('angående anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverk\xad samhet m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverk­ samhet m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande depar­ tementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas det betänkande med förslag rörande bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet, som avgivits av 1953 års ut­ redning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Förslag framlägges i fråga om statlig hjälp till utbild­ ningen av ungdomsledare och till instruktörsverksamheten i ungdomsarbe­ tet samt om vissa andra statliga stödåtgärder för ungdomens fritidsverk­ samhet. Förslagen innebär för budgetåret 1954/55 anslagshöjningar och nya riksstatsanslag om tillhopa ungefär 2 600 000 kronor.

1 — Biliang till riksdagens •protokoll 105 It. 1 samt. Nr 156,

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor angå­ ende anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet m. to . och anför därvid följande. Vid förberedande behandling inom finansdepartementet av 1944 års nyk­ terhetskommittés betänkanden aktualiserades vissa spörsmål, varvid det befanns lämpligt att såsom komplement till de utredningar, nykterhetskom­ mittén haft att utföra, undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterliga­ re åtgärder, ägnade att främja de nykterhet spolitiska strävandena. I anled­ ning härav tillkallade chefen för finansdepartementet — efter erhållet be­ myndigande av Kungl. Maj:t — den 2 juni 1953 fyra utredningsmän med uppdrag att verkställa en utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Med skrivelse den 2 no­ vember 1953 har utredningsmännen — vilka utgjorts av undervisningsrådet Ragnar Lund, ordförande, gymnastikdirektören Olof Halidén, domprosten Nils Karlström och statskommissarien Karl Albert Lindbergson, och som antagit namnet 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar (i det följande kallad 1953 års utredning) — avlämnat en promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisationema. Jag har tidigare i dag i särskild ordning anmält nämnda promemoria. Med skrivelse den 8 december 1953 har utredningen avlämnat ett betänkande med förslag rörande bidrag till ungdomens för­ eningsliv och fritidsverksamhet (stencilerat). Över 1953 års utrednings nyssnämnda betänkande har yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens nämnd för samlingslokaler, svenska kyrkans diakonistyrelse, läns­ styrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, Landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Folk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 3

partiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Svenska landsbyg­ dens ungdomsförbund, Riksförbundet kyrklig ungdom, Frikyrkliga ung­ domsrådet, KFUK:s riksförbund, KFUM:s riksförbund, Svenska seoutrådet, Sveriges riksidrottsförbund, Skid- och friluftsfrämjandet, Hantverkarnas ungdomsrörelse, Jordbrukareungdomens förbund, Unga Örnars riksförbund, Arbetarnas bildningsförbund, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemplarordens studieförbund, KFUIv:s och KFUM:s riksstudieförbund, Liberala studieförbundet, NTO:s studieförbund, Studieförbundet Medborgarskolan, Svenska landsbygdens studieförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund, Tjänstemännens bildnings verksamhet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Våra gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna sam­ lingslokaler. Dessutom har rikshemvärnschefen, Svenska diakonskolan, Stockholms försvarskommitté och Sveriges godtemplares ungdomsförbund inkommit med skrifter i anledning av betänkandet. Utredningens anslagsyrkanden i det angivna betänkandet berör i huvud­ sak ecklesiastikdepartementets huvudtitel. Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till behandling. Samtidigt torde jag få ånyo anmäla frå­ gorna om anslag å riksstaten till bidrag till verksamheten vid hemgårdar och studiehem, för vilka anslagsändamål Kungl. Maj:t i årets statsv.erksproposition under bilagan åttonde huvudtiteln, punkterna 326 och 327, fö­ reslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budget­ året 1954/55 beräkna dels till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar ett anslag av 100 000 kronor och dels till Bidrag till verksamheten vid studie­ hem ett anslag av 75 000 kronor.

I. Inledning.

Vid min anmälan tidigare denna dag av vissa spörsmål rörande forskning och upplysning i alkoholfrågan har jag erinrat om den grupp av positiva nykterhetsfrämjande åtgärder, som framför allt riktar sig till ungdomen. 19^4 års nykterhetskommitté har i sitt principbetänkande (SOU 1952: 53) berört de åtgärder av mera allmän karaktär, som inte vore direkt avsedda att vara nykterhetsfrämjande men som ändå kunde väntas få betydelse för nykterhetstillståndet. Till dessa räknar kommittén bland annat sociala, och därvid framför allt ungdomssociala åtgärder. Nykterhetskommittén fram­ håller om sina undersökningar, att dessa visat att alkoholmissbruket inte uppträder slumpvis i vilka ungdomskategorier som helst utan i stor ut­ sträckning är koncentrerat till vissa grupper. Enligt undersökningarna löper ungdomar från ofullständiga hem större risk än genomsnittet. De ungdo­ mar, som iir föreningsanslutna, utövar idrott, bedriver fritidsstudier eller har någon hobby, har enligt nykterhetskommittén mindre risk att förfalla

4 Kungl. Mciy.ts proposition nr 156.

till alkoholmissbruk. De som flyttar från landsbygden eller från mindre samhällen in till storstäderna är särskilt illa utsatta. Nykterhetskommittén förklarar, att den icke haft möjligheter att fram­ lägga detaljerade förslag till ungdomssociala åtgärder. Kommittén hänvisar till att sådana förslag tidigare framlagts av ungdomsvårdskommittén i dess olika betänkanden.1 Nykterhetskommittén säger sig icke ha haft anledning att taga ställning till ungdomsvårdskommitténs förslag men anger några exempel på åtgärder, som synes böra övervägas. Därvid pekar kommittén bland annat på behovet av utvidgade möjligheter till fritids- och hobby­ verksamhet för ungdomen. Kommittén framhåller att den utveckling, som avslöjats vid dess undersökningar, är så oroande, att verkliga krafttag är nödvändiga. Att de erforderliga insatserna från samhällets sida kan bli kost­ nadskrävande, får enligt kommitténs mening icke avskräcka. Det gäller här, säger kommittén, en investering i ungdomen, som kan bli lönande för fram­ tiden. — I ett flertal remissyttranden över nykterhetskommitténs betän­ kanden har också efterlysts förslag till åtgärder i ungdomsvårdande syfte. I direktiven för 1953 års utredning uttalade chefen för finansdepartemen­ tet bland annat följande.

Beträffande frågan om stöd åt andra organisationer än nykterhetsorganisationerna gör nykterhetskommittén vissa allmänna rekommendationer och framhåller bl. a. vikten av åtgärder för ungdomen. Konkreta åtgärder föreslås icke. Därutinnan hänvisas till de förslag som tidigare framlagts av ungdomsvårdskommittén och som bl. a. avser statliga bidrag till avlöning av instruktörer och anordnande av instruktörskurser inom ungdomsorgani­ sationerna. Även detta förslag har varit ute på remiss. Tanken att ge stöd åt ungdomsorganisationerna i här antydd form har i princip vunnit anslut­ ning hos remissinstanserna. I fråga om de av ungdomsvårdskommittén för­ ordade bidragsgrunderna har emellertid skilda meningar uttalats. När nu en omprövning av samhällets nykterhetspolitik står på dagord­ ningen, är det viktigt att man finner lämpliga vägar att genom åtgärder av nu angivet slag stödja enskilda organisationers strävanden för sunda vanor, särskilt bland ungdomen. Kommittéernas utredningar torde ge vid handen, att möjligheter härtill finnes. Dessa synes böra tas upp till förnyat övervä­ gande för att kunna prövas i ett sammanhang. Stödet åt andra organisationer än nykterhetsföreningarna bör inriktas på sådan verksamhet som innefattar ungdomsvård i egentlig mening. Vissa in­ skränkningar torde emellertid vara erforderliga. De politiska ungdomsorga­ nisationerna utför visserligen ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete. Deras huvudsyfte är emellertid att driva politisk verksamhet och statsstöd till dem torde med hänsyn härtill vara förenat med särskilda problem. Med hänsyn till den skyndsamhet, varmed ifrågavarande utredning bör bedrivas, torde det vara mindre lämpligt att häri inbegripa denna fråga. I fråga om formerna för ett statligt stöd åt andra organisationer än nyk-

1 Stöd åt ungdomens föreningsliv (SOU 1944:31), Ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945:22), Ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947:12), Stöd åt utveeklingshämmad ungdom (SOU 1947:17), Ungdomen och arbetet (SOU 1948:21) samt Ungdomen möter samhället (slutbetänkande, SOU 1951: 41).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 5

terhetsorganisationerna synes det nödvändigt att skapa fasta normer så att stödets begränsning till ungdomsvårdande verksamhet säkerställes. Den av ungdomsvårdskommittén förordade formen att ge bidrag till instruktörs­ verksamhet representerar en tänkbar möjlighet. Även andra utvägar bör emellertid prövas. Ett brännande problem för många organisationer är lokalfrågan. Här blir emellertid en begränsning av det i detta samman­ hang aktuella utredningsuppdraget nödvändig. Väl bör sådana frågor som stöd åt föreningar för förhyrning och viss utrustning av befintliga lokaler o. dyl. kunna komma under bedömande. Däremot bör den i annan ordning bedrivna samhälleliga planeringen för inrättande av nya samlingslokaler här lämnas åsido. Idrottsrörelsens ungdomsverksamhet bör givetvis komma under bedö­ mande vid den nu ifrågasatta utredningen. Här må endast erinras om att Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges centralförening för idrottens främ­ jande tagit initiativ för att utveckla ungdomsidrotten. En samordning av de på detta område aktuella åtgärderna bör eftersträvas. Frågan om ökade bidrag till idrottsanläggningar bör däremot prövas i annan ordning. Hittills har endast varit tal om stöd åt organisationer. I den mån möjlig­ heter finnes att i anslutning härtill befordra nykterhetsfrämjande och ung­ domsvårdande verksamhet i andra former, t. ex. fritidsverksamhet för s. k. föreningslös ungdom, bör de uppmärksammas. Men frågan om statlig eller kommunal verksamhet av detta slag bör icke prövas i förevarande samman­ hang. Erfarenheterna från främmande länder bör beaktas. Stöd åt ungdomsor­ ganisationer förekommer exempelvis i Danmark och Storbritannien. Beträffande de åtgärder till stöd för ungdomsvårdande verksamhet som nu avhandlats bör faran för byråkratisering beaktas. Jag torde nu få övergå till en redogörelse för 1953 års utrednings övervä­ ganden och förslag samt för avgivna yttranden över betänkandet. Utredningens särskilda förslag är i huvudsak resultat av överväganden på grundval av den diskussion, som ungdomsvårdskommitténs rekommenda­ tioner föranlett. I utredningens olika avsnitt sammanfattas bland annat huvudpunkterna i ungdomsvårdskommitténs detaljförslag i vissa frågor, re­ missyttranden däröver samt aktuella delar av de senaste årens riksdagsbe­ handling. Genom en rundskrivelse till ett stort antal ungdomsorganisatio­ ner och genom muntliga överläggningar med företrädare för dessa och andra sammanslutningar av betydelse för ungdomsarbetet — exempelvis de stats­ understödda riksförbunden för studiecirkelverksamhet — har utredningen inhämtat synpunkter av vikt för förslagens utformning. Jag torde i fortsättningen i huvudsak få begränsa framställningen till de avsnitt av betänkandet, som avser utredningens egna ställningstaganden, och följer därvid betänkandets disposition. I följande tablå lämnas en inledande översikt över de statsanslag som blir erforderliga för budgetåret 1954/55, därest utredningens förslag genomföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 7

par det i våra dagar mycket komplicerade ungdomsproblemet. Utredningen anknyter i detta sammanhang till ungdomsvårdskommitténs arbete och an­ för bland annat följande. Ungdoinsvårdskommittén har i sina betänkanden givit diskussionen om ungdomsproblemen fastare utgångspunkter. Kommitténs statistiska under­ sökningar har bekräftat åtskilliga förmodanden och allmänna föreställning­ ar om ungdomens livsvillkor och även belyst förhållanden på det ungdomssociala området, som tidigare inte varit kända. När ungdomsvårdskommittén tillsattes — sommaren 1939 — var anledningen i första hand den ökade ungdomsbrottsligheten och de missförhållanden som konstaterades inom det offentliga nöjeslivet. Sedermera vidgades direktiven för kommittén be­ tydligt. Ökade frestelser för ungdomen, större rörlighet bland denna, anpass­ ningssvårigheter vid övergången från skola till arbetsliv och slutligen brist på lämpliga fritidssysselsättningar var en grupp företeelser, som alla sam­ verkade till att vid denna tidpunkt ytterligare accentuera problemet ung­ dom och samhälle. Utredningen har inte anledning att här närmare referera de avsnitt i ungdomsvårdskommitténs betänkanden, som belyser skilda ungdomsproblem. I ungdomsvårdskommitténs slutbetänkande (SOU 1951: 41) har de viktigaste resultaten samlats. Några av de slutsatser, som ungdomsvårdskommittén drar av befolkningsstatistikens siffror, och kommit­ téns egna undersökningar förtjänar emellertid att rekapituleras och belysas i det nu aktuella sammanhanget. Ett förhållande, som allvarligt påminner om den vikt som under de kom­ mande åren måste tillmätas ungdomsproblemet, är ungdomens snabbt väx­ ande andel av befolkningspyramiden. 1940-talets stora barnkullar, som se­ dan flera år tillbaka skapat och fortfarande innebär speciella problem för skolväsendet, kommer inom de närmaste decennierna att såsom ungdoms­ vård skommittén säger »bilda en flodvåg» av ungdomar i tonåren. Ungdomsvårdskommittén erinrar i sitt slutbetänkande om att bostäder, fritidslokaler och yrkesutbildningstillfällen är otillräckliga för de exceptionellt få ungdo­ mar, som samhället nu har att sörja för, och understryker att alla dessa pro­ blem måste bli ännu mer svårlösta under de närmast kommande årtiondena. En annan omständighet av den största betydelse för bedömningen av ungdomsfrågan är den starka flyttningen från landsbygden till städerna. Av den ungdomsundersökning, för vilken ungdoinsvårdskommittén redogör i sitt slutbetänkande och som företogs år 1947, framgår att av storstädernas ungdom i åldern 17 till 21 år en fjärdedel och i åldern 21 till 26 år nära en tredjedel vuxit upp på landsbygden. En annan ström av ungdom kommer till storstäderna från de mindre städerna. Denna grupp är ungefär hälften så stor som den som kommer från landsbygden. Ungdomsvårdskommittén erinrar om att betydande svårigheter möter denna ungdom då den skall an­ passa sig i storstadsmiljön och till ett yrke, som i regel är av helt annat slag än det man lärt känna i hemorten. Den svåra bostadssituationen i storstäderna försvårar ytterligare i hög grad anpassningsproblemen. Den psykologiska anpassningen vid miljöbyte av så omvälvande art måste många gånger innebära stora problem och ris­ ker för mänsklig isolering och social urspåring. Den hastiga befolkningstill­ växten i de större städerna, framför allt i de tre största, har nu fört upp des­ sa städer i verklig storstadsklass, vilket obönhörligt medför ökade kriminalitetsrisker också för de där infödda ungdomarna.

8 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

1953 års utredning erinrar i fortsättningen om att ungdomsvårdskommittén beräknat, att 40 procent av den svenska ungdomen i åldern 13—25 år vore föreningsansluten. Enligt en undersökning, för vilken redogöres i ungdomsvårdskommitténs slutbetänkande, vore i åldern 17—26 år 60 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna anslutna till någon förening. Ung­ domen på landsbygden vore i betydligt mindre grad än stadsungdomen för­ eningsansluten. I ett särskilt avsnitt summerar utredningen vissa synpunkter på ung­ domsfrågan. Utredningen framhåller därvid att en väsentlig del av de problem, som hörde till ungdomsvårdskommitténs uppgifter, i sammanträngd form hänskjutits till utredningen för att på nytt prövas i nu aktualiserade samman­ hang. Utredningen är angelägen att understryka, att dess uppdrag, som i huvudsak tager sikte pa ett aktivt stöd åt skilda ungdomssammanslutningars verksamhet, måste betraktas som en begränsad men mycket viktig del av de möjligheter som står till samhällets förfogande i arbetet på att lösa ungdomsfrågorna i vidaste bemärkelse. I detta sammanhang pekar utredningen på en rad speciella problem. Bland annat nämner utredningen frågan om hemmens ställning och betonar att varje rekommendation eller åtgärd, som syftar till att återge hemmet och familjen dess naturliga funktion i samhällslivet, blir utan större bety­ delse, om inte samtidigt en radikal lösning av bostadsfrågan kan vinnas. Frågorna om förbättrad yrkesvägledning och yrkesutbildning är likaledes centrala spörsmål, framhåller utredningen och understryker, att dessa spörs­ mål tarvar ökad uppmärksamhet från statsmakternas sida. Vidare uttalas, att de möjligheter, som ungdomens numera relativt snabbt växande pen­ ninginkomster skapar, innebär ett utomordentligt stort ansvarsproblem. Utredningen finner det angeläget, att ungdomens aktuella inkomstförhål­ landen närmare undersökes och att frågan om att få till stånd ett ökat ungdomssparande ingående prövas. Utredningen hyser den uppfattningen, att ett utbyggt ungdomssparande icke blott skulle kunna främja sådana strä­ vanden, som ligger inom det givna utredningsuppdraget, utan även skulle kunna utgöra ett verksamt finansiellt medel att främja lösningen av ung­ domens bostadsproblem. Enligt utredningens mening bör även frågan om lyxkonsumtionen och de möjligheter samhället har att på detta område åstadkomma en balans prövas förutsättningslöst. Frågan om i vilken ut­ sträckning en sanering av nöjeslivet bör komma till stånd genom restriktiva ingripanden från statsmakternas sida behöver också enligt utredningens uppfattning närmare utredas. Utredningen fastslår emellertid, att positiva åtgärder kommer i främsta rummet. Skall samhället, säger utredningen, i fortsättningen kunna bekäm­ pa de neddragande krafter, som verkar i hägnet av en legitim näringsfrihet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 9

och understödja de positiva krafter, som strävar till ungdomens personlighetsdaning, måste avsevärt större ansträngningar göras för detta ändamål än som för närvarande sker. Utredningen förklarar, att den hyser stark tilltro till de möjligheter i fråga om självfostran och personlighetsdaning som föreningslivet erbjuder ungdomen. Övervägande delen av ungdomen är emellertid icke föreningsansluten. Olika faktorer har betingat detta förhållande. Utredningen under­ stryker, att skol- och yrkesutbildning för många kräver så mycket utrym­ me, att dessa ungdomar icke har tid över för aktivt föreningsliv. Här är allt­ så fråga om en grupp av ungdomar, som av speciella skäl kommit att stå utanför föreningslivet. Utredningen framhåller, att en mycket stor del av den s. k. föreningslösa ungdomen är att söka framför allt bland storstäder­ nas ofta rotlösa ungdom. I fortsättningen betonas, att kontakten med skolan för övervägande de­ len av unga människor upphör vid en ålder, då mognadsprocessen långt ifrån är avslutad. Samtidigt, tillägger utredningen, möter ungdomarna den nya värld, i vilken de skall utvecklas till medborgare. Utredningen framhål­ ler, att denna plötsliga övergång från en mindre ansvarsfylld period i ut­ vecklingen till ett stadium, där banden med hem och skola skall lösas, na­ turligen måste bli mycket riskfylld. Inträdet i arbetslivet med dess från sko­ lan så artskilda betingelser får anses utgöra en mycket krävande anpass­ ning. Under denna begynnande anpassning till den vuxnes samhälle utsättes ungdomen för ett ofta ohämmat inflytande från krafter, vilkas huvud­ syfte många gånger endast är att dra fördel av ungdomens livshunger. Beträffande föreningslivets uppgifter förklarar utredningen, att betydan­ de insatser i form av frivilligt arbete och ekonomiska uppoffringar från ungdomssammanslutningarnas sida måste göras om dessa organisationer skall kunna fånga ungdomen och påverka den i positiv riktning. För att samhällets stödåtgärder till föreningslivet skall ge rimligt utbyte måste de olika ungdomsorganisationerna enligt utredningens mening i första hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet, att de verkligen kan sättas i stånd att konkurrera med kommersiella nöjesföretag om ungdomens fritid. Utredningen understryker, att ungdomen i föreningslivet ofta får sin första kontakt med ett idéinnehåll. Samverkan blir en central angelägenhet, och ungdomen får sin grundläggande övning i samarbetsformer, som de såsom vuxna kommer att möta i växlande sammanhang. Det är ett vitalt sam­ hällsintresse, framhåller utredningen vidare, att föreningslivet bevaras i verklig mening fritt. Formerna för ett statligt stöd bör därför enligt utred­ ningens mening vara sådana, att sammanslutningarnas karaktär inte för­ ändras och att deras fria ställning inte försvagas. Avslutningsvis granskar utredningen ungdomsfrågan ur ett vidare per­ spektiv och anför därvid i huvudsak följande.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Vid sidan av de konkreta faktorer, som betingar uppkomsten av de nu aktuella ungdomsproblemen, finns det i vår tid — kanske i högre grad än någonsin förut — en rad irrationella faktorer, som tillsammans skapar en otrygghet, vilken av naturliga skäl just får sina mest markanta uttryck i ungdomens beteende. Ungdomens revolt mot de vuxnas samhälle är visser­ ligen ingen för vår tid särskilt typisk företeelse, ehuru många omständighe­ ter pekar på att spänningen mellan generationerna nu orsakas av särskilt djupt liggande konfliktmoment. Att sätta ungdomsproblemet i samband med den oro, som människorna i vår tid kan känna till följd av de motsätt­ ningar, som Öppet manifesteras i den internationella samlevnaden, kan må­ hända i och för sig synas vara att söka orsakssammanhang vid sidan av de centrala. Aspekten bör emellertid inte förbises, då dessa motsättningar blott i större skala återspeglar mänskliga konflikter. Så mycket torde i varje fall kunna sägas, att den bristande tilliten till framtiden kan få speciella, ehuru kanske omedvetna uttryck just hos ungdomen, som i våra dagar knappast kan förväntas att med någon större grad av förtroende leva sig in i de vux­ nas värld, fylld av osäkerhet och motsägelser. Sådana mer eller mindre akuta samhällsproblem som ungdomens alkohol­ missbruk, kriminalitet och asocialitet i andra former måste emellertid, om de skärskadas tillräckligt ingående, till slut bli frågor, som rör den enskilda människan. Personlighetens utveckling i vår tid sker under ett starkt tryck. Vetenskapens och teknikens utveckling skänker människorna ständigt öka­ de kunskaper och nya möjligheter. En följd av denna just nu så våldsamma process är en ännu snabbt fortskridande materiell välståndshöjning. Kraven på en ytterligare stegring har emellertid i sin tur bidragit till att göra den enskilda människan till en kugge i en kollektiv strävan att nå ytterligare materiella vinster, vilkas definitiva mål rimligen borde vara att tillgodose människans innersta behov. I den hets, som otvivelaktigt präglar nutiden, har personlighetens inre ut­ veckling kommit i skymundan. Kartläggningen av människans livsbetingel­ ser, de ma vara psykologiska, sexuella eller av annan art, har uppenbarligen skänkt oss nya och viktiga insikter. Samtidigt har emellertid dessa kunska­ per lagts till rätta och förmedlats till människorna i en uttunnad form, där frågan om den enskilda människans ansvar blivit ett spörsmål i andra hand och där subjektiva värderingar av allehanda slag skapat en stark förvirring. I livsavgörande frågor hämtar människorna, icke minst ungdomen, idag sina mönster i en på skilda vägar (genom film, press, radio m. m.) förenklad före­ bild, befriad från de personliga särdrag och egenskaper som — alla rationa­ liseringar till trots —- dock skapar levande individer. I huru hög grad män­ niskornas moralbildning och personlighetsdaning tar intryck av dessa falska förebilder, som är så väl ägnade för massverkan och masspridning genom nutidens alltmer raffinerade meddelelsemedel, undandrar sig givetvis varje objektivt bedömande. Detta förytligande av en ständigt växande människo­ kunskap bidrar till att skapa den utjämning eller relativisering av andliga värden och etiska normer, som i så hög grad präglar vår tid. Utan att ta ställning i debatten om de djupast liggande orsakerna till de förhållanden, som utgör bakgrunden till utredningsuppdraget, håller utredningen för san­ nolikt, att ungdomsproblemen i icke ringa utsträckning sammanhänger med den osäkerhet i moraliska frågor, som är en följd av den starka splittringen i livsåskådningsfrågor och tänkesätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 11

Yttranden.

Flertalet remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse över utredningens grundtanke att bereda ungdomssammanslutningarna möjlighet att effekti­ visera den ungdomsvårdande verksamheten. I stort sett anses utredningens förslag kunna läggas till grund för statsmakternas beslut. I åtskilliga yttran­ den framhålles, att utredningen på ett förtjänstfullt sätt sökt analysera ung­ domens situation i dagens samhälle. Skolöverstyrelsen framhåller, att utred­ ningen valt centrala åtgärder för att göra ungdomsorganisationerna bättre skickade för sin uppgift i ett läge, då hemmens och skolans insatser icke på långt när räcker till. I vissa yttranden understrykes emellertid utredningens uttalanden, att bostadsfrågan samt frågorna om förbättrad yrkesutbildning och yrkesvägledning kräver fortsatt uppmärksamhet. Direktivens begränsning av uppdraget till att icke omfatta frågan om stöd åt de politiska ungdomsorganisationerna kritiseras av Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Svenska landsbygdens ung­ domsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Studieför­ bundet Medborgarskolan. Kritiska på denna punkt är även länsstyrelsen i Stockholms län, Arbetarnas bildningsförbund och Liberala studieförbundet, vilka beklagar att de politiska ungdomsorganisationerna lämnats utanför. Högerns ungdomsförbund hävdar den principiella uppfattningen, att poli­ tiska ungdomsorganisationer icke bör åtnjuta statligt stöd. Förbundet fram­ håller, att det gärna hade sett ett klart uttalande på denna punkt i direkti­ ven eller av utredningen. Studieförbundet Medborgarskolan deklarerar sam­ ma principiella inställning. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund utgar från att samtliga ungdomsorganisationer, inberäknat de politiska, bör vara likaberättigade. Under denna förutsättning tillstyrker förbundet i huvudsak utredningens förslag. Därest denna förutsättning inte är giltig, bör enligt förbundets mening frågan skyndsamt utredas. Länsstyrelsen i Stockholms län, Folk partiets ungdomsförbund och Svenska landsbygdens ungdomsförbund anser också att frågan snarast bör prövas. Länsstyrelsen i Stockholms län och 1' olkpartiets ungdomsförbund under­ stryker vikten av att ungdomsvårdskommitténs samtliga förslag snarast tages upp till ytterligare övervägande. Beträffande de av utredningen föreslagna anslagsbeloppen anför stats­ kontoret, att den omständigheten, som närmast aktualiserat att utredning­ en tillsatts, nämligen ett eventuellt slopande av motbokssystemet, knap past kan tagas till intäkt för att anslag av den föreslagna storleken skulle medgivas. Med allt beaktande av betydelsen av att statsmakterna i olika hänseenden vidtager åtgärder för att stödja hithörande verksamhetsgrenar är statskontoret icke berett tillstyrka, att statsbidrag anvisas i den ut­ sträckning, som utredningen föreslagit. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Malmöhus län.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschefen.

Under förberedelserna för den omläggning av nykterhetspolitiken, vars riktlinjer tidigare denna dag angivits i propositionen nr 151, har frågan om samhällets ungdomsvårdande uppgifter fått en skärpt aktualitet. Den pla­ nerade nykterhetspolitiska reformen innebär i huvudsak, att positivt nykterhetsfrämjande åtgärder i så stor utsträckning som möjligt skall ersätta restriktivt verkande ingrepp. Vid avvägningen av de olika positiva åtgär­ derna har kravet på direkta insatser för ungdomen fått en särskild tyngd. Den oroande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vårt land är i hög grad ett problem som rör ungdomen. I nyssnämnda proposition har chefen för finansdepartementet givit klart uttryck åt den uppfattningen, att kon­ kreta åtgärder för ungdomen är ett betydelsefullt led i den planerade nyk­ terhetspolitiska reformen. I propositionen framhålles också, att åtgärder av ifrågavarande slag — exempelvis stöd åt sammanslutningar med ung­ domsvårdande uppgifter på sitt program, åt ungdomsidrott och åt organi­ serad fritidsverksamhet bland ungdomen — är av betydelse även från all­ mänt socialpolitisk och kriminalpolitisk synpunkt, vilket syntes utgöra ett ytterligare skäl att pröva möjligheterna för en samhällelig insats på berörda område. 1953 års utredning framhåller, att ungdomsfrågorna genom sammankopp­ lingen med nykterhetspolitiken nu fått en starkare anknytning till alkohol­ frågan än de i själva verket har, betraktade som ett aktuellt samhällspro­ blem. Jag är helt ense med utredningen därom, att spörsmålet om åtgärder mot ungdomens alkoholmissbruk endast representerar en sida av hela frå­ gan om samhällets förebyggande ungdomsvård. Utredningen synes också ha valt sina rekommendationer och förslag utifrån den förutsättningen, att de nykterhetsfrämjande strävandena direkt eller indirekt främjas av exem­ pelvis förbättrad ungdomsledarutbildning, lämplig fritidssysselsättning för ungdomen och därmed sammanhängande åtgärder. När jag i det följande föreslår en rad stödåtgärder för ungdomen, syftar jag därför längre än till det rent nykterhetsbefrämjande. Den summariska översikt över 1953 års utrednings förslag, som jag i det föregående lämnat, visar enligt min mening att utredningen inriktat sina rekommendationer rörande en statlig bidragsgivning på centrala områden av ungdomsverksamheten. Förslagen synes i allt väsentligt vara grundade på övertygelsen om det fria och frivilliga ungdomsarbetets, d. v. s. för­ eningslivets, uppgift som komplement till ungdomens personlighetsutveckling i hem och skola. Jag delar helt utredningens uppfattning om förenings­ livets betydelse och möjligheter härvidlag. Fördelen med en statlig bidrags­ givning till ungdomsarbetet enligt de riktlinjer utredningen dragit upp är, att ungdomens naturligt framvuxna gruppliv och det i vårt land rikt för­ grenade föreningsväsendet kan utnyttjas i en samhällelig strävan att för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 13

bättra ungdomens situation. Alltför experimentbetonade och organisato­ riskt tveksamma stödåtgärder synes därmed kunna undvikas. På vissa punkter har utredningen emellertid anvisat hittills mindre prövade och alltsedan ungdoms vårdskommitténs förslag offentliggjordes delvis omde­ batterade vägar i ungdomsarbetet. Jag tänker därvid bland annat på för­ slaget om försöksvis anställda länsinstruktörer, till vilket jag längre fram får återkomma. Jag vill redan här framhålla, att utredningen i stort sett synes ha lyckats tillmötesgå det i direktiven angivna kravet, att ungdomsverksamheten icke finge byråkratiseras, och den samtidiga fordran på rimlig kontroll av bidragsgivningen och den därmed avsedda verksamheten. Utredningen har i sin analys av ungdomens belägenhet i dagens sam­ hälle sökt ställa hela frågan om ungdomens vanor och mönster i ett vidare sammanhang. I anslutning härtill pekar utredningen på en rad problem, som enligt dess mening kräver fortsatt uppmärksamhet från statsmakter­ nas sida. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan i vad mån dessa problem tarvar särskild fortsatt utredning. Vissa av dem, exempelvis frå­ gorna om förbättrad yrkesutbildning och yrkesvägledning, är för närva­ rande föremål för prövning genom särskilda sakkunniga. Spörsmålet om ett utbyggt ungdomssparande — ett i och för sig viktigt problem — har tidigare beaktats i olika sammanhang. Hithörande frågor rymmer emeller­ tid principiella problem av betydande räckvidd och är därjämte praktiskt mycket svårlösta. Utredningen har icke haft att pröva frågan om stöd till de politiska ung­ domsorganisationerna. Med hänsyn till den skyndsamhet, varmed dess uppdrag borde slutföras, ansågs det mindre lämpligt att däri inbegripa denna fråga. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för remissbehand­ lingen har direktivens begränsning av utredningens uppdrag i detta av­ seende föranlett skilda kommentarer, i första hand av de politiska ung­ domsorganisationerna själva. Frågan om stöd till politiska sammanslut­ ningar är enligt min mening ganska komplicerad. I likhet med vad chefen för finansdepartementet anfört i sina direktiv för 1953 års utredning vill jag understryka, att de politiska ungdomsorganisationerna otvivelaktigt utför ett erkännansvärt ungdomsvårdande arbete. I ett läge, då gruppsamverkan och föreningsliv med samhällets stöd avses bli centrala medel i strävandena att främja ungdomens självuppfostran, synes mig frågan om de politiska ungdomsorganisationernas ställning i berörda sammanhang icke kunna förbigås. Det är emellertid uppenbart, att dessa organisationers huvudsak­ liga uppgift är att bedriva politisk verksamhet. Denna del av de politiska ungdomssammanslutningarnas arbete bör ju icke röna påverkan genom statligt stöd. Men att för den skull utesluta dessa organisationer från stat­ ligt stöd i deras rent ungdomsvårdande verksamhet synes å andra sidan

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

icke skäligt. Den här tecknade dubbla funktionen — ungdomsvård och politisk verksamhet — låter sig emellertid icke utan vidare särskilja. Enligt min mening bör en förutsättningslös utredning av frågan om stat­ ligt stöd till de politiska sammanslutningarnas ungdomsvårdande verksam­ het komma till stånd. Jag avser därför att hos Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för en utredning av denna fråga, varvid såväl premisserna för som konsekvenserna av ett statligt stöd av denna art bör kartläggas samt — därest möjlighet till ett sådant stöd befinnes föreligga — jämväl formerna för detta bör angivas. Oberoende av de resultat, vartill en sådan utredning kan leda, bör enligt min mening 1953 års utrednings förslag till främjande av ungdomens för­ eningsliv och fritidsverksamhet i huvudsak kunna läggas till grund för beslut. Jag kommer därför i det följande att förorda anslagshöjningar och nya anslag för nu ifrågavarande ändamål samt vissa ytterligare åtgärder i det angivna syftet redan från och med nästa budgetår.

