tidigare, är kunskapsförmedlandet i mera begränsad mening endast en av många uppgifter för folkbildningsarbetet. En annan mycket väsentlig uppgift är att utveckla deltagarnas förmåga att kommunicera med andra människor. Med den relativt bristfälliga skolunderbyggnad som många — framför allt vuxna — människor har, måste folkbild­ ningsarbetet se som ett betydelsefullt mål att vidareutveckla språkliga färdig­ heter, ordförråd och förmåga att korrekt använda dessa. Uppgiften att utveckla deltagarnas språkfärdigheter syftar till ökad personlig trygghet och säkerhet och till gynnsammare förutsättningar för meningsfulla kontakter med andra människor. Undersökningar av mänskliga relationer på arbetsplatser visar, att bristande förmåga hos de anställda att meddela sig med varandra på ett begrip­ ligt sätt ofta orsakar konflikter och vantrivsel. Både 1944 och 1960 års folkbildningsutredningar har sett som ett av folkbild­ ningsarbetetets mera väsentliga mål att utveckla individens självständighet och kritiska hållning. Bildningsarbetets ideal, säger 1944 års utredning, är att föra från encyklopediskt kunskapsmeddelande till tillägnande av den självständigt kritiska inställning till kunskapsstoffet, som folkbildningsarbetet måste ha ge­ mensamt med den vetenskapliga forskningen. 1960 års folkbildningsutredning använder liknande formuleringar. Ytterligare ett par för vårt moderna samhälle karakteristiska drag kan anföras som motiv för folkbildningsarbetets uppgift att utveckla deltagarnas kritiska och självständiga hållning. Vi blir mer och mer beroende av experter. Med den demokratiska grundinställ­ ningen att varje medborgare skall ha möjlighet till insyn och medinflytande i samhällets gemensamma angelägenheter, innebär det allt större krav på indivi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 15

dens förmåga att tränga in i och se konsekvenserna av experternas utredningar och förslag. Reklam och propaganda har uppnått en effektivitet och en dominans, som måste leda till ökade behov av att kunna se igenom glättade och insmickrande propagandaslogans och självständigt bedöma vad som är fakta och saklig upp­ lysning och vad som är tomma ord och fraser. Dessa folkbildningsarbetets uppgifter — att utveckla språkfärdigheter, själv­ ständighet, kritisk hållning, förmåga att se helhet och sammanhang och på egen hand söka sig till relevanta kunskaper — är inte heller de i första hand en ämnesfråga utan en metodfråga. Det betyder, att folkbildningsarbetet för att bättre kunna fylla sin uppgift måste tillämpa en självständig och för den vuxne speciellt anpassad metodik. Även om bildningsarbetet tillförts många värdefulla impulser av det senaste decenniets skoldebatt och pedagogiska forskning, kan det inte tillämpa samma metoder och arbetsformer som användas i undervisningen av barn. Metodiken i folkbildningsarbetet måste ta hänsyn till den vuxnes speciella inlärningsförutsättningar och sociala situation, den skall knyta an till hans er­ farenheter och intressen och den skall tillämpa aktivitetspedagogiska principer, inte som vid undervisningen av barn i första hand för att stimulera och intressera utan främst för att ge bättre kunskapsmässig behållning och tillfälle att utveckla betydelsefulla egenskaper och färdigheter.

Sammanfattning 1. En betydelsefull uppgift för folkbildningsarbetet är att utveckla deltagarnas språkliga färdigheter — ordförråd, förmåga att uttrycka sig med egna ord, tillgodogöra sig ett lässtoff, diskutera och argumentera. 2. Folkbildningsarbetet skall också syfta till att utveckla deltagarnas självstän­ dighet och kritiska hållning. 3. Deltagarna skall genom folkbildningsarbetet kunna uppöva förmågan att se sammanhang och helhet och självständigt söka sig till kunskaper och fakta. 4. Dessa färdigheter och egenskaper utvecklas främst genom metoder och ar­ betsformer, där deltagarnas aktivitet, medinflytande och medansvar är vik­ tiga beståndsdelar. I

I ett föränderligt samhälle

Ett karakteristiskt drag i det moderna samhället är det ständigt växande be­ hovet av aktuell information och orientering. Snabba och effektiva kommunikationer och ett allt mer omfattande inter­ nationellt handelsutbyte gör oss mer och mer beroende av kunskaper om händel­ ser och förhållanden i andra länder och världsdelar. Urbaniseringen och koncent­ rationen till allt större enheter — i samhället och på arbetsplatserna — ställer människan oavbrutet inför nya, obekanta och ofta svårlösta situationer, som lätt

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

leder till otrygghet och oförmåga hos individen att frigöra sina inneboende möj­ ligheter. Den starka specialiseringen resulterar ofta i att egna arbetsuppgifter och de förändringar dessa utsattes för upplevs som obegripliga och meningslösa. Stigande ekonomisk standard och längre fritid har skapat förutsättningar för en enorm konsumtionsvarumarknad, som på plussidan innebär praktiskt taget obegränsad frihet i konsumtionsvalet, men på minussidan för med sig allt större svårigheter att på grundval av behov, kvalitet och pris göra ett för konsumenten själv riktigt val. I denna situation måste folkbildningsarbetet se som en av sina allra viktigaste uppgifter att skapa förutsättningar för aktuell information och orientering, som tar sikte på att ge perspektiv och överblick, klarlägga tendenser och orsakssam­ manhang i stort och placera in detaljer och speciella intresseområden i sina större och mer allmängiltiga sammanhang. 1960 års folkbildningsutredning har ingående diskuterat bildningsarbetets situation och uppgifter i de snabba förändringarnas samhälle. Alla typer av un­ dervisning, framhåller utredningen — alltså även den som bedrivs inom det fria och frivilliga bildningsarbetet — påverkas av dessa förändringar, eftersom det vid undervisningen ej enbart gäller att nyttiggöra de pedagogiska principer och me­ toder, som lång tids erfarenhet visat vara lämpliga, utan också modifiera dem så att de motsvarar de nya behov, som följer av de tekniska och samhälleliga för­ ändringarna i ett mekaniserat samhälle. Folkbildningsarbetet står i det här avseendet utan tvivel inför nya, betydelse­ fulla uppgifter, som kommer att ställa ökade krav både på verksamhetens smi­ dighet och anpassningsförmåga och på dess innehållsmässiga och pedagogiska kvaliteter.

Sammanfattningsvis kan sägas, att folkbildningsarbetet inför uppgiften att ge aktuell information och orientering i ett samhälle, som hastigt förändras och omvandlas, kommer att möta större krav på kvalitet och förmåga att smidigt anpassa sig till nya behov och situationer.

Kulturens fria sektor

Till folkbildningsorganisationernas traditionella verksamhetsområden hör också det estetiska bildningsarbetet. 1944 års folkbildningsutredning betraktade det exempelvis som fullkomligt självklart, att det fria och frivilliga bildningsarbetet skulle ha ett program för estetiskt bildningsarbete och framhöll, att musik, teater och bildande konst har en bildande och personlighetsdanande betydelse, som måste skattas mycket högt. Utredningen påpekade också, att även praktiskt utövande verksamhet i det här sammanhanget måste hänföras till denna kategori av bildande och personlighetsdanande aktiviteter. Även 1960 års utredning har framhållit det estetiska bildningsarbetets bety­ delse och betonat vikten av att på det kulturella området skapa en motsvarighet till den höga materiella standarden i vårt land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 17

Längre fritid och bättre ekonomiska betingelser innebär, att människan i dag har långt större möjligheter att odla kulturella och estetiska intressen än någon­ sin tidigare. I folkbildningsarbetet har detta kommit till uttryck främst i musik­ verksamheten — den verksamhetsgren som ökat snabbast under den senaste tioårsperioden och som i dag är folkbildningsarbetets största ämnesområde. Standardökningen har emellertid i det här avseendet inte bara haft en positiv verkan. Fritidsintressen och fritidssysselsättningar har i stor utsträckning på­ verkats och styrts av massmedia och starka kommersiella intressen, vilket resul­ terat i en högkonjunktur för ytliga och lättillgängliga kulturalster och betydande svårigheter för mera ambitiösa och krävande kulturyttringar att hävda sig i konkurrensen. Folkbildningsarbetets uppgift är självfallet inte att avge omdömen om este­ tiska och kulturella kvaliteter. Dess uppgift är här som i andra sammanhang att upplysa om olika valmöjligheter och skapa reella förutsättningar för individens självständiga val av intressen och för en självständig utveckling av personlig stil och smak. Denna valfrihet föreligger inte enbart därigenom att de olika kulturföreteelserna existerar och finns tillgängliga för alla. Möjligheten att verkligen välja mellan exempelvis olika slag av litteratur finns inte, om läsaren saknar den orientering och erfarenhet och det ordförråd som fordras för att tränga in i, tolka och förstå kvalificerad litteratur. I ett demokratiskt samhälle är det ett angeläget rättvisekrav att alla med­ borgare efter måttet av förmåga har möjlighet att förvärva den överblick och grundläggande utrustning som fordras för ett självständigt val av fritidsintressen. Folkbildningsarbetet måste här se det som sin uppgift att föra fram och skapa förutsättningar för ambitiös och konstnärligt syftande litteratur, musik, teater, film och konst att bli ett verkligt och meningsfyllt alternativ för så många män­ niskor som möjligt. I en tid då konstnärer och kulturskapare söker sig nya vägar och uttrycksformer och då samhället genom en aktiv kulturpolitik stöder och stimulerar sådana strävanden är det viktigt att folkbildningsarbetet förses med resurser för pedagogisk förnyelse på det estetiska området. Utan dessa finns det risk för att klyftan mellan kulturens »producenter» och »konsumenter» ytter­ ligare vidgas. I det estetiska bildningsarbetet spelar den praktiskt utövande verksamheten en mycket framträdande roll. Utan tvivel har också långt fler människor fått kunskaper om och meningsfull kontakt med konstnärliga och estetiska uttrycks­ medel genom sådan verksamhet än genom studier i estetiska ämnen på det rent teoretiska planet.

Sammanfattning 1. Det estetiska bildningsarbetet är cn betydelsefull del av folkbildningsorganisationernas verksamhet, särskilt i en tid, då längre fritid och bättre ekono­ misk standard ger individen ökade möjligheter att välja fritidsintressen och utforma sina levnadsbetingelser. 2 — Bihang till riksdagens -protokoll 19G3. 1 saml. Nr 3G

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

2. Den estetiska bildningsverksamheten måste inriktas på att föra ut de ambi­ tiösa och konstnärligt syftande kulturyttringarna till så många människor som möjligt och att genom studier och annan aktivitet på det estetiska om­ rådet skapa ett verkligt alternativ till ytligare, starkt kommersialiserade sys­ selsättningar. 3. Folkbildningsarbetets aktivitet på det estetiska området blir särskilt viktig och betydelsefull, då konstnärer och kulturskapare med stöd av en aktiv kul­ turpolitik från samhällets sida söker sig fram till nya medel och uttrycks­ former. 4. Den praktiskt utövande verksamheten är en betydelsefull del av det estetiska bildningsarbetet och en nödvändig förutsättning för många människor att utveckla sina estetiska intressen och få meningsfull kontakt med konst och kultur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 19

III. Allmänna synpunkter på samhällets stöd

till folkbildningsarbetet

Departementschefen

Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet stödjes ekonomiskt inte bara av sta­ ten utan också i betydande utsträckning av kommuner och landsting. Statens stöd till folkbildningsarbetet är av gammalt datum. Det första egent­ liga anslaget tillkom genom beslut av 1885 års riksdag och avsåg bidrag till s. k. föreläsningskurser för arbetarklassen. 1905 beviljades för första gången bidrag till folkbiblioteken, vilket inte endast kom att innebära förbättrade resurser för biblioteksverksamheten utan också en betydelsefull stimulans för studiecirkel­ verksamheten. År 1920 tillsattes en utredning med uppgift att utforma förslag till riktlinjer för statens stöd till folkbildningsarbetet. Utredningen fick inte till­ fälle att fullfölja sitt arbete, men gav likväl impulser till en rad av de åtgärder som senare vidtogs. Utredningens mest genomgripande förslag, förslag om bidrag till studiecirkelverksamheten, kom emellertid att förverkligas först genom beslut av 1947 års riksdag, fattat på grundval av 1944 års folkbildningsutrednings be­ tänkande, som också gav upphov till åtskilliga andra för folkbildningsverksam­ heten betydelsefulla reformer. Några uppgifter om när de första kommunala anslagen till folkbildningsarbetet beviljades finns inte. De torde emellertid ha kommit ganska tidigt och var länge relativt obetydliga. Så småningom ökade emellertid den kommunala bidragsgivningen, och den har under senare år varit av stor betydelse för verksamheten. Framför allt har den givit folkbildningsorganisationerna möjlighet att bygga ut och förstärka sin organisation på det lokala och regionala planet och att verka på andra områden och i andra former än dem som berättigar till statsbidrag. Den statliga bidragsgivningen har hittills klart haft karaktären av stimulans­ bidrag och den bör betraktas så även i fortsättningen. Med hänsyn till bl. a. de ökade kostnader, som det förändrade penningvärdet och den allmänna standard­ ökningen fört med sig, är det befogat att nu avsevärt öka det statliga stödet till folkbildningsarbetet. Det bör emellertid kraftigt understrykas, att en höjning av anslagen till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall betraktas som ett mycket viktigt led i strävandena att från statens sida öka insatserna på kultur­ området. I anslutning härtill bör framhållas, att det statliga stödet bör inriktas på sådana verksamhetsgrenar, som med hänsyn till folkbildningsarbetets all­ männa målsättning är särskilt betydelsefulla för individ och samhälle. Grunderna för bidragsgivningen bör följaktligen utformas så, att de gynnar och skapar för­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

utsättningar för kvalitet i den verksamhet, för vilken det statliga bidraget är avsett. Den uppfattning om det fria och frivilliga folkbildningsarbetets möjligheter, uppgifter och värde, som här tidigare redovisats, torde också omfattas av kom­ munernas företrädare, en slutsats som kan dragas på grundval av det stöd som från detta håll hittills lämnats verksamheten. I den mån de statliga insatserna ökas på detta område finns det följaktligen inte anledning förmoda, att de för­ anleder överväganden om minskade kommunala insatser utan snarare, att de betraktas som en bekräftelse på värdet av den verksamhet som understötts och som en stimulans till fortsatta insatser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 21

IV. Föreläsningar och kurser

1. Verksamhetens nuvarande situation och förutsättningar

Inom den statsunderstödda föreläsnings- och kursverksamheten kan särskiljas tre huvudtyper av verksamhet: enstaka föreläsningar, föreläsningsserier samt längre folkbildningskurser och ämneskurser. De enstaka föreläsningarna anord­ nas huvudsakligen av lokala föreläsningsföreningar och länsomfattande föreläsningsförbund, föreläsningsserierna av studieförbund, längre folkbildningskurser och ämneskurser av folkbildningsförbund, vars verksamhetsområden i allmän­ het omfattar ett län. Verksamheten inom föreläsningsföreningar och föreläsningsförbund har under senare år visat en klart nedåtgående tendens. Fram till och med budgetåret 1956/57 kunde för denna gren av föreläsningsverksamheten redovisas en i stort sett jämn ökning. Antalet föreläsningsföreningar uppgick detta år till 1145 och antalet föreläsningar anordnade av föreningarna till 13 179. Efter denna topp började verksamheten emellertid att gå tillbaka, och 1961/62 hade antalet före­ läsningsföreningar minskat till 614 och antalet föreläsningar till 6 799. Det genomsnittliga antalet åhörare per föreläsning höll sig fram till 1953/54 i stort sett konstant vid mellan 90 och 100 men har sedan dess stadigt sjunkit och upp­ gick 1961/62 till 59. Den dominerande ämnesgruppen inom föreläsningsföreningarnas verksamhet är geografi. 1958/59 svarade den för 35,6 procent av det totala antalet föreläs­ ningar. Andra stora ämnesgrupper var sång, musik och uppläsning, som uppgick till sammanlagt 13,8 procent, naturvetenskap 10,1 procent samt filosofi och psy­ kologi 5,2 procent. Statligt stöd till föreläsningsföreningarnas verksamhet utgår för närvarande dels ur den i det obetecknade anslaget Bidrag till föreläsningsverksamhet ingå­ ende anslagsposten Bidrag till förcläsningsförbundens föreläsningsverksamhet, vilken under de senaste tre åren uppgått till 355 000 kr., dels ur förslagsanslaget till resekostnadsersättning åt föreläsare, vilket under de tre senaste budgetåren varit upptaget med 300 000 kr. Enligt nuvarande bidragsgrunder utgår bidrag till föreläsningsförening med 35 kr. per föreläsning för de första tio föreläsningarna under ett budgetår samt med 15 kronor för varje därutöver anordnad föreläsning. Till föreläsningsförbund utgår bidrag med 35 kr. per föreläsning utan någon gräns uppåt. Bidrag utgår också med belopp, som i princip motsvarar full ersättning för föreläsares resor till högst 30 av en föreläsningsförening anordnade föreläsningar under ett och samma budgetår. Till föreläsningsförbund utgår bidrag till föreläsares resekost­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

nader för samtliga föreläsningar, som förbundet anordnar med bidrag av statliga medel. Studieförbundens föreläsning sverksamhet består dels av föreläsningsserier, om­ fattande minst tre föreläsningstimmar i samma ämne och anordnade i samband med studiecirkelverksamhet eller annat lokalt organiserat studiearbete, dels av föreläsningar i samband med central kursverksamhet, bedriven av till studie­ förbund ansluten organisation dels ock av s. k. cirkelföreläsningar. Studieförbundens föreläsningsverksamhet uppnådde sin hittills största omfatt­ ning 1953/54 med 9 106 undervisningstimmar (föreläsningstimmar -f- fråge- och övningstimmar). De två närmast följande budgetåren minskade verksamheten med i runt tal 500 undervisningstimmar per år och har sedan dess hållit sig kon­ stant vid omkring 8 000 undervisningstimmar. Av denna verksamhet har om­ kring 20 procent anordnats som cirkelföreläsningar. Utöver denna verksamhet har varje år bidrag utgått till mellan 2 000 och 2 500 föreläsningar vid centrala kurser. Det genomsnittliga antalet deltagare vid studieförbundens föreläsningsserier har under senare år minskat något, dock inte i samma utsträckning som i föreläsningsföreningarnas verksamhet. 1950/51 hade föreläsningsserierna i genom­ snitt 79 deltagare, 1960/61 var motsvarande siffra 53. Under det senast genom­ förda verksamhetsåret har noterats en ökning av det genomsnittliga antalet del­ tagare till 64 per kurs. I studieförbundens föreläsningsverksamhet intar samhällskunskapen sedan länge den mest framträdande platsen. 1958/59 ägnades 29,7% av det totala antalet föreläsningsserier åt detta ämne. På andra plats kom konst med 16,9 % närmast följd av ekonomi och geografi, 11,6%, psykologi 10%, sång och musik 8,2 % och internationella frågor 7,7%. Statligt bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet utgår från en obe­ tecknad anslagspost, som under senare år uppgått till 320 000 kr. Anslagsposten skall enligt bidragsbestämmelserna fördelas av en av skolöverstyrelsen antagen centralbyrå på ett sådant sätt att kostnaderna för föreläsarnas resor fördelas lika på de olika föreläsningarna. Kostnadsfördelningen har av centralbyrån ordnats så, att den lokala arrangören erlägger en avgift, som är lika oavsett resvägar och geografisk belägenhet, och centralbyrån betalar statsbidrag och kursavgifter, föreläsarnas arvoden, resekostnader och traktamenten. Kursavgiften är för när­ varande 110 kr. för tre till fyra föreläsningar, 25 kr. för varje föreläsning där­ utöver samt 15 kr. för fråge- och övningstimme. Arvodet till föreläsare är 45 kr. per föreläsning och 30 kr. för fråge- och övningstimme. Traktamente beräknas efter 40 kr. per dygn och resekostnadsersättning för tåg 1 klass (under 15 mil 2 klass) eller motsvarande färdmedel. Av det totala anslagsbeloppet till studie­ förbundens föreläsningsverksamhet reserveras 30 000 kr. till föreläsningar i sam­ band med centrala kurser, vilket innebär att statsbidrag till denna verksamhet under senare år utgått med 15 kr. per föreläsning. I folkbildningsförbundens kursverksamhet förekommer två olika kurstyper:

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 23 längre folkbildningskurser och ämneskurser. Längre folkbildningskurser omfattar minst 30 undervisningstimmar, fördelade över minst tre veckor och med minst sex undervisningstimmar i veckan i form av föreläsningar, övningar och studie­ cirkelarbete. Minst tio av timmarna skall vara föreläsningar. Ämneskurser har minst tio och högst 20 undervisningstimmar fördelade med minst fem undervis­ ningstimmar i veckan. I folkbildningsförbundens kursverksamhet lägger man främst märke till en påtaglig förskjutning från längre till kortare kurser. Verksamhetsåret 1948/49 anordnades 188 längre folkbildningskurser och 153 ämneskurser, 1961/62 var motsvarande siffror 67 resp. 391. Till folkbildningsförbundens kursverksamhet utgår bidrag av en obetecknad anslagspost, som under senare år uppgått till 130 000 kr. Till längre folkbild­ ningskurser utgår bidrag med högst 500 kr. för 30 timmars kurs samt ytterligare tio kr. för varje överskjutande timme upp till 60 timmar per kurs. Dessutom kan bidrag utgå till föreläsares resekostnader, dock högst till tio i kursen ingå­ ende föreläsningstimmar. Till ämneskurs utgår bidrag med högst 20 kr. per timme. För samtliga tre här ovan redovisade bidragsformer gäller att minst hälften av kostnaderna skall täckas av andra medel än statliga. Statsbidrag utgår också till föreläsningsverksamhet vid försvarsväsendet. Denna verksamhet omfattar i runt tal 500 föreläsningar per år, varav den största delen är enkelföreläsningar och endast en mindre del dubbelföreläsningar. Verk­ samheten ägnas till ungefär en tredjedel åt utrikespolitisk orientering. Andra ämnen med framträdande plats är »försvar, förband och bygd» samt stats- och kommunalkunskap. Till föreläsningsverksamheten vid försvarsväsendet utgår f. n. 30 000 kr. Arvode till föreläsare utbetalas med 65 kr. för enkel och 90 kr. för dubbel före­ läsning. Ur bidraget till resekostnadsersättning åt föreläsare utgår dessutom ersättning för resor och traktamente enligt klass B i allmänna resereglementet.

a) 1960 års folkbildningsutredning

Utredningen, som ingående analyserat och diskuterat föreläsningsverksamhetens utveckling och aktuella situation, har i sitt betänkande påvisat, att det totala antalet föreläsningsföreningar och föreläsningar ökade i jämn och stadig takt under en stor del av 1950-talet. Redan tidigt visade sig emellertid tendenser till en försvagning av verksamheten i städer och större tätorter. Fram till år 1957 kunde föreläsningsverksamheten på landsbygden trots den pågående avfolkning­ en uppvisa ökad publiktillströmning, medan åhörarnas antal i städerna minskade trots befolkningstillväxten. Från och med budgetåret 1957/58 ger sig emellertid en allmänt vikande tendens till känna. Orsakerna till föreläsningsverksamhetens tillbakagång torde enligt utredningen vara flera. Sålunda har allmänhetens intresse för föreläsningsverksamheten up­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

penbarligen minskat i samma mån som bildningsmöjligheterna genom tillkoms­ ten av nya media såsom t. ex. TV och utbyggandet av äldre — t. ex. införandet av två parallella radioprogram — ökat. Andra orsaker torde ligga i tendenserna på det pedagogiska området och i föreläsningsverksamhetens ekonomiska förut­ sättningar. I det sistnämnda avseendet har utredningen kunnat påvisa, att föreläsningsföreningarnas utgifter till 80 procent täckes av andra inkomster än statsbidrag — ett förhållande som i stort sett varit oförändrat under den senaste tioårsperio­ den. Utredningen framhåller härom bl. a. följande. Att anordna en föreläsning kräver för närvarande stora ekonomiska insatser av en föreläsningsförening. Föreläsarnas resor betalas av staten, dock icke alltid helt. Normalarvodet för en föreläsning är 65 kronor, men en del föreläsare önskar ett högre arvode. Av detta belopp betalar staten 35 kr. eller i vissa fall 15 kr. Föreläsningsföreningen skall därutöver betala föreläsaren traktamente om 40 kr., ersätta sådana resekostnader som ej betalas av statsmedel samt svara för alla utgifter för lokalhyra, städning, apparathyra, annonser, övrig reklam etc.

Utredningen framhåller, att de ekonomiska betingelser föreläsningsföreningarna haft att verka under medfört allt större svårigheter att få personer att ställa sig som ansvariga för föreläsningsföreningarnas verksamhet och att engagera veten­ skapligt skolade personer och andra ämnesspecialister som föreläsare. Som exem­ pel nämner utredningen, att endast omkring sex procent av föreningarnas före­ läsare är universitetslärare. Studieförbundens föreläsningsverksamhet uppvisar enligt utredningen en i manga avseenden annorlunda bild än den som föreläsningsföreningarnas verk­ samhet ger. Bland annat har studieförbundens föreläsningsserier med sin domi­ nans av samhällskunskap, konst och ekonomi en helt annan ämnesinriktning än föreläsningsföreningarnas verksamhet. Inte heller beror den minskning i verk­ samhetens omfattning, som inträffade i mitten av 1950-talet, på vikande intresse för föreläsningsserier. Förklaringen till denna nedgång är i stället, att studieför­ bunden av kvalitetsmässiga skäl varit tvungna att höja föreläsararvodet medan det statliga bidraget till verksamheten förblivit oförändrat. Minskningen av det genomsnittliga antalet deltagare är närmast ett uttryck för en medveten strävan att av pedagogiska skäl begränsa kursernas storlek. En intressant förändring i studieförbundens föreläsningsverksamhet är också den mycket markanta förskjutningen mot allt längre kurser, som ägt rum under 1950-talet, vilket framgår av nedanstående siffror.

