Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

J

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

Betänkande avgivet av Pedagogikutredningen Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

1. SOL) 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions AB. Jo. 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. f ,s 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Ju. 11. Ett nytt bilregister. Göteborgs offsettryckeri AB. K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1975.1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. Ju. 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 21. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1971:24 Utbildningsdepartementet

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

Betänkande avgivet av Pedagogikutredningen Stockholm 1971

Berlingska Boktryckeriet, Lund 1971

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Pedagogikutredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1967, överlämnade i april 1970 sitt huvudbetänkande Pedagogisk utbildning och forskning (SOU 1970: 22). Utredningen behandlade därvid icke vuxenpedagogiska frågor. Med anlitande av särskild expertis, som förtecknas i inledningskapitlet, har utredningen genomfört detta kvarstående utredningsuppdrag och får härmed avlämna sitt

SOU 1971: 24

betänkande Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Därmed har kommittén slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 19 februari 1971.

Lennart Sandgren Håkan Berg

Kjell Härnqvist

Karl-Gustaf Stukat

Nils-Eric Svensson /Bertil Gran

Innehåll

Kapitel 1 Inledning

1.1 Utredningsdirektiven 1.2 Utredningsarbetets uppläggning och bedrivande 1.3 Experter, konferenser och rapporter

7 Kapitel 2 Strukturell och analys av vuxenutbildningen

funktionell . . . .

inom vuxenpedagogisk forskning 3.2.3 Forskningsbehov från avnämarsynpunkt . . . . 3.3 Utredningens förslag 3.3.1 Allmänna synpunkter . . 3.3.2 Resurser för forsknings- och utvecklingsarbete . . . . 3.3.3 Forskarutbildning . . . .

27 32 32

10 Kapitel 4 Utbildning i vuxenpedagogik

4.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 4.2 Utbildningsbehov 4.3 Utredningens förslag

36 38 38

Kapitel 5 Dokumentation, information och servicefunktioner inom vuxenutbildningen

5.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 5.2 Utredningens förslag

40 41

Kapitel 6 Vissa organisatoriska frågor i samband med vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete . .

8 8

19 20

Kapitel 3 Forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken .

22 SOU 1971: 24

33 34

2.1 Vuxenutbildningens uppgifter . . 2.2 Några allmänna drag i vuxenutbildningen 2.3 Vuxenutbildningens struktur i Sverige 2.3.1 Utbildning arrangerad av företag och näringslivets organisationer 2.3.2 Statlig vuxenutbildning . . 2.3.3 Kommunal vuxenutbildning 2.3.4 Studieförbund, föreläsningsföreningar och fackliga organisationer 2.3.5 Folkhögskolor 2.3.6 Utbildning via radio, television och per korrespondens 2.4 Elevfrågor inom vuxenutbildningen 2.5 Utbildningens regionala fördelning 2.6 Verksamhetsformer inom vuxenutbildningen 2.7 Läromedel och materielfrågor inom vuxenutbildningen . . . . 2.8 Sammanfattning

3.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 3.2 Forskningsområden och forskningsbehov 3.2.1 Behovsinventering . . . . 3.2.2 Angelägna systemproblem

13 13 14

15 15 16 16 18 18

22 24 24

6.1 Utredningens tidigare ställningstaganden 6.2 Frågan om speciellt institut för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete 6.3 Projektorganiserad uppdragsforskning i anslutning till universitetsoch högskoleinstitutioner . . . 6.4 Specialdestinering av anslag . . 6.5 Inrättande av särskild vuxenutbildningsnämnd knuten till skolöverstyrelsen

44 Kapitel 7 Sammanfattning ningens förslag

43 44

av utred-

Bilaga Sammanställning av forskningsprojekt med anknytning till vuxenutbildningsområdet .

48 5

1 Inledning

1.1 Utredningsdirektiven

Pedagogikutredningen avlämnade i april 1970 sitt huvudbetänkande »Pedagogisk utbildning och forskning» vari utredningen bl.a. framlade förslag till samordning av de pedagogiska institutionerna vid lärarhögskolor och universitet samt till åtgärder i syfte att främja såväl pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete som utbildning i pedagogik. Utredningen hade emellertid ej möjlighet att i huvudbetänkandet ta ställning till frågor som gäller vuxenpedagogik, bl.a. beroende på att den av utredningen initierade undersökningen om vuxenutbildningens struktur i Sverige ej kunde slutföras till ovannämnda tidpunkt. Redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet stod det nämligen klart, att vuxenutbildningen hade en sådan omfattning och en så komplicerad struktur att en särskild kartläggning behövde ske, som kunde ligga till grund för utredningens bedömningar och förslag. I direktiven för utredningen har också departementschefen särskilt betonat behovet av utbildning i vuxenpedagogik samt av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen: Inledningsvis vill jag konstatera att utredningsuppdraget avser sådana problem som sammanhänger med undervisning, forskning och utvecklingsarbete inom det pedagogiska området med sikte på behoven främst inom utbildningsväsendet. Häri inbegriper jag då skolan och den högre utbildningen men också SOU 1971: 24

vuxenutbildningen. Som jag framhållit i lärarutbildningspropositionen (s. 224) torde inte minst utbildning i vuxenpedagogik samt forsknings- och utvecklingsarbete på detta område komma att kräva vidgade insatser. I den ovan nämnda lärarutbildningspropositionen (prop. 1967: 4 s. 224) berör departementschefen pedagogikutredningens uppgifter inom området: Jag räknar med att det ökande behovet av utbildning i vuxenpedagogik kommer att aktualisera inrättande av nya sådana lektorat. Forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenundervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur dessa bäst skall tillgodoses och hur arbetet skall fördelas mellan lärarhögskola och universitet bör prövas av den nyssnämnda utredningen. I anslutning till riksdagsbeslut i anledning av prop. 1967: 85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m.m. har utredningen genom beslut den 9 juni 1967 uppmärksammats på vad departementschefen i propositionen ytterligare anfört beträffande forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenundervisningen. I propositionen i fråga anförs bl.a. följande: Som Samverkande bildningsförbunden påpekat har skolforskningen endast i ringa utsträckning varit inne på vuxenundervisningen. Jag har i prop. 1967: 4 angående reformerad lärarutbildning framhållit att det ökande behovet av utbildning i vuxenpedagogik kom7

mer att aktualisera inrättandet av nya lektorat i vuxenundervisningens metodik. Forskningsoch utvecklingsarbetet inom vuxenundervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhögskolor och universitet kommer att bli en arbetsuppgift för den utredning som skall pröva frågorna om samverkan mellan de pedagogiska institutionerna vid nyssnämnda läroanstalter.

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

uppläggning

och

trendanalys med syfte att i grova drag försöka kartlägga vilka förändringar som skett inom vuxenutbildningen och vilka man kan förvänta inom en nära framtid, dels bl.a. på basis härav en behovsanalys avseende utbildning i vuxenpedagogik samt forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen. Utredningen har bedömt behovsanalysen vara den centrala utredningsuppgiften. Vid fullgörandet av denna har utredningen sökt ta hänsyn till tidigare forsknings- och utvecklingsarbete inom området samt till den pedagogiska vetenskapens möjligheter att lösa de problem man ställs inför. Därvid har det också varit nödvändigt att beakta vissa krav på service inom vuxenutbildningen samt frågor som sammanhänger med informationsspridning och dokumentation, där även kunskap om forsknings- och utvecklingsarbete i andra länder är av betydelse för belysning av frågor inom vårt eget land.

Av direktiven framgår att utredningen haft två huvuduppgifter inom vuxenutbildningsområdet. Den ena avser frågor som sammanhänger med utbildning i pedagogik för dem som är verksamma inom vuxenutbildningen, den andra avser forsknings- och utvecklingsarbete inom det vuxenpedagogiska området. För att kunna fullgöra uppdraget i dessa två avseenden har utredningen samlat in bakgrundsinformation från tidigare endast delvis kartlagda verksamhetsområPå grundval av dessa analyser och överden. Med utgångspunkt i denna information väganden framlägger utredningen förslag har det varit möjligt att beskriva vuxenuttill åtgärder i fråga om bildningens struktur och omfattning och att dels organisationen av utbildning och analysera hur den fungerar i olika avseenforskning i pedagogik inom vuxenutbildningsområdet den, vilka problem och svårigheter man möter, vilka förändringar som kan förvändels resurserna för denna verksamhet. tas och vilka behov som föreligger av förDärvid har utredningen utformat förslabättring, förändring och utveckling. Förslag gen i anslutning till de i huvudbetänkandet till åtgärder i vad avser utbildning, utveckframförda principiella ställningstagandena lingsarbete och forskning inom det vuxendå det gäller organisation och resurser för utbildning och forskning inom hela det pepedagogiska området har byggts på sådana dagogiska ämnesområdet. analyser. Utredningen har lagt särskild vikt vid frågor som gäller forsknings- och utvecklingsarbete men diskuterar också ut1.3 Experter, konferenser och rapporter bildning i pedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen. Däremot behandlas ej Genom särskilda beslut har departementsannan utbildning eller lärarutbildningen i chefen efter framställning från utredningen sin helhet inom vuxenutbildningsområdet. tillkallat ett antal experter för att biträda utUtredningsarbetet kan sägas ha omfattat: redningen i frågor som gäller vuxenutbilddels en strukturanalys innefattande en ning, nämligen kartläggning av vuxenutbildningens organiden 5 februari 1968 lektorn Torsten Eliassation och omfattning, en funktionsanalys son av hur vuxenutbildningen fungerar i skilda den 5 februari 1968 assistenten Bengt Högavseenden, vilka problem och svårigheter lund som föreligger, men också vilka gynnsamma den 20 juli 1970 konsulenten Per Bongenerfarenheter man kan peka på, samt en hielm 8

SOU 1971: 24

den 10 november 1970 assistenten Alger Klasson. Utredningen anordnade den 12 oktober 1970 en konferens med företrädare för olika institutioner och organisationer inom vuxenutbildningsområdet. I utbildningsdepartementets utredningsserie har publicerats dels expertundersökningen »Vuxenutbildning i Sverige. En strukturell översikt» (U 1971: 1), dels en rapport från ovan nämnda konferens (U 1970: 22).

SOU 1971: 24

2 Strukturell och funktionell analys av vuxenutbildningen

2.1 Vuxenutbildningens uppgifter Med vuxenutbildning avses här utbildning som tas upp av individen efter tidigare avslutad eller avbruten grundutbildning och som regel efter en viss tids yrkeserfarenhet. Som vuxenutbildning betraktas alltså ej den reguljära universitets- och högskoleutbildning som följer omedelbart efter de gymnasiala studierna, eller den grundutbildning som sker inom t.ex. företagen. Men inte heller en sådan definition innebär någon entydig avgränsning. Framför allt är gränsen till en mängd andra aktiviteter mycket oskarp, t. ex. till föreningsverksamhet, rehabilitering, masskommunikation och kulturella aktiviteter av olika slag. Barn- och ungdomsutbildningen har expanderat starkt i vårt land under de senaste årtiondena. Den obligatoriska utbildningstiden har förlängts till 9 år samtidigt som den frivilliga gymnasiala utbildningen byggts ut så att antalet nybörjarplatser motsvarar närmare 90 % av en årskull 16-åringar. Bakom denna utveckling ligger flera samverkande orsaker. De krav som det moderna samhället och yrkeslivet ställer på den enskilde kräver en god utbildning. Samtidigt utgör utbildning förutsättning för ekonomiskt, socialt och kulturellt framåtskridande i ett land. Genom en mängd åtgärder har det blivit möjligt att låta allt flera ungdomar komma i åtnjutande av en vidgad utbildning. Sociala och ekonomiska 10

handikapp har i betydande utsträckning kunnat undanröjas. Bostadsorten spelar allt mindre roll för individens möjligheter att få en gymnasial eller eftergymnasial utbildning. Denna utveckling, som skett framför allt under senare år, har speciellt kommit ungdomen till godo. Detta har i sin tur medfört ökade anspråk från de redan vuxna att få en utbildningsförstärkning. En av vuxenutbildningens uppgifter blir därför att minska utbildningsklyftan mellan yngre och äldre. Utbildningspolitiken i vårt land har nämligen som ett av sina primära mål att skapa ökad jämlikhet i samhället. Detta gäller givetvis inte blott mellan generationerna. Även för att utjämna de skillnader som uppstått inom en generation mellan välutbildade och lågutbildade har vuxenutbildningen en betydande uppgift att fylla. Inte minst den utbildning som sker genom studiecirklar och folkhögskolor hade tidigare denna kompensatoriska karaktär. Allteftersom gymnasial och eftergymnasial utbildning kommer allt flera till del förändras emellertid motiven för vuxenutbildning. Behovet av kompensatorisk utbildning torde dock kvarstå under hela 1900-talet. Enligt SCB:s beräkningar i september 1970 kan utbildningsbakgrunden för tiden 1970— 1990 beskrivas på sätt som framgår av tabell på s. 11. Denna prognos är givetvis osäker och bilden kan avsevärt förändras bl.a. genom olika åtgärder inom vuxenutbildningen. SOU 1971: 24

Procentuell fördelning i årsgruppen 16—65 år 1970 1980 1990 Folkskola och ev. yrkesutb. Realexamen el. grundskola och ev. yrkesutb. Gymnasium el. fackskola resp. gymnasieskola Examen från universitet el. högskola

12 Jämlikhetsaspekten på vuxenutbildningen har i huvudsak två element, dels att ge personlig tillfredsställelse och kulturell delaktighet, dels att ge individer och grupper tillgång till utbildning som en resurs. (Se även Låginkomstutredningens skrift: Utbildning, Resonerande del. Stockholm 1970.) Det senare innebär, att inte blott enskilda individer söker öka sina resurser genom utbildning. Även för grupper av individer framstår utbildning som en viktig resurs för att få större möjligheter att hävda sig i förhållande till andra grupper. Därför har fackliga, politiska, religiösa och andra ideologiska gruppbildningar liksom företag och organisationer inom näringslivet kommit att göra betydande investeringar i olika former av vuxenutbildning. Under senare år har också andra motiv för vuxenutbildning kommit att framträda starkt. Den alltmer accelererande utvecklingen inom vetenskap och näringsliv med nya eller starkt förändrade krav på arbetsplatsen skapar ett behov av utbildning till andra, ibland mera komplicerade arbetsuppgifter. Samhällets arbetsmarknadsutbildning liksom utbildning inom företag och näringslivets organisationer spelar här en betydande roll. Även andra former av vuxenutbildning bidrar till sådan främst yrkesrelaterad vuxenutbildning. Individens möjligheter att tillgodogöra sig den nödvändiga omskolningen, fortbildningen och vidareutbildningen sammanhänger emellertid med bl.a. det mått av allmänutbildning och av studiefärdigheter, som individen har. Detta har medfört ökade SOU 1971: 24

behov av vuxenutbildning av en mera allmän karaktär. Även samhällets fortgående utveckling och omvandling ställer krav på individen som medför ökade behov av utbildning för olika samhällsfunktioner, i hem, på fritid och i olika sociala sammanhang. Allteftersom dessa nya motiv för vuxenutbildning kommit att träda i förgrunden har man också insett det omöjliga i att konstruera en barn- och ungdomsutbildning som — om än aldrig så lång — kan klara dessa uppgifter. Utbildning i vuxen ålder kommer därför alltmer att utgöra ett ordinärt inslag i människans liv. Detta medför accentuerande av utbildning sett i ett livslångt perspektiv — livslång utbildning, återkommande utbildning, »continuing education». (Se U 68:s debattskrifter.)

2.2 Några ningen

allmänna

drag i

vuxenutbild-

Vuxenutbildningen har under senare år företett inte blott en kvantitativ tillväxt utan även undergått förändring till sina funktioner. För att få en klarare bild av vuxenutbildningens struktur har utredningen låtit utföra en särskild undersökning. Denna har redovisats i utbildningsdepartementets skriftserie nr 1971: 1. Med utgångspunkt i dessa data kan följande kommentarer göras: (1) Vuxenutbildningen har som helhet en stor andel yrkesrelaterade ämnen. (2) Stora grupper lågutbildade studerar allmänna ämnen. (3) Utbildningen har i betydande utsträckning karaktären av fortbildning och kontinuerlig aktualisering. (4) Samhällsrelaterade ämnen har en framskjuten plats och utbildningen utgör i dessa avseenden en kompletteringsutbildning för samhällsroller som ungdomsutbildningen i mindre utsträckning förbereder för, t.ex. föräldrarollen. (5) Studiearbetet bedrivs ofta i heterogena grupper. (6) Utbildningen sker mycket ofta i inte11

grerade och kombinerade former, dels som samverkan mellan olika arrangörer, dels med utnyttjande av olika verksamhetsformer och instruktionsmedia. (7) En mycket betydande andel av vuxna människor har under någon del av sitt liv läraruppgifter och många har lärarfunktioner bredvid de ordinarie yrkesuppgifterna. Dessa slutsatser bygger på information som insamlats under ett enstaka år eller under en kortare tidsperiod. Med utgångspunkt i en mera allmän erfarenhet kan man ha skäl förmoda, att man här också kan se ett uttryck för en utveckling inom vuxenutbildningen i stort, som karakteriseras av en ökad andel yrkesrelaterade ämnen, ökad allmän utbildning för tidigare lågutbildade, en kontinuerlig aktualisering och samhällsinriktning i studierna, ökande heterogenitet i studiegrupperna, alltmer kombinerade verksamhetsformer och ökande inslag av läraruppgifter för alla yrkesverksamma personer. Ser man på utbildningen — ungdomsutbildning tillsammans med vuxenutbildning — som en helhet, innebär dessa utvecklingstendenser med hänsyn till vuxenutbildningens omfång att den totala bilden av utbildningssystemet starkt ändrat karaktär. I det följande beskrivs mera ingående centrala utbildningsområden inom vuxenutbildningen. Vissa aspekter görs också till föremål för ytterligare analys, t.ex. elevfrågor, regional fördelning samt verksamhetsformer. På basis av detta görs en ytterligare sammanfattning av betydelsefulla drag i vuxenutbildningen.

2.3 Vuxenutbildningens

struktur i Sverige

Vuxenutbildningen i Sverige har framvuxit ur många skilda behov och fyller en mängd olika funktioner. Detta har lett till att den ej har karaktären av ett enhetligt utbildningssystem på samma sätt som samhällets barn- och ungdomsutbildning eller den eftergymnasiala utbildningen. Det är därför 12

också svårt att få en enhetlig bild av vuxenutbildningens struktur och att ge en enkel översiktlig framställning av hur den fungerar. I den tidigare omnämnda expertundersökningen analyseras mera ingående vuxenutbildningen utifrån vissa angivna frågeställningar. Denna beskrivning bildar en viktig utgångspunkt för utredningens analyser i det följande. Under de senaste åren har också publicerats ett flertal översiktsarbeten om vuxenutbildning av myndigheter, olika fackliga organisationer och enskilda personer. Även sådana arbeten har utgjort en värdefull informationskälla för utredningen. Det finns många olika sätt man kan använda för att ge en översikt över vuxenutbildningens struktur i Sverige. Man kan t.ex. utgå från olika mål eller funktioner som utbildningen avser att fylla: utbildning för yrke, arbetsmarknad, uppskolning, kompletterande utbildning, personalutbildning, fritidsutbildning, utbildning för samhällsfunktioner osv. En annan indelningsgrund kan gå efter innehållet i utbildningen, t.ex. »skolämnen» i grundskola och gymnasieskola, yrkesrelaterade ämnen, ämnen för fritid och hobby, teoretiska ämnen och praktiska ämnen, färdighetsämnen och kunskapsämnen osv. En tredje indelningsgrund utgår från vem som arrangerar utbildningen i fråga. Detta medger att man får en klarare översikt över ansvarsfunktioner, administrativa funktioner, ekonomiska förhållanden etc. Utredningen kommer att använda denna indelningsgrund i det följande, även om man därvid i vissa avseenden försvårar analysen, t.ex. genom att många samtidigt genomgår utbildning hos olika arrangörer, genom att olika arrangörer samarbetar kring viss utbildning och att kurser därför kan bli bokförda på flera håll, genom att olika typer av kurser finns hos samma arrangör eller genom att skilda individer kan ha olika utbildningsmål inom ramen för en och samma kurs osv. Utredningen behandlar därvid inte den militära utbildningen.

