Handelsutbildningskommitténs betänkanden och förslag. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

E-A..

3 U. l o

^ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955: 14 Ecklesiastikdepartementet

YRKESSKOLORNAS HANDELSUNDERVISNING M. M. HANDELSUTBILDNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN OCH FÖRSLAG

II

Stockholm 1955

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk

L

förteckning

ifjo 0 " 1 j o n U , r u k s k a s 8 e r ö r e I a e nra.m. Kihlström. ICO

Z I d S . 280 d s n H? l n d r e ° C h m e d e I s t o r a skeppsfarten. ? ° i J - lK?r?lsl*a P?st" o c h teletaxor. Idun. 37 >. r. ^ i n , " ^ 8 ? 1 p a Jordbruksprodukter. Bilaga t. Mar6. Vattenvården. Hseggström. 133 s. Jo. Det mindre Jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. Berlingska Boktryckeriet, LuSd. 402^! 8. Tvätt. Kihlström. 368 s. S. 9 ' MarSS. T i s s . t a * a m l o s e n a v stamaktierna i LKAB. 10. Vidlyftiga rättegångar. Norstedt. 72 s. Ju. 7o £ s y ? o I o ^ s " utbildning och forskning. Idun. 324 s E \%- Rationalisering av sjukhusdriften. Kihlström. 283 s. I' 13. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin.' Av B. MeteUus. Idun. 245 s. H. >«mu. 14. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. Marcus

^^^^'^^^^'^^i^'^^^Xi^r^:

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955: 14

Ecklesiastikdepartementet

HANDELSUTBILDNINGSKOMMITTÉNS B E T Ä N K A N D E N OCH FÖRSLAG

II. YRKESSKOLORNAS HANDELSUNDERVISNING M. M.

STOCKHOLM 1955 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG S37656

INNEHALL

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet

13 Kap.

1. Utredningsuppdraget

15 Kap.

2. Avgränsningen au utredningsuppdraget

17 Kap.

3. Behovet av arbetskraft inom merkantila arbetsområden

20 Kap.

4. Den lägre handelsundervisningen till och med 1918 I. Utveckling före 1918 års riksdagsbeslut II. 1918 års riksdagsbeslut om praktiska ungdomsskolor 5. Den lägre handelsundervisningens utveckling efter 1918 I. Central ledning II. Yrkesskolväsendet A. Författningar B. Utvecklingen i huvuddrag C. De kommunala lärlings- och yrkesskolornas deltidsundervisning 1. Lärlingsskolan a) Yrkesavdelningarna b) Lärlingskurserna c) Lärlingsskolans särskilda kurser för äldre 2. Yrkesskolan D. Handelsundervisning på heltid 1. Den ettåriga handelsskolan 2. Handelskurser E. Elevantal m. m III. Det högre allmänna skolväsendet

25 25 26 31 31 31 31 32 36 36 36 38 42 44 45 45 47 51 53

6. Den lägre handelsundervisningen i de nordiska grannländerna . . . . I. Danmark A. Lärlingsskolan 1. Kurser 2. Handelsmedhjälparexamen B. Handelsmedhjälparskolan 1. Kurser 2. Handelsexamen G. Handelslärarutbildning II. Finland A. Handelsskolorna B. Affärsbiträdesskolorna C. Specialskolorna D. Kursverksamheten E. Avgångsprövningar F. Handelsundervisningens fortsatta utveckling G. Lärarutbildning III. Norge '/' A. Nuvarande organisation B. Föreslagen omorganisation

55 55 55 55 57 58 5g 59 59 59 59 60 61 62 62 62 62 63 63 64

Kap.

Kap.

4 1. Kursformer m. m 2. Lärarutbildning 3. Handelsundervisningens administration

64 66 66

Kap.

7. Kritisk granskning av yrkesskolornas handelsundervisning I. Allmänna synpunkter II. Utbildningsmål III. Undervisningsplaner IV. Skolornas inre arbete A. Deltidsundervisningen B. Heltidsundervisningen

67 67 69 71 74 74 78

Kap.

8. Målsättning för yrkesskolornas handelsundervisning I. Behovet av fasta utbildningsmål II. Målsättningens utgångspunkter A. Arbetsuppgifterna inom handeln B. Elevernas förutsättningar för undervisningen III. Målsättningen A. Grundläggande undervisning B. Vidarebildande undervisning

82 82 82 82 83 85 85 88

Kap.

9. Allmänna synpunkter på en omorganisation av yrkesskolornas handelsundervisning 90 I. Behovet av en omorganisation 90 II. Allmänna förutsättningar för en omorganisation 90 A. Inom undervisningsväsendet i allmänhet 90 B. Med avseende på handelsundervisningens ekonomiska villkor och centrala ledning 92 G. Frivillig eller obligatorisk yrkesutbildning för handel . . . . 92 D. Förhållandet mellan handelsundervisningen och näringslivet 93 E. Förhållandet mellan handelsundervisningen och allmänheten 94 III. Huvudmomenten i en omorganisation 94 A. Principiella synpunkter 94 B. Heltids- eller deltidsundervisning 95 C. Heltidsundervisning 95 D. Deltidsundervisning 96 1. Grundläggande undervisning 96 2. Vidarebildande undervisning 99 Kap. 10. Yrkesskolornas handelsundervisning före genomförande av nioårig enhetsskola 100 I. Terminologi m. m 100 II. översikt av föreslagna kurser 101 III. Heltidsundervisning 102 A. Kursformer 102 1. Ettåriga handelskurser 102 2. Handelskurser om en termin (terminskurser) 105 3. övriga kurser 106 B. Undervisningstid m. m 107 1. Allmänt 107 2. Kurstidens längd och förläggning 107 3. Lektionstimmes längd 109 4. Sammanfattning av 1—3 HO 5. Arbetsvecka HO

5 C. Inträdesfordringar Hl 1. Teoretiska förkunskaper Hl 2. Praktik 112 3. Ålder H4 4. Sammanfattning H4 D. Timplaner H5 1. Förslag " " 116 a) Ettåriga differentierade handelskurser H6 b) Ettårig allmän handelskurs, delvis differentierad . . . 117 c) Terminskurser Hg d) Sammanställning H9 2. Kommentarer till timplanerna 120 a) Timplanernas konstruktion 120 b) Valfria och frivilliga ämnen 120 c) Ämnen som ej medtagits i timplanerna 123 d) Samläsning och differentiering 124 e) Detaljmotivering till timplanerna 126 Ettåriga kurser s. 126, Terminskurser s. 132. IV. Deltidsundervisning 134 A. Kursformer 134 1. Yrkeskurser 134 a) Undervisningens omfattning 134 b) Differentiering 136 c) Inträdesfordringar 136 d) Timplaner 137 Förslag 137 Treåriga yrkeskurser s. 137, Tvååriga yrkeskurser s. 139. Kommentarer till timplanerna 141 Vilka ämnen bör ingå i yrkeskurserna? s. 141, Obligatoriska och frivilliga ämnen s. 142, Ämnenas omfattning s. 143, Ämnenas fördelning på år och terminer s. 143. 2. Ämneskurser 144 a) Kurstyper 144 b) Grundkurser 145 Omfattning och ämnen s. 145, Förslag till grundkurser s. 146, Inträdesfordringar s. 147. c) Fortsättningskurser 147 Ämnen och omfattning s. 147, Exempel på fortsättningskurser s. 148, Inträdesfordringar s. 148. d) Specialkurser 148 Ämnen och omfattning s. 148, Exempel på specialkurser och ämnesområden för sådana kurser s. 149, Inträdesfordringar s. 150. e) Kombinerade ämneskurser 151 B. Kvälls- eller dagundervisning 151 V. Samarbete mellan skola och arbetsplats 155 VI. Växelutbildning [ 157 A. Kursformer ° 15g 1. Utbildningsområden 15g 2. Växelutbildning för detaljhandelsarbete 160 a) Branschspecialisering eller ej? 160 b) Kurstid ' ' i6i

6 c) Arbetstidens fördelning på skola och praktik 162 164 d) Timplaner e) Kommentarer till timplanerna 165 f) Inträdesfordringar 166 VII. Kursplaner Jjj6 A. Allmänt 166 B. Svenska med affärskorrespondens 170 Allmänna synpunkter s. 170, Mål s. 174, Kurs s. 174. C. Främmande språk I76 Allmänna synpunkter s. 176, Mål s. 179, Kurs s. 179. D. Bokföring I80 Allmänna synpunkter s. 180, Mål s. 187, Kurs s. 188. E. Handelsräkning l9i Allmänna synpunkter s. 191, Mål s. 200, Kurs s. 200. F. Handelslära (resp. Praktisk detaljhandelslära) 203 Allmänna synpunkter s. 203, Mål s. 204, Kurs s. 205. 208 G. Praktiska arbetsövningar Allmänna synpunkter s. 208, Mål s. 214, Kurs s. 215. H. Ekonomisk geografi med allmän varukännedom 216 Allmänna synpunkter s. 216, Mål s. 217, Kurs s. 217. I. Speciell varukännedom 218 Allmänna synpunkter s. 218, Mål s. 219, Kurs s. 219. 22 J. Samhälls- och ekonomilära ° Allmänna synpunkter s. 220, Mål s. 221, Kurs s. 221. 222 K. Maskinskrivning Allmänna synpunkter s. 222, Mål s. 224, Kurs s. 225. 225 L. Textning och plakatmålning Allmänna synpunkter s. 225, Mål s. 226, Kurs s. 226. 228 M. Skyltning Allmänna synpunkter s. 228, Mål s. 228, Kurs s. 228. 229 N. Textning och skyltning Allmänna synpunkter s. 229, Mål s. 229, Kurs s. 229. O. Skyltningsarbeten • • 230 Allmänna synpunkter s. 230, Mål s. 230, Kurs s. 230. 231 P. Välskrivning Allmänna synpunkter s. 231, Mål s. 233, Kurs s. 233. 233 Q. Gymnastik med lek och idrott Allmänna synpunkter s. 233, Mål s. 233, Kurs s. 234. R. Stenografi • • • • 234 Allmänna synpunkter s. 234, Mål s. 236, Kurs s. 236. 23 S. Tilläggskurs i maskinräkning 6 Allmänna synpunkter s. 236, Mål s. 237, Kurs s. 237. 23 T. Tilläggskurs i försäljnings- och reklamlära 7 Allmänna synpunkter s. 237, Mål s. 238, Kurs s. 238. Kap. 11. Yrkesskolornas handelsundervisning efter genomförande av nioårig 239 enhetsskola I. Förberedande yrkesutbildning för handel i enhetsskolan 239 II. Egentlig yrkesutbildning för handel i yrkesskola 241 A. 1950 års riksdagsbeslut och yrkesundervisningen 241 B. Differentiering av yrkesskolornas handelsundervisning . . . 242 242 1. Efter elevernas förutbildning 244 2. Efter utbildningsmål 244 3. Efter elevernas yrkeserfarenhet

7 C. Heltidsundervisning 245 1. Ettåriga handelskurser 245 a) Kurstyper 245 b) Timplaner 246 Differentierade kurser s. 246, Delvis differentierad kurs s. 247, Sammanställning s. 248. c) Kommentarer till timplanerna 249 Allmänt s. 249, Främmande språk s. 250. d) Lärokurs 251 Kurserna för kontorsarbete s. 251, Kurserna för detaljhandelsarbete s. 252. e) Inträdesfordringar 253 2. Terminskurser 254 D. Deltidsundervisning 255 1. Yrkeskurser 255 a) För elever som ej genomgått 9 y för handel på heltid 255 Timplaner för treåriga yrkeskurser s. 256, för tvååriga yrkeskurser s. 258. b) För elever som genomgått 9 y för handel på heltid 260 2. Ämneskurser 263 3. Handelskurser med växelutbildning 264 Kap. 12. Yrkesutbildning för handel i företag och organisationer 265 I. Handledning på arbetsplatsen 265 II. Systematisk utbildningsverksamhet i företag 266 III. Organisationers utbildningsverksamhet 267 IV. Några exempel på utbildningsverksamhet i företag och organisationer 268 A. Utbildningsverksamhet inom detaljhandeln 268 1. Vid Kooperativa förbundets studieavdelning Vår gård 268 2. Vid Konsumskolan i Stockholm 269 3. Vid Köpmannainstitutet, Sveriges köpmannaförbunds utbildningsverksamhet 270 4. I Paul U. Bergströms AB 271 5. I AB Nordiska Kompaniet 271 B. Utbildningsverksamheten i Sveriges grossistförbund 273 G. Handelsutbildning inom industrin 274 D. Utbildning inom bankväsendet 275 1. Studieverksamhet anordnad av Studierådet vid affärsbankerna 275 2. AB Svenska handelsbankens studieprogram 276 3. Skandinaviska bankens AB studieprogram 277 4. AB Göteborgs banks studieprogram 277 5. övriga affärsbanker 278 6. Sparbankernas utbildningsverksamhet 278 E. Utbildningsverksamhet inom försäkringsväsendet 280 1. Kursverksamheten i Institutet för försäkringsutbildning 280 a) Kurser för kontorstjänstemän 280 b) Kurser för yrkesfältmän 281 2. Intern utbildning i försäkringsföretagen 281 F. Utbildning inom reklamväsendet 284 V. Kommitténs synpunkter 286 Kap. 13. Utbildning av försäljare för partihandeln 290 I. Försäljarens yrke 290 II. Nuvarande utbildningsvägar 291

8 A. Intern utbildning 291 B. Kursverksamhet utanför företagen 292 C. Sammanfattning 293 2 III. Kommitténs förslag 94 2 A. Allmänna synpunkter 94 1. Yrkeslivets uppfattning 294 2. Kommitténs överväganden 295 B. Förslag till speciell terminskurs för försäljare inom parti2 handeln 97 1. Inträdesfordringar 297 2. Timplan 297 3. Lärokurs 298 4. Huvudmannaskap och förläggning 299 C. Förslag till vidareutbildning för försäljare inom partihandeln 300 1. Inträdesfordringar 300 2. Timplan 300 3. Lärokurs 300 4. Huvudmannaskap och förläggning 301 D. Sammanfattning av kommitténs förslag 301 Kap. 14. Utbildning av merkantila dekoratörer 302 I. Dekoratörens yrke 302 II. Hittillsvarande utbildning av merkantila dekoratörer 303 A. I Sverige 303 B. I utlandet 304 G. Sammanfattning 304 III. Motiven för ordnande av yrkesutbildning för merkantila dekoratörer 305 IV. Kommitténs förslag till utbildningens ordnande 306 A. Utbildningens mål 306 B. Undervisningstidens längd 307 G. Inträdesfordringar 308 D. Timplan 309 E. Lärokurs 310 F. Kursplaner 312 1. Svenska 312 2. Samhälls- och ekonomilära 313 3. Handelslära med försäljningsteknik 313 4. Speciell varukännedom 313 5. Reklamlära 314 6. Skyltning 314 7. Textning och plakatmålning 315 8. Teckning 315 9. Föreläsningar 316 10. Engelska eller tyska 316 G. Speciallokaler och utrustning 316 H. Huvudmannaskap och förläggning 317 I. Sammanfattning av kommitténs förslag 319 Kap. 15. Avgångsexamina inom yrkesskolornas allmänna handelsundervisning 320 I. Inledning 320 A. Gällande bestämmelser om examen inom yrkesskolorna .. 320 B. Tidigare utredningar och förslag 321 C. Praxis inom yrkesskolorna beträffande examen m. m. . . . 322

9 D. Sammanfattning 322 II. Examina och andra kompetensprov utanför yrkesskolorna .. 323 A. Examina 323 1. Examen från handelsgymnasium 323 2. Praktisk realexamen för handel 323 B. Kompetensprov 325 1. Prov för Sveriges köpmannaförbunds köpmansbrev . . . 325 2. Prov för konsumentkooperationens standardbevis 325 3. Kompetensprov i stenografi 326 4. Svenska samfundets för affärsutbildning kompetensprov i maskinskrivning och stenografi 327 III. Examina inom den lägre handelsundervisningen i utlandet . . 328 IV. Allmän motivering för examina inom yrkesskolornas allmänna handelsundervisning 328 V. Kommitténs förslag 332 A. Examina 332 B. Examinas benämningar 333 C. Examinas organisation 334 1. Allmänt 334 2. Examensprövningarnas anordnande 335 a) Ämnen i vilka skriftliga examensprov bör anordnas 337 b) Tid för examinas anordnande 338 c) Bedömning och kontroll 339 d) Fordringar för godkänd examen 339 e) Föreskrifter angående examina 340 Kap. 16. Arbetssättet inom handelsundervisningen I. Allmänna synpunkter II. Grupparbete och individuellt arbete III. Föreläsningar IV. övningar i praktiskt arbete V. Visuella och auditiva hjälpmedel VI. Studiebesök VII. Hemarbete VIII. Arbetsmateriel

342 342 345 348 349 351 353 354 356

Kap. 17. Korrespondensundervisning 358 I. Allmänt 358 II. Egentlig korrespondensundervisning 359 III. Korrespondensundervisning kombinerad med muntlig undervisning 361 IV. Tidigare utredningar 364 V. Kommittén 365 Kap. 18. Utrustning med undervisningshjålpmedel och speciallokaler I. Undervisningsmateriel II. Läroböcker A. Kommitténs undersökning 1946/1947 B. Tidigare utredningar C. Kommittén III. Bibliotek A. Nuvarande förhållanden B. Tidigare utredningar C. Kommittén

369 369 374 374 377 378 381 381 382 383

10 IV. Speciallokaler och deras inredning A. Kontorsundervisningens speciallokaler B. Detaljhandelsundervisningens speciallokaler 1. övningsbutik 2. Skyltningssal 3. Materielrum 4. Verkstadslokal 5. Lagerrum 6. Specialrum för varukännedom

385 385 386 386 390 392 392 393 393

Kap. 19. Yrkesskolornas handelslärare. — Statsbidrag till lärarlöner 396 I. Behörighetsvillkor 396 A. Gällande bestämmelser 396 B. Kommittén 398 1. Allmänna synpunkter 398 2. Förslag beträffande ordinarie lärartjänster 400 a) Personlig lämplighet för yrket 401 b) Allmänbildning 401 c) Ämnesutbildning 401 Svenska och främmande språk med affärskorrespondens s. 403, Ekonomisk geografi med allmän varukännedom samt samhälls- och ekonomilära s. 403, Allmänt handelstekniska ämnen: bokföring, handelsräkning, handelslära, praktiskt kontorsarbete s. 403, Stenografi och maskinskrivning s. 404, Följande ämnen i detaljhandelskurser: speciell varukännedom, försäljnings- och reklamlära, praktiskt butiks- och försäljningsarbete samt textning, plakatmålning och skyltning s. 405. d) Praktik 407 e) Pedagogisk utbildning 407 f) Praktisk lärartjänstgöring 408 3. Förslag beträffande icke ordinarie lärartjänster 408 II. Generell eller begränsad behörighet 409 A. Nuvarande förhållanden 409 B. Kommittén 411 III. Handelslärarnas anställningsförhållanden i övrigt 412 A. Tillsättningsförfarandet 412 B. Undervisningsskyldighet 414 G. Löner 416 IV. Statsbidrag till lärarlöner 417 Kap. 20. Handelslärarutbildningen och andra pedagogiska frågor 420 I. Handelslärarutbildningen 420 A. Kortfattad redogörelse för hittillsvarande kurser för utbildning av handelslärare 420 1. Pedagogisk kurs för utbildning av handelslärare 421 a) Undervisningens organisation 421 b) Kursdeltagarna 422 2. Instruktions- och fortbildningskurser 424 3. Yrkespedagogiska kurser 424 4. Statens psykologisk-pedagogiska instituts sommarkurser 425 5. Melinska stenograf förbundets kurs för stenograf ilärare . 425

11 B. K o m m i t t é n s synpunkter och förslag 425 1. P r a k t i s k lärarkurs för blivande handelslärare 425 2. Pedagogisk utbildning för blivande lärare i stenografi och maskinskrivning 429 Förslag till timplaner s. 432, Kostnadsberäkning s. 433. 3. Grundläggande pedagogisk utbildning för timlärare . . . 434 4. ö v r i g a pedagogiska kurser 436 5. Studieresor för lärare inom handelsundervisningen 437 6. S a m m a n f a t t n i n g 439 II. Diverse pedagogiska frågor 440 A. Metodiska anvisningar och handledningar för lärare 440 B. Pedagogiskt forum 441 C. Psykologisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet . 442 K a p . 2 1 . Handelsundervisningens centrala och lokala ledning I. Central ledning A. Allmänt B. Konsulentverksamhet C. Specialbibliotek för handelsundervisningen D. Central nyhetsförmedling II. Lokal ledning A. Allmänt B. Skolsociala åtgärder

444 444 444 445 453 454 455 455 458

K a p . 22. Kostnadsberäkningar

460 K a p . 23. Sammanfattning

och hemställan

av kommitténs

synpunkter

och förslag

462 Bilagor 1. Förteckning över varulager för övningsbutik 469 2. U t d r a g ur överstyrelsens för yrkesutbildning förebilder till undervisningsplaner för A. E t t å r i g heldagskurs för handelsanställda 471 B. Butiksbiträdesskolor för olika branscher 477 C. Tvåårig lärlingskurs för kontorsanställda 482 D. Tvåårig lärlingskurs för detaljhandelsanställda 484 E. Lärlingskurser i handel 486 F . Kurser för äldre i handel 486 G. Yrkesskolans ämneskurser i handel 487 Förteckning över tabeller m. m. Antal sysselsatta (enbart kontorspersonal och resande) inom varuhandeln och industrin (tab. 1) Årlig ökning i antalet sysselsatta (kontorspersonal och resande) inom varuhandeln och industrin (tab. 2) Antal elever i k o m m u n a l a och enskilda anstalter för handelsundervisning oktober 1944—oktober 1954 (tab. 3) Handelsundervisningens utveckling inom det högre skolväsendet åren 1935-— 1953 Antal kursdeltagare i lärlings- och yrkesskolans handelsundervisning läsåret 1951/1952 Avbrottsprocent för elever i lärlingsskolans handelsundervisning, i olika skolor Avbrottsprocent för elever i lärlingsskolans och yrkesskolans handelsundervisning, i kurser av olika omfattning

21 22 52 53 69 74 76

12 Olika grunder för utdelning av betyg resp. intyg inom deltidsundervisningen 78 för handel Underbetygsfrekvens i vissa ämnen inom heltidsundervisningen 81 Översikt över föreslagna kurser före enhetsskolans genomförande 101 Förklaring till av kommittén använda kursbeteckningar 115 Förslag till heltidskurser byggande på enhetsskolan 245 Förslag till standardutrustning med undervisningsmateriel 371 Antal olika läroböcker läsåret 1946/1947 (tab. 4) 375 Antal olika läroböcker, som läsåret 1946/1947 inom respektive skolform användes av minst 6 skolor (tab. 5) 376 Standardutrustning för skyltningsavdelning 392 Handelslärarnas vid yrkesskolor tjänstgöring (tab. 6) 415 » » i avlöning (tab. 7) 416 Statsbidrag till yrkesskolor och högre kommunala skolor 418 Av överstyrelsen för yrkesutbildning november 1949—december 1954 anordnade pedagogiska kurser för lärare inom handelsundervisningen 421 Antalet deltagare i överstyrelsens för yrkesutbildning pedagogiska kurser för 4 blivande handelslärare 22 Deltagarnas i ovannämnda kurser teoretiska utbildning 423 Antalet övningslektioner i pedagogisk kurs för blivande handelslärare . . . . 426 Bilder övningsbutik (bild 1) Kombinerad övningsbutik och lärosal (bild 2) Skyltningssal och verkstadslokal (bild 3) Specialrum för undervisning i varukännedom (bild 4)

388 389 391 394

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Ecklesiastikdepartementet

Den inom ecklesiastikdepartementet tillkallade handelsutbildningskommittén avgav den 11 april 1950 betänkande, I., Handelsgymnasierna (SOU 1950: 12). Nu föreliggande utredning behandlar den lägre handelsundervisningen. Sedan det första betänkandet avgavs, har två av kommitténs ledamöter, rektorn G. O. Andersson och rektorn H. W. Wiklund, avlidit. Kommittén har därefter utgjorts av professorn vid handelshögskolan i Stockholm K. G. G. Törnqvist, ordförande, direktören A. M. Alfort, rektorn H. Elidin, rektorn J. G. Hedvall, ombudsmannen A. Jönsson, rektorn G. I. Larsson, f. d. försäkringstjänstemannen Edith M. Lindblom, ombudsmannen K. B. R. Lindforss, rektorn S. S. Olsson samt direktören G. D. Rosenberg. De sakkunnigas sekreterare beträffande betänkande II. har varit rektorn M. F. Holmstrand. Som experter har fungerat förste aktuarien E. J. E. Bohlinder, förste byråsekreteraren C. W. Lindblad och adjunkten vid Stockholms stads handelsrealskola B. I. Åstrand. Kommittén vill erinra, att den avgivit utlåtande den 11 november 1954 över 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1954: 11). Vid denna tidpunkt förelåg kommitténs betänkande i det närmaste fullständigt i korrektur. Åtskilliga av de frågor, som yrkesutbildningssakkunniga utrett, faller även inom handelsutbildningskommitténs område. För att kunna få vissa av sina synpunkter beaktade i samband med behandlingen av sagda sakkunnigas förslag framförde kommittén redan i utlåtandet en del av de förslag, i första hand avseende anslagsfrågor, vilka behandlas mera ingående i föreliggande betänkande. Kommittén får härmed vördsamt avgiva betänkande, IL, Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. under hemställan att handelsundervisningen i nämnda skolor ordnas i enlighet med av kommittén angivna riktlinjer. Kommitténs uppdrag torde därmed vara slutfört. Stockholm den 12 mars 1955. GERHARD TÖRNQVIST AXEL ALFORT

HARALD ELLDIN

GUNNAR HEDVALL

ALGOT JÖNSSON

IVAN LARSSON

EDITH LINDBLOM

RUDOLF LINDFORSS

SVEN OLSSON

GUSTAF ROSENBERG Martin

Holmstrand

KAP. 1 UTREDNINGSUPPDRAGET

D i r e k t i v e n för k o m m i t t é n s a r b e t e i n n e h å l l e r i h u v u d s a k f ö l j a n d e beträff a n d e d e frågor, s o m b e h a n d l a s i f ö r e l i g g a n d e b e t ä n k a n d e . E n utredning genom särskilda sakkunniga rörande handelsundervisningen b o r d e enligt d e p a r t e m e n t s c h e f e n s m e n i n g o m f a t t a all d y l i k u t b i l d n i n g m e d u n d a n t a g a l l e n a s t för d e n , s o m m e d d e l a s vid h a n d e l s h ö g s k o l o r n a i Stockh o l m och Göteborg. V a d b e t r ä f f a r p r o g r a m m e t för e n f ö r b ä t t r i n g av d e n lägre h a n d e l s u t b i l d n i n g e n b o r d e f ö l j a n d e s y n p u n k t e r v a r a v ä g l e d a n d e för de s a k k u n n i g a . Den lägre handelsutbildningen i Sverige är för närvarande synnerligen oenhetlig, varför nya, klarare och fastare linjer måste eftersträvas för denna gren av yr- J kesutbildningen. De ettåriga handelsskolorna — • ha mycket varierande kursplaner. Någon enhetlig avgångsprövning förekommer ej, varför avgångsbetyg från en skola knappast är jämförbart med avgångsbetyg från en annan skola. Lärlingsoch yrkeskurser med dagundervisning på kortare tid än ett år förekomma och ha i ratt hög grad växlande värde. För de statsunderstödda kurserna böra enhetliga normer utformas. Statsunderstödda lärlings- och yrkeskurser med till kvällarna förlagd undervisning i handelsämnen uppvisa en anmärkningsvärt stor variation. Visserligen bör en anpassning av kurserna efter de lokala förhållandena eftersträvas, men den nu rådande bristen på enhetlighet synes dock vara alltför stor och i flertalet fall omotiverad. Det svenska näringslivets utveckling i såväl organisatoriskt som tekniskt avseende under de senaste åren h a r icke blott för handelsgymnasiernas utan även för den lägre handelsundervisningens vidkommande givit anledning till krav p å en modernisering av läroplanerna. Den översyn, som i sådant hänseende ansetts nödvändig nar det galler handelsgymnasierna, bör få motsvarighet även i fråga om den lägre handelsundervisningen. Äldre undervisningsstoff bör kunna beskäras för att lämna rum for nya ämnen och kurser. Även på det lägre stadiet bör utrymme beredas för reklam och försäljningsfrågor. Beträffande undervisningen i språk, handelslära, handelsrakning och bokföring bör en utveckling av undervisningen i mera praktisk riktning kunna genomföras i viss utsträckning. En mera ändamålsenlig avvägning av timantalet för olika läroämnen bör eftersträvas i syfte att åstadkomma en koncentration till väsentligare och för svensk handel särskilt värdefulla ämnesområden. Vid sidan av den handelsutbildning, som meddelas vid handelsgymnasierna och — a v e n o m e n v i s s differentiering visar sig lämplig och genomförbar — dock i det väsentliga måste komma att få en mera allmän karaktär, finnes otvivelaktigt ett betydande utrymme för specialisering. Detaljhandelsutbildningen torde exempe vis bora utvecklas och delvis omprövas. Kursverksamheten för reklamverksamnet bor kunna organiseras efter fastare linjer. Ett betydande behov av undervisning föreligger för handelsresande och för annan distributionspersonal inom partihandeln. Ett viktigt problem utgör behovet av vidareutbildning av lägre personal med rutinmässigt arbete, särskilt på de större kontoren med deras mycket specialiserade arbete. Sannolikt tarvas även en översyn av den speciella kursverksamsom

16 heten för försäkringsfunktionärer, bankmän m. fl. överhuvudtaget synes det angeläget, att den specialiserade handelsutbildningen i vårt land, som nu är föga utvecklad, ägnas en uppmärksamhet, svarande mot den, som sedan lång tid tillbaka kommer specialutbildningen för tekniska yrken till del. Vid den översyn, varom här är fråga, bör uppmärksamhet jämväl ägnas åt principerna för beviljande av anslag till såväl kommunala som enskilda handelsskolor. Därvid bör beaktas, att åtskilliga nya läroanstalter tillkommit och äldre sådana kraftigt utvecklats under krigsåren utan att möjlighet funnits att bereda dessa skolor anslag. I samband därmed böra observeras de svårigheter som nu möta flertalet skolor att anskaffa fullgod undervisningsmateriel. De sakkunniga böra sålunda söka, i den mån så är möjligt, uppdraga riktlinjer för materielanskaffningen och för en viss kontroll av undervisningsmaterielen inom läroanstalter, som åtnjuta eller göra framställning om bidrag av allmänna medel. Departementschefen framhöll önskvärdheten av att ernå en lämplig kvantitativ avvägning mellan handelsgymnasier å ena sidan samt praktiska mellanskolor, i läroverk och realskolor inbyggda praktiska linjer samt kommunala och statsunderstödda enskilda handelsskolor å andra sidan och uttalade, att en dylik avvägning vore av betydelse icke minst för den i yrkesskolorna bedrivna handelsutbildningen, samt anförde vidare: Framför allt kan fastslås, att mellan å ena sidan de skoltyper, som meddela handelsutbildning och leda till realexamen, samt å andra sidan yrkesskolornas handelslinjer någon egentlig avvägning ej skett. De förra utbildningslinjerna stå som regel endast öppna för elever, som ha möjlighet att genomgå skolans hela program upp till realexamen, och avse i allmänhet endast ungdom upp till 17 års ålder. Den senare utbildningsvägen däremot står öppen för alla kategorier av svensk ungdom oavsett ålder och föregående utbildning. En avvägning mellan dessa olika utbildningsmöjligheter med hänsyn till de olika orternas speciella behov bör därför såvitt möjligt komma till stånd, varvid riktmärket bör vara att alla, som ha intresse därför, få möjlighet att erhålla yrkesutbildning för handel. I detta sammanhang bör hela det stora problem, som korrespondensundervisningen på handelns ämnesområden utgör, bli föremål för en grundlig utredning. Departementschefen anförde slutligen beträffande handelslärarutbildningen följande. Även enligt min uppfattning är det nödvändigt, att handelslärarutbildningen snarast möjligt ordnas på ett rationellt sätt. Härvid böra särskilt uppmärksammas bl. a. frågan om ämneskombinationer, kraven på teknisk och praktisk förutbildning m. m., spörsmålet om införande av en provårsinstitution o. s. v. Vid behandlingen av lärarutbildningen böra de sakkunniga jämväl ägna uppmärksamhet åt handelslärarnas anställningsförhållanden och arbetsvillkor i övrigt. Vid behandlingen av sistnämnda frågor böra de sakkunniga samråda med experter på de löne- och pensionstekniska områdena. De delar av departementschefens anförande, som speciellt avsåg handelsgymnasierna, har återgivits i kommitténs första betänkande (SOU 1950: 12).

KAP. 2 AVGRÄNSNINGEN AV UTREDNINGSUPPDRAGET

I direktiven har utredningen angivits böra omfatta all handelsundervisning med undantag allenast för den, som meddelas vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. De skolformer, som sålunda skulle falla inom ramen för kommitténs arbete, är handelsgymnasier, praktiska realskolor och inbyggda praktiska linjer samt kommunala och enskilda statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning. Av departementschefens anförande i övrigt framgår emellertid, att någon utredning av de praktiska realskolornas och inbyggda linjernas handelsundervisning ej åsyftats. Frågan om handelsgymnasiernas organisation har behandlats i kommitténs första betänkande. Föreliggande andra betänkande ägnas dels organisationen av handelsundervisningen inom de kommunala och enskilda anstalterna för yrkesundervisning samt yrkesutbildningen för handel inom företag och organisationer, dels vissa organisatoriska och pedagogiska frågor, som är gemensamma för handelsgymnasier och nyssnämnda skolor, dels slutligen handelsundervisning per korrespondens. Kommittén har utförligt och i första hand behandlat handelsundervisningens organisation, form och innehåll, skolornas inre arbete samt samverkan mellan handelsundervisningens och näringslivets representanter. Det har därvid gällt att konstruera ett utbildningssystem, som å ena sidan garanterar erforderlig stadga och enhetlighet i undervisningen, å andra sidan är så elastiskt, att det kan fungera tillfredsställande även vid starkare förskjutningar inom näringslivet. En nödvändig förutsättning för att utbildningssystemet skall kunna fylla dessa fordringar synes vara, att det innefattar en fast och säker grund av allmän handelsundervisning. Den elementära handelsundervisningen bör därför i huvudsak regleras i normerade kursformer, på vilka friare utbildningsformer kan byggas. Utgående från denna uppfattning har kommittén ägnat huvudparten av sitt arbete åt den elementära handelsutbildningen. Ett särskilt problem har gällt dennas utformning i förhållande till den grundläggande allmänbildande skolan. Kommittén har funnit det ändamålsenligt att i första hand utforma förslag, avseende handelsundervisning inom yrkesskolorna på grundval av folkskola och realskola, samt med detta som utgångspunkt i andra hand framlägga förslag till handelsutbildning, byggande på enhetsskolan. Det är givet, att sistnämnda förslag med den ringa erfarenhet av enhetsskolan, som hittills kunnat vinnas, i åtskilliga avseenden måste bli osäkra och delvis rent preliminära. I åtskillig annan utbildning kan ingå moment, som återfinns även inom handelsundervisningen. När utbildningen är avsedd för annan verksamhet 2 — 537056

18 än arbete inom handel, har kommittén ansett sådan utbildning ligga utanför dess uppdrag och ej tagit upp den till behandling. Som exempel kan nämnas utbildning för vissa slag av kontorsarbete inom allmän förvaltning samt utbildning av teknisk-merkantil personal för industrin. Av i princip likarlade skäl har kommittén avstått från att framlägga förslag beträffande den specialiserade reklamutbildningen, dock med undantag för utbildningen av merkantila dekoratörer, vilken kan betecknas som en gren av detaljhandelsutbildningen. I fråga om handelslärarutbildningen framlade kommittén i sitt första betänkande, efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning och i anslutning till dennas utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. ni., ett förslag till pedagogisk kurs för h e l t i d sanställda handelslärare. Kommittén begränsar sig i föreliggande andra belänkande i huvudsak till att föreslå åtgärder avseende pedagogisk utbildning för d e l t i d sanställda lärare. Beträffande handelslärarnas anställningsförhållanden framlägger kommittén dels förslag till kompetensfordringar, dels synpunkter på tillsättningsförfarandet, lärarnas undervisningsskyldighet samt lönesättningen. Redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet framstod en förstärkning av handelsundervisningens centrala ledning som en väsentlig förutsättning för utbildningens effektivisering. Kommittén har därför, oaktat något direkt uttalat uppdrag härutinnan ej givits, ansett det nödvändigt att behandla även denna fråga. I samband därmed har kommittén anfört vissa synpunkter på organiserandet av skolornas lokala ledning. En del av de spörsmål, som enligt direktiven faller inom utredningens ram, är aktuella även för annan yrkesutbildning än handelsundervisningen. I och med tillkomsten av 1946 års skolkommissions yrkesutbildningsdelegation, vars arbete sedermera fullföljts av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga (SOU 1954: 11), har dessa frågor kommit att behandlas i ett sammanhang för yrkesundervisningen i dess helhet. Detta gäller i första hand grunderna för statsbidrag. Genom de utredningar, avseende all yrkesundervisning, som i detta spörsmål verkställts av 1946 års skolkommission (SOU 1950:44) och yrkesutbildningssakkunniga, har även den i direktiven för handelsutbildningskommittén anbefallda översynen av principerna för beviljande av statsbidrag till kommunala och enskilda handelsskolor kommit till stånd. Någon särskild utredning för handelsundervisningens vidkommande har därför ej synts kommittén påkallad. Kommittén har emellertid i kap. 19 anfört vissa synpunkter i frågan. För att erhålla underlag för beräkning av en önskvärd utbyggnad av den lägre handelsundervisningen har kommittén ansett det värdefullt att om möjligt få en uppfattning om utbildningsbehovet och har fördenskull gjort vissa undersökningar angående förutsättningarna för en beräkning av ar-

19 betsmarknadens behov av för handel utbildad arbetskraft. Dessa undersökningar liksom kommitténs överväganden i frågan redovisas i kap. 3. Något förslag framläggas ej. När det gäller undervisningsmetoder och andra i trängre mening pedagogiska spörsmål har kommittén väsentligen begränsat sig till vad som kan anses vara speciellt för handelsundervisningen. Frågor av mera allmänt pedagogisk art, gemensamma för skolundervisning överhuvudtaget, har kommittén antingen ej alls eller endast mycket kortfattat tagit upp till behandling, i sistnämnda fall ofta genom hänvisning till andra utredningar, särskilt 1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission. Det bör redan i detta sammanhang framhållas, att kommitténs förslag bygger på förutsättningen att deltagande i handelsundervisningen liksom hittills skall vara frivilligt. Frågan, huruvida lärlingslagstiftning och lärlingsskolplikt bör eller icke bör införas, faller utanför området för utredningen. För att under arbetets gång ha erforderliga statistiska uppgifter tillgängliga angående omfattningen och den geografiska fördelningen av yrkesskolornas handelsundervisning lät kommittén sammanställa dylika uppgifter på grundval av yrkesskolornas årsredogörelser för arbetsåret 1948/1949. Såväl av kostnadsskäl som på grund av att kommittén ansett sig icke böra framlägga några förslag med avseende på den lägre handelsundervisningens kvantitativa utbyggnad har kommittén avstått från att göra någon motsvarande bearbetning av senare tillgängligt material, detta särskilt som yrkesutbildningssakkunniga i sitt betänkande lagt fram mera aktuella uppgifter i förevarande avseenden även för handelsundervisningens del. Ifrågavarande av kommittén uppgjorda sammanställningar har tillika med vissa kartogram samt promemorior angående de schweiziska övningskontoren för handel m. m. sammanförts och överlämnats till överstyrelsen för yrkesutbildning, som kan antagas ha intresse av sagda utredningsmaterial.

KAP. 3 BEHOVET AV ARBETSKRAFT I N O M MERKANTILA ARBETSOMRÅDEN

I det följande diskuteras möjligheterna att beräkna behovet av för handel utbildad arbetskraft. Av vad kommittén i sitt första betänkande (s. 13) framhållit angående den innebörd ordet handel bör ges i förevarande sammanhang framgår, att det praktiskt taget är omöjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt statistiskt avgränsa de arbetsområden, för vilka handelsutbildning är av betydelse — i det följande benämnda merkantila arbetsområden. Inom flera områden — framför allt allmän förvaltning — skulle det behövas individuella arbetsbeskrivningar för att k u n n a dra någon gräns mellan personalgrupper sysselsatta med merkantilt arbete och andra grupper. En beräkning av storleken på de yrkesgrupper, som sysselsätts med merkantilt arbete, måste sålunda delvis baseras på iner eller mindre osäkra uppskattningar. I bilaga 4 (s. 427 ff) till kommitténs första betänkande lämnades en översikt av sysselsättningsförhållandena inom de merkantila arbetsområdena, och beräkningar av antalet sysselsatta inom dessa områden gjordes. Uppgifter om antalet sysselsatta inom varuhandel, industri, banker och försäkringsföretag erhölls från särskilda inventeringar, som företagits av arbetsmarknadsstyrelsen åren 1946—1947. Uppskattningar av antalet sysselsatta inom övriga merkantila arbetsområden gjordes huvudsakligen ined ledning av individualyrkesredovisningen vid 1945 års folkräkning. Då individualredovisningen icke omfattade samtliga personer, som sysselsätts med kontorsarbete, har denna grupp blivit ofullständigt redovisad. Beträffande redovisningsprinciperna i övrigt hänvisas till nyssnämnda bilaga. Enligt beräkningarna uppgick företagsledare och kontorspersonal till sammanlagt 274 000, butikspersonal till 115 000 samt resande och andra försäljare till 18 000. På gränsen mellan merkantila och andra arbetsområden står varu- och kontorsbud samt lagerpersonal, vilka grupper uppgick till resp. 25 000 och 42 000. Sammanlagt skulle enligt dessa mycket grova beräkningar personalen inom de merkantila arbetsområdena vid nämnda tidpunkt uppgå till 407 000 eller, om man medräknar varu- och kontorsbud samt lagerpersonal, till 474 000. Inom de merkantila arbetsområdena sysselsattes mellan 14 och 16 % av alla, som hade förvärvsarbete. Beräkningarna hänför sig, som tidigare framhållits, till åren 1946—1947, och några senare uppgifter av detta slag föreligger icke. Endast i samband med allmänna företagsräkningar erhåller man så omfattande och detaljerade uppgifter, att de kan utnyttjas för dylika beräkningar. Allmänna företags-

21 räkningar har i Sverige anordnats endast åren 1931 och 1951, och resultaten från den sistnämnda räkningen är ännu icke (sept. 1954) tillgängliga. Av det sagda framgår, att möjligheterna att belysa sysselsättningsutvecklingen inom de merkantila arbetsområdena är mycket begränsade. Att följa utvecklingen inom hela området är sålunda uteslutet. Däremot föreligger vissa möjligheter att belysa förhållandena inom delområden. I redogörelsen för inventeringen av sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln år 1946 göres vissa jämförelser mellan antalet sysselsatta enligt denna inventering och antalet sysselsatta enligt 1931 års företagsräkning. Härav framgår, att under tidsperioden 1931—1946 butikspersonalen ökade med 50 % (i genomsnitt 3 450 personer per år) och gruppen kontorspersonal, resande och andra försäljare med 54 % (2 000 personer per å r ) . Antalet sysselsatta inom detaljhandeln (inklusive detaljhandelns kontors- och lagerpersonal) ökade med 34 %; för partihandeln uppgick ökningen till 65 %, medan gruppen handel i kombination med hantverk m. m. endast uppvisade en ökning på 3 %. Utvecklingen inom varuhandeln synes även kunna belysas med uppgifter från folkräkningarna. Yrkesuppgifterna är dock icke så detaljerade, att man kan redovisa de olika personalgrupperna. Vidare har vissa omläggningar i yrkesredovisningen skett, som försvårar jämförelser i tiden. Låter man talen omfatta hela varuhandelns personal, torde dock uppgifterna i stort sett vara jämförbara. Beträffande industrins merkantila personal (kontorspersonal samt resande i firmans tjänst) föreligger årliga uppgifter i industristatistiken. Genom den revidering av denna statistik, som skedde år 1946, utmönstrades ett stort antal småföretag därur. Den förvaltningspersonal, som redovisades vid dessa företag, var dock till numerären obetydlig, och ändringen inverkar sålunda icke på jämförbarheten med tidigare' uppgifter i fråga om denna personal. Enligt den undersökning om sysselsättningsförhållandena inom de merkantila arbetsområdena, som tidigare berörts, sysselsatte varuhandeln och industrin bortåt 85 % av den merkantila personalen. Då kontorspersonalen inom övriga merkantila arbetsområden, som tidigare framhållits, var ofullständigt redovisad, torde dock detta procenttal vara något för högt. Sysselsättningsutvecklingen inom de nämnda områdena åren 1930—1950 framgår av efterföljande tabeller. Tab. 1. Antal sysselsatta dels inom varuhandeln dels inom (enbart kontorspersonal och resande) 1 000-tal Varuhandeln År

1930 1940 1950

Industrin (kontorspersonal och resande)

industrin

Summa

Hela antalet

Kvinnor

Hela antalel

Kvinnor

Hela antalet

Kvinnor

241,9 286,7 314,4 355,6

95,0 114,1 131,2 147,5

28,7 45,1 61,2 73,4

8,7 17,8 27,4 34,2

270,6 331,5 375,6 429,0

103,7 131,9 158,6 181,7

22 Av tabellerna kan utläsas, att hela antalet sysselsatta inom varuhandeln och de merkantila arbetsområdena inom industrin under åren 1930—1950 ökade med sammanlagt 158 000 personer. För varuhandelns del uppgick ökningen till bortåt 50 % och för industrins merkantila personal till icke mindre än 156 %. Tab. 2 visar, att den årliga ökningen av totala antalet sysselsatta under de olika redovisningsperioderna uppgick till mellan 2 och 3 %; för varuhandeln var den årliga ökningen omkring 2 % och för industrin mellan 4 och 7 %. Under den sista redovisningsperioden — åren 1945— 1950 — ökade antalet sysselsatta inom varuhandeln årligen med i medeltal 8 240 personer; för industrin uppgick motsvarande ökning till 2 440 personer. Vidare framgår av tabellerna, att den kvinnliga personalen både inom varuhandeln och industrin ökade relativt mer än den manliga. År 1950 var av varuhandelns personal 41,5 % kvinnor; för den merkantila personalen inom industrin var motsvarande andel 46,6 %. Tab. 2. Årlig ökning i antalet sysselsatta inom varuhandeln och industrin (kontorspersonal och resande) Varuhandeln

Absoluta

Industrin (kontorspersonal och resande)

Summa

Hela antalet

Kvinnor

Hela antalet

Kvinnor

Hela antalet

Kvinnor

4,48 5,54 8,24 5,09

1,91 3,42 3,26 2,63

1,64 3,21 2,44 2.24

0,91 1,92 1,36 1.28

6,12 8,76 10,68 7.92

2,82 5,34 4,62 3.90

1,9 1,9 2.6

2,0 3,0 2,5

0,7

10,5 10,8 5,0

2,3 2,6 2,8

2,7 4.0 2.9

tal. 1 090-tal

1930-40 1940-45 1945-50 1930-50 Procentuell ökning (årsgenomsnitt) 1930-40 1940-45 1945-50

7,1 4,0

Att ställa någon prognos för utvecklingen under den närmaste framtiden måste vara ytterst vanskligt, och kommittén har icke heller förfogat över något underlag för dylika beräkningar. I det följande skall endast i korthet redogöras för en prognos rörande varuhandelns arbetskraftsbehov under perioden 1946—1960, som gjorts i samband med en inom Industrins utredningsinstitut företagen undersökning om varudistributionen. 1 Enligt prognosen skulle sysselsättningsökningen under perioden 1946—1960 för livsmedelshandeln uppgå till 15 000, för lanthandeln till 4 500, för textil- och beklädnadshandeln till 9 000 och för övriga branscher inom detaljhandeln till 1 Roland Artle, Svenskt distributionsväsende. Några drag i dess uppbyggnad och utveckling. Stockholm 1952.

35 000. För grosshandeln beräknas motsvarande ökning till 20 000. För samtliga branscher inom detalj- och grosshandeln uppgår sålunda den beräknade ökningen i antalet sysselsatta till omkring 84 000, vilket skulle motsvara en genomsnittlig årlig ökning med 6 000 personer. De hittills lämnade uppgifterna har belyst det behov av personal, som erfordrats respektive beräknas erfordras för nyetablering eller för utvidgning av bestående företag. För att erhålla en fullständig bild av arbetskraftsbehovet kräves dock även uppgifter om ersättningsbehovet, d. v. s. det behov av personal, som uppstår, då personer lämnar yrket på grund av dödsfall eller pensionering eller andra orsaker (övergång till annat yrke, giftermål e t c ) . Av tillgängliga uppgifter om åldersfördelningen för förvaltningspersonal 1 inom varuhandel, industri och hantverk, förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet samt vissa grupper inom allmän tjänst enligt 1945 års folkräkning synes man k u n n a utläsa, att en betydande del av den kvinnliga förvaltningspersonalen inom de berörda arbetsområdena lämnar yrket efter en relativt kort anställningstid. Inom varuhandel samt industri och hantverk var 50 % av kvinnorna under 25 år och närmare 2/3 under 30 år; inom förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet var motsvarande relationstal resp. 43 och 60 %, inom bank- och försäkringsverksamhet 38 och 53 % och inom allmän förvaltning 37 och 55 %. Beträffande männen synes däremot avgången till huvudsaklig del ske på grund av dödsfall eller pensionering och endast till en mindre del genom tidigare avgång. Samma tendenser kan utläsas, om man sätter antalet sysselsatta i olika åldersgrupper i % av hela antalet personer i respektive åldersgrupper. En betydande del av förvaltningspersonalen inom de berörda arbetsområdena utgjordes av kvinnor. Inom varuhandeln uppgick andelen kvinnor till 54 %, inom industri och hantverk till 24 %, inom förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet till 36 %, inom bank- och försäkringsverksamhet till 45 % och inom allmän tjänst till 35 %. Även om m a n utgår från en oförändrad sysselsättningsnivå inom de merkantila arbetsområdena, k a n man sålunda räkna med en stor efterfrågan på kvinnlig personal för att kunna fylla ersättningsbehoven. Om man t. ex. förutsätter, att varje år 1/15 av den kvinnliga personalen inom varuhandeln och de merkantila arbetsområdena inom industrin lämnar yrket, skulle det årliga ersättningsbehovet för enbart kvinnlig personal uppgå till cirka 12 000. Som framgår av den lämnade redogörelsen, är det tillgängliga statistiska materialet av stort intresse för belysning av arbetskraftsförhållandena inom de merkantila arbetsområdena. Det är dock icke tillräckligt omfattande och detaljerat för att kunna läggas till grund för beräkningar av behovet av för handel och kontor yrkesutbildad arbetskraft. 1

Avser hela förvaltningspersonalen, sålunda även teknisk personal m. m., som ej kunnat frånskiljas.

24 Även beträffande handelsundervisningens nuvarande omfattning kan endast ofullständiga uppgifter erhållas. Man saknar säkra uppgifter om omfattningen av den utbildning, som meddelas vid korrespondensinstitut och i studiecirklar, samt om den utbildning, som företag eller näringsorganisationer själva handhar. Vidare kan man ifråga om vissa utbildningstyper, för vilka uppgifter om utbildningen föreligger, icke genomgående särskilja personer, som redan är sysselsatta på arbetsmarknaden. Härigenom är det icke möjligt att beräkna antalet personer med handelsutbildning, som årligen tillförs arbetsmarknaden. Slutligen k a n nämnas, att vid vissa allmänna folkräkningar, senast år 1945, uppgifter inhämtats om befolkningens yrkesutbildning. Uppgifterna är dock av alltför summarisk karaktär för att kunna utnyttjas för sådana beräkningar, som här avses. Kommittén vill ytterligare framhålla följande. Vid en utbyggnad av handelsundervisningen kräves en planering med hänsyn till andra skol- och utbildningsformer. Det är därför nödvändigt, särskilt med tanke på den inverkan på yrkesskolornas handelsundervisning, som enhetsskolans genomförande kan få, att vid en beräkning av handelsundervisningens kommande omfattning ta i betraktande den sannolika utvecklingen såväl av yrkesundervisningen för andra yrkesområden än handel som av det allmänna skolväsendet. Kommittén har inte haft möjligheter härtill. Vad i det föregående visats synes ge vid handen, att behovet av personal inom handel och kontorsarbete kommer att i betydande grad öka och en intensifiering och utbyggnad av handelsundervisningen följaktligen bli nödvändig. Kommittén, som av anförda skäl emellertid ej finner det möjligt att med önskvärd tillförlitlighet göra några beräkningar angående omfattningen och strukturen av en dylik utbyggnad och därför avstått från att på denna punkt framlägga några förslag, utgår från att överstyrelsen för yrkesutbildning i nära samråd med skolöverstyrelsen, näringslivets organisationer och de lokala skolledningarna noggrant följer denna fråga.

KAP. 4

DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN TILL OCH MED 1918

I. Utvecklingen före 1918 års riksdagsbeslut Handelsundervisning, undervisning i merkantila ämnen, bedrevs redan under 1600- och 1700-talen inom olika skolformer. Det finns emellertid knappast någon anledning att här gå närmare in på denna utbildning. När de önskemål om en förbättrad yrkesundervisning började framställas, som så småningom ledde till 1918 års beslut om praktiska ungdomsskolor, var det med utgångspunkt i läget inom yrkesundervisningen, sådan denna tedde sig i slutet av 1800-talet. Vid sidan av de högre handelsinstituten, föregångarna till de nuvarande handelsgymnasierna (kommitténs första betänkande SOU 1950: 12, s. 25), fanns vid denna tid handelsskolor, alla enskilda, av skiftande omfattning och beskaffenhet. En del var s. k. bokhålleriskolor, i vilka undervisningen endast omfattade ett fåtal ämnen, i regel välskrivning, räkning och bokföring. Andra åter hade ett bredare program med fler ämnen, ofta även sådana av mer allmän art. Undervisningen var i regel allmänt kommersiellt inriktad, och någon mera differentierad utbildning, såsom t. ex. detaljhandelsundervisning i modern mening, förekom icke. Några av skolorna var även för nutida förhållanden stora. Stockholms borgarskolas handelslinje hade sålunda läsåret 1908/09 nära 700 och Gävle borgarskola 100 elever. De flesta skolorna redovisade emellertid ett åtskilligt lägre elevantal. De nu nämnda skolorna och ytterligare några intog en särställning såtillvida, att de till grund för sin undervisning hade fasta kursplaner och fixerade inträdesfordringar samt åtnjöt understöd från eller stod under tillsyn av kommun eller någon korporation. I flertalet fall utgjordes emellertid icke undervisningen av någon systematiskt ordnad och avslutad studiekurs, baserad på ett visst tidigare inhämtat kunskapsmått, utan hade till syfte att bereda även personer med ganska ringa förkunskaper tillfälle att genomgå fristående längre eller kortare kurser. Tillträde till kurserna kunde vinnas när som helst, varför eleverna ofta befann sig på helt olika stadier av kursen. Undervisningen blev godtycklig, eftersom det icke fanns någon som helst normalplan eller ett bestämt undervisningsmål. De mindre skolorna stod i regel ej under offentlig kontroll. Icke heller var föreståndarna alltid tillräckligt kvalificerade, vare sig i fråga om praktisk erfarenhet av affärslivet, teoretiska insikter eller pedago-

gisk utbildning. Troligen användes undermåliga och dåligt avlönade lärarkrafter i mycket stor omfattning. Skolornas karaktär av helt privata företag medförde risk för att förvärvssynpunkterna kunde komma att dominera verksamheten. Enligt en inventering från läsåret 1907/08 var antalet bokhålleri- och handelsskolor med understöd eller under tillsyn 9 med tillhopa 1 600 elever, medan övriga skolor var cirka 50 med ett lärjungeantal av omkring 6 000, därav hälften i aftonkurser eller ämneskurser. Förutom i de rena handelsskolorna förekom undervisning i merkantila ämnen, huvudsakligen bokföring, handelsräkning och växellära, i de tekniska afton- och söndagsskolorna, sedermera omorganiserade till de lägre tekniska yrkesskolorna. Denna undervisning hade dock ej den art och omfattning, att den för handelns vidkommande spelade större roll, utan avsåg främst att tillgodose behovet av merkantila insikter inom elevernas blivande tekniska yrken. Under början av 1900-talet ägde successivt någon förbättring rum, om än något som helst statsunderstöd alltjämt icke utgick annat än till de 1913 till handelsgymnasier ombildade högre handelsinstituten. I flera fall började sålunda undervisningen anordnas mer planmässigt och med fastställda inträdesfordringar. Genom att den högre handelsutbildningen ordnats bättre än tidigare, blev det möjligt att erhålla mer kvalificerade lärare. Alltför få skolor hade emellertid nödvändiga ekonomiska resurser för att i önskvärd grad kunna begagna sig av denna möjlighet. Ett antal av de mindre skolorna upphörde med sin verksamhet. Handelsundervisning på kvällstid fanns i början av 1900-talet anordnad i flera större och även i åtskilliga mindre städer. Under 1900-talets andra decennium började vidare korrespondensundervisningen i handelsämnen bli en faktor av allt större betydelse.

II. 1918 års riksdagsbeslut om praktiska ungdomsskolor Behovet av mera ordnade och formbestämda utbildningsmöjligheter gjorde sig alltmer gällande, och önskemål framfördes i olika sammanhang om statens medverkan såväl genom ekonomiskt stöd som vid handelsskolväsendets utformning. Detta ledde till att Kungl. Maj :t 1908 tillsatte en kommitté, handelsundervisningskommittén, med uppdrag att undersöka handelsundervisningens tillstånd och avge förslag om lämpligaste sättet för dennas ordnande. Kommittén, som avgav sitt betänkande 1910, föreslog inrättande av handelsgymnasier och för den lägre handelsundervisningens behov handelsskolor och handelsaftonskolor. Förslaget föranledde proposition till 1913 års riksdag, som emellertid avslog begäran om anslag till handels- och handelsaftonskolor, medan den i huvudsak antog ett samtidigt avgivet förslagom upprättande av handelsgymnasier. Med hänsyn till riksdagens uttalade önskan, att särskilt frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande

skulle omprövas, tillsattes redan samma år en ny kommitté, handelsundervisningskommitterade, som 1914 avgav ett förslag om handelsskolor med undervisning på heltid och 1915 ett förslag om handelskurser med undervisning på deltid. För att åstadkomma en samordning av dessa förslag med av andra kommittéer avgivna förslag om fortsättningsskolan och om den lägre tekniska undervisningen tillkallades 1916 nya sakkuniga. På grundval av dessa sakkunnigas år 1917 avgivna utredning fattades vid 1918 års riksdag genomgripande beslut om de praktiska ungdomsskolornas utformning. För handelsundervisningens vidkommande innebar riksdagens beslut i stora drag följande. 1. Fortsättningsskolan, dittills frivillig, gjordes obligatorisk och fick en mera praktisk inriktning än tidigare. 2. Med fortsättningsskolan som grund skulle kunna inrättas lärlingsskolor, avsedda för inom industri, hantverk, handel och husligt arbete anställda; dessa skolor skulle av kommun kunna göras obligatoriska för minderåriga. 3. För ytterligare utbildning åt dem, som efter att ha genomgått lärlingsskola önskade förkovra sig i sitt yrke, skulle kunna inrättas yrkesskolor, vilka skulle vara helt frivilliga. 4. Som parallellform till fortsättningsskolan skulle kunna inrättas praktiskt betonade högre folkskolor. 5. Som parallellformer till handelslärlings- och handelsyrkesskolorna skulle kunna förekomma ettåriga handelsskolor och andra, friare typer av anstalter för handelsundervisning. Kärnan i det nya systemet av statsunderstödda praktiska ungdomsskolor utgjordes av fortsättningsskolan, lärlingsskolan och yrkesskolan, representerande i nämnd ordning en förberedande, en grundläggande och en vidarebildande yrkesundervisning. Samtliga dessa skolformer skulle i princip anknyta till lärjungarnas i regel parallellt med skolarbetet pågående praktiska sysselsättningar och avsåg sålunda huvudsakligen deltidsundervisning. 1 Högre folkskolan och den ettåriga handelsskolan åter skulle vara heltidsläsande 1 skolformer, liksom i vissa fall även yrkesskolan. Ansvaret för att detta skolprogram komme att genomföras lades såtillvida på kommunerna, som fortsättningsskolorna och lärlingsskolorna skulle vara kommunala läroanstalter, de förstnämnda obligatoriska, de senare fakultativa. Även den högre folkskolan planerades — liksom förut — som en kommunernas angelägenhet. Yrkesskolor, ettåriga handelsskolor och andra, friare skolformer för lärlings- och yrkesundervisningen avsågs kunna upprättas både av kommuner och av enskilda. Enskilda skolor, likaväl som kommunala, förutsattes kunna erhålla statsbidrag. — Undervisningen i fortsättnings- och lärlingsskola skulle vara avgiftsfri. I övriga skolformer skulle avgifter kunna upptas. Man skilde mellan den allmänna och den yrkesbestämda fortsättningsskolan; i den förra skulle undervisningen icke anslutas till visst yrke utan er1

Beträffande innebörden av begreppen heltidsundervisning och deltidsundervisning se s. 102.

hålla en mera allmänt praktisk karaktär, medan undervisningen i den senare skulle kunna anknyta till visst yrke, bl. a. handeln. De minderåriga, vilka genomgått den obligatoriska fortsättningsskolan och vore anställda inom industri, hantverk, handel eller husligt arbete, skulle i lärlingsskolan beredas tillfälle att, samtidigt som de inhämtade den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete hos den enskilde arbetsgivaren, förvärva den teoretiska utbildning, som krävdes för ett framgångsrikt arbete inom yrket. Undervisningen i handelslärlingsskola skulle ordnas på två årskurser, vardera omfattande ett läsår om 8 å 9 månader med minst 8 och i medeltal högst 12 veckotimmar, samt förläggas till vardagar mellan kl 7 fm och 8 em, i vissa fall skulle undervisningen efter särskild prövning kunna utsträckas till kl 9 em. Undervisningen skulle koncentreras kring de obligatoriska fackliga ämnena handelsteknik (innefattande handelskorrespondens, handelsräkning, bokföring och kontorsgöromål samt handelslära), ekonomisk geografi med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi; främmande språk, stenografi och maskinskrivning skulle vara frivilliga ämnen. Undervisningen skulle kunna differentieras efter lokala förhållanden med hänsyn till elevernas yrken och av liknande anledningar. I modersmålet borde undervisning i allmänhet meddelas i samband med övriga ämnen. Endast i undantagsfall, då lokalstyrelsen så funne särskilt påkallat, skulle kunna medges, att modersmålet upptoges på läroplanen som fristående ämne. — Kursplaner borde fastställas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen, sedan lokalstyrelsen inkommit med förslag. Där så vore lämpligt, borde anordnas särskilda kurser för inom handel sysselsatta äldre personer (varvid med äldre förstodes personer över 18 år) med grundlig yrkeserfarenhet, vilka ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola. Som lärare borde anställas personer med god utbildning och erfarenhet av yrket. Några bestämda kompetensfordringar ansågs icke möjligt att uppställa, men behörighetsförklaring av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen krävdes. Det framhölls, att vid handelslärlingsskola lärarnas teoretiska utbildning vore av särskilt stor betydelse. Kommun skulle kunna besluta om lärlingsskolplikt bl. a. för i handel anställda minderåriga i den utsträckning, vartill förhållandena kunde föranleda. Skolplikten skulle dock i varje fall upphöra, när den skolpliktige fyllt 18 år. Medan lärlingsskolan fick en relativt fast organisation, utformades yrkesskolan avsevärt friare. Dess allmänna uppgift skulle vara att fördjupa och utvidga de kunskaper, som inhämtats i lärlingsskolan. Den skulle kunna anordnas under en mångfald olika former: som heltids- eller deltidskurser, med längre eller kortare läsår, fler eller färre årskurser och större eller mindre antal timmar per vecka, alltefter lokala förhållanden och med hänsyn till det yrke, undervisningen komme att avse.

29 Yrkesskolans kursformer skulle vara yrkeskurser och ämneskurser. Handelsyrkeskurserna, som skulle meddela en sammanhängande och mera grundlig handelsutbildning, borde omfatta flera ämnen och arbeta efter fasta läroplaner. Yrkeskurser med kvällsundervisning borde omfatta ett läsår om 8 å 12 timmar per vecka, yrkeskurser med heltidsundervisning 12—15 veckor med omkring 36 timmar per vecka. I ämneskurserna skulle undervisning meddelas i olika fristående läroämnen, som av eleverna kunde väljas efter vars och ens behov. Ämneskursernas längd borde bestämmas för varje särskilt fall. Handelsyrkesskolornas uppgift skulle vara att meddela personer med god praktisk yrkeserfarenhet på handelns område en på handelslärlingsskolans kunskapsmått byggd utbildning, avsedd att i allmänhet höja deras yrkesskicklighet eller att ge dem förutsättningar för att sköta vissa enklare kontorsbefattningar eller för att idka handelsrörelse av mindre omfattning. För inträde i yrkesskola skulle fordras dels föregående praktisk verksamhet under minst 2 år i handel eller annan affärsrörelse, dels alt antingen ha med godkänt betyg genomgått handelslärlingsskola eller också att ha på annat sätt inhämtat motsvarande kunskaper samt att i senare fallet ha uppnått 17 års ålder, om inträde söktes i aftonkurs, och 18 års ålder för inträde i heltidskurs. Vid omorganisationen av högre folkskolan till en praktisk ungdomsskola följdes i stort sett samma principer som beträffande fortsättningsskolan: den högre folkskolan kunde vara allmän eller yrkesbestämd. Den ettåriga handelsskolan avsågs ersätta normalformerna handelslärlingsskola och handelsyrkesskola på landsbygden och i mindre samhällen, där antalet minderåriga handelsanställda vore för litet för att motivera, att lärlings- och yrkesskolor för handel upprättades. För att vinna inträde vid ettårig handelsskola skulle fordras, att sökande fyllt 17 år, genomgått fortsättningsskola samt under minst 2 år varit sysselsatt i handels- eller annan affärsrörelse. Undervisningen skulle omfatta omkring 36 veckor med 34—36 timmar per vecka samt till sitt innehåll motsvara handelslärlingsskolan tilllika med därpå följande handelsyrkeskurs. Beträffande frågan om till vilken tid på dagen deltidsundervisningen borde förläggas må här följande framhållas. 1908 års kommitté ansåg morgoneller middagstid lämpligare än kvällarna men trodde icke, att det skulle vara möjligt att åstadkomma en sådan omläggning på grund av motstånd från köpmännens sida. Kommitténs förslag innebar därför, att undervisningen skulle förläggas till kvällarna (undervisning en kväll skulle kunna ersättas med morgonundervisning på söndagen). 1913 års kommitterade ansåg det ur pedagogisk synpunkt lämpligt, att deltidsundervisningen kunde förläggas till normal arbetstid, men räknade med att man under en lång tid framåt finge finna sig i att undervisningen förlades till aftontimmarna. 1916 års sakkunniga betonade, att det i många fall vore lämpligare, om undervisningen förlades till morgontimmarna. Deras uppfattning delades av departementschefen, som i vederbörande proposition till 1918 års riksdag uttalade, att under-

30 visningen, där detta utan men för arbetsgivaren läte sig göra, skulle förläggas till tiden mellan kl 8 och 10 fm. Vidare uttalades, att det vore en given fördel för utbildningen, om omständigheterna medgåve, att undervisningen kunde sammanföras till två hela dagar i veckan. Den centrala ledningen av handelsundervisningen hade sedan 1894, då en del handelsgymnasier kommit i åtnjutande av statsunderstöd, utövats av kommerskollegium med biträde av en av Kungl. Maj :t förordnad inspektor. 1918 års riksdag beslöt upprätta en för yrkesundervisningen vid de praktiska ungdomsskolorna och folkundervisningen gemensam, under ecklesiastikdepartementet sorterande skolöverstyrelse, inom vilken yrkesundervisningen skulle företrädas av en särskild yrkesskolavdelning. För handläggningen inom departementet av frågor rörande yrkesundervisningen inrättades en yrkesskolbyrå.

KAP. 5 DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGENS UTVECKLING EFTER 1918

Föreliggande kapitel behandlar utvecklingen efter 1918 av den allmänna, icke specialiserade handelsundervisningen inom kommunala och enskilda yrkesskolor samt — i en kortfattad översikt — av handelsundervisningen inom det högre allmänna skolväsendet. Redogörelsen för hur vissa slag av specialiserad handelsundervisning, handelsutbildning inom företag och organisationer samt handelsundervisning per korrespondens utvecklats ges i de kapitel, som ägnats åt respektive undervisningsformer.

I. Central ledning Yrkesundervisningens centrala ledning erhöll 1921 en förstärkning genom inrättandet av yrkespedagogiska centralanstalten. Denna institution sidoordnades med skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning med uppgift att stödja och supplera denna i dess verksamhet. Den indrogs emellertid i och med utgången av budgetåret 1928/1929, och den yrkesskolbyrå, som enligt vad i föregående kapitel nämnts inrättats i ecklesiastikdepartementet, upphörde 1926, varvid ärendena rörande yrkesundervisningen överflyttades till departementets folkskolbyrå. Genom beslut av 1943 års riksdag ombildades skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning till ett särskilt ämbetsverk, överstyrelsen för yrkesutbildning, vilken bland annat skulle handlägga ärenden rörande handelsundervisning vid handelsgymnasier samt kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning. Handelsundervisningen inom det allmänna högre skolväsendet skulle alltjämt sortera under skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning trädde i verksamhet år 1944.

II. Yrkesskolväsendet A. Författningar På grundval av riksdagens beslut om inrättande av praktiska ungdomsskolor utfärdade Kungl. Maj:t år 1918 stadga för den kommunala yrkesundervisningen (SFS 1918/1002) samt kungörelse angående statsunderstöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen (SFS 1918/771). Tre år senare ersattes nyssnämnda författningar med Kungl. Maj:ts förnyade stadga för den kommunala yrkesundervisningen (SFS 1921/706), respektive Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning (SFS 1921/705), varjämte

32 utfärdades Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning (SFS 1921/707), vilka författningar med däri sedermera vidtagna ändringar alltjämt gäller. I november 1936 överlämnade skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ett förslag till ny, helt omarbetad yrkesskolstadga. Förslaget föranledde ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Normalreglemente för lärlings- och yrkesskolor fastställdes av skolöverstyrelsen år 1919. Det beräknades också kunna användas till ledning vid uppgörande av förslag till reglemente för ettåriga handelsskolor. Det omarbetades 1922 på grundval av bestämmelserna i 1921 års förnyade stadga. Sedermera har det ersatts med nu gällande förebild till reglemente för kommunala skolor för yrkesundervisning.

B. Utvecklingen i huvuddrag Höstterminen 1920 förekom handelsundervisning i lärlings- och yrkesskola (deltidsundervisning) vid 30 skolor med sammanlagt cirka 1 200 elever. Någon heltidsundervisning i kommunal regi fanns ej. I oktober 1954 var motsvarande siffror nära 350 skolor med mer än 30 000 elever i deltidskurser och över 3 200 elever i heltidskurser om minst 5 månaders längd (vid 70 skolor). De angivna siffrorna kan emellertid inte utan vidare tas som mätare på den kvantitativa utvecklingen av de kommunala yrkesskolornas handelsundervisning. De representerar olika skolsystem och är inte jämförbara. Det väsentliga i utvecklingen av handelsundervisningen inom yrkesskolorna efter 1918 kan sägas vara, att det skolsystem, som beslöts nämnda år, i realiteten aldrig förverkligades utan snart ersattes med ett annat system, byggt på delvis andra förutsättningar och utformat enligt andra principer än dem, på vilka 1918 års riksdag grundade sitt beslut. Av de betänkanden och diskussioner, som förde fram till 1918 års riksdags beslut, framgår att lärlingsskolan som system byggdes upp på den mer eller mindre tydligt angivna förutsättningen av en kommande lärlingslag, kompletterad med successivt genomförd skolplikt under lärlingstiden. Kommunerna fick enligt beslutet möjlighet att föreskriva lärlingsskolplikt. Frågan om lärlingslag var ej sammankopplad med propositionen och beslutet om praktiska ungdomsskolor men var vid tidpunkten för detta högst aktuell. I de fall, då skolplikt föreskrevs, utformades i regel bestämmelserna därom på ett sätt, som gjorde dem praktiskt verkningslösa. Tämligen allmänt synes »skolplikt» endast ha inneburit skyldighet för elev, som frivilligt anmält sig, att inte avbryta utbildning annat än med lärlingsskolstyrelsens medgivande. En undersökning, som kommittén gjort för ett antal skolor med ledning av årsredogörelser för arbetsåret 1947/1948, visar, att egentlig skolplikt för närvarande ej torde förekomma för handelsundervisningens vidkommande. I och för sig erbjöd det givetvis inånga fördelar att elevernas deltagande i undervisningen grundades på frivillighet i stället för på skolplikt. Under sådana förhållanden var det dock knappast möjligt att genomföra lärlings-

skolan med den omfattning den givits: enligt yrkesskolstadgan skulle undervisningen ordnas på två årskurser, vardera omfattande ett arbetsår om 8, högst 9 månader med i medeltal högst 12 undervisningstimmar per vecka. Det föreskrevs också, att lägsta antalet undervisningstimmar per år skulle vara 300, d. v. s. i genomsnitt 9 å 10 timmar eller sammanlagt mer än en arbetsdag per vecka. En lärlingslagstiftning, kompletterad med föreskrift om skolplikt under lärlingstiden, varigenom undervisningen gjorts till en obligatorisk del av lärlingsutbildningen och då åtminstone i huvudsak förlagts till arbetstid, synes ha varit en väsentlig förutsättning för att lärlingsskolan, sådan den tänkts och planerats, skulle ha blivit verklighet. Bristen på förutsättningar för att systemet skulle kunna genomföras i nyss nämnd omfattning förtog från början den nya skolformen dess kraft till växt och utveckling. Ecklesiastikministern hade i 1918 års proposition om praktiska ungdomsskolor räknat med att något större antal lärlingsskolor skulle komma till stånd först 1921, då den första kullen ungdomar från fortsättningsskolan skulle komma till lärlingsskolorna. För yrkesskolans dél kunde av liknande skäl någon starkare utveckling väntas först fr. o. m. 1923. Att ha genomgått fortsättningsskola sattes dock ej som oeftergivligt villkor för inträde i lärlingsskola. Det beräknades därför, att redan 1919 åtskilliga lärlingsskolor skulle upprättas. Nämnda år tillkom lärlingsskolans yrkesavdelningar för handel inom 10 kommuner. 1920 började ytterligare 15 å 20 skolor, så att höstterminen 1920 årsklass 1 förekom vid 26 och årsklass 2 vid 13 skolor, med respektive 30 och 18 undervisningsavdelningar; det sammanlagda elevantalet uppgick höstterminen 1920 till 1 029. Höstterminen 1925 var det totala antalet elever 1 807 och hade alltså under fem år ökat med i genomsnitt endast halvtannat hundratal per år. Avgången i förtid från lärlingsskolan var betydande. Höstterminen 1929 utgjorde antalet elever i första årskursen 1 314, höstterminen 1930 var antalet i andra årskursen endast 686. Antalet godkända avgångsbetyg uppgick för läsåret 1930/1931 till 602. Tillgängliga uppgifter för tidigare år visar samma tendens. Ungdomens intresse för denna utbildning var tydligen inte stort. Inte heller affärsmännen-cheferna synes alltid ha haft förståelse för utbildningens värde utan har i vissa fall till och med motarbetat anställdas önskan att delta i undervisningen. Skolmyndigheternas strävanden att åstadkomma såväl en bättre anslutning till undervisningen som en bättre skolgång gick under systemets första år helt naturligt i främsta rummet ut på att genom olika åtgärder påverka såväl ungdomarna som företagarna till en mera positiv inställning till utbildningen. Särskilt gällde detta, så länge man kunde anta, att det var fråga om begynnelsesvårigheter, som så småningom skulle övervinnas, måhända därigenom att lärlingsskolan bleve obligatorisk. När det emellertid blev uppenbart, att man inte skulle kunna räkna med en sådan utveckling utan att lärlingsskolan måste genomföras som en för eleverna helt frivillig utbildningsform, blev det nödvändigt att även överväga åtgärder, som berörde 3—537656

34 undervisningens utformning. Det har redan framhållits, att omfattningen av lärlingsskolans undervisning synes ha förefallit de unga väl betungande. Det låg därför nära till hands att söka nå ökad tillslutning genom att a n ordna en undervisning av mindre omfattning, något som endast i ringa grad kunde ske inom ramen för lärlingsskolans ursprungliga form, yrkesavdelningarna. Genom § 103 i 1921 års förnyade stadga bereddes överstyrelsen möjlighet att medge anordnandet av undervisning även i friare, i stadgan ej normerade former. Så tillkom så småningom lårlingskurserna (se vidare s. 38). Till att börja med sökte m a n i dessa i möjligaste m å n fullfölja yrkesavdelningarnas utbildningsmål. De har emellertid utvecklats självständigt och omfattar nu sinsemellan mycket oenhetliga kurser, såväl med avseende på omfattning och organisation i övrigt som beträffande utbildningsmål. Medan det berett stora svårigheter att genomföra lärlingsskolans yrkesavdelning för handel, sådan dess undervisning utformats i yrkesskolstadgan, visade sig lärlingskurserna genom den större frihet i fråga om ämnesval, som de erbjöd, och genom sin mindre omfattning vara synnerligen attraktiva för ungdomarna. Av de uppgifter, som lämnats på s. 51 f., framgår att lärlingsskolan i sin ursprungliga form, yrkesavdelningarna, efter lärlingskursernas tillkomst gått oavbrutet tillbaka och för närvarande spelar en mycket obetydlig roll. Däremot har elevantalet i lärlingskurserna starkt ökat, så att dessa nu helt dominerar deltidsundervisningen. På den relativt breda utbildning, omspännande flera sidor av yrkesområdet, som lärlingsskolan i yrkesavdelningarna skulle ge, avsågs yrkesskolan bygga, inte bara de mera fullständiga yrkeskurserna utan även yrkesskolans ämneskurser. I och med att lärlingsskolan alltmer reducerats till ett antal lärlingskurser, ofta omfattande ett enda ämne, har också grunden för undervisningen inom yrkesskolan blivit mindre. Yrkesskolans utbildningsmål har i motsvarande grad måst begränsas, och i åtskilliga fall torde gränsen mellan lärlingsskola och yrkesskola vara svår att dra. Vad här anförts beträffande deltidsundervisningen har i princip sin tilllämpning även i fråga om undervisningen på heltid. Den ursprungliga formen för denna var enligt 1918 års stadga den ettåriga handelsskolan, vars genomförande mötte mycket stora svårigheter. På grundval av § 103 i 1921 års stadga kunde annan heltidsundervisning än den i stadgan normerade handelsskolan anordnas, vilken på grund av lägre inträdesfordringar hade betydligt större rekryteringsmöjligheter. Viktigast blev därvid de ettåriga handelskurserna. Även i fråga om dessa har utvecklingen lett till att de sinsemellan företer betydande olikheter. I stort sett rör det sig här dock om en enhetlig kursform. Kommittén redogör i fortsättningen av detta kapitel mera detaljerat för utvecklingen av de olika skol- och kursformerna var för sig. Med vad här anförts har kommittén åsyftat att framhålla det väsentliga och avgörande i den lägre handelsundervisningens utveckling i allmänhet efter 1918: genom att det i yrkesskolstadgan normerade skolsystemet efterträtts av ett system, som saknar direkt förankring i stadgan och som med avseende på de vik-

35 tigaste kursformerna i huvudsak oberoende av stadgans ursprungliga mening och innebörd utformats tämligen fritt, har det å ena sidan varit möjligt att anordna undervisningen i överensstämmelse med dess frivilliga karaktär och därigenom åstadkomma en ansenlig ökning av elevantalet, samtidigt som å andra sidan för handeln och ungdomen väsentliga utbildningsvärden otvivelaktigt försummats. Därtill återkommer kommittén i kap. 7. I 1918 års yrkesskolstadga gavs bestämmelser angående undervisningens innehåll i de olika skol- och kursformerna, bestämmelser, som i huvudsak oförändrade meddelades i 1921 års förnyade stadga. Mest detaljerade var föreskrifterna beträffande lärlingsskolans yrkesavdelningar. Lärlingskurserna och de ettåriga handelskurserna har, som redan förut påpekats, aldrig bundits vid några stadgebestämmelser utan endast genom de föreskrifter, som skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning i anslutning till den mycket allmänna bestämmelsen i § 103 av 1921 års stadga givit. Vid den praktiska tillämpningen av dessa föreskrifter har överstyrelsen sålunda haft stor frihet och vid fastställandet av undervisningsplaner kunnat anpassa dessa efter förhand en var ande omständigheter och behov, vare sig det gällt att tillmötesgå vissa lokalt betonade önskemål eller att söka påverka utvecklingen i en riktning, som överstyrelsen vid ifrågavarande tidpunkt ansett önskvärd. Enligt 1918 års stadga borde skolöverstyrelsen uppgöra »normalundervisningsplaner» till skolornas ledning. Dylika normalundervisningsplaner låg även till grund för undervisningen inom fortsättningsskolan; för denna skolform fick avvikelser från normalplanerna göras endast på mycket starka skäl. I fråga om anordnandet av undervisningen inom lärlingsskolan ansågs kommunerna böra ha större frihet. Denna skillnad gentemot fortsättningsskolan markerades genom att i 1921 års förnyade stadga infördes benämningen »förebilder till undervisningsplaner» i stället för »normalundervisningsplaner», en ändring, som otvivelaktigt kom att få stor betydelse för lärlingsskolans utveckling. De förebilder till undervisningsplaner, som givits, har sålunda ej haft normativ karaktär. Skolorna har inte tvingats att utbyta en äldre undervisningsplan mot en ny enligt senare förebild. Sålunda har vid olika skolor samtidigt kunnat gälla såväl äldre som nyare undervisningsplaner, uppgjorda med ledning av olika förebilder eller utan någon som helst anknytning till dessa. Även om både skolöverstyrelsen och sedermera överstyrelsen för yrkesutbildning åtminstone tidvis sökt på olika sätt åstadkomma en viss standardisering av undervisningsplanerna till större överensstämmelse med förebilderna och till större enhetlighet över huvud taget, har systemet resulterat i en avsevärd förbistring i fråga om undervisningsplanerna. Kommittén belyser detta närmare i kap. 7. I förevarande sammanhang är vad här påvisats av betydelse därigenom att nämnda förhållanden gör det praktiskt taget omöjligt att följa undervisningens utveckling genom ett studium av de undervisningsplaner, som sko-

36 lorna under årens lopp tillämpat. Det blir i stället nödvändigt att som uttryck för utvecklingstendenser godta förebilderna med antagandet att dessa uppgjorts i avsikt att tillgodose vad överstyrelsen ansett utgöra det vid tidpunkten i fråga aktuella utbildningsbehovet. Endast i ringa grad är det u t a n ett mycket vidlyftigt arbete möjligt att konstatera, i vad mån förebilderna mera allmänt accepterats och följts eller ej.

C. De kommunala lärlings- och yrkesskolornas

deltidsundervisning

1918 års yrkesskolstadga upptog för de kommunala lärlings- och yrkesskolorna följande skol- och kursformer: lärlingsskolans yrkesavdelningar och särskilda kurser för äldre, yrkesskolans yrkeskurser och yrkesskolans ämneskurser. Lärlingskurserna tillkom i slutet av 1920-talet på grundval av § 103 i 1921 års förnyade stadga. 1. Lärlingsskolan a)

Yrkesavdelningarna

I enlighet med riksdagens beslut föreskrevs i 1918 års stadga, att lärlingsskola för handel skulle omfatta två årskurser om åtta till nio månader med minst åtta och högst tolv timmar i veckan. Enligt 1918 års kungörelse om statsbidrag till kommunala anstalter för yrkesundervisning skulle sådant bidrag beräknas per undervisningstimme. Skolöverstyrelsen fann det därför lämpligt, att arbetsårets längd angåves i visst totalt antal timmar i stället för genom det vaga uttrycket »åtta till nio månader» och föreslog i sitt förslag till ny stadga 1921, att bestämmelserna om minst åtta månaders arbetsår skulle utbytas mot föreskrift om visst totalt minimiantal undervisningstimmar per läsår, för handelsundervisningens vidkommande 276 timmar. Kungl. Maj :t bestämde emellertid i den förnyade stadgan (§ 12 mom. 2) ett m i n i m u m av 300 timmar i obligatoriska ämnen per läsår i handelslärlingsskolan. Skolöverstyrelsen begärde rätt att medge dispens från nyssnämnda föreskrift och påpekade, att den ökning av undervisningstiden, som sålunda påbjudits, vore betydande. Överstyrelsens erfarenheter sades visa, att svårigheterna i fråga om elevernas skolgång, vare sig de berodde på lärjungarna eller vederbörande arbetsgivare, i regel ej medgåve en ökning av undervisningstiden utöver det minimum, som angivits i 1918 års stadga, hur önskvärd en sådan ökning i och för sig än vore. Någon stadgeändring kom, trots upprepade framställningar därom från skolöverstyrelsens sida, dock ej till stånd. Under många år fick överstyrelsen för ett år i sänder rätt att ge skolorna dispens från stadgans bestämmelser. Så småningom, dock först i slutet av 1930-talet, lämnade Kungl. Maj :t generellt medgivande därtill, och därmed sattes faktiskt bestämmelsen i 1921 års stadga om handelslärlingsskolas minimiantal timmar ur kraft, likväl utan att ersättas av någon ny.

37 Vad i det föregående sagts om undervisningstiden avser undervisningen inom lärlingsskolans yrkesavdelning för handel i allmänhet. I en framställning till Kungl. Maj:t 1925 begärde skolöverstyrelsen, att 1921 års stadga § 12 mom. 2 skulle ändras så, att timantalet i lärlingsskolans yrkesavdelning för utbildning av butiksbiträden sattes till 200 timmar per år och i yrkesavdelning för handel i övrigt till 265 timmar per år. Som skäl anförde överstyrelsen, att detaljhandelsundervisningen kunde bygga på en grund, som lagts utanför skolan, och därför ej behövde lika lång tid som den rent teoretiska kontoristutbildningen. Svårigheterna att genomföra undervisningen enligt stadgan sades ha på vissa platser varit till verkligt hinder för lärlingsskolans tillkomst och utveckling. — Skrivelsen föranledde ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Enligt 1918 års stadga fick undervisningstiden i handelslärlingsskola ej överstiga 12 timmar per vecka. För undervisningen i de frivilliga ämnena skulle kunna anslås en tid motsvarande högst hälften av hela den för undervisningen i de obligatoriska ämnena fastställda lärotiden. Dessa proportioner bibehölls i 1921 års stadga, i det denna begränsade den för obligatoriska och frivilliga ämnen sammanlagda undervisningstiden till 450 timmar per arbetsår. Under lärlingsskolans båda första år — 1919 och 1920 — vilka helt naturligt var en experimentens tid, fastställdes endast undervisningsplaner för odifferentierad yrkesavdelning för handel. I dessa planer intog inom handelstekniken i regel räkenskapsämnena (bokföring och handelsräkning) den främsta platsen. I mitten av 1921 utarbetades med stöd av i andra länder gjorda erfarenheter ett utkast till förebild till undervisningsplan för en lärlingsskolans yrkesavdelning för minuthandel. Detta utkast sändes för prövning till vissa lärlingsskolor för handel, i vilka det ansetts lämpligt att inrikta undervisningen särskilt på nämnda yrkesgren. I fråga om timplanen skilde denna förebild sig från de flesta tidigare fastställda planer därigenom, att bokföring och handelsräkning fått träda något tillbaka till förmån för i första hand handelslära. I kursfördelningen sökte man betona minuthandelsmomenten. Planer, lika den som tidigare avsett »yrkesavdelning för handel», fastställdes under den följande tiden i flera fall att gälla för »yrkesavdelning för kontorsbiträden». Så småningom skedde alltså en viss differentiering på tre huvudtyper av planer: för minuthandel, för kontorsarbete och för handel (blandade handelsyrken). Skillnaden mellan de båda sistnämnda typerna gällde i allmänhet endast detaljer. De första verkliga förebilderna till undervisningsplaner utsändes 1923. De avsåg yrkesavdelningar för minuthandel och yrkesavdelningar för kontorsarbete och innehöll följande timplaner:

38 Antal veckotimmar i yrkesavdelningar för inuthand si kontorsarbete

Ämnen Obligatoriska Handelsteknik: Handelslära Handelsräkning Bokföring och annat kontorsarbete . . . Handelskorrespondens Ekonomisk geografi med produktionslära Handelsrätt Nationalekonomi Svenska språket Frivilliga Engelska eller tyska Stenografi Maskinskrivning

4 3 3 1 2 2 1 2

4 2 2

av, 6 IV, IV, IV, 1 1

I dessa förebilder fastställdes ej det antal veckor, som undervisningen skulle pågå, endast det totala minimiantalet timmar, 300 per år. Det högre antalet timmar per vecka för minuthandelsavdelningen gav alltså möjlighet till ett i veckor räknat kortare läsår, vilket med hänsyn till elevernas anställning i detaljhandeln ansågs lämpligt. Samtidigt med förebilderna erhöll skolorna en skrivelse, vari de anmodades att snarast meddela skolöverstyrelsen, om de önskade ändra sina undervisningsplaner till överensstämmelse med förebilderna i fråga om kursfördelningen. Några motsvarande enhetlighetssträvanden gjordes ej i övrigt. De timplaner, som under de närmast följande åren fastställdes, kom därför att förete ofta rätt avsevärda olikheter, såväl i fråga om proportionen mellan ämnena som beträffande läsårets längd, uttryckt i veckor. Skolorna kunde dessutom i enlighet med Kungl. Maj :ts år från år förnyade dispens (se i det föregående s. 36) erhålla statsbidrag, oaktat undervisningen ej uppgick till 300 timmar per år. Någon undre gräns för avvikelserna hade ej satts. Överstyrelsen torde dock i allmänhet ha sökt vidhålla ett krav på 265—275 timmar per år. I fråga om kursfördelningen har vanligen förebilden följts. b)

Lärlingskurserna

Lärlingskurs skall — enligt de särskilda bestämmelserna för denna kursform — omfatta minst ett fackligt huvudämne och i anslutning därtill de biämnen av mera allmän natur, som k a n erfordras för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i huvudämnet. Lärlingskurser med olika huvudämnen bör om möjligt anordnas i följd, så att eleverna genom att delta i olika kurser successivt kan inhämta det huvudsakliga av lärlingsskolans kunskapsmått. Förebild till undervisningsplan för lärlingskurs för handel fastställdes 1927 och utformades, i avsikt att lärlingsskolans idé skulle i möjligaste mån kunna bevaras, med följande timplan:

39 Antal terminer timmar per vecka Huvudämnen Kurs A 1. Bokföring med kontorsarbete 2. Handelsräkning

2 2

2 2 4

Kurs B 1. Handelslära 2. Ekonomisk geografi med produktionslära

2 2

2 2 4

Äm-s C 1. Svenska språket med handelskorrespondens 2. Handelsrätt och ekonomilära

2 2

2 2 4

2 2

2 2

.Biämnen Engelska eller tyska Maskinskrivning

Planen för lärlingsskolans yrkesavdelning upplöstes alltså i småplaner, alternativa för skola och elev, samtidigt som den inbördes avvägningen mellan de olika ämnena slopades. Allt efter skolans resurser skulle lärlingskurserna kunna drivas samtliga på en gång eller en i taget, i sistnämnda fall antingen i viss bestämd följd eller i den ordning, vartill anmälningarna till kurserna kunde ge anledning. En uppmjukning av planen gjordes möjlig därigenom att elev, som utom i huvudämne deltog i biämnen, där så »utan olägenhet» kunde ske, fick minska antalet timmar i huvudämnen till två. På så sätt skapades ytterligare kombinationsmöjligheter, varigenom antalet kurser, som kunde anordnas på grundval av denna plan, i realiteten kom att avsevärt överstiga tre. Med avseende på kursinnehållet motsvarade denna förebild i stort sett den tidigare förebilden till undervisningsplan för lärlingsskolans yrkesavdelning för minuthandelsbiträden. Som mål för undervisningen i ämnena bokföring, handelsräkning och handelslära angavs också ett kunskapsmått, som ansågs kunna fordras av minuthandelsbiträden. Med skolöverstyrelsens förebild till undervisningsplan för lärlingskurser som grundval anordnades under de närmaste åren lärlingskurser av olika omfattning, såväl med avseende på lästid, antal ämnen och veckotimmar per ämne som i fråga om kursernas innehåll. Differenserna var ofta rent formella, men även mer reella därigenom att relativt avsevärda skillnader i timantalet för ett och samma ämne förekom mellan olika planer. För att behovet av en mer än ettårig och utöver lärlingskursernas minimitid 4 timmar per vecka gående utbildning bättre än vad som skett i den ovan återgivna undervisningsplanen skulle tillgodoses, sökte man sig mot slutet av 1930-talet tillbaka till en flerårig utbildningsgång av yrkesavdelningarnas typ. Därvid användes skolöverstyrelsens förebild av år 1927 på

40 så sätt, att för inträde i kurs B fordrades genomgång av kurs A eller motsvarande och för inträde i kurs C genomgång av kurs B eller motsvarande. Lärlingskurserna tilldrog sig, som redan tidigare nämnts, betydligt större intresse än lärlingsskolans yrkesavdelning, och antalet kursdeltagare ökade år från år. I andra avseenden var dock utvecklingen ej tillfredsställande. Handelslärlingsskolans yrkesavdelningar, även i den med Kungl. Maj :ts medgivande reducerade formen, hade en fasthet och mångsidighet, som lärlingskurserna saknade. De hade utbildningsmål, som kommit till uttryck i valet och proportioneringen av ämnena samt i kursfördelningen och överhuvudtaget i undervisningens hela uppläggning. Lärlingskurserna var en lösligare utbildningsform. De kunde visserligen på ett helt annat sätt än lärlingsskolans yrkesavdelningar varieras och anpassas till skolornas möjligheter och elevernas önskemål. Samtidigt förlorades emellertid det för yrkesavdelningarna i stort sett enhetliga utbildningsmålet ur sikte, utbildningen kom att mer eller mindre ske på måfå. Synpunkter av detta slag låg till grund för ett samarbete mellan Sveriges köpmannaförbund och skolöverstyrelsen, vilket resulterade i ett förslag till ordnande av den grundläggande detaljhandelsutbildningen. Detta förslag, vilket vid köpmannaförbundets kongress 1936 antogs som riktlinjer för förbundets fortsatta verksamhet med avseende på detaljhandelsutbildningen, innebar att denna skulle omfatta tre stadier: I. springpojks- och elevstadiet, i åldern 15—17 år; II. biträdes- och försäljarestadiet, i åldern 17—19 år; III. köpmans- och föreståndarestadiet, i åldern 23 år och däröver. Utbildningen på de båda lägre stadierna skulle förläggas till statsunderstödda yrkesskolor och försiggå efter tre olika linjer: a) som aftonkurser: två ettåriga lärlingskurser + två ettåriga yrkeskurser; b) som heldagskurser: en lärlingskurs om en termin + en lika lång yrkeskurs ; c) som ettårig heldagskurs. Inom skolöverstyrelsen utarbetades enligt dessa förutsättningar förebilder till undervisningsplaner, vilka i september 1937 utsändes till skolorna. Försöken att på detta sätt i lärlingskursernas mindre omfattande form återuppliva den ursprungliga lärlingsskolans idé fullföljdes under de närmast följande åren av skolöverstyrelsen genom förebilder till undervisningsplaner för tvååriga lärlingskurser för kontorsanställda (1940) och för kontors- och detaljhandelsanställda (1943 och 1945). Dessa planer upptog 6 timmar per vecka, d. v. s. åtskilligt mindre än yrkesavdelningarna. Denna minskning kunde ske dels därigenom, att vissa av de ämnen, som enligt yrkesskolstadgan skall ingå i undervisningen inom lärlingsskolans yrkesavdelningar men som för den egentliga yrkesundervisningen är av mera perifer art, uteslöts (nationalekonomi, handelsrätt och ekonomisk geografi), dels genom att timantalet för övriga ämnen, där så behövdes, beskars samtidigt som nya ämnen infogades o. s. v. För belysande

41 av d e n n a u t v e c k l i n g å t e r g e s i det följande p l a n e r n a för l ä r l i n g s s k o l a n s y r k e s a v d e l n i n g för d e t a l j h a n d e l av 1923 s a m t de t v å å r i g a l ä r l i n g s k u r s e r n a för d e t a l j h a n d e l a v 1937 och 1945. Förebilder till undervisningsplaner för lärlingsskolans lärlingskurs lärlingskurs yrkesavdelning för detaljhan- för detaljhan- för detaljhandel av år 1923 del av år 1937 del av år 1945 V e ek o t i m m a r i m e d e l t a l i klass I + 11 i kurs A + B i klass I + I I Obligatoriska ämnen Svenska Handelskorrespondens Affärsskrivning Bokföring och annat kontorsarbete . . . Handelsräkning Yrkesräkning Handelslära Textning och skyltning Ekonomisk geografi med produktionslära Handelsrätt Nationalekonomi Frivilliga ämnen Engelska eller tyska Maskinskrivning . . . .

2 1 — 3 3

2 2

l3 3 2

2 4

3 1

2 2 1 18

4 —

2 2

4 4

I v i s s a av de u n d e r v i s n i n g s p l a n e r , s o m a v s å g kontoristutbildning, ryckte maskinskrivningen upp som obligatoriskt ämne. Principiellt var utvecklingen i övrigt d e n s a m m a s o m i fråga o m d e t a l j h a n d e l s k u r s e r n a . I f ö r e b i l d e r n a a v 1940 d i f f e r e n t i e r a d e s u n d e r v i s n i n g e n för k o n t o r i s t e r p å e n r ä k e n s k a p s b e t o n a d och e n k o r r e s p o n d e n s b e t o n a d k u r s :

Timplan Huvudämnen Kurs A (räkenskapsbetonad) 1. Bokföring och annat kontorsarbete 2. Handelsräkning 3. Handelslära

Terminer

Veckotimmar

2 2 2

3 1 2 6

Kurs B (korrespondensbetonad) 1. Svenska språket med handelskorrespondens 2. Handelsteknik ". 3. Maskinskrivning

2 2 2

3 1 2 6

Valfria ämnen Kurs A och B Engelska eller tyska Stenografi

2 2

2 2

42 Det kan synas, som borde en undervisning av den typ, som i det närmast föregående exemplifierats, ha haft utsikter att »slå igenom». Emellertid lyckades dessa försök att i lärlingskursernas form åstadkomma en utbildning, till omfattning och uppläggning påminnande om lärlingsskolans yrkesavdelningar, endast i ett fåtal fall. Svårigheterna att behålla eleverna under två år har varit eller i varje fall bedömts som mycket stora. Tvååriga kurser har i tillfredsställande grad kunnat genomföras endast på ett mindre antal platser. Ofta har redan efter första året en kurs, som avsetts bli tvåårig, fått läggas ned på grund av att elevtillslutningen varit otillräcklig. Det har överhuvudtaget visat sig svårt att för någon längre tid genomföra en undervisning på grundval av fast sammansatta undervisningsplaner med ett mera betydande timantal. Ofta har därför de fasta undervisningsplanerna av skolorna använts så, att därur sammanställts kombinationer av ämnen, för vilka eleverna visat största intresset. De fastställda undervisningsplanerna har sålunda i inånga fall ej alls eller endast i vissa delar följts, även om de åberopats i skolornas redogörelser. Som en logisk konsekvens av denna utveckling uppgjordes 1947 inom överstyrelsen för yrkesutbildning en förebild till undervisningsplan för lärlingskurser i handel, som upptar ett större antal ämnen med vardera i regel 2 timmar per vecka, vilka ämnen kan sammanställas till minimilärlingskurser om 4 timmar per vecka. Denna form av lärlingskurser omfattar sålunda i regel (liksom förebilden på s. 39) endast ett eller ett par ämnen. Det är givetvis möjligt att successivt genomgå en serie kurser, som tillsammans ungefär motsvarar lärlingsskolans yrkesavdelningar. I regel torde dock, så som närmare utvecklas i kap. 7, dessa möjligheter ej utnyttjas. Sistnämnda förebild upptar följande timplan: Veckotimmar Läroämnen i medeltal 1. Svenska med affärskorrespondens 2 2. Bokföring med skattedeklaration 2 3. Handelsräkning 2 2 4. Handelslära 2 5. Stenografi 6. Maskinskrivning 2 4 7. Medborgarkunskap 1 8. Engelska eller tyska 2 9. Textning och plakatmålning 2 10. Skyltnings- och försäljningsövningar 2 c) Lärlingsskolans

särskilda kurser för äldre

Så som lärlings- och yrkesskolsystemet ursprungligen byggdes upp, avsågs genomgång av lärlingsskolans yrkesavdelning för visst yrkesområde böra vara den normala förberedelsen för yrkesskolan. Emellertid var det i början, innan skolsystemet byggts ut, ej gärna möjligt att för tillträde till yrkesskola strängt upprätthålla kravet på att inträdessökande genomgått fullständig lärlingsskola. Å andra sidan kunde man inte heller uppge fordran

43 på en någorlunda bestämd grundläggande teoretisk utbildning och medge tillträde till yrkesskolan enbart på grund av sökandes praktiska yrkeserfarenhet. Det kunde befaras, att undervisningen i yrkesskolan i så fall i många avseenden skulle dras ner på lärlingsskolans nivå. Därför föreskrev 1918 års stadga, att, där så ansågs lämpligt, för äldre arbetare med grundlig praktisk yrkeserfarenhet borde inrättas särskilda kurser, mindre omfattande än lärlingsskolans yrkesavdelning: elevernas yrkeserfarenhet skulle kompensera den i dessa kurser gentemot yrkesavdelningarna minskade teoretiska utbildningen. Att förbereda för yrkesskola var emellertid inte den enda uppgiften, som tilldelades kurserna för äldre. De skulle överhuvudtaget ge eleverna tillfälle att vinna en förkovran i yrket, motsvarande lärlingsskolans kunskapsmått. Och som sådan hade denna kursform kvar sin uppgift, även sedan lärlingsskolan upprättats mera allmänt. Departementssakkunniga hade vid avgivandet av sitt förslag om särskilda kurser för äldre väl i främsta rummet haft förhållandena inom industri och hantverk för ögonen. I varje fall var det till att börja med huvudsakligen i ämnen inom dessa näringsgrenar, som sådana kurser inrättades. Redan enligt 1918 års stadga skulle undervisningen i de särskilda kurserna för äldre avse lärlingsskolans kunskapsområde. I sitt förslag till ny yrkesskolstadga 1921 framhöll skolöverstyrelsen, att undervisningen i kurserna för äldre kommit att helt ligga på lärlingsskolans nivå, varför inträdesfordringarna borde sättas lika för lärlingsskolans yrkesavdelningar och lärlingsskolans kurser för äldre. I 1921 års stadga (§ 2) hade därför kravet på »grundlig» yrkeserfarenhet för inträde i kurser för äldre uteslutits. Att lärlingsskolans yrkesavdelningar och kurser för äldre i praktiken även rent formellt jämställts, framgår bland annat av att i något eller några fall för inträde i kurs för äldre (enligt fastställd undervisningsplan) ej ens krävts, att elev varit sysselsatt i handel utan endast att han fyllt 18 år och haft för avsikt att ägna sig åt handelsyrke. Skillnaden mellan lärlingsskolans båda kursformer inskränktes sålunda genom 1921 års stadga till att gälla dels skolgångens karaktär av obligatorisk eller frivillig, dels och framför allt undervisningens omfattning, vilken för lärlingsskolans yrkesavdelningar varit fastställd till bestämda ämnen och visst minimiantal timmar, medan kurserna för äldre skulle kunna avse ett eller flera av lärlingsskolans ämnen. Omfattningen av kurserna för äldre fixerades ej på något sätt, varken i 1918 eller 1921 års stadga. I anslutning till yrkesskolstadgan meddelade skolöverstyrelsen särskilda bestämmelser angående kurser för äldre. Antalet undervisningstimmar och läroämnenas omfattning fastställes enligt dessa bestämmelser för varje kurs med hänsyn till det föreliggande behovet och anges i undervisningsplanen. Till omfattningen har därför dessa kurser varierat från skola till skola, såväl i fråga om total längd som med avseende på antalet veckotimmar. De har anordnats både som års- och terminskurser, visst antal veckor eller timmar. De första kurserna för äldre omfattade enstaka ämnen. Ofta upptogs i

en och samma undervisningsplan ämnen inom flera yrkesområden, främst hantverk och industri samt handel. Det enda handelsämne, som förekom i de tidigaste undervisningsplanerna av detta slag, var handelsbokföring. Ofta torde dock kurserna för äldre i bokföring liksom i språk ha varit gemensamma för deltagare från olika yrkesområden. Detsamma gäller även ämnet räkning. I vissa fall uppgjordes ej särskilda undervisningsplaner för kurserna för äldre, utan för dessas vidkommande hänvisades till motsvarande plan för lärlingsskolans yrkesavdelningar, ett tecken på att man i fråga om Innehållet ej ansett sig kunna eller böra upprätthålla någon skillnad mellan dessa lärlingsskolans båda kursformer. När lärlingskurserna infördes 1927, hade kurserna för äldre berett marken för denna friare kursform. Den begränsning nedåt av timantalet, som föreskrevs för lärlingskurserna, hade emellertid ingen motsvarighet beträffande kurserna för äldre. I fråga om de sistnämnda fanns ej heller, som för den egentliga lärlingsutbildningens del, något normerat utbildningsprogram, som man borde sträva efter att förverkliga. De olika initiativen att i lärlingskursernas form bevara eller återuppliva den egentliga lärlingsskolans idé i fråga om undervisningens omfattning och innehåll hade sålunda med avseende på kurserna för äldre ingen egentlig motsvarighet. Någon förebild till undervisningsplan för kurser för äldre utarbetades därför ej. Det är av nyssnämnda orsaker ej möjligt att beträffande kurserna för äldre skönja en viss utvecklingstendens såsom i fråga om lärlingskurserna. Det finns å andra sidan knappast några skäl till antagande att utvecklingen i princip tett sig olika för de båda kursformerna. Kombinerade fasta kurser för äldre har förekommit i ringa utsträckning. De har ej följt någon gemensam förebild utan har utformats ined hänsyn till lokala önskemål. I regel har de avsett detaljhandelsundervisning. I allmänhet har kurserna för äldre omfattat enstaka ämnen. Sedan några år tillämpas vid många skolor en undervisningsplan för kurser i enstaka ämnen, i stort sett identisk med den plan för lärlingskurser i handel, som återgivits på s. 42. 2. Yrkesskolan Av yrkesskolans kursformer har redan från början ämneskurserna dominerat. I regel har undervisningsplanerna avsett ettåriga kurser, i några fall ft. ex. beträffande språk) även tvååriga. Överstyrelsen för yrkesutbildning fastställde 1949 förebild till undervisningsplan för yrkesskolans ämneskurser i handel, i princip konstruerad som den på s. 42 återgivna förebilden till undervisningsplan för lärlingskurser i handel. Yrkeskurserna har i allmänhet anordnats som deltidsundervisning, på spridd lärotid. Även heltidskurser har förekommit. Till några av dessa återkommer kommittén i det följande i samband med ettåriga handelsskolor. Yrkesskolstadgans bestämmelser i fråga om yrkeskurserna (§§ 52—53) är så allmänt hållna, att något slags normalplan ej k u n n a t tillämpas, var-

45 ken när det gäller omfattning, ämnesval eller beträffande kursfördelning. Det var först 1937, som en förebild till undervisningsplan uppgjordes inom skolöverstyrelsen. Denna förebild avsåg en tvåårig yrkeskurs för detaljhandelsanställda, vilken skulle utgöra en påbyggnad av de tvååriga lärlingskurser, som tidigare nämnts. Båda kursformerna ingick i den plan för detaljhandelsutbildningens ordnande, som uppgjorts i samarbete mellan skolöverstyrelsen och Sveriges köpmannaförbund (se s. 40—41). Under de närmast följande åren fastställdes efter sistnämnda förebild ett flertal undervisningsplaner för tillämpning vid åtskilliga skolor. Det synes emellertid ha berett svårigheter att erhålla tillräcklig anslutning till dylika kurser. Som en följd därav omarbetades nämnda plan år 1943 till att avse en e t t å r i g yrkeskurs. Ej heller denna synes ha haft någon framgång. De undervisningsplaner, som omnämnts i närmast föregående stycke, avsågs anknyta till lärlingskurser inom motsvarande yrkesområde. Man ville alltså i anslutning till den ursprungliga avsikten med systemet åstadkomma en tre- till fyraårig sammanhängande utbildning. Andra typer, mera fristående, har också förekommit. I allmänhet har dock i enlighet med föreskrifterna i yrkesskolstadgan § 57 för inträde krävts, att sökande antingen med godkänt betyg genomgått lärlingsskola eller att han fyllt sjutton år och haft minst två års praktik samt genom betyg eller särskilda prov styrkt sig äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Ett undantag från denna regel utgör de företagsekonomiska kurser, som på några orter anordnats för personer med examen från handelsgymnasium och viss minimipraktik från kontor. Även i övrigt har förekommit yrkeskurser av mer speciell karaktär, t. ex. avseende reklam- och försäkringsfrågor. Sålunda har de kurser, som arrangerats i samarbete mellan Institutet för försäkringsutbildning och Stockholms stads handelsskolor, i regel anordnats som yrkesskolans yrkeskurser eller yrkesskolans ämneskurser (se s. 280).

D. Handelsundervisning på heltid Enligt 1918 års beslut avsågs deltidsundervisningen i lärlings- och yrkesskolans form bli den primära utbildningstypen. Endast om en sådan utbildning av olika skäl inte kunde komma i fråga, borde undervisning på heltid anordnas. För de kommunala skolorna normerades denna i den ettåriga handelsskolan; de enskilda läroanstalterna beräknades komma att anordna undervisning i form av såväl ettårig handelsskola som olika friare skolor och kurser. 1. Den ettåriga handelsskolan Den ettåriga handelsskolan skulle enligt riksdagsbeslutet utgöra en parallell till lärlings- och yrkesskolans deltidsundervisning och i form av samlad lärokurs meddela personer med god praktisk erfarenhet inom han-

46 delsyrket, som ej haft tillfälle att genomgå lärlings- och yrkesskola, en på fortsättningsskolans kunskapsmått byggd teoretisk utbildning av den omfattning, som fordrades för att sköta vissa enklare kontorsbefattningar eller för att driva handelsrörelse av mindre omfattning. För inträde krävdes enligt 1918 års yrkesskolstadga, att sökande genomgått fortsättningsskola eller genom prov visat sig äga för handelsskolans undervisning tillräckliga förkunskaper samt fyllt 17 år och under minst 2 år varit sysselsatt i handels- eller affärsrörelse. Undervisningen skulle omfatta samma ämnen som lärlings- och yrkesskolorna och i tillämpliga delar anordnas efter samma grunder som i dessa skolformer. Arbetsåret fastställdes i 1918 års stadga till minst 36 veckor och undervisningstiden till 34—36 timmar per vecka. Riksdagen hade lagt vikt vid att den ettåriga handelsskolan, som ju avsågs vara en ersättningsform, ej finge konkurrera ut de primära skolformerna lärlings- och yrkesskolorna. 1918 års stadga föreskrev därför, att ettårig handelsskola i främsta rummet borde förläggas till sådana mindre samhällen, där lärlings- och yrkesskola för handel icke lämpligen kunnat upprättas. Om det av någon anledning skulle finnas önskvärt att förlägga ettårig handelsskola till annat samhälle, skulle detta visserligen kunna ske, men statsbidrag till sådan skola skulle utgå endast om den ettåriga handelsskolan icke hindrade, att lärlings- och yrkesskola komme till stånd på orten i fråga. Endast i ett par fall synes undervisningsplan ha fastställts att uttryckligen gälla »ettårig handelsskola»: 1919 för Stockholms borgarskola (vilken nämnda år ännu var enskild skola) och 1922 för Uppsala stads handelsskola. I sistnämnda fall var det egentligen endast fråga om en omorganisation av en tidigare yrkesskolans yrkeskurs med heltidsundervisning; den ettåriga handelsskolan ändrades åter 1925, då till att avse ettårig handels/airs (se i det följande). Motsvarande ändring gjordes för Stockholms borgarskola redan 1921. Den ettåriga handelsskolan rönte sålunda ingen framgång. Detta berodde likväl knappast på någon speciell omsorg från kommunernas sida om lärlings- och yrkesskolorna. Som tidigare i detta kapitel påpekats, utvecklade sig nämligen ej heller sistnämnda skolformer efter beräkning. Det var därför givetvis angeläget, att handelsundervisning överhuvudtaget kom till stånd; i vilken form detta skedde, betydde mindre. Vid denna tid var det svårt för ungdomarna att efter folkskolan få anställning; bestämmelsen om 2 års praktik för inträde utestängde flertalet av dem från ettårig handelsskola. Av 18 elever i Uppsala stads handelsskolas ovan nämnda yrkeskurs uppfyllde sålunda endast 7 fordringarna på tvåårig praktik; för övriga gav skolöverstyrelsen dispens, ett förfaringssätt, som givetvis endast kunde tillämpas från fall till fall. Ej heller kunde det, särskilt under ekonomiskt så bekymmersamma tider som 1920-talet utgjorde, beräknas att ungdomar, som gått in i handelsyrke, i någon större utsträckning skulle lämna en inkomstgivande anställning för att genomgå en ettårig handelsskola. Nämnda om-

47 ständigheter medförde, att de ungdomar, som ej tog anställning efter folkoch fortsättningsskolans slut, sökte sig över till läroverk och kommunala mellanskolor och i viss utsträckning kanske även till enskilda handelsskolor, som för inträde ställde lägre fordringar i fråga om sökandes ålder och praktiska erfarenhet. Att inrätta ettåriga handelsskolor medförde för de mindre kommunerna särskilda ekonomiska svårigheter. Medan lärlings- och yrkesskolorna i stor utsträckning dels kunde utnyttja redan befintliga lokaler, dels kunde reda sig med timlärare, krävde heltidsundervisningen nya lokaler och heltidsanställd lärarpersonal. Dessutom var det på mindre orter givetvis svårare att få tillräckligt många elever till heldagsundervisning än till deltidsundervisning, som ju kunde ta emot elever såväl med som utan praktisk sysselsättning och inte fordrade, att eleverna lämnade sitt förvärvsarbete för studiernas skull. I den mån intresse fanns för den ettåriga handelsskolan, var det därför de större orterna, som hade möjligheter att organisera den. När yrkesskolstadgan 1921 gjordes om, borttogs på skolöverstyrelsens förslag begränsningen i rätten att starta ettårig handelsskola. Organisatoriskt bibehölls emellertid skolformen oförändrad. Den i 1921 års stadga nyinförda § 103 gav kommunerna möjligheter att anordna heltidsundervisning med i stort sett samma syfte som den ettåriga handelsskolan, men i friare former. Då de inträdesfordringar, som stipulerats för den ettåriga handelsskolan, ju medfört rekryteringssvårigheter, blev detta av största betydelse för den fortsatta utvecklingen. 2. Handelskurser Medan sålunda kommunerna på grund av snäva bestämmelser ej kunnat organisera en handelsundervisning på heltid, hade de enskilda skolorna i detta avseende arbetat under gynnsammare förhållanden. För det första var skolöverstyrelsen i fråga om dem ej lika bunden, som när det gällde den kommunala utbildningen; de enskilda skolornas uppgift ansågs i hög grad ligg a just i att vara fria, experimenterande. För det andra innebar handelsundervisningen i dess helhet en ny arbetsuppgift för kommunerna, och i första hand krävde lärlings- och yrkesskolornas behov att bli tillgodosedda. Några av de enskilda handelsskolorna åter, särskilt de större, hade redan före 1918 börjat ordna sin undervisning i kurser efter fasta läroplaner och med bestämda inträdesfordringar. Till sitt allmänna innehåll motsvarade dessa kurser nära den ettåriga handelsskolan. Deras verksamhet kunde därför i stor utsträckning fortgå efter i huvudsak samma grunder, även sedan de ställts under statsinspektion och kommit i åtnjutande av statsbidrag. Det var därför naturligt, att det främst blev de enskilda skolorna, som under åtskilliga år efter 1918 kom att svara för handelsundervisning i heltidskursernas form. Några av de enskilda skolor, som därvid gick i spetsen,

48 har sedermera kommunaliserats: detta gäller Stockholms borgarskola, Sundsvalls handelsinstitut, Kalmar handelsinstitut och Katrineholms praktiska skola. Till denna grupp bör även räknas Gävle borgarskola. Skolöverstyrelsen ger sin uppfattning beträffande de ettåriga handelskurserna i en skrivelse år 1919 till Kungl. Maj :t angående statsunderstöd till Bröderna Påhlmans handelsinstituts ettåriga handelskurs. Skolöverstyrelsen presenterar denna som »institutets ettåriga handelsskola eller, som den i programmet kallas, B-kursen» och anger den ha i huvudsak samma syfte och allmänna anordning som ettårig handelsskola, dock med lägre inträdesfordringar i fråga om ålder, teoretiska förkunskaper och föregående praktik. Skolöverstyrelsen, som godkänt undervisningsplanen, motiverar sitt medgivande till avvikelse från de för ettårig handelsskola fastställda inträdesfordringarna med att under den övergångstid, med vilken man hade att räkna, tills den kommunala yrkesundervisningens organisation hunnit i tillräcklig omfattning genomföras, ifrågavarande utbildning icke torde kunna på mera ändamålsenligt sätt beredas den från folkskolan avgående ungdomen. Under åren 1919—1921 godkände skolöverstyrelsen undervisningsplaner för de större enskilda handelsskolorna efter i stort sett de principer, som tillämpats i fråga om Påhlmans ettåriga kurs. För de kommunala skolornas del dröjde det till slutet av 1930-talet, innan heltidsundervisningen fick någon nämnvärd omfattning. Såväl vid de enskilda som vid de kommunala skolorna var det till en början uteslutande kurser för kontorsarbete, som anordnades. Den första egentliga detaljhandelskursen på heltid synes ha varit Stockholms stads expeditskola. Undervisningsplan för dennas ettårskurs för manufakturbranschen fastställdes 1928. För Katrineholms stads handelskola fastställdes 1930 en plan för en minuthandelskurs om en termin; 1935 fastställdes plan för ettårig handelskurs för butiksbiträden i Uddevalla, vilken året därpå gjordes om till tvåårig kurs. En förebild till undervisningsplan för ettårig heltidskurs kom först 1937. Den gällde detaljhandelsarbete och var ett resultat av det samarbete mellan skolöverstyrelsen och Sveriges köpmannaförbund, varom i det föregående redan nämnts. Den upptog följande timplan: Antal veckotimmar i genomsnitt Huvudämnen Svenska med affärsskrivning och affärskorrespondens 5 Handelsräkning 4Va Handelslära med försäljningsteknik 5 Bokföring och annat kontorsarbete 5 Handelsrätt Va Varukännedom 2 Ekonomilära V, Skyltning 4l/2 Välskrivning och textning med plakatmålning 5 1 /, 32l/a

49 Antal veckotimmar i genomsnitt Frivilliga ämnen Maskinskrivning Tyska eller engelska

3V2 3

F ö r s t fyra å r s e n a r e , 1941, f a s t s t ä l l d e s k o l ö v e r s t y r e l s e n f ö r e b i l d till u n d e r v i s n i n g s p l a n för e t t å r i g h a n d e l s k u r s för k o n t o r s a r b e t e . D e n v a r u p p d e lad p å t v å l i n j e r — linje A m e d b o k f ö r i n g , r e k l a m - och f ö r s ä l j n i n g s t e k n i k s a m t h a n d e l s r ä k n i n g och linje B m e d s p r å k , m a s k i n s k r i v n i n g o c h s t e n o grafi s o m h u v u d ä m n e n — m e d f ö l j a n d e t i m p l a n e r : Veckotimmar i genomsnitt linje A linje B Obligatoriska ämnen 1. Svenska språket med affärskorrespondens 2. Tyska eller engelska 3. Bokföring och a n n a t kontorsarbete 4. Handelsräkning 5. Handelslära 6. Försäljningslära och affärsreklam 7. Ekonomisk geografi med varukännedom 8. Handelsrätt 9. Nationalekonomi 10. Maskinskrivning 11. Stenografi Frivilliga ämnen Tyska eller engelska Maskinskrivning

4x/2 — 7 1 /, 4V2 — 4 3 2 2 4 3

4 1 /, 5 6 3 2 — — 2 2 5 4

34V2

33V2

4 2

4 1

E n t r e d j e förebild t i l l k o m 1947, för »ettårig h e l d a g s k u r s för h a n d e l s a n s t ä l l d a » . D e n n a p l a n a v s e r a t t m ö j l i g g ö r a viss d i f f e r e n t i e r i n g p å k o n t o r s och d e t a l j h a n d e l s a r b e t e , ä v e n d ä r e l e v a n t a l e t ej r ä c k e r till för t v å friståe n d e k u r s e r , och h a r f ö l j a n d e t i m p l a n :

Obligatoriska ämnen 1. Svenska med affärskorrespondens . 2. Bokföring med skattedeklaration. . 3. Handelsräkning 4. Handelslära 5. Försäljningslära och affärsreklam . 6. Skyltnings- och försäljningsövningar 7. Ekonomisk geografi 8. Varukännedom 9. Handelsrätt 10. Medborgarkunskap med ekonomilära 4—537656

Antal veckotimmar i genomsnitt e DetaljhandelsKontorslinjen linjen läsning (A) (B) 5 7

5 7 4 2 2

5 7 4 2 2

— 2 — 2

5 2 2 2

— 2 — 2

4 2 2

50 Antal veckotimmar i genomsnitt Detaljhandels- Kontors,.ram" linjen linjen läsning (^ (B) — 3 — 4 — — — — 4 27 37 35

11. Textning och plakatmålning 12. Stenografi 13. Maskinskrivning Summa Frivilliga ämnen 14. Engelska eller tyska 4 4 4 Maskinskrivning — 2 Efter sistnämnda förebild har flertalet under senare år för ettåriga handelskurser fastställda planer utformats. Slutligen fastställdes 1950 förebild till undervisningsplan för butiksbiträdesskolor för olika branscher med följande timplan: Läroämnen Veckotimmar i medeltal 1. Svenska språket 2. Välskrivning 3. Engelska eller tyska 4. Bokföring med skattedeklaration 5. Handelsräkning 6. Försäljningslära med praktiska övningar 7. Skyltning och övrig reklam 8. Handelslära med handelsrätt 9. Varukännedom för respektive bransch 10. Medborgarkunskap med ekonomilära 11. Maskinskrivning

4 * 3

5 4 4 3

4 2

37 Som ett led i försöksverksamhet rörande anknytning av skolor för yrkesundervisning till enhetsskolan sände överstyrelsen för yrkesutbildning våren 1953 till skolorna ut förebild till undervisningsplan för »ettårig handelskurs med heldagsundervisning». Undervisning i allmänna ämnen har där inlagts i en omfattning, som ungefär motsvarar den, som enligt av skolöverstyrelsen för läsåren 1951—1954 fastställda timplaner och huvudmoment för studieplaner för skolor av A- och B-form vid försöksverksamhet i anslutning till 1946 års skolkommissions principförslag avses tillämpas för klass 9 y. Förebilden utgör såväl i fråga om timplan som beträffande kursinnehåll en omarbetning av den på s. 49—50 återgivna förebilden till undervisningsplan för ettårig heldagskurs för handelsanställda och innehåller samma ämnen som den sistnämnda tillika med biologi. Särskilt i matematik samt svenska har de allmänna läromomenten starkare betonats än i den tidigare förebilden.

51 E. Elevantal m. m. l När det gäller att siffermässigt belysa utvecklingen av yrkesskolornas handelsundervisning, möter betydande svårigheter. Väsentliga brister i primärmaterialet, d. y. s. skolornas årsredogörelser, liksom bland annat den omständigheten, att principerna för materialets bearbetning och redovisning vid flera tillfällen ändrats, gör det omöjligt att för hela den tid, som det här gäller, erhålla sinsemellan fullt jämförbara uppgifter. Kommittén begränsar sig därför till att ge en kortfattad översikt, ägnad att åskådliggöra den allmänna karaktären i den kvantitativa utvecklingen av yrkesskolornas handelsundervisning. Tillväxten av den kommunaia handelsundervisningen gick under den första 20-årsperloden långsarot. Den genomsnittliga ökningen fram till och med läsåret 1934/35 utgjorde för lärlingsskolan i dess helhet i genomsnitt icke fullt 400 kursdeltagare per år. Utvecklingen var emellertid icke enhetlig för de olika kursformerna. För yrkesavdelningarna nådde elevantalet sitt maximum höstterminen 1929 med 1 870 elever, fördelade på 104 avdelningar; läsåret 1940/1941 hade antalet elever gått ned till 1 249 och antalet avdelningar till 62. De första lärlingskurserna anordnades höstterminen 1927. Två år senare redovisades i denna kursform 38 avdelningar med 623 kursdeltagare. Läsåret 1940/1941 var motsvarande siffror 272 respektive 4 735. Även kurserna för äldre ökade under denna period, dock ej på långt när i s a m m a grad som lärlingskurserna: från 151 kurser och 1 507 kursdeltagare höstterminen 1939 *ill 264 kurser med 3 513 kursdeltagare läsåret 1940/1941. — 1940-talet uppvisar en betydligt hastigare ökning, särskilt dess senare hälft. Läsåret 1940/1941 uppgick det totala antalet kursdeltagare i lärlingsskolan till 9 497; läsåret 1949/1950 var det 22 904 och ytterligare två år därefter 28 057. Mot de första 20 årens genomsnittsökning av 400 kursdeltagare per år svarar under 1940-talet en ökning av cirka 1 500 per år. Som redan nämnts, har lärlingsskolans yrkesavdelningar år från år minskat. Ökningen inom lärlingsskolan faller sålunda helt på lärlingskurserna och kurserna för äldre. Lärlingskurserna har i allt högre grad blivit den dominerande kursformen. Höstterminen 1929 kom på nämnda kurser 21 % av lärlingsskolans totala kursdeltagarantal, läsåret 1940/1941 var dess andel cirka 50 %, och för närvarande utgör den cirka 60 %. Även inom yrkesskolan har antalet kursdeltagare ökat praktiskt taget oavbrutet år från år. Då det här gäller en v i d a r eutbildning, ligger det emellertid i sakens natur, att de absoluta talen är betydligt lägre för yrkesskolan än för lärlingsskolan. Antalet kursdeltagare i yrkeskurser och ämneskurser tillsammans utgjorde höstterminen 1929 936 och läsåret 1949/1950 i Vid redovisning av antalet elever räknas varje elev endast en gång, även om elev samtidigt deltar i flera kurser, Antalet kursdeltagare inkluderar i förekommande fall dubbelräkning.

52 4 411, vilket sålunda betyder i det närmaste en femdubbling under ifrågavarande period, endast obetydligt mindre än för lärlingsskolan. Utvecklingen har emellertid gått betydligt jämnare än inom lärlingsskolan. Någon motsvarighet till 1940-talets starka expansion inom denna finns ej för yrkesskolans del. Av orsaker, som i det föregående berörts, gick utvecklingen av den kommunala heltidsundervisningen till att börja med mycket långsamt. Ännu läsåret 1932/1933 fanns mera omfattande heltidskurser endast vid 8 kommunala skolor; antalet elever i dessa kurser utgjorde 512. Det var först i slutet av 1930-lalet, som någon mera betydande ökning inträdde. Under de därpå följande 15 åren tillkom ett- eller fleråriga handelskurser på heltid vid i genomsnitt 1 å 2 skolor per år. I oktober 1947 redovisades dylika kurser vid 31 skolor med sammanlagt 1 332 elever. I oktober 1953 var motsvarande tal 64 respektive 2 674; mer än hälften av ökningen från 1947 faller på tiden från och med 1951. Beträffande utvecklingen fr. o. m. 1944 hänvisas till nedanstående tabell 3. För de enskilda handelsskolornas del synes tiden fram till 1940-talet ej h a medfört några större totala förändringar, oaktat under nämnda tid en del större enskilda skolor kommunaliserades (se s. 47—48). Utvecklingen efter 1943 framgår av tabell 3. Tabell

3. Antal

elever i kommunala undervisning oktober

Kommunala skolor

och enskilda anstalter 19H—oktober 1954.

för

Enskilda skolor

Summa

handels-

Hela antalet elever

Därav i heldagskurser om minst 5 mån längd

Hela antalet elever

Därav i heldagskurser om minst 5 mån. längd

Hela antalet elever

Därav i heldagskurser om minst 5 mån. längd

1944 1945 1946 1947 1948

13 449 15 095 16 685 18 741 20 247

1027 1071 999 1332 1627

2 272 2 883 3 067 3 366 3 774

1226 1369 1232 1209 1258

15 721 17 978 19 752 22107 24 021

2 253 2 440 2 231 2 541 2 885

1949 1950 1951 1952 1953 1954

21973 23 386 25 239 27 746 31930 34 398

1712 1794 1945 2 234 2 674 3 263

3 763 3 632 5157 5 462 5 597 6 147

1125 1028 1217 1306 1366 1454

25 736 27018 30 396 33 208 37 527 40 545

2 837 2 822 3162 3 540 4 040 4 717

oktober år

53 III. Det högre allmänna skolväsendet Lärlings- och yrkesskolan samt den ettåriga handelsskolan avsågs skola utgöra praktiska utbildningsparalleller till den teoretiskt inriktade realskolan och förmodades komma att bidra till en jämnare fördelning av de utbildningssökande på »praktiska» och »teoretiska» studiebanor. Utvecklingen gick dock ej i denna riktning. Den redan vid de praktiska ungdomsskolornas tillkomst starka tillströmningen till de teoretiska läroanstalterna ökade även i fortsättningen, medan däremot de praktiska utbildningsmöjligheterna inom yrkesskolväsendet ej utövade den dragningskraft på ungdomen, som man hoppats på. Behovet av vägar för praktisk utbildning, vilka för allmänheten framstode som likvärdiga med den teoretiska realskolan, gjorde sig därför allt starkare gällande. De yrkesbestämda högre folkskolorna, som under 1920-talet inrättats på åtskilliga platser — läsåret 1928/1929 fanns dylika skolor med handelslinjer på 15 platser — tillgodosåg ej detta behov. 1927 tillkallades sakkunniga med uppdrag att bland annat utreda frågan om anordnande av praktiska utbildningslinjer på realskolans åldersstadium. De sakkunniga föreslog (SOU 1930: 14) inrättande av dels fristående 4och 3-åriga praktiska mellanskolor, åstadkomna genom omorganisation av yrkesbestämda högre folkskolor, dels i de två högsta klasserna av kommunala mellanskolor och statliga realskolor inbyggda praktiska linjer; båda skolformerna skulle leda till praktisk realexamen. Efter medgivande av 1933 1936 års riksdagar anordnades försöksvis ett antal skolor av n ä m n d a typer på grundval av de sakkunnigas förslag. Genom beslut av 1937 å r s riksdag överfördes de praktiska mellanskolorna och inbyggda praktiska linjerna från försöksstadiet och infogades som ett fast led i läroverksorganisationen. De 3-åriga skolorna har sedermera byggts ut till 4-åriga. Fr. o. m. 1 juli 1952 benämnes de tidigare mellanskolorna realskolor. Den kvantitativa utvecklingen av handelsundervisningen inom det högre skolväsendet framgår av följande sammanställning för fyra olika år över antal skolor och lärjungar: Inbyggda linjer Ht år

1935 1945 1950 1953

Fristående praktiska mellanresp. realskolor

Skolor

Lärjungar

Skolor

Lärjungar

4 29 39 M2

106 701 743 1 979

3 12 16 17

1009 3 581 4 467 4 998

Högre folkskolor Skolor

Lärjungar

12 5 2

1662 410 110

Skolor

Lärjungar

Antal elever som avlagt praktisk realexamen för handel

19 46 57 59

2 777 4 692 5 320 5 977

121 834 866 1015

Summa

1 Därtill kommer några i folkskolan inbyggda praktiska realskolor; ht 1953 omfattade dessa endast första klassen.

54 Timplanerna fastställdes till att börja med för varje skola var för sig, beträffande inbyggda linjer av Kungl. Maj :t, i fråga om praktiska kommunala mellanskolor av skolöverstyrelsen. Fr. o. m. läsåret 1950/1951 gäller för inbyggda linjer timplan enligt kungl. kungörelsen angående timplaner för rikets allmänna läroverk (senaste lydelse SFS 1954:649). För de praktiska kommunala realskolorna fastställde skolöverstyrelsen normalundervisningsplaner år 1952, vari vissa ändringar vidtogs 1953 (se Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953 nr 16 och 17). Kommittén har i sitt första betänkande (s. 21) givit en kortfattad översikt av ifrågavarande undervisnings organisation. Denna har utförligt behandlats av 1940 års skolutredning (SOU 1946: 14).

KAP. 6 DEN LÄGRE H A N D E L S U N D E R V I S N I N G E N I DE N O R D I S K A GRANNLÄNDERNA

Kommittén har i sitt första betänkande givit en översikt av handelsundervisningen i de nordiska grannländerna samt England, Schweiz och USA. I första hand gäller nämnda översikt den handelsundervisning i respektive länder, som kan anses närmast motsvara de svenska handelsgymnasiernas. Samtidigt har emellertid också lämnats vissa uppgifter angående handelsundervisningen inom andra skolformer liksom om handelsundervisningens anknytning till den allmänna skolan m. m. I sitt betänkande Yrkesutbildningen har 1952 års yrkesutbildningssakkunniga behandlat yrkesundervisningen i ett antal främmande länder dels i form av monografier, dels i en sammanfattande, systematiskt upplagd framställning. Såväl monografierna som sistnämnda sammanfattning avser även handelsundervisningen på olika stadier. Då handelsundervisningen i vissa andra länder sålunda redan i olika sammanhang blivit belyst, synes det kommittén ej erforderligt, att i detta betänkande någon mera utförlig framställning ges i detta avseende. Kommittén begränsar sig därför i huvudsak till att komplettera de i det föregående nämnda framställningarna angående förhållandena i de nordiska grannländerna på sådana punkter, som är av särskilt intresse med hänsyn till de förslag, som kommittén i det följande lägger fram. Danmark och Norge har lärlingslagstiftning, berörande handeln. Nu gällande danska lärlingslag tillkom 1937. I Norge har lärlingslagen ännu endast fastställts i princip (1951); beslut om dess ikraftträdande för handelns och handelsundervisningens del har ännu ej fattats. Den finska lärlingslagen gäller endast industri och hantverk.

I. Danmark Den lägre handelsundervisningen i Danmark omfattar två skolformer: lärlingsskolan och handelsmedhjälparskolan. Båda leder till statskontrollerade examina: lärlingsskolan till handelsmedhjälparexamen och handelsmedhjälparskolan till handelsexamen.

A. Lärlingsskolan 1. Kurser Lärlingsskolan är obligatorisk. Enligt gällande lärlingslag skall arbetsgivare sörja för att lärling deltar i handelslärlingsskola, där sådan finnes på

56 platsen, samt betala för undervisning och läroböcker. Handelslärlingsskolan utgöres normalt av treåriga kvällskurser om sammanlagt minst 560 undervisningstimmar. Undervisningen kan också koncentreras till dagkurser en eller ett par dagar i veckan eller till heltidskurser — halvårs- och helårskurser — med 30—36 timmar per vecka. Enligt lärlingslagen hänförs lärlingarna inom handeln till tre grupper: handelslärlingar (grosshandel), butikslärlingar, kontorslärlingar. Lärlingsskolan är gemensam för handels-, butiks- och kontorslärlingar. Efter elevernas allmänna förkunskaper uppdelas den på tre linjer: 1) kurs utan främmande språk, 2) kurs med främmande språk, 3) kurs för korrespondenter. Kursen utan främmande språk (1) är avsedd för lärlingar med folkskoleutbildning. Till kurserna med främmande språk (2) och för korrespondenter (3) antas normalt endast lärlingar med minst realexamen. Inom kurserna 1 och 2 sker viss differentiering p å kontors- och butiksarbete. Timplaner

Modersmålet Bäkning Skrivning Bokföring Handels- och försäljningslära Varukunskap eller produktionslära Handelslära Kontorsgöromål Engelska Tyska Maskinskrivning Dansk stenografi Timmarna fördelas sålunda: klass 1 »> 2 » 3

Kurs till handelsmedhjälparexamen utan med för ko Mmm. frflmm. ™ S p p r 0n " språk språk denter

—

2 4 21 22

— 6

— j»

2^ 2^ J 4 *

— &

[ 20

6 8

6 6

; 8 6

—

4 Utöver de obligatoriska ämnena k a n frivilliga tilläggsämnen förekomma. Den sammanlagda undervisningstiden för obligatoriska och frivilliga ämnen får i deltidskurserna ej överstiga 8 t i m m a r per vecka. — Som framgår av 1

För lärlingar på kontor eventuellt handelslära. « » i » i kontorsarbete. s » i i detaljhandel handels- och försäljningslära. t D » » i) varukunskap. 5 Kan ersättas med andra språk, t. ex. spanska. • För lärlingar i detaljhandel eventuellt plakatmålning.

57 timplanen, förekommer ej någon undervisning i samhälls- och ekonomilära i lärlingsskolan. Lärlingsskolans kunskapsmått kan även förvärvas genom terminskurs med heltidsundervisning, vilken liksom lärlingsskolan avslutas med handelsmedhjälparexamen. För närvarande anordnas sådan kurs endast vid en skola. Den rekryteras främst av ungdom, som fullgjort sin praktiktid på platser, där det inte finns handelslärlingsskola. Vid en handelsskola anordnas även en ettårig heltidskurs till handelsmedhjälparexamen. Den är avsedd för ungdomar, som kommer direkt från folkskolan. I fråga om l ä r o s t o f f e t överensstämmer ämnena i huvudsak med motsvarande ämnen i den svenska handelsundervisningen, varför några närmare kommentarer härvidlag inte torde behövas. Följande må dock nämnas. Ämnet skrivning i kursen utan främmande språk omfattar dels välskrivning, dels utskrivande av allmänt förekommande affärshandlingar samt övning i att använda telefonkatalog, adresskalender, posthandbok m. m. Undervisningen i kontorsgöromäl avser företagets orderrutin, kontakten med tull och post, användningen av checker, växlar m. m. samt enklare affärskorrespondens. Slutprovet i modersmålet omfattar bland annat diktat av ett eller två affärsbrev och avser främst elevernas rättskrivningsförmåga. Handelsläran motsvarar närmast det i svenska skolor förekommande ämnet handelsrätt men omfattar däremot ej företagsekonomiska frågor, avseende kostnader, kalkylation, omsättning, räntabilitet o. dyl. Sistnämnda moment utgör tillika med frågor om reklam och försäljning det väsentliga innehållet i handels- och försäljningslära; detta ämne är inriktat på detaljhandelns förhållanden. I varukunskap differentieras undervisningen på kolonial-, manufakturoch järnhandelsbranscherna. För elever inom andra branscher liksom där elevantalet ej medger branschdifferentiering över huvud taget ersattes ämnet med produktionslära, som behandlar Danmarks produktion och de viktigaste importvarorna. 2. Handelsmedhjälparexamen Examensprov — skriftliga och/eller muntliga — anordnas i samtliga ämnen utom skrivning. Proven avläggs vid utgången av det läsår, då undervisningen i respektive ämne avslutas. Examina försiggår under mycket fasta former. Kurs- och examensfordringarna är mycket noga reglerade. Examensuppgifterna för de skriftliga proven utarbetas centralt av en examenskommission, bestående av direktören för handelsskolorna — närmast motsvarande byråchefen för tredje byrån i överstyrelsen för yrkesutbildning — som ordförande och ett antal av handelsministern utsedda medlemmar. Vid varje prov skall närvara kontrollanter, som ej får höra till skolan. De skriftliga proven genomgås och bedöms av särskilda bedömningsnämnder (censorudvalg), som utses av

58 handelsministeriet och består av såväl skolman som yrkesmän; de sistnämnda förordnas efter förslag av handelsorganisationerna. Varje examensarbete bedöms av två censorer. Läraren i respektive ämne har ingen möjlighet att ta del av elevernas examensarbeten, förrän de bedömts av censorerna. Anser han censorernas bedömning otillfredsställande, kan han, t. ex. tillsammans med en av skolan tillkallad yrkeskunnig person, göra framställning om ändring i bedömningen. För varje skriftligt prov — utom maskinskrivning — ges vitsord såväl i fråga om ämneskunskaperna som för handstil och ordning. De muntliga förhören hålls av vederbörande facklärare i censors närvaro. Bedömningen sker av fackläraren och censorn gemensamt. Censorn kan förordnas av handelsministeriet eller av vederbörande skola. För att examen skall godkännas kräves ett visst lägsta genomsnittligt vitsord.

B.

Handelsmedhjälparskolan 1. Kurser

Handelsmedhjälparskolan är en ettårig dagskola med högst 36 undervisningstimmar per vecka. Den kan anordnas på tre linjer: A. Med engelska eller tyska för nybörjare. B. Med ett främmande språk för elever med förkunskaper. C. Med två främmande språk för elever med förkunskaper. Berättigad till inträde är den som på grundval av statskontrollerad examen eller särskilda inträdesprov anses äga nödvändiga förutsättningar för att tillgodogöra sig undervisningen. För handelsmedhjälparskolan gäller följande normaltimplaner: Linje Ämnen A B och C Obligatoriska Modersmålet 4 3 Välskrivning 1 — Räkning 5 4 Bokföring 4 4 Kontorsgöromål 3 2 Handelslära 2 2 Handelsgeografi 2 2 Samhälls- och ekonomilära 3 3 x Maskinskrivning *2 2 Engelska eller tyska för nybörjare 6 — 2 Engelska (fortsättningskurs) — 6 2 Tyska ( » ) — 6 Valfria Företagsekonomi Fösäljningslära 1

7 2

Om undervisningen sker efter kännmetoden (»blindskriftsmetoden»), kan timantalet utökas till 4 per vecka. " På linje B är endast ett språk obligatoriskt.

59 Linje B och C

Ämnen

2 3 2 2

Varukännedom Stenografi Plakatmålning . Gymnastik . . : Antal obligatoriska timmar per vecka 34

34 I fråga om lärokursens fördelning på de olika ämnena må följande anmärkas. I ämnet företagsekonomi skall genomgås frågor rörande företagets kostnader, omsättning (med undantag av prisdifferentiering), finansiering, redovisningsväsen (dock ej tilläggskalkylation och driftsbokföring) samt organisation. Försäljningsläran omfattar frågor rörande detaljhandelsföretagets organisation, inköp, kalkylation, reklam och kundtjänst m. m. I varukännedom differentieras undervisningen på kolonial- och manufakturbranscherna samt, där de lokala förhållandena gör det möjligt, efter godkännande av direktören för handelsskolorna eventuellt även på andra branscher. — Utskrivandet av olika slags affärshandlingar samt övningar i att använda uppslagsböcker m. m. dylikt har i handelsmedhjälparskolan hänförts till ämnet kontorsgöromål. — I övrigt gäller i förevarande avseende, med beaktande av att det här är fråga om ett högre undervisningsstadium, i huvudsak vad i det föregående anförts beträffande lärlingsskolan. Sedan 1944 kan även anordnas 2-åriga kvällskurser till handelsexamen. De är avsedda för något mognare elever, som avlagt handelsmedhjälparexamen. 2. Handelsexamen Handelsexamen skall omfatta samtliga de ämnen, i vilka elev åtnjutit undervisning, och genomförs efter samma principer som handelsmedhjälparexamen.

C. Handelslärarutbildning För den danska handelsfacklärarexamen har kortfattat redogjorts i kommitténs första betänkande.

II. Finland Den lägre handelsundervisningen i Finland omfattar handelsskolor, affärsbiträdesskolor och specialskolor. A.

tre

skolformer:

Handelsskolorna

Handelsskolorna meddelar 2-årig heltidsundervisning. För inträde kräves fullgjord skolplikt, d. v. s. 8 års folkskola. Flertalet elever har flerårig affärspraktik. Särskilda ettåriga kurser kan inrättas för elever, som genomgått mellanskola.

60 Timplaner Följande normalplan följes i huvudsak. Ämnen

Klass

Obligatoriska Modersmålet Handelskorrespondens Bokföring Handelsräkning Handelslära och handelsrätt, kontorsgöromål Affärsskötsel och försäljningslära Nationalekonomi och samhällslära Ekonomisk geografi Varulära och kemi Kalligrafi och textning Maskinskrivning Valbara, av vilka ett är obligatoriskt Andra inhemska språket Engelska Tyska Summa timmar i obligatoriska ämnen per vecka Frivilliga Ryska Stenografi Idrott och försvarslära Försäljnings- och reklamteknik Försäljningsövningar Antal obligatoriska timmar per vecka

Antal veckotimmar T+ „ MeUanskol-

6 2

2 2

9 7 4 2 4 5 2 4

5 4 2 2 2 2 1 3

62—64

8 4

2 3 3 68

2 1 83

Någon differentiering på detaljhandels- och kontorslinjer sker sålunda ej i handelsskolorna. Undervisningen är i huvudsak inriktad på kontorsarbete. Under senare år har dock utvecklingen gått mot ett bättre tillgodoseende av detaljhandelns utbildningsbehov, främst genom att timantalet i försäljningsoch reklamteknik ökats. I vissa skolor krävs två valbara ämnen, av vilka det ena är ett språk, det andra försäljnings- och reklamteknik. Vid handelsskolorna kan inrättas fortsättningsklasser. Dessa är närmast avsedda för elever, som önskar fördjupa sina kunskaper i försäljning och reklam eller bokföring.

B. Affärsbiträdesskolorna Affärsbiträdesskolorna är kvällsskolor. Sedan handelsundervisning, omfattande de ämnen, som finns på affärsbiträdesskolornas undervisningsplaner, införts i folkskolans fortsättningsundervisning, tycks affärsbiträdesskolorna ha förlorat i betydelse. Frågan om dessa skolors verksamhet har i olika sammanhang varit föremål för utredning. Man vill ersätta dem med kortare specialkurser eller ettåriga försälj ar skolor.

61 C. Specialskolorna I n o m g r u p p e n s p e c i a l s k o l o r finns till i n n e h å l l och o m f a t t n i n g m y c k e t s k i f t a n d e u t b i l d n i n g s f o r m e r : ett- eller t v å å r i g a s k o l o r för f ö r s ä l j n i n g och r e k l a m s a m t s k o l o r för u t b i l d n i n g a v k ö p m ä n , l i k s o m k o r t a r e och l ä n g r e k u r s e r s å v ä l för n y b ö r j a r e s o m för i n o m o l i k a b r a n s c h e r l ä n g r e tid syssels a t t p e r s o n a l . S k o l a n för f ö r s ä l j n i n g och r e k l a m a n o r d n a r ä v e n k o r r e s p o n densundervisning. S o m e x e m p e l p å e n s p e c i a l s k o l a å t e r g e s h ä r d e för S v e n s k a k ö p m a n n a s k o l a n g ä l l a n d e t i m p l a n e r n a . D e n t v å å r i g a k u r s e n ä r u p p d e l a d i en g r u n d k u r s och e n h ö g r e k u r s . T e r m i n e r n a ä r f ö r l a g d a så, a t t e l e v e r n a m e l l a n h ö s t och v å r t e r m i n e r n a k a n fullgöra o b l i g a t o r i s k p r a k t i k o m för b å d a k u r s e r n a s a m m a n l a g t 2 1/2 m å n a d e r . Timplaner Grundkursen Försäljningslära och butiksskötsel Skyltning Kalligrafi och textning Handelslära och handelsrätt Varukunskap Handelsräkning Bokföring och kontorsarbete Svenska språket F i n s k a språket Maskinskrivning

Veckotimmar 6 2 2 4 3 4 4 4 5 2 Obligatoriska ä m n e n

Engelska, tyska eller ryska

Högre kursen Försäljningslära och butiksskötsel Psykologi Reklam Handelslära och - r ä t t Varukunskap Handelsräkning, företrädesvis kalkylation Närings- och samhällslivets organisation Bokföring Ekonomisk geografi Svenska språket F i n s k a språket Maskinskrivning

Veckotimmar FörsäljarDekoratörslinjen linjen 5 4 1 1 4 16 4 3 3 3 2 2 2 4 2 2 3 3 4 4 2

Obligatoriska ä m n e n Engelska, tyska eller ryska Stenografi

36 (3) (39)

37 (3) (3)

37 (3) (3)

(43)

(43)

62 D. Kursverksamheten Förutom de undervisningsformer, som i det föregående nämnts, k a n vid handelsskolorna anordnas kurser av olika slag, i främsta rummet som heltidskurser om minst 2 månader; vid affärsbiträdesskolorna och specialskolorna k a n emellertid även kvällskurser anordnas. Här ifrågavarande kursverksamhet har ännu ej riktigt kommit i gång men beräknas komma att få stor betydelse.

E. Avgångsprövningar Beträffande avgångsprövningar är förhållandet i Finland detsamma som i Sverige, de anordnas helt i skolornas egen regi. Från olika håll har framförts önskemål om gemensamma, centralt givna slutprov och enhetliga examina.

F. Handelsundervisningens fortsatta utveckling Den fortsatta utvecklingen av den lägre handelsundervisningen i Finland torde bland annat komma att innebära dels en differentiering inom handelsskolorna på särskilda kontors- och försäljningslinjer, de sistnämnda med starkare betoning av det praktiska butiks- och försäljningsarbetet, dels åtgärder för förstärkande av utbildningen av försäljare för partihandeln. Ett förslag föreligger om att den inom industri och hantverk gällande lärlingslagstiftningen, läroavtalslagen, skall utsträckas till att gälla även kontorsoch butiksarbete; lektionerna skulle därvid förläggas till elevernas arbetstid. G.

\

Lärarutbildning

För anställning som ordinarie lärare vid handelsskola kräves i princip kandidatexamen vid universitet eller handelshögskola med minst näst högsta vitsord i det ämne, undervisningen gäller. (För motsvarande anställning vid handelsinstitut, d. v. s. handelsgymnasium, kräves högsta betyg.) Fordringarna har inte kunnat upprätthållas, utan dispens har i viss utsträckning meddelats. Förutom nämnda ämnesutbildning erfordras praktik från affärslivet samt pedagogisk erfarenhet. Utbildningsgången för handelslärare k a n skisseras sålunda. Efter vederbörlig facklig och pedagogisk examen vid handelshögskola, respektive universitet bör läraraspirant under två terminer eller minst 200 timmar auskultera vid handelsskola, som av handels- och industriministeriet godkänts för ändamålet. Dessutom skall han hålla minst 8 övningslektioner. Efter avslutad auskultering avlägges praktiskt lärarprov, omfattande ett par, tre lektioner, inför en särskild bedömningsnämnd. Vitsord ges i undervisningsförmåga.

III. Norge A. Nuvarande

organisation

Skolformerna inom den lägre handelsundervisningen i Norge är för närvarande två: handelsskolor och butiksfackskolor. Utbildningen bestämmes till omfattning och innehåll av det minimum av teoretiska kunskaper, som enligt handelsdepartementets bestämmelser fordras för erhållande av s. k. bandelsbrev, varmed följer rätt att idka handel. Två huvudtyper av kurser finns: kurser med examensuppgifter »etter minstekravene» och kurser med examensuppgifter »over minstekravene». Kurserna anordnas både på heltid och deltid. Inom den förstnämnda av de båda huvudtyperna förekommer främst terminskurser på heltid, 2—3-åriga morgon- eller kvällskurser för elever, som fyllt minst 15 år, och 1-åriga kvällskurser för elever, som fyllt minst 17 år. Kurser »over minstekravene» anordnas främst som 1-åriga heltidskurser. Butiksfackskolorna anordnas såväl med heltidsundervisning (halvårskurser) som på deltid (helårskurser). Följande minimitimplaner gäller: Kurs Ämnen »etter »over minstekravene» minstekravene» Antal obligatoriska timmar Bokföring .. 140 , 190 Handelsräkning 140 190 Handelslära 70 90 Handelskorrespondens 70 90 Kontorsarbete 40 60 460 620 Som exempel på en ettårig heltidskurs återges här timplanen för en sådan kurs för elever med real- eller mellanskolexamen vid Otto Treiders handelsskola i Oslo: Ämnen Obligatoriska Bokföring Handelsräkning Handelslära Försäkringsväsen Kontorsarbete Norsk handelskorrespondens med norsk grammatik Skrivning Maskinskrivning Tysk handelskorrespondens Engelsk » Valfria Fransk handelskorrespondens Spanska och ryska Stenografi

Timmar per vecka g 6 3 1 2 3 3 2 4 4 34 4 2 2

64 Examina på ovannämnda minimikurser anordnas årligen. Uppgifterna ges av examenskommissionen för handelsskolorna, och lösningarna eftergranskas av censorer, vilka utses av kyrko- och undervisningsdepartementet. ° Statsbidrag utgår för närvarande ej till de norska handelsskolorna, vilka såtillvida intar en särställning inom den norska yrkesutbildningen.

B. Föreslagen organisation 1. Kursformer m. m. Sedan några år pågår arbeten för en genomgripande omdaning av handelsundervisningen. En kommitté tillsattes 1953 för att utarbeta förslag till lag om handelsundervisning. På grundval av bestämmelserna i 1951 års lärlingslag, vilken, är avsedd att tillämpas även ifråga om handeln, har förslag framlagts om inrättande av l ä r l i n g s s k o l o r . Kommittén återger i det följande huvuddragen i detta förslag. Lärlingsskolan skall vara obligatorisk och omfatta minst 900 timmar förutom tid för examen och flyttningsprövningar. Den skall kunna organiseras i två former: som treårig kvälls- eller morgonskola, parallell med utbildningen på arbetsplatsen, eller som ettårig heltidskurs före lärlingsanställningen. Differentiering skall ske på två linjer: för detaljhandel (handelslärlingsskola) och för kontorsarbete (kontorslärlingsskola) och avses till sin allmänna karaktär bli en »kunnskapsskole med en del praktisk opplsering». Lärlingsskola på deltid skall omfatta 10 och heltidskurs 32 obligatoriska undervisningstimmar per vecka. Undervisningen på deltid skall kunna fördelas på 2—5 dagar. Timplaner L ä r 1 in g s s k o l a på heltid för på deltid för kontor detaljhandel kontor detaljhandel 90 90 90 90 60 60 60 60 90 — 90 90 90 105 105 90 — 105 Handel och samfärdsel Industri, handel och sam— 105 — 120 — 120 —' 120 Räkning och maskinräkning — 135 — 135 150 180 150 195 90 — 180 — 60 Butiks- och lagerorganisation — 60 — 75 60 — 60 — 90 90 90 90 960 960 900 Summa timmar 900 —

•

— •

}

65 Beträffande det föreslagna k u r s i n n e h å l l e t i de olika ämnena må följande kommentarer till timplanerna göras. I ämnet modersmål ingår ej korrespondens, som hänförts till handelsteknik. Däremot skall i detta ämne genom läsning av därför lämpad litteratur ges en översikt av det norska samhällets organisation. (Liksom i den danska lärlingsskolan förekommer ej särskild undervisning i samhälls- och ekonomilära.) Skrivning motsvarar de svenska skolornas välskrivningskurs. Handelsteknik omfattar, som i det föregående nämnts, handelskorrespondens samt det kunskapsstoff, som i Sverige brukar hänföras till ämnet handelsrätt, och dessutom övningar med ifyllande av diverse formulär och blanketter. Ämnet handel och samfärdsel förekommer i lärlingsskolan för detaljhandel och behandlar handelns uppgifter, organisation och organ, institutioner i handelns tjänst samt frågor rörande det enskilda affärsföretagets arbete: företagsformer, finansiering, inköp, lagring, personalorganisation och administration. Ämnet motsvarar sålunda närmast handelsläran i de svenska skolorna. För kontorslärlingskurserna tillkommer en översikt av Norges industri. Ämnena räkning respektive räkning och maskinräkning överensstämmer i allt väsentligt med ämnena handelsräkning och maskinräkning i svenska undervisningsplaner. I råkenskapslära ingår förutom den egentliga bokföringen kalkylation och statistik, vilka sistnämnda två avsnitt i handelsutbildningskommitténs förslag hänförts till handelsläran respektive handelsräkningen (kap. 10). Ämnet försäljning innefattar även reklamlära. Undervisningen i råproduktlära säges ha till ändamål att ge eleverna impulser till egna studier av varorna genom att ge dem exempel på studiet av vissa enstaka varor. Någon lärobok skall icke användas. Eleverna skall tillägna sig lärostoffet med tillhjälp av lärarens genomgång samt genom att själva inhämta upplysningar från tillgängliga källor efter lärarens anvisningar. Kursen skall omfatta genomgång av e n vara ur var och en av fem varugrupper efter klassens val, varvid hänsyn skall tas till elevernas branschtillhörighet. Undervisningen i engelska grundas på den allmänna ettåriga fortsättningsskolans kurs eller motsvarande förkunskaper. Elev, som ej har minst denna grund, skall i stället läsa ämnet ekonomisk geografi (Storbritannien—USA), vilken har till uppgift att ge en allmän orientering om naturförhållanden och näringsliv i nämnda länder och Norges ekonomiska och kulturella förbindelser med dem. E x a m e n skall vara dels skriftlig, dels muntlig. Den skall anordnas av centralmyndigheten för handelsundervisningen, som skall utarbeta gemensamma uppgifter och ombesörja gemensam granskning av samtliga prov. För lärlingar, som ej har möjlighet att gå i reguljär lärlingsskola, bör genom den centrala myndighetens försorg anordnas korrespondensundervis5—537656

66 ning. I förhållandet mellan arbetsgivare och lärling, beträffande avkortning av arbetstiden, kostnader för utbildning etc. bör lärling, som studerar per korrespondens, fullt ut jämställas med elever vid reguljära lärlingsskolor. För varje elev eller grupp av elever på en plats skall korrespondensskolan utse en »tilsynsmann», som eleverna k a n rådgöra med. Han skall också tillse, att eleverna får erforderlig övning i muntliga ämnen och i färdighetsämnen. Korrespondenseleverna skall avlägga examen som privatister, antingen i alla ämnen vid ett enda examenstillfälle eller genom att dela examen på två gånger. Rätt att avlägga privatistexamen vid lärlingsskola bör endast tillkomma den, som har lärlingskontrakt och som genomgått en mot fullständig lärlingsskola svarande korrespondenskurs. Beträffande bland annat lärarnas kompetens bör samma krav ställas på korrespondensskola som på reguljär lärlingsskola. 2, Lärarutbildning De norska sakkunniga föreslår inrättandet efter danskt mönster av en handelsfacklär ar examen, som skall anordnas av den centrala skolmyndigheten. Godkänd sådan examen bör ställas som villkor för rätt att undervisa vid lärlingsskola. Handelsfacklärarexamen föreslås omfatta 1) skriftligt prov i pedagogik, 2) skriftligt prov i handelslära (bortfaller för examinand med tidigare handelsutbildning av minst lärlingsskolas omfattning), 3) prov i ett eller flera undervisningsämnen, 4) praktiskt lärarprov. En eller flera delar av facklärarexamen bör kunna kompenseras med examen från åtskilliga institutioner, t. ex. examen vid handelshögskola, vissa universitetsexamina m. m. För rätt att delta i examen bör fordras, att examinand har minst 2 års praktik efter fyllda 17 år samt att han avlagt realskolexamen eller mellanskolexamen. 3. Handelsundervisningens administration En viktig punkt i de sakkunnigas förslag gäller förstärkning av handelsundervisningens centrala ledning. För genomförandet av de pedagogiska och administrativa uppgifter, som sammanhänger med den föreslagna lärlingsskolan, lärarutbildningen m. m., föreslås bland annat inrättandet av en konsulenttjänst för handelsundervisningen i Kirke- och skoldepartementet.

