Ungdomsvårdskommitténs betänkande. D. 6,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948:21 JUSTITIEDEPARTEMENTET

UNGDOMEN OCH A R B E T E T UNGDOMSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE DEL VI

S T O C K H O L M 19 4 8

Statens o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1948 Kronologisk

1. Betänkande ned förslag rörande organisation och avlöningsförhillanden m. m . vid lantmäteristyrelsen och länsäntmäterikontoren. I d u n . 120 s. J o . 2. Betänkande ned utredning och förslag rörande organisaticnei av verksamheten för jordbrukets yttre och inr: rationalisering. Idun. 220 s. J o . 3. Betänkande ned förslag till ändrad butikstängningslagstiftnng. Norstedt. 148 s. I. 4. Markutrednirgen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändrhgar i expropriationslagstiftningen. Marcus. 1£9 ;. Ju. 5. Trädgårdsuncervisningen. Norstedt. 200 s. Jo. 6. Elkraftutrednngens redogörelse n r 2:6—7. Redogörelse fcr letaljdistributörerna samt deras r a kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft, .'önköpings län och Kronobergs län. Beckman. 75 s. K. 7. Parlamentariska undersökningskommissionen a n gående flykthgärenden och säkerhetstjänst. 3. B e t ä n k a n d e anfående säkerhetstjänstens verksamhet. Norstedt. 490 s., 1 pl. I. 8. Betänkande ned förslag till ny Kungl. Maj :ts förordning aigäende explosiva varor m. m. Norstedt. 231 s. a. 9. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga j ä r n v ä gar. Del 3. Snalspåriga järnvägar i östra Småland cch östergötlmd. Idun. 243 s. K. 10. Betänkande angående skärgårdstrafiken m . m. V. Petterson. 424 s. K. 11. Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 4. Förslag aigående partiellt arbetsföras anställ-

förteckning

ning i allmän tjänst. Katalog och Tidskriftstryck. 132 s. S. 12. Statens trädgårdsförsök. Norstedt. 75 s. J o . 13. Betänkande angående statens järnvägars organisation. Del 1. Den centrala ledningen. Katalog och Tidskriftstryck. 55 s. K. 14. Den öppna l ä k a r v å r d e n i riket. I d u n . 411 s. I. 15. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 18. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Skaraborgs län. Beckman. 48 s. K. 16. Förslag till sjöarbetstidslag. Hasggström. 101 s. H. 17. Betänkande angående utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. 1. Kihlström. 228 s. I. 18. Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägn ä m n d e r n a s arbetsuppgifter m. m. Beckman. 56 s. K. 19. Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. Marcus. 95 s. Fi. 20. Betänkande m e d förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten. Kihlström. 413 s. K. 21.*Ungdomen och arbetet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande. 6. Idun. 317 s. Ju. 22. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ä n d r a d e bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. Marcus. 227 s. Fi. 23. E e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om n y k t e r h e t s vård m. m. Marcus. 334 s., 6 pl. I. 24. Bilagor till medicinalstyrelsens u t r e d n i n g om den öppna lökarvården i riket. Idun. 394 s. I.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till let departement, under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = j ordbruksdepartenentet. * Detta betänlande ersätter det t. o. m. 1948:24 i d e n kronologiska och systematiska förteckningen införda utredningen »Beänkande med förslag till planering och utrustning av militära matinrättningar», vilket endast ä r avsett för inernt bruk och alltså icfce skall ingå i Statens Offentliga Utredningar.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1948: 21 JUSTITIEDEPARTEMENTET

UNGDOMEN OCH ARBETET UNGDOMSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE DEL VI

STOCKHOLM 1948 1DUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB 717431

i

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartementet.

Den genom Kungl. Majrts bemyndigande den 9 juni 1939 tillsatta ungdomsvårdskommittén får härmed överlämna ett betänkande om Ungdomen och arbetet. I direktiven för kommittén namnes ungdomens yrkesval och yrkesutbildning bland de frågor, som borde beaktas vid översynen över ungdomens levnadsförhållanden. Sedan direktiven gavs har emellertid andra kommittéer tagit upp problem, som faller inom området för ungdomens arbetsanpassning. Först och främst gäller detta om 1946 års skolkommission, som tillsatt en delegation för utredning av yrkesutbildningen. Vidare har arbetarskyddskommittén i sitt 1946 framlagda förslag till ny arbetarskyddslag vidrört en del förhållanden på arbetsplatserna, som speciellt angår de unga. Under de år som förflutit sedan 1940 har yrkesvalsfrågan kommit i ett delvis nytt läge genom att en organisation för yrkesvägledning byggts upp i arbetsmarknadsstyrelsens — tidigare arbetsmarknadskommissionens — regi. Ungdomsvårdskommittén har i detta läge ansett det som sin uppgift att söka ge en sammanfattande bild av de förhållanden, som möter de unga då de lämnar skolan, samt att föreslå vissa reformer för stöd i yrkesanpassningsprocessen. I ett betänkande Stöd åt utvecklingshämmad ungdom (SOU 1947: 17) framlade kommittén förslag till vissa speciella stödåtgärder för ungdomarna i hjälpklassgruppen. Det föreliggande betänkandet tar sikte på den majoritet av svensk ungdom, som lämnar sin teoretiska skolning i och med att de går ut folkskolan. Många av yrkesvalsproblemen torde dock återfinnas tämligen oförändrade också hos dem som lämnar realskolor och liknande utbildningsanstalter. I det föreliggande betänkandet jämte det ovannämnda om stöd åt utvecklingshämmad ungdom har kommittén sålunda behandlat frågor som sammanhänger med de ungas arbetsliv. I de tre betänkandena om ungdomens föreningsliv (SOU 1944: 31), om ungdomens nöjesliv (SOU 1945: 22) och om ungdomens fritidssysselsättning (SOU 1947:12) har kommittén sökt kartlägga fritidens problem. Slutligen har de centrala psykologiska anpassningsproblemen tagits upp till behandling i betänkandet med förslag om psykisk barna- och ungdomsvård (SOU 1944:30). Det återstår kommittén att i ett slutbetänkande dels söka ge en samlad bild av kommitténs syn på ungdomstidens speciella problem, dels sammanfatta de i övriga betänkanden framlagda förslagen och synpunkterna samt tillfoga ytterligare några avsnitt behandlande bl. a. ungdomens bostadsfråga, ekonomin, sexualfrågan.

I behandlingen av föreliggande betänkande har samtliga kommittéledamöter deltagit, ävensom de särskilda sakkunniga som av Kungl. Maj:t utsetts att på kallelse av ordföranden delta i kommitténs arbete. Dessa sakkunniga utgöres av riksdagsman Ulla Alm, sekreterare L. Eliasson, byråchef T. Eriksson, fil. lic. L. Hartmann, med. lic. G. Inghe, med. lic. G. Jonsson, fil. kand. Anna-Lisa Kälvesten, byråchef Göta Rosén, chefredaktör O. Sehlstedt, sekreterare E. Sundström samt förbundsordförande A. Jansson. Såsom sekreterare har Anna-Lisa Kälvesten fungerat. Stockholm den 15 mars 1948. OTTO WANGSON A.

BERGGREN

A L F R . HÄSSELBERG

4 E R N S T DAHNBERG

GÖSTA ELFVING

GÖSTA RONNER

EINAR RÅBERG

FÖRSTA

KAPITLET

VAD ARBETET BETYDER FÖR I N D I V I D E N

U ngdomsvårdskommittén skall enligt sina direktiv bland annat beakta ungdomens yrkesval och yrkesutbildning. I fråga om detta stora och viktiga frågekomplex kan kommittén emellertid knappast göra mer än att söka påvisa en del fakta och förhållanden, som har betydelse för ungdomens allmänna välfärd, och uttrycka vissa önskemål om reformer i olika avseenden. I den mån dessa visar sig bärkraftiga, bör de senare göras till föremål för fortsatta utredningar. Sedan kommittén började sitt arbete har 1946 års skolkommission tagit upp yrkesfrågorna till behandling och tillsatt en särskild delegation för översyn av hela yrkesutbildningsväsendet. Ungdomsvårdskommittén får därför inskränka sig till vissa mer principiella frågor som är av central betydelse för ungdomens livssituation och därför bör beaktas vid sidan av de andra av kommittén behandlade faktorerna, den psykiska hälsovården, fritids- och nöjesfrågorna m. m. På några punkter ställer dock kommittén direkta förslag, bl. a. om en försöksverksamhet på ett par orter, där de i betänkandet diskuterade reformerna prövas under några år, innan landsomfattande åtgärder eventuellt lagfästets. Förslag till vissa förbättringar i omvårdnaden om de intellektuellt efterblivna ungdomarna har tidigare utarbetats (S O U 1947:17); de bör kunna genomföras successivt med början omedelbart men är avsedda att sedermera smälta in som en integrerande del av det för alla ungdomar avsedda yrkesvals- och anpassningsstödet. 1 kapitlet om ungdomens arbetsförhållanden framföres vidare några förslag till ändring av nu gällande eller av arbetarskyddssakkunniga föreslagna bestämmelser om skydd för de minderåriga arbetarna. Arbetet

är inträdesbiljetten

till

samhället.

Arbetet har en central plats i ungdomens tillvaro genom att det ger möjlighet till den personliga och ekonomiska självständighet, som markerar övergången från barnets till den vuxnes tillvaro. Det är med arbetet de unga 5

så småningom bygger upp en självständig tillvaro med ett eget hem, ett sexualliv, anpassat efter deras behov, en egen familj. Men också innan den dagen är inne, då en ung man eller kvinna står helt på egna ben, alltså under den period då frigörelsen från föräldrafamiljen äger r u m och den unga personligheten mognar till en vuxen människa, har arbetet stor betydelse för de unga. En egen inkomst utgör basen för självkänsla och självständighet också för ungdom som ännu bor kvar i sina föräldrahem. Det är själva det faktum att man har och sköter ett arbete som ger de unga medborgarrätt bland de vuxna medmänniskorna. Arbetet är inträdesbiljetten till gemenskapen med samhället. Denna så att säga s o c i a l a funktion skulle vilket som helst arbete kunna fylla, bara det gav den ekonomiska gottgörelse, som svarar mot vederbörandes behov, och åtnjöt gott anseende i den sociala krets där man lever. Obestridligt är också, att det första villkoret för ett normalt liv är att de unga över huvud taget får ett arbete och inte ställs utanför arbetslivet. Förutsättningen för allt vad som sägs i det följande är alltså att samhället kan ge sysselsättning åt alla sina unga; i motsatt fall kan inte samhällets ungdomsvårdande åtgärder — och särskilt de som behandlas i detta avsnitt — fylla sin uppgift. Ungdomsarbetslöshet

är ungdomsproblemet

framför

alla

andra.

Trots att ungdomsarbetslösheten inte varit något allmänt problem i vårt land under de sistförflutna åren, kan kommittén inte underlåta att påminna om de tröstlösa förhållanden, som en omfattande arbetsbrist medför för de unga. Är man en vuxen organiserad arbetare med sin fackföreningsbok och sin arbetslöshetskassa, är en kortare arbetslöshetsperiod intet direkt hot mot existensen. Först om man får gå länge sysslolös undergrävs självförtroendet jämsides med att byxorna blir fransiga och hemmet utarmat. Men om en ung människa blir ställd utanför arbetslivet — genom eget förvållande eller genom bristen på arbete — är verkningarna ofta ödesdigrare och svårare att reparera. Därför var ungdomsarbetslösheten det allt dominerande problemet för dem som under mellankrigstiden ute i världen började studera ungdomsproblemet; »the youth problem» v a r helt enkelt frågan om ungdomens arbetslöshet — i de omfattande utredningar som publicerades under 1930-talets långa depression, främst i Amerika och England. Situationen framtvingade under mellankrigstiden särskilda åtgärder i alla de stora industriländer, som drabbades av massarbetslöshet bland de unga. Förlängd skolgång, särskilda tränings- och arbetsläger och — ehuru det praktiserats i minsta omfattningen — regelrätt yrkesutbildning, är alltsammans lovvärt och nyttigt som nödhjälp. Det torde dock aldrig bli möjligt att ge dessa olika hjälpåtgärder en sådan omfattning, att de inbegriper alla ungdomar som berörs av arbetsbristen under en lågkonjunktur. Därför är ()

det enda radikalmedlet mot den förödelse som följer med ungdomsarbetslöshet givetvis att vidmakthålla en jämn sysselsättning, som tillåter de nytillträdande ungdomsskarorna att på normalt sätt inlemmas i arbetslivet. Först härigenom tillförsäkras näringslivet också ett jämnt utbud av yrkesutbildad arbetskraft på olika stadier, medan man nu ryckvis har överflöd, ryckvis lider bitter brist på sådan. De åtgärder som ungdomsvårdskommittén önskar se vidtagna som stöd för ungdomens yrkesval och yrkesutbildning måste alltså bygga på den förutsättningen, att det överhuvud taget finns platser och yrkesuppgifter åt alla unga. Erfarenheterna från ett land som USA visar, hur obönhörligt en utbredd och långvarig arbetslöshet sätter gränser för nyttan av och meningen med en aldrig så väl organiserad yrkesrådgivning. 1 När det för de unga gäller att med vilket som helst medel hålla livet uppe, är det föga lönt att tala om framtidsmål med dem, och när det står ett tjog och kanske flera arbetssökande färdiga att ta varje ledig plats, är det inte rätta ögonblicket att be de unga sökande att välja och vraka, innan de fattar sitt beslut. Ett medvetet yrkesval kan först komma till stånd, när hela den sociala och ekonomiska situationen befinner sig ett stycke över det lägsta minimum, den bottenstandard i välfärdsavseende som är ständig verklighet i den kroniska massfattigdomens länder men som också i de framskridna länderna smyger sig in som en pestsmitta tillsammans med massarbetslösheten. Den har hittills alltid betytt att de drabbade så småningom utarmats ned till en icke människovärdig nivå, där tillvaron blir vegeterande, inte längre liv som är lika med utveckling. Också om hjälpåtgärder med djärvhet och fantasi kan sättas in för att rädda den unga generationens kroppsliga och själsliga hälsa över en flerårig arbetslöshetstid, är den bästa och naturligaste arbetslinjen här — liksom så ofta eljest — profylaxen, att förebygga massarbetslöshet. Den är väl för övrigt den enda ekonomiskt möjliga metoden; först om alla är med och producerar, kan i längden den välfärdsstandard upprätthållas, som ger alla — också de tillfälligt arbetslösa — en människovärdig standard. Också i Sverige var upptakten till diskussionen av sådana frågor som yrkesvägledning och en vidgad yrkesutbildning den arbetslöshet, som långa tider rådde bland de yngsta åldersklasserna. År 1934 framlades en utredning om ungdomsarbetslösheten, där man också föreslog särskilda åtgärder för att bekämpa den.1 I november 1933 var 57 000, motsvarande en tredjedel av alla hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa i åldersgruppen 16—25 år, och då måste man minnas att en mängd av de yngsta åldrarna inte fanns anmälda trots att de saknade arbete, emedan de inte var understödsberättigade (om någon i familjen hade arbete eller eljest inkomst). De sakkunniga understryker starkt, att det är själva bristen på sysselsättning — »nyttig och för den framtida verksamheten betydelsefull sysselsättning» — som man måste avhjälpa när det gäller ungdomen, inte i främsta rummet bristen på försörjning. 1 2

Se exempelvis Lynd, Middeltown in transition, 1937. Utredning angående åtgärder för ungdomsarbetslöshetens bekämpande SOU 1934: 11.

Av de 57 400 arbetslösa ungdomarna var hösten 1933 14 800 hjälpta genom arbetsd i e r undervisningslinjerna, varvid kurserna dock inte var inriktade på yrkesutbildning annat än i undantagsfall. Resten eller 42 000 personer hade kontantunderstöd eller lämnades ingen hjälp alls. Efter de förslag som framlades 1934 intensifierades skolnings- och arbetslinjerna, och det blev allt klarare för alla ansvariga, att det främst var till yrkesarbete man borde skola de unga som aldrig kunnat få komma in i arbetslivet eller bara haft ett kort gästspel där i de nedre tonåren, vanligen som springpojkar. Det har hos oss liksom i andra länder fordrats en lång tid av teoretiskt och praktiskt sökande, innan man kunnat förmå sig att mitt under en depression, då det råder stor arbetslöshet inom alla yrken, börja utbilda de unga till yrkesmän. Dock har det regelbundet för vårt lands vidkommande visat sig, att man under de ekonomiska högkonjunkturerna lider brist på yrkesutbildade arbetare främst på grund av inskränkningar i näringslivets egen yrkesutbildning, vilken med sina mer eller mindre reglementerade lärlingsformer vida överstiger den utbildningskapacitet som de olika yrkesskolorna har. Det är därför god politik också ur de äldre yrkesarbetarnas synpunkt att reservutbilda yngre, så att inte bristen på fackutbildade en dag sätter en onödig gräns för respektive näringsgrenars expansion. Någon fortlöpande statistik över arbetslösheten i olika åldersgrupper finns inte förrän från och med 1940. Stickprov på de hjälpsökande arbetslösa som gjorts 1935. 1936, 1937 och 1939 — dock vid olika lidpunkter under året — visar att åldersgruppen 16—25 år utgjorde mellan 12 % och 24 % av de arbetslösa. Från ca 10 000 arbetslösa i ungdomsåldern 1935 (den 31/7) sjönk antalet till ca 1 000 under högkonjunkturens toppar. Från 1940 har vi regelbundna siffror för varje halvår (per 31/12 och 31/7). De meddelas i nedanstående tabell. Hjälpsökande arbetslösa i åldern 16—25 år. Tidpunkt

31/12 31/7 31/12 31/7 31/12 31/7 31/12 31/7 31/12 31/7 31/12 31/7 31/12

1940 1941 1941 1942 1942 1943 1943 1944 1944 1945 1945 1946 1946

Antal

% av samtliga arbetslösa

2 470 1 167 1 438 225 412 123 659 319 800 196 234 41 70

10-5 7-2 7-3 3- i 4-8 2-7 5-0 4-4 7-2 3-15 3-2 I-;") 1-7

B å d e absolut och relativt h a r u n g d o m s a r b e t s l ö s h e t e n m i n s k a t s u n d e r k r i g s - och efterkrigstiden. Siffran för årsskiftet 1946/47 utvisar att den p r a k t i s k t taget ä r u t p l å n a d . Ä n d a från d e p r e s s i o n s å r e n s slut o m k r i n g 1930-talets mitt till den u t p r ä g l a d e a r b e t s k r a f t s b r i s t e n tio å r s e n a r e f a n n s det emellertid a n m ä l d a arbetslösa u n g d o m a r , särskilt i d e s. k. a r b e t s l ö s h e t s ö a r n a i Blekinge, p å Västk u s t e n och d e n n o r r l ä n d s k a s å g v e r k s k u s t e n s a m t i d i g t m e d en o m ä t t a d efterf r å g a n p å u n g a r b e t s k r a f t p å flertalet a n d r a orter i landet. Det h a r därför u n d e r hela den l å n g a h ö g k o n j u n k t u r e n b e f u n n i t s lämpligt att h å l l a de un8

der depressionen inrättade särskilda verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i gång. Först under de sista åren (med början år 1941) har flertalet av dem ombildats till centrala verkstadsskolor för vederbörande län; år 1948 kvarstår bara två av de tio skolorna som statliga arbetslöshetsskolor. Det nämnda förhållandet visar vilken trögrörlighet som utmärker den helt unga arbetskraften, i all synnerhet så länge de unga tonåringarna inte har någon yrkeskunnighet eller vana vid arbete och förmåga att reda sig själva. Yrkesvägledning parad med effektiv hjälp till utbildning i skolor eller på arbetsplatser, som ger de unga ekonomisk möjlighet att klara sig, är därför oundgängliga för sådana landsdelar. Arbetets

egenvärde.

Innebörden av det föregående resonemanget skulle kort kunna sägas vara att det är nödvändigt att få arbeta — nödvändigt för att den enskilde skall kunna upprätthålla en självständig social tillvaro i vårt samhälle och nödvändigt för hans självkänsla gent emot medmänniskorna. Undantaget är bara de få sysslolösa rikemännen, som i egna och andras ögon får sitt existensberättigande i och genom det faktum att de kan leva med i samhället tack vare sin arbetsfria inkomst. Med dessa påpekanden har emellertid frågan om arbetets psykologiska betydelse för den enskilde individen inte uttömts. Arbetet har, oavsett vad det ger av social prestige och bytesmedel i form av inkomster, ett egenvärde för den arbetande. Så snart inte arbetslösheten hänger som ett hot över människor, kominer därför det kravet fram att arbetet skall vara sådant att det passar vederbörande. Flertalet individer synes nämligen vara så beskaffade att de finner större tillfredsställelse i vissa arbetsarter än i andra, främst beroende på att de »har lättare för» det ena eller andra och därför med samma ansträngning uppnår en större subjektiv tillfredsställelse när de håller på med det än med en sak som de oftare misslyckas med. Detta är väl den vanliga grunden till att en person får intresse för ett visst yrke eller arbete. Andra motiv kan dock ligga bakom ett uttalat intresse, t. ex. ett mer eller mindre klart medvetet (ofta troligen helt omedvetet) behov av någon fördel, som man tror att vederbörande yrke skall skänka och som betyder mer för vederbörande än själva det centrala i yrkesutövningen. Att många väljer sitt arbete enbart för att det skall ge mesta möjliga inkomst är ett exempel; kanske inte alla vill stämpla det som oförnuftigt — med pengar kan en människa onekligen i vårt samhälle köpa sig tillfredsställelse av inånga behov, bl. a. av social värdering. Gäller det sådana yrken som t. ex. läkarens är det nog i alla fall risk för att varken yrkesutövaren själv eller hans patienter blir riktigt belåtna i längden. Detsamma gäller om en person vill bli lärare huvudsakligen av det skälet att han innerst inne har elt dominerande behov av att vara ofelbar och mäktig gent 9

emot sin omgivning. Vi är nog beredda att kalla ett sådant yrkesval felaktigt med tanke på att det är den motsatta inställningen till barnen som gör en människa lämplig till uppfostrare. Exemplifieringen skall inte fortsättas. Antydningarna vill bara peka på den fälla som ligger i, att inte bara vår anlagsmässigt betingade fallenhet för den ena eller andra sortens yrkesverksamhet och de varierande men naturliga behov av olika livsformer som vi medvetet eller omedvetet bär på kan komma till synes i våra intressen och vår lust för olika yrken; också nevrotiska behov, som bottnar i inre osäkerhet och otillfredsställelse, kan ligga bakom intressen och yrkesönskningar, som vederbörande själv tar mycket allvarligt men som ur objektiv synpunkt är inadekvata. I fråga om yrken, där vederbörande har att göra med andra människors väl och ve, är det särskilt viktigt att både yrkesväljare och yrkesvägledare är uppmärksamma på dessa svårigheter att tolka »intresset». Om vi lämnar de problematiska yrkesvalen åt sidan, kan arbetets betydelse för den vuxna människan kanske närmast jämföras med lekens för barnet: det är det naturliga sättet att fungera, den normala livsformen. Liksom den fria leken är full av lust för barnet, kan arbetet när det är som bäst vara en källa till djup och outtömlig lust för den vuxne. Arbetsglädje är visst inte en upplevelse som är förbehållen utövarna av i egentlig mening skapande yrken, materiellt eller immateriellt skapande — vilket många som kritiserar vårt moderna arbetsliv synes utgå från. Glädjen vid att prestera något, att kunna något och att vara i meningsfull verksamhet — i bästa fall i rytmisk harmoni med ett lag arbetskamrater eller en maskin som man behärskar — kan åtfölja allt slags arbete, hur monotont och fantasilöst det än må vara. Men det är därmed inte sagt, att arbetsglädjen verkligen upplevs av arbetaren av i dag ens som ett rudiment av butter trivsel och hemkänsla i de vanda spåren. Ty det finns andra faktorer utanför själva arbetets egen sfär som kan ta bort varje möjlighet för den enskilde arbetaren att uppleva det dagliga arbetet som en lust, ja som förvandlar det till ett avskytt tvång, en tyngd som varje dag måste släpas vidare på en väg som inget mål har. Långt dessförinnan kan arbetets vardag le sig som en tråkig, likgiltig, långsamt framsläpande rad av grå timmar, som man måste härda ut med tills klockan blir fem och dörren till »jobbet» slås igen bakom en. Kan fritidens

sysselsättningar

kompensera

brist på arbetsglädje

?

Gent emot det nyss sagda kan man resa den invändningen, att det moderna arbetslivet inte kan ta hänsyn till individernas behov och önskningar i fråga om arbetets art och de förhållanden, varunder det utföres. I stället har den allmänna välståndsökning som tekniken skänkt tillåtit de breda massorna av arbetande att för första gången i mänsklighetens historia kosta på sig en daglig fritid som kan användas för annat än sömn och måltider 10

Den möjlighet som här öppnar sig för den moderna människan att syssla med någonting efter eget fritt val, en hobby, en rekreation av vad slag det vara må kan ur en viss synpunkt sett sägas ha minskat den betydelse som yrkesarbetet har för den enskildes trivsel: den som måste sitta stilla hela dagen på sitt arbete, har möjlighet att på kvällen röra på benen på en idrottsplats. Den som måste syssla med »själlöst» arbete sina 8 timmar, kan ägna sig åt studier eller skapande hobbyarbete på fritiden. Att det moderna arbetslivet obestridligen inrymmer en mängd mekaniska och enformiga arhetsmoment, som ger föga tillfälle till utvecklande av den arbetandes initiativ eller skaparlust, skulle alltså betyda mindre i den mån varje enskild kan komplettera sin arbetsdag med just vad han behöver för att känna sig tillfredsställd. Det är dock av största vikt att man gör klart för sig, om människan på detta sätt verkligen låter tudela sig i en arbetshälft som inte trivs och en fritidshälft som trivs och därunder utvecklar alla sina goda sidor. Troligare är väl att människans alla normala funktionssätt står i ett visst inbördes beroende av varandra, så att en person vars arbete är honom en daglig och uppslitande plåga också mister sin förmåga till ett harmoniskt personligt liv. Och omvänt att en människa, som inte funnit någon lycklig lösning på sina personliga problem, har en tendens att göra också sin arbetslillvaro problematisk. Undantag finns, eftersom vissa människor till synes finner möjlighet att i sitt arbete odla alla de sidor av sin personlighet som normalt utvecklas mest i den privata livssektorn, såsom modersdrift, faderlig myndighet, behovet av kärlek, intimitet, psykisk kontakt med andra människor. Det är givetvis en personlig värderingsfråga, hur man vill dra gränsen mellan önskvärd och inte önskvärd »suhlimering» av denna art. Också om man erkänner att en arbetshållning, där yrkesverksamheten får utgöra ersättning för någon allvarlig brist i det personliga livet, i vissa fall kan resultera i en objektivt sett storartad arbetsprestation, kan den inte sättas som något ideal för mänsklig livsföring. Ty att arbeta, och alt arbeta gärna och väl, är e n av den vuxna människans normala livsfunktioner, men den är :nte den enda. Att arbetet åtminstone inte uppfattas som en plåga, synes dock vanligen vara förutsättningen för att de andra, de personliga livsfunktionerna (kärlek, familjekontakter, vänskapskontakter, samhällsintresse, studier, nöjen) skall kunna blomstra. För vissa människor skarpes kravet därhän, att de måste ha ett arbete som ger glädje och tillfredsställelse för att över huvud taget kunna trivas med livet. Enligt den grundsyn på människan som här skisserats, finns det ingen absolut skiljelinje mellan arbetssidan och fritidssidan av livet. En lycklig lösning av den ena fordrar som förutsättning en lösning av den andra. Sin fulla utveckling som arbetsmänniska vinner en person — de lysande enstaka undantagen till trots — när han har en harmonisk och fullgod livsIl

föring i den personliga sfären. Omvänt lurar det alltid vissa faror för arbetet i det faktum, att en arbetande är otillfredsställd med sitt personliga liv och när som helst kan komma att låta detta gå ut över sitt arbete. Till det handikap som det i och för sig är att många unga människor miste starta sitt liv med en — vanligen av miljö och uppfostran betingad — ne/rofisk belastning (överkänslighet, mindervärdeskänslor, ångest, aggressiviet), som spärrar deras väg till lycka och trygghet i de personliga relationerna, kommer alltså risken att också yrket och arbetet dras in i den problematiska livssfären. Därmed är sambandet mellan ungdomsvårdskommit.éns olika arbetsuppgifter klart: det är också för arbetets skull nödvändigt att fostra friska och lyckliga ungdomar, och för att bibehålla de ungas Mlsa och livsmod måste arbetet fylla vissa krav; det är klokt om samhället arbetar med lika stor iver utifrån båda sidorna, när det gäller omsorgen om det unga människomaterialet. Hinder för

arbetsglädjen:

Olika arbetsarter passar olika människor. Vilka omständigheter kan det vara som drar ned arbetet från att vari en lust till att vara likgiltigt eller plågsamt? Finns det generella faktorer eller måste man gå till de individuella fallen och söka orsakerna till vantrivseln? Den allmänt gängse tanken är å ena sidan, att det moderna arbetslivets mekanisering och tillverkningens sönderdelande i små arbetstempon har berövat arbetaren den tillfredsställelse, som ligger i att göra en sak färdig. att förstå och behärska en arbetsteknik från början till slut. Denna invändning kan säkerligen inte helt bestridas. Ä andra sidan: ligger det inte i den mänskliga (åtminstone den manliga) naturen en betydande förmåga att glädjas åt att få mekaniska saker att snurra? Den moderna maskinoperatören, kranskötaren, automobilföraren har i sina händer leksaker, som gångna tiders pojkar aldrig kunde drömma om. Är det så helt utan lust att pyssla med motorn ens i en gammal lastbil 9 Svaret kan naturligtvis bara bli individuellt, men frågan är dock värd att ställas — det synes framgå av det dominerande intresse för mekaniska yrken som våra yrkes väljande pojkar uttrycker, där de får yttra sig fritt om vad de skulle vilja bli. Det förefaller i varje fall förhastat att utan vidare förutsätta, att verkstadspojken hos en bilreparatör har tråkigare i sitt arbete än lärpojkar i gångna liders hantverksfamilj hade i sitt. Det är naturligtvis särskilt på de rent »själlösa» lempoarbetena man tänker, när man finner jämförelsen med hantverkarens yrkestillvaro så ofördelaktig för nutiden. Härtill kan bara svaras med en hänvisning till att dessa ting borde undersökas; för vårt lands vidkommande finns inga undersökningar angående trivseln och arbetsglädjen och dess förhållande till olika faktorer, såsom arbetets art, lönen, arbetarens ställning i företaget och hans 12

allmänna livsinställning. Så mycket torde man emellertid kunna påstå, att många som aldrig prövat tempoarbetet överdriver den olust det generellt skulle medföra för sina utövare. Det finns en slags kroppslig rytm i enformigt repetitionsarbete som i och för sig tilltalar många människor och gör sådant arbete mycket mindre tröttande för dem än ett oregelmässigt självständigt, initiativkrävande arbete — sådant som för många andra står som eftersträvansvärt. En varning mot generaliseringar är här på sin plats, och den djupa okunnighet som råder på detta område talar för det förslag kommittén först och sist vill föra fram: låt de unga yrkesväljarna få tillfälle att ordentligt pröva det arbete de väljer till framtidsyrke, och ge dem sedan sakkunnig hjälp med att tolka sin arbetserfarenhet och med att hitta något mer passande, om resultatet inte genast skulle bli bra. Vittnesmål och iakttagelser tyder på att t. ex. toleransen för enformigt helautomatiskt arbete är markant olika hos olika individer och att den inte följer några enkla regler, såsom att den skulle vara omvänt proportionell mot personernas intelligensutveckling. Sant är att vissa personer med låg allmänintelligens kan vara utrustade med stor uthållighet för enformigt repetitionsarbete och trivas bra med det. I andra fall är däremot bristande tålamod och uthållighet alldeles tydligt parade med låg intelligens, och denna omständighet gör det mycket svårt för vederbörande att stå ut i lempoarbete. Vidare är det klarlagt att en del arbetare med hög intelligens trivs utmärkt med tempoarbete, som blivit till rena reflexmekanismer. Deras hjärnor sysslar nämligen då med helt andra ting än arbetet, som deras händer utför utan att en enda tanke behöver ägnas däråt. En helt annan bild tycks det halv-automatiserade arbetet erbjuda; det gäller här att snabbt utföra likartade men alltid något växlande arbetsprestationer, vilket kräver ständigt spänd uppmärksamhet. Typiska exempel är adresskrivning, telefonväxel och många former av maskinpassning. Denna arbetsart är mycket mer psykiskt tröttande för alla arbetande, eftersom den inte tillåter automatisering. Dessa lösa påpekanden har gjorts för att understryka det trängande behovet av arbetsforskning efter dessa linjer. Går det att urskilja, vilka yrkesväljare som tycker bra eller illa om sådana arbetsarter som ovan nämnts, är det angeläget att pröva detta före valet av arbete. Dessutom bör forskningen förutsättningslöst undersöka olika arbetsarters inverkan på de arbetande; uppgiften är emellertid inte bara en fysiologernas sak, även psykologien och socialpsykologien har här ett väntande arbetsfält. Arbetstiden för lång för de unga anställda. Några faktorer kan väl anses generellt medverka till vantrivsel med arbetet. En sådan är a r b e t s t i d e n . Hur många timmar per dygn som helst kan ingen vanlig människa hålla på med att arbeta, hur bra hon än 13

tycker om det. Troligen faller en del av de ungas arbetsolust helt enkelt under denna rubrik. Exempel på hur unga flickor direkt efter skolan hamnat i ett hushållsarbete, som haft tendens att vilja räcka över de flesta av dygnets timmar, saknas inte på våra ungdomsförmedlingar. Hur dessa erfarenheter vid inträdet på det husliga arbetsområdet verkar är också omvittnat: vad arbete som helst, men med begränsad arbetstid. Yngste man på en verkstad, springpojken på kontoret och i affären, den halvvuxne pojken på lantgården har faktiskt inte bara den reglemen terade arbetstiden — för de vuxna. Det blir alltid de som har unga ben som skall gå de extra stegen, och detta resulterar i att arbetsdagen framför allt för de unga ibland dras ut tämligen oreglerat. I början är pojken eller flickan bara glad och smickrad över att kunna göra sig så nyttig, tills tröttheten tar ut sin räti och arbetet känns tungt och tråkigt i stället. Det är då som många i och för sig onödiga ombyten av både arbetsplatser och yrkesområden sker, ombyten som inte har sin grund i att arbetets art inte passar den anställde, utan i att arbetsförhållandena på grund av bristande pedagogiskt handlag hos arbelsledaren blir odrägliga för de unga. — Att den långa arbetstiden också driver bort vuxna arbetare från ett arbetsområde bevittnar vi ju dagligen t. ex. i det husliga arbetet och jordbruket. Vid diskussion om arbetstiden måste man komma ihåg att en arbetsdag på 8V2 timma under fem veckodagar och 5 timmar på lördagen är ett minimum, som bara en mindre del av de arbetande tillämpar. För flertalet anställda i vårt land är arbetsveckan betydligt drygare och det gäller, som redan nämnts, inte minst den yngste i ett arbetslag. Det är ju allmänt känt att övertidsarbetet f. n. har en sådan utbredning inom stora yrkesområden, att 8-timmarsdagen blivit skäligen illusorisk. Kommittén avstår från att diskutera, om fritiden och arbetstiden (rättare sagt den tid man är bunden också t. ex. av att färdas till och från arbetet) är väl avvägda för de vuxna arbetarna. Kommittén kan emellertid inte underlåta att ställa den frågan, om de unga som kommer direkt från skolan bör ha samma långa arbetstid som de vuxna. Det är ett stort och oförmedlat språng från den relativt fria tillvaron med långa ferier och tämligen fria eftermiddagar våra folkskolebarn upplever, när de vid 14 års ålder kommer in i en fabrik, ett kontor eller en affär. Kommittén tar upp vissa sidor av ungdomarnas arbetsförhållanden i kap. 5. I fråga om arbetstiden föreslår kommittén att den begränsas till högst 40 timmar för ungdom i åldern 14—16 år, och att all övertid förbjudes för ungdom i åldern 16—18 år, så att deras arbetsvecka maximeras till 48 timmar. Se vidare sid. 120. Det är särskilt ur två synpunkter önskvärt, att de unga arbetarna beredes någon lättnad i arbetstiden. Det förutsattes för närvarande att de yngsta arbetarna utom sina 48 veckotimmar också skall kunna sköta ett studiearbete, som tillförsäkrar vårt land den kår av yrkesutbildade arbetare vi

behöver. Vidare måste man både för de ungas eget bästa och för samhällets skull önska, att ungdomen från början skall komma in på goda fritidsvanor med aktiva sysselsättningar som utvecklar deras personligheter till det bästa de kan bli. Men detta kan helt enkelt inte ske om de unga är uttröttade och utleda efter allt för tungt dagsverke. Särskilt som den allmänna grund för personlighetsutvecklingen vår barndomsskola lägger måste anses vara i magraste laget: skolan är kort (ännu på många håll bara 6 år) och dess arbetssätt är mera sällan sådant att det lägger an på att utveckla barnens egen aktivitet, vare sig i fråga om intellektuella sysselsättningar eller arbete med händerna. När våra folkskolebarn efter skolans slut tar steget ut i arbetslivet, är de ingalunda några färdiga människor, av vilka man kan vänta sig eller fordra att de med en gång skall fylla en vuxens arbetspensum plus extra arbete för yrkesutbildningen — samt härtill orka ha sinne för det värdefullaste i de fritidsnöjen, som erbjuder sig och vilka som bekant inte brukar vara de som är lättast synliga i ljusreklamen en lördagskväll. Detta är emellertid vad vi begär av den del av ungdomen, som går direkt från folkskolan till förvärvsarbetet. Fortsättningsskolans tillkomst (1918) var ett uttryck för den otillfredsställelse man kände över att helt släppa de — då för tiden 13-åriga — folkskolebarnen helt ur sikte den dag den 6-åriga heldagsskolan slutade. Den utformning fortsättningsskolan fått på flertalet orter (sammanträngd undervisning, förlagd till 6 veckor på sommaren eller vid jultiden) tillåter dock inte någon fortlöpande kontakt och föranleder inte någon regelbunden avkortning av de ungas arbetsvecka; så sker däremot när fortsättningsskolans 360 lästimmar förlägges till en dag i veckan under fyra terminer. Enligt skolstatistiken var antalet avdelningar i fortsättningsskolan 1936/37 11631. Av dessa var den vida övervägande delen, 8 236 stycken, ordnade som 6-veckorskurser med heldagsundervisning. Endast 430 avdelningar arbetade i formen en veckoskoldag under två terminer, och 235 var ordnade som aftonskola. Resten, 2 730 avdelningar, rubriceras som ordnade »på annat sätt»; däri inrymmes allehanda kombinationer av koncentrerad läsning och utspridd. Arbetsintensitetens stegring inom så gott som alla arbetsområden har gjort, alt åtta timmars arbete i dag kan vara betydligt mera tröttande och slitsamt än då åttatimmarslagen infördes. Att den ökade mekaniseringen har reducerat det rena muskelarbetet på många håll är visserligen också obestridligt, men detta faktum har kanske mindre att betyda för just de yngstas arbete, vilket ofta gäller »passning» av den art som inte har maskiniserats, budskickning o. dyl. Det förefaller troligt, att en förklarlig trötthet av både fysisk och psykisk art utgör en av anledningarna till det av många omvittnade omslaget i de ungas inställning till arbetet. Den iver varmed pojken och flickan griper sig an med sina arbetsuppgifter på sin första 15

plats — kanske redan på en skolferie — förbyts ofta ett par år efteråt i en allmän olust inför allt vad arbete heter. Arbeten med karaktär av återvändsgränd. Nära besläktade med detta missförhållande är andra, främst den ej sällan låga betalningen för de unga och rättslösheten för de yngsta på arbetsplatsen. Frågan om de minderårigas (arbetarna under 18 år) ekonomiska gottgörelse är ett synnerligen ömtåligt kapitel. Allra först k a n erinras om att näringslivet i dess helhet sannolikt profiterar en del på de helt ungas arbetsinsats; härpå tyder det motstånd det alltid rönt, när man med lagliga medel (minimiåldersbestämmelser, höjd skolålder o. s. v.) sökt undandra näringslivet en ungdomlig arbetargrupp. Om de minderåriga inte gjorde proportionsvis mer nytta än vad deras betalning belöpte sig på, skulle det ju i tider då det inte råder påfallande brist på arbetskraft (och sådana perioder är ju undantag, inte regel i modern tid) inte innebära någon förlust för företagaren att ersätta den minderårige med en vuxen arbetare. I verkligheten är det naturligtvis en hel mängd arbetsuppgifter som man bekvämast låter en passpojke sköta men som skulle kunna rationaliseras, om det incitament, som bortfallet av den billiga arbetskraften utgör, komme att göra sig gällande. Ett enkelt exempel är propagandan för att kunderna skall bära hem sina paket själva, respektive hämta sina telefonbeställningar Kommittén har i bilaga B. tagit upp frågan om budpojkarnas yrkessitua tion och framför där olika förslag till rationalisering av budsändningen, så att man slipper att i alla större städer hålla en ansenlig kår av unga män i sina bästa utbildningsår i gång med ett arbete, som för flertalet av dem inte innebär någon utbildning eller ger någon utsikt till framtida sysselsättning. Om mera invecklade tekniska arrangemang skulle fordras för att frigöra den del av den minderåriga arbetskraften, som inte kan beredas fortsatt sysselsättning inom en näringsgren, finns det tydligen rum för viss lönestegring för sådant arbete; detta skulle vid en krympning av tillgången på ung arbetskraft för dylika arbetsuppgifter kunna möjliggöra att andra kategorier kopplades in här — exemplet med äldre, partiell arbetskraft som hissförare, bud, m. m. t. ex. inom kontorsföretag visar vad som redan kunnat ske på grund av arbetskraftsbristen och en effektiviserad förmedlings verksamhet just för denna kategori av arbetskraft. Redan i de exempel på minderårigas arbete, som här nämnts, är det inte lönen som utgör det olustskapande momentet: i springpojksarbete har man tvärt om på senare tid kunnat betinga sig proportionsvis höga löner. Del händer att en pojke som nyss slutat skolan som cykelbud förtjänar lika mycket och t. o. m. mera än sin yrkeskunniga mor, som sitter som konfektionssömmerska i samma företag för att nämna ett enda exempel. Det problematiska i detta slag av anställningar ligger i deras karaktär av å t e r v ä n d s g r ä n d ; de leder inte normalt vidare till sådana sysselsättningar 16

inom samma bransch, som är lämpliga för vuxna arbetare och som ger full försörjning. Kommittén återkommer till denna sak längre fram i samband med yrkesutbildningen. Ungdom som kommit på fel plats. Till slut existerar med all säkerhet också en vantrivsel i yrket som verkligen beror på att arbetet i sig självt inte passar den arbetande. Ibland är felet att arbetet ställer för stora krav på någon viss egenskap. Det kan vara antingen den medfödda anlagsutrustningen eller uppfostran, som inte varit till fyllest på den avgörande punkten. Ibland gäller det allmänt svaga individer, som utan ordentlig förberedelse försöker sig på än det ena än det andra arbetet; i dessa fall kan man ofta tala om en total diskrepans, en brist på balans mellan individens förmåga och yrkets krav. I de förstn ä m n d a fallen skulle däremot måhända ett yrkesbyte eller en lämplig utbildning med eller utan byte av yrke kunna göra den missanpassade fullt tillfreds med och lämpad för en syssla. I de sistnämnda fallen, då det gäller kroppsligt och psykiskt svaga människor, kan man inte alltid uppnå en sådan hundraprocentig yrkeslämplighet i något som helst yrke. Om alla tänkbara åtgärder för den sjukes (eller lyftes) terapi redan vidtagits men en viss nedsättning i arbetsförmågan ändå kvarstår, måste man söka utnyttja också den arbetsförmåga som finns. Både av hänsyn till de enskilda och till samhället, som behöver också den arbetsprestation som inte till hundra procent fyller det normala måttet, bör man söka upp alla arbetstillfällen som passar för dem som inte har full arbetsförmåga och skapa nya möjligheter att kombinera arbete och understöd. — Också alltför lätt arbete k a n skapa vantrivsel hos utövare med lust och förmåga att lösa mera krävande uppgifter. För alla de kategorier som här nämnts behövs en kompetent yrkesrådgivning; i en del fall måste den dessutom kombineras med andra former av samhällelig hjälpverksamhet. Gränsen är dock aldrig vidare klar mellan ren yrkesvägledning och andra sociala hjälpåtgärder; att yrkesrådet utmynnar i en anskaffning av lämplig plats är snarast det normala i den stora massan av yrkesvägledningsfall bland ungdom som just lämnat skolan. Att förmedla ett utbildningsstipendium, ge hjälp med ansökan i varje fall, eller att utverka en friplats på ett ungdomshem, resp. skaffa annat lämpligt logi i samband med en förmedlad plats o. s. v. — dylikt ingår i den redan existerande yrkesvägledningens dagliga arbete. Det är inte heller främmande för denna att för sina klienters räkning söka kontakt med en ögonläkare, en psykiatriker o. s. v., när det t. ex. krävs en noggrannare diagnos av en synsvaghet eller en nervös åkomma för att man skall kunna komma till rätta med yrkesvalsfrågan. Att ge utbildning åt personer, som genom denna kan väntas bli arbetsföra på det avsedda området men som utan sådan ut2— 717431

bildning inte kan försörja sig, har sedan länge praktiserats av det allmänna genom pensionsstyrelsens och vanföreanstalternas yrkesutbildningsverksamhet. Också för de dövstumma och blinda finns yrkesutbildning ordnad genom statens och kommunernas försorg. Genomgripande reformer planeras emellertid på området. 1 För den stora gruppen av intellektuellt utvecklingshämmade (debila) ungdomar har ungdomsvårdskommittén föreslagit flera stödåtgärder med sikte på yrkesvalet och anpassningen i arbetet. 2 . Det principiellt nya som behöver komma till är för det första att ekonomisk hjälp till utbildning måste öppnas också för normalt utrustade unga människor, som inte har tillräckligt stöd i sina hem. För det andra att samhället självt skapar arbetstillfällen för t. ex. 50- eller 25-procentigt arbetsföra, om inte den öppna marknaden erbjuder sådana. Ofta fordras det något av allmän omvårdnad, inte bara en arbetsplats någonstans i en fabrik för att de människor det här är fråga om skall klara sig. Man kan tänka sig olika kombinationer av sådant arbete och social omvårdnad och vi:-har sannolikt behov av att pröva flera av dem under den kommande tiden. Frågan om sådant »skyddat arbete» står också på kommitténs för partiellt ai^ betsföra program. , ; 1 För vidare detaljer härom se Effektiviserad kurators- och yrkesvägledningsverksamhet för de partiellt arbetsföra, SOU 1946: 24 Och Yrkesvägledning Och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra, SOU 1947: 18. . 8 Stöd åt utvecklingshämmad ungdom, SOU 1947: 17.

ANDRA

KAPITLET

MISSANPASSNING OCH VANTRIVSEL I A R B E T E T

U ngdomsvårdskommittén har av naturliga skäl inte kunnat företa någon allsidig och till grunden gående undersökning av problemkomplexet yrkesval och arbetsanpassning. Det material som framlägges i detta kapitel består dels av vissa fakta som sammanställts ur tidigare undersökningar eller ur officiell statistik, dels av resultatet av några av kommittén själv utförda, mindre undersökningar. Utan att pressa materialet torde man emellertid kunna påstå att det ger en tillräcklig grund för de förslag till förbättrad yrkesvägledning och »eftervård» för ungdomen, som kommittén framlägger, till en början planerad i försöksskala. Med en sådan uppläggning, som kommittén skisserar, skulle yrkesvalshjälpen till ungdomen kunna bli den naturliga grunden för en hälsokontroll och omvårdnad med ännu mycket vidare syftning. Kommittén för partiellt arbetsföra nämner i inledningen till sitt betänkande om yrkesvägledning och yrkesutbildning för de handikappade grupperna,1 att den nuvarande arbetskraftsbristen aktualiserat frågan hur den mänskliga arbetskraften skall kunna nå »toppeffektivitet». »Utförd i sin yttersta konsekvens skulle denna strävan mot toppeffektivitet kräva en generalinventering av huru mycket av sjukdom och defekter, som kan botas eller förebyggas, huru mycket som skulle kunna vinnas genom förbättrad levnadsstandard (förbättrad kost, bättre bostäder, högre sociala bidrag), huru mycket, som skulle kunna vinnas genom en omplacering av arbetskraften samt icke minst genom en mera ändamålsenlig yrkesvägledning, utbildning eller omskolning. En sådan inventering skulle behöva avse hela befolkningen. De allra flesta skulle kunna göras friskare, utbildas bättre etc.» Medan kommittén för de partiellt arbetsföra enligt sina direktiv haft att begränsa sig till de grupper, som dras med för alla uppenbara arbetshinder, är ungdomsvårdskommitténs uppgift inte inskränkt till någon viss grupp. Kommittén har också försökt att genom en direkt hänvändelse till ett antal ungdomar i tonåren genom bostadsort och yrkestillhörighet representerande hela vårt land, få en bild av hur de första åren i arbetslivet gestaltar sig och i vilken utsträckning en tillfredsställande yrkesanpassning kommcr till stånd under de tre åren närmast efter folkskolans slut. Både de 1

SOU 1947: 18.

sammanfattande siffrorna för yrkesanpassningen och de noggrannare analyserna av några utvalda typklasser från städer och landsbygd synes ge klara belägg för att det behövs ett program för stöd också åt s. k. normalungdom under de år då de söker sig fram till en position i yrkeslivet. De olika sidorna av detta program skulle vara: yrkesvägledning med effektivare metoder än nu, efterkontroll av hur valet utfallit, i samband härmed en minst årlig hälsokontroll utövad av en speciellt utbildad ungdomens socialläkare med inriktning på medicinsk och psykisk hälsovård samt på arbetsfrågor, till slut yrkesutbildning; utan att kunna hänvisa vederbörande till utbildning är aldrig så goda yrkesråd ofta meningslösa och bortkastade. Ett allmänt yrkesutbildningsprogram kan knappast tänkas förverkligat utan en minskning i de ungas arbetstid, eftersom en stor del av den teoretiska utbildningen torde böra ske parallellt med praktiskt arbete ute i näringslivet; att denna skolning skulle kunna förläggas till fritiden är emellertid otänkbart om den skall göras obligatorisk och kunna få avsedd effekt. Kommittén ger i kap. 4—8 en närmare utformning av och motivering för dessa förslag. I de båda här närmast följande kapitlen beröres först frågorna om anpassningen i yrkesarbetet, frekvensen av misslyckande i yrket och av subjektiv vantrivsel med eller utan ett sådant misslyckande. Utbredningen

av missanpassning

och vantrivsel

i

yrkesarbetet.

Det är två olika förhållanden man skulle behöva kartlägga för att få en föreställning om storleksordningen och intensiteten hos det problem som det felaktiga yrkesvalet utgör, nämligen den faktiska framgången, respektive misslyckandet i yrket och den subjektiva uppfattningen av vars och ens ställning, trivseln i arbetet med andra ord. Man möter då först svårigheten att finna några objektiva kriterier på vad som är att lyckas i ett yrke, på yrkesframgången; för varje individ måste man ställa denna objektiva kvantitet i relation till en norm som är rimlig för vederbörandes yrke, socialgrupp och boningsort. Av de kriterier man hittills använt i dylika undersökningar är åtminstone en lätthanterlig och fullt objektiv: inkomsten. Det är också tämligen lätt att registrera vilka som nått »högst», om man räknar efter människors sedvanemässiga värdering av samhällets yrkesposter. Man har på nordisk botten gjort flera undersökningar rörande sambandet mellan den karriär (samhällsställning och inkomst) som en grupp studenter gjort och deras studentbetyg, detta för att undersöka om det ligger något i talet om att skolljusen ofta misslyckas ute i livet. 1 När man direkt ur dessa siffror dragit sina slutsatser om den mer 1 En redogörelse för dessa undersökningar lämnas i studentexamenssakkunnigas betänkande (SOU 1937: 45) sid. 134 ff. Utförligare referat i en uppsats av S. E. Ohlon, »Skolljusens värde och varaktighet». Ped. tidskr. 1943 s. 47.

eller mindre stora framgången, har man alltså utgått från att studentkamraterna utgjort en homogen grupp, som en dag startade från samma linje och med hjälp av sina inneboende krafter kapplöpt mot samma mål: högsta möjliga placering på den vedertagna samhällsstegen. Helt kan man naturligtvis inte ens för en så pass jämn grupp komma ifrån den strukturella svårighet som ligger i att en aldrig så idealisk läroverkslärare aldrig får se sig belönad med de inkomster, som en på sitt område lika framstående tandläkare eller affärsman — om han inte samtidigt råkar vara exempelvis succesf örf altare! När man undersöker yrkesmän från helt skilda socialgrupper, näringsgrenar och arbetsarter, måste man naturligtvis ta hänsyn till den ekonomiska strukturering, som i slora drag låser fast vissa yrkesgrupper inom vissa inkomstgränser. Någon väsentlig höjning över genomsnittet är därför inte tänkbar med mindre vederbörande går över i en annan yrkeskategori, t. ex. genom befordran från arbetare till arbetsledare. Skall steget kunna bli stort måste vägen vanligen gå över en högre yrkesutbildning (såsom när en arbetare läser till ingenjör). Men den vägen är smal, liksom också den andra tänkbara bryggan: en arbetare blir intellektuell yrkesutövare via en politisk karriär, blir fackföreningsfunktionär, ämbetsman eller yrkespolitiker. Att mäta en metallarbetares yrkesframgång med hans avtalsenliga lön och jämföra den med hans kamrat som via partiarbete blivit riksdagsman, är knappast lyckat. Inkomsten ger bara ett mycket grovt mått för alt mäta yrkesframgången och kan bara användas inom homogena grupper. Också när det gäller sådana vuxna människor med lång yrkesbana bakom sig måste man göra ytterligare reservationer: för den stora massan av arbetstagare är nämligen avlöningssystemet så konstruerat, att en individ ofta saknar möjlighet att få en större skicklighet direkt belönad med större inkomst. Det är därför en öppen fråga hur stor variationen mellan de arbetandes prestationsförmåga egentligen är. Kommittén har tyvärr inte haft möjlighet att göra några undersökningar på den punkten. 1 Också då inkomsten avspeglar den utförda arbetsmängden, måste man ha klart för sig att det är ett mycket ytligt betraktelsesätt att döma en persons yrkesframgång ef ler hans ekonomiska framgång. Det är särskilt nödvändigt att man söker finna bättre måttslockar när det gäller yrken som samhället har speciellt intresse av att garantera rätt personal för. Det är obruten mark man här kommer in på. Men problemen kommer ofrånkomligen upp i samband med yrkesvägledningen: vilka egenskaper vill man finna hos yrkesmän som t. ex. poliser, lärare, socialarbetare, sjuksköterskor o. s. v.? När det gäller att bedöma hur ungdomar lyckas i ett arbete är ekonomin som måttstock alldeles oanvändbar. De minderårigas arbetslön ger inte 1 I Bil. D refereras en undersökning av en grupp jämnåriga och i övrigt »jämngoda» arbetares prestationer i en viss tillverkning, som de skötte oberoende av varandra; ytterligheterna förhöll sig som 1 till 3. Se vidare sid. 299.

något troget uttryck för deras arbetsprestationer, i det att det enklaste budarbete betalas högre än det mer kvalificerade elevarbetet inom ett och samma företag. Så länge de ungas anställning mer eller mindre tydligt innebär en utbildning, måste man gå till personliga omdömen från förmän och arbetsgivare för att kunna mäta framgången i yrket. De grövsta misslyckandena urskiljes vanligen genom att de leder till avsked och kanske till övergång till annat yrke. Var gränsen för de odugliga aspiranterna inom ett yrke skall dras, beror också av sådana saker som tillgången på ung arbetskraft, som är villig att ersätta exempelvis en avkopplad lärling. Också för den vuxna arbetskraften är ombyte av yrken och av arbetsplatser ofta ett tecken på dålig arbetsanpassning. Motsatsen gäller däremot om.de byten som sker »framåt-iippåt»; i det enskilda fallet är det vanligen lätt att konstatera, om yrkesrörligheten är av det planlösa slaget eller om det är en framgångsrik karriär man har framför sig, avspeglad i en arbetssökandes betygsbunt. Dynamiska förhållanden inom näringslivet, sådana som vi bevittnat särskilt under de gångna krigsåren medför omflyttningar av arbetskraft i en skala, som för denna tid helt överskuggar den av individuella yrkessträvanden betingade omflyttningen; givetvis är också den senare avhängig av näringslivets utveckling, men skillnaden är dock att omflyttningen här vanligen går långsamt och frivilligt, medan en kristids hastiga omläggningar av produktionen medför förflyttningar, som i realiteten har karaktären av tvång också om de är formellt frivilliga. I hur stor omfattning sker yrkes växling i normala tider? Vår folkräkning ger vissa upplysningar härom, men dess klumpsiffror säger oss naturligtvis ingenting om de individuella orsakerna till de växlingar, som sker mellan ett par folkräkningstillfällen. Kommittén återkommer till detta längre fram i samband med yrkesfördelningen i landet och dess förändringsriktning (sid. 56 o. f.). I en Gallupundersökning, som omfattade alla åldrar, uppgav 51 % av dem som tillfrågades (och som alla hade yrkesarbete) att de inte haft något annat yrke tidigare. Jakande svar gav 37 %, och 12 % kunde inte avgöra om deras tidigare arbete varit att räkna som »annat yrke». I den senare gruppen fanns hela 21 % av kvinnorna men bara 7 % av männen. För att få illustrationsmaterial till speciellt de ungas yrkesrörlighet och det eventuella sambandet mellan misslyckande i yrket och alltför täta ombyten av arbete måste man vända sig till undersökningar som följer de individuella yrkesödena. Varje ungdomsförmedling känner till pojken och flickan, som ingenstans stannar utan gång på gång kommer tillbaka för att söka ny plats. Ibland är det arbetsgivarna som gång på gång gjort slut på anställningen; men det kan också inträffa att det är de unga själva som oupphörligt slutar sina platser. I de sociala hjälporganens journaler är frekvensen av denna ungdomstyp ännu mycket talrikare, ty mycket ofta kommer just dessa ungdomar i klammeri med rättvisan eller r å k a r illa ut på

annat sätt Att det föreligger en hög korrelation mellan allt för utpräglad yrkesrörlighet och sådan allmän missanpassning som leder till kontakt med myndigheterna är utan vidare klart. Några renodlade siffror för den omflyttning som skulle kunna spegla misslyckanden i yrkesarbetet kan man alltså inte få, då alla dylika siffror utgör klumpsummor för förskjutningar, som med säkerhet har en rad olika motiv bakom sig. Ungdomens

platsbyten.

Återstår metoden att fråga ut grupper av personer om skälet till att de lämnat sina platser. Några sådana undersökningar är gjorda, men alla lider av den svagheten att man inte samtidigt frågat arbetsgivarna om deras syn på vederbörandes prestation och orsaken till att anställningen upphört. Man får nöja sig med-att de unga själva förklarat att de slutat av det skälet att de vantrivts eller misslyckats. Ur boråsundersökningen1 framgår, att de manliga 23-åringarna i medeltal haft 3 olika anställningar, de manliga 19åringarna föga mindre, nämligen 23. Som förklaring till detta får man antagligen se att de äldre kom ut på arbetsmarknaden 1932 eller 1933, då det var mest ont om arbete, varför de varit mera rädda för. att byta anställning. Detta resonemang ansluter sig till det i undersökningen framkomna förhållandet att det i största utsträckning är ungdomarna själva som tar initiativet till en anställnings upphörande. Av de 1 136 anställningar som innehafts av de 764 uppgiftslämnarna var det bara 178 som upphört genom uppsägelse av arbetsgivaren (på grund av driftsinskränkning, rörelsens förflyttning till annan ort o. s. v.). Sannolikt får denna uppgift tas med stor reservation, då man säkerligen ofta föredragit att låta påskina att man slutat själv, också om man i realiteten blivit avskedad. Som anledning till att man slutat sin anställning uppges en mångfald olika omständigheter, som endast med en viss svårighet kan samlas in under vissa rubriker. Nedanstående uppställning ger dock måhända en antydan rwn hur de anställda själva ser på saken. Arbetsgivarens initiativ: Uppsägning på grund av arbetsbrist o. s. v Anställningen från början begränsad till viss tid . .

178 fall 125 »

Den anställdes initiativ: Föredrog annan anställning Missnöje med lönen Ingen framtid Vantrivsel Fortsatt utbildning, skolgång o. s. v

257 » 139 » 105 » 95 » 46 »

.

1 Utredning angående boråsungdomens yrkesvals-, utbildnings- och sysselsättningsproblem, utg. av Statens arbetsmarknadskommission.

Arbetet för tungt, besvärligt eller ohälsosamt Sjukdom eller olycka Dålig syn, brist i färgseende Värnplikt Giftermål Flyttning från orten Bostadsbrist el. för lång väg till arbetet Behövdes hemma Konflikt med arbetsgivare eller kamrater

45 35 8 28 21 17 8 15 14

» » > » » » > » »

Summa 1 136 fall Den största gruppen, som bara uppgivit att de föredragit annat arbete, kan man inte komma närmare in på livet; bakom en sådan uppgift kan ligga allt från det lyckliga accepterandet av en bra framtidsplats till en planlös flykt från arbete som man inte kan fördra. Tittar man på de övriga rubrikerna, kan åtminstone följande anses beteckna missanpassning i arbetet eller på arbetsplatsen: Missnöje med lönen 139 fall Ingen framtid 105 > Vantrivsel 95 » Arbetet för tungt, besvärligt eller ohälsosamt 45 » Konflikt med arbetsgivare eller kamrater 14 » Dålig syn, brist i färgseende 8 » Summa 406 fall Dessa utgör 34 % av hela antalet. Eventuellt har de 35 anställningar, som avbrutits på grund av sjukdom eller olyckor, också någonting med de anställdas lämplighet för arbetet att göra. Men också om man bortser från detta liksom från att säkerligen många misslyckade arbetsförsök döljer sig bakom skyltarna »uppsägning» i största allmänhet, kommer man fram till att minst en tredjedel — möjligen åtskilligt flera — av anställningarna avbrutits på grund av att arbetsuppgiften och den arbetande inte passade ihop; i varje fall har de anställda själva uppfattat det så och därför slutat. I den av kommittén i samarbete med Stockholms ungdomskommitté företagna enkäten med ett representativt urval av 16-, 20- och 24-äringar av båda könen, fördelade på infödda stockholmare och inflyttade är medeltalet innehavda platser för de manliga 16-åringarna 2-7, för de kvinnliga 1*9; för både manliga och kvinnliga 20-åringar 3'0 och för manliga och kvinnliga 24åringar 3*6. Denna bytesfrekvens är inte särskilt stor, variationen mellan de infödda och de inflyttade ungdomarna är också skäligen obetydlig, dock har den på egentliga landsbygden uppvuxna ungdomen något högre bytessiffror i 24-årsåldern än de infödda stockholmsborna. Medeltalet platser för de man-

liga landsbygdsfödda 24-åringarna är 4-8, för de från tätorter inflyttade 4-0 och för de infödda 3*0. Högsta förekommande antal ä r 14. — Motsvarande siffra för kvinnorna antyder samma skillnad mellan dem som kommer från landsbygden med 4 l platser i medeltal och de infödda med 3*0 platser. (De som kommit från tätorter har dock 4-2.) I stockholmsundersökningen fick de tillfrågade betygsätta sitt arbete efter en 6-gradig skala, varom mer i det följande. Genom att sammanställa individens omdöme om hans arbete med antalet anställningar som han haft, har man försökt kontrollera om många platser är ett tecken på missanpassning. Inom varje åldersgrupp jämfördes medeltalet innehavda platser för de personer, som uttalat ett visst omdöme om själva arbetet. (1 — mycket dåligt; 2 — dåligt; 3 — någorlunda; 4 — bra; 5 — mycket bra; 6 — utmärkt.) De siffrorsom kom att ligga till grund för beräkningarna blev emellertid alltför små för att resultatet skall kunna anses fullt säkert. Vad man kan utläsa är, att det inte finns något enkelt samband mellan antalet arbetsplatsbyten och trivseln i arbetet. Ett stort antal platser rapporteras nämligen dels av dem som ger dåligt betyg åt sitt arbete, dels av dem som satt ett högt betyg (högsta genomsnittliga platsantal har de grupper som givit betygen 2 och de som givit betygen 5—6 åt sitt arbete). Att döma härav kan man alltså räkna med en högre bytesfrekvens i två fall, nämligen dels i fråga om missanpassade som gör täta byten utan att komma rätt, dels väl anpassade som söker praktik, förbättrar sin anpassning och avancerar. Man kan också räkna med en lägre bytesfrekvens i tre fall, dels totalt missanpassade, som inte ens har förmågan att byta plats, dels noTmalanpassade, som inte finner anledning att byta. och dels mycket väl anpassade, som inte anser sig kunna vinna något på att byta. De faktorer som inverkar på anpassningsprocessen och bytesfrekvensen kan man få en uppfattning om genom att studera orsakerna till flyttning från olika platser. I första hand frågar man sig då inom vilka huvudområden dessa faktorer ligger och vilka de viktigaste faktorerna inom varje huvudområde är. Flyttningsorsakernas relativa fördelning på olika huvudområden inom de tre åldersgrupperna av stockholmsungdom framgår av följande tabell. Män lödda är (%) Orsaken till flyttning

Kvinnor födda år (%)

1920 I. Orsaker utom arbetet. II. Orsaker i arbetet I I I . Hälsoskäl IV. Fick bättre a r b e t e . . . . V Militärtjänst V I . Annan orsak

33-1 30-2 5-8 10-8 0-0 20-1

22-5 45-1 2-9 15-6 0-6 13-3

311 27-4 21 18-7 5-0 15-7

38-6 41-4 7-1 0-0 0-0 12-9

33-2 45-4 9-2 7-6 0-0 4-6

32-2 281 6-2 9-9 0-0 23-6

Summa

100 0

242 Antal flyttningar

Det viktigaste området synes vara orsaker i arbetet. De viktigaste skälen h ä r faller under de två rubrikerna »vantrivsel» och »önskan om byte», alltså en allmän vantrivsel utan särskilt angivande av orsak. Därnäst följer »missnöje med lön» och för de två yngre årsklasserna skälet »ingen framtid». De två viktigaste skälen till flyttning inom området »orsaker utom arbetet» år »driftsinskränkning» och, särskilt för de två yngre årsklasserna, flyttning för genomgående av utbildning. Missanpassningens andel i orsakerna till flyttning torde kunna antas sammanfalla med vad som faller på »orsakerna i arbetet». Den genomsnittliga andelen är här 35'1 %, vilket måste anses vara ett ganska högt tal. Jäanför boråsundersökningen (sid. 23—24). Missanpassning kan betraktas som resultatet av en bristande kongruens mellan individens vitala behov och därur framsprungna drömmar, önskningar och planer å ena sidan och verkligheten å den andra. Anpassningsprocessen kan betraktas som fortgående försök att åvägabringa den önskade kongruensen. Av denna anledning kan det vara skäl att i detta sammanhang se h u r individernas drömmar, önskningar och planer ter sig, fortfarande i stockholmsmaterialet. Om man först tar upp vad som närmast är önskningar och drömmar, framgår undersökningarnas resultat av följande tabell. Resultaten i tabellen bygger på svaren på frågan: Om Ni fick göra precis vad Ni ville, vad skulle Ni då arbeta med? Kvinnor

Män önskningar

S

Samtliga

Samtliga

ö n s k a r komma ett steg högre socialt. Önskar komma högre över den nuvarande sociala nivån eller helt byta yrke Önskar ägna sig åt fria yrken önskar gifta sig, ägna sig åt hemmet Utopiska önskningar Inga önskningar, fortsätta som nii . . . Vet inte Ej svar

11 0 12 15 10 5

41 15 0 12 20 7 7

76 26 0 24 35 17 12

30 18 17 13 18 7 5

27 13 14 17 21 6 10

57 31 31 30 39 13

Summa

150 L = födda utom Stockholm

15 äoo

S — födda i Stockholm.

ö n s k a n att stiga i socialt hänseende dominerar med över 60 % av önskningarna hos männen och nära hälften hos kvinnorna. Hur ter sig nu dessa önskningar och drömmar inför verkligheten? Vilka planer och önskningar h a r man för framtiden, när man måste räkna med alla betingelser. Detta framgår av följande tabell. Verkligheten sätter sin prägel på tabellen. »Ej svar» är den största gruppen — ingen mening med varken önskningar eller planer! Emellertid återstår om man bortser från denna grupp ungefär 5/e av männen och 3/4 av 26

Män

Önskningar

Kvinnor Samtliga

Få det ekonomiskt bättre Avancera inom yrket Studera (ej yrkesutbildning) Få yrkesutbildning Bli egen företagare Byta arbete Få fortsätta med nuvarande arbete. Bättre arbetsförhållanden övriga önskningar Inga önskningar Ej s v a r .

16 33 4 25 19 15 8 1 o 7 20

Summa

från landsort

S

Samtliga

4 10 6 33

23 66 11 47 33 24 13 5 12 13 53

12 30 1 10 10 29 13 1 5 14 25

13 21 0 11 8 25 9 0 4 10 49

25 51 1 21 18 54 22 1 9 24 74

7 33 7 22 14

S = från storstad.

kvinnorna. Det väsentligaste för männen tycks vara att avancera inom yrket och därnäst att få yrkesutbildning. Hos kvinnorna kommer önskan om yrkesbyte först och avancemanget inom yrket sedan. På tredje plats kommer för man och kvinnor önskan att bli egen företagare. En betydande del h a r enbart uppgivit önskan att få det ekonomiskt bättre, en förhoppning som givetvis kan ligga under flera av de andra önskningarna också. Bilden är klar: vad ungdomen eftersträvar är att komma framåt, avancera inom yrket, nå en högre social position och få det bättre ställt ekonomiskt Därför.önskar männen yrkesutbildning, slå sig fram som egna företagare och i vissa fall byta arbete. Kvinnornas arbetsmarknadssituation är tydligen sådan, att det första villkoret är yrkesbyte, men i övrigt ter sig deras strävanden ungefär som männens. Mot bakgrunden härav ter sig den mörka be dömningen av karriärmöjligheterna som ett allvarligt problem (sid. 32). I folkskoleundersökningen kan man följa den yngsta gruppens plats- och yrkesbyten på nära håll. En fyllig redogörelse för bytesfrekvensen återfinns i bil. A sid. 229. Materialet omfattar för hela landet utom Stockholm 825 pojkar och 881 flickor, för vilka fullständiga uppgifter lämnats, samt alla de tillfrågade stockholmsungdomarna, 328 stycken. Av tabellerna över bytesfrekvensen framgår bl. a. att av dem som för ca 3 år sedan lämnade folkskolorna utanför Stockholm återfinns omkring en tiondel i högre skolor. Sexton procent hade oavbrutet vistats i hemmet sedan skolans slut, varvid märkes att det är landsbygdens hemmasöner och hemmadöttrar som drar upp siffran: medan ca 30 % här stannat i hemmet, är motsvarande tal bara 3—4 % i städer och tätorter. Av de ungdomar som begivit sig ut i förvärvsarbete på öppna marknaden hade flertalet 1—2 platser bakom sig. Mer än två platser hade 15*2 % av de tillfrågade hunnit med, och de som uppgivit fem eller flera anställningar utgör bara 3-6 % bland stadspojkarna, 2-4 % bland landspojkarna och inte ens en procent av flickorna någonstans.

Inför dessa siffror bör man hålla i minnet att de med säkerhet är minimisiffror; det visar sig, att där man kan kontrollera de tillfrågade personernas uppgifter med objektivt material, som t. ex. arbetsförmedlingens handlingar, får man i en del fall fram flera anställningar än de uppgivna. Orsaken torde ibland vara att minnet sviker, ibland att den tillfrågade tycker att bilden blir för brokig och därför utelämnar en eller annan kortare anställning. Denna reservation gäller också de tidigare refererade enkäterna. De ungdomar som gått ut Stockholms folkskolor har kommittén kunnat följa noggrannare i fråga om platsväxlingen. Den del, ca hälften, som varit inskrivna på arbetsförmedlingen har uppsökts i registren och deras enkätuppgifter har kollats med arbetsförmedlingens notiser över innehavda anställningar. Nära en fjärdedel av ungdomarna hade vid undersökningstillfället kvar sin första plats, som de i allmänhet fått för över 3 år sedan. Den största gruppen är den som har ett platsbyte bakom sig, vilket gäller om nära en tredjedel. Mer än fyra olika anställningar har bara 10 % haft. Också i detta material kan en och annan plats ha undgått att rapporteras men i stort sett torde det vara tillförlitligt. Slutsatsen är att varken huvudstadens eller det övriga landets ungdom i stort uppvisar någon oroande rörlighet. Någon allmän vandringstendens kan inte utläsas ur de samstämmiga undersökningar som refererats. Att det dock förekommer undantag h a r redan påpekats, och det synes oftast vara ett tecken på missanpassning att anställningarnas antal stiger i höjden. Ur stockholmsmaterialet kan man utläsa (bil. A s. 231) att de som haft mer än 3 platser i större utsträckning befinner sig i de icke stadgades grupp: de ined 0 betecknade som inte kommit fram till ett bestämt yrkesval ännu efter dryga tre år i yrkeslivet utgör 24 % av hela stockholmsmaterialet; av de unga som haft mer än 3 anställningar återfinns emellertid 44 % i denna grupp. Å andra sidan befinner sig ytterst få av de ungdomar som haft samma plats sedan skolans slut i de »misslyckades» grupp: 6 stycken av 68, medan 45 av dem befinner sig i det yrke, som de ämnar stanna i för framliden (grupperna med code-siffrorna 3 och 4). Bland de 147 ungdomarna som stadgat sig i ett yrke som de ämnar behålla förekommer bara i Ire fall (2 %) att de haft flera än 5 platser. Bland de 35 som ända sedan skolans slut hållit fast vid det yrke som de då önskade sig har ingen haft mer än 3 platser. En viss samgång mellan ett stort antal anställningar och bristande yrkesanpassning kan alltså konstateras också här. Mera märkligt är det, att dock en del pojkar och flickor stannat kvar i mer än tre år på en anställning som de inte anser kommer att leda till något framtidsyrke, detta trots den rikliga tillgången på arbete inom så gott som alla områden under den tid dessa ungdomar varit ute i arbetslivet. Att området för yrkesvägledning och rådgivning är stort, synes obestridligt med tanke bl. a. härpå. Sammanfattningsvis bör det framhållas att också om undersökningarna 28

inte bevisat någon oroande rörlighet på de ungas arbetsmarknad kan man inte bortse från att den allra sista tidens rikliga tillgång på arbetstillfällen kan ha tenderat att öka omflyttningen utan att detta kommit till synes i de refererade undersökningarna. En pojke eller flicka som hyser en mer eller mindre vag känsla av otrevnad i sitt arbete tar gärna till utvägen att säga upp sig och flytta. När risken att bli utan en ny plats är så gott som obefintlig, kan man inte vänta sig annat än att denna bytesfrekvens beroende på vantrivsel skall ökas. Om orsaken till missbelåtenheten ligger i någon detalj i arbetssituationen — en förman som man inte tycker om, kamrater som man inte drar jämt med o. s. v. — kan ett byte hjälpa. Men i alla de fall där orsakerna är mera djupliggande blir det givetvis snart lika tråkigt på nästa arbetsplats. Särskilt i de till antalet okända men troligen ganska talrika fall, då vantrivseln med arbetet i själva verket är ett utslag av en djupare liggande psykisk konflikt, skulle det givetvis vara bättre att vederbörande finge någon hjälp med h e l a sin situation, inklusive sitt yrkesval. För detta syfte har kommittén skisserat upp sitt eftervårdsprogram som skall föra ungdomarna i regelbunden kontakt med läkare och psykologer i samband med yrkesvägledningen, varigenom man hoppas kunna hjälpa de problematiska ungdomarna innan deras missanpassning tar sig svårare former.

Trivseln

i

arbetet.

I det föregående har kommittén sökt få fram material som belyser vissa faktiska förhållanden i fråga om yrkesanpassningen, främst platsbytena, som till en del synes orsakade av att själva yrkesarbetet och den arbetande inte passar ihop. Det är emellertid inte alltid en person lämnar en anställning, fastän han vid tillfrågan säger sig tycka illa om arbetet. Oföretagsamhet och rädsla, ambition och plikttrohet kan förmå en individ att hålla ut i arbete som han inte trivs med. Mycket ofta är det ett naket tvång som håller honom kvar. Det är ingen lätt sak att kartlägga utbredningen av den subjektiva missanpassningen i yrkesarbetet. Den med vetenskapliga metoder arbetande sociologiska forskningen har ännu bara en blygsam omfattning i vårt land. De undersökningar över människors attityder till sitt arbete som dock gjorts under senare år måste betecknas som trevande försök att lära känna det psykiska klimatet i vårt arbetsliv. Några mera djuplodande studier över hur attityden till arbetet inpassar sig i individens totala utblick på livet och hans allmänna anpassning förekommer inte alls. I bordsundersökningen fick de tillfrågade ungdomarna tillfälle att för varje anställning som de haft ange om de trivdes med arbetet. På en tredjedel av budplatserna hade man vantrivts. Också inom textilindustrin 29

var detta vanligt (29*5 %); det var särskilt skiftesarbetarna som drog upp siffran. En låg procent för vantrivsel visade de kontorsanslällda (10 %). På sammanlagt 20 % av alla de bortåt tvåtusen redovisade anställningarna hade vederbörande inte trivts. Trots att boråsundersökningen arbetat med ett mycket utförligt frågeformulär lämnas man i ovisshet om det är själva yrkesarbetet eller om det är andra förhållanden som orsakar den vantrivsel man deklarerar. Att det inte enbart är sämre ekonomi kan man kanske sluta sig till av den företagna undersökning som visar att de med sina anställningar missnöjda inte haft väsentligt lägre löner än de jämnåriga, vilka inte uttryckt missnöje. En särskild fråga löd: »Trivs Ni någorlunda med Ert nuvarande arbete?» Om så inte var fallet, bad man få veta orsaken. Svaren härpå blev att 68 stycken eller nära 9 % inte trivdes »någorlunda». Av dessa kom inte mindre än 37 stycken på textilindustrin, 8 stycken befann sig i affär eller på lager, lika många på kontor, 3 i hotell- och restaurangbranschen, 2 i husligt arbete. Ingen enda återfanns i mekaniskt verkstadsarbete. — På frågan om varför man vantrivs med sitt arbete, kom det ytterst. få och föga talande svar. Som svar på en särskild fråga uppgav 60 stycken att de inte ansåg sig passa för det arbete de hade, och inte mindre än ytterligare 170 ansåg sig passa bättre för någonting annat. De yrken som man ansåg sig mera lämpad för skilde sig ofta radikalt från det man sysslade med. För pojkarna var det mest metallarbetareyrket som man kände sig kallad till. Flickor ansåg sig t. ex. passa bättre till sjuk- och barnsköterskor eller kontorister och inte mindre än 10 boråsungdomar ansåg att en reklamtecknare gått förlorad i dem. Vi återkommer till boråsmaterialet för ännu några frågor i samband med ungdomarnas yrkesval. I en Gallup-undersökning har man tillfrågat ungdomar mellan 16 och 20 år, om de höll på med ett arbete som de själva önskat eller om de tagit det i brist på bättre. Svaret blev följande: 3

önskat Brist på bättre Ej önskat något särskilt Vet inte Summa %

Flickor

oj k a r

samtliga

medelklass

arbetare

samtliga

medelklass

arbetare

51 35 10 4

56 33 8 3

49 36 10 5

59 29 8 4

66 24 8 2

56 32 7 5

100 Omkring en tredjedel av våra ungdomar har alltså enligt denna undersökning inte det arbete som de önskat utan har fått lov att ta det »i brist

på bättre», vilket kan betyda ekonomiskt tvång men också rådvillhet och okunnighet om de möjligheter som kanske existerar. För båda dessa orsaker måste samhället finna bot: ekonomiskt stöd till utbildning och effektiv råd-: givning och förmedling. Hur stor den rest skulle bli som inte fick komma, dit den ville trots detta, kan ingen gissa i dag. Om näringslivets struktur: ! inte passar ihop bättre med människornas arbetsönskningar än att det blir: en stor rest över, får det väl i sinom tid diskuteras, om denna struktur går; att förändra så att den passar de människor den är till för att tjäna. Medhyggliga löner och goda arbetsförhållanden blir nog många tillfreds med ett: arbete* som under mindre välordnade förhållanden producerar vantrevnad.; Troligt är att den rest av missbelåtna och missanpassade som skulle: komma att anmäla sig, om yrkesval och arbetsförmedling hade ordnats s a idealiskt som det är teoretiskt möjligt, utgörs av de allmänt missanpassade, sjuka, nevrotiska o. s. v., som inte kan finna sig tillrätta i något yrke, hur »önskat» det än är, förrän de blivit friskare eller som eventuellt aldrig finner sig riktigt tillrätta. Stockholmsundersökningen tog också upp trivseln i yrket och på arbetsplatsen. De ; utvalda ungdomarna i åldern 16, 20 och 24 år fick betygsätta sitt yrke med hänsyn till fem olika faktorer (själva arbetet, lönen, arbetstillgången i framtiden, den utbildning som gavs på arbetsplatsen och karriärmöjligheterna) och vidare sin anställning med hänsyn till fyra olika faktorer (arbetslokalen, teknisk utrustning, överordnade och kamrater). De tillfrågade fick använda följande betygsskala: 1 = mycket dåligt, 2 = dåligt, 3 .== någorlunda, 4 = bra, 5 = mycket bra och 6 = utmärkt. En bedömning med betygen 1—3 måste betraktas som »underbetyg», d. v. s. vederbörande värderar det bedömda förhållandet negativt, ogillande. Motsatsen gäller om de förhållanden som betygsätts med siffrorna 4—6. Resultatet framgår av nedanstående tabell. Vi återkommer till en del av dessa siffror i andra sammanhang (bl. a. när det gäller de skillnader i värdering som kommer fram i de olika tillfrågade grupperna, män och kvinnor, infödda och inflyttade samt olika socialgrupper). Vad som kanske främst faller i ögonen, när man ser denna tabell, är de höga procentsiffrorna för »icke svar». Dessa har tre förklaringsgrunder. För det första ingår i årsklass 1928 många som ännu inte har förvärvsarbete och som därför inte avgett något omdöme, för det andra är inte alla arbeten av den art att omdömen på alla punkter kan göras och för det tredje var intervjuarna instruerade att inte frampressa omdömen. Det torde således inte vara skäl att anta en större felkälla i denna grupp, utan den bör betraktas som helt enkelt indifferent i dessa avseenden. Vidare ställdes följande frågor till ungdomarna: Anser Ni att Ni kommit in på rätt yrke? Exakt fjärdedelen svarade nej, hälften (52 %) svarade ja och en knapp fjärdedel svarade inte alls.

H u r 600 s t o c k h o l m s u n g d o m a r vårderar sitt arbete. Antal med nedanstående betyg Omdöme om

1—3

Antal icke svar

Summa

1—C

% Yrket Själva arbetet. Lönen

18 43

58 37

24 20

100 100

Personrelationer Överordnade.. Kamrater. . . .

12 5

70 70

18 25

100 100

Framtiden Framtida arbetstillgång.

100 Karriärmöjligheter Män Kvinnor

40 45

31 19

29 36

100 100

Utbildning I yrket på arbetsplatsen.

100 Miljön Arbetslokalen Tekn. utrustning

31 14

19 33

100 100

50 53

På frågan om det nuvarande yrket var det, som man från början tänkt sig, fördelar sig svaren på följande sätt. Procentuell andel män frän

Inträde i avsett yrke Icke inträde i avsett yrke. Summa

Procentuell andel kvinnor från tätort

storstad

landsbygd

tätort

storstad

landsbygd

32-7 67-3

41-5 58-5

45-4 54-6

42-4 57-6

42-2 57-8

361 63-9

1000 I fråga om männen ser man klart tendensen — bättre yrkesvalsmöjligheter i större orter. För kvinnornas del ser den ut att vara den motsatta, vilket dock knappast är fallet. Den låga siffran för storstaden i fråga om inträde i avsett yrke beror på en synnerligen låg siffra för årsklassen 1920, som inte kan förklaras annat än som en slumpavvikelse. Om man beräknar procenttalen på bas av årsklasserna 1924 och 1928 får man 46*2 % inträde i avsett yrke och 53-8 % icke inträde i avsett yrke. Delta skulle i så fall visa en betydligt svagare tendens, vilken skulle förklaras av arbetsmarknadens struktur. Emellertid är det värt att märka, att i intet fall — även om uppdelning sker på årsgrupper — över 50 % har fått inträde på avsett yrkesområde. Gallup gjorde sommaren 1945 en undersökning rörande de yrkesarbetandes inställning till sitt yrke. Alla tillfrågade var över 20 år. Inga husmödrar ingår i undersökningen. Frågan löd:

»Är ni nöjd med det yrke ni har eller tror ni att något annat skulle passa er bättre?» Svaren fördelar sig på följande sätt: Nöjd med nuvarande yrke Anser det lika bra som något annat Inte nöjd Vet inte

% 66 10 16 8 100

Yrkestrivseln är inte likformigt utbredd inom olika folkgrupper. Samma skillnader mellan könen som märktes t. ex. i stockholmsundersökningen kommer fram här; män uppger sig till 67 procent vara nöjda, kvinnor till bara 55 procent. I gruppen bättre situerade är hela 82 procent nöjda, inom medelklassen är motsvarande siffra 69 och bland arbetarna 61. Jordbrukarna har färre direkt missnöjda än någon annan grupp (10 procent), medan övriga näringsidkare yttrar missnöje till 19 procent. Storstadsbefolkningen har den största gruppen missnöjda, 22 procent (stockholmsbefolkningen 23 procent). Olika åldersgrupper intar också olika attityd till yrket. Befolkningen i åldrarna 30—64 år företer hela 68 procent som förklarar sig belåtna. De yngsta (20—29 år) har 63 procent och de äldsta (över 65 år) har 59 procent som hyser denna uppfattning. Om man betraktar svaren om trivseln i yrket inom olika yrkesgrupper finner man att hantverkarna till hela 98 procent och hantverksarbetarna till 67 procent är tillfreds med sin lott, medan den grupp som bl. a. innefattar chaufförer, serveringspersonal, fiskare och diverse fria yrken i samma socialgrupp till bara 53 procent är belåtna. Industriarbetare anser till 58 procent och jordbruksarbetare till 64 procent att yrket i och för sig är bra. I husligt arbete sysselsatta (husmödrar då ej inräknade) håller på sitt yrke i 66 procent och lägre tjänstemän i allmän tjänst i 60 procent av fallen. Skåningarna är mest belåtna med sitt yrke (72 procent), av norrlänningarna och västkustbefolkningen är bara 59 respektive 63 procent tillfredsställda. De som menar att annat arbete skulle vara att föredra (16 procent av samtliga) har ganska skiftande motiveringar, bland vilka lönen namnes av 20 procent (män 23 procent). 21 procent anser att deras nuvarande arbete är för tungt eller jäktigt (kvinnor 27 procent) och 18 procent att det är för enahanda eller alltför stillasittande. 74 procent klagar på att de har säsong- eller skiftarbete eller har för liten fritid. 5 procent anser att deras nuvarande arbete är hälsovådligt. I detta avseende är jordbruksbefolkningens motiveringar intressanta: Inte mindre än en tredjedel av de jordbrukare som inte gillar arbetet anser att det är för tungt och en fjärdedel att det är för illa avlönat för att man skall kunna vara till freds. Ett annat avsnitt av undersökningen avsåg att belysa h u r man bedömer inkomstförhållandena inom sitt yrkesområde. Frågan löd: »Anser ni att ni 3—rinsi

får den inkomst ert arbete är värt i jämförelse med andra inkomsttagare med liknande sysselsättning?» Svaren fördelade sig på följande sätt: Personer med yrke % 48 26 15 11

Arbetsinkomsten anses motsvara: Arbetets värde Icke fullt arbetets värde Inte alls arbetets värde Vet inte

Också här har husmödrarna undantagits. Kvinnorna ä r något mindre nöjda med sin lön än männen, vilket framgår av att 45 procent av kvinnorna och 49 procent av männen har förklarat att de anser lönen motsvara arbetets värde. Det kan vidare förtjäna nämnas, att man i medelklassen är minst benägen att anse sig få den lön man bör ha; det är bara 45 % som är belåtna, medan »bättre situerade» har 64 % och arbetarna 48 %. Denna undersökning ger samma totalbild av yrkesanpassningen som vi skymtat i de tidigare citerade stickproven och som man också får i en del trivselundersökningar som gjorts utomlands: det är ungefär två tredjedelar till tre fjärdedelar som är nöjda med sitt yrke (detta godkännande kan givetvis rymma stora variationer från stormförtjusning till knapp tolerans). Resten (mellan en fjärdedel och en tredjedel av yrkesutövarna) ä r inte positivt inställda: detta kan i sin tur innebära allting mellan likgiltighet och full förtvivlan. Vid en i Industria 1 refererad opinionsundersökning inom en medelstor mekanisk verkstad i södra Sverige riktades frågan »Trivs Ni med E r t arbete?» till ett representativt urval av arbetarna. Svaren blev i procent: De svarandes ålder under 20 år 20—25 »> 26—35 » 36—50 »> 51— i Summa

Ja 2 7 11 22 10

Nej 2 5 8 15 2

Vet inte 1 2 4 7 2

32 Ifi

Alltså en tredjedel som inte trivs. Denna frågeställning svarar väl ungefär mot boråsundersökningens, där det frågades, om man trodde sig passa bättre för något annat yrke än det man hade. Lägger man till den grupp som oberoende härav anser sig inte passa för det arbete de har, kommer man fram till en siffra på 230 personer av 764, d. v. s. 30 % som går omkring med känslan av att de hellre borde syssla med något annat arbete. Att man kan vilja ha ett annat yrke utan att direkt vantrivas i det man h a r är väl tydligt. En undersökning som refereras i Sandvikens jernverks 1

Sune Svenson, Rundfråga i verkstaden om yrkesval och yrkestrivsel, Industria april 1947.

75-årsskrift 1 omfattade 200 genom lottning utplockade arbetare vid järnverket och dessa fick besvara frågan: »Om Ni finge välja yrke på nytt, skulle Ni då välja Ert nuvarande?» På detta svarade 51 % nej. I några fall betyder nejsvaret att man önskar en annan placering inom det nuvarande arbetet, men också andra yrkesalternativ anges i följande ordning: elektriker, snickare, »affärsman», mekaniker, reparatör. Bara få önskade manschetlyrken och ingen jordbruksarbete. När det gäller frågan om yrkesarbetets goda eller dåliga inverkan på de ungas anpassning i tillvaron är det givetvis i första hand denna deras subjektiva uppfattning av sin yrkessituation som är avgörande. Först i den mån som en faktisk yrkeslämplighet producerar en känsla av trivsel och tillfredsställelse hos den arbetande, har denne själv någon glädje av att han kommit på rätt plats. En arbetsledning som snålar på erkännande eller som på annat sätt saknar handlag med en duktig arbetare kan omintetgöra hela den psykologiska behållning för den unge, som han hade rätt att eljest vänta sig av ett lyckat yrkesval. Det inträffar inte så sällan, att en arbetsgivare vill behålla en pojke eller flicka som han anser vara mycket lämplig för att lära ett visst yrke, medan de unga själva bara känner olust inför den framtidsutsikten; motsatsen kan naturligtvis också inträffa, så att en person anser sig lämplig för ett visst yrke och trivs utmärkt på en plats, men arbetsledningen är av motsatt uppfattning. Den så vitt möjligt objektivt konstaterade yrkeslämpligheten sammanfaller alltså ingalunda med den subjektiva känslan av att man »passar för» vederbörande yrke. Så snart en dylik bristande överensstämmelse kan konstateras, bör den rådgivande instansen hjälpa till med en klarläggning av situationen och försöka finna en lämplig utväg. En undersökning av sambandet mellan arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse bland minderåriga arbetare gjordes 1934—37 i Malmö fortsättningsskolor.1 För att mäta graden av anpassning lät man två erfarna arbetsförmedlingstjänstemän och två lärare i fortsättningsskolan oberoende av varandra indela de förekommande arbetsanställningarna i tre grupper, en fjärdedel som fordrade mer än genomsnittlig utrustning i avseende å kroppsstyrka resp. uppfattningsförmåga, en fjärdedel som låg under i fråga om samma fordringar och en rest, bestående av halva antalet anställningar, som ställde medelmåttiga krav. Överensstämmelsen mellan de så erhållna fyra värderingsskalorna var i allmänhet mycket god, särskilt i fråga om arbetets fordringar på kroppsstyrka (r = -j- 0-89 ± 0*01). I fråga om arbetets krav på uppfattningsförmåga blev överensstämmelsen något sämre (r = -f- 0*66 ± 0-03). Dessa graderade omdömen från fyra olika personer vägdes sedan sinsemellan, så att man fick fram en användbar måttstock på de krav som resp. arbetsanställningar ansågs ställa på de unga arbetarna. 1 3

Ett Svenskt jernverk, Uppsala 1937 s. 348. Undersökningar angående yrkesorientering, Stockholms stads statistik 1939 nr 19.

Graderingen av de unga arbetarna skedde genom omdömen från lärarna, som hade att indela sina elever i avgångsklassen i tre grupper enligt samma tanke: den »bästa» fjärdedelen, medelmåttorna och den »sämsta» fjärdedelen. Med en del elever anställdes dessutom ett gruppintelligensprov. I malmöundersökningen angav 414 pojkar och 164 flickor att de trivdes i sitt arbete. Motiven för denna trevnad uppgavs vara: »vänligt bemötande på arbetsplatsen» (39 % pojkar, 48 % flickor). Därnäst kominer »bra arbetstid» och »lätt arbete» (29 7o pojkar, 25 % flickor). För övrigt ansåg pojkarna också följande vara av vikt: »bra betalt» (14 % ) , »intressant arbete» (14 %) och »goda framtidsutsikter» (6 %). Flickorna nämnde i sin tur: »renligt arbete» (7 %), »intressant arbete» (5 %) och »trevliga arbetslokaler» (3 %). Det var 303 pojkar och 152 flickor som förklarat sig vantrivas i arbetet. Som motiv för detta nämndes i första hand »för lång arbetstid» (28 % pojkar, 13 % flickor), »dåligt betalt» (27 % pojkar, 10 % flickor), »för ansträngande» (8% pojkar, 1 2 % flickor) och »osunt arbete» ( 4 % pojkar, 18 % flickor). Det föreligger alltså en hel rad medvetna motiv för den trevnad, resp. vantrevnad som de unga arbetarna känner i sitt arbete. Men bakom dessa skiftande ting, som för dem själva står som orsaker till den känslobetoning arbetet fått, ligger, anser undersökarna, den mäktiga faktorn reell missanpassning, objektiv olämplighet för resp. arbete. Om man indelar de minderåriga i tre grupper med hänsyn till trivseln i arbetet enligt deras egna uttryck »utmärkt», »bra» eller »dåligt» och ser efter hur deras faktiska arbetsförtjänst — som enligt deras egna utsagor skulle vara en så framträdande anledning till trevnaden — ställer sig i dessa tre grupper, så kan man inte ens för pojkar direkt märka annat än en mycket svag positiv överensstämmelse mellan lön och tillfredsställelse (r =s + 0-06 ± 0-05). Om man däremot undersöker hur samma pojkars kroppsstyrka och intellektuella status enligt såväl prov som läraromdöme stämmer överens med deras arbetsanställningars fordringar i dessa avseenden, kan man inte undgå att märka ett tydligt samband mellan deras arbetsanpassning och arbetstillfredsställelsen. Om man betraktar den första serien av jämförelsetal, som gäller de pojkar vilkas intellektuella status fastställts även genom prov, märker man att bara den grupp, som trivs »mycket bra» eller »utmärkt» visar en statistiskt säkerställd tendens till överensstämmelse mellan de anställdas egen uppfattningsförmåga och arbetsanställningens fordringar i samma avseende. Samma tendens framträder med tillräcklig tydlighet också i den andra serien av jämförelsetal, som gäller det betydligt större antal pojkar, som man bara grupperat med tillhjälp av de summariska läraromdömena. »Det är vackert så, att denna tendens framträder så tydligt, eftersom ju den bristande anpassningen i intellektuellt avseende endast är en bland många or36

Arbetsanpassning

o e h arbetstillfredsställelse enligt u n d e r s ö k n i n g a r Malmö fortsättningsskolor.

1934—1937

i

Graden av anpassning efter arbctsanställningens krav med avseende på De minderårigas trivsel i arbetet enligt egna utsagor

Uppfattningsförmåga Enligt prov

Kroppsstyrka

Enligt läraromdöme

Antal

Överensstämmelse

Grupp A: mycket bra eller utmärkt bra

322 Grupp B: Bra

189 Grupp C: Ej riktigt bra eller dåligt

r = 4- 0-34 (± 0-08) r = + 0-04 ( ± 0-07)

r = — 0-18 (±0-12)

118 Antal

•103

Överensstämmelse

r = 4- 0-27 ( ± 0-08) r = + 0-19 (±0-07) r = —0-13 (±0-13)

Enligt läraromdöme Antal

265 311 102

överensstämmelse

r = 4- 0-25 ( ± 0-09) r = 4- 0-0 (±0-09) r = — 0-02 ( ± 0-15)

saker till vantrevnad i arbetet.» 1 I fråga om kroppsstyrka framträder inte tendensen lika tydligt, men den finns dock även där. — Det finns givetvis många andra faktorer — utom den intellektuella förmågan och kroppsstyrkan *— som man skulle kunna bedöma för resp. yrken och de däri anställda ungdomarna; om man kunde finna goda metoder för en sådan prövning av den faktiska yrkesanpassningen skulle det förmodligen framkomma ännu klarare överensstämmelse mellan den subjektiva uppfattningen a v yrkessituationen och den faktiska lämpligheten. Yrkesanpassningen bör alltså kunna utfalla betydligt bättre, om de unga efter skolan placeras ut med hänsyn till sina förutsättningar, hur enkelt och grovt man än kan ha dem registrerade. Förfinade medel bör kunna förbättra anpassningen högst väsentligt. 2 Gent emot detta måste del dock betonas, att en minderårigs arbetsanpassning inte en gång för alla är säkrad genom ett yrkesval som för in honom på det riktiga arbetsfältet. Ty det kan snart nog bli fråga om att hans arbetsuppgifter kräver en speciell yrkeskunnighet; har han då inte haft möjlighet alt under sina läroår skaffa sig 1

Undersökningar angående yrkesorientering s. 71. I England har man byggt upp en yrkesvägledning utan att ha regelbunden tillgång till praktiskt-psykologiska prövningsmetodcr. Genom samarbete mellan folkskolorna och ungdomsförmedlingen i Birmingham å ena sidan och The National Institut of Industrial Psychology i London fi den andra genomfördes ett stort experiment, som utvisade att man åstadkom en bättre yrkesrådgivning om man använde psykotekniska prov än om man bara litade till de vanliga metoderna (lärarens omdöme, samtal osv.). Hälften av de utvalda klasserna fick vid skolans slut endast vägledning enligt det ordinarie programmet, hälften fick dessutom genomgå en enkel testserie. — Vid kontroll sedan t v å år förflutit framkom, att de som placerats i yrket efter att ha följt råd som givits vid yrkesvägledningen visade stabilare yrkestillvaro och b ä t t r e yrkestrivsel än ungdomar som valt tvärt emot givna råd eller utan att genomgå någon rådgivning. Dessutom var de som fått sina råd efter en genomgången testning genomsnittligt bättre anpassade — hade färre meningslösa platsbyten, var enligt arbetsgivarna dugligare och trivdes enligt egen uppgift bättre — än kamraterna, som fått sina råd utan att det låg testning bakom. 2

dessa kvalifikationer, är han lika illa ute när hans tid som verksladspojke eller kontorsbud rimligen bör vara slut, vanligen vid 18—20-års åldern. Det kan givetvis också inträffa, att en pojke som är utmärkt lämpad för budskickning i en affär inte alls passar för utbildning till expedit, också om han kan få det. Därför måste de unga yrkesväljarna hålla kontakt med de rådgivande organen så länge, att den definitiva yrkesanpassningen är säkrad. När ungdomsvårdskommittén föreslår att man prövar ett sådant program för stöd åt ungdomen i deras yrkesanpassning betyder det inte någon övertro på möjligheterna att undanröja personlig olycka genom själva den clearing, som en effektiv yrkesvägledning innebär. Det har redan tidigare betonats, att man väl kan tänka sig att många förhållanden i vårt arbetsliv vid närmare efterforskning kommer att visa sig vara hälsofarliga för alla typer av människor och att därför en ändring av dessa förhållanden måste ske, om riktpunkten för utvecklingen verkligen är människornas välbefinnande. Till detta kommer att missanpassningens djupaste orsak i ett okänt antal fall ligger inom den personliga livssfären, framför allt i en nevrosskapande uppväxt. Hur stor frekvensen är inom vårt folk av psykiska sjukdomstillstånd av nevroskaraktär och av lättare nevrotiska personlighetsdrag hos eljest friska människor har aldrig undersökts. Från andra länder finns emellertid vissa uppgifter. Sålunda gjorde man under andra världskriget noggranna undersökningar inom USA:s manliga befolkning i samband medpersonaluttagningen till krigstjänst. I en sammanfattning anges resultatet så, att mellan 25 och 33 procent av den vuxna manliga befolkningen är behäftad med »psykonevros som skulle behöva behandling». Cirka en tredjedel av dessa nevroser är av så allvarlig art att de kommer till synes vid varje slags granskning, medan resten bara kommer fram vid en psykiatrisk undersökning. 1 Någon motsvarande kartläggning av kvinnornas mentala till stånd har inte skett, men enligt alla kliniska erfarenheter är frekvensen av psykisk ohälsa minst lika stor, troligen större bland dem. Det finns visserligen ingen anledning att anta att dessa resultat i detalj skulle stämma för Sverige. Men också om man vågar hoppas på en betydligt större procent nevrosfria i vårt mindre urbaniserade land, utgör dessa undersökningar ett memento. Det ligger onekligen nära till hands att sammanställa den anglosachsiska nevrosfrekvensen med den i alla våra undersökningar återkommande siffran för de med yrket missbelåtna: kanske denna del, mellan en fjärdedel och en tredjedel av befolkningen, i stor utsträckning är samma personer. Vantrivseln med arbetet skulle i så fall inte vara det enda, ja kanske inte ens det viktigaste problemet för dessa män1 Enligt referat av den amerikanska krigsmaktens undersökningar i Ferd. Lundberg and Marynia F. Farnham, The modern woman, Appendix IV: The incidence of psychoneurosis, New York 1947.

niskor. Det ingår bara som en del och en ofta lätt synlig del av personlighetens anpassningssvårigheter. Innan vi lämnar frågan om yrkesanpassningen bör det dock också sägas, att det inte alltid är ett ofelbart tecken på själslig hälsa och harmonisk personlighetsutveckling, att en människa är nöjd och belåten med sitt arbete och fyller alla rimliga krav på effektivitet; det kan tvärtom förenas med hur felaktig karaktärsstruktur som helst — självuppgivenhet, överdriven självhävdelse eller andra nevrotiska karaktärstyper.

TREDJE

KAPITLET

YRKESVALET

Hur sker yrkesvalet

nu ?

J ^ o m grundval för en diskussion av yrkesvägledningen behövs en kartläggning av hur det för närvarande går till att finna sin väg till yrket. Kommittén har emellertid inte kunnat utföra några egna undersökningar med anspråk på fullständighet; den kombination av sociologiska, socialpsykologiska och individualpsykologiska undersökningsmetoder, som skulle krävas för att klarlägga orsakerna bakom ett yrkesval, har inte stått till förfogande. Det material som redovisas måste därför betraktas mera som glimtar från fältet än som en uttömmande analys. För det praktiska syftet att illustrera behovet av vägledning torde de emellertid vara tillräckligt talande. Det är särskilt de i bil. A beskrivna typfallen och liknande material insamlat vid direkt kontakt med unga människor ute i arbetslivet, som kan tillmätas betydelse som illustration till h u r svensk ungdom i dag letar sig fram i arbetslivet, hur några med intuitiv säkerhet söker sig till områden där de trivs och kan göra sig gällande, medan andra tycks sakna den inre driften att »lyckas» och några rent av synes vara utsedda till olycksfåglar som ständigt råkar illa ut. Vad man säkert kan påstå efter bekantskap med detta material och de tvåtusen ungdomarna i folkskoleundersökningen är, att alltför många ungdomar av rent yttre skäl, ekonomiska, geografiska och sociala, är berövade chansen att alls göra något yrkesval eller i varje fall förspiller de viktiga tonåren innan de — då ofta försatta i en tvångssituation — måste ut och söka sin lycka utanför hemmet eller hemorten. Vad man lika säkert törs säga är att många skulle kunna hjälpas till rätta med yrkesvägledning under en förutsättning: att yrkesvägledningen är rustad att kunna sätta makt bakom råden, d. v. s. att yrkesutbildningsväsendet radikalt ändras, bygges ut att omfatta alla yrkesområden och i princip alla yrkesutövare och ställs till förfogande för de lämpliga ungdomarna utan hänsyn till deras ekonomi, bostadsort eller kön. En yrkesvägledning utan inflytande på utbildningsmöjligheterna kan bli en meningslös gest, ja, ett uppenbart hån mot en rådsökande, om den förklarar honom lämpad för en bana som han sen inte har några möjligheter att beträda.

Metoden att »gallupa» människor rörande deras yrkesval h a r prövats i de två förut citerade ungdomsundersökningarna från Borås och Stockholm. Man måste emellertid ha klart för sig att man får en mycket förgrovad och förenklad bild av vad som verkligen skett, när man ställer en oförmedlad I fråga till en person och fordrar ett omedelbart och enstavigt svar. Det räcI ker att påminna om den enkla sanningen, att vi människor i stor utsträck| ning är omedvetna om våra djupaste motiv till viktiga handlingar och attij tyder. Har några år förflutit sedan valtillfället kan också minnet svika. Med dessa reservationer kan det dock ha intresse att ta del av vad ungdomarna i fråga själva anser om sitt yrkesval i intervjuögonblicket. Det har redan framgått av stockholmsundersökningen (av de 600 ungdomarna i åldern 16, 20 och 24 år), att inte ens hälften av yrkesutövarna anser sig ha kommit in på det yrke de från början avsett. För en liten grupp av ungdom, nämligen de som lämnade Stockholms folkskolor 1942, kan man konstatera att bara 12 % tre år senare befinner sig i det yrke, som de före skolavslutningen önskade sig (se Bil. A sid. 240—241). Boråsungdomens yrkesval. I Borås fick man svaret, att 37-6 % från början avsett ett annat yrke än det de hamnat i, medan 34'9 % kommit in på vad de avsett och 27-5 % aldrig haft några fasta planer. Frågan hur de då kommit att stanna för det yrke som de hade vid undersökningstillfället besvarades av de 764 ungdomarna i Borås på följande sätt: Faktorer som varit bestämmande för yrkesvalet enligt uppgift av 764 ungdomar i Borås. Personligt intresse, lust och fallenhet Påverkan i hemmet: föräldrar * » » syskon el. annan släkting » av lärare. » » kamrater Nuvarande yrke valt för utbildnings skull .................. Bekantskap med arbetsgivare eller arbetsledare gav möjlighet till anställning rlCk plats inom branschen (t. ex. som bud) och avancerade sedan Hälsoskäl Ekonomiska skäl Slumpen " ' övriga skäl och utan uppgift ........................[..[

20°9 7-6 6-9 Q4 >6 1-7 1-7 3-4 j j j.5 24-7 15-2 1000

En fjärdedel av de tillfrågade anser alltså att det bara är »slumpen», som placerat dem i det yrke de har, medan en femtedel säger sig ha valt sitt yrke av intresse och fallenhet. Nu ger visserligen sådana uppgifter ingen riktig föreställning om det komplicerade samspel av olika faktorer som gör, att en pojke eller flicka fastnar för just den eller den annonsen eller nappar på det ena tillfälliga uppslaget men inte på det andra. I kommentaren till 41

siffrorna framhålles i boråsundersökningen emellertid att också de ungdomar som tagit sitt arbete, emedan det gav bästa inkomsten och liknande, och de som påverkats av bekanta o. s. v. av allt att döma ofta varit underkastade rena tillfälligheter; något medvetet övervägande har det i varje fall inte varit fråga om i det stora flertalet fall. Skolan och arbetsförmedlingen har inte betytt någonting alls för dessa ungdomars utplacering i yrkeslivet. Vid den tiden fanns ingen särskild ungdomsförmedling i Borås, vilket förklarar att inte en enda person nämnt denna institution. Mer förvånande är att inte ens en procent säger sig ha fått uppslaget till sitt yrke från läraren. Elever som fått yrkesvägledning i Stockholms folkskolor. Frågan om radikal ändring skett på denna punkt genom de senaste årens utbyggnad av yrkesorientering och yrkesvägledning kan inte besvaras utan ingående undersökningar, och den tid som förflutit sedan m a n kom i gång på allvar är i knappaste laget för att tillåta säkra slutsatser. Det enda försök till kontroll av yrkesvägledningens betydelse för anpassningen som kommittén kunnat göra, redovisas i folkskoleundersökningen och avser ungdomar som 1942 utgick ur Stockholms folkskolors 8: e klass. Alla var i kontakt med yrkesvägledningen innan de lämnade skolan, och nära hälften har varit inskrivna vid ungdomsförmedlingen. Det bör emellertid framhållas att yrkesvägledningen 1942 befann sig i uppbyggnadsstadiet och att både skolans och ungdomsförmedlingens insatser får antas väga något tyngre nu än de gjorde då. Det framgår av tabell 18 sid. 242 att man inte fann någon påfallande skillnad mellan yrkesanpassningen bland den inskrivna hälften och den andra, som inte hade anlitat ungdomsförmedlingen. Antalet med helt olöst yrkesproblem (0betecknade) var större bland de inskrivna (30 % mot 20 %). Samtidigt var de helt lyckades (3-ornas) något flera i denna grupp. Detta tyder på att ungdomsförmedlingens kundkrets är sammansatt av mycket olikartade grupper. Bland dem som söker sig dit finns dels mycket välartade, ambitiösa ungdomar, som får hjälp med anskaffning av t.ex. kontorsplatser och lärlingsanställningar i kvalificerade yrken, dels en grupp av arbetslivets ostadiga som söker sig tillfälliga arbeten på förmedlingen och drar upp procenten av »misslyckade» i dess klientel. Huruvida den i skolan förekommande yrkesorienteringen genom lärarna och yrkesvägledningstjänstemännen inverkat på yrkesvalet kan inte avgöras. Vid intervjuerna, som ju skedde tre år efter skolans slut, gjordes stickprovsförfrågningar, om ungdomarna hade något minne av de råd och den vägledning, de fått före skolavslutningen. Man hade i allmänhet ett minne av att ha fyllt i ett papper om sina önskningar, någon erinrade sig att »en gubbe kom och pratade» i klassen, hos ingen syntes saken ha fastnat starkare i minnet. Frågan uppgavs därför som meningslös. Däremot antecknade intervjuarna på vilket sätt ungdomarna sade sig ha fått de anställningar som de hade vid undersökningstillfället. Resultatet redovisas i tabell 15 sid. 238. Det avser tre fjärdedelar av de tillfrågade, uppgift saknas för den återstående fjärdedelen. De olika förmedlingssätten var:

Arbetsförmedlingen Annons Personlig kontakt Uppgift saknas

10*2 procent 18-0 » 46'3 » 25'5 »

Om niaa antar att fallen ined okänt förmedlingssätt fördelar sig på samma sätt som de övriga, får man fram att 62 % fått sina anställningar genom förmedling av någon person i sin närmaste omgivning, 24 % genom att svara på annonser (vanligare bland flickorna än bland pojkarna) och 14 % genom arbetsförmedlingen; det är nästan dubbelt så många flickor som pojkar i den sistnämnda gruppen. Av de ungdomar som varit inskrivna vid förmedlingen har bara 22 % fått sina vid intervjutillfället innehavda platser genom denna. Annonserna spelar samma roll bland de inskrivna som bland de andra, medan den personliga kontakten svarar för en mindre del av förmedlingarna bland de inskrivna (39 % mot 53 % bland de inte inskrivna).

Infödd och inflyttad ungdom i Stockholm. I u n d e r s ö k n i n g e n över i n f ö d d a och inflyttade s t o c k h o l m a r e ställdes dels f r å g a n når inträdet på arbetsmarknaden skedde, dels hur vederbörande kom in pä det yrke de hade vid intervjun och hur de fick den första anställningen. Åldern då de kvinnliga 16- och 20-åringarna (födda 1924 och 1928) fick sitt första förvärvsarbete ligger V/o ar lägre än för de 24-åriga kvinnorna. Av de förra hade 60 % tagit arbete under åldern 14—18 år. Femtio procent av dessa årsklasser hade före lö-årsdagen fått arbete. Den äldre gruppen. 24-åringarna, hade nått 171/* år innan hälften hunnit ut på arbetsmarknaden. Detta tidigare utträde i arbetslivet bland de yngre årsklasserna måste antas bero på den under krigsåren starkt stegrade efterfrågan på ungdomar. De 24-åriga flickorna slutade sin skola under åren omkring 1935, medan det ännu var vissa svårigheter att genast placera alla unga i arbete. Förlängningen av skolgången borde ju verka i motsatt riktning; så måste givetvis också ha skett, verkan därav har bara inte varit tillräcklig för att uppväga den ökade sugningen från arbetsmarknaden. Siffrorna för männens utträde i förvärvsarbete visar inbördes samma förhållanden som kvinnornas, men i förhållande i ill kvinnorna är inträdesfrekvensen under de första åren starkare — redan i 15-årsåldern har 50 % av männen haft sitt första förvärvsarbete. Den huvudsakliga inträdestiden för männen är emellertid längre än för kvinnorna, ungefär 60 % mellan 13- och 18-årsåldern mot kvinnornas motsvarande frekvens i 14—18-årsåldern. Den avtagande inträdesfrekvensen efter 16—17årsåldern hos männen kan kanske förklaras av yrkesutbildningen. Att inträdet i förvärvsarbetet sker så tidigt vet vi ju också från folkskoleundersökningen. I själva verket florerar i vårt land ett utbrett barnarbete, vartill vi återkommer i kapitlet om förhållandena i arbetet. Hur ser då den sociala mekanism ut, som lett de i stockholmsundersökningen tillfrågade unga människorna in på deras levnadsbanor? Låt oss först granska svaren på frågan: Hur kom Ni in på det yrke Ni nu har? Svaren på denna fråga har givetvis varit mycket varierande såväl till form som längd och innehåll, men de väsentliga dragen framgår av följande tabell:

Hur ett representativt urval av ungdom i Stockholm A. M ä n ( %) Män födda i Huvudorsak till i n t r ä d e i nuvarande yrke

1. Personligt intresse, lust och fallenhet 2. Påverkan av föräldrar, släkt lärare, kamrater etc 3. Slumpval 4. Speciella motiv: Lönen Hälsoskäl 5. övriga orsaker Summa Gruppernas absoluta storlek . . . .

Landsort

Storstad

Födelseår

Födelseår

21-G

21-3

39-G

37-5

43-9

48-0

21-6 43-3

23-4 34-1

10-4 20-8

41-7 8-3

22-0 26-8

20-8 22-9

5-4 8-1 100 0

2-1 2-1 17-0

4-2 8-3 16-7

12-5

2-4 4-9

8-3

48 De variationer i siffrorna som vi finner i denna tabell kan förklaras ur ett flertal inverkande faktorer. Först den pågående anpassningsprocessen. Sedan ungdomen kommit in i förvärvsarbetet söker den sig efter hand, om den inte genast kommit in på rätt yrke, mot en lämpligare sysselsättning, som mera tillfredsställer dess önskemål. Vi spårar en sådan anpassningsprocess särskilt hos männen — ökningen i procenttalen för val på grund av personligt intresse (21-6 till 39*6 och 37-5 till 480), sänkningen av procenttalen för påverkan av närstående personer Och slumpval. Hos kvinnorna är denna tendens mindre klar, vilket kan tänkas bero på att dessa har mindre anpassningsmöjligheter än männen. Inför de synnerligen låga siffrorna för slumpval bland de i Stockholm infödda ungdomarna i den yngsta årsklassen, frågar man sig om den organiserade yrkesvägledningen kan ha inverkat här. De vid intervjun 16-åriga pojkarna och flickorna lämnade folkskolan antingen 1942 (från 7:e klassen) eller 1943 (från 8:e). Den officiella yrkesvägledningen arbetade båda dessa år ungefär med samma metoder som nu ehuru med något mindre tid och personal till förfogande. Med hänsyn till det negativa resultatet av den i det föregående refererade prövningen av yrkesvägledningens inverkan på yrkesanpassningen, är det dock säkrast att låta frågan stå öppen. Den lägre frekvensen av slumpval kan säkerligen hänföras till att arbetsmarknaden dessa år börjat visa den markanta efterfrågan på ungdomar som gör att var och en som gör minsta ansträngning kan få plats just på det område han själv vill. Ytterligare en faktor synes uppväxtmiljön vara. Detta framträder klart bland männen, där gruppen »val på grund av personligt intresse» etc. visar serien 21*6, 21.3, 39*6 procent för männen från landsorten och 37*5, 43*9, 47-9 procent för de från storstad. Slumpvalsprocenten iigger också i stort sett högre för landsorten än för storstaden. Detta synes emellertid inte på samma sätt vara fallet bland kvinnorna; deras siffror visar inte någon klar tendens, vilket sannolikt kan förklaras av den kvinnliga arbetsmarknadens struktur. Om man slutligen bortser från variationerna mellan de olika grupperna får man de genomsnittstal, som framgår av tabellens sista kolumner. Visserligen finner

uppger sig ha kommit in i sitt yrke (år 1044). B.

Kvinnor

(%) Kvinnor födda i Landsort

C. S a r n t i i g a Storstad

Födelseår

Födelseår Medeltal

Vägt medeltal

28-6

'33-5

35-5

11-9 28-6

20-9 25-9

20-1 22-2

11-9 19-0

2-7 1-9 [15-1

2-8 2-3 17-1

28-9

33-3

32-6

38-9

30-0

24-4 28-9

21-4 16-7

15-2 19-6

27-S 5-5

25-0 40-0

15-6

28-0

4-3 2-2 26-1

27-8

100 0

2-2

5-0

man har, att den största gruppen utgöres av dem som valt med hänsyn till personligt -intresse etc. (35 % vägt medeltal), men man kommer inte ifrån att också slumpvalssiffran är ganska hög (22 %). Slumpen spelar också sannolikt en större roll an vad som framgår här, då en hel del som faktiskt är slumpval eller i varje fall val utan särskilt stor hänsyn till personligt intresse och fallenhet, torde ingå under rubrikerna påverkan av föräldrar, släkt etc. och övriga orsaker. Man kan också på ett annat sätt få en uppfattning om hur denna yrkesvalsmekanism ter sig och fungerar genom att studera arbetsförmedlingssättet vid erhållandet av det första förvärvsarbetet och jämföra detta med uppfattningen om placering i ratt eller fel yrke. Resultatet härav framgår av nedanstående tabell Förmcdlingssätt oeh utfall av yrkesvalet. A. S ä t t för arbetsförmedling vid erhållande av första förvärvsarbetet

Män

B.

Antal

r ä t t yrke

Härav i

fel yrke

Antal

% Off. arbetsförmedling.. ..

Kvinnor

Härav i

Arbetsgivarens annons.. . Egen förfrågan Arbetsgivarens förfrågan... Genom bekant Genom släkting. . Annat sätt

25 6 42 61 0 44 35 14

76-0 33-3 54-8 65-6

24-0 66-7 45-2 34-4

75-0 77-1 85-7

25-0 22-9 14-3

34 5 53 26 6 68 19 9

Summa

68-7

31-3

r ä t t yrke

fel yrke

0/ /O

%

64-7 80-0 71-7 76-9 50-0 61-8 68-4 77-8

35-3 20-0 28-3 23-1 50-0 38-2 31-6 22-2

67-7

32-3

Om man i ovanstående tabell slår samman kategorierna »genom bekant» och »genom släkting», vilka till sin karaktär kan anses så gott som lika, finner man att detta ar det viktigaste förmedlingssättet vid förmedling av det första förvärvsarbetet med drygt en tredjedel av samtliga platser bland såväl män som kvinnor.