SOU 1971:24

2.3.1 Utbildning arrangerad av företag och näringslivets organisationer Inom näringslivet förekommer en betydande utbildningsverksamhet. Om man bortser från den grundläggande yrkesutbildningen i anslutning till t.ex. verkstadsskolor beräknades år 1967 att ca en milj. arbetsdagar inom företagen användes för utbildningsverksamhet, i huvudsak på arbetstid. Kurserna domineras av två huvudtyper, dels chefs- och ledarutbildning, dels introduktionsutbildning för nyanställd arbetskraft. 9 kurser av 10 gäller yrkesrelevanta ämnen och de centrala ämnesgrupperna är produktion, försäljning och reklam, arbetsledning, kontorsteknik samt servicefunktioner. Av de större företagen (mer än 500 anställda) beräknades 1967 ca 55 % ha egna utbildningsavdelningar. I växande utsträckning skaffar sig därvid företagen också egna kurslokaler (kursgårdar) och fast anställda lärare. Av ca 8 500 personer med läraruppgifter på heltid eller deltid beräknades 1967 ca 800 vara fast anställda för läraruppgifter. I betydande utsträckning etablerar företagen samarbete kring utbildningsfrågor inom en viss bransch eller en viss region. Utbildningsverksamhet bedrivs därvid dels av privata företagsorganisationer, dels av kooperativa organisationer. Den yrkesrelaterade utbildning som arrangeras av företags- och kooperativa organisationer har en något annan karaktär än den företagsinterna. Den koncentreras nämligen till databehandling, arbetsstudier och andra kvalificerade yrkeskunskaper och riktar sig i första hand till ingenjörer, kontorspersonal och företagsledning, däremot endast i undantagsfall till arbetare i produktionen. Direkta introduktionskurser förekommer knappast. Dessa överlåts till de enskilda företagen. Uppskattningsvis användes ca 0,5 milj. arbetsdagar för den branschorganiserade utbildningen, även här i stor utsträckning på arbetstid. Organisationerna disponerar ofta egna kursgårdar, men har få fast anställda lärare. Organisationerna samarbetar genom olika SOU 1971: 24

utbildningsspecialiserade organ. Dessutom existerar en rad självständiga institut av konsultkaraktär, som i huvudsak är verksamma som kursarrangörer åt företag och organisationer. Utredningen återkommer till denna typ av utbildning i kap. 5.

2.3.2 Statlig vuxenutbildning För många former av vuxenutbildning utgår statsbidrag i sådan utsträckning att staten i själva verket iklätt sig huvudansvaret för ifrågavarande utbildning. Det gäller t.ex. för den kommunala vuxenutbildningen, för folkhögskolor och för studieförbundens verksamhet. Dessa behandlas dock i det följande under separata rubriker. Ett direkt arrangörsmässigt ansvar har staten framför allt i samhällets arbetsmarknadsutbildning, i de statliga vuxengymnasierna och i den statliga interna personalutbildningen. Samhällets arbetsmarknadsutbildning är sysselsättningspolitiskt motiverad och riktar sig främst till personer som är arbetslösa, som hotas av arbetslöshet eller som är svårplacerade i arbetslivet. Arbetsmarknadsutbildningen bedrivs av arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen i samverkan. Ungefär hälften av utbildningen ordnas inom skolöverstyrelsens särskilda kursverksamhet. Ca 25—30 % får sin utbildning som elever i det reguljära skolväsendet. Övriga får sin utbildning vid företag eller vid kurser anordnade av myndigheter eller utbildningsorganisationer. De särskilt anordnade SÖ-kurserna är av olika slag och fyller olika funktioner, t.ex. informations- och anpassningskurser, preparandkurser, omskolningskurser, fortbildnings- och påbyggnadskurser, nybörjarkurser, reaktiveringskurser m.fl. Omskolningskurserna utgör därvid 2/3 av den totala kursvolymen. Den genomsnittliga utbildningstiden är f.n. ca 6 mån. Man beräknar att under tioårsperioden 1959/60—1969/70 deltog ca 440 000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Verksamheten expanderar emellertid kraftigt och 1969/70 deltog närmare 100 000 personer i denna utbildning. Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen uppgår 1970/71 till 13

505 milj. kronor, varav ungefär 2/5 går till den pedagogiska delen av verksamheten. Fr.o.m. hösten 1969 har försöksverksamheten fått ett ökat inslag av allmänna ämnen, t.ex. svenska, engelska, samhällskunskap och matematik med syfte att ge dem som endast har 6—7-årig folkskola en kompletterande allmän utbildning. SÖ:s särskilda kursverksamhet har efterhand koncentrerats till ett 50-tal utbildningscentra med ett 100-tal mindre kursorter som satelliter under dessa centra för att tillgodose behovet av utbildning för lokalt anknutna personer. Vid de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand meddelas utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium samt de gymnasiala skolformerna. Man arbetar därvid med en kombination av korrespondensundervisning och direktundervisning vid skolan. De båda statliga vuxenskolorna har tillsammans ca 6 000 elever. Under budgetåret 1970/71 beräknas kostnaderna för den statliga vuxenutbildningen uppgå till 10,2 milj. kronor. Inom den statliga förvaltningen och de statliga affärsverken arrangeras introduktions-, fortbildnings- och vidareutbildningskurser antingen av myndigheterna eller verken själva eller av de tre centrala kursanordnarna för den interna personalutbildningen: statens personalutbildningsnämnd, statskontoret och riksrevisionsverket. En regional sådan utbildningsverksamhet bedrivs av länsstyrelserna. 2.3.3 Kommunal vuxenutbildning Kommunen är huvudman för den lokala vuxenutbildningen, som enligt riksdagsbeslut 1967 kan anordnas enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Någon uttrycklig skyldighet för kommun att anordna denna utbildning av vuxna finns inte. Intresset för vuxenutbildning har dock visat sig mycket stort: omkring 300 kommuner har under läsåret 1969/70 kunnat erbjuda vuxna utbildning enligt läroplan för grundskolans högstadium och ca hälften av dessa också enligt läroplan för gymnasiet och 14

fackskolan. Dessutom har ett mycket stort antal kommuner kunnat erbjuda deltidskurser för vuxna i yrkesskolan. Många vuxna har utnyttjat den möjlighet som nu erbjudits att skaffa sig en kompletterande utbildning. Sålunda studerade under läsåret 1969/ 70 ca 62 000 personer (jämfört med ca 37 000 läsåret 1968/69) i ämneskurser på grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet och drygt 70 000 följde deltidskurserna i yrkesskolan. Dessa siffror är nettosiffror och eftersom varje person i medeltal deltog i två kurser är antalet kursdeltagare ungefär det dubbla. Största antalet ämneskurser anordnades i engelska, matematik, svenska och samhällskunskap. Det finns en tendens till en relativ förskjutning mot lägre utbildningsnivåer, dvs. från ämneskurser på det gymnasiala stadiet till grundskolekurser. Preliminära uppgifter från läsåret 1970/71 visar, att ca 87 000 personer deltar i ämneskurser inom kommunal vuxenutbildning, varav ca 45 % studerar på grundskolenivå, samt att ca 80 000 deltar i yrkesskolkurser. Inom den kommunala vuxenutbildningen prövar man olika former av kombinationsundervisning med utnyttjande av bl.a. radio och tv. De eterförmedlade programmen har utformats så att de är undervisningsbärande, dvs. de kommer att delvis ersätta läraren. Programmen produceras inom ramen för TRU-kommitténs verksamhet och kompletteras med vuxenanpassade läromedel. Till dessa tv- och radiokurser har lärarledda uppföljningskurser anordnats inom den kommunala vuxenutbildningen. I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 och skolöverstyrelsens anvisningar samma år har en gränsdragning skett mellan den kommunala vuxenutbildningen och studieförbundens verksamhet, innebärande bl.a. att i sådana ämnen, som sedan länge hört till studieförbundens cirkelverksamhet, kurser normalt inte skall anordnas inom kommunal vuxenutbildning. De senaste läsåren visar en stark ökning av antalet vuxna, som önskar bedriva studier på heltid med dagundervisning. I ett tiotal större kommuner finns särskilda skolSOU 1971: 24

enheter för ämneskurserna med egna skolledare, egen administration osv. Lärare för ämneskurserna är i regel anställda som timlärare medan lärare vid yrkesskola får räkna undervisning i deltidskurser som fyllnadstjänst. Det statliga anslaget till kommunal vuxenutbildning uppgår budgetåret 1970/71 till 98 milj. kronor. Med kommunerna som huvudman anordnas dessutom en intern personalutbildning huvudsakligen i regi av Svenska kommunförbundet. För förtroendemän anordnas kurser i anslutning till de olika kommunala organens verksamhetsområden. 2.3.4 Studieförbund, föreläsningsföreningar och fackliga organisationer Den verksamhet som studieförbunden bedriver har sedan flera årtionden tillbaka haft en betydande omfattning. Den har i huvudsak sitt ursprung i de framväxande folkrörelserna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De tolv nu existerande studieförbunden är i huvudsak förankrade i politiska, fackliga, religiösa eller nykterhetsorganisationer. Endast Folkuniversitetet och Studiefrämjandet har en annan anknytning. Studiecirkeln är studieförbundens viktigaste verksamhetsform och omfattade 1969/70 ca 160 000 studiecirklar med 1,7 milj. deltagare och en total schemalagd studievolym som överstiger 4 milj. arbetsdagar. De ämnen som studeras är i huvudsak inriktade mot den »humanistiska» sektorn: språk, litteratur, konst, teater och musik svarar för väsentligt över hälften av antalet cirklar, samhällsvetenskap, näringsliv, ekonomi och liknande ämnen för ca 1/4. I mycket ringa utsträckning sysslar man med teknik och naturvetenskap. En markerad övergång till högre utbildningsnivåer gör sig märkbar. I detta sammanhang bör också nämnas den externa universitetsutbildningen, som är av tre olika slag: decentraliserad universitetsutbildning som arrangeras av UKÄ i samarbete med lokala skolstyrelser på olika orter i landet, universitetsutbildning per SOU 1971: 24

korrespondens och statsbidragsberättigade universitetscirklar. För dessa senare ansvarar i regel studieförbunden. Universitetscirklarna arbetar på en med universitetskurser jämförbar nivå och lärarna skall ha en kompetens jämförlig med universitetslärares. Även dessa cirklar har expanderat mycket starkt under senare år. Statsbidrag utgick år 1969/70 till drygt 1 000 cirklar med ca 16 000 cirkeldeltagare. Föreläsningsföreningarna har i stor utsträckning sin upprinnelse i det liberala bildningsidealet från slutet av 1800-talet. De har under 1900-talets första hälft haft en omfattande verksamhet, men för idag en ganska tynande tillvaro. Antalet föreläsningsföreningar har från 1963 till 1968 sålunda minskat från ca 500 till 270. En mycket stor andel av den totala föreläsningsverksamheten sker nu genom länsbildningsförbund och studieförbund. Det totala antalet föreläsningstimmar uppgick 1969/70 till ca 21 000. De fackliga organisationernas utbildningsverksamhet gäller i huvudsak funktionärsutbildning samt facklig och allmän medlemsskolning. Verksamheten har en betydande omfattning. Som exempel kan nämnas att LO, som är den största löntagarorganisationen, satsar ca 30 milj. kronor årligen på studieverksamhet. Det statliga stödet till de fackliga organisationernas centrala kursverksamhet beräknas för år 1970/71 uppgå till 5 milj. kronor. 2.3.5 Folkhögskolorna De svenska folkhögskolorna kunde år 1968 fira sitt 100-årsjubileum. Historiskt sett har de utvecklats som en del av folkbildningsrörelserna. Det finns f.n. drygt 100 folkhögskolor. Med hänsyn till huvudmannaskap kan man särskilja tre grupper: landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. De senare är i huvudsak anknutna till religiösa organisationer, nykterhetsrörelsen eller arbetarrörelsen. Vid folkhögskolorna anordnas dels vinterkurser, omfattande i regel 34 veckor, dels sommarkurser om minst 13 veckor, dels ämneskurser omfattande minst 15

en vecka. Vinterkurserna är ofta upplagda som två- eller treåriga kurser. Undervisning bedrivs på alla nivåer, även eftergymnasial. Folkhögskolekurserna kan under vissa betingelser ge grundskole- eller fackskolekompetens. Omfattningen av sådan formellt kompetensgivande utbildning har ökat. En viss specialisering har utvecklats mellan olika folkhögskolor och det förekommer särskilda linjer för estetiska ämnen, för utbildning av ungdomsledare, för massmediautbildning, för internationella frågor osv. Läsåret 1969/70 beräknades antalet elever vid vinterkurserna uppgå till ca 14 000. Statsbidrag utgår med 100 % av lärarlöner men också för vissa andra kostnader. Det statliga stödet uppgår läsåret 1970/71 till ca 77 milj. kronor.

2.3.6 Utbildning via radio, television och per korrespondens Inom Sveriges radio finns en särskild sektion för vuxenundervisning inom utbildningsprogramenheten. Enligt utredningens specialundersökning sändes i radion under läsåret 1967/68 totalt 38 kurser avsedda för vuxna med en sammanlagd sändningstid av ca 250 timmar. Härav svarade språkkurserna för ca 3/4 av kursutbudet. Det är mycket svårt att uppskatta antalet aktiva studerande i anslutning till radiokurserna. Antalet försålda exemplar kursmaterial kan ge en viss uppfattning. Det uppgick under 1967/68 till totalt ca 150 000. Våren 1967 tillsattes kommittén för television och radio i utbildning (TRU) med uppgift att bl.a. bedriva försöksverksamhet med eterförmedlad vuxenutbildning. I och med TRU:s tillkomst kom kurser för vuxna att i högre grad sändas också i tv. Åren 1968/69 och 1969/70 sändes totalt 18 kurser under ca 150 sändningstimmar. TRU:s kurser har i viss utsträckning utnyttjats i den kommunala vuxenutbildningen, av folkhögskolorna och av studieförbunden. Vidare förekommer samverkan med korrespondensinstitut. Hösten 1970 utnyttjade ca 3 800 studerande i den kommunala vuxenutbildningen TRU-kurserna samt ca 3 100 16

folkhögskoleelever. Sedan TRU:s tillkomst har ca 270 000 böcker sålts i anslutning till kommitténs kurser för vuxenutbildning. Kostnaderna för TRU-kommitténs verksamhet under budgetåret 1970/71 uppgår till ca 14 milj. kronor. En betydande del avser vuxenutbildning. Korrespondensinstitutens kurser har under senare år ändrat karaktär. De utnyttjas nu ofta i samband med någon utbildningsverksamhet inom skolväsendet, studieförbunden, de statliga vuxenskolorna osv. Hermods har idag ca 200 000 registrerade studerande och mottar ca 70 000 nyanmälningar per år. Brevskolan ägs av ett antal folkrörelser och kurserna riktar sig huvudsakligen till verksamheten inom dessa rörelser. 50 000 nyanmälningar registreras per år. Lantbrukets korrespondensskola mottar ca 15 000 kursanmälningar per år.

2.4 Elevfrågor inom

vuxenutbildningen

Den föregående kortfattade redovisningen har tjänat syftet att ge en översiktlig bild av vuxenutbildningen i Sverige. Organisatoriska frågor, liksom kvantitativa data i fråga om elevantal, kursantal, kostnader osv. har stått i förgrunden för redogörelsen. Därvid har också vissa utvecklingsaspekter uppmärksammats. Redogörelsen har också syftat till att belysa vilka funktioner olika typer av vuxenutbildning har genom att något redovisa kurstyper, målgrupper för utbildning, ämnen osv. För pedagogikutredningens syfte finns det anledning att utförligare diskutera vissa av dessa fakta och även några andra som ej berörts i det föregående. I det föregående avsnittet har framför allt behandlats vissa förutsättningar av typen ramfaktorer och kvantitativa dimensioneringsvariabler. En annan viktig fråga är studerandegruppernas sammansättning samt den regionala fördelningen av utbildningen. Frågor som gäller verksamhetsformer, läromedel och materiel är också av stor betydelse. Elev- och rekryteringsfrågor skall belysas något i detta avsnitt medan regionala faktorer, verksamhetsformer och läromedel tas upp i de följande avsnitten. SOU 1971: 24