67 KAP. 7 KRITISK GRANSKNING AV YRKESSKOLORNAS HANDELSUNDERVISNING I. Allmänna synpunkter När på grundval av § 103 i 1921 års yrkesskolstadga de kommunala yrkesskolorna fick möjligheter att anordna undervisning i friare former och lärlingskurser inrättades, var givetvis avsikten därmed ej någon principiell förändring av 1918 års yrkesskolsystem. Kärnan i detta avsågs alltjämt skola utgöras av fullständig lärlingsskola i yrkesavdelningarnas form. Endast där förhållandena icke möjliggjorde att lärlingsskolor enligt stadgan anordnades och upprätthölls, skulle lärlingskurserna som en andrahandsform komma i fråga. En liknande inställning gällde beträffande de ettåriga handelskurserna : de betraktades mera som en provisorisk anordning och var ej avsedda att definitivt ersätta de i stadgan normerade ettåriga handelsskolorna. Som kommittén i kap. 5 visat, blev emellertid, åtminstone för handelsundervisningens del, utvecklingen den, att de provisoriska lösningarna undan för undan permanentades och slutligen blivit det normala. För närvarande saknas helt de i yrkesskolstadgan normerade kursformerna (från det obetydliga antalet lärlingsskolans yrkesavdelningar kan här bortses). Den kommunala yrkesundervisningen kan sålunda sägas i väsentlig grad sortera under stadgans rubrik »övriga kommunala anstalter för yrkesundervisning» (kap. VI) men endast i ringa mån under de i stadgan angivna särskilda skoltyperna. Det faktiska skolsystemet motsvarar sålunda ej den bild, som stadgan ger. I sak innehåller stadgans § 103 emellertid endast, att överstyrelsen har att föreskriva, i vilken omfattning stadgan skall tillämpas på här ifrågavarande kurser. Vad som för de fastställda skoltyperna avsetts som stadgebestämmelser har sålunda kommit att för »övriga» bli endast reglementsbestämmelser, vilka inte åtnjuter den auktoritet, som en stadgebestämmelse avser att innebära. I fråga om de väsentliga delarna av yrkesskolornas handelsundervisning har vederbörande centrala myndigheter sålunda haft att utan stöd av stadgcbestämmelser — om också i anslutning till stadgans allmänna syften — •såväl utforma organisationen och utfärda erforderliga föreskrifter som att leda och kontrollera tillämpningen av dessa. Därvid har, som kommittén redan i kap. 5 antytt, utformningen av skolsystemet och skolornas inre arbete blivit i åtskilligt högre grad beroende av ställningstaganden från fall lill fall inom skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning an vad som skulle ha varit förhållandet i ett starkare stadgebundet system' En annan omständighet av största betydelse är att de lokala skolstyrelser-

68 nas ställning, när det gällt inrättandet av icke normerade kursformer, varit avsevärt friare än i fråga om lärlingsskolans yrkesavdelningar och att skolledningarna i sina förslag till undervisningsplaner m. m. kunnat med åtskilligt större framgång hävda vad de ansett vara lokala och i övrigt speciella intressen och behov. Som kommittén redan i kap. 5 påpekat, har överstyrelsens förebilder till undervisningsplaner ej haft större normerande verkan. Överstyrelsens och de lokala skolledningarnas strävanden har för övrigt kunnat gå mer eller mindre isär. Medan den centrala ledningen sökt i möjligaste mån även åt lärlingskurserna ge ett samlande utbildningsmål och genom en fylligare utbildning i huvudsak bevara lärlingsskolans idé, har skolstyrelserna alltför ofta låtit denna synpunkt träda i bakgrunden och uppgjort kursprogrammet mer eller mindre uteslutande med hänsyn till olika kursers förmåga att dra till sig elever. Omständigheter som de nämnda har lett till ett mer eller mindre planlöst experimenterande med olika former av kurser. Att så blivit förhållandet är i viss mån förklarligt, då ju handelsundervisning i önskvärd omfattning icke hade kunnat åstadkommas i de i yrkesskolstadgan normerade formerna. I princip medger ett av stadgebestämmelser obundet system som det nuvarande en utveckling efter olika linjer. De fördelar och olägenheter, som systemet äger, torde kunna sammanfattas i följande. Systemet är smidigt och elastiskt och ger rikligt utrymme för nyskapande initiativ, något som givetvis är av värde under förutsättning att initiativen på lämpligt sätt kontrolleras och inriktas mot bestämda mål och smidigheten och elasticiteten ej urartar till formlöshet. Systemet låter sig också anpassas efter lokala förhållanden och speciella utbildningsbehov liksom efter de olika skolornas resurser med avseende på ekonomi, lokaler, lärare m. m. Detta är av särskilt stor betydelse på mindre orter, där av olika skäl någon mera omfattande handelsundervisning ej kan anordnas. Å andra sidan föreligger risk för att såväl differentieringen som anpassningen till sådana särskilda förhållanden, som nyss nämnts, sker planlöst med godtyckliga och slumpvisa lösningar av såväl organisatoriska som pedagogiska problem. Även för eleverna innebär systemet både fördelar och olägenheter. Av värde för dem är, att skolorna kan erbjuda utbildningsprogram, som ger dem möjligheter att bygga upp sin utbildning alltefter personliga resurser och intressen och i mera direkt anknytning till deras aktuella praktiska arbete än som för åtskilliga av dem sannolikt hade varit möjligt i ett utbildningssystem med enbart fasta kursformer. Rekryteringssvårigheter kan emellertid leda till att skolledningarna frestas åsidosätta utbildningsbehoven på längre sikt och i stället göra upp sina kursprogram med hänsyn till ungdomens mer eller mindre tillfälliga och konjunkturbetonat kortsiktiga önskningar. Avgörande för utvecklingen och för systemets funktionsduglighet blir under sådana förhållanden utbildningsmålen samt kraften och konsekvensen i skolmyndigheternas strävanden att uppnå dessa mål.

69 II. Utbildningsmål 1918 års skolsystem byggdes upp med ett gemensamt, i stadgan bestämt och närmare beskrivet utbildningsmål för den grundläggande undervisningen (§ 6). Som i kap. 5 visats, sökte man i princip fullfölja detta mål även i fråga om de första lärlingskurserna. Under den vidare utvecklingen har detta enhetliga utbildningsmål emellertid förlorats ur sikte under trycket av de omständigheter, för vilka kommittén redogjort såväl i kap. 5 som tidigare i detta kapitel. Karakteristiskt för den aktuella situationen är att ett samlande utbildningsmål saknas. Den vidsträckta frihet, som den centrala ledningen ansett nödvändigt eller t. o. m. önskvärt att ge skolorna, har medfört, att vid uppläggningen av undervisningen inom de olika skolorna, särskilt i fråga om deltidsundervisningen, delvis andra strävanden än alt ge en allsidig och gedigen yrkesutbildning kommit att få avgörande inflytande. I detta avseende torde de lokala skolledningarna ofta ha haft behov av mera handledning än som givits. Vad skolorna erbjuder av utbildningsmöjligheter ger endast alltför sällan intryck av att följa någon genomtänkt, på längre sikt upplagd plan, i sin tur byggd på en analys av ortens behov av handelsutbildning och av möjligheterna att erhålla berörda parters medverkan till planens förverkligande. Den bekvämaste vägen har varit att anpassa utbildningsprogrammet efter den omedelbara efterfrågan och arbeta på kort sikt. Längst på den vägen har man gått, där det — givetvis inom ramen för skolans resurser i fråga om ekonomi, lärare och lokaler — överlåtits åt ungdomarna att efter eget val sammanställa sina kurser. Hur förnuftigt valet därvid blir beror bland annat på den vägledning, som målsmännen samt skolans rektor och lärare ger. Tyvärr torde det inte vara möjligt för skolan att i detta avseende stå de inträdessökande till tjänst så som vore önskvärt med hänsyn till deras individuella behov. Alltför ofta leds för övrigt de blivande eleverna av föga sakliga motiv vid kursvalet: hur kamraterna väljer, vilken kväll kursen hålls, vilken lärare, som har kursen, vilket ämne de tror vara »roligt» etc. Att på längre sikt genom målmedveten planering med utnyttjande av de resurser, som står till buds, bygga upp en med hänsyn till framtida verksamhet inom yrket lämplig utbildning ligger över förmågan för de flesta ungdomar i 15—16-årsåldern. Enligt en av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga gjord sammanställning av redogörelserna för läsåret 1951/52 utgjorde antalet kursdeltagare nämnda år

i engelska » svensk stenografi » maskinskrivning » samtliga ämnen inom avdeln. för handel

i lärlingsskolan 4 764 3 318 10183 18 265

i yrkesskolan 1 197 853 433 2 483

i lärlings- och yrkesskolan 5 961 4 171 10 616 20 748

28 057

4 724

32 781

70 Av antalet deltagare i lärlingsskolans handelskurser kommer sålunda ca V 3 på ämnena engelska, svensk stenografi och maskinskrivning och enbart på sistnämnda ämne över l / 8 . Även i yrkesskolan dominerar nämnda tre ämnen med omkring hälften av deltagarantalet. Av det sammanlagda antalet kursdeltagare i lärlings- och yrkesskolornas handclskurser kommer på sagda ämnen ca 60 %. Över hälften av kursdeltagarna i lärlingsskolans undervisning i nämnda ämnen deltar i kurser om högst 60 timmar och mer än 80 % i kurser om högst 90 timmar. Lämpligheten av att bjuda eleverna ett flertal ämnen att välja mellan och att sedan sammanställa kurserna med ledning av anmälningarna synes kunna starkt ifrågasättas. En följd av att eleverna väljer ämnen mer eller mindre slumpvis kan bli att skolornas utbildningsprogram varierar från år till år, dock utan planmässighet. I själva verket har man vid en sådan uppläggning av kurserna i princip återgått till det system, som allmänt rådde före 1918 och på vars olägenheter man ville råda bot genom att införa det fastare system, som lärlingsskolan i yrkesavdelningarnas form avsågs skola utgöra. I anslutning till vad i det föregående sagts kan nämnas, att man på åtskilliga platser med tillfredsställande anslutning lyckats år från år genomföra mera omfattande kurser. Sålunda hade av det trettiotal 2-åriga lärlingskurser, som enligt hos överstyrelsen för yrkesutbildning tillgängliga redogörelser hölls läsåret 1950/51, ungefär hälften förekommit årligen ända sedan 1920-talet. På ifrågavarande platser har skapats en tradition, som givit stadga och en viss självklarhet åt utbildningen. Detta har dock inte hindrat, att undervisningen inom dessa kurser på olika sätt anpassats till tidsförhållandena. Exempel finns också på att valfria kurser genomförts mera planmässigt med två alternerande program, upplagda så, att eleverna endast kunnat välja ett av de »populäraste» ämnena, t. ex. maskinskrivning, men därutöver varit tvungna ta något för deras totala utbildning värdefullt men i regel mindre eftersökt ämne såsom handelsräkning, svenska eller dylikt. Även om man sålunda på några håll lyckats organisera undervisningen med utgångspunkt i en mera bestämd målsättning, kvarstår dock som allmänt omdöme, att lärlingsskolans handelsundervisning såväl i sin helhet saknar bestämda, för skolorna gemensamma utbildningsmål som även lokalt för varje skola mera följer schablon än genomtänkt plan. 1918 års beslut synes ha inneburit att yrkesskolan, icke endast i form av mera fullständiga yrkeskurser utan även såsom yrkesskolans ämneskurser, normalt skulle bygga på den relativt breda utbildning, omspännande flera sidor av yrkesområdet, som lärlingsskolan i sina yrkesavdelningar skulle ge. Där den grundläggande undervisningen reducerats till lärlingskurser, endast omfattande ett ämne eller ett par ämnen med ringa timantal, har också grunden för vidareutbildning avsevärt försvagats. Framför allt gäller detta naturligtvis varje form av mera kvalificerad vidareutbildning. Inom yrkesskolornas handelsundervisning kan denna också — på några undantag när, främst i Stockholm — sägas lysa med sin frånvaro. Vad i det föregående sagts har huvudsakligen haft avseende på förhållan-

71 dena inom deltidsundervisningen. För heltidsundervisningens del har beträffande antalet kurstyper den starka splittring, som kännetecknar deltidsundervisningen, kunnat undvikas. Till stor del torde detta bero på att de kommunala skolorna redan från början kunde bygga på de enskilda handelsskolornas erfarenheter och genom att från dessa överta den ettåriga handelskursen erhålla en undervisningsform, som motsvarade behovet och på ett fullt tillfredsställande sätt kunde inta den ettåriga handelsskolans plats. I åtskilliga avseenden, såsom beträffande kursernas längd och omfattning samt — framför allt — i fråga om timplanerna, företer emellertid även heltidsundervisningen en betydande oenhetlighet. De olägenheter i fråga om handelsundervisningens organisation, som på-, visats i det föregående, gör sig kännbara även med avseende på möjligheterna att uppställa bestämda krav på lärarnas kompetens och försvårar i hög grad en tillfredsställande lösning av frågan om lärarnas utbildning; särskilt gäller detta för lärarna inom deltidsundervisningen.

III. Undervisningsplaner Kommittén har i kap. 5 sökt ge en bild av den lägre handelsundervisningens utveckling med ledning av bland annat de förebilder till undervisningsplaner, som under åren lopp utarbetats. Därvid har betonats, att dessa förebilder ej haft någon normerande karaktär och att det sålunda ej varit obligatoriskt för skolorna att lägga dessa förebilder till grund för de förslag till undervisningsplaner, som enligt yrkesskolstadgan i och för fastställande (godkännande) skall inges till överstyrelsen för yrkesutbildning. I en del fall har skolstyrelsernas förslag till undervisningsplaner varit identiska med överstyrelsens förebilder, ibland kan vissa ändringar i dessa ha gjorts men lörslagen dock i allt väsentligt ha anknutit till vederbörande förebild. Ofta har emellertid förslag uppgjorts helt oberoende av överstyrelsens förebilder eller i varje fall gentemot dessa inneburit så stora förändringar att det faktiskt varit fråga om självständiga planer. Som i det föregående i flera sammanhang berörts, har överstyrelsen ansett sig böra inom mycket vida gränser tillmötesgå skolornas på olika skäl grundade speciella önskemål. Icke alltid torde det därvid ha varit möjligt för överstyrelsen att underkasta dessa skäl någon mera ingående prövning. Vidare har planer, som ursprungligen anknutit till en gemensam förebild, genom senare detaljändringar kommit att alltmer avvika från varandra. Såväl inom heltids- som deltidsundervisningen har på detta sätt oenhetligheten i fråga om skolornas undervisningsplaner blivit betydande. Icke utan fog skulle kunna påstås att varje skola haft sitt eget system av planer. För att klarlägga denna sida av den lägre handelsundervisningens organisation har kommittén gjort en omfattande undersökning av de undervisningsplaner, som skolorna enligt årsredogörelserna följt. I fråga om de kommunala lärlings- och yrkesskolorna avsåg denna förhållandena arbetsåret 1947/48. Dess väsentliga resultat kan sammanfattas i följande.

72 Vid deltidsundervisningen inom såväl lärlings- som yrkesskolan förekom för en och samma kursform betydande variationer med avseende på kursernas omfattning, vare sig det gällde kurser i fristående ämnen eller sammansatta kurser. Lärlingskurs skall, enligt de särskilda föreskrifterna för denna kursform, omfatta minst 4 timmar per vecka under ett läsår, d. v. s. totalt cirka 120 timmar. I fråga om kurserna för äldre bestämmes antalet undervisningstimmar för varje kurs med hänsyn till det föreliggande behovet. För kurser i fristående ämnen inom lärlingsskolan kom därför de största variationerna i huvudsak på sistnämnda kursform. Enligt redogörelserna för 1947/48 förekom sålunda kurser för äldre i t. ex. följande ämnen och omfattning: svenska 30—128, maskinskrivning 30—150, skyltning 30—124, engelska 24—156, textning 20—122 och bokföring med deklaration 12'—137 timmar. (I några fall har påbörjade kurser ej slutförts; redogörelserna redovisar för dessa kurser ett lägre antal timmar än det i respektive undervisningsplaner fastställda.) Förhållandena beträffande yrkesskolans ämneskurser var i princip likartade. Undervisningsplaner med fasta ämneskombinationer tillämpades endast i obetydlig utsträckning för kurser för äldre och yrkeskurser. I detta sammanhang kan m a n för nämnda kursformer bortse från denna typ av planer. I fråga om lärlingskurserna däremot dominerade de sammansatta kurserna. Rikedomen på olika typer av planer var stor, framför allt i fråga om odifferentierade kurser »för handel», »i handel», »för kontors- och detaljhandelsanställda» etc. Inom denna grupp hade praktiskt taget varje skola med undervisning för nämnda yrkesområde sina egna planer. Tar man hänsyn endast till kursernas ämnessammansättning, var oenhetligheten något mindre, huvudsakligen dock endast i fråga om tvååriga kurser. Inom undervisningen för detaljhandelsarbete var splittringen på olika planer åtskilligt mindre än när det gällde de odifferentierade kurserna: en och samma plan förekom vid i genomsnitt två skolor. Även i detta fall var förhållandena bäst i fråga om de tvååriga kurserna. Vad slutligen beträffar de sammansatta lärlingskurserna för kontorsarbete, intog dessa i förevarande avseende en mellanställning. Det bör framhållas, att kommittén i sin undersökning ansett skilda planer föreligga, så snart någon olikhet förefunnits beträffande angivet utbildningsområde (handel, detaljhandel, kontorsarbete) eller i fråga om de obligatoriska ämnena med avseende på ämnesval och timplan. Givetvis var därför skillnaderna i många fall obetydliga, och ifrågavarande planer skulle kunna betecknas som i stort sett enhetliga. Å andra sidan gör just dessa små skillnader de olika typerna av planer var för sig diffusa och suddar även ut gränserna mellan dem. Materialets art har för övrigt gjort det omöjligt för kommittén att systematiskt särskilja väsentliga och oväsentliga olikheter. Som i det föregående nämnts, avser kommitténs undersökning förhållandena läsåret 1947/48. Under de därefter följande åren har åtskilliga förändringar ägt rum. Bland annat har en viss koncentration skett till »val-

73 fria» undervisningsplaner i anslutning till den överstyrelsens förebild, som återgivits på s. 42. I åtskilliga fall torde det därvidlag dock mer vara fråga om formella än reella förändringar i kursprogrammens uppläggning, varjämte i några fall även nyssnämnda valfria planer gentemot förebilden företer smärre avvikelser. Till sin allmänna tendens torde resultatet av undersökningen för 1947/1948 vara representativt även för den aktuella situationen. Framför allt visar det följderna av att tillräckligt fasta normer saknats för skolsystemets uppbyggnad. Någon motsvarande undersökning av de enskilda skolornas deltidsundervisning har ej gjorts. Denna är emellertid kvantitativt av mycket mindre betydelse än de kommunala skolornas och faller helt på ett fåtal skplor med delvis rätt specialiserad utbildning. (Till de icke statsinspekterade deltidskurser, som finns vid ett par enskilda skolor, vilka med avseende på sin heltidsundervisning står under statligt inseende, har kommittén ej tagit hänsyn.) Enligt en av kommittén gjord undersökning, huvudsakligen avseende under arbetsåret 1950/1951 tillämpade undervisningsplaner, företer heltidsundervisningen med avseende på antalet kursformer en avsevärt större enhetlighet än deltidsundervisningen. Bortsett från ett ringa antal 2- och 3åriga kurser samt några kurser om kortare tid än ett år — huvudsakligen vid enskilda skolor — bedrives yrkesskolornas handelsundervisning på heltid i ettåriga handelskurser. Enligt yrkesskolstadgan (§ 82) skulle ettårig h a n d e l s s k o l a omfatta minst 36 veckor (inklusive påsk- och pingstlov) med en undervisningstid av 34 till 36 timmar per vecka. För nuvarande ettårs k u r s e r vid såväl kommunala som enskilda skolor saknas bestämmelser; antalet veckor varier a r från cirka 30 upp till 40. Den övervägande delen omfattar dock just 34 —36 veckor. Undervisningstiden anges i undervisningsplaner och reglementen på många olika sätt; ibland inkluderar den all eller viss medgiven ledighet, i andra fall är ledighet ej inräknad i det givna antalet veckor, i några fall slutligen lämnas inga uppgifter i detta avseende. I enstaka fall anges kursernas längd i månader eller i totalt antal timmar. I fråga om antalet timmar per vecka anger överstyrelsens förebild av 1947 (se s. 49—50) 37 timmar för detaljhandelslinjen och 35 timmar för kontorslinjen. Variationerna är emellertid ungefär desamma som beträffande antalet veckor per läsår: mellan 30 och 40 obligatoriska timmar per vecka. Flertalet kommunala skolor har omkring 36 timmar; de enskilda skolorna ligger i regel något lägre, några av dem går under 30 timmar i veckan och ett fåtal har endast 20 timmar eller något mer. De planer, som ansluter till nyssnämnda förebild, gör det i regel även beträffande antalet timmar per vecka. Någon enhetlig tendens beträffande kursernas totala omfattning, d. v. s. antalet veckor gånger antalet timmar per vecka, så att längre kurser skulle

71 ha färre timmar per vecka och tvärtom, kan ej skönjas, varken vid kommunala eller enskilda skolor. I fråga om undervisningens omfattning uppvisar sålunda handelsundervisningen i heltidskursernas form liksom deltidsundervisningens kurser en påfallande oenhetlighet. I huvudsak gäller detta även med avseende på undervisningstidens fördelning på de olika ämnena, d. v. s. timplanerna. Ett undantag härvidlag utgör dock de planer, som bygger på överstyrelsens förebild av 1947 (se s. 49—50). Ifrågavarande timplaner överensstämmer praktiskt taget helt med förebildens. Någon systematisk granskning av det förekommande kursinnehållet i de olika ämnena har kommittén ej funnit det möjligt att göra. Variationsmöjligheterna är härvidlag ännu större än i fråga om undervisningens omfattning. De efter överstyrelsens förebild av 1947 uppgjorda planerna har i regel i detta avseende följt förebilden, även där avvikelser gjorts i timplanen. Ändringar av undervisningsplanerna torde i regel huvudsakligen avse timfördelningen. För flertalet ämnen måste kursinnehållet anges ganska allmänt med angivande endast av ämnets huvudområden. I detta avseende kan därför snarast den anmärkningen riktas mot ett stort antal undervisningsplaner, att i kursfördelningen alltför litet beaktats olikheter i kursernas omfattning och eventuell differentiering med avseende på utbildningsområde m. m.

IV. Skolornas inre arbete I fråga om skolornas inre arbete, den egentliga undervisningen, ställer sig förhållandena avsevärt olika inom heltids- och deltidsundervisningem För heltidskursernas elever är skolarbetet huvuduppgiften, för eleverna i deltidsundervisningen utgör utbildningen ett extra arbete, vars utförande och genomförande kräver uppoffringar, som ofta är betydande. Inom deltidsundervisningen gör sig därför avsaknaden av bestämda studiemål och de organisatoriska olägenheter, som blivit en följd därav, betydligt mera kännbara än inom heltidsundervisningen.

A.

Deltidsundervisningen

I genomsnitt nära 30 % av kursdeltagarna i lärlingsskolans handelsundervisning avbryter sin utbildning före kursens slut. Bakom denna genomsnittssiffra ligger betydande variationer mellan de olika skolorna och inom en och samma skola mellan de olika kurserna. Läsåret 1948/49 fördelade sig ifrågavarande skolor med avseende på avbrottsprocenten sålunda: 0,0—10,0 % 10,1—20,0 » 20,1—30,0 »

26 skolor 32 » 47 »

78 30,1—40,0 % 40,1—50,0 i 50,1—60,0 » 60,1—70,0 i 70,1— »

43 skolor 23 » 8 » 4 » 1 » (72,3 %) 184 skolor

Medianen för skolorna ligger omkring 27 %. 1 sina undersökningar på grundval av årsredogörelserna för 1949/1950 och 1951/1952 har yrkesutbildningssakkunniga kommit till praktiskt taget samma resultat. För motsvarande kurser i industri och hantverk visar yrkesutbildningssakkunnigas undersökningar 15 å 20 % avgång samt för lärlingskurser och kurser för äldre i husligt arbete cirka 7 %. Ett av de viktigaste skälen till att avgången från lärlingsskolans kurser för handel är så betydligt större än för motsvarande kurser för övriga yrkesområden torde vara att eleverna i handelskurserna i regel är yngre samt mindre yrkesmedvetna och fast yrkesinriktade än eleverna i de andra kurserna. Medan av eleverna inom lärlingsskolans kurser för hantverk och industri samt husligt arbete enligt yrkesutbildningssakkunnigas statistik cirka 25 % respektive cirka 5 % är under 18 år, är motsvarande siffra enligt av kommittén sammanställt material för handelslärlingsskolan i dess helhet nära 40 %; för handelslärlingsskolans olika kursformer utgör procenttalen: lärlingskurserna cirka 50 %, yrkesavdelningarna cirka 80 % och kurserna för äldre cirka 15 %. Yrkesutbildningssakkunnigas uppgifter för 1949/1950 och 1951/1952 visar i princip samma fördelning. Någon bestämd relation mellan avbrottsfrekvensen och kursernas omfattning i timmar har kommittén ej kunnat utläsa ur tillgängligt material. Av uppgifter angående rektorernas personliga uppfattning av dessa förhållanden framgår emellertid, att i fråga om kurser, som oberoende av timantalet koncentrerats till en termin, avbrottsfrekvensen torde vara lägre än för kurser av samma längd, som utsträckts över helt läsår; som de kritiska tidpunkterna för deltidsundervisningen anger flertalet skolor »början av våren», »januari—mars», »i samband med jullovet», »vårterminen» m. m. dylikt. I analogi därmed bör avbrottsfrekvensen vid 2-åriga kurser vara högre än för de ettåriga. Så synes också vara fallet att döma av en undersökning, som kommittén gjort beträffande 2-åriga kurser. För 13 sådana kurser, vilka pågick 1950/1951 och mer eller mindre oförändrade anordnats sedan 1920-talet, visade sig synnerligen olika förhållanden. Den genomsnittliga avgångsprocenten varierade mellan maximum cirka 70 och minimum cirka 40 %. Av de uppgifter, som kommittén sammanställt, framgår i någon mån olikheterna i fråga om avbrottsfrekvens för olika ämnen. Lägsta avbrottsprocenten visar de mest kvalificerade kurserna, vilka i regel ligger på yrkesskolans stadium.

76 P å g r u n d v a l av y r k e s u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a s u n d e r s ö k n i n g a r för a r b e t s å r e n 1 9 4 9 / 1 9 5 0 och 1951/1952 h a r för b e l y s a n d e a v a v b r o t t s f r e k v e n s e n i l ä r l i n g s s k o l a n s f r i s t å e n d e k u r s e r och s a m m a n s a t t a k u r s e r a v olika o m f a t t n i n g gjorts f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g , a v s e e n d e e t t u r v a l a v de k v a n t i t a t i v t sett v i k t i g a s t e k u r s e r n a . Kurslängd i t im ma r —120 121—250 251— Avbrottsprocent 1949/ 951/ 1949/ 1951/ 1949/ 1951/ 952 1950 1952 1950 1950 1952 Sammansatta kurser Handel 29 26 17 20 27 18 Detaljhandelsarbete 28 19 18 27 24 16 Kontorsarbete 33 24 25 26 24 27 Kurser i fristående Engelska Svensk stenografi Maskinskrivning Bokföring

ämnen 32 30 21 27

29 32 21 22

43 37 29 27

45 25 28 27

_ j

19 i

i

i

i

i

i

F ö l j a n d e b e r ä k n i n g a r g r u n d a r sig dels p å k o m m i t t é n s u p p g i f t e r för l ä s å r e t 1948/1949, dels p å y r k e s u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a s u p p g i f t e r för 1949/1950 och 1 9 5 1 / 1 9 5 2 . Avbrottsprocent Ämne (Kurs) Engelska Svensk stenografi Maskinskrivning Bokföring Detaljhandel Övriga sammansatta kurser Median för samtliga kurser och ämnen

kommittén kommitté 1948/ 1949 L s k + Ysk 35 28 26 25 24 30

enligt

yrkesutb ildningssa k k un n iga Lsk Lsk + Ysk Ysk 1948/ 1951/ 1948/ 1951/ 1948/ 1951/ 1949 1952 1949 1952 1949 1952 34 33 30 30 30 30 30 28 31 22 26 30 22 22 21 21 23 24 27 24 22 23 16 20 22 21 22 21 9 20 27 22 26 22 27 13

17—21

22 K o m m i t t é n h a r s ö k t få e n u p p f a t t n i n g o m frånvarofrekvensen och h a r d ä r f ö r tagit del av n å g r a s k o l o r s d a g b ö c k e r . D e t h a r e m e l l e r t i d visat sig omöjligt a l t u r d e m u t l ä s a n å g o t s a m b a n d m e l l a n f r å n v a r o - och a v b r o t t s f r e k v e n s , b l a n d a n n a t av d e n a n l e d n i n g e n , a t t m å n g a j o u r n a l e r v a r otillf r e d s s t ä l l a n d e f ö r d a och m y c k e t o f u l l s t ä n d i g t r e d o v i s a d e såväl f r å n v a r o som avgång från kurs. Det förefaller d o c k s a n n o l i k t , a t t d e n h ö g a a v b r o t t s f r e k v e n s e n h a r d i r e k t s a m b a n d m e d en likaledes h ö g f r å n v a r o f r e k v e n s . D e t a n t a l elever, som p å g r u n d av f l y t t n i n g f r å n o r t e n , l ä n g r e t i d s s j u k d o m , b y t e a v a r b e t e eller dylikt t v i n g a s s l u t a , ä r a n t a g l i g e n g a n s k a obetydligt. Det v a n l i g a s t e s a m m a n 1

Ingen kurs.

77 hanget torde vara att elever av olika skäl någon eller några gånger varit frånvarande och sedan finner det svårt att följa med i undervisningen samt så småningom efter alltmer sporadiska besök definitivt ger upp. Erfarenheten visar, att där ett gott samarbete mellan skolorna och elevernas arbetsgivare existerar, där kan elevernas frånvaro hållas nere betydligt, och därmed kan också ernås, att flertalet elever fullföljer den utbildning de påbörjat. En av orsakerna till den höga avbrottsfrekvensen i lärlingsskolan skulle sålunda sannolikt vara att finna i brist på verkligt effektivt samarbete mellan skola och arbetsplats. Närmast obefintligt torde organiserat samarbete vara med avseende på samordning av skolans undervisning med den praktiska utbildning, som förvärvsarbetet ger. Däremot har åtskilliga skolor organiserat någon form av rapportsystem för att få kontroll över orsakerna till elevernas frånvaro och hålla arbetsgivarna underrättade om h u r de anställda sköter sin skolgång. Det sistnämnda är givetvis av särskild betydelse, där arbetsgivarna i någon form ekonomiskt understöder sina anställda i deras utbildning, t. ex. genom bidrag till avgifter och andra kostnader eller genom att låta dem delta i undervisningen på arbetstid. I flertalet fall upprätthålles den kontakt, som här avses, genom muntliga meddelanden. Ett 15-tal skolor uppger, att de lokalt organiserat ett skriftligt rapportsystem. Kommittén ägnar särskilda kapitel såväl åt lärarutbildningen som åt undervisningshjälpmedel av skilda slag. Det må därför vara tillräckligt att i detta sammanhang påpeka de svårigheter, som framför allt deltidsundervisningen har att kämpa med, särskilt när det gäller att erhålla i alla avseenden tillräckligt kompetenta lärare. Vad i det föregående anförts om frånvaro- och avbrottsfrekvens har givetvis i hög grad sin grund däri, att undervisningen ej alltid är tillfredsställande och förmår vidmakthålla elevernas intresse. Yrkesskolstadgan innehåller i § 27 föreskrifter om examen och betyg för elever i fullständig lärlingsskola. För lärlingskurserna och kurserna för äldre samt yrkesskolans kurser är motsvarande bestämmelser i överstyrelsens särskilda föreskrifter oklara. Den utveckling av deltidsundervisningen, som i det föregående påvisats, i riktning mot mindre omfattande kurser, fjärmar den alltmer från yrkesavdelningarnas utbildningsmål. Enligt de särskilda bestämmelserna för lärlingskurser skall betyg utdelas till elev i kurs, vars läroämnen »hava i huvudsak motsvarande omfattning, som är gällande för lärlingsskola», annars utdelas endast intyg. Oklarheten i bestämmelserna och utvecklingen av undervisningen har tillsammans åstadkommit en viss förrvirring med avseende på principerna för betygs- och intygsgivningen. Enligt de svar, som kommittén erhållit på en enkät i saken till skolorna, tar man i praxis härvidlag hänsyn främst till en eller flera av följande faktorer:

78 Antal skolor I vilken grad eleverna varit närvarande vid lektionerna: för betyg t. ex. 60—70 %, 2/3, 4/5 etc. av antalet lektioner; betyg till alla »kvarvarande» elever 84 Kursernas omfattning: t. ex. betyg i kurser, som är längre än 60 tim., intyg i kortare kurser 42 Studieresultatet: betyg, om elev godkänts, annars intyg 53 Olika för olika ämnen: t. ex. betyg i stenografi och maskinskrivning, i övriga intyg 12 Efter elevens önskan, t. ex. betyg endast på elevens begäran, annars intyg 20 Kursernas art, t. ex. intyg i kurser för äldre, i övriga kurser betyg 11 Diverse omständigheter, t. ex. elevernas ålder 11 Dessutom har några skolor, utan att närmare ange vilka principer, som de därvid följer, uppgivit sig utdela betyg med graderade vitsord (15 skolor), respektive intyg (24 skolor). Sammanlagt 189 skolor besvarade enkäten. De enskilda skolorna synes i nu diskuterade avseenden äga större stabilitet än de kommunala skolorna. Som i det föregående framhållits, spelar emellertid de enskilda skolornas deltidsundervisning kvantitativt en tämligen underordnad roll vid sidan av de kommunala skolornas. Den faller helt på några få skolor.

B.

Heltidsundervisningen

Förhållandena inom heltidsundervisningen är helt naturligt med avseende på elevernas skolgång avsevärt mer tillfredsställande än inom deltidskurserna. Läråret 1948/1949 var den för tidiga avgången från de kommunala heltidskurserna 6 å 7 %; för de enskilda skolornas ettåriga kurser var siffran cirka 5 %, medan övriga heltidskurser vid sistnämnda skolor visade ungefär dubbelt så hög avbrottsfrekvens. Motsvarande heltidskurser för andra yrkesområden visar enligt yrkesutbildningssakkunnigas uppgifter i huvudsak likartade förhållanden. Utåt, gentemot allmänheten och arbetsgivarna, framträder de ettåriga handelskurserna och heltidsundervisningen överhuvudtaget — trots den tidigare påvisade faktiska, betydande oenhetligheten — som en enhetlig utbildningsform. Av särskilt intresse är under sådana förhållanden att veta vilka principer, som följs vid utställandet av avgångsbetyg, godkännande av examina etc. från dessa skolor. Kommittén redovisar i det följande en undersökning i dessa avseenden, vilken gjorts genom enkät och i huvudsak avser förhållandena läsåren 1947/1948 och 1948/1949. Undersökningen hade till främsta syfte att visa, i vilken utsträckning de lägre handelsskolorna med heltidsundervisning företar en totalbedömning av elevernas kunskaper och färdigheter, d. v. s. godkänner respektive underkänner ej endast resultatet i varje särskilt ämne utan även resultatet av kursen som helhet, av »examen».

79 Antalet tillfrågade skolor utgjorde 50. Av dessa lämnade 42 något slag av uppgifter. I många fall var dessa emellertid ofullständiga och oklara. / reglementet intagna föreskrifter angående minimifordringar för godkänd examen från heltidskurs om minst 5 månader förekom endast vid 7 skolor. Vid 16 skolor tillämpades vissa minimikrav, som utbildats i praxis men ej intagits i reglementet. Och slutligen synes vid 19 skolor minimifordringar varken ha fastställts i reglemente eller utbildats i praxis. Någon skillnad mellan fordringar, som fastställts i reglemente, och de fordringar, som endast utbildats i praxis, såtillvida att de förstnämnda skulle förete större enhetlighet, synes ej förefinnas. Att fordringarna upptagits i en skolas reglemente torde i allmänhet endast innebära att rådande praxis kodifierats. I den mån materialet trots sin ringa omfattning kan anses berättiga till några slutsatser, måste konstateras, att någon centralt dirigerad strävan hän mot för skolorna gemensamma bestämmelser i detta avseende ej kan spåras. Fordringarna är mycket oenhetliga. I några fall bestämmer man endast det antal ämnen, vari underbetyg får förekomma, men gör ej någon åtskillnad mellan olika ämnen. Givetvis blir variationerna mellan skolorna här inte så stora: mer än två underbetyg medges i regel ej. I åtskilliga fall bestämmes dock även närmare, att underbetyg får eller ej får förekomma inom viss ämnesgrupp eller i vissa ämnen. Man skiljer därvid mellan a) obligatoriska och frivilliga ämnen; exempel: underbetyg får förekomm a endast i ett obligatoriskt ämne, i ett obligatoriskt ämne mot kompensation, i högst två obligatoriska ämnen; godkänt betyg kräves i de flesta och viktigaste obligatoriska läro- och övningsämnen; b) ämnesgrupper enligt andra grunder än i a; exempel: underbetyg får förekomma i två ämnen, dock ej samtidigt i ämnen, tillhörande ämnesgrupperna 1. handelsräkning, handelslära och varukännedom och 2. skyltning och textning; i högst två ämnen, varav endast ett får vara läroämne; ej både i handelstekniskt ämne och språk; ej i svenska och matematik samtidigt. c) vissa bestämda ämnen; exempel: underbetyg får ej förekomma i svenska eller bokföring; underbetyg får förekomma i maskinskrivning, stenografi, välskrivning med textning. Även reglerna om kompensation av underbetyg är synnerligen oenhetliga. I vissa fall tillämpas kompensation överhuvudtaget ej. Vid några skolor avgör lärarkollegiet kompensationen från fall till fall. Exempel: »Vid två underbetyg erfordras kompensation enligt kollegiets bedömande, varvid hänsyn tages till allmän mognad.» »Direkt kompensation erfordras icke, dock har det förekommit, att elev ej tilldelats avgångsbetyg vid underbetyg i två obligatoriska ämnen, om betygen för övrigt ansetts svaga.» »Kompensation kräves inte alltid. En elev kan godkännas i avgångsexamen, om minst 2 / 3 av de lärare, som undervisat honom, anser honom böra godkännas på grund av hans allmänna ståndpunkt.»

80 Närmast till denna grupp torde även de skolor böra räknas, som visserligen har fasta kompensationsbestämmelser, vilka emellertid utformats mycket vagt: »minst ett par överbetyg», »goda överbetyg i närliggande ämnen» o. dyl. Vid några skolor tillämpas dock även mer preciserade kompensationsregler: »Underbetyg får förekomma i e 11 obligatoriskt läroämne, under förutsättning att tillfredsställande kompensation finnes, d. v. s. ett BC uppväges av ett Ba i något av de mera tidskrävande ämnena, såsom bokföring och språk; i de mindre tidskrävande ämnena, såsom handelslära och handelsrätt, kräves s. k. dubbel kompensation: ett BC uppväges av två Ba.» »Om elev erhållit underbetyg i ett läroämne skall för erhållande av avgångsbetyg detta underbetyg kompenseras av 1 Va betygsenhet i läroämnen. •— Om underbetyg erhållits i ett övningsämne kan detta kompenseras med l /a betygsenhet i läroämnen eller övningsämnen. För att erhålla avgångsbetyg vid underbetyg i e 11 läroämne och e t t övningsämne erfordras som kompensation två betygsenheter, varav minst 1 1/2 i läroämnen.» Mest i detalj utarbetade är kompensationsreglerna vid Stockholms stads handelsskolor. Ämnena har där indelats i grupper, delvis olika för skilda kurser, och åsatts kompensationsvärden, olika i de olika grupperna. Några skolor lämnar i sina svar även vissa uppgifter angående betygssättningen i allmänhet: »Är elev skötsam, flitig och kan sina läxor i respektive ämnen, gives, även om eleven är svag i ifrågavarande ämne, i regel ett B, som i betygska taiogen markeras med B?. Då så gott som alltid referenser från skolan begäres vid elevs anställande på kontor, informeras respektive firma om elevens svaghet i visst ämne.» »Vid intagning förekommer testning, varför underbetyg i regel ej behöver utdelas. Vid utdelning av avgångsbetyg följes gängse fordringar. Måste underbetyg utdelas, markeras detta med att betyg i respektive ämne ej lämnas. •— Vi har ej ansett det lämpligt att utdela underbetyg med tanke på de konsekvenser detta medför . . . » En skola berör dessutom frågan om komplettering av betygen: »Om tentamen sker inom relativt kort tid efter hans avgång från skolan omskrives endast betyget i sin helhet på blankett 'Avgångsbetyg'. Om han däremot dröjer flera år efter avslutad kurs, erhåller han endast intyg i ämnet. — Elev, som icke erhåller godkänt betyg i samtliga obligatoriska ämnen, erhåller betygsutdrag, som utbytes mot avgångsbetyg, när vederbörande tenterar om och erhåller godkänt betyg.» (Den skola, som det här är fråga om, uppvisar en hög underbetygsprocent; se i det följande s. 81.) De elever, som på grundval av minimifordringarna ej godkänts och alltså ej erhållit avgångsbetyg, får vid 18 skolor annat bevis över genomgången kurs, medan 3 skolor säger sig ej lämna något sådant bevis. Detta bevis över

81 genomgången kurs utformas i regel som intyg av skiftande beskaffenhet; vid några skolor ges terminsbetyg och vid några ett utdrag ur betygsjournalen. Av de 19 skolor, som ej tillämpar några fasta, i reglemente fastställda eller i praxis utbildade normer för utställande av avgångsbetyg, säger sig 16 tilldela alla elever avgångsbetyg, oavsett resultaten i respektive ämnen, medan övriga 3 endast lämnar intyg. Vid 21 skolor erhåller eleverna vid första terminens slut terminsbetyg med graderade vitsord eller (vid 2 skolor) endast betygsgräderna godkänd och icke godkänd. 21 skolor lämnar ej terminsbetyg vid första terminens slut. Mot bakgrunden av den oenhellighet i fråga om fordringar för avgångsbetyg, kompensationsbestämmelser m. ni., som sålunda råder, ter det sig naturligt, att också variationerna i förekomsten av underbetyg är avsevärda. Av de i kommitténs enkät tillfrågade 50 skolorna har endast 22 lämnat därvidlag fullständiga uppgifter. Dessa avser läsåren 1947/1948—1949/1950. Högsta underbetygsprocenten (16,4) visade den skola, som enligt vad på s. 80 nämnts tillämpade synnerligen generösa kompletteringsvillkor. Minimum var 0,5 % och medianen 4,5—5,o %. För några av de särskilda ämnena gäller följande: Ämne

Maximum

Underbetygsprocent Minimum (Skolor)

Handelslära Handelsrätt Bokföring Handelsräkning Stenografi Maskinskrivning

10,2 14,3 29,5 30,5 44,5 27,o

0(11) 0(11) 0 (4) 0 (5) 0(2) 0(9)

Median

0,5 2,1—2,5 8,3 6,5 12,2 3,0

Antal skolor, som lämnat uppgifter

24 26 34 33 29 30

Kommitténs beräkningar grundar sig på ett mycket begränsat och delvis osäkert material. Som framgår av vad i det föregående anförts, avser de dessutom endast undantagsvis till omfattning och innehåll fullt jämförbara kurser. Även om de därför inte får läggas till grund för några mera långtgående slutsatser, är dock den allmänna tendensen i dem uppenbar, och de bekräftar vad i det föregående i olika sammanhang påpekats om oenhetlighelen inom den lägre handelsundervisningen, avsaknaden av fasta organisatoriska och pedagogiska normer. Den undersökning, vars väsentliga resultat här återgivits, gäller handelsundervisning på heltid, vilken i fråga om lärare, lokaler, läroböcker m. m. kan arbeta med helt andra resurser än deltidsundervisningen i dess mångskiftande former. Kommittén har icke ansett det möjligt att genomföra en liknande undersökning för deltidsundervisningen. Förmodligen är förhållandena i här förevarande avseenden inom deltidsundervisningen ännu mer otillfredsställande än i kurserna på heltid. 6—537656

KAP. 8 MÅLSÄTTNING FÖR

YRKESSKOLORNAS

HANDELSUNDERVISNING

Föreliggande kapitel avser de kommunala och enskilda yrkesskolornas allmänna, icke specialiserade handelsundervisning. Specialiserad utbildning, handelsutbildning inom företag och organisationer av till dessa hörande personal samt handelsundervisning per korrespondens behandlas i särskilda kapitel.

I. Behovet av lasta utbildningsmål Innan kommittén övergår till att på grundval av vad i de föregående kapitlen anförts om den lägre handelsundervisningens utveckling och nuvarande läge framlägga förslag till en omorganisation av yrkesskolornas handelsundervisning, skall i föreliggande kapitel målet för denna undervisning närmare diskuteras. Målsättningen hör till de primära uppgifterna i en omorganisation. Utbildningsmålet skall bestämma inriktning och innehåll hos yrkesskolornas handelsundervisning och avgränsa denna mot annan utbildning. Det avgör i hög grad hur skolsystemet bör byggas upp, hur de olika kursformerna skall avvägas sinsemellan och organiseras var för sig; målet bestämmer skolornas inre arbete, undervisningens innehåll och i viss mån även dess metod.

II. Målsättningens utgångspunkter A. Arbetsuppgifterna inom handeln Som utgångspunkt vid målsättningen för handelsundervisningen måste givetvis tas förhållandena inom den egentliga handeln. Det praktiska arbetet inom denna ställer högst skiftande krav på arbetskraftens utbildning, alltefter yrkesområde och bransch, företagens art och storlek, de enskilda arbetsuppgifternas art och omfattning ni. m. Kommittén har genom konferenser ined representanter för olika områden och arbetsuppgifter inom handeln sökt få ett begrepp om de viktigaste reformkrav, som på grundval av praktiska erfarenheter kan ställas på den lägre handelsundervisningen, och om motiven till dessa krav. Många värdefulla synpunkter har därvid framkommit. Det ligger emellertid i sakens natur, att de i allmänhet baserats på förhållandena inom vederbörande kon-

83 ferensdeltagares eget företag och verksamhetsområde och därför på grund av näringslivets skiftande gestaltning sinsemellan varierar avsevärt, ibland till och med går stick i stäv mot varandra. Det har därför ej synts kommittén möjligt att sammanföra konferensdeltagarnas synpunkter till något slags gemensam meningsyttring med enhetlig tendens i fråga om h u r den lägre handelsundervisningen bör inrättas. Dock har kommittén fått ett intryck av starka önskemål om att undervisningen göres åskådlig och verklighetsbelonad. Endast genom en mycket långt driven specialisering skulle den skolmässiga handelsutbildningen kunna tillnärmelsevis tillgodose näringslivets skiftande behov i fråga om arbetskraftens utbildning. Av ekonomiska och organisatoriska skäl är en sådan specialisering ej möjlig, ej heller är den vare sig ur elevernas eller företagens synpunkt önskvärd, eftersom de ungdomar, som ej har sitt yrkesval fullt fixerat, därigenom alltför tidigt skulle ledas in i bestämda yrken och yrkesdetaljer. Men samtidigt kan en viss, varsam differentiering redan i den grundläggande undervisningen vara befogad. I den mån man på grund av ungdomarnas ålder k a n förutsätta, att deras yrkesval är någorlunda definitivt, kan en sådan differentiering till och med vara att rekommendera, inte minst för att det ungdomliga klientelets mycket livliga intresse för en konkretiserad utbildning skall kunna tillgodoses. Differentieringen får ej drivas så långt, att den allvarligt försvårar för ungdomarna att övergå mellan varandra närliggande yrkesområden. I huvudsak torde det vara tillfredsställande, om undervisningen inom en i stort sett gemensam r a m differentieras på främst detaljhandelsarbete och kontorsarbete. I fråga om delaljhandelsarbetet kan ytterligare differentiering tänkas branschvis; även inom kontorsarbetet kan vissa huvudgrupper av arbetsuppgifter särskiljas, till exempel räkenskapsbetonat arbete samt korrespondens och därmed förenade göromål.

B. Elevernas förutsättningar för undervisningen Målsättningen måste emellertid också ta hänsyn till elevernas förutsättningar för undervisningen med avseende på ålder, teoretiska förkunskaper och eventuell yrkespraktik. Det är också av vikt, att eleverna erhåller en utbildning, som icke blott gör dem till för näringslivet värdefull arbetskraft, utan även främjar deras personliga och medborgerliga utveckling. I yrkesskolornas handelsundervisning deltar både sådana elever, som saknar praktisk erfarenhet av arbete inom handel, och sådana, som redan är sysselsatta inom förvärvslivet. I fråga om allmän förutbildning skiljes i den förstnämnda gruppen lämpligen mellan elever med minst realexamen eller motsvarande förkunskaper och elever med lägre allmän utbildning. Bland de elever, som kommer till handelsundervisning i yrkesskola, sedan de vunnit sysselsättning i näringslivet, finnes skilda stadier av allmän förutbildning företrädda: från fortsättningsskola upp till, i enstaka fall, student- och handelsgymnasieexamen. Härav följer även, att yrkesskolornas handelsundervisning omspänner mycket skilda åldersgrupper.

84 Enhetsskolans förberedande yrkesutbildning i klass 9 y skall kunna förläggas till yrkesskola. I den mån detta sker, kominer yrkesskolorna mera allmänt att omfatta ytterligare en kategori elever: skolpliktiga, en grupp, som nu förefinns endast inom ett fåtal yrkesskolors handelsundervisning. 1 Av väsentlig betydelse för målsättningen är, i vilken utsträckning man i undervisningen kan bygga på att eleverna redan har eller samtidigt med studierna förvärvar praktisk erfarenhet inom yrkesområdet samt huruvida i sistnämnda fall någon planmässig samverkan kan ernås mellan skolans undervisning och utbildningen genom praktiska göromål på arbetsplatsen. I vissa länder, till exempel Danmark och Schweiz, har man sökt åstadk o m m a en sådan samverkan genom lagstiftning. I Danmark reglerar denna det inbördes förhållandet mellan skolan, lärlingen-lärjungen och dennes arbetsgivare samt även lärlingsskolans interna arbete men lämnar frågan om lärlingens utbildning på arbetsplatsen i huvudsak därhän. I Schweiz har man gått ett steg längre och genom särskilda föreskrifter gjort arbetsgivaren ansvarig för att lärlingen på arbetsplatsen erhåller en i möjligaste mån planmässig praktisk utbildning. Yrkesskolan skall i sin undervisning kunna förutsätta, att denna praktiska utbildning ges. I Sverige synes 1918 års beslut angående lärlings- och yrkesskolan bland annat ha åsyftat, att en viss samverkan mellan skola och praktik skulle kunna åstadkommas genom lärlingslagstiftning och lärlingsskolplikt. Som kommittén i andra sammanhang visat (kap. 5 och 7), kom systemet emellertid ej att byggas upp efter dessa linjer. Kommittén utgår i sina förslag från att deltagande i yrkesundervisning för handel skall vara helt frivillig (se vidare s. 92). Som villkor för att få deltaga i deltidskurs föreslår kommittén i princip, att elev skall vara sysselsatt inom handel (s. 136). Samverkan mellan den skolmässiga undervisningen och utbildningen på arbetsplatsen torde kunna ernås på frivillighetens väg. Frågan om hur ett sådant frivilligt samarbete mellan skola och praktik skall kunna effektivt genomföras för deltidsundervisningen och växelutbildningen diskuteras i kap. 10. Även beträffande heltidsundervisningen byggde 1918 års beslut på ett samband mellan praktiskt arbete och skolmässig handelsutbildning, nämligen såtillvida, att för inträde i ettårig handelsskola skulle krävas två års praktik inom håndel. Detta krav har ej kunnat vidhållas. Utvecklingen synes ha gått i den riktningen, att yrkesutbildning för handel på heltid i allt större utsträckning kommit att ske i direkt anslutning till allmän undervisning, antingen samtidigt med denna (handelsrealskolor) eller omedelbart efter avgång från folkskola eller läroverk i yrkesskola för handel, i samtliga fall sålunda utan föregående praktik. Den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan utgör ett led i denna utveckling. Målsättningen för heltidsundervisningen har givetvis att ta hänsyn till dessa förhållanden. 1

Enligt fortsättningsskolstadgan § 27 mom. 2 må skolpliktig, som fyllt 15 år, kunna fullgöra sin fortsättningsskolplikt i lärlingsskola, om han av denna skolas styrelse befinnes äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning. Jämför yrkesskolstadgan § 16 mom, 3.

85 III. M å l s ä t t n i n g e n A.

Grundläggande

undervisning

Som grundläggande betecknas den handelsundervisning, som har till uppgift att meddela sådana elementära kunskaper och färdigheter, som även på relativt lång sikt kan beräknas vara allmänt tillämpliga inom handeln eller inom vissa huvudområden därav och som sålunda också får anses nödvändiga som grund för varje fortsatt, eventuellt mer specialiserad handelsutbildning. När undervisningen syftar till att förbereda eleverna för det praktiska arbetet, bör den omfatta såväl »yrkesteori» som även viss arbetsteknisk träning. Den kan med hänsyn till skillnader i elevernas allmänna förkunskaper och blivande verksamhetsområde differentieras i kontors- och detaljhandelsarbcte. Kontorsutbildningen får därvid anses i väsentlig grad täcka en rad olika sysslor, i vilka kontorsarbetet i stort sett dominerar, såsom sysselsättning i grosshandel, industri, trafikföretag, bank- och försäkringsrörelse, i statliga och kommunala institutioner m. m., medan detaljhandelsundervisningen på sitt område måste tillgodose de största branschernas skiftande utbildningsbehov och även får tänkas vara användbar för lagerpersonalen och blivande försäljare inom partihandeln m. fl., allt i den mån särskild utbildning för nämnda kategorier ej kan organiseras. Utbildningen i de egentliga yrkesämnena bör icke inriktas alltför speciellt utan avse en tämligen vid sektor av yrkesområdet. Eleverna har ännu icke bestämt sitt yrkesval och funnit sin placering i näringslivet. De bör därför erhålla en utbildning, som är användbar för ett flertal olika arbetsuppgifter. Sålunda bör den grundläggande handelsundervisningen såväl för kontorssom för detaljhandelsarbete ge eleverna en allmän överblick av den svenska handelns struktur, miljö-, arbets- och anställningsförhållanden, institutioner och organ. Därutöver bör utbildningen ge vissa bestämda kunskaper och färdigheter. For kontorsarbete krävs sådana i t. ex. bokföring, handelsräkning, maskinskrivning och andra allmänna kontorsgöromål samt eventuellt stenografi. I detaljhandelsutbildningen kan undervisningen i bokföring reduceras och undervisningen i stenografi och maskinskrivning samt det mesta av undervisningen i allmänna kontorsgöromål helt utgå. I stället behöver beredas plats för en tämligen omfattande undervisning i sådana för detaljhandeln speciella arbetsuppgifter som butiks- och försäljningsarbete, skyltning och därmed sammanhängande göromål m. m. Utvecklingen av arbetsteknik och arbetsfördelning inom handeln medför att också utbildningsuppgifterna starkare än hittills måste differentieras mellan olika stadier av handelsundervisning. Det bör ligga inom den lägre hände ^undervisningens r a m att bland annat ta sikte på utbildning för sådana enklare, delvis rutinmässiga sysslor, som kan beräknas komma att allmänt mota eleverna redan i början av deras arbete inom det yrkesområde utbild-

86 ningen avser. Det vore överhuvudtaget synnerligen önskvärt, att eleverna även inom den helt skolmässiga yrkesutbildningen för handel finge lära yrkets arbetsteknik. I fråga om möjligheterna att tillgodose detta önskemål är handelsundervisningen — särskilt för kontorsarbete — i ett betydligt sämre läge än t. ex. utbildningen för industri och hantverk. I de fall den sistnämnda kan utformas som verkstadsskola, kommer denna att fungera som ett eget företag, vars produkter ur konsumtionssynpunkt blir jämställda med övriga företags. Därigenom kan man i undervisningen tillämpa arbetsmetoder, som tämligen nära överensstämmer med praktikens. Inom detaljhandelsutbildningen är något liknande möjligt beträffande t. ex. skyltningsundervisningen. Hur detta problem skall kunna lösas för kontorsutbildningen har ingående diskuterats inom kommittén, som även framlägger vissa förslag i detta avseende. Dessa förslag kan i korthet sägas syfta till att i handelsundervisningen arbetsskolans idé skall kunna förverkligas mer än för närvarande. En utbildning av den även totalt sett relativt ringa omfattning, som det här gäller, kan knappast ge plats för någon allmän utbildning, om därmed förstås utbildning, som ej är på något sätt yrkesinriktad. Däremot bör den ta upp utbildning i ämnen, som förekommer även i den allmänna undervisningen, i den mån detta är motiverat med hänsyn till dessa ämnens betydelse för yrkesutbildningen. Detta gäller t. ex. om sådan undervisning, som ger färdigheter och kunskaper, vilka bidrar till att skapa gynnsammare arbetsbetingelser, frigör de personliga kvalifikationerna, ger yrket ram och perspektiv, klarlägger arbetsuppgifternas sammanhang med och plats inom yrkesområdet och med näringslivet i stort. Till detta slag av undervisning hör åtskilligt av vad som gäller den personliga och medborgerliga fostran, varom mer i det följande. Ett annat skäl att uppta viss allmän undervisning är, att det allmänna kunskapsunderlag, som den obligatoriska skolan kunnat ge eleverna, i många fall är otillräckligt, även för elementära yrkesstudier. Detta gäller t. ex. svenska och räkning. Undervisningen i främmande språk intar i viss mån en mellanställning. Språkkunskaper, även elementära, har mer än allmänt bildningsvärde: de utgör förberedelse för vidare utbildning av yrkesmässig art. Redan rent grundläggande språkkunskaper ger för övrigt ungdomarna möjlighet att orientera sig om det väsentliga av innehållet i ett utländskt brev eller en utländsk faktura, att förstå och uttala vanligare varunamn och handelstermer m. m. Ur denna synpunkt kan språkundervisningen sägas falla inom den egentliga yrkesutbildningen för handel. Uppenbart är, att elevernas personliga och medborgerliga fostran och utveckling utgör en väsentlig förutsättning för att de skall kunna göra en fullgod insats som yrkesmän och medborgare. Därvid har den personliga fostran ej endast alt utveckla sådana egenskaper som ordningssinne och noggrannhet utan måste även åsyfta karaktärsdaningen. Den medborgerliga fostran skall lära eleverna att förstå allas beroende av alla i det demokratiska samhället, dettas förutsättningar, livsvillkor och former, ur såväl all-

mänmänskliga som sociala och ekonomiska synpunkter. I olika sammanhang bör för eleverna klargöras handelsvrkenas plats och uppgift i samhället. Givetvis bör eleverna i yrkesskolornas heltidsundervisning för handel lika väl som elever på motsvarande åldersstadium i andra skolformer med heltidsundervisning beredas tillfälle till fysisk fostran. När eleverna deltar i handelsundervisningen jämsides med sin praktiska sysselsättning, kan undervisningen i allmänhet endast omfatta ett mindre antal veckotimmar. Målet för denna undervisning — vilken i det följande betecknas som kompletterande undervisning — måste därför delvis bli ett annat än när undervisningen utgör en förberedelse för inträde i handelsyrke. Skall en godtagbar utbildning kunna meddelas, trots att endast ett ringa antal timmar står till förfogande, måste undervisningsstoffet begränsas till det väsentliga. Av samma skäl, som tidigare anförts beträffande den förberedande utbildningen för kontorsarbete, bör undervisningen för på kontor anställda principiellt göras allmänt merkantil även inom den kompletterande grundläggande handelsundervisningen, men undervisningsstoffet måste disponeras så, att vissa områden alltefter elevernas praktiska sysselsättningar kan ägnas ett mera speciellt intresse. Den kompletterande grundläggande utbildningen för detaljhandelsarbete kan och bör inriktas på de branschområden, som för detaljhandeln är av särskild betydelse. Eleverna är redan inpassade i yrkeslivet och har någorlunda fast inriktat sig på viss bransch. De är dock samtidigt i regel så pass oskolade, när det gäller allmänna kunskaper, att de behöver fördjupa dessa. Liksom de med kontorsarbete sysselsatta eleverna bör de också undervisas i allmänt merkantila frågor för att lära sig förstå branschens och detaljhandelns ställning inom handeln som helhet. Även i fråga om den kompletterande grundläggande undervisningen gäller givetvis vad på s. 86 säges om värdet av att eleverna får lära sig yrkets arbetsteknik. När sådana utbildningsmoment kan åstadkommas inom den förberedande undervisningen på heltid, måste de huvudsakligen förläggas lill skolan. Vid den kompletterande undervisningen åter får eleverna lära "sig yrkestekniken på arbetsplatsen. En viktig uppgift för skolan är att i utbild" ningssyfte tillvarata dessa möjligheter. Härför fordras, som redan påpekats, särskilda åtgärder för samarbete mellan skolan och elevernas arbetsgivare; h u r detta samarbete kan organiseras, behandlas på s. 155. Sammanfattning. Målet för den grundläggande handelsundervisningen kan sammanfattningsvis ultryckas så: Den skall 1) meddela eleverna sådan kännedom om handeln i allmänhet och i förekommande fall den egna branschen, att de kan förstå och anpassa sig till

88 den verksamhet, i vilken de kommer att göra sina arbetsinsatser resp. redan är sysselsatta, och dess förhållande till näringslivet i övrigt; 2) bibringa eleverna tillfredsställande kunskaper och färdigheter i praktiska arbetsuppgifter, som allmänt förekommer inom det yrkesområde utbildningen avser, resp. sådana kunskaper och praktiska färdigheter, som för arbetet inom den bransch eller det yrkesområde i övrigt, som eleverna ev. redan tillhör, är av särskild betydelse — i sistnämnda fall i den mån denna utbildning ej kan beräknas ske på arbetsplatsen; 3) fördjupa elevernas allmänbildning på vissa för den egentliga yrkesutbildningen väsentliga punkter; 4) befordra elevernas personliga och medborgerliga utveckling och fostran. B. Vidarebildande

undervisning

Den vidarebildande undervisningens allmänna uppgift är att tillgodose sådana utbildningsbehov, som gör sig gällande för personer, vilka i sin praktiska verksamhet siktar mot uppgifter av mer kvalificerad natur, för vilka kräves ytterligare utbildning, eller överhuvudtaget önskar inom visst område av handeln fördjupa sina kunskaper eller öka sina färdigheter på grundval av sin tidigare utbildning och praktiska erfarenhet. Den grundläggande undervisningens utbildningsmål har mera bredd än djup. För den vidarebildande undervisningen är förhållandet snarast det motsatta. I princip avviker visserligen dess utbildningsmål ej från det mål, som i det föregående uppsatts för den kompletterande grundläggande undervisningen. Men i varje undervisning av vidarebildande karaktär kommer det ena eller andra ledet av det allmänna utbildningsmålet att betonas starkare än de övriga alltefter ämnets eller ämnenas art, undervisningsstadiet, graden av specialisering m. m. I regel utgör alltså den vidarebildande undervisningen en påbyggnad eller avgrening av ämne, som ingår i den grundläggande allmänna handelsundervisningen. En önskvärd specialisering kan emellertid också kräva, att handelsundervisningen utsträckes till att omfatta meddelandet av kunskaper och färdigheter, som i och för sig faller inom andra yrkesområden än dem handelsundervisningen vanligen avser, men som i särskilda fall har betydelse även för yrkesutövning inom sistnämnda områden. De normer, som i det föregående uppställts för den personliga och medborgerliga fostran inom den grundläggande undervisningen, bör tillämpas även i den vidarebildande undervisningen, alltefter elevernas ålder och förutsättningar i övrigt. En god kontakt med praktiskt affärsliv är givetvis av största betydelse även för den vidarebildande undervisningen. För stadier närmast över den grundläggande undervisningen gäller i stort sett vad i det föregående sagts i detta avseende. Ju högre stadium, som undervisningen ligger på, desto större roll spelar elevernas praktiska erfarenhet som utgångspunkt för och som

89 stoff i undervisningen. En uppgift för den vidarebildande undervisningen bör därför också vara att ta upp aktuella frågor, att fungera som ett slags experimentforum, där praktiska och pedagogiska synpunkter konfronteras med varandra. De erfarenheter, som på så sätt vinns, kan bli av värde såväl för det praktiska arbetet i handeln som för handelsundervisningen i dess helhet.

KAP. 9 ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ EN OMORGANISATION AV YRKESSKOLORNAS HANDELSUNDERVISNING

I. Behovet av en omorganisation Av den redogörelse kommittén i det föregående lämnat för tillkomsten av 1918 års beslut om praktiska ungdomsskolor och för dessas utveckling framgår, att 1918 års system med dess fasta uppbyggnad endast till mycket ringa del och i blygsam omfattning kunnat genomföras. Det har i huvudsak ersatts med provisoriska lösningar, delvis alltefter vad den aktuella situationen, lokala behov m. m. ansetts fordra. Följden har blivit, att gällande yrkesskolstadga ej återger skolsystemet, sådant det faktiskt fungerar. I och för sig skulle detta vara en olägenhet av huvudsakligen formell betydelse, som kunde bringas ur världen genom att stadgan anpassades till den faktiska skolorganisationen, under förutsättning att denna tillfredsställande fyllde sin uppgift. Som kommittén i sin kritiska granskning i kap. 7 visat, vidlåder emellertid många reella brister yrkesskolornas handelsundervisning. Skolsystemet som sådant är icke tillräckligt fast och planmässigt uppbyggt. De olika utbildningsformerna har ej inbördes avvägts i fråga om utbildningsmål, omfattning m. m. Även inom varje särskild kursform saknas i nämnda avseende önskvärd enhetlighet. Skolornas inre arbete präglas ofta av brist på planläggning och stabilitet. Elevernas skolgång är mindre tillfredsställande och utbildningsresultatet ojämnt.

II. Allmänna förutsättningar för en omorganisation Mot bakgrund av de synpunkter, som kommittén anfört på målsättningen för yrkesskolornas allmänna handelsundervisning, diskuteras här förutsättningarna och riktlinjerna för en omorganisation av nämnda undervisning.

A. Inom undervisningsväsendet i allmänhet Som tidigare sagts, försiggår den lägre skolmässiga handelsundervisningen efter två linjer: å ena sidan den huvudsakligen fackmässiga, i vissa fall specialiserade utbildningen i kommunala och enskilda yrkesskolor, å andra sidan den utbildning i handelsrealskolor, som utmynnar i praktisk realexamen

91 med dess såväl allmänna som yrkesbetonade karaktär. De båda utbildningsformerna skall enligt beslut av 1950 års riksdag tillsvidare existera vid sidan av varandra med i stort sett samma inbördes förhållande som nu. Yrkesskolorna avses sålunda skola utgöra en påbyggnad av den allmänna skolan, från vilken för närvarande övergång till yrkesskola sker etappvis: efter fullgjord skolplikt, med realexamen eller motsvarande kompetens samt i enstaka fall med studentexamen. Alltefter det 9-årig enhetsskola genomföres, kommer väsentliga förändringar att inträda beträffande elevernas förkunskaper. För att ta hänsyn härtill har kommittén utarbetat särskilda förslag avseende tiden innan enhetsskolan genomförts respektive för tiden sedan detta skett. Det är givet, att de senare förslagen utgår från osäkrare förutsättningar beträffande elevernas kunskapsunderlag m. m. än de förslag, som avser den närmaste tiden. De problem, som sammanhänger med skolkommissionens förslag beträffande den praktiska realskolans plats inom enhetsskolan och dess förhållande till en parallell utbildning i enhetsskola + yrkesskola, har kommittén ej haft anledning att närmare dryfta. Kommittén har i sitt första betänkande (SOU 1950: 12) i samband med sitt förslag om handelsgymnasiernas kommunalisering diskuterat frågan om ett eventuellt förstatligande av nämnda skolform. Några allmänt bärande skäl för en dylik åtgärd i fråga om den lägre kommunala handelsundervisningen synes ej föreligga. Kommittén har därför för denna undervisning grundat sina förslag på förutsättningen, att det allmänna yrkesskolväsendet liksom för närvarande skall vara en angelägenhet för kommunerna — primär- och sekundärkommuner. De enskilda skolorna har för handelsundervisningen spelat en viktig roll. Det finns ingen anledning, varför icke enskilda initiativ även i fortsättningen skulle beredas utrymme inom den statsunderstödda handelsundervisningen. Kommittén ställer sig härvidlag på den ståndpunkt, som kom till uttryck redan i 1918 års beslut. Beträffande de privata, icke statskontrollerade handelsskolorna har skolkommissionen i Utredning beträffande privata skolor för yrkesutbildning med förslag till bestämmelser om tillsyn framlagt förslag (SOU 1949: 55). I sitt remissvar anslöt sig kommittén i princip till skolkommissionens uppfattning angående behovet av offentlig kontroll över de privata skolorna för yrkesutbildning. I likhet med skolkommissionen framhöll kommittén vikten av att denna kontroll ej finge inskränka de privata skolornas frihet utan endast, så effektivt som möjligt, skulle förhindra missbruk av denna frihet. Vid sidan av den i egentlig -mening skolmässigia handelsutbildningen kommer att finnas både utrymme för och behov av andra utbildningsform e r : den interna utbildningen inom företag och organisationer, fristående utbildning per korrespondens samt studiecirkelverksamhet av skilda slag.

92 B. Med avseende

på handelsundervisningens och centrala

ekonomiska

villkor

ledning

Åtskilliga av handelsundervisningens svårigheter kan återföras på ogynnsamma ekonomiska villkor. De synpunkter, som i detta avseende framförts inom kommittén, överensstämmer i allt väsentligt med vad skolkommissionen och sedermera 1952 års yrkesutbildningssakkunniga anfört beträffande statsbidrag till yrkesskolväsendet. Kommittén, som i kap. 19 ger några synpunkter på statsbidragsfrågan, har ansett sig kunna räkna med att den lägre handelsundervisningens ekonomiska förhållanden inom en nära framtid skall bli väsentligt mera tillfredsställande än för närvarande. Kommitténs förslag åsyftar en kvalitativ och kvantitativ förstärkning av handelsundervisningen. Skall denna kunna genomföras, är en utökning av överstyrelsen för yrkesutbildning ofrånkomlig. Kommittén, som i kap. 21 närmare behandlar frågan om handelsundervisningens centrala och lokala ledning, anser att effekten av åtskilliga av de förslag kommittén framlägger äventyras, om ej dess synpunkter härvidlag vinner beaktande. Till de oundgängliga förutsättningarna för att den lägre handelsundervisningen skall kunna bringas upp på en fullt tillfredsställande nivå räknar kommittén vidtagandet av åtgärder, varigenom yrkesskolornas rekrytering av kompetenta handelslärare underlättas. I främsta rummet gäller det därvid att genom en förbättring av den pedagogiska utbildningen höja lärarkårens standard samt att i fråga om anställnings- och lönevillkor göra yrkesskolornas handelslärartjänster konkurrenskraftiga i förhållande till jämförbara tjänster inom andra skolformer. En förbättring i sistnämnda avseende bör också göra det möjligt att för handelsundervisningen vinna dugliga och erfarna representanter för näringslivet. Kommittén framlägger i särskilda kapitel förslag till behörighetsvillkor och till utbyggnad av lärarutbildningen samt diskuterar lärarnas anställnings- och lönevillkor.

C. Frivillig

eller obligatorisk

yrkesutbildning

för

handel

Kommittén anser det möjligt, att det system, som beslutades 1918, skulle ha kunnat genomföras med framgång, om lärlingslagstiftning och yrkesskolplikt genomförts. Med ett sådant uttalande har kommittén ej tagit ställning vare sig för eller mot sådana åtgärder i och för sig. Frågan om lärlingslagstiftning och lärlingsskolplikt synes tillsvidare få anses avgjord i och med att arbetsmarknadens parter intagit en avvisande hållning till de förslag, som framlagts om en lagstiftning på detta område. Kommittén har i sina förslag räknat med oförändrade förhållanden härvidlag, d. v. s. med att yrkesundervisningen för handel helt baseras på elevernas frivilliga deltagande.

93 D . Förhållandet

mellan

handelsundervisningen

och

näringslivet

Den svenska handeln saknar tradition med avseende på kraven på handelsutbildning. En ofrånkomlig förutsättning för att sådan skall kunna skapas är ett fast uppbyggt utbildningssystem. Skall de reformer, som kommittén föreslår, kunna allmänt genomföras, måste det råda en stark och intim kontakt mellan å ena sidan yrkesskolorna och å andra sidan näringslivets och arbetsmarknadens organ och organisationer. Detta gäller både lokalt med avseende på de särskilda skolorna och centralt beträffande den lägre handelsundervisningen i dess helhet. Lokalt kräves härför såväl att handeln (i vidsträckt bemärkelse) och arbetsmarknadsorganisationerna på området får en god representation inom vederbörande skolas ledning som även att andra möjligheter till anknytning till ortens näringsliv och dess organisationer utnyttjas, t. ex. tillsättande av sådan yrkesnämnd 1 för handel, som avses i § 21 av överstyrelsens för yrkesutbildning förebild till reglemente för kommunala skolor för yrkesundervisning. Därjämte fordras emellertid särskilda åtgärder för en god fortlöpande kontakt med de enskilda elevernas arbetsgivare, av betydelse främst inom deltidsundervisningen. Åtminstone vid större skolor bör denna kontakt organiseras i fastare former, så att härför eventuellt avdelas särskild person, vars arbetsuppgifter av ifrågavarande slag jämställs med egentlig lärarverksamhet och följaktligen särskilt betalas. Kommittén behandlar denna fråga mera ingående i kap. 10. Enligt instruktionen för överstyrelsen för yrkesutbildning skall denna dels genom personlig förbindelse med skolstyrelser, myndigheter och organisationer söka förvärva förtrogenhet med önskningar och behov i fråga om skolorna, dels genom överläggningar med arbetsgivar- och arbetarorganisationer, andra näringslivets organisationer samt enskilda företag medverka till en utveckling under ändamålsenliga former av näringslivets egna åtgärder för yrkesutbildning. Givetvis bör de kontakter, som överstyrelsen på detta sätt knyter, tillvaratas för att även i andra avseenden än de nyssnämnda stärka sambandet mellan i förevarande fall handelsundervisningen och ifrågakommande organ inom näringslivet. Inte minst är det av betydelse, att dessa genom initiativ från handelsundervisningens centrala organ, förutom överstyrelsen för yrkesutbildning i tillämpliga delar även skolöverstyrelsen, informeras om handelsutbildningens organisation och omfattning, dess mål, möjligheter och utveckling m. m. Samtliga de åtgärder, vilka här framhållits såsom nödvändiga, förutsätter initiativ från handelsundervisningens företrädare, centralt och lokalt. För att » Yrkesnämnd har till uppgift att tillse, att utbildningen leder till en verklig yrkeskunskap, och skall för detta ändamål till styrelsen avge de förslag, som befinns påkallade, samt i övrigt yttra sig i frågor, som av styrelsen hänskjuts till nämnden. Yrkesnämnd skall bestå av rektor samt två för viss tid valda personer, representerande företagar- och arbetstagarintressena inom yrket; styrelsen skall bereda vissa angivna organisationer tillfälle att avge förslag på lämpliga representanter i nämnden.

94 en effektiv samverkan skall kunna ernås, kräves emellertid en motsvarande aktivitet från näringslivets sida. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den betydelse Arbetsmarknadens yrkesråd haft för undervisningen inom hantverk och industri och ifrågasätter, om icke en likartad organisation vore möjlig för handelns och handelsundervisningens vidkommande. Om en grundläggande handelsundervisning på deltid av den omfattning, som kommittén föreslår, skall kunna genomföras såsom helt frivillig, torde det ej vara möjligt att helt förlägga den till elevernas fritid. Ungdomens utbildning kommer såväl den själv som näringslivet tillgodo. Kommittén finner det därför skäligt, att parterna delar på bördan, och föreslår, att den kompletterande grundläggande handelsundervisningen delvis förlägges till elevernas arbetstid. Kommittén räknar med att en dylik anordning skall kunna genomföras på grundval av frivilliga överenskommelser. E. Förhållandet

mellan

handelsundervisningen

och

allmänheten

Det är emellertid icke allenast näringsliv och arbetsmarknad, som behöver informeras om handelsundervisningen. I minst lika hög grad behöver allmänheten, ungdomen och hemmen saklig upplysning om olika slag av handelsundervisning, deras förhållande sinsemellan och till andra utbildningsvägar m. m. För de centrala organen bör det vara en angelägen uppgift att därvidlag lämna skolorna erforderlig vägledning och hjälp. Uppgiften synes väsentlig och utgör ytterligare ett starkt skäl för den utökning av överstyrelsen för yrkesutbildning, som kommittén i det föregående framhållit som nödvändig Lokalt faller här ifrågavarande uppgifter inom ramen för skolornas yrkesrådgivning och det samarbete, som härvidlag på respektive ort bör etableras med de allmänna skolorna och arbetsförmedlingsorganen. För eventuella skolkuratorer synes hithörande uppgifter vara bland de närmast if rågakommande.

III. Huvudmomenten i en omorganisation A. Principiella synpunkter Skall handelsundervisningen förverkliga sina utbildningsmål och i erforderlig grad kunna anpassas till de skiftande förhållandena inom handeln, måste yrkesskolorna tillerkännas viss frihet vid genomförandet av sin undervisning. Som skolsystem måste den lägre handelsundervisningen emellertid samtidigt äga den enhetlighet, fasthet och stadga som möjliggör nödvändig kontinuitet och stabilitet i det inre arbetet och låter systemet gentemot andra utbildningsformer framstå som en enhet.

95 Systemet måste innehålla ett tillräckligt antal kurstyper, som tillsammans täcker den lägre handelsundervisningens utbildningsmål och inom ramen för detta tillgodoser efterfrågan på utbildning av olika omfattning och art. Kravet på fasthet och stadga gäller i främsta rummet för den grundläggande undervisningen, som bildar ryggraden i skolsystemet. Den bör på i det föregående nämnda grunder och i enlighet med de synpunkter, som anlagts i kap. 8, i erforderlig grad differentieras på kurstyper, som till omfattning, utbildningsmål ni. m. är sinsemellan väl avvägda och klart avgränsade. Den grundläggande undervisningen bör därför i huvudsak normeras i fasta kurstyper och i fråga om varje särskild sådan principiellt göras enhetlig för hela landet. Den vidarebildande undervisningen kan ej och bör ej heller i lika hög grad som den grundläggande undervisningen göras enhetlig. Visserligen har även vidareutbildningen för handel behov av vissa fastare kurstyper, men ofta kräver den större möjligheter till anpassning efter det aktuella behovet för handeln i dess helhet eller lokalt. Som i föregående kapitel framhållits, bör den vidarebildande undervisningen också i viss mån tjäna som försöksfält. Kurser med sådant syfte måste kunna organiseras med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Ett i stort sett enhetligt utbildningssystem utgör en väsentlig förutsättning för att, enligt förslag i kap. 15, examina skall kunna införas i den lägre handelsundervisningen. Samtidigt torde examina komma att få stor betydelse för bibehållandet av denna enhetlighet och stadga i systemet.

B. Heltids- eller deltidsundervisning* I 1918 års system var deltidsundervisningen i lärlings- och yrkesskola den primära formen, till vilken heltidsundervisningen i den ettåriga handelsskolan skulle utgöra en parallell sekundärform. Den faktiska utvecklingen inom handelsundervisningen motiverar ej, att en dylik rangskillnad bibehålies. Heltids- och deltidsundervisningen utgör var för sig oumbärliga organisationsformer, som fyller likartade utbildningsbehov, var och en för sin elevkategori. Det bör därför i princip beredas möjlighet åtminstone att nå föreslagna examina såväl genom deltids- som genom heltidskurser. För den utbildning, som ej leder till någon av nämnda examina, synes en dyiik parallellism varken kunna eller behöva genomföras.

C.

Heltidsundervisning

1918 års system erbjöd inom handelsundervisningen på heltid en enda kursform: den ettåriga handelsskolan. Utvecklingen har emellertid, som i kap. 5 visats, lett till att de kommunala och enskilda yrkesskolornas handelsundervisning på heltid för närvarande är organiserad i flera kurstyper,

96 vilka i och för sig syns vara i princip ägnade att väl fylla sina uppgifter. Bristerna inom handelsundervisningen på heltid ligger främst däri, att variationerna mellan de olika skolorna är alltför stora inom en och samma kurstyp beträffande kursernas längd, innehåll och utbildningsmål m. m. En omorganisation bör närmast gå ut på att onödiga skillnader i nämnda avseenden inom en och samma kurstyp elimineras, så att motsvarande kurser blir i stort sett lika organiserade vid samtliga skolor och leder till ett för varje särskild kurstyp enhetligt utbildningsmål. Ur denna synpunkt dominerar beträffande heltidsundervisningen de frågor, som avser utbildningsmål och examina för de olika kurstyperna samt undervisningsplanernas utformning. 1

D. Deltidsundervisning Deltidsundervisningen företer avsevärt fler och svårare organisatoriska problem än heltidsundervisningen. Särskilt gäller detta om det grundläggande stadiet. 1. Grundläggande undervisning Deltidsundervisningen inriktas för närvarande i huvudsaklig grad på kurser av mindre omfattning, ofta i ämnen, som kan anses vara för den egentliga handelsutbildningen tämligen perifera. Utbildningsnivån blir därigenom ojämn och genomsnittligt låg. En omorganisation bör närmast åsyfta, att i stället för osystematisk utbildning i föga omfattande kurser sättes en utbildningsgång i fylligare kurser med fast ämnessammansättning, en utbildning, som med hänsyn till elevernas fortsatta yrkesarbete och eventuella vidare studier är till omfattning och utbildningsmål tillräckligt gedigen. Kommittén anser, att inom den grundläggande deltidsundervisningen fasthet och stadga kan åstadkommas endast om normerade kurser av ej alltför obetydlig omfattning genomförs såsom huvudform. På i stort sett samma tankegångar och förutsättningar byggde 1918 års beslut om lärlingsskolans 2-åriga yrkesavdelningar. Av kap. 5 framgår hur yrkesavdelningarna kommit att spela en mycket blygsam roll vid sidan av de mindre omfattande, i regel 1-åriga lärlingskurserna, vilka ej ingår i 1918 års system utan tillkommit senare som en följd av att det ursprungliga systemet misslyckats. Kommittén påvisar också i nyssnämnda kapitel, huru de försök, som gjorts att gjuta nytt liv i den ursprungliga större kursformen, ej haft åyftad verkan. Är utsikterna större n u för att ett liknande förslag skall kunna genomföras med framgång? Det hävdas från åtskilliga » En särställning mellan heltids- och deltidsundervisningen Intar växelulbildningen: i fråga om undervisningsplaner och allmänt utbildningsmål ansluter den sig till heltidsundervisningens kursformer men företer i övrigt i huvudsak samma organisatoriska och pedagogiska problem som deltidsundervisningen. Föreliggande kapital avser i främsta rummet de renodlade formerna av heltids- respektive deltidsundervisning.

97 håll, att den ekonomiska och sociala utvecklingen medfört, att ungdomen blivit mindre benägen att utnyttja fritiden för mera omfattande elementär handelsutbildning med syftning utöver det allra närmaste behovet. Är en sådan förmodan riktig — och det torde knappast kunna betvivlas, att den har sin giltighet i varje fall med avseende på tider med överfull sysselsättning — skulle möjligheterna att förverkliga en grundläggande handelsutbildning sådan den ovan skisserats te sig till och med ännu mindre än förut. Kommittén anser dock, att så knappast är fallet och åberopar för denna sin uppfattning främst följande två skäl. För det första synes, som kommittén s. 151—4 närmare utreder, på frivillighetens väg kunna genomföras, att den grundläggande deltidsundervisningen i väsentlig utsträckning förlägges till elevernas arbetstid. För det andra förefaller det sannolikt, att särskilda examina i enlighet med kommitténs tidigare omnämnda förslag, för vilket närmare redogöres i kap. 15, kommer att i hög grad bidra till att såväl ungdomens som näringslivets intresse för en sådan mera omfattande utbildning ökas. En utbildning av denna typ förekommer för övrigt, som kommittén i kap. 7 påvisat, redan nu på vissa orter, l. o. m. sedan många år tillbaka. Dessutom har man anledning att räkna med ett ökat intresse för yrkesutbildningsfrågorna från de fackliga organisationernas sida. Icke minst tillkomsten av företagsnämnder på handelns område pekar i denna riktning. Kommittén räknar med att en omorganisation av den lägre handelsundervisningen på deltid efter i det föregående angivna linjer kan allmänt genomföras endast så småningom, alltefter det en normerad utbildning av här åsyftat slag genom sina resultat för såväl de anställda som företagsledningarna ådagalägger sin nytta och nödvändighet. En annan fråga är, om dessa större kurser skall vara de enda, som står till buds inom yrkesskolornas grundläggande handelsundervisning på deltid, eller om jämsides därmed också bör förekomma utbildningsmöjligheter av den art, som de nuvarande lärlingskurserna i enstaka ämnen representerar. Kommittén anser ofrånkomligt, att systemet omfattar kurser av båda typerna. Som skäl för denna ståndpunkt må — utöver de positiva synpunkter på kurser i enstaka ämnen såsom en för deltidsundervisningen över huvud taget naturlig form, vilka ges i kap. 7 — anföras följande. Utbildningen är frivillig. Det kommer därför alltid att finnas ungdomar, som helt ställer sig utanför varje mera omfattande utbildning: antingen har de rent objektivt sett ej behov av någon sådan eller också vill eller kan de av andra skäl ej ge sig in på den. Många av dem behöver dock samtidigt en begränsad utbildning eller önskar fördela den mera omfattande utbildningen över en längre tidsperiod än som normalt avsetts. Det finns även ur en annan synpunkt ett starkt behov av grundläggande undervisning av mindre omfattning. Detta gäller beträffande vissa kunskaper och färdigheter, som har värde inom såväl handeln som andra, denna närliggande yrkesområden men som i sistnämnda fall ej behöver kombineras med egentlig handelsutbildning; som exempel må nämnas undervisning 7-637G5G

98 i maskinskrivning, stenografi, svenska och främmande språk. Det synes lämpligt att vid handelsundervisningens organisation hänsyn tas även till sådana utbildningsbehov. I fråga om språkundervisningen är detta av betydelse särskilt på sådana mindre orter, där andra tillfredsställande utbildningsmöjligheter ej står till buds. Om sålunda inom den grundläggande deltidsundervisningen bör finnas olika utbildningstyper, kan dessa å andra sidan ej helt jämställas. Erbjuds de åt ungdomarna på lika villkor, kommer vad som hänt med lärlingsskolans yrkesavdelningar och lärlingskurserna sannolikt att upprepas: den mindre omfattande, kanske planlösa utbildningen tränger undan den fastare, gedignare. Vill man främja utvecklingen av den sistnämnda, är det därför nödvändigt, att denna utbildningsform på något sätt prioriteras. Detta kunde tänkas ske författningsvägen genom bestämmelser om skolornas rätt att anordna de olika utbildningsformerna, respektive att bevilja eleverna inträde, utformade så, att den större kursformen gynnas. Föreskrifter är givetvis nödvändiga för att skolsystemet skall kunna hållas fast och enhetligt; kommittén behandlar hithörande frågor ytterligare i andra sammanhang (kap. 10 och 11). Att enbart på den vägen åstadkomma en tillfredsställande anslutning till en fyllig och gedigen deltidsundervisning torde dock ej vara möjligt inom ett system, som principiellt vilar på frivillighetens grund. Väsentligt större effekt torde sådana åtgärder få, som åsyftar alt göra den mera omfattande undervisningen i skilda avseenden attraktiv för ungdomarna, så att de finner det med sina egna intressen mest förenligt att välja dylik utbildning. Parentetiskt må här påpekas den betydelse näringslivets och de fackliga organisationernas inställning till utbildningsfrågorna har för att ungdomarna skall bedöma dem på detta sätt. De åtgärder, som främst kommer i fråga, har redan berörts: undervisningen i de större kursformerna bör åtminstone delvis förläggas till elevernas arbetstid samt bör leda till examina, som genomförs efter för alla yrkesskolor enhetliga regler. I det föregående har påpekats, att nuvarande lärlingsskolas kurser i enstaka ämnen i och för sig kan meddela en utbildning, som kan vara fullt tillfredsställande, sedd ur respektive ämnes synpunkt och även i förhållande till ämnets omfattning inom t. ex. en lärlingsskolas yrkesavdelning for motsvarande yrkesområde. Samtidigt företer denna kurstyp vid de olika skolorna en markerad oenhetlighet. En omorganisation av handelsundervisningen måste därför i fråga om dessa kurser närmast ha till uppgift att skapa sysfem och enhetlighet. Bäst torde detta ske genom att kurserna till omfattning och utbildningsmål normeras efter respektive examenskurser.

99 2. Vidarebildande undervisning Som i kap. 8 sagts, innebär den vidarebildande handelsutbildningen gentemot den grundläggande i regel en viss specialisering. Den organiseras därför i allmänhet lämpligen som kurser i enstaka ämnen eller i kombinationer av ämnen. En konsekvens av kommitténs inställning i fråga om det inbördes förhållandet mellan kursformerna inom den grundläggande deltidsundervisningen (yrkeskurser och grundkurser) är, att för deltagande i den vidarebildande undervisningen i princip ej fordras annan utbildning än den, som bör krävas just för det ämne eller de ämnen, som ifrågavarande vidareutbildning gäller. (Jämför kap. 7 angående nuvarande yrkesskolans yrkesoch ämneskurser.) Generella regler härvidlag bör undvikas. Därmed är ej sagt, att icke enhetlighet och fasthet i organisationen med avseende på såväl kursernas omfattning som inträdesfordringarna bör eftersträvas även inom den vidarebildande undervisningen. Som i kap. 8 antytts, kan denna indelas i två huvudkategorier av kurser: den ena utgöres av påbyggnadskurser i ämnen och speciella delar av ämnen, som ingår i den allmänna grundläggande handelsundervisningen och som förutsätter, att eleverna förvärvat vissa teoretiska förkunskaper; den andra kategorin innefattar sådan utbildning, som huvudsakligen grundar sig på elevernas praktiska erfarenhet och ej utgör ett led i en sammanhängande utbildningsgång: specialfrågor för viss bransch, aktuella spörsmål, t. ex. frågor i samband med införandet av ny lagstiftning på visst område m. m. Den förstnämnda kategorin bör kunna organiseras i relativt fasta och enhetliga (serier av) kurser på olika stadier. I den senare kategorin åter kan organisationen bli friare.

KAP. 10 YRKESSKOLORNAS HANDELSUNDERVISNING FÖRE GENOMFÖRANDE AV NIOÅRIG ENHETSSKOLA

I. Terminologi m. m. Kommittén övergår nu till att framlägga förslag till anordnande av yrkesskolornas handelsundervisning före genomförande av nioårig enhetsskola. I detta kapitel redogör kommittén sålunda för vilka kursformer den anser skall kunna upprättas med statsbidrag, framlägger förslag till tim- och kursplaner för dessa m. m. Andra organisationsfrågor, avseende den lokala och centrala ledningen, examina m. m. samt frågan om statsbidragsgrunderna behandlas i senare kapitel. Detta kapitel avser den allmänna, icke specialiserade handelsundervisningen inom kommunala och enskilda yrkesskolor. Specialutbildning för vissa viktigare områden av handeln ägnas särskilda kapitel, nr 13 och 14. Kommittén använder i det följande benämningen handelsskola dels för en organisatoriskt självständig handelsundervisningsanstalt som sådan, dels även för avdelning för handel inom sådan yrkesskola, som meddelar undervisning för fler yrkesområden än handel, under förutsättning att den organisatoriskt intar en mera självständig ställning gentemot övriga avdelningar. Den undervisning, som förekommer inom handelsskolan, betecknas som kurser. Kommittén ansluter sig därmed liksom 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, vilka i sitt betänkande tillämpat samma beteckningar, till ett tämligen allmänt språkbruk. Av benämningarna på kurserna bör i möjligaste mån framgå utbildningens art och längd: om den avser kontors- eller detaljhandelsarbete, om den omfattar en termin, ett, två eller tre läsår samt om den försiggår i kurs med heltids- eller deltidsundervisning eller som växelutbildning. Sådana i vissa fall tillämpade beteckningar soin A-kurs, B-kurs etc. är fullständigt intetsägande för en person, som ej är insatt i vederbörande skolas organisation. 1 I stället för dylika beteckningar bör kurserna, åtminstone utåt gentemot allmänheten, erhålla verkliga benämningar, n a in n. Det är dock svårt att i korta, allmänt gångbara och så att säga populära uttryck sammanfatta alla erforderliga uppgifter om utbildningen. I betyg och i övrigt, när en fullständig identifiering av denna fordras, är det därför nödvändigt, att man i olika avseenden ger en tillräckligt noggrann beskrivning av en kurs även på annat sätt, t. ex. genom att på betygsblanketten återge timplanen, eventuellt även lämna vissa andra upplysningar, t. ex. angående inträdesfordringar. 1

De kursbeteckningar, som kommittén i det följande använder (se sammanställning på s. 115), har i första hand konstruerats med speciell hänsyn till kommitténs eget behov i föreliggande betänkande. Möjligen kan de visa sig lämpliga att även fortsättningsvis brukas i administrativa sammanhang.

101 II. Översikt över föreslagna kurser Beteckning (jämför s. 115)

Timplan på sida

Kurstid i veckor

Inträdesfordringar

39 »(37) d:o

realexamenskompetens fullgjord skolplikt

d:o d:o

d:o 17 års ålder, 1 års prakt.

d:o d:o

fullgjord skolplikt d:o

17 2(15) d:o d:o

17 års ålder, 1 års prakt. d:o d:o

118 Yrkeskurs för kontorsarbete, 3-årig. . y3k

3x32

y2k

2x32

fullgjord skolplikt + anställning i handel; kurserna öppna även för dem som ännu ej har anställning i handel men har för avsikt a t t söka sådan d:o

yd y2d

3x32 2x32

d:o d:o

138 140

y3a y2a

3x32 2x32 1x32— 2x32 1x32— 3x32

d:o d:o d:o

139 141 146

Kursens benämning

Heltidsundervisning Ettårig handelskurs för kontorsarbete K'Real D:o K1 Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete D1 D:o D'Prakt Ettårig, delvis differentierad handelskurs, kontorslinjen A'K D:o, detaljhandelslinjen A'D Terminskurs för kontorsarbete: korrespondenslinje K'Korr D:o, bokföringslinje K'Bokf Terminskurs för detaljhandelsarbete . D '

HG

Deltidsundervisning

Yrkeskurs för kontorsarbete, 2-årig. . Yrkeskurs för detaljhandelsarbete, 3-årig 2-årig Yrkeskurs för handel 3-årig 2-årig Grundkurser i olika ämnen Fortsättningskurser i olika ämnen. . . Specialkurser i olika ämnen

Kombinerade ämneskurser

d:o samt förkunskaper i resp. ämne

148 Bestämmes i varje särskilt fall d:o

Växelutbildning 2-årig kurs för detaljhandelsarbele med växelutbildning D2V 1-årig d:o D>V 1 2

2 x 3 9 "(37) fullgjord skolplikt 39 H37) d:o

I särskilda fall efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning. För höstkurs efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning.

164 165

102 Sedan kommitténs förslag angående examina genomförts (se kap. 15), kommer benämningarna på dessa givetvis att allmänt användas för att identifiera de kurser, som leder till dessa examina. Kommitténs förslag omfattar former av heltidsundervisning, deltidsundervisning och växelutbildning. I kurser med heltidsundervisning tar den skolmässiga utbildningen i regel elevens arbetstid helt i anspråk. Till deltidsundervisning hänföres de kursformer, i vilka den skolmässiga utbildningen upptar ett så begränsat antal timmar, att den kan bedrivas jämsides med förvärvsarbete av i stort sett hellidsomfattning. Med växelutbildning avses utbildning, planmässigt fördelad mellan yrkesskola och arbetsplats i affärslivet.

III. Heltidsundervisning A. Kursformer 1. Ettåriga handelskurser Som huvudform inom heltidsundervisningen föreslår kommittén den ettåriga handelskursen. Redan för närvarande intar denna kursform en framträdande plats. Många skäl talar för att den bör utvecklas ytterligare till att bli grundstommen i yrkesskolornas handelsundervisning. De senaste årens expansion inom folkskola och realskola synes också till fullo motivera, att yrkesskolornas handelsundervisning i anslutning till den allmänna skolan väsentigt utökas. Det förefinnes ett starkt behov av en yrkesutbildning för handel, som bygger direkt på folkskola och realskola. De ettåriga handelskurserna synes kunna väl fylla detta behov. Med avseende på de elever, som lämnar folkskolan, utgör nämnda kursform för handelsundervisningens del en tilllämpning redan inom nuvarande skolsystem av sådana tankegångar, som ligger till grund för enhetsskolans utformning, i vad dessa avser ungdomens behov av yrkesutbildning (jfr kap. 11; se även skolkommissionens principbetänkande SOU 1948: 33, kap. 6). Åt ungdomar med allmän realexamen ger en ettårig handelskurs möjligheter att utan större tidsspillan och kostnad förvärva en tämligen gedigen yrkesutbildning. Om, såsom kommittén föreslagit i sitt första betänkande (SOU 1950:12), handelsgymnasierna göres treåriga, torde de ettåriga handelskurserna.komma att ytterligare öka i betydelse. Handelsgymnasiestudierna kommer då att kräva mer tid och kostnader än nu. Samtidigt kommer sannolikt handelsgymnasiernas elever att mer än hittills uppnå kvalificerade anställningar och att i minskad utsträckning anställas för mera rutinbetonade uppgifter. Behovet av personal för de sistnämnda torde därför komma att i högre grad än nu fyllas av platssökande från bland annat yrkesskolornas handelskurser. Till omfattning och innehåll synes utbildningen i en ettårig kurs vara fullt tillräcklig för ett flertal arbetsuppgifter inom näringslivet, i vilka han-

103 delskunskaper kräves. En kurs, som bygger direkt på folkskolan, gör givetvis ej eleverna kompetenta för sådana sysselsättningar, i vilka något mer avancerade språkkunskaper fordras. För flertalet arbetsfunktioner såväl på kontor som i butik lämnar den emellertid en god allmän orientering och vissa praktiska färdigheter, alltså totalt sett en utbildning, som ger eleverna goda förutsättningar att vinna framgång i sitt blivande yrke. Det bör i detta sammanhang erinras om att handelsundervisningen i de praktiska realskolorna organiserats med den ettåriga handelskursen som mönster (SOU 1930: 14, Utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer på realskolans åldersstadium, s. 118). Ett i stort sett enhetligt utbildningsmål kan med denna kursform nås, även om skilda skolor med avseende på kursinnehållet utformar undervisningen något olika alltefter elevernas ålder och praktiska erfarenhet. Förutom för elever, som övergår till yrkesskola direkt från den allmänbildande skolan — folk- och realskola m. m. —, lämpar den sig även för personer, som tagit anställning inom affärslivet och efter någon tids arbete känner behov av eller får ekonomiska möjligheter att skaffa sig sådan utbildning. Detta senare i och för sig begränsade elevklientel utgöres ofta av mycket yrkesmedvetna och energiska ungdomar, och det är av vikt, att en för dem lämplig utbildningsform finnes. Den ettåriga handelskursens ställning som huvudform inom yrkesskolornas handelsundervisning motiveras även därav, att denna kursform kan anpassas efter skiftande lokala förhållanden i mycket hög grad. Den torde sålunda kunna komma till stånd även på åtskilliga mindre orter med relativt litet och heterogent rekryteringsunderlag. Om nödvändig differentiering sker, kan i en kurs utan alltför stora olägenheter sammanföras elever med olika förutbildning: folkskola och realskola eller motsvarande, och med olika utbildningsmål: kontors- och detaljhandelsarbete. Vad här sagts gäller även möjligheterna att i form av en ettårig handelskurs tillgodose behovet av handelsutbildning för en bygd, där varje kommun för sig saknar erforderliga resurser att anordna en sådan. En fråga av väsentlig vikt har kommittén ansett vara, att utbildningssystemet bereder tillfredsställande möjligheter till vidareutbildning. Skall denna vidareutbildning kunna göra sig gällande och leda till åsyftat resultat, måste den grundläggande utbildningen ha tillräcklig bredd och därigenom göra fortsatta studier både möjliga och lockande för eleverna. De ettåriga handelskurserna synes också ur denna synpunkt väl tillfredsställa fordringarna. För lärarrekryteringen är det av betydelse, att handelsundervisningsväsendet i sig rymmer ett betydande antal ettåriga handelskurser. Omfattningen av undervisningen i denna kursform möjliggör att lärare anställes med heltidstjänstgöring. På en ettårig heltidskurs som grund kan därför handelsundervisningen på en ort byggas upp till en helt annan fasthet än om den utgöres av enbart deltidskurser eller kortare heltidskurser. Även om de ettåriga handelskurserna, enligt vad tidigare sagts, i vissa

104 fall möjliggör en i huvudsak tillfredsställande undervisning också av ett oenhetligt elevmaterial, är det givetvis att föredra, att undervisningen differentieras, där förhållandena så medger. I enlighet med vad kommittén i kap. 8 anfört, bör differentiering i första hand ske med hänsyn till utbildningsmålet: på kurser för kontorsarbete och kurser för detaljhandelsarbete. Kontorsarbetet kräver en intensivare utbildning i svensk korrespondens, bokföring, maskinskrivning och eventuellt stenografi; för detaljhandelsarbetet gäller motsvarande i fråga om varukännedom, försäljning och annat butiksarbete samt textning och skyltning. Med avseende på elevernas allmänna förutbildning bör om möjligt differentiering ske mellan elever med realexamenskompetens 1 och elever med lägre förkunskaper. 2 En differentiering på dessa grunder är i synnerhet påkallad inom utbildningen för kontorsarbete och bör där i varje fall ske i främmande språk. Elevernas tidigare praktiska yrkeserfarenhet som differentieringsgrund är av betydelse främst inom detaljhandelsundervisningen. Arbetet i en detaljaffär torde föra även de yngre anställda i kontakt med en relativt större del av yrkesområdet och dess praktiska problem än kontorsarbetet gör. Praktik i detaljhandel får därför väsentligt större betydelse som grund för en teoretisk yrkesutbildning än motsvarande tid på ett kontor. Dessutom gör sig i undervisningen elevernas inriktning på olika detaljhandelsbranscher gällande på åtskilliga punkter: i varukännedom, i praktiskt butiks- och försäljningsarbete m. m. Det är därför nästan nödvändigt, att inom detaljhandelsulbildningen elever med något mera omfattande praktisk erfarenhet av bestämda branscher skiljes från övriga elever. Sammanfattning I enlighet med de synpunkter, kommittén i det föregående anfört, skulle ettårig handelskurs sålunda lämpligen kunna anordnas i någon av följande normalformer: 1. Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med realexamenskompetens; (enl. beteckning på s. 115: K1 Real). 2. Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med lägre förkunskaper än realexamenskompetens; (K 1 ). 3. Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete för elever med olika förutbildning och med kortvarig eller ingen praktik; (D 1 ). 4. Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete för elever med olika förutbildning och med viss längre praktik; denna kurs branschspecialiseras (D 1 Prakt). 1

Beträffande innebörden av uttrycket »realexamenskompetens» se under Inträdesfordringar s. 111. 2 För elever med högre kompetens än realexamen, särskilt studenter, kan ettånga kurser tänkas komma i fråga i de större städerna; de bör emellertid i regel anknytas till handelsgymnasierna. Se därom kommitténs första betänkande SOU 1950: 12, s. 283.

105 Där förhållandena ej medger, att självständiga kurser inrättas för kontorsarbete och för detaljhandelsarbete, kan anordnas 5. Ettårig handelskurs för elever med olika förutbildning, delvis differentierad på kontors- och detaljhandelsarbete (A1 K resp. A1 D ) . 2. Handelskurser om en termin (terminskurser) För närvarande förekommer terminskurser endast vid ett fåtal skolor, huvudsakligen enskilda. Vid sidan av de ettåriga handelskursernas i huvudsak allmänt orienterande och grundläggande utbildning synes emellertid kurser av denna typ och omfattning kunna ha en viss uppgift att fylla såväl inom det enskilda som inom det kommunala yrkesskolväsendet. För i viss grad begränsade uppgifter inom såväl kontors- som butiks- och lagerarbete, vilka ej i och för sig behöver vara enbart rutinbetonade, torde de kunna meddela en tillfredsställande utbildning. Denna måste då emellertid läggas upp mindre brett än ettårskursernas och undervisningen i stället i viss mån specialiseras, om i väsentliga ämnen ett för praktiskt bruk erforderligt kunskapsmått skall kunna meddelas. Att lägga fram förslag till en »allmän» terminskurs för handel finner kommittén olämpligt. En bredare, allmän handelsutbildning av värde kan näppeligen förvärvas på kortare tid än ett år. Terminskurserna är närmast att betrakta som en andrahandsform. De är avsedda att fylla ett utbildningsbehov hos ungdomar, som efter någon tids anställning på kontor eller lager eller i butik önskar förkovra sig men under inga förhållanden skulle välja att gå igenom en ettårskurs utan, om denna utgjorde den enda utbildningsmöjligheten, ansåge sig böra avstå från varje slag av handelsutbildning på heltid. Rekryteringsunderlaget för terminskurserna blir sålunda betydligt mindre än för ettårskurserna. Förutom i några större städer torde terminskurser komma att anordnas huvudsakligen vid handelsskolor av mera utpräglad regional- och rikskaraktär. Terminskursernas elever behöver bättre förutsättningar med avseende på tidigare praktisk erfarenhet och därmed även ålder än som fordras för ettårskurserna. Däremot torde skillnader i elevernas teoretiska förkunskaper betyda mindre, och någon differentiering på denna grund är ej nödvändig. I viss mån torde sådana skillnader jämnas ut under praktiktiden. Eftersom undervisningen i huvudsak måste begränsas till rent yrkesutbildande ämnen, blir det däremot nödvändigt, att utbildningen differentieras efter olika utbildningsmål: på kontors- och detaljhandelsarbete. Den förstnämnda utbildningen bör av samma skäl ytterligare differentieras på dels svensk korrespondens och därmed sammanhängande göromål, dels räkenskapstekniskt betonat arbete. I fråga om terminskurserna är knappast någon samläsning tänkbar, eftersom skillnaderna mellan de olika kursernas undervisningsplaner, sådana dessa i enlighet med kommitténs synpunkter utformas, blir avsevärda.

106 Sammanfattning Kommittén föreslår följande terminskurser: 6. Korrespondenskurs, för svensk korrespondens och därmed sammanhörande kontorsgöromål; (enl. beteckning på s. 115 K'Korr). 7. Iiokföringskurs, för räkenskapstekniskt betonade kontorsgöromål; (K'Bokf). 8. Detaljhandelskurs (D«). 3. Övriga k u r s e r För närvarande finns vid några skolor heltidskurser med helt skolmässig utbildning, som i olika avseenden är annorlunda organiserade än de kurser om ett läsår respektive en termin, som kommittén i det föregående föreslagit. Dessa andra kurser är: terminskurser för elever utan föregående praktik, tvåterminskurser av mindre omfattning än helt läsår samt två- och treåriga handelskurser. Inom kommittén har diskuterats en typ av terminskurs för elever, som kommer direkt från den allmänbildande skolan. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra framlägga förslag till en sådan kurs. De tvåterminskurser, som omfattar kortare tid än ett helt läsår, bör utan olägenhet kunna omorganiseras till ettårskurser eller eventuellt terminskurser enligt kommitténs förslag. Fleråriga handelskurser med helt skolmässig utbildning förekommer endast vid några enstaka skolor. Första klassen av dessa kurser får i princip anses fylla samma uppgift som en påbyggnad av den allmänna skolan. Denna kursform erbjuder en kombination av allmän- och yrkesutbildning och är som utbildningstyp närmast besläktad med högre folkskolan och praktiska realskolan. Ur yrkesutbildningssynpunkt torde gentemot de ettåriga handelskurserna mer väsentliga fördelar k u n n a nås främst i färdighetsbetonadc ämnen såsom stenografi och maskinskrivning. Generellt medger emellertid elevernas ålder och förkunskaper knappast att utbildningsmålet i dessa kurser i fråga om de egentliga yrkesämnena sättes högre än i de ettåriga handelskurserna. Om inte kursen omfattar mer än två år, torde den ej heller erbjuda mycket större möjligheter än de ettåriga kurserna till differentiering av undervisningen. Kommittén anser det i princip ej ligga inom yrkesskolans uppgift att meddela en allmän utbildning av mera betydande omfattning. Även om de fleråriga kurserna i åtskilliga avseenden otvivelaktigt erbjuder vissa fördelar, har kommittén ej ansett sig böra räkna med dem som någon mera allmänt förekommande form inom yrkesskolornas handelsundervisning och framlägger ej några förslag beträffande dylika kurser. I och med tillkomsten av enhetsskolans klass 9y blir förutsättningarna för en flerårig egentlig yrkesutbildning för handel betydligt större än nu. Kommittén framlägger i kap. 11 förslag till en tvåårig handelskurs, omfattande klass 9y jämte ett år i yrkesskola.

107 Del bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att uppmärksamma i vad mån behov av icke normerade kurser kan föreligga. Överstyrelsen bör kunna medge skola rätt att erhålla statsbidrag till icke normerad kurs, vartill redan tidigare utgår dylikt bidrag. I övriga fall bör till sådan kurs statsbidrag beviljas, endast om synnerligen vägande skäl finns därför.

B. Undervisningstid

m. m.

1. Allmänt Till sin allmänna karaktär torde yrkesskolornas handelsundervisning mera överensstämma med de allmänbildande skolorna än med åtskillig annan yrkesundervisning. Som kommittén i kap. 19 framhåller, bör lärarna inom handelsundervisningen på heltid i fråga om kompetenskrav och lön i möjligaste mån jämställas med motsvarande lärarkategorier vid de praktiska realskolorna. Bestämmelserna om undervisningstidens omfattning och förläggning, lovdagar, friluftsdagar, arbetsvecka, lektionstimmes längd och raster synes av här nämnda skäl för handelsundervisningen på heltid böra utformas i anslutning till vad som gäller för motsvarande stadium av den allmänna undervisningen, i den mån detta kan ske utan att intressen åsidosattes, som är väsentliga för handelsundervisningen. Ytterligare ett skäl härför är, att handelsskolorna i icke obetydlig omfattning anlitar lärare vid allmänna skolor som timlärare. Det medför stora fördelar för handelsskolorna att kunna ordna sitt schema efter samma grunder som t. ex. läroverken.

2. Kurstidens längd och förläggning Vid läroverken och de högre kommunala skolorna skall läsåret — utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar — omfatta 38 veckor, i folkskolan utgör det i regel 39 veckor. I enlighet med 1950 års skolproposition och riksdagsbeslut skall enhetsskolans läsår likaledes omfatta 39 veckor. I anslutning till de allmänna synpunkter, som i det föregående inledningsvis givits i denna fråga, finner kommittén lämpligt, att läsåret även inom yrkesskolornas handelsundervisning bestämmes till 39 veckor, fördelade på höst- och vårtermin om normalt 17 respektive 22 veckor, i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna skolorna. För elever i detaljhandelskurs är det emellertid önskvärt, att de kan delta i butiksarbete under de båda veckorna närmast före jul. Höstterminen bör därför för sådan kurs kunna avslutas under första hälften av december. Det torde vara lämpligt, att en dylik möjlighet beredes även i fråga om kurser för kontorsarbete. Om en absolut enhetlighet skulle kunna vidmakthållas mellan de olika handelsskolorna, skulle krävas, att en dylik avkortning av terminen på något sätt kompenserades. Följande alternativ kunde därvid tänkas:

108 1) förlängning av arbetsåret, 2) ökning av antalet timmar per vecka under den verkliga lästiden eller under del därav. F ö r en kompensation i någon form talar önskvärdheten av att en och samma kurstyp har i huvudsak samma totala omfattning vid olika skolor, något som är av betydelse med hänsyn till statsbidrag, examina, likformigheten i lärarnas tjänstgörings- och löneförhållanden m. m. Emellertid synes ännu starkare skäl tala m o t en kompensation. Ur såväl elevernas som skolornas synpunkt skulle det medföra flera svårigheter, om läsåret förlängdes, vare sig detta skedde genom att höstterminen började tidigare eller genom att vårterminen slutade senare. Ur elevernas och hemmens synpunkt är det givetvis av stort värde att läsåret med avseende på terminernas början och slut organiseras i möjligaste mån lika vid samtliga skolor på en ort. En utsträckning av vårterminen skulle dessutom medföra speciella olägenheter: eleverna behöver avsluta sin kurs senast i början av juni för att kunna begagna sig av de tillfällen till vikariat, som semestertiden erbjuder; detta skulle — till förfång även för arbetet på kontor och i butiker — försvåras, om vårterminen förlängdes med intill 2 veckor. — För skolor, som anlitar de allmänna skolornas lärare som timlärare, medför det i regel olägenheter med varje mera betydande utsträckning av läsåret utöver vad som gäller vid de allmänna skolorna. Skulle en kompensation ta formen av ökning av antalet veckotimmar under den faktiska lästiden, drabbar olägenheterna därav så gott som enbart eleverna. Två veckor motsvarar enligt kommitténs förslag till timplaner 74 obligatoriska timmar i detaljhandelskurserna ( D \ D 1 Prakt och A J D) och 68 obligatoriska timmar i kontorskurserna (K1, K 1 Real och A J K). Fördelas dessa timmar enbart på höstterminen, ökas arbetsveckan i detaljhandelskurserna från 37 till cirka 42 obligatoriska timmar, d. v. s. med 5 veckotimmar; sker fördelningen över hela den faktiska lästiden, blir ökningen för samma kurser 2 veckotimmar; i kontorskurserna blir den något mindre men ändå tillräckligt kännbar. Den går oundvikligen ut över elevernas möjligheter att begagna sig av rätten att välja frivilliga ämnen, och den ursprungliga undervisningsplanen sättes faktiskt ur kraft. Kommittén anser, att någon kompensation ej skall krävas. För enhetligheten i skolornas utbildning torde en differens av högst 2 veckor ej vara avgörande. Gällande bestämmelser angående statsbidrag kräver ej heller någon absolut likformighet skolorna emellan; eventuellt nya statsbidragsgrunder torde kunna utformas så, att några olägenheter ej uppkommer av denna anledning. Den faktiska avkortningen av läsåret bör för övrigt kunna begränsas till mindre än 2 veckor genom en kompromiss: höstterminen börjar någon eller några dagar tidigare och vårterminen slutar på samma sätt något senare än normalt. Vad beträffar lärarna, kan dessa, om läsåret är kortare än 39 veckor, åläggas en större tjänstgöring än normalt. Även om vissa praktiska svårigheter kan vara förenade därmed, torde de ej behöva bli alltför betydande.

109 Vårterminen är cirka en fjärdedel längre än höstterminen. För ettårskurserna har denna skillnad i och för sig mindre betydelse. I fråga om terminskurserna åter medför den, att en och samma typ av terminskurs kan få olika oinfattning, beroende på till vilken termin den förlägges. Enligt kommitténs förslag skall terminskurserna föra till i stort sett samma kompetens som deltidsundervisningens yrkeskurser och avslutas med samma examen som dessa. Större differenser i fråga om kursernas omfattning är därför ej lämpliga. Av skäl, som närmare redovisas på s. 135, föreslås yrkeskurserna skola omfatta cirka 575 timmar. Ges terminskurserna ungefär samma totala timantal, och beräknas timantalet per vecka till 37 (se timplanerna s. 118), skulle en terminskurs omfatta lägst något mer än 15 veckor och sålunda kunna förläggas till såväl höst- som vårtermin. I fråga om terminskurserna för detaljhandelsarbete gäller analogt med vad i det föregående sagts angående de ettåriga detaljhandelskurserna, att eleverna bör avsluta sin kurs så tidigt, att de kan börja sina anställningar i god tid före jul. Några svårigheter att tillgodose detta önskemål möter ej beträffande terminskurserna. Då terminskurser får beräknas förekomma huvudsakligen vid skolor, som samtidigt har helårskurser, torde det ur skolorganisatorisk synpunkt vara önskvärt, att terminskurserna i möjligaste mån ansluter sig till årskursernas terminer. Det synes därför lämpligt, att terminskursernas omfattning bestämmes till normalt 17 veckor med rätt för skola att efter medgivande i varje särskilt fall av överstyrelsen för yrkesutbildning avkorta kurs under höstterminen till 15 veckor. Vårterminen ger möjlighet till längre terminskurser än 17 veckor. Kommittén anser dock, att denna möjlighet i enhetlighetens intresse bör utnyttjas, endast om särskilda omständigheter kan anses föreligga och endast i den mån det skulle gälla en i förhållande till de terminskurser, som kommittén föreslår, väsentligt särpräglad kurstyp. Så kan t. ex. möjligen tänkas, att visst behov kommer att föreligga av längre terminskurser med mera betydande inslag av rent praktisk utbildning. 3. Lektionstimmes längd Som i det föregående inledningsvis påpekats, bör även för handelsskolorna bestämmelserna om lektionstimmes längd samt raster med frångående av nuvarande föreskrifter i yrkesskolstadgan anpassas till vad som gäller för det allmänna skolväsendet. Resultaten av försöksverksamhet i enlighet med skolkommissionens förslag för utrönande av den mest ändamålsenliga organisationen av arbetsdagen bör beaktas även för handelsutbildningen.

110 4. Sammanfattning av 1—3 Kommittén föreslår, att ettårig handelskurs skall omfatta ett läsår (julferierna oräknade) om 39 veckor, inklusive lov- och friluftsdagar, med i undervisningsplan angivet genomsnittligt antal timmar per vecka, dock att läsår i särskilda fall må efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning k u n n a avkortas till lägst 37 veckor; alt terminskurs skall omfatta 17 läsveckor med i undervisningsplan angivet genomsnittligt antal timmar per vecka, dock att efter medgivande avöverstyrelsen tor yrkesutbildning höstkurs må kunna avkortas till lägst 15 läsveckor; att bestämmelserna angående lektionstimmes längd för handelsundervisningen anpassas till praxis inom jämförliga delar av den allmänna undervisningen. 5. Arbetsvecka I enlighet med sin tidigare (s. 107) deklarerade principiella ståndpunkt har kommittén eftersträvat att konstruera timplanerna så, att elevernas totala arbetsmängd per vecka i möjligaste mån kan beräknas motsvara vad som för elever i den åldersgrupp, det här gäller, inom andra skolformer befunnits vara lämpligt. I och för anpassning till yrkesundervisningen i övrigt har kommittén i denna sak samrått med 1952 års yrkesutbildningssakkunniga. I realskolans sista klass (5 3 och 4 4 ) utgör antalet timmar per vecka enligt den reducerade timplanen 37 för elever med frivillig franska och 35 för övriga elever. För enhetsskolans klass 9y för handel på heltid beräknas 37 timmar per vecka. Kommitténs förslag för handelsgymnasierna upptar för första och andra klass 36 obligatoriska timmar, vartill i klass 2 kan väljas 3 timmar frivilliga ämnen (SOU 1950: 12, s. 164). För handelskurserna föreslår kommittén följande: Antal timmar per vecka obligatoriska frivilliga

Ettårskurser: för kontorsarbete » detaljhandelsarbete Terminskurser

34 37 37

9—-13 9 ••

De ämnen kommittén föreslagit såsom frivilliga i ettårskurserna är av den art, att ett betydande antal av eleverna kan beräknas komma att välja åtminstone något av dem. Det högre antalet obligatoriska timmar inom ettårskurserna för detaljhandelsarbete anser kommittén motiverat av det friare arbetssätt, vilket i särskilt hög grad undervisningen i textning och plakatmålning, skyltning

Ill samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete ger tillfälle till. Nämnda ämnen omfattar enligt kommitténs förslag till timplan 9 timmar per vecka i ettårskursen och 13 timmar per vecka i terminskursen. Terminskursernas timplaner upptar endast obligatoriska ämnen. Det synes knappast möjligt eller ens önskvärt att till förmån för eventuella frivilliga ämnen inskränka timantalet i något av de obligatoriska ämnena. Det måste dessutom beräknas, att hemarbetet i terminskurserna blir av relativt sett större omfattning än i ettårskurserna. Någon skillnad mellan de olika terminskurserna i fråga om timantalet har ej ansetts erforderlig eller ens befogad: den korta kurstiden gör det nödvändigt att arbetsveckan även i kurserna för kontorsarbete i möjligaste mån utnyttjas för lektioner. Eleverna är i dessa kurser äldre än i motsvarande ettårskurser och bör kunna gå i land med ett mera krävande arbete, särskilt som det gäller en så kort tid. Vad kommittén i sitt betänkande angående handelsgymnasierna framhållit om behovet och möjligheterna att göra lördagarna lektionsfria efter frukostrasten gäller också yrkesskolornas handelskurser, särskilt de ettåriga, även om flertalet av dessa huvudsakligen har elever från skolkommunen.

C. Inträdesfordringar 1. Teoretiska förkunskaper Kommittén har i sina förslag utgått från att yrkesskolan gentemot den allmänbildande skolan fortsättningsvis kominer att inta samma ställning som hittills: den skall utgöra en påbyggnad av den allmänbildande skolan. Detta innebär i och för sig knappast, att några speciella fordringar för inträde i handelskurs uppställes med avseende på förkunskaper, utan snarare endast, att möjlighet beredes elever med olika allmän förutbildning att erhålla en efter denna avpassad handelsutbildning. Med avseende på de egentliga handelsämnena betyder därvid på lågstadiet mindre skillnader mellan eleverna i fråga om teoretiska förkunskaper i regel ej så mycket. Inom samtliga grundläggande kursformer måste ju undervisningen i nämnda ämnen läggas elementärt. Annorlunda kan det ställa sig med sådana mera allmänna ämnen, främst språk, som vissa elever redan tidigare i mera avsevärd omfattning studerat i den allmänna skolan. Kommittén föreslår, att inom handelsundervisningen på heltid differentiering sker efter teoretiska förkunskaper endast för ettåriga handelskurser för kontorsarbete, nämligen så, att särskilda kurser kan inrättas för elever med realexamens- eller motsvarande kompetens och särskilda kurser för elever med lägre förutbildning. Med mot realexamen svarande kompetens avser kommittén i första hand godkänt betyg från första ringen i fyraårigt gymnasium samt likaledes godk ä n t betyg från näst högsta klassen i flickskola. För enkelhetens skull an-

112 vändes här beteckningen »realexamenskompetens». Kompetensen kan givetvis även ådagaläggas genom inträdesprov. (Beträffande kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg hänvisas till kungl. kungörelse 14 maj 1954; SFS 1954:276.) Rektor bör ha möjlighet att, där han så finner skäligt och lämpligt, efter samråd med kursens lärare bevilja även sådan elev inträde i kurs för elever med realexamenskompetens, som, oaktat han i något för studierna mindre väsentligt avseende ej fyller de formella fordringarna, likväl på grund av allmän mognad, föregående studier (t. ex. folkhögskola, korrespondensstudier) och erfarenhet kan beräknas komma att tillgodogöra sig undervisningen. För deltagande i frivillig stenografi och engelska respektive tyska i kurs för elever med lägre förutbildning än realexamenskompetens bör fordras, att elev äger kunskaper i svenska språket, motsvarande minst vitsordet Med beröm godkänd från folkskolans avgångsklass. Som tidigare sagts, spelar för terminskursernas del skillnader i elevernas allmänna förkunskaper mindre roll, och någon differentiering av dessa kurser på denna grund är därför ej nödvändig. 2. Praktik I handelsutbildningen förs eleverna in på områden, som de under sin tidigare skolgång i regel ej gjort bekantskap med. För elever utan praktik utgör det behandlade stoffet något nytt. I undervisningen måste läraren röra sig med termer och förhållanden, som för eleverna kan te sig mer eller mindre svårbegripliga. En betydande del av tiden måste ägnas åt att förklara även elementära begrepp samt åt att sätta eleverna in i den allmänna miljön kring de företeelser, som behandlas. Det är, för att ta ett exempel, svårt att behandla växeln och checken, om eleverna icke i verkligheten sett, hur en växel eller en check användes. Enbart en så enkel handling som att eleven i en bank löst en växel eller fått en check inlöst gör, att han avsevärt lättare förstår denna del av undervisningen. Har eleverna praktisk erfarenhet från yrkesområdet, kan undervisningen drivas snabbare och ge säkrare resultat. Ur undervisningssynpunkt vore det därför värt att allvarligt överväga, om ej för inträde i handelskurs borde uppställas krav på praktik. Ett sådant krav kunde också motiveras av att det praktiska arbetet skulle ge möjlighet att pröva den unges fallenhet för yrket. Åtskilliga omständigheter ger emellertid anledning till reflexioner i annan riktning. Om krav på praktik infördes, skulle säkerligen tillströmningen av elever till handelskurserna starkt minska. Inträdessökande skulle ju då ha att före kursen genom anställning i ett företag skaffa sig den erforderliga praktiska erfarenheten. Anställningen, vars nytta som regel ur praktiksynpunkt är obestridlig, för emellertid lätt eleven bort från utbildningsvägen. Ungdomar, som fått anställning i en butik eller på ett kontor, har ofta svårt att efter en tids tjänstgöring sluta sin plats för att återigen

113 sätta sig på skolbänken. De har genom sin anställning fått egna medel att röra sig med, trivs kanske bra med sitt arbete och sina kamrater och är angelägna att icke gå miste om de förmåner, som anställningen senare kan komma att medföra. Skolan synes dem kanske också vara ett mindre angenämt alternativ till förvärvsarbetet med dess friare förhållanden. Ungdomarna har svårt att planera sin yrkesutbildning på lång sikt och får ofta ej heller erforderligt stöd av föräldrarna, vilka kanske anser hemmet vara i behov av barnens arbetsförtjänst. Så ställes yrkesutbildningen på framtiden för att kanske aktualiseras först vid en tidpunkt, då såväl ålder som familjebildning lägger allvarliga hinder i vägen för att den skall kunna genomföras. Uppställes krav på praktik före skolutbildningen, kan detta sålunda resultera i att utbildningsmöjligheterna utnyttjas endast av en minoritet av ungdomarna, nämligen av dem, som själva inser vad den skolmässiga yrkesutbildningen betyder eller som står under tillräckligt starkt inflytande av personer, som söker leda deras utbildning planmässigt. Erfarenheterna av försöken att införa ettåriga handelsskolor i 1921 års yrkesskolstadgas bemärkelse ger ej heller stöd för något krav på praktik. Efter att ha övervägt vad i det föregående anförts anser kommittén, att något krav på praktisk erfarenhet för inträde i ettårig handelskurs normalt ej behöver eller bör uppställas. Inträdessökande, som tidigare haft anställning inom näringslivet, bör dock få tillgodoräkna sig denna som merit, vilken, om alla sökande ej kan tas in, under i övrigt lika förhållanden ger förtursrätt. I många fall torde samarbete mellan skola och näringsliv även kunna komma till stånd i syfte att bereda elev, som anmält sig till handelskurs, en kortare tids förberedande praktik, t. ex. under sommaren före kursens början. För de elever, som har praktisk erfarenhet, kan och bör undervisningen i många avseenden läggas annorlunda än för de rena nybörjarna inom yrket. Det bereder därför svårigheter att i samma klassavdelning undervisa elever med sinsemellan alltför stora skillnader i fråga om praktisk yrkeserfarenhet. I den mån så är möjligt bör anordnas särskilda kurser för elever, som saknar praktik eller endast har kortvarig sådan, och särskilda kurser för elever med längre praktik. Det kan diskuteras, var gränsen mellan de båda elevkategorierna bör dras. Riskerna för att ungdomarna efter några års praktisk anställning blir så yrkesbundna, att de underlåter att skaffa sig någon mera omfattande handelsutbildning, motiverar att gränsen ej sättes alltför högt. Denna differentiering efter elevernas praktiska erfarenheter synes, som tidigare sagts, behövas främst inom detaljhandelsutbildningen. Givetvis bör dock en skola på motsvarande sätt kunna för viss kurs föreskriva kontorspraktik för inträde i ettårig handelskurs för kontorsarbete. Det torde dock endast komma i fråga undantagsvis, t. ex. på stora orter eller för skola med mera regional elevrekrytering. 8—537656

114 För terminskursernas del ställer sig praktikfrågan något annorlunda än för ettårskurserna. Skall terminskurserna trots den korta undervisningstiden ge ett tillfredsställande utbildningsresultat, är det nödvändigt att undervisningen kan koncentreras till ämnenas väsentliga delar, varför den måste kunna bygga på att de mest elementära fakta är eleverna bekanta. Terminskurserna bör därför i princip komma i fråga endast för ungdomar, som på grund av praktisk yrkeserfarenhet kan anses ha förutsättningar att på den korta tid terminskurserna omfattar förvärva åsyftad utbildning. Det kan också befaras, att terminskurserna skulle minska tillströmningen till ettårskurserna, om inträdesfordringarna för båda kursformerna sattes lika. Då kurser om kortare tid än ett år knappast kan ge en allmän handelsutbildning av värde, vilket kommittén redan tidigare påpekat, skulle en sådan tendens emellertid kunna leda till en för handelsundervisningen ogynnsam utveckling. I och för sig vore det önskvärt, att terminskursernas elever hade en relativt lång praktik, t. ex. minst 2 år. Särskilt gäller detta för detaljhandelskursen. Åtskilliga skäl synes dock tala för att mer än ett år ej bör fordras. Bland annat har de synpunkter, som kommittén anfört mot krav på praktik för inträde i ettårskurs, giltighet även som skäl för att fordringarna ej heller i fråga om terminskurserna ställs för högt. Kommittén anser, att för inträde till terminskurs, för såväl kontors- som detaljhandelsarbete, bör fordras minst ett års praktik. Där särskilda förhållanden gör det önskvärt och lämpligt, bör givetvis skola efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning kunna ställa fordringarna högre. 3. Ålder I och med att inträdesfordringarna fixerats med avseende på tidigare utbildning och eventuell praktik, har också kraven i fråga om elevernas ålder i huvudsak bestämts. Beträffande de kurser, för vilka föreslagits praktik som inträdesfordran, har kommittén dock ansett det lämpligt att även föreslå en något högre minimiålder än som skulle följa av bestämmelserna om teoretiska förkunskaper och praktik; de mera specialiserade och koncentrerade studierna i terminskurserna synes kräva en större personlig mognad hos eleverna än vad ettårskurserna gör. Kommittén föreslår därför, att för inträde i terminskurs skall fordras, att elev fyllt 17 år. 4. Sammanfattning Kommittén föreslår, att för inträde i ettårig handelskurs principiellt kräves fullgjord skolplikt; dock att därutöver för viss kurs m å kunna uppställas speciella fordringar : 1) beträffande kurs för kontorsarbete, att elev äger realexamenskompetens,

115 2) beträffande kurs för detaljhandelsarbete, att elev fyllt 17 år och h a r minst 1 års praktik; att för inträde i terminskurs skall fordras, att elev fyllt 17 år och har minst 1 års praktik. I likhet med vad som hittills gällt bör överstyrelsen för yrkesutbildning ha möjlighet att medge elev inträde i kurs, oaktat de i det föregående föreslagna inträdesfordringarna ej helt uppfylls.

D.

Timplaner

Kommittén framlägger i det följande förslag till normaltimplaner för ettåriga handelskurser och terminskurser: Ettåriga kurser för kontorsarbete för elever med realexamenskompetens » » » lägre kompetens för detaljhandelsarbete för elever utan praktik eller med endast kortare sådan » » med minst 1 års praktik for handel: delvis differentierad kurs. Terminskurser för kontorsarbete korrespondenskurs bokföringskurs

för detaljhandelsarbete

Kursbeteckning KiReal Ki D1 ' DiPrakt Al

K'Ko '"

K*R„W

..." i.'."!.'.'.'!!! D l

1 Förklaring till av kommittén använda kursbeteckningar Exponent anger kursens längd: 1, 2 eller 3 år; termin = t. Heltidskurser och kurser med växelutbildning betecknas med stora bokstäver Deltidskurser betecknas med små bokstäver. K (k) konlorskurs resp. -linje. D (d) detaljhandelskurs resp. -linje. A (a) allmän handelskurs (odifferentierad eller delvis differentierad) V kurs med växelutbildning. Real inträdesfordran realexamenskompetens. Prakt » minst 1 års praktik. y yrkeskurs inom deltidsundervisningen. 10 Y heltidskurs på enhetsskolan (se kap. 11). (Se vidare anm. på s. 100.)

116 1. Förslag a) Ettåriga differentierade handelskurser för kontors- resp. detaljhandelsarbete (Angående timplanernas konstruktion se s. 120.) Antal timmar i genomsnitt per vecka i ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete D 1 och D^rakt

kontorsarbete

Ämnen K^Real

Samundervisning (se s. 124)

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Engelska med affärskorrespondens Tyska med affärskorrespondens Engelska eller tyska Bokföring Handelsräkning Handelslära 3 Praktiskt kontorsarbete Praktiskt butiks- och försäljningsarbete Ekonomisk geografi med allmän varukännedom Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning " Gymnastik Antal t i m m a r per vecka i obligatoriska ämnen . .

(2)

6 (3) 4 2

3 3 4

HD

HD

»34

521 (26)

34 HD 2

34 Valfria och frivilliga Engelska Tyska Stenografi Tilläggskurs i maskinskrivning D:0 i maskinräkning D:o i försäljnings- och reklamlära Antal obligatoriska timmar per vecka 1

124 124

4 1—2 "1 2 6

4 1-2 1 2

4 1—2 »1 2 5

34 Med affärskorrespondens. — 2 E t t språk är obligatoriskt. — 3 I handelslära ingår även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — • Elev, som saknar praktik från butiksarbete eller av andra skäl ej är inriktad på viss bransch, får u t b y t a speciell varukännedom mot ekonomisk geografi med allmän varukännedom. — 5 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för de elever, som enligt lärares bedömande behöver undervisning däri. Tiden för detta ämne ingår ej i det för varje kurs angivna antalet obligatoriska timmar per vecka. — * Ev. 2 veckotimmar under e n b a r t vårterminen.

117 b) Ettårig allmän

handelskurs

delvis differentierad på kontors- och detaljhandelsarbete (A 1 ) (Angående timplanernas konstruktion se s. 120.) Antal limmar i genomsnitt per vecka i ettårig allmän handelskurs Ämnen Kontors- Samunder linjen visning (A»K) (se s. 124)

Detaljhandelslinjen (A«D)

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Engelska eller tyska med affärskorrenspondens Bokföring Handelsräkning Handelslära 3 Praktiskt kontorsarbete Praktiskt butiks- och försäljningsarbete Ekonomisk geografi med allmän varukännedom Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning 5 Gymnastik Antal timmar per vecka i obligatoriska ämnen

3 5

'4 3 3 4

HD 2 "33

1 2 5 21

HD 2 »34

Valfria och frivilliga Engelska Tyska Stenografi Tilläggskurs i maskinskrivning D:o i maskinräkning D:o i försäljnings- och reklamlära Antal obligatoriska timmar per vecka 1

3 3

4 1—2 "1 2 5

34 Med affärskorrespondens. — 2 E t t språk är obligatoriskt. — 3 I handelslära ingår även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — * Elev, som saknar praktik från butiksarbete eller av andra skäl ej är inriktad på viss bransch, får utbyta speciell varukännedom mot ekonomisk geografi med allmän varukännedom. — = Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för de elever, som enligt lärares bedömande behöver undervisning däri. Tiden för detta ämne ingår ej i det för varje kurs angivna antalet obligatoriska timmar per vecka. — e Kursen koncentreras lämpligen till vårterminen eller del av denna.

118 c) Terminskurser (Angående timplanernas konstruktion se s. 120.) Antal timmar i genomsnitt per vecka i terminskurs för Ämnen

kontorsarbete KtKorr

KtBokf

detaljhandelsarbete Dt

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Bokföring Handelsräkning Handelslära l Praktiskt kontorsarbete Praktiskt butiks- och försäljningsarbete Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning Stenografi Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning Antal obligatoriska timmar per vecka

4 11 6 5 2

•1

4 3 B 3 6 2

2 10 7

(1)

(1) 2

5 5 (1)

1 I handelslära ingår även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — 2 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för de elever, som enligt lärares bedömande behöver undervisning däri. Tiden för detta ämne ingår ej i det för varje kurs angivna antalet obligatoriska timmar per vecka.

119 d)

Sammanställning

av det totala antalet timmar i respektive ämnen i heltidskurserna enligt kommitténs förslag. Effektiva lästiden har för årskurserna beräknats till 35 veckor och för terminskurserna till 17 veckor. (Angående timplanernas konstruktion se s. 120.) K-Real

Ämnen

Di D'Prakt

K'

AlK

Kt Korr

K*Bokf

Dt

175 105 140

68 34 51

187 102 85

68 51 85

34 A*D

Obligatoriska Svenska m.affärskorr. Engelska Tyska Bokföring Handelsräkning Handelslära Praktiskt kontorsarbete Praktiskt butiks- och försäljningsarbete . Ekonomisk geografi med allmän varukännedom Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning . . . . Stenografi Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning Gymnastik Antal timmar i obligatoriska ämnen (D:o inkl. v ä l s k r . ) . . . Valfria

och

70 140 105 , f!40 105 a , t " \ l 4 0 210 210 105 105 140 140 70

140 alt

140 105 175

il05 175 105 140 70

105 140

70 140

105 140

(35) 70

(35) 70

105 140 (35) 70

1190 (1 225)

1190 (1 225)

1190 (1 225)

105 175

(35) 70

105 140 (35) 70

1155 (1 190)

1190 (1 225)

105 (105 alt 105 (105 140

105 105

34 170 119

34 119

(17)

(17)

85 85 (17)

629 (646)

629 (646)

629 (646)

629 (646)

629 (646)

629 (646)

frivilliga

Engelska Tyska Stenografi Tilläggskurs i maskinskrivning D:o i maskinräkning. D:o i försäljningsoch reklamlära . . . Antal obligatoriska timmar (D:o inkl. v ä l s k r . ) . . .

1140 1140 140

35—70 35

35—70 35

1190 (1 225)

1190 (1 225)

alt

35—70 35 70

1295 (1 330)

1190 (1 225)

1 (1 330)

120 2. Kommentarer till timplanerna a) Timplanernas

konstruktion

Ettårskurserna. — Ämnena är obligatoriska, valfria och frivilliga. Antalet obligatoriska timmar utgör i kurserna för kontorsarbete 34 och i kurserna för detaljhandelsarbete 37 per vecka (se vidare s. 110). Det obligatoriska timantalet skall fyllas med obligatoriska och i förekommande fall valfria ämnen. Därutöver kan sistnämnda ämnen tillväljas såsom frivilliga. I kontorskurserna (K 1 Real och K 1 ) fylles sålunda det obligatoriska timantalet helt av de obligatoriska ämnena. Frivilliga ämnen är stenografi samt tilläggskurserna i maskinskrivning, maskinräkning och försäljnings- och reklamlära, i kursen för elever utan realexamenskompetens (K 1 ) dessutom det främmande språk, som ej valts såsom obligatoriskt. Eleverna i detaljhandelskurserna (D 1 och D 1 Prakt) skall förutom i de obligatoriska ämnena delta i ett av ämnena tyska, engelska och maskinskrivning. De två övriga av dessa ämnen kan tillväljas som frivilliga. Eleverna på den delvis differentierade ettårskursens kontorslinje (A J K) måste utöver de ämnen, vilka upptagits som obligatoriska, och som omfattar 33 timmar, välja ytterligare ett ämne. Ämnen, som därvid ger dem möjlighet att precis fylla det obligatoriska timantalet, är tilläggskurserna i maskinskrivning och maskinräknimg. Genom tillval av det andra språket (ett språk är j u obligatoriskt), stenografi eller tilläggskursen i försäljningsoch reklamlära får de ett högre timantal än det obligatoriska. För detaljhandelslinjen (A J D) gäller vad i det föregående sagts om kurserna D 1 och D x Prakt. Terminskurserna. — Endast obligatoriska ämnen förekommer. Det obligatoriska timantalet är för samtliga terminskurser 37 timmar per vecka (se s. 110). Som anmärkts vid timplanerna, gäller för såväl ettårs- som terminskurser, att det obligatoriska timantalet ej innefattar välskrivning, vilket ämne är obligatoriskt endast för de elever, som enligt lärares bedömande behöver undervisning däri. För dem blir sålunda, under den tid de deltar i denna undervisning, det obligatoriska timantalet 35 (K1, K ^ e a l samt A J K) resp. 38 (D 1 , DiPrakt, A J D och terminskurserna). b) Valfria och frivilliga

ämnen

För de båda ettårskurserna för kontorsarbete (KiReal och K 1 ) samt kontorslinjen av den delvis differentierade handelskursen (AiK) föreslås som valfria resp. frivilliga ämnen tilläggskurser i maskinskrivning samt försäljnings- och reklamlära, vidare också maskinråkning och stenografi. Kommittén har ansett att eleverna i nyssnämnda kurser bör ges tillfälle till mera

121 individuell maskinskrivningsträning, vilken ej i önskvärd omfattning kunnat beredas dem inom ramen för den obligatoriska undervisningen. Av analoga skäl har tilläggskursen i försäljnings- och reklamlära tillkommit. Grunderna av detta ämne behandlas i den obligatoriska handelsläran. Det synes emellertid lämpligt att de elever, som så önskar, får möjlighet att på detta område fördjupa sina studier. Kursen i maskinräkning kan i viss mån betraktas som en tilläggskurs till ämnet handelsräkning, i vilket grundläggande övningar i maskinräkning ingår. Åtskilliga elever torde önska att redan under skoltiden förvärva större, mera rutinmässig säkerhet i att utnyttja maskinella räknehjälpmedel. Härför synes den föreslagna frivilliga kursen väl lämpa sig. När det gäller frågan, huruvida stenografi bör vara obligatoriskt eller frivilligt ämne, har kommittén haft att ta hänsyn till framför allt följande omständigheter. Affärslivet synes, trots den allt vidsträcktare användningen av ljudupptagnings- och ljudåtergivningsapparater, alltjämt ha behov av stenografikunnig personal, främst för egentligt korrespondensarbete. Som mål för undervisningen i stenografi bör enligt kommitténs förslag uppställas, att eleverna skall uppnå för sådant arbete praktiskt användbara resultat. I huvudsak avgörande för ämnets ställning som obligatoriskt eller frivilligt måste därför bli elevernas förutsättningar att nå detta mål. Därom må följande anföras. Stenografi är inte i första hand ett färdighetsämne. Att skriva fort, d. v. s. att ha en god rent manuell färdighet, är i och för sig inte den förnämsta förutsättningen för gott resultat. Snabbhet i uppfattningen, god allmänbildning, särskilt säkerhet i språkbehandlingen, är minst lika viktiga förutsättningar. De elever, som har realexamenskompetens, får i princip anses fylla dessa krav. Hos de elever åter, som kommer från folkskolan, brister det mycket ofta i fråga om flera av nyssnämnda förutsättningar. Bland annat visar dessa elever alltför ofta otillräckliga kunskaper i modersmålet. Vad som hittills anförts skulle kunna utgöra skäl för att ämnet gjordes obligatoriskt för elever med realexamenskompetens, frivilligt för andra elever. Emellertid måste ytterligare bland annat följande beaktas. Stenografistudierna är i hög grad tids- och arbetskrävande samt medför mycket hemarbete. De inkräktar därför lätt på tiden för andra ämnen. För elever med i övrigt mindre goda förutsättningar för ämnet skulle obligatorisk stenografiundervisning medföra, att de dels tvingades förbruka tid på en utbildning, som i alla fall knappast kunde ge något verkligt användbart resultat, dels därigenom hindrades i andra ämnen. Som skäl mot obligatorisk stenografiundervisning gäller dessa omständigheter givetvis främst i fråga om elever utan realexamenskompetens. Men även bland de elever, som har realexamen eller motsvarande förkunskaper, torde finnas många, för vilka stenografiundervisningen av nämnda orsaker skulle medföra en oskäligt stor arbetsbelastning.

122 De synpunkter i detta sammanhang, som kommittén i sitt första betänkande anfört som skäl för obligatorisk stenografiundervisning i handelsgymnasierna (s. 188 st. 4), kan givetvis i samma syfte åberopas även i fråga om yrkesskolornas handelsundervisning beträffande elever med realexamenskompetens. Nämnda synpunkter går ut på att eleverna, om stenografi vore frivilligt ämne, skulle välja eller inte välja det som frivilligt ämne mer med tanke på den arbetsbörda de komme att ta på sig genom att delta i undervisningen än med hänsyn till dess värde för dem. Såväl i handelsgymnasierna (obligatorisk kurs) som i de ettåriga handelskurserna omfattar stenograf in enligt kommitténs förslag c:a 120 timmar. Medan denna k u r s i handelsgymnasierna fördelas på två läsår, är den i de ettåriga handelskurserna koncentrerad till ett läsår. Mognadstiden fram till examen blir sålunda i yrkesskolornas ettåriga handelskurser väsentligt kortare än i handelsgymnasierna, och relativt sett torde stenografin i de ettåriga kurserna medföra betydligt större arbetsbörda än i handelsgymnasierna. Som en följd av i det föregående gjorda överväganden har kommittén föreslagit stenografi som frivilligt ämne i de ettåriga handelskurserna för kontorsarbete (KiReal, K1 och A*K). I terminskursen för korrespondensarbete (K'Korr) är ämnet, med hänsyn till kursens speciella utbildningsmål, ett av huvudämnena och måste sålunda där vara obligatoriskt. Vad i det föregående anförts om god allmänbildning och tillräckliga kunskaper i svenska språket som förutsättning för att med framgång delta i stenografiundervisningen motiverar, att i fråga om elever utan realexamenskompetens uppställes särskilda fordringar för deltagande i stenografi (se Inträdesfordringar s. 112). Det är angeläget, att dessa fordringar verkligen upprätthålls, så att undervisningen kan hållas på en nivå, som möjliggör att utbildningsmålet kan nås av åtminstone flertalet elever. Kommittén har i kap. 8 klargjort sin ställning i fråga om de främmande språkens plats i den lägre handelsundervisningen. I överensstämmelse med de synpunkter, som där anförts, har kommittén i förslaget till timplan för ettårskurserna för kontorsarbete gjort språkstudier obligatoriska: i kursen för elever med realexamenskompetens (KiReal) är sålunda både tyska och engelska obligatoriska ämnen; elever med lägre förkunskaper (kurserna K 1 och AXK) har att välja antingen tyska eller engelska. I detaljhandelsundervisningen har kommittén ansett sig nödsakad att offra de främmande språken som obligatoriska ämnen för att i stället i motsvarande grad tillgodose de egentliga yrkesämnena. Eftersom ett språk rymmes inom det obligatoriska timantalet, är det dock sannolikt, att även detaljhandelskursernas elever i stor utsträckning kommer att utnyttja möjligheterna till språkundervisning. Beträffande särskilda fordringar för rätt att delta i frivillig undervisning i främmande språk se s. 112.

123 Från deltagande i obligatorisk maskinskrivning bör elev k u n n a befrias, som på grund av invaliditet saknar förutsättningar att följa undervisningen. c) Ämnen, som ej medtagits i

timplanerna

I anslutning till vad i kap. 8 anförts beträffande de allmänbildande ämnenas plats i den lägre handelsundervisningen har kommittén på grund av ämnesträngseln ej funnit det möjligt att utan åsidosättande av väsentliga yrkesutbildningsintressen bereda allmänbildande ämnen plats i undervisningsplanerna annat än i den mån de ansetts oundgängliga som grundval för undervisningen i de egentliga yrkesämnena. Kommittén vill utöver denna allmänna motivering anföra följande. I en del nu gällande undervisningsplaner för ettåriga handelskurser för elever med realexamenskompetens finns som frivilliga ämnen upptagna franska och spanska språken. Kommittén har ej funnit skäl att i sina förslag ta med dessa. Med nuvarande bestämmelser för realexamen finns i regel i en handelskurs såväl elever, som har franska med i sin examen, som även elever, vilka tidigare ej läst detta språk. Det skulle bereda avsevärda organisatoriska svårigheter att under sådana förhållanden anordna en med hänsyn till varje elevs förkunskaper tillfredsställande undervisning, särskilt som denna endast skulle kunna tilldelas ett mindre antal timmar, sannolikt högst två per vecka. Även i fråga om spanskan, där eleverna undantagslöst torde sakna förkunskaper, skulle högst detta timantal kunna komma i fråga. Kommittén betvivlar, att resultat av praktisk betydelse kan åstadkommas i spanska språket. I den mån något av de båda språken bort upptas, hade franskan i första hand kommit i fråga. När kommittén funnit lämpligt utesluta franskan ur timplanen, finnes det ännu mindre orsak att däri ta upp spanskan. — Vad här sagts hindrar givetvis ej, att där så kan anses befogat, en skola efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar frivillig undervisning i nämnda ämnen. Äldre och personligt mognare elever torde ofta ha intresse för studier i psykologi. Detta ämne bör därför kunna upptas som frivilligt i sådana kurser, där det med hänsyn till elevernas ålder m. m. kan anses motiverat. Den övervägande delen av handelskursernas elever torde emellertid sakna förutsättningar att tillgodogöra sig en dylik undervisning. Kommittén har därför ansett sig böra avstå från att i sina förslag uppta detta i och för sig för handelsundervisningen värdefulla ämne. Elevernas personliga fostran utgör en betydelsefull sida även av handelsundervisningen. Kommittén har i kapitlet om den lägre handelsundervisningens målsättning (kap. 8) närmare redogjort för sina synpunkter härvidlag. Det vore ej otänkbart att söka genom särskild undervisning i etik beakta denna skolans uppgift vid sidan av den mera direkt nyttobetonade undervisningen. Kommittén håller emellertid för sannolikt, att ett bättre resultat nås, särskilt med elever i den ålder det här gäller, om undervisningen i flertalet ämnen, när så är lämpligt, får bli utgångspunkt för sam-

124 tal om problem, som har betydelse för personlighetsfostran. Det väsentliga är att läraren genom undervisningen väcker elevernas intresse för hithörande frågor. Kommittén vill också påpeka betydelsen av att de möjligheter tillvaratas till rent personlig kontakt med eleverna — även utanför skolan — som klassföreståndarcskapet och därmed förenade uppgifter erbjuder. Ej heller har sång och musik föreslagits, vare sig som obligatoriskt eller frivilligt ämne. Den estetiska fostran har över huvud taget ej k u n n a t beredas någon självständig plats på schemat. Däremot bör på detta område åtskilligt kunna göras i annan form än som schemabunden undervisning. Gymnastik har ej upptagits i terminskurserna. Hur önskvärt det än varit att så kunnat ske, har kommittén ej sett det möjligt bereda plats för denna undervisning utan att åsidosätta krav, som är väsentliga för den egentliga yrkesutbildningen. Några större olägenheter för elevernas hälsa torde ej behöva följa härav, eftersom kurserna omfattar så kort tid och eleverna ju är äldre än i ettårskurserna. I mån av resurser bör givetvis skolorna bereda eleverna tillfälle till frivillig gymnastik och idrott. d) Samläsning

och

differentiering

Kommittén har vid uppgörandet av sina förslag funnit det av ekonomiska och praktiska skäl nödvändigt att söka möjliggöra samundervisning mellan kurser, som var för sig ej har tillräckligt antal elever för att helt kunna drivas som självständiga klassavdelningar, utan att dock de olika elevkategoriernas särskilda intressen mer än oundgängligt åsidosattes. Därvid kommer främst i fråga de ämnen, i vilka skillnader mellan eleverna beträffande förkunskaper eller utbildningsmål betyder minst. Inom såväl kurserna för kontorsutbildning som kurserna för detaljhandelsutbildning lämpar sig för samläsning vissa centrala ämnen, som antingen kan beräknas vara helt nya för flertalet elever i en kurs eller också är av den omfattning och art, att elevernas eventuella erfarenheter på det område, som ämnet avser, spelar en relativt ringa roll. Lättast är det därför att anordna samläsning mellan ettårskurserna för kontorsarbete (K 1 och K1 Real), på vilka eleverna uppdelats efter olikheter i teoretisk förutbildning. För undervisningen i de egentliga yrkesämnena spelar dessa olikheter en underordnad roll, och samläsning enligt kommitténs förslag i bokföring, praktiskt kontorsarbete, handelslära och maskinskrivning samt de frivilliga kurserna i försäljnings- och reklamlära och maskinskrivning torde ej behöva medföra några egentliga olägenheter. Beträffande eventuell samundervisning i övriga ämnen, mellan elever med olika förkunskaper, må följande sägas. 1 »Samläsning» innebär, att flera kurser i visst ämne undervisas i gemensam lektion. Omväxlande användes här även uttrycket »samundervisning» i denna betydelse. Med »samundervisning» avses i åtskilliga andra sammanhang, att manliga och kvinnliga elever undervisas tillsammans. Då tillämpningen av »samundervisning» i denna bemärkelse inom handelsundervisningen är närmast självklar, torde något missförstånd ej behöva uppstå.

125 I stenografi kan vissa svårigheter uppstå, särskilt i samband med hastighetsövningarna under kursens senare del, då den bättre allmänbildningsgrunden hos eleverna med realexamenskompetens gör sig gällande. Kommittén föreslår på s. 112, att för deltagande i stenografi speciella fordringar skall uppställas på goda förkunskaper i svenska språket. Genomföres en sådan spärr, kommer den givetvis att bidra till att även vid samläsning elevmaterialet i stenografikursen blir förhållandevis homogent. Till samläsning i handelsräkning ställer sig kommittén i viss mån tveksam. Visserligen omfattar ämnet i båda kurserna (K 1 och K x Real) väsentligen samma lärostoff och har kurserna samma utbildningsmål, varför ur den synpunkten något hinder för samläsning ej skulle behöva föreligga. Men olikheterna i elevernas förkunskaper är så stora, att de försvårar samläsning, åtminstone inom vissa ämnesavsnitt. Så har t. ex. de elever, som kominer från folkskolan, endast i mindre omfattning läst ekvationslära, medan eleverna med realexamenskompetens erhållit god övning i att tillämpa denna på praktiska räkneproblem. Det är givetvis möjligt att i undervisningen avvara ekvationsläran, och enligt många lärares uppfattning bör den ej användas inom handelsräkningen. Men därigenom berövar m a n de elever, som redan vant sig vid att använda den, en möjlighet att snabbare gå igenom vissa ämnesavsnitt, till exempel procent- och ränteräkning. — Kommittén har ansett, att ämnet bör ha samma timtal i båda kurserna. Därigenom har också möjligheten till samläsning kunnat hållas öppen. Differenser mellan de båda elevkategorierna i fråga om förkunskaper i samhälls- och ekonomilära torde i hög grad bero på skillnad i ålder och personlig mognad. De synes dock ej behöva utgöra hinder för samläsning i detta ämne. f geografi är skillnaderna mellan å ena sidan folkskolans och å den andra sidan läroverkens och flickskolornas kurser så väsentliga, att samläsning i ekonomisk geografi med allmän varukännedom synes mindre lämplig. Totalt sett bör samundervisning mellan här ifrågakommande kurser (K 1 och K ^ e a l ) kunna anordnas i bokföring 6, handelslära 4, praktiskt kontorsarbete 2, samhälls- och ekonomilära 3, maskinskrivning 6, stenografi 4, tilläggskurs i försäljnings- och reklamlära 2, maskinräkning 1 samt eventuellt även i svensk affärskorrespondens 2 och handelsräkning 3 veckotimmar, d. v. s. 28—33 av 45 (K 1 ) respektive 41 (K^Real) veckotimmar. Dessutom kan givetvis i välskrivning och gymnastik elever sammanföras från olika kurser. Samläsning mellan kurser med olika utbildningsmål medför större problem än när det gäller kurser för elever med olika teoretiska förkunskaper. Kommittén har beträffande den delvis differentierade ettåriga handelskursen för kontors- och detaljhandelsarbete (A 1 ) föreslagit gemensam undervisning för de båda linjernas elever — förutom i välskrivning och gymnastik

126 — i ett flertal ämnen med 25 av 43 (A ] K) respektive 41 (A J D) timmar per vecka. I samtliga ifrågavarande ämnen måste undervisningen givetvis i första hand åsyfta vad som för båda linjerna är av gemensamt intresse. Det torde vara möjligt att därutöver någorlunda tillfredsställande tillgodose de skilda elevkategoriernas mer eller mindre speciella behov. De problem, som sammanhänger därmed, behandlas närmare i del följande i samband med kursplanerna. För de båda ettåriga detaljhandelskurserna (D 1 och D J Prakt) har kommittén föreslagit identiskt lika timplaner. En differentiering av undervisningen för de elevkategorier det här gäller avser mindre ämnenas omfattning och innehåll än undervisningssättet. Elever, som saknar praktik eller endast har obetydlig sådan, skall förberedas för och göras bekanta med sitt blivande yrkesområde. Undervisningen kan ej gå på djupet. Med de elever äter, som redan praktiskt lärt känna yrket, kan läraren fördjupa problemställningarna och anlägga fler och rikare synpunkter på frågorna. Undervisningsstoffet blir i stort sett detsamma för båda elevkategorierna, men det måste behandlas olika. Kommittén har ej funnit det möjligt och ej heller nödvändigt att ge uttryck åt dessa olikheter genom olika timplaner för de båda kurserna 1 . Den nödvändiga differentieringen är över huvud taget mera en pedagogisk än en organisatorisk fråga.

e) Detaljmotivering

till

timplanerna

Inom ramen av det antal timmar, som varje kurs ansetts böra totalt omfatta, har de olika ämnena avvägts mot varandra efter sin inbördes betydelse i förhållande till kursens utbildningsmål och med hänsyn till pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska faktorer. Oavsett vilken omfattning en kurs totalt har, kräver en del ämnen ett visst minimum av tid för att man över huvud taget i dem skall kunna nå praktiskt användbara resultat. Detta gäller särskilt stenografi och maskinskrivning. I andra ämnen åter kan lärostoffet i regel lättare avpassas efter den kurstid, som sammanlagt står till förfogande för alla ämnen, så att i ett ämne även ett relativt litet antal timmar kan ge ett för visst ändamål acceptabelt resultat. Så är fallet med t. ex. handelsräkning och handelslära, av vilka ämnen vissa delar kan alltefter kurstid och utbildningsmål tas med eller utelämnas. Ettåriga

kurser

Allmänna ämnen Kommittén har i kapitel 8 som två av handelsundervisningens uppgifter angivit elevernas personliga och medborgerliga fostran samt fördjupande av 1

Se dock beträffande ämnet varukännedom not 4 på s. 116 och 117.