III. Utbildning av ungdomsledare.

Nuvarande förhållanden.

För närvarande finns ej något centralt tillgängligt statsanslag för bidrag till utbildning av ungdomsledare. Inom föreningslivet bekostas utbildning­ en i första hand av organisationerna själva. Det är därvid i regel fråga om kurser som anordnas centralt eller distriktsvis, ofta av en veckas längd. Där­ utöver förekommer, att kurser anordnas t. ex. i en stad med kommunalt stöd och med deltagare från stadens ungdomsföreningar och eventuellt ung­ domsgårdar. Vissa organisationer erhaller ett statligt stöd, som även kommer ungdomsledarutbildningen till godo. Således utgår till idrottsrörelsen bidrag till instruktionsverksamhet, vilken dock huvudsakligen är av teknisk karaktär. Till Skid- och friluftsfrämjandet samt till vissa scoutorganisationer lämnas ur fonden för friluftslivets främjande bidrag till ledarutbildning. Jordbru­ kare-ungdomens förbund har under innevarande budgetår ett riksstatsanslag av 225 000 kronor, som avser förbundets verksamhet i dess helhet och således även kommer ledarutbildningen till godo. Förbundets verksamhet är emellertid av speciell karaktär och kan i första hand anses vara en förbe­ redande yrkesutbildning. Av andra anslagsmedel som kan utnyttjas för när­ besläktade ändamål kan främst nämnas de poster av anslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främ­ jande, som avser nykterhetsorganisationernas ungdomsverksamhet. Riks­ förbunden för studiecirkelverksamhet kan använda en viss del av sitt bidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 15

för organisations- och administrationskostnader till anordnande av studieledar- och instruktionskurser. Dessutom förfogar skolöverstyrelsen över ett särskilt anslag för anordnande av utbildningskurser för studieledare. De medel som utdelats ur Konung Gustaf V:s 90-årsfond har till största delen gått till kurser för utbildning av ungdomsledare. Under år 1952 utde­ lades ur fonden ett belopp av 84 400 kronor och under år 1953 ett belopp av 89 500 kronor. År 1952 inkom till fonden 407 ansökningar om bidrag på sammanlagt 736 139 kronor, och år 1953 hade siffrorna stigit till 513 res­ pektive 1 154 589 kronor.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller, att stöd åt utbildningen av ledare och instruk­ törer i ungdomsarbetet under en följd av år kommit att stå i förgrunden bland ungdomssammanslutningarnas önskemål. Utredningen finner det vara uppenbart, att frågan om vilken roll ung­ domsorganisationerna skall kunna spela för att allvarligt påverka ungdomens vanebildning och för att kunna nå den ungdom som nu står utanför för­ eningslivet, i mycket hög grad beror på de kvalifikationer som sammanslut­ ningarnas ledande krafter äger för denna uppgift. Ett ungdomsarbete, som icke närmast syftar till att ge ungdomarna tillfällig förströelse och fritids­ sysselsättning, bör, om det verkligen skall kunna ge resultat på längre sikt, ankytas till ett djupare syfte. Ungdomsledare av skilda slag måste därför, utöver personliga kvalifikationer, även äga åtminstone grundläggande in­ sikter i sådana ämnen som berör vitala problem för ungdomen och särskilt för den del av ungdomen som befinner sig i brytningsåren. Det är enligt utredningens uppfattning fullt klart, att samhället icke kan kräva, att ideella och andra ungdomssammanslutningar med sina begrän­ sade resurser skall kunna ge dem, som aktivt arbetar som ungdomsledare,, erforderliga kunskaper på detta område. För ungdomssammanslutningarna har det sedan länge likväl varit en central angelägenhet att i så stor omfatt­ ning som möjligt söka lösa ungdomsledarfrågan genom kortare eller längre kurser. Med hänsyn till de begränsade medel, som de ungdomsvårdande sam­ manslutningarna kan disponera för ett sådant ändamål, ligger det i sakens natur, att utbildningskurserna i betydande utsträckning ägnas åt sådana frågor, som har direkta beröringspunkter med det speciella syfte kring vil­ ket organisationen är uppbyggd. Dessutom förekommer emellertid utbild­ ning i vissa ämnen som kan vara ägnade att särskilt fånga ungdomens in­ tressen, såsom amatörteater, hobbyarbete och idrott, liksom i ämnen av all­ män karaktär, t. ex. föreningskunskap, psykologi och hälsolära.

16 Kungl. Mcij:ts proposition nr 156.

Enligt utredningen råder intet tvivel om att ett starkt ackumulerat be­ hov för närvarande finns för en väsentligt utbyggd ungdomsledarutbildning. I ungdomssammanslutningarnas svar på utredningens rundskrivelse och vid de överläggningar med skilda företrädare för dessa organisationer, som kommittén haft under hösten 1953, har detta behov betonats kraftigt. Det råder sålunda en påfallande samstämmighet i fråga om villigheten att intensifiera ledarutbildningen, ehuru det också står klart att bristen på re­ surser är ett avgörande hinder för att dessa planer skall kunna fullföljas i önskad omfattning. Av remissbehandlingen av ungdomsvårdskommitténs betänkande fram­ går enligt utredningen, att mycket olika meningar yppats rörande de av denna kommitté föreslagna grunderna, efter vilka bidrag till ungdomsledarutbildningen skulle utgå. Enligt utredningens mening talar starka skäl för att samhället i fortsätt­ ningen svarar för en viss del av de kostnader, som krävs för utbildning av ledare och instruktörer i ungdomsarbetet. En huvudfråga är därvid syftet med den ifrågasatta bidrag sgivning en. Betydelsefull är även frågan om hu­ vudmannaskapet för ledarutbildningen samt spörsmålet om bidragsgrunderna. Vad den första frågan beträffar har utredningen funnit, att den del av ledarutbildningen, till vilken man i fortsättningen bör ge stöd, i huvudsak bör avgränsas till vissa ämnesområden. Syftet med det statliga bidraget bör vara att ge ungdomsledarna sådana elementära insikter i sociala och psyko­ logiska sammanhang, i miljökunskap, i ungdomsarbetets metodiska frågor samt i fritidsverksamhetens teknik, att de bibringas en fastare grund för en fortsatt praktisk verksamhet. Utredningen fäster särskilt stor vikt vid att en statsunderstödd ungdomsledarutbildning bygges upp kring sådana äm­ nen, som är ägnade att öka deltagarnas möjligheter att i det aktiva ung­ domsarbetet nå den ungdom, som nu av olika skäl kommit att stå utanför föreningslivet. I hög grad är enligt utredningen en sådan förmåga att nå kontakt en personlig egenskap. Utredningen är emellertid övertygad om att ökade kunskaper, inte minst om de psykologiska faktorer och speciella mil­ jösammanhang som ligger bakom de anpassningssvårigheter av olika slag, som utmärker framför allt talrika grupper av storstadsungdomen, härvidlag är lika avgörande som mer eller mindre konstitutionella ledaregenskaper. Samtidigt som sålunda en så allmän orientering som möjligt bör eftersträvas hos den som aktivt har att leda ungdomen, är det också enligt utredningen viktigt, att ledaren eller instruktören besitter de tekniska kunskaper, som erfordras för att förnya föreningsarbetet och skapa lämpliga sysselsättningsformer. Särskilt i sistnämnda avseende torde skolade ungdomsledare ha en mycket stor uppgift att fylla. Utredningen finner det mycket betydelsefullt, att man vid utbildningen av ungdomsledare lägger stor vikt vid sådana me­ todfrågor, som klargör de lämpligaste vägarna att nå sådan ungdom, som genom levnadsförhållanden och miljöer har svårigheter att nå gemenskap

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 156. 17

med andra människor. Målet för ett positivt ungdomsarbete av den art, som ledarutbildningen avses främja, bör vara att hjälpa unga människor till bättre förståelse av deras egen situation i grupp och samhälle. Beträffande frågan om huvudmannaskapet synes det utredningen ända­ målsenligt, att ungdomssammanslutningama själva i så stor utsträckning som möjligt svarar för utbildningen. Man bör emellertid även pröva andra vägar. Utredningen förordar därför, att vissa utbildningskurser äger rum i statens egen regi och att skolöverstyrelsen därvid far i uppgift att svara för planläggning och genomförande av dessa kurser. Beträffande ungdomssammanslutningarnas egna ledarutbildningskurser finner utredningen lämpligt, att dessa anordnas dels som regionala kurser (läns-, stifts-, distrikts- eller landsdelskurser), dels som centrala kurser med deltagare från olika delar av landet. En för utredningen viktig princip är att kurser, som anordnas i en viss organisations namn och med bidrag av statsmedel, skall stå öppna även för andra än organisationens egna medlemmar. Denna princip är en kon­ sekvens av det syfte, som utredningen uppställt för ungdomsledarutbildningen, varigenom det för olika former av ungdomsarbete gemensamma i utbildningen skjutits i förgrunden. Samverkan mellan olika intresseinrikt­ ningar bör enligt utredningens mening i hög grad kunna främjas och inrik­ tas på ett gemensamt mål genom samarbete just i fråga om ledarutbild­ ningen. Vad slutligen gäller frågan om bidragsgrunderna har utredningen icke funnit, att det av ungdoms vårdskommittén framlagda förslaget (SOU 1944: 31) ger en fullt tillfredsställande lösning av detta spörsmål. Ungdomsvårdskommitténs förslag innebar bland annat, att en särskild skala, konstruerad på grundval av sammanslutningarnas medlemsantal, skulle tillämpas såsom norm vid bidragsgivningen. Vidare skulle statsbidrag för vissa kostnader utgå med ett procentuellt belopp, som varierade med kursernas längd. Även om klart redovisade förutsättningar av den art, som ungdomsvårdskommittén angav, från bland annat rättvisesynpunkter kan anses önskvärda, gäller enligt utredningen här liksom på så många andra områden, där statsbidrag kan komma i fråga, att tillämpningen av fixerade bidragsbestämmelser i praktiken kan vålla avsevärda svårigheter. Utredningen har därför funnit, att behovet av statsbidrag för ungdomsledarutbildningen bör prövas och tillgodoses genom ansökan i varje särskilt fall. En sådan princip är i fråga om statsbidragsgivning på områden av närbesläktad art redan erkänd och bör därför icke föranleda mera påtagliga svårigheter än dem som av natur­ liga skäl sammanhänger med olika former av behovsprövning.

Förslag. Utredningen föreslår, att staten i fortsiittningen bidrar till kostnaderna för sådan ungdomsledarutbildning, som äger rum inom riksomfattande ung- 2 — Iiihang till riksdagens protokoll 195h. 1 samt. Nr 156.

18 Kungl. May.ts proposition nr 156.

domssammanslutningar, samt att staten själv påtar sig hela kostnaden för vissa ledarutbildningskurser. Med hänsyn till att utredningen enligt sina direktiv icke haft att pröva frågan om stöd till de politiska ungdomsorga­ nisationerna, lämnas dessa organisationer utanför det följande förslaget. Enligt utredningen bör följande grundläggande krav för stats­ bidrag uppställas på den sammanslutning som anordnar ungdomsledarutbildningen. Dessa krav anknyter med vissa modifikationer till de villkor som föreslagits av ungdoms vårdskommittén. 1. Sammanslutningen skall vara en riksomfattande organisation och. bedriva en verksam­ het, som är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år. 2. Sammanslutningen skall redovisa minst 3 000 medlemmar. 3. Sammanslutningen skall bland sina medlemmar bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet och bereda dem möjligheter att odla antingen religiösa, ideella, intellek­ tuella, konstnärliga, praktiska eller sportsliga intressen. 4. Sammanslutningen skall icke ha till huvudsaklig uppgift att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Enligt utredningens mening bör det ankomma på skolöverstyrelsen att pröva frågan, vilka organisationer som på ovan angivna grunder kan anses berättigade att komma i fråga för bidrag. Statsbidraget till ungdomsledarutbildningen bör begränsas till den del av utbildningen, som avser för all ungdomsledarutbildning gemensamma äm­ nen. Härigenom vinnes bland annat, att kurserna kan göras gemensamma för ungdomsledare, tillhörande olika organisationer. Utredningen har övervägt vilka ämnen som i princip bör berättiga till statsbidrag. Följande ämnen, vilka givetvis i det enskilda fallet kan formu­ leras annorlunda eller begränsas till särskilda delar, bör upptagas såsom statsbidragsberättigade undervisningsämnen. Huvudämnen: Livsåskådningsfrågor. Psykologi (särskilt socialpsykologi och ledarskapets psykologi). Pedagogik (särskilt ungdomsarbetets metodik). Hälsolära (särskilt mentalhygien). Samhällslära (särskilt kunskap om folkrörelserna, föreningskunskap, social­ politik och ungdomslag stiftning). Alkoholfrågan. Sexualfrågan. Övning sämnen: Talteknik och muntlig framställning. Dramatik. Musik (rytmik, vokal- och instrumentalmusik). Lek, idrott och friluftsliv (scouting). Praktisk sysselsättning (hobbyverksamhet). Förvaltningsuppgifter (expeditionstjänst, räkenskapsföring). Utredningen förordar, att nu angivna ämnen skall vara gemensamma för samtliga föreslagna kurser, såväl för kurser i ungdomssammanslutningarnas egen regi som för kurser, anordnade av staten.

Kungl. May.ts proposition nr 156. 19

För att säkerställa undervisningens kvalitet finner utredningen nödvän­ digt, att endast sådana lärare, som finns upptagna i den av skolöverstyrel­ sen årligen utgivna föreläsningskatalogen eller som av överstyrelsen kompetensförklarats i varje särskilt fall, godkännes som lärare vid de statsunder­ stödda ledarutbildningskursema. Undervisningen bör så vitt möjligt bygga på deltagarnas egen medverkan och därför i så stor utsträckning som möj­ ligt anordnas i form av grupparbete. Kurserna bör emellertid planeras så, att deltagare från andra organisationer än den som svarar för kursen, kan beredas ett så tillfredsställande utbyte av undervisningen som möjligt.

Statsbidragets konstruktion.

Konstruktionen av statsbidraget — vilket förutsättes få karaktären av ett stimulansbidrag — bör enligt utredningens mening vara sådan, att den gör en alltför invecklad redovisning av skilda kostnadselement obehövlig. Utredningen anser lämpligaste formen vara ett visst bidrag per deltagare och dag jämte ett beräknat bidrag för resekostnadsersättning. Utredningen är av den meningen, att de smärre kurserna, vilka enligt ut­ redningens förslag är liktydiga med de regionala kurserna, bör omfatta minst två hela dagar med statsbidragsberättigade ämnen, öppningsdagen oräknad. För de centrala kurserna bör minimiantalet motsvarande dagar sättas till sex. Enligt utredningens mening bör statsbidragsberättigad kursdag omfatta minst sex undervisningstimmar i de uppräknade gemensamma ämnena. Fö­ reläsning, grupparbete och diskussion bör därvid likställas med avseende på undervisningstiden. Utredningen föreslår följande villkor för statsbidrag, att gälla såväl regio­ nala som centrala ledarutbildningskurser: 1. Kursen skall stå öppen för alla. 2. Tid och plats för kursen bör i god tid och på lämpligt sätt offentlig­ göras. 3. Bidrag må beräknas för minst två och högst tolv dagar, omfattande för hel dag räknat minst sex timmars undervisning i sådana ämnen som anges i av skolöverstyrelsen utfärdade tillämpningsföreskrifter. Antalet undervisningstimmar per dag i de statsbidragsberättigade övningsämnena må icke överstiga antalet undervisningstimmar per dag i huvud­ ämnena. 4. Med sådant ämne som stadgas i punkt 3 må för varje kurs jämställas högst två timmars orientering i ämne som anknyter till kursanordnarens speciella intresseområde. 5. Antalet kursdeltagare må icke överstiga 40. 0. Statsbidrag utgår med 10 kronor per deltagare och sådan dag som avses i punkt 3 (deltagardag). 7. Statsbidrag utgår till ersättning för deltagarnas resa till och från kur­ sens förläggningsort enligt billigaste färdsätt.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Det föreslagna statsbidraget bör enligt utredningens uppfattning kunna täcka en rimlig andel av samtliga med kursen förenade kostnader, d. v. s. kostnader för arvoden och resekostnadsersättningar åt föreläsare, inackor­ dering och administration. Bidraget har emellertid avvägts så, att det icke bör ankomma på bidragsberättigad sammanslutning att redovisa bidraget i annan män än att kursens utformning och antalet närvarande deltagare klart kan styrkas.

Regionala kurser.

Utredningen förutsätter, att — liksom för närvarande är fallet — ledar­ utbildningen i mycket hög grad kommer att koncentreras till sådana kur­ ser, som anordnas av sammanslutningarnas regionala organisationer. Stats­ bidrag till dessa kurser bör kunna utgå med tillämpning i övrigt av tidigare angivna gemensamma bestämmelser för lägst två och högst fem dagar. Den genomsnittliga resekostnaden per deltagare uppskattar utredningen till 15 kronor vid en regionalt anordnad kurs. Utredningen föreslår, att statsbidrag under nästa budgetår utgår för an­ ordnandet av 100 regionala ledarutbildningskurser inom ungdomsvårdande sammanslutningar. Utredningen beräknar kostnaderna på följande sätt. Det genomsnittliga antalet deltagare i varje regional kurs kan beräknas till 30. Vidare uppskattas det genomsnittliga antalet kursdagar för dessa kurser till fyra. Med en genomsnittlig kostnad av 15 kronor per deltagare i

resekostnadsersättning blir det sammanlagda medelsbehovet (100 X 30 X

4 X 10 + 100 X 30 X 15 =) 165 000 kronor.

Centrala kurser.

En mindre del av ledarutbildningskurserna kan enligt utredningens me­ ning förväntas bli anordnade i sådan form, att deltagare från olika delar av riket kan beredas tillfälle att följa undervisningen. Utredningen föreslår, att under budgetåret 1954/55 statsbidrag får utgå till 30 sådana kurser. En cen­ tralt anordnad ledarutbildningskurs bör omfatta minst sex och högst tolv statsbidragsberättigade dagar. Utredningen beräknar det genomsnittliga antalet deltagare och dagar per kurs till 30 respektive 10. Genomsnittligt måste kostnaderna för deltagarnas resor bli avsevärt större vid de centralt anordnade kurserna än vid de regionala kurserna. Utredningen beräknar genomsnittliga resekostnaderna vid centrala kurser till 75 kronor per del­ tagare, d. v. s. samma belopp, som skolöverstyrelsen för närvarande beräk­ nar för centralt anordnade kurser. Medelsbehovet för statsbidrag till de centrala kurserna i ungdomssammanslutningarnas regi beräknas därför av

utredningen till (30 X 30 X 10 X 10 + 30 X 30 X 75 =) 157 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 21

Centrala kurser i skolöverstyrelsens regi.

Kurser i statens regi bör enligt utredningen tillgodose ett behov av en viss samordning av ungdomsledarutbildningen och bör såvitt möjligt utfor­ mas som fortbildningskurser för sådana deltagare, som redan genomgått ungdomsledarutbildning i sammanslutningarnas egen regi. Utredningen fö­ reslår, att skolöverstyrelsen under budgetåret 1954/55 bemyndigas anordna högst två sådana centrala kurser och att för detta ändamål till överstyrel­ sens förfogande ställes ett belopp av 15 000 kronor.

Försökskurs i skolöverstyrelsens regi.

Utöver den ungdomsledarutbildning som tidigare behandlats behövs en­ ligt utredningens mening kurser av en mera omfattande och kvalificerad karaktär. Utredningen hänvisar till erfarenheterna från främmande länder, bland annat från Finland, där behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare resulterat i kurser av längre varaktighet. Utredningen erin­ rar om att en särskild linje för ungdomsledarutbildning anordnats vid sociala högskolan i Helsingfors. Även i vårt land, framhåller utredningen vidare, har förslag framlagts om en mera avancerad utbildning av ungdomsledare. I en utredning av Göte­ borgs barnavårdsnämnds ungdomskommitté, »Ungdom på fritid i hem och samhälle» (1951), föreslås sålunda, att en ungdomsledarutbildning anordnas i Göteborg i enlighet med vissa förslag som tidigare framlagts av Göteborgs ungdoms samarbetsorganisation. Denna ungdomsledarutbildning borde knytas till socialinstitutet och där utgöra en självständig linje på samma sätt som vid sociala högskolan i Helsingfors. Den föreslagna kursen skulle omfatta en tid av två år, varav de tre första terminerna skulle ägnas åt teo­ retiska studier och praktiska övningar. Under sommarterminerna skulle eleverna fullgöra praktik bland annat inom ungdomsorganisation, vid kom­ munal fritidsverksamhet, vid vårdanstalt eller vid industri. Utredningen anser, att man i Sverige bör pröva sig fram för att finna en lämplig form för en ungdomsledarutbildning av mera avancerad karaktär och med en viss anknytning till det angivna göteborgsförslaget. Utredningen är dock icke övertygad om det ändamålsenliga i en framtida ungdomsledar­ utbildning av den omfattning, som det refererade förslaget innebär. Utred­ ningen föreslår, att skolöverstyrelsen under nästa budgetår beredes möjlig­ het att anordna en längre försökskurs för utbildning av ungdomsledare. Kursen bör omfatta högst tre månader och förläggas till någon folkhögsko­ la eller liknande institution. Till kursen bör mottagas högst 40 deltagare. Kursplanen bör omfatta de tidigare angivna ämnena. Vid beräkningen av kostnaderna för en försökskurs av detta slag utgår utredningen från att det genomsnittliga antalet deltagartimmar per dag bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 23

Utredningen föreslår sålunda att för budgetåret 1954/55 ett reservations­ anslag av 381 500 kronor anvisas till Bidrag till utbildning av ungdoms­ ledare.

Yttranden.

Utredningens förslag tillstyrkes i princip av samtliga instanser som be­ rört frågan. De invändningar som reses gäller väsentligen huvudmannaska­ pet för de centrala kurserna samt detaljer i bidragskonstruktionen och bidragsvillkoren. Socialstyrelsen framhåller, att, om samhället vill stödja ungdomens för­ eningsliv, detta icke torde kunna ske på bättre sätt än genom bidrag till ut­ bildning av ungdomsledare. Liknande synpunkter anföres av flera orga­ nisationer, exempelvis KFUM.s riksförbund. Statskontoret tillstyrker i avvaktan på erfarenheter av bidraget ett lägre belopp, 161 250 kronor, varigenom bidrag skulle kunna utgå till 50 regio­ nala och 15 centrala kurser. Statskontoret biträder icke förslaget att skol­ överstyrelsen skulle äga att på försök anordna utbildningskurser på områ­ det. Betänkligheter mot förslaget att centrala kurser skall anordnas i statens regi uttalas av Arbetarnas bildningsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Godtemplarordens studieförbund, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska landsbygdens ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdoms­ förbund. Härvid anföres i huvudsak, att det synes vara i överensstämmelse med grundtanken i utredningens övriga förslag, att ungdomsorganisationer­ na själva i första hand bör stå som huvudmän för den föreslagna utbildning­ en och som mottagare av bidragen. Arbetarnas bildningsförbund, Godtemp­ larordens studieförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anför samma synpunkter i fråga om den föreslagna försökskursen i skolöver­ styrelsens regi. Behovet av en mera avancerad utbildning av ungdomsledare vitsordas i ett flertal yttranden. En försökskurs av en mera omfattande karaktär till­ styrkes därför i allmänhet. Ett flertal remissinstanser framhåller, att det föreligger behov av en ännu mera kvalificerad ungdomsledarutbildning och förordar därför, att förslaget om att en avancerad ungdomsledarutbildning förlägges till något av socialinstituten tages upp till förnyat övervägande. Frikyrkliga ungdomsrådet anför härom följande. Den föreslagna tremånaderskursen i skolöverstyrelsens regi är utmärkt som kompletterande utbildning för dem, som är villiga att ägna några år åt uppgiften som ungdomsledare. Men den är utan tvivel helt otillfredsstäl­ lande för dem, som önskar erhålla yrkesutbildning för att bli ungdomsledare t. ex. vid hem- och ungdomsgårdar av olika slag. En utredning om hur en ett- eller tvåårig utbildning av ungdomsledare skall kunna komma till stånd bör därför företagas.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Från flera håll betonas, att samarbete mellan organisationer inte får fram­ tvingas i de fall där det inte finns naturliga förutsättningar för en samver­ kan. I denna riktning uttalar sig Folkpartiets ungdomsförbund, Frikyrkliga studieförbundet och Högerns ungdomsförbund. I yttrandena framkommer åtskilliga synpunkter på ämnesvalet. Som yt­ terligare ämnen föreslås bland annat internationella frågor, filmfrågor och studiearbetets metodik. Socialstyrelsen och KFUM:s riksförbund anser, att ämnet ungdomspsykologi bör ha företräde framför socialpsykologi. Skol­ överstyrelsen yttrar bland annat följande.

Med hänsyn till det allmänna syftet med den statsunderstödda ungdomsledarutbildningen vill överstyrelsen föreslå, att sådana ämnen, som ankny­ ter till kursanordnarnas speciella intresseområden, ej må vara statsbidragsberättigade, åtminstone ej vid de föreslagna regionala kurserna. Med de villkor, som föreslagits, torde de flesta kurser av detta slag komma att bli veckoslutskurser om sammanlagt högst tolv timmar. Det är önskvärt, att samtliga dessa timmar ägnas åt de för all ungdomsledarutbildning gemen­ samma ämnena. Däremot må det vid de centrala kurser, som ungdomsorga­ nisationerna anordnar, kunna förekomma orientering i dylikt ämne, som anknyter till kursanordnarens speciella intresseområden, eftersom här mera tid står till förfogande och någon större anslutning från andra organisatio­ ner än anordnarens knappast är att vänta.

I fråga om de ämnen som rör en organisations speciella intresseområden anför KFUK:s riksförbund följande.

Det är självklart, att varje ungdomsvårdande organisation har sin mål­ sättning och sina ideal och att det är ett livsvillkor för den, att dess ung­ domsledare bli delaktiga därav. Det är därför nödvändigt, att tillräckligt mycket, som rör organisationens speciella intresseområde får utrymme vid en i organisationens regi anordnad ungdomsledarkurs. Samtidigt är det självklart, att statens stöd för ungdomsledarutbildningen bör givas till för olika organisationer gemensamma ämnen.

Liknande synpunkter framföres av Folkpartiets ungdomsförbund, Riks­ förbundet Kyrklig ungdom, Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges socialdem okratiska ungdom sförbund. Beträffande statsbidragets konstruktion betonar länsstyrelsen i Norrbot­ tens län vikten av att bestämmelserna icke göres alltför rigorösa och admi­ nistrativt svårhanterliga. Länsstyrelsen finner icke att förslaget helt mot­ svarar dessa anspråk och anför i fortsättningen:

Länsstyrelsen vill i stället föreslå, att statsbidraget utformas så, att de olika organisationerna på förhand beredes tillfälle att till den statsbidragsbeviljande myndigheten inlämna en summarisk redogörelse över de kurser, med angivande av ungefärliga ämnen, föreläsare, kurstid och antal delta­ gare, som de planerar för nästkommande verksamhetsår. På grundval av dessa förhandsuppgifter skulle sedan myndigheten så snart som möjligt meddela organisationen i fråga, vad denna enligt gällande regler och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 25

hänsyn till disponibla anslag kunde påräkna i statsbidrag för kurserna. Se­ dan kurserna hållits, skulle organisationen insända en redogörelse för kur­ serna och få ut statsbidraget. KFUM:s riksförbund anser, att det statsbidragsberättigade antalet tim­ mar per dag bör reduceras något om de regionala kurserna skall kunna genomföras som veckoslutskurser. I samma riktning uttalar sig KFUK:s riksförbund, Svenska scoutrådet och Sveriges godtemplares ungdomsför­ bund. I ett par yttranden förutsättes, att intet hinder bör möta för stats­ bidrag, även om antalet undervisningstimmar en dag skulle understiga sex, under förutsättning av att det en annan dag överstiger detta timantal. Högerns ungdomsförbund anser, att det bör vara tillräckligt med fyra eller fem kursdagar vid centrala kurser. Riksförbundet Kyrklig ungdom ifrågasätter däremot, om statsbidrag inte bör utga till mer än tolv kurs­ dagar vid sådana kurser. I fråga om villkoren för att en sammanslutning skall vara statsbidragsberättigad förordar Frikyrkliga ungdomsrådet, att även samarbetsorgan som redovisar ett sammanlagt medlemsantal på minst 3 000 bör komma i fråga. Vidare bör enligt ungdomsrådets uppfattning den minimiålder, som angivits i de föreslagna statsbidragsvillkoren, sänkas till 10 år. Riksförbun­ det Kyrklig ungdom betonar, att en ungdomsrörelse som huvudsakligen be­ driver öppet ungdomsarbete utan matrikelförd medlemsanslutning, icke skall ställas i ofördelaktig position, när det gäller statsbidrag av här berörda slag. Enligt skolöverstyrelsens uppfattning skulle ett fast resekostnadsbidrag per deltagare innebära en förenkling av bidragssystemet. Överstyrelsen fö­ reslår därvid ett belopp av 15 kronor per deltagare i regionala kurser och 75 kronor per deltagare i centrala kurser. Godtemplarordens studieförbund för­ ordar samma modifikation. Frikyrkliga ungdomsrådet anser, att den av ut­ redningen beräknade genomsnittliga resekostnaden bör höjas till 20 kronor för regionala kurser i Norrland. Folkpartiets ungdomsförbund framlägger två alternativ för beräkning av statsbidraget. Enligt det första alternativet bör bidrag utgå endast till kost­ naderna för föreläsare samt med två tredjedelar av deltagarnas resekostna­ der vid regionala kurser och med hela resekostnaden vid centrala kurser. För att resebidrag skall kunna utgå, skall kursen omfatta minst nio statsbi­ dragsberättigade timmar. Enligt det andra alternativet bör bidrag utgå med 5 kronor per deltagardag vid regionala kurser och med 10 kronor per deltagardag vid centrala kurser samt med två tredjedelar av deltagarnas resekostnader. Dag som lägges till grund för statsbidragets storlek skall om­ fatta minst fyra statsbidragsberättigade undervisningstimmar och hela kur­ sen minst nio sådana timmar. Förbundet räknar med att statsbidrag bör utgå för 450 tvådagarskurser och 120 tredagarskurser. Den sammanlagda kostnaden för de regionala kurserna beräknas därvid uppgå till 378 000 kro­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

nor i stället för av utredningen beräknade 165 000 kronor. Förbundet tilläg­ ger, att denna kostnadsökning kan kompenseras av en nedskärning av det i betänkandet föreslagna bidraget till instruktörsverksamhet. En ökning av antalet regionala kurser föreslås även av Svenska scoutrå­ det och Sveriges godtemplares ungdomsförbund. Sveriges riksidrottsförbund framhåller, att förbundet har en mångårig er­ farenhet av ungdomsledarkurser och därför bör anses behörigt att bedriva och kontrollera denna utbildning inom sitt verksamhetsområde. Riksidrottsförbundet föreslår av detta skäl, att anslagsbeloppen för ungdomsledarutbildningen, i vad de avser idrottsrörelsen, ställes till förbundets förfogande. För regionala och centrala kurser beräknas ett bidragsbelopp av 220 000 kronor.

