Doc 1953:1
Hänvisat till av
- Prop. 1953:150: angående ytterligare ut¬ gifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53, avsnitt 58
- Prop. 1954:2: Doc 1954:2, avsnitt 10
- Prop. 1954:68: angående vissa anslag för budgetåret 1954/55 till folk- och småskolesernina- riema, avsnitt 3
- Prop. 1957:117: angående teckning av ytterligare aktier i Aktiebolaget Statens skogsindust¬ rier, m. m., avsnitt 23
- Prop. 1957:2: Doc 1957:2, avsnitt 60
- Prop. 1962:35: angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m., avsnitt 2
- Prop. 1966:124: ('med förslag till hotell- förordning',), avsnitt 10
- SOU 1961:44: Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet : överväganden och förslag, avsnitt 20
- SOU 1964:7: Statens skogar och skogsindustrier, avsnitt 63
KUNGL. MALTS PROPOSITION
TILL RIKSDAGEN
ANGÅENDE
STATSVERKETS TILLSTÅND OCH BEHOV UNDER BUDGETÅRET
1953/54
Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1953/54.
Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna i protokollet berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med följande förslag till riksstat:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1.
2 Ktutgl. Maj:ts proposition nr i.
Riksstat för bud-
Drift-
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter.........................
II. Uppbörd i statens verksamhet
III. Folkpensionsavgifter.........
IV. Diverse inkomster.............
Kronor
7 066 100 000 117 309 000 272 000 000 177 000 000
7 632 409 000
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ..................... 260 000 000
II. Riksbanksfonden .............................. 15 000 000
III. Statens allmänna fastighetsfond................ 15 128 000
IV. Försvarets fonder............................. 24 330 000
V. Statens utlåningsfonder........................ 53 558 300
VI. Fonden för låneunderstöd...................... 21 120 000
VII. Fonden för statens aktier..................... 70 000 000
Vin. Statens pensionsfonder ........................ 38 620 000
IX. Diverse kapitalfonder.......................... 37 800 000
535 556 300
Säger för inkomster å driftbudgeten
Summa
8 167 965 300
8 167 965 800
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
getåret 1953/54.
budgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna .............. 3 563 500
II. Justitiedepartementet. ........................ 63 597 900
III. Utrikesdepartementet ........................ 48 706 000
IV. Försvarsdepartementet........................ 1 970 208 100
V. Socialdepartementet.......................... 2 176 605 100
VI. Kommunikationsdepartementet ....... 721 076 300
VII. Finansdepartementet.......................... 175 023 900
VIII. Ecklesiastikdepartementet.................... 969 523 500
IX. Jordbruksdepartementet...................... 393 812 600
X. Handelsdepartementet........................ 128 2S0 200
XI. Inrikesdepartementet.................... 479 729 900
XII. Civildepartementet......................... 262 630 600
XIII. Oförutsedda utgifter.......................... 1 000 000
XIV. Riksdagen och dess verk m. m............. 13 928 100
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Luftfartsfonden .............................. 8 700 000
II. Riksgäldsfonden .............................. 335 000 000
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar .... 415 389 400
IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsför-
luster.................................... 1 000 000
Säger för utgifter å driftbudgeten Beräknat överskott d stalsregleringen.............................
Kronor
7 407 685 700
760 089 400 8 167 775 100
190 200 8 167 966 300
Summa
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kapital-
Kronor
1 140 359 100
Lånemedel
Summa 1 140 359 100
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
budgeten.
Stockholms slott den 2 januari 1953.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr t.
Inkomster å driftbudgeten.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1953/54.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
8 Kungl. Maj.ts proposition nr i.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
11 Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1953/54.
Kronor
Inkomster.