127 deras allmänbildning på vissa för deras yrkesutbildning väsentliga punkter. För dessa uppgifter har de allmänna ämnena stor betydelse. Det hade varit önskvärt att i de kurser, som bygger på folkskolans kunskapsmått, i första hand svenska språket kunnat beredas större utrymme än enligt kommitténs förslag. Den grundläggande betydelse, som goda kunskaper i modersmålet har för allt studiearbete, skulle ha varit tillräckligt skäl för en sådan åtgärd. Kommittén har dock ej funnit någon möjlighet härtill. I årskursen för elever med realexamenskompetens (RiReal) begränsas undervisningen i svenska till att huvudsakligen avse affärskorrespondens tilllika med behandling av sådana mera allmänna språkfrågor, till vilka denna ger anledning. Den för ämnet anslagna tiden av 2 veckotimmar torde vara tillräcklig för detta ändamål. »Svenska språket» och »svensk affärskorrespondens» är i åtskilliga gällande undervisningsplaner skilda ämnen. Det kan ur flera synpunkter vara lämpligt att undervisningen organiseras så, att affärskorrespondensen får särskilda schematimmar. Å andra sidan intar på detta stadium de rent språkliga frågorna en framträdande plats. Kommittén har därför ansett det riktigast att för alla kurser, som bygger på lägre förkunskaper än realexamenskompetens, i timplanen uppföra ett gemensamt ämne »svenska med affärskorrespondens». Engelska och tyska språken med affärskorrespondens har i ettårskursen för elever med realexamenskompetens ( K ^ e a l ) erhållit 3 timmar per vecka var. Detta timantal är över huvud taget i knappaste laget. För såväl engelskan som tyskan hade ytterligare någon timme per vecka varit önskvärd. Särskilt gäller detta i fråga om tyskan, eftersom eleverna i regel har sämre grund i detta språk än i engelskan. Kommittén har emellertid ej ansett sig kunna bereda språken större plats än som föreslagits utan att öka det totala antalet obligatoriska timmar per vecka. Som tidigare framhållits (s. 103), är det givetvis ej möjligt att under den tid, som kan stå till buds i en ettårig handelskurs, meddela de elever, som kommer från folkskolan och där ej deltagit i engelska, några mera djupgående kunskaper i detta språk. Det begränsade utbildningsmål, som uppställts för den undervisning, som här avses (K 1 ), torde å andra sidan väl kunna nås med de 4 timmar per vecka, som föreslagits. För elever, som redan tidigare — i folkskola eller högre skola — lärt sig grunderna i engelska, bör det vara möjligt att med detta timantal erhålla en avsevärd påbyggnad av kunskaperna, även med affärskorrespondens. Där elevantalet så medger, bör undervisningen i engelska differentieras med hänsyn till mer betydande skillnader i förkunskaper. För språken i ettårskurserna för detaljhandelsarbete (D 1 och D ^ r a k t samt AXD) har kommittén föreslagit 3 timmar mot 4 timmar per vecka i övriga kurser, som bygger på folkskolan. En orsak härtill är, att de tidskrävande undervisningsmoment, som har till uppgift att uppöva förmågan att

128 i skrift behandla språken grammatikaliskt riktigt, ej behöver tillmätas samma betydelse som i kurserna för kontorsarbete. Dessutom skulle, så som timplanen i övrigt konstruerats, det obligatoriska timantalet ej kunna hållas, om språken finge fler timmar. Såväl tyska som engelska är j u valfria ä m n e n och skall alltså kunna inkluderas i nyssnämnda timantal. För att samundervisning i språken skall vara möjlig mellan de båda linjerna av den delvis differentierade kursen har kommittén satt timantalet till 3 veckotimmar även för kontorslinjen av nämnda kurs (A J K). För övriga ämnen inom denna grupp — ekonomisk geografi med allmän varukännedom samt samhälls- och ekonomilära — synes det timantal kommittén föreslagit, 2 respektive 3 veckotimmar, vara tillräckligt för att ge en med hänsyn till kursernas totala utbildningsmål väl avpassad kännedom om de förhållanden, som behandlas i dessa ämnen. Någon skillnad mellan kurserna med avseende på omfattningen av dessa ämnen är ej motiverad. I samhälls- och ekonomilära har till ett gemensamt ämne sammanförts vad som i många undervisningsplaner utgör två separata ämnen. Kommittén hänvisar i denna fråga till de synpunkter den på s. 185—187 i sitt första betänkande framfört beträffande dessa ämnen inom handelsgymnasierna, vilka synpunkter har ännu större giltighet för yrkesskolornas handelsundervisning. Som framgår av not vid timplanerna, är välskrivningen obligatorisk endast för elev, som anses vara i behov av skrivundervisning. Ett bättre resultat skulle säkert nås genom en mer koncentrerad undervisning med fler veckotimmar. Sådan är naturligtvis möjlig att i viss utsträckning genomföra även enligt kommitténs förslag. Det har synts kommittén lämpligt, att genomsnittet för ifrågavarande elever blir 1 veckotimme per läsår. När kommittén i överensstämmelse med sitt uttalande i kap. 8 upptagit gymnastik som obligatoriskt ämne i ettårskurserna, har det skett i fullt medvetande om de stora svårigheter, som på många håll möter, när det gäller att genomföra gymnastikundervisning. Kommittén utgår emellertid från att skolstyrelserna gör allt för att åstadkomma erforderliga resurser därtill. Tillsvidare torde man få räkna med att dispens beviljas skolor från skyldighet att anordna gymnastik enligt timplanerna. Givetvis bör dock sådan dispens lämnas endast i tvingande fall. Hur önskvärt det än vore att fler timmar per vecka än de 2, som kommittén föreslagit, kunde ägnas gymnastiken, är detta ej möjligt utan att antingen de egentliga yrkesutbildningsintressena trades för nära eller också kursernas totala antal timmar ökas. Handelstekniska ämnen Bokföringen är i kontorskurserna ett huvudämne. Det omfattande skrivarbetet gör det tidskrävande. I nuvarande ettåriga handelskurser för kontorsarbete upptar ämnet enligt gällande undervisningsplaner i regel 6—8

129 timmar per vecka. I allmänhet anges det då innefatta även »annat kontorsarbete» eller dylikt. Med hänsyn till att kommittén för sistnämnda undervisningsmoment föreslår ett särskilt ämne »praktiskt kontorsarbete» med 2 veckotimmar (se s. 131), torde den tid av 6 timmar per vecka, som beräknats för den egentliga bokföringsundervisningen, vara väl avvägd. Även i detaljhandelsutbildningen har bokföringsundervisningen en betydelsefull uppgift. I vad den avser de grundläggande principerna, blir skillnaden gentemot kontorskurserna mindre betydande. Däremot k a n tillämpningsövningarna begränsas till detaljhandelns område och kräver därför avsevärt mindre tid än i kontorskurserna. De föreslagna 4 veckotimmarna torde dock vara nödvändiga för att ett tillfredsställande resultat skall nås. Kommittén har, såsom framgår av undervisningsplanerna, hänfört undervisningsstoff, som för närvarande i många fall torde behandlas i bokföringen, till handelsläran. I den delvis differentierade handelskursen (A 1 ) föreslås för bokföringen 5 veckotimmar, vilket förslag givetvis är en med hänsyn till övriga ämnen nödvändig kompromiss mellan vad som föreslagits för de självständiga kontors- och detaljhandelskurserna K1 och D 1 . I fråga om handelsräkning anser kommittén, att genom en omsorgsfull sovring av lärostoffet ett relativt lågt timantal bör kunna hållas, u t a n att undervisningens praktiska resultat blir lidande därpå. Se vidare därom i samband med kursplanen, s. 191. — Olikheterna mellan kontors- och detaljhandelsutbildningen gäller i fråga om handelsräkningen mera dess innehåll än dess omfattning, varför timantalet hållits lika i samtliga ettårskurser, oavsett utbildningsmål. I nu gällande undervisningsplaner utgör i regel handelslära och handelsrätt skilda ämnen. Som särskilt ämne förekommer ofta även försäljningsoch reklamlära. Kommittén har sammanfört nämnda tre ämnen till ett gemensamt ämne, vilket betecknats som handelslära. En sådan åtgärd synes väl motiverad ur flera synpunkter. För den utbildning det här gäller torde i såväl handelsrätt som försäljnings- och reklamlära en kurs av huvudsakligen orienterande k a r a k t ä r vara fullt tillräcklig. För detta ändamål skulle i vart och ett av dessa båda ämnen ej behövas mer än 1 timme per vecka. Av flera orsaker är det emellertid önskvärt, att ett ämne erhåller minst 2 veckotimmar, varför redan av denna anledning en sammanslagning till större ämnesenhet är befogad. Därtill kommer följande. Underordnad kontors- och butikspersonal har i regel ej att självständigt fatta några beslut av juridisk räckvidd utöver vad det löpande, dagliga arbetet i och för sig innebär och medför. De normer, som därvid följes, uppfattas knappast som rättsregler utan snarare som »praxis», »affärsgrundsatser», som i förekommande fall bekräftats genom lagstiftning. Studiet av denna synes därför lämpligast böra ske på grundval av företagets verksamhet. Så har till exempel reglerna om växeln och checken till uppgift att säkra den riktiga användningen av dessa för handeln så viktiga kredit- och betal9—537656

130 ningsmedel. Ifrågavarande lagbestämmelser blir till sin innebörd betydligt klarare och lättfattligare, om de kan härledas ur handelns praktiska behov än om man framställer dem som uttryck för »rätten». Det är dessutom med nämnda utgångspunkt betydligt lättare att begränsa stoffet till vad som enligt erfarenheten har betydelse för normalt affärsliv. Något liknande gäller bland annat även avtals- och köplagarna. Skuldebrev, pant och borgen berör problem, som sammanhänger med företagets finansiering, och bör därför lämpligen behandlas med denna som utgångspunkt. •— Åtskilliga lagstadganden kan icke på detta sätt härledas ur företagens egna intressen utan har sin grund i andra, mera allmänna omständigheter, något som dock ej minskar giltigheten av vad här sagts. »Handelslära» omfattar inom den lägre handelsundervisningen först och främst läran om handeln, d. v. s. om dennas uppgift, organ och organisation, men dessutom handelns sätt att begagna sig av olika institutioner som står till bland annat handelns tjänst: transport-, försäkrings-, tull-, bankoch upplysningsväsendet m. fl. Under de båda senaste decennierna har en viss omdisposition av ämnet ägt rum, och företaget som sådant och dess inre problem ägnas numera även på handelsundervisningens lågstadium ett större utrymme än tidigare. Även därigenom har förutsättningar skapats fölen insmältning av handelsrätten i handelsläran, vilka tidigare ej på samma sätt förelegat. Vad i det föregående sagts om förhållandet mellan handelsrätt och handelslära har i stort sett sin motsvarighet beträffande«handelsläran gentemot försäljnings- och reklamläran. Den sistnämnda anknyter omedelbart till företagets avsättnings-, kostnads- och prisfrågor. De synpunkter på handelsläran kommittén här anfört gäller främst undervisningen i ettårskurserna för kontorsarbete ( K ^ e a l och K 1 ). Ämnet har i dessa liksom i den delvis differentierade ettårskursen (A 1 ) erhållit 4 veckotimmar. Detaljhandelsutbildningen kräver en fylligare kurs i distributionslära med reklam- och försäljningslära än kontorskurserna: för den ettåriga detaljhandelskursen (D 1 , D x Prakt) föreslås 5 veckotimmar. Kommittén har i kap. 8 framhållit önskvärdheten av att eleverna i möjligaste mån iär sig yrkets arbetsteknik, framför allt med avseende på sådana arbetsuppgifter, som de kommer att möta redan under sin första tid i yrket. Inom detaljhandelsarbetet gäller det förutom försäljning och expedition vid disk alla de skiftande göromål, som kan sammanfattas under beteckningen butiksarbete: vård av lokaler och inventarier; varumottagning, varumärkning, varuvård, intagning av varor från lager till butik; förnyelse av varulagret, inventering; orderexpediering, paketinslagning, budskickning; uppvägning och uppmätning; de olika leden i kassaredovisningen m. m. Uppgifter inom kontorsarbetet på samma plan avser telefontjänst, emottagande, sortering och fördelning av ankommande post; orderrutinen; uppsamling och avsändande av avgående post; registrering av korrespondensen; bank-, post- och tullärenden m. m.

131 Den undervisning i här nämnda avseenden, som för närvarande ges inom handelsskolorna, torde •— med få undantag — kunna karakteriseras som dels alltför abstrakt, dels föga systematisk. Någon egentlig praktisk träningtorde förekomma endast inom detaljhandelsundervisningen, där den dock alltför mycket koncentreras till försäljningsarbetet, medan vad som i det föregående benämnts butiksarbete i mycket stor utsträckning åsidosattes eller blir föremål för en huvudsakligen teoretisk-abstrakt behandling. Inom utbildningen för kontorsarbete torde det praktiska arbetet i huvudsak inskränka sig till ifyllande av diverse blanketter och formulär, vanligen i anslutning till undervisningen i bokföring, »bokföring med kontorsgöromål», och handelslära. I övrigt gäller i princip vad i det föregående sagts om detaljhandelskursernas undervisning i butiksarbete. För att bereda ökade möjligheter till en undervisning i praktiska butiksoch kontorsgöromål av den art, som i det föregående inledningsvis angivits, har kommittén i timplaneförslagen upptagit särskilda ämnen för denna undervisning: i kurser för kontorsarbete »praktiskt kontorsarbete» och i detaljhandelskurser »praktiskt butiks- och försäljningsarbete» med 2 veckotimmar i ettårskurserna. Den tid, som sålunda anslagits härför, motsvarar i det närmaste två hela skolarbetsveckor och bör medge att ett rätt betydande arbetsmaterial genomgås. I stället för att förlägga de praktiska övningarna till särskilda lektioner hade det givetvis varit möjligt att låta dem ingå i sådana ämnen som handelslära och bokföring. Så bör naturligtvis, liksom för närvarande, också ske i den mån dessa praktiska arbeten illustrerar och förtydligar framställningen i respektive ämnen och sålunda kan genomföras utan att lärogången i dessa därigenom förryckes. Kommitténs förslag (se därom närmare i kursplanen på s. 208) omfattar emellertid även dels övningar för ernående av viss rutin, dels övningar med speciella skolpedagogiska syften: praktiska arbetsmoment från skilda ämnen sammanföres till kombinerade uppgifter, där samordningen i sig utgör ett läromoment utöver vad undervisningen i de enskilda ämnena ger övningar av de båda sistnämnda typerna kan knappast utan olägenhet för undervisningen i övrigt sammankopplas med ämnen av i huvudsak teoretisk karaktär utan bör sammanfattas under särskild ämnesbeteckning och tilldelas särskilda lektioner. Ytterligare ett skäl för sistnämnda anordning är, att den ger bättre garantier för att en undervisning av detta slag verkligen kommer till stånd: lärarna ges anledning intressera sig för att åstadkomma material och uppgifter, som lämpar sig för dessa övningar. Slutligen vill kommittén framhålla det värde de särskilda praktiska övningarna har därigenom att de i någon mån fyller skolans behov av en arbetsform, i vilken elevernas förmåga att lösa enklare praktiska arbetsuppgifter mera direkt kommer till synes. Redan i detta sammanhang bör påpekas, hur viktigt det är, att undervisningen i praktiskt kontors- respektive butiks- och försäljningsarbete sker i intimt samarbete med övriga ämnen, särskilt bokföring och handelslära.

132 Varukännedom är inom detaljhandelsutbildningen ett ämne av väsentlig betydelse, vare sig det utformas som speciell varukännedom inom viss bransch för elever med praktik och någorlunda fast branschinriktning eller det för elever utan praktik ges formen av ekonomisk geografi med allmän varukännedom. Även i sistnämnda fall måste givetvis de speciella detaljhandelssynpunkterna beaktas. Kommittén föreslår 4 timmar per vecka. Med ett så pass högt timantal kan genom olika slag av demonstrationer, övningar och laborationer tillfälle beredas eleverna till ett fördjupat studium av varorna. Med tanke på betydelsen av att skolan alltefter sina resurser rustar eleverna så, att de redan vid sitt inträde i näringslivet kan i vissa avseenden göra en insats av värde för arbetsgivaren, hade det varit önskvärt, att den obligatoriska undervisningen i maskinskrivning i de ettåriga kontorskurserna kunnat tilldelas ett större antal timmar. Kommittén har emellertid ej sett någon möjlighet därtill utan att spränga den som lämplig uppställda kursramen; i stället har frivilliga (på den delvis differentierade kursens kontorslinje valfria) timmar lagts till för övning i maskinskrivning. I fråga om textning och plakatmålning samt skyltning bör framhållas, att undervisningen endast åsyftar att eleverna skall lära sig grunderna för utförande av enklare textnings- och skyltningsarbeten i detaljhandeln och givetvis ej avser någon dekoratörsutbildning. Det förhållandevis ringa antal timmar, som kunnat anslås till dessa ämnen, 3 resp. 4 per vecka, bör dock vara tillräckligt för detta utbildningsmål. Ämnena har samma timantal i många gällande undervisningsplaner. För att ett acceptabelt resultat skall kunna nås i stenografi torde de 4 veckotimmar, som föreslagits, enligt vad erfarenheten visar vara ett minimum. En grundläggande utbildning i maskinräkning ingår, som redan nämnts, i det obligatoriska ämnet handelsräkning. Med hänsyn härtill bör för tillläggskursen i maskinräkning den föreslagna tiden vara tillräcklig. Undervisningen koncentreras lämpligen till vårterminen eller del därav; i varje fall bör den ej påbörjas, förrän eleverna i ämnet handelsräkning inhämtat maskinräkningens grunder. Den frivilliga tilläggskursen i försäljningsoch reklamlära avses ge en någorlunda utförlig behandling av de viktigare frågorna på försäljnings- och reklamens områden, utöver vad som ingår i den obligatoriska handelsläran. Härför fordras minst de 2 veckotimmar, som föreslagits. Terminskurser Allmänna

ämnen

Som kommittén redan förut påpekat, har i terminskurserna ej kunnat beredas plats för främmande språk. De enda ämnena av icke rent yrkesutbildande karaktär är svenska, i samband med affärskorrespondens, samt samhålls- och ekonomilära. Sistnämnda ämne omfattar på samtliga tre lin-

133 jer en koncentrerad kurs om totalt cirka 30 timmar. — Betr. svenskan se i det följande. Handelstekniska ämnen I korrespondenskursen (K'Korr) utgör givetvis maskinskrivning, svenska med affärskorrespondens samt stenografi huvudämnena. Som tidigare framhållits, kräves i maskinskrivning och stenografi, för att praktiskt användbara resultat skall kunna nås, att undervisningen har ett visst minsta antal timmar. Kommitténs förslag för ettårskurserna torde i stort sett väl tillgodose detta minimikrav. I det närmaste samma totala timantal har därför beräknats för ifrågavarande ämnen i korrespondenskursen. Svenskans ställning som ett huvudämne motiverar, att även detta ämne fått i det närmaste samma timantal som i en ettårskurs (K 1 ). I övriga ämnen — bokföring, handelsräkning, handelslära och praktiskt kontorsarbete — måste undervisningen begränsas till vissa ämnesavsnitt, vilka är väsentliga med hänsyn till kursens utbildningsmål; vilka dessa avsnitt är framgår av den följande redogörelsen för kursplanerna. Tyngdpunkten i undervisningen inom bokföringskursen (K'Bokf) ligger på bokföring, handelsräkning, handelslära och praktiskt kontorsarbete. Lärokurserna i de tre förstnämnda ämnena har i huvudsak samma omfattning som i en ettårig kontorskurs, och timantalet har anpassats därefter. Beträffande praktiskt kontorsarbete gäller vad ovan sagts om bland annat detta ämne i korrespondenskursen. För svenska med affärskorrespondens behöver i denna kurs (K'Bokf) givetvis väsentligt mindre tid anslås än i korrespondenskursen. I maskinskrivning åter är det av samma skäl, som anförts beträffande stenografin i korrespondenskursen, nödvändigt med ett ej alltför ringa timantal. I fråga om detaljhandelskursen (D l ) är terminskursernas specialisering gentemot ettårskurserna mindre markerad än när det gäller kontorskurserna (K* Korr och K'Bokf). I huvudsak har därför timplanerna för samtliga detaljhandelskurser disponerats lika. Terminskurserna har emellertid ej gymnastik och främmande språk; de har i samhälls- och ekonomilära 1 veckotimme mindre än ettårskurserna. Den tid, som sålunda frigjorts, summa 6 veckotimmar, har i terminskursen för detaljhandelsarbete (D') tillgodoförts speciell varukännedom, textning och plakatmålning, skyltning samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete, vilka ämnen tillsammans med handelsläran får anses utgöra kursens huvudämnen. De har sålunda i terminskursen en proportionellt starkare ställning än i ettårskursen. Just i dessa ämnen torde elevernas föregående praktik göra en förhållandevis mera omfattande och samtidigt fördjupad undervisning lämplig. Särskilt gäller detta speciell varukännedom. Beträffande textningen och plakatmålningen samt skyltningen k a n dessutom anföras synpunkter liknande dem som gäller för stenografi och maskinskrivning: dessa ämnen kräver ett visst minimum av tid för att överhuvud taget ett praktiskt resultat skall kunna nås.

134 De praktiska övningarna har i terminskursen för detaljhandel fått sammanlagt 50 timmar mot drygt 30 i de andra terminskurserna och 70 i ettårskursen. Denna starkare ställning för nämnda undervisning i detaljhandelskursen (D') motiveras, förutom av samma skäl, som i det föregående anförts beträffande övriga huvudämnen i denna kurs, av att denna undervisning i detaljhandelskursen, vars elever får beräknas komma från flera olika branscher, är mera tidskrävande än i kontorskurserna, där elevernas branschtillhörighet ej spelar tillnärmelsevis samma roll.

IV. Deltidsundervisning A. Kursformer Kommittén föreslår två former av deltidsundervisning: yrkeskurser1 och ämneskurser. Yrkeskurserna skall tillgodose behovet av en allmänt grundläggande m e r a omfattande deltidsundervisning för i första h a n d yngre elever. Ämneskurserna avser utbildning i enstaka ämnen på såväl grundläggande som högre stadium.

1. Yrkeskurser a) Undervisningens

omfattning

Yrkeskurserna avses skola utgöra huvudformen inom den grundläggande handelsundervisningen på deltid. Kommittén ger i kap. 9 den allmänna motiveringen för en kursform av ungefär samma totala omfattning som lärlingsskolans yrkesavdelning för handel, d. v. s. cirka 600 timmar. Avskäl, som närmare framgår av det följande, föreslår kommittén ett något lägre timantal för yrkeskurs: cirka 575 timmar, fördelade på två eller tre läsår. Som i kap. 5 och 7 visats, torde svårigheterna att genomföra lärlingsskolans 2-åriga yrkesavdelningar för handel främst ha haft sin grund däri, att antalet undervisningstimmar per vecka i dessa varit alltför högt (minst 8), särskilt med hänsyn till att undervisningen så gott som uteslutande förlagts till elevernas fritid, huvudsakligen kvällarna. Denna svårighet skulle helt eller delvis undanröjas, i den mån undervisningen kunde förläggas till elevernas arbetstid. Om undervisningen t. ex. fördelades lika mellan arbets- och fritid, skulle även en utbildning av samma omfattning som lärlingsskolans yrkesavdelningar ej belasta elevernas fritid mer än minimiantalet i nuvarande lärlingskurser, d. v. s. 4 timmar per vecka. Det bereder för närvarande stora svårigheter — särskilt i kvällsundervisning — att erhålla en tillfredsställande skolgång under senare delen av 1

Beteckningen yrkeskurs förekommer även i nuvarande organisation men avser där ett högre stadium. Yrkeskurser enligt kommitténs förslag motsvarar närmast nuvarande lärlingsskolas yrkesavdelningar.

135 vårterminen (kap. 7). Samtidigt är det med hänsyn till semestrarna knappast möjligt att börja yrkesskolornas deltidsundervisning före september månad. Dessa svårigheter torde under alla förhållanden komma att mer eller mindre förbli bestående i fråga om den del av undervisningen, som förlägges till elevernas fritid. Kommittén föreslår för de ettåriga handelskurserna ett läsår om 37—39 veckor (s. 110). För deltidsundervisningen torde högst 32 arbetsveckors läsår kunna genomföras. Med denna omfattning k a n det förläggas till tiden september-—april. En yrkeskurs om cirka 575 t i m m a r skulle alltså, om den fördelas på två läsår å 32 veckor, omfatta 9 t i m m a r per vecka, och om kurstiden utsträckes till tre år 6 timmar per vecka. Det väsentliga i kommitténs förslag beträffande yrkeskursernas omfattning är att denna totalt skall utgöra cirka 575 timmar. Huruvida dessa skall fördelas över två eller tre läsår är en andrahandsfråga, i vilken kommittén ej har någon deciderad uppfattning; den synes i huvudsak få besvaras från fall till fall med hänsyn till lokala förhållanden. Några allmänna synpunkter må dock ges. Vissa olägenheter med avseende på elevernas skolgång gör sig givetvis starkare gällande i treåriga än i tvååriga kurser: risken för att elever avbryter utbildningen på grund av att de flyttar från orten, byter yrke eller anställning med flera dylika anledningar eller emedan de helt enkelt tröttnar. Likaså måste m a n i högre grad räkna med lärarbyte under pågående k u r s j u längre kurstiden är, med därav följande svårigheter i undervisningen. Ä andra sidan hinner eleverna under en treårig kurs såväl vinna större personlig mognad som även förvärva mera praktisk erfarenhet i yrket än om kurstiden utgör två år. För studieresultatet är givetvis detta av största betydelse. Vad i det föregående sagts gäller under förutsättning att undervisningen fördelas på elevernas arbets- och fritid. Sker ej detta, utan skall hela utbildningen förläggas till elevernas fritid, torde arbetsbelastningen i en tvåårig yrkeskurs i regel kännas för stor för flertalet elever, och undervisningen synes under sådana förhållanden ej kunna genomföras på detta sätt. Sammanfattning Som huvudform inom deltidsundervisningen föreslår kommittén yrkeskurs om totalt cirka 575 timmar, fördelade på två eller tre läsår med i genomsnitt nio respektive sex undervisningstimmar per vecka.

136 b)

Differentiering

Kommittén påvisar i kap. 8, att en mera varsam differentiering ur flera synpunkter är önskvärd redan inom den grundläggande handelsundervisningen: på utbildning för kontorsarbete och utbildning för detaljhandelsarbete. Kommittén föreslår därför, att yrkeskurser anordnas dels för kontorsarbete, dels för detaljhandelsarbete. På vissa mindre orter k a n självständiga klassavdelningar på båda dessa linjer sannolikt ej upprättas, varför man där torde få nöja sig med en klassavdelning, gemensam för elever från såväl kontor som detalj affärer. För sådana fall föreslås mera allmänt hållna »yrkeskurser för handel» komma i fråga som en tredje kurstyp. Behovet av en differentiering redan på detta stadium synes så starkt, att kommittén betraktar de differentierade kontors- och detaljhandelskurserna som den primära formen. Kan sådana självständiga kurser ej anordnas, bör den odifferentierade kurstypen — som j u ej i önskvärd grad tillgodoser de i detaljhandeln arbetande ungdomarnas intressen — komma i fråga först sedan även möjligheterna prövats att åstadkomma differentiering genom samläsning med lämpliga ämneskurser eller med kurser inom heltidsundervisningen. Sammanfattning Kommittén föreslår tre typer av yrkeskurser: Kursbeteckning (se s. 115.)

a) yrkeskurs för kontorsarbete b) » » detaljhandelsarbete c) » » handel (odifferentierad) c)

y2k resp. y3k y2d » y3d y2a » y 3 a

Inträdesfordringar

Yrkeskursernas undervisning tar sikte på de ungdomar, som efter den obligatoriska skolans slut går direkt ut i förvärvsarbetet. Det ligger därför i sakens natur, att några krav på teoretiska förkunskaper utöver vad den obligatoriska skolan ger ej k a n uppställas. För inträde i yrkeskurs bör därför i detta avseende endast fordras, att inträdessökande fullgjort sin skolplikt. Principiellt bör krävas, att elev i yrkeskurs är anställd inom handel eller annat yrkesområde, för vilket kursen kan anses lämna en tillfredsställande grundläggande utbildning. Det kan emellertid tänkas fall, där även den, som ej är anställd inom något av nyssnämnda yrkesområden, bör kunna beredas tillfälle att delta i yrkeskurs. Enligt gällande bestämmelser för lärlingskurser för handel skall elev i sådan kurs vara anställd »eller ha för avsikt att ta anställning» i handel. En liknande möjlighet bör stå if rågakommande ungdomar till buds även för inträde i av kommittén föreslagen yrkeskurs. Den bör dock utnyttjas, endast om särskilda skäl därför kan

137 anses föreligga och vederbörande elevs deltagande i undervisningen kan beräknas ske utan olägenhet för övriga elever. För deltagande i frivillig stenografi och engelska resp. tyska bör liksom i fråga om heltidskurserna fordras, att elev äger kunskaper i svenska språket, motsvarande minst vitsordet Med beröm godkänd från folkskolans avgångsklass. Inträdessökande, som tidigare åtnjutit annan handelsundervisning, bör k u n n a enligt rektors bedömande tas in i andra eller tredje årskursen, alltefter vederbörandes förkunskaper, praktik m. m. Sammanfattning För inträde i yrkeskurs bör krävas, att inträdessökande fullgjort sin skolplikt och är anställd inom handel eller annat yrkesområde, för vilket kursen kan anses lämna en tillfredsställande grundläggande utbildning. För deltagande i stenografi och främmande språk bör särskilda fordringar uppställas. Rektor bör ha rätt att i yrkeskurs ta in sökande, som ej uppfyller fordringarna på anställning, om särskilda skäl föreligger och det beräknas k u n n a ske utan olägenhet för undervisningen av övriga elever. Inträdessökande, som tidigare åtnjutit handelsundervisning, bör kunna enligt rektors bedömande tas in i högre klass än första. d)

Timplaner Förslag

Kommittén framlägger i det följande sina förslag till normaltimplaner för 3-åriga och 2-åriga yrkeskurser för kontorsarbete, för detaljhandelsarbete och för handel (odifferentierade). Förslagen avser det totala timantalet i varje ämne per kurs och å r ; i fråga om fördelningen av undervisningstimmarna på terminer är förslagen att anse som exemplifierande. Förslagen anger för varje ämne dels summa timmar för läsår och kurs, dels (inom parentes) timantalet per vecka i varje klass under höst- och vårtermin samt genomsnittliga antalet veckotimmar per kurs. Treåriga

yrkeskurser

Timplan för 3-årig yrkeskurs för kontorsarbete (y 3 k) Antal årstimmar och (inom parentes) Ämnen veckotimmar i medeltal i klass ' I II III I—III Obligatoriska ht vt ht vt ht vt Svenska med affärskorrespondens . . . . 32 — 64 96 (0 2) (0 0) (2 2) (3) Bokföring med handelsräkning 96 64 32 192 (4 2) (2 2) (2 0) (6) Handelslära 1 — 64 32 96 (0 0) (2 2) (0 2) (3) 1 Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära.

138 Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II III I—III ht vt ht vt ht vt

Ämnen

Maskinskrivning

64 (2

Samhälls- och ekonomilära

(2

0)

(0

—

Välskrivning 2

— 2)

(0

0)

(2

—

(0

S u m m a obligatoriska timmar 2

64 2)

0) 64

—

(1 1) 192 (6 6)

(0 0) 192 (6 6)

2)

(0 0) 192 (6 6)

128 (4) 64 (2) 32 (1) 576 18

Frivilliga Stenografi

— (0

Engelska eller t y s k a E x t r a maskinskrivning

64 0)

(2

64 (2 2) 32 å 64 (lå2 lå2)

64 2)

(2

1) •— (0 0)

(1

2)

(1

1) —

(0

0)

128 (4) 128 (4) 32 å 64 (1 å 2)

(y3d)

T i m p l a n för 3-årig y r k e s k u r s för d e t a l j h a n d e l s a r b e t e Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (0

Bokföring med handelsräkning

(0

2)

(2

64 (2

Praktisk detalihandelslära 1

Textning och skyltning Speciell v a r u k ä n n e d o m

0)

(0

2)

(2

Samhälls- och ekonomilära

0)

(2

(0

(0

— 0) 64 2)

(2

0)

(0

2)

(2

2) —

—

Välskrivning 3

2)

2)

— (0

(0

64 (2

32 0)

32 (2

S u m m a obligatoriska timmar 2

— 2)

— 0)

(0

0)

0)

—

(1 1) 192 (6 6)

(0 0) 192 (6 6)

0) 64 (2 2) • (0 0) 192 (6 6)

64 (2) 128 (4) 128 (4) 96 (3) 96 (3) 64 (2) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Maskinskrivning

—

64 (2) Engelska eller t y s k a 64 32 32 128 (2 2) (1 1) (1 1) (4) E x t r a t e x t n i n g och skyltning — — 64 64 (0 0) (0 0) (2 2) (2) 1 Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — 2 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar. (0

0)

(2

—

2)

(0

0)

139 T i m p l a n för 3-årig o d i f f e r e n t i e r a d y r k e s k u r s för h a n d e l ( y 3 a ) Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II III I—III ht vt h t vt ht vt

Ämnen Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (2

Bokföring med handelsräkning

—• 0) 48 (1 2) 80 (2 3) 32 (1 1) — (0 0)

0)

(0

64 (2

Handelslära 1

2) -

(0 Maskinskrivning

0) 64

(2

2) •— (0 0)

Samhälls- och ekonomilära Ekonomisk nedom 2

geografi

64 (2

2) 32

(2

0) 32

(0

2) —

(0

0) 64

(2

2)

96 (3) 144 (4V2) 112 (3V.) 96 (3) 64 (2)

med allmän varukän32 (0

Välskrivning»

32 2)

(2

1)

(0

32 (1

S u m m a obligatoriska timmar 3

— 0)

64 (2) 32 (1)

192 (6 6)

576 (18)

64 (2) 128 (4) 64 (2)

0)

(0

0)

(0

—

0) —

192 (6 6)

192 (6 6)

•— 0) 64 (2 2)

(1

Frivilliga E x t r a maskinskrivning

(0 Engelska eller t y s k a

1)

(2

1)

(1

32 (1

0) 32 1)

Textning (ej bunden till viss årskurs) . . . .

Tvååriga

yrkeskurser

T i m p l a n för 2-årig y r k e s k u r s för k o n t o r s a r b e t e

Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II I—II

Ämnen Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Bokföring med handelsräkning Handelslära 1 Maskinskrivning 1

(y2k)

ht

vt

32 (0 2) 128 (4 4) 64 (3 1) 64 (2 2) 2

ht

vt 64

(0

4) 64

(4

0) 32

(0

2) 64

(3

1)

96 (3) 192 (6) 96 (3) 128 (4)

Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — Detta ämne kan av elev, som är anställd i detalj affär, utbytas mot speciell varukännedom. — 3 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

140 Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II I—II h t vt ht vt

Ämnen

Samhälls- och ekonomilära

—

(0 Välskrivning 2

0)

32 (1 1) S u m m a obligatoriska timmar 2 288 (9 9)

(2

2) —• (0 0) 288 (9 9)

64 (2) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Stenografi

(2 Engelska eller t y s k a

2)

(2

2)

(2

2)

64 (2

E x t r a maskinskrivning

32 (1 1)

2) —

(0

0)

128 (4) 128 (4) 32 (1)

(y 2 d)

T i m p l a n för 2-årig y r k e s k u r s för d e t a l j h a n d e l s a r b e t e Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

(2 Bokföring med handelsräkning

0)

(0

2)

(2

2)

64 (2

Praktisk detalihandelslära 1

64 2)

64 (2

Textning och skyltning

64 2)

(2

96 (3

Speciell v a r u k ä n n e d o m

2) —

3)

(0

— (0

Samhälls- och ekonomilära

0)

(0

S u m m a obligatoriska t i m m a r 2

(3

32 Välskrivning 2

0) 96 3) 32

2)

(2

0)

—

(1 1) 288 (9 9)

(0 0) 288 (9 9)

64 (2) 128 (4) 128 (4) 96 (3) 96 (3) 64 (2) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Maskinskrivning

32 (1

Engelska eller t y s k a

(1

2)

(2

64 (2

E x t r a textning och skyltning !

1) 64

64 (2

32 1)

2) —

2)

(0

0)

64 (2) 128 (4) 64 (2)

Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

141 T i m p l a n för 2-årig odifferentierad y r k e s k u r s för h a n d e l ( y 2 a ) Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I—II II I ht vt ht vt 64 32 96 (0 2) (2 2) (3) 64 80 144 (2 2) (2 3) (4Vi) 32 80 112 (3 2) (2 0) (3Vi) 96 — 96 (3 3) (0 0) (3)

Ämnen Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Bokföring med handelsräkning Handelslära 1 Maskinskrivning Samhälls- och ekonomilära

Ekonomisk geografi med allmän varukännedom 2 . . . .

(0

0) 64

(2

Välskrivning 3

2) 32

' (1 1) S u m m a obligatoriska t i m m a r 3 288 (9 9) Frivilliga E x t r a maskinskrivning 32 (1 1) Engelska eller t y s k a 64 (2 2) Textning (ej b u n d e n till viss årskurs)

Kommentarer Vilka

ämnen

bör ingå

i

till

64 (2 2) — (0 0) — (0 0) 288 (9 9) 32 (1 1) 64 (2 2)

64 (2) 64 (2) 32 (1) 576 (18)

64 (2) 128 (4) 64 (2)

timplanerna

yrkeskurserna?

Utom allmänna grundläggande ä m n e n skall utbildningen i h u v u d s a k omfatta a l l m ä n t m e r k a n t i l a ä m n e n . D e flesta ä m n e n ä r d ä r f ö r g e m e n s a m m a för d e t r e k u r s e r n a . D i f f e r e n t i e r i n g e n p å k o n t o r s - och d e t a l j h a n d e l s a r b e t e , d. v. s. efter s a m m a linjer som inom heltidsundervisningen, medför att ä m n e s o m r å d e n a i stort sett b l i r d e s a m m a i y r k e s k u r s e r n a s o m i m o t s v a r a n d e h e l t i d s k u r s e r för respektive yrkesområde. L i k s o m i f r å g a o m h e l t i d s k u r s e r n a i n n e f a t t a r handelslära även handelsr ä t t s a m t f ö r s ä l j n i n g s - och r e k l a m l ä r a . S o m k o n s e k v e n s a v d e s y n p u n k t e r k o m m i t t é n i fråga o m t i m p l a n e r n a s s a m m a n s ä t t a n d e i d e t f ö l j a n d e a n f ö r p å s. 168 h a r d e t s y n t s l ä m p l i g t a t t till 1 Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — 2 Detta ämne kan av elev, som är anställd i detaljaffär, utbytas mot speciell varukännedom. — 3 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

142 större ämnesenheter sammanföra bokföring och handelsräkning liksom även textning med plakatmålning och skyltning. Det har berett särskilda svårigheter att i den odifferentierade kursens timplan i önskvärd grad tillgodose de i detaljaffär anställda elevernas intressen. Med tanke på de kontorsanställda eleverna kan textning och skyltning samt varukännedom ej upptas som obligatoriska ämnen. I stället föreslås textning som frivilligt ämne med 2 veckotimmar; det kan förläggas till vilken som helst av årskurserna. De kontorsbetonade ämnena bokföring med handelsräkning och maskinskrivning har i nämnda kurs vardera erhållit ett timantal, som ligger mellan vad som gäller för de båda helt differentierade kurserna. Därigenom har kunnat beredas plats för ekonomisk geografi med allmän varukännedom, vilket ämne lättare än den branschspecialiserade varukännedomen k a n till sitt innehåll anpassas efter det förmodligen heterogena elevmaterialet i denna kurs. Inom ramen för den timplan, som föreslås för den odifferentierade kursen, bör det vara möjligt att med tillhjälp av kombinerad korrespondensoch muntlig undervisning eller eventuellt genom samläsning mellan yrkeskurs och grundkurs (se s. 146) tillgodose vissa differentieringsbehov. Detta gäller främst handelslära med däri ingående försäljningslära. Likaledes bör ekonomisk geografi med allmän varukännedom av elever, som är anställda i detaljaffär, kunna utbytas mot speciell varukännedom. Ämnena praktiskt kontorsarbete och praktiskt detaljhandelsarbete i termins- och ettårskurserna har ingen motsvarighet i yrkeskurserna. Såtillvida kunde ifrågavarande undervisning anses minst lika nödvändig i yrkeskurserna som i terminskurserna, som ju praktik fordras redan för inträde i de sistnämnda, medan eleverna i yrkeskurserna, när de börjar sin utbildning, kan ha en mycket obetydlig praktisk erfarenhet eller helt sakna sådan och först så småningom under kursens gång förvärvar den. Kommittén har emellertid ej funnit det möjligt att inom yrkeskursernas ram inrymma såväl en tillräcklig teoretisk allmän handelsundervisning som även en praktisk utbildning. Dessutom torde behovet av sådan utbildning för yrkeskursernas elever bättre kunna fyllas på annat sätt än genom praktiska övningar, som inlägges i den skolmässiga undervisningen. Som på s. 156 närmare utföres, rekommenderar kommittén vissa åtgärder från skolornas sida i syfte att åstadkomma en planmässig samverkan mellan elevernas arbetsplatser och skolan. Obligatoriska

och frivilliga

ämnen

Kommittén föreslår frivilliga ämnen i stort sett enligt samma grunder som för de ettåriga kurserna. I förhållande till terminskurserna ger yrkeskurserna mer utrymme för sådana ämnen; ju större del av den obligatoriska undervisningen, som kan förläggas till arbetstid, desto lättare torde det bli att intressera eleverna för frivilliga ämnen. Som frivilliga ämnen för alla tre linjerna föreslås engelska och tyska. Helt frivilliga ämnen är vidare på kontorslinjen stenografi, på detaljhan-

143 delslinjen maskinskrivning och i den odifferentierade kursen textning. Frivilliga tilläggskurser i för övrigt obligatoriska ämnen ges i maskinskrivning på kontorslinjen och i den odifferentierade kursen samt i textning och skyltning på detaljhandelslinjen. I frivilliga ämnen bör i stor utsträckning samläsning kunna anordnas med grundkurser. Jämför även vad kommittén i det föregående anfört (s. 136) angående möjligheterna till viss differentiering genom sådan samläsning. Ämnenas

omfattning

Som på s. 126 säges i fråga om heltidskurserna, bestäms det timantal, som föreslås för de olika ämnena, dels av nödvändigheten att inom kursens totala timantal avväga de olika ämnena mot varandra, dels av enstaka ämnens behov av visst minimiantal timmar. Den sistnämnda synpunkten har varit av betydelse främst när det gällt att bestämma timantalet för maskinskrivning samt textning och skyltning. Den gäller även för stenografi, som emellertid är frivilligt ämne och därigenom kunnat erhålla sitt timantal oberoende av den obligatoriska timplanen. I de båda andra nyssnämnda ämnena, maskinskrivning samt textning och skyltning, utgör den obligatoriska kursen ett minimum, som genom den frivilliga kursen i respektive ämne kan väsentligt förstärkas. På kontorslinjen dominerar maskinskrivningen och bokföringen (sammanlagt 320 t i m m a r ) ; på detaljhandelslinjen motsvaras dessa ämnen närmast av praktisk detaljhandelslära, textning och skyltning samt varukännedom med tillsammans likaledes 320 timmar. Bokföringen och handelsräkningen liksom svenska med affärskorrespondens intar på detalj handelslinjen en mindre framträdande plats; att skillnaden gentemot kontorslinjen, särskilt i fråga om bokföring med handelsräkning, ej är ännu större beror främst på att en grundkurs i bokföring i sig själv kräver ett tämligen stort timantal, oberoende av om utbildningen åsyftar förhållandena inom detaljhandel eller grosshandel. I den praktiska detaljhandelsläran ingår som väsentlig del försäljningslära, varför ämnet kräver åtskilligt mera tid än handelsläran på kontorslinjen. Ämnenas

fördelning

på år och

terminer

Vid fördelningen av ämnena på de olika årskurserna och terminerna har kommittén sökt tillämpa följande grundsatser. Undervisningen bör samtidigt omfatta endast ett fåtal ämnen. Schematekniskt bör ett ämne helst ej ha mindre än två timmar per vecka, ett önskemål, som dock ej k u n n a t helt tillgodoses. Det får beräknas att eleverna kommer direkt från den obligatoriska skolan; de bör därför redan första året få göra bekantskap med ämnen av rent yrkesinnehåll, ämnen som de tidigare ej haft kontakt med och som kan antas väcka deras intresse och vädja till deras yrkesambition.

144 Samtidigt måste beaktas rent skolpedagogiska synpunkter: ämnenas inplacering med hänsyn till elevernas fortskridande mognad, personligt och i yrket, elevernas starkare intresse för vissa delar av undervisningen (t. ex. maskinskrivning, skyltning), ämnenas lämpliga inbördes ordningsföljd med avseende på deras materiella sammanhang m. m. Vid tillämpningen av ovan angivna principer kommer givetvis också praktiskt organisatoriska faktorer att spela en framträdande roll. Antalet obligatoriska ämnen — bortsett från välskrivning — som läses samtidigt utgör enligt kommitténs förslag i den tvååriga yrkeskursen för kontorsarbete (y 2 k) båda åren under höstterminen tre och under vårterminen fyra, vilket sistnämnda antal genomgående gäller för motsvarande detaljhandelskurs (y 2 d) och allmänna kurs (y 2 a). I de treåriga yrkeskurserna förekommer samtidigt tre ämnen utom under höstterminen i klass 1 av kontorskursen (y 3 k), då endast två ämnen läses, och under höstterminen i klass 2 av den allmänna kursen (y 3 a), då antalet ämnen är fyra. 2. Ämneskurser a)

Kurstyper

Enligt de principiella synpunkter som kommittén anfört i kap. 9 bör de ämneskurser, som i respektive ämnen meddelar en allmän grundläggande utbildning, till omfattning och utbildningsmål normeras efter heltids- och deltidsundervisningens examenskurser. Kommittén föreslår för denna kategori av ämneskurser benämningen grundkurser. De bör i flertalet ämnen omfatta två stadier: ett lägre (grundkurs 1), som i vederbörande ämne leder till samma utbildningsmål som yrkeskurs, och ett högre (grundkurs 2), som i princip bygger på grundkurs 1 och för utbildningen vidare till samma kunskapsmått som ettårig handelskurs. övriga ämneskurser indelas i det följande av praktiska skäl i två grupper, mellan vilka dock någon skarp gräns ej kan d r a s : fortsättningskurser och specialkurser1. Fortsättningskurs utgör en direkt, i huvudsak icke specialiserad påbyggnad av undervisningen i respektive ämne i ettårig handelskurs och motsvarande grundkurser. Specialkurserna omfattar dels specialiserad vidareutbildning på grundval av det kunskapsmått, som meddelas i yrkeskurs, ettårig handelskurs och'motsvarande grundkurser och eventuellt fortsättningskurser, dels sådan specialutbildning, vilken ej kan anses kräva teoretiska förkunskaper av nyssnämnd omfattning. 1 Det bör observeras, att benämningen specialkurs här användes i en annan betydelse än i 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betänkande.

145 b)

Grundkurser

Omfattning

och

ämnen

Anknytningen till yrkeskurs resp. ettårig handelskurs bestämmer i princip grundkursernas omfattning: timantalet för grundkurs 1 bör vara ungefär detsamma som för samma ämne i yrkeskurs, och grundkurs 1 -f- grundkurs 2 bör motsvara timantalet för ämnet i ettårig handelskurs. Där elevantalet gör det möjligt, bör grundkurserna differentieras efter samma grunder som yrkes- och ettårskurserna. Detta torde dock kunna ske endast undantagsvis, vid de allra största skolorna. Kommittén har därför ej ansett det nödvändigt framlägga förslag till differentierade grundkurser. Det synes lämpligt, att grundkursernas timantal närmast anpassas efter den yrkeskurs resp. ettåriga handelskurs, i vilken ämnet behandlas fylligast: så blir t. ex. i fråga om bokföring kontorslinjerna av de olika kursformerna bestämmande. Ämnenas omfattning i respektive yrkes- och ettårskurser framgår av följande sammanställning. Där timantalet ej är detsamma i olika kurstyper, anges minimum och maximum. Ämne

Ungefärligt antal timmar i yrkeskurs 1-årig kurs (32 veckor) (35 veckor)

Svenska med affärskorrespondens 64—96 70—140 Engelska resp. tyska 128 105—140 Bokföring \ 1 9 S 1 Q 9 140—210 Handelsräkning j 1ZÖ l y < : 105 Handelslära 96—128 140—175 Ekonomisk geografi med allmän varukännedom 64 70 Samhälls- och ekonomilära 64 105 Stenografi 128 140 Maskinskrivning (obligatorisk kurs) 96—128 140—175 Välskrivning (32) (35) Speciell varukännedom 96 140 Textning och plakatmålning 1 . 1 105 no Skyltning f (obligatorisk kurs) 96 j 14Q Praktiskt kontorsarbete — 70 Praktiskt butiks- och försäljningsarbete — 70 Med avseende på hur det totala timantalet i grundkurserna skall fördelas över ett eller flera läsår respektive på en eller flera lektionsdagar per vecka bör skolorna beredas frihet att alltefter lokala möjligheter ordna på bästa sätt. Kommitténs förslag är i dessa hänseenden närmast att uppfatta som exemplifierande. Det har uppgjorts på grundval av bl. a. följande synpunkter. I huvudsak torde ämneskurserna få förläggas till elevernas fritid. Erfarenheten synes visa, att under denna förutsättning ett tillfredsställande deltagande ej kan påräknas, om lektionsdagarna är fler än två per vecka. Däremot torde antalet lektioner per gång spela mindre roll, dock under förutsättning att det inte är bara en timme. Pedagogiskt är det i regel fördelak10—537656

146 tigt, att undervisningen i ett ämne fördelas på fler lektionsdagar i veckan. I de mera omfattande ämnena, t. ex. bokföring, bereder det knappast några svårigheter att genomföra en sådan anordning. Däremot kan det ibland vara svårt att på ett för såväl elever som lärare fullt tillfredsställande sätt i mindre ämnen, omfattande 2—3 timmar per vecka, fördela läsningen på flera lektionsdagar. Så som timantalet enligt kommitténs förslag fördelats, kan undervisningen i flertalet grundkurser antingen delas upp på två lektionsdagar med enkellektioner eller förläggas till en dag per vecka med dubbellektion. För följande ämnen får emellertid i grundkurs 1 andra anordningar träffas. I bokföring är 2 timmar per vecka ej tillräcklig tid, om resultat av väsentligt värde skall kunna nås. Ämnet är synnerligen tidskrävande, och entimmeslektioner är därför också alltför små lektionsenheter. Kommitténs förslag utgår från att undervisningen lägges på två dagar i veckan med 2 timmar per gång. I textning och skyltning har timantalet i stället för att fördelas på 1 V 2 läsår med 2 timmar per vecka förlagts till ett läsår med 3 timmar per vecka. Dessa bör sammanföras till en lektionsenhet; arten av undervisningen i detta ämne gör en sådan anordning lämplig. Den speciella varukännedomen kan läsas med t. ex. 2 timmar två gånger i veckan under höstterminen och 1 timme två gånger per vecka under vårterminen eller omvänt. Motsvarande gäller för svenska med affärskorrespondens. I några ämnen har, med det utbildningsmål som tidigare angivits, grundkurs 2 k u n n a t begränsas till lägre timantal, än vad som motsvarar 2 timmar per vecka under en årskurs: för svenska med affärskorrespondens, handelsräkning, handelslära, ekonomilära, maskinskrivning och speciell varukännedom föreslås grundkurs 2 omfatta 32 timmar. Dessa ämnen k a n alltså läsas som årskurser med 1 t. per vecka eller, om så synes lämpligare, på en termin med 2 t. per vecka. Som nämnts i kap. 7, synes avbrottsfrekvensen inom deltidsundervisningen vara mindre för kurser om en termin än för kurser om längre tid. Det torde därför ofta vara att rekommendera, att grundkurserna, liksom ämneskurser i övrigt, upplägges som terminskurser. Förslag till Ämnen

grundkurser grundkurs l 1

Svenska med affärskorrespondens. . . 96(96+0) Engelska, tyska, franska3, spanska 3 . 128 (64+64) Bokföring 128 (128+0) Handelsräkning 64 (64+0) 4 Handelslära 4 128 (64+64) Ekon. geografi med allm. varuk.. . . 64 (64+0) Samhälls- och ekonomilära 64 (64+0)

Antal timmar grundkurs 2 2

32 — 64 32 4 32 — 6 32

Summa

128 128 192 96 160 64 96

1 Inom parentes anges lämplig fördelning på två läsår. — 2 Affärskorrespondens. — 3 Ingår ej i yrkeskurs eller 1-årig handelskurs. — 4 Differentieras på kontorsarbete och detaljhandelsarbete. — 5 Ekonomilära.

147 Ämnen

grundkurs 1 128 (64+64) 128 (128+0, ev 64+64) 32 (32+0) 6 96 (96+0)

Stenografi Maskinskrivning Välskrivning Speciell varukännedom 8 Textning och plakatmålning Skyltning

\ (

aa

<96+0)

Antal timmar grundkurs 2 — 32 •32 164

1 64

Summa 128 160 32 128 >224

In trades f'ordringar För inträde i grundkurs bör principiellt gälla samma fordringar som för inträde i yrkeskurs: att ha fullgjort föreskriven skolplikt samt att vara anställd inom handel eller annat yrkesområde, inom vilket kunskaper i ämnet i fråga är av betydelse för yrkesutövningen. Rektor bör dock på samma villkor som i fråga om yrkeskurs kunna medge undantag från kravet på anställning. För deltagande i stenografi och främmande språk bör dessutom krävas kunskaper i svenska språket, motsvarande lägst vitsordet Med beröm godkänd från folkskolans avgångsklass. Elev, som ej har fullt tillfredsställande förkunskaper i svenska språket, bör ha rätt att delta i nyssnämnda ämnen endast under förutsättning att han samtidigt genomgår grundkurs eller på annat sätt förvärvar erforderliga kunskaper i svenska språket. Inträdessökande, som tidigare åtnjutit handelsundervisning, bör av rektor kunna beviljas inträde i högre klass än första. För inträde i grundkurs 2 bör krävas godkänt betyg i ämnet i yrkesskolexamen för handel eller från grundkurs 1 eller att inträdessökande på annat sätt har förvärvat erforderliga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Några fordringar med avseende på elevernas ålder synes ej böra uppställas för inträde i grundkurserna. c) Ämnen

Fortsättningskurser och

omfattning

Vidareutbildning utan egentlig specialisering torde komma i fråga endast beträffande ett fåtal ämnen: främmande språk, stenografi och maskinskrivning, ev. bokföring. Fortsättningskurserna bör liksom grundkurserna anordnas på olika stadier (I, II e t c ) . För främmande språk och bokföring torde årskurser lämpa sig bäst. I stenografi och maskinskrivning åter, där det främst gäller individuell träning och endast i mindre utsträckning inlärande av nytt kunskapsstoff, synes det vara lämpligare med kursenheter, som till såväl timantal som total kurstid är mindre omfattande. Med hänsyn till att lärarna bör • Specialisering branschvis, där elevantalet medger detta.

148 beredas j ä m n sysselsättning, kan dessa kortare kurser lämpligen omfatta en termin. Exempel

på

fortsättningskurser Fortsättningskurs I II 64 tim. 64 tim.j

Främmande språk (årskurser)

f 64 al

Bokföring » Maskinskrivning (terminskurser) Stenografi »

Ml28 32 32

»

» — » 32 » 32

»

» »

...

ev. även högre stadier

Inträdesfordringar För inträde i fortsättningskurs bör principiellt fordras lägst vitsordet Godkänd i ämnet från ettårig handelskurs eller ifrågakommande grundkurs. Därmed bör jämställas i fråga om stenografi och maskinskrivning godkänt betyg i ämnet från korrespondenslinje och beträffande bokföring godkänt betyg i ämnet från bokföringslinje i terminskurs. Givetvis skall också inträdessökande på annat sätt, t. ex. genom prov, kunna ådagalägga att h a n äger erforderliga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. För inträde i fortsättningskurs på högre stadium bör krävas, att sökande med minst betyget Godkänd genomgått närmast lägre fortsättningskurs eller styrker sig ha på annat sätt förvärvat erforderliga förkunskaper. I övrigt bör för fortsättningskurserna i princip gälla samma inträdestordringar som i fråga om grundkurserna. d) Ämnen

Specialkurser och

omfattning

Som i det föregående inledningsvis påpekats, är specialkurserna av två slag: 1) specialiserade påbyggnadskurser, som förutsätter, att eleverna förvärvat grundläggande teoretisk utbildning inom ämnesområdet, och 2) kurser, som ej kräver bestämda teoretiska förkunskaper i ämnet. Kurser av den förstnämnda typen är i fråga om undervisningens nivå jämställda med eller bygger på fortsättningskurserna. Även om de i regel förutsätter, att eleverna har praktisk yrkeserfarenhet inom det område en kurs avser, behöver de ej direkt anknyta till elevernas aktuella arbete. Tillsammans med grundläggande kurser och fortsättningskurser lämpar sig dessa specialkurser att infogas i en planmässig utbildningsgång. Kurser av den andra typen ansluter sig huvudsakligen till elevernas aktuella arbete och kräver framför allt, att eleverna har praktisk yrkeserfarenhet. De avser därför i regel mindre, begränsade elevkategorier av i huvudsak homogen sammansättning. I många fall torde de lämpa sig som föreläsningskurser. i Se not på s. 144.

149 Några allmänt bindande normer för specialkursernas omfattning anser sig kommittén ej böra föreslå. I den mån särskilda skäl ej föranleder annat, synes dock specialkurserna med avseende på undervisningstidens längd och fördelning böra anordnas i enlighet med de synpunkter kommittén tidigare anfört beträffande grund- och fortsättningskurserna. Vad i det föregående framhållits angående nödvändigheten av enhetlighet skolorna emellan med avseende på kursernas omfattning och innehåll gäller givetvis i princip även för specialkurserna. Av särskild vikt är detta beträffande sådana kvalificerade specialkurser, som motsvarar ett mera allmänt och permanent utbildningsbehov och som meddelar en utbildning av mera betydande kompetensvärde. I stor utsträckning bör emellertid specialkurserna kunna anpassas till behovet i varje särskilt fall. Exempel

på specialkurser

och ämnesområden

för sådana

kurser

Kommittén ger i det följande exempel på specialkurser. Givetvis kan många andra möjligheter tänkas. Ämnen i grundläggande kurs eller fortsättningskurs, varav specialkurs Specialkurs utgör avgrening eller påbyggnad I Talteknik för detaljhandelsbiträden Svenska I Affärskorrespondens (Affärskorrespondens Främmande språk \»Butiksengelska» o. dyl. Hålkortsredovisning Maskinbokföring Industribokföring Detaljhandelns redovisning Kommunalbokföring Bokföring Bokföringsorganisation Industriell självkostnadsberäkning Budget och budgetkontroll Balanslära Revision Deklaration och beskattning Maskinräkning Handelsräkning Bäknestickan i handelns tjänst Försäljningsteknik Beklamteknik Detaljhandelns reklamfrågor Handelsrättsliga frågor Aktiebolags- och föreningslagstiftning Handelsföretagets kalkylation Köpmannens bankaffärer Handelslära Köpmannens försäkringar Kontorsorganisation Butiksorganisation Lager- och inköpsorganisation Industriell organisation Statistik Arbetsledning

150 Ämne i grundläggande kurs eller fortsättningskurs, varav specialkurs utgör avgrening eller påbyggnad

Specialkurs

Metoder för kvalitetsundersökning inom olika branscher Branschnyheter (t. ex. fibermaterial, djupfrysvaror) Kurser i varornas användning o. dyl.: för livsmedelsbranschen: näringslära, matlagningslära, matlagning; för manufaktur- och beklädnadsbranscherna: mönsterformning, tillskärning, beräkning av Varukännedom tygåtgång, sömnad; för färghandelsbranschen: golvvård, fläckurtagning, tvätt och rengöring, målning m. m.; för möbel- och bosättningsbranscherna: heminredning, stillära. Kurser för lagerpersonal inom olika branscher Hemmets och familjens ekonomi Självdeklaration för löntagare Socialpolitik och sociallagstiftning Samhälls- och ekonomilära Nationalekonomiska frågor Aktuella skatte- och andra lagstiftningsfrågor Företaget och samhället Textning med plakatmålning Branschkurser i textning med plakatmålning » » skyltning Skyltning (Debattstenografering Stenografi (Utländsk stenografi.

I

In trades fordringar Liksom beträffande grund- och fortsättningskurserna bör för inträde i specialkurs krävas, att elev är verksam inom eller avser att ägna sig åt yrkesområde, för vilket kursen lämnar utbildning. För inträde i kurs av typen påbyggnadskurs bör dessutom alltefter ämnets karaktär fordras, att elev äger erforderliga grundläggande teoretiska insikter på ämnesområdet. Några generella fordringar kan dock ej uppställas, vare sig i fråga om praktikens eller den föregående utbildningens omfattning och art. De måste bestämmas från till fall, med beaktande av att vad kommittén tidigare anfört om behovet av största möjliga enhetlighet gäller även härvidlag. Några generella föreskrifter om minimiålder för elev i specialkurs torde ej heller erfordras. I t. ex. vissa aktualitetsbetonade branschkurser kan måhända även de yngsta inom branschen verksamma delta, medan i andra fall, t. ex. i kurser i balanslära och revision eller kommunalkunskap, redan fordringarna på avsevärda teoretiska förkunskaper och större personlig mognad utgör ett hinder för alltför unga elever att delta.

151 e) Kombinerade

ämneskurser

För närvarande finns ett stort antal »lärlingskurser» av skiftande omfattning och ämnessammansättning (se kap. 7). Kommitténs förslag åsyftar, att dessa lärlingskurser skall ersättas av dels yrkeskurser, dels, för elever som ej kan eller vill begagna sig av dessa, ämneskurser (grundkurser). Elev skall kunna allt efter skolans resurser och efter eget val genomgå flera ämneskurser samtidigt. Så som yrkes- och grundkurserna i kommitténs förslag utformats, bör den grundläggande handelsundervisningen kunna göras i önskvärd grad enhetlig och likväl i allt väsentligt kunna tillgodose på detta stadium förekommande utbildningsbehov. I fråga om vidareutbildningen inom yrkesskolan räknar kommittén med att den framdeles liksom för närvarande i övervägände grad sker genom kurser i enstaka ämnen: fortsättnings- och specialkurser. Några förslag till sammansatta kurser sådana som vissa nuvarande »yrkesskolans yrkeskurser» framlägges därför ej. Å andra sidan är det givet, att för tillgodoseende av särskilda utbildningsuppgifter det kan behövas kurser, som omfattar flera ämnen. Sådana kurser kan anordnas antingen som en sammanställning av ämneskurser, vilka samtidigt förekommer som fristående sådana, eller som särskilt komponerade kursenheter. Kurser av sistnämnda slag torde endast komma i fråga för mycket bestämda utbildningsmål och kräver med avseende på elevernas förutbildning ett homogent elevmaterial. Endast på större orter torde tillräckligt många elever erhållas till dylika kurser. Som exempel kan nämnas kurser för utbildning av lagerpersonal, omfattande varukännedom, inköps- och lagerorganisation m. m.

B. Kvälls-

eller

dagundervisning

Deltidsundervisningen för handel försiggår i regel på kvällstid; vid åtskilliga skolor förekommer dock, att deltidskurser helt eller delvis förläggs till dagtid, varvid undervisningen i allmänhet fördelas på elevernas arbetstid och fritid. I Danmark och Schweiz, vilka länder har en även för handel gällande lärlingslagstiftning, är arbetsgivaren skyldig att ge lärlingarna för undervisningen erforderlig ledighet från arbetet. Den svenska yrkesutbildningen bygger på frivillighetens princip, och skolmässig utbildning har här kommit att betraktas som den utbildningssökandes ensak och bland annat av det skälet ansetts böra ske på vederbörandes fritid. Även andra orsaker, varom mera i det följande, har dock bidragit till att deltidsundervisning i så övervägande grad anordnas som kvällsundervisning, att de båda begreppen blivit i det närmaste liktydiga. Det var först under 1940-talet, som någon egentlig tendens kunde märkas att ta elevernas arbetstid i anspråk för utbildning i skola. Redan 1908 års handelsundervisningskommitté och 1913 års handelsundervisningskommitte-

152 rade hade i sina betänkanden framhållit som önskvärt, att undervisningen kunde förläggas till dagtid, men av olika skäl icke ansett förslag i denna riktning genomförbara utan stora svårigheter och lång övergångstid. Enligt gällande yrkesskolstadga kan undervisningen i lärlingsskola förläggas till tiden mellan kl. 7 och 20.30 eller den senare tidpunkt, som överstyrelsen för yrkesutbildning i varje särskilt fall k a n medge. På senare tid har förevarande fråga, i vad det gäller den egentliga yrkesutbildningen för handel, behandlats av Kommittén för yrkesutbildning åt varubud m. fl. (SOU 1949: 32) och av Svenska arbetsgivareföreningens och Svenska industritjänstemannaförbundets utredningskommitté samt i fråga om den förberedande yrkesutbildningen i 9 y även av 1946 års skolkommission. Varubudsutbildningskommittén föreslog, att undervisningen för varubud i regel förläggs med minst 2 / 3 till arbetstid samt att detta icke skall medföra löneavdrag. Man borde i första hand sträva efter att få denna anordning genomförd på frivillighetens väg. På begäran av varubudsutbildningskommittén behandlade Arbetsmarknadens yrkesråd 1949 denna fråga och beslöt därvid i princip tillstyrka n ä m n d a förslag. Enligt yrkesrådet borde en viss varsamhet iakttas vid bestämmandet av hur stor del av utbildningstiden, som skall förläggas till arbetstid. Alltför snäva direktiv på denna punkt ansågs komma att försvåra erforderlig anpassning efter förhållandena inom olika branscher och på olika orter, samtidigt som det vore önskvärt med en allmän målsättning för utvecklingen härvidlag. Yrkesrådet ansåg, att varubudsutbildningskommitténs fölrslag borde fastställas som allmän norm, dock med full frihet för de lokala skolmyndigheterna att efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter på annat sätt fördela undervisningen på elevernas arbetstid och fritid. Svenska arbetsgivareföreningens och Svenska industritjänstemannaförbundets utbildningskommitté föreslog i sitt betänkande Industrin och kontoristutbildningen (1948) likaledes, att 2 / 3 av undervisningen skulle förläggas till arbetstid. Under utredningen hade flera företag framhållit de avsevärda svårigheter, som det k a n bereda att avvara en del av kontorspersonalen viss tid under dagen — stundom under dennas brådaste timmar — eftersom inte bara elevernas eget produktiva arbete därvid upphör utan även de andra tjänstemännens arbete därigenom rubbas. Det hade vidare påpekats, att det riktiga vore att all undervisning förlades till fritid, men att detta knappast läte sig göra, då intresset för utbildningen därigenom torde bli alltför ringa. En del företag ansåg, att man av eleverna borde kunna fordra så mycket intresse för utbildningen, att de använde sin fritid för denna. Utredningen sade sig väl förstå de framförda synpunkterna men påpekade, att erfarenheterna från företag med egen personalutbildning avgjort visade, att önskvärd anslutning till undervisningen ej kunde nås, om denna i huvudsak förlades till elevernas fritid. I fråga om detaljhandelsutbildningen har en positiv ställning till strävandena att få deltidsundervisningen i möjligaste mån förlagd till elevernas

153 arbetstid intagits av Sveriges köpmannaförbunds fullmäktige och Kooperativa förbundet. I Upplysning och utbildning, betänkande till Kooperativa förbundets kongress 1951, framhölls, att grundskolningen genom föreningarnas egna kurser för de yngsta nyanställda måste ske under arbetstid i syfte att stimulera dessa ungdomars studiearbete samt att föreningarna bör lämna de nyanställda erforderlig ledighet för att de skall k u n n a delta i den kommunala yrkesundervisningen. Exempel finns på att överenskommelse om undervisningens förläggande helt eller delvis till betald arbetstid, berörande bland annat handelsundervisning, har träffats mellan yrkesskolstyrelse å ena sidan och företag och personalorganisationer i orten å den andra. Skolornas erfarenheter av deltidsundervisning helt eller delvis på dagtid synes, enligt vad som framgår av upplysningar, som införskaffats från rektorer vid skolor, där deltidsundervisningen organiserats på detta sätt, vara påfallande goda. Procenten vid lektionerna närvarande elever har genomgående varit högre och undervisningsresultaten har blivit bättre än vid enbart kvällsundervisning. Många skolor har betonat, att det visserligen är önskvärt, att en större eller mindre del av den obligatoriska undervisningen kan förläggas till elevernas arbetstid, men att många svårigheter möter därvidlag. På åtskilliga håll sägs arbetsgivarna inte vara villiga att lämna eleverna erforderlig ledighet för att delta i undervisning under arbetstid. Det är dessutom i många fall svårt att erhålla lärare och lokaler för lektioner under morgon- och förmiddagstimmarna. Ur pedagogisk synpunkt erbjuder dagundervisning betydligt större möjligheter till goda studieresultat än kvällsundervisning. På kvällen är eleverna trötta efter en arbetsdag i sin praktiska sysselsättning, och deras receptivitet och arbetsförmåga över huvud taget är därför mer eller mindre nedsatt mot tidigare på dagen. Åtskillig frånvaro från kvällskurser har säkert sin orsak i trötthet. Frånvaron skapar luckor i arbetet, något som i sin tur ofta blir anledning till ytterligare frånvaro och eventuellt till att kursen avbryts. Förläggs undervisningen till arbetstid, k a n eleverna i högre grad än vid kvällsundervisning utnyttja sin fritid för hemarbete, varigenom såväl en mera omfattande lärokurs kan hinnas med som även de olika kursavsnitten behandlas grundligare. Detta är av betydelse framför allt i ämnen, som är särskilt tidskrävande, t. ex. bokföring och stenografi. I sistnämnda ämne är det också av vikt, att eleverna om möjligt k a n erhålla daglig träning; kan arbetstid disponeras för lektionerna, bör åtminstone något hemarbete kunna utföras på fritid varje dag. Främst i fråga om de yngsta eleverna k a n en mera omfattande kvällsundervisning i och för sig medföra risker för hälsan. Det torde t. ex. i åtskilliga fall bereda elever svårigheter att hinna få erforderlig matrast mellan arbetet och kvällskursernas början.

154 Rekryteringen till de mera omfattande deltidskurserna underlättas i väsentlig grad, om de åtminstone i någon mån kan förläggas till arbetstid. Psykologiskt torde detta också verka så, att eleverna känner det som en uppmuntran från arbetsgivarna och som ett bevis på att dessa uppskattar utbildningen. Tar man betald arbetstid i anspråk för utbildningen, kommer arbetsgivarna att få ett mera påtagligt intresse av att den anställde ordentligt fullföljer sina studier. Härigenom skapas en närmare kontakt mellan skola och arbetsplats än som är möjlig vid kvällsundervisning och över huvud taget ett starkare engagemang i utbildningsfrågor från arbetsgivarhåll. En av orsakerna till att deltidsundervisningen i huvudsak kommit att förläggas till kvällstid är att man därigenom kunnat disponera lokaler, som om dagarna utnyttjas av heltidsläsande skolor eller kurser, och sålunda kunnat nedbringa kostnaderna för undervisningen avsevärt. Deltidsundervisningens lärare utgöres övervägande av praktiker eller lärare inom andra skolformer, i båda fallen personer med i regel annan sysselsättning under ordinarie arbetsdag. Huruvida undervisningen skall kunna förläggas till dagtid eller ej beror därför i väsentlig grad på om lokaler och lärare då kan vara disponibla. Förhållandena härvidlag varierar från plats till plats. I många fall torde lokaler för deltidsundervisning på dagtid k u n n a erhållas genom att sådana lokaler utnyttjas, som gör tjänst som samlingslokaler huvudsakligen om kvällarna. Kommittén finner det angeläget, att denna fråga beaktas av de kommunala myndigheterna vid planering och genomförande av nybyggnader. Vid bedömningen av frågan om förläggande av undervisningen till elevernas arbetstid respektive fritid har kommittén haft att ta hänsyn till gällande arbetstidsbestämmelser och behovet av att minska elevernas arbetsbelastning och att vinna större effektivitet i deltidsundervisningen, arbetsgivarnas intressen samt svårigheterna att för deltidsundervisning på dagtid erhålla lokaler och lärare. Kommittén föreslår, att den i respektive kurser obligatoriska undervisningen för eleverna på det nuvarande lärlingsskolstadiet till minst hälften förläggs till elevernas arbetstid. Kommittén anser sig ha anledning räkna med villighet från arbetsgivarnas sida att på olika sätt befordra ungdomarnas intresse för yrkesutbildning. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att söka åstadkomma centrala rekommendationer av innebörd enligt kommitténs förslag från såväl arbetsgivar- som arbetstagarhåll. Lokalt bör överenskommelser träffas mellan skolledningarna och näringslivets organisationer på orten.

155 Som kommittén i andra sammanhang betonat, är det framför allt av vikt, att en tillfredsställande grundläggande utbildning kan genomföras allmänt i för hela landet i stort sett enhetliga former. Vad i det föregående sagts gäller därför främst de yngre eleverna och de för dem ifrågakommande kursformerna, i första hand yrkeskurserna, eventuellt även grundkurserna. De fördelar, som dagundervisning medför med avseende på såväl rekryteringen till kurserna som även i fråga om undervisningsresultat, motiverar i och för sig, att där så kan ske även undervisningen i fortsättningskurser och specialkurser förläggs till dagtid. Här gäller det emellertid äldre elever, som i regel får antas ha avancerat från nybörjaranställning till något mera kvalificerade poster. Det torde bereda väsentligt större svårigheter att organisera en deltidsundervisning på dagtid för denna kategori av anställda.

V. Samarbete mellan skola och arbetsplats Kommittén ansluter sig helt till det krav, som i yrkesskolstadgan i skilda sammanhang kommer till uttryck: skolans undervisning skall anknyta till lärjungarnas yrken. Denna anknytning till yrket kan vara så lös, att skolans teoriundervisning endast behandlar förhållanden inom yrkesområdet i allmänhet, utan att någon anknytning till just elevernas praktiska sysselsättningar och erfarenheter med därav föranledda mer speciella utbildningsbehov eftersträvas. I den mån å andra sidan en ömsesidig anpassning av det praktiska arbetet och skolans teoretiska undervisning åstadkommes, så att dessa båda utbildningsfaktorer likt kugghjul i ett maskineri griper in i varandra, och sålunda de kunskaper och färdigheter, som hör till en fullständig utbildning inom yrkesområdet i fråga, planmässigt förvärvas, kan nämnda anknytning skola-praktik anses ha blivit så fullständig som möjligt. Skolans undervisning kompletterar då verkligen praktiken. I några länder har man genom lärlingslag och lärlingsskollagstiftning reglerat yrkesutbildningen för handel i skola och på arbetsplats. Som i kap. 9 framhållits, har kommittén grundat sina förslag på förutsättningen, att yrkesutbildningen kommer att vara frivillig. Anknytningen till yrket utgör emellertid en väsentlig förutsättning för att en tillfredsställande handelsundervisning skall kunna åstadkommas. Enligt kommitténs förslag (s. 137) skall för inträde i deltidsundervisningens kurser i princip krävas, att inträdessökande är anställd i affärsverksamhet. Den yrkesanknytning, som därigenom ernås och som i huvudsak i denna form är för handen redan inom nuvarande yrkesskolorganisation, är emellertid ej tillräcklig. På åtskilliga håll existerar också redan nu ett i vissa avseenden mycket gott samarbete mellan yrkesskolans och handelns målsmän. Men detta samarbete varierar avsevärt från ort till ort, från tid till tid. Det är till sin organisation i regel mycket löst och i allmänhet helt beroende av det rent personliga intresse i saken, som finnes hos represen-

156 tanterna för yrkesskolan respektive handeln på platsen. Kommittén finner det, såsom redan framhållits i kap. 9, önskvärt att samarbetet skola-näringsliv starkes och utvecklas. Målet bör bland annat vara att en tillfredsställande planmässig utbildning på arbetsplatsen åstadkommes, i samverkan med den till yrkesskolan förlagda teoretiska undervisningen. Kommittén åsyftar i detta sammanhang främst den grundläggande allmänna handelsutbildningen för de yngsta eleverna. Ett starkt skäl för att denna fråga bör ägnas största uppmärksamhet synes vara, att den examen som kommittén föreslår som avslutning på bland annat deltidsundervisningens y.rkeskurser (kap. 15), skulle få ett väsentligt större värde, om till grund för densamma låge, förutom de teoretiska studierna, en planmässig praktisk utbildning. Det är för närvarande ej tänkbart att genom lagstiftning åstadkomma en önskvärd praktisk komplettering av den teoretiska utbildningen. Å andra sidan torde ej heller utan vidare målet kunna nås på frivillighetens väg. Det får nämligen anses osäkert, om en allmän medverkan från köpmännens sida i sådant syfte för närvarande kan påräknas. Problemet kan endast lösas på lång sikt och i kontakt med och mellan arbetstagare och arbetsgivare samt deras organisationer. Initiativet till ett samarbete mellan skolan och elevernas arbetsplatser bör utgå från handelsundervisningen: dess företrädare har större pedagogisk överblick och kan bäst avgöra, vilka avsnitt av undervisningen, som behöver praktiskt kompletteras. Av vikt är därvid, att skolornas initiativ tar formen av konkreta förslag. Som exempel på sådana må nämnas följande: 1. Skolan lämnar elevernas arbetsgivare uppgifter (eventuellt periodiska) om vad som i skolan genomgåtts eller kommer att genomgås samt begär, att vederbörande elev sättes i tillfälle att praktiskt delta i sådana göromål, som anses kunna belysa vad som behandlats eller kommer att behandlas i skolans undervisning. Anvisning på ifrågakommande lämpliga arbeten bör lämnas. 2. 1 För varje elev utses en »studiemålsman» på arbetsplatsen med uppgift att närmare följa elevens studier och därvid bland annat tillse, att även en viss praktisk utbildning ges på arbetsplatsen. 3. Den yrkesnämnd för handel, som enligt gällande yrkesskolstadga bör finnas vid alla yrkesskolor, anlitas i möjligaste mån även för här ifrågavarande uppgifter. För arbetsgivarna medför ett samarbete, sådant det i det föregående skisserats, dels överhuvudtaget ansvar för utbildningen, dels även att på deras lott kommer en direkt utbildningsuppgift. Företagen beredes härigenom samtidigt möjlighet att få sina speciella behov i fråga om de anställdas ut1

Motsvarande förslag har av 1946 års skolkommission framlagts beträffande klass 9 y på deltid.

157 bildning tillgodosedda, i den mån det allmänna utbildningsmålet så tillåter. Samarbetet mellan skolan och arbetsgivaren gör det också möjligt att bättre bedöma elevernas lämplighet för det yrke, som utbildningen avser.

VI. Växelutbildning I varje utbildning, där eleverna bedriver sina studier vid sidan av förvärvsarbete inom det yrkesområde studierna avser, bör eftersträvas att elevernas praktiska erfarenheter tillvaratas inom undervisningen, att denna och elevernas praktik samordnas till innehåll och tidsföljd, att med andra ord även praktiken göres till ett led i en planmässig utbildning. Detta gäller framför allt beträffande de yngre elever, som är nybörjare i yrket. De pedagogiska och organisatoriska problem, som sammanhänger med dessa frågor, är i princip gemensamma för all undervisning, som ej bedrives på heltid. Såtillvida finnes knappast anledning att som särskilda utbildningsformer skilja mellan deltidsundervisning och växelutbildning. 1 De kursformer, kommittén här betecknar som växelutbildning, företer emellertid vissa organisatoriska särdrag, som skiljer dem från deltidsundervisningen. Det gäller dels växlingen mellan praktik och skola, varom mera i det följande, dels att praktik och teoriundervisning organisatoriskt sammanhålles som en utbildningsenhet, vilket sker främst på följande sätt: 1. Anställningen på arbetsplatsen kombineras med genomgång av kursen. 2. För förhållandet mellan arbetsgivaren och eleven gäller särskilda tjänstgöringsvillkor, vilka begränsas till att avse elevernas skolgång och tjänstgöringstid på praktikplatsen, arbetsgivarens åtagande att utbilda eleven samt omfattningen och eventuellt den huvudsakliga gången av denna utbildning. 3. Bedömningen av eleven efter avslutad kurs sker med hänsyn såväl till i skolan inhämtade kunskaper som även till det vitsord arbetsgivaren lämnar över elevens praktiktjänstgöring. De under punkt 2 nämnda tjänstgöringsvillkoren bör utformas skriftligt. För ernående av likformighet synes det lämpligt, att överstyrelsen för yrkesutbildning efter samråd med lämpliga närings- och personalorganisationer utarbetar en blankett att användas av skolorna. Den bör undertecknas av arbetsgivaren, eleven (resp. för elev under 18 år dennes målsman) och av representant för skolan. För samarbetet skola — praktikplats gäller i övrigt de synpunkter, som i denna fråga anförts beträffande deltidsundervisningen (s. 155). För växelutbildningen bör dessutom iakttagas följande. Mellan skolans och praktikföretagets ledningar bör etableras såväl skriftlig som personlig kontakt. Den förstnämnda upprätthålles lämpligen genom 1 Kurser, i vilka elevernas praktiska arbete i förhållande till undervisningen i skola är av mindre betydande omfattning — t. ex. 1 dags praktiktjänstgöring mot 5 dagars undervisning i skola per vecka — bör närmast betraktas som heltidskurser med »deltidspraktik». I regel torde de ej kunna organiseras efter de principer, som enligt kommittén får anses känneteckna växelutbildning i egentlig mening. I den följande framställningen tas ej hänsyn till kurser av detta slag.

158 något slag av rapportsystem, t. ex. i form av arbetsbok. I denna antecknas elevens prestationer både i skolan och i det praktiska arbetet. Arbetsgivaren uppger sålunda, i vilka arbetsuppgifter eleven deltagit under ifrågavarande period, och skolan meddelar vad som genomgåtts i olika ämnen. Detta rapportsystem torde vara särskilt lämpligt i kurser med periodväxling men är användbart även i kurser, där halvdagsläsning tillämpas. (Se vidare s. 162.) I kap. 9 har kommittén framhållit angelägenheten av att samarbetet mellan skolan och elevernas arbetsgivare organiseras betydligt fastare än för närvarande. Från skolornas sida kan detta ske bland annat därigenom att ifrågavarande arbetsuppgifter såsom en del av vederbörandes tjänstgöring anförtros åt särskilt utsedd lärare. Denne bör, helst genom egen praktik, ha god kännedom om arbetsförhållandena inom den bransch eller de branscher undervisningen avser och även vara insatt i yrkesrådgivningsfrågor överhuvudtaget. Vid större skolor kan nämnde lärare fungera som »yrkeskurator» 1 och som avdelningsföreståndare för växelutbildningen, där sådana kurser förekommer. A. Kurs for mer 1. Utbildningsområden Principiellt kan växelutbildning anordnas såväl för detaljhandelsarbete som för kontorsarbete. Nuvarande kurser av detta slag avser detaljhandelsarbete. för vilket område denna utbildningsform sannolikt är pedagogiskt värdefull. I vad mån detsamma gäller beträffande utbildningen för kontorsarbete är givetvis ej möjligt att säkert säga utan att den försökts även för detta yrkesområde. Åtskilligt synes emellertid tyda på att den vanliga, helt till skolan förlagda utbildningen här är lämpligast. Kommittén vill anföra några synpunkter härvidlag. På ju fler av de områden, vilka skolans ämnen representerar, som en direkt samverkan kan etableras mellan den skolmässiga utbildningen och det praktiska arbetet, desto större effekt kan växelutbildningen beräknas få i jämförelse med den helt skolmässiga utbildningen. I detaljhandelsutbildningen är växelverkan skola-praktik redan från början av en kurs möjlig i större eller mindre utsträckning beträffande sådana praktiska arbetsuppgifter, som i skolans undervisning behandlas i ämnena praktiskt butiks- och försäljningsarbete, försäljnings- och reklamlära, varukännedom, textning och skyltning, handelsräkning och bokföring (med avseende på redovisningen i butiken). Kontorsarbetet är i förhållande till detaljhandelsarbetet i hög grad av teknisk art. Utom i fråga om en del okvalificerade allmänna göromål förutsätter det, att vissa grundläggande kunskaper och färdigheter förvärvats före anställningens början. Detta gäller i varje fall sådana arbetsuppgifter, vilka avser maskinskrivning, stenografi och bokföring. Åtminstone i maskinskriv1

Benämningen framföres ej såsom ett kommitténs förslag.

159 ning och stenografi kan någon användning av eleverna i praktiska arbetsuppgifter på arbetsplatsen inte komma i fråga förrän efter en betydande tids undervisning. Under större delen av denna utbildningstid är för nyssnämnda ämnens vidkommande ingen som helst samverkan skola—praktik och därmed ej heller någon växelutbildning möjlig. För kontorsarbetets del skulle sålunda en växelutbildning, likvärdig med den inom detaljhandelsundervisningen, kunna genomföras, om den kunde bygga på förutsättningen, att eleverna i de i föregående stycke angivna ämnena förvärvat tillräckliga förkunskaper. Emellertid måste även följande omständigheter beaktas. Medan arbetet i en butik till sin art i huvudsak är tämligen oberoende a\ företagets storlek, spelar denna för uppläggningen av kontorens arbete en betydande roll. På de mindre kontoren, där göromålen fördelas på ett litet antal personer, har var och en att fullgöra ett flertal arbetsuppgifter och kommer i regel i beröring med större delar och skilda områden av företagels verksamhet. Ju större kontoren är, desto längre kan och måste arbetsfördelningen drivas: varje anställds arbetsuppgifter blir ensartade, begränsade till ett mindre område av företagets totala verksamhet och medger ej den överblick därav, som inom ett mindre företag även en underordnad syssla i någon mån möjliggör. De områden, inom vilka en direkt samverkan mellan skolans undervisning och det praktiska arbetet kan ernås, blir därför betydligt färre för elever från de större företagen, och för dessa elever medför sålunda växelutbildningen knappast några väsentliga fördelar framför den helt skolmässiga utbildningen. Medan vid växelutbildning för detaljhandelsarbete elever från stora och mindre företag utan olägenhet kan sammanföras i en och samma kurs, erbjuder detta betydligt större svårigheter, när det gäller dylik undervisning för kontorsarbete. Sammanfattning Kommittén anser sannolikt, att växelutbildning med fördel skall kunna tillämpas inom handelsutbildningen, i varje fall i utbildningen för detaljhandelsarbete, möjligen även i kurser för kontorsarbete. Erfarenheterna av denna metod är emellertid för handelsutbildningens vidkommande synnerligen begränsade. Frågan om växelutbildningens användbarhet inom handelsundervisningen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet av överstyrelsen för yrkesutbildning, lämpligen genom särskilda systematiska försök, på vilka man sedermera får bygga vidare.

160 2. Växelutbildning för detaljhandelsarbete a) Branschspecialisering

eller ej?

Sin största yrkesutbildande effekt når detaljhandelsundervisningen givetvis, när den anordnas branschvis. Det är då möjligt att låta branschsynpunkterna prägla inte bara sådana ämnen som varukännedom, butiks- och lagerorganisation, försäljningslära och försäljningsövningar utan även mera branschneutrala ämnen som bokföring, handelsräkning, skyltning och reklam. Även om detta allmänt gäller både heltids- och deltidsundervisningen, är möjligheterna att härvidlag utnyttja branschspecialiseringen givetvis särskilt stora inom växelutbildningen med dess intima kontakt skola—arbetsplats. Ä andra sidan måste man för en branschspecialiserad undervisning, oavsett dess form i övrigt, räkna med ett mindre rekryteringsunderlag än om elever tas emot från olika branscher. Särskilt gäller detta växelutbildningen, på grund av elevernas ställning som halvtidsanställd arbetskraft. Branschspecialisering är därför möjlig endast på större orter med tillräckligt många eller tillräckligt stora firmor i respektive branscher. Ärligen återkommande kurser för en och samma bransch torde för de största branscherna kunna anordnas endast i Stockholm och möjligen i Göteborg och Malmö. På mindre platser täckes kanske behovet av biträden inom en viss bransch för ett flertal år genom bara en enda kurs. Branschspecialiserade kurser bör därför på sådana platser anordnas alternerande för olika branscher. I den mån specialundervisning anordnas för någon eller några branscher, måste vid sidan därav i möjligaste mån likvärdiga utbildningsmöjligheter ställas till förfogande för ungdomar, som vill söka sig till branscher, för vilka specialkurser ej kan komma i fråga. Särskilt är detta viktigt i fråga om växelutbildningen, eftersom ungdomarna där antas till elever i samband med att de anställs inom företag i branschen. Branschspecialiserad växelutbildning som enda eller huvudsakliga utbildningsform för detaljhandeln på en ort leder lätt till att ungdomarna ej kan välja utbildning efter bransch utan i stället måste välja bransch efter den utbildning, som bjudes. I viss mån kan denna olägenhet motverkas genom att växelutbildning anordnas för en huvudbransch och att sedan specialiserade påbyggnadskurser anordnas för besläktade mindre branscher. Prutar man emellertid av på kravet på genomgående branschspecialisering kan en för elever inom alla branscher öppen utbildning ges. Rekryteringen underlättas därigenom avsevärt. Anordnas en sådan kurs som växelutbildning, kan i det väsentliga de med branschspecialiseringen förenade fördelarna ernås. Undervisning branschvis måste dock meddelas i vissa ämnen, främst varukännedom och praktiskt butiks- och försäljningsarbete. Detta låter sig emellertid ej göra i den gängse klassundervisningens form utan kräver en mer individualiserad undervisning. Härför synes arbete i grupp lämpa sig mycket väl: elever inom samma bransch eller inom närbesläktade branscher hänföres till samma grupp (er). Det bör därvid beaktas,

161 att gruppering efter »bransch» i detta ords gängse bemärkelse ej alltid är lämpligast. I t. ex. praktiskt butiks- och försäljningsarbete bör en gruppindelning ej endast basera sig på varorna utan i minst lika hög grad på arten och typen av branschernas allmänna arbetsuppgifter. Ur denna synpunkt kan man tala om t. ex. expeditionsbranscher, i vilka något egentligt försäljningsarbete ej förekommer utan biträdenas kontakt med kunderna huvudsakligen består i att expediera varorna, och försäljningsbranscher, som kräver ett mera aktivt försäljningsarbete.

b)

Kurstid

Nuvarande kurser med växelutbildning är fördelade på två läsår och omfattar totalt ungefär samma antal undervisningstimmar som en ettårig handelskurs på heltid. Kommittén föreslår 2-åriga kurser av i allt väsentligt samma utformning som de nuvarande kurserna såsom huvudform inom växelutbildningen. I fråga om ettåriga kurser med växelutbildning, vilka sålunda avses motsvara en terminskurs på heltid, ställer sig kommittén av följande skäl något tveksam. För inträde i terminskurs för detaljhandelsarbete skall enligt kommitténs förslag fordras, att elev fyllt 17 år och har minst 1 års praktik. Även om en kurs med växelutbildning för dessa elever anordnas med hänsynstagande till elevernas tidigare praktiska erfarenhet, torde det bereda svårigheter att pedagogiskt utnyttja den med skolgången samtidiga praktiken i tillnärmelsevis lika hög grad som i en kurs för elever utan tidigare praktik. Växelutbildningsformen vore såtillvida för dessa elever långt ifrån så välmotiverad som när det gäller elever, vilka saknar föregående praktik. Ur denna synpunkt torde en vanlig heldagskurs i huvudsak fylla samma uppgift. Å andra sidan är det givet, att elever med tidigare praktisk erfarenhet har betydligt större möjligheter än nybörjare att i sitt med skolan parallella yrkesarbete på grundval av sin tidigare praktiska erfarenhet omsätta de lärdomar som de förvärvar i skolan. En växelutbildning för blivande butiksföreståndare eller dylikt skulle därför möjligen kunna anordnas i denna form. På ju högre stadium utbildningen ligger, desto mer kommer den att avse mera avancerade ekonomiska och organisatoriska frågor. Av vad ovan sagts framgår, att kommittén ej anser tillräckliga motiv finnas för en ettårig växelutbildning med grundläggande undervisning i detaljhandelsarbete för elever med tidigare praktik av mera betydande omfattning. Annorlunda ligger det till beträffande eventuella ettårskurser med växelutbildning för elever, som saknar tidigare praktisk erfarenhet av butiksarbete. De pedagogiska fördelarna med växelutbildningen kan där beräknas göra sig gällande av i princip samma skäl, som angivits beträffande 11—537G5G

162 de 2-åriga kurserna. En annan sak är, om en total kurstid av ett år med växelutbildning är tillräcklig för att ge en tillfredsställande grundläggande detaljhandelsutbildning. Kommittén har i början av detta kapitel uttalat den uppfattningen, att terminskurser för elever utan tidigare praktik ej kan anses tillräckliga för att meddela en tillfredsställande grundläggande utbildning. Motsvarande gäller för en ettårig kurs med växelutbildning. Vid växelutbildning kan ej samma koncentration och intensitet i undervisningen nås som i heltidsundervisningen, detta på grund av de störningar, som växlingen mellan praktik och skolgång förorsakar. (Se vidare därom s. 163). Dessa svårigheter torde göra sig relativt desto mer kännbara, ju kortare utbildningstiden är. Vad kommittén anfört synes i huvudsak tala emot inrättandet av 1-åriga kurser med växelutbildning. Likväl anser sig kommittén ej helt böra avvisa tanken på en dylik undervisning utan har uppgjort förslag till timplan för en 1-årig detaljhandelskurs med växelutbildning. Kommittén finner det dock angeläget betona, att den anser denna kurstyp tillsvidare böra komma i fråga endast försöksris.

c) Arbetstidens fördelning

på skola och praktik

För fördelningen av arbetstiden mellan skola och praktik kan i princip tänkas två metoder: 1) varje arbetsdag under hela läsåret upptar såväl undervisning i skola som arbete i butik (»halvdagsläsning»), 2) läsåret uppdelas i perioder, som alternerande upptar enbart undervisning i skolan eller praktik på arbetsplatsen (»periodväxling»). Vid båda dessa metoder kan växlingen skola—praktik i detalj utformas på olika sätt. Vid halvdagsläsning uppstår frågan, hur arbetsdagen skall fördelas mellan skola och praktik; vid periodväxling är frågan om periodernas längd av väsentlig betydelse. Kommittén anser sig ej kunna göra något allmängiltigt uttalande vare sig i nyssnämnda frågor eller över huvud taget om vilken metod, som bör väljas. De lokala förhållandena spelar därvidlag en avgörande roll. Vidare ter sig problemen delris olika, alltefter det de ses ur pedagogiska, skoladministrativa eller arbetsgivarsynpunkter — synpunkter, som är svåra att förena. De erfarenheter, som handelsundervisning i denna form hittills givit, är för övrigt alltför begränsade för att de skulle kunna läggas till grund för mera säkra slutsatser. — Följande omständigheter må dock framhållas. Anordnas undervisningen enligt alternativ 1, d. v. s. som halvdagsläsning, kommer den i princip att försiggå efter samma linjer som heltidsundervisningen, med den skillnaden att skolarbetsdagen är kortare än i den sistnämnda. Då varje arbetsdag sålunda utfylles av skolarbete och praktik, kan hemarbete ej åläggas eleverna i en utsträckning, motsvarande vad som är möjligt i en kurs med heltidsläsning. Sker åter växling skola-praktik enligt alternativ 2, d. v. s. som periodväxling, blir förhållandena under

163 de perioder, som upptar enbart skolarbete, i detta avseende helt desamma som i en heltidskurs. Tillämpas periodväxling, förekommer, som nämnts, i samband med växlingarna vissa omställningssvårigheter för eleverna av såväl pedagogisk som disciplinär art. Då omställningstiden vid tätt återkommande växlingar, d. v. s. när perioderna göres korta, upptar en relativt större andel av den totala kurstiden än om perioderna göres längre, är det senare ur denna synpunkt givetvis att föredra. Därvid måste å andra sidan observeras, att eleverna, j u längre perioderna är, under sin praktiktid desto lättare glömmer vad de i skolan inhämtat. Samtidigt är j u långa perioder i skolan ur pedagogisk synpunkt var för sig mer givande än korta perioder: periodlängden måste avvägas med hänsyn till nyssnämnda omständigheter. Skoladministrativt sett är det av rikt att, samtidigt som de pedagogiska synpunkterna tillgodoses, lärarna beredes en i möjligaste mån j ä m n sysselsättning under hela läsåret, liksom att tillgängliga lokaler på bästa sätt utnyttjas. En jämn sysselsättning för lärarna är givetvis av betydelse främst för möjligheterna att anställa heltidslärare. För att lärarna skall kunna beredas j ä m n sysselsättning, är det nödvändigt att kursen omfattar minst två alternerande årsklasser eller parallellavdelningar. Vid halvdagsläsning måste då emellertid de båda klasserna respektive avdelningarna arbeta i skolan under olika tider av dagen och läsningen förläggas så, att den totala arbetsdagen för båda klasserna blir lika lång. Ett arrangemang i detta syfte kan medföra olägenheter för alla berörd°a parter. Periodväxlingen bereder under i övrigt lika förhållanden ej sådana svårigheter. Periodväxling torde även bättre än halvdagsläsningen möjliggöra, att lokaler och undervisningsmateriel utnyttjas på bästa sätt. Detta gäller framför allt, om de alternerande grupperna arbetar inom skilda branscher och ej disponerar skilda lokaler. Arbetet med att ställa i ordning lokaler och undervisningsmateriel blir då givetvis betydligt mindre betunga ande vid periodväxling än om det skall utföras varje dag. Ur arbetsgivarnas synpunkt är det önskvärt, att det växlingsalternativ tillämpas, som bäst ansluter sig till förhållandena inom varje bransch med avseende på butiksarbetets fördelning på säsonger och på veckans och dagens olika tider. Inte minst härvidlag kan svårigheter uppstå i en icke branschspecialiserad kurs, eftersom nämnda förhållanden ofta varierar från bransch till bransch. Detta gäller för såväl halvdagsläsning som periodväxling. Beträffande den sistnämnda metoden bör också påpekas, att perioderna under inga förhållanden får göras så långa, att ej samtliga elever kan delta i arbetet under branschens alla säsonger. Alltför långa perioder medlör i så fall, att utbildningen ej blir allsidig. Vid periodväxling är det för arbetsgivaren lämpligt att ha två elever anställda, vilka tillhör skilda grupper och därför alternerande tjänstgör i butiken. Kan rid halvdagsläsning skolarbetet förläggas till en tid på dagen som ar lämplig med hänsyn till elevens uppgifter i butiken, torde många arbetsgivare kunna reda sig med att anställa blott en elev. Att två elever ur

164 skilda årskurser eller grupper tillsammans fullgör ett heldagsarbete är vid halvdagsläsning möjligt endast på samma villkor, som gäller för att vid denna växlingsmetod lärarna skall kunna beredas full dagstjänstgöring. De kurser med växelutbildning, som hittills anordnats, synes ha tillämpat halvdagsläsning, med undantag av Stockholms stads handelsskola, som har 14-dagarsperioder. Halvdagsläsning har i Stockholm ansetts ogenomförbar på grund av de stora avstånden: eleverna får ej mellan skolan och sitt praktikarbete tillräcklig ledighet för nödvändiga resor och måltider.

d)

Timplaner

För fördelningen av det totala timantalet i de olika ämnena på läsår och terminer gäller i princip de synpunkter, som legat till grund för motsvarande fördelning i yrkeskurserna inom deltidsundervisningen. Vidare har förutsatts, att kursen normalt omfattar en klass åt gängen. Där två klasser läser jämsides, kan antalet lästa ämnen minskas och lärarna likväl beredas j ä m n sysselsättnng. Exempel på sådan koncentration av ämnena har angivits inom parentes. Beträffande timplanernas konstruktion i övrigt se kommentarerna s. 165 samt i tillämpliga delar s. 120. 1. Förslag till timplan för 2-årig detaljhandelskurs med växelutbildning (D^V) 1 . Ämnen

Genomsnittligt antal timmar per vecka Totalt för Klass 1 Klass 2 båda läsåren

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

2(4)

Bokföring

J

2 T

Handelsräkning £ h Handelslära Praktiskt butiks- och försäljningsarbete 2 4 Speciell varukännedom Skyltningsarbeten '"I Samhälls- och ekonomilära 3 Välskrivning 3 (*' Gymnastik Antal timmar per vecka i obligatoriska ämnen 334 Valfria Tyska, engelska och maskinskrivning Antal obligatoriska timmar per vecka

3 37

^

^ö>

£

i

— ( j)

{

å

2 (—) '

17 (18)

17 (16)

1 (—) 1S

2(3) 19

i Beträffande kursens beteckning se not på s. 115, Något över halva timantalet skall anslås till skyltning; i övrigt textning och plakatmålning. 3 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för de elever, som enligt lärares bedömande behöver undervisning däri. Tiden för detta ämne ingår ej i det för kursen angivna antalet obligatoriska timmar per vecka. 2

165 2. Förslag till timplan för 1-årig detaljhandelskurs med växelutbildning (DiV) 1 Xjnnen

Genomsnittligt antal timmar per vecka Totalt 1 :a term. 2:a tei m.

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Bokföring Handelsräkning Handelslära Praktiskt butiks- och försäljningsarbete Speciell varukännedom Skyltningsarbeten Välskrivning 3 Samhälls- och ekonomilära Antal obligatoriska timmar per vecka

e) Kommentarer

till

2(4) 2 (—) 2 (3) 3(2) 2 2 5 (1)

n/t 2V2 2 3 241^ (yj 1 3 18V2

2( ) 2(4) 1 (—) 2(3) 2 4 4 _ 2 19

timplanerna

Vid uppgörandet av förslag till timplaner för kurserna med växelutbildning har kommittén utgått från den allmänna förutsättning, som i det föregående givits, nämligen att 2-årig kurs med växelutbildning (D 2 V) skall motsvara 1-årig heltidskurs (D 1 ) och att 1-årig kurs med växelutbildning (D'V) skall motsvara terminskurs på heltid ( D l ) . Med ett par oväsentliga undantag, varom mera i det följande, föreslås för kurserna med växelutbildning samma timplaner som för motsvarande heltidskurser. Detta gäller såväl i fråga om det totala antalet timmar per vecka som beträffande fördelningen på de olika ämnena. Gentemot en dylik uppläggning av kurserna med växelutbildning kan måhända invändas, att därigenom ej tagits hänsyn till de olikheter i pedagogiskt avseende mellan heltids- och växelutbildning, som följer av att eleverna i sistnämnda kursformer samtidigt med sin skolgång har praktiktjänstgöring. Kommittén hänvisar härvidlag till de synpunkter den på s. 126 anfört angående skillnaden mellan de två olika typerna av ettårskurser för detaljhandel (D 1 och D*Prakt). De skäl, som där åberopats för att toreslå gemensam timplan för nyssnämnda kurser, oaktat den ena (D 1 ) är avsedd för elever utan praktik, medan för inträde i den andra (DiPrakt) kräves minst 1 års praktik, synes tala för att någon principiell skillnad ej heller göres mellan timplanerna för kurser med växelutbildning och timplanerna för motsvarande heltidskurser. Ämnena skyltning samt textning och plakatmålning är i heltidskurserna åtskilda. I kurserna med växelutbildning har de sammanslagits till en amnesenhet: skyltningsarbeten. Detta har synts kommittén lämpligast, ef» Beträffande kursens beteckning se not på s. 115. * Något över halva timantalet skall anslås till skyltning; i övrigt textning och plakatmålnine. 3 Se not 3 på s. 164.

166 tersom det kan beräknas, att eleverna i kurser med växelutbildning i viss utsträckning kan få utföra hithörande arbetsuppgifter på sin arbetsplats. Därvid kan den strikta åtskillnad mellan de olika ämnena, sam är möjlig i helt skolmässig undervisning, ej upprätthållas. Denna uppmjukning får dock icke resultera i att den ena ämnesdelen kommer att på bekostnad av den andra helt dominera undervisningen. Genom den föreskrift, som anges i not till timplanerna, avses i huvudsak samma proportion mellan ämnets båda delar kunna bibehållas som i motsvarande heltidskurser. Av schematekniska skäl har den 1-åriga kursen (DW) i praktiskt butiksoch försäljningsarbete erhållit något fler timmar än i terminskursen for detaljhandelsarbete (D'). I stället har skyltningsarbeten fått ett i motsvarande grad mindre timantal. /)

Inträdesfordringar

På s. 114 har kommittén diskuterat de fall, då man som följd av krav på praktik bör fordra högre inträdesålder än som normalt motsvarar fullgjord skolplikt Av vad i det föregående anförts framgår, att något krav på praktik ej bör uppställas för inträde i växelutbildningskurserna. Dessa bor i detta hänseende jämställas med de ettåriga handelskurserna K1, RiReal, D 1 och A1. Kommittén föreslår, att för inträde i kurs med växelutbildning skall fordras fullgjord skolplikt. En förutsättning för inträde är givetvis även att anställning i butik ordnats eller i samband med anmälan till kursen ordnas i enlighet med tjänstgöringsvillkoren (se s. 157).

VII. Kursplaner A. Allmänt Kommitténs tidigare i detta kapitel framlagda förslag avser sammanfattningsvis kurser med heltidsundervisning (ettårskurser och terminskurser), kurser med deltidsundervisning (yrkeskurser med fast ämnessammansättning samt ämneskurser) och kurser med växelutbildning (ett- och tvååriga). Kurserna har differentierats efter följande grunder: J realexamenskompetens allmänna teoretiska förkunskaper j l ä g r e i i o m p e t e n s j minst 1 år praktik j m j n ( j r e än 1 år [minst 18 år ålder \under 18 år f korrespondens kontorsarbete j b o k f ö r i n g ! detaljhandelsarbete

167 De flesta ämnen är gemensamma för samtliga kurser. Differentieringen av kurserna tar sig mindre uttryck i olikheter i fråga om lärostoffets art och allmänna innehåll än med avseende på omfattningen av respektive läromoment. Alltefter kursernas utbildningsmål, elevernas förkunskaper och tidigare praktiska erfarenheter kan också på ett och samma läromoment anläggas mer eller mindre nyanserade synpunkter. Kursernas differentiering kan vara avgörande även för valet av undervisningsmetoder. Kursplanerna anger vad som skall genomgås, även om det inte är möjligt att i dem detaljerat ange omfattningen i varje kurs av de olika läromomenten. Kommittén avser ej heller att genom sina förslag binda lärarna till en viss ordningsföljd för behandlingen av de olika ämnesavsnitten. I vissa fall är ordningsföljden tämligen självklar, i andra fall åter bör läraren ha frihet att lägga undervisningen såsom synes honom bäst med hänsyn till olika omständigheter: undervisningsmetod, lärobok, samordning med andra ämnen m. m. Undervisningen i ett ämne behöver inte spridas över hela kursen respektive läsåret med det i timplanen angivna genomsnittliga timantalet per vecka utan kan koncentreras till en del av lästiden eller eventuellt till flera perioder. Givetvis gäller detta särskilt i fråga om ämnen, som h a r ett litet antal timmar, en eller två, per vecka. Dock måste beaktas den verkan sådan koncentrationsläsning kan ha på bland annat möjligheterna till samordning av undervisningen med andra ämnen (se närmare därom i det följande). Kommittén har av de skäl, som nämnts i det föregående, ej ansett erforderligt att göra upp detaljerade förslag till kursplaner för alla kurser utan inskränker sig i allmänhet till att ange en utförlig kursplan för den kurs, i vilken vederbörande ämne behandlas utförligast. För övriga kurser anges i regel endast mera betydande avvikelser. I fråga om yrkeskurserna har kommittén ej heller fördelat lärokursen på de olika klasserna. Det hade i så fall varit nödvändigt att göra särskilda planer för de 2-åriga och särskilda planer för de 3-åriga kurserna, vilket skulle ha medfört onödiga upprepningar. Vad i det föregående sagts om detalj differentiering mellan olika kurser, ordningsföljden mellan ett ämnes skilda avsnitt, koncenlrationsläsning och fördelning av yrkeskursernas lärokurser på de skilda läsåren är alltsammans saker, som bland annat närmare bör behandlas i särskilda metodiska anvisningar (se därom vidare s. 440). Vad kommittén i sitt betänkande angående handelsgymnasierna anfört om avgränsningen mellan ämnena (SOU 1950:12, s. 203) är i princip tilllämpligt även i fråga om yrkesskolornas handelsundervisning. Kommittén vill i anslutning härtill ytterligare anföra följande. De praktiska arbetsuppgifter, som kommer att föreläggas eleverna i deras yrkesutövning, innefattar i sig ett flertal kunskaps- och färdighetsmoment, vilka i regel även för en och samma arbetsuppgift är hänförliga till

168 flera av de områden, som i skolan behandlas i skilda ämnen. Av verklig yrkesutbildning måste krävas, att den låter eleverna redan i skolan i möjligaste m å n möta arbetsuppgifter av samma art och i samma form, som det praktiska yrkesarbetet ger. Av särskild betydelse är detta för yngre elever utan tidigare praktisk kännedom om affärsyrkena. Yrkesskolan får inte nöja sig med undervisning ämnesvis utan har att därutöver ge en syntes av de kunskaper och färdigheter, som meddelats i de olika läroämnena. Detta kan ske på flera sätt. I princip torde följande möjligheter finnas inom helt skolmässig utbildning: 1. Ämnen förs samman till större ämnesenheter. 2. Planmässigt samarbete organiseras mellan lärarna i skilda ämnen. 3. Särskild undervisning anordnas med speciell uppgift att för eleverna klargöra det materiella och formella sambandet mellan läromoment, som behandlats i olika ämnen. Sammanförande av ämnen till större ämnesenheter kan givetvis ske i varierande omfattning: det kan gälla koncentration av en hel grupp samhörande ämnen till en enhet; det k a n också vara fråga om en sammanslagning av endast ett par enstaka mindre omfattande ämnen. I förevarande avseende erbjuder den amerikanska handelsundervisningen åtskilligt av intresse. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 103) anfört exempel härpå. I den m å n kommittén i sina förslag sammanfört vissa ämnen, som i gällande undervisningsplaner i regel är självständiga, till större ämnesenheter, har det främst berott på önskan att överhuvudtaget undvika en för stark splittring av lärostoffet på många ämnen med ibland alltför ringa antal timmar per vecka. Härför har redan i det föregående redogjorts. Ämnet handelslära inbegriper sålunda i alla kurser förutom handelslära i trängre mening även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. Likaså har samhällslära och ekonomilära i alla kurser sammanförts till ett gemensamt ämne samhälls- och ekonomilära. I båda dessa fall medför sammanslagningen av respektive ämnen även, att kursinnehållet blir något annorlunda än om vederbörande delämnen förblivit självständiga. Särskilt gäller detta handelsläran. Därom mer i det följande. — I yrkeskurserna har bokföring och handelsräkning sammanförts under gemensam ämnesbeteckning. Någon egentlig betydelse med avseende på ämnesinnehållet har detta dock knappast. Åtgärden har helt motiverats av önskan att undvika onödig ämnessplittring. — Beträffande ämnet skyltningsarbeten i kurserna med växelutbildning, vilket ämne är en sammanslagning av skyltning, textning och plakatmålning, se not 2 på s. 164 och 165. Vill m a n bibehålla traditionell ämnesindelning och likväl ernå, att eleverna får en helhetsuppfattning av utbildningsmålet, måste man eftersträva en planmässig samverkan mellan de olika ämnena. E n dylik samverkan och samordning kan utformas på flera sätt. Den kan åsyfta ordningsföljden mellan olika ämnen vid genomgång av vissa bestämda läromoment, planmässighet och enhetlighet beträffande undervisningsmetoder, fördel-

169 ning mellan skilda ämnen av tid för hemarbete, tillämpande av enhetlig terminologi på områden, som är gemensamma för flera ämnen m. m. För att åtgärder sådana som de här nämnda skall komma till stånd och bli effektiva, bör de organiseras genom skolans ledning. Det bör tillses, att där så är möjligt samme lärare får hand om ämnen, som till sitt innehåll och med avseende på arbetsuppgifter och dylikt hör samman. Ett motiv till kommitténs förslag om införande av ämnena praktiskt kontorsarbete respektive praktiskt butiks- och försäljningsarbete har varit önskvärdheten av att eleverna får erfarenhet av yrkets arbetsteknik (jfr s. 130). Detta innebär emellertid bland annat, att skolan erbjuder en undervisning, genom vilken eleverna lär sig kombinera kunskaper och färdigheter, som de förvärvat i de separata läroämnena. Under förutsättning att de praktiska övningarna planläggs på ett riktigt sätt, bör de även i detta avseende få stor betydelse för undervisningens resultat. Det är av vikt, att ett genomtänkt samarbete etableras mellan teoriämnena och praktiskt kontorsarbete respektive praktiskt butiks- och försäljningsarbete. Innan eleverna sätts till de praktiska övningar, som har nyssnämnda syfte, skall de ha fått en allmän orientering inom det område, som övningarna gäller: de praktiska övningarna skall belysa och illustrera och i särskilda arbetsuppgifter sammanföra läromoment, som i huvudsak teoretiskt behandlats i skilda läroämnen. I inånga fall kan det givetvis vara lämpligt att återkomma till den teoretiska behandlingen för att fördjupa denna, sedan eleverna fått se läromomentet i ett större, konkret sammanhang och då sannolikt fått bättre grepp om problemet och vad detta gäller. Kommittén har vid fördelningen av lärostoffet på de olika ämnena utgått från att i undervisningen de möjligheter tillvaratas att förebygga ämnesisolering och i stället åstadkomma den samverkan mellan ämnena, som i det föregående skisserats. Det bör måhända påpekas, att detta samarbete ingalunda kräver några vidlyftiga organisationsformer. Huvudsaken är att det är genomtänkt och väl planerat och först och främst avser undervisningens innehåll. När kommittén i det följande framlägger sina förslag till kursplaner för den lägre handelsundervisningen tillämpas samma tillvägagångssätt som i kommitténs betänkande angående handelsgymnasierna. Som inledning till de egentliga kursplanerna i respektive ämnen ges sålunda några synpunkter på vad ämnena i de olika kurserna bör innehålla. Liksom i fråga om handelsgymnasierna lämnar kommittén ej heller för den lägre handelsundervisningen några mera utförliga metodiska anvisningar. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att utarbeta dylika anvisningar även för den lägre handelsundervisningens kursformer (se vidare s. 440). Beträffande svenska och främmande språk, i viss mån även samhälls- och ekonomilära samt ekonomisk geografi, kan i åtskilliga avseenden tillämpas de av skolöverstyrelsen den 18 maj 1935 utfärdade

170 metodiska anvisningarna till undervisningsplanerna för rikets allmänna läroverk med senare omarbetningar och tilläggsanvisningar. De sistnämnda finns intagna i Aktuellt från skolöverstyrelsen: för modersmålet i nr 1951/20, för engelska och tyska i nr 1952/4, för historia med samhällslära i nr 1951/12, för geografi i nr 1951/9 och för välskrivning i nr 1954/17. De synpunkter, som kommittén i handelsgymnasiebetänkandet anfört på undervisningen i de olika ämnena, gäller i tillämpliga delar även för respektive ämnen inom yrkesskolornas handelsundervisning. Det bör måhända slutligen tilläggas, att kommittén vid utarbetandet av kursplanerna utgått från att respektive kurser läser separat. Där samläsning blir nödvändig, måste givetvis erforderliga sammanjämkningar göras i fråga om kursinnehållet.

B. Svenska med affärskorrespondens 1. Allmänna synpunkter Förmåga att i såväl tal som skrift uttrycka sig korrekt, enkelt och klart är inom handeln med dess behov av livliga personliga kommunikationer av stor betydelse. Detta gäller både kontors- och detaljhandelsarbetet. Allmänt sett bör alltså undervisningen i svenska inom yrkesskolornas handelsutbildning ha till uppgift att bibringa eleverna en tillfredsställande förmåga att uttrycka sig såväl muntligt som skriftligt. Inom detaljhandeln med dess omedelbara kontakt försäljare—kund är givetvis försäljarens personliga uppträdande och därmed hans sätt att uttrycka sig i tal av väsentlig betydelse. Även kontorsarbetet ställer i åtskilliga fall liknande krav på personalen. För många uppgifter på kontor kräves emellertid därutöver en förmåga att i skrift behandla språket, som inte i samma grad är nödvändig inom detaljhandelsarbetet. Yrkesskolornas undervisning i svenska bör av ovannämnda skäl disponeras något olika i kurser för kontorsarbete och i kurser för detaljhandelsarbete. Ettåriga handelskurser växelutbildning

och tvååriga detaljhandelskurser

med

I tillämpliga delar gäller även för den lägre handelsundervisningen vad kommittén i sitt första betänkande anfört om undervisningen i svenska och svensk affärskorrespondens inom handelsgymnasierna (s. 204). Elever med realexamenskompetens får i regel anses ha en så god allmän grund i modersmålet, att någon systematisk undervisning i form- och satslära inte erfordras. I allmänhet torde det för dessa elever vara tillfyllest, att nämnda läromoment behandlas i den mån undervisningen i övrigt ger anledning därtill. Särskild uppmärksamhet måste i flera fall ägnas åt rättstavning, i synnerhet av främmande ord, och interpunktion.

171 När det åter gäller elever med lägre förutbildning, är en systematiskt upplagd repetition av form- och satslära nödvändig. Stor vikt måste läggas vid rättstavning, inte minst av främmande ord, samt interpunktion. Givetvis skall uppmärksamheten framför allt riktas på sådana moment, som eleverna i sin blivande verksamhet kommer att få användning för. I fråga om vissa språkfrågor av formell art måste samarbete etableras mellan läraren i svenska och lärarna i stenografi och maskinskrivning, så att samma normer tillämpas vid undervisningen i samtliga dessa ämnen. Som exempel härpå kan nämnas kongruensen subjekt—predikat, användningen av vissa förkortade verbformer (be, bli, ge, ha, ta m. fl.), stavningen av främmande ord, förkortningar och interpunktion. Ett omsorgsfullt arbete bör läggas ned på övningar i muntlig och skriftlig framställning. Dessa övningar har stor betydelse inte minst för affärskorrespondensen. Ämnen för uppsatser och anföranden bör i möjligaste mån hämtas från elevernas blivande yrkesområden eller för elever, som har praktiska erfarenheter av handelsyrket, anknyta till dessa. Skall de yngre elevernas förmåga att behandla språket komma till sin rätt, måste de emellertid få ämnen, som de känner sig någorlunda behärska och vilka de därför kan behandla med tillräcklig frihet i uttryckssättet. Huvudsakligen torde man därför böra ge sådana ämnen, som inte är alltför starkt fackbetonade och som inte kräver mera djupgående fackkunskaper. Värdet av elevernas uppsatser och anföranden i fackämnen blir oftast begränsat till följd av elevernas i regel ringa praktiska erfarenhet men kan höjas genom att läraren ger anvisning på facklitteratur, som lämpar sig för referat. Det egentliga litteraturstudiet kan i yrkesskolornas handelsundervisning endast beredas ett relativt obetydligt utrymme. Desto större omsorg måste ägnas åt att finna litteratur, som med hänsyn till elevernas ålder och mognadsgrad ger största möjliga behållning språkligt-formellt och med avseende på innehållet. Texter med ekonomiskt-kommersiellt innehåll har ofta svårt att väcka i synnerhet de yngre elevernas intresse, varför sådana texter bör väljas med försiktighet, särskilt i början av en kurs. Det torde inte heller bereda några större svårigheter att i stället finna för varje fall lämplig skönlitteratur, som intresserar ungdomarna, samtidigt som den ger en mera allmän inblick i arbetsliv och sociala förhållanden och därmed på ett lämpligt sätt bygger under de rent fackbetonade studierna. En av litteraturläsningens viktigaste uppgifter är att odla elevernas känsla för olika språkbruk och stilarter, av betydelse inte minst för affärskorrespondensen. I detta sammanhang bör påpekas, att eleverna skall läras utnyttja biblioteken, såväl skolans eget som ortens offentliga bibliotek. Visserligen har de redan i den allmänna skolan fått handledning och undervisning i bokkunskap. I yrkesskolan möter de emellertid ett för dem nytt område inom litteraturen. De behöver därför orientering inom detta och praktisk övning

172 i att finna för bestämda uppgifter lämplig litteratur. Sammansättningen a v skolbibliotekens bokbestånd spelar en synnerligen stor roll för undervisningen, givetvis inte bara i svenska utan i alla ämnen. Lärarna måste ta intresserad del av de härmed sammanhängande problemen. Kommittén behandlar frågan om skolbiblioteken närmare i kap. 18. Undervisningen i affärskorrespondens skall bibringa eleverna förmåga att skriva enkla, klara och väldisponerade brev. Eleverna skall läras att rätt utnyttja det merkantila fackspråk, vari allmänt vedertagna handelstermer naturligt ingår, men undvika de oarter, som fortfarande ofta skämmer s. k. affärsspråk. Affärsbreven är att betrakta som en form av uppsatser. Målet för undervisningen kan på detta stadium knappast sättas högre än att den åsyftar att hos eleverna utveckla förmågan att i skrift självständigt behandla enklare korrespondensfall, i huvudsak sådana av rutinmässig k a r a k t ä r : förfrågningar, order, offerter, remissbrev och remisserkännanden, enklare reklamationer och kravbrev m. m. dylikt. Några större möjligheter till friare författarskap i form av argumentering och resonemang ger dessa brevtyper knappast. Brev, som skulle kräva en sådan förmåga av eleverna, t. ex. egentliga reklambrev, bör förekomma endast i begränsad omfattning och bör endast föreläggas elever, som har särskilt goda förutsättningar att gå i land med en sådan uppgift. Affärskorrespondensen skall ingå som en organisk del av modersmålsundervisningen i dess helhet. Den får inte isoleras att avse en från annan skriftlig framställningskonst skild färdighet. Tillbörlig uppmärksamhet måste ägnas åt hur eleverna ställer upp brev, protokoll och andra handlingar. Eftersom dessa saker behandlas även i maskinskrivningsundervisningen, är det nödvändigt att lärarna i svenska och maskinskrivning nära samarbetar på denna punkt. Eleverna bör få upprätta några skrivelser till offentliga myndigheter. Därvid måste iakttas dels att sådana skrivelser väljes, som behandlar enkla, för eleverna lättförståeliga fall, dels att varje förkonstling av språket undvikes. Registrering och arkivering av korrespondens m. m. har av kommittén hänförts till ämnena handelslära och praktiskt kontorsarbete. Stor vikt skall fästas vid att eleverna uppövar sin förmåga att tala vårdat, klart och tydligt. Detta gäller inte bara i fråga om anföranden och andra speciella sammanhang utan också i svar på frågor, kortare redogörelser, vanliga samtal. Påfallande dialektala särdrag bör bortarbetas. Varje lärare bör i sin undervisning uppmärksamma den formella sidan av elevernas tal. Goda övningstillfällen erbjuder diskussioner. I fråga om ämnen för sådana diskussioner bör iakttas vad i det föregående sagts om anförandena: diskussioner i ämnen, till vilka eleverna inte har personliga intresseassociationer, ger i regel ringa utbyte. Det gäller ju att få diskussionen sådan, att

173 eleverna rycks med. Inte minst hos de elever, som befinner sig i övergångsåldern med alla dess hämningar, har läraren ett passivt motstånd att övervinna. Diskussionsämnet bör därför vara av den art, att det engagerar eleverna till personligt ställningstagande. Som redan tidigare påpekats, är inom detaljhandelsarbetet förmågan att uttrycka sig muntligt i regel av relativt större betydelse än uttrycksförmågan i skrift. I detaljhandelskurserna bör därför elevernas tal beaktas och övningar i muntlig framställningskonst bedrivas i långt större utsträckning än för närvarande torde ske. Egentlig röstvård torde knappast ligga inom yrkesskolans möjligheter att åstadkomma, eftersom den kräver rent individuell undervisning. En eller ett par föreläsningar med demonstrationer bör dock k u n n a ge eleverna viss vägledning, på vilken de och lärarna kan bygga. I den vanliga skolundervisningen bör uttal, ordval och framställningssätt i övrigt liksom det personliga uppträdandet över huvud taget kunna ägnas en betydande omsorg. Härvidlag bör ett nära samarbete äga r u m mellan undervisningen i svenska och undervisningen i försäljningsarbete. Vid samläsning mellan kontors- och detaljhandelskurser (främst A 1 ) bör texter och övningar väljas så, att de elever, som åsyftar utbildning för detaljhandelsarbete, får sina intressen tillräckligt tillgodosedda. Terminskurser, ettårig detaljhandelskurs samt yrkeskurser.

med

våxelutbildning

I princip gäller även i fråga om rubricerade kurser vad kommittén i det föregående anfört. Följande synpunkter må för nämnda kursers vidkommande tilläggas. Terminskursen för korrespondensarbete (K'Korr) har i detta ämne inte väsentligt färre timmar än ettårskurserna för elever med samma teoretiska förkunskaper (K 1 m. fl.). Svenska med affärskorrespondens är för terminskursen ett huvudämne. I stort sett bör samma kursplan kunna tillämpas som för K1. Dock bör undervisningen främst inriktas på affärskorrespondensen och över huvud taget på de läromoment, som direkt åsyftar en utveckling av förmågan till skriftlig framställning. Affärskorrespondensen torde sålunda kunna omfatta något fler brevtyper än i K1. I terminskursen för kontorsarbete, bokföringslinjen (K'Bokf), och för detaljhandel (D') nödvändiggör det avsevärt lägre timantalet, att undervisningen koncentreras till de delar av ämnet, som med hänsyn till kursernas utbildningsmål kan anses väsentligast. För många av de sysselsättningar, som eleverna i dessa kurser får beräknas gå till efter avslutad utbildning, är förmåga till god muntlig framställning av stort värde. Detta gäller obetingat detaljhandeln. Motsvarande läromoment bör därför i båda dessa kurser erhålla ett relativt stort utrymme. I bokföringskursen bör undervisningen i övrigt ta sikte på en till de vanligaste brevtyperna koncentrerad k u r s i affärskorrespondens och i anslutning därtill behandla språkliga formfrågor.

174 • För detaljhandelskursen (D") liksom för motsvarande kurs med växelutbildning (D'V) bör affärskorrespondensen begränsas till att avse endast de ur detaljhandelns synpunkt viktigaste korrespondensfallen. Av yrkeskurserna har detaljhandelskursen (yd) 64 och de båda andra kurserna (yk och ya) 96 timmar svenska med affärskorrespondens. För detaljhandelskursen gäller vad ovan sagts angående terminskursen för detaljhandel. I kontorskursen (yk) och den odifferentierade yrkeskursen (ya) torde ämnet — med beaktande av olikheten i timantal — kunna disponeras i huvudsak som i terminskursen för kontorsarbete, bokf öringslin j en (K'Bokf). I fråga om den odifferentierade kursen måste tillses, att undervisningen tillgodoser såväl de detaljhandelsanställda som de kontorsanställda elevernas intressen. 2. Mål Undervisningen i svenska med affärskorrespondens har till uppgift att med hänsynstagande till de arbetsuppgifter, för vilka respektive kurser meddelar utbildning, utveckla lärjungarnas förmåga att klart och korrekt framställa sina tankar i tal och skrift. 3. Kurs Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med realexamenskompetens (ca 70 tim.) KTteal Studium av brev och andra inom affärskorrespondensen allmänt förekommande skrivelser, hämtade från olika områden av affärslivet. övningar i att klart och enkelt behandla inom handeln allmänt förekommande korrespondensfall. Upprättande av enklare skrivelser till offentliga myndigheter. Uppgörande av platsansökningar. Någon läsning av modern litteratur, i synnerhet sådan, som belyser moderna samhällsförhållanden, däri inbegripet handeln och näringslivet i övrigt. Muntlig framställning: diskussionsövningar, referat och anföranden. Övningar i skrivning av protokoll. I anslutning till ovannämnda läromoment något om språkbruk, språkriktighet och stilarter med särskild hänsyn till affärslivets förhållanden. Inom affärslivet vanliga främmande ords uttal, stavning och användning. Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med lägre förkunskaper ån realexamen (ca 140 tim.)

K1

I erforderlig utsträckning form-, sats-, rättstavnings- och interpunktionslära.

175 Något om stilarter, språkbruk och språkriktighet. Vanliga, särskilt inom affärslivet allmänt förekommande främmande ords uttal, stavning och användning. Bokkunskap. Läsning av modern litteratur såväl av allmänt innehåll som även berörande moderna samhällsförhållanden, däri inbegripet handeln och näringslivet i övrigt. Övningar i skriftlig och muntlig framställning. Korta uppsatser och anföranden. Skriftliga och muntliga referat. Diskussionsövningar. Övningar i skrivning av protokoll. Studium av brev och andra inom affärskorrespondensen allmänt förekommande skrivelser, hämtade från olika områden av affärslivet. Övningar i att klart och enkelt behandla inom handeln allmänt förekommande korrespondensfall. Upprättande av enklare skrivelser till offentliga myndigheter. Platsansökningar. Ettårig kurs för detaljhandelsarbete

D'Prakt, D 1

(ca 140 tim.)

I stort sett lika med K1 ovan, dock med iakttagande av att de olika läromomenten disponeras med hänsyn till deras vikt för elevernas framtida sysselsättning inom detaljhandeln. Ettårig delvis differentierad handelskurs detaljhandelsarbete (ca 140 tim.)

för kontors-

och A1

I huvudsak lika med K1. Dock bör vid val av texter och övningar beaktas, att de elever, som går detaljhandelslinjen (AiD), får sina intressen tillgodosedda i huvudsaklig överensstämmelse med planen för kurs D 1 . Terminskurs 119 tim.)

för kontorsarbete,

korrespondenslinjen

(ca K'Korr

I huvudsak lika med K1. Terminskurs för kontorsarbete, bokföringslinjen (ca 68 tim } K'Bokf 1 I stort sett lika med K . Dock bör form- och satsläran kunna behandlas översiktligt i anslutning till affärskorrespondensen, vilken bör omfatta de vanligaste brevtyperna. Terminskurs för detaljhandelsarbete I princip lika med D 1 . Tvåårig detaljhandelskurs tim.)

(ca 68 tim.)

med växelutbildning

D'

(ca 140 D2V

1 Lika med D . Ettårig detaljhandelskurs Lika med D'.

med växelutbildning

(ca 70 tim.)

DXV

176 Yrkeskurs

för kontorsarbete

(ca 96 tim.)

yk

I huvudsak lika med K'Bokf. Affärskorrespondensen förlägges företrädesvis till sista året och beräknas uppta ungefär Vs av det totala timantalet för ämnet. Yrkeskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 64 tim.)

yd

Lika med D'. Affärskorrespondensen förlägges till sista året och beräknas uppta högst V 8 av det totala timantalet i ämnet. Odifferentierad

yrkeskurs

för handel

(ca 96 tim.)

ya

I huvudsak lika med yk. Dock bör beaktas, att de elever, som är sysselsatta inom detaljhandeln, får sina intressen tillgodosedda i huvudsaklig överensstämmelse med planen för yd. Affärskorrespondensen förlägges företrädesvis till sista året och beräknas omfatta ungefär 1 / 8 av det totala antalet timmar i ämnet.

C. Främmande språk 1. Allmänna synpunkter a) För elever med

realexamenskompetens

Det ringa antal timmar, som kunnat beredas de främmande språken i ettåriga handelskurser för elever med realexamenskompetens (K'Real), ger givetvis inte möjlighet till någon längre gående fackutbildning. Denna omständighet får emellertid inte leda till att undervisningen ensidigt inriktas på visst eller vissa läromoment. Även i en kurs av denna förhållandevis ringa omfattning bör i såväl engelska som tyska eleverna förvärva en i möjligaste mån allsidig praktisk språkfärdighet, som sätter dem i stånd att såväl förstå litteratur på ifrågavarande språk som även att i viss utsträckning skriva och tala språket själva, allt med tillämpning på i första hand verksamhet inom handeln. Lärostoffet måste koncentreras till vad som kan beräknas ge utbyte i om möjligt alla tre nyssnämnda avseenden. Även i dessa kurser kommer därför affärskorrespondensen — liksom i handelsgymnasierna — att utgöra ämnets centrala del. Den bör ge eleverna ett ordförråd, som omfattar allmänt brukliga handelstermer, varubenämningar m. m. dylikt, och som ger eleverna förutsättningar dels att någorlunda tillfredsställande tillgodogöra sig innehållet i enklare texter av kommersiell och allmänekonomisk art (affärsbrev, broschyrer, fakturor, prislistor, marknadsrapporter m. m . ) , dels att i huvudsak korrekt avfatta affärsbrev om mindre komplicerade korrespondensfall. De transaktioner, som möter i affärsbreven och andra texter, kan tas till utgångspunkt för samtalsövningar på respektive språk. Utöver vad affärskorrespondensen ger av kunskaper om kommersiella förhållanden bör ele-

177 verna genom studium av andra texter erhålla någon inblick i de ekonomiska, sociala och allmänkulturella förhållandena inom respektive språkområden. Kommittén hänvisar i övrigt till vad den i sitt första betänkande anfört om handelsgymnasiernas undervisning i främmande språk (s. 208), vilka synpunkter i tillämpliga delar gäller även för här ifrågavarande kurser. b) För elever utan

realexamenskompetens

Inom den kategori av elever, som inte har realexamenskompetens, kan i fråga om förkunskaper i språk mycket skilda stadier finnas representerade inom en och samma k u r s : från dem, som saknar varje tidigare kunskap i främmande språk, till dem, som kanske avbrutit sina studier kort tid före realexamen, misslyckats i denna eller dylikt. Detta gäller i främsta rummet engelskan, för elever från läroverk även tyska. Engelska läses numera i åtskilliga folkskolor, i flera fall från klass 5. 1 Det är begynnelsespråk i läroverken och flickskolorna; även elever, som genomgått endast en eller ett par klasser i sådan läroanstalt, har sålunda hunnit erhålla grundläggande kunskaper. Det är givet, att undervisningen i en klass med heterogent elevmaterial bereder vissa svårigheter. Om skillnaderna i förkunskaper mellan eleverna är obetydliga, torde dessa svårigheter i huvudsak göra sig gällande i början av kursen men sedan rätt snabbt övervinnas. Elever, som har minst två års föregående utbildning i främmande språk, bör i regel inte undervisas tillsammans med rena nybörjare, utan då bör delning av klassen ske, naturligtvis under förutsättning att elevantalet är tillräckligt stort. Inom en mindre klass kan det dock vara möjligt att utan uppdelning av klassen genom att individualisera undervisningen i någon mån minska olägenheterna av gemensam läsning och tillgodose de olika elevkategoriernas behov. För nybörjare får språkundervisningen i allt väsentligt bedrivas efter samma pedagogiska linjer i en handelskurs som i de allmänna skolorna. Undervisningen kan dock redan på ett tidigt stadium inriktas mot det för yrkesskolornas handelsundervisning speciella utbildningsmålet såtillvida, att texter väljes, som ger eleverna ett mera praktiskt-merkantilt betonat ordförråd än eleverna i de allmänna skolorna får. Så småningom bör även enklare affärskorrespondens ingå. Eleverna får därigenom kännedom om uttrycken på respektive språk för vanliga handelstermer, varubenämningar m. m. och därmed förutsättningar att förstå innehållet i på vederbörande språk avfattade brev, fakturor, prislistor och annat dylikt. Givetvis bör även på elementarstadiet lämpliga talövningar anordnas. Särskilt i detaljhandelskurserna kan dessa läggas så, att eleverna bibringas någon förmåga att t. ex. besvara allmänt förekommande frågor om priser, att förstå utländska varubenämningar m. m. 1

Läsåret 1952/1953 förekom undervisning i engelska i folkskolan inom 720 skoldistrikt eller 70 % av samtliga. Antalet i denna undervisning deltagande lärjungar var c:a 90 000. 12—537666

178 Vad i det föregående sagts om undervisning av nybörjare gäller helt även beträffande elever med vissa elementåra förkunskaper. Det måste i fråga om dessa tillkomma läraren att i varje särskilt fall avgöra, hur undervisningen med hänsyn till klassens och enstaka elevers kunskapsnivå bör läggas. Det bör dock även här anmärkas, att kommittén inte anser det lämpligt, att affärskorrespondensen alltför starkt betonas, eventuellt i syfte att driva dessa elever till förmåga att självständigt avfatta affärsbrev. Affärskorrespondensens uppgift för denna elevkategori är att lära eleverna förstå innebörden av t. ex. från utlandet ankommande skrivelser, vilket givetvis inte utesluter skriftliga översättningsövningar från svenska till respektive främmande språk. Dessa övningar har emellertid i så fall inte i främsta rummet till uppgift att bibringa eleverna någon praktisk språkfärdighet i skriftlig framställning utan är ett medel vid sidan av andra att överhuvudtaget öka elevernas förståelse för språket. Även i kurserna för elever med lägre förkunskaper än realexamenskompetens bör behandlas texter, som ger eleverna kunskaper om land och folk, närings- och allmänna kulturförhållanden inom de länder, där språken i fråga brukas. De allmänna synpunkter, som skolkommissionen i sitt principbetänkande givit på enhetsskolans språkundervisning, kan tillämpas även i fråga om yrkesskolornas handelskurser. I övrigt anser sig kommittén knappast ha anledning att fördjupa sig i en diskussion av olika språkpedagogiska metoders för- och nackdelar. Kommittén vill dock peka på två faktorer av väsentlig betydelse för att undervisningen skall kunna genomföras i enlighet med kommitténs intentioner: lärarna och läroböckerna. Språkundervisningen även på det lågstadium det här gäller måste handhas av lärare, vilka kan förutsättas vara tillräckligt hemma i respektive språk för att kunna skilja mellan väsentligt och oväsentligt och för att i den friare undervisning, som bör tillämpas, kunna ge erforderlig stadga och fasthet åt elevernas vetande. Samtidigt bör dessa språklärare vara tillräckligt insatta i handelstekniska sammanhang för att kunna välja lämpliga texter, ge riktiga proportioner åt de olika ämnesområdena i elevernas ordförråd, lämna eleverna sakligt korrekta förklaringar m. m.; inte minst är det i detaljhandelskursernas språkundervisning, där varunamnen spelar en stor roll, av värde, om läraren har eller har haft kontakt med praktiskt affärsliv. (Beträffande lärarnas kompetens se kap. 19.) De nuvarande läroböckerna för elementarstadiet är icke helt lämpade för språkundervisningen inom yrkesskolornas handelskurser. De läroböcker, som skrivits med tanke på nybörjarna i folkskola och läroverk, är till sitt innehåll givetvis avpassade efter dessa elevers ålder. Ordvalet är hämtat från barnens värld, fraser och uttryckssätt rör sig inom deras föreställningskrets. För handelsskolornas elever behövs elementarböcker, som — förutom att de är mer direkt inriktade på handeln och dess förhållanden — tar hänsyn till att eleverna är äldre och ofta redan gjort bekantskap med de vuxnas yrkesvärld. — Frågan om handelsundervisningens läroböcker behandlar kommittén i kap. 18.

2. Mål Undervisningen i engelska och tyska för elever, som saknar förkunskaper eller har endast obetydliga sådana, har i främsta rummet till uppgift att bibringa eleverna de kunskaper, som fordras för att de skall kunna läsa och förstå på nämnda språk avfattade texter av enklare innehåll, berörande såväl allmänna som ekonomiskt betonade ämnen. För elever, som tidigare åtnjutit undervisning i respektive språk, bör undervisningen, alltefter arten och omfattningen av elevernas förkunskaper, dessutom åsyfta att bibringa eleverna förmåga att förstå det talade språket och även att själva hjälpligt uttrycka sig i tal och skrift, främst i sådana avseenden, som allmänt har betydelse inom elevernas blivande yrkesområde. Undervisningen bör för alla elever bedrivas så, att de i samband med de olika läromomenten erhåller viss kännedom om respektive länders samhällsliv. 3. K u r s Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med realexamenskompetens (ca 105 tim. i vartdera språket)

K'Real

Genomgång av texter av allmänt och ekonomiskt innehåll. Genomgång av enkla affärsbrev av vanligare typ. Grammatik i erforderlig utsträckning, i huvudsak i anslutning till övriga läromoment, översättningar till och från respektive språk; reproduktioner, skriftliga och muntliga. Skrivning av affärsbrev, eventuellt även efter utkast. Samtalsövningar. Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med lägre förkunskaper än realexamen (ca 140 tim. i vartdera språket)

K1

a) För elever utan förkunskaper i respektive språk. Inledande uttals- och läsövningar, i engelska delvis med hjälp av ljudskrift. Genomgång av lätta texter med centralt ordförråd, även avseende affärslivets förhållanden. Enkla affärsbrev. Grammatik: formlärans viktigare avsnitt, valda delar av syntaxen. Hör- och enkla talövningar. Skrivning efter diktamen, övningar i översättning till och från respektive språk, huvudsakligen i anslutning till läst text. b) För elever med förkunskaper i respektive språk. Genomgång av enkla texter av allmänt och även ekonomiskt innehåll. Genomgång av enkla affärsbrev av vanligare typ. I de delar, där så erfordras, systematisk genomgång av formlära och syntax; i övrigt grammatik i anslutning till övriga läromoment. Hör- och talövningar. Enkla översättningsoch reproduktionsövningar. Skrivning av lätta affärsbrev. Samtalsövningar i anslutning till läst text.

180 Ettårig kurs för detaljhandelsarbete språket)

(ca 105 tim. i vartdera D1, D'Prakt

Inledande uttals- och läsövningar, i engelska delvis med hjälp av ljudskrift. Genomgång av lätta texter med centralt ordförråd, även avseende detaljhandelns förhållanden. Grammatik: formlärans viktigare avsnitt, valda delar av syntaxen. Hörövningar. Enkla talövningar, huvudsakligen avseende förhållanden inom elevernas blivande arbetsområde. Varunamn, särskilt på viktigare allmänna konsumentvaror. Ettårig delvis differentierad handelskurs för kontors- och detaljhandelsarbete (ca 105 tim. i vartdera språket)

A1

För elever med realexamenskompetens i möjligaste mån kursen för K'Real, för övriga elever alltefter förkunskaper kurserna för K1. Där elever på detaljhandelslinjen (AT)) deltar i undervisningen, bör denna läggas så, att n ä m n d a elevkategori får sina speciella intressen i möjligaste m å n tillgodosedda. Tvåårig detaljhandelskurs med växelutbildning tim. i vartdera språket)

(ca 105 D=V

Lika med D1. Yrkeskurs för kontorsarbete språket.)

(ca 128 tim. i vartdera yk

1 I princip lika med K . Yrkeskurs för detaljhandelsarbete språket.)

(ca 128 tim. i vartdera yd

I princip lika med D \ Odifferentierad yrkeskårs vartdera språket.)

för handel (ca 128 tim. i ya

I huvudsak lika med yk. I förekommande fall anpassas undervisningen med hänsyn till de elever, som har sysselsättning inom detaljhandel. Se vidare under D1.

D. Bokföring 1. Allmänna synpunkter I enlighet med den allmänna målsättningen för den lägre handelsutbildningen har bokföringsundervisningen till huvudsyfte att ge lärjungarna grundläggande kännedom om den ekonomiska redovisningens uppgifter och principer samt att bibringa dem de insikter och färdigheter, som fordras för att de skall kunna förstå och i huvudsak självständigt fullgöra sådant enklare bokföringsarbete, som kan beräknas komma att föreläggas dem under'deras första tid inom det yrkesområde, som utbildningen avser.

181 Undervisningen i bokföringens teori avser i första hand att klarlägga principerna inom såväl enkel som dubbel bokföring för redovisningen av foretagets kostnader och intäkter, tillgångar, skulder och eget kapital. Det ar av vikt, att därvid en pedagogisk metod tillämpas, som inte endast lär eleven att mekaniskt notera bokföringsposterna utan även hjälper honom att analysera och förstå bokföringens innehåll i fråga om dess inverkan på foretagets utvisade ekonomiska resultat och ställning. Bland annat fordras härfor, att en klar och konsekvent terminologi tillämpas. Sålunda bör inneborden av i det föregående nämnda begrepp liksom av begreppen inbetalning och utbetalning, inkomst och utgift, periodisering, resultatberäkning, kontantprincip, bokföringsmässiga grunder m. m. göras klar för eleverna Givetvis bor den teoretiska analysen på detta elementära stadium ej drivas " g l ' e , . a n T a d b o k f öringsundervisningen i övrigt kräver; den får på intet satt bli självändamål. Undervisningen i praktiskt bokföringsarbete avser dels den löpande bokformgen, dels bokslutet och bokföringsåtgärder, som förbereder detta. I första hand bör undervisningen inriktas på den löpande bokföringen Inom samtliga kursformer utgör därför behandlingen av primärmaterialet, d. v s grundnoteringar och därmed sammanhängande göromål, en väsentlig del av bokfonngsundervisningen. Bokslutstekniken och de frågor, som hör samman med den, behandlas i den utsträckning, som kräves för att eleverna skall fa en klar uppfattning av grundnoteringarnas ändamål och verkan, av foretaget som en ekonomisk enhet och av värderingsprincipernas betydelse for det utvisade resultatet. »Affärshändelserna» i den löpande bokföringen bör avse transaktioner, som allmänt förekommer inom handeln: inköp och försäljningar, kontant och på kredit; frakter och andra direkta inköpskostnader; likvider, rabatter och returer, växlar, checker; allmänna omkostnader såsom löner, lokalkostnader, kontorsmateriel m. m.; företagets och anställdas skatter; ägarens egna kapitaluttag och kapitalinsatser; köp av fastighet, omkostnader for och intakt av fastighet; konsignalions- och kommissionsaffärer m. m. Komplicerade affärshändelser (»svårare bokföringsfall») eller transaktioner, för vilkas förstående krävs t. ex. djupare allmänt handelstekniska eller handelsrattsliga kunskaper eller som inte kan anses höra till det allmänt gängse bokföringsarbetet, bör inte alls förekomma eller bör i varje fall behandlas endast i orienterande syfte. Det måste sålunda anses som olämpligt att problem, avseende t. ex. ökning eller minskning av aktiekapitalet, koncernredovisning, fusioner, ombildning till annan företagsform eller uppläggande av obligationslån, som egentliga läromoment ingår i bokfonngsundervisningen inom den lägre handelsutbildningen. Betydligt mer befogat är att behandla dagboksposter för t. ex. mindre industriföretag hantverks- och transportföretag, hotell m. m. Vidare bör även i kurserna för kontorsarbete — åtminstone i ettårskurserna — beaktas de särskilda förhållandena i fråga om detaljhandelns löpande bokföring. I ännu högre grad än i fråga om den löpande bokföringen gäller beträf-

182 fande bokslutsövningarna, att dessa bör begränsas till det väsentliga och inom handeln allmänt förekommande. För inlärande av den formella bokslutstekniken bör sålunda i huvudsak väljas uppgifter med typiska kontoplaner. I samband med boksluten genomgås grundläggande normer för inventering och värdering av olika slags tillgångar (fastigheter, inventarier, varulager, fordringar) enligt lag och praxis. Därvid måste en noggrann avvägning av stoffet ske, så att inte problem, som visserligen i och för sig kan vara av stort intresse ur teoretisk synpunkt men för elever på detta stadium har mindre praktisk betydelse, ägnas oproportionerligt mycken tid. Det torde sålunda t. ex. vara tillräckligt, att eleverna i fråga om avskrivningar'och nedskrivningar av fordringar får lära sig behärska den direkta metoden. Den indirekta metoden med »värdeminskningskonto», »delkrederekonto» och dylikt kan genomgås demonstrations vis för att belysa principen. Likaså bör återhållsamhet iakttas beträffande s. k. antecipativa och transitoriska poster (»resultatregleringsposter»), Av största vikt är, att eleverna lär sig förstå bokslutet materiellt, med avseende på innebörden av de olika posterna. Bokslutet bör därför, alltefter elevernas mognad och praktiska erfarenhet, analyseras och diskuteras: hur redovisningen sker av företagets kostnader och omsättning, vad bokslutet säger om företagets finansiering och likviditet m. m. I anslutning till bokslutet såsom redovisning för en gången period bör också något beröras dess betydelse för företagets framtidsplanering, budgeteringen. Givetvis kan det på detta stadium ej bli fråga om att diskutera budgeteringsteknik; det väsentliga är att eleverna förs in i hithörande tankegångar. Kortperiodiska resultatberäkningar torde på detta stadium i regel böra inskränkas till omslutnings- och saidobalanser. Alltefter sitt innehåll och syfte kan övningsuppgifterna utföras som teoretiska övningar, t. ex. på T-konton, i schematiska uppställningar eller med tillämpning av annan ur pedagogisk synpunkt säskilt tillrättalagd noteringsmetod, som dagboksnoteringar eller som mera fullständiga övningar i inventariebok, dagbok, huvudbok, reskontra, lagerbok etc. I större uppgifter av sistnämnda art bör de möjligheter utnyttjas, som sådana uppgifter erbjuder till övning i kontrollarbeten, avseende överföringar och avstämningar mellan olika böcker (avprickning, kollationering) m. m. dylikt. Olika typer av böcker bör förekomma: av dagböcker främst odelad och på olika sätt delad kolumndagbok; de allmänt förekommande hjälpböckerna i olika utformning: reskontra, lagerbok, förfallobok samt något system för avlöningsoch källskattebokföring, de båda sistnämnda lämpligen som genomskriftsmetoder, huvudböcker traditionellt uppställda med debet- och kreditsida, kolumnhuvudböcker; genom någon uppgift med genomskriftsbokföring för dagbok, reskontra och huvudbok bör eleverna även få exempel på specificerad huvudbok. Maskinbokföring torde i flertalet skolor tillsvidare endast kunna demonstreras. I de längre kontorskurserna kan principerna för hålkortsredovisning beröras. Inom bokföringsundervisningen kan två huvudriktningar särskiljas. En-

183 ligt den ena skall undervisningen göras så »praktisk» och konkret som möjligt: övningarna utförs huvudsakligen i form av noteringar i dagbok och njälpböcker, varpå följer överföring till huvudbok, upprättande av inventarium och balansräkning samt bokslut. Affärshändelserna diskuteras främst med hänsyn till noteringarna i dagboken. — Enligt den andra metoden är analysen av affärshändelserna såsom poster i huvudboken, deras inverkan på det slutliga resultatet, det väsentliga. I sistnämnda fall dominerar övningar på T-konton eller dylikt. Å ena sidan blir undervisningen därvid mer principiell men å andra sidan också risken för abstraktion större än i det förra fallet. Enligt kommitténs uppfattning bör »praktiska» och »teoretiska» uppgifter på lämpligt sätt växla. Bokföringsundervisningen måste läggas så, att dess praktiska utformning för eleverna alltid framstår som en tillämpning av de grundläggande principerna. Väsentligt är, att läraren för sig själv klargör, vad han genom en viss uppgift särskilt vill lära eleverna, och sedan till omfattning och allmän uppläggning ulformar uppgiften därefter. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis av vikt, att eleverna inte har alltför mycket nytt att samtidigt söka koncentrera sin uppmärksamhet på. Bokföringen är ett ämne, som erbjuder stora möjligheter till en omväxlande och stimulerande undervisning. Detta gäller redan ett tidigt stadium av undervisningen och inom alla kurstyper. Bokföringens karaktär av »praktiskt» ämne med mycket manuellt arbete, vars utförande dock grundar sig på förståelse av teoretiska principiella sammanhang, gör att uppgifter av sinsemellan olika typ, omfattning och konstruktion med fördel kan användas. Det blir därigenom möjligt att genomföra undervisningen omväxlande som klassundervisning, grupparbete och individuellt arbete, vilket i sin tur väsentligt underlättar en differentiering av undervisningen inom en kurs med ett i olika avseenden heterogent elevmaterial. En svårighet, som i bokföringsundervisningen kanske gör sig mera kännbar än i andra ämnen, gäller hur undervisningen skall kunna konkretiseras, främst hur primärmaterialet och dettas samband med bokföringen skall kunna åskådliggöras. Det är givet, att först den praktiska erfarenheten kan ge eleverna den erforderliga bakgrunden till bokföringen. I detta avseende bereder deltidskurserna och kurserna med växelutbildning stora möjligheter, om skolans undervisning på lämpligt sätt samordnas med elevernas praktiska arbete (jämför s. 155). För de elever, som helt saknar föregående praktik och inte heller kan beräknas jämsides med sin skolgång förvärva sådan av värde för bokföringen, erbjuder den s. k. verifikationsbokföringen en god hjälp härvidlag. Den anordnas så, att uppgifterna (affärshändelserna) i stället för att anges i särskild text (jämför handelsräkningens »tal») måste läsas ut ur verkliga eller konstruerade verifikationer (fakturor, räkningar, växlar, kvittenser, postgiroblanketter m. m . ) . Uppgifter av detta slag bör förekomma inom varje kursform och sammansättas med hänsyn till det särskilda utbildningsmålet för varje kurs. Det synes lämpligt, att för detta ändamål särskilda uppgifter reserveras, till vilka användningen av

184 olika slags verifikationer i huvudsak koncentreras. Dessa verifikationer bör vara såväl »ankommande» som »avgående». Om användandet av verifikationer i huvudsak sammanförs i särskilda uppgifter, vinnes också, dels att eleverna får en klarare uppfattning av verifikationerna som grundval för bokföringen, än om dessa endast i enstaka exemplar och mer eller mindre sporadiskt strös in i undervisningen, dels att verifikationerna kan registreras och i övrigt behandlas efter mer kontorsmässiga principer än skolans bokföringsarbete i regel medger. Det sagda utesluter givetvis ej, att affärshandlingar av olika slag demonstreras och även utskrivs också i samband med bokföringsövningar av annan, mera traditionell typ, i den mån så är lämpligt för att innebörden av de bokförda affärshändelserna skall kunna bättre klargöras. Här bör också framhållas vikten av att studiebesöken utnyttjas inte bara för att eleverna skall lära känna det praktiska arbetets yttre ram utan även och främst för att eleverna skall få ett begrepp om företagets inre arbete. Det torde inte vara omöjligt att få till stånd överenskommelser med affärsföretag om besök i och för specialstudier av respektive företags bokföring i allmänhet eller av vissa specificerade bokföringstransaktioner, vilka studiebesök kan ingå i planen för en kurs år efter år och anordnas i samband med att ifrågakommande avsnitt av ämnet genomgås. Lämpliga studieobjekt kan vara t. ex. företagets avlöningsbokföring och orderrutin (se även s. 185). Beträffande undervisningen i kontorsgöromål hänvisas i övrigt till vad kommittén anför under rubriken Praktiska arbetsövningar på s. 208. Självdeklaration bör genomgås dels för löntagare, dels för några olika typer av affärsföretag. Åtminstone några uppgifter bör även ge anledning att behandla deklaration av inkomst av fastighet (i rörelse och utom rörelse). I regel konstrueras dessa uppgifter lämpligen som självständiga, för deklaration speciellt tillrättalagda exempel. Det är även av värde, att de någon gång anknyts till bokföringsövningar. I samband med deklarationsövningarna genomgås de för enskilda personer och för affärsföretag viktigaste bestämmelserna i skatteförfattningarna. På grundval av upprättade deklarationer beräknas slutlig skatt. Undervisningen i självdeklaration får icke drivas som ett isolerat läromoment. Den måste åsyfta att för eleverna klargöra det inbördes förhållandet mellan bokföringen och deklarationen. Rätt bedriven är undervisningen i självdeklaration ett utmärkt medel att lära eleverna förstå bokföringens principer. (Affärsföretagets driftskalkylation på grundval av bokföringen och andra uppgifter behandlas i ämnet handelslära.) Eleverna måste i bokföringsundervisningen bibringas en god kännedom om bokföringslagens bestämmelser. I de längre kurserna bör även aktiebolagslagens föreskrifter med avseende på uppställandet av balansräkningar och vinst- och förlusträkningar, avsättning till reservfond samt värdering av tillgångar genomgås. Givetvis bör genomgången av lagbestämmel-

185 serna anknytas till därför lämpliga arbetsuppgifter. Där sådana kan vara svåra att tillräckligt konkret åstadkomma inom skolans ram (t. ex. beträffande allegatbokföring, kassaapparatens inordnande i bokföringen m. m. dylikt) bör studiebesök utnyttjas för att få sådana frågor belysta. Det är ur alla synpunkter av största betydelse, att eleverna tränas att utföra bokföringsarbetet på ett formellt tillfredsställande sätt: det skall göras snyggt, ordentligt och redigt, med iakttagande av lagföreskrifter och i enlighet med god praxis. Övningsuppgifterna bör därför genomföras på det sätt, som med hänsyn till uppgiftens art och pedagogiska ändamål samt skolundervisningens resurser kan anses närmast ansluta sig till god praxis. Detta innebär bland annat, att lösningarna i princip bör utföras med bläck. I varje fall bör detta gälla för övningar i räkenskapsböcker, eftersom i dessa en formell verklighetstrohet eftersträvas. Givetvis innebär inte detta krav på formellt fullgott utförande, att bokföringsundervisningen skulle få reduceras till enbart något slags välskrivningsövningar. Men för eleverna på detta utbildningsstadium är denna sida av undervisningen med hänsyn till elevernas blivande praktiska sysselsättningar och som ett led i den personliga fostran så viktig, att den måste ägnas den omsorg och tid, som fordras för att hos eleverna skapa en rutinmässig vana att vårda sig om det formella utförandet av uppgifterna. Den bättre överblick av sitt arbete, som eleverna härigenom får, gör att bokföringsundervisningens teoretiskt-principiella sida ingalunda behöver förlora på att den formella sidan tillmätes stor betydelse. Vad som sagts om det formella utförandet gäller i princip även om vad som inledningsvis nämnts om behovet av att undervisningen inriktas på primärmaterial och grundnoteringar. Även studiet av primärmaterialet skall syfta till att lära eleverna förstå redovisningens principer och uppgifter och måste systematiskt inordnas i lärogången. Kommittén har i kap. 18 framhållit nödvändigheten av att materiel och anvisningar för denna undervisning åstadkommes genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg. Ettåriga handelskurser

för

kontorsarbete

Så som ämnets innehåll i det föregående skisserats, gäller det n ä r m a s t ettåriga kurser för kontorsarbete, i vilka bokföringen är ett huvudämne. Inom dessa kurser har samläsning beräknats kunna ske mellan elever med realexamenskompetens och elever med lägre förutbildning; eleverna får ju i båda fallen förutsättas vara nybörjare i ämnet. Om så synes önskvärt, kan en viss differentiering utan svårighet åstadkommas inom ramen för den gemensamma kursfördelningen. Ettåriga kurser för detaljhandelsarbete och detaljhandelskurser med växelutbildning

tvååriga

Redan det förhållandet, att timantalet i dessa kurser är lägre än i kontorskurserna, nödvändiggör att stoffet här begränsas. Dessutom bör givetvis liksom i övriga ämnen undervisningen koncentreras på detaljhandelns

186 speciella förhållanden, som i stället kan behandlas mera ingående och detaljerat. I kurser med växelutbildning bör uppgifterna i möjligaste m å n avse förhållandena inom elevernas bransch (er). I första hand bör eleverna göras förtrogna med de sidor av en detaljaffärs räkenskaper, som direkt sammanhänger med butiksarbetet. Sålunda bör grundligt behandlas kassaapparaten i dess samband med och utnyttjande för bokföringen, likaså redovisningen av kreditförsäljning, presentkort, varuuthyrning, återbäring, olika former av varukontroll m. m., allt i dess relation till bokföringen. Detta gäller främst eleverna i D 1 , vilka saknar praktik. I D 1 Prakt har emellertid eleverna minst ett års praktisk erfarenhet av butiksarbete. De kan beräknas därunder ha kommit i kontakt även med praktikföretagets bokföring, åtminstone i vad den avser redovisningen av det direkta butiksarbetet. Undervisningen om den löpande redovisningen i butiken och dess samband med dagboksnoteringarna torde därför ej behöva bereda dessa elever några större svårigheter. Förhållandevis mera tid bör därför i denna kurs (D 1 P r a k t ) kunna ägnas åt uppgifter, som avser bokslut, självdeklaration och dylikt. Åtskilligt av vad som här nämnts hör till »butiksarbetet» och behandlas därför också dels i ämnet handelslära, dels i praktiskt butiks- och försäljningsarbete. I handelsläran gäller det principerna, i praktiskt butiks- och försäljningsarbete det praktiska arbetets utförande, i bokföringen en ekonomisk analys av nämnda transaktioner och deras inverkan på resultatet av rörelsen. I detaljhandelskurserna bör någon form av filialredovisning genomgås. Uppgifterna bör även åskådliggöra, h u r redovisningen kan utformas olika alltefter företagets storlek. Kreditförsäljning och kreditinköp behandlas i regel enligt den s. k. kontantprincipen, varmed här förstås, att bokföring på huvudbokskonto av inköp och försäljning sker först i samband med likvidens erläggande, varför vid bokslutet erfordras vissa korrigeringsåtgärder. Terminskurs för kontorsarbete: korrespondenslinjen, föringslinjen; terminskurs för detaljhandelsarbete; årig detaljhandelskurs med växelutbildning

bokett-

I terminskurserna för kontorsarbete, måste ämnet behandlas högst olika på korrespondens- och på bokföringslinjen. Det omfattar på korrespondenslinjen cirka 68 timmar, på bokföringslinjen åter cirka 187 timmar, d. v. s. mer än i ettårskursen för detaljhandelsarbete och endast cirka 20 timmar mindre än i ettårskurserna för kontorsarbete. På korrespondenslinjen torde man få nöja sig med att åskådliggöra bokföringen främst i de avseenden, som närmast har att göra med korrespondensen, d. v. s. debiteringar och krediteringar av personkonton i samband ined fakturor, likvider, rabatter, växlar, checker etc. Några översiktliga bokslutsuppgifter bör dock även lösas. Inte minst i denna kurs bör övningar ske i läsning och studium, analys av vissa bokföringsdetaljer: kundkonton med avseende på kundens sätt att sköta sina affärer, lagerredovisning m. m.