Departementschefen.

Utredningens förslag om statligt stöd till utbildning av ledare i ungdoms­ arbetet berör ett synnerligen viktigt område. Uppenbarligen spelar person­ liga egenskaper för den kategori av ledande funktionärer som det här är fråga om en framträdande roll. Utredningen ger också uttryck för en sådan uppfattning men understryker samtidigt, att ökade kunskaper, inte minst om psykologiska och sociala sammanhang samt om ungdomsarbetets meto­ dik, vid sidan av den konstitutionellt betingade ledarförmågan har en av­ görande betydelse, för att en uppsökande verksamhet bland ungdomen skall kunna bedrivas med framgång. Utredningens förslag synes mig väl underbyggt och till sina huvuddelar tillfredsställande utformat. Blott på vissa punkter anser jag mig böra före­ slå jämkningar i förslaget. I fråga om huvudmannaskapet för utbildningskurserna innebär utred­ ningens förslag, att ungdomssammanslutningama själva i första hand skall sta som huvudmän. Därjämte föreslås vissa kurser i skolöverstyrelsens regi. Jag biträder förslaget i detta avseende. Med anledning av de betänk­ ligheter som i vissa yttranden anförts mot tanken på statligt arrangerade utbildningskurser — i första hand mot de föreslagna centrala kurserna i skolöverstyrelsens regi — vill jag framhålla, att detta förslag enligt min mening icke strider mot grundtanken i utredningens rekommendationer i övrigt. Av förslaget framgår bland annat klart, att de angivna ämnena skall bilda gemensam stomme för samtliga kurser oavsett huvudmanna­ skapet. Detta torde otvivelaktigt garantera en önskvärd fasthet och, såvitt det kan bedömas på förhand, göra de av skolöverstyrelsen anordnade kur­ serna särskilt lämpliga som fortbildningskurser. Jag föreställer mig där­ jämte, att skolöverstyrelsens utbildningskurser i pedagogiskt avseende kan bli vägledande för ungdomsorganisationerna och att nya utbildningsformer successivt kommer att prövas vid dessa kurser. Särskilt värdefullt finner

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 27

jag förslaget om en längre försökskurs. I anslutning till vad som vid remiss­ behandlingen uttalats beträffande frågan om en mera kvalificerad ungdomsledarutbildning vill jag tillägga, att erfarenheterna från den föreslagna försökskursen bör avvaktas, innan närmare ställning till denna fråga kan tagas. Såsom ett grundläggande krav för behörighet till bidrag anger utredning­ en, bland annat, att vederbörande sammanslutning skall redovisa minst 3 000 medlemmar. Jag finner detta godtagbart såsom norm men förordar, att samarbetande ungdomsorganisationer, vilka tillhopa redovisar angivna medlemsantal och gemensamt önskar ikläda sig huvudmannaskapet för en kurs, bör godkännas som sökande. Beträffande de föreslagna ämnena förordar jag i likhet med bland annat socialstyrelsen, att ämnet ungdomspsykologi bör givas företräde framför socialpsykologi. I övrigt torde det böra ankomma på skolöverstyrelsen att besluta, huruvida annat huvudämne än de av utredningen uppräknade skall godkännas som statsbidragsberättigande. Jag förutsätter därvid, att ifråga­ varande ämne prövas ha allmän betydelse för ungdomsarbetet samt att pedagogiska motiv kan förebringas för ämnets infogande i kursplanen. Utredningen föreslår, att såsom statsbidragsberättigande undervisnings­ ämne för varje kurs må jämställas högst två timmars orientering i ämne, som anknyter till kursanordnarens speciella intresseområde. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag att denna rätt till utbyte icke bör gälla regio­ nala utbildningskurser. De regionala och centrala kurserna bör enligt förslaget omfatta minst två respektive sex hela dagar, öppningsdagarna oräknade. Varje kursdag föreslås därjämte omfatta minst sex undervisningstimmar i de gemensam­ ma ämnena. Enligt min mening är föreskriften om minst sex timmars un­ dervisning per dag ägnad att säkerställa en rimlig spridning av undervisningstimmarna. Jag förordar därför att statsbidragsvillkoren utformas utan särskild inskränkning beträffande öppningsdagarna. I fråga om statsbidragets utformning tillstyrker jag förslaget om ett sär­ skilt bidrag per deltagardag. Likaså tillstyrker jag det föreslagna dagbelop­ pet. Beträffande resekostnadsersättningen finner jag dock en annan utform­ ning av bestämmelserna än den av utredningen föreslagna erforderlig. För att en enligt min mening önskvärd maximering av bidraget till deltagar­ nas resekostnader skall bli möjlig, bör bestämmelsen utformas sa, att stats­ bidrag utgår till ersättning för deltagarnas resa till och från kursens för­ läggningsort enligt billigaste färdsätt, dock högst med 15 kronor i medeltal per deltagare vid regional kurs och högst med 75 kronor i medeltal per deltagare vid central kurs. Enligt utredningens förslag bör medelsanvisningen ske under ett reserva­ tionsanslag, vilket bör ställas till skolöverstyrelsens disposition. Anslags-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

beloppet är av utredningen beräknat efter en uppskattning av den genom­ snittliga deltagarfrekvensen och det genomsnittliga antalet dagar för de skilda kurstyperna. Förslaget innebär, att överstyrelsen vid sin prövning av ansökningar om bidrag i förekommande fall måste begränsa bidragsgivningen mera än vad som följer av de förutsatta maximeringarna (antal kurser, deltagare och dagar samt resekostnadsbidrag). Ehuru vissa admi­ nistrativa olägenheter kan bli förknippade med den föreslagna anordning­ en, anser jag dock att medelsanvisningen under nästa budgetår bör ske på sätt utredningen föreslagit. Därest erfarenheterna påkallar en ändring för påföljande budgetår, torde det ankomma på skolöverstyrelsen att göra vederbörlig framställning därom. Sveriges riksidrottsförbund föreslår, att särskilda medel ställes till för­ bundets förfogande för ungdomsledarutbildningen. Då en dylik ordning skulle innebära ett avsteg från den av mig godtagna principen i utred­ ningens förslag, att skolöverstyrelsen skall pröva och tillgodose statsbidragsbehovet i varje särskilt fall och därjämte svara för den erforderliga tillsynen, anser jag mig icke kunna tillstyrka någon speciell medelsanvis­ ning för enskild organisation. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att a) besluta om medverkan från statens sida till utbild­ ning av ungdomsledare i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat; b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i anledning av statens medverkan i ungdomsledareutbild­ ningen; c) till Utbildning av ungdomsledare för budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 381 500 kronor.

IV. Ungdomens fritidsverksamhet.

Nuvarande förhållanden.

En betydande del av den organiserade fritidssysselsättning som står ung­ domen till buds anordnas av olika enskilda ungdomsföreningar. Statligt stöd till lokalt anordnad verksamhet utgår bland annat i form av bidrag till ungdomscirklar. Ungdomens fritidsverksamhet stödjes vidare av kom­ munerna dels genom verksamhet i exempelvis ungdomsgårdar eller fritids­ verksamhet vid skolorna, dels i vissa fall genom ekonomiska bidrag till på orten verksamma ungdomsföreningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 29 Statsbidrag till ungdomscirklar har sedan budgetåret 1947/48 utgått ur förslagsanslaget Understöd åt studiecirkelverksamhet (1953/54: VIII K 7). Syftet med detta bidrag är att genom en särskilt tillrättalagd studiecirkel­ verksamhet stimulera ungdomen att deltaga i bildningsarbetet. Av denna anledning är även statsbidraget högre än för de allmänna studiecirklarna och utgår med högst tre fjärdedelar av kostnaden för lärararvode, dock högst sex kronor för studietimme och med högst hälften av kostnaden för studiemateriel, dock högst sju kronor för varje medlem i cirkeln. I de fall, då cirkeln inte ledes av en särskild lärare, utgår bidrag till ledararvode med högst tre fjärdedelar av kostnaden härför, dock högst två kronor för studie­ timme. Som speciellt villkor för ungdomseirklarna gäller, att deltagarna i cirkeln till övervägande delen och till ett antal av minst fem skall vara ung­ dom i åldern 14—18 år. I musikcirklar kan deltagare under 14 år räknas som bidragsberättigade. Vidare skall studiecirkelns ämne behandlas på ett för ungdomen särskilt tillrättalagt sätt. I övrigt gäller samma bestämmel­ ser som för allmänna studiecirklar. Dessa definieras som en kamratkrets för gemensamma teoretiska eller praktiska studier över ett angivet ämne efter en på förhand uppgjord plan. Som ytterligare villkor för att statsbi­ drag må kunna utgå gäller bland annat, att studietiden skall utgöra minst tjugo studietimmar, fördelade på minst tio sammankomster, vid vilka an­ talet deltagare ej får understiga fem. Vid studiecirkelsammankomsterna får ej förekomma propaganda för politiska eller religiösa åskådningar. Under budgetåret 1952/53 anordnades inom de tretton av skolöversty­ relsen godkända riksförbunden för studiecirkelverksamhet 3 511 ungdoms­ cirklar med sammanlagt 34 389 deltagare i åldern 14—18 år. Cirklarna drog sammanlagt en kostnad av 882 720 kronor, varav statsbidraget ut­ gjorde 513 835 kronor eller i medeltal 146 kronor per ungdomseirkel. Beträffande fritidsverksamheten vid folkskolorna har från finansdepar­ tementet till utredningen överlämnats eu av skolöverstyrelsen utarbetad promemoria, ur vilken följande uppgifter om den nuvarande verksamheten inhämtas. Fritidsverksamhet vid folkskolorna förekommer i någon form för närva­ rande i ungefär 195 skoldistrikt, motsvarande ca 18 % av landets samtliga skoldistrikt. Flertalet skoldistrikt med organiserad fritidsverksamhet åter­ finnes i Södermanlands läns östra, Värmlands läns västra, Värmlands läns mellersta och Norrbottens läns södra inspektionsområden, där mer än hälf­ ten av distrikten har anordnat sådan verksamhet. Den mest omfattande och mångsidiga fritids- och hobbyverksamheten förekommer i tätorterna, i första hand de större städerna, såsom Stockholm, Göteborg, Malmö, Häl­ singborg, Karlstad, Halmstad, Uppsala, Landskrona och Södertälje. I tio inspektionsområden, i huvudsak omfattande norrlandsdistrikten, förekom­ mer ingen av skolmyndighet bedriven fritidsverksamhet. Fritidsverksamheten inriktas i allmänhet på att erbjuda ungdomen möj­ ligheter till sysselsättning av framför allt praktisk art. Särskilt i tätorterna liar verksamheten blivit synnerligen mångsidig och upptar ett stort antal

30 Kungl. Maj:ts -proposition nr 156.

olika ämnen. Åldern på de deltagande ungdomarna skiftar starkt inom olika skoldistrikt. I allmänhet synes verksamheten stå öppen icke blott för elever i folkskolan utan även för högre ålderskategorier. I Stockholm är maximiåldern i regel 18 år, medan på andra håll ungdom ända upp i 20-årsåldem inottages. Vanligen är deltagandet i fritidsverksamheten avgiftsfritt. Till ledaren — oftast en lärare — utgår i allmänhet ersättning, bestämt till visst belopp för timme. I åtskilliga fall fullgöres dock uppdraget utan särskild ersättning på vederbörandes fritid. I Stockholm utgår i undervis­ ningsämne timarvode med 7 kronor, om läraren har kompetens att tjänst­ göra i folkskola, i andra fall med 5 kronor, samt i tillsynsämne med 4 eller 5 kronor. I Malmö utgör timarvodet i regel 4 kronor, i Kiruna stad 6 kro­ nor 20 öre, Borlänge 5 kronor 50 öre, Skövde 5 kronor och Karlshamn 7 kro­ nor. Skoldistriktens kostnader för fritidsverksamheten kan för läsåret 1952/53 uppskattas till ett belopp av sammanlagt ca 1 270 000 kronor, varav 336 000 kronor hänför sig till Stockholms stad.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller inledningsvis att strävan efter sunda vanor hos ungdomen måhända bäst främjas om de unga ges möjligheter till själv­ uppfostran i former som befordrar samverkan och stimulerar ungdomens naturliga verksamhetslust. I fortsättningen betonas, att det kommersiella nöjeslivet på ett markant sätt dragit fördel av det vegetativa drag, som kommit att utmärka framför allt en del av de större tätorternas ungdom. Utredningen understryker, att passiviteten i upplevelsen är något i hög grad betecknande för det moderna nöjeslivet. Vidare framhålles, att det naturliga behovet av spänning, som får sin näring i arbetslivets många gånger påfrestande enformighet, i allt mindre utsträckning får sin utlösning genom aktiv fritidssysselsättning. Inte minst med tanke på de nya risker, som en förändrad alkohollagstift­ ning kan komma att innebära, bör det enligt utredningens mening vara angeläget att söka ge ungdomen ytterligare möjligheter att forma sin per­ sonliga utveckling på ett sätt, som erfarenhetsmässigt visat sig både socialt och psykologiskt ändamålsenligt. Skapande sysselsättning i gruppgemen­ skap är ett av de viktigaste medlen till sund självfostran. Utredningen hy­ ser den uppfattningen, att varje åtgärd, som är ägnad att öka omfattningen av en på detta sätt karakteriserad fritidsverksamhet, på ett naturligt sätt bör motverka uppkomsten av dåliga vanor hos ungdomen. Sådana åtgärder synes därigenom också innebära ett verksamt medel att förebygga asocialitet av skilda slag, ungdomsfylleri, ligamentalitet, kriminalitet etc. Åtgärder som syftar till förebyggande ungdomsvård av denna art bör sättas in redan då ungdomen befinner sig i de tidigare tonåren. Utredningen framhåller att mottagligheten för intryck är starkt utvecklad under dessa år, och att va­ nor som utbildas då har en påtaglig benägenhet att bli bestående.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 31 Med utgångspunkt från dessa synpunkter har utredningen övervägt olika möjligheter att stimulera en ökad aktiv fritidssysselsättning bland ungdo­ men. I betänkandet lämnas en ingående redogörelse för tidigare förslag, som framlagts i motsvarande syfte. Bland annat hänvisar utredningen till ungdomsvårdskommitténs rekommendationer på detta område (SOU 1947: 12) och till ett utkast rörande statligt stöd till skolornas fritidsverksamhet, som skisserats i skolöverstyrelsens nyss nämnda promemoria (daterad den 24 augusti 1953). Ehuru utredningen understryker, att den anser varje kommunalt initiativ på detta område mycket beaktansvärt, är den dock angelägen framhålla, att ungdomssammanslutningama måste anses särskilt lämpliga som huvud­ män för fritidsverksamheten. Utredningen förklarar, att den vid sina över­ läggningar med företrädare för ungdomsorganisationerna erfarit, att svå­ righeterna att förvärva och behålla ungdomsledare ansetts vara ett avgö­ rande hinder för en intensifierad fritidsverksamhet. I vissa fall har dessa svårigheter förmodats bottna i den starka konkurrensen om ungdomsle­ dare. På orter, där den kommunala fritidsverksamheten är livlig, synes ungdomssammanslutningamas möjligheter att förvärva ledare till sin verk­ samhet i någon mån ha hämmats av den konkurrens, som skolornas fri­ tidsverksamhet med avseende på lokalmöjligheter, timarvoden m. m. fram­ kallat. Utredningen finner det avgörande, att fritidsverksamheten intensifieras. En konkurrens av nyss antydd art skulle dock i viss mån kunna hämma ut­ vecklingen. Vid utformningen av ett framtida stöd till ungdomens fritids­ verksamhet bör därför enligt utredningen konsekvenser av detta slag om möjligt undvikas. Med tanke på den betydelse för personlighetsdaningen och den medborgerliga fostran, som föreningslivet kan skänka, finner utred­ ningen viktigt, att ungdomssammanslutningar av skilda slag får väsentligt ökade möjligheter att själva svara för en utbyggd fritidssysselsättning. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att staten bör kunna stödja en fritidsverksamhet, som till sin art i viss mån ansluter sig till den verksamhet, som nu bedrives inom de s. k. ungdomscirklarna. Enligt utred­ ningens mening talar dock starka skäl för att klara gränser i fortsättningen upprätthålles mellan å ena sidan det egentliga studiearbetet — för vilket det statliga stödet till studiecirkelverksamheten och därmed också till de s. k. ungdomscirklarna är avsett — och å andra sidan övriga former av fri­ tidssysselsättning. Denna skillnad torde lämpligen kunna få ett uttryck i omfattningen av det stöd, som kommer dessa skilda verksamhetsformer till godo.

Förslag. Enligt utredningens mening bör ett särskilt statligt stöd i fortsättningen utgå till fritt och frivilligt organiserade grupper, som aktivt utövar en plan­

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 156. lagd fritidsverksamhet. Utredningen kallar dessa grupper för fritidsgrupper. Fritidsgrupper som lokalt organiseras inom skolan och som fyller de på gruppen uppställda kraven bör likaledes få del av det ifråga­ varande statsbidraget, varigenom möjligheterna för kommunerna att sti­ mulera ungdomens fritidsverksamhet skulle vidgas. De ifrågasatta statliga stödåtgärderna bör enligt utredningens uppfatt­ ning i så stor utsträckning som möjligt inriktas på den s. k. föreningslösa ungdomen, för vilken väl tillvaratagna fritidsmöjligheter kan förväntas be­ tyda särskilt mycket. I första hand blir det en uppgift för ungdomsförening­ arna, bildningsorganisationerna och kommunerna att med olika medel söka nå denna ungdom och medverka till att fritidsproblemet för denna grupp av ungdomar löses. Utredningen betonar, att i den mån instruktörer, kon­ sulenter och andra ledande krafter inom föreningslivet eller kommunernas ungdomsarbete kan beredas tid och kraft att inrikta sitt arbete på dessa grupper, ett statligt stöd till ungdomens fritidsverksamhet kan förväntas få ett effektivt resultat. Utredningen framhåller vidare, att de grupper, som bildas på arbetsplat­ serna, genom ett statligt stöd bör kunna stimuleras till en aktiv fritidssys­ selsättning. Fn klubbverksamhet, som framför allt i storstäderna spelar en stor roll och som därför bör stödjas, är ofta förankrad i bostadsmiljön. De särskilda fritidsrummen, som numera utgör ett uppmärksammat inslag i den moderna stadsbebyggelsen, torde kunna utnyttjas för en organiserad fritidsverksamhet av nu ifrågasatt art. I strävandena att skapa bättre trivselmöjligheter för landsbygdens män­ niskor, inte minst för dess ungdom, bör enligt utredningen även stödet åt ungdomens fritidsverksamhet ingå såsom ett viktigt led. Statsbidraget till fritidsverksamheten bör därför konstrueras så, att ensamstående grupper med ett relativt lågt deltagarantal icke kommer att missgynnas. Å andra sidan bör självfallet bidragskonstruktionen så utformas, att den stimulerar till så livlig anslutning till gruppen som möjligt.

Fritidsverksamhetens art.

Arten av den fritidsverksamhet, som enligt utredningens mening i fram­ tiden bör statligt understödjas, bör enligt utredningen inte på förhand allt­ för starkt avgränsas. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen — som före­ slås bli tillsynsmyndighet — att uppmärksamt följa verksamhetens utveck­ ling och att vid behov utfärda de detaljföreskrifter som kan anses påkal­ lade. Statsbidrag bör icke utgå till sådan fritidsverksamhet som i annan ordning är bidragsberättigad. Som exempel härpå anför utredningen idrott, yrkesutbildningskurser av olika slag samt studiecirkelverksamhet. Utredningen framhåller som ett grundläggande krav, att verksamheten skall vara utformad på sådant sätt och uppbyggd kring sådan sysselsätt­ ning, att syftet, som i första hand är att stärka kamratskap och främja

Kungl. May.ts proposition nr 156. 33

ungdomens aktivitetslust, inte motverkas. Varje form av ideell, intellektu­ ell, konstnärlig, praktisk eller sportslig planlagd ungdomsverksamhet, ut­ övad i enlighet med de särskilda villkor som i fortsättningen preciseras, föreslås därför bli berättigad till bidrag. Utredningen framhåller, att vissa tillämpningssvårigheter i praktiken kan beräknas uppstå, då det gäller att avgränsa den verksamhet som här kan komma i fråga för statsunderstöd. Utredningen ger emellertid några exem­ pel på sådana former av fritidsverksamhet som bör motsvara den givna karakteristiken. I första hand nämnes litterära studier, musik och sång, amatörteaterverksamhet, teckning och målning och därmed jämförlig sys­ selsättning, som nu utgör ett viktigt inslag i skolföreningar, i enskilda klub­ bars och gruppers verksamhet och i föreningslivet över huvud, men som inte kan hänföras till studiecirkelverksamhet i egentlig mening. Vidare nämnes schack såsom en speciell art av intellektuell sysselsättning, som i hög grad fångar även ungdomens intresse och som enligt utredningen likaledes bör utgöra en bidragsberättigad form av fritidsverksamhet. Ytterligare anges praktiska sysselsättningsformer av skilda slag. Utredningen nämner utan varje anspråk på fullständighet följande exempel: bokbinderi, fotografering, matlagning, metall- och träslöjd, modellbygge, motorkunskap, sjömanskap, sömnad, trädgårdsskötsel och vävning. En gruppaktivitet, som utredningen anser speciellt ägnad att stärka känslan för kamratskap, är scoutrörelsens patrullverksamhet, som också bör kunna inordnas under nu berörda fri­ tidsverksamhet. Idrott i egentlig mening skulle som redan nämnts icke in­ räknas i här ifrågavarande fritidsverksamhet. Sådan sportslig verksamhet, som icke kan påräkna stöd från det statsanslag, som står till idrottens dis­ position, bör dock enligt utredningens mening kunna inrymmas inom sek­ torn av hobbybetonade sysselsättningsgrenar. Som exempel nämner utred­ ningen vandrargrupper m. fl., vilka förenar friluftsliv med natur- och fornminnesstudier etc. Utredningen understryker vidare att givetvis icke någon form av fritids­ verksamhet, som kan anses motverka det fostrande syfte, som den nu av­ handlade grupp verksamheten avses främja, bör komma i åtnjutande av statsbidrag. Utredningen begränsar sig härvid till att framhålla, att varje spel, i vilket ingår något moment av hasard, uppenbarligen måste uteslutas. Det föreslås åvila den anslagsbeviljande myndigheten att i nu nämnda av­ seenden liksom beträffande studiecirkelverksamheten genom särskilda tilllämpningsföreskrifter ange de gränser, som erfordras.

Statsbidragets utformning.

Utredningen anser, att statsbidraget till fritidsgrupperna principiellt bör konstrueras som ett stimulansbidrag. En viss ekonomisk insats från grup­ pens medlemmar förutsättes alltså. Med hänsyn till arten av den verksam­ het, som här avses få ett statligt stöd, framstår det för utredningen som an- 3 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 156.

34 Kungl. May.ts proposition nr 156.

geläget att bidragsgivningen göres så smidig som möjligt, utan att kraven på en betryggande kontroll av medlens användning eftersättes. Utredning­ en har diskuterat skilda alternativ för att finna den lämpligaste formen för bidragsgivningen. Sålunda har bland annat övervägts möjligheten att så begränsa storleken av bidraget till varje fritidsgrupp, att en redovisning av gruppens egna insatser inte skulle vara påkallad. Ehuru en viss förenkling av det administrativa förfarandet skulle vinnas av ett dylikt system med redovisningsfria bidrag, förefaller det emellertid utredningen tveksamt, om denna utväg bör väljas. Fördelen av att undvika en kostnadsredovisning — vilken i och för sig kan göras mycket enkel — synes icke böra övervärderas, då själva redovisningen av deltagarfrekvensen likväl kvarstår och kommer att utgöra praktiskt taget den enda grundvalen för hela bidragsgivningen. Icke heller skulle systemet medge någon inblick i de ändamål, vartill de ut­ betalade statsbidragen användes. Även om det kan förutsättas, att fritidsgrupperna kommer att ha vissa kostnader och att sålunda ett ospecificerat bidrag av denna art i de flesta fall vore välgrundat, skulle en dylik bidragsgivning enligt utredningens upp­ fattning måhända kunna inbjuda till missbruk. Utredningen har slutligt ansett sig böra utforma reglerna i viss anslutning till dem, som nu gäller för ungdomscirklama. Såsom framgår av redogörelsen för det statliga stödet till ungdomscirklarna, är detta koncentrerat till bidrag till kostnader för lärare och ledare samt till vissa materielkostnader. Utredningen har ansett det principiellt motiverat, att det maximala stödet till fritidsgrupperna kommer att ligga under det högsta bidraget till en ungdomscirkel. Det synes emellertid ut­ redningen rimligt, att fritidsgrupperna, med hänsyn till att lokalfrågan nu­ mera är ett av de svåraste problemen för ungdomsarbetet, utöver bidrag till materiel m. m. även kan få sina lokalkostnader i någon mån täckta. Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit lämpligt, att högst hälf­ ten av gruppens enligt vissa normer redovisade kostnader för handledning och materiel intill ett visst maximibelopp bör kunna täckas av statsbidrag. Därutöver synes för varje deltagare i fritidsgruppen kunna beräknas ett redovisningsfritt bidrag, avsett främst för lokalkostnader. Med vissa modi­ fikationer av de regler, som gäller för ungdomscirklama, skulle detta för­ slag få följande utformning. Utredningen förutsätter därvid ett längre fram angivet minimi- och maximiantal deltagare i gruppen samt att statsbidra­ get beräknas för minst 20 timmars verksamhet. Bidrag till handledning och materiel föreslås utgå med högst 50 % av redovisade, godkända kostnader, dock icke med högre belopp än 4 kronor 50 öre för varje deltagare. Å ort, där endast en fritidsgrupp är verksam, torde dock efter kommunens prövning sådant bidrag kunna beräknas som om 12 personer deltagit i verksamheten, oaktat deltagarantalet i verklig­ heten varit lägre. Bidrag till lokalkostnader bör vidare utgå med 2 kronor för varje deltagare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 35 Den nu beskrivna utformningen av statsbidraget till fritidsgrupperna bör enligt utredningens mening uppmuntra till livlig anslutning, då därigenom en samverkan i större grupper blir ekonomiskt förmånlig för deltagarna. Vad särskilt angår den speciella regeln för ensamstående grupper framhåller utredningen att begreppet ort givetvis kan tolkas olika. Utredningen anser emellertid, att denna tillämpningsfråga med fullt förtroende bör kunna överlåtas åt de kommunala myndigheterna med deras goda kännedom om lokala förhållanden. Under förutsättning av att maximibidraget utnyttjas, vilket innebär att gruppdeltagama själva måste svara för minst hälften av de verkliga kost­ naderna för handledning och materiel, skulle statsbidraget för en fritidsgrupp med 25 deltagare uppgå till (25X6: 50 =) 162 kronor 50 öre. Detta maximibelopp, som är något högre än det genomsnittliga statsbidraget för ungdomscirklarna under budgetåret 1952/53 men avsevärt understiger maximibeloppet för dessa — 300 kronor — bör enligt utredningens mening säkerställa den skillnad med avseende på statsbidragsgivningen, som i fort­ sättningen bör upprätthållas mellan å ena sidan studiecirkel verksamheten och å andra sidan verksamheten i fritidsgrupper. Beträffande bidragsgivningens omfattning anför utredningen bland annat följande. Inom utredningen har olika meningar yppats rörande storleken av det bidrag per medlem i fritidsgrupp, som vore nödvändigt för att få till stånd en fritidsverksamhet av den stora omfattning, som utredningen anser önsk­ värd. Då utredningen enats om att föreslå angivna bidrag, är den medveten om, att dessa kan anses lågt räknade. Å andra sidan kan statsmakterna inom bidragskonstruktionen utan svårighet ändra de där föreslagna belop­ pen, om erfarenheten skulle ge anledning därtill.

Fritidsverksamhetens organisation.

Utredningen framhåller, att den vid sin målsättning haft ett begränsat syfte med fritidsverksamheten. I första hand har det ansetts angeläget att främja en livligare aktiv sysselsättning bland ungdomen. Ett sådant mål bör enligt utredningens uppfattning kunna rymmas inom ramen för folk­ bildningsarbetet, även om arten av den verksamhet, som föreslås bli statsbidragsberättigad, i vissa avseenden faller utanför bildningsarbetet i träng­ re mening. Det förefaller utredningen värdefullt att den nu diskuterade fri­ tidsverksamheten får en så stor bredd som möjligt. De organisatoriska svå­ righeter som bidragsgivningen kan skapa bör så vitt möjligt reduceras, utan att krav på rimlig kontroll eftersättes. Utredningen framhåller att en övervägande del av fritidsgrupperna san­ nolikt kommer att etableras inom ideella och andra föreningar med någon form av ungdomsarbete på sitt program. I huvudsak blir sålunda stödet till fritidsgrupperna ett indirekt bidrag till ungdomsarbetet inom skilda

36 Kungl. May.ts proposition nr 156.

sammanslutningar. Utredningen finner därför också att det i fortsättningen bör ankomma på sådana ungdomsorganisationer, som har en riksomfattan­ de karaktär, att själva taga initiativ till fritidsverksamhetens igångsättan­ de, ombesörja verksamhetens planläggning och stimulera till uppkomsten av nya aktiva grupper inom det organiserade föreningslivet. För den preli­ minära kontrollen av verksamhetens utformning torde emellertid enligt ut­ redningens mening i regel inte ungdomssammanslutningarnas krafter vara tillfyllest. Utredningen har därför övervägt, om inte de av skolöverstyrelsen godkända riksförbunden för studiecirkelverksamhet — för närvarande 13 stycken — här borde kunna utnyttjas. Dessa studieförbund, som har en av skolöverstyrelsen godkänd studierektor, ansvarar för närvarande för granskning och redovisning inför skolöverstyrelsen av en verksamhet, som har direkta beröringspunkter med den fritidsverksamhet, som genom utred­ ningens förslag aktualiserats. Av flera skäl synes det därför utredningen ändamålsenligt, om den apparat som nu står till förfogande och som upp­ byggts för en med fritidsgruppernas sysselsättningsprogram närbesläktad verksamhet, även kan disponeras för redovisning och viss tillsyn av bidragsgivningen till fritidsgrupper, som har en organisk anknytning till stu­ dieförbunden. Utredningen understryker emellertid, att de ungdomsvårdan­ de sammanslutningarna själva genom sina lokalorganisationer bör svara för verksamhetens planläggning och utbyggnad. Den förberedande ekonomiska kontrollen liksom själva redovisningen av statsbidraget bör emellertid för­ läggas till studieförbunden. Utredningen anmärker i detta sammanhang, att huvudparten av ungdomsorganisationerna är ansluten till något av de här berörda studieförbunden. Utredningen föreslår därför, att fritidsgrupp, som tillhör riksomfat­ tande ungdomssammanslutning, i första hand bör sortera under denna sam­ manslutnings riksorganisation. Det bör åvila denna att direkt till sådant studieförbund, vartill organisationen är ansluten, översända rapporter och rekvisitioner rörande statsbidrag till fritidsgruppema med tillämpning av den ordning, som nu gäller för studiecirkel verksamheten. Vederbörande stu­ dieförbund bör granska bidragsrekvisitionema samt halvårsvis vidarebe­ fordra godkända rekvisitioner till skolöverstyrelsen. De särskilda tillämp­ ningsföreskrifter, som detta system kan påkalla, bör utfärdas av skolöver­ styrelsen. Tillsynen av de fritidsgrupper, som kommer att organiseras utanför före­ ningslivet och som inte är anslutna till någon ungdomssammanslutning eller till något studieförbund, bör enligt utredningens mening i första hand an­ komma på något kommunalt organ. Det förefaller utredningen tveksamt, om denna kontroll liksom övriga ärenden rörande statsbidragsgivningen till dessa fristående fritidsgrupper, bör bindas till något på förhand angivet kommunalt organ. Författningsmässigt kunde det visserligen synas som om barnavårdsnämnden i dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 37 egenskap av ungdomsnämnd vore självskriven för uppgiften. Utredningen anmärker emellertid, att det kommunala stödet till ungdomsvårdande sam­ manslutningar tagit sig mycket växlande former och att anslag till barna­ vårdsnämnder för ändamålet i realiteten är relativt sällsynta. Därest särskild ungdomsstyrelse finns eller ett fakultativt organ av den­ na typ upprättas inom den enskilda kommunen, synes det enligt utred­ ningens mening lämpligt, att detta organ handlägger frågor som rör de fri­ stående gruppernas verksamhet. Därest ungdomsstyrelse inte finns inom kommunen, bör efter kommunens bestämmande jolkskolestyrelsen eller barnavårdsnämnden handlägga dessa ärenden. Fristående fritidsgrupp bör alltså vända sig till ungdomsstyrelsen (eller motsvarande kommunala or­ gan) i ärenden som rör program, val av ledare och bidragsrekvisition för gruppens verksamhet. Ungdomsstyrelsen bör sålunda anförtros den preli­ minära granskningen av fritidsgruppens verksamhet och bör liksom studie­ förbunden halvårsvis insända statsbidragsrekvisitionerna till skolöverstyrel­ sen. Frågan om den ekonomiska aspekten på administrationsproblemet beröres också av utredningen. Det framhålles, att den planerade fritidsverksam­ heten bygger på en långt driven decentralisering av huvudmannaskapet. Detta torde också innebära, att administrationen genom den föreslagna uppdelningen av kontrollerande uppgifter, redovisning m. m. icke nämnvärt kommer att betunga de organ, som skall ansvara för verksamheten.