Därnäst kommer bland männen >egen förfrågan» och bland kvinnorna » arbetsgivarens annons», och på tredje plats »arbetsgivarens annons» och »egen förfrågan» hos män och kvinnor respektive. På fjärde plats kommer för bägge »off. arbetsförmedling». Kort sagt följer man således linjen: hjälp av släkting eller bekant, direkt kontakt med arbetsgivaren, i vilket fall männen tycks utveckla en större initiativkraft än kvinnorna, och offentlig arbetsförmedling. Går man sedan över på frågan, vilken av dessa mekanismer, som fungerar bäst, är det klart att den uppdelning på rätt och fel yrkesplacering, som gjorts i denna tabell, har ett rätt begränsat värde. Antalet individer i de olika grupperna är för litet för att annat än mycket stora skillnader skall kunna bli signifikativa. Här kan i varje fall konstateras, att inga säkerställda skillnader föreligger — ingen mekanism fungerar särskilt bra och ingen särskilt dåligt. Härmed är materialet av denna art — enkäter bland representativt utvalda grupper — uttömt. De enligt case-studymetoden gjorda beskrivningarna på individuella men typiska yrkeskarriärer återfinns i bilagorna, då de inte med fördel kan återges i något sammandraget referat. De 2 060 ung domarna i folkskoleundersökningen fick emellertid också svara på frågan om de bestämt sig för något yrke, varefter man av blanketten kan konstatera om de befinner sig i detta yrke eller på en framkomlig väg att nå dit. Under de drygt tre år som förflutit mellan folkskolans slut och intervjutillfället hade bara något mer än en tredjedel kommit i det läget. Ibland kan man direkt ur blanketten läsa ut svaret varför det inte blivit flera: Sonen till en sjuklig änka i en smålandssocken började efter skolan i en torvmosse och tjänade snart stora pengar. Men hans håg stod till det mekaniska yrket, och efter en tid började han som lärling i en liten verkstad i samhället. Där sjönk inkomsten till 12—15 kronor per vecka. Det gick bara några månader, så måste han släppa framtidsyrket och ta till mossen igen. Ty med sina 50—60 kronor i veckan försörjde 15-åringen både modern och sig själv. Detta enda exempel må tala för de hundratals andra, där samhällets och de ungas intressen klart pekar åt samma håll: pojken eller flickan borde få följa sin håg och »bli något» men familjens fattigdom och bristen på effektivt samhälleligt stöd hindrar att denna önskan förverkligas. Hur

bör yrkesvalet

ske ?

I Stockholms stads utredning om yrkesorienteringen 1 (s. 18) betonas, att yrkesvärlden genom den fortgående specialiseringen kommit att uppdelas i tiotusentals olika yrkesspecialiteter. »Mellan dessa tusen och åter tusen utkomst- och utbildningsvägar har den uppväxande ungdomen med tiden fått allt större möjligheter att välja fritt. E n del sociala skrankor för yrkesvalet har undanröjts, och traditionellt givna gränser mellan könen h a r utplånats på så sätt, att allt flera yrkesområden öppnats till fri tävlan för såväl män 1

Stockholms stads statistik, Specialundersökningar, nr 19, 1939.

som kvinnor.» Samtidigt som friheten alt välja blivit större, har svårigheten av nyssnämnda skäl blivit större att välja rätt, skriver utredningsmännen. En annan faktor som utöver själva yrkesmångfalden försvårar de ungas val påpekar Alva Myrdal i Våra yrkens inledningskapitel (del 1 s. 14). »Vägen till yrkena går nu så mycket oftare än förr genom skolning, som kostar både individerna och samhället tid och pengar.» Valet av skolväg blir alltså ofta också valet av yrke, och att byta senare i livet ställer sig svårare. Hon framhåller också att de unga mer och mer torde ta yrkesvalet i egna hän| der, medan föräldrarnas maktspråk spelar allt mindre roll. »Detta är ett utslag av att demokratin nått även familjen», skriver hon, »men ger vi ungdomen denna större självbestämmanderätt och detta större ansvar, är det vårt samhälles plikt att också ge dem större möjligheter att göra sitt fria val till ett så klokt val som möjligt». Medan stockholmsutredningen fastslår att »rättigheten att fritt välja yrke tillhör de förmåner, som det i ett fritt land gäller att på allt sätt tillförsäkra ungdomen och dess målsmän», betonar Alva Myrdal, att yrkesarvets värde inte heller skall förringas. »Kan traditionen att yrket ärves från generation till generation upprätthållas utan att något stelt socialt monopol uppstår, så ligger stora värden både däri, att de unga får med sig en barlast av nyttig yrkeskunskap och däri att en släktgemenskap upprätthålles, som mången annars må finna allt för ofta sprängd.» Hon citerar sociologernas allmänna iakttagelse att »ärftligt yrkesval består längre i de yrken, som fordrar större teknisk erfarenhet och specialisering eller en större investering av kapital». I Sverige torde detta särskilt passa in på de lärda yrkena och jordbruket tillfogar hon. Principen

om det fria

yrkesvalet.

Rätten att fritt välja ett yrke ingår i de mänskliga rättigheter som proklamerades av den franska revolutionen. När ett samhälle är uppdelat i privilegierade och från varandra avgränsade grupper, stånden och deras undergrupper såsom skrån och olika monopol grupper, innebär detta bland annat en detenninering av de unga gruppmedlemmarnas yrke liksom av deras stattus i andra avseenden. När den ekonomiska liberalismen krävde att alla *krankor för den enskildes handlingsfrihet skulle avlägsnas, var bakgrunden alla de tusen olikartade band, som stängde människor inne i vissa fållor, band av såväl legal som sedvanemässig art. Under de senaste hundra åren har den liberala tanken på den enskildes frihet att bryta sig en bana efter fritt val vunnit terräng. Landsbor och stadsbor, kvinnor lika väl som män, bondens barn lika väl som herremannens har teoretisk möjlighet att jbli utövare av sådana yrken, som fordom var strängt förbehållna herrekasten. Kvarstående legala hinder såsom förbudet för kvinnor att bli präster, ter sig som anomalier, möjliga på grund av att irrationella tänkesätt har särskild hemortsrätt på det speciella området.

När den liberala samhällsfilosofin förordade att varje människa borde ha rätt att välja sin levnadsbana efter eget skön, var motivet inte bara att de enskilda borde få som de ville. Tvärt om, det utilistiska betraktelsesätt, som var så utmärkande för det liberala tänkandet, tillämpades också här: man trodde att varje individ skulle kunna göra största möjliga insats och bli till största möjliga nytta för det hela, om han i sitt handlande drevs av sin egen lust och sitt eget intresse. Att den ensamma yrkesväljaren, frigjord från alla band och traditioner, skulle kunna få svårt att hitta fram till den livsuppgift som gjorde störst rättvisa åt hans naturliga anlag, var man inte uppmärksam på. I själva verket är vi i denna dag i stort sett lika naiva optimister, då vi låter våra skolungdomar söka sin yrkesväg på egen hand. Vidare låg det helt i linje med den liberala samhällssynen, att man inte tog med i beräkningen de reella ståndsskrankor, som utan alla lagbestämmelser uppkommer så snart en familj samlat en tillräcklig förmögenhet för att låta sina barn få en utbildning som andra familjer inte har råd till. Som en variant av den privilegiering ekonomin innebär, kan man betrakta de geografiska utbildningshindren: bara de rikaste på boningsorter långt från skolor har möjlighet att ge sina barn samma start som andra kan göra om de har skolor i närheten. Den större överblick över hela yrkesvärlden och de intimare kontakter med möjligheter att hjälpa fram sina barn, som förefinns i välsituerade familjer, kan räknas som ett särskilt privilegium. Om samhället avser att få mesta möjliga nytta ur det kvantum ärvda anlag som dess unga generationer bär på, måste man se till att det blir dessa anlag som fäller utslaget. Som det faktiskt sker — och alltid skett — medverkar en rad av institutionella faktorer till att bestämma yrkesvalet Att som ledstjärna sätta upp det förstnämnda systemet är i själva verket synnerligen verklighetsfrämmande i dagens Sverige. Vi har nämligen inte den metodik färdig, som skulle kunna ersätta det komplicerade samspel av olika faktorer, som nu fäller utslaget vid yrkesvalet. Inte heller kan det anses klarlagt, hur pass starkt varje individs medfödda anlagskonstitution är fixerad och differentierad. Kanske är anpassningsförmågan så stor, atl det bara är några ytterlighetsfall bland den normala ungdomen, som inte kan finna sig tillrätta med det yrkesarbete de valt av egen lust och egel intresse. Måhända är det, såsom i föregående kapitel diskuterades, hell andra faktorer som är den dominerande orsaken till vantrevnaden i arbetet, såsom bristen på medinflytande, ofriheten, överansträngningen eller rent a^ psykologisk missanpassning inom den privata livssfären. I kapitlet om ungdomens arbetsförhållanden återkommer kommittén något till dessa frågor (Se sid. 93.) Hur skall samhället

hjälpa

till ?

Om det kan anses konstaterat att ett yrkesval i regel slår bättre ut on det sker i enlighet med vissa regler, så att t. ex. den väljandes intellektuells 48

förmåga, hans kroppsliga utrustning o. s. v. stämmer överens med de krav i dessa avseenden som del valda arbetet reser, ställes vi inför frågan hur man skall kunna få de unga yrkesväljarna alt stanna för just de lämpliga yrkena. Något tvång kan det naturligtvis inte få bli, knappast ens ett allt för auktoritativt råd. Ty så säker är inte en dylik diagnos, ens om den ställes med hjälp av mer förfinade metoder än som hittills använts, att en rådgivningsinstans kan överta ansvaret för hur det går för en yrkesväljare, och så skulle det möjligen kunna bli, om de unga överlät valet till rådgivaren. Man måste därför gå den kanske mera mödosamma vägen att söka klarlägga situationen för den unge själv och hans föräldrar, men överlåta själva avgörandet till den som saken dock angår allra närmast. Detta k a n synas alldeles självklart i ett demokratiskt land. Kanske skadar det dock inte att det direkt sägs ut; det ligger nämligen en mycket stor fara i att en rådgivning, som till sin tjänst får mera utvecklade psykologiska prövningsmetoder, frestas att lita för mycket på sina resultat och för det goda ändamålets skull intar en auktoritativ ställning till de rådsökande. Det är inte myndiga råd utan hjälp med en objektiv klarläggning av sin yrkesvalssituation som de unga behöver och har rätt att kräva. Så svåröverskådligt har nämligen vårt yrkesliv blivit, att de unga och deras föräldrar inte kan överblicka alla möjligheter eller bilda sig en uppfattning om vad som rimligen kan väntas av den framtida utvecklingen. Detta ä r skälet till att individens rätt till ett fritt yrkesval inte är stort annat än en illusion. Detta gäller t. o. m. om det inte behöver räknas med att ekonomiska, sociala eller geografiska hinder ligger i vägen för en pojke eller flicka att välja vilket yrke som helst. Ty när man inte har kunskap om vad som finns att välja emellan eller kan avgöra vad ett speciellt yrkesval skulle innebära för framtiden, är det inte mycket bevänt med den rent teoretiska rätten att gripa vilken chans som först uppenbarar sig eller följa vilken impuls som råkar dyka upp. Det är hjälp för att förverkliga möjligheten till ett fritt yrkesval ungdomen behöver, och till det syftet är också den offentliga yrkesvägledningen upprättad. Att bygga ut den och utrusta den med större möjligheter att arbeta effektivt är därför en huvudpunkt i den hjälp med yrket som ungdomsvårdskommittén vill förorda. De ledande principerna för verksamheten bland ungdom som slutat sin obligatoriska skola bör vara alt hjälpa de unga att komma in i de arbeten, som de själva efter moget övervägande vill pröva, skaffa dem den utbildning som behövs och följa dem något eller några år tills yrkessituationen förefaller stadgad. Denna »eftervård» är enligt kommitténs mening den bästa formen av yrkesanpassningshjälp som vi på nuvarande stadium kan erbjuda. Den bör emellertid kombineras med en kontinuerlig hälsoövervakning av de unga som lämnar skolorna, varvid denna minst årliga kontroll av den fysiska och psykiska hälsan kan bli medlet att upprätthålla kontakt 4—717431

med ungdomarna utan att det får någon anstrykning av övervakning eller förmyndarskap. Den del av yrkesvalshjälpen, som faller inom skoltiden, måste inrymma all möjlig upplysning och rådgivning, försöksarbete och testningar, som behövs för att ungdomarna och deras föräldrar skall kunna välja mellan de olika huvudvägarna inom utbildningsväsendet och senare också mellan de mångfaldigt flera skilda typerna av arbete på varje skolningsnivå. Enligt de skisser över vårt framtida skolväsen, som redan börjar skymta i debatten, får man säkert räkna med att dessa valtillfällen i framtiden för en del ungdom inträffar under det att de befinner sig inom den obligatoriska skolans åldersgränser. Att vägleda en pojke eller flicka till ett yrke kommer därför inte i framtiden att bli en engångshändelse förlagd till en yrkesvägledningsbyrå utanför skolans hank och stör. Om den obligatoriska skolan i framtiden förlänges exempelvis till nio år, måste den tänkas ge r u m för en viss differentiering. Och det blir då nödvändigt att organisera en studierådgivning — som i viss utsträckning också blir en yrkesvägledning — för att tjäna eleverna vid upprepade tillfällen under skolåren. Detta är det ena skälet till att yrkesvägledningen måste flytta inom skolorna mera än nu. Det andra ligger i att skolväsendet i framtiden blir skyldigt att svara för elevfördelningen mellan olika utbildningslinjer mera än förr. Om det enbart är föräldrarnas ekonomi och elevens förmåga att med anlitande av alla tänkbara hjälpmedel klara sig in i läroverket som avgör vilka som kommer dit, h a r skolan ingen annan befogenhet än att kugga de alldeles omöjliga. Om samhället i stället övertar kostnaderna för utbildning av såväl de lärda som de yrkesutbildande skolvägarna, måste samhället också se till att proportionerna mellan eleverna som går till de olika linjerna inte alltför mycket förrycks. — Därvid torde man komma att lita mera till objektiva urvalsmetoder än vad som hittills skett. Ungdomens

yrkesönskningar.

Vid flera tillfällen i det föregående ha vi stött på de ungas egna önskningar om yrket och jämfört yrkesvalet med dessa. Kommitténs eftervårdsprogram bygger i stort sett på att det egna intresset skall fålla utslaget för yrkesplaceringen i största möjliga utsträckning. Detta program innebär inte någon så lättvindig lösning som det förefaller. Att upptäcka sitt eget yrkesintresse är nämligen inte alltid så lätt gjort, och att enbart använda de av ungdomarna själva spontant uttalade yrkesönskningarna som en ledstjärna är en alltför primitiv metod. När man frågar barn på gränsen till de vuxnas värld, i det ögonblick de står i begrepp att lämna den allmänna skolgången, vad de vill bli och tänker att bli, så märker man att den abstrakta friheten att välja mellan alla alter50

nativ naturligtvis inte existerar för den enskilde individen i våra dagars samhälle. Den yrkesönskan som träder fram för en skolungdom h a r närts av material från erfarenheten, det kan vara verklighetsmaterial och ä r det väl oftast, men det kan givetvis också vara u r böckernas, filmens och ryktenas värld som associationerna hämtas. Steg för steg under uppväxten tränger verkligheten ut diktens och drömmarnas yrkesbilder. Den luftiga yrkesdrömmen och den realistiska yrkesavsikten bryter sig stundom på ett betecknande sätt i de blanketter, som folkskoleungdomen besvarar och där man först frågar efter vad den unge » h e l s t av allt vill bli», och sedan om han tror på möjligheten att förverkliga detta eller vilket alternativ h a n i annat fall tänker sig. Men då flertalet redan lagt åt sidan de eventuella barnsliga yrkesfantasierna n ä r de skall sluta skolan, är det inte på grund av någon allsidig eller ens mångsidig yrkesorientering de ledes in på någon viss tankebana. Ofta ä r skälet att de har haft någon egen konkret erfarenhet — de h a r sett sin far eller en bror i arbetet eller de har arbetat själva någon ferie eller p å eftermiddagarna — och det är denna konkreta yrkeserfarenhet de griper till, när ett frågeformulär lägges framför dem eller läraren frågar vad de tänkt bli. Det är genant att vara svarslös, och det fastaste verklighetsmaterialet h a r alltid chans att tränga sig fram i medvetandet, också om »anlag och intresse», dessa i stort sett oprövade faktorer, till äventyrs pekar åt andra håll. En annan faktor som förefaller att ha inflytande på de avgående skolelevernas yrkesönskningar är den allmänna, »gängse» yrkeskunskapen i barnens omgivning. Undersökningar av skolungdomens yrkesönskningar i några moderna storstäder visar, att också här, där friheten att välja bland en rikedom av alternativ är störst, framträder en förbluffande parallellitet i fördelningen av önskningarna, som tyder på att det är själva dessa städers ekonomiska struktur, som i stora drag avgör vad de unga invånarna vill bli. 1 Det är mötet med och suggestionerna från de vanligast förekommande yrkena, som på allehanda, säkert svåranalyserade vägar, för fram till att vederbörande »kommer att tänka på» det eller det y r k e t I själva bildandet av önskningar finner vi sålunda att en stark bundenhet till den totala uppväxtmiljön gör sig gällande, detta inte bara när de unga ser dagen i ett samhälle med ensidigt ekonomiskt liv utan också i de stora städerna med deras tusen möjligheter. I det sista fallet är lagbundenheten av samma art som i andra statistiska massor: den enskilde pojken i storstaden är inte predestinerad att välja ett visst yrke — som pojken på bruket eller i skogsbyn är — men storstadens genomsnittspojke är det. 1 Paul F. Lazarsfeld, Jugend und Beruf, Jena 1931 redovisar studier av 14-åringarnas yrkesönskningar i ett antal tyska städer åren 1922—1929. Den procentuella fördelningen på de tio olika yrkesrubrikerna höll sig på resp. orter mycket konstant år från år, och variationen mellan de olika städerna motsvarade skillnader i deras näringsliv (övervikt för grafiska yrken i bokstaden Leipzig o. likn.).

Yrkesönskningar

i en årskull

folkskoleungdom

i

Stockholm.

De yrkesvalsblanketter som vårterminen 1943 inkom från åttonde klassens elever i Stockholms folkskolor har genomgåtts, varvid yrkesönskningarna sammanförts i grupper, som så gott det låter sig göra överensstämmer med den offentliga statistikens yrkesgrupper. Hela antalet var 624 pojk a r och 649 flickor. Pojkarna önskade ägna sig åt följande yrken: I procent I procent 3-6 Handclsyrken 6-6 Jordbruk, trädgård, skogsbruk Affärsbiträde, affärsman 4-3 531 Industri och hantverk Kontorist 2-3 Mek. yrken o. metallindustri.. 31-8 Polis, militär, brandman 7-0 Snickeri och byggnadsyrken . . 8-5 Grafiska yrken 7-4 Hotell och restaurang 1*0 Konditor, bagare, charkuterist 3-1 Konstnärliga yrken 7-6 Skräddare, skomak., körsnär.. 1*2 Tecknare, reklamtecknare 3-8 Övriga yrken (glasblåsare, laboMusiker 2-0 ratoriearb., tapetserare, tandSkådespelare, sångare 1-8 tekniker) 1*1 Yrken som kräver högre teoretisk ut15-0 Samfärdsel bildning (ingenjör, journalist, kemist, 3-7 Statens järnvägar jurist, zoolog, arkitekt) 3-3 3-0 Spårvägen, chaufför 2-2 Flyget Inget önskemål 2*3 2-8 Sjömansyrken 1000 3-3 Posten De 649 flickorna från åttonde klassen önskade vid skolans slut få följande yrken: Jordbruk, trädgård Industri och hantverk Sömnad Bokbinderi Övr. hantverk el. ind

I procent 1*5 13-5 11-1 0-9 1-5

Post och telefon

1*5

Handel Affär Kontor

41-8 21-6 20-2

I procent Förvaltning m. m 9-4 Sjuksköterska 2-0 Damfrisering 5-0 Lärare 2*4 Konstnärliga yrken 9-2 Husligt arbete (mest barnsköterska)... 15-3 Övriga yrken 4-5 Ingen önskan 3*3 1000

Den höga siffran för de mekaniska yrkena (31 %) har sin motsvarighet t. ex. i Köln, som enligt de i noten på sid. 51 omnämnda undersökningarna uppvisade exakt denna frekvens för de mekaniska facken och metallyrkena. I Köpenhamn är siffran däremot tio procent lägre, vilket torde motsvara den verkliga yrkesfördelningen i denna stora handelsstad jämförd med Stockholm och Köln. 1 Att det sedan bara är ca 15 procent av Stockholms vuxna manliga befolkning som livnär sig inom metallyrkena visar att dessa yrken åtnjuter en större popularitet än deras verkliga förekomst anger. De yrken, som dominerar i verkligheten, tenderar att få en ännu större dominans i barnens yrkesönskningar, medan de många sparsamt förekommande yrkena förklarligt nog »kommer bort» i de yrkesväljandes föreställningsliv. 1

Poul Bahnsen, Ungdomens Fremtidsplaner og Erhvervsönsker, Köbenhavn 1939.

Det är värt att anteckna att så många som 3—4 % av de 15-åriga stockholmspojkarna önskade välja jordbruk eller trädgårds- och skogsarbete. Siffran var ungefär densamma i Köpenhamn 1934, varför man tydligen kan räkna med att en del storstadspojkar har en önskan om att gå mot den stora strömmen — från staden tillbaka till landet. Krisårens beredskapsarbete i jordbruket kanske har dragit upp siffran något utöver vad man eljest skulle fått i vår huvudstad. I flickornas yrkesönskningar dominerar »handelns» yrken nästan lika starkt som »hantverk och industri» i pojkarnas. De ca 42 procent flickor som önskar sig till detta arbetsfält, delar sig nästan exakt lika på affärerna och kontoren. På den sista punkten skiljer sig de färska stockholmssiffrorna markant från såväl Köpenhamns som de tyska storstädernas; först p å senare år har flickor med enbart folkskola som grundutbildning i större utsträckning rekryterat kontorens personal. Nu sker det emellertid i stor utsträckning, och flickorna ställer snabbt in sig härefter. Att deras förhoppningar i detta fall inte alls var överdrivna, framgår av den undersökning kommittén gjorde bland elever som gick ut folkskolan 1942: av de 133 tillfrågade stockholmsflickorna befann sig inte mindre än 44 procent efter drygt tre år i kontorsarbete. Den relativt stora siffran för önskan att ägna sig åt husligt arbete, främst barnsköterskeyrket (15*3 %), överraskar måhända. Enligt den nyss omnämnda undersökningen befann sig inte mer än 5 procent efter tre år i husligt arbete. Det torde inte vara omöjligt att flera, som h a r ett intresse för att arbeta med barn och praktiskt hushållsarbete, skulle kunna vinnas för dessa yrken än vad som hittills sker, om utbildningen vore bättre ordnad. Under den tid som nu måste förflyta mellan folkskolans slut och inträdet i barnsköterskekurs (vanligen ej före 18 år), hinner flertalet att spåra in på andra banor, som de sedan inte vill lämna. De s. k. modeyrkena kan stundom få oproportionerligt många sökande, såsom bl. a. framhålles i det förut citerade betänkandet från Stockholms stads statistiska kontor, då 45 % av de flickor som ville ägna sig åt hantverk och industriyrken önskade bli hårfrisörskor. Då bara 16 % av de pojkar som ämnade sig till industrin hade valt byggnadsfacket, kommenteras det sålunda, att det »tyder knappast på något finare väderkorn för konjunkturerna på arbetsmarknaden». Av allt att döma existerar det dock periodvis vissa, om man så kan säga, fobier på yrkesmarknaden lika väl som det då och då förekommer modeyrken. De förra lockar mindre än skäligt skulle vara med hänsyn till den faktiska förekomsten. Byggnadsyrkena med deras förr regelbundet återkommande säsongarbetslöshet och starka konjunkturkänslighet har sålunda ett grundmurat dåligt rykte i arbetarfamiljerna och intagningen i yrket h a r ju också i stor utsträckning skett med vuxna arbetare, rätt ofta inflyttade från landsbygden, inte med lärlingar i helt unga år.

Privilegierade

yrken

och deras

motsats.

När så många som 30 % av metallarbetarnas söner i Stockholm valt samma yrke som fadern, synes detta vara ett tecken på att arbetarna i detta fack betraktar sig som privilegierade i jämförelse med andra eller i varje fall många andra yrken inom arbetarklassen. I materialet från Stockholms folkskolors avgångsklass 1943 var det 27 stycken av de 64 sönerna till metallarbetare, som ville gå i fädernas fotspår. Andra grupper med utpräglat yrkesarv i önskningarna är typograferna, där av 19 söner 8 stycken väljer faderns yrke, guldsmederna (3 av 4 vill här till samma yrke) och brandsoldaterna (också 3 av samtliga 4). Däremot väljer b a r a en av de 58 barnen till chaufförer och andra inom denna bransch att bli chaufför, medan 6 andra vill stanna inom trafikyrkena. Bilförarnas och droskchaufförernas besvärliga arbetsförhållanden just under krisen kan väl ha avskräckt särskilt här. Men det är dock märkligt att pojkförtjusningen för bilar så helt uppvägs av de nackdelar i yrket som tydligen avslöjats i chaufförernas egna familjer. I stället vill chaufförssönerna bli bilmekaniker och andra yrkesarbetare inom det mekaniska facket. Det sista exemplet är inte enastående. Tvärtom ger undersökningen det intrycket, att med undantag av de yrken som ovan kallats »privilegierade» är det vanliga inom arbetarklassens yrken, att sönerna till yrkesmännen visserligen med sitt val håller sig inom arbetarklassens ram, men väljer ett annat yrke än det fadern haft. Vi påminner om att detta gäller önskningarna; om dessa sedan går att förverkliga är en annan fråga. Förhållandet tyder på en stark vantrevnad med det m a n sett av faderns yrkesliv eller eventuellt olust vid andra förhållanden i hemmet, vilken överförs också på faderns yrke som är källan till familjens existens. Ty för de unga som inte sett något av yrkena är såsom förut påpekats faderns arbete dock det som man alltid brukar ha någon aning om, och tendensen att bara av det skälet nämna det vid en yrkesenkät bör vara och är säkert också stor. De om man så säger underprivilegierades yrkesval blir därför särskilt svävande. Procenten som önskar bli flygmekaniker och reklamtecknare bland b a r n med fäder i diversearbetarnas eller de yrkeslösas led är stort. Båda de nämnda yrkena är sådana, där tillströmningen mänskligt att döma är överdriven i förhållande till utkomstmöjligheterna. Dessa b a r n vet minst av alla om yrken, men de h a r dock den bestämda önskan att få ett yrke som för dem bort från den tillvaro fadern har. Motpolen, de privilegierade, är framför allt hela den välsituerade klassen, som med ekonomins och bildningens hjälp strävar att hålla sina barn kvar p å sin egen nivå eller ge dem en chans att stiga högre. Vi skall följa h u r denna strävan avspeglar sig i urvalet av lärjungar till våra högre skolor. 54

Först dock ett påpekande av att det finns vissa alldeles bestämda föräldraambitioner, som faller ur ramen för denna allmänna och socialt betingade strävan att hålla barnens yrkesval uppe på en viss nivå. Och det ä r de psykologiskt betingade ambitionerna att barnet skall uppfylla någon individuell dröm eller göra någon karriär, som far eller mor innerst velat göra själva men måst ge upp av något skäl, exempelvis som musiker. Det citeras i litteraturen exempel på hur föräldrar med denna inställning genom en självhävdelse i barnets person alldeles snedvridit dess bana och bringat stor skada åstad. Yrkesfördelningen

och dess

förändringsriktning.

Mycken möda har vid de senaste folkräkningarna nedlagts för att få fram en riktig bild av vårt folks yrkestillhörighet, varvid man dels indelar yrkesvärlden i grupper efter näringsgren, dels iakttar fördelningen på de tre stora socialklasserna företagare, förvaltningspersonal (funktionärer) och arbetarpersonal. Utan att ingå på några detaljer kan man konstatera, att vissa näringsgrenar är stadda på relativ tillbakagång, andra befinner sig i expansion. Industrialiseringstendensens kraft är ingalunda uttömd; i hundra år h a r den lett yrkesutövare från de extraktiva näringarna, främst jordbruket, till de bearbetande. Nu är rationaliseringen inom såväl jordbruk som industri i stånd att frigöra armar, som jämsides med kvantitativ expansion inom dessa näringar tillåter (de icke-producerande) förvaltnings-, förmedlings- och serviceyrkena att svälla relativt kraftigare än någonsin. Samtidigt sker förskjutning mellan socialklasserna, så att förvaltningspersonalen stiger i förhållande till arbetarpersonalen. De självständiga företagarnas stora massa finner vi i jordbruket, där de i egenskap av småbrukare utgör ett av yrkesvärldens frågetecken, när man tänker p å framtiden. Trots att småföretagen inom industrin och hantverket sedan elektrifieringens och motorismens genombrott varit i tillväxt, vågar man nog påstå att tendensen går mot att fler och fler människor dras in i ett anställningsförhållande och att allt färre har utsikt att någonsin bli sina egna. Inte heller de självägande jordbrukarna är längre några obundna ekonomiska individualister. Det är vidare färre människor nu än förr, som står helt utanför arbetsmarknaden. Under några år har numera de flesta också bland kvinnorna avlönat arbete, även om två tredjedelar av dem i egenskap av enbart husmödrar och hemmadöttrar alltfort räknas till icke-yrkesutövarna. E n bestämd skillnad finns alltså mellan pojkarnas och flickornas yrkesval och arbetssituation, i det att de senare fortfarande i stor utsträckning betraktar sitt yrke som en genomgång till husmodersuppgifterna. Se vidare h ä r o m i kap. 6. Slutsatsen av vad yrkesstatistiken och vår allmänna kännedom om näringslivet säger oss om yrkesfördelningens förändringstendenser skulle alltså 55

vara, att flertalet ungdomar har att se fram emot en ställning som osjälvständiga yrkesutövare i den meningen, att de inte är egna företagare. Vidare att övergången till allt mera maskinellt arbete kräver ökad förvaltningspersonal. Tendensen h a r varit att den tekniska personalen därvid ökats hastigare än den övriga. Vi återkommer senare till relationen yrkesarbetarelempoarbetare, där ett underskott på yrkeslärd arbetskraft konstateras. Allt detta har konsekvenser för inriktningen av ungdomens yrkesutbildning. Yrkesväxling. Vid folkräkningen 1930 medtogs för första gången uppgifter om yrkesoch socialklassväxling, nämligen i den mån män över 20 års ålder under tiden mellan 1925 och 1930 övergått från ett yrke till ett annat (även inom samma huvudgrupp alltså). Vid den särskilda folkräkningen 1936 skaffade man in uppgift om alla män och kvinnor över 20 år, som övergått dels från en huvudgrupp till en annan, dels från en socialklass till en annan. Övergång till och från gruppen husligt arbete h a r inte medräknats. Tab. 11, 12 och 13 i särskilda folkräkningen del VIII ger upplysning om yrkesrörligheten och den sociala omflyttningen. Av 1 000 manliga yrkesutövare i de 4 första dåvarande huvudgrupperna har 90 övergått till yrke inom annan huvudgrupp under 1930—36, motsvarande siffra för de kvinnliga är 46, vartill kommer att mer än tre gånger så många gifta upphört med den yrkesverksamhet de hade 1930. Bland männen har gruppen industri och hantverk utövat den starkaste dragningskraften på dem som växlat yrke. Till denna yrkesgrupp hörde år 1936 35-7 % av de manliga yrkesutövarna med yrkesväxling mot 28#3 % år 1930. Gruppen allmän förvaltningstjänst och fria yrken har också undergått en ganska betydande ökning. Däremot upptog jordbruket och dess binäringar år 1936 bara 31-1 % av den yrkes växlande manliga befolkningen mot 41-5 % år 1930. (En ännu större förlust från modernäringen skulle sä kerligen konstaterats, om även övergången från socialklassen medhjälpande familjemedlemmar kunnat följas, vilket emellertid inte varit möjligt.) Materialet rörande kvinnornas yrkesväxling är tämligen litet. Det utvisar vinst genom yrkesväxling för allmän förvaltningstjänst och fria yrken och förlust för gruppen handel och samfärdsel. De flesta yrkesväxlingarna sker i åldern 20—29 år och antalet avtar starkt med stigande ålder; undantag utgör bara de som inträder i jordbruksgruppen, vilka är flest i åldern 30—39 år. För alt få en bild av befolkningens yrkesrörlighet räcker det inte bara med detta nettoresultat av ut- och inflyttningen. Nedanstående tabell visar in- och utträdesfrekvensen per 1 000 yrkesutövare i olika yrken och socialklasser. Yrkesväxlingen når sin största omfattning bland arbetare inom allmän tjänst (301 av 1 000 har här flyttat på sig) och bland företagare inom handel och samfärdsel (272 av 1000). 56

Minst rörliga har funktionärer inom nyssnämnda grupp varit (112 av 1 000) och industriarbetare (129 av 1000). Övriga manliga yrkesgrupper befinner sig alltså emellan dessa frekvenstal, och vi konstaterar att det är en betydande omflyttning som sker. Följer man plus- och minusposterna för de olika socialgruppernas del, finner vi att arbetare under 40 år inom jordbruket förlorat mest, men många av dessa återfinns som företagare inom gruppen. Arbetare inom handel och samfärdsel lämnar ävenledes sin ställning, men för övrigt är det ökning för alla socialklasserna inom industrin, handeln och allmän tjänst Beträffande kvinnorna föreligger förlust för arbetarklassen inom samtliga yrkesgrupper utom jordbruket; i övrigt konstateras vinst, framför allt för företagare inom handeln En sammanfattning av männens yrkes växling ses i följande tabell. Yrke Jordbruk med binäringar

Industri och hantverk

Inträdda på 1 000 yrkesutövare med yrkesväxling 125-5 Utträdda på 1 000 yrkesutövare med yrkesväxling 229-1 Yrkesväxlingsresultat —103-6 därav: jordbruk med binäringar industri och hantverk — 63-4 handel och samfärdsel — 24-2 allmän tjänst och fria yrken — 16-0 Texttabell. Särskilda folkräkningen 1936 del V I I I , sid. 58.

278-5 204-6 73-9 63-4

19-7 9-2

Handel Allm. och tjänst och samfärdsel fria yrken 163-6

162-1 1-5 24-2 19-7

72-6 44-4 28-2

16-0 9-2 3-0

3-0

Vad är då den reella innebörden av yrkesrörligheten? Om en person ena året i egenskap av byggnadsgrovarbetare hänförs till industrin, det andra året som tillfällig gatuarbetare räknas till arbetarpersonal inom allmän tjänst, innebär detta föga förändring i arbetets art och arbetarens status. Å andra sidan kan det förekomma mänga betydelsefulla förändringar i yrkesställning, utan att placeringen som t. ex. funktionärer, tekniker eller arbetare inom en viss yrkesgrupp beröres. Vid betraktande av nettoförändringarna får man nog bilden av en utvecklingsbestämd »framåt-uppåtgående» rörelse, som antytts i det föregående. Men vi får inte därför glömma, att den stora massan migrerande rör sig i alla möjliga riktningar och att större delen av dem mera planlöst än karriärmässigt går från det ena arbetet till det andra. 1 Tillgång till en rörlig arbetskraft, som kan anpassa sig efter konjunkturernas växlingar, h a r ju framstått som livsviktig under kristidens hastiga omläggningsbehov. Från den svåra arbetslöshetens tid hade man i minne, att det fordras omskolning för att få goda arbetsresultat och en organiserad och planmässig fördelning 1 Av Gallupundersökningen, samma vrke.

refererad

sid. 22, framgår att blott 51 % alltid arbetat i

av lediga armar till de punkter, där behovet är störst. Ekonomisk hjälp och direkt personlig omvårdnad om dem som rycks bort från kända milj3er för att fylla nya uppgifter har befunnits absolut nödvändig. Allt erfarenheter som antyder h u r svårt enskilda yrkesbytare i vanliga fall k a n förmodas ha det i skarvarna mellan ett gammalt och ett nytt yrke och vilken tröghet, som måste övervinnas för att överhuvud taget komma loss från ett mindre lämpligt eller mindre givande yrke till något bättre. Det ligger n ä r a till hands att tänka sig att samhällsstöd för vuxna yrkesväxlare blir en bestående institution, främst i form av mycket kompetent upplysningstjänst och arbetsförmedling, därnäst i form av utbildningshjälp där så är lämpligt och behövligt. Om de centraler för yrkesrådgivning och hälsokontroll som ungdomsvårdskommittén skisserar i fortsättningen kommer till stånd, skulle de tillsammans med den utbyggda yrkesutbildningen kunna betjäna också dessa vuxna yrkesbytare. Yrkesväxlingen

mellan

två

generationer.

Som en komplettering till siffrorna över individuella yrkesväxlingar, kan nämnas att det på privat initiativ företagits två undersökningar rörande yrkesväxlingen från en generation till en annan. 1 Det säger sig självt att den tilltagande yrkesdifferentieringen medfört att den uppväxande generationen inte så ofta som förr väljer den föregående generationens yrke. Några mera detaljerade upplysningar om yrkesväxlingen från en generation till en annan finns inte, men med hjälp av två på privat initiativ företagna undersökningar, den ena avseende Örebro, den andra landsbygden omkring Motala, är det dock möjligt att erhålla vissa upplysningar. 1 Undersökningarna omfattar flertalet yrkesutövare (hustrur utan förvärvsarbete utom hemmet alltså ej medtagna), som vid den tidpunkt, som undersökningarna avsåg, nämligen folkräkningsåret 1930, var mindre än 70 år gamla. Örebroundersökningen omfattar sammanlagt 11 535 m ä n och 8 137 kvinnor. Följande tablå belyser dessa personers fördelning p å yrkesgrupper år 1930 samt den utsträckning, i vilken deras fäder tillhörde samma eller annan yrkesgrupp. Tablån utvisar som synes, att den övervägande delen av de undersökta — bland männen 68*7 % och bland kvinnorna 76-2 % — tillhörde en annan yrkesgrupp än fadern. Om man också tog hänsyn till växling av yrke inom en och samma yrkesgrupp — t. ex. från metallarbetare till skomakeriarbetare — skulle procenttalen för »yrkesarv» bli ännu lägre. Det är dock att märka, att inom den i Örebro förnämsta näringsgrenen, skotillverkningen, en ganska stor andel av de manliga arbetarna, nämligen 21 % hade fäder. som också arbetat inom yrket. * Arosenius, E., Yrkesväxlingen från en generation till en annan i en medelstor svensk stad samt dens., Yrkes växlingen från en generation till en annan inom ett utvalt svenskt landsbygdsområde (Motala fögderi), Lund 1936 och 1937.

Yrkesgrupp år 1930

Söner

D ö t t r

Fäderna tillhörde

Fäderna tillhörde

samma yrkesgrupp

annan yrkesgrupp

S:a

samma yrkesgrupp

annan yrkesgrupp

S:a

Jordbruk m. m Industri m. m Handel och samfärdsel Allmän tjänst m. m Husligt arbete Arbete av obest. slag övriga utan närmare spec. yrke.

164 2 434 790 177 7 20 23

161 3 433 3 162 580 60 100 424

325 5 867 3 952 757 67 120 447

41 1 239 419 116 78 2 42

33 1 437 1 795 644 1437 7 847

74 2 676 2 214 760 1515 9 889

Summa

3 615

7 920

6 200

31-3

68-7

100-0

23-8

76-2

100-0

Procent

Som man kunde vänta visar landsbygdsundersökningen ett helt annat resultat: S ö n e r

D ö t t r a r

Fäderna tillhörde

Yrkesgrupp år 1930

Fäderna tillhörde

samma yrkesgrupp

annan yrkesgrupp

S:a

samma yrkesgrupp

annan yrkesgrupp

Jordbruk m. m Industri m. m Handel och samfärdsel Allmän tjänst m. m Husligt arbete övriga utan närmare spec. y r k e . .

5 260 1567 143 42 25

1416 1 874 693 214 10 519

6 676 3 441 836 256 10 544

1076 493 37 37 64 40

90 507 191 217 981 501

1 166 1000 228 254 1045 541

Summa

7 037

4 726

2 487

4 234

59-8

40-2

100-0

41-3

58-7

100-0

Procent

S:a

Bland männen var det på landsbygden inte färre än 59*8 % som tillhörde samma yrkesgrupp som fadern och bland kvinnorna 41-3 %. Yrkesarvets

omfattning

bland

de nu

unga.

Dessa undersökningar ger ett tvärsnitt av befolkningen. De nu gamla yrkesutövarnas yrkesval h a r försiggått under det starkt dynamiska skede, då strömmen från landsbygdsnäringarna till stadsnäringarna var som stridast och då yrkeslivet var i allmän expansion genom den industriella och transportapparatens uppbyggande. Man frågar sig om yrkesrörligheten från en generation till en annan i våra dagar är lika livlig, mätt genom förflyttningar mellan huvudgrupperna. Eller om en viss stabilisering ägt rum, genom att de skärpta kraven på skolutbildning binder yrkesväljare genom en tidig skolinriktning, där föräldrar lättare leder in sina barn på den väg de kän59

ner till än på helt andra. Vidare genom att många yrkeskårer konsoliderat sig på ett sätt som påminner om skråtiden, möjligen samtidigt med en ytterligare differentiering, som skapat ännu fler nya yrken, och ökade möjligheter till utbildning. Nu saknas tyvärr en närmare analys av yrkesarvets roll för ungdomarnas inpassning i yrkeslivet. Det räcker inte för analysen av individens yrkesval med den grova huvudgruppsindelningen, som bara ger besked om de stora strukturella förskjutningarna. Vårt land är rikt på stora differenser geografiskt, ekonomiskt och kulturellt. Att få belyst alla de variationer i fråga om yrkesval, som här förekommer, vore av stort intresse. Vad vi vet om ödemarksbygder, fiskelägen, brukssamhällen säger oss, att yrkesvalet där är inskränkt av det naturliga skälet, att det inom synhåll bara finns ett enda näringsfång och att flertalet yrkes väljare inte i helt unga år har ekonomiska och sociala förutsättningar att uppsöka andra yrken där de finns, också om de vet om dem. Några stickprov på yrkesarvstendensens styrka k a n meddelas, någon samlad översikt finns som nämnts inte. År 1938 anordnade Svenska metallindustriarbetarförbundet en rundfråga och fick 300 svar från medlemmar i Stockholm och Göteborg, 500 från bruken. Denna gav vid handen, att 72 % av bruksarbetarnas söner valt faderns yrke, medan dessa fäder själva till 48 % härstammade från bruksarbetare. Motsvarande siffror för storstädernas metallarbetare är 30 % och 17 %, samma tendens och ungefär proportioner mellan dem som tagit yrket i arv och lämnar det i arv. I boråsundersökningen visar det sig att av 340 unga män hade 46 eller 13-7 % samma yrke som sina fäder, 4 % hade tidigare haft samma yrke och 2-4 % hade samma yrke som äldre bröder (allt räknat efter den tidpunkt då ynglingens yrkesval ägde rum).

FJÄRDE

KAPITLET

YRKESVÄGLEDNINGEN

Xlnligt vad ungdomsvårdskommittén erfarit kommer 1946 års skolkornmission att föreslå att en 9-årig skola skall genomföras för hela vår befolkning och att redan inom denna en viss differentiering åt olika yrkesområden skall ske. För att inte spillet vid yrkesutbildningen eller överhuvud taget den differentierade utbildningen skall bli alltför stort måste detta system, som redan påpekats i det föregående, kompletteras med en omsorgsfull vägledning av eleverna. Noga räknat skulle denna kunna kallas studievägledning men i praktiken innebär en sådan ofta en mer eller mindre detaljerad yrkesvägledning och bör i varje fall utmynna i en sådan. Den orientering över yrkesvärldens möjligheter som måste ingå som första ledet i ett yrkesvägledningsprogram bör givetvis ges i skolan. Det måste anslås tillräckligt med tid för denna undervisning om arbetslivet och man måste se till att kompetenta lärare får hand om den. Också om man i en framtid k a n räkna med att hela skolans inriktning och arbetssätt underlättar att kunskap om yrkesvärlden så att säga sipprar in under studiet av många olika ämnen, kommer man säkerligen att behöva en speciell person som har ansvaret för den systematiska yrkesorienteringen i form av lektioner och a n n a n upplysning samt för den individuella rådgivningen. Om lärare i skolan bör förvärva särskild kompetens för detta eller om en u r skolans ordinarie stab bara tjänstgör som kontakt med ungdomsförmedlingen, medan tjänstemännen därifrån får ta hand om de praktiska uppgifterna också inom skolan, är frågor som de fortsatta utredningarna får svara på. Att hjälpmedel under alla omständigheter bör ställas till förfogande i form av tryckt material, filmer o. dyl. är självklart, liksom att psykologiska prövningsmetoder i många fall är välbehövliga för att inte säga oundgängliga. Rörande utformningen av denna vägledning inom skolsystemet skall ungdomsvårdskommittén inte yttra sig. En delegation inom skolkommissionen är sysselsatt med frågan om de praktiskt-psykologiska metodernas använd61

ning inom det nya skolsystemet och utredningen inbegriper såväl bruket av tests för olika ändamål som införandet av särskilda skolpsykologer för den kvalificerade rådgivningen. Samtidigt utredes inom en annan av kommissionens delegationer hur lärarutbildningen skall omläggas i enlighet med den nya skolans krav. Den följande framställningen inskränker sig till att ge några synpunkter på den yrkesvägledning vi redan har och föreslå dess utbyggande med en eftervård, som tar sikte på ungdomens anpassning i sin yrkes- och privattillvaro under de närmaste åren efter skolan. 1940 års skolutredning utgav 1945 — utan egna kommentarer — som bilaga en redogörelse för yrkesvägledningens organisation och arbetssätt författad av fil. lic. Ejnar Neymark. 1 Ungdomsvårdskommittén kan därför i stort sett för beskrivningen av det nu föreliggande läget hänvisa till denna utredning och nöja sig med att ta upp bara de punkter, som kommittén anser nödvändiga att här diskutera. Rörande ändringar i arbetsmetoder m. m. som tillkommit efter 1945 har uppgifter inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsens yrkesvägledningsbyrå. Historik. En historik över yrkesvägledningsfrågans behandling i vårt land fram till arbetsmarknadskommissionens tillkomst ges i bil. C. Den avspeglar en viss dragkamp mellan de båda tänkbara huvudmännen för yrkesrådgivningen, skola och arbetsförmedling. Tanken på ett fristående organ framfördes också, bl. a. av en utredningskommitté inom Stockholms stad. Genom upprättandet av arbetsmarknadskommissionens sektion för ungdomsförmedling och yrkesvägledning (tidigast tillsättandet av en konsulent för dessa frågor) avgjordes saken de facto så, att yrkesvägledningen förlades till de nyupprättade ungdomsförmedlingarna, vilkas tjänstemän fick den dubbla uppgiften att förmedla platser åt minderåriga och tjänstgöra som yrkesvägledare inte bara för de unga platssökande utan för rådsökande i alla åldrar och för eleverna i de olika skolformerna inom den stad och det län där förmedlingen är belägen. Att denna uppläggning nära anslöt sig till de planer, som antagits av riksdagen 1928 men aldrig kunnat förverkligas, är tydligt (se sid. 288 o. f. i historiken) . Likheten sträckte sig också därhän, att ingen speciell utbildning för yrkesvägledarna ansågs erforderlig. I fråga om skolans medverkan förelåg dock en viss differens: i den version av yrkesvägledningsförslaget som riksdagen antog betraktades den yrkesvägledning som förmedlingarna skulle komma att bedriva som »ett lämpligt komplement till skolornas verksamhet i förevarande hänseende». Framför allt behövdes förmedlingarnas hjälp när det gällde ungdom som 1

Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke SOU 1945: 43.

redan varit ute i livet några år och släppt kontakten med sin skola. För de avgående skolelevernas del tänkte man sig däremot att lärarna skulle lämna dem och deras föräldrar dels en allmän orientering om yrkeslivet, dels tillfälle till enskild rådfrågning. För skolor med stort elevantal rekommenderades att någon lärare med intresse för uppgiften utsågs till förbindelseman mellan skolan och arbetsförmedlingen (i anvisningar som skolöverstyrelsen och socialstyrelsen gemensamt sände ut till skolor och arbetsförmedlingar) . I arbetsmarknadskommissionens uppläggning är det i stället förmedlingen, som svarar för den individuella rådgivningen och en viss del av orienteringen, medan skolan har kvar sin uppgift att ge eleverna en mera allmän orientering samt att lämna yrkesvägledarna upplysningar om dem. P å senare å r h a r dessutom skolöverstyrelsen organiserat medverkan från en tredje part, nämligen skolläkaren.

Yrkesvägledningens

nuvarande

organisation

och

arbetssätt.

Den centrala ledningen. Den särskilda avdelningen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning i statens arbetsmarknadskommission utbröts 1943 ur arbetsförmedlingsbyrån som en särskild sektion. Våren 1947 uppgick sektionens personal till 32 personer. I den nyorganiserade arbetsmarknadsstyrelsen har sektionen ombildats till en egen byrå med 18 fasta tjänster. I Neymarks utredning heter det, att sektionen har en relativt självständig ställning. »Viktigare frågor föredragas dock givetvis för kommissionens chef (i vissa fall även för kommissionen in pleno) eller för chefen för den avdelning av kommissionens kansli, till vilken sektionen hör.» Den viktigaste uppgiften för den centrala ledningen har varit att organisera upp ungdomsförmedlingar i alla de län, där sådana inte funnits förut, och genomföra en enhetlig organisation av verksamheten. Ungdomsförmedlingarna ä r organisatoriskt knutna till den vanliga arbetsförmedlingen och står alilså närmast under ledning av länsarbetsnämnden i varje län, resp. arbetsnämnden i Stockholms stad. I allt som rör personaltillsättning och arbetets uppläggning inom ungdomsförmedlingarna utövar emellertid det centrala organet, närmast nuvarande byråchefen, den direkta ledningen. Byrån utövar också inspektion av de lokala organen, utarbetar och utsänder material för yrkesvägledningsarbetet, ordnar instruktionskurser och biträder vid behov de lokala organen i själva yrkesvägledningsarbetet genom att ställa särskilda tjänstemän från byrån till förfogande för yrkesvägledningen i de högre skolorna. En av den centrala ledningens väsentliga löpande arbetsuppgifter vid sidan av de organisatoriska uppgifterna är en service för yrkesvägledningens

personal, syftande till att ge tjänstemännen sådana upplysningar som de k a n vidarebefordra till sina rådsökande. Först och främst utarbetas ett yrkeskartotek som f. n. (sommaren 1947) hunnit till 222 blad. I dessa återfinns 40 % av Sveriges yrkesutövare. I färdigt skick kommer det att innehålla 500—600 blad. Vidare har man sammanställt en broschyr över skolor och utbildningsanstalter, som årligen aktualiseras, en översikt över alla större stipendier o. s. v. Ett hektograferat blad »Aktuellt för yrkesvägledningen» utsändes till ungdomsförmedlingarna och tar upp aktuella förhållanden inom vissa yrken, ändringar i förut gällande bestämmelser el. dyl. Om man räknar med att tjänstemännen på ungdomsförmedlingarna förut h a r en god allround-kunskap om yrkesvärlden, är denna metod säkerligen utmärkt för att snabbt få ut nyheter och ändringar till alla ute i fältarbetet. Som utbildning är den givetvis otillfredsställande, då de meddelade uppgifterna måste bli sporadiska och tillfälliga. Allt blankettmaterial släckas vidare ut från kommissionen. Blanketterna ä r för närvarande föremål för en radikal omarbetning, men i stort sett kan följande sägas komma till användning: en huvudhandling, som lägges upp för varje rådsökande minderårig eller vuxen och som upptar ett blad för samtalsprotokoll; en inskrivningsblankett, som kommer till användning då en besökande (under 18 år) anmäler sig för sökande av arbete; en anmälningsblankett, som skall undertecknas av föräldrarna och som visar att pojken eller flickan har lov att söka arbete; ett utlåtande från skolan, ifyllt av klassläraren (avser bara folkskolan); en frågeblankett som den unge själv skall fylla i rörande sina önskningar o. s. v. (olika för folkskola, realskola, flickskola, gymnasium och folkhögskola). Den sista blanketten lämnas till yrkesvägledningen och används som journal där. Vidare finns tryckta kallelsekort och frågekort för efterkontakt. Som hjälpmedel för skolornas yrkesorienterande arbete har kommissionen vidare låtit skriva en läsebok för folkskolans avgångsklasser, »Att välja yrke», som gratis delas ut till så gott som alla folkskolebarn i avgångsklassen. En fylligare sådan yrkesläsebok, »Ungdomens yrkesbok», h a r utkommit (hittills 2 delar av 3), författad av yrkesvägledningsbyråns chef E. Neymark och tillgänglig för skolbruk på vanliga villkor. Till alla gymnasister utdelas i »valringarna» I 3 och II 4 en broschyr »Gymnasisternas ämnesval». E n broschyr avsedd för eleverna vid realskolor, flickskolor och motsvarande är under utarbetande. I samarbete med radiotjänst sköter byrån en brevlåda för yrkesvalsfrågor. Denna är ganska omfattande. Antalet besvarade brev var 1946, som var första året, ca 1 100. Brevlådan avser att ge möjlighet för ungdomar i avlägset belägna trakter att få upplysningar och råd i yrkesvalsfrågor. Breven besvaras dels skriftligt, dels i en regelbundet återkommande radiokvart. 64

För arbetet i skolorna finns två konsulenter, en för folkskolorna och en för de högre skolorna. Skolkonsulenterna, som är lärare med erfarenhet från respektive skolformer, har till uppgift att medverka vid planläggningen av arbetet i skolorna och att stå i intim kontakt med skolöverstyrelsen. Vid sin sida har båda en rådgivande delegation, sammansatt av lärare och skolchefer från respektive skolformer. Läroverkskonsulenten reser tillsammans med två assistenter runt till gymnasierna ute i landet. Byrån har vidare en deltidsanställd konsulent för medicinska frågor i samband med yrkesvägledningen. Hans uppgift är att samarbeta med skolläkarna och att medverka som medicinsk sakkunnig vid utarbetandet av kartotekets yrkesbeskrivningar.

Fältorganisationen. Den lokala organisationen som sedan 1941 byggts upp för att föra yrkesvägledningen ut i livet består av en till länsarbetsnämnden i varje län knuten central för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Under centralerna finns i en del län filialer på större platser. Sommaren 1947 fanns alltså 24 centraler och 25 filialer. 1 Länscentralerna har i regel två tjänstemän, en manlig och en kvinnlig. I Stockholm, Göteborg och Malmö sysselsattes betydligt flera, respektive 13, 7 och 4. Filialerna har i allmänhet en, högst två tjänstemän. — P å viktigare skolorter där man inte har särskild ungdomsförmedling finns deltidsanställda s. k. kontaktmän. De är i allmänhet lärare och fungerar som ungdomsförmedlingens ombud på platsen. För närvarande finns omkring 90 heltidsanställda tjänstemän inom organisationen och ungefär 130 kontaktmän. Under loppet av nästa budgetår väntas antalet tjänstemän stiga till ca 120 och antalet kontaktmän till ca 200. Så som det f. n. ligger till har ännu sju län bara den centrala ungdomsförmedlingen, och personalen vid flertalet länscentraler utgöres av föreståndaren och en assistent. Av föreståndarna var från början en placerad i lönegrad Eo 21, ett fåtal i Eo 18 och flertalet i Eo 15. Efter en nyligen företagen omorganisation är föreståndarna i Stockholm, Göteborg och Malmö placerade i den nya lönegraden Ce 24 (motsvarande Eo 21), de andra länscentralernas föreståndare (utom i Visby) uppflyttade i Ce 22 ( = Eo 18). Den övriga personalen återfinns nu i Ce 19 och Ce 16 ( = E o 15 och Eo 12). Den typiska personaluppsättningen på en länscentral för ungdomsförmedling och yrkesvägledning är alltså en föreståndare, vanligtvis manlig, och vid hans sida en kvinnlig assistent i lägre lönegrad. 1 Filialer finns i Borlänge, Haparanda, Hälsingborg, Hässleholm, Karlshamn, Karlskrona, Karlskoga, Katrineholm, Kiruna, Klippan, Kramfors, Kristinehamn, Lund, Lidköping, Motala, Norrköping, Nässjö, Nyköping, Sandviken, Skellefteå, Sundsvall, Svängsta, Södertälje, Trollhättan, Uddevalla, Ängelholm.

5—717431

Arbetets omfattning och art. Arbetet vid ungdomsförmedlingarna består som nämnts dels i förmedling av arbetsanställningar på vanligt sätt, dels i upplysningsverksamhet i yrkesvalsfrågor samt individuell rådgivning för skolungdom och vilka som eljest uppsöker byrån. Såsom yrkesvägledare svarar varje ungdomsförmedlingsföreståndare och hans medhjälpare för arbetet i ett helt län eller en större stad; förmedlingen av arbetsanställningar kommer i praktiken till största delen att falla inom den stads område, där förmedlingen ligger, men ju mera yrkesvägledningen når ut till den omgivande landsbygden, resp. övriga städer och orter — genom tjänstemannens resor eller genom »kontaktmännens» verksamhet — desto flera ungdomar från andra håll får ungdomsförmedlingen att placera i arbete. För att få ett om ock grovt kvantitativt mått på arbetsuppgiftens storlek kan man beräkna hur många ungdomar som varje ungdomsförmedling har att betjäna inom sitt område. För uppgiften att förmedla arbete behövs visserligen inte ens teoretiskt det målet uppställas, att alla ungdomar ens en gång — t. ex. den första — skall få sin arbetsanställning genom ungdomsförmedlingens hjälp. Det kan ej tjäna något förnuftigt syfte att för principens skull försöka koncentrera all platsanskaffning till en central, om det går bra för de unga att få lämpliga anställningar på annat sätt, t. ex. genom förmedling av släktingar och bekanta, genom att svara på annons eller genom att själva söka upp arbetsgivaren och så bli antagen. För yrkesvägledningens skull är det dock synnerligen betydelsefullt för att inte säga nödvändigt att sakkunniga på området finnas tillgängliga så tätt i landet att alla ungdomar kan komma i kontakt med dem, om de skulle vilja det. Som framgår bl. a. av den fortsatta framställningen i detta kapitel kommer detta krav att ställas på yrkesvägledningen i framtiden, om skolväsendet skall kunna utformas efter de demokratiseringslinjer som allmänt accepterats som riktningsgivande. Varje enhetsskola måste lägga upp ett rådgivningsprogram för sina elevers val av studier och yrke och då måste man räkna med att ungdomsförmedlingen träder till för själva yrkesrådgivningen. De årskullar med födelsetal omkring 1930—35, som f. n. lämnar folkskolan, är de minsta som i modern tid fötts i vårt land. Mot en födelsesiffra på ca 85 000 åren 1934—35 svarar nu åter en siffra på över 120 000 födda. De siffror som meddelas i tabellen är alltså onormalt låga. Till antalet folkskolebarn skall givetvis läggas några tusen ungdomar som varje år lämnar de högre skolorna; också dessa är i behov av yrkesvägledning av många gånger krävande a r t

Antal barn s o m avgick från folkskolan 1946 länsvis, fördelade på städer o c h landsbygd (avrundade t a l ) . Antal barn från folkskola (avgångna enl. 47 §). L ä n Stockholms stad Stockholms län. Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads > Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus län. Älvsborgs län. Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Summa

på landsbygden

i städerna

hela länet

1 600 900 1200 2 100 2 000 1700 1900 600 1400 2 500 2 300 1300 1600 2 600 2 200 2 100 1 100 1000 1 900 2100 3 000 1 600 3 500 2 500

1 500 500 100 200 800 600 100 300 100 300 200 1 300 300 2 600 700 400 400 500 500 300 400 200 100 200 200

1 500 2 100 1000 1 400 2 900 2 600 1800 2 200 700 1700 2 700 3 600 1600 4 200 3 300 2 600 2 500 1600 1500 2 200 2 500 3 200 1700 3 700 2 700

44 700

12 800

57 500

Härtill kommer ca 3 700 barn som lämnat skolan enligt folkskolestadgan 48 §, d. v. s. med förkortade kurser. Av dem hade bara 888 gått i hjälpklass.

Platsförmedlingen. I den statistik som månadsvis lämnas från arbetsförmedlingens alla kontor och ombud skiljer man på de arbetssökande som är under 18 år och de äldre. De rapporter från »ungdomsförmedlingens» verksamhet, som årligen publiceras i Sociala Meddelanden, grundar sig på dessa siffror. De under 1946 registrerade drygt 70 000 arbetssökande personerna vid ungdomsförmedlingen 1 omfattar alltså dels de ungdomar, som varit inskrivna vid de centrala ungdomsförmedlingarna i länen och deras filialer, dels också alla under 18 års ålder som sökt arbete vid något annat förmedlingskontor eller hos något förmedlingsombud ute i orter som saknar egna kontor. Så som siffrorna meddelas kan man inte skilja på dessa båda grupper, varför man alltså inte kan få en exakt bild av utvecklingen av de egentliga ungdomsförmedlingarnas arbete. Det måste ju förutsättas att det ur yrkesvägledande synpunkt är skillnad mellan att få sig en plats anvisad efter ett samtal med 1

Soc. Medd. 1947 nr 4.

en tjänsteman, som har yrkesvägledning till specialitet och har tilligång till alla upplysningar, broschyrer o. s. v., och att göra en förfrågan t. ex. på en sjömansförmedling eller annan fackavdelning eller hos en polisman, hantverkare eller liknande, som sköter ombudssysslan på fritid. Man k a n dock räkna med att den alldeles övervägande delen av ungdomarna passerat en ungdomsförmedling eller en kontaktman. En tabell över hur de minderåriga arbetssökandena fördelar sig på olika yrkesgrupper (tab. 6 i rapporten) redovisar alla, för vilka m a n har fullständig statistik. (Ombuden är inte skyldiga att specificera yrkesfördelningen bland sina minderåriga.) Under 1946 var antalet sökande ungdomar, som redan nämnts, något över 70 000, de hade gjort 105 000 ansökningar om arbete och hade fått drygt 65 000 anställningar genom förmedlingens hjälp. Tabellen upplyser om att 30 % av de inskrivna var skolbarn, som anmält sig för att få ett ferie- eller eftermiddagsarbete. Av de förmedlade anställningarna rubriceras 25 % som »bud». Av antalet vid alla förmedlingar (inkl. ombud) tillsatta platser utgjorde minderåriga 1946 6 %. Denna siffra har inte undergått någon stegring under de år då de nya ungdomsförmedlingarna byggts upp; under åren 1927— 1940 utgjorde ungdomarnas platser 7—9 % av hela förmedlingsresultatet. Absolut taget har däremot antalet stigit avsevärt. Jämfört med genomsnittssiffrorna för åren 1940—44 var antalet tillsatta platser för ungdom, som ännu inte fyllt 18 år, under 1946 nära 30 % högre. — Den s. k. ungdomsberedskapen är hela tiden utelämnad ur beräkningarna. Under kriget har arbetsförmedlingens verksamhet i det hela svällt synnerligen starkt, delvis beroende på en allmän utbyggnad och upprustning i fråga om personal och lokaler och delvis beroende på myndigheternas bestämmelser om obligatorisk arbetsförmedling för stora grupper av arbetskraft, massrekrytering till skogsarbete, utplacering av flyktingar o. s. v. Att jämföra vilken andel i förmedlingsarbetet som den minderåriga arbetskraften utgör blir därför inte så talande som under normala förhållanden. De låga födelsekullarna från 1930-talets början har dessutom medfört, att antalet ungdomar som lämnar skolan numera befinner sig i nedgång från år till år, vilket i samverkan med den rådande högkonjunkturen resulterar i en så stark efterfrågan på ung arbetskraft att ungdomarna p å flertalet orter har mycket lätt att skaffa sig arbete på egen hand. Det är därför förklarligt att den offentliga arbetsförmedlingen och då främst de särskilda ungdomsförmedlingarna inte för närvarande ombesörjer en större del av rekryteringen av den unga arbetskraften än som är fallet. En årlig kontingent inskrivna arbetssökande på omkring 70 000 ungdomar under 18 år är dock enligt kommitténs mening en mer än tillräcklig bas för ett yrkesvägledande arbete, om man hade resurser att verkligen hjälpa varje sökande tillrätta på bästa sätt. 68

Åldersfördelningen av de arbetssökande vid ungdomsförmedlingarna har under senare år hållit sig tämligen stabil. En dryg fjärdedel brukar befinna sig i den yngsta gruppen (13- och 14-åringar), en annan fjärdedel i den äldsta gruppen, d. v. s. fyllda 17 år. I mellanåldrarna 15 och 16 år återfinns resten, i det närmaste hälften av de inskrivna. Medan man kanske väntat sig ett stort antal 13—14-åringar och ett successivt minskat antal arbetssökande i de äldre årgångarna, får vi här en rakt motsatt bild. Förklaringen är förmodligen den, att de unga har mycket lätt att få arbete efter skolans slut och ofta går direkt till en budplats, som de skaffat sig själva. En del ungdomar hjälper också till hemma någon tid innan de söker sig ut på arbetsmarknaden. När de unga senare vänder sig till ungdomsförmedlingen är det vanligen för att få andra platser än springpojks- och springflicksarbeten.

Yrkesvägledningen: arbetets omfattning. Det har tidigare inte förts någon regelbunden statistik över hur många personer som besökt ungdomsförmedlingarna för yrkesvägledning utan att skriva in sig som arbetssökande. För sista halvåret 1946 h a r emellertid sådana uppgifter infordrats och återfinns i årsrapporten i Soc. Medd. Härav framgår att man tagit emot omkring 5 600 rådsökande under denna tid (3 250 män och 2 350 kvinnor). Eftersom flera av dessa hade återkommit mer än en gång var antalet konsultationer 8 200. Omkring en tredjedel av de rådsökande har också skrivits in som sökande vid ungdomsförmedlingen. Av de rådsökande var omkring 3 100 eller 56 % under 18 år, 2 000 eller 36 % i åldern 18—25 år och de övriga, 8 %, över 25 år. Utöver den egentliga yrkesvägledningen hade i omkring 4 900 fall förfrågningar angående yrken och utbildningsvägar besvarats. Att ta emot enskilda rådsökande på ungdomsförmedlingen är emellertid bara den ena sidan av yrkesvägledningsverksamheten. Den andra består i att tjänstemännen besöker skolor av skilda slag och där ger orientering om yrkesvalet enligt ett program som vi återkommer till i fortsättningen. Under läsåret 1945/46 hade denna verksamhet nått ut till så gott som alla högre skolor i landet, inklusive ca en fjärdedel av folkhögskolorna (med sammanlagt 22 500 elever i de berörda klasserna) och till ca hälften av de ungdomar som lämnar folk- och fortsättningsskolor (29 000 elever i 420 kommuner). Omkring en femtedel av folkskoleeleverna hade fått sin vägledning genom kontaktmännen (deltidsanställda ombud för ungdomsförmedlingen, vanligen lärare). E n annan utomordentligt viktig gren av arbetet på ungdomsförmedlingenyrkesvägledningen skall här endast antydas, nämligen inhämtandet av kun-

skaper och erfarenheter från alla studie- och yrkesområden, kontakten med psykologisk forskning, med andra sociala organ o. s. v. Allt detta kräver — rätt skött — mer tid än tjänstemännen egentligen har råd att avvara från det löpande arbetet med de plats- och rådsökande.

Hur yrkesvägledningen arbetar. Någon detaljerad beskrivning över hur yrkesvägledningen tillgår i de olika skolformerna och på ungdomsförmedlingarna behöver inte göras här, då en sådan lämnats i den ovannämnda utredningen av E. Neymark. Efter en helt kort rekapitulering av huvudpunkterna i programmet, vill kommittén med hänvisning till vissa undersökningsresultat rörande ungdomens yrkesanpassning direkt övergå till de reformförslag, som den önskar framställa. / folk- och

fortsättningsskolan

är arbetet upplagt så att lärarna —• någon gång med biträde av yrkesvägledningens tjänstemän — skall svara för att eleverna i avgångsklassen får en orientering över yrkeslivet och tillfälle att tänka på och diskutera sitt yrkesval. Vidare skall läraren till ungdomsförmedlingen avlämna ett utlåtande över varje elev, varvid en särskild blankett användes. På yrkesvägledningens tjänstemän (inkl. de s. k. kontaktmännen) faller ansvaret för den egentliga individuella rådgivningen. Där tjänstemännen besöker klasserna och håller s. k. lektionsföredrag äger ofta samtal med eleverna rum efter lektionens slut. I andra fall kommer de unga till förmedlingen. Till sin ledning har då tjänstemännen dels den självkarakteristik och de yrkesönskningar eleverna uttryckt på sina blanketter, dels betygen och de av lärarna lämnade utlåtandena, dels i fall där skolläkaren ansett sig böra yttra sig ett kort meddelande från denne (se mera härom i det följande). / de högre

skolorna

har man inte på samma sätt som i folkskolan fått en arbetsfördelning till stånd. Verksamheten består i utdelning av de ovannämnda broschyrerna och ifyllande av för respektive gymnasiet och flick- och realskolor särskilt utarbetade formulär av »frågor inför yrkesvalet». Vidare har allmänt yrkesorienterande föredrag hållits i klasserna och vid föräldraaftnar o. dyl. Den individuella rådgivningen har ordnats så, att yrkesvägledaren fått ha en mottagning på skolan, då eleverna i tur och ordning fått gå ifrån lektionerna för att samtala med denne. I större skala är detta alltså en procedur som k a n ta flera dagar i anspråk. Yrkesvägledarna har då i förväg inhämtat vad eleverna skrivit på sina yrkesvalsblanketter och i en del fall rådgjort med lärare eller rektorer om eleverna.

Den

individuella

yrkesvägledningen,

v a r e sig d e n s k e r i s k o l a n efter ett f ö r e d r a g eller vid besök p å f ö r m e d l i n g e n , u t g ö r givetvis k ä r n a n i v e r k s a m h e t e n . H u r g å r d e n d å till? I d e n förut o m n ä m n d a u t r e d n i n g e n h a r d r N e y m a r k beskrivit fyra olika typfall a v r å d f r å g n i n g a r , s o m f o r d r a r v a r sin t y p av h a n d l ä g g n i n g (a. a. sid. 36). 1 a. Den unge vet precis, vad han vill bli, men begär vissa speciella upplysningar eller praktiska råd. Själva yrkesvalet är undanstökat, och det finns ingen anledning att ytterligare diskutera den saken. Det gäller kanske t. ex. bara att lämna upplysningar om en viss skola eller kurs. Eller om de olika utbildningsvägar man har att välja på, ifall man vill bli det och det. Eller om bästa sättet att skaffa sig praktik eller en läroplats av ett visst slag. Eller om bästa sättet att ordna den ekonomiska sidan av saken. 1 b. Kanske gäller det också att hjälpa till med att undanröja vissa hinder på den unges väg, att förmedla kontakten med en viss arbetsgivare, utbildningsanstalt eller ekonomisk instans, att fungera som arbetsförmedlare, arbetsberedare och förespråkare eller liknande. 2. Den rådsökande vet på ett ungefär, vad han har för speciella anlag och intressen men känner för litet till yrkesvärlden för att kunna bedöma, vilka yrkesoch utbildningsvägar, som bäst motsvarar dessa anlag och intressen. Det blir att utifrån denna anlagspsykologiska synvinkel (och sedan man förvissat sig om att den unges uppfattning är välgrundad) sortera upp olika tänkbara möjligheter, lämna närmare upplysningar om de yrkes- och utbildningsvägar som ligger mest i linje med de deklarerade anlagen och intressena, undersöka, hur den unge har det ställt i vissa andra avseenden, och peka på ett och annat, som det kan vara skäl för den unge att uppmärksamma i fråga om de diskuterade möjligheterna. 3. Den unge har egentligen (trots att han kanske från början deklarerat sitt »intresse» för en viss yrkesbana) alltför ringa självkännedom och alltför dunkla begrepp om yrkesvärlden för att kunna ha någon bestämd yrkesinriktning. Här måste man tydligen börja från början och först och främst sälta in med en grundligare anlagsorientering. Man måste begagna den explorativa psykologiska tekniken i dess olika former. Man måste under timslånga samtal med den unge forska i den unges förflutna för att få hållpunkter för bedömningen av vad som är äkta och oäkta i fråga om anlag och intressen. Man måste sätta sig i kontakt med personer, som ha haft med den unge att göra i olika sammanhang och som därför kunna tänkas ha haft tillfälle att bilda sig en viss uppfattning om honom — föräldrar, lärare, läkare, tidigare arbetsgivare, ungdomsledare, socialvårdande instanser och liknande. Därvid komma de skriftliga lärar- och läkarutlåtanden, som tillställts ungdomsförmedlingen redan innan den unge slutat skolan, väl till pass men behöva ofta kompletteras och måste sammanställas med vad som kan inhämtas från annat håll och av den unge direkt. Småningom klarnar bilden, och fallet blir mera att hänföra till kategorierna 2 och 1. 4. Den unge har bestämt sig för ett visst yrke, men vid närmare påseende visar det sig, att valet ter sig mindre förnuftigt ur vissa synpunkter (med hänsyn t. ex. till vissa svaga punkter i den personliga utrustningen, svårigheten att inom rimlig tid uppbringa lämpliga utbildningsmöjligheter, konkurrensförhållandena på vederbörande yrkesbana, framtidsutsikterna eller liknande). Det gäller då att i varje fall fästa uppmärksamheten på ifrågavarande fakta och ange, vilka yrkes- och utbildningsvägar som kunna sägas vara lämpligare. Om den unge framhärdar i sin

*

föresats, är det väl inte mycket annat att göra än att låta honom få försöka sin lycka och göra det bästa möjliga av saken. Men oftast inser han väl småningom det förnuftiga i yrkesvägledarens resonemang, och fallet blir väl sedan närmast att hänföra till kategorierna 3 eller 2. När det gäller de enklaste uppiysningsfallen (typ 1), räcker det tydligen om yrkesvägledaren har de efterfrågade fakta i huvudet eller i en broschyr som han kan hämta fram. Den praktiska medverkan han ofta därtill kan ge genom platsanskaffning o. dyl., ligger mestadels inom ramen för vad den vanliga arbetsförmedlingen brukar göra för sina klienter. Redan i fall 2 ställs det större krav på tjänstemännen. Här skall han bedöma om den rådsökandes uppfattning om sina anlag och intressen »är välgrundad» eller ej. (Redan i att klassificera ett rådfrågningsfall som »enkelt» enligt typ 1 ligger för övrigt en bedömning: yrkesvägledaren accepterar det gjorda yrkesvalet som möjligt och lämpligt; gör han inte det, förvandlas ju situationen till ett fall av typ 4.) Tjänstemannen skall sedan »sortera upp» olika tänkbara yrkesmöjligheter och ge upplysningar om dem. Han måste alltså kunna aktualisera hela registret av yrkesmöjligheter, beskriva arbetets art och fordringarna i de olika yrkena, bedöma framtidsutsikter på området, allmänt med hänsyn till utvecklingen i arbetslivet och speciellt med hänsyn till den ifrågavarande rådsökanden. Kravet på yrkesvägledarens förmåga att samtidigt behärska en oerhörd mängd fakta om yrkesvärlden och förstå sig på de rådsökandes anlag skärps ytterligare i fall av typ 3 och 4, där de unga kommer helt rådvilla eller med så felaktiga föreställningar om världen och sig själva, att yrkesvägledaren måste ingripa. Också i dessa fall måste han reda sig med de samma metoderna för att meddela kunskap om yrkesvärlden — sin egen hopsamlade erfarenhet och uppgifterna i broschyrer, yrkeskartotek och annat material — och för att komma underfund med den sökande. Vilka hjälpmedel står då till buds för detta sista ändamål? Om den rådsökande nyligen lämnat en skola, som yrkesvägledningen samarbetar med, kan i bästa fall någon eller några av de nyssnämnda utlåtandena finnas tillgängliga förutom skolbetyg och eventuella arbetsbetyg. När det gäller alla andra, yngre och äldre yrkesväljare, måste yrkesvägledaren lita till de upplysningar de sökande lämnar om sig själva, upplysningar som han kan få vid samtal med föräldrar och andra som känner vederbörande väl samt de iakttagelser han själv är i tillfälle att göra under samtal med sin klient. Därtill kommer den utvägen att yrkesvägledaren kan söka få den unge placerad i ett visst yrke och se hur det går. För att denna metod skall bli en prövningsmetod och inte ett sätt att avlasta fall som man inte kan klara upp, fordras dock en organiserad efterkontroll, varom mera i fortsättningen. För att förstå yrkesvägledningens svårigheter bör vi ett ögonblick dröja vid de nämnda källorna till upplysning om de unga.

•

Personuppgifter från skolan till yrkesvägledningen. Ofta är betygen den enda uppgift skolan lämnar om sina elever. Dessa är — eller skulle åtminstone genom en enkel reform kunna bli — av diagnostiskt värde genom att ange elevens placering i klassen i fråga om de prestationer som betygen mäter. Utom rena läsämnen är det ju vanligen något slöjdbetyg samt betyg i teckning, musik och gymnastik, som kan säga något om elevens talanger. Tyvärr meddelar inte folkskolans avgångsbetyg en tablå över klasskamraterna, varför ett isolerat betyg utfärdat av en okänd lärare är mycket svårt att bedöma. (I Stockholm har man fr. o. m. 1945 börjat med klasstablåer över betygen.) Det arbete med standardisering av kunskapsprov, som nu är i gång inom folkskolan, kommer så småningom att lägga en fastare grund för betygssättningen. När det gäller egenskaper som ungdomarna alls inte haft tillfälle att visa eller utveckla i skolan, har ungdomsförmedlaren teoretiskt den chansen att tala med föräldrarna, med någon ungdomsledare som haft att göra med pojken eller flickan, eller med någon annan som känner vederbörande från andra sidor än läraren. I själva verket är detta alldeles nödvändigt, om man vill gå samvetsgrant tillväga; i praktiken sker det emellertid inte som regel. 1 det stora flertalet fall är ungdomsförmedlingens enda kontakt med hemmet den underskrift, som målsman lämnar på den anmälningsblankett som skall fyllas i, innan en sökande blir inskriven på ungdomsförmedlingen. Den styrker att vederbörande fått målsmans tillstånd att söka arbete av ett visst slag. De övriga personuppgifter som ungdomsförmedlingen har (eller kan ha) tillgång till, är de blanketter som ifylls av eller i skolan och som skall överlämnas till ungdomsförmedlingen vid skolavslutningen eller strax därförut, om ungdomsförmedlaren då får kontakt med avgångsklassen i fråga. Blanketterna kan i bästa fall vara tre till antalet (jfr s. 64). Lärarnas utlåtande. Lärarblanketten finns i två utföranden, varav den ena avbildas på s. 74. Den avser att fylla ut bilden av eleven med omdömen om en del sådana sidor som inte finns upptagna på det vanliga betyget samt att komplettera betygen över ådagalagda kunskaper med omdömen om den faktiska förmågan. Läraren skall alltså med en 7-gradig skala bedöma elevernas egenskaper. (I den andra typen av blankett är skalan 5-gradig, markerad av plus- och minustecken.) Det anges visserligen att man därvid skall jämföra varje elev med vad som är genomsnittligt för barn i hans ålder — vilket inte alltid är detsamma som kamraterna i den klass han tillhör. Men det är naturligtvis ändå svårt för lärarna att tillämpa exakt samma bedömningsnorm, detta också om man utgick från att lärarna verkligen kan göra en sanningsenlig beskrivning av varje elev i avseende på alla de uppräknade egenskaperna. För den som skall använda det ifyllda formuläret är det också svårt att veta om läraren förstått att skilja mellan å ena sidan en elevs anlagsmässiga förmåga, hans begåvning för en viss sak och å andra sidan hans manifesta

Konfidentiellt.

Lärarens Utlåtande

till

utlåtande.

ungdomsförmedlingen i klass vid undertecknads elev sedan klass

ang.

skola

Förklaringar: 2—3 anger, att eleven utmärkt sig i positiv och 1—0 i negativ riktning i förhållande till det för ifrågavarande ålders- och skolstadium mest normala (M). Markering sker med X i linjernas skärningspunkter. De markerade punkterna kunna därefter sammanbindas till en kurva.

+ !J

2 1/a

2 M

°

U

o—

1 Skriftlig uttrycksförmåga Rättstavningsförmåga

B. j . k. 1. Förmåga a t t arbeta snabbt m. n. C. o. P- Energi ifråga om praktiska uppgifter q-

r. Plikttrohet s. t. u. v.

+ 3

2 V.

l

M

Där facklärare i slöjd eller andra övningsämnen finnes, bör lämpligen bedömningen ifråga om B och C ske i samråd med ifrågavarande facklärare. den Facklärare i

/

19....

Klasslärare

Kompletterande upplysningar (förklaringar och reservationer till ovanstående samt upplysningar om intressen — hälsotillståndet, fysiska defekter o. dyl.): f ö r m å g a eller u t f ö r d a p r e s t a t i o n e r . I s k o l b e t y g e n h å l l e r m a n sig j u f r ä m s t till d e n s e n a r e a r t e n a v iakttagelser, m e n n ä r det g ä l l e r att b e d ö m a en u n g m ä n n i s k a s , ett b a r n s m ö j l i g h e t e r a t t i en k a n s k e a v l ä g s e n f r a m t i d u t ö v a s å d a n a e g e n s k a p e r s o m l e d a r f ö r m å g a eller l i k n a n d e ä r j u v a d eleven skulle k u n n a (om h a n velat eller fått tillfälle) ofta m e r r e l e v a n t ä n v a d h a n a k tuellt p r e s t e r a t K a n s k e ä r det i k ä n s l a n a v att u n g d o m a r n a i 1 3 — 1 4 - å r s å l d e r n i n t e alltid i sin skola visat alla sina sidor eller k a n s k e ens de b ä s t a sidorna, s o m så m å n g a l ä r a r e h y s e r en t v e k a n s o m i b l a n d v ä x e r till m o t v i l j a m o t a t t fylla i

dessa formulär. Man anser att det är orätt att på detta sätt slå fast och till ungdomsförmedlingen vidarebefordra omdömen som inte är helt rekommenderande för dem det gäller. Man vill inte lägga hinder i vägen för ungdomarna, n ä r de skall starta i yrkeslivet och m a n känner sig osäker om h u r en upplysning om en pojke snattat eller en flicka visat sig trotsig kommer att användas på arbetsförmedlingen. Säkerligen är det en förnuftig tvekan som här kommer fram; när man inte har möjlighet att tränga till botten av ett missanpassningsproblem eller komma riktigt underfund med något karaktärsdrag som man finner osym; patiskt, är det säkrare och humanare att fria än att fälla, d. v. s. i detta fallet att tiga. Å andra sidan är ungdomsförmedlingen i sin fulla rätt, när den kräver att få så fullständiga upplysningar som möjligt om de rådsökande de får ta emot från skolorna. Det är inte till elevens nytta om h a n t. ex. placeras p å en plats där han anförtros penningsummor, innan han hunnit stadga sig i fråga om lusten till andras slantar. Tvärtom — med den diskretion och det psykologiska förstånd som ungdomsförmedlaren måste förutsättas ha, är det bättre att han får tillgång till alla handlingarna. Hans handläggning av klientens angelägenheter blir då mycket mera kompetent och förstående. När dessa två synpunkter, båda väl grundade, står i rak strid mot varandra är det inte lätt att plädera för att lärarna skall göra sig det inte ringa besväret att samvetsgrant fylla i sina plus och minus på blanketterna. Ett par personligt hållna rader, en fri karakteristik av eleven ger nog också mer nyttig upplysning än dylika betygsskalor, som bygger på subjektiva omdömen. Ännu mer gäller detta om en muntlig konferens om barnet. Därför föredrar ungdomsförmedlare mångenstädes, där så är möjligt, att ordna med ett personligt samtal med klassläraren då man går igenom eleverna. Från lärarhåll betonas ofta den svårighet som ligger i att den avgående klassen ofta samlats ihop från flera olika klasser och att läraren kanske inte känner sina elever från mer än det sista året. Detta liksom de ovan refererade erfarenheterna av lärarblankettens användning talar för att man bör söka sig fram till mera effektiva metoder för persondiagnosen i skolan och för dess vidarebefordran till ungdomsförmedlingen. För att få ett säkrare underlag för bedömning av de två ovannämnda formulärstyperna för lärarnas utlåtanden har yrkesvägledningsbyrån låtit verkställa en undersökning baserad på ifyllda formulär från ett 40-tal klasser i olika orter. I hälften av klasserna har man använt den 7-gradiga skala i form av ett profilschema som återgivits på föregående sida, i den andra hälften den 5-gradiga där markeringen göres med ett, respektive två plus för dem som faller över genomsnittet, samt motsvarande minustecken för dem som faller under. Urvalet av klasser har gjorts så att de båda grupperna har samma frekvens av A- och B-skolor samt av manliga, respektive kvinnliga lärare. Endast de egenskaper som förekommer på båda formulären har tagits med i bearbetningen. Resultatet av den statistiska analysen sammanfattas sålunda:

1. Olika egenskaper bedöms i den 7-gradiga skalan enligt i huvudsak samma skala medan olikheterna i den 5-gradiga är så pass stora att de knappast kan negligeras. 2. Manliga och kvinnliga lärare skiljer sig endast obetydligt i avseende på den använda bedömningsskalan. 3. Lärare som haft klassen längre tid uppvisar i huvudsak samma bedömningsskala som lärare vilka bara haft klassen ett eller ett par år. 4. Den individuella bedömningsskalan uppvisar i båda formulären betydande variationer. Det har visats att dessa till mycket stor del måste bero på varierande bedömningstendenser och inte på olika elevmaterial. Diskrepanserna mellan olika lärare uppgår i vissa fall till två betygsenheter även vid en hypotetiskt alltigenom riktig bedömning. 5. Den 7-gradiga skalan synes vara överlägsen den 5-gradiga; dels anknyter den till den vanliga betygsgraderingen, dels är själva profileringen mera intressant för lärarna att arbeta med och inspirerar dem mer än plus- och minustecknen. Konklusionen är att det »kan starkt ifrågasättas huruvida utlåtandena bör praktiskt utnyttjas så länge deras tillförlitlighet är nästan helt och hållet okänd». Om man måste räkna med att den ena läraren har en tendens att placera sina elever två betygssteg högre eller lägre än en annan lärare, är det självklart att omdömena blir oanvändbara om man inte känner vederbörande lärare så väl att man kan korrigera för deras individuella benägenheter i den vägen. Fortlöpande

elevjournaler.

I stället för den kategoriska engångsbedömningen vid skolans slut, borde man under hela skoltiden föra journaler, som följde eleverna. Olika lärares iakttagelser av samme elev finge där ofta belysa varandra. Sådana fortlöpande journaler föres redan nu vid ungdomsvårdsskolorna, i inånga hjälpklasser och av de s. k. aktivitetspedagogerna. I några år har en av skolläkaren i Stora Tuna utarbetad journal förts av alla lärarna i distriktet, överallt där saken prövats är omdömet att redan existensen av journalrubrikerna ofta inspirerar till systematiska iakttagelser och stimulerar intresset för eleverna och deras förhållanden också utanför skolrummet och deras talanger utanför schemaämnenas sfär. Förutsättningen för att ett program av denna art skall kunna genomföras är givetvis att det i lärarnas utbildning ingår en tillräckligt grundlig undervisning och träning i barn- och ungdomspsykologiska studiemetoder och iakttagelser. Att omedelbart förelägga alla lärare denna journalföring skulle inte vara riktigt. Ungdomsvårdskommittén föreslår dock att en försöksverksamhet i folkskolorna upptas med sådana fortlöpande journaler över barnen och att dessa »personakter» sedan läggs till grund för skolans persondiagnos av den avgående eleven. Särskilda skolpsykologer

eller

skolkuratorer.

Troligen skulle en önskvärd utveckling av skolans psykiska hälsovård liksom av dess psykologiska undersökningsmetoder kunna påskyndas om man till skolorna knöt vissa experter, skolpsykologer eller skolkuratorer, som

gärna kunde vara lärare till yrket men som hade en fackpsykologisk och social utbildning och fick tjänstgöra bl. a. som förbindelselänk mellan skolan och yrkesvägledningen, skolan och den psykiska barnavården, skolan och barnavårdsnämnden. Det är givetvis också tänkbart att skolsköterskan får en ändrad kompetens och kan ta hand om denna uppgift; det kan nämnas att i ett skoldistrikt — Stora Tuna — har man vid folkskolan anställt en barnsjuksköterska med bl. a. utbildning vid Ericastiftelsen och med uppgift att ägna sig åt den psykiska hälsovården. Vid kontakten med hemmen har det visat sig mycket lyckligt att hon kan komma som skolans hälsovårdssyster. Ungdomsvårdskommittén kan inte bortse från att den av kommittén i dess första betänkande föreslagna och nu lagfästa anordningen med en central för psykisk hälsovård i varje län fordrar vissa lokala anordningar ute i de olika orterna som komplettering. Det behövs personer som kan utgöra replipunkter för den centrala organisationen, inrapportera fall, undanstöka de enklare själv, göra förundersökningar, se till verkställigheten av givna ordinationer o. s. v. Att dessa assisterande psykiska hälsovårdsorgan ute på fältet också skulle kunna göra direkt tjänst åt skolorna förefaller rimligt. Eventuellt borde också barnavårdsnämnden i sådana kommuner som inte har egen expertis, använda samma person för testningar, utredningar o. dyl., som kräver speciella barnpsykologiska insikter. I kommitténs betänkande om hjälpklassbarnens eftervård föreslås kuratorsfrågan få en speciell lösning när det gäller denna grupp. Vad beträffar de högre skolorna är dr Neymark inne på tanken att de skulle få kuratorer som utgjorde en sorts utlöpare av yrkesvägledningen. Den närmare utformningen av läroverkens kuratorsfråga torde dock vara en uppgift för skolkommissionen. Att varje lärare på sätt och vis skall vara en kurator för sina elever, hindrar dock inte att en speciell expertis behövs för vissa uppgifter. För närvarande prövas systemet med skolkurator i några läroverk. 1 Däremot förefaller det inte att vara principiellt riktigt att utnämna lärare utan någon speciell kompetens till kuratorer med rådgivande och disciplinära uppgifter avseende barn också utanför deras egna klasser. Låkarutlåtajidet. Enligt anvisningar som utgått från skolöverläkaren till alla skolformer (folkskola, läroverk, mellanskola, seminarium) bör »medicinsk yrkesrådgivning» bedrivas överallt där man har skolläkare och i den mån denna »finner lärjunge vara i behov därav». Den skall normalt ske i skolornas avgångsklasser. Den blankett som användes för utlåtandet avbildas på sid. 78. Som framgår av formuläret riktas meddelandet till elevernas föräldrar. För att ge yrkesvägledningen de upplysningar om de unga yrkesväljarnas hälsotillstånd, som den behöver, har man utarbetat förteckning på yrken 1 Norra Latin, Södra Latin, Kungsholms läroverk och Bromma läroverk i Stockholm samt Västerås flickskola.

Meddelande till Råd av skolläkaren

målsman

rörande

yrkesval.

Lärjungens namn Född den

/

19 Kroppsvikt

Skola kg. Kroppslängd

cm.

I. På grund av

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18.

böra sådana yrken (sjukdomsdiagnos m. m.) (det tillämpliga är nedan understruket): avsevärd muskelstyrka minst normal muskelstyrka oavlåtligt gående och stående normalt balanssinne m. m. (nedstörtningsrisk!) utevistelse i alla väder ständigt skärpt uppmärksamhet emot olycksfall arbete i dammig luft vakthållning och ansvar för andra och andras ägodelar ensamvistelse frihet från handsvett arbete med hudretande medel högre grad av motståndskraft hos nervsystemet arbete i nära kontakt med människor snabbt och säkert utskiljande av färger god hörsel normal talförmåga god syn på nära håll god syn på långt håll

undvikas

som

kräva

kan kan ej kan ej för

II. Det tillämnade yrket närvarande ur hälsosynpunkt tillrådas. III. Före inträde i yrkesarbete tillrädes:

den

/

19.

Skolläkare. Denna anvisning bör bevaras och företes för läkare eller myndigheter vid ev. kommande behov. »som b r u k a r k r ä v a s ä r s k i l d a k v a l i f i k a t i o n e r u r h ä l s o s y n p u n k t » . F ö r varje e g e n s k a p s o m a n g e s i l ä k a r i n t y g e t , alltså s u m m a 18 e g e n s k a p e r , r ä k n a r m a n u p p en r a d y r k e n d ä r d e n n a e g e n s k a p ä r s ä r s k i l t b e h ö v l i g . E x e m p e l v i s a n ges 38 y r k e n »som k r ä v a a v s e v ä r d m u s k e l s t y r k a » , 57 y r k e n i vilka det före-

kommer »vakthållning och ansvar för andra och andras ägodelar» och 82 yrken som »kräva god hörsel». (Varför en »skönhetsvårdare», en ombudsman och en tandläkare — för att gripa några exempel ur högen — måste ha god hörsel — i annan mån än att det väl är bättre att höra bra för a l l a yrkesmän, framgår inte av anvisningarna.) Dessa listor på yrken som kräver det ena eller andra är numrerade från 1 till 18. Vidare har man gjort en code, så att alla de yrken som finns med i någon uppräkning, ställts upp i bokstavsordning samt försetts med nummer, som anger i vilka listor yrket finns medtaget. Exempel: sångare 15, 16. Detta vill säga att sångare hör till de yrken som kräver »god hörsel» och »normal talförmåga». Man frågar sig vad hjälp detta skall ge i yrkesvägledningen. Till yrkesvägledningen kommer läkarens meddelanden som antytts inte i den formen, att elevens hälsotillstånd och eventuella svagheter beskrives för den tjänsteman som skall tala med eleven om hans framtida yrke. Utan till honom kommer en lista över eleverna, där vikt och längd anges samt en rubrik, där läkaren meddelar att vederbörande blivit »avrådd från yrken som kräver» och så kommer ett eller flera nummer, som avser någon eller några av de 18 egenskaperna i formuläret. Om en elev utmärkts med en hel rad sådana siffror, måste tjänstemannen på yrkesvägledningen försöka lista ut vilken svaghet eller vilka egenskaper över huvud taget, som hans klient kan vara behäftad med om han exempelvis har siffrorna 8, 9, 16 i sin kolumn. Han skall då inte ta ett yrke som innebär a. vakthållning och ansvar för andra och andras ägodelar, b. ensamvistelse, c. normal talförmåga. Man frågar sig vilken egenskap det kan vara, som gör en person olämplig att utföra så olikartade arbeten som fårskötarens, privatsekreterarens, maskinistens, läkarens — för att bara ta 4 av de 57 yrkena under siffra 8. Enligt uppgift från yrkesvägledningstjänstemän, som försökt använda dessa läkarutlåtanden i sitt arbete, är de olämpliga för sitt ändamål; i brådskan på en ungdomsförmedling, när de avgående folkskoleeleverna strömmar till för att få arbete och råd om yrke, är det omöjligt att sitta och slå i coden och så att säga baklänges sluta sig till vilka faktiska egenskaper läkaren kan ha konstaterat, då han dragit de eller de slutsatserna rörande yrkeslämpligheten. Det är själva dessa fakta — de må hänföra sig till individens kroppsliga konstitution eller till hans sätt och karaktär, som yrkesvägledaren behöver få reda på. Man måste nog också ur yrkesvägledningssynpunkt ställa sig frågande till själva principen, att på detta mekaniska sätt koppla samman vissa yrken och vissa »egenskaper», varvid den mänskliga konstitutionen indelas i 18 bestämda sektorer. En skolläkare, som vanligen bara ser barnen några korta stunder under deras skoltid, har väl dessutom knappast möjlighet att avgöra 79

om en elev inte passar för ett yrke med »vakthållning och ansvar o. s. v.». Några undersökningsmetoder utöver de rent medicinska är ju in:e införlivade med den skolhygieniska verksamheten, men här förutsätts alt läkaren kan ge upplysning om elevernas reaktionssätt, deras nervösa konstitution, deras karaktär och deras sociala egenskaper (»yrken i nära kor.takt med andra människor»). Såväl i dr Neymarks utredning som i annat sammanhang har man från yrkesvägledningens sida klart uttalat önskemålet om att ungdomsförmedlingen skall få tillgång till uppgifter om ett eventuellt sjukdomstillstånds art och svårighetsgrad, d. v. s. en graderad diagnos. Det framhålles att också andra uppgifter som finns bevarade på skolhälsokorten torde kunna ha intresse för yrkesvägledningen, som nu ofta måste komplettera sina upplysningar genom telefonsamtal med skolläkare och sköterskor. I praktiken h a r läkarna på flera håll tillmötesgått ungdomsförmedlingens önskemål och lämnat behövliga uppgifter, varvid de självfallet utgår från att dess tjänstemän också arbetar under tjänstemannaansvar och inte ger otillbörlig spridning åt läkarens omdömen och rekommendationer. P å några håll har man vidare sökt knyta en närmare kontakt mellan skolläkaren och ungdomsförmedlingen. En personlig överläggning rörande de mer problematiska fallen har sålunda prövats i vissa fall. Ungdomsvårdskommittén vill i detta sammanhang framföra följande synpunkter: 1. De läkare som sköter skolbarnen ägnar sig inte enbart åt detta och kan omöjligen lära känna varje barn. Läkare som ständigt eller ofta fanns i skolorna skulle kunna göra mycket mer. Så länge detta är en ouppnåelig utopi, bör skolpsykologer eller skolkuratorer få en bredare plats och en självständigare ställning än nu. Särskilt i fråga om 2. den psykiska vården. Dessa bör i samarbete med läkarna studera barnens utveckling kroppsligt och själsligt för att kunna hjälpa lärarna om sådana beteenderubbningar hos eleverna som kan ha sin grund i deras kroppsliga tillstånd (framför allt under pubertetsperioden) liksom i deras hemförhållanden o. dyl. Den rena sjukvården gör ju knappast skolläkarna något åt och när det gäller hälsovården är väl den psykiska viktigast — den blir det i varje fall ju mer den materiella standarden höjes i familjerna och kroppssjukvården blir välordnad för alla. 3. Läkarna måste veta mer om yrkena, innan de kan rekommendera eller avråda. Den från många håll nu påyrkade forskningen om arbetets fysiska, fysiologiska och psykologiska verkningar bör stödjas också ur ungdomsvårdssynpunkt. 4. E n »medicinsk yrkesrådgivning» som inträffar vid detta enda tillfälle, då ungdomarna ofta befinner sig i puberteten, är av mycket mindre värde, också om den utförs idealiskt, än en regelbunden, fortlöpande medicinskpsykiatrisk kontroll av de ungas utveckling under åren efter skolans slut.

Därför föreslår ungdomsvårdskommittén att läkarexpertis införlivas med yrkesvägledningens personal. Helst bör detta få formen av att särskilda ungdomens hälsovårdsläkare anställs enbart för skolans, yrkesvägledningens-ungdomsförmedlingens och yrkesinspektionens uppgifter. De bör ha så små distrikt att de känner klientelet och arbetsplatserna. Denna socialläkaretyp aktualiserar åter behovet av en ny specialistlinje; det gäller här att få en talrik kår med en utbildning som inte sammanfaller med någon nu existerande specialistgren. 5. För att vinna erfarenhet om vilken nytta en sådan ungdomsläkare, knuten till yrkesvägledningen kan göra, bör försöksverksamhet ordnas redan nu och ingå i den av ungdomsvårdskommittén föreslagna experimentverksamheten på yrkesvägledningens område. 6. Redan med den nuvarande organisationen bör den reformen kunna införas, att skolläkaren träder i personlig kontakt med yrkesvägledaren antingen så att han sitter med vid den konferens, där klassläraren och yrkesvägledaren bör diskutera det kommande yrket med varje elev och hans målsmän, eller i varje fall i förväg går igenom eleverna med yrkesvägledaren och läraren. Elevernas

självdeklaration.

Där ungdomsförmedlingarna söker kontakt med skolorna för att hjälpa den avgående ungdomen med råd och upplysningar, användes som redan nämnts ett frågeformulär, som eleverna själva får fylla i. Antingen låter man utdela detta i förväg genom läraren, som låter eleverna fylla i papperen under en lektionstimme (eller två); någon gång ifylles de hemma. Eller också har den besökande yrkesvägledaren blanketterna med sig vid sin orienterande föreläsning i klassen och lämnar dem sedan för ifyllning. I första fallet har man större möjligheter att få fram elevernas spontana yrkesönskningar (om lärare och föräldrar inte tagit aktiv del i författandet). I andra fallet k;m man räkna med en viss influens av vad yrkesvägledaren säger i klassen. Frågeformuläret för folkskolan återges på sid. 82 (formulärets version är från 1946, det tidigare använda var något annorlunda). Frågeblanketterna för realskolor, flickskolor och gymnasier är i princip desamma. Vid sidan av självdeklarationer efter fastställda schemata har man också prövat att låta eleverna skriva en fri uppsats om sina yrkesplaner och överlämna denna till yrkesvägledningen. Vilket värde ungdomarnas självbedömning och deras därpå grundade framtidsplaner kan ha, beror givetvis av hur mycket de haft tillfälle att pröva olika arbetsformer och om de har mognad nog att bedöma både sina egna prestationer i jämförelse med andras och sin subjektiva värdering av 6—717431

Fiugor inför

yrkesvalet.

Kanske har du redan klart för dig, vilken framtidsväg du skall välja. Kanske har du ännu inte på allvar börjat fundera på saken. I varje fall får du här ett tillfälle att närmare klarlägga dina planer och önskemål och samtidigt fråga yrkesvägledaren om vissa saker, som man måste ha reda på, innan man på allvar bestämmer sig. Det är alltså inte fråga om något skrivprov eller några kuggfrågor med betygssättning och sådant. När du svarar, gäller det bara att vara så samvetsgrann och sanningsenlig som möjligt. Självfallet skall du reda dig själv och inte bry dig om vad kamraterna tycker och skriver. 1. Den ena har kanske lätt för att snickra men svårt för att måla. Den andra har kanske lätt för att måla men svårt för att snickra. Den tredje — ja den tredje har kanske svårt både för att snickra och måla men lätt för t. ex. sköta småbarn eller sjuka, att sy, att räkna, att laga en mekanism, som krånglar, eller göra något annat, som fordrar vissa anlag. Första frågan blir därför: Vad sorts arbete (inte yrke) tror du, att du skulle få särskilt lätt för:' 2. Vad sysslar du helst med pä fritiden'/ 3. Vad slags arbete har du redan prövat pä? Berätta något om det! 4. Vilket yrke har din far? . . . din mor? . . . dina äldre syskon? . . . 5. Vad tycker man därhemma, att du skall bli? av allt vilja bli? G. Vad skulle du helst Hur kommer det sig, att du är intresserad av just det yrket? 7. 8. Tror du, att du har möjligheter att bli just det? 9. Berätta, vad du vet om det yrke, du nämnt under 6! (Vad sysslar man med och vad slags verktyg, maskiner o. dyl. använder man sig av i detta yrke? På vad sätt är det ett »bra» yrke? Är det många, som söker sig till detta yrke — kanske allt för många? Vad är det man framför allt måste vara duktig i för att kunna lyckas i detta yrke?) — Skriv gärna långt och utförligt! 10. På vad sätt har du fått veta, vad du här berättat? yrke? 11. Hur har du tänkt dig utbildningen för ditt kommande Kanske kan du inte omedelbart börja med utbildningen för det yrke, du tänkt 12. dig. Vad skall du i så fall syssla med det närmaste året (eller åren) efter skolan? 13. Om du blir tvungen att välja något annat yrke än det, du nämnt under 6, vad skulle du då vilja bli? och stryk under de ämnen, som intresserar 14. Fyll i det senaste terminsbetyget dig mest! Betyg

Kristendom Modersmålet: Tal- o. läsövningar. . Skrivn. o. språklära. . Räkning o. geometri. . . Geografi

Betyg

Naturkunnighet Historia Engelska Välskrivning Teckning Sång

Be ty;

Musik Gymnastik Trädgårdsskötsel. . . Slöjd . Hushållsgöromål. . . .

15. Anteckna här de frågor, du skulle vilja göra yrkcsvägledaren! (Om du har någon sjukdom eller svaghet, bör du komma ihåg att fråga, om denna kan bli ett hinder i de yrken, du funderar på.) a r b e t e t Att s k o l a n k a n ge sina elever god h j ä l p i alla dessa a v s e e n d e n och i fortsättningen m å s t e g ö r a det, o m ett effektivare y r k e s v ä g l e d n i n g s p r o g r a m skall k u n n a förverkligas, f r a m h å l l e s m e d s k ä r p a a v N e y m a r k (s. 124 o.

forts.). Om eleverna i sista folkskoleklassen fick använda en stor del av tiden till studier, teoretiska och praktiska, av arbetslivet och sina egna personliga förutsättningar för olika arbetsarter samt de fick samla sina resultat i en arbetsbok så som där beskrives, skulle en yrkesönskan från deras sida ha ett helt annat realitetsunderlag än när den som nu kastas ned tämligen oöverlagt. 1 I många fall har de unga redan under sin skoltid på ferier eller på eftermiddagar (det senare ofta lagstridigt!) haft arbete, som gett dem vissa erfarenheter om vad de förmår och tycker om att göra. Värdet av dessa tidiga arbetserfarenheter minskas dock av att det oftast är bud- och passarbete de fått utföra, och av att den allmänna lustbetoningen vid varje förvärvsarbete under denna tid tycks överskugga de eventuella motigheterna i själva arbetet. Att cykla med bud några timmar efter stillasittandet i skolan är i och för sig en rolig upplevelse för 12-åringarna. När de sedan ofta nog får behålla hela förtjänsten till egna utgifter, är det rätt naturligt, att barn är så ivriga att få sådant eftermiddagsarbete. Någon prövning av vilka arbetsarter som passar varje individ bäst kan det dock inte bli tal om under detta rätt okontrollerade arbete. (Om folkskolans försök i vissa städer att bringa reda i skolungdomens arbete i samverkan med riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå se sid. 101.) I samma mån som ungdomsförmedlingen så som faktiskt sker i allt högre grad förmedlar eller stimulerar till feriearbeten av olika slag, kan dock sådant arbete ha ett yrkesorienterande värde. Sammanfattningsvis måste man om de personuppgifter yrkesvägledningen har tillgång till i och för diagnosen av de rådsökande skolungdomarna erkänna, att de är bristfälliga; de förslår gott i många fall men de är otillräckliga i andra, som av ett eller annat skäl fordrar mera ingående behandling. Det återstår då vad yrkesvägledaren själv kan finna ut. Några objektiva undersökningsmetoder har man inte alls tillgång till utom i de få fall då psykoteknisk prövning äger rum — hittills 5 % av fallen i Stockholm. Med undantag av de kunskapskällor vi redogjort för, är det alltså sin intuition och erfarenhet yrkesvägledaren får lita till då han bildar sig en uppfattning av den rådsökande. Detta gäller också om andra sökande än skolungdomarna, bara att personer som redan varit ute i arbetslivet dock kan ge något mera fylliga uppgifter om sin inställning till arbetet, vartill kommer betyg och omdömen från deras arbetsplatser. Yrkesvägledningssamtalet. Förmågan att genom samtal komma underfund med en annans personlighet är hos vissa människor mycket stor och kan dessutom uppövas genom övning och studier. Men i vissa fall, där det gäller att avgöra om en person 1 Dåvarande folkskolekonsulenten i arbetsmarknadskommissionen, M. Eurenius har utarbetat en arbetsbok kallad »Min yrkesbok» (1945).

besitter vissa bestämda kvalifikationer eller anlag för speciella färdigheter, finns det inte ens teoretisk möjlighet att ställa diagnosen genom att se på och samtala med en människa tvärs över ett skrivbord. Därför bör alla testmöjligheter som kan vara till nytta införlivas med yrkesvägledningenungdomsförmedlingen för att användas vid behov. När man söker avgöra värdet av en yrkesvägledning som bara består i ett samtal, vanligast då i samband med en ansökan om arbete, måste man ta också de yttre förhållandena i betraktande. Det är då först ett oundgängligt krav, att yrkesvägledaren har tid att ägna sig åt varje rådsökande så länge som behövs; det uppfylls inte med den nuvarande personalstyrkan och den arbetsbörda som vilar på den. (Tills helt nyligen var ju inte ens den i ett län ensamma ungdomsförmedlingens båda tjänstemän helt avdelade för ungdomsförmedlings- och yrkesväglednings uppgifterna; tjänstemannaförmedlingen och tidigare också lärarförmedlingen ombesörjdes av samma personer.) Se vidare sammanställningen av antalet barn i resp. län. I närvarande stund kan det visserligen förekomma att man på en yrkesvägledningscentral i något län under vissa perioder av året bara har ett eller par tre rådsökande per dag. Detta strider emellertid bara skenbart mot nyssnämnda påstående; det är just bland annat på grund av yrkesvägledningens bristfälliga resurser som verksamheten inte kan svälla ut, så att alla orter och skolor berörs och de många väntande uppgifterna aktualiseras. Frågan hur lång tid yrkesvägledning och eventuell arbetsförmedling för en klient i genomsnitt tar, kan svårligen besvaras utan ordentliga undersökningar. Medan en rådsökande kan avklaras på mindre än en halvtimme utan att han blir försummad, kan en annan klients angelägenheter ta dagar i anspråk. Då man i fråga om de problematiska fallen måste räkna med upprepade handläggningar, kanske sträckande sig över många år, är ett genomsnittstal föga värdefullt; hur lång tid det tar är helt beroende av vad det är man gör åt ett fall. Ju mer kompetent yrkesvägledningen arbetar, desto större frekvens torde de fall få, som fordrar grundlig och långvarig kontakt. Om något arbete å andra sidan kan sparas genom att en metodisk placering kommer att minska springet av platssökande som byter anställningar ideligen, är ovisst; att denna eventuella tidsvinst inte kommer att uppväga ökningen i arbetet om man lägger upp ett grundligare och fylligare program för rådgivningen och mer konsekvent ser till kvaliteten i det utförda arbetet är självklart Det tarvas väl inga ytterligare bevis för att yrkesvägledningens tjänstemän har för litet tid för varje sökande för att kunna göra det bästa möjliga av de till buds stående medlen. Det är för det första under vissa rusningstider sådan tillströmning på ungdomsförmedlingen, att man nödgas låta förmedlingsarbetet löpa ungefär som på vilken som helst annan avdelning. Vidare bör en yrkesvägledning (åtminstone i ett stort antal fall) också inne84

bära andra moment än samtalet och platsförmedlingen. En efterkontakt för att höra (och helst också på ort och ställe se) hur placeringen utfallit, hör till en ordentlig handläggning. I de fall då yrkesvägledaren inte genom I skolan eller föräldrarna känner till exempelvis barnets bostads- och familjej förhållanden, skulle det behövas hembesök. Likaså bör yrkesvägledaren 1 personligt helst känna arbetsplatserna, som han sänder ungdom till. Detta förutsätter, att yrkesvägledningens tjänstemän har rikliga tillfällen att studera ortens arbetsliv och att varje byrå vid förekommande behov skall kunna avdela någon för att besöka en bestämd arbetsplats eller följa en till staden nykommen tonåring till den familj, som vill ha ett hembiträde, eller till det hyresrum, där hon eller han skall slå sig ned. Den till synes självklara och nödvändiga kontakten med ungdomarnas egna familjer är faktiskt snarare undantag än regel, när det gäller folkskoleungdomarnas yrkesvägledning. Också detta sammanhänger enligt tjänstemännens uppgifter med att ungdomsförmedlingarna är så hårt trängda av sina arbetsuppgifter. Eljest skulle tjänstemännen antagligen mer regelbundet söka kontakt med hemmen, innan någon definitiv placering eller något bestämt yrkesråd kom till stånd. Som det nu är lider arbetet av att yrkessamtalen bara blir en affär mellan barnen och yrkesvägledaren; många gånger kommer därför det hela att rinna ut i sanden, då ett beslut konfronteras med föräldrarnas önskemål och deras verkliga eller förmenta sakkunskap om vad barnet kan och bör bli och med familjens ekonomiska resurser. Förutom den alltför snålt tillmätta tiden, är det andra yttre förhållanden som försvårar yrkesvägledarnas arbete. P å de stora förmedlingarna är lokalerna stundom så trånga, att flera tjänstemän måste sitta i samma rum, ofta alldeles inpå varandra. Man kan föreställa sig hur det skall gå att skapa den atmosfär av lugn förtrolighet och beredvillighet att hjälpa, som oundgängligen måste finnas mellan rådgivaren och hans besökare, då 4—5 personer med var sin sökande och eventuellt någon anhörig till en del av dem skall samtala i samma rum, där samtidigt ett par telefoner ständigt ringer. Sammankopplingen av löpande förmedlingsarbete och telefonpassning (samtal ined arbetsgivare som söker arbetskraft, med ungdom som vill höra efter arbete, med föräldrar som beklagar sig över en arbetsgivare eller en arbetsgivare som beklagar sig över en pojke som misskött sig o. s. v.) med yrkesvägledningen kan inte undgå att försvåra, delvis rent av äventyra resultatet. Det blir nödvändigt för tjänstemännen att så snabbt som möjligt få varje ärende ur händerna. Medvetandet om att väntrummet är fullt av sökande och att det därför inte går an att fördjupa sig i problemen måste inverka på möjligheten att göra intervjun så djuplodande och — det inte minst viktiga — så angenäm för den sökande, att man uppnår maximalt utbyte. Varje besök som inte hos den unge efterlämnar känslan av att vara väl mottagen och av att han lagt sin sak i goda händer är misslyckat. Tjänstemännen torde vara klart medvetna om, att den hjälp man van-

ligen kan ge är inskränkt till upplysningar och praktiska förmedlingsåtgärder. I många fall är detta också tillfyllest, men i åtskilliga andra skulle man behövt ge sakkunniga råd rörande specificerad yrkeslämplighet o. s. v. Till detta kommer emellertid — och det är den viktigaste faktorn när man söker bedöma den nuvarande yrkesvägledningens effektivitet — att en tjänsteman utan hjälp av något slags testning kan ha stor förmåga att förstå en människas karaktär, att känna sig fram till sådana drag i personligheten som kanske inte skulle avslöjas av något testprogram men som kan vara avgörande för hela yrkesinriktningen eller för möjligheten att ett val skall slå väl ut. Denna förmåga att intuitivt förstå andra människors personligheter, att varsamt få dem att under ett samtal utveckla sina väsentliga karaktärsdrag, sina älsklingstankar och sina fobier, sina drömmar och sin fruktan är den viktigaste egenskapen för en god yrkesvägledare liksom för alla som har med människovård att göra. Den hets som råder på ungdomsförmedlingarna, åtminstone tidvis, gör det svårt om inte omöjligt för tjänstemännen att utveckla detta sätt att bemöta de sökande, också då de har personliga förutsättningar för det. Då hittills ingen utbildning inskärpt vad den rätta metoden är eller effektivt sållat ut personer som saknar förutsättningar att själva upptäcka den, måste resultatet av dessa yrkesvägledningssamtal på ungdomsförmedlingarna bli blandat. (Angående utbildningen av yrkesvägledare se sid. 90.) Psykologiska

prövningsmetoder

i

yrkesvägledningen.