187 Samtidigt måste givetvis undervisningen läggas så, att eleverna får erforderlig inblick i bokföringen som sammanhängande system, den får inte plottras sönder på en mängd sinsemellan ej sammanhängande detaljer, principerna för den dubbla bokföringen måste även i denna kurs vara det väsentliga. Bokföringslinjens bokföringsundervisning torde med hänsyn till timantalet och elevernas ålder samt tidigare praktik kunna i stort sett innehålla detsamma som de ettåriga kontorskurserna. Dessa åsyftar emellertid en allmänt grundläggande utbildning på tämligen vid bas. Terminskursen skall i högre grad direkt utbilda för arbete inom den löpande redovisningen: kassatjänst, specialiserat sifferarbete, statistik, avlöningsbokföring, reskontraföring, lagerbokföring m. m. Utbildningen bör därför i ännu högre grad än i de ettåriga kontorskurserna betona det löpande redovisningsarbetets praktiska och organisatoriska sidor. I terminskursen för detaljhandelsarbete har bokföringen enligt kommitténs förslag samma omfattning som i kontorskursernas korrespondenslinje, d. v. s. cirka 68 timmar. Liksom i ettårskurserna för detaljhandelsarbete bör undervisningen i första hand inriktas på den löpande bokföringen. I princip gäller beträffande terminskursen för detalj handelsarbete vad ovan sagts om undervisningen i D 1 Prakt. Yrkeskurserna I yrkeskurserna är bokföringen sammanslagen med handelsräkningen till ett ämne. Av det timantal, som anslagits för detta, torde ungefär 2/3 kunna beräknas för bokföringen och 1/3 för handelsräkningen. För bokföringen gör detta i kontorskursen (yk) cirka 128, i detaljhandelskursen (yd) cirka 85 och i den odifferentierade kursen (ya) cirka 96 timmar. Generellt gäller beträffande yrkeskursernas bokföringsundervisning, att den bör koncentreras på det löpande bokföringsarbetet i enlighet med vad kommittén i det föregående anfört. Därvid bör utnyttjas de erfarenheter flertalet av eleverna på sina arbetsplatser gör, särskilt i fråga om att förvärva kännedom om primärmaterial av olika slag. Samtidigt är det emellertid nödvändigt, att eleverna får en helhetsbild av vart bokföringsarbetet syftar, av dess principer och allmänna organisation. Kommittén hänvisar till vad som tidigare i detta kapitel sagts angående samarbetet mellan skolan och elevernas arbetsplatser (s. 155). I fråga om skillnaderna mellan kontors- och detaljhandelskurserna gäller i princip vad som därom anförts beträffande ettårs- och terminskurserna. 2. Mål Undervisningen i bokföring har till uppgift att bibringa eleverna de insikter och färdigheter i bokföring, som fordras för att de efter förvärvad praktisk erfarenhet skall kunna i huvudsak självständigt utföra sådana enklare bokföringsgöromål, som allmänt förekommer inom de yrkesområden utbildningen avser.

188 3. Kurs Ettåriga

handelskurser

för kontorsarbete

(ca 210 tim.)

K'Real, K1

Bokföringens uppgifter och grundprinciper. Bokföringslagens föreskrifter; praxis. Något om enkel bokföring. Den dubbla bokföringens grundprinciper och terminologi. Övningar: konterings- och bokslutsövningar på huvudbokskonton (Tkonton) på grundval av enklare, sammanfattat räkenskapsmaterial. Bokföringens primärmaterial och innehåll. Bokföringslagens föreskrifter; praxis. Verifikationer och andra allegat. Löpande bokföring: grundnoteringar i dagbok på grundval av affärshändelser, som allmänt förekommer inom detalj- och partihandel samt mindre industri-, transport- m. fl. företag. Övningar: kortare övningar i förandet av dagbok, därav någon övning med verifikationsmaterial. Bokslut: inventariet; värdering enligt bokförings- och aktiebolagslagarna av olika slags anläggnings- och omsättningstillgångar; avskrivning, nedskrivning av fordringar; något om redovisning av resultat och eget kapital i olika företagsformer: enskild firma, handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening. ö v n i n g a r : bokslutsövningar på T-konton eller i bokslutstablåer. Bokföringens praktiska organisation. Bokföringslagens föreskrifter; praxis. Inventariebok: inventarium och balansräkning; inventariespecifikationer. Dagbok: odelad dagbok; uppdelning av dagbok på kassabok och memorial, kassabok, inköpsbok och försäljningsbok etc; kassaspecifikationer, omkostnadslitterering; dagbok och huvudbok i förening (»amerikansk journal»). Huvudbok: dess uppgift; kontoplaner för detaljhandels- och partihandelsföretag samt för mindre industriföretag; olika kontotyper; omslutnings- och saldobalanser. Hjälpböcker: reskontra, växelbok, förfallobok, lagerbok, omkostnads- och lönefördelningsböcker m. m. Sambandet mellan räkenskapsböckerna: böckernas uppläggande; förhållandet mellan inventarieboken, reskontran och huvudboken m. m.; överföring till huvudboken direkt från verifikationsmaterial och från dagboken (något om »journalisering»); avstämnings- och andra kontrollarbeten. Genomskriftsbokföring och något om maskinbokföring. Den löpande bokföringens anpassning efter rörelsens storlek och a r t : detalj- och partihandel; mindre industriföretag.

189 Bokslutets teknik: bokslutstablåer, bokslutets införande i huvudboken, böckernas avslutande; kontoplaner. Övningar: utförligare uppgifter, omfattande inventariebok, dagbok, hjälpböcker och huvudbok för detalj- och partihandel och ev. även mindre industriföretag; någon av uppgifterna skall bygga på ett föreliggande verifikationsmaterial; uppgifterna planläggs så, att de visar olika utformning avdagbok, hjälpböcker och huvudbok m. m. Skatteteknik. De för enskilda personer och för affärsföretag viktigaste bestämmelserna i gällande skatteförfattningar. Övningar: upprättande av självdeklarationer för löntagare, rörelse och fastighet; beträffande rörelse och fastighet skall övningarna i regel grunda sig på för detta ändamål särskilt uppgjorda räkenskapsutdrag (vinst- och förlust- samt balanskonton) men kan även anslutas till därför lämpade bokföringsuppgifter. I samtliga övningsuppgifter ägnas synnerlig uppmärksamhet åt det formella utförandet. Ettåriga kurser för detaljhandelsarbete handelskurser med växelutbildning

och tvååriga detalj(ca 140 tim.)

D'Prakt, DSD'V

Planen ansluter sig i princip till den, som föreslagits för K'Real och K1. Dock begränsas lärostoffet till att avse detaljhandelns räkenskapsfrågor. Särskilt beaktas de för detaljhandeln speciella förhållandena med avseende på redovisningen av kredittransaktioner (»kontantprincipen») och över huvud taget de bokföringsåtgärder, som direkt sammanhänger med butiksarbetet. Dessutom bör redovisning i filialföretag genomgås. Ettårig delvis differentierad handelskurs handelsarbete (ca 175 tim.)

för kontors-

och

detaljA1

I princip samma plan som för K'Real och K1. Kursen koncentreras dock till varuhandeln och disponeras med avseende på såväl lärostoff som övningar så, att erforderlig differentiering på kontors- och detaljhandelsarbete sker. Terminskurs 68 tim.)

för kontorsarbete,

korrespondenslinjen

(ca K'Korr

Översiktlig framställning av den dubbla bokföringens uppgifter och grundprinciper. Enkla konterings- och bokslutsövningar på T-konton. Verifikationer och allegat. Grundnoteringar i dagbok på grundval av affärshändelser, som allmänt förekommer i handelsföretag och främst avser debiteringar och krediteringar av personkonton i samband med fakturor, likvider, rabatter, returer, växlar, checker etc. Några korta övningar i ett par olika dagbokstyper, därav någon övning med verifikationsmaterial.

190 Bokslut: värdering av fordringar och andra tillgångar; några enklare bokslutsövningar på T-konton eller i bokslutstablå. Bokföringens praktiska organisation: Det väsentliga i bokföringslagens föreskrifter. En sammanfattande översikt av bokföringens organisation: inventarieboken, dagboken, huvudboken, hjälpböcker; sambandet mellan rä^ kenskapsböckerna. De delar av organisationen, som har att göra med de personliga avräkningarna — reskontra, växelbok, förfallobok — behandlas särskilt utförligt. Någon utförligare uppgift i räkenskapsböcker, som åskådliggör det väsentliga i bokföringsarbetets organisation. I samtliga övningsuppgifter ägnas synnerlig uppmärksamhet åt det formella utförandet. Terminskurs för kontorsarbete, bokföringslinjen (ca 187 .. v K'Bokf tim.) 1 stort sett lika med planen för K'Real och K1, dock med särskild vikt vid olika sidor av den löpande bokföringens praktiska organisation. Terminskurs för detaljhandelsarbete (ca 68 tim.) och detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 70 tim.)

ettårig D', D J V

I princip lika med D'Prakt. vk Yrkeskurs för kontorsarbete (ca 128 tim.) Översiktlig framställning av den dubbla bokföringens uppgifter och principer jämte övningar till belysande av kontoredovisningen. Bokföringslagens bestämmelser, särskilt i vad de gäller bokföringens formella utförande. Verifikationer och allegat. Kortare övningar med grundnoteringar i olika typer av dagbok på grundval av affärshändelser, som allmänt förekommer inom handeln; av dessa övningar skall någon bygga på föreliggande verifikationsmaterial. Bokföringens praktiska organisation, åskådliggjord genom ett par uppgifter, omfattande inventariebok, dagbok, hjälpböcker och huvudbok. En av dessa uppgifter kan eventuellt utformas som genomskriftsbokföring. Bokslutsövningar på T-konton eller i bokslutstablåer. I samband därmed det viktigaste om värdering av olika slags tillgångar, något om redovisning av resultat och eget kapital i olika företagsformer. Upprättande av självdeklarationer för rörelse och i anslutning därtill genomgång av de viktigaste bestämmelserna i gällande skatteförfattningar.

I samtliga övningsuppgifter ägnas synnerlig uppmärksamhet åt det formella utförandet. Yrkeskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 85 tim.)

yd

Översiktlig framställning av den dubbla bokföringens uppgifter och principer jämte övningar till belysande av kontoredovisningen.

191 Bokföringslagens viktigare bestämmelser, särskilt i vad de gäller bokföringens formella utförande. Övningar med grundnoteringar i dagbok av för detaljhandeln lämplig utformning; av övningarna skall någon bygga på föreliggande enkelt verifikationsmaterial. Bokföringens praktiska organisation i en detaljaffär, åskådliggjord genom någon uppgift, omfattande inventariebok, dagbok, eventuellt med dagboksspecifikationer, hjälpböcker, huvudbok. Bokslutsövningar på T-konton eller i bokslutstablåer; i samband därmed det viktigaste om värdering av tillgångar, särskilt varulager och fordringar. I samtliga övningar beaktas de för detaljhandeln speciella förhållandena med avseende på redovisning av kredittransaktioner (»kontantprincipen») m. m. Upprättande av några enkla självdeklarationer för mindre detaljhandelsföretag. I samtliga övningsuppgifter ägnas synnerlig uppmärksamhet åt det formella utförandet. Odifferentierad yrkeskurs arbete (ca 96 tim.)

för kontors-

och

detaljhandelsya

I huvudsak lika med yd; dock bör övningar och uppgifter väljas så, att de även åskådliggör inom partihandeln gängse principer för bokföring av köp och försäljning på kredit, varulikvider och därmed sammanhörande affärshändelser.

E. Handelsräkning 1. Allmänna synpunkter Erfarenheten synes visa, att i de arbetsfunktioner, som inom handeln tilldelas de yngre anställda, endast i mycket sällsynta fall några anspråk ställes på matematiska kunskaper utöver aritmetiken. Som grund för handelsskolornas undervisning i handelsräkning räcker därför de matematikkunskaper, som eleverna bör ha förvärvat i den allmänna skolan. Detta hindrar ej, att repetition kan behövas. Den lägre handelsundervisningens uppgift blir att uppöva elevernas mekaniska räkneskicklighet — säkerhet och snabbhet i nu nämnd ordning — att lära dem räknemetoder, lämpade för räknearbeten, som allmänt förekommer inom handeln och närliggande yrkesområden, att ge dem principer för lösandet av problem av inom handeln och närliggande områden gängse art, samt icke minst att utveckla vad som skulle kunna kallas elevernas kalkylatoriska sinne. Indirekt ger handelsräkningen även en saklig undervisning i de frågor, som räkneexemplen avser, dels genom att överhuvudtaget aktualisera stoff och problemställningar, dels genom att siffermässigt belysa och konkretisera sammanhang och förhållanden inom handeln.

192 Uppövande

av räkneskicklighelen,

räknemetoder

Den rent mekaniska räkningen bör övas systematiskt under hela kurstiden och ej endast i den mån genomgången av ämnet i övrigt ger direkt anledning därtill. Huvudräkning, d. v. s. räkning utan något egentligt skrivarbete, utgör den väsentliga formen för denna träning. Svenska arbetsgivareföreningens och Svenska industritjänstemannaförbundets utbildningskommitté framhåller i sitt arbete Industrin och kontoristutbildningen (1948) särskilt säkerhetsövningar i addition som nödvändiga. Inom detaljhandelsarbetet är också säkerhet i multiplikation av största betydelse. Kommittén anser sig böra i detta sammanhang peka på betydelsen av att eleverna lär sig att iaktta grundläggande råkneordningsregler av rent formell art: tydliga siffror (se Välskrivning s. 231); siffror av samma värde rakt under varandra vid addition och subtraktion; tydliga och riktiga sortbeteckningar; bråkstreck, likhetstecken, plus- och minustecken i jämnhöjd etc. övningsexemplen skall ställas upp på ett sätt, som är ändamålsenligt med hänsyn till uppgiftens art. Uppgifterna bör ej endast betraktas som »tal», där det gäller att räkna ut ett »svar». I lämpliga sammanhang bör de ges som verifikationsuppgifter i stället för som »tal» och sålunda grundas på konkret primärmaterial. Detta kan ske vid växeldiskonteringar, kalkyler ni. m. Uppställningarna skall klargöra tankegången vid lösandet av ett problem och bör därför i lämplig utsträckning innehålla förklarande text. I praktiken görs de uträkningar, som hör till problemlösningarna, ofta på maskin och finns då i regel ej med i den skriftliga redogörelsen för h u r problemet lösts. I skolan är det av pedagogiska skäl i regel önskvärt, att även dessa uträkningar åtminstone för kortare tid bevaras. Men de bör i så fall hållas skilda från den egentliga problemlösningen. Eleverna skall vänjas vid att göra uträkningar och preliminära anteckningar på särskilda kladdblock, ej i böckerna, på läskpapper e. d. De vanliga skriv- och räkneböckerna bör åtminstone i viss utsträckning ersättas av mer kontorsmässig materiel. Av bland annat kostnadsskäl torde det vara svårt att avvara räkneböckerna helt. Men i princip bör man även i handelsräkningen sträva efter att mera begagna sådan materiel, som eleverna k a n beräknas komma att få använda och syssla med i praktiken. Till räknefärdigheten kan även hänföras den matematiska omdömesförmågan: att avgöra, om ett räkneresultat är rimligt, att genom överslagsberäkning utan fullständiga uträkningar ange ett resultat, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall är tillräckligt noggrant. Beräkningar av detta slag har fått ökad betydelse i och med att maskinräkningen blivit allt vanligare, övningarna bör bedrivas systematiskt, så att eleverna får klart för sig, h u r långt förenklingar och avrundningar i olika fall kan tillgripas utan att tillförlitligheten hos resultatet blir i högre grad lidande därpå. Beträffande användningen av ekvationer

inom handelsräkningen råder

193 delade meningar bland handelslärarna. En del lärare anser sålunda, att ekvationer är obehövliga och till och med ej önskvärda i handelsskolornas undervisning. Som skäl för denna uppfattning brukar främst åberopas följande omständigheter: räkning med ekvationer tillämpas endast i obetydlig utsträckning i affärspraxis, numera sannolikt bland annat av den anledningen, att den ej i önskvärd grad kan anpassas till användningen av räknemaskiner; ekvationsräkning k a n vidare överhuvudtaget komma i fråga endast för vissa slags problem; slutligen visar erfarenheten, att problemlösning med ekvationer lätt leder till ett rent mekaniskt räknande utan djupare förståelse för problemens matematiska och sakliga innebörd. Andra lärare åter menar, att ekvationsläran erbjuder en smidig och enhetlig logisk räknemetod, som bör tillämpas i största möjliga utsträckning, i varje fall, när eleverna tidigare inhämtat grunderna. Enighet torde sålunda i huvudsak r å d a om att någon elementär, rent grundläggande undervisning i ekvationslära ej bör ingå i yrkesskolornas handelsundervisning. I folkskolan har ekvationslära hittills ej varit obligatoriskt kursmoment. Enligt de från och med läsåret 1954/55 gällande tim- och kursplanerna för sjuårig folkskola skall emellertid i sjätte klassen »ekvationer av enklaste slag» och i sjunde klassen »enkla sifferekvationer med en obekant jämte tillämpningar» genomgås. Förutsättningarna för att ekvationer skall kunna användas även i handelsundervisning, som bygger på folkskolans kunskapsmått, har såtillvida blivit större än tidigare. Kommitténs uppfattning i denna fråga kan i korthet anges vara följande. Otvivelaktigt torde eleverna endast i mycket sällsynta undantagsfall komma att i sin framtida yrkesutövning ställas inför räkneuppgifter, som för sin lösning kräver ekvationer. Det finns såtillvida knappast anledning att i yrkesskolornas undervisning i handelsräkning ta upp ekvationslära som särskilt kursmoment. Som metod erbjuder emellertid ekvationsräkningen i många fall stora fördelar. I den mån eleverna, eventuellt efter skälig repetition av tidigare läst kurs, förvärvat erforderlig säkerhet i metoden, bör den därför kunna användas även inom yrkesskolornas handelsundervisning i sådana sammanhang, där så kan anses fördelaktigt. Vad här anförts om ekvationer i allmänhet gäller i huvudsak även beträffande den speciella form därav, som kallas kedjeräkning. I och för sig torde denna metod kunna undvaras inom handelsräkningen. I all räkning föreligger en risk för att eleverna tillägnar sig en metod med avseende på dess form utan att samtidigt verkligen förstå det logiska sammanhanget matematiskt och i sak. Denna risk torde emellertid vara särskilt stor i fråga om kedjeräkning och överhuvudtaget ekvationer och måste följaktligen vid tillämpandet av dessa metoder noga beaktas. Kommittén vill i detta sammanhang påpeka, att de räknemetoder, som eleverna fått lära sig i den allmänna skolan och som tjänat ett huvudsakligen matematiskt-pedagogiskt syfte, ej alltid är lämpliga inom yrkesarbetet, där det ej endast gäller att nå ett för respektive ändamål tillräckligt nog13—537656

194 grant resultat utan även att göra detta tillgängligt så fort som möjligt. En av de pedagogiska svårigheterna i handelsräkning ligger just i att avväga det matematiskt-principiella mot det praktiskt-tekniska.

Räknehjälpmedel Räknearbetet i dagligt liv — det gäller inte enbart handeln och närliggande områden — synes kunna hänföras till i huvudsak två slag: exakta uträkningar, såsom i bokföringsarbete, fakturaarbete och olika slag av statistiska beräkningar m. m., samt överslagsberäkningar, t. ex. sådana som förekommer vid prisförhandlingar, inköp och uppgörande av förkalkyler. I förstnämnda fallet fordras absolut exakta uträkningar; maskiner bör användas. I sistnämnda fallet föreligger ej behov av absolut exakthet i uträkningarna, man behöver veta tendens och storleksordning; här kan man ofta reda sig utan räknemaskiner. Räknandet utan tekniska hjälpmedel har ej blivit överflödigt genom räknemaskinerna. Däremot har dessa skapat möjligheter att nå exakta resultat och därigenom indirekt höjt kraven även på mänskliga räkneprestationer. Även om räknemaskiner tas i bruk alltmer, blir man sålunda ej mindre beroende av personalens skicklighet i vanlig räkning. Räknemaskiner står ej till envars förfogande i varje ögonblick, de lämpar sig inte heller att användas i alla sammanhang. Redan av dessa anledningar måste mycket räknearbete utföras utan maskinell hjälp. Rimligheten av de resultat, som räknemaskiner ger, måste i viss mån bedömas genom överslagsberäkningar, som knappast ställer mindre krav på räkne- och omdömesförmågan än exakt mekanisk räkning. Ä andra sidan är det givet, att det i en yrkesutbildning för handel är av stor vikt, att eleverna får lära sig att snabbt och rationellt använda de maskinella hjälpmedlen. Av vad tidigare sagts är det emellertid även tydligt, att maskinräkningen i skolan ej bör påbörjas, förrän eleverna blivit någorlunda säkra i räkning utan hjälpmedel, som sålunda bör dominera. Räknemaskinerna bör användas främst i sådana sammanhang, där en viss rutinmässig träning kan erhållas: vid sortförvandlingar, beräkningar av kvantitet gånger å-pris och dylikt. Vid maskinräkningen bör läraren tillse, att förutom de rent grundläggande räkneoperationerna speciella arbetstempon alltefter maskinernas kapacitet tillräckligt demonstreras och övas. De anvisningar, som maskinfabrikanterna tillhandahåller, kan tjäna som vägledning. På additionsmaskiner med litet tangentbord och på multiplikationsmaskiner med tangentsystem bör fingersättning konsekvent tränas, så att arbetet kan ske snabbt och säkert. Eleverna bör lära sig att utan att lita till skrivna uppställningar göra en uträkning på maskin. När de har de principiella grunderna för lösande av ett visst slags problem klara för sig, bör de därför även söka utröna den för maskinräkning lämpligaste tankegången.

195 Räknestickan vinner utan tvivel alltmer insteg i arbetet inom handeln, främst för kalkylering och vid beräkningar av överslagsmässig art, där absolut exakthet ej åsyftas. Det synes lämpligt, att även den lägre handelsundervisningen liksom handelsgymnasierna tar upp dess användning på sitt program. Givetvis kan det endast bli fråga om de mest elementära användningsmöjligheterna. Vad som sagts om räknemaskinernas förhållande till räkning utan hjälpmedel gäller även i fråga om räknestickan. Till räknchjälpmedlen på kontor och i butiker hör olika slag av tabeller såsom allmänna räknetabeller, främst för multiplikation och division, räntetabeller m. m. Även med dessa bör handelsskolornas elever göras bekanta i undervisningen. Tabellernas konstruktion bör förklaras, så att eleverna ej endast skriver av deras uppgifter utan även någorlunda förstår, hur tabellerna konstruerats. Det kan för övrigt i flera sammanhang vara lämpligt att eleverna själva utarbetar egna specialtabeller, t. ex. vid räkning med engelska sorter. Sammanfattningsvis kan om räknchjälpmedlen sägas, att eleverna skall lära sig att begagna och utnyttja dem rationellt utan att dock bli beroende av dem. För undervisningen bör genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg utarbetas handledningar för lärarna. Undervisningsstoff Om den på s. 200 angivna målsättningen för handelsräkningen skall kunna förverkligas, måste ämnet i fråga om stoffval i ännu högre grad än för närvarande närmas till det praktiska affärslivet. Visserligen har under senare år en väsentlig förbättring i detta avseende ägt rum, en utveckling som helt överensstämmer med kommitténs synpunkter. Utvecklingen inom näringslivet kräver dock att de inom alla områden viktiga kostnads- och bärighetsproblemen — med beaktande av elevernas mognadsgrad — beredes ett större utrymme i undervisningen än för närvarande. Vidare bör övningsuppgifterna, såsom kommittén rekommenderat även beträffande bokföringen (s. 181), förutom från den egentliga handeln hämtas från med denna besläktade områden, till vilka elever kan beräknas gå efter avslutad handelskurs, t. ex. kontorsarbete inom industrin och hantverket. I den m å n undervisningen i ett handelsämne utmynnar i problemställningar, för vilkas lösande fordras räkneoperationer av ena eller andra slaget, är dessa problem att hänföra till »handelsräkning» i vidaste mening. Någon gräns mellan ämnet handelsräkning och övriga ämnen med avseende på uppgifternas sakinnehåll synes såtillvida knappast kunna dras. Skillnaden ligger i behandlingen av stoffet: sakämnet (t. ex. handelslära) ger de sakliga förutsättningarna, sammanhangen och problemställningarna, vilka i handelsräkningen utformas och löses matematiskt. (Att därvid indirekt även en sakundervisning ges, har redan ovan framhållits, se s. 191.) Principiellt kan sägas, att stoff för att hänföras till handelsräkning skall ge anledning till räkneträning och diskussion av matematisk metod; handelsräk-

196 ningen bör sålunda i princip ej tyngas av vidlyftiga icke-matematiska sakförklaringar. Denna synpunkt är aktuell särskilt beträffande förhållandet mellan handelsräkningen och handelsläran, t. ex. i fråga om lönsamhetsproblem (se s. 197). I fråga om de olika huvudområdena av ämnet må följande anmärkningar göras. Mynt-, mått- och viktreduktioner. — Engelska sorter bör ej ägnas alltför mycken tid. Det väsentliga beträffande dessa torde vara, dels att eleverna lär sig enhetliga principer för räkning med icke dekadiska sorter, dels att exemplen anknyter till det slags arbetsuppgifter, som kan komma att tämligen snart möta eleverna i praktiken, såsom omräkning av priser och rabatter, vikt- och mängduppgifter i offerter och fakturor. I fråga om lämpliga omvandlingsmetoder hänvisas till de synpunkter kommittén i det föregående (s. 194) anfört om betydelsen av att i möjligaste mån sådana metoder användes, som även lämpar sig för maskinräkning. Procenträkning. — Procenträkningen intar en central plats inom handeln och bör därför också inom undervisningen i handelsräkning beredas erforderligt utrymme. Det bör emellertid påpekas, att den procenträkning, som erfordras för att lösa det praktiska affärslivets vardagsproblem, i allmänhet torde vara betydligt mindre invecklad än i åtskilliga av de i pedagogiskt syfte konstruerade exempel, som fortfarande finnes i en del läroböcker. Inte minst i fråga om procenträkningen är det nödvändigt, att undervisningen koncentreras till de enkla grundläggande förhållandena: a % av b, c i % av d, ökning och minskning i % av ursprungligt belopp, samt de gängse beräkningarna av det inbördes förhållandet mellan fakturapris, inköpspris, bruttovinst, omkostnadspålägg, rabatt och försäljningspris. — Till denna grupp av problem torde även kunna hänföras exempel på avlöningsräkning. Ränte- och diskont räkning. — Detta område tycks eleverna åtminstone formellt behärska tämligen väl. I handelsundervisningen kommer emellertid in nya moment och nya synpunkter, varjämte betydligt större vikt måste läggas vid att eleverna förstår problemens innebörd. I första hand övas beräkning av räntebeloppet, när kapital, tid och räntesats är kända. Av vikt är även lönsamhetsberäkningarna. Beräkning av tid och kapital har däremot mindre praktisk betydelse. I de fall, där ekvationer kan tillämpas, bereder visserligen dessa senare problem ej några svårigheter men motsvarar å andra sidan ej heller något större praktiskt behov. Sammansatt ränta kan på detta stadium endast räknas med hjälp av tabeller. Eleverna bör genom några enkla exempel göras förtrogna ined innebörden av begreppet sammansatt ränta. Växelräkningen bör inskränkas till att avse endast inrikes växlar. Diskontnotor, i vilka skall tillämpas speciella usancer för beräkning av tid, provisioner m. m., bör förekomma endast i undantagsfall. Kontokuranter kan i allmänhet förbigås liksom även beräkning av ge-

197 mensam förfallodag. För elever med realexamenskompetens erbjuder å andra sidan dylika uppgifter möjligheter att få förhållandet mellan de i ränteräkningen ingående faktorerna belyst ur för dem nya synpunkter. Dessa möjligheter bör tillvaratas, om än i begränsad omfattning. Detsamma gäller bankräkningar. Beträffande beräkning av obligationsränta se i det följande under Lönsamhetsproblem. Blandnings- och fördelningsräkning. — Detta område torde k u n n a skäras ned åtskilligt. De flesta läroböcker håller sig för övrigt på dessa områden i regel till ensidigt traditionella exempeltyper. Ytor och volymer. — Enklare yt- och rymdberäkningar torde komma att möta eleverna i deras arbete — särskilt inom detaljhandeln — varför dylika problem lämpligen behandlas i handelsräkningen. Exemplen bör avse praktiska tillämpningar. Den bevisande geometrin hör givetvis ej hemma i h a n delsskolorna. Varuräkning. — Matematiskt sett omfattar de problem, som b r u k a r sammanfattas under denna tämligen obestämda beteckning, en tillämpning av de metoder, som behandlats i tidigare ämnesavsnitt. Kommittén har i k u r s planerna upptagit problem, avseende fakturor och dylikt, inköpspriskalkyler och varulikvider. Lönsamhetsproblem. — Även om lönsamhetssynpunkten ej får begränsas till vissa exempeltyper utan bör anläggas så ofta därtill överhuvud ges lägenhet, torde vissa problem med särskilt skäl kunna sammanfattas i en grupp under ovanstående benämning, nämligen årskalkyler samt kreditoch lagringsproblem. I fråga om dessa måste beaktas, vad i det föregående (s. 195—196) sagts angående den olika behandlingen av problemen i handelsräkningen och handelsläran. Till denna grupp hör även problem, som avser kapitalinvesteringar och kapitalplaceringar i affärsföretag, fastigheter, värdepapper, särskilda åtgärder i fråga om finansiering, försäljningsplanering, reklam och dylikt. Uppgifterna bör även innefatta sådana kostnadsfaktorer som ränta och avskrivning på anläggningar. Beträffande kapitalplaceringar i värdepapper bör exemplen inte begränsas till uppgörande av sälj- och köpnotor utan avse en verklig jämförelse mellan kostnader och intäkter. Givetvis kan på detta elementära stadium endast ges mycket enkla problem av här åsyftade slag. Statistik. — Undervisningen i statistik torde på detta stadium ha försummats inom utbildningen för handel. Målet bör vara att ge eleverna ett begrepp om viktigare statistiska arbetsmetoder och redovisningssätt. Elevernas brist på matematisk kunskap begränsar i hög grad den matematiska behandlingen av ämnet. Lämpligast torde vara att eleverna i ett flertal uppgifter med stoff från handelslära, samhälls- och ekonomilära, ekonomisk geografi m. fl. ämnen får göra några enkla statistiska tabeller och diagram i olika former. Uppgifterna bör läggas så, att eleverna indirekt får ett visst begrepp om de statistiska metoderna.

198 De i det föregående givna synpunkterna på ämnets innehåll är helt allm ä n n a och avser ingen bestämd kursform. En avvägning av metoder och stoff måste inom de skilda kursformerna göras med hänsyn till elevernas förkunskaper samt kursernas utbildningsmål och längd. Ettårskurser Det har ovan sagts, att inom handelsräkningen knappast förekommer problem, som kräver, att eleverna har kunskaper i ekvationslära. Med avseende på uppgifternas art torde därför någon större skillnad ej behöva göras mellan kurser för elever med folkskoleutbildning och kurser, som bygger på realexamen eller motsvarande kunskapsmått. Å andra sidan har eleverna i sistnämnda kurser över huvud taget en bättre matematisk grund att bygga på, varför undervisningen där inom de områden, som är gemensamma för båda de nämnda kursformerna, bör kunna fördjupas och gå in på svårare problemställningar och även utvidgas till sådana områden, vilka ej bör ingå i kursen för elever med enbart folkskoleunderbyggnad. Kommittén föreslår för de ettåriga kontorskurserna 3 timmar handelsräkning per vecka. Även om timantalet ej lägger hinder i vägen för samläsning mellan k u r s för elever med realexamenskompetens och kurs för elever med folkskola som underbyggnad, har kommittén av skäl, som närmare anförts på s. 125, dock ej räknat med att samläsning normalt skall äga rum. I kursplanen synes därför ej heller hänsyn böra tas till denna eventualitet. Skulle sådan samläsning i något fall bli absolut ofrånkomlig, får givetvis inom ramen för den gemensamma undervisningen en differentiering ske så långt det är möjligt. Särskilt i fråga om procent-, ränte- och diskonträkning, blandnings- och fördelningsräkning, beräkning av ytor och volymer samt lönsamhetsberäkningar torde de elever, som har realexamenskompetens, k u n n a arbeta igenom sin kurs avsevärt snabbare och med bättre resultat än sina kamrater med lägre utbildning, varför också kursen inom dessa områden för förstnämnda elevkategori kan fördjupas och utvidgas. I detaljhandelskurserna bör uppgifterna till sitt innehåll inriktas på detaljhandelns förhållanden. Borsett från enklare exempel på omräkning från och till utländsk valuta torde räkning med utländska sorter ej behöva genomgås. Det direkta sambandet mellan butiks- och försäljningsarbetet å ena sidan och företagets ekonomi å den andra ger större möjligheter att konkretisera undervisningen i detaljhandelskurserna än i kontorskurserna. Lönsamhetsproblem, avseende olika praktiska åtgärder t. ex. i fråga om finansiering, försäljningsplanering, reklam och dylikt, får beträffande detaljhandeln för eleverna en påtagligare innebörd än inom kontorsarbetet. En fostran till kalkylatoriskt tänkande kan beräknas få en mera omedelbar effekt inom detalj handelsundervisningen än inom kontorskurserna. Särskilt gäller detta beträffande elever med praktisk yrkeserfarenhet ( D ' P r a k t ) . För den ettåriga delvis differentierade handelskursen (A 1 ) bör kursfördelningen närmast anknyta till den ettåriga detaljhandelskursen, med utökning av uppgifter, som avser engelska sorter.

199 Vad ovan sagts om detaljhandelsundervisningen i allmänhet gäller för kurserna med våxelutbildning i synnerhet. Där är ju möjligheterna att ge konkreta och till yrket anknytande exempel i alla avseenden större än i någon annan kursform. Timantalet är detsamma som i den ettåriga detaljhandelskursen, varför samma kursfördelning bör kunna tillämpas som för denna. Terminskurser I terminskursens korrespondenslinje intar handelsräkningen en underordnad plats. Ämnet har 2 timmar per vecka, d. v. s. totalt endast en tredjedel av den i ettårskurserna anslagna tiden. I anslutning till kursens allmänna utbildningsmål synes handelsräkningen böra inskränkas till att avse sådana områden av ämnet, som mera direkt sammanhänger med korrespondensarbetet, fakturaskrivningen och dylikt. Givetvis bör eleverna lära sig att använda räknemaskiner och tabeller. Sorträkningen bör även omfatta engelska mynt, mått och vikter. Procent-, ränte- och diskonträkningen genomgås med särskild hänsyn till dess tillämpning inom varuräkningen, såsom i fakturor, remissor m. m. Kursen torde även kunna rymma en kort översikt av elementär affärsstatistik. Terminskursens bokföringslinje har enligt kommitténs försiag ett timantal av 6 per vecka, d. v. s. totalt lika många timmar som en ettårskurs. Såväl med hänsyn härtill som även med tanke på utbildningsmålet synes den ettåriga kontorskursens (K 1 ) kursfördelning böra tillämpas. Förhållandevis större vikt bör i terminskursen läggas vid maskinräkning och statistik. Terminskursen för detaljhandelsarbete har 3 timmar handelsräkning per vecka, alltså sammanlagt hälften av ettårskursernas timantal. Ämnet blir liksom i kursen för korrespondens m. m. huvudsakligen kompletterande. I förhållande till ettårskurserna måste en beskärning av stoffet göras, främst på så sätt, att vissa områden behandlas tämligen utförligt, medan andra åter tas mera översiktligt. Till de viktiga ämnesavsnitten hör sortförvandling, allmän procenträkning, inköpspriskalkyler, varulikvider samt detaljhandelsstatistik. Dessutom måste stor vikt läggas vid träning i mekanisk räkning. Yrkeskurser I yrkeskurserna kan för handelsräkningen disponeras ungefär 1/3 av det för ämnet bokföring med handelsräkning anslagna antalet timmar, d. v. s. i yk 64, i yd 43 och i ya 48 timmar (jämför under Bokföring s. 187). Då den tid, som står till förfogande för handelsräkningen, sålunda är j ä m förelsevis ringa, måste undervisningen i alla tre kurserna koncentreras på de väsentliga läromomenten. I första hand skall elevernas räknesäkerhet och räkneskicklighet uppövas. Tillämpningsuppgifterna bör i huvudsak gälla problemställningar, som ligger inom ramen för elevernas yrkeserfarenhet eller i varje fall i andra ämnen — främst i bokföring och handelslära — behandlas i den omfattning, att eleverna har den sakkännedom, som är nödvändig för att de skall förstå problemens innebörd.

200 Även yrkeskursernas elever bör erhålla någon kännedom om de mest elementära statistiska begreppen. Som övningar ges uppgifter i uppgörande av enkla diagram, avseende t. ex. försäljningskvantiteter, dagskassor, utvecklingen av olika kostnadsposter. De allmänna synpunkter, som givits på undervisningen i maskinräkning, gäller även med avseende på yrkeskurserna. Eleverna i dessa har ofta, när de börjar yrkesskolan, i sitt yrkesarbete redan börjat begagna räknemaskiner. Den instruktion de erhåller på arbetsplatsen är i regel osystematisk och torde ofta även i övrigt vara tämligen bristfällig. Yrkeskursernas undervisning måste därför ta sikte på att bibringa dem riktiga och effektiva arbetsmetoder. I sina praktiska sysselsättningar har dessa elever i allmänhet goda träningsmöjligheter. Vad här sagts om maskinräkningen gäller givetvis i första hand kontorskursen (yk) och den odifferentierade yrkeskursen (ya). Även detaljhandelskursens (yd) elever bör emellertid lära sig grunderna i räkning med maskin. För differentieringen mellan kontors- och detaljhandelskurserna gäller i övrigt i princip de synpunkter, som kommittén anfört beträffande heltidskurserna.

2. Mål Undervisningen i handelsräkning har till uppgift att bibringa eleverna de insikter och färdigheter, som kräves för att de säkert och snabbt skall kunna utföra sådana räkneoperationer, som i allmänhet förekommer inom affärslivet. Eleverna skall även erhålla kännedom om och övning i att använda räknemaskiner, som allmänt användes på kontor. 3. Kurs Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med realexamenskompetens (ca 105 tim.)

K'Rcal

I erforderlig grad repetition och påbyggnad av realskolans kurs i matematik. Mekanisk räkning: Systematisk träning i huvudräkning. Överslagsberäkningar för uppövande av den matematiska omdömesförmågan. Metoder för prövning av rimligheten i erhållna resultat. Problem: Svenska sorter. Vanligare utländska mynt, mått och vikter (särskilt engelska). Procenträkning: allmän grundläggande procenträkning, gängse beräkningar av förbållandet mellan fakturapris, inköpspris, bruttovinst, omkostnadspålägg, rabatt och försäljningspris. Ränta och diskonto. Något om sammansatt ränta. Något om bankräkningar. Blandnings- och fördelningsräkning. Enkla praktiska planimetriska och rymdgeometriska problem. Varuräkning: fakturor, inköpspriskalkyler, varulikvider. Lönsamhetsberäkningar. Kapitalplaceringar. Produktkostnadsberäkningar.

201 Statistik: Elementära statistiska begrepp: aritmetiskt medium, medianer, indextal. Metoder för materialets hopbringande och bearbetning. Åskådliggörande av statistiska uppgifter genom diagram och kurvor. Räknehjälpmedel: Övningar på räknemaskiner, som allmänt förekommer i det löpande kontorsarbetet, allmänna räknetabeller, räntetabeller och dylikt. Grunderna för räkning med räknesticka. Ettårig handelskurs för kontorsarbete för elever med lägre förkunskaper än realexamen (ca 105 tim.)

jp

I erforderlig grad repetition och påbyggnad av i folkskolan genomgången kurs i aritmetik och eventuellt ekvationslära, med särskild tonvikt på räkning med hela tal och decimalbråk samt allmänna bråks förkortning re<mö ö ladetri. ' I övrigt i allt väsentligt lika med B^Real, dock med den reducering i uppgifternas svårighetsgrad, som betingas av elevernas mindre förkunskaper. Närmast bör beskärningen gå ut över bankräkningar, som helt kan förbigås, sammansatt ränta och lönsamhetsberäkningar. Ettårig delvis differentierad handelskurs detaljhandelsarbete (ca 105 tim.)

för kontors-

och Ai

1 I huvudsak lika med K , med beaktande av att med hänsyn till detaljhandelslinjens elever erforderlig uppmärksamhet ägnas de delar av ämnet, som är särskilt viktiga för detaljhandelsarbetet, främst varuräkning, sorträkning och procenträkning. Ettårig detaljhandelskurs praktik (ca 105 tim.)

för elever med minst

1 års D'Prakt

I huvudsak lika med K1. Dock lägges särskild vikt vid de för detaljhandeln speciellt betydelsefulla delarna av ämnet, i huvudräkningen främst vid multiplikation. Räkningen med utländska mynt och sorter begränsas till det allra viktigaste. Kalkyl- och lönsamhetsfrågor ägnas i denna kurs ett avsevart utrymme. Likaså bör statistiken inriktas på detaljhandelns speciella förhållanden och behandlas tämligen utförligt. Ettårig detaljhandelskurs för elever utan praktik eller med mindre praktik än 1 år; tvåårig detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 105 tim.)

jy

jyy

I princip lika med D ^ r a k t ; vederbörlig hänsyn måste dock tas till att eleverna saknar praktik, resp. förvärvar sådan först under kursens gång. Terminskurs 34 tim.)

för kontorsarbete,

korrespondenslinjen

Kort repetition av räkning med decimalbråk.

(ca K,Korr

202 Problem: Svenska sorter. Myntreduktioner och något om utländska, särskilt engelska, sorter. Procenträkning med särskild hänsyn till varuräkningen. Ränta och diskonto. Varuräkning: fakturor, varulikvider. Statistik: Kort översikt av elementära statistiska begrepp; studium av affärsstatistik i olika redovisningssätt. Råknehjälpmedel: Terminskurs tim.)

övningar på maskiner och med tabeller.

för kontorsarbete,

bokföringslinjen

(ca 102 K'Bokf

1 I huvudsak lika med K , dock med uteslutande av geometriska och planimetriska problem. Förhållandevis större vikt än i övriga kurser lägges vid maskinräkningen och statistiken. Terminskurs för detaljhandelsarbete (ca 51 tim.) och ettårig detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 53 tim.)

D', D*V

Kort repetition av räkning med hela tal och decimalbråk. Mekanisk

räkning:

I huvudsak lika med K1.

Problem: Svenska sorter. Procenträkning tillämpad på gängse beräkningar av förhållandet mellan fakturapris, inköpspris, bruttovinst, omkostnadspålägg, rabatt och försäljningspris. Varuräkning: inköpspriskalkyler, varulikvider. Något om detaljhandelns lönsamhetsfrågor: årskalkyler, kredit- och lagringsproblem, kapitalplaceringar. Detaljhandelsföretagets Yrkeskurs

statistik:

för kontorsarbete

I princip lika med D ^ r a k t .

(ca 64 tim.)

yk

Kort repetition av räkning med hela tal och decimalbråk samt av reguladetri och sorträkning. Mekanisk

räkning:

I princip lika med K1.

Problem: Något om räkning med utländska mynt och sorter. Procent- och ränteräkning. Något om ytor och volymer. Enklare blandnings- och fördelningsräkning. Varuräkning: inköpskalkyler, varulikvider. Maskinräkning: övningar i sådan utsträckning, att eleverna bibringas förmåga att någorlunda tillfredsställande utnyttja de vanligaste typerna av räknemaskiner. Statistik: övningar.

Något om elementära statistiska begrepp, diagram och kurvor;

Yrkeskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 43 tim.)

yd

I huvudsak lika med yk, fast med större vikt lagd vid de delar av ämnet, som har speciell betydelse för detaljhandeln.

203 Yrkeskurs

för kontors- och detaljhandelsarbete

(ca 48 tim.)

ya

I huvudsak lika med yk, dock med iakttagande av att elever med anställning inom detaljhandeln får sina speciella intressen i tillfredsställande grad tillgodosedda.

F. Handelslära (resp. Praktisk detaljhandelslära) 1. Allmänna synpunkter Ämnet handelslära omfattar enligt kommitténs förslag de läromoment, som i gällande undervisningsplaner i regel är fördelade på tre ämnen, handelslära, handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. Inom det nya ämnets ram kommer vad som för närvarande ingår i försäljnings- och reklamlära att utgöra en avgränsad, samlad framställning, medan handelsrätten åter fördelas över hela kurstiden så, att ifrågakommande spörsmål parallellt ses ur såväl handelsteknisk som rättslig synpunkt. I förhållande till vad som för närvarande genomgås i ämnet handelsrätt kommer handelsläran enligt kommitténs förslag att inrymma en reducerad kurs. Kommittén hänvisar till vad den i detta avseende anfört på s. 129. Ämnets innehåll i de olika kurserna framgår av kursplanerna, vilka för huvudkurserna gjorts tämligen detaljerade. Någon mera ingående redogörelse för kursinnehållet torde därför inte vara nödvändig i detta sammanhang. I fråga om avgränsningen av handelsläran gentemot övriga ämnen gäller i princip vad kommittén i den allmänna inledningen till kursplanerna anfört (s. 167 f.). Vad särskilt angår bokföringen och handelsräkningen har kommittén lämnat förslag i samband med kursplanerna för nämnda ämnen (s. 180 och 191). Beträffande ämnena praktiskt kontorsarbete samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete hänvisas till det följande. Under senare år har, som kommittén på s. 130 påpekat, inom undervisningen i handelslära en tendens kunnat iakttagas att bereda de i egentlig mening företagsekonomiska synpunkterna större plats. Kommittén finner denna utveckling mycket lycklig. För den lägre handelsutbildningen bör den innebära, att undervisningen i handelslära enligt den allmänna målsättningen mer än hittills inriktas på vad som får anses motsvara elevernas närmaste behov med hänsyn till de arbetsuppgifter, som eleverna kan antas få syssla med redan på ett tidigt stadium av sitt yrkesarbete inom handeln. Härvidlag spelar de praktiska övningarna i kontorsarbete respektive butiks- och försäljningsarbete en betydelsefull roll. Emellertid bör också alla möjligheter tillvaratas att i omedelbar anslutning till genomgången av läroboken i handelslära konkret illustrera och exemplifiera dennas framställning. Det borde sålunda vara självklart, att i samband med studiet av transport-, tulloch bankväsendet vanligen förekommande blanketter och formulär, deras

204 ifyllande och användning klargöres för eleverna. Till väsentliga uppgifter hör vidare att eleverna lär sig utnyttja inom handeln allmänt förekommande uppslagsböcker. Undervisningen i reklamlära bör ske inte bara via läroboken utan lika mycket genom studium av den aktuella reklamen, sådan den framträder i annonser, broschyrer m. m., genom besök på tryckerier etc. Inom försäljningsläran kan bland annat tillämpas en metod med gruppvis företagna inköp i butiker, vilka inköp sedan göres till föremål för diskussion. Vid resonemang om varulagrets vård men även beträffande dess omsättning och värdering är det av värde, att vid studiebesök uppmärksamhet ägnas åt företagens inköps- och lagerorganisation, och detta inte bara i detaljhandelskurserna. Om möjligt bör eleverna beredas tillfälle att få inventeringsförfarandet praktiskt demonstrerat liksom också att få se h u r lagerkontroll tillgår i verkligheten. De olika dokument och handlingar, som eleverna får läsa om i läroboken — t. ex. reverser, inteckningar, köpebrev, hyreskontrakt, aktier, obligationer, slutsedlar och köpekontrakt — skall de givetvis på något sätt lära känna även i konkret form, i vissa fall lämpligen genom att själva fylla i vederbörande formulär. Det sagda avses givetvis inte vara annat än en exemplifiering. Eleverna bör även erhålla en mera allmän orientering om handelsföretaget och dess arbetssätt, även på sådana punkter, som inte kan anses ligga inom deras omedelbara arbetsfält. En sådan orientering har till främsta uppgift att bibringa eleverna kännedom om de förhållanden och villkor, under vilka företaget arbetar. En enbart deskriptiv undervisning är här ej tillfyllest. Eleverna måste redan i skolan alltefter sina förutsättningar göras förtrogna med arten av de problem, som är väsentliga inom affärsverksamhet, t. ex. frågor beträffande företagets start, dess kostnader och priser (jämförelser mellan olika leverans- och betalningsvillkor, mellan olika transportsätt, lagerkontroll, varulikvider m. ni.), finansiering, kapitalplaceringar o. s. v. I regel kan dessa sammanhang belysas siffermässigt, och enklare räkneexempel utgör här en ofrånkomlig form av konkretisering. (Beträffande gränsdragningen gentemot handelsräkningen se s. 195—6). 2. Mål Undervisningen i handelslära (med handelsrätt och försäljnings- och reklamlära) avser dels att ge eleverna en allmän orientering om handeln i allmänhet, dess funktioner och organisationsformer, dels och i synnerhet att bibringa eleverna den kännedom om det enskilda handelsföretagets arbetssätt och i samband därmed om olika institutioner i varuhandelns tjänst, som erfordras för att de skall kunna sätta sig in i och fullgöra enklare praktiska arbetsuppgifter på kontor och i butik.

205 3. Kurs Ettåriga

handelskurser

för kontorsarbete

(ca 140 tim.)

K'Real, K1

Kort översikt av handelns utveckling. Varuhandelns uppgifter och funktioner, organ och allmänna organisation: parti- och detaljhandel; handel för egen räkning, kommissionshandel m. m. Företagsformer: enskild firma, bolag, ekonomiska föreningar. Rättighet att idka handel. Firma och firmateckning. Företagets registrering. Bokföringsplikt. Parti- och detaljhandelns utformning i Sverige: enskild handel, producent- och konsumentkooperation; industrins partihandel, självständig grosshandel; olika former av detaljhandel med avseende på försäljningsfunktioner. — Handelns organisationer: handelskammare, detaljhandels- och grosshandelsorganisationer. Översiktlig framställning av transport-, tull- och försäkringsväsendet med hänsyn till handelns kontakt med respektive institutioner. I anslutning härtill något om sådana försäkringar, som är av mer personlig natur. Varuinköpen: organisation och teknik; köpeavtalet. Varornas mottagande och lagring. Principerna för kalkylation av inköpspriset. Företagets kostnader och kostnadsanalysen. Prissättningen och dess samband med kostnaderna. Lagerkontroll. Översiktlig behandling av försäljningens planläggning, organisation och genomförande, främst med hänsyn till grosshandelns och industrins förhållanden men med beaktande även av detaljhandeln. Försäljningsarbetets psykologi, teknik och ekonomi. Avbetalningshandel. Kreditupplysningar. Reklamlärans allmänna grunder. Olika reklamformer, särskilt annonsreklamen. Reproduktionsteknikens grunder. Reklamen ur psykologisk, teknisk och ekonomisk synpunkt. Något angående lagstiftningen om varumärken och patent samt illojal konkurrens. Betalningsmedel och betalningsmetoder. Något om det svenska bankväsendet och de svenska bankernas för handeln viktigare rörelsegrenar. Något om företagets finansiering och kapitalplacering: anläggnings- och rörelsekapital; eget och främmande kapital; olika former av krediter, lån och växlar; det väsentliga om skuldebrev, pant och borgen, värdepapper och värdepappershandel samt fast egendom. Lagsökning och betalningsföreläggande, det väsentliga om handräckning, utmätning, ackord och konkurs. Personliga förutsättningar för kontorsarbete; kontoret som arbetsmiljö; grundlinjer för ett företags personalorganisation. Något om tillämplig arbetslagstiftning. översikt av arbetsmarknadens organisationer, särskilt i vad de avser handeln. Något om kontorsrutin och kontorsorganisation, särskilt med avseende på arbetsfördelning, registreringsmetoder, kort- och lösbladssystem, blanketteknik m. m. dylikt. Några synpunkter på kontorets maskinella utrustning. Inom handeln allmänt förekommande uppslagsböcker, taxor och dylikt, deras uppställning och användning.

206 Ettåriga detaljhandelskurser, tvåårig med växelutbildning (ca 175 tim.)

detaljhandelskurs D T r a k t , D1, D2V

Kort översikt över handelns, särskilt detaljhandelns, utveckling. Varuhandelns uppgifter och funktioner, organ och allmänna organisation: parti- och detaljhandel; handel för egen räkning, konunissionshandel m. m. Företagsformer: enskild firma, bolag, ekonomiska föreningar. Rättighet att idka handel. Firma och firmateckning. Företagets registrering. Bokföringsplikt. Den svenska partihandelns organisation i korta drag. Detaljhandelns utformning i Sverige med hänsyn till försäljningsfunktionen: butikshandel, torghandel, kringföringshandel, agenthandel och postorderrörelse. Butikshandelns organisationsformer: enskild och kooperativ handel; varuhus, mångfilialaffärer, enhetsprisaffärcr m. fl. Handelns organisationer: handelskammare, detaljhandels- och grosshandelsorganisationer. Översiktlig framställning av transport-, tull- och försäkringsväsendet, särskilt med hänsyn till detaljhandelns kontakt med respektive institutioner. I anslutning härtill något om sådana försäkringar, som är av mer personlig natur. Varuinköpen: organisation och teknik; köpeavtalet. Partiprisets notering: brutto- och nettopriser, bonussystem m. m. Kontroll över varuinköpen. Varornas mottagande; kontroll av faktura och varusändning. Principerna för kalkylation av inköpspriset. Företagets kostnader: kostnaderna i olika branscher inom detaljhandeln; något om partihandelns kostnader; metoder för kostnadskontroll. Varuprissättningen och dess samband med kostnaderna. Varumärkning. Varornas lagring och lagerkontrollens utformning inom olika branscher. Bruttokontrollen och dess praktiska genomförande. Varulagrets inventering. Planering av butiks- och lagerutrymmen för betjänings- och självbetjäningsbutiker; lokalernas disposition, inredning och belysning. Butiksinventarierna och deras skötsel; lagstiftningen om mått och vikt. Varuvård. Försäljningsprinciper inom detaljhandeln. Olika kundtjänstformers tilllämpning, organisation och ekonomi. Försäljningsformer: kontant- och kreditförsäljning; avbetalningshandel; reguljär försäljning, realisationer; diskförsäljning, självbetjäning. Återbäring, kassa- och omsättningsrabatt. Försäljarens personliga egenskaper och uppträdande i försäljningsarbetet. Varukännedomen, dess förvärvande och användning. Kundkännedom. Försäljningens stadier: kundens mottagande, varornas förevisning, argumentationen, försäljningens slutförande. Olika reklammedel och deras samverkan: skyltning, annonsering, direktreklam. Reklamens planering i en detalj affär. Något om reklamens psykologi, teknik och ekonomi. Reproduktionsteknikens grunder. Betalningsmedel och -metoder: postgiro, kontanter, checker, postremissväxlar; växlar. Något om det svenska bankväsendet och de svenska bankernas

207 för detaljhandeln viktigare rörelsegrenar. Något om detaljhandelsföretagets finansiering och kapitalplacering: anläggnings- och rörelsekapital; eget och främmande kapital; olika former av krediter, lån och växlar; det väsentliga om skuldebrev, pant och borgen, värdepapper och värdepappershandel samt fast egendom. Lagsökning och betalningsföreläggande, det väsentliga om handräckning, utmätning, ackord och konkurs. Personalorganisation i en detalj affär; detaljaffären som arbetsmiljö; p å detaljhandeln tillämplig arbetslagstiftning: butiksstängning, arbetstidens begränsning, semester, arbetarskydd, översikt av arbetsmarknadens organisationer, särskilt i vad de avser detaljhandeln. Något om detalj affärskontorets organisation, särskilt med avseende på registreringsmetoder, kort- och lösbladssystem och dylikt. Ettårig delvis differentierad handelskurs detaljhandelsarbete (ca 140 tim.)

för kontors-

och A*

1 I huvudsak lika med K . Med hänsyn till eleverna på detaljhandelslinjen behandlas dock de delar av ämnet, som berör varuinköp, lagring, försäljning och reklam, något utförligare än i nyssnämnda kurs. Ämnets övriga delar får i motsvarande grad inskränkas. Terminskurs tim.)

för kontorsarbete,

korrespondenslinjen

(ca 51 K'Korr

Orientering om handelns uppgifter och funktioner, organ och allmänna organisation samt om olika företagsformer. Firma och firmateckning; förelagets registrering. översikt av parti- och detaljhandelns utformning i Sverige. Handelns organisationer: handelskammare, detaljhandels- och grosshandelsorganisationer. Översiktlig framställning av transport-, tull- och försäkringsväsendet med hänsyn till handelns kontakt med respektive institutioner. I anslutning h ä r till något om sådana försäkringar, som är av mera personlig natur. Köpeavtalet; avbetalningsköp. Något om företagets kostnader. Kreditupplysningar. Betalnings- och kreditmedel. Något om lagsökning och betalningsföreläggande, handräckning, utmätning, ackord och konkurs. En översiktlig kurs i försäljningsfrågor med hänsyn till partihandelns förhållanden. Något om reklam; reproduktionsteknikens grunder. Bankernas för handeln viktigaste rörelsegrenar. Det väsentligaste om företagets finansiering med avseende på olika former av krediter, lån och växlar, skuldebrev, pant och borgen samt värdepapper. Personliga förutsättningar för kontorsarbete; kontoret som arbetsmiljö; grundlinjer för ett företags personalorganisation. Något om tillämplig arbetslagstiftning. översikt av arbetsmarknadens organisationer, i vad de avser handeln. Något om kontorsrutin och kontorsorganisation, särskilt med avseende på arbetsfördelning, kort- och lösbladssystem, metoder för registrering och arkivering av korrespondens m. m.

208 Uppställningen och användningen av inom handeln allmänt förekommande uppslagsböcker, någon telegramcode m. m. dylikt. Terminskurs för kontorsarbete, bokföringslinjen (ca 85 K Bokf tim.) ' Undervisningen i försäljnings- och reklamlära begränsas till en mycket kortfattad översiktlig framställning med särskild hänsyn till de ekonomiska synpunkterna. I övrigt disponeras ämnet i princip som i K1. Terminskurs för detaljhandelsarbete (ca 85 tim.) samt ettårig detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 88 tim.) D', D 1 ^ Undervisningen koncentreras på de delar av ämnet, som närmast berör det rena yrkesarbetet, alltså varuinköp, lagring och försäljning samt reklam. Övriga avsnitt behandlas mycket kortfattat och översiktligt, till innehållet i princip lika med D'Prakt. Yrkeskurs

för kontorsarbete

(ca 96 tim.)

yk

I princip lika med K'Bokf. Yrkeskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 128 tim.)

yd

I princip lika med D'Prakt. Odifferentierad

yrkeskurs

för handel

(ca 112 tim.)

ya

I princip lika med A1.

G. Praktiska arbetsövningar 1. Allmänna synpunkter Införandet av praktiska arbetsövningar i kontorsarbete samt i butiks- och försäljningsarbete som särskilda ämnen motiveras på s. 131. Såväl i samband därmed som i kap. 8 (s. 85—6) har kommittén utvecklat sina synpunkter på de praktiska övningarnas allmänna syfte, övningarna skall inriktas på elevernas närmast liggande behov och alltså främst avse sådana arbetsuppgifter, som den yngre personalen allmänt ställes inför på arbetsplatserna. Eleverna skall sålunda lära sig inse vad det betyder, att de lägger tillrätta sitt eget arbete och utför det på ett fullgott sätt, samt förstå h u r detta skall kunna ske. Det förstnämnda kräver, att de får förståelse för de enklare arbetsuppgifternas roll i ett större sammanhang och för betydelsen av samarbete. En av de praktiska övningarnas uppgifter är därför att ge eleverna en konkret uppfattning om dessa frågor. Rätt bedrivna k a n de praktiska övningarna ge eleverna impulser till arbetsstudier och arbetsrationalisering i praktiken. Någon avancerad kurs i kontors- resp. butiksorganisation avses däremot ej.

209 Som kommittén i det föregående framhållit, ingår för närvarande vissa av de läromoment, som föreslås skola hänföras till de praktiska arbetsövningarna, i undervisningen inom andra ämnen. Kommitténs förslag innebär emellertid ej endast en koncentration av sådana praktiska undervisningsmoment till ett särskilt ämne. Vad kommittén i det föregående anfört visar, att förslaget syftar väsentligt längre. Förutsättningarna för en dylik undervisning saknas emellertid ännu i vad det gäller tillgången på för sko« Jans behov avpassad materiel, uppgiftssamlingar, anvisningar för övningarnas anordnande och genomförande m. m. Undervisningen i dessa praktiska övningar bör därför ej igångsättas, förrän nyssnämnda förutsättningar åvägabragts. Kommittén utgår från att överstyrelsen för yrkesutbildning härvidlag skyndsammast tar erforderliga initiativ.

Undervisningens

innehåll

Alltefter sitt huvudsakliga syfte kan övningarna hänföras till två kategorier : 1) övningar, som har till uppgift att uppöva elevernas sinne för tekniskt ändamålsenliga arbetsmetoder och att bibringa eleverna någon yrkesteknisk färdighet i vissa mera rutinbetonade allmänna kontors- och butiksgöromål, vilka ej ansetts böra ingå i undervisningen i annat ämne; 2) övningar med väsentlig uppgift att konkretisera sambandet mellan arbetsmoment, som i huvudsak teoretiskt behandlats i andra ämnen, och att på så sätt ge eleverna en bättre överblick av arbetssammanhangen och att uppöva deras förmåga att vid uppgifternas genomförande anlägga vidare ekonomiska och psykologiska synpunkter. Övningar tillhörande den förstnämnda kategorin bör omfatta enstaka arbetsmoment, som tar kort tid att utföra och som därför kan göras till föremål för upprepad träning. I största möjliga utsträckning bör undervisningen anordnas så, att eleverna blir förtrogna med olika metoder att utföra arbetet och med dessa metoders tillämplighet under olika förutsättningar. ifrågavarande övningar rubriceras i det följande som enkla övningar. Den andra typen av uppgifter bör mindre ta sikte på förvärvande av teknisk, rutinmässig färdighet än på förmågan att förstå och planmässigt lösa praktiska arbetsuppgifter av något större räckvidd. I dessa uppgifter sammanföres sådant detaljmalerial, som teoretiskt behandlas i andra ämnen och i de enkla övningarna. Kommittén betecknar denna andra grupp av övningar som sammansatta. I möjligaste mån bör undervisningen anpassas till förhållandena inom elevernas blivande arbetsfält liksom efter den tidigare praktiska erfarenhet, som eleverna eventuellt har. De praktiska arbetsövningar, som kommittén i det följande föreslår, utgör endast e x e m p e l p å lämpliga uppgifter. Förteckningen avses sålunda ej att vara på något sätt uttömmande. Åtskilliga övningar kan med fördel till14—537656

210 lämpas inom såväl kurser för kontorsarbete som kurser för detaljhandelsarbete, även om de av praktiska skäl i det följande uppförts endast för ett av dessa områden. Exempel

på

arbetsövningar

A. Praktiskt

kontorsarbete

1. Enkla övningar Räkning av papper. Vikning av brevpapper för olika sorters kuvert. Utskrivning av adresser på kuvert. Vägning av brev och beräkning av porto. Iordningställande av rekommenderade och assurerade försändelser av olika slag. Inslagning av paket, utskrivning av adresser på dessa. Utskrivning av viktiga blanketter och formulär vid post, postgiro, telegraf, järnväg, bank m. m. Sortering av brev och andra handlingar enligt olika metoder, med och utan tekniska sorteringshjälpmedel. Registrering av brev och andra handlingar efter olika principer och med användande av olika förvaringshjälpmedel. övningar i att använda telefonen rätt: a) mottagande av samtal, b) uppringning för att framföra ett meddelande, c) beställning av interurbansamtal. Ärenden vid bank och post, tull m. m. Duplicering och andra metoder för mångfaldigande. 2. Sammansatta övningar Beräkning av postförskottsbelopp och utskrivning av postförskottsanvisning; utskrivning av erforderlig text på försändelsen. Beräkning av frakt. Utskrivning av fraktsedel och adresslapp, utskrivning av faktura, debitering i dagbok och reskontra. Behandling av ett antal växlar (t. ex. duplicerade) vid diskontering och bokföring. Beräkning av avlöningar med iakttagande av källskatteavdrag och eventuellt andra löneavdrag, utskrivande av lönelistor och avlöningskuvert eller alltefter företagets organisation andra blanketter, t. ex. postgiroblanketter (giro- och utbetalningskort) samt i förekommande fall förteckning över dessa. Val mellan olika befordringssätt med hänsyn till kostnad och befordringstid m. m.:

211 a) brev eller paket, b) postpaket eller paketgods, c) brev och trycksak: som brev eller i skilda försändelser. Övningar, som åsyftar att låta eleven jämföra olika sorterings- och registreringsmetoders lämplighet med hänsyn till det givna materialets art, omfattning och användning m. m. Dessa övningar kan lämpligen förenas med enklare tidsstudier. Uppgifter, för vilkas lösande kräves, att eleverna anlitar på ett kontor vanligen förekommande uppslagsböcker. Statistiska uppställningar. Tabellarbeten. B. Praktiskt

butiks-

och

försäljningsarbete

1. Enkla övningar Göromål i samband med butikens dagliga städning. Vård av kassaapparat, våg, vikter, skopor och andra tillbehör. Påfyllning av varor: i låda eller binge; på butikshylla. Kontrollmätning och rullning av tyger. Uppvägning av specerivaror. Olika sätt att vika påsar. Olika typer av bindgarnsknutar; bäröglor. Vägning och prisuträkning med solfjädervåg. Inslagning av enkla och sammansatta paket, även med »besvärliga» varor, t. ex. sopborstar, vassa föremål; konfektionsvaror. Uppmätning, klippning och rivning av tyg. Utskrivning av nota vid försäljning kontant, på kredit och till påseende; utskrivning av följesedel. Kassaregistrets användning vid försäljningen. 2. Sammansatta övningar Förandet av olika typer av lagerkort; varurekvisition på grundval därav och med ledning av defektbok och katalog. Inventeringsarbetets förlopp i en detaljaffär samt prissättning och varumärkning av en mottagen varusändning. Uppgörandet av prislistor för användning i butiken, t. ex. för glödlampor, konservburkar, garner. Expeditionsförloppet vid olika typer av försäljning: diskförsäljning, telefonorder. Övningar med stoppur i syfte att fastslå fördelaktigaste tillvägagångssättet för olika expeditionstyper. Kassaregistrets användning för kontroll och statistik. Tillvägagångssätt vid bruttokontroll. Organisation och genomförande av återbäring. Analys av problem i samband med varors framtagande och borttagande från disken vid försäljningen.

212 Försäljningsövningar av expeditionsteknisk respektive mera psykologisk art. Komplicerade försäljningsfall, t. ex. kunder i sällskap, ingående rådgivning, avböjandet av kundkredit, kontroll av kunds betalningsförmåga. Speciella problem inom försäljningen, såsom retur från kunder, reklamationer, enskilda medhjälpares uppträdande mot kunder. Uppgörandet av arbetsfördelning för butiken. Uppgörandet av en arbetstidsplan för personalen i en butik. Praktiska

anvisningar

Så som kommittén tänkt sig dessa övningar, bör de kunna anpassas till skolornas resurser i fråga om lokaler och övningsmateriel och sålunda i princip genomföras även vid små skolor. Förhållandena ställer sig härvidlag dock något olika i fråga om övningarna för butiks- och försäljningsarbete och övningarna för kontorsarbete. För de förstnämnda är kravet på utrustning åtskilligt större än när det gäller övningarna för kontorsarbete. Helst bör för övningarna i butiks- och försäljningsarbete disponeras en övningsbutik med ett för övningarna lämpligt varulager och någorlunda komplett utrustning i övrigt. Om övningsbutik inte står till förfogande, kan huvuddelen av övningarna förläggas till ett vanligt klassrum och resten till butik på orten. Dock bör i så fall i skolan finnas sådan utrustning som våg, pappers- och påsställ, kassaregister, ett enklare varusortiment samt övningstelefon. För övningarna i kontorsarbete kräves framför allt tillräcklig utrustning med pärmar, kortlådor och annan registreringsmateriel, blanketter, fakturor i original och kopia, brev och brevkopior m. m. Dessutom fordras övningstelefon, brevvåg, diverse uppslagsböcker och taxor. Någon extra uppsättning av skrivmaskiner, räknemaskiner och t. ex. apparater för duplicering kan givetvis inte gärna komma i fråga. Det torde därför vara lämpligt att åtminstone vissa övningar förläggs till maskinskrivningsrummet. De praktiska övningarna erbjuder goda möjligheter till undervisning i grupp och individuellt, över mera omfattande övningar bör eleverna avge redogörelser, vilka granskas av läraren. Mot slutet av respektive kurser kan man låta eleverna gruppvis och om möjligt oberoende av varandra syssla med samma problemställningar. Det är lämpligt att, då arbetet med en dylik uppgift är klart i samtliga grupper, en gemensam överläggning med samtliga elever i klassen ordnas kring det eller de problem, som varit föremål för gruppgeno ingång. Med fördel kan lektionerna då och då utbytas mot studiebesök i direkt anslutning till de övningar, som pågår. Det bör också vara möjligt att till lektionstimmarna inbjuda praktiker att demonstrera olika arbetstempon, såsom styckning av ost, användning av olika kontors- och butiksmaskiner, registreringssystem m. m.

213 I sådana uppgifter där detta är lämpligt, och så torde framför allt vara fallet i de enkla uppgifterna, bör eleverna läras att arbeta efter instruktion, individuellt och i grupp. Instruktionens art får rättas efter övningsuppgiftens k a r a k t ä r : ibland räcker det med en kortfattad muntlig vägledning, ibland bör instruktionen ske skriftligt. Under alla förhållanden bör den utarbetas så, att eleven bibringas kännedom om lämpliga arbetsmetoder och genom att följa instruktionen bör kunna tillägna sig avsedda färdigheter och insikter. Fördelningen av arbetsövningarna över kurstiden bör planeras så, att hänsyn tas till önskvärdheten av att olika typer av övningar på lämpligt sätt växlar samt till behovet av att eleverna hinner inhämta de för flertalet sammansatta övningar nödvändiga grundläggande teoretiska kunskaperna. Ä andra sidan torde en del såväl enkla som sammansatta övningar med fördel kunna användas som förberedelse och underlag för den teoretiska undervisningen och underlätta förståelsen av denna. — Det bör i princip inte möta något hinder för en skola att koncentrera de praktiska övningarna till en del av kursen med fler timmar per vecka. I enlighet med de synpunkter, som kommittén i inledningen till kursplanerna (s. 168—9) anfört, bör den lärare, som skall ha hand om undervisningen i detta ämne, om möjligt undervisa även i handelslära eller bokföring eller i båda dessa ämnen. Pedagogiskt ställer ämnet krav på läraren utöver vad den vanliga skolundervisningen i regel gör: han behöver den speciella pedagogiska utrustning, som ligger i förmågan att organisera och leda praktiskt arbete, samt bör dessutom ha god erfarenhet från tjänstgöring på kontor respektive i butik, vara insatt i praktikens arbetsmetoder och även med avseende på de mera rutinbetonade läromomenten äga mer än elementär färdighet. Eftersom det här gäller en undervisning, som avser att direkt förbereda eleverna för uppgifter, som kommer att möta dem omedelbart på deras första arbetsplats, är det givetvis av särskild vikt, att undervisningen hålles å jour med utvecklingen inom det praktiska kontors- och butiksarbetet. Denna omständighet gör det synnerligen angeläget att genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg instruktions- och fortbildningskurser anordnas för lärare i de praktiska arbetsövningarna. (Se kap. 20.) Beträffande betygssättningen i detta ämne vill kommittén anföra följande. Med hänsyn till övningarnas ändamål och karaktär erbjuder det betydande svårigheter att fastställa normer för vad som skall anses som godkänd standard. Den vitsordsskala, som tillämpas för övriga ämnen, kan därför knappast komma i fråga här. Närmare till hands skulle ligga att använda omdömen, som mera allmänt karakteriserar elevens praktiska arbetsförmåga, arbetsintensitet o. dyk, t. ex. »mycket god», »god», »mindre god». Kommittén ifrågasätter emellertid, om överhuvudtaget graderade vitsord bör ges för deltagandet i de praktiska övningarna. Skäl kan anföras såväl för som mot en egentlig betygssättning.

214 F ö r graderade vitsord synes främst följande omständigheter tala. Genomföres dessa övningar på rätt sätt, bör under dem i högre grad än i undervisningen i övrigt komma till synes elevernas förmåga att lösa praktiska arbetsuppgifter, en förmåga av avgörande betydelse för kommande sysselsättning på kontor eller i butik. För en arbetsgivare vore det givetvis av största värde att genom betyget få någon uppfattning om en platssökande i detta avseende. För de elever, som i förhållande till sina kamrater nått påfallande goda resultat i dessa övningar, skulle ett omdöme därom ge deras betyg ett betydligt mervärde. Det kan vidare bereda svårigheter att åt dessa övningar ge erforderlig auktoritet — såväl elever som lärare kan tänkas komma att ta alltför lätt på denna undervisning — om den ej utmynnar i betygssättning. Vad som framför allt synes tala m o t varje form av betygssättning i de praktiska arbetsövningarna är att ett betyg för dessa sannolikt kommer att uppfattas som ett allmänt omdöme om elevens lämplighet för kontors- respektive detaljhandelsarbete, ett omdöme med betydligt större räckvidd än avsett. Även om de praktiska övningarna, som redan framhållits, ger större möjligheter att bedöma elevernas praktiska arbetsduglighet än undervisningen i övriga ämnen, är skolans förutsättningar att härvidlag avge något mera välgrundat omdöme synnerligen begränsade: de praktiska övningarna omfattar endast en ringa del av den totala undervisningstiden och genomförs under de speciella arbetsförhållanden, som skolans miljö ger. Ur elevernas synpunkt måste vidare följande beaktas. Medan underkännande i något av övriga ämnen ej behöver ha något avgörande inflytande på vederbörandes möjligheter att erhålla anställning efter utbildningens slut, torde ett vitsord, som — direkt eller indirekt — anger mindre god lämplighet, kunna bereda avsevärda svårigheter därvidlag, åtminstone i början. Det kan befaras, att lärare med hänsyn därtill även i sådana fall, där en elev förefaller olämplig, ej anser sig vilja underkänna denne. Värdet av de i de praktiska övningarna givna vitsorden reduceras därigenom avsevärt, och näringslivets förtroende för skolornas betygssättning undergrävs. Efter att ha övervägt de synpunkter, som i det föregående anförts, anser sig kommittén böra föreslå, att åtminstone till dess erfarenhet vunnits av denna undervisning graderade vitsord ej ges för deltagande i praktiska arbetsövningar. Dessa bör emellertid omnämnas i betyget. Detta sker lämpligen med formuleringen »NN har dessutom under . . . timmar deltagit i praktiska övningar i kontorsarbete (butiks- och försäljningsarbete), varöver dock graderade vitsord ej ges». 2. Mål Undervisningen i praktiskt kontorsarbete samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete avser att bibringa eleverna någon yrkesteknisk färdighet i vissa allmänna kontors- respektive butiksgöromål av huvudsakligen rutinmässig art och samtidigt uppöva deras sinne för ändamålsenliga arbetsmetoder, samt att åskådliggöra den praktiska tillämpningen och samordningen av i andra ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter.

215 3. Kurs Praktiskt

kontorsarbete

Ettåriga handelskurser för kontorsarbete; ettårig delvis differentierad handelskurs för kontors- och detaljhandelsarbete, kontorslinjen (ca 70 tim.) K'Real, K1, A'K Enkla övningar i rutinbetonade allmänna kontorsgöromål såsom sortering och registrering av handlingar, statistiska uppställningar, tabellarbeten, utskrivande av inom kontorsarbetet allmänt förekommande blanketter, duplicering och andra metoder för mångfaldigande, användande av uppslagsböcker och dylika hjälpmedel, telefontjänst, uträttande av post-, järnvägs-, tulloch bankärenden. Sammansatta övningar på grundval av material från övriga ämnen och från de enkla övningarna: Utskrivning av vid järnväg, post och tull med flera institutioner förekommande viktigare blanketter och andra formulär samt i förekommande fall av på försändelserna erforderlig text; beräkning av respektive avgifter. Olika slag av primärmaterial, dess användning och behandling inom företaget: bokföring, registrering och förvaring. Jämförelse av olika arbetsmetoders lämplighet vid t. ex. sortering och registrering av brev och andra handlingar med hänsyn till det föreliggande materialets art, omfattning och användning, tidsåtgång för arbetet m. m. övningar i att planlägga och genomföra givna uppdrag, i förekommande fall med anlitande av uppgifter från uppslagsböcker och liknande hjälpmedel, vilka är allmänt brukliga inom kontorsarbetet. Terminskurser

för kontorsarbete

(ca 34 tim.)

K'Korr, K'Bokf

I princip lika med RiReal e t c , dock med största möjliga anpassning till de båda terminskursernas differentiering på korrespondens- respektive bokföringsarbete. Praktiskt

butiks- och

försäljningsarbete

Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete för elever utan praktik eller med kortvarig sådan samt ettårig delvis differentierad handelskurs, detaljhandelslinjen (ca 70 tim.) D \ AT> Enkla övningar inom butiksarbetets ram såsom utskrivning av notor och följesedlar; uppvägning och mätning av olika varuposter, paketinslagning, påfyllning av varor på hyllor och i lådor och bingar, rullning av tyger, kassaregistrets användning vid försäljningen, vård och underhåll av butikens utrustning samt städningsarbete i en butik. Sammansatta övningar, avseende expeditionsarbete vid olika slag av försäljning, genomförande av inventering av ett mindre varulager, kontroll av

216 inkommande varuposter, prissättning och märkning av varusändningar, förandet av lagerbok och bruttokontroll; kassaregistrets användning genom kassarapporter, vid statistik och för kontroll av medhjälparnas kassatransaktioner; varurekvisitioner; genomgång av olika problem avseende försäljningen, försäljningsövningar av enklare och mera komplicerad typ; telefonövningar i samband med försäljningen, övningar i syfte att jämföra olika arbetsmetoder inom butiksarbetet med hänsyn till tidsåtgång och materialkostnader. Ettårig detaljhandelskurs praktik (ca 70 tim.)

för elever med minst ett års D'Prakt

Undervisningen branschspecialiseras. I övrigt samma kurs som föregående med uteslutande av de mest elementära enkla övningarna och med utvidgning av de sammansatta övningarna till att även omfatta analys av mer a komplicerade försäljningsfall, t. ex. beträffande reklamationer, speciella, svårare försäljningsfall med mera omfattande rådgivning, enskilda försäljares uppträdande mot kunder, avböjande av kundkredit, metoder för prövning av en kunds kreditvärdighet etc. Övningar i planering av arbetet i en butik och i uppgörandet av detaljerade arbetstidsplaner för de anställda i en detalj affär. Terminskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 51 tim.)

D'

1 I princip lika med D Prakt. Detaljhandelskurser

med växelutbildning

(ca 70 tim.)

D2V, D'V

I princip lika med D 1 Prakt. Övningarna anpassas till den praktik eleverna förvärvar på sina arbetsplatser. Därvid tillses, att eventuella olikheter mellan tillvägagångssätt på arbetsplats och i skola elimineras eller att i varje fall orsakerna till dessa olikheter klarläggs för eleverna.

H. Ekonomisk

geografi

med

allmän

varukännedom

1. Allmänna synpunkter Undervisningen i ekonomisk geografi med allmän varukännedom bör med hänsyn till skillnaderna i elevernas förkunskaper disponeras olika för elever med realexamenskompetens och för elever med lägre allmän utbildning. Framför allt gäller detta den del av kursen, som avser befolknings- och näringsförhållandena. För elever utan realexamenskompetens (K1, A1) är det av vikt, att de i dessa avseenden får en samlad bild av förhållandena i Sverige och övriga nordiska länder. Den elementära namnkunskapen beträffande vårt eget land måste därvid tillgodoses i erforderlig grad. Eleverna bör göras väl hemmastadda på Sveriges karta. Åt behandlingen av transportgeografiska frågor bör beredas ett relativt stort utrymme. I kurser för ele-

217 ver med realexamenskompetens (I^Real) bör denna inledande del av ämnet kunna i avsevärd grad koncentreras och undervisningen i allmän varukännedom i motsvarande grad fördjupas och breddas. Undervisningen i allmän varukännedom bör omfatta genomgång av de för svenskt näringsliv viktigare varugrupperna med avseende på varornas produktion, distribution och konsumtion; i samband därmed behandlas råvarornas väsentliga egenskaper och bearbetning till konsumtionsvaror, varjämte ges en kortfattad översikt av de viktigare färdiga varorna och deras användning. Av naturliga skäl kan det härvid endast bli fråga om att i undervisningen syssla med stora, väsentliga varugrupper såsom spannmål, fettämnen, kryddor, njutningsmedel, trä, papper, textilvaror, bränslen, de viktigaste metallerna samt maskiner. Det är av vikt, att undervisningen i varukännedom ej isoleras från ämnet i övrigt. Den bör genomgående anknyta till geografiska aspekter, så att sambandet mellan å ena sidan ländernas naturliga förutsättningar — fyndigheter och jordmån, temperatur, nederbörd, läge i förhållande till inköps- och avsättningsområden, befolkning m. m. — och å andra sidan deras produktion och konsumtion klargöres. Eleverna bör läras att kritiskt bruka ifrågakommande statistiska uppgifter: att främst begagna dem för att belysa och få ett begrepp om kvantitetsförhållanden i stort, mindre som kunskapsstoff i och för sig. Den uppläggning av ämnet, som i det föregående skisserats, avser ettårskurserna för kontorsarbete (I^Real, K1, A*K). I allt väsentligt är den tilllämplig även med avseende på den odifferentierade yrkeskursen; dock bör undervisningen med hänsyn till de elever i denna kurs, som är sysselsatta inom detaljhandeln, ge även för arbetet inom denna speciellt viktiga synpunkter. Härvidlag bör i tillämplig omfattning beaktas vad i det följande sages under ämnet Speciell varukännedom (s. 218).

2. Mål Undervisningen i ekonomisk geografi med allmän varukännedom har till mål att bibringa eleverna en samlad kunskap om Sveriges och överhuvudtaget de nordiska ländernas befolknings- och näringsförhållanden och transportgeografi samt om de viktigare varugrupperna med avseende på varornas framställning, egenskaper och användning, varvid särskild hänsyn ägnas den geografiska fördelningen av produktion och konsumtion. 3. Kurs Ettåriga handelskurser för kontorsarbete samt delvis differentierad handelskårs, kontorslinjen tim)

ettårig (ca 70

KiReal, K1, A*K Översikt av Sveriges och de övriga nordiska ländernas befolknings- och näringsförhållanden samt transportgeografi. De viktigare varugruppernas.

218 produktion och handelsvägar med särskilt beaktande av Sveriges ställning i det internationella varuutbytet. I samband därmed genomgång av ett antal för vårt näringsliv och vår konsumtion väsentliga varuslag med avseende på produkternas kvalitet och användningsegenskaper. Något om medel och metoder för undersökning av varors kvalitet. Odifferentierad

yrkeskurs

(ca 64 tim.)

ya

J

I princip lika med A K; dock bör, särskilt i fråga om varukännedomen, med hänsyn till de elever, som arbetar inom detaljhandeln, beaktas sådana förhållanden, som är väsentliga för denna.

I. Speciell varukännedom 1. Allmänna synpunkter För elev med bestämd branschinriktning och med praktik från arbetet i butik är det fördelaktigast, om undervisningen i varukännedom kan koncentreras till den bransch eleven tillhör. Innehållsmässigt måste därvid vad som ur detaljhandelns synpunkt är viktigast dominera undervisningen; av största betydelse är att denna för varje varugrupp utgår från konsumtionens synpunkter på varan. Till sin disposition bör dock undervisningen följa varorna från råvara till färdig produkt. Vid undervisningen i speciell varukännedom bör eftersträvas, att eleverna i möjligaste mån får direkt kontakt med varorna. För kännedom om varornas framställning och lagring är sålunda studiebesök i t. ex. livsmedels-, textil-, sko- och andra konsumentvarufabriker av största värde. Likaså är det önskvärt, att eleverna blir insatta i varornas användning, för elever i livsmedelsbranschen genom övningar eller åtminstone demonstrationer i matlagning, för elever i textilbranschen genom demonstrationer i tillklippning, sömnad, tvätt o. dyl. Undervisning i textil varukännedom bör även omfatta ett avsnitt om stil och mode i fråga om kläder. För ett fördjupat studium av varorna är det önskvärt, att laborationer läggs in i kurserna. I vad undervisningen avser livsmedelsbranschen kan sålunda olika varuslag, förpackningsmetoder o. dyl. undersökas, och i fråga om textilvarubranschen erbjuder de olika tygerna en utgångspunkt för analys av råvaror, garner och vävnader. Även i andra branscher är det möjligt att på liknande sätt införa varuundersökningar som värdefulla moment i undervisningen. En betydande svårighet erbjuder undervisningen i klasser med elever från flera olika branscher. Även på stora orter torde klassundervisning endast kunna ordnas för livsmedels- och textilbranscherna. I t. ex. sko-, pappers-, möbel- och bosättningsbranscherna kan undervisningen ordnas genom användning av korrespondenskurser. En lösning torde vara att elever från branscher, för vilka klassundervisning ej kan komma i fråga, får på för detta ämne avsedda lektioner på egen hand studera korrespondenskurser un-

219 der lärares ledning eller i varje fall med tillgång till lärares rådgivning. Betygssättningen kan ske efter tentamen för läraren, eventuellt med ledning av de betyg, som eleven erhåller från korrespondensinstilutet.

2. Mål Undervisningen har till mål att bibringa eleverna grundläggande insikter om i främsta rummet den egna detaljhandelsbranschens viktigare varuslag, särskilt med avseende på varornas konsumtionsegenskaper samt för varorna betydelsefulla produktions- och lagringsfrågor, och att på så sätt göra eleverna skickade att vid inköp och försäljning beakta för varornas funktionsduglighet väsentliga faktorer. 3. Kurs Ettårig detaljhandelskurs; ettårig delvis differentierad handelskurs, detaljhandelslinjen; tvåårig detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 140 tim.)

D1, D ^ r a k l AiD, D2V

a) Livsmedelsbranschen Våra livsmedels betydelse för konsumtionen. Födoämneslärans grunder. Livsmedlens vård och förvaring. Konserveringsmetoder. Spannmål och spannmålsprodukter såsom mjöl, gryn, flingor. Bröd, dess framställning; olika brödtyper. Socker och sirap, jäst och bakpulver. Olika fettvaror såsom smör och margarin, kokosfett etc. Ost och mesost, mjölk och grädde. Kaffe, te, kakao. Choklad och konfektyrer. Kryddor. Grönsaker och frukt. Grönsaks- och fruktkonserver. Fisk och fiskkonserver. Sill och sillinläggningar. Skaldjur. Kött och fläsk. Charkuterivaror såsom korv, syltor, olika typer av smörgåspålägg. Principerna för styckning av kött och fläsk, där möjlighet till sådan undervisning finnes. Speciella synpunkter på vården och förvaringen av kött- och charkuterivaror. Grunderna för tillredningen i hemmet av livsmedlen. Metoder för kontroll av livsmedlens kvalitet. De inom livsmedelsbranschen (specerihandeln) vanligen saluförda viktigaste tekniska produkterna såsom tvål, såpa, tvättmedel, diskmedel, tandkräm, hudkräm m. m. Vid genomgång av de olika produkterna måste konsumentsynpunkter beträffande varornas kvalitet och användning noga beaktas. b) Textilbranschen Textilvarornas användningsområden. Viktiga synpunkter på valet av vara for olika ändamål. Stil, smak och mode beträffande kläder och heminredningstextilier.

220 Redogörelse för de viktigaste råvarorna, främst bomull, lin, hampa, jute, ull, natursilke, rayon och plastfibrer, med hänsyn till deras produktion, egenskaper och användning. Undersökning och kvalitetsbedömning av råvaror genom enkla metoder. Spinningsförfarandet. Garn och tråd. Numrering av garn. Garner som försäljningsvaror inom textildetaljhandeln. Vävning av tyger. Vävstolens konstruktion i allmänna drag, olika typer av vävstolar. Kortfattad redogörelse för de viktigaste bindningsmönstren inom vävningen: tvåskaft-, kypert- och satinbindning. Vävningens betydelse för tygets karaktär, hållbarhet och användning. Tygets efterbehandling. Färgning och tryckning. Speciella behandlingsmetoder för erhållande av krympfrihet, skrynkelfrihet, malsäkerhet m. m. De viktigaste huvudslagen av vävnader och deras egenskaper. Konfektionering av vävnader till dam- och herrkläder. Storleksbeteckning beträffande kläder. Hattar och mössor. Trikåtillverkningens grunder. Olika typer av trikåbindningar och deras egenskaper. Konfektionering av trikåvaror såsom strumpor och underkläder. Genomgång av tillklippning och sömnad. Demonstration av tvättmetoder. Klädvårdsfrågor. Varuundersökningar och analys av vävnader med användning av allmänt tillgängliga hjälpmedel. Terminskurs för detaljhandelsarbete (ca 102 tim.) och ettårig detaljhandelskurs med växelutbildning (ca 105 t i m . ) ; yrkeskurs för detaljhandelsarbete (ca 96 tim.)

D', D1V, yd

I tillämplig omfattning lika med D 1 Prakt.

J. Samhälls-

och

ekonomilära

1. Allmänna synpunkter De skäl, som i kommitténs första betänkande anförts för sammanförande av samhällslära och nationalekonomi till ett ämne (s. 186—187), gäller även för den yrkesutbildning det här är fråga om. För de ettåriga handelskurserna omfattar undervisningen 3 timmar per vecka eller sammanlagt cirka 105 lärotimmar per kurs, vilket bör medge en relativt grundlig genomgång av ämnets väsentliga delar. I terminskurserna med endast 2 veckotimmar eller sammanlagt cirka 34 timmar per kurs måste en stark sovring av lärostoffet genomföras. Elevernas bristande mognad och otillräckliga erfarenhet kommer vidare att i en del kurser medföra vissa svårigheter för undervisningen i ekonomilära. Mycket stora krav måste därför i detta ämne ställas på lärarens pedagogiska förmåga. I de fall, då två olika lärare av något skäl måste anlitas, en för samhällslära och en för ekonomilära, måste en gräns dras mellan de båda ämnes-

221 avsnitten. I ett sådant fall är det enligt kommitténs uppfattning lämpligt att samhällsläran förlägges till läsårets första termin. Beträffande ämnesinnehållet hänvisar kommittén dels till vad som anförts i betänkandet om handelsgymnasierna (s. 185—186 och 244—248), dels till nedanstående lärokurser. Efterhand som enhetsskolan mera allmänt genomföres, blir en successiv omläggning av undervisningen i ämnet nödvändig, då eleverna k a n antas redan i enhetsskolan få en tämligen omfattande undervisning i samhällslära. Det blir då möjligt att utvidga ekonomiläran. En variation av ämnesbehandlingen inom relativt vida gränser bör därför tillåtas. 2. Mål Undervisningen i samhälls- och ekonomilära avser att bibringa eleverna dels kännedom om det moderna svenska samhällets sociala, politiska och ekonomiska livs- och verksamhetsformer, dels någon insikt om det ekonomiska livets lagar och den ekonomiska utvecklingen. 3. Kurs Ettåriga handelskurser samt tvåårig med växelutbildning (ca 105 tim.)

detaljhandelskurs K'Real, K1, D'Prakt, D 1 , A1, D 2 V

Befolkningens sammansättning efter åldersklasser, socialskikt, yrkesområden och ekonomiska förhållanden. Befolkningens förändringar: födelsetal, dödstal. Befolkningspolitiken. Gruppbildningar i det svenska samhället. Familjen och familjefrågorna. Föreningslivet och organisationerna, deras arbetsformer och betydelse. Politiska gruppbildningar och deras uppfattning på väsentliga punkter. Staten och individen. Förenings- och sammanträdesteknikens grunder med enkla övningar i mötesteknik. Kommunalförvaltningen: lands- och stadskommunerna, den kyrkliga kommunen; landstingen. Kommunernas ekonomiska förvaltning. Statsskicket: grundlagarna, Kungl. Maj :t, statsrådet, riksdagen. Statsförvaltningen och dess organ. Statens inkomster och utgifter. Beskattningsfrågorna. Huvuddragen av modern socialpolitik. En svensk medborgares skyldigheter och rättigheter. Något om nordiskt samarbete på det sociala området. Den enskildes och hemmets ekonomi. Sparandets betydelse för individen och samhället. Nationalinkomst och nationalförmögenhet. Inkomstfördelningen och dess förändringar. Prisbildningen. Konkurrensens betydelse för prisbildningen. Samhället och prisbildningen. Prisnivån och dess mätning (indexserier). Något om produktionsfaktorerna, jordränta, kapitalränta och arbetslön.

222 Penningvärdet och dess förändringar. Konjunkturväxlingarna. Utrikeshandeln och handelspolitiken. Handels- och betalningsbalansen. De viktigaste ekonomiska åsiktsriktningarna. Terminskurs (ca 34 tim.), ettårig med växelutbildning (ca 35 tim.)

detaljhandelskurs K'Korr, K'Bokf, D', WV

Översikt av befolkningsläran. Statsskicket och grundlagarna. Den kommunala och statliga förvaltningens grunddrag. Kommunernas och statens ekonomi. Beskattningsfrågorna. En svensk medborgares skyldigheter och rättigheter. Den enskildes och hemmets ekonomi. Prisbildningens grunddrag. P r i s nivån och dess förändringar. Penningvärdet. Konjunkturväxlingarna. Något om de ekonomiska åsiktsriktningarna. Yrkeskurser

(ca 64 tim.)

yk. yd» ya

Lika med terminskurserna samt därutöver: De politiska gruppbildningarna i samhället. Förenings- och sammanträdesteknikens grunder, med övningar.

K. Maskinskrivning 1. Allmänna synpunkter Maskinskrivning är i praktisk yrkesutövning i regel förenad med ett flertal göromål, som i och för sig inte har med skrivfärdigheten som sådan att göra men som tillsammans med denna är av betydelse för kvaliteten och kvantiteten av det utförda arbetet. Arbetsuppgiften är inte slutförd, förrän en i alla avseenden acceptabel utskrift föreligger. Arbetet omfattar sålunda bland annat även kontroll och redigering av det utskrivna, såväl formellt som ofta även i sak. Den formella kontrollen och redigeringen avser överensstämmelse med diktat eller förskrift, språkriktighet, interpunktion, utskriftens uppställning m. m. Yrkesskolornas maskinskrivningsundervisning kan därför inte begränsas till att avse enbart själva skrivandet och får framför allt ej ensidigt inriktas på att driva upp skrivhastigheten. Eleverna måste i första hand lära sig att arbeta väl: endast på så sätt k a n en grund läggas för hög total arbetshastighet. Undervisningen bör sålunda åsyfta att lära eleverna behärska hela den större praktiska arbetsenhet, vari maskinskrivningen i inskränkt, egentlig bemärkelse utgör centrum. Eleverna skall lära sig en konsekvent skrivmetod. Det räcker därvid inte med att fingersättningen är lämplig eller att skrivningen kan ske utan att eleven ser på tangenterna (känn- eller touch-metoden). Kroppsställning, handhållning, anslag måste noga iakttas och eleverna lära sig att själva ge akt på dessa för skrivningen så viktiga faktorer. Maskinskrivningens ar-

223 betsfysiologi och arbetspsykologi med avseende på trötthetssymptom, yrkessjukdomar m. m. måste också klargöras. I undervisningen bör ingå lämpliga avspänningsövningar. Eleverna bör i detta sammanhang göras uppmärksamma på betydelsen av att inventarierna — bord, stolar, koncepthållare, belysningsarmatur m. m. — är av en konstruktion, som är lämplig med hänsyn till maskinskrivningsarbetet. För den metodiska inträningen av fingersättning bör som arbetsmaterial användas speciellt konstruerade texter. I övrigt ges löpande texter av olika slag, för elever med realexamenskompetens och andra elever med tillräckliga språkkunskaper även texter på främmande språk. Texterna kan vara tryckta eller maskinskrivna men bör också i ej alltför ringa utsträckning utgöras av handskrivna förskrifter, även sådana med ändringar och rättelser; stenogram — egna och andras — bör också användas. Eleverna bör lära sig gängse korrekturändringstecken. Av övrigt material må nämnas protokoll, tabeller och andra likartade uppställningar, fakturor, blanketter och formulär av skilda slag samt elevernas egna anteckningar och arbeten i handelslära, handelsräkning, bokföring m. fl. ämnen. Där så är lämpligt, ges texterna genom diktamen, även medelst Ij udåtergivningsapparat. Undervisningen bör åsyfta att utveckla elevernas sinne för vilken disposition och uppställning, som med hänsyn till sakmaterialets beskaffenhet och utskriftens ändamål är lämpligast i varje särskilt fall. Sålunda bör för affärsbrev och andra liknande skrivelser olika slag av uppställningar genomgås och övas med särskilt beaktande av deras lämplighet för maskinskrivning. Tabeller och andra likartade uppställningar bör övas såväl efter förskrift som på grundval av osorterat råmaterial, vilket eleverna sålunda har att själva på bästa sätt ordna och sammanställa. Eleverna bör även få öva sig i att själva författa och direkt på maskin skriva kortare redogörelser, affärsbrev ni. m. u t a n att först göra en utskrift för hand. Ur praktisk synpunkt är det av betydelse, att eleverna på så sätt lär sig använda maskinskriften som primär skrivform; jämför i det följande under Stenografi. Som inledningsvis nämndes, bör eleverna vänjas vid att såväl formellt som sakligt kontrollera sina arbeten. Härför erfordras, att de under maskinskrivningslektionerna och -övningarna har tillgång till referenslitteratur av olika slag; se därom vidare i kap. 18. I fråga om brevuppställningar och vissa språkfrågor, t. ex. förkortningar, kommatering, kongruens, bör samma principer tillämpas inom undervisningen i maskinskrivning som vid undervisningen i svenska med affärskorrespondens. Detsamma gäller i förhållande till handelsräkning med flera ämnen beträffande t. ex. beteckningar för måttsenheter. I ämneskurser i maskinskrivning måste relativt större u t r y m m e beredas nyssnämnda moment än vid den maskinskrivningsundervisning, som ingår i kurser, där de behandlas även i andra ämnen.

224 I fråga om maskinens skötsel skall eleverna lära sig förstå betydelsen ur arbetstekniska och ekonomiska synpunkter av att maskinen i dess helhet regelbundet rengöres och smörjes och över huvud taget behandlas så, att den i möjligaste mån hålles fri från damm och smuts, vilket särskilt bör beaktas vid radering. Eleverna skall lära sig byta färgband. Givetvis bör eleverna lära sig de olika skrivmaskinsdelarnas benämningar och funktioner samt de viktigaste olikheterna därvidlag mellan olika märken. De bör kunna på rätt sätt utnyttja tabulatorer, marginalspärrar, valsfrigörare m. fl. tekniska »finesser» på maskinerna. De skall lära sig, hur man raderar och gör andra rättelser: fyller i utelämnade tecken, sprider och sammantränger ord — allt även med karbonkopior och i tillämpliga delar vid olika slag av duplicering. Av vikt är, att eleverna lär sig välja skrivpapper, kuvert och karbonpapper i sådana format och kvalitéer, som ur kostnads- och utseendesynpunkt är lämpligast med hänsyn till det ändamål, vartill den färdiga produkten skall användas. I detta sammanhang genomgås sålunda bland annat pappersformatens standardisering samt det viktigaste angående utformningen av blanketter och formulär. Även i fråga om övrig materiel bör liknande synpunkter anläggas: användning av radergummin med olika hårdhetsgrad alltefter skrivpapperets konsistens, färgband m. ni. Undervisningen i nyssnämnda avseenden bör inte stanna vid en teoretisk redogörelse, utan ifrågavarande principer bör i den mån kostnaderna så medger praktiskt demonstreras i samband med elevernas övningar. I samband med maskinskrivningen bör ges en grundläggande undervisning i allmänt förekommande typer av duplicering. Resultatet vid sådana arbeten är i stor utsträckning beroende av hur originalet utskrivits: anslagets j ä m n h e t m. m. För utförandet av dylika arbeten kan i många fall undervisningsmaterial erhållas därigenom att eleverna får ställa i ordning blanketter, cirkulär m. m., som behövs för skolans egen räkning. För maskinskrivningen föreligger inga enhetliga bedömnings- och betygsättningsnormer inom handelsundervisningen. Kommittén finner det vara högeligen angeläget, att sådana normer utarbetas. Initiativ därtill bör tas av överstyrelsen för yrkesutbildning, lämpligen i samråd med skolöverstyrelsen och representanter för näringslivet. 2. Mål Undervisningen i maskinskrivning har till uppgift att bibringa eleverna såväl färdighet att noggrant och någorlunda snabbt utföra inom affärslivet allmänt förekommande maskinskrivningsarbete och vissa andra därmed direkt sammanhörande göromål som även nödig insikt i skrivmaskinens konstruktion och skötsel.

225 3. Kurs Ettåriga handelskurser för kontorsarbete (ca 140—ca 175 oblig. t i m . ) ; terminskurs för kontorsarbete, korrespondenslinjen (ca 170 tim.) RiReal, K1, A*K, K'Korr Inövande av god arbetsmetod med avseende på skrivställning, anslag och fingersättning. Maskinens konstruktion och skötsel. Skrivövningar med allmän och kommersiell löpande text samt affärsbrev. Skrivning av affärsdokument och protokoll, tabeller och andra sammanställningar. Ifyllande av formulär. Utskrivning av manuskript (för elever, som deltar i stenografi, även av stenogram). Skrivning efter direkt diktamen samt efter ljudåtergivningsapparat, övningar i redigering av för utskrift givet material. I mån av vunnen säkerhet övningar för uppdrivande av hastigheten. Övriga kurser

(ca 64—ca 128 tim.)

DiPrakt, D 1 , A1!), D 2 V, K'Bokf, yk, yd, ya

Alltefter det timantal, som står till ämnets förfogande, bör undervisningen omfatta de i föregående kursplan angivna läromoment, som med hänsyn till kursernas särskilda utbildningsmål är av vikt. Sålunda bör i terminskursens bokföringslinje utskrivning av tabeller och andra siffersammanställningar övas förhållandevis mer än i ettårskurserna, medan åter skrivning av löpande text efter manuskript och diktamen något inskränkes. För detalj handelskurserna göres motsvarande begränsning till de för detaljhandeln viktigaste momenten. I sistnämnda kurser bör undervisningen i huvudsak avse, förutom löpande text, affärsbrev, ifyllande av formulär och blanketter samt upprättande av inom detaljhandeln allmänt förekommande affärsdokument, tabeller och protokoll.

L. Textning och plakatmålning 1. Allmänna synpunkter Undervisningen i textning och plakatmålning i detaljhandelskurserna här som främsta mål att införa eleverna i grunderna för textning av prislappar samt målning av enklare plakat och texter för skyltfönster och innedekoration i butiker. Genom undervisningen bör eleverna erhålla dels rent teknisk färdighet i att utföra de arbeten, som kommer i fråga, dels insikter i de psykologiska förhållanden, som gör vederbörande arbeten verkningsfulla. Indirekt måste undervisningen bidra till att uppöva färg- och formsinnet. Av mycket stor betydelse är att undervisningen bibringar eleverna grundläggande färdigheter, på vilka en efterföljande specialutbildning (t. ex. för 15 -637G5G

226 dekoratörsyrket; jfr kap. 14) eventuellt kan bygga. Det är från denna synpunkt lämpligare att eleven lär sig att väl texta en eller ett par stilar än att han tvingas att ytligt syssla med flera stilar utan att i dessa ernå tillfredsställande säkerhet. Då penseln utgör ett från flera synpunkter mera användbart hjälpmedel än textningspennan, bör textningsövningarna i första hand ske med pensel. Olika typer av textningspennor kan demonstreras under undervisningens gång. Sådana elever, som av en eller annan anledning har svårt att lära penseltextning, kan givetvis genomgående få använda textningspenna. Undervisningen torde i början av kursen i såväl textning som plakatmålning kunna ske genom klassundervisning. Sedermera bör den mer och mer genomföras efter individuell metod. Mer än i de flesta andra ämnen spelar här elevens naturliga förutsättningar stor roll för resultatet. Tillämpas den individuella metoden, i den utsträckning detta med hänsyn till klassavdelningarnas storlek är möjligt, kommer elever med mindre goda anlag för detta ämne icke att hindra undervisningen för dem, som har bättre förutsättningar. 2. Mål Undervisningen i textning och plakatmålning har till mål att bibringa eleverna de grundläggande tekniska färdigheter och psykologiska insikter, som erfordras för åstadkommandet av verkningsfulla prislappar och enklare plakat för skyltfönster och innedekoration i butiker. 3. Kurs Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete; ettårig delvis differentierad handelskurs för kontors- och detaljhandelsarbete, detaljhandelslinjen (ca 105 tim.) D 1 , D'Prakt, AXD Textning. Något om alfabetet, dess uppkomst och utveckling. De olika grundstilarnas karakteristiska drag. Siffrorna och deras utveckling. Vanliga termer, såsom stilbeteckningar, »kursivering», »spärrning». Textningsverktyg: textningspennor och penslar. Textningsmaterialier: tusch, färger, kartong m. m. Textning av några enkla standardstilar, varav en kursiv, med pensel eller penna. Textning av en eller möjligen två för prislappar användbara sifferstilar. Textningens praktiska användning. Prislappar och enkla textskyltar. Grunderna för placeringen av elementen i prislappen eller textskylten. Något om färgvalet vid textning.

227 Plakatmålning. Plakatets användning i fönster- och inneskyltning. Olika typer av plakat. Verktyg och materialier vid plakatmålning: penslar, färger, kartong, glas, plast m. m. Textstilar, användbara till plakat: antikva-, block- och fantasistilar. Stilarnas uppritning med hjälp av ritbräde, vinkellinjal, vinkelhake, passare och mallar. Dekorativa detaljer på plakatet. Konstruktion av enkla geometriska dekorationer med linjal, passare o. dyl. hjälpmedel. Andra metoder för utförande av dekorationer. Textens innehåll och formulering. Kompositionen av plakatet med särskild hänsyn till koncentration och balans i uppställningen. Färglärans grunder. Valet av färger i plakatet med hänsyn till underlag, texter och dekorationer. Utförande av enklare plakat genom skiss, kladd och slutgiltig målning på kartong eller annat underlag. Demonstration och, om tiden tillåter, övningar med tillämpning av vissa slag av speciell teknik inom plakatmålningen såsom färgsprutning, ströppling, applicering o. d. Terminskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 85 tim.)

D'

Textning. Verktyg och materialier vid textning såsom pennor, penslar, färger, tusch, kartong, glas, plast m. m. Textning av några enkla standardstilar, varav en kursiv med pensel eller textningspenna. Textning av en eller, om tiden tillåter, två för prislappar användbara sifferstilar. Textningens praktiska användning. Prislappar och enkla textskyltar. Grunderna för placeringen av elementen i prislappen eller textskylten. Färgval för prislappar och skyltar. Plakatmålning Plakatets användning i fönsterskyltning och innedekoration. Verktyg och materialier vid plakatmålning. Textstilar använda för plakat, såsom antikva-, block- och fantasistilar. Stilarnas uppritning med hjälp av ritbräde, vinkelhake, vinkellinjal, passare, mallar o. dyl. Dekorativa detaljer på plakatet. Metoder för konstruktion av stiliserade geometriska figurer och andra metoder för utförande av enkla plakatdekorationer. Textens innehåll och formulering. Kompositionen av plakatet med särskild hänsyn till koncentration och balans i uppställningen. Färglärans grunder.

228 Utförande av enkla plakat genom skiss, kladd och slutgiltig målning på kartong eller annat underlag. Demonstration av i praktiken använd speciell teknik vid plakatmålning, såsom färgsprutning, ströppling, applicering o. dyl.

M. Skyltning 1. Allmänna synpunkter Undervisningen i skyltning i detaljhandelskurserna har till uppgift att lära eleverna att utföra enklare skyltningar i skyltfönster och butiker. Den bör givetvis icke enbart åsyfta en rent teknisk färdighet i varuexponering u t a n även bibringa eleverna en rätt förståelse för skyltningsreklamens psykologiska och ekonomiska sidor samt för dess samverkan med övrig reklam och andra arbetsuppgifter i detaljhandelsföretaget. Indirekt måste undervisningen i detta ämne även bidra till att uppöva färg- och formsinnet samt medverka till en god varuhantering vid utförandet av andra arbeten såsom försäljning, lagervård o. dyl. Av vad som ovan sagts framgår att undervisningen måste bestå av såväl teoretiska lektioner som praktiska övningar. För de förra erfordras lämplig åskådningsmateriel i form av bildserier, skisser o. dyl. Den praktiska undervisningen kräver tillgång till övningsskyltfönster och varor samt erforderlig materiel för varornas exponering, såsom dockor, ställ, podier o. dyl. Angående undervisningsmateriel och lokaler se vidare kap. 18. 2. Mål Undervisningen i skyltning har till uppgift att lära eleverna utföra enklare skyltningar i skyltfönster och butiker. 3. Kurs Ettårig handelskurs för detaljhandelsarbete; ettårig delvis differentierad handelskurs för kontors- och detaljhandelsarbete, detaljhandelslinjen (ca 140 tim.) D 1 , D^rafct, AXD Skyltningsreklamens betydelse för detaljhandelsföretaget, dess effekt på kort och lång sikt, dess samverkan med övrig reklam och med butikens försäljning. Skyltningens psykologiska verkan på åskådaren: uppmärksamhets-, intresse- och köplustverkan. Olika typer av skyltningar med hänsyn tagen till företagets typ och bransch, beräknad effekt, varuslag m. m. Skyltningens planering genom skyltningsschema. Skissering av skyltningar. Kostnadsberäkning beträffande skyltningar i skyltfönster och inneexponeringar. Skyltfönstrets form och inredning. Belysningsfrågor. Hjälpmedel vid skyltningens utförande såsom ställ, podier, dockor, attrapper m. m.

229 Blickfång, plakat, prislappar. Principer för varuplaceringen i ett skyltfönster. Övningar i hantering av varor vid skyltning, speciellt beträffande förpackningar, textilvaror, livsmedel m. m. (Undervisningen i dessa frågor individualiseras efter elevens bransch i de fall kursen inriktas på bestämda branscher). Utförande av fullständiga varuskyltningar i övningsfönster, gruppvis och individuellt. Skyltning på varudiskar, i montrar och skyltskåp. Varornas behandling vid skyltningens nedtagande. Diskussion av skyltningar, som eleverna utfört. Terminskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 85 tim.)

D'

Skyltningsreklamens betydelse för detaljhandelsföretaget, dess verkan på kort och lång sikt. Skyltningens psykologiska verkan på åskådaren: uppmärksamhets-, intresse- och köpluslverkan. Olika typer av skyltningar med hänsyn till företagets typ och bransch, varuslag, avsedd effekt m. m. Skyltningens planering genom skyltningsschema. Kostnadsberäkning av skyltningar. Skyltfönstrets inredning. Belysningsfrågor. Hjälpmedel vid skyltningens utförande såsom ställ, podier, dockor, attrapper m. m. Blickfång, plakat och prislappar. Varornas placering i skyltfönstret med praktiska övningar. Utförande av fullständiga fönsterskyltningar i grupp eller individuellt. Varornas behandling vid skyltningens nedtagande. Diskussion av skyltningar, som eleverna utfört.

N. Textning och skyltning i. Allmänna synpunkter Se under L och M. 2. Mål Undervisning i textning och skyltning har till mål att bibringa eleverna de elementära tekniska färdigheter, som erfordras för utförandet av enklare textnings- och skyltningsarbeten för skyltfönster och innedekoration i butiker. 3. Kurs Yrkeskurs

för detaljhandelsarbete

(ca 96 oblig. tim.)

yd

Textningsövningar avseende en enkel bokstavs- och sifferstil med användning av pensel eller textningspenna, övningar i att texta enklare prislappar med och utan bokstavstext.

230 Uppritning och utförande av några enkla plakat avsedda för skyltningar. Textens innehåll och formulering. Något om för plakatmålning användbara stilar. Plakatets användning. Färglära. Skyltningens planering i en detaljaffär. Dess psykologiska underlag. Skyltningens samverkan med övrig reklam och med affärens försäljning. Materialier och hjälpmedel vid skyltning. Utförande av enkla skyltningsarbeten samt fullständig skyltning i grupp eller individuellt. Diskussion kring problem avseende varornas och de dekorativa detaljernas placering i ett skyltfönster. Några övningar i att utföra disk- och monterskyltning.

O. Skyltningsarbeten 1. Allmänna synpunkter Se under L och M. 2. Mål Undervisningen i skyltningsarbeten har till mål att bibringa eleverna de grundläggande tekniska färdigheter och psykologiska insikter, som krävs för utförandet av enklare skyltningar i skyltfönster och butiker samt av verkningsfulla prislappar och enklare plakat för dessa skyltningar. 3. K u r s Tvååriq detalihandelskurs tim."

med

våxelutbildning

(ca 245 D=V

Verktyg och materialier vid textning, såsom penslar, pennor, färger, tusch, kartong, plast m. m. Textning av några enkla standardstilar, varav en kursiv, med pensel eller penna. Textning av några för prislappar lämpliga sifferstilar. Textningens praktiska användning. Prislappar och enklare textskyltar. Grunderna för placeringen av de olika elementen i en prislapp eller textskylt. Färgval för prislappar och textskyltar. Upprepade övningar i textning, särskilt av siffror, till dess att rutinmässig färdighet ernås. Plakatets användning vid skyltning. Verktyg och materialier vid plakatmålning. Textstilar användbara till plakat, såsom antikva- och blockstilar. Dekorativa detaljer på plakat. Metoder för konstruktion av stilar och stiliserade dekorationer på plakatet, övningar i att upprita plakat med hjälp av ritbräde, vinkelhake, vinkellinjal, passare, mallar o. dyl. Målning av plakat. Textens innehåll och formulering. Komposition av plakatet med hänsyn till koncentration och balans i uppställningen. Detaljhandelsföretagets skyltning, dess samverkan med övrig reklam och

231 med affärens försäljning. Skyltningens psykologiska verkan på åskådaren: uppmärksamhets-, intresse- och köplustverkan. Olika typer av skyltningar med hänsyn till företagets typ och bransch och den avsedda effekten. Planering av skyltningsarbetet. Enkel skissering av skyltningar. Hjälpmedel vid arbetets utförande, såsom ställ, podier, hyllor, dockor, attrapper m. m. Belysningen i ett skyltfönster. Principer för varuplaceringen i ett skyltfönster och för inneskyltning. Övning i hanteringen av varor vid skyltning, såsom förpackningar, textilvaror, livsmedel etc. (Undervisningen individualiseras här efter den bransch kursen avser eller den bransch eleven tillhör). Utförandet av fullständiga varuskyltningar i övningsfönster, gruppvis och individuellt. Övningar i skyltning på diskar, i montrar och skyltskåp. Diskussion av skyltningar, som eleverna utfört. Ettårig detaljhandelskurs tim.)

med växelutbildning

(ca 158 D]V

Textning av några enkla standardstilar, varav en kursiv, med pensel eller textningspenna. Övningar i att texta några enkla sifferstilar, användbara för prislappar. Något om textningens verktyg och materialier. Textningens praktiska användning. Upprepade övningar i textning av olika typer av prislappar med eller utan bokstavstext. Verktyg och materialier vid plakatmålning. Uppritning och utförande av några enkla plakat för skyltfönster eller inneskyltning. De olika detaljernas placering på plakatet. Textens koncentration med hänsyn till innehåll och formulering. Färgval. Detaljhandelsföretagets skyltning, dess samverkan med övrig reklam och med affärens försäljning. Skyltningens psykologiska verkan på åskådaren. Olika typer av skyltningar med hänsyn till branschen och ändamålet med skyltningen. Planeringen av en affärs skyltning. Enkel skissering av en skyltning. De viktigaste hjälpmedlen såsom ställ, podier, hyllor, dockor, attrapper m. m. Belysningen i skyltfönstret. Principer för varuplaceringen i fönstret, övning i att hantera de viktigaste varorna från branschen vid skyltningens genomförande. Övningar i att utföra skyltningsarbeten i grupp eller individuellt. Någon övning i skyltning på diskar, i montrar och skyltskåp. Diskussion av utförda skyltningsarbeten.

P. Välskrivning 1. Allmänna synpunkter Enligt kommitténs förslag skall deltagande i välskrivningsundervisningen vara obligatoriskt endast för de elever, som anses vara i behov därav. Detta innebär sålunda, att alla elever inte behöver delta i undervisningen lika

länge samt även, att elev när som helst under kursens "gång kan åläggas att påbörja välskrivningsundervisning. I den mån någon eller några elever i en klass inte behöver delta, kommer givetvis välskrivningsundervisningen av övriga elever att betraktas som en extra pålaga, t och för sig torde möjligheten av att nödgas underkasta sig denna verka befrämjande på elevernas omsorg om sin handstil. Detta resultat bör i stor utsträckning också k u n n a nås genom att vederbörande lärare i samband med undervisningen i andra ämnen, främst svenska och främmande språk, bokföring, handelsräkning och stenografi, ägnar elevernas handstil och skrivhygien (se i det följande) erforderlig uppmärksamhet. Det är av betydelse, att skolarbetet anordnas så, att eleverna inte tvingas slarva med sin stil. Ett lugnt arbetstempo, som ger eleverna tillräcklig tid att utföra erforderligt skrivarbete utan forcering, bidrar till att skapa sunda arbetsvanor. I förekommande fall bör elev med i och för sig acceptabel stil hänvisas att delta i välskrivningsundervisningen för att i lämpliga former erhålla övning för uppdrivande av skrivhastigheten. Med en viss generalisering kan sägas, att inom affärslivet skrivmaskinen har ersatt handskriften överallt, där arbetets karaktär så medger. Inom såväl kontors- som detaljhandelsarbetet sker skrivning för hand huvudsakligen vid korta noteringar av olika slag: i bokföring, på lagerkort, försäljningsnotor och dylikt. Därvid är främst av betydelse, att skriften i alla avseenden är så tydlig, att felläsning är utesluten. De krav på handstilen, som praktiken ställer, avser därför i främsta rummet dess tydlighet. En enkel, elementär stil kan ur denna synpunkt vara betydligt mera tillfredsställande än mången »driven», »flytande» stil. Med hänsyn till elevernas ålder torde det i regel ej vara möjligt att ernå någon genomgripande förändring av stilen. Det torde heller knappast vara lämpligt att uppställa en sådan som generellt mål för undervisningen, inte ens där den i och för sig vore önskvärd. Därtill skulle krävas en avsevärd tid. Som i det föregående sagts, bör elev inte åläggas att delta i välskrivningsundervisningen längre än nödvändigt. Undervisningen får utgå från elevens stil, sådan den är, och i fråga om bokstavsformerna ta hänsyn till efter vilken metod eleven en gång lärt sig skriva. Välskrivningslektionerna bör ha till främsta syfte att ge eleverna riktlinjer för hur de själva, på den grundval de redan lagt, skall kunna förkovra sin handstil. Först och främste måste orsakerna till att en elev skriver dåligt u t r ö n a s : bristande formsinne, felaktiga muskelspänningar, psykiska svårigheter eller dylikt. Många gånger torde undervisningen böra inriktas mer på att lära eleven avspänning och koncentration än på den egentliga skrivningen. Oavsett vilka orsakerna till en elevs dåliga stil kan vara, skall givetvis skrivhygienen — kroppsställning, pennhållning och pennföring m. m. — ägnas stor uppmärksamhet, allt med beaktande av olikheter i de individuella förutsättningarna. Samtidigt bör undervisningen ta hänsyn till att skrivarbetet i praktiken i många fall måste försiggå under betydligt ogynnsammare förhållanden än i skolan: utan önskvärt stöd för den skrivande handen och underarmen, på skrivblock eller dylikt, som hålles i handen etc.

233 Kommittén har i timplanerna föreslagit en maximal undervisningstid, som om den j ä m n t fördelas över hela kurstiden motsvarar en veckotimme. I i egel torde största effekten nås, om undervisningen koncentreras till kortare lid med fler lektionstimmar per vecka. I lämplig utsträckning bör hemarbete ges. Liksom i fråga om stenografin är det av vikt, att detta fördelas så, att eleverna om möjligt erhåller daglig välskrivningsövning. 2. Mål Undervisningen i välskrivning har till uppgift att bibringa eleverna en tydlig, för användning inom affärslivet lämplig handstil. 3. Kurs Inlärande av naturlig och ledig skrivställning, pennhållning och pennföring, bokstavsformer och sammanbindningar samt siffror. Om olika slags skrivmateriel och dess lämplighet: blyertspennor och deras olika hårdhetsgrader, stålpennor av olika typer, reservoarpennor, kulspetspennor. övningar för vinnande av en tydlig och lättläst, i möjligaste mån flytande skrivstil. Avspänningsövningar, övningar för vinnande av större skrivhastighet.

Q. Gymnastik med lek och idrott 1. Allmänna synpunkter Avspänningsövningar av den typ, som enligt kommitténs förslag ingår i undervisningen inom ämnet maskinskrivning, bör givetvis bedrivas även i gymnastikundervisningen. Över huvud taget bör denna för handelskursernas elever i hög grad inriktas på sådana övningar, som är särskilt lämpade att förebygga och motverka de olägenheter, som kontors-, butiks- och lagerarbete o. dyl. kan medföra för elevernas hälsa. I övrigt överensstämmer förslaget till kursplan för gymnastik med lek och idrott till sitt innehåll med vad som gäller för de allmänna läroverken. Vad kommittén i sitt första betänkande anfört om lämpligheten av att, där så är möjligt, även manliga elever bereds tillfälle att delta i undervisningen i sånglekar och folkdanser, gäller även beträffande yrkesskolorna. 2. Mål Undervisningen i gymnastik med lek och idrott har till uppgift att söka åstadkomma allsidig utveckling av lärjungarnas kroppsliga anlag, god hållning och god samverkan mellan kroppens olika rörelsefunktioner, att genom härdning öka deras motståndskraft, att skänka dem känsla av välbefinnande och livsglädje samt frammana goda karaktärsegenskaper, laganda och självdisciplin.

234 3. Kurs Ettåriga handelskurser, tvåårig detaljhandelskurs växelutbildning (ca 70 tim.)

med K'Real, K1, D'Prakt, D\ A1, D2V

Manliga lärjungar Gymnastik: gymnastikövningar, avspänningsövningar. Lek: smålekar och bollspel. Idrott: fri idrott, simning och livräddning, orientering, skidlöpning och skridskoåkning. Teoretisk undervisning. Kvinnliga lärjungar Gymnastik: gymnastikövningar, avspänningsövningar. Lek: smålekar, bollspel, sånglekar och folkdanser. Idrott: fri idrott, simning och livräddning, orientering, skidlöpning och skridskoåkning. Teoretisk undervisning.

R. Stenografi 1. Allmänna synpunkter Undervisningen i stenografi skall i första hand bibringa eleverna en säker systemkännedom och en lättläst stenografisk skrift. Även om andra faktorer än den egentliga skrivfärdigheten har en mycket stor och i vissa fall till och med avgörande betydelse för det slutliga resultatet, bör stenografiundervisningen givetvis ha till mål en automatisk behärskning av den stenografiska skriften. Därvid bör beaktas vikten av att eleverna på varje stadium av undervisningen ges tillfälle till omfattande läsning av väl utförd stenografisk text. Övningar med speciellt syfte att höja skrivhastigheten bör bedrivas med stor försiktighet: hastighet får ej eftersträvas med eftersättande av krav på läsbar och tydlig skrift. Övningar av här avsett slag får därför inte påbörjas förrän eleverna behärskar systemet och inte heller forceras. Hastigheten bör i princip inte ökas snabbare än att eleverna med användande av gängse förkortningar hinner stenografera tillräckligt noggrant för att kunna göra utskrift helt på grundval av stenogrammet. De frågor, som sammanhänger med att lära eleverna redigera sina utskrifter — något som ju mer avser diktatet än stenogrammet — har kommittén behandlat under ämnet maskinskrivning. Texterna bör — såväl för läsning som för skrivövningar — väljas från olika områden och icke begränsas till att ensidigt gälla ekonomiska frågor. Som kommittén i sitt första betänkande påpekat, ökar stenografering av allmänna texter av skiftande art i hög grad elevens allmänna stenografiska färdighet. Alltefter det eleverna vinner ökad färdighet, bör de vänjas vid diktamen under längre perioder om 5—10 minuter.

235 Under ämnet svenska med affärskorrespondens har kommittén framhållit önskvärdheten av att i vissa grammatiska frågor enhetliga principer tillämpas i nämnda ämne och stenografi (samt maskinskrivning) liksom att över huvud taget i modersmålsundervisningen sådana språkfrågor beaktas, som visat sig bereda särskilda svårigheter vid upptagning av stenogram och vid överföring av stenografisk text till vanlig skrift (s. 171). Träning i olika former är av största betydelse. För ett gott resultat är det av vikt, att denna fördelas så, att eleverna om möjligt erhåller någon övning varje dag. Eleverna bör vänjas att snarast möjligt använda stenografisk skrift för personliga anteckningar m. m., givetvis med beaktande av de krav på skriftens tydlighet, som i det föregående ställts. Även om i början endast enstaka ord kommer i fråga, visar sig en sådan övning ha betydelse för att skriften skall automatiseras. Arbetshygieniska synpunkter måste beaktas: kroppsställning och pennföring, frågor som avser lämplig arbetsmateriel, avspänningsövningar m. m. Härvidlag bör samarbete ske med undervisning i andra ämnen, främst välskrivning och maskinskrivning. Bedömning

och

betygssättning

Några enhetliga normer för bedömning och betygssättning av stenografiprov har ej fastställts för obligatorisk tillämpning inom yrkesskolorna. Överstyrelsen för yrkesutbildning har emellertid till användning rekommenderat de bestämmelser, som gäller för det praktiska examensarbetet i stenografi i praktisk realexamen (se Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 1952/6). Kommittén finner det synnerligen önskvärt, att även för yrkesskolorna fastare bestämmelser kommer till stånd. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att i detalj utarbeta och fastställa sådana bestämmelser. Skolor med fullständiga, avslutade kurser i stenografi, varmed kommittén avser kurser om 115—120 tim., bör vara skyldiga att tillämpa dessa bestämmelser. Kommtitén har i kap. 15 anfört ytterligare synpunkter i denna fråga. I sådan skolas betygsblankett bör anges, att betygssättning skett i överensstämmelse med av överstyrelsen fastställda normer. Betyget bör, förutom vitsord, innehålla uppgift om diktamenshastighet och eventuellt även andra uppgifter av värde för bedömande av vederbörande elevs färdighet. Elev, som ej uppnått för godkänt betyg föreskriven hastighet, bör erhålla vitsord i enbart systemkännedom; lämpligen bör detta ej graderas utan endast anges som »tillfredsställande systemkännedom» el. dyl. Kommittén anser sig böra betona vikten av att lärare och rektorer upprätthåller de särskilda fordringar, som enligt kommitténs förslag bör uppställas för deltagande i frivillig stenografi (s. 112). I överensstämmelse med andemeningen i dessa fordringar bör elev, som, sedan han börjat undervisningen, visar sig olämplig för stenografi, av rektor och lärare avrådas från att fortsätta dessa studier. Normalt bör endast elev, som anses ha möjlighet att förvärva tillfredsställande systemkännedom, få fortsätta kursen.

2. Mål Undervisningen i stenografi har till uppgift att bibringa eleverna elementär färdighet att efter diktamen stenografera enkel, vanlig text och enkel handelstext samt överföra den stenografiska texten till vanlig skrift. 3. Kurs Ettåriga handelskurser för kontorsarbete och ettårig delvis differentierad handelskurs, kontorslinjen (ca 140 tim.) samt terminskurs för kontorsarbete, korrespondenslinjen (ca 119 tim.) RiReal, K1, A*K, K'Korr Inövande av systemet, tills full systemkännedom ernåtts; allmänna förkortningar; läs- och välskrivningsövningar med texter av allmänt innehåll samt handelstext. I mån av vunnen säkerhet stenografering efter diktamen med långsamt stigande hastighet av allmänna och handelstexter. Avspänningsövningar. Genomgång av systemet bör i etlårskurserna ske under första terminen. Yrkeskurs

för kontorsarbete

(ca 128 tim.)

yk

1 I princip lika med K . Genomgång av systemet beräknas omfatta första året av kursen. Hastighetsövningar bör ej påbörjas förrän under andra året.

S. Tilläggskurs i maskinräkning 1. Allmänna synpunkter Redan i den obligatoriska maskinräkning, som ingår i ämnet handelsräkning, bör eleverna enligt vad kommittén på s. 194 anfört bibringas färdighet att använda de vanligaste räknemaskintyperna (för närvarande de s. k. snurrorna samt additionsmaskiner med litet och stort tangentbord) för grundläggande räkneoperationer och även någon kännedom om viktigare speciella arbetstempon och genvägar. I den frivilliga undervisningen bör eleverna i första hand förvärva en mera rutinmässig säkerhet och snabbhet med avseende på de läromoment, som den obligatoriska kursen omfattar. Det måste tillses, att eleverna därvid tillämpar riktig fingersättning och lämpliga arbetsmetoder i övrigt. Vid övningarna på »additionsmaskiner» bör även visas, hur dessa användes för multiplikation. Ytterligare bör eleverna bibringas en mera ingående kännedom om maskinernas användningsmöjligheter vid beräkningar av mera komplicerad art och även erhålla erforderlig övning i sådana beräkningar. Med tanke på att elektriska räknemaskiner i allt större utsträckning införs på kontoren bör eleverna i denna frivilliga kurs få lära sig att sköta sådana maskiner.

2. Mål Den frivilliga kursen i maskinräkning har till uppgift att bibringa eleverna viss rutinmässig säkerhet och snabbhet vid handhavandet av de vanligaste räknemaskinerna och för allmänt förekommande räkneoperationer av olika omfattning och svårighetsgrad. 3. Kurs Ettåriga handelskurser för kontorsarbete, differentierad handelskurs, kontorslinjen

ettårig delvis (ca 35 tim.)

K*Real, K1, AXK

Övningar för befästande av fingersättning enligt kännsystemet. Rutinövningar med räkning enligt de fyra räknesätten, vart för sig och i kombination; räkning med konstanta tal. Tillämpningsövningar avseende fakturaräkning: enkla rabatter och kedjerabatter respektive tillägg, utländska mynt och sorter; ränteräkning; avlöningsräkning; kalkyler m. m.

T. Tilläggskurs i försäljnings- och reklamlära 1. Allmänna synpunkter Tilläggskursen i försäljnings- och reklamlära avser att meddela en fördjupad undervisning i ämnet utöver vad som ingår i handelslära. Kursen är i första hand avsedd för elever, som är speciellt intresserade av försäljnings- och reklamarbete. I ämnet handelslära måste behandlingen av ifrågavarande avsnitt, vilket framgår av dess kursplan, göras mycket översiktlig, och tiden torde icke där medge några egentliga övningar. I tilläggskursen beredes utrymme för en grundligare genomgång av lärostoffet samt framför allt för lösandet av olika uppgifter samt övningar inom såväl försäljning som reklam. Undervisningen kan beräknas ha särskild betydelse för dem, som efter skolans slut kommer att syssla med försäljning och reklam eller med olika uppgifter inom »sales promotion» (säljfrämjande) och »public relation» (kontakt med omvärlden). Till sin uppläggning bör undervisningen vara så konkret som möjligt och innefatta både ett studium av olika organisatoriska, ekonomiska och tekniska åtgärder inom försäljning och reklam samt praktiska övningar i försäljningsplanering, försäljning och reklam. Till huvudsaklig del bör undervisningen inriktas på den verksamhet inom området i fråga, som bedrives av industri och grosshandel. I den utsträckning, som ämnet tillåter, bör undervisningen genomföras under formen av grupparbeten och individuella övningar samt genom diskussion i klassen under lärarens ledning. Studiebesök bör göras i ett tid-

238 ningstryckeri samt, om möjlighet därtill föreligger, i klichéanstalt och hos någon annons- eller reklambyrå. Kommittén är medveten om att svårigheter på sina håll kommer att uppstå, när det gäller att erhålla lärare till detta läroämne. Därest någon av skolans egna lärare, t. ex. läraren i handelslära, ej kan åta sig undervisningen, bör lärare sökas inom näringslivet. Temporärt torde det, i högre grad än i fråga om andra ämnen, bli nödvändigt att för denna undervisning anlita praktiker. Ämnets karaktär medför att läraren i särskilt hög grad måste använda tid till att utarbeta och undan för undan förnya arbetsuppgifter samt att anskaffa och iordningställa erforderlig undervisningsmateriel, vilket kräver intim kontakt med näringslivet, bl. a. reklamväsendet.

2. Mål Undervisningen i tilläggskursen i försäljnings- och reklamlära avser att fördjupa den i ämnet handelslära genomförda undervisningen i försäljning och reklam i syfte att förbereda intresserade elever för kommande arbetsuppgifter inom försäljnings- och reklamverksamhet. 3. Kurs Ettåriga handelskurser delvis differentierad 70 tim.)

för kontorsarbete samt ettårig handelskurs, kontorslinjen (ca KiReal, K1, AUv

Genomgång av försäljningsorganisationen i några företag inom industrin och grosshandeln, innefattande försäljningens planering, distriktsindelning, besökstäthet, system för avlönande av representanter, försäljningsrapporter, försälj arkontroll samt något om frågor rörande kontakten mellan ledning och försäljare. Försäljningsfrämjande åtgärder, som direkt och indirekt understöder försäljarens arbete. Enklare försäljningsövningar, avseende representantens arbete. Studium av olika i praktiken genomförda reklamåtgärder, i första hand inom annonsering och direktreklam samt dessa reklamformers samarbete med andra former av reklam och försäljning. Genomgång av ett företags reklambudget. Analys av annonser och annonskampanjer. Planeringen av ett företags reklam. Kostnads- och kalkylfrågor i samband med genomförandet av en reklamkampanj. Tekniska frågor beträffande den tryckta reklamen: tryckeri- och klichéteknik, stilar och stilgrader, lay-out, korrektur, matriser och stereotyper. Övningar i att skriva reklambrev och reklamtexter. Enklare övningar i skrivning av text och i lay-out-arbete beträffande annonser och reklamtryck.

KAP. 11

YRKESSKOLORNAS

HANDELSUNDERVISNING

E F T E R GENOMFÖRANDE AV NIOÅRIG ENHETSSKOLA

I. Förberedande yrkesutbildning för handel i enhetsskolan Riksdagens principbeslut av den 26 maj 1950 angående enhetsskolan innebar bland annat, att i klasserna 7 och 8 skall inrymmas yrkesorientering och att senast i klass 9 skall anordnas, »i nära kontakt med yrkeslivet, en förberedande yrkesutbildning ». Denna förberedande yrkesutbildning i klass 9 (9 y) kan fullgöras i yrkesavdelning inom enhetsskolan eller i yrkesskola. För handelsutbildningens vidkommande kan den försiggå i två former: på deltid (med osystematisk utbildning i näringslivet) eller som heltidskurs. Försöksverksamheten inom enhetsskolan omfattar fr. o. m. läsåret 1953/ 1954 även klass 9. Nämnda läsår var förberedande handelsundervisning i 9 y anordnad inom åtta skoldistrikt, därav i sju som deltidsundervisning. För nämnda kurser tillämpades i huvudsak följande timplan, vilken utarbetats av 1946 års skolkommissions yrkesutbildningsdelegation: Timmar per vecka Obligatoriska ämnen Yrkespraktik Yrkesteori: Räkenskapslära Handelslära Handelsräkning Maskinskrivning Modersmålet, hälsolära och samhällskunskap Gymnastik och idrott

20—24 2 1 1 2 ca »

6 7 3 36—40

Frivilliga ämnen Engelska Maskinskrivning

3 2

För 9 y för handel som heltidskurs framlade handelsutbildningskommittén i ett till 1946 års skolkommission lämnat förslag följande timplan: Timmar per vecka Obligatoriska ämnen Svenska Samhälls- och ekonomilära Hälsolära

3 3 1

240 Timmar per vecka 3 5 3 3 2 4 2 3

Gymnastik Bokföring Räkning Handelslära Praktiska arbetsövningar Maskinskrivning Svenskt näringsliv Engelska

32 Frivilliga Tyska Stenografi

ämnen 2 3

O m målet för e n h e t s s k o l a n s f ö r b e r e d a n d e h a n d e l s u t b i l d n i n g u t t a l a d e sig h a n d e l s u t b i l d n i n g s k o m m i t t é n i s a m b a n d m e d a v g i v a n d e av o v a n s t å e n d e förslag till t i m p l a n s å l u n d a : »Den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y skall enligt riksdagens beslut kunna förläggas till yrkesskola. Så beräknas bli fallet för elev 'som vid åttonde skolårets slut fått sitt yrkesval fixerat' (Skolkommissionens principbetänkande s. 239). Den fixering av yrkesvalet, som åsyftas, torde dock i regel knappast gälla några differentierade arbetsuppgifter utan snarare endast innebära, att eleven ämnar ägna sig åt någon arbetsuppgift inom visst yrkesområde, i föreliggande fall handel. Valet mellan olika sysselsättningsmöjligheter med avseende på bransch, arbetets art m. m. uppskjutes tillsvidare: detaljhandel eller grosshandel; kontorsarbete, försäljnings- eller lagerarbete etc. Undervisningen på detta förberedande stadium bör därför — — — i möjligaste mån lägga en allmän grund dels för en omedelbart efter skolans slut inträdande, mindre kvalificerad anställning inom yrkesområdet, dels för senare, mer differentierad egentlig yrkesutbildning. Den elementära handelsundervisningen avser huvudsakligen arbetsfunktioner, vilka ej förekomma enbart inom handeln i trängre mening utan äro väsentliga även för åtskilliga närliggande arbetsområden. Det synes därför lämpligt, att den förberedande handelsundervisningen tar hänsyn härtill genom att i sig uppta stoff, som anknyter till de ekonomiskt-administrativa funktionerna inom vissa handeln närliggande områden: hantverk och industri (t. ex. kontors- och lagerarbete), jordbrukets föreningsrörelse, kommunal och statlig verksamhet av olika slag m. m.» F ö r d e n f o r t s a t t a f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n — l ä s å r e t 1 9 5 4 / 1 9 5 5 i 17 s k o l d i s t r i k t — h a r s k o l ö v e r s t y r e l s e n gjort u p p f ö l j a n d e förebild till a l t e r n a t i v a timplaner:

241 Antal timmar per vecka Deltidsundervisning

Läroämnen

Allmänbildande Modersmålet Samhällskunskap Geografi Biologi med hälsolära Gymnastik med lek och idrott Engelska Fritt valt arbete 1

alt. a

alt. b

3 2 1 9 2

3 2

3 12

Heltids undervisning

ämnen

Summa Yrkesämnen Handelsräkning Handelslära Räkenskapslära Maskinskrivning Arbetsövningar (kontors- eller butiksgöromål) Ekonomisk geografi3 Affärskorrespondens Yrkespraktik och studiebesök Summa Summa summarum

2 2

2 3 3 2 3 16

3 3 5 3 3 2 2 18—21 26—29 39-42

14 28 40

21 37

i Kan t. ex. omfatta språkkurs i engelska eller tyska med praktisk inriktning. — * Tyska, stenografi eller textning och skyltning, alt. textning och plakatmålning. — 3 Om kursen uteslutande inriktas på detaljhandel, kan ekonomisk geografi bytas ut mot varukännedom.

II. Egentlig yrkesutbildning för handel i yrkesskola A. 1950 års riksdagsbeslut och yrkesundervisningen Riksdagsbeslutet 1950 angående riktlinjerna för skolväsendets utveckling avsåg den egentliga yrkesutbildningen i yrkesskola endast i så måtto, att enligt beslutet den lämpliga anknytningen till enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning (och praktiska realskolor) borde övervägas och genom försök prövas. De försök riksdagen sålunda anbefallt har ännu ej fortskridit så långt, att några praktiska erfarenheter kunnat vinnas om enhetsskolan som grundval för yrkesutbildning. Det synes dock rimligt anta, att särskilt i den mån 9 y för handel utformas som heltidskurs, ökade krav kommer att ställas på möjligheter till mera specialiserad handelsutbildning inom yrkesskolan. För att därvid lämpligaste avvägning mellan den förberedande och den egentliga yrkesutbildningen och därmed bästa möjliga totalresultat skall 16—537656

erhållas, fordras obetingat ett så nära samarbete som möjligt mellan enhetsskola och yrkesskola. Den förebild till undervisningsplan för ettårig handelskurs, vilken överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med skolöverstyrelsen utarbetat som ett led i försöksverksamheten rörande anknytning av yrkesskolor till enhetsskolan och varom tidigare nämnts (s. 50), är avsedd att tillämpas, då 9 y förlägges till yrkesskola. Till sin allmänna organisation torde yrkesskolornas handelsundervisning ej i någon högre grad behöva påverkas av enhetsskolans genomförande. De kursformer, som kommittén i föregående kapitel föreslagit, synes med i huvudsak samma motivering som där böra utan svårighet kunna anslutas också till enhetsskolan. Därutöver bör för de elever, som redan i 9 y erhållit viss förberedande handelsutbildning, beredas möjligheter till en för dem lämpad fortsatt utbildning. För denna gäller med avseende på undervisningstid, kurstidens längd och förläggning m. m. dylikt vad kommittén i kap. 10 anfört därom. Se dock beträffande arbetsveckans omfattning i ettårskurserna s. 249.

B. Differentiering av yrkesskolornas handelsundervisning 1. Efter elevernas förutbildning Kommitténs förslag i kap. 10 bygger bland annat på att rekryteringen till yrkesskolorna med det allmänna skolväsendets nuvarande organisation sker i två etapper: efter genomgången folkskola och efter avlagd realexamen. Eleverna kommer till yrkesskolorna med olika allmän förutbildning, och handelsutbildningen differentieras bland annat med hänsyn härtill. Genom enhetsskolan avses samtliga elever under sin skolpliktstid skola beredas en till omfattning och allmän standard någorlunda likvärdig utbildning. Såsom enhetsskolan för närvarande försöksvis genomföres, sker i klasserna 7 och 8 genom tillvalsämnen en successiv differentiering, vilken i klass 9 u t m y n n a r i egentlig linjedelning: 9 a, 9 g och 9 y. Klass 9 a kan sägas ungefär motsvara den nuvarande allmänna realskolans avgångsklass. Klass 9 g inleder gymnasiala studier. Klass 9 y för handel organiseras som deltidsutbildning eller som heltidskurs. Det får sålunda beräknas, att lärjungeklientelet i yrkesskolornas handelsundervisning, sedan enhetsskolan genomförts, kommer att omfatta såväl elever från 9 y för annat yrkesområde än handel, från 9 a och från 9 g, vilka samtliga saknar föregående förberedande handelsutbildning, som elever från 9 y för handel på deltid och elever, vilka genomgått 9 y för handel på heltid. Hur eleverna kommer att fördela sig på de olika kategorierna är

givetvis omöjligt att med någon säkerhet uttala sig om, förrän ytterligare praktiska erfarenheter vunnits av enhetsskolan i fråga om dess högsta klass. För närvarande är yrkesskolornas handelsundervisning, i såväl heltidssom deltidskurser, huvudsakligen rent elementär och måste, även sedan enhetsskolan genomförts, så förbli för de elever, som övergår direkt till yrkesskolan utan att under sin skolpliktstid ha erhållit någon mera väsentlig förberedande handelsutbildning. I den mån åter yrkesskolans handelsundervisning kan bygga på den förberedande yrkesutbildningen för handel i klass 9 y som heltidskurs, befrias den från de mest elementära utbildningsuppgifterna. Den kan inriktas på att fördjupa och bredda elevernas allmänt merkantila kunnande och samtidigt något mer än för närvarande tillgodose behovet av viss differentiering. Efter enhetsskolans genomförande måste därför handelsundervisningen inom yrkesskolorna differentieras — förutom efter utbildningsmål — med hänsyn till om eleverna i enhetsskolans nionde klass inhämtat en mera omfattande förberedande handelsutbildning eller ej. Handelsundervisningen inom enhetsskolan kommer att te sig avsevärt olika, alltefter det den försiggår som heltidskurs eller på deltid. Skillnaden i fråga om yrkesteoretiska förkunskaper mellan eleverna från 9 y för handel som heltidskurs och 9 y för handel på deltid blir ganska betydande. I varje fall gäller detta, om man jämför deltidskurser med teoriundervisning av omfattning enligt alternativ a på s. 241 och 9 y som heltidskurs. Den torde endast i ringa m å n utjämnas av de praktiska erfarenheter, som deltidskursernas elever kan förvärva. — I fråga om allmänna ämnen är de båda formerna av 9 y väsentligen jämställda. Skall å ena sidan eleverna från 9 y för handel på heltid kunna till fullo utnyttja den relativt omfattande förberedande yrkesutbildning de erhållit i enhetsskolan, och skall å andra sidan en för övriga elever avpassad, mera elementär handelsutbildning kunna genomföras, bör i yrkesskolornas handelsundervisning de båda huvudkategorierna av elever hänföras till skilda kurser. På grundval av de synpunkter, som i det föregående anförts i fråga om rekryteringen av elever från enhetsskolan till yrkesskolornas handelsundervisning och beträffande den lägre handelsundervisningens allmänna organisation, föreslår kommittén ett system av kurser, som för respektive clevkategorier medger följande studiegång: från 9 y för handel på deltid, från 9 y för annat yrkesområde än handel samt från 9 a och 9 g går eleverna till nybörjarkurser på heltid (årskurser eller terminskurser), till deltidsundervisningens 2- eller 3-åriga yrkeskurser, elementära ämneskurser (grundkurser) eller till kurser med växelutbildning; från 9 y för handel som heltidskurs går eleverna till någon form av fortsatt utbildning, antingen på heltid (årskurs eller terminskurs) eller inom deltidsundervisningen eller eventuellt i kurser med växelutbildning 1 . 1

Denna väg bör kunna stå öppen även för elev från deltidskurs med mera omfattande teoriundervisning, t. ex. enligt alternativ b på s. 241, som nått särskilt goda studieresultat.

2. Efter utbildningsmål Vad beträffar differentiering efter utbildningsmålet bör samma möjligheter beredas, som föreslås i kap. 10. Förutsättningarna för differentiering på denna grund blir med avseende på de elever, som genomgått 9 y för handel, givetvis gynnsamma: den förberedande handelsutbildningen i enhetsskolan har dels givit eleverna tillfälle att närmare komma underfund med sin intresseinriktning, dels — särskilt gäller detta för eleverna från 9 y på heltid —• lagt en relativt god allmän grund för en mera specialiserad utbildning. Som kommittén i det föregående (s. 240) nämnt, avses den förberedande handelsutbildningen inom enhetsskolan i huvudsak bli allmän och sålunda endast i mindre utsträckning differentierad t. ex. på kontors- och detaljhandelsarbete. Flertalet ämnen inom utbildningen för kontorsarbete är emellertid väsentliga även inom detaljhandelsutbildningen och har sin givna plats i den allmänna handelsutbildningen i 9 y. Ämnen av värde speciellt för arbete inom detaljhandeln kan däremot endast beredas begränsat utrymme: elementära övningar i praktiskt butiksarbete samt allmän varukännedom. Yrkesskolan måste sålunda möjliggöra en mera specialiserad vidareutbildning. Inom detaljhandelsutbildningen gäller det därvid först och främst att tillgodose behovet av undervisning i skyltning, textning, plakatmålning, branschspecialiserad varukännedom samt övningar i praktiskt butiks- och försäljningsarbete på ett mera avancerat stadium. För kontoristutbildningens del skulle en differentiering kunna tänkas efter samma grunder som i fråga om terminskurserna enligt kap. 10, d. v. s. på korrespondens- och bokföringslinjer. Kommittén ifrågasätter likväl lämpligheten av en dylik fullständig differentiering på lågstadiet för elever, som saknar praktik; en linjedelning med helt självständiga klassavdelningar torde för övrigt kunna genomföras endast vid de allra största skolorna. Kommittén har därför i sina förslag ej räknat med fullständig linjedelning som normalform utan föreslår endast en begränsad differentiering (se s. 249).

3. Efter elevernas yrkeserfarenhet I fråga om differentiering på grundval av elevernas tidigare praktiska yrkeserfarenhet torde enhetsskolans genomförande i och för sig ej ha något inflytande. Däremot kommer givetvis det förhållandet, att flertalet av de i handeln sysselsatta får beräknas ha redan inom enhetsskolan erhållit en viss förberedande handelsutbildning, att inverka på deras val av fortsatt utbildning. Dennas omfattning kommer att bestämmas av såväl den utbildning de erhållit i enhetsskolan som av praktikens längd och art. Det kan tänkas, att elever med praktik och förberedande handelsutbildning i 9 y för handel på heltid i större utsträckning kommer att söka sig till terminskurserna än elever med fullgjord skolplikt och efterföljande praktik för närvarande gör.

245 C. Heltidsundervisning 1. Ettåriga handelskurser a)

Kurstyper

På grundval av de synpunkter, som i det föregående framförts, föreslår kommittén följande ettåriga handelskurser: 1 Kursens beteckning

inom skolpliktens ram kurser för kontorsarbete: för elever från 9 y för handel på heltid för elever från 9 y för handel på deltid, från 9 y för a n n a t yrkesområde än handel, från 9 a och 9 g kurser för detaljhandelsarbete: för elever från 9 y för handel på heltid för elever från 9 y för handel på deltid, från 9 y för a n n a t yrkesområde än handel, från 9 a och 9 g

I 9 y på heltid 9 y p å deltid 10Y 2 K 10Y J K 10Y 2 D 10Y X D

Anm. Där förhållandena ej medger, att helt självständiga kontors- och detaljhandelskurser inrättas, kan 1) för elever från 9 y för handel på heltid anordnas viss samläsning mellan kontors- och detaljhandelskurserna (10YaK och 10Y2D); 2) för elever, som ej genomgått 9 y för handel på heltid, anordnas en allmän, delvis differentierad handelskurs lOY'A. 1 De ettåriga handelskurser, som i första hand bygger på genomgång av 9 y för handel på heltid och som tillsammans med denna kurs avses utgöra en tvåårig utbildningsgång, betecknas i det följande som 10Y2. De kurser, till vilka eleverna kommer från andra former av klass 9 för att i yrkesskolan erhålla en ettårig handelsutbildning i heltidskurs, betecknas 10Y». Beträffande av kommittén använda beteckningar se även kap. 10 s. 115.

h) Timplaner Differentierade kurser (Beträffande timplanernas konstruktion se kap. 10, s. 120.) Genomsnittligt antal timmar per vecka 10Y2

10Y1

Ämnen

K Obligatoriska Svenska Svensk affärskorrespondens Engelska Tyska Bokföring Handelsräkning Handelslära * Praktiskt kontorsarbete > butiks- och försäljningsarbete Ekonomisk geografi med allmän varukännedom .. Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning 0 Gymnastik Antal timmar per vecka i obligatoriska ämnen

'2 2 ,93 ,°3 6 3 4 2

94 »4 s 6

(1) 2 29 7(33)

4 2

o 2

4 ö

4 6 (1)

(1) 2

(1)

33 Valfria och frivilliga Engelska. Tyska . . . Stenografi Tilläggskurs i maskinskrivning D:o i maskinräkning D:o i försäljnings- och reklamlära D-.o i textning och plakatmålning Antal obligatoriska timmar per vecka

',»4 ! ,M 4 1-2 1 2 »33

3 3

3 8(4) 1-2

3 30

»80

' För elever från 9 a och 9 g är i vanliga fall detta ämne ej obligatoriskt; elever från nyssnämnda klasser, som ej har tillfredsställande kunskaper i svenska språket, kan åläggas att delta i undervisningen i svenska 2 timmar per vecka. - 2 Engelska och tyska är för elever frän 9 a och 9 g obligatoriska ämnen med 3 veckotimmar vardera. För övriga elever är bada språken valfria ämnen. - 3 För elev, som deltar i stenografi, kan bokföringen reduceras med å veckotimmar. - <• I handelslära ingår även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. - - Elev, som saknar praktik från butiksarbete eller av andra skäl ej är inriktad på viss bransch, tar utbyta speciell varukännedom mot ekonomisk geografi med allmän varukännedom. Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för de elever, som anses behöva undervisning dan. Tiden for detta ämne ingår ej i det för varje kurs angivna antalet obligatoriska timmar per vecka Se vidare s. 120 . - ' För elever från 9 a och 9 g . - 8 För nybörjare i ämnet. Med affärs. korrespondens.

247 För den delvis differentierade handelskursen 10Y1 A föreslås följande timplan: (Beträffande timplanens konstruktion se kap. 10, s. 120.) Genomsnitlligt antal timmar per vecka Ämnen

Kontorslinjen (10Y1 AK)

DetaljSamunder- handelslinjen visning (10Y1 AD)

Obligatoriska Svenska Svensk affärskorrespondens Bokföring Handelsräkning Handelslära' Praktiskt kontorsarbete • butiks- och försäljningsarbete Ekonomisk geografi med allmän varukännedom . . . . Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära Maskinskrivning Textning och plakatmålning Skyltning Välskrivning 3 Gymnastik Antal timmar per vecka i obligatoriska ämnen

4 2

1 2

4 5 (1) 2

(1)

Valfria och frivilliga Engelska 4 Tyska 4 Stenografi Tilläggskurs i maskinskrivning D:o i maskinräkning D:o i försäljnings- och reklamlära D:o i textning och plakatmålning Antal obligatoriska timmar per vecka2

3 3 4 1—2 1 2 > 33

3 3 2-4

2-4 3 36

1 Elev, som av rektor bedömes ha avsevärt bättre kunskaper i svenska än klassen i övrigt, vilket får beräknas i allmänhet gälla elever från 9 a och 9 g, må kunna utbyta 2 t. svenska mot valfritt ämne. — a I hsndelslära ingår även handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära, — 3 Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar. Se vidare s. 120. — 4 1 förekommande fall med affärskorrespondens.

248 Sammanställning av det totala antalet timmar i respektive ämnen i 9 y för handel på heltid, 10Y2 och 10Y1. Den effektiva lästiden har beräknats till 35 veckor. (Beträffande timplanernas konstruktion se kap. 10, s. 120.)