Lärarfrågor behandlas i kap. 4. En mera utförlig analys av dessa och andra frågor görs i utredningens specialundersökning, varför här endast tas upp vissa frågeställningar, som har direkt betydelse för utredningens diskussioner av vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete och för utbildning i vuxenpedagogik. Den kraftiga ökningen av vuxenutbildningen har naturligt nog medfört att nya studerandegrupper med delvis nya behov och förutsättningar kommer att delta i vuxenutbildning. Denna utveckling kommer att fortsätta i den mån vuxenutbildning i allt större utsträckning kommer att utgöra ett inslag i ett system med återkommande utbildning. Endast i ringa utsträckning har vi tillgång till undersökningar, som belyser studerandegruppernas karakteristika. De data som föreligger och den erfarenhet man har från olika utbildningsområden ger oss dock möjlighet dra vissa slutsatser. Först bör konstateras att studerandegrupper i viss utsträckning förskjuts mellan olika utbildningsformer. Man har t.ex. skäl att anta, att en viss del av den kategori elever som tidigare gick till folkhögskolor för att få en komplettering till en bristfällig grundutbildning, nu i betydande utsträckning vänder sig till den kommunala vuxenutbildningen. Inom de flesta vuxenutbildningsområden är det statistiska materialet mycket bristfälligt. SCB påbörjade hösten 1968 en försöksverksamhet med att utarbeta statistik över den kommunala vuxenutbildningen. Försöksverksamheten omfattar en beskrivning av studerandegrupper efter ålder, kön och kursval. Uppgifter inhämtas också om utbildningsbakgrund och bostadsregion. Den senast publicerade redogörelsen (Statistiska meddelanden 1970: 14) avser förhållandena i oktober 1969 och omfattar studerande i ämneskurser. Av de studerande inom grundskolekurser var ungefär hälften mer än 36 år gamla och ungefär en fjärdedel inom gymnasiala kurser. Under senare år har antalet deltagare i grundskolekurser expanderat särskilt snabbt och utgjorde 1969 drygt 1/3 av det totala studerandeSOU 1971: 24 2

antalet. Inom flera former av frivillig vuxenutbildning finns en tendens att personer med en relativt god grundutbildning har en starkare benägenhet till fortsatt utbildning. Undersökningar inom studieförbundens verksamhet liksom inom den kommunala vuxenutbildningen bekräftar detta. Som beskrivits tidigare förstärks detta förhållande också av den utbildning som sker inom företag och branschorganisationer. (Jfr s. 13.) Mera omfattande slutförda klientelundersökningar avseende personlighetsdrag, intellektuella förutsättningar, social bakgrund osv. saknas i stort sett i Sverige. En del forskningsaktiviteter kring dessa frågor har dock påbörjats. Resultat från ett större projekt, som pågår vid pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet, har publicerats i två delrapporter (Johansson— Molander: Vuxenstuderande 1968. Stencil. Uppsala 1969—1970). Rapporterna behandlar ca 3 000 vuxenstuderande vid kommunal och statlig vuxenundervisning, folkhögskolor och korrespondensinstitut. De hittills publicerade undersökningsresultaten avser läsåret 1967/68 då den kommunala utbildningen omfattade endast s.k. kvällsgymnasier. Medianåldern är vid kvällsgymnasier och statens skolor för vuxna 25—27 år och vid folkhögskolor och korrespondensinstitut 22 år. 3/4 har varit ute i förvärvsarbete före studierna. När vuxenstuderande prövas med begåvningsprov och personlighetsinstrument konstateras såväl från intellektuell som personlighetsmässig synpunkt att de presterar något bättre resultat än jämförbara normgrupper. Hos vissa kategorier av vuxenstuderande förekommer dock personliga anpassningsproblem i större utsträckning än hos normgruppen. Motivet för studierna kan anges i fyra huvudkategorier: (1) Att byta yrke. Detta är ett vanligt motiv särskilt inom folkhögskolor. (2) Avancemang inom yrket anges som motiv av ca 1/4 av de studerande i alla skolformer. (3) Kompetens för vidare studier förekom17

mer som motiv i samtliga skolformer (1/4 av de studerande) men är mest uttalat bland korrespondensstuderande. (4) Studieintresse anges av ca 1/5 av de vuxenstuderande. Sådana bakgrundsdata avseende de studerande ger viktig upplysning då det gäller att utforma kurser, välja innehåll, verksamhetsformer, läromedel osv. inom vuxenutbildningen. Av dem som sysslar med framför allt den frivilliga vuxenutbildningen upplevs emellertid frågan om karakteristika hos dem som ej deltar i vuxenutbildningen som väl så viktiga. Frågan om vilka mekanismer som utgör ett hinder för deltagande i vuxenutbildning har ansetts så betydelsefull, att en särskild kommitté (FÖVUX) tillkallades i januari 1970 med uppgift att utveckla lämpliga uppsökande och stimulerande åtgärder, som riktar sig till personer med kort eller bristfällig grundutbildning. 2.5 Utbildningens regionala fördelning I utredningens specialundersökning redovisas en mängd fakta som är förknippade med den regionala fördelningen av vuxenutbildningen. Två aspekter förtjänar särskilt att uppmärksammas: (1) Generellt sett har flera vuxenutbildningsformer en relativt sett stark koncentration till Stockholmsregionen: ofta ligger 25—50 % av utbildningen där. (2) Ofta kompletterar olika arrangörers verksamhet varandra inom de olika regionerna i landet. Där utbudet eller frekvensen av utbildning är svag inom en vuxenutbildningsform är den ibland så mycket starkare inom en annan arrangörs verksamhetsområde. Dessa två aspekter bör särskilt uppmärksammas i samband med den rekryteringsproblematik som belystes något i föregående avsnitt. Utbildningens koncentration till Stockholmsregionen är särskilt påfallande inom 18

företagens interna utbildning. Företag i Stockholmsregionen svarar för hälften av den företagsinterna utbildningsverksamheten i landet. Att den organisationsarrangerade utbildningen till ännu större del är koncentrerad till Stockholmsregionen är givetvis främst en funktion av organisationsvärldens geografiska centralisering. Kursverksamheten är dock i stor utsträckning riksrekryterande. Då det gäller samhällets arbetsmarknadsutbildning är stockholmsregionen underrepresenterad i förhållande till folkmängd. Här har i stället Norrland en svag, men dock fullt tydlig överrepresentation. De tre »utbildningsintensiva» regionerna inom ungdomsutbildningen, Stockholm, Göteborg och Malmö, har också en mindre andel av studieförbundens studiecirklar än av befolkningen. Denna regionala struktur tyder på att olika typer av vuxenutbildning kompletterar varandra, ofta av det skälet att behovet av och resurserna för utbildning har olika karaktär i olika delar av landet. En sådan komplementaritet föreligger också inom en och samma typ av vuxenutbildningsutbud. Så t.ex. har de olika studieförbunden olika förankring i olika delar av landet. Folkuniversitetet är i huvudsak företrätt i storstadsområdena, vissa kyrkliga studieförbund har sin mesta aktivitet på västkusten, ABF är väl företrätt i hela landet men dock med en viss tonvikt på Norrland, Bergslagen samt östra delarna av Svealand och Götaland osv. (Se Eliasson—Höglund, kap. 8.) Det framgår således klart, att den regionala fördelningen av vuxenutbildningsverksamheten är en viktig aspekt att beakta i den utbildningspolitiska diskussionen. 2.6 Verksamhetsformer inom vuxenutbildningen Av många skäl förekommer mycket varierande arbetsformer inom vuxenutbildningen. Det är därvid intressant att konstatera, att olika arrangörer av vuxenutbildning tidigare mer eller mindre specialiserade sig på en viss typ av arbetsform: studieförbunden hade studiecirkeln som dominerande arbetsSOU 1971: 24

form, föreläsningsföreningarna den informationsinriktade föreläsningen, den kommunala vuxenutbildningen i stor utsträckning lektionsformen, folkhögskolorna ett kanske mer varierat arbetssätt men i huvudsak något som kan betecknas som seminarieövningar, korrespondensinstituten givetvis undervisning per korrespondens och Sveriges radio eterförmedlad undervisning. De senare årens utveckling har förändrat denna situation. I betydande utsträckning förekommer nu en kombination av olika verksamhetsformer och instruktionsmedia. Inom de statliga vuxenskolorna kombineras korrespondensstudier med direktundervisning, något som även korrespondensinstituten själva sedan flera år tillämpat, i den kommunala vuxenutbildningen används Sveriges radios och TRU:s kurser liksom inom studieförbunden, Sveriges radios eterförmedlade undervisning kombineras med studiesatser osv. Det är också uppenbart, att mycket av denna verksamhet bör betecknas som försöksverksamhet och att man ännu inte vunnit tillräcklig erfarenhet av sådana mediakombinationer. Inom vissa sektorer av vuxenutbildningen har man väl ännu inte utvecklat arbetsformer, som i alla avseenden är anpassade till den speciella formen för vuxenstudier. Samhällets omskolningskurser liksom den kommunala vuxenutbildningen torde i stor utsträckning ha tagit över verksamhetsformerna från sina »släktingar» inom ungdomsutbildningen, nämligen grundskolan och gymnasieskolan, delvis på grund av lärarnas bakgrund. Man tycks emellertid inom båda områdena vara väl medveten om detta och anstränger sig för att anpassa utbildningen till de syften och förutsättningar, som kännetecknar arbetsmarknadsutbildningen resp. vuxenskolorna. I arbetsmarknadsutbildningen är det särskilt intressant att se, hur man har utvecklat former för att utbildningen kontinuerligt skall kunna anpassas till arbetslivets fortlöpande förändring. I företagens interna utbildning liksom i branschorganisationernas har, som tidigare påpekats, de mera teoretiska arbetsformerna, föreläsningar och lektioner, en kraftig SOU1971:24

dominans (s. 13). Här påverkas företagen bl.a. av de utbildningsspecialiserade firmorna i riktning mot mera elevaktiva arbetsformer och stimuleras till användning av moderna undervisningshjälpmedel. Huvuddelen av det utvecklingsarbete som bedrivs förefaller ligga på utlärningsformen och ej primärt på inlärningssättet. Det är m.a.o. försök med olika inslag av media på instruktions- och informationssidan som dominerar. Det finns en ganska omfångsrik utländsk litteratur och en mängd undersökningar, som gäller procedurer, metoder och tekniker inom vuxenutbildningen. Endast i begränsad utsträckning torde resultaten från undersökningarna vara kända inom den svenska vuxenutbildningen och det är tveksamt om det överhuvud går att överföra dessa till den speciella utbildningssituation, som finns i vårt land. Någon mera systematisk analys och utvärdering av de många verksamhetsformer, som nu prövas inom svensk vuxenutbildning, har ännu inte utförts. En del projekt pågår, främst inom etermedia, med en mera systematisk utvärdering.

2.7 Läromedel och materielfrågor inom vuxenutbildningen Ett genomgående drag inom vuxenutbildningen tycks vara att nyare instruktionsmedia såsom självinstruerande studiematerial, bandspelare, film, tv, itv, inlärningsstudio osv. används i ökad utsträckning. Denna förändring av verksamhetsformerna har emellertid inte alltid medfört en pedagogisk förbättring. I själva verket kommer ofta läromedlet inom vuxenutbildningen att få en styrande effekt på utbildningens utformning. Detta torde bero bl.a. på två omständigheter: (1) lärarna saknar ofta pedagogisk utbildning för sina uppgifter, (2) stoffet är så pass speciellt eller aktuellt att man måste förlita sig på ett läromedel som framställts av experter. Detta relativa materielberoende kan konstateras t.ex. inom studiecirkelverk19

samheten. Samtidigt kan emellertid också konstateras att antalet för vuxna speciellt framtagna läromedel inte är stort. Behovet av sådana är emellertid påtagligt. Ett särskilt problem värt att uppmärksamma är att elevunderlaget i ett visst ämne eller viss kurs inom vuxenutbildningen ofta är mycket lågt i jämförelse med barn- och ungdomsutbildningen. Detta har gjort förlagen obenägna att satsa på framtagning av speciella läromedel för vuxenutbildning. Med den starka expansionen under senare år torde dock förutsättningarna att göra produktionen ekonomisk bli gynnsammare. Det kan enligt utredningens uppfattning dock bli nödvändigt med särskilda statliga åtgärder för läromedelsproduktionen, bl.a. på grund av den starka differentieringen inom utbildningen.

2.8 Sammanfattning Utredningen har i detta kapitel försökt ge en starkt koncentrerad framställning av vuxenutbildningens situation i Sverige då det gäller kvantitativa data, organisation, kostnader, studerande, pedagogisk utformning osv. Givetvis måste en sådan framställning i vissa avseenden generalisera mycket starkt. Framställningen har väsentligen avsett att tjäna som underlag för utredningens diskussioner och förslag i vad avser forsknings- och utvecklingsarbete, utbildning och vissa andra frågor inom det vuxenpedagogiska fältet. Därvid framstår givetvis förändringar och utvecklingstrender som väsentliga för bedömningarna. Medan utredningen i allmänhet haft tillgång till omfattande informationsmaterial angående vuxenutbildningens villkor och utformning för visst år eller ibland sekvenser av år har emellertid tolkningen av utvecklingstendenser i betydande omfattning fått göras med utgångspunkt i den allmänna erfarenhet som förelegat. I avsnitt 2.2 gavs en kort sådan tolkning av viktiga utvecklingstendenser inom vuxenutbildningen. Utredningen tar upp ett fler-

tal andra sådana förhållanden i samband med beskrivningen av det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet i kap. 3. Där återkommer utredningen också kortfattat till vissa data från den här lämnade översikten för att på så sätt få en direkt anknytning till olika frågor inom forsknings- och utvecklingsarbetet. Därför sammanfattas här kort endast vissa av de frågor som behandlats mera utförligt i det föregående. Vuxenutbildningen har redan nu en mycket stor omfattning. Den omfattar uppskattningsvis 20—25 milj. elevdagar per år, varav 60—70 % »på dagtid». Staten svarar för den överväldigande största andelen av kostnaderna. Man kan uppskatta statens samlade utgifter för vuxenutbildning till mellan 1/2 och 1 miljard kronor under budgetåret 1970/71 beroende på om man medräknar studiesociala förmåner eller ej. Detta utgör ca 10 % av totalkostnaderna för utbildningsändamål i den svenska statsbudgeten. Den kvantitativa utvecklingen inom vuxenutbildningen är kraftig inom de flesta utbildningsområdena. Organisatoriskt är vuxenutbildningen starkt differentierad. Detta kan på sina håll leda till onödig konkurrens eller splittring av resurserna. Som framgått av utredningens analyser medför den organisatoriska differentieringen å andra sidan, att speciella behov och funktioner hos enskilda eller grupper av människor ofta lättare kan tillgodoses. Studerandegrupperna har under senare år ändrat karaktär. Rekryteringen till frivillig vuxenutbildning är ett viktigt problem. De som har en relativt god grundutbildning söker sig i större utsträckning till vuxenstudier än de lågutbildade. Vuxenutbildningen företer många regionala olikheter, vars konsekvenser bör övervägas. Den »metodspecialisering» som tidigare kännetecknade olika utbildningsarrangörer börjar övergå till försöksverksamhet med olika former av mediakombinationer. Informations-instruktionsaspekten spelar där-

SOU 1971: 24

vid f.n. störst roll. Systematisk utvärdering av olika verksamhetsformer förekommer endast i mycket ringa omfattning. Läromedlens utformning är betydelsefull inom vuxenutbildningen. För vuxenutbildning speciellt avpassade läromedel är fåtaliga.

SOU 1971: 24

3 Forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken

3.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning Vad utredningen anfört i huvudbetänkandet om bakgrund och nuläge för pedagogisk forskning äger i stort sett tillämpning även för vuxenpedagogiska problemställningar. Därför tas här endast upp sådana förhållanden som är speciella för det vuxenpedagogiska området. Inlärning i vuxen ålder utgör ett av de tidigaste problemområdena för experimentell pedagogik. Flertalet experiment som ligger till grund för vårt vetande om minnesfunktioner, om inlärning av del och helhet, inlärningens fördelning, repetition, glömskefaktorer osv., har utförts på vuxna, ofta universitetsstuderande. På samma sätt har många socialpsykologiska experiment, som belyst ledarskap och påverkan i pedagogiska sammanhang, gällt vuxna. Sådana undersökningar har utförts också av svenska forskare. Å andra sidan har forskningen en blygsam omfattning när det gäller vuxnas studier och utbildning, dvs. utformningen av vuxnas inlärningssituation och de faktorer som på olika sätt påverkar denna situation. Åtminstone i Sverige har vuxenpedagogiken som område för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete uppmärksammats ganska litet. Vissa försök har dock gjorts att stimulera forskning inom det vuxenpedagogiska området. Ett verksamt bidrag till detta utgör det vuxenpedagogiska seminariet vid lärarhögskolan i Stockholm, som Torsten 22

Husen startade (vid Stockholms högskola) i början av 1950-talet. 1963 inrättades också ett eo lektorat i vuxenundervisningens metodik vid lärarhögskolan i Stockholm. Tjänsten tillkom efter förslag bl.a. från 1960 års folkbildningsutredning (SOU 1961:44). Utredningen anförde som huvudsakligt skäl för inrättande av tjänsten att »behovet av en på svenska förhållanden inriktad forskning blir allt starkare, i och med att det vetenskapliga arbetet i andra länder alltmer inriktas på för resp. länder speciella problem i bildningsarbetet för vuxna» (s. 203). Statens råd för samhällsforskning och skolöverstyrelsen har under de senaste åren gett anslag till en forskningsassistenttjänst inriktad på vuxenutbildning vid lärarhögskolan i Stockholm. Inom studieförbundens och folkhögskolornas område har undersökningarna främst varit av historisk karaktär. Ett antal framställningar finns sålunda som gäller folkhögskolans och studieförbundens uppkomst, idéhistoria och pedagogiska utveckling. Det föreligger också studier angående t.ex. elevoch lärarrekryteringsproblem. Den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen har uppmärksammats ganska litet av den pedagogiska forskningen i Sverige, med undantag för viss forskning som gäller utbildningen av arbetsledare och chefer. Inom arbetsmarknadsområdet arbetar bl.a. Personaladministrativa rådet (PA-rådet), som bedriver forsknings- och utveckSOU 1971: 24

lingsarbete, konsultations- och informations- gor. Det är dock först under de allra senaste verksamhet. PA-rådets forskning bekostas åren som ett flertal aktiviteter startats kring dels av egna medel, dels av anslag från skil- vuxenpedagogiska forskningsproblem. Enda forskningsfonder och institutioner. Den dast ett mindre antal av dem har hittills slututförs huvudsakligen genom egna forskare, förts. Utredningen har genom enkäter och men i vissa fall också genom ekonomiskt med utnyttjande av olika källor försökt kartstöd till extern forskning. Rådet utger en år- lägga de senaste årens och nu pågående lig publikation om sin forskning: Arbetsve- forskning kring vuxenutbildningsproblem. tenskaplig forskning och utveckling. Endast Denna kartläggning visar att de vuxenpedai mindre utsträckning har dock PA-rådets gogiska forskningsproblemen endast i mindforskning gällt utbildningsfrågor. Arbets- re omfattning attraherat mera erfarna forsmedicinska Institutet och Utvecklingsrådet kare. Tänkbara anledningar härtill diskuteför samarbetsfrågor (gemensamt organ för ras närmare på s. 33. Intressant att notera SAF, LO och TCO) har utfört ett betydande är dock att en ny generation av forskare antal undersökningar inom det arbetsveten- håller på att växa fram, som visat stort inskapliga området, men också här gäller att tresse för vuxenpedagogiska forskningsprobde endast i mindre omfattning behandlat ut- lem. Antalet avslutade och pågående licenbildningsproblem. En mycket omfattande ut- tiat- och doktorsavhandlingar med vuxenbildningsverksamhet bedrivs inom bransch- pedagogiska ämnen är dock än så länge organisationer, vid speciella utbildningsinsti- litet, vilket framgår av bilagan (s. 48). En genomgång av de redovisade undersöktut samt av det snabbt växande antalet konsultföretag inom utbildningssektorn. Det ut- ningarna i bilagan ger vid handen att forsvecklingsarbete, som utförs i anslutning till karnas val av problemställningar hittills kondenna verksamhet, har ofta karaktär av di- centrerat sig till de traditionellt accepterade forskningsfälten rekt situationsbetingad produktutveckling. psykologisk-pedagogiska Resultaten i form av skräddarsydda kurser individanalyser och resultatmätningar. Anaeller läromedel saknar ofta generell giltig- lys av vilka faktorer, som stimulerar eller het. Mycket sällan redovisas modeller eller hämmar en individs deltagande i vuxenunmetoder för utvecklingsarbetet eller erfaren- dervisning resp. analys av vilka individer som aktivt deltar i vuxenundervisning har heter med hög generaliserbarhet. En systematisk analys av viss eterburen nu börjat uppmärksammas av forskarna, likvuxenutbildning utförs inom Sveriges ra- som utvärdering av vuxenutbildning i olika dios avdelning för publik- och program- former. Det är påfallande, att det råder en forskning, dels för Sveriges radios egen räk- nästan total brist på undersökningar, som ning, dels på grundval av uppdrag från olika belyser vuxenutbildningens organisatoriska uppdragsgivare. I viss utsträckning utnytt- förhållanden eller systemundersökningar injar TRU-kommittén denna avdelning för si- om vuxenutbildningen. Påtaglig är också na undersökningar. Ett av kommitténs ar- bristen på undersökningar, som belyser betsområden avser program för vuxenut- effekten av olika metoder i vuxenundervisbildningen. Utprövningen och effektkon- ningen och relationerna mellan lärare och troller av programmen och studiemateriel- deltagare i vuxenutbildningssammanhang. satserna granskas av en särskild expertgrupp. Studievägledningens betydelse för deltagarSpeciell pedagogisk sakkunskap finns för na i olika former av vuxenutbildning resp. detta ändamål knuten till produktionsenhe- deltagarnas inflytande på val och utformten. I viss utsträckning sker detta arbete i ning av utbildningsmål och arbetsformer samverkan med pedagogiska och andra bete- är andra exempel på forskningsproblem, som ej gjorts till föremål för undersökningar endevetenskapliga institutioner. Under årens lopp har således en del forsk- i någon nämnvärd omfattning. Valet av forskningsproblem torde endast nings- och undersökningsrapporter publicei begränsad utsträckning styras av de behov rats som rör skilda vuxenpedagogiska fråSOU 1971: 24