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Slottsbyggnadernas delfond.................. 1 181 000
2. Fångvårdsstyrelsens » 1 142 000
3. Beskickningsfastigheternas » 2 975 000
4. Byggnadsstyrelsens » 23 701 000
5. Generaltullstyrelsens » .................. 230 000
6. Uppsala universitets » .................. 1 652 000
7. Lunds universitets » 934 000
8. Lotsstyrelsens » 428 000
9. Medicinalstyrelsens » 7 625 000
10. Karolinska sjukhusets » 1 272 000
B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:
1. Slottsbyggnadernas delfond.................. 250 000
2. Fångvårdsstyrelsens » 215 000
3. Beskickningsfastigheternas » 339 000
4. Byggnadsstyrelsens > 1 800 000
5. Generaltullstyrelsens > 120 000
6. Uppsala universitets » 25 000
7. Lunds universitets » 22 000
8. Lotsstyrelsens > 65 000
9. Medicinalstyrelsens » 1 010 000
10. Karolinska sjukhusets » 406 000
C. Diverse inkomster:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Djurgårdsförvaltningens överskottsmedel ............................ 200 000
b. Övriga diverse inkomster............ 51 000 251 000
2. Fångvårdsstyrelsens delfond.................. 1000
3. Beskickningsfastigheternas » 1 000
4. Byggnadsstyrelsens > 66 000
5. Generaltullstyrelsens » 1 000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendoms- och
skogsförvaltning.................... 250 000
41 140 000
4 252 000
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Kronor
b. Bidrag från Uppsala läns landsting .. 161 000
c. Övriga diverse inkomster............ 1 000
7. Lunds universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendomsför-
valtning.......................... 50 800
b. Övriga diverse inkomster............ 200
8. Lotsstyrelsens de! fond....................
9. Medicinalstyrelsens » ....................
10. Karolinska sjukhusets » ....................
Summa' 46 178 000
Utgifter.
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader för
de kungl. slotten med tillhörande byggnader ............................ 773 000
b. Reparations- och underhållskostnader
för uthyrda lägenheter vid Drottningholm, Ulriksdal och Haga .......... 220 000
c. Reparations- och underhållskostnader
för vissa historiska byggnader och byggnadsminnesmärken m. m........... 238 000
d. Vissa iståndsättningsarbeten........ 450 000 1 681 000
2. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 795 000
3. Beskickningsfastigheternas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader
i allmänhet in. m.................. 770 000
b. Bränsle och lyse för kanslilokaler och
tjänstebostäder, förslagsvis.......... 360 000 1 130 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond ...................... 7111 000
5. Generaltullstyrelsens » ...................... 125 000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset.............. 478 000
b. Övriga fastigheter.................. 730 000 1 208 000
7. Lunds universitets delfond ...................... 461 000
8. Lotsstyrelsens delfond........................... 335 000
9. Medicinalstyrelsens delfond ...................... 4 303 000
10. Karolinska sjukhusets delfond:
a. Karolinska sjukhuset .............. 372 000
b. Serafimerlasarettet ................ 150 000 522 000
17 671 000
B. Avsättning till värdeminskningskonto:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis........ 138 000
3. Beskickningsfastigheternas > , förslagsvis........ 145 000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis........ 2 511 000
5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis........ 38 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
13 Kronor
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis.... 302 000
b. Övriga fastigheter, förslagsvis........ 319 000 621 000
7. Lunds universitets delfond, förslagsvis ............ 173 000
8. Lotsstyrelsens > , förslagsvis............ 51000
9. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis............ 1 877 000
10. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis ............ 657 000 6 211 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis........ 40 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis........ 1 485 000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis........ 5 343 000
5. Generaltullstyrelsens > , förslagsvis........ 48 000
6. Uppsala universitets » , förslagsvis........ 30 000
7. Lunds universitets » , förslagsvis ....... 38 000
8. Lotsstyrelsens » , förslagsvis........ 38 000
9. Medicinalstyrelsens > , förslagsvis........ 21000
10. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis........ 125 000 7 168 000
överskott att tillföras riksstatens driftbudget:
1. Slottsbyggnadernas delfond.................. 1 000
2. Fångvårdsstyrelsens » 385 000
3. Beskickningsfastigheternas » 555 000
4. Byggnadsstyrelsens » ..................10 602 000
5. Generaltullstyrelsens » 140 000
6. Uppsala universitets » 230 000
7. Lunds universitets » 335 000
8. Lotsstyrelsens » 70 000
9. Medicinalstyrelsens > .................. 2 435 000
10. Karolinska sjukhusets > .................. 375 000 15 128 000
46 178 000
Summa
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Beräknat förslag till stat för försvarets fastighetsfond för
budgetåret 1953/54.