Sammanfattning.

Beträffande riktlinjerna för statens verksamhet till främjande av fritidsgrupperna hänvisar utredningen till vad som anförts i det föregående. Des­ sa riktlinjer bör enligt utredningen vara normerande för de tillämpnings­ föreskrifter, som skolöverstyrelsen kan komma att utfärda. Delvis innebär utredningens förslag en modifikation av de regler, som ungdoms vårdskom­ mittén föreslog i sitt betänkande om ungdomens fritidsverksamhet. Röran­ de den övre gränsen för bidragsberättigad deltagare i fritidsgrupp — icke fyllda 25 år — tillägger utredningen, att denna delvis motiverats av att de risker, som en förändrad alkohollagstiftning kan förväntas medföra, i hög grad kommer att göra sig gällande för ungdomarna i 20-årsåldem. Utredningen sammanfattar sitt förslag till statsbidragsvillkor i följande punkter. 1. Statsbidrag för anordnande av verksamhet i fritidsgrupper må på nedan angivna villkor utgå till av staten godkänt studieförbund samt till kom­ mun. 2. Fritidsgrupp är en fri och frivilligt organiserad kamratkrets, som samlas för att utöva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med de an­ visningar som skolöverstyrelsen kommer att meddela. 3. Fritidsgrupp skall vara öppen för alla.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

4. Fritidsgrupp skall uppgöra program för verksamheten, omfattande minst 20 timmar fördelade på minst 10 sammankomster. 5. Fritidsgrupp skall bestå av minst 5 och högst 25 deltagare, vilka fyllt 12 men inte 25 år. Fritidsgrupp skall redovisa minst 5 närvarande vid varje sammankomst. 6. Fritidsgrupp skall företrädas av en för verksamheten ansvarig person, som skall vara godkänd av vederbörande kommunala myndighet. 7. Fritidsgruppens sysselsättning skall vara av den art, att deltagarnas självverksamhet främjas. I fritidsgruppens verksamhet får icke förekom­ ma politisk eller religiös propaganda. 8. Till sådan verksamhet i fritidsgrupp, som i det föregående angivits och vilken icke i annan ordning understödjes med statsmedel, må, för helt budgetår räknat, statsbidrag utgå med a) högst hälften av redovisade, godkända kostnader för handledning och materiel, dock icke med högre belopp än 4 kronor 50 öre för varje deltagare; å ort, där endast en fritidsgrupp är i verksamhet, må dock, efter prövning av vederbörande kommunala myndighet, bidrag be­ räknas som om högst 12 deltagit i verksamheten, oaktat deltagaran­ talet varit lägre. b) med 2 kronor per deltagare för lokalkostnader m. m. De under punkterna a) och b) angivna bidragen beräknas på medel­ talet närvarande deltagare under 10 av gruppens sammankomster. 9. Studieförbund äger att hos skolöverstyrelsen halvårsvis rekvirera stats­ bidrag till sådan fritidsverksamhet, som bedrives av förbundet självt eller av sammanslutning, som är ansluten till förbundet. I övriga fall rekvireras statsbidrag i samma ordning av vederbörande kommunala myndighet.

Kostnadsberäkning.

Utredningen framhåller, att en beräkning av den medelsanvisning, som kan visa sig erforderlig för den av utredningen föreslagna fritidsverksam­ heten, uppenbarligen måste bli approximativ. En viss möjlighet till prognos beträffande verksamhetens omfattning kan man finna i den utbyggnad, som ungdomscirkelverksamheten fått sedan statsbidrag började utgå till denna verksamhetsform (fr. o. m. budgetåret 1947/48). Av den inledande översikten framgår, att under budgetåret 1952/53 fanns i runt tal 3 500 ungdomscirklar. Med hänsyn till att ungdomscirkeln är en mera avancerad form av fritidsverksamhet har man enligt utredningen anledning vänta, att redan under det första budgetåret ett avsevärt större antal fritidsgrupper kommer att anordnas. Ett starkt stöd för en sådan förmodan anses ligga däri, att en mycket stor del av de skilda ungdomsföreningarnas fritidsverk­ samhet sannolikt kommer att organiseras i former, som uppfyller de upp­ ställda villkoren för fritidsgruppema. Huvuddelen av ungdomsorganisatio­ nerna (se Bilaga till denna proposition) redovisade den 1 januari 1953 cirka 1 460 000 anslutna medlemmar, av vilka emellertid ett icke känt antal ut­ gjordes av personer över 25 år. I totalantalet ingår 819 000 medlemmar, vilka tillhörde riksidrottsförbundet samt Skid- och friluftsfrämjandet. En bety­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 39

dande del av detta antal torde enligt utredningen sannolikt komma att stå utanför bidragsgivningen. I de angivna totala medlemssiffrorna ingår uppen­ barligen ett avsevärt antal medlemmar, som redovisats i mer än en förening. Siffran anses dock kunna utgöra en riktpunkt för uppskattningen av antalet fritidsgrupper. Som en jämförelse nämner utredningen att det sammanlagda antalet ungdomar i de åldersgrupper, som genom de föreslagna villkoren ansetts berättigade till bidrag, den 31 december 1952 utgjorde i runt tal 1 150 000 personer. Utredningen påpekar, att dessa åldersgrupper under de närmaste åren kommer att växa avsevärt. Med utgångspunkt från de angivna siffrorna och från ett antagande, att andra ungdomssammanslutningar än de som nämnes i bilagan till denna proposition jämte en sannolikt betydande del av den nu föreningslösa ung­ domen kommer att deltaga i verksamheten, beräknar utredningen det sam­ manlagda antalet fritidsgrupper under budgetåret 1954/55 till cirka 15 000 med ett genomsnittligt deltagarantal av 12. Detta skulle betyda, att cirka 180 000 ungdomar kommer att deltaga i verksamheten. Utredningen framhåller, att en tillförlitlig beräkning av det genomsnitt­ liga statsbidraget för varje fritidsgrupp av naturliga skäl är i viss mån vansklig. Det maximala bidraget per deltagare skulle enligt utredningens förslag regelmässigt bli 6 kronor 50 öre. För ensamstående grupper kunde kostnaderna bli något högre. Å andra sidan förmodar utredningen, att en betydande del av den fritidsverksamhet, som avses med bidragsgivningen, icke kommer att redovisa kostnader av sådan storlek, att maximalt bidrag kan uttagas. Med hänsyn till osäkerheten rörande deltagarantalet synes enligt utredningens mening försiktigheten dock bjuda att man räknar med en förhållandevis hög medelkostnad. Utredningen uppskattar därför det genomsnittliga statsbidraget för varje deltagare till 6 kronor. Då utredningen, såsom ovan anförts, beräknat antalet deltagare i fri­ tidsverksamheten under nästa budgetår till cirka 180 000, innebär detta att sammanlagt 1 080 000 kronor bör anvisas för ändamålet. Enligt utredningens uppfattning bör statsbidragsvillkoren för den före­ slagna fritidsverksamheten samlas i en särskild kungörelse. Verksamhetens art synes kräva att beloppet anvisas under ett förslagsanslag. Skolöversty­ relsen föreslås skola efter den första halvårsutbetalningen inkomma till Kungl. Maj:t med redogörelse beträffande medelsförbrukningen. Utredningen föreslår därför att under budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag av 1 080 000 kronor under rubriken Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Anslaget bör disponeras av skol­ överstyrelsen.

Yttranden.

De flesta remissinstanserna har i sina yttranden berört frågan om ett sär­ skilt stöd åt fritidsgrupper. Därvid har praktiskt taget samtliga i prin-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

c i p tillstyrkt utredningens förslag. Principiella betänkligheter uttalas en­ dast i ett par fall. Statskontoret uttalar, att ämbetsverket ställer sig be­ tänksamt mot förslaget därför att det kräver en så betydande medelsan­ visning utan att det föreligger garantier för att de angivna syftena uppnås. Statskontoret motsätter sig dock icke en viss bidragsgivning. Svenska scout­ rådet ifrågasätter, om inte beloppet kunde göra bättre nytta genom att an­ vändas till ledarutbildning och instruktörsverksamhet. I övrigt gäller in­ vändningarna endast detaljer i utredningens förslag. Svenska stadsförbundet framhåller bland annat följande. aturligtvis låter det sig sägas, att dessa bidrag i de städer, där genom kommunala insatser fritidsverksamheten redan fått en större omfattning, ur kommunal synpunkt bli skäligen betydelselösa. Att bidrag av även rela­ tivt begränsad storleksordning kunna främja föreningslivet visar emellertid den framgång, som studiecirkelverksamheten haft. Och i mindre kommuner med ett outvecklat eller föga utvecklat föreningsliv, där fritidsverksamhe­ ten hittills försummats, torde bidragen dessutom direkt kunna tjäna som stimulans till kommunala initiativ.

Statsbidragets utformning. Statskontoret anser, att maxi­ mibeloppet lämpligen kan nedsättas till 2 kronor per deltagare. Statskon­ toret håller före, att ett av de angelägnaste målen för fritidsgruppema bör vara att i verksamheten engagera ungdom, som efter avslutad folkskola står i begrepp att gå ut i förvärvslivet. Det synes ej heller påkallat att såsom deltagare i fritidsgrupp medtaga personer, som uppnått värnpliktsåldem, varför statskontoret förordar, att medlem i statsbidragsberättigad fritids­ grupp skall vara lägst 13 och högst 20 år. Statskontoret beräknar att an­ slaget genom de förordade modifikationerna kan begränsas till 500 000 kro­ nor. Skolöverstyrelsen anser, att tillsynsmyndigheten bör bemyndigas att i särskilda fall medgiva bidrag till handledning och materiel med högre be­ lopp än som eljest gäller. En sådan möjlighet till dispens skulle kunna an­ vändas för att ge bättre bidrag åt vissa mindre grupper, som på grund av verksamhetens art krävde särskilda kostnader, eller för att bereda bättre bidragsmöjligheter åt enstaka grupper på landsbygden. Enligt överstyrel­ sens uppfattning skulle en sådan dispensbestämmelse göra utredningens förslag om särskilda bestämmelser för vissa landsbygdsgrupper överflödiga. Socialstyrelsen förordar, att statsbidraget uppräknas så, att fritidsgrupperna i genomsnitt erhåller samma bidrag som ungdomseirklama. Vidare ifrågasättes om inte statsbidragsgrunderna kan förenklas, varvid styrelsen föreslår, att bidraget utformas såsom ett allmänt bidrag med visst belopp per deltagare och sammankomst. Föreskrifterna om deltagarnas ålder samt minimiantalet deltagare och sammankomster synes enligt styrelsen kunna bibehållas. Svenska kyrkans diakonistyrelse ställer sig tveksam till statsbidrag till

Kungl. May.ts proposition nr 156. 41

materielkostnader. Hjälpen till lokalkostnader synes vara mera befogad enligt styrelsens mening. KFJJM.s riksförbund föreslår, att statsbidraget utgår med ett fixerat be­ lopp per deltagare, oavsett de kostnader fritidsgruppen haft. Detta belopp bör enligt förbundet ställas till föreningarnas förfogande att brukas på det sätt dessa anser bäst. Statsbidragsbeloppen och åldersgränserna diskuteras i ännu några ytt­ randen. Arbetarnas bildningsförbund och Godtemplarordens studieförbund föreslår av praktiska skäl, att maximibeloppet höjes till 5 kronor. Folkpar­ tiets ungdomsförbund finner det önskvärt, att lokalbidraget per deltagare maximeras till halva kostnaden och maximibeloppet höjes till 3 kronor. Förbundet ifrågasätter, om inte den övre åldersgränsen på deltagarna bör fastställas till 21 år. Maximeringen av antalet deltagare till 25 bör enligt förbundets mening inte vidhållas. Sve?iska scoutrådet önskar den nedre ål­ dersgränsen sänkt till 11 år. Enligt Arbetarnas bildningsförbund är det motiverat, att ensamstående fritidsgrupp, vars deltagarantal understiger 12, kommer i åtnjutande av högre bidrag. Prövningen härav bör inte förläggas till kommunen, utan så­ dana grupper bör hos skolöverstyrelsen söka dispens i analogi med vad som gäller för vissa studiecirklar. Rörande arten av sysselsättning betonar flera organisationer vikten av att statsbidragsbestämmelsema utformas så, att klara gränser dragés upp mellan det egentliga studiearbetet och andra former av fritids­ verksamhet. Folkpartiets ungdomsförbund och Frikyrkliga studieförbundet anser, att mer än ett ämne bör kunna upptagas på en fritidsgrupps program. Stark kritik riktas av ett flertal remissinstanser mot det föreslagna vill­ koret att företrädaren för fritidsgrupp skall vara godkänd av veder­ börande kommunala myndighet. Skolöverstyrelsen föreslår, att kommunalt godkännande endast sker i de fall, då verksamheten icke rapporteras genom något av de erkända studieförbunden. För fritidsgrupper med anknytning till något av studieförbunden bör enligt överstyrelsens mening godkännandet ske antingen av vederbörande studieförbund eller av ansluten ungdomsorganisation. Däremot bör varje sådan fritidsgrupp till vederbörande kommunala myndighet anmäla sin existens, ävensom namnet på den person, som är ansvarig för verksamheten. Arbetarnas bildningsförbwid förutsätter, att bestämmelsen om att fri­ tidsgrupp skall företrädas av en för verksamheten ansvarig person, som skall vara godkänd av vederbörande kommunala myndighet, endast skall avse sådana fritidsgrupper, som organiseras utanför föreningslivet, och att motsvarande godkännande för övriga grupper skall ske i samma ordning, som nu gäller ledare och lärare för studiecirklar. I samma riktning uttalar sig Folkpartiets ungdomsförbund, Frikyrkliga studieförbundet, Godtemp­ larordens studieförbund, KFUK:s riksförbund, KFUM:s riksförbund,

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

KFUK.s och KFUM:s riksstudieförbund, Svenska landsbygdens studieför­ bund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, Svenska scoutrådet, Sveri­ ges godtemplares ungdomsförbund och Sveriges kyrkliga studieförbund. Utredningens förslag om förbud mot propaganda inom fritidsgrupp har föranlett diskussion i en del yttranden. Svenska kyrkans dia­ konistyrelse anför härom bland annat följande. En omformulering bör göras av sista delen i punkt 7: »I fritidsgruppens verksamhet får icke förekomma politisk eller religiös propaganda.» Propa­ ganda är här ett alltför mångtydigt ord. Lägger man i ordet propaganda betydelsen otillbörlig påverkan kan man förstå utredningens mening. Men det står erfarenhetsmässigt klart, att ungdomsgruppen, där den politiska diskussionens vågor gått höga och där deltagarna i denna diskussion ivrigt »propagerat» för sina olika politiska idéer, kunnat ha djupt ungdomsfostrande betydelse. Än mer gäller detta den religiösa debatten. Skulle där­ för utredningens formulering komma att tolkas så att i fritidsgrupperna icke finge »propageras» för att ungdomarna skulle sträva efter att kämpa sig tram. till en ärlig, kristen livsåskådning, sa vore en sådan tolkning högst olycklig. °

Liknande synpunkter anföres av KFUM.s riksförbund, Riksförbundet Kyrklig ungdom samt Sveriges kyrkliga studieförbund. Fritidsverksamhetens organisation. Nästan genomgå­ ende uttalar remissinstanserna sin anslutning till förslaget, att studieför­ bundens administrativa apparat skall utnyttjas för den primära kontrol­ len. Flertalet studieförbund framhåller dock, att den föreslagna anordning­ en torde komma att kräva ökade bidrag till förbundens administrations­ kostnader. Från ett par hall föreslås emellertid en annan lösning. Socialstyrelsen an­ ser inte, att den föreslagna omgången över studieförbunden är övertygande motiverad, och ifrågasätter, om ej riksomfattande ungdomsorganisationer skulle vara i stand att själva inför skolöverstyrelsen svara för verksamhe­ ten på samma sätt som kommunerna i fråga om andra fritidsgrupper. Läns­ styrelsen i Stockholms län har den uppfattningen, att tillsynen av fritids­ grupperna i dess helhet med fördel kunde förläggas till kommunal myndig­ het. Hantverkarnas ungdomsrörelse föreslår, att den förberedande ekono­ miska kontrollen liksom rekvisitionen och redovisningen av bidragen till fritidsgrupper, tillhörande ungdomsorganisation som inte är ansluten till något studieförbund, bör ankomma på ungdomsorganisationen själv. En­ ligt Svenska landsbygdens ungdomsförbunds mening bör de fritidsgrupper, som inte har möjlighet eller lust att söka statsbidrag genom befintliga or­ ganisationer, i likhet med vad som är fallet med fristående studiecirklar söka bidrag direkt från skolöverstyrelsen. Sveriges riksidrottsförbund finner det lämpligt att tillsyn och kontroll över den fritidsverksamhet, som utövas inom idrottens föreningar, sker ge­ nom kommunalt organ, som står i god kontakt med föreningen. För all av

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156. idrottens föreningar bedriven fritidssysselsättning bör bidrag utgå genom riksidrottsförbundet, sedan vederbörande distriktsförbund yttrat sig i ärendet. Med hänsyn till idrottens och föreningsarbetets organisation före­ slår således förbundet, att idrottens föreningar i här berört avseende har förbundet som huvudman. Förbundet beräknar anslagsbehovet för detta ändamål till 210 000 kronor. Rilcshemvämschefen anhåller, att hemvärnets ungdomsföreningar måtte betraktas som fritidsgrupper och sålunda komma i åtnjutande av det stats­ bidrag, som kan komma att utgå till dylika grupper. Beträffande medelsanvisningen framhåller riksräkemkapsverket följande. I fråga om medel till understöd till studiecirkelverksamhet sker anvisning visserligen å ett förslagsanslag. Denna verksamhet låter sig emellertid se­ dan ett flertal år bättre överblickas, vilket icke är förhållandet betrailande den föreslagna fritidsverksamheten. Såsom utredningen påpekar har berakningen av medelsbehovet för bidrag till fritidsverksamheten med nöd vandighet endast kunnat bliva approximativ. Då medelstillgången för verk­ samheten synes böra begränsas, anser ämbetsverket det därför lämpligt, att medelsanvisningen sker å ett obetecknat anslag.

Departementschefen.

Till grund för utredningens förslag om statligt stöd åt ungdomens fri­ tidsverksamhet ligger, såsom klart framgår av motiveringen, övertygelsen om grupparbetets och den skapande sysselsättningens betydelse för en har­ monisk personlighetsutveckling. Det planerade bidragssystemet är i sina huvuddrag uppbyggt efter mönster av nu gällande regler för statens un­ derstöd till studiecirkelverksamheten. Utredningen framhåller uttryckli­ gen, att klara gränser i fortsättningen bör upprätthållas mellan de båda verksamhetsformerna, därest förslaget om särskilda bidrag till fritidsgrupperna förverkligas. Skillnaden bör enligt utredningen astadkommas genom bidragsgivningens omfattning. Maximibidraget till en fritidsgrupp föreslås sålunda avsevärt understiga maximibidraget till en ungdomscirkel. Såsom ett medel att stimulera en ökad aktiv fritidsverksamhet bland ungdomen synes mig utredningens förslag värdefullt. Jag finner även de av utredningen preciserade bidragsvillkoren i huvudsak omsorgsfullt av­ vägda samt själva konstruktionen av statsbidraget väl utformad. Planen förutsätter kommunal medverkan och bistånd från de statsunderstödda riksförbunden för studiecirkelverksamhet. I administrativt hänseende före­ faller denna anordning tillfredsställande. I allt väsentligt finner jag därför förslaget väl ägnat att läggas till grund för ett beslut. I vissa avseenden anser jag mig emellertid böra förorda smärre jämkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. Vid remissbehandlingen har från åtskilliga håll riktats invändningar mot utredningens förslag om kommunalt godkännade av den för fritidsgrupp ansvarige. Ehuru jag för egen del är övertygad om att arten av nu ifråga­ varande verksamhet kräver en förhållandevis noggrann tillsyn, synes det mig tveksamt om kravet pa kommunal kontroll av de fntidsgrupper, som organisatoriskt kommer att anknytas till de erkända studieförbunden, är realistiskt grundat. Snarare synes mig den föreslagna ordningen kunna inne­ bära vissa risker. Jag förutsätter nämligen, att framför allt i de större kom­ munerna vissa svårigheter kommer att föreligga, när det gäller att prak­ tiskt förverkliga det syfte som kontrollföreskriften rymmer. Samtidigt kan det förväntas, att studieförbunden med hänsyn till den föreskrivna kommu­ nala uppsikten kommer att ägna mindre uppmärksamhet åt fritidsverksam­ heten inom de till förbunden anslutna organisationerna än som kan anses önskvärt. I viss överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen vid remiss­ behandlingen framfört yrkande förordar jag därför, att kommunalt godkän­ nande av den för fritidsgruppen ansvarige endast skall ske i de fall, då verk­ samheten icke rapporteras genom något av de erkända studieförbunden. I Övriga fall bör godkännande ske genom studieförbunden. I likhet med skol­ överstyrelsen förordar jag samtidigt, att varje fritidsgrupp skall till veder­ börande kommunala organ (ungdomsstyrelsen, barnavårdsnämnden eller folkskolestyrelsen) anmäla sin existens och namnet på den för gruppen an­ svarige. Enligt min mening bör denna åtgärd tillförsäkra kommunens ung­ domsvårdande organ en önskvärd överblick av fritidsverksamheten på or­ ten till gagn för det samarbete på området, som bör eftersträvas. Jag kan icke tillstyrka Sveriges riksidrottsförbunds yrkande om sär­ skilt huvudmannaskap för förbundets fritidsverksamhet, ej heller förbun­ dets hemställan om speciell medelsanvisning för ändamålet. Utredningen föreslår bland annat, att viss del av statsbidraget till en­ samstående fritidsgrupp under särskilt angivna förutsättningar må, efter prövning av vederbörande kommunala myndighet, beräknas enligt för­ månligare bidragsgrunder än reglerna eljest föreskriver. Tanken att bereda sådana grupper, som av lokala eller andra skäl måste bli förhållandevis små, gynnsammare villkor än som normalt skulle tillförsäkras dem, finner jag beaktansvärd. Dock bör det enligt min mening ankomma på tillsyns­ myndigheten — d. v. s. i förevarande fall skolöverstyrelsen — att meddela erforderlig dispens. Vid i emissbehandlingen har bland annat ifrågasatts, om utredningens förslag beträffande fritidsgrupps verksamhet medger att mer än ett ämne upptages på sysselsättningsprogrammet. Ehuru förslaget på denna punkt icke är närmare preciserat förutsätter jag, att en viss variation inom ramen för den stipulerade planmässigheten skall anses tillåten. Huvudsyftet med verksamheten att främja deltagarnas aktivitet — bör därvid vara väg­ ledande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 45

I vissa yttranden har betänkligheter anförts mot den av utredningen före­ slagna bestämmelsen, att politisk eller religiös propaganda icke får före­ komma i fritidsgruppens verksamhet. Jag får i detta sammanhang erinra om att en motsvarande regel för närvarande gäller studiecirkelverksamhe­ ten. För egen del är jag medveten om att en föreskrift av detta slag kan föranleda tolkningssvårigheter. Å andra sidan torde det stå klart, att en verksamhet, som förutsättes vara öppen för alla och som understödjes med statsmedel, i nu nämnda avseenden bör präglas av objektivitet. Jag anser mig därför icke böra frångå utredningens förslag på denna punkt. I fråga om utredningens förslag, att medelsanvisningen bör ske under ett förslagsanslag anför riksräkenskapsverket betänkligheter. Ämbetsver­ ket påpekar att beräkningen av medelsbehovet med nödvändighet endast kunnat bli approximativ. För att medelstillgången skall kunna begränsas, finner ämbetsverket lämpligt, att medelsanvisningen sker under ett obe­ tecknat anslag. Enligt min mening är en begränsning i och för sig icke eftersträvansvärd, därest verksamheten visar sig tjäna det tänkta syftet. Om erfarenheterna av verksamhetens utveckling gör en åtstramning av bidragsgivningen nödvändig, torde denna böra vinnas i första hand genom en skärpning av bidragsvillkoren. En medelsanvisning under ett obetecknat anslag till en verksamhet av nu ifrågavarande art skulle otvi­ velaktigt vålla betydande administrativa olägenheter. Jag anser mig där­ för icke böra avvika från utredningens förslag på denna punkt och förordar alltså, att medelsanvisningen sker under ett förslagsanslag. Anslaget torde böra ställas till skolöverstyrelsens disposition. I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att statsbidragsvillkoren för den planerade verksamheten sammanföres i en särskild kungörelse. Jag anser mig i huvudsak kunna godtaga utredningens kostnadsberäk­ ning men föreslår, att det angivna totalbeloppet lämpligen avrundas till 1 milj. kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att a) medgiva, att bidrag av statsmedel må från och med budgetåret 1954/55 utgå till ungdomens fritidsverksamhet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i föregående förordat; b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter om statens bidrag till ungdomens fritidsverksamhet; c) till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet på riksstaten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

V. Ungdomsidrotten.

Nuvarande förhållanden.

Avsättningsanslaget till fonden för idrottens främjande är under inneva­ rande budgetår uppfört med 7 500 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni och 9 oktober 1953 äger Sveriges riksidrottsförbunds ungdomskommitte disponera tillhopa 99 500 kronor för sin verksamhet. Det totala antalet föreningar och medlemmar inom riksidrottsförbundet uppgick den 31 oktober 1953 till 9 634 respektive 810 002. Riksidrottsför­ bundet redovisade vid samma tillfälle 30 specialförbund. Förbundet är re­ gionalt uppdelat i 23 distriktsförbund. I riksidrottsförbundets berättelse för verksamhetsåret 1952 redovisas vissa uppgifter rörande ungdomsverksamhetens omfattning. I följande sam­ manställning, som hämtats ur denna berättelse, anges antalet föreningar med särskilda avdelningar för ungdom i åldern 14 till 18 år (åldersgränserna för riksidrottsförbundets ungdomsidrott) samt medlemsantalet inom dessa avdelningar för åren 1946,1949 och 1952. Föreningar med Medlemsantal ungdomsavd.

Medlemmarna i de särskilda ungdomsavdelningarna utgör emellertid en­ dast en mindre del av samtliga medlemmar i den ålder det här är fråga om. Idrottsverksamhet speciellt tillrättalagd för barn och tonårsungdom bedrives även av skolidrottsförbundet, som den 31 oktober 1953 omfattade 198 322 medlemmar i 2 705 föreningar. Av riksidrottsförbundets berättelser från de senaste verksamhetsåren framgår, att skilda åtgärder vidtagits för att öka intresset just för ung­ domsidrotten. Specialförbunden har numera knutits fastare till ungdomskommittén, och ett vidgat samarbete genom särskilda ungdomskonsulenter har eftersträvats.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter. Utredningen erinrar till en början om att ungdomsvårdskommittén i sitt betänkande om ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947: 12) publicerat vissa uppgifter om idrottsintressets omfattning. Av dessa framgår, att unge­ fär två tredjedelar av pojkarna syntes utöva idrott eller friluftsliv i någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 47

form, medan återstoden till allra största delen vore åtminstone passivt idrottsintresserad. För flickornas del vore idrottsintresset mindre men dock betydande. Omkring hälften av dem syntes enligt undersökningarna aktivt utöva idrott eller friluftsliv. Idrott och sport torde sålunda, framhåller ut­ redningen, vara de former av fritidssysselsättning, som i vår tid väcker ung­ domens starkaste intresse. I fortsättningen framhåller utredningen, att detta starka idrottsintresse givetvis bör tagas till vara och utnyttjas av samhället i dess strävanden för ett förbättrat ungdomsarbete. Utredningen framhåller, att idrottsintresset emellertid synes kunna tendera till viss ensidighet och lätt gå till överdrift. Synpunkter av denna innebörd har också, tillägges det, anförts av riksidrottsförbundet i en skrivelse till utredningen. Enligt utredningens mening bör ansträngningar därför göras för att begränsa en sådan utveckling, som i viss mån skulle kunna motverka idrottens syfte. Genom ett ökat samar­ bete mellan idrottsrörelsen och andra ideella organisationer borde den ung­ dom, som nu kommer till idrotten, ges tillfälle till nya kontakter och vid­ gade intressen. Utredningen betonar, att riksidrottsförbundet i sin skri­ velse också förklarat, att idrottsrörelsens ungdomsarbete är avsett att be­ drivas enligt dessa grunder. Utredningen berör i detta sammanhang frågan om tävlingsidrotten. Ut­ redningen framhåller, att den i likhet med ungdomsvardskommittén icke är övertygad om värdet av en alltför långt driven idrottsutövning av ungdom som befinner sig i pubertetsåren. Den understryker också ett uttalande av ungdomsvårdskommittén, att alla konditionskrävande idrotter kan bli ödesdigra för denna ungdom och att idrottsutövningen därför främst bör gå ut på att främja spänst och snabbhet samt känsla för teknik och rytm. Vi­ dare anför utredningen bland annat följande. I en undersökning, som refereras i riksidrottsförbundets berättelse för verksamhetsåret 1951/52, redovisas bland annat vissa iakttagelser som just rör ungdomsidrotten. Däri framhålles bland annat att ungdomar i aldem 16—17 år inte kan anses ha de vuxnas omdöme att tävla förnuftigt och att lägga upp en taktik inför t. ex. ett lopp. Om dessa ungdomar emellertid omsorgsfullt förbereder sin tävlingssäsong och om de har en omdömesgill tränare, anses dock knappast några fysiologiska skäl föreligga att de inte skall tillåtas tävla i grenar, där uthållighet fordras. Författaren framhåller emellertid faran av att man generaliserar och använder »undantagen» som bevis för att en viss gren väl lämpar sig för åldern i fråga. Följden kan bli överansträngning, och ej sällan beskrives fall där ungdomar i samband med någon ansträngande tävlan visat tecken på hjärtinsuificiens.

Att stimulera den icke alltför överdrivet tävlingsbetonade idrotten, d. v. s. sport och friluftsliv i vidaste bemärkelse, synes enligt utredningen innebära betydande möjligheter att nå de skaror av ungdom, som nu står utanför idrottsrörelsens föreningsliv. Utredningen framhåller att dessa strävanden i viss utsträckning nu främjas genom det statliga stöd, som utgår genom sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. skilda anslag till fonden för friluftslivets främjande. Vidare hänvisar ut­ redningen till sitt förslag om bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, vari även sådana sportsligt betonade fritidssysselsättningar, som bygger på en gruppsamverkan men icke kan inordnas under idrott, bör berättiga till statsbidrag.