Kurser med 1950/51(%) 1958/59(%)

29,9

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 25 Dessa förändringar innebär i själva verket, framhåller utredningen, att före­ läsningsserierna från att ursprungligen ha varit ett komplement till studiecirkel­ verksamheten utvecklats till en självständig arbetsform. Inom folkbildningsförbundens kursverksamhet har som redan nämnts en för­ skjutning ägt rum från längre folkbildningskurser till ämneskurser. Utredningen anser att denna förändring sammanhänger dels med ändrad inriktning av kur­ sernas innehåll, dels också med ett närmande av studieförbundens och folkbild­ ningsförbundens verksamheter till varandra, vilket medfört ökade behov av kortare kurser, främst s. k. veckoslutskurser. Förändringen har emellertid också en ekonomisk bakgrund, framhåller utredningen. På många håll inom folkbild­ ningsarbetet anser man sig effektivare utnyttja anslagna medel genom att an­ ordna kurser av sådan typ, som tillåter såväl ökad koncentration som långt gående specialisering i fråga om ämnesval m. m. Denna utveckling är emellertid inte entydig. Skillnaderna mellan olika delar av landet och mellan olika folk­ bildningsförbund är betydande. Vissa iakttagelser tyder på att i områden med stor befolkningstäthet och starkt utvecklad industrialisering utvecklingen mot korta ämneskurser gått längst, medan i glesbygdsområden de längre folkbildningskurserna spelar en relativt sett större roll. Utvecklingen har emellertid i hög grad accelererats eller modifierats alltefter inställningen hos folkbildningsför­ bundens ledande krafter, men den har också varit beroende av tillgången på arbetskraft och resurser i övrigt, framhåller utredningen. 1960 års folkbildningsutredning påpekar i sitt betänkande, att de statsbidragsbestämmelser, som för närvarande gäller för folkbildningsverksamheten i form av föreläsningar och kurser, kännetecknas av en långt gående detaljreglering, som bidragit till att hämma utvecklingen och konservera gamla arbetsformer. Utredningen framhåller, att bristen på enhetlighet i statsbidragssystemets uppbyggnad medfört att arbetet från administrativ synpunkt blivit tungrott och därmed kostsamt, och att den lagt hinder i vägen för den sammanslagning av de nuvarande på länsplanet med föreläsnings- och kursverksamhet arbetande orga­ nisationerna, som skulle varit till fördel både ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Enligt utredningens bestämda mening måste olikheterna i bidragsgivningen till föreläsnings- och kursverksamhet anses sakna berättigande. Det föreligger därför ett starkt behov av att bestämmelserna för stödet till denna verksamhet göres enhetliga, framhåller utredningen, som förordar ett enhetligt system för den statliga bidragsgivningen till föreläsnings- och kursverksamhet. Systemet bör enligt utredningens mening vara uppbyggt på liknande sätt som det som nu tillämpas inom studieförbundens föreläsningsverksamhct och innefatta bidrag till föreläsares arvode samt resekostnadsersättning och traktamenten. Förslaget innebär, att en förcläsningsförmcdling direkt till föreläsare utbetalar arvode och i förekommande fall resekostnadsersättning och traktamente, medan föreläs­ nings- och kursanordnaren till förmedlingen inbetalar en avgift, vars storlek beror av antalet anordnade föreläsningar vid föreläsningstillfället.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Utredningen framhåller, att ett sådant system har flera påtagliga fördelar. Genom att bidraget inte låses vid ett visst belopp per föreläsningstimme kan bidragsgivningen från tid till annan anpassas till nya situationer och behov utan att statsbidragsbestämmelserna behöver ändras. Systemet medger också en smi­ dig form av kostnadsutjämning mellan olika anordnare av föreläsningar och kurser, vilket är nödvändigt, om inte folkbildningsorganisationerna i glesbygd och geografiskt mera avlägsna områden skall få vidkännas högre kostnader för sin föreläsnings- och kursverksamhet. Utredningen föreslår som bidragsvillkor att lägst lika stort belopp som stats­ bidraget skall tillskjutas av kommuner och enskilda och att det med bidragskonstruktionen förenade avgiftssystemet utformas med hänsyn härtill. Med den föreslagna konstruktionen bör bidraget enligt utredningens mening ha karak­ tären av obetecknat anslag. I det sammanhanget erinrar utredningen om föreläsningsverksamhetens myc­ ket ansträngda ekonomiska läge och påpekar att statsbidraget kommit att utgöra en allt mindre del av den totala kostnaden. Om verksamheten skall kunna upp­ rätthållas och viss i hög grad önskvärd kvalitetshöjning kunna genomföras måste föreläsningsverksamhetens ekonomiska villkor förbättras, framhåller utredningen. Då bidrag till resekostnader och traktamenten för närvarande inte utgår till alla föreläsningar bör det nya bidraget uppräknas med hänsyn därtill. Vidare räknar utredningen med någon höjning av bidraget till föreläsararvoden, vilket skulle möjliggöra en kvalitetsförbättring. Vid beräkningen av bidragets storlek har utredningen emellertid också beaktat att föreläsningsverksamheten i dess traditionella utformning torde komma att minska i omfattning genom massme­ dias utbredning och att en viss minskning torde kunna beräknas genom skärpt kvalitetsgranskning. Bidrag till övnings- och diskussionstimmar bör enligt utred­ ningens mening utgå med något lägre belopp än till övriga undervisningstimmar. Mot bakgrunden av gjorda överväganden föreslog utredningen, att anslaget till föreläsningar och kurser för budgetåret 1962/63 skulle beräknas till 1 315 000 kr., frånsett bidrag till s. k. studiecirkelföreläsningar. Medel härför bör enligt utredningen rymmas inom ramen för bidrag till studiecirkelverksamheten. Bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet föreslås av utred­ ningen skola utgå från fjärde huvudtiteln och där utgöra en särskild anslagspost under anslaget Fritidsundervisning m. m. Samtidigt bör bidraget höjas bl. a. med hänsyn till att kostnader för föreläsares resor och traktamenten i motsats till vad som nu gäller skall belasta anslagsposten i fråga. Slutligen påpekar också utredningen, att nya bestämmelser för föreläsningsoch kursverksamheten förutsätter nya författningsbestämmelser. Enligt utred­ ningens mening bör dessa bestämmelser även av andra skäl ersättas. De är näm­ ligen i hög grad föråldrade, syftar till en detaljreglering av verksamheten och försvårar en anpassning av verksamheten till aktuella förhållanden. Av nuva­ rande bestämmelser synes i huvudsak endast böra bibehållas stadganden om vilka organisationer som är bidragsberättigade, bestämmelse om att vid sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 27

mankomst icke skall förekomma propaganda för politiska eller religiösa åskåd­ ningar samt föreskrift om att föreläsning skall vara offentlig. Enligt utredningens mening bör underhållning med sång, musik, uppläsning eller dramatisk fram­ ställning efter skolöverstyrelsens bestämmande i fråga om statsbidrag jämställas med föreläsning.

b) Remissyttranden

Folkbildningsutredningens beskrivning av föreläsningsverksamhetens utveckling och aktuella läge verifieras i allt väsentligt av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen betonar framför allt betydelsen av att underlätta rekryteringen av kvalificerade föreläsare samt att skapa tillfredsställande ekonomiska förutsättningar för föreläsningsverksamheten. Att bristen på ekonomiska resurser spelat en mycket stor roll, när det gällt möjligheten att rekrytera kvalificerade föreläsare, torde få anses mycket sannolikt, framhåller överstyrelsen, som i anslutning härtill anför följande. Det bedrives för närvarande omfattande föreläsningsverksamhet i landet inom yrkessammanslutningar och andra organisationer utanför det egentliga folkbild­ ningsarbetet, men denna föreläsningsverksamhet bedrives under helt andra eko­ nomiska betingelser. Föreläsare, som medverkar i sådana sammanhang, erbjudes enligt vad överstyrelsen under hand inhämtat arvoden av 150—300 kr., belopp, som inte i och för sig kan betraktas som oskäliga, men som inte annat än i rena undantagsfall är möjliga för en föreläsningsförening att betala. Överstyrelsen erinrar vidare om att även de arvoden, som utbetalas till föredragshållare inom radio och television, ligger på en i förhållande till folkbildningsarbetets föreläsararvoden hög nivå. Överstyrelsen vill starkt understryka vikten av att sådana ekonomiska resurser i framtiden ställs till förfogande för den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, att även denna verksamhet kan påräkna medverkan av experter.

I likhet med överstyrelsen har också flertalet övriga remissinstanser betonat nödvändigheten av att föreläsararvodena höjs. Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar framhåller den för hela verksamhetens kvalitet grundläggande betydelsen av att höga krav ställes på föreläsarnas kompetens och lämplighet och på att ämnesvalet omfattar aktuella och väsentliga ämnen. Sådana krav kan inte upprätthållas utan goda ekonomiska förutsättningar, fram­ håller centralbyrån, som anför följande.

Det arvode som f. n. bjudes föreläsarna, är otillfredsställande för personer med hög kompetens, och efter en skärpt kvalitetsgranskning blir en allmän arvodeshöjning skälig. Stort behov av expertinformation och utökad användning av nya föreläsningsformer är att vänta. En förutsättning för medverkan av ex­ perter är att rimliga arvoden, väsentligt högre än normalhonoraret, kan erbjudas. Dialogföreläsningar och estradsamtal drar också ökade kostnader. Det är f. n. alltför vanligt, att en förening av ekonomiska skäl inte vågar ta risken att rekvi­ rera föreläsningar av högt kulturellt värde, som kanske förmodas väcka intresse endast hos ett mindre antal personer, låt vara en elit. Det statliga stödet bör möjliggöra, att föreläsningsverksamheten i fortsättningen framför allt inriktas på kvalitetsbctonat arbete.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Ett flertal remissinstanser har i likhet med centralbyrån framhållit betydelsen av ökade ekonomiska resurser med hänsyn till den pedagogiska nyorientering som är nödvändig inom föreläsningsverksamheten. I fråga om massmedias återverkningar på föreläsningsverksamheten ansluter sig skolöverstyrelsen till folkbildningsutredningens uppfattning att televisionen inte i och för sig kommer att bli »någon allvarlig konkurrent till den levande och aktiva folkbildnings- och ungdomsverksamheten». Vissa former av föreläsningar, t. ex. allmänna översikter över förhållandena i ett främmande land, kan många gånger bra ersättas med ett TV-program, där förnämliga möjligheter erbjuder sig att åskådliggöra framställningen. Ett radio- eller TV-program har också för­ månen att nå ut till ett större antal människor än vad som är möjligt i folkbildningssammanhang. Men nackdelen med en information i radio eller TV är att framställningen måste anpassas efter den stora publiken och därför i viss mån »utslätas». Den viktiga pedagogiska regeln att framställningen skall anpassas efter åhörarnas intressen och behov blir här svår att tillämpa. Fördelarna med den enstaka föreläsningen jämfört med radio- och TV-föreläsningarna är således dels värdet av den personliga kontakten med den som förmedlar informationen, dels de större förutsättningarna för förståelse och därigenom bättre kunskapsresultat hos åhörarna vid en »tvåvägskommunikation». Som informationsmctod kan därför föreläsningen inte sägas vara föråldrad, framhåller överstyrelsen, som också anser att det i framtiden kommer att vara mer betydelsefullt för folkbildningsorganisationerna att anordna ett begränsat antal föreläsningar av hög kva­ litet och kring väsentliga, aktuella problem än att bemöda sig om att anordna ett på förhand bestämt antal föreläsningar per arbetsår. Folkbildningsutredningens förslag till nya, enhetliga bidragsbestämmelser för föreläsningsverksamheten, uppbyggda enligt de principer som f. n. gäller för studieförbundens föreläsningsverksamhet, hälsas med tillfredsställelse i praktiskt taget samtliga yttranden. Den föreslagna bidragskonstruktionen anses genom­ gående komma att innebära smidigare och enklare administration parad med stora möjligheter att anpassa verksamheten efter aktuella förutsättningar och behov. Ett relativt stort antal remissinstanser anser sig emellertid inte kunna tillstyrka, att bidraget till föreläsningsverksamheten ges formen av obetecknat anslag. Så anför exempelvis skolöverstyrelsen att anslagets obetecknade natur visat sig medföra att föreläsningsverksamhet, som i och för sig uppfyllt villkoren för statsbidrag, enbart på grund av medelstillgångens begränsning inte kunnat komma i åtnjutande av statsbidrag. I andra yttranden påpekas, att ett förslags­ anslag till föreläsningsverksamheten skulle innebära större trygghet för de lokala anordnarna vid verksamhetens planering samt att en onödig och för verksam­ heten olycklig konkurrens om anslagen olika arrangörer emellan skulle undvikas. Uppfattningen på denna punkt är emellertid inte enhällig. I flera yttranden framhålles, att den föreslagna bidragskonstruktionen knappast kan förenas med ett förslagsanslag — i varje fall inte förrän större erfarenheter av den vunnits. Arbetarnas bildning sförbund framhåller, att den föreslagna bidragskonstruktio-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 29

nen ger centralbyrån och dess styrelse stor frihet att differentiera stödet och anpassa det efter aktuella behov. Konsekvenserna måste enligt utredningen bli att anslaget bibehålies som obe­ tecknat anslag. Häri har utredningen rätt men i valet mellan förslagsanslag och den nu föreslagna större friheten finner vi den senare värdefullare. Utredningens förslag att bidrag till föreläsningsverksamhet vid försvarsväsendet överföres till fjärde huvudtiteln avstyrkes av chefen för försvarsstaben. Om utredningens förslag realiseras, kan det möjligen innebära vissa administrativa förenklingar för skolöverstyrelsen och åttonde huvudtiteln, framhålles det i ytt­ randet. För försvarets och fjärde huvudtitelns del kommer det emellertid att innebära en rad praktiska olägenheter och sannolikt också ökade kostnader och vidare finns det risk för att banden mellan den civila studie- och föreläsningsverksamheten och motsvarande verksamhet inom krigsmakten försvagas, fram­ håller chefen för försvarsstaben.

2. Föreläsningsförmedlingens nuvarande organisation

För närvarande utgår statsbidrag till fyra centralbyråer för föreläsningsförmedling. Tre av dem — Folkbildningsförbundet (Stockholm), Västra Sveriges folk­ bildningsförbund (Göteborg) samt Centralbyrån i Lund för populära vetenskap­ liga föreläsningar — har till uppgift att förmedla föreläsningar och undervisnings­ material för föreläsningar samt ge råd och anvisningar beträffande föreläsningsverksamheten inom föreläsningsförbund och föreläsningsföreningar. Den fjärde centralbyrån — Studieförbundens föreläsningsförmedling — är förlagd till Stock­ holm och har motsvarande uppgifter inom studieförbunden. Till de fyra centralbyråernas verksamhet utgår för närvarande statsbidrag med sammanlagt 135 000 kr.

a) 1960 års folkbildningsutredning

Utredningen påpekar, att den föreslagna konstruktionen av bidraget till föreläsningsverksamheten kommer att förenkla den centrala administrationen av verk­ samheten. Systemet förutsätter emellertid, om en lämplig fördelning av resekost­ naderna skall kunna genomföras, en starkare centralisering av administrationen jämfört med den nuvarande. För en sådan centralisering anför utredningen också andra skäl, t. ex. önskvärdheten för lokala och regionala anordnare att kunna vända sig till en enda byrå och där erhålla nödvändiga upplysningar. Utredningen föreslår, att administrationen av bidragen till föreläsningsverksamheten i fortsättningen handhaves av en enda centralbyrå, förlagd till Stock­ holm och bildad genom en sammanslagning av Folkbildningsförbundcts central­ byrå och Studieförbundens föreläsningsförmedling. För byrån bör enligt utred­ ningen finnas en särskild styrelse, i vilken bör ingå ett lika stort antal ledamöter (förslagsvis tre) från vardera Folkbildningsförbundet och Samverkande bild­

30 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

ningsförbunden. Utredningen föreslår vidare, att till byrån knytes en särskild föreläsningsnämnd med förslagsvis sju till nio ledamöter, som bör vara så valda, att de dels representerar folkbildningsarbetet dels är sakkunniga inom för verk­ samheten särskilt betydelsefulla ämnesområden. Utredningen föreslår vidare, att under en övergångstid statsbidrag utgår också till centralbyråerna i Göteborg och Lund. Som skäl härför anföres att dessa centralbyråer dels medverkat i rekryteringen av föreläsare från universitet och högskolor dels fungerat som föreläsningsförbund för näraliggande områden. Ut­ redningen förutsätter emellertid att en omprövning av dessa byråers ställning senare skall äga rum. Utredningen anser också, att bestämmelserna om godkännande av föreläsare bör förenklas, så att föreläsare i fortsättningen godkännes av länsbildningsförbund resp. studieförbund. Endast för föreläsare, som upptages i av den gemen­ samma centralbyrån utgiven förteckning, bör enligt utredningen centralt god­ kännande ske. Utredningen beräknade bidragsbehovet hos den gemensamma centralbyrån till 100 000 kr. Till de två centralbyråerna i Göteborg och Lund föreslog utredningen att bidrag skulle utgå med sammanlagt 30 000 kr.

b) Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag till omorganisation av föreläsningsförmedlingen tillstyrkes i princip av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Skolöverstyrelsen, som i allt väsentligt tillstyrker utredningens förslag till gemensam föreläsningsförmedling, anser det ofrånkomligt, att de arbetsuppgifter, centralbyråerna i Lund och Göteborg nu har, vid omorganisation omedelbart överflyttas till den gemensamma föreläsningsförmcdlingen. Överstyrelsen anser sig därför inte på samma grunder som utredningen kunna påyrka att central­ byråerna i Lund och Göteborg under en övergångstid erhåller statsbidrag. Över­ styrelsen finner emellertid på helt andra grunder att ett särskilt statsbidrag bör utgå till dessa centralbyråer. Anledningen härtill är, att skolöverstyrelsen före­ slår att en kommitté tillsättes med uppgift att utreda frågan hur samarbetet mellan universiteten och folkbildningsarbetet skulle kunna vara organiserat. Frågan om centralbyråernas i Lund och Göteborg uppgifter hänger enligt över­ styrelsen samman med resultatet av en sådan utredning. I avvaktan härpå före­ slår överstyrelsen, att bidrag utgår till centralbyrån i Lund med 2G 500 kr. och till centralbyrån i Göteborg med 24 500 kr. Önskemål om en nära och organiserad kontakt mellan universitet och folkbild­ ning har framförts i ett stort antal yttranden. För den gemensamma centralbyråns administrationskostnader föreslår skol­ överstyrelsen, att det av utredningen föreslagna beloppet höjs till 130 000 kr. Som motiv för förslaget anför överstyrelsen, att det är synnerligen viktigt att garantier erhålles för att denna nya centralbyrå utrustas med tillräckliga ekono­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 31

miska resurser för att arbetet skall löpa smidigt. Föreläsare bör så snabbt som möjligt kunna få ut ersättning för arvoden, resor och traktamenten. Kansliet måste således utrustas med tillräcklig personal, och dessutom fordras en högt kvalificerad kraft, som står i ledningen för den nya centralbyrån, framhåller överstyrelsen.

3. Föreläsningsförbund och folkbildningsförbund

Samtliga föreläsningsföreningar utom de i Stockholm är sammanslutna i föreläsnin g sförbund, vilkas verksamhetsområden i allmänhet sammanfaller med länen. Föreläsningsförbundens uppgift är att fördela statsbidrag till de lokala föreläsningsföreningarna, förmedla föreläsningar, organisera föreläsningsturnéer samt främja samarbetet mellan föreläsningsföreningarna inom förbundens om­ råde. I kommuner, där föreläsningsförening saknas, kan föreläsningsförbund anordna föreläsning i egen regi eller genom annan organisation. Till föreläsnings­ förbundens administrationskostnader utgår statsbidrag f. n. med 50 000 kr. Folkbildningsförbunden är regionalt verksamma bildningsorganisationer med uppgift att inom sina verksamhetsområden anordna längre folkbildningskurser och ämneskurser. Förbundens områden fastställes av skolöverstyrelsen och om­ fattar i allmänhet ett län. Enligt gällande författning skall det inom folkbild­ ningsförbund finnas en styrelse, i vilken de inom förbundets område verksamma folkhögskolorna gemensamt skall utse minst en representant. Statligt stöd till folkbildningsförbundens verksamhet utgår dels i form av bi­ drag till längre folkbildningskurser och ämneskurser, vilket redan redovisats, dels till förbundens konsulentverksamhet. Bidraget utgår för närvarande med 88 000 kr. avsedda att användas till högst hälften av lönekostnaderna för minst elva konsulenter. Konsulentverksamheten skall stå under inseende av skolöverstyrel­ sen och till konsulent får endast utses person, som av överstyrelsen förklaras lämplig för uppgiften. För närvarande utgår bidraget till tio heltidsanställda och två halvtidsanställda konsulenter. Genom beslut av 1957 års riksdag medgavs, att ämneslärare vid tre folkhögskolor på försök skulle få fullgöra hälften av sin tjänstgöringsskyldighet som konsulenter inom folkbildningsförbund. För när­ varande finns det således bildningskonsulenter i 15 av landets 24 folkbildnings­ förbund, varav tio på heltid och fem på halvtid.

a) 1960 års folkbildningsutredning

På många håll i landet har, framhåller utredningen, föreläsningsförbund och folkbildningsförbund samarbetat mycket intimt med varandra. I ett fall (Got­ land) har detta lett till en sammanslagning av förbunden och i närmare hälften av länen organiseras och administreras verksamheten av för förbunden gemen­ sam personal. Utredningen anser att erfarenheterna av det alltmer utbyggda samarbetet är synnerligen goda och att den föreläsnings- och kursverksamhet

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

inom länen, som traditionellt ej bedrives inom övriga folkbildningsorganisationers ram, så långt möjligt bör samordnas. Det synes därför naturligt, att denna verksamhet i fortsättningen inom ett län eller annat jämförligt större område administreras och organiseras av en sammanslutning, i fortsättningen förslagsvis kallad länsbildningsjörbund. Här­ igenom förenklas det organisatoriska arbetet i hög grad och onödigt dubbel­ arbete undvikes.

Bidragsbestämmelserna för administrationsbidrag bör enligt utredningen ut­ formas så, att bidrag endast utgår till ett gemensamt organ, länsbildningsförbundet. Det nuvarande bidraget till föreläsningsförbundens administrations­ kostnader, 50 000 kronor, bör i konsekvens härmed sammanslås med bidraget till folkbildningsförbundens konsulentverksamhet, 88 000 kr. och uppföras som obetecknad anslagspost att fördelas av skolöverstyrelsen. Enligt utredningens uppfattning kommer sammanslagningen av föreläsningsförbund och folkbildningsförbund till länsbildningsförbund inte att möta några större svårigheter utan bör kunna ske under den närmaste tiden. I vissa fall anses dock en övergångstid bli erforderlig. Under denna tid, som utredningen vill fastställa till tre år från de nya bidragsbestämmelsernas ikraftträdande, bör föreläsningsförbund och folkbildningsförbund liksom hittills erhålla bidrag till administrationskostnader resp. kostnader för avlönande av konsulenter. Utredningen föreslår vidare, att bidraget till länsbildningsförbundens admi­ nistrationskostnader uppräknas till 155 000 kronor för budgetåret 1962/63.

b) Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag om en sammanslagning av föreläsningsförbund och folkbildningsförbund tillstyrkes i ett mycket stort antal remissyttranden. I flera av dem framhålles emellertid att den av utredningen föreslagna över­ gångstiden på tre år, under vilken sammanslagningen bör vara genomförd, är alltför knappt tillmätt. Så anför exempelvis skolöverstyrelsen att en samman­ slagning av föreläsningsförbund och bildningsförbund är en förutsättning för en rationell planering av föreläsnings- och kursverksamheten på det regionala pla­ net. Trots detta kan överstyrelsen inte tillstyrka utredningens förslag »att en sammanslagning under så kort tid skall komma till stånd genom tvingande be­ stämmelser». Överstyrelsen anser, att statsmakterna »bör respektera, att föreläs­ ningsförbund och bildningsförbund var för sig är fria och självständiga organisa­ tioner, vars struktur inte bör ändras genom föreskrifter från statsmakternas sida». För budgetåret 1962/63 föreslår överstyrelsen därför att ett belopp av 30 000 kronor ställs till förfogande som administrationsbidrag till de föreläsningsför­ bund som önskar kvarstå som självständiga organisationer. Med hänvisning till folkbildningsutredningens behandling av folkbildningsför­ bundens konsulentverksamhet redovisar skolöverstyrelsen att det tidigare fun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 33

nits ett visst motstånd mot konsulentinstitutionen. Bland annat har sådant mot­ stånd kommit till uttryck vid sammanträden med Statens folkbildningsnämnd. Trots kontroversiella uppfattningar har dock antalet konsulenter successivt ut­ ökats, vilket enligt överstyrelsen tyder på att konsulentverksamheten motsvarar ett behov i länen. Överstyrelsen tycker sig också ha iakttagit att motståndet mot konsulentverksamheten i de flesta län avtagit i styrka. Enligt överstyrelsens uppfattning är det nödvändigt att på ett helt nytt sätt se på den regionala upprustningen av folkbildningsarbetet. En sammanslagning av föreläsningsförbund och bildningsförbund medför även att arbetsuppgifterna på många håll ej längre kan utföras av frivilliga krafter. De frivilliga krafterna blir färre år för år, och i deras ställe måste anställas tjänstemän — högt kvali­ ficerade personer, som kan ansvara för en regional planering av folkbildnings­ arbetet. Tjänstemän av konsulents karaktär bör enligt överstyrelsens mening finnas i ledningen för det regionala arbetet. Men det är också väsentligt, att dessa kvalificerade tjänstemän inte belastas med sådana göromål, som med för­ del kan utföras av kontorspersonal. Med hänvisning härtill föreslår skolöversty­ relsen en uppjustering av det av folkbildningsutredningen föreslagna anslagsbeloppet med 45 000 kronor till 200 000 kronor.