som upplevs av praktiskt verksamma vuxenutbildare. Det är därför angeläget att i forsknings- och utvecklingsarbetet med vuxenpedagogisk inriktning engagera personer med praktisk erfarenhet från området. Det är svårt att av titlarna på de i bilagan redovisade undersökningarna, som är mycket korta och allmänt formulerade, få en god information om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Detta understryker också det ofta framförda behovet av information och dokumentation inom vuxenutbildningsområdet. Beträffande de övriga nordiska länderna kan anföras att i Norge ges vid Pedagogisk Forskningsinstitutt vid universitetet i Oslo undervisning i vuxenpedagogik, en universitetslektor finns med vuxenpedagogik som specialområde och i studiet till pedagogisk embetseksamen kan vuxenpedagogik väljas som ett specialområde. I Danmark har vuxenpedagogisk forskning utförts främst på Danmarks pedagogiska institut, där en särskild avdelningsledartjänst sedan 1963 varit inrättad med inriktning på vuxenpedagogisk och vuxenpsykologisk forskning. Numera finns också en särskild professur i vuxenpedagogik. Sedan 1967 ingår vuxenpedagogik och vuxenpsykologi som obligatoriskt ämne i cand.psyk.-examen. I Finland finns vid universitetet i Tammerfors sedan 1946 en professur i vuxenpedagogik (fram till 1965 benämnd »folkbildningslära»). Vuxenpedagogik kan där studeras som huvudämne och som del av kandidatexamen. Den empiriska vuxenpedagogiska forskningen har dock varit av ringa omfattning, men flera undersökningar har påbörjats under senare år. I ett flertal länder finns speciella avdelningar, institut eller organisationer, som sysslar med vuxenpedagogiskt forskningsoch utvecklingsarbete. I USA finns möjlighet att avlägga doktorsexamen i adult education och den vuxenpedagogiska forskningen är där relativt omfattande. Den forskning som äger rum i andra länder är dock ofta så pass knuten till landets utbildningsorganisation, kulturella och sociala mönster, att det är svårt att överföra resul24

taten till förhållanden i vårt land. I många fall kan det emellertid vara möjligt att tillgodogöra sig utländska erfarenheter. Information och dokumentation kring vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete bör därför förbättras. 3.2 Forskningsområden och forskningsbehov 3.2.1 Behovsinventering Den expanderande vuxenutbildningen har medfört ökade behov av pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete inom området. Det har därför gjorts olika försök att få underlag för bedömningar av omfång och inriktning av detta arbete. Så t.ex. anordnade skolöverstyrelsen en konferens i oktober 1967 kring vuxenpedagogisk forskning. (Rapporten »Vuxenpedagogiska forskningsproblem». Red. Bengt Höglund.) Avsikten var att belysa vuxenundervisningens utveckling, sammanfatta och värdera dittillsvarande forskning och inventera och precisera behovet av forskning. För att få största möjliga täckning inbjöds ett flertal representanter såväl för pedagogisk och annan samhällsvetenskaplig forskning som för olika vuxenutbildningsorganisationer. Konferensen gav impulser till en del av de forskningsprojekt som redovisats i det föregående. I betydande utsträckning torde de vid konferensen framförda synpunkterna fortfarande vara aktuella, varför utredningen ansett det möjligt att bygga en del av behovsinventeringen härpå. Nordiska Kulturkommissionen, sektion III, har låtit en expertgrupp analysera forskningsbehovet inom vuxenutbildningsområdet i de nordiska länderna. Expertgruppen avlämnade 1969 rapporten »Forskningsoppgaver som er spesielle for voksenopplaeringen, prioritering og organiseringen av nordisk samarbeid». Pedagogikutredningens behovsanalys bygger i någon utsträckning också på synpunkter som framförts i rapporten. Utredningen har även fått ta del av resultaten av den enkät angående förslag till SOU 1971: 24

forsknings- och utvecklingsarbete på folkbildningsområdet som Folkbildningsförbundet företog i juli 1970. För att ytterligare kartlägga behovet av vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete och för att få ett underlag för prioriteringar inom området anordnade utredningen i oktober 1970 en konferens om forskning och utveckling inom vuxenutbildningen med representanter från olika institutioner och vuxenutbildningsorganisationer. Konferensrapporten har publicerats som nr 1970: 22 i utbildningsdepartementets skriftserie. Den följande framställningen bygger i flera väsentliga avseenden på synpunkter framförda vid konferensen. Behovet av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen har framförts i många andra sammanhang. Olika offentliga utredningar har påpekat angelägenheten av sådant arbete och representanter för skilda vuxenutbildningsområden har framfört synpunkter som utgjort viktiga bidrag till utredningens arbete. 3.2.2 Angelägna systemproblem inom vuxenpedagogisk forskning I sitt tidigare betänkande har utredningen mera utförligt beskrivit hur den pedagogiska forskningen kan indelas. En indelning tar fasta på olika komponenter i utbildningen, uppfattad som system. De pedagogiska problemställningarna betraktas därvid från i princip tre olika utgångspunkter, nämligen som förutsättningar, som process och som resultat. Dessutom kan systemet som helhet bli föremål för analys. I det följande anges några viktigare problem inom dessa fyra olika områden för forsknings- och utvecklingsarbete. Vuxenutbildningens förutsättningsfrågor Inom nästan alla pedagogiska områden upplevs ett stort behov av målformuleringar. Detta gäller inte minst inom vuxenutbildningen. Den ständiga förändringen av samhället och den starka föränderligheten i kraven på olika yrken och befattningar ställer SOU1971:24

anspråk på metoder och tekniker för utarbetande av målformuleringar, där man kan ta hänsyn till dessa förändringar. NKK:s expertutskott pekar på behovet av omfattande avnämarundersökningar som kan bilda underlag för utformning av läroplaner, arbetsformer och organisationsmodeller. Sådana avnämarundersökningar har skett i samband med t.ex. grundskole- och gymnasiereformerna men saknas inom vuxenutbildningens område med undantag för viss yrkesutbildning. Förändringar i arbetsliv och samhälle, teknisk utveckling och strukturomvandling ställer krav på nyutbildning, omskolning osv. Ofta kan därvid de utbildningsbehov som företag och organisationer företräder komma i konflikt med individens behov. En angelägen uppgift för forsknings- och utvecklingsarbete är att analysera den betydelse sådana motsatta behov spelar för utformningen av utbildningsmål och utbildningsprogram och att utveckla utbildningsformer, där individens behov kan sammanvägas med organisationernas och företagens. Det är också viktigt att man analyserar vilken typ av allmänutbildning och vilka färdigheter som individen behöver i den grundläggande skolutbildningen för att öka beredskapen för vidare utbildning i vuxen ålder. Det finns inom vuxenutbildningen ett uttalat behov av att kunna beskriva utbildningsmålen för ett speciellt syfte i relation till en viss situation och en viss studerandegrupp. Inte minst möjligheterna att kunna differentiera i målbeskrivningen upplevs ofta som angelägna. Enkla metoder för målanalyser, användbara för t.ex. utbildningsledare och skolledare behöver därför utvecklas. Även de vuxenstuderande bör få tillgång till sådana grundläggande metoder för att på ett ändamålsenligt sätt kunna delta i planeringen av utbildningen. Ett viktigt område för forskningsverksamhet är därvid också en analys av den interaktion som utvecklas mellan »producenten» och »konsumenten» av utbildning. För stora delar av vuxenutbildningen är ett av de viktigaste områdena för forskningsinsatser undersökningar av studerandeklien25

tel samt av rekryteringsvägar och rekryteringshinder. Även erfarenheter från andra länder tycks bekräfta detta. Inte minst inom folkbildningsorganisationerna men även inom den statliga och kommunala vuxenutbildningen finns ett uttalat behov av undersökningar som syftar till att klarlägga, vilka faktorer som påverkar rekryteringen till frivillig vuxenutbildning. Tidigare undersökningar och erfarenheter tycks tyda på att de som har mer utbildning i högre grad efterfrågar fortsatt vuxenutbildning. Det är emellertid från skilda synpunkter särskilt angeläget att vuxenutbildningen också kan nå de grupper som i dagens samhälle kan betraktas som i utbildningshänseende handikappade. Därvid utgör också invandrarnas möjligheter att delta i vuxenutbildning ett viktigt område för undersökningar. Det finns sålunda ett starkt behov av att närmare undersöka rekryteringsvägar och klientelsammansättningar inom olika former av vuxenutbildning. Därvid är också mera sociologiska och arbetspsykologiska undersökningar av arbetsmiljöns betydelse för möjligheterna till fortsatt utbildning av stort värde. Från många olika håll framhålls det angelägna i att överhuvudtaget kartlägga vad som kan karakteriseras som hinder för vuxenutbildning. Inom barn- och ungdomsskolan har ett mångårigt forskningsarbete bidragit till väsentligt vidgade kunskaper om elevernas förutsättningar i skilda avseenden. Inom vuxenutbildningen saknas i allmänhet kunskaper om studerandegruppens specifika karakteristika. Detta gäller t.ex. utbildningsmotiv, intellektuella och kunskapsmässiga förutsättningar samt effekten av tidigare erfarenheter. I flera väsentliga avseenden torde förutsättningarna för studier i vuxen ålder vara annorlunda än i barn- och ungdomsåldern. Detta gäller inte bara frågor som berör vuxnas inlärningsförmåga — där en hel del forskning utförts — utan också sådant som sammanhänger med vuxnas studiesituation med ofta mindre tid för studier, flera olika roller att fylla, en annan livssituation osv. Rekryteringsproblematiken innehåller ock26

så en annan aspekt värd att penetrera genom systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Det är frågan om formerna för information och vägledning inom det för den enskilde många gånger svåröverskådliga vuxenutbildningsfältet. Utbildningsprocessen Även om det föreligger ett antal — främst utländska — undersökningar om effekten av olika verksamhetsformer inom vuxenutbildningen, finns även här behov av ytterligare insatser. Särskilt viktigt är det att kartlägga olika arbetsformers effekt på rekryteringen till vuxenutbildning samt att utveckla utbildningsmetoder som syftar till att förändra attityden till utbildning. På grund av de stora spännvidderna i utbildningsbakgrund och individuella förutsättningar är behovet att utveckla metoder och materiel för individualisering av vuxenutbildningen synnerligen viktigt att tillgodose. (Se kap. 2.) Inom vuxenutbildningen har man också ett starkt behov av att kombinera olika media, t.ex. eterburen instruktion, korrespondensutbildning, litteraturstudier och direktutbildning i lektions- eller cirkelform. Det är angeläget med en ingående analys av hur sådana olika media kan sammanställas och integreras på ett ändamålsenligt sätt. Därvid behöver också utvecklas modeller för studieteknisk träning av vuxenstuderande med hänsyn till olika mediatyper. Ett viktigt område för forskning är en analys av relationerna inom vuxenutbildningsgrupperna. De gruppdynamiska problemen torde nämligen vara delvis annorlunda än inom barn- och ungdomsutbildningen, t.ex. frågor som berör relationerna lärare— kursdeltagare eller relationerna mellan kursdeltagarna. En systematisk analys av faktiskt tilllämpade verksamhetsformer inom vuxenutbildningen är också angelägen. Man har anledning förmoda, att det förekommer verksamhetsformer som ibland är mindre ändamålsenliga. Som antytts ovan är det vidare angeläget med utveckling av material för vuxenutbildSOU 1971: 24

ningen, t.ex. olika läromedelssatser med olika grad av lärarhandledning samt sj älvinstruerande studiematerial för individualisering. Då erfarenheterna av sådan läromedelsframtagning för vuxna är synnerligen begränsade, är det nödvändigt att materialutvecklingen baseras på ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete, där man kan skapa modeller eller prototyper för fortsatt läromedelsproduktion. Utbildningens resultat Resultaten av olika vuxenutbildningsinsatser behöver kunna relateras till de uppställda målen. Detta gäller såväl på individnivå som på systemnivå. För individen är ofta studier i vuxen ålder förenade med stora personliga insatser eller uppoffringar. Det är angeläget att han får reda på hur hans utbildning lyckas. Utveckling av olika instrument för evaluering av utbildningseffekter är därför en viktig uppgift. Därvid bör hänsyn också kunna tas till de mera personlighetsutvecklande, attitydbildande och värdeskapande effekterna av utbildningen och inte blott till lätt påvisbara kunskaps- och färdighetsvinster. Detta är desto angelägnare som prov och mätning av utbildningsresultat kan ha en starkt styrande effekt på utbildningens innehåll och utformning. På samma sätt som individen upplever ett behov av att veta hur utbildningen lyckats, är det angeläget för den som ansvarar för utbildningen att få kännedom om effekten av olika utbildningsinsatser. Relativt enkla instrument för kursvärdering kan vara till god hjälp, men detta kan knappast ersätta mera avancerade metoder för analys av utbildningssystem. Systemanalys Liksom inom andra utbildningsområden är det en mängd faktorer av såväl kvantitativ som kvalitativ natur som samspelar inom vuxenutbildningen. Delvis saknas metoder för en systematisk analys av effekten av sådana samverkande faktorer. Utvecklingen av SOU 1971: 24

metoder för systemanalys är därför en mycket angelägen uppgift för pedagogisk forskning. En ändamålsenlig planering inom vuxenutbildningen kräver nämligen ingående kännedom om de olika faktorer som ingår i ett utbildningssystem. Det kan också visa sig nödvändigt att mera systematiskt pröva olika studiesociala förmåner, skilda former för medinflytande och medansvar, olika verksamhetsformer och olika system för återkoppling. Området för insatser från pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete är här mycket omfattande. Ett ofta återkommande problem är förekomsten av s.k. drop-out eller kursavbrott inom vuxenutbildningen. Man vet t.ex. att inom såväl den statliga arbetsmarknadsutbildningen (omskolningen) som inom kommunala och statliga vuxenskolor liksom inom studieförbunden förekommer ett betydande bortfall. Variationerna kan vara betydande mellan olika ämnen och utbildningsformer. Nu är det i och för sig fel att alltid se avbrotten som någon form av misslyckande i fråga om att uppnå de uppställda studiemålen. Även om en viss kurs ej har fullföljts, kan individen ändå ha uppnått de mål han personligen satt upp för sina studier eller kan under tiden ha fått arbetsanställning som innebär, att han ej har behov av att fullfölja påbörjade studier. En närmare undersökning av studieavbrottens orsaker och verkningar framstår dock under alla omständigheter som en synnerligen angelägen uppgift vid en systematisk analys av olika sektorer och verksamheter inom vuxenutbildningen. 3.2.3 Forskningsbehov från avnämarsynpunkt I den föregående översikten över behov av vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete har ej gjorts någon skillnad mellan olika områden inom vuxenutbildningen. Ofta är det ej heller nödvändigt att göra sådana distinktioner, då problemen ibland kan vara så generella, att de i hög grad är gemensamma för olika sektorer inom vuxenutbildningen. I vissa avseenden är det emel27

lertid nödvändigt att anpassa forskningsverksamheten till skilda områden, för att det skall vara möjligt att ta hänsyn till specifika problem för området. Någon mera ingående eller helt representativ redovisning av behov i fråga om forsknings- och utvecklingsarbete inom olika vuxenutbildningsområden kan knappast göras. Vad som kan anges är endast några exempel på relevanta problemställningar från olika områden, så som de i skilda sammanhang uttryckts av företrädare för olika samhällssektorer eller utbildningsorganisationer eller framgår av utredningens expertundersökning. Ej heller är det möjligt att helt särskilja olika målgrupper och deras behov. Den följande uppdelningen på några olika avnämarområden utgår i huvudsak från vem som ansvarar för utbildningen i fråga. Företag och näringslivets organisationer Forskning angående vuxenpedagogiska frågor inom näringsliv och organisationer är hittills synnerligen eftersatt trots den stora omfattning denna verksamhet har. (Jfr kap. 2.) Enbart inom de större företagen (över 500 anställda) och inom näringslivsorganisationerna är antalet elevdagar (arbetsdagar) som använts för utbildning årligen ca 1,5 miljoner. Förutom de rena utbildningskostnaderna är det alltså mycket betydande belopp, som företagen investerar i utbildning, och stora arbetsinsatser som görs av den enskilde. Redan av detta skäl bör det föreligga behov av sådant forsknings- och utvecklingsarbete som kan bidra till ett rationellt utnyttjande av de resurser i fråga om personal, tid och pengar som investeras i verksamheten. Till detta kommer emellertid andra för samhället och individen angelägna problemställningar, som något skall exemplifieras. Utbildningen inom företag och näringslivsorganisationer uppvisar en helt annan struktur och har delvis andra funktioner än övrig vuxenutbildning. Utredningens expertundersökning visar t.ex., att större delen av den företagsinterna utbildningen är förlagd till arbetstid och närmast utgör en obliga28

torisk del av anställningen. Även den branschorganiserade utbildningen sker i huvudsak på arbetstid men är inte på samma sätt »obligatorisk». 9 av 10 kurser gäller starkt yrkesrelaterade ämnen. Företagens utbildning riktar sig i övervägande utsträckning till arbetsledare medan den branschorganiserade mera riktar sig till tjänstemän. Dessa här mycket översiktligt presenterade fakta implicerar en mängd viktiga problem av pedagogisk och sociologisk art, som behöver undersökas systematiskt. Det finns t.ex. vissa skäl att anta, att ju lägre tjänsteställning och yrkesstatus den anställde har, desto mindre tenderar han att delta i utbildning av olika slag. (Jfr »LO-medlemmen och utbildningsfrågorna», 1968, s. 6 f.) Det är därför angeläget att klarlägga orsaksmekanismerna bakom dessa förhållanden. Hittills har det visat sig, att de teoretiska arbetsformerna dominerar inom företagsutbildningen. Det är antagligt, att en utveckling mot andra mera praktiska och aktiva arbetsformer skulle ge möjligheter att både bredda rekryteringsunderlaget till kurserna och förbättra utbildningsresultaten. Som tidigare antytts kan själva det förhållandet, att det i regel är företaget (organisationen) som bestämmer utbildningsmål och utbildningsinnehåll, försätta individen i en intressekonflikt. Det finns därför anledning att på ett djupare sätt än hittills studera intressentengagemanget i utbildningsplaneringen. De som arbetar med dessa frågor upplever problematiken om vem som skall influera utbildningsplaneringen inom företag och organisationer som en mycket central och viktig uppgift för systematisk analys. Därvid borde en sammankoppling kunna ske med den socialpsykologiskt och sociologiskt inriktade forskning, som sysslar med företagsdemokrati. Företagen har ett omfattande ansvar för viss introduktionsutbildning, som ställer dem inför pedagogiska problem. Allt fler personer inom företagen får också läraruppgifter, något som utredningen återkommer till senare. Utbildningsbehoven inom företagen ökar även genom strukturförändringar och SOU 1971: 24