Inkomster.
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Arméns delfond............................34 000 000
2. Marinens » 12 000 000
3. Flygvapnets » 17 500 000
4. Befästningars > 15 300 000
B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:
1. Arméns delfond.............................. 2 200 ('00
2. Marinens » 790 000
3. Flygvapnets » 700 000
4. Befästningars » 290 000
C. Inkomster av övnings- och skjut fält:
1. Arméns delfond.............................. 1 300 000
2. Marinens » 100 000
3. Flygvapnets » 90 ('00
4. Befästningars » 25 000
D. Diverse inkomster:
1. Arméns delfond............................ 50 000
2. Marinens » 750 000
3. Flygvapnets i ............................ 40 000
4. Befästningars » 20 000
Summa
Utgifter.
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Arméns delfond............................23 675 000
2. Marinens » 8 633 000
3. Flygvapnets » 7 624 000
4. Befästningars » 9 159 000
B. Avsättning till värdeminskning skonto:
1. Arméns delfond, förslagsvis................... 3 450 000
2. Marinens » , förslagsvis................... 800 000
3. Flygvapnets » , förslagsvis................... 3 775 000
4. Befästningars » , förslagsvis................... 1 820 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden:
1. Arméns delfond, förslagsvis................... 2 165 000
2. Marinens » , förslagsvis................... 307 000
3. Flygvapnets » , förslagsvis................... 341 000
4. Befästningars » , förslagsvis.................. 1 366 000
Kronor
78 800 000
3 980 000
1 515 000
860 000
85 155 000
49 091 000
9 905 000
4 179 000
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Utgifter å driftbudgeten.
Egentliga statsutgifter.
I. Kungl. hov- och slottsstaterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
17 II. Justitiedepartementet.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
III. Utrikesdepartementet.
6 7
8 9
| 11
14 A. Utrikesförvaltningen.
Utrikesförvaltningen:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
Ersättningar åt olönade konsuler, förslagsanslag
B. Bidrag till vissa internationella organisationer rri. in.
Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i
Haag, förslagsanslag............................
Förenta Nationerna, förslagsanslag .................
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete,
förslagsanslag..................................
Europarådet, förslagsanslag.......................
Särskilda förhandlingar med främmande makter, förslagsanslag ....................................
Bidrag till internationell hjälpverksamhet, reservationsanslag ....................................
Bidrag till Röda korsets internationella kommitté . .
C. Diverse.
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Beskickningsfastigheternas delfond, förslagsanslag..
Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsanslag........
Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska medborgare, förslagsanslag............
Förstärkning av avkastningen av understödsfonden för
rysslandssvenskar..........................
Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige .
Utländska pressbesök, reservationsanslag............
Upplysningsarbete rörande mellanfolkligt samarbete
och utrikespolitiska frågor......................
Restitutionsnämnden, förslagsanslag................
Flyktkapitalbyrån, förslagsanslag..................
Ersättningar för viss från ockuperat land härrörande
egendom, förslagsanslag.........................
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag ................................
Extra utgifter, reservationsanslag..................
Tillfälliga representationskostnader, reservationsanslag Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag..................................
Summa
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
21 IV. Försvarsdepartementet.
Beräknat belopp.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
23 Beräknat belopp.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr i.
* Beräknat belopp.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
V. Socialdepartementet.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
31 Beräknat belopp.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
3 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
33 VI. Kommunikationsdepartementet.
A. Kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsdepartementet:
Avlöningar, förslagsanslag..................
Omkostnader, förslagsanslag................
Kronor
Kronor
808 200
45 100 853 300
853 300
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
Väg- och vailenbyggnadsverket.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Avlöningar, förslagsanslag, därav 3 157 500 kronor
att avräknas mot automobilskattemedlen........
Omkostnader, förslagsanslag, därav 533 000 kronor
att avräknas mot automobilskattemedlen........
Vägförvaltningarna:
Avlöningar, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ............................
Omkostnader, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ............................