Som redan nämnts har den s. k. psykotekniken praktiskt taget ingen plats i det nuvarande yrkesvägledningsarbetet. 1 När arbetsmarknadskommissionen ganska hastigt byggde upp den landsomfattande organisation som vi tidigare beskrivit, var det naturligt att man fick nöja sig med de enklaste och billigaste metoderna. Så länge vi saknar såväl vetenskapligt utarbetade testserier som utbildade praktiska psykologer för uppgiften är det helt enkelt omöjligt att sätta i gång med psykologiska anlagsprov i stor skeda. Att programmet utbygges i den riktningen att psykotekniken (och andra testningar) får en plats i yrkesvägledningsprogrammet, synes emellertid vara ett allmänt önskemål. Det har härskat en viss osäkerhet angående arbetsmarknadskommissionens inställning på den punkten; efter den av Neymark lämnade redogörelsen i hans nämnda arbete står det dock klart, att man nu på ledande håll önskar komplettera de hittills tillämpade yrkesvägledningsmetoderna med de praktiskt-psykologiska prov, som kan visa sig lämpliga. Ungdomsvårds1 E t t visst samarbete har dock skett mellan ungdomsförmedlingarna i Stockholm och Göteborg och resp. högskolors psykotekniska avdelningar. Sedan 1946 kan yrkesvägledningsfall — liksom partiellt arbetsföra — i tveksamma fall få anlagsprövning, varvid denna och resekostnaderna betalas med statsmedel. Det är dock givetvis ytterst få personer som ännu kan komma ifråga för sådan undersökning.

k o m m i t t é n k a n d ä r f ö r i n s k r ä n k a sig till att i stort sett i n s t ä m m a i det utb y g g n a d s p r o g r a m som d ä r skisseras och därtill framföra y t t e r l i g a r e n å g r a synpunkter. D å d e n n a f r å g a varit föremål för en viss offentlig d e b a t t och föranlett en r i k s d a g s s k r i v e l s e m e d b e g ä r a n o m u t r e d n i n g — r ö r a n d e bl. a. t i l l ä m p n i n g av p s y k o l o g i s k a a n l a g s u n d e r s ö k n i n g a r och u t b i l d n i n g a v en speciell y r k e s v ä g l e d a r k å r — vill k o m m i t t é n i k o r t h e t relatera d e n n a debatt, i n n a n den ö v e r g å r till sina egna r e k o m m e n d a t i o n e r . Fru R o n n e b ä c k s motion. Vid 1943 å r s r i k s d a g m o t i o n e r a d e fru R o n n e b ä c k i a n d r a k a m m a r e n tills a m m a n s m e d 23 a n d r a k a m m a r l e d a m ö t e r u r olika p a r t i e r o m en effektivis e r i n g a v y r k e s v ä g l e d n i n g e n . 1 Det h e t e r bl. a. i m o t i o n e n : »En av samhället organiserad yrkesvägledning har särskilt de senare åren framstått som nödvändig och ofrånkomlig. Vissa ansatser har också gjorts i syfte att hjälpa de unga till rätta med deras val av yrke. Således har statens arbetsmarknadskommission genom arbetsförmedlingarnas ungdomsavdelningar i viss utsträckning tagit upp frågan om yrkesvägledningen och anställt särskilda personer för yrkesrådgivning åt de unga. Med tacksamhet noteras vad som åtgjorts i detta syfte, men man måste samtidigt med beklagande konstatera de påtagliga bristerna. För de unga som skola kunna välja sitt yrke fritt och under ansvar krävs nämligen icke endast upplysningar om yrkes världen och utbildningsmöjligheterna utan i lika hög grad saklig hjälp till självkännedom, som endast den på vetenskaplig grund lagda psykologiska anlagsundersökningen kan skänka. Den verksamhet som f. n. utövas vid ungdomsförmedlingarnas yrkesrådgivning synes emellertid helt ha utelämnat detta viktiga led i yrkesvägledningen. Men om samhället skall ta ansvar för att lämna yrkesvägledning, så har det också skyldighet att ställa de resurser till förfogande, som krävas för en vederhäftig och saklig rådgivning, resurser, som sedan länge intagit en framskjuten plats i de stora kulturländerna och där befunnits hållbara, men som i Sverige hittills uppmärksammats endast genom privat initiativ framför allt genom Institutet för praktisk psykologi och yrkesvalsfrågor i Stockholm. » Motionärerna påpekar att yrkesvägledningen självfallet inte avser att innebära något tvång för den enskilde eller att avlyfta ansvaret från den enskildes skuldror. Den skall blott ge de unga bättre förutsättningar att göra ett väl överlagt yrkesval. Vårt land står beträffande inånga andra socialpolitiska verksamhetsområden som ett föredöme för andra länder. När det gäller yrkesvägledningen, måste vi dock med beklagande konstatera, att Sverige blivit efter i utvecklingen, heter det. Motionen utmynnar i en anhållan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om skyndsamma åtgärder för en effektiviserad yrkesvägledning. Vid u t s k o t t s b e h a n d l i n g e n 2 förelåg en r a d r e m i s s v a r f r å n i n s t i t u t i o n e r som a n m o d a t s eller b e r e t t s tillfälle att y t t r a sig över förslaget. Skolöverstyrelsen ansåg att arbetsmarknadskommissionen borde få fortsätta sin igångsatta verksamhet och i motionens anda utveckla den. Utöver vad som redan 1 2

AK 1943 motion nr 219. Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr (5.

upptagits i kommissionens yrkesvägledande arbete kvarstår enligt överstyrelsen som väsentliga punkter dels utbildning av en speciell yrkesvägledarkår och anordnande av kurser för lärare och läkare, dels åtgärder för anlagsundersökningar och läkarundersökningar. En anlags- och fallenhetsundersökning skulle vara en värdefull tillgång, men intet torde hindra att arbetsmarknadskommissionen organiserar även denna detalj. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund tillstyrkte oförbehållsamt motionen under framhållande av att förbundet under de senaste tio åren ägnat särskilt intresse åt de spörsmål som gälla ungdomens sociala ställning i samhället. Folkpartiets ungdomsförbund ansåg att det möjligen skulle kunna räcka om en specialutbildad kår för anlagsundersökningarna anskaffades, medan arbetsförmedlingens personal för övrigt bör vara kompetent även för yrkesvägledningen. Förbundet ansåg att fulla värdet av en förbättrad yrkesvägledning vinnes blott om den kombineras med utvidgade yrkesutbildningsmöjligheter. Svenska landsbygdens ungdomsförbund förordade en utredning i motionens syfte, men framhöll att yrkesvägledningen bör kompletteras med en tillfredsställande yrkesutbildning. Att en utredning även bör betrakta jordbrukar- och lantbrukarungdomens speciella problem underströks. Ungsvenskarnas riksförbund tillstyrkte motionen. Beträffande punkten om anlagsundersökning framhöll förbundet, att då ungdomen omedelbart efter slutad folkskola ej alltid är mogen att avgöra sitt yrkesval, borde en sådan undersökning företagas vid två tidsperioder, nämligen dels när ungdomen slutar folkskolan, dels vid t. ex. 16—18-årsåldern. Arbetsmarknadskommissionen avstyrkte däremot och framlade sin motivering i ett till remissvaret fogat »PM rörande yrkesvägledning och anlagsorientering» författat av chefen för kommissionens byrå för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, fil. lic. E. Neymark. Där redogjordes för principerna och metoderna i den existerande yrkesvägledningen. Karakteristiken av det bedrivna yrkesvägledningsarbetet vad det avser enskilda rådsökande sammanfattas sålunda: »Kommissionen har ingalunda, som motionärerna förutsätta, i sitt organisationsarbete försummat den individuella yrkesvägledningen och anlagsorienteringen. Vid samtliga de yrkesvägledningscentraler, där organisationen är någorlunda utbyggd, bedrives individuell yrkesvägledning i den utsträckning, som är av behovet påkallad, och med utnyttjande av samtliga de anlagsorienterande metoder, som den samlade in- och utländska erfarenheten på området angivit vara av mera allmänt grundläggande betydelse, och efterhand som organisationsarbetet fortskrider, kommer samma system att tillämpas även på andra håll.» Motionens båda förslag — användningen av experimentalpsykologiska prövningsmetoder för all ungdom och utbildande av en speciell yrkesvägledarekår — avvisades som åtminstone för tillfället ej aktuella. Rörande det fortsatta uppbyggnadsarbetet sades dock, att »det givetvis vore tacknämligt, om verksamheten därvid kan erhålla även det komplement, som tillgången till experimentalpsykologisk teknik innebure och som otvivelaktigt skulle vara av värde i speciella fall.» »Den form av anlagsundersökning, som bygger på experimentalpsykologisk teknik i inskränkt mening och vilken motionärerna förordar, skulle i åtskilliga fall kunna vara till gagn för bedömningen», heter det i remissutlåtandet, men samtidigt framhålles:

»att ifrågavarande experimentalpsykologiska metoder endast förmå klarlägga vissa sidor av den anlagsmässiga utrustningen men däremot icke sådana betydelsefulla faktorer som den på lång sikt verkande energin och ambitionen, den sociala anpassningsförmågan och liknande — faktorer som dock många gånger i praktiken bli av utslagsgivande betydelse, att de experimentalpsykologiska metoderna följaktligen icke kunna ersätta utan endast i vissa avseenden komplettera de övriga metoder, som stå yrkesvägledningen till buds vid anlagsorienteringen och som för övrigt äro de grundläggande även i de länder, där man har experimentalpsykologiskt arbetande institut till sitt förfogande, ja, i stor utsträckning även utnyttjas av dessa institut, att en vederhäftig anlagsundersökning på experimentalpsykologisk grund är en synnerligen omständlig och tidskrävande uppgift, som dessutom ställer stora krav på den, som har ansvaret för densamma, liksom även på den tekniska utrustningen, att på grund härav ett allmänt genomförande av experimentalpsykologiska anlagsundersökningar av den avgående skolungdomen, i enlighet med motionärernas förslag, måste kräva inrättande av ett stort antal sådana institut, vilket måste möta stora ekonomiska och tekniska svårigheter, att man i de länder, där man hunnit samla den största erfarenheten på detta område, ej ansett sig böra mera allmänt genomföra dylika undersökningar, bl. a. på den grund att man ansett, att man i de flesta fall kan nå tillfredsställande resultat medelst övriga till buds stående undersökningsmetoder; att de experimentalpsykologiska metoderna ha sin största betydelse i vissa särskilda fall, såsom beträffande de s. k. partiellt arbetsföra och individer, vars anlag äro ovanligt svåra att bedöma, samt då det gäller att avgöra, om en individ fyller de krav, som i ett speciellt avseende måste ställas på utövaren av ett visst yrke, att de experimentalpsykologiska metoder, som de utländska instituten på området begagna sig av, icke till fullo kunna utnyttjas, förrän de blivit anpassade efter svenska förhållanden, vilket emellertid hittills endast skett i ringa utsträckning, samt att varje försök att genomföra motionärernas önskemål på denna punkt måste föregås av ett omfattande praktiskt-psykologiskt forskningsarbete i samråd med dem, som ha ansvaret för den egentliga yrkesvägledningen.» Utskottet skriver för sin del, att vikten av att de unga som skall gå ut i förvärvslivet, blir placerade så att deras anlag och fallenhet kommer till sin rätt, inte kan nog understrykas. Med hänsyn till befolkningsutvecklingen i vårt land, som kommer att kräva stora produktiva insatser av en relativt fåtalig befolkning i de arbetsföra åldrarna, är det angeläget att ungdomens yrkesval och utbildning främjas efter rationella linjer. Frågorna om tillämpning av metoden med psykotekniska prov vid anlagsundersökningar och utbildningen av en speciell yrkesvägledarkår samt om anordnande av kurser för lärare och läkare är i och för sig av så vittgående natur och också av så stor ekonomisk räckvidd att de kräver en närmare utredning. En sådan utredning synes också önskvärd med hänsyn till behovet av en effektiv yrkesvägledning. Utskottet understryker, att frågan om en bättre yrkesutbildning måste beaktas, inte minst med avseende på landsbygden, och slår till slut fast, att det finner den i motionen upptagna frågan vara av synnerligen stor betydelse, varför det hemställer till riksdagen att begära en utredning i saken. 89

Så blev också riksdagens beslut 1 Någon sådan utredning har emellertid ännu inte kommit till stånd. För yrkesvägledningens del kan den av Neymark författade bilagan till skolutredningen sägas ge besked; där underkastas yrkesvägledningens nuvarande metoder en betydligt mera kritisk analys än i det citerade remissutlåtandet. Psykotekniken hänvisas till självständiga institut, dit yrkesvägledningen kan sända sådana sökande som bereder särskilda bekymmer. Själva bör dessa institut däremot inte befatta sig med de andra faserna i yrkesvägledningen, utan efter anlagsundersökningen återförvisa klienten till yrkesvägledningen. Det förutsätts att bara ett fåtal av yrkesvägledningens besökande behöver denna anlagsdiagnos och att ännu färre kan komma i tillfälle att få den. Närmast tänkbart anses det nämligen vara alt psykotekniska institut växer ut från de psykologiska institutionerna också i Lund, Uppsala och Göteborg så som redan skett i Stockholm. Dessa skulle då kunna betjäna respektive städers och omgivande landsbygds ungdom. Möjligheten alt ha psykotekniska filialer också vid länscentralerna omnämnes dock; förslagsvis skulle dessa sortera under ungdomsförmedlingen och bara i fråga om sina testmetoder o. s. v. vara beroende av något av de större instituten. Rekrytering

och utbildning

av

yrkesvägledare.

Som framgått av det föregående råder i vårt land personalunion mellan ungdomsförmedlare och yrkesvägledare. Någon utbildning avsedd speciellt för dessa båda uppgifter finns ännu inte utan erfarenheterna i det praktiska arbetet får utgöra den egentliga skolningen. Enligt uppgifter från arbetsmarknadskommissionen är den vanligaste förutbildningen bland dem som sökt sig till detta arbetsområde akademiska studier — i varjehanda ämnen. Vidare förekommer socialinstitutsutbildning samt i tredje hand utbildning vid KFUM:s och KFUK:s sekreterarinstitut. I ett par fall har man förvärvat personer med folkskollärarutbildning. Det är dock att märka att avlöningen för de flesta befattningarna inom yrkesvägledningen är så låg, att den inte kan locka en ordinarie folkskollärare att övergå från sin tjänst. 2 En person som önskar komma in på arbetsområdet får vanligen börja med en tids praktikanttjänst, då ett visst arvode numera utgår. Om han därunder anses lämplig, blir han i mån av tillgängliga tjänster anställd och får så småningom sätta sig in i förmedlingsarbetet och yrkesvägledningsarbetet dels i skolorna, dels på ungdomsförmedlingen. Arbetsmarknadskommissionens yrkesvägledningssektion har också låtit 1

Riksdagens skrivelse 1943 nr 295. Det är bara de i Ce 22 (gamla Eo 18) placerade föreståndarna som uppnår och något överträffar en ordinarie lärares lön. 2

praktikanter gå med i arbetet i den centrala ledningen, vilket samtidigt innebär en god orientering rörande det arbetsmaterial och de metoder som man använder i yrkesvägledningen. Från ledande håll har det starkt framhållits att denna metod att utvälja personal — då man försökt att i första hand ta hänsyn till vederbörandes personliga lämplighet för arbete med och bland ungdom — var den enda framkomliga då man började bygga upp yrkesvägledningen här i landet. Först på sista tiden har en gren av den tillämpade psykologin — psykotekniken — fått en egen institution vid Stockholms högskola. Det fanns alltså helt enkelt inte utbildade psykologer, när man satte i gång med verksamheten — och finns ännu inte. Kommissionens strävan är att inom verket söka ordna en vidareutbildning av de anställda yrkesvägledarna, så att de så småningom genom självstudier och kortare kurser under kommissionens ledning så att säga samlar ihop en utbildning, täckande såväl samhällskunskapen som de speciella psykologiska studieoinråden, vilka har betydelse för arbetet. Avsikten är att sektionen skall utarbeta korrespondenskurser som tjänstemännen skall gå igenom på egen hand innan man samlas till de gemensamma kurserna. Den längsta kursen av detta slag hölls sommaren 1947 och omfattade tre veckors föreläsningar och övningar i praktisk psykologi. Ungefär hälften av de anställda tjänstemännen var då samlade på Bosön. Samma kurs upprepades senare för resten av tjänstemännen. I sin ovan refererade utredning kommer Neymark dock fram till den slutsatsen, att man för framtiden bör skärpa kompetenskraven i varje fall för dem som skall inneha föreståndarbefattning eller eljest mera självständigt syssla med yrkesvägledningsarbete. Han fixerar förslagsvis utbildningskraven på följande sätt (sid. 221). 1. Skolunderbyggnad motsvarande den, som fordras för inträde vid socialinstituten. 2. Grundläggande teoretiska kunskaper på psykologiskt och pedagogiskt område i nivå med vad som kräves för betyget med beröm godkänd i fil. kand.-examen. Helst även någon tids praktik vid psykotekniskt institut el. likn. 3. Social praktik av det slag, som fordras för inträde och examen vid socialinstitutens sociala linje. 4. Socialinstitutsstudicr i åtminstone vissa ämnen (nationalekonomi, socialpolitik, sociallagstiftning, socialhygien), såvida man inte kan styrka, att man inhämtat motsvarande kunskaper i dessa ämnen på annat sätt. 5. Välmeriterad ungdomsförmedlings- och yrkesvägledningspraktik och i samband därmed erhållen undervisning. 6. Nöjaktigt genomgångna specialkurser av det slag, som internt kommer att organiseras för ungdomsförmedlingstjänstemän. I de närmast följande kapitlen behandlas i korthet frågorna om ungdomens yrkesutbildning och förhållandena i arbetet. Därefter följer de förslag till reformer — dels på längre, dels på kortare sikt — som kommittén vill framföra, varav yrkesvägledningens effektivisering och utbyggnad är ett led. 91

Sammanfattningsvis torde man av den givna redogörelsen kunna sluta sig till att huvudpunkten i ett reformprogram måste bli utbildnings- och urvalsproblemen när det gäller yrkesvägledarna, vidare en kvantitativ utbyggnad så att apparaten räcker för uppgiften. Till sist utveckling av arbetsmetoderna så långt, att inget försummas, som kan hjälpa ungdomarna tillrätta med yrkesvalet.

FEMTE

UNGDOMENS

KAPITLET

ARBETSFÖRHÅLLANDEN

Inledande

anmärkningar

X följande avsnitt framför ungdomsvårdskommittén några synpunkter på de förhållanden, varunder flertalet unga utför sitt arbete, och den lagstiftning — arbetarskydds- och arbetstidslagarna — som reglerar dessa förhållanden. Det är kommitténs åsikt att förbättring av dessa förhållanden behövs i flera avseenden. På viktiga punkter föreligger också redan reformförslag, framlagda av 1938 års arbetarskyddskommitté, i det följande benämnd arbetarskyddskommittén — i dess betänkande med förslag till ny »lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete» (SOU 1946:60). Ungdomsvårdskommittén knyter till stor del den följande diskussionen till dessa förslag. I fråga om målsättningen för skyddet av de minderåriga och de viktigaste åtgärderna härför — särskilt läkarbesiktningen och den tvingande karaktären hos arbetarskyddsmyndigheternas förelägganden — är kommittén enig med arbetarskyddskommiltén. Däremot kan den inte undgå att ifrågasätta, om man kan nå de mål som lagen åsyftar med den apparat som föreslås för ändamålet Det är på grund av detta tvivel rörande möjligheten att genomföra ett minderårighetsskydd med den avsedda effekten, som ungdomsvårdskommittén vill föra fram tanken på en försöksverksamhet i liten skala i väntan på att lakar- och psykologutbildningen kan byggas ut till tillräcklig kapacitet. Kommittén anser vidare att man bör mera än hittills inrikta omvårdnaden på individens problem och att den positiva rådgivningen och hjälpverksamheten därvid bör utsträckas vida mer än vad som åsyftas med de egentliga skyddsbestämmelserna. Därmed är inte sagt att det skulle saknas utrymme för generella reformer. Det finns emellertid viktiga anpassningsproblem, som man inte kommer åt på den vägen. Genom undersökningar både i form av massutfrågning och av fylligare intervjuer av individuella »fall» har kommittén fått den uppfattning bestyrkt, som nog delas av alla som känner det arbetsliv som de minderåriga deltar i: de arbetandes välbefinnande och trivsel varierar starkt 93

från arbetsplats till arbetsplats, från avdelning till avdelning och från individ till individ också om de står bredvid varandra och utför exakt samma arbete under samma betingelser. Bland förefintliga missförhållanden som kan botas genom generella lagbestämmelser är exempelvis en allmän överansträngning genom alltför lång arbetstid och för hård press. För detta kan minskad arbetstid och raster, inlagda i arbetsskiften, samt längre semester i viss mån vara botemedel. Vissa missförhållanden kan också undanröjas genom allmänt förbud mot minderårigas användande i viss sysselsättning. (Jämför 1930 års kungörelse angående förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten. Arbetarskyddskommillén föreslår att denna kungörelse ändras och utvidgas.) Den mycket allmänt förekommande bristen på yrkeskunskap skulle en allmän obligatorisk yrkesutbildning kunna avhjälpa o. s. v. Helt till fyllest kan emellertid aldrig dylika allmänna reformer bli. Det ligger nämligen i sakens natur att lagbestämmelser av skyddskaraktär måste ha en generell och från början rent negativ innebörd — att hindra skadegörelse till liv och lem o. s. v. — men inte kan sikta på varje individs positiva anpassning i arbetslivet. När lagen innebär förbud för ungdom i viss ålder att exempelvis ta visst arbete eller att arbeta mer än vissa timmar, kan man inte ta hänsyn till det faktum att unga människor kan vara synnerligen ojämnt utvecklade. Medan det skulle vara skadligt eller farligt för den ena pojken att t. ex. stå vid en maskin eller köra ett par hästar, kan en annan jämnårig men fysiskt och psykiskt mera utvecklad pojke göra det. Vidare är ju arbetarskyddslagens olika bestämmelser bara tillämpliga på vissa yrkeskategorier, medan andra stora grupper lämnas helt eller delvis utanför. När det gäller läkarkontrollen kan nämnas, att en pojke bör underkastas sådan om han arbetar i ett visst t. ex. större företag men inte om han utför precis samma arbete i ett annat tvärs över gatan — ifall antalet anställda är mindre där (gäller byggnads- och transportföretag). Det är säkerligen sådana iakttagelser som medfört, att redan de gällande bestämmelserna om barns och ungdoms arbete torde kringgås flitigare än de flesta andra lagar och aldrig kommit att bäras upp av någon allmän folkmening. Det enda syftet som människor i gemen kan godkänna i fråga om dessa inskränkningar i ungdomarnas rätt att arbeta måste vara hänsynen till de ungas hälsa och välbefinnande, och då blir givetvis dylika inskränkningar i lagens giltighetsområde stötande. Det redan omnämnda förslaget till ny arbetarskyddslag1 upptar, såsom redan antytts, en hel del förbättringar också i fråga om skyddet för de minderåriga. Bl. a. utvidgas lagen att omfatta varje slag av »verksamhet» där ungdom under 18 år är anställd — dock fortfarande med viktiga undantag: jordbruket, hemindustrielit arbete, arbete av familjemedlem och allt husligt 1

Förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m., avgivet av 1938 års arbetarskyddskommitté, SOU 1946: 60.

arbete i enskilda hem är sålunda undantagna från alla eller flertalet av lagens bestämmelser. Den viktigaste nyheten i förslaget är att alla minderåriga skall vara läkarundersökta före användande i arbete (utom på de nyss nämnda arbetsområdena) och att alla arbetsgivare (utom i nyssnämnda fall) blir förpliktade att anmäla till yrkesinspektionen om de har minderåriga anställda. Dessa blir sedan underkastade en årlig läkarbesiktning av en tjänsteläkare, som skall uppsöka den unge på arbetsplatsen. Om läkarundersökningen inte kan ske på arbetsplatsen kan den förläggas annorstädes, men då är läkaren skyldig att — »där skäl därtill äro» — skaffa sig personlig kännedom om vilka arbetsförhållanden de unga arbetar under. Det är främst från denna punkt ungdomsvårdskommittén utgår i sitt förslag, när den önskar förvandla den relativt summariska fysiska hälsokontroll som här avses till en på individens totala utveckling inriktad tillsyn, en hälsovård som söker följa den fysiska, psykiska och sociala utvecklingen under de viktiga övergångsåren från skolans slut och helst fram till exercisåldern. För att den årliga hälsokontrollen skall kunna få denna vidare innebörd bör den samverka med yrkesvägledningen, helst så att läkaren samtidigt tjänstgör där och samarbetar med yrkesvägledningspersonalen när det gäller att placera om, testa eller eljest hjälpa de unga till rätta. Vidare bör inga undantag från lagen göras, utan alla anställda minderåriga få denna förebyggande vård. Ungdomar som vistas och arbetar i sina hem bör erbjudas att kostnadsfritt få del av hälsokontrollen men inte tvingas därtill. Genom ett sådant program skulle arbetarskyddslagens allmänna bestämmelse om att den arbetande inte får användas i sådana sysselsättningar, som medför fara för ohälsa eller olycksfall eller annan menlig inverkan eller för vilket han saknar erforderliga fysiska eller psykiska förutsättningar, kunna bli en verklig regulator och omvårdnaden om den unga arbetskraften förvandlas från en minimistandardsgaranti av begränsat värde till en positiv stödverksamhet, som från fall till fall griper in med råd och dåd men lämnar alla som klarar sig bra och trivs bra utan annan kontroll än en årlig läkarundersökning. Utöver detta program, som föreslås först bli prövat i försöksskala, föreslår ungdomsvårdskommittén att arbetstiden för minderåriga i åldern 14—16 år minskas till 40 timmar per vecka med förbud mot övertid samt att arbetstiden för ungdom i åldern 16—18 år begränsas till 48 timmar per vecka — alltså den ordinarie arbetsveckan men förbud också här mot övertid. Innan kommittén från dessa inledande anmärkningar övergår till en mera detaljerad behandling av frågorna om minimiåldern, om tillsynen över de minderåriga arbetarna, om hälsoskyddet samt om arbetstiden och dess förläggning, vill den med några ord beröra en frågeställning av vida mera djupgående art men vilken den trots insikten om dess betydelse måste lämna helt åt sidan. Det gäller frågan huruvida det rådande produktions- och arbets-

sättet ger de bästa betingelserna för individens glädje vid och solidaritet med sitt arbete eller om en grundväsentligt annan organisation av arbetslivet skulle kunna öka tillfredsställelsen i att arbeta och därmed stegra såväl effektiviteten i arbetet som den subjektiva trivseln. Förmodligen reagerar människor olika inför dessa frågor liksom inför de flesta andra; några undersökningar som man kan bygga ett omdöme på finns dock inte, och kommittén har inte heller kunnat företaga några sådana. Det är bara ett enda faktum av socialpsykologisk art, som kommittén vill peka på. För alla dem som själva äger sina produktionsmedel och avyttrar eller för egen del konsumerar de varor de framställer, råder det en självfallen intressegemenskap, eller rättare sagt en identitet i fråga om intresset, mellan individen i hans egenskap av arbetare-producent och av inkomsttagare-konsument: han har enbart och direkt nytta av att få så mycket som möjligt gjort. Helt annorlunda ligger det till för den som är anställd och får betalt direkt för sin arbetstid. Situationen är här inte så enkel; på lång sikt har han visserligen intresse av att det företag h a n är anställd i producerar mycket och kvalitativt goda varor — endast därigenom säkras hans utkomst Men på kort sikt kanske inte nyttan av att produktionen blir maximal uppleves av den enskilde arbetaren. Metoden att betala efter styck löser bara skenbart intressekonflikten: det är bara för korta perioder en arbetare kan »ta ut» något väsentligt i vinst på att producera mer än vanligt. Vid nästa ackordsjustering riskerar han — och vad värre är alla hans kamrater i arbetet — enbart nackdel härav därigenom att hans topprestation kan tas till intäkt för högre arbetskrav i fortsättningen. Den naturliga solidariteten mellan de arbetande tvingar alltså till en nivellering så att de dugligaste inte kan prestera vad de egentligen skulle kunna och ha lust till under andra förhållanden. Denna känslomässiga frontbildning, som hindrar den enskilde från att identifiera sig med sitt arbete och med den större enhet — företaget — där det ingår som ett led, hämmar också den enskilde individens arbetsglädje. Det är visserligen osäkert hur många av de anställda i fabriker och andra företag som i likhet med lumprivaren i arbetarskildringen »Död mans hand» har en önskan och ett behov av att »vara med och dela och bestämma». Det är dock inget tvivel underkastat att det överallt finns sådana människor i alla åldrar och att deras arbetstrivselproblem därför inte påverkas nämnvärt av sådana partiella reformer som detta kapitel handlar om, hur mycket materiell förbättring de än bevisligen skulle medföra. Det är nämligen av allt att döma själva känslan av frihet och självbestämmande som utgör kvintessensen av behaget att i en eller annan form »arbeta åt sig själv». Problemet är att organisera produktionen i stort så att alla de medverkande blir känslomässigt engagerade för och med arbetet, inte står likgiltiga eller fientliga inför det. De aktuella strävanden som under beteckningen »industriell demokrati» gör sig gällande i vårt land är ett försök att utan ändring i ägandeförhållandena skapa fram 96

mera samkänsla inom företagen. Tiden är ännu inte inne att bedöma hur det kominer att lyckas. Minimiåldern

för

barns användande

i

arbete.

När man började införa arbetarskyddslagar i industriländerna var bestämmelserna till skydd för barn och ungdom en viktig del. Förhållandena inom barnarbetet var som bekant sådana, att hänsynen till folkmaterialet gjorde det ofrånkomligt att gripa in med lagliga medel. Kanske hade dock denna humanitära motivering inte förmått att utveckla och effektivisera skyddslagstiftningen ens så pass mycket som dock skett, om inte arbetarorganisationerna allt från sitt framträdande hade haft intresse av att söka ta bort barnen från arbetsmarknaden, där de verkade lönenedpressande Också i våra dagar ser man dessa båda olika motiv verksamma bakom yrkanden i fråga om de minderårigas arbete. Medan sådana krav som förbud mot skiftarbete h a r en klar motivering i hänsynen till de ungas kroppsliga och psykiska hälsa, kan man utan tvivel också se arbetspolitiska intressen — bl. a. motverkande av arbetslösheten — bakom de förslag om arbetsalderns höjande till 15 år och utvidgningar av lagens tillämpningsområde som kom fram i flera konventionsförslag från internationella arbetsorganisationen under mellankrigstiden. ioL V t r t o l a n d ä n d r a d e s mi^nuåldern för minderårigas användning i arbete Uöl Iran 12 till 13 år. För industriellt arbete samt byggnads- och transportarbete fastställdes en minimiålder av 14 år. Denna ålder skulle dock mte galla for minderåriga som sysselsattes med distribution av varor eller uträttande av bud och ärenden. I fråga om arbete under jord i gruva eller stenbrott höjdes minimiåldern från 15 till 16 år. År 1937 likställdes skogsavverkning och kolningsarbete med industriellt arbete, d. v. s. att för dessa arbeten fordras även en minimiålder av 14 år. Enligt arbetar skyddskommitténs lagförslag skulle minimiåldern höjas till 14 respektive 15 år, varvid den högre åldersgränsen skulle gälla också för arbete i gruvor, stenbrott och grustag samt i hotell, restauranger och kaféer, dock inte när det gäller medlem av arbetsgivarens familj, inte heller i hemindustrielit arbete eller i jordbruk. Till arbete under jord i gruva, i stenbrott eller å annan liknande arbetsplats skulle minderårig inte få användas. Varken de gällande bestämmelserna eller de föreslagna möjliggör anslutning till de internationella konventionerna rörande minderårigas arbete Den viktigaste är Washingtonkonventionen av år 1919 med en senare revision i Geneve 1937. Dels höjdes minimiåldern i revisionen från 14 till 15 år dels ger den svenska lagen möjlighet till dispens från åldersbestämmelserna vilket den internationella konventionen inte gör. Vi skall senare se att dispensreglerna är högst betydelsefulla i praktiken. Erfarenheten har otvetydigt visat, att det är synnerligen svårt att föra 7—717431

lagar av denna karaktär ut i livet, om de inte kompletteras med andra obligatoriska åtgärder av positiv art, framförallt skolgång. Det naturliga är väl också att förlängningen av den obligatoriska skolan får utgöra regulatorn för barnens inträde i arbetslivet. Andra former av sysselsättning än förvärvsarbete kan naturligtvis också tänkas fylla ut en skolfri period, t. ex. ett »lantår» som för ut stadsbarn i kontakt med jordbruket eller vistelse i träningsläger av mer växlande art och som står mitt emellan fritidssysselsättning och skolning och arbete; en del uppslag i samband med debatten om huslig utbildning och kvinnlig värnplikt har gått efter den linjen. En rik provkarta på åtgärder för ungdom erbjuder de engelska och amerikanska arbetslöshetsprogrammen (Y I C och N Y A ) . Endast allvarlig arbetsbrist — sådan som kommittén på annat ställe sagt sig inte ta med som förutsättning för sina resonemang — torde emellertid kunna skapa resonans för sådana förslag i vårt land. Det återstår alltså de båda möjligheterna: att tillåta »barnarbetet» från och med att barnen slutar skolan eller att samtidigt höja åldersgränsen för utträdet på arbetsmarknaden och den obligatoriska skoltiden med ett respektive två år utöver det sjunde, som snart skall vara genomfört. Vid genomförd sjuårig skolplikt beräknas genomsnittsåldern vid avgången från skolan vara något över 14 år. Det stadgas visserligen att sjuårig skola skall vara genomförd i alla skoldistrikt senast 1948, men man kan förutse att det på en del orter där man har dåliga skolformer måste ges anstånd ännu några år. Man kan alltså utgå från att vi under de kommande åren bredvid varandra har skolor där eleverna slutar sin obligatoriska skolgång vid 13 år, vid 14 år och vid 15 år — det sista på orter där man genomfört åttaårig skola. Till yttermera visso har det i diskussionen om den 9-åriga framtidsskolan uttryckts det önskemålet, att man under utbyggnadsperioden, som med nödvändighet måste bli lång, skulle tillåta de skoldistrikt som vill och kan att bygga upp denna enhetsskola utan att avvakta åttaårsskolans fullständiga genomförande. Om detta skulle bli fallet, får vi alltså inom en inte alltför avlägsen framtid också distrikt, där barnen hålles i skola till fyllda 16 år. Ungdomsvårdskommittén vill först fastslå den principiella inställningen till barnarbete överhuvud taget, att samhället har som en av sina första plikter mot de unga att se till att de under sina uppväxtår får åtnjuta tillräcklig frihet och göra det under tillräckligt lång tid för att kunna utveckla sina inneboende anlag och var och en därigenom på sitt sätt mogna till så fullgångna personligheter som möjligt För detta ändamål måste vår allmänna skolunderbyggnad förbättras, vilket just nu är föremål för intensiv planläggning. I samma takt som den obligatoriska skolan förlänges utöver nuvarande sex eller sju, på några få orter åtta år, kommer då den undre åldersgränsen för barnens inträde i förvärvslivet att höjas från nuvarande 13 år till — vid en genomförd nioårig skola — normalt 16 år. I samma mån som man därutöver kan skapa möjligheter för större grupper än nu att fortsätta

i yrkesskolor eller andra högre skolor, får ytterligare ett eller ett par år formen av förberedelse för det slutliga inträdet i arbetslivet. På denna väg, förlängning av skoltiden — och enbart på den — kan man i full utsträckning skapa garanti för att barnen inte i förtid sätts i arbete som de inte rår med eller som på annat sätt medför skador eller risker av fysisk eller psykisk art. Genom bestämmelser om en viss minimiålder för inträde i arbete av visst slag kan man visserligen — teoretiskt åtminstone — portförbjuda vederbörande barn från dessa arbetsställen. Vad man däremot inte kan uppnå lagstiftningsvägen är att hindra att barn får arbeta för hårt och för länge t. ex. i det egna hemmet, på den egna gården o. s. v. Realiter är ju detta lika olyckligt som motsvarande barnarbete i t ex. industriyrken. Det är familjernas ekonomiska betryck och vår skolas ännu alltför korta obligatoriska skolning, alltså två sidor av den bestående fattigdomen i vårt samhälle, som bär ansvaret för att vi ännu har och väl också en lång tid framåt måste tolerera »barnarbete», om man därmed menar heltidsarbete i allvarligt försörjningssyfte av barn som befinner sig under 16 års ålder. När den obligatoriska skolan i en framtid kommer att utsträckas till minst 8 år, kommer vårt land att kunna biträda den ovannämnda internationella konventionen, och detta bör givetvis eftersträvas — också om man redan nu tar sikte på att genom den nioåriga skolan sätta kravet på den allmänna skolgången ännu ett år högre. När arbetarskyddssakkunniga i sitt förslag inte har ansett sig kunna tillstyrka att -vi omedelbart inför ett stadgande av en minimiålder av 15 år för allt förvärvsarbete, vill ungdomsvårdskommittén för sin del instämma i vad som anförs rörande det olämpliga i att det uppstår en »lucka» mellan den obligatoriska skolans slut och åldersgränsen för tillåtelse att ta arbete. När man föreslår att gränsen 15 år dock införes för industriellt arbete, påpekas att detta förbud bara skulle komma att beröra ett fåtal minderåriga; det skulle år 1938 bara varit ca 3 200 14-åringar anställda i sådant arbete. Hur många i denna ålder som befinner sig i arbete inom restauranger och liknande — som nu föreslås likställda med industrin — meddelas inte. Det är klart att alla kategoriklyvningar av ovannämnda art, enligt vilka det i ena fallet blir tillåtet för en skolfri pojke eller flicka att arbeta vid 14 års ålder, i annat fall lagstridigt, innebär en praktisk svaghet. Man skulle på grund härav kunnat ifrågasätta, om man inte i avvaktan på att skolåldern allmänt höjs till minst 15 år, borde avstå från åldersbestämmelser rörande inträde i arbetet och bara behålla regeln, att barn som går kvar i den obligatoriska skolan inte får lov att ta arbete som hindrar dem från att deltaga i undervisningen och förbereda lektionerna. På grund av sin förut deklarerade principiella inställning till barnarbetet över huvud vill kommittén dock inte förorda ett dylikt uppskov. Kommittén förordar sålunda trots de påtalade olägenheterna att 15-årsregeln för allt arbete lagfästes. Där barnen lämnar skolan före fyllda 15 år bör det givetvis finnas möjlig-

het till dispens från lagens förbud i vissa fall; huruvida sådan bör ges individuellt eller den möjligen skulle kunna ges generellt för vederbörande skoldistrikt anser kommittén böra övervägas innan den nya arbetarskyddslagen antages. Enligt arbetarskyddskommitténs förslag skulle arbetsrådet ha möjlighet att meddela undantag från såväl regeln om 15 års ålder för industriellt och likställt arbete som för 14-års-regeln om annat arbete. Ehuru det. förutsattes att sådana dispenser huvudsakligen skall gälla 13-åringar, sägs det att man inte velat ställa upp någon absolut undre gräns här. I praktiken skulle detta alltså ge möjlighet att etablera ungefär samma arbetsförhållanden som nu råder, bara med den skillnaden att man i vartenda fall måste gå till den centrala myndigheten och begära tillstånd först. Skolbarns arbete på ferier och eftermiddagar. Är huvudlinjen i fråga om minimiåldern, att skolans längd avgör den praktiska möjligheten att ta arbete, återstår dock frågan om man i lag bör förbjuda barnen att medan de går kvar i den obligatoriska skolan syssla med avlönat arbete av något slag. Det kan då dels gälla arbete under exempelvis sommarferier, dels eftermiddagsarbete efter den dagliga skoltidens slut. När det gäller denna fråga vill ungdomsvårdskommittén för sin del framhålla att sådana sysslor, om de är frivilligt valda, kan ha stort värde för den uppväxande ungdomen, bara det tillses att sysslornas art och omfattning är lämpade efter vederbörandes krafter och förmåga i varje särskilt fall. Det förefaller därför kommittén som om man borde pröva att få sådana bredvidsysslor legaliserade på ett enklare sätt än genom individuell dispensansökan hos den centrala arbetarskyddsmyndigheten. Nedan ges först en kort översikt över den gällande lagstiftningen och dess tillämpning. Som redan nämnts är det enligt den gällande arbetarskyddslagen förbjudet för minderåriga att ha något arbete under skolterminerna; däremot är det inte förbjudet för en elev som ännu befinner sig i skolpliktsåldern att ta arbete under ferierna, förutsatt att han inte kolliderar med åldersbestämmelserna 14 år för industriellt och likställt arbete och 13 år för annat arbete. Det är dock att märka, att eftersom arbetarskyddslagen bara har tillämpning på vissa arbetsområden men utelämnar andra, kommer också barnarbete samtidigt med skolgång att vara lagligt om det sker t. ex. i jordbruk eller i husligt arbete. Att inga skyddsbestämmelser har giltighet för barn som arbetar hos föräldrarna — i vad arbete det vara må — har förut påpekats. När det gäller tillämpningen av dessa onekligen svåröverskådliga bestämmelser måste man konstatera, att den lagliga tillsynsmyndigheten — yrkes100

inspektionen — s a k n a r möjlighet att p å egen h a n d tillse efterlevnaden. Det ä r först på senaste å r e n s o m skolorna p å n å g r a håll tagit u p p f r å g a n o m b a r n e n s eftermiddagsarbete och gjort a l l v a r a v att d e t t a skall ställas u n d e r kontroll, d. v. s. att ingen skolelev får h a a r b e t e — a n n a t ä n i t. ex. h u s h å l l eller j o r d b r u k — b r e d v i d s k o l g å n g e n u t a n att h a sökt och fått tillstånd från y r k e s i n s p e k t i o n e n s chefsmyndighet, r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e n i S t o c k h o l m . År 1942 tog Malmö folkskolor initiativ till en reglering av skolungdomens eftermiddagsarbete och försöket har sedan vunnit efterföljd på ett antal orter. 1 Vid de undersökningar av skolbarnens förvärvsarbete som i allmänhet föregått skolornas ingripande har man påträffat sådana missförhållanden alt de klart bevisar behovet av någon form av kontroll. Frekvensen av arbete bredvid skolan varierar givetvis, i vissa klasser — t. ex. åttonde klassen av pojkar — kan den vara hundraprocentig. I Malmö fann man att flertalet av dem som hade arbete befann sig i 13- och 14-årsåldern men det förekom också barn ända ned i 9—10-årsåldern Från en annan stad rapporteras att till och med barn i första klassen i småskolan regelbundet bär ut och säljer tidningar tidigt om söndagsmorgnarna. Förvärvsarbetet ar betydligt vanligare bland pojkarna än bland flickorna, vilket får antas hora samman med att de senare hjälper till mera i sina hem. Den vanligaste sysslan är springpojkens och springflickans. Arbetstiden brukar i flertalet fall vara omkring 2 timmar per eftermiddag, men exempel på betydligt angre arbete rapporteras också från alla undersökningar. I Malmö fann man sålunda barn som hade 6 timmars regelbundet arbete varje vardag bredvid skolan alltså 36 timmar i veckan. Från Lund meddelas att 25 % av de barn som där hade förvärvsarbete, arbetade över 15 timmar per vecka och en del över 30 timmar Det förekommer på sina håll att skolbarnen har arbete före skolan — kl 7—8 på morgonen - eller springer till en affär och tjänstgör under sin frukostrast. I några tall i Malmö slutade dagens arbete så sent som kl. 22. Bland de exempel som meddelas från Malmö kan nämnas en 11-årig pojke i B-klass, som varje dag arbetade kl. 1 8 - 2 1 . 3 0 i en bowlinghall. I skolan var han »trott och förströdd». En 12-årig pojke som gick i hälsoklass arbetade dagligen 10—18 trots att han var »klen och liten». En 12-årig flicka tjänstgjorde på ett kafé varje dag kl. 15.30-19. »Missköter skolan och tar tydligen skada till sin hälsa, ty hon svimmar ofta och mår illa.» S e d a n m a n f r å n skolans sida fått r e d a p å dylika f ö r h å l l a n d e n , h a r m a n n a t u r l i g t nog a n s e t t det n ö d v ä n d i g t att k o n t r o l l e r a h u r s k o l b a r n e n s a r b e t s d a g ser u t Det ä r j u föga m e n i n g m e d att exempelvis p l a c e r a ett k l e n t b a r n t h ä l s o k l a s s m e n s e d a n låta det a r b e t a ut sig i f ö r v ä r v s a r b e t e p å eftermiddagen. E t t a n t a l s t ä d e r och orter h a r alltså p å sistone tagit u p p ett samarbete med riksförsäkringsanstalten, v a r i g e n o m m a n för första g å n g e n å t m i n s t o n e förs ö k e r a t t b r i n g a b a r n e n a r b e t s v a n o r i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d lagens b e s t ä m melser. A n s ö k a n skall inges a v b a r n e t s m å l s m a n eller a v a r b e t s g i v a r e n — l De orter som t. o. m. vårterminen 1947 mer eller mindre fullständigt genomfört svstemet B^t^^Z^^r^^^T^^ f ö r skolbarnens eftermidLgLbefe är följande iZn\ ° V ' T Sf""' F l e n ' G a v l e ' Hälsingborg, Karlskrona, Katrineholm, Kumla, Kävlinge Plng L l m h a m n V t a S ^ Ä r v S 8 * ' ' LUnd' MapieStad' MalmÖ' S v a l l a , V I Ä '

i senare fallet med målsmans tillstånd. Den skall ange vilka sysslor och vilka arbetstider man avser. Vidare skall överläraren eller motsvarande ha tecknat på sin tillstyrkan eller avstyrkan, sedan han inhämtat klasslärarens och ibland också skolläkarens åsikt. Under 1945 var antalet ansökningar som av skolorna vidarebefordrades till riksförsäkringsanstalten 885 och av dessa beviljades 735 medan 133 avslogs. Under 1946 steg antalet ytterligare. Man är dock på centralt håll medveten om att situationen skulle bli ohållbar, om alla landets skoldistrikt lyckades hundraprocentigt kontrollera barnens eftermiddagsarbete — man skulle säkerligen då få handlägga tiotusentals ärenden per år. Det är att märka, att ny ansökan fordras för varje ny plats en elev vill ta. 1 — I en del fall har man också fått föra långa skriftväxlingar med de lokala parterna, när dessa inte tyckt sig kunna godta ett avslag rörande en pojke eller flicka. De regler som följs vid behandlingen av ansökningarna är, att eleven skall ha fyllt 13 år (eller fyller det under terminen). Arbetet skall vidare bedrivas i fria luften och vara av lätt beskaffenhet. Det får inte överstiga 2 timmar per dag och 12 timmar per vecka. Söndagsarbete tillätes bara i undantagsfall och får då inte börja tidigare än kl. 9. Efter kl. 18 tillätes i allmänhet inget arbete. Nackdelen med att ha avgörandet om skolbarnens bredvidsysslor förlagt till den centrala instansen är uppenbar. I stort sett måste dess beslut följa skolans till- eller avstyrkan förutom att de ansökningar som avser alltför unga barn eller alltför långa arbetstider givetvis behandlas efter den av lagen och de nämnda tillämpningsreglerna angivna normen också om skolans representanter velat tillåta arbetet i fråga. Om barnet inte slutar ett förbjudet arbete, eller om det visserligen slutar detta men genast tar ett liknande på annat håll, har myndigheten knappast någon möjlighet att hindra det. Åtal kan visserligen väckas mot arbetsgivaren eller målsmannen i ett sådant fall; veterligt sker det emellertid aldrig. De lokala yrkesinspektörerna h a r fullt upp med andra uppgifter och kan inte kontrollera om skolbarn som cyklar omkring med paket åt affärerna i kvarteret har sökt och fått dispens för sitt arbete eller inte. När problemet om barnens förvärvsarbete bredvid skolarbetet på sistone blivit föremål för utredningar och ingripanden, är skälet utan tvivel att den rådande bristen på arbetskraft, framför allt i de yngsta åldrarna, medfört en helt annan lätthet för barnen att få fritidsarbete och till och med väl 1 Om det av arbetarskyddskommittén framlagda lagförslaget antas, kommer också allt arbete under skolferierna att vara förbjudet såvida barnen är under 14 år; det skulle öka dispensansökningarna betydligt om lagen skulle efterlevas. Det är vidare redan nu så, att inte bara barn i folkskolan utan också eleverna i de lägre klasserna i läroverk och motsvarande omfattas av lagens förbud mot eftermiddagsarbete (de har nämligen ännu inte »inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen»)- Det är emellertid bara i enstaka fall som tillstånd hittills begärts för elever i de högre skolorna.

betalt sådant, och att detta medfört en ökning av arbetet så att det ibland måste sägas bli för mycket. Det är emellertid inte bara de strandsatta arbetsgivarna, som vädjar till ungdomarnas arbets villighet, också det allmänna har som bekant vid otaliga tillfällen riktat sig till skolbarnen med olika uppmaningar om de skall ta arbete på sina ferier. Det kan invändas att sådant arbete av beredskapskaraktär mestadels faller inom jordbrukets arbetsområde och alltså inte formellt kolliderar med arbetarskyddslagen. Ur ungdomsvårdssynpunkt är detta emellertid betydelselöst. Frågan är om barnen på grund av tvång från föräldrarnas sida eller på grund av sin egen många gånger fullt begripliga förtjänstiver åtar sig arbete, som är för tungt och tröttsamt, i så fall bör de avrådas och i ytterlighetsfall hindras härifrån. Ungdomsvårdskommittén anser att den behövliga tillsynen av skolbarnens sysselsättningar bredvid skolarbetet — inklusive under de längre ferierna — hör in under skolans allmänt omvårdande verksamhet. Yrkesinspektionen bör kunna avlastas denna uppgift, som den såvitt man kan skönja dock inte i full utsträckning kan fullgöra. Genom sin förstärkning med skolläkare och skolsköterskor och genom en allt starkare betoning av de socialhygieniska och allmänt fostrande uppgifterna vid sidan av den rena undervisningen inriktas vår skola mer och mer på en allsidig omvårdnad om eleverna. Ungdomsvårdskommittén vill framhålla önskvärdheten av att denna fråga närmare utredes av skolkommissionen. Det förefaller emellertid som om en klasslärare i folkskolans högre klasser tillsammans med skolsköterskan borde kunna kontrollera hur elevernas eventuella förvärvsarbete gestaltar sig. I fall man då anser sig ha anledning att ingripa, bör det i första h a n d ske genom kontakt med hemmet och eleven själv, i andra hand med arbetsgivaren. Läkarundersökning bör ske i tveksamma fall och läkarens auktoritet kan då åberopas. I de fall — och man kan säkerligen hoppas att de inte behöver bli många — då en elev trots sådana påstötningar i godo håller på med ett alltför krävande eller olämpligt arbete, bör skolan överlämna fallet till barnavårdsnämnden. Om det är målsmannens fattigdom eller hans oförstånd som orsakar att barnet hålles i arbete, har barnavårdsnämnden naturlig anledning att ingripa för att råda bot på den eventuella ekonomiska nöden eller bevaka barnets rätt hos en eventuellt olämplig uppfostrare. Genom en sådan ordning skulle man vinna, att det enbart bleve hänsyn till barnets bästa som finge avgöra om ett arbete skulle få fortsätta, inte sådana från barnets sida ovidkommande faktorer som om arbetet faller inom yrkesinspektionens tillsynsområde eller ej. — Givetvis bör man se till, att inte barnens hela ferier används till arbete och att arbetsveckan under sådant feriearbete inte får överstiga 40 timmar. Ungdomsförmedlingarna har redan nu i de större, städerna hand om förmedlingen av ett stort antal sådana »sommarplatser», och de bör kunna medverka till att dessa regler blir respekterade hos både arbetsgivare och ungdomar.

Ungdomsvårdskommittén vill till slut framhålla den synpunkten, att i och med att den allmänna skolgången förlänges och barnen alltså hinner upp i tonåren innan de slutar skolan, ter det sig också mer naturligt att de på ett eller annat sätt kan få lov att göra några erfarenheter från arbetets värld, redan innan de definitivt träder ut däri. I forna dagars samhälle växte barnen redan tidigt in i arbetslivet genom att följa sina föräldrar och omärkligt lära sig en del om arbetet. Numera är de vuxnas arbetsplatser oftast vitt skilda från hemmen och från barnens uppehållsplatser. Det kan dock inte vara något ideal, att ungdom växer upp utan att se annat än utsidan av portarna till de platser där det produktiva arbetet sker. Att lära känna arbetslivet är en del av den allmänbildning vi vill bibringa barnen. Också ur yrkesorienterande synpunkt är det nyttigt och roligt för de unga att redan innan det definitiva valet sker få se och pröva på arbete inom det område som intresserar mest. Under ett åttonde (och ev. nionde) skolår s torde sådant försöksarbete ute på arbetsplatserna men mer eller mindre i skolans regi rent av bli ett led i skolans undervisning. Därför ter det sig inte bara opraktiskt utan också principiellt olämpligt att allt deltagande i arbete under skoltiden stämplas som lagstridigt och att det därför måste fordras tillstånd av den centrala arbetarskyddsmyndigheten i varje särskilt fall. Vad man behöver är en individuell kontroll över att inte barnens sysslor blir så krävande att deras hälsa och skolstudier blir lidande eller tillvaron över huvud taget blir tung och glädjelös. En sådan kontroll kan bara de lokala organen, skolan och barnavårdsnämnden, åstadkomma. Det bör betonas, att när ungdomsvårdskommittén förordar att skolbarnens bredvidarbete betraktas och behandlas som en form av fritidssysselsättning och därmed undantas från yrkesinspektionens löpande kontroll, förutsätter den att barnen inte tvingas till sysslorna i fråga utan att det i dem ingår ett rekreativt moment, glädjen vid ombytet mot skolarbetet och vid de många nya erfarenheter som arbetet i sig självt och penningförvärvet kan innebära för en tonåring. Det barnarbete som framtvingas enbart av familjernas fattigdom bör däremot samhällets familjevårdande socialpolitik kunna reducera i framtiden. Tillsynen

över den unga

arbetskraften.

Om skyddsbestämmelserna kan sägas mista en del av sitt intresse i och med att den förebyggande personalvården byggs ut, måste tillsynen över den unga arbetskraften bli huvudpunkten i arbetarskyddslagen. Målet blir att ta väl vara på varje individ där han placerats och se till att han kommer på en annan plats, om han inte råkat väl ut. Anmälningsskyldighet. Enligt gällande arbetarskyddslag ä r arbetsgivare som sysselsätter en minderårig i industriellt arbete samt större byggnads- och transportföretag skyl104

/

dig att inom 14 dagar efter anställandet inge anmälan till närmaste Jyrkesinspektör. Enligt arbetarskyddskommitténs förslag skall denna anmälningsskyldighet i framtiden gälla alla arbetsgivare (utom inom jordbruk, hemindustriellt och husligt arbete i hemmen samt arbete av familjemedlem) så snart de har en minderårig i en anställning, som beräknas vara mer än en månads lid. Sa snart en sådan anmälan ingått, tillställer yrkesinspektören besiktningslakaren ett kort med uppgift om arbetsställets namn och adress Ifall anmälan gäller att man i stället har upphört med att ha minderåriga anställda, meddelas detta på samma sätt till besiktningsläkaren. (Är arbetsgivarna samvetsgranna kan de få skicka många dylika anmälningar mellan ett par läkarbesök.) Arbetarskyddskommittén säger i sitt betänkande (sid. 437) att »man måste räkna med att ett flertal arbetsställen med besiktningspliktiga minderåriga icke till yrkesinspektörerna eller bergmästarna gjort anmälan och att vederbörande besiktningsläkare på grund därav icke erhållit erforderligt meddelande om dessa arbetsställen». Antalet sådana fall kan givetvis inte beräknas. Däremot uppger kommittén att läkarbesiktning inte verkställts vid omkring 15 procent av de anmälda arbetsställena (enligt en undersökning avseende år 1941). Delvis sammanhänger detta med att läkaren inte hunnit besöka arbetsstället, förrän den eller de minderåriga åter slutat arbeta där. I andra fall har de minderåriga varit borta från arbetet - t. ex. på grund av semester — den dagen besöket skedde. Stundom händer det att driften är inställd nar läkaren kommer. Det är överhuvud taget inte möjligt att med det beskrivna arbetssättet nå ens alla de ungdomar som enligt nu gällande lag borde besiktigas. Läkaren spiller dyrbar tid med resor, och han kan dock inte hindra att ung arbetskraft slipper genom maskorna i nätet. Svårigheterna att genomföra hälsokontrollen ökas givetvis betydligt, om arbetarskyddskommitténs förslag går igenom och ännu många flera små arbetsställen — t. ex. affärer, kontor, expressbyråer — skall besökas årligen efter samma -System. Svagheten i en hälsokontroll som utgår från arbetsstället är att man aldrig kan garantera att man hittar alla som borde undersökas, medan det samtidigt kan hända att en del ungdomar blir besiktigade flera gånger om aret — nämligen om de råkat flytta till nya arbetsplatser. Ungdomsvårdskommittén anser det vara principiellt lämpligare att lägga halsovården på direkt individuell kontroll, så alt varje minderårig årligen iippsokes med en kallelse till läkarundersökning var han än befinner sig I<or att vinna erfarenhet föreslår kommittén (i kap. 8) att försöksverksamhet omedelbart påbörjas med tillförlitlig årlig hälsokontroll såväl efter den i arbetarskyddslagen förutsatta principen som efter den av ungdomsvårdskommittén föreslagna individuella linjen. Se vidare sid. 184 o. f. 105

Ungdomsvårdskommittén inser vidare till fullo svårigheten att få med de i jordbruk, hemindustri och husligt arbete sysselsatta ungdomarna i denna hälsokontroll. Med det i arbetarskyddslagen förutsatta arbetssättet — läkarbesök på arbetsplatsen — är det säkerligen praktiskt ogenomförbart. Kommittén anser dock detta vara ett starkt skäl emot att för framtiden binda sig för den linjen i ungdomshälsovården. Ty kommittén kan inte godtaga att dessa stora grupper av ungdom utestänges från hälsokontrollen — det k a n med fog sägas att unga pojkar i jord- och skogsbruk och unga flickor i enskilda hem ofta är mer utsatta för fysiska påfrestningar an manga arbetare i t. ex. industrier eller på kontor. I husligt arbete är vidare smittorisken (t. ex. tuberkulos) betydande, och även psykiska påfrestningar ar relativt vanliga inom detta arbetsfält. För att få med dessa grupper i hälsokontrollen måste anmälningsskyldigheten utsträckas till alla som har minderåriga anställda, så att man på yrkesvägledningens hälsovårdsbyrå kan hålla de adresser, som lämnats av skolan färska. Det behöver förmodligen inte bli svårare att genomfora en sådan allmän förpliktelse, som skulle innebära att arbetsgivaren måste rapportera varje nyanställning — inte som nu anmäla när han hade eller inte hade minderåriga anställda. Måhända kunde en samverkan mellan skattemyndigheterna och hälsovårdsbyrån ordnas, så att arbetsgivaren bara behövde rapportera till ett ställe men därvid skilja på den som var under och över 18 år. . De ungdomar som arbetar i sina föräldrahem eller i familjeföretag föreslås böra bli tillförsäkrade samma hälsokontroll, inklusive fria resor till läkarmottagningen. Något lagligt tvång torde man dock inte böra tänka sig för denna grupp. Så länge det bara gäller försöksverksamhet förutsätter kommittén att man går fram med frivillig medverkan också bland den anställda ungdomen. Intygsbok. I den nu gällande lagen heter det i 9 § andra stycket: »Ej heller må minderårig användas till arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats intygsbok för den minderårige, utfärdad på sätt i 34 § föresknves och innehållande: „„, , „ , .... , , „„,_„ a) uppgift om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag, samt, där fråga ej är om arbete allenast under ferietid, b) intyg att den minderårige inhämtat den lärokurs eller de kunskaper och färdigheter, som i första stycket sagts (folkskolans kurs), eller erhållit dar angivet tillstånd (att lämna folkskolan), och ...... c) anteckning huruvida den minderårige genomgått fortsättnings-, ersattan gseller lärlingsskola, då skolplikt beträffande lärlingsskola åligger den minderårige, eller är i behörig ordning befriad från skyldighet att deltaga i undervisning, som ha i inty^sboken skall vidare de arbetsgivare, som använda minderårig till industriellt arbete och byggnads- eller transportarbete av större omfattning (minst 10 anställda),

införa anteckningar om tidpunkten för den minderåriges anställande, om hans sysselsättnings art, arbetstidens förläggning och anställningens upphörande. Vidare skall den innehålla anteckningar om de läkarundersökningar som lagen (35 §) stadgar för alla minderåriga som sysselsattes i industriellt arbete (oavsett företagets storlek) samt i större företag för byggnadsarbete och transportarbete (med minst 10 anställda). Också för sådana företag undantages dock ungdom som sysselsattes med distribution av varor eller uträttande av bud. Läkarintyget som föregår anställningen skall antingen förklara vederbörande fullt frisk eller också intyga, att den eventuella svaghet eller defekt som konstaterats inte är av den art att han kan lida men av arbetet. Varje år skall läkarundersökningen förnyas. Kommittén återkommer till läkarundersökningen längre fram. Vad först själva intygsboken beträffar h a r man väl främst syftat att underlätta yrkesinspektionens kontrollarbete; böckerna skall behållas av arbetsgivaren så länge en anställning varar och hållas tillgängliga för inspektionen. Arbetsgivare som regelbundet sysselsätter minderåriga arbetare i industriellt eller därmed likställt företag med i regel minst 10 arbetare är dessutom skyldig att föra en särskild förteckning över de minderåriga, däri anteckning om födelseort jämte tid för anställning i och avgång ur arbetet skall göras. Enligt det nya lagförslaget skulle sådan förteckning föras vid varje slag av verksamhet (dock inte för minderåriga i jordbruks-, hemindustrielit eller husligt arbete eller tillhörande arbetsgivarens familj) och så snart där finns fem minderåriga, oavsett hur många äldre som sysselsattes. I nuvarande lagtext förekommer ingen annan inskränkning av arbetsgivarnas skyldighet att avfordra de minderåriga intygsbok, innan anställningen börjar, än att jordbruket och husligt arbete är undantagna. Boken utfärdas av pastorsexpedition och skall avhämtas av den minderårige eller hans målsman. Vanligen betingar sig — enligt särskild föreskrift — den utskrivande prästmannen 50 öre för besväret. Bestämmelsen h a r alltså ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, betydligt större än vad yrkesinspektionen normalt har att övervaka. Det omfattar förutom industri, hantverk och därmed jämförlig verksamhet bl. a. handel av alla slag, hotell-, kaféoch restaurangrörelse, kontorsverksamhet, teatrar och andra nöjesföretag. Det förefaller inte klart vad man har tänkt sig att intygsboken skall tjäna för syfte, när det gäller sådana arbetsplatser, som inte inspekteras av yrkesinspektionen. Det åligger visserligen hälsovårdsnämnderna (själva eller genom tillsatt tillsyningsman) samt skolråd, skolstyrelser och tjänsteläkare att vaka över lagens efterlevnad, de förra som lokala tillsynsorgan — enligt arbetarskyddslagen underställda yrkesinspektören. Man torde dock inte kunna räkna med att detta innebär någon effektiv kontroll över de minderårigas arbete. Följden har därför blivit att bestämmelsen om intygsbok iakttas i mycket begränsad omfattning. På mindre, industriella arbetsplatser av hantverks- och småföretagstyp är man mången gång obekant med skyldigheten att av den minderårige begära intygsbok. Vad det gäller andra slag av verksamhet kan man våga det påståendet, att intygsböckerna år lika

obekanta för arbetsgivarna som för de minderåriga arbetarna. Många gånger har de unga en gång skaffat sig en bok men tappat bort den eller lagt undan den, eftersom ingen frågat efter den vare sig p å arbetsplatsen eller arbetsförmedlingen och ingen nytta synes följa med den. Systemet med en allmän tillsyn över den minderåriga arbetskraften via intygsböckerna måste alltså sägas vara ineffektivt och måste ju med nödvändighet så vara, då man inte skapat någon regelmässig kontroll för annat än en bestämd sektor av näringslivet. Skall man behålla intygsböckerna, och detta torde som kommittén senare framhåller vara behövligt, bör de distribueras gratis i samband med den ordnade yrkesvalsöverläggning, som varje elev bör deltaga i, innan han lämnar folkskolan. Utlämningen bör ske endera genom skolan — detta är också arbetarskyddskommitténs förslag — eller yrkesvägledningen. Fråga är om inte den sistnämnda institutionen, när den byggs ut, i samarbete med skolan allra helst bör sköta distributionen. De behövliga personaluppgifterna kan på en gång fyllas i a v skolan för hela avgångsklasserna. Så lätt som nu bör inte en ny intygsbok kunna erhållas; för närvarande kan i regel vilken pojke eller flicka som helst få ut en ny bok, vilket inte bara kan ske om boken förkommit utan också om de unga själva anser att anteckningar där inte är önskvärda. Om en bok tappas bort, bör den minderårige vända sig till ungdomsförmedlingen och först sedan det klarats upp, att han är i behov av en ny bok, skall en sådan kunna skrivas ut. Arbetarskyddskommittén föreslår att innan man vid skolan lämnar ut intygsboken — av kommittén benämnd »arbetsbok» — till varje avgående elev, skall däri införas resultatet av den läkarundersökning som bör ske före skolavgången samt i övrigt erforderliga anteckningar om de läkarundersökningar som den minderårige undergått under skoltiden. Ungdomsvårdskommittén återkommer längre fram till frågan om hur skolhälsovårdens uppgifter lämpligast skall komma den fortsatta förebyggande hälsovården till godo; att använda arbetsboken som »hälsobok» är en tänkbar väg, dock torde man inte gärna kunna undvara också ett »hälsokort» med fullständigare uppgifter, som bevaras hos kontrollorganet — de till yrkesvägledningen knutna hälsovårdsbyråerna. Intygsboken eller arbetsboken bör enligt kommitténs uppfattning kunna bli den unge samhällsmedborgarens identitetsbok, där hans skolor och gången av hans praktiska utbildning kan avläsas, liksom vissa fakta om hans hälsotillstånd. Villkoret härför torde dock vara att någon följer varje ny arbetares »karriär» på arbetsplatsen och upprätthåller en välvillig kontakt med var och en. I arbetsmarknadsparternas förslag till lärlingsutbildning har man fört fram tanken på lärlingsombud, en person inom varje företag med ordnad lärlingsutbildning, som skulle ha i uppdrag att se till att kontraktets bestämmelser följes. Möjligen skulle det kunna tänkas att en sådan anordning med en socialt intresserad »kontaktman» bland de anställda bleve 108

vanlig också på andra arbetsplatser, där minderåriga ungdomar arbetar. De skulle då ha till uppgift att se upp med intygsböckernas skötsel. Eventuellt kunde den fackliga organisationen ha sådana personer gemensamt för flera företag. För ungdom som inte kommit in i ordnad yrkesutbildning, bör dock en viss minimiutbildning fordras och anteckning om den göras i intygsboken. Härom vidare i kap. 6 om yrkesutbildningen. Om en viss obligatorisk yrkesutbildning i form av ett nionde skolår i en framtid kommer till stånd, måste man säkerligen för ett stort antal elever förlägga den praktiska utbildningen till näringslivet, vilket skulle betyda att de växelvis gick i skolan och på arbete. Praktiken på arbetsplatsen skulle givetvis under detta skolår stå under en viss kontroll från skolans sida; för tillsynen med varje elevs sysselsättning kan man då tänka sig att arbetsboken tas i bruk. Genom anteckningarna rörande vad eleven deltagit i för sysslor, skulle boken kunna ge en bild av vederbörandes yrkeserfarenhet, användbar vid arbetsansökan och eventuell senare yrkesvägledning. Den av kommittén föreslagna försöksverksamheten torde, om den kommer till stånd, också kunna ge svar på frågan om arbetsbokens användbarhet som medborgerlig identitetsbok i allt som rör utbildning och arbete liksom hälsotillstånd. Skyddet

mot

olycksfall

och

ohälsa.

Åtgärder mot olycksfall. Det hälsoskydd som arbetarskyddslagen ger de minderåriga är tvåfaldigt Först och främst drar de självfallet nytta av den allmänna kontrollen över farliga arbeten, olycksfalls- och hälsorisker i allt slags arbete. De yngsta åldersklasserna av arbetare uppvisar visserligen en högre olycksfallsfrekvens, men det betyder inte att de beredes sämre skyddsanordningar eller sysselsattes i mera riskfyllt arbete. Motsatsen torde vara fallet, åtminstone inom industrin. De äldre arbetarnas större kunnighet och erfarenhet minskar i stället deras olycksfallsrisker. Enligt en undersökning av riksförsäkringsanstaltens material (för 1937) fördelas antalet olycksfall per hundra årsarbetare på följande sätt: Manliga under 18 år

över 18 år

under 18 år

18-4

14-3

4-2

Kvinnliga över 18 år 3.3

Att bristfällig instruktion bär den direkta skulden för en olycka är inte ovanligt. Det föreskrives dock i arbetarskyddslagen, att till arbete där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra fara för olycksfall, får en oerfaren arbetare inte anvisas med mindre han fått undervisning och ledning. Det är alltså viktigt att man inte lämnar en minderårig att sköta sig själv, innan han fått sin undervisning om elementen av arbetstekniken. 109

Hälsokontrollen för minderåriga. Utom det allmänna skydd som också kommer de minderåriga till del har lagen ett speciellt hälsoskydd för de unga. Även om syftet från början kan ha varit att en viss samhällelig kontroll skulle införas för alla arbetare under 18 år och man därför stadgade om obligatorisk intygsbok för dem, har denna avsikt inte kunnat fullföljas. Den gällande arbetarskyddslagens tillämpningsområde är inskränkt till verksamhet som kan hänföras till rörelse, och från de delar av lagen som gäller hälsokontrollen av minderåriga blir då först och främst allt arbete i hemmen och av familjemedlemmar undantaget. Vidare undantas hela jordbruket och alla övriga näringar utom industri och hantverk samt transport- och byggnadsarbete; inom den sistnämnda kategorin införes en kategoriklyvning, så att hälsokontrollen inskränkes till företag med mer än 10 anställda. Motiveringen till denna ordning är klar: missförhållanden som kan skada de ungas hälsa var tidigare särskilt framträdande inom industrin och därmed likställt arbete. Sedan lagens ikraftträdande (1912) har stora förändringar inträffat Det ter sig sålunda närmast bakvänt, att den tonåring som sysselsattes i en väl inredd och i hygieniskt avseende förstklassig fabrikslokal skall vara underkastad läkarkontroll men inte den jämnårige, som åt samma företag utför ett slitarbete i ur och skur som cykelbud. Den gällande lagen stadgar alltså, att en minderårig inte får användas i arbete i industriell eller jämställd verksamhet, innan läkarintyg företetts — vid byggnadsoch transportföretag dock bara om minst 10 arbetare sysselsattes i företaget. Läkarintyget får inte vara äldre än ett år, utom då det gäller skogsavverknings-, kolningseller flottningsarbete. Förnyad läkarundersökning kräves varje år (med samma undantag som nyss), och den skall utföras av de särskilda av länsstyrelserna utsedda besiktningsläkarna i länen, vanligen förste provinsialläkarna, provinsialläkaren eller stadsläkaren. Den årliga besiktningen skall betalas av arbetsgivaren efter fastställd taxa, 2 kr. per undersökt person jämte viss ersättning för resan. Det stadgas däremot inte, vem som skall bekosta den första läkarundersökningen, och normalt måste man alltså förutsätta att detta är den arbetssökandes sak, då han ju skall ha läkarintyget med sig vid anställningens början. I praktiken går det emellertid inte sällan till så, att de minderåriga anställes utan såväl intygsbok som läkarintyg; efter en tids prövning får den minderårige skaffa sig intygsbok och läkarintyg och arbetsgivaren bekostar då såväl boken som läkarundersökningen. Om denna punkt i vår arbetarskyddslag gäller i hög grad det omdömet att det ser bättre ut på papperet än i verkligheten. Undersökningarna verkställes i regel utan hjälp av utbildad sköterska, och utan anlitande av vare sig röntgen eller andra tekniska diagnostiska hjälpmedel av en ofta jäktad läkare utan speciell inriktning på yrkeshygien, än mindre på sådana ting som mentalhygien, vilket dock en rådgivare i yrkesvalsfrågor — som det här ofta gäller — bör känna väl till. Det blir vanligen fråga om att friskförklara den minderårige en gång om året — dessvärre en friskförklaring

som inte är byggd på en undersökning som motsvarar läkarvetenskapens krav på en sådan. Vanligen diskuteras inte den unges arbetsuppgift vid den första undersökningen. Något annorlunda är det däremot vid den årliga besiktningen. Först då det gäller konstaterade sjukdomar eller andra fel kan det bli fråga om att ta med yrket i beräkningen. Läkarens ingripande får då formen av rekommendationer till den unge själv (t. ex. om landvård, gymnastik för en klen rygg, inlägg för dåliga fötter), eller till arbetsgivaren angående byte av sysselsättning. Något föreläggande för den minderårige kan det emellertid inte bli tal om i dessa frågor. Inte ens när det gäller förbud mot en viss pojkes eller flickas fortsatta arbete på en viss post eller i ett visst yrke kan man med säkerhet veta alt ett föreläggande följes snabbt och effektivt. Den minderårige kan kanske redan nästa dag gå till samma slags arbete i en annan firma, eftersom han när som helst kan skaffa sig en ny intygsbok eller klara sig utan sådan bok liksom utan läkarintyg. Straffbestämmelser. Om en arbetsgivare bryter mot besiktningsläkarens föreskrift kan han ådömas straff. Också den minderåriges målsman kan straffas. Underlåtenhet i fråga om den årliga läkarbesiktningen är däremot inte straffbelagd. Arbetar skyddskommittén har föreslagit att det i den nya arbetarskyddslagen skall intas en bestämmelse, enligt vilken yrkesinspektör skall kunna meddela förbud för arbetsgivare att använda en minderårig, som inte har undergått läkarbesiktning. Att anställa en minderårig som inte läkarundersökts är direkt straffbart. En för arbetshygienen viktig bestämmelse i det nya arbetarskyddslagförslaget är, att en läkare som konstaterat ett sjukdomsfall hos en arbetstagare, som väsentligen kan tillskrivas arbetets natur eller de förhållanden varunder arbetet bedrives, skall anmäla detta till yrkesinspektören. Likaså har arbetsgivaren ålagts skyldighet att rapportera till inspektören om ett »allvarligt eller särskilt beaklansvärt olycksfall eller olyckstillbud» inträffat liksom om ett »sjukdomsfall som kan antagas vara föranlett av hälsofarligt arbete». Det torde vara en del att vänta särskilt av den förstnämnda av dessa föreskrifter, i all synnerhet om vi får till stånd en kår av specialister på det arbetshygieniska området. Läkarbesiktningens omfattning. Av arbetarskyddskommitténs utredning framgår, att ca 38 000 minderåriga för närvarande varje år undergår läkarundersökning ute på arbetsplatserna. Det är tydligt att detta bara utgör en mindre del av den arbetande ungdomen. Om vi för enkelhets skull bara räknar med att alla i åldersklasserna 15, 16 och 17 år befinner sig ute i arbetslivet, bestod dessa årsklasser 111

t. ex. år 1940 av tillsammans i del närmaste 300 000. Det är alltså omkring 13 % som kommit i åtnjutande av den i arbetarskyddslagen föreskrivna hälsokontrollen. Trots att den nuvarande läkarbesiktningen, som vi skall se i fortsättningen, inte fyller kraven på en modern friskundersökning, ger den dock anledning till en hel del råd och föreskrifter. Bland de 32 350 minderåriga som undersöktes 1944, föreskrev läkaren sålunda i 6 % av fallen ändrad sysselsättning eller ställde något villkor för arbetets utövande. I medeltal för åren 1935—1944 har sådana föreskrifter utfärdats för 5*7 % av de besiktigade. Dessutom har läkarna direkt förbjudit fortsatt arbete i ett 50-tal fall varje år. Läkarbesiktningens nuvarande karaktär. Den läkarbesiktning som skall företas av minderårig under anställningen i visst arbete avser att utröna, »huruvida sysselsättning, vartill den minderårige användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling menlig» (35 §). I den kungörelse som närmare anger läkarundersökningens omfattning och art (K. K. den 31 dec. 1912) uppräknas följande punkter som läkaren skall undersöka: a) den minderåriges vikt, längd och bröstvidd (utan kläder); b) den minderåriges utseende (friskt, mindre friskt, sjukligt); c) den minderåriges kroppsbyggnad (kraftig, medelgod, svag); d) om den minderårige företer 1) hjärtsjukdom 2) lungtuberkulos (påtaglig eller misstänkt) 3) annan kronisk sjukdom i andningsorganen 4) tuberkulos i ben och ledgångar 5) ansvällda körtlar eller ärr efter körtelsjukdom 6) åderbråck 7) tarmbråck 8) avsevärt lyte eller vanförhet 9) äggvita i urinen 10) avsevärd nedsättning av synförmågan, sjukdomar i binde- och hornhinnorna 11) avsevärd nedsättning av hörselförmågan, öronflytning 12) hudsjukdom 13) annat anmärkningsvärt förhållande i avseende å hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet. Om inte läkaren konstaterar »sådant missförhållande i avseende å den minderåriges hälsotillstånd eller kroppsbeskaffenhet, vilket kan anses påkalla begränsning eller villkor med hänsyn till den minderåriges användande till arbete», får h a n utfärda intyget att den minderårige >ej företer sjuklighet, svaghet eller bristande kroppsutveckling»; detta skrives in i intygsboken. I realiteten är det trots de många rubrikerna i formuläret fråga om en

relativt b e g r ä n s a d u n d e r s ö k n i n g ; t b c - p r o v k a n inte göras, d å s å d a n a k r ä v e r återbesök. R ö n t g e n för lung- o c h h j ä r t k o n t r o l l ä r givetvis i n t e tillgänglig. L o k a l e r n a möjliggör ofta inte heller en s å d a n f o r m för u n d e r s ö k n i n g e n , a t t personlig k o n t a k t k a n t ä n k a s k o m m a till s t å n d m e l l a n l ä k a r e n och d e n u n g e a r b e t a r e n . O m delta gäller för n ä r v a r a n d e , m å s t e det k o m m a a t t bli ytterligare p o ä n g t e r a t o m efter d e n n y a l a g e n varje m i n d e r å r i g skall l ä k a r besiktigas årligen. B e s i k t n i n g e n s värde. F ö r att få en u p p f a t t n i n g o m h u r effekten och v ä r d e t a v d e n n u v a r a n d e besiktningen bedömes av dem som arbetar p å området, infordrade arbetars k y d d s k o m m i t t é n u t t a l a n d e n f r å n s å v ä l y r k e s i n s p e k t ö r e r som b e s i k t n i n g s l ä k a r e . B e t e c k n a n d e nog f r a m t r ä d e r d ä r e n viss s k i l l n a d i o m d ö m e n a o m d e n a l l m ä n n a betydelsen a v h e l a b e s i k t n i n g s v e r k s a m h e t e n . En yrkesinspektör framhåller sålunda, att den första läkarundersökningen ju avser att förhindra att den unge tar en sådan anställning, som han eller hon på grund av sitt hälsotillstånd inte är lämpad för. (Härvid bortser man från att en minderårig, som får sin läkarundersökning införd i intygsboken, ofta inte har någon möjlighet att bedöma exakt vilken sysselsättning han skall få, när han tillträder sin anställning.) De periodiska besiktningarna avser, fortsätter yrkesinspektören, att läkaren skall kunna följa den unges hälsotillstånd och kroppsutveckling och »att chefsmyndighetens läkare (en halvtidsanställd person) till sist skall erhålla material för bedömande av exempelvis olika slag av industriell arbetsinverkan på de minderåriga jämte visst annat statistiskt material». Naturligtvis är lagstiftarens mening god, men man frågar sig om syftet med läkarkontrollen blir det avsedda. Från besiktningsläkarna (som alltså utgöras av förste provinsialläkarna i länen, provinsialläkare och vissa andra särskilt förordnade läkare) har inkommit en rad uttalanden, som klart bekräftar den förmodan, som man måste hysa också vid ett betraktande av lagens bestämmelser om de faktiskt existerande möjligheterna att förverkliga dem. Från en läkare i Östergötland heter det, att »besiktningen av de minderåriga arbetarna är med nuvarande anordning skäligen värdelös». »Det är bara ett sken av säkerhet för de minderåriga som vinnes med den nuvarande organisationen», säger en annan läkare. Inte ens den skickligaste och mest samvetsgranne läkare, med obegränsad tid till sitt förfogande, kan under de givna förutsättningarna utföra ett pålitligt arbete. Så mycket mindre kan en tjänsteläkare, som mycket noga måste ta vara på minuterna för att inom rimlig tid hinna med ett antal småfabriker och väga och mäta de anställda, känna någon tillfredsställelse med arbetet. Det är ingen mening med att som nu ålägga läkaren att utföra undersökningen på arbetsstället, då det inte samtidigt stadgats om någon läkarinspektion av själva arbetsplatsen. Samma slutsats drar man i den ena rapporten efter den andra; det går inte att få en lugn och fredad lokal på arbetsstället, det blir ofta en parodi på en modern läkarundersökning. Skulle man konstatera fel av ett eller annat slag, kräver ett avhjälpande vanligen ekonomiska resurser. Läkarundersökningens facit blir därför vanligen — »ett konstaterande av defekter och innebär intet positivt resultat för den undersökte». Som exempel namnes: »Behov av tandlagning, glasögon, ökad näringstillförsel till klena och magra barn, operation av bråck eller bildningsfel i extremiteter etc. Någon gång kan en defekt motverkas eller lindras genom besikt8 — 717431

ningsläkarens råd angående annan sysselsättning (exempelvis vid astma, allmän klenhet m. m.) eller genom tillrådande av bättre belysning, lindrigare arbete, förbud mot skiftarbete o. s. v.» Det blir ett mycket litet antal som på grund av besiktningen kommer under vård, t. ex. på sjukhus, ehuru det givetvis måste inträffa att förebyggande och tidig behandling av upptäckta åkommor skulle kunna vara till största nytta och medföra betydande besparingar för sjukvården, som senare får ta hand om fallen. »På grund av de för den minderårige kännbara ekonomiska konsekvenserna har avstängning från eller förbud mot arbete icke någon enda gång förekommit i undertecknads praktik», skriver en besiktningsläkare i Stockholm. Han ifrågasätter om det är motiverat med en så stor och för arbetsgivarna dyrbar apparat som bara kommer en liten del minderåriga till någon nytta. Kommitténs slutsatser och förslag rörande hälsokontrollen. Det viktiga problemet gäller hur man skall foga in läkarens undersökningar som ett led i de ungas yrkes- och arbetsanpassning, så att de blir till positiv ledning och inte bara till skydd mot uppenbart olämpligt arbete. Det krävs då en betydande förbättring av läkarnas möjligheter att lämna effektiv hjälp. Inte bara så att deras föreskrifter bör få samma bindande kraft som yrkesinspektionens förelägganden angående åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete. Utan också så att en arbetare som bör byta arbete kan säkras ny anställning, eventuellt efter en kompetent anlagsundersökning. Också sådana råd som tjänar till hälsans bevarande eller förbättrande (som exempel nämndes ovan tandvård, gymnastik, väl också psykologisk behandling när sådan blir mera allmänt tillgänglig) borde ges stödet av ett reellt handtag; kan inte åtgärderna bekostas helt av samhället får man hoppas att den nya sjukförsäkringslagens norm om 3/4 av behandlingskostnaderna gratis skall äga tillämpning för de åtgärder, som är ägnade att åt samhället i god tid rädda hälsan och arbetsförmågan hos en ung arbetare. En ensam, strängt upptagen tjänsteläkare kan omöjligen vid ett hastigt besök klara alla dessa uppgifter. Han måste samarbeta med socialarbetare och yrkesvägledare. Arbetarskyddskommitténs förslag upptar ett stadgande, som kan komma att få stor räckvidd för hälsokontrollen av alla arbetare, inte bara de unga. »Har arbetstagare vid läkarundersökning visat sig sakna för visst arbete erforderliga fysiska eller psykiska förutsättningar, må han icke användas till sådant arbete.» — Skall en sådan bestämmelse ha någon innebörd alls, måste den förutsätta att den på så sätt avskilda arbetaren samtidigt får bistånd att finna en ny och lämpligare sysselsättning, liksom också att få den eventuella terapi som kan stärka hans arbetsförmåga. Om syftet med hälsokontrollen över de unga arbetarna skall kunna uppnås, är det nödvändigt att läkare med intresse och speciell utbildning för arbetet får ägna hela sin tid åt saken. Det är vidare oundgängligen nödvändigt att undersökningarna förlägges till lokal med tillgång till sådan appa-

ratar och sköterskeassistens, som fordras för en tillförlitlig kroppsundersökning. Också i det nya förslaget är det emellertid meningen, att besiktningsläkarna skall utses bland tjänsteläkarna; förste provinsialläkaren i varje län och förste stadsläkarna skall ha ansvaret för verksamheten, och också där någon annan tjänsteläkare har förordnats att utföra besiktningen, skall de samla in rapporterna och stå för kontakten med yrkesinspektionen! För inspektionsarbetets medicinskt-yrkeshygieniska sida har föreslagits anställande av speciella läkare, så småningom en för varje distrikt men till en början ett par tre stycken i hela landet. Det bör då tillses, att de specialister som kan tänkas bli anställda för kontrollen över arbetsplatserna, samtidigt blir skickade att utöva den individuella hälsokontrollen över de unga arbetarna. Om inte det antal tjänsteläkare som yrkesinspektionen kan la blir tillräckligt stort — och för närvarande hindrar läkarbristen detta — är det lämpligt med en samordning av yrkesinspektionens läkarundersökningar och yrkesvägledningens medicinska verksamhet. Under flera decennier framåt torde vi på grund av bristen på läkare ställas inför nödvändigheten att arbeta med provisorier. Men detta bör inte hindra att man klargör önskemål och behov samt använder den närmaste tiden för en försöksverksamhet, som kan ge erfarenhet for den framtida utformningen av ungdomshälsovården. Som ett framtidsprogram kan man tänka sig att en heltidsanställd läkare för de minderårigas arbets- och yrkesvalsfrågor, t. ex. i en medelstor stad och för övrigt i de distrikt som yrkesvägledningen kan komma att etablera på landsbygden, skulle kunna lösa problemet. En eller ett par tjänsteläkare i ett helt läri skulle däremot inte kunna följa utvecklingen av de fall, där han förordat viss åtgärd, något som ju måsle vara avsikten med verksamheten. På mindre orter bör tjänsten som skoiläkare, yrkesvägledningens och yrkesinspektionens läkare kunna förenas. I de större städerna, där flera tjänster i alla fall behövs, kan det vara lämpligare med eii specialisering för de olika uppgifterna, men samarbete bör då organiseras. En sådan »arbctsläkare» skulle behöva vara såväl medicinskt som psykologiskt och socialt utbildad samt dessutom ha en speciell inriktning på yrkes- och arbetslivet Han måste vara förtrogen med arbetsmetoder och arbetsförhållanden inom olika slag av verksamhet. Allra viktigast är dock, alt han är människovän och människokännare, då hans uppgifter kommer att beröra de unga i deras mest sårbara ålder och deras ömtåligaste fråga: vad de duger till och kan bli. Lämpligast torde vara alt en särskild specialitet som socialläkare med inriktning på fysisk och psykisk hälsovård inrättas med det snaraste och att en grupp socialläkare inriktas på den allmänt människovårdande verksamhet som här avses. En utredning av denna fråga bör snarast komma till stånd. Ungdomsvårdskommittén föreslår att försök göres med en effektiviserad hälsoövervakning i samarbete mellan yrkesinspektionen och yrkesvägled115

ningen dels i ett landsortsområde (Västerås med omgivning), dels i en del av Stockholm. Se vidare härom kap. 8, sid. 184. Arbetstiden

och dess

förläggning.

Det nya arbetarskyddslagförslaget innehåller en bestämmelse som kan bli av oöverskådligt stor betydelse om den genomföres, nämligen förbud mot allt nattarbete som inte är absolut oundgängligt av hänsyn till produktionsprocessen eller det allmänna bästa. Allt treskiftsarbete bedrivet enbart av ekonomiska skäl skulle alltså förbjudas. Då man också utan direkta sifferbelägg vågar göra det allmänna påståendet, att skiftarbetet (och då mest treskiftsarbetet) torde vara den orsak till vantrevnad och trötthet vid arbetet som oftast namnes vid alla rundfrågor o. dyl., skulle dess bortfall betyda en stor vinst i arbetstrivsel och välbefinnande. Detta gäller inte minst de unga, också om de inte själva annat än i mindre utsträckning användes i nattarbete — dispenserna är dock relativt många och det synes tvivelaktigt om lagens förbud i verkligheten kan sägas vara tillräckligt respekterat. Familjernas hela tillvaro blir i varje fall allvarligt rubbad genom att en eller kanske båda föräldrarna arbetar i skiftarbete. Med de små bostäder som arbetarfamiljerna bebor blir det varken ostörd sömn för den som skall vila på dagen eller svängrum för dem som skall vistas i hemmet på sin fritid. Nuvarande bestämmelser oin nattvila. För ungdom mellan 14 och 16 år, som användes i industriellt arbete eller byggnads-, skogsavverknings-, kolnings- eller transportarbete (inkl. flott ningsarbete), skall nattvilan omfatta tiden kl. 19—6, för övriga minderåriga under 18 år kl. 22—5. Yrkesinspektör eller bergmästare kan emellertid f. n. medge att yngling över 16 år arbetar även på nattskiftet (innefattande tiden kl. 22—5) var tredje vecka. Minderåriga som är över 16 år kan alltså för närvarande utan vidare arbeta i tvåskiftsarbete; det betyder att de den ena veckan börjar sitt arbete kl. 5, den andra veckan slutar det kl. 22. Vid en granskning av främmande länders bestämmelser rörande minderårigas nattvila visar det sig att dessa nästan genomgående är strängare än de svenska. Inom sådan verksamhet som hotell-, restaurang- och kaférörelse får i vårt land ungdomar på 13, 14 och 15 år sysselsättas ända från kl. 5 till kl. 22, och dispens medges också för verkligt nattarbete inom industri och jämställt arbete: under åren 1932—42 har i genomsnitt 70 eftergifter per år (tillsammans 775) beviljats av yrkesinspektörerna och bergmästarna. För arbete med flottning och inom sågverksindustrien har dessutom dispenser beviljats av yrkesinspektionens chefsmyndighet (ca 35 per år). Vid flottning kan man få dispens också för 14—15-åringar.

över huvud taget förefaller det att vara föga lämpligt att stadga ett förbud mot nattarbete för ungdom men sedan lämna rum för dispens i betydande omfattning. Hela lagstiftningen måste förlora i prestige härigenom. Någon hänsyn till nattarbetets verkningar för den enskilde minderårige k a n den tillståndsgivande myndigheten inte ta, ty när ett företag begär dispens sker det bara för ett visst antal minderåriga; vilka man sedan får att placera dit vet man vanligen inte när ansökan inges. Lagstiftningen stadgar i Danmark för vissa slag av arbete nattvila mellan kl. 18—6 för minderåriga. Finland har gränserna kl. 19 och kl. 7 för barn under 15 år, kl. 19 och kl. 6 för 15—18-åringar. England förbjuder arbete mellan kl. 18 och kl. 7 för ungdom under 16 år, för övriga kl. 20—7. Dessa exempel visar att oöverstigliga hinder inte gärna kan möta för en skärpning av de svenska bestämmelserna om barns och ungdoms nattvila. Den internationella konventionen (Washington 1919) har huvudregeln att ungdom under 18 år inte får användas nattetid i industriellt arbete, och som natt räknas tiden mellan klockan 22 och 5. Enda dispensrätten gäller vissa angivna industriföretag med kontinuerlig drift, såsom järnverk, glasbruk, pappersbruk, där minderåriga mellan 16 och 18 år kan få användas. Arbetarskyddskommitténs förslag. Enligt det av arbetarskyddskommittén framlagda förslaget skulle vissa ändringar företas i de gällande bestämmelserna om nattvila för minderåriga. Om dessa genomföres skulle en pojke eller flicka under 16 år inte få hållas i något slags arbete längre än till kl. 19, eller börja tidigare än kl. 6; den som fyllt 16 år får inte arbeta längre än till kl. 23 eller börja före-kl. 5 på morgonen. Bestämmelsen om sammanhängande nattvila av minst 11 timmars längd har bibehållits för samtliga. Enligt förslaget skall dock undantag kunna beviljas från huvudreglerna. Dispensbestämmelserna är — tyvärr måste det nog sägas — sådana att nattarbetet fortfarande blir tillåtet, till och med så att den yngsta gruppen kan få hållas i arbete ända till kl. 23, medan gränsen nu är kl. 22. Det blir enligt förslaget fortfarande möjligt att låta 16—17-åringar gå i tvåskiftsarbete, och för ynglingar som fyllt 16 år kan likaså medges att de användes i treskiftsarbete, vilket betyder att de var tredje vecka arbetar under den eljest förbjudna tiden mellan kl. 23 och kl. 5. Det skall dock föreligga särskilda skäl för att sådan anhållan skall beviljas, tekniska skäl, arbetsbrådska el. likn. Dispenserna skall vidare i framtiden bara kunna beviljas av en central myndighet, arbetsrådet, där också arbetarparten har representanter. Arbetstiden bör minskas för de minderåriga. Nuvarande

förhållanden.

I gällande lagar om arbetstidens begränsning stadgas inga särskilda lättnader för de minderåriga arbetarna. Däremot innehåller arbetarskydds-

ni

lagen d e n b e s t ä m m e l s e n alt b e t r ä f f a n d e a r b e t s t i d e n för en a r b e t a r e u n d e r 18 å r gäller vad i f ö r s t n ä m n d a l a g a r s t a d g a s d o c k att d e n inte i något fall f å r överstiga 10 t i m m a r p e r d y g n och 60 t i m m a r p e r vecka. Som en jämförelse kan nämnas att den engelska fabrikslagen bara tillåter en maximiarbetsdag på 9 timmar respektive 48 veckoarbetstimmar för arbetare över 16 år och 44 veckoarbetstimmar för arbetare i åldern 14—16 år. I Danmark stadgar »lagen om barn och unga personer», att ungdom under 18 år inte får användas till arbete fler timmar per dygn än vad som är brukligt beträffande vuxna arbetare mom samma yrke (!) och barn högst 7 timmar per dygn. Den finska lagen stadgar för barn (under 15 år) 6 timmar per dag och 36 timmar per vecka, för ungdom (15—18) år 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka. Norge stadgar 48 timmar per vecka utan möjlighet till övertid. Tyskland: under 14 år 6 timmar per dag; 14—18 år 8 timmar per dag med möjlighet till 10 timmar. Det är alltså bara den tyska lagstiftningen (före kriget!) som tillåter så lång daglig arbetstid som Sverige och bara för ungdomen över 14 år, medan vår lag tillåter också 13-åringar att arbeta 10 timmar per dag och 60 timmar per vecka. I g ä l l a n d e a r b e t a r s k y d d s l a g stadgas, att o m den m i n d e r å r i g a m e d a r b e t s g i v a r e n s vetskap d e l t a r i »kurs för religions- eller s å d a n y r k e s - eller fortsatt s k o l u n d e r v i s n i n g , för vilken k o s t n a d e n helt eller delvis bestrides a v stat e n eller m e d k o m m u n a l a medel», skall a r b e t s g i v a r e n b e r e d a h o n o m erforderlig ledighet, så a t t d e n sammanlagda arbets- och skoltiden inte överstiger 10 t i m m a r p e r d a g och 60 t i m m a r p e r vecka. De viktigaste formerna för den undervisning som kan komma i kollision med denna arbetstidsbestämmelse torde för närvarande vara fortsättningsskolan, där den är ordnad som en deltidsskola med en veckodag eller viss kvällsundervisning, och de olika kurser förlagda till kvällstid som inrymmes under anstalterna för yrkesundervisning. Även kommunala kvällsskolor för tekniska studier, såsom Stockholms tekniska aftonskola, de förberedande kurserna vid Eskilstuna och Västerås yrkesskolor, tekniska skolan i Stockholm för konsthantverksutbildning, har ofta i sina kvällskurser elever under 18 år med heltidsarbete på dagarna. En särskild undersökning har gjorts beträffande arbetstiden bland eleverna vid Statens afton skola för real- och studentexamensstudier vid Kungsholms läroverk i Stockholm. (Se nedan.) Undervisningen i de nämnda skolformerna omfattar minst 2 timmar per kväll under vissa av veckans dagar (i de tekniska aftonskolorna och statens aftonskola alla dagar utom lördag). Då den vanliga arbetstiden för de minderåriga arbetarna under veckodagarna är 8 l A timme, måste deras sammanlagda arbets- och skoltid bli längre än lagen tillåter. I många fall blir det vida längre tid, vilket ett studium av schemat vid dessa skolor lätt visar. Så mycket märkligare är det, att ingenting gjorts för att mera generellt åstadkomma en nedsättning i arbetstiden för dessa unga. Det är dock bekant att arbetspressen på just denna kategori av våra mest strävsamma och dugliga ungdomar är sådan, att de utsätts för allvarliga vådor både för sin psykiska och fysiska hälsa. Enligt den ovan n ä m n d a undersökning som ungdoinsvårdskommittén gjort vid Statens aftonskola u p p g i c k den s a m m a n l a g d a tiden för a r b e t e , skola, l ä x o r och resor i g e n o m s n i t t till 80 t i m m a r , 25 m i n u t e r p e r vecka. Utslaget p å v e c k a n s sex a r b e t s d a g a r ger d e t en genomsnittlig a r b e t s t i d —

i betydelsen tid då man inte är ledig — på 13 timmar och 23 minuter per dag. Låt vara att dessa förhållanden är extrema, de visar dock tydligt en sak som är viktig att ha aktuell för sig i detta sammanhang: tämligen värdelös blir en lag som bara ålägger arbetsgivare att se till att hans minderåriga anställda inte arbetar mer än det tillåtna antalet timmar, när de samtidigt har skola att sköta. Arbetarskyddskommitténs

förslag.

Arbetarskyddskommittén tar i sitt betänkande upp frågan om inte särskilt de minderåriga i åldern 14—16 år borde få sin arbetstid förkortad, så att de vid sysselsättning i industriellt arbete finge en daglig arbetstid på högst 6 timmar och en veckoarbetstid på 36 timmar. Trots de starka skäl som dras fram för att skapa en mjukare övergång mellan skola och arbetsliv h a r kommittén dock låtit tanken falla på grund av de svårigheter som skulle uppkomma vid den praktiska tillämpningen av lagen. I det nya förslaget förordas att den dagliga högsta arbetstiden för minderåriga som regel blir 9 timmar och veckoarbetstiden 48 timmar, samma normalarbetstid som stadgas i lagen om arbetstidens begränsning. För- arbete inom jordbruk, detaljhandel, hotell, kaféer och restauranger behåller man dock maximalarbetsdagen 10 timmar men begränsar den tillåtna veckoarbetstiden till 54 timmar. Redan nedskärningen till 54 timmars arbetsvecka skulle betyda att t. ex. de vanliga lärlingsskolornas kurser måste lägga om sitt schema, om de inte skall komma i uppenbar strid med lagen. Utöver de 48 arbetstimmarna skulle eleverna bara kunna ha sex skoltimmar, vilket betyder en minskning av skolkvällarna från nuvarande 4 till 3. De mer intensiva skolformerna med aftonundervisning skulle bli absolut nödsakade att kräva någon lindring i sina elevers dagliga arbetstid, om denna norm av högst 54 timmar i veckan skulle iakttagas. Ungdom

i utbildning

på

arbetsplatserna.

Frågan om de minderårigas arbetstid sammanhänger intimt med problemet om hur den unga arbetskraften skall få en bättre yrkesutbildning än vad som hittills givits. Alt huvudparten av den praktiska yrkesutbildningen under alla omständigheter bör och kommer att vara förlagd till arbetsplatserna synes självklart. Däremot kan man tänka sig två olika vägar för den teoretiska skolning, som skall ges jämsides med arbetsträningen. Den ena vägen är att som hittills bygga på att de unga skaffar sig teoretisk utbildning på fritiden. På denna metod bygger arbetsmarknadens yrkesråd (LO:s och arbetsgivareföreningens gemensamma organ) sina planer för organiserandet av lärlingsutbildningen inom industrin. Den andra vägen är att förlägga den teoretiska undervisningen till den ordinarie arbetstiden och därmed inskränka den effektiva arbetsveckan med 119

motsvarande antal timmar. Denna metod tillämpas vanligen där företagen h a r egna s. k. inbyggda verkstadsskolor. Där meddelas den teoretiska undervisningen av företagets egna ingenjörer eller av anställda yrkeslärare Samma system tillämpas i några stora detaljhandelsföretag, där de yngsta elevernas utbildning sker genom en eller ett par lektioner på morgonen, innan arbetet i varuhuset kommit i gång. Frågan om det är tekniskt möjligt att bereda de minderåriga arbetarna en förkortad arbetstid kan alltså anses löst åtminstone på vissa håll. Givetvis underlättas detta där man håller företagets lärlingar samlade i en speciell lärlingsavdelning. Svårare ställer det sig, om de yngsta står som hjälpare åt vuxna arbetare eller självständigt sköter något moment i en flytande tillverkning. Organiserandet av ett nionde skolår i form av en förberedande yrkesutbildning skulle, om och när det förverkligas, tvinga fram en väsentlig uppmjukning av reglerna för arbetstiden för hela den årskull som då omväxlande skulle gå i skola och praktisera på arbetsplatserna. Den normala åldern för dessa, som då förmodligen får beräknas gå ungefär halva skolarbetsäret i teori, halva i praktiskt arbete, skulle bli 15—16 år. I avvaktan på att dessa viktiga frågor bringas till lösning, anser ungdomsvårdskommittén, att man bör underlätta för de unga att på fritiden skaffa sig den teoretiska skolning som varje arbetande i våra dagar är i behov av och därför inskränka arbetstiden på arbetsplatserna till 40 timmar för dem som inte fyllt 16 år och till 48 timmar utan rätt till övertid för dem som befinner sig mellan 16 och 18 år. Frågan om att också denna kategori borde ha 40 timmars vecka kommer troligen att bli aktuell i en kanske inte så avlägsen framtid. Den blygsamma nedskärning som ungdomsvårdskommittén föreslår är utom av det nyss sagda också motiverad av, att de allra yngsta som kommer direkt från skolan, bör beredas en mjukare övergång till arbetslivet, detta för att bevara deras kroppsliga hälsa men inte mindre för att förhindra sådan uttröttning som tar sig uttryck i olust för och leda vid arbetet. Det är inte ovanligt att unga arbetande måste tillryggalägga långa vägar till och från sitt arbete, varför det också med den avkortade arbetsveckan kan bli en mycket ansträngande tillvaro för 14—15-års ungdomar i industrier, affärer o. s. v. De 40 arbetstimmarna under veckan kan givetvis förläggas på olika sätt, alltefter villkoren i de olika företagen. En femdagarsvecka med fulla 8-timmarsdagar är måhända lämpligast för dem som har sin skolning förlagd till en dag i veckan. Så torde också problemet om arbetstidens avkortning för de unga i hjälparbete och dylikt bäst lösas; de anställda turas då om att vara fria var sin veckodag. En annan fördelning är fem arbetsdagar om 7 timmar per dag och lördag 5 timmar. Denna ordning torde passa sådana företag som sköter sin personalutbildning själva, exempelvis varuhus och 120

kontor, som då kan lägga in en timmes teoriundervisning varje dag. En annan ordning torde vara att föredra, där de minderåriga skall förflytta sig till en skola på annan plats, då en undervisningstid av två timmar i taget väl måste anses vara lämpligare. Vilka förslag som än under den närmaste tiden kan väntas komina fram om utökning av yrkesutbildningen i skolmässiga former, måste man säkerligen räkna med att den stora massan arbetare antingen inte alls eller i varje fall inte under flera år i följd deltar i någon ordnad undervisning. Kommittén, som är fullt på det klara med detta och anser det vara en brist, skulle önska att alla ungdomar upp till 18 års ålder normalt stode kvar såsom utbildningsberättigade respektive -skyldiga. Men också utan att detta kan bli genomfört med ens, förordar kommittén att man lägger grunden till och öppnar möjlighet för en sådan grundligare utbildningsperiod genom att korta av arbetstiden för de unga. Många kan då lättare sköta den utbildning som de redan nu tappert strävar med på sin fritid, genom deltagande i kvällskurser, studiecirklar, korrespondensstudier m. m. Andra som inle ens försöker nu, därför att de inte utan övermänskliga ansträngningar kan pressa in någon tid för studier i sin knappa fritid, skulle då också kunna gripa sig an med någon form av utbildning eller studier. Bestämmelserna

om raster för

minderåriga

i det nya arbetarskyddslagförslaget förefaller mycket välbetänkta och innebär ett givet framsteg — bara inte avtalsöverenskommelser kullkastar hela verket Vid arbete 6 timmar i sträck skall den sammanlagda rasttiden uppgå till minst 1 timme. Vid skiftarbete kan rasttiden nedsättas till 30 min. Om arbetsgivare och arbetstagare är ense om saken, kan arbetare över 18 år avstå från även denna rast och på gammalt känt sätt inta sin medhavda smörgås sittande vid maskinen eller arbetsbänken. För minderåriga föreslås emellertid rasten bli oeftergivlig. Hur man avser att de minderårigas därmed förlorade arbetstid skall kunna tas igen vid regelbundet skiftarbete synes oklart. Detta problem löses däremot om arbetstiden lagenligt minskas för dem. Som regel stadgas, att arbete aldrig bör pågå mer än Wz timmar i sträck, och då räknas inte arbetspauser på högst 10 minuter som giltiga avbrott En nyhet av intresse är följande förslag. Vid arbete som på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande innebär en ihållande sysselsättning, såsom arbete vid löpande band, skall arbetstagare förutom den längre middagsrast som nämnts här ovan under arbetstiden beredas erforderligt antal, lämpligt förlagda arbetspauser, uppgående till sammanlagt minst 30 minuter. Sådan paus bör inte frånräknas arbetstiden. 121

När det nu anses befogat med hänsyn till det forcerade tempot i den moderna industrin (och givetvis också i annat arbete) att på lagstiftningens väg realiter inskränka arbetstiden vid treskiftsarbete med 30 minuter, bestyrker detta kommitténs uppfattning att tidpunkten för en nedskärning av arbetstiden över lag torde vara i annalkande och att man redan nu bör vidta en sådan för den del av arbetskraften som är i störst behov av en lättnad, nämligen de unga, vilka normalt bör ägna en del av sin tid och sin kraft åt utbildning.

SJÄTTE

KAPITLET

UNGDOMENS Y R K E S U T B I L D N I N G

l l är ungdomsvårdskommittén enligt sina direktiv tagit upp frågorna om ungdomens yrkesval och yrkesutbildning, har det skett utifrån den uppfattningen, att dessa frågors betydelse för de ungas ställning i samhället och för varje enskilds trivsel med tillvaron måste tas med i beräkningen och en avvägning mellan fritidslivets och arbetslivets roll för den totala anpassningen komma till stånd. Vad koimnittén däremot inte kan eller bör gripa sig an med är att på dessa områden söka utforma färdiga förslag. Vad den presenterar i det följande kapitlet är huvudsakligen en kortfattad översikt (iver h u r yrkesutbildningen gestaltar sig för den stora massan av ungdom samt i anslutning härtill några önskemål och principiella synpunkter, som den anser bör diskuteras i samband med planeringen av vårt framtida undervisningsväsende. Kommitténs riktpunkt har därvid givetvis varit den allmänna omvårdnad om ungdomens bästa, som kommittén har till uppgift att befrämja. Allmänna

synpunkter

på skola och

arbete.

Skola och arbete kan inte få fortsätta att vara skilda världaiy främmande, ja delvis rent av fientliga mot varandra. Bland motiven för en nyorientering kan man nämna två ting: För det första är den gamla synen på den lärdomsbetonade »allmänbildningen» såsom arlskild från och upphöjd över utbildning för yrket, när det gäller personlighetens utveckling, helt kullkastad av det psykologiska människostudiet. Att individen utvecklas personligen i och genom sitt yrkeskunnande är väl så uppenbart att det inte behöver vidare bevisning, likaså att inånga individer utöver en viss punkt bara kan dra nytta av sådan skolning som anknyter till deras arbete. Denna nya syn på yrkesbildningens värde för hela personligheten medför, att det allmänna inte längre kan försvara att bara ta ansvar för en »allmänbildande» undervisning och lämna yrkesskolningen i stort sett ur räkningen. För det andra har det skett en reell förändring i fråga om arbetslivets och den grundläggande allmänbildande skolans förhållande till varandra. Den arbetstekniska utvecklingen har på område efter område fört med sig 123

minskat behov av manuell skicklighet och ett större av teoretiska kunskaper överlag, krav på större allmän vakenhet och mer intelligent handlande. Detta gäller för yrkesarbetare men också för de icke-yrkeslärda och givetvis i högsta grad för de alltmer svällande kadrerna av människor på tekniska och administrativa poster. Detta sistnämnda förhållande gör alltså att arbetslivet inte längre har minsta skäl att se snett på en förlängd och förbättrad allmän skolgång, som i själva verket skänker de unga ett stycke grundläggande yrkesutbildning för det moderna arbetslivet med på vägen. Ser man till de enskilda individernas intresse av förlängd allmänbildningsskola, bör man också tillägga, att en bättre yrkesorientering kan rymmas i en längre skola, vilket ger de unga bättre valmöjligheter. Emot den förlängda skolan talar å andra sidan, att de unga hålles kvar i ekonomisk osjälvständighet och därmed i en allmän personlig avhängighet av familjen längre än eljest. Om inte skolan släpper in praktiskt arbete i stor utsträckning inom sina murar eller låter eleverna pröva sig fram på arbetsplatser utom skolan, kan en lång allmänbildningsskola dessutom hindra eleverna att tidigt få sådan självsyn och självprövning i arbetet, att de förlorar något väsentligt som de kunde förvärvat om de fått lämna skolan tidigare. Det önskvärda är här tydligen en hopjämkning av den förlängda grundskolan och yrkesutbildningen, så alt perioden upp till ca 18 år får formen av övergångsår, vid vilkas slut de unga med familjens och samhällets hjälp normalt bör ha nätt fram till en klar yrkessituation och hunnit en bit på väg mot personlig och ekonomisk självständighet. Att detta kräver någon form avlön eller understöd under sådana studier, som drar längre ut på tiden, ä r tydligt För att en dylik yrkesutbildning skall bli verkligt nyttig, måste den dock vara förenad med en kompetent yrkesvägledning, vari hälsokontroll och social rådgivning ingår. Yrkesstödet måste vidare få en mycket skiftande och smidig utformning med hänsyn till vårt lands bebyggelsestruktur och den kommande befolkningsutvecklingen. Många unga växer ju upp i orter, som inte kan ge dem lämplig utbildning och försörjning men där de ofta behövs och går kvar några år, t ex. i arbete på föräldragården, innan de söker sig ett arbete för framtiden. Det är värt att påminna om de nyligen framlagda beräkningar 1 , som visar att mer än tre fjärdedelar av det nytillskott av ung arbetskraft, som vi under de närmaste decennierna har att räkna med för uppbyggande av nya näringsgrenar och utökning av yrken som nu ropar på folk, kommer att växa upp i Norrland. Av ökningen svarar de båda nordligaste länen för två tredjedelar. De typfall av skolklasser från skogsbygd och brukssamhälle i Norra Dalarna, som finns beskrivna i kommitténs folkskoleundersökning (s. 262), 1

G. Ahlberg—I. Svennilson, Sveriges arbetskraft och den industriella utvecklingen 1946 (sid. 13).

12/1

talar ett otvetydigt språk om hur nödvändigt det är med en bättre yrkesvals- och utbildningshjälp i dessa trakter. Analysen av ungdomsgrupper i de välbeställda städerna visar å sin sida, att det också här återstår mycket att göra innan man kan anse att ungdomen får det stöd den behöver för sin yrkesanpassning. Yrkesutbildningen

i nuvarande

läge.

Allmänna synpunkter. På samma sätt som hela det övriga industrialiserade Västerlandet har Sverige genomlöpt utvecklingen från den förindustriella hantverksutbildningen inom skråväsendets fasta ram, över den allmänna regellöshetens och rådlöshetens årtionden, som utmynnat i två parallellt löpande utvecklingslinjer. Den ena är systemet med lärlingsutbildning, förlagd till arbetsplatserna. Också där — som i vårt land — dessa lärlingsavtal är frivilliga, syftar de till samma mål som en gång gav skråtidens näringsliv dess fasta struktur: allsidig manuell utbildning och träning, trygghet i fråga om yrkesmännens kompetens och kontroll över kårens rekrytering från dess egen sida. Kravet på att dessa regler skall lagfästas, har i åratal stått på hantverkarnas program. Däremot har industrin motsatt uppfattning och gör för närvarande i samarbete med arbetarparten ansträngningar för att lösa utbildningsfrågan på egen hand utan lagstiftning. — Det utmärkande för denna utbildning av »yrkesmän» i inskränkt bemärkelse är att den i flertalet yrken bara avser en del — i industrin bara en mindre del — av dem som arbetar i företagen. Alla de övriga lämnas utanför all reglerad skolning. Den andra linjen representeras av samhällets strävan att få fram skolor för yrkesutbildning. Fattas begreppet yrkesskolning i dess vidaste bemärkelse, är det allmännas insatser givetvis av avgörande betydelse. Det är visserligen inte för någon stor del av yrkesutövarna som stat och kommun ombesörjer yrkesutbildning, men bland dessa befinner sig så gott som alla ledande yrken (utom en del politiker). Det är nämligen obestridligen så, att den högre allmänbildningsskolan utgör ett led i yrkesutbildningen för alla samhällets administrativt och tekniskt ledande yrken. Också de institutioner som ger den direkta yrkesutbildningen för dessa sörjer ju samhället för. Lämplighetsskäl må tala för denna ordning; något annat vägande skäl för att göra skillnad på samhällets service i fråga om yrkesutbildning finns inte. Det är på sin höjd en gradskillnad i den risk samhället löper, om dess läkare och poliser är okunniga i sina yrken eller om dess murare och barnsköterskor är det. Ur individens synpunkt ter det sig dock som en orättvisa, att bara en del medborgare får med sig ett bagage av yrkesskolning ut i livet med åtföljande yrkesmedvetande och självkänsla. Kapaciteten hos våra egentliga yrkesskolor räcker, som vi skall se i fortsättningen, bara att ta emot 10—15 % av en årskull ungdomar (ca 12 000 125

platser i kurser på minst fem månader). Därtill kommer att den geografiska fördelningen av yrkesskolorna är sådan att större delen av landsbygdens och småorternas unga — och de utgör flertalet — inte kan nå dem. De centrala verkstadsskolor som sedan 1941 organiseras ute i länen (15 står nu färdiga), tar bara mot en eller ett par procent av den årskull som lämnar skolorna i länen. Det finns vidare ingen garanti för alt antagningen av dessa få elever görs strängt efter yrkeslämplighetshänsyn, så att man väljer ut en obestridd elit för denna kvalificerade utbildning; kanske blir det ibland tvärt om: de av olyckliga omständigheter missgynnade kommunskyddslingarna placeras dit, medan helt vällyckade ungdomar inte får någon yrkesutbildning. Vid yrkesbestämda högre folkskolor och praktiska mellanskolor finns plats för ca 9 000 elever, som där tillbringar upp till fyra år. Av varje årsklass kan alltså ungefär ett par tusen gå till denna skolform. Vidare håller man på att bygga ut yrkesutbildningen för eleverna i ungdomsvårdsskolorna i förvissning om att hjälp med en start i yrkeslivet ä r bästa stödet för dessa ungdomar. Också ungdomsfängelserna har detta program, även om möjligheterna att förverkliga det inte är fullgoda. När samhället vill hjälpa de partiellt arbetsföra, de efterblivna o. s. v. är det på yrkesskolning och yrkesanpassningsstöd man tänker i första hand. Tendensen är alltså att samhället ger eller skulle vilja ge yrkesutbildning ål de kategorier av ungdom, som på ett eller annat sätt är problematiska: Vilka bör få yrkesutbildning? Situationen är faktiskt sådan, att en fattig pojke i en landsbygdssocken måste meritera sig för skyddshem om han skall kunna få yrkesutbildning, påpekar en lärare i vår ungdomsenkät. Det är under sådana förhållanden naturligt att fråga sig, om samhället skall kosta mest på sina bästa elever eller på sina sämsta telningar. Det svar som då infinner sig blir väl: det är bäst att kosta på allesammans i den meningen att man hjälper fram allesammans till en lämplig yrkeskunnighet. Det är inte bara rättvisesynpunkten som talar för detta, utan också hänsynen till produktionslivet som inte ä r betjänt av att en mängd av den anlagsmässigt och karaktärsmässigt bästa delen av ungdomen får stanna i okvalificerade arbeten och sakna möjlighet att utbilda sig. Då måste man också finna nya och djärva vägar för yrkesskolningen och kombinera den med en allmän omvårdnad av arbetskraften i dess för anpassningen avgörande år. Skall man bredda yrkesutbildningsprogrammet till att omfatta alla yrkesarbetande (både egentliga yrkesutövare och husmödrar samt inedhjälpande familjemedlemmar måste då komma med, alltså hela folket) måste man lägga över ansvaret och kostnaderna på det allmänna, enklast väl då genom en fortsättning av den obligatoriska skolgången. 126

Hur skall en allmän yrkesskolning kunna utformas? Man kan givetvis nå fram till en sådan allmän yrkesskolning på olika vägar: a) en 9-årig skolgång blir obligatorisk för alla och det eller de sista åren göres mer eller mindre direkt yrkesinriktade för den del — säkert en stor majoritet — av ungdomen, som inte går till teoretisk skolning. Denna yrkesskolning måste givetvis bli av förberedande art. I många fall kan den inte tänkas direkt inriktad på visst yrke utan måste få en allmänt praktisk uppläggning. b) En 9-årig obligatorisk medborgarskola med yrkesorienterande och praktiska inslag men utan direkt yrkesundervisning för några grupper blir den gemensamma skolunderbyggnaden för all ungdom. Olika schema kan givetvis tillämpas för olika grupper i de sista klasserna också med denna uppläggning. Yrkesskolningen får byggas upp efter den obligatoriska skolan och utformas så lockande och smidigt att den förmår dra till sig ungdomarna trots att den göres frivillig. c) E n 8-årig obligatorisk medborgarskola blir den gemensamma skolgrunden. Ovanpå denna bygges ett frivilligt 9:e skolår som kan få vara teoretiskt (ledande till gymnasiet och viss annan yrkesutbildning) eller ha en allmänt praktisk betoning 1 med stora inslag av husligt arbete, slöjd och yrkesorientering. Även sådana yrkesinslag som nu förekommer på de praktiska mellanskolelinjerna — handelsutbildning och teknisk grundutbildning — borde kunna förekomma. För de ungdomar som saknar lust och intresse för att fortsätta i det nionde året skulle det emellertid vara tillätet att lämna skolan efter det åttonde, men för dessa skulle det sedan stå fritt att när som helst under de följande åren få genomgå en kostnadsfri utbildning i anslutning till det yrke de valt eller något annat som de vill söka sig in i. Ungdomsvårdskommittén vill ifrågasätta om det inte för närvarande och under lång tid framåt torde vara mera att vinna av en sådan frivillig yrkesskolning, som också skulle rymma allmänbildande inslag, ån av ett obligatoriskt 9:e skolår som skulle utformas som yrkesskola. Den högre allmänna medborgerliga bildning, som en del vill ha och kan tillgodogöra sig, borde folkhögskolorna kunna förmedla då eleverna hunnit upp i en något högre ålder. Den gamla tvistefrågan om en utbyggd yrkesskolning bör ske i skolform eller på arbetsplatserna kan förmodligen för vårt lands del besvaras så, att det i fråga om den stora massan arbetande inte är en fråga om ett antingeneller utan om ett både-och på denna punkt. Med hänsyn till arbetskraftsbristen i kommande år vore en »skolrumsutbildning» för alla praktiska yrken en bakvänd politik, men lika visst är, att en teoretisk skolning — inhäm127

tad i en yrkesskola eller på något annat sätt (korrespondens t. ex.) — i anslutning till den praktiska utbildningen numera behövs i praktiskt taget alla yrken och därför bör tillhandahållas alla och på sådana villkor och i sådan pedagogisk form att det blir lockande att utbilda sig. Deu skolmässiga yrkesutbildningens nuvarande omfattning. Enligt den partiella folkräkningen 1936 hade 9*8 % av befolkningen över 15 år gått i någon form av yrkesskola. Räknar man bara med de egentliga yrkesutövarna var frekvensen av yrkesutbildning 12-3 % för män och 10*4 % för kvinnor. En stor del av dessa skolkurser torde ligga långt upp i åldern, men de allra äldsta åldersgrupperna har lägre utbildningsfrekvens, beroende på de mindre möjligheterna till skolning i deras yngre dagar. Maximum nås av män i åldern 40—44 år (17-1 %) och kvinnor i åldern 35—39 år (18-7 % ) . Den vanligaste utbildningen bland männen är den tekniska, till vilken också räknats yrkesutbildning för hantverkare och industriarbetare; närmast följer militärutbildning och handelsutbildning. Sammanlagt är 59*3 % av de yrkesutbildade männen att hänföra till dessa grupper. Bland kvinnorna intar den icke-akademiska lärarutbildningen främsta platsen med 30*8 %, närmast följd av handelsutbildning med 24-1 %. Bilden kompletteras av siffrorna från den s. k. beredskapsmönstringen den 1 januari 1943. Av ungdomarna i åldern 15—18 år var det bara 6*7 % av de manliga och 3*4 % av de kvinnliga som falt någon som helst utbildning vid yrkesskola. Dessa relativtal avser all slags på yrket inriktad skolutbildning, från en kort kurs vid en kommunal yrkesskola eller handelsskola till flerårig heldagsskolning. I fortsättningen tar vi huvudsakligen sikte på den yrkesutbildning som avser den stora massan av ungdom, som lämnar folkskolan och, i mindre utsträckning, den allmänna realskolan. Vägarna till yrkesutbildning efter folkskolan. Det är i huvudsak tre olika slags »karriär» som öppnar sig för ungdomarna efter folkskolan — om de inte fortsätter i högre skolor: a. De kan gå direkt in i en yrkesskola med heldagsundervisning, en verkstadsskola, handelsskola eller hushållsskola. Ibland förläggs denna skola längre fram i åldern, sedan man redan fått en viss erfarenhet i yrket; så sker i lantmanna-, lanthushålls- och lantbruksskolor t. ex. b. Deltidsskolning. De kan gå »lärlingsvågen* med eller utan kontrakt eller direkta överenskommelser. Härmed menas att de unga tar plats inom ett arbetsområde, där det finns en något så när utstakad lärogång eller där de i varje fall kan ta sikte på ett yrke att sträva mot. Detta inskränkes inte till hantverkets och industrins s. k. yrkesmän, utan innefattar också t. ex. en kontorsflicka som lär sig maskinskrivning och stenografi på kurser medan

hon har plats och utför enklare sysslor, eller en springpojke som i varuhusets expeditskola lär sig vad yrket kräver eller går i kurser på kvällarna i stadens yrkesskola. c. Enbart praktik. De som varken går i skola för att lära ett yrke eller går »i lära» men ändå börjar arbeta någonstans kan mycket väl sluta i lika kvalificerade arbeten som någon av de andra. De flesta gör det emellertid inte, och den avgörande skillnaden torde vara att de sistnämnda saknar en utstakad eller ens antydd framtidslinje att arbeta efter. De duktigaste hittar kanske så småningom själva ett uppslag, en plan att gå efter; från skogshuggarkojan i vildmarken skickar då ynglingen ett brev till en korrespondensskola, där han yppar sin förhoppning och ber om råd. Eller hembiträdet slutar resolut sin plats och söker till folkhögskola för att kunna bli sjuksköterska. Men tusentals ungdomar använder sina tonår i typiska återvändsgrändsarbeten utan att tänka på eller kunna reda ut för sig själva, vad det skall bli av dem den dag då de är för gamla för »pojkarbetet» i verkstaden eller springflicksarbetet på kontoret Den kvantitativa fördelningen av ungdomen på de ovanstående tre kategorierna låter sig inte avgöra i detalj, men de stora dragen torde dock vara klara. Heldagsskolor. Följande siffror avser antalet elever vid olika heldagskurser om minst 5 månaders längd läsåret 1946—47. Centrala verkstadsskolor Andra skolor inom industri och hantverk Handelsskolor Husmoders- och hushållskolor Härtill kommer elever Lantmannaskolor Lantbruksskolor Lanthushållsskolor Jordbrukets yrkesskolor (internatskolor för yngre elever)

1 900 elever 4 800 » 2 200 » 1 500 » 10 400 » 1 900 300 1 400 100

» » » »

3 700

»

Vi skulle alltså ha omkring 14 000 ungdomar som går i heldagsyrkesskola, varav en del går flera år (i flertalet verkstadsskolor), andra bara 5—6 månader (lantmanna- och lanthushållsskolorna). Åldern är som redan nämnts helt olika i den typ av yrkesskola som avser att ge hela träningen i yrket inom skolans ram och dem som huvudsakligen syftar till en teoretisk skolning som komplement till föregående praktiskt arbete (verkstadsskolorna contra lantmannaskolan t. ex.). 1 Om man tar med i beräkningen att en del av ovanstående yrkesskolor på1

Obs. Alla skolor för högre stadier utelämnas här, t. ex. tekniska skolor och läroverk. Så också sjuksköterskeskolor och sådan statlig utbildning som äger rum inom verken. 9—717431

går mer än ett år medan andra skolor tar emot två omgångar elever per år, k a n man uppskatta utbildningskapaciteten till ca 12 000 elever av varje årskull i utbildningsåldrarna. F. n. består en kull av ungefär 80 000 personer, men mot slutet av 1950-talet stiger den åter till omkring 120 000. Att mindre än 15 % av en sådan kull f. n. går igenom en yrkesskola av heldagskaraktär k a n man emellertid säga med bestämdhet Lantmannaskolornas kapacitet motsvarar, enligt vad norrlandsutredningen beräknat, exempelvis en tiondel av den årliga rekryteringen av självständiga jordbrukare. Deltidsskolning} I yrkesskolorna redovisades hösten 1946 i kvällskurser och andra kortare kurser: Inom industri- och hantverksyrken. . » handel.... » husligt a r b e t e . . . . .

ca 15 000 elever » 18000 o » 21000 » Summa » 5 4 000. »

Ovanstående siffror kan bara bedömas i samband med en kvalitativ granskning. Ungefär hälften av eleverna gick i s. k. kurser för äldre (d. v. s. över 18 år), huvudsakligen bestående av kurser på mindre än 100 undervisningstimmar under året och till största delen i ämnena yrkesteknologi, yrkesritning och yrkesräkning. I s. k. lärlingskurser ges i regel ettåriga kurser med 100—300 timmar; i dylika kurser gick drygt 10 000 elever. Lärlingsskolans yrkesavdelningar däremot ger en mer omfattande utbildning och är avsedda att vara i två år med 8—9 månaders undervisning och 250—350 undervisningstimmar per år. I denna typ (1918 års huvudtanke) gick bara omkring 3 000 elever och avgången före kursens slut är betydande. Vid de med lärlingsskolorna förenade yrkesskolorna (avsedda for stadiet över lärlingsstadiet) var elevantalet likaledes väsentligt mindre för den fullständigare formen (»yrkeskurserna»), som hade 1 400 elever mot nära 7 000 i ämneskurserna, som bara tar upp en eller ett par sidor av y r k e t Under denna avdelning behandlas lämpligen lärlingsinstitutionen, ehuru det dessvärre visst inle är säkert att någon ordnad teoretisk korttidsutbildning ingår i en lärlings utbildningsprogram. Det var lagstiftarnas mening 1918 att så skulle bli fallet, och kommunerna hade befogenhet att göra lärlingsskolan (den 2-åriga yrkesavdelningen) obligatorisk för de unga arbetarna inom resp. yrkesområden. Ingen svensk kommun har vågat sig på det experimentet (tänkom oss att t. ex. varje ungt hembiträde skulle gå i kvällsskola i sin egenskap av »lärling i husligt arbete» under 2 års tid utan avkortning av arbetstiden). 1 S. k. växelkurser, där eleverna halva tiden arbetar i skolans verkstad, halva hos en arbetsgivare men på samma villkor som i verkstadsskolan räknas in under 1 liksom de inbyggda verkstadsskolorna, där den teoretiska undervisningen kan meddelas av särskilda yrkeslärare eller av ett företags funktionärer med arvode av statsmedel.