den tekniska utvecklingen. Nya arbetsuppgifter uppstår ideligen. »Bara efter andra världskriget har yrkesfloran — eller om man så vill arbetsuppgifterna — ökat med bortåt 30 %. Detta innebär att nästan vart tredje arbete var okänt 1945. Allt talar för att nästa 25-årsperiod kommer att innebära minst samma förnyelse och utökning av arbetsuppgifterna i samhället» (Fackföreningsrörelsen och vuxenutbildningen. LO/Prisma 1969). Denna utveckling ställer krav på samarbete mellan företag och anställda och på en samordning av utvecklingsarbete, planering och utbildning. Forskning kring motivation och attitydbildning inom den arbetsmarknadsinriktade utbildningen framstår därför som väsentlig. Samhällets

arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen är ansvariga för den statliga arbetsmarknadsutbildningen. Den bedrivs huvudsakligen i form av omskolning. Den starka expansionen av denna typ av utbildning liksom de tidigare oprövade organisations- och verksamhetsformerna har ställt arbetsmarknadsutbildningen inför åtskilliga problem, som behöver göras till föremål för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Vissa undersökningar har redan utförts eller påbörjats bl.a. vid Arbetsmedicinska institutet och vid Pedagogiskt centrum i Stockholm. Den äldre arbetskraftens utbildning, dropout-problem och fysiska faktorers inverkan på möjligheterna till omskolning har därvid undersökts. De socialt missanpassades situation i arbetsmarknadsutbildningen har uppmärksammats i en undersökning, utförd i samarbete mellan socialhögskolan och psykologiska institutionen vid universitetet i Göteborg. Arbetsmarknadsutbildningen rymmer emellertid också många andra pedagogiska, psykologiska och sociologiska problem. Inte minst torde arbetsformerna inom utbildningen förtjäna analys och utvecklingsarbete, då det här är fråga om en verksamhet som riktar sig till ett heterogent klientel med skiftande förutsättningar och bakgrund SOU 1971: 24

och ofta med bristfällig grundutbildning och med sociala handikapp. Utvecklingen av materiel och metoder för en långt driven individualisering av undervisningen ter sig sålunda angelägen. Dessa behov förstärks genom att utbildningen ofta organiseras med kontinuerligt intag till och kontinuerlig avgång från kurserna. Samtidigt framstår de socialpsykologiska förhållandena inom arbetsmarknadsutbildningen som centrala och därför också som angelägna områden för forsknings- och utvecklingsarbete. Personalutbildning

i offentlig

förvaltning

Verksamheten inom den offentliga sektorn expanderar kraftigt. Detta medför behov av ökade insatser för bl.a. fortbildning och vidareutbildning av personal såväl inom statliga förvaltningsområden som inom landstingens och kommunernas verksamhetsområden. I många avseenden är problemen likartade med dem som man möter inom den utbildning som sker i anslutning till företag och organisationer. Insatser för forsknings- och utvecklingsarbete inom den ena sektorn kan därför i viss utsträckning tillgodogöras även inom den andra. Utredningen finner det angeläget att personalutbildningen i offentlig förvaltning också uppmärksammas inom pedagogiskt forskningsoch utvecklingsarbete. Studieförbunden Vuxenutbildningen inom studieförbunden expanderar kraftigt liksom annan vuxenutbildning. Från 1960 till 1969 har det totala antalet studiecirklar ökat från 81 000 per år till 160 000. Studieförbundens verksamhet har i ett flertal viktiga avseenden en annan karaktär är vuxenutbildning inom företag och näringslivets organisationer. Den är frivillig, sker på fritid och innefattar främst sådant som hänger samman med individens fritidsaktiviteter eller allmänna samhällsfunktioner. Dessa förhållanden ger i sig själva upphov till helt andra och delvis specifika behov av forsknings- och utvecklingsarbete. Analyser 29

av rekrytering, klientelförutsättningar, motiv och intressen för studier utgör ett viktigt problemområde, där en kartläggning av ekonomiska, sociala och geografiska faktorers inverkan är en väsentlig uppgift. Ett större forskningsprojekt av klientelanalyserande karaktär har för övrigt redan påbörjats. Men även pedagogiska arrangemang i fråga om organisation, verksamhetsformer och läromedel utgör viktiga vuxenpedagogiska forskningsuppgifter. Det anmäler sig också behov av forsknings- och utvecklingsarbete med anledning av en del specifika fenomen och problem i studiecirkelverksamheten. Ett sådant sammanhänger med cirkeldeltagarnas relativt stora inflytande på utbudet av kurser, på formulering av kursmål och på planeringen av kurserna. Detta förhållande medför behov av systematisk analys av vilka mekanismer det är som styr kursutbudet och vilka effekter detta medför av positiv och negativ art. Samtidigt som kurserna kan anpassas till aktuella frågeställningar och ansluta sig nära till individens omedelbara intressen är det möjligt att det medför en kortsiktig planering av såväl individens som samhällets resurser. Studiecirkelverksamheten är i viktiga avseenden anpassad till aktuella problem i vårt samhälle eller i andra länder. Detta torde påverka individens möjligheter att fylla sina yrkes-, fritids- och samhällsroller. I vilka avseenden sådan påverkan sker, bör emellertid analyseras, likaså på vilket sätt studieförbunden och den kommunala vuxenutbildningen i dessa avseenden kan komplettera varandra. Behovet av »aktualitetskurser» har också ökat behovet av läromedel anpassade för dessa kurser. Ett väsentligt inslag i studiecirkelverksamheten nu är satsningen på grupper med specialproblem, t.ex. skilda slag av handikapp. Detta ställer studieförbunden inför nya problem och även behov av utveckling av läromedel. En annan fråga som behöver undersökas är effekten i fråga om rekrytering och utbildningsinnehåll av konkurrensen mellan olika studieförbund. 30

Folkhögskolor Verksamhetsområdet liksom sammansättningen av de studerande har under senare år undergått väsentliga förändringar inom folkhögskolorna. Såväl det expanderande inslaget av kurser på fackskolenivå som det ökande inslaget av utbildning för och kring internationella frågor, ledarutbildning osv. ställer nya krav på den pedagogiska verksamheten. Samtidigt har också studerandesammansättningen förändrats. De studerande rekryteras i betydande utsträckning från andra grupper än förr. Detta gör också att folkhögskolans roll och uppgifter förändras. En analys av mål, funktioner och arbetsuppgifter för folkhögskolorna ter sig därför angelägen. Utvecklingen inom folkhögskolan ställer nya pedagogiska krav som medför ökade anspråk på pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete kring metodiska frågor, kring urval av undervisningsstoff, kring framtagning av läromedel etc. Folkhögskolan har dessutom speciella problem och möjligheter som sammanhänger med internatformen. Den nyligen startade lärarutbildningen för folkhögskolans behov (se kap. 4) kan i viss utsträckning förväntas möta de ökade krav, som ställs på folkhögskolornas verksamhet, samtidigt som man kan förmoda att den medger snabbare spridning av resultat från pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete.

Statlig och kommunal vuxenutbildning Utbildningen vid de kommunala vuxenutbildningsenheterna har i betydande utsträckning överfört kursinnehåll och verksamhetsformer från den gymnasiala ungdomsutbildningen. Detta är i och för sig förståeligt, då utbildningsmålen i stort sett är desamma och då lärarna i ämneskurserna till nästan 100 % är timanställda lärare med sin tjänstgöring i övrigt förlagd till högstadieeller gymnasieskolor. De studerande vid vuxenskolorna utgör emellertid en mycket heterogen grupp i vad avser både studieSOU 1971: 24

bakgrund och studieförutsättningar samt i fråga om studiemotiv. Behovet är stort av diagnostiska instrument som underlag för en mera individanpassad utbildning liksom av utveckling av för vuxna särskilt anpassade läromedel. Metodiken med kombination av olika läromedel och media behöver utvecklas. Samtidigt krävs en utveckling av arbetsoch organisationsformer som tar tillräcklig hänsyn till de studerandes yrkesförhållanden och sociala situation. En vidgad pedagogisk utbildning av lärare med inriktning mot vuxenskolornas behov i kombination med ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete inom områden som angetts ovan är angelägen med hänsyn till förutsedd utbyggnad av den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Därvid torde det inom överstyrelsen påbörjade utvecklingsprojektet avseende läroplansanpassning och läromedelsutveckling (LIV-projektet) kunna bidra till klarare problemställningar och bättre avgränsningar av insatserna för fortsatt pedagogisk forskning och utveckling inom området. Vuxenutbildning via radio, tv och per korrespondens En betydande del av utbudet inom vuxenutbildningen sker via eterburna media. Härvid har TRU tilldelats en central uppgift, då det gäller att finna vägar för att vidga de vuxnas möjligheter till studier och utbildning (prop. 1967: 85). Inom TRU har produktionen kontinuerligt följts upp av systematiska analyser kring programinnehåll, arbetsformer, deltagarfrekvenser osv. (Jfr s. 16.) I den modell för radio- och tv-kurser som idag växt fram, både i Sverige och i andra länder, har de etersända programmen i betydande utsträckning sammankopplats med ett flertal andra aktiviteter. (Se Eliasson—Höglund, kap. 12.) Denna multi-mediametod medför behov av vidgat pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, delvis utanför det verksamhetsfält som primärt åvilar TRU eller Sveriges radio. Den utbildning och den rekryteringseffekt, som eterburna media har i sig själva, är emellertid också SOU 1971: 24

faktorer som kräver en ingående analys. »Spill-over-effekten» till annan mera fast organiserad utbildning torde vara betydande. Omfattningen och innehållet av sådana verkningar bör klarläggas för att tjäna som underlag för utbildningsåtgärder inte blott i anslutning till radio och tv utan även inom mera institutionaliserade vuxenutbildningsformer. Ett betydande område för pedagogiskt utvecklingsarbete torde därvid finnas i anslutning till utbildning i glesbygd och för olika handikappgrupper. Korrespondensundervisningen har gjorts till föremål för relativt ingående analys i ett flertal utländska undersökningar (se Holmberg, Studies in Education by Correspondence, Malmö 1968). Under senare år har emellertid korrespondensundervisningen i Sverige undergått förändringar av liknande art som utbildning via radio och tv. Korrespondenskurserna används dels som ett medel i kombination med andra läromedel, dels som hjälpmedel för andra utbildningsarrangörer än korrespondensinstituten, t.ex. studieförbund eller vuxenskolor. Detta medför att det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet endast i begränsad utsträckning har anledning att bearbeta korrespondensutbildningsproblemen i och för sig. Liksom i fråga om den eterburna undervisningen torde emellertid korrespondensstudier ha en rekryterings- och en spill-over-effekt som bör göras till föremål för ingående analys. Ett stort och delvis ej tillräckligt penetrerat problem inom den mera renodlade korrespondensutbildningen är det stora bortfallet. »Vilka är bortfallsorsakerna och vad skulle kunna göras för att minska de ekonomiska felsatsningar och de personliga misslyckanden, som de konkret måste innebära» (Eliasson: Korrespondensundervisning för vuxna i Sverige II, s. 39, stencil). Sådana metodiska frågeställningar sammanhänger också med utformningen, produktionen och instruktionerna för läromedel utformade för korrespondensstudier. Redan har pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete av betydande omfattning (t.ex. IMU-projektet) skett i anslutning till läromedelsframtagning vid korrespondensinstituten. De modeller 31

för systematisk läromedelsutveckling, som därvid konstruerats, behöver vidarebearbetas och överföras till nya ämnesområden inte minst för vuxenutbildningens behov.

3.3 Utredningens förslag 3.3.1 Allmänna synpunkter Utredningen har funnit att det föreligger ett kvantitativt mycket stort behov av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet. I många fall rör det sig om mycket svåra problem, där ett omfattande grundforsknings- och metodutvecklingsarbete behöver utföras, innan de praktiska problemställningarna kan bearbetas. Enligt utredningens uppfattning krävs det därför avsevärda resurser för att man med utsikt till framgång och med någon mera betydande genomslagskraft skall kunna bearbeta vuxenutbildningsområdet med pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Detta arbete bör också ställas i relation till utvecklingen av utbildningssektorn i dess helhet och till dess betydelse för den samhälleliga utvecklingen, men också till de totala samhällsresurser som står till förfogande. I nästan alla västerländska länder har utbildningskostnaderna vuxit till att omfatta en avsevärd del av de offentliga utgifterna samtidigt som andra områden, t.ex. sjukvård, socialvård och miljövård, ställer ökade krav på samhällets resurser. Utbildningsbehoven fortsätter emellertid att öka. Detta gäller inte minst inom vuxenutbildningen. I ett sådant läge är det nödvändigt att utnyttja de befintliga resurserna på bästa möjliga sätt, bl.a. genom en omfördelning av resurser till de mest angelägna områdena och genom rationaliseringar och kvalitativa förbättringar. Härvid spelar forsknings- och utvecklingsarbetet en betydande roll liksom utbildningen av dem som på olika sätt har uppgifter inom utbildningsväsendet. Forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningssektorn har släpat efter i förhållande till det arbete som utförts inom t.ex. barn- och ungdomsutbildningens område. Givetvis har det för enskilda forskare 32

funnits möjlighet att arbeta med vuxenpedagogiska frågor på samma sätt som med andra pedagogiska problem. De medel som t.ex. skolöverstyrelsen årligen disponerar för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete kan självklart också användas för bearbetning av vuxenpedagogiska problemställningar. Så har emellertid ej skett i någon mera betydande utsträckning. Många samverkande faktorer har bidragit till den relativt blygsamma omfattningen av forskningsarbetet inom vuxenutbildningsområdet. De åtgärder som därför nu är nödvändiga bör utgå från bl.a. följande förutsättningar. (1) De stora reformerna inom barn- och ungdomsutbildningens liksom inom lärarutbildningens och senast universitetsutbildningens område har tilldragit sig stort intresse inte blott från ansvariga myndigheters och allmänhetens utan också från de pedagogiska forskarnas sida. Vuxenutbildningsfrågorna har länge inte uppmärksammats i samma grad. Därför är en precisering av problemställningar för det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningsområdet en viktig första uppgift. Utredningens behovsanalyser är ett led i detta arbete. (2) Expansionen inom vuxenutbildningen har varit särskilt snabb under senaste tid, varför uppgifterna för forsknings- och utvecklingsinsatser i större skala fått aktualitet först under senare år. Vuxenutbildningsområdet har därvid tett sig svåröverskådligt, varför det varit svårt att se var och på vilket sätt forsknings- och utvecklingsarbete bör sättas in. En strukturell och funktionell kartläggning av hela vuxenutbildningsområdet får därför bedömas som en nödvändig förutsättning. Utredningen har låtit utföra en analys som kan tjäna som grund för fortsatt arbete. (3) En mera samlad »bevakning» av hela vuxenutbildningsområdet har knappast ägt rum tidigare. Det fortsatta utvecklingsarbetet bör därför anknytas till en systematisk bevakning. Utredningen SOU 1971: 24

framlägger förslag till detta i kap. 6. Information och dokumentation inom vuxenutbildningsområdet är angelägen också i detta sammanhang. Utredningen behandlar hithörande frågor i kap. 5. (4) Kommunikationen mellan forskare och vuxenutbildare har varit bristfällig. Detta kan ha berott på flera omständigheter. En har varit att dessa grupper ofta fungerar i olika institutionella sammanhang, vilket lett till bristande kontakt. Med de åtgärder som utredningen föreslår i kap. 4 och 6 bör man skapa förbättrade förutsättningar härvidlag. Forskarna torde ej heller ha upplevt samma problemnärhet, som t.ex. då det gällt frågor inom den obligatoriska skolan och lärarutbildningen. Detta beror bl.a. på deras bristande erfarenheter från området och på att pedagogiska forskare rekryteras från i stort sett andra områden än vuxenutbildningens. Det har saknats naturliga rekryteringsvägar till högre vuxenpedagogisk utbildning och forskning. Utredningen bedömer dessa frågor vara av central betydelse och tar upp dem till behandling i såväl detta som i följande kapitel. (5) Den naturliga kontakten via lärarutbildning, där ofta problemen görs medvetna för forskaren och där forskningsresultaten förs ut till praktisk tillämpning, har i betydande utsträckning saknats tidigare. Under de senaste åren har förutsättningar börjat utvecklas för kontakt mellan lärarutbildning och vuxenpedagogisk forskning genom de nya lärarutbildningslinjerna i Linköping och Stockholm. Utredningen finner det nödvändigt att denna kontakt stärks och utvecklas. Dessa frågor behandlas i de följande kapitlen. (6) Personella och ekonomiska resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningen har varit begränsade. Förutom andra åtgärder för att stimulera detta arbete kan därför särskilda resurser behöva ställas till förfogande.