4. Departementschefen

Trots växande behov av information, orientering och studier, vilket bl. a. tar sig uttryck i ökande tillströmning till andra former av fritt och frivilligt folk­ bildningsarbete, har föreläsningsverksamheten i sin ursprungliga form av allt att döma inte längre samma attraktivitet som tidigare. Denna utveckling torde bl. a. vara ett resultat av att moderna massmedia i form av radio och TV över­ tagit en betydande del av föreläsningsverksamhetens informativa uppgifter. Bil­ den av föreläsningsverksamheten som helhet är emellertid inte entydig. Medan aktiviteten inom föreläsningsföreningarna visar en klar nedgång, kan föreläs­ ningsverksamheten inom studieförbunden uppvisa en stabil nivå, vilken utan tvivel skulle varit betydligt högre, om inte bristande resurser lagt hinder i vägen. Folkbildningsförbunden visar en icke oväsentlig ökning av antalet kurser, låt vara att den skett genom en successiv övergång från längre folkbildningskurser till ämneskurser. Förklaringen till denna utveckling inom föreläsningsverksamheten är enligt min mening till viss del att söka i konstruktionen av statsbidragsbestämmelserna. De nuvarande bidragsreglerna har utan tvivel medverkat till att gamla arbetsformer konserverats och en anpassning till aktuella behov och moderna pedagogiska metoder förhindrats. Utvecklingen kan därför inte tolkas så, att föreläsningsverksamheten spelat ut sin roll i svenskt folkbildningsarbete. Enligt min mening har denna verksamhetsform tvärtom mycket väsentliga uppgifter, som den tyvärr för närvarande, bl. a. av nyss angivna skäl, inte kan fylla. Den

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

bör därför beredas möjligheter att spela en betydligt viktigare roll i den informa­ tions- och studieverksamhet, som blir allt nödvändigare i vårt snabbt föränder­ liga samhälle. Om föreläsningsverksamheten skall kunna fylla sådana uppgifter, måste den emellertid delvis radikalt omgestaltas. Den verksamhetsform, som vid tiden för de nuvarande bidragsbestämmelsernas tillkomst var den dominerande inom föreläsningsföreningarna och som bestod av ett på förhand bestämt antal arrange­ mang, utvalda ur en centralt utarbetad föreläsarkatalog och fastlagda i ett program vid varje termins början, måste nu i allt väsentligt anses vara för­ åldrad. De behov av allmän information, som denna aktivitet fyllde, kan numera i stort sett anses bli tillgodosedda genom radio och TV. Som jag i det följande kommer att närmare utveckla bör folkbildningsorganisationerna enligt min me­ ning inte försöka konkurrera med radio och television. Deras uppgift är en annan. Behov, som är mer eller mindre speciella för vissa grupper eller för den egna bygden, kan inte tillgodoses genom massmedia. Till de intressen, som här föreligger, måste en modernt upplagd och arbetande föreläsnings- och kursverk­ samhet knyta an. Det innebär, att kadern av mer eller mindre yrkesmässigt verksamma föreläsare — under senare år kraftigt minskad — bör ersättas av experter och fackmän, som i sin dagliga gärning har att syssla med just de problem, som är aktuella för deltagarna i den föreläsning eller kurs vid vilken de skall medverka. Det innebär vidare, att bidragsbestämmelserna inte får låsa verksamheten i vissa bestämda former utan skall ge möjligheter till en smidig anpassning till faktiskt föreliggande behov. En och samma organisa­ tion bör alltså kunna anordna såväl enstaka föreläsningar som kurser. Genom en elastisk bidragskonstruktion bör framför allt kursverksamheten i fortsätt­ ningen kunna komma att spela en mera framträdande roll som en smidig och lätt anpassningsbar form av studier och ett värdefullt alternativ eller komple­ ment till studiecirkeln. Bidragsbestämmelserna bör också, då ämne och förutsättningar så motiverar, ge möjlighet att tillämpa moderna föreläsningsformer som t. ex. dialogföreläs­ ning, intervjuföreläsning och estradsamtal. Särskilt viktigt är det att bidragsnormerna utformas så, att arrangören stimuleras att anlita experter och fackmän också under bearbetningsmomenten i föreläsnings- och kursverksamheten — grupparbete, övningar, diskussioner och redovisningar. 1960 års folkbildningsutredning har i sitt betänkande anfört, att bidrag till övnings- och diskussionstimme liksom hittills bör utgå med något lägre belopp än till övriga undervisningstimmar. Jag delar inte utredningens uppfattning på denna punkt. Jag betraktar den personliga kontakten mellan deltagare och föreläsare — möjlig­ heten att kunna fråga och få svar, klara ut missförstånd och få den ytterligare information som kan vara betingad av speciella intressen och behov — som så betydelsefull, att en föreläsare bör kunna erhålla samma arvode för exempel­ vis grupparbets- och redovisningstimmar som för föreläsningstimmar. Såväl folkbildningsutredningen som flertalet remissinstanser har mycket starkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 35 belönat folkbildningsorganisationernas behov av att kunna utbetala högre föreläsararvodcn och differentiera arvoderingen med hänsyn till föreläsarnas kvali­ tet och till hur viktigt arrangemanget i fråga kan anses vara. Jag delar helt denna uppfattning och vill också uttala min anslutning till skolöverstyrelsens mening, att det i framtiden är mer betydelsefullt för folkbildningsorganisationerna att anordna ett begränsat antal föreläsningar och kurser av hög kvalitet och kring väsentliga, aktuella problem än att anordna ett på förhand bestämt antal föreläsningar per arbetsår. Mot bakgrunden av det nu anförda vill jag i anslutning till 1960 års folkbiklningsutredning föreslå, att de nuvarande bidragsbestämmelserna för föreläs­ nings- och kursverksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet ersättes av bidragsbestämmelser, i huvudsak utformade efter samma principer som de för föreläsningsverksamheten inom studieförbunden gällande grunderna. Dessa har utförligt presenterats i det föregående (s. 22). Jag anser också, liksom bl. a. utredningen och Arbetarnas bildningsförbund, att bidraget bör utgå från ett obetecknat anslag. Ett förslagsanslag skulle visser­ ligen, såsom framhållits i flera remissyttranden, kunna innebära vissa fördelar framför ett obetecknat anslag, men dessa skulle enligt min uppfattning inte upp­ vägas av den ofrånkomliga nackdelen att begreppen föreläsning och kurs då måste ges eu entydig och snävt reglerad bestämning, vilket i realiteten skulle innebära, att verksamheten berövades en betydande del av den flexibilitet, som jag anser vara en nödvändig förutsättning för att den smidigt skall kunna anpas­ sas till aktuella situationer och behov. För att så långt möjligt eliminera de olägenheter som kan vara förknippade med att bidrag skall utgå ur ett obetecknat anslag men framför allt för att skapa förutsättningar för en ordentlig kvalitetsmässig upprustning bör anslaget till föreläsningar och kurser väsentligt höjas. För budgetåret 1963/64 föreslår jag, att anslaget uppföres med 1 700 000 kr. Jag anser det emellertid skäligt, att minst lika stort belopp som statsbidraget tillskjutes av kommuner eller enskilda. Enligt den bidragskonstruktion jag förordar skall föreläsarnas arvoden, resor och trak­ tamenten i fortsättningen utbetalas från en central föreläsningsbvrå. Av redovisningstekniska skäl bör därför statsbidraget beräknas på grundval av dessa kostnadsposter och inte som hittills på de totala kostnaderna för verksamheten. Bidraget bör utgå med högst 75 % av kostnaderna för föreläsares arvoden, resor och traktamenten och beräknas på de sammanlagda kostnaderna för dessa ut­ giftsposter under ett budgetår. Bidrag till s. k. studiecirkelföreläsningar bör i enlighet med vad utredningen och flertalet remissinstanser förordat överföras till studiecirkelanslaget. 1960 års folkbildningsutredning har i sitt betänkande föreslagit, att föreläs­ ningar och kurser för att kunna erhålla statsbidrag skall vara offentliga. Flera remissinstanser har med hänvisning härtill erinrat om de undantag från denna bestämmelse, som för närvarande medges, bl. a. för föreläsningar i samband med centrala kurser, anordnade av till studieförbunden anslutna organisationer, samt

36 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

viss verksamhet vid sjukhus och vårdanstalter. Jag vill i detta sammanhang på­ peka, att den statsunderstödda föreläsnings- och kursverksamheten liksom hit­ tills bör avse att meddela allmän och medborgerlig bildning. I princip bör därför alla statsunderstödda föreläsningar och kurser stå öppna för envar intresserad, oavsett var de hålles. Av rent praktiska skäl är detta emellertid inte alltid möj­ ligt, och skolöverstyrelsen bör därför äga rätt att medge undantag från bestäm­ melsen om offentlighet för föreläsningar, som hålles i anslutning till av studie­ förbundens medlemsorganisationer anordnade centrala kurser eller vid sjukhus och vårdanstalter. I likhet med folkbildningsutredningen anser jag, att sång, musik, uppläsning eller dramatisk framställning i statsbidragshänseende bör jämställas med före­ läsning. Jag förutsätter emellertid då, att verksamheten skall ha en kulturellt ambitiös och konstnärligt syftande inriktning. Den här föreslagna konstruktionen av bidrag till föreläsningar och kurser innebär, att följande anslag eller anslagsposter bör sammanslås till en bidragspost: bidrag till föreläsningsförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till stu­ dieförbundens föreläsningsverksamhet, bidrag till folkbildningsförbundens kurs­ verksamhet, resekostnadsersättning åt föreläsare, bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare, bidrag till kursverksamhet bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. Anslagsposten till bidrag till föreläsningsverksamhet inom försvarsväsendet bör i enlighet med folkbildningsutredningens förslag överföras till fjärde huvudtiteln (jämför prop. 1963:1, bil. 6, p. 165). I likhet med 1960 års folkbildningsutredning vill jag också förorda, att verk­ samheten vid de fyra nuvarande centralbyråerna för föreläsningsförmedling — Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar, Västra Sveriges folkbildningsförbund, Folkbildningsförbundets centralbyrå och Studieförbun­ dens föreläsningsförmedling — sammanföres till en centralbyrå, förlagd till Stockholm. Denna nya centralbyrå bör ledas av en styrelse, bestående av sex ledamöter, varav tre valda av Folkbildningsförbundet och tre av Samverkande bildningsförbunden. Jag anser mig däremot inte kunna biträda utredningens för­ slag om en till centralbyrån knuten föreläsningsnämnd. En sådan skulle sanno­ likt innebära administrativ och organisatorisk belastning på centralbyrån och dess styrelse utan att likväl på ett tillfredsställande sätt kunna påverka och be­ vaka föreläsningsverksamhetens inriktning och kvalitet. Den rådfrågning av ämnesexpertis, som centralbyrån kommer att ha behov av, bör tillgodoses genom att styrelsen med sig adjungerar experter och fackmän inom för tillfället särskilt aktuella ämnesområden. Folkbildningsutredningen föreslår, att föreläsare i fortsättningen skall god­ kännas av länsbildningsförbund respektive studieförbund. I och för sig har jag inga erinringar mot detta förslag. Folkbildningsorganisationernas stabilitet och erfa­ renheter måste anses vara fullt tillfredsställande garantier för att kvaliteten i

Kungl. May.ts proposition nr 36 år 1963 37

föreläsningsverksamheten skulle komma att upprätthållas även med en så långt gående decentralisering av rätten att godkänna föreläsare, som den utredningen förordat. Systemet synes mig emellertid oförenligt med den enhetlighet i fråga om bedömning av föreläsares kvalifikationer och arvodenas storlek, som den nya bidragskonstruktionen förutsätter. Jag anser därför, att föreläsare i fortsätt­ ningen skall godkännas av centralbyråns styrelse. Bidrag till centralbyråns administrationskostnader bör i enlighet med skol­ överstyrelsens äskande för budgetåret 1963/64 utgå med 130 000 kr. Under det första verksamhetsåret måste centralbyråns organisation byggas upp från grun­ den. Det innebär, att viss del av byråns personal, i första hand dess föreståndare, bör knytas till verksamheten redan före budgetårets början. Det är också viktigt, att den administrativa rutinen utformas under medverkan av kontorsteknisk expertis, så att centralbyrån så smidigt och effektivt som möjligt kan fullgöra sina uppgifter. För de kostnader som måste uppstå i samband härmed vill jag förorda att ett engångsbidrag av 20 000 kr. ställs till centralbyråns förfogande. Folkbildningsutredningen föreslog, att centralbyråerna i Lund och Göteborg under en övergångstid skulle erhålla bidrag med för budgetåret 1962/63 till­ sammans 30 000 kr. Utredningen förutsatte, att en omprövning av dessa central­ byråers ställning senare skulle äga rum. Om förmedlingsarbetet centraliseras, kommer emellertid centralbyråerna i allt väsentligt att förlora sina uppgifter. Jag finner därför inte skäl att tillstyrka utredningens förslag på denna punkt. De nuvarande centralbyråerna bör nedlägga sin förmedlingsverksamhet med ut­ gången av juni 1963. Med hänsyn till behovet av viss avvecklingstid och där­ med förenade eventuella kostnader bör dock ett särskilt belopp av 20 000 kr. ställas till skolöverstyrelsens förfogande, att i mån av behov utbetalas till de nuvarande centralbyråerna i Lund och Göteborg under första hälften av budget­ året 1963/64. För täckande av ett under flera år balanserat underskott inom Västra Sveriges folkbildningsförbund bör ett bidrag av 4 350 kr. kunna utgå inom ramen för nämnda särskilda belopp. Folkbildningsutredningens principuttalande att den verksamhet inom ett län, som för närvarande bedrivs av föreläsningsförbund och folkbildningsförbund, i fortsättningen bör organiseras och administreras av ett organ, förslagsvis kallat länsbildningsförbund, vill jag till fullo instämma i. De båda organisationernas verksamhetsområden och arbetsformer är sådana, att det synes mig i hög grad befogat att de sammanslås. Ett intimt samarbete har, såsom utredningen på­ pekat, redan etablerats mellan föreläsningsförbund och folkbildningsförbund, och i ett fall (Gotland) har detta samarbete resulterat i samgående. I detta sammanhang vill jag också erinra om att folkbildningsförbunden i flera län mer och mer fått karaktären av kontakt- och samarbetsorgan inte bara visavi föreläsningsförbund och folkhögskolor utan också gentemot studieförbun­ dens regionala organisationer och andra kultur- och bildningsorgan i respektive län. En sådan utveckling bör enligt min mening hälsas med tillfredsställelse.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr SB år 1963 Folkbildningsutredningen har framhållit, att de folkbildningsförbund, som haft tillgång till kvalificerad arbetskraft, kan uppvisa en starkare tendens till utvidg­ ning av verksamheten än övriga. Utredningen pekar särskilt på att bildningskonsulenternas pedagogiska aktivitet starkare gjort sig gällande under senare år. Konsulentverksamheten har utan tvivel på flera håll i landet bidragit till att ge folkbildningsförbundens verksamhet stabilitet och organisatorisk fasthet. Denna verksamhet bör därför byggas ut, så att den kommer att omfatta alla län. En vidgad bidragsgivning till konsulentverksamheten bör emellertid ses i samband med de försök med kombinerade folkhögskollärar- och bildningskonsulenttjänster som sedan 1958 prövats i tre län. Dessa försök har enligt skolöverstyrelsens mening varit mycket framgångsrika, och jag har därför i min anmälan av bidra­ get till driften av folkhögskolor i årets statsverksproposition förordat, att ökade möjligheter till organiserat samarbete mellan folkhögskolor och övrigt folkbild­ ningsarbete skapas genom att flera tjänster av detta slag inrättas. I detta sam­ manhang förordar jag, att medel beräknas för bidrag till ytterligare två fristå­ ende konsulentbefattningar inom länsbildningsförbunden. Bidrag till konsulentverksamhet inom folkbildningsförbunden utgår för när­ varande med 88 000 kr. att fördelas med högst hälften av avlöningskostnaderna för minst elva konsulenter. Till instruktörer inom ungdoms- och nykterhetsorganisationer utgår bidrag med belopp motsvarande tre fjärdedelar av instruktö­ rens årslön, dock högst 12 000 kr. Enligt min mening bör sistnämnda konstruk­ tion gälla som grund för beräkningen av anslagsbehovet för konsulent verksam­ heten inom länsbildningsförbunden. Det på nyss angivna sätt beräknade bidrags­ beloppet för konsultverksamhet jämte beloppet för egentliga administrations­ kostnader, till vilket jag strax återkommer, skall fördelas av skolöverstyrelsen till de olika länsbildningsförbunden med beaktande av kvaliteten av dessas arbete, omfattningen av detta osv. Till länsbildningsförbundens administrationskostnader beräknar jag ett bi­ dragsbelopp av 54 000 kr. Skolöverstyrelsens förslag om ett särskilt bidrag av 30 000 kr. till de föreläsningsförbund, som önskar kvarstå som självständiga organisationer, kan jag inte biträda. Skolöverstyrelsen bör emellertid övergångs­ vis, om den finner skäl därtill, äga att av anvisade medel till länsbildningsför­ bundens verksamhet bevilja bidrag till föreläsningsförbund, som på grundval av lämnad motivering inte anser sig kunna gå samman med folkbildningsför­ bund. Bidraget må inte överskrida för budgetåret 1962/63 utgående belopp och det skall motsvaras av en minskning av bidraget till folkbildningsförbundet i länet. Till länsbildningsförbundens verksamhet bör således, på grundval av vad jag här anfört, för budgetåret 1963/64 beräknas ett medelsbehov av sammanlagt 210 000 kr. I den nyorientering och kvalitetsmässiga upprustning, som de av mig före­ slagna nya bidragsgrunderna för föreläsnings- och kursverksamhet främst syftar till, finns också behov av information och pedagogisk utbildning av dem inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1963 39 folkbildningsorganisationerna, som främst kommer att organisera och driva verk­ samheten. För studieförbundens vidkommande avses dessa behov bli tillgodo­ sedda av de bidrag till studieförbundens organisation och pedagogiska verksam­ het, som jag i det följande kommer att föreslå. Jag förordar, att Iänsbildningsförbundens centrala organ — Folkbildningsförbundet — för motsvarande ända­ mål beviljas ett bidrag av 20 000 kr., av vilket minst hälften skall användas för centrala kvalitetsfrämjande åtgärder, främst pedagogisk utbildning av länsbildningsförbundens personal och förtroendevalda. Folkbildningsförbundet bör vara skyldigt att i efterhand för skolöverstyrelsen redovisa till vilka ändamål bidraget utnyttjas.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att 1. godkänna av mig förordade grunder för bidrag till kost­ naderna för föreläsnings- och kursverksamhet inom det fria och frivilliga bildningsarbetet; 2. till Bidrag till föreläsnings- och kursverksamhet m. m. för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett an­ slag av 2 100 000 kr.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

V. Studiecirkelverksamheten

1. Utveckling och omfattning

Studiecirkelverksamheten är den mest omfattande av folkbildningsorganisationemas verksamhetsgrenar, och det är också den som ökat snabbast under de senaste 15 åren. Budgetåret 1947/48 — det år då statsbidrag första gången ut­ betalades till verksamheten enligt nu gällande bidragsprinciper — uppgick det totala antalet studiecirklar inom studieförbunden till i runt tal 25 000. 1961/02 hade antalet ökat till 92 000. Under samma tid ökade antalet studiecirkeldelta­ gare från 270 000 till drygt 900 000 och antalet cirkelsammankomster från knap­ pa 300 000 till över en miljon. Som framgår av efterföljande tabell har antalet studiecirklar, som erhållit statsbidrag, ökat snabbare än det totala antalet cirk­ lar. Till en del beror det på att allt fler studiecirklar anpassats till gällande bidragsvillkor. Det är emellertid också en direkt följd av den bidragsspärr vid högst 300 kr. per studiecirkel, som genomfördes 1951 och resulterade i att ett växande antal studiecirklar — främst i färdighetsämnen — organiserades och rapporterades som terminscirklar.

Tabell 1. Studiecirkelverksamhetens utveckling inom studieförbunden 1937/38—1961/62

Antal Antal cirk­ Antal Antal sam­ År cirklar Index lar med Index deltagare Index mankomster Index totalt bidrag totalt totalt

37/38 11 900 50 141 272 52 42/43 14 802 62 — — 171 238 64 — — 47/48 23 803 100 13 607 100 269 454 100 288 921 100 52/53 37 741 159 27 027 199 435 798 162 554 053 192 57/58 73 613 309 62 400 459 763 249 283 1 006 995 349 58/59 78 477 330 64 406 473 816 541 303 993 951 344 59/60 83 630 351 69 778 513 850 485 316 1 013 988 351 60/61 84 846 356 70 330 517 858 032 318 976 870 338 61/62 92 142 387 77 439 568 938 225 348 1 084 691 375

Antalet ungdomscirklar och deltagare i dessa (deltagare i åldern 14—18 år) har under senare år uppgått till i runt tal 20 % av den totala verksamheten. Ungdomens andel av det sammanlagda antalet deltagare torde emellertid vara något större, eftersom ett relativt stort antal ungdomar också finns med i all-

Tabell 2. Studiecirklarnas ämnesval inom Samverkande bildningsförbunden 1952/53 — 1960/61

K u n i g

­ i n g a fi ls

l.

fi st . k ri ap ik m r- . er K io lo ex 3 ex n ex si ex ra ex äl Q) n jd ex o ex u ex ig so o d d tt at d u d to g d h sk -a ö d n d et d

k a o li n o at M

< e el lo is t-H ek sl v fi sy In m In K te In M In eo In am u T In k In N In

R p H g S k E a j: ts

52/53 3 778 100 6179 100 3 322 100 5 490 100 160 100 6 489 100 5 340 100 2 939 100 1 299 100 p 53/54 4 868 129 6 723 109 3 728 112 6 805 124 405 253 6 273 97 5 995 112 3 382 115 1 428 Ilo ro

54/55 5 464 145 7 489 121 3 504 105 7 997 146 461 288 6 748 104 7 926 148 4 068 138 1 469 113 po

55/56 5 981 158 8100 131 5 529 166 9 322 170 516 323 6 791 105 8 903 167 3 919 133 1 639 126 sit

56/57 7 018 186 9 750 158 7 537 227 10 648 194 831 519 7 256 112 11 263 211 5 077 173 1 998 154 io n 57/58 7 489 198 11 159 181 6 294 189 13 809 252 1 003 627 8 606 133 12 109 227 4 921 167 2 726 210 n 58/59 8 517 225 11 826 191 6 307 190 15 559 283 869 543 11 465 177 9 324 175 5 925 202 2 588 199 r

59/60 8 976 238 11 656 189 6 678 201 16 460 300 1 031 644 12 945 199 9 457 177 6 896 235 3 306 255 6

60/61 10 349 274 11 780 191 6 833 206 17 041 310 1 130 706 11736 181 8 995 168 7 298 248 3 255 251 år

52/531 10,8 17,7 9,5 15,7 0,5 18,5 15,3 8,4 3,7 1 9 60/611 13,2 15,0 8,7 21,7 1,4 15,0 11,5 9,3 4,2 6

I procent av totala antalet studiecirklar.

42 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 36 år 1963

manna studiecirklar, dvs. studiecirklar, vilkas deltagare till övervägande antalet är äldre än 18 år. Ungdomens deltagande i studiecirkelverksamheten har framför allt visat sig bottna i ett utbrett intresse för musik. I det närmaste hälften avalla ungdomscirklar är musikcirklar, vilket förklarar musikens framträdande ställning i studiecirkelverksamheten. Ungdomen är emellertid också förhållande­ vis väl representerad i studiecirklar i språk, teater, samhällskunskap, teknik och praktiska ämnen. I språk och praktiska ämnen har ungdomens deltagande dock minskat påtagligt sedan 1950-talets början. Ämnesvalet har i stort sett undergått en jämn och stabil utveckling. Tabell 2, som omfattar verksamheten inom Samverkande bildningsförbunden, dvs. i tolvav de av- skolöverstyrelsen auktoriserade 13 studieförbunden, visar att samt­ liga ämnesgrupper — på ett undantag när — ökat mycket markant under senare år. Vissa inbördes förskjutningar mellan ämnesgrupperna har emellertid ägt rum. Således har ämnesgrupperna Religion, filosofi och psykologi, Musik, Historia och geografi, Ekonomi samt Naturvetenskap ökat relativt sett snabbare än övriga grupper. Teknik och slöjd ökade också mycket kraftigt fram t. o. m. verksamhetsåret 1957/58. Detta år genomförde studieförbunden emellertid i samråd med skolöverstyrelsen en skärpning av kvalitetskraven på vissa studie­ cirklar med utövande verksamhet, vilket hade till följd att ämnesgruppen under närmast påföljande verksamhetsår minskade med närmare 3 000 cirklar och sedan i stort sett stabiliserades vid denna nivå. Ämnesfördelningen inom studieförbunden uppvisar sins emellan påtagliga olikheter. Som exempel kan nämnas att ABF under verksamhetsåret 1960/61 redovisade 38 % av det totala antalet studiecirklar inom studieförbunden och 62 % av alla studiecirklar i samhälls- och rättsvetenskap. Frikyrkliga studieför­ bundet hade samma år 8 % av samtliga studiecirklar och 42 % av alla cirklar i religion och livsåskådningsfrågor. För Sveriges kyrkliga studieförbund var mot­ svarande siffror 13 respektive 47 %. Folkuniversitetet, vars verksamhet inte om­ fattas av uppgifterna i tabell 2, har en stark dominans av språkstudier — 1960/61 utgjordes 82 % av förbundets totala studiecirkelverksamhet av språk­ cirklar. De av studieförbunden redovisade kostnaderna för ledararvoden och studie­ material i bidragsberättigade studiecirklar uppgick verksamhetsåret 1961/62 till i runt tal 26 400 000 kr. Några tillförlitliga uppgifter om de totala kostnaderna för verksamheten — alltså även för studielokaler, administration, studiepropa­ ganda samt material och hjälpmedel, för vilka statsbidrag inte utgår — finns inte. Vissa överslagsberäkningar tyder emellertid på att dessa kostnader uppgår till ett årligt belopp av omkring 40 miljoner kr. Statsbidrag till studiecirkel­ verksamheten utgick budgetåret 1961/62 med 13 500 000 kr., vilket motsvarar 51 % av kostnaderna för ledararvoden och studiematerial och — approxima­ tivt — 30 till 35 % av de totala kostnaderna för verksamheten. De genom­ snittliga kostnaderna för ledararvoden och material var samma år 335 kr. per

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

nät beviljas. Flertalet av dessa cirklar har organiserats i studieförbundens regi. I viss utsträckning har de emellertid också anordnats av föreläsningsförbund, folkbildningsförbund och en del andra organisationer och sammanslutningar. Bland universitetscirklamas ämnen märks sociologi, psykologi, konst- och kyrko­ historia, filosofi, nationalekonomi, juridik och musikpedagogik.

2. Nuvarande statsbidragsbestämmelser

För anordnande av studiecirklar utgår för närvarande statsbidrag dels till riks­ förbund för studiecirkelverksamhet (studieförbund), dels också till fristående studiecirklar. Med studiecirkel avses en kamratkrets för gemensamma teoretiska eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan. Statsbidrag utgår för anordnande av allmänna studiecirklar, ungdomscirklar och universitetscirklar. Med allmän studiecirkel förstås studiecirkel, som be­ handlar ämnen av grundläggande eller allmänt bildande karaktär. Med ungdomscirkel avses studiecirkel, som till övervägande del, dock minst fem, har medlemmar i åldern 14—18 år och behandlar studiecirkelns ämne på ett för ung­ domen särskilt tillrättalagt sätt. I musikcirklar, som anordnas såsom ungdoms­ cirklar, får även deltagare under 14 år deltaga. Dock skall minst fem av delta­ garna vara i åldern 14—18 år. Universitetscirkel skall ledas av en genom högre akademiska studier kvalificerad lärare. Till allmän studiecirkel utgår bidrag med högst hälften av kostnaden för handledararvode och studiematerial, dock med högst sju kr. och femtio öre per studietimme. Allmän studiecirkel kan därutöver erhålla bidrag till högst två föreläsningar under ett arbetsår enligt av skolöverstyrelsen särskilt meddelade bestämmelser. Till ungdomscirkel utgår bidrag med högst tre fjärdedelar av kostnaden för handledararvode och studiematerial, dock högst med elva kr. per studietimme. För såväl allmän studiecirkel som ungdomscirkel utgår bidrag med sammanlagt högst 300 kr. per budgetår. Universitetscirkel erhåller bidrag till handledararvode med högst 35 kr. per studietimme, till resekostnadsersättning och traktamente åt lärare enligt klass B i allmänna resereglementet samt till studiematerial med högst hälften av den verkliga kostnaden dock med högst tio kr. per deltagare. För att komma i åtnjutande av statsbidrag skall allmän studiecirkel och ung­ domscirkel ha minst 20 studietimmar fördelade på minst tio sammankomster. Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst fem. Musikcirkel får som förberedelse för samspel använda högst en tredjedel av den sammanlagda studietiden för handledning av enskilda deltagare eller av grupper med mindre än fem deltagare. Från bestämmelserna om antalet studietimmar, sammankoms­ ter och deltagare kan skolöverstyrelsen efter särskild framställning medge un­ dantag. Handledare och studieplaner skall godkännas av respektive studieför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 45

bund och — i fråga om fristående studiecirklar — av skolöverstyrelsen. Vid studiecirkelsammankomst får inte förekomma propaganda för politiska eller religiösa åskådningar. Studietiden för universitetscirkel skall, om skolöverstyrelsen inte medger un­ dantag, vara minst två år med minst 24 sammankomster och 48 studietimmar per år. Antalet deltagare vid varje sammankomst skall vara minst tio. Statsbidrag till studiecirkelverksamheten utgår från ett förslagsanslag, för budgetåret 1962/63 beräknat till 14 800 000 kr. Till studicirkelföreläsningar ut­ går bidrag från anslagsposten Bidrag till studieförbundens föreläsningsverksamhet. Bidragsbeloppet har under senare år uppgått till i runda tal 50 000 kr. Till universitetscirklar utgår bidrag från ett särskilt reservationsanslag, som för bud­ getåret 1962/63 fastställts till 50 000 kr.