Framställda reformförslag rörande yrkesarbetar-utbildningen. Ehuru ingen reglering av yrkesutbildningen på arbetarstadiet »slagit igenom», har det inte saknats reformförslag. En redogörelse för dessa skall ges i mycket sammanträngd form. A. Hantverket har gjort upprepade försök att få till stånd en laglig reglering av läro- och kompetensförhållandena. Statliga utredningar i detta syfte såg dagen 1909, 1911 och 1913 — utan avsett resultat. Målet ansågs vara nått med 1918 års lagstiftning om »anstalter för yrkesundervisning». Den ansågs som den viktigaste grenen av de ungdomsskolor man då skapade för dem som inte skulle gå den lärda vägen. Nu hade man (efter tyskt mönster) fått en enhetlig ram för all utbildning på arbetarstadiet inom »hantverk och industri, handel och husligt arbete». Som redan nämnts skulle kungsvägen vara anställning på arbetsmarknaden och skolning på kvällarna i kommunala yrkesskolor. (För handel och husligt arbete öppnades redan från början också möjligheten av heldagsskolor.) Vi h a r redan sett hur detta yrkesskolväsen utvecklat sig. Tanken på lärlingslag återvände emellertid i andra former (den första tillämpningen av 1918 års yrkesskolstadga kom i en utredning 1923 men ledde inte till någon lagstiftning). Efter motioner i riksdagen 1934 och 1935 kom år 1938 inte mindre än fyra betänkanden som berör denna sak: 1. 1936 års hantverkssakkunnigas förslag angående lärlingslag för hantverket och den mindre industrin; 2. den 1937 tillsatta verkstadsskoleutredningens förslag om centrala verkstadsskolor; 3. verkstadsskoleutredningens förslag om överstyrelse för yrkesutbildning; 4. 1936 års yrkesskolsakkunnigas förslag om utbildningen av yrkeslärare ni. m. Senaste nytt är ett förslag från Sveriges hantverks- och småindustriorganisation 1941, där man återigen förordar att lärlingsfrågan blir lagligt reglerad. Den har inte lett till några åtgärder ännu; yrkesöverstyrelsen var i sitt remissyttrande delad för och emot; det är emellertid inte troligt att förslaget kommer att leda till den avsedda lagstiftningen. B. Inom industrin har man, som nämnts, motsatt sig alla dessa förslag till lagstiftning rörande utbildningen. I stort sett har såväl arbetare som arbetsgivare varit ovilliga att tillmötesgå hantverkskravet. Å andra sidan kan inte industrin reda sig utan att en viss och inte så liten del av deras arbetare är yrkesulbildade i en omfattning, som inte precis sammanfaller med hantverkskraven — ty det gäller oftare att förvärva en allmännare teknisk insikt, mindre ofta den genuina hantverksskickligheten. I varje fall har alla industrier behov av att ett tillräckligt antal s. k. yrkesarbetare utbildas. Helst ser man att detta sker på arbetsplatserna, också om verkstadsskolor (särskilt inom det egna företaget) i bästa fall kan ge ännu bättre resultat Man är dock på industrihåll skeptisk på folk som inte växt upp i verkstadsluften. Denna inställning kommer i varje fall ibland till synes i lönetarifferna för ungdomar som anställts efter genomgången verkstadsskola. I en del avtal stadgas

att de får tillgodoräkna sig skolåren som om de arbetat i yrket lika länge; i andra får de räkna hälften av tiden till godo, i något fall anses ett skolår för lika mycket värt som två arbetsår i företaget, medan man däremot i andra fack får börja med precis samma lön som om man kommit direkt från gatan. Detta senare betyder, att en pojke som går från folkskolan till en verkstadsskola på två år, sedan blir ekonomiskt sämre ställd när han kommer till arbetsplatsen, än klasskamraterna som gick dit direkt från skolan. Inom en del industrigrenar har man redan tidigare infört i avtalen, att lärlingsutbildning kan bedrivas efter vissa regler; kontrakt tillämpas t. ex. på en del håll inom mekaniska verkstäderna, inom grafiska facken m. fl. Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen har på sistone gjort ett stort upplagt försök att få denna princip genomförd för industrin i dess helhet, varmed man skulle undgå den lagliga regleringen men ändå lösa yrkesutbildningsfrågan för industrins del. Nedan ges en kort sammanfattning av denna senaste fas i utvecklingen av industrins utbildningsproblem. Arbetsmarknadens

yrkesråd.

Arbetsmarknadsorganisationerna (LO och arbetsgivareföreningen) utarbetade genom en särskild yrkesutbildningskommitté 1944 ett förslag, stött av en utredning över yrkesutbildningens förekomst inom industrin och behovet av utbildade yrkesarbetare. Utredningen visade att industrin torde ha ett årligt behov av 40 000 lärlingar (under utbildning), med bortseende från att krisförhållandena ställde ännu större krav. Under utbildning befann sig vid undersökningen endast 20 000, alltså jämnt hälften av vad som skulle behövts. Det framgick dessutom, att hela lärlingsinstitutionen inom industrin är mycket suddig i konturerna, och att den utbildning som en lärling erhåller är av mycket varierande värde från industri till industri och från arbetsplats till arbetsplats. Det förslag som framlades antogs av arbetsmarknadsparterna och innehåller följande huvudpunkter. LO och Svenska arbetsgivareföreningen tillsätter en gemensam kommitté »arbetsmarknadens yrkesråd» för yrkesutbildningens främjande, vilken tjänstgör som högsta instans för verksamheten. Varje industrigren upprättar för sig (arbetsgivare och fackförbund) bestämmelser om lärlingsutbildningen, där man tar upp vad lärlingen skall syssla med, hans lön m. m. Som organ för detta tillsätter varje gren en lärlingsnämnd. För att kontraktens eller avtalets bestämmelser skall följas ute på arbetsplatserna, tillsättes ett lärlingsombud, vartill man skall utse en kunnig och intresserad yrkesarbetare; hans uppgift är att slå larm om lärlingens utbildning försummas, om han får stå på samma arbetsmoment allt för lång tid o. dyl. Vad den teoretiska skolningen beträffar gör man ingenting för att nå en lösning utöver tidigare praxis: lärlingen bör anlita den kommunala yrkesskolans kvällskurser, där sådana finns. Vad man saknar i detta program är ett försök att samordna och normalisera alla de faktiskt förekommande vägarna att skaffa sig teoretiskt kun-

nande bredvid det praktiska arbetet Korrespondensskolornas tiotusentals elever är till stor del att finna bland de framåtsträvande arbetarna inom industrin; för några yrken har de olika skolorna lagt upp genomtänkta utbildI ningsprogram som passar att genomgå, medan man arbetar i y r k e t Det I skulle behövas en systematisk genomgång av vad de olika korrespondensskolorna och fackförbunden har av denna art och en normalisering av studieprogrammen, så att man för varje yrke kunde få fram en teoretisk utbildningsplan som borde uppfyllas för alt bli »godkänd» som yrkeslärd arbetare. Jämsides skulle man precisera vilka praktiska uppgifter arbetaren borde behärska. Sedan kunde en arbetare var h a n än har sitt arbete meritera sig för yrkesman-kompetensen. Behövs någon form av centrala prov eller kompletteringar borde väl det kunna ordnas för rimlig kostnad. Huvudsaken — och den är mycket viktig — är att de människor som passerar en sådan utbildning känner sig på ett helt annat sätt yrkesmedvetna och får en allmän självkänsla som de helt »lösa» arbetarna så ofta saknar. Vidare borde företagens egna studiegrupper kunna inordnas i ett större sammanhang, så att man verkligen lärde sig ungefär samma saker och därmed kunde passera någon sorts kompetenstrappsteg också om man inte i barndomen råkat eller kunnat (t. ex. av ekonomiska skäl) direkt gå i lära. Olika former av denna »yrkesmannaexamen» borde kunna finnas för alla möjliga slag av arbetare, inte bara för den snäva yrkesarbetarkategorien. Man saknar också förståelse för att det krävs lättnad i det dagliga arbetet om man skall få en ung människa att studera ordentligt bredvid. Det sägs direkt motsatsen av en intervjuad ASEA-chef: »Den som inte vill offra några kvällstimmar på teoretisk undervisning i aftonkurser, kan naturligtvis ej göra anspråk på de förmåner som lärlingsskolans praktiska utbildning erbjuder», heter d e t Kvällsundervisningen omfattar tre kvällar per vecka och 2 timmar per kväll och avses förmodligen att pågå under hela den 3eller 4-åriga lärlingstiden. Det har heller inte gjorts någon aktion från industriens sida för att få fram en väsentlig utbyggnad av det offentliga yrkesskoleväsendet, varför det fortfarande bara är ett fåtal orter, där lärlingar har den rekommenderade möjligheten att gå i kvällskurser ett par års lid. Det förefaller därför som om detta initiativ inte hade mycket större utsikt att definitivt lösa industrins utbildningsproblem än något av de föregående, som gått i stöpet. Vidare skulle problemet om fortsatt skolning i andra ämnen än just yrkesteknologi, räkning och ritning stå kvar olöst. På mera avancerat håll inom industrin har man dock kommit fram till den ståndpunkten, att det inte är tillräckligt, när m a n tar 14—-15-åringar om hand, med att söka göra dem till effektiva yrkesarbetare. Också företagen vinner i längden på att deras anställda står på en hög allmän utvecklingsnivå, och för detta behövs det vidare perspektiv i utbildningen än dem som uppdras i arbetsmarknadsparternas program. Programmet lämnar ju majoriteten av industrins arbetare 133

utanför, alla tempoarbetarna av olika slag, grov- och diversearbetarna, och eftersom avtalsterminologin inte känner till begreppet kvinnliga yrkesarbetare, har hela detta kön blivit bortglömt i planerna. Utbildning

enbart genom oreglerad praktik

på

arbetsplatsen.

Den stora massan svenska yrkesutövare har som vi sett ingen annan utbildning för sitt yrke än den som arbetsplatsen ger. Detta gäller t. ex. nio tiondelar av lantbrukarna och så gott som hundra procent av lantarbetarna, en avsevärd del av affärernas folk och den växande skaran av kontorens okvalificerade »tempoarbetare», och det gäller majoriteten av industrins och hantverkets folk, så gott som alla på arbetarnivån inom transportyrkena och det husliga arbetets stora yrkesgrupp. En mindre del av de arbetande inom industrin och en majoritet bland de egentliga hantverkarna betraktas så småningom som »yrkesarbetare», ett begrepp som dock ej analyseras närmare och som saknar skarpa konturer utom för en del kvantitativt obetydliga yrkesgrupper. Antingen har man gått en viss utstakad lärlingsväg och rent av fått sitt gesällbrev (detta har återinförts i en del hantverk). Eller också får man lön som fullgod yrkesarbetare om man arbetat 3—4 år i facket (i vissa fall fordras längre tid) och uppnått viss minimiålder. Det är om den andra gruppen, majoriteten av de ungdomar som lämnar folkskolan, som kommittén sökt få en del upplysningar genom den nämnda rundfrågan till ungdom som slutade sin skola 1942 (Bil. A). De har återfunnits som hemmasöner och hemma döttrar, som »hjälp med litet av varje», i fabriker och affärer, som hembiträden och lantarbetare. Deras procentuella andel av avgångsklasserna varierar från hundra till mindre än femtio i respektive obygdsskolor långt från alla utbildningsmöjligheter och i pojkklasser i städer med allehanda skolor och kurser och med många lärlingsplatser. Det huvudintryck som denna rundfråga efterlämnar är, att tiden år mogen för en beslutsam utbyggnad av utbildningen, så att den når alla eller de flesta av landets ungdomar. Vad gör företagen själva? Innan kommittén går in på de förslag till en lösning, som kan diskuteras, återstår att kort sammanställa vad de enskilda företagen själva gör för att utbilda de unga som de har anställda och för att bereda dem möjlighet att avancera inom företaget I inånga länder är den inom företagen förlagda skolmässiga utbildningen den dominerande; sålunda har t. ex. den engelska industrin många förnämliga skolor, där man ibland också sörjer för en viss allmän fortbildning. Att den amerikanska storindustrin kan driva egna yrkesskolor är inte heller förvånande. I vårt land med dess efter internationella mått rätt små industri134

företag k a n man dock inte vänta sig att denna skolform skall utvecklas något väsentligt. Det blir för dyrt för en firma att lägga ned några större utgifter på att utbilda yrkesmän, om inte de andra företagen i samma bransch nödgas bära samma omkostnader utan tvärt om kanske efteråt får överta de utbildade arbetarna. När ett antal mekaniska verkstäder i vårt land dock driver egna skolor, har det väl sin orsak i att man helt enkelt inte kunnat undvara utbildade yrkesarbetare och därför måste ta risken att de efter utbildningens slut går till andra företag. Det kan nog också antas att de unga lärlingarna i stort sett får göra skäl för de förmåner som kostas på dem. I den av arhetsmarknadsparterna utgivna utredningen, som föregick inrättande av arbetsmarknadens yrkesråd, får man en detaljerad redogörelse för lärlingarnas förhållanden i några av de förnämsta av industrins skolor. Vid ASEA.s lärlingsskolor förbinder sig lärlingen att kvarstå i kursen i två år och gå i kvällsskola hela denna tid. Vid Bofors var utbildningen 4-årig och den teoretiska undervisningen bedrevs vid aftonskola under 4 kvällar per vecka större delen av året. Vid Atlas Diesel ges däremot de teoretiska lektionerna under de sista timmarna av den ordinarie arbetsdagen, varjämte denna skola ordnar studiebesök vid andra industrier, har friluftsdagar o. s, v. En ännu mera vansklig sak än den dryga arbetsdagen, ehuru svårare att få belägg på, är att lärlingar som är bundna av fleråriga kontrakt för att få en mångsidig praktisk utbildning på olika avdelningar, ibland trots detta kan få stå vid ett och samma tempoarbete i månader, ja åratal, varför de givetvis tappar intresset för yrkesskolan. En betecknande notis från en av skolorna i Stockholm: »Om lärlingen före inträde genomgått och erhållit avgångsbetyg från 1- eller 2-årig verkstadsskola, avkortas utbildningstiden (som är 3 år) med ett halvt resp. ett år.» En av det all-' manna driven skola i samma bransch betecknas alltså som bara hälften så värdefull som den skoltid man själv ordnar i sin verkstad. Kortare utbildningsprogram i syfte att ge de anställda en viss överblick över den fabrikation där den enskilde bara utför ett litet moment och sådana insikter om material, verktyg o. s. v., som kan vara till nytta, h a r prövats vid ett fåtal företag i landet. 1 en rundfråga där ungdomsvårdskommittén fått svar från 147 större företag 1 med tillsammans ca 180 000 a n : ställda, ingick svar från ett par sådana företag i textilbranschen, varav det ena ordnat aftonkurser för såväl kontors- som fabrikspersonalen men nödgats upphöra därmed på grund av det ringa intresset från de anställdas sida. Däremot hade det andra företaget lagt in sina kurser på ordinarie arbetstid och låtit full lön utgå för dessa timmar. Dessa kurser är avsedda för spinneri- och väveriarbetarc, och eleverna får dels" eii; allmän orientering över företagets organisation, tillverkningar och avsättningsförhållanden dels teoretisk och praktisk utbildning i de ämnen och färdigheter, som behövs för att bli en duktig yrkesarbetare eller -arbeterska. Kurserna pågår 6—8 1 Rundfrågan riktades till c:a 300 privata och offentliga företag och verk, däribland befann sig alla de svenska företag, som hade över 500 anställda och alla som hade personalkonsulenter.

veckor och antalet elever hålles vanligen under tio för att undervisningen skall bli individuell. Som instruktörer och lärare i de olika ämnena fungerar ingenjörer och förmän vid fabriken. De anställdas studieintresse uppmuntras i några företag genom att &orrespondenskurser i arbetet närliggande fackämnen samt realskole- eller ingenjörskurser bekostas av företaget. Försök h a r också gjorts i form av studiecirklar med en korrespondenskurs som grund, där avgiftsbefrielsen gjorts beroende av att man gått ordentligt på sammanträdena. Bristande uthållighet i studierna tyckes nämligen vara en vanlig företeelse av många uttalanden i den nämnda rundfrågan att döma. — Också möjligheter till studielån och stipendier för unga välmeriterade anställda som vill studera vidare, rapporteras från några få håll. Eljest måste det sägas att de inkomna svaren i stort sett speglar ett tämligen ringa intresse för problemet, desto mera anmärkningsvärt som man på goda grunder kan förutsätta alt de svarande företagen i förhållande till övriga representerar de till personalvårdsfrågorna mest välvilligt inställda. Frågan vad man gör för att ge sina unga anställda möjligheter till avancemang o. s. v., besvaras i allmänhet med en hänvisning till att »den som är vaken och arbetsam kan alltid komma fram», »var och en, som visar duglighet, har möjlighet att avancera», o. s. v. Några formella spärrar för den vanlige arbetarens eller springpojkens möjligheter att avancera synes heller inte förekomma, tvärt om förklaras det ofta att »arbetsbefälet rekryteras till 90 % nedifrån», »många har nått de främsta posterna inom företaget», »vi har disponenter och lagerchefer, som börjat som springpojkar», och liknande, men å andra sidan synes en målmedveten utbildnings- eller rekryteringsplan vara sällsynt. Att stora företag rent av konsekvent undviker att placera sina f. d. arbetare som arbetsledare eller tekniker, om de meriterat sig för detta, är känt från andra källor, liksom att den regeln på sina håll tillämpas t. o. m. i rika och berömda företag att anhållan om en permission för att genomgå exempelvis en folkhögskolekurs resulterar i att vederbörande arbetare vid återkomsten får börja om från början n ä r det gäller att räkna pensionsrätten. Hur valhänt hela rekryteringsförfarandet skötes i större delen av vår industri — särskilt påfallande när man jämför med den expertis som för övrigt dikterar produktionens ledning — framgår tydligt nog av en liten skrift som ingenjörsvetenskapsakademin nyligen utgivit 1 De rekommendationer som kommittén ger innefattar också en utsträckt användning av psykotekniska prövningsmetoder. Den nämnda skriften innehåller också en del från industriföretagen hämtade uppgifter om dessas metoder för att tillvarataga sina anställdas initiativ i fråga om förbättringar o. dyl., som bär tydligt 1 Rekryteringsfrågor inom svensk industri. Utredning av ingenjörsvetenskapsakademins kommitté för rekryteringsfrågor. Sthlm 1945. Se vidare bil. D.

vittne om att det allra mesta återstår att göra på detta område, så viktigt för de arbetandes trivsel och känsla av solidaritet med sitt arbete. En särskild grupp bildas av de storföretag, mest banker och försäkringsI bolag, som sysselsätter ett stort antal ungdomar utan utbildning, som de sedan inte kan bereda fortsatt arbete. Som regel tillåts inte flickorna och pojkarna i kontorsbudskategorin att kvarstå längre än till fyllda 18, 19 eller 20 år »för att», som det heter i ett svar från ett — f. ö. statligt —- företag »i tid sätta dem i tillfälle att lära ett yrke». Vid 20 år, ja redan vid 18 år är den bästa tiden för det ändamålet som bekant redan försutten. Vid vissa banker får de unga pojkarna på bankens bekostnad genomgå en kontorsutbildning på kvällstid. Efter godkända prov kan de sedan i mån av behov och lämplighet efter fullgjord värnplikt antas till vaktmästare och i enstaka fall till tjänstemän. Den mest systematiska interna kontorsutbildningen torde förekomma inom försäkringsbolagen. Som exempel skall här i koncentrat återges utr bildningsprogrammet från ett sådant bolag. Kontorsbuden, som förutsätts ha folkskoleunderbyggnad, anställs vid 14—15 års ålder. För kvinnliga kontorsbud anordnas kurser, som pågår under fyra terminer och avser att ge en grundläggande utbildning för kontorsyrket och att på ett tidigt stadium få klarlagt, huruvida vederbörande lämpar sig för kontorsarbete. Undervisningen bedrivs en till tre kvällar per vecka (eleverna erhåller dessa dagar middag på bolagets bekostnad) och omfattar bl. a. svenska, matematik, grundläggande försäkringslära, maskinskrivning och övning med räknemaskiner. Manliga kontorsbud erhåller bidrag med 2/a av kontant kursavgift -f- middag varje lektionsdag för studier vid vanliga skolor. De mest anlitade skolorna är handelsskola, teknisk skola och chaufförsskola samt aftonskola för realexamen. Efter av lagd realexamen kan avancemang till tjänsteman ifrågakomma. För kvinnliga och manliga tjänstemän anordnas korrespondenskurser, specialkurser inom bolaget samt kurser i samarbete mellan kommunal handelsskola och Sv. Försäkringsföreningen. Samtliga kurser, som är avgiftsfria, omfattar fackämnen och avser att förbättra yrkesutbildningen. När man gör en undersökning på det sättet, att de berörda företagen själva får besvara vissa frågor, såsom i kommitténs enkät och i IVA:s utredning, får man fram hur de bästa firmorna — de andra svarar inte! — har ordnat olika detaljer. Uppräknas dessa i rad, får läsaren lätt ett intryck av att en mängd utomordentliga åtgärder redan är vidtagna ute i industrin, medan dessa goda detaljer i själva verket oftast är utspridda och där de förekommer, kanske gör det sida vid sida med andra, ogynnsamma be^ tingelser som det däremot inte frågades efter i enkäten. Å andra sidan kom: mer en hel del andra för trivseln fördelaktiga omständigheter inte fram i en dylik officiell firmarapport. Ungdomsvårdskommittén har försökt att på två andra vägar komma åt konkreta upplysningar om hur de unga anställda tas om hand ute i arbetslivet Den ena är den redan nämnda rundfrågan rörande 2 060 ungdomar,

som lämnade folkskolan 1942 (Bil. A). Vid bearbetningen skiljer man på tre huvudgrupper: För det första de som under de gångna åren hunnit skaffa sig en ställning i (eller utbildar sig för) ett yrke, som de själva är nöjda med och ä m n a r hålla fast vid, för det andra de som inte alls löst sitt yrkesvalsproblem och för det tredje de som uttalar en önskan om ett yrke, men ännu inte kommit in på någon säker väg, som — mänskligt att döma — kan leda dit. Dessa tre grupper — de vällyckade yrkesvalen, de olösta yrkesproblemen och de ovissa där emellan — utgör respektive 38 %, 36 % och 26 % av ungdom i städer, tätorter och ren landsbygd sammanslagna. Detta vill alltså säga, att på de tre—fyra första åren av de ungas lärotid har bara 38 % hunnit komma in på något, som de kan och vill hålla på med som sitt yrke. Genom yrkesutbildning i själva arbetet kommer givetvis en del av de ännu obestämda att, när ytterligare några år har gått, känna sig knutna till det arbete de håller på med och därmed skrinlägga funderingarna på något a n n a t Det är i denna process företagens personalvård skulle kunna göra en insats. Men för hela ungdomens del kan intet annat än en av det allmänna ordnad yrkesutbildning och en organiserad yrkesvägledning, som har kontinuerlig kontakt med de unga, lösa problemet om förmedling av råd och utbildningshjålp till alla som behöver det, i vilken ålder de än befinner sig. Slutligen har kommittén försökt att genom mera noggrann utfrågning av slumpmässigt utvalda unga anställda i några typiska ungdomsyrken få fram en mera konkret bild av hur arbetsförhållandena upplevs av individerna själva. Redogörelsen för dessa case-studier kan emellertid inte in lemmas här; så mycket är emellertid tydligt, att för att få full klarhet om dessa frågor duger ingenting annat än grundliga sociologiska studier ute på själva arbetsplatserna med obegränsad tillgång till samtal med såväl chefer som personal och med tillräcklig expertis för att kunna se och begripa en del på egen hand. Några sådana studier har ungdomsvårdskommittén inte kunnat utföra. Därför är dess resultat i fråga om de faktiska förhållandena på arbetsplatserna och de berörda gruppernas attityder bara att betrakta som stickprov. Några exempel på utbildning för »ufaglaerte» i Danmark. Nödvändigheten att på något sätt sörja för yrkeskunskap även åt de arbetande i sufaglscrte» fack har på sistone i Danmark lett till uppkomsten av två nya skol former. Förutom att det redan på sina håll sen gammalt finns kvällskurser vid: kommunala yrkesskolor ungefär som hos oss, har man under de senaste åren fått dels Ungdomsskoler dels Arbejdstekniske Skol er för att meddela yrkesbestämd under-, visning åt dem av folkskolans elever, som inte kommit in i något av de yrken som har lagreglerad lärlingsutbildning. Den förstnämnda skolformen, Ungdomsskolen, är frivillig för de unga men obligatorisk för kommunerna, så snart ett visst antal elever anmäler sig (i städerna 50, i landskommunerna 15 stycken). Schemats timmar utgöres till 50% av arbets J 138

kunskap; övriga ämnen är slöjd, samhällslära, litteratur o. s. v. Övningen i modersmålet, räkning och teckning sker omedelbart i anslutning till de andra ämnena och har alltså inga egna timmar. Undervisningen sker mycket individuellt. Det säges vara lätt att organisera undervisningen i anslutning till sådana yrken som fabriksarbete av alla slag, husligt arbete, jordbruk, fiske o. s. v., svårast när det gäller bud och ^arbejdsdrenge», d. v. s. diversearbetare utan bestämd yrkesinriktning. Denna skolform k a n förläggas till dagtid och också i form av internat. Hittills har detta bara skett i något enda fall. Undervisningen äger alltså vanligen rum efter arbetsdagens slut. Eleverna har oftast helt nyligen gått ut folkskolan och det är därför inte förvånande att bortfallsprocenten blir rätt hög, trots ett inspirerande och efter moderna principer upplagt program. I den Arbejdstekniske Skole är undervisningen anknuten till bestämda specialyrken och grenar av det vanligen som okvalificerat betraktade arbete, som inrj'ms i det stora fackförbundet »Dansk Arbejdsmansforbund» (svarande mot Grov- och fabriksarbetarförbundet hos oss). Skolan startades 1940 av sagda fackförbund och arbetsgivareföreningen i samarbete med Teknisk Institut. Undervisningen är dels direkt arbetsteknisk med ingenjörer och funktionärer vid företagen som lärare, dels allmänbildande med folkskollärare som timlärare. Eleverna här är mognare än i Ungdomsskolen. Skolan pågår vanligen två vinterperioder med 6 timmar per vecka, förlagda till två kvällar i veckan. För lärarna i dessa skolor, som nu finns i de flesta städer och samhällen, ges varje år veckokurser. Undervisningen bedrives i samtalsform och som grund har man en rad speciellt utarbetade läroböcker för de olika yrken det här gäller. Också i en tredje form har danskarna prövat en yrkesutbildning i anslutning till ofacklärda • arbetsformer, nämligen i de lägerskolor som upprättats för arbetslös ungdom o-ch som tidigare tagit emot rätt stora skaror som inte kunnat placeras i arbetslivet Också här finns värdefulla erfarenheter av pedagogisk art samlade.

Önskemål

och principiella

synpunkter yrkesutbildningen.

rörande

en utbyggnad

av

Efter d e n k o r t a a n a l y s a v det n u v a r a n d e läget s o m k o m m i t t é n försökt g ö r a s y n e s följande motiv tala för en väsentligt u t b y g g d y r k e s u n d e r v i s n i n g . Näringslivets krav. F r ä n »ef ter frågesidan» m o t i v e r a s k r a v e t p å f ö r b ä t t r a d y r k e s s k o l n i n g u r bl. a. f ö l j a n d e s y n p u n k t e r : a) Yrkesarbetare i den traditionella betydelsen a v g r u n d l i g t och m å n g sidigt u t b i l d a d e f a c k a r b e t a r e i n o m e n r a d h a n t v e r k och i n d u s t r i e r u t b i l d a s för n ä r v a r a n d e till k n a p p t 50 % av det genomsnittliga behovet. P å m å n g a a n d r a y r k e s o m r å d e n , s å s o m det husliga, b a r n a v å r d e n , l a n t a r b e t e t och m å n g a f l e r a gäller egentligen s a m m a brist p å kvalificerade y r k e s u t ö v a r e m e d b e s t ä m d och g a r a n t e r a d k o m p e t e n s . H i s t o r i s k a skäl gör a t t inte y r k e s m a n n a s k a p e t a n n a t ä n i u n d a n t a g s f a l l fått h e m o r t s r ä t t i a n d r a y r k e n ä n i d e — m e s t a d e l s u r g a m l a — a r b e t a r y r k e n s o m n u i a v t a l s t e r m i n o l o g i n och a l l m ä n n a s p r å k b r u k e t r ä k n a s s o m »yrken». Det skulle b e h ö v a s en förut--

sättningslös undersökning av yrkesarbetarbegreppet inom hela näringslivet för att kartlägga på vilka punkter en mångårig allroundutbildning är behövlig och på vilka en specialarbetsträning jämte en mera allmänt lagd teoretisk skolning är fullt tillräcklig, ja kanske effektivare. Av den tidigare lämnade redogörelsen för det av arbetsmarknadsparterna upplagda lösningsförsöket torde framgå, att det behövs en samhällelig insats av större mått än hittills både för att få skolningen tillräcklig i kvantitativt avseende och för att garantera dess kvalitet, främst genom att tillhandahålla den teoretiska undervisning, som behövs bredvid det praktiska lärlingsarbetet b) Alla arbetande behöver yrkeskunskap. Det moderna arbetslivet ställer sådana krav på effektivitet och tekniskt kunnande, att de arbetande på varje post behöver en dosis yrkeskunskap också av teoretisk art. Hur en sådan arbetsteknisk och sociologisk undersökning som ovan nämnts än skulle utfalla visavis de egentliga »yrkes»-arbetarnas antal och spridning på olika yrkesområden, så uppställer sig kravet, att också alla de andra nu bör ha en viss utbildning i anslutning till sitt arbete. En specialarbetare som sköter en invecklad maskin eller övervakar en kemisk produktionsprocess har behov av maskintekniska, respektive kemiska kunskaper. Ett hembiträde eller en skogsarbetare behöver utöver manuell träning vissa teoretiska insikter, som de måste läsa sig till eller undervisas i. När det gäller vissa stora arbetsområden kanske denna teoretiska yrkesskolning kan meddelas i en förlängd allmänbildningsskola. För ett otal specialistyrken behövs dock en »bredvid»-skolning också senare, med sikte på exakt de problem som är aktuella i det dagliga arbetet. c) Landet behöver dra in flera armar i produktivt arbete. Så som våra ungdomar vid folkskolans slut är fördelade över landet, kan det inom överskådlig tid inte undgås att stora skaror efter sin skolas slut tillbringar tiden med diverse — oftast säkert arbetsamma — sysslor som inte har inriktning på framtiden, varför de efter några år inser att de måste söka sig ett eget yrkesarbete. För att få dessa unga krafter i arbete där produktionslivet bäst behöver dem finns bara en utväg: kompetent yrkesvägledning kombinerad med utbildning till det lämpliga yrket Denna hjälp bör kunna ges smidigt och också till sådana som relativt långt fram i livet behöver komma ut i yrkeslivet eller byta yrke. Individens krav. Tillgången till yrkesutbildning är ett önskemål också från den enskilde individens synpunkt Den motivering man ofta brukar anföra för den enskilde arbetarens intresse av att skaffa sig en yrkesarbetarkompetens, nämligen att yrkesutbildning utgör en återförsäkran mot arbetslöshetsrisken, är visserligen inte användbar n ä r man förordar en yrkesskolning som omfat140

tar alla eller så gott som alla som medverkar i produktionslivet. Det incitament till studier och förkovran som består i ekonomisk vinst skulle man däremot önska mera regelbundet garanterad; intresset för att utbilda sig kan inte annat än motverkas av att det nu ofta lönar sig så dåligt att gå lärlings vägen till ett ordentligt yrke. Också för unga arbetande som ambitiöst söker utbilda sig t ex. per korrespondens skulle man önska, att de kunde förvärva en bestämd kompetens och därmed i mån av tillgängliga platser fick befordran till det trappsteg dit deras studier fört dem. Den stora vinsten för den enskilde av en mera allmänt utbredd yrkesskolning också utanför de klassiska »yrkena» ligger emellertid på det psykologiska planet: det ger självmedvetande och en känsla av trygghet och hemmastaddhet i livet att veta sig vara en kompetent yrkesman, i vilket arbete man än är sysselsatt. Det vore en stor vinst om man kunde arbeta bort den »klasskillnad» som nu faktiskt existerar mellan yrkesmedvetna och yrkeslärda arbetande å ena sidan och sådana som »ingenting fått lära sig» å den andra. Det kan visserligen sägas att den senare gruppen många gånger rymmer många kompetenta yrkesmänniskor, fastän de lärt sig vad de kan alldeles på egen hand och fastän etiketten felas. Men det är just i detta sista som den psykologiska diskrimineringen ligger: att ha gått i yrkesskola, det må vara bara en kort kurs, eller ha erövrat ett kompetensbevis i sitt fack är en mänsklig rättighet så god som någon. Till detta resonemang kan då — med full rätt — genmälas, att det är lått att hitta exempel på att unga människor, i synnerhet flickor, år totalt likgiltiga för att skaffa sig en utbildning också om den ligger inom räckhåll. För flickornas del är hela yrkesfrågan så till vida komplicerad, som deras intresse i många, ja väl i huvudparten fall under ungdomsåren ä r splittrat mellan yrkesplanerna och uppgiften att finna en man och bilda ett eget hem. Så länge ett giftermål vanligen också betyder försörjning, är det inte underligt att det ofta blir den sistnämnda uppgiften flickan lägger ned mest intresse för: blir hon gift är ju uppgiften nummer ett också löst! En anklagelse mot flickorna för bristande yrkesambition är därför felriktad om den adresserar sig enbart mot dem: det är samhällsseden och den starka suggestionen från ett urgammalt livsmönster de åtlyder, när de tar mera lätt på sin yrkesfråga än pojkarna och samtidigt går mera helhjärtat in för familjebildningen som arbetsuppgift. Det är ännu omöjligt att överblicka, om den utveckling åt allt större deltagande i förvärvslivet för kvinnornas del, som utmärkt de senare decennierna, kommer att fortsätta så att ett yrke bredvid husmodersarbetet blir regel i stället för undantag. Mot 10 % gifta kvinnor med heltidsarbete utanför hemmet svarar redan nu minst det dubbla antalet med deltidssj^sslor av olika slag. Att en större procent kommer att välja den sistnämnda vägen om möjligheterna härtill blir flera, förefaller troligt. Också om ett längre eller kortare uppe141

håll i förvärvsarbetet skulle äga rum under det barnen är små, blir givetvis en återvändo möjlig — och mer möjlig ju fastare kviiman varit förankrad i ett yrke före giftermålet. Med hänsyn till att den mycket reella »risken» för också den kvinnliga ungdomen att bli hänvisad till sin egen förvärvsförmåga — dels som ogift, dels också som änka eller frånskild — är det motiverat att på allt sått söka främja yrkesutbildningen också bland flickorna. Det offentliga yrkesutbildningsväsendet bör helt upphöra med könsuppdelningen av sina yrkeskurser. Pojkar och flickor bör ha samma rätt att följa sina anlag och intressen vid valet av yrkesområde och att efter förmåga avancera i yrket. Det kan inte befordra flickornas yrkesintresse att hela deras kön exempelvis inom industrin är hänvisat till mindre kvalificerat och lägre avlönat s. k. »kvinnligt» arbete. Obligatorisk yrkesutbildning? Av det ovan förda resonemanget ligger det måhända närmast till hands att dra den slutsatsen, att tiden är inne för att göra en viss efter arbetsuppgifterna lämpad yrkesutbildning obligatorisk och alltså med andra ord tillförsäkra alla ungdomar en yrkesbildning likaväl som en allmänbildning som svarar mot tidens krav — såväl om dessa ställs av dem som ansvarar för produktionen i landet som om de ställs av de enskilda individerna själva. På sätt och vis skulle man därmed bara förverkliga den tanke, som låg bakom 1918 års lagstiftning om praktiska ungdomsskolor. Genom en kombination av den obligatoriska fortsättningsskolan och den visserligen då bara för vissa grupper av arbetande ungdom avsedda lärlmgsskoläh, som skulle ge direkt teoretisk (och stundom också praktisk) »bredvidskolning» medan man också skötte ett yrkesarbete, är man egentligen framme vid en obligatorisk yrkesutbildning efter den egentliga folkskolans slut Det ligger ingenting omvälvande nytt i den tanken, redan 1918 års lag ger f. ö. kommunerna rätt att göra lärlingsskolan obligatorisk för sina ungdomar i respektive yrken. Det är bara den haken att systemet aldrig fungerat och säkerligen inte heller skulle göra det, om man utan större förändringar sökte tvinga igenom det i dag. De viktigaste invändningarna är följande: 1. Mot en obligatorisk yrkesundervisning, också av allmänt slag, under folkskoletiden medan eleverna är så unga — 13-14 år när de skulle välja »linjer» — talar alla de skäl som med fog dras upp mot en alltför tidig fixering av yrkesvalet. Inga sådana skäl talar däremot mot en allmänt praktiskt lagd undervisning på folkskolestadiet, allra helst med försökskaraktär. (Exempel från folkskoleundersökningen visar att i bästa fall 50 % av pojkar som gått i yrkesbestämd fortsättningsskola — i två år — något år efter denna skola befinner sig i samma eller närbesläktat yrke.) 142

2. Ännu mera vägande är den invändningen, att få folkskolor i landet kan hålla sig med facklårare för ens ett blygsamt antal yrken. Att samla eleverna i de sista folkskoleklasserna till centraliserade skolor med rikare yrkesundervisningsmöjligheter skulle lösa denna fråga. Med hänsyn till kostnaderna för en sådan lösning frågar man sig om inte en större nytta för yrkesutbildningens del vinnes av att eleverna något senare får en sådan möjlighet till skolvistelse, när de redan bestämt sig för ett yrke och praktiskt prövat det tillräckligt för att märka var kunskaperna fattas. Att en viss centralisering av de högre folkskoleklasserna i varje fall blir behövlig är en annan sak. Om dessa invändningar uppreser sig mot tanken på att göra en yrkesutbildning i skolform obligatorisk för alla ungdomar, skulle inte samma svårigheter möta en undervisning av hlrlingsskolans typ, som eleverna inhämtar samtidigt med att de redan arbetar i ett yrke, som får antas bli deras framtida sysselsättning. I de större städer och orter där ett rimligt antal ungdomar frekventerar samma yrke är det möjligt — och redan nu praktiskt prövat — att upprätta lärlingsavdelningar för deras teoretiska skolning. Att motsvarande inte är praktiskt genomförbart på mindre orter och på landsbygden är däremot uppenbart. Vad mer är: det har visat sig att denna ordning, som inte förutsätter någon minskning i de ungas arbetstid ute i verkstäder, affärer o, s. v., inte längre kan godtas som den normala skolningsmetodeli för vår ungdom. Det är bara en elit av fysiskt och psy kiskt uthålliga ungdomar, som går i land med prestationen att kväll eftet kväll sätta sig på skolbänken efter att ha arbetat sina 8—9 timmar med den press som numera år vanlig på arbetsplatserna. Som redan påpekats i kap. 5 överträder det offentliga undervisningsväsendet arbetarskyddslagen, när det enligt schemat förekommer både 2—3 och t. o. m. 4 undervisningstimmar i vissa aftonskolor; lagen tillåter nämligen inte längre sammanlagd skol- och arbetstid än 10 timmar per dag. Exemplet från statens aftonskola vid Kungsholms läroverk i Stockholm, där den genomsnittliga arbetstiden — resor och läxor inberäknade — under veckans sex arbetsdagar var 13 timmar och 23 minuter, visar vilken livsföring som framtvingas, om man går fram på den vägen att en mera omfattande skolning skall skötas bredvid ett oavkortat förvärvsarbete. En obligatorisk yrkesskola både i heldagsskolform (som sista år av folkskolan) och i form av kvällskurser utanför arbetstiden, väcker således betänkligheter. Det skulle komma att spillas oerhört mycket på utbildning som inte sedan utnyttjades, om man skickade alla barn från folkskolan till någon utbildning. Inte heller av principiella skäl torde yrkesskolningen, i vilka former den än ges, böra bli tvingande. (Undantag möjligen för de debila, men om de sista klasserna i hjälpskolan görs kraftigt yrkesbetonade torde det med rätta komma att betraktas som en fördel i stället för ett tvång.) Kan då en yrkesundervisning, om den inte är obligatorisk, göras så lockande, att den kommer att dra till sig alla lämpade ungdomar?

En »Gallup»-undersökning om skolans förlängning, som gjordes hösten 1943, tycks visa att sympatierna för en av det allmänna bekostad yrkesutbildning är starka också bland folk som inte gillar en fortsatt förlängning av den obligatoriska allmänbildningsskolan. Frågan löd: »Den svenska folkskolan är sjuårig. Tycker Ni att det vore bra, om ungdomen bleve skolpliktig ytterligare ett år, eller är det lagom med sju år, eller är det för lång skolgång redan nu?» Härpå svarade 25 % att det behövdes 8 skolår, 61 % att det var lagom med 7 och 8 % fann 7 år för mycket Resten — 6 % — hade ingen mening i saken. När sedan de som inte ville ha längre skolgång tillfrågades oni de också var motståndare till en förlängning av skolan, om »detta år ägnades särskilt åt att förbereda eleverna för ett kommande yrke med bl. a. försöksarbete i skolverkstäder och på arbetsplatser», blev svaret mycket positivt: 75 % av skolmotståndarna skulle gärna se ett sådant åttonde år. Det var bara 10 % som motsatte sig också detta, medan 15 % inte hade någon åsikt. Det är särskilt de yngre som är välvilliga mot att yrket kommer in i skolan: 82 % av 20—29-åringarna mot 67 % av dem som fyllt 50 år svarar ja på frågan. Däremot är det ingen skillnad på mäns och kvinnors svar. Landsbygdsbefolkningen är jämfört med städerna genomgående mindre intresserad av förlängning av skolan, också i dess yrkesbetonade form. Ätt en yrkesskola med inslag av allmänbildning bör kunna göras minst lika »rolig» som de frivilligt frekventerade folkhögskolorna, torde väl ingen bestrida också om det inte hittills försökts.

Formerna för en utbyggd yrkesutbildning. Den vidare yrkesutbildningen av dem som lämnar gymnasiet lämnas här å sido. Att målet också för ifrågavarande utbildningslinjer bör vara att det allmänna sörjer för de studerandes levnadskostnader är många gånger uttalat, men torde inte komma närmare sin lösning för att ungdomsvårdskommittén upprepar det. Eleverna som går ut från realskolans allmänna linje är lika oförberedda för yrkeslivet som folkskoleungdomen, varför dessa båda grupper likställs i det följande. Däremot har ju eleverna i de praktiska realskolelinjerna fått en grundläggande yrkeskunskap, som dock av naturliga skäl måste bli rätt vagt och allmänt hållen innan de unga själva vet exakt vad de kommer att syssla med. Många torde dock, om de verkligen går till det yrkesområde de studerat, klara sig med denna utbildning; för de övriga bör rätten att deltaga i deltidsskolningen i yrket stå öppen, liksom självfallet möjligheten att utbilda sig till något annat yrke, om det visar sig bättre. Det kan givetvis tänkas tillkomma flera praktiska yrkesbetonade realskolelinjef i anslutning till de största yrkesområdena i landet. Behovet av en mera konkretiserad yrkesskolning högre upp i åldern kvarstår dock.

När det stora flertalet av t. ex. flickorna från de hushållstekniska mellanskolorna från examen går raka vägen till kontorsarbete eller vidareutbildning, ä r det väl en fingervisning om att »yrkesbetoningen» på realskolestadiet mera lämpar sig att utformas som en för varje medborgare välbehövlig träning i sådana praktiska sysslor och färdigheter, som det tillhör alla att kunna: elementen av matberedning, av barn- och annan människovärd, klädvård, teknisk allmänbildning av elementärt slag, maskinskrivningsfärdighet o. s. v. Möjligheterna att med praktiska realskolelinjer täcka hela yrkesfältet begränsas av samma skäl som möjligheten att göra folkskolans sista år till yrkesskolor. Däremot är det både praktiskt genomförbart och mycket önskvärt att ge ett brett utrymme åt praktiskt arbete av det nämnda allmänt medborgerliga slaget i båda dessa skolformer. Likaså att med mycket stor frihet disponera tid under de senare klasserna för studier av yrkeslivet, också inklusive försöksarbete i skolverkstäder och ute på arbetsplatser — detta i yrkesorienterande syfte. De former av verklig yrkesutbildning som nedan skisseras hänför sig till tiden efter den allmänbildande skolans slut. De vägledande principerna för utbyggnaden av yrkesskoleväsendet måste vara: 1. Utbildning åt många fler än nu, i princip åt alla men utan att tvinga någon mot hans vilja och givetvis smidigt anpassat efter varje yrkes behov. 2. Arbetskraftsbristen och hänsynen till produktionen talar för att denna skolning i största omfattning sker jämsides eller växelvis med praktiskt arbete i produktionen. (Att yrkesskoleväsendet eller respektive stat och kommun vid behov kan driva dessa produktiva företag bör betonas.) 3. Den teoretiska eller skolmässiga utbildningen skall förläggas till arbetstid. Stipendier skall läcka elevernas kostnader för utbildningen. Studiehjälp skall kunna ges i smidiga former i kombination med yrkesvägledning och inte begränsas bara till de helt unga. Härigenom tillvaratas produktivkrafter som eljest gått helt eller delvis förlorade. 4. I all yrkesskolning som avser ungdom bör vissa moment av medborgerlig bildning ingå. Om alternativet till ett obligatoriskt 9:e skolår är denna frivilliga kostnadsfria yrkesutbildning, bör man med den sammansmälta viss »allmänbildande» undervisning av den art som bäst passar mogen ungdom. Det är ungdomsvårdskommitténs uppfattning, att en sådan »bildning» som centrerar omkring den enskildes yrke och hans funktion i arbetslivet och som däromkring bygger upp kunskaper om och övning i de vuxna medborgarnas funktioner i fackligt och annat föreningsliv, i det kommunala livet o. s. v. har möjlighet att bli väl integrerad med hela personligheten. Och måhända skulle den överträffa de resultat som en strängt åtskild allmänbildningsskola (resp. frivilligt bildningsarbete av traditionellt ideell art) och en stramt teknisk yrkesskola tillsammans kan ge. 10—717431

Den praktiska linjer.

utformningen

skulle kunna tänkas gå efter bl. a. följande

A. På orter med

yrkesskola.

Det bör upprättas särskilda yrkesskolor i städer och andra samhällen med tillräckligt underlag för skolmässig undervisning i anslutning till tillräckligt många yrken för alt skolenheten skall bli stor nog. Helst bör yrkesskolan kunna ha minst en heltidsanställd lärare av folkhögskollärartyp för den »allmänbildande» undervisningen. Deltidstjänst av andra lärarkategorier är givetvis också en tänkbar lösning. Kanske också folkhögskolans lärare, av vilka många bara är sysselsatta under vinterhalvåret, periodvis kunde användas för dessa uppgifter. Sådan deltidstjänst är dock mest behövlig vid de kortare kurser som namnes nedan under B 1. Följande kurstyper kan tänkas förlagda till en sådan yrkesskola. 1) Utbildning av hantverkets och industriens yrkesarbetare. I stället för att som nu utbildas antingen i 1—4-åriga heldagsskolor, i lärlingsanställningar med yrkesskolning på övertid på kvällarna eller genom en mer oreglerad lärlingsanställning ute i företagen utan teoretisk skolning bredvid — skulle alla som vill gå »i lära» och som näringslivet behöver tillbringa en del av sin lärotid inom yrkesskolan, resten inom produktionsföretagen. Genom en smidig avvägning av liden i skola och skolverkstad, respektive på arbetsplatserna kan alla behov tillfredsställas. Om det är allra bäst att något yrke får sina lärlingar helt utbildade inom skolan, bör givetvis också den nuvarande verkstadsskolan bibehållas. Också organisatoriskt kan olika fördelning vara lämplig: varannan må nad eller vartannat halvår på skolan, växling varje vecka eller ett par veckodagar i skolan, resten på arbetet, är allt tänkbara utvägar. Också ett par eller några timmars skolgång t. ex. varje morgon är måhända tänkbar, särskilt om den kan förläggas inom ett stort företag (ett varuhus, en stor industri). Denna kursform motsvarar alltså den redan på ett par håll prövade växelkursen eller verkstadsskolan av Atlas Diesel-lyp. Det nya är att man skulle ha med alla som söker sig in i respektive yrken och att deras arbetstid blev inskränkt i den utsträckning som utbildningsbehovet dikterar i varje särskilt yrke. Om det är lämpligt att alla lärlingar av denna kategori, som går in för den mest kvalificerade utbildningsvägen, under sin lärotid rubriceras som yrkesskoleelever får detta dock inte hindra att de för sina arbetsperioder ute på arbetsplatserna får avtalsenlig lön. För den tid de tillbringar i skolan bör stipendier utgå, så avpassade att de ungefär motsvarar den förlorade arbetsförtjänsten. Detta torde vara enda lockbetet som verkligen förmår tillräckligt många unga att rekrytera de kvalificerade yrkena. 2) Yrkesutbildning för övriga (specialarbetare, tempoarbetare, grov- och 146

diversearbetare ni. m.). Utbildning på deltid för alla slags yrkesspecialiteter, som inte räknas in under de klassiska »yrkena» och som inte kräver så lång eller mångsidig utbildning, bör organiseras upp. Förslagsvis bör det stadgas, att alla unga anställda — under 18 år automatiskt och efter denna ålder efter godkännande från yrkesvägledningen och en nämnd för yrkesutbildningsfrågorna — skall ha rätt att få avkortad arbetstid, så alt de kan besöka yrkesskolan. Den rent yrkestekniska undervisningen kanske för många av dessa måste tas per korrespondens eller på annan ort, där man samlar ett antal av de sällsyntare yrkenas företrädare. På den lokala yrkesskolan skulle sådana elever huvudsakligen följa den mera allmänbildande undervisningen och sådana grundläggande ämnen, som de också har nytta av (matematik och svenska torde höra dit). Till dessa två kurstyper kan eleverna komma direkt från folkskolan, om de är säkra pä sin intresseinriktning. Tillgången till psykologiska anlagsundersökningar vid yrkesvägledningen bör i en framtid kunna vara till god hjälp n ä r det gäller att avgöra tveksamma fall, för omplaceringar o. s. v. Det bör dock som nämnts inte sättas någon obönhörlig åldersgräns uppåt för något av dessa yrken. 3) Utbildning för ungdom i återvändsyrken och övriga som behöver byta yrke. För den stora grupp av unga som under sina utbildningsår har anställning i sådant arbete som inte kan leda till ett framtida yrke, måste yrkesskolan kunna ombesörja en skolning till ett lämpligt yrke, en skolning som då också måste omfatta praktisk träning på yrkesområdet Det är springpojks-kontorspojks-kategorin man främst tänker på för denna utbildning. Utbildningen bör föregås av samma grundliga yrkesvägledning, som nedan rekommenderas för de unga som får hjälp med förflyttning från sin hemort, därför att där det yrke inte finns representerat, för vilket de skall genomgå utbildning. Denna vägledning skall inte bara avse lämpligheten och intresset för yrket utan också ta individens hela sociala situation i betraktande, skaffa den ekonomiska hjälp, bostadshjälp o. s. v. som behövs. När det gäller sådana »vildvuxna» yrkesgrupper som cykelexpresserna i storstäderna är dylik allmän social och personlig rådgivning och praktisk hjälp oundgänglig, om de unga därifrån skall bärgas över i ordentliga yrken. B. Yrkesutbildning

för ungdom

som inte har tillgång till

yrkesskola.

Också om skolgången i orter med en yrkesskola av den ovan skisserade typen — med direkt yrkesträning för vissa yrken, med teoretisk yrkesteknisk undervisning för dessa och åtskilliga andra därtill samt till slut en folkhögskoleliknande allmänbildande medborgerlig undervisning för allesammans — skulle kunna göras obligatorisk för alla ungdomar, som inte får annan yrkesutbildning, är ett liknande system otänkbart på landsbygden och i de många små orterna. För att ge också landsbygdsungdomen yrkesutbildning måste m a n låta 147

dem ta ut sin yrkesskolning och sin ledighet från arbetet i mer koncentrerade kurser förlagda till centrala yrkesskolor. För att inte kostnaderna skall stiga för mycket bör dessutom så stor del som möjligt av den teoretiska skolningen ske per korrespondens. Man bör också undersöka möjligheter att ordna ambulerande yrkeskurser i samarbete med näringslivet på mindre orter, där det finns ett antal lärlingar i olika yrken men inte tillräckligt många för att fylla en stationär yrkesskola. 1) De som i hemorten är anställda i det önskade yrket bör h a möjlighet att avlägga kompetensprov som svarar mot de i den förra avdelningen beskrivna yrkesexamina. En väg är den som de nuvarande lantmanna- och lantbruksskolorna anvisar: en relativt kort teoretisk yrkeskurs med inslag av allmänbildande undervisning och i internatform, avsedd för ungdom som redan har god praktisk träning i yrket. Motsvarande teoretiska kurser — med eller utan kombination med korrespondensstudier — skulle kunna läggas upp för ett antal yrken, och den nödvändiga praktiska undervisningen bedrivas i kurser vid de centrala verkstadsskolorna eller liknande skolor eller vid ambulerande yrkesskolor, om sådana går att organisera. I det sammanhanget borde all korrespondensundervisning samordnas, kurserna kontrolleras och det allmänna ge sin sanktion åt bestämda kurser som underlag för bestämda kompetensbevis. Eventuellt kunde också korrespondensundervisningen skötas av yrkesskoleväsendet, men också med en sanering av beskriven art torde saken kunna ordnas. 2) De som inte i hemorten kan få anställning i önskat yrke utgör framför allt den kategori för vilken de centrala verkstadsskolorna är tänkta. Med sin dyrbara drift och sin begränsning till ett litet antal yrken kan de emellertid inte lösa hela problemet. Det är därför önskvärt att deras kapacitet kunde vidgas genom att man i största möjliga utsträckning ersätter den mångåriga skolmässiga undervisningen och träningen med växelarbete såsom vid andra yrkesskolor. Detta kan ske antingen genom att skolorna förlägges till orter med livligt och mångsidigt näringsliv, i vilket lärlingarna kan placeras. Helt går det dock säkerligen inte att lösa problemet så. Därför bör skolorna själva bedriva produktion i större utsträckning än vad som nu sker. På så sätt skulle man kunna skapa realistiska arbetsmiljöer för eleverna, där de också uträttar nyttigt arbete. En tredje metod är att skolan med yrkesvägledningens-arbetsförmedlingens hjälp periodvis utplanterar sina elever på arbetsplatser utanför skolorten och därvid ser till att de får hjälp med inackordering och ekonomiskt stöd i den mån inte lärlingens lön räcker till uppehället på den främmande orten. Yrkesutbildningshjälp i andra former än vid länens centrala verkstadsskolor behövs emellertid för många ungdomar som inte kan finna lämpligt arbete i hemtrakten. För att lösa dessa mångskiftande yrkesproblem föreslår ungdomsvårdskommittén, att yrkesvägledningen från fall till fall och 148

utan att vara bunden på förhand i fråga om utbildningsvägar o. s. v. får möjlighet att hjälpa ungdomar av denna kategori med att komma in på yrken som de önskar och passar för. På yrkesvägledningens förslag skulle utbildningsstipendier beviljas av en nämnd eller delegation inom landstinget (ev. efter förord av en kommunal ungdomsdelegation, när sådana kommer till). En klumpsumma ställs årligen till förfogande av landsting och stat, förslagsvis med hälften var. Det skulle antagligen bli mycket väl använda pengar, om de lämnas som understöd till sådana ungdomar som inte i hemmet kan få nödvändiga medel för att uppehålla sig på en ort, där lärlingsutbildning kan fås, eller till hjälp med vivret i utbildningsformer som t. ex. sjukvården, där några hundra kronor per år fordras för att klara sig. Innan det allmänna gör all utbildning helt kostnadsfri också i den meningen att nödvändiga fickpengar, kläder o. dyl. erhålles, är det säkerligen mycket god ekonomi för det allmänna att lägga till vad som fattas i de enstaka fallen. Det kan inte vara rationellt, att som nu lägga ned minst 4 500 kr. av allmänna medel per utbildad elev (summan beräknad av norrlandsutredningen före de sista årens prisstegringar och därav föranledda stipendiehöjningar) i centrala verkstadsskolor och motsvarande (t. ex. s. k. jordbruksskolor), men lämna den stora majoriteten unga utan ekonomiskt stöd för deras yrkesanpassning. Läget är nämligen sådant, att arbetslivet behöver dem alla.

SJUNDE

KAPITLET

UNGDOM SOM FLYTTAR TILL STÄDERNA

1 1 ä r det gäller att förebygga asocialitet bland ungdom är det tre grupper av unga som särskilt bör uppmärksammas, emedan de enligt all erfarenhet löper större risker än andra att råka i svårigheter. Den första gruppen utgöres av de barn som i tidig ålder företer beteenderubbningar och nervösa störningar, »problembarnen» i hem och skola. Den andra är de intellektuellt utvecklingshämmade. Den tredje utgör de som i tonåren på egen hand flyttar från sina hemorter och direkt eller efter någon mellanstation hamnar i våra storstäder. Den sistnämnda gruppen rymmer många av de bäst utrustade och duktigaste ungdomarna från landsbygden men också sådana med klent förstånd och dålig förmåga att klara sig över huvud taget samt givetvis personer på alla stadier däremellan. Kommitténs plan för ett hela landet omspännande nät av kliniker och rådgivningsbyråer för behandling av barn med beteenderubbningar (SOU 1944:30) har antagits av riksdag och regering och befinner sig nu i en utbyggnad, som dock fördröjes av bristen på kvalificerad personal. E n plan för stöd åt de ungdomar som lämnar hjälpklass har lagts fram i kommitténs betänkande nr 5 (SOU 1947: 17). Den kuratorsverksamhet för ungdomarna under de närmaste åren efter skolans slut som skisseras där, är inte tänkt som en säråtgärd som för all framtid bara skall komma denna grupp ungdomar till del. Tvärt om sägs det att man bör kunna inlemma de debila barnens stöd som ett naturligt led i ett allmänt program för »eftervård» av de unga som lämnar skolan. Eftersom man av flera skäl måste vänta länge på att denna allmänna förebyggande hälsovård blir genomförd, föreslås dock att planen för de särskilt hjälpbehövande debila barnen blir förverkligad omedelbart som en fristående etapp. Liknande är förhållandet med den tredje av de ovannämnda ungdomsgrupperna, de ensaminflyttade ungdomarna i storstäderna. Det är å ena sidan olämpligt och osympatiskt att sätta dem i någon särställning när det gäller samhällets ungdomsvårdande åtgärder. Å andra sidan är det uppenbart att deras läge många gånger kan vara så svårt, att de så gott som

tvingas in i mindervärdiga eller rent av kriminella förhållanden när de får så lite hjälp med sina anpassningsproblem som nu är fallet Därför är det både praktiskt och humant att så fort som möjligt söka få till stånd vissa speciella stödåtgärder för ungdomar som flyttat in i de större städerna i avvaktan på att dessa åtgärder så småningom skall kunna smälta samman med eftervårds- och yrkesutbildningsprogrammet för all ungdom. Det stöd och den tillsyn man på detta sätt upprättar, får emellertid på inga villkor utformas så, att de inflyttade ungdomarna känner sig bevakade eller kontrollerade på ett sätt som de inte själva tycker om. När ungdomsvårdskommittén vill föreslå att man också för de inflyttade ungdomarnas del så snart som möjligt och utan alt avvakta lösningen av hela eftervårdsproblemet vidtar vissa särskilda stödåtgärder, kan den i allt väsentligt hänvisa till vad den av Stockholms stad tillsatta ungdomskommittén kommit fram till för huvudstadens del i sitt 1946 utgivna betänkande. (Stadskollegiets utlåtande och memorial nr 10.) Ehuru inflyttningen är ojämförligt störst i Stockholm, möter dock samma problem i mindre skala i åtskilliga av våra större och växande städer. Likartade åtgärder men i växlande omfattning torde därför vara behövliga och lämpliga överallt, där man är medveten om att den inflyttade ungdomen har svårigheter att finna bostad och anpassa sig i sitt yrke och sin fritidstillvaro. Eftersom ifrågavarande städer är beroende av tillflödet av ung arbetskraft, ä r det rimligt att det anspråkslösa stödprogram som skisseras i detta kapitel i huvudsak blir en kommunal angelägenhet Den försöksverksamhet inom ett begränsat område, som kommittén föreslår i fråga om den allmänna ungdomshälsovården och yrkesvalshjälpen förutsätts visserligen bli bekostad med statliga medel. Detta är motiverat med hänsyn till experimentvärdet med detta arbete. Ingenting skulle därigenom bli avgjort om vem som i en framtid bör bära kostnaderna för denna verksamhet.

Inflyttningen till Stockholm. För att få en uppfattning om omfattningen och arten av det problem, som de ensaminflyttande i en storstad utgör, har ungdomsvårdskommittén i samarbete med Stockholms ungdomskommilté låtit utföra en undersökning rörande de inflyttades anpassning i huvudstaden. 1 Huvudvikten lades härvid vid de undersökta ungdomarnas anpassning i arbetet, vilken av allt att döma är av central betydelse. Vidare har anpassningen inom området gruppliv och fritid undersökts ur vissa synpunkter. De faktorer som undersökts är: de sociala kontakterna, den sociala aktiviteten och nöjeslivet. Slutligen har frågan om äktenskapsbildningen vidrörts. 1

Undersökningen, som föreligger i stencilerad upplaga, utfördes 1944 på de båda kommittéernas uppdrag av pol. mag. Olof Moback. Till finansieringen erhölls bidrag också från några större företag i Stockholm.

Undersökningen var upplagd så, att lika stora grupper av infödda och inflyttade ungdomar i samma åldrar blev föremål för intervjuer enligt ett fylligt frågeformulär. Till de inflyttade räknades bara de som kommit till Stockholm sedan de fyllt 14 år. Hela antalet tillfrågade personer var 600, slumpvis utplockade ur folkregistret för den inre staden. Ungdomarna var tagna ur tre årsklasser, nämligen med födelseår 1920, 1924 och 1928. Under 1944 fyllde de alltså resp. 16, 20 och 24 år. Varje åldersgrupp bestod av 200 personer, varav hälften infödda och hälften inflyttade. Varje sådan grupp bestod alltså av 50 män och 50 kvinnor. Hela antalet invånare i Stockholm i åldrarna 15—25 år var 1944 69 000. Av dem var jämnt hälften inflyttade (efter 14 års ålder). Om hela denna befolkning i fråga om uppväxtmiljö fördelar sig som de utvalda 600 ungdomarna, får vi följande bild av läget: Inflyttade från ren landsbygd 12 100 ;> » tätort 16 900 » » storstad 2 5 500 Infödda i Stockholm 34 500 Summa 69 000 Dessa beräkningar är visserligen bara approximativa, men de torde dock ge en ungefärlig bild av vilka uppväxtmiljöer ungdomen i vår största stad kommer ifrån. Den årliga inflyttningen till Stockholm i åldrarna 15—25 år har under hela tiden från 1920-talets slut till 1942 legat omkring eller något över 12 000 personer; egendomligt nog har inflyttningen varit lika stor under lågkonjunkturer som i goda tider. Åtskilliga ungdomar flyttade dock samtidigt från staden. Om den som kommit till Stockholm men av något skäl senare åter lämnat staden kan undersökningen tyvärr inte lämna något besked; detta är givetvis en svaghet, ty bland dessa befinner sig säkert en del av dem som misslyckats i storstaden och vilkas öde det varit intressant att kunna följa. Inflyttningen ökas givetvis med stigande ålder inom gruppen i fråga (15—25 år): av de yngsta, som under 1944 fyllde 16 år, är dock ca 25 % inflyttade under de två åren sedan de fyllde 14 år. Hur många av ungdomarna har kommit flyttande ensamma? Av 300 har 187 (62 %) svarat ja på den frågan; 31 har underlåtit att svara. Ännu högre procent av ensamflyttande kom fram vid Svenska Gallupinstitutets undersökning i Johannes församling, där 74 % av de inflyttade sade sig ha kommit utan sällskap av sin familj eller annan anhörig, kamrat el. dyl. Emellertid kan också situationen för de ensaminflyttade vara olika. När man talar om ensaminflyttade, tänker man väl närmast på en som kommer till Stockholm utan att känna en enda människa. Men den ensaminflyttade är kanske inte alls »ensam» utan har kontakt med släkt och vänner i staden. Förhållandena i detta hänseende framgår av följande uppställning, där de olika grupperna slagits samman. Ensaminflyttades kontakter i Stockholm Med släktingar Med bekanta Med släktingar och bekanta Inga kontakter Icke svar

Antal Män 23 10 54 7 2 96

Kvinnor 16 g 59 7 1 91

a Med storstad avses orter med över 100 000 invånare. Stockholms närmaste omgivningar beräknas höra till staden, varför flyttningar därifrån inte betraktas som inflyttning.

Det framgår således här klart, att de verkligen »ensaminflyttade» som helt saknar kontakter i Stockholm är en relativt obetydlig grupp. Det stora flertalet har vid sin ankomst både släktingar och bekanta i staden, och man kan anta att dessa utgör en viss hjälp för den inflyttade, ehuru den givetvis varierar från det bästa till nästan intet. Hur har ungdomarna för övrigt varit rustade för livet i storstaden, när de kommit dit? Första iakttagelsen är att inte alla kommer direkt från hemorten utan har flyttat mellan olika orter före inflyttningen till Stockholm. En uppfattning om flyttningsintensitelen lämnar följande tabell, som utvisar fördelningen av materialet på antal flyttningar mellan olika orter (under hela livstiden). Antal Antal flyttningar mellan olika orter

Män födda år

Kvinnor födda år

Summa

0 1 2 3 4 5 G 7 8 9 10 11 12 13

37 29 22 5 4

47 30 12 4 2 1

35 31 16 6 3

46 23 15 5 3 3

39 22 15 8 4 1 1 1 1

35 21 11 12 5 3 2 1

Icke svar

1 5

239 156 91 40 21 8 3 5 2 1 1 4 1 1 27

1 1 1

1 3

1 1

Summa

Av denna tabell finner man, att också en del av de »infödda» har gjort en eller flera flyttningar, vilket man givetvis kan vänta med hänsyn till vår definition. Vidare finner man, att huvuddelen av de inflyttade gjort 1—3 flyttningar mellan olika orter, alltså i många fall en eller ett par före inflyttningen till Stockholm. I den äldsta årsklassen gäller detta närmare hälften. Vad som emellertid intresserar mest i detta sammanhang, är förhållandena i samband med ungdomarnas inflyttning till Stockholm. Varför flyttar de till Stockholm och hur ter sig deras situation vid själva inflyttningen? En sammanställning av svaren rörande inflyttningsmotiven har skett i tabellen överst på sid. 154. Man urskiljer här tvä skilda motivkretsar, dels där motiven hänger samman med familjens bostad och familjeförsörjarens arbete (grupp 2 och 5); den spelar en väsentlig roll egentligen bara för den yngsta årsklassen. Dels där motiven hänger samman med eget arbete, egen utbildning och egna önskningar (grupp 3, 4 och 6). Den sista motivkretsen dominerar helt. Den bör emellertid närmare dis-

A n t a 1 Inflyltningsmotiv

Kvinnor lödda år

Män födda år

1. Förhållanden i hemmet tvingade till flyttning 2. Faderns arbete utslagsgivande. . . 3. Eget arbete utslagsgivande 4. Allmän lust att komma hemifrån och till Stockholm 5. Familj och hem i S t o c k h o l m . . . . 6. Studier och utbildning 7. Vet inte 8. övriga orsaker 9. Icke svar Summa

Summa

9 14

1 3 21

2 32

8 22

6 22

1 1 18

4 29 129

3 8 5 1 3 7

1 10 2 4

8 1 7 1 3 2

8 2 10 6 4

35 18 40 4 19 22

kuteras mot bakgrunden av arbetssituationen vid inflyttningen, som framgår av följande tabell. A n t a l Arbetssituation vid inflyttningen till Stockholm

F å t t sysselsättning före inflyttningen Icke fått sysselsättning före inflytt-

Summa

Kvinnor födda år

Män födda år

Summa

192S

20 17

21 7

19 3

26 10

21 5

126 42

300 Mot bakgrunden av denna tabell bör de inflyttningsmotiv ses, där hänsyn till eget arbete har varit utslagsgivande. Denna motivgrupp delas upp i två grupper — den ena omfattande dem som redan före inflyttningen har fått ett arbete i Stockholm och den andra dem som flyttar till staden utan att veta om de kommer att få något arbete där och vad det i så fall blir. Den senare gruppen är inte obetydlig: 44 % av dem som besvarat frågan. Anpassningen

i

arbetet.

I andra kapitlet (s. 31—32) återfinns redogörelsen för hur de 600 stockholmsungdomarna betygsatte olika faktorer i sitt arbetsliv (själva arbetet, lönen, överordnade, kamrater, framtida arbetstillgång, karriärmöjligheter, utbildning i yrket på arbetsplatsen, arbetslokalen och den tekniska utrustningen). Skalan för omdömena var 6-gradig, varvid 1—3 betecknar »underbetyg», 4—6 positiv uppskattning. Ungdomarna fick också besvara frågan om de ansåg sig ha kommit in i rätt yrke. Nedanstående diagram visar hur de inflyttade och de infödda fördelar sig i alla de nämnda avseendena. På en punkt, i fråga om karriärmöjligheterna, 154

Omdömen om olika sidor av arbetet. Procentuell fördelning. Is = inget svar Skuggade partier = landsbygdsungdom

80 Placering i yrket

%

%

30 Arbetet

0 All Fe!

Y

A

Rätt

0 1-3

Is

%

4-6

Is

Betyg

Överordnade

80 r

Kamrater

40-

20-

oi xm% wtm\Is Betygo j i 1-3 1-3 4-6 80r

20 0

Betyg

w%»m éM///A

20 h

4-6

Is

WM&mLo 4-6 Is Betyg

Betyg

1-3

1-3

4-6

Is

Betyg

Utbildning i yrket på arbetsplatsen

W///Å 1-3

4-6

m Is

">

Arbetslokalen

0 Is

r

/o

80 r

4-6

80h Karriärmöjligheter. 80 Kvinnor 60 60 h

1-3

mm?, Is Betyg

4-6

Framtida arbetstillgång

Karriärmöjligheter. Män

60 40f"

1-3

%

%

8Qr

Lönen

m1-3

4-6

m

Is

Betyg

Teknisk utrustning

m

o ymmm 1-3 4-6

Is

Betyg

155 Betyg

har den manliga och kvinnliga ungdomens svar redovisats var för sig. De senares uppfattning är avsevärt mera pessimistisk. Eljest är det ingen nämnvärd skillnad mellan könens inställning. Av diagrammen ser man att de inflyttade och de infödda ungdomarna i stort sett följs åt i sina omdömen om arbetslivet. Härmed är inte sagt att de objektivt sett har det lika bra i olika avseenden, bara att det är lika stor frekvens av nöjda och missnöjda på varje punkt i de båda grupperna. Om individernas egna omdömen tas som anpassningskriterier, måste vi alltså säga, att det inte råder någon skillnad i anpassning i arbete mellan infödda och inflyttade ungdomar i Stockholm.

Lönen och omdömena om denna. Lönen är det enda område, där den föreliggande undersökningen kunnat få samtidiga uppgifter för såväl de subjektiva omdömena som de bakomliggande objektiva fakta. För att utröna lönestrukturen har medellönerna per vecka beräknats för de olika ålders-, köns- och miljögrupperna. Resultatet framgår av följande tabell och diagram angående lönestrukturen. Genomsnittlig lön i kronor p e r vecka för

Landsbygd Tätort

K v i n n o r födda å r

Män födda år

Födelseort 1928

39: — 37:90 42:90

66:40 66:50 67:30

93: — 90:80 89:60

25: — 30:30 32:50

45: — 46:70 54:20

46:70 51:80 65: —

Man finner h ä r tydliga skillnader mellan männen och kvinnorna och mellan kvinnorna inbördes. Visserligen är de olika undergrupperna mycket små, men tendensen är så påtaglig att den inte kan bero på en slump. Om man jämför lönekurvorna för män och kvinnor finner man således, att männens kurvor stiger jämnt från 39—43 kronor per vecka för födda år 1928, över 66—67 kronor per vecka för födda 1924, till 90—93 kronor per vecka för födda 1920. Kurvorna för kvinnorna ligger inte bara samtliga lägre utan visar också en annan utvecklingstendens. Kurvorna stiger från 25—33 kronor per vecka för födda år 1928 till 45—54 kronor per vecka för födda år 1924 i ungefär samma takt som männens för att sedan visa en kraftigt avtagande stigning till 47—65 kronor per vecka för födda år 1920. Under det att hos männen de tre kurvorna för de olika miljökategorierna nästan helt sammanfaller, finner man hos kvinnorna en tydlig skillnad mellan dessa miljögrupper. Lägst ligger landsbygdens kvinnor med serien 25. 45, 46 kronor per vecka, därefter något högre och nästan parallellt gående kvinnorna från tätorter med serien 30, 48, 52 kronor per vecka och slutligen 156

O m d ö m e n o m lön j ä m f ö r d a med penninglön/vecka.

105 Lön kr./vecka Totala antalet Antal med omdöme om lön 1-3

däroväji storstadsflickorna med serien 32, 54, 65 kronor per vecka, som allt mer skiljer sig från de två andra kategorierna. Nu kan man fråga sig, hur de enskilda individerna bedömer sina löner. Sker det i relation till samtliga löner inom åldersgruppen, till lönerna inom könsgruppen eller eventuellt till miljögruppen? Att döma av ovanstående diagram över penninglönen per vecka tycks löneomdömet inte bestämmas pä något av dessa sätt. 1 detla diagram finner man dels lönekurvorna för årsklass 1920 (heldragna linjen), dels kurvorna för antalet individer i varje lönegrupp, som bedömt lönen med något av betygen 1—3. En jämförelse mellan dessa kurvor ger vid handen, att de löper nästan parallellt ehuru omdömeskurvan visar en dragning ät vänster. Det förefaller här som om omdömet om lönen skulle vara relativt oberoende av lönens höjd. 157

Den totala anpassningen i förhållande till uppväxtmiljön. Vi har hittills granskat anpassningen inom varje område för sig, och den frågan uppställer sig nu, hur totalanpassningen ter sig. En individ kan ju rara väl anpassad, trots att han kanske anser sin situation i ett par hänseenden dålig, och naturligtvis kan man också tänka sig att han ä r missanpassad trots att han anser att hans situation i flera hänseenden är bra. Emellertid förefaller det rimligt, att den som bedömer sin situation genomgående dåligt kan antas vara missanpassad, under det att den som bedömer den genomgående bra kan antas vara väl anpassad. För att få en uppfattning om situationen i detta hänseende har följande tabell uppställts, i vilken landsbygds-, tätorts- och storstadsungdomar fördelats efter antalet omdömen med resultat 1—3 eller »fel yrke». Hela antalet faktorer som bedömdes var 9 vartill kommer bedömningar av yrkesvalet som »rätt» eller »fel». Antal individer med nedanstående antal »underbetyg» (1—3) för faktorer i arbetslivet

Uppväxtmiljö

8 Summa

8 20 52

20 25 60

15 18 58

16 24 40

15 17 34

9 12 20

7 9 18

3 4 7

1 2 o

1 1 3

95 132 301

Summa

34 Ii

%

100 Landsbygd Tätort Storstad

0 Icke svar: 72

Om man väljer ett ganska strängt missanpassningskriterium, t. ex. att vederbörande skall ha »underkänt» 8—10 av de tio betygsatta faktorerna, får man här bara 2 %. Men dessa 2 % representerar dock över tusentalet av de omkring 69 000 ungdomarna i Stockholm. Underbetyg åt hälften (fem eller flera) av de bedömda tio faktorerna har getts av 20 %. Å andra sidan har 15 % inte underkänt någon faktor och 20 % bara en. »Socialiteten.» För den totala anpassningen är emellertid också andra faktorer än arbetet av betydelse. Man har sålunda försökt mäta ungdomarnas »socialitet» definierad som samhörighet med åtminstone någon grupp och deltagande i någon social aktivitet. De tillfrågade fick svara på följande frågor: 1. Känner Ni Er ensam och isolerad i Stockholm? 2. Vilka yrken har de som Ni är mest tillsammans med på Er fritid och var träffades Ni? (Antalet personer som den tillfrågade r ä k n a r som sitt närmaste umgänge kom därvid fram, likaså dessas kön och om de är med i samma förening av något slag.) 158

3. Besöksfrekvens på föreningssammanträden. 4. Deltagande i aktiv idrott. Den första förutsättningen för social aktivitet under fritiden är självfallet, att personerna i fråga har någon fritid att utnyttja. Enligt de dagsscheman som vid undersökningen visade sig vara typiska har stockholmsungdomarna ca 4 timmar disponibla på vardagarna, 6—8 timmar på lördagarna och vanligen hela söndagarna. En annan förutsättning för social aktivitet är att man träffar människor i tillräcklig utsträckning. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att se var kontakterna i regel sker. Detta framgår av följande tabell över träffpunkterna för de personer, som de intervjuade har uppgivit sig vara mest tillsammans med på sin fritid.

Plats för sammanträffande eller orsak till kontakt

Antal personer av det närmaste umgänget för

Summa

Summa

Kvinnor födda år

Män födda år

27 98 14 36 15 7 5 1 6 17

15 53 19 69 15 11 3

2 42

127 225 34 122 67 18 35 2 29 98

2 19

61 55 20 81 13 9 3 4 5 35

133 206 53 186 43 27 11 5 13 71

1920 Arbetet Skolan Barndomsvän Hos bekanta eller släkt . . Föreningssammankomst... Offentlig dans Granne Syskon På gatan Annat sätt

16 97 22 12 22

46 82 7 46 20 9 16

65 46 5 64 25 9 8

7 24

Summa

11 2 20 32

Antal personer av det närmaste umgänget för

Man finner här, att de viktigaste kontaktpunkterna ligger i arbetet, skolan och privat umgängesliv. Ur storstadssynpunkt innebär detta, att till åtgärder för att främja ungdomens gruppliv måste man också räkna en bebyggelseplanering, som inte spränger dessa funktionellt betingade grupper. Långa avstånd, skilda bostadsområden och dåliga kommunikationer måste i synnerhet i samband med begränsad fritid verka återhållande på grupplivet. För dem som ensamma flyttar in till storstaden, måste umgängesfrågan ställa sig väsentligt sämre än för dem, som bor kvar där de växt upp. Av rubrikerna i listan härovan faller ju skolan, barndomsbekantskap och släktumgänge bort som »träffpunkter». Kvar står arbetet, föreningslivet, den offentliga dansen och gatan. Att en organiserad »mottagning» av de inflyttade skulle kunna hjälpa till med att knyta kontakter är väl uppenbart. De inflyttade lyckas nämligen inte finna den gruppkontakt de behöver, det framgår av svaret på frågan om isoleringskänslan. En översikt över socialiletssituationen för de infödda respektive inflyttade erhålles i följande tabell och diagram. 159

Social iteten. Is = inte svar Skuggade partier=landsortsungdom

% 100

Isoieringskänsla

100r

Närmeste umgänge

^fc3 I

Ii

&////Å 0-2

Is

3<

Is

Antal

Deltagande i aktiv idrott. Ggr per månad vinterhalvåret

Män

Besök på föreningssammanträden per månad vinterhalvåret

0 K

K

Antal

Is Kvinnor

160 Is

K

!s

Antal

A n t a l personer (%) från n e d a n s t å e n d e uppväxtmiljöer

Summa

Landsbygd

Storstad

9-4 38-2 2-4

2-4 45-5 2-1

11-8 83-7 4-5

Personer i närmaste umgänge 0—2 3 el. flera Inte svar

26-1 21-9 1-7

23-4 24-G 2-0

49-8 46-5 3-7

Besök på ioreningssammankomster per mån. vinterhalvåret 0 1 el. flera Inte svar

25-1 16-1 8-8

22-9 19-7 7-4

48-0 35-8 16-2

Deltagande i aktiv idrott ggr per mån. vinterhalvåret Mån 0 1 el. flera Inte svar

19-9 18-8 8-2

22-8 25-6 6-6

42-7 42-4 14-8

32-2 13-0 9-8

25-Ö 13-8 5-7

57-7 26-8 15-5

Isolerinpskänsia Känsla av isolering Inte känsla av isolering

Kvinnor 0 1 el. flera Inte svar

1 sole ring skånslan är som synes en relativt sällsynt företeelse, men absolut sett är den dock av betydande omfattning. Omräknat till absoluta tal skulle det komma att röra sig om omkring 7 000 ungdomar. Denna företeelse är också Intressant u r en annan synpunkt. Det är den enda av de här undersökta faktorerna, som visar en klar samvariation med uppväxtmiljön. Detta framgår av diagrammet på s. 162, som visar den procentuella fördelningen av »isolerade» och »inte isolerade» av dem inom de olika miljögrupperna, som avgivit svar p å denna fråga. Landsbygdsungdomen visar den högsta isoleringsprocenten, följd i tur och ordning av tätort och storstad. Antal personer i närmaste umgänget, besök på föreningssammankomst och deltagande i aktiv idrott visar som sagt ingen nämnvärd skillnad i de olika miljögrupperna. Sammanfattning

och

förslag.

Den här i korthet refererade undersökningen visar, att av den till Stockholm inflyttade ungdomen i åldern 16—24 år tycks det stora flertalet klara sig ungefär lika b r a som de infödda i fråga om sitt arbetsliv och sina sociala kontakter. Den i vissa avseenden konstaterade överfrekvensen för sämre anIl—717431

Isoleringskänsla och inte isoleringskänsla fördelade på uppväxtm i I jögrupper.

passning bland de inflyttade är dock tillräckligt stor för att skapa ett betydande praktiskt problem, i det att huvudstadens socialvårdsmyndigheter liksom de rättsvårdande instanserna i oproportionerlig utsträckning sysselsätts med dessa missanpassade landsortsungdomar. I det förut omnämnda betänkandet frän den kommunala ungdomskommittén i Stockholm förekommer bl. a. uppgifter från en undersökning, som dr Torsten Frey gjort rörande det kvinnliga klientel i åldern 15—20 år som anmälts till barnavårdsnämndens rådgivningsbyrå på grund av sociala komplikationer under åren 1938—41. över hälften av flickorna var inflyttade från andra orter än Stockholms närmaste omgivningar. Inom ett år efter inflyttningen blev 1*3 % av de inflyttade i nämnda ålder föremål för anmälan av ovannämnt slag. Av de 40 som säkert prostituerat sig var 36 landsortsflickor. Den sociala anamnesen för de inflyttade och omhändertagna flickorna var genomgående skrämmande, och intellektuella defekter synes spela en mycket stor roll, skriver dr Frey. Han föreslår vissa åtgärder i förebyggande syfte, bl. a. plikt för hemortens socialvårdsorgan att till Stockholm anmäla när en flicka, som på grund av sin sociala bakgrund »kunde misstänkas vara mindre lämplig för storstaden», dock hade begivit sig dit. Allra helst borde man dock få till stånd »en organisation, som har till uppgift att ett visst antal år efter avslutad skolgång övervaka och hjälpa tillrätta vissa ungdomar». Det räcker inte att begränsa denna kontakt till hjälpklassklientelet, ehuru dessa borde ingå i programmet. »Ungdomens hus.» Den tidigare omnämnda stockholmskommittén har emellertid skisserat ett annat program, som lägger tonvikten på den mottagande stadens möjligheter och skyldigheter att stödja de inflyttade ungdomarna. Huvudförslaget är skapandet av ett »Ungdomens hus», en centralt belägen byrå för all slags

r å d g i v n i n g för u n g d o m i k o m b i n a t i o n m e d k l u b b l o k a l e r , s o m skulle stå ö p p n a för alla och i n r i k t a sig p å de i n f l y t t a d e . F ö r att n å k o n t a k t m e d de u n g a skulle m a n b e d r i v a en s y s t e m a t i s k u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t u t o m och i n o m h u v u d s t a d e n r ö r a n d e b y r å n s existens och uppgifter. U n g d o m s k o m m i t t é n skriver h ä r o m : I detta syfte bör i samarbete med socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen etc. utsändas ett meddelande till samtliga barnavårdsnämnder, arbetsförmedlingar, pastorsämbeten och skolor i riket. 1 detta meddelande skulle mottagaren uppmanas söka verka för att all ungdom, som planerar att för arbete eller studier resa till Stockholm i förväg tillskriver byrån, ävensom för att de. som resa, omedelbart vid framkomsten uppsöka densamma. Självfallet måste dessutom alla i Stockholm verksamma socialarbetare, poliser, tjänstemän i olika kommunikationsföretag, läkare m. fl. äga kännedom om densamma. Genom enbart upplysning är det emellertid icke möjligt att nå all inflyttad ungdom. Byrån måste därför även ha ett centralt läge, helst i Centralstationens omedelbara närhet. Av samma anledning är byråns namn en fråga av väsentlig betydelse. Detta får icke ha en officiell klang och byrån icke utåt verka som en kommunal institution, emedan då många skulle avhållas från att anlita densamma. De som trängt in i de inflyttades problem och insett nödvändigheten av att samhället vidtager särskilda åtgärder för att underlätta deras anpassning till storstadslivet, ha också uppehållit sig vid tanken på en särskild anmälningsplikt för de inflyttade unga. Kommittén anser emellertid att en sådan anmälningsskyldighet, bortsett från svårigheterna att få densamma effektivt genomförd, otvivelaktigt skulle göra större skada än nytta. Den föreslagna byrån kan fylla sin uppgift endast under förutsättning att den förmår vinna och vidmakthålla de ungas förtroende. Varje slags tvångsåläggande för inflyttad ungdom att vända sig till densamma skulle få en motsatt effekt. Å andra sidan kan det på goda grunder ifrågasättas, om man enbart genom upplysning, hur effektivt en sådan än bedreves, på ett tillräckligt tidigt stadium skulle nå kontakt med all ensaminflyttad ungdom. Byrån bör därför inrikta sig på att söka förbindelse med dem, som icke på eget initiativ vända sig till densamma. Uppgifter angående inflyttad ungdom skulle kunna erhållas dels genom mantalskontoret, till vilket alla äro skyldiga att ingiva flyttningsanmälan, dels genom skatteverket, till vilket alla nyanställningar skola anmälas. Den senare anmälningsskyldigheten torde emellertid för närvarande icke vara allmänt känd eller beaktad, särskilt synes detta gälla arbetsgivare inom det husliga arbetsområdet. Efter källskattens genomförande vågar man emellertid räkna med, att arbetsgivarnas anmälningsskyldighet kommer att av dessa iakttagas mera allmänt än nu är fallet. Om därför arbetsgivare ålades att i samband härmed även anmäla nyanställning av sådan ungdom under 18 år, som saknar föräldrahem i staden, skulle härigenom snabbare och mera effektivt än förmodligen på något annat sätt kunna vinnas upplysning rörande till staden inflyttad, ensamstående ungdom. Ungdomskommittén vill därför föreslå, att staden i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte göra framställning om införande av sådan anmälningsskyldighet för arbetsgivare i Stockholm. För att byrån skulle kunna komma i kontakt även med den ungdom, som inflyttar av andra anledningar än att söka arbete ävensom för komplettering i övrigt av arbetsgivarnas anmälningar, föreslår kommittén, att uppgifter rörande ensamstående nyinflyttad ungdom under 18 år även införskaffas genom mantalskontoret.

Byråns arbetsuppgifter. Byråns uppgift skulle vara att ge råd och upplysningar rörande alla de problem, som kunna möta en ung, ensamstående människa i storstaden. Det förhållandet, att byrån bör gripa sig an med samtliga dessa problem, innebär icke, att man direkt på platsen måste lösa dem alla. På samma sätt som man inom stadens socialförvaltning numera strävar efter en sådan organisation, att man genom en tjänstemans förmedling skall kunna ge den enskilde individen en med hänsyn till hans egen och hans familjs situation verkligt effektiv hjälp, måste byråns personal bilda sig en uppfattning om den unges behov ur alla synpunkter. Men det är icke därför nödvändigt att till byrån knyta specialister av alla slag. I de fall så befinnes lämpligt bör i stället den unge från byrån hänvisas till andra institutioner. I vad exempelvis gäller arbetsförmedling och yrkesrådgivning finnes organ härför i Stockholms stads ungdomsförmedling och yrkesvägledningsbyrå. Praktiskt skulle ingenting vinnas genom att söka få till stånd en ny arbetsförmedling för ungdom, vilket dessutom lagstiftningen lägger hinder i vägen för. Och den föreslagna ungdomsbyrån skulle ofelbart mista sin karaktär av fristående organisation — en av de grundläggande förutsättningarna för att den skulle fylla sin uppgift — om den direkt sammankopplades med arbetsförmedlingen. I frågor rörande arbetsanskaffning och yrkesvägledning måste byråns uppgift därför inskränkas till att hänvisa de unga till arbetsförmedlingen och att giva denna de upplysningar, som kunna vara av betydelse för att bereda varje arbetssökande det med hänsyn till hans förutsättningar lämpligaste arbetet. På liknande sätt skulle i förekommande fall samarbete etableras med arbetslöshetsnämnden, sexualhygieniska polikliniken och riksförbundets för sexuell upplysning rådgivningsbyrå. Fullt effektivt kan detta samarbete dock icke bli med mindre byråns personal är väl förtrogen med arbetet inom de institutioner, till vilka de unga hänvisas. Till de uppgifter, som måste lösas direkt på byrån, hör den allmänna upplysningsverksamheten. Som ett led i denna borde tillhandahållas en broschyr med korta, instruktiva artiklar rörande arbetsförmedling, yrkesvägledning och yrkesutbildning, fritidsstudier och annan fritidsverksamhet, hälso- och sjukvård m. m. Byråns icke minst viktiga uppgift bleve, som förut framhållits, att söka förmå den ungdom, som av skilda anledningar icke bör kvarstanna i Stockholm, att snarast återvända till hemorten. Detta finge emellertid icke innebära en vägran att i fortsättningen taga befattning med sådana ungdomar, som icke följde rådet att återvända hem. Vidare skulle byrån, där så fordrades, i samråd med andra organisationer, besvara skriftliga förfrågningar från ungdom i landsorten angående förhållanden, som ligga inom byråns arbetsområde. Byrån borde även fungera som stadens centrala bostadsförmedling för ungdom. Genom byrån skulle sålunda anvisas både möblerade rum och plats i ungdomshem. Skall byråns verksamhet i denna del bli effektiv, kräves att byrån disponerar ett antal platser i ungdomshotell och ungdomshem. (Upprättandet av sådana föreslås i andra avsnitt av betänkandet.) En annan betydelsefull uppgift, som byrån måste lösa självständigt, är att söka anknyta de unga till någon ungdomsorganisation, de olika formerna av fritidsverksamhet i kommunal regi eller på annat sätt ordna för deras fritid. I detta arbete skulle de olika ungdomsorganisationerna kunna lämna en värdefull hjälp genom att ställa till förfogande egna medlemmar, som efter att ha genomgått av byrån anordnad utbildning till »sociala guider» visat sig skickade att införa nyinflyttade i sina respektive föreningar och i övrigt under någon tid personligen intressera sig för

dem. Det ligger i sakens natur, att byråns personal härvidlag endast får ta hänsyn till de ungas önskemål, behov och förutsättningar. Byrån skulle vidare i samarbete med ungdomssammanslutningar och myndigheter eller i egen regi anordna kurser för nyinflyttad ungdom i bland annat personlig hygien, klädvård och för flickor klädsömnad. Särskild hänsyn skulle därvid tagas till de speciella tider, som exempelvis restaurangpersonal och hembiträden ha ledigt. Av stor betydelse är också att byrån gives resurser att vid behov meddela understöd av engångskaraktär till läkarundersökning, återresa till hemorten och i samband med det senare mat och husrum samt utlösen av sådana pantsatta persedlar, utan vilka återresan icke gärna kunde företagas. I stort sett gäller det samma understödsbehov, för vilkas avhjälpande barnavårdsnämndens ungdomsbyrå för närvarande disponerar medel av anslaget för anmälda, icke omhändertagna. Denna speciella verksamhet bör begränsas till ungdom under 21 år i motsats till den övriga, för vilka ingen åldersgräns bör stipuleras. Byråns organisation m. m. Kostnader. Byråns verksamhet kommer att utgöra ett led i den allmänt förebyggande ungdomsvården. Den bör därför ingå som en avdelning i det kommunala ungdomsorganet. (För dess uppgifter och organisation lämnas en utförlig redogörelse i annat kapitel.) Oavsett om kommitténs övriga förslag vinna bifall eller ej, bör enligt kommitténs bestämda mening denna rådgivnings- och hjälpverksamhet för ensamstående inflyttad ungdom komma till stånd och organiseras enligt här angivna riktlinjer. I avvaktan på en omorganisation av den förebyggande ungdomsvården bör det ankomma på barnavårds- och ungdomsnämnden att genomföra här framlagda förslag. Byrån bör hållas öppen minst under tiden kl. 9 till 21 såväl vardagar som sönoch helgdagar. För arbetet vid byrån kräves enligt kommitténs uppfattning fyra tjänstemän, nämligen en föreståndare och tre assistenter jämte skrivbiträdeshjälp. Stockholms ungdomskommitté hemställde med ovanstående motivering alt staden måtte upprätta en särskild social rådgivnings- och hjäipbyrå för i första hand ensaminflyltad landsortsungdom, och att i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställas om åläggande för arbetsgivare i Stockholm, vilka anställer ungdom under 18 år, som saknar föräldrahem i staden, att snarast till det kommunala organ, som handhar den förebyggande ungdomsvården, ingiva anmälan härom. Stockholmsförlagens tillämplighet på andra orter med inflyttad ungdom. Ungdomsvårdskommittén anser att den skisserade uppläggningen bör kunna tas till mönster för åtgärder i de större städer och orter, som får ta emot inflyttade ungdomar. De kommunala myndigheterna skulle utan tvivel behöva förstärkning med ett särskilt organ för att få till stånd en verksamhet av denna art; i ungdoms vårdskommitténs betänkande om Ungdomens fritidssysselsättning diskuteras tillkomsten av en nämnd eller delegation för förebyggande ungdomsvård. Utan tvivel är stödåtgärder för inflyttad ungdom en av de uppgifter som allra mest pockar på en sådan effektivisering av kommunens omsorg om de unga.

Vid sidan av en social service av det slag som antytts ovan, är det framför allt bostadshjälp, som de mottagande orterna bör organisera för de inflyttade ungdomarna. Hela frågan om samhällets stöd till ungdomens bostäder skall emellertid behandlas i kommitténs slutbetänkande, varför den lämnas åsido här. Vid finansieringen av olika slags bostadsprogram avsedda för ungdom bör man i princip kunna räkna med ett statligt stöd som svarar mot bostadssubventionen för andra bostadsformer. Den övriga förebyggande ungdomsvården till förmån för de nyinflyttade torde däremot böra betraktas som en typisk kommunal angelägenhet.

ÅTTONDE

KAPITLET

SAMMANFATTNING

OCH

FÖRSLAG

1 de föregående kapitlen och i bilagorna har kommittén försökt belysa under vilka förhållanden den stora massan av svensk ungdom träder ut i arbetslivet och hur de tillbringar sina första år där, hur en del av dem oreflekterat växer in i och trivs med det yrke de ärvt eller händelsevis valt, andra planmässigt strävar mot ett uppsatt mål och åter andra rotlöst driver omkring från det ena arbetet till det andra eller av tvång hänger fast vid ett arbete som de inte kan eller önskar stanna i för framtiden. I det följande ges först en kort sammanfattning av vad kommittén vill framhålla om ungdomen och arbetet och därefter en precisering av de reformförslag på längre och kortare sikt, som kommittén vidrört på olika ställen i den föregående framställningen. Karakteristiska

drag i

bilden.

Jämför man med det läge, i vilket ungdomen befann sig när »ungdomsfrågan», the youth problem, blev ett internationellt diskussionsämne, nämligen under 30-talets depressionsår, kan man kanske vara frestad att karakteriseru den svenska ungdomens livsbetingelser i dag som idylliska. Varken i städerna eller på landet är missförhållandena så grälla som under massarbetslöshetens tid, dä folköverskottet från landsbygden hos oss liksom i hela det industrialiserade Västerlandet strömmade in i städerna och konkurrerade med dess utrationaliserade arbetslösa om de fåtaliga arbetstillfällena. De år, då också i vårt land hela samhällen förlamades av industrins driftsinställelser, då familjerna utarmades och de unga stod och hängde i gathörnen eller skickades till AK-arbeten. I dag behöver inte svenska ungdomar ängslas för att de skall bli utan arbete och därmed mista grunden för sin tillvaro. Men trots att det under depressionsåren allt dominerande arbetslöshetshotet inte förnims som överhängande just nu, utan att tvärt om en skriande brist på armar utmärker arbetsmarknaden, finns det problem att lösa som rör ungdomen och arbetet. De drag i bilden som främst faller en iakttagare i ögonen skulle kanske kunna sägas vara följande. 167

Efter skolavslutningen — ingenting! Sedan den obligatoriska skolan släppt ungdomarna ifrån sig, har inte samhället något organ för att se till vad det blir av dem. De står inte under regelbunden hälsokontroll, det finns ingen organiserad hjälp med deras anpassning i arbetslivet eller någon fortsatt kontakt från samhällets sida under dessa för den sociala och psykologiska — liksom för övrigt också för den fysiska — utvecklingen avgörande år. Först när uppenbara missförhållanden redan inträtt, kommer samhällets barnavårdande organ i funktion. Yrkesanpassningsprocessen åren närmast efter skolan. Under de tre å fyra år, som följer närmast efter den obligatoriska skolans slut, försiggår en anpassningsprocess som enligt en av kommittén gjord undersökning leder till att en dryg tredjedel kan anses ha kommit in i ett yrke som de vill behålla. Resten fördelar sig på sådana som vill men ännu inte lyckats komma in i ett visst yrke — ca en fjärdedel — samt de som ännu inte inriktat sig på något för framtiden — de utgör något över en tredjedel. — De som inte svarat går i realskola eller motsvarande eller har ofullständig blankett. Barnens boningsorter och arbetsmöjligheternas lokalisering. En väsentlig del av den svenska ungdom som lämnar folkskolan bor på sådana platser att de inte inom räckhåll har arbetstillfällen eller utbildningsanstalter som leder till ett framtidsyrke. De lämpliga utbildningsåren går därför till spillo för mänga. Sett ur näringslivets synpunkt innebär detta att arbetsuppgifterna och den nytillkommande arbetskraften inte kan sammanträffa utan att organiserade åtgärder vidtas. Yrkesutbildning uppfattas inte som ett livsbehov. Yrkesutbildning i ordets vidaste bemärkelse, d. v. s. någon form av skolning som leder till en ställning som »yrkesman» inom något område, ingår inte som en självklar del av familjestandarden, i varje fall inte i ett stort antal av arbetar- och bondehemmen. Ungdomarna uppsöker vanligen slumpmässigt det bäst belalta arbete som erbjuder sig eller går — i lantfamiljerna — kvar hemma och hjälper till med förekommande sysslor ulan tanke på vad det skall leda till för framtiden. Ibland är det ekonomiska behovet att utnyttja barnens arbete tvingande och även där inte barnens bidrag är avgörande för familjens existens, betyder det en vanligen ytterst välbehövlig hjälp, som föräldrarna vant sig att räkna med. Det traditionella »yrkesarbetar»-begreppet motsvarar inte arbetslivets struktur. Detta torde sammanhänga med att lärlingsutbildningen aldrig efter skråväsendets upplösning kunnat återvinna en erkänd ställning i vårt land, framför allt inte inom industrin. Det yrkesarbetar-begrepp man rör sig med i avtalsterminologin i arbetslivet har i vissa fall en synnerligen svag förankring i verkligheten. Praxis varierar allt efter traditionen i de olika produktionsgrenarna, inte efter arbetsuppgifternas svårighetsgrad eller den reella utbildningstiden. 168

Problemet är för närvarande dels att få tillräckligt antal unga att rekrytera de i traditionell mening yrkeslärda arbetarnas led, dels att på något sätt dra in också den övriga och större delen av den unga arbetskraften i någon form av fortsatt skolning med avseende på deras yrke och helst också med inslag av allmän medborgerlig bildning. Det försök som 1918 gjordes att genomföra lärlingsbegreppet inom inte bara hantverk och industri utan också inom handel och husligt arbete och göra en verklig skolundervisning — på kvällstid — obligatorisk för de unga anställda, har inte kunnat förverkligas. Nu är måhända tiden inne att i smidigare former återuppta tanken på en allmän yrkesbildande skolning, dock förlagd inom den ordinarie arbetsveckans ram. Skolor och andra studier efter folkskolan. De insatser samhället gör för yrkesutbildningen är kvantitativt mycket obetydliga och »drabbar» mycket ojämnt. Studier på fritiden jämsides med förvärvsarbetet har ojämförligt mycket större utbredning än yrkesskolning på dag tid. Omfånget och kvaliteten av dessa spridda studier i kurser och cirklar är dock givetvis mycket varierande och eftersom de sällan är planmässigt samordnade med praktik i yrket ger de ingen bestämd kompetens. Enligt den av kommittén gjorda enkäten skulle jämnt hälften av de tillfrågade ha sysslat med någon form av studier under de tre år som följt efter folkskolans slut. 10 % fortsatte i högre allmänbildningsskolor och något över 5 % hade gått eller gick i en heldags yrkesskola av minst omkring ett halvt års längd, varvid dock är att märka att huvudparten kommer pä Stockholms del. Resten fördelade sig på kurser, studiecirklar och korrespondensstudier, varjämte ströfall av folkhögskolekurser och enskild läsning förekommer. Vågledning vid yrkesvalet. Samhällets åtgärder för yrkesvägledning hade inte 1942, då de tillfrågade ungdomarna lämnade sin skola, någon märkbar betydelse. I en del städer såsom Malmö, Stockholm och Göteborg hade dock ungdoinsförmedlingarna börjat en verksamhet i ungefär samma former som nu tillämpas överallt där yrkesvägledning organiserats: avgångsklasserna besöktes av förmedlingstjänstemän och eleverna fick tillfälle till rädfrågning om yrken, utbildning o. s. v. både då och vid eventuella senare besök på ungdomsförmedlingen. Vid genomgång av Stockholms ungdomsförmedlings blanketter för dem som varit eller är inskrivna där, framkom att 46 % av den folkskoleungdom som lämnade skolan 1942 någon gång varit inskrivna på förmedlingen, och att 22 % av de inskrivna genom förmedlingen fått den anställning de vid undersökningen hade. Av dessa anställningar var 30 % av pojkarnas och 75 % av flickornas inom det yrke som vederbörande vid intervjun uppgav som sitt önskade framtidsyrke. För pojkarnas del betyder det att de av förmedlingen placerade har lägre procent vällyckade än de grupper som fått sina anställningar genom annons eller genom släkt och bekanta. För flic-

korna gäller motsatsen: förmedlingen har största procenten vällyckade yrkesplaceringar. Jämför man hur yrkesanpassningen utfallit för den grupp som någon gång varit inskriven på förmedlingen jämfört med den andra gruppen blir skillnaden inte så stor att man kan våga dra några slutsatser av den: i den förra gruppen 55 % och i den senare 50 % »lyckade». En kontakt med ungdomsförmedlingen-yrkesvägledningen såsom denna då arbetade synes alltså inte genomgående ge bättre garanti för ett lyckligt yrkesval än när detta sker på andra vägar. De unga arbetarnas trivsel och välbefinnande på arbetsplatserna. På grund av den korta folkskolan och frånvaron av yrkesskolor efter denna kommer majoriteten unga direkt ut på arbetsplatserna vid 13—15 års ålder. Den skyddslagstiftning som avser att garantera att de ungas hälsa inte skadas i arbetet är bara giltig för en mindre del av den unga arbetarstammen. Enligt det nyligen framlagda reformförslaget skulle dess giltighet dock utsträckas till alla anställda minderåriga med undantag av dem som är sysselsatta inom jordbruk, hemindustri och hushållsarbete. Den tillsyn man där vill skapa avser emellertid fortfarande bara en »besiktning» för att hindra direkt skada men syftar inte till kontroll av det psykiska hälsotillståndet, trivseln eller lämpligheten av yrkesplaceringen. Minderåriga skulle också enligt det nya lagförslaget tillåtas att arbeta längre tid per dag och vecka i vårt land än i flertalet kulturländer: upp till 10 timmar per dygn eller 54 timmar per vecka. Därtill kommer att de unga som redan nämnts i stor utsträckning är hänvisade till att skaffa sig sin utbildning på fritiden. Hur groteska förhållanden en del av den mest framåtsträvande ungdomen lever under framgår även liten stickprovsundersökning vid den statliga aftonskolan för studier till real- och studentexamen i Stockholm; den genomsnittliga veckoarbetstiden var, när förvärvsarbetet, skolan, läxorna och restiden medräknats, 80 timmar och 25 minuter. Kommittén har försökt att genom intervjuer med unga arbetande bilda sig en uppfattning om deras förhållanden på arbetsplatserna och deras subjektiva bedömning av sitt läge. Det framgår av redogörelsen att många unga lever under hård press, men att toleransen för liknande arbetsförhållanden är mycket växlande och att sädana faktorer som arbetsledningens handlag, kamratskapet i arbetet och »andan» på arbetsplatsen har mycket stor betydelse för trivseln. — En bransch, cykelexpresserna i Stockholm, har granskats mera i detalj, emedan den utgör ett genomgångsyrke för många inflyttade pojkar. Utrymmet för såväl förbättringar av arbetsförhållandena som för yrkesvägledning och annan personlig rådgivning måste bedömas som mycket stort. Ekonomin. Situationen är för närvarande förvirrad, okvalificerat arbete betalas ofta mer än kvalificerat, vilket gör argumentering för yrkesutbild170

ning ännu svårare än vanligt. Om man inte kan lämna en viss garanti för att det i längden lönar sig att ta en utbildning, skall man inte hoppas på större intresse för yrkesskolning. Utan att några omfattande undersökningar gjorts, kan man kanske karakterisera läget så: 1. De unga som arbetar i det egna familjeföretaget har relativt ofta oordnad ekonomi, får pengar till nöjen när de ber om det men h a r inte bestämd lön. 2. Ungdom som har anställning utom hemmet men fortfarande bor kvar där, betalar i regel för sig men inte mer än att flertalet har tämligen mycket kontanter över för personligt bruk. I några fall får dock de unga lämna allt de förtjänar till hemmet eller i varje fall bära en ansenlig försörjningsbörda. 3. Ungdom som fått arbete på annan ort och därför inte kan bo i föräldrahemmet har ofta mycket svårt att få inkomster och utgifter att gå ihop. Lönerna i ordinärt fabriks- och butiksarbete exempelvis i Stockholm räcker för en tonåring inte till att hyra och äta försvarligt och därefter ha tillräckligt över för nödvändiga småutgifter, skatter, kläder o. s. v. Detsamma gäller givetvis också på andra orter om alla lärlingsbetonade platser för tonåringar. Ungdomens

arbetsproblem

kan inte

isoleras.

Ungdomsvårdskommittén har i olika sammanhang givit uttryck åt den uppfattningen, att ungdomsproblemen inte låter sig isoleras från samhällets allmänna problemställningar. På intet område gäller detta så visst som i fråga om arbetslivet. 1 det läge vari vårt land just nu befinner sig står frågorna om det rätta tillvaratagandet av de knappa arbetskraftsresurserna i centrum för intresset: möjligheten att upprätthålla och stegra vår produktion hänger på att vi löser denna fråga. De ungas yrkesval, deras yrkesutbildning och lyckliga anpassning i arbetet är bara en, men en mycket viktig, detalj i detta stora socialekonomiska problemkomplex. Men också om man ser frågan ur de enskilda individernas synpunkt råder ett oupplösligt samband mellan möjligheterna att öka trivseln och välbefinnandet i arbetet för de unga och de förhållanden varunder arbetet i allmänhet utföres. Arbetslokaler under jorden eller inuti bergen är naturvidriga : för alla arbetare. Buller och friktion i arbetssalar med hundratals människor är slitsamt för arbetande i alla åldrar. En arbetstakt, som skruvas upp till prestationsgränsen utan hänsyn till individernas egen rytm eller till den under dagen växlande prestationskurvan, kan inte passa någon arbetande, också om en del »lål» vad andra dukar under för. Så länge de ungas sinnesoch nervapparat är osliten, orkar de med prestationer som de 35—40-åriga inte klarar. Men en sådan förslitning av den mänskliga produktionsfaktorn, som gör de medelålders tränade arbetarna till sekunda arbetskraft, bevisar 171

att arbetsprocessen inte tar vederbörlig hänsyn till människorna. Det är därför, anser kommittén, på tiden att ta upp dessa arbetshygieniska frågor i hela deras räckvidd till undersökning. Den sociala välfärdspolitik, som söker göra livsvillkoren goda för alla medborgare i vårt land, kommer att förfela sitt syfte, om samma medborgare för att hålla produktionen uppe måste underkasta sig en människo-ovärdig tillvaro i arbetet, som gör dem tidigt utslitna, neurotiserade, atrofierade i fråga om högre förmögenheter och lyckomöjligheter. Det bör alltså starkt betonas att frågan om de ungas arbetsförhållanden inte kan lösas som ett isolerat »ungdomsvårdsproblem» utan för sin lösning beror av den totala utvecklingen inom vårt produktions- och arbetsliv. Detta faktum hindrar emellertid inte att vissa bestämda synpunkter kan anläggas på fördelningen av de vinster som framåtskridandet skänker. Ungdomsvårdskommittén vill särskilt peka pä två områden, där en ökning av ungdomens andel av förbättringarna i vår standard bör övervägas: en kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande service för rådfrågning och hälsokontroll efter den obligatoriska skolans slut och en allmän, kostnadsfri yrkesutbildning parad med en förkortning av arbetstiden under de första åren i arbetslivet. Den förlängda ungdomssemestern, som nyligen antogs av riksdagen, är ett steg i samma riktning. Dessa reformer kan tryggt rubriceras som produktiv socialvård, i det att fysisk och psykisk sjuklighet och social missanpassning kan förebyggas eller upptäckas pä ett tidigare stadium än som nu vanligen är fallet och därige nom lättare avhjälpas. Att ange omfattningen och arten av de arbetsuppgifter som väntar en sådan ungdomshälsovärd och yrkesvägledning är oinöj ligt utan några års experimentarbete. Vad kommittén redan nu kan peka på är ungdomsenkätens vittnesbörd: utan vare sig läkarundersökning eller samtal med yrkesvägledare har ungdomarnas klasslärare tre år efter att de släppt från sig klassen kunnat rapportera en ansenlig mängd av problem, sjuklighet, anpassningssvårigheter, yrkesplaner som inte kan förverkligas utan hjälp o. s. v. De analyser av några typiska klasser som meddelas i Bil. A visar att redan den inventering av arbetsuppgifterna för en »eftervård», som lärarna presterat utan att tänka på det, bevisar att behovet är mycket stort. Detta trots att ungdomsenkätens uppgifter om sjukdomar, vantrivsel m. m. givetvis måste beteckna ett minimum, och en ingående undersökning troligen skulle uppvisa mångdubbelt flera anledningar att komma ungdomarna till hjälp på ett eller annat sätt. — Också vid den »eflerkontakt», som ungdomsförmedlingarna börjat etablera på en del håll, kommer många fall i dagen där ett fortsatt ingripande är önskvärt — och ofta önskas av vederbörande själv. Vad arbetslivet vidare skulle vinna direkt genom större duglighet och mer intresse hos den unga arbetskraft, som mer målmedvetet gick in för en viss yrkesbana, är visserligen svårt att ange i siffror. Att det nuvarande tillstån172

det med bristfällig yrkesutbildning inom olika arbetarkategorier och en starkt ambulerande arbetskraft är mycket dyrbart för vårt näringsliv är emellertid omvittnat. Ungdomsvårdskommitténs

plan

till

en förebyggande

ungdomsvård.