Ämnen

9y på heltid

10Y2K

10Y2D 10Y l K

10Y l D

10Y1 AK

lOY'AD

Obligatoriska 70 70 105 Svenska I 70 70 70 70 70 70 Svensk affärskorrespondens 10 105 140 105 Engelska 10 105 140 Tyska 8 8 175 175 140 210 210 105 175 Bokföring 105 105 105 105 105 105 105 Handelsräkning 175 175 175 140 140 140 105 Handelslära 70 70 70 Praktiskt kontorsarbete 4 105 Praktiskt butiks- och försäljnings70 70 70 arbete Ekonomisk geografi med allmän va8 70 70 70 rukännedom 140 140 175 Speciell varukännedom 6 70 70 70 70 70 70 70 Samhälls- och ekonomilära 140 175 70 105 Maskinskrivning 140 140 140 Textning och plakatmålning 175 175 210 Skyltning (35) (35) (35) (35) (35) (35) Välskrivning 70 70 70 70 70 70 105 Gymnastik 70 Biologi med hälsolära 1190 1155 1050 1155 1155 •1015 Antal timmar i obligatoriska ämnen 1190 (D:o inkl. välskrivning) ( - ) (1190) (1190) (1 050) (1190) (1 085) (1 225) Valfria och frivilliga 105 Engelska 105 '105 Tyska B 105 '105 Stenografi 35—70 Tilläggskurs i maskinskrivning D:o i maskinräkning D:o i försäljnings- och reklamlära .. 105 D:o i textning och plakatmålning . . '105 105 Textning och skyltning '105 1260 1155 1295 Antal obligatoriska timmar (D:o inkl. välskrivning) ( - ) (1190) (1 295)

1(>

140 140 140 35—70 35 70 10

105 105 105

105 1155 (1190)

105 105 105 105 140 3 5 - 7 0 70—140 35 70 70—140

1260 1155 1260 (1 295) (1 190) (1 295)

i Enligt skolöverstyrelsens på s. 241 återgivna förebild. — 2 Räkenskapslära. — 3 För elev, som deltar i stenografi, eventullt 105 t. — * Praktiska arbetsövningar (kontors- eller butiksarbete). — 6 Ekonomisk geografi; om kursen uteslutande inriktas på detaljhandel, kan ämnet bytas u t mot varukännedom. — « Samhällskunskap. — ' Fritt valt arbete: tyska, stenografi eller textning och skyltning, alternativt textning och plakatmålning. — a För nybörjare 140 t. — » För elever från 9 a och 9 g: 1155 (inkl. välskrivning 1190) t. — " Se s. 246, not 2.

249 c) Kommentarer

till

timplanerna

Allmänt Utökningen i enhetsskolan av undervisningen i samhällslära gentemot folkskolans och läroverkens nuvarande kurser synes medge, att i såväl 10Y1 som 10Y2 till samhälls- och ekonomilära anslås endast 2 i stället för 3 timmar per vecka i kurserna enligt kap. 10. Det obligatoriska antalet timmar per vecka kan därigenom sänkas till 33 i kurserna för kontorsarbete och till 36 i kurserna för detaljhandelsarbete. Kommittén anser, att de timplaner, som föreslagits i kap. 10, i princip bör kunna tillämpas för 10Y1, dock med beaktande av att antalet timmar i samhälls- och ekonomilära reduceras till 2 per vecka. De elever i iOY1K, som kommer från 9 a och 9 g, får anses ha förkunskaper, i huvudsak motsvarande realexamen. För dem föreslås samma timplan som för den ettåriga kursen för elever med realexamenskompetens (K J Real); för övriga elever bör timplanen för K 1 kunna tillämpas (s. 116). Se dock i det följande angående språken. Den bättre grund enhetsskolan i jämförelse med folkskolan kommer att ge i svenska språket bör göra det möjligt att i /0F J D undervisningen i detta ämne begränsas till 2 veckotimmar mot 4 i D 1 (se s. 116). I stället kan gentemot i sistnämnda kurs ämnena textning och plakatmålning samt skyltning förstärkas med vardera 1 timme per vecka. Med undantag för vad gäller samhälls- och ekonomilära är i övrigt planen för lOY1!) identisk med den för D 1 . I enlighet med de allmänna synpunkter kommittén i det föregående givit (s. 242—3), föreslås för 10YSK en begränsad differentiering på så sätt att eleverna av den obligatoriska bokföringen kan utbyta 3 veckotimmar mot frivillig stenografi. I någon mån kan på detta sätt de olikheter i elevernas intresseinriktning tillgodoses, som bland annat motiverat linjedelningen inom terminskurserna för kontorsarbete: på korrespondens- och bokföringslinjer. I den mån en sådan uppdelning med hänsyn till antalet elever är möjlig, får alltså bokföringen delas på två grupper: en med 6 och en med 3 timmar per vecka. För deltagande i stenografi i 10Y2K bör normalt fordras lägst betyget Godkänd i ämnet från 9 y för handel på heltid. Emellertid synes det lämpligt, att skola får möjlighet att även i 10Y2K anordna stenografiundervisning för nybörjare, om tillräckligt antal elever anmäler sig härtill. För denna elevkategori bör ämnet omfatta 4 timmar i veckan (jämför s. 132), vilket medför, att för dessa elever, om ytterligare ämnen ej tillväljes, den totala arbetsveckan kommer att omfatta 34 timmar. Nybör jar gruppen i stenografi kan samläsa med lOYiK. I stort sett grundar sig förslaget till timplan för 10Y2K på att samma proportioner mellan de olika ämnena bör råda som i lOYiR och ettårskurserna för kontorsarbete enligt kap. 10 (K1 och RiReal). Något annorlunda ligger

250 det till beträffande detaljhandelskursen 10Y?D. Som redan på s. 244 påpekats, har det där gällt att tillgodose de speciella detaljhandelsämnena, vilka ej förekommit i 9 y, förhållandevis mer än övriga ämnen. Slutligen må anmärkas, att det på kontorslinjen (10Y 2 K) med hänsyn till den föregående undervisningen i 9 y synes tillräckligt med 2 timmar per vecka obligatorisk undervisning i maskinskrivning. Av samma skäl torde det ej vara nödvändigt att detta ämne över huvud taget tas upp på detaljhandelskursens (10Y 2 D) timplan. Främmande

språk

Med avseende på språkkunskaper kommer elevmaterialet i yrkesskolornas handelsundervisning även efter enhetsskolans genomförande att vara åtskilligt heterogent. Engelska är i enhetsskolan obligatoriskt ämne i klasserna 5—7, alternativt tillvalsämne i klass 8, obligatoriskt ämne i klass 9 y för handel på heltid, i 9 g och i 9 a samt frivilligt i 9 y för handel på deltid. Tyska är alternativt tillvalsämne i klasserna 7 och 8, obligatoriskt ämne i 9 a och 9 g samt frivilligt i 9 y för handel på heltid. Undervisningen i engelska och tyska i enhetsskolan för olika kategorier av yrkesskolornas elever kan enligt de timplaner, som för närvarande tilllämpas, ha följande omfattning: _, , . . Elevkategori

Elever från 9 y för handel på heltid Elever från 9 y för handel på deltid Elever från 9 y för annat yrkesområde än handel.. Elever från 9 a och 9 g

Totalt antal undervisningstimmar per vecka inom enhetsskolan i engelska tyska

16—20 13—20 13—20 20

0—-13 0—10 «(13) 0—10 ^13) 15

För såväl engelska som tyska får man räkna med att undervisningen inom yrkesskolornas handelsutbildning måste bedrivas på två stadier. Till det högre av dessa hänföres de elever, som kommer från 9 a och 9 g, normalt även övriga elever, vilka i klasserna 7 och 8 samt 9 y erhållit en utbildning i dessa språk av totalt sett ungefär samma omfattning som eleverna från 9 a och 9 g. För elever på detta stadium kan en mera merkantilt betonad språkundervisning genomföras. I avgångsbetygen bör tydligt anges, vilket stadium vitsord i språk gäller. Enhetsskolan kommer alltså att ge åtskilligt större möjligheter till språkutbildning än folkskolan gör. Kommittén anser därför, att en rent elementär språkundervisning i regel ej behöver ingå i yrkesskolornas utbildningsuppgift. Obligatorisk språkundervisning bör inom yrkesskolornas handelsutbildning framför allt förekomma, där elevernas förkunskaper medger, att studierna inriktas merkantilt. Detta kan beräknas bli fallet i såväl tyska som engelska beträffande de elever i 10 Y1, som kommer från 9 a och 9 g, samt beträffande eleverna i 10 Y2 åtminstone i engelska, i några fall möjfigen också i fråga om tyska. 1

Med tyska som fritt valt arbete (se s. 241, not 2).

251 Oaktat nyssnämnda förutsättningar ej föreligger beträffande de elever i 10Y2, som endast har obetydliga förkunskaper i tyska eller helt saknar sådana, har kommittén likväl ansett sig böra föreslå detta språk som obligatoriskt (i 10Y2K) respektive valfritt (i 10Y2D och 10Y2A) för dessa elever. Utrymme för denna undervisning finns inom det obligatoriska antalet timmar, och den kan ges en tillräcklig omfattning (i 10Y2K 4 och i 10Y2D samt 10Y2A 3 timmar per vecka), för att ett resultat av praktiskt värde skall kunna nås. I fråga om detaljhandelskurserna har det synts kommittén lämpligt att språken, oavsett elevernas förkunskaper, göres valfria. I den mån eleverna väljer något språk, torde de antagligen i första hand stanna för engelskan, i vilket språk ju samtliga elever kommer att ha vissa förkunskaper. En del elever torde emellertid föredra att förvärva kunskaper i tyska, även om de blir elementära, framför att utöka sina tidigare kunskaper i engelska. För sysselsättningar inom handeln, som ej är begränsade till korrespondensarbete, är ett bredare språkligt kunnande ofta säkert minst lika värdefullt som specialisering till enbart eller huvudsakligen ett språk. Icke minst torde detta gälla arbete inom detaljhandeln. d) Kurserna för kontorsarbete

Lärokurs (10Y*K, lOYHi och

lOY'AK)

För lOY^v och lOYiAK gäller i princip, att innehållet i respektive ämnen i huvudsak blir detsamma som i motsvarande kurser enligt kap. 10 (K 1 och KiReal). Den tvååriga utbildningsgången 9 y för handel på heltid + 10Y2K bör generellt i de handelstekniska ämnena medge en undervisning, som till sin omfattning går ej obetydligt utöver vad en vanlig ettårig kurs i yrkesskolan kan ge. Inom ramen för den lägre handelsutbildningens allmänna utbildningsmål bör 9 y på heltid + 10Y2K i nyssnämnda ämnen under förutsättning av ett gott elevmaterial kunna meddela en utbildning, som svarar mot nuvarande praktisk realexamen på handelslinjen. I bokföi-ingen bör i främsta rummet eftersträvas, att eleverna bättre än vad tiden i en ettårig kurs för närvarande medger göres förtrogna med bokföringens principer; övningar i bokslutsteknik bör därför beredas ökat utrymme liksom problemlösning. Utöver den egentliga affärsbokföringen bör i 10Y2K kunna ingå även en kortare kurs i industribokföring. Undervisningen i skatteteknik (deklarationsteknik) bör vidgas. Någon utökning av ämnesstoffet i handelsräkning utöver vad som ingår i en ettårskurs enligt kap. 10 torde icke böra ske. Undervisningen bör snarare inriktas på att utveckla elevernas säkerhet och snabbhet samt deras förmåga att använda för praktiskt arbete lämpade metoder: sålunda bör eleverna i 10Y2K redan i ämnet handelsräkning förvärva rutin i att handha räknemaskiner, eventuellt även räknesticka. I samtliga former av 10Y2

252 bör problemlösning kunna beredas ett åtskilligt större utrymme än i de egentliga ettårskurserna. Särskilt bör kalkylfrågor ägnas stort intresse. Handelsläran har i 9 y haft till huvudsaklig uppgift att orientera eleverna om handelns arbetssätt och arbetsformer, om institutioner i handelns tjänst och om arbetsförhållandena inom handeln. I 10Y2 bör därför undervisningen i väsentlig grad kunna inriktas på hur företaget som sådant arbetar. Därjämte bör i reklam- och försäljningslära ges en kurs, som gentemot 10Y1 och ettårskurserna enligt kap. 10 är betydligt utvidgad och omfattar även vad som i sistnämnda kurser ingår i den valfria tilläggskursen. Praktiskt kontorsarbete. — I 9 y för handel på heltid har eleverna haft »praktiska arbetsövningar», i princip med samma syfte som de ettåriga handelskursernas kontorsarbete. I 10 Y2K bör dessa övningar byggas ut på olika sätt. I första hand kan ges uppgifter beträffande registrering, orderrutin m. m. av samma art som motsvarande uppgifter i 9 y men mer avancerade och komplicerade. På grundval av de kunskaper, som eleverna i 9 y förvärvat i maskinskrivning, bokföring och handelslära samt även räkning, kan också mera omfattande sammansatta övningsuppgifter ges. Undervisningen i ekonomisk geografi och allmän varukännedom bör i 10Y2K huvudsakligen utformas som i en vanlig ettårig handelskurs enligt kap. 10, varvid dock de avsnitt, som motsvarar vad som ingår i kursen för 9 y, enligt kommitténs förslag »svenskt näringsliv», behandlas repetitorisktöversiktligt. Enhetsskolan avses skola meddela en väsentligt mera omfattande undervisning i samhällslära än vad nuvarande skolformer ger. Handelsyrkesskolornas undervisning torde därför efter enhetsskolans genomförande kunna koncentreras på de samhällsekonomiska frågorna. — (Se beträffande samhälls- och ekonomiläran även s. 249). Undervisningen i stenografi och maskinskrivning anknyter direkt till den grundläggande utbildningen i klass 9 y och bör i första hand inriktas på att eleverna skall vinna ökad säkerhet, såväl i fråga om den löpande skrivningen som även beträffande det formella utförandet av förelagda arbeten: god disposition av arbetsmaterialet, redighet och klarhet i uppställningarna, prydlighet i utskrift av stenogrammen, vare sig den sker för hand eller på maskin. — I fråga om kursplan för eventuella nybörjare se kap. 10 s. 236. Kurserna

för detaljhandelsarbete

(10Y*D, 10Y*D,

iOY'AD)

De speciella detaljhandelsämnena (praktisk detaljhandelslära, praktiskt butiks- och försäljningsarbete, speciell varukännedom, textning och plakatmålning samt skyltning) bör i alla tre detaljhandelskurserna kunna i allt väsentligt ges samma innehåll, som föreslås för den ettåriga detaljhandelskursen (D 1 ) i kap. 10, i fråga om övningar i praktiskt butiks- och försäljningsarbete i 10Y2D med beaktande av att dylika övningar förekommer redan i 9 y på heltid. Detta gäller även beträffande övriga ämnen i lOYiD

253 och 10Y J AD. I fråga om kursplanerna i sistnämnda ämnen för 10Y2D bör de synpunkter beaktas, som i det föregående anlagts på respektive ämnen i 10Y2K. e)

Inträdesfordringar

Den differentiering av yrkesskolornas handelsundervisning, som i nuvarande skolsystem sker på grundval av elevernas teoretiska förkunskaper, betingas av olikheter i deras tidigare allmänna utbildning: huruvida de har realexamenskompetens eller lägre förutbildning. Efter enhetsskolans genomförande bör enligt kommitténs förslag en motsvarande differentiering efter förkunskaper ske på grundval av om eleverna i enhetsskolan fått en mera omfattande förberedande hancfeZsutbildning eller ej. För förstnämnda kategori anordnas undervisning i 10 Y 2 ; övriga elever bör i regel hänvisas till nybörjarkurser i 10 Y 1 . Liksom för närvarande synes även efter enhetsskolans genomförande böra finnas en utbildning på heltid, som står öppen för var och en, som i normal ordning fullgjort sin skolplikt och omedelbart önskar fortsätta i yrkesskolans handelsundervisning. För inträde i 10 Y1 bör därför ej uppställas några särskilda fordringar utöver fullgjord skolplikt. Detta utesluter givetvis icke, att vid en skola, där antalet elever gör en uppdelning på parallellavdelningar motiverad, denna uppdelning sker t. ex. så, att elever från 9 a och 9 g sammanföres i en avdelning och övriga elever i en. Icke minst med tanke på språkundervisningen kan en sådan anordning vara lämplig. Däremot bör en skola ej få stipulera genomgång av 9 a eller 9 g som villkor för inträde utan att samtidigt motsvarande utbildningsmöjligheter beredes elever från de andra former av klass 9, från vilka enligt kommitténs förslag övergång skall kunna ske till 10 Y1. Enhetsskolan blir examensfri. Någon totalbedömning av elevernas prestationer i form av godkänd eller icke godkänd examen kommer sålunda ej att ske. Värderingen av enhetsskolans avgångsbetyg som merit för inträde skall enligt skolkommissionens förslag överlåtas på den skola, som tar emot eleverna för fortsatt utbildning. 1 10 Y2 kommer att meddela en fortsatt handelsutbildning, dels för kontorsarbete (10Y2K och 10Y 2 AK), dels för detaljhandelsarbete (10Y 2 D och 10Y 2 AD). Det kunde i viss mån synas befogat, att olika fordringar uppställdes för inträde i kontors- och detaljhandelskurserna. I huvudsak skulle det därvid gälla sådana kvalifikationer, som avser vederbörandes personliga läggning och de förutsättningar, som i detta avseende kan förefinnas för utbildning för det ena eller andra av nämnda yrkesområden. Tillförlitlig kännedom om inträdessökande härvidlag torde endast kunna erhållas, om praktik föreskrives som inträdesfordran, vilket kommittén emellertid ej anser lämpligt (jfr kap. 10). Undervisningen inom 9 y för handel på heltid k a n beräknas möjligen ge ett något så när säkert besked 1

För beräkning av kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg i förhållande realexamen gäller bestämmelserna i kungörelsen 14 maj 1954, SFS 1954: 276.

till

254 om elevernas läggning för detaljhandelsarbete respektive kontorsarbete endast i sådana fall, då den mera bestämt inriktas på ettdera av dessa arbetsområden. Vilka möjligheter yrkesvägledningen i framtiden kan få till motsvarande bedömning kan ej nu sägas. Lämpligast synes därför vara, att fordringarna göres lika för kontors- och detaljhandelskurserna. De bör baseras på ett konstaterande av om eleven på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen i 9 y i sådana ämnen, som är av väsentlig betydelse som grundval för varje slag av icke specialiserad vidareutbildning för handel. Kommittén finner det ganska självklart, vilka av ämnena i 9 y (se timplanen s. 241) som därvid främst bör komma i fråga, och föreslår, att för inträde i 10 Y2 skall krävas lägst det vitsord i svenska språket, räkning, handelslära och bokföring, som enligt de normer, vilka kommer att tillämpas inom enhetsskolan, är att betrakta som normalbetyg. Nyssnämnda förslag utgår från de riktlinjer för betygssättningen i enhetsskolan, som skolkommissionen dragit upp i sitt principbetänkande. När praktiska erfarenheter vunnits i detta avseende och beträffande enhetsskolans anknytning till högre skolor, kan det tänkas, att andra normer för inträdesfordringar visar sig lämpliga, t. ex. totalbedömning av elevernas betyg i samtliga ämnen i form av poängberäkning eller dylikt. Kommittén förutsätter, att överstyrelsen för yrkesutbildning följer denna fråga och utfärdar erforderliga föreskrifter. Vad i kap. 10 anförts beträffande fordran på praktik för inträde gäller i alla avseenden även i fråga om de kursformer, som behandlas i detta kapitel. 2. Terminskurser I enlighet med de allmänna synpunkter på behovet av undervisningens differentiering efter elevernas tidigare utbildning, som kommittén i det föregående givit (s. 242—3), borde även terminskurserna efter enhetsskolans genomförande organiseras med särskilda avdelningar för elever från 9 y för handel på heltid och särskilda avdelningar för övriga elever. I kap. 10 (s. 105) har kommittén uttalat den uppfattningen, att i fråga om terminskurserna det betyder mer, att eleverna är någorlunda jämställda i fråga om praktisk yrkeserfarenhet än att de har samma allmänna teoretiska förutbildning. Detsamma gäller sannolikt i hög grad även beträffande elementära yrkesteoretiska förkunskaper i handel. Det försprång, som eleverna från 9 y för handel på heltid vid sin avgång ur enhetsskolan i detta avseende kommer att ha framför övriga elever, torde i viss mån j ä m n a s ut under den praktiktid om minst ett år, som skall föregå inträde i terminskurs. I varje fall torde skillnaderna mellan de elever, som genomgått 9 y för handel på heltid, och övriga elever ej bli så betydande, att de motiverar olika kursplaner för de båda kategorierna elever. De timplaner, som i kap. 10 föreslås för nämnda kurser och som ju gäller för elever utan föregående teoretisk handelsutbildning, bör därför åt-

255 minstone tillsvidare kunna tillämpas för samtliga elever från enhetsskolan, sålunda även för dem, som genomgått 9 y för handel på heltid. Där elevantalet så motiverar — och det torde bli fallet endast vid mycket stora skolor — kan av en och samma kurs inrättas parallellavdelningar, varigenom det blir möjligt att dela upp eleverna efter deras förkunskaper. I viss utsträckning bör emellertid inom en och samma klass de båda elevkategoriernas särskilda intressen kunna tillgodoses genom en mer individualiserad undervisning. Kommittén föreslår sålunda, att terminskurserna, även där de bygger på enhetsskolan, med avseende på kurstyper, undervisningstid, inträdesfordringar och kursplaner organiseras i enlighet med förslaget i kap. 10. Med hänsyn till att den obligatoriska skolgången förlänges genom enhetsskolan, bör dock minimiåldern för inträde i terminskurs höjas till 18 år. De skäl, som på s. 249 anförts för en minskning av ettårskursernas undervisning i samhälls- och ekonomilära, skulle ha kunnat motivera en dylik reduktion av ämnet även i terminskurserna, t. ex. med 1 timme per vecka. Det totala timantalet i detta ämne skulle emellertid därigenom bli alltför ringa (17 timmar) och ej ens inom ett begränsat ämnesområde medge en tillfredsställande undervisning. Kommittén har därför ej ansett sig böra föreslå någon ändring av de timplaner, som framlagts i kap. 10.Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att, sedan praktiska erfarenheter vunnits av hur den förberedande handelsutbildningen i 9 y verkar för terminskursernas vidkommande, utarbeta eventuellt erforderliga nya kursplaner.

D.

Deltidsundervisning

De synpunkter, som kommittén i kap. 10 anfört beträffande samarbete handelsundervisning—näringsliv, gäller till fullo även i fråga om undervisningen inom de kursformer, som bygger på enhetsskolan. 1. Yrkeskurser a) För elever som ej genomgått 9 y för handel på heltid För de elever, som ej genomgått 9 y för handel på heltid och som sålunda inom enhetsskolan ej erhållit någon förberedande handelsutbildning alls eller endast mindre omfattande sådan, torde i allt väsentligt de yrkeskurser, som föreslås i kap. 10, lämpa sig, såväl till omfattning som innehåll. Liksom i heltidskurserna bör undervisningen i samhälls- och ekonomilära begränsas till att huvudsakligen gälla de ekonomiska frågorna; i samtliga yrkeskurser kan timantalet i detta ämne — gentemot förslagen i kap. 10 — minskas med en veckotimme till 1 timme per vecka, d. v. s. till totalt 32 timmar. Vad som sålunda tas bort från detta ämne bör i kontorskuTsen (yk) och den odifferentierade kursen (ya) läggas till bokföringen, som

256 d ä r i g e n o m k o m m e r a t t o m f a t t a t o t a l t 224 r e s p e k t i v e 176 t i m m a r , s a m t i d e t a l j h a n d e l s k u r s e n ( y d ) till t e x t n i n g och s k y l t n i n g , s o m d ä r m e d får totalt 128 o b l i g a t o r i s k a t i m m a r . F ö r s l a g e n till t i m p l a n e r a n g e r för v a r j e ä m n e dels s u m m a t i m m a r för l ä s å r och k u r s , dels ( i n o m p a r e n t e s ) t i m a n t a l e t p e r v e c k a i v a r j e k l a s s u n d e r h ö s t - och v å r t e r m i n s a m t g e n o m s n i t t l i g a a n t a l e t v e c k o t i m m a r per k u r s . Ä n d r i n g a r g e n t e m o t k a p . 10 m a r k e r a s m e d k u r s i v e r a d e siffror. Treåriga

yrkeskurser

T i m p l a n för 3-årig y r k e s k u r s för k o n t o r s a r b e t e (y ; , k) Ämnen Obligatoriska

Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II III [I—III ht vt ht vt !ht vt

Svenska med affärskorrespondens . . . .

32 (0

Bokföring med handelsräkning

— 2)

(0

2)

(2

96 (4

Handelslära 1 (0

0)

(2

2)

(0

0) 32

S u m m a obligatoriska timmar 2 •

(2

(2

(1 1) 192 (6 6)

2) 64 2) 32

2)

(2

—

Välskrivning *

2) 64

64 Samhälls- och ekonomilära

(2

—

Maskinskrivning

64 0)

0) —

(2

2) —• (0 0) — (0 0) 192 (6 6)

(0

0) 32

(fl

2) —

(0 0) 192 (6 6)

96 (3) 224 (7) 96 (3) 128 (4) 32 (1) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Stenografi

— (0

Engelska eller tyska E x t r a maskinskrivning

64 0)

64 (2 2) 32 å 64 (lå2 lå2)

(2

64 2)

(2

1)

(1

32 (1

— (0

2) 1) —

0)

(0

T i m p l a n för 3-årig y r k e s k u r s för d e t a l j h a n d e l s a r b e t e

0)

128 (4) 128 (4) 32 å 64 (1 å 2)

(y 3 d)

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (0

Bokföring med handelsräkning

(0

2)

(2

64 (2

— 2)

32 0)

(0

0)

(2

32 2

2) 32 0)

64 (2) 128 (4)

Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

257 Ämnen Praktisk detaljhandelslära 1 Textning och skyltning Speciell v a r u k ä n n e d o m Samhälls- och ekonomilära Välskrivning 2 S u m m a obligatoriska timmar 2

Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II III I—III ht vt ht vt ht vt 32 32 64 128 (2 0) (0 2) (2 2) (4) 64 64 — 128 (2 2) (2 2) (0 0) (4) — 64 32 96 (0 0) (2 2) (2 0) (3) — — 32 32 (0 0) (0 0) (0 2) (2) 32 — — 32 (1 1) (0 0) (0 0) (1) 192 192 192 576 (6 6) (6 6) (6 6) (18)

Frivilliga Maskinskrivning

— (0

Engelska eller t y s k a

64 0)

(2

2)

2)

(1

64 (2

E x t r a textning och skyltning

— (0

0)

1) —(0 0)

—• 0) 32 (1 1) 64 (2 2)

64 (2) 128 (4) 64 (2)

(0

T i m p l a n för 3-årig y r k e s k u r s för h a n d e l ( o d i f f e r e n t i e r a d )

(y3a)

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (2

Bokföring med handelsräkning Handelslära 1

2)

(1

(0

2)

(2

(2

2)

(0

(2

(0

0)

(2

(2

0) —

1)

(0

0) 32

0)

(fl

2)

(0

32 (1 1) 192 (6 6)

2) 32

— 0)

2) 64

1)

(1

— (0

2) 32

—

Ekonomisk geografi med allmän varukännedom 2

(2

64 Samhälls- och ekonomilära

64 0)

32 Maskinskrivning

S u m m a obligatoriska timmar 3

(0

64 (2

Välskrivning 3

— 0)

2) —

— (0 0) 192 (6 6)

0)

— (0 0) 192 (6 6)

96 (3) 176 (5V2) 112 (3 1 /.) 96 (3) 32 (1) 64 (2) 32 (1) 576 (18)

1 Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — 2 Detta ämne kan av elev, som är anställd i detaljaffär, utbytas mot speciell varukännedom. — * Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

17—537656

258 Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass

Ämnen

II

I

ht

vt

ht

0)

(1

2)

(1

III

vt

ht

1)

(2

1)

(1

I—II

vt

Frivilliga _

E x t r a maskinskrivning . . (0

64 Engelska eller tyska (2

64 (2) 128 (4) 64 (2)

0) 32

1)

Textning (ej bunden till viss årskurs),

2. Tvåriga

yrkeskurser

T i m p l a n för 2-årig y r k e s k u r s för k o n t o r s a r b e t e

(y2k)

I ht

II vt

I—II

ht

vt

Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens Bokföring med handelsräkning Handelslära 1 Maskinskrivning Samhälls- och ekonomilära Välskrivning 2 S u m m a obligatoriska timmar 2

32 (0 2) 128 (4 4) 64 (3 1) 64 (2 2) — (0 0) 32 (1 1) 288 (9 9)

64 (0

4) 96

(4

2) 32

(0

2) 64

(3

1) 32

(2

fl) —

(0 0) 288 (9 9)

96 (3) 224 (7) 96 (3) 128 (4) 32 (1) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Stenografi

64 (2

Engelska eller tyska

64 2)

(2

2)

(2

64 (2

E x t r a maskinskrivning

32 (1

2) 2) —

1)

(0

0)

128 (4) 128 (4) 32 (1)

1 Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — % Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

259 2

T i m p l a n för 2-årig y r k e s k u r s för d e t a l j h a n d e l s a r b e t e

(y d)

Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II I—II ht vt ht vt

Ämnen Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (2

Bokföring med handelsräkning Praktisk detaljhandelslära 1

(2

2)

(2

3)

(2

— (0

2) 32

(3 Samhälls- och ekonomilära

2) 64

96 Speciell v a r u k ä n n e d o m

2) 64

(2

0) 96

0)

(3

3)

2)

(0

0)

32 (0

S u m m a obligatoriska timmar 2

2) 64

Textning och skyltning

Välskrivning

(0

64 (2

32 0)

32 (1 1) 288 (9 9)

(0 0) 288 (9 9)

64 (2) 128 (4) 128 (4) 128 (4) 96 (3) 32 (i) 32 (1) 576 (18)

Frivilliga Maskinskrivning (1 Engelska eller tyska

1)

(1

64 (2

E x t r a textning och skyltning

1) 64

2)

(2

2)

2)

(0

0)

64 (2

64 (2) 128 (4) 64 (2)

T i m p l a n för 2-årig o d i f f e r e n t i e r a d y r k e s k u r s för h a n d e l ( y 2 a ) Obligatoriska Svenska med affärskorrespondens

32 (0

Bokföring med handelsräkning

0) 3)

(0

64 (2

1 Handelslära « , • , • Maskinskrivning

64 (2 2) 112 (4 3) 80 (3 2)

2) 2

>

32 (2 96 (3

Samhälls- och ekonomilära (0 1

0) 32

0) 2

(0

2)

96 (3) 176 (5V2) 112 (3V2) gg (3) 32 (1)

Innefattar handelsrätt samt försäljnings- och reklamlära. — Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

260 Antal årstimmar och (inom parentes) veckotimmar i medeltal i klass I II I—II ht vt ht vt — 64 64 Ekonomisk geografi med allmän varukännedom 1 (0 0) (2 2) (2) 32 32 Välskrivning2 (0 0) (1) (1 1) 576 288 2S8 Summa obligatoriska timmar(18) (9 9) (9 9) Ämnen

Frivilliga Extra maskinskrivning

32 (1

32 1)

(1

2)

(2

64 Engelska eller tyska (2

1) 64 2)

Textning (ej bunden till viss årskurs)

64 (2) 128 (4) 64 (2)

Vissa a n d r a ändringar vore med hänsyn till elevernas föregående utbildning också tänkbara: så skulle t. ex. för elever från 9 g och 9 a undervisningen i svenska k u n n a beskäras; detsamma kunde beträffande maskinskrivning ske för eleverna från 9 y för handel på deltid, som redan i enhetsskolan förvärvat viss grundläggande färdighet i nämnda ämne. Kommittén anser emellertid, att förslagen i kap. 10 ej bör ändras utöver vad som i det föregående berörts i samband med samhälls- och ekonomilära. Det är knappast möjligt att med bibehållande av önskvärd fasthet i kursplan e r n a tillgodose de differentieringsönskemål, som skulle kunna göra sig gällande från det heterogena elevmaterialet. I rätt betydande utsträckning torde för övrigt undervisningen kunna anpassas till elevernas skiftande förkunskaper även inom ramen för en enhetlig kursplan. b) För elever som genomgått 9 y för handel på heltid Kommittén har, i enlighet med de principiella synpunkter den på s. 242—3 anfört, övervägt möjligheten av att vid sidan av yrkeskurserna och med samma utbildningsmål som dessa åstadkomma en för elever från 9 y för handel på heltid särskilt avpassad undervisning. De omständigheter, som föranlett kommittén att ej framlägga några särskilda förslag till timplaner för terminskurser på enhetsskolans grund (s. 254), synes motivera ett liknande förfaringssätt i fråga om utbildning av yrkeskursernas typ för nyssnämnda elevkategori. De preliminära förslag kommittén behandlat har omfattat en kurstid av 250—300 timmar, vilken synes kunna vara tillfyllest för ändamålet. Vad i det föregående sagts angående den allmänna karaktären av 1

Detta ämne kan av elev, som är anställd i detaljaffär, utbytas mot speciell varukännedom. — s Välskrivning är obligatoriskt ämne endast för elever, som anses behöva undervisning däri; timmarna i detta ämne ingår ej i summa obligatoriska timmar.

261 undervisningen i 9 y för handel på heltid synes kunna motivera, att en k u r s av här ifrågasatt slag göres mera omfattande för detaljhandelsarbete än motsvarande kurs för kontorsarbete. Likaledes torde kunna ifrågasättas, om ej en viss differentiering inom den sistnämnda skulle vara möjlig efter ungefär samma linjer, som föreslagits för 10Y2K. Förutsättningar för en differentiering efter elevernas förutbildning torde komma att föreligga endast vid större skolor med ett stort antal elever. I regel torde det totala elevantalet ej komma att räcka till för mer än en avdelning av varje typ av yrkeskurs (yk, yd, y a ) , vilken i så fall måste täcka behovet för olika elevkalegorier, oberoende av elevernas föregående utbildning. Detta innebär, att eleverna från 9 y för handel på heltid måste beräknas k o m m a att i regel ingå i samma deltidskurser som eleverna från andra former av enhetsskolans nionde klass. Kommittén har i kap. 10 (s. 137) föreslagit, att inträdessökande, som tidigare åtnjutit handelsundervisning, enligt rektors bedömande skall kunna tas in i högre klass av yrkeskurs än första. En dylik bestämmelse bör givetvis gälla även där enhetsskola genomförts. Beträffande eleverna från 9 y för handel på heltid bör den ha generell giltighet, så att betyg från nämnda klass utan prövning i varje särskilt fall berättigar till inträde i någon av de högre klasserna av yrkeskurs. På detta sätt kan en komplettering av utbildningen fram till yrkesskolexamen beredas elever från 9 y för handel på heltid. Ur pedagogisk synpunkt är likväl en dylik anordning ingalunda idealisk: yrkeskurserna har j u byggts upp med tanke på de elever, som saknar föregående handelsutbildning, och ej med hänsyn till eleverna från 9 y för handel på heltid. Hur stora olägenheterna blir och vad som skall kunna göras för att i möjligaste mån eliminera dem är givetvis omöjligt att bedöma utan praktiska erfarenheter. Några synpunkter må dock framhållas. Undervisningens omfattning i olika ämnen inom 9 y och yrkeskurserna framgår av timplanerna. Omstående tablå har sammanställts efter dessa. Klass 9 y på heltid erbjuder sålunda möjligheter till undervisning i samtliga de ämnen, som är obligatoriska i yrkeskurserna, och omfattar totalt sett i dessa ämnen väsentligt fler timmar än sistnämnda. Undervisningen är såväl i 9 y på heltid som i yrkeskurserna (och motsvarande grundkurser) rent elementär. Det kan därför, om man endast tar hänsyn till timantalet, synas, som skulle yrkeskurserna ej ha mycket att ge de elever, som genomgått 9 y för handel på heltid. Ä andra sidan kan en jämförelse mellan enhetsskolans och yrkeskursernas handelsundervisning ej baseras enbart på antalet timmar i respektive ämnen. Visserligen är det i båda fallen fråga om en elementär utbildning, men utbildningsmålen är ej identiska och undervisningsstoffet är ej helt detsamma. Och framför allt: undervisningen k a n i yrkesskolan anknyta till1 elevernas praktiska sysselsättningar och erfarenheter i yrket och därigenom konkretiseras på ett helt annat sätt än i 9 y på heltid. Vidare är yrkeskursernas elever äldre än eleverna i 9 y. Handelsundervisningen bör av dessa skäl i yrkeskurser och motsvarande grundkurser kunna drivas väsentligt fortare och effektivare än i 9 y. Kraven på eleverna blir därför också betydligt större i yrkeskurserna.

262 Antal obligatoriska limmar i vissa ämnen i 9 y för handel på heltid och i yrkeskurser samt i klasserna 2—3 av 3-årig yrkeskurs och (inom parentes) i klass 2 av 2-årig yrkeskurs. (Beräknad effektiv lästid: 9 y 35, yrkeskurserna 32 veckor.)

Ämne n

Svenska med affärskor respondens Bokföring* med handels räkning

9 y på heltid 1

y3d y3a y*k 2 (y d) (y 2 a) (y'k) Därav i Därav i Därav i klass 2—3 Totalt klass 2—3 Totalt klass 2—3 Totalt I 64 1 (64) I 128 l (96) I 96 1 (32) j 64 I (64) I 32 l (32)

224 Handelslära

96 Maskinskrivning Samhälls- och ekonomi lära 3

32 Textning och skyltning

«105

—

128 Varukännedom

—

96 Ekonomisk geografi . . . .

»70

128 128

32 (32) 64 (64) 96 (64)

96 176 112 96

32 (0) 64 (32) 96 (96)

64 I 64 \ (64) I 112

1(112) I 80 I (80) j 32 \ (0) j 32 i (32)

64 (0)

1 Enligt skolöverstyrelsens på s. 241 återgivna förslag. — 3 I 9 y »räkenskapslära». — I 9 y »samhällskunskap». — ' Tillvalsämne. — • Alternativt ekonomisk geografi eller varukännedom; jfr not 3 på s. 241. 3

Vad i det närmast föregående sagts synes tala för att på platser, där yrkeskurs är 3-årig, kurstiden för elever från 9 y för handel på heltid blir 2 år och i princip omfattar klasserna 2 och 3. Organisatoriskt torde en sådan anordning behöva medföra några svårigheter endast beträffande yrkeskurs för detaljhandelsarbete (y 3 d). Undervisningen i 9 y omfattar ej textning och skyltning och ej heller varukännedom, vilka ämnen är obligatoriska i j'd. Samtliga elever i yrkeskursen är alltså nybörjare i nämnda ämnen. Kursen i varukännedom faller helt inom klasserna 2 och 3. I textning och skyltning åter har halva timantalet förlagts till klass 1. Det blir därför nödvändigt, att eleverna från 9 y på heltid under sitt första år i yrkesskolan, då de i övrigt ingår i klass 2, undervisas i detta ämne tillsammans med yrkeskursens klass 1 och under sitt andra år, då de i övriga ämnen läser tillsammans med klass 3, har denna undervisning tillsammans med klass 2. I frivillig textning och skyltning får samundervisning ske med yrkeskursens klass 3. För det högre timantal per vecka, som dessa elever på detta sätt får, kan eventuellt kompensation ges genom minskning i sådana ämnen, som förekommit redan i 9 y. Där yrkeskurs är 2-årig, kunde det med hänsyn till elevernas ålder och praktik anses behövligt, att även eleverna från 9 y för handel på heltid

fullgjorde hela kursen. Detta skulle emellertid dels vålla olägenheter av pedagogisk art, dels medföra, att dessa elever även måste delta i undervisningen på det mest elementära stadiet, vilket vore onödigt. Såtillvida torde det därför vara lämpligare, att elever från 9 y bereds inträde i klass 2. Som framgår av sammanställningen på s. 262, kommer därigenom för dessa elever i y 2 k handelslära samt i y 2 d handelslära och särskilt textning och skyltning att bli dåligt tillgodosedda. Sistnämnda ämne har ej förekommit i 9 y annat än som tillvalsämne, och i klass 2 har det endast V 4 av det totala timantalet. Det blir i detta fall eventuellt nödvändigt att för här ifrågavarande elever minska timantalet i några av de andra ämnena för att en undervisning i textning och skyltning skall kunna beredas, som åtminstone i det närmaste motsvarar vad övriga elever får. Samhälls- och ekonomiläran i y-d och den obligatoriska maskinskrivningen i y 2 a faller helt inom första årets kurs och behandlas ej i klass 2. I fråga om maskinskrivningen i y 2 a finnes möjlighet att låta eleverna från 9 y på heltid delta i den frivilliga kursen i ämnet. I vad det gäller fördelningen av timmarna på terminer är kommitténs förslag till timplaner i kap. 10, som redan framhållits på s. 137, att anse som exemplifierande. Kommittén anser sig därför icke kunna eller böra lägga fram detaljerade förslag med avseende på hur undervisningen för de elever, som kommer från 9 y för handel på heltid, skall kunna inlemmas i yrkeskurserna. Vad i det föregående anförts har endast haft till uppgift att visa, efter vilka huvudlinjer det kan vara tänkbart att genomföra en dylik anordning. 2. Amneskurser Av ämneskurserna, sådana dessa föreslagits i kap. 10, är det huvudsakligen grundkurserna, som direkt berörs av enhetsskolans genomförande. Principiellt möter i fråga om dessa samma differentieringsproblem som beträffande heltidsundervisningen och yrkeskurserna. Ännu mindre än i fråga om övriga kursformer torde det emellertid vara möjligt att för ämneskurserna framlägga några detaljerade förslag utöver dem, som givits i kap. 10. De principer, som ligger till grund för nämnda förslag, bör tillsvidare kunna tillämpas även sedan enhetsskolan genomförts. Vid skolor, där från yrkeskurserna fristående grundkurser anordnas, k a n elever från 9 y för handel på heltid lämpligen hänvisas till dessa, i den mån ej för dessa elever speciellt anordnade kurser finns. Liksom i fråga om yrkeskurserna bör de beredas inträde i högre klass än första. Enligt kommitténs förslag i kap. 9 och 10 bör skolorna vid undervisningens fördelning på arbetsår och terminer h a betydligt större frihet när det gäller ämneskurser än i fråga om yrkeskurserna. Det bör därför vara möjligt att i någon mån planera grundkurserna så, att de kan utnyttjas även till att bereda elever från 9 y för handel pä heltid en för dem i möjligaste mån lämpad fortsatt utbildning.

3. Handelskurser med växelutbildning I vilken utsträckning olika elevkategorier kommer att begagna sig av växelutbildningen för handel är ej möjligt att säga. Redan enhetsskolan erbjuder i klass 9 y på deltid en utbildningsform, i vilken ingår såväl viss teoretisk skolundervisning som praktiskt arbete. Elevens arbete i näringslivet kan i regel ej beräknas bli förenat med någon systematisk utbildning på arbetsplatsen. I vad mån elever från denna utbildning kommer att fortsätta i en växelutbildning av den utformning, som anges i kap. 10, är mycket vanskligt att söka förutsäga. Den obligatoriska yrkesteoretiska undervisningen i 9 y på deltid ges i ämnena räkenskapslära (bokföring), handelslära, handelsräkning och maskinskrivning och är sålunda allmänt inriktad; för sysselsättning inom detaljhandel erbjuder den ej någon speciell utbildning. Eftersom växelutbildningen är av betydligt större vikt inom detalj handelsutbildningen än inom utbildningen för kontorsarbete, kan 9 y för handel på deltid ej beräknas komma att ersätta den nuvarande växelutbildningen. Av skäl, analoga med dem, som anförts å s. 242, torde för växelutbildning på grundval av enhetsskolan de timplaner kunna tillämpas, som föreslagits för de ettåriga detaljhandelskurserna (lOYiD), i förekommande fall 10Y2D) respektive terminskursen för detaljhandel (D'). Kommittén har på s. 158—9 diskuterat möjligheterna att anordna yrkesskolans undervisning för kontorsarbete såsom växelutbildning. Därvid har framhållits, att varje något mera kvalificerat arbete på kontor kräver, att vissa kunskaper och färdigheter inhämtats före anställningens början; särskilt gäller detta maskinskrivning, stenografi och bokföring. I fråga om de arbetsområden, som dessa ämnen representerar, kan sålunda någon växelutbildning i regel ej komma i fråga. Denna kommitténs uppfattning synes finna stöd även i amerikanska erfarenheter. Beträffande de elever, som genomgått 9 y för handel och sedan önskar fortsätta sin utbildning i yrkesskolan, ligger saken annorlunda till. De har i 9 y förvärvat vissa grundläggande färdigheter i nyssnämnda ämnen. Förutsättningar skulle därför såtillvida finnas att för dem anordna kurser med växelutbildning. De övriga omständigheter, vilka enligt vad kommittén i kap. 10 visat försvårar genomförandet av växelutbildning för kontorsarbete, kvarstår dock alltjämt. Då dessutom praktiska erfarenheter ännu endast i mycket begränsad omfattning kunnat vinnas av undervisningen i 9 y och helt saknas i fråga om yrkesskolornas undervisning på grundval av enhetsskolan, anser sig kommittén ej kunna ta definitiv ståndpunkt i frågan och lägger ej fram några förslag. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att med uppmärksamhet följa denna fråga och beakta de möjligheter att åstadkomma nya vägar för kontoristutbildningen, som här eventuellt kan erbjuda sig.

KAP. 12 Y R K E S U T B I L D N I N G FÖR HANDEL I FÖRETAG OCH ORGANISATIONER

Vid sidan av den handelsutbildning, som bedrives i handelsgymnasier, handelsrealskolor och yrkesskolor, förekommer i vårt land liksom i utlandet en utbildningsverksamhet inom vissa större företag och institutioner. I en del fall, särskilt då företagen vart för sig inte har möjlighet att genomföra det erforderliga undervisningsprogrammet, har motsvarande utbildning ordnats inom ramen för näringsorganisationernas verksamhet.

I. Handledning på arbetsplatsen Utbildningsverksamheten i fråga tar i stor utsträckning formen av en kort och ofta knapphändig handledning rörande arbetets utförande. Var och en, som sättes att sköta en för vederbörande ny arbetsfunktion i butik eller på kontor, måste i regel, oavsett vilken handelsutbildning som tidigare förvärvats, informeras om sina uppgifter liksom om skötseln av olika maskiner och redskap. Handledningen kan sedan fortsätta allt efter det nya uppgifter tillkommer. På så sätt försiggår en ständig komplettering av den utbildning, som de anställda tidigare erhållit, en kvantitativt mycket betydande utbildningsverksamhet, som på ett eller annat sätt genomföres i sannolikt alla näringslivets företag. I de allra flesta fall sker denna handledning med sikte på de omedelbara behov av kunskaper, som inställer sig. Mera i undantagsfall sker den rent praktiska informationen på arbetsplatsen efter systematiskt utarbetade planer och med en mera långsiktig målsättning. Så är t. ex. fallet vid den undervisning för nyanställda, som försiggår i företag med stort personalbehov, såsom i en del varuhus och andra större detaljhandelsföretag eller på mycket stora kontor, särskilt i de fall, då anställning av ny arbetskraft sker vid bestämda tidpunkter på året och de, som anställs samtidigt, kan sammanföras till särskilda studiegrupper. Vid sidan av den handledning rörande arbetet, till vilken denna praktiska utbildning vanligen inskränker sig, kan även en direkt träning med syfte att ernå större rutinmässig färdighet och ökad säkerhet i arbetsoperationernas utförande komma i fråga. I en detaljaffär kan träningen innefatta upprepade övningar i t. ex. vägning och mätning, styckning och paketinslagning, användning av kassaapparater o. dyl. På kontor består träningen i rutinmässig hantering av olika slags räknemaskiner, duplikatorer och bokföringsmaskiner eller registrering av handlingar i enlighet med de principer, som tillämpas inom företaget.

266 Programmet för en sådan mera systematisk handledning och träning kan variera i mycket hög grad. Karakteristiskt är dock att informationen tar stor hänsyn till ifrågavarande företags speciella förhållanden. I ett varuhus k a n den t. ex. för försäljningspersonal omfatta undervisning i sättet att utskriva de olika typer av notor, som används, genomgång av den anställdes rättigheter och skyldigheter samt vissa knapphändiga ordningsregler i övrigt. I en del företag finns särskilda instruktionsböcker utgivna, i vilka de väsentliga reglerna för personalens arbete och beteende i arbetet finns intagna (t. ex. NK:s instruktionsbok »NK-vett» och konsumentkooperationens handbok »Butiken, biträdet, k u n d e n » ) . I de större företagen ombesörj es den praktiska handledningen av särskild personal, som vanligen är underställd personalchefen. Den t. ex. i U. S. A. vanliga metoden att för varje nyanställd tillsätta en handledare och övervakare, s. k. sponsor, förekommer mycket sällan i vårt land. Oftast kommer ansvaret för en nyanställds information på arbetsplatsen att rent rutinmässigt åvila närmaste förman, t. ex. avdelningsföreståndare, butikschef el. dyl.

II. Systematisk utbildningsverksamhet i företag På åtskilliga arbetsplatser är instruktionen av nyanställda upplagd på ett sådant sätt, att den tar formen av en regelrätt skolundervisning. Ofta utsträckes den härvid över en längre tidsperiod, ibland omfattande de första två anställningsåren, och arrangeras då som en vanligen till arbetstid förlagd deltidsundervisning. I samband med undervisningen för nyanställda brukar stundom även mera kvalificerad personal beredas möjlighet till en frivillig intern utbildning, t. ex. i främmande språk, företagsekonomiska frågor, varukunskap. I några fall har även förekommit en intern undervisning, syftande till en omskolning av sådan personal, som företaget önskar placera på andra arbetsuppgifter än vederbörande förut sysslat med eller som företaget önskar skaffa möjligheter till arbetsanställning i andra företag. Dylik omskolning har t. ex. arrangerats i försäkringsbolag för sådan rutinpersonal, som man, när vederbörande nått en viss ålder, ej längre ansett sig k u n n a sysselsätta inom företaget. I den mån den interna utbildningen sysslar med de nyanställda, kan den närmast anses ha samma k a r a k t ä r som de inom storindustrin relativt vanliga industriskolorna för blivande verkstadsarbetare. Utmärkande för dessa skolor har i regel varit, att undervisningen hopkopplats med själva anställningen och utgjort ett led i tryggandet av nyrekryteringen av arbetskraft. Ofta har den varit obligatorisk för de nyanställda, vilket varit möjligt bl. a. genom att den förlagts till ordinarie arbetstid. Något tvång att efter genomgången utbildning stanna kvar inom företaget torde i regel ej ha förelegat. De utbildningsprogram, som tillämpats, har naturligtvis i hög grad varierat i olika företag. Ibland k a n man konstatera en allvarlig strävan hos företagsledningen att ge undervisningen en sådan prägel, att den kan beräknas

267 vara till stor nytta för eleverna även på längre sikt. I många fall har undervisningen direkt anpassats till vad företagsledningen ansett värdefullt för de mera omedelbara arbetsuppgifterna inom den egna verksamheten. I vissa företag har ett samarbete etablerats med yrkes- och handelsskolor på så sätt, att den mera teoretiskt betonade delen av undervisningen genomförts i skolorna, samtidigt som den praktiska handledningen kunnat ges inom företagen.

III. Organisationers utbildningsverksamhet Som inledningsvis påpekats, spelar även organisationernas egen skolverksamhet en stor roll inom yrkesutbildningen för handel. Utbildningsfrågan har i de flesta sammanslutningar inom handeln och närstående grenar av näringslivet varit en verksamhet, som tilldragit sig ett betydande intresse inom organisationerna. I främsta rummet har utbildningens mål, dess genomförande och samordningen mellan utbildning och praktik varit föremål för uppmärksamhet. Under en del perioder, t. ex. under senare delen av 1940-talet, har även frågan om nyrekrytering av arbetskraft varit en ofta förekommande programpunkt vid överläggningarna inom organisationsväsendet. Utbildningsfrågorna har härvid i sammanslutningar såväl på arbetsgivar- som på arbetstagarsidan behandlats på ett ofta mycket ingående sätt och med praktiska åtgärder som resultat. I en del organisationer, t. ex. inom den enskilda detaljhandeln, konsumentkooperationen, den fristående grosshandeln och försäkringsväsendet, har intresset för utbildningsfrågorna lett till att skolor eller annan kursverksamhet startats (se s. 268 och följande). Vad de enskilda medlemmarna i sammanslutningarna inte förmått att på egen hand genomföra har sålunda k u n nat förverkligas genom samarbete inom organisationerna. Utbildningen vid organisationernas utbildningsanstalter utmärker sig i jämförelse med den i företag ordnade utbildningen ofta genom större mångsidighet i programuppläggningen, vilket kan innebära såväl fördelar som nackdelar. Organisationsmedlemmarnas varierande önskemål har givit verksamheten en inriktning mot ett bredare sysselsättningsområde för eleverna, vilket i regel måste betraktas som en fördel. Då kurserna ej ordnats i direkt kontakt med arbetsuppgifterna inom företagen, har det vidare varit möjligt att inrikta undervisningen även mot för eleverna mindre näraliggande utbildningsmål, vilket givetvis ökat verksamhetens allmängiltighet, samtidigt som man dock förlorat något av den konkreta karaktär, som kännetecknar den interna företagsutbildningen. Genom att organisationernas utbildningsverksamhet — vilket närmare framgår av redogörelsen på s. 268 ff — inriktats på sådan utbildning, som antingen ej alls eller endast på ett ofullständigt sätt genomförts av samhälleliga eller enskilda utbildningsanstalter, fullgör organisationerna genom sin undervisning ett värdefullt kompletteringsarbete inom handelsutbildningen,

samtidigt som denna överhuvudtaget stimuleras genom de nya metoder och kursformer, som kunnat genomföras och prövas inom organisationernas utbildningsverksamhet.

IV. Några e x e m p e l p å u t b i l d n i n g s v e r k s a m h e t i företag o c h organisationer Innan kommittén övergår till att lägga fram sina synpunkter på den interna utbildningen, lämnas här en redogörelse för några exempel på internt utbildningsarbete inom företag eller organisationer. Framställningen avser icke att fullständigt redovisa den ganska omfattande undervisningsverksamhet av detta slag, som förefinnes, utan endast att ge en bild av hur man på olika håll löst utbildningsfrågorna.

A. Utbildningsverksamhet inom detaljhandeln 1. Utbildningen vid Kooperativa förbundets studieavdelning Vår gård Kooperativa förbundet har sedan 1918 bedrivit utbildning i sin studieavdelning och från 1925 vid sin skola Vår gård i Saltsjöbaden. Under verksamhetsåret 1953 anordnades 68 kurser, varav 19 ute i landet. Sammanlagt deltog nämnda år 1 491 personer, varav 969 var anställda i konsumtionsföreningar, 99 i Kooperativa förbundet och 423 utgjordes av förtroendevalda och andra personer. Kursverksamheten, som bekostas av Kooperativa förbundet, är i regel helt intern och står sålunda icke öppen för personer utanför den konsumentkooperativa rörelsen. I huvudsak omfattar den egentliga detaljhandelsundervisningen kurser för affärsbiträden (s. k. biträdesveckor), för butiksföreståndare (butiksföreståndarkurser) och för föreningsföreståndare (föreståndarkurser och föreståndarveckor). Dessutom anordnas bl. a. kurser för kontorspersonal, för inköpare i större föreningar, för kassörer och bokförare samt för personal sysselsatt med skyltningsarbete. Kurser för föreningsfunktionärer arrangeras också. En del kurser är specialiserade, t. ex. för charkuteri-, textil- och husgerådsbranscherna. En omfattande utbildning, som sträcker sig över två år, bedrives i assistentkurserna, vilka avser att ge en kvalificerad utbildning för praktiskt konsulentarbete och för poster som avdelningschefer i föreningarna. Deltagarna i assistentkurserna tjänstgör, särskilt under andra läroåret, som biträdande lärare och får härigenom en viss pedagogisk träning. Vår gård bistår även Kooperativa förbundets distrikt genom att ute i landet ordna kortare kurser för yngre anställda i föreningarna. Dessutom ingår i studieavdelningens verksamhet en betydande korrespondensundervisning

269 via Brevskolan i form av en standardkurs, omfattande ämnet kooperation och ett antal praktiska läroämnen, samt genom specialkurser i varukunskap. Utbildningsverksamheten på Vår gård avser att ge eleverna en såvitt möjligt grundlig butiksteknisk utbildning och dessutom en allmänbildning särskilt på det ekonomiska området med kooperativa idéer och spörsmål som väsentliga läroämnen. Kurserna är i regel korta och omfattar vanligen 1—5 veckor. Verksamheten är uppbyggd så, att eleverna med olika tidsmellanrum kan återvända till nya kurser på högre stadier. En anställd i en konsumtionsförening besöker kanske först en biträdesvecka, återvänder om några år till en butiksföreståndarkurs för att kanske efter ytterligare ett antal år genomgå en föreningsföreståndarkurs. Under mellanperioderna ute i det praktiska arbetet fortgår utbildningen bl. a. genom korrespondensundervisning. Totalt utgör det hela ett system av utbildning, som kan beräknas ge en tämligen grundlig undervisning för detaljhandelsarbete. Inom den kooperativa rörelsen bedrives i övrigt en rätt omfattande utbildningsverksamhet inom de större föreningarnas s. k. konsumskolor. Ett exempel härpå är utbildningen inom Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd. 2. Utbildningen vid Konsumskolan i Stockholm Konsumtionsföreningen Stockholm m. o. bedriver en utbildningsverksamhet i egen regi, Konsumskolan, i vilken under 1953 1 250 personer deltog. En del av kurserna var förlagda till arbetstid (särskilt kurser för nyanställda), andra till fritid (i regel kurser för erfaren personal). Nyanställda instrueras under 8 timmar i kundbetjäning, vägning, kostnads- och kontrollfrågor samt hygien. Kursen är obligatorisk. Efter 6 månaders anställning påbörjas den egentliga yrkesutbildningen genom en obligatorisk 26 timmars kurs i varukännedom, försäljningslära och kooperation. Samtidigt genomföres övningar i praktiskt butiksarbete inom den bransch, som vederbörande tillhör. Utbildningen fullföljes sedan genom en serie frivilliga kurser med sammanlagt 190 timmars undervisning i butiksorganisation och butiksarbete, livsmedelslagstiftning, föreningsekonomi, skyltning, samhällsekonomi m. m. Utöver denna utbildning anordnas specialkurser i bokföring (30 tim.), varukännedom (24—40 tim.), textning (20 tim.), styckning (30 tim.), matlagning (30 tim.) m. m. Vidare ingår i Konsumskolans arbete en kurs i företagsekonomi för butiksföreståndare, omfattande 70 lärotimmar.

270 3. Utbildningen vid Köpmannainstitutet, Sveriges köpmannaförbunds utbildningsverksamhet Inom den enskilda detaljhandeln har utbildning i Sveriges köpmannaförbunds regi pågått sedan 1920. Är 1937 startade förbundet en egen utbildningsanstalt, Köpmannainstitutet, som förlades till organisationens lokaler i Stockholm. Utbildningsverksamheten vid Köpmannainstitutet åtnjuter statsbidrag efter de grunder, som gäller för annan yrkesutbildning, och finansieras i övrigt genom kursavgifter, bidrag från Köpmannaförbundet och från leverantörer samt genom fondavkastning. Verksamheten bedrives i huvudsak i tre olika utbildningsformer: central undervisning i Stockholm, decentraliserad utbildning ute i landet samt korrespondensundervisning. Under arbetsåret 1953—1954 deltog i den centrala undervisningen 2 407 personer, varav 1 014 i kvällskurser. Den decentraliserade undervisningen samlade 7 308 elever, och till korrespondensundervisningen anmälde sig 3 890 personer. Den centrala utbildningen i Stockholm genomföres dels genom längre s. k. yrkeskurser för detaljhandel på 9 eller 5 månader, dels genom ett system av korta branschspecialiserade instruktions- och köpmannakurser på 1—6 veckor. Dessutom har institutet speciella kurser för skyltning och annan detaljhandelsreklam på 1—4 månader, för företagsledning, för redovisningsfrågor m. m. De kortare kurserna är i regel avsedda antingen för försäljningspersonal eller för butiksledare och s. k. förste män. I samtliga kurser, med undantag för skyltningskurserna, krävs praktisk tjänstgöring i 1—5 år för inträde. Systemet med såväl försäljar- som butiksledarkurser (köpmannakurser) är genomfört i livsmedels-, textil-, järnhandels-, färg- och möbelbranscherna. I den centrala utbildningsverksamheten ingår även en umfattande kvällsundervisning genom ämneskurser. Filialer till Köpmannainstitutet har organiserats i Göteborg och Malmö. Den decentraliserade utbildningen genomföres genom att lärare från institutet reser ut till olika orter för att undervisa i praktiska detaljhandelsämnen dels för yngre, dels för mera försigkomna affärsmedhjälpare med undervisningen vanligen förlagd till större detalj affärer (»vandringslärarkurser» och decentraliserade försäljarkurser). I verksamheten ingår även ett större antal föreläsningskurser ute på de olika orterna. Korrespondensundervisningen omfattar ett 30-tal för detaljhandelsundervisning utarbetade korrespondenskurser. Utbildningen försiggår dels genom individuella studier, dels genom studiecirkelkurser och gruppstudier. Liksom fallet är med den kooperativa utbildningen, bildar kurserna vid Köpmannainstitutet ett utbildningssystem, i vilket kurserna i viss utsträckning bygger på varandra. En elev kan antingen genomgå en längre kurs eller delta i en serie kortare kurser. Korrespondenskurserna avser att förbereda för studierna vid institutet eller att ge en självständig undervisning mellan eller efter kurserna på skolan. Även inom enskild handel bedrives undervisning inom enskilda företag, stundom i direkt samarbete med Köpmannainstitutet.

271 4. Utbildningsverksamheten i Paul U. Bergströms AB Paul U. Bergströms AB i Stockholm har för sin utbildning av nyanställda upprättat en 2-årig elevskola uppdelad på tre linjer: en för försäljare, en för kontorspersonal och en för lagerbiträden. Undervisningen omfattar 4—7 timmar per vecka med sammanlagt cirka 190, 240 och 110 lektioner för respektive linjer. Första terminen är undervisningen gemensam för alla tre grupperna och omfattar dels en kompletterande undervisning i allmänna ämnen, såsom rättskrivning och välskrivning, dels instruktion beträffande personligt uppträdande i arbetet (takt och ton, telefonvett m. m.). I samband ined den första terminens undervisning får varje elev genomgå vissa praktiska och psykologiska prov för att man skall kunna komma underfund med elevens läggning och föreslå den linje, som bör väljas i det fortsatta arbetet. F r å n och med andra terminen sker en uppdelning på de olika linjerna för försäljare, kontorspersonal och lagerpersonal. Försäljningspersonalen får en detaljhandelsutbildning av praktisk typ men med korta inslag av allmänorienterande ämnen som ekonomilära, bosättningsfrågor o. d. Huvudämnen är handelsräkning, försäljningsteknik och varukännedom. Kontorslinjens huvudämnen är handelsräkning, handelslära, maskinräkning, maskinskrivning och bokföring. På lagerlinjen dominerar handelsräkning, handelslära och lagerorganisation. Utom denna längre utbildning i elevskolan har varuhuset också kurser i varukännedom för sina anställda. Undervisningen sker härvid avdelningsvis och kombineras med film och studiebesök. Lektionerna är vanligen förlagda till morgontid och börjar i regel 45 min. före arbetstidens början för att sedan sluta en halvtimme in på arbetstiden. Även kurser för avdelningschefer med koncentration till personalledningsfrågor har arrangerats under de senaste tre åren. Ett inslag i kursverksamheten är vidare »morgoninformationer» för personalen, som genomförs avdelningsvis i början av de olika försäljningssäsongerna, liksom mannekänguppvisningar, vid vilka klädernas olika egenskaper, modedetaljer etc. behandlas, till nytta för personalen på de avdelningar, där varorna i fråga saluförs. Under 1953 deltog cirka 450 personer i ovannämnda former av varuhusets utbildningsverksamhet.

5. Utbildningsverksamheten i AB Nordiska Kompaniet Sedan år 1926 har Nordiska Kompaniet en skolmässigt utformad utbildning, i främsta rummet avsedd för den ungdom, som nyanställes på försäljningsavdelningarna. Jämsides med det praktiska elevarbetet på de olika arbetsplatserna i varuhuset genomgår de nyanställda en 2-årig teoretisk utbildning, som är att betrakta som obligatorisk. Efter de två elevåren står det den anställde fritt att fortsätta sin anställning eller att söka sig över till andra företag eller a n n a n utbildning. Endast i undantagsfall befordras ungdomar till försäljare och försäljerskor utan denna 2-åriga utbildning.

272 Kursplanen för elevkursen omfattar 320 teoretiska lärotimmar. Undervisningen bedrives i särskilda lärosalar på betald arbetstid. Ämnesfördelningen inom teoriundervisningen är följande: Svenska med affärsskrivning 32 tim. Räkning med geometri 64 » Handelslära 32 » Arbetshygien 14 » Varukännedom 50 » Försäljningsteknik 32 » Engelska 64 » Bokföring 16 » Reklam och skyltning 16 » Summa 320 » Under andra skolåret tillkommer praktisk utbildning på försäljningsavdelningarna, där eleverna under avdelningschefernas ledning utbildas i praktisk försäljning, varuhantering och lagerarbete under cirka 100 timmar. De avgående eleverna avlägger examensprov i försäljning på respektive avdelningar och erhåller i samband med kursens avslutning differentierade betyg i huvudämnena försäljningsteknik, bokföring, varukännedom, räkning och affärsskrivning. Även ett frivilligt tredje läroår med 120 lärotimmar ingår i utbildningsverksamheten, men undervisningen har här endast sporadiskt k u n n a t genomföras, då eleverna inte i större utsträckning visat sig ha intresse för denna med ett år förlängda utbildning. En omläggning av undervisningen i NK-skolan har diskuterats. Efterhand som den allmänna undervisningen i folkskolan förlänges och de nyantagna eleverna därigenom beräknas ha fått en bättre allmänutbildning och även nått en något större åldersmognad, anser man det vara möjligt att utesluta en del av första årets undervisning, som i mycket hög grad haft karaktären av kompletterande allmän undervisning. Det första läroåret skulle härigenom i betydande utsträckning omfatta vad som nu ingår i andra årets undervisning. Samtidigt skulle den frivilliga undervisning, som nu ges under tredje året, göras obligatorisk. Genom en sådan omläggning beräknar man kunna erhålla en fackmässigt värdefullare utbildning, till större nytta såväl för eleverna som för varuhuset. Förutom ovan angivna utbildning bedriver varuhuset deltidsundervisning i form av åmneskurser av olika slag, avsedda för mera kvalificerad personal. Bl. a. bedrives en tämligen omfattande undervisning i främmande språk. Det totala antalet elever under läsåret 1953—54 i varuhusets utbildningsarbete uppgick till 240 personer, varav 90 i den 2-åriga grundutbildningen.

273 B. Utbildningsverksamhet

i Sveriges

grossistförbund

Sedan år 1948 bedriver Sveriges grossistförbund en utbildningsverksamhet, vilken handhas av förbundets informationsavdelning. Utbildningen avser att vända sig till alla personalkategorier inom grosshandeln, men hittills har försäljningspersonalen utgjort den viktigaste kategorien. Dess mål är närmast att med hänsyn till grosshandelns speciella behov komplettera de anställdas yrkeskunskaper. Kursverksamheten består huvudsakligen av kvällskurser, förlagda till de största städerna, och av internatkurser. Därjämte förekommer korrespondensundervisning, individuellt eller i studiecirklar. För försäljningspersonalen arrangeras årligen ett antal grundkurser med cirka 80 timmars kvällsundervisning. Läroämnen är härvid försäljningsteknik och försäljningspsykologi (24 timmar), handelslära (12 t i m m a r ) , affärsjuridik (12 timmar), företagsekonomi (9 timmar), samhällsekonomi (9 timmar) och uppträdandets teknik (6 t i m m a r ) ; därtill kommer cirka 8 timmar diskussioner. På dessa grundkurser bygger sedan fortsättningskurser, vilka omfattar cirka 40 timmar, huvudsakligen disponerade som en serie diskussionsaftnar i företagsekonomiska, försäljningstekniska och allmänt ekonomiska frågor. I försäljningsutbildningen ingår även internatkurser, omfattande 3—4 dagar. Även dessa kurser är upplagda i form av diskussioner, främst på grundval av utbyte av erfarenheter rörande avancerad försäljningsteknik. Internatkurserna har anordnats i samarbete med Fullmäktige för svenska handelsresandeföreningar; deltagarna har främst utgjorts av handelsresande, platsförsäljare och ordermottagare på grosshandelskontor. I kvällskursverksamheten ingår vidare kurser för lagerpersonal, förlagda till Stockholm, Göteborg och Malmö, kurser för inköpspersonal — vilka även anordnats som internatkurser — samt slutligen kurser i varukunskap för olika branscher. Av delvis annan karaktär än ovan nämnda kurser är de konferenser för företagsledare, som från 1950 arrangeras på några platser årligen. Vid dessa konferenser får företagsledare eller deras närmaste män tillfälle att tillsammans med kolleger från samma eller andra branscher dryfta olika problem, som är förenade med ledningen av ett grossistföretag. Inom den av Grossistförbundet bedrivna korrespondensundervisningen dominerar studiet av en i samarbete med ett korrespondensinstitut utgiven korrespondenskurs för grosshandelspersonal. Följande tabell visar omfattningen av Grossistförbundets kursverksamhet verksamhetsåret 1952—1953: Kursform Konferenser för företagsledare Grundkurser för försäljningspersonal Fortbildningskurser för försälj ningspersonal 18-53765G

Antal

Autal

kurser 2 3 3

deltagare 38 64 46

274 Kursform Internatkurs för försäljningspersonal Kurser för lagerpersonal Kurser för inköpspersonal Kurser i varukännedom för textilbranschen . . Kurser i varukännedom för pappersbranschen Studiecirkel i uppträdandets konst Föreläsningsserier Korrespondenskurs för grosshandelns personal

Antal kurser 1 3 2 4 3 1 3 1 26

Antal deltagare 50 71 43 80 105 15 165 147 824

C. Handelsutbildning inom industrin En del av de större industriföretagen bedriver egen handelsutbildning. I regel avser denna de yngre kontoristerna, särskilt nyanställd personal. Vanligen är maskinräkning och maskinskrivning huvudämnen. Ofta förekommer undervisning i svenska, stenografi och engelska och i något fall i försäljningsteknik. Ibland samarbetar företaget och den kommunala yrkesskolan på platsen på så sätt, att eleverna får delta i yrkesskolans kurser vid sidan av den interna utbildningen. Samarbete förekommer även med enskilda utbildningsanstalter liksom med korrespondensinstitut. Kursverksamheten har givetvis i främsta rummet till syfte att öka de anställdas yrkesskicklighet. I övrigt kompletterar den annan handelsundervisning genom att föra in eleverna i företagets arbetsförhållanden och verksamhetens speciella terminologi. Bland industriföretag, som bedriver intern handelsutbildning, märkes ASEA, AB Enköpings Verkstäder, Telefon AB L. M. Ericsson, Husqvarna Vapenfabriks AB, Höganäs-Billesholms AB, Sandvikens Jernverks AB, Skånska Ättiksfabriken AB, Svenska Aeroplan AB. Som ett e x e m p e l på hur sådan utbildning kan organiseras lämnar kommittén här en kortfattad redogörelse för verksamheten hos Telefon AB L. M. Ericsson. I nämnda företag bedrives den interna utbildningen dels genom en 1-årig kurs för nyanställd kontorspersonal, dels genom träningskurser i maskinskrivning; samtliga kurser är deltidskurser. Undervisningen i den 1-åriga kursen, som under höstterminen pågår cirka 2 timmar per vecka på arbetstid, omfattar förutom orientering om företaget och dess arbete kontorskännedom, svenska med handelskorrespondens, matematik samt maskinskrivning. I samband med denna grundutbildning söker man konstatera elevernas lämplighet för olika uppgifter, varvid en uppdelning sker på personal, avsedd att syssla med maskinskrivning, och personal för ritnings- och kopieringsarbete på ritkontoret. Under vårterminen får de som uttagits för maskinskrivningsarbete en fortsatt utbildning i detta ämne, omfattande en kurs på 80 timmar, medan de elever, som avser att i framtiden syssla med kopieringsarbeten, genomgår en 70 timmars kurs i

275 ritningsteknik och kopiering. Vårterminens kurser försiggår på fritid efter kontorsarbetets slut. Hela den 1-åriga utbildningen är givetvis avgiftsfri. Träningskurserna i maskinskrivning är avsedda som fortsättning på den 1-åriga kursen och omfattar 40 timmar. I dem deltar emellertid även annan personal, som är i behov av ökad färdighet i maskinskrivning. Träningskurserna är förlagda till deltagarnas fritid och är kostnadsfria. Företaget söker även intressera sin personal för att delta i andra skolors undervisning eller i korrespondensundervisning och bidrar med 2/3 av kurskostnaderna.

D. Utbildning inom bankväsendet Inom handelsundervisningen har specialutbildning för arbete i bank tidigare förekommit i mycket ringa utsträckning. I kurserna vid handelshögskolorna liksom vid handelsgymnasierna har givetvis frågor rörande affärsbankernas arbete behandlats, och dessutom har en del enskilda handelsinstitut anordnat handelskurser med bankteknisk betoning (bankkurser). Bankerna har i regel rekryterat sin personal från de allmänna skolorna eller handelsutbildningsanstalterna och sedan internt givit vederbörande den erforderliga banktekniska utbildningen. Under 1940-talet kom emellertid utbildningsfrågorna i ett nytt läge. Dels vidtogs vissa kollektiva åtgärder i utbildningssyfte hos såväl affärsbankerna som sparbankerna, dels effektiviserades och systematiserades den interna utbildningen inom bankföretagen i större utsträckning. 1. Studieverksamhet anordnad av Studierådet vid affärsbankerna Sedan 1918 har vissa kvällskurser för banktjänsteman anordnats i Stockholm, länge helt organiserade av affärsbankerna gemensamt. F r å n år 1942 har denna verksamhet bedrivits i samverkan mellan Bankernas förhandlingsorganisation och Svenska bankmannaförbundet. Undervisningen h a r omfattat bankernas rörelsegrenar, bokföring, balansteknik och balanskritik, bankjuridik, skattelagstiftning m. fl. ämnen. År 1947 tillkom i samverkan mellan Bankernas förhandlingsorganisation och Svenska bankmannaförbundet Studierådet vid affärsbankerna med syfte att i första hand organisera den grundläggande undervisningen i bankteknik för yngre bankmän. Studierådet övertog den ovannämnda kvällsundervisningen i Stockholm och har dessutom tagit en del andra initiativ. I samverkan med Hermods korrespondensinstitut utgav rådet år 1948 en brevkurs i bankteknik för bankmän, vilken fått stor tillslutning. Kursen omfattar numera 10 undervisningsbrev om sammanlagt cirka 250 sidor. Studietiden beräknas utgöra cirka 8 månader. En gång varje år anordnar studierådet på ett antal platser gemensamma skriftliga avslutningsprov. Varje godkänd deltagare erhåller på basis av provet ett graderat betyg. Under år 1953 genomfördes avslutningsprov av mellan 300 och 350 personer.

276 I Stockholm anordnas i samarbete med Stockholms stads handelsskolor muntlig undervisning med brevkursen som underlag. En del banker bedriver intern kursverksamhet i anslutning till studiebreven. Studierådet anordnar vidare s. k. weekendkurser i banktekniska ämnen, närmast med syfte att bereda bankanställda ute i landet möjlighet till muntlig undervisning. Verksamheten har fått en betydande omfattning med kurser förlagda till olika platser i landet. I studierådets verksamhet ingår slutligen även en del kurser i främmande språk för b a n k m ä n . Hösten 1954 införde studierådet i sitt utbildningsarbete även en högre bankkurs, upplagd som korrespondensundervisning. Den beräknas ta två år att genomföra för kursdeltagarna. Såsom i det föregående nämnts, bedriver de olika affärsbankerna internt utbildningsarbete för sina anställda. Kommittén refererar här några av de större bankernas utbildningsprogram. 2. AB Svenska handelsbankens studieprogram Inom Svenska handelsbanken får sådan personal, som varit i bankens tjänst 3—6 månader, genomgå en introduktionskurs, omfattande cirka 20 lärotimmar med undervisning om bankens historia, dess organisation, användningen av olika slag av hjälpmedel i bankarbetet, personligt uppträdande vid bankdisken och i telefon m. m. Därefter vidtar en av banken anordnad kurs i bankteknik på cirka 60 timmar, som i huvudsak följer den tidigare nämnda, av studierådet utgivna korrespondenskursen i bankteknik för bankmän. Undervisningen är fördelad lika på de anställdas arbetstid och fritid. I samband med denna kursverksamhet får deltagarna, som kan anses tillhöra aspirantstadiet i banken, tjänstgöra på några olika avdelningar, för att m a n skall kunna pröva, inom vilket av bankens arbetsområden vederbörande helst bör placeras. I bankens utbildningsprogram ingår vidare särskilda arbetsledarkurser med deltagare från hela landet. Kurserna består dels av genomgång av en brevkurs i arbetsledningens psykologi, dels av diskussionssammanträden, omfattande cirka 20 timmar. Vid sammanträdena behandlas bl. a. nyanställdas introduktion på arbetsplatsen, personbedömning, arbetsförenkling, avtalskunskap, bankens personalpolitik samt utbildningsfrågor. Arbetsledarkurserna fullföljs senare genom en serie korta fortsättningskurser. Kursverksamheten omfattar även specialkurser i maskinskrivning och maskinräkning, de förra förlagda till fritid, de senare till arbetstid. Sedan 1930-talet förekommer också en utbildningsform, som visat sig ha stort värde för den mera kvalificerade personalens utbildning. Varje år erhåller 25—30 av bankens tjänstemän stipendier för tjänstgöring under cirka 3 månader vid ett eller två andra av bankens kontor. Vid denna stipendiattjänstgöring får vederbörande under kontorsföreståndarens ledning delta i alla delar av det studerade kontorets verksamhet. Även besök vid industrier och andra företag på orten ingår i stipendiatens program.

277 3. Skandinaviska bankens AB studieprogram Skandinaviska banken AB anordnar för anställda, som varit 6 månader — 1 år i banken, kurser på tre veckor, s. k. bankskolor. Undervisningen pågår på heltid och omfattar cirka 100 lärotimmar. Kurser av detta slag arrangeras regelbundet i Stockholm och Göteborg för tjänstemän från de kontor, som sorterar under centralkontoren i nämnda städer. En liknande studieverksamhet, fast i något enklare former, har startats i Malmö. Läroämnen vid kurserna är bl. a. allmänna arbetsförhållanden och kontorsregler, svenskt kreditväsen, bankens organisation, bankbokföring, aktier och obligationer samt bankens rörelsegrenar. I viss utsträckning ligger brevkursen i bankteknik till grund för undervisningen. I Göteborg föreligger vidare samarbete mellan banken och Filip Holmqvists handelsinstitut på så sätt, att de tjänstemän, som anses behöva vidareutbildning, får genomgå en vid institutet anordnad bankkurs, omfattande cirka 80 timmars kvällsundervisning. Kursen behandlar bl. a. betalningsmedel och betalningsmetoder, bankernas rörelsegrenar samt ränteberäkning. Kursavgifterna betalas av banken. I övrigt anordnar banken i Stockholm kurser i arbetsledning, i vilka undervisningen sker dels genom föreläsningar, dels genom grupparbete. Dessa kurser sysslar i huvudsak med praktisk psykologi och personalledningens principer. I utbildningsprogrammet ingår vidare s. k. seniorkurser för tjänstemän, som varit 10—15 år i bankens tjänst. Sistnämnda kurser, som behandlar banktekniska frågor på ett mera avancerat stadium jämte nationalekonomiska och företagsekonomiska frågor, pågår 4 veckor på heltid med deltagare från de större kontoren. Även vid Skandinaviska banken anordnas interna kurser i maskinskrivning och maskinräkning samt i främmande språk. Brevkursen i bankteknik utnyttjas vidare av banken för individuella studier och cirkelkurser. Studieverksamheten i banken kommer att ytterligare utvidgas under arbetsåret 1954—1955.

4. AB Göteborgs banks studieprogram Vid bankens huvudkontor i Göteborg anordnas för aspiranter vid huvudkontoret och expeditionskontoren i Göteborg sammankomster med föreläsningar och diskussioner, varvid man bl. a. behandlar det svenska bankväsendet, affärsbankernas rörelsegrenar, bankens organisation samt anställnings- och utbildningsfrågor. Sammankomsterna har i regel pågått 2 timmar per vecka under 4—5 veckor. I Stockholm har banken för aspiranter vid centralkontoret och expeditionskontoren i Stockholm anordnat en mera omfattande kursverksamhet, som pågår från september t. o. m. april 2 timmar i veckan, delvis på arbetstid, delvis på fritid. Undervisningen är uppdelad på två avsnitt: en första

278 allmän del och en andra speciell del. Den allmänna delen syftar till att göra deltagarna förtrogna med olika studiemetoder och lämna upplysning om kunskapskällor av värde för bankarbetet samt att orientera deltagarna om banktjänstemannens ställning, arbetsförhållanden m. m. Studierna har i huvudsak bedrivits som grupparbeten med särskild studieledare. I kursens andra del har studierna bedrivits med brevkursen i bankteknik for bankmän som underlag och har i huvudsak omfattat banktekniska frågor. Även denna del av kursen har genomförts som gruppverksamhet. Vid avdelningskontoren ute i landet har undervisningen mestadels bedrivits genom brevkursen. Banken har även uppmuntrat sina anställda till studier i andra korrespondenskurser. Bankens studieverksamhet kommer att avsevärt utökas under arbetsåret 1954—55. 5. Övriga affärsbanker Övriga affärsbanker, som av kommittén tillfrågats angående eventuell intern utbildning, har i regel meddelat, att personalen rekommenderats att studera brevkursen i bankteknik. I några fall har föreläsningsserier i allmänt merkantila ämnen arrangerats, ofta i samarbete med andra banker eller med studierådet vid affärsbankerna, utan att dock undervisningen ingått som led i en fastare organiserad utbildningsverksamhet. Utbildningen för tjänstemännen har i regel i övrigt skett enligt de traditionella metoder, som praktiserats sedan lång tid tillbaka, d. v. s. genom praktisk handledning på arbetsplatsen och genom att tjänstemännen fått cirkulera mellan olika avdelningar på kontoren. 6. Sparbankernas utbildningsverksamhet För sparbankerna har kollektiv studieverksamhet legat väl till. De olika sparbankerna har med några få undantag icke nått en sådan storleksordning, att de kunnat var för sig organisera en systematisk intern utbildning. I stället har Svenska sparbanksföreningen anordnat en kursverksamhet, öppen för alla till föreningen anslutna sparbanker. Korta specialkurser for sparbanksmän arrangerades genom föreningens försorg 1932, 1935, 1936 och 1939. Kurserna förlades till Stockholm och Uppsala och omfattade 3—4 dagar med föreläsningar i bokföring, beskattning, juridiska frågor, nationalekonomi, sparbanksverksamhet och sparpropaganda. Då dessa kurser icke ansågs tillfyllest för att ge sparbankstjänstemannen mera ingående fackkunskaper, tillsattes 1941 inom sparbanksföreningen ett särskilt studieråd med uppgift att organisera studiearbetet och vägleda tjänstemännen i deras utbildning. Studierådet lät i början av sin verksamhet utarbeta en korrespondenskurs

279 på 10 studiebrev, sparbankskursen, vilken bl. a. behandlar sparbankernas uppkomst och betydelse, penning- och kreditväsen, sparbankslagen, sparbankernas inlånings- och utlåningsverksamhet, expeditionstjänst, kundtjänst och propaganda. Kursen är avsedd att genomgås av alla, som vunnit anställning i en sparbank. Sedermera har studierådet år 1944 utgivit en ny brevkurs, kallad bokföringskursen, vilken i 7 studiebrev behandlar de kassa- och bokföringsärenden, som förekommer i en sparbank. Både denna kurs och sparbankskursen har flitigt studerats såväl i cirklar som enskilt. Kurserna har arrangerats i samarbete med Brevskolan. I syfte att effektivisera utbildningen genom dessa brevkurser anordnar studierådet årligen särskilda avslutningskurser. Deltagarna i dessa kurser kan erhålla betyg på sina förvärvade kunskaper. Vid avslutningskurserna förekommer gruppöverläggningar, föredrag och gemensamma diskussioner samt skriftliga prov. Avslutningskurserna har varit förlagda såväl till Stockholm som till andra orter. Studierådet har vidare organiserat en högre utbildning inom sparbanksväsendet, sparbanksskolan, vilken började sin verksamhet 1947. Sparbanksskolan avser att bibringa personer, anställda inom sparbanksväsendet, en kvalificerad teoretisk yrkesutbildning jämte ett visst mått av allmänbildning i ekonomiska ämnen. Till elev i skolan kan antas tjänsteman, som med goda vitsord genomgått brevkurserna jämte tillhörande avslutningskurser och som därjämte har väl vitsordad praktik inom sparbanksväsendet. Varje kurs i sparbanksskolan omfattar en studietid av fyra månader, fördelade på två studieperioder under månaderna oktober—november två på varandra följande år. Ny kurs påbörjas sålunda vartannat år. Under tiden mellan studieperioderna har eleverna möjlighet att preparera sig genom hemarbete. I skolan undervisas bl. a. i nationalekonomi, statistik, redovisningslära, bankteknik och bank juridik. Sparbanksskolan bekostas av Svenska sparbanksföreningen, under det att elevernas utgifter för uppehälle o. d. bekostas av eleverna själva eller deras arbetsgivare. Vissa stipendiemedel har ställts till förfogande av Svenska sparbanksföreningen. I varje kurs antas högst 20 elever. Genomsnittligt har antalet varit 15 i hittills anordnade kurser. Till studierådets verksamhet hör vidare att i samarbete med de lokala sparbanksföreningarna anordna s. k. tjånstemannadagar. Vid dessa, som varar 1—2 dagar, förekommer föredrag i aktuella sparbanksfrågor, gruppdiskussioner och gemensamma överläggningar. Under år 1953 avslutade 80 deltagare sparbankskursen och 47 deltagare bokföringskursen. Avslutningsprov för endera av eller båda kurserna avlades av 61 deltagare. I sparbanksskolan deltog läsåret 1952—53 18 elever.

280 E. Utbildningsverksamhet

inom

försäkringsväsendet

Inom det svenska försäkringsväsendet förekommer ett betydande utbildningsarbete, som i stort sett kan uppdelas i kurser för kontorsanställda och kurser för fältmän, d. v. s. ackvisitörer av olika typer. Utbildningen äger dels r u m under ledning av Svenska försäkringsföreningens utbildningsnämnd under beteckningen Institutet för försäkringsutbildning, dels internt i de större försäkringsföretagens egen regi. 1. Kursverksamheten i Institutet för försäkringsutbildning Institutet för försäkringsutbildning har till uppgift att ombesörja fackmässig utbildning av såväl kontorstjänstemän som fältmän, att tillhandahålla studiehandböcker, brevkurser och annan försäkringslitteratur samt att jämväl på annat sätt främja utbildningen av försäkringstjänstemän. Verksamheten sker under inspektion av överstyrelsen för yrkesutbildning. En del av kurserna arrangeras i samarbete med Stockholms stads handelsskolor. a) Kurser huvudsakligen

avsedda för

kontorstjänstemän

Varje vår- och hösttermin anordnas i Stockholm en allmän försäkringskurs, omfattande 52 lärotimmar med 4 eftermiddagslektioner per vecka. Undervisningen behandlar förutom försäkringsavtalslagen och lagen om försäkringsrörelse de olika grenarna av försäkringsverksamheten samt skattelagstiftning och vissa organisationsfrågor. Kursen är närmast avsedd att ge en allmän orientering för alla kategorier av tjänstemän och kan sedan byggas på genom specialkurser i de olika försäkringsbranscherna. En gång årligen anordnas en A-urs i livförsäkring, som omfattar 52 timmar, samt en specialkurs i försäkringskorrespondens och kundtjänst om 30 timmar. I den förstnämnda ingår bland annat livförsäkringsteknik, försäkringsvillkoren, riskbedömning samt livförsäkringsavdelningens arbetsuppgifter. Den senare kursen upptar till behandling frågor beträffande kundpsykologi, kundtjänstanda vid brevskrivning och kontakt med allmänheten, försäkringsföretagens affärskorrespondens m. m. Vanligen vartannat år anordnas kurser i olycksfalls- och sjukförsäkring, ansvarighetsförsäkring, brand- och avbrottsförsäkring, motorfordonsförsäkring, sjö- och landtransportförsäkring, maskinförsäkring, samt specialkurser i försäkringsbokföring, hålkortsmetodens tillämpning.

281 Dessa kurser omfattar mellan 24 och 52 lektionstimmar. Till samtliga här nämnda kurser antas såväl kvinnliga som manliga kontor stjänstemän, som uppnått 21 års ålder och har minst 1 års praktik på försäkringskontor. b) Kurser huvudsakligen

avsedda för

yrkesfältmän

Yrkesfältmän inom såväl liv- som skadeförsäkring, framförallt inspektörsaspiranter och inspektörer, vilka förut meriterat sig genom att studera korrespondenskurser och delta i utbildning i det egna företaget samt har minst 1 års erfarenhet från praktiskt fältarbete, utbildas av institutet vid särskilda repetitionskurser. Kurserna hålls i Stockholm och pågår 3—4 veckor med heltidsundervisning. I samband med kurserna anordnas avslutningsprov, vilka även står öppna för fältmän, som hos sina företag erhållit mot repetitionskurserna svarande intern utbildning. Repetitionskurserna är avsedda för inspektörer inom skadeförsäkringsbranscherna och inspektörer inom livförsäkringen. Kursplanerna upptar bland annat försäkringsavtalslagen, tillsynslagen, försäkringsteknik beträffande skadeförsäkring, respektive livförsäkring, skattelagstiftning, riskbedömning, inspektörens arbetsuppgifter samt överenskommelser angående anskaffningsverksamheten. Undervisningen bedrivs som lektioner och diskussioner. Deltagarnas kunskaper prövas genom förhör och provskrivningar. För yrkesmän, som minst 5 år tidigare genomgått en repetitionskurs, anordnas efterutbildningskurser i liv- respektive skadeförsäkring. Kurserna omfattar 5—7 dagar och förläggs till internat i olika delar av landet. Undervisningen sker genom inledningsanföranden med efterföljande diskussion samt genom förhör och provskrivningar. Antalet deltagare i av Svenska försäkringsföreningens utbildningsnämnd anordnade kurser utgjorde under år 1953 i kurserna för kontorstjänstemän 175, i repetitionskurserna för fältmän 125 och i efterutbildningskurserna 25. Ovan nämnda kurser bedrivs alla i skolmässiga former. Svenska försäkringsföreningen har även utgivit ett 15-tal korrespondenskurser, i huvudsak behandlande de olika försäkringsbranschernas speciella frågor, vidare ett flertal handböcker i försäkringsfrågor samt en publikationsserie. I samarbete med Institutet för försäkringsutbildning bedriver Försäkringssällskapen i Göteborg och Malmö en utbildningsverksamhet med i stort sett samma uppläggning men i mindre skala än som gäller för studiearbetet i institutets egen regi i Stockholm. 2. I n t e r n utbildning i försäkringsföretagen Inom flertalet försäkringsföretag förekommer intern utbildning av personalen i en eller annan form. Här refereras som exempel på denna verksamhet några av de större företagens utbildningsprogram.

282 Inom Skandiakoncernen bedrives utbildning dels av kontorsanställda, dels av fältmän. Utbildningen för kontorsanställda omfattar kurser för nyanställda kontorselever och kurser för tjänstemän. Koncernen anställer årligen som kontorselever ett antal ungdomar, som genomgått folkskolan. Dessa erhåller parallellt med arbetet en kostnadsfri utbildning, som pågår i fem terminer, delvis på arbetstid. Under första terminen (september—december) får eleverna undervisning i svenska språket och matematik, en orientering om företaget och dess organisation samt en första grundläggande kurs i försäkringslära. Undervisningen pågår 5 timmar per vecka. Under andra och tredje terminerna (januari—maj och september—december) får eleverna fortsatt undervisning i svenska och matematik, och som nya ämnen tillkommer handelsräkning och engelska språket samt övning i att använda de vanligaste kontorsmaskinerna, sammanlagt 8 timmar per vecka. Under fjärde och femte terminerna avser undervisningen huvudsakligen maskinskrivning (6 timmar per vecka) och är då förlagd till ett handelsinstitut. Undervisningen i engelska fortsätter under denna tid (2 timmar per vecka). För kontor stjänstemån anordnas varje hösttermin en förberedande kurs för under året nytillkomna tjänstemän. Kursen omfattar cirka 10 lektioner och ger en orientering om koncernens verksamhet i stort och om de speciella försäkringsbranscher, som ingår i verksamheten. I övrigt rekommenderar koncernen sina tjänstemän att delta i de kurser, som anordnas av Institutet för försäkringsutbildning, eller att studera företagets egna korrespondenskurser, varav en omfattar livförsäkring och en skadeförsäkring. I kontorselevkurserna var elevantalet 1953 76; i den förberedande kursen för kontorstjänstemän deltog samma år 50 personer. Utbildningen av fältmän omfattar dels korrespondensundervisning, dels skolmässig utbildning. Den förra genomförs med hjälp av koncernens egna brevkurser i skade- och livförsäkring samt Försäkringsföreningens brevkurser. Den skolmässiga undervisningen sker dels genom en kurs under första anställningsåret, omfattande minst 10 dagars undervisning, dels genom en påbyggnadskurs andra anställningsåret eller senare, omfattande 3 veckor. I huvudsak avser undervisningen vad som ingår i de repetitionskurser, som anordnas av Institutet för försäkringsutbildning, med de speciella synpunkter på fältmännens arbete, som koncernen önskar föra fram. Som ett led i utbildningen ingår också de ombudsmöten, som hålls över hela landet och vid vilka aktuella frågor behandlas. Under år 1953 deltog i utbildningen för fältmän 34 personer. Studiecirklarna för fältmän hade 480 deltagare, och 242 diplom delades ut. Inom Thulebolagen delas den interna utbildningen upp i kurser för nyanställda med kontorsarbete och kurser för försäkringsförsäljare. Utbildningen av nyanställda med kontorsarbete sker i den s. k. Thule-

skolan. För elever med folkskola som grund pågår utbildningen under 6 terminer och för elever med normalskolekompetens eller realexamen under 2 terminer. Undervisningen sker med hälften på kontorstid och hälften på fritid och avser att ge eleverna såväl yrkesutbildning som allmänbildning. För elever med folkskola som grundutbildning omfattar undervisningen svenska med handelskorrespondens, matematik, engelska, samhällslära, maskinskrivning, bokföring, handelslära, kontorskännedom och försäkringslära. Sammanlagt pågår undervisningen cirka 770 timmar, vilket motsvarar en kurs om cirka 5 månader med heltidsundervisning. Svenska, engelska och maskinskrivning upptar större delen av schemat med 162 timmar i varje ämne. Undervisningen i samhällslära är omfattande. För elever från flick- eller realskola omfattar undervisningen cirka 240 timmar. Läroämnena är här maskinskrivning (162 t i m m a r ) , försäkringslära (26 timmar) och engelska (frivilligt; 54 t i m m a r ) . Höstterminen omfattar i båda kurserna 13 och vårterminen 14 veckor. Undervisningen pågår i regel 10 timmar per vecka. I kursprogrammet ingår även grundläggande försäkringskurser för tjänstemän vid Thulebolagens huvudkontor. Antalet deltagare i Thuleskolans kurser utgör per år cirka 150 personer, varav cirka 100 personer i 6-terminskurserna. Utbildningen för försäkringsförsäljare är avsedd dels för aspiranter med full tjänstgöring (yrkesmän), dels för fritidsombud. Kurser för fritidsombud anordnas sporadiskt, när behov av utbildning föreligger. Yrkesmannens utbildning sker under 1 1/2—2 år i form av en kombination mellan korrespondensundervisning, kursverksamhet på företagets huvudkontor och praktisk tjänstgöring enligt följande plan: a. Förberedande korrespondenskurser. b. Nybörjarkurs på huvudkontoret 10 dagar. c. Praktik ute på fältet under erfaren yrkesmans ledning 3—5 månader och samtidigt fortsatt korrespondensutbildning. d. Repetitions- och fortsättningskurs i internat under en vecka, följd av ytterligare praktik, gärna på någon annan plats i fältorganisationen. Undervisningen i nybörjarkursen omfattar förutom lagstiftningsfrågor av intresse för verksamheten genomgång av försäkringsformerna inom skade- och livförsäkringsbranscherna. I utbildningen av försäkringsförsäljare deltar årligen ett 40-tal personer. Liksom övriga större försäkringsföretag har Thulebolagen även en serie andra former av utbildning för kvalificerade tjänstemän och försäljare. Av övriga försäkringsbolag har bland annat Folksam, Fylgia och Städernas försäkringsbolag startat skolor för sina nyanställda och driver även i övrigt en utbildningsverksamhet, liknande den som försiggår inom Skandiakoncernen och Thulebolagen.

284 F. Utbildning inom reklamväsendet Som nämnts i kap. 2, framlägger kommittén icke några förslag beträffande den speciella reklamutbildningen. (Utbildningen av merkantila dekoratörer, som behandlas i kap. 14, är att beteckna som en gren av detaljhandelsutbildningen). Kommittén begränsar sig till att ge en kortfattad redogörelse dels för de kurser, som anordnas av Svenska försäljnings- och reklamförbundet och det av denna organisation bildade Institutet för högre reklamutbildning, dels i anslutning därtill för verksamheten vid de båda institut för reklamutbildning, som står under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning: Berghs reklamskola och Anders Beckmans skola. Vad beträffar utbildningen vid sistnämnda skolor bör emellertid påpekas, att den knappast har karaktär av handelsutbildning och därför, liksom verksamheten inom reklamområdet vid Konstfackskolan, egentligen faller utanför ramen för kommitténs utredningsarbete. Sedan år 1943 har Svenska försäljningsoch reklamförbundet bedrivit utbildning inom reklam- och försäljningsområdet genom korta kurser med föreläsningar, rundabordsdiskussioner, försäljningsspel och allmän diskussion som väsentliga arbetsmetoder. Kurserna, som i regel pågått 3—4 dagar, har samlat ett mycket stort antal deltagare. Programmet har växlat från kurs till kurs och har i regel haft en aktuell utformning (»Fredstidens försäljning», »Industriens varudistribution», »Försäljning i hårdnande marknad» e t c ) . Verksamheten har närmast avsett att ge med försäljnings- och reklamarbete sysselsatta såväl vidareutbildning i sitt fack som möjlighet till ett vidgat utbyte av erfarenheter. Det arbete, som reklamområdets riksorganisation utfört, har i mindre skala upprepats i kurser av olika former inom de lokala försäljnings- och reklamorganisationerna. I syfte att effektivisera den kvalificerade reklamutbildningen har Svenska försäljnings- och reklamförbundet med stöd av närstående organisationer tagit initiativ till bildandet av Institutet för högre reklamutbildning, vars verksamhet började på hösten 1953. Verksamheten finansieras till största delen genom anslag från större annonsbyråer, tidningar, tryckerier och annonsörer och drives i viss samverkan med Grafiska institutet. Avsikten med institutets verksamhet är dels att skapa ett underlag för nyrekryteringen till betydelsefulla poster inom reklam- och försäljningsverksamheten, dels att ge redan verksamma reklammän en möjlighet att utvidga och fördjupa sina kunskaper. Undervisningen, som pågår som en helårskurs under tiden mitten av september till slutet av maj, bedrives huvudsakligen genom föreläsningar, övningar, demonstrationer, filmförevisningar och studiebesök. För inträde fordras i regel minst studentexamen eller därmed jämförliga kunskaper. Praktik från reklam- eller försäljningsarbete är önskvärd men ej nödvän-

285 d i g . F ö r väl m e r i t e r a d e r e k l a m m ä n k a n d i s p e n s ges b e t r ä f f a n d e den formella kompetensen. U n d e r i n s t i t u t e t s f ö r s t a v e r k s a m h e t s å r h a r u n d e r v i s n i n g e n o m f a t t a t cirk a 700 u n d e r v i s n i n g s t i m m a r , v a r a v f ö r e l ä s n i n g a r c i r k a 520 t i m m a r enligt f ö l j a n d e ä m n e s - och t i m f ö r d e l n i n g : Höstterminen: Samhällslära Sociologi Allmän och beskrivande ekonomi Distributionsekonomi Försäljning Sales promotion Marknadsundersökning med reklamprövning Statistik Grafisk teckning Sätteriteknik Tryckteknik Papperskännedom Bokbinderi Kalkylering Summa

14 tim. 10 » 59 30 28 10 28 14 6 22 12 6 12 10

» » »> »

Vårterminen: Psykologi Konsthistoria Bild och form Muntlig framställning . . Typografisk planering . . Reklamens teori Reklamstilistik Reklamens formgivning.

51 t i m . 20 » 8 » 23 » 40 » 59 » 20 » 39 »

Summa

260 t i m .

» » » t » »

261 tim.

A n t a l e t d e l t a g a r e v a r u n d e r första v e r k s a m h e t s å r e t 20. V e r k s a m h e t e n vid Berghs reklamskola i Stockholm åtnjuter statsunders t ö d och o m f a t t a r dels d a g u n d e r v i s n i n g för r e k l a m t e c k n a r e , d e l s a f t o n u n d e r v i s n i n g för r e k l a m k o n s u l e n t e r . K u r s e n för r e k l a m t e c k n a r e ä r 2-årig m e d c i r k a 35 t i m m a r p e r v e c k a och m e d g r u p p u n d e r v i s n i n g för r e k l a m och a n n o n s t e c k n a r e , a n n o n s - och m o d e t e c k n a r e , m o d e t e c k n a r e , t r y c k s a k s t e c k n a r e s a m t i l l u s t r a t i o n s - och r e p o r t a g e t e c k n a r e . F ö r i n t r ä d e i t e c k n a r k u r s e n e r f o r d r a s en å l d e r av m i n s t 17 å r s a m t väl s t y r k t a a n l a g för teckn i n g . K u r s e n för r e k l a m k o n s u l e n t e r ä r ä v e n 2-årig m e n u p p l a g d s o m k v ä l l s u n d e r v i s n i n g och o m f a t t a r 4 l ä r o t i m m a r p e r v e c k a . F ö r i n t r ä d e i d e n n a k u r s k r ä v e s i regel s t u d e n t e x a m e n s a m t enligt s k o l a n s p r o s p e k t »allm ä n t gott o m d ö m e » . A s p i r a n t e r till d e n n a k u r s m å s t e före a n t a g a n d e t till elever g e n o m f ö r a t v å skriftliga p r o v . H a n d e l s u t b i l d n i n g eller p r a k t i k f r å n f ö r s ä l j n i n g s a r b e t e a n s e s m e r i t e r a n d e för i n t r ä d e . U n d e r l ä s å r e t 1953—1954 v a r s a m m a n l a g d a e l e v a n t a l e t vid s k o l a n 97. Anders Beckmans skola u t b i l d a r r e k l a m t e c k n a r e , m o d e t e c k n a r e och illus t r a t ö r e r . U n d e r v i s n i n g e n ä r u p p d e l a d i en g r u n d s k o l a och e n h ö g r e s k o l a . G r u n d s k o l a n ä r 1-årig. F ö r a t t v i n n a i n t r ä d e i d e n n a m å s t e elev g e n o m t e c k n i n g s p r o v e r s t y r k a s i n a a n l a g för t e c k n i n g . F r å n g r u n d s k o l a n flyttas elev — om u t f ö r d a a r b e t s p r o v e r u t v i s a r g o d a f ö r u t s ä t t n i n g a r — till h ö g r e s k o l a n , d ä r u n d e r v i s n i n g e n v a n l i g e n s t r ä c k e r sig över t v å å t r e å r . D i r e k t i n t a g n i n g till h ö g r e s k o l a n k a n ske efter s ä r s k i l d p r ö v n i n g , v a r v i d elev

måste uppvisa betyg från annan liknande yrkesskola samt kvalificerade arbetsprover. Undervisning meddelas under cirka 25 lärotimmar per vecka. Antalet elever var läsåret 1953—1954 77.

V. K o m m i t t é n s s y n p u n k t e r Den i företag och av organisationer anordnade utbildningsverksamheten för handel utgör enligt kommitténs mening en omistlig del av handelsutbildningen. Av tämligen självklara skäl kan skolornas undervisning icke alltid direkt anpassas för alla de olika arbetsuppgifter, som förefinns ute på de skilda arbetsplatserna, och den kan inte heller uppnå en sådan differentiering för olika branscher, som i många fall är önskvärd. Vad skolan i dessa hänseenden icke kan åstadkomma måste i stället vederbörande arbetsgivare var för sig eller genom organiserad samverkan söka få till stånd. Utbildning ute på arbetsplatserna är egentligen den äldsta formen av handelsutbildning och var länge den enda väg till yrkeskunskap, som stod de unga till buds. Efterhand som handelsskolor uppstod ökades givetvis utbildningsmöjligheterna, och en relativt klar uppdelning mellan teoretisk undervisning i skolor och praktisk träning inom företagen genomfördes. "Utan lagstadgade former uppkom ett slags lärlingssystem inom såväl detalj- som grosshandel genom att nyanställda antogs som butiks- och kontorselever och under några år sysselsattes med enklare arbeten, erhöll instruktioner om arbetets utförande och samtidigt i en del fall rekommenderades till den teoretiska undervisning, som meddelades i olika typer av skolor, huvudsakligen sådana med afton- och söndagsundervisning. Så länge ungdomar kunde anställas som elever mot mycket låg lön, skedde en betydande nyrekrytering denna väg, och för företagarna framstod det som tämligen självklart, att de unga under elevtiden skulle erhålla en praktisk träning och utbildning i arbetet. Efterhand som efterfrågan på ung arbetskraft ökades, särskilt från slutet av 1930-talet, och de unga därigenom kunde erhålla förhållandevis goda löner redan vid den allra första anställningen, var det naturligt, att arbetsgivarna måste lägga större vikt vid de anställdas arbetsprestationer. Som följd därav kom deras intresse för intern utbildning att minska; detta gäller särskilt mindre företag, vanliga inom handeln. Man började i stället alltmer ställa krav på yrkesutbildning i skola före anställningen. Även en del av den rent praktiska träningen kom på så sätt mer eller mindre att bli en skolornas angelägenhet från att tidigare helt ha genomförts ute i företagen. Numera är det sålunda mindre vanligt, att personal anställes på kontor utan föregående yrkesutbildning i åtminstone maskinskrivning eller bokföring. Nyrekryteringen sker i stor utsträckning från skolornas handelskurser eller från specialskolor för t. ex. maskinskrivning. Inom detaljhandeln torde däremot anställning utan föregående skolmässig utbildning

287 för handel fortfarande vara vanlig, naturligtvis främst beroende på att det inom detaljhandeln är möjligt att till åtskilliga sysslor använda även sådan arbetskraft, som ej i förväg erhållit undervisning i handelsskola. Då sålunda en betydande del av utbildningen av nyanställda inom detaljhandeln tydligen måste ske direkt på arbetsplatsen, är det enligt kommitténs mening av mycket stor betydelse, att denna utbildning byggs upp på ett planmässigt sätt. Inom en del detaljhandelsbranscher (textilbranscherna och bokhandeln) är man, enligt vad kommittén inhämtat, sysselsatt med att inventera dels de läromoment, som bör ingå i praktisk butiksutbildning, so in företagen själva bedriver, dels den detaljhandelsundervisning vid yrkesoch handelsskolor samt korrespondensinstitut, som står till buds. Syftet med inventeringen är närmast att skaffa ett underlag för en propaganda från detaljhandelsorganisationernas sida för en effektivisering av den interna utbildningen. Kommittén anser dessa strävanden mycket beaktansvärda. En inventering av denna typ behövs för alla områden. Kommittén önskar för sin del starkt betona värdet av att den praktiska utbildningen, som sålunda kan beräknas bli intensifierad, noga samordnas med yrkesskolornas och övriga utbildningsanstalters verksamhet, så att en ändamålsenlig plan kan erhållas för en detaljhandelsutbildning, i vilken skola och praktik arbetar mot samma mål och med en förnuftig fördelning av arbetsuppgifterna. Även i den mån en intern utbildning för kontorsarbete genomföres i större omfattning, t. ex. som en i företaget inbyggd handelsskola, är det enligt kommitténs mening av stor betydelse, att den organiseras i så nära anslutning som möjligt till den undervisning, som bedrives i olika slags handelsskolor. Den interna kontorsutbildningen blir nämligen för de unga ett alternativ till annan undervisning, och ett deltagande i den ena formen utesluter praktiskt taget ett deltagande i den andra. Av stor betydelse är det därför, att den interna utbildningen utformas så, att den kan vara av värde även vid övergång till annat företag. Skolundervisningen har, åtminstone i de bättre formerna, till mål att förbereda eleven för en tämligen vid sysselsättningssektor. Eleven och hans utrustning med kunskaper och färdigheter sättes i regel i främsta rummet. I en intern utbildningsverksamhet k a n målsättningen göras avsevärt snävare och undervisningen kanske härigenom inskränkas till vad som i främsta rummet är till nytta för elevens arbete inom det egna företaget. Det är också troligt, att undervisningen kan komma att alltför ensidigt inriktas på omedelbart användbara kunskaper, under det att sådana ämnen eller ämnesområden, som syftar till en fortsatt medborgerlig undervisning eller som närmast har personlighetsutvecklande betydelse, kan bedömas vara alltför teoretiska eller företaget ovidkommande. Då den interna undervisningen i regel sker på respektive företags egen bekostnad, ofta med stora ekonomiska uppoffringar, är en inriktning på i största möjliga utsträckning matnyttiga ämnen, sådana som maskinskrivning, maskinräkning, svensk korrespondens och företagets speciella funktioner, naturlig. Följden blir dock, om undervisningen bedrives efter ett snävt program, att kursdeltagarna kan komma att gå miste om undervisning

288 i sådana ämnen som bokföring, samhälls- och ekonomilära, svenska språket, vilka brukar ingå i de samhälleliga skolornas undervisning och som kan beräknas få stor betydelse för individen själv liksom för hans verksamhet längre fram i tiden. Vad i föregående stycke sagts gäller givetvis i princip även beträffande intern utbildning för detaljhandelsarbete. Det riskmoment, som sålunda kan antas föreligga genom att den interna utbildningen inriktas mot enbart näraliggande mål, anser dock kommittén icke vara av sådan beskaffenhet och vikt, att några särskilda åtgärder från samhällets sida får anses påkallade. Av väsentlig betydelse är dock, att överstyrelsen för yrkesutbildning i enlighet med de riktlinjer, som angivits i § 9 av överstyrelsens instruktion, noga följer den interna undervisningen på såväl kontors- som detaljhandelsutbildningens område och genom sin sakkunskap och genom beredvillighet till samverkan utövar ett rådgivningsarbete till tjänst för de företag, som önskar genomföra intern utbildning i de former, som här behandlats. Genom förmedling av näringslivets organisationer torde överstyrelsen tämligen lätt kunna informera företagen om sin uppfattning i olika frågor. Med kännedom om organisationernas intresse för utbildningsfrågorna i vårt samhälle torde man kunna räkna med att gehör k a n vinnas för önskemål om en ändamålsenlig samordning med den undervisning, som bedrives i andra skolor och kurser. En intern utbildning med dessa mål i sikte bör enligt kommitténs mening kunna genomföras med bibehållande av den för det enskilda företaget specifika karaktären hos undervisningen. Kommittén anser vidare, att hinder ej bör möta för överstyrelsen för yrkesutbildning att ställa intern utbildningsverksamhet av skolmässig karaktär under överstyrelsens inseende, om begäran härom skulle framställas och om undervisningen organiseras och genomföres på ett sätt, som överstyrelsen anser sig kunna godkänna. I den mån ifrågavarande utbildning lägges upp så, att den leder till examen, är dylikt inseende ofrånkomligt. Genom överinseendet ges åt utbildningsverksamheten en ökad stabilitet, och möjligheterna att genomföra en planmässig undervisning liksom en god samordning med yrkesskolorna ökas. Möjligheterna att få den interna undervisningen ställd under överstyrelsens inseende bör enligt kommitténs mening vara särskilt stora i de fall, då företagen är villiga att anordna sin interna undervisning efter de riktlinjer, som uppställes för den samhälleliga undervisningen på motsvarande områden. Sin största betydelse torde inseendet få genom den ökade kontakten mellan näringslivets egen utbildning och ledningen för vårt yrkesskolväsen. Denna kontakt kan även bidraga till att göra erfarenheter, som förvärvats inom intern utbildning, tillgängliga för all handelsutbildning. Frågan om statsunderstöd till intern handelsutbildning i företag torde i allmänhet sakna intresse för företagen. I regel sätter man inom näringslivet mycket stort värde på den frihet, som ett företag har, när det självt helt bestrider kostnaderna. Kommittén anser dock att, om frågan skulle aktualiseras i framtiden, något hinder icke bör möta för att bevilja statligt un-

289 derstöd även till intern handelsutbildning. Sådant understöd utgår till organisationers utbildningsverksamhet (Köpmannainstitutet, Grossistförbundets kurser m. fl.). Med kommuner eller stiftelser som huvudmän finns statsunderstödda industriskolor, vilka i viss mån har karaktären av intern utbildning. En förutsättning är givetvis, att tillgängliga medel står till förfogande och att undervisningen bedrives i former, som överstyrelsen anser sig kunna godtaga. Om statsunderstöd utgår, vidgas överstyrelsens samverkan med företagen i utbildningshänseende, och möjligheterna till en samordning och parallelliscring av intern och skolmässig undervisning ökas ytterligare. Även om kommittén, såsom framgår av det föregående, har vissa önskemål beträffande den interna utbildningen för handel i fråga om dess planläggning och samverkan med annan utbildning, anser den dock, att utbildningsverksamheten bäst kan fylla sin speciella funktion vid sidan av vanlig skolmässig utbildning, om den medges stor frihet i fråga om såväl utformning som genomförande av sina undervisningsprogram. I stor utsträckning tränger den in på områden, som den samhälleliga och enskilda utbildningsverksamheten i övrigt lämnat obeaktade eller lyckats mindre väl med, t. ex. utbildningen av försäkringsackvisitörer, av försäljningspersonal inom detaljoch partihandeln samt av reklammän. Specialiseringen har drivit undervisningen fram till att pröva nya metoder, vilka efterhand kommit eller kan komma hela handelsundervisningen till godo. Den nära kontakten med näringslivet ger den interna utbildningen ökade möjligheter till en mera konkret och till väsentliga områden koncentrerad undervisning ä n vad den vanliga skolundervisningen med sina ofta bristfälliga kontakter kunnat genomföra. Om de pedagogiska erfarenheterna väl tillvaratas, torde därför den interna undervisningen kunna tillföra handelsundervisningen ett värdefullt pedagogiskt material för en utveckling av utUildningen i allmänhet i praktisk rikting. Samtidigt har givetvis den interna undervisningen åtskilligt att vinna på att av den handelsundervisning, som bedrives i vanliga skolmässiga former, väl tillägna sig en ökad mångsidighet och objektivitet. Kommittén anser sålunda, att den interna handelsutbildningen i företag och organisationer med uppmärksamhet bör följas av de myndigheter, som har att övervaka yrkesutbildningen, att den, då så anses påkallat, skall kunna påräkna samma rättigheter som annan enskild handelsutbildning, därest den drives under för de övervakande myndigheterna godtagbara former, samt att den i övrigt bör medges sådan frihet i sitt arbete, att den kan fungera som en kompletterande och i vissa avseenden nyskapande faktor inom vår handelsulbildning. Med hänsyn härtill finner kommittén icke anledning föreligga att för sådan i detta kapitel behandlad utbildningsverksamhet, som icke står under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning, avge några förslag beträffande undervisningens innehåll, fordringar på lärarnas kompetens m. m. dylikt. 19—537G56

KAP. 13 UTBILDNING AV FÖRSÄLJARE FÖR PARTIHANDELN I. F ö r s ä l j a r e n s y r k e Partihandelns, d. v. s. industrins och grosshandelns, egentliga försäljningsarbete ombesörjes dels av handelsresande och platsförsäljare 1 , dels av telefonförsäljare. Handelsresanden kan utföra sitt arbete mot fast månadseller årslön samt därjämte erhålla en provision, beräknad på försäljningens storlek, eller också vara engagerad enbart mot provision. Man skiljer därför mellan fast anställda resande, som närmast har tjänstemäns ställning i respektive företag, och provisionsresande. De senare har givetvis en friare ställning och kan inneha uppdrag för flera företag samtidigt. Telefonförsäljaren tillhör i regel företagets tjänstemannakår och har oftast enbart fast lön för sitt arbete, vilket även k a n omfatta andra uppgifter inom kontorsarbetets ram. I åtskilliga fall, särskilt där antalet kunder är relativt begränsat, utför företagets chef försäljningsarbetet. Antalet försäljare inom partihandeln uppskattas av kårens organisationer till cirka 16 000, varav en tredjedel anses anställda mot enbart provision. I n ä m n d a antal ingår icke telefonförsäljare och icke försäljare med mera tillfälliga försäljningsuppdrag liksom icke heller försäljare, som säljer direkt till konsumenter. Endast cirka 25 % av samtliga handelsresande beräknas ha fått teoretisk handelsutbildning. Det rör sig här om en relativt stor yrkesgrupp med en mycket heterogen sammansättning. På en handelsresande ställs mycket varierande krav i fråga om kompetens. Under alla omständigheter spelar den rent personliga prestationsförmågan, baserad på sådana egenskaper som energi, initiativkraft, anpassningsförmåga och personligt sätt i uppträdandet, en tämligen dominerande roll. Kompetensen i övrigt måste självfallet variera i rätt hög grad alltefter verksamhetens arbetsmetoder (orderupptagning eller försäljningsarbete), kundkretsens beskaffenhet (industriföretag, grosshandel, detaljhandel) och de saluförda varorna (maskiner, råvaror, märkesvaror, specialvaror e t c ) . Kunskaper om varorna är givetvis erforderliga liksom även en tillfredsställande merkantil allmänbildning. Kännedomen om kundkretsen inom det område, över vilket försäljningen skall bedrivas, liksom om marknadens speciella önskemål spelar även en betydande roll. Att som utgångspunkt för en utbildning för partihandelsförsäljare uppställa några bestämda kompetenskrav är med den stora variation, som föreligger beträffande uppdragens art, icke möjligt. Härtill är allt för mycket 1

I det följande användes endast uttrycket handelsresande, vilket då inbegriper båda nämnda kategorier.

291 av yrkesskickligheten i detta yrke bundet till den individuella, personliga förmågan att genomföra just det förhandlingsarbete, som själva försäljningen i stor utsträckning utgör.

II. Nuvarande utbildningsvägar A. Intern utbildning Försäljningsarbetets anpassning efter företagets bransch och speciella inriktning med hänsyn till kundkrets och försäljningsmetoder gör att en betydande del av yrkesutbildningen måste åvila arbetsgivaren. Inom åtskilliga företag får en nyanställd försäljare en relativt grundlig branschmässig intern utbildning, innan det egentliga försälj ararbetet påbörjas. Även om denna utbildning många gånger är mycket summarisk, omfattar den dock i varje fall en nödtorftig instruktion om de saluförda varorna och om den marknad, som vederbörande försäljare skall bearbeta, samt en orientering beträffande försäljningsvillkoren. Mycket sällan får den nyanställde inom företaget någon instruktion i försäljningsteknik eller någon mera omfattande merkantil allmänorientering. I utbildningshänseende har rekryteringsvägen stor betydelse. Inom en del branscher i varuhandeln, särskilt sådana, som bedriver partiförsäljning från stora provlageruppackningar, börjar en blivande firmarepresentant som s. k. resebiträde åt en handelsresande och får på så sätt en direkt praktisk inblick i och träning för arbetet. I åtskilliga fall rekryteras resande ur företagets telefonförsäljar- eller kontoristkår eller ur lagerpersonalen. Mycket vanligt är vidare, att skickliga butiksbiträden från detaljhandeln anställs som försäljare inom varuhandelns partiförsäljning. I de fall varans beskaffenhet eller försäljningens art så kräver, anställs även tekniker eller ingenjörer som försäljare. I alla dessa fall h a r den föregående sysselsättningen respektive utbildningen stor betydelse för den kommande yrkesutövningen. En årligen återkommande komplettering av den praktiska instruktionen för de anställda försäljarna sker inom åtskilliga företag vid s. k. försal jarkonferenser, vilka kan ha stort värde från utbildningssynpunkt, bland annat genom det utbyte av erfarenheter, som därvid kan ske. Vid försälj arkonferenserna orienteras försäljarna om nya varuslag och om eventuella förändringar i företags- och försäljningspolitiken samt får också tillfälle att ta upp egna erfarenheter till diskussion sinsemellan och med företagsledningen. Stort värde har också de försäljarhandböcker, som inom en del större företag utarbetas till ledning för försäljarna i deras arbete, ibland för varje ny försäljningssäsong. I dessa handböcker ges anvisningar beträffande argumentation för varorna, orientering om nyheter, om försäljningsvillkor etc.

292 B. Kursverksamhet

utanför

företagen

I syfte att förbättra handelsresandekårens allmänt merkantila kunskapsunderlag har sedan början av 1940-talet anordnats särskilda fortbildningskurser för handelsresande. Som anordnare av dessa kurser har stått några utbildningsanstalter för handel (Bröderna Påhlmans handelsinstitut, Hcrmods handelsinstitut och Filip Holmqvists handelsinstitut) samt handelsresandekårens egna organisationer, Fullmäktige för Sveriges handelsresandeföreningar samt Föreningen Sveriges aktiva handelsresande jämte dessa riksorganisationers lokal- eller distriktsorganisationer. Sveriges grossistförbund har också anordnat dylika fortbildningskurser. Under de senaste åt en liar handelsresandekårens organisationer för sina utbildningsbehov etablerat ett närmare samarbete med Svenska försäljnings- och reklamförbundet, vars kursverksamhet från nämnda organisationers sida ansetts ha stort värde för handelsresandenas vidareutbildning. I regel h a r den utbildningsverksamhet, som här nämnts, bestått av korta kurser på 2—9 dagar med undervisningen förlagd till dagtid. Grossislförbundets kurser har i allmänhet varit kvällskurser med cirka 80 undervisningstimmar. Även kombination av korrespondensundervisning och kursverksamhet genom lektioner och föreläsningar har förekommit. Programmet för vidareutbildningskurserna har vanligen upptagit en rad ämnen. I en 9 dagars kurs vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut ingick som föreläsningsämnen försäljningsteknik, reklamteknik, kreditfrågor, affärssvenska, usancelära, rättskunskap, umgängeskonst, bilfrågor, deklarationsfrågor, försäkringsfrågor och organisationskunskap. En kort kurs på 3 dagar h a r exempelvis omfattat handelslära, försäljningsteknik, affärssvenska, deklarationsfrågor, organisationskunskap och intern försäljningsorganisation. Grossistförbundets kurser har i större utsträckning än de övriga använt lektionsformen vid undervisningen. En dylik kurs på cirka 80 timmar har haft följande timplan: Timmar

Samhällsekonomiens grunder Företagsekonomi, speciellt distributionsekonomi Handelslära Försäljningsteknik Affärsjuridik Kalkylering Uppträdandets teknik

10 10 1^ 18 i3ä

1° 0

Dessutom har förekommit föredrag om grosshandelns uppgifter, om detaljistens krav på grosshandeln samt en intervju med försäljare: »Milt sätt att sälja.» Elevtillströmningen till dessa kurser har i regel varit mycket god, ett bevis för att det finnes ett behov av detta slags utbildning.

293 Frånsett den specialiserade utbildning, för vilken i det föregående redogjorts, är partiförsäljarutbildningen mycket litet företrädd inom vårt lands handelsundervisning. I handelsgymnasiernas undervisningsplaner har dock försäljningsfrågor efterhand upptagits i vidgad omfattning. Vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut arrangeras vidare sedan ett antal år med början varje hösttermin en 2-årig handelskurs med försäljningsteknisk betoning, vilken anges bland annat tjäna som grundläggande utbildning för försäljare. För inträde fordras realexamen eller motsvarande kunskaper. Timplanen för denna 2-åriga kurs innefattar: Veckotimmar

Reklam- och försäljningsteknik Allmän handelslära Bokföring med kontorsorganisation Handelsräkning Varukunskap Näringsgeografi Talteknik Umgängespsykologi Svenska med affärskorrespondens Engelska » » Valfritt språk Handelsrätt Nationalekonomi Samhällslära Maskinskrivning med maskinräkning Seminarieövningar Summa för båda läsåren

16 5 3 6 4 4 45 1 \ 4 g g 3 2 1 4 2 72

d. v. s. per läsår 36 veckotimmar.

C.

Sammanfattning

De i åtskilliga fall mycket lovvärda ansträngningar, som gjorts av organisationer och skolor att söka lösa utbildningsfrågorna för försäljningspersonal inom partihandeln, har hittills icke lett till att någon direkt för yrkesområdet grundläggande yrkesutbildning genomförts. De flesta kursformer, som utnyttjats, har syftat till en vidareutbildning eller till en aktualisering av kunskapsinnehållet. Verksamheten har givetvis'i denna funktion stort berättigande. I det fall undervisningen fått ett omfattande program med en grundläggande undervisning i försäljningsfrågor, har den haft ett vidare syfte än att direkt utbilda försäljare, och därmed kan den icke helt anses motsvara det speciella utbildningsbehov, som föreligger för yrkesområdet i fråga.

294 III. Kommitténs förslag A. Allmänna synpunkter 1. Yrkeslivets uppfattning I sin strävan att finna en ändamålsenlig plan för utbildningen av försäljningspersonal inom partihandeln har kommittén vid två olika tillfällen haft överläggningar med representanter från såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan. Därvid har konstaterats, att enighet synes föreligga om behovet av yrkesundervisning för den betydelsefulla yrkesgrupp, som det här är fråga om, vilken med all rätt kan göra anspråk på att liksom andra grupper i samhället få en ordnad yrkesutbildning. Enighet synes även råda i fråga om vid vilket åldersstadium undervisningen bör genomföras. Alla anser, att någon speciell yrkesutbildning för försäljare i direkt anslutning till den allmänna skolan, t. ex. omedelbart efter realexamen och folkskola, ej bör anordnas. För att undervisningen skall kunna ge goda resultat måste vederbörande utbildningssökande ha nått en viss personlig mognad och dessutom ha prövats inom försäljningsarbete. Enighet synes även råda om hur för yrkesgruppen i fråga de specialiserade branschkunskaperna bör förvärvas. Man förutsätter, att skolmässig information därvidlag svårligen kan genomföras och anser däriör, att denna undervisning i så stor utsträckning som möjligt bör åvila arbetsgivaren. I huvudsak har vid dessa överläggningar följande olika synpunkter på organisationen av utbildningen framförts. Några företrädare för arbetsgivarna anser, att en specialutbildning för försäljare knappast erfordras. Arbetets resultat beror främst på den rent personliga förmågan att sälja, och arbetsmetoderna varierar starkt för olika varuslag och marknader. Den speciella kännedom om varorna, som behövs, förvärvas bäst hos arbetsgivaren. I en del fall är en merkantil allmänorientering mycket önskvärd, men denna k a n i så fall erhållas inom den allmänna handelsundervisningens ram. E n annan kategori, representerad av såväl arbetsgivare som arbetstagare, är av den åsikten, att vad som erfordras är ett system av fortbildningskurser för handelsresande. Den vidareutbildning, som sedan åtskilliga år bedrives i vårt land, anses därvid fylla föreliggande behov. För att en specialutbildning skall kunna ge goda resultat fordras, att deltagarna under ett antal år prövat på försäljningsarbete inom partihandeln. Det är svårt att tänka sig, att personer, som redan arbetar som försäljare, skulle sätta sig på skolbänken för en längre skolmässig utbildning. Däremot är det möjligt att genomföra en vidareutbildning genom kortare fortbildningskurser, som upptar vissa centrala och aktuella frågor till behandling. Den merkantila allmänorientering, som är önskvärd, kan erhållas vid någon handelsskola före inträdet i yrket eller genom korrespondensundervisning. Speciell varu-

295 kännedom för varje verksamhetsområde meddelas bäst hos arbetsgivaren, anser man. Slutligen finns en grupp, huvudsakligen på arbetstagarsidan, som önskar en yrkesutbildning, såväl grundläggande som vidareutbildande, helt förlagd utanför företagen. För försäljare inom partihandeln bör organiseras en kursverksamhet, som ger möjlighet till såväl allmän merkantil orientering som till speciell undervisning i försäljningsarbete. Den förra kan i huvudsak omfatta vad som inrymmes i en terminskurs för handel vid en handelsskola och kan härvid givetvis förvärvas genom deltagande i en sådan kurs. Specialutbildning bör ävenledes omfatta förslagsvis en termin och meddela en undervisning, som utan att direkt ingå på olika varuområdens och branschers särskilda förhållanden ger en för försäljningsarbete grundläggande utbildning. Kortare kurser i vidareutbildande syfte anses ej ge tillräckligt i detta hänseende men menas eljest ha stort värde som komplement till den grundläggande undervisningen. 2. Kommitténs överväganden Vid sina överväganden i anslutning till ovannämnda överläggningar har kommittén av i det följande angivna skäl ansett sig kunna i främsta rummet förorda en skolmässig specialutbildning för försäljaryrket. Den utbildning, som kan erhållas hos arbetsgivarna, kan endast i undantagsfall beräknas ge en från yrkesutbildningssynpunkt tillräcklig grund. En skolmässig undervisning i en eller annan form, vilken behandlar yrkesområdets väsentligaste arbetsuppgifter, bidrar i regel till större mångsidighet i sättet att beIrakta problemställningarna och måste över huvud ge en bättre översikt av försäljningsverksamhetens möjligheter, samtidigt som den motverkar en alltför långt driven specialisering. En lösning av utbildningsfrågan helt genom intern information, eventuellt kompletterad med allmän handelsutbildning i skola, fyller ej de krav, som man är berättigad att uppställa för en yrkesgrupp av det slag det här fäller. Det är önskvärt att utbildningen får en sådan utformning, att dess resultat direkt kan utnyttjas i o l i k a anställningar inom försäljningens ram och sålunda icke enbart har betydelse för den sysselsättning, som för tillfället är aktuell. Enligt kommitténs uppfattning måste den blivande partiförsäljaren förutom en allmän utbildning erhålla en direkt för yrket anpassad specialutbildning. Allmän merkantil utbildning kan förvärvas vid handelsgymnasium eller annan anstalt för handelsundervisning, antingen omedelbart efter genomgång av real- eller folkskola, respektive enhetsskola, eller senare. Även deltidsundervisning i yrkeskurs för handel vid en yrkesskola liksom en mera mångsidig korrespondensundervisning i handelsämnen kan anses ge en för många uppgifter inom yrket erforderlig allmän merkantil kompetens.

296 Den allmänna handelsutbildningen bör emellertid också k u n n a erhållas vid den eller de läroanstalter, som i framtiden kommer att ta hand om den specialiserade fackutbildningen. Då någon specialutbildning för för sälj ararbete, vilken skall följa efter den allmänna merkantila orienteringen, icke finns i vårt land, måste en sådan helt nyskapas. Den kan genomföras av de organisationer, som har största intresset av att utbildningen kommer till stånd, t. ex. handelsresandeorganisationer eller grossist- och fabrikantsammanslutningar, och k a n förläggas till kommunal eller enskild läroanstalt. Under alla omständigheter kräver utbildningen en intim kontakt med vederbörande organisationer inom näringslivet. För att specialutbildningen skall kunna ge ett tillfredsställande studieresultat kräves enligt kommitténs uppfattning, att den dels, i enlighet med vad i det föregående anförts, kan bygga på tidigare genomgången allmän merkantil utbildning, dels omfattar en kurstid av minst en termin, dvs. cirka 600 undervisningstimmar. Den närmare utformningen av specialutbildningen framgår av kommitténs i det följande uppgjorda förslag till kursplan för speciell terminskurs för försäljare inom partihandeln (s. 297). Den vidareutbildning, som redan nu bedrives och som förordas av flertalet inom yrkesgruppen, finner kommittén lämplig. Försäljararbelet torde höra till det slags verksamhet, som ständigt har behov av stimulerande impulser. De fortbildningskurser, som hittills anordnats, har visat sig värdefulla bland annat på grund av den idégivning, som de kunnat åstadkomma till nytta för kursdeltagarna, samtidigt som de på olika punkter kompletterat yrkeskunskaperna. De flesta av dessa kurser har dock enligt kommitténs uppfattning varit alltför korta. I första hand bör denna vidareutbildning försiggå genom längre kurser. Kommittén framlägger ett förslag till en kurs om sammanlagt 70 lärotimmar. Med dagundervisning kan denna genomföras på 2 veckor. I regel har de personer, som sysslar med partiförsäljning, uppehåll i sin tjänstgöring dels under större delen av december månad, dels under sommaren, och det torde därför vara möjligt att finna en för vederbörande lämplig kurstid, även om en period av 2 veckor skulle erfordras. Kursen kan också i de större städerna förläggas till kvällstid med förslagsvis 2—3 timm a r per vecka under ett läsår. Under en kurs om 70 undervisnings timmar kan ett tämligen omfattande program hinnas med. Det förslag till timplan för en sådan kurs, som kommittén gjort upp (s. 300), bör betraktas endast som ett utkast, avsett som diskussionsunderlag. Kurser med vidareutbildning inom det område det här gäller bör utformas med relativt stor frihet för dem som anordnar kurserna i fråga. Dels måste en hel del aktuella spörsmål tas upp, dels måste man erbjuda deltagarna ett delvis nytt stoff varje gång, eftersom man kan räkna med att åtskilliga av dem återkommer till kurserna flera gånger.

297 Till vidareutbildningen bör även räknas de korta fortbildningskurser på 2—4 dagar, som redan nu existerar. Kursprogrammen bör i dessa kurser varieras år från år, och kommittén anser sig med anledning härav icke böra framlägga något förslag till timplaner.

B. Förslag till speciell terminskurs för försäljare inom partihandeln 1. Inträdesfordringar För inträde bör fordras, att sökande uppnått 20 års ålder och har minst 2 års praktik från försäljningsarbete. Praktiken skall normalt utgöras av försäljningsverksamhet inom partihandeln eller kvalificerad sådan verksamhet inom detaljhandeln. Inom partiförsäljningen bör även arbete som telefonförsäljare godkännas. För inträde bör vidare såsom minimum i fråga om merkantil allmänutbildning fordras, att inträdessökande genomgått anlingen en handelskurs på heltid av minst en termins längd eller yrkeskurs för handel på deltid, omfattande cirka 575 timmar. Korrespondensundervisning, som beträffande sin omfattning och sitt värde kan anses motsvara nyss nämnda utbildning i skola, bör även kunna godtas för inträde. Dispens från dessa fordringar i fråga om såväl praktisk som teoretisk förutbildning bör i övrigt kunna ges enligt de grunder, som tillämpas för annan handelsutbildning. Även inträdesprövning beträffande teoretiska handelskunskaper bör kunna komma i fråga, om vederbörande skolledning finner detta ändamålsenligt.

2. Timplan Obligatoriska ämnen Svenska med affärskorrespondens Företagsorganisation Distributionslära Försäljnings- och reklamteknik Företagets finansieringsfrågor Handelsrätt Handelsräkning Praktiska handelsresandefrågor Speciell varukännedom Samhälls- och ekonomilära

Veckotimmar 4 3 4 6 3 3 3 4 3 2 Summa 35

Frivilliga ämnen Engelska Tyska

3 3

298 3. Lärokurs Undervisningen skall helt ta sikte på försälj arutbildning och så mycket som möjligt specialiseras mot detta mål. Undervisningen i svenska med affärskorrespondens bör till betydande del syssla med muntlig framställning, och i svensk korrespondens koncentreras framställningen till sådana delar av ämnet, som har direkt betydelse för försäljaren, såsom brevväxling med uppdragsgivaren, reklamationer och säljande offerter. I samband med behandlingen av muntlig framställning bör även läggas in en kurs i talteknik. I företagsorganisation bör i främsta rummet behandlas försäljningsorganisationen och orderrutinen inom ett företag, men även personalorganisation och inköpslära bör självfallet ingå liksom frågor rörande samverkan mellan olika funktioner i företaget. Distributionsläran skall ge en så fyllig översikt som möjligt av varuhandelns organisation inom såväl partihandel som detaljhandel samt i övrigt främst syssla med distributionens och transporternas ekonomiska förhållanden, kostnaderna och deras variation vid förändringar i tillverkningskvantitet och orderstorlek, prissättnings- och rabattfrågor och dylikt. Industrins och handelns organisationsväsen bör även behandlas i detta ämne. Försäljnings- och reklamläran skall behandla metoderna vid varans försäljning, telefonförsäljning, försäljning genom handelsresande, skriftliga order, utställningar och mässor. Principerna för arbetets genomförande, de personliga säljaregenskaperna och deras utvecklande, försäljningspsykologiska och andra försäljningsfrågor genomgås även. Inom reklamläran behandlas de olika reklammedlen och deras användning som introduktion till och stöd för försäljningsarbetet. En viss del av tiden i detta ämne anslås till övningar med efterföljande diskussion av olika försäljningsfall (case studies) och till lösandet av någon enklare uppgift inom reklamarbetet. I företagets finansieringsfrågor uppehåller sig undervisningen vid de väsentliga frågorna inom finansieringstekniken, avseende beräkning av kapitalbehov, olika former för finansiering genom lån, växlar och kontokredit samt kostnaderna i samband med ett företags finansiering ni. m. Inom detta ämne bör även erforderlig tid ägnas åt frågor beträffande bedömningen av ett företags likviditet och solvens. Handelsrätten behandlar särskilt de frågor, som har att göra ined köplagens bestämmelser, usanccläran, växel- och checkläran samt frågor rörande lagsökning, betalningsinställelse, ackord och konkurs. Hit hör även frågor rörande fullmakt, prokura, kommission, näringsfrihet, illojal reklam och konkurrens m. m. I handelsräkning bör tas upp sådana avsnitt av ämnet, som har särskild betydelse i försäljarens arbete: procenträkning, ränteräkning, provisionsräkning, kalkylering och enklare statistiska beräkningar. Det ämne, som rubricerats praktiska handelsresandefrågor, är avsett för

299 genomgång av och diskussion kring dislriktsindelning, försäljningsresornas planering, resrutter, avisering, uppackningar, besök hos kunder m. m. I samband därmed behandlas frågor rörande kommunikationsmedel, hotellförhållanden och dylikt. Det praktiska arbetet ute på fältet genom kundkontakt, försäljning vid provlager eller hos köparen, ordersedeln och dess utskrivning samt transportfrågor vid leveranser bör även ingå i ämnet liksom en genomgång av arbetsmarknads- och yrkesorganisationerna samt av avtals- och lönefrågor. Undervisningen i varukännedom erbjuder stora svårigheter på grund av den branschdifferentiering hos kursdeltagarna, som kan beräknas föreligga. Kommittén föreslår, att specialundervisningen för varje kurs anpassas efter elevernas branschtillhörighet. Elever, som arbetar inom branscher, vilka endast är representerade med enstaka kursdeltagare, får, om möjligheter därtill ges, läsa en grundläggande kurs per korrespondens för den bransch, som vederbörande tillhör. Undervisningen måste i huvudsak avse ett allmänt lärostoff, gemensamt för en något vidare grupp av färdiga produkter än den som vederbörande elev efter kursens slut avser att arbeta med. Det bör givetvis stå eleverna fritt att välja annan linje inom undervisningen i varukännedom än den som motsvarar den eller de branscher, vilka den praktiska tjänstgöringen före kursen omfattat. I samhälls- och ekonomilära liksom i de frivilliga ämnena engelska och tyska bör undervisningen om möjligt bygga på elevernas föregående utbildning. Eftersom eleverna nått en viss mognad, torde det vara möjligt att i .samhälls- och ekonomilära diskussionsvis behandla aktuella ekonomiska samhällsproblem. I språkundervisningen bör viss tid ägnas åt viktigare terminologifrågor inom handelskorrespondenscn samt, där detta på grund av elevsammansättningen är möjligt, åt de representerade branschernas speciella fackuttryck och varubenämningar.

4. Huvudmannaskap och förläggning Den kurs för försäljare inom partihandeln, som här föreslagits, kan organiseras vid kommunal eller enskild läroanstalt för handel. I den mån den tillkommer på enskilt initiativ, ligger det nära till hands att tänka sig de ledande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna som huvudmän. I så fall kan för verksamheten i fråga förslagsvis bildas en stiftelse, i vilken ingår representanter för organisationerna. Anordnas kursen av kommunal läroanstalt, anser kommittén lämpligt att vederbörande skola söker kontakt med organisationerna, så att kursen anordnas i så nära samarbete med näringslivet som möjligt. Denna kontakt är nödvändig både vid kursens genomförande och vid arbetet med att för utbildningen vinna allmänt erkännande.

300 Statsbidrag bör utgå till undervisningen enligt de grunder, som tillämpas för annan kursverksamhet inom yrkesskolväsendet. Till ett icke ringa antal läroämnen bör föreläsningsanslag utgå.

C. Förslag till vidareutbildning för försäljare inom partihandeln En vidareutbildning enligt detta förslag kan genomföras som dagundervisning under 2 veckor eller som kvällsundervisning under loppet av ett läsår med 2—3 lärotimmar per vecka. 1. Inträdesfordringar För inträde i vidareutbildningskurs bör fordras att sökande uppnått 22 års ålder och har minst 2 års praktik som försäljare inom partihandeln. Med partihandelsför sälj ning jämställes härvid sådan direktackvisition hos förbrukare, som sker vid försäljning av maskiner, utrustningsdetaljer och råvaror till detaljhandel, grosshandel och produktionsföretag. 2. Timplan Försäljningsteknik för partiförsäljare Distributionslära Försäljningsorganisation inom partihandeln Reklamteknik Finansieringsfrågor Handelsrätt Affärssvenska Praktiska handelsresandefrågor Näringslivets organisationsväsen Aktuella samhällsekonomiska frågor

Timmar 15 8 5 8 5 8 8 8 2 3 Summa 70

3. Lärokurs En timplan för en vidareutbildningskurs bör icke låsas vid en alltför bestämd timfördelning. Den bör kunna ändras varje år efter behovet och den aktuella situationen. Timfördelningen år här endast avsedd som en rekommendation. I enlighet med de synpunkter, som anförts på s. 296, bör undervisningen i denna 70-timmarskurs göras mera summarisk och huvudsakligen ske genom föreläsningar och diskussioner. Elevmaterialet kan beräknas vara mera avancerat än i specialkursen, varför en starkare koncentration till de mest direkt användbara delarna av respektive läroämne bör k u n n a ge-

301 nomföras. Att anpassa undervisningen till deltagarnas branscher är icke möjligt. Som allmän regel bör tillämpas att man inom varje ämne väljer sådant lärostoff, som kan beräknas ha aktualitet för så många kursdeltagare som möjligt. 4. Huvudmannaskap och förläggning Även vidareulbildningskursen bör kunna anordnas i kommunal eller enskild regi. En samverkan med organisationerna på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan måste anses nödvändig. Kursen torde böra finansieras med statsbidrag, i huvudsak föreläsningsanslag, och genom kursavgifter.

D. Sammanfattning

av kommitténs förslag

Yrkesundervisningen för försäljare inom partihandeln bör enligt kommitténs uppfattning omfatta dels allmänt merkantil utbildning, dels specialutbildning för försäljararbete. Den förra formen av utbildning bör genomföras inom den allmänna handelsutbildningens ram och kräver inga som helst nya skolformer utöver dem som kommittén i detta betänkande föreslår. Specialutbildningen bör organiseras i tre olika kursformer: Speciella terminskurser för försäljningspersonal inom partihandeln, omfattande cirka 600 lärotimmar; vidareutbildning för försäljare inom partihandeln, omfattande kurser på 2 veckor, cirka 70 lärotimmar; korta instruktionskurser för handelsresande, omfattande 2—4 dagar, 12 —25 lärotimmar, t. ex. i likhet med redan nu existerande kursverksamhet. För huvudmannaskapet för verksamheten kan svara sammanslutningar av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom yrkeslivet liksom kommunala och enskilda läroanstalter för handel. Här nämnda kurser bör, efter överstyrelsens för yrkesutbildning prövning, åtnjuta statligt understöd efter de grunder, som gäller för yrkesundervisningen i övrigt.

KAP. 14 UTBILDNING AV MERKANTILA DEKORATÖRER

I. D e k o r a t ö r e n s y r k e Inom detaljhandelsarbetet utgör skyltningen i form av fönsterskyltning och innedekoration en betydelsefull uppgift. I de mindre företagen ombesörj es den i regel av försäljningspersonalen, såvida den inte helt eller delvis överlätes på dekorationsfirmor. Inom åtskilliga branscher anställer de större detaljaffärerna särskild personal för skyltningen. De personer, som på så sätt avdelas för arbetsuppgiften i fråga, brukar benämnas dekoratörer. Är flera dekoratörer sysselsatta i samma företag, kallas vanligen den som närmast under företagsledningen har ansvaret för skyltningen chefsdekoratör. Då begreppet dekoratör även används för vissa utövare av tapetseraryrket, har de affär sanställda dekoratörerna börjat använda benämningen merkaniil dekoratör, vilket begrepp även brukar ingå i namnen på de yrkessammanslutningar, som bildats, t. ex. Stockholms merkantila dekoratörsklubb. Gruppen merkantila dekoratörer omfattar förutom i detaljhandeln sysselsatta dekoratörer även sådana, som inom industri, grosshandel, nöjesetablisseinang etc. sysslar med till skyltningsreklamen hänförliga uppgifter. Även de personer, som inom dekoratörsfirmor utför för skyltning avsedda arbeten, kallas merkantila dekoratörer, såvida icke vederbörande befinner sig på elevstadiet eller helt sysselsattes med vissa specialarbeten, då yrkesbenämningar sådana som dekoratörselev, dekorationsbiträde eller textare (texterska) brukar användas. De inom detaljhandeln sysselsatta dekoratörerna har i regel att förutom fönsterskyltning ombesörja all innedekoration på diskar och andra utrymmen samt även att svara för de speciella arrangemang i fråga om butikens utsmyckning, som särskilt brukar förekomma under julhandeln, vid realisationer och i liknande sammanhang. I stor utsträckning sysslar dekoratörerna även med företagets övriga reklam, såsom annonsering och direktreklam. Där så är möjligt, brukar dekoratörerna under arbetsveckans brådaste timmar även delta i butikens försäljningsarbete. Antalet personer, helt sysselsatta med dekorationsarbete inom varuhandeln och industrin, uppgick år 1948 enligt en av kommittén företagen undersökning till cirka 1 000. Dessutom måste man räkna med ett betydande antal, som kombinerar dekorationsarbete med andra sysslor, främst försäljningsarbete i butik.

303 II. Hittillsvarande utbildning av merkantila dekoratörer A. I Sverige Utbildningen för dekoratörsyrket har hittills huvudsakligen skett genom en kombination av praktik och mindre omfattande skolgång, t. ex. aftonkurser i textning, plakatmålning, teckning, målning m. m. Endast undantagsvis torde nu verksamma dekoratörer ha fått en grundligare skolmässig utbildning för sitt yrke. I vårt land började specialutbildning i skyltfönsterdekoration anordnas på 1920-talet av en del privata skolor. Utbildningen av dekoratörer vid dessa skolor har numera helt upphört, troligen på grund av svårigheten att ekonomiskt genomföra verksamheten. Någon egentlig dekoratörsutbildning förekommer därför ej längre i vårt land. Det som numera erbjudes inom den svenska yrkesundervisningen är kortare specialkurser i skyltning, närmast avsedda att komplettera affärsmedhjälparutbildningen. Dessutom förekommer givetvis inom den allmänna detaljhandelsutbildningen undervisning i sådana ämnen som textning, plakatmålning och skyltning, vilka även ingår i dekoratörsutbildningen. Denna undervisning kan under den begränsade tid, som i regel står till förfogande, endast meddela eleverna de första grunderna i respektive ämnen. Specialiserad undervisning för skyltningsarbete anordnas för närvarande vid Köpmannainstitutet i Stockholm, Sveriges köpmannaförbunds yrkesutbildningsverksamhet. Kurserna har här varierande längd, 1—4 månader, och står öppna även för andra än organisationens egna medlemmar och deras anställda. Under de tre senaste arbetsåren har sammanlagt cirka 90 elever årligen genomgått skyltningskurser, varav i genomsnitt 25 elever deltagit i kurser om minst 3 månader. Undervisningen vid Köpmannainstitutet sker i huvudsak genom praktiska övningar i textning, plakatmålning och varuskyltning men omfattar dessutom reklampsykologi, färglära, skyltfönsterskissering och varukunskap för textilvarubranscherna samt reklamteknik beträffande andra reklammedel än skyltning. Skolan förfogar över särskild skyltningssal och ett varulager för praktiska övningar. Verksamheten avser icke dekoratörsutbildning utan kompletterande utbildning i skyltning för personal, som i övrigt sysslar med försäljningsarbete. Institutet åtnjuter statsunderstöd för bland annat skyltningsundervisningen. Vid Kooperativa förbundets studieavdelning Vår gård i Saltsjöbaden anordnas årligen ett antal specialkurser i skyltning. Kurserna pågår under 1 å 2 veckor och är avsedda uteslutande för personalen i de konsumentkooperativa butikerna. I främsta rummet har kurserna till uppgift att stimulera föreningarnas intresse för skyltningen samt att meddela grundläggande fakta om skyltningsarbetet. Under de tre senaste verksamhetsåren har i genomsnitt 30 personer per år deltagit i dessa skyltningskurser.

304 Utom vid nu nämnda läroanstalter anordnas undervisning i särskilda ämnen, hänförliga till dekoratörsutbildningen, vid Konstfackskolan i Stockholm samt vid några kommunala yrkesskolor. Undervisningen gäller i sistnämnda fall i regel ämnet textning eller textning och skyltning och är vanligen förlagd till kvällstid med ett varierande antal timmar (cirka 25 —200 timmar per k u r s ) . Undervisningen avser att komplettera övrig detalj handelsutbildning samt att meddela en vidareutbildning för sådana butiksanställda, som har behov av ökade färdigheter i hithörande göromål. Den undervisning i skyltning, som ingår i detaljhandelskurser, har behandlats i kap. 10. B. I

utlandet

I Finland bedrives dekoratörsutbildning i Försäljnings- och reklam skolan (Myynti- ja Mainoskoulo) i Helsingfors. Skolan, som åtnjuter understöd såväl av staten som av enskilda företag, har vid sidan av kortare specialkurser på deltid en 1-årig dekoratörskurs på sammanlagt 875 lektionstimmar. Undervisningsplanen upptar 190 timmar dekorationsteknik, 150 timmar »kompositionsteckning», 120 timmar textning, 75 timmar allmän reklamlära och 75 timmar affärsbokföring. I övrigt ingår i kursen ett stort antal ämnen med endast ett fåtal undervisningstimmar i varje. I Norge saknas, såvitt kommittén har sig bekant, dekoraLörsutbildning i skolmässiga former. I Danmark anordnar en privat dekoratörsskola (Bergenholz Dekorations-Fagskole, startad 1932) dagkurser, omfattande 3 månaders undervisning (cirka 390 t i m m a r ) , och kvällskurser (cirka 250 timm a r ) . Undervisningen är i huvudsak koncentrerad till praktiska övningar i textning, plakatmålning och skyltning. Före det andra världskriget deltog årligen ett antal svenskar i den dekoratörsutbildning, som arrangerades i Tyskland, England, Frankrike med flera länder. En del av de tidigare välkända dekoratörsskolorna i utlandet upphörde på grund av kriget, t. ex. Schule Reimann i Berlin och London. Några av dem har på nytt tagit upp dekoratörsutbildningen efter kriget. Det är dock alltjämt förenat med relativt stora svårigheter för svenskar att erhålla en planmässig dekoratörsutbildning i utländska skolor. En schweizisk dekoratörsskola (Vevey) besökes dock årligen av en del svenskar. C.

Sammanfattning

Den utbildning, som i vårt land för närvarande erbjudes den som önskar välja dekoratörsbanan, är mycket ofullständig och fyller icke det behov, som på grund av yrkesutövarnas antal och arbetets betydelse kan anses föreligga. I huvudsak står endast utbildningsvägen genom praktikarbete, eventuellt kompletterat med studier på fritid, till buds. Den undervisning för skyltningsarbete, som meddelas, kan sägas motsvara de krav, som

305 kan ställas på utbildning av sådan personal inom detaljhandeln, som vid sidan av annat arbete utför fönsterskyltning. Däremot kan den icke anses fylla rimliga anspråk för den som enbart skall ägna sig åt verksamhet som merkantil dekoratör. Den främsta orsaken till det mindre tillfredsställande läge, som, trots att uppenbarligen ett mycket stort behov finns, föreligger inom den gren av yrkesutbildningen det här gäller, är säkerligen att söka i svårigheten att ekonomiskt genomföra ett acceptabelt undervisningsprogram. Den privata företagsamheten inom den egentliga dekoratörsutbildningen har därför helt upphört, och de kommunala handelsskolorna har i regel ej haft de resurser i fråga om lärare och lokaler, som erfordras för denna speciella undervisning. Lärar- och lokalfrågorna är mycket svåra att lösa.

III. M o t i v e n för ordnande av y r k e s u t b i l d n i n g för m e r k a n t i l a dekoratörer Är dekoratörsutbildning i skolmässiga former nödvändig? Är inte praktikvägen den för detta yrke mest ändamålsenliga utbildningsvägen? Dylika frågor kan ställas, och kommittén anser det nödvändigt att först ta upp skolutbildningens vara eller icke vara till diskussion. Svaret på frågorna beror givetvis i hög grad på vilket värde man tillmäter dekoratörens 'insatser och vilka möjligheter till förbättring av prestationsgenomsnittet, som en utbildning kan beräknas föra med sig. En skicklig dekoratör bör besitta en rad tekniska färdigheter, estetisk känsla, sinne för ekonomiska sammanhang och inte minst ett stort mått av varukunskap. Den merkantila dekoratörens yrke bör hänföras till gruppen konsthantverk, även om den framställda produkten har mycket ringa livslängd. Det gäller för dekoratören att med varor och dekorationsmaterial som utgångspunkt utföra arbeten, vilka har både ett estetiskt och ett kommersiellt värde. I gatubilden ingår skyltfönstret som ett betydelsefullt inslag. Skyltningen påverkar i viss grad den allmänna smakuppfattningen. Dess effekt i detta hänseende är säkerligen, genom att man arbetar med verkliga varor, starkare än den som avbildningar och texter i böcker och tidskrifter åstadkommer. Genom en god utbildning av dekoratörer kan skyltfönstrens konsuinentupplysande verksamhet kvalitativt förbättras. Dekoratören får genom de kunskaper, som en skolmässig utbildning tillför honom, en mera sakligt-kritisk inställning gentemot sin egen verksamhet. Hans prestationer bör härigenom i många fall bli vederhäftigare. En effektiv reklam, inte minst sådan i form av fönsterskyltning, bidrar otvivelaktigt till att skärpa konkurrensen, med de fördelar detta som regel medför för samhället. Genom utbildningen ökas möjligheterna för de företag, som tar de utbildade dekoratörernas arbetskraft i anspråk, att höja försäljningseffektiviteten och sänka kostnaderna. 20-537656

306 Av vad i det föregående anförts framgår otvivelaktigt, att dekoratörsutbildning har sitt givna berättigande. Inte minst dekoratörens insatser som konsumentupplysare har stort allmänt värde. Att en ordnad, i skolmässiga former bedriven undervisning måste påtagligt höja prestationsgenomsnittet är självklart. Kommittén anser därför, att yrkesutbildningen för merkantila dekoratörer bör ordnas tillfredsställande och framlägger i det följande ett förslag i detta syfte.

IV. Kommitténs förslag till utbildningens ordnande A. Utbildningens mål Med hänsyn till dekoratörsyrkets speciella krav erfordras en utbildning, som beaktar såväl dekoratörsarbetets tekniska som även dess psykologiska, estetiska och ekonomiska problem. Enligt kommitténs uppfattning måste tyngdpunkten läggas på de tekniska uppgifterna: eleverna måste lära sig, hur olika varor kan behandlas och exponeras vid skyltning, hur en varugrupp eller en hel fönsterskyltning byggs upp, vilka hjälpmedel, som står till förfogande, och hur de används, hur materialier som papper, färg o. dyl. på rätt sätt utnyttjas etc. Utbildningen måste härvidlag ge eleven så pass rutin, att han omedelbart efter kurstidens slut kan sättas till självständigt skyltningsarbete i en butik. Jämsides med den tekniska utbildningen måste den psykologiska skolningen sättas in, så att eleven får förståelse för vilken psykologisk effekt skyltningen avser att framkalla. Den estetiska och ekonomiska utbildningen måste bli en verksamhet på lång sikt. Inom dessa delar av undervisningen gäller det främst att skänka eleven en hållbar grund att bygga vidare på. I viss mån gäller detta naturligtvis också den psykologiska undervisningen. De insikter, som kan krävas på här nämnda områden, förvärvas i hög grad i samma mån som vederbörandes personliga mognad fortskrider, om eleven tillägnat sig vederhäftiga elementära kunskaper i skolan. Enligt kommitténs mening kan en kurs för merkantila dekoratörer icke meddela någon fullständig och slutgiltig utbildning för yrkesområdet i fråga. Praktiken måste ingå som en mycket betydelsefull del av yrkesutbildningen. Särskilt gäller att praktiken måste skänka eleven den erforderliga branschtråningen, i många fall nästan hela det mått av varukunskap, som kan krävas, samt dessutom den rutin i arbetet, som gör att detta kan genomföras snabbt och säkert. Att i skolundervisningen lägga in praktiska, branschbetonade övningar i sådan utsträckning att eleverna skulle kunna få verklig yrkesrutin anser kommittén alltför dyrbart, så mycket mer som skolan även med en vidlyftig organisationsapparat ändå inte kan ombesörja all den differentierade utbildning, som praktiken ger och yrket kräver.

307 Utbildningen av merkantila dekoratörer måste sålunda enligt kommitténs mening ta sikte på områden av grundläggande betydelse samt uppöva eleverna till en nöjaktig rutin i sådana praktiska arbeten, som mera allmänt förekommer inom yrkesutövningen. I huvudsak bör alltså undervisningen koncentreras till yrkets hantverksmässiga, tekniska sida, och i samband därmed bör meddelas en teoretisk, grundläggande undervisning i psykologiska, estetiska och ekonomiska frågor av betydelse för dekoratörens framtida verksamhet.