SOU 1971: 24 3

3.3.2 Resurser för forsknings- och utvecklingsarbete Med hänvisning till den genomgång av behoven av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken, som redovisats i det föregående, finner utredningen det nödvändigt att särskilda resurser ställs till förfogande för genomförande av angelägna uppgifter inom detta område. Målfrågor, rekryterings- och bortfallsundersökningar, studier av metod-mediakombinationer, läromedelsutveckling och mera övergripande systemanalys inom vuxenutbildningsfältet är exempel på angelägna projektområden. Av betydelse för det fortsatta utvecklingsarbetet är också en systematisk analys av dokumentation rörande vuxenutbildning. Till dessa mera övergripande projekt kan läggas åtminstone ett forskningsprojekt inom varje större vuxenutbildningsområde, då forsknings- och utvecklingsarbete kring t.ex. metodfrågor och vissa samverkande psykologiska, sociologiska och pedagogiska faktorer kan behöva knytas till specifika kurstyper och studerandegrupper. Även med en satsning inom endast något av de centrala problemfälten inom näringslivsutbildningen, samhällets arbetsmarknadsutbildning, den offentliga personalutbildningen, studieförbunden, folkhögskolorna, den statliga och kommunala vuxenutbildningen och utbildningen via tv och radio finns sålunda väl styrkta behov av minst ett 10-tal forsknings- och utvecklingsprojekt, som bör igångsättas snarast. Varje projekt kan beräknas ta 2—4 år för att kunna genomföras. En forskningsvolym av denna omfattning kan beräknas medföra ett årligt behov av ca 2 milj. kronor för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet under de närmaste åren. I kap. 6 diskuterar utredningen mera ingående hur dessa resurser skall kunna disponeras på ett ändamålsenligt sätt och vilka organisatoriska åtgärder som är nödvändiga. Därvid diskuteras också behovet av att ge den vuxenpedagogiska forskningen både flexibilitet och stabilitet. Som utredningen visat i sitt huvudbetänkande är det nöd33

vändigt att det inom forskningsorganisationen finns ett antal permanenta forskartjänster. Dessa behövs för att ge kontinuitet och stadga i forskningen, för att skapa underlag för en samlad bevakning av olika pedagogiska problem, för att garantera en vetenskaplig metodutveckling samt, inte minst, för att medge en god forskarutbildning inom olika pedagogiska områden. Därför finns ett uttalat behov av att ett antal forskare inom den fasta basorganisationen bevakar och bearbetar vuxenpedagogiska problem. En nära till hands liggande lösning kan då synas vara att inrätta ett antal professurer eller bitr. professurer inom det vuxenpedagogiska forskningsfältet. I sitt huvudbetänkande anförde utredningen flera skäl som talar emot en mera permanent specialisering av tjänster för viss del av det pedagogiska forskningsområdet (SOU 1970: 22, s. 54—55). Dessa skäl är giltiga även för vuxenutbildningen. Härtill kommer att tillgången på kvalificerade forskare som inriktat sig på vuxenutbildningsområdet är ytterst begränsad. Även om man — trots de generella invändningarna häremot — skulle inrätta permanenta högre forskartjänster inom detta område, finns alltså anledning anta att den avsedda effekten — att stimulera vuxenutbildningsforskning — knappast skulle uppnås. Det är emellertid nödvändigt att åtgärder vidtas som medför positiva effekter på det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet både omedelbart och sett på längre sikt. I kap. 6 återkommer utredningen mera ingående till de organisatoriska frågorna. Här diskuteras därför endast insatser som gäller beteendevetenskaplig personal för vuxenutbildningsområdet. Enligt utredningens uppfattning är det därvid framför allt två vägar som bör prövas. Projektledare och annan kvalificerad forskarpersonal, som avlönas med medel från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete, bör kunna anställas för längre tid än som nu tillämpas, i regel ett år. Anställningen bör kunna avse den tid som ett projekt beräknas pågå (ofta 3—4 år) utan hänsyn till att medel anvisas endast för ett år i taget. Enligt utredningens tidigare förslag bör dessa per34

soner också kunna användas för forskarutbildningsuppgifter. En längre anställningstid skulle skapa större fasthet och kontinuitet och därmed ge ett avsevärt effektivare utbyte av personalens forskarutbildningsinsatser. Detta arrangemang skulle också tillgodose det krav på anställningstrygghet, som brukar framföras av forskarna. Med hänsyn till det beräknade omfånget av vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete bör det ej erbjuda någon svårighet för den som visar intresse och lämplighet för denna typ av forskning att övergå till ett nytt projekt då ett tidigare slutförts. På längre sikt bör härigenom till professurer och bitr. professurer i betydande utsträckning kunna rekryteras personer med en vuxenpedagogisk forskningsmeritering. En annan väg att ge ökad stadga åt forskningen inom området och samtidigt ge möjlighet till meritering för högre tjänster är att inrätta tjänster som forskarassistent och eo forskare vid statens råd för samhällsforskning. Sådana tjänster kan — för vissa tidsperioder — inriktas speciellt mot det vuxenpedagogiska området. Utredningen anser det därför angeläget att forskningsrådet inrättar tjänster som eo forskare eller forskarassistent inom det vuxenpedagogiska området. Som en riktpunkt bör gälla, att var och en av de sex lärarhögskol- och universitetsorterna under de närmaste åren får sådan tjänst. Åtgärder av detta slag bör kunna medföra att det efterhand kommer att finnas lämpliga forskare som kan leda vuxenpedagogiska forskningsprojekt och som kan komma i fråga till tjänster som professor eller bitr. professor i pedagogik, då sådana tjänster successivt tillkommer på sätt som utredningen föreslagit i sitt huvudbetänkande. Även möjligheten att för särskilt framstående forskare inrätta eo professurer vid statens råd för samhällsforskning bör kunna prövas. 3.3.3 Forskarutbildning Kapaciteten hos forskarutbildningen i pedagogik torde i och för sig vara tillräcklig för att täcka behovet av forskarutbildad perSOU 1971: 24

sonal även inom det vuxenpedagogiska området. En förutsättning är emellertid, att det till forskarutbildning rekryteras personer med intresse för vuxenpedagogiska problemställningar och att tillfredsställande forskarhandledning med anknytning till vuxenpedagogiska forskningsproblem kan meddelas. För handledning bör det, som utredningen ovan framhållit, vara möjligt att använda innehavare av forskartjänster vid statens råd för samhällsforskning liksom den kvalificerade forskarpersonalen inom forskningsprojekt. Rekrytering till forskarutbildning av personer med erfarenhet från det vuxenpedagogiska fältet bör underlättas av ändrade bestämmelser om tillträde till universitet och genom förläggningen av lärarutbildning i vuxenpedagogik till vissa lärarhögskolor. Om dessutom vuxenpedagogiska problemställningar ges ökat utrymme i den lägre universitetsutbildningen kan detta också verka stimulerande på rekryteringen av forskare med intresse för vuxenpedagogiska problemställningar. Utredningen bedömer att dessa åtgärder i kombination med ovan föreslagna projektverksamhet och därigenom uppkommande anställningsmöjligheter f.n. är tillräckliga för att åstadkomma den behövliga forskarutbildningen och det nödvändiga rekryteringsunderlaget. Utredningen återkommer för övrigt till utbildningen i vuxenpedagogik i nästa kapitel.

SOU 1971:24

4 Utbildning i vuxenpedagogik

4.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning Ett mycket stort antal personer har vuxenpedagogiska uppgifter på heltid eller som del i eller bredvid andra arbetsuppgifter. Sådan vuxenpedagogisk verksamhet innefattar inte blott direkt lärar- eller instruktörsarbete utan också planering, administration samt läromedels- och metodutveckling. Det är därför ej möjligt att göra någon mera tillförlitlig uppskattning av antalet personer sysselsatta inom vuxenutbildningen. Mer än hälften av alla företag med mer än 500 anställda har egna utbildningsavdelningar. Antalet personer med läraruppgifter inom dessa företag beräknades 1967 till ca 8 500, varav ca 75 % var personal anställd inom ifrågavarande företag. Totalt beräknades 800 personer vara heltidslärare inom företagen. Inom näringslivsorganisationerna anlitades samma år ca 3 000 personer för läraruppgifter, men endast 100—150 var heltidsanställda. Ca 1 000 personer kan alltså totalt beräknas vara anställda på heltid som lärare med verksamhet inom privata eller kooperativa företag. En viss del av utbildningen inom företag och organisationer arrangeras av utbildningsspecialiserade institut eller konsultföretag, mer eller mindre fast knutna till vissa organisationer (se Eliasson—Höglund kap. 4). Ett exempel på ett sådant institut är ALI-RATI, som i huvudsak riktar sig till SAF:s verksamhet. Organisationen har ett 50-tal fast anställda lärare och ca 200 lokalt verksamma lärare. 36

Dessa siffror har angetts för att ge en antydan om antalet personer sysselsatta inom tidigare ej kartlagda vuxenutbildningsområden. Härtill kommer det väsentligt större antalet personer sysselsatta med vuxenpedagogiska arbetsuppgifter inom samhällets arbetsmarknadsutbildning, folkhögskolor, studieförbund, statlig och kommunal vuxenutbildning osv. Inom den kommunala vuxenutbildningen finns endast ett ringa antal lärare anställda på heltid för dessa uppgifter. Antalet på deltid engagerade lärare är emellertid mycket stort. Under läsåret 1971/72 beräknas det totala antalet lärartimmar i ämneskurser inom den kommunala vuxenutbildningen motsvara 1 000 heltids lärartjänster. I vilken utsträckning de personer som är sysselsatta inom olika vuxenutbildningsområden har någon egentlig vuxenpedagogisk utbildning är i huvudsak okänt. Man torde emellertid kunna anta, att det förekommer endast i mycket ringa utsträckning. Utbildningen av personal med vuxenpedagogiska uppgifter har i regel skett genom kortare introduktionskurser o.dyl. för instruktörer eller cirkelledare i regi av företag, organisationer, studieförbund osv. Ett antal folkhögskolor har också anordnat kurser avsedda för vuxenpedagogisk verksamhet. Under läsåret 1968/69 genomförde dessutom Sveriges radio i samarbete med bl.a. studieförbunden en kurs avsedd för personer med lärar- och ledaruppgifter inom vuxenutbildningen. SOU 1971: 24

Fr.om. vårterminen 1970 anordnas vid lärarhögskolan i Linköping särskild praktisk pedagogisk utbildning av lärare för folkhögskola enligt beslut i anledning av prop. 1969: 52. Utbildningen är i första hand avsedd för den som är inriktad på verksamhet som lärare vid folkhögskola eller inom annat folkbildningsarbete. Utbildningstiden är liksom för annan ämneslärarutbildning två terminer. Behörig till utbildning är dels den som har ämnesteoretisk utbildning (fil.kand. eller motsvarande), dels den som har erfarenhet från folkbildningsarbete, organisationsarbete eller annan jämförbar verksamhet och som kan anses ha kunskaper och förutsättningar att tjänstgöra som ämneslärare vid folkhögskola eller inom folkbildningsarbete i övrigt. För sökande sker prövning i varje särskilt fall. Ca 30 kandidater intas varje termin. Metodikutbildningen ges de studerande antingen inom två huvudområden eller inom ett huvudområde och två för folkhögskolan aktuella ämnen. Huvudområdena är fem: samhällsorientering, naturvetenskaplig orientering, estetiska ämnen, beteendevetenskapliga ämnen samt ledarutbildning för folkrörelserna, folkbildningsarbetet och ungdomsverksamhet. Utbildningen i pedagogik är delvis densamma som för andra studerande på ämneslärarlinje. Till detta kommer dock 20 timmar speciell utbildning i vuxenpedagogik. I kurslitteraturen ingår dessutom ett flertal arbeten med vuxenpedagogisk och vuxenpsykologisk inriktning. Fr.o.m. vårterminen 1971 anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm ämneslärarutbildning särskilt avpassad för den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Antalet intagningsplatser för utbildningen är ca 25 per termin. Inom ramen för lärarhögskolans ämneslärarutbildning i pedagogik om 76 timmar anordnas för studerande, som genomgår särskilt avpassad ämneslärarutbildning, en kurs i vuxenundervisningens pedagogik och allmänna metodik, omfattande ca 24 timmar. Inom ramen för utbildningen i metodik ges en kurs i ämnesmetodik, speciellt avpassad för vuxenundervisningen och SOU 1971: 24

omfattande ca 10 timmar. Kursen ges efter skolöverstyrelsens bestämmande i vissa av de ämnen som ingår i utbildningen. Praktikterminen för dessa studerande skall helt eller delvis förläggas till kommunal vuxenutbildning. För denna praktiktjänstgöring får skolstyrelse inrätta heltidstjänster. Undervisning i vuxenpedagogik inom ramen för vanlig ämneslärarutbildning skall ingå på varje lärarhögskola. Den tid som står till förfogande är emellertid blygsam och torde inte på någon studieort uppgå till mer än fyra undervisningstimmar. Vanligtvis ingår dessutom ett vuxenpedagogiskt arbete i kurslitteraturen. Kandidaterna auskulterar dessutom på folkhögskola eller inom kommunal vuxenutbildning. Inslaget av utbildning i vuxenpedagogik inom ämnesområdet pedagogik i 20- och 40-poängsutbildning vid universitet varierar från studieort till studieort, men är i allmänhet av ringa omfattning om man undantar universitetspedagogiska utbildningsfrågor. Hur många som f.n. studerar pedagogik med sikte på verksamhet inom vuxenutbildningen är ej känt. Enligt den enkätundersökning som pedagogikutredningen utförde höstterminen 1967 angav ca 5 % av omkring 2 500 ettbetygsstuderande och 3 % av 400 tvåbetygsstuderande »folkbildning» som studiemål (SOU 1970: 22 s. 64). Vid en undersökning vt 70 avseende studerande på A 1-kursen i pedagogik vid universitetet i Stockholm angav endast 3 % av 284 vuxenutbildning som tilltänkt yrkesområde, 5 % angav personaladministration. (20 % kunde ej ange något studiemål.) För att göra bilden av utbildning för vuxenpedagogisk verksamhet mera fullständig bör också nämnas den kursverksamhet som sker i regi av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar. Särskilda kurser — i regel på ca 1 vecka — har anordnats för skolledare och lärare inom vuxenutbildningen. Vid lärarhögskolan i Linköping pågår dessutom f.n. arbete med ett studiematerial avsett för lärarfortbildning inom vuxenutbildningen. Materialet beräknas bli klart under 1971.

4.2 Utbildningsbehov

Behovet av utbildning i vuxenpedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen är olika beroende på arten och omfånget av de vuxenpedagogiska arbetsuppgifterna. I stort sett kan följande målgrupper urskiljas: (1) Personer med arbete huvudsakligen inom annat verksamhetsområde men med vissa uppgifter inom vuxenutbildningen t.ex. som • kurslärare inom företag och organisationer • studiecirkelledare • timlärare inom vuxenskolor. (2) Personer med i huvudsak undervisande uppgifter på heltid inom något vuxenutbildningsområde, t.ex. • näringslivets utbildning • samhällets arbetsmarknadsutbildning • statlig och kommunal vuxenutbildning • folkhögskolor och studieförbund. (3) Personer med uppgifter av planerande eller administrativ karaktär inom vuxenutbildningen, t.ex. • rektorer och studierektorer • utbildningsledare inom företag • instruktörer och studiesekreterare inom t.ex. studieförbund och fackförbund. (4) Personer som är sysselsatta med läromedelskonstruktion och programkonstruktion inom vuxenutbildning, t.ex. • läromedelsproducenter • kurskonstruktörer vid korrespondensinstitut • producenter och programkonstruktörer inom radio och tv. (5) Personer verksamma inom grundutbildning och fortbildning av lärare och inom t.ex. instruktörs- och cirkelledarutbildning. (6) Personer sysselsatta med forskningsoch utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet. 4.3 Utredningens förslag Utredningen har ej till uppgift att framlägga förslag om lärarutbildning för vuxenutbild38

ningsuppgifter. Därför behandlas här endast den särskilda utbildningen i vuxenpedagogik. Därvid tas de målgrupper som nämnts i föregående avsnitt till utgångspunkt för diskussioner och förslag. För några av dessa grupper har redan, som framgått av det föregående, startats särskild vuxenpedagogisk utbildning, t.ex. för lärare inom folkhögskolor och studieförbund och inom statlig och kommunal vuxenutbildning. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att vidta eller väcka förslag till åtgärder, om erfarenheterna visar, att den nuvarande utformningen behöver ändras. Utredningen vill emellertid fästa uppmärksamhet på att särskild vuxenpedagogisk utbildning kan behövas för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. En sådan utbildning kan få form av särskilt avpassad lärarutbildning, ökade inslag av vuxenpedagogik i den ordinarie yrkeslärarutbildningen eller särskilt anordnade kurser. Formerna för sådan utbildning bör övervägas ytterligare. För dem som har vuxenpedagogiska uppgifter som en bifunktion till annan sysselsättning, t.ex. kurslärare inom företag och organisationer, studiecirkelledare osv. anordnas f.n. särskilda kurser i företagens, organisationernas och bildningsförbundens regi. Utredningen räknar med att denna kursverksamhet fortsätter och ev. utvidgas. Lärare med vanlig ämneslärar- eller klasslärarutbildning kan förväntas i ökad utsträckning komma att tjänstgöra på deltid eller heltid inom vuxenutbildningen. Nämnas kan t.ex., att av ABF:s ca 4 500 cirkelledare ca 25 % är lärare inom ungdomsskolan. Även för andra lärare föreligger behov av vuxenpedagogisk utbildning. Den nuvarande grundutbildningen ger inte en tillfredsställande sådan utbildning. Man bör i framtiden därför dels öka inslagen av vuxenpedagogik inom grundutbildningen, dels ge möjligheter till fortbildning. Utredningen föreslår, att utbildning i vuxenpedagogik skall vara ett obligatoriskt inslag i all lärarutbildning. Omfånget av och innehållet i denna utbildning i olika slags lärarSOU 1971: 24

utbildning bör göras till föremål för fortsatt utredning inom skolöverstyrelsen. Det är också angeläget, att de som inte tidigare fått en pedagogisk utbildning avpassad för uppgifter inom vuxenutbildningen, kan erbjudas en sådan. Därför bör lärarhögskolornas kursverksamhet kring vuxenpedagogiska frågor utökas. En sådan utökning av utbildningen i vuxenpedagogik kommer emellertid att ställa ökade anspråk på bl.a. de pedagogiska institutionernas personella resurser. Det är därför angeläget att man kan rekrytera lärare med intresse för och erfarenhet från vuxenutbildningsområdet. Utredningen anser det emellertid mindre lämpligt att tjänster inrättas som är avsedda enbart för vissa specifika pedagogiska områden, t.ex. det vuxenpedagogiska. Däremot är det betydelsefullt att en institution har tillgång till lärare med olika erfarenhet och utbildning, så att olika utbildningsuppgifter kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Vid i varje fall de större lärarhögskolorna bör en av lärarna i pedagogik ha som huvuduppgift att ansvara för utbildningen i vuxenpedagogik. Därför bör man vid tillsättning av nya tjänster tillse att institutionerna tillföres vuxenpedagogisk expertis. Därvid är det angeläget att den reella kompetensen verkligen prövas, och det kan därför visa sig nödvändigt att ge dispens från vissa formella behörighetskrav. Utöver dessa åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår utredningen ökade möjligheter och resurser för universitetsutbildning i pedagogik med vuxenpedagogisk inriktning. Bl.a. för dem som tidigare genomgått lärarutbildning med vuxenpedagogisk inriktning bör erbjudas möjlighet till studier på 40-poängsnivå med viss vuxenpedagogisk profilering av studierna. Detta kan ske inom ramen för nuvarande bestämmelser genom uppdelning i studiegrupper och särskilt avpassade litteraturkurser. Sådana fortsatta studier med vuxenpedagogisk inriktning bör lämpa sig bl.a. för handledare och metodiklärare vid lärarutbildningen och för lärare vid cirkelledarutbildning. För dem som avser att arbeta med läromedelsproduktion och programkonstruktion SOU 1971: 24

för vuxenutbildning bör den av utredningen tidigare föreslagna utbildningsteknologiska inriktningen vara lämplig, eventuellt i form av särskilt yrkesinriktade studiekurser (SOU 1970: 22, s. 77). För personer med teknisk eller ekonomisk grundutbildning bör motsvarande yrkesinriktade studier övervägas i vuxenpedagogik, framför allt avpassade för lärare och utbildningsledare inom näringslivet. Det bör uppdras åt UKÄ att ytterligare utreda utformningen av sådan utbildning.