De lokala vägnämnderna m. m., förslagsanslag, att
avräknas mot automobilskattemedlen ............
Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, förslagsanslag.......
Vägunderhåll och vägbyggnader.
6 315 000 1 066 000
7 381 000
17 695 000 3 603 000
21 298 000
175 000
400 000 29 254 000
Väghållningen på landet samt i städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare: Vägunderhållet, reservationsanslag, att avräknas mot
automobilskattemedlen........................
Nyanläggning av bygdevägar, reservationsanslag, att
avräknas mot automobilskattemedlen ...........
Nyanläggning av ödebygdsvägar, reservationsanslag,
att avräknas mot automobilskattemedlen ........
Byggande av huvudvägar, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ............
Ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ....................................
Förstärkning och förbättring av vägar, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen . Vägbeläggningar, reservationsanslag, att avräknas
mot automobilskattemedlen...................
Byggande av broar, reservationsanslag, att avräknas
mot automobilskattemedlen...................
Byggande av bro vid Bergnäset, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen.......
220 000 000 16 500 000 8 500 000 52 000 000
31 000 000 86 000 000 46 000 000 42 500 000 2 500 000
ihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 1.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
ii
i 7
! 4
■
t
3 Byggnadsstyrelsen:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag.......................
Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar, förslagsanslag........................
Omkostnader, förslagsanslag......................
Bidrag till upprättande av byggnadsplaner m. m., förslagsanslag ....................................
Bidrag till upprättande av generalplaner och regionplaner, reservationsanslag........................
Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse m. m.
inom vissa strandområden, förslagsanslag.........
Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. in., reservationsanslag.......................
F. Tekniska institut.
2 530 000 242 700
3 353 000 419 000
2 772 700
3 772 000 10 000
800 000
350 000 7 704 800
Statens väginstitut, förslagsanslag, att avräknas mot
automobilskattemedlen..........................
Förnyelse av statens väginstituts verkstadsHtrustning, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen .......................................
Statens geotekniska institut:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag ....................
624 800
25 000
631 000
283 500 914 500
1 564 300
G. Statens elektriska inspektion m. m.
Statens elektriska inspektion:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag......................
Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, förslagsanslag ....................................
H. Djurgårdsnämnden.
Djurgårdsnämnden:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
I. Diverse.
262 200 21 300
283 500
2 000 285 500
124 800
11 500 136 300
136 300
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Slottsbyggnadernas delfond, förslagsanslag ........ 1 102 000
Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsanslag........ 1 475 000
Ersättning till statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor, förslagsanslag .............................
2 577 000
50 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
VII. Finansdepartementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
41 VIII. Ecklesiastikdepartementet.
* Beräknat belopp.
42 Kungl. Mcij.ts proposition nr 1.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
45 Beräknat belopp.
46 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
il
* Beräknat belopp.
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr i.
* Beräknat belopp.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1.
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
CO tO <1 O Ot rfx CO to ^ O CD ce Nj 05 W 4^ CO W M
56 Kungl. Maj:ts proposition nr t.
IX. Jordbruksdepartementet.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
57 Beräknat belopp.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
60 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Reräknat belopp.
62 Kungl. Maj:ts proposition nr t.
Beräknat belopp.
Kungl. Mavts proposition nr 1.
63 Beräknat belopp.
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
65 X. Handelsdepartementet.
* Beräknat belopp.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1.
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
67 Beräknat belopp.
68 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr t.
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
XI. Inrikesdepartementet.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
71 Beräknat belopp.
72 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
99 Iiungl. Maj:ts proposition nr 1.
74 Kungi. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
76 Kimgl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
77 Beräknat belopp.
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
05 v\ ^ co
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
XII. Civildepartementet.
8 9
10 A. Civildepartementet.
Civildepartementet:
Avlöningar, förslagsanslag..........
Omkostnader, förslagsanslag........
B. Vissa myndigheter.
Statens lönenämnd:
Avlöningar, förslagsanslag .. Omkostnader, förslagsanslag Statens avtalsnämnd:
Avlöningar, förslagsanslag .. Omkostnader, förslagsanslag Statens pensionsanstalt:
Avlöningar, förslagsanslag .. Omkostnader, förslagsanslag
C. Statliga pensionsväsendet.
Pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,
förslagsanslag...................................