B. Undervisningstidens

längd

Vid behandlingen av frågan om undervisningstidens längd har kommittén i samråd med representanter för dekoratörernas yrkesgrupp diskuterat förslag till timplan och kursinnehåll i de läroämnen, som bör ingå i dekoratörsutbildningen. Kravet på mångsidig yrkesskicklighet torde i och för sig fordra, att ett stort antal läroämnen ingår i kursplanen och att lärotiden som en följd härav blir tämligen lång. Särskilt skulle detta bli förhållandet, om undervisningen skulle bygga direkt på den grundläggande skolan, folkskolan eller realskolan, respektive enhetsskolan, i vilket fall en kurstid av minst 2—3 år skulle kunna anses erforderlig. En så lång utbildning skulle dock möta svårigheter av bland annat ekonomisk natur. Dels skulle själva organisationen av kursverksamheten bli så dyrbar, att något livligare intresse för att starta kursverksamhet av detta slag knappast vore att påräkna från huvudmännens sida inom de skolformer, som skulle kunna komma i fråga, dels skulle elevernas utgifter bli tämligen betungande, även om stipendiemedel ställdes till förfogande i sedvanlig utsträckning. Då utbildningen endast torde kunna komma i fråga på några av de största orterna i landet, skulle flertalet kursdeltagare få kalkylera med relativt dryga kostnader för inackordering. En lång studietid måste vidare av psykologiska skäl inverka menligt på tillslutningen till kursen. Det är troligt, att de utbildningssökande inom detta yrke, som länge saknat i verklig mening ordnad utbildning, skulle få svårt att helt förstå värdet av en så grundlig skolning, som en längre kurs skulle meddela. Anslutningen till kurserna skulle sålunda sannolikt ej få önskvärd omfattning, och man kan även befara, att många kursdeltagare av ekonomiska eller andra orsaker skulle avbryta skolgången. Av nämnda skäl har kommittén stannat för att föreslå en ettårig utbildning för merkantila dekoratörer. För att en så förhållandevis kort utbildning skall ge ett gott resultat, bör i första hand krävas, att kursdeltagare före kursens början förvärvat praktisk erfarenhet av sådan art, som närmare anges under rubriken Inträdesfordringar, samt visar sig i övrigt besitta de för yrket nödvändiga personliga anlagen (t. ex. fallenhet för teckning och normalt färgsinne), önskvärt är också, att kursdeltagarna nått en viss mognad. Undervisningen kan då bedrivas i ett snabbare tempo.

308 En ettårig kursverksamhet kräver för att ge nöjaktigt resultat, att undervisningen koncentreras till de viktigaste läroämnena och samtidigt inriktas på att utgöra en grundläggande första utbildning. Den måste efter kursens slut byggas på, dels genom praktiskt arbete, dels genom vidareutbildning på sådana ämnesområden, inom vilka eleven för sin praktiska sysselsättning anser sig behöva komplettera sina kunskaper och färdigheter (t. ex. i reklamteknik och frihandsteckning). Under inga omständigheter får en ettårig dekoratörskurs betraktas som någon för den merkantila dekoratörens yrke fullständig yrkesutbildning.

C.

Inträdesfordringar

Som i det föregående antytts, måste för inträde i ettårig dekoratörskurs fordras praktik, förslagsvis minst 1 år, från detaljhandel eller annan därmed jämställd verksamhet. Praktiken behöver icke ha utgjorts av skyltning eller annat till reklamverksamhet hänförligt arbete. Av minst lika stort värde är praktik från försäljningsarbete. Då skyltningen är en del av företagets försäljningsverksamhet, kommer säkerligen en tids praktiskt arbete i butik att medverka till större förståelse för skyltningens funktion inom företaget och utgör därmed en god grund för den kommande specialutbildningen. Även elevtjänstgöring hos dekorationsfirma eller i reklambyrå bör betraktas som en godtagbar verksamhet före kursens början. För inträde i kurs bör fastställas en minimiålder av 18 år. Undervisningen kommer inom vissa läroämnen att kräva en mognad hos eleven, som i regel ej uppnås före denna ålder. Dispens bör givetvis kunna lämnas enligt de regler, som i detta hänseende föreslås beträffande ettåriga detaljhandelskurser (s. 115). En tredje förutsättning för inträde bör vara, att vederbörande sökande på ett eller annat sätt kan styrka sina anlag för arbete på det dekorationstekniska området. Svårigheten att rätt bedöma förutsättningarna måste i detta hänseende vara mycket stora. Ett betyg i teckning på minst AB från läroverk respektive från enhetsskola motsvarande betyg enligt de av skolöverstyrelsen föreslagna normerna och a från folkskola bör emellertid kunna godtas. För inträdessökande,, som icke uppfyller detta villkor, skall möjlighet finnas till prövning före kursens början. God färdighet i teckning täcker visserligen icke alla de personliga förutsättningar, som fordras för dekoratörens yrke, men ger dock en garanti för att vederbörande har ett någorlunda säkert formsinne. Givetvis bör även krävas, att vederbörande har en normal färguppfattning: detta kan styrkas med intyg av läkare eller teckningslärare.

309 D. Timplan Kommittén föreslår, som i det föregående nämnts, en ettårig kurs för merkantila dekoratörer, med samma längd på läsåret, som enligt kommitténs förslag bör gälla för ettåriga handelskurser, d. v. s. sammanlagt 37—39 veckor inklusive sedvanligt påsklov och annan ledighet under terminerna. Antalet veckotimmar med obligatorisk undervisning föreslås utgöra 39, vartill kommer 3 timmar i frivillig engelska eller tyska. Med hänsyn till att utbildningen i stor utsträckning sker i form av praktiskt arbete, torde det vara möjligt att låta timplanen omfatta ett något större antal veckotimmar än vad som anses lämpligt för kurser med övervägande teoretisk undervisning. Antalet lärotimmar i respektive ämnen har i följande förslag till timplan angivits per arbetsvecka. I många fall kan det vara lämpligt, att man koncentrerar undervisningen i ett ämne till ett större antal veckotimmar under en kortare tid, och kommittén förutsätter, att så sker i den utsträckning, som i varje särskilt fall av skolledningen kan bedömas vara lämplig. Särskilt att rekommendera är givetvis att föreläsningar anordnas i t. ex. konsthistoria med minst två timmar per vecka. Likaså kan t. ex. undervisningen i reklamlära med fördel koncentreras till kursens andra termin. Veckotimmar

Obligatoriska ämnen Svenska Samhälls- och ekonomilära Handelslära med försäljningsteknik Speciell varukännedom Reklamlära Skyltning Textning och plakatmålning Teckning Föreläsningar i konsthistoria, psykologi, belysningsteknik m. m.

3 2 2 2 3 15 8 3 1 39

Frivilligt ämne Engelska eller tyska Summa

3 42

I denna timplan är en del ämnen att betrakta som orienterande, t. ex. större delen av handelslära samt samhälls- och ekonomilära. Andra har karaktären av stöd- och kompletteringsämnen till den praktiska yrkesutbildningen, t. ex. svenska och teckning. Tyngdpunkten i undervisningen ligger på de direkt yrkesutbildande ämnena skyltning, textning och plakatmålning samt reklamlära, som tillsammans upptar 2/3 av den obligatoriska delen av timplanen. Med den kurslängd som föreslås måste det, som tidigare framhållits, anses nödvändigt att undervisningen koncentreras till arbetsområden, som för den blivande yrkesutövningen är väsentliga, och att det överlåtes åt eleverna att vidareutbilda sig i yrkesskolorna eller inom det fria bildningsväsendet.

310 E. Lärokurs Undervisningen i den ettåriga dekoratörskursen måste i flertalet ämnen börja på ett elementärt stadium. Endast i svenska, samhällslära och teckning samt i vissa fall i den frivilliga undervisningen i engelska eller tyska är det möjligt att bygga på tidigare undervisning. Av vikt är dock, att man i de ämnen, där undervisningen utgår från nybörjarstadiet, så snabbt som möjligt, utan att ge upp kravet på önskvärd grundlighet, kommer fram till ämnesavsnitt, som har större direkt praktisk betydelse för yrkesutövningen. En mera detaljerad redogörelse för innehållet i respektive ämnen lämnas på s. 312—316. Här följer några principiella synpunkter på kursinnehållet. I svenska samt samhålls- och ekonomilära bör undervisningen i huvudsak motsvara de ettåriga detaljhandelskursernas (s. 170 och 220), dock med den anpassning, som betingas av olikheter i utbildningsmålen. I svenska måste sålunda tid ägnas åt reklamspråket, sådant det framträder i skyltfönster, annonser och broschyrer. I samhälls- och ekonomilära bör de avsnitt mera ingående behandlas, vilka gäller konsumtionen, dess storlek, fördelning och variation. Handelslära med försåljningsteknik måste i väsentlig grad syssla med distributionen, varvid en översikt lämnas av dennas utformning genom olika typer av detaljhandel. Vidare behandlas kostnadsfrågorna och deras sammanhang med omsättning och prissättning. Åt kalkylering och kostnadsberäkning inom detaljhandeln måste stor uppmärksamhet ägnas. I här nämnda avsnitt bör dekoratören främst få den för den blivande yrkesutövningen erforderliga allmänt företagsekonomiska undervisningen. Den speciella kalkyleringen för olika reklamåtgärder bör ingå i reklamlära och skyltning, under det att i handelslära eleven dels bör tillägna sig kalkylationens metoder, dels lära sig att i kostnadsavseende se det egna arbetet i ett större företagsekonomiskt sammanhang. I övrigt skall handelsläran orientera eleven om institutionsväsendet i näringslivets tjänst, om betalningsmedel och betalningsmetoder samt om förelagets finansiering och kapitalanvändning. Försäljningsorganisationen i en detaljaffär bör bli föremål för analys, varvid dess planering, olika försäljningsåtgärder och dylikt diskuteras. I försäljningstekniken behandlas vidare försäljningens grundprinciper och olika iormer av kundtjänst. Därpå bör undervisningen koncentreras till försäljningens psykologi och metod samt distributionens teknik. Syftet är här närmast att hos den blivande dekoratören skall skapas förståelse för de olika arbetsuppgifterna i en detalj affär och för den speciella samverkan mellan reklam och försäljning, som är en förutsättning för ett tillfredsställande resultat. Undervisningen i varukännedom i en dekoratörskurs erbjuder stora svårigheter, främst därför att ämnet som sådant omfattar ett så betydande

311 kunskapsområde. Dekoratören måste i sin yrkesutövning ha goda insikter i varukännedom för att på ett tillfredsställande sätt kunna göra reklam för varorna. Då åtskilliga elever troligen icke vid kursens början har definitivt klart för sig, i vilken bransch de kommer att arbeta, och då många kanske får anställning i varuhus med ett vidsträckt sortiment, skulle undervisningen för många elever egentligen behöva omfatta nästan alla mera betydande varugrupper inom detaljhandeln. Detta kan av praktiska och pedagogiska skäl inte komma i fråga. Det är därför nödvändigt att undervisningen i varukännedom begränsas till något för eleven valfritt branschområde. I främsta rummet bör klassundervisning kunna anordnas för textiloch livsmedelsbranscherna, av vilka troligen flertalet av eleverna kan beräknas vara intresserade. Elever, som tillhör eller har för avsikt att ägna sig ät någon annan bransch, bör ha möjlighet att erhålla undervisning i varukännedom även för denna, varvid metoden att kombinera korrespondensstudier med viss muntlig handledning och muntliga förhör bör kunna användas. För ett stort antal av detaljhandelsbranscherna finns för närvarande korrespondenskurser i varukännedom att tillgå. Undervisningen i reklamlära omfattar i förslaget alla reklamformer utom skyltning. Inledningsvis behandlas psykologiska frågor av betydelse för reklamen samt den vederhäftiga reklamens ekonomiska berättigande, ur samhällets och företagets synvinkel. Huvuddelen av tiden ägnas sedan åt en noggrann genomgång av de olika reklamformerna med analys av de viktigare metoder, som inom dessa kommer till användning. En godtagbar behandling av den tryckta reklamen kräver, att tryckeritekniken noggrant genomgås. Eleverna måste bli väl förtrogna med den tekniska utrustning, som står till förfogande, och lära känna dess möjligheter. Till undervisningen i reklamlära hör givetvis också en redogörelse för planeringen av reklamarbetet, kostnadsberäkningar beträffande olika föreslagna åtgärder samt metoder att kontrollera reklamens effekt. I ämnet skyltning bör behandlas alla de frågor, som har med fönster- och inneskyltning att göra. Huvuddelen av tiden anslås till praktiska övningar, bestående av såväl förberedande skyltningsarbeten (t. ex. olika varors behandling vid skyltning, varugruppering, blickfångsarbeten) som utförande av fullständiga skyltningar. Den teoretiska delen omfattar de psykologiska synpunkterna på skyltningen, skyltfönstrets byggnad och inredning, hjälpmedel och hjälpmaterial samt organisationen av skyltningen genom planeringsschema och skissering. De olika huvudtyperna av skyltfönster måste även behandlas liksom fönsterskyltningens samarbete med företagets försäljningspolitik och med övriga reklamåtgärder. Av stor betydelse är att eleverna dels får en såvitt möjligt allsidig undervisning beträffande skyltningens hantverksmässiga sida, dels bibringas förståelse för de konstnärliga resultat, som en väl genomförd skyltning kan uppnå. Samtidigt måste de komma till insikt om att deras arbete syftar mot ekonomiska mål, främst genom upplysning av konsumenterna, och att såväl det konstnärliga som det hantverksmässiga utförandet icke är ett självändamål utan måste un-

312 derordnas skyltningens slutgiltiga syfte att sälja. Av största vikt är att eleverna bibringas goda arbetsmetoder och att tillräcklig tid ägnas åt att utveckla deras handlag vid utförandet av olika dekorationsarbeten. I många fall, där de erforderliga naturliga förutsättningarna saknas, kan man naturligtvis icke driva fram eleven till en god yrkesrutin. Huvudsaken är då, att kursen har grundlagt handlaget, så att rutinen kan uppnås på relativt kort tid i den efterföljande praktiken. I textning och plakatmålning är målet att eleverna skall lära sig texta ett mindre antal stilar med någorlunda stor säkerhet. Åt textning av prislappar måste stor uppmärksamhet ägnas. Plakatmålningen utvecklar i hög grad färg- och formsinnet och har därför betydelse även indirekt. I främsta rummet gäller det att undervisa i de metoder, som kan komma till användning vid målning av skyltfönstertexter och plakat. Undervisningen i färgoch formlära bör med fördel kunna hänföras till detta ämne; verktygs- och materiallära för dekorativ målning innefattas givetvis också däri. Praktiska övningar i textning och plakatmålning upptar den största delen av undervisningstiden. Teckningsundervisningen bygger med fördel på vad eleven tidigare inhämtat i andra skolor. Frihandsteckning bör här utgöra det centrala med tillämpning på bland annat perspektivteckning. En kortare kurs i enklare linearritning med syfte att lära eleverna att behärska och använda geometrins grundfigurer i sina konstruktionsarbeten bör ingå i detta ämne. Under rubriken föreläsningar i timplanen har förts samman undervisning i några ämnen, som vart för sig anvisas kortare tid än en timme per vecka och för vilka föreläsningsformen är användbar. I främsta rummet bör i föreläsningarna ingå en serie i konsthistoria, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt stilläran. En kortare kurs i allmän psykologi bildar utgångspunkt för tillämpningen av psykologi i skyltning, reklamlära och försäljningsteknik. Även sådana frågor som butiksinredning och belysningsteknik bör behandlas i föreläsningsform. Kommittén föreslår, att av de tillgängliga 35—37 föreläsningstimmarna 12 anslås till konsthistoria, 12 till psykologi och att de övriga på lämpligt sätt fördelas på andra ämnen. Främmande språk: se ettårig handelskurs D 1 , s. 177—8.

F. Kursplaner 1. Svenska Som i 1-årig detaljhandelskurs (s. 175) med tillägg av följande: Genomgång av reklamspråket sådant det framträder i annonser, broschyrer och skyltfönster, bland annat med syfte att påvisa kraven på saklighet, effektivitet och språkriktighet. Övningar i skrivning av reklamtext. Undervisningen i ämnet samordnas på lämpliga punkter med undervisningen i reklamlära samt textning och plakatmålning.

313 2. Samhälls- och ekonomilära I huvudsak samma kurs som i 1-årig detaljhandelskurs men med starkare vikt lagd vid frågorna om konsumtionen (se s. 221). 3. Handelslära med försäljningsteknik Varudistributionens uppgifter i samhället. Olika former av handel. Översikt av detaljhandelns struktur och olika företagstyper med hänsyn till lagerhållning, ägareförhållanden och arbetsmetoder. De viktigaste arbetsuppgifterna i en detalj affär, såsom varuinköp, lagring, reklam, försäljning och redovisning. Detaljhandelns kostnader och deras samband med prissättning och omsättning. Företagets driftskalkyl. Företagets finansiering och kapitalanvändning. Kort översikt av handelns institutionsväsen: transportmedlen, försäkringsrörelsen, bankväsendet. Betalningsmedel och betalningsmetoder. Försäljningens organisation i en detalj affär. Planeringen av försäljningsarbetet. Genomförandet av speciella försäljningsåtgärder såsom försäljningsveckor, säsongförsäljningar och realisationer. Samarbete inom företaget. Försäljningens grundprinciper. Kundtjänsten och dess former. De personliga säljaregenskaperna och deras utvecklande hos individen. Varukunskapens användning vid försäljningen. Kundkännedom. Försäljningsförloppet och huvuddragen av försäljningsmetodiken. Samordning av försäljning och reklam. 4. Speciell varukännedom För textilbranscherna bör undervisningen omfatta följande: De textila råvarorna, ull, silke, bomull, lin, hampa, jute, rayon och plastfibrer. Råmaterialets spinning och vävning till tyg. Tygets behandling efter vävningen såsom färgning, blekning, tryckning, appretering, krympning ni. m. De viktigaste tygsorterna och deras väsentliga egenskaper; deras behandling vid tvätt och strykning. Trikåtillverkningen. Olika trikåbindningar och konfektionering av trikåvaror. Översikt av konfektionsvarorna inom såväl den lättare som den tyngre konfektionen. Kvalitetsfrågor beträffande underkläder och skjortor, blusar, klänningar, kostymer, rockar och kappor. Enklare metoder för prövning av materialets kvalitet. För livsmedelsbranschen bör undervisningen omfatta följande: Näringslärans grunder. Livsmedlens vård och förvaring. Konserveringsmetoder. De viktigaste livsmedlen med särskild vikt lagd vid konsumtionssynpunkterna.

314 Enklare varuundersökningar på livsmedelsområdet. För andra branscher genomföres undervisning efter för varje bransch särskilt uppgjorda undervisningsplaner. 5. Reklamlära Reklamens uppgifter och dess berättigande ur samhällets och företagets synpunkt. Beklamens psykologiska underlag. De för detaljhandeln jämte skyltningen viktigaste formerna av reklam såsom annonsering och olika typer av direktreklam; konsumentförpackningar. Reklamens tekniska sida. Tryckeriteknik: tryckstilar och stilgrader, olika tryckförfaranden. Olika typer av bildoriginal samt framställningen och användningen av klichéer. Korrektur. Användningen av matriser och stereotyper. Organisationen av reklamen i ett detaljhandelsföretag. Reklamplanens samordning med företagets försäljningsplan. Reklamkampanjen. Reklamanslaget och dess fördelning över olika former av reklam. Kostnadsberäkningar för olika reklamåtgärder. Kontroll över reklamen och dess resultat. Serviceinstitutioner inom reklamväsendet. Praktiska övningar i annonsering och direktreklam och i samband därmed genomgång av arbetstekniken från idé över manuskript och lay-out-skiss till färdig reklamprodukt. 6. Skyltning Skyltningens former: fönsterskyltning, skyltning i skyltskåp, inneskyltning i butik. De olika typerna av fönsterskyltningar. Skyltningens värde som reklammedel för företaget. Skyltningens psykologiska underlag. Hur uppmärksamhets-, intresse- och köplustverkan uppstår och befordras genom olika åtgärder i en skyltning. Skyltfönstrets form och storlek. Inredningen av ett skyltfönster. Olika materialier för fönstrets vägg- och golvbeklädnad. Podier, hyllor, plattor, ställ, attrapper, skyltdockor, byster m. fl. utensilier för skyltningen. Hjälpmaterialier som kartong, papp, tapeter, papper, fiberplattor, färger, tyger m. m. och deras användning. Belysningen. Dekoratörens verktyg. Den maskinella utrustningen. Dekoratörens verkstad och dess lämpliga anordning. Skyltningens organisation i samverkan med företagets allmänna försäljningsplanering. Skyltningsschemats användning och betydelse. Skyltningens idé och dess utformning. Skissering av skyltningen genom plan- och perspektivskiss. Frågor i samband med omskyltning. Praktiska skyltningsarbeten utförs av eleverna i grupp eller individuellt, till en början som detaljuppgifter. Dessa avser blickfångets utarbetande, varubehandlingen beträffande olika slags varor, bland annat drapering av

315 tyger, skyltdockans klädsel, uppställning av förpackningar, varuplaceringen enligt allmänt tillämpade metoder, placeringsproblem i fråga om speciella varuslag, skyltning i varugrupper, skyltfönstertextens formulering och utförande i för skyltfönstret användbart skick. I samband härmed övas eleverna i att använda olika slags material, verktyg och maskinella hjälpmedel. Efterhand som eleverna vunnit säkerhet i att utföra detaljarbeten övergår undervisningen till att avse skyltning av hela fönster, varvid alla arbetsuppgifter utförs individuellt efter elevernas egna idéer och skisser. Utförda arbeten diskuteras mellan kursdeltagare och lärare, varvid såväl försälj ningstekniska och estetiska som ekonomiska synpunkter beaktas.

7. Textning och plakatmålning Olika textningsstilar och deras kännetecken. Verktyg vid textning, främst olika typer av penslar. Färger och annat material vid textning. övningar i textning av ett mindre antal textningsstilar, förslagsvis en antikvastil, en blockstil och en typisk »skrivstil» med syfte att eleverna skall ernå såväl ett noggrant utförande som en viss hastighet i arbetet. Speciella övningar i textning av siffror. Textning av prislappar och enklare textplakat för skyltning. Undervisningen bör drivas så långt för varje elev individuellt, att vederbörande med pensel snabbt och utan större svårighet kan texta för skyltning avsedda prislappar och smärre textskyltar. Verktyg och materialier vid plakatmålning. Plakatets utformning. Textens innehåll, indelning och uppställning. De olika textelementens inbördes placering. Användningen av bilder och dekorationer i plakat. Regler för plakatets lay-out. Färglära: Grundfärgerna och deras effekt. Färgblandningar. Färgharmoni och färgdissonans. Färgens användning i plakatmålningen. övningar i plakatmålningens metod: konstruktion av texter på plakat ined användande av vanligen förekommande hjälpmedel och av dekorativa detaljer i plakatet och dessas sammanställning med texten. Målning av plakat med pensel på olika underlag såsom kartong, plast och glas. Målning av större texter på papper, papp och tyg m. m. Användningen av sprutmålning, ströppling, applicering, silk-screen-tryck m. m. 8. Teckning Teckning av föremål i perspektiv. Teckning av föremål ur minnet. Kompositionsövningar, varvid eleven med utgångspunkt från ett blad, en gren, fibrerna i en träskiva etc. skall komponera dekorativa ytor. Teckning ute i naturen. Ritning av enkla geometriska figurer.

316 9. Föreläsningar Konsthistoria (cirka 12 föreläsningar): En översikt över den stilhistoriska utvecklingen med särskild vikt lagd vid den dekorativa konsten. Psykologi (cirka 12 föreläsningar): Översiktlig framställning av den allmänna psykologin. Valda delar av den tillämpade psykologin inom sådana områden, som har särskild anknytning till reklamverksamheten. Övriga ämnesområden: I detta avsnitt av timplanen ingår föreläsningar i andra för kursdeltagarnas verksamhet aktuella ämnen såsom belysningsfrågor, speciella försäkrings- och skyddsfrågor etc.

10. Engelska eller tyska Lika med ettårig detaljhandelskurs D 1 , s. 180.

G. Speciallokaler

och

utrustning

För en 1-årig kurs för merkantila dekoratörer erfordras vissa speciallokaler. Det är sålunda nödvändigt att en skyltningssal med ett antal övningsfönster av varierande storlek och typ inredes. Antalet fönster bör om möjligt vara så stort att halva elevantalet kan utföra individuella skyltningar samtidigt. I huvudsak gäller beträffande skyltningssalen vad kommittén på s. 390 anför angående speciallokaler för detaljhandelsundervisning. Då undervisningen i dekoratörskursen får en yrkesmässigt mera avancerad karaktär, är det nödvändigt att inredningen ordnas efter principer, vilka om möjligt anpassas efter de ledande, större detalj affärernas standard. Helst bör något av skyltfönstren vara så arrangerat, att kursens lärare för hela kursen kan demonstrera olika skyltningsarbetens utförande. Utom skyltningssal erfordras en verkstadslokal för det grövre, förberedande skyltningsarbetet. Även här är det önskvärt med ett utrymme, som tilllåter halva klassen att utföra individuella arbeten samtidigt. I övrigt måste finnas en sal med plats för samtliga elever och avsedd för textning och plakatmålning, teckning, teoretiska lektioner och föreläsningar. Dessutom behövs relativt stora lokalut rymmen för lager av olika varor, för inventarier såsom skyltdockor, ställ, podier, attrapper o. dyl. samt för elevernas egna arbeten, verktyg och andra hjälpmedel. Det erforderliga totalutrymmet för en 1-årig dekoratörskurs med en klassavdelning, bortsett från lokaler för administration, tamburer o. dyl., kan uppskattas till 350—400 m 2 golvyta. Givetvis bör lokalerna i möjligaste mån utnyttjas även för annan undervisning.

317 Utrustningen med undervisningsmateriel innefattar främst ett rikhaltigt varulager inom vissa avgränsade artikelområden. Varusortimentet som sådant behöver sålunda icke vara allsidigt, utan huvudsaken är att de viktigaste varorna finns representerade i sådant urval, att en försäljningsskyltning kan genomföras med dem gruppvis. Det måste finnas tillgång till exempelvis tyger i sådan utsträckning, att det är möjligt att skylta ett par fönster med lättare vår- och sommartyger, likaså ett par fönster med hösttyger, med tyg till barnkläder, med gardiner etc. I flera branscher kan givetvis tomma förpackningar komma till användning, t. ex. för vissa specerivaror, färghandelsvaror etc. Varulagret måste ständigt förnyas efterhand som varorna blir förstörda under övningarna eller blir alltför omoderna för att med fördel kunna användas. . Till utrustningen i övrigt hör skyltdockor, byster, fot-, ben-, arm- och huvudattrapper, ställ för olika slags varor, uppsättningar av skivor och podier i standardmått m. m. Även denna materiel måste ständigt förnyas. För det dekorativa arbetet erfordras vissa maskinella hjälpmedel som bandsåg, dekorationssåg (cut-hawl) och aggregat för färgsprutning. De olika hjälpmaterial, som används vid skyltning, såsom färger, tapeter, dekorationstyger m. m., måste finnas i gott urval liksom alla de enklare verktyg, som hör till den nödvändiga utrustningen. Kommittén finner det icke nödvändigt att åstadkomma en uttömmande katalog över vad som erfordras i fråga om utrustning men anser sig dock kunna konstatera, att den utbildning, som det här gäller, i detta avseende måste beräknas bli mycket kostnadskrävande.

H. Huvudmannaskap och förläggning Kommittén har beträffande undervisningens förläggning tänkt sig, att ettåriga dekoratörskurser skulle kunna anordnas vid redan existerande läroanstalter, samhälleliga eller enskilda. Eftersom behov föreligger av blott några få kurser för hela landet varje år, finge man som regel räkna med att samla elever till en kurs från ett relativt stort geografiskt område. I första hand borde de största städerna komma i fråga för kursverksamhet av detta slag, då ju behovet av dekoratörer är störst i dessa städer och möjligheten att erhålla kompetenta lärare där är gynnsammast. Ur organisatoriska synpunkter skulle en ettårig dekoratörskurs kunna förläggas antingen till utbildningsanstalt för handel eller till skola med huvudsakligen konstnärligt inriktad undervisning, t. ex. konstfackskola. Avgörande i detta hänseende skulle närmast vara frågan, huruvida en dekoratörskurs i främsta rummet ansåges tillhöra handelsutbildningen eller mera kunde betraktas som utbildning på det konstindustriella området. Kommittén är självfallet övertygad om att en mycket tillfredsställande undervisning skulle kunna anordnas vid konstfackskola i sådana läroämnen som textning och plakatmålning samt teckning. I ämnet skyltning är själva

318 materialbehandlingen av större betydelse än det dekorativa arbetet, och i övriga ämnen som handelslära med försäljningsteknik, varukännedom, reklamlära m. fl. kommer merkantila synpunkter att på ett påtagligt sätt dominera undervisningen. Kommittén har vid sina överväganden på denna punkt funnit, att utbildningen i främsta rummet är att betrakta som handelsutbildning. Till en dekoratörskurs måste bland annat anskaffas ett betydande lager av olika varor från de ledande detaljhandelsbranscherna. Anskaffningen och underhållet av ett sådant lager kräver kontakt med näringslivet, och denna kontakt torde lättast kunna etableras i en utbildningsanstalt för handel, som genom sin verksamhet i övrigt ständigt står i förbindelse med det aktiva affärslivet. Den konstnärliga utbildning, som en konstfackskola kan ge, har stor betydelse för dekoratörsutbildningen i andra avseenden, t. ex. i sådana fall, där ett företag på grund av verksamhetens omfattning och inriktning kräver en konstnärligt synnerligen väl utbildad ledarekraft för sin skyltning. Som komplettering till den utbildning, som dekoratörskursen ger, är givetvis den konstnärligt inriktade undervisningen av utomordentligt värde. Kommittén vill för sin del icke föreslå någon särskild skoltyp eller huvudman för en ettårig kurs för merkantila dekoratörer. Fältet bör här stå öppet för enskilda eller samhälleliga initiativ. Med den utformning av undervisningen, som föreslås, och med de krav, som måste ställas på att uppgifterna genomförs på ett kvalitativt tillfredsställande sätt, torde det vara omöjligt att, även med väsentligt höjda statsunderstöd, driva undervisningen utan rätt stora tillskott av medel från huvudmannen. Genomgående torde, att döma av de preliminära beräkningar, som kommittén verkställt, en dekoratörsutbildning främst genom behovet av speciallokaler och särskild utrustning ställa sig betydligt kostsammare än annan handelsundervisning. Då utbildningen onekligen har sin största betydelse för detaljhandeln, ligger det nära till hands att tänka sig, att initiativ tas från sammanslutningar inom enskild eller kooperativ detaljhandel och att kurser anordnas i dessa organisationers egna utbildningsanstalter eller i varje fall att åtgärder från dessa håll vidtas för att intressera de kommunala yrkesskolornas ledning i våra största städer för denna utbildning. I varje fall erfordras för att dekoratörsutbildningen skall kunna lyckligt genomföras ett mycket nära samarbete mellan skolledningen, detaljhandelns organisationer och de merkantila dekoratörernas föreningsväsen, t. ex. genom att särskilda yrkesnämnder för dekoratörsutbildningen inrättas.

319 I. Sammanfattning

av kommitténs

förslag

Kommittén anser, att en ordnad undervisning för merkantila dekoratörer bör komma till stånd. Undervisningen bör a) anordnas såsom 1-åriga dekoratörskurser med kombinerad teoretisk och praktisk undervisning; b) anordnas av statlig, kommunal eller enskild läroanstalt, som beräknas kunna genomföra undervisningen med tillgodoseende av de krav, som bör ställas på en fullgod yrkesutbildning för arbetsområdet; c) med hänsyn dels till att undervisningen blir mycket kostnadskrävande, dels till att de skolor, som kan komma att anordna ifrågavarande utbildning, med avseende på rekryteringsområdet närmast blir att hänföra till kategorin riksskolor, erhålla statsunderstöd till lärarlöner och till inköp av undervisningsmateriel enligt de gynnsammaste grunder, som bestämmelserna om statsbidrag kan komma att medge.

320 KAP 15 AVGÅNGSEXAMINA INOM YRKESSKOLORNAS ALLMÄNNA HANDELSUNDERVISNING

I. Inledning A. Gällande bestämmelser om examen inom yrkesskolorna Enligt yrkesskolstadgan § 27 p. 1 bör »med de lärjungar, som genomgått iärlingsskolans lärokurs, offentlig avgångsexamen anställas på tider, som av skolans styrelse bestämmas, och i den ordning, skolans reglemente föreskriver». Bestämmelsen gäller lärlingsskolans yrkesavdelningar. För övriga former av lärlingsskolan liksom för yrkesskolan och den ettåriga handelsskolan innehåller yrkesskolstadgan inga motsvarande bestämmelser. Gällande förebild till reglemente för kommunala anstalter för yrkesundervisning talar i § 5 om »avgångsexamen eller årsavslutning» samt i § 13 om att vid arbetsårets slut om möjligt bör anordnas »offentlig uppvisning av ritningar och andra arbeten, som under året utförts av skolornas lärjungar». Enligt Särskilda bestämmelser angående lärlingsskolor, bilaga D till förebilden till reglemente, bör »offentlig avgångsexamen» anställas »med den omfattning och i den ordning, som styrelsen bestämmer». Beträffande bedömningen av elevernas prestationer och betygssättningen föreskrives i yrkesskolstadgan § 27 p. 2: »Efter avslutad examen skola till lärjungarna överlämnas efter av överstyrelsen för yrkesutbildning fastställt formulär avfattade betyg, utvisande den art av lärlingsskolundervisning, lärjungen åtnjutit, samt den tid, han i undervisningen deltagit, ävensom vitsord över hans kunskaper och färdigheter samt ordning och uppförande». I anslutning till denna bestämmelse har § 12 av förebilden till reglemente bland annat följande innehåll: »Efter avslutad kurs tilldelas lärjunge, såvida icke överstyrelsen för yrkesutbildning för vissa kurser annorlunda föreskriver, allmänt vitsord över insikter och färdigheter i de särskilda läroämnena av vederbörande lärare. Samtliga dessa vitsord skola avgivas av vederbörande lärare vid sammanträde under rektors eller klass-(kurs-) föreståndares ordförandeskap samt därefter dels införas i betygskatalog, dels å särskilda betyg tillställas lärjungarna.» För övriga skol- och kursformer gäller enligt yrkesskolstadgan § 60 (yrkesskolan) och § 87 (ettårig handelsskola) samt enligt bilagorna C, E och F till förebilden till reglemente (för respektive lärlingskurser, kurser för äldre och yrkesskolans yrkeskurser och ämneskurser) att »efter genomgången kurs» elev tilldelas intyg om bevistande avkursen eller betyg över de vid kursen inhämtade kunskaperna. I lärlingskurser och kurser för äldre utdelas betyg, »om till kursen hörande läroämnen hava i huvudsak motsvarande omfattning, som är gällande för lärlingsskola».

321 B. Tidigare utredningar och förslag Under förarbetena till 1918 års riksdagsbeslut och till 1918 års yrkesskolstadga synes planer på en mera rigorös, för betygssättningen mer eller mindre avgörande examensform ha förelegat. Det framgår av vissa förslag i 1908 års handelsundervisningskommittés och 1913 års handelsundervisningskonunitterades betänkanden. I sitt förslag av 1910 anförde sålunda handclsundervisningskommittén, att det vid de föreslagna tvååriga handelsskolorna (heltidsundervisning) torde bli nödvändigt att fastställa »gemensamma bestämmelser för anställandet av avgångsprövning och villkoren för erhållande av avgångsbetyg». För att erhålla avgångsbetyg borde elev vara godkänd i vissa angivna ämnen. Liknande bestämmelser avsågs skola gälla för de föreslagna »handelsaftonskolorna». Enligt handelsundervisningskommitterades förslag angående handelsskolor med heltidsundervisning av år 1914 borde eleverna »efter vederbörlig avgångsprövning» erhålla betyg enligt fastställt formulär. I förslag till sådant formulär förekommer följande uttryck: »N. N. har i föreskriven avgångsexamen, som avslutats denna dag, erhållit följande vitsord: . På grund härav har den av N. N. avlagda avgångsexamen blivit godkänd .» I sitt betänkande av 1915 angående »handelskurser» (deltidsundervisning) föreslog samma kommitterade, att över genomgång av handelskurs borde utställas intyg om längden av vistelsen vid handelskurserna och om de årskurser, eleverna besökt m. m. Dock skulle för de lärjungar, som så önskade, »prövning kunna anställas och betyg avgivas enligt fastställt formulär». Kommitterade ansåg vidare önskvärt, att vid avgångsprövningen i handelsskolorna samt vid de slutprövningar, som kunde komma att anordnas vid handelskurserna, examensvittnen för den muntliga prövningen skulle utses bland ortens köpmän, »vilka (vittnena), för att närmare intresseras för uppgiften, kunde få åt sig uppdraget att bestämma, vilka delar av kursen förhöret skulle omfatta». I förslag till betygsformulär för handelskurserna anges bland annat, att »N. N. deltagit i följande kurser och efter anställd prövning erhållit följande vitsord». Att någon examen i egentlig mening ej föreskrevs i 1918 års stadga torde närmast ha berott på övertygelsen om att den lägre yrkesundervisningen snart nog skulle kunna stödja sig på såväl praktisk lärlingsutbildning som på lärlingsskolplikt. I här förevarande avseende torde den sistnämnda ha spelat största rollen: undervisningens omfattning var fastställd i och genom undervisningsplanerna för lärlingsskolans yrkesavdelningar; lärlingsskolplikt skulle i realiteten leda till en »examen» = genomgång av 2-årig lärlingsskola. Som i annat sammanhang nämnts, uppgjorde skolöverstyrelsen år 1936 ett förslag till ny yrkesskolstadga i syfte att bättre anpassa författningen till den faktiska skolorganisationen. Skolöverstyrelsen frångick i nämnda förslag i princip den generella bestämmelsen om examen, sådan den utformats i 1918 och 1921 års stadgor. Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle, om särskilda föreskrifter befunnes nödvändiga »angående skolavslutningar och möjligen förekommande avgångsexamina för elever, som fullständigt genomgått skola eller kurs», sådana föreskrifter tas in i skolornas reglementen. 21 — 587656

322 C. Praxis inom yrkesskolorna beträffande examen m. m. Kommittén har i kap. 7 närmare redogjort för sina undersökningar dels angående de principer, efter vilka betyg respektive intyg tilldelas eleverna inom handelsundervisningen på deltid, dels avseende betygssättning och utfärdande av avgångsbetyg vid skolor med heltidsundervisning för handel. Offentlig avgångsexamen anordnas vid vissa yrkesskolor i form av »förhör». Utan undantag torde dessa förhör i a k n a varje betydelse för betygssättningen: de utgör ett inslag i årsavslutningen av samma art som uppvisning av utförda arbeten; betygssättningen har skett vid sammanträde med lärarna dessförinnan. Vid åtminstone någon enstaka skola hålls särskilda skriftliga avgångsprov, för vilka i avgångsbetyget ges separata vitsord.

D.

Sammanfattning

Kommittén har i sitt första betänkande (s. 259) sagt sig med examen åsyfta »anordnandet av prövningar vid avgången från skolan, vilka prövningar reglerats genom bestämmelser, fastställda av en skolan överordnad myndighet, och vilkas resultat i en eller annan .form kontrolleras av någon utanför skolan stående instans. Bestämmelser böra även finnas rörande de villkor, som skola gälla för godkännande i examen.» Denna definition avser främst examen från 3-årigt handelsgymnasium men torde i princip kunna gälla för varje skolform, där en verklig examen åsyftas. Av vad i det föregående anförts kan konstateras, att enligt gällande bestämmelser »avgångsexamen» inom yrkesskolorna ej är att anse som någon examen i egentlig mening utan att den är liktydig med att vitsord ges över genomgången kurs och med årsavslutning. Några prov av betydelse för betygssättningen föreskrivs ej, och ej heller åsyftas någon totalbedömning av elevernas kunskaper och färdigheter, d. v. s. ett avgörande, huruvida examen blivit i sin helhet godkänd eller ej. Eftersom någon examen i egentlig mening ej avses, saknas helt bestämmelser om kontroll. Vid vissa skolor anordnas dock skriftliga avgångsprövningar, likaså sker vid åtskilliga skolor en totalbedömning av elevernas prestationer som godkänd eller ej godkänd examen. I intet fall synes dock kontroll från någon utanför skolan stående instans förekomma.

323 II. Examina och andra kompetensprov utanför yrkesskolorna A. Examina 1. Examen från handelsgymnasium Avgångsexamen vid handelsgymnasierna skall enligt kungl. kungörelse för statsunderstödda handelsgymnasier av den 5 juni 1953 (SFS 1953: 528) »anordnas i enlighet med av överstyrelsen för yrkesutbildning meddelade bestämmelser» (§ 5). överstyrelsen har ännu ej utfärdat dylika bestämmelser. Examen förekommer likväl på grundval av föreskrifter i handelsgymnasiernas reglementen (se närmare betänkandet om handelsgymnasierna, s. 53). Kommittén har i sitt första betänkande avgivit förslag till bestämmelser om avgångsexamen från av kommittén föreslaget 3-årigt handelsgymnasium. Handelsgymnasieexamen avlades 1953 av 1 094 personer. Av dessa var 24 privatister. 2. Praktisk realexamen för handel Bestämmelserna om praktisk realexamen meddelas i förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk den 17 mars 1933 (SFS 1933: 109) med däri sedermera vidtagna ändringar, senaste lydelse enligt SFS 1954: 650, §§ 06—90. Praktisk realexamen för handel omfattar a) skriftlig prövning i modersmålet, engelska och tyska, samt, om lärjunge så önskar, matematik, b) praktiska examensarbeten i bokföring och stenografi, c) muntlig prövning genom förhör i minst fyra på timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen, varav minst ett praktiskt läroämne (varukännedom, bokföring och kontorsgöromål, handelslära, inköpsoch försäljningsteknik samt stenografi och maskinskrivning). Uppgifter för de skriftliga proven samt de praktiska examensarbetena bestämmes av skolöverstyrelsen, sedan av överstyrelsen därom anmodade sakkunniga uppgjort förslag. Granskning och rättning av skriftliga prov samt praktiska examensarbeten utföres av vederbörande lärare jämte inom kollegiet utsedda medbedömare. Skolöverstyrelsen låter verkställa eftergranskning av vissa prov. För rätt att delta i den muntliga prövningen kräves, att lärjunge erhållit lägst vitsordet Godkänd för svensk skrivning och därjämte antingen för två av de skriftliga proven i tyska, engelska och matematik eller för ett av nämnda prov 1 samt därjämte för föreskrivna praktiska examensarbeten. Har lärjunge erhållit lägst vitsordet Godkänd för svensk skrivning men därjämte endast för ett av de skriftliga proven 1 samt för ett av de före1

Enligt bestämmelserna för praktiska realskolor måste det vara en av de obligatoriska skrivningarna, alltså inte matematik; bestämmelserna härvidlag torde komma att ändras till överensstämmelse med läroverksstadgan.

324 skrivna praktiska examensarbetena, må h a n dock undergå muntlig prövning, om minst två tredjedelar av de lärare, som under terminen undervisat honom i läroämnena, anser att detta bör medges. För godkänd examen fordras i den muntliga prövningen antingen lägst vitsordet Godkänd i samtliga på timplanen för realskolans högsta klass upptagna obligatoriska läroämnen, i vilka lärjungen i klassen åtnjutit undervisning, eller lägst vitsordet Godkänd i samtliga nyssnämnda ämnen utom ett, varvid dock fordras dels att kompensation i läroämnena, däri inbegripna svensk skrivning och icke obligatoriskt ämne, finns i betyg över Godkänd med minst en och en halv betygsenhet, dels att minst två tredjedelar av de lärare, som under terminen undervisat vederbörande elev i läroämnena, finner honom på grund av hans allmänna ståndpunkt böra godkännas. Även lärjunge, som inte uppnått föreskriven kompensation i läroämnena, må, med iakttagande i övrigt av nyssnämnda bestämmelser, kunna godkännas i examen, om han erhållit vitsordet Berömlig i något av de på timplanen för realskolans högsta klass upptagna övningsämnena. Om praktisk realexamens för handel kompetensvärde föreskrivs i läroverksstadgan § 81, att den medför rätt till inträde utan prövning vid statsunderstött handelsgymnasium samt i övrigt, om ej annorlunda bestämmes, enahanda behörighet som allmän realexamen. För intagning i det treåriga gymnasiets första ring äger lärjunge tillgodoräkna sig de i praktisk realexamen erhållna vitsorden i modersmålet, engelska, tyska och franska samt varukänndom (i sistnämnda ämne såsom vitsord i geografi), som om de erhållits i motsvarande ämnen på allmän linje. För intagning i första ringen av det fyraåriga gymnasiet äger lärjunge, som flyttats från näst högsta klassen på realskolans praktiska linje, tillgodoräkna sig vitsorden i modersmålet, engelska, tyska och geografi. Angående praktisk realexamen för lärjungar från enskild undervisning stadgas i §§ 82—87. För examens genomförande och fordringarna för godkänd examen gäller i tillämpliga delar vad i det föregående anförts. Examinand skall dock vid anmälan styrka, att han inom de tre senaste åren blivit godkänd i kristendomskunskap, fysik och kemi enligt fordringarna för flyttning till realskolans högsta klass på handelslinje (§ 82 p. 2). De skriftliga proven granskas av lärare vid den skola, till vilken vederbörande examinand för provens avläggande hänvisats av skolöverstyrelsen, samt översänds av rektor tillika med vederbörande lärares förslag till vitsord till en av överstyrelsen tillsatt granskningsnämnd, som har att slutgiltigt bedöma dem. För tillträde till muntlig prövning gäller i stort sett de bestämmelser, som ovan angivits för läroanstalternas egna lärjungar; den svenska uppsatsen ersätter svensk skrivning, och granskningsnäinnden inträder i st. f. undervisande lärare. Den muntliga prövningen äger rum inför särskilda av skolöverstyrelsen tillsatta examensnämnder. Muntligt förhör skall anställas i samtliga läroämnen, dock ej maskinskrivning, och skall huvudsakligen avse de för realskolans två högsta klasser fastställda lärokurserna. I samband med den muntliga prövningen anordnas färdighetsprov i maskinskrivning. Praktisk realexamen för handel avlades under 1953 av 1 015 lärjungar.

325 B. Kompetensprov 1. Prov för Sveriges köpmannaförbunds köpmansbrev Köpmän och anställda inom enskild detaljhandel kan enligt särskilda bestämmelser tilldelas Sveriges köpmannaförbunds köpmansbrev. Fordringarna härför är att vederbörande uppnått en ålder av minst 25 år, gjort sig känd för god vandel, under minst 5 år arbetat i butik och kan uppvisa betyg från i och för köpmansbrevets förvärvande anordnat skriftligt prov eller eljest styrkt sig ha motsvarande kompetens. Nyssnämnda skriftliga prov avser att styrka, att vederbörande äger a) färdighet att på ett någorlunda tillfredsställande sätt formulera vanligen förekommande affärsskrivelser, b) förmåga att med ledning av faktura och erforderliga uppgifter angående transport- och andra inköpskostnader utföra en beräkning av varors inköpspris, c) förmåga att uppgöra en enkel försäljningskalkyl (årskalkyl) för ett detaljhandelsföretag, d) kännedom om innebörden av inom detaljhandeln allmänt förekommande uttryck och termer, e) kännedom om innebörden av de viktigaste av de lagföreskrifter, som speciellt avser detaljhandeln (företrädesvis bokföringslagen, arbetstidslagen, semester lagen och butiksstängningslagen), f) kännedom om bokföringens uppläggning och genomförande för ett detaljhandelsföretag av genomsnittlig typ. Provet kan avläggas vid Köpmannainstitutet i Stockholm eller enligt vissa bestämmelser på annan ort. Provuppgifterna görs upp av Köpmannainstitutet, som också ombesörjer granskningen av lösningarna. Den som godkänts erhåller institutets Intyg över godkänt prov för Köpmansbrevet. Prov för köpmansbrevet avlades första gången år 1944. Antalet t. o. m. 15 september 1953 avlagda prov utgjorde 2 318, varav 2 059 godkända.

2. Prov för konsumentkooperationens standardbevis Till de flesta centralt anordnade kurser på Kooperativa förbundets skola Vår gård i Saltsjöbaden fordras förkunskaper, differentierade efter ålder, branscher och anställning. I regel kräves studier per korrespondens i vissa ämnen eller motsvarande kunskaper, ådagalagda genom betyg. En oundgänglig förutsättning för tillträde till Vår gårds personalkurser är att sedan viss tid vara anställd inom den kooperativa rörelsen. För inträde i personalkurserna för i konsumtionsföreningar och Kooperativa förbundet anställda kräves i regel genomgång av en särskilt upplagd

»standardkurs för biträden per korrespondens». Denna omfattar för alla branscher: Kooperation (4 brev) Butikens kostnader (2 brev) Butikskontrollen (2 brev) samt därutöver för speceri- och c/iar/cuferibranschen: Butiksarbete (speceri 4 brev, charkuteri 3 brev) Varukännedom (speceri 4 brev, charkuteri 5 brev) för s/>ecm7(;ambranscher: minst en av följande kurser om Strumpor (3 brev) Glas (3 » ) Kokkärl (3 » ) Tyg (3 » ) Trikå (3 » ) (Flera delkurser inom dessa områden är under utarbetande.) Efter genomgång av denna differentierade standardkurs per korrespondens har den anställde möjlighet att avlägga ett skriftligt prov på hela standardkursen genom en s. k.standardskrivning. Dylik äger rum två gånger årligen (april och november). För att få delta i standardskrivningen måste vederbörande ha 1. fyllt 18 år, 2. haft minst ett års anställning som biträde i en konsumtionsförening, 3. med godkänt vitsord genomgått standardkursen, 4. utfört godkänt praktiskt »butiksprov» (vägning, inslagning av paket m. m . ) . Ett skriftligt standardbevis utfärdas efter godkänd standardskrivning. Detta gäller således som fordran vid tillträde till sådana kurser på Vår gård, som utgör botten i ett system av kurser för fortsatt utbildning till biträde, butiksföreståndare och föreningsföreståndare. I praktiken har »standardbeviset» kommit att betraktas som ett bevis på att vederbörande har förutsättningar att fungera som biträde och utgör en merit vid ansökningar om anställning inom den kooperativa rörelsen. Antalet (från mitten av 1930-talet) t. o. m. april 1954 utfärdade standardbevis utgjorde 2 429. «

3. Kompetensprov i stenografi Kompetensprov i stenografi anordnas av Melinska stenografförbundet, Stockholms handelskammares stenografnämnd samt Svenska samfundet för affärsutbildning. Melinska stenograf förbundets prov är märkesprov för förbundets stål-, brons-, silver- och guldmärken och avläggs på allmän text med fem minu-

327 ters diktat på för respektive märken 100, 125, 175 och 225 stavelsers hastighet per minut. Högsta tillåtna utskrivningstid är 45 minuter för stålmärke och 150 minuter för guldmärke. Några särskilda fordringar för att få delta i proven gäller ej. Proven bedöms av Melinska stenografförbundets märkesnämnd. Den som avlagt godkänt prov erhåller intyg samt mot avgift vederbörande märke. Årligen avläggs nära 1 000 godkända prov för stålmärket, 100—150 för bronsmärket, 10—15 för silvermärket och något enstaka för guldmärket. Stockholms handelskammares kompetensprov för kontorsstenografer är ett kvalificerat prov, avsett för personer med kontorspraktik. För deltagande fordras minst ett års tjänstgöring på kontor samt att det år prövningen äger ruin uppnå lägst 19 års ålder. Proven avläggs med två femminutersdiktat. Diktamenshastigheten är lägst 125 och högst 250 stavelser per minut. Vid 125 stavelsers hastighet är högsta tillåtna utskrivningstid 70 minuter. Den ökas sedan per ytterligare dikterade 25 stavelser per minut med 10 minuter. Fordringarna är alltså i detta avseende högre än vid Melinska stenografförbundets märkesprov. Bedömningen sker enligt av handelskammarens stenografnämnd (1939) fastställda regler. Den som undergått godkänt prov erhåller av stenografnämnden utfärdat bevis härom. Fr. o. m. år 1940, då Stockholms handelskammare första gången anordnade ifrågavarande prov, t. o. m. år 1953 har 151 prövande godkänts. Kompetensprov i stenografi anordnas även av rikets övriga handelskammare. Beträffande Svenska samfundets för affärsutbildning kompetensprov se nedan.

4. Svenska samfundets för affärsutbildning kompetensprov i maskinskrivning och stenografi Bestämmelserna för Svenska samfundets kompetensprov i maskinskrivning och stenografi fastställdes i januari 1954. I hittills hållna prov (april och oktober 1954) har deltagit 106 prövande, av vilka 50 godkänts. Nämnda kompetensprov avser att ge med maskinskrivnings- och stenograf eringsarbete sysselsatta personer möjlighet att efter allmänt vedertagna normer dokumentera sin i det praktiska yrkesarbetet förvärvade rutin och skicklighet. Proven indelas i tre grupper: ren maskinskrivning, redigering och stenografering. Provet i ren maskinskrivning omfattar dels skrivning efter maskinskriven förskrift om 6 000 nedslag på högst 30 minuter, dels ett prov, som gäller tabelluppställning med en del sifferuppgifter efter handskrivet koncept.

328 Redigeringsprovet är upplagt för personer med något mer kvalificerade arbetsuppgifter än ren rutinskrivning och omfattar dels att redigera till klar och god svenska efter maskinskrivet manuskript utan interpunktion eller stor bokstav och med vissa felaktigheter i texten, dels antingen att utforma en enkel skrivelse med stöd av givna »stolpar» eller att göra en kort resumé av innehållet i en förelagd maskinskriven sida. Provet i stenografi är avsett för stenografer med viss rutin och motsvarar i svårighet vad man normalt kan begära av en duglig genomsnittssekreterare. Diktatet omfattar 5 minuter på allmän text med en genomsnittshastighet av 125 stavelser per minut. Högsta medgivna utskriftstid är 45 minuter. Utskriften skall göras på skrivmaskin. All maskinskrivning skall göras med en kopia. Över godkänt prov utfärdas intyg.

III. E x a m i n a inom d e n lägre h a n d e l s u n d e r v i s n i n g e n i u t l a n d e t Examina av i flera avseenden likartad karaktär som de av kommittén i det följande föreslagna förekommer i D a n m a r k samt torde komma att införas även i Norge. Då utformningen av examina givetvis nära sammanhänger med undervisningens allmänna anordning, har kommittén ansett lämpligt att redogöra för förhållandena härvidlag i nämnda länder i samband med den översikt av den lägre handelsundervisningen i de nordiska grannländerna, som givits i kap. 6.

IV. A l l m ä n m o t i v e r i n g för e x a m i n a inom y r k e s s k o l o r n a s allmänna handelsundervisning Som i det föregående visats, förekommer inom yrkesskolorna ej »examen» i egentlig mening; i den mån benämningen examen användes, är den för närvarande helt liktydig med läsårets avslutning. I sitt betänkande om den teoretiska realskolan (SOU 1945: 61) behandlade 1940 års skolutredning frågan om realexamen och föreslog en modifiering därav såväl med avseende på de skriftliga proven som i fråga om den muntliga examen. 1946 års skolkommission riktade i sitt principbetänkande en stark kritik mot realexamen och föreslog för den blivande enhetsskolan examensfrihet: examensskrivningarna borde där ersättas med standardiserade prov i vissa ämnen; den muntliga examen skulle helt mista sin karaktär av kunskapskontroll och omformas till en uppvisning för ortsrepresentanter, anhöriga och andra intresserade. Sådan enhetsskolan i enlighet med riksdagens beslut kommer att utformas, blir den såsom obligatorisk allmän medborgarskola examensfri. Sommaren 1952 framlade skolkommissionen ett förslag

329 om slopande av realexamen och införande av examensfri avgång från realskolan under samma former som föreslagits skola gälla för enhetsskolan. I Utlåtande över vissa av 1940 års skolutrednings betänkanden och 1946 års skolkommissions principbetänkande (SOU 1949:35) framhöll skolöverstyrelsen, att inom överstyrelsen å ena sidan ansetts, att skolkommissionen i hög grad överdrivit de skadeverkningar, den velat härleda från realexamen, å andra sidan kritik framförts mot examensväsendet, överstyrelsen anslöt sig villkorligt till skolkommissionens förslag men ansåg, att realexamen icke borde slopas, förrän planerad utökad inspektions- och konsulentverksamhet genomförts och erfarenhet vunnits av denna. Skolkommissionens förslag sommaren 1952 om slopande av realexamen avstyrktes av skolöverstyrelsen i dess remissvar, överstyrelsen fann det ur alla synpunkter lämpligast, att hela det komplex av problem, som direkt eller indirekt hör samman med frågan om realexamen, hänskötes till en särskild utredning. I remissdebatten vid höstriksdagen 1952 uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet, att ett definitivt beslut angående realexamen koinme att föregås av praktiska försök. När kommittén i det följande framlägger förslag att examina skall införas i en hittills examensfri skolform, torde detta, mot bakgrunden av vad i det föregående anförts, tarva en mera utförlig motivering. De principiella synpunkter, som kommittén i kap. 9 anlagt på frågan om huvudmomenten i en omorganisation av yrkesskolornas handelsundervisning, utgör samtidigt en allmän grundläggande motivering för införande av examina inom yrkesskolornas handelsundervisning. Som redan därav framgår, tillmäter kommittén examina en stor betydelse som organisatorisk faktor. Den lägre handelsundervisningens nuvarande brister synes i hög grad bottna i en alltför löslig organisation. Målet för en omorganisation bör därför vara, att skolsystemet erhåller fasthet och stadga utan att dock den frihet uppges, som skolorna behöver för att, där så erfordras, kunna anpassa undervisningen bland annat efter lokala förhållanden. Kommittén är övertygad om att examina skall visa sig vara ett gott medel att åstadkomma önskvärd enhetlighet inom yrkesskolornas handelsundervisning. Examina kräver klara utbildningsmål. I den mån utbildningssystemet omfattar skolor och kurser av olika art och på olika stadier, bidrar ett väl organiserat examensväsen att avgränsa de skilda skol- och kursformerna gentemot varandra, så att erforderlig differentiering i utbildningsmålen ernås. Bortses från handelshögskolorna, bedrives handelsundervisning för närvarande, utom vid yrkesskolorna, i handelsgymnasier och praktiska realskolor. De båda sistnämnda skolformerna avslutar undervisningen med examina och har bestämda utbildningsmål. Den lägre handelsundervisningens ställning inom systemet är däremot mycket oklar. Införes examina även inom yrkesskolornas handelsundervisning, kommer de att bidra till att handelsundervisningen i dess helhet får en fastare och mera planmässig uppbyggnad, en klarare och tydligare struktur.

330 Som kommittén i kap. 9 anfört, utgör ett i stort sett enhetligt utbildningssystem en väsentlig förutsättning för att examina skall kunna införas. Å andra sidan torde dessa komma att bli av stor betydelse, när det gäller att uppnå och bibehålla sådan större enhetlighet och stadga i systemet. Smärre avvikelser mellan olika skolor i fråga om en och samma kursform måste givetvis vara möjliga. Examina sätter emellertid en gräns för dessa, så att de inskränkes till det absolut nödvändiga, och verkar därigenom stabiliserande på undervisningen. Allmänhetens intresse för handelsulbildningen bör av allt att döma komma att öka, om undervisningen genom examina får klarare och fastare konturer. Det är givetvis betydligt lättare att i det allmänna medvetandet inarbeta utbildningsformer, som har stabilitet, enhetlighet och bestämda utbildningsmål, än en så skiftande och obestämd utbildningsverksamhet som den nuvarande handelsundervisningen inom yrkesskolorna. Eleverna får i examina bestämda utbildningsmål alt arbeta fram emot. Vetskapen om att studierna utmynnar i en examen bör kunna animera till ett ökat deltagande i handelsundervisningen och ge eleverna stimulans och stöd i fullföljandet av studierna. Av särskild betydelse är detta i fråga om deltidsundervisningen. — Det kan även beräknas, att examina inom den grundläggande handelsundervisningen kommer att befrämja deltagandet i vidareutbildningskurserna. För den vidareutbildande undervisningens organisation är det givetvis av vikt, att den kan bygga på en enhetlig och fast grundläggande kompetens hos deltagarna. Arbetsgivarna får beräknas vara mer hågade att vidkännas vissa kostnader och andra uppoffringar i samband med sina anställdas utbildning, om de vet, att denna för fram till ett fixerat mål av bestämt innehåll. Deras intresse för att de anställda verkligen fullgör sin skolgång torde följaktligen komma att stimuleras. Sedan kursformer och examina inarbetats, kan arbetssökandes kvalifikationer med ledning av examensbetyg säkrare bedömas. För närvarande måste värdet av en viss utbildning bedömas genom att heltidskurser av olika längd avvägs mot varandra, heltids- och deltidskurser sinsemellan etc. För detta saknar arbetsgivarna i regel förutsättningar. Ej heller står uppgifter om kursernas omfattning, innehåll och dylikt att få tillräckligt lätt. De uppgifter, som enligt (för statsinspekterade skolor gällande) föreskrift skall lämnas på betygsblanketterna, ger ej erforderlig vägledning härvidlag. Genom en examen skulle jämförelsen begränsas till att avse förhållandet i första hand mellan olika examina, i andra hand mellan kurser, som leder tiil en och samma examen. Examina med fasta fordringar gör det möjligt för arbetsgivarna att veta vad de normalt kan räkna med i fråga om en platssökandes kunskaper och färdigheter. Det kan under sådana förhållanden tänkas, att de undan för undan kommer att för varje mera ansvarsfull anställning än nybörjarens kräva examen. — Att examina i nyssnämnda avseende för näringslivet har ett positivt värde framgick också av en undersökning, som 1940 års skolutredning gjorde angående näringslivets inställning till praktisk realexamen (SOU 1946: 14).

331 Emellertid kan också invändningar göras mot införande av examina inom yrkesskolornas handelsundervisning. I första hand kommer därvidlag i fråga vissa synpunkter av principiell art, som gäller varje slag av examen. Det säges sålunda, att examensväsendet snedvrider skolans arbete genom att ensidigt inrikta undervisningen på inlärandet av sådana kunskaper och färdigheter, som kan redovisas i examen, medan andra uppgifter, som ej ger lika påvisbara resultat, försummas. Detta anses gälla t. ex. elevernas personliga fostran. Man menar vidare, att examensväsendet hindrar utvecklingen inom undervisningen: nya utbildningsvägar och utbildningsmetoder, beskärning eller utvidgning av lärostoffet eller andra ändringar av läroplanerna, allt sådant säges bli svårare att genomföra i en examensbunden skola. Lärarna förmodas komma att i vissa fall »stirra sig blinda» på examen och dess fordringar och glömma bort, att utbildningen framför allt skall åsyfta praktiska resultat: examen säges bli självändamål. Som redan i det föregående sagts, var det bland annat synpunkter av detta slag, som låg till grund för skolkommissionens förslag om slopande av realexamen. För handelsundervisningen skulle åsyftade olägenheter yttra sig i bland annat isolering från yrkeslivet och utvecklingen inom detta samt i bundenhet med avseende på pedagogiska metoder. Gentemot dessa invändningar mot examina inom yrkesskolornas handelsundervisning må följande anföras. Nämnda risker torde i fråga om en examen på lågstadiet vara avsevärt mindre än om det skulle gälla mer avancerade studier: den undervisning, som det här gäller, har enligt målsättningen i kap. 8 till uppgift att meddela sådana elementära kunskaper och färdigheter, som även på relativt lång sikt kan beräknas vara allmänt tillämpliga inom handeln eller vissa huvudområden därav. Några större svårigheter torde därför ej behöva möta att anpassa examensfordringarna till praktikens aktuella behov. Vad kommittén i tidigare kapitel anfört om betydelsen av ett gott samarbete mellan handelsundervisningen och näringslivet gäller icke minst i detta sammanhang. Vad slutligen beträffar de befarade svårigheterna att inom en examensbunden skolform ge lärarna önskvärd frihet i pedagogiskt avseende finner kommittén det uppenbart, att avgörande härvidlag icke är, om examen förekommer eller ej, utan hur den utformas. Den allmänna diskussionen om värdet av examina har på denna punkt måhända kommit att i alltför hög grad präglas av de föreställningar, som vederbörande haft om real- och studentexamina såsom förenade med åtskilliga olägenheter. Efter att ha övervägt vad i det föregående anförts för och emot examina finner kommittén det befogat att beteckna examina som en nödvändig förutsättning för att en till sina funktioner och sin omfattning ändamålsenlig handelsundervisning skall kunna byggas upp inom yrkesskolorna.

332 V. Kommitténs förslag A.

Examina

Kommittén föreslår två examina inom yrkesskolornas handelsundervisning: 1 1. Yrkesskolexamen för handel, avsedd för elever i a) 2- och 3-åriga yrkeskurser (yk, yd, y a ) , b) terminskurser (K*, D') samt 1-årig detaljhandelskurs med växelutbildning (DiV); 2. Handelskolexamen, avsedd för elever i a) heltidskurser för handel om 1 år (RiReal, K1, D 1 , DiPrakt, A1, 10Y1, 10Y2) eller längre tid, b) 2-årig detaljhandelskurs med växelutbildning (D 2 V). Möjlighet bör även finnas att avlägga examen genom att delta i ämneskurser (grundkurser 1 respektive 2), varvid studierna bör kunna utsträckas över längre tid än yrkeskurserna omfattar. Kommittén har diskuterat, huruvida viss tidsbegränsning borde bestämmas för en sådan studiegång, men anser sig på denna punkt ej böra avge något preciserat förslag. Det bör tillkomma överstyrelsen för yrkesutbildning att utfärda föreskrifter därvidlag, om sådana visar sig behövliga. I enlighet med kommitténs i kap. 8 och 9 deklarerade uppfattning om betydelsen av att i främsta rummet den grundläggande handelsundervisningen organiseras i fasta former, har samtliga de kurstyper, som är hänförliga till detta stadium, ansetts böra inlemmas i examenssystemet. De båda examina motsvarar i princip var sin art av undervisning. Yrkesskolexamen för handel utgör avslutning på kurser, vilkas elever normalt är inne i yrket och sålunda har praktik redan vid undervisningens början (terminskurserna) eller förvärvar sådan under kursens gång (yrkes- och grundkurserna samt 1-årig detaljhandelskurs med växelutbildning; beträffande 2årig k u r s med växelutbildning se n e d a n ) . Handelsskolexamen åter bygger på en undervisning, som i allmänhet följer omedelbart på den allmänna skolan (1-åriga och fleråriga handelskurser, 2-årig detaljhandelskurs med växelutbildning) och alltså i regel utgör en förberedelse för yrket. Yrkesskolexamen kan sägas avsluta en grundläggande teoretisk utbildning i yrket, h a n delsskolexamen en utbildning för yrket. Den förstnämnda kan begränsas till ett trängre område, i mer eller mindre direkt anknytning till elevernas aktuella sysselsättningar. Den senare måste läggas på bredare bas. Det är ur i Beträffande kursbeteckningarna se s. 115.

333 näringslivets synpunkt av vikt, att denna artskillnad mellan olika slag av utbildning kommer till uttryck även i skilda examina. Yrkesskolexamen och handelsskolexamen representerar emellertid även med avseende på undervisningens omfattning två olika kategorier av kurser. De kurser, som avslutas med yrkesskolexamen, omfattar nära 600 timmar, utbildningen fram till handelsskolexamen däremot cirka 1200 timmar. Beträffande kurserna med växelutbildning har utbildningens omfattning och anknytning till respektive heltidskurser varit avgörande för till vilken examen de av kommittén hänförts. Såväl handelsskolexamen som yrkesskolexamen för handel utgör i första hand avgångsprövningar i den lägre handelsundervisningens skolsystem, och genomgång av respektive handelskurser och yrkeskurser eller motsvarande ämneskurser vid yrkesskola är den normala studiegången fram till examen. Det torde emellertid få beräknas, att personer önskar förvärva examen även efter att ha bedrivit sina studier på annat sätt, t. ex. per korrespondens. Det synes kommittén i princip uppenbart, att i likhet med vad fallet är i fråga om praktisk realexamen och handelsgymnasieexamen, även privatister bör beredas tillfälle att avlägga handelsskolexamen. Huruvida även yrkesskolexamen bör få avläggas av privatister, kan däremot synas tveksamt. Hur en examen bör organiseras för examinander från enskild undervisning är en fråga, vars besvarande lämpligen bör anstå till dess erfarenhet vunnits av examensinstitutionen med avseende på yrkesskolornas egna elever. Kommittén avstår därför från att framlägga några förslag beträfffande handelsskolexamen och yrkesskolexamen för handel för privatister. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att härvidlag ta erforderliga initiativ.

B. Examinas

benämningar

Det är säkert betydelsefullt, att examina erhåller benämningar, som har förutsättningar att bli allmänt vedertagna. De bör därför anknyta till undervisningen och utbildningsmålen på ett sätt, som för allmänheten gör examinas innebörd fullt klar. Efter ingående diskussion av olika förslag har kommittén enats om de redan i det föregående använda beteckningarna »yrkesskolexamen för handel» och »handelsskolexamen», vilka synes i stort sett kunna gentemot allmänheten väl identifiera undervisningen och utbildningsmålen. I den allmänna uppfattningen har »yrkesskola» framför allt förknippats med deltidsundervisningen. »Yrkesskolexamen för handel» torde därför utan vidare komma att accepteras för den viktigaste av de kursformer, som avses leda till denna examen, nämligen yrkeskurserna. Motsvarande gäller för »handelsskolexamen». I populärt språkbruk synes »handelsskola» beteckna heltidsundervisningens kursformer, främst de ettåriga handelskurserna. Examensbenämningen överensstämmer sålunda även här med det allmänna språkbruket.

334 I examensbetyg och i övrigt, där det kan vara av betydelse, bör differentierade examensbenämningar tillämpas, av vilka framgår den kurs eller linje, på vilken examen avlagts: yrkesskolexamen för kontorsarbete från (t. ex. terminskursens bokföringslinje), yrkesskolexamen för detaljhandelsarbete från (t. ex. 3-årig yrkeskurs), yrkesskolexamen för handel från (t. ex. odifferentierad 2-årig yrkeskurs), handelsskolexamen från kontorslinjen (t. ex. av 1-årig handelskurs för elever med realexamenskompetens), handelsskolexamen från detalj handelslinjen (t. ex. av 1-årig handelskurs), handelsskolexamen från allmänna linjen av 1-årig handelskurs.

C. Examinas organisation 1. Allmänt De motiv, som kommittén anfört för examinas införande, kan sammanfattas så, att genom examina den lägre handelsundervisningen som utbildningssystem vinner fasthet, stadga och enhetlighet och därför får större möjligheter att som utbildningsväg göra sig gällande vid sidan av annan undervisning. Skall examina kunna fylla denna uppgift, måste de organiseras så att följande krav tillgodoses: 1. Examensfordringarna skall stå i rimligt förhållande till genomgången lärokurs och elevernas prestationsförmåga och för varje kursform i allt väsentligt vara enhetliga för hela landet. 2. Prövning och bedömning av elevernas kunskaper och färdigheter skall ske på ett sätt, som i möjligaste mån garanterar objektivitet, rättvisa och enhetlighet. Ovan uppställda krav motsvaras i organisatoriskt hänseende av åtgärder, som avser a) omfattningen av examensprövningen och det sätt, varpå de skriftliga proven utarbetas och delges examinanderna, b) granskningen och bedömningen av examinandernas prestationer. Kommitténs förslag åsyftar en enkel och likväl effektiv organisation av examina. Dessa torde ej komma att medföra någon bestämd kompetens för tillträde till vissa tjänster, viss vidareutbildning (annat än inom yrkesskolan) eller dylikt. Tillräcklig enhetlighet torde därför kunna nås även utan rigorösa bestämmelser. Den frihet, som enligt kap. 9 bör tillerkännas de särskilda skolorna att ordna sin undervisning med hänsyn till lokala behov och möjligheter, bör i princip gälla även i fråga om examina, såväl beträffande utarbetande av examensuppgifter som i fråga om granskning och bedömning av dessa samt betygssättning. På överstyrelsen för yrkesutbildning bör dock ankomma att på sätt kommittén i det följande närmare före-

335 slår genom vägledning till skolorna och viss kontroll av examinas genomförande tillse, att de utbildningsmål, som allmänt gäller för den lägre handelsundervisningen och för varje kursform speciellt, i allt väsentligt fullföljs. 2. Examensprövningarnas anordnande I princip ansluter sig kommittén till åtskilliga av de invändningar mot särskilda examensprov, som bland andra skolkommissionen i sitt principbetänkande gör vid behandlingen av frågan om realexamen (s. 206). Samtidigt håller kommittén emellertid också före, att möjligheterna att skapa och vidmakthålla ett enhetligt och fast skolsystem — något som kommittén, enligt vad i det föregående anförts, just för yrkesskolornas handelsundervisning finner synnerligen angeläget — i väsentlig grad ökas, om examen anordnas så, att den visar, inte endast hur varje särskild elev tillgodogjort sig undervisningen, utan även hur denna genomförts i förhållande till det för vederbörande kurs uppställda utbildningsmålet. Ur denna synpunkt vore det givetvis mest konsekvent, att särskilda examensprov, skriftliga eller muntliga, anordnades i samtliga ämnen: de förstnämnda med uppgifter, givna av den centrala skolmyndigheten, de senare med examensvittnen eller under kontroll av censorer. Det synes emellertid ej troligt, att en dylik anordning på detta undervisningsstadium skulle ge ett utbyte, som motiverade den stora och sannolikt kostsamma apparat, som bleve nödvändig. Då sålunda kontrollerade muntliga avgångsprövningar av organisatoriska skäl och med hänsyn till kostnaderna ej torde kunna komma i fråga, och då dylika prövningar utan kontroll ej synes fylla någon självständig uppgift, anser kommittén, att endast skriftliga avgångsprov i därför lämpade ämnen bör föreskrivas. Anordnas de skriftliga prövningarna i enlighet med vad kommittén i det följande föreslår, torde genom dem behovet av kontroll på undervisningen i tillfredsställande grad kunna tillgodoses. Kommittén har övervägt, huruvida uppgifterna för de skriftliga examensproven i likhet med vad fallet är i real- och studentexamina bör utarbetas av den centrala skolmyndigheten eller om detta bör anförtros åt skolorna. Följande synpunkter må anföras i denna fråga. Full enhetlighet med avseende på examensuppgifternas utformning k a n beräknas ernås endast om proven utarbetas och distribueras centralt, d. v. s. av överstyrelsen för yrkesutbildning. Får varje skola ge sina egna uppgifter, kommer helt naturligt fordringarna att i viss utsträckning lokalt anpassas efter vad vederbörande lärare anser viktigast, efter vad som medhunnits av kursen etc. Proven kommer i så fall endast att fylla samma uppgift som n u : att kontrollera elevernas kunskaper och färdigheter i förhållande till den kurs, som de genomgått. Någon kontroll på undervisningen ger de ej. Icke heller kommer under sådana förhållanden avgångsproven att spela någon

336 roll som en för hela den lägre handelsundervisningen i respektive ämnen sammanhållande och normgivande faktor. Å andra sidan följer åtskilliga ölägenheter med ett system, där överstyrelsen ger uppgifterna. Om samma uppgifter skall användas överallt, måste examen anordnas samtidigt vid alla skolor. Detta kan bli svårt att genomföra, eftersom skolorna i enlighet med kommitténs förslag bör ha rätt att i viss mån anpassa uppläggningen av arbetsåret efter lokala förhållanden och alla kurser alltså ej kan beräknas sluta samtidigt. I så förhållandevis korta kurser, som det här gäller, får även jämförelsevis små tidsdifferenser stor betydelse. I övrigt anser kommittén det knappast nödvändigt att gå in på olika argument för och mot centrala prov. Ur pedagogisk synpunkt gäller i huvudsak för handelsundervisningen detsamma som för den allmänna skolans del. Kommittén föreslår en medelväg: i princip bör det tillkomma skolorna att uppgöra examensproven; till ledning upprättas emellertid inom överstyrelsen för yrkesutbildning t. ex. vart tredje år förebilder till prov. Dessa förebilder får betydelse även för en precisering av utbildningsmålen i respektive ämnen och kurser, av terminologi och begreppsbestämningar. Överstyrelsen bör vid utarbetandet av dessa förebilder etablera kontakt med näringslivet för att på så sätt sörja för att undervisning och examina anpassas till utvecklingen inom affärslivet. Det räcker emellertid icke, att förebilderna ställs till skolornas disposition. Det måste också kontrolleras, att skolorna verkligen lägger dem till grund för sina prov. Denna kontroll föreslås tillgå på följande sätt. Vid läsårets slut insänder varje skola till överstyrelsen samtliga under läsåret givna examensuppgifter, eventuellt tillika med lärarnas lösningar, överstyrelsen låter eftergranska dessa uppgifter och har att i förekommande fall framställa anmärkningar mot uppgifternas uppläggning, svårighetsgrad och dylikt. Kommittén vill påpeka, att i likhet med vad numera är fallet i studentoch realexamina, särskilda vitsord på examensproven ej bör utsättas i examensbeviset. I de ämnen, där skriftliga examensprov ej ges, sker godkännande respektive underkännande samt betygssättning som ett sammanfattande omdöme om elevens prestationer under kurstiden. Givetvis kan även i dessa ämnen skriftliga prov anordnas. Dock bör detta ej ske under de perioder, då examensproven pågår.

337 a) Ämnen i vilka skriftliga examensprov

bör anordnas

Kommittén föreslår, att skriftliga examensprov anordnas i följande kurser och ämnen (beträffande kursbeteckningarna se s. 115) : 1)

Yrkesskolexamen för samtliga kurser (yk, yd, ya; K', D'; D L V): svenska med affärskorrespondens, bokföring, handelsräkning, samt därutöver a) för yrkeskurs för kontorsarbete (yk), odifferentierad yrkeskurs (ya) och terminskurs för kontorsarbete ( K ' ) : maskinskrivning; för yrkeskurs för kontorsarbete (yk) och terminskurs för korrespondensarbete (K'Korr) även stenografi, b) för yrkeskurs för detaljhandelsarbete (yd), terminskurs för detaljhandelsarbete (D') och 1-årig kurs för detaljhandelsarbete med växelutbildning (D X V): speciell varukännedom.

2)

Handelsskolexamen för samtliga kurser (K'Real, K1, D 1 , D 1 Prakt, A 1 ; 10 Y1, 10 Y 2 ; D 2 V): svenska med affärskorrespondens, bokföring, handelsräkning, samt därutöver a) i kurser för kontorsarbete (I^Real, K1, AiK, 10 Y1^ 10 Y2K, 10 Y*AK): maskinskrivning och stenografi; dessutom i RiReal och 10 Y 2 K: engelska eller tyska, i förekommande fall efter elevs eget val, b) i kurser för detaljhandelsarbete (D 1 , D ^ r a k t , A ^ , 10 YiD, 10 Y2D, 10 YTAD och D 2 V): speciell varukännedom, i förekommande fall ekonomisk geografi med allmän varukännedom (jfr s. 117, not 4).

Kommitténs förslag angående i vilka ämnen examensprov bör anordnas torde knappast erfordra någon närmare motivering. Endast i ett par avseenden vill kommittén anföra några särskilda synpunkter. Som kommittén i det föregående framhållit, torde examina få stor betydelse, när det gäller att skapa enhetlighet i yrkesskolornas handelsundervisning. Sådan enhetlighet är över huvud taget önskvärd men givetvis särskilt på sådana områden, där det kräves, att ungdomarna vid avgången från skolan har förvärvat vissa för praktisk verksamhet nödvändiga minimikunskaper och minimifärdigheter. De ämnen, som detta i första hand gäller, är maskinskrivning och stenografi. Det är beträffande dessa på ett helt annat sätt än i fråga om övriga ämnen nödvändigt, att fordringarna på vad som med hänsyn till det praktiska livets behov kan anses utgöra godkännbar standard fixeras och att denna standard av skolorna läggs till grund för betygssättningen. Kommittén har i samband med kursplanerna för de båda ämnena (s. 222 och 234) betonat nödvändigheten av att bedömnings- och betygssätt22—537656

338 ningsnormer kommer till stånd. Även om så sker och sålunda elevernas arbeten bedöms efter enhetliga grunder, är emellertid någon absolut likvärdighet mellan de olika skolornas betygssättning ej garanterad, så länge de givna uppgifterna är av olika svårighetsgrad och karaktär i övrigt. Skall största möjliga enhetlighet i förevarande avseende nås, måste provuppgifterna göras gemensamma för samtliga skolor och sålunda utarbetas centralt. Kommittén har emellertid beträffande handelsskolexamen och yrkesskolexamen för handel följt en annan linje och föreslagit, att examensproven skall utarbetas av skolorna med ledning av centralt givna förebilder och sedermera insändas till överstyrelsen för yrkesutbildning för eftergranskning samt att elevernas examensarbeten skall eftergranskas genom överstyrelsens försorg. Härigenom torde enhetlighet kunna ernås i en i stort sett tillfredsställande grad, givetvis under förutsättning att bedömnings- och betygssättningsnormer utarbetas och att det blir obligatoriskt för skolorna att tillämpa dessa. Enligt kommitténs förslag i kap. 21 skall i överstyrelsen för yrkesutbildning inrättas en ämneskonsulenttjänst för undervisningen i stenografi och maskinskrivning. För innehavaren av denna tjänst kommer det att bli en väsentlig uppgift att tillgodose undervisningens behov i de avseenden, som i det föregående behandlats. Med tanke på att examensresultaten i stenografi och maskinskrivning i högre grad än i övriga ämnen torde kunna påverkas av tillfälligheter — elevernas nervositet m. m. — och för att, särskilt i fråga om maskinskrivning, j examen skall kunna beredas utrymme för andra moment än hastighetsskrivning, bör examen i dessa ämnen ej begränsas till ett enda prov utan omfatta en serie av sådana. I stenografi bör dessa variera med avseende på textens art, i maskinskrivning så, att ett prov avser säkerheten, ett annat hastighetsskrivning med löpande text, ett tredje prov uppställning av t. ex. tabellmaterial, ett fjärde redigering av text eller dylikt, allt i enlighet med de synpunkter, som kommittén anfört i samband med kursplanen i ämnet (s. 222). I främmande språk synes examensprov böra ges endast i de kurser, där eleverna har realexamen eller motsvarande förutbildning. Detta är fallet i kurserna K ^ e a l och 10 Y2K.

b) Tid för examinas

anordnande

Det bör ankomma på skolstyrelsen att bestämma tiderna för examensproven i fråga om såväl heltids- och deltidsundervisningen som växelundervisningen. Uppgift om dag för examensprov bör i god tid lämnas till överstyrelsen för yrkesutbildning. Inom heltidsundervisningen och växelutbildningen torde avgångsprövningarna i huvudsak kunna anordnas i likhet med vad fallet är i real- och studentexamina, d. v. s. varannan dag under en sammanhängande examensperiod i slutet av kursen.

339 Med deltidskursernas elever hålls de skriftliga proven i slutet av den termin, under vilken undervisning i ämnet enligt för respektive kurs fastställd undervisningsplan senast meddelas. För deltidskurserna bör tillses, att de skriftliga proven på lämpligt sätt fördelas över en tidrymd av minst två veckor. c) Bedömning och kontroll I det föregående har påpekats, att det är nödvändigt med någon kontroll, om examina skall kunna fylla sin uppgift, oaktat examensproven utarbetas av skolorna. Kommittén har även skisserat, hur kontrollen av de examensuppgifter, som förelagts eleverna, bör tillgå. Givetvis måste emellertid också lärarens granskning och bedömning av elevernas arbeten underkastas en kontroll från överstyrelsens sida. Detta synes lämpligen kunna ske på följande sätt. överstyrelsen infordrar lösningar av examensuppgifter från ett lämpligt antal skolor och avdelningar samt granskar elevernas prestationer och lärarnas bedömning och betygsättning. Denna eftergranskning av lösningarna bör dels vara av rutinmässig karaktär, dels avse speciell kontroll och undersökning av sådana fall, där uppgifterna och lösningarna avviker från normal standard. Genom denna kontroll bör överstyrelsen kunna förvärva en viss erfarenhet såväl beträffande hur proven bör utformas som även i fråga om elevernas möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen — erfarenheter, som synes vara nödvändiga vid utarbetandet av nya förebilder till examensprov.

d) Fordringar för godkänd

examen

Som tidigare visats, innebär nuvarande »avgångsexamen» inom den lägre handelsundervisningen enligt gällande föreskrifter ingen totalbedömning av elevernas kunskaper och färdigheter: betyget upptar endast de separata vitsorden i respektive ämnen. I sitt första betänkande (s. 261) har kommittén behandlat frågan om totalbedömning av en elevs prestationer vid avgång från handelsgymnasium. De synpunkter, som där framförts, synes med ännu större skäl kunna anläggas i fråga om den lägre handelsundervisningen. Den elementära undervisning, som det inom denna gäller, åsyftar ej och kan ej åstadkomma en utbildning i ett enstaka ämne eller inom ett visst ämnesområde, som sätter eleven i stånd att inom ifrågavarande område prestera något slag av kvalificerat, specialiserat arbete. Undervisningen skall ge eleven en allmän grundläggande handelsutbildning av tillräcklig bredd, möjligen med viss differentiering inom olika huvudområden av handeln. Betyget bör utvisa, att denna grund åtminstone i det väsentliga är hållbar. Vilka normer, som skall tillämpas vid en sådan totalbedömning, d. v. s. vad som skall fordras för godkänd examen, kan diskuteras. I viss mån sam-

340 manhänger denna fråga med provens svårighetsgrad. Det gäller ju här ej någon exklusiv examen utan som redan sagts prövning av en allmän, grundläggande elementär handelsutbildning, som bör kunna förvärvas av alla normalt utrustade ungdomar. Å andra sidan får examen ej göras så lätt, att även för arbete inom handeln mindre lämpade personer kan förvärva den, eller så alt den löper risken att råka i misskredit inom näringslivet. Här gäller det närmast frågan, om examen skall godkännas, oaktat i ett eller flera ämnen godkänt vitsord ej uppnåtts. Av skäl, som ovan anförts, synes det lämpligt att huvudvikten lägges vid bredden och totaliteten i kunskaperna och färdigheterna: att alltså för godkänd examen principiellt bör fordras godkända vitsord i alla ämnen. Om godkända vitsord krävs överlag, kan det dock befaras, att nivån för ämnesbetyget Godkänd kommer att pressas ned i ej önskvärd grad. Lärarna kommer nämligen att frestas att överhövan följa regeln »i tvivelaktiga fall hellre fria än fälla». Det synes därför lämpligt, att underbetyg i ett ämne får förekomma. Om detta ämne är obligatoriskt, bör dock kompensation krävas genom överbetyg i andra ämnen. Som sådan kompensation bör räknas överbetyg i såväl obligatoriska som frivilliga ämnen. Fordringarna på kompensation bör med hänsyn till antalet ämnen inte sättas för högt. Lämpligen bör i yrkesskolexamen fordras en och i handelsskolecxameii en och en halv betygsenhet över vitsordet Godkänd. Sistnämnda fordran gäller för närvarande även i praktisk realexamen. Då kollegierna ofta är små, bör tillämpningen av föreslagna kompensationsnormer icke göras beroende av kollegiebeslut, utan en fast regel bör utformas. På det elementära stadium, som det här gäller, bör alla examensämnen vara jämställda och tillmätas samma värde. Som kommittén redan i det föregående framhållit, bör särskilda vitsord för examensproven ej utsättas i examensbeviset.

e) Föreskrifter angående

examina

Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att i enlighet med de allmänna synpunkter, som kommittén i det föregående anfört, utarbeta erforderliga deLaljföreskrifter angående föreslagna examina inom yrkesskolornas handelsundervisning och att över huvud taget vidta de åtgärder, som erfordras för att syftet med examina skall nås. Kommittén vill i detta sammanhang peka på nödvändigheten av att en ändamålsenlig betygsstatistik organiseras. Vad kommittén i kap. 7 visat angående de nuvarande förhållandena i fråga om handelsskolornas betygssättning synes mer än väl motivera, att åtgärder snarast vidtas på detta område. För att önskvärd enhetlighet i utbildningen skall åstadkommas är fastare normer för betygssättning ofrånkomliga. Detta gäller inte bara de ämnen — stenografi och maskinskrivning — i fråga om vilka kommittén särskilt behandlat bedömning och betygssättning.

341 Erforderlig uppmärksamhet måste också ägnas utformningen av examensbevisen. Särskilt bör därvid tas hänsyn till näringslivets behov av tillräckliga upplysningar om utbildningens art, omfattning och mål. Det synes även böra övervägas alt för deltidskurserna införa någon form av betygsbok, i vilken vitsord i de olika ämnena ges, allteftersom eleverna avlägger prov i respektive ämnen.

KAP 16 A R B E T S S Ä T T E T INOM

HANDELSUNDERVISNINGEN

I. Allmänna synpunkter Den skolmässiga undervisningen kan ske i samlad klass eller under andra, friare former. Den förstnämnda metoden — klassundervisning — innebär i princip, att alla elever i klassen samtidigt sysselsätts med att lösa en och samma uppgift och alltså förs fram genom kursen på samma linje. Vid friare undervisningsmetoder delar man upp klassen i mindre arbetsenheter; i vissa fall meddelas individuell undervisning. Mot klassundervisningen — särskilt i dess mera renodlade form — brukar anföras bland annat, att den inte i önskvärd grad förmår vädja till elevernas aktiva intresse och inte sporrar eleverna till självverksamhet. Den tar inte heller nämnvärd hänsyn till deras individuella egenart och studieförutsättningar. Huvudvikten kommer gärna att läggas vid elevernas kunskapsprestationer, medan andra värdefulla egenskaper som t. ex. uthållighet, förmåga till samarbete, praktiskt handlag m. m. menas inte komma till sin rätt. Dess starka bundenhet vid schemat anses hämma elevernas aktivitet. Å andra sidan ger klassundervisningen läraren ett fast grepp om skolarbetet. Den medger effektiv kunskapskontroll. De fasta arbetsvanorna medför för såväl läraren som eleverna en viss trygghet och garanti för att utbildningsmålet skall kunna nås. Under inflytande av reformpedagogiska strävanden har klassundervisningen modifierats genom inslag av friare undervisning inom klassens ram. Därigenom har åtskilliga av de nackdelar, som onekligen kan vara förenade med metoden i extrem tillämpning, kunnat elimineras. I opposition mot den traditionella klassundervisningen står ett flertal reformpedagogiska riktningar, vilka alla syftar till att genom friare arbetsformer åstadkomma en undervisning, som i högre grad än klassundervisningen vädjar till elevernas intresse och tillgodoser deras personliga önskemål. Detta mål vill man nå bland annat genom att bereda eleverna större möjligheter till självverksamhet och samarbete (aktivitetspedagogik) liksom större frihet med avseende på val av studieobjekt. En konsekvent tillämpning av de mest extrema reformpedagogiska arbetsteserna medför, att såväl klassen som lektionen sprängs som pedagogisk enhet. Det är givet, att de friare arbetsformerna ställer större anspråk på läraren som arbetsledare och organisatör och av skolorna kräver betydligt större resurser i fråga om lokaler och undervisningsmateriel än klassundervisningen.

343 Man kan ibland möta den uppfattningen, mer eller mindre klart uttalad, att friare undervisningsmetoder under alla förhållanden skulle vara klassundervisningen överlägsna. En dylik generaliserande uppfattning saknar fog. Värdet av en metod bestämmes av dess ändamålsenlighet i varje särskilt fall och måste sålunda bedömas med hänsyn till ett flertal faktorer. En sådan av grundläggande betydelse är givetvis utbildningsmålet. Inom den allmänbildande skolan har utbildningsmålet under de senaste decennierna i väsentlig grad förskjutits. En typisk företrädare för denna utveckling är den amerikanska s. k. progressivismen, av vars tankegångar 1946 års skolkommission rönt starka intryck. Skolöverstyrelsen anför om denna pedagogiska rörelse i sitt Utlåtande över vissa av 1940 års skolutrednings betänkanden m. m. (SOU 1949: 35, s. 11) bland annat följande: Alllifrån början har den progressiva pedagogiken varit en oppositionsriktning. Den har opponerat mot den gamla skolans auktoritära metoder och dess huvudsakligen på yttre tvång grundade disciplin. Den progressiva pedagogiken har vidare opponerat mot den auktoritära skolans artificiella sätt att meddela kunskaper enligt vanligen för långa tider fixerade undervisningsplaner med läroämnena isolerade från varandra i stället för på ett naturligt sätt samordnade och med lärokurser utan tillräckligt samband med elevernas aktuella intressen och bildningsbehov. Den har över huvud taget opponerat mot den traditionella skolans benägenhet att lägga mera vikt vid undervisningens resultat än vid själva »kunskapandet» och dess individuella förutsättningar. Gentemot den traditionella skolan, som av progressivisterna anklagats för att vilja sätta »lärokursen i centrum», ha dessa ivrat för en skola med »barnet i centrum», som man slagordsmässigt uttryckt sig. I fortsättningen återger skolöverstyrelsen ett uttalande av den amerikanske pedagogen professor Kandel angående den progressiva pedagogikens utveckling under tiden före det andra världskriget: Den progressiva pedagogiken har så gott som genomgående lett till en omriktning av uppmärksamheten »från lärokursen till barnet». Men utvecklingen har ej stannat vid detta, utan den tendens till överdriven individualisering, som kunnat förmärkas i de första progressiva skolorna, har förbytts i ett allt starkare intresse för en samhällsorienterad skola. Uppfostran får ej gynna intellektualism och individualism på bekostnad av sociala insikter, kontakter och ideal. Skolan får ej ensidigt begränsa sig till att ge teoretisk utbildning utan måste betydligt mera än hittills lägga an på att utveckla de uppväxandes känslo- och viljeliv, som tillsammans med intellektet formar karaktären. Genom en rik variation av såväl bokliga studier som fysisk, estetisk och praktisk fostran skall skolan ge de uppväxande möjlighet att utveckla »hela sin personlighet». Den nya skolans allmänna talesätt, att »undervisningen skall vara liv och inte bara en förberedelse för livet», har till en början på aktivitetspedagogiskt håll tilllämpats så bokstavligt, att elevernas självverksamhet alltför mycket blivit självändamål. Numera börjar man emellertid även på sådant håll inse, att självverksamheten får sitt värde först i den mån som den planeras och så organiseras, att den blir ett medel att förvärva kunskaper och färdigheter av betydelse i nuet och för framtiden (a. a. s. 11—12). Den personliga fostran är även för handelsundervisningen en viktig uppgift: för elevernas framgång i den blivande yrkesutövningen har deras förmåga till självständigt och ansvarsmedvetet arbete, deras initiativrikedom,

344 samarbetsförmåga m. m. den största betydelse. Näringslivet kräver emellertid av yrkesutövaren, alltefter den syssla det gäller, också ett större eller mindre mått av materiell bildning i form av faktiska kunskaper och färdigheter inom yrket, utan vilka den personliga dugligheten inte kan göra sig gällande. Därför måste inom handelsundervisningen — i varje fall, när det gäller elever över skolpliktsåldern — lärokursen stå i centrum av undervisningen på ett helt annat sätt än vad som uppfattats såsom lämpligt i den allmänbildande skolan. Valet av undervisningsmetoder bör inom handelsundervisningen — med beaktande även av dennas allmänt formella uppgifter — ske först och främst med hänsyn till metodernas värde för meddelandet av sådana kunskaper och färdigheter, som behövs för arbete inom handeln. Givelvis bör därvid beaktas möjligheterna att inom handelsundervisningen tillämpa de pedagogiska rön, som görs inom den allmänbildande undervisningen. Sålunda synes t. ex. progressivismens strävan att minska ämnessplittringen och ge ökad helhet åt undervisningen representera tankegångar av värde även för handelsutbildningen. Avgörande för undervisningens effektivitet är i sista hand inte metoderna i sig själva utan lärarens förmåga att tillämpa och utnyttja dem. Läraren bör så behärska metodiken, att han i varje särskilt fall fritt kan välja den metod, som synes honom ändamålsenlig med hänsyn till utbildningsmålet, lärostoffets art, elevernas förutsättningar för och vana vid olika studieformer, sin egen personliga läggning, undervisningstidens längd, diverse yttre faktorer såsom klassens storlek, tillgången till lokaler och undervisningsmateriel m. m. Varje dogmatisk inställning bör undvikas. De synpunkter, som i närmast föregående stycke anförts, bör beaktas vid lärarutbildningen, så att lärarkandidaterna görs teoretiskt och i möjligaste mån praktiskt förtrogna med skilda undervisningsmetoder. Givetvis bör dessa frågor ingående behandlas i de metodiska anvisningar, som enligt kommitténs förslag i kap. 20 bör utarbetas för handelsundervisningen. Även om hänsyn tas till konsekvenserna av olikheter mellan skolformerna bland annat i fråga om utbildningsmålet, kan man dock säga, att handelsundervisningen i huvudsak företer samma pedagogiska problemställningar som den allmänna skolan. Givetvis gäller detta särskilt sådana ämnen, som på samma stadium förekommer i såväl den allmänna skolan som inom handelsundervisningen (svenska, främmande språk, geografi, samhällslära, beträffande handelsgymnasierna enligt kommitténs förslag även psykologi och historia). Den allmänna skolans metodfrågor har ingående behandlats av 1940 års skolutredning (Skolans inre arbete, SOU 1946: 31), av 1946 års skolkommission i dess principbetänkande samt av skolöverstyrelsen i dess utlåtande över nyssnämnda betänkanden. Kedogörelser för pedagogisk försöksverksamhet inom den allmänbildande skolan har av skolöverstyrelsen publicerats i Aktuellt från skolöverstyrelsen. Det skulle medföra en mängd upp-

345 repningar, om kommittén till behandling toge upp hela komplexet av de för undervisningen inom handelsgymnasier och yrkesskolor för handel aktuella metodiska frågorna. Kommittén begränsar sig därför huvudsakligen till att i det följande av detta kapitel ge några synpunkter på en del metodfrågor med avseende på undervisningen i de egentliga handelsämnena.

II. G r u p p a r b e t e o c h i n d i v i d u e l l t arbete En inom handelsundervisningen mycket användbar metod, som bör kunna tillämpas i betydligt större utsträckning än för närvarande synes ske, är grupparbetet. Klassen indelas därvid i mindre arbetsenheter, grupper, vilka har att var för sig genomföra sin arbetsuppgift. Detta kan ske helt inom lektionens och klassens ram eller, främst i fråga om mera omfattande uppgifter, oberoende av ordinarie arbetsordning. Metoden syftar till att lära eleverna samarbeta och att lösa uppgifter kollektivt. Den ger eleverna träning i att resonera om sakfrågor och kan därigenom utgöra en god förberedelse för organiserad diskussion. En väsentlig förutsättning för att denna metod skall ge gott resultat är, att alla medlemmar i gruppen bereds möjlighet att p å något sätt bidra till uppgiftens lösande och även utnyttjar denna möjlighet. Grupperna bör därför göras relativt små (6 elever i varje grupp förefaller att ofta vara lagom) och bör alltefter uppgifternas art och svårighetsgrad sammansättas så, att de med avseende på medlemmarnas kunskaper och aktivitet ger bästa möjliga förutsättningar för ett gott resultat. I fråga om fördelningen av uppgifter på grupperna kan nian gå tillväga på huvudsakligen två sätt. Alla grupper kan föreläggas samma uppgift. Avsikten med uppdelning på grupper kan då, förutom samarbete i allmänhet, vara t. ex. att läraren önskar efteråt påvisa olikheter mellan grupperna beträffande sättet att lösa uppgiften och väcka diskussion därom. Så kan vara lämpligt i fråga om problem i t. ex. kalkylation och statistisk redovisning. Grupperna kan å andra sidan erhålla olika uppgifter, avsedda att belysa olika sidor av samma fråga. Detta tillvägagångssätt kan i många fall användas i t. ex. handelslära, handelsrätt, samhälls- och ekonomilära samt ekonomisk geografi. Grupparbetet ställer sig något olika alltefter uppgifternas natur även i ett annat avseende. Gäller arbetsuppgiften att lösa ett förelagt problem, där samtliga förutsättningar givits, blir gruppens arbetssätt ett annat än där uppgiften gäller att insamla material samt att ställa samman och analysera detta. I sistnämnda fall bör inom gruppen ske en arbetsfördelning; varje gruppmedlem får därigenom ett mera direkt ansvar för resultatet av gruppens arbete. Som redan framhållits, måste grupparbetet noga anpassas till elevernas förutsättningar med avseende på förkunskaper, praktisk erfarenhet, vana vid arbetssättet m. m. Görs uppgifterna för svåra eller får eleverna bristfällig

346 orientering om uppgiftens ändamål, måste, om resultat skall nås, läraren ingripa i gruppens arbete onödigt mycket, och elevernas insats kan då bli tämligen ringa. Om åter arbetsuppgifterna blir för lätta eller om onödigt utförliga anvisningar lämnas, kan eleverna visserligen lösa uppgifterna på egen hand men får inte den övning, som avsetts. Syftet med grupparbetet har i båda fallen förfelats. Metodens värde blir i hög grad beroende på lärarens förmåga att samordna grupparbetet med klassens undervisning i övrigt, sålunda att bland annat motivera gruppernas arbetsuppgifter i förhållande till lärokursen och att delge hela klassen de enskilda gruppernas resultat, kort sagt att göra grupparbetet till i sista hand en k l a s s e n s arbetsmetod. Kommittén har bland annat i kap. 10 i samband med kursplanen i svenska språket framhållit diskussionen som lämplig metod för att öva upp elevernas förmåga att uttrycka sig muntligt. I nämnda sammanhang har diskussionen huvudsakligen en formell uppgift. Den kan emellertid ofta med fördel användas även som ett led i den egentliga sakundervisningen. Särskilt gäller detta, när den rör förhållanden, av vilka eleverna genom sin yrkespraktik eller på annat sätt har egna erfarenheter. Diskussionen kan utvecklas till en seminarieövning. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 218) för handelsgymnasiernas del föreslagit »seminariemässiga diskussioner» inom företagsekonomin. Andra ämnen, för vilka denna metod synes väl lämpad, är t. ex. handelsrätt samt ekonomi- och samhällslära. I regel förutsätter seminarieövningen mindre grupper än hel klass: 10 å 15 deltagare torde vara ett lämpligt antal. I princip innebär seminarieövningen diskussion eller samtal i en fråga, som deltagarna självständigt — genom litteraturstudier, särskilda undersökningar e t c , sålunda ej genom vanlig läsning av förut preparerad läxa — i förväg satt sig in i. I övrigt kan seminarieövningen, alltefter arten av de frågor, som skall behandlas, utformas på flera olika sätt. Som en form av grupparbete kan även studiecirkeln betraktas. Inom det fria bildningsarbetet har denna visat sig vara en lämplig studiemetod, vilken på ett värdefullt sätt kombinerar individuellt och kollektivt arbete. Även inom yrkesundervisningen bör den med fördel kunna utnyttjas, i varje fall på högre stadier: i fortsättnings- och specialkurserna med deras i regel äldre elever. I enlighet med skolkommissionens förslag skall ungdomarna redan i den obligatoriska skolan göras förtrogna med studiecirkelarbete. I den mån så sker, ökas givetvis förutsättningarna för att denna metod med framgång skall kunna användas på yrkesundervisningens alla stadier. Uttrycken »individuell undervisning», »individuellt arbete» och liknande täcker många skilda arbetsformer. De kan t. ex. innebära, att undervisningen till innehåll och omfattning anpassas efter varje elevs individuella intresse och arbetsförmåga. Med den innebörden är individuell undervisning ej tänk-

bar inom den normerade handelsundervisningen. Nämnda uttryck kan emellertid också helt enkelt avse, att en elev fullgör en arbetsuppgift på egen hand inom klassundervisningens ram. I denna form är individuell undervisning överhuvudtaget en synnerligen lämplig och i vissa fall t. o. m. nödvändig pedagogisk form. Sålunda måste undervisningen i ämnena maskinskrivning, välskrivning, praktiskt kontorsarbete och praktiskt butiks- och försäljningsarbete, textning med plakatmålning samt skyltning i hög grad få karaktären av personlig handledning åt varje särskild elev. Särskilt vid genomgång av ett ämnes grundläggande moment kräver denna arbetsform, att klasserna ej är för stora. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 201) föreslagit, att i handelsgymnasierna årsklass eller avdelning av årsklass bland annat i maskinskrivning skall kunna delas upp på två undervisningsavdelningar, när antalet elever i klassen överstiger 20. Motsvarande möjligheter bör beredas även inom yrkesskolornas handelsundervisning, avseende inte endast maskinskrivning utan även praktiskt kontorsarbete, praktiskt butiks- och försäljningsarbete, stenografi och skyltning. Skolkommissionen har i sitt principbetänkande (s. 124 ff) redogjort för olika typer av individualiserat arbete. Vad där säges är i huvudsak tillämpligt även på handelsundervisningen. »Fördjupningsindividualiseringen» kan bli särskilt aktuell i t. ex. bokföring och handelsräkning. För dessa ämnen behöver därför läraren utöver den för samtliga elever gemensamma läroboken eller uppgiftsserien för vissa erfarenhetsmässigt besvärliga delar av kursen en samling korta uppgifter av olika svårighetsgrad, vilka han kan förelägga dels elever, som behöver extra övning, dels dem, som har bättre förutsättningar än kamraterna i genomsnitt. »Hastighetsindividualisering» kan bli aktuell i t. ex. de praktiska arbetsövningarna. I ämnet speciell varukännedom inom detaljhandelskurser kan individuell undervisning bli nödvändig, om elevmaterialet är heterogent i fråga om elevernas branschtillhörighet eller branschinriktning. När antalet elever inom var och en av flera branscher är tillräckligt härför, bör en uppdelning av klassen på parallellavdelningar göras. Om åter någon bransch representeras av en enda eller några få elever, måste för dessa ordnas på annat sätt. Det kan lämpligen ske genom en korrespondenskurs med läraren som handledare. Är läraren kompetent att undervisa i den bransch, som korrespondenskursen gäller, kan han givetvis överta institutets granskningsarbete; den egentliga undervisningen sker dock genom korrespondenskursen. Elever inom en och samma bransch kan sammanföras till en grupp, vilken då kan arbeta som studiecirkel. I den mån kurser finns tillgängliga, kan givetvis korrespondensundervisning användas inom den vanliga skolans undervisning i vilket som helst av dess ämnen. I fråga om den speciella varukännedomen gäller det att på den vägen lösa ett differentieringsproblem; avsikten är i och för sig inte att individualisera undervisningen. Så är ej heller förhållandet i sådana fall, där en skola i brist på fullt kompetent lärare i ett ämne anlitar ett korrespon-

348 densinstitut, varvid »läraren» tjänstgör som studieledare. »Individualiseringen» ingår i dessa fall ej som led i en medveten strävan att berika skolans vanliga undervisning utan är en konsekvens av brister i skolans förmåga att i vederbörande ämnen på normalt sätt fullgöra sina uppgifter. I den mån individualisering av undervisningen skall innebära, att hänsyn tas till den enskilde elevens intresse och behov, fyller i förevarande fall korrespondensundervisningen inte dessa krav mer än den muntliga undervisningen. Om så vore fallet, skulle det bland annat innebära, att korrespondensundervisningen vore en för samtliga elever bättre form än muntlig undervisning, vilket ej torde vara förhållandet. (Angående korrespondensundervisningen se vidare kap. 17). III. Föreläsningar Som kommittén i sitt första betänkande anfört (s. 196), är för handelsundervisningen föreläsningar av framför allt två slag värdefulla, nämligen dels föreläsningar av specialister inom verksamhetsområden, som behandlas i skolans undervisning, dels föreläsningar av allmän karaktär med uppgift att komplettera undervisningen beträffande ämnen, som ej är företrädda i undervisningsplanerna. Vid föreläsningen ligger initiativet och den yttre aktiviteten helt hos föreläsaren, och kvalitén i hans framställning blir så gott som allena bestämmande för resultatet av detta slags undervisning. Det gäller därvidlag ej endast sakinnehåll och framförande utan framställningssättet överhuvudtaget, framför allt föreläsarens förmåga att i alla avseenden — i fråga om sakinnehållets svårighetsgrad och disposition, språk, framförande, användningen av illustrerande hjälpmedel m. m. — anpassa sig till åhörarnas mognads- och bildningsgrad. I fråga om föreläsningar inom ett ämne, som ingår i skolans undervisning och behandlas under de vanliga lektionerna, gäller också vad i det följande anföres om studiebesök och audio-visuella hjälpmedel, att värdet av dem är i hög grad beroende av att de organiskt inpassas som ett led i undervisningen. I övrigt blir utformningen av en föreläsning givetvis beroende av dess syfte: om den har en huvudsakligen orienterande uppgift eller avser att meddela exakta, faktiska kunskaper i en viss fråga, om den rör sig med statistiskt eller annat siffermässigt material etc. Vare sig det gäller en enstaka föreläsning eller en föreläsningsserie, är det ofta av värde, att åhörarna har tillgång till det material, till vilket framställningen refererar eller på vilket den bygger. Detta kan ske genom att dylika uppgifter ställs till åhörarnas förfogande i t. ex. duplicerad form. Härigenom underlättas också efterföljande genomgång i klassen av de i föreläsningen givna synpunkterna; åtminstone på lågstadiet kan man inte räkna med att eleverna genom egna anteckningar skall kunna ersätta en dylik av föreläsaren gjord sammanställning. Där så med hänsyn till auditoriets sammansättning, ämnets art m. na. kan ske utan att framställningen förlorar i sammanhang och klarhet, är det

349 ofta lämpligt att åhörarna bereds tillfälle till frågor och kommentarer under föreläsningens gång. Särskilt på högstadiet torde föreläsningarna ofta kunna läggas till grund för efterföljande diskussion. Av vad i det föregående sagts framgår, att på föreläsaren måste ställas anspråk inte bara i fråga om sakkunskap inom det ämnesområde, som föreläsningen behandlar, utan även beträffande pedagogisk förmåga, det sistnämnda särskilt, när det gäller föreläsningar för yngre elever, d. v. s. främst i kurser på elementarstadiet. För skolorna kan det ofta bereda svårigheter att erhålla sålunda väl kvalificerade föreläsare, särskilt i den mån sådana ej finns att tillgå på skolorten. Det synes därför föreligga ett behov av initiativ från överstyrelsen för yrkesutbildning i syfte att tillhandahålla skolorna uppgifter på föreläsare och föreläsningsämnen, lämpade för olika utbildningsstadier. Dylika uppgifter torde med fördel kunna inhämtas och en förteckning sammanställas i samarbete med Svenska samfundet för affärsutbildning. Denna förteckning bör givetvis på lämpligt sätt hållas aktuell. De föreläsare, som tas upp i en dylik förteckning, bör av skolorna kunna anlitas utan att behörighetsförklaring eller godkännande fordras i varje särskilt fall. I fråga om andra föreläsare åter bör fordras behörighetsförklaring (godkännande) i samma ordning som för närvarande.

IV. Övningar i p r a k t i s k t arbete De praktiska övningarna i kontorsarbete samt butiks- och försäljningsarbete har till uppgift att, så långt den skolmässiga undervisningen det medger, lära eleverna yrkets arbetsteknik. Närmare redogörelse för kommitténs förslag har lämnats på s. 131 och 208 ff. Redan tidigare har dylika praktiska övningar mer eller mindre sporadiskt förekommit, särskilt inom detalj handelsundervisningen, där de dock i övervägande grad inriktats på försäljningstekniska uppgifter, mindre på övriga sidor av butiksarbetet. Genom att de praktiska övningarna i kommitténs förslag uppförts som särskilt, obligatoriskt ämne, har emellertid möjligheter åstadkommits att inom yrkesskolornas handelsundervisning i ett enligt kommitténs mening mycket väsentligt avseende nå det vidare utbildningsmål, som kommittén uppställt. Under utredningsarbetets gång har inom kommittén beträffande kontorsarbetet diskuterats en annan lösning av förevarande problem, nämligen det s. k. övningskontoret. Kommittén vill kortfattat redogöra för denna utbildningsmetod, närmast sådan den utbildats i Schweiz.1' ° Övningskontoren ingår där i de högsta klasser1

övningskontoren har i Schweiz fått stor utbredning; kommittén bar halt tillfälle att under en studieresa närmare ta del av denna undervisningsmetod. a I Sverige har, enligt vad kommittén har sig bekant, under åtskilliga år övningskontor förekommit vid en skola. Verksamheten i detta övningskontor har varit helt intern och byggt uteslutande på fingerade affärsförbindelser. (Forts, nästa sida.)

350 nas undervisning, d. v. s. på ett stadium, som närmast motsvarar våra handelsgymnasier. Eleverna har då erhållit i regel två års teoretisk utbildning i handelsämnena och kan därför i stort sett förutsättas behärska grunderna av bokföringen, handelsräkningen, handelsrätten och handelsläran. Principen är, att eleverna skall utföra kontorsarbetet under förhållanden, som så nära som möjligt överensstämmer med verkligheten. Kontoren är därför organiserade som »företag», vilka står i affärsförbindelse med verkliga affärsföretag eller med andra övningskontor. Det inre arbetet organiseras på olika sätt vid skilda skolor: vissa skolor har särskilda lokaler för enbart dessa övningar, utrustade med modern materiel, t. o. m. bokföringsmaskiner; andra skolor arbetar under i förevarande avseende betydligt enklare förhållanden. Uppfattningarna om övningskontorens värde är högst skiftande. Metodens förespråkare betonar vikten av att eleverna redan i skolan får arbeta under verklighetsbetonade förhållanden, får lära sig att som »tjänstemän» ta ansvar för var och en sin syssla; först i övningskontoren får eleverna någon uppfattning om sammanhangen inom kontorsarbetet och handeln, övningskontorens motståndare åter hävdar, att skolan ej kan ge den arbetsmiljö, som det moderna kontoret med dess mekanisering och framför allt dess ofta långt drivna arbetsfördelning utgör. Metoden är dyrbar: den förutsätter, att klasserna uppdelas på flera grupper, men ger ej valuta för kostnaderna. Mänga firmor, som fungerat som affärsförbindelser åt skolor, har under de senare årens arbetskraftsbrist haft svårt att på ett för skolorna tillfredsställande sätt fylla sina åtaganden. Därigenom har en svårighet accentuerats, som även u n d e r normala förhållanden vidlåder denna typ av övningskontor, nämligen att läraren inte kan bestämma arbetstakten, vilken ju är beroende av kontaktfirmorna, och att han därför inte riktigt får kontroll över undervisningen, övningskontor av denna typ har ju annars den fördelen, att arbetet genom förbindelser med yttervärlden får ett drag av verklighet, vilket däremot inte gäller om de övningskontor, vilkas förbindelser utgörs av andra liknande övningsföretag. K o m m i t t é n s i n s t ä l l n i n g till ö v n i n g s k o n t o r e n h a r v ä s e n t l i g e n b e s t ä m t s u t ifrån f ö l j a n d e s y n p u n k t e r . ö v n i n g s k o n t o r e t i dess m e r a f u l l s t ä n d i g a f o r m h a r s o m en v ä s e n t l i g u p p gift a t t å s k å d l i g g ö r a d e n k o l l e k t i v a a r b e t s r u t i n e n i n o m k o n t o r e t , a t t visa, h u r d e t t a s o m a r b e t s e n h e t f u n g e r a r , a t t ge n å g o t av det v e r k l i g a k o n t o r e t s a r b e t s m i l j ö och a r b e t s f ö r h å l l a n d e n . S k a l l d e t t a v a r a möjligt, m å s t e — i n o m s k o l a n eller p å a n n a t s ä t t — k o n t a k t e r e t a b l e r a s m e d a n d r a f ö r e t a g o c h i n s t i t u t i o n e r , v e r k l i g a eller f i n g e r a d e , v i l k e t k r ä v e r e n b e t y d a n d e o r g a n i s a t i o n s a p p a r a t . V i d a r e ä r det, för a t t ett d y l i k t k o l l e k t i v t a r b e t e skall k u n n a f u n g e r a t i l l f r e d s s t ä l l a n d e , n ö d v ä n d i g t a t t e l e v e r n a ä g e r de k u n s k a p e r och f ä r d i g h e t e r , s o m f o r d r a s för a t t de skall k u n n a s k ö t a s i n a olika » b e f a t t n i n g ar» i n o m ö v n i n g s k o n t o r e t . De m å s t e s å l u n d a t i d i g a r e h a f ö r v ä r v a t e r f o r d e r l i ga k u n s k a p e r och f ä r d i g h e t e r i b o k f ö r i n g , h a n d e l s r ä k n i n g , h a n d e l s l ä r a , h a n delsrätt, maskinskrivning (och stenografi) samt i diverse a l l m ä n n a k o n t o r s På sistone synes övningskontor av schweizisk typ, organiserat som »skenfirma» ha upprättats av någon enstaka skola. En skenfirmeverksamhet, liknande den inom Schweizerischer Kaufmännischer Verein, pågår sedan någon tid inom Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV). Denna berör dock ej skolorna; deltagarna är samtliga sysselsatta i praktiskt kontorsarbete. Stockholms stads handelsskolor har en permanent kontorsutställning, vilken även i viss utsträckning användes för övningsändamål.

351 göromål av rutinmässig karaktär. I ett övningskontor av här åsyftad typ gäller det sålunda främst t i l l ä m p n i n g e n av tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter; någon s y s t e m a t i s k u n d e r v i s n i n g i de olika arbetsmomenten kan här i regel ej beredas. I och för sig vore det givetvis önskvärt, att eleverna kunde erhålla både en sådan inblick i kontorsarbetets rutin och sammanhang, som det egentliga övningskontoret avses ge, och en systematisk arbetsteknisk träning i för deras närmaste praktiska arbetsuppgifter särskilt viktiga moment. Tiden medger emellertid ej detta, åtminstone ej i ettåriga och kortare kurser. Under sådana förhållanden anser kommittén, att behovet av arbetsteknisk träning i första hand bör tillgodoses, såväl med tanke på den direkta betydelsen därav för elevernas kommande arbete som även med hänsyn till skolarbetets natur och resurser. Som närmare framgår av kommitténs förslag till kursplaner för de praktiska arbetsövningarna och av vad i samband med dessa förslag anförts (s. 208), bör även inom ramen för den enklare organisation, som dessa övningar i jämförelse med det fullständiga övningskontoret kräver, det sistnämndas syften i viss utsträckning kunna nås. Så som de praktiska övningarna i kontorsarbete enligt kommitténs förslag bör utformas, kan de inordnas i undervisningen redan på ett tidigt stadium av denna och anpassas till olika undervisningsnivåer samt organiseras vid såväl stora som små skolor. I detaljhandelskurserna hör praktiska övningar, som i det föregående sagts, till de redan gängse undervisningsmetoderna. Förutsättningarna för övningar av denna typ är inom nyssnämnda kurser betydligt större än i kurserna för kontorsarbete. Detaljhandelsarbetet utgöres i en helt annan utsträckning än kontorsarbetet av mindre, fristående arbetselement, vilka kan sammanföras till för undervisningen lämpliga övningsuppgifter. För att utföra dessa övningar fordras endast sällan större teoretiska förkunskaper. Samtidigt är värdet av övningarna i detaljhandelsundervisningen på ett annat sätt än när det gäller övningarna i kontorsarbete beroende av att materielen och utrustningen över huvud taget är så verklighetsbetonad som möjligt. Som kommittén i samband med kursplanen i ämnet (s. 212) påpekat, är bland annat därför behovet av särskild lokal större, när det gäller övningarna i butiks- och försäljningsarbete än för övningarna i kontorsarbete.

V. Visuella och auditiva hjälpmedel De hjälpmedel, som här avses, är filmprojektorer och andra bildåtergivningsapparater samt grammofon, radio och olika slags magnetofoner (kombinerade ljudupptagnings- och ljudåtergivningsapparater). Det pedagogiska värdet av dessa tekniska hjälpmedel är i väsentlig grad beroende av lärarens möjligheter och förmåga att organiskt inordna dem

352 i sin undervisning och att använda dem vid de tillfällen, då de ger största pedagogiska effekten. Detta förutsätter till att börja med, att respektive apparater finns lätt tillgängliga och kan disponeras utan alltför vidlyftig förberedelse. Om man i undervisningen skall kunna effektivt utnyttja ifrågavarande hjälpmedel, bör sålunda varje skola helst ha egna apparater. När det gäller användningen av film måste beaktas, att skolorna med nuvarande kostnader för bildmaterial endast i obetydlig utsträckning kan inköpa sådant för egen räkning utan måste hyra det och därvid i regel långt i förväg måste bestämma visningsdag, ofta mer med hänsyn till när filmen är tillgänglig än till vad som ur undervisningens synpunkt är lämpligast. Omfattar en skola flera klasser eller kurser, önskar man måhända, likaledes av ekonomiska skäl, utnyttja bildmaterialet samtidigt för så många elever som möjligt; det inträffar därvid alltför ofta, att visningen för en större eller mindre del av eleverna ej kommer in i undervisningen vid den pedagogiskt sett lämpligaste tidpunkten. När det gäller förhyrt bildmaterial, kan lärarna i regel ej heller längre tid i förväg bilda sig en tillräckligt säker uppfattning om dess innehåll, utförande och beskaffenhet i övrigt. Av de auditiva hjälpmedlen har radion för handelsundervisningen varit av underordnad pedagogisk betydelse, eftersom radioprogrammen bjudit och f. ö. alltjämt endast i ringa omfattning bjuder på programpunkter av direkt värde för handelsundervisningen. Ej heller har programmen kunnat läggas in på tider, som passat alla skolor. För att kunna begagna sig av direktutsändning har skolorna nödgats tillfälligt lägga om schemat, en omständighet, som givetvis väsentligt reducerat möjligheterna och även lusten att utnyttja radioprogram, även om de i och för sig varit lämpliga. Härvidlag betyder magnetofonen en betydande utökning av skolornas möjligheter att i undervisningen tillgodogöra sig radioprogrammen, vilka kan tas upp på magnetofon och sedan användas, när det ur skolans synpunkt är lämpligt. För att de möjligheter till en effektivare undervisning, som de visuella och auditiva hjälpmedlen i princip erbjuder, skall kunna utnyttjas inom handelsundervisningen, krävs främst följande två saker. Program och bildmaterial måste åstadkommas, som på ett pedagogiskt tillfredsställande sätt tillrättalagts för handelsundervisningen, och lärarna måste erhålla en grundlig utbildning i dessa hjälpmedels användning. överstyrelsen för yrkesutbildning har i samarbete med Arbetsmarknadens yrkesråd låtit utarbeta en handledning vid användandet av de tekniska visuella hjälpmedlen 1 . Den innehåller allmänna synpunkter utan särskild inriktning på bestämt yrkesområde. Även om grammofon, radio och magnetofon inte erbjuder lika stora problem som de visuella hjälpmedlen, särskilt filmen, bör någon form av handledning ställas till skolornas förfogande även i fråga om de auditiva hjälpmedlen. Likaså är det angeläget, att de erfaren1

B. Lauritzen och G. Croneborg, Bildband och film i yrkesundervisningen.

353 heter i förevarande avseende, som görs på skilda håll inom handelsundervisningen, kommer till samtliga skolors kännedom. Kommittén förutsätter, att överstyrelsen för yrkesutbildning tar lämpliga initiativ för att sammanställa och bearbeta nyssnämnda erfarenheter. 1 I kap. 20 har kommittén föreslagit någon form av pedagogiskt forum. Inte minst i de frågor, som det här gäller, kommer detta att få stor betydelse. Frågan om skolornas utrustning med audio-visuella hjälpmedel behandlas i kap. 18.

VI. Studiebesök Att döma av årsredogörelserna förekommer studiebesök inom handelsundervisningen i mycket växlande omfattning. Huvudsakligen är det de heltidsläsande skolorna, särskilt handelsgymnasierna, som begagnar sig av dem; deltidskurserna har i allmänhet sin undervisning på kvällarna och för dem hör studiebesök därför helt naturligt till undantagen. De flesta besök avser handelstekniska och ekonomisk-geografiska studier. Inom den första gruppen är besök hos kontorsmaskins- och kontorsorganisationsfirmor, på grosshandels- och industrikontor, på reklamutställningar, hos tidnings- och transportföretag, i banker och tullkammare de vanligaste. Studiebesök i samband med undervisningen i ekonomisk geografi och varukännedom förlägges till industrier och större grosshandelsföretag samt, i vad det gäller detaljhandelskurser, till butiker inom olika branscher. Studiebesöken kan ha två uppgifter. De kan syfta till att ge en orienterande överblick av ett företag, dess tillverkning och försäljning, dess lager- och kontorsorganisation m. m.; de kan också avse mera begränsade objekt, såsom vissa moment i ett arbetsförlopp, en viss detalj i ett företags organisation m. m. (Se även kursplanen för bokföring, s. 184 och 185). I hög grad avgörande för vilket värde ett studiebesök skall få är hur det planeras och genomföres. Där så är möjligt, företas besöken i anslutning till genomgången i skolan av motsvarande läromoment. Eleverna bör förberedas så, att de har klart för sig vad besöket gäller och vad som närmast bör studeras samt hur observationerna bör tillgå och noteras. Iakttagelserna bör redovisas och besöket överhuvudtaget ur olika synpunkter diskuteras i skolan. Ett viktigt moment i planeringen är att läraren i god tid tar kontakt med det företag, hos vilket han önskar göra ett besök med sina elever, dels för att skaffa sig nödvändig kännedom om företaget med avseende på dess tillverkning, organisation m. m., dels för att klargöra vad besöket har för ändamål, vad man vill se och, inte minst viktigt, vad som eventuellt kan förbigås. Ur såväl skolans som företagens synpunkt är det av största värde, att 1 Skolöverstyrelsen har meddelat metodiska anvisningar för användningen av audiovisuella hjälpmedel (Aktuellt nr 1954/47).

23—537656

354 studiebesöken på detta sätt kan förberedas gemensamt av båda parter. För företagen medför besöken kostnader: personal skall avdelas som ciceroner och för demonstration av arbetsmoment; denna personal måste i regel tas från sina produktiva uppgifter. Det ligger därför i företagens intresse, att besöken inte tar mer tid och arbetskraft i anspråk än som är nödvändigt för att syftet med besöket skall nås. I detta sammanhang bör också påpekas, att studiebesök ofta blir tröttande för eleverna och även av den anledningen bör göras så koncentrerade som möjligt. Detta är i regel lättast i fråga om besök, som tar sikte på studium av mer begränsade objekt. Inledningsvis har framhållits, att studiebesök endast undantagsvis förekommer inom deltidsundervisningen. Såtillvida kunde möjligen studiebesök anses vara av mindre betydelse för deltidsundervisningens elever, som ju dessa har sysselsättning i praktiken. Å andra sidan är det givetvis även för nämnda elever av största värde att få nya intryck och orientering utanför det egna företaget. Eleverna i deltidskurserna kan förväntas genom sin praktiska erfarenhet dra nytta av vad de under ett studiebesök får ta del av i ännu högre grad än eleverna i heltidskurs. Studiebesöken är därför även för deltidsundervisningen en värdefull undervisningsmetod. Allteftersom deltidsundervisningen kan förläggas till arbetstid, kan det bli aktuellt med studiebesök för nämnda elevkategori i betydligt större utsträckning än för närvarande. Yrkesorienteringen inom den obligatoriska skolan kommer att ställa ytterligare anspråk på företagens beredvillighet i förevarande avseende. Redan nu förkommer studiebesök i sådan omfattning, att en del företag sett sig nödsakade att vara mer eller mindre restriktiva. I den mån dylika inskränkningar går ut över yrkesundervisningen, medför de att dennas utbildningsmöjligheter försämras. Det får därför anses ligga i företagens eget intresse att i möjligaste mån tillgodose yrkesundervisningens behov härvidlag. Ju mer studiebesöken kan rationaliseras och effektiviseras, desto större blir företagens möjligheter härtill. Åtgärder i denna riktning bör företas av skola och näringsliv i samverkan. Lokalt bör initiativet till denna samverkan utgå från skolorna, centralt bör överstyrelsen för yrkesutbildning dels söka genom kontakt med företagares och anställdas organisationer skapa förståelse för yrkesundervisningens önskemål i denna fråga, dels genom att till tjänst för såväl skolorna som företagen med sakkunniga till hjälp låta utarbeta en handledning i planering och genomförande av studiebesök verka för att denna undervisningsmetod utnyttjas rationellt.

VII. Hemarbete För hemarbetets omfattning har beträffande handelsgymnasierna en kortfattad redogörelse lämnats i kommitténs första betänkande, s. 142—143. För övrig handelsundervisning under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning saknas motsvarande uppgifter.

355 Enligt kungörelse SFS 1951: 62 får inom de skolor, som står under skolöverstyrelsens inseende, hemuppgifter ej ges till dag efter sön- eller helgdag eller allmän lovdag. Några bestämmelser i nyssnämnda avseende för under överstyrelsen för yrkesutbildning hörande skolor finns ej utfärdade. Frågan om hemarbetets omfattning inom den allmänbildande skolan har behandlats av 1940 års skolutredning (SOU 1943: 7), 1946 års skolkommission och skolöverstyrelsen (SOU 1949:35). I analogi med vad i kap. 10 (s. 107) anförts angående undervisningstid m. m. anser kommittén, att hemarbetet inom yrkesskolornas heltidskurser för handel i princip bör organiseras så, att omfattningen av det dagliga arbetet, d. v. s. summan av lektionerna och hemarbetet, blir densamma för handelsskolornas elever som för den allmänna skolans elever på motsvarande åldersstadier. De synpunkter på hemarbetets pedagogik, som beträffande den allmänbildande skolan framlagts i bland annat ovan angivna tre utredningar, är av värde även för handelsundervisningens del. När de tillämpas på förhållandena inom handelsundervisningen, måste emellertid, med tanke på sambandet mellan hemarbetet och undervisningsmetoderna i skolan, beaktas vad kommittén om de sistnämnda anfört på s. 343—344. Kommittén har i sina förslag till kursplaner för ämnet h a n d e l s l ä r a betonat de företagsekonomiska momenten betydligt starkade än vad som är fallet med flertalet gällande undervisningsplaner. Som kommittén på s. 168— 169 påpekat, kräver denna förändring av ämnesinnehållet också förändringar i undervisningsmetoder och arbetssätt: inpräntandet av minneskunskaper får relativt mindre betydelse, medan kraven ökar på att lärjungarna bibringas förståelse för företagets sätt att arbeta. Givetvis gäller detta inte endast om arbetet i skolan utan i lika hög grad beträffande hemarbetet. Den traditionella läxläsningen bör därför i betydande utsträckning kompletteras med mera konkreta arbetsuppgifter, problemlösning o. dyl. Beträffande hemarbete i s t e n o g r a f i har kommittén i kap. 10 anfört några synpunkter, som i det väsentliga går ut på att skolarbetet och hemarbetet bör samordnas så, att daglig träning erhålles. Möjligheterna till hemarbete inom deltidsundervisningen är beroende av många omständigheter, främst huruvida undervisningen är förlagd till elevernas ordinarie arbetstid eller till deras fritid samt hur många dagar i veckan undervisningen pågår. Det är givet, att, i den mån den kan förläggas till elevernas arbetstid, deltidsundervisningen med avseende på förutsättningarna för hemarbete alltmer kan närma sig heltidsundervisningen. Även i de fall, då som för närvarande är regel, undervisningen är förlagd till elevernas fritid, huvudsakligen kvällarna, kan emellertid hemarbete komma i fråga i viss utsträckning, om lektioner förekommer t. ex. endast en dag eller ett par dagar i veckan. Hemarbetet skapar i sådana fall en värdefull kontinuitet i studierna, av särskild vikt bland annat i ämnen som främmande språk och stenografi.

356 Bristen på läroböcker, avpassade efter deltidsundervisningens behov, gör sig givetvis kännbar även med avseende på hemarbetet. Kommittén behandlar frågan om handelsundervisningens läroböcker i kap. 18. Vad beträffar hemarbetets karaktär och allmänna uppläggning gäller de synpunkter, som anförts beträffande heltidsundervisningen. De erfarenheter, som deltidskursernas elever i sin praktiska sysselsättning får, bör kunna utgöra en god grund för arbete med sådana konkreta övningsuppgifter, som kommittén i det föregående framhållit som lämpliga. Det bör påpekas, att de synpunkter, som kommittén här anfört, närmast har avseende på den grundläggande deltidsundervisningen i yrkes- och grundkurser. För olika former av vidareutbildning kommer frågan om hemarbete på grund av kursdeltagarnas större mognad och bättre studieförutsättningar delvis i ett annat läge. Såväl inom heltids- som deltidsundervisningen är värdet av hemarbetet givetvis beroende av elevernas förmåga att arbeta effektivt på egen hand. Skolan måste, där så är nödvändigt, lämna erforderliga anvisningar. I de handledningar för lärare, som enligt kommitténs förslag i kap. 20 bör utarbetas genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg, bör därför de med hemarbetet sammanhängande frågorna ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Ett mera allmänt utnyttjande av problem och andra arbetsuppgifter för arbete individuellt eller i grupp försvåras för närvarande därav, att lämplig undervisningsmateriel i form av t. ex. arbetsböcker och uppgiftssamlingar saknas; läroböckerna är också i allmänhet uppbyggda för användning i klassundervisning med gängse läxmetod. Vad kommittén i samband med kursplaner för de praktiska arbetsövningarna (s. 209) påyrkat av initiativ från överstyrelsen för yrkesutbildning för att möjliggöra en tillfredsställande undervisning i nyssnämnda övningar gäller även åtgärder i här förevarande avseende.

VIII. Arbetsmateriel Eleverna inom handelsundervisningen rör sig med arbetsmateriel av mångskiftande art: läroböcker av skilda slag, broschyrer och kataloger, tidningsurklipp (t. ex. annonser), varuprov (särskilt inom detaljhandelsundervisningen), blanketter och andra formulär m. m.; för lösning av övnings- och provuppgifter används skriv-, räkne- och anteckningsböcker av olika format och olika utseende i övrigt, lösa skrivark m. m. I samband med kursplanen för de praktiska arbetsövningarna har framhållits vikten av att eleverna lär sig lägga tillrätta sitt arbete och utföra det planmässigt och metodiskt. De praktiska arbetsövningarna har till uppgift att i någon mån förbereda eleverna för de krav, som deras blivande yrkesverksamhet i detta avseende kommer att ställa på dem. Det bör vara en na-

357 turlig sak, att de principer för organisation av arbete och arbetsmateriel, som därvid rekommenderas för framtida bruk, tillämpas även på skolarbetet, givetvis vederbörligen anpassade till dettas speciella natur. Sålunda bör genomgående standardpappersformaten användas. Härigenom underlättas materialets inordnande i förvaringspärmar o. dyl. I stället för de traditionella skriv-, räkne- och anteckningsböckerna torde med fördel kunna användas lösa blad. Eleverna bör ha tillfredsställande anordningar för förvaring och registrering av sin materiel. För registreringen bör särskilda för skolan lämpade normer utarbetas. De bör även avse litterering, rubricering m. m. dylikt. Kommittén har i olika sammanhang påpekat, att stor vikt bör läggas vid det formella utförandet av elevernas arbeten. Det bör tilläggas, att en betydande uppmärksamhet överhuvudtaget måste ägnas elevernas arbetsteknik. Rationella metoder höjer effektiviteten i skolarbetet och bidrar till att skapa även för praktisk yrkesutövning värdefulla arbetsvanor. Skall anordningar sådana som de här avsedda bli effektiva, måste de tilllämpas av alla lärare i en kurs och därför utarbetas i samråd inom kollegiet. De av kommittén i kap. 20 föreslagna metodiska anvisningarna och handledningarna för lärare bör i lämplig omfattning beakta även hithörande frågor.

K A P 17

KORRESPONDENSUNDERVISNING

I. Allmänt Undervisning per korrespondens började i vårt land 1898, då Hans Hermod startade »undervisning per brev». Det är i detta sammanhang av särskilt intresse att notera, att de första brevkurserna behandlade handelsämnen: bokföring och svensk handelskorrespondens. Snart utvidgades undervisningen såväl till andra handelsämnen som även till andra utbildningsområden än handel. Så småningom har flera korrespondensinstitut tillkommit. De ur handelsundervisningens synpunkt viktigaste är för närvarande Hermods, NKIskolan, Brevskolan samt Köpmannainstitutets korrespondensskola (KKS). 1 Köpmannainstitutets korrespondensskola har helt inriktat sin verksamhet på utbildning för detaljhandelsarbete och erbjuder dels kurser i varukännedom och försäljningsteknik för olika branscher, dels icke branschbetonade specialkurser i enstaka ämnen. Brevskolan har kurser för kontorsarbete och för detaljhandelsarbete; de senare är i några fall branschspecialiserade. I fråga om antalet kurser är Hermods korrespondensinstitut och NKI-skolan att hänföra till en grupp för sig. Dessa institut har vardera ett hundratal kurser i enstaka ämnen inom handelsundervisningens ämnesområden. Därutöver erbjuder nämnda institut — liksom i mindre utsträckning Brevskolan och Köpmannainstitutets korrespondensskola — i sina prospekt sammansatta kurser. I dessa har ämneskurserna sammanställts i olika kombinationer antingen, som i handelsgymnasie- och handelsskolekurserna, för att möjliggöra genomgång av samma lärokurs som i motsvarande kursformer inom de vanliga skolorna, eller för att meddela en utbildning som anges kvalificera för särskilda befattningar inom handeln: som bokförare, kamrer, kassör, kontorist, kontorschef, korrespondent, sekreterare m. m. Omfattningen av kurser med samma benämning kan vara mycket olika vid olika institut, vare sig den räknas i antal sidor eller antal brev per kurs. Sålunda omfattar enligt senaste prospekt t. ex. »korrespondentkurs» vid tre institut respektive 130, 81 och 65 brev, »kurs för affärsbiträden» respektive 170, 56—88 och 33 brev samt »grundkurs i bokföring» respektive 10, 6 och 4 brev. 1 Nämnas kan även vissa av reklamfirmor i samarbete med olika industriföretag utarbetade brevkurser. Kursverksamheten Vår Ekonomi (KVE) och Lantbruksförbundets Tidskrifts AB:s Korrespondensskola (LTK) är främst avsedda för studiecirkelverksamhet i allmänekonomiska ämnen respektive för lantbrukets speciella behov.

359 Korrespondensundervisningen förekommer dels i sin ursprungliga form, d. v. s. som helt skriftlig kommunikation mellan institut och elev, dels förenad med muntlig undervisning. Kommittén betecknar förstnämnda användningssätt som »egentlig korrespondensundervisning», det senare som »korrespondensundervisning kombinerad med muntlig undervisning».

II. Egentlig korrespondensundervisning Vid korrespondensundervisning ersattes den vanliga skolans läroböcker (helt eller delvis) av kursbreven och den muntliga undervisningen av skriftlig sådan, vilken meddelas dels i kursbreven, dels i form av anvisningar i samband med granskningen av elevernas uppgiftslösningar. Eleverna redovisar sina studier genom att skriftligt besvara i kursbreven givna frågor. Vid en del kurser förekommer därutöver särskilda slutprov. Efter genomgången, godkänd kurs erhåller eleven vanligen ett betyg med graderade vitsord. Så är i första hand fallet i fråga om de sammansatta kurserna men ofta även i fråga om kurser i enstaka ämnen. Någon uppgift om huruvida elevens slutprov skett under betryggande kontroll lämnas emellertid därvid ej. Ibland utställes endast intyg, som anger vilken kurs, som genomgåtts, samt institutets uppfattning om det sätt, varpå eleven skött sina studier. Det är i detta sammanhang särskilt såsom utbildningsmöjlighet för ungdomar, som inte har tillgång till yrkesskola för handel på hemorten eller i dess närhet, som den egentliga korrespondensundervisningen får beräknas ha betydelse. Inom kommittén har diskuterats frågan, i vad mån korrespondensundervisningen kan organiseras så, att den kan erbjuda en handelsutbildning, motsvarande de stationära yrkesskolornas, framför allt till glesbygdens ungdom. Då för frågans besvarande erforderligt material saknats, har kommittén föranstaltat om ett försök i avsikt att erhålla någon uppfattning om korrespondensundervisningens lämplighet för nyssnämnda utbildningsuppgifter, särskilt med avseende på yngre elevers förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Kommittén lämnar i det följande en kortfattad redogörelse för hur försöket upplades och genomfördes. I försöket, som försiggick 1949, deltog ett 50-tal individuellt studerande korrespondenselever. Dessa uttogs huvudsakligen genom ombud inom några av handelns organisationer. Vid urvalet av elever sökte kommittén få fram ett begåvningsgenomsnitt; sådana personer ansågs dock ej böra komma i fråga, som kunde beräknas sakna förutsättningar för korrespondensstudier. Varje försökselev tillskrevs personligen och fick en tämligen utförlig redogörelse för avsikten med och planläggningen av försöket. Samtidigt uppmanades eleverna att omgående anmäla sig till korrespondensinstitutet för den kurs, som bestämts, dock utan att nämna, att de deltog i kommitténs för-

360 sök; de skulle fullgöra institutens kurser på samma villkor som övriga elever. Försöken förlades till 10 olika områden i landet med en försöksledare och i regel fem deltagare i varje grupp. Kommitténs avsikt hade varit att till elever skulle väljas personer inom egentliga glesbygdsområden. Av ekonomiska orsaker kunde detta ej genomgående ske; dock var 60 % av försökseleverna bosatta så långt från ort med handelsskola, att de ej kunde delta i dennas undervisning utan att flytta från hemorten. Områdena utvaldes även med tanke på att inom dem skulle kunna förvärvas lämpliga personer som försöksledare. På ett par undantag när hade försöksledarna tidigare erfarenhet av korrespondensundervisning; några av dem använde korrespondenskurser vid undervisning i yrkesskola, i flertalet fall samma kurs, som användes inom det försöksområde, som de skulle leda. Vid valet av försöksledare rådgjorde kommittén med byrån för handelsundervisning inom överstyrelsen för yrkesutbildning. I försöket ingick fem ämnen: 1 grupp hade svenska, 5 grupper bokföring, 2 grupper handelsräkning, 1 grupp detaljhandelskunskap samt 1 grupp maskinskrivning. Samtliga kurser avsåg ämnenas elementära delar. Vid urvalet av kurser hade kommittén att hålla sig till de kurser, som fanns tillgängliga, även om dessa ej var skrivna för eleverna i de yngsta åldersgrupperna. Av försökseleverna var ungefär 50 % i åldern 16—18 år, 25 % 19—20 år, 15 % 21—24 år samt 10 % 25 år och däröver. Eleverna hade i regel 6- eller 7-klassig folkskola jämte fortsättningsskola som förutbildning. Något över hälften hade dessutom deltagit i undervisning inom yrkesskola eller studerat någon korrespondenskurs. Endast i enstaka fall hade eleverna tidigare erhållit utbildning i det ämne, vari de deltog under kommitténs försök. I intet fall hade de tidigare studerat just den korrespondenskurs, som användes vid försöket. För att få ett urval av elever, som i yrkesinriktning motsvarade glesbygdsområdenas förhållanden, hade kommittén i försöket huvudsakligen engagerat personer, som var anställda inom detaljhandel eller med lagerarbete. Endast ett par deltagare var överhuvudtaget ej sysselsatta inom handeln. För genomgång av kurserna hade eleverna i regel drygt fyra månader till sitt förfogande. Redan vid starten angavs preliminär tidpunkt för slutprovet. Kommittén framhöll både direkt och genom försöksledarna, att någon som helst hjälp i studierna utöver korrespondensinstitutens anvisningar ej komme att lämnas. Däremot poängterades, att de sistnämnda borde noga följas. Eftersom kommittén önskade utröna studiemetodens värde för enskilt studerande elever, anhöll kommittén, att deltagarna i samma kurs ej skulle samarbeta med varandra. Detta önskemål uppfylldes i flera fall ej. Några av försökseleverna har sålunda meddelat, att de för att kunna fullfölja kursen ansett sig nödsakade rådgöra med någon kamrat. Vid genomgången av

361 elevernas svarshäften visade det sig, att i ytterligare några fall samarbete förekommit i väsentlig utsträckning. Den primära avsikten med försöket var att få utrönt, hur mycket eleverna tillgodogjort sig av innehållet i kurserna. Kommitténs slutprov fick därför givetvis ges endast på vad som genomgåtts i respektive korrespondenskurser. Sedan eleverna arbetat självständigt under några månader, lämnade korrespondensinstituten på kommitténs begäran förslag till slutprov i kurserna; först nu fick korrespondensinstituten kännedom om vilka kurser som ingått i försöket. Dessa förslag granskades av särskilt vidtalade bedömare och av respektive försöksledare, innan kommittén fastställde de definitiva slutproven. Slutproven försiggick under försöksledarnas kontroll. Av de till kurserna 49 anmälda deltog 28, d. v. s. knappt 60 %, i slutproven. För åldersgruppen 16—18 var avbrottsprocenten drygt dubbelt så hög som för övriga åldersgrupper tillsammans (nära 70 respektive något över 30 % ) . Samtliga de elever, vilka vid tidpunkten för kommitténs slutprov hade fullständigt genomgått och efter av instituten givna prov godkänts på sina kurser, nådde enligt kommitténs bedömning godkända resultat även på kommitténs slutprov. Däremot ville lärarna vid ett korrespondensinstitut underkänna en av eleverna på detta prov. I stort sett rådde dock överensstämmelse mellan institutslärarnas och de av kommittén anlitade bedömarnas betygssättning på kommitténs slutprov. En jämförelse mellan de vitsord, som eleverna erhöll av instituten på h e l a k u r s e n , och de av kommitténs bedömare givna vitsorden på s 1 u t p r ov e n visade nästan total överensstämmelse inom de högre betygsgraderna (a och AB). I fråga om betygsgraderna Ba och B förelåg däremot den skillnaden, att kommitténs bedömare använde betyget B för drygt en tredjedel och betyget Ba för i det närmaste lika många elever, medan instituten satte betyget Ba för samtliga dessa elever.

III. Korrespondensundervisning kombinerad med muntlig undervisning Kombinationen korrespondensundervisning — muntlig undervisning förekommer i olika utformning. Initiativet kan tas av flera olika parter: av korrespondensinstituten, som åsyftar en förstärkning av korrespondensundervisningen, antingen under kursens gång eller genom en till slutet av denna förlagd koncentrerad muntlig repetitionskurs; av skolor, som önskar individualisera undervisningen eller vill göra det möjligt att genomföra denna även där kompetent lärare saknas; av andra parter, t. ex. företag och organisationer, som vill utnyttja korrespondenskurserna i samband med muntlig undervisning i sin personalutbildning.

362 I de fall, då korrespondenskurser inom den vanliga skolundervisningen används utan att institutet anlitas för granskningen av elevernas uppgiftslösningar, kan det råda stor tvekan om huruvida korrespondensundervisning skall anses föreligga; ofta torde korrespondenskursen främst tjänstgöra som lärobok. (Se kap. 15, s. 347.) Muntliga repetitionskurser anordnas av några institut i anslutning till sådana sammansatta kurser, som leder till examina (preparandkurser). För handelsundervisningens del är särskilt de kurser av detta slag av intresse, som anordnas för deltagare i korrespondenskurser, som leder till handelsgymnasieexamen. Deltagandet i dessa preparandkurser har varit frivilligt. Det är givet, att dylika muntliga preparandkurser utgör en förstärkning av korrespondensundervisningen och mer eller mindre verksamt bidrar till att förbättra examensresultaten. Betygsmässigt är skillnaden obetydlig mellan examinander, som deltagit i preparandkurs, och övriga, som studerat på korrespondens. Det är dock icke möjligt att enbart med ledning av betygen göra något mer preciserat uttalande om vilken roll preparandkurserna spelar för slutresultatet. Härför måste hänsyn tas till olikheterna i examinandernas ålder, föregående utbildning, praktiska erfarenhet, studietid m. m., varjämte även måste beaktas, att vissa examinander avlägger examen i samtliga ämnen vid ett och samma examenstillfälle, medan andra delar upp prövningarna på två år. Kommittén redogör i det följande (s. 363) kortfattat för en undersökning i förevarande avseende av en skolform med enhetligare elevmaterial, nämligen korrespondensrealskolorna, enligt vilken preparandkurserna syns ha haft avgörande betydelse för examensresultaten. Det finns knappast anledning förmoda, att förhållandena i princip skulle vara annorlunda i fråga om korrespondensundervisningen fram till handelsgymnasieexamen. Där den muntliga undervisningen inte ges formen av en repetitionskurs efter avslutade korrespondensstudier, organiseras den efter endera av följande två linjer: muntlig undervisning meddelas parallellt med korrespondensundervisningen, eller också koncentreras den till längre eller kortare perioder, alternerande med korrespondensstudier. I det statliga läroverket för vuxna beräknas studietiden för realskolans normalelever till 3 3/4 år. I studietiden ingår sju muntliga kurser, varav en introduktionskurs om två månader, en femveckors- och fyra fyraveckorskurser samt en avslutningskurs om tre månader med mellanliggande perioder av korrespondensundervisning. Korrespondensrealskolorna visar exempel på undervisning efter båda linjerna. Till grund för dessa skolors arbete ligger institutens realskolekurser; granskningen av elevernas svar sker vid instituten. I skolan finns särskilda studieledare till elevernas hjälp. Studieledarna behöver, då den egentliga undervisningen ju meddelas i kursbreven, ej ha facklig kompetens att självstän-

363 digt undervisa i respektive ämnen men bör givetvis vara goda pedagoger. (För korrespondensrealskolornas organisation och arbetssätt har närmare redogjorts i 1940 års skolutrednings betänkande III: Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom, SOU 1944: 22.) Inom 1946 års skolkommission gjordes vissa utredningar beträffande korrespondensrealskolorna, vilka utredningar dock ej publicerades. Då de avser elever på samma åldersstadium som yrkesskolornas elever, anser kommittén utredningsresultatet vara av visst värde, när det gäller att bedöma frågan om kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning inom handelsutbildningen. Utredningarna visade i korthet följande. Korrespondensrealskolornas elever avlade realexamen som privatister; de lyckades hävda sig väl. Eleverna tillhörde två korrespondensinstitut. Båda instituten hade anordnat preparandkurser, i det ena fallet var denna obligatorisk, i det andra frivillig. Av eleverna vid det institut, vars preparandkurs var frivillig, deltog en tredjedel i denna. Dessa elever nådde avsevärt bättre resultat i examen än de kamrater, som ej begagnade sig av preparandkursen. Den intensiva träningen inom denna synes sålunda ha haft en avgörande betydelse för resultatet. Inom korrespondensutbildningen på jordbrukets område (Lantbruksförbundets Tidskrifts AB:s Korrespondensskola, LTK) koncentreras den muntliga undervisningen till vissa dagar och förlägges till lantmanna- och lanthushållsskolor samt pågår vanligen sex timmar två dagar i veckan under vinterhalvåret. Någon direkt motsvarighet till nyssnämnda utbildningsformer på realskolans och jordbruksundervisningens områden finns ej inom handelsundervisningen. Emellertid används, som redan nämnts, korrespondensundervisning även inom yrkesskolornas handelsutbildning, t. ex. för branschspecialisering av undervisningen i varukännedom, varvid läraren tjänstgör som studieledare för de elever, inom vilkas branscher han ej är fackman. I större skala tillämpas denna princip bland annat vid Aftonskolan i Holmsund. Undervisningen sker där genom korrespondenskurser och omfattar ämnen inom olika ämnesområden, även handel. För samtliga kurser fungerar en enda studieledare. Nämnda skola har tillkommit på enskilt initiativ. Den åtnjuter ekonomiskt stöd av kommunen och från ortsindustrins sida. Statsbidrag utgår ej. Metoden med kombinerad muntlig undervisning och korrespondensundervisning har kommit till användning i ett stort antal fall, där statliga och kommunala myndigheter, näringsorganisationer och enskilda företag genom korrespondensundervisning velat ordna sina utbildningsfrågor. I en del fall har därvid institutens standardkurser använts, i andra fall har vederbörande institut i samarbete med studieledningen inom respektive organisation eller företag uppgjort specialkurser. (Se vidare härom kap. 12, Yrkesutbildning för handel i företag och organisationer.)

364 IV. Tidigare utredningar Korrespondensundervisningen har berörts i ett flertal tidigare utredningar. 1940 års skolutredning framhåller bland annat (SOU 1944: 22), att många av de nackdelar, som är förenade med egentlig korrespondensundervisning, helt eller delvis kan elimineras genom en välorganiserad kompletterande muntlig undervisning eller handledning. Utredningen konstaterar, att det ej är möjligt att bilda sig något bestämt omdöme om studieformens lämplighet och effektivitet, förrän material av tillräcklig omfattning insamlats och bearbetats. »Som allmän regel kan säkerligen fastslås, att bland olika former av korrespondensstudier den är att föredraga, som kombineras med personlig handledning och undervisning. Särskilt blir detta fallet, om man tillser, att väl kvalificerade ledare anställas och att endast sådana lärjungar mottagas till undervisning, som redan i folkskolan ådagalagt lämplighet för fortsatt studiearbete.» (s. 45). I Betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland (SOU 1945: 33), vilket dock ej omfattar utbildningen av handelns och sjöfartens anställda, framhålles, att en kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning efter samma principer, som ligger till grund för korrespondensrealskolorna, måste kunna erbjuda stora fördelar även för yrkesutbildningens del. Därest en effektiv lärlingsutbildning med anlitande av korrespondenskurs skall kunna åstadkommas, torde man i stort sett vara hänvisad till en skolmässig form av blandad muntlig och korrespondensundervisning. Handledaren bör ha inhämtat tillräcklig kännedom om korrespondensundervisningens teknik. 1946 års skolkommission har på flera ställen i sitt principbetänkande berört korrespondensundervisningen. Det självständiga studiearbetets metodik och arbetshygien bör enligt kommissionen inhämtas redan i skolan, och eleverna i enhetsskolan bör också lära sig att begagna korrespondensundervisning. Undervisningen i yrkesteori i enhetsskolans klass 9 y måste i stor utsträckning bedrivas individuellt. Det är emellertid icke lämpligt att detta ordnas så, att en yrkeslärare läser in den elementära nybörjarkursen för flera yrken och sedan undervisar i dessa. Korrespondensundervisning med läraren i yrkesteori som studieledare torde vara en bättre metod. Skolkommissionen förordar försök samt uttalar följande. Skolkommissionen är väl medveten om, att korrespondensundervisning ställer särskilt stora krav på eleverna. För att en elev skall lyckas i sina korrespondensstudier kräves mer än vanlig flit, uthållighet och självdisciplin. Svårigheterna övervinns dock lättare, om korrespondensundervisningen inlägges som ett led i skolarbetet, varvid bland annat vissa timmar anslås för studiearbetet och eleverna har tillgång till en studieledare, d. v. s. läraren i yrkesteori, som även har till uppgift att se till att eleverna arbetar. På så sätt bör man kunna kombinera fördelarna av individuella studier och vanlig klassundervisning (s. 237).

365 De studiekurser, vilka skall användas under enhetsskolans nionde år, bör avpassas just med hänsyn till sitt ändamål, anser kommissionen. De bör utarbetas så, att de får innehåll, ordförråd och satsbyggnad, som lämpar sig för ungdom i åldern 15—16 år. Kommissionen förutsätter också, att särskilda studiekurser på elementarstadiet inom olika yrken utarbetas under medverkan av vederbörande centrala tillsynsmyndighet, så att kurserna blir avpassade efter elevernas utvecklingsnivå. På grund av att individuell undervisning, bedriven på sätt här ovan skisserats, i vissa, fall synes vara den enda undervisningsmetod, som skulle kunna tillämpas i yrkesteori vid en mindre enhetsskola på landsbygden, förordar kommissionen, att försök, så snart ske kan, utföres vid yrkesutbildande skolor och kurser för ungdom, framför allt i blandade hantverks- och industriella lärlingskurser, för att pröva effektiviteten av denna undervisningsmetod på ifrågavarande åldersstadium (15—16 år) samt att överstyrelsen för yrkesutbildning får i uppdrag att närmare utreda och inkomma med förslag angående denna försöksverksamhet (s. 238). Något dylikt uppdrag har överstyrelsen ej erhållit. 1939 års Ungdomsvårdskommitté har i sina betänkanden behandlat korrespondensundervisningen, dels som en betydelsefull faktor i modernt bildningsliv överhuvudtaget (Ungdomens fritidsverksamhet, SOU 1947: 12), dels som en väg till yrkesutbildning för ungdom, som inte har tillgång till yrkesskola (Ungdomen och arbetet, SOU 1948:21). Kommittén ser i korrespondensundervisningen ett bildningsmedel, vilket dels bidrar till att utjämna skillnaden mellan landsbygd och stad, dels genom mångfalden av korrespondenskurser gör det möjligt att mer än någon annan studieform tillgodose de mest skilda utbildningsbehov. Bristerna i denna undervisningsform ser ungdomsvårdskommittén främst däri, att korrespondensinstituten tvingas att ta hänsyn till merkantila intressen i mycket stor utsträckning; den finner ett av folkbildningsutredningen framfört förslag, att de korrespondensinstitut, vilkas kurser utnyttjas i den statsunderstödda bildningsverksamheten, bör ställas under skolöverstyrelsens inspektion, vara ett rimligt krav. Kommittén framhåller vidare behovet av mer opartisk rådgivning åt ungdomen beträffande val av korrespondenskurs. I fråga om korrespondensundervisningens användning inom yrkesutbildningen för ungdomsvårdskommittén fram tanken (SOU 1948: 21 s. 148), att all korrespondensundervisning borde samordnas och kontrolleras och att det allmänna skulle ge sin sanktion åt bestämda kurser som underlag för bestämda kompetensbevis; eventuellt skulle korrespondensundervisningen omhänderhas av yrkesskolväsendet.