3. 1960 års folkbildningsutredning

I sitt betänkande betonar Folkbildningsutredningen mycket kraftigt statsbidragsgivningens positiva effekt på studiecirkelverksamhetens utveckling. Den starkt ökade omfattning, som arbetet fått under loppet av det gångna årtiondet, förklaras i stor utsträckning av bidragsgivningen, och det har också kunnat no­ teras, att kvaliteten i arbetet påverkats på ett fördelaktigt sätt, framhåller ut­ redningen. Utredningen erinrar emellertid också om att formerna för bidragsgivningen i stort sett varit oförändrade sedan de tillkom budgetåret 1947/48. Det är då knappast att förvåna sig över att de inte i alla avseenden är väl anpassade efter den kvantitativt och kvalitativt väsentligt annorlunda verksamheten i dag fram­ håller utredningen, som vidare anför bl. a. följande. De villkor, som numera är knutna till bidragsgivningen, leder alltför ofta till en normalisering och standardisering av studiecirklarnas arbete såväl beträffan­ de studietidens längd som antalet studietillfällen. Bidragsformerna uppammar till ett visst kvantitetstänkande, på ett sätt som från början ingalunda varit avsett, och detta leder till att man inom studiecirkelverksamheten blir allt mindre be­ nägen att tillgodose många skiftande behov, som skulle föra utanför den ram, som medger de förmånligaste bidragsbeloppen. Inte heller stimulerar de nuva­ rande bidragsbestämmelserna i tillräcklig grad den nyorientering i fråga om ar­ betssätt och metoder, som vore befogad med hänsyn till struktur- och miljöför­ hållandena i samhället. Utredningen påpekar också, att det nuvarande bidragssystemet kräver en tämligen omfattande detalj kontroll, att de ganska talrika särbestämmelserna komplicerar kontrollarbetet och leder till att man endast med svårighet kan skaffa sig en betryggande insyn och överblick av verksamheten. Mot bakgrunden härav anför utredningen som sin mening att tiden nu är mogen för en rätt ge­ nomgripande översyn och förändring av statsbidragsbestämmclserna för stödet till studiecirkel verksamheten.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Efter att ha redovisat resultaten av vissa undersökningar anser sig utredningen kunna konstatera, att de nuvarande spärr-reglerna för studiecirkelbidraget — högst 300 kr. per studiecirkel, högst 50 respektive 75% av kostnader för ledararvode och studiematerial samt högst 7:50 respektive elva kr. per studietimme _ bör kunna slopas och ersättas av ett fast bidrag per studietimme. Utredningen finner vidare inte anledning att bibehålla den inskränkning i bidragsgivningen, som åstadkommits genom att vissa ämnen efter överenskommelse mellan studie­ förbunden och skolöverstyrelsen undantagits från möjligheten att erhålla bidrag eller ansetts bidragsberättigade endast under vissa omständigheter. Efter gjorda överväganden anför utredningen också som sin mening att det inte längre finns anledning att upprätthålla särskilda bestämmelser för ungdomscirklar. Olika regler för allmänna studiecirklar och ungdomscirklar leder enligt utredningens uppfattning till visst merarbete för kontroll och administration. Det är stundom förenat med svårigheter att dra en bestämd gräns mellan de bägge cirkeltyperna, och det kan också ifrågasättas om det av verksamhetsmässiga och pedagogiska skäl kan anses motiverat att upprätthålla denna speciella bidragsform för studie­ cirkelverksamhet bland ungdom. Utredningen framhåller i det sammanhanget följande. Det synes utredningen uppenbart, att det i och för sig är värdefullt, om män­ niskor av olika åldrar får tillfälle att mötas i studiecirkelns gemenskap för att där konfronteras med de attityder och meningar, som kan ha sin grund i generat ionsoch åldersskillnader. Detta är så mycket mer värdefullt, som tendensen i det normala samhället går mot en allt starkare avgränsning av de olika åldersgrup­ perna från varandra, ett av de många resultaten av omstruktureringen och urba­ niseringen med familje- och släktbandens försvagning som följd. Det torde också vara ovedersägligt, att den förlängda skoltiden leder till att ungdomen, i varje fall efter avslutad skolgång, är mognare och bättre rustad än tidigare att deltaga i studiecirklar med heterogen ålderssammansättning. Det anförda innebär inga­ lunda, att utredningen på något sätt skulle underskatta värdet av att grupper av unga människor i ungefär samma ålder kommer samman i studiecirklar för att diskutera sina egna problem eller i övrigt skaffa sig kunskaper och överblick be­ träffande sammanhang som kan intressera dem. Efter att ingående ha prövat olika principer jöreslår utredningen beträffande bidragsberäkningen, att gruppstudietimme skall vara den bidragsgrundande en­ heten för studiecirkelbidraget. Med gruppstudietimme avser utredningen »sam­ mankomst om minst 45 minuter för sådana gemensamma studier, som utgör del av studieverksamhet, sammanlagt omfattande minst 15 gruppstudietimmar un­ der minst 7 studieveckor». Utredningen föreslår vidare, att studieverksamheten skall bedrivas i grupp, som — handledaren inräknad — består av minst fem och i regel högst 20 deltagare över 14 år. Detta innebär, att minst fem deltagare, leda­ ren inräknad, måste vara närvarande vid gruppstudietimme, för vilken bidrag skall utgå. Vidare skall studieverksamheten enligt förslaget försiggå efter en på förhand uppgjord plan, som skall godkännas av erkänt studieförbund eller annan behörig instans. Bidrag skall i regel utgå för högst två gruppstudietimmar vid ett och samma studietillfälle.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 36 år 1963 47

Statsbidrag till studiecirkelverksamheten föreslås av utredningen utgå med åtta kr. per gruppstudietimme. Av detta belopp skall fem kr. och femtio öre automatiskt utbetalas till den lokala anordnaren av verksamheten utan krav på redovisning av kostnader. Som underlag för bidragsutbetalningen skall ligga rap­ porter från de lokala organen, som bekräftar att gruppstudierna haft erforderlig varaktighet och närvarofrekvens. Den återstående delen av beloppet — två kr. och femtio öre per gruppstudie­ timme — skall enligt utredningen utgå till studieförbundet centralt att begagnas för vissa åtgärder av pedagogisk eller annan art. Utredningen nämner här hand­ ledarutbildning, framställning och utgivning av hjälpmedel för studiecirkelarbe­ tet, t. ex. studieplaner eller annat tryckt material, samt bildband, ljudband och stillfilmer. Denna del av bidraget skall också kunna användas för åtgärder, ägnade att stimulera studier i vissa ämnen, som för respektive förbund ter sig särskilt angelägna, eller för att åstadkomma livligare deltagande i studiearbetet i allmänhet eller från vissa gruppers sida. Utredningen pekar i det sammanhanget särskilt på behovet att mera ändamålsenligt än nu stimulera och stödja ungdo­ mens deltagande i studiecirkelarbetet. Utredningen har vidare räknat med att expertbesök i studiecirklarna (motsva­ rande de nuvarande studiecirkelföreläsningarna) samt »studiecirklar, som förut­ sätter mera vittgående förkunskaper och större studievana än studiecirklar i all­ mänhet, t. ex. universitetscirklar» skall kunna bekostas av den del av studiecirkelbidraget, som enligt utredningen skulle disponeras av studieförbunden centralt. Däremot bör enligt utredningens mening dessa medel inte få användas till lönekostnader för personal inom förbundet eller dess verksamhetsområde. Det belopp som föreslås utgå till den lokala anordnaren av studiecirkelverk­ samhet — fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme — anser utredningens majoritet vara väl avvägt. Utredningen finner, att det inte är högre än att det kan bedömas motsvara högst hälften av de verkliga kostnader, som anordnare av studiecirkel under alla förhållanden måste räkna med om arbetet skall få skälig standard. Denna bedömning anser utredningen viktig, då bidraget föreslås utgå utan att den lokala anordnaren skall behöva redovisa bidragsgrundande kost­ nader. Å andra sidan är bidragsbeloppet inte lägre än att lokala anordnare, t. ex. i städer och större tätorter, som av olika skäl arbetar med högre kostnader, bör kunna få det ytterligare stöd, som fordras, från sina studieförbund centralt, lik­ som att de genom lämpliga åtgärder i övrigt, t. cx. genom att uttaga högre del­ tagaravgifter i vissa cirklar, bör vara väl rustade att befästa och utveckla de värdefulla sidorna av sin studiecirkelverksamhet, framhåller utredningen. Mot utredningens förslag på denna punkt har ledamoten Henry Jarild reserverat sig. Enligt hans mening borde bidraget åtta kr. per gruppstudietimme fördelas med sex kr. och femtio öre till lokal anordnare och en kr. och femtio öre till studie­ förbundet centralt. Statsbidragsberättigade s. k. fristående studiecirklar, dvs. studiecirklar, som uppbär bidrag direkt från skolöverstyrelsen, föreslås av utredningen erhålla ett

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

bidrag av fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme. Den del av bidraget, som ifråga om till erkänt studieförbund rapporterad studiecirkel enligt utred­ ningens förslag skall disponeras av studieförbundets centrala ledning, bortfaller i detta fall. Utredningen föreslår också att — i likhet med vad som gäller för vissa bidrag på skolväsendets område — studieförbund som förskott skall kunna erhålla upp till 90 % av det belopp förbundet fick i bidrag närmast föregående redovisningsår. För bidrag till musikstudieverksamhet med betydande inslag av musikut­ övande föreslår utredningen särskilda bidragsbestämmelser, då musikstudieverk­ samheten inom folkbildningsarbetet i regel inte låter sig smidigt anpassas till studiecirkelns form. Utredningen betonar emellertid, att musikstudieverksam­ heten trots sin särprägel har sin givna plats i folkbildningsarbetet, för vilket det uppenbarligen är en viktig uppgift att ge musikbildning och skapa förutsätt­ ningar för en rikare musikupplevelse. Utredningen konstaterar, att folkbildningsarbetet för närvarande i sin musik­ verksamhet mottar ganska stora grupper av barn under 14 år, och att anled­ ningen härtill är att söka i att dessa åldersgruppers behov och intresse för musik­ undervisning och musikkontakt inte för närvarande kan tillgodoses av andra in­ stanser. Utredningen föreslår därför att skolöverstyrelsen tills vidare ges möjlig­ het att, då det gäller musikundervisning i studiecirklar, medge undantag från be­ stämmelsen om minimiålder under samma förutsättningar och på samma villkor som för närvarande gäller. Musikstudieverksamheten inom studieförbunden bör enligt utredningens me­ ning som främsta syfte ha att leda till musikutövning i ensemble (instrumentalt eller vokalt). Utredningen finner emellertid uppenbart, att förutom ensemble­ verksamhet även musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument (s. k. musikcirklar) kan vara motiverad från folkbildningssynpunkt. Slutligen måste det också enligt utredningens mening inom folkbildningsarbetet få förekomma elementär och mera avancerad undervisning i musik i anslutning till musikverk­ samhet i ensembler och musikcirklar. Även dessa musikstudier torde visserligen med framgång kunna bedrivas i grupp, men av pedagogiska skäl bör sådana grupper tills vidare kunna omfatta mindre än fem deltagare. Utredningen föreslår, att det till lokal anordnare skall utgå ett bidragsbelopp av tio kr. per gruppstudietimme i ensembleverksamhet. Med gruppstudietimme avses gemensamma övningar i ensemble (kör), däremot inte framträdande inför publik eller vid sammankomster i föreningar e. d. Någon stipulation om högsta antalet deltagare bör enligt utredningen inte sättas för dessa cirklar och bidrag bör utgå till högst 60 gruppstudietimmar per budgetår för varje ensemble eller kör. För musikutövning i grupp, där alla spelar samma instrument, s. k. musikcirk­ lar, föreslås bidrag utgå med fem kr. och femtio öre per gruppstudietimme till lokal anordnare. För musikcirklar bör samma stipulationer som för studiecirklar

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 49

i allmänhet gälla beträffande minsta antal gruppstudietimmar, studietidens längd och antalet deltagare vid varje gruppstudietimme. För elementär eller mera avancerad musikundervisning i mindre grupper än fem deltagare föreslår utredningen ett bidrag av tre kr. per gruppstudietimme. Dessa övningstimmar skall bedrivas av ledare och minst två deltagare i direkt anslut­ ning till ensemble eller musikcirkel. För varje ensemble, kör eller musikcirkel bör bidrag medges till högst 30 övningstimmar per budgetår.

4. Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag om ett generellt bidrag till studie­ cirkelverksamheten, utan skyldighet för anordnaren att redovisa kostnader för verksamheten, har i princip tillstyrkts av ett flertal remissinstanser. Utred­ ningens detaljförslag till nya bidragsgrunder har emellertid kritiserats mycket starkt. Kritiken kan sammanfattas i följande tre punkter: 1) Det av utredningen föreslagna bidragsbeloppet per gruppstudietimme är allt­ för lågt och kommer att medföra avsevärda svårigheter för studieförbunden att vidmakthålla verksamheten vid dess nuvarande omfattning och kvalita­ tiva nivå. 2) Utredningens förslag att de särskilda bidragsbestämmelserna för ungdomscirklar slopas, kommer att innebära försämrade möjligheter att intressera ungdomen för folkbildningsarbetet. 3) Uppdelningen av bidraget i två bidragsposter, en för den lokala anordnaren av studiecirkelverksamhet och en för studieförbundet, av vilka den senare delen bl. a. skulle kunna användas för att kompensera det inkomstbortfall som de nya bidragsgrunderna i vissa fall skulle innebära — framför allt i städer och större tätorter — befaras leda till oklara och för verksamheten otillfreds­ ställande relationer såväl inom som mellan de olika studieförbunden.

Skolöverstyrelsen visar med hjälp av ett omfattande siffermaterial, att prak­ tiskt taget samtliga studieförbunds lokala studiecirkelanordnare med de av ut­ redningen föreslagna grundbidragen skulle få ett mindre statligt stöd än vad de för närvarande åtnjuter. Beräknad efter utredningsmajoritetens förslag skulle denna minskning uppgå till i genomsnitt 13 % och efter reservantens förslag till i genomsnitt 3,3 %. Överstyrelsen anser, att det finns anledning att se mycket allvarligt på denna kraftiga sänkning av det statliga stödet till den lokala verk­ samheten. Överstyrelsen anför i det sammanhanget bl. a. följande. Den utan gcnsägelse mest betydelsefulla kostnaden på det lokala planet är handledararvodet. Överstyrelsen har under det gångna decenniet iakttagit, hur det alltmer stegrade kravet på kvalitet reflekterats i det förhållandet, att de lo­ kala anordnarna strävat efter att höja arvodena för att kunna förvärva så dug­ liga handledare som möjligt. På centralt håll har samma krav medfört, att man koncentrerat sig på att utarbeta allt bättre studiematerial. Både på centralt och

4 , — Bihang till riksdagens 'protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

regionalt håll har en alltmer effektiv kursverksamhet för studieledare satts in. Nya pedagogiska rön har möjliggjort en högre standard på studieledarutbild­ ningens och materialutformningens område. Främst har emellertid de ökade kost­ naderna för denna kvalitetsförbättring drabbat de lokala anordnarna. Utredningen framhåller på s. 172 att »arvodesnivån torde överhuvudtaget inom folkbildningsarbetet få beräknas komma att ligga väsentligt högre än som regel nu är fallet». Detta är också överstyrelsens åsikt. Fn alltmer effektiv hand­ ledarutbildning kan likaledes komma de handledare, som genomgått dylik, att resa krav på högre arvode såsom specialutbildade på vuxenundervisningens om­ råde. Enligt de uppgifter överstyrelsen inhämtat finns det en grupp handledararvoden, som ligger under 10 kr. per timme. Det gäller sådana handledare, som inte besitter speciella ämneskvalifikationer, och sådana handledare som av ideella skäl tar lågt arvode i studiecirklar inom fackliga organisationer. Mellan 10 och 20 kr. per timme ligger arvodena för ämneskvalificerade handledare i landsorten. (I Stockholm betalas arvoden på upp till 30 kr. per timme.) Överlag har också handledararvodena genomsnittligt hållits låga. Men vid en jämförelse med det belopp per studietimme, som av utredningen föreslås till den lokala anordnaren, inser man, att den av utredningen beräknade höjningen av arvodesnivån inte underlättas utan snarare försvåras. Med hänvisning till ovanstående kan överstyrelsen icke tillstyrka en bidragskonstruktion, som skulle försvåra arbetet för lokalavdelningarna. Överstyrelsen får därför framhålla som sin mening, att den del av ett generellt bidrag, som avses tillfalla de lokala anordnarna, måste räknas upp till ett så stort belopp, att ingen lokal anordnare skall behöva vidkännas en minskning i jämförelse med hittills uppburet statsbidragsbelopp. En ökning vore snarare befogad med hänsyn till de allmänna löne- och kostnadsstegringar, som inträffat sedan nuvarande belopp fastställdes och som kan beräknas fortsätta.

Skolöverstyrelsen anför emellertid också vissa praktiska och principiella in­ vändningar mot utredningens förslag om generella bidrag till studiecirkelverk­ samheten. En övergång till de av utredningen förordade bidragsgrunderna skulle onekligen innebära vissa fördelar — enklare redovisningsförfarande och enhetliga bidragsgrunder. Å andra sidan skulle, framhåller överstyrelsen, dessa förenklingar bli förhållandevis ringa om man samtidigt tar i beaktande att uppgifter om del­ tagarnas antal och närvarofrekvens, datum för sammankomster, antalet studie­ timmar, handledarens namn, adress och kvalifikationer samt studiematerial under alla förhållanden måste lämnas också i fortsättningen. Vidare kan den större enhetligheten bli en fara för likriktning; för att förbundens särart utjämnas. Överstyrelsen erinrar om att verksamheten, enligt utredningens uppfattning, mycket känsligt anpassats efter förändringar i bestämmelserna för statens bidragsgivning och ifrågasätter om generella bidrag har den kvalitetsstimulerande effekt, som framhävs som grundtanke i utredningens betänkande. Ett bidrag, som anpassar sig efter de verkliga kostnaderna, torde få betraktas som mera sti­ mulerande till kostnadskrävande kvalitetsåtgärder, framhåller överstyrelsen. Skolöverstyrelsens bedömning av utredningens förslag till nya bidragsbestämmelser och de verkningar dessa kommer att få, verifieras i så gott som samtliga remissyttranden. Folkuniversitetet pekar på att grundskolan kommer att ställa högre kvalitets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 Öl

krav på folkbildningsarbetet. Det går därvid inte att komma ifrån att detta i första hand blir en fråga om tillgång till goda handledare, och det kommer inte bara att gälla ett begränsat antal studiecirklar utan den övervägande delen av dem. Konsekvenserna härav måste bli mer kvalificerade och bättre betalda handledare, framhåller EU. Skolöverstyrelsens uppfattning att generella bidrag till studiecirkelvex-ksamheten knappast är ägnade att stimulera kvaliteten, delas också av flera studie­ förbund. Studieförbundet Medborgarskolan anför exempelvis att en strävan bör vara att engagera så kvalificerade ledare som möjligt i cirklarna. Detta medför relativt sett höga ledararvoden. Det vore knappast rättvist, framhåller förbundet, om cirklar, vilka kan verifiera sådana stora men kvalitetsfrämjande utgifter, skulle jämställas med cirklar, vilka letts av mindre kvalificerade och därmed billigare handledare. Frikyrkliga studieförbundet vill för sitt vidkommande gärna med­ verka till enklare och mer enhetliga bidragsgrunder men anför samtidigt att enkelhet i bidragskonstruktionen inte utgör den väsentliga bedömningsgrunden för denna. Den verkan en bidragskonstruktion kan förutses ha i fråga om sti­ mulans till kvalitet är enligt studieförbundets mening viktigare i sammanhanget. I anslutning till utredningens förslag om att slopa de speciella bestämmelserna för ungdomscirklar, framhåller skolöverstyrelsen, att utredningen synes ha bortsett från den principiella motivering, som ligger bakom det högre stödet till ungdomscirklar, nämligen statsmakternas stora intresse med hänsyn till ung­ domsfrågornas aktualitet att underlätta för ungdomar att vara aktiva i studie­ cirklar. Överstyrelsen framhåller som sin åsikt att så länge förutsättningarna för samhällets nuvarande ungdomspolitik består, den bästa formen för statens stöd till ungdomens deltagande i studiecirklar är den 75-procentiga bidragsgivningen till ungdomscirklar i nuvarande utformning. Utredningens förslag att en del av det generella bidraget per gruppstudie­ timme skall utgå till studieförbunden för central pedagogisk verksam­ het (enligt utredningens majoritet två kr. och femtio öre och enligt reservanten en kr. och femtio öre) kommenterar skolöverstyrelsen på följande sätt. Överstyrelsen hälsar den avsikt, som ligger bakom detta förslag, med största tillfredsställelse. Överstyrelsen har upprepade gånger i sina petita framhållit behovet av ett kraftigare statligt stöd till förbundens pedagogiska verksamhet, som nu utgår som en del av anslaget till förbundens administrationskostnader. Genom utredningens förslag brytes nu detta anslag ut och sättes i relation till verksamhetens omfattning, en konstruktion, som överstyrelsen i och för sig finner tilltalande. Beträffande användningen av detta anslag föranleder utredningens förslag den invändningen från överstyrelsen sida, att detta bidrag endast bör användas till av den centrala förbundsledningen vidtagna pedagogiska åtgärder och pro­ paganda. Givetvis må de i vissa fall insättas lokalt eller regionalt, då det är fråga om propaganda eller stimulans utöver den lokalt rutinmässiga, om expertbesök eller enstaka cirklar på högre nivå. Under inga förhållanden bör de emellertid få användas för att kompensera lokalavdelningarna för den bortfallna delen av deras statsbidrag. Överstyrelsen skulle anse det synnerligen olyckligt, om utred­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

ningens förslag till dylik återbäring skulle bli riksdagens beslut. Därigenom faller grundtanken med förslaget, nämligen att möjliggöra en upprustning av förbun­ dens pedagogiska verksamhet. Överstyrelsen har nu inhämtat, att inom flera studieförbund krav rests från regionalt och lokalt håll på kompensation ur anslagsdelen till den centrala pedagogiska verksamheten och att flera förbundsledningar är beredda att tillmötesgå kraven. Det är i och för sig naturligt att sådana krav reses, men införandet av ett dylikt system skulle kunna leda till otillfredsställande, oklara relationer såväl inom som mellan förbunden. En sådan anordning skulle motverka avsikten med en förenkling av redovisningsförfarandet genom generellt bidrag, eftersom dylik kompensation måste förutsätta av­ vägning efter redovisade kostnader. Efter att ha yrkat avslag på folkbildningsutredningens förslag presenterar skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande tre alternativa förslag till ny bidragskonstruktion för studiecirkelverksamheten. I petita för budgetåret 1963/64 har överstyrelsen efter gjorda ytterligare överväganden ansett sig kunna föreslå ett bidragssystem enligt vilket ett generellt bidrag utan redovisningsskyldighet skulle utgå för varje av studieförbund redovisad studiecirkeltimme med tio kr. för all­ män studiecirkel och 14 kr. för ungdomscirkel. I ett relativt stort antal remissyttranden uttalas också tveksamhet i fråga om utredningens förslag till speciella bidragsgrunder för musikstudieverk­ samheten. Skolöverstyrelsen framhåller, att amatörmusikverksamheten i statsbidragsavseende sannolikt intar en särställning, men att detta i så fall i lika hög grad gäller amatörteaterverksamheten och vissa konststudiecirklar. Över­ styrelsen anser sig inte kunna tillstyrka utredningens förslag till bidrag till musikstudieverksamheten utan finner, att inga nya bestämmelser bör införas i syfte att detaljreglera denna verksamhet. Utredningens förslag om en sänkning av minsta antalet studietim­ mar och studieveckor per studiecirkel till 15 respektive sju tillstyrkes i ett flertal yttranden. En viss tveksamhet kan emellertid förmärkas. Så anför exempelvis Arbetarnas bildningsförbund, att »bestämmelser av detta slag lätt blir normerande för en betydande del av verksamheten. Lägst 15 studietimmar kan sålunda befaras medföra att detta uppfattas som det antal studietimmar som bidragsgivande myndigheter anser önskvärda.» Utredningens förslag att statsbidrag skall kunna utgå till högst två studie­ timmar vid ett och samma studietillfälle, har mötts av ett kompakt motstånd från praktiskt taget samtliga remissinstansers sida. Genomgående påpekas att några pedagogiska olägenheter av något längre sammankomster än två studie­ timmar inte finns, och att en lång rad praktiska och organisatoriska skäl talar för att statsbidrag bör utgå till högst tre studietimmar vid samma studietillfälle. Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att högsta antalet deltagare i en studiecirkel bör sänkas från 25 till 20, likaså får utredningen starkt stöd för förslaget att ersätta nuvarande bidragsmöjligheter för studiecir­ kelföreläsningar med en bidragskonstruktion, som stimulerar studiecirklarna att inbjuda experter och fackmän till cirkelns sammankomster.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 53

Skolöverstyrelsen konstaterar i sitt yttrande att den nuvarande definitionen av begreppet studiecirkel, enligt utredningens förslag till kungörelse för bidrag till studiecirkelverksamheten, utgår utan att ersättas av någon ny, samt att utred­ ningen infört ett helt nytt begrepp — gruppstudietimme. Denna terminologiska förändring kan innebära, att studiecirkelbegreppet berövas sitt innehåll, något som av allt att döma inte varit utredningens avsikt, framhåller överstyrelsen, som med anledning härav föreslår dels vissa förändringar i utredningens förslag till ny författningstext, dels också att den nuvarande definitionen av begreppet studiecirkel efter smärre justeringar får ingå i den nya kungörelsen. Slutligen erinrar skolöverstyrelsen också om att den viktiga frågan om kvali­ teten i studiecirkelverksamheten under det senaste decenniet stått i centrum för diskussionen och varit föremål för överläggningar såväl mellan studieförbunden inbördes som mellan dem och överstyrelsen. Överläggningarna har utgått från gällande bidragsbestämmelser och givit upphov till åtgärder från såväl förbun­ dens och överstyrelsens som Kungl. Maj:ts och riksdagens sida. Erfarenheterna har visat, framhåller överstyrelsen, att dessa bestämmelser mången gång upp­ fattats som svårtolkade och besvärande, men man har dock utgått från att i bestämmelserna bör uttalas, dels att som villkor för statsbidrag gäller att verk­ samheten är av viss kvalitet, och dels vem som skall garantera denna kvalitet. Överstyrelsen anför i det sammanhanget vidare. Utan att det direkt uttalas, synes det vara utredningens mening att denna fråga skall hänföras till de tillämpningsföreskrifter, som kan komma att utfärdas. Denna fråga är emellertid av grundläggande karaktär, varför det icke bör an­ komma på ämbetsverket att utan riktlinjer från statsmakterna bestämma i den­ samma. Överstyrelsen anser därför, att kungörelsen bör innehålla bestämmelser, som klart uttalar, hur godkännandeförfarandet skall handläggas. Enligt över­ styrelsens mening bör bestämmelsen om kompetensförklaring av studierektor bibehållas, likaså bestämmelserna om förbunds godkännande av handledare och studieplan.