Av de skäl som redan förut angivits kan kommitténs analys av ungdomens situation i arbetslivet och inför yrkesvalet inte utmynna i praktiska omedelbart genomförbara reformförslag på alla de områden, där man finner ändringar behövliga och nödvändiga: ungdomen och arbetet är bara elt delproblem i det större komplexet människan och arbetet och kan inte få en tillfredsställande lösning annat än i samband med att den mänskliga arbetskraftens ställning i det moderna arbetslivet över huvud taget ordnas tillfredsställande. Samtidigt är de olika sidor av ungdomens arbetsproblem som behandlats i det föregående så intimt sammanvävda med varandra, att det är ogörligt att först genomföra en lösning på en av dem i avvaktan på att vi skall orka med dem allesamman. Man måste ha hela programmets förverkligande som mål och sedan steg för steg skjuta fram fronten över hela dess bredd. Det är å ena sidan meningslöst att laborera med »objektiv» yrkesvägledning, som ger vederbörande besked om vad de bäst skulle kunna passa för, om man inte samtidigt kan hjälpa dem till den utbildning eller den arbetsanställning som leder till yrket i fråga. Det är å andra sidan ett opraktiskt slöseri med tid och resurser att införa en allmän yrkesutbildning utan att den kombineras med en effektiv yrkesvägledning, som kan ge största möjliga garanti för att de som får en utbildning i varje fall kan ägna sig åt yrket i fråga efteråt och helst också är säkra på att de vill det, vilket ungdomar sällan kan vara förrän de prövat på arbetet i fråga. Att införa en efterkontroll från yrkesvägledningens sida, syftande till att följa yrkesplaceringens resultat, skulle vara ofullständig om man inte samtidigt hade en allsidig hälsotillsyn; att skapa en sådan hälsovård men inte samtidigt fråga efter trivseln och framgången i arbetet skulle också vara ett haltande program. Kommittén vill därför i dagens situation dels skissera upp en plan efter vilken utbildningen av personal o. s. v. kan anpassas under de kommande åren, dels utarbeta ett program för en försöksverksamhet som för ett litet geografiskt område genomför hela programmet eller i varje fall så många av dess punkter att man efteråt säkert kan avgöra hur det verkar och hur det bäst bör organiseras, när stunden är inne att genomföra programmet i stort. Yrkesvägledningen. För det inledda reformarbetet på skolans område h a r som målsättning klart angetts dels att standarden skall höjas överlag, både i avseende på undervisningens kvantitet och dess kvalitet (nytt kunskapsstoff och nj^a 173

arbetsmetoder), dels att tillgången till lämplig och önskad skolning i framtiden bara skall göras beroende av individernas lämplighet och intresse, inte deras ekonomiska standard och bostadsort. Jämsides med att man söker tillvarata teoretiska begåvningar för högre studier var de än finns inom befolkningen, går strävan att nyskapa och omdana de praktiska ulbildningsvägarna så att de verkligen kan erbjudas som likvärdiga — socialt och nyttomässigt — ehuru annorlunda utformade skolalternativ. Om sålunda i framtiden all utbildning fram till en ställning som yrkesman, det må vara på så skilda områden som en läkares och en metallarbetares, tillhandahälles av det allmänna, dä måste samhället överta inte bara kostnaderna för utbildningen utan också ett visst ansvar för rekryteringen till de olika yrkena, dels i syfte att få tillgången på olika slags personal att stämma överens med behovet i samhället, dels för att förverkliga den ovan nämnda principen om den enskildes placering efter lämplighet och intresse. Först om detta kan ske blir rätten till ett fritt yrkesval en praktisk realitet. Inga sådana institutionella skrankor som ekonomi, bostadsort, gruppmonopol eller könsbestämmelser skulle då stå i vägen för en individ med en bestämd läggning och en uttalad lust för en viss bana. Däremot måste samhället i vissa situationer ha rätt att på objektivt sätt söka fastställa denna lämplighet och väga den mot andra eventuella medsökandes när det gäller att fylla behovet av en viss personalgrupp. I samma mån som den obligatoriska skolan bygges ut måste en huvuddel av den nödvändiga prövningen och därpå grundade rådgivningen förläggas inom skolan. Som redan framhållits i det föregående kan och bör inte ungdomsvårdskommittén yttra sig om hur denna skolans funktion skall ordnas bäst i framtiden. Om en viss möjlighet att välja mellan olika ämnen redan kommer att föreligga i klass 7, i det att de som siktar till högre teoretiska studier får arbeta med exempelvis tyska på tider då kamraterna ägnar sig åt praktiska ämnen, skulle det första valtillfället bli skarven mellan 6:e och 7:e klasserna. De som väljer den teoretiska linjen, fortsätter till avslutningen i nionde klassen, då eleverna är mogna för gymnasiet eller motsvarande högre yrkesutbildningsanstalter. Om någon under de tre »realskole»-åren skulle önska att ompröva sitt linjeval, skall han kunna göra det och eventuellt flytta över på praktiska linjen. Också den motsatta överklivningen skall möjliggöras genom kompletteringskurser. De som tillbragt 7:e och 8:e klasserna på den praktiska realskolelinjen •— och det förutsätts gälla ca 75 % av årskullarna — bör helst vid slutet av sistnämnda skolär ha kommit till klarhet över sitt yrkesval. Ett rikhaltigt undervisningsprogram rörande yrkesvärlden i stort (med hjälp av film, lämplig lektyr, orienterande lektioner och tillfällen till att själva se och om möjligt också pröva hur det går till på olika arbetsplatser i hemortens näringsliv) måste hinnas med under 7:e och 8:e åren. 174

Liksom det redan nu i vissa fall sker när en avgångsklass besökes av en tjänsteman frän yrkesvägledningen, bör varje elev som inte utan vidare har sitt yrkesval klart, t. ex. emedan han skall gä till faderns firma el. dyl., bli föremål för en individuell rådgivning, helst i form av en överläggning mellan eleven och hans föräldrar å ena sidan och läraren, den eventuella skolpsykologen samt yrkesvägledaren frän ungdomsförmedlingen å den andra. Skolläkaren eller sköterskan kan antingen sitta med här eller rådfrågas i förväg. För skolans inre rådgivning kommer utan tvivel en del objektiva hjälpmedel i form av exempelvis tests att tas i bruk av den nya skolan. Slora fördelar står också, som tidigare framhållits, att vinna av alt införa fylligare fortlöpande journaler över eleverna, där resultaten av kunskapsprov noteras tillsammans med testresultat och olika slags iakttagelser av elevernas emotionella och sociala egenskaper som lärarna samlat under årens lopp. Också hälsokortets uppgifter bör finnas i samma journal. Också i det fallet att nionde skolåret blir obligatoriskt kominer man att behöva denna yrkesrådgivning vid slutet av åttonde klassen, ty man räknar med att det nionde året skall få formen av en förberedande yrkesutbildning för dem som vet vad de vill bli. Det kommer säkerligen likaså att tillåtas, att det sista obligatoriska skolåret tillbringas i en verkstadsskolas första klass eller i en annan skola med en avslutad, direkt på yrket inriktad utbildning. Hur optimistiskt man än föreställer sig resultatet av den yrkesorienterande undervisningen i sjunde och åttonde klasserna — och i viss mån också genom hela den lägre skolan — måste man utgå från att åtskilliga barn inte kan uttala något specificerat önskemål om sitt framtida yrke när de är omkring 14 år gamla. Frågan är om ens en huvuddel av dem kan det och om deras önskemål i så fall är bestående. De som går den teoretiska studielinjen behöver ju inte bekymra sig om yrkesvalet ännu på en tid, de som går till gymnasiet har ytterligare tre skolår framför sig. Eleverna på den praktiska linjen mister däremot chansen till det mått av yrkesutbildning som det nionde året kan ge, om de inte kan eller kommer åt att bestämma sig för en yrkesväg redan före skolans slut. För den grupp som inte har bestämt sig får man tänka sig en allmänt praktisk inriktning på det nionde året och en fortsatt yrkesorientering, så att situationen om möjligt har klarnat när skolan är slut, och yrkesvägledningen för varje elev kommer till stånd. Också för dem som har gått en yrkesinriktad linje under nionde året är det säkert nyttigt att före skolavslutningen konfrontera sin under året vunna erfarenhet med en yrkesvägledare, varför man i princip bör tänka sig att alla eleverna före den obligatoriska skolans slut får träffa denne och så att säga överantvardas i hans händer för den framtida »eftervården» eller vad man skall kalla det program för en förebyggande ungdomsvård, som skisseras i detta kapitel. I samma takt som yrkesvägledningsbyråerna — antingen de ombildas till 175

ungdomsrådgivningsbyråer eller ej — utrustas med psykoteknisk expertis är det lämpligt att alla direkta yrkesanlagsprövningar som kan vara önskvärda i samband med skolans rådgivning liksom vid den avslutande yrkesvägledningskonferensen utföres av yrkesvägledningen. När skolan överlämnar sina 15—16-åriga elever till den nämnda byrån bör hälsokort och adresser skickas över för alla ungdomar, som inte omedelbart övergår till andra skolor med ordnad hälsovård; de senares kort bör följa eleverna till den nya skolan. Avsikten är nämligen att a l l a ungdomar efter den obligatoriska skolans slut skall stå under hälsokontroll. I de fall då ungdomarna har sin yrkessituation klar, behöver inte byrån befatta sig med annat än denna årliga kontakt för hälsokontrollen, så vitt inte ungdomarna spontant söker upp byrån. När det gäller andra ungdomar kan det däremot vara lämpligt att införa ett begrepp som svarar mot skolhälsovärdens »kontrollbarn», ungdomar som man inte släpper ur sikte så lång tid emedan deras hälsotillstånd inger farhågor. Som »kontrollungdomar» i denna mening bör då i första hand uppföras de som behöver särskilt noggrann tillsyn eller speciell behandling på grund av kroppslig eller psykisk sjukdom eller svaghet. Vidare ungdomar som yrkesvägledningen-ungdomsförmedlingen placerat ut i yrkesarbete eller utbildning men vilkas lämplighet eller lust för resp. yrke är tvivel underkastade. Till slut sådana elever, som från skolan uppges ha svårigheter med sin personliga anpassning — barn från särskilt besvärliga miljöer eller barn som företett beteenderubbningar som inte blivit tillfredsställande uppklarade under skoltiden. I städer och tätorter är också alla nyligen inflyttade ungdomar i behov av denna närmare kontakt. Rörande dessa ungdomar kan man redan från början inrikta sig på att inte bara »eftervårdens» medicinska personal utan också de sociala och psykologiska, till yrkesvägledningen knutna assistenterna behöver hjälpa till. Om exempelvis en av dessa ungdomar inte infinner sig till läkarmottagningen när han eller hon är kallad, bör en assistent söka kontakt med vederbörande i hemmet, eller annorstädes söka komma underfund med situationen, erbjuda den hjälp som kan behövas och om möjligt vinna hans eller hennes förtroende för framtiden. Till ungdomsrådgivningsbyråerna kan man i en framtid tänka sig att all slags tillsyn över ungdomar koncentreras, såsom den särskilda kuratorsverksamheten för dem som avgått från hjälpklass och övervakningen av ungdom som barnavårdsnämnd eller domstol fått att göra med eller utskrivits villkorligt från fångvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor. Ett intimt samarbete mellan övervakare och ungdomsrådgivningsbyråer kan givetvis organiseras även om, såsom nu är fallet, det är lekmän som ombesörjer övervakningen; ännu effektivare skulle emellertid denna samordning kunna bli om det i framtiden tillsattes speciella tjänstemän för övervakningen och 176

dessa finge h a n d om både nämnders och domstolarnas samt fångvårdsanstalternas övervakning över ungdomar. Övervakarna skulle då kunna ha ställningen som assistenter med speciell tjänstgöring och givetvis också med speciell kompetens för hjälpverksamhet bland barn med anpassningssvårigheter. Tillgång till rådgivningsbyråns läkare, yrkesvägledningsexpertis och platsförmedling skulle vara till ovärderlig nytta i övervakningsarbetet Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att den h ä r skisserade yrkesvägledningen skulle arbeta med samma målsättning som den nuvarande nämligen att söka hjälpa de unga till kunskap om sina egna förutsättningar och om yrkesvärldens möjligheter och att sedan låta yrkesvalet liksom nu dikteras av de väljandes eget intresse. Det nya skulle vara att yrkesvägledmngsbyraerna genom ungdomshälsovården kan hålla en obligatorisk kontinuerlig kontakt med de ungdomar som lämnat skolan och begivit sig ut i yrkeslivet. Man skulle med andra ord alltid kunna följa hur yrkesvalet slår ut och vid behov gripa in med förnyad vägledning, eventuella psykologiska undersökningar, förmedling av yrkesutbildning, studierådgivning, stipendier socialhjälp och platsanskaffning. Ungdomshälsovården. Den förebyggande hälsovård som utövas genom mödra- och barnavårdscentraler samt skolläkarvården bör i framtiden byggas ut så att den också omfattar åldrarna efter skolans slut. Genom ett sådant program skulle den i arbetarskyddslagen förutskickade årliga »besiktningen» av minderårig arbetskraft utsträckas och omvandlas till en all ungdom omfattande hälsotillsyn, som inbegriper såväl det kroppsliga tillståndet och den psykiska hälsan som anpassningen i arbetssituationen och i den civila miljön, familjen, J vankretsen, gänget o. s. v. De årliga läkarundersökningarna skulle vara förlagda till en lokal i nära anslutning till yrkesvägledningens byrå överallt där sådan finns. På andra orh Vn l m a n t ä n k a S l g a t t m o t t a g n i n g e n o r d n * s ^ ex. i skolornas läkarrum närmaSte besök J T T i y r k e s v ä e l e d n i n S åtföljer läkaren under hans b e « där. Om planen på ett nät av hälsostationer förverkligas får man givetvis lämpliga lokaler där. Läkarila b ö r a n t m g e i l v a r a s p e c i a l l a k a r e f ö r u n g d o m e n s h ä l s o v å r d ^ anställda vid yrkesvägledningarna eller också distriktets tjänsteläkare om deras distrikt i en framtid blir tillräckligt små för att tillåta ett effektivt arbete pa detta område. En sköterska måste alltid finnas för att utföra rutinproven, framskaffa journaler, hålla kontakt med andra medicinska instanser o. s. v. De sociala uppgifterna skall skötas av yrkesvägledningens personal, som också bör ha hand om ev. psykologiska undersökningar jämte den egentliga yrkesvägledningen. För att undvika dubbelarbete är det nödvändigt att alla tidigare uppgifter som kommit fram vid undersökningarna på barnavårdscentraler och i skol12—717431

läkarvården överförs till ungdomshälsovården. Bäst skulle detta troligen ske om varje medborgare från födelsen vore försedd med en »hälsobok» som följde honom från den ena hälsovårdande instansen till den andra. Innan detta genomförts måste skolans hälsokort överantvardas åt den nya hälsovårdsbyrån och ligga till grund för dess arbete. Erfarenheterna vid den av kommittén i fortsättningen föreslagna försöksverksamheten bör vara vägledande för den framtida utformningen av en sådan ungdomsbyrås organisation, personalens sammansättning, specialiseringen av arbetet inom byrån o. s. v. Det är också omöjligt att utan föregående erfarenhet bedöma hur omfattande arbetet med eftervården blir. När det gäller den medicinska sidan av arbetet k a n man visserligen beräkna ungefär h u r lång tid varje kontrollbesök drar i genomsnitt, men man vet inte hur stor frekvensen av upptäckta sjukdomstillstånd kommer att bli och vilka terapeutiska åtgärder som kan bli nödvändiga. I fråga om den psykologiska och sociala rådgivningen är man ännu osäkrare p å arbetets omfattning och art. J u bättre skolornas egen rådgivning byggs ut, desto flera ungdomar måste förutsättas bli inriktade åt rätt håll redan från början; dessa kommer inte att besvära yrkesvägledningen i fortsättningen. Å andra sidan måste man säkerligen också för framtiden räkna med att mängder av ungdomar inte förrän efter några år uppfattar sitt yrkesval som ett »problem» och därmed blir i behov av ett grundligare yrkesvalsresonemang. Vidare finner man troligen genom ett sådant arbetssätt ett stort antal problemfall, som aldrig med den nuvarande omfattningen och formen av yrkesvägledning och yrkesinspektion kommer till vederbörande organs kännedom. Det är vidare av stor betydelse att också äldre ungdomar genom denna fortlöpande kontakt kommer i tillfälle att ompröva sin yrkessituation närhelst det behövs. Man kan förutsätta att yrkesvägledningen senare anlitas av dessa också längre upp i åldern om de vant sig vid denna kontakt och blivit väl omhändertagna där. I vår arbetskraftssituation är varje person som genom omskolning eller yrkesbyte blir till större nytta på ett nytt arbetsfält en stor vinst. Det är dock för tidigt att uttala något bestämt om vad ett sådant program skulle vinna åt landet och hur det skulle hjälpa de enskilda. Det enda man redan på nuvarande ståndpunkt kan säga, är att värdet av en dylik rådgivnings- och hälsovårdsverksamhet hänger på den personal som bär upp den. Om »eftervården» skulle få karaktären avett själlöst kontrollsystem, som ägnar sig åt att bokföra vad ungdomarna har för sig och vad de väger och hur de trivs, då har vi försämrat ungdomens ställning jämfört med nu. Ty de unga har nu i varje fall en vidsträckt rätt och möjlighet att utan hinder av någon tillsyn men också ofta utan hjälp av några kompetenta och välvilliga vuxna söka sig fram i livet bäst de vill och kan. Får de ingen reell hjälp och en hjälp som ges på ett sätt som de unga själva godtar, utan bara en kontroll av sina förehavanden, har de ingen anledning att prisa förändringen. 178

»Eftervårdens» organisation och personal. Från och med att ungdomarna lämnat skolan är det naturligt att deras rådgivning förlägges till yrkesvägledningen, som i framtiden liksom nu bör sortera under arbetsmarkna ds organet och vara nära sammankopplad med ungdomsförmedlingen. Den medverkan som skolorna kan vilja ha från yrkesvägledningens sida när det gäller undervisning om yrken, anlagstestningar under skoltiden o. s. v. är det onödigt och omöjligt att uttala sig om här. Vad som redan tidigare betonats är att det slutliga yrkesvägledningssamtal eller konferens, som skall ägnas varje elev innan den obligatoriska skolan är slut, skall organiseras som en konfrontation av å ena sidan skolans kunskap om eleven, elevens eget intresse och egen önskan och föräldrarnas planer med å andra sidan yrkesvägledningens kunskap om de olika yrkenas krav, framtidsutsikterna o. s. v. Det har vid flera tillfällen i det föregående understrukits att yrkesvägledningen för att fylla sitt ändamål inte får inskränkas till ett engångsföretag. De metoder är för visso inte ännu uppfunna — och det ligger i sakens natur att de inte heller kan uppfinnas — som med full säkerhet tillåter en yrkesrådgivning att vid viss tidpunkt, som till på köpet vanligen inträffar under pubertetsåren, förutsäga vad som är det bästa yrket för en pojke eller flicka. Därför bör rådgivningen ha karaktären av en fortlöpande kontakt, som möjliggör ett obestämt antal konfrontationer. Inom skolan skall detta i stort sett organiseras av skolväsendets egen personal, eventuellt i samarbete med yrkesvägledningens. Efter skolans slut skall de fristående ungdomsrådgivningsbyråerna ombesörja detta. För att yrkesvägledningsbyråerna skall kunna fungera som sådana mångsidiga rådgivningscentraler som här skisserats, måste de utrustas med speciellt utbildad och noggrant utvald personal. Den medicinska sakkunskapen har redan nämnts: en läkare och en sjuksköterska, som båda givetvis måste vara intresserade för den mångsidiga människovård det här gäller. Frågan om läkaren borde ha en särskilt på ungdomshälsovård och arbetshygien inriktad utbildning måste tyvärr sägas vara av enbart akademisk natur i den nuvarande situationen: bristen på läkare över huvud taget är som bekant så stor att inte ens de överhängande sjukvårdsuppgifterna kan tillgodoses så som man önskar. Detta hindrar dock inte att man måhända av försöksverksamheten kan vinna erfarenhet om huruvida det är motiverat att inrätta en särskild specialistlinje för denna och liknande hälsovårdsuppgifter i framtiden. Det psykiatriska och psykologiska inslaget skulle där behöva få ett bredare utrymme än i allmänpraktikernas utbildning. Problemet om utbildningen för den egentliga yrkesvägledningspersonalen är inte heller löst. Som bekant finns det ingen direkt på yrkesvägledning inriktad studieform i vårt land. De flesta som anställts på de nuvarande byråerna har social utbildning eller erfarenhet från socialt arbete eller någon 179

form av undervisning eller annat ungdomsarbete. Ett antal tjänstemän h a r kommit frän akademiska studier mer eller mindre direkt. Arbetsmarknadskommissionen har anordnat några kurser för vidareutbildning av de anställda yrkesvägledarna. De har bestått av en kurs i Stockholm 1942 (2—3 dagar), en kurs på Fristads folkhögskola 1943 (6 dagar), en i Stockholm 1944 (14 dagar) och två kurser på Bosön, Lidingön 1947 (vardera på två veckor). Ingen speciell instruktion har föregått installation i ämbetet och de korta kurserna bör väl snarast ha kunnat tjäna som väckande och inspirerande kontaktdagar för den personal som sysslar med yrkesvägledning och ungdomsförmedling men de kan inte betraktas som någon systematisk utbildning för arbetet. I regel föregås emellertid anställandet på en ungdomsförmedling av en tids praktikanttjänst, varunder man söker ge en systematisk handledning i de olika arbetsuppgifterna. Inom kommissionen föreligger en plan på att genomföra en utbildning för alla anställda vid yrkesvägledningen, bestående av en kombination av korrespondensstudier och korta kompletterande kurser. Kursbreven skall skrivas av dr Neymark och kursen skötes från yrkesvägledningssektionen. Kursverksamheten är tänkt att bli obligatorisk.

Vid 1943 års riksdag motionerade som tidigare nämnts fru Ronnebäck i andra kammaren, tillsammans med 23 andra kammarledamöter ur olika partier, om en effektivisering av yrkesvägledningen. Bland annat påyrkades utbildning av en speciell yrkesvägledarkår samt kurser för lärare och läkare Utskottet 1 yttrade att »frågorna om tillämpning av metoden med psykotekniska prov vid anlagsundersökningar och utbildningen av en speciell yrkes vägledarkår samt om anordnande av kurser för lärare och läkare är i oct för sig av sä vittgående natur och även av så stor ekonomisk räckvidd att de kräver en närmare utredning. En sådan utredning synes också önskvärc med hänsyn till behovet av en effektiv yrkesvägledning.» På utskottets förslag begärde riksdagen en utredning om effektiviserins av yrkesvägledningen. 2 Någon sådan har emellertid ännu (1947) inte kommi till stånd. Ungdomsvårdskommittén begärde 1945 att få tillkalla särskilda sakkun niga för utredning av frågan om utbildning i praktisk psykologi, särskil med hänsyn till behovet av assistenter för den psykiska hälsovården blam barn och ungdom, psykologer inom skolan, ungdomsvårdsskolorna, barna vårdsnämnderna m. fl. samhälleliga organ. Som en förberedelse härtill om bads de fyra psykologiprofessorerna att inkomma med förslag hur de skull» vilja ordna utbildningen av praktiska psykologer. Samtliga inkom med in tressanta program för en dylik examen på det akademiska planet. Med hän 1 8

Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. Riksdagens skrivelse 1943 nr 295.

visning till då arbetande universitetsberedningen avslogs emellertid ungdomsvårdskommitténs anhållan. Universitetsberedningen har sedermera föreslagit att de fyra lärostolarna i psykologi och pedagogik delas upp på åtta stycken med respektive psykologi och pedagogik som specialitet. En provisorisk utbildningskurs på ca 6 mån. för skolpsykologer har vidare anordnats av Statens psykologiskpedagogiska institut, förlagd till Stockholms högskola läsåret 1946/47. Alla övriga förslag till effektivisering av den psykologiska utbildningen i landet vilar ännu när detta skrives. Det är emellertid inget tvivel om att denna fråga måste tas upp och lösas innan de reformer inom barna- och ungdomsvården, som dels redan beslutats, dels planeras, kan bli verklighet. 1946 års skolkommission arbetar med frågan om den psykologiska expertisen inom skolan, men detta är dock bara en delfråga, ehuru en viktig sådan. Inom skolväsendet har man i första hand behov av expertis för intelligenstestning och diagnostik samt behandling av barn med speciella skolsvårigjheter. Vidare bör de kommande skolpsykologerna kunna bistå lärarna n ä r |det gäller att komma underfund med barn som visar beteenderubbningar av annan art. Gäller det att ge terapevtisk behandling åt sådana barn eller ställa diagnos på mera invecklade fall måste man väl däremot lita till centralerna för psykisk hälsovård, som så småningom skall finnas i alla län och större städer. Man kan alltså vänta att skolpsykologernas utbildning i första hand kommer att mera ta sikte på de redan nämnda skolproblemen och mindre på den terapevtiska insikten och träningen. Från ungdomsvårdskommitténs synpunkt är det då fortfarande av betydelse att de på barnpsykoterapi och barnpsykiatri inriktade studiemöjligheterna skyndsamt kommer till stånd. Det är personal med denna utbildning som behövs för de psykiska hälsovårdscentralerna och för att omdaningen av ungdomsvårdsskolorna till läkepedagogiska anstalter skall kunna förverkligas. Det är också en sådan på personlighetens centrala anpassningsproblem inriktad expertis som måste bemanna de rådgivningsbyråer för ungdom, som skisserats i det föregående. Inte så att alla tjänstemännen på en yrkesvägledningscentral behöver vara i stånd att utöva psykologisk behandling av den art som uppfostrarna av skadade barn måste kunna. Men den terapeutiskt inriktade psykologins allmänna inställning och syn på medmänniskorna och deras problem är förutsättningen för att man skall lyckas i en verksamhet med så ömtåliga uppgifter som ungdomsrådgivningen skulle få. De av kommittén framförda önskemålen är följande: 1. Personalen vid yrkesvägledingen måste förstärkas, dels genom att psykologiska experter anställs vid alla större byråer, dels genom att chefstjänstemännen på varje byrå (på större byråer kanske flera tjänstemän) 181

har en mycket grundlig och mångsidig psykologisk och socialvetenskaplig utbildning. 2. En snar allsidig utredning igångsattes rörande utbildningen i praktisk psykologi i vårt land, varvid de skilda aktuella utbildningsbehoven klart definieras från början. 3. E n provisorisk försöksutbildning anordnas på ca 1 (eller IV2) år för personer med tidigare erfarenhet inom yrkesvägledningsarbetet eller med intresse för att övergå till denna sysselsättning (ungefär i analogi med den föreslagna 1-åriga provisoriska utbildningen av skolpsykologer). Detta i väntan på att den i punkt 2 föreslagna utbildningen av yrkesvägledare och psykotekniker skall avsätta resultat. Rörande punkt 3 se särskilt avsnitt nedan. Förslag till en provisorisk försöksutbildning för yrkesvägledare. Som en utgångspunkt för diskussionen framläggs här en skiss till en utbildningskurs, som kunde anordnas som ett provisorium. Också denna utbildning förutsätter vissa institutioner som ännu inte existerar i vårt land — i varje fall inte i tillräcklig utsträckning. Samma krav p å utbyggnad av möjligheterna till utbildning i praktisk psykologi reses som nämnt också från andra håll, varför en lösning snarast måste komma till stånd. Kurstid: 1 år (med praktik för nybörjare i facket lVs år). Regi. Kursen bör anordnas i arbetsmarknadsstyrelsens regi. Stipendier. Man bör söka lösa ersättningsfrågan för deltagarna så, att de personer som efter prövning befunnits önskvärda som elever får ekonomisk gottgörelse för kurstiden genom vivrestipendier eller genom bibehållen lön om de har allmän tjänst. Deltagare. För att komma i fråga till kursen bör man ha en inte alltför kort yrkeserfarenhet av något slag eller gärna flera än ett slag. Ett minimum av 3 år bör ha förlutit efter skolans eller utbildningens slut. Ev. andra bestämmelser, om tiden tillbragts med meriterande studier. Kategorier som kan tänkas rekrytera utbildningen: a. nuvarande yrkesvägledare-ungdomsförmedlare, b. lärare — alla slag, c. socialarbetare — personalkonsulenter, kuratorer, personalchefer, ev. ungdomsledare. Inträdesvillkor, a. För dem som redan är knutna till yrkesvägledningen bör det väl räcka med ett vitsord om erkänd lämplighet för arbetet. Vederbörande bör dock genomgå samma »personality tests» som övriga sökande, detta för att ingen som går att pröva och bedöma andra skall vara undantagen från sådan objektiv prövning och bedömning själv. 182

b. För dem som inte arbetat på området förut bör första etappen bli en provtjänst vid en för denna prövning särskilt utrustad yrkesvägledningsbyrå. Efter denna provtid skall vederbörande själv söka avgöra om han trivs med arbetet, och ledningen för byrån skall bedöma hans lämplighet (efter vissa riktlinjer som ledningen för hela utbildningen uppdragit). Efter denna provtid skall de sökande genomgå en så allsidig personlighetsundersökning som låter sig göra. Denna skall inte bara ge kursledningen upplysning om de sökandes begåvning, kunskaper, läggning och sätt, utan också tjäna att införa de sökande i den atmosfär av psykologiskt arbete som skall bli deras under utbildningsåret. Det är en bra början att försöka se objektivt p å sig själv. Förstudier. De som efter ovanstående prov vunnit inträde i utbildningen — och självklart bör intagningen utgöra ett exempel på god yrkesvägledning, där slentrianmässig användning av test o. dyl. är bannlyst — bör lämpligen börja med att var på sin ort sätta sig in i vissa grundläggande kursmoment. Det är olämpligt att belasta den korta och dyrbara kurstiden med sådant som lika bra kan göras undan hemma. Hit hör en orientering över yrkeslivet (Våra yrken, yrkeskartoteket m. m ) , vårt skolväsen, redogörelse för yrkesvägledningen i utlandet (handbok saknas men bör kunna framskaffas). Vidare en översikt över vår sociallagstiftning. Ev. bör vissa grundböcker i psykologi kunna läsas in i förväg dessutom. Dessa kursmoment bör eleverna kunna tentera på innan kursen börjar. Inbyggd praktik. Den praktiska arbetstekniken på en yrkesvägledning och en ungdomsförmedling läres vida bättre på en byrå än under en kurs, varför var och en som inte förut är anställd i facket bör ha en ordentligt tilltagen praktik innan den egentliga teoretiska undervisningen börjar. Lämpligt vore kanske att praktiken komme mellan de ovannämnda förberedande studierna och själva kursen. I så fall kunde eleverna med skäl ges en hygglig lön under sina 6—8 praktikmånader. Dessa bör läggas till erkänt väl skötta byråer, gärna mer än en. Utom att praktikanterna under denna tid får lära sig att hantera blanketter och statistik samt får en inblick i förmedlingsarbetet och yrkesvägledningens sätt att arbeta, kommer de underfund med vilka frågor de sen skall ställa till böckerna och lärarna under utbildningen. Kursen. Kursens huvudämnen bör vara sociologi och psykologi. 1. För att kunna orientera sig i den moderna sociologiska litteraturen bör deltagarna behärska engelska. Egna fältarbeten som belyser något avsnitt av hur svenska folket lever i dag — främst på arbetsplatserna — bör ingå. Lagkunskapen fördjupas på vissa områden, arbetslagstiftning, kunskap om organisationer o. s. v. 2. I de psykologiska studierna måste man nog gå direkt på de praktiska uppgifterna, som kanske kan delas upp i två huvudavsnitt: 183

A. Att få den vetenskapliga grundsynen på människan innött under långvarig kontakt med en psykoterapeutiskt arbetande klinik, där eleverna får följa vissa fall, göra sociala utredningar och deltaga i konferenser (men icke i terapin). Under hela utbildningsåret bör kontakten med denna institution upprätthållas, också om det blir bara någon veckodag man tillbringar där. (Ericastiftelsen k a n tänkas utbyggd till denna institution eller någon annan skapas, ev. också utanför Stockholm). B. Att i ett väl utrustat modernt arbetande psykologiskt laboratorium få lära sig testning av alla slag, samt så småningom själv leda personlighetsundersökningar. Som ett särskilt avsnitt bör handläggning av särpräglade yrkesväljare (partiella, debila o. s. v.) behandlas, såväl från social och sociologisk som psykologisk synvinkel.

Förslag

om försöksverksamhet

med

ungdomshälsovård.

Nedanstående förslag har utformats i sannad med chefen för vrkesvägledningsverksamheten dr E. Neymark. Medicinska experter med erfarenhet av modern hälsovård har vidare medverkat vid skisserandet av planen. För uppläggningen av den somatiska undersökningen har erfarenheterna från friskundersökningarna vid Stockholms stadionklinik kunnat tillgodogöras genom docent T. Sjöstrand. Läkarna vid arbetshygieniska avdelningen av Statens institut för folkhälsan, doktorerna Ahlmark och Lundgren har genom sin redan praktiserade försöksverksamhet med effektiviserad besiktning av minderåriga arbetare enligt arbetarskyddslagen givit material för den typ av försöksverksamhet som föreslås bli knuten till arbetarskyddets minderårighetskontroll. För att experimentverksamheten skall ge största möjliga erfarenhet bör den läggas upp efter två linjer. Den ena föreslås bli direkt knuten till yrkesvägledningen närmast som en form av effektiv »eftervård». Den andra skulle som ovan antytts knytas till yrkesinspektionen, närmast som en effektivisering och komplettering av den årliga läkarbesiktningen för minderåriga. Gemensamt för båda typerna av hälsokontroll skulle vara kombinationen av en somatisk undersökning och en personlig kontakt av det slag som en kurator kan få och som skulle avse att ge klarhet om ungdomarnas allmänna livssituation, framför allt yrkes- och arbetsförhållandena men också andra faktorer som har betydelse för den totala anpassningen och trivseln i tillvaron, samt att organisera och förmedla de hjälpåtgärder som är behövliga. Personalen måste sålunda bestå dels av medicinsk sakkunskap — läkare och sjuksköterska —, dels av personer med psykologisk och social utbildning, närmast att betrakta som yrkesvägledare med god utbildning och erfarenhet.

A. Ungdomshälsovård förlagd till yrkesvägledningen. Som försöksort föreslås Västerås stad med en del av den omgivande landsbygden. Verksamheten bör vara förlagd i direkt anknytning till yrkesvägledningsbyrån vid ungdomsförmedlingen och ledas av en för uppgiften lämplig person bland byråns personal. För att utföra de nedan omnämnda läkarundersökningarna anställes för så lång tid som behövs en intresserad läkare. Så länge verksamheten har en blygsam omfattning kan måhända sköterskeassistans erhållas genom samarbete med exempelvis skärmbildscentral, dispensär eller annan institution som utför röntgenundersökningar. Verksamheten föresläs få följande uppläggning: 1. Före barnens skolavslutning. Den i fjärde kapitlet beskrivna yrkesvägledningen bestående av orienterande undervisning i skolan och enskild vägledning genom personal från ungdomsförmedlingens yrkesvägledning bör genomföras så omsorgsfullt som möjligt. Eleverna och deras föräldrar förberedes på att ungdomarna skall bli föremål för en fortlöpande kontakt. Forskningssyftet och den omvårdande karaktären av försöksverksamheten I torde båda kunna framhållas. Det är viktigt att man vinner de ungas in, tresse och sympati för saken, då den på försöksstadiet givetvis måste bygga på frivillig medverkan. 2. Skolornas hälsokort överlämnas till byrån och alla uppgifter av större betydelse överföras härifrån till det journalkort, som lägges upp för »efter vården». 3. Överenskommelse träffas med arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer så att dessa parter vinnes för arbetet. I första hand gäller det att ungdomar som har anställning i arbete kan få ledigt utan att mista lönen under den hela eller halva dag då besöket på ungdomsvårdsbyrån sker. 4. Vid en lämplig tidpunkt året efter elevernas avgång från folkskolan tillsändes de ett kallelsekort med betalt svarskort. Det senare återsändes till byrån med uppgift huruvida den föreslagna tiden för besöket passar eller vilken annan tid som skulle vara lämpligare. Eleverna från landsbygden får sin resa betald. 5. Byråns personal bör ha tillräcklig tid till förfogande för att efterforska sådana ungdomar som inte nås av kallelsen eller inte svarar. Man bör söka kontakt med hemmet eller med arbetsplatsen i sådana fall. Då man kan misstänka att en del ungdomar med speciellt besvärliga problem faller inom denna grupp är det av största intresse att man får med även dem i undersökningen. Även om de inte alltid kan förmås att infinna sig till läkarundersökning, kan yrkesvägledaren-kuratorn vid personligt besök inhämta en hel del fakta och erbjuda sin hjälp, om sådan behövs. 6. Den somatiska undersökningen. För att en somatisk hälsokontroll skall kunna ge ett tillförlitligt resultat bör den omfatta följande moment: röntgenkontroll (3 plåtar, lungtbc, hjärtvolym) 185

hjärtkontroll medelst elektrokardiograf blodsänka blodfärgämneshalt äggvita mätning vägning blodtryck Dessa prov utföres av sköterskan. Tolkning av röntgen bör utföras av en röntgenolog. Plåtarna och hälsokorten översändes till denne, som inför resultatet på kortet. I de fall då något fel upptäckes måste vederbörande alltså kallas till ett återbesök eller en ny kontakt p å annat sätt åstadkommas. 7. En informell intervju med den besökande. Vid första besöket undersöker läkaren själv hjärtton och samtalar en stund i lugn och ro med den besökande om hans hälsa och levnadsförhållanden. Ett nödvändigt villkor för att hälsokontrollen skall kunna omfatta också de psykiska faktorerna och den sociala och emotionella anpassningen är att läkaren har förmåga att under denna informella intervju vinna ungdomarnas förtroende och komma underfund med de fall som kräver närmare undersökning och eventuellt hjälp av andra skäl än kroppsliga åkommor. Alternativt kan det också tänkas att det blir den icke-medicinske medarbetaren på byrån som får uppgiften att intervjua ungdomarna. Under alla omständigheter bör yrkesvägledaren personligen förhöra sig om vederbörandes yrkessituation och anteckna vad som kommer fram. I det stora flertalet fall inskränker sig alltså proceduren till den rutinmässiga hälsokontrollen, inklusive ett kort samtal med läkaren, och några upplysningar till yrkesvägledaren. 8. Problemfallen. I ett visst antal fall — frekvensen är det omöjligt att yttra sig om i förväg — kommer det att bli anledning till andra åtgärder. Det gäller först och främst alla de fall, där den somatiska undersökningen blottat sjukdomar eller misstänkta symtom. Läkaren k a n i vissa fall själv ge råd om botemedel o. s. v. I andra fall remitterar h a n vederbörande till vidare undersökning eller sjukvård. Tillsammans med yrkesvägledaren diskuterar läkaren igenom fallet u r yrkes- och arbetssynpunkt. Ofta k a n andra faktorer, såsom bostadsförhållandena, avståndet till arbetet, matordningen ha betydelse för sjukdomen. I andra fall är det samtalen med läkaren eller yrkesvägledaren som avslöjar ett eller annat problem. Det kan gälla så enkla ting som att vederbörande inte tycker sig få den yrkesutbildning han behöver på den plats där h a n arbetar. Kanske resulterar samtalet i ett råd om fritidsstudier i en eller annan form. Kanske konkretiseras en förut kanske blott vag önskan om att söka sig till en skola eller kurs. Kanske blir funderingarna på platsbyte aktuella. — I andra fall kommer samtalen att blotta personliga problem av trassligare art: vantrivsel med arbetet, svårigheter att få kontakt med kam186

rater, ekonomiska bekymmer, motsättningar inom familjen, besvärligheter på det sexuella området. Närmare bekantskap med problemen ifråga kan komma att blotta mer eller mindre djupgående nervösa störningar, som tagit dessa olikartade uttryck i livet. Men det kan också hända att huvudorsaken till besvärligheterna ligger i att de yttre förhållandena varit sällsynt motiga; i sådana fall kan praktiska hjälpåtgärder ge bot också för de psykiska störningarna. I fall av den förstnämnda sorten skulle väl en sådan byrå som den skisserade inte alltid kunna ge någon effektiv hjälp — n å g o n nytta skulle det dock säkert göra om ungdomarna ifråga fick tala ut om sina problem och upplysas om de visserligen få men dock existerande möjligheterna till psykoterapi som finns i vårt land.

B. Försöksverksamhet med utbyggd hälsokontroll vid läkarbesiktning av minderåriga enligt arbetarskyddslagen. I femte kapitlet redogöres för den lagstadgade läkarbesiktningen av minderåriga arbetare. Enligt det framlagda förslaget till ny arbetarskyddslag skall denna årliga undersökning omfatta alla anställda ungdomar under 18 år utom dem som arbetar inom jord- och skogsbruk samt husligt arbete: alla hemmavarande barn blir givetvis också undantagna. Vid besiktningen — som normalt skall försiggå ute på arbetsplatserna men som i vissa fall kan förläggas till läkarens mottagning — har läkaren inte tillgång till vare sig sköterskeassistans eller sådan apparatur — särskilt röntgen — som numera anses oundgängligen nödvändig för en hälsokontroll. Enligt de erfarenheter som gjorts vid den tidigare omnämnda experimentverksamheten h a r följande program för effektivisering av läkarbesiktningen skisserats. I första hand föreslås att ett av Stockholms inspektionsdistrikt får pröva metoden. 1. Besiktningen får karaktär av en modern hälsokontroll. För att den årliga läkarundersökningen skall kunna ge trygghet ifråga om hälsotillståndet är det nödvändigt att utvidga undersökningsprogrammet till att omfatta de rutinprov som räknats upp under punkt 6 sid. 185—6. Detta kan inte genomföras så länge läkaren har att resa runt till arbetsplatserna. 2. Lokal för läkarundersökningen. E n läkarmottagning med röntgenapparat, elektrokardiograf och tillgång till sköterska måste stå till förfogande. De minderåriga arbetarna får kallas till undersökningen via arbetsgivaren. Social rådgivning måste komplettera besiktningen. 3. Om läkarundersökningen avslöjar en sjukdom eller om det kommer fram att den undersökte inte har lämpliga arbetsförhållanden o. d. står besiktningsläkaren tämligen hjälplös om h a n inte har en medhjälpare, som k a n ombesörja kompletterande undersökningar ute på fältet och se till att behövliga hjälpåtgärder vidtas. Framför allt är det yrkesråd som ofta be187

hövs. En person från statens yrkesvägledningsbyrå bör därför ha sitt arbete förlagt till besiktningsläkarens klinik. Skillnaden i arbetssätt blir först och främst att endast de ungdomar som faller under lagens bestämmelser blir undersökta. Vidare att kontakten söks via arbetsplatserna, inte direkt årsklassvis. Ur experimentsynpunkt är det värdefullt att få båda vägarna prövade samtidigt.

BILAGOR

BILAGA A

RUNDFRÅGA RÖRANDE UNGDOM SOM LÄMNADE FOLKSKOLAN 1942

För att i någon mån kunna bilda sig en uppfattning om hur de unga som lämnar folkskolan tillbringar de närmaste åren efter skolans slut, har kommittén gjort en undersökning bland elever som avgick våren 1942. Materialet insamlades under 1945, varför ungdomarna då de nåddes av rundfrågan varit ute i arbetslivet ca 3 år. Syftet var att få reda på om de under denna tid hunnit finna sig tillrätta i yrkeslivet, om de själva anser sig ha valt yrke definitivt, om de trivs med det de har för händer, om de skaffat eller skaffar sig en utbildning som kan anses behövlig för det valda yrket, hur mycket de förtjänar och om de bor kvar i sina hem eller flyttat bort. Insamlingen av materialet har lärarna i barnens avgångsklasser ombesörjt med undantag för Stockholm, där kommittén insamlat svaren genom medarbetare, som varit i personlig kontakt med ungdomarna genom besök i hemmen eller telefonsamtal. Omkring 150 folkskollärare från hela landet har välvilligt — utan ersättning — påtagit sig arbetet att genom samtal med eleverna inhämta svar på formulärets många frågor. För de fall då läraren inte kunnat få kontakt med en elev på annat sätt, har en särskild blankett skickats ut per post, varefter läraren överfört dess uppgifter till den vanliga blanketten. Det har inte kunnat undvikas, att en eller annan elev därvid underlåtit att svara och att klasserna därför inte blivit fulltaligt redovisade. I några fall har en elevs vistelseort också varit okänd. Det är tänkbart att en del av dessa okända utgör i något avseende problematiska fall; en gång anmäldes t. ex., att en som inte svarat hade lämnat skolan efter § 48. 1 Att det procentuella antalet »fyrtioåttor» är mindre i undersökningen än i hela folkskolematerialet, tyder på att ett visst bortfall av intellektuellt undermåliga skett. Klasser med påfallande stort antal uteblivna svar har kasserats vid bearbetningen.

Materialet. Antalet avgångsklasser som bearbetats är 149 från hela landet utom Stockholm och elevernas antal är 1 732. Klassernas storlek varierar från 37 stycken till 1 och 2 i små byskolor i glesbefolkade landssocknar. Genom att de medverkande lärarna måste utväljas efter deras villighet — kommittén annonserade helt enkelt i lärartidningarna — 1 § 48. 2. Lärjunge, som saknar erforderlig fattningsgåva för att förvärva det fulla kunskapsmått, vilket enligt gällande reglemente bör i skolan inhämtas, eller som av sjukdom eller lyte hindras att begagna undervisningen, må i den ordning, som i reglementet föreskrives, kunna av skolrådet erhålla tillstånd att avgå från skolan, dock icke före utgången av det läsår, som utlöper under det kalenderår, lärjungen fyller fjorton år.

kunde man inte från början planera undersökningen efter representativitetsprincipen, vare sig i fråga om den geografiska fördelningen eller fördelningen på städer, tätorter och landsbygd eller på olika skolformer. Den första rent slumpmässiga insamlingen av material kompletterades dock, sedan det blivit tydligt att städerna med sina mångdubbelt större klasser blev överrepresenterade i förhållande till landsbygden. Adresser till intresserade lärare i landsbygdsskolor erhölls från folkskoleinspektörerna och många av dessa lärare lämnade på anmodan välvilligt uppgift om sina klasser. Hela antalet bearbetade svar uppgår till 2 060, fördelade på Stockholm, övriga städer och landsbygden på det sätt som framgår av följande tablå, vari även angivits hela antalet barn, som enligt folkskolestatistiken detta år lämnade den obligatoriska folkskolan. Bearbetade svar

Från folkskolor i Stockholm » » i övriga städer på landsbygden

328 522 1210 Summa 2 060

Avgångna folkskolebarn

Svar i % av ^ ^ ^ , barn

2 400 13 500 58 400 74 300

13-7 3-9 2-1 2-8

De tillfrågade skulle, om de vore representativt fördelade, överallt utgöra 2-8 % av de avgående barnen. Nu är Stockholm som synes betydligt överrepresenterat med 13-7 % tillfrågade. För det övriga landet utgör de tillfrågade ungefär en på 40 av ungdomen som lämnade skolan 1942. Trots ansträngningarna att få en representativ fördelning på städer och landsbygd är de förra något för starkt företrädda i materialet. Enligt statistiken svarar städerna för ca 19 % av de från folkskolan avgående eleverna, sedan Stockholm räknats bort; i undersökningen utgör de 30 %. Landsbygdssiffran avser den administrativa landsbygden. I bearbetningen skiljes de som kommer från rena landsbygdsskolor från dem som haft sitt hemvist i tätorter. Det är lärarna som står för denna rubricering och fördelningen är: från ren landsbygd 826 svar fördelade på 104 klasser » tätorter 384 » » »18 » summa 1 210 svar Geografiskt fördelar sig de tillfrågade ungdomarna över hela Sverige. Genom det insamlingssätt som användes, kunde man självfallet inte få någon garanti för att de olika länen skulle bli representativt företrädda; däremot torde, som framgår av tabellen på sid. 193, alla eller i varje fall ett stort antal av vårt lands olikartade naturliga områden vara företrädda i undersökningen. Föräldrarnas yrkes- och socialgruppering För tillförlitligheten hos undersökningen är det dock ännu viktigare, om befolkningens fördelning på de olika yrkesgrupperna återfinns i materialet. Barnens sociala miljö bestäms i väsentlig grad av föräldrafamiljens näringsfång. För att i någon mån kunna skilja ut den högre socialgruppen ur de olika yrkesgrupperna har den av arbetsförmedlingen brukade indelningen använts vid yrkesgrupperingen. Denna skiljer sig från den vid folkräkningarna använda yrkesgrupperingen bland annat därigenom, att den ledande förvaltningspersonalen inom olika näringsgrenar sammanförts med »allmän tjänst» och fria yrken i yrkesgrupp V, medan folkräkningarna redovisar såväl företagsledare som övriga funktionärer under respektive industri, jordbruk o. s. v. Man

Geografisk fördelning av de tillfrågade ungdomarna (Stockholm utelämnat). Antal klasser Stockholms län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Älvsborgs län Skaraborgs län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa

Antal barn Summa

Pojkar

Flickor

18 14 7 8 2 7 5 14 16 1 1 1 8 3 20 2 8 7 7

134 87 53 76 16 25 26 75 126

27 13 88 18 19 28 20

137 62 41 69 11 21 21 66 153 29 5 28 35 42 89 13 25 28 24

271 149 94 145 27 46 47 141 279 29 7 28 62 55 177 31 44 56 44

1 732

får alltså i den av arbetsförmedlingen använda uppställningen yrkesgrupp V som en samlingsgrupp för alla »högre* yrken, intellektuella och administrativa, kort sagt alla manschettyrken. I hela undersökningen — utom Stockholm — återfinns endast 76 fäder eller 4*8 % i grupp V. De stora huvudgruppernas relativa fördelning är följande i 1940 års folkräkning och i undersökningsmaterialet: 1 Tabell 1. Yrkesgrupperingen bland de tillfrågade barnens fäder (eller målsmän) och bland manliga yrkesutövare enligt folkräkningen. 1

Antal

%

Manliga yrkesutövare enligt 1940 års folkräkning

504 656 140 94 76 14 911 18/

31-6 41-2

34-3 39 8

6-8

11 Summa

100 Summa

1732 Barnens föräldrar

Yrkesgrupper

I Jordbruk II Industri och hantverk. III Transport IV Handel V »Högre yrken»2 VI Husligt arbete VII Diverse Utan arbete

8-8 5-9 4-8 0-9

8-0

10-7 6-1

—

139 Utan uppgift. 1 2

Stockholm utelämnat. Som framgår av texten sammanfaller inte yrkesgrupp V i undersökningen helt med samma grupp i folkräkningen. 1 De föräldrar om vilka uppgift saknas har utelämnats vid procentberäkningen; antagligen fördelar de sig på samma sätt som de övriga.

1 3 — 711431

Av uppställningen framgår att huvudgrupp I — jordbruk, skogsbruk och fiske — är något för svagt företrädd, medan grupp II — industri och hantverk — är ungefär lika mycket överrepresenterad. Detta beror givetvis av den redan påpekade överrepresentationen av städerna jämfört med landsbygden. Att gruppen »handel» är vanligare bland hela antalet manliga yrkesutövare i landet än bland fäderna till de undersökta ungdomarna är fullt förklarligt med hänsyn till, att många anställda inom springpojkskategorin övergår i annan yrkesgrupp före den ålder det gäller i undersökningen. Att endast 4*8 % av fäderna tillhör de »högre» yrkena, inklusive fria yrken, lärare, kontorspersonal i ledande ställning o. s. v., är även naturligt, då barnen till detta skikt i större utsträckning än andra övergår till högre skolor innan de når de avgångsklasser som undersökningen avsett. Avvikelserna från den väntade fördelningen av fäderna på de olika yrkesgrupperna är på det hela taget så obetydliga, att man torde kunna betrakta de tillfrågade som ett gott urval ur hela den avgående folkskoleungdomen. Avgångsklass. Fördelningen på avgångsklasser framgår av tabellen på sid. 195. Vid en jämförelse med folkskolestatistiken för avgångsklassen 1942 visar det sig, att klass 7 är något starkare representerad i undersökningen än i hela materialet: nära 50 % i undersökningen mot ca 36 % i hela landet. Nu är emellertid att märka, att avgång från klass 7 i den officiella skolstatistiken bara redovisas, när denna klass är obligatorisk, och detsamma gäller klass 8. Obligatorisk åttonde klass förekom praktiskt taget ingenstans 1942, däremot avgick ca 3 000 elever detta år från frivillig åttonde klass; av dessa har ett par klasser kommit med i undersökningen. Representativiteten är alltså bättre än vad den officiella statistikens siffror visar. Den lilla överrepresentation för klass 7 som kvarstår, förklaras antagligen av att folkskoleklasserna vanligen är större i de tätare befolkade orterna, där också klass 7 införts mest, varför ett slumpmässigt urval av läraravdelningar automatiskt ger något för många elever i klass 7 liksom i tätorter och städer jämfört med ren landsbygd.

Stockholmsmaterialet. Genom att kommittén hade möjlighet att i Stockholm utföra undersökningen i egen regi och därvid samarbeta med yrkesvägledningen, kunde materialet där underkastas en mera intensiv behandling. Stockholmsundersökningen kan därför betraktas som ett noggrannare studium av en mindre del av materialet, samtidigt som den givetvis återspeglar de såregna förhållandena i storstaden. I Stockholm valdes enbart elever från 8:e klassen, emedan yrkesvägledning meddelats dessa. Av de 328 tillfrågade ungdomarna i Stockholm hade 294 gått ut från normalklass och 34 från hjälpklass. De tillfrågade ungdomarna från normalklass utgör en femtedel av dem som gick ut åttonde klassen, de tillfrågade hjälpklasseleverna utgör drygt hälften av dem som lämnade hjälpskolan. Vid urvalet av klasser i Stockholm togs dels hänsyn till att de olika stadsdelarna skulle bli representerade, dels tog man — om det fanns flera klasser att välja på — den, där lärarna lämnat s. k. lärarutlåtande om eleverna. Ungdomsförmedlingen-yrkesvägledningen har lånat ut dessa lärarutlåtanden jämte de av eleverna själva ifyllda blanketterna om vad de önskade välja för yrke. Elevernas betyg har hämtats från folkskolornas betygskataloger. Till slut har socialregistret genomgåtts, varvid man fått upplysning om huruvida familjerna varit i ekonomiskt nödläge eller av andra skäl måst anlita samhällets socialvård. Även ungdomarnas eventuella mellanhavanden med barnavårdsnämnd och rättsväsende kommer här fram. En svaghet är dock, att elever som inte förekommer i socialregistret kan ha varit åtalade; om

Avgångsklass. Klass 6

Klass 7

Klass 8

Summa

Absoluta tal. Stad Pojkar Flickor

108 45 63

377 158 219

37 21 16

522 224 298

Tätort Pojkar Flickor

183 88 95

201 95 106

384 183 201

Landsbygd Pojkar Flickor

545 296 249

281 130 151

826 426 400

429 407

383 476

21 16

833 899

Klass 6

Klass 7

Klass 8

Summa

%

0/

/o

%

%

Relativa tal. Stad Pojkar Flickor

20-7 20-1 21-1

72-2 70-5 73-5

7-1 9-4 5-4

100-0 100-0 100-0

Tätort Pojkar Flickor

47-7 48-1 47-2

52-3 51-9 52-8

0-0 0-0 0-0

100-0 100-0 100-0

Pojkar Flickor

66-0 69-5 62-3

34-0 30-5 37-7

0-0 0-0 0-0

100-0 100-0 100-0

48-3 51-5 45-3

49-6 46-0 52-9

2-1 2-5 1-8

100-0 100-0 100-0

Samtliga Pojkar Flickor

inte barnavårdsnämnden eller nykterhetsnämnden har anledning att ingripa med utredning eller övervakning, göres nämligen ingen notering av åtal eller dom i socialregistret. Till slut genomgicks arbetsförmedlingens register, så att man fick reda på hur många ungdomar som anlitat förmedlingen och vilka platser de fått genom denna. Frågeblanketten. Den blankett, som jämte ett förklarande brev skickades ut till lärarna, hade följande utseende: 1. Pojke. Flicka. 2. Född år 19 3. Bostadsort vid skolans slut: stad, tätort, landsbygd 4. Faderns yrke vid samma tid: 5. Hur många klasser omfattade den egentliga folkskolan? 6 7 8 6. Avgick han (hon) efter § 47 eller § 48? 7. Hur bedömer Ni hans (hennes) allmänna begåvning: över medelmåttig, medelmåttig, under medelmåttig? 8. Något annat att tillägga om eleven (t. ex. hemförhållanden, ev. ohälsa, missanpassning eller särskilt positiva drag)

9. Har han (hon) genomgått fortsättningsskola och hur var den ordnad? 10. a) Har han (hon) flyttat från orten? ja nej. b) I så fall ensam? eller tillsammans med sin familj, c) Vart har han (hon) flyttat? 11. Beskriv hur de 3 första åren efter folkskolans slut tillbragts. Angiv heldagsskola, arbetsanställning och vistelse i hemmet. Tiden

Gav (ger) arbetet Arbetsplats, (ev. Sysselsättningens Gav (ger) arbetet Förtj. pr art (resp. skol- för mycket, lagom skola el. i hemmet) utbildningen) el. för litet att göra yrkesutbildning vecka kr.

Exempel på i iur man fyller i: Juni42-dec. 43 Hemmet Hjälpt till i hushållet Jan. 44-dec. 44 Kemikalieaffär Springflicka

För litet

Nej

0 Lagom

Ja (fått expediera)

25 För dem som bor hemma och arbetar borta: 12. a) Betalar han (hon) regelbundet för mat och husrum hemma? b) I så fall hur mycket?

ja

nej

För dem som har egen bostad: 13. a) Hur mycket betalar han (hon) för rum och mat? b) Försörjer han (hon) sig helt själv? ja nej c) Om icke, vem ger det tillskott som behövs? För dem som bor och arbetar h e m m a : 14. a) Har han (hon) någon kontant lön? ja nej b) I så fall hur mycket? c) Om icke, hur mycket pengar får han (hon) för personliga behov (nöjen o. d., icke kläder) 15. Har han (hon) ägnat sig åt några studier eller yrkesutbildning (utöver ev. i fråga 11 angivna skolgång)? ja nej 16. I så fall i vilken form: studiecirkel, kurs (er), yrkesskola, korrespondens, enskild läsning 17. Vad omfattade studierna (ange både läsämnen och praktiska ämnen)

18. a) Har studierna bedrivits inom någon studie- eller ungdomsorganisation? ja nej b) I så fall vilken? , 19. Bedrevs studierna med tanke på yrket? ja nej 20. a) Har han (hon) nu inriktat sig på något bestämt yrke? ja nej b) I så fall vilket 21. a) Trivs han (hon) med det nuvarande arbetet (resp. skola)? ja nej b) Om inte, vad skulle han (hon) hellre vilja ägna sig åt? 22. a) Har övertidsarbete eller andra omständigheter lagt hinder i vägen för studier? ja nej

b) Beskriv i så fall hur arbetsförhållandena gestaltat sig

23. Plats för andra upplysningar om arbetet, om ev. sjukdom, förlovning, äktenskap, barn m. m

Skolans namn

Skolform (kommun)

(län)

Ifyllande persons namn (lärare)

Insamlingsarbetet. Frågorna 1—9 fyllde lärarna i från sina handlingar om barnen. För fråga 10 har pastorsämbetet i vissa fall måst tillfrågas, oftast har läraren reda på saken eller får det under samtal med andra kamrater i klassen. Dessa samtal har lärarna åvägabragt på olika sätt. En del har samlat sina gamla elever till ett möte eller en bjudning och kallat samman dem genom en annons. På andra håll har läraren gått från adress till adress och sprakat med ungdomarna i hemmen. Ibland har telefonen använts och, som redan nämnts, någon gång brev med en särskild blankett, där frågorna 1—9 inte var medtagna. Metoden att be folkskollärarna utföra fältarbetet var den enda möjliga för kommittén. Det gällde ju att få in uppgifter från alla landsändar, så att de olikartade förhållanden som våra folkskolebarn möter vid sitt utträde ur skolan avspeglades i undersökningen. Någon institution eller apparat för sociologiska undersökningar av denna art finns inte att tillgå, varför kommittén måste vända sig direkt till de enda personer, som kunde tänkas vara både villiga och kunniga att utföra arbetet, nämligen lärarna. Med undantag för ett fåtal fall är det barnens egna klasslärare i avgångsklassen som ombesörjt uppgiften. Undantagen utgör några lärare, som i egenskap av »kontaktmän» för ungdomsförmedlingen-yrkesvägledningen särskilt tillfrågats om de ville hjälpa till och i några fall också gjort det, trots att de inte hade en egen avgångsklass år 1942. Från ett enda skoldistrikt, en stadsliknande förort till Stockholm, har ett par lärare anmärkt att undersökningen mötts med misstro, så att föräldrar t. o. m. ringt upp för att uttala sitt misshag med detta påhitt, som man antog gå ut dels på att skaffa lärarna extrainkomster (!), dels på att — via inkomstuppgifterna — skaffa in mera skatt åt staten. Sådana svårigheter har dock inte rapporterats från något annat håll, även om en viss obenägenhet att lämna upplysning om de ekonomiska förhållandena kan ha medverkat till, att de frågor som rör detta område inte blivit hundraprocentigt besvarade. Helhetsomdömet är emellertid att försöket slagit mycket väl ut och att lärarna i stort sett lyckats få svar på alla dessa frågor, som avser att ge en bild av vederbörandes yrkestillvaro under de första tre åren. När det ibland lämnas många obesvarade punkter — t. ex. om yrkesinriktningen och trivseln — får det nog tolkas som om lärareninsamlaren ibland glömt bort eller givit upp att fråga om dessa ting. Kanske sammanhänger detta med att så många ungdomar, särskilt ute på landet, aldrig medvetet funderat över sitt yrkesval och därför inte har så lätt att ge ett överlagt svar på frågorna 20 och 21. En lärarinna från en utby i en av Dalarnas finnmarker ger följande kom-

mentar till frågan om ungdomarna trivs i sitt yrke: »Ingen har någonsin förr frågat om det, så det har de inte tänkt på.» I Stockholm visade det sig vid provundersökningar att man inte kunde lita till klasslärarnas medverkan. Även i gynnsammaste fall, då lärarna hållit samman sin klass i en liten förening eller klubb, var alltför många skingrade. Att leta upp deras nya adresser och besöka dem var för tidskrävande, för att lärarna skulle kunna utföra det under sin skoltermin. I stället gjordes alltså besöken eller telefonförfrågningarna av kommitténs sekreterarpersonal. Vanligen besvarades frågorna mycket beredvilligt; både föräldrar och ungdomar var oftast glada åt att få tala om yrkesvalet och vad därmed sammanhänger. Det hände till och med i ett par fall, att pojkar satt inne och väntade på besöket, sedan det spritt sig i kvarteret att årsklassen i fråga höll på att »galluppas». Endast i två fall blev intervjuaren av någon av föräldrarna förvägrad att samtala med de efterfrågade ungdomarna, medan ingen enda av de unga själva nekade att svara. En hjälpklasspojke som låg sjuk vid första besöket, kunde inte heller vid två senare besök träffas: modern yttrade bara kort, att han inte var hemma och att han inget arbete hade. I det andra fallet var det fadern till den efterfrågade ynglingen, som i korrekta men bestämda ordalag förklarade, att »nu fick det vara slut med frågor och blanketter vid dörrarna». I ytterligare ett par fall var föräldrarna avvisande men ungdomarna däremot villiga att svara, varför intervjuerna kunde genomföras. Ett exempel: samtalet med en flicka fick föras i en mörk tambur, medan hon sökte hålla dörren stängd om en trätande, tydligen onykter mamma, som ville hindra henne att lämna några uppgifter.

Anpassningen i yrket. Huvudsyftet med undersökningen var att försöka få fram, t vad mån de första åren i arbetslivet begagnas till en sådan anpassning i yrkesarbetet, att man kan säga att ett bestämt yrkesval kommit till stånd, i detta fall under de tre första åren efter skolans slut. Frågan om beständigheten hos yrkesönskningar, som uttalas vid den tidiga ålder, då majoriteten av våra folkskolebarn slutar sin skola, är värd att undersökas närmare. Dels ur synpunkten vad barn vid denna ålder verkligen vet om det önskade yrket; många gånger har barnen inte känt närmare till vad ett önskat yrke verkligen innebär. Dels ur den ännu viktigare psykologiska synpunkten, i vad mån lusten vid och rent av behovet av vissa funktioner, som framstår som det lockande i resp. yrken (exempelvis att få röra på sig, att få vara ute, att få resa och se främmande syner, att få träffa folk vid en disk, att få vårda småbarn) är av samma övergående natur som barnets allt uppslukande intresse för något nytt, ett intresse som försvinner så snart den nya funktionen behärskas och inte är något problem längre. I stockholmsmaterialet kan vi jämföra det valda yrket eller den nuvarande sysselsättningen med barnens egna önskningar, när de stod i begrepp att lämna folkskolan. Det är inte så få som verkligen gått den väg de då angav — 12 %. Det stora flertalet har dock inte gjort det, och en närmare granskning av yrkeskarriären är då i många fall av stort intresse. De uppgifter som formulären innehåller räcker i bästa fall till, för att man skall kunna fälla ett omdöme om huruvida vederbörandes yrkesval är tillfredsställande eller ej. Dels har var och en tillfrågats om han eller hon »nu inriktat sig på något bestämt yrke». Blir svaret på denna fråga nej, har »yrkesanpassningen» betecknats med codesiffran 0, vilket alltså anger att vederbörande inte haft tillfälle att välja yrke eller saknat initiativ och förmåga att bestämma sig för en bestämd yrkesbana, även om tillfälle erbjudit sig. I denna grupp befinner sig ett stort antal landsbygdsungdomar, som arbetat

i jordbruk, i skogen eller i hushåll hos den egna familjen eller hos grannar, men som | förklarar sig inte ha fattat något beslut om det framtida yrket. Exempel skall refereras [ i fortsättningen. Vidare hör till O-gruppen de obeständiga ungdomarna, vilkas yrkesanpassining man har skäl att oroas för: de som går från arbete till arbete utan att stanna någonstans, och de som kanske troget eller slött stannat kvar i ett arbete som de antingen inte vill ägna sig åt eller som de vet att de inte kan behålla, ett återvändsyrke med andra ord. Där en tillfrågad svarat att han eller hon bestämt sig för ett yrke för framtiden men ! inte lyckats skaffa sig arbete på området och inte heller håller på att utbilda sig för det, h a r man satt codesiffran 1. Den betecknar alltså att vederbörande ändå vet vad han vill, även om det är tvivelaktigt huruvida planen kommer att förverkligas. I de fall då vederbörande förutom sitt beslut om framtidsyrket också kan uppvisa något steg på vägen mot målet — det må vara en anställning inom arbetsområdet, som dock inte har lärlingskaraktär, eller en korrespondenskurs som man hoppas skall jämna vägen in i yrket i framtiden, så betecknas yrkesanpassningen med 2. De som förklarar sig bestämda för det yrke i vilket de arbetar eller som de utbildar sig för (i yrkesskola), har ansetts som de klara fallen, betecknade med 3. Vid bearbetningen har man alltså sammanställt uppgiften om det eftersträvade yrket med den nuvarande arbetsanställningen och med eventuella uppgifter om utbildning i skolor, kurser och annan läsning. I varje särskilt fall har bearbetaren sedan sökt bedöma, om yrkesväljarens hela situation är sådan, att yrkesvalet mänskligt att döma är lämpligt och den valda vägen framkomlig. I många fall har då också lärarnas uppgifter om elevens begåvning eller om andra sidor hos denne tagits med i bilden, liksom också vad man kunnat utforska om familjens sociala och ekonomiska situation. Naturligtvis kan en sådan sammanställning och vägning av flera olika faktorer aldrig ske utan risk för att subjektiva faktorer skall inverka på resultatet. I ett stort antal fall — särskilt i landsortsmaterialet — är dessutom uppgifterna otillräckliga för att man skall kunna bilda sig ett omdöme om yrkesanpassningen; sådana fall har man därför måst avföra, de återfinns i tabellerna i kolumnen »Inget svar». Ungdomar som fortfarande går kvar i allmänbildande skolor har åsatts beteckningen »realskola»; deras yrkesanpassning kan givetvis inte heller bedömas vid denna tidpunkt. Några exempel på hur olika yrkessituationer bedömts torde bäst illustrera tillvägagångssättet. Välanpassade (»3-or»). Fall 1. Kvinnlig kontorist. Som exempel på en kategori av de vällyckade yrkesvalen kan vi välja en 17-årig flicka från Halmstad. Hon har plats på kontor med 125 kr. per månad. Hon är dotter till en änka, var mer än medelmåttigt begåvad i skolan och gick efter sjunde klassen också igenom den frivilliga åttonde samt fick därefter en ettårig handelsutbildning på stadens yrkesskola. Hon lärde sig där maskinskrivning och bokföring, och kursen var i arbetsammaste laget enligt flickans utsago. På sin första kontorsplats hade hon 100—120 kr. per månad, och övergick efter ca ett år till den nuvarande anställningen. För vivret hemma betalar hon 50 kr. per månad. Hon är medlem i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och har deltagit i en studiecirkel i organisationskunskap inom denna. Hon trivs bra med sitt arbete och är besluten att fortsätta på kontor. Detta är typen för den privilegierade lilla del av folkskoleungdomen, som börjat sin karriär med en heldags-yrkesskola. De flesta av dessa f. d. elever vid de kommunala verkstadsskolorna och handelsskolorna är också vällyckade ur yrkesanpassningssynpunkt. Det hör till de sällsynta undantagen, att en person som fullföljt en hel yrkesutbildning vid en yrkesskola, sedan förklarar sig inte trivas med yrket i fråga. Att en

utbildning »kastas bort» av — som det förefaller — rätt tillfälliga skäl, förekommer dock i något fall. Om en utbildad ambitiös bilmekmiker säger sig vantrivas med smutsen och den dåliga luften i verkstaden och därför syftar till en fortsatt teknisk utbildning, är det däremot knappast skäl att tala om missanpassning — snarare om en vanlig tendens att komma framåt i socialt och ekonomiskt avseende med det nuvarande yrket som utgångspunkt. Hur ojämnt yrkesskoleutbildningen fördelar sig på tfäder och landsbygd framgår av tabell 9 på sid. 229. Det år bara i Stockholm och några större industristäder, som den har någon egentlig numerär betydelse, nämligen för pojkarna inom de industriella yrkena och en del flickor i sömnadsutbildning. Bland flickorna är kontorsutbildning — dock mest på kvällstid — den vida vanligaste grenen, men det är en öppen fråga, i vilken utsträckning dessa skiftande »kurser» i maskinskrivning o. s. v. verkligen förtjänar namnet yrkesutbildning. På grund av kontorsyrkets dominerande betydelse för folkskoleflickorna i Stockholm diskuteras denna fråga närmare i avsnittet om huvudstaden. Allmänt kan sägas att bedömningen av dessa kontoristers utbildning aållits mycket optimistisk; det felas oss nämligen ett fast grundlag för att kunna avgöra, vilken utbildning som är tillräcklig och vilken som är undermålig för en svensk kontorsanställd i dag, då efterfrågan på arbetskraft är så stor att alla normala mått på yrkesduglighet satts ur spel. Fall 2. Konditorlärling. Han är 17 år gammal, bosatt i Ma'.mo och son till en rörläggare. Medelmåttig i skolan. Efter den sjuåriga folkskolans slut gick han två år i fortsättningsskola under en dag per vecka och fick därvid någon undervisning i handelsyrket. Under det första året hade han plats som springpojke i ett bageri, försökte sig sedan en kort tid som lärling på restaurang men återgick till springpojksarbetet. Efter ett halvår fick han övergå i konditorlära med samma lön — 30 kr. i veckan. Av dessa lämnar han 20 kr. hemma. Han är nu besluten att bli konditor, trivs utmärkt och ämnar gå igenom en konditorkurs på stadens yrkesskola. Detta exempel är typiskt för en annan stor kategori av de vällyckade yrkeshistorierna. Pojken eller flickan prövar sig först fram genom en eller flera platser som bud eller hjälparbetare och får efter ett eller annat år korn på en anställning, som ger utbildning i ett fack för vilket man fattat tycke. Ibland är det inte så förnämlig lärlingstyp på anställningen — vi ser ett sådant exempel i nästa fall. I andra fall åter går vederbörande in för att skaffa sig riktig yrkesutbildning, också om den rätta tiden för inträde i de vanliga yrkesskolorna är försutten. Ännu oftare möter man dock sådana ungdomar, som nog skulle vilja skaffa sig denna utbildning men som vid den ålder de nu nått inte kan eller får komma åt yrkesskolningen som behövs. Se t. ex. fall 10. Fall 3. Lastbilschaufför. Ynglingen är från Stockholm, 18 y2 år, son till en kommunalarbetare och äldst av tre syskon. I skolan var han underkänd i räkning och hans enda starka sida var gymnastiken. I sin självbedömning satte han dubbla minustecken för de flesta intellektuella talangerna. Efter skolavslutningen kom han som springpojke till en stor mekanisk verkstad, där arbetet var ganska tungt. Efter ett år flyttade han över till en annan av stadens storindustrier där han så småningom fick hjälpa till med lastning. Nu har han nyligen tagit körkort och kör en lastbil. »Han har nått sina drömmars mål», säger modern, som vänligt och stolt för sonens talan, medan denne själv verkar något inbunden och besvärad vid intervjun. —• Hans lön som bud var 56 kr. i veckan men steg med ens till 93 kr., när han fick börja köra bil. Förut betalade han 10—15 kr. i veckan, efter löneförhöjningen 25 kr. En yrkeskarriär av denna typ är den vanligaste bland den stora massan av svensk arbetarungdom, som utan hjälp av någon yrkesutbildning, vare sig i form av skola eller reglerad »lära», arbetar sig fram till det yrke som blir deras. I detta fall var

ynglingen själv nöjd med utvecklingen och hade av alla tecken att döma också skäl därtill. Han har antagligen nått dit hans utrustning tillåter honom att nå. I många andra fall gäller motsatsen, men någon organiserad hjälp för att rätta till dylika felplaceringar existerar som bekant inte. Det moment av planmässighet som tycks utmärka den nyss beskrivne pojkens väg till lastbilchaufförsyrket saknas i många, ja flertalet andra sådana »ofacklärda» ungdomars yrkeshistoria. Ibland går det dock bra ändå. Fall 4. Fabriksarbeterska. Arbeterska i en glödlampsfabrik, 19 år. Fadern är byggnadsarbetare, modern städerska. Hennes skolbetyg är jämstruket B utom i gymnastik, där hon har AB. Hon har i sin självbedömning satt plus för händighet, kroppslig spänst, uthållighet och anpassningsförmåga men plus-minus för ordentlighet och plikttrohet. En gång under de sista två skolåren hade hon B i »ordning» i stället för de sedesammas A. Denna flicka gick direkt från skolan (åttonde klassen) till en stor glödlampsfabrik. Hon har varit där hela tiden och har ingen tanke på att byta. Hennes förtjänst är vid intervjun 63 kr. per vecka. Hon betalar 15 kr. för vivret hemma och reder sig för övrigt helt på sin lön. Att flytta hemifrån har hon aldrig tänkt på, »det skulle jag inte vilja», säger hon. »Man skulle ju absolut inte kunna klara sig, om man inte bodde hemma». Denna yrkesanpassning är tvivelsutan subjektivt lika god som någon annan vi här beskrivit, trots att flickans arbete inte i den traditionsbundna yrkesterminologin kallas »yrkes»-arbete och trots att hon inte fått någon som helst utbildning inom sitt fack utöver den praktiska manuella träning, som hon skaffat sig själv efter de kringståendes mer eller mindre pedagogiska anvisningar, då hon var nybörjare. Ingen frågar efter en fabriksflickas yrkestrivsel eller hennes eventuella behov av teoretisk insikt i vad hon arbetar med. Någon utsikt att kunna »arbeta sig upp» har ju heller inte en arbeterska vid ett tempo i en tusenhövdad produktionskedja. Men icke desto mindre finns det i bästa fall plats för subjektiv yrkestillfredsställelse, för en glädje åt och belåtenhet med vad man gör. Vi skall dock i fortsättningen se att det finns plats också för motsatsen (exempelvis fall 13). Ofta är det svårt att avgöra om en yrkesanpassning bör betecknas som fullgod, när den innebär ett slags »anpassning nedåt», en kravlöshet som kan bero mer på yrkesutövarens anspråkslöshet än på en positiv tillfredsställelse med arbetet. Vid bearbetningen har man givetvis måst följa de intervjuades egen mening härvidlag; har de sagt sig ämna hålla fast vid ett yrke, så har de betecknats som 3-or, såvitt de objektiva förutsättningarna härför också finns — oavsett om det förefaller att finnas andra yrken, som skulle ligga mycket bättre till för vederbörande. Relativt ofta svarar ungdomar av denna kategori nej på frågan om de bestämt sig för något yrke, och därmed återfinns de i gruppen O-betecknade, d. v. s. de som inte har sitt yrkesval klart. Skillnaden mellan dem och många 3-or är egentligen en fråga om mer eller mindre resignation. Fall 5. Kemigraf. Tag t. ex. den 19-årige ynglingen med slätstruket skolbetyg, som vid skolavslutningen var fast besluten att bli konditor. Han hade arbetat i konditori under ett par sommarlov, och hans familj var också inställd på att han skulle söka sig in i konditorlära. Vid vårt besök hos honom befann han sig sedan tre år i en kemigrafisk firma, där han får utbildning till kemigraf. Han hade efter skolans slut fått plats i en brödfabrik genom ungdomsförmedlingen; när han efter ett halvår där insåg, att han inte hade någon chans att komma i bågar- eller konditorlära inom detta företag, slutade han och sökte på nytt plats genom förmedlingen. Man hade där ingen lärlingsplats inom hans fack — det var i den svåraste råvarubristens tid — och rådde honom att försöka sig på något annat. Nu svarar han på frågan om trivseln, att han trivs och tänker stanna i yrket men han »är fortfarande en smula ledsen, att han inte blev konditor».

Fall 6. Flicka på induslrikontor. Ett annat typiskt exempel är flickan på ett stort industrikontor, som svarar att »hon trivs men känner sig inte tillfredsställd». Hon hade klassens bästa huvud och var speciellt intresserad för teckning. Hon önskade i skolans avslutningsklass helst att få en ordentlig utbildning till reklamtecknerska. Dessutom längtade hon att få lära sig språk. Det blev emellertid ingenting av med dessa planer. Efter en kort maskinskrivningskurs på en privat skola kom hon direkt ut i kontorsarbete. Flickan är född utom äktenskapet. Hennes fader är konsthantverkare, nu bosatt i utlandet. Styvfadern har tidvis varit sinnessjuk, och här fanns ingen annan utväg än att flickan genast fick börja arbeta för uppehället. — Flickan ger ett intryck av att kunna rå med helt andra cch mera kvalificerade uppgifter än det enkla rutinarbete hon sköter, och det är väl detta som alstrar hennes »brist på tillfredsställelse». Fall 7. Pojke på försäkringsbolag. En motsvarighet finner vi i en 18-årig pojke, som ända sedan skolans slut varit anställd i samma försäkringsbolag men endast sysslar med okvalificerat kontors- och vaktmästararbete. Han hade mycket höga betyg i skolan och lärarens utlåtande tyder på att han är en utpräglad studiebegåvning. Hemmet är emellertid mycket fattigt, endast möblerat med det allra nödvändigaste i bohagsväg. Fadern, som är grovarbetare, och modern som arbetar som städerska är båda sjukliga sedan många år, och pojken känner sig alldeles klavbunden av plikten att hjälpa dem med försörjningen. Faktiskt betalar han dock endast 20—30 kr. i veckan av de 54 kr. han förtjänar till hemmet. Troligen är det vantrivseln med arbetet och med hela den utarmade miljön, som tynger honom lika mycket som försörjningstvånget. Han skulle vilja börja läsa och borde ju kunna göra det. Men hittills har det »inte blivit något av». Ett tydligt rådgivningsfall. Lärarna har i flera fall mer ambitioner för sina elevers räkning än dessa själva och deras familjer. »Hon var min bästa elev och borde fått en utbildning», skriver en lärare om en flicka, som passar upp på ett kafé i ett litet samhälle. »Han har inga planer för framtiden», heter det om en västerbottenspojke från en liten gård med 13 barn. »Han gör som de flesta ungdomar här i bygden, han går hemma och arbetar med jorden på sommaren och med ved och timmer om vintern. Ungdomen här verkar inte hågad för yrkesutbildning.» Hågen till yrkesutbildning kommer väl hos flertalet genomsnittsungdomar inte fram, när inte några som helst incitament uppenbarar sig och det är just i den situationen så många unga i skogs- och jordbruks- men också sågverksdistrikten befinner sig. Hur ogörligt det är att skaffa utbildning, även där det finns en medveten önskan, framgår av följande. En lärare från en skogssocken i Dalarna skriver om en pojke som arbetar omväxlande i skogen och på sågverk: »Han har utomordentligt stora förutsättningar för snickeri, men föräldrarna har inte råd att hålla honom i yrkesskola, som ligger för långt därifrån. Yrket ger inte senare så stor inkomst att det lönar sig att låna pengar till utbildning. En av landsungdomens svårigheter.» Fall 8. Hemmason i jordbruk. En 16-årig hemmansägarson i Uppland, som hjälper till med arbetet på gården. Han var i skolan medelmåttigt begåvad, gick sex klasser och därefter två års allmän fortsättningsskola (i koncentrerade sexveckorsperioder på vintern). Han är yngst i en stor syskonskara, han har bestämt sig för att bli jordbrukare och han trivs med sitt arbete. Utom vivre och kläder får han av fadern 15—20 kr. i månaden för personliga behov, nöjen o. dyl. Denne pojke fick sin yrkesanpassning bedömd som god; i motsats till många av sina medbröder i gruppen »medhjälpande familjemedlemmar i jordbruk» har han nämligen själv förklarat sig besluten att ägna sig åt modernäringen. Vad vi däremot inte kan avgöra är, om familjens ekonomi i sinom tid räcker för att ge också yngste sonen en start som självständig jordbrukare. Naturligtvis vet vi inte heller om denne och hans likar i jordbrukarhemmen får en sådan utbildning, att den förtjänar betyget godkänd i fråga om kompetens för det kommande yrket. Så länge den genom skolor och kurser

meddelade yrkesutbildningen är så föga spridd inom jordbruket (bara var tionde självständig yrkesutövare har någon skola), vore det dock orealistiskt att »underkänna» den vida vanligaste vägen till jordbruksyrket: praktiken på den egna föräldragården. Gruppen hemmasöner i jordbruk är över huvud taget den största enhetliga gruppen i undersökningen; den omfattar pojkar på skogshemman i Norrbotten likaväl som på bondgårdar i Skåne. Eftersom majoriteten av skolorna i de rena landsbygdsdistrikten är sexåriga, har flertalet inom gruppen slutat sin dagliga skolgång vid 13 års ålder. Det framgår av beredskapsmönstringen att 16—17-åringarna är den talrikaste åldersklassen inom jordbruket: 44*4 % av pojkarna på landsbygden och 32-2 % av flickorna som var födda 1926 befanns vid årsskiftet 1942/43 vara sysselsatta inom jordbruket. Avflyttningen från jordbruket börjar sedan märkas som en svag nedgång i den jordbrukande ungdomens andel av hela den på landsbygden boende ungdomen i åldern 17—19 år. #

Ungdom som har för mycket eller för litet att göra. Både i jordbruksföretagarnas hem och i lantarbetarfamiljerna tillbringar alltså ungdomar ett eller flera år efter skolans slut med en mer eller mindre sammanhängande sysselsättning i jordbruk, skogsarbete och husligt arbete, men lämnar sedan detta arbetsfält för arbete inom övriga yrkesgrupper. En av de frågor som kommittén ställde sig vid undersökningens uppläggning var den, om dessa ungdomars tid år väl använd under detta övergångsskede. Både alternativet underutnyttjande av tiden och motsatsen — alltför hårt arbete — synes förekomma bland de hemmavarande barnen. Frågeformuläret upptog en kolumn för ett graderat omdöme rörande arbetets »tyngd» på alla arbetsplatser, inklusive det egna hemmet eller det egna familjeföretaget. Om vi granskar de fall där »hemmasöners» och »hemmadöttrars» arbetsprestation blivit åsätt omdömet »för mycket att göra» eller »för litet att göra», ser vi att det inte är stora grupper; flertalet ungdomar har själva liksom deras intervjuande lärare satt betyget »lagom». Å andra sidan är det dock inte så få ungdomar i hela Sverige, som antingen skulle ha för tungt arbete eller gå och förnöta sin tid inom föräldrahemmet utan att utföra något för dem avpassat arbete, om de i vårt material gällande procentsatserna är giltiga för hela åldersgruppen. Några exempel ur en och samma klass från en jordbrukssocken i Halland, bestående av 21 elever (7 pojkar och 14 flickor). Av dem kom 19 från jordbrukar- eller lantarbetarhem. En av de övriga bodde hos en fosterfar, som står för husägare, den andra är dotter till en frånskild fru, som beklätts med samma titel. Om en pojke heter det: Fadern död, modern har lantbruk. Hemmet är i dåligt skick hygieniskt sett. Pojken medelmåttigt begåvad men ganska lat. Han har under de tre åren sedan skolans slut vistats hemma och haft för litet att göra där. Förutom denne uppehåller sig tre vuxna manliga arbetare på det 9 hektar stora lantbruket! Trots detta är gården vanskött. Det råder inga ordnade förhållanden där, vilket avspeglas i vederbörandes livsföring — supig, skränig, otrevlig. En annan pojke från ett arbetsamt och ordentligt hem (husägare utan jordbruk) vistades i hemmet de två första åren efter skolans slut "men hade under det tredje året börjat i handelsträdgård. Läraren uppger att pojken haft alldeles för litet att göra under de båda första åren. Men han tillfogar som en förklaring till att många föräldrar låter sina barn gå hemma: »Man har för dåligt betalt och ofta för lång arbetstid på landet. Åttatimmarsdagen respekteras ej här.» Bland flickorna nämner läraren två hemmadöttrar som har alltför litet att göra, och två som måste dra ett alltför stort lass. Hans allmänna omdöme är, att föräldrarna — också om de i något fall skulle vara förmögna — saknar sinne och intresse för sina döttrars utbildning. »Det borde vara lag på en tids huslig utbildning», utbrister han efter att ha beskrivit hur dålig skola

de egna hushållen med deras slappa arbetsdisciplin är — emellanåt. Han beskriver dock även beundransvärda arbetsprestationer. En 17-årig flicka, vars mor är död, sköter sedan två år ett stort hushåll på egen hand, »och tack vare en strålande fysik klarar hon det. Men hon skulle avlösas när som helst!» Bristen på arbetshjälp tycks emellertid göra det omöjligt. En jämnårig bonddotter har sin mor liggande svårt sjuk och har sedan skolans slut skött om hushållet på den gården. Hon är klen och lider av blodbrist, varför läraren anser att arbetet blir för mycket för henne. För personliga utgifter får hon ca 30 kr. per månad. I ett annat ganska stort lanthushåll, där modern är död, sköter tre systrar om arbetet. Om den 18-åriga, välbegåvade flicka som gick i den undersökta klassen, heter det: »Hon arbetar som en dräng, plöjer, harvar, sår o. s. v. Hon lär sig jordbruksyrket perfekt, men börjar längta efter mera kvinnligt betonat arbete. Hon skall snart till hushållsskola.» — Inte heller denna flicka har någon fast lön utan får vivret och ca 30 kr. per månad till nöjen och andra småutgifter. Det bör betonas att de ungdomar, som söker sig till lantmanna- och lanthushållsskolor liksom till folkhögskolor från dessa lanthem, oftast inte gör det förrän i 18—20årsåldern, varför vår undersökning inte gör rättvisa åt yrkesskolningens utbredning bland jordbrukets ungdom. Den ovan citerade läraren betonar vilken dragning staden utövar på socknens ungdom och han förutser, att flera elever ur den undersökta klassen kommer att hamna där förr eller senare. Han framhåller vidare, att mjölkningen skrämmer flickorna och att arbetstiden måste bli begränsad. — Det är intressant att notera, att hemmasönerna och hemmadöttrarna trots att de i flertalet fall har en stor arbetsbörda dock inte har någon fast lön. Av de 10 flickor och 5 pojkar, som arbetade på föräldragårdarna, hade ingen någon fastställd kontantlön. De fickpengar som de får till nöjen och andra personliga småutgifter utgör i flertalet fall 20—30 kronor, högsta beloppet är 40 kronor och lägsta 10 kronor per månad; det sista gäller en flicka från ett fattigt lantställe med 16 barn, »alla plikttrogna och dugliga». »Om något år får denna flicka plats i hushåll med ca 125 kronor per månad», skriver läraren tröstande. Det har systrarna nämligen visat sig vara värda, när de i tur och ordning fått komma ut och tjäna pengar.

Ungdomar som inte lyckats lösa sitt yrkesproblem. Som motpolen till de fullgoda yrkesplaceringarna har vi de ungdomar, som alls inte lyckats finna sitt framtidsyrke (de 0-betecknade). Liksom i de »lyckades» grupp inryms i denna en hel rad olika karriärtyper. Vi låter några exempel illustrera. Fall 9. Springpojke. Ynglingen är 17% år, son till en skogsfaktor i en kyrkby i Norrbotten. I skolan var han medelmåttigt begåvad, hade svårt för räkning men lätt för att uttrycka sig. Efter folkskolan, som var 7-årig, har han gått i fortsättningsskola i anslutning till snickeri. Efter skolavslutningen fick han plats som springpojke på apoteket med en lön av 12: 50 kr. per vecka. I två år gick han kvar i denna syssla, där han inte lärde sig någonting. Därefter arbetade han ett halvår på postkontoret, med 32: 50 kr. per vecka. Detta arbete omfattade emellertid sena kvällar och han slutade därför och tog plats som springpojke i en järn- och sportaffär, trots att lönen var något lägre där (30 kr. per vecka). På frågan om han trivs med det nuvarande arbetet, svarar han ja, men säger sig inte vara inriktad på något bestämt yrke för framtiden. Han har inte deltagit i några studier efter skolans slut, men läser en hel del äventyrsböcker och böcker om uppfinnare. Hans hemförhållanden: Modern är död i lungtuberkulos, fadern omgift och har en stor barnskara i nya giftet. Dessa styvsyskon har vår pojke fått »valla» hela skoltiden, skriver lärarinnan. Av sina inkomster betalar han f. n. 25 kr. per vecka till hemmet och har alltså endast 5 kr. kvar för egen del.

Denna yrkessituation är typisk för en stor grupp ungdomar både i städerna och på landet. Att de inte fastnat för något yrke beror på flera samverkande faktorer, av vilka än den ena, än den andra framträder som huvudorsak. Hemortens arbetsliv har i detta fall troligen inte mycket att erbjuda en pojke som inte föds till egen gård eller i hemmet får ekonomiska möjligheter till högre utbildning. I många andra fall, där det både finns yrkesskolor och många anställningsmöjligheter inom olika yrken, kan en pojke dock råka i exakt samma situation, och då är ofta huvudorsaken att familjen inte bryr sig om hur det går. De unga har inget stöd i sin yrkesanpassning från hemmet, det må bero på att föräldrarna inte har förmågan att överblicka arbetslivets möjligheter eller inte intresse nog för att hjälpa sina barn, även om de skulle kunna det. Många gånger finns dock viljan och insikten om vad barnens bästa kräver, men de ekonomiska och geografiska förhållandena gör det omöjligt att förverkliga alla yrkesplaner. Dessa ungdomar går kvar i hemmet eller drar sig fram på någon anställning i hemorten, tills de nått mogen ålder. Deras »utvandring» vid 18—20-årsåldern, ibland också betydligt senare kan leda till utmärkt yrkesanpassning. Vilka svårigheter och riskmoment som dock medföljer en sådan försenad yrkeskarriär skall behandlas i det följande. — Vi refererar först ännu några fall som belyser ett bristfälligt eller uteblivet yrkesval, där orsakerna synes ligga utanför de ungas egen personlighet. (Senare ges exempel på sådana misslyckanden som direkt kan återföras på individens egenskaper, såsom sjukdom, fysisk och psykisk, ombytlighet eller passivitet inför yrkesfrågor o. s. v.). Fall 10. Hembiträde. En 17-årig jordbrukardotter i norra Dalarna, som gått sju klasser i folkskolan och en sex veckors fortsättningsskolekurs med skolkök, har sedan skolans slut omväxlande varit hemma som hjälp i hushållet och haft plats som hembiträde eller som kocka. Hennes önskan är emellertid att bli hårfrisörska, hon trivs inte med sin nuvarande situation men vågar dock inte säga att hon bestämt sig för det önskade yrket. Denna flicka har inte lämnat hembyn och någon utbildning i frisörskeyrket kan hon inte få där. Ehuru vi inte vet det i detta fall, är det troligt att hennes närvaro hemma som arbetshjälp vissa tider är nödvändig för familjen. En klasskamrat, som är dotter till en skogsarbetare, började som hembiträde i hemorten, tog sedan plats som diskerska på ett turisthotell (med 80 kr. i månaden och fritt vivre) och flyttade sedan till Falun, där hon har plats i familj med 60 kr. i månaden. Arbetet på hotellet var för tungt. Sitt nuvarande arbete trivs hon med, men »skulle hellre vilja studera till kontorist, lärarinna e. d.». Hon läser modersmålet per korrespondens men har inte inriktat sig på något framtidsyrke. Dessa båda får stå som typ för de ungdomar som har ambition att önska sig ett yrke, men där de yttre förhållandena står hindrande i vägen. Någon gång anmärker en lärarinna, att en begåvad pojke från en enslig skogsby 6 km från landsvägen önskade fortsätta i realskola och bli lärare. Faderns ekonomi skulle nog ha tillåtit fortsatta studier, trots att de måste bli dyrbara. Men pojken var enda sonen och »skall ju överta gården», och därmed är saken i realiteten avgjord. Lärarinnan tillägger bara som en reflexion, att fadern endast är 40 år. Det blir alltså mänskligt att döma en lång väntan, innan den nu 17-årige sonen kan bli självständig. I detta fall gällde det en familj som hade kvar stora skogar i sin ägo och därför var välbärgad. Om majoriteten av skogstrakternas inbyggare gäller motsatsen. Från inlandet i Hälsingland heter det: »Märk att alla pojkar i en sådan här skogsby blir skogsarbetare. Skogsarbete är säsongarbete. För det mesta arbetar de unga ihop med fadern och uppbär alltså ej egen lön. Ekonomisk uppfostran och planering för framtiden saknas.» Det är varken illvilja eller slöhet som gör att dessa föräldrar håller sina barn hemma, oavsett vad de önskar bli eller passar för; det är ekonomiskt tvång och kraften hos den nedärvda livsformen i lantfamiljerna.

I ett fall som det följande är det enda säkra att någonting är på tok. Fall 11. Pojke som går hemma utan arbete. En nära 17-årig pojke från ett arbetarhem i Västerbotten har i huvudsak vistats i hemmet hela tiden sedan skolans slut utan egentligt arbete. Han har inte tänkt på något yrke och han trivs inte med sitt nuvarande läge. Läraren tillägger att hemmet är »ovanligt slarvigt och därjämte trångt». Hans begåvning är medelmåttig och han har gått sex klasser i A-skola i kyrkbyn och samtidigt bott i skolhem på grund av det långa avståndet till hemmet (barnen i detta skolhem har upp till 7 mil till skolan). Vad än orsaken till denna initiativlöshet inför yrkesvalet är — och här samverkar väl de yttre förhållandena och familjens oförmåga — måste det sägas vara ett ohållbart system, att samhället skall sakna möjlighet att ingripa med råd och dåd i ett sådant fall. Misslyckade yrkessituationer, där orsaken tycks vara att söka i yttre förhållanden, är inte begränsade till landsbygden. Även i en stad som Stockholm, där en ung människa i dessa arbetskraftsbristens tider har största utsikt att få vilket arbete hon vill inom området för sin kompetens och där samtidigt de många skolorna och kurserna ger möjlighet till utbildning i snart sagt alla fack, finner man ungdomar som gör ett och vill ett annat, och där skälet till deras oförmåga att ändra situationen efter sin önskan måste sägas ligga utom deras egen personlighets sfär. Ett exempel: Fall 12. Bagare. Ynglingen är 20 år och son till en portvaktsfamilj i Stockholm. Det finns fyra barn i familjen, därav är en pojke sinnesslö. Själv gick han i hjälpklass och fick därifrån goda vitsord: »Klassens mekaniker. Duktig i teckning.» När han slutade skolan lydde läkarens utlåtande inför yrkesvalet sålunda: »Nästan döv på vänstra örat. Bör undvika sådant yrke som fordrar avsevärd muskelstyrka och oavlåtligt stående eller gående.» Efter diverse springpojksplatser kom han till en tandtekniker och fick börja lära sig teknikerarbete. Vid besök hos en tandläkare hade han kommit på tanken, och hans mor hade då helt resolut ringt upp en tekniker som hon fann i telefonkatalogens förteckning och lyckades få pojken placerad. Någon egentlig lön kunde han givetvis inte få som lärling, men för de ärenden han uträttade uppbar han 15 kr. i veckan. Efter 1 y2 år hos tandteknikern var han så utan kläder att han var tvungen att sluta detta arbete, där han trivdes och fick lära sig ett yrke som han, tyckte om och hade fallenhet för. I stället började han på ett bageri och förtjänar där 45 kr. i veckan samt får dessutom maten på arbetsplatsen. Det nya arbetet är alltför tungt för honom (se läkarutlåtandet) och han är trött jämt. »Man måste lägga sig så fort man kommer hem, man får ingen fritid.» Eljest är det trevligt på arbetsplatsen, arbetskamraterna är unga och glada. Men hans längtan står till tandteknikerplatsen, där han tror att han skulle bli mottagen igen. Snart kommer exercisen och hade han fått fortsätta skulle det inte varit långt kvar på lärotiden nu. Hur det än må förhålla sig med den saken — en fullständig tandteknikerutbildning som helt försiggår lärlingsvägen torde nog fordra sina fem år — är det tydligt, att denne yngling tvingats in på en alldeles felaktig och rent av hälsovådlig bana från en lämplig sådan, enbart av det faktum, att han måste förtjäna till maten och ha några tior i månaden till att kläda sig på. Familjen har nog i detta fall gjort allt vad den kunnat. Modern, som verkar att styra och ställa med alla medlemmarna, förklarar vid samtal att det är totalt omöjligt att klara ekonomin om inte sonen förtjänar något. Det har alltid varit ont om slantarna i hemmet, så några reserver finns det inte. Många gånger är det svårt att skilja mellan sådana fall av missnöje med den totala situationen, som har sin grund i själva yrkessituationen, och sådana där övriga omstän-

J digheter — familjeförhållandena, den emotionella k o n t a k t e n m e d a n d r a o. s. v. — b ä r h u v u d a n s v a r e t . E t t exempel m å k l a r g ö r a h u r s a m m a n v ä v d a yrkesanpassningen och den övriga livssfären är. Fall 13. Flicka som vantrivs. Hon är 18% år gammal och bor med två gamla föräldrar, som båda är dövstumma, i en mörk och gammalmodig lägenhet i ett gårdshus på nedre Norrmalm. Fadern har aldrig varit fullt arbetsför och familjen lever sen länge på fattigvård. Hemmet är putsat och modern är vänligheten själv. Flickan har endast en äldre halvbror, som ej bor hemma, och det är säkert med full rätt hon säger att föräldrarna är beroende av henne. Kanske icke bokstavligt så a t t fattigvården skulle fordra att hon bidrar till föräldrarnas försörjning; i huvudstaden tillämpar man numera den regeln att hemmaboende barn endast skall ersätta sitt eget vivre, då de har medel att betala med. Men moraliskt vilar plikten att stanna på sin post och hjälpa de gamla tung på denna flicka, och även reellt bättrar hennes bidrag givetvis upp föräldrarnas läge. Hennes skolbetyg låg betydligt över genomsnittet och läraren hade endast lovord om hennes karaktär och begåvning. Hon ville redan i skolan bli kontorist och började den ettåriga handelsskolekursen vid stadens yrkesskolor. Efter halva kurstiden måste hon emellertid avbryta skolan och ta plats på ett affärskontor för a t t tjäna pengar. Efter ett halvår på den första platsen flyttade hon genom förmedling av en bekant över till ett annat kontor, där hon nu är kvar på tredje året och uppbär 242 kr. i månaden i lön. Hela lönen lämnar hon hem och får sedan vad hon behöver av föräldrarna. H o n trivs emellertid inte alls i sitt arbete. Begimen där är mycket godtycklig; övertid till kl. 9—10 om kvällarna, ibland ännu längre ersätts endast med en matkupong och en godtycklig gratifikation varje halvår. Ledningen i det kristligt färgade företaget talar då om personalens trofasta nit, att den arbetar över frivilligt o. s. v. Flickan vantrivs så med hela stämningen a t t hon skulle vilja sluta, men hon vågar inte. »Det kan bli helt andra tider nu efter freden, tänk om man då står där utan arbete och har lämnat en säker plats utan tvingande skäl. För föräldrarnas skull kan jag inte göra det.» Man känner hur de fattiga föräldrarnas rädsla och osäkerhet fortplantats till flickan. — Förra året led hon så svårt av huvudvärk att hon måste söka läkare. Han rekommenderade en tids vila och vistelse på landet. Hon for, och på landet arbetade hon ganska hårt i jordbruk men mådde utmärkt och hade ingen huvudvärk. Vid återkomsten till kontoret blev det emellertid snart lika illa igen, och hon befann sig vid intervjutillfället i en nästan desperat sinnesstämning, med ihållande huvudvärk, gråtanfall och nära nog avsky för arbetet. Till sätt och utseende verkade flickan eljest öppen och snarast gladlynt. Hon talade varmt om sitt intresse för barn och skulle helst av allt vilja ha något arbete på det området. På sin fritid är hon mycket isolerad, sedan hon inte längre trivs i den kristliga ungdomsförening där hon kom med som barn. »Man betraktades där som avgjort kristen, och så kände jag mig inte.» Hennes enda nöje är att besöka en ung familj som är hennes vänner. »Men de kan ju t r ö t t n a till slut.» Hon är inte avog mot dansen som nöje, men känner inga pojkar och går aldrig ut och dansar. N ä r m a n samtalade med d e n n a flicka i den fönsterlösa, p a p p e r s b l o m s p r y d d a »hallen» m e l l a n det enda r u m m e t o c h köket, fick m a n en k ä n s l a av att h o n v a r en fånge i b u r , s o m med livslustens och livskraftens rätt försökte ta sig ut. Att en nevrastenisk h u v u d v ä r k blivit hennes medel i stället för ett förnuftigt yrkesbyte ä r g a n s k a förklarligt i hennes situation. F ö r en k o m p e t e n t yrkesvägledning skulle det d ä r e m o t inte v a r a s v å r t att finna utvägar att ö p p n a d ö r r e n för d e n n a värdefulla m e n n u så illa p l a c e r a d e flicka. Fall 1A. Fabriksarbeterska. F ö l j a n d e fall k a n tjäna som exempel p å en p r o b l e m a tisk yrkesanpassning, d ä r brist p å initiativ m e r ä n egentligt yttre tvångsläge d o m i n e r a r bilden.

Flickan är 18 år, dotter till en byggnadsgrovarbetare i Stockholm. Föräldrarna är ganska gamla och bor med dottern i en enrumslägenhet i en omodern fastighet. Man har aldrig behövt anlita samhällets hjälp, men hemmet verkar slitet och fattigt. I det smala köket finns inte plats för någon säng, varför dottern antingen måste bädda åt sig i tamburen eller sova i det enda rummet tillsammans med föräldrarna. Själv är hon en kraftig, välklädd och välskött ung dam, vars fräscha yttre sticker av mot den grå omgivningen. I skolan var denna flicka mycket duktig. Betyget var genomgående AB och i teckning a. Lärarinnan har inte satt något minustecken på hennes bedömningsblankett, men givit henne dubbla plus för plikttrohet, sällskaplighet och anpassningsförmåga. Efter åttonde klassen har hon haft fem anställningar utom den nuvarande. Sedan 10 mån. arbetar hon nu på en liten låsfabrik. Hon är äldst i laget och tjänstgör som någon sorts förman för de andra fem kvinnliga anställda, över sig har hon en manlig verkmästare. Lönen är 70 kr. per vecka, vilket är bland det högsta som uppnåtts av flickor i undersökningsmaterialet. Hon betalar 35 kr. i veckan till familjekassan, vilket är mer än som är brukligt för denna kategori. Troligen utgör hennes bidrag ett verkligt stöd för föräldrarna. Hennes yrkeshistoria började med en springflicksplats på en korkfabrik, där hon trots att hon inte trivdes dock stannade i nära två år. Därpå följde ett par månaders arbete med litet av varje på en syfabrik. Inte heller där trivdes hon. Däremot var hon mycket intresserad av nästa arbete — som retuschös på en skyltfabrik. Hon fick lära sig retuschering där. Anställningen tog slut efter 6 månader och hon försökte sig på arbete i en kexfabrik. Där måste hon arbeta i skift och slutade efter några dagar av denna anledning. Hon sökte och fick åter arbete med retuschering i en annan fabrik, men efter 4—5 månader övergick hon till det ovan beskrivna arbetet i låsfabriken. Yrkesanpassningen är ganska dubiös i detta fall. Flickan »vill inget särskilt göra», har inte bestämt sig för att stanna inom metallindustrin men inte heller att söka komma över i något mera artistiskt betonat arbete, vilket av ovanstående att döma borde ligga bättre till för henne. (I skolan ville hon ägna sig åt reklamteckning.) Man skulle kanske kunna beteckna hennes attityd till yrket som en nonchalant resignation, och den torde delvis ha sin grund i att flickans obestridliga överlägsenhet dock i viss mån kommer till sin rätt genom förmanskapet. Hon är alltså för ögonblicket inte direkt missnöjd med sin situation och hennes yrkesanpassning skulle alltså kunna betecknas som god. Avgörande för att hon dock betraktas som en av dem vilka inte funnit sin rätta plats är — utom att hon svarar nej på frågan om hon inriktat sig på ett yrke — att en sådan flicka antagligen inte har större chanser att få ett bra arbete, om hon slutar sin nuvarande plats, än vilken liten obetydlig tös som helst. Hon är inte »yrkesarbetare», och med all sin duglighet har hon inte förvärvat någon kompetens, som skiljer ut henne från den stora massan av anonym kvinnlig arbetskraft, som ambulerar mellan olika fabriker i en storstad. Ibland är det inte enbart fattigdomen och okunnigheten i en familj, som står i vägen för barnens yrkesanpassning. »Konstiga», d. v. s. på ett eller annat sätt psykiskt sjuka föräldrar skapar inte bara en problematisk uppväxtmiljö för barnen utan kan dessutom lägga direkta hinder i vägen för barnens yrkesval.

Fall 15. En 16-årig lantarbetardotter från Skåne vistas i hemmet och hjälper till med att passa småsyskon. Hon har haft sex olika anställningar, de ha varat från en vecka till någon månad vardera; sedan har hon slutat på grund av att modern inte ansett att platserna passat — antingen har det varit för mycket att göra eller för litet betalt. Tre av platserna var i privathem, en på ålderdomshem, två på kafé. Familjen har under de tre gångna åren efter skolans slut flyttat två gånger. Fadern uppges vara enfaldig och slö, modern tyrannisk. I hemmet har flickan

I nu fritt vivre och 5 kr. pr vecka för personliga utgifter. Flickan trivs inte med sin situation, [ Hon skulle vilja bli sjuksköterska. Hennes skolresultat anges som under medelmåttan. Vi har också bland O-ungdomarna en kategori sjuka eller klena, som av denna anledning helt eller delvis kastats ur sin bana i yrkeslivet. Gränsen mellan denna grupp och den sista som vi skall betrakta, den kategori som man vanligen avser med beteckningen »missanpassade ungdomar», är många gånger svår att dra. Ett misslyckande i arbetet kan komma som en direkt och oundviklig följd av ett fysiskt eller psykiskt insufficienstillstånd. Men ett olämpligt arbete kan också förvärra en persons hälsotillstånd både kroppsligt och själsligt, så att man är frestad att kasta om orsaksresonemanget: det är arbetet som gjort människan sjuk i stället för att den arbetandes svaghet förstört arbetsmöjligheterna för honom. De ungdomar som helt satts ur stånd att arbeta redovisas på sid. 215. Här nedan ges ett par exempel på den mycket större kategori, som drabbats av sjukdom men som åter tagit fatt i ett arbete. Fall 16. En olycksfågel. En stockholmsyngling, som redan uppnått 20 års ålder, hade på grund av tbc försinkats i sin skolgång och avgick med mycket svaga betyg. Under hans uppväxt levde familjen i ytterst fattiga förhållanden, fadern var långvarigt arbetslös och modern hjärtklen och nevrotisk.1 En äldre bror var omhändertagen av barnavårdsnämnden och inackorderad på landet. Ynglingen själv var inte intellektuellt undermålig men beskrevs under sin skoltid som en »irritabel nevropat». Han fick pianolektioner genom skolan, vilket läkaren på rådgivningsbyrån ansåg nyttigt. Vid skolans slut önskade han bli musiker, vilket även föräldrarna enligt hans uppgift instämde i. Härav blev dock ingenting utan pojken började som bud på ett bageri. Han bytte springpojksplatser några gånger och hamnade efter en tid som verkstadspojke i ett stort metallföretag. Där fick han fyra fingrar avklippta i en maskin som saknade skyddsanordningar och var sjukskriven nära ett år. Av firman fick han en engångsersättning på 3 000 kr. När han åter var i stånd att börja arbeta tog han plats som tryckbiträde i ett stort tryckeri. Vid undersökningstillfället var han åter sjukskriven, nu i lungsjukdom som han ådragit sig i de osunda arbetslokalerna. Det är att märka att pojken var lungsjuk under sin skoltid, varför tryckeri väl knappast bort komma i fråga. — Hans hobby att spela piano omintetgjordes givetvis av olyckan med fingrarna. Nu fortsätter han med stor iver att spela trumma och trombon i en musikgrupp. Fall 17. Ett tuberkulosfall. En stockholmsflicka, 18% år gammal och dotter till en hamnarbetare. I skolan fick hon omdömet »villig och snäll» av lärarinnan, hon hade slätt B i alla teoretiska ämnen men AB i slöjd och plus för alla gedigna karaktärsegenskaper. Hon började sin bana som sortererska på en postorderfirma med arbetet tidvis förlagt till lagerlokaler, där det var mycket dragigt och kallt. Efter 8 mån. på denna plats övergick hon till en skärpfabrik som springflicka och sömmerska omväxlande. Hon kände sig inte kry och efter ett halvt år reste hon till släkt på landet för att vila upp. Där bröt en lunginflammation ut. Förmodligen hade hon gått omkring länge med sjukdom i kroppen. Hon återvände emellertid efter en månad till staden och tog plats som paketererska på en tvålfirma. Efter en tid blev hon åter sjuk och nu konstaterades lungtbc. Hon skickades till sanatorium, där också sockersjuka tillstötte. Nu vistas hon hemma, går fortfarande på tbc-kontroll och vet inte vad hon skall försöka för arbete. »Jag har frusit så väldigt, där jag arbetat», säger hon. »Både på lagren där jag var och när man åkte med varor på cykeln när det var kallt.» Platserna hon haft hade hon tagit emedan de 1 Det kan nämnas — som en kuriositet om man så vill — att enligt handlingarna förklarades denna moder av läkaren vara »i behov av närande föda och torr bostad». Trots fattigdomen anskaffade makarna då en lägenhet på ett rum och kök för 97 kr. per månad. En tid därefter kommer det anmärkning från understödsmyndigheterna, att familjen »uppmanas söka billigare bostad» varjämte hustrun uppmanas att söka sig arbete. De flyttade då igen, nu till ett rum med kokvrå, för vilket de betalade 83 kr. pr månad.

1 4 — 717431

var något så när väl betalda (den sista 50 kr. per vecka). Hon hade vid skolans slut velat bli barnsköterska »men alla avrådde». Med »alla» avser hon kamrater och äldre bekanta, som ansåg arbetet alltför bundet. Hon hade en tid försökt sig på maskinskrivning men trivdes inte på kontor. Nu är denna flicka inte lämpad till barnsköterska; vid nära 19 års ålder har hon inte lärt sig något yrke, som hon kan försörja sig på sedan hälsan blivit så pass starkt undergrävd som här tydligen skett, och hon har inte fått någon hjälp med omskolning. Hon är allvarligt nedslagen och hon har skäl till det. Hade en sådan utveckling kunnat undvikas, om arbetsförhållandena varit skonsammare eller flickan mindre tålig och uthållig i olämpligt arbete? Hade en regelbunden hälsokontroll tidigare upptäckt hennes tbc, så att inte allmäntillståndet behövt bli så nedsatt? Till slut har vi de direkta »problembarnen» bland de misslyckade yrkeshistorierna, ungdomar som i den aktuella situationen är så psykologiskt problematiska att deras anpassning inte enbart är en fråga om rätt yrkesplacering utan också om psykisk terapi. Om miljöskador i det förflutna åstadkommit de patologiska dragen eller om de är konstitutionella, är en fråga som inte intresserar oss i detta sammanhang. I materialet förekommer sådana fall, där diagnosen är känd, andra där man tycker sig skönja felinriktningens art och åter andra, där vi inget annat vet än att ungdomarna inte är som andra, är »svårplacerade», gjort sig skyldiga till asocialt beteende av den art att de förstört för sig också i arbetet o. s. v. Det är endast i stockholmsmaterialet vi har en något så när fullständig redovisning för »vanart» och brottslighet (se närmare sid. 242!). Lärarna ute i landet har ibland meddelat om någon av deras f. d. elever varit i kontakt med barnavårdsnämnd eller polis, ibland har de säkert inte vetat avsaken och i några fall torde de ha underlåtit att ge besked även om de vetat om t. ex. ett åtal eller en skyddshemssejour. En markant grupp av dessa på något sätt defekta ungdomar är de debila och imbecilla. Den totala förekomsten av avgång enligt folkskolestadgans § 48 (utom Stockholm) är 1-6 % (18 pojkar och 10 flickor). Deras fördelning på stad, tätort och landsbygd samt deras yrkesanpassning redovisas i tab. 6. Nära hälften (12 av 28) har bedömts som »lyckade» ur yrkesvalssynpunkt (betecknade med 3). I Stockholm har hälften av de hjälpklasselever som lämnade åttonde klass 1942 intervjuats och en utförlig redogörelse för resultatet har lämnats i bil. B till ungdomsvårdskommitténs betänkande V om Stöd åt utvecklingshämmad ungdom (SOU 1947: 17). Som exempel på en efterbliven elev, som såväl i fråga om yrket som i övrigt utgör ett olöst problem, kan följande tjäna. Fall 18. Sinnesslö med uppförandeproblem. Pojken är 18% år och son till en skogsarbetare i en avlägsen skogsby. Hemmet är gott och pojken har god hälsa. Hans fattningsgåvor är emellertid så svaga att han enligt lärarinnan borde ha kommit till en skola för bildbara sinnesslöa. Föräldrarna ville dock inte släppa iväg honom då han var liten. »Han kunde kanske ha lärt sig något yrke i så fall. Nu hjälper han till i skogen, om han vill nämligen.men det är ej alltid. Hans mor är död och hon som förestår huset tyckte att det varit bra om han hade fått komma bort någonstans. Ty hon visste inte om hon kunde vara fullt säker för honom.» Fall 19. En av de »ostadiga». En nära 19-årig stockholmspojke kan stå som exempel på den skara av ostadiga, som till synes låtit tiden gå utan att bekymra sig om framtiden. När vi träffar honom arbetar han sedan två månader på ett lager som bud och handräckning och har nu beslutat att bli stadig karl. Arbetsanskaffningen gick så till, att han en morgon på väg till en ny express — han uppskattar den till något sådant som nr 13 i ordningen — träffade

ihop med en kamrat, som var på väg till sitt jobb och som sade till honom att följa med dit i stället. Och därmed blev han alltså lageranställd. Utom dussinet cykelexpresser hade han hunnit med ett par kontor och ett par affärer — överallt har hans arbete varit springpojkens. Denne pojke hade från folkskolan ett av de bästa betyg som varit synligt i vår undersökning: a i räkning och AB i alla de övriga läsämnena. Läraren ger honom plus för alla intelligensegenskaper, för arbetsvillighet, uthållighet, plikttrohet och sällskaplighet. Däremot avstår °han från omdöme i en rad andra frågor, som ordningssinne, kurage o. s. v. I sin yrkesblankett säger han sig vilja börja på samma stora fabrik, där fadern och systern arbetar; föräldrarna önskade däremot få in honom i yrkesskolan. Vid intervjun gav ynglingen intryck av att vara öppen, språksam och livlig. När han förklarade att han nu skulle sluta upp med vagabonderandet mellan olika arbetsplatser, lät han absolut uppriktig och en ytlig iakttagare kunde inte dra annan slutsats än att man här hade att göra med en sympatisk men något slarvig ung man som det inte var någon större fara med, ehuru han ännu inte inordnat sig i arbetslivet. Vid närmare bekantskap med ynglingens historia, visar det sig dock här som så ofta, att det ligger reella svårigheter bakom bristen på yrkesanpassning. Under skoltiden hade pojken besökt barnavårdsnämndens rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor. Enligt redogörelsen där hade han allt sedan 3-årsåldern lidit av svåra migränanfall med huvudvärk och kräkningar. Under de senare skolåren uppträdde mycket besvärande tvångstankar, ångest inför skolarbetet — som han i verkligheten klarade med glans — och en utpräglad »underlighet» i hemmet. Modern stod i kontakt med byrån under ett par år, någon behandling utöver lugnande medicin förekom inte, men situationen blev i varje fall aldrig värre än att han kunde gå kvar i skolan. Det är lärorikt att i ett och annat fall kunna få åtminstone en skymt av de verkliga problem som ligger bakom de »ostadiga» ungdomarnas arbetsproblem. Vad en förnyad undersökning skulle ge för resultat kan vi visserligen inte säga. Men att det inte varit en ren tillfällighet, att pojkens ursprungliga beslut att troget ställa sig på sammq verkstad som fadern inte förverkligats, torde man kunna utgå ifrån. En annan typ av problem skymtar i följande historia. Fall 20. »Hållningslös bohéme». Ynglingen är något över 18 år och son till en högre stadstjänsteman i en landsortsstad. Han gick ut den sjuåriga folkskolan och gick därefter i två åi i en handelsbetonad fortsättningsskola en veckodag. Hans läsbegåvning var medelmåttig. Sin yrkesbana började han efter skolavslutningen med en plats som affärselev i en textilfirma. Efter ett halvår lämnade han anställningen och vistades i hemmet nästa halva år. Han höll då på med »teaterstudier» pä egen hand. Vid ett tillfälle begav han sig till huvudstaden i syfte att studera teater. Han gick emellertid inte på någon skola och återvände efter kort tid Ull hemstaden, där han då tog plats som kontorspojke på ett industriföretag. Under de följande tolv månaderna bytte han plats tre gånger på lager och kontor och tillbringade dessemellan perioder i hemmet. Vid intervjun var han kontorselev i ett offentligt verk. Han trivdes inte med arbetet och på fråga vad han skulle vilja bli svarade han: skådespelare, skönhetsexpert eller klädexpert. På en av sina anställningar förskingrade pojken över 1 000 kr. och fick för detta villkorlig dom. Omdömet om honom är att han är hållningslös och en bohémenatur. Om ett sådant fall kan man givetvis inte säga mer, än att radikala yrkesvägledningsåtgärder torde behövas för att få honom in på någon av de banor han intresserar sig för. Om han har talang och uthållighet att bli skådespelare har tydligen aldrig prövats. De övriga, feminint betonade yrkesönskningarna skulle väl även de kunna leda till något lämpligt yrke. Hans mycket vingliga yrkesbana med de täta perioderna av sysslolöshet i hemmet visar dock att man här har att göra med ett besvärligt problem, där

psykologisk och psykiatrisk expertis torde ha en uppgift att fylla bredvid den egentliga yrkesvägledningen. Det är intressant att iaktta hur i en del fall en kriminell episod förefaller att ha varit en fullständigt isolerad företeelse utan begripligt samband med individens utveckling vare sig före eller efter. Bara inte samhällets egna reaktioner mot en sådan lagbrytare får den karaktären, att vederbörande kastas ur sina banor, så behöver inte yrkesframtiden vara förstörd. I vårt material förekommer också fall, där en pojke tidigt kommit i konflikt med rättvisan och efter en tids tvångsuppfostran på Bona återvänt till sin hemstad och där kommit in i ett förnämligt hantverksyrke och sköter sig bra. Det enda man måste beklaga i detta fall är, att inte de två åren på samhällets bekostnad användes till att ge pojken utbildning, utan att han nu vid vuxen ålder skall gå med mycket låg lärlingslön. Det kan inte vara roligt för någon — men allra minst för en pojke, som aldrig känt sina föräldrar utan alltid bott på nåd hos fattiga släktingar, där kommunen betalat en allt för liten slant för hans vivre. Att inte alla de i barnavårdsnämndens register noterade ungdomliga missdådarna återfinns i de djupt missanpassades led förvånar inte, sedan man tagit del av vilka enkla pojkstreck som många gånger kan medföra de utförligaste polisförhör, anmälan till nämnden, yttranden från skolan o. s. v. Att palla äpplen i en plankomgiven trädgård, att »låna» en cykel när man ingen egen har eller skrämma flickor på väg från kiosken en kväll behöver inte vara tecken på någon svårare avvikelse från det normala reaktionssättet. Det är andra uppföranderubbningar, såsom nagelbitning, sängvätning eller andra »uppfostringsbesvär» som indicerar en mera djupgående psykisk störning, vilken sedan har tendens att yttra sig också som svårighet i yrkesanpassningen. Efter dessa reservationer bör det betonas, att i det stora flertalet fall finns det en klar parallellitet mellan allvarlig social missanpassning (vanart och kriminalitet eller hur den rubriceras) och odisputabelt yrkes-misslyckande. Detta skall närmare redovisas i avsnittet om de sociala problemfallen (sid. 242). Mellanstadier i yrkesanpassningen. Innan vi lämnar exemplifieringarna återstår att med ett par fall illustrera, vilka yrkessituationer som fått beteckningarna 1 eller 2, därmed antydande att de inte kan sägas vara helt lyckade och fastslagna men inte heller helt misslyckade eller oavgjorda. Som jämförelse med den »lyckade» flickan i fall 1 väljer vi en annan ur de många kontorsflickornas led, men en av dem som man inte vågar rubricera som helt klara och vällyckade. Fall 21. Kris-kontorist. Den unga damen är 19 år och infödd stockholmska, dotter till en chaufför. Familjen har haft det så knappt att man vid flera tillfällen måst anlita samhällets hjälp. I skolan hade hon AB i de viktigaste ämnena. Hon önskade vid skolans slut att bli barnsköterska och hade tänkt att gå igenom Maria husmodersskolas barnsköterskekurs. Hon slog det emellertid ur hågen, »eftersom hon skulle få vänta till 18 år innan hon kunde gå kursen». Hon tog i stället plats som packerska på en chokladfabrik och stannade på denna plats 1942—45. Sistnämnda år övergick hon till att räkna rabattkort på ett stort kriskontor. Hon har 230 kr. per månad och lämnar 80—90 kr. hemma. Angående sina planer meddelar hon, att hon »skall försöka bli kontorist». Nu har hon endast okvalificerat arbete. Hon har börjat en kurs i maskinskrivning och stenografi i folkskolans fritidssysselsättning. Egentligen hägrar barnsköterskeyrket fortfarande men ekonomin hindrar att hon utbildar sig. Med hänsyn till de osäkra faktorer som vidlåder denna yrkessituation har fallet betecknats med en tvåa: flickan har Milt sitt yrke, och också om det inte skett med glatt

hjärta har hon givit sig in på banan. Dock har hon ännu så länge inte den adekvata utbildningen för att hon skall kunna fylla en post som ger henne ordentlig försörjning i framtiden. Fall 22. Lantarbetare. Som exempel på skillnaden mellan de ungdomars yrkessituation som bedömts med 1 och med 0 kan följande »etta» tjäna. Ynglingen som är son till en lantarbetare på östgötaslätten och gått i 6-årig folkskola med två perioders allmän fortsättningsskola efteråt, tillbringade sina första två år efter skolavslutningen med att gå på dagsverken hos lantbrukarna i trakten och bo hemma. Hans förtjänst var ca 20 kr. per vecka. Då han fyllt 15 år tog han plats i en möbelfabrik, där han dock ingenting fick lära. Förtjänsten var fortfarande blott 20 kr. per vecka, och efter några månader övergick han till en drängplats med 25 kr. i veckan och fritt vivre, vilken tjänst han har vid undersökningstillfället. Han trivs inte med det nuvarande arbetet och har bestämt sig för att bli möbelsnickare. Han skall övergå till detta yrke »då han blir nog gammal att försörja sig själv på det». Den enda skillnaden mellan ynglingen i denna yrkessituation och de många andra, som försörjer sig med ett arbete som de inte tycker om och som önskar få övergå 'ill ett annat, är blott att denne yngling verkligen är besluten att göra det; han har också prövat på arbetet i fråga och bör mänskligt att döma ha vissa utsikter att förverkliga sin plan. Detta fall för oss in på den besvärliga frågan vad yrket »möbelsnickare» i så fall är. Vad denne unge lantarbetare med intresse för snickeri kommer att kunna utföra, om han efter exercisen lyckas få plats i en möbelverkstad, är ett eller annat tempo vid en cirkelsåg eiler ett monteringsbord i en serietillverkning av möbler. Vad han däremot inte Kan bli med denna karriär är yrkeslärd möbelsnickare i den betydelse, i vilken våra yrkesskolor använder beteckningen. Så som lönetarifferna inom snickeribranschen är utformade, kommer han däremot att efter vissa stadgade år »i yrket» ha samma ekonomiska ställning som de lärlingsutbildade yrkessnickarna. Eftersom det är en talrik grupp unga män som befinner sig i ett liknande läge, väntande på att efter exercisen kunna komma in i ett tryggat yrke, är det motiverat att referera ännu ett sådant. Även detta har bedömts med »ett». Fall 23. Blivande brandsoldat? Metallarbetarson i Stockholm, drygt 19 år gammal. Sedan ca ett år är han lagerbiträde i en stålvarufirma. Tidigare var han något mer än ett år springpojke i en slakteriaffär, ett år diversearbetare på ett tarmrenseri. Allra först efter skolans slut arbetade han som springpojke i en radioaffär. Hans skolbetyg från åttonde klass är knappt Ba-mässiga med undantag för gymnastik och slöjd, där han har AB. Hans lärare ger honom endast ett dubbel-plus, nämligen för sällskaplighet. För skriv- och räkneförmåga får han rent av minus. Hans fysik är prima. Bedan i skolan ville han bli brandman. Han har dock inte under den gångna tiden tagit några kurser eller på annat sätt meriterat sig för att komma in vid brandkåren. Vid intervjun säger han att han inte trivs illa med det nuvarande arbetet men att han skall bli brandman efter exercisen. Det är givetvis tänkbart, att han kommer att förverkliga sin yrkesplan, men med hänsyn till konkurrensen är det knappast troligt att den går att förverkliga, helst som han under sin brokiga yrkesbana inte fått någon som helst utbildning eller träning inom de hantverksmässiga eller tekniska gebit, som anses värdefulla för en brandsoldat, såsom motorkunskap, metallarbete, snickeri eller liknande. I tabellerna som följer redovisas hur de tvåtusen ungdomarnas yrkessituation ter sig utifrån de synpunkter som vi ha sökt illustrera i de ovanstående exemplen. Fördelningen är så pass olika i städer och tätorter å ena sidan och på den rena landsbygden

å den andra, att en sammanslagning av grupperna egentligen blir föga talande; det är snarare i jämförelsen mellan grupperna intresset ligger. Mellan det av lärarna insamlade materialet — för hela landet utom Stockholm — och det genom hembesök i kommitténs egen regi insamlade materialet i Stockholm föreligger dessutom den skillnaden, att yrkesanpassningen måst betecknas som okänd för en stor grupp i landsortsmaterialet på grund av att blanketten inte fyllts i på de punkter, där elevens egen åsikt efterfrågades. Denna grupp (som i tabellen återfinns i den med ett frågetecken utmärkta kolumnen) är dels sammansatt av hela läraravdelningar, där den intervjuande läraren helt enkelt utelämnat dessa frågor. Dessa ungdomar kan antas fördela sig på samma sätt som den stora massan av dem som utfrågats. — Annorlunda förhåller det sig med de fåtaligare fall, där läraren gått förbi frågan om yrkesinriktningen för en eller flera i en klass som för övrigt är ordentligt redovisad. Ett närmare studium av ett antal obesvarade fall har pekat i den riktningen, att de utelämnade då stundom är sådana fall, som eljest skulle bedömts som ännu inte alls stadgade, d. v. s. O-fall. Vi återfinner dem särskilt talrikt bland hemmavarande söner och döttrar, vilka i yrkesredovisningen hänförts till »medhjälpande familjemedlemmar» i respektive yrken men om vilkas verkliga sysselsättning vi egentligen inte vet mycket mer än vad folkräkningen vet om denna dunkla grupp. Den inrymmer alla grader av arbetsintensitet — från ett övermäktigt ansvar för en familjeegendoms skötsel till ett dagdrivarliv, som kamofleras av beteckningen »hjälper till med litet av varje». Slår vi trots reservationerna samman alla de undersökta grupperna, får vi följande fördelning. (De av de påträffade ungdomarna som inte befann sig i arbete eller i skola har förts till en särskild kolumn.) Tabell 2. Yrkesanpassningsgrad. (Absoluta tal.) Arbetande ungdom och skolungdom Yrkesanpassningsgrad

Bostadsort

Ungdom Okänd yrkesutanför S:a anpassning arbets- tillI allt liv och frågade Real- Inget skola skola svar

0 S:a

Landsbygd Därav pojkar.. . » flickor.. .