Pensioner åt personal i försvarsväsendets reserver,
förslagsanslag...................................
Pensioner enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare
in. in., förslagsanslag............................
Pensioner åt viss arbetarpersonal i statens tjänst,
förslagsanslag...................................
Vadstena krigsmanshuskassa, förslagsanslag..........
Pensionering av viss flottans gemenskap, förslagsanslag Pensioner åt efterlevande till befattningshavare i statens
tjänst, förslagsanslag.............................
Pensioner åt efterlevande till arbetare i statens tjänst,
förslagsanslag...................................
Understöd i vissa fall åt f. d. anställningshavare vid lots-
verket m. fl....................................
Diverse pensioner och understöd m. m., förslagsanslag
D. Statsunderstödda pensionsväsendet.
Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensions-
anstait, förslagsanslag............................
Statens andel i kostnaden för pensionering av vissa överåriga extra provinsialläkare, förslagsanslag.........
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
XIII. Oförutsedda utgifter.
6 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1.
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Utgifter för statens kapitalfonder.
I. Luftfartsfonden.
II. Riksgäldsfonden.1
1 Stat för riksgäldsfonden se Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder, sid. 90.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
85 III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
* Beräknat belopp.
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
88 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Majrts proposition nr 1.
89 IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.
90 Kungl. Maj:ts proposition nr i.
Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder.
Förslag till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1953/54.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
91 Marshall-lånet:
35. Ränta å dollarkredit hos Export-Import Bank of Washington,
förslagsvis.............................................
Lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.:
36. Ränta å lån hos statsinstitutioner och fonder m. m., förslagsvis
Av staten övertagna lån:
37. Ränta å av staten övertagna lån, förslagsvis.................
Övrig fonderad statsskuld:
38. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen .......... 300 000
39. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvar-
teret Lejonet i Stockholm.................... 90 000
40. Ränta å konung Carl XHI:s hemgiftskapital...... 7 500
41. » » Göta kanals reparationsfond............ 7 045
B. Räntor d den tillfälliga statsskulden:
1. Ränta å 1952 års 23/4 % lån av den u/2, förslagsvis 1 188 688
2. » » skattkammarväxlar, förslagsvis.......... 68 000 000
3. » » vissa till riksgäldskontorets förvaltning
överlämnade medel, förslagsvis................ 2 000 000
C. Ränta d beräknad ny uppldning:
1. Ränta å beräknad ny upplåning, förslagsvis
D. Kapitalrabatter m. m.:
1. Kapitalrabatter, förslagsvis...................... 1 000 000
2. Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis........... 200 000
3. Kursförluster, förslagsvis........................ 100
Summa
Inkomster.
A. Räntor:
1. Ränta å uppköpta obligationer ................. 130 000
2. » » utlånade medel m. m.................. 23 000 000
B. Uppgäld och kursvinster:
1. Uppgäld...................................... 100
2. Kursvinster .................................. 100
C. Diverse inkomster:
1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m. ... 1 000 000
2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen..... 100 000
3. Dragningslistor å premieobligationslånen.......... 150 000
4. Övriga diverse inkomster ...................... 100
Underskott att avföras d riksstatens driftbudget
Kronor
2 638 332 29 000 000
950 000
404 545 273 836 051
71 188 688
13 155 461
1 200 100 359 380 300
23 130 OOO
1 250 100
24 380 300 335 OOO OOO 359 380 300
Summa
92 Kapitalbudgeten.
Inkomsterna å kapitalbudgeten.
1 Lånemedel
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
93 Förslag till investeringsstater för budgetåret 1953/54.
I. Statens affärsverksfonder.
A. Postverkets fond.
B. Telegrafverkets fond.
C. Statens järnvägars fond.
D. Statens vattenfallsverks fond.
94 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
E. Domänverkets fond.
II. Luftfartsfonden.
III. Statens allmänna fastighetsfond.
IV. Försvarets fonder.
A. Försvarets fastighetsfond.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
95 B. Försvarets fabriksfond.
V. Statens utlåningsfonder.
96 Kungi. Maj:ts proposition nr 1.
VI. Fonden för låneunderstöd.
VII. Fonden för förlag till statsverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
97 VIII. Diverse kapitalfonder.
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
B. Jordfonden.
7 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kapitalinvestering.