5. Departementschefen

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har studiecirkelverksamhetens omfattning ökat mycket kraftigt under de senaste femton åren. Verk­ samhetsåret 1961/62 uppgick det totala antalet cirklar till över 90 000, vilket är i det närmaste fyra gånger så många som under 1947/48, då de nuvarande reglerna för statsbidrag till studiecirklar började tillämpas. Antalet studiecirklar, som erhållit statsbidrag, har under samma tid mer än fcmdubblats och var 1961/62 över 77 000. Under de senaste fyra redovisningsåren har det totala antalet studiecirkeldeltagare betydligt överstigit 800 000 per år och 1961/62 uppgick det till 930 000. Som jämförelse kan nämnas att det obligatoriska skolväsendet hösten 1960 hade 843 000 elever. Till bilden hör emellertid, att det i siffrorna för antalet studiecirklar och cirkeldeltagare ligger en viss dubbelräkning. Man vågar dock utan tvivel räkna med att betydligt mer än en halv miljon människor varje

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

år under den senaste femårsperioden deltagit i målmedvetet studiecirkelarbete. Betydelsen av denna verksamhet kan naturligtvis inte mätas mera exakt. Det påståendet kan dock göras, att det fria och frivilliga folkbildningsarbetet med studiecirkeln som främsta verksamhetsgren haft och har en betydelse för stabi­ liteten och balansen i vårt samhälles utveckling som knappast kan överskattas. I den snabba ökningen av studiecirkelverksamheten har statens ekonomiska stöd spelat en betydelsefull roll. Statsbidraget har emellertid också, som framgår av tabell 1, haft en påtagligt kvalitetsstimulerande effekt. Sedan redovisnings­ året 1947/48 har antalet studiecirklar, som erhållit statsbidrag, ökat betydligt snabbare än det totala antalet cirklar, vilket innebär, att en relativt sett allt större del av studiecirkelverksamheten uppfyllt de kvalitetsvillkor, som bidragsbestämmelserna stipulerar för att en studiecirkel skall komma i åtnjutande av statsbidrag. I studiecirkelverksamhetens ämnes mässiga utveckling lägger man främst märke till musikcirklarnas kraftiga ökning och numera klart dominerande ställning. Musikverksamhetens omfattning har ett uppenbart samband med ungdomens deltagande i studiecirkelarbctet. Inom ABF, som i runda tal svarar för 45 % av det totala antalet musikcirklar, var under verksamhetsåret 1961/62 mer än 63% av deltagarna i ämnet instrumentalmusik ungdomar i åldern 14—18 år. Motsvarande uppgift för förbundets totala verksamhet var 25%. Musikcirkelverksamhctcn har alltså visat sig vara en utmärkt möjlighet för folkbildningsorganisationerna att få kontakt med ungdomen. Ämnesgruppen Religion, filosofi och psykologi har, såsom framgår av tabell 2, ökat mycket kraftigt såväl absolut som relativt under den senaste tioårsperioden. Antalet studiecirklar i samhälls- och rättsvetenskap har under samma tid för­ dubblats och i relativa tal i stort sett behållit sin ställning trots att organisatio­ nerna inom folkrörelserna — främst fackföreningsrörelsen — samtidigt mång­ dubblat sin kursverksamhet på detta område. Förklaringen härtill är utan tvivel att söka i studieförbundens nära anknytning till folkrörelser och organisationer, vilkas idéer och aktuella mål uppenbarligen sporrat och stimulerat medlemmarna till studier på dessa områden. Ökningen inom ämnesgruppen Ekonomi torde i betydande utsträckning hänga samman med den ökade aktualitet som konsu­ mentupplysningen fått under senare år och det speciella intresse som flera av studieförbunden och deras medlemsorganisationer ägnat detta ämne. Bidragsbestämmelserna har emellertid också, som 1960 ars folkbildningsutredning påpekat, haft vissa mindre gynnsamma verkningar. Så har exempelvis be­ stämmelsen om minst tio sammankomster och 20 studietimmar tydligen med­ verkat till att studietidens längd i viss mån standardiserats. Den mest negativa återverkningen av bidragsbestämmelserna har emellertid åstadkommits av den bidragsspärr, som infördes 1951 och som innebar, att bidraget maximerades till 300 kr. per studiecirkel. Denna spärr har givit till resultat att ett relativt stort antal studiecirklar från administrativ synpunkt delats, d.v. s. en studiecirkel, som haft tillräckligt stort antal sammankomster och studietimmar, har rappor­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 55

terats och erhållit bidrag som två cirklar. Bestämmelsen tycks emellertid inte nämnvärt ha inverkat på kvaliteten i studiecirkelarbetet men den har åstad­ kommit, att studiecirklar och cirkeldeltagare i viss utsträckning blivit dubbelrapporterade. De mest tillförlitliga uppgifterna om studiecirkelverksamhetens faktiska utveckling är därför numera inte antalet studiecirklar och cirkeldel­ tagare utan antalet studietimmar och sammankomster. Studiecirkeln är sedan lång tid tillbaka folkbildningsarbetets utan jämförelse viktigaste arbetsform. Den har visat sig vara mer omtyckt och lämplig för vuxnas studiearbete än någon annan av folkbildningsorganisationernas verksam­ hetsgrenar. Den har i betydande utsträckning förmått samla ungdomen till fri­ villiga studier, och den har också förhållandevis smidigt kunna anpassa sig till nya situationer och behov. Det råder heller inte något tvivel om att studiecirkel­ verksamheten nu, genom de erfarenheter som vunnits och de pedagogiska me­ toder som utvecklats, har större förutsättningar än någonsin tidigare att i fria och frivilliga former möta den moderna människans behov av kunskaper och bildning. Det är enligt min mening av största vikt att samhället tillser, att dessa förutsättningar tillvaratages och ytterligare förbättras. Det bör nu ske genom att studiecirkelverksamheten beredes möjligheter att arbeta under bättre ekono­ miska betingelser än hittills. Förmånligare bidragsbestämmelser för studiecirkelverksamheten bör först och främst inriktas på att skapa förutsättningar för en kvalitetsmässig upprustning av verksamheten. Jag skall från dessa utgångspunkter närmast beröra frågan om statsbidragssystemets utformning. Nu utgående bidrag till studiecirklar beräknas på grundval av kostnader för ledararvode och studiematerial. 1960 års folkbildningsutredning har i sitt här ti­ digare redovisade förslag anfört vissa kritiska synpunkter på detta bidragssystem och förordat, att stödet ges formen av schablonbidrag, d. v. s. ett bidrag, som utgår med visst fast belopp per gruppstudietimme utan skyldighet för anordnaren att redovisa kostnader för verksamheten. Ett bidragssystem av denna typ har, åtminstone rent principiellt, vissa för­ delar, främst från administrativa synpunkter, då det förutsätter, att någon ekonomisk motprestation inte skall redovisas av bidragsmottagaren. Remissbehandlingen av utredningens förslag har emellertid klart givit vid handen, att ett generellt utgående bidrag, beräknat enbart på grundval av an­ talet studietimmar i statsbidragsberättigade studiecirklar, inte kan anses vara en lämplig bidragskonstruktion. Som framgår av det tidigare (tabell 3) är skillna­ derna mellan de olika studieförbundens kostnader för studiecirkelvcrksamhet betydande, beroende bl. a. på i vilken omfattning verksamheten bedrivs i städer och större tätorter och på landsbygden, vilken ämnesinriktning den har, och i vilken utsträckning det finns möjlighet att knyta kvalificerade ledare till cirk­ larna. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle det av utredningen förordade bidragssystemet resultera i en kraftig omfördelning av bidraget mellan studie­ förbunden. Medan det mest gynnade studieförbundet i jämförelse med nu ut­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

gående bidrag skulle få en ökning med 44% skulle det minst gynnade få vid­ kännas en minskning med närmare 18%. Skolöverstyrelsen har i det sammanhanget anfört, att »den del av ett generellt bidrag, som avses tillfalla de lokala anordnarna, måste räknas upp till ett så stort belopp, att ingen lokal anordnare skall behöva vidkännas en minskning i jäm­ förelse med hittills uppburet statsbidragsbelopp». I enlighet härmed har över­ styrelsen i petita för budgetåret 1963/64 föreslagit ett helt nytt bidragssystem, enligt vilket bidrag skall utgå med tio kr. per studietimme i allmän studiecirkel och med 14 kr. per studietimme i ungdomscirkel. Liksom enligt utredningens förslag skulle bidraget utgå utan skyldighet för lokal anordnare att redovisa kost­ nader för verksamheten. Den av skolöverstyrelsen förordade bidragskonstruktionen är emellertid behäftad med i stort sett samma svagheter som utred­ ningens: det mest gynnade studieförbundet skulle erhålla en bidragsökning med 109 %, d. v. s. ett bidrag, som är högre än de av förbundet redovisade kostna­ derna för verksamheten, medan de sämst gynnade studieförbundens ökning skulle stanna vid mellan 35 och 50 % och innebära att i runt tal 65 % av kostnaderna täcktes av statsbidraget. På grundval av gjorda undersökningar kan det konstateras att kostnaderna för studiecirkelverksamheten varierar mycket kraftigt också mellan de lokala anord­ narna inom ett och samma studieförbund. Ett bidragssystem konstruerat i enlig­ het med skolöverstyrelsens förslag skulle därför medföra att verksamheten på orter med låga omkostnader skulle komma i åtnjutande av mycket förmånliga bidrag, medan studiecirklar i t. ex. de större städerna, där kostnaderna är betyd­ ligt högre, skulle få ett avsevärt sämre statligt stöd. Folkbildningsutredningen har i klart medvetande härom betonat, att det bidragsbelopp, som automatiskt skulle utgå till lokal anordnare, borde vara förhållandevis lågt. De lokala anord­ nare, som härigenom skulle få ett lägre bidrag till studiecirkelverksamheten än vad de för närvarande har, borde enligt utredningens mening kunna kompenseras genom särskilda bidrag ur den anslagsdel, som enligt förslaget skulle tilldelas studieförbunden för centrala åtgärder. Med denna bidragskonstruktion ville utredningen ge studieförbunden möjlighet att i viss mån anpassa bidragen efter verksamhetens kostnader. Detta skulle emellertid i sin tur otvivelaktigt ha re­ sulterat i att de fördelar som utredningen främst anfört som motiv för sitt för­ slag, nämligen enklare och mindre arbetskrävande administration, i stor utsträck­ ning hade gått förlorade. Utredningens förslag har också kritiserats bl. a. just på grund av att studie­ förbunden skulle ha fått rätt att kompensera de lokala anordnarna på nyss an­ givet sätt. Skolöverstyrelsen har sålunda mycket bestämt deklarerat, att den inte kan tillstyrka utredningens förslag på denna punkt, därför att det skulle leda till »oklara relationer såväl inom som mellan studieförbunden». I de opinionsytt­ ringar, som från lokalt håll framförts i anledning av utredningens förslag, har också framhållits, att bidraget till lokala anordnare av studiecirkelverksamhet

Kungl. May.ts -proposition nr 36 ur 1963 57

bör vara klart avskilt från de bidrag studieförbunden kan komma att erhålla för centrala åtgärder. Av vad jag nu anfört torde framgå, att en bidragskonstruktion i enlighet med de av folkbildningsutredningen föreslagna principerna inte bör genomföras. Ett generellt utgående bidrag, beräknat enbart på grundval av antalet studietimmar i statsbidragsberättigade studiecirklar, skulle enligt min mening leda till en an­ slagsfördelning såväl inom som mellan studieförbunden, som inte skulle stå i rimlig överensstämmelse med kostnaderna hos respektive bidragsmottagare. I lik­ het med skolöverstyrelsen och flera andra remissinstanser anser jag det också vara befogat att ifrågasätta, om generella bidrag överhuvud kan anses ha en kvalitetsstimulerande effekt. Ett bidrag, som anpassar sig efter verkliga kostna­ der, torde, såsom också överstyrelsen för sin del anfört, betydligt bättre än ett schablonbidrag stimulera till kostnadskrävande, kvalitetsfrämjande åtgärder. Jag förordar därför, att bidrag till studiecirkelverksamheten även i fortsättningen beräknas på grundval av för verksamheten redovisade kostnader. Sedan budgetåret 1953/54 har det bidrag, som en studiecirkel maximalt kunnat erhålla, i stort sett varit oförändrat. Vissa under tiden genomförda förenklingar av grunderna för det per studietimme beräknade bidragsbeloppet har visserligen rent matematiskt inneburit, att högsta möjliga bidrag per studietimme ökat med omkring elva procent. Denna ökning torde emellertid i stort sett ha eliminerats av bestämmelsen att bidrag kan utgå med högst 300 kr. per studiecirkel. Enligt den timlärarkungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1902, har timarvo­ dena i jämförelse med 1953 ökat med för folkskollärare omkring 60 %, för folkhögskollärare mer än 100 % och för adjunkt i runt tal 50 %. Samtidigt har självfallet också kostnaderna för studiematerial, lokalhyror och administra­ tion ökat. Den allmänna kostnadsutvecklingen har med andra ord lett till att studiecirkelverksamhetens ekonomiska förutsättningar försämrats. Det högsta statliga bidrag en studiecirkel i dag kan erhålla motsvarar 37 % av timarvodet för folkskollärare, 35 % av timarvodet för folkhögskollärare och 25 % av tim­ arvodet för adjunkt. I denna situation har de lokala studieorganisationerna ofta tvingats avstå från kvalificerade studiecirkelledare och — kanske i ännu högre grad — från studie­ material och hjälpmedel. Genom att så långt möjligt knyta kvalificerade ledare — och därmed också ledare med högre anspråk på arvoden — till cirklarna, har kostnaderna för studiematerial och hjälpmedel i många cirklar helt kommit att belasta deltagaravgifterna. Inför det motstånd, som från deltagarnas sida rests mot de allt högre deltagaravgifterna, har de anordnande organisationerna ofta avstått från att skaffa studiematerial och hjälpmedel, som avsevärt hade kunnat förbättra kvaliteten i cirkelarbetet och giva deltagarna en bättre behållning av studierna. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad jag tidigare anfört om stu­ diecirkelverksamhetens samhälleliga värde, finner jag det i hög grad befogat, att statens stöd till studiecirkelverksamheten avsevärt förbättras. Som en målsätt­

58 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

ning för statens bidrag till studiecirkelverksamheten bör gälla att 50% av de totala kostnaderna för verksamheten skall täckas. Av bidragstekniska skäl bör bidraget emellertid även i fortsättningen beräknas på ett par lätt redovisningsbara och för kvaliteten betydelsefulla kostnader, nämligen kostnaderna för ledararvode och material. Bidragsprocenten får då anpassas till dessa kostnader så, att 50% av totalkostnaderna blir täckta. Av statsfinansiella skäl bör bidraget maximeras till visst belopp per studietimme. För att studieförbunden skall stimuleras till en systematiskt planerad upprust­ ning av studiecirkelverksamheten bör en höjning av statsbidraget genomföras successivt. För budgetåret 1963/64 föreslår jag, att bidragsmaximum höjes och att bidrag får utgå med 50% av de bidragsgrundande kostnaderna. Målsätt­ ningen bör vara att stegvis under de närmaste åren uppnå ett statsbidrag om 75% av de bidragsgrundande kostnaderna. Som jag nyss nämnde bör bidraget maximeras. Jag förordar, att bidrag fr. o. m. nästa budgetår får utgå med högst 15 kr. per studietimme. I syfte att sti­ mulera användningen av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel förordar jag, att bidrag till ledararvode skall kunna utgå med högst elva kronor per stu­ dietimme. Till studiecirkel, vars ledare är folkhögskollärare som fullgör sitt uppdrag i cirkeln som en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid folkhögskolan, bör bidrag utgå endast till kostnaderna för studiematerial. Bidraget föreslås utgå med samma procentuella belopp som för annan studiecirkel, dock högst med fyra kronor per studietimme. Med ovan föreslagna bidragskonstruktion fullt utbyggd skulle bidrag till vad som för närvarande benämnes allmän studiecirkel utgå med samma procenttal som det som nu gäller för bidrag till ungdomscirkel. De särskilda bestämmelserna för ungdomscirklar bör därför, om denna konstruktion genomföres, kunna slopas och betydande administrativa och redovisningsmässiga förenklingar uppnås utan att ungdomscirklarnas ekonomiska villkor försämras. De lägre procenttal, enligt vilka bidraget till denna kategori av studiecirklar skulle komma att beräknas under de närmaste åren, torde i stort sett uppvägas av att spärren för högsta möjliga bidrag per studietimme höjs från nuvarande It till 15 kr.

Jag övergår så till vissa övriga frågor, som nära sammanhänger med bidragsgivningen till studiecirklarna. I likhet med skolöverstyrelsen och ett stort antal andra remissinstanser anser jag inte tillräckliga skäl föreligga för speciella bidragsbestämmelser för musikcirkelv erksamheten . I nu gällande kungörelse angående statsbidrag till studiecirkelverksamheten definieras studiecirkel som »en kamratkrets för gemensamma teoretiska eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan». Skolöverstyrelsen har i sitt remissyttrande över folkbildningsutredningens be­ tänkande påpekat, att denna definition bör gälla även i fortsättningen med vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 59

smärre justeringar. Överstyrelsen betonar i det sammanhanget betydelsen av att cirkelarbetet under studiernas gång kan anpassas efter deltagarnas förutsätt­ ningar, intressen och behov och framhåller, att formuleringen »efter en på för­ hand uppgjord plan» ofta uppfattas som ett hinder för en sådan anpassning. Överstyrelsen föreslår i stället formuleringen »efter uppgjord plan». I likhet med överstyrelsen anser jag, att den nuvarande definitionen av be­ greppet studiecirkel i princip bör gälla också i fortsättningen men att en viss omformulering är motiverad. Överstyrelsens förslag förefaller mig dock knappast på ett fullt tillfredsställande sätt ange studiecirkelns möjligheter till anpassning av studierna efter deltagarnas intressen, förutsättningar och behov. Ordet »plan» anses nämligen i det här sammanhanget ofta synonymt med studieplan och upp­ fattas av många som en handling eller skrift med en viss bestämd, i allmänhet också mycket traditionell utformning. Enligt nu gällande praxis inom studie­ förbundens centrala ledningar tolkas formuleringen »efter en på förhand upp­ gjord plan» så, att studiecirkelanordnare i förväg — genom uppgifter om studie­ material och cirkelledarens kompetens för uppgiften — skall redovisa att förut­ sättningar finns för planmässigt bedrivna studier i det ämne eller inom det problemområde cirkeln skall ägna sig åt. Definitionen av studiecirkelbegreppet bör enligt min mening ändras i överensstämmelse med denna praxis. Såsom närmare utvecklats i avsnittet om folkbildningsarbetets mål och upp­ gifter finns det inte heller anledning att i definitionen närmare ange att studierna skall vara teoretiska eller praktiska. Jag föreslår därför att definitionen av be­ greppet studiecirkel ges följande utformning: Med studiecirkel avses en kamrat­ krets för gemensamma, planmässigt bedrivna studier över ett på förhand angivet ämne eller problemområde. Folkbildningsutredningen har i sitt förslag till nya bidragsbestämmelser be­ träffande studietiden uttalat, att den i statsbidragsberättigad studiecirkel bör omfatta minst 15 studietimmar under minst sju studieveckor mot nuvarande minst 20 studietimmar under minst tio studieveckor. Utredningen har också föreslagit, att statsbidrag skall utgå för högst två (f. n. högst tre) studietim­ mar vid en och samma cirkelsammankomst. Antalet deltagare, som fyllt 14 år, skall enligt utredningens mening vara oförändrat, d. v. s. minst fem vid varje sammankomst — ledaren inräknad — samt att högsta antalet deltagare minskas från 25 till 20. Utredningen motiverar sitt förslag om sänkning av minimiantalet studietim­ mar från 20 till 15 med att en kortare tid än den nu gällande av pedagogiska eller innehållsmässiga skäl ibland kan vara fullt tillräcklig. Jag delar utredningens uppfattning att studietidens längd bör kunna anpassas till aktuella situationer och behov, men dä en viss risk föreligger, att den kortare studietiden så små­ ningom blir normerande även för studiecirklar, för vilka en längre studietid skulle vara önskvärd, anser jag att studietidens omfattning i statsbidragsberättigad studiecirkel även i fortsättningen bör vara minst 20 studietimmar under minst tio studieveckor. Skolöverstyrelsen bör emellertid äga rätt att medge undantag

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

från denna bestämmelse i sådana särskilda fall, då undantag kan anses vara befogade med hänsyn till ämnets karaktär och omfattning och studiernas syfte. Mot utredningens förslag att statsbidrag skall utgå till högst två studietimmar vid en och samma cirkelsammankomst har tungt vägande skäl anförts från prak­ tiskt taget samtliga remissinstanser, som uttalat sig på denna punkt. Jag före­ slår därför att statsbidrag liksom för närvarande skall kunna utgå till högst tre studietimmar vid en och samma cirkelsammankomst. Liksom folkbildningsutredningen anser jag, att en studiecirkel för att komma i åtnjutande av stats­ bidrag skall ha minst fem och högst 20 deltagare i åldern 14 år och däröver. Detta innebär att minst fem deltagare, ledaren inräknad, måste vara närvarande vid studiecirkeltimme för vilken bidrag skall utgå. Musikcirklarna intar i viss mån en särställning i studiecirkelverksamheten och i nu gällande bidragsgrunder har vissa bestämmelser modifierats och anpassats efter musikcirkelarbetets speciella förutsättningar. Så har t. ex. även personer under 14 år rätt att delta i musikcirklar, vilka anordnas som ungdomscirklar, under förutsättning att minst fem av cirkelns deltagare är i åldern 14 till 18 år. Vidare får musikcirkel som förberedelse för samspel använda högst en tredjedel av den sammanlagda studietiden för handledning av enskilda deltagare eller av grupper med mindre än fem deltagare. Sådan uppdelning är emellertid inte tilllåten beträffande de teoretiska eller musikhistoriska studierna. Flera remissinstanser har i sina yttranden yrkat på att den nedre åldersgränsen för deltagare i musikcirklarna sänks. I musikpedagogiska kretsar är det också en ganska utbredd uppfattning att den elementära musikundervisningen bör börja vid lägre ålder än den som nu gäller som minimilåder för deltagare i studiecirklar. Då det för närvarande inte är möjligt att överblicka de statsbidragsmässiga kon­ sekvenserna av en ändring av bestämmelserna på denna punkt, anser jag mig emellertid inte böra föreslå en generell sänkning av den nedre åldersgränsen för musikcirklar. En alltför hårt fixerad nedre åldersgräns kan emellertid vålla vissa svårigheter att organisera homogena och ur pedagogisk synvinkel lämpligt sam­ mansatta grupper. Jag anser därför att även personer under 14 år bör ha rätt att delta i musikcirklar. Dessa deltagare bör dock enligt min mening inte överstiga hälften av det totala antalet deltagare i cirkeln. Med hänsyn till musikstudiernas speciella behov av individuell handledning och förberedelse för samspel förordar jag en viss ändring av de nuvarande be­ stämmelserna så, att högst hälften av en musikcirkels sammanlagda studietid får användas för studier i grupper om minst tre deltagare — ledaren inräknad. Denna del av studierna bör emellertid inte omfatta sådana moment som musik­ teori, musikhistoria samt övningar i rytm, gehör och notläsning. Slutligen anser jag också, att den musikcirkelverksamhet som bedrivs i form av ensembler och körer bör undantagas från bestämmelsen att studiecirkel skall ha högst 20 deltagare. Skolöverstyrelsen har för närvarande möjlighet att medge dispens från bestäm­ melserna om studietidens längd och antalet studiecirkeldeltagare. För vissa kate­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 36 år 1963 61

gorier av cirkeldcltagare har generellt verkande dispensregler utformats, t. ex. för patienter vid sjukhus och vårdhem, för deltagare med långa avstånd på landsbygden, skiftarbete, säsongarbete eller övertidsarbete samt för sjöfolk ombord på fartyg och skogsarbetare i skogskojor. Skolöverstyrelsens befogen­ heter i detta avseende bör kvarstå. I fråga om godkännande av handledare och plan för studierna föreskrives nu, att sådant skall lämnas av studieförbund eller, i fråga om fristående studiecirkel, av skolöverstyrelsen. Som handledare må studieförbund enligt kungörelsen »god­ känna den som äger lämplighet för uppgiften». Som jag redan framhållit bör krav inte längre ställas på att studiecirkel skall arbeta »efter eu på förhand uppgjord plan». I stället bör studieförbund respek­ tive skolöverstyrelsen pröva och ta ställning till det grundläggande studiemate­ rial, som en studiecirkel avser att begagna sig av och som kan anses utgöra den ämnesmässiga ram inom vilken cirkeln skall arbeta. Detta grundmaterial kan även i fortsättningen bestå av olika kunskapskällor, angivna i en studieplan, men det kan också bestå av en eller flera grundböcker eller av andra informationsmedel. För att bereda cirkeldeltagarna möjlighet att genom enskilda studier mellan studiecirkelsammankomsterna förbereda sig för det gemensamma arbetet i cir­ keln bör i princip eftersträvas, att varje deltagare i varje studiecirkel har tillgång till cirkelns grundmaterial. Liksom för närvarande bör statsbidrag utgå till kostnader för inköp eller hyra av grundböcker, studieplaner, brevkurser, notmaterial, grammofonskivor, film, bildband, band för inspelningsapparater, planscher, kartor, grafiska framställ­ ningar och därmed jämförbart material. I bidragsberättigande kostnader bör däremot inte medräknas inköp eller lån av apparater och förbrukningsmaterial såsom musikinstrument, projektorer och grammofoner eller penslar, pennor, färger och liknande. Inte heller bör statsbidrag utgå till uppslagsverk och mer omfattande referenslitteratur, som kan tillhandahållas av biblioteken. Studiecirkelledarens kompetens bör liksom hittills prövas och godkännas av respektive studieförbund eller av skolöverstyrelsen. Några formella krav på leda­ rens kompetens kan och bör enligt min mening inte ställas. Ledarens lämplighet för uppgiften måste i varje särskilt fall bedömas med utgångspunkt i studie­ cirkelns ämne och de rent lokala förutsättningarna att knyta kunniga ledare till verksamheten. I detta sammanhang vill jag framhålla, att studiematerial och ledarkompetens av den granskande och godkännande instansen inte kan betrak­ tas som två av varandra oberoende faktorer i studiccirkelarbetet. Tvärtom är det viktigt att de bedöms med hänsyn till varandra. I en studiecirkel med en väl kvalificerad cirkelledare kan studiematerialet anses spela en relativt sett mindre betydelsefull roll. Om ledarens kompetens däremot inte i alla avseenden kan anses fullt tillfredsställande, måste större krav ställas på studiematerialets innehåll och utformning. Den ovan föreslagna bidragskonstruktionen är utformad med hänsyn just härtill.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Beträffande objektiviteten i studiecirkelarbetet har 1960 ars folkbildningsutredning föreslagit, att statsbidrag skall utgå bl. a. under förutsättning att »vid sammankomst icke förekommer propaganda för politiska eller religiösa åskåd­ ningar». Utredningens förslag på denna punkt innebär inte någon förändring av nu gällande bestämmelse. Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att denna bestämmelse lätt kan leda till missförstånd, och att »en formulering bör eftersträvas, som betonar att propaganda inte får förekomma för åskådningar, som utgör ett hot mot de demokratiska värdena och deras fortsatta bestånd». Överstyrelsen hänvisar också till vad 1957 års skolberedning i motsvarande sammanhang anfört i sitt huvud­ betänkande. Jag ansluter mig till överstyrelsens synpunkt i detta avseende och förordar, i nära anslutning till vad skolberedningen i motsvarande hänseende uttalat beträffande undervisningen i grundskolan, att det i den nya kungörelsen angående statsbidrag till studiecirkelverksamheten som villkor för bidrag förutsättes, att det i studiecirkelarbetet skall finnas förutsättningar för en allsidig och objektiv belysning av ämnet, och att arbetet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och på ett sådant sätt att personlig integri­ tet skyddas och självständigt tänkande och ställningstagande stimuleras. Som jag redan framhållit vid min behandling av folkbildningsarbetets mal och uppgifter ei'bjuder spörsmålet om vad som skall anses vara folkbildningsarbete och vad som måste hänföras till sysselsättningar av annat slag ett problem. Erfa­ renheterna under en tioårsperiod har visat, att det inte tillfredsställande kan lösas genom att en fast gräns dras mellan olika ämnen eller kategorier av ämnen, eftersom det avgörande måste vara vilket syfte studierna har och vilka förut­ sättningar för ett systematiskt studie- och bildningsarbete som finns i gruppen ifråga om studiemetoder, ledarkompetens och studiematerial. Jag delar därför den av folkbildningsutredningen framförda uppfattningen att vissa ämnen inte på förhand och en gång för alla bör undantagas genom särskilda föreskrifter. Detta ställningstagande från min sida innebär naturligtvis ingalunda, att jag menar, att det inte finns någon gräns mellan vad som bör hänföras till stats­ understött folkbildningsarbete och vad som inte kan klassificeras som sådant. Det är tvärtom min uppfattning, att det för folkbildningsarbetets företrädare måste vara en sak av yttersta vikt att denna gräns upprätthålles. Det är emeller­ tid nödvändigt att detta sker på grundval av insikt och med nyanserat omdöme, bundet endast av känslan av ansvar för folkbildningsarbetets syften och mål. Ämnesförteckningar och därtill knytande föreskrifter är mindre lämpliga i detta sammanhang. Jag anser för min del, att det skall ankomma på tillsynsmyndig­ heten att kontinuerligt följa och efter samråd med studieförbunden ta ställning till och redovisa på vilka grunder den studiecirkelverksamhet, för vilken bidrag skall kunna utgå, är att betrakta som statsbidragsberättigat folkbildningsarbete. Bidrag till studiecirkelföreläsningar utgår för närvarande — såsom redan på­ pekats — ur bidraget till studieförbundens föreläsningsverksamhet. Bidrags­ beloppet har under senare år uppgått till mellan 50 000 och 60 000 kr. Folkbild-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 63