141 98 43

43 25 18

50 23 27

291 135 156

525 281 244

67 28 39

218 111 107

810 420 390

Tätorter Därav pojkar.. . • flickor.. .

29 28

21 13 8

31 21 10

51 20 31

160 83

69 31

152 68

381 182

84 Städer Därav pojkar.. . » flickor.. .

167 84 83

67 31 36

42 25 17

95 29 66

371 169 202

43 24

Stockholm DiSrav pojkar.. . » flickor.. .

169 89 80

55 36 19

17 12 5

73 48 25

Samtliga

1 Därav pojkar.. . » 1

flickor...

826 426 400

384 183

1 2

100 30

514 223

8 1

522 224

314 185 129

—. —

3 3

—

317 188 129

11 7 4

328 195 133

1 370

2 022

2 060

1 013

1 009

1 032

Hjälpklassbarne i är m(idräkna de (34 st., 23 jojkar ach 11 flickor)

16 6 10

Av uppställningen framgår, att 38 f. d. elever måste räknas bort såsom icke sysselsatta i vare sig förvärvsarbete, arbete i föräldrahem eller i skolor. Räknar man bort 13 flickor, som i egenskap av husmödrar i egna hem har sin verksamhet där, samt tre döda (som sannolikt inte utgör hela avgången genom dödsfall), återstår 22 ungdomar, de står utanför arbetslivet på grund av sjukdom eller socialt misslyckande. Två har hamnat på hem för sinnesslöa en tid efter folkskolans slut. Om den ena sägs det uttryckligen, att hon tack vare sin energi dock klarat sig hjälpligt genom skolan. På skyddshem befann sig tre, och åtta var allvarligt sjuka (flertalet i tuberkulos). Utan klart angiven orsak saknade dessutom nio stycken enligt intervjuarens uppfattning arbete. Det rör sig i dessa fall om uppenbara problem ur arbetsanpassningssynpunkt; det kan vara en flicka som säges aldrig ha velat arbeta utan > ligger föräldrarna till last», eller en pojke som går sysslolös i en ödemarksstuga alltsedan han slutade skolan i kyrkbyn. De framkomna siffrorna för »bortfallet» av ungdom från arbetslivet är tydligt nog minimisiffror; insamlingssättet kan ha gjort, att problematiska ungdomar som försvunnit ur synkretsen bortfallit oftare än andra; vidare har lärare stundom medvetet utelämnat ett och annat graverande vittnesmål om sina f. d. elever. Till slut är det som redan nämnts omöjligt att alltid avgöra, hur pass välmotiverad en hemmasons eller hemmadotters närvaro i familjeföretaget eller i hemmet är. Som mått på allmän social missanpassning är dock undersökningen inte avsedd eller lämpad. Den vill bara belysa den anpassningsprocess, som leder till att individen får eller inte får ett yrke, vilket han räknar som sitt. I nedanstående tabell är det växlingarna i yrkesanpassning på de olika bostadsorterna som kommer fram. Tabell 3. Yrkesanpassning efter barnens bostadsort. (Relativa

tal avseende fall med känd

anpassning.)

Yrkesanpassningsgrad 3

0 Summa

flickor

26-5 34-0 17-7

8-9 10-3 7-4

9-1 7-5 IM

55-5 48-2 63-8

100-0 100-0 100-0

flickor.

35-6 34-9 36-4

13-1 15-7 10-4

19-4 25-3 13-0

flickor

45-4 49-7 41-9

18-0 18-3 17-7

flickor

53-3 47-5 61-6

flickor

38-9 41-3 36-2

Bostadsort It »

„ Städer *

Stockholm 1 »

» 1

1 N 31-9 24-1 40-2

100-0 100-0 100-0

11-3 14-8 8-4

25-3 17-2 32-0

100-0 100-0 100-0

17-5 19-5 14-6

5-4 6-5 3-8

23-8 26-5 20-0

100-0 100-0 100-0

13-8 15-2

10-1 11-1 9-0

37-2 32-5 42-4

100-0 100-0 100-0

12-4

Hjälpklassbarnen me iräknade.

Denna tabell visar en klar tendens: den goda yrkesanpassningen är lägst på rena tandsbygden och stiger i tätorterna för att nå sitt maximum i städerna. I stort sett är

Stockholm mest gynnat; vid närmare betraktande visar det sig dock att det endast är för flickornas del, som huvudstaden har gynnsammare yrkesanpassning än övriga städer; när det gäller pojkarna är det tvärt om något bättre i dessa. Som en spegelbild av den fullgoda anpassningen — betecknad med codesiffran 3 — har vi de helt olösta yrkesproblemen, nollorna. Dessa har maximum bland landsbygdsungdomen, faller i tätorterna och har minimum i städerna och — när det gäller flickorna — ännu mindre i huvudstaden. För att kunna avgöra i vad mån den större förekomsten av avgång från klass 6 och därmed en lägre genomsnittsålder på landsbygden kan ha medverkat till resultatet, har anpassningskvoterna granskats för klass 6 och klass 7 var för sig i respektive städer, tätorter och ren landsbygd. Helt naturligt framträder en genomgående tendens, att de som har ett skolår och vanligen också ett åldersår mera bakom sig har nått en något bättre yrkesanpassning under den tid de haft på sig frän skolans slut. De som avgått från klass 6 har ju bl. a. haft en period av fortsättningsskola under två av dessa år, vilket väl kan ha hindrat dem något i deras yrkesarbete. Denna inverkan av ålder och avgångsklass hindrar dock inte att den i föregående tabell konstaterade huvudtendensen står kvar. Tabell 4. Dålig och god yrkesanpassning fördelad efter avgångsklass i olika bostadsorter. Relativa Bostadsort

tal.

Yrkesanpassningsgrad Klass

3 Landsbygd

7 6

48 59

28 25

Tätorter

7 6

24 46

46 20

Städer

7 6

27 24

43 36

Yrkesfördelningen och anpassningen i olika yrken. ^ I tabellerna 5 a och 5 b redovisas hur de tillfrågade pojkarna och flickorna fördelar sig på olika yrkesgrupper. Vidare har en redovisning av yrkesanpassningen i de olika yrkena i respektive bostadsorter lämnats i tabellerna 6—7; av denna framgår, att den relativa fördelningen av god och dålig yrkesanpassning inom de viktigaste yrkena visar samma tendens som den tidigare konstaterade för alla ungdomar i respektive bostadsorter. Som exempel kan man ta pojkarna inom industrin. Frekvensen av dålig vrkesanpassning (0—1) är bland dem: på rena landsbygden i tätorterna i städerna utom Stockholm i Stockholm

37-8 % 30-0 % 22-8 % 233 %

De viktigaste frågor som tabellernas siffror belyser är olikheterna i yrkesanpassning bland ungdom som lämnat skolan i städer, tätorter eller på ren landsbygd samt bland pojkar jämfört med flickor. Vidare frågan huruvida god respektive dålig anpassning utmärker några arbetsområden i jämförelse med andra. Till slut problemet huruvida

de unga som stannat kvar som hemmadöttrar och hemmasöner (medhjälpande familjemedlemmar i faderns företag eller i husligt arbete), i fråga om yrkesanpassning skiljer sig från de jämnåriga, som är anställda i samma yrken ute på arbetsmarknaden. Tabell » a. Pojkarnas yrkesfördelning. Antal pojkar i vidstående yrkesgrupper från skolor belägna i: S:a tillfrågade Antal

Stockholm

Absoluta

Landsbygd

Tätorter

203 103 13 19 10

9 77 10 12 4

10 86 12 19 13

222 266 35 50 27

1 84 16 10 6

9 6

6 1

24 4

39 11

21 1 2

o

1 1 29 24 1

1 5 86 83 7 1

1 31 31 1 183

833 Städer Summa

Normalklass

Hjälpklass

S:a

tal:

I V Affär Lager V Kontor Militär Musiker, filmfotograf. V I Sjukvård Frisör VII Husligt V I I I Diverse (bud) Skola Utan arbete Döda

..

Summa

«j

26 28 5 1 426

11 2 2 1

223 361 53 62 34

21 3 2

60 14 2

3 5 113 83 12 3

27 5 2

5 2 172

1 95 18 12 7

195 Stockl lolm, samtliga 1

1 028 S:a tillfrågade

procent:

I II III IV

26-7 31-9 4-2 6-0 3-2

0-5 48-8 9-2 6-2 3-6

21-7 35-1 5-2 6-1 3-4

3-1 0-5

4-5 38-0 5-5 7-3 5-7 0-5 11-0 1-9

4-7 1-3

10-8 1-5 10

5-8 1-3 0,2

0-5 16-9 16-9 0-5

0-5 0-5 13-2 10-9 0-5

0-1 0-6 10-3 10-0 1-0

1-0

0-7 6-1 6-4 1-6

13-8

0-3 0-5 10-9 8-1 1-4

100 0

100-0

100 0

1000 Jordbruk Industri Samfärdsel Affär Lager Restaurang V Kontor Militär Musiker, f i l m f o t o g r a f . . . V I Sjukvård Frisör VII Husligt V I I I Diverse (bud) Skola Utan arbete Döda

47-5 27-5 30 4-5 2-3

4-9 41-8 5-4 6-4 2-1

2-0 1-4

Summa

2-C 1-0

100-0

I översiktstabellerna 5 a och 5 b visas (absolut och i procent) fördelningen av de tillfrågade ungdomarna på de olika yrkesgrupperna. Uppspaltningen av industrins och hantverkets anställda på de skilda undergrupperna: metallindustri, träindustri o. s. v. har slopats vid slutsammanställningen. Materialets storlek tillåter inte en sådan uppdelning utan att undergrupperna blir alltför små. Också med den nuvarande sum» mariska yrkesgrupperingen blir många grupper vid indelningen efter bostadsort otillfredsställande.

Tabell 5 b . F l i c k o r n a s

yrkesfördelning.

Antal flickor i vidstående yrkesgrupper från skolor i: S:a tillfrågade Antal

Stockholm Lands- Tätbygd orter Absoluta

Städer Summa

Normalklass

Hjälpklass

S:a

tal:

I Jordbruk II Industri I I I Samfärdsel IV Affär Lager Restaurang V Kontor V I Sjukvård, barnsköt. . Frisörskor V I I Husligt arbete V I I I Diverse (bud) Skola Gifta Utan arbete, skyddshem

29 10 40 2 15 7 6 10 218 4 39 5 5

2 30 5 45 4 2 35 3 4 29 2 38 1 1

1 53 8 71 13 10 57 8 9 31 11 19 4 3

13 112 23 156 19 27 99 17 23 278 17 96 10

3 1

—

3 1

Summa

21 8 13 4 1 57 3 5 5 1

— — — — 2 1

— 1

—

28 8 13 4 1 59 4 5 6 1

Stockholm, samtliga I procent: I Jordbruk II Industri I I I Samfärdsel IV Affär Lager Restaurang V Kontor V I Sjukvård, barnsköt. . . . Frisörskor V I I Husligt arbete V I I I Diverse (bud) Skola Gifta Utan arbete (skyddshem) Summa

2-5 7-3 2-5 10-0 0-5 3-7 1-7 4-0

1-0 14-8 2-5 22-0 2-0 1-0 17-4 3-5

54-5 1-0 9-7 1-3 1-3

14-4 1-0 18-9 0-5 0-5

0-3 17-9 2-6 23-9 4-4 3-4 19-2 2-6 3-0 10-3 3-7 6-3 1-4 1-0

31-4 12-4 2-6 17-4 1-8 3-3 11-0 1-9 2-6 30-9 1-9 10-7 1-1 1-0

100-0 lOO-O

100-0

100-0

13 140 31 169 23 28 158 21 28 284 18 96 13 10 1032 S:a tillfrågade

2-2 0-7

1-3 13-6 3-0 16-4 2-2 2-7 15-3 2-0 2-7 27-5 1-7 9-3 1-3 10

100-0

210 6-0 10-0 3-0 0-8 44-3 3-0 3-7 4-5 0-8

R e d a n en jämförelse m e l l a n u n g d o m a r n a s fördelning p å olika y r k e s g r u p p e r och de v u x n a y r k e s u t ö v a r n a s g r u p p e r i n g enligt folkräkningen 1940 ger vissa a n t y d n i n g a r o m att u n g d o m e n s arbetssituation ä n n u efter drygt tre å r i arbetslivet inte g ä r n a k a n vara fullt stadgad. / stort sett motsvarar dock pojkarnas yrkesfördelning den som utmärker de manliga yrkesutövarna i allmänhet. U n d a n t a g e t utgöres h u v u d s a k l i g e n av d e drygt tio p r o c e n t p o j k a r s o m rubriceras som bud, av vilka n å g r a p r o c e n t så s m å n i n g o m torde ö v e r g å till samfärdselyrken m e d a n resten h a r att söka sig f r a m p å övriga y r k e s v ä g a r . Flickornas yrkessituation är på ett helt annat sätt problematisk, också o m m a n ser till d e n grova statistiska bilden. Medan det ä r ca 14 % a v de u n g a f l i c k o r n a i vårt material s o m arbetar i n o m industri- och h a n t v e r k s y r k e n , återfinns b a r a 7 % av alla k v i n n o r ö v e r 15 å r s ålder som yrkesutövare i d e n n a g r u p p . Ä n n u större ä r skillnaden m e l l a n h a n d e l s y r k e n a s a n d e l : s a m m a n l a g t tar affärerna, k o n t o r e n o c h lagerarbetet emot inte m i n d r e ä n 33 % av flickorna utanför S t o c k h o l m och 58 % av h u v u d s t a d e n s folk-

skoleflickor. Av de vuxna kvinnorna i gemen utgjorde dessa grupper 1940 bara ca 7 %. I stället var de med husligt arbete sysselsatta så mycket flera: lägger man samman de hemmavarande hustrurna, de medhjälpande familjemedlemmarna och den anställda husliga arbetskraften, får man fram att nära 60 % av kvinnorna över 15 år har denna sysselsättning. De hemmavarande barnens yrkesanpassning. Bland pojkarna är det givetvis i yrkesgruppen jordbruk-skogsbruk, som vi finner »medhjälpande familjemedlemmar» i någon större utsträckning. Här utgör de till och med majoriteten: mot 100 ynglingar anställda i jordbruksarbete hos främmande, kommer 123 som arbetar på föräldragården eller tillsammans med fadern i skogen på vintern och i jordbruket på sommaren. (Att många hemmavarande barn på mindre gårdar kombinerar perioder av avlönat arbete åt andra med perioder av — endast med vivret avlönat — arbete på familjejordbruket, beröres i skildringen av några klasser från skogskommuner, sid. 262.) I fråga om yrkesval rymmer de hemmavarande lantbrukarsönernas grupp flera som har yrkesfrågan helt olöst, än vad gruppen anställda i jordbruket gör (57 % mot 48 %). Medan procenten »nollor» bland de jordbruksanställda är exakt densamma som för genomsnittet av pojkarna på landsbygden, har alltså hemmasönerna flera olösta yrkesproblem. I fråga om de med 3 betecknade fallen, de som befinner sig i det yrke de önskar behålla, rymmer hemmasönerna lika många av dem som de anställda gör (37 % och 34•%). Vid betraktandet av dessa siffror bör man visserligen ha klart för sig, att svaret på en sådan fråga som den det här gäller: »Har ni inriktat er på ett bestämt yrke?» bara kan avse den tillfrågades mening om den saken i svarsögonblicket. Liksom alla »opinions» kan den visa sig stämma illa med verkligheten, framför allt den som är förborgad i en avlägsen framtid. När svaren ger vid handen, att bara något över en tredjedel av de lantbrukarsöner, som arbetar hemma på sina föräldragårdar, inriktat sig på jördbruksyrket som livsuppgift, behöver det alltså inte betyda att det endast är dessa, söm har håg för och möjlighet att stanna i fäderneyrket. För många har väl frågan aldrig uppställt sig till medveten överläggning, de har varken tagit ställning för eller emot det yrkesval, som de oreflekterat och »naturligt» hamnat i genom den miljö de växt upp i. Emellertid är redan detta, att endast en tredjedel av hemmasönerna på lantbruken medvetet siktar till att fortsätta i yrket en varning. Ty det gäller också för denna grupp att i tid tänka på utbildning och planering för framtiden. Utan tvivel har en realistisk yrkesorientering inom skolan en stor uppgift att fylla här, så att de unga får veta något om jordbrukets och övriga näringars situation och får tillfälle att diskutera sitt eget yrkesval. Men också möjligheterna till yrkesutbildning medan man arbetar i yrket behöver Utvidgas mångdubbelt mot nu. Några vägar som därvid skulle kunna komma i fråga beröres i största korthet i kapitlet om ungdomen och yrkesutbildningen. Inom övriga yrken förekommer bara sammanlagt 22 manliga »medhjälpande familjemedlemmar»: 7 inom industri- och hantverksföretag, 2 inom samfärdselgruppen, 6 inom affärsyrket, 5 inom arbete i föräldrarnas hushåll, 2 inom diversegruppen. Yrkesanpassningen inom denna lilla grupp skiljer sig inte på något markant sätt från genomsnittet, med undantag av att de som uppges gå hemma och hjälpa till med husliga sysslor (och vad det gäller landspojkarna förmodligen också med husdjursskötsel och andra utomhussysslor som kvinnorna eljest brukar utföra) alla har 0 eller obekant yrkesanpassning. Bland flickorna är huvudparten av de »medhjälpande familjemedlemmarna» bok-

förda som hushållsarbetande. Det är bara i 10 fall, som lantbrukardöttrar angivits som medhjälpare i jordbruket; av blanketterna framgår också att just dessa flickor utför vanliga lantarbetarsysslor på sina föräldragårdar. (Det bör kanske påpekas, att beredskapsinkallelserna inte var slut, när rundfrågan ägde rum.) Ingen av de 10 flickorna i jordbruksarbete synes ha för avsikt att stanna i detta yrke. Fem av dem har inte bestämt någonting om sitt framtida arbete, tre har inte lämnat någon uppgift och två uttalar en yrkesönskan som ligger helt vid sidan om det nuvarande arbetet (betecknade med anpassningssiffran 1). Av de flickor som arbetar i hushåll är ungefär lika många sysselsatta hos främmande som i föräldrahemmen (141 respektive 139). Om de husligt arbetande flickorna gäller i ännu mera utpräglad grad vad som sagts om hemmasönerna i lantbruket: de har inte tagit medveten ställning till sin yrkesfråga. Klart ja på frågan om det nuvarande arbetet skall bli deras framtidsyrke svarar bara 4 % av hemmadöttrarna och 17 % av de anställda hembiträdena. Den övervägande delen av de förra, 80 % av fallen med känd anpassningsgrad, befinner sig i den grupp som inte bestämt sig för något yrke (O-gruppen). Motsvarande procenttal bland de anställda är något över 60 %. Inom båda grupperna finner vi slutligen ungefär lika många (16—17 %) som är inriktade på ett annat yrke än det husliga, som de håller på med (de återfinns i grupperna 1 och 2). Till dessa siffror kan man foga den anmärkningen, att visserligen kommer en mycket stor del av de flickor, som i tonåren arbetar i föräldrarnas eller andra familjers hushåll att få sin yrkesfråga löst genom att fortsätta samma slags arbete i egna hem i egenskap av mödrar och husmödrar. En del kommer dock att ha behov av ett yrke för självständig försörjning under hela eller en stor del av livstiden. Så som åren efter skolans slut nu tillbringas, påbörjar emellertid dessa lika litet som de blivande husmödrarna någon målmedveten utbildning för sitt kommande arbete. I bästa fall ger dock det husliga arbetet en nyttig, ibland kanske alltför sträng, arbetsträning och vissa ehuru osystematiska insikter i hemskötsel m. m., vilket kan utgöra en grund för kommande påbyggnad både för hemarbetsyrket och för många andra »kvinnliga» yrken (såsom sjuksköterska, sjukhusbiträde, storköks- och restaurangpersonal och många flera). I sämsta fall lär sig flickorna just ingenting utan vänjer sig vid slarvig arbetsdisciplin och ett makligt levnadssätt. Hemmadöttrar som hjälper till i andra yrken än det husliga förekommer endast i enstaka fall, exempelvis fem stycken inom affärsyrket, den bransch som för övrigt har den största gruppen anställda flickor (16-4 % av alla de tillfrågade). Bara en av dem som står i sina föräldrars affärer är inriktad på affärsyrket (3-gruppen), tre stycken befinner sig i O-gruppen och om en saknas uppgift. Bland de anställda affärsbiträdena är däremot yrkesanpassningen god. Av 151 stycken är nära 50 % av antalet med känd anpassning att hänföra till de lyckade yrkesvalens grupp, medan knappt mer än hälften så många återfinns bland de helt olösta problemen (0-gruppen). Det förefaller alltså, som om samma arbete utfört i föräldrahemmet eller i föräldraföretaget skulle förmå fånga en mindre procent av de unga flickorna än när det ulföres hos främmande arbetsgivare. Orsaken är långt ifrån entydig. Omständigheterna kan tvinga en dotter att för familjens skull stanna kvar i ett arbete, som hon inte alls har håg för. Men det kan också vara andra faktorer, såsom den ofta låga och oreglerade betalningen, som inverkar på den lägre värdesättningen. Anpassningen i olika yrken. Redan i den nyss gjorda jämförelsen mellan hemmavarande barns och yrkesanställdas framtidsplaner har några siffror för anpassningen inom olika yrken kommit fram. I tabellerna kan man i detalj följa hur de unga arbetande på varje yrkesområde för-

delar sig på de fyra anpassningsgraderna. Här skall några av de viktigaste resultaten sammanfattas. Av de 35 % bland pojkarna, som har arbete inom industri- och hantverksyrkena, finner vi en större procent, som anser sig ha kommit på rätt plats (betecknade med siffran 3 i tabellerna) än inom jordbruksyrket: antalet är 171 av 361. Beräknas procenten på fallen med känd anpassningsgrad blir den 57 %. Variationerna mellan de industrianställda i olika bostadsorter är inte särskilt stora: mot 47 % lyckade placeringar på rena landsbygden svarar 57 % i tätorterna, 62 % och 61 % i städerna och Stockholm. Procenten som ännu inte bestämt sig för vad de vill ägna sig åt är i motsvarande grad lägre än i jordbruksyrket: ca Vs i industrin mot över hälften i jordbruket. Variationen är även här obetydlig mellan de olika bostadsorterna: rena landsbygden och tätorterna har en O-grupp på ca 1/i, städerna på Ve och Stockholm på Vs av den manliga industriungdomen. Måhända måste det ändå betraktas som anmärkningsvärt, att inte mer än drygt hälften av de unga mån som arbetar inom industri- och hantverksyrken i landet ännu gott och väl tre dr efter sin skolas slut har hunnit fram till en yrkesplacering, där de känner sig ha slagit rot. Siffran kastar ljus över den planlöshet, som utmärker yrkestillvaron för alltför många unga. Att företagen ivrigt söker draga till sig den unga arbetskraften har inte medfört någon radikal förändring pä denna punkt. Ansatser till skolning av de anställda, även utanför den tränga kretsen av egentliga lärlingar fär väl liksom anställandet av personalkonsulenter, understödjande av fritidsverksamhet o. dyl. betraktas som trevande försök att binda den yngre arbetskraften fastare till företagen. Någon samordning mellan dessa ansatser från företagens sida och de enskildas egna ansträngningar att t. ex. genom korrespondensstudier möjliggöra en viss yrkeskarriär har emellertid inte kommit till stånd. Man finner därför också inom industrigruppen, som ändå ligger bäst till vad det gäller pojkarnas yrkesanpassning, en mängd unga arbetande som ingen frågar efter och som inte själva har förmåga att sätta upp och driva igenom en plan för sin yrkesframtid. Betraktar vi de övriga yrkesgrupperna finner vi att det är ännu färre, procentuellt sett, som nätt fram till en lösning av sin yrkesfråga. För att börja med den i storlek tredje gruppen, de 10-9 % som hänförts till gruppen »diverse» med förklaringen »bud», inrymmer den ganska olikartade yrkespositioner. Den absolut övervägande delen utgöres av springpojkar i anställningar utan lärlingskaraktär, cykelexpresspojkar o. dyl. Har en pojke plats som springpojke i en affär, där han också får lära sig expediera, har han däremot hänförts till affärsgruppen. Likaså har t. ex. ett telegrambud med grundad förhoppning om att få stanna inom telegrafverket, förts till samfärdselns yrken. Detsamma gäller om biträden pä bilar, om de har uppgivit sig skola bli chaufförer o. s. v. Procenten olösta yrkesproblem är som väntat synnerligen stor i budpojkarnas grupp. De med 0 och 1 betecknade fallen utgör 60—80 % av hela diversegruppen överallt utom i huvudstaden. Där ingår nämligen ett antal välbeställda kontorsvakter och vaktmästarbiträden i allmänna verk o. dyl. i gruppen, som därför endast till 50 % består av sådana som inte alls bestämt sig för något yrke och sådana som uppger ett önskat yrke men inte kommit någon vart mot detta mål. Det måste sägas vara betänkligt, att om man bortser från dem som kommit in i vaktmästarsysslor dock bortåt en tiondel av de unga männen i låroårsåldern befinner sig på sådana budplatser, som mera sällan leder till ett framtidsyrke. Sammanlagt är det bara 10 % av hela diversegruppens pojkar, som kunnat räknas in i de lyckades grupp (3-or). Resten har det dåligt förspänt i fråga om sin yrkesframtid. Den frågan inställer sig osökt, om inte budskickningsarbetet borde kunna förvandlas till ett transportyrke

som andra och inte utföras enbart av ungdomar i deras dyrbara läroår, ungdomar som senare måste söka sig till andra yrkesområden för sin framtida försörjning. Kommittén har behandlat denna fråga mera ingående för Stockholms del i bil. B om cykelexpresserna. Utom de tre redan nämnda yrkesgrupperna är det ingen som bland pojkarna uppnår 1 0 % av antalet tillfrågade. Störst av de många mindre yrkesgrupperna är affärs-, kontors-, samfärdsels- och lagerarbetarna med i tur och ordning 6-1 %, 5*8 %, 5*2 % och 3*4 %. Utom dessa är det endast gruppen »militär», omfattande 14 stamanställda ynglingar, som uppnår en-procentstrecket (1*3 %). De övriga yrken som förekommer som ströfall är musiker, filmfotografer, frisörer, restaurangpersonal. Bästa yrkesanpassningen näst industri- och hantverksgruppens pojkar visar de affärsanställda. Av de 62 ynglingarna som ägnar sig ät affärsyrket är över hälften (55 %) beslutna att hälla fast vid detta. I Stockholm och övriga städer utgör antalet 3-or över 2 /3 av gruppen. Av de 53 pojkar, som arbetar inom olika kommunikationsyrken (bilbiträden, busspojkar, brevbärareaspiranter o. s. v.) har jämnt en tredjedel funnit placeringar, som förefaller att vara framtidsplatser i det önskade yrket. De lyckade är betydligt flera i städerna än pä landsbygden. Ännu mera osäker tycks yrkessituationen vara för de ynglingar som arbetar på kontor. Det gäller ju här pojkar, som bara har folkskolan som underbyggnad och i enstaka fall någon kurs vid en yrkesskola; procenten som studerat maskinskrivning eller andra grenar av kontorsarbetet på kvällstid eller i en sammanhängande kurs är mycket mindre bland pojkarna än bland flickorna i kontorsgruppen. Därför ter sig framtiden för kontorspojkarna relativt mörk vad det gäller sysselsättningen pä denna bana: 28 % av de 60 kontorsanställda har kunnat rubriceras som 3-or. (Motsvarande siffra bland kontorsflickorna är 58 %.) Allra sämst i fråga om yrkesframtid i de senast behandlade fyra yrkesgrupperna är lagerbiträdena; bland dem är det bara 16 % som kommit pä rätt plats. Skillnaden mellan att vara medhjälpare pä ett lager eller att vara budpojke är ofta obetydlig. Man fär dock inte tolka siffran så, att inte flera än dessa 16 % kan fä sin bärgning som lagerarbetare och i närliggande yrken (t. ex. lastbilschaufförer). Vid intervjutillfället var det dock inte flera som med tillfredsställelse såg en sådan framtid i möte,. På den punkten kan dock givetvis längre fram en förändring ske.

Filekornas anpassning i olika yrken. Den största av yrkesgrupperna bland flickorna är det husliga arbetet, rymmande 27-5 % av alla de tillfrågade, och hur yrkesanpassningen bedömts hos respektive hemmadöttrar och anställda inom denna grupp har redan refererats (sid. 220). Eftersom bara 4 % av hemmadöttrarna och 17 % av hembiträdena är inriktade pä att fortsätta med husligt arbete som yrke, måste man säga att den absolut övervägande delen av dessa flickor inte kommit fram till ett medvetet yrkesval. I storlek efter det husliga arbetet kommer gruppen av flickor i detaljhandeln, tätt följd av flickorna på kontor: 16*4 % respektive 15*3 %. Flickor som »sitter på kontor» förefaller att trivas mycket bra med sin situation och inte mindre än 58 % av dem har uttryckt avsikten att stanna kvar i detta yrke för framtiden. Pä tal om de jämnåriga kontorspojkarna anmärktes, att folkskolan som underbyggnad för en karriär på kontor är otillräcklig men att i synnerhet flickorna i denna situation skaffar sig åtminstone maskinskrivningsfärdighel genom korta kurser. (Se vidare om detta i avsnittet om studier.) De kontorsflickor som fatt sin yrkessituation bedömd med 0—1 utgör 15 %;

Tabell 6. Graden av anpassning i olika yrken. A. Pojkar på landsbygden. Anställda och medhjålpande söner) för sig.

familjemedlemmar

(hemma-

Anpassningsgrad E j svar

Summa

Yrke Anst,

Jordbruk Ind. o. hantv.. Samfärdsel. . . Affär Lager Restaurang... Kontor Militär Sjukvård Husligt , Diverse (bud) ,

20 25 8 6 6

MedMedMedMed Med Anst. Anst. Anst, hjälp. hjälp. hjälp, hjälp. Anst, hjälp.

*14 2 38

12 3 2 1

31 3

54 16 2 1 1

27 Därav medhj

203 103 13 19 10

6 2

1 10 83 52 135 Utanför arbetslivet: Skola Utan arbete Död

112 5

9 6 2 17

22 23

7 34 98

3 26

3 2 124

29 111

392 28 5 1

Summa tillfrågade

1 Därav 1 i yrkesskola. * Därav 4 i yrkesskola.

för dessa är alltså tillvaron som kontorsflicka inte alls att betrakta som en lärotid, och när de blir för gamla för det mest okvalificerade flickarbetet står de utan yrke. Som nummer fyra i storleksordningen kommer gruppen av flickor i industriarbete, som omfattar 13*6 %. Bland pojkarna svarade industriyrket för 35*1 %. Det är alltså nära tre gånger vanligare bland pojkarna än bland flickorna att välja detta arbete. Eftersom proportionen manliga—kvinnliga arbetare inom industri- och hantverksgruppen, om alla åldrar inräknas, är som 5 : 1 , inses att många industriarbeterskor senare i livet överger detta yrke. Yrkesanpassningen i industrigruppen är sämre än i kontors- och affärsgruppen. Särskilt på landsbygden och i tätorterna, där möjligheterna att välja mellan olika yrken måste antas vara minst, är siffran för de välanpassade låg: 3-orna utgör 16, resp. 18 % på landsbygden och tätorterna mot 35 %, respektive 64 % i städerna och i Stockholm. Den genomsnittliga frekvensen av 3-or är 38 %. Procenten 0-or, som alltså inte alls inriktat sig på något yrke, utgör i genomsnitt 43 %; för landsbygd och tätorter är siffrorna 63 % och 65 %, för städerna och för Stockholm 35 % och 32 %. Mellanstadierna är relativt fätaliga överallt; det bör väl tolkas sä, att antingen är fabriksflickorna belåtna med sitt arbete och har inga planer att söka sig något annat yrke, eller också har de helt enkelt inte tänkt över yrkesfrågan. Att antalet belåtna är så mycket större i städerna och särskilt i Stockholm är förklarligt nog: sådan som arbetstillgången är, skulle flickor som inte ville stanna kvar pä fabrikerna vanligen kunna få andra platser på dessa orter. Att betalningen dock ibland blir högre i ett industriellt arbete, som man

Tabell 6. Graden av anpassning i olika yrken. B. Pojkar i tätorter. Medhjälpande

familjemedlemmar

för sig.

An p a s s ni n g s g r a d

Anst. Jordbruk Ind. o. h a n t v . . . Samfärdsel.... Affär Lager R e s t a u r a n g . . .. Kontor Militär Sjukvård Frisör Husligt arbete. Diverse

Summa

0 Yrke

3 Därav medhj.

MedMed- Anst. Med- Anst. Med- Anst. MedAnst. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp. 2

1 10 2

2 2 1 2 2

1 5 1 1 1

1 1

22 2 3

—

9 77 10 12 4

4 1 2 3 —

5 1

6 1

——

1 31

1 —

1 37 3 5

1 1

1 3

3 3

17 20

19 21

o

13 13

65 68

151 Utanför arbetsti den: 31 1

Summa tillfrågade

är invand i, och att detta stundom kvarhåller en och annan flicka som eljest skulle vilja byta arbete, framgår av en sådan historia som återberättas i fall 17, sid. 209. Ingen annan yrkesgrupp än de nu nämnda uppnår 1 O-procentsstrecket, hoppet är för övrigt så stort som ner till 2—3 %. Däromkring finner vi flera grupper: flickor inom samfärdseln, de flesta telefonister, frisörskor, lagerbiträden, restaurang- och hotellpersonal, sjukvårdspersonal och examinerade barnsköterskor. Yrkesanpassningen är mycket olika i dessa grupper. Påfallande låg frekvens för lyckade yrkesval finner man inom lagerarbetet och bland flickorna på restauranger och kaféer; av arbeterskorna på lager är det bara 6 % som anser sig rätt placerade, och medan Ve av flickorna i restaurang facket tänker sig en framtid inom facket, har 5 /e svarat att de inte inriktat sig pä något yrke alls. Påfallande god yrkesanpassning finner man däremot inom gruppen hårfrisörskor. Hela antalet är 28; yrkesanpassningen är känd hos 19 av dessa och hos 17 är den 3 och hos ingen är den 0. I betraktande av att frisörskeyrket vid sidan av sömnaden är det enda för flickor mera allmänt tillgängliga hantverksyrke, där fullt ordnad lärlingsutbildning har någon större utbredning, är den höga procenten målmedvetna adepter tankeväckande; visserligen är hårfrisering särskilt omtyckt av många flickor, men det är inte omöjligt att också andra händighetsyrken skulle kunna tilltala flickor nästan lika mycket. För närvarande är de emellertid genom sedvanans makt utestängda från dem. God procent av välanpassade yrkesutövare visar också samfärdselgruppen (telefonisterna): 50 % lyckade mot 23 % olösta. I samma klass står sjukvårdspersonal och examinerade barnsköterskor, med 47 % lyckade och inga helt olösta. Flickorna var emellertid vid undersökningen endast i ett fåtal fall över 18 år, varför inga utbildade sjuksköterskor och relativt få barnsköterskor har kunnat komma med.

Tabell 6. Anpassningen i olika yrken. C. Pojkar i städer utom Stockholm. Medhjälpande familjemedlemmar för sig. Anpassningsgrad 0

Yrke Anst.

Ind. o. h a n t v . . . Samfärdsel.... Affär Lager Restaurang.... Kontor Militär Sjukvård Frisör Husligt arbete. Diverse

3 MedMedMedMedMedAnst. Anst. Anst. Anst. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp.

1 6

1 4

3 2

4 1

1 48 5 10 3

12 4 1 2 1 6

—

1 6 1

1 1

9 2

—

1 6 3 3 2

1 1

Därav medhj.

10 85 12 19 13 1 24 4

7 1 — 1 — — — —

1 —

— 1

—

199 Utanför yrkesliv et: Skola Utan arbete

24 1 3 Summa tillfrågade

224 Tabell 6. Anpassningen i olika yrken. D. Pojkar i Stockholm. Normal- och hjälpklasserna var för sig. Anpassningsgra d Yrke

0 N

1 Hj.

N

Hj.

N

Hj.

2 3

13 2 2 1

2 Jordbruk Industri o. hantverk . . 16 Samfärdsel 5 Affär 1 Lager 3 Restaurang Kontor 7 Militär 1 Konstnärliga y r k e n . . . . 1 Sjukvård Frisör Husligt arbete Diverse 11

aumma

3—4

5 N

Hj.

1 53 6 7 2

5 2 2

N

Hj.

5 2 1

48 N

Hj.

S:a

1 84 16 10 6

11 2 2 2

1 95 18 12 1

21 1 2

21 3 2

—

45 Totalt

1 12

3 165

3 It 8

Utanför arbetslivet: 5 2

Döda

Summa tillfrågade 172 N = normalklass.

H, = hjälpklass.

15—717431

Tabell 7. A . Flickor

Yrkesanpassningen i olika yrken.

på landsbygden.

Anställda

och medhjälpande

familjemedlemmar

för

sig.

E j svar

Summa

Anpassningsgrad Yrke Anst.

Jordbruk Ind. o. hantv.. . Samfärdsel. . . . Affär Lager Restaurang. . . . Kontor Sjukvård Frisör Husligt arbete. Diverse.......

MedMedMedMedMedAnst. Anst. Anst. Anst. hjälp, hjälp. hjälp hjälp. hjälp.

12 3 7 1 9 1

3 3 12

45 2

C8

2 2

3 2 1 2 2 10

5 12

10 3 11 1 4 1 3 4 33

17 18

156 27 Dessutom följande utanför arbetslivet: Skola Gifta kvinnor utan förvärvsarbete, Utan arbete Skyddshem, annan anstalt

43 Därav medhj.

10 29 10 40 2 15 7 6 10 218 4

128 351 39

Summa tillfrågade Tabell 7. B . Flickor

i tätorter.

100 Y r k e s a n p a s s n i n g e n i olika yrken.

Anställda

och medhjälpande

fanuljemedlemmsr

för

sig.

Anpassnings grad

Anst.

Jordbruk Ind. o. h a n t v . . . Samfärdsel.... Affär Lager Restaurang. . . . Kontor........ Sjukvård Frisör Husligt arbete. Diverse

0 Yrke

3 MedMedMedMedMedAnst. Anst. Anst. Anst. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp. hjälp.

1 7 2 2 1 1 3

1 1

8 1 1 2

— 6 1

10 31 Dessutom följar ide utanför arbetslivet:

—

28 8

19 3 24 3 1 17 2 3 9 1

1 :

i

10 11

161 18 1

Skola . . . Gifta k v i n n o r u t a n f ö r v ä r v s a r h j t e . . . TTtan arhetp. f s i n k a m. f n . . .

1 Summa tillfrågade

2 30 5 45 4 2 35 3 4 29 2

82 28

Därav medhj.

m»1

Tabell 7. C. Flickor

i städer

Yrkcsanpassningcu i olika yrken.

utom Stockholm.

Anställda

och medhjälpande

familjemedlemmar

för sig. Anpassningsgrad

Anst, Jordbruk Ind. o. hantv.. Samfärdsel. . . Affär Lager Restaurang.. . Kontor Sjukvård Frisör Husligt arbete Diverse ,

Ej svar

2 Yrke

Summa

MedMedMedMedMedhjälp. Anst. hjälp. Anst. hjälp Anst, hjälp. Anst, hjälp.

19 8 3 5

6 4

1 . 1

8 4

59 17

1 53 8 71 13 10 57 8 9 31 11

18 1 2 5 6

33 66

1 16 1

13 4 27 1 1 24 2 7 3

2 12 2

Därav medhj

i Stockholm.

13 18

572 19 •i

Summa tillfrågade

D . Flickor

66 Dessutom följande utanför arbetslivet: Skola Gifta kvinnor utan förvärvsarbete. . Utan arbete (sjuka m. fl.)

Tabell 7.

298 A n p a s s n i n g e n i olika yrken.

Elever

i normalklasser

och hjälpklasser

för

sig.

Anpassningsgrad Yrke

3—4 Hj.

Jordbruk Industri o. hantverk . Samfärdsel Affär Lager Restaurang Kontor Sjukvård Frisör Husligt arbete Diverse

Hj.

Hj.

Hj.

Ej svar

Summa

in.

Hj.

I allt

13 6 9

8 13 4 1 59 4 5 6 1

2 1 I

*

4 2

oj

129 Dessutom följande utanför arbetslivet: Skola Gifta kvinnor utan förvärvsarbete. Skyddshem, annan anstalt N = normalklass. Hj = hjälpklass

3 1 Summa tillfrågade

Åldern. De tillfrågade ungdomarnas levnadsålder varierar ganska starkt på grund av att avgångsåret från skolan valts som utgångspunkt. Det motsatta förfaringssättet — att välja ut ungdom med samma födelseår — skulle ha medfört ännu större vanskligheter, eftersom man dä fått ett material, där tiden efter skolans slut varierat med 1—2 är, i vissa fall (t. ex. vid kvarsittningar) ännu mera. Dä syftet var att söka skapa en bild av hur ungdomen använder sina första är efter skolans slut, var det deras skolfria tid som måste tas till utgångspunkt. Tabell 8. Åldersfördelning. A.

Fördelade efter bostadsort. F

ö d e l s e å r

Bostadsort

Absoluta

1930 Summa

1 2

53 38 137 242

340 159 272 13

364 129 47

39 37 34

810 367 519 294

16 17 o

4 2 29 35

0-4

0-1 0-6

6-5 10-4 26-4 82-3

42-7 43-3 52-4 4-4

45-0 35-1 9-1

4-8 10-0 6-6

1-3

0-5 0-6 5-5 12-0

100-0 100-0 100-0 100-0

0 2

0-3

3-5

23-6

39 8

27-1

5-5

100 0

tal.

Landsbygd Tätorter Städer Stockholm1 Samtliga I

Uppgift saknas

1921/21

procent. Landsbvgd Tätorter Städer Stockholm Samtliga 1

E l e v e r n a från hj ä l p k l a s s är i n t e m e d t a g n ; l.

B. Fördelade efter kön. Födelseår

Absoluta

Uppgift saknas

1921/24

1930 Summa

0 1

39 31

232 238

362 428

287 253

05 45

994 996

11 25

1 990

0-3 0-0

0-6 0-1

3-9 3-1

23-3 23-8

36-5 43-0

2S-9 25-5

6-5 4-5

100-0 100-0

0-2

0-3

3-5

23-G

39-8

27-1

5-5

100-0

tal.

Pojkar Flickor Samtliga I

or pojk ar och flickor

&

ir

procent. Pojkar Flickor Samtliga

Studier och utbildning. Av frågeformuläret framgår, vilka elever som efter folkskolans slut övergått till någon form av heldagsskola. I en särskild punkt har de tillfrågade vidare fått redogöra för om de ägnat sig åt någon form av studier under dessa första år efter den obligatoriska skolans slut. Resultatet kan kort sammanfattas så, att hälften såväl av pojkarna som av flickorna redovisat någon form av studier. Hur dess studier fördelas på olika former av heldagsskolor, kurser, studiecirklar.

Tabell 9.

Studier efter f o l k s k o l a n s

slut.

B o s t a d s o r t Studieform

Landsbygd Fl.

Realskola Avbruten skola Folkhögskola Yrkesskola (heldags) . . Kurser YrkesÖvriga Studiecirkel . Yrkesövriga Korrespondensstudier.. YrkesÖvriga Enskild läsning Inga studier

27 4 1 5 17 14 3 34 12 22 30 24 6 3 217

32 7 9 2 18 9 9 29 11 18 23 15 8 2 208

Summa svarande

88 Frågan obesvarad Summa tillfrågade

Tätort P. 29

Städer

Fl. 39 1

Stockholm

Fl. 25

7 50 48 2 7 3 4 19 18 1 6 77

19 2 6 11 86 79 7 4 1 3 12 11 1 2 144

8-0 1-2 0-3 1-5 5-0

9-7 24-2 29-1 2-1 0-8 — 2-7 — — 0-6 5-0 6-0 5-5 20-5 23-1 8-5 4-2 3-7 7-0 14-2 5-2 0-8 0-6 —

13,0

6-6 0-7 2-1 3-8 30-1 1-4 4-2 0-7 50-4 100

— — 6 25 19 6 5 4 1 17 14 3 1 37

— 8 31 23 8 5 4 1 7 6 1

—

P.

172 S:a

Fl.

P.

Fl.

81 4 2 46 138 124 14 48 19 29 71 61 10 13 410

90 10 15 47 185 159 20 40 16 24 46 36 10 5 430

868 1 681

1 164

Totalt

171 14 17 93 323 283 40 88 35 53 117 97 20 1 840 345

Iffi

1 005 1021 2 026

0-6 17-1 28-1 1-2 3-0 1-8 48-2

22-0 42-3 1-7 3-4 0-9 30-0

10-0 0-5 0-3 5-7 17-0 5-9 8-8 1-6 50-2

10-4 1-1 1-7 5-4 21-4 4-4 5-3 0-6 49-7

10-2 0-8 1-0 5-5 19-2 5-2 7-0 1-1 50-0

7 procent (av dem som svarat). Realskola Avbruten skola Folkhögskola Yrkesskola (heldags) . . Kurser Studiecirkel Korrespondens Enskild läsning Inga studier

64-2

63-0

30-8

32-1

3-6 26-4 3-7 9-9 3-1 40-3

100 100

10-1

8-9 0-8

k o r r e s p o n d e n s s t u d i e r o c h e n s k i l d l ä s n i n g f r a m g å r av tabell 9. C:a en t i o n d e l a v d e m s o m b e s v a r a t f r å g a n å t e r f i n n s s o m elever i r e a l - o c h m e l l a n s k o l o r eller l ä r o v e r k . N å g r a s t y c k e n (ej fullt en p r o c e n t ) h a r a v b r u t i t sin s k o l g å n g i n å g o n a v dessa s k o l f o r m e r . I f o l k h ö g s k o l a h a r 2 % av f l i c k o r n a m e n p r a k t i s k t t a g e t i n g a p o j k a r g å t t ; v i d intervjutillfället h a d e j u flertalet av u n g d o m a r n a inte u p p n ä t t 18 å r s å l d e r , o c h enligt g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r skall p o j k a r h a fyllt 18 å r m e n f l i c k o r b a r a 16 å r för att k o m m a i å t n j u t a n d e av s t a t s s t i p e n d i e r vid f o l k h ö g s k o l e k u r s e r . Y r k e s s k o l a m e d h e l d a g s u n d e r v i s n i n g h a d e 5-5 % b e v i s t a t . D e t b ö r o b s e r v e r a s a t t d e n alldeles ö v e r v ä g a n d e delen av d e s s a t i l l h ö r s t o c k h o l m s u n g d o m e n ; i S t o c k h o l m h a r 17 % av p o j k a r n a o c h 22 % av f l i c k o r n a g å t t i h e l d a g s y r k e s s k o l a , m e d a n m o t s v a r a n d e f r e k v e n s ä r 1-5 % för l a n d s b y g d e n s p o j k a r o c h m i n d r e ä n en p r o c e n t för dess flickor. I t ä t o r t e r n a och de ö v r i g a s t ä d e r n a ligger f r e k v e n s e n av y r k e s s k o l n i n g e n m e l l a n 4 o c h 6 %. H u v u d d e l e n av f l i c k o r n a s y r k e s s k o l n i n g u t g ö r e s av h u s l i g u t b i l d n i n g i h u s m o d e r s o c h h u s h å l l s s k o l o r . E n liten g r u p p h a r fått s ö m n a d s u t b i l d n i n g .

Vanligast förekommande av studieformerna är »kurser», drygt 19 % av alla har gått i någon sådan. På frågan om kursstudierna bedrivits »med tanke på yrket» svarade de allra flesta ja (283 mot 40). Korrespondensstudier redovisas av 7 %, studiecirklar av drygt 5 %. Korrespondensstudierna var i flertalet fall yrkesinriktade (97 mot 20). Däremot synes cirkelstudierna stå i särklass på så sätt, att mer än hälften (53 mot 35) av cirkelmedlemmarna uppgivit allmänt medborgerliga eller hobbyämnen som studieföremål. Föreningskunskap och skolämnen såsom svenska och räkning dominerar denna grupp. De på yrket inriktade cirkelstudierna upptar sådant som bokföring i en SLS-studiegrupp, maskinritning i en grupp metallarbetare o. s. v. Platsfrekvens. Omkring en tiondel av de undersökta ungdomarna utom Stockholm befann sig i högre skolor (mellanskolor, realskolor eller högre folkskolor). Eftersom övergången till dessa skolor i städerna vanligen sker tidigare än från folkskolans avgångsklass, har procenttalet för städerna blivit lägre än frekvensen av högre skolgång där. I tätorterna är däremot övergång efter klass sex relativt vanligare och likaså på landsbygden. Elever i yrkesskolor har räknats in i de yrkesgrupper dit deras utbildning syftar, och elever i folkhögskolor i de yrken från vilka de närmast kom. De ungdomar som oavbrutet vistats i sina hem utan att ha något förvärvsarbete utom hemmet utgjorde omkring 30 % på landet (något lägre siffra för pojkarna än för flickorna) men endast 3—4 % i städer och tätorter, över hälften av alla de tillfrågade ungdomarna (ca 58 %) befann sig i de båda grupperna med en, respektive två arbetsanställningar utom hemmet. Mer än två anställningar har sammanlagt 15-2 % haft. Variationen mellan stads- och landsbor, mellan pojkar och flickor är emellertid ganska stor; mot 22-1 % för pojkarna i städerna svarar 14'5 % bland pojkarna på landsbygden och 14-5, respektive 12-5 % för flickorna i stad och på bandsbygd. — De som har uppgivit 5—6 eller flera platser utgör 3-6 % bland stadspojkarna, 2-4 % bland landspojkarna och inte ens en procent bland flickorna någonstans. Dessa siffror på antalet anställningar är med säkerhet minimisiffror; det visar sig Tabell 10. Platsfrekvensen bland ungdomen utanför (Relativa

Stockholm.

tal.)

(Avser 825 pojkar och 881 flickor, för vilka fullständiga uppgifter finns.) Bostadsort

Pojkar Stad Tätort Summa

pojkar

Flickor Stad Tätort Landsbvgd Summa Samtliga

flickor

Antal plat ser u t o m h e m m e t efter avslutad

folkskola

Fortsatt skolgång

o

10-7 181 6-7

3-1 4-4 28-5

28-7 31-3 31-0

35-4 24-7 19-3

131 11-6 8-1

5-4 7-1 3-G

1-8 1-1 1-4

1-8 1-7 1-4

100-0 100-0 100-0

10 3

16-4

30-4

24-8

10 2

4-8

1-5

1-6

7-2 20-1 10-0

4-8 4-0 30-3

39-0 39-7 32-0

35 0 23-6 16-4

10-6 10-0 8-2

2-1 2-1 2-3

1-0 0-0 0-8

0-3 0-5 0-0

100-0 100-0 100-0

11 3

15 9

36-1

24-2

9-4

2-2

0 7

0-2

100 0

10-8

16 1

33-4

24-5

9-8

3-5

1-0

0-9

6 o. fl. S u m m a

regelbundet, att där man kan kontrollera de tillfrågade personernas uppgifter med objektivt material (som t. ex. arbetsförmedlingens handlingar) får man i en del fall fram flera anställningar än de uppgivna. Orsaken torde ibland vara att minnet sviker, ibland att den tillfrågade tycker att bilden blir för brokig och därför utelämnar en och annan kortare plats. Den uppgivna platsfrekvensen tyder inte på någon allmän »överrörlighet» bland den yngsta arbetskraften. Att en sådan dock förekommer i materialet framgår av en del återberättade »fall» liksom av undersökningen över cykelexpressbranschen. Någon genomgående företeelse är den emellertid inte, snarare ett tecken på bristande yrkesanpassning i de individuella fallen. Som sådan är den en varningssignal, tydande antingen på speciella yrkesvalsproblem hos vederbörande ungdomar eller på otillfredsställande förhållanden på respektive arbetsplatser — eller bådadera! Stockholmsungdomens platsfrekvens. För stockholmsungdomens del har det varit möjligt att gå något mera i detalj när det gäller platsväxlingen. I nedanstående tabell 11 ges fördelningen på 1—7 platser samt ytterligare två grupper: »flera» samt »oräkneliga», den förra med 6 personer, den senare med 2 stycken. De i undersökningen ingående hjälpklasseleverna har inte medtagits här; redogörelse för deras arbetsförhållanden har meddelats i bil. B till kommitténs betänkande om stödåtgärder för utvecklingshämmad ungdom (SOU 1947:17). Av hela antalet 294 var 2 döda, 5 pojkar var allvarligt sjuka, 1 flicka undergick tvangsuppfostran på anstalt och 3 flickor var gifta och saknade förvärvsarbete. Nära en fjärdedel av ungdomarna hade vid undersökningstillfället kvar sin första plats, som de i allmänhet fatt för över 3 är sedan. Den största gruppen är de som har ett platsbyte bakom sig, vilket gäller om nära en tredjedel. Mer än 4 olika anställningar har blott 10 % haft. Även om det är troligt att en eller annan plats inte rapporterats, torde dock detta material vara tillräckligt kontrollerat för att man i stort sett skall våga lita på det. För Tabell 11. Stockholmsungdomens platsfrckvens. Förhållandet mellan antalet anställningar och anpassningen i yrket. Anpassningsgrad1 Antal anställningar

1 2 3 4 5 6 7 »Flera» »Oräkneliga». .. Summa

1—2

I allt

Poj- Flic- S:a Poj- Flic- S:a Poj- Flic- S:a Poj- Flic- S:a Poj- Flic- S:a kar kor kar kor kar kor kar kor kar kor

5 14 10 8 1 2

6 19 16 13 5 3

3 2

4 2

11 11 8 6 2 1 1

17 20 16 9 2 2 1

19 19 8 9 3 1

11 19 15 4 2

10 6 4

14 6

68 91 61 35 12 6 1 6 2

43 52 28 23 6 4 1 4 2 163

Sjuka, döda, ingen anställn.

282 12

1 Siffran 4 utmärker att vederbörande redan på den före skolavslutningen ifyllda blanketten till yrkesvägledningen önskade det yrke som han nu har och är belåten -med.

den hälft av ungdomen, som varit inskriven på arbetsförmedlingen, har de egna uppgifterna kunnat jämföras med blanketternas; där de senare upptagit flera anställningar än ungdomarna själva uppgett, har det högre antalet alltid medtagits. Inte heller de pä detta sätt erhållna siffrorna ger bilden av någon allmän vandringstendens bland de unga. De som har haft mer än tre platser befinner sig till något större del i de inte stadgades grupp: medan O-gruppen upptar ca 24 % av hela antalet, finner man 44 % av dem med över tre platser i denna grupp. Å andra sidan befinner sig ytterst få av de ungdomar, som haft samma plats sedan skolans slut, i de »misslyckades» grupp: 6 stycken av 68, medan 45 av dem befinner sig i det yrke, som de ämnar stanna i för framtiden (grupperna 3 och 4). Bland de 147 ungdomar som funnit sin yrkesväg förekommer det endast i tre fall (2 %) att de haft flera än fem platser. Bland de 35 ungdomar, som ända sedan skolans slut hållit fast vid det yrke som de då önskade sig, har ingen haft mer än tre platser. En viss samgång mellan stort antal platser och bristande yrkesanpassning kan alltså konstateras. Mera märkligt är det att en del pojkar och flickor dock stannat kvar i mer än tre år i en anställning som de inte avser eller tror skall leda till något framtidsyrke, detta trots den rikliga tillgången på arbete inom så gott som alla områden under den tid dessa ungdomar varit ute i arbetslivet. Att det här finns utrymme för yrkesvägledning och rådgivning synes vara obestridligt. Som nämnts har för Stockholms del social registret genomgåtts, så att man kunnat skilja på de ungdomar vilka förekommer där och de övriga (Tab. 12). I flertalet falt är anledningen till registreringen att de ungas familjer någon gång haft understöd, men det händer också att det är exempelvis ingripande från nykterhetsnämnden mot fadern eller åtgärder från barnavårdsnämnden gent emot något av barnen, som föranlett kontakten med samhällsorganen. I de senare fallen kan det givetvis förekomma, att famil jen inte samtidigt har ekonomiska svårigheter. Men i det absolut övervägande anta-

Tabell 12. Stockholmsungdomens platsfrekvens. Förhållandet mellan antalet anställningar och familjens beröring med understödsmyndigheterna. Soc-reg. = registrerad i socialregistret. An p a s s n i n gs gr ad Antal anställningar

1—2

0 Soc- Ej reg. reg.

S:a

Soc- Ej reg. reg.

3 10 11 10 3 2

3 9 5 3 2 1

6 19 16 13 5 3

9 11 7 6 2 2 1

»Oräkneliga»....

3 1

1 1

4 2

Summa

1 2 3 4 5 6 7

8 9 9 3

S:a 17 20 16 9 2 2 1

Soc- Ej reg. reg. 18 24 10 6 3 1 1

i 12 141 13 7 2'] • ä

S:a 30 38 23 13 5 1

I allt

Soc- Ej reg. reg.

S:a

7 8 5 • 9 4 2

15 14 6

1 112 14 21 35 49 Sjuk i, dö da, iiigen anstå lin. 63

Soc. Ej reg. reg.

S:a

37 50 30 22 8 5 1 4 1

68 91 61 35 12 6 1 6 2

31 41 31 13 4 1 2 1

158 124 282 10

let fall betyder familjens registrering hos de sociala organen, att ekonomin inte år tryggad. Dessutom kan alltså speciella komplikationer — sjukdom, alkoholism, oenighet mellan föräldrarna, kriminalitet o. s. v. — komma till. Av de 294 ungdomarna tillhör 57 % de registrerade, 43 % de inte registrerade. Bland de ungdomar, vilkas hemmiljö på grund av registreringen hos socialvårdsorganen kan antas vara genomsnittligt mindre skyddad än de övrigas, är antalet som har sin yrkesfråga olöst större än i den andra gruppen: grupperna med yrkesanpassningen 0 eller 1 utgör drygt 34 % av de i socialregistret förekommande ungdomarna mot 25 % av de övriga. Sannolikt är det både ett större ekonomiskt tvång och en större frekvens av sociala och psykologiska problem i den registrerade gruppen, som bidrar till att det är sämre ställt med yrkesanpassningen här. Återigen talar siffrorna för att samhället bör tillhandagå med sakkunnig rådgivning. Det står likaledes klart, att det inte alltid räcker med enbart goda räd för att få dessa ungdomar in på bättre yrkesvägar: ibland är det ekonomiskt stöd, ibland den mångsidiga personliga hjälp som en socialkurator har att ge, som är oundgängliga. Att bäde medicinsk och psykologisk expertis behöver anlitas i de mest problematiska fallen framgår både av många av de berättade »fallen» och av de erfarenheter som göres pä yrkesvägledningen.

Lärarbedömning och yrkesanpassning. Lärarna ombads att bedöma varje elevs begåvning enligt skalan: mer än medelmåttig, medelmåttig eller mindre än medelmåttig. Denna mycket ungefärliga gradering ger nedanstående resultat (omfattar inte materialet från Stockholm): Pojkar

Flickor.

Samtliga

Antal

0' /o

Antal

%

Antal

%

Begåvning mer än medelmåttig . . » medelmåttig » mindre än medelmått..

145 469 164

18-6 60-3 21-1

202 535 115

23-7 62-8 13-5

347 1 004 279

21-3 61-6 17-1

Summa

100-0

1 630

102 Bedömning saknas i 102 fall. Det är troligen fråga om glömska, inte om utelämnande av de speciellt svaga eleverna. Om de givna svaren alltså ger ett tvärsnitt av folkskolebarnen, är det tydligt att lärarna ser välvilligt på eleverna, ty den »mer än medelmåttiga» gruppen omfattar 21-3 %, den »mindre än medelmåttiga» blott 17-1 %. Intressant är att jämföra graderingen av flickor och pojkar: de förra har fått en betydligt gynnsammare bedömning (endast 13-5 % betecknas som mindre än medelmåttigt begåvade mot 21-1 % bland pojkarna, varjämte ungefär motsvarande övervikt kommer på flickorna i den överbegåvade gruppen). Denna bedömning återspeglar förmodligen den större flit och det mer städade uppförande samt den tidigare mognad, som torde utmärka flickorna i nedre tonåren jämfört med de jämnåriga pojkarna. Även skillnaden mellan lärarnas bedömning i städerna, tätorterna och på landsbygden är intressant. Som framgår av nedanstående tablåer har lärarna gjort en mer optimistisk bedömning av sina elever i städerna än på landet. Något inverkar det måhända, att många flera debila barn och t. o. m. sinnesslöa måste behållas i de vanliga skolklasserna på landet än i städerna.

Lärarnas bedömning av eleverna i olika orter. Pojkar Antal

Stad: Begåvning mer än medelmåttig » medelmåttig • mindre än medelm. . Summa Uppgift saknas Tätort: Begåvning mer än medelmåttig » medelmåttig » mindre än medelm. Summa Uppgift saknas Landsbygd: Begåvning mer än medelmått. • medelmåttig » mindre än medelm. Summa Uppgift saknas

Flickor /o

Samtliga

Antal

%

Antal

%

45 109 37

23-6 57-0 19-4

68 164 36

25-4 61-2 13-4

113 273 73

24-6 59-5 15-9

30 106 38

17-2 60-9 21-9

53 112 25

27-9 58-9 13-2

83 218 63

22-8 59-9 17-3

70 254 89

17-0 61-5 21-5

81 259 54

20-6 65-7 13-7

151 513 143

100 0

—

—

18-7 63-6 17-7 100-0 !

Yrkesanpassning som funktion av begåvning och bostadsort. I nedanstående tabeller anges hur de olika begåvningsgrupperna i städerna, tätorterna och på landsbygden fördelar sig i fråga om yrkesanpassning. Siffrorna är procenttal och beräknade på fallen med känd anpassningskvot. Den tidigare konstaterade »gången» i siffrorna framträder även när man betraktar varje begåvningsgrupp för sig, i sä måtto att ungdomarna från städer och tätorter i regel har båttre anpassning ån landsbygdsungdomen. Härtill kommer som en andra regelbunden tendens, att de välbegåvade pojkarna och flickorna på respektive bostadsorter har bättre yrkesanpassning än de medelmåttiga och dessa bättre ån de svagt begåvade. Slår vi samman siffrorna för dem som betecknats med 2 och 3 och anser dessa vara väl anpassade i fråga om yrkesvalet, far vi procentsiffrorna 64-7 %, 53-8 % och 44-9 % välanpassade bland pojkarna i de tre grupperna mer än medelmåttiga, medelmåttiga och mindre än medelmåttiga. För flickorna är motsvarande siffror 57-3 %, 39*4 % och 26-8 %, alltså samma positiva korrelation mellan begåvning och yrkesanpassning men genomgående lägre frekvens för den goda yrkesanpassningen. Regeln synes alltså vara, att de som enligt lärarna har den bästa »begåvningen» också har största förmågan att hitta rätt i yrkesvärlden. Att detta ingalunda utesluter att mänga till och med utpräglat svagt begåvade har uppnått yrkesplaceringar, helt tillfredsställande ur den subjektiva synpunkt, som ligger till grund för graderingen, framgår av den speciella redogörelsen för hjälpklassbarnen i Stockholm. Motsvarande material från landsorten är visserligen för litet för att tillåta säkra slutsatser, men även det tyder på att den svaga begåvningen inte alltid utgjort något hinder för yrkesanpassningen. (Se sid. 237.) Vid en detaljgranskning av tabellerna finner man också, att sifferföljden är omkastad i något fall, så att medan t. ex. precis hälften av de välbegåvade och medelmåttigt begåvade pojkarna i städerna befinner sig i de allra mest »lyckades»

Tabell 13 a.

Yrkesanpassning s o m funktion av begåvning o c h bostadsort. (Relativa

tal.)

I s a m m a n s t ä l l n i n g e n i n g å r e n d a s t fall m e d k ä n d

anpassningsgrad.

Pojkar

Flickor

Anpassningsgrad

Anpassningsgrad S:a

S:a

Med begåvning över medelmåttig: Stad Tätort Landsbygd....

11-8 33-3 31-1

11-8 11-2 11-1

26-4 22-2 24-5

50-0 33-3 33-3

100-0 100-0 100-0

15-7 25-0 42-6

9-8 1-5 21-2

15-7 16-7 12-8

58-8 45-8 23-4

100-0 100-0 100-0

Summa

23-9

11 4

25-0

39-7

27-9

14-8

42 5

1000 Väl anpassade. . Medelbegåvade: Stad Tätort Landsbygd Summa

57-3

64-7

17-2 17-8 48-3

13-9 24-4 6-7

18-3 22-2 9-4

50-6 35-6 35-6

100-0 100-0 100-0

35-0 35-1 67-7

6-7 13-5 10-1

19-2 10-8 7-6

39-1 40-6 14-6

100-0 100-0 100-0

34-9

11 3

13-9

39-9

51-4

9-2

27-0

1000 Väl anpassade. .

53-8

39-4

Med begåvning under medelmåttig: Stad.... Tätort. Landsbygd....

21-9 34-8 61-5

6-2 26-0 7-7

12-5 4-4 1-9

59-4 34-8 28-9

100-0 100-0 100-0

54-2 80-0 72-7

8-3 10-0 3-0

4-2 00 0-0

Summa

43-9

11-2

5-6

39-3

67-2

6-0

14 Väl anpassade . . .

33-3 10-0 24-3

100-0 100-0 100-0

25-4

100 o

26-

44-9

Tabell 13 b. Väl a n p a s s a d e . ( A n p a s s n i n g s g r a d 2 eller 3.) (Relativa

tal.) B e g å v n i n g

över

S t a d . . ..'. Tätort. . : Landsbvgd Samtliga

Medel

Under

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

76-4 55-5 57-8

74-5 62-5 36-2

68-9 57-8 45-0

58-3 51-4 22-2

71-9 39-2 30-8

37-5 10-0 24-3

64-7

57-3

53-8

39-4

44-9

26-8

grupp,, ä r iprocenten »treor» ä n n u större b l a n d de u n d e r medelmåttiga s t a d s p o j k a r n a (59-4 %). N ä r det gäller de helt olösta fallen, nollorna, ä r dessa d ä r e m o t som v ä n t a t fåtaligast b l a n d de duktigaste (11-8 %) och talrikast b l a n d de svagaste (21-9 %); medelm å t t o r n a h a r 17-2 % i 0-gruppen. E n del u n d e r g r u p p e r , särskilt b l a n d tätorternas u n g d o m , ä r så s m å att de inte tillåter en fullt s ä k e r slutsats.

Yrkesanpassning som funktion av betyg. I materialet från Stockholm inhämtades frän skolornas betygskataloger uppgift om elevernas avgångsbetyg i vissa ämnen, nämligen modersmålet, räkning, historia, naturlära, medborgarkunskap, teckning, slöjd och gymnastik. Dessutom antecknades om eleverna haft nedsatt vitsord i uppförande och ordning någon av de fyra sista terminerna i skolan. (Vad som här sägs gäller endast normalklassernas elever.) I tabell 14 redovisas förhållandet mellan skolbetyg och yrkesanpassning. Vid betygsgraderingen medtogs endast de ovan uppräknade fem läsämnena, varvid den vanliga poängvärderingen A = 3, a = 2V2, AB = 2, Ba = lVa och B = 1 har använts. Yrkesanpassningsgrupperna har sammanförts så att man fått tre huvudgrupper: de helt olösta fallen, de ovissa och de helt klara; bland de sistnämnda finner vi utom de som vanligt med 3 betecknade »lyckade» yrkesplaceringarna också ett antal som fått beteckningen 4, vilket utmärker att det valda yrket är detsamma som vederbörande önskade redan vid yrkesorienteringen i skolans avgångsklass. Ser vi först pä medelpoängen för betygen i de tre anpassningsgrupperna är den lägst i O-gruppen (6-9); skillnaden mellan mellangruppen och den välanpassades är däremot obetydlig: 7*4 mot 7-5. Den genomsnittliga betygspoängen är 7-3. Om det genomsnittliga betyget varit Ba, skulle siffran varit 7-5; differensen behöver inte vara tecken pä dålig representativitet hos materialet, då eleverna i klass 8 i viss mån är sovrade genom att en del av eleverna övergått till högre skola, varför lärarna sannolikt inte betygsatt sina klasser som ett genomsnittsmaterial. Av de 283 ungdomarna från stockholmsklasserna befann sig 24-3 % i den grupp som inte alls lyckats komma till rätta med sitt yrkesproblem. Vi ser emellertid i tabellen (O-kolumnen), att av eleverna med låga betygspoäng (mellan 4 och 7-5) finner vi mer än 24-3 % i »nollornas» grupp, det vill säga att en större procent av dem som har låga betyg befinner sig här än vad som svarar mot »nollornas» frekvens i hela materialet. De som har högsta betygspoängen (mellan 8 och 12) är alltså underrepresenterade i O-gruppen; i stället för att utgöra 24-3 % som man skulle väntat om intet samband fanns mellan anpassning och betyg, finner man att blott 14—16 % av dessa elevgrupper hamnat bland dem som betecknats som olösta yrkesproblem.

Tabell 14. Yrkesanpassning som funktion av betyfl , Ar i p a s s n i n g s g r a d

3 — 3-5 4 — 4-5 5 — 5-5 7 — 7-5 8 — 8-5 9 — 9-5 10—10-5 11 11-5 12

1—-2

0 Betyg Abs.

Rel.

Abs.

Rel.

Abs.

Rel.

Abs.

Rel.

2 12 19 21 7 5 2

25-0 30-0 31-1 29-2 14-3 16-6 14-3

1 11 16 13 13 8 2 2

12-5 27-5 26-2 18-1 26-5 26-7 14-3 28-G

1 5 17 26 38 29 17 10 5 1

(100-0) 62-5 42-5 42-7 52-7 59-2 56-7 71-4 71-4 (100-0)

1 8 40 61 72 49 30 14 7 1

(100-0) 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 100-0 (100-0)

52-7

149 23-9 24-3 66 Samtliga 6 8 7-4 i •9 Genomsnittsbetyg. . Relativtal med fetst il liggeir över gen omsnittet för gru ppen.

236 Samtliga

3—4

•5

1000 7-3

Motsvarande skevhet finner man i kolumnen för de bäst anpassade. Medan 52-7 % av alla ungdomarna befinner sig i den gruppen, är över 70 % av de allra bästa betygen att finna där. Ehuru materialet inte lämpar sig för någon mera ingående statistisk bearbetning, torde det anförda räcka som bevis för en viss samgång mellan god begåvning i skolan och lyckad yrkessituation i en storstad som Stockholm. Samtidigt framgår det klart av de i föregående avsnitt meddelade tabellerna, att bostadsortens betydelse för möjligheten att finna ett lämpligt yrkesarbete i stor utsträckning överskuggar inflytandet från begåvningen. Likaså är flickornas ställning genomgående sämre än pojkarnas i samma begåvningsklass och bostadsort.

Yrkesanpassningen hos dem som avgått enligt § 48. Bland ungdomarna från bostadsorter utom Stockholm förekom, som redan nämnts, bara 28 stycken (1*6 %) som lämnat folkskolan enligt § 48, d. v. s. med förkortade kurser på grund av bristande fattningsförmåga. Av dessa är 18 pojkar och 10 flickor. Hur de fördelar sig pä bostadsorter framgår av nedanstående tabell. Yrkesanpassningen är okänd i så mänga som 12 fall, flertalet från landsbygden. Av de 8 stadspojkarna har inte mindre än 5 funnit en yrkesplacering som de ämnar behålla. Däremot var de svagt begåvade av landsbygdspojkarna, som redan påpekats, mera ovissa om sitt yrkesval. Det är dock självklart att ett så litet material inte kan läggas till grund för några slutsatser; frågan om hur det går med de debila barnen i yrkeslivet har behandlats i kommitténs betänkande V, och de föreliggande siffrorna meddelas bara för fullständighetens skull.

Yrkesanpassning hos barn som lämnat folkskolan efter § 48. Anpassningsgrad 0

Pojkar Stad Tätort Landsbygd Summa

1—2

Flickor

1 Pojkar

Flickor

1 Flickor

Pojkar

Flickor 1

1 1 7

3 Pojkar 5

— 1 o

3 3

1 Summa

Skola

Okant

3 Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

8 1 9

1 9

— 2 2

Vägen till nuvarande anställning. I materialet från Stockholm hade kommittén möjlighet att i flertalet fall få fram, på vilket sätt ungdomarna fått den anställning de hade vid undersökningstillfället. Genom tillmötesgående från arbetsförmedlingen kunde ungdomarna vidare uppdelas på en grupp som var inskriven på förmedlingen, och en som inte var (eller varit) i kontakt med denna institution. Tabell 15 ger upplysning om hur de tillfrågade ungdomarna funnit sina vid tillfället innehavda platser.

Tabell 15. Hur ungdomen i Stockholm fått sina innehavda anställningar:

a) Absoluta tai: Pojkar Flickor. .. . Summa b) I proeeut: Pojkar Flickor

Arbetsförmedl.

Annons

Personlig kontakt

Summa med känt sätt

Okänt

I allt

13 10

24 27

84 47

121 90

43 29

164 119

69 52

100 100

29 11 18

Summa

20 30

Det vanligaste sättet att fä en plats var förmedling genom personliga kontakter; de unga uppgav att en bekant, en släkting eller en kamrat »skaffat» dem platsen. Eftersom en fjärdedel av materialet inte tillåter någon bedömning i fråga om förmedlingssättet (intervjuaren har glömt bort att få uppgiften), och det inte finns någon anledning att förmoda att denna fjärdedel skulle fördela sig pä annat sätt än de övriga, får man den riktigaste bilden om man beräknar procenten pä personerna méd känt förmedlingssätt. Med denna beräkning far vi fram att 62 % av samtliga fått sina anställningar genom förmedling av någon person i den närmaste omgivningen. Närmast i ordning kommer den grupp som fått sina platser genom att sVara på annons: 24 %. Det är intressant att flickorna i betydligt större omfattning fått sina platser genom annons än pojkarna, medan motsatsen gäller förmedlingen genom personlig kontakt. Angående platsanskaffning genom arbetsförmedlingen gäller ungefär detsamma som om annonserna, den är dubbelt så vanlig bland flickorna som bland pojkarna: 18 respektive 11 % eller beräknat på båda könen 14 %. Enligt arbetsförmedlingens register hade något mindre ån hälften av ungdomarna skrivits in där, antingen omedelbart efter skolans slut eller vid någon tidpunkt under de därefter förflutna aren. I tabell 16 anges de exakta siffrorna: 131 inskrivna mot 152 icke inskrivna. Vidare framgår hur dessa båda grupper fördelar sig pa de olika platsanskaffningssätten: något över var fjärde av de inskrivna ungdomarna (28 %) hade fått sin plats genom förmedlingen, antalet som fått plats genom annons var lägre (23 %), medan den personliga kontakten fortfarande står som den ledande platsanskaffningsmetoden (49 %). Bland de unga, som aldrig har varit i kontakt med förmedlingen, är den sistnämnda gruppen givetvis större: 75 %. medan annonserna t. o. m. spelar mindre roll än för de inskrivna.

Ånpassningsgrad i relation till sättet för anställning i nuvarande yrke. För alla de ungdomar, som förekom i arbetsförmedlingens centrala register i Stockholm, framletades blanketterna på respektive avdelningar. Flertalet återfanns på ungdomsförmedlingen, där alla under 18 år skall vara inskrivna. Vid jämförelse mellan blanketternas uppgifter om vilka platser ungdomarna haft, anställningarnas längd och sättet för platsanskaffningen, framgick, att det platsantal som uppgivits vid intervjuerna relativt ofta var lägre än det som arbetsförmedlingen hade antecknat. (Arbetsförmedlingen inför uppgift, enligt företedda betyg, på alla anställningar, även de som inte erhållits genom arbetsförmedlingen.) Däremot skilde sig inte de objektiva och de sub-

Tabell 16. Hur stockholmsungdomen, fördelade på vid arbetsförmedlingen inskrivna respektive inte inskrivna, fått sina innehavda anställningar: Arbetsform edl. a) Absoluta tal: Inskrivna. . . . Ej inskrivna. . Summa b) Relativa tal: Inskrivna Ej inskrivna Summa

Annons

Summa Personlig med känt kontakt sätt

Okänt

Summa

24 27

51 80

104 107

27 •15

131 152

28 0

23 25

49 75

100 100

jektiva uppgifterna om sättet för platsanskaffning i nämnvärd grad: hade en plats t. ex. erhållits genom arbetsförmedlingen, sä uppgavs detta också vid intervjun med något enstaka undantag. Eftersom den undersökta årgången av folkskoleelever, avgångsklassen ur åttan våren 1942, varit föremål för en yrkesvägledandc verksamhet enligt det av arbetsmarknadsjkommissionen upplagda och fortfarande bedrivna systemet, skulle det vara av intresse att söka få fram om ungdomsförmedlingen — organet för yrkesvägledningen — övar något märkbart inflytande på ungdomarnas yrkesanpassning. Det möter dock stora svår righeter att mäta yrkesvägledningens inverkan; undersökningar av den arten måste läggas upp med noggrant studium av en kontrollgrupp som jämförelsematerial. Att nu jämföra procenttalen välanpassade bland ungdomen som gått ut Stockholms folkskolor och där blivit föremål för en viss yrkesvägledning med andra ungdomar, som lämnat sina skolor ute i landet utan att åhöra några lektionsföredrag eller skrivas in på ungdomsförmedling saknar allt värde: det är tusen och en andra faktorer förutom närvaron eller frånvaron av jTkesvägledning, som skiljer dessa ungdomars yrkesväg. En iakttagelse av intresse har redan meddelats: nära hälften av ungdomarna har någon gång varit i kontakt med ungdomsförmedlingen. Att endast omkring 22 % av dem fått den anställning de vid undersökningstillfället innehade genom förmedlingen, behöver inte betyda att alla de andra vänt förmedlingen ryggen och inte haft någon nytta av den. Vid en detaljerad analys av varje yrkeskarriär skulle man säkerligen påträffa ungdomar, som fatt sitt första uppslag på förmedlingen men sedan på egen hand sökt sig nya anställningar inom branschen. Sä utomordentligt lätt som ungdomarna i Stockholm har kunnat få arbete under de år det här gäller — 1942-46 -— kan man knappast förundra sig, om ungdomsförmedlingen inte haft mer att betyda: arbetsgivarna har sökt upp de unga på andra vägar, anmält sig till lärarna i avgångsklasser eller vidtalat pojkar och flickor, som haft en ferie- eller eftermiddagsplats, att efter skolans slut ta anställning i företaget. Det är med hänsyn till de speciella tidsförhållandena tänkbart, att det klientel som dock sökt sig till ungdomsförmedlingen år sovrat och att de platser som tillsätts där också är ett urval av vissa grupper och inte representerar ett genomsnitt av hela arbetsmarknaden. Till ungdomsförmedlingen söker sig dels ambitiösa ungdomar, t. ex. pojkar som vill ha lärlingsplats i något speciellt fack, vilket inte är så lätt att finna på egen hand. En stor grupp är också flickor som söker till kontor, särskilt statliga och kommunala, efter en mer eller mindre flyktig kurs i maskinskrivning/Dels går en grupp av så att säga den motsatta typen av ungdomar, de svårplacerade som tar ett

Tabell 17. Anpassningsgrad i relation till sättet för anställning i nuvarande arbete. A. Absoluta

tal.

Sättet för anställning Anpassningsgrad

Pojkar 0 1—2 3 4 Summa Flickor 0 1—2 3 4 Summa

Summa

Arbetsförmedl.

Annons

Personliga kontakter

Okänt

5 4 3 1

5 9 9 1

21 20 34 9

15 9 15 4

46 42 61 15

3 1 9 3

2 9 12 4

13 7 20 7

5 7 11 6

23 24 52 20

8 5 12 4

7 18 21 5

34 27 54 16

20 16 26 10

69 66 113 35

283 Samtliga

n 1—2 3 4 Summa

påhugg var det bär sig bäst, ibland till förmedlingen, där det alltid finns uppsjö på platser av tillfällig karaktär. Den stora massan av platsförmedlingar inom t. ex. industrin går däremot inte alls genom ungdomsförmedlingen. Till någon del kan dessa påpekanden kasta ljus över siffrorna i tabell 17. Där meddelas (i absoluta tal och procentsiffror) hur de unga, som fått sina platser genom respektive arbetsförmedling, annons eller personlig kontakt, fördelar sig i fråga om yrkesanpassning. Har någon av de tre förmedlingssätten lett till bättre anpassning än de andra? Fördelningen av alla de 283 pojkarna och flickorna på helt »lyckade» fall, misslyckade eller olösta fall och sådana som befinner sig mitt emellan dessa grupper framgår av summakolumnen. Grovt taget kan man säga att hälften (52 %) har lyckats lösa sitt yrkesproblem till sin egen belåtenhet, en fjärdedel (24 %) har inte alls kunnat göra det och den resterande fjärdedelen befinner sig i mellanläget. Ser vi sedan pä dem som fått sina anställningar genom arbetsförmedlingen, skiljer sig pojkarna och flickorna starkt i fråga om yrkesanpassningen; av pojkarna kommer ca 30 % i den bästa gruppen, lika mänga i mellangruppen och nära 40 % i de »misslyckades» eller olösta yrkesproblemens grupp. Bland flickorna är bilden en helt annan: i det närmaste tre fjärdedelar av dem som tagit plats genom förmedlingen befinner sig i de »lyckade» yrkesvalens grupp, 19 % i de misslyckades och 6 % i mellangruppen, över huvud taget finner man bland flickorna intet förmedlingssätt, som lyckats placera större procent i den hellyckade gruppen. Bland de pojkar som funnit sina anställningar genom annons finner vi 41 % lyckade placeringar, bland flickorna 60 %. För pojkarnas del är det placeringen genom personliga kontakter som lyckats bäst: 51 % i den gruppen ä r lyckade.

B. Relativa

tal.

Sättet för anställning Anpassningsgrad

Pojkar 0 1—2 3 4 Summa Flickor 0 1—2 3 4 Summa Samtliga 0 1—2 3 4 Summa

Samtliga

Arbetsförmedl.

Annons

Personliga kontakter

Okänt

38 31 23 8

21 38 37 4

25 24 40 11

35 21 35 9

28 26 37 9

19 6 56 19

7 33 45 15

28 15 42 15

17 24 38 21

19 20 44 17

28 17 41 14

14 35 41 10

26 21 41 12

28 22 36 14

24 24 40 12

100 Anm. Den grupp på 72 ungdomar, vilkas placeringssätt inte är bekant, fördelar sig i stort sett på samma sätt som de övriga ifråga om yrkesanpassning, varför man inte har skäl att anta att de skulle ha förändrat de anförda siffrorna om de kommit med. Betraktar man de båda grupperna inskrivna och icke inskrivna på arbetsförmedlingen var för sig, finner man inga större skillnader i yrkesanpassning. De små differenser som framgår av tabellen skulle dock möjligen kunna anföras som tecken på att de inskrivna dels rymmer en mycket vällyckad grupp — som såväl när de fått sina platser på förmedlingen som när de tagit dem på annons har lyckats bra — dels en grupp av arbetslivets ostadiga, som drar upp procenten av »misslyckade» i den inskrivna gruppen, så att den totalt är större än i den icke inskrivna (30 % mot 20 %). Den grupp bland de väl anpassade som ända från sista skolåret hållit fast vid samma yrkesplan, de som fått beteckningen 4, utgör rimligt nog en större procent bland dem som utan att anlita förmedlingen fått anställning: ofta har dä yrkesvalet och platsanskaffningen ordnats av fadern eller annan släkting eller bekant (frekvensen »fyror» i den inskrivna gruppen är 9 % mot 15 % i den icke inskrivna). Den största skillnaden finner vi i den mellangrupp, som betecknats med anpassningssiffrorna 1 och 2, ungdomar som alltså har en bestämd önskan om vad de vill ägna sig ät men som inte vid undersökningstillfället ännu kunnat sälta den i verket. Av dem som besökt arbetsförmedlingen någon gång utgör dessa endast 15 % mot 30 % av de övriga. Om dessa sistnämnda gick med sin yrkesönskan till förmedlingen, är det möjligt att antalet missbelåtna yrkesplaceringar skulle kunna reduceras betydligt genom omplaceringar, initiativ till utbildningskurser o. s. v. Den lilla övervikt för de lyckade yrkesplaceringarna, som förefinns bland de inskrivna (55 % mot 50 %) är dock sä obetydlig att den inte tillåter någon positiv slutsats rörande den yrkesvägledande verksamhetens betydelse för de ungdomar, som sökt sig till ungdomsförmedlingen. 16—717431

Tabell 18. Folkskoleundersökningen, Stockholms-materialet. Anpassningsgrad i relation till sättet för anställning i nuvarande arbete.

Anpassningsgrad Inskrivna på arbetsförmedlingen 0 1—2 3 4 Summa

a) Absoluta

tal.

Förmedl.

Annons

Personlig kontakt

Okänt

Samtliga

8 5 12 4

2 7 13 2

18 6 23 4

11 2 12 2

39 20 60 12

5 11 8 3

16 21 31 12

9 14 14 8

30 46 53 23

152 Förmedl.

Annons.

Personlig kontakt

Okänt

Samtliga

28 17 41 14

8 29 55 8

35 12 45 8

41 7 45 7

30 15 46 9

18 41 30 11

20 26 39 15

20 31 31 18

20 30 35 15

100 Ej inskrivna 0 1—2 3 4 Summa

b) I procent. Anpassningsgrad Inskrivna 0 1—2 3 4 Sumrna Ej inskrivna 0 1—2 3 4 Summa

En mera ingående analys, som skiljer på sådana inskrivna som blott varit i kontakt med förmedlingen någon enstaka gång för platsansökan, sådana som kommit för direkt förfrågan om yrkesvalet och sådana som under lång tid stått i kontakt med förmedlingen och upprepade gånger fått hjälp med placering skulle möjligen kasta mera ljus över frågan, om en yrkesvägledning utövad i direkt samband med placering och utan diagnostiska hjälpmedel leder till bättre yrkesanpassning än slumpvis val av arbete på egen hand. Anteckningarna på arbetsförmedlingens blankettmaterial är emellertid alltför knapphändiga för att utan vidare komplettering möjliggöra en sådan bearbetning, varför den måste anstå tills en undersökning på området kan planläggas i samarbete med ungdomsförmedlingen-yrkesvägledningen. Anmälda brott o c h förseelser bland s t o c k h o l m s u n g d o m e n . Av de 294 ungdomarna från normalklass 8, som ingick i undersökningen, hade 21 stycken varit föremål för polisanmälan i anledning av brott eller förseelser. Tre av

dem var flickor. I gruppen av 34 hjälpklasselever hade tre stycken varit i kontakt med rättvisan. I fortsättningen behandlas dessa 24 ungdomar gemensamt. Tjugo stycken var födda år 1927, en, som varit sjuklig, år 1925, två år 1926 och en år 1928. Deras förehavanden kunde följas till och med år 1945, det år då flertalet var 18 år gamla. Förseelserna var tämligen jämnt fördelade på åren 1942—45. Då det kan vara av intresse att se, vad dessa slumpvis utvalda ungdomar ställt till med och vilka åtgärder samhället vidtagit, följer pä sid. 244—245 en tablå över hela skaran. Efter födelseår och kön upptas i tredje kolumnen pojkarnas och flickornas avgångsbetyg i modersmål och räkning. Sex av de 21 normalklasseleverna hade över genomsnittliga betyg, de övriga ligger pä eller under medelnivån. Underbetyg förekommer inte. En flicka (nr 15) var enligt lärarinnan bäst i sin klass, inte bara begåvad utan också flitig och ordentlig. I kol. 4 har det antecknats, om förundersökningen eller andra handlingar givit några upplysningar om hemmet och föräldrarna. Om 8 av de 24 barnen heter det, att deras hemförhållanden inte företett något som helst anmärkningsvärt. I alla de andra, alltså i två tredjedelar av fallen, har ett eller annat som kunnat tydas som miljösvårigheter för barnen antecknats. Fattigdom, dokumenterad genom kortare eller längre tids understöd, har registrerats i 10 fall. Fyra av barnen har växt upp i hem, där fäderna varit alkoholister under mer eller mindre konstant övervakning av nykterhetsnämnden. Domar för fylleriförseelser förekommer i ytterligare två fall bland barnafäderna, och domar för strafflagsförbrytelser i tre fall. I ett fall är fadern död, i ett annat fall modern; den sistnämnde pojkens far är därtill tbc-sjuk, varför sonen vistats i den gamle farfaderns hem. I ytterligare ett fall noteras en kroniskt sjuklig fader. I två fall har föräldrarna skilts under senare är och i ett tredje är de »ej samboende». En pojke har aldrig sett sin mor, hon avvek strax efter sonens födelse och uppehöll sig mestadels pä båtar som kokerska. Fadern gick i yngre år omkring och sålde småkram men har senare suttit på Svartsjö som försumlig försörjare i åratal. Pojken har på kommunens bekostnad varit placerad i fosterhem. En flicka hade vid undersökningstillfället sin bror på Bona och fadern var tidigare straffad för incest. Skulle en motsvarande kartläggning av en lika stor grupp bland de inte polisanmälda ungdomarna blotta samma frekvens av miljöbesvärligheter? Utan en sådan prövning har man givetvis inte rätt att påstå, att de 24 »missanpassade» ungdomarna har haft genomsnittligt svårare förhållanden under sin uppväxt och att deras avsteg från de rätta vägarna är att till en viss del tillskriva detta förhållande. Ett sådant påstående skall därför inte heller göras. Vi inskränker oss till att närmare granska en del av dessa kriminalitetsfall för att om möjligt fä en uppfattning om pä vilket sätt samhället skulle kunna ge den effektivaste hjälpen både för att förebygga urspåring och för att ställa till rätta, når någon kommit på sned. Innan vi går över på en granskning i detalj av de förseelser som ungdomarna råkat fast för, och de reaktionsformer samhället tillgripit, kan vi med en enda blick pä tablåns tre sista kolumner konstatera, att konflikten med rättvisan i mänga fall varit av en så tillfällig art, att det inte finns minsta tecken till någon allvarlig missanpassning. I jämnt en tredjedel av fallen har t. ex. yrkesanpassningen betecknats med högsta gradsiffran (3 eller 4), vilket betyder att dessa ungdomar befinner sig på poster i arbetslivet, som de själva anser vara de rätta och som mänskligt att döma också kan bli framtidsplatser. I ett fall avslöjar dock blanketten, att ynglingen själv inte tycker om sitt arbete, trots att han gått i skola två år för att lära yrket och förtjänar hyggligt på det. Det gäller nr 14, en pojke som redan under skoltiden lade sig till med en plånbok på den arbetsplats, där han arbetade om eftermiddagarna efter skolans slut. Genom den övervakare han då fick förmåddes han gå igenom en tvåårig mekanikerkurs på yrkesskolan och har nu plats som svarvare. Vid intervjun uttalade han starkt missnöje

*

o •

r*

cs ^

u CD

•o

i

O

00 C

•B

o W)^

S

fl"

§

W § 2

a*

a

^

å s

r

H

C

c

N

N

C

0 O

E

^

C

S

»

^

C

60 kr./v.

44: 16 kr./v.

78 kr./v.

-

57 kr./v.

O

47: 50 kr./v.

CM

300 kr./m.

OS

75 kr./v.

r-l

60 kr./v.

Anpassningsgrad

11 o il

15 kr./dag

Q

eo

* *

>

^

. r t .ca

ca

J

+

I

"fl

S

'

b J

o 3 c 3 - 2 . S 5 2 +

5P

o

-C

c s

"E

> 3

1 :ca 00

,

f-

•<

u ti B "<3 »i*

w> £

tf

l-" 1 . »S

fl

S

CV>

&

u > E g< > *^ bD

g, > S

3? ,H

**

"SéÄ

Stod

C g

g

CNT3-<

O & H

O

£

vn>

C -

T)

* S 8

5f> CS

TI

55 >«

+J CS

K

»Haft

52 fl

fc fl)

a

fl

-M P

O O,

&

-21

"ö

"Ö *3

"O

al

s

gg

g

ICS

ICS O

:ffl

SS

Ö

fl

&•t>0 O

fe O

- g j

d m

S

H f t

-<

2-g

^ C5

B a " -B e B .B B

J3T(r->

.g

-B

•*

fl

S5 g d

g cs >

g e

.B

"

c §

1S

Soc et

ffl

*->

CO

d-o

t i a ; rtS8

S M

O ^ J P _ , ^ j 3 : 0

FB

c*"

1 S * 'a 1 1 -3 c -

a> 5CS

J3

flSM4*

O p ,

:0

° Ä S B E S C 5 C S „ fe

PQ

% *•

:

^OO

§>

«> £ g c B £ cs 5

£

t o CN

"2

^

O

i

*2 Ä M W § CO g»« S v,

«5

tf

>

otjS.-tJ»cu2>-S-<-' 5

si 3* §2

fl

H t *

Ja

B» g "B co

W S

&1 "-

PQ*S:o

ffl.B

a

fl)

£> -H

tJ -g

tO

2 OT

ODTS

W

c S : « £

•*

®

«

ScN-gs

es

a

a

S S. - *

B- §

Ä

c u J H a C r j r - i o a c

toO

^

"5c

d

ffl

o o m e o T j 1 O O) fll Ol

c N w c q 0 > 0 > 0 >

gÖ

so

öp

op

^5

*

G

fl

o

«

«*

e«

c g

-pfl ö H

d-yfeDdE-^d-F

£

si

tn-a o , 3 2 t l

es

cs •

OJ C3S

T J » - ^ O) O)

»o OS

bpé

sp

Bo

å « 'a

"Ä

t -1 o

E

a s

O

3 si

-*

eo

•ti. 33

s Skolbetyg i modersm. o. räkning

'-oés

"3

CO

d

«.b

«o es

«

m

PQ

p q n n m c q n p Q p ?

PQ

«s PQ

C Q C Q C Q O Q C Q

^

y

4 CL,

a

"o"

)

c^ <M o

r~ CN O)

)

a

>

a

)

« 2 § « a c 3 2 * ä S el

el

n

CQ P Q < )

<

D

«

)

f

l

cd PQ

a PQ

)

<u

'o*

"o"

<M

-O •Ö as

.H

fe

fe

'o

'o

"o*

"o*

'o

'o

e u f e f e c ^ c u f i i a ! ! ! *

r ^ i > k n r ^ i > i > i > r ^ C N C N C N I M C N O J C N C N o s o s o s o s o s o s o s a s

T-l

TH

T

i-t

CM

c

H

T

o

-

-

I

*

T

-

i

I

o

T

c

-

I

o

T

H

r

>

T

H

T

o

o

-

I

o

T

H

s

o

&< r^ CN os —.

TH

p» a d

o

cs 2 > "3! 3 .5

1-1

Anpassningsgrad

CN

cs

CO

fl) a :CS

>>

h

H-> 00

ato g :CS

33 <3

s Z

— 6 "g

MS

9)

t -

CO

O CO

o

1 CS

to

«) b

:0

fe "3 g

o

B +J

B ;>> PC

&

J3

'C

i

.s

O

fl

d

o

-ffl

PQ

M

a

(-,

g*

d

CN

CN

"* OS

"ffl Os

TH

T-t

3 'g b B "?=«

d

>

°CÖ

d

A

p<

+-> +->

m

O

> »i S

CO

o

+->

:CS h

a

-*

m

o

o

fl) fl)

a

a

3 "3 £1

CO

B-S

'. **

Pl

"o

p 60

S

£

fl

-

+a

fl

fl

-a S^

B a + J O fl) a a g

:CS 6 0 fl * j

ac g

« :CS A 60

B

:cS :CTJ C 60

:cS

>

;> »cS OJ a

fl

PQ

OO

>. fl

d 0)

:

A)

:cS

U M B + j d ^

>• «CS

to

JJ

Ä

>

° <

? • iO

« a o

a "C tog a c

t-, :0

B to

a) a

d 0)

A! to 'E

•fl

£ :2> a

60 +J

e§ " co q-)

4) d o

fe

^ B

fl =°a° _4) a ! 2 Jjs > ^ a d r^ a «<

"* O)

p.

1 1

•H

d

<

>

«* -*

-* -<* OS

OS

T-l

TH

>

«M

oCS

M

co

a

H

CS

•^

• 5 O

M

TH

CO

• *

1 TH

3 3

b S

fl fl

+J

•*

3 S B fl CS

d

CS

.*-> P

OS T-l

T-l

fe

4-» •4->

cs CS

to

d

oa

^fefe 2*1 d ^ti g 2 •a a CO fl)a

J3 «>

C "c

tob

.3

13.1 4

s§ i

o ä SS3 fl * »H cs 60 _ 3 Ja " O cs «H H "S-ä T 3 *» fe g SS a £ a v P w

d T] a ti

.

to

PQ

PQ

N

CS

CS

CS

S3

n i 0 0

5?

t—i

fl-. o

'5*

fe fe

fe

-o •o iO

§1

: 0 CS

i fl o (o

ti)

fl

+3 cs

o

d C 0)

a CS

fl CS

CS

•^ 4-T t k 6 0 cS Ä «> * J (-! Ja! fl CS et)

eo .3r

g "B M :c3 g

d S

fe a =CSO

•t-i +J CS

CS JH

°°S fet»

d CS

P

ffl

CM OS

CO CN O)

T-l

T-H

CN

eo

,r> CM OS

•*<

fe

3.BS9 CS

CS

_o

o

fe fe r~ CN O)

PQ

<

CS

CS

PQ

cs PQ

CN

"tf

Os

TH

cS CO

H->

b a

« 60'o" <2 «

H-* H-» CS

B 03

-T-»

i ?5 2a cs

3^ P

. :CS

CO CO ?)

•ffl c fl)

3 H-J a fla : 0 =a0 « O 5 "^ a PQfe a fe a

PQ PQ

S a CO CO

cS

CS

«!

<

•<

fe PQ

PQ

Q)

fl)

a)

o

o)

'o

'o*

'o

es

to

•H £fflffl

CO CO

cs

cd —

p

^B

=a

p

p

—

fl)

fl)

"o*

'o*

'o

fe fe fe O

fe fe

oo

i> CN OS

I> CN OS

TH

TH

TH

T-l

^

co

l>

oo

OS

O

m

60=O

fe

ra

CN OS

1-H

H

g

fl ffl °c

PQ

fe

i> CN OS

d

d

E Si a fl) Ä *ö

PQ

'o

P

e •fl

CO

Skolbetyg i modersm. o. räkning d o

a

H->

:0

<s 130

H-> CO

CN A H

•* m Tf< r f OS OS

«*

»

fe.

o fe **

<

d

"3

s « ^

a

§^

C/3

CO Os

to

^d f eb

. >

ws - f l

å § fl

4->

1 1

4^ P B

„) 'öb a 242 3 If a

«t-i

•O

in 1

CS

(H

>

cs a eo

O LO CO

CS +->

+J

a) 60 CS

p,

o, 2 d § f l fl A rh M flS-l S^ fl) »T-l a öp CS « > rt 5 P d PQ.b fe.b O d P Q ?.B

G)

fl)

a tH .2 "E

a

ä

O

CS

fl)

2 a 2 ^

ad ad S "fl °CS

-

^ >> ^ >fl) • p

a

4->

CN

f-t

to

d

a>> X

a

ro

cS

4->

fl

a)

o

a

a) CS

Tj<

fl)

to

h O

^

CO in

'E

fl

cS p P 4)

O

as

« 5P PQ.S

«CS

>

o

rffl

d a) T3 d

PQ O

d CS

•

P, »CS W P<

™ 6D j un S +3 " ^ ii p a fl) o _ : fl)

C S «

£

CS

CO

W

O

g

>

"ä)

O

60 • -t-> 3 "^

B 60

0)

a

o s

co

a •a

a

••CS

4-" CS

§

'fl

B

fl 1?

JH

•S

W

>^

to

o<s

CJ

Q)

O

g s c£ asa g a w PQ.S ^ > bcs ca •-,

o

+J

j>

J4

o)

a

•2

o-

e>-

a

(t CS CO

fl)

fl or * "

d =cS H

c-

-tf

• > °CS

1*

#-

0) -Q

d

a) T3 d

I

co

CN

c a) •3

M

O

M O in

5?

3 3

tH

•9

-g

+

i>

H

.H

cM O)

fe

fe

rCN OS

i > CN OS

l>

CO

TH

CN CN

co

CN

CN

245 CN

med arbetet på verkstaden, han skulle vilja ha sysselsättning utomhus och tänkte sluta när som helst. Fallet aktualiserar frågan om »trivselns» beroende av yttre förhållanden och av inre psykologiska faktorer. Vi återkommer till denna pojke längre fram. En knapp tredjedel för de helt »lyckade» yrkesvalen är visserligen en lägre frekvens än för stockholmsungdomen i dess helhet, där över hälften återfinns i grupperna med anpassningsgrad 3 och 4 (se tabell 3 sid. 215). Men man kan ändock tolka detta så, att en del av dem som i tidiga år varit i kontakt med rättvisan finner sig helt tillrätta i samhället — de flesta på egen hand. —. Deras »brott» har förmodligen inte begåtts av några djupare liggande orsaker; ofta har de tanklöst följt någon ledare på äventyrliga eskapader, och efter den tankeställare som polisanmälan och undersökning genom barnavårdsnämnden alltid utgör har de för framtiden hållit sig inom lagens råmärken. En del typiska sådana fall ses i tablån: nr 3, 6, 9, 11, 17, 20. Vid studiet av dessa fall, då pojkar t. ex. köpt en stulen cykel eller kanot eller när de själva lagt sig till med en cykel som de »hittat» eller när några 14-åriga skolpojkar stulit godsaker och pengar i en automat, inställer sig den reflexionen, att motsvarande »brottslighet» ej har samma förutsättning att uppstå i mera välbärgade kretsar. Barn och ungdom kan stjäla på grund av inre drivkrafter och gör det som bekant många gånger, också om de inte saknar något av materiell behovstillfredsställelse. Men om flertalet av de här beskrivna unga lagöverträdarna gäller, att de verkligen bittert saknat de ting de lagt sig till med: det är omöjligt för pojkar i fattigvårdsklientelshemmen att få en cykel innan de egna förtjänsterna blivit stora nog. Många ungdomar i fattiga hem kan inte få fickpengar till gotter och bio. Det kan troligen med rätta sägas att ungdomarna inte blivit tjuvar av nöd i mening av direkt hunger efter mat. Men de har nog ofta drivits av behov av något, som de jämnåriga mera välställda ungdomarna tar som en självskriven ingrediens i livsföringen — fickpengar att röra sig med, cykel att fara omkring på o. s. v. Ett exempel på en pojkliga av sådant ur prognossynpunkt relativt ofarligt slag förekommer i undersökningsmaterialet. Inte mindre än tre av pojkarna var under sitt sista skolår inblandade i en inbrottsaffär, som åsamkade polisen ändlösa protokoll. Ett gäng av 14—16-åriga pojkar gjorde kväll efter kväll inbrott i småaffärer, mer än ett tjog sammanlagt, vanligen genom att ta sig in fönstervägen. De tog för det mesta ätbara saker, men ibland pengar — från någon krona till ett hundratal — eller cigarretter. Någon gång åt de var sin bakelse på stället och drack en »läsk» samt skrev »Tack» i snön utanför butiken. Det smör, kaffe och socker som de kommit över vid dessa indianromantiska bedrifter, avyttrades delvis till »okända» på gatan. Händelserna utspelade sig under den svåraste matbristens vinter, vårvintern 1942. Några av förseelserna består i att unga pojkar fått för mycket till livs på en fest och sedan inte kunnat ta sig hem utan att stöta på en vaksam polis. En sådan första fylleriförseelse kan vara upptakten till ett alkoholmissbruk som föröder vederbörandes liv. Men den kan också vara ett tillfälligt snedsprång. Om de senare kan man nog liksom om en hel del av de ovan beskrivna förseelserna använda visans ord: det är slarvigt men mänskligt. Uppgiften att skilja de »farliga» från de betydelselösa fylleriförseelserna och på detta tidiga stadium söka komma de av ungdomarna som verkligen är hotade till hjälp, är mycket svår men det får inte hindra att utvägar prövas; 1944 års nykterhetskommitté, som har till uppgift att utreda hela problemkomplexet, kommer säkerligen att framlägga förslag på denna punkt. Ur de unga fylleristernas papper kan man ibland utläsa, att varken pojken eller hans familj någonsin företett några tecken på social eller psykologisk problematik. I andra fall ligger motsatsen i öppen dag: 15—-16-åringens fylleri är bara ett av många olycksbådande tecken. Också bland de egentliga brotten finns en typ, som redan vid flyktig bekantskap med

akterna ter sig allvarlig. Man tror sig ur protokollens stundom stelbenta vändningar kunna utläsa, att det ligger djupare psykologiska problem bakom de tillfälliga lagöverträdelserna. Vi har här att göra med ungdomar, för vilka hela livssituationen är tilltrasslad; det är sålunda ingen tillfällighet att så många som 9 av de 24 i hela gruppen har sin yrkesfråga helt olöst. Ibland kan man följa en pojke eller flicka under ett par tre år, varunder deras oförmåga att klara upp livets olika situationer blir allt tydligare. Om detta sedan har sin yttersta orsak i ärftliga brister i utrustningen hos vederbörande eller i felaktiga reaktionssätt som förvärvats under uppväxten, kan inte avgöras ur de akter, som samhällets olika organ efterlämnat i vederbörande rättsfall. Där läkarutlåtanden avlämnats, fördjupas dock ibland diagnosen. Redogörelsen för några sådana »svåra» fall ger samtidigt besked om samhällsåtgärdernas art och omfattning i de respektive fallen. Vi kan först återvända till pojken nr 14, som redan i korthet presenterats i det föregående. Vi erinrar om hans hemförhållanden: fadern alkoholist och »svår» i hemmet. Skilsmässa när pojken var 10 år. Modern utsliten av städningsarbetet, som hon söker försörja sig och de två barnen med. Då och då har fattigvården måst hjälpa till. Redan under skoltiden var han kroppsligt klen och sjuklig, inbunden och negativ. I skolan klarade han sig medelmåttigt men hade påfallande stora anlag för matematik, där han ståtade med a i avgångsbetyget. Klassläraren har inte lämnat några särskilda kommentarer men däremot fyllt i det vanliga lärarutlåtandet. Han har där satt plus för alla egenskaper utom »händighet», »sinne för detaljer och precision», »plikttrohet, pålitlighet och ansvarskänsla» samt »sällskaplighet». Genom förmedling av klassläraren hade denne pojke liksom sina klasskamrater fått genomgå en psykoteknisk anlagsundersökning i sjunde klassen. Hans »prestationsprofil» placerade honom bestämt under genomsnittet. Det allmänna omdömet är att pojken ännu är outvecklad och behöver »stå på tillväxt», helst i stärkande lantluft. Ifråga om hans famtida yrke, frånrådes alla kvalificerade yrkesarbeten liksom alla sysselsättningar där en större allmän begåvning kräves (hit har man då också räknat brevbärare, som pojken själv föreslagit). »Tempoarbete med rutinmässiga handgrepp» anser man ligga bäst till för honom. Hans arbetsvilja bedömdes som god. Denne pojke fick alltså, efter att han tillgripit en plånbok på arbetsplatsen en övervakare, som lyckades genomföra en tvåårig verkstadsskoleutbildning trots skolans betänkligheter och pojkens egen motsträvighet. — Vid intervjun föreföll han att befinna sig i ytterst deprimerad sinnesstämning. Han uttalade ett starkt missnöje med sitt arbete på verkstaden och längtade ut i friska luften, bl. a. tänkte han på att söka till järnvägen. Han verkade håglös och »nere» och utstrålade en allmän fientlighet mot tillvaron. I samband med plånboksstölden, då pojken var 14 år, blev han undersökt vid rådgivningsbyrån och hans IK angavs till 84, alltså betydligt under genomsnittet. Läkaren tillrådde regelbundna Ibesök på byrån; dessa fortsatte en tid men synes inte ha givit något resultat. Gentemot övervakaren, som han oavbrutet haft sedan dess, har pojken gång på gång markerat sin avoghet. Ehuru det korta samtalet vid hembesöket givetvis inte kunde ge full klarhet om ynglingens nuvarande situation, tycks dock de tillgängliga uppgifterna tala i den riktningen, att man här har att göra med en personlig missanpassning, som inte kunnat klaras upp trots att samhället givit det handtag som en yrkesutbildning innebär. Någon asocialitet har det dock inte varit fråga om sedan den första förseelsen, och kanske finner han så småningom en väg ur den allmänna v antrevnad han hittills tycks ha lidit under. Frågan om en annan yrkesväg skulle ha varit lämpliga:re, kan visserligen ställas men knappast besvaras: ibland är det tydligen så att missnöjet me;d arbetet får tjäna som förevändning för en psykologisk konfliktstämning över huvud taget. Vad denna i sådana fall egentligen bottnar i, är en mycket vansklig sak att avgöra, det fordrar em djupgående psykologisk och psykiatrisk diagnos och en sådan kan så gott som aldrig presteras i vår nuvarande sociala ungdomsvård.

E t t annat fall, som i akternas belysning ter sig ganska svårlöst, är flickan nr 2, som vid undersökningstillfället befann sig på anstalt för tvångsuppfostran. Som 15-åring kom hon in på sjukhus för venerisk sjukdom. Hon vägrade att uppge vem smittkällan var, men förklarade a t t mannen samtidigt undergick behandling, varför ingen skada skedde. På sjukhuset besöktes hon av en syster från Unga Kvinnors Värn, som fick det intrycket att hon verkade »näsvis och för sin ålder hård och fräck». En kvinnlig assistent från barnavårdsnämnden, som också samtalat med flickan på sjukhuset, hade motsatt uppfattning: »artig, väluppfostrad och tämligen ofördärvad». Den psykiatriker, som undersökte henne, fann inga tecken på kroppsliga eller psykiska defekter. Visserligen kände han sig inte fullt övertygad om sanningshalten i hennes version av samvaron med fästmannen, som hon skulle ha sällskapat med ett år men endast haft intimt umgänge med en enda gång. Han ansåg dock a t t »det inträffade varit straff nog» och föreslog, a t t hon bara skulle få tillsyn genom ungdomsbyrån. När hon släpptes ut från sjukhuset fick hon emellertid mottaga följande brev: »Till . . . . I anledning av anmälan, som gjorts angående dig, har barnavårdsnämnden beslutat a t t ställa dig under övervakning av stiftelsen Unga Kvinnors Värn. Samtidigt har barnavårdsnämnden förklarat dig skyldig att efterkomma föreskrifter och foga dig i anordningar, som övervakaren finner erforderliga för din rättelse.» Vad man må säga om institutet »övervakning med lydnadsplikt», inte är deras brevformulär lyckat som introduktion av den förstående och hjälpande vän, som övervakaren är avsedd a t t vara. Som tablån visar inträffade påföljande år en ny historia, som föranledde häktning av flickan. Tillsammans med fästmannen hade hon vittjat brevlådor på postanvisningar och med hjälp av falska namnteckningar lyckats få ut omkring 5 000 kr. Nu genomgick hon sinnesundersökning, varvid psykiatrikern konstaterade att hon var tämligen svagt begåvad men inte företedde några onormala drag. Däremot antecknade läkaren a t t »patienten verkar synnerligen oberörd över sin belägenhet och visar ingen ånger. Hon kommer in leende och obesvärad till undersökningen.» Detta trots att flickan nu var gravid. Läkarutlåtandet fortsätter efter denna iakttagelse. »Saknar djupare moraliska begrepp. Hon är lat och arbetsovillig. Har synbarligen aldrig fått lära sig lyda utan gjort som hon har velat. Hon visar grava defekter på känslo- och viljelivets områden.» Vad denna dom egentligen bygges på, framgår inte av utlåtandet. Däremot har läkaren i anamnesen antecknat, att flickan under hela barndomen varit klen och bland annat vårdats för körteltuberkulos. »Sista åren har hon varit mycket nervös, olustig och grinig samt sovit mycket dåligt om nätterna. Först frampå morgonen har hon fått några timmars sömn. Hon har börjat röka cigarretter i stora mängder för a t t döva sin oro.» — Detta tyder ju inte på någon så helt obesvärad inställning till livssituationen. Flickans hemförhållanden sådana de skymtar fram i akterna är ganska bedrövliga: fadern sedan flera år sjuklig och arbetsoförmögen, modern likaledes klen. Hon har vidare en äldre halvsyster, som »inte är så trevlig». Enligt barnavårdsassistentens utredning skulle flickan vid 15-årsåldern ha varit »lydig och rar, frågat om hon fick gå ut om kvällarna och aldrig varit sent ute. En riktig liten arbetsmyra, som hjälpte modern så fort hon kom hem från jobbet». Under övervakningstiden bytte flickan plats flera gånger och någon riktig uthållighet i arbetet visade hon inte. Det var emellertid först vid den psykiatriska sinnesundersökningen i anledning av det andra brottet, som den »slappa uppfostran» konstaterades. Två gånger i utlåtandet heter det a t t flickan »fått en mycket slapp uppfostran och gjort som hon velat». Som redan nämnts blev slutet att flickan dömdes till tvångsuppfostran och intogs på anstalt. Vid undersökningstillfället verkade fadern närmast förfallen och hemmet likaså. Trots att många samhällsinstitutioner varit i verksamhet för att reda upp denna flickas öde, måste man nog säga att resultatet är dåligt. Man får ingalunda någon klar bild av hennes psykologiska utveckling och de verkliga drivkrafterna till hennes urspåring. Det psykiatriska utlåtandet verkar att vara mer moraliserande än vetenskapligt diagnosticerande. Huruvida

tvångsuppfostringstiden sedermera givit den hjälp, som flickan behövde, kan inte undersökningen ge besked om. I fall nr 15 finner vi en annan flicka, som begått en så pass allvarlig förseelse som tillgrepp av postgiroblanketter och namnförfalskning. För att dölja brottet, som skedde på arbetsplatsen, hittade hon p å en historia om inbrott och gjorde själv yxmärken på dörren, som skulle visa tjuvens framfart. Senare invecklade hon sig vid polisförhören i allt otroligare förklaringar, med en okänd man i huvudrollen. Ehuru hon inte visste hans namn kunde hon i detalj beskriva hans | utseende. Till slut bättrade hon på historien med att han hade ett utpressningsmedel på henne, emedan han visste om att hon begått en abort tidigare. Det framgick senare att den sista fantasin lagts i hennes mun av förhörsledaren, som frågat om det var så att mannen visste om något sådant. Vid förundersökningen framkom, a t t flickan får de allra bästa lovord både i skolan och på I sina tidigare arbetsplatser. Hon har varit klassens bästa flicka, och vid intelligensundersökningen fick hon IK 127. Sina tre kontorsplatser har hon skött mönstergillt. Hon var sedan något år f förlovad med en hygglig 10 år äldre man och så fort hon fyllt 18 år, var det meningen att de ' skulle gifta sig. Sin mesta fritid tillbringade hon hemma, där hon läste eller sydde, bland annat i sina egna kläder. Överhuvud taget tycks hon ha levt den exemplariska hemkära familjeflickans tillvaro. Hennes lön på 185 kr. per månad, varav 90 kr. lämnats till hemmet, medgav heller inga utsvävningar. I läkarutlåtandet heter det: Lugn, pålitlig och plikttrogen flicka. De 500 kronor som hon kom över vid förfalskningen hade hon använt till köp av kläder, strumpor och skor samt en kamera. Litet hade hon också lånat ut åt en bekant. Hemmet var ordentligt, ganska rymligt och prydligt. Om faderns tidigare straff har redan . nämnts på sid. 213. Om denna händelse har modern yttrat, att den inte kan ha haft någon menlig | inverkan på dottern, t y denna var vid tiden för brottet endast 5—6 år gammal. Man talade aldrig om saken och hon trodde knappast att flickan och brodern visste om den. Denna något verklig[ hetsfrämmande uppfattning (fadern satt dock i fängelse i tre år) citeras utan kommentarer av förundersökaren och av läkaren. Fadern uppges vara häftig och »okänslig för andras lidanden», j Ende sonen i familjen befann sig på Bona med anledning av stölder. Själv har flickan som sagt aldrig visat några oarter före den klumpiga stölden och lögnerna omkring den. Däremot har hon : alltid varit mycket sensibel, i förskoleåldern led hon av astma och under de senare åren periodvis I av ångest och oro utan anledning. Hon hade med anledning av detta sökt läkare på nervpoliklinik samma år som brottet hände. Denna flicka ville ungdomsåklagaren sända till skyddshem, men efter ingripande från barnavårdsnämndens psykiatriker kom domen att lyda på frikännande enligt § 5: 5 och flickan släpptes utan några som helst åtgärder. Den inskränkning av den personliga friheten, som det skulle innebära med villkorlig dom och långvarig övervakning, skulle snarast försvåra än förbättra hennes livsföring genom den ökade spänning det skulle medföra ansåg läkaren. Det rörde sig nämligen här mera om en nevros än om psykopati. Denna rekommendation och flickans mönstergilla förflutna resulterade i att hon släpptes utan några åtgärder, sedan hon dock suttit r ä t t länge i rannsakningshäktet. I detta liksom i I det närmast förut refererade fallet kan iakttagaren knappast undgå antagandet, att vederbörande ungdomar har a t t kämpa med påtagliga psykiska svårigheter, kalla dem nevrossymtom eller något annat. Är i sådana fall det humanaste och bästa man kan göra från samhällets sida att låta vederbörande löpa helt utan åtgärd? Läkaren ansåg att så var fallet med vår senast beskrivna flicka, och med tanke på h u r föga plats det inom olika socialvårds- och kriminalvårdsinstitutioner finns för psykoterapi, måste man säkert instämma. Men är det i längden hållbart? Denna mönsterflicka, som nu slapp undan samhällsreaktionerna med blotta förskräckelsen, befann sig vid intervjutillfället åter på en kontorsplats, som hon med någon tvekan i rösten förklarade sig trivas med. På den tidigare (där brottet begicks) hade hon däremot funnit arbetet

långtråkigt, emedan hon var ensam på kontoret. Lönen hon nu har är 200 kr. i månaden och 100 kr. betalar hon hemma. Den smula maskinskrivning hon kan, har hon lärt sig i skolans fritidssysselsättning. Hon har inte något betyg. Egentligen tycker hon det är roligast a t t sy, men »det är så ansträngande arbete». Hon bor fortfarande hemma, äter lunch ute och får »lite hjälp någon gång». I sista skolklassen önskade hon att bli kartriterska. Har flickan nu återvunnit sin psykiska hälsa, trots att hennes liv åter förflyter i samma något trånga banor, som innan det oförklarliga brottet begicks? Det skulle utan tvivel vara tryggare för samhället och lättare för flickan om en psykoterapevt fått hålla k o n t a k t med henne, tills ångesten fått sin förklaring och denna unga, säkert så värdefulla människa kommit på rätt köl. Den med nummer 17 betecknade ynglingen kan kanske tas som exempel på den t y p av brottslig" het, som är lättare att härleda ur miljöförhållandena och där man i varje fall inte nödvändigt behöver tillgripa nevros eller någon annan svårare psykisk rubbning som förklaring till felsteget. Som redan omtalats, har pojken ifråga växt upp i fosterhem medan modern aldrig frågat efter honom och fadern satts in på tvångsarbetsanstalt för försummad betalning. När pojken under sitt sista skolår befanns vara inblandad i den omtalade inbrottsligan, blev han föremål för en grundlig förundersökning enligt lagen om villkorlig dom. Ur denna kan man inhämta, a t t fostermodern, som själv fostrat upp flera barn med lyckat resultat, aldrig haft några svårigheter med pojken tidigare: han hade »i allmänhet varit lydig, snäll och hjälpsam». Snarast anser undersökaren att han blivit »bortskämd» — »då han är ganska vek och känslig». Han hade emellertid inte fått springa ute om kvällarna efter kl. 8 och han hade varken haft port- eller dörrnyckel själv. Det var genom ett par något äldre pojkar i grannskapet, som han drogs in i brotten. Om denne pojke, vilken sedan sitt andra år varit samhällets direkta skyddsling, lämnade flera personer som haft a t t göra med honom å ämbetets vägnar, sitt vittnesmål. Förmyndaren: »Han verkar efterbliven. Förordar omhändertagande för skyddsuppfostran med placering på yrkeshem.» Konfirmalionslåraren är ytterst missbelåten med pojken och en av hans kamrater i läsgruppen. De är »opåverkbara». Läraren i folkskolan: »Litet slarvig medelmåtta, dock ganska lätt för att fatta. Ej någon ledarnatur, lättled d.» Arbetsplats nr 1 (där pojken arbetat om eftermiddagarna efter skolans slut): »Vaken och pigg, skötte sig i alla avseenden bra.» Arbetsplats nr 2. »Hade endast arbetat några dagar, då han blev anhållen. Var artig och snäll.» Barnavårdsinspektrisen, (som haft honom under sin uppsikt sedan han ej var fullt två år): »Efter genomgående av alla mina och vikariernas anteckningar visar det sig, a t t pojken under alla dessa år intill 1941 varit en mycket rar, frimodig och skötsam pojke.» Under sistnämnda år började han bli olydig och »svarade ohöviskt vid tillrättavisningar». Inspektrisen hade upprepade samtal för att få honom att lyda och bland annat komma in i tid om kvällarna. Från ett sådant »vänligt och allvarligt» samtal refererar hon: »Om han denna gång ej åtlydde min tillsägelse skulle jag i hans sällskap besöka överläraren. Denne skulle nog med en risbastu lära . . . lydnad.» Läkaren: »Något över medelmåttigt begåvad. Verkar pigg och vaken, svarar beredvilligt och snabbt p å alla frågor. Är ingen kriminell typ. Brottet har begåtts på grund av tanklöshet och för spänningens skull och naturligtvis också för att få pengar.» Rekommendation: »Under förutsättning att sträng övervakning och handledning kan ordnas för gossen, vill jag förorda villkorlig dom, då han ej synes hava kriminella anlag. I annat fall förordas lämplig uppfostringsanstalt, där gossen får lära sig ett yrke.» Det blev Bona. Vad han lärde där omtalar inte de tillgängliga akterna. När kommittén gjorde sin intervju t v å år efter domen, var han återkommen till staden och hade nyligen börjat i en hantverksverkstad som lärling (nybörjare). Han bodde åter hos änkan-fostermodern, han var

storbelåten med arbetet och syntes på det hela taget vara glad och nöjd med tillvaron. Det sämsta är att han tjänar så litet, 44 kr. i veckan, och av detta lämnar 30 kr. som betalning för sig i fosterhemmet. Om det huvudsakligen var penningbristen som en gång drog denna pojke in i äventyrligheter, är det riskabelt att han fortfarande är fattigare än alla jämnåriga kamrater; veckolöner under 50 kr. förekommer praktiskt taget inte i vårt material, medan 70—80 kr. är relativt vanliga och ända upp till 90 kr. förekommer. I detta fall tog samhället till sin hårdaste reaktionsform mot den 15-årige lagbrytaren, nämligen tvångsuppfostran på anstalt. Var det nödvändigt och lämpligt att föra just denne lättledde pojke samman med Bonas alla skiftande ungdomar? Var det förnuftigt att hålla honom sysselsatt där i två år men inte låta denna skolning infogas i en vägledning för hans framtid, 6å att han verkligen hade gjort undan en viss yrkesförberedelse, när han kom ut utan då var tvungen att börja helt från början — med två års handikap jämfört med de kamrater, som var försedda med egna hem och fickpengar under uppväxttiden? Här ställes endast frågorna. I kommitténs slutbetänkande tas samhällets reaktionsformer gentemot de unga lagbrytarna upp till närmare diskussion.