5 Dokumentation, information och servicefunktioner inom vuxenutbildningen

vuxenpedagogisk dokumentationsservice i anslutning till Norsk pedagogisk studiesamDelvis på grund av vuxenutbildningsfältets ling. En speciell tidskrift för vuxenutbildkomplexitet, svåröverskådlighet och snabba ningsområdet »Voksenoplasring» bevakar utveckling har behovet av information och bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete och dokumentation kring vuxenutbildningsfrå- litteratur inom vuxenpedagogiken. I Enggor vuxit mycket kraftigt samtidigt som till- land finns ett »National Institute of Adult gången på sådan information varit begrän- Education» som utger en årlig översikt »on sad eller svåråtkomlig. Detta förhållande adult education in Great Britain». I Västtyskupplevs som mycket otillfredsställande av land utges »Internationales lahrbuch der Eralla dem som på något sätt är verksamma wachsenenbildung». I USA finns flera orgainom vuxenutbildningen. Någon mera sam- nisationer som bevakar vuxenutbildningsomlad kontinuerlig information kring vuxen- rådet, t.ex. »Council of National Organizapedagogiska frågor ges ej i Sverige. De tid- tion for Adult Education» och »Adult Eduskrifter eller annat informationsmaterial som cation Association of the USA». Den senare ges ut är i allmänhet begränsade till ett visst utger de internationellt betydelsefulla tidvuxenutbildningsområde, t.ex. »Folkuniver- skrifterna »Adult Leadership» och »Adult Education», vilka innehåller artiklar bl.a. sitet» och »Folkbildningsarbetet». Ett stort behov av en allmän service i form om forsknings- och utvecklingsarbete inom av konsultation, rådgivning, information, vuxenutbildningen. En liknande tidskrift medverkan vid kurser, uppläggning av för- med en samlad information från vuxenutsök och undersökningar etc. finns givetvis in- bildningen i hela världen är »Convergence». om ett så komplext fält som vuxenutbild- Översikter över vuxenpedagogiskt forskningen utgör. Utöver skolöverstyrelsen har nings- och utvecklingsarbete publiceras med den vuxenpedagogiska avdelningen vid lä- några års mellanrum i »Review of Educatiorarhögskolan i Stockholm gett sådan service. nal Research». Educational Resources InTillkomsten av den särskilda utbildningslin- formation Centers (ERIC) dokumentationsjen för folkhögskollärare vid lärarhögskolan service i USA omfattar också vuxenutbildi Linköping har medfört liknande service- ningsfrågor. Ett särskilt s.k. clearinghouse samlar in och bearbetar information och douppgifter vid denna lärarhögskola. kumentation kring vuxenpedagogiskt forskI vissa andra länder har dokumentation ningsoch utvecklingsarbete. och information kring vuxenpedagogiska Även de internationella organisationerna frågor samlats till speciella institut eller avdelningar. I Norge finns t.ex. en särskild har arbetat för att samla dokumentation och 5.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning

40 SOU 1971: 24

ge information om vuxenutbildning i olika länder och det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs. Så t.ex. publicerade Europarådet 1967 en rapport om rekrytering, status och utbildning av ledare/lärare inom vuxenutbildningen i Europa. Under senare år har det internationella samarbetet i betydande utsträckning centrerats kring problem som sammanhänger med »lifelong education». 5.2 Utredningens förslag Utredningen har funnit det angeläget att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma • en grundlig genomgång av den vuxenpedagogiska dokumentationen i Sverige och sådan internationell dokumentation, som är av betydelse för vuxenutbildningen i Sverige • en kontinuerlig bevakning av dokumentationen kring vuxenpedagogiska frågor • en dokumentationsservice med anknytning till andra länders dokumentationsservice • en kontinuerlig och allsidig information kring vuxenpedagogiska frågor och vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete • att övriga serviceuppgifter inom vuxenutbildningen beaktas. Allt eftersom det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet utvecklas i Sverige, kan man anta att det sker en utökad dokumentationsgenomgång och bättre information kring de problem, som berörs av projekten. De pedagogiska institutionerna kan därvid i ökad utsträckning förväntas fungera som serviceorgan på det vuxenpedagogiska fältet. Utredningen förutsätter dock, att huvudansvaret för den service som behövs i vuxenutbildningsfrågor kommer att ligga på den särskilda enhet inom skolöverstyrelsen, som beräknas komma att få ansvaret för vuxenutbildningsfrågor. Inom överstyrelsen finns f.n. konsulenttjänster för skilda utbildningsområden. Vid länsskolnämnderna finns vidare konsulenttjänster för fortbildningsuppgifter inom olika ämnen och stadier. Utredningen finner det önskSOU1971:24 4

värt, att sådana konsulenttjänster inom överstyrelsen och vid länsskolnämnderna i framtiden i avsevärt vidgad omfattning inriktas mot olika vuxenutbildningsområden. Det behov av information kring vuxenpedagogiska frågor, som nu gör sig så starkt gällande och i framtiden kan förväntas öka, bör enligt utredningens uppfattning åtminstone delvis kunna tillgodoses genom en tidskrift kring vuxenpedagogik. En sådan bör kunna utges av skolöverstyrelsen och ha karaktären av en »P.M.-vux.». Det syns nödvändigt att mera allsidigt samla in erfarenheter från tidigare forsknings- och utvecklingsarbete och att systematiskt bearbeta denna information som underlag för fortsatt utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen. Som en första åtgärd föreslår utredningen att ett särskilt projekt, med inriktning på dokumentations- och informationsfrågor kommer till stånd inom ramen för anslaget till pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Ett sådant projekt har beaktats i den tidigare angivna volymen för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete (s. 33). Den kontinuerliga bevakningen av vuxenutbildningen och utvecklingsarbetet inom området bör åvila skolöverstyrelsen samt de organisationer och vetenskapliga institutioner, som är engagerade inom området. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att behovet av dokumentationsservice för vuxenutbildningen tillgodoses på samma sätt som motsvarande behov inom utbildningsområdet i övrigt, sålunda i anslutning till statens psykologisk-pedagogiska bibliotek. I början av år 1971 påbörjas där en försöksverksamhet med dokumentationsservice. Denna bör omfatta också vuxenutbildningsfrågor. Då de kunskaper och erfarenheter som kan hämtas utifrån är av betydande omfattning, inte minst inom vuxenutbildningsområdet, är det vidare angeläget att utbyggnaden av dokumentationsservicen kan ske i samarbete med andra länder. Detta bör också vara möjligt att beakta inom ramen för den nämnda försöksverksamheten.

6 Vissa organisatoriska frågor i samband med vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

6.1 Utredningens tidigare ställningstaganden Utredningen har i kap. 3 framlagt förslag till förstärkning av vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Hur resurserna kan utnyttjas är beroende bl.a. av hur de förankras organisatoriskt. I huvudbetänkandet (SOU 1970: 22) diskuterade utredningen relativt ingående frågor av detta slag och särskilde därvid bl.a. följande existerande former för forskningsorganisation: (1) forskning i anslutning till universitet och högskolor, dels i samband med forskarutbildning, dels finansierad av forskningsråd och fonder, dels som uppdragsforskning finansierad av näringsliv, myndigheter och utredningar (2) forskning inom statliga eller statligt finansierade institut och laboratorier (3) kommunalt organiserad forsknings- och utvecklingsverksamhet (4) kollektiv forskningssamverkan, särskilt branschforskningsinstitut (5) forskningsstiftelser, ofta i samarbete med universitet eller högskola (6) forskning inom enskilda företag Utredningen hänvisar till den principiella diskussionen i betänkandet (s. 45—49) angående de olika formerna för forskningsorganisation. Utredningen framhöll därvid »att övervägande skäl talar för att uppdragsforskningen i pedagogik sker i anslutning till 42

de pedagogiska institutionerna vid universitet och lärarhögskolor» (s. 48). Dessa generella slutsatser har enligt PU:s mening giltighet också för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Utredningen finner det emellertid angeläget att särskilt diskutera frågan om ett speciellt vuxenpedagogiskt forskningsinstitut i relation till projektorganiserad uppdragsforskning förlagd till universitets- och högskoleinstitutioner. 6.2 Frågan om speciellt institut för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete Med vuxenpedagogiskt forskningsinstitut avser utredningen en organisation, som på uppdrag utför forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken, men som också har egna resurser för sådan verksamhet. Ibland har framförts, att ett sådant pedagogiskt institut skulle ges koordinerande uppgifter och ev. också styrande uppgifter inom vuxenutbildningen. Det skulle betyda att institutet övertog centrala verksfunktioner. Frågan om ett institut av sådan karaktär ankommer inte på pedagogikutredningen att pröva. Ett institut av den karaktär som först angetts, dvs. för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen, har ansetts ha vissa fördelar. Personalen inom ett sådant institut skulle kontinuerligt kunna fölSOU 1971: 24

ja utvecklingen inom vuxenutbildningen. Fruktbärande kontakter skulle därigenom kunna utvecklas mellan institutioner å ena sidan och å den andra olika myndigheter, organisationer och företag med verksamhet inom vuxenutbildningen. Detta skulle medverka till dels att forskningen koncentrerades på angelägna problem, dels att forskningsresultaten lätt kunde nå fram såväl till beslutsfattare inom verk och myndigheter som till dem som är praktiskt verksamma inom vuxenutbildningsområdet. Samtidigt kunde man inom institutet samla information kring vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete och ge viss service i fråga om vuxenutbildningsfrågor till personer, organisationer och institutioner verksamma inom området. Argument av detta slag har visst fog för sig. Vägande invändningar kan emellertid anföras mot. Vuxenpedagogisk forskning arbetar med väsentligen samma forskningsmetoder som annan pedagogisk forskning. Vill man åstadkomma en differentierad och effektiv forskning inom området bör man därför repliera på samtliga forskningsresurser inom det pedagogiska området. Väljer man i stället att koncentrera det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet till ett institut isoleras detta lätt från annan forskning och utveckling inom utbildningsområdet. Kontakten med forskarutbildning och vuxenpedagogisk utbildning försvåras, vilket även minskar möjligheterna till en allsidig forskarrekrytering. Om vuxenutbildningsforskningen koncentreras till ett institut minskar överhuvud både den volymmässiga, geografiska och metodiska flexibiliteten. 6.3 Projektorganiserad uppdragsforskning i anslutning till universitets- och högskoleinstitutioner Forskning baserad på forskargrupper (projektgrupper), som sammansätts allt efter problemets art och som tilldelas medel genom särskilda anslag (uppdragsforskning) uppfyller högt ställda krav på anpassbarhet och ändamålsenlighet. Utredningen har utvecklat de fördelar som är förenade med en SOU 1971: 24

sådan organisation i huvudbetänkandet. (Se bl.a. s. 45.) Genom att forskningen förläggs till universitets- och lärarhögskoleinstitutioner får man en värdefull anknytning till annan forskning, till forskarutbildning och till utbildning för vuxenpedagogiska uppgifter. Man får en större organisation med mera varierade resurser att falla tillbaka på, vilket ökar flexibiliteten i flera avseenden. Utredningen anser därför att övervägande skäl talar för att resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ges i form av projektanslag till pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet men också, då så är lämpligt, till andra beteendevetenskapliga och socialvetenskapliga institutioner. För att projektorganiserad uppdragsforskning inom det vuxenpedagogiska området skall fungera tillfredsställande behöver enligt utredningens mening bl.a. följande krav särskilt beaktas. Organisationen bör vara sådan att (1) forsknings- och utvecklingsarbetet inriktas mot angelägna vuxenutbildningsområden, (2) forsknings- och utvecklingsarbetets resultat presenteras på ett lättillgängligt och överskådligt sätt och förmedlas till beslutsfattare och andra som är verksamma inom vuxenutbildningsområdet, (3) utvecklingen inom vuxenutbildningsområdet kontinuerligt bevakas, (4) behoven av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen kontinuerligt bevakas, (5) kunskaper från forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen samlas, systematiseras och förs vidare, (6) man får kontinuitet i vetenskaplig metodutveckling och i forskarutbildning, (7) kontakten mellan forskning och olika verksamhetsfält inom vuxenutbildningen säkerställs, (8) möjligheter finns att för en sammanhängande projektperiod till forskningsoch utvecklingsarbete rekrytera och ge anställningstrygghet åt lämpliga personer från forskning, utbildning och näringsliv. 43

Vissa av dessa krav torde bli tillgodosedda genom de åtgärder utredningen föreslagit i det föregående. Inrättande av forskartjänster med vuxenpedagogisk inriktning bör bidra till kontinuitet i vetenskaplig metodutveckling och forskarutbildning. Även i vissa andra avseenden kan sådana tjänster få betydelse, t.ex. då det gäller dokumentationsinsamlande och för utvecklingen av personkontakter. Utredningen utgår också från att möjligheter till längre anställningstid för personal inom uppdragsforskningen kan utnyttjas för att rekrytera även personer från t.ex. näringslivet. Man kan vidare räkna med att den planerade vuxenutbildningsenheten inom skolöverstyrelsen kommer att ansvara för den kontinuerliga bevakningen av utvecklingen inom vuxenutbildningen samt för samlandet av kunskaper om forskningsoch utvecklingsarbete inom området. För att uppnå de avsedda syftena med forskningsoch utvecklingsarbetet är det emellertid nödvändigt att vidta vissa ytterligare åtgärder, i huvudsak av organisatorisk karaktär. Utredningen föreslår två sådana åtgärder: (1) specialdestinering av anslag till vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete (2) inrättande av särskilt organ inom skolöverstyrelsen för främjande av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen. 6.4 Specialdestinering av anslag Statliga medel för pedagogiskt forskningsoch utvecklingsarbete anvisas f.n. till resp. utbildningsmyndigheter — skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet. Utredningen har i sitt huvudbetänkande utgått från att så kommer att vara fallet också i fortsättningen. I sina årliga anslagsframställningar anger verken inom vilka huvudsakliga områden de avser att använda medlen. Vissa prioriteringar markeras i ifrågavarande proposition — i regel statsverkspropositionen. Någon specialdestinering av medel för särskilt ändamål sker emellertid inte. Sedan medel anvisats av riksdagen, görs avvägningen mellan olika behovsområden inom verken. 44

Med hänsyn till angelägenheten att snabbt få till stånd en förstärkning av det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet, bör särskilda medel under viss tid framöver avdelas för detta ändamål. Storleken av dessa medel har uppskattats i ett föregående kapitel (s. 33). Medlen bör disponeras av det verk som har det huvudsakliga ansvaret för verksamheten inom vuxenutbildningen, nämligen skolöverstyrelsen. I den årliga medelstilldelningen till skolöverstyrelsen bör sålunda medelsanvisningen för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete utmärkas särskilt. Det är troligt att denna åtgärd behöver vidtas endast under de närmaste åren tills forsknings- och utvecklingsarbetet inom området nått en omfattning som bedöms rimlig. 6.5 Inrättande av en särskild vuxenutbildningsnämnd knuten till skolöverstyrelsen Beslut om fördelningen av de resurser för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, som tilldelas skolöverstyrelsen, fattas f.n. av generaldirektören efter beredning inom olika avdelningar inom överstyrelsen, främst inom byrån för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Arbetets inriktning har dessförinnan i samband med petitaarbetet diskuterats i skolöverstyrelsens nämnd för pedagogiskt utvecklingsarbete och försöksverksamhet m.m. samt i styrelsen. Innevarande år prövar överstyrelsen dessutom en beteendevetenskaplig granskning av projektplanerna genom tre forskare utanför överstyrelsen. Syftet med dessa anordningar torde vara att ge skolöverstyrelsen såväl allmänt samhälleliga som pedagogiskt vetenskapliga synpunkter på avvägningen inom det mycket omfattande område som pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete utgör. Utredningen vill inte utesluta att en översyn av nuvarande rutiner och de organ som medverkar kan behövas generellt för det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet för att detta syfte skall bli än bättre tillgodosett. Oavsett om så sker eller ej vill utredningen framhålla vikten av att de speciella förhållanden SOU 1971: 24

som sammanhänger med det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet ägnas ingående uppmärksamhet. Det förslag som framläggs i det följande har som förutsättning att ingen förändring för övrigt sker i nuvarande rutiner. Om en väsentlig omorganisation skulle komma att genomföras, t.ex. i fråga om den pedagogiska nämndens sammansättning och uppgifter, kan detta självfallet påverka den av utredningen föreslagna organisationen. De syften utredningen vill uppnå förändras emellertid inte utan bör i så fall tillgodoses inom en eventuellt förändrad organisation. Vid bedömning av frågor om vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete krävs en ingående kännedom om hela vuxenutbildningsfältet. I avvägningen mellan olika aktuella vuxenpedagogiska projekt måste vidare utbildningspolitiska synpunkter spela in. För att biträda skolöverstyrelsen bör enligt utredningens mening en särskild vuxenutbildningsnämnd knytas till skolöverstyrelsen. Denna nämnd bör ha som en huvuduppgift att bevaka det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet genom att ta initiativ till åtgärder, föreslå angelägna projekt, verka för en koordinering av verksamheten, utforma den långsiktiga planeringen av arbetet, följa den pågående verksamheten och medverka till att resultat från forsknings- och utvecklingsarbetet tillförs den praktiska vuxenutbildningen. Sistnämnda uppgift är särskilt maktpåliggande på grund av verksamhetens starka differentiering och uppsplittring på flera huvudmän. Nämnden bör främst vara av rådgivande karaktär, men man bör kunna pröva att delegera till nämnden beslutanderätt i vissa grupper av ärenden, t.ex. fördelningen av medel till forsknings- och utvecklingsverksamhet. Härigenom skulle man också få ett starkare inflytande, engagemang och ansvarstagande från olika verksamhetsområden inom vuxenutbildningen. Skolöverstyrelsens vuxenutbildningsnämnd bör även kunna ha rådgivande och initierande funktioner i fråga om annan verksamhet inom den vuxenutbildning, som sammanhänger med överstyrelsens arbetsområde, t.ex. lärarutbildSOU 1971: 24

ning. Nämndens verksamhet bör bedrivas i nära samverkan med bl.a. universitetskanslersämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden bör få en allsidig och representativ sammansättning. Förutom representanter för ovan angivna myndigheter bör nämnden sammansättas av bl.a. personer verksamma inom olika vuxenutbildningsområden och av företrädare för arbetsmarknadens organisationer. Nämnden bör utses på samma sätt som den nuvarande pedagogiska nämnden.

Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen har i ett särskilt avsnitt gett en översiktlig beskrivning av vuxenutbildningens struktur i Sverige och diskuterat vissa funktioner och utvecklingstendenser, som kännetecknar vuxenutbildningsområdet. Dessutom har utredningen genomfört en mera ingående behovsanalys avseende utbildning i vuxenpedagogik samt forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen. På grundval av dessa analyser och överväganden framlägger utredningen förslag till åtgärder i fråga om dels organisationen av utbildning och forskning i pedagogik inom vuxenutbildningsområdet, dels resurserna för denna verksamhet. Utredningen finner det angeläget att särskilda resurser ställs till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken. Utredningen anger därvid ett antal särskilt betydelsefulla områden för detta arbete. Forskningsvolymen beräknas behöva vara av sådan omfattning att den medför ett årligt behov av ca 2 milj. kronor under de närmaste åren. Vidare bör insatser göras på personalsidan för att ge ökad stadga åt forskningen inom vuxenutbildningsområdet. Projektledare och annan kvalificerad personal, som avlönas med medel från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete, bör kunna förordnas för den tid som ett forskningsprojekt beräknas pågå utan hänsyn till att medel anvisas för endast ett år i taget. Inom statens råd för samhällsforskning bör inom de närmaste åren 46

inrättas tjänster som eo forskare eller forskarassistent inom det vuxenpedagogiska området i sådan utsträckning, att var och en av de sex lärarhögskol- och universitetsorterna får sådan tjänst. För särskilt framstående forskare bör prövas möjligheten att inrätta eo professur vid forskningsrådet. Behovet av utbildning i vuxenpedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen är olika beroende på arten och omfånget av de vuxenpedagogiska arbetsuppgifterna. Särskild lärarutbildning för verksamhet inom vuxenutbildningsområdet förekommer f.n. vid lärarhögskolorna i Linköping och Stockholm. En speciell vuxenpedagogisk utbildning kan emellertid behöva övervägas även för andra läraruppgifter inom vuxenutbildningsområdet, t.ex. för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. För dem som har vuxenpedagogiska uppgifter som en bifunktion till annan sysselsättning förutsätter utredningen en fortsatt och eventuellt utvidgad kursverksamhet i de former som redan nu finns. Utredningen föreslår, att utbildning i vuxenpedagogik skall vara ett obligatoriskt inslag i all lärarutbildning. Lärarhögskolornas kursverksamhet kring vuxenpedagogiska frågor bör utökas. För att lärarhögskolorna skall kunna fylla sina utbildningsuppgifter inom det vuxenpedagogiska området, bör vid i varje fall de större lärarhögskolorna en av lärarna i pedagogik ha SOU 1971: 24

som huvuduppgift att ansvara för utbild- vuxenpedagogiskt forsknings- och utveckningen i vuxenpedagogik. Därför bör man lingsarbete utmärkas särskilt — i varje fall vid tillsättning av nya tjänster tillse, att under de närmaste åren — tills arbetet institutionerna tillförs vuxenpedagogisk inom området nått en omfattning, som beexpertis. Inom universitetsutbildningen bör döms rimlig. För att biträda skolöverstyrelerbjudas möjlighet till studier på 40-poängs- sen vid bedömning av frågor om vuxennivå med viss vuxenpedagogisk profilering pedagogiskt forsknings- och utvecklingsav studierna. Yrkesinriktade studier i vuxen- arbete bör en särskild vuxenutbildningspedagogik inom universitetsutbildningen bör nämnd knytas till överstyrelsen. Nämnden bör också kunna ha vissa andra funktioner övervägas för vissa yrkeskategorier. Delvis på grund av vuxenutbildningsom- inom den vuxenutbildning, som sammanrådets komplexitet, svåröverskådlighet och hänger med överstyrelsens arbetsområde. Sammanfattningen i detta kapitel har snabba utveckling har behovet av informagetts i en starkt komprimerad form. För de tion och dokumentation kring vuxenutbildargument och överväganden som ligger bakningsfrågor vuxit mycket kraftigt. Utredom de redovisade förslagen liksom för en ningen förutsätter, att den service som bemera utförlig information hänvisas till de hövs i olika vuxenutbildningsfrågor i huvudsak ges genom skolöverstyrelsen. Det är olika avsnitt i betänkandet, där förslagen önskvärt att konsulenttjänster inom över- behandlas mera ingående. styrelsen och vid länsskolnämnderna i framtiden i avsevärt vidgad omfattning inriktas mot olika vuxenutbildningsområden. En särskild tidskrift kring vuxenpedagogik kan behöva utges. Som en första åtgärd att mera allsidigt samla in erfarenheter från tidigare forsknings- och utvecklingsarbete föreslås ett särskilt projekt med inriktning på dokumentations- och informationsfrågor. Den påbörjade dokumentationsservicen vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek bör omfatta också vuxenutbildningsfrågor. Utbyggnaden av dokumentationsservicen bör ske i samarbete med andra länder. Vissa organisatoriska frågor behöver beaktas för att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt. Utredningen finner, att övervägande skäl talar mot ett speciellt institut för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. I stället överväger skälen för att resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ges i form av projektanslag i huvudsak till pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet. För att den proj ektorganiserade uppdragsforskningen inom det vuxenpedagogiska området skall fungera tillfredsställande föreslår utredningen vissa ytterligare organisatoriska åtgärder. I den årliga medelstilldelningen till skolöverstyrelsen bör medelsanvisningen för SOU 1971: 24

Bilaga

Sammanställning av vid beteendevetenskapliga institutioner pågående och under 1970 avslutade undersökningar, som berör vuxenutbildningsområdet

Föreliggande sammanställning syftar till att ge en överblick av titlar på undersökningar, som avslutats under 1970 eller som nu pågår eller planeras. Sammanställningen bygger i huvudsak på en enkät, som tillsänts de pedagogiska institutionerna vid lärarhögskolorna, universitetsinstitutionerna i pedagogik, sociologi och psykologi samt Pedagogiskt centrum, Stockholm. Det redovisade materialet gör ej anspråk på att vara helt fullständigt men torde dock ge en realistisk bild av omfattningen och inriktningen av forskningsverksamheten med anknytning till vuxenutbildningsområdet. För att lättare kunna orientera sig i titlarnas innehåll har en gruppering skett under fyra rubriker nämligen 1. Utbildningens förutsättningar, 2. Utbildningsprocessen, 3. Resultatmätning samt 4. Utbildningssystem. Under varje rubrik har titlarna grupperats i licentiat- och doktorsavhandlingar resp. övriga undersökningar. Bedömningen av om ett projekt tillhör vuxenutbildningsområdet har gjorts av resp. institution och har ej ifrågasatts eller ändrats i redovisningen. Anknytningen till den vetenskapliga institution, som svarar för handledningen av undersökningen i fråga, har bibehållits. I kap. 3 diskuteras projektinventeringen närmare. Sammanställning anknytning till

av forskningsprojekt med vuxenutbildningsområdet

I förekommande fall har hänvisningar skett 48

till SÖ:s projektkatalog: Pågående skolforskning 1969 eller 1970, ex.: Se SÖ 1970: 91. På motsvarande sätt hänvisas till statens råd för samhällsforskning: Beteendevetenskapliga undersökningar 1969/70, ex.: Se SRS 1970: 177.

1 Utbildningens

förutsättningar

1.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Gunilla Bradley, Arbetsattityder och befordringsintresse hos kvinnliga bänkanställda (PA-rådets meddelande nr 61, 1970). Se SÖ 1970: 134. Gerd Elmfeldt, Deskription av arbetsprövningselever samt försök att prognosticera arbetsförmåga. Se SÖ 1969: 26. John Hammar, En studie av yrkeskrav och arbetsuppgifter avseende yrkeslärare. (Stencil) Se SRS 1970: 177.

Pedagogiska institutionen, universitet

Uppsala

Roland Johansson & Lars Göran Molander. SÖ-projektet Rekrytering till och metoder vid vuxenundervisningen. Tre delstudier. Delstudie I. Vuxenstuderande 1968. Klientelundersökning bland kompetensSOU 1971: 24

inriktade vuxenstuderande. Rapporter Juni 1969, Februari 1970. Se SÖ 1969: 10. 1.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Hans Holmqvist, Elevmotivation vid yrkesutbildning (bl.a. omskolning och vidareutbildning). Anslag från SÖ. Eva och Åke Lekberg, Vuxna i Göteborgs gymnasier. Se SÖ 1970: 91. Anslag från SÖ. Kjell Rubenson, Attityder till vidareutbildning. Se SÖ 1970: 148. Tillhör individualstatistikprojektet. Anslag från SÖ och SRS.

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Lars Bjurstam & Stig Nilsson, Sambandet mellan nyintagna lärarkandidaters studiesociala bakgrund och kunskaper. Torsten Husen m.fl., Talent, Opportunity and Career. Pedagogiska institutionen, i Uppsala

lärarhögskolan

Annerborn & Smedshammar, Synskadades subjektiva uppfattning om svårigheter i studierna. Myrberg, Lindqvist & Trowald, Figurbeskrivning i talböcker. Sociologiska institutionen, Lunds

Pedagogiska institutionen, universitet

Stockholms

Lars Larsson, Analys av blivande yrkeslärare och deras situation. Pedagogiska institutionen, universitet

Uppsala

Roland Johansson & Lars Göran Molander, SÖ-projektet Rekrytering till och metoder vid vuxenundervisningen. Tre delstudier. Delstudie IL Vuxna 1970. Intresseinventering bland vuxna i åldern 18—65 år. Se PM inst. för pedagogik, Uppsala Universitet d. 3.9.1970. Delstudie III. Studiecirkel 1970. Klientelundersökning avseende studiecirklarna inom de 12 studieförbunden. Se PM inst. för pedagogik, Uppsala universitet d. 1.11.1970. 1.3 Övriga undersökningar, avslutade Pedagogiska institutionen, i Göteborg

lärarhögskolan

G. Carlin & S. Mattsson, Intern television vid företagsutbildning. Litteraturöversikt ämte erfarenheter samlade från SKFITV:s första verksamhetsår. SOU 1971: 24

universitet

Anita Johnsson, Vidgad behörighet till högre utbildning. Lund 1970. Ann-Marie Sellerberg & Levi Svenningsson, Vägen-studien — en uppföljning av Vägen genom gymnasiet. Lund 1970. Kommer att publiceras av U 68. Sociologiska institutionen, universitet

Uppsala

Alice Hermansson, Sjuksköterskeelevernas yrkesinriktning. Res. Report fr. the dep. of Soc. Special series: Medical Soc. 1970. Marianne Thorslund, Att vara sjuksköterskeelev. Res. Report fr. the dep. of Soc. Special series: Medical Soc. 1970. 1.4 Övriga undersökningar, pågående Pedagogiska institutionen, i Linköping

lärarhögskolan

Harald Eklund, Diagnos och studievägledning i kommunal vuxenutbildning. Se SÖ 1970: 63. Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Bengt-Olov Ljung, Västmanlandsundersökningen (VMU). Se SÖ 1970: 48. 49

Pedagogiska institutionen, i Uppsala

lärarhögskolan

Lindholm, Papp & Rydman, De synskadades psykiska anpassning. Anita Svärdström, Deskriptiv bild av en grupp dövas samhällsanpassning.

Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Hans Andersson, Målanalys för tandläkarutbildningen. Rut Andersson, Målanalys för länsläkarutbildningen. Gideon Anmo & Rune Gustafsson, Analys av arbetspedagogiska forskningsbehov. Se SÖ 1969: 8. Ann-Marie Elwing, Utbildning av sjuksköterskor för psykisk vård av döende patienter. John Halsema, Befattningsanalys av psykologyrket. Mariana Jönsson & Gunnel Winlund, Studium av vuxenutbildningen i Falkenbergs-blocket. Carl-Ingvar Palm, Förväntningar på skolpsykologer.

2 Utbildningsprocessen

2.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade Inga.

2.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Bengt Flach, Tönu Kerstell & Lars-Gunnar Lidberg (under ledning av Åke Jerkedal), Samspelet grundutbildning—arbetserfarenhet—vidareutbildning inom vissa karriärer i arbetslivet. Anslag från UKÄ. Madis Olm, Innehålls- och processanalys av den praktiska förarutbildningen vid trafikskolorna. Se SÖ 1970: 147.

Pedagogiska institutionen, universitet

Uppsala

Olle Palm, Inflytande av homogenisering i fråga om studieskicklighet under studier vid vuxengymnasierna. Anslag från SRS.

2.3 Övriga undersökningar, avslutade Psykologiska institutionen, universitet

Stockholms

David Magnusson & Lennart Elg, Uppföljningsundersökningar av en årgång studerande vid universitet och högskolor. Anslag från UKÄ.

Pedagogiskt centrum,

Stockholm

Bengt Gustavsson, Kvinnor i arbetsmarknadsutbildningen (Stockholm). Se projektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning. Bengt Gustavsson, Handikappade kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildningen (Stockholm). Se projektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning. 50

Pedagogiska institutionen, i Uppsala

lärarhögskolan

Hultman & Norbäck, Synskadade i cirkelverksamhet.

Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Holger Brånby & Majvor Ekenberg, Aktivitetsinriktade metoder vid utbildning av högre chefer — en litteraturstudie. (Stencil)

Pedagogiskt centrum,

Stockholm

Lena Borgström, Inger Edblad, Birgit Ernerot, Kersti Stenström, Studieavbrott vid vuxengymnasium höstterminen 1969. Se SÖ 1970: 161. SOU 1971: 24

2.4 Övriga undersökningar, pågående Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Karl Axel Ekman, Rekryteringen till Sveriges Radios kurs i vuxenpedagogik. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Dropout-rates i fem vuxenundervisningsformer. Se SÖ 1970: 41. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Studiedeltagande i tre miljöer — en social analys av vuxenutbildningens deltagartillflöde. Se SÖ 1970: 42. Pedagogiska institutionen, universitet

Stockholm

Lena Borgström & Kersti Stenström, Studieavbrott vid vuxengymnasium, forts. Se SÖ 1970: 186. Bengt Gustavsson, Allmänna ämnen i arbetsmarknadsutbildningen. Se projektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning. Bengt Gustavsson, Kursavbrott bland deltagare i arbetsmarknadsutbildningen. Se projektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning. 3

Resultatmätning

3.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade Inga. 3.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Hans Dahlgren, Lågbegåvade tonåringars SOU 1971: 24

3.3 Övriga undersökningar, avslutade Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Lars Lundman, Numeriska beräkningar och kvantitativa resonemang. Konstruktion av delprov i ett provbatteri avsett att vara normerande för studieomdömen i folkhögskolan.

Göteborgs

Gudrun Forslund & Kerstin Hamberger, Utarbetande av informationsmaterial till rehabiliteringselever vid Göteborgs socialförvaltning. Se SÖ 1970: 156. Thore Gårmark, Metodval vid yrkesutbildningen. Lars Lundblad, Planering av intern företagsutbildning (Volvo). Eva Sternberg, Språkundervisning inom företaget (Volvo). Pedagogiskt centrum,

anpassning till arbetslivet. Se SÖ 1970: 135. Tillhör individualstatistikprojektet. Anslag från SÖ och SRS.

Pedagogiska institutionen, i Uppsala

lärarhögskolan

Germundson & Sjöblom, Synskadade på anpassningskurs. Ett försök att mäta effekten av anpassningsundervisning. Hedvall & Sundström, En deskriptiv studie av språkprestationer hos några vuxna döva och gravt hörselskadade. Pedagogiska institutionen, i Umeå

lärarhögskolan

G. Edbom & R. Liesirova, Omskolning. Norrköping—Hedemora. Rapport 1. Resultat av undersökningen vt 1970. (Stencil) Avdelningen för pedagogik, Umeå universitet. E. Gårding et al., Studier av svensk och internationell vuxenutbildning med speciell tonvikt på extern universitetsverksamhet. Se SRS 1970: 208. L. Lindberg, Utredning angående television i vårdutbildningen (UTV). Rapport om resultat vid prövningar av UTV:s testprogram. (Stencil oktober 1969 och juni 1970.) Avdelningen för pedagogik, Umeå universitet. Pedagogiskt centrum,

Stockholm

Birger Bromsjö, Betygsättningen inom den kommunala vuxenutbildningen i Stockholm. Se SÖ 1970: 184. Birger Bromsjö, Erfarenheter av den kommunala vuxenutbildningen på dagtid. Se SÖ 1970: 185. 51

Birger Bromsjö, Flerämnesstudier vuxenundervisningen.

inom

4 Utbildningssystem

4.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

3.4 Övriga undersökningar, pågående Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Torsten Eliasson, Några resultat av kursvärderingen för kursen i arbetsmarknadsteknik hösten 1969. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Utvärdering av en försöksverksamhet med heterogent sammansatta kurser i samarbetsmetodik. Sten Henrysson, Konstruktion av ett hjälpmedel som kan göra folkhögskolans omdömen jämförbara. Se SÖ 1970: 54.

Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Elisabeth Engström & Ulla Tebelius, Studier av 25: 5-studerande inskrivna 1969. Ingrid Eriksson, Monica MacDowell & Kerstin Svensson, 25: 5-ors studier i pedagogik. Sigvard Höggren, Evaluering av ett urval universitets management-utbildning. Se SÖ 1969: 42. Trebetygsuppsatser och uppsatser för psykologexamen under Åke Jerkedals ledning: Evaluering av mentalhälsokampanjens cirkelverksamhet. (Hans Ekman, Annika Ivarsson, Ulla-Britt Johansson, Birgitta Nilsson, Ulf Tiborn, Urban Torberntsson, Kerstin Wiberg.)

Pedagogiska institutionen, universitet

Stockholms

Jan Byström, Kursvärdering. Försöksverksamhet med estetisk folkhögskola. Lars Euler, Harald Norbelie, Margareta Norrman, Torbjörn Ström, Ulf Svärdström & Anita Wirén, Evaluering av Radio- och TV-kursen »Människor i samspel, Del I, Socialpsykologi». 52

Britta Alin-Åkerman, Mäns och kvinnors attityder till kvinnors förvärvsarbete. Psykologiska institutionen, universitet

Göteborgs

Margareta Lundberg, Målanalys av högre teknisk utbildning — teknologers studievanor och arbetsbörda.

4.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående Pedagogiska institutionen, universitet

Stockholms

Jan Byström, Vuxenutbildning—Motivation, förväntningar, erfarenheter. Olle Edelholm, Studieförbundens utveckling och kursutbud.

4.3 Övriga undersökningar, avslutade Pedagogiska institutionen, i Uppsala

lärarhögskolan

Moberg, Nolte & Nordqvist, Ett programmerat lärohäfte för vuxna seende i Brailles punktskrift. Pedagogisk-psy kologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Torsten Husen, Utbildningen år 2000. Se SÖ 1970: 43. Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Bo Eriksson & Eric Lindskog, Studiepaket i undervisningsteknologi. Se SÖ 1970: 78. Anslag från SÖ och UKÄ. Sociologiska institutionen, universitet

Uppsala

Lena Johansson, Utbildning: resonerande del, utkast till kap. 7 i betänkande om SOU 1971: 24

svenska folkets levnadsförhållanden (låginkomstutredningen).

4.4 Övriga undersökningar, pågående Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Vuxenutbildning i Sverige — en strukturell översikt. Se SÖ 1970: 114. Pedagogiska institutionen, universitet

Göteborgs

Kjell Johansson & Magnus Rolf, Studiematerial för lärare i vuxenundervisning. Sociologiska universitet

institutionen,

Uppsala

Ockie Skaaret, En explorativ studie av vuxenutbildningen i Enköping. Lena Johansson, Utbildning: empirisk del, utkast till kap. 7 i betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden (låginkomstutredningen). Bernt Johansson & Sven Styrborn, Kommunal vuxenutbildning i Örebro.

SOU 1971: 24

2 Ö i

M

LM

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15]

Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m.m. [19]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överensenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23]

Finansdepartementet SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelningen, m m. [3]

Civildepartementet Kommunala val. [4]

Industridepartementet Malm -Jord -Vatten. [17]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

"I .„..., K L Beckmans Tryckerier AB 1971

. . . c , . , f t 7 1 n. ALLF 2.38 71 0.