ningsutredningen har föreslagit, att denna bidragsform skall försvinna och er­ sättas av ett system, som smidigare och bättre än nu ger studiecirklarna möjlig­ het att som komplement i studiearbetet inbjuda experter och fackmän att med­ verka vid vissa cirkelsammankomster. Utredningens förslag på denna punkt har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Medverkan av expert eller fackman är utan tvivel en viktig och värdefull kva­ litetsfaktor i studiecirkelarbetet. Riktigt utnyttjad utgör den inte endast ett komplement till cirkelns övriga kunskapskällor. Den ger också deltagarna möj­ lighet att tränga djupare in i ämnet och få aktuella uppgifter på områden, som de är speciellt intresserade av. Expertmedverkan innebär vidare en möjlighet att få frågor och problem belysta, som cirkeln kanske inte kunnat klara fullt tillfredsställande på egen hand. Den ger deltagarna möjlighet att kontrollera, att de uppfattat ämnet korrekt, vilket betyder större trygghet och säkerhet i det fortsatta arbetet. Det innebär slutligen också en värdefull stimulans för del­ tagarna att under lediga och avspända former få diskutera med och framföra egna synpunkter och åsikter på ämnet till en fackman. Jag föreslår därför i enlighet med folkbildningsutredningens yrkande att det nuvarande bidraget till studiecirkelföreläsningar ersättes av bidrag till expert­ besök i studiecirklar. Bidrag bör utgå med högst 75 % av kostnader för den medverkande expertens arvode, resor och traktamenten dock högst med 30 kr. per studietimme. För att förhindra att en studiecirkel får karaktären av föreläsningsserie bör bidrag utgå för högst två studietimmar vid en och samma cirkelsammankomst och för högst två sammankomster under en cirkels arbete. Den medverkande expertens kom­ petens för uppgiften bör enligt min mening prövas av vederbörande studieför­ bund eller i fråga om fristående studiecirkel av skolöverstyrelsen. Bidrag till expertmedverkan bör utgå endast under förutsättning att studiecirkeln i övrigt uppfyller gällande fordringar för bidrag. Till bidrag till universitetscirklar är för närvarande under anslagsposten Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder upptaget ett belopp av reservationsanslagskaraktär om 50 000 kr. Beloppet har under senare år visat sig vara klart otillräck­ ligt. I allmänhet har endast omkring hälften av de bidragssökande cirklarna kun­ nat erhålla bidrag. Med det ökade behov av mera kvalificerad orientering, som det moderna samhället skapat och skapar, kommer universitetscirklarna i fort­ sättningen utan tvivel att bli föremål för ett väsentligt ökat intresse. Jag anser det därför i hög grad motiverat att det utarbetas sådana bidragsgrunder, som är smidigare än de nuvarande och som ger verksamheten möjlighet att expandera i takt med det ökande behovet av denna cirkelform. Jag förordar, att bidrag till universitetscirklar i fortsättningen skall utgå ur samma anslag som till studiecirkel verksamheten i övrigt. För budgetåret 1903/61 bör bidrag utgå med 50 % av kostnader för lärararvode och studiematerial, dock högst med 75 kr. per studietimme, varav högst 60 kr. per studietimme till lärar­ arvode. Till universitetscirklar bör dessutom enligt min mening utgå bidrag med

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

50 % av kostnader för lärares resor och traktamenten enligt rese- och traktamentsklass B. Som en målsättning även beträffande det statliga stödet till universitetscirklar bör gälla, att bidraget under de närmaste åren höjes till 75 % av de nyssnämnda bidragsgrundande kostnaderna. Universitetscirkel bör omfatta minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster samt stå under ledning av en vid universitet eller högskola verksam lärare med minst lektorskompetens. Undantag från bestämmelsen om lärarens kompetens bör i särskilda fall kunna medges av skolöverstyrelsen. Bidragsmottagare bör enligt folkbildningsutredningens förslag vara de lokala anordnarna av studiecirklar och bidraget bör förmedlas till dessa genom studie­ förbunden samt vad gäller fristående studiecirklar genom skolöverstyrelsen. Utredningen anser vidare att som grund för bidragsutbetalningen bör ligga rap­ porter från de lokala organen, som bekräftar att studierna haft erforderlig var­ aktighet och närvarofrekvens. Utredningen anför i det sammanhanget vidare. Dessa rapporter skall sålunda för varje studiecirkel innehålla förteckning över deltagarna, anteckning om datum för varje sammankomst, antalet gruppstudie­ timmar samt tydlig markering, vilka deltagare som vid varje gruppstudietimme varit närvarande. På rapporten skall också finnas uppgifter om handledarens namn och adress samt kvalifikationer för sin uppgift liksom om stuaieplan och övrigt studiematerial, som legat till grund för arbetet. Varje sådan rapport skall vara undertecknad av den som stått som ledare för den studiecirkel rapporten avser, och rapporterna skall förvaras så att de är lätt tillgängliga för studieför­ bundens centrala ledning och kontrollmyndigheten. I princip delar jag utredningens uppfattning i detta avseende. Framför allt vill jag betona, att statsbidraget till studiecirkelverksamheten i fortsättningen bör utgå till de lokala anordnarna av studiecirklar. Detta är nämligen från redovis­ ningssynpunkt att föredra framför nuvarande system enligt vilket studiecirkeln betraktas som bidragsmottagare. Med det av mig föreslagna bidragssystemet är det emellertid inte tillräckligt att som grund för bidragsutbetalningen endast lägga det rapporteringssystem som skisserats av utredningen. Även uppgifter om de bidragsgrundande kost­ naderna för verksamheten samt verifikationer över dessa bör ingå i redovis­ ningen. Jag anser det emellertid viktigt att redovisningsförfarandet far en så enkel, klar och arbetsbesparande utformning som möjligt, vilket torde kunna uppnås med hjälp av moderna kontorstekniska metoder. Vidare bör undersökas om skyldighet behöver föreligga för den lokale anordnaren av studiecirkelverk­ samhet att kunna redovisa kostnadsverifikationer för varje enskild studiecirkel eller om verifieringen av kostnaderna kan ordnas pa annat sätt. Jag anser det därför lämpligt att tillämpningsföreskrifterna för studiecirkclredovisningen ut­ arbetas av skolöverstyrelsen i nära kontakt med studieförbunden. Som redan framhållits anser jag, att de nya bidragsgrunclerna för studiecirkel­ verksamheten bör genomföras successivt med början 1963/64. Genomförandet bör ske enligt följande: Från och med budgetåret 1963/64 skall gälla nya maximigränser för bidrags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 65

beloppen — för studiecirkel 15 kr. per studietimme, för expertmedverkan 30 kr. per studietimme och för universitetscirkel 75 kr. per studietimme för lärararvode och studiematerial varjämte bidrag enligt rese- och traktamentsklass B för lära­ rens rese- och traktamentskostnader skall utgå. Under nämnda budgetår skall bidrag kunna utgå med högst 50 % av bidragsgrundande kostnader. För innevarande budgetår har till studiecirkelverksamhet m. m. anvisats 14 896 000 kr. Vid övergång på angivet sätt till de av mig förordade ändrade grunderna för bidragsgivningen kan anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas bli 16 300 000 kr. Härvid har hänsyn också tagits till den automatiska ökningen av medelsbehovet, vilken kan beräknas till 750 000 kr. Bidragskonstruktionen förutsätter, att bidragen liksom för närvarande utgår ur ett förslagsanslag. Folkbildningsutredningen har föreslagit, att studieförbund som förskott skall kunna erhålla upp till 90 % av det belopp förbundet erhöll i statsbidrag närmast föregående redovisningsår. För närvarande utgår förskott med högst en tredje­ del av motsvarande belopp. Jag förordar, att förskott skall kunna utgå med högst 75% av nämnda belopp.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att 1 . godkänna av mig förordade grunder för det statliga stödet till studiecirkelverksamheten; 2 . till Bidrag till studiecirkelverksamheten för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16 300 000 kr.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 36

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

VI. Studieförbund

1. Organisationsformer, arbetsuppgifter och bidragsvillkor

Till studieförbund (riksförbund för studiecirkelverksamhet) utgår för närva­ rande statsbidrag för organisations- och administrationskostnader. För att kom­ ma i åtnjutande av bidrag skall ett studieförbund omfatta minst 25 000 medlem­ mar, såsom huvuduppgift bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomspännande karaktär samt ha särskild ekonomisk förvaltning. Antalet aktiva del­ tagare i förbundets studiecirkel- och kursverksamhet skall under närmast före­ gående år ha uppgått till minst 5 000. Förbundet skall vidare vara godkänt av skolöverstyrelsen såsom riksförbund och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av förbundet utsedd studierektor, vars kompetens för befatt­ ningen är godkänd av skolöverstyrelsen. Tretton studieförbund är för närvarande godkända och erhåller statsbidrag. Dessa är Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Blåbandsrörelsens studieförbund (BS), Folkuniversitetet (FU), Frikyrkliga studieförbundet (FS), Godtemplarordens studieförbund, JUF:s studiefrämjande, KFUK:s och KFUM:s studieför­ bund, Liberala studieförbundet (LiS), Nationaltemplarordens studieförbund, Studieförbundet Medborgarskolan (SFM), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) samt Tjänstemännens bild­ ningsverksamhet (TBV). Samtliga studieförbund utom Folkuniversitetet är anslutna till Samverkande bildningsförbunden, som är ett organ huvudsakligen för samråd och utbyte av erfarenheter studieförbunden emellan. I begränsad omfattning fungerar Sam­ verkande bildningsförbunden emellertid också som samarbetsorgan — huvud­ sakligen då i fråga om cirkelledarutbildning och studiematerialframställning inom det estetiska ämnesområdet. I samverkan med Folkbildningsförbundet utger Samverkande bildningsförbunden tidskriften Folkbildningsarbetet. Gemensamt för de till Samverkande bildningsförbunden anslutna studieför­ bunden är att de organisatoriskt är knutna till olika folkrörelser och intresse­ grupperingar i samhället. Godtemplarordens, NTO:s och Blåbandsrörelsens stu­ dieförbund har sålunda som medlemsorganisationer flertalet av den svenska nykterhetsrörelsens sammanslutningar. ABF bygger på fackliga och politiska organisationer inom arbetarrörelsen, konsumentkooperationen och andra arbe­ tarrörelsen närstående organisationer. TBV är en sammanslutning av fackliga organisationer främst inom TCO. LiS är i huvudsak studieförbund för folkpar­ tiets organisationer och SFM för högerns. SLS har anknytning främst till lands-

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 67

bygdsorienterade politiska och ekonomiska organisationer. JUF:s studiefräm­ jande bygger huvudsakligen på Jordbrukarungdomens förbund och 4H-verksamheten. FS är knutet till frikyrkorörelsen och SKS till organisationer med för­ ankring i den svenska statskyrkan. Folkuniversitetet och dess kursverksamheter är i huvudsak uppbyggda som fristående stiftelser med viss anknytning till universiteten. Studieförbundens uppgifter, sett från statsbidragssynpunkt, är att pröva och godkänna studieplaner, studiematerial och studiecirkelledares kompetens, kon­ trollera att studiecirklarna uppfyller gällande fordringar för statsbidrag och att förmedla bidrag till dem. Studieförbunden har emellertid också en lång rad andra arbetsuppgifter av största betydelse för studiecirkelverksamheten. Sålunda ligger ansvaret för utbildningen av studiecirkelledare helt på studieförbunden själva. I betydande utsträckning utger studieförbunden för cirkelverksamheten speciellt tillrättalagt studiematerial eller tar initiativ till sådan utgivning. Studie­ förbunden ser vidare som sin uppgift att effektivisera och bredda sin organisa­ tionsapparat, vilket sker bl. a. genom utbildning av instruktörer och organisa­ törer, framställning av hjälpmedel för den administrativa handläggningen av studiefrågorna, och framställning av visst material för studiepropagandan. Slut­ ligen fungerar studieförbunden också som informations-, samråds- och samord­ ningsorgan för de lokala studieorganisationerna och som kontaktorgan mellan medlemsorganisationerna och de lokala anordnarna av studiecirkelverksamhet. Enligt gällande bestämmelser kan godkänt studieförbund erhålla statsbidrag till organisations- och administrationskostnader med högst hälften av förbundets utgifter för studieverksamheten. I det bidragsgrundande beloppet får inräknas kostnader för av förbundet ordnade studieledar- och instruktionskurser samt för av förbundet anställda instruktörer och konsulenter. Av det beviljade anslaget, i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 2 945 000 kr., får högst 20 000 kr. användas som särskilt bidrag för bildningspropaganda på landsbygden. Åter­ stoden av beloppet utgår som bidrag till studieförbundens organisations- och administrationsomkostnader och har sedan 1956/57 av skolöverstyrelsen för­ delats på följande kostnadsposter.

1 . Lönekostnader för centralt anställd personal och instruktörsverksamhet. 2. Administrationskostnader inklusive reseersättningar för inspektions- och instruktionsverksamhet. 3. Särskilda åtgärder, t. ex. anskaffande av studiematerial, utgivande av studie­ planer, bildningspropaganda och konferensverksamhet. 4. Pedagogisk verksamhet: a) För pedagogiska uppgifter anställd personal. b) Studieledarutbildning.

Anslagets fördelning och förhållande till det av studieförbunden redovisade bidragsunderlaget framgår av nedanstående tabell avseende budgetåret 1961/62. 5* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 36

68 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 Tabell k. Studieförbundens kostnader och statsbidrag till kostnader för organisation och administration budgetåret 1961/62

Kostnadsposter Redovisade Statsbidrag Bidrag i procent kostnader av redovisade kostnader

Totalt It 040 709 2 725 000 24,7

2. 1960 års folkbildningsutredning

Folkbildningsutredningen har i sitt betänkande påpekat, att studieförbunden i stor omfattning varit hänvisade att täcka sina centrala administrationskostnader på annat sätt än genom statsbidrag. Trots att anslaget höjts flera gånger under senare år får studieförbunden för närvarande endast omkring en fjärdedel av kostnaderna för organisation och administration täckta av statsbidrag. Utred­ ningen har vidare erinrat om att studieförbundens verksamhet för närvarande kännetecknas av en stark expansion, och den anser det därför mycket sanno­ likt att bl. a. studieförbundens pedagogiska aktivitet kommer att öka i omfatt­ ning. Utredningen har påvisat, att studieförbunden som handledare ofta måste engagera personer utan erfarenheter av vuxenundervisning eller tidigare kontakt med folkbildningsarbetets bärande idéer och arbetsmetoder. 1950-talet har dess­ utom, framhålles det, inneburit en råd omfattande förändringar i studieförbun­ dens verksamhet för ledarutbildning, såväl i fråga om innehåll som inriktning och arbetsformer. Detta medför enligt utredningens mening att studieförbunden bör ges ekonomiska resurser att i högre grad än som tidigare varit möjligt knyta pedagogisk expertis till sin verksamhet. Det nuvarande anslaget till studieförbund innefattar bidrag dels till studie­ förbundens organisation och administration dels till deras pedagogiska verksam­ het. Folkbildningsutredningen har i sitt betänkande hävdat, att detta försvårar möjligheten att klart överblicka till vilka ändamål utgående statsbidrag använ­ des och därför föreslagit, att bidraget till pedagogiska åtgärder (med undantag för bidrag till lönekostnader) i fortsättningen knytes till studiecirkelbidraget. Ut­ redningens förslag på sistnämnda punkt har utförligt redovisats i det föregående. Till studieförbundens egentliga administrationskostnader bör enligt utred­ ningens förslag statsbidrag utgå även i fortsättningen. Såsom bidragsgrundande bör betraktas utgifter för löner till personal, anställd för administrativa eller pe­ dagogiska uppgifter, lokalkostnader, porto- och telefonkostnader, resekostnader för verksamhetens bedrivande m. m. Utredningen har ansett det befogat och för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 69

delaktigt att till administrationsbidraget föra samtliga bidrag till lönekostnader, sålunda även dem som gäller personal, som sysslar med pedagogisk verksamhet. Det har nämligen visat sig svårt att bestämma huruvida viss befattningshavare inom ett studieförbund huvudsakligen ägnar sig åt pedagogisk eller annan verk­ samhet, framhåller utredningen. Administrationsbidraget bör enligt utredningens mening även i fortsättningen utgå med högst hälften av verkliga kostnader. Bidrag bör enligt utredningens förslag utgå från ett obetecknat anslag. Utredningen föreslog i sitt betänkande, att bidrag till de erkända studieför­ bundens egentliga administrationskostnader för budgetåret 1962/63 skulle utgå med 2 500 000 kr. Utredningen erinrade därvid om att motsvarande anslag för budgetåret 1961/62 var 2 745 000 kr. men att i det anslaget ingick ett bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet, av utredningen uppskattat till 620 000 kr., vilket ändamål enligt utredningens förslag till nya bidragsgrunder för studiecirklar skulle komma att tillgodoses inom ramen för bidraget till studie­ cirkelverksamheten. Anslagsbeloppet till studieförbundens organisations- och administrationskostnader skulle sålunda, sedan bidraget till pedagogisk verksam­ het frånräknats, för budgetåret 1961/62 ha uppgått till 2 125 000 kr. Utredningen ansåg emellertid, med hänsyn till bl. a. verksamhetens snabba expansion, att en höjning av detta belopp var befogad och stannade för att föreslå ett anslag av 2 500 000 kr. för budgetåret 1962/63. Som riktlinjer för anslagets fördelning har utredningen förordat, att bidraget avpassas med hänsyn dels till studieförbundens strävan att skapa en stabil och pålitlig organisationsapparat, dels till verksamhetens effektivitet och rationella skötsel dels ock till skilda studieförbunds med struktur, utbredning och omfatt­ ning förbundna olika bidragsbehov. Bidraget borde enligt utredningens mening fördelas av skolöverstyrelsen. Utredningen har också föreslagit vissa ändringar av villkoren för auktorisation av studieförbund. Det grundläggande kravet att sådant studieförbund som hu­ vuduppgift skall ha att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och ha självständig ekonomisk förvaltning bör enligt utredningens mening kvarstå. I många studieförbund förekommer numera inte medlemsanslutning på annat sätt än att organisationer kollektivt anslutes till förbundet. Utredningen anser därför att kravet på visst minimiantal medlemmar bör ersättas med villkoret, att studieförbund för att erhålla auktorisation skall kunna uppvisa att ett visst sammanlagt minimiantal bidragsberättigade studie­ timmar genomförts inom förbundet under en period av minst tre på varandra följande budgetår. Detta villkor bör enligt utredningens mening även ersätta nuvarande villkor om visst minimiantal aktiva deltagare i studiecirkelverksam­ heten. Som lämpligt minimiantal gruppstudietimmar har utredningen angivit 50 000 per budgetår. Utredningen hävdar nämligen att endast studieförbund, som har minst detta antal timmar, numera kan förutsättas ha möjligheter att bedriva sin pedagogiska verksamhet på ett sådant sätt, att rimliga anspråk på kvalitet och

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

organisatorisk stabilitet kan tillgodoses. Enligt utredningens uppfattning kan studieförbund av mindre omfattning inte bedriva studieverksamhet av erforder­ lig standard utan att kostnaderna per enhet måste bli oförsvarligt höga. Detta anser utredningen vara ytterligare skäl för att staten inte skall stödja denna verksamhet. Utredningen avser emellertid inte att något av de för närvarande erkända studieförbunden genom den anförda stipulationen skall fråntagas sin auktori­ sation. Utredningen vill endast med den föreslagna bestämmelsen dels förebygga en splittring av folkbildningsverksamheten på smärre enheter, dels peka på möj­ ligheten att genom koordination och samgående skapa större och effektivare studieförbund. Enligt utredningens mening bör studieförbund liksom hittills godkännas av skolöverstyrelsen och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av studieförbundet utsedd studierektor, vilkens kompetens för befattningen bör vara av skolöverstyrelsen godkänd.

3. Remissyttranden

Folkbildningsutredningens förslag beträffande en förstärkning av bidragsgivningen till studieförbunden har i princip vunnit anslutning vid remissbe­ handlingen, varför redovisningen av remissyttrandena här kan starkt begränsas. Skolöverstyrelsen anser beträffande anslagsbeloppets storlek, att Kungl. Maj:t och riksdagen accepterat, att detta bidrag skall utgå med hälften av de totala utgifter, som förbunden redovisat för administration. Enligt överstyrelsens mening har utredningen utan att ange orsaken frångått denna princip för bidra­ gets beräkning. Utredningen har visserligen anfört att »administrationsbidraget bör liksom nuvarande bidrag till studieförbund avse högst hälften av de verkliga kostnaderna» och i annat sammanhang att »viss höjning av bidraget i förhål­ lande till det nu utgående anser utredningen därför motiverad», påpekar över­ styrelsen, men utredningens egen kostnadsberäkning bygger inte på dessa hit­ tills allmänt accepterade principer. Med det av utredningen föreslagna beloppet, 2 500 000 kr. skulle administrationsbidraget, sedan kostnader för pedagogisk verksamhet räknats bort, utgöra 31,7 % av de verkliga kostnaderna för verk­ samhetsåret 1960/61, framhåller överstyrelsen vidare. Överstyrelsen har för verksamhetsåret 1960/61 beräknat de verkliga kostna­ derna för studieförbundens administration — exklusive sådana kostnader för pedagogisk verksamhet som inte är lönekostnader — till 7 874 000 kr. I enlighet härmed föreslog överstyrelsen, att bidrag till studieförbundens administration för budgetåret 1962/63 skulle utgå med 3 900 000 kr. I petita för budgetåret 1963/64 har överstyrelsen beräknat motsvarande kostnader för budgetåret 1961/62 till 8 710 000 kr. och föreslagit, att bidrag för budgetåret 1963/64 skall utgå med 4 355 000 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 71 Skolöverstyrelsen har vidare anfört, att de riktlinjer för studieförbundsbidragets fördelning, som utredningen föreslagit, är alltför vagt utformade och kan ge upphov till godtycke. Eftersom utredningen inte framfört några invändningar mot de principer, som för närvarande gäller för administrationsbidragets fördel­ ning, anser överstyrelsen, att det inte finns anledning att frångå dem. Tjänstemännens bildning sverksamhet påpekar, att det hittills varit förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en rättvis fördelning av administrationsbidraget och föreslår därför, att bidraget i fortsättningen fördelas i direkt proportion till studiecirkelbidragets storlek.