Vid de överläggningar utredningen haft med företrädare för riksidrottsförbundet och i förbundets svar på utredningens rundskrivelse har ledarbnsten och bristen på lokaler ansetts vara några av de viktigaste aktuella problemen för idrottsrörelsen. Utredningen anför härom: Beträffande den första frågan, d. v. s. ledarproblemet, har utredningen genom sitt förslag till ungdomsledarutbildning och förslaget om bidrag till instruktörer inom ungdomssammanslutningarna i viss mån sökt tillgodose detta behov. Lokalfragan har såtillvida legat utanför utredningens uppdrag, som den inte haft att pröva frågan om anläggningsbidrag eller bidrag till uppforande av samlingslokaler. Däremot föreslår utredningen i ett särskilt avsmtt om stöd till ungdomens fritidsverksamhet, att statsbidrag på vissa villkor skall kunna utgå till de lokalkostnader som de s. k. fritidsgrupperna far vidkännas i sin verksamhet. I någon mån bör detta komma även idrotts­ föreningarnas ^ ungdomsavdelningar till godo i den del av verksamheten, som bygger på andra fritidssysselsättningar än idrott. Riksidrottsförbundet har i sm skrivelse till utredningen betonat vikten av att sådan sysselsätt­ ning i lampliga former kan stimuleras och byggas ut under den tid av året, da ungdomsavdelningarnas arbete måste bedrivas inomhus. Utredningen framhåller i fortsättningen, att bristen på medel för den egentliga ungdomsidrotten synes vara mycket kännbar. Utredningen har också kommit till den uppfattningen, att ytterligare medel bör komma idrottsrörelsen till godo i dess strävanden att finna sådana former för ung­ domsarbetet, att det värdefulla i idrotten kan främjas och att idrottsrörel­ sens krafter i sa stor utsträckning som möjligt kan inriktas på uppgiften att nå den ungdom som nu står utanför föreningslivet. Särskilt betydelse­ fullt synes det enligt utredningens mening vara om ungdomen genom idrot­ ten kan bibringas starkare känsla för värdet av friluftsliv över huvud. Så­ dana former av sportsliga sysselsättningar, som både kan ge ett måttligt utlopp för ungdomens naturliga lust att tävla och samtidigt stärker dess sinne för natur och bygd, bör främjas.

Förslag. Med utgångspunkt från de i föregående avsnitt angivna övervägandena föreslår utredningen, att särskilda medel ställes till Kungl. Maj:ts disposi­ tion för främjande av ungdomsidrott enligt de riktlinjer som i det föregå­ ende dragits upp. Det ytterligare belopp, varmed fonden för idrottens främ­ jande därför kan komma att förstärkas, föreslås få karaktären av ett sär­ skilt stimulansbidrag, ur vilket bidragsberättigad organisation kan ansöka

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 49

om stöd. Bidragets utformning förutsätter sålunda egna insatser från sö­ kandens sida. Enligt utredningens mening bör statsbidrag i varje särskilt fall kunna utgå med högst 50 % av de totala kostnader för det ifrågasatta ändamålet, vilka redovisas i de planer och kostnadskalkyler som bifogas bidragsansökan. Utredningen förutsätter att såsom egna insatser icke får räknas statsbidrag som åtnjutes i annan ordning. Enligt utredningens uppfattning bör icke blott idrottsrörelsen, företrädd av riksidrottsförbundet och till detta förbund knutna organisationer eller samarbetsorgan, komma i åtnjutande av nu ifrågavarande särskilda bidrag för främjande av ungdomsidrotten. Även ungdomssammanslutning eller förening utanför den organiserade idrottsrörelsen, som redan har en idrotts­ lig verksamhet på sitt program eller avser att pröva nya former av ung­ domsarbete, vari idrotten kan tjäna som ett viktigt medel att nå nya ska­ ror av ungdomar, föreslås bli berättigade till statsbidrag på lika villkor. För den organiserade idrottsrörelsen bör enligt utredningens uppfattning 250 000 kronor reserveras för ungdomsarbetet. Förslaget innebär, att riks­ idrottsförbundet, dess ungdomskommitté eller annan organisation i sam­ verkan med riksidrottsförbundet skall kunna ansöka om bidrag ur denna anslagspost. För ungdomsarbetet i sammanslutningar utanför den organi­ serade idrottsrörelsen synes enligt utredningens mening ett belopp av 100 000 kronor böra anvisas. Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda, att fonden för idrot­ tens främjande under budgetåret 1954/55 genom det under tionde huvud­ titeln anvisade avsättningsanslaget förstärkes med tillhopa 350 000 kronor, vilket belopp bör disponeras av Kungl. Maj:t såsom Bidrag till ungdoms­ idrotten.

Yttranden.

Utredningens förslag om ökat stöd åt ungdomsidrotten har icke berörts i alla remissyttranden. De remissinstanser, vilka yttrat sig i frågan, är emel­ lertid positivt inställda till tanken som sådan, även om meningarna är de­ lade, när det gäller medlens fördelning och användning. Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, Folkpartiets ungdomsförbund, Svenska scoutrådet, KFUM:s riksförbund och Studieförbundet Medborgarskolan delar helt utredningens uppfattning. Statskontoret anser, att det behov som kan finnas av särskilt stöd till den organiserade ungdomsidrotten bör kunna tillgodoses genom omfördelning av medelsanvisningen från anslaget till avsättning till fonden för idrottens främjande. Anslaget bör endast upp­ räknas med 100 000 kronor eller det belopp som utredningen föreslagit för stöd åt sammanslutningar utanför den organiserade idrotten. — Skolöver­ styrelsen tillstyrker förslaget, men ifrågasätter, om icke som villkor för er­ hållande av det nu föreslagna bidraget till riksidrottsförbundet borde sät- 4 — B ihan g till riksdagens protokoll 1951f. 1 samt. Nr 156.

50 Kungl. May.ts proposition nr 156.

tas, att det icke får tas i anspråk för att täcka administrationskostnader. Med hänsyn till den önskvärda inriktningen av ungdomsidrotten mot i för­ sta hand sport och friluftsliv torde vidare enligt överstyrelsens uppfattning böra övervägas, om icke viss del av föreslagna anslag borde läggas till fon­ den för friluftslivets främjande. — Liknande tankegångar återkommer i yttrande från Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige. Föreningen understryker vikten av utredningens uttalande om att stimulera den icke alltför överdrivet tävlingsbetonade idrotten för att nå de skaror av ungdomar, som står utanför idrottens föreningsliv. Före­ ningen, som livligt tillstyrker utredningens förslag, anser att hela det äska­ de beloppet förutsättningslöst skall ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, utan att i förväg låsas fast för utdelning på vissa organisationer. — Arbe­ tarnas bildningsförbund framhåller, att det förefaller, som om idrottsrörel­ sen inom ramen för sina nuvarande resurser borde ha möjlighet att ägna större uppmärksamhet åt den icke strängt tävlingsbetonade idrotts- och sportverksamheten bland ungdom. Förbundet ifrågasätter, om icke anslagsbeloppet till den s. k. ungdomskommitténs verksamhet borde kunna utökas på bekostnad av vissa andra poster i riksidrottsförbundets budget. Om ut­ redningens förslag bifalles, vilket förbundet inte vill motsätta sig, bör i varje fall betryggande garantier skapas, att medlen användes för ändamål, som i egentlig mening befordrar utredningens syften. Förbundet ifrågasät­ ter, om uppdelningen på 250 000 kronor till den organiserade idrottsrörel­ sen och 100 000 kronor till sammanslutningar utanför denna, kan anses motsvara en rimlig fördelning. Det skulle förefalla naturligare, om det to­ talt föreslagna beloppet i stället delades lika mellan de båda huvudgrup­ perna. — Samma åsikt beträffande medlens fördelning har framförts av Unga örnars riksförbund, som framhåller att förbundet har en ganska om­ fattande idrottsverksamhet på sitt program men samtidigt stora svårig­ heter att få tillräckliga medel härtill. Sveriges riksidrottsförbund anser, att idrottsutövningen måste vara det sammanhållande intresset i idrottens ungdomsarbete. Men ungdomens in­ tresse får icke ensidigt inriktas på idrott. Ungdomsavdelningarna måste i sitt arbete genom samarbete med andra ideella organisationer vidga de ungas vyer och intressen. Sedan några år har riksidrottsförbundets ung­ domsarbete en sådan inriktning. Antalet ungdomsavdelningar med arbete efter dessa riktlinjer är i snabbt stigande. Målet är att varje idrottsförening skall ha en ungdomsavdelning. Den största svårigheten är att få lämpliga och villiga ledare. Stödet åt idrottsföreningarna i deras verksamhet tar dels formen av ekonomisk hjälp, dels sker det i form av kurser, i regel distriktsvis, för föreningsledare och föreningsfunktionärer. För denna verksamhet har riksidrottsförbundet sedan länge haft önskemålet att få distriktskonsu­ lenter i idrottsdistrikten. Av ekonomiska skäl har detta önskemål hittills kunnat tillgodoses endast i ett fåtal av distriktsförbunden. — Förbundet

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 51 betonar, att största delen av anslaget till idrottens främjande går till den idrottsliga verksamheten och en i förhållande till förbundets storlek myc­ ket liten del till administrationskostnader. Ungdomsverksamheten utgör ett väsentligt inslag i verksamheten. Det anslag, som går till förbundets ungdomskommitté, är blott en del av de medel, som direkt eller indirekt kommer ungdomsverksamheten till godo. Härutöver disponeras vissa kurs­ anslag bl. a. för utbildning av ungdomsledare; vidare utgår från andra an­ slagsposter medel till ungdomsledarträffar, till tryckalster för ungdomsar­ betet etc. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har förbundet hem­ ställt om anslagshöjningar för olika speciella ändamål, varigenom även ung­ domsverksamheten skulle komma att tillgodoses. Då utredningen föreslår vissa anslag särskilt till ungdomsverksamheten, vill riksidrottsförbundet framhålla, att flera andra anslagshöjningar, som förbundet äskat för kom­ mande budgetår för idrottsrörelsen är lika angelägna. Förbundet tillstyrker ifrågasatta höjda anslag till ungdomsverksamheten, men icke om denna anslagsökning skall ske på bekostnad av oförändrade anslag till lika bety­ delsefulla ändamål. Förbundet finner det icke lämpligt att ändra anslagsvägama till ungdomsverksamheten och att genom en särskild anslagspost till ungdomsidrott göra ungdomsarbetet till något speciellt och från annan verksamhet inom förbundet fristående. Anslagen för förbättrad ungdoms­ verksamhet bör därför inordnas bland de medel som av Kungl. Maj:t varje år ställs till förbundets förfogande. Högerns ung domsjörbund anser även, att anslaget för ungdomsverksam­ heten bör fördelas via riksidrottsförbundet. Förbundet har icke övertygats av utredningens motiveringar om att det finns ett behov av idrottsstöd till ungdomssammanslutningar, som står utanför riksidrottsförbundet. Kom­ mitténs anslagskrav på denna punkt avstyrkes.

Departementschefen.

De former av fritidssysselsättning, som främst väcker ungdomens in­ tresse i våra dagar, torde vara idrott och friluftsliv. Det är betydelsefullt att samhället tillvaratar detta intresse i strävandena för ett förbättrat ung­ domsarbete. Ungdomsidrotten erhåller visserligen redan nu stöd från det allmänna genom de anslag som årligen ställs till riksidrottsförbundets för­ fogande, men detta stöd synes icke vara tillräckligt. Både riksidrottsför­ bundet och andra organisationer, som sysslar med ungdomsverksamhet, framhåller att ungdomsidrotten huvudsakligen i brist på medel icke kun­ nat utvecklas så som önskvärt vore. Det är enligt min mening nu ange­ läget, att samhället lämnar ytterligare stöd åt denna verksamhet. Jag till­ styrker därför, att för nästa budgetår i enlighet med utredningens förslag anvisas ett belopp av 350 000 kronor för ändamålet.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Dessca medel bör såsom utredningen förutsatt komma den egentliga ung­ domsidrotten till godo och främst inriktas på att stimulera den icke allt­ för tävlingsbetonade idrotten, d. v. s. sport och friluftsliv i vidaste bemär­ kelse. Härigenom torde bland annat den fördelen vinnas att större möj­ ligheter skapas att nå den föreningslösa ungdomen. Det statliga stödet åt ungdomsidrotten synes lämpligen, som utredningen föreslagit, böra få for­ men av stimulansbidrag, som utgår med viss procent av kostnaden för det ifrågasatta ändamålet. En sådan anordning förutsätter emellertid egna in­ satser från den bidragssökande. Storleken av dessa kan naturligtvis disku­ teras. Jag är medveten om att det på många håll kan föreligga svårigheter att åstadkomma ett så stort eget bidrag, som det utredningen föreslagit, nämligen med 50 procent. Å andra sidan kräves, om de här åsyftade åt­ gärderna skall få verklig effekt, en kraftig insats även från organisationer­ nas sida. Jag vill därför i enlighet med utredningens förslag förorda, att som villkor för statsbidrag skall gälla att organisationernas egna insatser uppgår till minst samma belopp som det begärda statsbidraget. Som egen insats skall härvid självfallet icke få räknas statsbidrag, som åtnjutes i annan ordning. Riksidrottsförbundet har uttalat, att ett statligt bidrag till ungdomsidrotten bör inordnas bland de medel, som för olika ändamål ställs till förbundets förfogande, och icke upptas som en särskild anslags­ post. I anledning härav vill jag framhålla att det särskilda bidrag åt ung­ domsidrotten, som här föreslås, såväl vad beträffar idrottsrörelsen som andra organisationer i huvudsak är avsett att utgöra ett speciellt stöd åt de lokalt verksamma föreningarna i deras strävanden att utvidga sin verk­ samhet för att nå nya skaror av ungdomar, icke minst dem som nu står utanför föreningslivet. De bidrag av här berörda medel, som kan komma att utgå till de egentliga idrottsorganisationerna, bör sålunda icke ingå i riksidrottsförbundets övriga anslag till administration, kursverksamhet, materielanskaffning etc. utan helt komma en ökad aktiv ungdomsverksam­ het tillgodo. Vad angår den egna insatsen vill jag för riksidrottsförbundets del erinra om att Sveriges centralförening för idrottens främjande tagit initiativ för att erhålla ekonomiskt stöd från näringslivets sida speciellt med tanke på idrottens ungdomsarbete. Närmare bestämmelser angående bidragstilldelningen synes lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela. Utredningen har föreslagit, att större delen av anslaget eller 250 000 kronor skall förbehållas verksamheten inom den organiserade idrottsrörel­ sen, medan återstoden, 100 000 kronor, skall utgå till andra sammanslut­ ningar, som har sport och friluftsliv på sitt program. En dylik fördelning har väckt kritik från vissa remissinstanser, som föreslagit att summan skall fördelas lika mellan de båda intressegrupperna. För egen del anser jag det knappast lämpligt att på förhand i detalj låsa fast hur fördelningen skall ske. Det ligger i sakens natur att en väsentlig del av beloppet bör

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156. 53

utgå till den organiserade idrottsrörelsen. Det bör emellertid icke möta något hinder att öka den andel, som är avsedd för övriga sammanslut­ ningar, till högre belopp än 100 000 kronor, om det visar sig att dylika organisationer kan få igång en omfattande och lämpligt upplagd verk­ samhet. För denna ståndpunkt talar framför allt det förhållandet att så­ dana sammanslutningar som scoutorganisationer, Skid- och friluftsfrämjan­ det och nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer f. n. i motsats till idrottsrörelsen åtnjuter endast blygsamma bidrag från det allmänna eller helt saknar sådant stöd. Det föreslagna beloppet av 350 000 kronor torde böra anvisas under tionde huvudtiteln och tillföras fonden för idrottens främjande. Erforderlig hemställan om medelsanvisning göres av chefen för handelsdepartementet senare denna dag i samband med anmälan av fråga om anslag till avsätt­ ning till fonden för idrottens främjande.

VI. Instruktörer i ungdomsarbetet.

A. Riksinstruktörer.

Nuvarande förhållanden.

Jämsides med utbildning av ungdomsledare bedriver ett flertal ungdomssammanslutningar en riksomfattande instruktörsverksamhet. Vissa statsbidrag kan för närvarande utnyttjas för speciell instruktörs­ verksamhet. Nykterhetsorganisationerna åtnjuter sålunda bidrag till in­ struktörer för nykterhetsupplysning. Sveriges riksidrottsförbund dispo­ nerar statsmedel för viss konsulentverksamhet. Ur riksstatsanslaget till stu­ dieförbundens organisations- och administrationskostnader utgår även bi­ drag till av förbunden anställda instruktörer och konsulenter. Slutligen kan nämnas att statsbidraget till Jordbrukareungdomens förbund till största de­ len kommer konsulentverksamheten till godo.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Ungdomssannnanslutningarnas förmåga att vidmakthålla en aktivitet och ett levande intresse bland medlemmarna beror enligt utredningen i hög grad på tillgången till goda ledare. Svårigheten att skaffa ledare, som är villiga att offra tid och arbetskraft för det lokala föreningsarbetet har ut­ redningen i viss utsträckning sökt lösa genom sitt förslag till stöd åt fri­ tidsverksamheten. För ungdomssammanslutningarna anses svårigheterna att

54 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

förvärva och behålla kvalificerade, centralt verksamma ledare (riksinstruktörer, konsulenter etc.) vara mycket kännbara. Utredningen framhåller med en hänvisning till ungdomsvårdskommitténs behandling av denna fråga (SOU 1944:31), att dessa svårigheter i mycket hög grad är att söka i bris­ ten på ekonomiska resurser. Därtill kommer enligt utredningen att arbetet som ungdomsledare från meritsynpunkt m. m. ofta är ogynnsamt. Utredningen framhåller att de centrala ledarnas uppgift i föreningslivet icke blott är att vara en sammanhållande kraft. Lika viktig är deras upp­ gift att stimulera de lokala organisationerna till förnyelse i arbetsmetodiken. Utredningen betonar att det inom föreningslivet är väl omvittnat, hur be­ tydelsefull instruktörernas funktion är när det gäller att höja det lokala arbetets standard och vilken psykologisk roll instruktörerna spelar såsom impulsgivare. Enligt utredningens mening föreligger mycket starka skäl för ett statligt stöd till ungdomssammanslutningarnas instruktörsverksamhet. En av sta­ ten understödd verksamhet av denna art inom enskilda fria ungdomssammanslutningar synes emellertid av principiella skäl böra få ett i någon mån begränsat syfte. Utredningen framhåller, att det statliga stödet icke bör in­ riktas på att främja de speciella mål, för vilka sammanslutningarna är upp­ byggda, d. v. s. ideologiska eller andra syften, utan instruktörsverksamheten bör huvudsakligen inriktas på gemensamma ungdomsfrämj an­ de uppgifter inom de många gånger starkt artskilda sammanslutning­ arnas verksamhet. I första hand säges instruktörens uppgift skola vara att med för syftet tillrättalagda medel bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera den till en kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritids­ sysselsättning. Ett sådant stöd skulle enligt utredningen på ett ändamålsenligt sätt binda vissa övriga stödformer samman, nämligen de föreslagna bidragen till fritidsverksamheten och till de ungdomsvårdande sammanslutningarnas ledarutbildning. I anslutning till detta uttalande tillägger utredningen: Frågan om hur samhället exempelvis genom det föreslagna stödet åt verksamheten i fritidsgrupper verkligen skall kunna nå de skaror av ung­ domar, för vilka fritiden med dess mångfald av frestelser innebär särskilt påtagliga risker, har ingående ventilerats. För utredningen framstår det som oundgängligen nödvändigt, att betydande personliga insatser måste göras, för att de tänkta formerna av fritidsverksamheten skall kunna få ett innehåll, som väcker ungdomarnas intresse. På det lokala planet skulle ut­ redningens förslag rörande stöd åt fritidsverksamheten i någon mån betyda en stimulans för initiativkraftiga och intresserade ledare. Det moraliska stöd, som en bidragsgivning — om än av blygsam omfattning — därvid kan utgöra, synes visserligen icke böra underskattas, ehuru det för utredningen dock är tydligt, att ett bidragssystem av denna art för att kunna lyckas kräver planmässiga ansträngningar av lämpliga personer med både tid och resurser till sitt förfogande för en brett upplagd rådgivnings- och konstruk­ tiv verksamhet.

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 156. 55

En instruktörsverksamhet, som skall understödjas av statsmedel, bör en­ ligt utredningen sålunda icke koncentreras enbart till arbetet inom or­ ganisationerna. Utredningen framhåller som särskilt angeläget, att de in­ struktörer, som kan komma att arbeta med hjälp av statsbidrag, i största möjliga utsträckning riktar sig till de ungdomar, som står utanför förenings­ livet. Utredningen framhåller, att den har diskuterat, om särskilda instruk­ törer utanför föreningslivet borde anställas för en sådan uppgift. Det kun­ de exempelvis tänkas, att statsbidrag utginge till kommunerna för anstäl­ lande av instruktörer, vilkas uppgift uteslutande borde inriktas på den s. k. föreningslösa ungdomen. Utredningen har emellertid funnit, att den utåt­ riktade verksamheten med all säkerhet skulle komma att ge ett bättre ut­ byte, om den organiskt bundes samman med ett ungdomsvårdande program inom ramen för föreningslivet.

Förslag. I likhet med ungdomsvårdskommittén föreslår utredningen, att staten i fortsättningen enligt särskilda normer bidrar till kostnaderna för ett visst antal instruktörer, som anställes inom sammanslutningar med ungdomsvår­ dande arbete på sitt program. Med hänsyn till den organisatoriska upp­ byggnaden av det fria och frivilliga ungdomsarbetet i vårt land bör stats­ bidraget enligt utredningen i första hand komma att knytas till sådan instruktörsverksamhet, som förankras i ungdomssammanslutningarnas riks­ organisationer. I förslaget inbegripes jämväl Sveriges riksidrottsförbund. Såsom huvudman för en eller flera instruktörer bör enligt utredningen även kunna stå något av de samarbetsorgan, som tillskapats för en sam­ verkan mellan ungdomsorganisationer av likartad karaktär. Som exempel på dylika samarbetsorgan nämnes Sveriges kristna ungdomsråd, Frikyrk­ liga ungdomsrådet, Svenska scoutrådet och Svenska flickscoutrådet. Enligt utredningens mening bör det icke vara uteslutet att ungdomsorga­ nisationer, som redan har eller i fortsättningen kan fa statsbidrag för instruktionsverksamhet av annat slag, även kan komma i åtnjutande av nu ifrågavarande instruktörsbidrag. Principiellt bör sålunda statsbidraget stå öppet för nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer, även om de tilldelats bidrag till instruktörer för nykterhetsupplysning. Med hänsyn till att utredningen icke haft att pröva frågan om stöd till de politiska ungdomsorganisationerna, lämnas dessa sammanslutningar utanför det nu diskuterade förslaget. Utredningen finner ungdomsvårdskommitténs detalj förslag, som anknyter till kommitténs allmänna motivering för bidrag till instruktionskurserna och som av detta skäl bygger på en särskilt konstruerad fördelningsskala, icke ägnat att läggas till grund för ett framtida statsbidrag. Även om ut­ redningen väl inser värdet av en så rättvis fördelningsprincip som möjligt.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

förefaller det i praktiken omöjligt att på ett område, där behov och struktur växlar så starkt som just inom ungdomsföreningarna, finna en korrekt for­ mel för sådana principer. Om staten skall kunna ge ett stöd åt ungdomssammanslutningarnas instruktörsverksamhet, bör detta enligt utredningen lämpligen ske på grundval av ett redovisat behov. Detta innebär, att ve­ derbörande riksorganisationer vid särskilt stadgad tidpunkt bör ansöka om bidrag till en sådan verksamhet och att det bör åvila den myndighet, som disponerar anslaget, att fördela bidragen. Uppenbarligen kan, framhåller utredningen, en sadan fördelning bli tämligen vansklig. Det synes emellertid \ara ett primärt intresse, att ett stöd verkligen kommer till stånd. Även om en teoretiskt acceptabel bidragsskala är möjlig att konstruera, finner ut­ redningen uppenbart, att riskerna för orättvisor vid en tillämpning av ett tämligen stelt verkande system är större än följderna av sådana avvägningssvårigheter, som av naturliga skäl hör samman med varje form av behovsprövning. För att i någon män avgränsa de organisationer, som bör kunna komma ifråga för mstruktörsbidrag, finner utredningen lämpligt, att vissa riktlin­ jer fastställes. Utredningen anknyter därvid med vissa modifikationer till ungdomsvårdskommitténs rekommendationer och anger följande förut­ sättningar för rätt till statsbidrag, vilka i huvudsak an­ sluter sig till de principer som utredningen följt i andra sammanhang. 1. Sammanslutningen skall vara en riksomfattande organisation och be­ driva en särskilt pa ungdom i åldern 12—25 år inriktad verksamhet. 2. Sammanslutningen skall redovisa minst 3 000 medlemmar. 3. Sammanslutningen skall bland sina medlemmar bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet och bereda dem möjligheter att odla antingen religiösa, ideella, intellektuella, konstnärliga, praktiska eller sportsliga in­ tressen. 4 Sammanslutningen må icke huvudsakligen ägna sig åt att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen. Enligt utredningens mening bör det ankomma på skolöverstyrelsen att pröva frågan, vilka organisationer som på angivna grunder kan anses be­ rättigade att komma ifråga för bidrag. Utredningen har i likhet med ungdomsvårdskommittén funnit, att ung­ domsorganisationerna bör ges så stor frihet som möjligt i valet av instruk­ törer. Några av staten fastställda formella kompetenskrav bör där­ för inte uppställas. En viss fasthet är emellertid enligt utredningens meningönskvärd. Det föreslås därför åvila skolöverstyrelsen att behörighetsförklara sökande till sådan instruktörsbefattning, för vilken statsbidrag skall ut­ gå. I de fall då andra än lärare anlitas för instruktörsverksamhet, bör teo­ retisk skolning ingå i utbildningen. Statsbidragsberättigad instruktör bör salunda ha bevistat sadan centralt anordnad ungdomsledarkurs, som utred­ ningen i annat sammanhang föreslår, eller ha förvärvat motsvarande kun­ skaper. Utredningen uppställer följande allmänna villkor för

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 57 den statsunderstödda instruktörsverksamheten. Dessa villkor anknyter med vissa modifikationer till de av ungdomsvårdskommittén angivna. 1. Bidrag utgår endast till heltidsanställd instruktör som anställes för minst ett år. 2. Instruktör skall ha till uppgift att handleda ungdomen i sociala frågor samt att främja en kulturellt betonad eller annan för ungdomen lämplig ak­ tiv fritidssysselsättning. 3. Instruktör bör i den utsträckning som befinnes möjligt inrikta sin verksamhet på ungdom utanför föreningslivet. 4. Instruktion för instruktör skall på förslag av vederbörande organisa­ tion fastställas av skolöverstyrelsen. 5. Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens in­ spektion. Då en betydande del av instruktörernas uppgifter kommer att samman­ hänga med frågor, som rör planläggning av ungdomens fritidsverksamhet inom och utom föreningslivet, bör instruktörerna enligt utredningen i så stor utsträckning som möjligt samråda med både de statsunderstödda stu­ dieförbund, till vilka vederbörande instruktörs organisation har anknytning, och med de kommunala organ, åt vilka handläggningen av motsvarande frågor är anförtrodd. För att få till stånd även en central samordning av instruktörsverksamheten föreslår utredningen att det skall åvila skolöver­ styrelsen att minst två gånger om året sammankalla instruktörerna till konferenser för gemensam planläggning av arbetsuppgifterna.

Statsbidragets utformning.

Utredningen erinrar om att den i sin promemoria med förslag till stöd åt nykterhetsorganisationerna föreslagit, att statsbidrag till nykterhetsorganisationernas instruktörer bör utgå med viss andel av årslönen samt där­ utöver med viss del av instruktörernas rese- och traktamentskostnader. Utredningen anser, att samma grunder i fortsättningen bör gälla för bi­ drag till ungdomssammanslutningarnas instruktörer. Detta innebär, att ungdomssammanslutning bör kunna få statsbidrag till en eller flera in­ struktörer med två tredjedelar av årslönen, dock högst 10 000 kronor för varje instruktör. Bidraget till sådana rese- och traktamentskostnader, som sammanhänger med instruktörernas verksamhet, bör principiellt konstrueras såsom ett stimulansbidrag. Utredningen beräknar, att instruktörernas ar­ betsdagar i samband med resor uppgår till ca 200, i likhet med vad som gäl­ ler för nykterhetsorganisationemas instruktörer. För detta antal dagar be­ räknar utredningen ett statsbidrag av 3 600 kronor, vilket genomsnittligt bör täcka kostnaderna för billigaste färdsätt samt därutöver en viss andel av erforderliga traktamentskostnader. Utredningen föreslår därför, att bi­ drag till resekostnader och traktamenten utgår till varje instruktör med

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

högst 18 kronor per redovisad arbetsdag, varunder instruktören minst 8 timmar vistats utanför sin tjänstgöringsort (jfr 1 § allmänna resereglementet), dock högst med 3 600 kronor för helt budgetår. Utredningen framhåller, att enligt de av ungdomsvårdskommittén före­ skrivna normerna tillhopa 31 ungdomsorganisationer skulle vara berättiga­ de att erhålla bidrag till sammanlagt 48 instruktörer. I detta antal organi­ sationer ingick fyra politiska ungdomsorganisationer. Däremot ingick icke riksidrottsförbundet i det angivna antalet. Sammanlagt återstår sålunda 27 ungdomsorganisationer, vilka enligt ungdomsvårdskommittén borde till­ delas statsbidrag för tillhopa 38 instruktörer. Dessa ungdomsorganisationer representerade den 1 januari 1953 ett medlemsantal av 370170. Utredningen finner för sin del att statsbidrag under nästa budgetår bör beräknas för högst 24 instruktörer, tillhörande enskilda ungdomsorganisa­ tioner eller samarbetsorgan utanför idrottsrörelsen. För de till riksidrotts­ förbundet anslutna organisationerna bör ett belopp, motsvarande statsbi­ drag till högst 8 instruktörer, reserveras. Vad utredningen anfört beträffan­ de ansökningsförfarande, instruktörernas uppgifter samt övriga spörsmål och villkor beträffande instruktörsverksamheten föreslås gälla samtliga in­ struktörer. Med utgångspunkt från de föreslagna bidragsgrunderna be­ räknas det sammanlagda anslagsbehovet för budgetåret 1954/55 till (32 X 10 000 + 32 X 3 600 =) 435 200 kronor. Utredningen föreslår, att det be­ lopp, som motsvarar statsbidraget för ungdomssammanslutningarna utan­ för idrottsrörelsen, anvisas såsom särskilt anslag under åttonde huvudti­ teln, medan återstoden, som avses för idrottsrörelsens instruktörsverksam­ het, anvisas under tionde huvudtiteln. Utredningen föreslår sålunda att för budgetåret 1954/55 dels under åttonde huvudtiteln anvisas ett obetecknat anslag av 326 400 kronor till Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer, dels fonden för idrottens främjande förstärkes genom det under tionde huvudtiteln upp­ förda avsättningsanslaget med 108 800 kronor, att disponeras såsom Bidrag till viss instruktörsverksamhet inom idrottsrörelsen.

B. Länsinstruktörer.

Nuvarande förhållanden.

Något statligt stöd till instruktörs- eller konsulentverksamhet för ung­ domsarbetet inom länen utgår för närvarande icke. Genom ett obetecknat anslag till Understöd för anordnande av folkbildningskurser m. m. (1953/54: VIII K 5) utgår emellertid bidrag till Folkbildningsförbundet med för när­ varande 45 000 kronor, avsett för konsulentverksamhet inom länens bild­ ningsförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 59

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen finner det angeläget, att ungdomsorganisationer, kommunala organ och ungdomsvårdande institutioner av olika slag stimuleras att plan­ mässigt utnyttja de nya möjligheter, som kommer att stå till buds, därest utredningens förslag till ungdomsfrämjande åtgärder förverkligas. För en samverkan på det regionala planet skulle enligt utredningens mening en instruktörsverksamhet kunna fylla en betydelsefull uppgift. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till ett av ungdomsvårdskommittén väckt förslag om försöksverksamhet med länsvis anställda ungdoms­ konsulenter (SOU 1947:12). Enligt detta förslag skulle landsting och städer utom landsting utgöra lokala huvudmän för konsulenterna, medan åt skol­ överstyrelsen skulle uppdragas att vara tillsynsmyndighet. Konsulenterna skulle i nära samarbete med kommunala organ, ungdomsföreningar och ungdomsråd samt övriga institutioner och sammanslutningar, som arbe­ tade med ungdomsfrågor, söka främja anordnandet av för ungdom lämpliga fritidssysselsättningar och tillkomsten av lokaler för dylika sysselsättningar. Ungdomskonsulenterna skulle vidare på varje ort inom sina områden söka stimulera kommuner, föreningar m. fl. att tillgodose behovet av goda och tillräckliga nöjesanordningar och i samarbete med idrottsorganisationerna främja idrottens och gymnastikens utbredning. På konsulenterna skulle även ankomma att verka för anordnande av en kommunal upplysnings­ verksamhet beträffande det frivilliga bildningsarbetet och övriga bildningsvägar för ungdom samt att sprida kännedom om förefintliga möjligheter till ekonomiskt stöd för ungdomsverksamhet av olika slag och slutligen tillse, att dessa möjligheter utnyttjades.