ANDRA AVDELNINGEN. EXEMPEL PÅ NÅGRA T I L L F R Å G A D E KLASSER För att få en klar uppfattning om hur yrkesvalet och utbildningen gestaltar sig i olikartade bostadsorter är det lärorikt att jämföra några typiska klasser i städer med rikliga utbildningsmöjligheter och ett mångsidigt näringsliv med några avgångsklasser i landsbygdsdistrikt utan yrkesskolor och med ensidigt näringsliv. De skildrade klasserna har gripits ur mängden på en slump; dock har det tillsetts, att svar ingått från alla eleverna och att blanketterna genomgående är väl ifyllda. Pojkklass i större stad. Klassen består av 37 pojkar från en av de största städerna i södra Sverige. Pojkarna har avgått från sjunde klass och därefter gått i yrkesbetonad fortsättningsskola en dag i veckan under de två följande åren. Flertalet är födda 1928 och var vid intervjun 17—18 år gamla. Endast en har övergått till realskola, resten har begivit sig direkt ut i yrkesarbete eller yrkesskolning. Antalet platser som dessa pojkar hunnit med är betydande. (Ferieanställningar, varav t. ex. realskolepojken haft en varje sommar, räknas inte med.) Av de 36 övriga pojkarna är det endast 3 som stannat hela tiden i samma firma; alla har börjat som springpojkar men är vid undersökningstillfället respektive optikerlärling, elektromekanisk verkstadslärling och lagerarbetare. Två anställningar har 10 pojkar rapporterat, 3 platser: 8 pojkar; 4 platser: 7 pojkar; 5 platser: 3 pojkar; 6 platser: 1 pojke; 7 platser: 3 pojkar; ett ospecificerat antal springpojksplatser före en lärlingsplats uppger en pojke. Pojkarna med det största antalet platser tillhör i flertalet fall de mindre väl anpassade yrkesväljarna. Undantaget utgör den grovarbetarson, som läraren nämner som sin duktigaste elev. På sin sjunde plats har han funnit sig tillrätta som dekoratörselev i en reklamfirma. Han har bakom sig springpojksplatser i målerifirma och strumpfabrik, en tid som jungman till sjöss och en tid som bud i en skrivmaskinsfirma. Därefter tar han en oavlönad elevplats på en reklambyrå, och tycks därmed — 2 år efter skolavslutningen •— ha funnit det han vill arbeta med. På den första avlönade platsen som deko-

ratörselev hade han för mycket att göra och fick ingenting lära. På den arbetsplats, där han vid intervjutillfället befann sig, hade han däremot lagom mycket att göra och fick lära sig yrket. Hans veckoinkomst är dock 3 år efter skolans slut endast 23 kronor (som jungman hade han haft 100 kronor i veckan). Yrkesanpassningen för dessa 37 stadspojkar är betydligt bättre än genomsnittligt i landet. Över hälften, 18 stycken, betecknas som vällyckade (3:or) och 2 stycken som på god väg att nå det yrke de önskar (betecknade med siffran 2). De som ej alls bestämt sig för framtidsyrket utgör 11 stycken och de som anger ett yrke men ej ännu kommit in på banan i fråga utgör 5 stycken. Vid en närmare jämförelse mellan de olika grupperna gör man en del intressanta iakttagelser. Begåvningen har av läraren bedömts på vanligt sätt, så alt eleverna angivits som mer än medelmåttiga, medelmåttiga och mindre än medelmåttiga. Dessa gruppers fördelning i avseende på yrkesanpassningen framgår av följande sammanställning. Yrkesanpassningskvot Begåvningsgrad

Mer än medelmåttig Medelmåttig Mindre än medelmåttig Summa

Realskola

Summa

5 12 1

7 24 6

1 7 3

1 3 1

1 1

2 J

Att det föreligger ett positivt samband mellan den allmänna begåvningsgraden och förmågan att finna sig tillrätta i yrkeslivet i en ort, där det överhuvud taget finns möjligheter för den enskilde individen att klara upp sin yrkesutbildning, förefaller klart; i stockholmsmaterialet är samma tendens märkbar. Att överensstämmelsen inte skall vara hundraprocentig är lika naturligt; dels hänger avvikelser samman med att god begåvning i ett och annat fall är parad med karaktärsfel och svårigheter av diverse slag, som reser hinder i vägen för en lycklig yrkesanpassning; dels visar det sig ständigt i vårt material, att en svag intellektuell utrustning ingalunda hindrar en elev alt finna sig väl tillrätta i yrkeslivet, blott han kommer in på lämpliga banor. Vi skall se hur de 6 mindre än medelmåttigt begåvade pojkarna valt yrke. Tre av dem återfinns i O-gruppen. En är lagerbiträde på en klädesfirma, sedan han tidigare haft 6 olika anställningar, varav den längsta på ett år som lärling i ett sågverk. Han trivs ej vidare bra med sitt arbete, men har inte bestämt sig för vad han vill bli. En vag önskan om att bli elektriker uttrycker han, måhända sammanhänger det med att han i sin fortsättningsskola hade elektroteknik på schemat. Han har dock aldrig haft något arbete i den genren. Nummer två av de svagt begåvade i O-gruppen är f. n. kontorselev i en statlig institution. På sina fyra föregående platser har han varit springpojke och kontorspojke. Han har ingen annan utbildning i facket än den som fortsättningsskolan med en veckodags handelsundervisning gav. Läraren berättar att pojken flyttade in från landet under skoltiden och inte trivdes i staden. Han gick mycket för sig själv. Han trivs ej heller nu på arbetet. Något annat yrke har han dock ej bestämt sig för men anger som en önskedröm att bli skådespelare. Den tredje i raden har ända sedan skolans slut varit i samma firma, först som springpojke, sedan som lagerbiträde. Han trivs visserligen utmärkt med arbetet men han har inte bestämt sig för om det skall bli hans framtid. I fortsättningsskolan fick han undervisning i metallarbete och har sedan tagit en kurs i sprutlackering. Som vi ser en tämligen planlös yrkestillvaro.

I gruppen som betecknas med 1 återfinner vi den fjärde av de under medelmåttiga. Han har efter springpojksplatser i affärer och på telegrafen hamnat på ett tryckeri. ; Hans ställning är fortfarande springpojkens, men han lär sig »något litet» på arbetet ; och hans plan är nu att bli typograf. Vid undersökningstillfället var det omöjligt att avgöra om hans förhoppning att komma i lära kommer att förverkligas, och hans f yrkessituation kan därför inte betecknas som klar. I grupp 2 finner vi den femte underbegåvade. Hans fader är hotellman och pojken [ har prövat på arbete som vaktmästarbiträde i faderns hotell, vidare springpojksarbete i affär och på kontor. Vid intervjun var han på ett kontor där han hade för litet att göra men 40 kronor i veckan i lön (vilket är bland de högre veckolönerna i klassen). Han vill bli kontorist men har ingen som helst utbildning. I fortsättningsskolan lärde han skolkök. Den ende av den svagt begåvade gruppen som återfinns i de helt lyckade yrkesväljarnas grupp är en reklamtecknare, som i över ett år varit inne på denna bana och tagit kurser på kvällsskola i figurteckning och reklamteckning. Han förtjänar 40 kronor per vecka, trivs bra och är bestämd på att gå vidare i yrket. Som över medelmåttigt begåvade betecknas 7 elever. Två av dessa har inte klarat upp sin yrkessituation, de övriga 5 tillhör de vällyckades grupp. Av de förstnämnda har en efter ett par springpojksår i olika affärer börjat som lärling på ett varv; han säger sig dock inte vara säker på att detta är hans framtidsyrke. För trivseln sätter han frågetecken, och som en önskedröm står för honom att bli pressfotograf. — Den andre som inte har sin yrkesfråga löst är »postvaktmästare» på ett kontor, har tagit kvällskurser i handelsämnen och har en vag plan att ägna sig åt »affärsverksamhet». Till slut finner vi de fem vällyckade och välbegåvade pojkarna i följande yrken: extra brandman med korrespondensstudier bakom sig, optikerlärling, möbelsnickarlärling med ett års verkstadsskola och fortsatt kvällskolning i anslutning till yrket, en dekoratörselev (ovan omnämnd som klassens »duktigaste elev») och en lärling i en kylfirma på väg att bli kylmontör. Alla dessa svarar att de kommit in på det yrke de vill ha och att de trivs i arbetet. Den stora gruppen av medelmåttigt begåvade elever fördelar sig som synes på alla anpassningsgraderna utan så stark övervikt åt någotdera hållet (10 stycken i de dåligt anpassades grupper och 13 i grupperna 2 och 3 samt en som går i realskola). I den grupp som ej alls bestämt sig finner vi inte mindre än 4 kontorspojkar, varav 2 läst vissa handelsämnen på kvällskurser, en studerat elteknik och den fjärde inte studerat alls. Vidare 2 lagerarbetare som inte har några bestämda planer eller studerat något efter skolans slut. En pojke i en trävarufirma trivs ej alls mecl putsningsarbetet han håller på med. Hans dröm är flygmekanikeryrket men hans enda åtgärd åt det hållet är en kurs i segelflyg, och han påstår inte själv att han inriktat sig på flyget. De tre medelmåttorna som förklarat sig för ett visst yrke men ej kommit någon vart på vägen är: Nummer ett en smedlärling, som barnavårdsnämnden placerat ute på landet med anledning av vissa oegentligheter, som han gjort sig skyldig till på springpojksplatser i staden; han vill bli hissmontör. Nummer två går som springpojke på ett kontor, har för litet att göra och h a r bestämt sig för att söka till flygvapnet. Han läser flygmotorteknik på aftonskolan. Nummer tre är den ende i klassen som vid intervjutillfället saknade arbete. Han vill bli »skådespelare eller skönhetsexpert», har på egen hand bedrivit vissa studier för teaterbanan samt dessemellan haft platser på kontor och i affärer. Han har en villkorlig dom för förskingring av tyg för över 1 000 kronor på en firma där han arbetat. Till slut har vi en medelmåtta i den grupp som betecknats med 2 och 12 stycken 3:or, d. v. s. helt välplacerade och belåtna. Den förstnämnde pojken är brevbärarbiträde vid posten och vill försöka komma in vid verket (tydligen på postexpeditörs-

kursen). Han läser för ändamålet på realexamen på Hermods. De tolv övriga finner vi i följande yrken: Vaktmästare på ett stort bolagskontor, där han vill stanna. Telegramutbärare vid telegrafverket, han trivs och hoppas få stanna inom verket. Lärling i el-firma, går i 4-årig kvällskurs i yrkesskolan. Elev i 2-årig verkstadsskola för mekaniker, vill bli flygmekaniker. Lärling vid varv, vill bli metallarbetare (svarvare). Går kvällskurs i maskinteknik. Lärling i el-mekanisk verkstad, läser själv en del el-teknik. Retuschör i fotografisk firma. Lärling i konditori. Skall gå i kvällskurs i yrkesskolan. Sprutlackerare i lackeringsverkstad, vill stanna i yrket men har för tungt arbete. Lärling i bokbinderi, kvällskurser på yrkesskolan. Värvad vid flygvapnet, signalist. Vill bli signalmekaniker. Läst korrespondenskurs i radioteknik. Affärselev i en engrosfirma i huvudstaden, har läst språk per korrespondens och ämnar sig utomlands för vidare studier i sin bransch. Det är påfallande att pojkarna med den vällyckade yrkesanpassningen befinner sig inom industri- och hantverksyrken i så stor utsträckning. Endast en av de 9 kontorspojkarna eller kontorseleverna återfinns här; 5 stycken har vi bland dem som ej alls löst sitt yrkesvalsproblem och 2 bland dem som har en plan att komma över i något annat men ej gjort något för att förverkliga den (betecknade med 1); den ene vill till flyget, den andre till affärsverksamhet. Den siste av kontorsynglingarna vill stanna inom facket men har inte tagit den minsta utbildning och måste därför betecknas som ett oklart fall (kodifierad som 2:a). Jämfört med andra pojkgrupper är det vidare betecknande att de vällyckade pojkarna — och över huvud taget alla inom industrin och hantverket — befinner sig i så ambitiösa karriärer; procenten som är eller har utsikt att bli vad man menar med kvalificerade yrkesarbetare är förbluffande stor. Det är en imponerande rad av yrkesarbeten från vitt skilda branscher som uppräknats här. Det är väl därför ingen tillfällighet att vi endast finner 4 pojkar från industrin bland de 16 som har den sämre yrkesanpassningen: springpojken på tryckeriet, putsaren i träfabriken, barnavårdsnämndsskyddslingen hos landssmeden och en varvsarbetarlärling, som drömmer om pressfotografens yrke. För övrigt utgöres de icke välanpassade som redan nämnts av kontorspojkarna, som inser att de inte har någon framtid på kontoren, samt av lagerarbetare som står mer eller mindre nära springpojksarbetet och som alla saknar yrkesplaner för framtiden. Hur de 37 pojkarna fördelar sig på yrkesgrupper och yrkesanpassning framgår av följande sammanställning: Yrkesanpassningskvot Realskola

Yrkesgrupp 11 1 1 2

Industri och hantverk Samfärdsel (post, tel.) Affär Reklamyrket Lager Brandkår, militär Kontor Realskola Tillfälligt arbetslös

2 1

Summa

18 Summa

15 2 1 2 4 2 9 1 1 37

Den utbildning för sina respektive yrken dessa ungdomar fått är i flertalet fall deltidsskolning vid sidan av yrkesarbetet. Att utbildningsstandarden överlag är hög skall visa sig vid jämförelsen med hela vårt undersökningsmaterial och med klasser från landsbygden. Speciellt utmärkande för just denna stad är, alt alla eleverna gått två år i fortsättningsskola under en veckodag och att denna skola varit yrkesbestämd i anslutning till en hel rad yrken: handelsyrket, metallarbete, snickeri, el-teknik, hushåll förekommer i den undersökta klassen. Fördelningen är följande: Yrkeslinje vid fortsättningsskolan Pojkarnas nuvarande yrke

Ind. o. hantverk (metall) (el.-teknik).... (träindustri). . . (övriga) Samfärdsel (post, telegraf) Affär Reklam Lager Brandkår, militär Kontor Tillfälligt arbetslös (förut kontor m. m.) Summa

Snickeri

Metall

Handel

4 1 2 2

1 El-teknik Hushåll 1 2 1

1 3 2 1

5 2 2 6 2 1 2 4 2 9

36 Summa

1 1 1 2

5 1

9 Summa

1 Dessutom ea realskoleelev

1 Denna tablå visar vad man också från andra källor vet, att ungdomarna inte omedelbart vid sitt utträde ur folkskolan har klart för sig vilken yrkesvåg de intresserar sig för. Att fyra metallarbetare och två elektrotekniska yrkesmän liksom fem av de nio kontorspojkarna kommit att stanna i samma bransch som de fick lära känna i fortsättningsskolan tyder väl dock på en viss konstans i intresseinriktningen eller möjligen en viss påverkan via skolan. Någon direkt yrkesutbildning har det ju heller aldrig avsetts med fortsättningsskolan. Den frågan inställer sig, om en specialiserad yrkesutbildning eller ett mera mångsidigt inriktat praktiskt försöksarbete vore lämpligast under den skolform som i framtiden kan komma att bilda övergången från folkskolans grundklasser till yrkeslivet och yrkesutbildningen. Den frivilliga skolning som dessa 37 pojkar underkastat sig efter fortsättningsskolans slut omfattar följande former (ingen av de uppräknade kurserna har mer än en elev): övergång till realskola. Heldagsskola, verkstadsskola: 2-årig mekanikerkurs vid kommunal yrkesskola, påbörjad två år efter skolans slut; verkstadsskola: 1-årig möbelsnickarekurs, fortsätter med kvällskurser bredvid yrkesarbetet. Yrkesutbildningskurser på kvällstid vid yrkesskolan (i anslutning till det egna yrket): bokbindarlärling elektrikerlärling reklam teckning varvsarbetarlärling två kontorspojkar.

Yrkesutbildningskurser på kvällstid i andra yrken än det egna: lagerbiträde lärt sprutlackering kontorspojke lärt el-teknik kontorspojke lärt flygmotorteknik. Korrespondensstudier: affärselev läst språk signalist lärt radioteknik telegrambud lärt räkning, telegrafteknik extra brandman lärt svenska, räkning kontorspojke lärt maskinskrivning realskoleelev: bredvidläsning i flera ämnen. Enskilda studier: elektrikerlärling lärt el-teknik tillf, arbetslös: teaterstudier. Hobbykurs: träarbetare (putsare) lärt segelflygning. Social kurs: sprutlackerare, Brevskolans socialpolitiska kurs. Denna uppräkning säger alltså, att 21 av de 37 pojkarna tagit eller håller på att to någon frivillig utbildning; att studierna i alldeles övervägande grad tar sikte på yrket framgår av ovanstående. Folkbildande i traditionell bemärkelse kan väl närmast blott den sistnämnda kursen kallas; borträknas denna, segelflygningskursen och realskolepojkens »bredvidstudier» per korrespondens, skulle vi alltså få 18 av 36 yrkesarbetande som skaffat sig någon utbildning under dessa första år i förvärvslivet. Utom de redan uppräknade lärlingarna måste vidare följande anses gå »i lära» ehuru de inte får någon teoretisk utbildning bredvid: en optikerlärling, en kylmontörslärling, en dekoratörselev, en retuschör, en konditorilärling, en smedlärling. Även sprut lackeraren uppger sig få undervisning på sin arbetsplats. Av hela industri- och hantverksgruppen återstår det egentligen bara putsaren i träindustrin, som inte får lära något nämnvärt, och springpojken på tryckeriet, som inte kommit i lära. Framtidsutsikterna inom posten och telegrafen är naturligtvis inte säkra för de båda pojkarna där. Sämst ställda är dock lager- och kontorspojkarna; i den gruppen skulle en förnyad yrkesvägledning med hjälp till yrkesutbildning vara på sin plats. Till slut ger de båda »problembarnen» i klassen (teaterentusiasten och smedlärlingen) givetvis anledning till frågetecken; att den övervakning som lagligen redan förekommer i deras fall till väsentlig del bör vara yrkesvägledning och andra anpassningsstödjande åtgärder förefaller uppenbart. En kompetent yrkesvägledning som kunde erbjuda anlagsundersökning och läkarexpertis jämte sin förmedlande och förespråkande insats skulle eventuellt kunna vara till stor hjälp i sådana fall. Härtill kommer till slut, att även en del av de ungdomar som befinner sig på objektivt sett framkomliga yrkesbanor ibland har lust att byta — i vårt material har vi t. ex. varvslärlingen med det goda huvudet som svärmar för att bli pressfotograf. Även för sådana ungdomar har yrkesvägledningen en uppgift, antingen en förnyad kontakt skulle avlöpa så att vederbörande byter yrke eller han funderar igenom situationen och beslutar sig för att vara kvar och göra det bästa av situationen. Arbetslönerna för den undersökta klassen redovisas i nedanstående tabell. Genomsnittslönen för de båda icke välanpassade grupperna är 31*72 kronor per vecka, för de båda andra 4L40 kronor. Medan exempelvis lönerna i O-gruppen ligger väl samlade omkring medeltalet, finner man stora variationer i den bästa gruppen. Medan en bokbindarlärling endast förtjänar 25 kronor och en reklamtecknare, som är ganska ny i facket, endast 23 kronor, håller sig flertalet omkring 40 kronor. Ett stort steg över kamraterna ligger brevbärarbiträdet och retuschören (som varit i sitt yrke sedan skolans slut) med veckolöner på 60 kronor. En verkstadsskoleelev redovisar ingen in-

komst, smedlärlingen som barnavårdsnämnden placerat ut har vivre och en icke uppgiven årslön, den värvade signalisten vivre och 20 kronor per vecka. Anpassningskvot Veckolön kr.

20—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 Summa

1 2 8

1 1

o

2 4 2 3 2 1

3 9 10 5 3 1

2 33

16 Härtill kommer ur grupp 3: en stamanställd med fritt vivre och 20 kr. pr vecka och en verkstadsskoleelev utan inkomst. Dessutom ur grupp 1: smedlärling med fritt vivre och okänd årslön. Realskoleleven ar givetvis utan arbetsanställning.

En flickklass i industristad. Som motsvarighet till den beskrivna pojkklassen griper vi ut en flickklass från en annan av våra större industristäder, även den i södra Sverige. Eleverna är 32 till antalet och de har efter sin sjunde klass gått i yrkesbestämd fortsättningsskola (med husligt arbete) en veckodag under ett år. Endast en flicka, som omedelbart efter skolans slut började läsa på realen per korrespondens under en lärares tillsyn, befriades från fortsättningsskolan. Skolan är belägen i ett fabriksdistrikt och elevmaterialet är mycket enhetligt i så måtto, att de så gott som genomgående kommer från arbetarhem. Av de 32 elevernas målsmän är 27 yrkesarbetare eller verkstadsarbetare, en är förman, en bangårdsförman vid SJ, en frånskild fru och en änka efter en lantbrukare. Antalet platser som flickorna haft under de tre åren efter skolans slut är betydligt mindre än vad pojkarna redovisade. Möjligen har intervjuaren dock här bortsett från en del sådana mycket kortvariga anställningar som fanns medtagna för pojkklassen. Sålunda har den ena av de två som ej haft några specificerade anställningar utom Antal anställningar Endast hemmet

2 Samtliga 1

hemmet dock enligt lärarinnan »haft endast mycket tillfälliga anställningar». Hon »vistas i hemmet och ligger föräldrarna till last». Fadern är metallarbetare. Dottern säges vara mycket bortskämd. Hon var en av de fem i klassen som angavs som »mer än medelmåttigt begåvade». Hon har inga studier bedrivit och inte bestämt sig för något i yrkesväg. Hennes önskedröm är att bli filmstjärna. Den andra hemmadottern har vistats i hemmet de gångna tre åren men hade vid intervjutillfället just börjat en sommarkurs på en folkhögskola. Hennes far är död men var i livet lantbrukare. Flickan, som också är en av de mera begåvade i klassen, ämnar försöka bli slöjdlärarinna, och hon förefaller att vara den enda som har en typiskt burgen hemmiljö och kan få hjälp hemifrån med sin vidare utbildning. Dock 17—717431

måste det givetvis betecknas som osäkert att hon verkligen når fram till det uppsatta målet; det är mycket en sådan flicka har att ta igen i fråga om grundläggande skolbildning, innan hon kommer in på seminariet — hon må vara hur lämplig för yrket som helst. Utom dessa två befann sig vid intervjun ännu två av klassen i sina hem utan avlönat arbete. Den ena har efter ett par månaders plats som springflicka i en affär hela tiden varit hemma. Hon är klen till hälsan och hade redan under skoltiden the, »varför skolgången måst tagas försiktigt». Fadern är slakteriarbetare och ger flickan 20 kronor i månaden och vad hon behöver till kläder. »Hon har ej deltagit i något slags studiearbete, utan endast vistats i hemmet. Hon har ej heller några jämnåriga goda vänner.» Den fjärde »familjeflickan» är endast tillfälligt utan anställning. Hon har nämligen strax före intervjun slutat sitt arbete på en fabrik efter misshälligheter med chefen. Hon har haft ett par fabriksplatser samt varit på luftbevakning en tid. »Hon trivdes med fabriksarbete», därför att hon »slapp att tänka» och tjänade så bra att det »räckte till nöjesliv». Hennes hem säges vara slarvigt och flickan »söker sig till dåligt sällskap». Lärarinnan är bekymrad för hennes vidare öden. De förvärvsarbetande flickorna fördelar sig på följande yrken (deras yrkesanpassningskvot har beräknats på vanligt sätt). Den stora procenten »frågetecken» är betecknande för flickornas situation i jämförelse med pojkarnas i motsvarande geografiska och sociala miljö. Yrkesanpassningskvot Yrken

Samtliga

Fabrik Affär Lager Kontor Apotek Damfrisering Hembiträde, barnträdgård Därtill i hemmet Summa

8 5 1 10 1 1 2 4 12

32 Flickorna har helt enkelt i mindre utsträckning ån pojkarna tagit ställning till sin yrkes fråga. Bland de 10 som inte svarat vare sig ja eller nej på fråga om de inriktat sig på ett yrke för framtiden finner vi fem flickor på fabrik, tre i affär och två i enkla kontorsuppgifter — allt arbeten som de »råkat» komma in i utan närmare begrundan och utan att via någon utbildning eller någon fastställd lärogång rita upp en yrkeskarriär åt sig. Man arbetar var det råkar finnas arbete som betalas bra, och det är endast undantagsfallen som direkt vantrivs eller som (såsom i de två redan refererade fallen av hemmavarande flickor utan »giltig anledning») råkar i konflikt med omgivningen. På frågan om man trivs med sitt arbete svarar 3 av de 28 nej. Den ena är en kontorist, som skulle vilja bli expedit i ett bageri och f. n. går på en detaljhandelskurs på kvällarna, den andra sitter på ett fabrikskontor men skulle vilja bli reklamtecknerska, den tredje är kontorist på kristidsnämnden men vill bli lanthushållslärarinna och läser för ändamålet på korrespondens — underligt nog f. n. en stenografikurs. I första fallet kan man fråga sig varför flickan inte följer sin önskan när den mänskligt att döma är fullt genomförbar. I fråga om reklamteckningen är det redan mera problematiskt; lärarinnan påpekar att flickan har stora anlag för teckning men att ingen utbildning

på området finns att få i staden. Kristidskontoristen är endast en av de 5 kontorsflickorna (hälften av alla i yrket), som ej har sin yrkesfråga klar. Om en heter det, att hon haft anställning först på ett affärskontor, sedan över ett år på landstinget men slutat där, emedan hon inte kunde befordras på grund av att hennes skolunderbyggnad var otillräcklig. Hon fortsätter nu på ett annat firmakontor, förtjänar 150 kronor per månad men har inte tagit någon som helst utbildning. Den utbildning som flickorna hunnit med efter sitt sjunde skolår är väsentligt svagare än vad vi sett i pojkklassen. Att allesammans gått i ettårig hushållsbetonad fortsättningsskola med en dags undervisning per vecka är redan nämnt. En flicka som arbetar i barnträdgård och vill bli barnsköterska, har gått ett frivilligt 8:e skolår. En flicka, hemmadottern av lantbrukarfamilj, som vill bli slöjdlärarinna, gick vid intervjutillfället i sommarkurs på folkhögskola och med dessa två är heldagsskolgången uttömd. Ingen av kurserna avser direkt yrkesutbildning. Nu var det visserligen ej heller mer än ett par i pojkklassen som fått gå i heltidsskola. Det var genom kurser på kvällstid i anslutning till yrket — eller genom ordnad lärlingsutbildning utan skolgång — som pojkarna löste sitt yrkesproblem. Kvällskurser förekommer dock i mycket mindre omfattning bland flickorna. Det är mest de nio kontorsanställda, som svarar för dem; 4 stycken har lärt sig maskinskrivning på kurs, 2 håller på med handelskurs per korrespondens, en har gått en detaljhandelskurs. Maskinskrivning har också ett lagerbiträde och ett bokhandelsbiträde lärt sig i handelsskolan. Korrespondensstudier bedrivs dessutom av en duktig flicka, som arbetar som hembiträde och ämnar ta realen för att komma in på social utbildning. Av de övriga har två stycken anställningar av lärlingskaraktär, den ena för att bli damfrisörska, den andra, som på grund av vanförhet får hjälp av pensionsstyrelsen, för att bli sömmerska. Det är betecknande, att alla de 10 flickor, som inte tagit ställning till sin framtida yrkesfråga (betecknade med ? i tabellen), saknar varje som helst utbildning efter den obligatoriska skolan. — Trots att yrkeslivet i flickornas hemstad erbjuder en rik provkarta på arbetsuppgifter och trots att den övervågande delen av flickorna är i full fart med arbete på olika poster, är det blott ett litet fåtal, som befinner sig i en yrkeskarriär av det slag som majoriteten av pojkarna i den studerade klassen. Därmed är naturligtvis inte sagt, att inte många av flickorna i affär eller i fabrik kommer att stanna och så småningom inta samma ställning som en »yrkeslärd» arbetare inom de fack, som av ålder har denna hedersbenämning. Skillnaden är där dock, och i psykologiska avseenden gör den sig märkbar genom den brist pä intresse och yrkesambition som i slort utmärker den unga kvinnliga arbetskraften jämfört med den manliga. Förhållandet mellan begåvning och yrkesanpassning bland flickorna ger anledning till en intressant iakttagelse. Lärarinnan har grupperat sina 32 flickor så, att 5 ligger över genomsnittet, 21 är medelmåttiga och 6 är under genomsnittet. Medan man i pojkklassen med ett enda undantag fann de bäst begåvade i gruppen av bäst anpassade, i full färd med att skapa sig en ställning som kvalificerade yrkesmän inom olika praktiska områden, är det bara 2 av de 5 bästa begåvningarna i flickklassen, som kunnat bedömas som helt lyckade och färdiga med sitt yrkesval. Den ena är en kontorist som häller på med en allsidig handelsutbildning per korrespondens. Den andra är barnträdgärdsassistenten med 8:e klass, som vill bli barnsköterska. Det är till och med något för tidigt att ge henne »en trea», eftersom hon ännu inte gått igenom någon yrkesutbildning för att bli erkänd barnsköterska. I hela hennes län finns det ingen sådan utbildningskurs och det kostar en hel del att gå igenom en på annan ort (för att inte nämna hur mänga odugliga »kurser» det fortfarande finns vid privata förlossningshem o. dyl., i vilka en sådan flicka kan råka hamna). De två begåvade flickor som satt sig högre mål före — slöjdlärarinna och barna-

värdsinspektris — kan ej bedömas med mer än anpassningssiffran 2; de har börjat sin vandring mot målet (med folkhögskola och korrespondensstudier), men det är säkerligen ovisst om de hinner fram innan de tröttnar, eller om ej fordringarna pä såväl bokliga kunskaper som praktik, vilket det kostar pengar att förvärva, överstiger deras förmåga. När ambitiösa flickor med gott huvud vill framåt efter folkskolan har de en svårare väg att vandra än pojkarna, som har sina givna karriärmöjligheter inom arbetaryrkenas ram. Om flickorna går till samma arbetsfält, kommer de aldrig över den icke-yrkes lärda tempoarbeterskans nivå och får även om de i något enstaka fall har ungefär samma uppgifter som manliga kamrater förarga sig över en lägre lön under hela sitt liv. Det är inte underligt att flickor som vill något, flyr industriarbetet. De som har en yrkesambition, som vi ville betrakta som normal också bland de kvinnliga yrkesväljarna, finner vi till stor del på kontoren, där deras ställning på längre sikt emellertid ofta är äventyrlig, så svag utbildning som de flesta har. En mindre del strävar vidare på mera osäkra och obanade vägar såsom vi nyss sett. — Ett vanligt yrkesmål för denna grupp är sjuksköterskeyrket; på senare år har det verkligen blivit mer uppnåeligt för folkskoleflickor än tidigare. Det krävs dock betydligt större personliga och ekonomiska ansträngningar att via folkhögskolekurser och ca 4 års hård skola utan tillräckliga inkomster bli sjuksköterska än att via en hela tiden avlönad lärlingsanställning bli utlärd yrkesarbetare. Den femte och sista av klassens bäst begåvade flickor är numera dess största »problembarn», hon har ingen sysselsättning utan »ligger föräldrarna till last», trots att det inte enligt lärarinnans vetskap felas henne något. Några felsteg är inte kända men lärarinnan är orolig för hennes utveckling. Om vi sedan betraktar de sex elever, som fått betyget »mindre än medelmåttiga» har vi där två stycken som lämnat skolan efter § 48. Den ena är på fabrik och har haft samma plats sedan hon slutade skolan — tydligen en av de flitiga arbetsmänniskor, som man finner en del av bland de hjälpklassmässiga eleverna. Att hon enligt lärarinnan »haft förkärlek för pojkar redan i femte klassen» behöver ju inte betyda att hon är något problemfall, å andra sidan skulle det måhända kunna vara till nytta för henne med ett sådant kuratorsstöd som ungdomsvårdskommittén i annat sammanhang föreslår för de debila barnen. Den andra hjälpklassmässiga flickan hade vid intervjun nyligen börjat som elev i en fotoaffär. Hon får där bara 10 kronor i veckan, på fabrik där hon tidigare arbetade tjänade hon 30 kronor. Flickan säger själv att hon inte bestämt inriktat sig på fotobranschen, och i denna tveksamhet måste man nog instämma. Det är givetvis ännu omöjligt att avgöra om hon kan slå sig fram på den vägen. Alla de övriga fyra mindre än medelmåttiga flickorna befinner sig i fabriksarbete. En av dem har tidigare haft husligt arbete men är nu i tillskärningen pä en trikåfabrik. Hon är pingstvän, och familjen har hållit henne så isolerad från hennes jämnåriga att lärarinnan finner det beklagligt. De 21 medelmåttiga flickorna finner vi sedan i affärerna (4 av de 5 biträdena tillhör denna begåvningskategori), på kontorsplatserna (9 stycken av de 10 i gruppen), i damfrisering (1), på apotek som tekniskt biträde (1), på fabrik (3 av 8), på lager (1) och i hemmet (2, varav 1 sjuklig och 1 tillfälligt hemma). Problemfallen i fråga om yrkesval och allmän anpassning, i den utsträckning lärarinnan känner till dem, är följande. 1. Fabriksflicka, detacheurselev sedan ett år, tjänar ca 40 kronor per vecka. Modern är fränskild och hemmet ger dåligt stöd. Nu är flickan klen och läkarna misstänker en hjärntumör. 2. Flickan som på grund av barnförlamning blivit vanför och nu genom pensionsstyrelsens försorg får utbilda sig till sömmerska.

3. Fabriksflicka, som säges komma från ett mycket slarvigt hem. Hon har i flera omgångar vårdats på lasarett för reumatisk feber och hjärtbesvär. 4. Slaktardottern som efter en kort tid pä fabrik vistats i hemmet. Hade under skoltiden tbc, varför skolarbetet måste tas försiktigt. 5. Kontorsflicka på ett tryckerikontor: tbc-sjuk året före intervjun. I dessa fem fall är det i första hand brister i fråga om den kroppsliga hälsan, som gör flickornas situation problematisk. Lärarinnan i denna klass hade ovanligt god kontakt med sina elever och det är möjligt att hon fatt med alla krämpor, som de unga själva var medvetna om och fått behandling för. Att en grundlig läkarundersökning skulle avslöjat även andra förhållanden av intresse för yrket och framtiden över huvud taget, är dock tänkbart. En årlig hälsokontroll sammankopplad med yrkesvägledning och stödåtgärder för utbildning, eventuella yrkesbyten o. s. v. förefaller behövlig även i städer med välordnad sjukvård. Brister i fråga om den intellektuella utrustningen företedde, som redan nämnts, två av eleverna. Den ena anges ha »svårt att hålla sig till sanningen», var lat och trotsig i skolan och tidigt begiven på att springa ute med pojkar. — Den andra som är »ivrig och framgångsrik scout» har dock sin yrkesfråga tämligen olöst (nu elev i fotoaffär med 10 kronor i veckan, tidigare i fabrik med 30 kronor). I tre fall har lärarinnan uttryckt bekymmer för flickornas sociala anpassning, deras karaktär och uppträdande förefaller att inge farhågor för framtiden utan att lärarinnan kan ange några djupare skäl till dessa moraliska »defekter», om ett så starkt ord kan användas för vad som snarare ter sig som problematiska tendenser. — De tre är: 1) Den begåvade flickan som inget regelbundet arbete haft utan försörjes av föräldrarna. 2) Flickan som gått från sitt arbete efter misshälligheter med chefen. Dessa hade gällt det faktum att flickan börjat »komma i dåligt sällskap». Enligt lärarinnan överfrekventerar hon nöjestillställningar och är allmänt hållningslös. Hon har heller inte något stöd i hemmet. Hon var den bäst betalda av alla flickorna pä fabrik, men av sina 50 kronor per vecka betalade hon endast 10 kronor hemma. — 3) Den tredje betecknar lärarinnan som »synnerligen ytlig», hon får ingen tillsyn hemifrån och veckopressens hjältar upptar hennes fantasi. Även för hennes del anser sig lärarinnan ha skäl till bekymmer. / denna skara på 32 flickor, som enligt den erfarna lärarinnans åsikt utgjorde en typisk avgångsklass i denna blomstrande industristad, skulle alltså icke mindre ån 5 flickor vara kroppsligt sjuka eller sjukliga, 2 intellektuellt undermåliga, 3 ge anledning till farhågor för social och psykologisk felutveckling. Kanske skulle man också tilllägga den lilla enstöringsflickan från det stränga pingstvänshemmet såsom varande i behov av rådgivning och stöd för sin anpassning. Elva problemfall av 32 elever ger — även om »problematiken» inte är sä svårartad i alla fallen — en mycket allvarlig tankeställare. Dessa elever har valts för att så nära som möjligt motsvara den förut beskrivna pojkklassen; den yttre miljön.är mycket likartad men problemen är delvis olika. Behovet av direkt yrkesvägledning och studievägledning är betydligt större bland flickorna — om man nämligen inte godtar den gamla vanliga slentrianen med deras yrkesval i väntan på att giftermål skall lösa problemet. Medan det blott var en enda av de 37 pojkarna, som inte vid intervjutillfället var sysselsatt i arbete eller heldagsskola, är det tre av de 32 flickorna som går hemma utan bestämd sysselsättning; en är sjuklig, men det framgår inte att hon skulle vara så dålig att hon var helt oförmögen att göra någonting; en är mera tillfälligt utan arbete, men såväl hon som den tredje sysslolösa flickan förefaller att vara i färd med att bli sociala problemfall.

Ungdom från skogsbygden. För att fä en motsvarande bild av hur yrkesutbildningsåren gestaltar sig för de unga. som växer upp i glesbefolkad skogsbygd långt från industrier och större tätorter, har vi plockat ut alla de skolklasser som insänts till undersökningen från kommuner av A- och B-typ inom norra delen av Kopparbergs län. 1 Dessa utgöres av: Två byskolor inom Älvdalens kommun, båda av B 1-typ. Två byskolor inom Malungs kommun, typ B 2 och B 3. En skola inom Våmhus, typ B 2. En byskola i Mora kommun, typ B 3. En byskola i Nås kommun, 6 km från landsväg, typ D 1. I Älvdalen var sjunde klassen införd år 1942, i de övriga var avgångsklassen den sjätte. Fortsättningsskolan var yrkesbestämd i anslutning till jordbruk för pojkarna och till hushåll för flickorna. Den tycks i allmänhet ha varit koncentrerad till en större skola. — En avgångsklass från en skola inom Transtrands kommun måste utelämnas ur denna sammanställning av skäl som skall nämnas senare. Eleverna är 42, därav 21 pojkar och 21 flickor. Majoriteten — 35 stycken — var vid undersökningen 16 och 17 är. Från D 1-skolan har lärarinnan tagit med också de tre som avgick åren närmast förut — i en by med endast sex familjer kan det ju inte bli mänga avgående folkskolebarn varje år. Fäderna (eller målsmännen) till de 42 ungdomarna har följande yrken: Hemmansägare Jordbruksarbetare Skogsarbetare Änka med jordbruk Ogift moder d:o Byggnadssnickare

10 1 22 1 1 1

Bageriarbetare Sågverksarbetare. . . Chaufför Handelsföreståndare Folkskollärare

1 1 1 2 1 42

Summa

Pojkarnas yrken och anpassning. Yrkesanpassningskvo t Y r k e n

2 Trädgårdsarbete Sågverksarbete Plåtslageri Tryckeri Affär Biträde på lastbil.,

?

1 1

10 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 Summa

1 Summa

3 Realskola

5 Summa

1 Folkräkningens indelning av kommunerna efter graden av industrialisering räknar med följande grupper: A-kommun, där befolkningen inom jordbruk med binäringar utgör över 75 % av hela folkmängden; B-kommun, där jordbruksgruppen svarar för 50—75 % och C-kommun, där den utgör mindre än 50 %.

Sammanställningen över pojkarnas yrkesval och yrkesanpassning visar, att jämnt hälften stannat i jordbruks- och skogsarbete medan över 80 % av föräldrarna har dessa yrken. En har inriktat sig på trädgårdsmästaryrket och gått en folkhögskolekurs i syfte att komma in i yrkesskola. En pojke är springpojke i affär och håller på att lära sig expedityrket. Springpojken, trädgärdsmästaraspiranten och en enda av hemmasönerna i jordbruks- och skogsarbete förklarar sig nöjda med sina yrken och bestämt inriktade på dessa för framtiden. En har efter tre års skogsarbete nyligen fått plats på ett tryckeri och önskar bli typograf. Hela den övriga skaran har ännu sitt yrkesval helt ogjort (dit får även de 5 realskoleleverna räknas) eller har inte givit besked om saken. Pojken på sågverket har sin styvfader på samma arbetsplats och kom dit omedelbart efter skolans slut. Springpojken kom likaså till sin anställning direkt efter skolan. De övriga, som nu har andra sysslor än skogsarbetet, har dock arbetat i skogen eller omväxlande där och i jordbruket två—tre år, innan de fått sina nuvarande anställningar — på tryckeriet, hos plåtslagaren, hos lastbilschauffören och i trädgårdsarbetet (på annan ort). Även en av realskoleleverna, den enda skogsarbetarsonen av dem, var hemma ett år mellan folkskolan och inträdet i realskolan. De fyra andra realskoleiterna är folkskollärarsonen och tre hemmansägarsöner. Det intressanta ur yrkesvalssynpunkt är svårigheten för dessa skogsarbetarsöner att efter de år, de tillbragt i jordbruks- och skogsarbete och sedan de beslutat lämna det, hitta fram till ett yrke, som de själva önskar stanna i för framtiden. Trädgärdsmästaraspiranten är den ende, som verkligen gripit sig an med en utbildning för det yrke han vill ha. Huruvida typografaspiranten verkligen kommit i lära är osäkert och knappast troligt, efter vad som upplyses i formuläret. Slutligen har pojkarna i plåtslageriet och i lastbilsfirman inte inriktat sig på de yrken, som de nu händelsevis kommit i beröring med. Tre av pojkarna svarar direkt nej på frågan om de trivs med sina nuvarande sysselsättningar. Den förste är pojken i sågverket; han har dock ingen önskan om vad han hellre skulle vilja göra. Läraren berättar om honom, att han var lat och likgiltig i skolan men nu blivit en duktig arbetare. Hans riktiga far är på sinnessjukhus sedan länge och modern är omgift. De två andra som vantrivs är skogsarbetarsöner, som arbetar i skogen med huggning och körning. Den ena vill bli järnvägsman, den andre vill bli snickare. Två andra pojkar svarar »både ja och nej» på trivselfrågan, och den ena av dem är en hemmason i ett lantbrukarhem och uppges ha för litet att göra där, han vill till snickerifabrik. Den andre som tvekar om trivseln är skogsarbetarson och håller på med körning, som — i varje fall tidigare — var för tungt arbete för honom. Även de ungdomar, som säger sig trivas bra med sitt arbete, kan ha drömmar om vad de skulle vilja göra om de yttre förhållandena tillät det. Det visar svaret från pojken, som allt sen skolans slut hjälpt sin mor att sköta hennes jordbruk samt dessemellan under perioder som skogsarbetare och som biträde åt en lantmätare tjänat ihop de kontanter han behövt till kläder. Han betecknas av sin lärare som över medelmåttigt begåvad och han skulle vilja gå den tekniska banan och bli ingenjör. Några studier har han dock ej kunnat bedriva, ty »sysselsättningen i jordbruket och skogen tar nästan all tid». En annan pojke — hemmason på en gård där man i motsats till på flertalet andra gårdar i dessa trakter har stora skogar kvar i familjens ägo — betecknas också som över medelmåttigt begåvad och skulle vilja bli lärare. Men eftersom han är ende sonen, har det ansetts självskrivet att han skulle stanna hemma och övertaga gärden. Utom de 5 pojkarna som befinner sig i realskola — närmare bestämt i kommunala mellanskolor i Mora och Malung — har som nämnts en pojke gått en vinterkurs på Malungs folkhögskola. Övriga studier som rapporterats är endast, att två pojkar i samma socken gått en bokföringscirkel, som godtemplarlogen anordnat.

Begåvningen graderas av lärarna pä följande sätt: över genomsnittet 4, medelmåttiga 13 och under genomsnittet 3 stycken. Av de bästa fyra befinner sig två i realskola, de båda andra är redan nämnda — den ogifta moderns son, som drömmer om ingenjörsyrket, och hemmansägarsonen från den skogrika gården, som hade velat bli lärare men stannat hemma i jordbruket. Av de tre svagt begåvade — som dock alla har avgångsbetyg enligt § 47 — är två stycken att betrakta som gruppens problembarn. Den ena härstammar från ett oordentligt hem, fadern är hemmansägare och sonen anges som »missanpassad» utan att man får veta i vilken riktning. Han omhändertogs samma år som han slutade skolan — 1942 — av barnavårdsnämnden för skyddsuppfostran och placerades hos en lantbrukare i ett grannlän. Nämnden betalar där 30 kronor i månaden för pojken; han är fortfarande kvar där men säges inte få lära sig något. Han får av husbonden 10 kronor i veckan som fickpengar. Läraren har tydligen inte haft tillfälle att fråga pojken direkt om han trivs eller vad han vill bli. Den andre svagt begåvade pojken har vi redan stött på såsom duktig sågverksarbetare, med svårigheter i skolan och med fadern på sinnessjukhus. — Den tredje i gruppen har ända sedan skolans slut gått med sin fader i skogsarbete, där han förtjänar 30 kronor per vecka och trivs bra. Den ekonomiska situationen för dessa 20 pojkar är värd ett ögonblicks uppmärksamhet. Visserligen kan det sägas att antalet är alltför litet för att tillåta några generella slutsatser. Men en genombläddring av undersökningsmaterialet från de delar av Norrland, som är jämförliga med norra Dalarna, visar att förhållandena är just desamma som vi möter i dessa älvdalssocknar. Först och främst är det inte sä enkelt att ange arbetsförtjänsten för pojkarna i småbrukar- och skogsarbetarhemmen, någon genomsnittslön kan man helt enkelt inte räkna ut. En beskrivning av de olika grupper som förekommer i vårt lilla material skall klargöra detta. Den för stadspojkar normala arbetsformen — anställning året runt mot kontant veckolön i ett företag — har endast 5 av de 16 arbetande pojkarna, och som redan nämnts har 3 av dem först kort före intervjutillfället lämnat hemmasonens arbete för dessa anställningar. Tydligen har de lång väg att åka, i ett fall sägs att bussresorna till och från det nuvarande arbetet tar en stor del av fritiden i anspråk. Lönerna för dessa är: 30 kronor för lastbilsbiträdet, 35 kronor för springpojken-affärseleven och 48 kronor för sägverksarbetaren. Vad pojkarna i tryckeriet och hos plåtslagaren förtjänat ha ej lärarna uppgivit. Något så när jämställda med dessa fem är de två äldre f. d. eleverna från ödebygdsskolan: de är respektive 23 och 22 år och har arbete som självständiga skogsarbetare, den ene i hembyn, den andre i en grannkommun. De har givetvis uppnått vuxna skogsarbetares inkomster. Deras yngre yrkesbröder befinner sig däremot i den situationen, att de hugger och kör i lag med fadern, har hushall tillsammans med honom eller bor och äter hemma. Vad pojkarna får ut kontant av sin arbetsförtjänst varierar tydligen mycket. I ett fall uppges det att sonens veckoförtjänst är 50 kronor i skogsarbetet men att han endast får behålla 5 kronor per vecka till personligt bruk. I ett annat fall uppges pojken få 25 kronor plus vivret, i ett tredje 30 kronor plus vivret och i ett fjärde har han alls inga bestämda fickpengar. De kontanter som ungdomarna således tjänar ihop i skogen — eller som i något fall hos en lantmätare — skall emellertid räcka för deras personliga behov också om de länga tider måste arbeta i jordbruket på föräldrarnas gårdar, och då ingenting får i lön utöver vivret. Man kan säga, att de små oräntabla jordbruken tillgodogör sig deras arbetskraft för ganska liten ersättning och att pojkarna kan hålla på med detta tack vare periodiska arbeten med relativt god förtjänst i skogen eller annorstädes. Av de hemmansägarsöner, som förmodligen har full sysselsättning pä hemgården och

inte går lort på skogsarbete för andra, har den ene 50 kronor per månad i fickpengar, den andrj, 5 kronor i veckan. Hade vi gjort vår rundfråga ett år tidigare, hade vi återfunnit al!a pojkarna utom två, sågverksarbetaren och affärsbiträdet, i denna situation, '{d. v. s. som hemmasöner i skogs- och jordbrukshem. Av dem som under 1945 givit sig lin på andra yrken är det blott trädgärdsarbetaren med utbildningsplanerna som familjjen — en skogsarbetardito med många barn — kostat på något; det uppges att han [fått en smula hjälp för vistelsen vid folkhögskolan. Under sin trädgårdsarbetartid [(sommarhalvåret 1945) förtjänade han 50 kronor i veckan och betalade för inackorIderingen 25 kronor i veckan. Eljest har varken det allmänna eller familjerna spenderat något alh utöver den obligatoriska folkskolan på dessa unga mäns utbildning. (Givetvis jjmed bortseende från de 5 som övergått till realskolor.) Ingen yrkesvägledning har [heller chins att nå dem om de önskar bryta upp från den ofta i längden ohållbara fsituationen i hemmet och arbetet i hemtrakten. Det är en lockande tanke att i en 'framtid kunna erbjuda ungdom av denna kategori såväl kompetent vägledning in i yrkeslivet som ekonomisk hjälp till utbildning och anställning i yrken som passar, även om de ligger utom hemorten och cyklars och bussars räckvidd. Den kolumn i frågeformuläret som avsåg arbetets svårighetsgrad är värd att studera just när det gäller hemmavarande ungdomar av den kategori vi här sysslar med. I inte mindre än 5 fall har läraren angivit, att arbetet — i skogen — är eller varit (när pojkarna var yngre) alltför tungt. I två fall uppges att hemmasöner haft eller har för litet att göra; i det ena fallet gäller det den för skyddsuppfostran omhändertagne under det halvår han vistades i hemmet. I det andra en hemmason som vill till snickerifabrik. Flickornas yrken. Om pojkarnas situation ropar efter yrkesvägledning och utbildningshjälp gäller detsamma i om möjligt ännu högre grad för flickorna från skogsbyarna. Av de 21 flickorna som lämnade folkskolan 1942 (i ett fall ett par år tidigare) återfinner vi nu fyra stycken i färd med att ta realexamen, därav tre i närbelägna mellanskolor och en i privat s. k. praktisk skola. Det är två hemmansägardöttrar och en dotter till en arrendator och skogsarbetare som går i Malungs, respektive Moras mellanskolor, medan dottern till en handelsföreståndare — efter att ha gått hemma i två år — har begivit sig till den privata realskolan. En av realskoleflickorna ämnar bli småskollärarinna, en annan sjuksköterska. De andra vet inte ännu vad de vill bli. De övriga 17 flickorna är alltså ute i arbete. Medan av de lika många pojkarna endast en — den betydligt äldre skogsarbetaren från ödemarksbyn — definitivt flyttat hemifrån, har inte mindre än fyra flickor (tre 17 år och en 18 år gammal) vid undersökningstillfället anställningar utanför hemorten och en femte har nyligen återvänt hem efter kortare anställningar i Stockholm, på två orter i Dalarna och i Örebro, de förra anställningarna i hem, den sista på skofabrik. De övriga fyra utflugna har alla sådana anställningar, där mat och logi ingår i lönen. Två är hembiträden i respektive Falun och Orsa, en är köksbiträde i Stockholm och en servitris på ett herrgårdspensionat i Mellansverige. / hemorterna finns alltså kvar 13 flickor som inte går i skola. Fem av dessa har platser i trakten och bor hemma — tre som hembiträden, två som affärsbiträden. De övriga åtta är hemmadöttrar, varvid dock är att märka att tre av dem regelbundet arbetar med handsksömnad och alltså endast fem helt sysselsätts med hushålls- och ev. jordbruksarbete i föräldrahemmet. Alldeles som när det gällde pojkarna, finner vi att dessa hemmadöttrar tidvis tar platser — som kockor, som hemhjälp, som serveringsflickor — och sedan gång på gång rycker in och hjälper till i föräldrahemmet, mestadels under skördetiden men tydligen också vid andra tider, när kanske sjukdom

eller annat krävt deras närvaro. Varken dessa tillfälliga hemhjälpar eller de flickor som hela tiden varit hemma och hjälpt till har någon regelbunden kontantlön. Inte ens en bestämd fickpenning tycks förekomma i något av fallen. De tre flickorna som sitter i föräldrahemmen och syr handskar är visserligen ej typiska för hela vår småbrukande skogsbefolkning — det är närheten till Malungs skinnindustri som avspeglar sig här. Försöken att ordna försörjningen av överskottsbefolkning i liknande trakter med hemindustrielit och hemslöjdsarbete är dock ingenting enastående för denna ort, och det kan därför kanske vara lärorikt att se, att två av de tre flickorna som syr handskar säger sig vantrivas med det, den tredje däremot — som är förlovad och som hela tiden sedan skolans slut arbetat omväxlande med handsksömnaden och som hemhjälp i föräldrarnas hushåll — trivs bra och tänker fortsätta med sömnaden. Ett sådant bredvid-yrke är självfallet utmärkt för husmödrar som är bundna i det egna hemmet. Men att unga heltidsarbetande flickor inte förtjänar mer än 25—30 kronor per vecka i detta arbete gör det begripligt att det inte är populärt. Dock återvände som redan nämnts en flicka från sina utflykter i världen till hemmet och handsksömnaden. Det visar sig nämligen, att som nåtlerska i Örebros skofabriker förtjänade hon likaså endast 30 kronor i veckan, och att leva på en annan ort med den lönen var omöjligt. En 16—17-årig flicka som tröttnat på de vivreavlönade arbetena i hem och storhushåll men inte lärt sig något yrke har faktiskt inte mycket annat att göra än att åka hem igen. Om hon vill bo ordentligt, äta sig mätt och leva hederligt på den lön hon får i de stadsyrken, som står öppna för henne, får hon ha mycket god tur eller fint väderkorn. Det går om hon hamnar i en fabriksort där företaget håller de anställda med billiga bostäder (typ Cloetta i Ljungsbro eller Gustavsberg), på andra orter går det inte, om inte släkt eller bekanta träder hjälpande emellan. Återigen uppgifter för yrkesvägledning och utbildningsstöd och för kommunal bostadshjälp åt de unga, som söker sig till främmande orter för att lära upp sig i ett yrke. Vidare synes det finnas rum för lönestegring för unga arbetande, som inte går i lära. Yrkesanpassningen mätt pä det vanliga sättet är lätt skildrad. Belåtna och bestämda för framtiden är blott tre av de 17: den förlovade flickan som syr handskar och den något äldre (20-årig) skogsarbetardottern, som tillsammans med sin familj flyttat från ödemarksbyn till kyrkbyn och nu arbetar som hembiträde i en familj där. Hon är den enda som gått i någon yrkesskola efter folkskolans slut, nämligen en kurs på en lanthushållsskola. Den tredje är hemmansägardotter och sedan några månader biträde i en konsumaffär; hon får där lära sig yrket. Hon har tidigare arbetat som barnflicka, i kafé och som kocka i skogshuggarhushåll och mellan varje sejour varit hemma och hjälpt till i hushållet. I affären har hon endast 20 kronor i veckan, medan hon som kocka förtjänade 25 kronor i veckan och vivret. Utom dessa klara yrkesval, är det två flickor som vet vad de vill men som inte torde ha så lätt att förverkliga planerna — så som det är ställt med yrkesvalshjälpen för närvarande. Den ena är en skogsarbetardotter, som vistats i sitt hem ända sedan skolans slut men som »alltid önskat bli barnsköterska». Hon säges ingenting få lära sig i hemmet, och om det finns några ömmande skäl till att hon går kvar där, har detta i varje fall inte uppgivits. Kanske fattas blott företagsamheten, kanske pengarna till barnsköterskekursen, som ej finns att hämta ens i hemlänet, kanske också medel till en förberedande folkhögskolekurs, så att flickan från D 1-skolan inte kommer alltför illa rustad till sin yrkesskolning. Den andra som har en bestämd yrkesönskan vill bli affärsbiträde men har sedan några månader plats som hembiträde i en familj i hemorten efter att hela tiden förut ha varit hemma. Hon är klen till kroppskonstitutionen och lider av höggradig plattfot, varför hennes yrkesönskan ej kan sägas vara särskilt lämplig, om hon inte kan få

effektiv bot för sitt onda. Hon har emellertid tagit en korrespondenskurs i aritmetik och är besluten att söka sig till affärsyrket. Hela den övriga skaran — 12 stycken — har svarat att de inte bestämt sig för vad de vill gön. Nu skulle detta givetvis kunna betyda, att en majoritet av flickorna i sitt stilla sinne önskar och väntar att bli gifta och få sin sysselsättning som husmödrar i lanthem ned eller utan egna jordbruk. Denna vändning tar naturligtvis också utvecklingen för en hel del av dem, troligast väl för dem som stannat hemma i sina byar. Men det ä: inte obekant, att det strävsamma livet som husmoder på dessa magra jordbitar och i de — ända tills allra sista tiden — ständigt fattiga skogsarbetarhemmen, till \en del mis. sin lockelse för de unga flickorna, som växt upp i stugorna och från tidiga 'år slitit med sysslorna där. Därför är det kvinnorna som går i spetsen, när det gäller att genom avfolkning av de oräntabla småställena åstadkomma jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft i dessa bygder. Det är inte klokt att söka hålla dem kvar; i stället bör man hjälpa de unga männen att följa med ut i andra yrken de också, ulls de kvarvarande kan få en lika god bärgning som andra människor i vårt land. Därför att en stor sådan befolkningsförflyttning från småbruken till andra näringar förestår i vårt land, är kravet pä yrkesvägledning och utbildningsstöd brännande, särskilt för trakter liknande den vi nu berört. Det har visserligen visat sig möjligt för stugornas ungdomar att bege sig ut i världen utan hjälp och stöd förr — men nu gäller det att taga vara på varje arbetsduglig ung människa pä ett sätt som inte rimmar med det gamla låt-gå-systemet. Den psykologiska bakgrunden till att flickorna skyr landsbygd av denna art skymtar fram i svaren på frågorna om trivseln i arbetet. Medan de svarande i vår enkät eljest är mycket sparsamma med att svara nej på frågan om de trivs i sitt dagliga arbete, har inte mindre än 5 av de 17 flickorna i vår grupp svarat klart nej och två nej med en liten svävande omskrivning. Dessa som vantrivs är de redan nämnda två handsksömmerskorna, hembiträdet som vill bli expedit, ett hembiträde som vill bli hårfrisörska, ett som vill bli lärarinna, ett köksbiträde som ej uttalat någon yrkesönskan men som vill gå i en religiös ungdomsskola, en hemmadotter som vill bli barnsköterska. En sådan vantrivselprocent förekommer inte någonstans i materialet från städer och tätare befolkade trakter. Eftersom svaren inhämtats av inte mindre än sju olika lärare och lärarinnor kan det inte vara fråga om någon tillfällig tendens beroende på den frägandes sätt att ställa frågan. Begåvningen har bedömts på följande sätt: mer än medelmåttiga 5 flickor, medelmåttiga 15 och mindre än medelmåttiga 2. Av de fem bästa befinner sig två i realskola, två andra är identiska med de två välanpassade flickorna, den förlovade flickan som trivs så bra med handsksömnaden och den som fått anställning i konsum. Den femte är en hemmadotter som också hjälper till med telefonväxel men vid intervjun befann sig pä en kurs vid en religiös sektskola utanför Stockholm (den rubriceras »folkhögskolekurs» men har inte denna karaktär). De två underbegåvade, som dock avgått efter § 47, återfinns som hembiträde (med lanthushållsskola) och som köksbiträde i Stockholm. Problemfall av medicinsk, psykologisk och social art har vi hittat i de båda undersökta typklasserna i välbeställda städer. Hur står det i dessa avseenden till med skogsbygdens ungdomar? En allmän reflexion, som kanske bör inflickas, är att det på grund av undersökningsmetoden självfallet alltid blir osäkert om olika lärare använt liknande bedömningsgrunder i fråga om t. ex. social missanpassning. Lika viktigt är att lärare — liksom övriga medborgare — har mycket varierande »känselsinne» för var skon klämmer i fråga om mänsklig problematik av den art som inte trätt i öppen dag i form av sjukskrivning, barnavårdsnämndens ingripande eller liknande. En viss tendens hos lärarna att inte i onödan omnämna felsteg och besvärligheter, som deras

f. d. elever råkat ut för, kan man nog också i allmänhet märka. Vad vi fatt veta är alltså ett minimum av besvärliga fall. Vad först gäller hälsotillståndet i de berörda klasserna är det självklart, att endast en läkarundersökning kan ge visshet om vad som sedan skolans slut kan ha inträffat med dessa ungdomar. (Att fortfarande 40 % av folkskolebarnen ännu 1946 saknar fortlöpande läkarkontroll också under skoltiden bör kanske nämnas, ehuru det väl är en tidsfråga innan detta missförhållande är undanröjt.) För de 21 pojkarnas del uppges inga som helst kroppsliga svagheter med undantag av att en blivande trädgårdsmästare är enögd. Bland de lika många flickorna lider en av enstaka fall av epilepsi: flickan, som säges ha ovanliga anlag för sång, h a r anställning som biträde i bageriaffär och som hjälp i ägarens hushåll. Som redan förut nämnts, lider vidare en flicka, som nu är hembiträde men har beslutat övergå till affärsyrket, av allmänt svag konstitution och höggradig plattfothet. En tredje flicka vistades ett år under skoltiden på sanatorium, hon är nu hembiträde i en landskommun i Dalarna.

Vilken förödelse sjukdom kan vålla i en årgång ungdomar, när det brister i kontrollen, framgår av rapporten från den skola i fjällbygden, som vi utelämnade ur redogörelsen. De öden dess elever gått till mötes efter folkskolans slut måste nämligen lyckligtvis betecknas som så sällsynt olyckliga, att vi inte kunde ta med dem när det gällde att teckna den typiska bilden av skogsbygdsungdomen. Klassen i fråga bestod vid skolavslutningen 1942 av 12 elever, 8 pojkar och 4 flickor. De åtta pojkarna gick under den följande sommaren tillsammans med alla sina kamrater från kommunens övriga skolor — sammanlagt 28 stycken — i fortsättningsskola som centraliserats till kyrkbyn. Där blev på kort tid 26 av de 28 eleverna smittade med tuberkulos. Två var vid intervju tillfället döda, därav en från den klass vi har redogörelse ifrån. Tre av dess övriga pojkar hade nyss kommit hem från sanatoriet, när undersökningen gjordes, utan att ha något lämpligt arbete att gripa sig an med. En fjärde pojke som återkommit från sjukhuset tidigare, hade återgått till sin springpojksplats i en affär men ådragit sig en förkylning och måst återföras till sanatoriet. Han har nu också sockersjuka. Det var endast 2 av de ursprungliga 8 pojkarna som vid intervjutillfället befann sig vid full hälsa och i arbete, båda som hemmasöner i skogs- och jordbruksarbete. Den återstående pojken är visserligen kroppsligt frisk men så svagt begåvad att han måst utskrivas efter § 48 och egentligen bort gå i sinnesslöskola. Han arbetar ej heller regelbundet. »Den klassen var eljest (med det nämnda undantaget) trevlig och begåvad», skriver lärarinnan. Några andra fall av social missanpassning än den redan nämnde för skyddsuppfostran omhändertagne bondsonen, som i över tre år varit inackorderad på en gård i ett grannlän, rapporteras inte. Ynglingen med den sinnessjuke fadern och skolbesvärligheterna (»lat och likgiltig i skolan») omvittnas ju ha blivit en duktig arbetare, ehuru han säger sig inte trivas i sågverket, där han varit sedan skolans slut. De svårigheter som ungdom från skogsbygden möter vid omflyttning till städer och industriorter med helt annan livsmiljö låter sig väl inte så lätt registrera genom en så relativt ytlig undersökningsmetod som den vi använt. Det är dock givet, att stora påfrestningar möter dem som ensamma flyttar in exempelvis i storstäderna, där de saknar mänskliga kontakter och ofta pressas hårt i ett opersonligt arbetsliv. Det händer ju inte så sällan, att en flicka efter en tid återvänder till hemmet för att lämna ett barn i de gamla föräldrarnas vård och sedan återvända för att förtjäna till uppehället för detta. En sådan historia ser rätt enkel och vardaglig ut när den återberättas så här kort. Den rymmer dock sedd på nära håll så mycket av lidande att man skulle önska att alla »utvandrare» finge hjälp och upplysning, så att de hade bättre möjligheter att klara sig i de främmande miljöerna. Mycket skulle kunna vinnas genom en utbyggd

yrkesvägledning, som hor Ull uppgift att följa varje ung person, som den fått kontakt med — (ch det bör kunna bli majoriteten av dem som behöver något stöd — och se till att både yrkesvalet och den sociala anpassningen går lyckligt. U n g d o m från ett brukssamhälle i skogsbygden. i För jämförelses skull skall vi kasta en blick på en årgång elever från ett litet brukssamhälle beläget mitt i storskogen, i en trakt som nästan hundraprocentigt äges av Ibruksbolaget och utan andra försörjningsmöjligheter än dem bruket direkt eller inIdirekt erbjuder. Listan på de 20 elevernas fäder säger det mesta om samhällets struktur. Ingen av lortens numeriskt fåtaliga »överklass» — ingenjörsfamiljerna i spetsen för bruket — [figurerar bland målsmännen, ty deras barn i den åldern går i residensstadens läroverk eller flickskola. Däremot återfinner vi brukssamhällets övriga yrkeskategorier: en majoritet av fabriksarbetare (10 stycken), en skogvaktare, en förman, en ritare och en vaktmästare pä brukskontoret. Ett affärsbiträde och en vågmästare är de enda av fäderna som ej uppbär sin lön av bolaget, om man undantar de tre som hör hemma inom jordbruket: en bruksarrendator, en hemmansägare och en ladugårdskarl. Lägger vi till en ekonomiskt välsituerad änka, har vi alla 20 målsmännen. Skolan, som de 11 pojkarna och 9 flickorna lämnade 1942, var endast 6-årig. Det är betecknande för förhållandena i ett sådant samhälle, att många unga efter skolans slut gått i hemmet utan att ha haft något egentligt att göra — ett, två och ända till tre är. Arbetslivet har helt enkelt inte bruk för alla pojkarna och flickorna i de lägre tonåren. Vid intervjutillfället hade dock allesammans utom en flicka gripit sig an med ett eller annat. Läraren uppger sålunda att fabriksarbetarsönerna gått hemma så länge som två år, sysslande med kaninskötsel eller ingenting. Fyra av flickorna har varit utan anställning i ett år, två stycken i två är och en i tre år, den senare har dock under tiden läst en del per korrespondens för att söka ta realexamen. Även en av de andra flickorna har läst in en korrespondenskurs — i kontorsgöromål — som gjort henne skickad för en förnämlig anställning som överingenjörens sekreterare. Det gällde här ten av de bästa elever som någonsin gått ut skolan på orten. Om skoltiden utökas med ett 7:e och ett 8:e skolår skulle den döda tiden mellan skolans slut och inträdet i fabriken fyllas ut för de ungdomar — pojkar mest — som kan börja där. Problemet är dock inte löst härmed. Det utmärkande för en mängd av våra ensidiga småsamhällen och för hela distrikt, där en tungindustri dominerar — järnbruken, gruvorna, sågverken, massafabrikerna — är att de befolkas av inflyttat lantfolk, som lämnar flera avkomlingar efter sig än vad som går åt för att ersätta de bortdöende. En progressivitet i avseende på arbetskraftsåtgång, som skulle kunna absorbera detta nytillskott, finns dock inte som regel i de ensidiga industrisamhällena av denna art. Därför har vi att räkna med ett överskott av unga från dessa orter lika väl som från rena landsbygdsdistrikt. Det är i själva verket frän dessa två rekryteringsområden inom de norra landsdelarna, som vi har att hämta allt det överskott av ung arbetskraft, som landet i dess helhet har att räkna med i uppbyggandet av nya näringar och arbetsforjmer under det kommande decenniet. De övriga områdena har nog med att sörja för äterväxten efter dem som lämnar arbetslivet där. I denna situation behöver vi oundgängligen bättre resurser för att ta tillvara dessa unga, som växer upp långt borta från de arbetsplatser som behöver dem och de yrken som de skulle kunna fylla. I det utvalda brukssamhället erbjudes ingen som helst yrkesutbildning i skolform. Eftersom också antalet platser av lärlingskaraktär inom orten är begränsat, har en del

unga haft att välja mellan att begiva sig hemifrån för utbildning, när de blivit sä pal mogna att det går för sig, eller att genom korrespondensstudier söka skapa sig en visi kompetens, innan de bjuder ut sin arbetskraft. Det är betecknande för den högre stan darden på vad man begär av yrkeslivet — och av sina föräldrar — att dessa bruksung domar, i motsats till skogsbyarnas, inte så allmänt givit sig direkt ut i arbete av de okvalificerade slag, som alltid står till buds. På ett sätt är också brukspojkarna sämr< ställda än skogsarbetar- och lantbrukarbarnen, som redan från barndomen kan g£ med sina fäder i arbetet och så småningom växa in i det. En pojke vid bruket hai visserligen gått direkt från skolan till fabriken och där sysslat med »litet av varje» tills han tröttnade och övergick till luftbevakning och diverse annat. Vanligen läggei ju dock lagen hinder i vägen, då barnen oftast inte fyllt 14 är då skolan slutar. Vid intervjutillfället befann sig de 11, mestadels 17-äriga, pojkarna i följande arbeten Hemmansägarsonen var i arbete på hemgården, som han skall övertaga. Tvä pojkar gick i lärlingsutbildning i en några mil avlägsen mekanisk industri met en inbyggd skola. En tredje hade avbrutit sin lärlingsutbildning under metallstrejkei och ännu ej återgått utan hjälpte fadern. Två fabriksarbetarsöner var springpojkar i affärer, en var pä bolagskontoret mer ingen enda i fabrikationen. Vägmästarsonen praktiserade hos sin fader för att sä småningom utbilda sig i väg byggnadsfacket. Till slut hade en pojke tillsammans med sin familj flyttat till ett annal brukssamhälle i Dalarna, där pojken nu har fabriksarbete. Medan lärlingarna får nöjs sig med omkring 30 kronor per vecka — och alltså rimligen bör få tillskott hemifrån för att klara sig —• har denne pojke hela 60 kronor per vecka i sitt säkerligen okvali ficerade arbete. Det kan nämnas att han dock endast betalar 40 kronor per månad föi sig i hemmet. Det är värt att lägga märke till vilken ekonomisk rörelsefrihet en sådan pojke får jämfört med dem som försöker sig på en utbildning, i all synnerhet om del måste ske på annan ort, vilket ju är regel för bruksungdomar. Till slut finner vi en enda av de 11 pojkarna i färd med att ta realen i en stad, där han måste bo inackorderad. Det är affärsbiträdet som kostar på sin pojke en sådan utbildning. Ser vi efter hur dessa pojkars yrkesanpassning tar sig ut, finner vi att hemmansägarsonen och de båda lärlingarna i grannstadens mekaniska verkstad kan betecknas som klara och lyckade yrkesval. Tvä andra är en bit på väg mot vad de vill bli utan att man kan bedöma läget som fullt klart. Slutligen har resten, fyra stycken, inte bestämt sig för sin yrkesväg. Dit hör pojken på brukskontoret med sina 30 kronor i veckan, pojken i samhällets bok- och pappershandel (med 22: 50 kronor i veckan) och 60-kronorspojken i det okvalificerade fabriksarbetet, som vi nämnt förut. Den fjärde är måhända en smula av ett problem också ur social synpunkt; han kommer från ett fattigt hem med spritmissbruk och annat trassel. Han har i ett par omgångar arbetat i fabriken till en lön mellan 15 och 20 kronor per vecka. Det är över huvud taget lärorikt att granska vilka löner dessa pojkar fått under sina första anställningar i brukssamhället. En pojke som gått i brukslaboratoriet hade 14 kronor i veckolön, »diverse»-pojkarna hade 15 kronor i början (ett par år ibland) och kontorspojken har nu 30 kronor. Springpojkarna i Konsum gick för 12—20 kronor i veckan, och ännu vid 17 år har de två manliga affärspojkarna blott 21 kronor, respektive 22: 50 kronor i veckolön. Dessa löner talar ett otvetydigt språk om att efterfrågan på unga pojkar ej svarade mot tillgången. Flickornas yrkeshistoria visar likaledes att de inte kunnat absorberas utan vidare i ortens arbetsliv. Som nämnts har flera gått tämligen sysslolösa upp till elt par tre år medan andra tappert knogat på med den enda form av yrkesutbildning som inte översteg en bruksarbetares ekonomi: korrespondensstudierna.

Vid htervjun fanns flickorna i följande sysslor: Två i sina hem, den ena fullt sysselsatt i kök och ladugård hos sin fader arrendatorn, den andra (dotter till en ritare) med för litet att göra i sitt hem. Två fabriksarbetardöttrar står i affär, tvä arbetar på kontor — respektive bankkontor och posten omväxlande i det ena fallet och som sekreterare ät överingenjören i det andra. Två ilickor håller på att lära sig till damfrisörskor hos yrkesutövare i orten och den sista flbkan av de nio arbetar omväxlande i telefonväxel och som hembiträde. Av flickorna trivs 4 utmärkt och befinner sig i yrken som de vill ha och mänskligt att döna kan klara. En har en mera tvivelaktig yrkeskarriär och 4 har svarat att de ännu ir.te inriktat sig. Dessa sista är: hemmadottern som har för litet att göra och vill bli sjuksköterska. Hon är frisk och var en god medelmåtta i skolan, har arbetat i familj ai tid och på ritkontoret en tid. Mestadels har hon dock varit hemma och långtråkats. Den andra obestämda är arrendatorsdottern, den tredje är en av expediterna, en flicka med särskilt god begåvning för svenska. Hon har gått igenom en folkhögskolekurs men nämner inte vad hon skulle vilja bli. Den fjärde av O-fallen är telefonflickan. — Det är mycket troligt att en förnuftig yrkesvägledning eventuellt parad med några hundralappar i ekonomiskt stöd skulle kunna lösa dessa flickors yrkesproblem, till fördel för både dem och samhället.

BILAGA B

UNGDOM PÅ C Y K E L E X P R E S S E R

Cykelexpresserna utgör — i varje fall i Stockholm — en så pass problematisk arbetsplats för de unga män som hamnar där, att det ur många synpunkter ansetts önskvärt att få förhållandena närmare belysta. Dessa företag har kommit att bli uppsamlingsställen för pojkar med anpassningssvårigheter av skilda slag, liksom för övrigt också för vuxna defekta. Det första problemet är, om dessa arbetsplatser också erbjuder de lämpligaste betingelserna för dessa inte fullgoda eller av någon anledning oregelbundna existenser. Ett annat och kanske ännu betydelsefullare problem uppstår vidare genom att en stor mängd vanlig, normal ungdom passerar igenom dessa arbetsställen av det skälet, att det här går relativt lätt att förtjäna sitt uppehälle även för den som ingenting fått lära och som inte är hemmastadd i arbetslivet i storstaden. Det är därför cykelexpresserna i så stor utsträckning blivit de inflyttade landspojkarnas första anhalt i Stockholm. Vilka kontakter knyter dessa oerfarna ungdomar på expresserna, vilka arbetsvanor få de och vilka intryck möter de under väntetiderna på »fiken» eller i den källare, som ofta är expressens lokal? För att fä dessa frågor belysta har kommittén dels samlat vissa objektiva upplysningar om cykelexpressbranschen, dels samtalat med en del arbetsgivare och arbetstagare. Antalet unga anställda i e x p r e s s h r a n s e h e n . Undersökningen ägde rum i augusti månad 1945. I telefonkatalogen för året fanns ca 110 cykelexpressföretag uppförda. Till dessa riktades en rundfråga, som syftade till en grov kartläggning av branschen, antalet anställda i ungdomsåldrarna o. s. v. Cirkuläret lämnades i ett exemplar personligen till varje cykelexpressföreständare. De besvarades antingen i samråd med kommitténs medarbetare eller också på egen hand, i vilket fall den skickades in per post. En del uppgifter ingick per telefon, men en del tillfrågade vägrade att besvara frågorna, »eftersom det gällde en socialiseringsåtgärd, med vilken de inte tänkte befatta sig» eller med någon annan liknande motivering. Rundfrågan upptog endast följande frågor: Företagets namn: Adress: Innehavarens namn: Adress: När kom företaget till? Hur många anställda? därav under 20 år mellan 20—25 år

De kvanlitetssiffror som kom fram vid undersökningen måste betraktas som minimisiffror. Tidpunkten för rundfrågan var första veckan i augusti, arbetsårets mattaste tid, då dessutom de unga pojkarna söker sig ut till landet och ingen inflyttning därifrån sker. Antalet sysselsatta är alltså onormalt lågt. För att få den genomsnittliga sysselsättningen av unga bör man multiplicera siffrorna med minst två. Vid stickprov visade cet sig att exempelvis en express med 6 anställda i augustiveckan under den brådaste tiden haft 22 arbetande och genomsnittligt brukade sysselsätta 10—15 mera fasta medarbetare. Vidare mötte intervjuarna upprepade gånger en benägenhet hos innehavarna att reducera företagets betydelse genom att helt enkelt uppge ett mindre antal anställda, särskilt ungdomar. Varje besök inleddes med en kort förklaring att medarbetarna kom från ungdomsvårdskommittén och en del tillfrågade ansåg väl, att det förbättrade deras situation, om de angav, att de inte sysselsatte ungdomar. I ett fall konfronterades intervjuaren omedelbart efter ett besök med det rätta förhållandet — han träffade nämligen på en 16-års yngling, som visade sig vara anställd vid en firma, som två minuter förut hade förnekat, att den överhuvud taget engagerade folk under 30 är. Man bör således räkna med en viss förskjutning i åldersfördelningen. För att få fram antalet ungdomar som kommer i beröring med cykelexpresserna bör man även känna till omsättningen på arbetskraft. Att denna är större här än i någon annan bransch uppges av alla som känner förhållandena. Den exakta siffran är dock svår att få fram. Den typ av expressbud som blott arbetar någon eller några dagar på ett ställe (se exempel i polisredogörelsen) går ju mycket ofta från express till express med en eller annan mellanlandning i någon affär, som behöver en springpojke. Om man räknar med en genomsnittlig anställningstid av en månad per person och firma har man troligen inte överskattat rörligheten. Av de 110 företag som telefonkatalogen upptog hade 26 firmor upphört att existera, 64 svarade på rundfrågan och de övriga 20 var antingen av en storleksordning, som uteslöt dem i sammanhang med en utredning, som gällde ungdomar, eller också vägrade de svara. Även bland de firmor som svarade fanns flera, som för ögonblicket inte hade några anställda alls men under säsongen plägar arbeta med unga anställda. På de företag som lämnade uppgift arbetade under första augusti veckan 1945 577 expressbud, därav 275 mellan 20 och 25 år och 115 under 20 år. Dessa 577 anställda fördela sig på 62 företag, därav 31 med 1—6 arbetare » 14 » 7—10 » » io » 11—15 » » 7 » 16—40 » Två företag tillhör den ovan omnämnda gruppen utan anställda. Där är det innehavaren själv, som under den döda säsongen ombesörjer eventuella transporter. Under mindre än ett år från telefonkatalogens tryckning i november ena året till början av augusti det följande hade dessutom 26 firmor upphört att existera, således 23-6 % av hela beståndet 1944. Flera firmor hade bytt ägare och även några nyetableringar kan antecknas. Geografiskt fördela sig firmorna över alla stadsdelar med någon koncentration till affärskvarteren på Norrmalm. Antalet rapporterade anställda under 25 års ålder var alltså vid undersökningstillfället 390. Det genomsnittliga antalet under året torde få antas vara minst det dubbla eller mellan 700 och 800. Om dessa antas ha en så kort genomsnittlig anställningstid som en månad per arbetsställe, betyder det dels att det är mångdubbelt flera personer som under ett är passerar igenom någon av cykelexpresserna men sedan åter lämnar branschen, dels att en del av de arbetande vandrar runt från arbetsplats till arbetsplats och alltså kommer i beröring med ett flertal av dessa arbetsmiljöer. Någon exakt siffra på 18—717431

h u r m å n g a unga m ä n som årligen k o m m e r i k o n t a k t m e d cykelexpresserna i Stockholm k a n inte anges utifrån detta material, m e n att antalet måste räknas i ett fyrsiffrigt tal är tydligt. (Angående de olika kategorierna b l a n d de anställda se nedan.) O m företagens tillkomstår l ä m n a d e endast 50 expressinnehavare uppgift; i m å n g a fall h a r expresserna bytt ä g a r e flera gånger, och det ä r troligt att den n u v a r a n d e inneh a v a r e n inte k ä n n e r till f i r m a n s förhistoria. Överstäthållarämbetets firmaregister ger emellertid u p p l y s n i n g o m tillkomståret för alla företag s o m sysselsätter m e r än två anställda. Tillkomstår före år 1933 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Antal företag

Tillkomstår

4 2 0 2 2 4 4

Antal företag 2 13 13 11 15 21 9 102

Expressföretagens karaktär av kristidsprodukter framgår tydligen ur denna sammanställning. Först från och med 1940 blev det fart pä nyetableringen. Men ännu så sent som 1945 uppstod talrika nya firmor, ett bevis för den allmänt rådande uppfattningen att expressföretagen kommer att hävda sig även under normala förhållanden. Visserligen har antagligen expressernas andel av det relativt tyngre transportarbetet neddimensionerats sedan bilarna återkommit; bristen på springpojkar i affärerna och på kontoren kommer dock troligen att medföra att en stor del av de nuvarande företagen kommer att bestå under överskådlig tid. Det har tydligen uppstått ett behov av transportföretag för små eller medelstora transporter och servicetjänster, och springpojkarna har i stor utsträckning övergått till expresserna, som kunnat erbjuda förhållandevis goda inkomster. Expressernas smidighet och variationsförmåga samt företagens aktiva ackvisitionsmetoder, både vid kund- och arbetskraftsackvisitionen, har resulterat i en väldig expansion, medan de traditionella budcentralerna inte samtidigt kunnat inregistrera liknande framgångar.

Expressbudkårens sammansättning. Det är Stockholms stadsbudskår, som hitintills nästan uteslutande stått för småtransporter men som på grund av de stränga inträdesvillkoren under kontroll från ordningsmaktens sida inte kunnat bygga ut sin organisation enligt dagens behov. 1 Under del ett blivande stadsbud får genomgå en del kompetensprov, samtidigt som man av honom begär bevis för oklanderlig vandel, kan praktiskt taget vem som helst få anställning på en cykelexpress. Utan tvekan gynnas expresserna av möjligheten att kunna ta in precis så många eller så få, som det dagliga behovet fordrar. Det är mycket olikartade kategorier av arbetskraft, som på det sättet vandrar ut och in på cykelexpresserna. Dels finns det alltid en del lösa existenser, som attraheras av expressernas arbetsförhållanden och tar ett och annat »påhugg», när de behöver några 1 Ett nytt reglemente angående stadsbudsväsendet i Stockholm utfärdades 1946 (ö. Ä:s kungörelse nr 84). Under det förberedande arbetet med detta reglemente diskuterades möjligheten att stadsbudsföreningen kunde utvecklas till en serviceorganisation för smågodstransporter motsvarande taxibilarnas för personbefordran. Allt förblev dock vid det gamla, d. v. s. stadsbudens monopol är inskränkt till att tillhandagå allmänheten med transport av resgods till och från tåg och båtar.

kronor till mat, öl och logi. Dels söker sig personer tillhörande många lågtbetalda arbetsgrupper, såsom diversearbetare, tillfälligt anställda, hantlangare och biträden av skilda slag eller säsongarbetare såsom målare, murare, trädgårdsarbetare, sjömän (som väntar på hyra), extraarbete på expresserna under några lediga timmar eller några dödveckor i det egna yrket. Även ynglingar som är i begrepp att ta värvning och väntar på besked, arbetar gärna på expresserna. Slutligen finns det även några skolpojkar eller studerande, som arbetar som cykelbud för att tjäna en slant. En tredje väl avgränsad kategori utgör de nyinflyttade ungdomarna, som tar arbete på cykelexpresserna, emedan de omedelbart måste förtjäna så mycket att de kan uppehålla sig i staden; det är ofta fråga om pojkar som kommer direkt från landet och som inte förut arbetat inom några i staden företrädda yrken. De har nu inte ekonomisk möjlighet att börja i något lärlingsbetonat arbete utan måste ta det mest betalda. Genom sin flit och ordentlighet utgör de ofta expressernas bästa arbetskraft och kan också komma upp i ganska goda inkomster. I lyckligaste fall kommer dessa pojkar så småningom i beröring med någon arbetsplats, där de erbjudas ett bättre arbete, och expressen har då gjort tjänst som en övergångsstation till stadsnäringarna. Denna uppgift bör expressarbetet också i framtiden kunna fylla, men det bör ske utan att de unga samtidigt dras in i så besvärliga förhållanden som nu sker. Det är nämligen ett faktum, att det just är de missanpassade, som sätter sin prägel på de flesta expresserna. De ger arbetsplatsen karaktären av lösligt företag och de ger arbetsgänget en ganska problematisk inriktning. Det är särskilt för dessa elements skull, man skulle önska en psykologiskt skolad och effektiv arbetsledning just på expresserna. I betraktande av expressbranschens fria arbetsformer, som förutsätter en stadgad karaktär med ansvarskänsla men i själva verket nu erbjudes omogna ungdomar och psykiskt defekta, uppstår kravet på en dylik ledning. Att hålla arbetsdisciplin på en cykelexpress med dess brokiga klientel är ingen enkel uppgift. Expressen är ju bohemernas arbetsplats. Dit söker sig många individer med problematiska arbetsvanor, och eftersom innehavarna finner sig i dessa vanor — de betalar ju inte för väntetider utan bara för utfört arbete — tror även ungdomarna, att de kan komma och gå efter behag. I själva verket kan flertalet unga inte i längden undgå att påverkas av denna nonchalanta arbetsform. Då skulle det givetvis vara arbetsledningens skyldighet att se till, att ungdomarna utför sina arbetsuppgifter och håller sig till arbetstiden. Expresserna är dock i de flesta fall inte så bärkraftiga, att de kan hålla sig med större personal. Arbetsbördan är alldeles för stor för en person, men ändå träffar man högst sällan och bara på de få stora expresserna flera arbetsledare. Vanligen sitter »arbetsledaren», som samtidigt är telefonist och ofta reparatör, i ett isolerat bås, medan mrbctsgängeh uppehåller sig utanför hans blickfält. Arbetsledningen. Expressinnehavarna sköter vanligen själva om arbetsledningen, anställer folk, tar emot beställningarna och skickar i väg buden. Det förekommer dock även att innehavarna driver rörelsen utan att själva visa sig på arbetsplatsen; förteckningen på innehavare av cykelexpresser upptar personer med yrkesbeteckningar som byggmästare, artist, notarie, konditor, advokat. Gemensamt för somliga är, att de lidit skeppsbrott i sitt yrke, för andra att de här på ett lätt sätt kan tjäna pengar. Mt mindre lämpliga personer sätter upp en express och anställer folk, utan en tanke på om det hela skall gå ihop och om det verkligen kan bli utkomstmöjligheter för arbetarna, är i och för sig inte så förvånansvärt, när man får klart för sig, hur enkelt det är att starta en dylik rörelse. Ett par cyklar, en telefon och någon liten skrubb är

allt som behövs. Cyklarna köper man på avbetalning, och som lokal använder man en potatiskällare eller ett utrymme av liknande slag. Någon yrkesutbildning tror man sig inte behöva, inte heller insikter i vanlig affärskunskap. Branschen är ju traditionslös och företagen representera spekulationsobjekt, som gärna avyttras efter en tid till nästa hugade spekulant. Under sådana förhållanden blir det givetvis ingen kontinuitet inom företagen och en utbildning av lärlingstyp är således ganska otänkbar; det finns inte många firmor, som kan garantera en fortsatt existens under samma ledning hela tiden en normal utbildning varar. För flertalet ungdomar är expressen endast en genomgångsstation till ett annat yrke eller en annan utbildning. En arbetsledare på en express har dock givetvis allt att vinna på att de dugligaste pojkarna stannar kvar; man kan inte vänta sig att de skall medverka till att dessa kommer in på lämpligare arbetsfält. För att få en viss kontroll på cykelexpressföretagen och samtidigt begränsa nyetableringen inom branschen har man från företagarnas sida föreslagit införande av tillståndstvång för att driva cykelexpress.

År 1942 gjorde cykelexpressidkareföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans med Svenska Transportarbetarförbundet en framställning i saken till Kungl. Maj:t. Häri påtalades dels det stora antalet nya firmor »vilka anställa folk utan urskillning, i många fall rent kriminella individer», och »underbjuda varandra för erhållande av allmänhetens uppdrag». Då det syntes förslagsställarna omöjligt att på annat sätt än genom lagstiftningsåtgärder få ordning i dessa förhållanden, föreslogs att länsstyrelserna eller poliskamrarna »skulle bliva tillståndsgivande och fordra tillfredsställande garantier dels angående firmornas ansvarighet mot allmänheten och dels angående den hos dem anställda personalen». Skrivelsen utmynnade i begäran om en snabb utredning av frågan. Då någon sådan icke kommit till stånd ett halvår senare, uppvaktade Stockholms cykelexpressidkarförening Överståthållarämbetet med en anhållan om att »ett reglemente för yrkesmässigt tillhandahållande åt allmänheten av cykel-, kärr- och gångbud i huvudstaden måtte utfärdas av ämbetet». Myndigheterna har inte vidtagit någon åtgärd ännu; tanken på att åstadkomma en sanering av branschen genom ett oktrojsystem har dock inte skrinlagts inom transportnäringens egna organisationer. Kommittén återkommer till frågan i avsnittet om olika tänkbara reformvägar. Expressidkarkåren och rättvisan. Att expressidkarna inte kan väntas utföra den yrkesvägledande service, som de unga anställda är i behov av är blott naturligt, och däri skiljer de sig väl inte väsentligt från företagare i andra branscher. Skillnaden är blott, att arbetet som cykelbud i sig självt inte leder till något för framliden, möjligen med undantag av de enstaka fall, där en yngling beslutar sig för att själv så småningom öppna express. Vad man däremot kan invända mot arbetsledningen vid en del expresser är, att den drar in de unga anställda i direkt fördömliga arbetsvanor, att arbetsförhållandena frestar till oärlighet och att det förekommer att de anställda engageras i lagstridiga förehavanden. I ett diskussionsinlägg ger cxpressidkareföreningen följande skildring av sammansättningen av yrkeskären: »Vi vilja ingalunda bestrida att i denna rörelse under de senaste åren tillkommit en och annan även mindre önskvärd företagare, vilka vi dock, efter erhållna upplysningar, vägrat anslutning till vår förening. En del av dessa ha givetvis kamrater och 'kompisar', vilka sedan bilda ett expressgäng vars arbetsprestationer kanske icke äro att rekommendera åt allmänheten.» En genomgång av de i firmaregistret upptagna expressinnehavarna visar, att åtskilliga är förut straffade, brotten varierar i svårighetsgrad mellan småstölder och dråp. Att ange några procenttal för dem som varit i konflikt med rättvisan är dock vanskligt:

det skulle fordra motsvarande undersökning av andra yrkesgrupper som jämförelsematerial. Det är tillräckligt för våra syften att konstatera, att öppnandet av en cykelexpress tydligen är ett av de näringsfång som ligger inom möjligheternas gräns för personer som t. ex. efter fängelsevistelse måste starta på nytt i arbetslivet. Detta är enbart glädjande i och för sig, den enda invändningen är att det inte borde vara unga : oerfarna pojkar, som bemannar just dessa arbetsplatser. Givetvis finns det oklanderligt skötta rörelser, men det är dock ett faktum att bran' schen figurerar oproportionerligt ofta i samband med stöldhistorier, svariabörsaffårer, haleri, spritlangning m. m. Det är känt, att pojkar som rekvirerats för ett ärende, vid framkomsten till uppdragsgivaren i stället utsatts för homosexuella närmanden. Det är ibland uppenbart, att expressföretaget ej sköts så att det ger innehavaren hans bärgning utan att denne måste ha andra inkomstkällor. Att de anställda därvid lätt blir indragna i de olagliga affärerna är förståeligt. Ett typiskt fall, som illustrerar miljön: »Expressinnchavaren X. känner fabrikören Y. genom gummiarbetaren Z. sedan en månad tillbaka. Y hade redan från början talat om för X. att han hade för avsikt att redenaturera rödsprit på Y:s gård och frågat om X. ville vara med och hjälpa till, vartill X. varit villig. Det hade överenskommits att X. skulle sköta om alla transporterna och leveranserna. För detta skulle han erhålla 5 kr. per försåld liter. X. dömdes till 10 månaders fängelse.» Den i målet omtalade cykelexpressen hade X. jämte tre andra personer grundat 1936. Några år senare — när målet handlades — var X. ensam innehavare av företaget. Han hade då 4—8 anställda. Vissa år hade han av expressen haft en inkomst å 3 000—4 000 kr. År 1942 hade rörelsen emellertid gått med förlust på grund av att X. väsentligen sysslat med murararbete (!). Sommaren 1945 befanns företaget alltjämt existera. Ledningen var densamma och antalet anställda nästan ännu lägre än 1942, då rörelsen redan hade gått med förlust. Man frågar sig givetvis, varför innehavaren håller fast vid en dylik rörelse. Brist på framgång alstrar ibland en särskild attityd, som våra medarbetare ganska ofta hade tillfälle till att iaktta under besöken på de olika företagen. Det var ett slags resignation, vilken efter alla de inte infriade förväntningar om goda vinster tog sig uttryck i en mer eller mindre likgiltig inställning mot arbetslivet överhuvud taget. Särskilt pa de mindre företagen kunde man ofta konstatera denna hållning av laissez-aller. JNar företaget inte kan skaffa tillräckligt med arbete, minskar det givetvis i anseende Jios de anställda och detta förhållande har ofta till följd, att ett visst kotteri skaffar sig ett slags medbestämmanderätt i orderfördelningen och rycker till sig de mera givande uppdragen. Detta går nästan alltid ut över de yngre arbetarna. Givetvis måste ett sådant valde leda till vantrivsel för dessa, och ungdomarna resignerar ganska ofta på så sätt, alt de lorlorar intresset för sitt arbete, kommer och gär när det faller dem in och en vacker dag uteblir från arbetsplatsen. Det kan givetvis inte bidra till en normal utveckling av arbetsvanorna, lika litet som de tendenser till dagdriveri, som då och då skymtade vid besöken, när kortleken gick runt. Som allmänt omdöme kan man säga, att miljön på expresserna måste alstra otrevnad, ja avsmak. Man förstår givetvis, att ekonomin i de flesta fall inte tillåter några hypermoderna lokaler. Men det som är mest iögonenfallande är bristen på intresse för att göra det ens en smula trivsamt för arbetarna. Lokalerna. Med få undantag är lokalerna fullständigt olämpliga som vistelseort. De är mörka och dragiga. De kan bestå av en förstuga, som fortfarande användes som genomgång till angränsande verkstäder, eller en potatiskällare, som apterats till lokal. En express-

interiör beskrives som en ansamling av lådor i ett litet bås. Givetvis kan sådana lokaler knappast piffas upp. De borde helt och hållet avskrivas. Men om andra lokaler säger rapporten, att de mycket väl kunde bli en smula trivsammare, om man bara städade och möblerade om. Många lokaler saknar uppvärmning och garderob. I ett fall härmän inte ens stolar och bord åt buden, där dessa kunde sitta i väntan på skubb. På ett annat ställe var dörren det enda stället i lokalen som släppte in ljus, men samtidigt också allt damm som piskades ur mattor på samma bakgård. Andra expresser åter har det något bättre ordnat, med elektriskt ljus, stolar, bord och skåp åt pojkarna att förvara sin matsäck i. I det stora hela är dock trivseln på arbetsplatsen så minimal, att många bud hellre uppehåller sig på en närbelägen krog. Där sitter de bland allsköns dagdrivare och väntar på uppdrag. Då och då infinner sig en anställd från expressen och ropar efter budet. Då är det dess tur. En expressinnehavare, tillfrågad om vad han anser om dessa förhållanden, säger »Lokalen är ju inte huvudsaken. Huvudsaken är, att pojkarna utför sitt arbete.» En annan expressägare är mindre tvärsäker men anser dock, att »pojkarna är ju alltid ute». Faktum är dock, att de timmar som tillbringas på expressen eller på ölkaféerna medan buden väntar pä uppdrag, uppgår till åtminstone två per dygn. Och det är tvi för mycket, när man har sett, var dessa skall tillbringas.

Arbetsförhållandena och ansvarsfrågan. Som bekant består ett expressbuds arbete i att utföra alla slags budskickningar och transporter. Dessutom ingår följande uppgifter i ett expressbuds arbetsprogram: reklamutdelning, förtullning, mattpiskning, biljettköp, flyttning, emballering, inkassering och givetvis expressarbete — såsom lossning och lastning. Arbetsfördelningen sker på så sätt, att varje inkommande uppdrag av expressföreståndaren vidarebefordras till det bud, som står i tur. Finns det flera bud att välja på. har föreståndaren möjligheter att ta hänsyn till lämpligaste personen. Finns det bara ett bud inne, skickas i regel pojken ut även om han inte passar särskilt bra för lfrågakommande ärende. På så sätt händer det mycket ofta, att unga pojkar användas för arbetsuppgifter, vilkas utförande går över deras kraft och förmåga. Är de mycket unga, vågar de inte göra invändningar. I många fall vet inte expressföreståndaren, att det gäller en transport av en sådan storleksordning, att det skulle behövas flera bud för att kunna reda upp uppdraget. Kunden drar sig för att uppge rätta förhållandet för att undvika de ökade utgifter, som ju skulle uppstå om flera bud delegerades till uppdragsgivaren. I detta fall borde givetvis budet hänvisa till arbetsreglementet, som påpekar maximilasset, men det går oftast mot pojkens natur. Han är väl så kraftig »som en annan». Likadant är det med inkassobud. På flera expresser finns det särskilda penningbud, som anlitas när kunden önskar inkasseringshjälp. Kunden är dock inte alltid beredd att vänta tills vederbörande blir ledig, och så ställes föreståndaren inför valet mellan att avstå från uppdraget eller skicka ett annat bud. I många fall meddelar inte kunden att det gäller penningar, eller också anses ett uppdrag inte som inkassouppdrag, t. ex. när inkassering bara ingår som en del av hela buduppdraget. I själva verket kan man nog utgå från, att varje anställd förr eller senare får i uppdrag att ansvara för pengar eller motsvarande värden. På så sätt är det regel, att pojkar, som under andra förhållanden aldrig skulle anförtros några värden, på expresserna automatiskt blir ansvariga för stora summor. Ansvarsfrågan är överhuvud taget ett kapitel för sig. Firmorna försöker gardera sig genom att åberopa, att kunden uttryckligen måste uppge när en budskickning galler inkassering. Rätten anser dock att expressen är ansvarig även om kunden inte lämnat sådan uppgift.

En firma tingar ett bud utan att uppge att det gäller penningskickning. Budet avviker med 750 kr. och firman begär att expressen skall ersätta förlusten. Trots att expressinnehavaren ej anser sig förpliktigad till detta, döms han att ersätta beloppet »med hänsyn till arten av den av svaranden bedrivna rörelsen samt uppdragets natur». Gäller det mindre belopp, försöker expressinnehavaren att hålla sig skadeslös genom att ta ut pengarna av buden. I den reklam, som vänder sig till affärsvärlden, använder mänga cykelexpresser uttrycket »Vi kör under ansvar». Detta uttolkas av vederbörande mestadels så, att det blir cykelbudet som ställs till ansvar för förkommet gods o. dyl., och de förluster som uppstår även utan hans förvållande dras sedan av på pojkens knappa veckolön. Ett par exempel: En landsortspojke kommer till Stockholm och tar för att genast kunna försörja sig plats på en cykelexpress. Efter några veckor råkar han tappa ett litet paket innehållande tandtekniska arbeten för 300 kronors värde. Han hade inte ens reda på att paketet var så dyrbart, han hade inte utrustats med ändamålsenliga grejor för att bevara vare sig småpaket eller pengar, och nu slog det ner som en blixt på honom att han blir skyldig att ersätta förlusten. Under varje vecka framåt måste han betala av skulden med 15 kr. per vecka. Av de ca 50 kr. han brukat förtjäna per vecka skulle han alltså bara få 35 kr. kvar. Pojken har alltid varit van att göra rätt för sig, men denna historia lär honom den läxa, som alla vana cykelbud i staden redan fatt lära sig: att vara hederlig och stanna kvar på samma plats kostar honom pengar som kanske skiljer honom från rena nöden. Slutar han bara och tar en ny plats, kommer han ifrån hela historien. Ingen är så dum att han stannar, i varje fall ej mer än en gång. Ett annat cykelbud, som även var ny i branschen, hade i julveckan råkat förlora ett paket med några specialstålverktyg, som skulle från en järnhandel till en kund. Troligen hade det helt enkelt hoppat ur paketkorgen på en knagglig södergata. Det var omöjligt att hitta det, och expressinnehavaren mottog detta meddelande utan kommentarer. När julafton var inne och budet skulle lyfta sin avlöning låg det summa 21 kr. i kuvertet plus ett kvitto på att 50 kr. avdragits för att ersätta det förkomna paketet. Den expressägaren hade tur, ty pojken hade slitit mycket flitigt för att få ihop en rekordavlöning till julen. Det behöver knappast sägas att han går raka vägen ifrån sin arbetsplats en annan gång, då något liknande inträffar; därmed förlorar han den lön han har innestående men ingenting mer. Denna handgripliga uppfostran till dålig arbetsmoral kan inte gärna undgå att göra intryck på de oerfarna ungdomar som kommer in i branschen. Lösningen av detta problem måste sökas i någon form av kollektiv ansvarighetsförsäkring. En sådan har också diskuterats i Stockholm, men så länge yrkesrekryteringen sker på samma sätt som hittills, kan man inte räkna med att något försäkringsbolag kan ha intresse för en dylik specialförsäkring. Visserligen har cykelexpressidkarföreningen sökt att centralisera anställningen genom att uppsätta en plalsbyrå, men annonserna i dagspressen bevisar dagligen, att många företagare föredrar att sköta den detaljen själva. Även ett kortregister med namnuppgifter på sådana bud, som förut gjort sig skyldiga till oärlighet, står till förfogande för alla föreningsmedlemmar. Den tycks inte ha medfört en bättre ordning, eftersom antalet av för förskingring och bedrägeri anmälda expressbud snarare ökat än minskat. Många av de förluster som cykelbuden råkar ut för skulle också kunna undvikas, om det funnes ordentlig utrustning, såsom lämpliga väskor för pengar och följesedlar, lämpliga förvaringsdon för paketen som skall transporteras o. s. v. De många småföretagen i branschen sörjer inte för något av detta. En cykel, som ibland också den är mer än lovligt illa medfaren för de strapatser som yrket innebär, är det enda som

tillhandahålles. I köld och blåst får sedan pojkarna fumla med penningkuvert och följesedlar i sina fickor bäst de kan, med det resultatet att det alltid händer en olycka förr eller senare. Frågan om minderårigas användning för skickebud med penningsummor var föremål för en motion vid 1946 års riksdag. Arbetarskyddssakkunniga har med anledning bl. a. härav föreslagit en ny lagbestämmelse om förbud för arbetsgivare att anlita minderårig under 16 år för budskickning utom arbetsstället med penningbelopp överstigande 1 000 kr. eller lätt realiserbara värdehandlingar av högre värde. Detta förbud anses böra gälla även minderåriga som ej är anställda hos vederbörande, alltså även ett bud från en expressfirma. Även om detta förslag vinner statsmakternas gillande skulle endast en mindre andel av de missförhållanden som sammanhänger med penningbudskickningen kunna undanröjas; dels behövs det ingalunda så stora värden som de i lagen nämnda för att en ung person skall råka i olycka, dels är åldersgränsen 16 år inte någon garanti för att de som uppnått den skulle ha förmåga att motstå frestelserna och undvika att räka i svårigheter av här antytt slag. Att lagbestämmelsen skulle kunna göra en viss nytta, särskilt genom att göra arbetsgivarna uppmärksamma på deras skyldighet att ordna penningsändningarna så, att inte ungdomar råkar i frestelse, vill ungdomsvårdskommittén hålla för troligt. En radikal lösning på frågan kan däremot endast uppnås genom en grundlig sanering och stabilisering av hela bttdsändningsverksamheten i stil med vad kommittén skisserar i det följande.

Inkomstförhållanden. Om man frågar ungdomar varför de söker sig till cykelexpresser, får man nästan alltid svaret att förtjänsterna är höga, varvid man hänvisar till att det finns en arbetare på den express, där de är verksamma, som tjänade 80 eller 90 kronor under den förgångna veckan. Det är ett mycket typiskt drag för de ofta ganska tanklösa och okritiska expressbuden, att de alltid hänvisar till dessa relativt välbetalda kamrater, utan att omnämna att det stora flertalet knappast uppnår existensminimum. När man talar med expressinnehavarna får man upplysningen, att varje bud som verkligen vill arbeta kan komma upp till liknande toppinkomster. Men när man tar reda på underlaget för dessa toppinkomster, ser man ganska snart varför det alltid är så få som kommer i åtnjutande av sådana förmåner. Cykelbuden hade vid undersökningstillfället enligt avtal 1: 20 per timme för transporter på transportcykel med maximibelastning 50 kg, och 1: 56 per timme för släpvagnstransporter med en maximibelastning av uppåt 200, ibland 250 kg. Räknar man med en körtid av 7 timmar per dygn, därav 5 timmar enkel cykel och 2 timmar släpvagn, kan budet tillgodoräkna sig kronor 9: 12 per dag, under en arbetsvecka således ca 54 kronor. För detta måste ett ganska försvarligt arbete presteras. Om man bara räknar med en timmes väntetid under en hel arbetsdag, är det således en åttatimmarsdag utfylld med mer eller mindre tungt arbete. För att kunna hålla takten, bör man vara en karaktärsstark och energisk person, som inte låter skrämma sig av dåligt väglag, regn, snö, kyla eller hetta, utan hela tiden är målmedvetet inriktad på att avverka den nödiga arbetsmängden. Hur fä cykelexpressarbetare som verkligen är i stånd till en sådan kraftkoncentration, framgår ur den följande sammanställningen. Det gäller veckoutbetalningar på en av Stockholms största och mest välskötta expresser under andra veckan i augusti 1945. På denna express var arbetstillgången synnerligen jämn under hela veckan, så att de arbetsvilliga hade alla möjligheter att tillgodogöra sig betydande körinkomster.

Utbetalningar på en cykelexpress den lö—22 augusti 1945. Kr. 14: — 5:80 2: — 7:20 24:95 12:50 29:35 73:15

Kr. 54: 50 15:70 57:85 19:90 59:45 21:20 57:24:75

Kr.

40: 80 5 2 : 35

35:55 120: 85 69:05 0- 90 l 4 : 30 3:60 Summa

816:70

Utbetalningslistan upptar 24 personer och den genomsnittliga veckoinkomsten för dessa var något över 34 kronor. Utbetalningslistan återspeglar korrekt arbetsintensiteten på en express. Efter firmans »stolthet», budet som kommer upp till 120:85 kronor tack vare övertidsarbete och cykelreparation (och kanske även på grund av stor skicklighet i att kombinera flera uppdrag) följer sju pojkar med goda genomsnittsinkomster (mellan kronor 73:15 och 52:35). Budet som kvitterar kronor 40:80 får kanske även räknas till denna kategori, fastän han bara arbetat fem dagar. Det är således nio bud, som verkligen går in för sitt arbete. Inte mindre än 19, alltså mera än två tredjedelar av personalen, tillhör däremot de tillfälligt ofta mer eller mindre partiellt arbetsföra, kanske med undantag av några, som har så små inkomster, eftersom de just under utbetalningsveckan slutat sitt arbete på expressen. De flesta tillhör dock avgjort den grupp, som kan kallas »arbetslivets bohemer». ,.. D ! n h ä r a n f ö r d a expressen är en typisk ungdomsexpress, men även på de andra är forhållandena ganska likartade, särskilt med hänseende till inkomsternas variation Avståndet mellan kronor 120:85 per vecka och kronor 0:90 per vecka — motsvarande en kortid av 30 minuter — är stort, men båda arbetstemperamenten är typiska för expressen. Som redan nämnts är det den stora skaran s. k. »extra», med relativt små inkomster, som ger expresserna ett övertag över stadsbudskåren. Därtill kommer att stadsbudens hmlon är väsentligt högre än cykelbudens, fastän en prisjämförelse mellan sådana uppdrag som utförts av expresserna med motsvarande utförda av stadsbudskåren inte alltid utfaller till expressernas förmån. Stadsbudskårens »zonindelning» håller prisnivån mycket stabil, under det expressernas prisberäkning efter körtimmar ger buden fritt spelrum vid prissättningen. I alla fall är inkomstfördelningen i stadsbudskåren avgjort jämnare, med påföljd, att budstandarden är högre.

»Cykelbud som avvikit med penningbelopp». Från polisen i Stockholm har ungdomsvårdskommittén fått en förteckning över alla anmälningar om cykelbud som avvikit med penningbelopp under tre kvarts år (1 januari—28 september 1944). Listan upptar 71 fall och det förskingrade beloppet uppgår till 12 531 kronor. Mer än 70 % (51 av 71) av dessa anmälningar gällde bud pa cykelexpresser, för resten svarade springpojkar i affärer. Med hänsyn till att cykelexpresserna ombesörjer en obetydlig bråkdel av inkasseringsuppdragen och penningskickmngarna, är det en oproportionerlig andel som faller på dem. Polisen påpekar vidare att en mängd liknande fall aldrig anmäls. I två fall har expresserna nödgats anmäla, att det är en »okänd» i deras arbetarstab, som avvikit med penningbeloppen. De har alltså icke ens haft uppgift om namnet på dem de anställt för budskickning, med i ena fallet hela 500 kronor. I flera fall har en och samma yngling gått från express till express och med en eller annan dags mellanrum gjort samma bravad: lämnat firmacykeln vid någon knut och

stuckit av m e d de pengar som h a n fått i h a n d e n . I listan f ö r e k o m m e r en p o j k e som s å l u n d a förskingrade p å sju expresser, en a n n a n p å fyra. Enligt polisens uppgift ä r det mest p o j k a r i å l d e r n 15—20 å r s o m figurerar i dessa stöldhistorier. E t t p a r exempel visar h u r lätt det ä r att u t f ö r a s å d a n a bedrägerier och h u r u t l ä m n a d e en del p o j k a r ä r åt frestelsen att t a för sig a v de pengar de skickas med, då de själva ä r utsvultna o c h utan pengar. En yngling i 20-årsåldern, tidigare villkorligt dömd och med ungdomsfängelse bakom sig, hann med ungefär 15 förskingringar på olika expresser på en enda månad. Ibland fick han napp samma dag han började, och när han någon gång måste vänta fyra, fem dagar på att få en större slant i handen blev han direkt arg. En annan yngling, K., dömdes av Stockholms rådhusrätt till tre månaders fängelse. Han hade tidigare varit intagen på ett skol- och yrkeshem, där han vantrivts. Han utverkade permission och passade därvid på att avvika till Stockholm. Där skaffade han sig pengar genom att belåna sin överrock och kavaj. Några dagar senare träffade han på ett kafé samman med en yngling, som omtalade a t t han var anställd vid en cykelexpress, där det behövdes flera cykelbud. K. följde med dit och fick genast börja. På morgonen dagen därefter avvek han med 160 kr. samt en karta fullklistrad med tobakskuponger. I polisrapportens precisa framställning skildras förloppet — typiskt för otaliga liknande fall — på följande sätt: »När K. mottagit penningarna och kupongerna av uppdragsgivaren var det först hans avsikt att utföra uppdraget, som bestod i att hämta tobaksvaror och erlägga betalning med de erhållna pengarna. Under färden kom han emellertid på tanken a t t själv behålla pengarna emedan han icke hade några medel. Han reste sedan med tåg till en annan stad, där han vistades ca en vecka tills pengarna tog slut. K. återvände då till Stockholm och sökte plats på en annan cykelexpress. Redan på nästa dag avvek han med ett belopp av 25 kr. K. uppträdde i båda fall under r ä t t namn. Några dagar senare tog han arbete på ännu en express och fick som första uppdrag a t t med paketcykel begiva sig till en kund. Där fick han en låda tvättkläder att köra till en viss adress, där han skulle lämna kläderna och inkassera 16 kr. mot medhavd kvitterad räkning. Han skulle dessutom på samma ställe hämta en del kläder, som skulle tillbaka till tvättinrättningen. Vid avfärden från uppdragsgivaren fick han med sig 4 kr. för a t t han skulle kunna ge tillbaka på 20 kr. K. som nu helt saknade egna pengar, hade icke ätit på hela dagen, varför han kände sig hungrig. På vägen till den angivna adressen gick han in p å ett kafé, där han förtärde kaffe och kakor för 75 öre. Han köpte även cigarretter för lika mycket. Han åkte sedan vidare till den angivna adressen, där han avlämnade tvättkläderna samt den kvitterade räkningen och fick betalningen samt en krona i drickspengar. Han fick också med sig en säck smutskläder, som skulle avlämnas vid tvättinrättningen. Meningen var a t t han skulle återvända till uppdragsgivaren och ställa cykeln på gatan utanför, men i stället för a t t utföra detta enligt sin första tanke, ställde han in cykeln i en portgång och gick in p å ett kafé där han intog en måltid för kr. 1: 15. Då han kom ut från kaféet var klockan halv sju p å kvällen och han tyckte det var för sent a t t återvända till uppdragsgivaren med cykeln, varför den fick stå kvar i porten. Själv gick han till en biograf. Efter föreställningen till ett konditori, där han drack kaffe och åt bakelser. Därefter tog han en spårvagn söderut och begav sig till ungkarlshotellet, där han brukade bo.» Historien u p p r e p a d e s i s a m m a stil ä n n u ett p a r gånger, i n n a n p o j k e n å k t e fast. Vissa tider arbetade h a n också oklanderligt p å n å g o n firma. I f ö r u n d e r s ö k n i n g e n uttalade m o d e r n en ö n s k a n att sonen, »som aldrig fått l ä r a ett y r k e o c h inte trivts m e d sina anställningar, skulle fä k o m m a i å t n j u t a n d e av yrkesutbildning, d å a v s a k n a d e n av sådan varit till s k a d a för h a n s utveckling». Fallet ä r typiskt såtillvida, att k a r a k t ä r s s v a g a p o j k a r u t a n riktigt stöd h e m i f r å n o c h

med benägenhet att alltid gä det minsta motståndets väg, känner sig dragna till det otvungna livet på cykelexpresserna. På vanliga springpojksplatser står de under kontroll av överordnad personal, som mycket noga tillser att ynglingarna gör rätt för sig, men på en cykelexpress är de överlämnade åt sig själva. Därtill kommer att de under budskickningarna alltid förr eller senare blir ansvariga för pengar eller andra värden. Pojkarnas motståndsförmåga är inte alltför stor, och så begär de en brottslig handling : utan att tänka på följderna. Ofta är dessa »förskingrare» efterblivna ungdomar utan omdömesförmåga. Lättfärdigheten från både expressernas och uppdragsgivarnas sida • har många av dessa ungdomar på sitt samvete. Givetvis är majoriteten av expressarbetarna ärliga med pengar. De anförda exemplen visar blott, hur förhållandena på expresserna direkt inbjuder penninglösa och svaga ungdomar att stjäla. Några e x e m p e l ur högen. Som illustration skildras nedan några ganska typiska fall ur den brokiga skara av expressbucl, som undersökningen haft kontakt med. L. M. vårdades för tbc på Söderby sjukhus redan efter slutad skolgång. Han fick tillbringa ett år där, men friskskrevs sedan. Eftersom båda föräldrarna är över 60 år gamla — fadern är sjukpensionerad från ett av stadens verk och modern sjuklig, fick pojken hjälpa till med försörjningen. Han kunde således inte fullfölja en utbildning, utan måste genast söka sig till en arbetsplats, där han hade möjligheter till goda begynnelseinkomster. Till att börja med visade pojken en oerhörd energi och eftersom det förhållandet att han var lungsjuk inte blev bekant för expressens föreståndare så uppmuntrades han att åta sig de allra grövsta arbetena, med påföljd att han efter en tid inte längre orkade med arbetet utan började att ta det hela en smula nonchalant. När expressföreståndaren ringde upp föräldrarna för att höra, vad som var anledningen till denna förändring, fick han besked om pojkens sjukdom. Givetvis fick pojken därefter inte längre några tyngre körningar utan anlitades för enkla budskickningar, men därmed minskades även inkomsterna, så att pojken förlorade intresset. Han placerades genom firmans omsorg slutligen på ett kontor, där han arbetade kortare tid, varefter han återigen fick underkasta sig behandling på sanatorium. Enligt expressföreståndaren var det inte bara försörjningsskyldigheten, som ledde till att pojken sökte sig till expressen, utan även det förhållandet att han, som till följd av sjukdomen inte haft tillfälle att uppnå sina jämnårigas mentala standard och mte kunde dela deras intressen, på expressen inte behövde känna sig mindervärdig för detta. K. S. är 28 år gammal. Han har ambulerat från express till express staden runt och slutade några dagar efter vårt möte med honom ännu en gång en anställning. K. S. är i allra högsta grad defekt. Hans intelligensålder är enligt expressföreståndarens uttalande säkerligen inte högre än 10 år — de enklaste ärenden måste beskrivas för honom, och fastän han är född i Stockholm och har arbetat under flera år på olika expresser, har han svårt att orientera sig. Han kan således bara användas för de allra enklaste uppgifterna, men eftersom det alltid finns sådana, har han hittills fått anställning i olika firmor. Anledningen till de upprepade platsbytena var mmdre att söka i hans minimala fattningsförmåga än i hans ganska obalanserade sätt.Antagligen har hans olyckliga uppträdande och dito utseende (Frankenstein kallades han av arbetskamraterna P å ett kusligt träffande sätt) bidragit till, att hänsynslösa tonåringar ideligen drivit med honom och eftersom K. inte var kapabel att möta dessa attacker på annat sätt, blev det slagsmål, och pojkens ställning blev snart ohållbar. K. S. borde givetvis inte på grund av sin lättretlighet och misstänksamhet komma i kontakt ined alltför många människor. Expressmiljön med sin ansamling av obalanserat folk är inte lämplig för honom, lika litet som transportarbete med allt vad detta innebär av påfrestningar för en nervös människa.