4. Departementschefen

Såsom framgår av det föregående utgår det för närvarande bidrag till erkända studieförbund från ett obetecknat anslag rubricerat Bidrag till studieförbund, avsett för bidrag till såväl organisations- och administrationskostnader som kostnader för pedagogiska åtgärder. Folkbildningsutredningens förslag innebär, att studieförbunden för den centrala verksamheten skulle erhålla statligt stöd ur två från varandra skilda anslagsposter och för olika ändamål, nämligen dels ett bidrag till egentliga organisations- och administrationskostnader, dels ett i studiecirkelbidraget inräknat s. k. stimulansbidrag. Detta senare bidrag skulle enligt utredningens förslag utgå med två kronor och femtio öre per statsbidragsberättigad studietimme och i huvudsak användas för central pedagogisk verk­ samhet. Enligt min mening skulle en uppdelning av studieförbundsbidraget i två skilda anslagsposter, som utredningen föreslagit, innebära flera uppenbara fördelar. Genom en sådan uppdelning skulle det först och främst ges bättre möjligheter än för närvarande att differentiera statens stöd så, att ett relativt sett högre bidrag kunde utgå som stimulans för studieförbundens kvalitetsfrämjande åt­ gärder. Sedan flera år tillbaka har också eftersträvats att i samband med före­ slagna höjningar av studieförbundsbidraget ge prioritet åt stödet till pedagogisk verksamhet, men bidragets konstruktion har försvårat möjligheterna att mera systematiskt främja studieförbundens kvalitetssträvanden. I 1955 års statsverksproposition anförde exempelvis dåvarande departementschefen bl. a. följande. Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar riksstudieförbunden, synes angeläget, att dessa äger den för fullgörandet av nämnda uppgifter nöd­ vändiga organisationen. Statsbidraget till studieförbunden bör avvägas med tanke härpå. Samtidigt måste även tillses, att den statliga bidragsgivningen inte medverkar till en alltför omfattande utbyggnad av förbundens organisation. Med hänsyn till framför allt studiecirkelverksamhetens kraftiga utveckling synes emellertid i nuvarande läge erforderligt, att förbunden erhåller ökade resurser i synnerhet för pedagogisk verksamhet och för framställande av lämpligt studiemateriel.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

En uppdelning av anslaget för bidrag till studieförbunden i två skilda anslags­ poster skulle emellertid vara till fördel också därigenom att bidrag till olika än­ damål kunde fördelas mellan studieförbunden efter skilda principer. Bidrag till pedagogisk verksamhet bör sålunda enligt min mening fördelas i direkt propor­ tion till den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens omfattning, medan bidrag till kostnader för organisation och administration, såsom närmare kom­ mer att motiveras i det följande, bör fördelas efter andra grunder. Med hänvisning till det anförda förordar jag, att studieförbunden i fortsätt­ ningen erhåller statligt stöd av två slag, nämligen dels till egentliga organisa­ tions- och administrationskostnader och dels till pedagogisk verksamhet. Som jag redan tidigare anfört, bl. a. genom det citerade uttalandet i 1955 års statsverksproposition, är det enligt min mening angeläget, att studieförbunden erhåller tillräckliga resurser för att kunna bygga upp en stabil och effektiv organisation inte minst för att kunna bedriva pedagogisk verksamhet. I strävan­ dena att främja kvaliteten i folkbildningsarbetet måste en förstärkning och effektivisering av studieförbundens organisation ses som ett mycket betydelse­ fullt led. En organisationsapparat, som fungerar med en viss fasthet och pålit­ lighet, är med andra ord en förutsättning för att kvalitetsfrämjande åtgärder av olika slag skall nå ut och avsätta resultat i verksamheten i dess helhet. Även för möjligheten att driva en verkningsfull studiepropaganda och därigenom skapa förutsättningar för att nå nya grupper av människor och få dem att delta i folk­ bildningsarbetet spelar studieförbundens organisatoriska resurser en betydelse­ full roll. Vid bedömningen av i vilka former en ökad statlig insats för främjande av det fria och frivilliga bildningsarbetet lämpligast bör ske, har jag funnit, att en av de mest angelägna och samtidigt mest effektiva åtgärderna måste vara, att studieförbunden erhåller ett väsentligt förbättrat ekonomiskt stöd för sina organisatoriska och pedagogiska uppgifter. Å andra sidan måste det ur samhällets synvinkel vara angeläget, att detta stöd inte göres större än att studieförbunden och deras medlemsorganisationer verkligen stimuleras till egna insatser och till en strävan efter en så rationell och för uppgifterna förnuftigt anpassad organisations- och administrationsapparat som möjligt. Folkbildningsutredningen har föreslagit, att bidrag till studieförbundens kost­ nader för organisation och administration i fortsättningen skall utgå enligt samma beräkningsprinciper som för närvarande, dvs. med högst hälften av stu­ dieförbundens verkliga kostnader för med studieverksamheten förbunden led­ ning och administration. Utredningen har beräknat, att bidrag till dessa kost­ nader för budgetåret 1961/62 utgick med 2 125 000 kr. och för budgetåret 1962/63 föreslagit ett bidrag av 2 500 000 kr. Skolöverstyrelsen har å sin sida, som påpekats i det föregående, hävdat, att Kungl. Maj:t och riksdagen i princip uttalat, att bidrag skall utgå med hälften av de totala utgifter, som studieför­ bunden redovisat för administration. I konsekvens härmed har överstyrelsen föreslagit bidrag med 3 900 000 kr. för 1962/63 och med 4 355 000 kr. för 1963/64.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 73

I likhet med folkbildningsutredningen anser jag att principen för bidrag till studieförbundens egentliga organisationskostnader också i fortsättningen bör vara att bidrag skall kunna utgå med högst hälften av redovisade kostnader. Detta bör emellertid enligt min mening inte tolkas så, att statens stöd nödvän­ digtvis vid varje tillfälle skall täcka hälften av dessa kostnader. Omfattningen av statsbidraget och dess fördelning på de båda av mig föreslagna ändamålen bör i stället avgöras av riksdagen från tid till annan med hänsyn till de aktuella behov som redovisas och de uppgifter staten i första hand anser sig böra stödja och stimulera. För den närmaste treårsperioden anser jag sålunda att stödet främst bör inriktas på en upprustning av den pedagogiska verksamheten. Med hänsyn till de kostnadsökningar, som inträtt sedan folkbildningsutredningen av­ lämnade sitt betänkande, förordar jag att till studieförbundens egentliga orga­ nisationskostnader för budgetåret 1963/64 beräknas ett belopp av 3 000 000 kr. Härtill skall då läggas medel för bidrag till pedagogiska åtgärder. Jag återkom­ mer strax till denna fråga. Det egentliga organisationsbidraget bör enligt min mening fördelas dels med hänsyn till studieförbundens kostnader för studieverksamheten dels också med hänsyn till den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska sprid­ ning. I fråga om studieförbundens bidragsgrundande kostnader anser jag det ange­ läget betona, att bidrag endast bör beräknas på kostnader, som avser sådan verksamhet, som entydigt och klart kan anses vara förenlig med ett erkänt studieförbunds uppgifter. Studieförbund, som vid sidan av dessa uppgifter också bedriver annan verksamhet, bör därför endast erhålla bidrag beräknat på den del av kostnaderna som kan hänföras till den egentliga studieverksamheten. För att underlätta för sådana studieförbund att redovisa bidragsgrundande kostnader bör skolöverstyrelsen pröva möjligheten att till grund för bidragets fördelning lägga endast några få för verksamheten betydelsefulla och klart definierbara kostnadsposter. Sådana kostnadsposter kan förslagsvis vara kostnader för in­ struktörer och centralt anställd personal, förbundsledningens lokaler, interna­ tionella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor, konferenser och studie­ propaganda. Liksom folkbildningsutredningen anser jag, att studieförbundens samtliga ut­ gifter för personal — således även för sådan som sysslar med pedagogiska upp­ gifter — skall hänföras till de kostnader, som bör få läggas till grund för fördel­ ningen av organisationsbidraget. Studieförbundens kostnader för organisation och administration är emellertid endast en av de två faktorer, som enligt min mening bör ligga till grund för beräknande av organisationsbidraget. Den andra är, som jag nyss nämnde, den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska utbredning. Jag anser det nämligen viktigt att alla medborgare, oavsett var någonstans de är bosatta, så långt möjligt skall ha tillfälle att delta i folkbildningsorganisationernas verk­ samhet. Eftersom kostnaderna för att organisera verksamheten — per enhet

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 räknat — är högre i glesbygd än vad den är i tätort, anser jag det befogat, att ett relativt sett högre bidrag utgår till de studieförbund, som medvetet strävar efter att ge verksamheten största möjliga geografiska utbredning och inte nöjer sig med en aktivitet i städer och utpräglade tätortsområden, där de ekonomiska betingelserna i detta avseende kan anses särskilt gynnsamma. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att efter samråd med studieförbunden och med beaktande av vad jag nu anfört mera i detalj utforma principerna för organisationsbidragets fördelning.

Beträffande bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet vill jag framhålla följande. Det viktigaste och mest genomgripande av folkbildningsutredningens förslag är utan jämförelse det som syftar till en upprustning av stu­ dieförbundens pedagogiska verksamhet. Utredningen har här enligt min upp­ fattning berört ett centralt problem i svenskt folkbildningsarbete. Under det senaste decenniet har det inom studieförbunden pågått en livlig pedagogisk aktivitet — framför allt stimulerad och vägledd av det seminarium i vuxenpedagogik, som under professor Torsten Huséns ledning sedan 1953 är i verksamhet vid Stockholms universitet. Genom denna aktivitet har studieför­ bunden fått särskilda möjligheter att ta del av nya pedagogiska rön och erfa­ renheter. De har här kunnat vinna ökade kunskaper om den vuxnes speciella inlärningsförutsättningar och -situation, om gruppens psykologi och ledarskapsfunktioner och de har mot bakgrunden av de ökade kunskaperna på dessa områden haft möjlighet att utveckla och förbättra studiecirkelns metodik och arbetsformer och ge studiematerial och hjälpmedel en till vuxenstudier bättre anpassad pedagogisk utformning än tidigare. Studieförbunden har emellertid i väsentlig grad saknat de ekonomiska resur­ ser, som behövs för att systematiskt och på bred bas föra ut dessa nya pedago­ giska rön i studiecirklarnas praktiska arbete. Detta dilemma har ytterligare accentuerats genom den kraftiga expansion, som studiecirkelverksamheten un­ dergått under senare år. Hur stora och omfattande studieförbundens kvalitets­ främjande uppgifter i själva verket är framgår kanske tydligast, om man erinrar sig, att antalet studiecirklar under senare år uppgått till mellan sjuttio och åttio tusen. Lågt räknat torde det alltså finnas mellan trettio och fyrtio tusen per­ soner, som varje år är engagerade som studiecirkelledare och till vilka studie­ förbunden behöver nå ut med kvalitetsfrämjande åtgärder av skilda slag. Studieförbunden står alltså i dag i den situationen, att de avsevärt behöver bygga ut och effektivisera sin pedagogiska verksamhet. De behöver ge ledar­ utbildningen en bredd, som bättre svarar mot studiecirkelverksamhetens om­ fattning. För att kunna tillgodose de ökade krav på kvalitet, som med allt större kraft ställs på verksamheten, behöver de kunna anordna längre och för skilda kategorier av ledare bättre anpassad ledarutbildning. De behöver resurser för att kunna erbjuda cirkelledarna att delta i ledarutbildningen på gynnsammare villkor än för närvarande. Nu måste deltagarna i betydande utsträckning själva

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 75

svara för kostnaderna, vilket avsevärt försvårar studieförbundens möjligheter att rekrytera lämpliga ledare och utbilda dem för uppgiften. Slutligen behöver studieförbunden också få bättre möjligheter att utarbeta lämpligt studiema­ terial inom olika ämnesområden och stimulera studiecirklarna att utnyttja det. Jag vill i det här sammanhanget särskilt erinra om de stora och i olika av­ seenden speciella behov av pedagogisk upprustning och förnyelse, som finns inom det estetiska ämnesområdet. I vissa konsthantverksämnen har studieför­ bunden genom en inom Samverkande bildningsförbunden verksam kommitté sedan några år tillbaka bedrivit en ganska omfattande försöksverksamhet, som givit till resultat att en helt ny, på aktivitetspedagogiska principer baserad meto­ dik utarbetats. Genom denna metodik och det arbetsmaterial som framställts för den har studiecirklarnas deltagare i en rad konsthantverksämnen fått till­ fälle att i direkt anslutning till den utövande verksamheten tillägna sig kun­ skaper i färglära och komposition och självständigt arbeta med och lösa este­ tiska problem. Därmed har denna gren av folkbildningsarbetet fått en mera ambitiös och konstnärligt syftande inriktning än tidigare. Arbetet med att vida­ reutveckla denna metodik har emellertid hämmats på grund av bristande eko­ nomiska resurser. Metoder och arbetsmaterial för elementära studier har i stort sett kunnat färdigutvecklas och färdigställas, men de har inte kunnat kom­ pletteras med riktlinjer och hjälpmedel för verksamheten på ett mera avancerat plan. De kanske allra mest påträngande behoven av kvalitetsfrämjande åtgärder finns i musikcirklarna. Denna verksamhetsgren har, som tidigare påpekats, ökat betydligt snabbare än någon annan ämnesgrupp och därmed ytterligare försvå­ rat studieförbundens möjligheter att påverka och förbättra kvaliteten i verk­ samheten. Inom studieförbunden planeras för närvarande på flera håll en mera målmedveten aktivitet i syfte att höja kvaliteten i musikstudiearbetet. Möjlig­ heterna att förverkliga dessa planer är emellertid i stor utsträckning beroende av om studieförbundens ekonomiska villkor kommer att förbättras. Ett tredje område inom det estetiska folkbildningsarbetet, som i hög grad är i behov av pedagogisk upprustning, är amatörteatern. Denna ämnesgrupp har hittills endast i mycket ringa utsträckning kunnat få del av studieförbundens kvalitetsfrämjande insatser. Amatörteatern har — många gånger med rätta — kritiserats för sin låga kvalitetsmässiga standard. Samtidigt har emellertid ama­ törteatergrupper, som haft tillgång till väl kvalificerade ledare, kunnat uppvisa en verksamhet, som även i internationella sammanhang vunnit respekt och be­ rättigad uppmärksamhet. Det finns med andra ord redan nu en ganska långt utvecklad metodik på detta område, och med ökade insatser av studieförbunden bör kvaliteten i amatörteaterverksamheten relativt snabbt kunna förbättras. Folkbildningsutrcdningen har föreslagit, att bidrag till studieförbundens kva­ litetsfrämjande och studiestimulerande åtgärder skall utgå med två kronor och femtio öre per studietimme i sådana statsbidragsberättigade studiecirklar, som inte är musikcirklar. Skolöverstyrelsen har, liksom flertalet övriga remissin­

76 Kungl. May.ts -proposition nr 36 år 1963

stanser, tillstyrkt utredningens förslag i detta avseende men, med hänsyn till att den yrkat avslag på förslaget om särskilda bidragsbestämmelser för musik­ cirklar, förordat ett pedagogiskt bidrag beräknat efter två kronor per studie­ timme i samtliga statsbidragsberättigade cirklar — således också musikcirklar. Båda beräkningsgrunderna ger bidrag av i stort sett samma storlek. Såväl ut­ redningen som överstyrelsen har förordat, att bidraget skall ntgå ur ett för­ slagsanslag. Innebörden av denna tanke är, att anslagssumman då skulle för­ ändras i förhållande till studiecirkelverksamhetens omfattning. Mot bakgrunden av vad jag här anfört beträffande studieförbundens behov av resurser på detta område, förordar jag, att en kraftig uppräkning sker av anslagsmedlen till den pedagogiska verksamheten. Med hänsyn till att studie­ förbunden torde ha behov av att planera för denna verksamhet, bör en ökning av de statliga insatserna ske successivt under de närmaste åren även på detta område. För nästa budgetår föreslår jag, att bidrag får utgå med sammanlagt 1 500 000 kr., vilket skulle innebära en uppräkning av medlen för studieförbun­ dens pedagogiska verksamhet med ca 800 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår. Vid bifall till vad jag sålunda förordat och till vad jag nyss uttalat rörande omfattningen för nästa budgetår av anslagsmedlen till studieförbundens kostnader för organisation skulle erfordras en anslagshöjning av ca 1 550 000 kr. i förhållande till innevarande års anslag. Bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet bör enligt min mening fördelas mellan studieförbunden i direkt proportion till antalet statsbidragsbe­ rättigade studiecirkeltimmar. För att ge studieförbunden en viss säkerhet vid planeringen av verksamheten bör bidraget fördelas på grundval av det genom­ snittliga antalet studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Folkbildningsutredningen har föreslagit, att bidraget skall få användas för pedagogisk verksamhet och vissa angivna studiestimulerande åtgärder. Enligt min mening bör bidraget ha karaktären av ett renodlat pedagogiskt bidrag och således endast användas till verksamhet, som har ett klart kvalitetsfrämjande syfte, t. ex. cirkelledarutbildning, framställning av studiematerial och pedago­ giska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedago­ gisk försöksverksamhet. För att stimulera studieverksamheten bland ungdom bör minst 20 % av ett studieförbunds bidrag användas för ledarutbildning, mate­ rialframställning och andra åtgärder av pedagogisk art för studiecirkelverksam­ het bland ungdom. Studieförbunden bör vara skyldiga att i efterhand för skol­ överstyrelsen redovisa till vilka ändamål bidraget använts. Jag tillstyrker folkbildningsutredningens förslag om ändrade villkor för god­ kännande av studieförbund. Det innebär, att studieförbund för att komma i åt­ njutande av statsbidrag till huvuduppgift skall ha att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och ha självständig ekonomisk förvaltning. Studieförbund bör vidare för att erhålla auktorisation kunna uppvisa att det under en period av minst tre på varandra följande bud­ getår genomfört minst 50 000 statsbidragsberättigade studiecirkcltimmar per

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1963 77 år. De studieförbund, som för närvarande är godkända, bör inte fråntagas sin auktorisation. Liksom hittills bör studieförbund godkännas av skolöverstyrelsen och dess bildningsverksamhet stå under överinseende av en av förbundet utsedd studierektor vilkens kompetens för uppgiften bör vara godkänd av skolöver­ r»l styrelsen.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att 1 . bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstäm­ melse med av mig angivna riktlinjer utfärda bestämmelser och övriga föreskrifter rörande bidrag m. m. till studieförbund; 2 . till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 500 000 kr.

I

(i — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 36

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

VII. Speciella folkbildningsåtgärder

1. Nuvarande förhållanden

Reservationsanslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder — innevaran­ de budgetår uppfört med 229 000 kr. — är för närvarande uppdelat på föl­ jande tio anslagsposter. 1 . Bidrag till Arbetarnas bildningsförbund för bildning sv erlcsamhet bland sjö­ män, för budgetåret 1962/63 uppförd med 40 000 kr. 2 . Bidrag till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildning sverksamhet bland sjömän, för budgetåret 1962/63 uppförd med 5 000 kr. 3 . Bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsarbete bland fiskare. Beloppet för budgetåret 1962/63 utgör 7 500 kr. 4 . Bidrag till kursverksamhet bland samerna. Anslagsposten, som för budget­ året 1962/63 uppgår till 5 000 kr., fördelas av skolöverstyrelsen och skall avse dels kostnader för kursernas anordnande dels också resekostnader för deltagare. 5. Bidrag till anordnande av universitetscirklar. För gällande bestämmelser rörande universitetscirklar har tidigare redogjorts. Anslagsposten till universitetscirklar är för budgetåret 1962/63 uppförd med 50 000 kr. Ur denna anslagspost erhåller Geijersamfundet bidrag med högst 6 000 kr. till av samfundet anordnad akademisk sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter. Bidrag till denna kurs beräknas på samma sätt som för universitetscirkel, dock med det undantaget att bidrag till ledararvode åt annan än universitetslärare eller motsvarande skall utgå med be­ lopp, som svarar mot timarvodet för folkhögskollärare enligt gällande timlärarkungörelse. 6 . Bidrag till utgivande av tidskrifter. Bidraget har under senare år utgått med oförändrat 27 000 kr. per budgetår. I mån av behov utgår bidrag med högst 11 000 kr. till redaktionen för tidskriften Folkbildningsarbetet och med högst 14 000 kr. till redaktionen för tidskriften Studiekamraten. 7. Bidrag till Musikfrämjandet. Bidraget utgår med 15 000 kr. och avser kost­ nader för av Musikfrämjandet anordnad kursverksamhet för kommunala musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker för uppgifter inom det folkliga musikbildningsarbetet. 8 . Bidrag till kurs- och konferensverksamhet. Bidraget utgår dels till kost­ nader för av skolöverstyrelsen anordnade konferenser för föreläsare samt resestipendier till deltagare i dessa konferenser, dels till utbildningskurser

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 79

för studieledare utanför studieorganisationerna. För budgetåret 1962/63 utgår bidraget med 24 500 kr. 9. Stöd till försöksverksamhet och undersökningar inom det folkliga bildningsarbetet. Posten disponeras av skolöverstyrelsen och utgör för budgetåret 1962/63 10 000 kr. 10 . Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet. För budgetåret 1962/63 utgår bidrag till denna verksamhet med 45 000 kr.

2 . 1960 års folkbildningsutredning

Folkbildningsutredningen har beträffande denna del av verksamheten före­ slagit, att bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund, bidrag till kursverksam­ het bland samerna samt bidrag till folkbildningsorganisationerna för allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet överföres till det av utredningen före­ slagna bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet. Till bidraget för studiecir­ kelverksamhet har utredningen i sitt förslag fört dels viss del av bidrag till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän (den del, beräknad till 15 000 kr., som avser cirkelledarutbildningen), dels också hela bidraget för anordnande av universitetscirklar. Det bidrag av 6 000 kr. till Geijersamfundets akademiska sommarkurs, som för närvarande utgår ur bidraget till universitetscirklar, bör enligt utredningens mening — i den mån det anses, att ett dylikt bidrag bör utgå även i fortsätt­ ningen — lämpligen upptagas under anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor. Utredningen påpekar, att bidraget till sjömansvårdsstyrelsen för bildnings­ verksamhet bland sjömän i betydande omfattning används för distribution av böcker till fartyg. Utredningen föreslår därför att detta bidrag i fortsättningen inordnas under biblioteksanslaget och där upptages med samma belopp med vilket det för närvarande utgår från anslaget till speciella folkbildningsåtgärder. I avvaktan på musikledarutredningens förslag föreslår folkbildningsutred­ ningen att bidraget till Musikfrämjandet utgår med oförändrat belopp. Den del av bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän, som av utredningen inte föreslås förd till studiecirkelbidraget, utgöres av ett belopp av 25 000 kr. och används till lönekostnader för två instruktörer, stationerade i Göteborg. Utredningen erinrar om att instruktörernas huvudsakliga uppgift är att besöka besättningarna ombord på fartyg, tillhörande handelsflottan, för att intressera dem att delta i studiecirklar, hjälpa dem att organisera sådan verk­ samhet samt i rätt många fall även på annat sätt biträda vid organisationen och genomförandet av studieverksamheten ombord. Eftersom den kvarstående delen av bidraget gäller lönekostnader, låter den sig inte lämpligen infogas i det före­ slagna bidraget till studieförbunden för central pedagogisk verksamhet och inte heller under bidraget till administrationskostnader, då de ifrågavarande befatt­ ningshavarna inte är uppförda på ABF:s lönestat och sålunda inte formellt

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

anställda av studieförbundet. Utredningen anser emellertid att det ändamål, för vilket detta bidrag utgår, fortfarande bör stödjas av staten och föreslår, att det i fortsättningen uppföres som en särskild punkt under bidrag till speciella folkbildningsåtgärder. Utredningen finner det vidare i hög grad påkallat att avsevärt större belopp än de som nu är tillgängliga ställs till skolöverstyrelsens förfogande att årligen begagnas för försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet. Utredningen anför i det sammanhanget bl. a.

Massmedias fortsatta utbredning, strukturförändringarna i samhället, attityd­ förändringar, generationsproblem m. m. ställer, som redan i det föregående framhållits, ökade krav på en anpassning och förnyelse av arbetsmetoder, pro­ gram och material inom den folkliga bildningsverksamheten. Nya former måste prövas, bärkraften i tidigare verksamhetsformer granskas och anpassningen efter den nya situationen undersökas. Detta gäller inom föreläsningsverksamhetens område liksom också på andra verksamhetsområden och förutsätter, att resurser finns för att en sådan försöksverksamhet skall kunna äga rum. Enligt utredningens mening bör skolöverstyrelsen ha möjlighet att stimulera studieförbundens intresse för experiment och försök av nu antydd art, och ur beloppet skulle alltså efter överstyrelsens prövning bidrag kunna utgå till erkänt studieförbund eller flera sådana förbund i samverkan sinsemellan och/eller med andra organisationer för projekt, vars planläggning, syfte och genomförande på förhand förelagts skolöverstyrelsen. Ur beloppet skulle också bidrag kunna utgå till respektive riksorganisation för föreläsningsverksamhet på liknande grunder som nyss antytts. Det är emellertid också viktigt att studieförbundens intresse för en kartlägg­ ning av olika sidor av folkbildningsverksamheten får sin stimulans och att vissa resurser härför är tillgängliga. Det gäller dels undersökningar om arbetets ut­ bredning, motiv för deltagande, kartläggning av vilka åldersgrupper och befolkningskategorier som deltar, dels också eu undersökning av metoder och arbets­ sätt inom folkbildningsområdet och deras effektivitet och verkan. Utredningen anser, att skolöverstyrelsen även för detta ändamål skall kunna utdela bidrag enligt motsvarande grunder som nyss angavs för försöksverksamhet.

Om försöks- och undersökningsverksamheten skall kunna bedrivas med någon som helst intensitet, anses det belopp som för ändamålet ställes till skolöversty­ relsens förfogande böra uppgå till 150 000 kr. per budgetår. Utredningen föreslår slutligen, att bidraget till kurs- och konferensverksamhet skall utgå med oförändrat belopp, avrundat till 25 000 kr., och att likaså bidra­ get till utgivande av tidskrifter får utgå med oförändrat 27 000 kr. Båda dessa bidrag föreslås av utredningen utgå ur reservationsanslag.

3. Remissyttranden

Skolöverstyrelsen har i princip tillstyrkt folkbildningsutredningens förslag att viss del av det nuvarande bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjö­ män överföres till studiecirkelbidraget och att kvarstående del av bidraget upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 81

förs som särskild anslagspost under bidraget till speciella folkbildningsåtgärder. Med hänvisning till överstyrelsens petita för budgetåret 1962/63, vari ABF:s ansökan om bidrag till sjöfolksinstruktörer i ytterligare några hamnstäder till­ styrkts, föreslår överstyrelsen, att bidraget höjs till 35 000 kr. för detta ändamål. Arbetarnas bildningsförbund understryker i sitt yttrande betydelsen av den verksamhet, som bedrivs bland sjömän ombord på handelsflottans fartyg. Det bör härvid beaktas, framhåller förbundet, att sjöfolket inte har några som helst möjligheter att utnyttja de förmåner, som ligger i kommunala bidrag och lands­ tingsbidrag till den frivilliga bildningsverksamheten. Detta motiverar utan tve­ kan statsmakternas tidigare ställningstagande till denna verksamhet, nämligen att staten med hundra procent svarar för de med denna verksamhet förenade kostnaderna i fråga om instruktion och studieledarutbildning. Förbundet vill inte motsätta sig utredningens förslag att den del av bidraget som avser ledar­ utbildning anses tillgodosedd genom det nya stödet till studieförbundens peda­ gogiska verksamhet. Dock är det med hänsyn till den betydelse, som måste till­ mätas bildningsverksamheten bland sjöfolk, nödvändigt att instruktionsverksamheten kan bedrivas i minst samma omfattning som hittills, framhåller förbundet. Det borde därför vara möjligt att bibehålla nuvarande bidrag på 40 000 kr. och låta hela detta belopp utgå till instruktionsverksamhet. Förbundet finner det nämligen önskvärt, att den instruktionsverksamhet, som de senaste åren kon­ centrerats till Göteborg, även i större eller mindre omfattning kan tas upp i andra hamnstäder, som tar emot långfärdsfartyg. I fråga om bidraget till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildningsverksamhet bland sjömän föreslår skolöverstyrelsen, att bidrag ur denna anslags­ post inte längre skall utgå. Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har inte något att invända mot utredningens förslag att låta bidraget inordnas under biblioteksanslaget och där upptagas med oförändrat belopp. Skolöverstyrelsen och JUF:s studiefrämjande har i sina yttranden avstyrkt utredningens förslag att bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare och bidrag till kursverksamhet bland samerna i fortsättningen hänföres till bidraget till föreläsnings- och kursverksamhet. Under åberopande av dessa verksamheters speciella karaktär föreslår de båda remiss­ instanserna, att bidraget skall utgå även i fortsättningen — till Svenska fiska­ renas studieförbund med ett till 15 000 kr. höjt bidrag och till kursverksamhet bland samerna med oförändrat 5 000 kr. Norrbottens bildningsförbund har framhållit vikten av att medel för folkbild­ ningsarbete bland samerna säkerställes i sådan omfattning, att verksamheten kan utbyggas med hänsyn till de stora organisatoriska, ekonomiska och sociala förändringar som kommer att bli eu följd av föreliggande utredningar och vän­ tade riksdagsbeslut. Om det av praktiska skäl inte går att »bryta ut» folkbild­ ningsarbetet bland samerna och ge detta en egen anslagsrubrik, hemställes att tillsynsmyndigheten åliigges att gynna folkbildningsarbetet bland samerna och att minst 25 000 kr. per budgetår reserveras för ändamålet.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Ett flertal remissinstanser med skolöverstyrelsen i spetsen har påtalat, att universitetscirklarna, enligt utredningens bidragskonstruktion, i fortsättningen endast skulle kunna anordnas av studieförbund, eftersom det särskilda bidraget till universitetscirklar avses slopat och inordnat i bidraget till studieförbundens centrala pedagogiska verksamhet. Överstyrelsen anför, att inemot hälften av de universitetscirklar, som tilldelats bidrag ur det särskilda bidraget till universi­ tetscirklar, varit fristående, och anser det därför inte försvarligt, att dessa ställs utan bidragsmöjlighet i fortsättningen. I fråga om den av Geijersamfundet anordnade akademiska sommarkursen på Geijerskolan i Ransäter framhåller överstyrelsen att bidrag till denna kurs inte såsom utredningen föreslagit kan utgå ur anslaget Bidrag till driften av folkhög­ skolor. Överstyrelsen föreslår därför att bidraget i fortsättningen utgår som eu särskild anslagspunkt under anslaget Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder och upptages med ett belopp av 6 000 kr. Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om att bidrag till utgivande av tidskrifter i fortsättningen utgår med oförändrat belopp, att bidrag till för­ söksverksamhet och undersökningar utgår i form av ett reservationsanslag av 150 000 kr. samt att det nuvarande bidraget till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet överföres till bidraget för föreläsnings- och kursverksamhet. Överstyrelsen yrkar vidare på att bidraget till Musikfrämjandet höjs från 15 000 kr. till 20 000 kr. och att bidraget till kurs- och konferensverksamhet uppföres med 30 000 kr. mot nuvarande 24 500 kr.