Förslag. I viss anslutning till ungdomsvårdskommitténs förslag förordar utred­ ningen, att statsmedel ställes till förfogande för en försöksverksamhet med länsinstruktörer inom tills vidare tre län. Önskvärt vore om denna försöks­ verksamhet kunde anknytas till sadana län i olika delar av landet (Norr­ land, Svealand och Götaland), som kan anses erbjuda representativa tvär­ snitt av det svenska samhället i fråga om såväl bebyggelse- och försörjningsförhållanden som arten av ungdomsproblem. Enligt utredningens uppfattning bör en förutsättning för en sådan för­ söksverksamhet vara, att för verksamheten kan finnas en huvudman, som är villig att åtaga sig ansvaret för densamma. Utredningen avråder nämli­ gen från att verksamheten ens på försöksstadiet lägges upp i statlig regi. Som huvudmän tänker sig utredningen landstingen, vederbörande läns folk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

bildningsförbund eller särskilt tillskapade samarbetsorgan, representerande inom länet verksamma ungdomsföreningar m. m. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att närmare överväga de villkor, som bör förbindas med en dylik försöksverksamhet. Utredningen föreslår, att skolöverstyrelsen upptar förhandlingar med de tilltänkta huvudmännen om verksamhetens närmare utformning. För finansiering av verksamheten bör enligt utredningen huvudmannen tillförsäkras statsbidrag, beräknat efter samma grunder som föreslagits för instruktörerna inom ungdomssammanslutningarna. Kostnaderna beräknas till (3 X 10 000 -(- 3 X 3 600 =) 40 800 kronor. Utredningen föreslår sålunda att för budgetåret 1954/55 ett odc tecknat anslag av 40 800 kronor anvisas under åttonde huvudtiteln såsom Bidrag till försöksverksamhet beträffande ungdomsinstruktörer i vissa län.

Reservation.

I en till betänkandet fogad reservation anför ledamoten av utredningen, statskommissarien Lindbergson i huvudsak följande. Vid ett bedömande av de av utredningen framlagda förslagen till stöd åt ungdomsarbetet måste beaktas, att resultatet i väsentliga delar innebär en sammanjämkning av de skilda meningar, som under utredningsarbetets Pfg framförts *rån utredningens ledamöter. Endast på en punkt, nämligen betrafiande instruktörsverksamheten, har sådan enighet icke kunnat vin­ nas. ^Mot förslaget i vad det avser tre länsinstruktörer är från min sida icke något att erinra. Däremot anser jag det icke nu välbetänkt att i den om­ fattning, som avses med förslaget, uppbygga en av staten huvudsakligen finansierad, central instruktörsorganisation med 32 instruktörer i ungdoms­ organisationernas och riksidrottsförbundets regi. Mina skäl härför är föl­ jande: 1. En på sådana villkor anställd instruktör inom en viss ungdomsorganisahon synes av naturliga skäl i sitt arbete ute på fältet icke kunna lös­ göra sig från sin organisations speciella syften eller undandraga sig att med­ verka i den konkurrens vid medlemsvärvningen, i vilken staten icke bör ingripa och ej heller direkt eller indirekt med statsmedel skall understödja. 2. Da dessa 32. heltids- och heluTScmställdci instruktörer, av vilka flertalet måste antagas bli stationerade i huvudstaden, skall arbeta i distrikten ute i landet, måste detta leda till en reseverksamhet, som enligt min uppfattning svårligen kan uppbyggas på ett planmässigt och från ekonomisk-organisa­ torisk synpunkt försvarligt sätt. 3- Det måste bli en mycket grannlaga uppgift att även med det stora antal instruktörer utredningen förordat fördela dessa och därmed även statsstödet på de olika organisationerna. 4. Sist men icke minst synes mig insatsen av statsmedel (över 400 000 kronor) alltför hög. Det måste dock beaktas, att här är fråga om en verk­ samhet av från teknisk synpunkt förhållandevis okomplicerad karaktär, som för sin närmaste utformning säkerligen i hög grad bör kunna lita till

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 61 krafter inom länen, särskilt sedan den av utredningen förordade ledarut­ bildningen på allvar kommit igång. På anförda skäl synes det mig betänkligt att huvudsakligen med stats­ medel finansiera en dylik splittrad instruktörsverksamhet, vilkens syfte — om en samverkan föreningarna emellan hade kunnat ernås på ett ur orga­ nisatorisk synpunkt godtagbart sätt — bort kunna tillgodoses med en betydligt mindre insats av statsmedel. Hade något gemensamt samarbetsorgan ungdomsorganisationerna emellan funnits, vilket lämpligen kunnat påtaga sig huvudmannaskapet för ett fåtal instruktörer med olika inrikt­ ning, synes större förutsättningar ha förelegat för en medelsanvisning. Vad nu sagts gäller icke idrottsorganisationerna, där samarbetsorganet redan fin­ nes (riksidrottsförbundet). I den mån det emellertid skulle befinnas påkallat att anställa särskilda instruktörer för ungdomsidrotten bör bidraget här­ till gäldas från det särskilda anslag till bidrag till ungdomsidrotten, som ut­ redningen föreslår. Jag har därför icke ansett mig kunna biträda utredningens förslag om ett anslag av 435 200 kronor till instruktörsverksamhet.

Yttranden (beträffande A och B).

Utredningens förslag om bidrag till instruktörsverksamhet diskuteras ingående i ett stort antal yttranden. Endast ett fåtal remissinstanser — däribland skolöverstyrelsen — tillstyrker emellertid uttryckligen båda de föreslagna formerna för bidrags verksamheten. Flertalet remissinstanser till­ styrker majoritetens förslag om bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationerna. Socialstyrelsen ifrågasätter dock, om inte instruk­ törsverksamheten borde organiseras så, att instruktörerna anställdes för vissa bestämda områden. Förslaget om instruktörsverksamhet inom ung­ domsorganisationerna avstyrkes av statskontoret, riksräkenskapsverket, Högerns ungdomsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Studieförbundet Medborgarskolan. Förslaget om försöksverksamhet i vissa län lämnas utan erinran i många yttranden men avstyrkes helt av länsstyrelsen i Norrbot­ tens län, Arbetarnas bildningsförbund, Svenska landsbygdens ungdoms­ förbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Tveksamma in­ för förslaget på denna punkt är Hantverkarnas ungdomsrörelse, KFVM.s riksförbund, Riksförbundet Kyrklig ungdom och Svenska scoutrådet. Betydelsen av att ungdomsorganisationerna får tillgång till egna instruk­ törer understrykes på flera håll. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att erforderliga instruktörer helt bör rekryteras inom organisationerna själva och vara deras verkliga idéfränder. Länsstyrelsen fortsätter: Däremot synes det länsstyrelsen icke vara lämpligt med för allemansbruk anställda länsinstruktörer, som skulle passa alla utan att måhända ha någon egen bestämd ideell hemortsrätt. Sådana mångahandakunniga »ledare» har länsstyrelsen svårt att föreställa sig inspirerande och övertygande i de olika ungdomsmiljöer, där de skola vara verksamma.

62 Kungl. May.ts proposition nr 156.

Skid- och friluftsfrämjandet uttalar, att instruktörsverksamheten är av primär betydelse för framgången i arbetet för ungdomsverksamheten. Den stimulerar de lokala organisationerna till förnyelse i arbetsmetodiken lik­ som instruktörerna entusiasmerar de lokala organen i deras arbete. Före­ ningen anser, att ett statsbidrag till instruktionsverksamheten bör förankras i ungdomssammanslutningamas riksorganisationer. Sveriges nykterhetsvänners landsförhund finner inte reservantens skäl bärande. Förbundet anför bland annat följande. o Förslaget att bereda dessa förbund ekonomisk möjlighet att anställa sadana instruktörer betraktar landsförbundet som själva ryggraden i ut­ redningens förslag. Instruktörerna skall svara för stabilitet, kontinuitet och planmässighet i ungdomsorganisationernas verksamhet, handleda, sti­ mulera och giva impulser åt de lokala ledarkrafterna, organisera ledarkur­ serna o. s. v. Landsförbundet finner detta delförslag på ett så organiskt sätt hänga samman med utredningens övriga förslag, att det icke utan mycket ogynnsamma följder kan brytas ut för att enligt reservantens yr­ kande läggas åsido.

De remissinstanser som avstyrker majoritetens förslag om bidrag till organisationernas instruktörsverksamhet eller anmäler tveksamhet hän­ visar i regel till reservantens motivering. Så är fallet med statskontoret, likaså med Högerns ungdomsförbund, Sveriges riksidrottsförbund och Stu­ dieförbundet Medborgarskolan. Studieförbundet anser, att tiden inte är mogen för anställande av 32 riksinstruktörer, dels därför att det under­ stryker skillnaden mellan de organisationer, som enligt förslaget erhåller instruktörer och dem som inte får några, dels emedan förbundet inte är helt övertygat om att riksinstruktöremas insatser kommer att motsvara den väldiga kostnad det här är fråga om. Riksräkenskapsverket framhåller, att en instruktörsverksamhet av ifrågavarande slag i första hand synes böra bekostas av ungdomsorganisationerna själva. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter allvarligt om instruktörsverksamheten bör anknytas till rikssammanslutningar och instämmer i allt väsentligt med reservanten. Förslaget om anordnande av försöksverksamhet i vissa län finner länssty­ relsen väl motiverat och förordar, att försöksverksamhet bedrives i sex län. Då enligt länsstyrelsens uppfattning starka skäl talar för att instruk­ törsverksamheten lämpligen bör lösas enligt de riktlinjer som angivits för försöksverksamheten, förordar länsstyrelsen, att erfarenheten av densam­ ma avvaktas, innan man tager slutlig ställning till frågan om anställande av riksinstruktörer. I andra hand förordar länsstyrelsen bidrag endast till­ instruktörer för riksidrottsförbundet och ett fåtal andra större förbund. Denna anordning borde också då vara av försökskaraktär. Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Sve­ riges socialdemokratiska ungdomsförbund tillstyrker med en viss tveksam­ het majoritetens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 63

Endast i ett fåtal yttranden framföres synpunkter på de föreslagna all­ männa villkoren för statsbidrag. Statskontoret anser, att statsbidraget till länsinstruktörema endast bör utgå med hälften av kost­ naderna för lönen, dock högst 7 500 kronor. Skolöverstyrelsen föreslår, att sammanslutning, som önskar göra anspråk på bidrag, skall omfatta minst 10 000 medlemmar. Dock bör tillsynsmyndigheten kunna bevilja dispens från denna bestämmelse. Enligt överstyrelsens mening bör i instruktionen för varje instruktör framhållas vikten av att instruktören, i den mån hans övriga verksamhet så medger, skall taga kontakt med skolor av olika slag och med den i kommunal regi bedrivna fritidsverksamheten. Detta bör gäl­ la framför allt de instruktörer, vilkas huvuduppgift skulle bli att verka för idrott, gymnastik och friluftsliv. De skulle ute i bygderna kunna hjälpa till med att handleda och instruera lärai'e under den tid på dagen, då fritids­ verksamhet i deras speciella ämnen ej bedrives. För alla instruktörer bor­ de det enligt skolöverstyrelsens mening vara särskilt angeläget att samver­ ka med skolkuratorer och i lokal fritidsverksamhet arbetande konsulenter och assistenter. Arbetarnas bildningsförbund ifrågasätter om det är nödvändigt att skol­ överstyrelsen behörighetsförklarar sökande till instruktörstjänst och fast­ ställer instruktion. Anställningen borde kunna ske i samråd med veder­ börande studieförbund, eventuellt med krav på att instruktören skall god­ kännas av studieförbundet. I samma riktning uttalar sig Godtemplarordens studieförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Svenska scoutrådet förordar statsbidrag även för frivilligt arbetande in­ struktörer, som på fritid reser omkring i ett distrikt och stimulerar kårer och ledare till nya initiativ och ökat arbete. Sveriges riksidrottsförbund anser det angeläget, att förbundet i stället för de åtta av utredningen föreslagna instruktörerna genom höjda anslag beredes möjlighet att anställa ett antal distriktskonsulenter. I fråga om huvudmannaskapet för försöksverksamheten i vis­ sa län uttalar Godtemplarordens studieförbund, att verksamheten endast bör genomföras under förutsättning att ett samarbetsorgan för respektive läns ungdomsorganisationer blir huvudman. Samma uppfattning har Sve­ riges godtemplares tmgdomsförbund. Jördbrukare-ungdomens förbund, och Högerns ungdomsförbund anser, att länsinstruktörema bör stå till förfo­ gande för länets bildningsförbund. Svetiska landstingsförbundet har intet att erinra mot en försöksverksam­ het beträffande ungdomsinstruktörer i vissa län, men finner det inte lämp­ ligt, att landstingen åtager sig huvudmannaskapet. Med hänsyn till att vid remissbehandlingen av ungdomsvårdskommitténs förslag flera organisatio­ ner uttalat betänkligheter mot en sådan lösning och utredningen i sina för­ slag i övrigt syftat till direkt kontakt med ungdomsorganisationerna, vore

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

det enligt landstingsförbundets mening lyckligast, om dessa organisationer själva anförtroddes verksamheten. Folkpartiets ungdomsförbund förordar en annan utformning av bidraget till instruktörer och anför därvid i huvudsak följande. :s-vnes befogat att studieförbunden ges ökade möjligheter att an­ ställa särskilda instruktörer för ungdomscirkel- och fritidsgruppsverksamhet. Minst en instruktör bör knytas till varje statsunderstött studieförbund för arbete pa detta område. Nagra problem beträffande vilka uppgifter in­ struktörerna må ägna sig åt torde ej komma att uppstå, såsom lätt skulle ske om utredningens förslag genomfördes. Detta torde också medföra en väsentlig minskning av behovet av kontroll över instruktörernas verksam­ het och statlig dirigering av densamma. I sammanhanget bör endast påpe­ kas det olämpliga i att instruktörerna enligt utredningens förslag skulle minst två gånger om året sammandras för att av skolöverstyrelsen trimmas för sina uppgifter. Utöver de till studieförbunden knutna instruktörerna bör övervägas att inrätta några befattningar som instruktörer för specialuppgifter gemen­ samma för flertalet ungdomsorganisationer. Förbundet tänker sig därvid, att Centralförbundet för nykterhetsundervisning skulle ha en instruktör i nykterhetsfrågan, som skulle bistå ung­ domsorganisationerna utanför den egentliga nykterhetsrörelsen. Fn sär­ skild sekreterare för internationella kontakter och upplysningsverksamhet i internationella frågor föreslås knuten till Sveriges ungdomsorganisatio­ ners landsråd och en instruktör i amatörteater till Samverkande bildnings­ förbundens centralkommitté för amatörteater. Att införa ett särskilt an­ slag till idrottsinstruktörer synes förbundet knappast befogat. Med 13 in­ struktörer till studieförbunden och 3 specialinstruktörer skulle enligt för­ bundet statsbidraget kunna sänkas till 217 600 kronor mot det av utred­ ningen föreslagna beloppet av 435 000 kronor. Bidrag till idrottsinstruk­ törer skulle utgå ur anslaget till ungdomsidrotten, varför förbundet före­ slår, att sistnämnda anslag höjes med 100 000 kronor. Stockholms försvarskommitté anhåller om bidrag till avlönande av en konsulent för upplysningsverksamhet och medlemsanskaffning m. m.

Departementschefen.

Utredningen anvisar genom sitt förslag om statsbidrag till instruktörs­ verksamheten två skilda vägar i ungdomsarbetet. Jag åsyftar därvid de olikartade huvudmannaskapen för verksamheten. Såsom framgår av redo­ görelsen för yttrandena råder delade meningar om vilken av de båda verk­ samhetsformerna som bör givas företräde vid ett ifrågasatt statligt stöd. Blott ett mindre antal remissinstanser ansluter sig uttryckligen till utred­ ningens förslag i dess helhet. I återstoden av yttrandena skönjes ett bestämt

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 65

samband. Tillstyrkan av den ena bidragsformen förenas ofta med avstyrkan eller tveksamhet beträffande den andra. För egen del finner jag förslaget, i vad det avser bidrag till instruktörer inom de riksomfattande ungdomssammanslutningarna, representera den principiellt och organisatoriskt lämpligaste vägen för ett statligt stöd på detta område. Enligt min bestämda mening bör en verksamhet av nu ifrå­ gavarande slag, om den skall kunna bedrivas med framgång, förankras i ideella eller andra organisationer med ungdomsvårdande uppgifter på pro­ grammet. I likhet med utredningens majoritet betraktar jag stödet åt orga­ nisationernas instruktörsverksamhet som en särskilt viktig beståndsdel av hela det föreslagna bidragssystemet. Planläggningen av ungdomsledarutbildningen förutsätter betydande insatser av för uppgiften kvalificerade personer i ansvarig ställning inom organisationerna. En önskvärd utbygg­ nad och lämplig inriktning av fritidsverksamheten synes i hög grad vara beroende av det bistånd, som organisationernas egna riksinstruktörer kan erbjuda det lokala föreningsarbetets funktionärer. Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke kan finna de skäl, som förebragts i den till betänkandet fogade reservationen, ägnade att rubba hållfastheten i majoritetens motivering för förslaget på nu berörda punkt. Jag vill dessutom framhålla, att jag icke kan dela reservantens uppfatt­ ning, att den verksamhet, varom här är fråga, från teknisk synpunkt skulle vara av förhållandevis okomplicerad karaktär. Uppgiften att söka nå den föreningslösa ungdomen — i vilket arbete instruktörerna enligt förslaget bör taga särskilt aktiv del — torde förutom personliga kvalifikationer otvi­ velaktigt kräva god skolning i ungdomsarbetets metodik. På anförda skäl tillstyrker jag därför utredningens förslag om statligt stöd till instruktörsverksamhet inom riksomfattande ungdomsorganisatio­ ner. I allt väsentligt ansluter jag mig också till utredningens rekommen­ dationer rörande verksamhetens inriktning och godtager i huvudsak de föreslagna bidragsgrunderna. På några punkter förordar jag emellertid ändrade bidragsbestämmelser. Jag torde strax få återkomma till dessa frågor. Av redan antydda principiella skäl ställer jag mig tveksam till utred­ ningens plan rörande statligt bidrag till en försöksvis anordnad verksam­ het med länsinstruktörer. I och för sig synes uppslaget att pröva nya vä­ gar beaktansvärt. Jag anser mig dock icke övertygad om alt det i förslaget inrymda alternativet med länsvis i sekundärkommunerna anställda instruk­ törer i ungdomsarbetet — delvis med ställning som offentliga tjänstemän — är välgrundat. I detta avseende kan jag helt instämma med vad läns­ styrelsen i Norrbottens län anfört i sitt yttrande. Från statsekonomiska synpunkter hyser jag därjämte betänkligheter mot en bidragsgivning av den omfattning, som här kommer i fråga, därest utredningens förslag i dess helhet — inberäknat en senare fullt utbyggd verksamhet med länsinstruk- 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1951f. 1 sarnl. Nr 156.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

törer — skulle förverkligas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att in­ struktörsverksamheten i länen, under förutsättning att landstingen bleve huvudmän, helt finge bekostas av allmänna medel. Jag anser mig av nu redovisade skäl böra avstyrka utredningens förslag om en försöksverksam­ het på detta område. Enligt utredningens förslag skall statsbidrag till varje instruktör utgå med två tredjedelar av årslönen, dock högst 10 000 kronor, varjämte bidrag till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktörerna föreslås skola utgå enligt särskilda regler. Mot förslaget i sistnämnda del har jag intet att erinra. Förslaget beträffande bidrag till lönekostnaderna innebär, att staten vid en årslön ej överstigande 15 000 kronor tillskjuter två tredje­ delar av denna och vid en högre lön en successivt sjunkande andel. Enligt min mening är nämnda belopp för högt såsom en riktpunkt för bidragsgivningen. För egen del förordar jag, att nu avsett bidrag skall utgå med tre fjärdedelar av årslönen, dock högst 9 000 kronor. Enligt förslaget bör statsbidrag utgå till högst 24 instruktörer inom ung­ domsorganisationer utanför idrottsrörelsen samt till högst 8 instruktörer inom Sveriges riksidrottsförbund. Riksidrottsförbundet hemställer i sitt yttrande, att förbundet genom höjda anslag beredes möjlighet att anstäl­ la särskilda distriktskonsulenter. Jag anser mig emellertid icke böra från­ gå utredningens förslag, vilket bland annat innebär att samtliga bidrag bör avse instruktörsbefattningar, till vilka innehavarna skall behörighetsförklaras av skolöverstyrelsen. Hinder bör emellertid enligt min mening icke möta att vederbörande instruktörer bedriver sin verksamhet på regio­ nal bas. Jag tillstyrker därför en medelsanvisning för nästa budgetår, motsvaran­ de statsbidrag till högst 24 respektive högst 8 instruktörer. I enlighet med

vad jag nyss anfört beräknar jag anslagsbehovet till (24 X 9 000 -f 24 X

3 600 =) 302 400 respektive (8 X 9 000 -f 8 X 3 600 =) 100 800 kronor.

Erforderliga medel till bidrag till de åtta instruktörerna inom idrottsrörel­ sen äskas i annat sammanhang denna dag på föredragning av chefen för handelsdepartementet. Enligt förslaget bör det åvila skolöverstyrelsen att fördela instruktörsbidragen med beaktande av särskilt angivna förutsättningar för rätt till statsbidrag. I likhet med vad jag tidigare denna dag förordat vid min an­ mälan av frågan om stöd till nykterhetsorganisationerna, föreslår jag, att det i stället skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöver­ styrelsen fördela de 24 instruktörsbidragen till ungdomsorganisationerna utanför idrottsrörelsen. Jag anser mig böra godtaga de normer för fördel­ ningen, som utredningen föreslagit, med undantag för det föreskrivna mi­ nimiantalet medlemmar inom behörig organisation, vilket antal jag finner alltför lagt. Med hänsyn till den av mig nu förordade ändringen i det admi­ nistrativa förfarandet synes något särskilt föreskrivet minimiantal icke erforderligt.

Kungl. Maj ds proposition nr 156. 67

Enligt min mening är det av synnerlig vikt, att instruktörsverksamhe­ ten icke byråkratiseras. Med hänsyn därtill förordar jag, att instruktör, som avlönas med bidrag av statsmedel, i regel icke må förordnas för längre tid än tre år. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att a) besluta om statsbidrag till avlönande av instruktörer inom ungdomsarbetet i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat: b) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda statsbidragsbestämmelser och erforderliga föreskrifter om ifrågavarande instruktörsbefattningar; c) till Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdoms­ organisationer på riksstaten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 302 400 kronor.

VII. Vissa frågor om meritvärdering m. m.

Nuvarande förhållanden.

Tjänstgöring i olika ledande befattningar inom nykterhets- och ungdoms­ organisationer kan i regel icke tillgodoräknas vid ansökan till lärartjänst el­ ler annan allmän tjänst. Ej heller plägar i regel sådan tjänstgöring få till­ godoräknas för uppflyttning i högre löneklass eller vid tjänstårsberäkning för pension. Då det gäller lärarbefattningar vid högre skolor föreligger dock möjlighet för skolöverstyrelsen att, då omständigheterna därtill föranleder, förklara sökanden med avseende på sådan tjänstgöring, som föreskrivits för vinnande av behörighet till ordinarie tjänst, behörig, trots att veder­ börande ej fullgjort dylik tjänstgöring. Denna bestämmelse torde emeller­ tid ha tillämpats endast i ett fåtal fall. I skolöverstyrelsens kungörelse med anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster (SFS 1946: 593) finns under övriga meriter nämnt, att hän­ syn bör tagas till sökandens arbete som ungdomsledare.

Vissa diskussioner före 1953 års utredning.

Frågan om tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring inom ungdomsar­ betet uppmärksammades av ungdomsvårdskommittén, som i sitt betänkan­ de angående stöd åt ungdomens fritidsverksamhet (SOU 1947:12) före­ slog, att heltidstjänstgöring på olika poster inom ungdomsverksamheten skulle få tillgodoräknas lärare vid ansökan till folkskollärartjänst på samma sätt som om tjänstgöringen fullgjorts inom folkskoleväsendet samt att så­

68 Kungl. May.ts 'proposition nr 156.

dan tjänstgöring borde få tillgodoräknas folkskollärare för uppflyttning i i högre löneklass och vid tjänstårsberäkning för pension. Vidare föreslog kommittén, att erfarenhet av ungdomsarbete, som fullgjorts vid sidan av lärartjänstgöring, vid ansökan till folkskollärartjänst skulle betraktas som en fjärde betydelsefull befordringsgrund, jämställd med studier utöver lä­ rarexamen, bevistade kurser och dylikt. I det avsnitt av direktiven för 1953 års utredning, som avsåg utform­ ningen av statens stöd åt nykterhetsorganisationernas instruktörsverksam­ het, berördes vissa i detta sammanhang aktuella spörsmål. Chefen för fi­ nansdepartementet framhöll sålunda, att i den mån instruktörer anställdes med hjälp av statsmedel, anställningen borde ha kort varaktighet, ett eller högst två år. Lämpliga anordningar för att skaffa kvalificerat folk till så­ dant kortvarigt arbete borde övervägas. Så kunde exempelvis tänkas att för ändamålet bereda ledighet för lärare och andra statstjänstemän på vis­ sa villkor.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Erfarenheterna från nykterhetsorganisationernas och ungdomssammanslutningarnas verksamhet liksom från det fria och frivilliga folkbildnings­ arbetet visar enligt utredningens uppfattning, att nu gällande bestämmel­ ser i fråga om tillgodoräknande av tid för tjänstgöring inom dylika organi­ sationer medför svårigheter att förvärva personer till sådana befattningar. Utredningen finner det synnerligen angeläget att bättre möjligheter än dem som för närvarande står till buds beredes intresserade och lämpliga personer att under viss tid taga anställning i olika fria organisationer med nykterhetsfrämjande och ungdomsvårdande uppgifter. Detta innebär enligt utredningen, att såväl frågan om meritvärdering av tidigare innehavd befattning i organisationer av nyss nämnd art som frågorna om lönetnrsberäkning och tjänstledighetsvillkor bör uppmärksam­ mas. Utredningen framhåller, att den socialt mycket betydelsefulla uppgift, som enligt utredningens mening redan nu åvilar vissa befattningshavare inom angivna organisationer (instruktörer, konsulenter m. fl.), motiverar en omprövning av sådana befattningshavares ställning. När det för samhället betydelsefulla arbete, som utföres av dessa funktionärer inom icke blott nykterhetsorganisationerna utan även skilda ungdomsvårdande samman­ slutningar, fortfarande anses böra ligga hos de fria organisationerna och sålunda icke utgöra en reguljär statlig verksamhet, bör enligt utredningen konsekvensen därav vara, att anställningsvillkoren om möjligt får en så­ dan karaktär, att uppgifterna kan stimulera kvalificerade personer att söka sådana befattningar.

Kungl. May.ts proposition nr 156. 69

Förslag. Då det i regel är yngre personer som kan komma i fråga för anställning som instruktörer (eller i motsvarande befattningar) uppkommer enligt ut­ redningen i första hand frågan om den meritvärdering, som bör tillmätas tid för innehav av befattning som instruktör. Med utgångspunkt från ett inom skolöverstyrelsen utarbetat förslag rörande meritvärdering av vissa befattningar inom folkbildningsväsendet föreslår utredningen, att i de bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda i anledning av överstyrelsens framställning, införes att heltidstjänstgöring som instruktör inom nykterhetsorganisation eller ungdoms­ vårdande sammanslutning, till vars avlöning utgår statsbidrag, eller heltidstjänstgöring i sådan befattning, som av skolöverstyrelsen i förevaran­ de avseende prövas böra jämställas med sådan tjänst, må vid ansökan till lärartjänst likställas med heltidsanställning som studierektor, konsulent, distriktsinstruktör eller motsvarande bejattningshavare inom statsunder­ stödd folkbildningsorganisation. Utredningen förutsätter därvid att sist­ nämnda slag av heltidsanställning må vid ansökan till lärartjänst betrak­ tas som om tjänstgöringen fullgjorts vid undervisningsanstalt, som står under överinseende av skolöverstyrelsen eller annan statlig myndighet. Beträffande frågan om lönetursberäkning påpekar utredningen, att jäm­ likt 24 § statens allmänna avlöningsreglemente formell möjlighet före­ ligger för Kungl. Maj:t att vid anställande i statstjänst av exempelvis in­ struktör, som under något eller några år innehaft heltidstjänst inom nykter­ hetsorganisation eller ungdomsvårdande sammanslutning, besluta om en förmånligare löneklassplacering än som eljest följer av avlöningsreglementets bestämmelser. Utredningen förordar, att dessa bestämmelser, liksom motsvarande stadganden i andra av statsmakterna fastställda avlöningsreglementen, beaktas i förevarande sammanhang. Utredningen framhåller, att det stundom kan visa sig önskvärt att såsom instruktör inom den statsunderstödda ungdomsvården kunna anställa per­ son, som redan erhållit tjänst, på vilket något av de av statsmakterna fast­ ställda avlöningsreglementena är tillämpligt. Utredningen föreslår, att det tillskapas en möjlighet för dylik tjänsteman att få viss tids tjänstledighet från tjänsten för att kunna ta anställning som instruktör. Tjänstledighet bör dock icke beviljas för längre tid än högst tre år. Utredningen påpekar, att sådan ledighet på grund av stadgandena i avlöningsiorfattningarna icke får tillgodoräknas för lönetur, så framt icke särskilt medgivande härtill erhålles av Kungl. Maj:t. Enligt utredningens uppfattning bör framställ­ ningar om sådant tillgodoräknande i regel kunna tillmötesgås. Utredningen hemställer därför, att Kungl. Maj:t välvilligt prövar ansökningar om dylikt tillgodoräknande.

70 Kungl. May.ts proposition nr 156.

Yttranden.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig på denna punkt, understryker värdet av att utredningens förslag genomföres. I några fall föreslås bestäm­ melser, som innebär en utvidgning av utredningens rekommendationer. Så­ lunda förordar länsstyrelsen i Malmöhus län, att meritvärderingen inte endast skall komma sökande av lärartjänst till godo utan även sökande till annan statstjänst, där en inom ungdomsvården förvärvad erfarenhet kan förväntas vara till gagn för tjänsten. Liknande synpunkter anföres av KFUM:s riksförbund och Svenska scoutrådet. Frikyrkliga ungdomsrådet anser, att den föreslagna bestämmelsen om tjänstledighet för personer, som tager anställning som instruktör, även bör gälla för anställning som ung­ domsledare av annat slag. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hemställer, att fasta garantier för meritvärdering måtte skapas genom uttryckliga bestämmelser.

Särskild utredning av skolöverstyrelsen.

Genom beslut den 6 juni 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrel­ sen att verkställa utredning rörande frågan om det värde i merithänseende vid ansökning till lärartjänst, som borde tillmätas tid för innehav av tjänst i det fria folkbildningsarbetet, samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i frågan, vartill utredningen kunde ge anledning. Med skrivelse den 21 januari 1954 har skolöverstyrelsen redovisat den verkställda utredningen och avgivit förslag i ämnet. Överstyrelsen har därvid meddelat, att den i ärendet samrått med lantbruksstyrelsen, social­ styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Skolöverstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att allteftersom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet utvecklats, behovet av heltidsanställd personal i ansvarig ställning inom olika folkbildningsorganisationer blivit allt mera märkbart. I viss utsträckning har dessa befattningshavare rek­ ryterats bland akademiker eller personer med lärarutbildning. För dessa uppstår ofta svårigheter, om de efter några års tjänstgöring önskar övergå till lärartjänst. Detta medför, att för närvarande åtskilliga personer inte anser sig kunna ägna något eller några år åt verksamhet inom det fria folkbildningsarbetet. Överstyrelsen betonar vidare, att det å ena sidan är av största intresse, att folkbildningsorganisationerna blir i stånd att anställa personal med kvalificerad utbildning, och å andra sidan är av värde, om man till befattningar inom det allmänna skolväsendet kan för­ värva personer, som arbetat inom det fria folkbildningsarbetet och där­ igenom erhållit inblick i detta arbetes metodik.