B. F . är västgöte. Hans far är trädgårdsmästare på ett gods och omgift. Styvmodern kunde inte vinna pojkarnas sympati och båda bröderna rymde hemifrån till Stockholm. De var då 16, resp. 15 år gamla. B:s bror blev så småningom busschaufför. B. själv lärde sig köra bil, men blev vid krigsutbrottet arbetslös och började som expressarbetare. I början trivdes han utomordentligt med detta arbete. Han hade lärt sig arbeta på godset hemma, och eftersom han var tillgänglig, vänlig och småhumoristisk, blev han synnerligen omtyckt hos chef och arbetskamrater och hade mycket goda inkomster. Hans sällskaplighet förde honom dock tillsammans med ganska dåliga element (expressen befann sig i Stockholms mest problematiska kvarter), och eftersom han inte hade någon omdömesförmåga och var synnerligen lättledd, började han att försumma sitt arbete och hänge sig åt spritmissbruk. Hans förhållanden blev mer och mer kritiska, spritbegäret tog överhand och pojken höll sig inte längre med någon fast bostad. Ibland kom han direkt från polisen till arbetet och det kunde ibland gå flera dagar mellan varje gång han åt ett ordentligt mål mat. Han hade inte heller några pengar till kläder, och uselt klädd som han var fick han lunginflammation. Efter tillfrisknandet fick han av doktorn rådet, att övergå till ett lättare arbete. Han arbetade på lager, och var så länge han var nykter lika duglig och populär som förut. Men otillförlitligheten och bristen på punktlighet gjorde honom snart omöjlig, och så började han återigen på expressen, där man tog honom som han var. Visserligen var B. F. inte längre samme duglige arbetare som förut, men han betalades ju efter fullbordat arbete och man lät honom hållas. Det tunga arbetet, spritmissbruket, bristen på mat och på ordnat levnadssätt, påskyndade utbrottet av en tidigare lungsjukdom, i stället för att gå till sjukhuset överlämnade han sig helt och hållet åt spriten och tog då och då arbete, när han behövde en pilsner. På vilket sätt han livnärde sig, är inte känt, bostad hade han ingen. B. F. kommer fortfarande då och då till expressen, men är nu knappast längre istånd att kunna t a ett uppdrag. Han har tidvis varit på sjukhus men anser det inte mödan värt att ändra sina vanor. H. S. är 19 år gammal, stockholmare. Han bor hemma hos föräldrarna och har två yngre syskon, som går i skolan. Fadern är chaufför med högst skiftande tjänstgöringstider, modern sjuklig. H. har genomgått folkskola och sedan yrkesskola, men vilken dock ej fullföljdes. Han är nervklen, inbunden och högst otillgänglig. Han är även ganska oberäknelig och utan kontakt med fullvuxna människor. Efter en tid som springpojke i en järnaffär, sökte han expressarbete. Så vitt man kan förstå, hade han svårigheter att anpassa sig, och chefens temperament irriterade honom. Att han nu arbetat över ett år på samma arbetsplats, beror på expressföreståndarens förstående hållning. Även kamraterna acceptera honom och t a hans griller med humor. Han utför sitt arbete samvetsgrant och är mycket flitig men förlorar fullständigt herraväldet över sig, om någon behandlar honom bryskt eller ryter åt honom. Han har mycket svårt att klara sig i trafiken och är känd hos alla poliser för sin vilda framfart. Efter ett års expressarbete har han dock blivit mycket mera öppen och börjar att få blick för yrkeslivets andra möjligheter. Just nu är han sysselsatt på en verkstad och utför ett lättare arbete där. För honom var den tiden han tillbringade på expressen ett slags orientering i tillvaron.

S A M M A N F A T T N I N G OCH

FÖRSLAG

Kommittén h a r g e n o m egna u n d e r s ö k n i n g a r och genom överläggningar med olika initierade p a r t e r k o m m i t till den u p p f a t t n i n g e n , att cykelexpressbranschen sådan den f. n. ser ut — i varje fall i de större städerna — utgör en fara för ungdomar, som k o m m e r i k o n t a k t med dess arbetsplatser. Dels ä r cykelbudsarbetet i och för sig tvivelaktigt som sysselsättning för u n g d o m , d å det endast i undantagsfall leder frcun till ett bestående yrke, t r a n s p o r t a r b e t a r e n s . Vidare måste det sägas vara ett m å n g a gånger

alltför tungt och fysiskt påfrestande arbete alt som nu ofta förekommer släpa fram ett par tre hundra kilos last på släpvagnar. I den livliga trafiken i våra storstäder vilka bil pa köpet som bekant ofta är backiga, utgör denna transportform en trafikfara och 1 -17 näl * d 6nt ngeäbl äl er F d teytn g rj 6ä mP na ka Gat r b°e Ct eht go0 cd hs d-e n i f r e d s t i d k u n n a e r s ä l t a s av biltrans^ , ? ! ° ofrånkomliga kontakten med pengar i detta budskickningsarbete vådor för de ungas arbetsmoral och frestelser till oärlighet Alla dessa forhållanden motiverar att de lokala myndigheterna borde gripa sig an med att fa bättre förhållanden till stånd. En reform på detta område skulle ha en beG f f e k t n ä f d e t g ä l l e r br( huvud l lÖr6byggande >ttslighet och social urspårning över Till dessa synpunkter kommer, att arbetskraftsbristen och kravet på god hushållning med samhällets resurser i övrigt motiverar, att man söker få till stånd en rationalisering av budskicknmgen inom städerna, så att verksamheten ger konstant sysselsättning åt Personal och transportmedel och samtidigt ger näringslivet och allmänheten den bästa och bilhgaste service, som kan åstadkommas. En enda blick på godstransportväsendet i en stad som Stockholm visar, att man befinner sig mycket långt från ett rationellt system. Medan de kollektiva persontransporterna ombesörjs av ett enda företag, Stockholms spårvägar, finns det för kollektiv godstransport dels stadsbudskåren som har monopol på godstransport från tåg och båtar men som inte visat någon expansionskraft att för övrigt ombesörja behovet av småtransporter; dels finns en åkerirörelse som genom motorfordonsförordningen och ordningsstadgan för rikets städer är underkastad reglering och kontroll (detta företag har tills på den allra sista tiden så gott som uteslutande arbetat med lastbilar för tyngre transporter). Till slut har vi den flora av cykelexpresser utan regementen och kontroll, som beskrivits i det föregående. Representanter för dessa har på sistone lagt in ansökan om att få anskaffa ett 100-tal motorfordon (bilar och motorcyklar) för att kunna dela upp sina transporter på dessa och cyklarna. Ansökan har, när detta skrives, ännu inte fiehandlats. Situationen är för ögonblicket den, att en hel del bilar och chaufförer inom den egentliga äkenroreIsen är lediga medan behovet av småtransporter sådana som cykelexpresserna ombesörjer fortfarande är stort nog att hålla liv i hela skaran av sådana företag också från krisens

- o L f r i e t - f Ö F a " 'I*™ n ä r m a r e behovsgranskning släppa ut flera motorfordon för omh^ ' e n ^ a n g f a l d f o r e t a § s « # • borde man samordna all paketgodstransport och 2 P S W ' J ! r e S e l b «ndna släckningar med linjetransportsystem. Firmor som ständigt beSerV1CG S k U l l G a b o n n e r a hTör J P å transporter, och tillfälliga uppdrag skulle ombesörjas sa snart en av bilarna hade sin väg förbi. r n såda " . P I a n b a r nyligen det kooperativa åkeriföretaget Stjärnan, som äges av t r f l nl!? f K t r a n s p o r t e d arforbundet och några andra fackföreningar och där de anställda också ™ d a r ' I a g \ U P P e n P a k e t S ° d s t r a f * k inom Stockholm. De uppgjorda taxorna har godkänts av priskontrollnämnden och tillstånd har beviljats av polismyndigheten Redan hdigare har ett annat stort åkeri, Transportkompaniet, bedrivit s. k. linjetrafik Rrom?° ' T ? m a n i n t G 6 n b a r t h å I I i t S i g i n 0 m s t a d e n s 8 r ä n s e r - F ö r transport mellan vTkTamahe°t " " * **** ^ ^ ^ B r ° m m a å k e r i f ö r e n i n S a " starta en liknande Det förefaller alltså som om vissa välbehövliga rationaliseringstendenser framträder just nu. De taxor som kan tillämpas inom en sådan transportverksamhet är betydligt lagF e l m a n a f a I 1 b a r a e n § tredjedel av vad en transport med cykel betingar Det bör f : dartor mte vara omöjligt att man genom denna rationellare transport med bilar kan sia ut cykelexpresserna, i varje fall när det gäller något så när tungt gods. Även i fråga om kontorsbud blir skickningen oftast billigare med linjebilarna, men det kvarstår an-

tagligen i alla fall ett visst behov av ögonblickliga skickebud av den sort som cykelexpresserna står till tjänst med. Ingenting hindrar dock, att samma företag som har biltrafiken ombesörjer också sådana tillfälliga blixtbud — i den mån inte postens expresstjänst lämpligare gör det. När det gäller ungdomarnas situation i en transportverksamhet av detta slag, kan man tänka sig flera vägar för att uppnå bättre förhållanden än vad cykelexpresserna för närvarande erbjuder. En möjlighet är att något eller några av de rationellt drivna pakettransportföretagen också driver en cykelexpressrörelse och i denna företrädesvis sysselsätter de pojkar, som tillfälligt vill och behöver arbeta inom denna bransch. Förutsättningen för att pojkarna verkligen skulle bli hjälpta är, att transportfirman — kommunal eller enskild — åtar sig att intimt samarbeta med de lokala ungdomsvårdande organen och att samhället genom dem sörjer för den vägledning och personalvård, som är oundgänglig om pojkarna skall komma över i andra yrken. Även som medhjälpare på bilarna kan ett sådant företag sysselsätta ungdomar. Därigenom skulle de pojkar, som har håg och fallenhet för att stanna i transportyrket, få en verklig inblick i detta och så småningom lära upp sig till chaufförer o. s. v. Cykelexpressarbetet skulle därmed mista sin ödesdigra karaktär av återvändsgrändsyrke utan naturlig anknytning till något framtidsarbete. Alternativet till en sådan samverkan mellan trafikföretag och ungdomsvårdsorgan är, att samhället självt (eller någon ideell organisation med samhällsstöd)^ upprättar och driver en cykelexpress för att där placera de ungdomar som väntar på ett lämpligare arbete, de som yrkesvägledningen behöver lära känna närmare innan man kan hjälpa dem till något yrke eller sådana ungdomar som inte tycks passa för något annat arbete än detta. Nackdelen med den utvägen är, att man då får behålla expressens karaktär av pojkarbetsplats utan verklig anknytning till annat transportarbete. Vidare är diet alltid svårare att driva en sådan rörelse, om man inte har större personalresurser än att man kanske en vacker dag har placerat ut de flesta anställda på goda framtidsplatser och ingen har att skicka ut på de uppdrag som kommer in. Det finns å andra sidan svårigheter förbundna även med den först skisserade vägen: anknytningen till en större expressrörelse med anställda i alla åldrar och fordon av alla slag. Ett sådant företag måste, framhålls det med rätta, lägga sig noga vinn om att endast pålitliga personer anställs för budskickningen. Transportarbetet med ständigt nya situationer och sammanträffanden med ständigt nya människor lämpar sig därtill inte alls för svagt begåvad eller av andra skäl mindre fullgod arbetskraft. Det är bara i de nuvarande cykelexpresserna med deras slarviga arbetsvanor och mindre nogråk nade service, som det går an att använda många av dessa individer. Gent emot detta måste man ur ungdomsvårdssynpunkt framhålla, att även dessa mindre lyckade ungdomar måste få en chans att komma in i ordnat arbete, och att man just avser att lära känna dem och vägleda dem till arbeten som lämpar sig. De allra mest oregelbundna av arbetslivets bohemer skall man nog inte räkna med att få placerade på någon mönsterexpress, i vilken regi den än drives. Dem får man söka upp på de arbetsplatser där de befinner sig. Med andra ord: yrkesvägledningens eftervårdsarbete måste redan nu sättas i gång för att spåra upp just dessa mest hotade ungdomar. Genom besök på arbetsplatserna och i hemmen eller i bostäderna bör ungdomsförmedlingens tjänstemän söka få kontakt med dem och med råd och dåd hjälpa dem över i annat arbete eller åtminstone till bättre arbetsplatser. Det måste då många gånger mobiliseras ekonomisk hjälp under en övergångstid. Kommittén föreslår i annat sammanhang, att penningmedel ställs till förfogande för sådana yrkesutbildningsandamål, som fordrar omedelbart ingripande, och härunder skulle även stödet åt ungdomar av denna kategori kunna falla. Med ett sådant »räddningsprogram» skulle man dock inte komma åt själva de olamp-

liga arbetsställena, varför risken att ungdomarna en vacker dag gå tillbaka till dessa alltid kvarstår. De allra sämsta av dessa arbetsställen skulle man därför söka få bort genom att använda det vapen, som yrkesinspektionen lägger i de statliga och kommunala myndigheternas hand. I den nya version av arbetarskyddslagen, som nu lagts fram, har inspektionen möjlighet att sanera hygieniskt olämpliga arbetsplatser; om inte jen anbefalld åtgärd vidtages kan lokalen stängas. Verkställigheten av dessa utmärkta [bestämmelser hänger givetvis på att personal finns för att gå omkring och inspektera; förslaget upptar en stab av socialinspektörer, som bl. a. skall ombesörja inspektionen [av arbetsplatserna ur hygienisk synpunkt. Det skulle alltså i framtiden bli möjligt för dessa socialinspektörer att gå igenom en stads alla expresser och döma ut dem som inte lämpar sig som uppehållsort för anställda. Nar det gäller ungdomar (under 18 år) har man dessutom möjlighet att påkalla yrkeslakarens ingripande. Det råder intet tvivel om, att en hel rad av de sämsta cyke.expresserna med dessa medel skulle kunna tvingas att försvinna. Därmed hade man på ett enkelt sätt uppnått en viss sanering utan att behöva tillgripa den lagstiftningsväg, som tidigare omnämnts och som fortfarande rekommenderas av manga intresserade parter: förbud mot bedrivande av cykelexpressrörelse utan tillstånd. Det ar alltid önskvärt att slippa föreslå ett nytt ingripande i näringsfriheten, om det mal man vill nå kan nås på annat sätt. I detta fall är det måhända motiverat att i sista hand tanka sig utvägen med oktroj för cykelexpresserna. Men då det endast ar vid en del av dessa småföretag, som ung arbetskraft användes, och då villkoren för rörelsens bedrivande säkerligen aldrig kan göras så skarpa, att alla faktiska olägenheter (t. ex. innehavarens bristande kompetens att driva rörelsen eller hans olämplighet som arbetsledare) kan beivras kommer man säkerligen närmare sitt mål, om man på antytt satt kan rationalisera hela näringen så att färre ungdomar sysselsätts däri, om man vidare kan organisera vissa mönsterexpresser till vilka man kan anvisa de tillfälligt anställda unga cykelbuden, och om man till sist kan bedriva en direkt personlig kuratorsverksamhet av förebyggande art för de unga som ändå blir kvar på de skumma cykelexpresserna.

BILAGA C

YRKESVÄGLEDNINGSFRÅGANS T I D I G A R E BEHANDLING I SVERIGE

Redan år 1906, när frågan om anslag till organiserande av en offentlig arbetsförmedling första gången framlades för riksdagen, var problemet om de ungas yrkesval föremål för uppmärksamhet. I sin proposition framhöll departementschefen, att arbetsförmedlingarnas kännedom om arbetsförhållanden och konjunkturer borde kunna bli av betydelse för »avhjälpandet av de allt större svårigheter, som möta det uppväxande släktet vid valet av levnadsbana». Liksom i vissa andra länder skulle det därför även hos oss bli en viktig uppgift att »genom en i lämpliga former ordnad lärlingsundervisning regelbundet tillföra yrkena ett passande tillskott av de från skolorna utgående barnen». 1 Vi möter här problemet huvudsakligen sett från yrkeslivets synpunkt, såsom »den utomordentligt viktiga frågan om arbetskraftens rätta fördelning mellan olika arbetsområden». Några speciella anordningar för vägledningen av ungdom kom dock inte till ständ under de närmaste åren, om man bortser från ett försök 1907 till organiserad kontakt mellan folkskolorna och arbetsförmedlingen i Stockholm, vilket inte ledde till något egentligt resultat. Den offentliga arbetsförmedlingen var enligt sina bestämmelser givetvis öppen även för minderåriga ända sedan starten. År 1924 inrättades den första speciella ungdomsförmedlingen i Stockholm, avskild från den övriga förmedlingen och avsedd för ungdomar upp till 18 års ålder. Samma år gjordes även ett kortvarigt försök med en särskild »yrkesvalsbyrå» med en tjänsteman från socialstyrelsen och en lärare, som hade mottagning för de avgående skolbarnen och deras föräldrar. Då det ansågs att verksamheten i stort sett sammanföll med ungdomsförmedlingens, upphörde den efter första försöket. Det blev närmast efter mönster av denna ungdomsförmedling i Stockholm, som riksdagen omsider 1928 beslöt att effektivisera arbetsförmedlingens arbete för de unga. Den offentliga arbetsförmedlingens totala anslag av 240 000 kronor bibehölls oförändrat från föregående år, men av medlen skulle ett anslag på högst 10 000 kronor kunna fä användas för särskilda åtgärder till främjande av arbetsförmedling för ungdom. Detta beslut föregicks av en mängd utredningar och skrivelser i yrkesvägledningsfrågan. Under trycket av den svåra arbetslösheten under 1920-talets första år diskuterades möjligheten att genom yrkesutbildning motverka ungdomsarbetslösheten. Problemet om att föra det 1918 beslutade systemet av skolformer för yrkesutbildning ut i verkligheten var knappast löst, och som en första åtgärd för att få till stånd den allmänna yrkesskolning, som man önskade bereda ungdomen, framlades 1924 ett förslag 1

Prop. 116 år 1906.

om lag rörande lärlingsväsendet i vissa yrken. 1 Över detta förslag ingav skolöverstyrelsen, kommerskollegium och socialstgrelsen ett gemensamt utlåtande 2 , där lagstiftning angående lärlingskap avstyrktes men där man i stället förordar åtgärder för yrkesvägledning. Ämbetsverken påminde om att det principiellt åligger arbetsförmedlingen att vid hela sin verksamhet anvisa den arbetssökande den anställning, för vilken han bäst lämpar sig. »Denna regel synes i alldeles särskilt hög grad böra beaktas vid arbetsanvisning för ungdom. Det bör sålunda redan från början undersökas, om den unge eller hans föräldrar hyser någon önskan, att gossen eller flickan skall utbilda sig inom något visst fack och är beredd att underkasta sig de uppoffringar, som en sådan utbildning kan påkalla, och om han eller hon äger fallenhet för detta yrke eller eventuellt saknar nödig sådan.» Vidare borde man försöka klargöra framtidsutsikterna på olika banor, så att de unga och deras målsmän kan bedöma också de framtida fördelar och nackdelar, som ett visst arbete kan erbjuda. Den hjälp och handledning, som lämnas den unge, borde emellertid ej helt upphöra i och med att han fått sig anvisad en anställning. Det torde sålunda visa sig önskvärt, heter det, att sedan den unge väl kommit ut på arbetsplatsen, samrada med hans arbetsgivare eller förmän — givetvis också med hans målsmän — i syfte att utröna gossens eller flickans lämplighet för det anvisade arbetet samt det behov av ytterligare utbildning, som kunnat yppa sig, liksom de anordningar, vilka erfordras för att tillgodose ett sådant behov. Vid ombyte av anställning borde man även se till, att den unge så vitt möjligt länkades in på arbetsområden, där han, om han så önskade, kunde göra sig nytta av och ytterligare förkovra de kunskaper och färdigheter han redan förvärvat, så att dessa ej gick förlorade. Vad angår skolans medverkan i verksamheten, borde man i första hand tillse, att dess iakttagelser rörande de unga blev utnyttjade vid den praktiska vägledningen, så att var och en så vitt möjligt inkopplas på områden, där han passar, och undviker sådana, »för vilka han kunde hava visat sig sakna de nödiga förutsättningarna». För detta ändamål borde den offentliga arbetsförmedlingen, i den mån den avgående skolungdomen vill anlita dess medverkan, kunna förfoga över »vägledande individualuppgifter» från skolan och ha tillfälle till närmare muntliga överläggningar med lärarpersonalen. Vidare borde det åvila skolan att hos eleverna inskärpa den stora betydelsen for den enskilde av att lära sig ett yrke i grunden samt också göra det praktiskt möjligt för honom att verkligen själv inse och bedöma vikten av ett gott yrkesval. I sådant syfte borde man genom skolans försorg anordna besök på olika arbetsplatser, så att de unga redan under skoltiden erhöll någon inblick i de förhållanden, under vilka praktiskt yrkesarbete utövas. Och slutligen borde eleverna under senare delen av skoltiden erhålla en orientering om den mångfald av olika yrken, som det moderna näringslivet 5 omfattar. Rörande kraven på ungdomsförmedlingarnas personal skriver ämbetsverken: »Det ligger i sakens natur, att den åsyftade verksamheten, som i mycket måste erhålla en starkt personlig prägel, kommer att påkalla anlitande av härför särskilt lämpliga arbetskrafter. Därvid kommer i första hand i betraktande handledningen av den unge i det individuella fallet, detta såväl vid hans första utträde i det praktiska arbetet som vid hans eventuella ombyten av arbetsanställning. Betydelsen av sådan handledande verksamhet sträcker sig för övrigt utanför det enskilda fallet. Ett positivt, praktiskt tillgodoseende av ifrågavarande uppgifter 1

SOU 1924: 41. - Utlåtande i lärlingsfrågan m. m. av kommerskollegium, socialstyrelsen och skoloverstvrelsen, Stockholm 1927. 1 9 — 717431

borde nämligen mer än något annat bidraga till att hos allmänheten ingiva förtroende och väcka ökad förståelse för verksamheten och att därmed bana väg för en ytterligare utveckling av hela frågan om yrkesval och yrkesutbildning.» Det förutsattes i de tre ämbetsverkens förslag, att man skulle inrätta en central ledning av verksamheten. Då arbetsfältet var relativt nytt och tillräcklig erfarenhet saknades, ansågs det vara viktigt, att impulser och initiativ kunde göra sig gällande från den centrala ledningen. Det centrala organet skulle ha inseende över de lokalt arbetande organen, det skulle främja samarbetet med skolan och »verka för att den omfattande organisationen för praktisk utbildning, som uppbyggts under senare år, verkligen kommer till sin fulla rätt och att de möjligheter, den erbjuder till gagn för individen och samhället, blir behörigen utnyttjade». För detta syfte rekommenderas bland annat samarbete med t. ex. hantverkets organisationer. Här har ämbetsverken vidrört frågan om yrkesskolornas rekrytering i samband med den allmänna vägledningen vid yrkesvalet. Det är möjligt att »frågan efter hand kommer att påkalla mera omfattande åtgärder», skriver ämbetsverken, men det syntes dem lämpligt att »framgå med varsamhet och försöksvis pröva sig fram, i avvaktan på att fastare underlag skapades för längre siktande reformer». Behovet av specialanordningar för yrkesvägledningens bedrivande ansågs komma att variera från ort till ort. Därvid ansåg man det »ligga i sakens natur», att det förelåg ringa eller intet behov av sådana anordningar på »mindre orter, där förhållandena på arbetsmarknaden lätt kunde överblickas eller de unga på grund av tradition kände sig bestämda för vissa yrken eller ock specialisering av yrkena är så pass obetydligt genomförd, att den unge i själva verket icke ställes inför ett yrkesval i egentlig mening». Erfarenheterna frän utlandet säges bestyrka, att det företrädesvis är pä större orter, som särskilda anordningar är påkallade. »Med den begränsade omfattning, i vilken det allmännas mellankomst i detta avseende visat sig erforderlig på andra håll, torde uppgifterna kunna ombesörjas av den förefintliga offentliga arbetsförmedlingen — i samråd med skolan — inom nuvarande organisatoriska ram. På större orter rekommenderas dock särskilda ungdomsförmedlingar.» Sammanfattningsvis åsyftade de tre ämbetsverken, att genom denna effektivisering åt de unga kunna förmedla arbetsanställningar, »som samtidigt med att de i möjligaste mån bereder omedelbar utkomst också erbjuder tillfälle till verklig utbildning inom yTken, av vilkas utövande de i framtiden kan finna ett tryggat uppehälle. En sådan förmedling borde baseras på ett ordnat samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen och skolan. Erfarenheten synes emellertid visa, att huvudansvaret för uppgifternas handläggande bör, efter en enhetligt genomförd arbetslinje, läggas på ett enda organ och att detta i så fall bör vara den offentliga arbetsförmedlingen.» Ämbetsverkens förslag är alltså, att statsbidrag skall utgå till a) specialanordningar för ungdomsförmedling, b) specialanordning för centralledning. »Därjämte syntes i avseende på den medverkan, som skulle åligga skolan, vissa bestämmelser och anvisningar bliva erforderliga.» Den kungliga propositionen överensstämde i allt väsentligt med det nu citerade förslaget.1 Den överraskande slutsatsen, att hela denna nya krävande verksamhet skulle kunna skötas av samma personer och för samma betalning som det vanliga förmedlingsarbetet ute i landets arbetsförmedlingskontor, uppkallade kritik vid samma riksdag. 1

1928, prop. 15 ht. s. 13.

I en motion1 av herr Törnkvist i andra kammaren nagelfors det framlagda förslaget och tron, att man kan åstadkomma något utan att det kostar något. Han framlade material från utlandet — exempelvis den med Stockholm jämförbara staden Köln. Redan 1926 hade yrkesvägledningskontoret där en stab på 19 personer, alla utom en läkare och ett par hjälpklasslärare med heltidsanställning. Byrån disponerade 26 rum, och lönerna låg så, att alla i tjänstemans ställning hade över vad en folkskollärare samtidigt uppbar; den ledande tjänstemannen var högre avlönad än en läroverkslektor. Det föreföll motionären orimligt att tänka sig, att man i vårt land skulle kunna sätta i gång både lokal verksamhet ute över landet och skapa en central ledning för hela arbetet utan att beräkna kostnader av en helt annan storleksordning än den föreslagna. Han ansåg, att det krävdes en grundligare utredning än den som förebragts, innan riksdagen band sig för en utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet i föreslagen riktning. I kritiken framskymtar också, att skolans arbete genom det föreslagna systemet skulle komma i skymundan och att den nyttiga verksamhet, som redan var i gång (som exempel nämndes Göteborg, där så gott som varje elev var placerad, när skolan slutade) skulle slås sönder. — En annan kritiker i andra kammaren, herr Röing 2 , utdömer förslaget om att skolorna skall inskränka sig till att avlämna sina adepter plus en »individualuppgift» till arbetsförmedlingens tjänstemän för att få dem placerade i ett yrke och på en plats. »Hela den föreslagna apparaten ter sig för mig som en opraktisk skrivbordskonstruktion, vilken väl näppeligen får något varaktigt liv, om den skall föras ut i verkligheten.» När det gällde tanken att på samma väg ordna tilloppet till skolor och utbildningsanstalter med hänsyn till näringslivets behov, frågade han riksdagen, om den »verkligen ansåg, att arbetsförmedlingens tjänstemän satt inne med kvalifikationer att tjänstgöra som dylika regleringscentraler i våra större samhällen». I utskottsbehandlingen tog man upp den springande punkten om samarbetet mellan skolan och arbetsförmedlingen, och i utlåtandet, som för övrigt helt tillstyrkte propositionens förslag, intogs några meningar, som uttryckte uppskattning av skolans roll för ungdomens arbetsförmedling o. s. v. och av det intresse, »som av lärarpersonalen i allmänhet ägnas denna angelägenhet». »Men då det ligger i sakens natur, att skolans ifrågavarande verksamhet så gott som uteslutande måste avse endast den ungdom, som under varje läsår slutar sin skolgång, och således icke i nämnvärd grad kan komma att beröra den ungdom, som redan tidigare lämnat skolan, har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag utgöra ett lämpligt komplement till skolornas verksamhet i förevarande hänseende.» Tonvikten hade märkbart förskjutits i jämförelse med det ursprungliga förslaget, när riksdagen (i sin skrivelse nr 5 A) antog detsamma — under förhoppning att skolornas förtjänstfulla verksamhet inte skulle upphöra. Den intressekonflikt, som här avspeglas, kom även till uttryck i kammardebatten.3 Ecklesiastikminister Pettersson förklarade, att det framlagda förslaget icke avsåg, att de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna skulle få något monopol på verksamheten eller att man skulle försöka hindra en nyttig verksamhet, som lärarna utövar i skolorna. Han slöt med att påpeka, att denna fråga varit under utredning ganska länge, >och när nu de på området mest sakkunniga myndigheterna kommit till enighet om den bästa linjen, vore det önskvärt, om man finge gå fram på den». Att utskottsförslaget var en kompromiss, uttalade bl. a. Värner Rydén i en motreplik, där han förklarade sig ej vara enig med statsrådet i hans tolkning av denna. 1 2 3

Motion nr 142, A. K., 1928. A. K:s protokoll nr 20 s. 47. A. K:s protokoll 1928 nr 20.

Resultatet av 1920-talets diskussion av yrkesvägledningsfrågan blev omsider en ändring i kungörelsen angående understöd av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket1, där det nu tillfogades, att »understöd kan ock erhållas till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom; dock må understöd för dessa ändamål sammanlagt utgå med högst 10 000 kronor för budgetår». För att föra beslutet ut i livet utsände skolöverstyrelsen och socialstyrelsen gemensamt en cirkulärskrivelse till skolmyndigheter och arbetsförmedlingsanstalter. För arbetsförmedlingen gällde det att »taga hänsyn till de mångskiftande faktorer, som kunna vara av betydelse för den unges utbildning och framtida utkomst. Det gäller alltså här att eftersträva en så att säga kvalificerad arbetsförmedling.» Vad beträffar skolan, kommer den ju under en följd av är i intim beröring med de unga, som sedan söker sig ut i praktiskt arbete. »Då det gäller att bereda ungdom hjälp och vägledning i här berörda hänseenden, böra skolans förutsättningar härutinnan på allt sätt utnyttjas, innan den unge släpper kontakten med skolan, speciellt då han befinner sig i folkskolans avgångsklasser och fortsättningsskolan eller nyligen lämnat dessa. Beträffande hithörande ungdom och dess målsmän torde närmast föreligga ett behov att genom skolans försorg erhålla en allmän orientering rörande olika yrken och arbetsområden, ägnad att för dem belysa vikten av ett verkligt, väl genomtänkt yrkesval. Härvid torde den offentliga arbetsförmedlingen böra medverka genom att tillhandagå lärarkrafterna med upplysningar rörande arbetsmarknadens mångskiftande grenar och aktuella tendenser. Ett dylikt behov av allmännare orientering rörande olika yrken och arbetsområden framträder enligt sakens natur icke eller i varje fall icke i samma mån beträffande dem, som åtnjutit yrkesinriktad skolundervisning och sålunda i viss mån kunna sägas redan hava träffat sitt yrkesval. I anslutning till vad i riksdagsskrivelsen anfördes om skolans verksamhet på området förtjänar framhållas, att förevarande åtgärder visserligen åsyfta genomförandet av en enhetlig lokal organisation men enligt sakens natur ej att åt den offentliga arbetsförmedlingen hävda någon monopolställning på området, detta redan av det skälet, att arbetsanvisning och vägledning vid yrkesval, såsom naturligt är, mycket ofta lämnas av ungdomens föräldrar och andra närstående utan medverkan av vare sig skolan eller arbetsförmedlingen.» Programmet går i korthet ut på att skolans lärare på olika sätt skall ge sina avgående elever (också om de avgå till andra skolformer) och dessas föräldrar en allmän orientering över yrkeslivet och vidare ge tillfälle till enskilda rådfrågningar för varje lärjunge. Vid dessa skall läraren »söka närmare klargöra de utkomstmöjligheter, som erbjuda sig inom olika yrkesgrenar, samt elevens eventuellt ådagalagda förutsättningar för eller bristande fallenhet för visst eller vissa yrken». I skolor med stort elevantal kan det vara lämpligt, att viss lärare med intresse för uppgiften tjänar som förbindelseled mellan arbetsförmedlingen och skolan, särskilt i samband med den informationstjänst, som åligger skolan; då skolungdomen anlitar arbetsförmedlingen, »böra lärarna tillhandagå med sädana upplysningar, som kunna tjäna till vägledning vid strävandet att ät den unge anvisa den för honom bäst passande anställningen». Arbetsförmedlingen skall å sin sida söka kontakt med ungdomen och för detta syfte söka förbindelse med de lokala skolmyndigheterna i och för bildandet av en samarbetskommitté. I denna skall även t. ex. representanter för hantverken kunna sitta. Vidare är det ett huvudvillkor, att de fungerande arbetsförmedlingstjänstemännen »icke blott äger de härför erforderliga allmänna förutsättningarna utan också ägnar ett levande, personligt intresse åt uppgiften. I vissa fall torde någon intresserad lärare eller lärarinna 1 Kungl. kung. den 8 juni 1928 nr 320 rörande ändrad lydelse av § 2 i kungörelsen den 30 juni 1916.

kunna av arbetsförmedlingen anlitas att i mån av behov medverka vid platsförmedling åt de unga.» Organisatoriskt förordas upprättande av särskilda ungdomsförmedlingar utrustade med egen personal och så vitt möjligt egna lokaler i större städer, medan man i andra städer bör söka hålla isär platsförmedlingen för vuxna och minderåriga genom olika mottagningstider, olika väntrum eller liknande åtgärder. Genom lärarens förmedling skall de som önskar anlita arbetsförmedlingen fylla i en arbetssökandeblankett, som eventuellt sedan kan kompletteras med en rekommendationsblankett, ifylld av läraren. Så var alltså yrkesvägledningen tänkt. Av skäl som nu ter sig tämligen uppenbara, kom denna apparat dock aldrig att fungera. Den ena sidan av uppgiften, den att förmedla platser åt arbetssökande ungdom, kunde man emellertid ombesörja på arbetsförmedlingarna, blott ungdomen kom dit. Särskilda ungdomsförmedlingar upprättades under åren 1928—1939 på följande orter: Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Örebro, Uppsala, Halmstad, Sundsvall, Östersund, Södertälje, Luleå, Umeå. År 1935 trädde en ny lag om arbetsförmedling i kraft och gav denna institution en betydligt fastare form och större statsbidrag. Från denna tidpunkt kunde man för anordningar för ungdomsförmedling få upp till 75 % statsbidrag till kostnaderna. Principen för yrkesvägledningen sådan den lades upp 1928—29 var, som framgått av ovanstående, att avgångsklassernas lärare skulle se till, att varje elev fick sitt yrkesproblem genomdiskuterat, och därvid bistå med råd och dåd. Endast i de fall, då ungdomarna önskade vända sig till ungdomsförmedlingen, skulle denna institution komma i tillfälle att förmedla yrkesråd. Detta kom då att ske i samband med en anmälan om arbete. Hur man skulle förfara, om en rådsökandes ärende var att skaffa sig utbildning i annan form än på en arbetsplats, framgår inte. Det är vidare oklart, hur man avsett, att själva yrkesvägledningen — rubricerad som en mer kvalificerad arbetsförmedling — skulle säkerställas, så länge inga åtgärder vidtogs för särskild utbildning av ungdomsförmedlingens personal eller kontroll av dess lämplighet. Vidare antog man som en självklar premiss, att lärarna i avgångsklasserna skulle ha sådana kunskaper om barnens lämplighet eller olämplighet för visst yrke, att deras omdöme kunde bli vägledande, antingen det uttalades vid lärarens direkta yrkesvägledning eller via rekommendationer o. d. tjänar ungdomsförmedlingen till ledning vid dess rådgivning och placering. En viss ehuru långsam utbyggnad av ungdomsförmedlingen ägde, som redan antytts, rum under decenniet före andra världskriget. Röster gjorde sig emellertid hörda med krav om effektivare åtgärder för yrkesvägledning. Vid 1938 års riksdag motionerade bl. a. herrar Bergström och Myrdal och fröken Hesselgren om en centraliserad upplysningsverksamhet till tjänst för ungdomens yrkesvägledning. 1 »Frågorna om yrkesorientering och arbetsanvisning åt ungdom har under senare åren kommit att intaga en allt mera framträdande plats i den offentliga diskussionen. Näringslivets mångsidiga utveckling har medfört ökade svårigheter för den enskilde att överblicka den mångfald av levnadsbanor och utkomstmöjligheter, som erbjuda sig. Dessa svårigheter har ökats under tider av allmän arbetslöshet, då överflöd av arbetskraft funnits på olika områden och de unga vid inträdet på arbetsmarknaden kunnat drabbas av risken att ej vinna tillträde till något yrke och därmed gå förlustig möjligheten att erhålla praktisk yrkesutbildning. Oavsett dessa svårigheter under depressionstider föreligger alltid problemet att främja en för den enskilde och samhället ändamålsenlig inpassning av ungdomen i arbetslivet. Då det gäller att överskåda arbetsmarknadens möjligheter, räcker det icke med de uppgifter, som stå till buds rörande tillgång och efterfrågan på arbetstillfällen för dagen, utan det kräves 1

Motion nr 210 i första kammaren, nr 335 i andra kammaren.

förmåga att bedöma utvecklingen på längre sikt inom olika yrkesområden. Det är sålunda omöjligt för de unga att företaga ett tillfredsställande yrkesval på egen hand eller med ledning endast av slumpvis inhämtade råd och upplysningar. I de flesta kulturländer har, som framgår av bl. a. en utredning, som år 1935 företogs av Internationella arbetsbyrån rörande yrkesorienteringens problem i olika länder, behovet av en organiserad yrkesvägledning observerats och åtgärder av olika slag vidtagits från samhällets och enskildas sida. Med hänsyn till det arbete och de kostnader, som i andra länder med ingalunda större resurser än Sverige nedlagts på organisationen av yrkesvägledningens olika grenar, måste vi finna det beklagligt, att vårt land, som på så många andra socialpolitiska verksamhetsområden gått i spetsen för reformarbetet, ansett sig i stort sett kunna undvara det stöd för den enskilde och den hjälp för lösandet av arbetsmarknadens rekryteringsproblem, som kan erhållas genom en organiserad yrkesvägledning.» Efter en uppräkning av vad som dittills gjorts i saken fortsätter motionärerna: »Emellertid har det genom skolor, arbetsförmedlingar eller privata organisationer bedrivna arbetet trots goda initiativ icke nått den effektivitet, som kan anses önskvärd och som motsvarande organ i andra länder visat sig kunna ernå, enär det hittills i vårt land saknats en centraliserad fortlöpande förmedling av tillförlitliga och så vitt möjligt fullständiga uppgifter om sysselsättningsmöjligheter, anställningsvillkor, utbildning m. m. inom olika yrkesområden. En upplysningsverksamhet av denna art torde enligt vår uppfattning få formen av ett centralt redigerat kortregister över olika yrken, som exempelvis efter abonnemang distribuerades till arbetsförmedlingsanstalter, skolor, bibliotek m. m. En dylik uppgift torde böra omhändertagas av en statlig institution, som står i nära kontakt med arbetsmarknad och utbildningsanstalter. Motionärerna föreslår, att registret skall ombesörjas av socialstyrelsen och att arbetet skall stå under ledning av en tjänsteman »med speciell sakkunskap på detta område» och erinrar samtidigt om att ungdomsarbetslöshetssakkunniga på sin tid föreslog inrättandet av en särskild ungdomskonsulenttjänst inom socialstyrelsen för handläggning av hithörande arbetsuppgifter. »En sådan ungdomskonsulent skulle givetvis få ett ganska stort arbetsområde. Han skulle ansvara för det centrala yrkesregistret samt för införskaffandet av nödigt material rörande arbetsförhållanden och utbildningsmöjligheter på olika områden. Genom sin utbildning borde han äga förtrogenhet med skolväsendet och i erforderlig mån samarbeta med skolöverstyrelsen, så att skolans, arbetsförmedlingens och andra institutioners åtgörande i dessa angelägenheter bringades i samverkan.» I ett par andra motioner vid samma riksdag vidrördes yrkesvalsfrågan. Herr Bertil Ohlin skrev i en motion rörande utredning av minderårigas arbetstid följande om behovet av yrkesorientering: »För vår lands vidkommande synes tiden vara inne att göra en ingående undersökning rörande utlandets erfarenheter och deras utnyttjande hos oss. Därvid böra naturligtvis även andra möjligheter till yrkesrådgivning än den som grundas på psykotekniska experiment beaktas, framför allt i samband med folkskolans högsta klass men även i samband med yrkesundervisningen.»1 Herr Sam Larsson motionerade om en allmän översyn av vårt folkundervisningsväsen och omnämnde därvid behovet av yrkesorientering i folkskolans sjunde klass.1 2

Motion nr 212 i första kammaren. Motion nr 145 i första kammaren.

Riksdagen tog dock endast upp det förstnämnda förslaget om utredning angående upprättande av ett centralt yrkesregister. Socialstyrelsen fick med anledning härav Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en sådan utredning i samband med skolöverstyrelsen. Utredningen, som var färdig den 16 februari 1939, har inte tryckts men finns refererad i Sociala Meddelanden 1939 nr 3. Efter mönster av det yrkeskartotek, som uppgjorts inom Centralarbejdsanvisningskontoret i Danmark och som omfattar omkring 300 yrken, föreslår socialstyrelsen iordningställande av ett register på ca 800 yrken till tjänst för de organ, som sysslade med arbetsförmedlingsverksamhet, främst för ungdom. Arbetet med dess upprättande, utsändande och förnyande borde ligga inom socialstyrelsen, »då verksamheten förutsätter en ingående kännedom om arbetsmarknaden». Yrkesorienteringsregistret beräknades behöva en personal på en aktuarie, en amanuens och ett kanslibiträde under tillkomsttiden; senare skulle den förstnämnde och kanslibiträdet bibehållas för arbetet med registrets aktualisering, som beräknas ske med omkring 125 kort om året. Registret skulle alltså helt förnyas på 6—7 år. För kartotekets spridning framställde utredningen två alternativa förslag; det ena gick ut på att statsverket skulle låta sända ut det på sin bekostnad till alla, som har verkligt intresse för det, det andra med beräkning att det skall försäljas till ett pris, som täcker tryckningskostnaderna. Socialstyrelsen förordade alternativ ett, trots att större delen av de till 172 000 kronor beräknade tryckningskostnaderna då kom att belasta statsverket. Vid krigsutbrottet 1939 hade arbetet med yrkesregistret ännu inte kommit i gång, och hela frågan om ungdomens arbetsförmedling och yrkesval fick vila, tills den 1940 tillsatta arbetsmarknadskommissionen tog itu med saken. Kommissionen övertog den centrala ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen, som alltså tills vidare förstatligades. För ungdomsförmedlings- och yrkesvalsfrågorna tillsattes en konsulent; och från och med våren 1941 igångsattes ett omfattande organisationsarbete. För första gången började man alltså nu att med organisatoriska åtgärder skapa förutsättningar för det yrkesvägledande arbete, som man så ihärdigt förordat och beslutat i det föregående. Det blev arbetsmarknadskommissionen, som tog ledningen, och verksamhetens tyngdpunkt kom att förläggas till arbetsförmedlingen. De facto hade Sverige — utan att saken blivit föremål för någon offentlig debatt — fått stommen till en yrkesvägledningsapparat som till sin uppläggning ungefär ansluter sig till det tyska mönstret.

Stockholms stads utredning 1939. Strax före kriget, i juni 1939, hade en utredning av yrkesorienteringsspörsmålet verkställts inom Stockholms stads statistiska kontor. 1 Den tillkom i anledning av en skrivelse, som styrelsen för Yrkeskvinnors klubb i Stockholm den 13 april 1938 ingav till borgarrådet för undervisningsroteln och vari man framförde önskemål om inrättande av en yrkesorienteringsbyrå för flickskolornas elever. Utredningen omfattade emellertid yrkesorienteringsfrågan i hela dess vidd för Stockholms vidkommande; den utfördes av en kommitté, bestående av professor S. Wahlund, folkskolinspektör Y. Norinder och dåvarande aktuarien A. Berggren. Utredningen, som tar upp yrkesvägledningsfrågan till principdiskussion, citeras flera gånger i fortsättningen. Här skall blott dess förslag till yrkesorienteringens ordnande i Stockholm refereras. 1

Undersökningar angående yrkesorientering m. m., Stockholms stads statistik 1939, nr 19.

I anslutning till den uppfattning, som framförs av Internationella arbetsbyrån i dess studie över yrkesvägledningen 1 , föreslår utredningen, att yrkesorienteringsverksamheten sammanhålles och ledes av ett centralt organ, Stockholms stads yrkesorienteringsbyrå, som skall stå självständig gent emot såväl skolväsendet som arbetsförmedlingen men i nära samarbete med båda. Av hänsyn till de formella förutsättningarna för att erhålla statsbidrag till verksamheten föreslås dock, att byrån skall sortera under arbetsförmedlingen. Förmedlingens styrelse skulle endast ha att ombesörja tillsättandet av en särskild nämnd, yrkesorienteringsnämnden, som skulle ha hand om den omedelbara ledningen av yrkesorienteringsbyråns verksamhet »i enlighet med av nämnda styrelse godkänd arbetsplan». Yrkesorienteringsnämnden borde av praktiska skäl åtminstone till en början ej vara alltför stor. Förslagsvis skulle den under förberedelseperioden kunna begränsas till fem ledamöter, nämligen en representant för stadskollegiet som ordförande, två representanter för arbetsförmedlingens styrelse, en för folkskoledirektionen och en för statistiska kontoret. Angående det närmare tillvägagångssättet vid denna nämnds tillsättande heter det: »Då yrkesorienteringsnämnden i likhet med av socialstyrelsen och skolöverstyrelsen i cirkuläret år 1929 föreslagna samarbetskommittéerna är avsedd att fungera såsom rådgivande, bör nämnden lämpligen utses på samma sätt som en sådan samarbetskommitté, d. v. s. på initiativ av arbetsförmedlingens styrelse, som efter att ha utsett sina båda representanter, inbjuder övriga nyssnämnda myndigheter att utse representanter i nämnden.» I motsats till vad som ansågs i förslaget av år 1929, skulle, som ovan nämnts, ordförandeskapet inte ligga hos arbetsförmedlingen. »Att yrkesorienteringsnämnden avpraktiska skäl bör utöva ledningen av yrkesorienteringsbyråns hela verksamhet torde icke kunna upphäva eller begränsa rätten till statsbidrag», fortsätter kommittén, »ty samtliga de uppgifter, som är tilltänkta byrån äro att betrakta som sådana 'särskilda anordningar för underlättande av yrkesval', som är anslagsberättigade enligt § 10 i lagen om arbetsförmedling.» — Den tvivelaktiga frågan torde i så fall vara, om arbetsförmedlingens styrelse skulle vilja förmedla statsanslaget till en verksamhet, som de facto inte stod under dess ledning. Yrkesorienteringsbyrån föreslås få en personal bestående av en föreståndare och två konsulenter, en manlig och en kvinnlig. De båda senare skulle under organisationsperioden tjänstgöra halvtid på byrån och halvtid på ungdomsförmedlingen. Angående föreståndarens åligganden heter det: »Han skall inför yrkesorienteringsbyråns styrelse närmast ansvara för ledningen av den åt byrån uppdragna verksamheten samt verka för yrkesorienteringens effektiva organisation och sunda utveckling i Stockholm. Åt honom skall särskilt anförtros uppdraget att upprätthålla nära kontakt med utbildningsväsendets olika grenar. Han skall i möjligaste mån själv instruera de frivilliga medarbetarna på arbetsfältet. Dessutom bör föreståndaren planera och leda orienteringsbyråns undersökningsarbeten i samarbete med andra redan nämnda organ. Han skall även redigera de publikationer, som påkallas för upplysningsverksamheten. Med hänsyn till de mycket stora krav på organisationsförmåga, som yrkesorienteringstjänsten kommer att ställa på verksamhetens ledare, måste denna, förutom tillräckliga såväl teoretiska som praktiska kvalifikationer med avseende på orienteringsarbetets olika grenar, även äga en genom erfarenhet förvärvad förtrogenhet med sådana organisatoriska uppgifter, som särskilt förekomma på utbildningsväsendets område.» 1 Problems and Methods of Vocational Guidance, Studies and Reports Series J Nr 1, Geneve 1922.

De båda konsulenterna, som huvudsakligen skulle anlitas för konsultationsverksamheten, bör ha »tillräcklig förtrogenhet med såväl utbildnings- som yrkesförhållanden, den ene speciellt i fråga om manlig, den andra i fråga om kvinnlig ungdom». Då det närmast kommer på konsulenternas del att upprätthålla en effektiv kontakt med arbetsförmedlingen, »bör de lämpligen genom tjänst vara knutna till båda dessa kommunala institutioner». Den föreslagna yrkesorienteringsbyråns verksamhet anges på följande sätt: »Den huvudsakliga orienteringsverksamheten, avseende både manlig och kvinnlig ungdom, bör omfatta dels allmän information och enskild konsultation på yrkesvalets och utbildningens områden, dels ock förbindelsetjänst i syfte att garantera och organisera samverkan mellan berörda parter, nämligen ungdomen och dess målsmän, avlämnande och mottagande lärare, skolläkare och andra specialläkare, allehanda utbildningsanstalter och organ för ungdomsvård, vidare yrkessammanslutningar samt, genom den offentliga arbetsförmedlingen, enskilda arbetsgivare m. fl. Eftersom erforderligt material och ändamålsenliga metoder för en informations- och konsultationsverksamhet på dessa områden ännu endast delvis stå till förfogande, måste orienteringstjänsten även omfatta en undersökningsverksamhet för att utfinna lämpliga former och hjälpmedel. För att inom rimlig tid kunna träda i full verksamhet gäller det vidare för orienteringstjänsten att inom utbildning och ungdomsvård i möjligaste mån anlita såväl anställda som frivilliga krafter och genom speciell instruktionsverksamhet utarbeta en stab av sakkunniga medarbetare ute på arbetsfältet.» Med denna stab av frivilliga medarbetare ute på arbetsfältet avses sådana lärare, som är intresserade för att påtaga sig det i skolorna oundgängliga yrkesorienterande arbetet och som alltså bör få speciell träning för detta. Såväl i folkskolornas som i andra skolors avslutningsklasser skall orientering införas och denna »bör i möjligaste mån få karaktären av en ordnad undervisning om yrken och utbildningsvägar». Även arbetsförmedlingens och den i utredningen föreslagna yrkesorienteringsbyråns personal bör medverka i detta undervisningsarbete, både direkt med lektioner och föredrag och genom att tillhandahålla material åt skolans folk. Det framhålles med skärpa, att den yrkesorienterande undervisningen inte får uppdragas dt alla lärare och lärarinnor. »Erfarenheten har visat, att det på så sätt blir föga bevänt med det hela av det enkla skälet, att alla undervisare varken äro villiga eller kompetenta därtill.» 1 De särskilt utbildade lärarna skulle kunna meddela denna undervisning i ett flertal klasser, något som redan hade praktiserats på sina håll. Informationsverksamheten i skolorna skulle utom före avslutningen också sättas in vid de tillfällen, då skolungdom övergår från en skolform till en annan. Redan i folkskolans 4:de klass skulle den första orienteringstjänsten sätta in, då huvudsakligen riktande sig till föräldrarna genom föredrag och broschyrer o. s. v. För att göra lärarnas omdömen tillförlitligare skulle metoderna för enhetlig observation (standardprov) uppmärksammas. Både för detta ändamål och för annan undersökningsverksamhet, särskilt av yrkes- och skolstatistisk art, skulle Stockholms statistiska kontor medverka vid yrkesorienteringbyråns arbete. Angående den enskilda konsultations verksamheten skriver utredningen: »Enskild konsultation bör genom den centrala orienteringstjänsten i möjligaste mån beredas ungdomen och dess målsmän när helst så påfordras under skoltiden eller därefter. I den mån orienteringstjänsten icke med egna resurser kan utföra de specialutredningar, som kunna bli erforderliga i vissa fall, bör den kunna träda i förbindelse med specialister, såsom — i fråga om de personliga förutsättningarna för yrkesvalet — läkare och psykologer. När det 1

Yrkesorientering s. 75.

gäller speciella yrken, böra ungdom och föräldrar genom yrkesorienteringstjänsten även kunna få anvisning på lämpliga yrkesutövare, vilka genom avtal förklarat sig villiga att lämna sådan information, som orienteringstjänsten saknar förutsättningar att själv meddela. För individuell behandling böra till orienteringstjänsten hänvisas de elever, vilka lärarpersonalen och de särskilda ombuden vid skolorna anse vara i behov därav. Denna individuella konsultationsverksamhet torde efter hand komma att utvidgas; erfarenheterna från andra håll ha nämligen utvisat, att den är av stor betydelse för alla parter. Givetvis bör den enskilda konsultationsverksamheten likväl icke utvidgas, förrän orienteringstjänsten hunnit tillräckligt fast organiseras och utrustas med de hjälpmedel, som erfordras för sådan verksamhet.» Detta förslag hann aldrig tas upp till behandling inom vederbörande myndighet i Stockholm, innan krigsutbrottet kom och arbetsmarknadskommissionen tillsattes. Därmed kom yrkesvägledningsfrågan i ett nytt läge.

Andra initiativ i yrkesvägledningsfrågan. Också en del initiativ från enskilt håll bör uppmärksammas, emedan de visar hur starkt detta problem under åren före det andra världskrigets utbrott sysselsatte den allmänna opinionen, i varje fall i vissa iekmannakretsar. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anordnade år 1938 en tvådagarskonferens med inbjudna deltagare kring ämnet Ungdomens yrkesutbildning, varvid även frågan om yrkesvalet och metoderna att bistå de unga med detta kom upp till debatt. Liksom på några håll utomlands (t. ex. i Tyskland) har kvinnoorganisationerna i Sverige varit intresserade och verksamma för reformer på yrkesvalets område. Utgångspunkten har väl naturligt nog legat i den hämsko, som den traditionsbundna och ofta irrationella yrkesrekryteringen lagt på kvinnornas möjlighet att välja yrke efter håg och fallenhet och kunna uppnå de poster, som deras förmåga berättigade dem till. Men i de insatser, som kvinnorna gjort, har de dock även inriktat sig på yrkesvalsproblemet i hela dess vidd. I det föregående har framställningen från Yrkeskvinnors klubb i Stockholm och den härav föranledda utredningen i Stockholm omnämnts och citerats. Yrkeskvinnors riksförbund behandlade under ett landsmöte i Malmö 1940 samma fråga. Yrkesrådgivningen, dess principer och organisation i olika länder var likaledes ämnet för Akademiskt bildade kvinnors internationella konferens 1939. Samma år kom första delen av den för lärare, yrkesrådgivare och föräldrar avsedda handboken »Våra yrken», för vilken fyra stora kvinnoorganisationer stod som utgivare. Andra delen utkom 1942. Detta arbete är ännu det enda standardverket av denna art i vårt land. Några officiella aktioner, som svarade mot den allmänna opinionens krav på yrkesvägledningsreformer, kom som vi sett inte till stånd före det andra världskrigets utbrott. Däremot skedde ett visst försöksarbete i det tysta. Detta gäller såväl folkskolan som ungdomsförmedlingen; däremot torde inga motsvarande initiativ ha tagits inom de högre skolorna. Inom folkskolan arbetade bl. a. folkskoleinspektör Y. Norinder på problemet om att redan under skoltiden orientera eleverna om yrkesvärlden och låta dem studera det yrke de utvalt ur alla möjliga synpunkter — i den mån detta lät sig göra genom läsning, intervjuer och besök på arbetsplatser o. s. v. Hjälpmedlet här var en arbetsbok av den art, som används i arbetsskolemetodiken. Några testningar annat än vanlig intelligenstestning förekom inte. — Folkskoleinspektör R. Wennberg, Södertälje^ har även bedrivit långvarig försöksverksamhet inom folkskolan, liksom folkskollärare Malte Eurenius i Norrköping.

BILAGA D

OM ANVÄNDNINGEN AV PSYKOLOGISKA LÄMPLIGHETSPROV I SVERIGE

1. Inom industrin. Under åren efter första världskriget började, som redan nämnts, de psykotekniska undersökningsmetoderna användas vid personalrekryteringen inom många företag utomlands. Till Sverige kom den nya vetenskapen i början av 1920-talet, då Ingenjörsvetenskapsakademien i samverkan med professor Jäderholm utförde en del undersökningar. Resultatet blev emellertid, att Ingenjörsvetenskapsakademien så småningom avskrev saken under motivering, att psykotekniken inte ansågs vara av intresse för svensk industri. År 1928 upptog emellertid Sandvikens Jernverks AB i samverkan med dåvarande Jernkontorets förmansskolor i Domnarvet (doktor Ekelöf) problemet och inkallade två experter från Tyskland, fil. och med. doktor W. Poppelreuter och teknologie doktor K. H. Framkel. Dessa höll en 6-veckorskurs i arbetsstadier och psykoteknik för några ingenjörer från flera större svenska industrier. Efteråt sände järnverket ut en för dessa problem intresserad ingenjör (Sten'hane) till liknande kurser i Tyskland och på hösten samma år startade man en psykoteknisk verksamhet inom företaget. Det framgår av företagets egen framställning 1 , att det var från arbetsstudierna i samband med rationaliseringsarbetet, som man kom fram Ull tanken att granska individernas olikhet i fråga om prestationsförmåga. För att få ett siffermässigt begrepp om de skillnader, som kunde förefinnas, gjordes följande försök. På en arbetsplats av större omfattning utvaldes några arbetare, vilka fingo utföra samma arbete av enkelt slag, som till sin karaktär var praktiskt taget fritt från tillfälliga växlingar. De ifrågavarande personerna voro av ungefär samma ålder, hade samma anställningstid i yrket och voro i kroppskonstitutionen jämförliga. Samma förutsättningar kunde alltså påräknas både ur arbets- och personalsynpunkt. Dessa arbetare fingo tillfälle att arbeta på egen drift och på eget initiativ. Efter ca en vecka sammanräknades arbetsprestationerna för varje man, varvid följande prestationer i st. per timme i medeltal hade uppnåtts: 140, 152, 155, 170, 195, 220, 290, 320, 340. Upprepade försök i samma riktning på olika arbetsplatser bestyrkte det ungefärliga förhållandet 1—3 mellan olika personers prestationer. Med dessa prestationer för ögonen påbörjades psykotekniska undersökningar av redan anställd personal. De för proven utvalda arbetarna indelades av arbetsledningen i fem grupper, »utmärkt, över medelgod, medelgod, knappast medelgod och icke lämp. * .K" H * s t e n h a n e : Psykoteknikens införande och tillämpning vid Sandvikens Jernverks AB i skriften Arbetsledning i teori och praktik, Stockholm 1940.

lig personal». Deras poängställning enligt de psykotekniska proven överensstämde i huvudsak med den praktiska erfarenheten. Eftervärderingar, då något år förflutit, gav samma goda resultat. (För närmare resultat se ovannämnda arbete sid. 148 ff.). Numera användes psykotekniska undersökningar för bedömning av anställningssökande (arbetare, teknisk personal och en del kontorsanställda, vilka provas i den mån resp. avdelningschef så önskar). Provningar utföras även såsom hjälp vid bedömning vid befordringsförslag, vid utrönande av den personliga anledningen till för hög olycksfallsfrekvens samt vid allmänna jämförelser av personalens anlag och lämplighet i anslutning till arbetsanalyser över olika arbeten. Undersökningsmetoden. Vid sidan av prov från den ursprungliga Poppelreuterska provserien användes viss apparatur, som inköpts från Organisation Piorkowski i Berlin och från National Institute of Industrial Psychology, London. Vissa prov har dessutom konstruerats vid Sandviken, medan andra bearbetats (chefsingenjör Stenhane). Den provserie som användes avser att mäta följande egenskaper: 1) synförmåga, 2) färgsinne, 3) kombinationsförmåga, 4) allmän skicklighet, 5) snabbhet, 6) reaktion, 7) proportionssinne, 8) exakthet och ordningssinne, 9) balanssinne, 10) mekanisk uppfattning, 11) konstruktivitet, 12) praktisk uppfattning, 13) uthållighet och seghet, 14) allmän intelligens, 15) allmän kroppskonstitution, 16) anslutning = anpassningsförmåga, 17) formsinne. Förekomsten av de olika egenskaperna var för sig bedöms av provledaren med hänsyn till samtliga prov, där egenskapen visar sig, varvid bedömningen görs från två synpunkter: 1) den siffermässiga (bas för denna: använd tid och utförd prestation), 2) den karakterologiska, som tar hänsyn till hur den prövade reagerat inför uppgiften, hur han utfört provet samt de karaktärsanlag han enligt prövningsledarens uppfattning därunder visat sig besitta. Målet är en »psykologisk diagnos» av den enskilde individen. Poängsiffrorna för de enskilda egenskaperna införes i ett protokoll, varefter man räknar fram en personlig medelpoängsiffra, som är att betrakta som en ungefärlig och summarisk medelnivå. Huvudvikten fästes emellertid vid de olika egenskapernas poängsiffror, som under inbördes kombinering till egenskapskomplex läggs till grund för ett utlåtande om ändamålsenligaste placering i arbeten av olika karaktär. Psykologiska analyser av olika förekommande arbeten utföres och anpassning eftersträvas mellan den enskilde personen och det arbete, på vilket han placeras. Dessa analyser verkställes av provledningen i samråd med arbetsledningen. För att uppnå den nödvändiga personliga kontakten har prövningsledaren före den psykotekniska prövningen ett samtal med den som skall prövas; häri klarlägges dennes tidigare skolförhållanden och praktiska karriär, yttre förhållanden och övriga levnadsdata. Provningen avslutas med en efterintervju, som för provledaren är av stor betydelse för en säker och riktig bedömning. Hittills har omkring 6 000 personer provats enligt dessa metoder. Av dessa har under årens lopp 75—80 % anställts. Järnverkets resurser med en mångfald yrkesgrenar medger också placering av dem, som poängmässigt sett ligger jämförelsevis lågt. Man måste givetvis ur personalvårdande synpunkt dock ta hänsyn till om särskilda anledningar till avrådanden föreligger, t. ex. uppenbar olycksfallsrisk. Vid en persons placering på en arbetsplats tar man också hänsyn till »den psykologiska överensstämmelsen» mellan arbetare och arbetsledare. Som Sandvikens Jernverk h a r utformat sina psykotekniska provningar har stor förståelse och stort intresse enligt uppgift försports också från arbetarsidan. Man har förstått att psykotekniken är ett hjälpmedel för förmånligaste placering även till den anställdes tjänst.

Arbetsledningen i Sandviken är å sin sida belåten med psykotekniken som hjälpmedel till förbättrad anpassning mellan person och arbete. »Den psykotekniska verksamheten betraktas som en personalomhuldande faktor och såsom ett naturligt komplement till den tekniska rationaliseringen», skriver chefsingenjör Stenhane I i sin ovan citerade uppsats.

Efter denna skildring av psykoteknikens ställning vid pionjärföretaget kan vi fatta f oss kort om den övriga industrin. Omfattningen av de psykologiska lämplighetsprövningarna framgår av en översikt, som 1945 publicerats av en kommitté inom Ingenjörsvetenskapsakademiens avdelning för produktions- och fabrikationstekniska vetenskaper. (Rekryteringsfrågor inom svensk industri.) Där redovisas 12 industriföretag, som använder psykologiska prövningsmetoder, och flera finns säkerligen inte för närvarande. Vid Asea, Ludvika, användes sedan några ar prov, som övertagits från Sandviken med några förändringar, huvudsakligen för placering av yngre, nyanställd personal till olika befattningar inom såväl verkstaden som kontoret. Proven ligger dessutom till grund för bedömning vid planerade befordringar samt vid förflyttningar mellan olika avdelningar eller från verkstad till kontor. Under de två första åren hade proven använts på ca 900 personer, vilka praktiskt taget alla anställts. I sitt svar till IVA-kommittén skriver företaget, att personalen med enstaka undantag ställt sig positiv till proven. Någon oro har de inte väckt bland de anställda, och den nuvarande inställningen kan betraktas som gynnsam. Vid Höganäs-Billesholms AB användes sedan 1937 samma prov som vid Sandviken. Erfarenheter och prov utbytas och diskuteras med psykologiska institutionen vid Lunds universitet. »Personalens inställning har i stort sett hela tiden varit positiv», skriver företaget. Vid AB Bofors yrkesskola har vissa prov anställts med redan antagna elever. Ledare för de psykologiska undersökningsmetoderna är här professor J. Elmgren, Göteborg. Fyra prov har rekommenderats till praktiskt bruk: 1) Minnesota A figurdelning (omstandardiserat för Sverige), 2) Minnesota montageprov B (prov på »manuell skicklighet»), 3) rörledningsprov (prov på »praktisk intelligens») och 4) tekniskt begåvningsprov. Poäng ges för antal rätt lösta uppgifter och för använd tid. En viss minimigräns har upplagts för samtliga prov. Ovan minimigränsen tillmätes proven ett rådgivande värde; den som har bättre provresultat skall i regel föredragas framför den som har sämre. Vid jämförelse mellan de först prövade 35 elevernas rangordning enligt proven och lärarnas omdöme fick man en korrelation av + 0-60 ± 0: 07. Vid verkstadsskolorna inom SKF-verken i Göteborg och Katrineholm har det s. k. Minnesota-provet använts sedan år 1937. Apparaturen har inköpts från USA, och prövningen sker helt efter de amerikanska reglerna. (Proven är alltså desamma som vid Bofors yrkesskola men utan omstandardisering för svenska förhållanden.) Allt efter antalet sökande varierar intagningsgränsen från 10 % till 20 % nedifrån enligt den skala, som uppgjorts i Amerika och som medföljer provet. Man tar dock även hänsyn till vissa prov i läsning, räkning och skrivning samt resultatet av ett anställningssamtal och av betyg och omdömen från skolan. I Katrineholm har 199 sökande till verkstadsskolan prövats, och av dessa har 81 antagits; i Göteborg har ca 350 personer prövats och omkring 100 antagits. Vid efter1 oljande jämförelse mellan provresultat och omdömet om den praktiska dugligheten erhölls på 21 elever i Katrineholm korrelationskoefficienten + 0-37 ± 0-07 och på 48 elever i Göteborg + 0-62 ± 0-06.

Som en bidragande orsak till att personalen i allmänhet ställer sig välvillig till proven, anför företaget, att sökande som visat sig svaga i proven i regel beredes annat arbete (grovarbete). Vid Svenska Aeroplan AB, Linköping, har intill hösten 1944 79 ynglingar provat tor inträde till yrkesskolan. Av dem antogs 58. Man använder de oförändrade Minnesotaproven. Vid AB Scania Vabis, Södertälje, har ingenjör P. Spjelkavik utfört undersökningar för att genom prov undersöka vissa färdigheter hos arbetssökande till okvalificerat arbete. Dessa prov är huvudsakligen avsedda som urvalsprov för vissa yrkesgrenar, så att de som nå ett visst minimiresultat antas. Enligt uppgift finns prov för varje yrkesviktig färdighet. Olika prov sammanställs till provserier, avsedda för huvudgrupper av yrken. Bland annat användes följande prov. 1. En ståltråd bockas för hand efter modell. Poäng ges för kvalitet efter vissa normer. Tiden tages. 2. Ett antal pinnar nedplockas för hand i hål. Antal pinnar per 3 minuter räknas. Samma utföres med pincett i stället för direkt med handen. 3. Reaktionsmätare. 4. Olika slags tolkprov, där felets storlek bedömes. Hittills har 350 anställda undersökts; ungefär hälften av dessa har antagits. En undersökning har enligt uppgift visat, att provresultaten i huvudsak överensstämmer med praktiken. Några siffermässiga uttryck för dessa jämförelser föreligger dock mte. Vid Sveriges industriförbunds arbetsledareinstitut har man sedan 1937 i samarbete med Uppsala universitets psykologiska laboratorium bedrivit undersökningar rörande psykologiska lämplighetsprov för industrin. Professor R. Anderberg har varit vetenskaplig rådgivare, och amanuens G. Westerlund har lett arbetet. Som ledande princip i detta arbete deklarerar institutet i det citerade arbetet så: »Med hänsyn till att psykologin ännu saknar tillfredsställande undersökningsmöjligheter för åtskilliga av de psykiska egenskaper, av vilka den praktiska yrkesdugligheten är beroende, har man vid institutet principiellt begränsat provens uppgift till att ge råd och hjälp, då det gäller att utröna, vilka av de anställningssökande som i otillräcklig grad besitta vissa av de fundamentala egenskaper, som en god arbetare inom ifrågavarande arbete behöver ha.» Provens uppgift begränsas därför till att bestämma sådana fundamentala och mätbara egenskaper, som kräves av yrket. Vilka dessa är bestämmes genom en arbetsanalys, och genom jämförelse med redan anställda arbetare söker man fastställa minimikraven. Om en arbetare vid proven visar sig fylla dessa, är det dock inte sagt. att han blir en god arbetare. »Brister i egenskaper, som icke kan prövas, kan motverka det faktum, att vissa minimikrav beträffande andra fyllas.» De yrken för vilka dylika anställnings prov utexperimenterats år vävare och spinnerskor, avsynerskor i den keramiska industrin, kranmaskinister, lärlingar till yrkesskolor vid mekaniska verkstäder samt aspiranter till arbetsledarebefattningar. Delvis på grund av arbetsbristen under krigsåren har en del av dessa urvalsprov aldrig kommit till praktisk användning (gäller t. ex. proven inom textilindustrin). Arbetsledareprovet har däremot använts för tolv olika företags räkning, på så sätt att arbetsledareinstitutet utfört undersökningarna, sammanlagt på 240 aspiranter, åt dem. Prövning av inträdessökande vid verkstadsskolor verkställes av institutet på uppdrag av tre större mekaniska verkstäder, som har dylika skolor. Något mer än 200 personer har provat hittills. Rörande dessa provs tillförlitlighet har institutet gjort en rad kontroller i form av

jämförelser mellan provresultat och arbetsledningens omdöme om samma personers praktiska duglighet. Arbetsledningen indelar personerna i fråga i två grupper. A-gruppen, som visat sig väl fylla de fordringar man med skäl kan ställa på en god arbetare, och B-gruppen, som inte gör det. Personer, som faller över antagningsgränsen i provet, visar sig i majoriteten fall också tillhöra den enligt praktisk erfarenhet bästa delen, medan motsatsen gäller om dem som faller under antagningsstrecket. Som illustration kan man betrakta kontrollundersökningen av 129 i tjänst varande arbetsledare, vilka av sina överordnade karakteriserades som sådana som fyllande krav man rimligen kan ställa på en god arbetsledare (A-män) eller som sådana som inte fyller dessa krav. (B-män). Överensstämmelsen mellan provresultat och praktisk erfarenhet framgår av nedanstående tabell (prövade, som fallit över anställningsgränsen, betecknas med a, övriga med b). Prov

Praktisk erfarenhet

A B

Summa

a

b

62 % 11 % 73 %

4 % 23 %

66 % 34 %

27 %

100 %

IVA-kommittén sammanfattar sina fordringar på de psykologiska lämplighetsprov, som skall kunna användas för personalurval inom industrin, så att de bör vara så oberoende som möjligt av förkunskaper och språklig träning. De skall vara standardiserade på den befolkningsgrupp det gäller, de skall vara oberoende av försöksledarens person och grunda sig på noggrann psykologisk analys av det arbete, som skall rekryteras. Innan proven användes i praktiken för antagande, avvisande eller placering av personer, bör provresultatets överensstämmelse med praktikens måttstock på duglighet kunna anges siffermässigt. Denna betoning av att man måste gå fram med vetenskaplig noggrannhet på detta område, leder kommittén fram till ett förslag om upprättande av en institution »med uppgift alt underlätta strävandena att utveckla och förbättra psykologiska lämplighetsprov». »Institutionen skulle försöka upprätta förbindelse mellan de industrier och psykologiska institutioner, som nu bedriver arbete med psykologiska lämplighetsprov. Arbetet på närliggande områden inom försvarsmakten och statliga institutioner skulle följas. Kontakt skulle även upprätthållas med det forskningsarbete på området, som bedrives vid universitet och högskolor i landet, och det utländska arbetet på området skulle följas genom böcker och tidskrifter. Institutionen skulle förebygga dubbelarbeten på samma områden och bringa till industriens kännedom, vilka arbeten som utförts och vilka resultat som därvid nåtts, samt ge impulser till utredningsoch forskningsarbete. Dessa forskningsarbeten kunna finansieras av IVA eller IVA i samverkan med industrin på de områden, där sådan verksamhet synes särskilt behövlig. Den skulle bestå av representanter för industrin, fackpsykologer samt intresserade personer med kännedom om arbetet på detta område och eventuellt vara knuten till IVA. Institutionen skulle genom tryckta meddelanden, baserade på rapporter från ett årligen anordnat sammanträde med representanter för arbetet med psykologiska lämplighetsprov inom industrin, bringa till intresserades kännedom vad av intresse som framkommit.»

2. Psykologiska undersökningar vid Statens järnvägars personalrekrytering. Sedan 1935 har Statens järnvägar använt psykologiska prov för utgallring av för järnvägstjänst mindre lämpliga sökande till stationskarlsaspiranttjänsterna, vilka är rekryteringsgrad för järnvägens ordinarie tjänster i lägre grader (fr. o. m. 5 lönegraden och uppåt) inom trafik-, ban- och maskinavdelningarna. Året därpå utvidgades undersökningarna också till de sökande till trafikelevkurserna, varifrån tjänsterna i 15:e lönegraden och uppåt rekryteras. Proven har utarbetats av professor R. Anderberg, som i två skrifter redogjort för de metoder som användas vid proven och resultaten av försök, som legat till grund för fastställandet av värderingsnormerna. 1 Den intresserade hänvisas till dessa publikationer för en uttömmande beskrivning. Här skall blott principerna granskas. Liksom vid de av Sveriges industriförbunds arbetsledareinstitut bedrivna undersökningarna för att få fram rekryteringsprov avpassade för olika yrken, avser man i SJproven att pröva de sökande med hänsyn till vissa bestämda för yrket oundgängliga egenskaper. De som faller under vissa gränser i provserierna gallras ut som olämpliga. Även sådana som inte faller för antagningsgränserna, kan vara olämpliga på grund av andra egenskaper, som inte låter sig prövas med de använda metoderna. Full säkerhet når man därför givetvis inte. Men en rad undersökningar på redan anställd personal utvisar, att av de anställda, som enligt sina överordnades omdöme inte passar för tjänsten, ett betydande antal faller under antagningsgränsen, medan motsvarande antal bland de övriga är ringa. Man kan därför säga, att proven ge ett riktigt utslag och att med deras hjälp stor objektiv säkerhet ernås för att inga andra uttas för anställning än sådana personer, som med hänsyn till de egenskaper, som proven är avsedda att utröna, fyller måttet för järnvägstjänst. De prov som använts för sökande till de lägre tjänsterna är tre: ett intelligensprov med 35 olika deluppgifter, som får lösas på hur lång tid som helst. Tiden markeras dock och den sammanlagda tiden slås sedan ut på antalet lösta tests, varvid man får fram prövning nummer två: snabbhet. Dessa båda prov är i huvudsak överensstämmande med dem som professor Anderberg några år tidigare utarbetat för flottans räkning (för prövning av sökande till stamanställning). Det tredje provet är däremot nykonstruerat med speciell hänsyn till järnvägspersonalens arbete. Det kallas reaktionsprovet och prövar förmågan att snabbt och korrekt utföra vissa föreskrivna reaktioner, då vissa signaler ges. De gränser för antagning, som på grundval av 1 000 undersökta personer framdeducerades, innebar underkännande av 37 % av de undersökta. Professor Anderberg anser inte, att man bör använda uppnått poängtal vid proven som en rangordning bland de sökande, som ligger över antagningsgränsen, utan här bör andra uppgifter om de sökande fälla utslaget. Upplysningar från tidigare arbetsgivare, upplysningar om sökandens vandel o. s. v. bör i stället utnyttjas, då de kan belysa karaktärsdrag och andra egenskaper, som inte undersöks av proven. Om alla sådana uppgiftskällor uttömts och sökande stå alldeles lika i avseende på sådana upplysningar, som stått att få, kan man återgå till provet och låta det bestämma placeringen. Det är nämligen bestyrkt av efterkontroll av anställda inom SJ, att det är betydligt vanligare, att de lämpliga (A-männen) återfinns bland dem som har goda provresultat än bland dem som har svaga, varför sannolikheten att få en A-man är större ju högre provpoäng vederbörande har. Vid gallring av de sökande till trafikelevkurserna har man behållit de ovan skildrade proven, men omstandardiserat dem för den grupp (med student- eller realexamen) som 1 R. Anderberg, Psykologiska undersökningar och rekryteringsmetoder vid Statens järnvägar, I och II, Statens järnvägars publikationer, Stockholm 1936 och 1937.

kommer i fråga här. Vid prov med sökande till flottan har man funnit, att medelpoängen i intelligensprov för prövade med enbart folkskola var 47, med realskola 63 och med studentexamen 69. »Skillnaden är beroende av gruppernas olika intelligensnivå», skriver professor Anderberg. Vidare har man tillagt ett s. k. Bourdonprov, där den sökande under loppet av 12 minuter skall utmärka vissa bokstäver i en text på visst bestämt sätt. Han kan t. ex. fa till uppgift att draga ett streck över alla i och p, rita en cirkel omkring alla r samt rita ett kors över f och c, men samtidigt få tillsägelse, att om någon av dessa bokstäver står före ett 1, skall han inte göra något åt de nämnda bokstäverna. Provet blir härigenom ganska komplicerat, och det fordrar både koncentration och fördelning av uppmärksamheten på de enskilda enheterna. Resultatet mates dels i antal rätt gjorda strykningar (Bourdon-kvantiteten), dels i procenttalet rätta strykningar av alla, som borde ha gjorts på de rader den prövade bearbetat (Bourdon-kvalitet). Ytterligare ett prov har tillagts för dessa sökande, vilket avser att utröna hur gott minne den sökande har, samt med hur stor subjektiv säkerhet han bedömer sina egna minnesprestationer. Under de första åren 1936 och 1937 underkändes 37, respektive 34 % av dem, som prövades enligt proven för trafikelever.

3. Psykologiska prövningsmetoder inom försvarsmakten. Historik. Som tidigare nämnts, var det som hjälpmedel vid personaluttagning inom det första världskrigets väpnade styrkor (speciellt i U. S. A.) som de psykotekniska metoderna fick sin första tillämpning i stor skala. Även den svenska försvarsmakten har numera tagit upp den praktiska psykologin i sin personalbedömning. Tanken framfördes redan år 1919 av befälsutbildningssakkunniga i dessas förslag. Det är värt att lägga märke till att betoningen i befälssakkunnigas framställning ligger på att man måste se till, att befäl och manskap förstår varandra bättre än hittills, och att den nya anda av samförstånd, som man ville skapa fram, borde befrämjas genom tvä nya moment: en medborgarfostran av både befäl och manskap och användning av fysiologiska, psykologiska och sociologiska undersökningsmetoder för personalens placering. Av denna tanke förverkligades till en början (under 20-talet) endast punkt ett: medborgarfostran och då endast för befälet. Den fortsatta utvecklingen kan kort karakteriseras så, att huvudsakligen marinen kommit i gång med fysiologiska och psykologiska undersökningar redan före det andra världskrigets utbrott, att armén under kriget utexperimenterade metoder för personalprövning, förlagd till inskrivningsförrättningen, och att denna prövning numera utsträckts att omfatta alla 20åringar. Vidare genomgår alla, som söker fast anställning vid försvarsmakten, vissa prov, och detsamma gäller officersaspiranterna, vilka bl. a. får genomgå en grundlig s. k. karakterologisk undersökning. Central för hela den psykologiska personalprövningsverksamhet, som har tillämpning på alla vapenslag, är sedan 1944 Centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj. De för de olika försvarsgrenarna speciella proven kan fortfarande utformas av dessa själva, men alla resultat meddelas till det centrala organet, som på så sätt kan tillgodogöra sig alla framsteg på området. När nu varje värnpliktig genomgår en enkel psykologisk undersökning, är motivet vad som stadgas i instruktionen för inskrivningsförrättningen, nämligen att inskrivningsnämnden skall vidtaga de åtgärder som erfordras för att i största möjliga utsträckning placera varje värnpliktig så, att han erhåller den utbildning, för vilken han bäst 2 0 — 717431

lämpar sig. Man har funnit, att en psykologisk prövning kan ge värdefull hjälp mec detta. Resultatet av det effektivare personurvalet kan bland annat avläsas direkt ur kost nadsbesparingar; minskad kassationsprocent, t. ex;, bland de till stam anställning antagna ynglingarna betyder en direkt besparing. E t t enda bombflygplan, som förloras genom en flygare, som brister i försiktighet, betyder bl. a. en stor materialförlust för försvarsmakten o. s. v. Att dessa synpunkter framföras betyder inte, att inte hänsynen till de människor det gäller skulle spela in. Lyckligtvis sammanfaller deras intresse av att erhålla rätt placering, där de kan göra en insats och komma till sin rätt och därför har möjlighet att trivas, med den anställande partens intresse av att få så duglig personal som möjligt på alla poster — och sa personligt välanpassad personal som möjligt. Korrelationen mellan en dålig anda inom ett förband och bristfällig personalfördelning är bestyrkt genom iakttagelser och undersökningar — liksom motsatsen. Om de värnpliktiga får för svåra uppgifter och därför ständigt löser dem illa, eller om de tvärtom känner sig bli dåligt utnyttjade genom placering på alltför okvalificerat arbete, blir resultatet en dålig anda över huvud taget. Att exakt samma förhållande måste råda inom ett civilt företag är självklart. I samma mån som arbetsresultatet hänger på den enskilde arbetarens personliga insats — och när gör den inte det, om man ser närmare efter? — är det i längden lönande med åtgärder för de anställdas trivsel. — Att inte en aldrig så riktig personalplacering löser alla problem står väl klart utan vidare, och vissa intressanta uppslag i annan kompletterande riktning refereras i det följande. Äldst är marinens arbete med de fysiologiska och psykotekniska hjälpmedlen. Sedan mitten av 1920-talet har sökande till fast anställning vid marinen regelbundet underkastats enhetligt utformade prövningar, framför allt i mentalt avseende. Dessa prövningar gjordes 1933 till föremål för en djupgående vetenskaplig bearbetning i fråga om de mentala proven av professor Anderberg. I övrigt ha specialprov för lyssnare, signalister, avståndsobservatörer o. s. v. efterhand utarbetats och under vederbörande officerares och läkares ledning kommit till användning på såväl anställningssökande som värnpliktig personal. Under den förstärkta försvarsberedskapen gjordes vid Vaxholms kustartilleriregemente undersökningar, som visade att ett mycket stort antal värnpliktiga dock ansåg sig felaktigt placerade och kunde uppvisa skäl för denna uppfattning. Liknande meningar gjorde sig gällande bland truppofficerarna. Regementschefen beslöt då, att frågorna rörande uttagning till utbildning och anpassning till arbetsuppgifterna skulle ägnas avsevärt mera ingående uppmärksamhet, och de metoder, som utarbetades för KA 1 (av doktor Nycander, löjtnant Liljedahl m. fl.), tillämpades redan från 1942 på hela kustartilleriet och vissa andra truppförband inom marinen (t. ex. Sjökrigsskolan). Vid uppläggningen av verksamheten medverkade bl. a. professorerna Petzäll, Elmgren och von Euler. Det arbetsorgan som på detta sätt växte fram var uppdelat på tre arbetsfält: arbetsstudiedetalj, personalprövningsdetalj och registrerings- och expeditionsdetalj. Det särskilt noggranna uttagningsförfarandet vid kustartilleriet var betingat av detta vapenslags starka specialisering och den proportionsvis stora andel av personalen som tilldelas kvalificerade arbetsuppgifter, delvis av teknisk art. Från år 1943 tillämpas emellertid en i sin uppläggning enhetlig metodik för personaluttagningen inom hela marinen (flottan och kustartilleriet). I vad denna avser värnpliktiga sammanfaller det första momentet (inskrivningsprövningen) med de övriga försvarsgrenarna. En kort redogörelse för denna lämnas därför först, varefter marinens speciella uttagningsverksamhet beröres något — liksom de övriga försvarsgrenarnas.

Nuvarande personaluttagningsmetoder. Inskrivningsprövningen. Tidigare nöjde man sig vid inskrivningen med en rent summarisk läkarundersökning. Vissa insufficienser, som då konstaterades, ledde automatiskt till frikallning (vilket [någon gång ledde till slentrian, såsom då svenske mästaren på 10 000 m frikallades Iför fotinsufficiens). Vid inskrivningsförrättningen är utom inskrivningschefen två 'civila närvarande (utsedda av landstinget). Sedan man förhört sig om den värnpliktiges civila utbildning, fattar man omedelbart beslut om vilket vapenslag han skall tilldelas. En tredjedel uttas till befälsutbidning. Sedan 1943 underkastas alla 20-åringarna vid inskrivningen en prövning för en första grov nivåbestämning. Testet utföres i grupper på 30 man och tar U/4 timma. Genom en synnerligen förenklad rättningsmetod kan proven vara rättade 10 minuter efter att de inlämnats och resultatet — uttryckt i en enkel poängsiffra, som anger vederbörandes placering i en rangordning efter normalfördelning — ligger framför inskrivningsnämnden, när de tar mot den värnpliktige. En noggrannare läkarundersökning än man tidigare brukat göra har då även ägt rum. På grundval av detta material sker sedan uttagningen. Prövningar efter

inryckningen.

Genom ovannämnda intelligenstest (I-provet) uppspåras först och främst de klart undermåliga. Av dessa frikallas en mindre del redan vid inskrivningen (»O-förklaras»), resten placeras i den s. k. E-gruppen, den lägsta provgruppen, och vid respektive förband underkasta de en noggrannare psykiatrisk undersökning. En tid efter inryckningen sker en bestämning av intelligensåldern enligt vanliga testmetoder, men dessutom söker läkaren komma underfund med andra psykiska egendomligheter, som kan vara av betydelse. Även andra värnpliktiga än de oligofrena, exempelvis sådana som haft nevrotiska besvär och liknande, undersöks på detta sätt. Resultatet blir, att ca 1 % av samtliga frikallas. Av en årsklass på 46 000 betyder det ca 500 man. Värnpliktiga läkare får gå igenom särskilda kurser för denna uppgift. Det kan omnämnas, att ca 90 % av dem som vid I-provet hänföres till grupp E gått ut folkskolan efter § 48, alltså med förkortade kurser eller gått i hjälpklass. Vissa intressanta differenser mellan landsdelar och trakter i vårt land har också kunnat förmärkas vid denna undersökning. Efter inryckningen får alla värnpliktiga under en halv timme författa en kort levnadsbeskrivning, som tillsammans med I-provet tillställs den officer (kapten eller äldre löjtnant) som är hans kompanichef. Vid ett personligt samtal med var och en söker officeren knyta kontakt med den värnpliktige och bilda sig en uppfattning om hans egna önskningar, om han varit i normal kondition vid provets avläggande m. m. Det är givetvis av avgörande betydelse, att personalfördelningsofficeren har den rätta inställningen, när han på detta sätt skall söka få personlig kontakt med var och en. Vissa anvisningar om de frågor som bör ställas — t. ex. avseende föregående yrken och sysselsättningar — ges på den blankett som officeren har framför sig. Den värnpliktige skall bjudas sitta ned, medan man samtalar o. s. v. För de utvalda officerare som ombesörjer denna personalprövning har man också ordnat med kurser, och så småningom skall det psykologiska momentet i officersutbildningen förstärkas betydligt. Den värnpliktige kan, efter vederbörande förbandschefs bestämmande, till slut genomgå ett fysiskt prov, en hinderlöpningsbana, som standardiserats i avseende på tidsåtgången.

Antagningsprov för stamanställda inom armén. Dessa prov ledas vid förbanden av officerare (varav ca 40 får en utbildningskurs varje år, f. n. ca 200 utbildade) och värnpliktiga (t. ex. lärare). Prövningen består av följande moment: 1. Ett intelligensprov som ges i grupp. De som faller under den gräns som utgöres av ungefär 40 %-strecket i normalfördelningskurvan faller igenom redan här. 2. Ett kunskapsprov i modersmål och räkning. Vissa sorteras ut här, men om någon har bra resultat i intelligensprovet men är svag i kunskapsprovet kan han dock antas. 3. De sökande författar en levnadsbeskrivning. Sedan denna antagningsprocedur börjat tillämpas, har kassationsprocenten sjunkit till hälften (1943 10 % mot nära 20 % 1942). Detta innebär en besparing av ca en miljon kronor för varje årgång.

Prövning av officersaspiranter för armén (0-provet). Prövningen av officersaspiranterna avser att ge en bild av hela personligheten såvitt detta kan uppnås med mångsidiga tests och sakkunnig prövningsledning samt — inte minst — genom att den slutgiltiga explorationen läggs i händerna på en synnerligen kvalificerad psykolog. Undersökningen avser att ge både en längdsnittsanalys och en tvärsnittsanalys, såväl en bild av vederbörandes tidigare liv som av hans aktuella status. De olika momenten är: 1. Skriftliga uppgifter, som vederbörande lämnar om sig själv. 2. En levnadsbeskrivning. 3. Ett intresseschema, där han skall utmärka sin värdering av 24 skolämnen, 124 yrken, 80 fritidssysselsättningar och sin inställning till en rad olika livsprinciper samt deklarera vilken form av sociala kontakter han föredrar (få eller många vänner o. s. v.). Till slut får han förorda några samhällsreformer bland 44 stycken uppräknade (varav några är barocka, andra diskutabla ur t. ex. demokratisk synpunkt o. s. v.). 4. Ett personlighetsschema med ett 60-tal frågor att besvara. 5. Mätning av simulantkapaciteten (förmågan att tänka på och utföra flera saker samtidigt). 6. Ett arbetsprov, som mäter uthålligheten i en långtråkig uppgift. 7. Situationsprov: beskrivning av en rad situationer ur verkligheten, som det gäller att ta ställning till. De olika alternativen är angivna och värderas med olika poäng. 8. Ett intelligensprov med vikt lagd vid vissa för officersyrket viktiga funktioner. 9. Ett teoretiskt tekniskt prov dels på s. k. konstruktivitet och dels på mekanisk uppfattning och 10. fyra praktiska prov på teknisk förståelse och handlag. Dessa prov utföres inför fyra olika försöksledare, som genast efter provet sammanträder och konfronterar sina åsikter om den prövades sätt att lösa uppgifterna. Det är nämligen ofta lika viktigt hur en sak löses som att den löses, om det sker genom målmedvetet intelligent arbete eller genom planlöst trying and error, som av en slump kan lyckas till slut. Till slut följer 11. explorationen inför psykologen. Sedan 1944 har försvarsmakten anställt doc. T. Husen som »militärpsykolog». Arbetet med officersprövningen är förlagt till personalprövningsdetaljen vid Centrala värnpliktsbyrån i Stockholm. Personal för ledning av denna exploration har man fått genom kommendering av inkallade psykologiskt skolade personer eller genom anställande av sådana (exempelvis licentiater i psykologi som samtidigt är folkskollärare, läkare med social praktik m. fl.).

Marinens personaluttagning. Verksamheten ledes numera av en personaluttagningscentral knuten till marinstaben. De utta*ningsmetoder som används för stammanskapet och officersaspiranterna motsvarar i°allt väsentligt vad som beskrivits ovan. Däremot är de fortsatta prövningarna med de värnpliktiga grundligare och mångsidigare än vad som förekommer mom armen. Efter inryckningen genomgår alla vissa prov, skriver bl. a. en liten levnadsbeskrivning och får tillfälle till ett personligt samtal med prövningsledare. En grundlig intelligensundersökning resulterande i en anlagsprofil vidtages dessutom med vissa grupper av de värnpliktiga (och med alla fast anställda). De svaga undergår psykiatrisk undersökning på samma sätt som beskrivits ovan under armén. Provhäftets uppgifter överförs sedan i förkortad form på s. k. kvalifikationskort efter det moderna amerikanska hålkortssystemet. Sortering efter de olika instansade uppgifterna kan ske ögonblickligt och utan maskin. Dessa kvalifikationskort följer sedan den värnpliktige under hela utbildningstiden och bevaras för senare behov. Befälsomdömen, tjänstgöring o. s. v. instämplas efter hand. Ett vapenslag som kustartilleriet har en stor procent av sin personal placerad i specialuppgifter av ofta rent teknisk art; för uttagningen till dessa — exempelvis radiosignalister, riktare, hydrofonister — har man konstruerat bestämda psykotekniska urvalsprov. Som exempel pä ett dylikt kan nämnas provet för pjäsriktare, som undersöker förmågan att följa ett rörligt mål med hjälp av en apparat för bada händerna, där det gäller att med tillhjälp av vevar söka hålla ett framför ögat placerat harkors så att det sammanfaller med en rörlig målpil. Apparaten och metodiken har skapats och prövats av marinens personaluttagningscentral och neurofysiologiska institutionen pä Karolinska institutet. Skillnaderna mellan olika prövade individer är synnerligen markant: normalt lyckas de intellektuellt bäst utrustade också bäst i proven, men enstaka intressanta undantag finns då eljest svaga begåvningar gör utmärkta resultat här. övningsfaktorn kan också studeras mycket vackert för denna funktion, och därvid finner man att de som börjat bäst i stort sett också håller tätplaceringen efter kortare och längre övning. Som en specialitet för kustartilleriet får man ännu betrakta det sociologiska momentet i den militärpedagogiska verksamheten. Med det sammanhänger upptagandet av medborgarfostran. Inom det förband där det psykologiska undersökningsarbetet har arbetat längst och mest, KA 1, har man funnit att man visserligen vinner mycket i effektivitet och trivsel på den vägen. Men någon garanti för att personalen skall trivas och göra sitt bästa ens om de verkligen skulle kunna placeras på »rätt plats» — vilket för övrigt måste vara en uppenbar utopi för ett beväpnat förband som bara skall ha vissa specialister — har man givetvis inte. Därför beträdde man samtidigt en annan och mera direkt på anpassningen och »andan» riktad verksamhet. Dels undersökte man med en enkät om personalen var nöjd med sin placering eller inte. Siffrorna blev jakande för flertalet, 58 %. En minoritet, 14 %, var direkt missnöjda och 28 % ställde sig likgiltiga till frågan. Undersökningen gjordes 1943 och man hade då ett material som till en del genomgått olika uttagningsprov, såsom utförligt intelligensprov, samtal med uttagningsofficer o. s. v. Andra hade inte alls prövats. Något resultat hade de genomgångna proven detta år inte haft för placeringen, varför man här hade tillfälle att studera, om själva det faktum att en inkallad blir föremål för denna inledande kontakt gör någon skillnad i hans attityd till arbetsuppgifterna. Han hade alltså inte kommit på riktigare plats men han hade fått tillfälle att åtminstone tala med en officer innan han började. Skillnaderna är märkliga. Den grupp som genomgått proven har bara en tredjedel så många missnöjda som de andra. Det är alltså i detta fall den mänskliga kontakten,

inte några faktiska åtgärder som ökat arbetsanpassningen högst väsentligt. — Även andra skillnader mellan olika grupper, såsom stads- och landspojkar, märkes. En liknande »nöjd-undersökning» gjordes strax före freden inom hela flottan (13 000 man). Delvis som en konsekvens av dessa lärdomar har man nu inom kustartilleriet på allvar tagit upp det gamla uppslaget från 1918 års bef älsutbildningssakkunniga: medborgarfostran. Officerarna (plutonchefer och skolkompanichefer, d. v. s. fänrikar, löjtnanter och kaptener) har ålagts att undervisa manskapet i 30-mannagrupper. Kurser på en vecka (i framtiden två veckor) har hållits för officerarna, då de får råka ledande personer i det samhälleliga livet och sätta sig in i det anbefallda icke-militära undervisningssätt som skall tillämpas. De 20-åriga rekryterna får sedan på lektionerna tillfälle att diskutera med sina militära chefer, något förut ohört. Detta har haft en utomordentlig effekt; missnöjet, som är ofrånkomligt i en sådan tvångssituation som den värnpliktige befinner sig i, fär möjlighet att vädras ut, officerarna lär sig i sin tur se och förstå sitt folk bättre än förr och onödiga friktionsanledningar undanröjs. Vad man på detta sätt vinner i lojalitet och effektivitet är svårt att mäta men kan knappast överskattas, anses det på militärt häll. Personaluttagningen vid flygvapnet. Fr. o. m. våren 1945 har uttagningen av flygande personal vid Flygvapnet (officersaspiranter, vpl flygförare, stamflygförare) handhafts av en särskild antagningskommission. Denna består av tre aktiva flygofficerare (representerande Flygstabens utbildningsavdelning och Krigsflygskolan, Ljungbyhed) en förste flygläkare samt två psykologer. Samtliga anställningssökande genomgår i grupper om 10 en tvådagarsundersökning, som omfattar dels ingående kontroll av de kroppsliga förutsättningarna, dels en psykologisk undersökning av samma omfattning som de karakterologiska prövningarna av kadetter vid armén ehuru vissa specialprov finns med och själva bedömningen göres med hänsyn till flygarjTkets speciella krav. Undersökningarna avslutas med att de sökande får inställa sig inför kommissionen, som efter diskussion av samtliga data som insamlats rörande den sökandes förutsättningar fattar beslut om anställning. Till skillnad från de karakterologiska prövningarna vid armén är det alltså vid flygvapnet verkligen fråga om ett utnyttjande av psykologisk sakkunskap för uttagning av personal. Samarbetet mellan utbildningsofficerare, läkare och psykologer är därvid en garanti för att bedömningen blir så allsidig som nödvändigt vid uttagning till ett så krävande yrke som flygarens. Även under själva utbildningen sker vid Flygvapnet en fortlöpande gallring, så att endast omkring hälften av de från början antagna återstår efter den grundläggande flygutbildningen. Denna gallring sker sedan 1947 i kontakt med psykologisk sakkunskap och med tillämpning av psykologiskt utarbetade prövningsmetoder. 4. Privat yrkesvägledning m e d p s y k o t e k n i s k a hjälpmedel. Nyåret 1940 startades i Stockholm Institutet för praktisk psykologi och yrkesvalsfrågor i Stockholm, lett av fil. mag. Maria Ruthquist och dr phil. Walter Jacobsen. Båda hade redan tidigare varit sysselsatta med psykologisk prövning av yrkesväljare, den förra privat, den senare inom NKI-skolans studievägledning. Något år efter grundandet fick institutet ett stödjande råd av intresserade personer, bland vilka märkes professor S. Wahlund, yrkesinspektrisen Ida Fischer, instruktören i ABF O. P. Månsson och fru Anna-Lisa Söderlund.

Institutets syfte har varit att verka för en yrkesvägledning, som grundades på psykologiska anlagsprov. Man har arbetat på två linjer: dels mottagning av rådsökande vid byrån, dels propaganda och upplysningsverksamhet genom föredrag, artiklar, demonstrationer och praktikantverksamhet. Anlagsundersökningarna. Institutet anlitades under åren 1940—44 av ca 1 500 rådsökande. En del har kommit genom hänvisning från skola eller annan institution, andra har kommit genom omnämnanden i pressen, radio eller liknande. Åldern varierar från 14 år, som fixerats som minimiålder, till över 40 år. Medelåldern har legat något under 20 år. Motiven till rådfrågningen kan grupperas på följande sätt: 1) Allmän villrådighet vid yal av yrke och utbildning (den avgjort största gruppen); 2) om man redan slagit in på eller bestämt sig för en viss yrkesinrättning, kommer man för kompletterande upplysningar eller bekräftelse i fråga om anlagen; 3) speciella svårigheter: skolsvårigheter eller anpassningssvårigheter i påbörjat arbete, vilket för tanken på yrkesbyte. Anlagsundersökningen sträcker sig för varje klient över två dagar och består dels i ett skriftligt grupptest, dels ett individuellt prov, då den prövade hela tiden iakttages av prövningsledaren, som bedömer arbetssättet, temperament o. s. v. Det individuella arbetsprovet avser att pröva följande huvudområden: A) Handlag, B) Orientering i objektvärlden, C) Orientering i begreppsvärlden, D) Spontan produktivitet, fantasi, idérikedom, andlig livaktighet, E) Noggrannhet. Provningsresultatet införs på en blankett i form av en »prestationsprofil» med 22 olika rubriker, avsedda att täcka en egenskap (eller rent av ett yrkesanlag). Graderingen är från 0 till 9 med indelning i »över genomsnitt» (0—2), »på genomsnittet» (3—6) och »under genomsnitt» (7—9). Vissa »prestationsgenomsnitt» kan också räknas ut, fördelade på »konkret»-uppgifter och »abstrakt»-uppgifter. Det genomsnittliga arbetstempot i hantverksmässiga arbetsuppgifter och »abstrakt»-uppgifter tas också fram. Som sammanfattning ges en »Allmän kommentar» och ett särskilt utlåtande avsett som rekommendation till yrkesvalet. På denna blankett graderas vederbörandes lämplighet för olika arbetsarter i en 7-gradig skala. De arbetsarter som betygssätts är följande: I. Manuellt arbete med konkret material. 1. Tempoarbeten med enkla (hand-)grepp (okvalificerade) 2. Enklare tillverkningsarbeten för hand (kvalificerade) 3. Mera komplicerade tillverkningsarbeten med något svårare rumsföreställnings- och beräkningsproblem 4. Precisionsarbeten för hand 5. Efterbildande gestaltningsarbeten med dominerande skönhetssynpunkt 6. Nyskapande gestaltningsarbeten med dominerande skönhetssynpunkt. II. Arbete med maskiner och tekniska

anläggningar.

7. Praktiskt manuellt: Bemästrande av uppgifter genom omedelbar åsyn och manipulering: »montering» 8. Teoretiskt-konstruktivt: överblick, förklaring, beräknande; abstrakt tekniskt kombinerande. III. Arbete med språkliga texter, handlingar o. s. v. 9. Praktiskt-manuellt: Mera rutinmässigt skriv- och ordningsarbete i kontor eller sätteri 10. Intellektuellt: Mera självständigt tankearbete inom affärs- och kontorsvärlden.

IV. Expeditionsarbeten

av olika slag med

allmänheten.

11. Servicearbeten, försäljning och annan expeditionstjänst 12. Dito, högt kvalificerade banor.

5. De akademiska institutionerna för praktisk psykologi. Stockholms högskolas psykotekniska institut. Vid Stockholms högskolas institut för psykologi och pedagogik påbörjades 1937 en verksamhet med vissa praktiskt psykologiska uppgifter på yrkesrådgivningens, personalanställningens och arbetshygienens områden, vilken verksamhet från sommaren 1943 överflyttades till ett särskilt institut för praktisk psykologi (psykotekniska institutet). År 1944 säkerställdes institutets ekonomi genom en donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Sedan 1946 lämnar staten och Stockholms stad anslag. Ledningen av institutet utövas av en direktion med professor S. Tunberg som ordförande och professor Katz som v. ordförande och inspektor. Personalen består (1947) av en föreståndare, fil. lic. Waldemar Fellenius, och ett 15-tal anställda. Årsbudgeten uppgår till ca 150 000 kronor. Verksamheten är organiserad på tre grenar, en för yrkesvägledning, en för personalurval och en för forskning och för träning av praktiska psykologer. I arbetet med yrkesvägledning råder ett intimt samarbete mellan institutet och olika sociala organ, framför allt den offentliga arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen. Speciell uppmärksamhet har ägnats åt yrkesvalsproblemen bland partiellt arbetsföra och andra grupper, för vilka den psykologiska anpassningen till ett yrke är särskilt viktig och särskilt svår, t. ex. ungdomar som råkat i allvarlig konflikt med rättvisan. Enligt regeringsbeslut skall varje person numera genomgå en psykologisk undersökning före placering i ungdomsfängelse. På området för personalurval har institutet konstruerat och standardiserat lämplighetstests för ett antal offentliga och privata institutioner och företag. Detta arbete betalas vanligen av beställarna, men institutet lämnar aldrig ut prövningsserierna att användas av dessa själva utan tar ansvaret också för det praktiska administrerandet av festen; detta utföres alltid av institutets egen personal. Bland de offentliga myndigheter som hittills (1947) anlitat institutet för sina rekryteringsproblem märkes Tekniska högskolan, Handelshögskolan, Statens polisskola, några seminarier och yrkesskolor; för vissa militära urvalsfrågor har samarbete ägt rum med krigsmaktens egna personalfördelningsorgan. Bland de industrier som anlitat institutet kan nämnas ASEA (Västerås), försäkringsaktiebolaget Skandia-Freja, Åtvidabergs industrier, Städernas vakt och olika transportföretag. Samarbetet har inte främst avsett urvalet av arbetspersonal utan av förmän, ingenjörer och andra mer kvalificerade grupper. I fråga om det forskningsarbete som inte är direkt förbundet med konstruktion och kontroll av tests, skall bara nämnas ett par exempel, som är karakteristiska för denna art av arbete. Den ena undersökningen utföres på uppdrag av en svensk skrivmaskinsfabrik och rör vissa psykologiska problem i maskinskrivningen, vilka har betydelse både för konstruktionen av maskinerna och för utbildningen i maskinskrivning. Det andra exemplet är en nyligen avslutad undersökning av de psykologiska orsakerna till bussolyckor. Den är utförd i samarbete med Stockholms spårvägar, som också finansierat den.

Psykologiska laboratoriet vid Uppsala universitet. Genom sin ledare professor R. Anderberg kan Uppsala universitets psykologiska institution sägas ha blivit pionjären för psykotekniska lämplighetsprövningar inom det praktiska livet. Professor Anderbergs insatser härvidlag har omnämnts i de föregående avsnitten om SJ:s anställningsprov och Svenska industriförbundets insatser för vetenskapligt personurval inom en del industrigrenar. Samarbetet mellan Uppsala universitets psykologiska institution och Industriförbundet daterar sig från år 1937. Psykologiska institutionen vid Lunds universitet har bl. a. varit sysselsatt med utformningen av de grupptests, som användes vid inskrivningen till militärtjänst. Docent T. Husen, som främst varit verksam vid detta arbete, förestår nu som militärpsykolog krigsmaktens centrala byrå för psykologiska urvalsmetoder, Personalprövningsdetaljen vid centrala värnpliktsbyrån. Institutet för praktisk psykologi vid Göteborgs högskola har under professor J. Elmgrens ledning utarbetat nya och omstandardiserat en del äldre yrkeslämplighetstests och har bl. a. ledningen av elevurvalet till en del industriers verkstadsskolor. Professor Elmgren har vidare fått skolkommissionens uppdrag att leda det pedagogiska forskningsarbete, bl. a. utarbetande av ett flertal tests, som avser att lägga en grund för reformer inom skolväsendet.

RESERVATION I 5:e kapitlet av detta betänkande diskuterar kommittén bl. a. frågan om skolbarns arbete på eftermiddagar och under ferietid. Innebörden av de rekommendationer som där framläggas är, att lagstadgat hinder för skolbarns anställning i förvärvsarbete ej bör finnas. Det skulle i stället ingå i skolans allmänt omvårdande verksamhet att utöva tillsyn över barnens sysselsättningar vid sidan av skolarbetet. Då anledning till ingripande förekommer, skall sålunda hänvändelse från lärarens eller skolans sida göras i första hand till vederbörande barns hem och i andra hand till dess arbetsgivare samt slutligen, om rättelse ej vunnits, anmälan göras till barnavårdsnämnden. Undertecknad kan icke dela kommitténs uppfattning i denna fråga. Dels skulle nämligen konsekvensen av en sådan ordning bliva, att reglerande ingrepp från samhällets sida insattes först sedan skada redan skett, dels skulle skolan, om den ålades en övervakande uppgift av detta slag, lätteligen komma i konflikt med barnens målsmän till stort men för dess egentliga uppgift: att fostra och undervisa barnen. Jag är emellertid fullt ense med kommittén om att skolbarnens bredvidsysslor borde kunna legaliseras på ett enklare sätt än genom den nu föreskrivna individuella dispensvägen över Riksförsäkringsanstalten i Stockholm. Det förefaller som om länsarbetsnämnderna borde kunna anförtros uppgiften att, efter yttrande från skolans sida, pröva och avgöra ärenden av detta slag. Alfr. Håsselberg.

INNEHÅLL. Sid.

Första kapitlet. Vad arbetet betyder för individen Arbetet är inträdesbiljetten till samhället. Ungdomsarbetslöshet är ungdomsproblemet framför alla andra. Arbetets egenvärde. Kan fritidens sysselsättningar kompensera bristen på arbetsglädje? Hinder för arbetsglädjen: Olika arbetsarter passar olika människor; arbetstiden för lång för de de unga anställda. Arbete L med karaktär av återvändsgränd. Ungdom som kommit på fel plats.]

5 Andra kapitlet. Missanpassning och vantrivsel i arbetet „ Utbredningen av missanpassning och vantrivsel i yrkesarbetet. Ungdomens platsbyten. Trivseln i arbetet. Tredje kapitlet. Yrkesvalet Hur sker yrkesvalet nu? Boråsungdomens yrkesval. Elever som fått yrkesvägledning i Stockholms folkskolor. Infödd och inflyttad ungdom i Stockholm. Hur bör yrkesvalet ske? Principen om det fria yrkesvalet. Hur skall samhället hjälpa till? Ungdomens yrkesönskningar. Privilegierade yrken och deras motsats. Yrkesfördelningen och dess förändringsriktning. Yrkesväxling. Yrkesväxling mellan två generationer. Yrkesarvets omfattning bland de nu unga.

40 Fjärde kapitlet. Yrkesvägledning Historik. Yrkesvägledningens nuvarande organisation och arbetssätt. Den centrala ledningen. Fältorganisationen. Arbetets omfattning och art. Platsförmedlingen. Yrkesvägledningen: arbetets omfattning, hur yrkesvägledningen arbetar. Personuppgifter från skolan till yrkesvägledningen: Betyg; lärarutlåtande; fortlöpande elevjournaler; särskilda skolpsykologer eller skolkuratorer; läkarutlåtande; elevernas självdeklaration. Yrkesvägledningssamtalet. Psykologiska prövningsmetoder i yrkesvägledningen. Fru Ronnebäcks motion. Rekrytering och utbildning av yrkesvägledare.

61 Femte\kapitleU Ungdomens arbetsförhållanden « Inledande anmärkningar. Minimiåldern för barns användande i arbete. Skolbarns arbete på ferier och eftermiddagar. Tillsynen över den unga arbetskraften. Anmälningsskyldighet. Intygsbok. Skyddet mot olycksfall och ohälsa. Åtgärder mot olycksfall. Hälsokontrollen för minderåriga. Straffbestämmelser. Läkarbesiktningens omfattning. Läkarbesiktningens nuvarande karaktär. Besiktningens värde. Kommitténs slutsatser och förslag rörande hälsokontrollen. Arbetstiden och dess förläggning. Nuvarande bestämmelser om nattvila. Arbetarskyddskommitténs förslag. Arbetstiden bör minskas för de minderåriga. Nuvarande förhållanden. Ungdom i utbildning på arbetsplatsen. Bestämmelserna om raster för minderåriga.

Sid.

Sjätte kapitlet. Ungdomens yrkesutbildning 123 Yrkesutbildningens nuvarande läge, allmänna synpunkter. Vilka bör få yrkesutbildning? H u r skall en allmän yrkesskolning kunna utformas? Den skolmässiga yrkesutbildningens nuvarande omfattning. Vägarna till yrkesutbildning efter folkskolan; heldagsskolor, deltidsskolning. Framställda reformförslag rörande yrkesarbetareutbildningen. Arbetsmarknadens yrkesråd. Utbildning enbart genom oreglerad praktik på arbetsplatsen. Vad gör företagen själva? Några exempel p å utbildning för »ufaglserte» i Danmark. Önskemål och principiella synpunkter rörande e n . u t b y g g n a d av yrkesutbildningen. Näringslivets krav. Individens krav. Obligatorisk yrkesutbildning? Formerna för en utbyggd yrkesutbildning. Sjunde kapitlet. Ungdom som flyttar till städerna Inflyttningen till Stockholm. Anpassningen i arbetet. Lönen och omdömena om denna. Den totala anpassningen i förhållande till uppväxtmiljön. »Socialiteten.» Sammanfattning och förslag. »Ungdomens hus.» Byråns arbetsuppgifter. Byråns organisation, kostnader. Stockholmsförslagets tillämplighet p å andra orter med inflyttad ungdom.

15 Åttonde kapitlet. Sammanfattning och förslag 167 Karakteristiska drag i bilden. Ungdomens arbetsproblem kan inte isoleras. Ungdomsvårdskommitténs plan till en förebyggande ungdomsvård. Yrkesvägledningen. Ungdomshälsovården. »Eftervårdens» organisation och personal. Förslag till en provisorisk försöksutbildning för yrkesvägledare. Förslag om försöksverksamhet med ungdomshälsovård. A. Ungdomshälsovård förlagd till yrkesvägledningen. B. Försöksverksamhet med utbyggd hälsokontroll vid läkarbesiktningen av minderåriga enligt arbetarskyddslagen. Bilaga A. Rundfråga rörande ungdom som lämnade folkskolan 1942

....

Tabeller 1. Yrkesgrupperingen bland de tillfrågade barnens fäder (eller målsmän) och bland manliga yrkesutövare enligt folkräkningen 2. Yrkesanpassningsgrad, absoluta tal 3. Yrkesanpassning efter barnens bostadsort, rel. tal avseende fall med känd anpassning 4. God och dålig yrkesanpassning fördelad efter avgångsklass i olika bostadsorter, relativa tal 5. a. Pojkarnas yrkesfördelning b. Flickornas yrkesfördelning 6. a—d. Graden av anpassning för pojkar inom olika yrken, på landsbygden, i tätorter, städer utom Stockholm och i Stockholm 7. a—b. Samma för flickor 8. Åldersfördelning, a. fördelade efter bostadsort, b. fördelade efter kön . . 9. Studier efter folkskolans slut 10. Platsfrekvens bland ungdomen utanför Stockholm 11. Stockholmsungdomens platsfrekvens. Förhållandet mellan antalet anställningar och anpassningen i yrket 12. Stockholmsungdomens platsfrekvens. Förhållandet mellan antalet anställningar och familjens beröring med understödsmyndigheterna 13. a. Yrkesanpassning som funktion av begåvning och bostadsort 13. b. Väl anpassade, anpassningsgrad 2 el. 3 14. Yrkesanpassning som funktion av betyg 15. Hur ungdomen i Stockholm fått sina innehavda anställningar

193 214 215 216 217 218 223 226 228 229 230 231 232 235 235 236 238

Sid.

16. Hur Stockholmsungdomen, fördelad på vid arbetsförmedlingen inskrivna, •1- resp. icke inskrivna, fått sina innehavda anställningar 239 17. Anpassningsgrad i relation till sättet för anställning i nuvarande arbetet, absoluta och relativa tal 240 18. Folkskoleundersökningen. Stockholmsmaterialet. Anpassningsgrad i relation till sättet för anställning i nuvarande arbetet, a) absoluta tal, b) relativa tal 242 Bilaga B. Ungdom på cykelexpresser

272 Bilaga

C. Yrkesvägledningsfrågans tidigare behandling i Sverige

288 Bilaga

D. Om användningen av psykologiska lämplighetsprov i Sverige . .

299 Reservation av Alfr. Hässelberg

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194S 717431

Statens offentliga utredningar 1948 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning. [3] Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. 14]

Vattenväsen. Skogsbrak. Bergsbruk.

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förord ning ang. explosiva varor m. m. [8]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. [22]

Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande ang. säkerhetstjänstens verksamhet. [7]

Kommunikationsväsen. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar Del 3. Smalspåriga järnvägar i östra Småland oel Östergötland. [9] Betänkande ang. skärgårdstrafiken m. m. [10] Betänkande ang. statens järnvägars organisation Del 1. Den centrala ledningen. [13] Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnämn dernas arbetsuppgifter m. m. [18] Betänkande med förslag till åtgärder för höjande a^ trafiksäkerheten. [20]

Nationalekonomi och socialpolitik. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag ang. partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst, fil] Förslag till sjöarbetstidslag. [16] Betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. [23]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Hälso- och sjukvård. Den öppna läkarvården i riket. [14] Bilagor. [24]

Allmänt näringsväsen. Flkraftutredningens redogörelse nr 2:6—7. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. [6] 2: 16. Skaraborgs län. [15] Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. [19]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Trädgårdsundervisningen. [5] Statens trädgårdsförsök. [12] Betänkande ang. utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. [17] Ungdomen och arbetet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 6. [21]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren. [1] Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. [2]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rått.

Esselte aktiebolag Stockholm 1948 717431