I. Statens affärsverksfonder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
II. Luftfartsfonden.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
101 III. Statens allmänna fastighetsfond.
* Beräknat belopp.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
103 IV. Försvarets fonder.
* Beräknat belopp.
104:
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
V. Statens utlåningsfonder.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
105 VI. Fonden för låneunderstöd.
VII. Fonden för förlag till statsverket.
* Beräknat belopp.
S Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1.
106 Kungl. Maj:ts proposition nr t.
VIII. Diverse kapitalfonder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
107 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson! Lindell, Nordenstam.
Med åberopande av de beslut om förslag till riksdagen angående statsverkets inkomster och utgifter för budgetåret 1953/54, som Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande föredragande enligt statsrådsprotokollet för denna dag fattat, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under nämnda budgetår av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna sistnämnda förslag, vid vilket fogats specifikationer av inkomsterna och utgifterna å riksstaten, och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med förslaget.
Med bitall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition skall i enlighet med förslaget avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Otto Winther.
527993. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
BILAGA 1 TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN 1953
INKOMSTER Å DRIFTBUDGETEN
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari J953.
Nä r va rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Iorsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj :ts prövning finansplan och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1953/54 jämte därmed sammanhängande frågor.
Härvid har jag att anmäla riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1952 med inkomstberäkning för nämnda budgetår (bihang 1).
Finansplanen.
Den internationella utvecklingen. Den internationella konjunkturbilden kännetecknas för närvarande av en viss splittring. Den under de föregående åren starka produktionsstegringen saktade av redan vid ingången av fjolåret och i åtskilliga länder redovisades en viss minskning av industriproduktionen under första halvåret 1952. I Västeuropa framträdde sålunda i flera länder stagnationstendenser. Under andra halvåret synes dock en viss återhämtning ha skett. Å andra sidan karakteriseras framför allt Västtyskland av fortsatta ekonomiska framsteg. Konjunkturläget i Förenta staterna utmärktes av återhämtning och stabilisering efter den föregående avmattningsperioden. Upprustningen utgör härvidlag den drivande kraften.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. ft'rl. Bil.!.
2 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna.
Den internationella prisutvecklingen var under det gångna året fallande. Nedgången var dock tämligen måttlig och uppgick i de vanligaste indextalen för råvarupriserna till ett tiotal procent.
Sterlingområdets och Frankrikes betalningssvårigheter bestod under fjolåret och föranledde importrestriktioner som begränsade det internationella handelsutbytets omfång. För den internationella utvecklingen spelar det stor roll att USA:s råvaruköp i utlandet återupptagits. Som följd av ökade amerikanska inköp och importrestriktionernas verkningar förbättrades betalningsläget under årets lopp för sterlingländerna. Mot slutet av 1952 blev det möjligt att något lätta på restriktionerna i olika delar av sterlingområdet. På detta sätt utlöser den nuvarande amerikanska konjunkturåterhämtningen en allmän tendens till stabilisering i den internationella konjunkturen.
Övervägande skäl synes tala för en fortsatt måttlig konjunkturuppgång på många håll under första halvåret 1953. Den stockning i avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror, särskilt beklädnadsartiklar, som i nästan alla länder framträdde under 1951—52, förefaller övervunnen och efterfrågan befinner sig i allmänhet i tillväxt. Rustningsutgifterna, vilkas ökning under det gångna året bidrog till att brygga över avmattningstendenserna på andra områden och därigenom förhindrade mera allmänna depressionstendenser, fortsätter att stiga och utövar därmed en expansiv effekt. Man synes också kunna räkna med att det internationella betalningsläget under den närmaste framtiden fortsätter att förbättras. Å andra sidan torde varutillgången som följd av de föregående årens stora investeringar och höga priser efter hand komma att stiga. Det finns därför anledning att räkna med fortsatt skärpning av konkurrensen och på något längre sikt en tendens till fallande priser.