V. Kommittén Den praktiska erfarenheten ger vid handen, att korrespondensundervisning icke endast är en framkomlig studieväg utan att den även, där förutsättningarna finns, kan ge goda resultat. Den har förvisso en stor uppgift att fylla som utbildningsform vid sidan av den vanliga skolan. För handelsut-

366 bildningen är den av intresse främst i två avseenden: den erbjuder en utbildningsväg åt dem som huvudsakligen av ekonomiska skäl eller på grund av arbetstidens förläggning inte kan utnyttja tillgänglig handelsundervisning i skola. Förstnämnda problem gör sig gällande framför allt i glesbygderna, medan det sistnämnda kan förekomma även på platser med en i övrigt väl utbyggd handelsundervisning. Korrespondensundervisningen ger också möjligheter till komplettering av den skolmässiga utbildningen i t. ex. sådana fall, där på grund av ämnenas speciella art elevklientelet är alltför begränsat för att undervisning i skola skall kunna ordnas lokalt. Därvidlag är olika slags vidareutbildning av särskild betydelse. Kommittén åsyftar med sina förslag beträffande yrkesskolornas handelsundervisning bland annat större enhetlighet än för närvarande, särskilt på det grundläggande stadiet. Av väsentlig betydelse för att detta syfte skall nås är införande av föreslagna examina. Skall korrespondensundervisningen kunna utgöra en väg till samma utbildningsmål som den skolmässiga handelsundervisningen, måste den givetvis organisatoriskt och pedagogiskt anpassas efter denna; detta är bland annat en betingelse för anordnande av examina för privatister. Organisatoriskt sker en dylik anpassning genom att kurser utarbetas, som till innehåll, omfattning och utbildningsmål motsvarar de heltids- och deltidskurser, som kommittén föreslår för de vanliga skolornas handelsundervisning. F r ä m s t gäller detta examenskurserna: handelsgymnasiekurser och ettåriga handelskurser, eventuellt även terminskurser och yrkeskurser samt motsvarande ämneskurser (grundkurser). Pedagogiskt måste i korrespondenskurserna hänsyn tas till elevernas studieförutsättningar. Av särskild betydelse är detta beträffande de elementära kurserna, som med avseende på såväl innehåll som form bör utarbetas främst med tanke på de yngsta icke skolpliktiga ungdomarna. Såvitt kommittén kunnat utröna, finns inga tillräckligt omfattande undersökningar om korrespondensundervisningens speciella metodik och de psykologiska grunderna för dess arbetssätt. I vårt land har praktiskt taget ingenting skrivits i saken. Ej heller synes några undersökningar ha gjorts beträffande vilka särskilda kvalifikationer hos eleverna, som fordras för att ett gott studieresultat med detta studiesätt skall kunna nås. Som i kap. 20 påpekas, är här ett stort fält för psykologisk-pedagogisk forskning. Kommittén har på s. 347—8 framhållit, att korrespondensundervisningen kan betecknas som individuell undervisning huvudsakligen i så måtto, att enskilt studerande elever bedriver studierna på egen hand; de kan därigenom studera i en för var och en lämplig takt. Många av dem, som påbörjar korrespondensstudier, torde emellertid sakna nödvändiga förutsättningar i fråga om såväl allmänna kunskapsgrunder som organisationsförmåga och uthållighet. I detta sammanhang bör även följande beaktas. För utarbetande av korrespondenskurserna torde instituten i regel kunna erhålla personer med god

sakkunskap inom respektive fackområden. Med avseende på sakinnehållet ligger därför korrespondenskurserna i allmänhet på en hög nivå. I fråga om den pedagogiska uppläggningen är det svårare att få motsvarande garantier. Med hänsyn till vad i det föregående sagts om behovet av psykologiskpedagogisk forskning inom detta område är brister härvidlag ofrånkomliga. Förutom av sakinnehållet och den pedagogiska uppläggningen bestämmes korrespondensundervisningens kvalité i väsentlig grad av det sätt, på vilket granskningen av elevernas arbeten handhas. Kommittén har icke haft anledning att närmare gå in på denna fråga men h a r velat betona nödvändigheten av att även denna sida av korrespondensundervisningen ägnas den omsorg, som dess betydelse motiverar. I fråga om korrespondensinstitutens betygsättning vill kommittén framhålla nödvändigheten av att den grundas på prov, som anordnas under betryggande former, så att erforderlig kontroll vinnes på hur lång tid, som användes för provens utförande, liksom på vilka hjälpmedel som anlitas, och överhuvudtaget på att eleverna själva löser uppgifterna. Särskilt gäller det sagda för sådana fall, då betygen skall åberopas i en utbildningsgång och därvid jämföras med betyg från vanliga skolor. Av vad i det föregående anförts är det tydligt, att i den mån svårigheter gör sig gällande vid studier per korrespondens, de i viss utsträckning sammanhänger med metoden i sig själv. Men ofta torde de också bero på att kurserna ej kunnat utformas med önskvärd hänsyn till elevmaterialets förutsättningar. Det är därför, såsom även tidigare påpekats, synnerligen angeläget, att såväl vid kursernas utarbetande som även vid granskningen av elevernas lösningar av förelagda uppgifter största hänsyn tas till de yngre elevernas studieförutsättningar. Detta gäller givetvis närmast de kurser, vilka kan beräknas bli av särskild betydelse för ifrågavarande ungdomar, alltså främst grundläggande kurser av elementärt innehåll. I den mån eleverna redan i den obligatoriska skolan får kontakt med korrespondensundervisningen och dess speciella studieteknik, ökar givetvis förutsättningarna för att denna metod med framgång skall kunna användas även inom yrkesutbildningen. Olika ämnen ägnar sig olika väl för studier per korrespondens. Bäst torde ämnen med ett tämligen exakt innehåll, såsom bokföring, handelsräkning, ekonomisk geografi, varukännedom, språk lämpa sig. I samtliga dessa ämnen är inlärandet av ett mer eller mindre fixerat lärostoff det väsentliga —• åtminstone på grundläggande stadium. Större svårigheter bereder resonerande ämnen, t. ex. försäljnings- och reklamlära, ekonomilära, liksom i vissa avseenden även färdighetsämnen såsom stenografi och maskinskrivning. I de resonerande ämnena kan korrespondensundervisningen inte ta vara på elevens egna tankegångar och inte heller röra sig med ett fullt aktuellt stoff,

368 två faktorer av största vikt för att ett verkligt resonemang mellan lärare och elev skall komma till stånd. I fråga om färdighetsämnen medger korrespondensundervisningen kontroll av elevernas arbetssätt endast i den mån detta kan utläsas ur resultatet. Erfarenheten visar, att någon form av muntlig undervisning i kombination med korrespondensundervisning är av största värde för att ett gott studieresultat skall nås, särskilt när det gäller yngre elever. För deltagare i korrespondenskurser, som leder till handelsskolexamen, bör koncentrerade repetitionskurser kunna anordnas i likhet med vad fallet för närvarande är med handelsgymnasiekurserna. Eventuellt kan sådana kurser genomföras i samarbete med yrkesskolor, som har ettåriga handelskurser. En fortlöpande muntlig studiehjälp för enskilt studerande korrespondenselever torde enklast k u n n a anordnas genom studieverksamhet av Holmsundstypen, alltså med studiehandledare. Gällande bestämmelser medger ej, att statsbidrag utgår till yrkesundervisning av denna typ. Behovet av en dylik utbildningsgång torde bli aktuellt även inom andra yrkesområden än handel, varför hithörande problem bör lösas i ett större sammanhang. Kommittén har därför inte ansett sig härvidlag böra framlägga något detaljerat förslag och har ej tagit ställning till de ekonomiska konsekvenserna. Enligt kungörelsen angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter (SFS 1953: 530) kan stipendium utgå som bidrag till kostnader för kursavgift till den som bedriver enskilda korrespondensstudier med realeller studentexamen som mål eller som studerar vid enskild realskola med förenad korrespondens- och muntlig undervisning på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt, ledande till realexamen, icke finns. Högsta stipendiebelopp är under de första åren av studietiden 250 kronor per läsår för enskilt studerande elev och 350 kronor per läsår för elev vid realskola med kombinerad undervisning samt för sista studieåret 450 kronor till elev, som deltar eller deltagit i preparandkurs, anordnad vid korrespondensinstitut. Högre stipendiebelopp må kunna utgå i enstaka fall. Avgiften för en korrespondenskurs till realexamen liksom för gymnasiekurs till studentexamen uppgick 1953 till 1 200 å 1 500 kronor. För en handelsgymnasiekurs från realexamen utgjorde den 900 å 1 200 kronor. Det synes skäligt, att stipendiemöjligheter, motsvarande dem som korrespondensstuderande till real- och studentexamen har, kommer de studerande till del, som per korrespondens förbereder sig för handelsgymnasieexamen. Enligt vad i kap. 15 anförts bör, när närmare erfarenheter vunnits av föreslagna examina inom yrkesskolornas handelsundervisning, åtminstone handelsskolexamen kunna anordnas för privatister. Även om kostnaderna för en korrespondenskurs till handelsskolexamen kan beräknas bli åtskilligt lägre än för övriga i det föregående nämnda examenskurser, bör rimligen även för genomgång av dylik kurs stipendier kunna utgå enligt i princip samma normer som nu gäller för realexamenskurserna. Kommittén föreslår, att härför erforderliga ändringar i författningen vidtages.

K A P . 18

UTRUSTNING MED UNDERVISNINGSHJÄLPMEDEL OCH SPEGIALLOKALER I. Undervisningsmateriel Handelsgymnasiernas behov av stadigvarande undervisningsmateriel har kommittén behandlat i sitt första betänkande (s. 391—393). På grundval av uppgifter, som inhämtats från samtliga handelsgymnasier, gjorde kommittén en beräkning av den ungefärliga totalkostnaden för erforderlig nyanskaffning av kontorsmaskiner och annan teknisk materiel för nämnda skolor. En motsvarande uppskattning för handelsundervisningen inom yrkesskolorna ställer sig av många skäl betydligt svårare att göra än när det gäller handelsgymnasierna och skulle ge ett mycket osäkert resultat. Kommittén begränsar sig därför beträffande yrkesskolorna huvudsakligen till att med utgångspunkt i heltidsundervisningens behov ge några synpunkter på vad som, oavsett undervisningens inriktning på kontors- eller detaljhandelsarbete, kan anses böra utgöra normal standard i fråga om utrustning med ovannämnda undervisningsmateriel. Kommittén gör även en beräkning av de ungefärliga anskaffningskostnaderna för denna standardutrustning. Frågan om den speciella utrustning, som därutöver är nödvändig för detaljhandelskurserna, behandlas i ett särskilt avsnitt (s. 386 ff). Den stadigvarande undervisningsmaterielen kan alltefter sin huvudsakliga uppgift i undervisningen hänföras till två grupper: sådan materiel, som erfordras för elevernas individuella övning, samt materiel, som främst tjänar som pedagogiskt hjälpmedel för lärarna. Till den förstnämnda gruppen hör i första hand skrivmaskiner, räknemaskiner och andra kontorsmaskiner, till den andra gruppen bland annat olika slag av tekniska auditiva och visuella hjälpmedel. Övningsmatcriel erfordras givetvis i sådan omfattning, att varje elev k a n beredas tillfredsställande individuell träning. Skrivmaskiner måste därför finnas lika många som det största antal elever, som undervisas samtidigt. Som kommittén emellertid på annat ställe föreslår (s. 347), bör en klass vid undervisningen i maskinskrivning av pedagogiska skäl delas på parallellavdelningar, när elevantalet i klassen överstiger 20. Då antalet elever i en klass ej bör överstiga 30, behöver följaktligen i regel högst 15 skrivmaskiner anskaffas. Flera maskinmärken bör finnas representerade; maskinerna bör vara utrustade med skärmar eller på annat sätt anordnade så, att eleverna lär sig skriva efter kännmetoden. — Av räknemaskinerna är det i första hand »snurrorna», som eleverna behöver öva sig att använda. Kommittén r ä k n a r med att det normalt behövs en räknesnurra på två elever, medan det i fråga om addi24 — 537IJ56

370 tionsmaskinerna bör vara tillräckligt med en dylik på fem elever, i båda fallen i odelad klass. Vid intensivare undervisning i maskinräkning, t. ex. i den frivilliga kursen i maskinräkning, i de ettåriga handelskurserna för kontorsarbete, bör eleverna disponera var sin s n u r r a och ha bättre tillgång till additionsmaskiner än i det föregående förutsatts som normalt. I fråga om såväl snurror som additionsmaskiner gäller, att arbetssättet är ett annat på eldrivna maskiner än på handmaskiner. Eleverna måste därför förvärva viss färdighet på båda typerna och uppsättningen av maskiner disponeras med hänsyn härtill. —• De s. k. kalkylationsmaskinerna kan inte anses höra till standardutrustningen ens för de ettåriga handelskurserna. Man torde i regel k u n n a nöja sig med att denna maskintyp demonstreras. I mer specialiserade kurser bör dock eleverna beredas tillfälle till individuell träning även på sådana maskiner, varför det där kan bli aktuellt att hyra eller eventuellt inköpa ett flertal maskiner av nämnda slag. För undervisningen i räknestickans användning bör varje elev disponera räknesticka. Som kommittén i kap. 10 (s. 182) anfört, torde tillsvidare bokföringsmaskiner ej behöva ingå i en handelsskolas standardutrustning. Där övning till mera rutinmässig säkerhet i att sköta en dylik maskin eventuellt skulle k u n n a anses erforderlig, t. ex. på terminskursernas bokföringslinjer, borde egentligen anskaffas maskiner av flera märken, vilket dock av kostnadsskäl knappast är möjligt. Man torde i dylika fall k u n n a nöja sig med att köpa en maskin och hyra de maskiner, som i övrigt k a n anses nödvändiga. I den icke specialiserade handelsundervisningen bör det vara tillräckligt med demonstration av bokföringsmaskiner. För undervisningen i genomskriftsbokföring bör varje skola förfoga över en uppsättning av skrivplattor och kontokortställ, tillräcklig för att en hel klass skall kunna undervisas samtidigt. Sedan någon tid finns nyssnämnda materiel att tillgå i för skolbruk tillrättalagd anordning. Dupliceringsarbeten ingår enligt kommitténs förslag (s. 210) som läromoment i de praktiska övningarna för kontorsarbete. En uppsättning av flera olika apparater för mångfaldigande är emellertid av kostnadsskäl knappast genomförbar. Samtidigt måste det dock anses nödvändigt, att eleverna får någon erfarenhet av att arbeta med åtminstone en av de allmännast förekommande typerna. För närvarande torde en stencilduplikator främst böra komma i fråga, i andra hand en spritduplikator. För övningar i att använda telefonen på rätt sätt bör finnas en övningstelefonanläggning, helst med högtalare, så att hela klassen kan följa ett samtal. Av vad kommittén i kap. 16 anfört framgår önskvärdheten av att skolorna i sin undervisning kan disponera egna tekniska audio-visuella hjälpmedel. Med hänsyn till såväl kostnaderna som användbarheten och möjligheterna för skolorna att hålla eget bildmaterial bör i första hand kombinerad bildbands- och småbildsapparat samt epidiaskop komma i fråga. Kommittén har tagit upp nyssnämnda apparattjmer i sitt förslag till standard-

371 utrustning. Endast större skolor torde däremot kunna hålla sig med egen filmprojektor. Mindre skolor torde i regel vara hänvisade till att t. ex. genom samgående med andra skolor på orten tillgodose sitt behov av dylika apparater, åtminstone med nuvarande priser på dessa. De tekniska auditiva hjälpmedlen — magnetofoner, radio- och grammofonapparater — med tillbehör kan erhållas till priser, som gör det möjligt även för mindre skolor att utan alltför stora kostnader anskaffa egna apparater. Under senare år har apparater för kontroll av elevernas anslag vid maskinskrivning — »anslagskorrektor», »testapparat» — kommit i marknaden. De förefaller emellertid att ännu vara relativt oprövade med avseende på sin nytta för undervisningen; kommittén har därför ej tagit med dem i sitt förslag till standardutrustning. På grundval av vad i det föregående anförts har kommittén beräknat de ungefärliga kostnaderna för anskaffning av de apparater, som syns böra ingå i standardutrustningen för en handelsskola med något mera omfattande undervisning. Beräkningarna har baserats på prisförhållandena våren 1954 och avser två alternativ, alltefter antalet elever i klassen: alternativ I gäller för 8 elever, d. v. s. det minimiantal, som fordras för att statsbidrag till undervisningen skall erhållas; alternativ II gäller för 30 elever, varvid klassen förutsattes delad i maskinskrivningsundervisningen. Alternativ I Skrivmaskiner ä 625 kr 8 st = 5 000 kr Räknesnurror å 400 kr 4 » = 1 600 » Additionsmaskiner å 700 kr 2 » = 1 400 » Räknestickor å 15 kr 8 » = 120 » Materiel för genomskriftsbokföring å 14 kr per sats 8 » = 112 » Kombinerad bildbands- och småbildsapparat 1 » = i 000 » Epidiaskop 1 » = 900 » Magnetofon 1 » — i OOO > Radioapparat\ x 1 » = 300 » Grammofon ] 1 » = 200 » Dupliceringsapparat 1 » = 1 000 » ' Övningstelefon2

Summa

12 632 kr

Alternativ II 15 st = 9 375 kr 15 » = 6 000 » 6 » = 4 200 » 30 s = 450 » 30 > =

420 ,

1 » = l 000 » 1 » = 900 » 1 > = 1 000 » 1 » = 300 » 1 = 200 » 1 * = 1 000 » 24 845 kr

Kostnaderna för regelbunden fullgod service, omfattande reparation och översyn av de i sammanställningen upptagna skriv- och räknemaskinerna, torde kunna beräknas till i alternativ I cirka 500 och i alternativ II cirka 1 200 kronor per år. 1

Lämpligen i kombination. Kostnaden kan ej generellt beräknas. Där lokaltelefon finns inom skolan, kan denna eventuellt utnyttjas. I andra fall kan gamla telefonapparater anskaffas för en ringa kostnad. Installationskostnaderna blir beroende av förhållandena i varje särskilt fall. 2

372 Den övriga undervisningsmateriel av skilda slag, som erfordras i handelsundervisningen, är ur kostnadssynpunkt i regel av väsentligt mindre betydelse än de tekniska hjälpmedlen. Kommittén finner det redan av denna anledning ej påkallat att söka åstadkomma någon mera detaljerad kostnadsberäkning över denna materiel. En dylik beräkning skulle för övrigt på grund av materielens mångskiftande art bli synnerligen osäker. I samband med förslag till kursplan för de praktiska övningarna i kontorsarbete har framhållits (s. 209), att för dessa kräves tillräcklig utrustning med kontorsmateriel: kortlådor, pärmar och mappar för sortering och registrering, blanketter, fakturor i original och kopia, brev och brevkopior m. m. dylikt samt diverse uppslagsböcker och taxor. Det är av vikt, att ifrågavarande materielsamling organiseras med omsorg. Den måste tillgodose såväl kravet på verklighetstrohet i allt väsentligt som även behovet av pedagogisk förenkling och överhuvudtaget av anpassning till skolans allmänna arbetsförhållanden och ekonomiska möjligheter. Åtskillig arbetsmateriel, som användes i praktiken, lämpar sig därför inte utan vidare för skolbruk. Här erfordras specialproduktion för skolorna. För den materiel, som fordras i praktiskt butiks- och försäljningsarbete, redogöres på s. 387. Behovet av nyproduktion är för handelsundervisningens vidkommande synnerligen aktuellt också i fråga om filmer, filmband, småbilder och liknande bildmateriel. Bäst tillgodosedda därvidlag är de allmänna ämnena, vilka förekommer inom andra skolformer och överhuvudtaget är av intresse också utanför den egentliga yrkesutbildningen för handel: ekonomisk geografi, samhälls- och ekonomilära samt även språk. För undervisningen i varukännedom kan förutom speciellt för denna undervisning framställd bildmateriel utnyttjas dylik, avseende industrier och andra näringsgrenar. Sämst är det ställt i fråga om de rent handelstekniska ämnena. I den år 1952 av överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadens yrkesråd utgivna förteckningen över filmer och filmband för yrkesutbildning återfinnes under rubrikerna »allmän företagsekonomi», »distributionslära» och »räkenskapslära» sammanlagt 1 film och 4 filmband. 1 Avdelningen »försäljning, skyltning och reklam» upptar 6 filmer och 7 filmband; av filmerna är 4 stycken engelska. 1 Möjligheterna att erhålla för undervisningen lämpliga filmer och filmband reduceras ytterligare därigenom, att vad som finns därav — det gäller särskilt varukännedoms- och försäljningsfilmerna — ofta framställts på olika företags bekostnad och därför har en mer eller mindre tydlig ensidig tendens att framhålla ifrågavarande företags produktion eller på annat sätt tjänar företagets syften, t. ex. som personalinstruktion. Filmer och filmband, gjorda enkom för användning inom handelsskolornas undervisning, förekommer endast i ringa omfattning. 1

Därjämte göres hänvisningar till andra rubriker, under vilka filmer av intresse för handelsundervisningen kan finnas.

373 De frågor, som sammanhänger med användningen av film som undervisningshjälpmedel, har för den allmänna skolans del behandlats av bland andra 1940 års skolutredning (SOU 1946: 72) och 1946 års skolkommission (SOU 1948:27). Beträffande filmen i yrkesundervisningens tjänst framhöll överstyrelsen för yrkesutbildning i Utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. (SOU 1947:55) bland annat, att yrkesundervisningen mer än annan undervisning kan och bör göras åskådlig, varför film på ett särskilt sätt borde kunna utnyttjas inom yrkesundervisningen, överstyrelsen borde följa utvecklingen på yrkesundervisningsfilmens område och vidta erforderliga åtgärder. I första hand borde undersökas, i vilken utsträckning svensk och utländsk kort- och instruktionsfilm skulle kunna utnyttjas för yrkesundervisningen. Härvid borde samarbete ske med producenter av undervisningsfilm, industrins organisationer och enskilda industriföretag m. fl. Överstyrelsen ansåg, att ett centralt filmarkiv om möjligt borde organiseras. Som exempel på områden inom handelsundervisningen, på vilka en ökad filmproduktion bör inriktas, må nämnas följande. 1 Instruerande filmer, som visar teknik och metod vid utförandet av skilda arbetsmoment, skulle bli av värde för undervisningen i t. ex. praktiskt kontorsarbete (sortering, registrering ni. m.) samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete, skyltning, maskinbokföring, varukännedom (t. ex. metoder för varuundersökning), samhällslära (mötesteknik), maskinskrivning (skrivteknik, brevuppställningar m. m . ) . För andra områden behövs filmer, som ger beskrivande överblickar av kontinuerlig arbetsgång (t. ex. orderrutinen på ett kontor; användningen av checken och dess behandling i bankerna, remburser) eller analyserar och förklarar teoretiska sammanhang i t. ex. samhälls- och ekonomilära (befolkningsläran, prisbildningen, konjunkturerna m.. m.), bokföring (kontosystem, kontering i bokslut för olika företagsformer m. m.) och handelslära (exempelvis reglerna för avtal, leveransvillk o r ) . Filmer av orienterande karaktär fyller en uppgift särskilt för att ge eleverna en mera konkret kännedom om verksamheten inom t. ex. sådana områden som transport-, tull- och bankväsendet, olika former av statlig och kommunal verksamhet, främmande länders närings- och samhällsförhållanden i allmänhet liksom om användning av vissa kontorstekniska hjälpmedel, som inte kan demonstreras i skolan (t. ex. rörpostanläggninga r ) , en postorderfirmas arbetssätt m. m. Samtidigt som kommittén sålunda anser en betydande ökning av produktionen av film för handelsundervisningen önskvärd, vill den understry1

I den tidigare omnämnda förteckningen över filmer och filmband för yrkesutbildning indelas filmerna alltefter sin karaktär i tre grupper: Instruerande film, som visar och förklarar, hur ett arbete bör utföras; kunskapsgivande film, som meddelar fakta, förklarar teoretiska sammanhang; orienterande film, som ger översikter och avser att väcka intresse.

374 ka vad överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller i sin förenämnda utredning (s. 121—122), nämligen dels att filmen i sin karaktär av »levande bilder» har både sin styrka och sin begränsning som hjälpmedel, dels att den inte kan ersätta äldre typer av undervisningsmateriel annat än i en viss begränsad omfattning. Filmen bör av kostnadsskäl utnyttjas endast då den med säkerhet kan beräknas ge bättre utbyte än andra undervisningshjälpmedel. Även om ökad insikt bland lärarna i att utnyttja filmens pedagogiska möjligheter tillika med en utbyggnad av handelsundervisningen i och för sig kan leda till att filmen användes i handelsundervisningen betydligt mer än för närvarande, lär det dock av kostnadsskäl knappast bli möjligt för skolorna att annat än i begränsad omfattning lägga upp egna filmarkiv. Användandet av film måste baseras på uthyrning. Det är därför synnerligen angeläget, att ett centralt filmarkiv för yrkesundervisningen ordnas eller att åtminstone det initiativ, som tagits i och med tillkomsten av den i det föregående nämnda förteckningen över filmer och filmband (se s. 372), fullföljes på så sätt, att denna förteckning hålles å jour genom periodiska meddelanden om nytillkomna, respektive utgångna filmer och genom att uppgifter lämnas om filmernas lämplighet för olika undervisningsstadier, elevkategorier m. m. Betydligt större möjligheter har skolorna att förvärva egna förråd av annan bildmateriel: filmband, filmslingor, skioptikonbilder, planscher m. m., vilka samtliga betingar avsevärt lägre inköpspriser än filmerna. Beträffande den nuvarande tillgången på dylik bildmateriel för handelsundervisningen gäller i huvudsak vad i det föregående sagts om filmen. De lägre framställningskostnaderna torde motivera, att en nyproduktion i betydande grad inriktas på sådan bildmateriel, främst filmband, småbildsserier och filmslingor. Filmslingorna är särskilt lämpade vid inlärning av arbetstekniska detaljer. 1 fråga om nu nämnd materiel tillkommer den stora fördelen, att de enskilda lärarnas initiativ lättare kan tas tillvara och göras allmänt tillgängliga än i fråga om film. Beträffande elevernas arbetsmateriel

se s. 356.

II. Läroböcker A. Kommitténs undersökning 194611947 Kommittén har med ledning av årsredogörelserna inventerat beståndet av läroböcker, som under läsåret 1946/47 användes vid olika skolor med handelsundervisning — handelsgymnasier, praktiska realskolor och yrkesskolor. I en del av årsredogörelserna saknades läroboksuppgifter eller meddelades endast ofullständiga sådana. Troligen står uppgifter om läroböcker i många fall kvar i redogörelser, trots att de inte använts det år, som redogörelsen avser. Å andra sidan har åtskilliga läroböcker, som faktiskt

375 Tabell 4.

Antal olika läroböcker läsåret 1946J47

Uppgifterna avser följande skoltyper: handelsgymnasier (hg, 12 st), praktiska realskolor och inbyggda linjer med handelsundervisning (rsk, 12 + 34), handelsbetonade högre folkskolor (hf, 4), 2 - och 3-åriga handelskurser (2—3 år, 3 + 1), 1-åriga handelskurser (1-år, 35), terminskurser (t. 11). företagsekonomiska fortbildningskurser (fb, 4) samt lärlings- och yrkesskolor (lys, 195).

Ämnen

Svenska Franska Spanska Handelslära med försäljnings- och reklamlära Handelsräkning Handelsrätt Nationalekonomi Ekonomisk geografi med varukännedom

Stenografi Maskinskrivning (jämte maskinräkning)

Textning, teckning, skyltning m. m.3 Summa

Antal olika böcker

Antal läroböcke r1 i n ;danstående skolfe rmer Antal enbart och ämnen lärlings- och yrkesskolor, dnr under2-3visning i fb t lys 1-år hf lig rsk ämnet (35) (11) 14) (195) (12: (46) (4) (4) bedrevs 18 11 3 9 1 7

34 53 9 28

21 16 2 9

—

—

— —

—

7 4 3 3

13 12 7 10

6 6 6 4

21 8

8 3

1 9 3

3 27 18

3 14 6

17 10

91 104 27 73 8 85

27 29 25 22 7 13

37 29 9 43

—

—

53 22 14 13

9 4 5. 6

4 9 3 1

2 4 1

7 43 25

4 20 7

18 626

—

—

—

—

186 G7

SI

2(!3

z 5

— 0

62 69 5 20 2 57

133 104 4 8 1 174

43 18 7 5

116 127 13 12

z —

Geografi 13 Varukännedom 11 2 2 20 104 20 Maskinskrivning 167 Maskinräkning 1 16 362

73 195

1 Som läroböcker har även räknats redovisade korrespondenskurser. - I några skolor ingår samhällsiäran i historia, vilket ämne ej tagits med här. 3 Uppgift saknas ofta om lärobok.

använts, t. ex. duplicerade exempelsamlingar i bokföring, inte upptagits i redogörelserna. Även om primärmaterialets tillförlitlighet således i åtskilliga fall k a n ifrågasättas, har kommittén vågat räkna med att dess undersökning ger en någorlunda riktig bild av läget under läsåret 1946/1947. Det synes inte finnas några starkare skäl att anta, att läget under den tid, som gått, sedan undersökningen gjordes, i väsentlig grad förändrats. Sammanlagt var under läsåret 1946/47 i de ämnen, som tagits upp i tab. 4 och 5, 626 olika läroböcker i bruk, varav 104 i engelska, 94 i svenska,

376 Tabell 5.

Antal olika läroböcker, som läsåret 1946J1947 inom respektive skolform användes av minst 6 skolor1 2

hg (12)

Ämnen

Svenska Engelska Franska Tyska Bokföring Handelslära med försäljnings- och reklamlära Handelsräkning Handelsrätt Nationalekonomi Ekonomisk geografi med varukännedom Samhällslära Stenografi Maskinskrivning räkning)

(jämte

maskinräk-

rsk (46)

1-år (35)

UD

lys (195)

Antal enbart lärlings- och yrkesskolor, där undervisning i ämnet bedrevs

11 9 1 15 3

133 104 4

2 4 1

s5

116 127 13 12 Geografi 13 Varukännedom 11 2 104 Maskinskriv ning 167 Maskinräkning 1

8 9

1 Högre folkskolor (4 st), 2- och 3-åriga handelskurser (3 + 1) samt företagsekonomiska fortbildningskurser (4) har följaktligen ej tagits med. 2 Samma bok kan förekomma i flera kolumner.

85 i bokföring, 73 i tyska och 53 i handelslära med försäljnings- och reklamlära. I fråga om svenska och främmande språk måste man ta hänsyn till att undervisningen omfattar såväl allmän språkutbildning som handelskorrespondens samt att för kursivläsning lärarna kan välja litteratur inom mycket vida gränser. En jämförelse mellan tabellerna 4 och 5 visar, att endast ett relativt litet antal läroböcker användes mera allmänt. Av hela antalet läro- och läseböcker användes cirka 35 % endast i e n skola och cirka 15 % i t v å skolor. Ungefär halva antalet av böckerna användes sålunda vid högst två skolor. Åtskilliga läroböcker var föråldrade, och endast relativt få kunde betecknas som väl lämpade för respektive skolformer och stadier. Det har icke ingått i kommitténs uppdrag eller legat inom dess arbetsmöjligheter att mera ingående granska läroböckerna ur sistnämnda synpunkt.

377 B. Tidigare

utredningar

I skolor, som sorterar under skolöverstyrelsen, får enligt kungörelsen om granskning av vissa läroböcker (SFS 1948: 613) endast sådana läro- och läseböcker ni. m. dylikt användas, som godkänts av statens läroboksnämnd. 1945 års lärobokskommitté föreslog (SOU 1947: 51), att nyssnämnda bestämmelse skulle — i motsats till vad tidigare varit fallet — tillämpas även för skolor med yrkesundervisning. Överstyrelsen för yrkesutbildning hade i yttrande till lärobokskommittén bestämt avstyrkt detta förslag. I proposition till 1948 års riksdag (nr 97) följde departementschefen överstyrelsens uppfattning med den motiveringen, att han ej då vore beredd att förorda, att läroboksnämndens granskning utvidgades till att omfatta jämväl yrkesskolornas läroböcker. Riksdagen intog samma ståndpunkt. 1945 års lärobokskommitté berörde i sitt förenämnda betänkande (s. 35-— 36) frågan om nyproduktion av läroböcker. Kommittén förmodade, att bristerna på läroboksområdet i stor utsträckning komme att rättas till genom författarnas och förlagens egna åtgärder utan att granskningsorganet direkt ingrepe i läroboksproduktionen. Man borde emellertid räkna med möjligheten av att det på vissa områden inte komme till stånd tillfredsställande läroböcker. Granskningsorganet hade därvid särskilda förutsättningar att överblicka situationen och borde, om behovet av bättre läroböcker på något område vore särskilt påfallande, kunna vidta åtgärder för att fylla detta behov. Det skulle kunna ske t. ex. genom att lämpliga personer finge i uppdrag att författa eller omarbeta läroböcker. Lärobokskommittén ansåg, att detta förfaringssätt visserligen i regel inte vore det lämpligaste för att befrämja behövlig nyproduktion men att denna utväg dock borde prövas, om de påtagliga bristerna ej kunde avhjälpas på annat sätt. Samma kommitté framförde även tanken på anordnandet av pristävlingar men påpekade, att tidigare erfarenheter av sådana inte vore enbart uppmuntrande. Även denna möjlighet borde dock hållas öppen för granskningsorganet (efter särskild framställning om anslag utöver den ordinarie staten). Överstyrelsen för yrkesutbildning framhöll i sin utredning om lärarutbildning m. m. (s. 116—117), att tillgången på läroböcker för yrkesundervisning vore mycket begränsad och att vårt land i detta avseende vore fattigt i jämförelse med de nordiska grannländerna. Omsättningen vore i regel för liten för att ett förlag skulle finna det lönande att utge dylika läroböcker. För att avhjälpa den allvarligaste bristen hade därför överstyrelsen utgivit några läroböcker, huvudsakligen inom de tekniska arbetsområdena. Därjämte hade yrkeslärare utarbetat kompendier och handledningar, som duplicerats eller tryckts genom vederbörande skolors försorg och ibland sålts även till andra skolor. Överstyrelsen fann, att tillgång till goda läroböcker vore en av de vik-

tigaste förutsättningarna för en effektiv yrkesteoretisk skolning. Det syntes i stort sett icke föreligga andra nämnvärda svårigheter än ekonomiska att få fram lämpliga läroböcker inom praktiskt taget varje yrke, för vilket utbildning förekom vid landets yrkesskolor. När enskilda förlag av ekonomiska eller andra skäl icke kunde förväntas utge lämpliga läroböcker, borde överstyrelsen ges möjligheter därtill. Uppdraget att sammanställa läroböcker borde liksom tidigare lämnas åt lämpliga yrkes- eller andra lärare; den slutliga redigeringen samt utgivandet av läroboken borde ske genom överstyrelsens försorg. 1945 års lärobokskommitté framlade vissa allmänna synpunkter beträffande läroböckernas innehåll, uppläggning, språk och yttre skick (s. 13—20) samt framhöll bland annat, att det ofta kunde vara läroböckerna, som mer än kursplanerna bestämde vad som lästes. Förhållandet borde vara det motsatta. Kursplanerna borde därför utformas så, att läroboksförfattarna av dem finge erforderlig ledning. Skolkommissionen hänvisade till nyssnämnda utredning och framhöll ytterligare bland annat (s. 90—91), att läroboksbeståndet med hänsyn till psykologiska och pedagogiska rön successivt måste reformeras och omotiverade traditionella ensidigheter i stoffurvalet arbetas bort. Läroboksbeståndet borde inte inskränkas till en eller ett par läroböcker i varje ämne. Detta gällde inte blott för modersmålet och främmande språk, där eleverna j u bör beredas rika möjligheter vid valet av litteratur för frivillig läsning, utan även för orienteringsämnena. Böcker, som är avsedda för elevernas själwerksamhet, borde ges en fyllig framställning med konkret språk; nya begrepp borde införas i måttlig takt.

C. Kommittén Handelsundervisning bedrives vid skolor av skilda typer. Eleverna befinner sig på olika åldersstadier. Redan av denna anledning behövs ett differentierat läroboksbestånd. Det är vidare av vikt, att lärarna har frihet att välja de läroböcker, som de i sin undervisning finner sig bäst tillrätta med. Om det sålunda är av betydelse att m a n ej genom snäva bestämmelser binder utvecklingen på läroboksområdet, synes å andra sidan en sådan splittring på en mängd olika läroböcker, som i det föregående påvisats, knappast vara nödvändig. En viktig orsak till denna splittring torde vara, att handelsundervisningen beträffande kurser och undervisningsplaner varit och är så oenhetlig. Läroboksförfattarna har ej haft tillräckligt fast ledning i enhetliga, för samtliga kurser av en viss typ gällande undervisningsplaner utan har byggt läroböckerna på mer eller mindre subjektiva uppfattningar om ämnenas omfattning och innehåll. Läroböckerna torde i åtskilliga fall ba varit bestämmande för undervisningsplanerna i stället för tvärtom. Genomförandet

379 av kommitténs förslag till handelsundervisningens organisation kommer därför sannolikt att leda till en gallring i läroboksbeståndet. De läroböcker, som i sin nuvarande utformning ej motsvarar de nya undervisningsplanerna, måste för att kunna användas underkastas en mer eller mindre genomgripade omarbetning; man torde kunna förutsätta, att i åtskilliga fall någon omarbetning ej kommer till stånd, varför inånga läroböcker så småningom kommer att försvinna. I vissa ämnen kan på så sätt möjligheterna till urval av läroböcker åtminstone till en början t. o. m. bli alltför små. Som exempel på läroböcker, som det synes särskilt angeläget att få fram, må nämnas grundläggande lärobok i bokföring, uppgiftssamlingar av olika svårighetsgrad för verifikationsbokföring (se s. 183), läroböcker i engelska och tyska på elementarstadiet, avpassade för handelsundervisningen (jfr s. 178), exempelsamlingar med arbetsanvisningar för praktiskt kontors- och butiksarbete, läroböcker och bredvidläsningsböcker för undervisningen i svenska, delvis med handelstekniskt och allmänt ekonomiskt innehåll, för olika stadier och innehållande även norska och danska texter. Av största betydelse för att bättre förhållanden skall kunna skapas med avseende på läroböckerna är, att handelslärarna intresserar sig för saken. I lärarkurser av olika slag bör därför läroboksfrågan behandlas såväl med avseende på bestämda läroböcker som principiellt. Likaså bör diskussion av läroböcker och annan litteratur för handelsundervisningen ingå i den av kommittén föreslagna handelspedagogiska tidskriften (kap. 20). Kommittén har övervägt olika möjligheter att på administrativ väg åstadkomma bättre förhållanden än de nu rådande i fråga om läroböcker för handelsundervisning. Den delar överstyrelsens för yrkesutbildning uppfattning, att det vore mindre lämpligt, om frågor rörande yrkesundervisningens läroböcker lades under läroboksnämnden. Överstyrelsen har att leda den pedagogiska utvecklingen i de skolor, som står under dess inseende, och bör då givetvis också ha ett stort inflytande i fråga om det viktigaste pedagogiska hjälpmedlet, läroböckerna. En av överstyrelsens uppgifter härvidlag bör vara att till ledning för skolorna upprätta en läroboksförteckning. Denna bör ej vara bindande, utan skolorna bör ha rätt att välja även sådana läroböcker, som ej finns upptagna i förteckningen. Man torde kunna förutsätta, att detta kommer att ske endast mera sällan och då på särskilda skäl. Nämnda förteckning bör givetvis årligen kompletteras med uppgifter om nya läroböcker, respektive nya upplagor av redan förefintliga läroböcker. Till arbetsuppgifterna för överstyrelsens pedagogiska byrå hör redan nu att granska läroböcker och kompendier liksom manuskript till sådana samt bearbetningar och översättningar. Ett genomförande av kommitténs nyssnämnda förslag om läroboksförteckning medför således en utvidgning av den pedagogiska byråns uppgifter och kräver, att byrån erhåller ökad tillgång till handelspedagogisk sakkunskap. Kommittén har berört denna fråga även i kapitlet om handelsundervisningens centrala och lokala ledning (s. 445 ff).

380 Kommittén utgår från att vid ett genomförande av dess förslag läroboksförfattarna och förlagen normalt kommer att vidta åtgärder för att tillgodose behovet av nyproduktion av läroböcker. I sådana fall, där man ej kan räkna med tillräckligt stora upplagor för att arbetet skall bli lönande, föreligger emellertid risk för att läroböcker ej ges ut. Särskilda åtgärder kan då bli nödvändiga. Kommittén anser därför att överstyrelsen för yrkesutbildning bör erhålla ekonomiska resurser att främja utgivandet av läroböcker, t. ex. genom att ge någon kompetent person i uppdrag att efter riktlinjer, som överstyrelsen anger, omarbeta eller nyskriva lärobok. Författaren bör därvid kunna beredas för ändamålet eventuellt behövlig ledighet från sin tjänst samt erhålla erforderlig ekonomisk kompensation. Vad beträffar de med förlagsverksamheten och böckernas utgivande sammanhörande frågorna anser kommittén, att den väsentliga frågan är den om förlagsrätten: härvidlag måste klara uppgörelser träffas. Vad åter gäller utgivandet av läroböckerna är det en lämplighetsfråga, som får lösas från fall till fall, huruvida det bör ske i statlig regi eller ej. Kommittén instämmer i de allmänna synpunkter beträffande läroböckerna, vilka framförts av 1945 års lärobokskommitté och skolkommissionen och som kommittén i det föregående i korthet återgivit. Med speciell hänsyn till handelsundervisningens intressen må följande särskilt framhållas. En grundläggande fordran på läroböckerna är, att de är avpassade efter skolornas kurser, så att de kan genomgås på den för varje kurs fastställda tiden. Med tanke härpå är det i inånga fall nödvändigt att läroböckerna erhåller olika omfattning för olika skol- och kursformer. I detta sammanhang må påpekas att inom heltidsundervisningen eleverna vanligen har egna exemplar av läroböckerna, medan detta inom yrkesskolornas deltidsundervisning förekommer i avsevärt mindre omfattning. En av orsakerna härtill torde vara, att förenämnda fordringar på läroböckernas anpassning till olikheter mellan kurserna ej tillgodosetts. Kommittén har i kapitlet om handelsundervisningens arbetssätt (kap. 16) framhållit, att man vid tillämpningen av olika metoder måste ta hänsyn till elevmaterialets heterogenitet med avseende på ele\ ernås ålder, teoretiska förkunskaper, praktiska erfarenhet, utbildningsmål m. m. Skall önskemålen härvidlag kunna genomföras, krävs bl. a. ett läroboksbestånd, som omfattar böcker av olika uppläggning, lämpade för olika undervisningsmetoder. En upprustning av handelsundervisningens läroboksbestånd bör inte minst ta sikte på att läroböckerna förses med goda illustrationer. Kommittén vill därvidlag starkt understryka lärobokskommitténs uppfattning (s. 19), att det icke kan vara riktigt, att en för alla medborgare så viktig bokkategori som läroböckerna hålls på en låg standard i fråga om tryck, illustrering, papper och inbindning. Förses läroböckerna med ett rikligare och bättre illustrationsmaterial, kommer detta givetvis att öka framställningskostnaderna. Det synes rim-

381 ligt, att hela denna kostnadsökning ej i form av höjda lärobokspriser drabbar handelsskolornas elever. Den bör i vissa speciellt önskvärda fall få belasta det allmänna och således ej ingå i lärobokens utförsäljningspris. Detta kan ske genom att särskilda medel ställs till överstyrelsens för yrkesutbildning förfogande att efter prövning i varje särskilt fall av överstyrelsen fördelas. Enligt gällande bestämmelser i yrkesskolstadgan (§ 41) åligger det yrkesskolstyrelse att besluta i frågor angående läro- och läseböcker. Det vore smidigare och enklare, om denna befogenhet tilldelades rektor. Redan nu förekommer, att styrelsens beslutanderätt delegeras över på rektor. Kommittén föreslår, att rektor skall kunna efter förslag av lärarna i ämnet besluta vilka läro- och läseböcker, som skall användas inom skolan. Anser sig rektor icke kunna acceptera lärarnas förslag, bör frågan hänskjutas till styrelsens avgörande.

III. Bibliotek A. Nuvarande

förhållanden

Biblioteken vid handelsskolorna är av mycket skiftande omfattning och sammansättning. Kommittén har med stöd av skolornas årsredogörelser gjort en sammanställning av de vid slutet av läsåret 1948—49 befintliga biblioteken. Samtliga handelsgymnasier hade egna bibliotek, i fyra fall tillsammans med andra skolor för handelsundervisning. Bokbeståndet synes ha varierat mellan 1 000 och 8 000 band och antalet hållna tidskrifter mellan 16 och 55. Av yrkesskolorna har endast ett fåtal i redogörelserna lämnat uppgifter om bibliotekens omfattning; skyldighet härtill föreligger ej. Betydligt flera skolor har däremot i sina ekonomiska redovisningar tagit upp statsbidrag och utgifter för bibliotek. Där skolan omfattar avdelningar för flera yrkesområden, avser uppgifterna hela skolan och ej endast handelsavdelningen. Det är därför omöjligt att utan inventering av varje skolas bokbestånd få fram en tillförlitlig bild av huruvida och i vilkei omfattning bibliotek finns tillgängliga för handelsundervisningen. Det är ej heller möjligt att utan en omfattande utredning bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning biblioteken använts av elever och lärare. Enligt vad kommittén på andra vägar erfarit, förekommer skolbibliotek med litteratur inom handelsundervisningens ämnesområden i betydligt flera fall än som framgår av årsredogörelserna. Å andra sidan torde det också vara säkert, att dylika bibliotek i många fall helt saknas liksom att åtskilliga bibliotek har ringa omfattning eller ensidig sammansättning. Yrkesskolorna k a n efter ansökan hos skolöverstyrelsen erhålla särskilt statsbidrag till bibliotek. Statsbidraget får ej överstiga 300 kronor till någon

382 skola och utgår under förutsättning att skolan kontant bidrar med minst samma belopp som statsbidraget, samt att huvudmannen utan kostnad ställer bibliotekslokal till förfogande. För yrkesskolorna finns för närvarande ytterligare en möjlighet att inköpa böcker med statsbidrag. Är böckerna av den art, att de kan hänföras till stadigvarande undervisningsmateriel, kan skolan efter prövning av överstyrelsen för yrkesutbildning erhålla 50 % i statsbidrag vid inköp av högst fem exemplar av samma bok. Enligt nuvarande system remitterar skolöverstyrelsen yrkesskolornas bidragsansökningar till överstyrelsen för yrkesutbildning i och för yttrande. Sedan skolöverstyrelsen fattat beslut, erhåller överstyrelsen för yrkesutbildning meddelande från skolöverstyrelsen om vilka yrkesskolor som beviljats statsbidrag samt uppgift om bidragsbeloppen men däremot inget meddelande om vilka böcker som anskaffas. Skolöverstyrelsen å sin sida erhåller inga uppgifter på vilka böcker som efter godkännande av överstyrelsen för yrkesutbildning anskaffats såsom stadigvarande undervisningsmateriel. Något centralt läroboksbibliotek för handelsundervisningen finns ej. Kommittén dryftar denna fråga i kap. 21.

B. Tidigare utredningar Utredningar angående bibliotek speciellt för handelsundervisningen saknas. I vidare sammanhang har frågan om skolornas bibliotek behandlats vid ett flertal tillfällen. Sålunda framhöll 1940 års skolutredning (SOU 1946: 31), att varje skola bör äga ett såvitt möjligt välförsett bibliotek. I små skolor kan boksamlingen inrymmas i klassrummet. I större skolor bör det gemensamma skolbiblioteket erhålla ett särskilt rum med ändamålsenlig inredning; därutöver bör finnas ett mindre klassbibliotek i varje avdelning. För lärarpersonalen bör finnas uppslags- och handböcker samt annan facklitteratur. Såväl lärare som elever bör göras väl orienterade i bibliotekets bokbestånd. 1946 års skolkommission underströk betydelsen av den roll, som skolbiblioteken spelar för arbetet inom de teoretiska ämnena. Inom varje skola bör finnas såväl klassbibliotek som ett för klasserna gemensamt, mera välförsett skolbibliotek. De olika biblioteken bör rustas upp med hjälp av statliga och kommunala anslag. Folkbibliotekssakkunniga (SOU 1949: 28) ansåg, att bibliotek i allmänhet bör höra till skolornas obligatoriska utrustning; detta ansågs dock icke böra gälla för yrkesskolorna. Skolbiblioteken bör samarbeta med folk- och centralbiblioteken. De sakkunniga föreslog ändrade grunder för statsbidrag till skolbiblioteken. Slutligen må nämnas, att i 1955 års statsverksproposition (VIII, s. 618) förslag framlagts till nya grunder för statsunderstöd åt folkbiblioteksväsendet, inklusive skolbibliotek, innebärande en väsentlig förbättring gentemot nuvarande förhållanden.

383 C. Kommittén Kommittén framlade i remissutlåtande 1949 över folkbibliotekssakkunnigas betänkande vissa synpunkter på frågan om biblioteken inom handelsundervisningen. Varje handelsskola bör ha ett bibliotek, omfattande även referenslitteratur för lärarna samt sådana läroböcker, som lånas ut till eleverna. Som kommittén i sitt remissutlåtande uttalade, finns starka skäl för att skolbibliotek görs obligatoriska för statsunderstödda skolor med heltidsundervisning i kurser om minst ett läsår. I regel bör handelsskolornas bibliotek vara skilda från andra skolbibliotek. Vid skolor med handelsundervisning enbart på deltid bör finnas åtminstone en mindre samling facklitteratur. Organisatoriskt bör biblioteken anpassas efter vederbörande skolas storlek, arbetssätt och utbildningsstadium. Handelsgymnasierna behöver ett rikhaltigt bokbestånd, tidskrifter och meddelanden av olika slag samt ett rymligt läsrum. Vid övriga handelsskolor med heltidsundervisning reduceras kraven, åtminstone beträffande bokbestånden. Biblioteket har dock även där en stor uppgift. Bibliotekslokalen bör anordnas så, att eleverna kan använda den som arbetsplats. Inom deltidsundervisningen ställer det sig väsentligt olika, allteftersom det gäller kurser på ett elementärt stadium eller kurser av mera avancerad karaktär. För eleverna i de förstnämnda kurserna torde främst behövas hand- och uppslagsböcker; eleverna i vidareutbildningskurser torde åter ofta ha behov av egentlig studielitteratur inom respektive område. Följande synpunkter torde kunna vara vägledande för skolbibliotekens anordnande. Det för hela skolan gemensamma skolbiblioteket bör omfatta referenslitteratur, tidskrifter, facklitteratur inom skolans olika ämnesområden, någon skönlitteratur på svenska och främmande språk samt för eleverna lämpad populärvetenskaplig litteratur inom andra områden än handel. Eleverna bör ha tillgång till ett större konversationslexikon. Som exempel på lämplig referenslitteratur kan nämnas kalendrar av olika slag, tidskriften Affärsekonomis referensnummer, Statistisk årsbok, vissa delar av den officiella handels- och industristatistiken, handboken Sveriges industri, varulexika, lagkommenlarer. Eleverna bör icke blott genom undervisning få kännedom om namnen på de viktigaste tidningarna och tidskrifterna inom sina blivande arbetsområden utan ha tillgång till dem i biblioteket för att kunna orientera sig i dem och utnyttja dem för individuella uppgifter av olika slag m. m. Bland det stora antalet periodiska publikationer bör handelsskolorna främst välja sådana, som elever och lärare har direkt nytta av och som ligger på en med hänsyn till skolans undervisning lämplig nivå. Som exempel på tidskrifter av lämpliga typer kan nämnas sådana med allmänt innehåll, såsom Kommersiella Meddelanden, redovisningstekniska och reklamtekniska

384 tidskrifter samt tidskrifter, som behandlar allmän distribution, och vidare tidskrifter inom de branscher, för vilka skolan meddelar undervisning. Hit hör även publikationer från sammanslutningar av inom näringslivet anställda. För många skolor bereder det givetvis ekonomiska svårigheter att hålla kalendrar och andra uppslagsböcker av senaste årgång. För skoländamål torde det ej heller vara nödvändigt, att så sker. Företag på orten står med säkerhet beredda att även utan ersättning tillhandahålla skolorna äldre årgångar. Av stort värde är givetvis ett arkiv av klipp ur tidskrifter, tidningar, broschyrer och dylikt. För att ett sådant arkiv skall kunna hållas aktuellt och nyttiggöras inom undervisningen krävs emellertid resurser, som flertalet skolor knappast har. Över facklitteratur bör överstyrelsen för yrkesutbildning låta utarbeta vägledande förteckningar med angivande av respektive arbetens lämplighet för olika åldersstadier och skolformer. På ett högre stadium bör även facklitteratur på främmande språk ingå i bibioteket. Nyssnämnda förteckningar bör kompletteras periodiskt. Vid sidan av det gemensamma skolbiblioteket bör om möjligt finnas en mindre boksamling, klassbiblioteket, främst bestående av för klassavdelningen i fråga lämplig referenslitteraur. En mindre uppslagsbok, svensk ordlista och ordlista över de vanligaste främmande orden har här sin givna plats. På högre stadier bör också finnas språklexika. Där särskild maskinskrivningslokal finns, bör nyssnämnda handböcker finnas tillgängliga även i denna. I fråga om litteratur utöver vad nu nämnts får klassbibliotekets bokbestånd anpassas efter utbildningsstadiet, utbildningens inriktning (detaljhandels- och kontorsarbete) m. m. Det särskilda lårarbiblioteket — vilket lämpligen förlägges i anslutning till kollegierummet — bör innehålla läroböcker, handböcker, tidskrifter och annan facklitteratur i skolans ämnen samt givetvis även psykologisk och pedagogisk litteratur, den sistnämnda såväl av allmän art som även gällande speciell metodik för olika ämnen. Vid varje större skola bör finnas en rådgivande biblioteksnämnd med rektor som ordförande och bibliotekarien som självskriven ledamot. Inköpen bör ske efter samråd med representanter för skolans olika ämnesområden. När flera yrkesområden än handeln är representerade vid samma skola, bör inköpen fördelas med hänsyn till de olika yrkesområdenas behov av litteratur. Samarbete bör organiseras med folk- och centralbiblioteken. Detta kan ske bland annat genom att skolan anskaffar registerkort på sådan facklittera-

385 tur i det allmänna biblioteket, som skolan ej själv äger. Härigenom kan kraven på aktualitet bättre tillgodoses, onödiga dubbleringar undvikas och det allmännas kostnader nedbringas.

IV. Speciallokaler och deras inredning Frågan om skolornas behov av gymnastik- och bibliotekslokaler förbigås här. I nämnda fall är fordringarna för handelsundervisningens vidkommande desamma som för den allmänna undervisningen på motsvarande stadier. Kommittén behandlar h ä r endast frågor rörande sådana utrymmen, av vilka speciellt behov föreligger för handelsundervisningen.

A. Kontorsundervisningens speciallokaler Inom kontorsundervisningen kommer speciallokaler i första hand i fråga för undervisningen i maskinskrivning och praktiskt kontorsarbete. Med hänsyn till de betydande organisatoriska och pedagogiska fördelar, som förefintligheten av speciallokaler för undervisningen i nyssnämnda ämnen erbjuder, bör vid nybyggnader utrymmen därför beräknas. Enligt kommitténs förslag skall vid undervisningen i maskinskrivning och praktiska övningar i kontorsarbete klass om mer än 20 elever kunna delas på parallellavdelningar. I samband med förslaget till kursplan för de praktiska arbetsövningarna (s. 212) har kommittén påpekat, att dessa övningar i många fall lämpligen förläggs till maskinskrivningssalen. Endast mycket små skolor — omfattande en klass med högst 20 elever — skulle möjligen kunna undvara särskild maskinskrivningssal. Står sådan ej till förfogande och måste därför maskinskrivningsundervisningen försiggå i samma klassrum som övrig undervisning, bör detta arrangemang dock alltid betraktas som en nödlösning, vilken snarast bör ersättas med mera tillfredsställande anordningar. Genomförandet av kommitténs förslag till praktiska arbetsövningar aktualiserar i sådana fall kravet på särskild lärosal för maskinskrivningsundervisningen. För mycket stora skolor med många klassavdelningar kan särskild lärosal för undervisningen i varukännedom och ekonomisk geografi behövas. Den bör vara utrustad med anordningar för enkla laborationer och varuundersökningar. Helst bör i sådan lärosal sittplatserna anordnas amfiteatraliskt kring ett demonstrationsbord för läraren (jfr s. 394). De vanliga undervisningssalarna bör bland annat med hänsyn till undervisningen i bokföring, där arbetsmaterielen ofta kräver stor plats, och för att bereda utrymme för undervisningsmateriel (tekniska hjälpmedel) dimensioneras rymligare än vad som i regel anses erforderligt för teorilärosalar. De kostnadsberäkningar, som överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med handelsutbildningskommittén verkställt för 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas räkning, baserar sig på ett utrymme av något mer än 2,9 m 2 25—537656

386 per elev (20 elever per klass) mot cirka 1,68 m 2 per elev (30—35 elever per klass) i de allmänna läroverken. Beträffande kontorsundervisningens inventarier vill kommittén betona vikten av att eleverna vid maskinskrivningen disponerar bord och stolar, som tillgodoser kraven på modern arbetshygien. Stolarna bör vara höj- och sänkbara och konstruerade med för maskinskrivningsarbete lämpat ryggstöd. För undervisningsmateriel av olika slag behövs ändamålsenliga utrymmen. Sålunda kräver materielen till övningarna i praktiskt kontorsarbete förvaringsanordningar, anpassade efter bland annat behovet av grupparbete i undervisningen; för räknemaskinerna erfordras förvaringsmöjligheter, som å ena sidan skyddar maskinerna tillräckligt väl, å andra sidan medger att dessa kan tas fram och sättas undan snabbt och bekvämt.

B. Detaljhandelsundervisningens

speciallokaler

Detaljhandelsundervisningen kräver för att kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt tillgång till i det följande uppräknade lokalutrymmen med utrustning, allt avsett för e n klassavdelning. I den mån flera klassavdelningar arbetar samtidigt, fordras ett vanligt klassrum för varje ytterligare klassavdelning; övningsbutiken och skyltningssalen kan utnyttjas av de olika klasserna alternerande. I mycket stora skolor behövs givetvis ökade utrymmen för skyltningsundervisningen. 1. Övningsbutik För undervisning i butiksarbete och försäljningsteknik erfordras särskild övningsbutik. Av utrymmesskäl torde det i åtskilliga skolor vara nödvändigt, att denna lokal även används som lärosal för samtliga läroämnen utom praktiskt skyltningsarbete. Det allra lämpligaste är dock, att om möjligt ett särskilt rum reds in enbart som övningsbutik. övningsbutiken bör, om den även skall fungera som vanligt klassrum, för klassavdelningar på högst 30 elever ha en golvyta av minst 70 m 2 och förslagsvis disponeras så som framgår av skisserna på s. 388 och 389.* För att eleverna från sina platser skall få god översikt av händelseförloppet vid t. ex. en demonstration av butiksarbete eller försäljning är det önskvärt att golvet i lärosalen ordnas i avsatser, helst amfiteatraliskt. Ett problem erbjuder vid den planering, som skisserna i fråga utvisar, placeringen av skottavlan. I en av de skisserade övningsbutikerna har denna placerats på ena sidoväggens främre del. En sektion av tavlan kan eventuellt fällas ut från väggen på det sätt, som framgår av skissen. Hur tavlan 1 Själva butiksinredningen är här placerad i lärosalens främre del. Den kan också arrangeras i bakre delen av salen, vilket dock torde medföra olägenheter vid praktiska demonstrationer och övningar.

387 skall placeras får givetvis bestämmas från fall till fall med hänsyn till de speciella lokalförhållandena. Om, som regel är, en skola endast disponerar över e n övningsbutik, bör butiksinredningen möjliggöra övningar i butiksarbete och försäljning för de större branscherna, främst livsmedels- och textilvarubranscherna. Hyllfacket delas därför lämpligen in i avdelningar, vilka var för sig kan anses representativa för den bransch, för vars varor den skall användas. I flertalet skolor torde det vara tillräckligt att en del, t. ex. hälften, av hyllfacket används för livsmedelsvaror (även färskvaror) och resten för tekniska artiklar, tyger, sybehör, husgeråd o. d. Någon fullständighet i fråga om sortiment kan icke och behöver icke eftersträvas, varför en viss förenkling av inredningen är möjlig. Se för övrigt skissen s. 389, som avses passa till planritningen på samma sida. Sektionerna bör vara flyttbara, så att inredningen kan disponeras för olika branscher. Butiksdisken bör disponeras så, att den kan tjäna dels som förevisningsoch inslagningsdisk, dels som skyltningsdisk för tillfälliga varuexponeringar. Vanligen är det inte nödvändigt, att den anordnas som glasdisk. Den bör inredas med pappers- och påsställ samt med utrymmen för skopor, mätstickor och vissa paketerade varor. Till disken hör även våg och kassaapparat. Disken kan lämpligen utföras i några sektioner och förses med sådana anordningar, att den lätt kan flyttas och eventuellt bytas ut mot annan för speciell bransch avsedd disk. I övningsbutikens utrustning bör också ingå övningstelefon, om möjligt försedd med högtalaranläggning. Varulagret i övningsbutiken bör vara sammansatt så, att övningar i butiksarbete och försäljningsteknik kan genomföras på ett sätt, som i möjligaste mån motsvarar förhållandena i praktiken. Beträffande omfattningen av övningarna i butiks- och försäljningsarbete se kursplanen för de praktiska arbetsövningarna, s. 211. Så länge fabrikspaketeringen icke helt slagit igenom, behövs för butiksoch försäljningsarbetet så stora lösviktskvantiteter av vissa varuslag, t. ex. ärter, bönor, risgryn, att övningar i vikning av påsar och vägning etc. kan genomföras. Vidare måste av vissa tygsorter så stora längder (minst 5meterslängder) finnas, att mätningsövningar är möjliga. I en del fall kan kortare stycken om cirka 2 m användas. I övrigt kan man i stor utsträckning, t. ex. beträffande specerivaror, nöja sig med tomma förpackningar, vilka dock bör vara fyllda med något lämpligt fyllningsmedel. Varulagret bör sammansättas så, att man för ett begränsat antal varuslag har ett i varje fall gott sorturval. Det är t. ex. önskvärt att beträffande sillinläggningar 5—6, i fråga om sardiner 4—5, av tvålar 6—8, beträffande kakao 3—4 märken etc. finns i lagret. Av exempelvis tyger måste föreligga ett gott urval förklädestyger, pyjamasflaneller, klänningstyger, skärp etc. Skjortor kan sorteras i ett lämpligt kvalitets- och mönsterurval i en eller två storlekar. Varor-

388 Plan

Bild 1

Laqerrum

! Hyllfack Golvhylla

Q.

Disk

Ovningsbutik

Sektion

f\ 10

5 T4T^ 6 M

O

11 I I 1111MI

Idéskiss

till

övningsbutik

Enbart avsedd för försäljningtekniska övningar. Skåpet till vänster är avsett för konfektionsvaror eller liknande. Hyllfacket tankes bestå av två delar, den ena avsedd för livsmedelsvaror och den andra för, tyger eller husgeråd. Disken består även av två sektioner. Golvhyllan är avsedd att motsvara de fristående hyllor (»gondoler»), som används i självbetjäningsaffärer. Den svarta tavlan kan tänkasa placerad på väggen bakom golvhyllan. Själva butikslokalen har här 2en yta av endast 42 m och rymmer c:a 20 personer sittande. Lagerrummets yta är 17,5 m . Inredningen kan här varieras.

389 Plan

Bild 2 Korridor

Lager

/ /

r= 1

—

h

/ning:»butik

/

r

\ \

3 3

3 ~P 3 3 JD

3 3

3 3

3 3

3 3

3 3

3 3

3 3

J 3

CB

3 3

:

3 3 =i

3E= 3 -

Sektion

•

a

mmm^

o

lllllllllll

Idéskiss till övningsbutik Avsedd för såväl lektioner i fösäljningsteknik som annan undervisning. Hyllfacket bör vara uppdelat i fristående sektioner. Bordet vid disken är avsett för läraren. Svarta tavlan sitter längs väggen mot korridoren och är dubbel. Den kan fällas ut mot hyllfackskanten.' Salens yta är 73,5 m2 och avsedd för högst 30 elever. Lagerrummets storlek är 21 m2. Samtliga hyllor bör givetvis vara flyttbara.

390 na bör sålunda med tanke på försäljningsövningarna sorteras upp i ett larval, som erfordras för ett begränsat antal försäljningsfall (t. ex. 25— 30), och man bör inte sträva efter att hålla ett allsidigt varusortiment av en mångfald varuslag och varumärken. Till ledning för skolorna vid anskaffande av varulager för en övningsbutik har kommittén gjort upp en förteckning (bil. 1). I denna har inga färskvaror tagits upp. För försäljningsövningar med dylika varor anskaffas om möjligt ett tillfälligt sortiment. Övningarna kan också förläggas till någon butik i branschen. Det sistnämnda gäller även beträffande övningar med varor, som ej representeras i övningsbutiken, t. ex. i många skolor sko-, järnhandels- och konfektionsvaror.

2. Skyltningssal För den praktiska skyltningsundervisningen erfordras en lärosal med skyltfönster. Enklast är härvid att göra skyltfönstren öppna in mot arbetssalen. Det torde i regel vara onödigt att förse fönstren med glasrutor. De öppna skyltfönsterskåpen utgör en förenkling, som förbilligar inredningen avsevärt och som samtidigt medger, att skyltningsarbetet bedrivs snabbare och att korrektioner av varuutläggning och placering lättare kan genomföras. I praktiken arbetar man i större fönster oftast med ryggen mot rutan, varför arbetssättet i skolan sålunda åtminstone i det avseendet överensstämmer med praktikens. Det är dock önskvärt, att man disponerar över några med glas försedda fönsterskåp, i vilka skyltningen helt kan utföras som ute i praktiken. Skyltfönster skåpen görs i varierande storlek: från förslagsvis 1,3 meters till förslagsvis 2,5 meters bredd. Djupet bör också varieras. För mindre fönster kan 0,7—0,8 meters djup vara tillräckligt. Åtminstone något fönster bör ha ett djup av 1,5 meter. I några fönster görs sidor och bakväggar mycket låga, i andra får väggarna gå upp till taket. Höjden från salens golv till fönstrets golvplan kan ävenledes varieras. I de största fönstren kan golvet placeras 0,3 meter och i de minsta 0,7 meter från salens golvplan. Fönstrens golvplan kan för övrigt göras höj- och sänkbara. Skyltfönsterskåpen kläds in med fiberplattor och målas med täckande matt färg i ljusa nyanser. I några av fönstren bör en effektiv och variabel skyltfönsterbelysning ordnas; i de övriga kan man nöja sig med enklare belysningsanordningar. Något eller några skyltfönster förses med galler i taket eller övre delen, vid vilket anordningar för varornas exponering, blickfång o. d. kan fästas. F r å n undervisningssynpunkt är det bättre med ett större antal mindre fönster än med ett mindre antal stora fönster. Arbetet måste i stor utsträckning utföras individuellt, vilket kräver tillgång till flera fönster, särskilt som varje skyltning ofta tar lång tid att utföra. Till skyltningssalen hör även bord för placering av varor och materiel under skyltningsarbetets gång. Vid borden kan även vissa kompletterande detaljarbeten utföras. Skyltningssalen förses även med en skottavla, skåp

391 Bild 3

=P

Å

Skyltfönster

Skyltningssal

<

Skyltfönster

Verkstad

3i

.*: c/1

Verktyg 10

9M

O

iniiiiiiii

Idéskiss

till skyltningssal

med tillhörande

utrymmen

Skissen avser närmast ett minimibehov av utrymme för skyltningsundervisning i en yrkesskola med 1-årig kurs för detaljhandel jämte ev. kvällskurser. Förutsättningen är att skolan disponerar andra utrymmen för teoretisk undervisning samt övningsbutik. Skoltavlana är i skyltningssalen placerad på väggen mot korridoren. Skyltningssalens storlek är 77 m , och övriga utrymmen omfattar 49 m*.

392 för skyltningsmaterial som färger, tyger, kartong, o. d. liksom även för elevernas arbetsmateriel. Salen behöver också vara utrustad med vatten och avlopp. Se för övrigt s. 391, bild 3. 3. Materielrum 1 anslutning till skyltningssalen bör finnas ett rum för olika slags dekorationsmateriel. Nedanstående förteckning visar vad som torde behövas i fråga om standardutrustning för en mindre yrkesskolas skyltningsavdelning. På detta område sker dock mycket snabba förändringar. Skyltdockor

o. d.

2 st. damdockor 1 » herrdocka 2 » dambyster 2 » herrbyster 1 » barndocka 6 » benattrapper Ställ o. d. 6 st. ställ för skjortor 6 » » » kragar o. d. 6 » » » div. småsaker Glasskivor och skivor av plast i olika dimensioner Plywood- och fiberplattor i vissa standardmått Klotsar, pelare m. m. Podier i vissa standardmått 4. Verkstadslokal För skyltningsarbetet är det bra, om det finns en mindre verkstadslokal, i vilken enklare snickeri- och målningsarbeten kan utföras. I denna lokal (jfr skiss å s. 391), som icke är avsedd för mera omfattande arbetsuppgifter, bör finnas bord (ca 90 cm höga) för diverse arbeten samt ev. en hyvelbänk. Det förutsattes, att flertalet målningsarbeten till blickfång, prislappar och smärre dekorativa detaljer utförs i övningsbutiken, varför verkstadslokalen endast är avsedd för större arbeten. I verkstadslokalen bör finnas tillgång till erforderliga snickarverktyg, större penslar av olika typer, färger (dock ej plakatfärger; sådana bör varje elev själv hålla sig m e d ) , trävirke, plywood, fiberplattor etc. I regel torde för detaljhandelskurser ej erfordras dekorationssåg och färgsprutanläggning. (Dessa hjälpmedel måste däremot finnas i skolor som utbildar skyltfönsterdekoratörer.)

393 5. Lagerrum I anslutning till övningsbutik och skyltningssal anordnas ett lagerrum för förvaring av en del av butikslagret samt varor för skyltningsundervisningen. Varor för skyltning i övningsfönstren bör ej tas från övningsbutiken. Lagerrummet inredes lämpligen med flyttbara hyllor från golv till tak. Se f. ö. skiss s. 388 och 389. En del större varor kan placeras i boxar. Då varor hämtas för skyltning, bör de lämpligen utkvitteras från lagret, så att en betryggande kontroll erhålles över att varor ej försvinner. Detta gäller särskilt sådana varuslag som i. ex. strumpor, slipsar, underkläder och vissa järnvaror. För märkesvaruförpackningar samt tyger o. d. kan kontrollen utgå, om man finner den alltför omständlig. Varor för skyltning bör anskaffas med tanke på vissa bestämda typer av skyltfönster. Det bör sålunda exempelvis finnas förpackningar av fruktkonserver i sådan myckenhet, som motsvarar behovet i minst ett skyltfönster, skjortor till minst ett fönster, tvätt- och putsmedel för ett fönster etc. Även i detta varulager är det sålunda viktigt, att man koncentrerar sig till ett begränsat antal varuslag med ett för skyltning tillräckligt stort lager av varje. 6. Specialrum för varukännedom När specialsal för undervisning i varukännedom saknas, får denna undervisning förläggas till vanligt klassrum. Då det emellertid är av mycket stor betydelse, att en god demonstration av varuprover och detaljer på en del färdiga varor kan genomföras, är en specialsal för varukännedom berättigad åtminstone i större skolor. Kommittén har på Köbmandsskolen i Köpenhamn observerat en form av specialsal, som där visat sig mycket ändamålsenlig och som därför visas i en idéskiss på s. 394. Salen i fråga medger även goda möjligheter till användning av film, bildband och ljusbilder i undervisningen. I en mera avancerad undervisning i varukunskap bör även ingå en del varuundersökningar med bl. a. mikroskopiska prov, brännprov och kemiska prov. För att övningar skall kunna genomföras i sådana fall, är givetvis någon form av laboratoriesal med utrustning erforderlig. Vidare kräver en tidsenlig undervisning för livsmedelsbranschen tillgång till ett demonstrationskök för en del övningar i matlagning. Undervisningen i varukännedom har, om den bedrivs i större utsträckning, behov av en riklig tillgång på olika råvaruprover samt även färdiga produkter. Förvaringen av dessa viktiga hjälpmedel i undervisningen kräver stora utrymmen i skåp eller montrar. Kommittén finner det i och för sig förklarligt, att en skola önskar få sina speciallokaler för detaljhandelsutbildning i alla avseenden i nivå med den senaste utvecklingen på butiksinredningens område. Samtidigt vill dock

394 Bild 4 Plan

Sektion Filmduk Svart tavla

s

6 m

I.,.,I..,,I

Lokal för undervisning

i varukännedom

och ekonomisk

geografi

Lokalen ger avsevärt bättre möjligheter till demonstration av varor och varuprover än en vanlig lärosal. Bakom den bakre bänkraden kan placeras bord för filmprojektor, skioptikonapparat eller filmbandsprojektor. Skåpen är avsedda för förvaring av preparat. Salens totala yta är 38,5 m2 och ger utrymme på båda bänkraderna tillsammans för minst 25 elever.

395 kommittén starkt betona, att kravet på verklighetstrohet i undervisningen av ekonomiska och pedagogiska skäl icke bör drivas längre än till att avse för undervisningen väsentliga förhållanden. En övningsbutik kan inte beräknas utgöra något slags mönsterbutik ined uppgift att visa eleverna, hur en butik bör vara inredd och utrustad. Den har en pedagogisk uppgift. För att den skall kunna fylla denna uppgift, erfordras ingalunda den inredningsstandard, som kan anses lämplig i praktiskt affärsliv. Enligt för överstyrelsen för yrkesutbildning gällande instruktion skall överstyrelsen godkänna yrkesskolornas lokaler men är inte skyldig att i förväg granska och godkänna ritningar till nybyggnader. Enligt vad kommittén erfarit, brukar skolorna dock under hand rådfråga överstyrelsen i samband med planläggningsarbetet. Det är önskvärt, att överstyrelsens verksamhet härvidlag utvidgas genom att överstyrelsen i samarbete med erforderlig expertis på byggnadsfrågor till skolornas ledning utarbetar allmänna råd och anvisningar beträffande planering och utrustning av bland annat lokaler för handelsundervisning.

KAP. 19 YRKESSKOLORNAS HANDELSLÄRARE - S T A T S B I D R A G TILL LÄRARLÖNER

I. Behörighetsvillkor A. Gällande bestämmelser Ett av villkoren för att kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning skall erhålla statsbidrag är att undervisningen handhas av lärare, som överstyrelsen för yrkesutbildning förklarat därtill kompetenta. Lärare vid kommunal skola meddelas behörighet, lärare vid enskild skola godkännande. Yrkesskolstadgans bestämmelser om vad som fordras för anställning som lärare vid de av stadgan berörda skolformerna är mycket allmänt hållna. I § 30 föreskrives: »1. För att anställas såsom lärare vid yrkesavdelning av lärlingsskola erfordras att äga grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, nödig undervisningsvana samt kännedom om ifrågavarande yrkes- eller arbetsområdes behov av utbildning i ämnet, ävensom att av överstyrelsen för yrkesutbildning hava blivit förklarad behörig till lärarbefattning i sagda ämne vid ifrågavarande yrkesavdelning; dock att vid mera tillfälligt behov och för kortare tid må kunna anställas lärare, vilken ej blivit i nu nämnd ordning förklarad behörig. •— 2. Ej må någon kunna anställas såsom lärare vid lärlingsskola, som ej är känd för hedrande vandel samt den stadga i karaktären och foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, ej heller någon, som är behäftad med sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig till lärare.» 1918 års beslut uppställde sålunda inga bestämda kompetensvillkor för lärarna. Det ansågs lämpligt att först avvakta dels skolornas utveckling, dels erfarenheterna av den lärarutbildning, som avsågs komma att meddelas i en planerad statens normalskola för yrkesundervisningen. Departementssakkunniga framhöll dock, att inom handelsundervisningen lärarnas teoretiska utbildning vore av särskild betydelse, men ansåg i likhet med 1913 års handelsundervisningskommitterade, att några bestämda formella kompetensfordringar icke borde uppställas: i de största städerna skulle sannolikt handelsgymnasier eller handelsskolor (heltidsundervisning) komma att upprättas, och lärare vid dessa undervisningsanstalter borde tas i anspråk även för handelskurserna (deltidsundervisning). Beträffande handelsskolorna med heltidsundervisning hade 1913 års handelsundervisningskommitterade föreslagit, att det borde anställas minst en ordinarie lärare per skola med en tjänstgöringsskyldighet av omkring 25 timmar per vecka. Fordringarna på lärarnas kompetens borde vara minst likvärdiga med vad som föreskrivits för de kommunala mellanskolornas lärare utom i fråga om de rent merkantila ämnena, i vilka helst endast borde

397 undervisa sådana lärare, som utbildats vid handelshögskola och någon tid haft anställning i praktisk verksamhet. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa utveckling, som handelsundervisningsväsendet då nått, ansåg man det ofrånkomligt att nöja sig med något lägre kompetens. Särskilt gällde detta i fråga om de merkantila ämnena. Det ansågs, att undervisningen i dessa måhända skulle kunna handhas av personer, som med goda betyg genomgått handelsgymnasium och därefter förvärvat större praktisk affärsvana samt visat erforderlig fallenhet för lärarbanan. Några föreskrifter i fråga om lärarkompetensen borde enligt kommitterades mening tillsvidare inte utfärdas. Men då befintligheten av goda lärarkrafter vore att anse som »synnerlig merit» hos skolor, som sökte statsunderstöd, borde vid beviljandet av sådant understöd principerna om lärarnas likvärdighet med de kommunala mellanskolornas lärare såvitt möjligt upprätthållas. Därigenom skulle, ansåg man, vinnas en garanti, som kunde anses tillräcklig utan att kompetensbestämmelser utfärdades. Fastän några mer preciserade kompetensvillkor sålunda ej föreslagits, ansåg kommitterade, att handelsskolornas ordinarie lärare skulle erhålla samma löner med därtill hörande ålderstillägg som lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Såväl departementssakkunniga som departementschefen ansåg i likhet med kommitterade, att några formella kompetenskrav ej skulle uppställas. I fråga om lärarnas tillsättande och avlönande borde de ettåriga handelsskolorna ordnas efter samma grunder, som föreslagits för yrkesskolorna. Departementssakkunniga höll det emellertid icke för uteslutet, att sedan dessa skolor vunnit en viss stabilitet och flertalet måhända inrättats för parallellklasser, det skulle visa sig lämpligt att lärarna finge en fastare ställning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts av 1913 års kommitterade. Mera specificerade föreskrifter angående fordringar på lärarnas kompetens saknas sålunda för närvarande för yrkesskolornas vidkommande. Åtminstone beträffande ettåriga handelskurser och annan heltidsundervisning har dock så småningom utbildats en någorlunda enhetlig praxis i fråga om kraven på lärarnas teoretiska utbildning. Främst gäller detta lärare i handelstekniska ämnen i kurser för kontorsarbete. För dessa torde numera ekonomexamen normalt erfordras. Med avseende på detaljhandelskurserna och kurserna inom deltidsundervisningen är praxis betydligt mera obestämd. Innan kommittén övergår till att diskutera frågan om kompetensfordringar för lärare inom yrkesskolornas handelsundervisning, lämnas här en kortfattad redogörelse för bestämmelserna angående handelslärarnas kompetens vid handelsgymnasier och praktiska realskolor, respektive inbyggda linjer med handelsundervisning. Enligt bestämmelserna i § 8 i kungörelsen angående statsunderstödda handelsgymnasier (SFS 1953:528) skall sökande till ordinarie eller extra ordinarie ämneslärartjänst allt efter de ämnen, som hör till den sökta tjänsten, genom avlagd filosofisk ämbetsexamen eller filosofie licentiatexamen

398 eller examen från handelshögskola ha förvärvat grundlig teoretisk insikt i till tjänsten hörande ämnen; ha genomgått lärarutbildningskurs av tillfredsställande omfattning; därest lärartjänsten omfattar huvudsakligen handelstekniska läroämnen, under minst ett år ha innehaft sådan anställning, där han kunnat förvärva erforderlig praktisk erfarenhet; under minst ett läsår vid under statligt inseende stående läroanstalt med nit och skicklighet ha bestritt tjänstgöring till den omfattning, som åligger heltidsanställd lärare vid ifrågakommande skolform. För att erhålla ordinarie övningslärartjänst — varmed i kungörelsen avses tjänster i stenografi och maskinskrivning — fordras enligt § 9, att sökande dels avlagt studentexamen eller handelsgymnasieexamen eller förvärvat likvärdiga kunskaper, dels förvärvat goda teoretiska insikter och äger god praktisk färdighet och erfarenhet i till tjänsten hörande ämnen. De författningsmässiga fordringarna för anställning som ordinarie adj u n k t i handelsämnen vid praktisk realskola har meddelats i förnyade stadgan för högre folkskolor (SFS 1934: 248 med senare ändringar, § 41) och beträffande inbyggd linje med handelsundervisning i förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk (SFS 1933: 109 med senare ändringar, § 178; senaste lydelse SFS 1954: 650). I praktiken kräves för närvarande i fråga om teoretisk utbildning minst ekonomexamen samt med avseende på pedagogisk utbildning och praktisk lärarverksamhet att sökande antingen genomgått pedagogisk kurs, motsvarande praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor, och har minst två års lärartjänstgöring eller också har minst sexton terminers lärartjänstgöring, vilken delvis k a n ersättas av praktik i affärslivet, varvid dock minst fyra terminer måste avse lärartjänst med full tjänstgöring vid skola med heltidsundervisning. Praktik är ej obligatorisk men räknas som merit och förekommer nästan alltid.

B. Kommittén 1. Allmänna synpunkter En väsentlig förutsättning för att yrkesskolornas handelsundervisning i enlighet med kommitténs förslag skall kunna få en fast organisation och leda till avsedda utbildningsmål är att bestämda fordringar uppställs på lärarnas kompetens. I främsta rummet gäller detta i fråga om de heltidsanställda lärarna. Heltidsanställda lärare kommer i fråga så gott som uteslutande vid skolor med heltidsundervisning. I huvudsak utgöres denna av ettåriga handelskurser; terminskurserna får beräknas bli en relativt sparsamt förekommande kursform och kommer i varje fall sannolikt att upprättas endast av skolor, som samtidigt har ett- eller fleråriga handelskurser eller kurser med växelutbildning. Det blir sålunda främst inom de kurser, som leder till han-

399 delsskolexamen (se kap. 15), som behovet av heltidsanställda lärare gör sig gällande. Förmodligen kommer i regel ordinarie och extra ordinarie tjänster endast att inrättas vid skola med heltidsundervisning. Undervisningen på deltid och — i regel — i kurser med växelutbildning kominer liksom för närvarande att i övervägande grad bedrivas genom timlärare och eventuellt på annat sätt deltidsanställda lärare. Enligt kommitténs förslag i kap. 10 skall deltidsundervisningens kurser — utom fortsättnings- och specialkurserna — normeras, så att de till omfattning och innehåll i huvudsak motsvarar heltidskurser på samma stadium. Det kunde såtillvida synas befogat att ställa samma krav på lärarna, vare sig de tjänstgör inom heltids- eller inom deltidsundervisningen, med differentiering efter olika stadier. Detta är emellertid av praktiska skäl ej möjligt. På större orter, där undervisningen kan omfatta såväl heltids- som deltidskurser, bereder det i allmänhet icke särskilda svårigheter att erhålla väl kvalificerade lärare. Annorlunda är förhållandet på mindre platser, där måhända endast deltidskurser kan rekryteras. Det vore under dessa förhållanden omöjligt att upprätthålla fullt enhetliga kompetensfordringar. Å andra sidan kan ej heller göras gällande, att kraven på lärare med undervisning i kurser, som leder till yrkesskolexamen, i bestämda avseenden skiljer sig från fordringarna på lärare i kurser, som leder till handelsskolexamen. Även om de olika kursformerna ur flera synpunkter är att hänföra till skilda stadier, kan dessa dock endast i vissa avseenden sinsemellan karakteriseras som låg- och högstadium. Olikheterna är i huvudsak av annan art. Sålunda skiljer sig terminskurserna från ettårskurserna med avseende på undervisningens innehåll främst därigenom, att utbildningen i de förstnämnda i viss mån specialiserats och koncentrerats till en mer begränsad del av yrkesområdet. Anspråken på lärarens kompetens blir ej mindre i terminskurserna än i ettårskurserna. Det torde därför inte vara möjligt att fastställa olika kompetensfordringar för den undervisning, som för till yrkesskolexamen, och för den, som leder till handelsskolexamen. Vid genomförande av kommitténs förslag får heltidsundervisningen ökad betydelse, och behovet av heltidsanställda handelslärare blir därmed större. För den kategori av lärare, som sålunda kan beräknas komma att arbeta under i stort sett likartade förhållanden vid olika skolor, bör enhetliga kompetensvillkor kunna fastställas. Bestämmelserna i yrkesskolstadgan § 30 (se s. 396) avser de allmänna kompetenskrav, som skall fyllas för att en person överhuvudtaget skall erhålla anställning som lärare vid yrkesskola, oavsett yrkesområde och tjänstens karaktär av ordinarie, extra ordinarie etc. 1952 års yrkesutbildningssakkunniga har i sitt förslag till yrkesskolstadga uppställt minimifordringar med avseende på kompetens för anställning som lärare vid yrkesskola (§ 24). Särskilt i fråga om lärartjänster inom heltidsundervisningen för handel anser kommittén det erforderligt med mera preciserade bestämmelser. Kommittén är på det klara med att vid de kommunala yrkesskolorna

tjänster för närvarande ej kan inrättas som ordinarie, extra ordinarie etc. på grundval av något gemensamt avlöningsreglemente, men vill samtidigt erinra om att yrkesutbildningssakkunniga hemställt, att Kungl. Maj :t måtte tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att utarbeta ett avlöningsreglemente för lärare inom yrkesundervisningen. En utredning med nyssnämnda uppgift kommer givetvis även att behandla frågan om lärarkompetensen. Kommittén utgår från att nämnda utredning kommer till stånd inom närmaste tiden och vill bland annat med hänsyn härtill i detta sammanhang framföra sina synpunkter på vilka kompetensfordringar, som bör uppställas beträffande lärarna inom yrkesskolornas handelsundervisning. Kommitténs förslag avser i främsta rummet kompetensfordringar för sådana tjänster, som bör lönegradsplaceras i ett statligt lönereglemente. Som kommittén tidigare framhållit, intar handelsundervisningen en särställning inom yrkesutbildningen därigenom, att den såväl till sin allmänna karaktär som med avseende på sin organisation samt i fråga om fordringarna på lärarnas kompetens snarare bör jämställas med den allmänna undervisningen än med åtskillig annan yrkesutbildning. Totalt sett är yrkesundervisningen till sin struktur mycket oenhetlig. Handelsundervisningen företer emellertid redan för närvarande en betydligt större enhetlighet än undervisningen inom övriga yrkesområden. De förslag, som kommittén i det föregående lagt fram, åsyftar en utveckling till ännu större enhetlighet, bland annat genom införande av examina. Handelsundervisningen synes därför rimligen i inånga avseenden kunna behandlas som ett relativt självständigt område av yrkesutbildningen. Skulle yrkesundervisningens heterogenitet visa sig utgöra hinder för genomförandet av ett för yrkesundervisningen i dess helhet gemensamt avlöningsreglemente, bör det av nyss anförda skäl likväl vara möjligt att åstadkomma ett reglemente speciellt för handelsundervisningen eller att anknyta denna till statens allmänna avlöningsreglemente. Det bör påpekas, att kommittén begränsat sina förslag till att avse lärare med undervisning inom den allmänna, icke specialiserade handelsutbildningen. För lärare i de kurser, som av kommittén hänförts till specialundervisning (kap. 13 och 14), måste fordringarna tillsvidare bestämmas från fall till fall, eftersom för ifrågavarande områden möjligheter ännu saknas till sådan fackutbildning, som skulle kunna anges som särskilt lämpad för blivande lärare.

2. Förslag beträffande ordinarie lärartjänster Fordringarna på lärarnas kompetens kan sammanfattas i följande punkter. Läraren skall a) vara personligt lämpad för läraryrket, b) besitta en tillfredsställande allmänbildning, c) ha tillräcklig teoretisk skolning i respektive undervisningsämnen,

401 d) i vad det gäller lärare i egentliga yrkesämnen: ha praktisk erfarenhet från butik eller kontor och viss överblick av affärslivet, e) äga pedagogisk utbildning och f) genom praktisk lärartjänstgöring ha förvärvat erforderlig undervisningsvana. Kommitténs förslag innefattar vad som synes böra utgöra normalfordringar. Överstyrelsen bör äga rätt att, då omständigheterna därtill föranleder, ineddela behörighet, oaktat behörighetssökande ej helt fyller angivna behörighetsvillkor. I nuvarande läge finner kommittén det ej möjligt att föreslå några fasta regler för värderingen av de olika »befordringsgrunderna»; detta kan ske först sedan erfarenheter vunnits. a) Personlig lämplighet för yrket Fordringarna enligt denna punkt är i huvudsak gemensamma för all lärarverksamhet och torde i ny yrkesskolstadga böra utformas likartat för all yrkesundervisning.

b)

Allmänbildning

I en undervisning av så övervägande teoretisk karaktär som handelsundervisningen spelar lärarens allmänbildning en synnerligen stor roll. Där kompetensfordringarna i respektive undervisningsämnen omfattar fackutbildning på grundval av realexamenskompetens (beträffande innebörden av detta uttryck se s. 111 f.) eller studentexamen, får även kraven på en betryggande allmänbildning anses tillgodosedda. Där åter fackutbildningen kunnat erhållas på friare vägar, t. ex. genom huvudsakligen praktiskt arbete, eller genom yrkesutbildning på folkskolan som grund, måste kompetensen med avseende på allmänbildningen prövas för sig. c)

Amnesutbildning

Utöver de allmänna synpunkter, som i det föregående anförts beträffande fordringarna på fackkunskaper, må ytterligare framhållas följande. Flertalet handelsskolor får beräknas bli relativt små enheter, inom vilka endast en eller ett par heltidsanställda lärare kan sysselsättas. Möjligheterna till specialisering på ett mindre antal ämnen blir för lärare vid sådana skolor ringa. Det är följaktligen av betydelse, att de heltidsanställda lärarna i sådana fall har erforderlig facklig kompetens för flertalet ämnen, åtminstone flertalet yrkesämnen. Vid större skolor med flera lärare är förevarande problem mera differentierat. För samordningen av undervisningen i olika ämnen är det nödvändigt, att någon eller några lärare har den bredare kompetens, varom nyss talats. Samtidigt bör givetvis de möjligheter till specialisering och därmed 26—537056

402 följande fördjupning av undervisningen utnyttjas, som erbjuds vid en skola med flera heltidsanställda lärare. Vid ledigförklarande av lärartjänster och vid besättande av rektorstjänster är det av väsentlig vikt, att här anförda synpunkter beaktas. Med hänsyn till vanligen ifrågakommande utbildningsvägar och inom den lägre handelsundervisningen förekommande ämnesområden k a n lärarna inom yrkesskolornas handelsundervisning lämpligen hänföras till följande kategorier (från välskrivning och gymnastik bortses i det följande): 1) lärare i svenska och främmande språk jämte affärskorrespondens, 2) lärare i ekonomisk geografi med allmän varukännedom samt samhällsoch ekonomilära, 3) lärare i allmänt handelstekniska ämnen: bokföring, handelsräkning, handelslära och praktiskt kontorsarbete, 4) lärare i stenografi och maskinskrivning, 5) lärare i följande ämnen i detaljhandelskurser: speciell varukännedom, i handelslära ingående försäljnings- och reklamlära, praktiskt butiks- och försäljningsarbete, textning och plakatmålning samt skyltning. Det är, som i det föregående redan sagts, ej möjligt att uppställa några enhetliga kompetensfordringar, tillämpliga på alla lärare vid handelsskolorna. Dels måste fordringarna av praktiska skäl ställa sig olika, alltefter det anställningen gäller heltid eller deltid, ordinarie eller annan tjänst, dels är i fråga om den egentliga ämnesutbildningen utbildningsvägarna mycket oenhetliga. Det kan inte sägas, att kompetens för undervisning inom var och en av ovan angivna ämnesgrupper kan ernås endast på en väg. I den m å n en lärartjänst avser undervisning inom en enda av dessa ämnesgrupper, bör det i princip ej bereda skolorna svårigheter att få kompetent innehavare. Det bör föreskrivas, att vid ledigförklarande av tjänst skall anges vilka ämnen tjänsten gäller; inom dessa bör fordringarna fyllas. Där en tjänst omfattar ämnen inom flera ämnesgrupper kan det bli nödvändigt att undantag beträffande någon ämnesgrupp görs från de föreslagna fordringarna. Därest tjänst ledigförklaras i ämnen, för vilka olika kompetensfordringar gäller, bör därför överstyrelsen kunna i erforderlig utsträckning lämna dispens från kompetenskraven i ett eller i undantagsfall två av ämnena. Kommittén hänvisar även till den följande framställningen i detta kapitel under II Generell eller begränsad behörighet. Ovannämnda problem kan, i den mån erforderliga kompetenta timlärarkrafter ej står till förfogande, väntas uppkomma framför allt vid mindre skolor. Kommittén övergår nu till att för var och en av de i det föregående angivna ämnesgrupperna närmare diskutera frågan om kompetensfordringar.

403 1. Svenska

och främmande

språk

med

affärskorrespondens.

I fråga om ämnenas rent språkliga sida torde undervisningen i en ettårig handelskurs för elever med realexamenskompetens inte ställa väsentligt större anspråk på läraren än vad undervisning i realskolan gör. Det bör därför vara tillräckligt, att läraren har akademisk examen, som berättigar till ordinarie tjänst inom sistnämnda skolform eller jämförligt stadium av enhetsskolan. Vad kommittén i kap. 10 (s. 127) anfört om behovet av differentiering efter elevernas förkunskaper av undervisningen i främmande språk i handelskurser för elever utan realexamenskompetens motiverar, att normalt nyssnämnda krav ställs på lärarna i främmande språk även inom dessa kurser. När det gäller svenska med affärskorrespondens i kurser för elever med folkskola som underlag, bör minst fordras kompetens för anställning som ordinarie folkskollärare. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 355) dryftat frågan, om och i vilken utsträckning krav på handelsutbildning bör ställas på handelsgymnasiernas ordinarie lärare i svenska och främmande språk. De synpunkter, som kommittén därvidlag anfört, har i tillämpliga delar giltighet även med avseende på lärare inom den lägre handelsundervisningen. Kommittén anser sig sålunda icke heller för dessa böra som villkor för erhållande av behörighet till ordinarie tjänst föreslå, att vederbörande förvärvat handelsutbildning. Givetvis bör sådan dock betraktas som en mycket önskvärd merit. I fråga om värderingen av sådan kompletterande handelsutbildning vill kommittén även här betona de synpunkter den anfört med avseende på handelsgymnasierna. 2. Ekonomisk

geografi

med allmän varukännedom ekonomilära.

samt samhälls-

och

Där särskilda tjänster i dessa ämnen kan inrättas, bör undervisningen bestridas av lärare med akademisk examen i respektive ämnen eller ekonomexamen, innefattande ekonomisk geografi. I allmänhet måste för heltidstjänster, vari nämnda ämnen ingår, dessa förenas med andra ämnen. Kompetensen får då givetvis bedömas från fall till fall i enlighet med de allmänna synpunkter, som kommittén i det föregående anfört. 3. Allmänt

handelstekniska ämnen: lära1, praktiskt

bokföring, handelsräkning, kontorsarbete.

handels-

Undervisningen i bokföring, handelsräkning och handelslära avser sådana kunskapsområden, som är väsentliga inom varje form av handelsverksamhet. Nämnda ämnen intar därför inom såväl kontors- som detaljhandelsutbildningen en central plats. Det är främst i dem eleverna får direkt kon1

I detta ämne ingår försäljnings- och reklamlära. Beträffande lärare för undervisningen i detta ämnesavsnitt inom detaljhandelskurser se i det följande under 5).

404 takt med för handeln grundläggande principfrågor av såväl ekonomisk som teknisk och organisatorisk art. Lärare i dessa ämnen bör därför äga erforderlig överblick av sammanhangen för att kunna bibringa eleverna inte bara arbetsteknisk färdighet med avseende på vissa allmänt förekommande göromål utan även någon förmåga till mera självständiga överväganden av principiell innebörd. Härför torde lägre utbildning än examen vid handelshögskola i regel ej vara tillräcklig, ej ens om den kompletteras med mera omfattande affärspraktik. Kraven på lärare i dessa för handelsundervisningen vitala ämnen kan givetvis ej sättas lägre än i fråga om de ämnen av mera allmän natur, som i det föregående behandlats. För ordinarie tjänst bor krävas ekonomexamen. Några särskilda fordringar på kvalificerade betyg synes dock inte behöva ställas för undervisning på det stadium det här gäller. Där lämplig lärare med högskoleutbildning ej kan erhållas, bör behörighet, dock endast begränsad (se s. 409 f.), kunna meddelas lärare med alternativt avgångsexamen från nuvarande handelsgymnasium (2-årig respektive 1-årig k u r s ) , dylik examen tillika med företagsekonomisk vidareutbildning (t. ex. i Sveriges kontoristförenings företagsekonomiska kurs eller motsvarande) eller avgångsexamen från 3-årigt handelsgymnasium. Beträffande fordringarna på lärare i praktiskt kontorsarbete har kommittén på s. 213 anfört några allmänna synpunkter. 4. Stenografi

och

maskinskrivning.

Kommittén har i andra sammanhang framhållit önskvärdheten av att genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg betygsfordringar i stenografi och maskinskrivning utarbetas och fastställs för såväl handelsgymnasier som handelsyrkesskolor. Det synes med hänsyn till det praktiska affärslivets krav nödvändigt, att betygsfordringarna åtminstone i stort sett hålls lika för yrkesskolornas och handelsgymnasiernas elever, trots de i flera avseenden olikartade förutsättningarna. Följaktligen kan principiellt knappast någon nämnvärt lägre kompetens godtas för undervisning i nämnda ämnen inom yrkesskolorna än den som kräves av motsvarande handelsgymnasielärare. För ordinarie tjänst i stenografi och maskinskrivning eller enbart stenografi bör fordras alternativt studentexamen tillika med 1-årig handelsgymnasiekurs eller avgångsexamen från handelsgymnasium — i båda fallen med lägst vitsordet Med beröm godkänd i respektive ämne — eller studentexamen tillika med mot nyssnämnda vitsord svarande kompetensprov. Sådant prov bör givetvis även i de båda första alternativen godtas i stället för föreslaget betyg i ämnena från handelsgymnasium. Omfattar ordinarie tjänst enbart maskinskrivning, kan kraven sättas något lägre: har vederbörande ej studentexamen, kan m a n nöja sig med realexamenskompetens men bör då också kräva handelsskolexamen med lägst vitsordet Med beröm godkänd i maskinskrivning eller likvärdigt kompetensprov.

405 Heltidstjänster i enbart dessa ämnen eller något av dem kan endast komma i fråga vid stora skolor. I regel måste denna undervisning kombineras med undervisning i a n d r a ämnen eller inrättas som timlärar- eller annan deltidstjänst. Det kan i så fall bli nödvändigt med vissa jämkningar i kompetenskraven. 5. Följande ämnen i detaljhandelskurser: speciell varukännedom, försäljnings- och reklamlåra (ingår i ämnet handelslära)1, praktiskt butiksoch försäljningsarbete samt textning, plakatmålning och skyltning. Skall likställighet mellan undervisningen för kontorsarbete och undervisning i här åsyftade detaljhandelsämnen ernås, måste även av lärare i sistnämnda ämnen krävas teoretisk utbildning, likvärdig med den som fordras för undervisning i bokföring, handelslära e t c , d. v. s. högskoleutbildning. Handelshögskolornas utbildning täcker emellertid endast en del av de ämnesområden det här gäller; i textning, plakatmålning och skyltning samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete meddelar handelshögskolorna överhuvudtaget ingen undervisning. Vidare går mycket få personer med handelshögskoleutbildning till egentligt butiksarbete, varför underlaget för rekrytering av lärare med högskoleutbildning bleve alldeles för litet, om ekonomexamen skulle krävas. Dessutom är följande att beakta. Undervisningen i de ämnen det här är fråga om kräver, att läraren har god praktisk erfarenhet av yrkesarbete inom det område undervisningen gäller. Förhållandevis spelar yrkespraktiken gentemot den teoretiska utbildningen större roll i fråga om dessa ämnen än när det gäller flertalet ämnen, som tidigare behandlats. Med hänsyn till det sagda måste för lärare inom förevarande ämnesgrupp med god praktisk erfarenhet en teoretisk utbildning av handelsgymnasietyp kunna anses tillfredsställande. (De företagsekonomiska fortbildningskurserna ger ej någon i detta sammanhang relevant utbildning). Något handelsgymnasium med detalj handelslinje finns emellertid ännu ej. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 167) något dryftat frågan om handelsgymnasium med försäljningslinje men ansett, att man bör avvakta vad den timplan, som kommittén föreslagit för det allmänna 3-åriga handelsgymnasiet, i praktiken kan ge i fråga om försäljningsteknisk utbildning, innan någon utökning av denna sker. Kommittén har emellertid den uppfattningen, att tämligen snart ett behov kommer att göra sig gällande av gymnasielinje med starkare inriktning på försäljningsproblemen än de förut föreslagna gymnasielinjerna har, och att med hänsyn till vad i det föregående sagts om praktikens betydelse de förstnämnda linjerna i så fall kommer att bli en lämplig väg för rekrytering av lärare i detaljhandelsämnen. Den teoretiska kompetens, som de av kommittén föreslagna ettåriga kur1

Det bör erinras om att undervisningen i övriga delar av detta ämne enligt vad i det föregående under 3) anförts bör handhas av lärare med handelshögskoleutbildning.

serna för detaljhandelsarbete och motsvarande kurser med växelutbildning ger, är långtifrån tillräcklig, och kommittén vill icke ens temporärt räkna med denna utbildning som den för blivande lärare normala. Så länge handelsgymnasierna ej fått den utbyggnad, som kommittén i sitt första betänkande föreslagit, och ej heller organiserats med på försäljningsfrågor specialiserade linjer, vilka senare, som i det föregående anförts, skulle bli en lämplig utbildningsväg för de lärare det här gäller, måste med hänsyn till rådande förhållanden kompetensen bedömas genom värdering i varje särskilt fall av vederbörandes kvalifikationer med avseende på teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet. De synpunkter, som här anförts på den teoretiska kompetensen hos lärare inom denna ämnesgrupp, gäller framför allt lärare i varukännedom, försäljnings- och reklamlära samt butiks- och försäljningsarbete. Av i princip samma skäl, som tidigare anförts beträffande lärare i svenska och främmande språk, anser kommittén det emellertid mycket önskvärt, att även lärare i textning och skyltning har en god allmän kännedom om detaljhandeln och handeln överhuvudtaget. I princip gäller vad tidigare sagts sålunda även denna lärarkategori. Där undervisningen är av den omfattning, att ordinarie tjänster i uteslutande eller huvudsakligen ämnena textning och plakatmålning samt skyltning kan inrättas, bör för sådan tjänst krävas specialiserad utbildning i dessa ämnen, Kommittén har i kap. 14 i samband med sitt förslag till kurs för utbildning av merkantila dekoratörer redogjort för de möjligheter, som för närvarande erbjuds till sådan specialiserad utbildning (s. 303). Den av kommittén föreslagna ettåriga kursen för utbildning av merkantila dekoratörer synes kunna bli en lämplig, även med avseende på den allmänna handelsutbildningen tillfredsställande utbildningsväg för lärare till sådana specialiserade heltidstjänster, som här avses. Kravet på fullgod teoretisk utbildning måste vad beträffar nu behandlade ämnen särskilt fast upprätthållas för undervisningen i försäljningsoch reklamlära. Där lärare, som i övrigt k a n anses kompetent för undervisning inom här ifrågavarande ämnesgrupp, brister i teoretisk utbildning, torde det vara tillrådligt att om möjligt undervisningen i försäljnings- och reklamlära omhänderhas av lärare i allmänt handelstekniska ämnen. Av vad i det föregående anförts framgår, att kommittén ej anser sig för lärare inom nu behandlade ämnesgrupp böra föreslå några bestämda fordringar med avseende på formell teoretisk kompetens. Vilka krav, som därvidlag skall ställas, får bestämmas med hänsyn till den sökandes kvalifikationer i övrigt och sålunda bli beroende av en totalbedömning från fall till fall av vederbörandes personliga lämplighet. Kommittén förutsätter dock, att till ordinarie tjänst endast sådan sökande förordnas, som i fråga om allmänbildning fyller de minimikrav, som i det

föregående angivits, och beträffande fackkunskaper på ett rimligt sätt motsvarar de fordringar, som kan ställas med hänsyn till kommitténs synpunkter på utbildningen i förevarande ämnen. d)

Praktik

Någon utförligare motivering för ett krav på att handelsskolornas lärare i allmänhet skall ha en med hänsyn till arten av den undervisning, som tjänsten avser, lämplig praktik, torde ej behöva presteras. I varje fall gäller detta lärare i egentliga handelsämnen, d. v. s. ämnesgrupperna 3—5 på s. 402. Kommittén föreslår, att för anställning som ordinarie lärare i andra handelsämnen än de speciella detaljhandelsämnena stipuleras krav på minst ett års praktik och för motsvarande tjänster i detaljhandelsämnen minst två års praktik. Hänsyn måste tas till praktikens art: den måste ha givit kontakt med för yrkesområdet väsentliga och typiska arbetsuppgifter. För en blivande lärare är det i regel av större vikt, att han genom att delta i flera olikartade göromål lär sig förstå sammanhang och metoder än att han blir rutinerad i ett fåtal arbetsuppgifter. Lärare i detaljhandelsämnen bör ha förvärvat grundlig erfarenhet av arbetet inom någon av huvudbranscherna samt därutöver även haft någon tids sysselsättning inom ytterligare en eller ett par branscher. Givetvis k a n inte vilken praktik som helst r ä k n a s : den bör ha infallit under en tid, då vederbörande varit tillräckligt mogen för att kunna tillgodogöra sig erfarenheterna. När det gäller lärare i svenska och främmande språk, vore det knappast lämpligt att föreskriva praktik. I den mån lärare i dessa ämnen har förvärvat sådan, bör den givetvis räknas som merit. Kommittén hänvisar i övrigt till de synpunkter i denna fråga, som den i sitt första betänkande anfört beträffande handelsgymnasiernas lärare. De har i princip giltighet även med avseende på lärarna inom yrkesskolornas handelsundervisning.

e) Pedagogisk

utbildning

För anställning som ordinarie lärare (utom i enbart maskinskrivning och/eller stenografi) bör fordras godkänt betyg från av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnad praktisk l ä r a r k u r s för blivande handelslärare; även bevis över annan, minst likvärdig pedagogisk utbildning bör godtas. Vad här sagts gäller i lika mån för lärare vid handelsgymnasium, vilket kommittén också förutsatt i sitt första betänkande (SOU 1950: 12 kap. 19). För ordinarie tjänst i enbart maskinskrivning och/eller stenografi bör krävas godkänt betyg från pedagogisk kurs för lärare i respektive ämne, anordnad i enlighet med kommitténs förslag i kap. 20. Nu nämnda krav kan givetvis tillgodoses endast så småningom, allteftersom möjligheter bereds till pedagogisk utbildning.

408 f) Praktisk

lärartjänstgöring

I likhet med vad fallet är vid bland annat praktiska realskolor och handelsgymnasier, bör även för ordinarie tjänst vid yrkesskola krävas viss tids praktisk lärartjänstgöring. För ordinarie tjänst vid praktisk realskola fordras, där vederbörande genomgått praktisk lärarkurs, minst två års och i annat fall minst sexton terminers samt för ordinarie tjänst vid handelsgymnasium minst ett års dylik tjänstgöring. (Jfr dock beträffande praktisk realskola s. 398.) Å andra sidan krävs för ordinarie anställning vid handelsgymnasium även minst ett års affärspraktik, en fordran, som ej har någon formell motsvarighet beträffande de praktiska realskolorna. Då krav på affärspraktik föreslagits även för ordinarie tjänst vid yrkesskola — utom beträffande tjänst i svenska och främmande språk — b ö r beträffande lärartjänstgöring ej gälla högre fordringar än i fråga om handelsgymnasierna. Kommittén föreslår, att för erhållande av ordinarie tjänst stipuleras krav på minst ett års väl vitsordad tjänstgöring av motsvarande art i under statligt inseende stående läroanstalt, överstyrelsen för yrkesutbildning dock obetaget att i förekommande fall medge, att även tjänstgöring vid annan skola må kunna tillgodoräknas. 3. Förslag beträffande icke ordinarie lärartjänster För behörighet till extra ordinarie och extra tjänst bör med avseende på ämnesutbildning i princip uppställas samma fordringar som för ordinarie tjänst. För behörighet till extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad än som k a n komma att gälla för extra lärare bör, när så fordras för ordinarie tjänst, krävas praktik under minst ett år samt, försåvitt icke sådan tjänst efter eventuellt genomförande av ett statligt avlöningsreglemente uppnås i reglerad befordringsgång, pedagogisk utbildning. Vad härefter angår limlärartjänster, såväl inom heltids- och deltidsundervisningen som i kurser med växelutbildning, vill kommittén anföra följande. *1 det föregående har framhållits, att några för lärare inom denna kategori gemensamma kompetensfordringar icke k a n uppställas, utan att kraven måste anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall: med hänsyn till undervisningsstadium, undervisningens omfattning, vilket ämne eller vilka ämnen det gäller m. m. I och med att kommitténs förslag om examina genomföres, kommer det emellertid att mer än nu bli nödvändigt, att lärarnas kompetens, oberoende av tjänstens karaktär av ordinarie eller icke ordinarie, är någorlunda j ä m n vid olika skolor. Vad som i det föregående föreslagits för heltidstjänster bör med beaktande av de föreliggande rekryteringsmöjligheterna utgöra riktlinjer även vid bedömningen av de deltidsanställda lärarnas kompetens, såväl beträffande allmänbildning som i fråga om teoretisk fackutbildning. Timlärarnas pedagogiska utbildning erbjuder ett stort problem. Det kan

409 inte beräknas, att lärare av denna kategori, för vilka undervisningen är en bisyssla, skall lägga ned mera omfattande arbete på pedagogiska studier. Samtidigt är det emellertid i högsta grad önskvärt, att dessa lärare betydligt mera allmänt än för närvarande förvärvar åtminstone någon pedagogisk utbildning. Bland annat torde ett framgångsrikt genomförande av de föreslagna examina i hög grad bli beroende av att en jämnare pedagogisk standard hos lärarna kan ernås. Kommittén framlägger i nästa kapitel (s. 434 f.) förslag till en pedagogisk utbildningsgång för timlärare, vilken varje lärare bör kunna fullgöra utan alltför stora kostnader och uppoffringar i övrigt. Denna utbildning bör därför, när denna förutsättning föreligger, kunna göras obligatorisk, i varje fall för behörighet »tills vidare» (se s. 411). Tiinlärarnas intresse för pedagogisk utbildning skulle sannolikt ökas, om en differentiering av lönen kunde genomföras, så att genomgång av pedagogisk kurs medförde högre lön. Hittills gällande statsbidragsgrunder — med samma bidrag per timme, oavsett undervisningens stadium och lärarnas kompetens — har emellertid knappast verkat stimulerande på huvudmännens villighet till lönedifferentiering. Någon förändring därvidlag torde kunna ernås, först om bidraget beräknas på utgående löner. Det torde emellertid ej vara lämpligt att genomföra en lönedifferentiering enbart på grundval av lärarnas formella pedagogiska kompetens. Hänsyn måste också tas till andra kompetensfaktorer, i första hand den teoretiska utbildningen. Vad beträffar fordringarna på praktik i affärslivet bör för timlärarna i princip tillämpas vad i det föregående anförts i fråga om heltidsanställda lärare. I regel torde fordran på lärarnas kompetens härvidlag ej bereda större svårigheter, eftersom timlärarna i de egentliga yrkesämnena i stor utsträckning är att söka bland de i affärslivet praktiskt verksamma.

II. Generell eller begränsad behörighet A. Nuvarande

förhållanden

Behörighet respektive godkännande meddelas att gälla undervisning i bestämda ämnen inom viss kursform och begränsas för närvarande till att avse viss skola (begränsad behörighet). Meddelande av behörighet utan begränsning till viss angiven skola (generell behörighet) tillämpas ej i fråga om de kommunala yrkesskolorna, däremot för t. ex. de centrala verkstadsskolorna. En redogörelse för den praxis, som råder i fråga om meddelande av behörighet respektive godkännande, lämnas i överstyrelsens för yrkesutbildning utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. (SOU 1947: 55, s. 15—16):

410 »Vid ansökan om anställning som lärare vid kommunala skolor för yrkesundervisning behöver vederbörande sökande icke förete av överstyrelsen utfärdat behörighetsbevis. I stället inger vederbörande skolstyrelse en ansökan om behörighet för den som utsetts till befattningen. Det är naturligt, att överstyrelsen härvid ansett sig kunna förfara mindre strängt än vid behandling av ansökan om behörighet vid centrala verkstadsskolor, eftersom det får antagas, att den lokala styrelsen i första hand prövar den sökandes lämplighet och i regel endast föreslår sådana, som kunna godtagas. I tveksamma fall företager överstyrelsen dock närmare undersökning. För att anställas som lärare vid lärlingsskola eller yrkesskola fordras, att vederbörande äger grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, nödig undervisningsvana samt kännedom om ifrågavarande yrkeseller arbetsområdes behov av utbildning i ämnet. Kraven på lärare vid kommunala skolor äro icke fullt så stränga som de som ställas på lärare vid centrala verkstadsskolor. Detta gäller icke minst den pedagogiska erfarenheten. Vid kommunala skolor förekommer endast behörighet, gällande viss angiven skola, men liksom vid de centrala verkstadsskolorna omfattar den ett eller flera angivna ämnen i undervisning vid vissa angivna avdelningar. Även här förekommer, att vid mera tillfälligt behov och för kortare tid kunna anställas lärare, som ej i vanlig ordning förklarats behöriga. För dessa utfärdar överstyrelsen ett så kallat godkännande. Att ansökan om behörighet vid kommunal skola helt avslås, förekommer ytterst sällan. Det ringa antalet avslag har till viss del sin grund i det förhållandet, att yrkesskolstyrelserna vid befattnings tillsättande hos överstyrelsen höra sig för om utsikten att erhålla behörighet för vederbörande sökande, innan avgörandet träffas. För statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning gäller att, såvida ej 'av tillfälligt påkommet förfall annan anordning nödvändiggöres', undervisningen skall bestridas av lärare, som av överstyrelsen för yrkesutbildning blivit godkända för ifrågavarande undervisning eller förklarats behöriga för undervisning av enahanda art vid kommunala anstalter för yrkesundervisning. Det så kallade godkännandet, som här nämnts, motsvarar i stort sett behörigheten vid kommunala skolor i fråga om de erforderliga kvalifikationerna. Detta godkännande är ävenledes begränsat att gälla viss angiven skola och angivna ämnen för vissa avdelningar.» I PM angående upprättande av kommunala skolor för yrkesundervisning föreskriver överstyrelsen under rubriken Anställning av lärare: »Erforderliga lärare anställas av skolstyrelsen, men skall för dem dessförinnan hos överstyrelsen för yrkesutbildning sökas behörighet att meddela den undervisning, varom det är fråga.» De författningsmässiga bestämmelserna angående lärares behörighet har för kommunala yrkesskolor givits i 1921 års statsbidragsförordning § 2 mom. Ib samt i 1921 års förnyade yrkesskolstadga §§ 30, 61 och 88. För enskilda skolor gäller föreskrifterna i 1921 års kungörelse med bestämmelser angående statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning (SFS 1921: 707, § 2). Enligt yrkesskolstadgan § 30 skall ansökan om behörighet göras av vederbörande lärare och ställas till överstyrelsen för yrkesutbildning samt ingivas till skolans styrelse, som har att med eget yttrande överlämna ansökningen till överstyrelsen. Under yrkesskolornas tidigare år meddelades på grundval av sådan ansökan, i den mån sökanden ansågs tillräckligt kvalificerad och om ansökan ej uttryckligen gällde undervisning vid viss, sär-

411 skilt angiven skola, behörighet till undervisning i visst ämne och viss avdelning men berättigande till anställning vid alla ifrågakommande yrkesskolor. Om åter behörighetsansökan angavs gälla anställning vid viss skola eller ingavs av skolstyrelse för person, som anställts eller avsågs skola anställas vid ifrågavarande skola, meddelades behörighet för undervisning vid denna. Nuvarande praxis, att generell behörighet överhuvudtaget ej meddelas yrkesskolornas lärare, synes sakna grund i yrkesskolstadgans bestämmelser. Den har framtvingats av förändringarna inom yrkesskolsystemet. En nödvändig förutsättning för att generell behörighet skall kunna meddelas är givetvis, att skolsystemet företer en hög grad av enhetlighet. När de i 1918 och 1921 års stadgor normerade skolformerna i allt större utsträckning ersattes av ett oenhetligt kurssystem, där lokala förhållanden spelade en avgörande roll, blev förutsättningarna för meddelande av generell behörighet allt mindre, varför nuvarande praxis så småningom utbildades. Överstyrelsens i det föregående återgivna föreskrifter har kunnat utformas på grundval av den generella bestämmelsen i § 103 av 1921 års förnyade yrkesskolstadga. Bestämmelsen i yrkesskolstadgans § 30 har sålunda beträffande lärlingskurser, ettåriga handelskurser m. m. kunnat ersättas med överstyrelsens föreskrifter; för i stadgan normerade skolformer har dessa föreskrifter kommit att tillämpas analogt. Behörighet meddelas utan angiven tidsbegränsning (»tillsvidare») eller för viss bestämd tid (»tillsvidare t. o. m. . . . » ) . Sistnämnda formulering användes i regel första gången behörighet meddelas för en lärare. Andra eller tredje gången utsträckes i regel behörigheten, om anmärkningar mot vederbörande lärare ej finns, till att gälla tillsvidare, utan angiven tidsbegränsning. Som framgår av föregående citat från överstyrelsens betänkande, utfärdas behörighet endast där överstyrelsen anser kompetensen fullt klar. Om lärare, som saknar önskvärd kompetens, för kortare tid måste anställas av en skola, kan överstyrelsen meddela ett till viss kortare tid begränsat »godkännande». För anställning som adjunkt med undervisning i praktiska läroämnen vid inbyggd linje kräves enligt läroverksstadgan § 178 bland annat att ha blivit av skolöverstyrelsen förklarad behörig till adjunktstjänst i läroämnena i fråga om utbildning. Motsvarande förfaringssätt tillämpas även beträffande praktiska realskolor.

B. Kommittén Man kan ifrågasätta, om för lärare, som fyller i det föregående angivna kompetensfordringar, särskild behörighetsförklaring skall vara erforderlig. Kommittén vill sålunda erinra om att yrkesutbildningssakkunniga som vill-

412 kor för anställning som lärare vid yrkesskola bland annat föreslagit, att sökande skall ha a n t i n g e n genomgått utbildning, som av överstyrelsen godkänts såsom behörighet för ifrågavarande undervisningsämne, e l l e r blivit av överstyrelsen förklarad behörig att undervisa i det eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar (SOU 1954: 11, s. 324). Denna fråga bör givetvis tas upp till behandling av en kommande utredning angående ett statligt aviöningsreglemente för yrkesundervisningen. Därvid synes böra eftersträvas, att enhetliga bestämmelser utformas för i förevarande fall yrkesskolornas handelsundervisning och handelsundervisningen vid praktiska realskolor och inbyggda linjer. Som i det föregående framhållits, bör de av kommittén föreslagna kompetensfordringarna kunna i princip tillämpas, redan innan ett statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen — eller eventuellt för enbart yrkesskolornas handelsundervisning — kommit till stånd. Därmed skulle också möjliggöras ett system med generell behörighet. Kommitténs förslag till omorganisation av yrkesskolornas handelsundervisning syftar bland annat till organisatorisk fasthet i skolsystemet, varigenom detta gentemot andra utbildningsformer skall kunna framstå som en enhet. Utan tvivel skulle ett system med generell behörighet i väsentlig grad bidra därtill. Kommittén föreslår, att lärare, som uppfyller de normalfordringar, som föreslagits skola stipuleras för kompetens till ordinarie tjänst vid ett- och fleråriga handelskurser, terminskurser samt handelskurser med växelutbildning, meddelas generell behörighet tillsvidare att undervisa i angivna ämnen, sålunda utan att behörigheten begränsas till att gälla för viss skola och för viss tid. För lärare, som ej fyller nämnda normalfordringar, bör, liksom nu är fallet, utfärdas godkännande för undervisning vid viss skola och under viss angiven tid. För timlärare, som saknar erforderlig pedagogisk utbildning, bör meddelas godkännande under högst två år för ett år i sänder.

III. Handelslärarnas anställningsförhållanden i övrigt A.

Tillsättningsförfarandet

Föreskrifter angående lärares antagande har för kommunala anställer för yrkesundervisning meddelats i 1921 års yrkesskolstadga § 31. Enligt denna antas lärare av skolans styrelse i den ordning, skolans reglemente närmare bestämmer. Lärare skall anställas antingen tills vidare med viss överenskommen uppsägningstid eller på viss tid. I styrelsens protokoll skall uttryckligen anges, huruvida anställningen gäller tills vidare eller för viss tid, ävensom anteckning göras rörande tiden för befattningens tillträdande och de för densamma fastställda avlöningsförmånerna. Utdrag av protokoll om antagning, innefattande uppgift jämväl om nu angivna förhållanden, skall utan

413 lösen tillställas den antagne läraren ävensom insändas till överstyrelsen för yrkesutbildning. Ändring i yrkesskolstyrelses beslut kan enligt § 40 sökas hos överstyrelsen för yrkesutbildning. Dennas beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t. För statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning meddelas i förevarande avseende bestämmelser i respektive skolors reglementen; generella föreskrifter för enskilda skolor finns ej. För tillsättning av lärare vid praktiska realskolor och inbyggda linjer gäller föreskrifterna i förnyade stadgan för högre folkskolor (SFS 1934:248 med senare ändringar, §§ 38—52), respektive läroverksstadgan (SFS 1933: 109 med senare ändringar, 5 kap.; senaste lydelse SFS 1954: 650). Såväl i fråga om praktiska realskolor som inbyggda linjer gäller, att vid tillsättande av tjänst de sökandes meriter skall värderas enligt bestämda befordringsgrunder: 1) undervisningsskicklighet och nit samt "förmåga att !eda ungdomens fostran, 2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den ifrågavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöringförvärvad erfarenhet; en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund må därvid kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare. Till tjänsten skall utses den som med hänsyn till nämnda befordringsgrunder bör i främsta rummet komma i fråga. Några bestämmelser av i föregående stycke angiven innebörd finns ej för yrkesskolornas del. För närvarande kan därför en mindre meriterad sökande av skolstyrelsen utses före en mer meriterad, under förutsättning att han av överstyrelsen för yrkesutbildning förklarats behörig till tjänsten. Besvärsmöjligheterna blir under sådana förhållanden mer eller mindre illusoriska; endast om skolans reglemente innehåller några föreskrifter, som härvidlag binder vederbörande styrelse, är besvär möjliga. Styrelse är vidare ej enligt stadgan skyldig att meddela annan sökande om sitt beslut än den som utsetts till tjänsten. Detta meddelande behöver endast ske genom översändande av protokollsutdrag till denne sökande samt till överstyrelsen för yrkesutbildning; något offentliggörande i övrigt är ej föreskrivet. Kommittén har i det föregående givit förslag till kompetensfordringar för i första hand ordinarie tjänster, vilka tjänster kommittén förutsätter vara förenade med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Med hänsyn till att samma meriter alltefter förhandenvarande omständigheter k a n bedömas ha olika värde från fall till fall har kommittén icke ansett sig böra eller k u n n a föreslå några generella regler för en inbördes värdering av de mot nyssnämnda fordringar svarande kvalifikationerna. Särskilt med tanke på h u r svårt det i vissa fall kan vara att värdera praktisk erfarenhet av verksamhet inom handel i förhållande till teoretisk utbildning skulle fasta regler härvidlag enligt kommitténs uppfattning på ett mindre lyckligt sätt binda skolstyrelserna och därigenom kunna få icke önskvärda följder.

414 Det är å andra sidan givetvis angeläget, att en tjänst besätts med den för tjänsten lämpligaste. Kommittén anser, att vissa garantier härför skulle kunna skapas genom införande i stadgan av föreskrifter d e l s att med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad tjänst ej må tillsättas utan att den blivit ledigkungjord i Post- och Inrikes Tidningar, d e l s att bland de sökande den för tjänsten lämpligaste skall utses, d e l s slutligen att styrelsens beslut skall utan dröjsmål kungöras på det sätt, varpå ledigkungörandet skett. I fråga om annan tjänst än som nyss nämnts bör ett friare tillsättningsförfarande kunna förekomma. Erforderliga bestämmelser därom bör tas in i skolas reglemente. Kommittén utgår från att frågan angående tillsättningsförfarandet blir föremål för prövning i samband med en utredning angående avlöningsreglcmente för yrkesundervisningen.

B.

Undervisningsskyldighet

Inom yrkesskolornas handelsundervisning saknas generella föreskrifter beträffande lärarnas undervisningsskyldighet, såväl när det gäller läsårets längd som i fråga om antalet undervisningstimmar per vecka. Omfattningen av lärarnas undervisning växlar därför mer eller mindre från skola till skola. På vissa håll har kommunala tjänste- och avlöningsreglementen införts, vilka tillämpas även på yrkesskolornas lärare. För att erhålla närmare kännedom om förhållandena företog kommittén hösten 1953 genom utsändande av frågeformulär till samtliga yrkesskolor med heltidskurser för handel en undersökning av bl. a. anställningsförhållandena för lärarna inom nämnda kurser. Samtliga skolor med undantag av en lämnade något slag av uppgifter. Även om uppgifterna i åtskilliga fall är ofullständiga eller oklara, anser kommittén dock att det material, som erhållits, är tillräckligt för att man därav skall kunna få en någorlunda säker bild av förhållandena. I vidstående sammanställning har endast de uppgifter medtagits, som hänför sig till tjänster, vilka av uppgiftslämnarna betecknats som ordinarie eller extra ordinarie. Vid praktisk realskola och inbyggd linje omfattar läsåret 38 veckor, vartill kommer tiden för inträdes- och flyttningsprövningar. Lärare i läroämnen vid nämnda skolformer är skyldig meddela undervisning under 24 till 30 undervisningstimmar per vecka med viss reducering vid undervisning i realskolans högsta klass. Dylika bestämmelser för lärare i stenografi och maskinskrivning saknas. Kommittén har i kap. 10 föreslagit, att bestämmelserna angående kurstidens längd och förläggning, lektionstimmes längd m. m. för yrkesskolornas handelsundervisning skall utformas i anslutning till vad som gäller för de allmänna skolorna. I ett kommande avlöningsreglemente bör en motsvaran-

415 Tab. 6.

Handelslärarnas vid yrkesskolor tjänstgöring Antal veckor per år

Lärarkategori

Ordinarie lärare i handelstekniska ämnen . . . .

Antal lämnade uppgifter

Mini- Maxi- Medimum mum an

Antal timmar per vecka Antal lämnade uppgifter

Mini- Maxi- Medimum mum an

M 18

30 30

39 39

36 36

43 14

24 24

43 36

32 28—29

18 23

30 30

41 38

36 38

14 2'i

21 25

35 38

HO—31 31

stenografi och maskinskrivE. o. lärare

de anpassning ske även med avseende på undervisningsskyldigheten. I fråga om de teoretiska läroämnen, som förekommer inom såväl yrkesskolornas som de praktiska realskolornas och inbyggda linjernas handelsundervisning, bör därvidlag några svårigheter ej möta; beträffande maskinskrivning och stenografi bör de synpunkter beaktas, som kommittén i sitt första betänkande anfört i fråga om undervisningen i dessa ämnen inom handelsgymnasierna (s. 366). När det gäller undervisningen i de speciella detaljhandelsämnena skyltning, textning och plakatmålning samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete liksom i praktiskt kontorsarbete, vilka ämnen samtliga saknar motsvarighet inom handelsgymnasier, praktiska realskolor och inbyggda linjer, vill kommittén anföra följande. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall i yrkesundervisningen i vissa fall 1 1/2 timmes yrkesarbete beräknas motsvara 1 teoritimme. Kommittén har med tillämpande av likartade normer föreslagit det obligatoriska timantalet per vecka i ettårig detaljhandelskurs till 37, varav 9 timmar i ämnena skyltning, textning och plakatmålning samt praktiskt butiks- och försäljningsarbele, samt till 34 i motsvarande kontorskurs, inklusive 2 timmar praktiskt kontorsarbete. Som motiv för det högre antalet timmar i detaljhandelskursen har kommittén anfört, att studierna i nyssn ä m n d a detaljhandelsämnen medger ett friare och därmed mindre tröttande arbetssätt än när det gäller de huvudsakligen teoretiskt betonade ämnena. Huruvida även vid beräkning av lärares undervisningsskyldighet ovan angivna relation mellan teoretiska och praktiska ämnen bör tillämpas, anser kommittén ej möjligt att generellt avgöra. Följande synpunkter må anföras. I och för sig torde de skäl, som ansetts motivera ett högre obligatoriskt timantal inom de ettåriga detaljhandelskurserna än i motsvarande kurser för kontorsarbete, även kunna åberopas för en mera omfattande undervisningsskyldighet i de praktiska ämnen, som i det föregående nämnts, än i teoretiska ämnen. Å andra sidan ingår även i ifrågavarande praktiska ämnen i icke obetydlig grad teoretiska moment, vilket gör, att nämnda undervisning ej torde kunna anses ur lärarens synpunkt bereda väsentligt andra arbetsförhållanden än när det gäller rent teoretisk undervisning. Vidare torde hel-

416 tidstjänster, omfattande enbart eller huvudsakligen ifrågavarande praktiska ämnen, förekomma endast i ett obetydligt antal fall. Det problem, som kommittén här berört, blir aktuellt även inom enhetsskolans högstadium, i den mån praktiska ämnen tas upp på kursplanen för 9 y (jfr kap. 11, s. 241), och torde förekomma även inom andra utbildningsområden. Kommittén anser sig därför icke böra ta någon definitiv ståndpunkt i frågan utan förutsätter, att denna i samband med en utredning angående avlöningsreglemente för yrkesundervisningen blir föremål för en grundlig prövning för olika yrkesområden i ett sammanhang.

C. Löner Liksom i fråga om handelslärarnas undervisningsskyldighet föreligger beträffande lönerna betydande variationer mellan olika skolor och tjänster. Följande sammanställning grundar sig på uppgifter, som kommittén hösten 1953 inhämtade från skolor med heltidsundervisning för handel. Tab. 7.

Handelslärarnas vid yrkesskolor avlöning (årslön1)

Lärarkategori

Ordinarie lärare 2 i handelstekniska ämnen: civilekonomer övriga språk akademiker övriga stenografi och maskinskrivning E. o. lärare: civilekonomer och andra akademiker .. . övriga

Antal lämnade uppgifter

Lönegrad enligt SAAR 4 Minimum Maximum

Median

30 15

15 16

29 24

24 21

16 3 16

20 19 11

29 22 21

27 21 18-19

18 15

2f> 5T,

23 19

13 10

1 Inkluderar i princip ej ersättning för övertid. - Rektorstjänster, för vilka särskilt rektorsarvode ej uppgivits, har ej tagits med i sammanställningen. 3 Lärare i maskinskrivning. 4 Där lön ej utgår enligt SAAB, har närmast motsvarande lönegrad angivits.

De praktiska realskolornas handelslärare är inplacerade i statens allmänna avlöningsreglemente, varjämte på dem är tillämpliga bestämmelserna om reglerad befordringsgång (för lärare i stenografi och maskinskrivning enligt kungl. brev den 30 juni 1948; för lärare i teoretiska läroämnen och vissa praktiska läroämnen — handelsteknik samt varukännedom — enligt kungl. cirk. den 8 maj 1953). De kompetensfordringar, som kommittén med utgångspunkt i yrkesskolornas behov föreslår, är med avseende på de ämnen, som även förekommer

417 inom praktiska realskolor och inbyggda linjer, likvärdiga med fordringarna för behörighet till ordinarie tjänst vid sistnämnda skolformer. Skall de sålunda föreslagna fordringarna kunna effektivt tillämpas och skall en tillfredsställande rekrytering av lärare till yrkeskolornas handelsundervisning kunna ske, är det nödvändigt, att de kommunala yrkesskolornas handelslärare även i löne- och pensionshänseende helt ställs i paritet med motsvarande lärare vid praktiska realskolor och inbyggda linjer. Kommittén förutsätter, att denna fråga prövas i samband med en kommande utredning angående ett statligt avlöningsreglemente, och anser sig därför i nuvarande läge ej böra närmare ingå därpå. Dock må även i detta sammanhang följande framhållas. Skulle ett för yrkesundervisningen gemensamt avlöningsreglemente ej kunna åstadkommas, bör frågan likväl av skäl, som i det föregående anförts, lösas för handelsundervisningen, antingen genom ett särskilt reglemente eller genom anslutning till statens allmänna avlöningsreglemente. Det sistnämnda bör u t a n vidare kunna ske beträffande heltidsanställda lärare i språk och allmänt handelstekniska ämnen samt stenografi och maskinskrivning. Vissa svårigheter kan möjligen uppstå, när det gäller lärare i speciella detaljhandelsämnen, för vilka formella kompetensfordringar för närvarande ej låter sig fastställa lika bestämt som för övriga lärarkategorier. Den omständigheten, att handelslärare eventuellt tjänstgör inom andra yrkesavdelningar, liksom att överhuvudtaget yrkesskolorna omfattar undervisning även för andra yrkesområden än handel med för dessa områden speciella kompetensfordringar, synes icke heller behöva utgöra något hinder för att det statliga avlöningsreglementet tillämpas på handelsundervisningen. Så sker ju för närvarande i betydande utsträckning för handelsgymnasierna även i de fall, då dessa administrativt ingår i yrkesskola.

IV. Statsbidrag till lärarlöner I de utredningar, som gjorts angående det statliga stödet till yrkesundervisningen, har konstaterats, att detta varit otillräckligt, särskilt i fråga om yrkesskolornas handelsundervisning. Som i det föregående visats, är fordringarna på lärarnas kompetens inom detta område av yrkesundervisningen i stort sett desamma som beträffande lärarna inom praktiska realskolor och inbyggda linjer. De ogynnsammare statsbidragsgrunderna för yrkesskolorna har emellertid hindrat en motsvarande anpassning av lönerna. Man får också anta, att olikheterna i statsbidrag spelat en viss roll, när det för kommunerna gällt att välja skolform för handelsutbildning på heltid. Följande sammanställning, som avser löner, statsbidrag och huvudmannens kostnader och gäller för dyrortsgrupp 3, ger en antydan om hur de båda bidragssystemen verkar; för yrkesskolorna utgör bidraget 5,75 kronor per lärartimme, till praktiska realskolor utgår det med 78 procent av lärarlönerna. Vid uppgörandet av sammanställningen har kommittén för lärare vid yrkesskola utgått från en undervisning av 30 timmar per vecka under 27—537656

418 37 veckor = 1 110 timmar per år. För lärare vid praktiska realskolor omfattar läsåret, som tidigare nämnts, 38 veckor, vartill kommer tiden för inträdes- och flyttningsprövningar; undervisningsskyldigheten per vecka utgör 24—30 timmar med viss reducering vid undervisning i realskolans högsta klass. (Hänsyn har i förevarande sammanhang ej tagits till att yrkesskolorna får särskilt statsbidrag till undervisningsmateriel, vilket ej är fallet beträffande de praktiska realskolorna.) Yrkesskolorna Löneklass

20 24 27 3i>

83 Lönebelopp per år

11436 14 364 17 028 19 860 21636

Statsbidrag

Högre kommunala skolorna

kronor

% av lön

Huvudmannens kostnad kronor

6 382 6 3-2 6 382 6 382 6 382

56 44 37 32 29

5 054 7 982 10 646 13 478 15 254

Statsbidrag kronor

% av lön

Huvudmannens kostnad kronor

8 920 11204 13 282 15 49L 16 876

78 78 78 78 78

2516 3160 3 746 4 369 4 760

En tillfredsställande lösning av lönefrågan för yrkesskolornas handelslärare och en erforderlig utveckling av handelsundervisningen inom yrkesskolorna är i enlighet med de synpunkter, som kommittén såväl i det närmast föregående som i andra sammanhang anfört, beroende av att ett betydligt generösare statsbidragssystem än det nuvarande kommer till stånd. Yrkesutbildningssakkunniga uttalar sig i sitt betänkande i princip för ett system med bidrag på utgående löner, sålunda i likhet med vad som gäller för de praktiska realskolorna, såsom det för yrkesundervisningen önskvärda. Ett dylikt system förutsätter emellertid, som sakkunniga anför, ett statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen. I avsaknad av ett sådant reglemente föreslår de sakkunniga ett interimistiskt system, enligt vilket bidrag till heltidskurser skall utgå med visst belopp per klassavdelning. För deltidsundervisningen föreslås, med bibehållande av nuvarande bidragssystem, ett till 8 kronor per lärartimme höjt bidrag, dock att efter bedömande av överstyrelsen för yrkesutbildning bidrag bör kunna utgå med 12 kronor per timme, när undervisningen bedrives av ämneslärare med minst adjunktseller jämförlig kompetens. I sitt remissutlåtande angående de sakkunnigas betänkande har kommittén — i avvaktan på den utredning angående ett statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen, varom de sakkunniga hemställt — anslutit sig till de sakkunnigas förslag, i vad det gäller heltidsundervisningen. I fråga om bidrag till deltidsundervisningen anförde kommittén dels, att i varje fall för handelsundervisningens vidkommande lägre kompetensfordringar generellt ej kan ställas på deltidsundervisningens lärare än på heltidsundervisningens, varför det föreslagna normalbidraget 8 kronor per timme måste anses för lågt, dels också att en differentiering utöver vad de

419 sakkunniga föreslagit bör ske. Kommittén hemställde därför i utlåtandet, att bidraget till deltidsundervisning höjes till att för handelsundervisningens del utgå med 9 kronor per timme beträffande undervisning i stenografi, maskinskrivning och välskrivning och med 11 kronor per timme i fråga om undervisning i övriga ämnen, när undervisningen omhänderhas av icke adjunktskompetent lärare; då undervisningen bedrives av lärare med adjunkts- eller jämförlig kompetens, borde bidraget i enlighet med de sakkunnigas förslag utgå med 12 kronor per timme. De föreslagna bidragsbeloppen motsvarar i avrundade tal 78 procent av timarvodet i löneklasserna TC 21 respektive TC 25 och TC 27, ortsgrupp 3. Av 1955 års statsverksproposition framgår, att förslag angående statsbidragsgrunder för yrkesundervisningen kommer att föreläggas 1955 års riksdag. Under sådana förhållanden anser sig kommittén ej böra närmare gå in på statsbidragsfrågan utöver vad i det föregående anförts men vill dock även i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att statsbidragssystemet för handelsundervisningens vidkommande snarast konstrueras så, att statsbidraget utgår på lärarlönerna.

KAP 20 HANDELSLÄRARUTBILDNINGEN OCH ANDRA PEDAGOGISKA FRÅGOR

I.

Handelslärarutbildningen

Enligt givna direktiv bör kommittén framlägga förslag rörande ordnandet av utbildning för handelslärare. I sitt första betänkande betonade kommittén härom bland annat, att frågan i väsentliga avseenden fick sin lösning därigenom att 1949 års riksdag godkände Kungl. Maj:ts förslag rörande utbildning av yrkeslärare och anvisade erforderliga medel till förslagets genomförande. Nämnda förslag hade grundats på en inom överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med handelsutbildningskommittén företagen utredning i frågan. F r å n och med budgetåret 1949/50 har anordnandet av kurser för timlärare och blivande heltidsanställda lärare inom handelsundervisningen möjliggjorts i enlighet med de synpunkter, som kommittén lagt fram i en promemoria rörande handelslärarutbildningen, vilken finns intagen som bilaga 2 i överstyrelsens nyssnämnda utredning. Innehållet i denna promemoria har kommittén i korthet återgivit i sitt första betänkande. Frågan har sålunda i väsentliga avseenden lösts i ett större sammanhang under kommitténs medverkan och i huvudsaklig överensstämmelse med dess uppfattning. Sedan hösten 1949 handhas inom överstyrelsen för yrkesutbildning de med lärarutbildningen sammanhörande frågorna av en särskild byrå. Kommittén anser sig av nämnda skäl sakna anledning att, i vad det gäller de utbildningsuppgifter, som sålunda fått en lösning, framlägga något eget fullständigt förslag utan inskränker sig i huvudsak till att i det följande ge några synpunkter. Främst gäller detta utbildningen av heltidsanställda handelslärare. Däremot är de utbildningsmöjligheter, som för närvarande erbjuds timlärare av olika kategorier, otillräckliga. Kommittén framlägger förslag till nya utbildningsformer för nämnda lärare.

A. Kortfattad

redogörelse

för hittillsvarande

utbildning

av

kurser

för

handelslärare

Den pedagogiska utbildningen av handelslärare har i huvudsak anordnats under överstyrelsens för yrkesutbildning direkta ledning. Även några andra kurser har emellertid förekommit. Överstyrelsens kurser har varit av tre huvudtyper: 1) pedagogiska kurser för utbildning av heltidsanställda handelslärare, 2) instruktionsoch fortbildningskurser i särskilda ämnen eller ämnesgrupper, för såväl heltids- som deltidsanställda lärare, samt 3) yrkespedagogiska kurser, i främsta rummet avsedda för timlärare.

421 Under tiden november 1949—december 1954 anordnade överstyrelsen för yrkesutbildning följande kurser av i det föregående nämnda slag. Antal deltagare

Antal undervisningstimmar per kurs

ca 425

49 18 32 38

ca 25 29 16 21

ca 30

ca 30

Kursform kurser 1) Pedagogisk kurs för utbildning av handelslärare .. 2) Instruktions- och fortbildningskurs för lärare i företagsekonomiska ämnen vid skolor för hnndel . . . . Instruktionskurs i kontorsorganisation D:o angående hålkortssystem D:o angående moderna kontoplaner Instruktions- och fortbildningskurs i ekonomisk geografi och medborgarkunskap jämte ekouomiiära.. Instruktionskurs för lärare, inom detaljhandelsundervisningen Pedagogisk fortbildningskurs för lärare i maskinskrivning 3) Yrkespedagogiska kurser för lärare från olika yrkesområden

ca 18

L 1

Totalt för alla yrkesområden 1 175 deltagare, varav ungefär lfi handelslärare.

I samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning har statens psykologiskpedagogiska institut anordnat sommarkurser om 1—1 1/2 vecka, öppna för lärare från olika yrkesområden. Sedan flera år tillbaka håller Melinska stenograf förbundet varje sommar en kurs för utbildning av stenografilärare; den omfattar cirka 35 timmar. Skolöverstyrelsen har under åren 1953—1954 för lärare vid praktiska realskolor och inbyggda linjer anordnat en 3 dagars kurs i inköps- och försäljningsteknik (ca 35 deltagare) och en kurs om en vecka i bokföring (25 deltagare) samt för lärare i handelsämnen inom enhetsskolans högstadium en 2 veckors kurs (14 deltagare). Kommittén övergår nu till att något närmare behandla de av överstyrelsen för yrkesutbildning, statens psykologisk-pedagogiska institut samt Melinska stenografförbundet anordnade kurserna. 1. Pedagogisk kurs för utbildning av handelslärare a) Undervisningens

organisation

Den pedagogiska kursen för utbildning av blivande heltidsanställda handelslärare pågår cirka 15 veckor. Kursen omfattar föreläsningar och seminarieövningar i psykologi och pedagogik, skolhygien, undervisningsmetodik i svensk affärskorrespondens, främmande språk,

422 bokföring och kontorsorganisation, handelslära, handelsräkning, ekonomisk geografi, handelsrätt, reklamteknik, stenografi och maskinskrivning, föreläsningar och övningar i muntlig framställning och talteknik, av kursdeltagarna i anslutning till föreläsningar och seminarieövningar utförda enskilda arbeten, praktisk lärarutbildning innefattande auskultering i klass och deltagande i träningslektioner, hållande av träningslektioner i grupp av kursdeltagare och övningslektioner i klass. I den kurs, som hölls hösten 1952, fördelade sig de olika undervisningsformerna på följande sätt (per kursdeltagare): Ungefärligt antal timmar Föreläsningar och seminarieövningar: Psykologi 84 Pedagogik 36 Metodik (inkl. föreläsningar i handelstekniska ämnen) 53 Skolhygicn och friluftsverksamhet 5 Yrkesundervisningens organisation 7 Tal och röstvård 8 Yrkesvägledning och arbetsförmedling m. m _4 197 Auskultationer (varierande 50—85 timmar) 65 Demonstrationslcktioner IS Träningslektioner 24 Övningslektioner 62 Kurs i handhavandet av film 20 Studiebesök m. m 10 lJ Provskrivningar 405 Auskultationer och övningslektioner har varit förlagda till Stockholms stads handelsskola och handelsgymnasium. b) Antalet

Kursdeltagarna

deliagare i de hittills hållna kurserna framgår av följande tablå: Antal KurS

sökande M

/i—"•'» /g_ls/is 1 9 5 1 27 8 - 8 /i2 1 9 5 2 2 : >/8—°/i2 1953 '/»—'»/ii 1 9 5 4 6 , J _is / r 1 2 80

31 22 23 29 29 37

, £*™T„ deltagare 9 8 9 12 12 14

64 För att vinna inträde kräves att sökande uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år. Dock kan undantag göras, om särskilda skäl föreligger; sålunda kan t. ex. mycket goda praktiska och teoretiska meriter kompense-

423 ra överårighet. I fråga om ämneskunskaper kräves av blivande lärare i företagsekonomiska ämnen, ekonomisk geografi och språk ekonomexamen eller annan akademisk examen; dock kan i mån av utrymme även antagas inträdessökande med annan kompetens. Blivande lärare i avdelningar för utbildning av biträden för detaljhandeln skall äga flerårig, väl vitsordad affärspraktik. Det övervägande antalet deltagare i hittillsvarande kurser har varit i åldern 26—35 år. Dellagarnas teoretiska utbildning Annan Ekonom- akademisk Annan utbildning examen 1 examen

Kurs

1950 23 /i— ,3 A s

1951 27 /8— 8/l2 1952 M /g— 8 /u 1953 '/»—"/'2 1954 a/9—18/ia

(l) »1

5 5 4 1

»1

3 3 5 10 12 13 46

%—,2/iä

s

Summa

9 8 9 12 12 14 64

1 I några fall har till denna kategori hänförts elever, som avlagt examen under kursens gång eller kort tid efter dennas slut. 2 Språklärare. 3 Jur. kand. och civilekonom.

Samtliga kursdeltagare har en mer eller mindre omfattande praktisk erfarenhet av verksamhet inom affärslivet. I fråga om lärarpraktik är det däremot olika: av de 41 deltagarna i kurserna ht 1950—ht 1953 hade 16 kortare eller längre lärartjänstgöring, i några fall inom den allmänna skolan, medan de övriga 25 helt saknade dylik praktik. Över genomgången kurs lämnas betyg med angivande av kursens omfattning, antal hållna övningslektioner samt uppgift hur många av dessa, som hållits på gymnasiestadiet; vitsord ges i psykologi och pedagogik, undervisningsskicklighet, nit och fallenhet för lärarkallet. I de kurser, som hållits t. o. m. 1953, fördelar sig vitsorden sålunda: Psykologi och pedagogik Undervisningsskicklighet Nit Fallenhet

A

a

AB

BA

B

C

5 4

16 22

27 23

2 —

— 1

•— —

A

AB

B

C

50 1

— 48

— 1

— —

424 Ekonomiska

förhållanden

Deltagarna erhåller fri resa hemorten—Stockholm tur och retur samt dagtraktamente: för deltagare, bosatta i Stockholm 6 kronor, för övriga i regel 12 kronor.

2. Instruktions- och fortbildningskurser Instruktions- och fortbildningskurserna omfattar vanligtvis cirka 30 timmar, fördelade över i regel 4—6 dagar. De anordnas som dagkurser för deltagare från hela landet, 1 vilka överstyrelsen för yrkesutbildning utväljer på grundval av ansökningar. Dessa kurser har i regel varit förlagda till ferierna. Till sin konstruktion varierar kurserna. Undervisningen sker i huvudsak genom föreläsningar och seminarieövningar. Auskultationer eller egentliga undervisningsövningar i skolklass har däremot ej förekommit. Dels har tiden varit för knapp därtill, dels står i regel ej några övningsklasser till förfogande. Givetvis har möjligheter till studiebesök och filmförevisningar utnyttjats. Såväl kunskapsfrågor i de olika ämnena som metodiska spörsmål och allmänt pedagogiska ämnen har förekommit. över deltagande i dessa kurser utfärdas intyg. Resebidrag och dagtraktamente utgår till kursdeltagare från ort utom kursorten enligt normer liknande dem som gäller för motsvarande deltagare i den pedagogiska kursen för handelslärare.

3. Yrkespedagogiska kurser De yrkespedagogiska kurserna anordnas regionalt — t. o. m. 1953 har dylika kurser hållits på 13 platser — och efter från kurs till kurs något skiftande plan. Flertalet kurser har anordnats som 3 dagars dag- och aftonkurser, i regel om sammanlagt 13 timmar. Enbart dag- eller aftonkurser har också förekommit. Kursprogrammet omfattar föreläsningar och seminarieövningar i allmän och speciell undervisningsmetodik. Givetvis kan vid varje kurs speciell metodik behandlas endast för ett fåtal läroämnen. För diskussioner och annan aktiv medverkan från deltagarnas sida har utrymme beretts i största möjliga utsträckning. De yrkespedagogiska kurserna är i främsta rummet avsedda för timlärare men står öppna även för heltidsanställda lärare. Lärare av sistnämnda kategori har deltagit i ej obetydlig utsträckning. Resebidrag och dagtraktamente utgår enligt samma normer som under 2) nämnts, dock endast till timlärare. 1

Instruktionskursen i kontorsorganisation 1950/51 var dock aftonkurs.

425 4. Statens psykologisk-pedagogiska instituts sommarkurser De sommarkurser, som anordnas av statens psykologisk-pedagogiska institut, pågår 1—1 1/2 vecka och omfattar föreläsningar och seminarieövningar samt träningslektioner med grupper av kursdeltagare. Kursdeltagarna utses efter ansökan; deltagarantalet har hittills varit begränsat till tjugo per kurs. De ekonomiska förmånerna är desamma som vid de under 2) behandlade kurserna. 5. Melinska stenografförbundets kurs för stenografilärare Melinska stenografförbundets kurs för stenografilärare anordnas helt av nämnda förbund i enlighet med av överstyrelsen för yrkesutbildning godkänd undervisningsplan. För inträde i kursen fordras god allmänbildning, särskilt säkra kunskaper i svenska språket, samt färdighet i Melins stenografisystem. Kursen omfattar 6 1/2 dagar om tillsammans cirka 35 timmar och anordnas under sommaren. Timplanen upptar systemkännedom, stenografiundervisningens metodik (föreläsningar och praktiska övningar i rättning, bedömning, betygssättning, diktamen och undervisning i klass av kursdeltagare), kortfattad redogörelse för stenografiens teori och historia samt för andra stenografiska system. Betyg utställs på grundval av särskilda prov. I samband med kursen bereds deltagarna även tillfälle att avlägga prov för förbundets stenografmärken. Kursavgiften utgör cirka 150 kronor. Statliga resebidrag och traktamenten utgår ej.

B. Kommitténs synpunkter och förslag 1. Praktisk lärarkurs för blivande handelslärare Kommittén föreslår, att den av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade 15-veckors pedagogiska kursen för handelslärare betecknas som »praktisk lärarkurs för blivande handelslärare», vilken beteckning ansluter sig till benämningen på motsvarande utbildning för lärare inom det allmänna högre skolväsendet. Som kommittén inledningsvis anfört, motsvarar den utbildning, som ges i den praktiska lärarkursen för blivande handelslärare, med avseende på undervisningens omfattning och allmänna organisation i stort sett de fordringar, som för närvarande med hänsyn till annan lärarutbildning kan ställas. Kommittén räknar emellertid med att, i samma mån som utbildningen av lärare för andra områden blir bättre tillgodosedd, även handelslärarut-

426 bildningen förstärkes, t. ex. genom längre kurser, eventuellt genom anknytning till lärarhögskola eller en statlig övnings- och försöksskola för yrkesundervisningen. Kommittén har dock ej gått närmare in på dessa frågor utan begränsar sig till att anföra några synpunkter på de mest aktuella problemen inom ramen för kursens nuvarande organisation. I de kurser, som hölls 1952 och 1953, fördelade sig sammanlagda övningslektioner på deltagare och antal ämnen sålunda:

antalet

A n t a l

kursdeltagare

1 (språklärare) 1 6 13 2 1

ämnen

övningslektioner

3 5 6 7 8 9

60 59 363 797 120 60

övningslektioner per ämne och kursdeltagare i genomsnitt

20 12 10 9 8 7

I många avseenden är en mångsidig, bredare pedagogisk utbildning givetvis i och för sig värdefull. Vid många yrkesskolor k a n endast en heltidsanställd handelslärare beredas plats. Denne får då i regel undervisa i flertalet ämnen. Ur denna synpunkt kan det synas befogat att handelslärarutbildningen omfattar ett större antal av handelsskolans ämnen även i vad det gäller de praktiska undervisningsövningarna. Samtidigt är det emellertid av väsentlig vikt, att de blivande lärarna genom koncentration av utbildningen bereds tillfälle att inom ett mera begränsat område tillräckligt tränga in i undervisningens detaljer. Särskilt gäller detta i fråga om de praktiska undervisningsövningarna. Det torde vara av åtskilligt större värde, att dessa genom längre och kortare serier för varje lärarkandidat fördelas på olika stadier av några få ämnen än att de splittras på många olika ämnen. Inte minst är det av betydelse, att kursdeltagarna får fullfölja en längre, i möjligaste mån sammanhängande undervisning i ett ämne. Först därigenom blir de i tillfälle att lösa bland annat sådana problem, som sammanhänger med avvägningen sinsemellan av olika ämnesavsnitt såväl med hänsyn till dessas relativa omfattning som beträffande användningen av olika undervisningsmetoder, förmågan att göra sammanfattningar etc. I en sådan mera omfattande övningsserie tränas de blivande lärarnas förmåga att självständigt planera och bygga upp undervisningen i ett ämne. Kommittén anser, att en grundlig pedagogisk handledning i ett fåtal ämnen avgjort är att föredra framför en mera ytlig sådan i många ämnen. Strävan efter en dylik begränsning av antalet ämnen synes särskilt nödvändig i de fall, då kursdeltagare i sin ämneskombination önskar ta med ämnen, som i fråga om sin metodik mera bestämt skiljer sig från varandra.

427 Sålunda kräver t. ex. vart och ett av ämnena stenografi och maskinskrivning sin speciella metodik och därför också ett förhållandevis större antal övningslektioner än ett »teoretiskt» ämne, exempelvis handelslära, handelsrätt, ekonomisk geografi, i vilka ämnen i stort sett ensartat arbetssätt kan tilllämpas. Under kurserna 1952 och 1953 disponerades för stenografi och maskinskrivning i genomsnitt cirka 5 övningslektioner per ämne. För en deltagare med 9 ämnen inskränkte sig antalet övningslektioner i stenografi till 3. Även för övningsklassernas elever medför ovan åsyftade koncentration till färre ämnen och längre övningsserier betydande fördelar genom större lugn och kontinuitet i undervisningen. Likaså torde en bättre personlig kontakt på detta sätt kunna nås mellan övningsklassernas elever och kursdeltagarna. Kursdeltagarnas övningslektioner synes böra begränsas till några få huvudämnen, förslagsvis tre; för deltagare med ekonomexamen skulle som obligatoriska ämnen i första hand komma i fråga bokföring och handelslära. Övningslektioner bör givetvis hållas endast i ämnen, där vederbörande kursdeltagare har tillräcklig teoretisk kompetens. En dylik begränsning av undervisningsövningarna till ett fåtal ämnen bör kompenseras med utökning av auskultationerna, varvid tillräcklig vikt lägges vid sådana ämnen, i vilka undervisningsövningar ej hålles. För att utbildningen i nyssnämnda avseenden skall kunna organiseras på det sätt kommittén skisserat krävs dels att antalet kursdeltagare hålles lågt, dels att tillräckligt många övningsklasser står till kursens förfogande. Deltagarantalet per år i den praktiska lärarkursen för blivande handelslärare, tolv, torde för närvarande kunna anses väl avvägt såväl med hänsyn till möjligheterna att organisera en förstklassig utbildning som även i förhållande till nuvarande behov av lärare. Det gäller i sistnämnda avseende att i första hand fylla ett eftersatt behov. Så småningom bör i enlighet med kommitténs förslag till kompetensfordringar i kap. 19 denna pedagogiska utbildning krävas för anställning som ordinarie och extra ordinarie lärare inom yrkesskolornas handelsundervisning. 1 Den synes även böra bli den normala pedagogiska utbildningen för de praktiska realskolornas och inbyggda linjernas handelslärare. Dessa har ej, som övriga lärare vid de högre allmänna skolorna, tillgång till den praktiska lärarkursen för blivande ämneslärare vid dylika skolor. För närvarande bedrivs såväl undervisningsövningar som auskultationer helt inom Stockholms stads handelsskola och handelsgymnasium. Det förefaller, som skulle även åtskilliga andra skolor med handelsundervisning kunna anlitas för nämnda ändamål; enklast låter sig auskultationer anordna, men även övningslektioner bör kunna genomföras vid andra skolor än de nyss nämnda. Som ett viktigt skäl för en dylik anordning kan även 1

Beträffande handelsgymnasielärarnas pedagogiska utbildning se kommitténs första betänkande (s. 356—357) och Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsunderstödda handelsgymnasier (SFS 1953:528).