4. Departementschefen

För att en så enkel, enhetlig och överskådlig bidragsgivning som möjligt skall åstadkommas, bör enligt min mening flera av de bidrag, som för närvarande utgår ur bidraget till speciella folkbildningsåtgärder, inordnas i de större och mindre specificerade anslagen eller anslagsposterna. I likhet med folkbildningsutredningen anser jag således, att bidrag till folkbildningsorganisationerna för an­ ordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet, bidrag till Svenska fiskarenas studieförbund för bildningsverksamhet bland fiskare samt bidrag till kursverksamhet bland samerna i fortsättningen bör utgå ur anslaget till före­ läsnings- och kursverksamhet. Den verksamhet som nu kommer i åtnjutande av bidraget för anordnande av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet kan i fortsättningen genom det nya bidraget till föreläsningar och kurser erhålla statligt stöd i fullt ut samma utsträckning som för närvarande. Bidraget till Svenska fiskarenas studieförbund utnyttjas i allt väsentligt till kurser och föreläsningar. Genom samarbete med länsbildningsförbunden kan organisationens behov i detta avseende tillgodoses även i fortsättningen, samtidigt som den kan erhålla värdefull hjälp av läns­ bildningsförbunden och dra fördel av deras erfarenheter och pedagogiska kun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 83

nande. Även bidraget till kursverksamhet bland samerna kan enligt min mening med fördel ersättas av bidrag till föreläsningar och kurser enligt gängse normei. I den mån särskilda skäl kan anses föreligga, bör ytterligare bidrag till denna verksamhet kunna beviljas av skolöverstyrelsen ur det bidrag till kurs- och kon­ ferensverksamhet som jag i det följande ämnar förorda. Bidraget till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för bildningsverksamhet bland sjömän torde kunna anses ersatt genom den höjning av bidraget till Svenska sjömansbiblioteket, som jag i annat sammanhang förordat. Anslagspos­ ten föreslås därför utgå. I fråga om bidraget till ABF för bildningsverksamhet bland sjömän har ut­ redningen föreslagit, att den del av verksamheten, som avser utbildning av cir­ kelledare, skall anses tillgodosedd genom det av utredningen föreslagna anslaget till studieförbunden för central pedagogisk verksamhet. Den del av bidraget, som används för instruktörsverksamhet, föreslås emellertid av utredningen kvar­ stå som en särskild anslagspost under bidraget till speciella folkbildningsåtgärder. Såväl skolöverstyrelsen som ABF har tillstyrkt utredningens förslag på denna punkt, och båda remissinstanserna har anfört vägande skäl för att bidra­ get bör höjas. Jag delar uppfattningen, att denna verksamhet måste anses ytterst betydelsefull. Det har i flera sammanhang omvittnats att studieverksamheten ombord inte endast är av betydelse för deltagarna, den har också mycket påtag­ ligt medverkat till att förbättra stämningen ombord och förbättra relationerna mellan befäl och manskap. Trots detta anser jag mig emellertid inte kunna biträda förslaget om ett särskilt anslag för detta ändamål. Jag förordar i stället, att hänsyn till denna verksamhet skall tas vid fördelning av bidraget till studie­ förbundens organisationskostnader. Den omständigheten att sjöfolksinstruktörerna inte är upptagna på ABF:s lönestat och således inte formellt anställda av förbundet bör inte utgöra något hinder i det här fallet. Vid fördelningen av organisationsbidraget bör enligt min mening beaktas, att verksamheten med sjöfolksinstruktörer behöver utvidgas och att statsmakterna tidigare i princip uttalat, att bidrag till denna verksamhet bör utgå med 100 % av kostnaderna. I likhet med folkbildningsutredningen föreslår jag, att bidrag för anordnande av universitetscirklar överföres till studiecirkelbidraget. De olägenheter, som enligt flera remissyttranden är förenade med utredningens förslag, kan genom den av mig förordade bidragskonstruktionen anses vara helt eliminerade. Bidrag kan sålunda utgå såväl till fristående som till av studieförbund anordnad universitetscirkel. Genom att i bidragsbestämmelserna klart anges kriterier för universitetscirkel vinnes också garantier för att verksamhetens standard inte kom­ mer att sjunka. Med denna konstruktion kan bidrag till Geijersamfundets aka­ demiska sommarkurs på Geijcrskolan i Ransäter emellertid inte sammankopplas med bidragsgivningen till unversitetscirklar. Jag föreslår därför att bidrag till detta ändamål i fortsättningen må kunna utgå ur bidrag till kurs- och konferens­ verksamhet. Bidrag till utgivande av tidskrifter bör i enlighet med folkbildningsutred-

84 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963

ningens förslag utgå med oförändrat belopp, 27 000 kr. för nästa budgetår. Liksom utredningen föreslår jag också, att bidrag till Musikfrämjandet — i av- ' aktan pa de förändringar som kan komma att aktualiseras genom musikledarutredningens nyligen avlämnade betänkande — utgår oförändrat med 15 000 kr. Bidrag till kurs- och konferensverksamhet utgår för närvarande med 24 500 kr. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att beloppet höjs till 30 000 kr. och moti­ verar detta med att det föreligger ökade behov av utbildning av ledare för fri­ stående studiecirklar, dill detta bör fogas vad jag i det föregående föreslagit, nämligen att skolöverstyrelsen i viss utsträckning bör ha möjlighet att bevilja ytterligare bidrag till kursverksamhet bland samerna utöver vad som kan utgå ur anslaget för föreläsningar och kurser, och att bidraget till Geijersamfundets akademiska sommarkurs på Geijerskolan i Ransäter i fortsättningen skall kunna erhålla bidrag ur detta anslag. Jag föreslår därför att bidraget till kurs- och kon­ ferensverksamhet höjs till 40 000 kr. Folkbildningsutredningen har föreslagit, att stödet till försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet höjs från nuvarande 10 000 kr. till 150 000 kr. Så gott som samtliga remissinstanser har livligt tillstyrkt utred­ ningens förslag på denna punkt. I princip delar jag utredningens uppfattning att medel bör ställas till förfogande för försöksverksamhet och undersökningar mom folkbildningsarbetet och vuxenundervisningen. Jag anser emellertid att dessa medel bör utgå på annat sätt än i form av ett särskilt bidrag. I inte obe­ tydlig utsträckning medger redan de bidragsbestämmelser, som jag i det före­ gående förordat, möjligheter till försök och experiment inom verksamheten. Bidragsgrunderna för anslaget till föresläsningar och kurser har givits en så smidig och från detalj bestämmelser fri utformning, att de ger verksamheten stora möjligheter att pröva nya grepp och verksamhetsformer, och genom den väsentliga höjning av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet, som jag föreslagit, får studieförbunden rika tillfällen till pedagogiska försök och experiment inom studiecirkel verksamheten. I fråga om forskning bör enligt min mening folkbildningsarbetet i konkurrens med andra forskningsbehov ansöka om bidrag från statens råd för samhällsforskning. En viss höjning av det nu utgåen­ de bidraget anser jag dock motiverad, och jag förordar därför till försöksverk­ samhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet ett särskilt anslagsbelopp av 20 000 kr. För budgetåret 1963/64 räknar jag således med ett anslag till speciella folkbildningsåtgärder av sammanlagt 102 000 kr., vilket innebär en minskning med 127 000 kr. Anslaget bör uppföras som reservationsanslag. Med hänvisning till vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Bidrag till speciella jolkbildningsåtgärder för budget­ året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reserva­ tionsanslag av 102 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 85

VIII. Folkbildningsarbetets förhållande till övrigt

bildningsarbete m.m.

Departementschefen

I mitt anförande hittills har jag behandlat folkbildningsarbetet i dess olika aspek­ ter som ett sammanhängande och avskilt verksamhetsområde. Men det är uppen­ bart, att folkbildningsarbetet inte är och inte får betraktas som en verksamhet oberoende av eller isolerad från andra bildnings- och utbildningssträvanden i samhället. Folkbildningsarbetet är en del i ett större sammanhang, ett inarbetat begrepp för ett av instrumenten i tjänst hos den svenska folkbildningen i allmän bemärkelse. Jag skall här i korthet anföra några synpunkter på det fria och fri­ villiga bildningsarbetets förhållande till de närmast angränsande fälten på bild­ nings- och utbildningsområdet, nämligen skolan, folkhögskolan, universitet och högskolor, biblioteksverksamheten samt radio och TV.

Skola och folkbildningsarbete

Både 1946 års skolkommission och 1957 års skolberedning har i olika samman­ hang betonat vikten av nära kontakt mellan skola och folkbildningsarbete. Skolberedningen framhöll i sitt huvudbetänkande, att den obligatoriska skolan bör betrakta sig som »en grundskola även för folkbildningsarbetet och därvid gärna träda i samverkan med bildningsorganisationerna». Som redan tidigare påpekats måste folkbildningsarbetet anpassa sig till den nya skolan. Grundskolan bör emellertid också anpassas till det förhållandet att det ovanför den finns ett utvecklat fritt och frivilligt bildningsarbete. Skolberedningen har betonat, att grupparbetet är en naturlig verksamhetsform redan på ett tidigt skolstadium, och att eleverna på högstadiet bör få kontakt med studie­ cirkelns arbetsmetoder. Med den moderna människans behov av att ständigt komplettera sitt vetande för att kunna möta de nya uppgifter hon ställs inför i ett föränderligt samhälle, är det väsentligt att eleverna lämnar skolan med in­ tresse för fortsatta studier och med kännedom om den frivilliga vuxenundervis­ ningens metoder och arbetsformer. Den studiefostran, som är ett av den nya skolans delmål, måste därför på högstadiet vara inriktad på elevernas studier som vuxna. Realiserandet av dessa tankegångar är i mycket en lärarutbildningsfråga. Det är därför min avsikt att låta klarlägga möjligheterna att infoga ämnet »Vuxenundervisning och folkbildningsarbete» i lärarutbildningen vid seminarier och lärarhögskolor.

86 Kungl. Maj:ts ;proposition nr 36 år 1963

Folkhögskolan och övrigt folkbildningsarbete

Folkhögskolan har av tradition en nära och intim kontakt med övrigt folkbild­ ningsarbete. Skolans arbetsmetoder har stimulerat många elever att engagera sig i studieförbundens och folkbildningsförbundens olika verksamhetsgrenar — som deltagare, ledare och föreläsare. Folkhögskolan har också i betydande omfattning tagit emot och hjälpt till att organisera och genomföra bildningsorganisationernas kurser och ledarutbildning, och dess lärare har flitigt medverkat i det frivilliga bildningsarbetet utanför skolan. Genom riksdagens beslut 1957 om nya riktlinjer för folkhögskolans ställning och uppgifter skapades också bättre förutsättningar för en sådan samverkan. Folkhögskolorna fick då möjlighet att anordna ämneskurser i samarbete med studieförbund eller dess underavdelningar eller med regionala bildningsförbund, och rektorer och ämneslärare vid folkhögskolorna fick medgivande att med sam­ manlagt högst 14 veckotimmar vid en och samma skola fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet som handledare i statsbidragsberättigade studiecirklar utanför skolan. Möjligheterna till kontakt och samarbete mellan folkhögskolan och folkbildningsorganisationerna vidgades ytterligare år 1958. Då inrättades nämligen på försök tre kombinerade tjänster som ämneslärare vid folkhögskola och konsulent i regionalt bildningsförbund. Den samverkan, som kommit till stånd genom dessa bestämmelser, är utan tvivel en värdefull tillgång för såväl folkhögskolorna som folkbildningsarbetet i övrigt. Samarbetsmöjligheterna bör därför ytterligare vidgas. Jag har i årets statsverksproposition föreslagit, att fyra nya kombinerade tjänster som ämnes­ lärare vid folkhögskola och konsulent i regionalt bildningsförbund inrättas. Möjligheten för rektor och ämneslärare att fullgöra viss del av sin undervis­ ningsskyldighet som ledare i studiecirklar utanför skolan har enligt nu gällande bestämmelser helt utnyttjats vid flera skolor, utan att behovet av sådan med­ verkan kunnat tillgodoses i önskvärd utsträckning. Jag förordar därför, att det nu fastställda maximala antalet veckotimmar, som får utnyttjas för detta ända­ mål, skall få överskridas efter medgivande av skolöverstyrelsen. Folkhögskolans lärare bör emellertid kunna medverka i folkbildningsarbetet utanför skolan även på annat sätt än som bildningskonsulent och studiecirkel­ ledare. I folkbildningsorganisationernas verksamhet har det t. ex. visat sig finnas behov av ämneskonsulenter, som på olika områden — kanske i första hand i de estetiska ämnena — kan stödja och hjälpa studiecirklarna i deras arbete, svara för mera kvalificerade inslag i studierna, samla cirkelledare till genomgång och diskussion av ämnesmässiga och pedagogiska problem och i övrigt främja och stimulera studierna i det ämne han har att verka inom. För dessa uppgifter är utan tvivel många av folkhögskolans lärare mycket väl lämpade. Jag förordar därför, att lärare vid folkhögskola efter skolöverstyrelsens prövning skall äga

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 87

fullgöra en större eller mindre del av sin tjänstgöringsskyldighet som konsulent inom länsbildningsförbund eller inom distriktsorganisation av studieförbund. Sådant medgivande bör tills vidare kunna omfatta högst tio tjänster. Omfattningen av folkhögskollärares tjänstgöring som konsulent inom folkbild­ ningsarbetet bör skolöverstyrelsen äga fastställa. Några särskilda medel torde inte böra beräknas för de kostnader, som kan upp­ komma vid bifall till vad jag här förordat. Dessa, som kan uppskattas till knappt 200 000 kr., torde, om riksdagen inte har någon erinran däremot, bestridas från förslagsanslaget till bidrag till folkhögskolor, vilket för nästa budgetår föreslagits skola uppföras med 26,3 miljoner kr.

Universiteten och folkbildningsarbetet

1960 års folkbildningsutredning betonar i sitt betänkande kraftigt universitetens och högskolornas roll och uppgifter i folkbildningsverksamheten. För utveck­ lingen av det framväxande forsknings- och utbildningssamhället är den enskildes inställning till forskning och undervisning i hög grad avgörande, framhåller ut­ redningen. Utredningen anser, att en positiv inställning skapas till detta samhälle, om orientering och kunskap rörande vetenskapligt arbete och betraktelsesätt kan på ett gripbart sätt lämnas personer utan särskild vetenskaplig skolning. Ut­ redningen ifrågasätter, om inte ett ömsesidigt utbyte mellan forskning och folk­ bildningsarbete skulle främjas genom att folkbildningsuppgiften i en framtid kom att inskrivas i universitetens målsättningsparagraf. Kunde universiteten och fackhögskolorna vid sidan av akademisk undervisning och drivandet av vetenskaplig forskning även få tid över till en folkbildande verksamhet, borde detta återspeglas i universitetsstatutema. Det skulle kanske då bli aktuellt att på bred front skapa ett slags kontaktorgan mellan universite­ ten och faekhögskolorna å ena sidan och folkbildningsorganisationema å den andra. I sitt remissyttrande över folkbildningsutredningens betänkande har skolöver­ styrelsen anfört, att den anser kontakten mellan universiteten och folkbildningsorganisationerna så betydelsefull, att förslaget om ett speciellt kontaktorgan inte längre får ställas på framtiden. I konsekvens härmed har överstyrelsen föreslagit, att en utredning tillsättes med uppgift att närmare utreda formerna för sam­ arbetet mellan universitet och folkbildningsarbete. Jag delar till fullo uppfattningen att kontakten och samarbetet mellan univer­ sitet och högskolor å ena sidan och folkbildningsorganisationema å den andra är av allra största betydelse. Vidgade kontakter och ett avsevärt livligare samarbete än hittills bör här komma till stånd. På grund av frågans något komplicerade natur är jag emellertid inte i detta sammanhang i tillfälle att framlägga något konkret förslag på denna punkt. Jag har emellertid för avsikt att låta utreda frågan ytterligare, varvid särskilt de erfarenheter, som under mer än sextio år samlats inom folkbildningsavdelningen vid Lunds universitet — Centralbyrån för populära vetenskapliga föreläsningar — bör beaktas.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

Forskning och kvalificerad undervisning

1960 års folkbildningsutredning har särskilt behandlat folkbildningsarbetets be­ hov av forskning och kvalificerad undervisning. Utredningen har påpekat, att man inom folkbildningsarbetet med uppmärksamhet följer forskningen på de områden, som kan vara av betydelse för vuxenundervisningen, och i det prak­ tiska arbetet försöker omsätta de rön som redovisas på dessa forskningsområden. Utredningen framhåller emellertid, att det tillgängliga materialet har en ganska begränsad räckvidd. Man är i stort sett hänvisad till sådana i utländsk litteratur redovisade vetenskapliga iakttagelser, vilka kan utnyttjas därför att de rör all­ mängiltiga problem. Behovet av en på svenska förhållanden inriktad forskning blir starkare, i och med att det vetenskapliga arbetet i andra länder alltmer in­ riktas på för respektive länder speciella problem i bildningsarbetet för vuxna, framhåller utredningen. I det sammanhanget hänvisar utredningen till det vuxenpedagogiska semina­ rium, som under professor Torsten Husens ledning sedan 1953 är i verksamhet vid Stockholms universitet. Utredningen framhåller, att seminariets arbete visat sig vara av stor praktisk betydelse för vuxenundervisningen och anser att ett statligt stöd till forskning och kvalificerad undervisning på folkbildningsområdet i första hand bör koncentreras till en utbyggnad av vuxenpedagogiska semina­ riets verksamhet. Enligt utredningens mening bör seminariet i fortsättningen ingå som en del av den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm. För att behovet av särskild arbetskraft skall bli tillgodosett, föreslår utredningen att ett lektorat i vuxenundervisningens metodik inrättas vid lärar­ högskolan i Stockholm. De med tjänsten förenade arbetsuppgifterna bör om­ fatta såväl undervisning som forskning. Undervisningsskyldigheten bör i fråga om antalet timmar motsvara den, som ankommer på lektoratet i högstadiets metodik och omfatta att medverka i vuxenpedagogiska seminariets arbete, att meddela undervisning för lärarkandidater om folkbildningsarbetets och vuxen­ undervisningens metodik samt att vid vissa av folkbildningsorganisationer anordnade ledarkurser av kvalificerad natur behandla metodiska problem. Forskningsuppgifterna bör anknyta till det vuxenpedagogiska seminariets arbete och inriktas på lämpliga centrala, för vuxenundervisningen utmärkande metodproblem. För lektorat i vuxenundervisningens metodik bör kvalifikations­ kraven enligt folkbildningsutredningen utformas så, att till tjänsten kan knytas person, som har dokumenterat god förtrogenhet med folkbildningsarbetets villkor och ådagalagt framstående skicklighet som undervisare på detta om­ råde. Utöver förutsättningar att bedriva kvalificerad undervisning bör veder­ börande ha visat ett markerat intresse för vuxenpedagogisk forskning. Remissinstanserna har genomgående uttalat tillfredsställelse med och livligt tillstyrkt utredningens förslag i detta avseende. Jag delar uppfattningen om behovet av forskning och kvalificerad undervisning

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963 89

på vuxenundervisningens och folkbildningsarbetets område, och jag avser att i annat sammanhang framlägga förslag om inrättande av ett lektorat i vuxen­ undervisningens metodik vid lärarhögskolan i Stockholm.

Biblioteken och folkbildningsorganisationerna

I ett tidigare skede av svenskt folkbildningsarbete spelade de s.k. studiecirkel­ biblioteken en framträdande roll. Genom utbyggnaden av kommunbiblioteken har denna verksamhet emellertid successivt avvecklats. Det betyder naturligtvis inte, att folkbildningsarbetets intresse för och behov av böcker och bibliotek nu är mindre än tidigare. Trots nya pedagogiska hjälpmedel och metoder måste det tryckta ordet alltjämt betraktas som folkbildningsarbetets viktigaste instrument. Det finns därför de starkaste skäl för intimt samarbete mellan biblioteken och folkbildningsorganisationerna. Genom aktiva insatser och initiativ för att förse studiecirklarna med lämpligt studiematerial — inte bara fackböcker och skön­ litteratur utan också referenslitteratur i mer vidsträckt mening, uppslagsverk, tidnings- och tidskriftsartiklar m. m. — kan biblioteken vara av stor betydelse för folkbildningsorganisationemas verksamhet. Enligt min mening bör samar­ betet emellertid inte stanna vid detta. På många håll i landet har studiehem och andra permanenta lokaler för studiecirkelarbete och kursverksamhet inrättats. Jag anser att biblioteken bör betrakta det som sin uppgift att förse dessa med lämpligt avpassade referensbibliotek. Under senare år har s. k. filmotek, dvs. särskilda organ för förmedling och ut­ låning av audivisuella hjälpmedel — filmer, bildband, ljudband, grammofonskivor m. m. — organiserats på flera håll i landet. För närvarande torde det finnas ett tjugotal sådana filmotek, av vilka omkring femton anordnats i anslutning till centralbibliotek. Denna verksamhet är av stor betydelse för folkbildningsarbetet och bör därför utvecklas. I första hand bör centralbiblioteken se som sin uppgift att ta hand om den och i samråd med folkbildningsorganisationerna svara för an­ skaffningen och utlåningen av dessa hjälpmedel. Centralbiblioteken bör också på ett effektivt sätt informera bildningsorganisationerna om sina allmänna resurser och lånevillkor.

Samverkan med radio och TV

Sedan de nuvarande bidragsgrunderna för folkbildningsarbetet infördes har tele­ visionen fått sitt definitiva genombrott i vårt land. Självfallet har också folkbild­ ningsarbetet haft känning härav. Liksom förhållandet var när ljudradion på 1930-talet började få en mera allmän spridning, har man kunnat iaktta, att TV haft en viss dämpande effekt på folkbildningsorganisationemas verksamhet. När TV-nätet byggts ut till ett område, har det blivit svårare att där samla deltagare till föreläsningar, kurser och studiecirklar. Möjligen med undantag för den tradi­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1963

tionellt utformade föreläsningsverksamheten har denna effekt emellertid visat sig vara temporär. Radio och TV är värdefulla media med utomordentliga möjligheter att ge aktuell information, orientering och kringsyn och kontakter med ambitiösa kul­ turyttringar och engagerande samhällsdebatt, och de måste accepteras som så­ dana. Den form av information, som radio och TV kan göra bättre än folkbildningsorganisationema, bör dessa inte av missriktad ambition hålla fast vid. Sveriges radio bör å andra sidan så långt det är möjligt stödja och stimulera det organiserade folkbildningsarbetet. Med en medveten strävan från radioledningens sida bör radions och televisio­ nens program kunna bli en värdefull tillgång också för den inom folkbildnings­ arbetets ram anordnade egentliga studieverksamheten, framför allt för cirkelverk­ samheten. Sedan åtskilliga år tillbaka finns det inom Sveriges radio ett råd­ givande organ för frågor av gemensamt intresse för radion och folkbildningsorganisationerna. Detta organ har sedermera utvidgats till att omfatta också televisionen. I Sveriges radios folkbildningskommitté för radio och TV, som orga­ net officiellt kallas, har program och programserier, speciellt tillrättalagda för det fria och frivilliga bildningsarbetets behov, diskuterats och planerats. Flera av dessa program har också, när de sedan sänts, i ganska stor omfattning ut­ nyttjats av studiecirklar och kurser. Radio och television synes emellertid inte ha kommit att spela den roll för folkbildningsarbetet, som man skulle önska. Delvis torde det hänga samman med svårigheterna att samordna studiesamman­ komster och sändningstider, men av allt att döma råder det också en ganska utbredd osäkerhet om hur dessa media skall användas. En planmässigt bedriven experimentverksamhet med syfte att utveckla den speciella metodik, som dessa media fordrar, skulle sannolikt kunna bidra till att radio och TV mer allmänt kunde utnyttjas i folkbildningsarbetet. Ytterligare en viktig förutsättning för att radio- och TV-program skall kunna utnyttjas i studiecirkelverksamheten är att informationen om program och programtider blir effektivare och att distribu­ tionen av tryckt kompletteringsmaterial, TV-filmer och bandade radioprogram förbättras. I anslutning till dessa synpunkter vill jag slutligen erinra om att 1960 års radioutredning — som ifråga om ljudradions uppgifter bl. a. skall belysa vilka allmänna typer av program, som är bäst ägnade för radion i »televisionsåldern» — när det gäller televisionen har i direkt uppdrag att klarlägga i vilken ut­ sträckning detta medium lämpligen bör användas inom undervisningen och inte minst som ett aktivt hjälpmedel inom det fria folkbildningsarbetet.

Tillsynsmyndigheten

1960 års folkbildningsutredning framlade vissa förslag rörande organisationen av skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. De förslag, avseende stödet till folkbild­ ningsarbetet, som jag i det föregående framlagt, avviker på vissa väsentliga

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 36 år 1963 91

punkter från utredningens. Den centrala skolledningens organisation är för när­ varande under omprövning. Jag har i detta sammanhang inte funnit skäl att till närmare övervägande uppta frågan om folkbildningsrotelns organisation.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört angående folkhögskolans med­ verkan i folkbildningsarbetet torde riksdagens bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter i fråga om de anordningar jag där förordat. Jag hemställer därför att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad jag i det föregående förordat meddela närmare bestämmelser angående medverkan i folkbildningsarbetet av folkhögskolans lärare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter under IV—VIII hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Marianne Astell