Kungl. May.ts proposition nr 156. 71

Skolöverstyrelsen föreslår därför, att heltidstjänstgöring som stu­ dierektor, konsulent, distriktsinstruktör eller motsvarande inom statsunder­ stödd folkbildningsorganisation må vid ansökan till lärartjänst vid skola, som står under överinseende av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen eller lantbruksstyrelsen, i merithänseende likställas med sådan lärartjänstgöring, som enligt för ifrågavarande skolform gällande bestämmelser må tillgodo­ räknas vid dylik ansökan. Dock må icke tillgodoräknas tid före vederbörlig examen. I anslutning till vad som eljest gäller bör också stadgas, att i så­ dana fall, där viss minimitjänstgöring är föreskriven för vinnande av be­ hörighet att söka ordinarie tjänst, tjänstgöring av här ifrågavarande slag inom folkbildningsarbetet icke må kunna ersätta dylik tjänstgöring. Undan­ tag härifrån bör dock göras beträffande folkhögskolorna, då tjänstgöring inom det fria bildningsarbetet kan anses ge erfarenheter som är av särskild betydelse för denna skolform. Föredraganden och en ledamot av överstyrelsen har i särskilt yttrande anmält, att de ansåge att tjänstgöring inom statsunderstödd folkbildnings­ organisation i angivna befattningar borde helt jämställas med tjänstgöring inom respektive skolformer. Enligt reservanternas mening skulle majorite­ tens förslag medföra sådana betydande svårigheter vid övergången från tjänstgöring inom folkbildningsorganisation, att de ifrågasatta bestämmel­ serna inte i större utsträckning komme att stimulera personer med kvalifi­ cerad utbildning att söka tjänster inom folkbildningsarbetet eller underlät­ ta övergången från tjänstgöring inom folkbildningsarbetet till tjänstgöring inom olika skolformer. Överstyrelsen anser sig för närvarande inte böra föreslå generellt tillgo­ doräknande av tjänstgöringstid inom folkbildningsarbetet för löneklassplacering eller för tjänstårsberäkning i pensionshänseende utan erinrar om att det inom ramen för statens allmänna avlöningsreglemente, avlöningsreglementet för folkhögskolor och avlöningsreglemente t för övningslärare samt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente finns möjlighet att i varje särskilt fall besluta om tillgodoräknande av annan tjänst. Överstyrel­ sen anser det vara av vikt, att sådan tjänstgöring av ej alltför kort varaktig­ het får tillgodoräknas vid löneklassplacering av lärare. Överstyrelsen anser för sin del, att de bestämmelser, som kan komma att fastställas, även bör gälla för tjänster vid läroanstalter som står under överstyrelsens för yrkesutbildning överinseende. Överstyrelsen hemställer samtidigt om medgivande att ändra nu gällande anvisningar för värdesättning av tidigare tjänstgöring vid ansökan till folkskollärartjänst, så att tjänstgöring, som avses i det av överstyrelsen fram­ lagda förslaget, må värdesättas såsom om den fullgjorts inom folkskolevä­ sendet.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschef en.

I likhet med skolöverstyrelsen och 1953 års utredning finner jag det mycket angeläget, att bättre möjligheter beredes intresserade och lämp­ liga personer att under viss tid taga anställning inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, ungdomsarbetet och nykterhetsarbetet utan att där­ igenom i merithänseende förlora tid. Det förslag härom, som skolöversty­ relsen på grund av särskilt uppdrag framlagt för folkbildningsarbetets del, synes mig kunna läggas till grund för beslut i denna fråga. Jag ansluter mig därvid till majoritetens inom skolöverstyrelsen förslag. Jag biträder även 1953 års utrednings förslag, att heltidstjänstgöring inom nykterhetsorganisation eller ungdomsvårdande sammanslutning såsom instruktör, till vars avlöning utgår statsbidrag, må tillgodoräknas vid ansökan till lä­ rartjänst pa i huvudsak samma sätt som skolöverstyrelsen föreslagit be­ träffande tjänstgöring inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Dock bör tjänstgöring inom nykterhetsorganisation eller ungdomsvårdande sam­ manslutning enligt min mening icke kunna ersätta den minimitjänstgöring, som är föreskriven för vinnande av behörighet att söka lärartjänst vid folk­ högskola. 1953 års utrednings förslag, att heltidst jänstgöring i annan befatt­ ning än instruktörstjänst inom nykterhetsorganisation eller ungdomsvår­ dande sammanslutning, som av skolöverstyrelsen prövas böra jämställas med instruktörstjänst, skall få tillgodoräknas, kan jag ej generellt tillstyr­ ka. I speciella fall torde Kungl. Maj:t kunna medge tillgodoräknande av tjänstgöring för sådana befattningshavare. Vederbörande myndigheter tor­ de enligt min mening välvilligt böra pröva uppkommande frågor om tjänst­ ledighet för uppdrag av nu berörda art. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i kungörelse utfärda be­ stämmelser i överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna rö­ rande värdesättning i merithänseende av här avsedd tjänstgöring.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för sin del godkänna de grunder för värdering i me­ rithänseende av tjänstgöring inom folkbildningsarbetet m. m., som jag i det föregående förordat.

Kungl. May.ts proposition nr 156. 73

Vin. Upplåtande av skollokaler för fritids­

verksamhet m. m.

Nuvarande förhållanden.

Enligt 55 § folkskolestadgan åligger det skolrådet »att pröva, om skollo­ kal må, dock utan hinder för undervisningen, användas för något annat än det därmed avsedda ändamålet». Sedan år 1944 är skoldistrikt, som till­ erkänts statsbidrag till skol byggnadsarbeten, för åtnjutande av statsbidra­ get bland annat pliktigt att »upplåta lokalerna för ortens frivilliga bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen, dock att sådan skyldighet skall föreligga endast under förutsättning, att lokal­ förhållandena på orten göra upplåtelsen påkallad, att större olägenhet icke vållas undervisningen eller inom skolan boende lärare eller annan personal och att utfästelse om aktsamt begagnande av såväl skolans lokaler som däri befintliga inventarier erhålles» (§ 8 i kungörelsen 1945: 882 angaende stats­ bidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet). I samma paragraf stad­ gas vidare, att om skollokal upplåtes för angivet ändamål, må för upp­ låtelsen icke fordras ersättning med högre belopp, än som med hänsyn till den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av skoldistriktets om­ kostnader för lokalen kan anses skäligt. Finner skolstyrelsen sig böra vägra sådan upplåtelse, skall skolstyrelsen, därest den som begärt upplåtelsen det påfordrar, med angivande av skälen för sin vägran hänskjuta ärendet till domkapitlet för prövning och avgörande. Någon motsvarande bestämmelse finns ej beträffande läroverk och andra högre skolor, då statsbidrag icke utgår för uppförande av dylika skollokaler.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen erinrar om att frågan om skollokalernas utnyttjande för fri­ tidsverksamheten på senare tid uppmärksammats i olika sammanhang. Ungdomsvårdskommittén, folkbildningsutredningen och skolkommissionen har sålunda ingående behandlat detta spörsmål. Då utredningen ej haft att pröva frågan om inrättande av nya samlings­ lokaler, uppehåller den sig icke vid spörsmål som rör planering och nybygg­ nad. I likhet med skolkommissionen betonar utredningen emellertid starkt vikten av att nya skolbyggnader utformas så, att lokalerna verkligen kan fylla en uppgift för ortens fritidsbehov. Enligt utredningens mening bör man nu vara beredd att överallt acceptera det nya betraktelsesättet på

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

skolan och dess möjligheter att utgöra ett kulturellt centrum både för or­ tens ungdom och dess vuxna. Utredningen framhåller i fortsättningen, att det ökade lokalbehovet på kort sikt endast kan tillgodoses genom att tillgängliga utrymmen tages i anspråk i större utsträckning än som nu sker. För närvarande föreligger viss skyldighet att upplåta undervisningslokaler för andra ändamål än skolundervisningen. Utredningen erinrar om att dessa bestämmelser endast är tillämpliga på folkskolans lokaler och blott för sådana byggnader, som med statsbidrag uppförts efter den 1 juli 1944. Bestämmelserna avser följ­ aktligen endast en mindre del av folkskolorna. Utredningen erinrar också om att det tillkommer skolstyrelsen att i var­ je särskilt fall pröva lämpligheten av en ifrågasatt lokalupplåtelse. Bestäm­ melserna säges ha medfört en mycket växlande praxis i kommunerna. Ut­ redningen hänvisar till att både ungdomsvårdskommittén och skolöver­ styrelsen övervägt möjligheterna att knyta villkor om skyldighet att upp­ låta skollokaler för fritidsändamål till vissa statsbidrag. Ungdomsvårdskom­ mittén föreslog sålunda (SOU 1944: 31), att ett sådant villkor skulle knytas till det statliga underhålls- och materielbidraget (enligt kungörelsen 1947: 400 numera statsbidraget till viss undervisningsmateriel vid folk- och små­ skolor). Skolöverstyrelsen gick i ett remissyttrande över folkbildningsutredningens betänkande (del I) något längre och förordade ett alternativ, varigenom villkoret skulle knytas till statsbidraget till avlöning av lärare vid folk- och småskolor. Utredningen framhåller, att det emellertid icke endast är folkskolans lo­ kaler, som bör kunna utnyttjas för skiftande former av det frivilliga ung­ domsarbetet. Om än inte i samma utsträckning som beträffande folksko­ lorna gäller frågan även läroverken och andra högre skolor, yrkesutbild­ ning sanstalter samt övriga statliga, kommunala och statsunderstödda sko­ lor. Många skolor inom denna kategori är i allmänhet förlagda till områden, där lokalbehovet är särskilt markant, d. v. s. städer och övriga tätorter. De högre skolorna synes, enligt vad utredningen inhämtat av skolöversty­ relsen, redan nu på flera håll utnyttjas för andra ändamål än skolunder­ visningen, i första hand för frivillig studieverksamhet. Utredningen påpekar emellertid, att frågan om läroverken och de högre skolorna i den tidigare diskussionen om skolornas infogande i det fria folkbildnings- och ungdoms­ arbetet fått en undanskymd plats. Detta spörsmål synes därför enligt ut­ redningens mening i framtiden särskilt böra uppmärksammas.

Förslag. Utredningen framhåller, att den ingående övervägt möjligheterna att få till stånd en mera allmän upplåtelse av skolornas lokalutrymmen för ung­ domsarbetet. Av vissa skäl har den icke velat föreslå, att generella villkor

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 75

om upplåtelse knytes till vissa statsbidrag. Utredningen är tveksam, om man för närvarande bör lösa detta spörsmål genom tvingande bestämmel­ ser vilka otvivelaktigt skulle kunna vålla irritation och därigenom motver­ ka sitt syfte. Med tanke på frågans betydelse finner utredningen troligt, att kommunerna själva kommer att taga egna initiativ på detta område. En sådan utveckling förefaller utredningen naturlig, särskilt om staten genom nya bidragsformer kommer att stödja det frivilliga ungdomsarbetet inom kommunerna. Med hänsyn till den allvarliga situationen, som lokalbristen framkallat, finner utredningen dock angeläget att statsmakterna och kommunerna ägnar nu berörda lokalfråga förnyad uppmärksamhet. Utredningen före­ slår därför att Kungl. Maj:t genom cirkulär fäster huvudmännens för statliga, kommunala och statsunderstödda utbildningsanstalter uppmärk­ samhet på vikten av att ifrågavarande institutioners lokaler i största möj­ liga utsträckning öppnas för det frivilliga bildnings- och ungdomsarbetet samt annat ideellt föreningsarbete. Samtidigt bör enligt utredningen — därest förslaget om stöd till ungdomens fritidsverksamhet realiseras — hu­ vudmännen göras uppmärksamma på att sådana fritidsgrupper, som utövar en med statsmedel understödd verksamhet och för vilka en av kommunal myndighet godkänd ansvarig person skall finnas, i förekommande fall själva bör kunna bidraga till de med lokalupplåtelsen förenade särskilda kostna­ der, till vilka jämväl statsbidrag kan utgå.

Yttranden.

Under hänvisning till lokalfrågans stora vikt ställer sig flertalet remiss­ instanser positiva till utredningens förslag. Emellertid betonas i ett par yttranden, att det är lyckligast om fritidsverksamheten kan bedrivas i för ändamålet avsedda lokaler. Således framhåller Liberala studieförbundet, att lokalfrågan måste ägnas ytterligare uppmärksamhet, då de nuvarande skol­ lokalerna ofta är att betrakta som dåliga surrogat för studie- och liobbyrum utanför skolans egen ram. Skolöverstyrelsen framhåller, att den är beredd att själv utfärda det cirkulär, som utredningen föreslagit, därest så prövas lämpligt. I cirkuläret bör enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund tydligt angivas, för vil­ ka organisationers verksamhet skollokalerna bör upplåtas. Högerns ung­ domsförbund anser, att i cirkuläret skall uttalas, att de demokratiska poli­ tiska ungdomsföreningarna inte är undantagna i detta sammanhang. Strängare bestämmelser om skyldighet att upplåta skollokaler föreslås av länsstyrelsen i Norrbottens län, Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Enligt länsstyrelsens mening bör vid meddelande av beslut om statsbidrag till skolbyggnader ställas som vill­

76 Kungl. Maj ds -proposition nr 156.

kor, att lokalerna, då de icke användes för avsett skoländamål och det inte heller i övrigt är till förfång för skolarbetet, skall upplåtas till organisa­ tioner, som är verksamma för ungdomens ideella fostran. Folkpartiets ung­ domsförbund föreslår, att skyldighet att upplåta äldre skollokaler knytes till statsbidraget till avlöning av lärare vid folk- och småskolor eller stats­ bidraget till viss undervisningmateriel vid folk- och småskolor. Socialde­ mokratiska ungdomsförbundet förordar, att sådan skyldighet föreskrives såsom villkor för statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor.

Departementschefen.

I likhet med utredningen finner jag att frågan om skollokalernas utnytt­ jande för föreningslivets behov i det nu uppkomna läget bör ägnas förnyad uppmärksamhet från statsmakternas sida. Jag torde i detta sammanhang få anmäla en särskild fråga. Svenska landsbygdens ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdoms­ förbund har genom skrivelse den 19 mars 1953 hemställt om åtgärder i syf­ te att bereda de politiska ungdomsorganisationerna och föreningslivet i övrigt tillträde även till sådan skollokaler, som icke författningsenligt skall upplåtas för föreningslivets behov. Vidare anhåller nämnda ungdomsför­ bund bland annat, att skolmyndigheterna överhuvudtaget måtte påminnas om att de mera generöst och på mindre hårda villkor borde upplåta skol­ lokalerna för föreningslivets behov samt att de politiska ungdomsorgani­ sationerna borde behandlas på samma sätt som andra föreningar på orten i detta avseende. Över denna framställning har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret, Svenska landskommunernas förbund samt Svenska stadsför­ bundet. Överstyrelsen biträder härvid den uppfattning, som uttalats av 1953 års utredning i denna fråga, och avstyrker en utvidgning av kommunernas skyl­ dighet att upplata skollokaler för andra ändamål än undervisningsändamål. Överstyrelsen förutsätter, att de politiska ungdomsorganisationerna därvid skall vara helt likställda med sammanslutningar av opolitisk art, om de politiska organisationerna avser att använda skollokal för verksam­ het av samma art som andra ungdomsorganisationer. Svenska landskommunernas förbund finner det — med hänsyn til! de mycket betydande investeringar, som från det allmännas sida gjorts i skol­ lokaler — angeläget att de lokaler, som lämpar sig därför, i största möjliga utsträckning upplåtes för ortens föreningsliv och även för den politiska de­ len av detsamma. Förbundet anser dock, att upplåtelse av skollokaler, som ej omfattas av bestämmelserna i 8 § kungörelsen den 31 december 1945, skulle innebära ett intrång i den kommunala självbestämmanderätten. Om däremot skyldigheten att upplåta skollokaler enligt nyssnämnda bestäm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 77

melser skulle finnas för snäv, kunde bestämmelserna ändras så, att det klart framginge, att skyldigheten även avsåg politiska sammanslutningar. Svenska stadsförbundet gör gällande, att en onödigt restriktiv tillämp­ ning i fråga om upplåtelse av skollokaler ofta äger rum och att det där­ för i och för sig är önskvärt, att åtgärder vidtages i den föreliggande fram­ ställningens syfte. Förbundet påpekar dock, att man under alla förhållan­ den måste låta upplåtelserna och villkoren för dem bli beroende av de lo­ kala skolmyndigheternas bedömning i de särskilda fallen. Såsom framgår av redogörelsen för sist berörda fråga har remissmyn­ digheterna i princip ställt sig positiva till tanken på en vidgad upplåtelse av skollokalerna i nu berörda hänseende. För egen del hyser jag den upp­ fattningen, att politiska organisationer bör beredas samma möjligheter att unyttja skollokalerna som andra sammanslutningar. I likhet med 1953 års utredning anser jag det dock icke välbetänkt att föreslå sådana åtgärder, som skulle medföra tvång för de kommunala myn­ digheterna att upplåta skollokalerna för föreningslivets behov. Jag avser därför att i enlighet med utredningens förslag senare hemställa att Kungl. Maj :t genom särskilt cirkulär måtte fästa huvudmännens icke blott för statliga och kommunala utan jämväl för statsunderstödda utbildningsanst alter uppmärksamhet på vikten att ifrågavarande institutioners lokaler i största möjliga utsträckning öppnas för det frivilliga bildnings- och ung­ domsarbetet samt annat ideellt föreningsarbete. I nämnda cirkulär torde jämväl böra framhållas betydelsen av att politiska organisationer beredes samma förutsättningar som andra organisationer. Därest statsmakternas åtgärder i förevarande ärende inskränkes till ett rekommenderande cirkulär, är frågan icke av den art att den bör understäl­ las riksdagens prövning. Då åtgärder för en vidgad upplåtelse av skolloka­ lerna ingår som ett icke oväsentligt led i nu förevarande reformarbete för ungdomen, har jag dock ansett det värdefullt att redogöra för frågan.

IX. Utrustning av vissa föreningslokaler.

Nuvarande förhållanden.

För anordnande av allmänna samlingslokaler finnes vissa möjligheter till bidrag eller lån av statsmedel. Under åren 1931—53 bär understöd ur allmänna arvsfonden till olika or­ ganisationer för ny- och ombyggnad samt utrustning av fritidslokaler utgått med ett sammanlagt belopp av cirka 3.7 milj. kronor. Under budgetåren 1942/43—1952/53 har å budgeten anvisats anslag om sammanlagt 30 milj. kronor till lan och bidrag till allmänna samlings­ lokaler.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Enligt av statens nämnd för samlingslokaler inhämtade uppgifter utgör antalet ordenshus — d. v. s. nykterhetsrörelsens samlingslokaler — inemot 1 600. Bortåt hälften av ordenshusens ägare är medlemmar i den år 1953 nybildade sammanslutningen »Våra gårdar, riksföreningen för nykterhets­ rörelsens allmänna samlingslokaler». Antalet folkets hus uppgår för när­ varande till över 1 000, av vilka cirka 95 procent tillhör Folkets Husför­ eningarnas riksorganisation. Antalet bygdegårdar utgör numera cirka 600, av vilka Bygdegårdarnas riksförbund representerar omkring 400. Samman­ lagt uppgår sålunda antalet nu nämnda profana samlingslokaler till cirka 3 200. Nykterhetsrörelsens lokaler är till övervägande delen belägna på lands­ bygden. För Godtemplarordens och Nationaltemplarordens lokalägande föreningar har tidigare funnits ett särskilt organ, Ordenshusens riksför­ ening, som bildades 1942 och som med stöd av medlemmarnas avgifter ut­ vecklat en omfattande rådgivnings- och förmedlingsverksamhet i fråga om ritningar, ekonomi och inventarier. I samma syfte bildades 1947 Blåbandsrörelsens fastighetsförening. Ordenshusens riksförening och Blåbandsrörelsens fastighetsförening har numera efter sammanslagning uppgått i den nyssnämnda riksföreningen »Våra gårdar». Ungdomsorganisationerna förfogar i regel icke över egna lokaler, och deras lokalproblem kan icke på samma sätt som nykterhetsrörelsens över­ blickas, då dessa föreningar icke haft samma anledning som nykterhets­ rörelsen att skapa något samarbetsorgan på detta område. Ungdomssammanslutningarna är i stor utsträckning hänvisade till att mer eller mindre tillfälligt förhyra lokalutrymmen i enskilda fastigheter för sina samman­ komster, i den mån de icke kan utnyttja skolor och andra samlingslokaler.

1953 års utredning.

Inledande synpunkter.

Utredningen framhåller, att alla de problem, som är förknippade med svårigheterna att anskaffa ett tillräckligt antal ändamålsenliga lokaler, otvivelaktigt utgör ett allvarligt hinder för en utbyggd fritidsverksamhet och ett intensifierat nykterhetsarbete. Utredningen erinrar om sin rekommendation, att skolornas lokaler i fram­ tiden skall öppnas för ungdomsarbetet i större utsträckning än som för närvarande sker, men tillägger att dessa åtgärder icke är tillräckliga. Ut­ redningen anmärker vidare att uppdraget, i vad det berör lokalfrågan, begränsats till frågor som avser stöd åt föreningar för förhyrning och viss utrustning av befintliga lokaler o. dyl. Beträffande frågan om stöd åt föreningar för förhyrning av lokaler hän­ visar utredningen till sitt förslag om bidrag till fritidsgrupperna. Enligt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 79

detta skulle förening eller grupp, som anordnar fritidsverksamhet och an­ söker om statsbidrag härför, erhålla ett visst belopp per deltagare såsom bidrag till kostnaderna för lokal m. m. Frågan om bidrag till utrustning av lokaler bör enligt utredningens me­ ning lösas i särskild ordning, varvid nykterhetsföreningarnas och ungdomssammanslutningarna bör behandlas i ett sammanhang. Utredningen betonar att tillgången till ändamålsenliga och trivsamma lokaler är en av förutsättningarna för ett framgångsrikt ungdomsarbete. Utredningen understryker också att staten sedan flera år genom att be­ vilja bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlings­ lokaler »för föreningslivets behov», erkänt vikten av de fria sammanslut­ ningarnas verksamhet. Utredningen framhåller emellertid att de bidrag som för närvarande står till förfogande genom det under femte huvud­ titeln anvisade reservationsanslaget i första hand kommer nybyggandet till godo. Många lokaler finge emellertid anses vara i stort behov av upp­ rustning. Utredningen anser, att de lokalägande föreningarna skulle vara i någon män hjälpta, om de kunde erhålla vissa bidrag till inköp av in­ ventarier och till sådana smärre förbättringsarbeten, som utan vederlag kan utföras av medlemmarna själva eller andra intresserade. Vidare borde föreningar kunna erhålla bidrag till inköp av inventarier för lokaler, som de regelbundet disponerar. Utredningen har därför kommit till den upp­ fattningen, att staten på särskilda villkor i fortsättningen bör lämna de ungdomsvårdande sammanslutningarna och nykterhetsorganisationerna bidrag till utrustning av egna eller av dem disponerade lokaler.

Förslag.

Statsbidragets utformning.

Det ifrågasatta utrustningsbidraget bör enligt utredningens mening kon­ strueras som ett stimulansbidrag och sålunda förutsätta egna, redovisade insatser från de bidragsberättigade föreningarnas sida. Den statliga ande­ len föreslås skola uppgå till högst 50 procent av totalkostnaderna för ut­ rustning och materiel till enklare reparationer m. m. (ej arbetskostnader) och maximeras till sammanlagt 800 kronor för bidragsberättigade lokaler, inrymda inom samma byggnad. För att i någon mån avgränsa de organisationer, som bör kunna kom­ ma i fråga för bidrag, anser utredningen lämpligt att vissa riktlinjer på förhand fastställes. Beträffande den del av bidraget, som avser nykterhetsorganisationcrnas lokaler, anser utredningen, att sådan enskild nykterhetsorganisation som i enlighet med ett av utredningen tidigare avgivet för­ slag beträffande stöd åt nykterhetsorganisationerna kan erhålla s. k. grund­ bidrag, även skall kunna bli berättigad till utrustningsbidrag. I anslutning till sitt förslag beträffande stöd åt ungdomsledarutbild-

80 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

ningen anser utredningen, att de i nämnda avsnitt angivna förutsättning­ arna för rätt till statsbidrag i huvudsak bör vara normerande för nu ifråga­ satt utrustningsbidrag. Då utredningen i enlighet med direktiven icke haft att pröva frågan om bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna, lämnas dessa sammanslutningar utanför nu föreliggande förslag. Enär me­ del i annan ordning enligt utredningen torde kunna ställas till disposition för idrottsrörelsens lokalbestånd, omfattar utredningens förslag på denna punkt ej heller sådana lokaler, som äges av idrottsföreningar. Som ytterligare villkor för här avsett statsbidrag synes böra uppställas krav på att lokalerna i skälig omfattning ställes till förfogande för ung­ domsarbetet på orten. Tillika anser utredningen det vara en självklar för­ utsättning att alkoholförtäring icke medgives inom sådana lokaler. Utredningen föreslår att ett reservationsanslag av tillhopa 250 000 kro­ nor anvisas för nu berörda ändamål. Anslaget bör disponeras av statens nämnd för samlingslokaler och föreslås bli uppdelat på följande anslags­ poster. 1. Bidrag till utrustning av ungdomsvårdande samman­

2. Bidrag till Våra gårdar, riksföreningen för nykterhets­

De båda anslagsposterna föreslås få karaktären av särskilda reserva­ tionsanslag.

Anslagets administration.

Utredningen har övervägt olika möjligheter att administrera det ifråga­ satta utrustningsanslaget. Det kunde enligt utredningen i och för sig vara lämpligt att så långt som möjligt decentralisera administrationen och över­ lämna åt något samarbetsorgan att fördela anslaget efter nyss angivna normer och mot noggrann redovisning. Utredningen framhåller att staten därigenom icke skulle åsamkas några administrativa kostnader i samband med anslagsfördelningen. Utredningen anmärker emellertid att ett sådant organ endast finns för nykterhetsrörelsens del och anför därom: Till följd av den nära kännedom, som nykterhetsrörelsens samarbets­ organ — såsom tidigare anförts numera benämnt Våra gårdar, riksförening­ en för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler — måste anses ha be­ träffande utrustningsbehovet inom samarbetsorganets eget lokalbestånd, synes det lämpligt, att den del av anslaget, som avses komma dessa lokaler till godo, utbetalas till och fördelas av detta samarbetsorgan. Fördelningen bör ske i enlighet med tidigare angivna normer och villkor. Noggrann redogörelse och redovisning av anslagets fördelning bör årligen inlämnas till statens nämnd för samlingslokaler. De administrativa kostnader, som riksorganisationen genom den föreslagna ordningen kan komma att vid­ kännas, torde lämpligen kunna bäras av de anslutna lokalägarna själva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 81

Riksorganisationen torde sålunda i samband med bidragsrekvisition kunna uttaga en mindre förmedlingsavgift. Utredningen förutsätter därvid, att denna avgift icke bestrides av statsbidrag. Återstoden av anslaget, vilken avses för de ungdomsvårdande samman­ slutningarna, bör enligt utredningen efter ansökan i varje särskilt fall ut­ betalas till vederbörande sammanslutnings riksorganisation. Utredningen anser det av vikt att vederbörande kommunala myndighet får en allmän överblick över de lokaler på orten, som står till förfogande för ungdomsarbetet. Bland annat med hänsyn härtill föreslås den ord­ ningen, att till ansökan om bidrag — vare sig denna skall ingivas till sta­ tens nämnd för samlingslokaler eller till Våra gårdar — skall fogas ett yttrande av det kommunala organ, som handlägger hithörande ungdoms­ frågor på orten. Beträffande medelsdispositionen anser utredningen angeläget att ett så stort behov som möjligt kan tillgodoses. Under de första åren, då en viss anhopning av sådana ärenden kan förväntas, synes enligt utredningen sådana ansökningar, som endast avser statsbidrag med mindre belopp, böra ges ett visst företräde. Utredningen föreslår således, att för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln anvisas ett reservationsanslag av 250 000 kronor till Bidrag till utrustning m. m. av vissa föreningslokaler.

Yttranden.

Utredningens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Betänkligheter uttalas i några fall inför detaljer rörande bidragets konstruktion och bidragsbeloppets storlek. Endast statskontoret anser det tveksamt om över huvud tillräckliga motiv föreligger för ett stats­ bidrag av detta slag. När det gäller förbättringsarbeten finner statens nämnd för samlings­ lokaler det meningslöst att laborera med statsbidrag av så blygsam stor­ lek som kommittén föreslagit. Bidragsgivningen på denna punkt avstyrkes därför. Däremot anser nämnden förslaget om bidrag till anskaffning av inventarier för ungdomslokaler värt att taga fasta på och tillstyrker för­ söksvis en statsbidragsverksamhet för detta ändamål, varvid föreslås att bidragets maximum höjes till 1 000 kronor. Hinder bör därvid inte före­ ligga mot att bidragssökandens eget tillskott användes till förbättring av själva lokalen, medan däremot statsbidraget oavkortat bör avse inven­ tarier. Beträffande frågan om vilka lokaler som bör rymmas inom bidragsgiv­ ningen anför nämnden bland annat följande. Enligt direktiven för utredningen skall i fråga om formerna för ett stat­ ligt stöd åt andra organisationer än nykterhetsorganisationerna skapas 6 — Dihang till riksdagens protokoll 195J+. 1 samt. Nr 156.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

fasta normer, så att stödets begränsning till ungdomsvårdande verksamhet säkerställes. Det är i detta sammanhang som departementschefen under­ strukit lokalproblemet och bland annat rekommenderat utredning av frå­ gan om vidtagande av stödåtgärder för utrustning av befintliga lokaler. Av det anförda synes framgå, att man, såvitt angår förevarande bidrag, bör kräva, dels att bidragsmottagaren disponerar för ungdomsvård lämp­ liga lokaler samt bedriver en verksamhet, som kan förutsättas främja sådan vård, dels att det kan anses uppenbart att bidraget verkligen blir till gagn för ungdomsvården. Det kan av direktiven ej utläsas huruvida kommun skall kunna jäm­ ställas med organisation och sålunda erhålla bidrag för utrustning av skol­ lokaler eller andra för ungdomsarbete lämpliga utrymmen. I och för sig skulle väl detta kunna vara ändamålsenligt, men det kan ifrågasättas om man verkligen bör i förevarande sammanhang inleda en bidragsgivning till kommuner; bidragets storlek är f. ö. icke sådan att detsamma skulle nämnvärt avlasta kommunens utgiftsstat. Däremot synes hinder ej böra möta mot att någon ungdomsförening (dock ej politisk) erhåller bidragför att utrusta en av kommunen upplåten skollokal med lämpliga inven­ tarier; i sådana fall torde det ofta vara naturligt att kommunen helt eller delvis skjuter till det belopp, som organisationen skall prestera såsom egen insats.