428 anföras, att kursdeltagarna på så sätt under utbildningstiden i högre grad än för närvarande finge erfarenhet av skilda kursformer inom handelsundervisningen liksom av olika elevkategorier och olika skolmiljöer, erfarenheter av största värde för dem i deras kommande verksamhet. Överhuvudtaget bör de blivande lärarna erhålla en god orientering om svenskt skolväsen, inte bara med avseende på handelsutbildning och annan yrkesutbildning utan även ifråga om den allmänna skolan, särskilt då de stadier därav, från vilka rekryteringen sker till skolor med handelsundervisning. Denna omständighet har särskilt stor betydelse för närvarande, då den allmänna skolan befinner sig under omläggning. 1952 års yrkesutbildningssakkunniga beräknar en utbyggnad av yrkesskolorna, som för handelsundervisningens vidkommande skulle medföra ett totalbehov — inklusive ersättningsbehov — av cirka 15 nya handelslärare per år under vart och ett av åren 1955—1965 (SOU 1954: 11). Det sammanlagda behovet av lärare för alla skolformer med handelsundervisning kan sålunda komma att visa sig så stort, att en mer eller mindre betydande ökning av deltagarantalet i den praktiska handelslärarkursen kan bli nödvändig. I fråga om de ekonomiska förmånerna för deltagare i praktisk lärarkurs för blivande handelslärare vill kommittén anföra följande. Deltagare i praktisk lärarkurs för blivande handelslärare åtnjuter för närvarande, som redan nämnts, förutom ersättning för resa hemorten—kursorten tur och retur ett dagtraktamente under kursen av i regel 12 kronor för deltagare, som ej är bosatt på kursorten, och 6 kronor för annan deltagare. Den totala traktamentssumman per kursdeltagare för hela kurstiden uppgår sålunda till cirka 1 250 respektive 625 kronor. Deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor åtnjuter, om han innehar ordinarie eller extra ordinarie anställning, avlöningsförmåner, som om h a n vore i tjänst, och läraraspirant och extra lärare ett häremot svarande arvode jämte i förekommande fall sjukvårdsförmåner; deltagare erhåller därutöver i regel reseersättning och resetraktamente (k. brev 8 juni 1953, ändr.4 september 1953). Adjunktskompetent lärarkandidat uppbär i enlighet härmed avlöning efter lägst lönegrad Cf 21, vilket innebär i dyrortsgrupp 5 1 097 kronor per månad; för icke adjunktskompetent lärarkandidat utgör motsvarande belopp enligt Cf 20 1 035 kronor. Avlöning till deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor bestrides helt av statsmedel, även om läraren är anställd vid högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk. Fordringarna för inträde i praktisk lärarkurs för blivande handelslärare motsvarar med avseende på teoretisk utbildning i huvudsak vad som kräves för erhållande av behörighet som adjunkt i handelsämnen vid praktisk realskola eller inbyggd linje. Den praktiska lärarkursen för blivande handelslärare synes dessutom såväl med avseende på sin allmänna anordning som beträffande undervisningens omfattning och bedrivande i allt väsentligt kunna jämställas med en termins praktisk lärarkurs för blivande ämneslä-

429 rare vid högre skolor. Den skillnad i fråga om ekonomiska förmåner, som nu råder mellan deltagare i de båda kurserna, finner kommittén därför orimlig. Det kan ej undgås, att den ogynnsamt påverkar rekryteringen till handelslärarbanan. Bestämmelserna om reglerad befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare är tillämpliga såväl på handelsgymnasielärare som på lärare vid högre kommunala skolor. Till deltagare i praktisk lärarkurs för handelslärare, vilken innehar anställning vid någon av nyssnämnda skolformer, bör sålunda avlöning kunna utgå enligt de för deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor tillämpade principerna. I fråga om kursdeltagare med anställning vid kommunal eller statsunderstödd enskild yrkesskola ligger saken annorlunda till. Lärarna vid nämnda skolor är ej enhetligt löneplacerade. De ekonomiska förmånerna för i praktisk lärarkurs deltagande handelslärare av denna kategori samt för den som avser att söka anställning som handelslärare bör i stället fastställas till vissa belopp per månad, alltefter vederbörandes kompetens. För lärare med adjunktskompetens bör lämpligen utgå ett arvode, svarande mot lönen i löneklass 21. För lärare utan sådan kompetens bör, med hänsyn till att denna grupp är synnerligen heterogen, arvodet fastställas av överstyrelsen för yrkesutbildning, dock högst till belopp enligt löneklass 20. Kommittén beräknar, att antalet kursdeltagare liksom för närvarande kommer att uppgå till 12. Med utgångspunkt i ett genomsnittligt arvode av 1 100 kronor per månad kan de totala kostnaderna uppskattas till (1 100 X 12 X 3,5 = ) 46 200 kronor. Då de nuvarande dagtraktamentena betingar en kostnad av omkring 15 000 kronor, blir det ökade medelsbehovet sålunda cirka 30 000 kronor. Kostnaden för dagtraktamenten till deltagarna i praktisk lärarkurs för blivande handelslärare bestrides av överstyrelsen för yrkesutbildning från reservationsanslaget Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen. Det skulle kunna ifrågasättas, om inte för här avsett ändamål borde uppföras ett särskilt anslag med karaktär av förslagsanslag. Kommittén anser sig emellertid kunna föreslå den anordningen, att tillämpas åtminstone tillsvidare, att kostnaderna bestrids från nyssnämnda anslag, vilket sålunda för budgetåret 1956/1957 torde böra ökas med 30 000 kronor.

2. Pedagogisk utbildning för blivande lärare i stenografi och maskinskrivning Den enda för stenografilärare speciellt avsedda utbildning, som för närvarande står till buds, är Melinska stenografförbundets tidigare omnämnda kurs. Undervisningen i denna synes i och för sig vara värdefull. Organisatoriskt vidlådes kursen emellertid av vissa brister. Sålunda tillämpas inga bestämda inträdesfordringar, varför elevklientelet blir heterogent och ojämnt. Vidare medger den korta kurstiden ingen undervisning i psykologi

430 och allmän pedagogik. Eftersom kursen hålles sommartid, ges ej heller tillfälle till auskultationer och undervisningsövningar i skolklass. Visserligen anordnas träningslektioner i grupp av kursdeltagare. Till dessa övningar kan emellertid endast mycket begränsad tid anslås. Det är inte heller möjligt att bereda alla kursdeltagarna tillfälle att fungera som lärare vid dessa övningar. För lärare i maskinskrivning har, som framgår av tabell på s. 421, under senare år anordnats kurser, omfattande något mindre än en vecka. Vad i det föregående med avseende på kursen för stenografilärare sagts om svårigheterna att ordna auskultationer och undervisningsövningar i skolklass under kursen gäller även beträffande kursen för maskinskrivningslärare. Ej heller i denna kan önskvärt utrymme beredas de psykologiska och allmänpedagogiska frågorna, och överhuvudtaget har kursen för liten omfattning. Kommittén uttalade i sitt första betänkande (s. 350), att de nuvarande kurserna för lärare i stenografi och maskinskrivning vore alltför litet omfattande, när det gällde lärare med heltidstjänst i nämnda ämnen. Då antalet heltidstjänster emellertid antogs vara alltför ringa för att särskilda regelbundet återkommande längre pedagogiska kurser för undervisning i dessa ämnen skulle kunna anordnas, ansåg kommittén det vara tänkbart, att i den praktiska kursen för blivande handelslärare också sådana personer kunde tas emot, som önskade utbilda sig till lärare i stenografi och maskinskrivning, särskilt om vederbörande läraraspirant önskade erhålla lärarbehörighet i båda ifrågavarande ämnen. Möjligen kunde en del av föreläsningarna och seminarieövningarna för hans vidkommande bytas ut mot ökat antal tränings- och övningslektioner. Genomgång av nämnda 15-veckorskurs syntes kunna bli den normala vägen att förvärva erforderlig pedagogisk utbildning för heltidstjänster i stenografi och maskinskrivning. När kommittén avgav sitt första betänkande, hade förutsättningarna för lärarutbildningen överhuvudtaget inte kunnat fullständigt penetreras. Den faktiska utvecklingen har visat, att 15-veckorskurserna ej kan beräknas få någon betydelse för den pedagogiska utbildningen av lärare i enbart stenografi och maskinskrivning. Antalet kvalificerade sökande till dessa kurser har under senare år varit så stort, att kurserna kunnat helt rekryteras med personer, som antingen avlagt ekonomexamen eller annan akademisk examen eller fört sina studier så långt, att de under kursens gång fått in examen klar. Det är givet, att ingen av dessa lärarkandidater syftat till anställning som lärare i enbart stenografi och/eller maskinskrivning. Där något av dessa ämnen eller i undantagsfall båda ingått i lärarkandidats ämneskombination, har de haft karaktären av andrahandsämnen, vilket framgår av bland annat vad i det föregående på s. 427 sagts om antalet övningslektioner i dessa ämnen. I den mån större intresse för genomgång av den praktiska lärarkursen funnes även bland personer, som avser att utbilda sig till lärare i stenografi och maskinskrivning, skulle vad i det närmast föregående sagts hu-

431 vudsakligen vara en fråga om. utbildningsorganisationens omfattning, vilken fråga i så fall borde lösas genom att fler kurser av detta slag anordnades. Det väsentliga problemet ligger väl emellertid däri, att i fråga om undervisning i stenografi och maskinskrivning kraven på lärarnas pedagogiska utbildning ännu inte synes vara lika självklara och i varje fall inte sträcker sig lika högt som när det gäller undervisning i andra ämnen. Ur denna synpunkt synes det ej för närvarande möjligt att skapa tillräckligt intresse annat än för en åtskilligt mindre omfattande pedagogisk utbildning än vad den praktiska lärarkursen erbjuder. Begränsas utbildningen till att endast avse stenografi resp. maskinskrivning, synes för övrigt även en kortare utbildningstid böra kunna ge fullt tillfredsställande resultat. I förhållande till de nuvarande kurserna för lärare i nämnda ämnen måste dock en väsentlig utökning ske. Antalet heltidsanställda lärare med undervisning enbart eller huvudsakligen i dessa båda ämnen har hittills varit obetydligt. Den utbyggnad av handelsundervisningen inom olika skolformer, som under senare år pågått och som bland annat genom enhetsskolans genomförande kan beräknas fortsätta, kommer emellertid att leda till andra förhållanden härvidlag, vartill hänsyn måste tas även i fråga om lärarutbildningen. Det måste dessutom beaktas, att många lärare inom denna ämnesgrupp har en ganska betydande tjänstgöring utan att dock vara heltidsanställda. Kommittén föreslår i det följande pedagogiska kurser för blivande lärare i stenografi och/eller maskinskrivning. Vid uppgörandet av förslagen har bristerna i nuvarande utbildning i möjligaste mån beaktats, samtidigt som det av skäl, som i det föregående anförts, varit nödvändigt att så mycket som möjligt söka begränsa kursernas omfång. Inträdesfordringarna bör i vad det gäller kraven på insikter och färdigheter i respektive ämnen utformas i anslutning till vad kommittén i föregående kapitel föreslagit för behörighet till ordinarie och extra ordinarie tjänster i dessa ämnen. Ur många synpunkter vore det värdefullt, om deltagarna före kursens början förvärvat grundläggande kunskaper i psykologi och allmän pedagogik. Bland annat skulle härigenom kurstiden kunna i någon mån avkortas. Det vore sålunda tänkbart att för inträde kräva t. ex. godkända betyg över genomgång av den allmänna kurs i psykologi och pedagogik, som kommittén i det följande (s. 435) föreslår, eller annan allmän psykologisk-pedagogisk utbildning av minst samma omfattning. Man får emellertid räkna med att åtskilliga lärare sannolikt föredrar att få denna allmänna utbildning i omedelbart sammanhang med den övriga, på speciella metodfrågor inriktade undervisningen. Det synes kommittén därför ej lämpligt att grundläggande allmän-pedagogisk utbildning stipuleras som inträdesfordran. Uppläggningen av kurserna blir olika, alltefter det de kan hållas under pågående terminer eller måste förläggas till tid, då skolorna har ledigt. I

432 f ö r s t n ä m n d a fall k a n u n d e r v i s n i n g e n f ö r u t o m g e n o m f ö r e l ä s n i n g a r och sem i n a r i e ö v n i n g a r ske g e n o m d e m o n s t r a t i o n s - och ö v n i n g s l e k t i o n e r i k l a s s s a m t a u s k u l t e r i n g u n d e r k u r s e n s gång. M å s t e k u r s e n å t e r förläggas till s o m m a r e n , blir det betydligt s v å r a r e a t t g e n o m f ö r a a u s k u l t a t i o n e r och p r a k t i s k a u n d e r v i s n i n g s ö v n i n g a r . M a n m å s t e d ä r f ö r k r ä v a , a t t i s i s t n ä m n d a fall a u s k u l t a t i o n e r n a fullgjorts före k u r s e n . B r i s t e n p å m ö j l i g h e t e r till a u s k u l t e r i n g och p r a k t i s k u n d e r v i s n i n g s ö v n i n g i s k o l k l a s s får i en s o m m a r k u r s i viss m å n k o m p e n s e r a s g e n o m m e r f ö r e l ä s n i n g a r och ö v n i n g a r i speciell metodik. K u r s d e l t a g a r e b ö r å t n j u t a e k o n o m i s k a f ö r m å n e r enligt v a d s o m gäller för i n s t r u k t i o n s - och f o r t b i l d n i n g s k u r s e r n a och de y r k e s p e d a g o g i s k a k u r s e r n a . K u r s e r n a s p l a n e r i n g och g e n o m f ö r a n d e k a n ske i ö v e r s t y r e l s e n s egen regi eller ö v e r l å t a s p å d ä r f ö r l ä m p a d o r g a n i s a t i o n . Förslag

till timplan

för pedagogisk

kurs

för blivande

Föreläsningar och seminarieövningar i psykologi och allmän pedagogik i stenografiens teori och historia i tal och röstvård i systemanalys och speciell metodik (inklusive granskning och bedömning) i skrivhygien i svenska system tillämpade på främmande språk Auskultationer, per kursdeltagare Övningslektioner i klass, per kursdeltagare Träningslektioner i grupp av kursdeltagare Demonstrationslektioner av kurslärare i klass Prov

lärare

i

stenografi Antal timmar 12 8 4

läroböcker,

provtagning, 24 4 5 2 10 10 3 3 10

Summa timmar Förslag

till timplan

för pedagogisk kurs skrivning

för blivande

lärare

i

maskinAntal timmar

Föreläsningar och seminarieövningar i psykologi och allmän pedagogik 12 i tal och röstvård 4 i speciell metodik (inklusive läroböcker och förskrifter, provtagning, granskning och bedömning) 25 i maskinskrivningens arbetshygien 4 i maskinskrivningsrummets utrustning (bl. a. genom studiebesök) 8 Instruktion angående skrivmaskinens skötsel och vård 5 Demonstrationer av olika skrivmaskiner 2 1 Auskultationer, per kursdeltagare 10 Övningslektioner i klass, per kursdeltagare 10 1

Därtill kommer minst 10 timmar auskultation före kursen.

433 Antal timmar 3 3 7

Träningslektioner i grupp av kursdeltagare Demonstrationslektioner av kurslärare i klass Prov, även avseende lärokursens moment på olika stadier Summa timmar

93 Det b ö r a n k o m m a p å ö v e r s t y r e l s e n för y r k e s u t b i l d n i n g a t t u t f ä r d a n ä r m a r e f ö r e s k r i f t e r a n g å e n d e fördelningen av a u s k u l t a t i o n e r n a p å o l i k a k u r s former och undervisningsstadier. Över g e n o m g å n g e n k u r s b ö r betyg u t f ä r d a s , a n g i v a n d e g o d k ä n t eller i c k e g o d k ä n t v i t s o r d ; n å g o n s t a r k a r e g r a d e r i n g bör, m e d h ä n s y n till k u r s e r n a s r e l a t i v t r i n g a o m f a t t n i n g , k n a p p a s t k o m m a i fråga. Kostnaderna för h ä r f ö r e s l a g n a k u r s e r h a r m e d t i l l ä m p a n d e a v de a r v o d e n , s o m e n l i g t u p p g i f t f r å n ö v e r s t y r e l s e n för y r k e s u t b i l d n i n g ä r g ä n g s e vid ö v e r s t y r e l s e n s l ä r a r k u r s e r , b e r ä k n a t s enligt f ö l j a n d e . Pedagogisk

kurs

för blivande

lärare

i stenografi

eller

Kurstid: 3 veckor. Antal deltagare per kurs: 12. Kostnader per kurs Undervisningen Arvode till biträdande kursledare Föreläsningar: 20 å 50 kr Seminarieövningar: 33 tim. å 30 kr Talövningar: 4 tim. å 25 kr Auskultering: 12 deltagare å 10 tim. å 4 kr per tim. till lärare i de klasser, där auskultering sker (12X10X4 = ) Övningslektioner i klass: 12 deltagare ä 10 tim. å 7 kr per tim. till pedagogisk handledare och 4 kr per tim. till klasslärare i de avdelningar, där lektioner hålls ( 1 2 X 1 0 X ( 7 + 4 ) = ) Träningslektioner i grupp av kursdeltagare: 12 deltagare å 3 tim. å 25 kr ( 1 2 x 3 x 2 5 = ) Demonstrationslektioner av kurslärare i klass 3 tim.; antal grupper: 3. 20 kr per tim. ( 3 x 3 x 2 0 = ) Prov: skriftliga 4 st ä 60 kr Lokaler, vaktmästare o. dyl Bidrag till deltagare 9 av deltagarna antas bo utom kursorten Traktamenten; 9x21x12 3x21x6 Resor: 9 deltagare å 70 kr Övriga utgifter

maskinskrivning

500 1 000 990 100 480

1320 900 180 240 600

2268 378 630 Kronor

6 310

3 276 500 10 086

K u r s k o s t n a d e r n a b ö r givetvis b e s t r i d a s f r å n a n s l a g e t till u t b i l d n i n g a v l ä r a r e vid y r k e s u n d e r v i s n i n g e n , vilket alltså för b u d g e t å r e t 1956/1957 b ö r 28—537656

434 höjas med (10 000 + 10 000 = ) 20 000 kronor. Kommittén beräknar, att när det ackumulerade utbildningsbehovet fyllts, det skall vara tillräckligt. att kurserna anordnas alternerande, vardera kursen vartannat år. Den erforderliga medelsanvisningen begränsas därigenom till 10 000 kronor per år.

3. Grundläggande pedagogisk utbildning för timlärare Den pedagogiska utbildning, som för närvarande erbjudes handelsskolornas timlärare, sker främst i form av de regionala yrkespedagogiska kurser, för vilka i det föregående redogjorts. För timlärarna är undervisningen i yrkesskolan en bisyssla. För att inte de yrkespedagogiska kurserna mer än absolut nödvändigt skall inkräkta på lärarnas yrkesarbete, är de koncentrerade till i regel tre dagar. Det är givet, att under en så kort tid endast kan ges vissa pedagogiska anvisningar och glimtar men inte någon egentlig planmässig pedagogisk utbildning, än mindre någon allmän, grundläggande undervisning i psykologi. Föreläsningar och seminarieövningar får inriktas direkt på speciella metodfrågor. Det vore givetvis möjligt att lägga upp serier av på varandra byggande kurser, vilka sammanlagt kunde ge en betydligt mer omfattande utbildning. Åtminstone med nu gällande bestämmelser om bidrag till kursdeltagare torde dock flertalet timlärare inte vilja delta i något större antal kurser. Och man torde heller knappast kunna räkna med en förbättring av statsbidraget därhän, att sådant skulle utgå till täckande av den för kursdeltagarna kanske viktigaste kostnadsposten, förlorad arbetsförtjänst. Möjligen kan i enstaka fall ersättning härför lämnas av skolorna. Med de utbildningsmöjligheter, som nu erbjuds, kan inte gärna något k r a v ställas, att timlärarna skaffar sig särskild pedagogisk utbildning. Handelsundervisningen, särskilt i deltidskurserna, ombesörjes i stor utsträckning av timlärare. Enligt kommitténs undersökning var år 1946 av 1 049 lärare 840 timlärare. Av dessa saknade 693 enligt egen uppgift varje pedagogisk utbildning. Åren efter 1946 har överstyrelsens kursverksamhet åstadkommit en viss förbättring i detta avseende såtillvida, att ett visst antal lärare erhållit åtminstone någon pedagogisk utbildning. Av vad i det föregående sagts om den utbildning, som dessa korta kurser rimligen kan förväntas ge, framgår, att man inte kan räkna med att denna förbättring varit särskilt genomgripande. Omsättningen av lärare i deltidskurserna är också stor, vilket ökar utbildningsbehovet. Det gäller att finna en utbildningsform, som å ena sidan ger en tillräckligt grundlig elementär pedagogisk utbildning, å andra sidan inte kräver större ekonomiska och personliga uppoffringar av lärarna, än att dessa finner med sin fördel förenligt att förvärva denna utbildning. Kan en pedagogisk utbildning åstadkommas, som fyller dessa krav, bör den också kunna göras — åtminstone inom vissa gränser — obligatorisk (jämför kap. 19).

435 Den pedagogiska utbildningen av timlärare bör ge 1) en orientering i psykologi och allmän pedagogik, 2) teoretiska kunskaper samt praktiska färdigheter i speciell metodik för respektive ämne, 3) praktisk övning i undervisning och 4) viss kännedom om yrkesskolornas organisation, arbete och utbildningsmål, deras förhållande till andra skolformer, särskilt de former av den allmänna skolan, från vilka handelsundervisningens elever främst rekryteras. Det synes vara en framkomlig väg att konstruera en sådan utbildning så, att den i huvudsak baseras på självstudier, vilkas resultat prövas i en »examen», innefattande såväl teoretiska som praktiska undervisningsprov. Kommittén föreslår, att överstyrelsen för yrkesutbildning låter utarbeta en kurs, omfattande en orientering i psykologi och allmän pedagogik m. m. enligt de synpunkter, som kommittén i det föregående givit, samt speciell metodik i olika ämnen. Denna kurs kan läggas upp som en sammanställning av lämplig litteratur att av kursdeltagarna studeras på egen hand eller eventuellt som en särskilt för detta ändamål utarbetad korrespondenskurs. Allmän fordran för rätt att delta i denna utbildning bör vara att vederbörande äger tillräckliga ämneskunskaper och tillfredsställande allmänbildning. Det teoretiska examensprovet bör ges och bedömas genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg. Det bör anordnas under kontroll av skola på examinandens hemort. För avläggande av praktiskt undervisningsprov bör sökande av överstyrelsen hänvisas till lämplig handelsskola. Som examensnämnd för det praktiska undervisningsprovet bör fungera examensskolans rektor och huvudlärare i de ämnen, vari prov avlägges, eventuellt tillika annan pedagogiskt sakkunnig. För rätt att avlägga praktiskt undervisningsprov bör krävas dels godkänt betyg på det teoretiska provet, dels minst 10 timmars auskultation och minst 10 timmars undervisning i det ämne, respektive de ämnen, som provet avser. Intyg om fullgjord auskultering och undervisning bör utställas av vederbörande skolas rektor. Over såväl teoretiskt som praktiskt prov hör utfärdas betyg. Utbildningens ringa omfattning motiverar, att liksom i fråga om kurserna för stenografi- och maskinskrivningslärare någon graderad betygssättning ej göres utöver »godkänd» och »icke godkänd». De kostnader, som för examinanden är förenade med den utbildning, som här föreslagits, bör kunna begränsas till förhållandevis små belopp, främst kostnader för resa till »examensorten» och eventuellt förlorad arbetsförtjänst. Det borde ligga i vederbörande huvudmäns intresse att i skälig mån lämna bidrag till täckande av nämnda kostnader. Ersättning till ledamot av examensnämnd bör utgå av statsmedel från lärarutbildningsanslaget med förslagsvis samma belopp som till ledamot av examensnämnd för handelsgymnasieexamen för privatister.

4. Övriga pedagogiska k u r s e r I den mån timlärarna inom handelsundervisningen mera allmänt kominer att utnyttja den utbildningsgång, som kommittén föreslagit under 3) ovan, kan det tänkas, att de yrkespedagogiska kurserna för nämnda lärares del kan ges en något förändrad uppläggning och karaktär. Det är dock inte möjligt att bedöma vad som i detta avseende kan göras, förrän erfarenhet vunnits av h u r en utbildning enligt kommitténs förslag verkar. Det synes ej otänkbart, att denna skall visa sig lämplig även för lärare inom andra yrkesområden än handel. En utveckling därhän, att för deltagande i yrkespedagogisk kurs ställs krav på att vederbörande förvärvat grundläggande pedagogisk utbildning, torde ej böra anses som helt utesluten. Bestämmelserna angående resebidrag och dagtraktamente för deltagande i yrkespedagogisk kurs bör ändras så, alt även heltidsanställda lärare får åtnjuta nämnda förmåner (jfr s. 424). Instruktionsoch fortbildningskurserna i olika ämnen torde till sin allmänna organisation inte behöva påverkas av att en grundläggande allmänpedagogisk utbildning införes i enlighet med kommitténs förslag. Däremot är det givet, att undervisningen i dessa kurser mer eller mindre kan komma att röna inflytande av att möjligheter till föregående elementär pedagogisk utbildning ges. Som en ny typ av instruktionskurser vill kommittén föreslå orienteringskurser i handelstekniska ämnen för lärare i svenska och främmande språk med affärskorrespondens. Dylika kurser bör i första hand uppta de för affärskorrespondensen viktigaste avsnitten av handelslära med handelsrätt, bokföringens grundbegrepp samt något om kontors- och detaljhandelsorganisation och kan lämpligen anknyta till de fackorienterande handledningar, som kommittén närmare behandlar senare i detta kapitel (s. 440—441). En liknande utbildning kan vara nödvändig även för andra kategorier av lärare, vilka saknar erforderlig handelsteknisk bakgrund för sin undervisning. Detta torde gälla åtskilliga lärare i t. ex. räkning, geografi, maskinskrivning och stenografi. I anslutning till de synpunkter, som anförts i kap. 10 angående erforderliga förutsättningar för att skolorna skall kunna uppta undervisning i praktiskt kontorsarbete, föreslår kommittén, att instruktionskurser för lärare i praktiskt kontorsarbete om förslagsvis 30 timmar anordnas snarast möjligt. Med hänsyn till det ackumulerade behovet bör tillsvidare två dylika kurser anordnas varje år. Antalet deltagare torde ej böra överstiga 15 per kurs. Kommittén har ej gjort upp några detaljerade planer vare sig för orienteringskurser i handelstekniska ämnen eller för instruktionskurser i praktiskt kontorsarbete och har följaktligen ej heller möjlighet att göra någon mera exakt beräkning av kostnaderna för dessa kurser. Med ledning av uppgifter i detta avseende angående kostnaderna för andra likartade kurser, som överstyrelsen för yrkesutbildning anordnat, torde dock kostnaderna kunna upp-

437 skattas till i genomsnitt cirka 3 500 kronor per kurs. Kurskostnaderna bör bestridas från anslaget till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen, vilket därför för budgetåret 1956/1957 bör för här avsedda ändamål höjas med (3 X 3 500 = ) 10 500 kronor. Efterhand kommer repetitionskurser för lärare med pedagogisk utbildning alt behövas. De synes även för handelslärare kunna anordnas efter de linjer, som överstyrelsen för yrkesutbildning antytt i sin utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning ni. m. (s. 78).

5. Studieresor för lärare inom handelsundervisningen Utöver vad i det föregående anförts beträffande lärarutbildning genom olika slag av kurser vill kommittén i korthet beröra frågan om studieresor för lärare. Till överstyrelsens för yrkesutbildning förfogande står ett reservationsanslag Resestipendier åt lärare vid yrkesundervisningen. För budgetåret 1954/ 1955 uppgår det till 11500 kronor; för budgetåret 1955/1956 har emellertid i årets statsverksproposition förordats en anslagshöjning till 15 000 kronor. Anslaget disponeras enligt bestämmelserna i kungörelsen angående resestipendier åt lärare vid vissa till yrkesundervisningen hörande läroanstalter (SFS 1946:312; ändr. 1947:352, 1949:289). I vad det gäller lärare inom handelsundervisningen, kommer det största antalet ansökningar från lärare i främmande språk. Under arbetsåren 1950/ 1951—1953/1954 inkom sålunda 36 ansökningar för språkstudier mot 21 ansökningar för andra studieändamål. Av ansökningarna beviljades 15 i vardera gruppen, d. v. s. 42 % respektive 71 %, i genomsnitt sålunda cirka 50 %. I fråga om språkstudier faller den större delen av de beviljade ansökningarna såväl absolut som relativt på lärare vid handelsgymnasier; för andra studieändamål åter är yrkesskollärarnas andel både absolut och relativt något större än handelsgymnasiernas. Stipendiebeloppen varierar efter resans omfattning, antalet beviljade ansökningar m. m. I varje fall täcker stipendierna endast en del av den totala reskostnaden. Kommittén har tagit del av under tiden 1951—1954 till överstyrelsen inkomna reseberättelser. De 12 berättelser, som icke avser språkstudier, fördelar sig i fråga om studieändamålet med resan på följande sätt: Deltagande i konferens, anordnad av Internationella samfundet för affärsutbildning (SIEC) D :o i stenografkongress D:o i nordiskt handelslärarmötc Studium av skolväsendet i respektive länder Ekonomisk-geografiska studier m. m

3 2 1 4 2

438 Till föregående kortfattade översikt vill kommittén anknyta följande synpunkter och förslag. En utrikesresa har givetvis ett stort värde redan därigenom, att den resande vinner en allmän inblick i vederbörande länders språk, natur och samhällsliv. I fråga om de studieresor, som här avses, gäller det dock mera specificerade studiemål, anknytande till vederbörande stipendiats sysselsättning som lärare inom svensk handelsundervisning. Möjligheterna att genom studieresor förvärva erfarenheter, som mer eller mindre direkt kan omsättas i denna undervisning, ställer sig emellertid mycket olika för skilda lärarkategorier. I varje fall gäller detta beträffande studier, som utöver undervisningsmetoder och andra rent pedagogiska frågor avser undervisningens materiella innehåll. En språklärare kan höja sin duglighet som lärare genom den ökade insikt i vederbörande språk, som vistelsen i ett främmande land i och för sig ger honom och som kan direkt nyttiggöras i undervisningen. För t. ex. en handelstekniker ligger saken i regel annorlunda till, särskilt i den mån hans undervisning ligger på ett elementärt stadium. Hans uppgift är att bibringa eleverna kännedom om bland annat arbetsmetoder och förfaringssätt, affärspraxis och lagstiftning, som tillämpas just i Sverige. En mera djupgående kännedom om utländska förhållanden i förenämnda avseenden kan han vanligen inte direkt utnyttja i sin undervisning. För sistnämnda kategori av lärare är det i förslå hand nödvändigt att vinna ökad förtrogenhet med svenska förhållanden, att hålla sig å jour med utvecklingen inom landel på de områden, som hans undervisning avser. Detta gäller för övrigt också t. ex. lärare i ekonomisk geografi, som givetvis i främsta rummet måste ha en intim kännedom om svenskt näringsliv. Mot den skolmässiga yrkesutbildningen framställes ofta från näringslivets sida den anmärkningen, att den släpar efter i förhållande till utvecklingen i praktiken. Utan att i detta sammanhang närmare gå in på denna fråga — kommittén har i kap. 8 i någon mån berört hithörande spörsmål —vill kommittén framhålla, att en av vägarna till avhjälpande av denna eftersläpning går via ökat samarbete mellan handelsundervisning och näringsliv, bland annat i den formen, att lärarna bereds tillfälle till studier inom svenska företag. Enligt uppgift från överstyrelsen för yrkesutbildning har stipendieansökningarna hittills uteslutande avsett resor utomlands. Det synes kommittén knappast sannolikt, att detta skulle bero på bristande intresse för studieresor inom landet. Anledningen torde snarare vara att finna i den omständigheten, att gällande stipendiekungörelse erhållit en avfattning, som medfört, att ifrågavarande stipendier av yrkesundervisningens lärare allmänt torde betraktas som avsedda enbart för utrikes resor. Av departementschefens uttalande i statsverkspropositionen 1947 (VIII. huvudtiteln s. 490) synes man emellertid kunna dra den slutsatsen, att en dylik tolkning ej är berättigad. Vad kommittén i det föregående anfört motiverar därför en så-

439 dan ändring av kungörelsen, att av denna klart framgår möjligheten att erhålla stipendier för såväl inrikes som utrikes resor. I varje fall bör ett förtydligande av kungörelsen i detta avseende göras i det cirkulärmeddelande angående ifrågavarande stipendier, som överstyrelsen för yrkesutbildning sänder ut till skolorna. De nuvarande anslagsmedlen är knappast tillräckliga för tillgodoseende av de krav på en vidgad stipendiegivning, som kan beräknas följa av i föregående stycke föreslagna åtgärder. Skall stipendier kunna ges även till resor inom landet utan att bidragen till utlandsresor beskäres, är en uppräkning av anslaget nödvändig. Kommittén finner det icke möjligt att bedöma anslagsbehovet på längre sikt utan begränsar sig till att föreslå en höjning för budgetåret 1956/1957 med 3 000 kronor till 18 000 kronor. 6. Sammanfattning Den pedagogiska utbildningen av blivande heltidsanställda handelslärare kan i huvudsak anses tillfredsställande ordnad. Kommitténs förslag beträffande denna utbildning åsyftar främst en i vissa avseenden starkare koncentration av deltagarnas studier än för närvarande samt en förbättring av kursdeltagarnas ekonomiska förmåner till principiell paritet med vad som gäller för deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor. För blivande lärare i stenografi och maskinskrivning föreslår kommittén pedagogiska kurser om totalt cirka 100 timmar, däri inräknad för inträde i kurserna erforderlig auskultation. Den grundläggande pedagogiska utbildningen av timlärare i allmänhet föreslås skola ordnas genom en litteratur- eller korrespondenskurs, kompletterad med auskultation och praktiska undervisningsövningar; utbildningen skall avslutas med ett kunskapsprov och ett undervisningsprov. De nuvarande yrkespedagogiska kurserna samt flertalet instruktionsoch fortbildningskurser beräknas kunna i huvudsak oförändrade inordnas i utbildningssystemet. För lärare i svenska och främmande språk med affärskorrespondens m. fl. ämnen bör anordnas fackorienterande instruktionskurser. Snarast möjligt bör anordnas instruktionskurser för lärare i praktiskt kontorsarbete. Anslaget till resestipendier åt lärare vid yrkesundervisningen föreslås för budgetåret 1956/1957 höjt med 3 000 kronor till 18 000 kronor.

440 II. Diverse pedagogiska frågor A. Metodiska anvisningar och handledningar för lärare Önskemål om metodiska anvisningar och handledningar för lärare inom yrkesundervisningen har framförts vid flera tillfällen. Så skedde t. ex. vid femte nordiska yrkesskolmötet i Stockholm år 1946, en omständighet, som av överstyrelsen för yrkesutbildning åberopas i dess förutnämnda utredning. Några åtgärder med anledning härav synes emellertid, åtminstone för handelsundervisningens del, hittills ej ha k u n n a t vidtas. Kursplaner är i regel summariskt avfattade och anger då endast vilka läromoment som skall genomgås men säger ingenting om undervisningens gång och den mer detaljerade dispositionen av ämnena liksom ej heller om sambandet mellan dem. Kursplanerna bör därför kompletteras med tillämpningsanvisningar, metodiska anvisningar. I anslutning till de synpunkter, som kommittén anfört i kap. 10 (s. 167), ges dessa anvisningar lämpligen formen av specifikationer fill kursplanerna för respektive ämnen och stadier. Förutom att de sålunda ger en plan över det totala undervisningsstoffet, bör de bland annat klarlägga syftet med undervisningen i ämnet i fråga, avväga de olika läromomenten med hänsyn till undervisningstiden, ge pedagogiska och i förekommande fall även praktiska anvisningar i fråga om för ämnets olika delar lämpliga undervisningsmetoder, elevernas hemarbete, utnyttjandet av för vederbörande ämne aktuell undervisningsmateriel m. m. Anvisningarna får dock ej ha bindande karaktär utan måste ge läraren den frihet i undervisningen, som kommittén i flera sammanhang betonat som nödvändig. Av praktiska skäl torde det knappast vara möjligt att utarbeta metodiska anvisningar i varje ämne särskilt för varje karsform, utan man får åtminstone till en början nöja sig med att tillgodose behovet därav för huvudformerna: handelsgymnasier, ettåriga handelskurser och två- resp. treåriga yrkeskurser. I anvisningarna för yrkeskurser samt ettåriga handelskurser måste differentieringen på skilda yrkesområden beaktas även i sådana ämnen, som är gemensamma för kontors- och detaljhandelskurser. Tillika med de av kommittén föreslagna examina bör de metodiska anvisningarna kunna bli ett medel av vikt att tillgodose behovet av klar åtskillnad mellan de olika kursformerna med avseende på utbildningsmål liksom av enhetlighet inom varje särskild kursform för sig. Vid utarbetandet av de metodiska anvisningarna måste särskild hänsyn tas till att undervisningen i betydande utsträckning bestrides av såsom timlärare anställda praktiker, vilka förvärvat för undervisningen erforderliga fackkunskaper men saknar pedagogisk utbildning. Kommittén vill också peka på ett behov av undervisningshandledning av annat slag än de rent pedagogiskt inriktade metodiska anvisningarna. Åtskilliga av timlärarna inom handelsundervisningen har sin huvudsakliga

441 verksamhet inom andra skolformer, såsom läroverk, folkskolor o. dyl. De undervisar i regel i allmänna ämnen — svenska, främmande språk, samhällslära och ekonomisk geografi — men ibland även i rena yrkesämnen, främst handelsräkning, i deltidskurser även i bokföring på elementarstadiet. För lärare av denna kategori synes fackorienterande handledningar kunna bli av största värde. Dessa handledningar bör ha till syfte att i anslutning till respektive ämne ge en orientering över begrepp och förhållanden inom handeln, varom kännedom är nödvändig för att undervisningen även i ifrågavarande allmänna ämne skall få den »praktiska» inriktning, som yrkesutbildningen kräver. I och med att handelsundervisningen organiseras i enlighet med kommitténs förslag och får en enhetlig uppbyggnad, skapas också en väsentlig förutsättning för att metodiska anvisningar och handledningar, sådana de i det föregående skisserats, skall kunna åstadkommas. Lämpligen torde detta kunna ske genom att överstyrelsen 'för yrkesutbildning uppdrar åt erfarna och pedagogiskt kunniga lärare att uppgöra förslag. I fråga om arbets- och avlöningsförhållanden för dessa lärare bör kunna gälla vad kommittén föreslagit beträffande författare av läroböcker (s. 380). Kostnaderna bör bestridas från anslaget för pedagogisk reformverksamhet, vilket om så är nödvändigt bör höjas. Kommittén hänvisar slutligen till vad den i kap. 16 anfört om behovet av bandledningar i fråga om auditiva hjälpmedel och beträffande studiebesök.

B. Pedagogiskt

forum

En faktor av största betydelse i strävandena att höja undervisningens standard är att utbildningsfrågorna diskuLeras och att lärarna har möjligheter att följa och delta i denna diskussion. Härför behövs någon form av pedagogiskt forum. Inom den svenska pedagogiska litteraturen är handelsundervisningen och dess problem mycket sparsamt företrädda. Detta gäller även vad särskilt beträffar de pedagogiska tidskrifterna. För närvarande disponerar Svenska samfundet för affärsutbildning enligt överenskommelse visst utrymme i Tidskrift för praktiska ungdomsskolor. Denna tidskrift är gemensam för yrkesutbildning inom flera områden och har i huvudsak blivit ett organ för yrkesskolorna med dominans för andra utbildningsområden än handel. — 1 andra tidskrifter förekommer artiklar, berörande handelsundervisningen, mycket sporadiskt. Till de angelägnaste behoven för svensk handelsundervisning hör därför att en speciell handelspedagogisk tidskrift kommer till stånd. Den skulle inom alla skolformer med handelsundervisning komma att stimulera intres-

442 set för pedagogisk diskussion och pedagogiska studier över huvud taget, främst givetvis inom handelslärarkåren, och på så sätt utgöra en betydelsefull förstärkning av övriga åtgärder, som syftar till att höja handelslärarnas pedagogiska standard. Kommittén föreslår i kap. 21, att för de skolor, som sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, skapas en motsvarighet till skolöverstyrelsens publikation Aktuellt från skolöverstyrelsen. Även om, som fallet är med »Aktuellt», artiklar av pedagogiskt innehåll, t. ex. redogörelser för psykologisk-pedagogiska undersökningar, uppgifter om nyutkommen litteratur m. m., bör inflyta också i en sådan publikation, bör denna dock främst ha en administrativ funktion. För den fria pedagogiska diskussionen behövs ett helt inofficiellt organ, f. ö. obundet även gentemot fackliga intressen. Kommittén anser därför, att en dylik publikation bör utges av någon fristående organisation. Inom en sådan, nämligen Svenska samfundet för affärsutbildning, har enligt vad kommittén har sig bekant frågan dryftats. Nämnda organisation utgör en sektion av det Internationella samfundet för affärstilbildning (SIEC) och har sålunda värdefulla kontakter med pedagogiska strävanden inom handelsundervisningen utomlands. Det bör i detta sammanhang påpekas, att det såväl i Norge som i Danmark finns särskilda pedagogiska tidskrifter för handelsundervisningen.

C. Psykologisk-pedagogisk

forskning

och

försöksverksamhet

Den psykologisk-pedagogiska forskningen i Sverige har hittills främst tagit sikte på. barnaårens problem och endast delvis varit inriktad på vetenskapligt studium av skolväsendet, dess förutsättningar, målsättningar och arbetsmetoder. Den har också haft att arbeta under otillfredsställande ekonomiska förhållanden. Behovet av att den psykologisk-pedagogiska forskningen, sådan den bedrives vid statens psykologisk-pedagogiska institut som centralorgan och i samarbete därmed vid universitet och högskolor, vidgas och till sitt förfogande får ökade anslag, har i olika sammanhang betonats, bland annat såväl av 1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission som av skolväsendets centrala myndigheter. Kommittén är övertygad om betydelsen av psykologisk-pedagogisk forskning och vetenskapligt planlagd och kontrollerad försöksverksamhet. I vad det gäller hithörande frågor av allmänt grundläggande art eller berörande den allmänna undervisningen, saknar kommittén anledning och kompetens att yttra sig. Kommittén vill dock framhålla vikten av att erfarenheterna inom nämnda områden kommer yrkesutbildningen till del och att överstyrelsen för yrkesutbildning i detta syfte håller god kontakt ined och följer utvecklingen inom såväl den egentliga psykologisk-pedagogiska forskningen som även friare experimentell försöksverksamhet inom andra skolformer än yrkesskolorna. Sålunda är det för handelsundervisningens del, inte minst

443 med tanke på deltidskurserna, av intresse, att t. ex. de undersökningar angående olika ämnens tröttande verkan, som bedrivs inom den allmänna skolan, utvidgas Ii 11 att avse även handelsämnen, främst stenografi och maskinskrivning. Frågan om användningen av standardprov 1 bör likaså, med beaktande av de erfarenheter, som gjorts inom den allmänna skolan, ägnas uppmärksamhet för handelsundervisningens vidkommande; bland annat får denna fråga aktualitet i samband med införandet av examina i enlighet med kommitténs förslag. I nyssnämnda fall liksom när det gäller för yrkesundervisningen speciella frågor ankommer det givetvis på överstyrelsen för yrkesutbildning att ta erforderliga initiativ till forskning och försöksverksamhet. Kommittén har i tidigare kapitel föreslagit en omorganisation av yrkesskolornas handelsundervisning liksom även av vissa delar av handelslärarutbildningen. På några punkter avser förslagen endast huvuddragen i en sådan omorganisation. Hur denna med avseende på detaljerna bör genomföras blir beroende av de praktiska erfarenheter, som kommer att vinnas. I vissa fall har föreslagils särskild försöksverksamhet. Det är av vikt, att denna med avseende på planering och genomförande samt materialets bearbetning och redovisningen av resultaten sker med utnyttjande av en pedagogisk sakkunskap, som i möjligaste mån garanterar lämpligheten av de praktiska åtgärder som kan komma att vidtas. Bland frågor i övrigt, som är av särskilt intresse för handelsundervisningen, må följande framhållas. De praktiska arbetsövningarna i kontorsarbete samt butiks- och försäljningsarbete är, sådana de utformats i kommitténs förslag, i huvudsak oprövade inom svensk handelsundervisning; i varje fall gäller detta övningarna i kontorsarbete. Det är därför nödvändigt, att systematiska försök anordnas i syfte att utröna den ur pedagogisk synpunkt lämpligaste uppläggningen av och formen för dessa övningar. Inom yrkesutbildningen har de olika ämnena i en kurs i och genom det yrke, som utbildningen avser, åtskilliga läromoment gemensamma. Ett och samma läromoment förekommer emellertid måhända i olika ämnen i skilda sammanhang och på olika stadier av kursen. För undervisningens effektivitet är det, som kommittén tidigare på s. 168 framhållit, av betydelse, att härvidlag i möjligaste mån ett planmässigt samarbete etableras mellan de olika ämnena. Detta samarbete bör emellertid grundas på en ur pedagogisk synpunkt lämplig disposition av de olika ämnenas kursinnehåll. Hithörande uppgifter synes utgöra ett betydande fält för psykologisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet. Vad kommittén här anfört om psykologisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet inom handelsundervisningens område utgör givetvis ingen systematisk kartläggning av föreliggande arbetsuppgifter. Avsikten har endast varit att ge en uppfattning om något av vad kommittén anser i förevarande avseende vara mest angeläget. 1

Kommittén avser här prov, som används som hjälpmedel för att normalisera betygsskalan.

KAP. 21 HANDELSUNDERVISNINGENS CENTRALA OCH LOKALA LEDNING I. Central ledning A. Allmänt Handelsundervisningen inom den allmänna skolan (praktiska realskoloiv inbyggda linjer och enhetsskolans högstadium) sorterar under skolöverstyrelsen, övrig handelsundervisning (handelsgymnasier samt kommunala och enskilda yrkesskolor) under överstyrelsen för yrkesutbildning. Instruktionerna för de båda överstyrelserna innehåller föreskrifter, som syftar till samråd och samarbete i frågor av för överstyrelserna gemensamt intresse. Sålunda föreskriver instruktionen för skolöverstyrelsen (SFS 1952: 661, § 10 mom. 2), att denna bör samråda med överstyrelsen för yrkesutbildning i ärenden, som berör båda ämbetsverkens förvaltningsområden, ävensom eljest, när anledning därtill föreligger. Enligt § 37 mom. 3 äger skolöverstyrelsen, om för inspektion kräves erfarenhet, som företrädes inom annat ämbetsverk, hos detta påkalla dess biträde vid inspektionen. Enligt § 11 i instruktionen för överstyrelsen för yrkesutbildning (SFS 1943: 963) åligger det denna att, i vad rör undervisningen i praktiska läroämnen vid skolor under skolöverstyrelsens inseende, på begäran biträda denna, där den icke själv förfogar över fackkunnig personal, med att granska förslag till undervisningsplaner och undervisningsmateriel samt examensuppgifter, lämna sakuppgifter och råd ävensom förrätta inspektion. I fråga om de uppgifter, som i främsta rummet avses i ovannämnda stadganden, har enligt vad kommittén inhämtat, samarbete förekommit i viss utsträckning. Därjämte har vid några särskilda tillfällen kontakt tagits för gemensamma överläggningar i speciella frågor. En utbyggnad och intensifiering av samarbetet på det plan, som det här gäller, är givetvis önskvärd och i och för sig mycket värdefull. Ölägenheterna av dualismen i den centrala ledningen och behovet av en fastare samordning mellan överstyrelsernas verksamhet har emellertid även i frågor av större räckvidd länge varit kännbara och genom de senaste årens utveckling av skolväsendet starkt accentuerats, framför allt genom de problem, som följer med att yrkesundervisning införes i den obligatoriska skolan. Det gäller t. ex. i fråga om kontakten mellan handelsundervisningen och näringslivet, planeringen av skolornas förläggning och lokalbehov, skolornas utrustning med läroböcker och annan undervisningsmateriel, handelslärarutbildningen m. m. 1952 års riksdag begärde en översyn av yrkesutbildningens centrala ledning. Enligt uttalande av departementschefen i 1954 års statsverkspropo-

445 sition borde emellertid utredningen icke igångsättas, förrän 1952 års yrkesutbildningssakkunniga slutfört sitt uppdrag (VIII. huvudtiteln s. 448). Vilka former en samordning mellan de båda överstyrelserna bör ges, saknar kommittén anledning och möjligheter att närmare diskutera. Kommittén förutsätter, att vad i det föregående i denna fråga anförts beaktas vid utformandet av direktiven för en eventuell utredning.

B. Konsulentverksamhet Inom överstyrelsen för yrkesutbildning sorterar handelsundervisningen under tredje byrån. Dennas arbetsuppgifter anges i § 20 i instruktionen sålunda: »Tredje byrån handlägger bland annat ärenden rörande organisationen och undervisningens anordnande vid handelsgymnasier samt kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning inom handel samt yrkesutbildning för handel utanför de för ändamålet upprättade läroanstalterna. Tredje byrån biträder därjämte vid handläggningen av ärenden rörande undervisningen i handelstekniska ämnen vid högre tekniska läroverk och driftsekonomisk arbetskontroll vid verkstadsskolor.» Arbetsuppgifterna med avseende på handelsundervisningens olika utbildnings- och skolformer framgår av instruktionen § 5 (handelsgymnasier), § 7 (kommunala anstalter för yrkesundervisning), § 8 (statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning) samt § 9 (yrkesutbildning inom näringslivet). Därtill kommer i fråga om handelsgymnasierna enligt 1953 års handelsgymnasiekungörelse (SFS 1953:528) ytterligare uppgifter, som ännu ej inarbetats i instruktionen. På tredje byrån faller främst ärenden rörande förordnande och entledigande av inspektörer och rektorer, 1 meddelande av behörigheter för, respektive godkännande av lärare, utarbetande av förebilder till undervisningsplaner, fastställande respektive godkännande av undervisningsplaner samt godkännande av undervisningsmateriel och lokaler. Det bör påpekas, att enligt överstyrelsens arbetsordning tredje byrån har att handlägga ärenden rörande inspektörer och rektorer icke endast vid kommunala och enskilda 1 yrkesskolor med handelsundervisning utan även vid dylika skolor som saknar handelsundervisning, dock ej centrala verkstadsskolor. Införandet år 1948 av handelsgymnasieexamen för privatister medförde en icke obetydlig ökning av överstyrelsens och särskilt tredje byråns arbetsuppgifter. överstyrelsen har sålunda bland annat att ta emot och behandla anmälningar till examen, att delge skolorna och abiturienterna olika slag av meddelanden, att förordna sakkunniga för upprättande och granskuing av förslag till skriftliga prov samt sakkunniga för granskning och 1

Gäller beträffande rektorer icke enskilda anstalter för yrkesundervisning.

446 bedömning av abiturienternas lösningar av dessa prov, att ulse ordförande och ledamöter i examensnämnderna, examensombud m. ni. I handelsgymnasieexamen för privatister deltog år 1952 96 och år 1953 94 abiturienter; muntlig examen hålles dels i Stockholm, dels i Malmö. Vad i det föregående nämnts om samarbete med skolöverstyrelsen är av särskild vikt i fråga om handelsundervisningen och därmed för tredje byrån, eftersom i den praktiska utbildning, som meddelas inom det högre allmänna skolväsendet, handelsundervisningen spelar en dominerande roll. Följande sammanställning av inom tredje byrån under 1953 diarieförda ärenden kan tjäna till att i någon mån belysa omfattningen av nämnda byrås verksamhet. Byråchefs- och kansliärenden Behörigheter och godkännande av lärare Undervisningsplaner Undervisningsmateriel Lokaler Övriga Chefsärenden Rektorer: förordnanden | vikariat I enllediganden j tjänstledigheter | Inspektörer: förordnanden ) entlediganden | Handelsgymnasier och privatistexamen Ärenden rörande lärare, lärjungar och kurser Pleniärenden Summa föredragningsärenden Övriga ärenden

498 253 261 27 71

"" J

" 19 18

Totala antalet ärenden

346 83 1 542 309 1 851

Administrativa och ekonomiska ärenden handläggs av första byrån, frågor angående lärarutbildning och pedagogisk reformverksamhet av femte byrån. När det gäller handelsundervisning, sker denna handläggning givetvis i samråd med tredje byrån. En fortsatt utbyggnad av handelsundervisningen, inte minst genom att 9y-avdelningar förläggs till yrkesskolorna, liksom en omorganisation av handelsundervisningen och genomförandet av andra åtgärder i enlighet med kommitténs förslag medför ett flertal nya arbetsuppgifter för överstyrelsen. Särskilt må av dessa nämnas följande: 1) Att utarbeta nya förebilder till undervisningsplaner för handelsgyninasier och olika kursformer inom yrkesskolorna samt i anslutning till dessa förebilder metodiska anvisningar och handledningar för lärare; 2) att fastställa uppgifter för avgångsskrivningar och slutprov i handels-

gymnasieexamen, uppgöra förebilder till examensprov i handelsskolexamen och yrkesskolexamen för handel, ombesörja eftergranskning av i sistnämnda examina givna uppgifter samt kontrollera lärarnas granskning och bedömning av elevernas examensarbeten, utarbeta normer för enhetlig bedömning av prov i stenografi och maskinskrivning och i övrigt erforderliga detalj föreskrifter angående nämnda examina; 3) att vidta åtgärder för produktion av läroböcker och undervisningsmateriel; 4) att upprätta läroboksförteckningar; 5) att upprätta standardförteckningar över undervisningsmateriel; 6) att planlägga och genomföra försöksverksamhet avseende växelutbildning och användning av korrespondensmetod inom handelsundervisningen; 7) att bygga ut handelslärarutbildningen; 8) att vidta åtgärder för att åstadkomma ett intensifierat samarbete med näringslivets och arbetsmarknadens organ och organisationer samt över huvud taget ökad information angående handelsutbildningen. Därtill kommer enligt kommitténs förslag i det följande av detta kapitel (s. 454), att överstyrelsen i högre grad än för närvarande bör verka för central nyhetsförmedling, eventuellt genom en tryckt publikation, samt inrätta ett centralt bibliotek för handelsundervisningen. Personalen på tredje byrån utgöres förutom av byråchefen av en amanuens i reglerad befordringsgång samt ett kanslibiträde och ett kontorsbiIräde. Givetvis är endast byråchefen kompetent att förrätta pedagogisk inspektion och rådgivning. Kommittén finner det uppenbart, att redan de administrativa och pedagogiska uppgifter, som för närvarande åvilar byrån, är så omfattande, att de kräver en utökning av byråns personal. I ännu högre grad blir detta fallet vid ett genomförande av kommitténs förslag. Som i kap. 9 framhållits, äventyras effekten av åtskilliga av dessa förslag, om ej överstyrelsen i erforderlig grad utökas. De brister i skolornas inre arbete, som kommittén i det föregående, särskilt i kap. 7, påtalat, syns i väsentlig grad ha sin grund i omständigheter, som sammanhänger med att den centrala ledningen ej haft resurser att tillnärmelsevis tillgodose skolornas behov av pedagogisk vägledning, en omständighet av största betydelse just i fråga om handelsundervisningen, som i så hög grad handhas och måste handhas av timlärare utan mera omfattande pedagogisk utbildning. Även de organisatoriska svagheter, som kommittén i kap. 7 påpekat, torde i viss mån ytterst kunna hänföras till nyssnämnda förhållanden. Likaså är det för genomförandet av de betydande nya arbetsuppgifter, som enligt kommitténs förslag kommer att åvila överstyrelsen, nödvändigt att denna inom sig har tillgång till handelspedagogisk expertis utöver byråchefen. Förhållandena inom handeln och därmed fordringarna på de inom denna näringsgren sysselsatta personernas kompetens undergår ständiga förändringar. Det är nödvändigt, att handelsundervisningen om- och nydanas i takt med denna utveckling och på sitt sätt bidrar till att föra den vidare.

448 Inaktuellt undervisningsstoff måste utmönstras och nytt sådant föras in i undervisningen. Kommittén erinrar om vad den i andra sammanhang anfört härom, t. ex. beträffande tillkomsten av nya ämnesområden, såsom för handelsgymnasierna allmän företagsekonomi, distributionslära och företagsorganisation, inom den elementära handelsundervisningen praktiskt kontorsoch butiksarbete. Skolorna måste tillföras impulser och erhålla möjligheter att på ett pedagogiskt tillfredsställande sätt tillgodogöra sig dessa. Härför behövs i främsta rummet en förstärkning av handelsundervisningens centrala ledning med sikte på dennas pedagogiska uppgifter och lämpligen utformad som konsulentverksamhet. Behovet av vidgad pedagogisk verksamhet från den centrala ledningens sida har under senare år beaktats såväl inom den allmänna undervisningen som inom annan yrkesundervisning än för handel. Kommittén vill sålunda erinra om att i samband med skolöverstyrelsens omorganisation 1952 ett betydande antal nya konsulenttjänster tillkom: fyra heltidstjänster för ämneskonsulenter med rätt för skolöverstyrelsen att dela heltidstjänst i halvtidstjänster samt tre heltidstjänster för konsulenter i övningsämnen. Beträffande konsulenttjänsternas fördelning på ämnen och ämnesgrupper överläts åt skolöverstyrelsen att utforma ämneskonsulentorganisationen efter det aktuella behovet vid varje tidpunkt. Skolöverstyrelsesakkunniga hade i sitt betänkande (SOU 1951: 29, s. 144) uttalat bland annat, att det vore av stor vikt att undervisningen i de merkantila ämnena utvecklades, icke minst med hänsyn till att lärarna ofta icke erhållit särskild pedagogisk utbildning. De sakkunniga utgick från att i viss utsträckning expertis inom överstyrelsen för yrkesutbildning borde kunna anlitas men räknade dock med att ämneskonsulenter erfordrades även för de merkantila ämnena. Den nuvarande konsulenten för handelsundervisningen vid praktiska realskolor och inbyggda linjer, förordnad t. o. m. den 31 december 1955, är heltidsanställd men har att vid sidan av sin konsulentverksamhet handha organiserandet av utbildningen av lärare för klass 9y. Han har full sysselsättning med nämnda uppgifter och kan ej disponeras för arbete inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning är både andra byrån (hantverk och industri) och särskilt fjärde byrån (husligt arbete) i förevarande avseende förhållandevis väl tillgodosedda. På andra byrån inrättades 1953 en byrådirektörstjänst med administrativa uppgifter, för att byråchefen skulle beredas möjligheter att i större utsträckning än tidigare ägna sig åt de fackligt-pedagogiska uppgifterna. Även de på byrån placerade två byråingenjörerna kan anlitas för pedagogisk inspektionsverksamhet, om ock i mindre omfattning. Andra byråns utbildningsområde är dessutom representerat på femte byrån (lärarutbildning och pedagogisk reformverksamhet) genom en byråingenjör. — Fjärde byrån har förutom byråchef med pedagogisk kompetens fyra konsulenter: en förste konsulent i hushållsgöromål, konsulenter i barnavård och i sömnad samt en arvodesanställd konsulent i vävning.

449 Av det föregående framgår, att inom annan yrkesundervisning av j ä m förligt slag en fast konsulentkader byggts upp, vilken förankrats i skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning. Såvitt kommittén har sig bekant, har erfarenheterna av konsulentverksamheten i båda dessa fall varit synnerligen gynnsamma. För handelsundervisningen finns icke någon pedagogisk arbetskraft till hjälp åt byråchefen på tredje byrån, vilken tjänsteman är fullt engagerad med löpande uppgifter av närmast administrativ natur. Då dessa måste handläggas i första hand, blir resultatet med nödvändighet, att de pedagogiska uppgifterna blir eftersatta. Kommittén anser det oundgängligt, att bättre förhållanden härvidlag utan tidsutdräkt kommer till stånd, och vill betona, att skapandet av en konsulentorganisation på intet sätt föregriper en eventuell kommande översyn av överstyrelsens organisation. Någon särskild instruktion för konsulenterna inom överstyrelsen för yrkesutbildning finns ej. Beträffande de föreslagna handelskonsulenternas arbetsuppgifter föreslår kommittén, i anslutning till vad skolöverstyrelsesakkunniga anfört i fråga om den allmänna undervisningens konsulenter, följande: konsulenterna bör genom besök i skolorna skaffa sig kännedom om undervisningen i de läroämnen, som konsulenten företräder, och därvid lämna lärarna råd och anvisningar; följa alla frågor, som sammanhänger med ämnena och undervisningen i dem, inte minst i vad det gäller utvecklingen inom respektive yrkesområde i fråga om i praktiken tillämpade arbetsmetoder ni. m.; genom anvisningar och genom arbete med att kontinuerligt förnya studieplaner, genom kurser och möten med lärare, initiativ beträffande läroböcker och annan undervisningsmateriel m. m. främja utvecklingen av undervisningsmetoderna i sina ämnen; i sina ämnen biträda vid överstyrelsens försöksverksamhet, genom råd och anvisningar främja utvecklingen av ämnesinstitutioner i ämnen, där sådana förekommer; biträda vid utarbetandet av överstyrelsens skriftliga examensprov respektive förebilder till dylika prov i sina respektive ämnen, leda arbetet med granskning av givna prov och eftergranskning av gjorda lösningar, samt, då så erfordras, biträda vid tjänstetillsättningar och andra personalfrågor berörande deras ämnen. Konsulent bör ej ha befogenhet till inspektion annat än efter beslut av överstyrelsen i varje särskilt fall. Handelsundervisningen är så differentierad på olika stadier, utbildningsmål och kursformer, att en konsulentverksamhet för att bli effektiv måste uppdelas på flera befattningshavare, var och en specialiserad på visst område. Man har därvid i princip att välja mellan två huvudalternativ: specia29—537656

450 lisering på skolform och specialisering på ämnesgrupp. Inom yrkesutbildningen är det, i varje fall beträffande de egentliga yrkesämnena, nödvändigt att den pedagogiska rådgivningen kan grundas på såväl teoretiskt som praktiskt förvärvade fackkunskaper. Skall kraven på sådan fackkompelens i ämnena inom vederbörande konsulents verksamhetsområde kunna upprätthållas, torde det första av ovannämnda alternativ vara praktiskt ogenomförbart. Det andra alternativet, med dess mer begränsade kompetensområden, synes vara det praktiskt enda möjliga. Konsulenttjänsterna bör sålunda vara gemensamma för handelsgymnasierna och yrkesskolorna och avse olika ämnesgrupper. Kommittén föreslår, att konsulenttjänster inrättas i 1) allmänt handelstekniska ämnen: i handelsgymnasierna: företagsekonomi (allmän företagsekonomi, distributionslära, företagsorganisation, räkenskapslära), matematik med handelsräkning samt handelsrätt; i yrkesskolorna: bokföring, handelsräkning, handelslära med handelsrätt och försäljnings- och reklamlära (beträffande sistnämnda ämnesavsnitt i regel dock ej i kurser för detaljhandelsarbete), praktiskt kontorsarbete och maskinräkning; specialkurser inom nämnda ämnesområden; 2) speciella detaljhandelsåmnen: speciell varukännedom, praktiskt butiks- och försäljningsarbete, textning, plakatmålning och skyltning samt detaljhandelskursernas försäljnings- och reklamlära; specialkurser inom nämnda ämnesområden; 3) främmande språk: engelska, tyska och franska samt eventuellt spanska, i samtliga språk med affärskorrespondens; 4) stenografi och maskinskrivning. Beträffande de ämnen, som ovan icke hänförts till något av områdena för de föreslagna konsulenttjänsterna, bör det tillkomma överstyrelsen för yrkesutbildning att bland annat med hänsyn till kompetensen hos de personer, som kan förvärvas för tjänsterna, närmare bestämma till vilken konsulents verksamhetsområde de bör hänföras. Detsamma kan även bli nödvändigt i andra fall, t. ex. beträffande försäljnings- och reklamlära. Vid en ytterligare utbyggnad av handelsgymnasieorganisationen torde behov komma att föreligga av en särskild konsulent i allmänt handelstekniska ämnen för handelsgymnasierna. Fordringarna på konsulenternas kompetens bör givetvis ställas högt men likväl inte bindas alltför starkt formellt. Vederbörandes rent personliga kvalifikationer och lämplighet för de speciella uppgifter, som det här gäller, är av väsentlig betydelse. Med avseende på kunskaper inom respektive ämnen samt pedagogisk utbildning och undervisningsvana synes i princip böra fordras vad som kräves för erhållande av ordinarie tjänst vid handelsgymnasium respektive i fråga om speciella detaljhandelsämnen vad som enligt kommitténs förslag bör fordras för ordinarie tjänst vid yrkesskola. Dock bör även sistnämnda befattningshavare helst ha avlagt ekonomexamen. För

451 samtliga tjänster bör dessutom större fordringar än för lärartjänst ställas beträffande vederbörandes erfarenhet av undervisning inom olika skolformer liksom i förekommande fall även på praktisk erfarenhet inom olika delar av det yrkesområde, som respektive undervisning avser. Liksom fallet är med övriga konsulenter inom överstyrelsen för yrkesutbildning, kommer givetvis konsulenterna för handelsundervisningen, även om tjänsterna placeras på tredje byrån, att få en synnerligen stor betydelse också för arbetet inom femte byrån (lärarutbildning och pedagogisk reformverksamhet), i vad detta avser handelsundervisningen. På femte byrån finns för närvarande ej anställd någon inom handelsundervisningen sakkunnig person. Som i det föregående sagts, har tredje byrån att biträda vid handläggningen av ärenden rörande undervisningen i handelstekniska ämnen vid högre tekniska läroverk. Denna undervisning ligger sålunda självfallet inom verksamhetsområdet för konsulenten i allmänt handelstekniska ämnen. För undervisningen i främmande språk vid de högre tekniska läroverken saknas inom överstyrelsen för yrkesutbildning sakkunnig personal. Det synes därför lämpligt, att den föreslagna konsulenten i främmande språk anlitas även för de högre tekniska läroverken. Kommittén vill i detta sammanhang starkt framhålla vikten av att ett nära samarbete etableras mellan skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning konsulenter. Till arbetsområdet för skolöverstyrelsens ämneskonsulent för handelsundervisningen hör för närvarande samtliga handelsämnen inom den praktiska realskolan (bokföring och kontorsgöromål, handelslära, inköps- och försäljningsteknik, varukännedom, stenografi, maskinskrivning samt matematik och handelsräkning). På grundval av de synpunkter, som kommittén i det föregående anfört beträffande möjliga kompetensområden för konsulenterna, synes det kommittén lämpligt, att även inom skolöverstyrelsen handelskonsulentens uppgifter begränsas till att avse de allmänt handelstekniska ämnena. För undervisningen i stenografi och maskinskrivning bör skolöverstyrelsen kunna anlita den av kommittén för överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagna konsulenten i nämnda ämnen. Ifrågavarande tjänst bör alltså göras gemensam för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen. Med hänsyn till de allmänt handelstekniska ämnenas dominerande betydelse såväl i handelsgymnasierna som i yrkesskolornas handelsundervisning bör konsulenten för detta ämnesområde vara heltidsanställd, övriga föreslagna befattningar torde, tills närmare erfarenheter vunnits, kunna inrättas som arvodesavlönade deltidstjänster. I likhet med ämneskonsulenterna inom skolöverstyrelsen bör handelsundervisningskonsulenterna förordnas endast för viss begränsad tid. Skall

452 konsulenterna hinna förvärva erforderlig förtrogenhet ined arbetet och skall önskvärd kontinuitet i verksamheten kunna ernås, får förordnandetiden inte göras alltför kort. Å andra sidan måste beaktas vikten av att konsulentverksamheten inte stelnar utan tillföres nya impulser och initiativ. Då en omfattande reseverksamhet är förenad med konsulenternas arbete, kan det också av den anledningen möjligen bereda svårigheter att rekrytera tjänsterna för någon längre tid. Kommittén föreslår, att förordnande skall vara tidsbegränsat. Förordnande bör gälla högst sex år för heltidsanställd och högst tre år för deltidsanställd konsulent. Kommittén utgår från att förordnandetiden bestämmes från fall till fall, i likhet sålunda med vad som synes gälla för likartade konsulentbefattningar inom skolöverstyrelsen. Förordnande bör kunna förnyas. Härvid kommer i första hand heltidstjänsten i fråga, beträffande vilken det är av särskild vikt, att sagda möjlighet finns. Beträffande konsulenternas lönestållning vill kommittén anföra följande. Ämneskonsulent inom skolöverstyrelsen äger åtnjuta arvode och övriga förmåner, motsvarande avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret på den löneklass enligt statens löneplansförordning, i vilken vederbörande är placerad; är vederbörande icke placerad i dylik löneklass eller är han rektor, bestämmes arvodet av Kungl. Maj:t (K. br. 5/6 1953). Motsvarande bestämmelse bör gälla för den föreslagna konsulenten i allmänt handelstekniska ämnen. Då denne får antas inneha tjänst som ordinarie ämneslärare vid handelsgymnasium, kommer han alltså att placeras i lägst löneklass 32. I fråga om de deltidsanställda konsulenterna förordar kommittén, efter att ha gjort en uppskattning av arbetsuppgifternas minsta tänkbara omfattning, att arvodena tillsvidare fastställs till följande belopp per år: ämneskonsulent i främmande språk kronor 2 400 ämneskonsulent i speciella detaljhandelsämnen . . . . » 4 800 ämneskonsulent i stenografi och maskinskrivning . . » 3 600 Vid tjänsteresor och eljest, då de för konsulentuppdragets fullgörande måste frångå innehavd tjänst, bör konsulenterna jämväl åtnjuta ersättning för mistade löneförmåner. Konsulenttjänsten i stenografi och maskinskrivning kan enligt kommitténs mening lämpligen vara gemensam för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen, övervägande delen av arbetet får beräknas ligga inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén föreslår därför, att tillsvidare hela kostnaden för ifrågavarande konsulent liksom för de båda andra arvodeskonsulenterna bestrides från överstyrelsens för yrkesutbildning avlöningsanslag, anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden. I den mån det skulle visa sig, att de till skolöverstyrelsen hörande göromålen får en större omfattning än man nu har att

453 räkna med, får frågan om fördelning av stenografi- och maskinskrivningskonsulentens arvode på båda överstyrelserna prövas ånyo. Kostnaderna för den av kommittén föreslagna konsulentorganisationen inom överstyrelsen för yrkesutbildning torde kunna beräknas enligt följande. Avlöning till den heltidsanställde konsulenten, beräknad i löneklass 33, utgör 23 640 kronor. Därtill kommer arvoden till de tre deltidsanställda konsulenterna, uppgående till sammanlagt 10 800 kronor, jämte ersättning för mistade löneförmåner uppskattningsvis 17 000 kronor. För ifrågavarande ändamål erfordras alltså en förstärkning av överstyrelsens avlöningsanslag med i runt tal 50 000 kronor. Med utgångspunkt i en beräknad restid för konsulenterna av cirka 40 % av den totala tjänstgöringstiden torde för reseersättningar och traktamenten ej böra beräknas lägre belopp än 7 000 kronor, med vilket belopp överstyrelsens omkostnadsanslag, anslagsposten till reseersättningar bör uppräknas. Vad i det föregående anförts om ökningen av arbetsuppgifterna för tredje byrån gör det nödvändigt att även den administrativa personalen förstärkes. Då emellertid denna fråga, till skillnad från vad som gäller konsulenterna, i viss utsträckning är beroende av en eventuell översyn av överstyrelsen, anser sig kommittén ej böra framlägga något specificerat förslag härvidlag utan begränsar sig till att starkt understryka behovet även på denna punkt.

C. Specialbibliotek

för

handelsundervisningen

I sitt betänkande angående utbildning av lärare för industri och hantverk (s. 123—125) föreslog överstyrelsen för yrkesutbildning en utbyggnad av överstyrelsens specialbibliotek för yrkesutbildning. På grund av att resurserna varit otillräckliga i fråga om såväl lokaler och personal som medel för inköp av litteratur har åsyftad utbyggnad och effektivisering av överstyrelsens biblioteksverksamhet hittills ej kunnat genomföras. Biblioteket förestås för närvarande av en person med några timmars tjänstgöring per vecka. Inom yrkesutbildningen överhuvudtaget och inte minst inom handelsundervisningen gör sig behovet av ett centralt bibliotek starkt kännbart. Varken överstyrelsens för yrkesutbildning bibliotek eller Pedagogiska biblioteket har en någorlunda fullständig uppsättning ens av svenska läroböcker för handelsundervisning. Inget av nämnda bibliotek hade vid tidpunkten för en av kommittén gjord undersökning, avseende förhållandena läsåret 1946— 1947, mer än knappa 20 % av de på s. 375 omnämnda läroböckerna. Vad beträffar övrig handelspedagogisk litteratur — svensk såväl som utländsk — torde förhållandena vara ännu mindre tillfredsställande. Överstyrelsen har i ovannämnda betänkande som motiv för ett centralt

454 specialbibliotek för yrkesutbildningen angivit bland annat värdet av ett dylikt för lärarutbildningen samt behovet för lärare ute vid skolorna att. ha tillgång till yrkespedagogisk litteratur; utlåning borde sålunda kunna ske, och härför borde en katalog över bibliotekets bok- och tidskriftsbestånd samt accessionskataloger över nyförvärv utarbetas och tillställas skolorna. Det är givet, att så länge erforderliga personella resurser saknas, biblioteket ej kan bli till någon väsentlig nytta annat än möjligen inom överstyrelsen, hur välförsett med böcker och tidskrifter det i och för sig än kan bli; det utgör under nämnda förhållanden mer eller mindre ett dött kapital. Kommittén vill i anslutning till vad den i andra sammanhang anfört om behovet av en pedagogisk upprustning inom handelsundervisningen starkt betona nödvändigheten av att denna även omfattar överstyrelsens specialbibliotek. Erforderliga medel bör ställas till överstyrelsens förfogande för de åtgärder, som behövs för att dess biblioteksverksamhet skall bli effektiv och kunna spela en roll för handelsundervisningens pedagogiska utveckling. Kommittén förordar därför, att överstyrelsens omkostnadsanslag uppräknas för en upprustning av överstyrelsens specialbibliotek med litteratur inom handelns och handelsundervisningens områden. För ändamålet bör icke beräknas lägre belopp än 2 000 kronor för vart och ett av de närmaste budgetåren.

D . Central

nyhetsförmedling

Överstyrelsens för yrkesutbildning nyhetsförmedling till skolorna sker för närvarande endast i form av duplicerade cirkulär. Dessa behandlar i regel frågor av administrativ art och sänds endast ut till de i varje särskilt fall berörda skolorna. Det synes kommittén, som skulle en utvidgning av överstyrelsens verksamhet härvidlag till att gälla en nyhetsförmedling på betydligt bredare bas kunna bli synnerligen värdefull för yrkesundervisningens utveckling. Även om det för den löpande skötseln av skolorna kan anses tillräckligt att en skola erhåller de meddelanden, som direkt berör dess undervisning, är det dock på längre sikt nödvändigt att skolledningarna får en mera allsidig orientering i frågor, som avser yrkesutbildningen. Som exempel på vad som ur denna synpunkt lämpligen borde tillställas skolorna kan nämnas redogörelser för försök och utredningar av olika slag, för tillkomsten av nya skolor och kurser, översikter av utbildningen för olika yrkesområden, meddelanden om för yrkesutbildningen viktiga nya författningar och författningsändringar samt kommentarer till dessa, orienterande redogörelser för utvecklingen inom det allmänna skolväsendet av betydelse för yrkesundervisningen, förebilder till undervisningsplaner med kommentarer, anvisningar i pedagogiska och administrativa frågor, uppgifter om nyutkommen yrkespedagogisk litteratur, om nyförvärv till överstyrelsens specialbibliotek m. m. Kommittén har i olika sammanhang som en ofrånkomlig betingelse för

455 en effektivisering av handelsundervisningen framhållit, att denna måste erhålla en betydligt större enhetlighet än för närvarande, med tillgodoseende av befogade lokala särbehov och önskemål. En god informationsverksamhet bör k u n n a vara ett verksamt led i strävandena att åstadkomma och vidmakthålla en dylik elastisk enhetlighet. Den bör givetvis i första hand rikta sig till rektorer och lärare, skolstyrelser och undervisningsnämnder och motsvarande organ. Men det är även av vikt, att en dylik information når arbelsmarknadssidan — enskilda anställda och arbetsgivare samt dessas organisationer — liksom allmänheten i övrigt. Även samarbetet mellan överstyrelsen för yrkesutbildning å ena sidan samt skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen å den andra torde genom en verksamhet av detta slag kunna i väsentlig grad befordras. Kommittén är övertygad om att en breddning av överstyrelsens nyhetsförmedling, sådan den i det föregående skisserats, skulle i väsentlig grad bidra till att såväl bland yrkesskolornas eget folk som även inom vidare kretsar skapa ökad kunskap om och därmed ökat intresse för yrkesutbildningen, dess uppgifter och möjligheter. Inledningsvis har nämnts, att överstyrelsens cirkulär för närvarande sänds ut i duplicerad form. En utvidgning av verksamheten efter de linjer, som här antytts, kräver emellertid, att en tryckt publikation kommer till stånd. I viss omfattning torde i denna kunna tas in sådant material, som nu delges skolorna i duplicerade cirkulär. Kommittén är medveten om att denna fråga rymmer många svårlösta problem, som det emellertid knappast finns anledning att närmare dryfta här. Enligt vad kommittén har sig bekant, har tanken på en tryckt publikation åtminstone tidigare ej varit främmande för överstyrelsen för yrkesutbildning. Frågan får särskild betydelse inför en utbyggnad av yrkesundervisningen bland annat genom förläggande av enhetsskolans förberedande yrkesutbildning till yrkesskolorna, och kommittén har med de synpunkter, som ovan anförts, i sin mån velat aktualisera den. Det bör tilläggas, att skolöverstyrelsen sedan hösten 1948 ger ut en tryckt publikation, Aktuellt från Skolöverstyrelsen, vilken visat sig synnerligen värdefull för kontakten mellan den centrala ledningen och skolorna.

II. Lokal l e d n i n g A.

Allmänt

Där handelsundervisning i kommunal regi endast meddelas i yrkesskola, har den med få undantag styrelse och rektor gemensamma med övriga yrkesavdelningar. I några fall förekommer för handelsavdelningen eller för vissa handelskurser särskild föreståndare, överlärare eller dylikt med mer eller mindre klart angivna uppgifter. I de fall, då den kommunala handelsundervisningen omfattar även han-

456 delsgymnasium, har man gått olika vägar i fråga om skolornas organisation alltefter vad som med hänsyn till de lokala förhållandena synts mest ändamålsenligt. Åtskilliga handelsgymnasier — särskilt de på senare år tillkomna —- har på något sätt samorganiserats med handelsundervisning inom yrkesskolan på platsen, antingen så, att gymnasierna helt lagts under samma ledning som yrkesskolan i övrigt, eller också så, att yrkesskolans handelsundervisning eller vissa av dess kurser brutits ut från yrkesskolan och sammanförts med handelsgymnasiet under särskild ledning. Stockholms stads handelsskolor lyder under den för stadens yrkesundervisning gemensamma lärlings- och yrkesskolstyrelsen, vilken också utgör styrelse för Stockholms stads handelsgymnasium. Handelsgymnasiet och handelsskolorna har egna rektorer och är att betrakta som självständiga skolenheter. I ett par fall slutligen har handelsgymnasierna samorganiserats med skolor under skolöverstyrelsens inseende. Föreskrifter om skolornas lokala ledning har för handelsgymnasierna givits i 1953 års handelsgymnasiekungörelse (SFS 1953:528, § 3 mom. 3— 4) samt för yrkesskolorna i 1921 års yrkesskolstadga (SFS 1921: 706, § 37 p. 2). Beträffande handelsgymnasierna föreskrives i nyssnämnda kungörelse endast, att styrelse skall finnas samt att närmare bestämmelser om styrelsens sammansättning och storlek ni. m. skall meddelas i gymnasiums reglemente. Enligt yrkesskolstadgan § 37 bör till ledamöter i styrelse för kommunal yrkesundervisningsanstalt utses personer, däribland såväl arbetsgivare som arbetare, med god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksamhetsområden, som undervisningen avser. Minst det antal, som är närmast över hälften av styrelsens samtliga ledamöter, skall utgöras av representanter för nämnda yrken eller verksamhetsområden. För kurser, som avser samma yrke eller verksamhetsområde, må styrelsen tillsätta yrkesnämnd. Denna skall normalt bestå av två personer förutom rektor. Den ene av ledamöterna skall företräda företagarintressena och den andre de inom yrket anställdas intressen. Nämnden har en rent rådgivande uppgift: den skall tillse, att utbildningen leder till en verklig yrkeskunskap. Däremot saknar nämnden beslutanderätt. Frågan om handelsundervisningens och överhuvudtagel yrkesundervisningens lokala ledning utgör en del av det stora frågekomplex, som för närvarande är under utredning av 1951 års skolstyrelsesakkunniga. På grundval av ett av dessa uppgjort förslag utfärdades 1952 (SFS 1952:434) lag om särskild skolstyrelse jämte tillämpningsföreskrifter (SFS 1952:652). Lagen gäller tillsvidare för skoldistrikt, där försök med 9-årig enhetsskola eller viss annan pedagogisk försöksverksamhet bedrives. Enligt nyssnämnda lag skall förvaltningen och vården av folk- och fortsättningsskolväsendet samt försöksverksamheten handhas av en särskild skolstyrelse, vilken efter medgivande av Kungl. Maj:t jämväl kan vara sty-

457 relse för yrkesundervisningsanstalt inom skoldistriktet, dock ej för högre tekniskt läroverk eller central verkstadsskola. Yrkesundervisningens intressen skall tillgodoses dels i fråga om styrelsens sammansättning, dels därigenom att styrelsen utser ett expertråd, vilket skall fungera som rådgivande organ. Antalet ledamöter i styrelsen skall bestämmas med hänsyn till bland annat antalet och arten av de under styrelsen hörande skolorna och skall utgöra lägst 7, högst 21. Expertrådet skall ha minst 4 ledamöter, vilka skall företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksamhetsområden, som undervisningen i fråga avser. I stort sett får expertrådet samma uppgifter som de nuvarande yrkesnämnderna vid yrkesskolorna. Lärarkåren äger enligt särskilda bestämmelser låta representera sig såväl vid styrelse- som vid nämndsaminanträden. Lärarrepresentanterna bör utses så, att de kan anses företräda olika skolformer och skolstadier. Som av det föregående framgår syftar såväl yrkesskolstadgan som 1952 års lag om särskild skolstyrelse till att ge yrkesundervisningens olika näringsgrenar tillfredsställande representation i både rådgivande och beslutande oraan. Det måste emellertid därvid beaktas, att handelsundervisningen är differentierad på detaljhandelsarbete och kontorsarbete. De båda verksamhetsområdena företer så olikartade problemställningar och arbetsformer, att en företagare eller anställd inom det ena området normalt inte kan beräknas vara kompetent att bedöma utbildningsfrågor inom det andra området. En för handelsundervisningen tillfredsställande representation ernås därför vid differentierad undervisning först då företrädare för både detaljhandel och kontorsarbete ingår i de olika organen. Kommittén hänvisar i övrigt till vad den i kap. 9 på s. 93 anfört om förhållandet mellan handelsundervisningen och näringslivet. Kommittén har i sitt första betänkande (s. 309—312) behandlat frågan om samorganisation av handelsgymnasium med andra skolformer, närmast kommunal anstalt för yrkesundervisning. Därvid har framhållits, att i den mån en dylik samorganisation med yrkesskola endast avser dennas handelsundervisning, den medför påtagliga fördelar såväl pedagogiskt som administrativt, bland annat i fråga om gemensamt utnyttjande av lärarkrafter, undervisningsmateriel och lokaler, men att samorganisation av handelsgymnasium med fullständig kommunal lärlings- och yrkesskola, omfattande även avdelningar för industri och hantverk samt husligt arbete, är olämplig. Det måste antas, att rektor i sistnämnda fall ej kan ägna sig åt handelsgymnasiet och dess undervisning i erforderlig utsträckning. Överhuvudtaget sjmes det, även om det administrativt och ekonomiskt sett ofta är nödvändigt, ur pedagogisk synpunkt vara mindre lyckligt, att undervisning för skilda yrkesområden förs samman under gemensam ledning. Tillgången till erforderlig yrkeskännedom kan till en viss grad till-

458 godoses genom bestämmelser om representation för olika verksamhetsområden i styrelse och nämnder. Rektor är dock i normala fall fackkunnig endast inom ett yrkesområde. För de övriga kan han ej helt fylla förekommande pedagogiska uppgifter. Som kommittén i flera olika sammanhang påpekat, ansluter sig handelsundervisningen till sin allmänna karaktär och med avseende på undervisningsmetodiken mer till den allmänbildande skolan än till åtskillig annan yrkesundervisning. En starkare inriktning på »praktisk», verklighetstrogen, arbetsskolebetonad undervisning inom handelsutbildningen i enlighet med kommitténs förslag torde inte medföra någon principiell förändring i detta förhållande. En väsentlig förutsättning för att handelsundervisningen skall k u n n a göras mer »praktisk» är emellertid givetvis, att i skolans verkställande ledning finns någon, som är väl förtrogen med handeln, såväl med avseende på aktuella förhållanden och tendenser i stort som även i fråga om arbetsorganisation och arbetsmetoder m. m. Ett framgångsrikt genomförande av kommitténs förslag, t. ex. beträffande examina, undervisningen i praktiskt kontorsarbete samt praktiskt butiks- och försäljningsarbete, samordning av undervisningen i skolan med viss praktisk utbildning på arbetsplatsen, är beroende av att så är fallet. De synpunkter, som kommittén här anfört, talar för att den kommunala handelsundervisningen, oavsett om handelsgymnasium finns eller ej, där dess omfattning gör detta möjligt, organiseras mer eller mindre självständigt gentemot yrkesundervisningen i övrigt, med egen rektor eller föreståndare. Denne bör vara föredragande inför styrelsen i ärenden, som rör handelsundervisning. Med avseende på kompetens bör han givetvis fylla fordringarna för ordinarie lärartjänst vid den högsta skolform, som ingår i organisationen. Behovet av att handelsundervisningen helt eller delvis särorganiseras torde på många platser bli aktuellt i och med tillkomsten av 9y-avdelningar med heltidsundervisning för handel och de ytterligare utbildningsformer i enlighet med kommitténs förslag, som kan föranledas av enhetsskolans genomförande.

B. Skolsociala

åtgärder

De åtgärder, som här avses, gäller skolornas hälso- och tandvård, skolbespisning, beviljande av fri undervisningsmateriel samt kurators- och psykisk rådgivningsverksamhet. Gällande bestämmelser i förevarande avseenden åsyftar främst de allmänbildande skolorna men tillämpas även i viss utsträckning vid en del skolor med handelsundervisning. Endast ett fåtal skolor har i sina årsredogörelser redovisat dylika åtgärder; enligt vad kommittén erfarit, förekommer sådana dock i något större omfattning än vad som framgår av redogörelserna.

459 Kommittén har i sitt första betänkande (s. 337) föreslagit, att handelsgymnasierna med avseende på anställande av skolläkare och skolsköterskor samt statsbidrag till dessas avlöning skall jämställas med de högre kommunala skolorna. För yrkesskolornas handelsundervisning kan hithörande frågor ej behandlas separat utan måste lösas i ett större sammanhang; i den mån anordningar, motsvarande dem vid de allmänna skolorna, för riket i dess helhet eller för viss ort vidtas även för yrkesundervisningen, kommer givetvis även handelsundervisningen att omfattas av dem. Kommittén anser sig icke ha anledning att närmare gå in på denna fråga men vill dock betona vikten av att yrkesundervisningen i förevarande avseenden blir jämställd med den allmänna undervisningen.

KAP. 22

KOSTNADSBERÄKNINGAR OCH HEMSTÄLLAN

Vad kommittén särskilt i kap. 7 påvisat i fråga om brister i yrkesskolornas handelsundervisning ger vid handen, att en omorganisation och effektivisering av verksamheten är ofrånkomlig. Undervisningen måste inriktas mot utbildningsmål, som svarar mot handelns och de inom denna sysselsattas behov; förutsättningar måste skapas för att dessa mål i möjligaste mån skall kunna nås. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle möjliggöra detta till kostnader, som måste betecknas som mycket små i förhållande till de resultat, som står att vinna. Nedan har merutgifterna beräknats till ett sammanlagt belopp av endast 124 000 kronor för budgetår. Därvid bör beaktas, att vissa lärarutbildningskurser icke torde behöva anordnas varje år, sedan ett ackumulerat behov tillgodosetts. Härigenom minskas angivna medelsbehov. Förslagen åsyftar ingalunda någon särställning för yrkesskolornas handelsundervisning utan i princip endast, att denna skall beredas arbetsbetingelser, likvärdiga med dem som står åtskillig annan undervisning på samma stadium — inom både yrkesutbildningen och den allmänbildande skolan — till buds. Det synes framför allt icke rimligt, att den egentliga yrkesundervisningen för handel med sin betydligt större bredd och sin differentiering på skilda utbildningsstadier och yrkesområden skall beredas sämre utvecklingsmöjligheter än den i och för sig visserligen värdefulla men dock i sagda avseenden mer begränsade handelsundervisningen inom praktiska realskolor och inbyggda linjer. I den mån kostnaderna för föreslagna åtgärder till sin storlek är beroende av skolorganisationens kommande utbyggnad, med ökat antal skolor, lärare och elever, låter de sig givetvis icke beräkna. Anslagsbehov av denna art får successivt beaktas vid uppgörandet av överstyrelsens för yrkesutbildning petita. Detsamma gäller de medelsbehov, som kan föranledas av att förslagen angående pedagogisk utbildning för timlärare, utökad stipendiegivning till korrespondensstuderande m. m. blir genomförda. Åtskilliga av förslagen faller inom verksamhetsområdet för den föreslagna konsulentorganisationen inom överstyrelsen för yrkesutbildning: uppgörande av förebilder till examensprov, kontroll av examinas genomförande, åtgärder för att åstadkomma förbättrad undervisningsmateriel, utarbetande av handledningar för lärare m. m. De därmed sammanhängande kostnaderna får i allt väsentligt anses ha blivit beaktade genom de belopp, som beräknats för konsulentorganisationen. Följande tablå utgör en sammanställning av övriga kostnader, som uppstår vid genomförande av de av kommittén föreslagna åtgärderna.

461 Ökning av kostnaden för ersättning till deltagare i pedagogisk kurs för blivande handelslärare, per kurs om 12 deltagare 30 000 Kostnad för anordnande av pedagogiska kurser för blivande lärare i stenografi och maskinskrivning, per kurs 10 000 kronor 20 000 Kostnad för anordnande av två instruktionskurser för lärare i praktiskt kontorsarbete samt en orienteringskurs i handelstekniska ämnen för lärare i svenska och främmande språk, per kurs 3 500 kronor, ca 11 000 Ökning av anslaget till studieresor för lärare inom yrkesundervisningen 3 000 Inrättande av konsulenttjänster inom överstyrelsen för yrkesutbildning: en heltidsanställd konsulent, löneklass 33 23 640 arvoden till deltidsanställda konsulenter 10 800 ersättning för mistade avlöningsförmåner 17 000 ersättning för resekostnader 7 000 ca 58 000 Upprustning av överstyrelsens för yrkesutbildning specialbibliotek för handelsundervisningen 2 000 Summa kronor

124 000

Under hänvisning till vad i betänkandet anförts hemställer handelsutbildningskommittén, att yrkessskolornas handelsundervisning med avseende på kurstyper, timplaner, kursplaner och examina samt organisation i övrigt måtte anordnas i enlighet med de grunder, som kommittén föreslår, att kungörelsen angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter (SFS 1953:530) göres tillämplig på korrespondensstudier, ledande till handelsgymnasieexamen och handelsskolexamen, att direktiven för en utredning angående statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen utformas under hänsynstagande till de av kommittén anförda synpunkterna, att förslagsanslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar, för budgetåret 1956/1957 höjes med 51 000 att förslagsanslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader, för budgetåret 1956/1957 höjes med (7 000 + 2 000 = ) 9 000 att reservationsanslaget till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen för budgetåret 1956/1957 höjes med (30 000 + 20 000 + 11 000 = ) . . 61 000 att reservationsanslaget Resestipendier ål lärare vid yrkesundervisningen för budgetåret 1956/1957 höjes med 3 000

KAP. 23

SAMMANFATTNING AV KOMMITTÉNS SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG

Sådant yrkesskolväsendet enligt 1918 års riksdags beslut avsågs bli utformat och sådant det normerades i yrkesskolstadgan, utgjorde det med avseende på utbildningsmål samt undervisningens omfattning och innehåll i fråga om huvudformerna ett fast uppbyggt och enhetligt skolsystem. Det baserades på deltidsundervisningen som primärform: den grundläggande undervisningen skulle meddelas i lärlingsskolans yrkesavdelningar. På lärlingsskolan som grundval skulle en mer eller mindre specialiserad vidareutbildning kunna erhållas i yrkesskolan, vilken alltefter föreliggande behov skulle organiseras i lämpliga kursformer. Personer, som icke haft tillfälle att genomgå lärlings- och yrkesskola, skulle genom heltidsundervisning i ettåriga handelsskolor kunna förvärva ett mot lärlings- och yrkesskolan svarande kunskapsmått. Kommunerna gavs möjlighet att införa lärlingsskolplikt av varierande omfattning. Lärlingsskolplikt föreskrevs dock endast i enstaka undantagsfall. Lärlingsskolan blev i praktiken en för eleverna frivillig skolform. Den visade sig med den omfattning den i yrkesavdelningarnas form erhållit ej kunna vinna önskvärd anslutning. Detsamma var fallet med den ettåriga handelsskolan, främst på grund av kravet på praktik för inträde. Genom 1921 års förnyade yrkesskolstadga fick de kommunala lärlings- och yrkesskolorna möjlighet att anordna undervisning även i friare, i stadgan ej normerade former. På grundval av ifrågavarande bestämmelse började man mot slutet av 1920-talet anordna lärlingskurser. Strävan att åtminstone i någon form åstadkomma handelsundervisning ledde så småningom till ett mer eller mindre planlöst experimenterande med olika former av dylika kurser, fnom heltidsundervisningen trädde i stället för den ettåriga handelsskolan friare organiserade handelskurser. Resultatet av nyssnämnda utveckling är, att yrkesskolornas handelsundervisning för närvarande företer ett stort antal kurstyper, som — särskilt inom deltidsundervisningen — är mycket oenhetliga såväl med avseende på omfattning och organisation i övrigt som i fråga om utbildningsmål, medan undervisningen i de i yrkesskolstadgan normerade kursformerna praktiskt taget helt saknas. Karakteristiskt för den nuvarande handelsundervisningen inom yrkesskolorna är först och främst, att samlande utbildningsmål saknas. Mot b a k g r u n d av n y s s n ä m n d a o m s t ä n d i g h e t e r och m e d d e n f ö r u t s ä t t n i n g e n , a t t y r k e s u n d e r v i s n i n g e n för h a n d e l l i k s o m h i t t i l l s h e l t b a s e r a s p å e l e v e r n a s frivilliga d e l t a g a n d e , synes en o m o r g a n i s a t i o n och e f f e k t i v i s e r i n g av y r k e s s k o l o r n a s h a n d e l s u n d e r v i s n i n g b ö r a ske efter f ö l j a n d e h u v u d r i k t linjer. U n d e r v i s n i n g e n m å s t e som s k o l s y s t e m äga d e n e n h e t l i g h e t , f a s t h e t o c h s t a d g a , s o m m ö j l i g g ö r n ö d v ä n d i g k o n t i n u i t e t och stabilitet i det i n r e a r b e t e t och l å t e r s y s t e m e t g e n t e m o t a n d r a u t b i l d n i n g s f o r m e r f r a m s t å s o m

463 en enhet. Systemet måste innehålla ett tillräckligt antal kurstyper, som tillsammans i möjligaste mån täcker den lägre handelsundervisningens utbildningsmål och inom ramen för detta tillgodoser efterfrågan på utbildning av olika omfattning och art. Samtidigt är det nödvändigt, att skolorna tillerkänns viss frihet vid genomförandet av sin verksamhet. Kravet på enhetlighet, fasthet och stadga gäller i främsta rummet för den grundläggande allmänna handelsundervisningen, som bildar ryggraden i skolsystemet. Den bör i huvudsak normeras i fasta kurstyper och i fråga om varje särskild sådan principiellt göras enhetlig för hela landet, såväl inom heltidsundervisningen som inom deltidsundervisningen. Den vidarebildande undervisningen har att tillgodose skilda behov av specialisering och bör därför organiseras i de former, som bäst motsvarar aktuella behov för handeln i dess helhet eller lokalt, givetvis med beaktande av att även inom denna undervisning största möjliga enhetlighet bör eftersträvas. Heltids- och deltidsundervisningen utgör var för sig oumbärliga organisationsformer, som fyller likartade utbildningsbehov, var och en för sin elevkategori. I lämplig utsträckning bör därför parallella utbildningsformer anordnas. I stor utsträckning sker en specialiserad utbildning av nyanställda på arbetsplatsen eller på annat sätt i samband med vederbörandes praktiska sysselsättning. Det är betydelsefullt, att denna interna utbildning organiseras i så nära anslutning som möjligt till yrkesskolornas undervisning. Samarbetet mellan å ena sidan yrkesskolorna och å andra sidan näringslivets och arbetsmarknadens organ och organisationer måste stärkas såväl lokalt med avseende på de särskilda skolorna som centralt beträffande yrkesskolornas handelsundervisning i dess helhet. Om en grundläggande handelsundervisning på deltid av den omfattning, som kommittén för yrkeskursernas vidkommande föreslår, skall kunna genomföras såsom helt frivillig, torde det vara nödvändigt, att den för elever på det nuvarande lärlingsskolstadiet åtminstone till en del förlägges till elevernas arbetstid. Lärarutbildningen behöver förstärkas och överstyrelsen för yrkesutbildning genom utökning av sin personal beredas erforderliga resurser att genomföra sina uppgifter med avseende på handelsundervisningen. I vad det gäller undervisningens organisation i olika kurser avser kommitténs förslag dels den allmänna grundläggande och vidarebildande handelsundervisningen, dels vissa former av specialiserad utbildning. För den allmänna handelsundervisningen har kommittén funnit det ändamålsenligt att i första hand utforma förslag till utbildning på grundval av folkskola och realskola samt med detta som utgångspunkt i andra hand förslag till utbildning, byggande på enhetsskolan. Utbildningsmålet för den allmänna grundläggande handelsundervisningen har kommittén sammanfattningsvis angivit sålunda (s. 87):

464 Den skall 1) meddela eleverna sådan kännedom om handeln i allmänhet och i förekommande fall den egna branschen, att de kan förstå och anpassa sig till den verksamhet, i vilken de kommer att göra sina arbetsinsatser respektive redan är sysselsatta, och dess förhållande till näringslivet i övrigt; 2) bibringa eleverna tillfredsställande kunskaper och färdigheter i praktiska arbetsuppgifter, som allmänt förekommer inom det yrkesområde utbildningen avser, respektive sådana kunskaper och praktiska färdigheter. som för arbetet inom den bransch eller det yrkesområde i övrigt, som eleverna eventuellt redan tillhör, är av särskild betydelse — i sistnämnda fall i den mån denna utbildning ej kan beräknas ske på arbetsplatsen; 3) fördjupa elevernas allmänbildning på vissa för den egentliga yrkesutbildningen väsentliga punkter; 4) befordra elevernas personliga och medborgerliga utveckling och fostran. Inom heltidsundervisningen föreslås som normalform ettåriga handelskurser. Timplaner framläggs även för terminskurser. Ettåriga handelskurser differentieras med hänsyn till utbildningsmål (kontorsarbete, detaljhandelsarbete), elevernas förutbildning (realexamenskompetens, lägre kompetens) samt föregående praktik (minst 1 års praktik, mindre eller ingen praktik). Ettårig handelskurs avslutas med handelsskolexamen. Terminskurserna differentieras på kurser för kontorsarbete och kurser för detaljhandelsarbete; de förstnämnda uppdelas på linje för korrespondensarbete och linje för bokföringsarbete. För inträde skall fordras, att sökande fyllt 17 år och har minst 1 års praktik. Terminskurs avslutas med yrkesskolexamen för handel. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att uppmärksamma i vad mån behov av icke normerade kurser kan föreligga. För deltidsundervisningen föreslås två kursformer: yrkeskurser och ämneskurser. Yrkeskurs skall tillgodose behovet av en allmänt grundläggande mera omfattande deltidsundervisning för i första hand yngre elever med fullgjord skolplikt samt omfatta totalt cirka 575 undervisningstimmar fördelade på två eller tre läsår med i genomsnitt nio respektive sex timmar per vecka. Yrkeskurs, som kan vara odifferentierad eller differentierad på kontorsarbete respektive detaljhandelsarbete, avslutas med yrkesskolexamen för handel. Ämneskurserna avser utbildning i enstaka ämnen på såväl grundläggande som högre stadium. Ämneskurs kan vara grundkurs, fortsättningskurs eller specialkurs. 1 Grundkurserna skall meddela en grundläggande utbildning i respektive ämnen. De omfattar i flertalet ämnen två stadier: ett lägre, grundkurs 1, » Se not på s. 144.

465 och ett högre, grundkurs 2. Grundkurs 1 leder till samma utbildningsmål som motsvarande ämne i yrkeskurs; grundkurs 2, som i princip bygger på grundkurs 1, för utbildningen vidare till samma kunskapsmått i ämnet som ettårig handelskurs. Fortsättningskurs utgör en direkt, i huvudsak icke specialiserad påbyggnad av undervisningen i respektive ämne i ettårig handelskurs och motsvarande grundkurser. Specialkurserna omfattar dels specialiserad vidareutbildning på grundval av det kunskapsmått, som meddelas i yrkeskurs, ettårig handelskurs och motsvarande grundkurser och eventuellt fortsättningskurs, dels sådan specialutbildning, som ej kan anses kräva teoretiska förkunskaper av nyssnämnd omfattning. I fråga om växelutbildning lägger kommittén fram förslag till tvååriga och ettåriga kurser för detaljhandelsarbete, ledande till handelsskolexamen respektive yrkesskolexamen för handel. Enhetsskolans genomförande torde ej i någon högre grad behöva påverka yrkesskolornas handelsundervisning, i vad det gäller dess allmänna organisation. Kommittén föreslår särskilda ettåriga handelskurser för elever, som genomgått klass 9 y för handel på heltid, och särskilda kurser för övriga elever. För de förstnämnda kan på så sätt skapas en tvåårig utbildningsgång. För de elever, som ej genomgått 9 y för handel på heltid, torde de i det föregående föreslagna deltidskurserna i allt väsentligt lämpa sig. I fråga om undervisning på deltid för elever, som genomgått 9 y för handel på heltid, lägger kommittén ej fram några förslag utan diskuterar endast efter vilka huvudlinjer en dylik utbildning kan tänkas anordnad. I fråga om specialiserad handelsutbildning föreslås heltidskurser för utbildning av försäljare inom partihandeln och för utbildning av merkantila dekoratörer. För försäljare inom partihandeln föreslås dels grundläggande specialkurser om en termin, dels vidareutbildningskurser om totalt 70 timmar. För inträde i grundläggande kurs bör fordras en minimiålder av 20 år, minst 2 års praktik från försäljningsarbete samt allmän merkantil utbildning genom kurs om minst en termin eller motsvarande. För inträde i vidareutbildningskurs bör fordras, att sökande uppnått 22 års ålder och har minst 2 års praktik. Utbildningen av merkantila dekoratörer bör anordnas i form av ettåriga dekoratörskurser. För inträde bör fordras, att sökande fyllt 18 år, har minst 1 års praktik samt styrker sig ha anlag för arbete på det dekorationstekniska området. Kommittén föreslår två examina inom yrkesskolornas allmänna handelsundervisning: handelsskolexamen och yrkesskolexamen för handel. 30—53705G

466 Handelsskolexamen är avsedd för elever i heltidskurser för handel om ett år eller längre tid samt tvåårig detaljhandelskurs med växelutbildning. Yrkesskolexamen är avsedd för elever i två- och treåriga yrkeskurser, terminskurser samt ettårig detaljhandelskurs med växelutbildning. Möjlighet bör finnas att avlägga såväl yrkesskolexamen som handelsskolexamen genom att delta i ämneskurser (grundkurser 1 och 2), varvid studierna bör kunna utsträckas över längre tid än yrkeskurserna omfattar. Examensproven skall uppgöras av skolorna med ledning av förebilder till prov, som överstyrelsen för yrkesutbildning ger t. ex. vart tredje år. överstyrelsen skall utöva kontroll på såväl givna prov som utförd granskning av elevernas lösningar. Avgångsprövningarna skall för heltidskurser anordnas under en sammanhängande examensperiod i slutet av kursen, för deltidskurserna i slutet av den termin, under vilken undervisning i ämnet senast meddelats. Fasta normer bör utarbetas för bedömning och betygssättning, först och främst i fråga om maskinskrivning och stenografi. Låsåret föreslås för ettårig handelskurs och kurs med växelutbildning omfatta 39 veckor inklusive lov- och friluftsdagar, julferierna oräknade, dock att läsår i särskilda fall må efter medgivande av överstyrelsen för yrkesutbildning kunna avkortas till lägst 37 veckor. Terminskurs bör omfatta 17 veckor, dock att höstkurs må på nyss angivna villkor avkortas till lägst 15 veckor. För deltidsundervisningen föreslås 32 veckors läsår. Bestämmelser om arbetsvecka, lovdagar, friluftsdagar, lektionstimmes längd och raster bör i princip utformas i anslutning till vad som gäller för motsvarande stadium av den allmänbildande undervisningen, i den mån detta kan ske utan att intressen åsidosattes, som är väsentliga för handelsundervisningen. Uppdelning på parallellavdelningar elevantalet överstiger 20.

föreslås kunna ske i vissa ämnen, när

Kommitténs förslag till kursplaner åsyftar en modernisering av lärostoffet med anpassning till det för varje kurs speciella utbildningsmålet. I den elementära undervisningen skall bland annat eftersträvas, att eleverna får lära yrkets arbetsteknik. Kommittén föreslår bland annat för detta ändamål införande i heltids- och växelutbildningskurserna av praktiska arbetsövningar i kontorsarbete samt butiks- och försäljningsarbete. Dessa övningar skall inriktas på elevernas närmast liggande behov och alltså främst avse sådana arbetsupgifter, som den yngre personalen allmänt ställs inför på arbetsplatsen. För undvikande av för stark splittring av undervisningen på många ämnen har vissa ämnen sammanförts till större enheter. Ämnet handelslära inkluderar sålunda även handelsrätt samt försäljnings- och reklamteknik; i yrkeskurserna har bokföring och handelsräkning sammanförts.

467 Gymnastikundervisning föreslås bli obligatorisk i de ettåriga handelskurserna samt den tvååriga detaljhandelskursen med växelutbildning. I anslutning till sina förslag till kursplaner föreslår kommittén åtgärder för nyproduktion av undervisningsmateriel och läroböcker. För att kompetenta lärare skall kunna erhållas till såväl heltids- som deltidsundervisningen är det nödvändigt, att den pedagogiska utbildningen förstärkes och att yrkesskolornas handelslärartjänster i fråga om anställningsoch lönevillkor görs konkurrenskraftiga i förhållande till jämförbara tjänster inom andra skolformer. I samband med en utredning angående ett statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen bör nyssnämnda spörsmål tas upp till behandling. Kommittén föreslår, att yrkesskolornas handelslärare i princip blir jämställda med handelslärarna vid praktiska realskolor såväl med avseende på kompetensfordringar och undervisningsskyldighet som i fråga om avlöning, och lägger fram ett förslag till kompetensfordringar, avsedda att i första hand tillämpas för tjänster, som bör lönegradsplaceras. De synpunkter, som kommittén i denna fråga anför, bör emellertid i största möjliga utsträckning vinna beaktande, oavsett om ett särskilt statligt avlöningsreglemente för yrkesundervisningen kommer till stånd eller ej. Fordringarna för inträde i överstyrelsens för yrkesutbildning pedagogiska kurs för blivande handelslärare motsvarar med avseende på teoretisk utbildning i princip vad som kräves för erhållande av behörighet som adjunkt i handelsämnen vid praktisk realskola eller inbyggd linje. Ifrågavarande kurs synes dessutom såväl med avseende på sin allmänna anordning som beträffande undervisningens omfattning och bedrivande i allt väsentligt kunna jämställas med en termins praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor. Deltagarna i sistnämnda kurs erhåller i princip lön som i anställning som lärare, medan deltagarna i överstyrelsens för yrkesutbildning lärarkurs för närvarande erhåller ett traktamente om 12 kronor per dag för deltagare, som ej är bosatt på kursorten, och 6 kronor per dag för övriga deltagare. Kommittén föreslår, att ersättning till deltagare i kursen för handelslärare skall utgå efter i princip samma normer som gäller beträffande deltagare i praktisk lärarkurs för ämneslärare vid högre skolor. Kommittén föreslår pedagogiska kurser för utbildning av lärare i maskinskrivning och stenografi, vardera om cirka 100 timmar, samt en grundläggande pedagogisk utbildning för timlärare i allmänhet, anordnad som en litteratur- eller korrespondenskurs, kompletterad med auskultation och praktiska undervisningsövningar; utbildningen avslutas med ett kunskapsprov och ett praktiskt undervisningsprov. Som nya typer av instruktionskurser föreslås orienteringskurser i handelstekniska ämnen för lärare i svenska och främmande språk, räkning, geografi m. ni. samt instruktionskurser i praktiskt kontorsarbete. Genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg bör utarbetas pedagogiska handledningar för lärare.

468 Till förstärkning av den handelspedagogiska sakkunskapen inom överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår kommittén en konsulentorganisation, omfattande en heltidsanställd konsulent i handelstekniska ämnen och deltidsanställda konsulenter i främmande språk, i speciella detaljhandelsämnen samt i stenografi och maskinskrivning. Sistnämnda tjänst föreslås gemensam för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen. Kommittén föreslår även en upprustning av överstyrelsens specialbibliotek med litteratur inom handel och handelsundervisning.

469 Bilaga 1.

FÖRTECKNING ÖVER VARULAGER FOR OVNINGSBUTIK Specerivaror: Lösviktsvaror: Risgryn Havregryn Arter Bruna bönor Mannagryn Makaroner Potatismjöl Paketerade varor (attrapper): Bitsocker Strösocker Vetemjöl Rågsikt Smör Margarin Sirap Honung 3 förpackningsstorlekar Smältost 4 sorter 1 Sillinläggningar (i > Sardiner 5 > Ansjovis 4 » Kaviar 2 > Fiskbullar 3 Kaffe, roslat 3 > Te 3 > Kakao 4 > Choklad 10 » Tabletter 6 > Kex 4 > Torrt bröd ii > Kardemumma « Anis Fänkål Svartpeppar, målen och hel Kryddpeppar, > > > Söt- och bittermandel Ingefära, målen och hel Kryddnejlikor Muskotblomma Saffran Vanilj 1 I förekommande fall märken och förpackningar.

Senap Konserverad frukt Konserverade ärter Andra grönsakskonserver Köttkonserver Buljongtärningar Vanligt salt Salt med jod Ättiksprit Ättiksyra Vinäger Bakpulver Tekniska artiklar: Tvål Tvättpulver Tvålflingor Diskmedel Blutläggningsmedel Metallputs Hårvatten Raktvål Tandkräm Hudkräm Tändstickor Plastfolier Vaxduk Vävplast

3 sorter 1 6 > 4 » 4 > (i > 2 >

3 3

s >

o

>

8 3 2 2 2 3 4 4 5 4 2 3 3 2

> > 1 > » > > > > » > »

6 6 6 6 6 3 5 2 2 3 3 2 3 6 6

> > > » > »

Textilvaror; Förklädestyg Klänningstyg, bomull > , rayon > , ylle > , rayonull Satin Flanell Lakansväv Örngottsväv Frottétyg Köksgardiner Blåtyg Trikåväv Damstrumpor Herrstrumpor

» > » > » » > >

470 Div. damunderkläder Div. herrunderkläder Herrskjortor Skjortkragar Damkragar Skärp Livremmar Halsdukar Overalls Knappar Sysilke Tråd Ärmlappar Axelvaddar Blixtlås

6 4 4 5 5 10 3

ter

Husgerdd: Kaffepannor Kastruller Kittlar Syltkittlar Skopor Trattar Tillbringare Kaffekoppar Tekoppar Tallrikar Dricksglas Förskärare Skärbräden

4 sorter 6 3 3 4 4 5 5 3 4 3 4 2

471 Bilaga 2

UTDRAG UR ÖVERSTYRELSENS FÖR Y R K E S U T B I L D N I N G FÖREBILDER TILL UNDERVISNINGSPLANER A. Ettårig heldagskurs för handelsanställda 17. Kursfördelning1 1. S v e n s k a m e d

affärskorrespondens

Repetition av språkläran. Rättstavnings- och kommateringsövningar. De viktigaste inom affärslivet förekommande utländska ordens stavning och uttal. Uppsatser berörande ämnen, hämtade u r affärslivet, övningar i fritt, muntligt framförande i form av referat eller smärre föredrag. Diskussionsövningar r ö r a n d e förhållanden inom handeln. övningar i svensk affärskorrespondens med syfte att framskapa förmåga till enkel och klar behandling av olika korrespondensfall. Uppsättande av skrivelser till myndigheter etc samt platsansökningar. Praktiska övningar i registrering och arkivering av korrespondens och andra handlingar. Anvisningar 1. Synnerlig vikt bör vid undervisningen läggas på att eleverna lära uttrycka sig kort och klart och att breven uppställas redigt och utskrivas omsorgsfullt. I affärskorrespondensen förekommande tomma fraser och osvenska uttryck böra undvikas och motarbetas. 2. Huvudvikten bör läggas på uppgifter, som av lärjungarna självständigt utarbetas. Elev bör även givas tillfälle att utskriva breven på skrivmaskin. 3. De olika uppgifterna böra av läraren utarbetas i lämpliga sammanhängande serier, gärna anslutande sig till de bokföringsuppgifter eleverna få utföra. Undervisningen på detta stadium bör vara individuell. 4. I lämpligt samband med undervisningen böra eleverna erhålla ledning och anvisningar för läsning på egen hand av lämplig litteratur. 5. Vid uppsatsskrivningen böra företrädesvis väljas ämnen av merkantil art, som eleverna utan större svårighet böra kunna behandla. Valet av dessa ämnen bör ske i samråd med respektive ämneslärare. Detta gäller även ämnen för muntliga framställningar. 2. Bokföring m e d s k a t t e d e k l a r a t i o n Genomgång av en bokföringskurs för mindre rörelse enligt den enkla bokföringens principer i anslutning till självdeklarationen. Verkställande av bokslut och deklaration för rörelsen. 1

Timplanen har återgivits på s. 49.

472 Översiktlig framställning av den dubbla bokföringens p r i n c i p e r ; förberedande uppgift till belysande av kontoredovisningen. Genomgång av bokföring för detaljhandel med ensam ägare; upprättande av inventarium och balansräkning samt införing i huvudbok. Införing av affärshändelser för en månad i dagböcker (kassabok, kundbok och leverantörsbok) samt införing i huvudboken; införing i huvudboken av totalsummor för elva månader och verkställande av bokslut för helt år (fordran av kunder och skuld till leverantörer vid årets början och slut föras över varukontot). Fortsatta uppgifter med tillämpning på utvidgad rörelse för detalj- och grosshandel och under olika ägareform: ensam ägare, handelsbolag, aktiebolag och ekonomisk förening. Liksom förut införas detaljerade affärshändelser för en månad i förekommande böcker samt summariska uppgifter i huvudboken för elva månader, varefter bokslut göres för helt år. Upprättande av skattedeklaration i anslutning till årsboksluten. Lagerbokföring och lagerkontroll. Bokslutsövningar direkt på kontona med utgång från huvudbokens årsomslutning. I anslutning till övningarna genomgås bokföringslagen, översikt av industribokföring. översikt av bestämmelserna om källskatten och dess redovisning i bokföringen. Utskrivande av i affärshändelserna förekommande handlingar, såsom fraktsedlar, räkningar, kvitton, växlar etc. Skrivövningar där så erfordras, för erhållande av en vårdad och lättläst handstil, hemövningar i sifferskrivning. Översikt av kontorsorganisationen med dess hjälpmedel: olika slag av maskinella hjälpmedel, kort- och lösbladssystem för lager- och reskontrabokföring e t c , förvaringspärmar. Uppgörande av skisser över inredning och möblering av affärskontor. Besök på affärskontor av olika storlek. Anvisningar 1. De inledande övningarna kunna utföras med blyerts liksom ock bokslutsövningar direkt på kontona. Alla uppgifter med fullständig bokföring skola däremot skrivas med bläck. Fordran på ordentligt utförande av bokföringsövningarna skall under kursens fortgång vidhållas och lagens föreskrifter i detta hänseende tillämpas. 2. Eleverna skola från början vänjas vid att kontrollera varje bokföringsåtgärd. 3. De fullständiga bokföringsuppgifterna genomgås gemensamt för klassen ävensom deklarationerna; smärre övningar på ett mera avancerat stadium kunna med fördel utföras självständigt av eleverna eller med uppdelning av dem i grupper. 4. Skattedeklarationer böra genomgås under vårterminen, sedan större kunnighet vunnits i bokföring. Förutom en deklaration för löntagare bör åtminstone tre deklarationer för affärsrörelse upprättas på grund av de genomgångna bokföringsuppgifterna. 5. I undervisningen bör vikt läggas vid att utveckla elevernas förmåga att göra uppställningar och linjeringar för bokföringsändamål. 6. Vid besök i affärshus böra eleverna efteråt få göra en sammanfattning, skriftlig eller muntlig, av intrycken från besöket samt av de vunna lärdomarna. 7. Vid undervisningen bör i lämpligt sammanhang framhållas förpliktelsen av redbarhet och precision. 3.

Handelsräkning

Repetition av räkning med hela tal och bråk jämte tillämpningar. Reguladetri och kedjeräkning. Mynt-, mått- och viktberäkningar. Procent- och ränteräkning, räntor och diskonton, rabatter, pålägg, vinster och förluster, fraktberäkningar,

473 något om indexberäkningar. Medeltalsberäkningar och bolagsräkning. Varuräkning: fakturor och försäljningsräkningar, inköps- och försäljningskalkyler. Lagringsproblem: omsättningshastighet och lagringstid. Något om ytor och r y m d e r . Något om kapitalplacering; aktier och obligationer. Genvägar och kontrollmetoder (9-provet); huvudräkning, övningar i snabba överslagsberäkningar. Övningar p å räknemaskiner. 4. H a n d e l s l ä r a Hur nybörjaren får den rätta inställningen till sitt arbete. Några personliga förutsättningar för vinnande av framgång på affärsbanan: punktlighet, redbarhet, artighet och gott allmänt uppträdande, arbetsamhet och sparsamhet. Översikt av arbetsfördelningen på ett affärskontor (belyst av skisser), de olika tjänstemännens arbetsuppgifter i översiktlig framställning. Erforderliga kvalifikationer för att vinna befordran inom företaget. Handelns ställning inom näringslivet, olika slag av varuhandel. Företagstyper och ägareformer inom h a n d e l n : enskild firma, bolag och föreningar. Bestämmelserna i ett köpeavtal. Transport-, försäkrings- och tullväsendet. Översikt över de nutida betalningsmedlen och betalmngsmetoderna. Pengar, växlar och checker, postgiro. Översiktlig genomgång av bankernas in- och utlåningsformer samt deras viktigare övriga rörelsegrenar. Värdepapper och handeln därmed. Olika institutioner i handelns tjänst, såsom statliga institutioner, handelskamrar, detaljhandelns och grosshandelns organisationsväsen; upplysningsbyråer m. m. I samband med undervisningen genomgång av och övningar med de viktigaste av de formulär, som användas inom post-, transport- och tullväsendet. De viktigaste uppslagsböckerna inom handeln och deras användning, såsom adresskalendrar, telefonkataloger, kommunikationstabeller, frakttaxor, posthandböcker. Talövningar i övningstelefon. 5. F ö r s ä l j n i n g s l ä r a o c h a f f ä r s r e k l a m a)

Försäljningslära

Försäljningens organisation i stora drag inom såväl grosshandeln som detaljhandeln. Olika företagstyper från försäljningssynpunkt, såsom vanliga detaljaffärer, varuhus, filialaffärer, enhetsprisaffärer, postorderföretag m. fl. De viktigaste grundläggande principerna inom försäljningsarbetet: serviceprincipen och dess tillämpning. Olika slag av kontant- och kreditförsäljning. Försäljningspsykologiska synpunkter, särskilt beträffande försäljarens personliga uppträdande, kundkännedom och försäljningstaktik. b)'

Affärsreklam

Reklamens betydelse för företaget och för samhället. Olika reklammedel, såsom annonser, skyltfönster, olika slag av direktreklam, skyltar och affischer. Reklamens psykologiska underlag med särskild hänsyn till den tryckta reklamen och till skyltfönstret. Något om marknadsundersökningar. Reklamens ekonomiska sida. Annonsreklamens teknik: begrepp och termer inom reklamen och deras innebörd. Något om mera allmänt använda stilar inom reklamtekniken och deras v a r i a tion. Klichétekniken. övningar i annonsanalys samt i skrivning av enklare annonstexter.

474 6. Skyltnings- o c h försäljningsövningar Något om skyltningens betydelse som reklammedel. Olika typer av skyltningar. Skyltningens psykologiska verkan i korta drag: uppmärksamhetsverkan, intresseverkan och köplustverkan. Något om butiksexponeringar. Skyltfönstrets form, läge i fasaden. Belysningsfrågor beträffande skyltfönster. Skyltfönsterrutans skötsel. Hur imma och spegling undvikas. Vården av skyltfönstrets inre. Skyltningsarbetets planering i tiden. Skyltningsschemats användning. Hur skyltningen förberedes genom skissering. Varuvalet och varornas placering. Olika principer för varornas och varugruppernas uppbyggnad. Hjälpmedel vid skyltningen sådana som podier, attrapper, dockor och dylikt. Förberedande praktiska skyltningsarbeten. Hur texter och dekorationer utarbetas. Blickfångsarbeten. Iordningställandet av podier, hyllor, ställningar och annan hjälpmateriel. Användning av färger i skyltningsarbetet. Varornas behandling före skyltningen. Prislapparnas textning och målning i samband med skyltningen. Lagrets organisation och kontroll. Svinnet och övriga dolda kostnader och deras nedbringande. Butikens disposition och inredning. Försäljningsprinciper inom modern detaljhandel. Försäljningens tekniska sida, varornas förevisning, uppvägning och uppmätning, emballering. Likvidernas mottagande. Kassaregistret och dess användning. Hemsändning av varor, övningar i kundexpediering i övningsbutik. Talövningar i övningstelefon.

7. E k o n o m i s k geografi Repetition av tidigare inhämtade kunskaper om Sveriges, våra grannländers, de ekonomiskt ledande staternas och de viktigaste transoceana ländernas ekonomiska geografi. Orienterande översikt över jorden med hänsyn till de faktorer, som ha utslagsgivande betydelse för råvaruproduktionen, i första hand klimat-, höjd-, vegetations-, berggrunds- och jordartsförhållandena. Växt-, djur- och mineralrikets råprodukter och de på dem grundade för oss viktigare förädlingsindustrierna, varvid även de naturbetingade förutsättningarna samt ekonomiska och övriga betingelser för produktionen behandlas. Förevisning av varuprov samt användning av kartor, bilder, tabeller och diagram. Distributionens, d. v. s. handelns och samfärdselns geografi, sedd dels i stora allmänna drag, dels mera speciellt ur svensk inrikes- och utrikesgeografisk synvinkel. Kortfattad översikt över de konsumtionsgeografiska förhållandena i allmänhet såsom över befolkningens storlek, varubehov, köpkraft och levnadsstandard, allt med särskild hänsyn till Sverige. 8. V a r u k ä n n e d o m Undervisningen bör i detta ämne om möjligt läggas efter den bransch eleven företräder och bör omfatta en genomgång av branschens viktigare varuslag enligt följande allmänna schema. Råvarornas ursprung, handel och transport av råvarorna, varans förädling till färdig konsumtionsvara. Uppgifter angående varans kvalitet och olikheter i utförande, färg, förpackningssätt m. m. av vikt vid försäljningsargumenteringen. Varans användning. Viktiga synpunkter med avseende å

475 varans lagring, försäljning, inslagning och expedition i övrigt. Anmärkningar från kundernas sida å varan i fråga och huru desamma böra bemötas. För exempelvis speceribranschen bör undervisningen omfatta följande varuslag: mjöl, bröd, jäsmedel, kex och gryn, socker, stärkelse, frukter, fruktkonserver, mjölk, grädde, smör, margarin, kokosfett, ost och mesost, torkad och saltad fisk, fisk- och köttkonserver, kaffe, te, kakao, kryddor, salt, ättika och tobak, tvål, såpa, soda, tvättmedel, lutpulver, putsmedel, ljus. För manufaktur- och beklädnadsbranscherna: bomull, bomullsvaror, lin och linnevaror, hampa och jute, konstsilke, natursilke, ull och yllevaror. Spinneri- och väveritekniken samt tygets efterbehandling. Trikåtillverkning. Konfektionsindustrien, hatt- och mössfabrikationen, sömnadsindustrien, pälsvaruindustrien. Varuundersökningar, kvalitetsprov. 9. Handelsrätt En översiktlig framställning av de för vårt land gällande författningarna, som beröra handeln, såsom angående näringsfrihet, firma och prokura, avtal, köp av fast och lös egendom, avbetalningsköp, skuldebrev, borgen, inteckning, växlar och checker, bolag och föreningar för ekonomiska ändamål, rättsmedel, illojal konkurrens. Förordningen rörande affärslokalernas skötsel, vikter och mått, handeln med eldfarliga oljor, gifter, livsmedel m. ni.

10. Medborgarkunskap m e d ekonomilära Medborgarkunskap Den enskilde i hem och arbetsliv. Den personliga hygienens och den regelbundna livsföringens betydelse för en god arbetsförmåga. Bostadsförhållanden. Hygienen på arbetsplatsen. Bestämmelser om arbetarskydd, obligatorisk olycksfallsförsäkring samt arbetstidens begränsning. Sociala välfärdsanordningar, såsom sjukkasseunderstöd, arbetslöshetsförsäkring, egnahemslån och ålderdomspensionering, yrkesrådgivning, möjligheter till yrkesutbildning, arbetsförmedling, kollektivavtal, medling i arbetstvister, nykterhetsvård, fattigvård och barnavård. Huvuddragen av den statliga och kommunala förvaltningen; åtgärder för den andliga kulturen (kyrko- och undervisningsväsen); formerna för rättsvården; försvarsväsendet; tryckfriheten och pressen. Praktiska övningar i sammanträdesteknik: att leda förhandlingar, sätta upp protokoll etc. Studiebesök vid statliga och kommunala institutioner. Privatekonomi Den enskildes och hemmets ekonomi. Upprättande av budget för ensamstående och familj (löntagare). Diskussion om viktigare budgetposter och avvägningen dem emellan. Kontantköp; berättigad och icke berättigad skuldsättning; besparingar och olika former av sparande. Genomgång av en bokföringskurs, byggd på budgetprincipen, och omfattande detaljerade inkomst- och utgiftsposter för två månader samt summarisk uppgift för tio månader, med sammanställning (bokslut) för helt år. Skattedeklaration i anslutning härtill. Uppställning av räkenskapsbok för eleverna själva.

476 Samhällsekonomi En översiktlig framställning av ekonomilärans grunder: bytes- och penninghushållning, prisbildningen på nyttigheter och tjänster och sambandet mellan tillgång (utbud) och efterfrågan; de produktiva krafterna: människan och naturen. Produktion och konsumtion; produktionsfaktorerna: jorden (i betydelsen av naturtillgångar) och jordräntan, arbetet och arbetslönen, kapitalet (i betydelsen av spar a n d e och utrustning) och kapitalräntan. Sparsamhetens betydelse för den enskilde och för samhället. En översiktlig framställning av handels- och betalningsbalansen med utlandet, sammanslutningar, penningvärdet, konjunkturväxlingar, den industriella revolutionen, befolkningsfrågan, sociala problem i vårt land. 11. T e x t n i n g o c h p l a k a t m å l n i n g I textning inläres en, högst två olika stilar med användning av penna eller pensel. Utförande av prislappar och mindre, förklarande texter. Huvudvikten lägges på noggrannhet i utförandet av texter och siffror. Plakatmålningens grunder. Uppritning av några enkla alfabet. Teckning av plakat på vanligt papper med överföring och målning på reklamkartong eller annat underlag. Färger och färgblandningar samt proportionsläran i lämplig omfattning. 12.

Stenografi Lärokurs

Tecknen inläras med tillhjälp av lärobok; läs- och skrivövningar, förkortningar; stenografering av texter, allmän text och handelsbrev. Anvisningar 1. Undervisningen bör inriktas på att bibringa eleverna en fast grund av kunskaper och färdighet, på vilken de sedan själva kunna vidare utbilda sig. 2. Kravet på ett noggrant och tydligt utförande av de stenografiska tecknen b ö r från början och alltjämt under undervisningens gång strängt upprätthållas. 3. Hastighetens uppdrivande bör på skolstadiet vara av mindre vikt. Under sista delen av kursen böra dock övningar däri anordnas. 4. Stor vikt bör fästas vid inlärandet av förmågan att flytande läsa stenografisk text. Vid övningar häri böra eleverna få begagna varandras stenogram. 13.

Maskinskrivning

Skrivmaskinens konstruktion och skötsel; förberedande övningar med inövning av riktig fingersättning; övningar med löpande text, brev och uppsättande a v räkningar, fakturor, tabeller, e t c ; duplicering. Anvisningar Vid övningarna bör noga tillses, att eleverna icke för snart få börja u p p d r i v a hastigheten; fordran på en felfri text bör bestämt upprätthållas, självständiga u p p ställningar av tabeller böra övas i lämplig utsträckning.

477 14. Engelska eller tyska Uttalsövningar, hörövningar, läsning av elementära formlärans viktigaste delar, valda delar av syntaxen.

texter,

samtalsövningar,

B. Butiksbiträdesskolor för olika branscher II. Kursfördelning1 1. S v e n s k a s p r å k e t Rättskrivningsövningar med särskilt avseende fäst vid inom affärsvärlden och respektive bransch gängse främmande ord. Interpunktionsövningar syftande till att uppnå säkerhet i de vanligaste kommateringsreglerna. Uppsatser över ämnen berörande respektive bransch. Läsning av litteratur berörande handel och industri och med hänsyn tagen till respektive bransch. Stor vikt fästes vid uppövandet av elevernas förmåga att uttrycka sig muntligen. 2. V ä l s k r i v n i n g Inlärande av naturlig och ledig skrivställning, riktig handställning och ledig pennföring. övningar för inlärande av vårdad rubrik- och mindre skrivstil. 3. Engelska och tyska Läsning och översättning av enklare text. De viktigaste partierna av formläran och syntaxen i anslutning till genomgången text. Samtalsövningar med ordval ur affärsspråket. 4. B o k f ö r i n g m e d s k a t t e d e k l a r a t i o n Lika med samma ämne under A (s. 471—472). 5.

Handelsräkning

Kort repetition av allmänna bråk och decimalbråk. Genvägar och kontrollmetoder. övningar för u p p n å e n d e av större säkerhet i addition och multiplikation. Metriska mått och vikter samt reduktionsövningar. Procent-, vinst- och förlustsamt rabatträkning med huvudvikten lagd på vad som kan förekomma inom branschen. Enklare varukalkyler. Främmande mynt, mått och vikt. Övningar för att åstadkomma snabbhet och säkerhet vid uträkning av rabatter. Fakturor, r ä n t o r och diskontoräkning. Blandningsräkning, övningar på räknemaskin. 1

Timplanen har återgivits på s. 50.

478 6. Försäljningslära m e d p r a k t i s k a ö v n i n g a r Kort översikt av handelns, speciellt detaljhandelns betydelse och funktioner. Olika salubodstyper såsom specialaffärer och behovsaffärer. Något om varuhuset, dess medel att uppdriva omsättningen och dess affärsprinciper. Försäljarens personliga anpassning, hygien, klädedräkt, hållning, uppträdande m. m., försäljarens personlighet (betydelsen av artighet, intresse, intelligens m. m. i försäljningsarbete); försäljningsprocessen (närmande till kunden samt öppnande av försäljningen, visning av varorna, försäljningssamtalet samt avslutningen), kundbedömning (nödvändigheten av att söka förstå kunden samt de vägar, som stå till buds härvid, de vanligaste kundtyperna och deras b e h a n d l i n g ) ; varukännedom (dess betydelse i skapandet av arbetsglädje och effektivitet, vägar att vinna varukännedom samt de vanligaste fel, som äga samband med bristande varuk ä n n e d o m ) ; karaktärsdaning (innebörden och förvärvande av de för en försäljare viktigaste karaktärsegenskaperna, såsom ärlighet, takt, självbehärskning, gott minne, initiativ, sympati, entusiasm); diskussion, där så är möjligt, för att leda eleverna till självständigt tänkande. Försäljningsövningarna, som böra stå i kontakt med den teoretiska undervisningen i ämnet, ordnas så att lärare eller elev övertager kundens roll och eleverna i tur o c h ordning få uppträda såsom biträden. Efter försäljningsövningen vidtager kritik, då goda och dåliga resultat framhållas. Övningar i orderexpediering och telefonorderemottagning, paketinslagning och i samband därmed budskickning samt uppsättande av provkollektioner, lagerförteckningar m. m.

7. Skyltning o c h ö v r i g reklam Skyltning Teoretisk undervisning omfattande principerna i ämnet. Undervisning i färgharmoni och färgsammanställning samt övning däri. Praktiska tillämpningar av skyltningens principer, övning i framställande av skisser över fönsterinredningar och varuplaceringar. Tillverkning av kuliss- och monteranordningar. övning i varuplaceringar. Utförande av fönsterskyltningar. Dekorering och varuplaceringar inom butikslokal. Fasaddekorering. Textning

och målning

av fönster affischer

och

prislappar

Textningens grunder. Inlärandet av olika alfabet. Textens indelning och u p p ställning. Färgbehandling m. m. Förfärdigande av fönsteraffischer och prislappar. Övrig

reklam

Något om reklamens väsen, uppgift och arter. Skrivning av annonser, cirkulär och priskuranter m. m. Utförande av enklare reklampropaganda. Framställande av skisser över varuförpackningar.

479 8. Handelslära m e d handelsrätt Hur nybörjaren får den rätta inställningen till sitt arbete. Några personliga förutsättningar för vinnande av framgång på affärsbanan: punktlighet, redbarhet, artighet och gott allmänt uppträdande, arbetsamhet och sparsamhet. Arbete i butik och lager, lokalernas iordningställande, städning, damning, putsning av fönsterglas, dörrhandtag o. d., sopning, rengöring av belysningsarmatur. Intagning av varor från lagret till respektive avdelning, defektboks förande på varje avdelning. Lagrets skötsel. Något om lagerlokalernas praktiska inredning, ordning och renlighet m. m., varornas skyddande för skada såsom av fukt, värme, solljus o. d. under lagringen. Upprättande av lagerbok, systematiskt ordnad kontroll, inventeringsövningar. övningar i att sköta kassakontrollapparat och övriga butiksmaskiner samt telefon. fnventarievård. Olika slag av varuhandel. Handelns organisation. Företagstyper och ägareformer inom handeln. Översikt av betalningsmetoder och betalningsmedel. Transport-, försäkrings- och tullväsendet, översikt av bankernas verksamhet. En översiktlig genomgång av de för vårt land gällande författningar, som beröra handeln, såsom angående näringsfrihet, firma och prokura, avtal, köp av fast och lös egendom, växlar och checker, illojal konkurrens, affärslokalernas skötsel, vikter och mått. övning i användning av några uppslagsböcker: adresskalender, telefonkatalog, tidtabell.

9. V a r u k ä n n e d o m a) för manufaktur meter var

ubranschen

Råvaror: ull, silke, konstsilke, bomull, lin, hampa, jute m. fl., deras utseende och speciella kännetecken, förekomst, beredning samt ekonomiska och geografiska betydelse. Spinnings- och vävnadstekniken samt dess produkter, garn och vävnader av ovannämnda råvaror, ävensom de industrier, inom vilka dessa förarbetas; inom textilindustrien använda färgämnen, tvätt- och blekmedel. Varuemottagning. Kontroll av kvalitet och kvantitet, överensstämmelse med inköpsbok, orderkopia och faktura, reklamation av felaktigheter, varans placering (efter vederbörlig märkning) på respektive avdelning, eventuellt lagerlokalen. b) för

livsmedelsbranschen

Efter en inledande översikt av födoämnenas allmänna sammansättning och kemi samt deras förvaring och behandling i övrigt genomgås det viktigaste av de varor, som föras inom branschen, såsom mjöl, gryn, potatis, stärkelse, socker, salt, frukter, ärter, bönor, kaffe, te, kakao, kryddor, konserver, sill, torkad fisk, ägg, mjölk, grädde, ost, smör, margarin, ister och andra fettämnen, ljus, tvål, såpa, soda, andra tvätt- och putsmedel. Varuemottagning. Kontroll av kvalitet och kvantitet, överensstämmelse med inköpsbok, orderkopia och faktura, reklamation av felaktigheter, varans placering (efter vederbörlig märkning) på respektive avdelning, eventuellt lagerlokalen.

480 c) för

dambeklädnadsbranschen

Varukännedom omfattande de viktigaste råvarorna för framställning av klännings- och kapptyger samt trikåvaror, såsom ull, silke, konstsilke, cellull, bomull, lin m. fl. Garnframställlning och trådtillverkning. Bindningslärans grunder. Tygets vävning och efterbehandling, såsom beredning, tryckning, färgning, krympning, sanforisering, volamisering, anticreasebehandling, mercerisering m. m. Det viktigaste av trikåvarornas tillverkning. Mikroskopisk och annan undersökning för bedömning av råmaterialets beskaffenhet, kvalitetsbedömning i övrigt beträffande vävnader. De viktigaste momenten i konfektioneringen av damkläder. Studiebesök vid fabriksföretag i branschen. Kortfattad undervisning om de viktigaste av de faktorer, som skapa smak och stil beträffande damkläder. I samband härmed genomgång av olika sidor av den rådgivningsverksamhet, som tillkommer ett modernt affärsbiträde. Klädvårdsfrågor, såsom klädernas skötsel i affären och hemmet, lagning, sömnad m. m. Viktigare synpunkter på textiltvätten, speciellt med hänsyn till ömtåligare klädesplagg. Varuemottagning. Kontroll av kvalitet och kvantitet, överensstämmelse med inköpsbok, orderkopia och faktura, reklamation av felaktigheter, varans placering (efter vederbörlig märkning) på respektive avdelning, eventuellt lagerlokalen.

d) för

herrbeklädnadsbranschen

Varukännedom omfattande de viktigaste råvarorna för framställning av rock-, kostym- och skjorttyger, samt trikåvaror, såsom ull, silke, konstsilke, cellull, bomull, lin m. fl. Garnframställning och trådtillverkning. Bindningslärans grunder. Tygets vävning och efterbehandling, såsom beredning, tryckning, färgning, krympning, sanforisering, volamisering, anticreasebehandling, mercerisering m. m. Det viktigaste om trikåvarornas tillverkning. Mikroskopisk och annan undersökning för bedömning av råmaterialets beskaffenhet, kvalitetsbedömning i övrigt beträffande vävnader. De viktigaste momenten i konfektioneringen av herrkläder. Studiebesök vid fabriksföretag i branschen. Kortfattad undervisning om de viktigaste av de faktorer, som skapa smak och stil beträffande herrkläder. I samband härmed genomgång av olika sidor av den rådgivningsverksamhet, som tillkommer ett modernt affärsbiträde. Klädvårdsfrågor såsom klädernas skötsel i affären och hemmet, lagning, sömnad m. m. Viktiga synpunkter på textiltvätten, speciellt med hänsyn till ömtåligare klädesplaggVaruemottagning. Kontroll av kvalitet och kvantitet, överensstämmelse med inköpsbok, orderkopia och faktura, reklamation av felaktigheter, varans placering (efter vederbörlig märkning) på respektive avdelning, eventuellt lagerlokalen.

481 e) för

skobranschen

Råvaror, garvningsmetoder. Olika läder- och skinnsorter. Skotillverkningsprocessens moment såsom modellering och läst-framställning, skärning nåtling stansning av sulor, kappor och klackar, bottning och utputsning. Gummiskotillverkning. Något om fotens anatomi. Skovård. Industribesök.

f)

för

järnhandelsbranschen

Järn, stål och metaller. Kortfattad översikt över järnet och dess förädling till stål samt över de vanligaste övriga metallerna. Verktyg. De vanligaste typer, kvaliteter, storlekar och tillverkningar av: hammare, sågar, tänger, huggjärn, yxor, hyvlar, skruvmejslar borrar, S å g v e r k tyg, filar, mätverktyg, bahcoverktyg, murareverktyg, smidesredskap, s e n v e r k t y g biaslampor o. d., sandpapper och smärgelduk och handredskap samt något om dess a n v ä n d n i n g och skötsel.

„„„A„A

Byggnadsmaterial och beslag. Genomgång av allmänna egenskaper och användningssätt för cement, gips, tegel, eternit, reveteringsmattor drev papp, isoleringsmedel och isoleringsmaterial, eldfast tegel och lera, r ö r och ror delar. De vanligaste typer, kvaliteter, storlekar och tillverkningar av: byggnadssnnde, skruv, bult? spik, lås, ventilationsmaterial, gjutgodsartiklar, båtbeslag, borggårdsartiklar, badrumsartiklar, krok, fönstervred, reglar och espagnoletter, trycken, knoppar och draghandtag. . Husgeråd. De vanligaste typer, kvaliteter, storlekar och tillverkningar a v : aluminiumkärl, emaljkärl, galvaniserade kärl, rostfria kärl, kokapparater, bakeh ar ik ar, kuvertartiklar, köksknivar, finsmide, gardinbeslag, hushållsgjutgods, elartiklar, presentartiklar, vågar, vikter och mått. Sportartiklar. De vanligaste typer av cyklar, skridskor och skidor samt något om skidvalla. Orienteringsutrustning, fotbollsutrustning och campmgutrustmng. De vanligaste redskapen för fri idrott, tennis och fiske. Inom respektive avsnitt genomgång av för järnhandeln speciella uttryck, gängse förkortningar, olika dimensioner m. m. Varubehandling såsom matning och vagning av olika varuslag. Lämpligaste sättet att behandla de olika varuslagen, demonstration av olika varuslag inom branschen, kvalitetsbedömning, uppmarkning av varor med hänsyn till a r t och beskaffenhet, intagning av varor från lagret till respektive avdelning, defektboks förande p å varje avdelning. g)

för

färghandelsbranschen

Färger och fernissor. De viktigaste färgstofferna, deras framställning, egenskaper, användbarhet i olika målningsteknik, äkthet. De olika binde- och fortunningsmedlen och deras egenskaper. Färdigberedda fabrikat. Artistmaterial. I samband därmed det viktigaste om fernissindustrin och övriga for en färghandel viktiga industriers produkter. I anslutning till ovanstående genomgås det viktigaste rörande målmngsteknik. Målningsmaterialier o c h deras användning, målningstekniska facktermer, ögats träning för färgbedömning, färgbehandlingar. Materialers och redskaps vård. Handelskemikalier och tekniska preparat. Det viktigaste om de i färghandeln förekommande kemikaliernas och syrornas framställning samt kemiska och fysikaliska egenskaper med avseende på deras handhavande i butiken (giftighet, 31—537656

482 brandfara, känslighet för ljus, luft, lukt och fuktighet o. d.). Tekniska preparat: inom hushållet allmänt använda medel för rengöring. Kosmetiska preparat- i handeln förekommande medel för hygien och skönhetsvård. Det viktigaste om deras framställning samt egenskaper och användning. Något om droger och krvdJ dor. Under laborationerna framställas ett antal salter; enklare kvalitativ kemisk analys och några enkla titreringsanalyser. I anslutning till ovanstående genomgås kemi och fysik enligt följande. Kemi: en kortfattad genomgång av den allmänna kemin, grundämnen, kemiska föreningar och blandningar, de enklaste kemiska lagarna och kemins indelning i den utsträckning som erfordras för förståendet av det meddelade kunskansmater rialet. Enklare kvalitativ och kvantitativ kemisk analys och identitetsprov Fysik: Tillämpliga delar av statiken: mått och vikt, kropparnas allmänna egenskaper, specifik vikt m. m.; värmelära: termometern, destination, flampunkt etc • optik: fargspridning i ett prisma, spektralfärger, komplementfärger samt något om ögat och färgseendet, färger och belysning.

10. M e d b o r g a r k u n s k a p m e d ekonomilära Lika med samma ämne under A (s. 475—476).

11.

Maskinskrivning

Skrivmaskinens konstruktion och skötsel, förberedande övningar med inövning av riktig fingersättning. Skrivning av löpande text jämte uppsättning av räkningar, fakturor, skrivning av adresser m. m. Anm. Vid undervisning i maskinskrivning skall tyngdpunkten läggas p å prvdlig, korrekt skrift, och hastighetsträningen får komma i andra hand.

C. Tvåårig lärlingskurs för kontorsanställda I. Timplan Veckotimmar i medeltal

Läroämnen

l:a året Obligatoriska ämnen 1. Svenska och affärskorrespondens 2. Handelsräkning 3. Handelslära 4. Bokföring och annat kontorsarbete 5. Maskinskrivning

.. Summa

Frivilliga ämnen 6. Stenografi 7. Engelska eller tyska Maskinskrivning (extra träning)

!!!!!!!

2:a året

Summa timmar

90 60 60 90 60 360

483 II. Kursfördelning 1. Svenska och affärskorrespondens Rättstavnings- och kommateringsövningar. De viktigaste inom affärslivet förekommande utländska ordens stavning och uttal. Undervisning om språkbruk och språkriktighet, övningar att uppsätta skrivelser av praktisk art, såsom affärsbrev, skrivelser till myndigheter, platsansökan; uppsatser. Övning i muntlig framställning och i samband därmed diskussionsövningar. Registrering och förvaring av korrespondensen. 2. Handelsräkning Repetition av hela tal och decimalbråk. Svenska sorter samt några viktigare utländska. Reguladetri och kedjeräkning. Procent- och ränteräkning, något om indextal. Enklare blandningsuppgifter och bolagstal. Enklare inköps- och försäljningskalkyler. Något om ytor och volymer. Genvägar och kontrollmetoder; huvudräkning. 3. Handelslära Hur nybörjaren får den rätta inställningen till sitt arbete. Några personliga förutsättningar för vinnande av framgång på affärsbanan: Punktlighet, redbarhet, artighet och gott allmänt uppträdande, arbetsamhet och sparsamhet. Översikt av arbetsfördelningen på ett affärskontor (belyst av skisser); de olika tjänstemännens arbetsuppgifter i översiktlig framställning. Erforderliga kvalifikationer för att vinna befordran inom företaget. Handelns ställning inom näringslivet, olika slag av varuhandel. Olika former av organisation inom handeln i vårt land. Företagstyper och ägareformer inom näringslivet: enskild firma, bolag och föreningar. Varuinköpen, inköpsvägar. Bestämmelserna i ett köpeavtal. Transport-, försäkrings- och tullväsendet, översikt av olika former av reklam. Något om försäljningskonsten. Om möjligt talövningar i övningstelefon. 4. Bokföring och annat kontorsarbete Första året: Med utgångspunkt från en beräknad budget genomgås en bokföringskurs för en löntagare; därvid införas detaljerade inkomst- och utgiftsposter för två månader i kassabok med tillhörande månadssammandrag i enlighet med rubrikerna i budgeten, varefter summariska uppgifter införas för tio månader i sammandraget. På grundval av årssummorna göres skattedeklaration. Diskussion om viktigare frågor rörande den enskildes och hemmets ekonomi. Uppställning av kassabok för eleverna själva. Genomgång av en bokföringskurs för mindre rörelse enligt den enkla bokföringens principer i anslutning till självdeklarationens c-bilaga, formulär nr 7 a. Verkställande av bokslut och deklaration för rörelsen. Andra året: översiktlig framställning av den dubbla bokföringens principer; förberedande uppgift till belysande av kontoredovisningen. Genomgång av bokföring för rörelse med ensam ägare; upprättande av inventarium och balansräkning samt införing i huvudbok. Införing av affärshändelser för en månad i dagböcker (kassabok, kundbok och leverantörsbok) samt införing i huvudboken; införing i huvudboken av totalsummor för elva månader och verkställande av bokslut för helt år (fordran av kunder och skuld till leverantörer vid årets början och slut föras över varukontot). Fortsatt övning med tillämpning på något större 31f—6878*6

484 rörelse; liksom förut införas detaljerade affärshändelser för en månad i förekommande böcker samt summariska uppgifter i huvudboken för elva månader, varefter göres bokslut för helt år. Upprättande av skattedeklaration i anslutning till årsboksluten, översikt av bestämmelserna om källskatten. Utskrivande av i affärshändelserna förekommande handlingar, såsom fraktsedlar, räkningar, kvitton, bank- och postblanketter. Skrivövningar, där så erfordras för erhållande av en vårdad och lättläst handstil. Anm. Andra årets tvenne bokföringsuppgifter skrivas med bläck. 5.

Maskinskrivning

Lika med samma ämne under B (s. 482). 6.

Stenografi

Tecknen inläras med tillhjälp av lärobok; läs- och skrivövningar; förkortningar. Stenografering av texter, särskilt handelsbrev. Anm. 1. Undervisningen i stenografi bör inriktas på att bibringa lärjungarna en fast grund av kunskaper och färdighet, på vilken de sedan själva kunna vidare utbilda sig. 2. Kravet på ett noggrant och tydligt utförande av de stenografiska tecknen bör från början och alltjämt under undervisningens gång strängt upprätthållas. 3. Hastighetens uppdrivande bör på lärlingsskolstadiet tillmätas mindre betydelse. Under sista delen av kursen må dock övningar även däri anordnas. 4. Läsning av stenografisk text bör flitigt övas; härvid böra lärjungarna även få begagna varandras stenogram. 7. Engelska o c h t y s k a Lika med samma ämnen under A (s. 477).

D. Tvåårig lärlingskurs för detaljhandelsanställda

/. Timplan Veckotimmar i medeltal

Läroämnen

l:a året Obligatoriska ämnen 1. Svenska och affärskorrespondens 2. Handelsräkning 3. Handelslära 4. Bokföring och annat kontorsarbete 5. Textning och skyltning

Summa timmar

90 60 90 90 30 Summa

Frivilliga ämnen 6. Maskinskrivning 7. Engelska eller tyska

2:a året

485 II. Kursfördelning 1. S v e n s k a o c h affärskorrespondens Lika med samma ämne under C (s. 483).

2.

Handelsräkning

Lika med samma ämne under C (s. 483). 3. Handelslära Hur nybörjaren får den rätta inställningen till sitt arbete. Några personliga förutsättningar för vinnande av framgång på affärsbanan: punktlighet, redbarhet, artighet och gott allmänt uppträdande, arbetsamhet och sparsamhet. De yngre medhjälparnas arbetsuppgifter, städning, inventarievård, cykelvård m. m. Arbeten vid mottagning av inköpta varor; uppackning och kontroll, märkning, placering i butiken och lagerrum. Påfyllning av varor i butiken från lagret. Arbeten vid försäljning av varor: förevisning, uppvägning och uppmätning samt emballering, likvidens mottagande och inregistrering i kassaapparaten. Anteckning av på kredit sålda varor. Hemsändning av sålda varor och kontrollåtgärder i samband därmed (följesedeln). Det viktigaste om trafikkulturen samt ortens transportförhållanden. Användning av gängse uppslagsböcker, såsom telefonkatalogen, adresskalender, posthandboken. Övningar i övningsbutik eller verklig butik. Om möjligt talövningar i övningstelefon. Handelns ställning inom näringslivet: olika slag av varuhandel; olika former av organisation inom handeln i vårt land. Transport-, försäkrings- och tullväsendet. översikt av olika former av reklam. 4. Bokföring o c h annat k o n t o r s a r b e t e Lika med samma ämne under C (s. 483—484).

5. T e x t n i n g o c h skyltning Förberedande övningar i textning och skyltning. Textning av en enkel stil med redispenna; textning av prislappar. Regler och metoder beträffande varornas gruppering i ett skyltfönster. 6.

Maskinskrivning

Lika med samma ämne under B (s. 482).

7. Engelska o c h tyska Lika med samma ämne under A (s. 477).

486 E. Lärlingskurser i handel F. Kurser för äldre i handel II. Kursfördelning1 1. S v e n s k a m e d affärskorrespondens Lika med samma ämne under C (s. 483).

2. Bokföring m e d skattedeklaration Bokföring för rörelse med ensam ägare; upprättande av inventarium och balansräkning samt införing i huvudbok; införing av affärshändelser för en månad i dagböcker samt införing i huvudboken; införing i huvudboken av totalsummor för elva månader och verkställande av bokslut för helt år. På grundval av detta bokslut uppgöres skattedeklaration. Fortsatta övningar med tillämpning på något större rörelse med utvidgad bokföringsorganisation. Liksom förut införas detaljerade affärshändelser för en månad i förekommande böcker samt summariska uppgifter i huvudboken för elva månader. Verkställande av bokslut och i anslutning därtill upprättande av skattedeklaration. Därjämte bör genomgås skattedeklaration för löntagare och fastighetsägare. I samband med deklarationerna genomgås beräkningen av de skatter, som kunna beräknas komma att utgå på grundval av deklarationerna, översikt av bestämmelserna om källskatten. Under bokföringsövningarna studeras viktigare delar av bokföringslagen. I mån av behov utskrivas i övningarna förekommande formulär.

3. H a n d e l s r ä k n i n g Lika med samma ämne under C (s. 483).

4. Handelslära Lika med samma ämne under C (s. 483).

5.

Stenografi

Lika med samma ämne under C (s. 484).

6.

Maskinskrivning

Lika med samma ämne under B (s. 482). 1

Timplanen har återgivits på s. 42.

487 7. Medborgarkunskap Lika med samma ämne under A (s. 475). 8. Engelska och tyska Lika med samma ämne under A (s. 477). 9. Textning och plakatmålning Lika med samma ämne under A (s. 476). 10. Skyltnings- och försäljningsövningar Lika med samma ämne under A (s. 474).

G. Yrkesskolans ämneskurser i handel

I. Timplan Läroämnen

Veckotimmar i medeltal

12. Engelska med handelskorrespondens

2 2-4 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2—4

II. Kursfördelning 1. Svenska med affärskorrespondens Utvidgad kurs i affärskorrespondens med genomgång av vanligast förekommande slag av brev. Stilistiska anvisningar och övningar. Uppsättande av skrivelser av olika slag: Till myndigheter, platsansökningar etc. övningar i fritt muntligt framförande i form av referat eller smärre föredrag. Korrespondensavdelningens tekniska utrustning samt övningar i registrering och arkivering av korrespondens och andra handlingar.

488 2. Bokföring med skattedeklaration Bokföring för grosshandel. Införing av affärshändelser för vissa månader samt bokslut. Ombildning till bolag samt fortsatta övningar med införing av affärshändelser samt bokslut. Grunderna av räkenskapsföring och kalkylation för industri. Värdeminskning enligt direkt och indirekt metod. Resultatregleringsposter. Beräkning av omsättningshastighet och lagringstid. Företagets årskalkyl. Skattedeklaration i anslutning till bokslut. Bokföringslagen. Tillämpning av nya aktiebolagslagelis bestämmelser i avseende på årsredovisningen. Källskatten och dess redovisning i bokföringen. Översikt av kontorsorganisationen och dess hjälpmedel. 3. Handelsräkning Utvidgad kurs i räkning med olika sorter. Sambandet mellan de olika sorterna, där sådant förekommer. Procent- och ränteräkning: Ränta, diskonto, rabatt, pålägg, vinst och förlust, frakt, tullar, lager- och distributionskostnader, svinn m. m. Varuräkning: Fakturor och försäljningsräkningar, inköps- och försäljningskalkyler. Aktier och obligationer och försäljning därav. Ränteberäkning av bankernas in- och utlåningsräkningar. Genvägar och kontrollmetoder, övningar på räknemaskiner av vanligaste typer. 4. Handelslära Olika institutioner i handelns tjänst, såsom handelskammare, handelns orgaganisationer, upplysningsbyråer m. m. Utförligare genomgång av försäkringsväsendet, försäkringsplan. Utförligare behandling av bankernas rörelsegrenar samt kommunikations- och tullväsen. 5. Handelsrätt En översiktlig framställning av de för vårt land gällande författningar, som beröra handeln, såsom angående näringsfrihet, firma, prokura, kommission, handelsagentur och handelsresande, avtal, köp av fast och lös egendom, skuldebrev, borgen, inteckning, växlar och checker, bolag och föreningar för ekonomiska ändamål, illojal konkurrens, utmätning och konkurs. 6. Försäljnings- och reklamteknik De viktigaste grundläggande principerna inom försäljningstekniken: Serviceprincipen och dess tillämpning. Köpmotiv och försäljningsargument. Försäljningspsykologiska synpunkter: Försäljarens personliga egenskaper, kundkännedom och försäljningstaktik. Olika slag av kontant- och kreditförsäljning; rapporter och kundregister; leveranskontroll. Reklamens betydelse för företaget och samhället. Reklampsykologiska synpunkter med särskild hänsyn till den tryckta reklamen och till skyltfönstret. Övriga vanligare reklammedel. Något om marknadsundersökningar. Reklamens ekonomiska sida. Grunderna av typografin och klichétekniken. Reklam- och annonsbyråer. Övningar i annonsanalys. Skissering av annonser.

489 7. E k o n o m i s k geografi Lika med samma ämne under A (s. 474). 8. N a t i o n a l e k o n o m i Lika med Samhällsekonomi under A (s. 476). 9. T e x t n i n g o c h plakatmålning Huvuddragen av några moderna textstilar. Textningsövningar med blyerts, tuschpenna och pensel. Användning av hjälpmedel: Mallar, schabloner etc. Förstoring och förminskning av stilar. Det väsentligaste av färgläran: färgharmonier och kontraster. Text- och bildytans disposition. Skisseringsövningar till annonser och affischer. Något om fotografering och fotomontage. Plakat- och affischmålning. 10.

Stenografi

Fortsatta läs- och skrivövningar för vinnande av säkerhet i systemkännedom. Förkortningar för affärskorrespondens och allmän text. Stenografering efter diktamen, allmän text och affärsbrev, för vinnande av ökad skrivhastighet. 11.

Maskinskrivning

Fortsatta övningar med skrivning av löpande text, brev och andra affärshandlingar. Skrivning efter diktamen. 12. E n g e l s k a m e d h a n d e l s k o r r e s p o n d e n s Fortsatta uttals- och hörövningar, läsning av elementära allmänna och handelstexter, skrivövningar och samtalsövningar; fortsatt genomgång av formläran och syntaxen. Övningar att läsa och skriva affärsbrev på engelska.

Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [11 Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. [5] D e t mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. [7]

Vidlyftiga rättegångar. [10]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Vattenvården. [6] Frågan om statsinlösen av stamaktierna i LKAB. [9] Statsförfattning. Allman statsförvaltning. Industri.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

finansväsen.

Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2]

Kommiinikationsvisen.

Bank-, kredit- och penning-vise Politi. Försäkringsväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 3 . Tvätt. [8] Penningvärdeundersökningen. 1. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. [131

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Paykologisk utbildning och forskning. [11] HandelsutbUdningskommitténs betänkanden och förslag. 2. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. [14] Försvarsvisen.

Hälso- och Bjukvård. Statens sjukhusutredning a v år 1943. 8. Rationalisering a v sjukhusdriften. [12]

Utrikes ärenden. Internationell r i t t Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska post- och teletaxor. [3 o. 4 ]

Allmänt näringsväsen.

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI A K T I E B O L A E S T O C K H O L M

IS55