Blott ett fåtal av de bidragsberättigade föreningarna torde vara ägare till egna lokaler, varför nämnden finner det mest rationellt att den lokalägande sammanslutningen blir ägare av ifrågakommande inventarier och därmed också bidragssökande. Nämnden ifrågasätter, om proportionen mellan de båda anslagsposterna är den rätta. Enligt nämnden bör man icke ge någon kategori av lokalägande organisationer företräde utan låta det ankomma på situationen på varje särskild ort hur man där bör söka förbättra ungdomsorganisatio­ nernas och den föreningslösa ungdomens lokalförhållanden. Nämnden finner det inte lämpligt att såsom villkor för bidraget upp­ ställa krav på att alkoholförtäring icke får äga rum inom lokalerna, men anser det självklart, att dylik förtäring ej får förekomma i samband med föreningsarbete, studieverksamhet, hobbysysselsättningar o. dyl. Under förutsättning att erforderliga medel ställes till förfogande för att täcka uppkommande administrationskostnader, anser nämnden, att den kan åtaga sig förevarande uppgift, som med den förordade modifie­ ringen av utredningens förslag innebär, att nämnden tills vidare själv skall fördela alla bidrag. Sedan någon tids erfarenhet vunnits, kan det kanske likväl befinnas praktiskt att delegera beslutanderätten i ett antal enskilda bidragsärenden till Våra gårdar. Kungl. Maj:t synes enligt nämn­ den böra meddela en sådan delegering. Svenska landskommunernas förbund anser, att konstruktionen av bi­ draget inte överensstämmer med pågående strävanden att förenkla statsbidragsgi vningen. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslår, att hela anslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 83

fördelas av statens nämnd för samlingslokaler på samma grunder som nämnden fördelar övriga anslag. I samma riktning uttalar sig Svenska landsbygdens ungdomsförbund, som vidare förutsätter, att alla lokaler som upplåtes åt ungdomens förenings- och fritidsverksamhet får samma möj­ lighet att erhålla bidrag. Folkpartiets ungdomsförbund uttalar, att klarare regler för de föreslagna bidragsformerna är erforderliga, särskilt när det gäller bidrag till lokaler som icke äges men helt eller delvis disponeras av ungdomsorganisationerna. Förbundet utgår ifrån att de föreslagna bidragen inte kommer att med­ föra försämrade möjligheter till bidrag ur arvsfonden och framhåller, att en översyn av bestämmelserna för bidrag ur denna fond synes erforderlig. Liknande synpunkter anföres av Sveriges godtemplares ungdomsförbund. Högerns ungdomsförbund framhåller, att kravet på att lokalerna i skälig omfattning skall ställas till förfogande för ungdomsarbetet på orten inte får tolkas så snävt, att exempelvis kristna föreningar inte får sin önskan respekterad, om de inte vill tillåta dans i sina lokaler. Förbundet ansluter sig inte heller till utredningens förslag att alkoholförtäring skall förbjudas inom bidragsberättigade lokaler. Däremot bör alkoholförtäring inte till­ låtas, då lokaler upplåtes för ungdomsändamål. I fråga om anslagsposternas storlek anser Riksförbundet Kyrklig ung­ dom, att ungdomssammanslutningarna med sitt stora medlemsantal bör få anslagssumman betydligt höjd, även om hänsyn tages till att en del av dessa organisationer icke är lokalägare. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anser, att det totala anslaget bör höjas, så att utrymme skapas för en generösare bidragsgivning, då särskilda skäl föreligger. Våra gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler, föreslår, att maximeringen av bidraget fastställes till 1 000 kronor och att anslagsposten för utrustning av nykterhetsrörelsens lokaler ökas till 150 000 kronor. Riksföreningen understryker utredningens uttalande att alkoholförtäring icke bör medgivas inom lokaler som beröres av bidragsgivningen. Stockholms för svar skommitté anhåller om bidrag till kostnaderna för lokalhyra och för inredning av lokaler.

Departementschefen.

Det statliga stödet till organisationer för deras lokaler för förenings­ verksamhet m. m. lämnas för närvarande främst genom lån på förmånliga villkor. Kommuner kan erhålla bidrag för samma ändamål. Lån och bidrag lämnas till såväl nybyggnad som ombyggnad men däremot inte till inven­ tarier. Utredningen har enligt sina direktiv inte haft att behandla denna låne- och bidragsverksamhet, vilken för närvarande är under utredning

84 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

inom den av chefen för socialdepartementet tillkallade bostadskollektiva kommittén. Stöd till föreningslokaler lämnas också i viss utsträckning från allmänna arvsfonden. Bidrag, i regel till högst halva kostnaden, kan sålunda erhållas till nybyggnad, ombyggnad eller utrustning av lokaler, som helt eller hu­ vudsakligen är avsedda för ungdom upp till 21 års ålder. Under budgetåren 1951/52 och 1952/53 beviljades ur fonden i runt tal 900 000 respektive 1 400 000 kronor för berörda ändamål. Vissa möjligheter att erhålla bidrag till utrustning av lokaler för ung­ domsverksamhet finns alltså redan nu. Tillgång till lämpliga lokaler är emellertid av väsentlig betydelse för ungdomsorganisationernas verksam­ het och behovet av såväl förbättringsarbeten som lämpliga inventarier för sådana lokaler med säkerhet stort. Efter samråd med chefen för social­ departementet tillstyrker jag därför utredningens förslag att medel anvisas å riksstaten till utrustningsbidrag för ungdomslokaler. Bidragsgivningen bör i avbidan på närmare erfarenheter ges karaktären av försöksverksam­ het. Den nya bidragsgivningen torde, enligt vad jag inhämtat, icke behöva föranleda att bidragen till ungdomslokaler från allmänna arvsfonden mins­ kas. Vad utredningen anfört rörande de organisationer som bör kunna erhålla bidrag kan jag i stort sett godtaga. Bidrag bör sålunda kunna utgå till ungdomsvårdande sammanslutningar och nykterhetsorganisationer. Bidrag bör kunna beviljas både lokalägande organisationer och förening­ ar, som förhyr lokal. Med anledning av vad statens nämnd för samlings­ lokaler anfört vill jag framhålla, att lokalägande organisation, som till­ handahåller lokaler för ungdomsverksamhet, bör kunna erhålla bidrag även om den icke i och för sig är att hänföra till förutnämnda bidragsberättigade sammanslutningar. Bidragsgivningen bör emellertid i regel avse organisationer. Endast i undantagsfall kan det tänkas vara lämpligt att kommun erhåller bidrag. Enligt utredningens förslag skall bidrag kunna lämnas såväl till materiel för enklare reparationer som till inventarier. Statens nämnd för samlings­ lokaler har ansett att bidragsgivningen bör begränsas till inventarier. Även om skäl talar för nämndens uppfattning synes det önskvärt, att bidrag till förbättringsarbeten får prövas under försöksverksamheten. Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag på denna punkt. Enligt utredningsförslaget skall bidrag kunna beviljas med högst 50 procent av kostnaderna (dock ej arbetskostnader) och maximeras till 800 kronor för bidragsberättigade lokaler inrymda inom samma byggnad. Jag har ej annat att erinra häremot än att maximibeloppet i överensstämmelse med förslag av statens nämnd för samlingslokaler och Våra gårdar bör höjas till 1 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 85

Beträffande villkoren i övrigt för statsbidrag har utredningen endast föreslagit, att lokalerna i skälig omfattning skall ställas till förfogande för ungdomsarbetet på orten samt att alkoholförtäring icke medgives inom sådana lokaler. Med anledning av vad Högerns ungdomsförbund anfört rörande det förstnämnda villkoret torde böra framhållas, att det beträf­ fande samlingslokaler, till vilka statligt lån erhållits, ansetts ankomma på lokalägaren att avgöra huruvida offentlig dans får anordnas i lokalerna. Motsvarande regel bör tillämpas vid den nu ifrågavarande bidragsgivningen. Beträffande alkoholförtäring inom lokaler, för vilka statsbidrag beviljats, ansluter jag mig till den av samlingslokalnämnden uttalade upp­ fattningen. Sådan förtäring i samband med ungdomsverksamhet bör anses utesluten, men av praktiska skäl bör något generellt villkor avseende för­ bud mot alkoholförtäring inte införas. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att utforma erforderliga närmare bestämmelser rörande bidragsverksamheten. Jag har intet att erinra mot det för nästa budgetår föreslagna anslagsbeloppet, 250 000 kronor. Vad beträffar administrationen av bidragsverksamheten kan jag likaledes godtaga utredningens förslag. Ett belopp av 100 000 kronor bör sålunda fördelas av Våra gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler. Återstoden av anslaget bör fördelas av statens nämnd för samlingslokaler. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida nämndens kansli av denna anledning behöver förstärkas. Tillräcklig anledning till höjning av det för nästa budgetår under femte huvudtiteln föreslagna anslaget till nämnden torde inte före­ ligga. Kungl. Maj:t bör äga att om så visar sig erforderligt medge över­ skridande av sistnämnda anslag. Bidragsanslaget synes böra anvisas under femte huvudtiteln med den av utredningen föreslagna rubriken. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Bidrag till utrustning m. m. av vissa jöreningslokaler på riksstaten för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kro­ nor.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

X. Bidrag till verksamheten vid hemgårdar.

Anslag Nettoutgift

Riksförbundet Sveriges hemgårdar bildades år 1937. Hemgårdsrörelsen erhöll första gången statsbidrag under budgetåret 1941/42 med 5 000 kronor. Antalet till Riksförbundet Sveriges hemgårdar anslutna hemgårdar, som 1937 var 14, uppgår för närvarande till 40, varav emellertid tre för när­ varande inte har någon verksamhet.

Förslag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med 105 000 kronor. 1953 års utredning föreslår en höjning med samma belopp.

Motivering.

I skolöverstyrelsens motivering anföres bland annat följande.

Riksförbundet Sveriges hemgårdar anhåller liksom tidigare, att anslaget till verksamheten vid hemgårdar höjes till 150 000 kronor. Riksförbundet framhåller, att antalet hemgårdar mer än fördubblats sedan budgetåret 1944/45 och att utgifterna för varje hemgård ökat genom verksamhetens utveckling och till följd av penningvärdets fall. Riksförbundet beräknar, att en brist på cirka 300 000 kronor kommer att uppstå för budgetåret 1953/54. Överstyrelsen har under en följd av år hemställt, att anslaget till verk­ samheten vid hemgårdar måtte höjas till 150 000 kronor. Det är över­ styrelsens uppfattning, att det är ett allmänt intresse, att hemgårdarna genom statsmakternas stöd erhåller större möjligheter att bedriva sin gag­ nande verksamhet. Av en bifogad statistik framgår, att hemgårdarna genom sina olika verksamhetsgrenar kommer i kontakt med cirka 35 000 människor, varav 10 000 i åldern 13—25 år. Hemgårdarna erhåller visser­ ligen bidrag i vanlig ordning för de studiecirklar, som arbetar inom hem­ gårdarna, men utöver studiecirkelverksamhet bedrives ett omfattande ung­ domsarbete genom s. k. öppen verksamhet. I hemgårdarna kan således ungdomarna samlas till praktiska sysselsättningar och informell samvaro lika väl som till diskussioner eller föredrag. Det belopp, som varje hemgård för närvarande kan erhålla i statsbidrag, är alltför blygsamt i förhållande till verksamhetens omfattning. Översty­ relsen anser därför, att en höjning av anslaget till 150 000 kronor är syn­ nerligen motiverad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 87

1953 års utredning framhåller att hemgårdarna i huvudsak vänder sig till den föreningslösa ungdomen. Utredningen betraktar därför hemgår­ darnas arbete, framför allt i storstäderna och på industriorterna, som ett viktigt led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocialitet i skilda former, såsom ungdomsbrottslighet och ungdomsfylleri. I fortsättningen granskar utredningen rörelsens verksamhet från vissa principiella synpunkter. Utredningen anför därvid: En fråga som i olika sammanhang varit föremål för viss uppmärksamhet och diskussion sammanhänger med hemgårdsrörelsens religiösa förankring. Det har sålunda hävdats att det från principiella synpunkter vore oriktigt att understödja en verksamhet med denna speciella inriktning och att man därigenom gjorde avsteg från det grundläggande kravet på att en stats­ understödd verksamhet av denna art skulle vara religiöst neutral. Vid de överläggningar kommittén haft med företrädare för Riksförbundet Sveriges hemgårdar har emellertid klart framhållits av dessa representan­ ter, att hemgårdarna icke bedriver någon form av religiös propaganda, ehuru verksamheten i regel står på kristen grund eller inspirerats av initia­ tivtagare med en kristen grundsyn. Från hemgårdsrörelsens sida hävdas vidare, att det numera är en ledande princip i rörelsens verksamhet att i trosfrågor icke söka påverka människor, som söker sig till hemgårdarna. Detta förhållande synes till och med ha lett till en kritik från motsatta utgångspunkter än dem som ovan berörts. Det har sålunda pa sina håll påståtts, att hemgårdsrörelsen kommit att sakna ett egentligt idéprogram därigenom att verksamheten i så hög grad inriktats på att skapa blott och bart ett fritidsinnehåll för ensamma eller rotlösa människor. I en prome­ moria som utredningen mottagit från Riksförbundet Sveriges hemgårdar beröres även denna kritik. Det heter i denna promemoria bland annat, att ett av målen för hemgårdsrörelsens verksamhet är att främja en personlig utveckling genom att ge människor möjlighet till intresseväckande syssel­ sättningar av olika slag och till skilda former av gemenskap. För utredningen synes ett på så sätt angivet syfte fullt överensstämma med de mål som utredningen uppställt i fråga om sådan fritidsverksamhet som samhället i nuvarande läge så långt det är möjligt bör understödja.

Med utgångspunkt från dessa överväganden föreslår utredningen, att hemgårdsrörelsen i fortsättningen erhåller ett ökat statligt stöd. Utred­ ningen har diskuterat, om ett sådant stöd borde inriktas på någon speciell del av hemgårdsrörelsens verksamhet. Enligt vad utredningen inhämtat, synes hemgårdarna kämpa med särskilt stora problem i fråga om arbets­ kraften. Svårigheterna att förvärva lämpliga föreståndare och ungdoms­ ledare, som är villiga att offra den tid och den kraft som krävs för det många gånger mycket påfrestande arbetet i hemgårdarna, synes ha hind­ rat en önskvärd utbyggnad av verksamheten. Det kunde därför enligt ut­ redningen tiinkas, att ett ökat statligt stöd finge formen av bidrag till hemgårdarnas lönekostnader. Från principiell synpunkt förefaller det emel­ lertid utredningen diskutabelt, om staten genom särskilda avlöningsbidrag alltför markerat bör engagera sig i hemgårdsrörelsen. Denna skulle där­ igenom kunna befaras få en mindre fri karaktär. Det synes utredningen

88 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156.

därför vara mest ändamålsenligt, om ett ökat statsbidrag — liksom fallet är med det nuvarande anslaget — fördelas genom skolöverstyrelsens för­ sorg efter förslag av styrelsen för Riksförbundet Sveriges hemgårdar. Med hänsyn till den betydelse utredningen tillmäter hemgårdarnas verk­ samhet och då det i samband med en förändrad alkohollagstiftning är vik­ tigt, att hemgårdarna blir avsevärt bättre utrustade för sin uppgift i det förebyggande ungdomsarbetet, föreslår utredningen i likhet med skolöver­ styrelsen, att bidraget under nästa budgetår uppföres med sammanlagt 150 000 kronor.

Yttranden.

Av de remissinstanser, som berör utredningens förslag om hemgårdar­ na, uttalar sig praktiskt taget samtliga positivt om hemgårdsrörelsen och tillstyrker förslaget om höjt statsanslag. Skolöverstyrelsen, som uttrycker sig mycket erkännsamt om hemgårdarnas verksamhet, tillägger, att hem­ gårdarna bör vara lämpliga huvudmän för fritidsgrupper med arbetsplat­ sen eller bostaden som tillkomstmiljö. Arbetarnas bildningsförbund, framhåller som en principiell uppfattning, att hemgårdarna bör vara en kommunal angelägenhet, vilket dock inte utesluter statlig bidragsgivning. Förbundet ansluter sig till utredningens förslag beträffande formerna för bidraget, vilka anses säkerställa den kom­ munala förankringen. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser sig icke övertygad om det berättigade i utredningens förslag att höja bidraget till 150 000 kronor. Statskontoret anser, att det här är fråga om en verksamhet som till all­ deles övervägande del torde få betraktas som en kommunal angelägenhet och att en ökad statlig bidragsgivning kan leda till krav på statsunderstöd inom närliggande verksamhetsområden. Statskontoret biträder därför icke utredningens förslag.

Departementschefen.

Jag delar skolöverstyrelsens och 1953 års utrednings uppfattning om vikten av att i före var ande sammanhang sker en icke obetydlig höjning av bidraget till verksamheten vid hemgårdar. Den föreslagna höjningen med 105 000 kronor till 150 000 kronor synes mig rimlig. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Bidrag till verksamheten vid hemgårdar på riksstaten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 150 000 kronor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 156. 89

XI. Bidrag till verksamheten vid studiehem.

Nuvarande bidrag.

Till verksamheten vid studiehem utgår för närvarande ett anslag av 40 000 kronor (VIII K12). Arbetarnas bildningsförbund, Godtemplarordens studieförbund samt KFUM:s och KFUK:s riksstudieförbund innehar för närvarande studiehem till ett antal av respektive cirka 800, cirka 140 och cirka 140.

Förslag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med 55 000 kronor till 95 000 kronor. Som motivering anföres, att endast ett fåtal av studiehemmen kan få del av nuvarande anslag. Överstyrelsen fin­ ner också de belopp, som utgår per studiehem, blygsamma i förhållande till verksamhetens omfattning.

Departementschefen.

Ehuru verksamheten vid studiehemmen icke uteslutande riktar sig till ungdomen, kan det arbete som studiehemmen utför, sägas vara i hög grad ungdomsvårdande. I nu aktuella läge, då institutioner av denna karaktär bör beredas gynnsammare förutsättningar i strävandena att bjuda ung­ domen värdefull fritidssysselsättning, synes även studiehemmens möjlig­ heter härvidlag böra ökas. Jag vill därför tillstyrka en höjning av nu ut­ gående anslag och förordar att beloppet ökas med 35 000 kronor till 75 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Bidrag till verksamheten vid studiehem på riksstaten för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 75 000 kronor.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

XII. Vissa spörsmål rörande den kommunala handläggningen av ungdomsfrågor.

1953 års utredning.

Utredningen hänvisar till en till betänkandet fogad bilaga, av vilken framgar att ett icke ringa antal kommuner, framför allt stadskommuner, på senare år inrättat eller övervägt att inrätta särskilda ungdomsstyrelser. Utredningen förmäler också, att det vid utredningens diskussioner hävdats, att organ som folkskolestyrelsen och barnavårdsnämnden icke alltid kan förväntas ägna den tid och de krafter som erfordras åt sådana sidor av ungdomsarbetet, som visserligen tillhör eller kan tillhöra deras kompetens­ område, men som av flera skäl, framför allt med hänsyn till dessa organs centrala uppgifter, kommer att bli i nagon mån sekundära. Utredningen erinrar i detta sammanhang om att frågorna om folkskolestyrelsernas (skol­ styrelsernas) och barnavårdsnämndernas framtida ställning och uppgifter för närvarande är föremål för utredning i särskilda kommittéer. Enligt utredningens mening talar vissa skäl för att sådana frågor, som rör ungdomen i de åldrar, vilka ligger ovanför dem som nu utgör barna­ vårdsnämndens och folkskolestyrelsens mest betydelsefulla klientel, i fram­ tiden samordnas och handlägges av ett särskilt kommunalt organ. I de mindre kommunerna förmodas emellertid en sådan delegation av upp­ gifterna till ett nytt organ knappast vara att vänta. I tätorter och storstä­ der, där en mängd ofta helt artskilda ungdomsproblem växer fram, synes emellertid tillkomsten av särskilda ungdomsstyrelser vara en naturlig utveckling. Möjligheten av att till barnavårdsnämnden, när den fungerar som ung­ domsnämnd, knyta en särskild krets av för ungdomsfrågorna i allmänhet intresserade personer, eventuellt utsedda bland företrädare för ortens aktiva ungdomsarbete (ungdomsorganisationer m. fl.), synes också enligt utredningen representera en utväg, som närmare bör undersökas. Andra möjligheter torde också sta till buds för att lösa frågan om den kommu­ nala handläggningen av sådana ungdomsfrågor, som ligger vid sidan av de ovan berörda kommunala organens uppgifter. Utredningen framhåller, att den under behandlingen av hithörande frå­ gor mött problem, som enligt dess uppfattning bör angripas även från andra synpunkter än dem, som för utredningen varit aktuella. Enligt ut­ redningens uppfattning är det emellertid av stor betydelse att dessa frå­ gor ytterligare utredes, eventuellt genom samverkan mellan de berörda kommittéerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 91

Yttranden.

Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar utredningens uttalanden. Skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, KFUM:s riksförbund och Svenska scoutrådet instämmer helt i utredningens rekommendationer beträffande frågan om den kommunala handläggningen av ungdomsfrå­ gorna. Socialstyrelsen erinrar om att frågan om barnavårdsnämndernas samman­ sättning och skyldigheter väntas bli föremål för överväganden inom barnavårdskommittén. Socialstyrelsen anser det angeläget, att barnavårdsnämn­ derna inte isoleras från det ungdomsvårdande arbetet för att endast taga befattning med den ungdom som urspårat. Enligt Folkpartiets ungdomsförbund är det inte lämpligt att folkskolestyrelserna får i uppdrag att handlägga kommunala ärenden rörande ung­ domens fritids- och föreningsverksamhet. Frågan om viss omorganisation av barnavårdsnämnderna bör enligt förbundet snarast bli föremål för stats­ makternas ställningstagande. Barnavårdskommitténs direktiv bör kom­ pletteras att omfatta här berörda spörsmål. H antv erkar nas ungdomsrörelse finner lämpligast att nu berörda frågor omhändertages av särskilda ungdomsstyrelser med en för de inom kommu­ nen verksamma ungdomsorganisationerna representativ sammansättning. Svenska stadsförbundet finner ingen anledning att motsätta sig en ut­ redning om vilket kommunalt organ, som bör handlägga ungdomsfrågorna. Förbundet anför därvid följande. Detta spörsmål påkallar otvivelaktigt uppmärksamhet. Tendensen inom stadskommunerna går nämligen allt bestämdare i riktning mot ett över­ flyttande av den positiva ungdomsvården från barnavårdsnämndens (ung­ domsnämnden) till särskilda fakultativa organ. Allt eftersom tiden går, lär det bli allt svårare att här vrida utvecklingen tillbaka. Ifrågasättas^ kan väl också, om verkligen en till familjesocial nämnd förvandlad barnavårds­ nämnd skall kunna ägna tillräcklig tid och uppmärksamhet åt före varande problem. Svenska landskommunernas förbund framhåller för sin del följande. Det kommunala stödet till föreningslivet och fritidsverksamheten torde för landskommunernas vidkommande i fortsättningen som hittills i huvud­ sak böra omfatta anslag till det frivilliga folkbildningsarbetet, nykterhets­ arbetet, samlingslokaler samt anläggningar för idrott och friluftsliv. Mera sällan torde i landskommunerna komma att uppstå något verkligt behov av särskilda s. k. ungdomsstyrelser. Styrelsen, som vid olika tillfällen haft anledning reagera mot den iångtgående uppdelningen av det kommunala förvaltningsarbetet på alltför många nämnder och styrelser, förutsätter att barnavårdsnämnderna efter den pågående revisionen av barnavårdslagen skall ges en sådan sammansättning, att de blir lämpliga som förvalt­ ningsorgan också för hithörande frågor, därest icke annat redan befintligt kommunalt organ anses böra anlitas.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Departementschefen.

Tillkomsten av särskilda ungdomsstyrelser, framför allt i de större tät­ orterna, finner jag i likhet med utredningen vara en naturlig följd av den växande betydelse, som numera måste tillmätas ungdomsfrågorna. Den re­ dan långt drivna uppdelningen av de kommunala funktionerna torde emel­ lertid, vad landsbygden beträffar, försvåra en sådan utveckling. Utred­ ningen finner att frågan om den kommunala handläggningen av ungdoms­ frågor av den art, som utredningen haft att pröva, bör övervägas även från andra synpunkter än dem som varit aktuella för utredningen. I överensstämmelse med utredningens rekommendationer förordar jag, att nu berörda spörsmål hänskjutes till barnavårdskommittén och 1951 års skolstyrelseutredning för prövning. Jag avser därför att i annat sam­ manhang hemställa, att Kungl. Maj:t måtte komplettera vederbörande sakkunnigberedningars direktiv i nu berörda avseende.

XIII. Vissa administrativa frågor.

1953 års utredning.

Inledande synpukter. Utredningen framhåller, att huvudparten av de förslag som utredningen framlägger i sitt betänkande syftar till att på olika sätt stödja frivilliga krafter i ungdomsarbetet. Från principiella utgångspunkter har utredning­ en funnit naturligt att vid konstruktionen av bidragen undvika sådana bestämmelser, som skulle innebära ett statligt intrång i sammanslutning­ arnas verksamhet. Utredningen säger sig vidare ha eftersträvat att utforma stödåtgärderna så, att dessa icke medför risker för byråkratisering av det frivilliga ungdomsarbetet. Med hänsyn till att nya bidragsformer nu före­ slås bli prövade krävs emellertid att den myndighet, på vilken det ankom­ mer att svara för genomförandet och samordningen av de föreslagna stöd­ åtgärderna, också kan beredas möjligheter att med uppmärksamhet följa verksamhetens utveckling. De övervakande och granskande uppgifterna torde även med hänsyn till ungdomsarbetets egna intressen få anses bety­ delsefulla. För att främja ett utbyte av erfarenheter och en livligare kon­ takt mellan de ungdomsvårdande sammanslutningarna synes det vidare lämpligt att nu berörda uppgifter förenas med en viss rådgivande verk­ samhet. Denna del av verksamheten tillmäter utredningen stor betydelse, framför allt när det gäller tillämpningen av statsbidragsbestämmelserna rörande den planerade bidragsverksamheten. Utredningen erinrar i detta sammanhang om att två konsulenter med motsvarande uppgifter i fråga om folkbildningsarbetet för närvarande är knutna till skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 93

Förslag. Utredningen har icke funnit anledning att för den tillsyn och rådgiv­ ning, som i det föregående berörts, inrätta något särskilt statligt organ men har beträffande ett dylikt organ anfört följande. Från skilda håll har framförts önskemål om inrättandet av ett rådgi­ vande representantorgan, knutet till det ämbetsverk, som har att hand­ lägga ungdomsfrågor av den art, som berörts i utredningens olika avsnitt. Som förebild i diskussionen har därvid tjänat den särskilda nämnd — sta­ tens folkbildningsnämnd — vilken för motsvarande uppgifter i folkbild­ ningsarbetet är knuten till skolöverstyrelsen. Denna nämnd är sammansatt av företrädare för skilda institutioner och sammanslutningar på folk­ bildningens område (Kungl. Maj:ts instruktion för statens folkbildningsnämnd den 10 oktober 1947). Vissa skäl talar för att ett motsvarande organ skulle kunna fylla en viktig funktion i ungdomsarbetet. Frågan torde emellertid enligt utredningens mening närmare övervägas. Därvid bör även prövas, om ett dylikt organ bör direkt underställas Kungl. Maj:t eller infogas i skolöverstyrelsens organisation. Enär övervägande delen av den verksamhet, som föreslås bli statsbidragsberättigad, har anknytning till arbetet inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet anser utredningen lämpligt, att skolöverstyrelsens jolkbildningsrotel tilldelas de övervakande och rådgivande uppgifter, som den nya bidragsgivningen aktualiserar. Utredningen erinrar samtidigt om att ungdomsvårdskommittén i olika sammanhang även föreslagit skol­ överstyrelsen som tillsynsmyndighet. Utredningen finner en viss personalförstärkning av folkbildningsroteln nödvändig, därest utredningens olika förslag genomföres. I första hand bör till roteln knytas en heltidsanställd konsulent. Behovet av en välkvalificerad kraft framgår enligt utredningen bland annat av de uppgifter, som kommer att åvila skolöverstyrelsen i fråga om ungdomsledarutbildningen och fritidsverksamheten samt i anslutning till den planerade sam­ ordningen av instruktörernas arbete. Utredningen erinrar vidare om att förverkligandet av det föreslagna stödet till ungdomens fritidsverksamhet kommer att medföra en ökning av de administrativa uppgifterna. Den har därför övervägt att föreslå inrättandet av en amanuenstjänst på roteln för biträde vid handläggningen av förekommande göromål. Vissa skäl talar emellertid enligt utredningen för att sådana uppgifter med fördel skulle kunna anförtros en befattningshavare i mellangraderna. Utredningen före­ slår därför, att en tjänst som kansliskrivare inrättas. Därjämte förordar utredningen att en biträdesbefattning i befordringsgången inrättas för rutinarbetet. Den föreslagna konsulentbefattningen föreslås i lönehänseende bli jäm­ ställd med motsvarande tjänster för den allmänna folkbildningen med pla­ cering i lönegraden Cg eller Ce 29. Kostnaderna för tjänsterna som kansli­

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

skrivare och kontorsbiträde föreslås beräknade efter lönegraderna Ce 15 respektive Cf4. Den erforderliga personalförstärkningen skulle följaktli­ gen innebära en kostnadsökning för budgetåret 1954/55 med (20 148 + + 10 092 + 6 072 =) 36 312 kronor. Utredningen föreslår därför att anslaget till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1954/55 uppräknas med 36 300 kronor.

Yttranden.

Ingen remissinstans motsätter sig, att skolöverstyrelsen tilldelas de över­ vakande och rådgivande uppgifter, som den nya bidragsgivningen aktuali­ serar. I ett par yttranden framhålles som önskvärt, att överstyrelsen vid sin sida får en rådgivande nämnd med tillräckliga erfarenheter av praktisk ungdomsverksamhet. Skäl anses också finnas för att anslagen skall för­ delas av en nämnd, som i princip är konstruerad på samma sätt som sta­ tens nämnd för samlingslokaler. Skolöverstyrelsen förutser, att de föreslagna uppgifterna kommer att bli så omfattande att till folkbildningsroteln utöver den av utredningen före­ slagna personalen också måste knytas en amanuens. För omkostnader i samband med instruktörskonferenser äskas 1 000 kronor samt för resekostnadsersättning och traktamente vid inspektions- och konsulentverk­ samhet 3 500 kronor. Enligt statskontorets mening saknas anledning att innan närmare känne­ dom vunnits om det merarbete, som kan bli följden, inrätta särskilda tjän­ ster. Ett belopp av högst 25 000 kronor bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande för den förstärkning med tillfällig personal, som kan visa sig nödvändig. Sveriges riksidrottsförbund anser, att utredningens förslag i fråga om an­ slagsfördelning, tillsyn, redovisning och kompetensförklaringar för förbun­ dets del kommer att medföra betydande olägenheter och ökat arbete. An­ slagen bör därför enligt riksidrottsförbundets mening ställas till förbundets förfogande på samma villkor, som kommer att gälla övriga motsvarande anslag med av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser eller anvisningar för medlens disposition. Detta utesluter inte samarbete med skolöverstyrelsen i dessa frågor.

Departementschefen.

I överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag, att skolöver­ styrelsen tilldelas de övervakande och rådgivande uppgifter, som de av mig nu förordade stödåtgärderna för ungdomsarbetet aktualiserar. Tanken på inrättande av ett särskilt representantorgan — med statens folkbildnings­

Kungl. Maj ds ^proposition nr 156. 95

nämnd som förebild — förtjänar enligt min mening beaktande. Erfarenhe­ terna från den rådgivningsverksamhet, som skolöverstyrelsen vid bifall till nu föreliggande förslag kommer att bedriva, bör dock avvaktas, innan när­ mare ställning kan tagas till denna rekommendation. Utredningens förslag innebär för skolöverstyrelsens vidkommande, att folkbildningsrotelns personal skall utökas. Jag finner en viss förstärkning erforderlig men anser mig icke kunna tillstyrka bifall till utredningens för­ slag i dess helhet. Jag beräknar för uppkommande merarbete personalbe­ hovet till tre heltidsanställda befattningshavare, nämligen en konsulent och två biträden i reglerad befordringsgång. Då anslag till skolöverstyrel­ sens avlöningar redan äskats i årets statsverksproposition, synes medel till avlöning åt den nu föreslagna extra personalen böra äskas under särskilt anslag. Nu ifrågavarande befattningar bör från och med budgetåret 1955/ 56 inordnas under skolöverstyrelsens ordinarie avlöningsanslag. För nästa budgetår, då avlöningen alltså bör bestridas ur ett särskilt anslag, torde befattningshavarna erhålla extra anställning. För konsulenten bör avses lönegraden Cg 29 samt för de två biträdena lön enligt reglerad befordrings­ gång, dock icke extra ordinarie lönegrad. Då antalet befattningshavare således är på förhand bestämt och lönerna anknutna till gällande lönegrader, bör anslaget ges förslagsanslags karaktär. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens hemställan om tillhopa 4 500 kronor för vissa kostnader i samband med instruktörskonferenser och konsulent­ verksamhet m. m. Anslagsbehovet för nästa budgetår kan alltså uppskattas till 35 000 kro­ nor för avlöningar och 4 500 kronor för vissa kostnader eller tillhopa så­ lunda 39 500 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Ersättning åt viss extra personal i skolöverstyrelsen m. m. anvisa ett förslagsanslag av 39 500 kronor.

Vad departementschefen sålunda under avdelningarna III, IV, VI, VII, IX—XI och XIII hemställt, däri statsrå­ dets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Ko­ nungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agnes Magnusson.