De nu skönjbara tendenserna i världsekonomien tyder sålunda på upphörd avmattning under den närmaste framtiden. Utsikterna på något längre sikt är mera svårbedömbara. Ett alternativ för utvecklingen är det som anknyter till den förutsedda vändpunkten i den amerikanska upprustningen. Enligt tidigare föreliggande planer skulle rustningsutgifterna i Förenta staterna kulminera under senare delen av 1953 för att därefter gå något tillbaka. Det är emellertid möjligt, att eftersläpningar kommer att inträda som förskjuter toppen i upprustningsproduktionen till en senare tidpunkt. I allmänhet synes man räkna med en viss konjunkturavmattning som följd av en nedgång i upprustningstempot. Redan dessa förväntningar torde utöva ett dämpande inflytande på den ekonomiska utvecklingen. Av avgörande betydelse blir givetvis den ekonomiska politik som kommer att bedrivas av den nya amerikanska administrationen.
Utvecklingen i andra länder — och särskilt i de för vår utrikeshandel och därmed vår ekonomi betydelsefulla länderna i Västeuropa — påverkas i hög grad, bland annat psykologiskt, av de amerikanska konjunkturerna. Emellertid torde man därjämte ha anledning räkna med att efterkrigstidens stora utbyggnader av produktionsapparaten medfört en sådan ökning av produk-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
tionsförmågan att konkurrensen kommer att ytterligare skärpas, i ett läge där investeringarna måhända minskar. Ett upphörande av den amerikanska ekonomiska hjälpen kan även tvinga vissa länder att föra en restriktivare ekonomisk politik, än som eljest varit nödvändig.
Sammanfattningsvis torde det vara rimligt att räkna med att det internationella ekonomiska läget under budgetåret 1953/54, som den föreliggande finansplanen avser, kommer att präglas av en relativt hög produktion och handel men med fortsatta tendenser till skärpt konkurrens och måttligt fallande priser. Såvitt nu kan bedömas, skulle det icke finnas anledning till förnyade inflationstendenser eller mera utpräglade depressionstendenser. Det förtjänar emellertid understrykas, att läget är ovisst och att snabba förskjutningar kan komma att inträffa.
Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Utsikterna för utvecklingen i vårt land belyses genom den av nationalbudgetdelegationen framlagda nalionalbudgeten för år 1953, vilken torde få fogas såsom bihang till detta protokoll (bihang 2). I än högre grad än för det gångna året präglas den föreliggande nationalbudgeten av avsättningsförhållandenas och sysselsättningens problematik. Trots den måttliga internationella konjunkturuppgång som nu kan konstateras och som jag tidigare berört, synes det nämligen icke uteslutet, att ett försämrat avsättningsläge såväl för den svenska exporten som för den med importen konkurrerande hemmamarknadsindustrien kan komma att medföra en fortsatt intern konjunkturdämpning och avsaktning i expansionstakten för den svenska ekonomien som helhet. I ett dylikt läge blir kalkylerna för det framförliggande året behäftade med än större osäkerhet än vad som varit fallet under tidigare år, då efterfrågesituationen inneburit, att förskjutningarna i nationalbudgetens poster i stort sett bestämts av de reala resursernas förändringar. Prognosunderlagets betydelse har därigenom ytterligare förstärkts. I syfte att få hållpunkter fölen bättre bedömning av försäljnings- och orderläget inom industrien samt av arbetslöshetsriskerna inom olika branscher och fack, har delegationen i år låtit verkställa särskilda undersökningar och har även upprätthållit livligkontakt med näringslivets organisationer och branschexperter.
Det försämrade avsättningsläget kommer direkt till uttryck i prognosen för den totala produktionen, vilken beräknas komma att tillväxa i betydligt långsammare takt under år 1953 än under fjolåret, å ena sidan har försörjningsläget vad beträffar råvaror och bränslen förbättrats i sådan utsträckning, att några egentliga svårigheter på detta område ej längre förutses. Likaså har utvecklingen på arbetsmarknaden medfört en väsentligt förbättrad balans mellan tillgången och efterfrågan på arbetskraft. Dessa faktorer borde verka i både produktions- och produktivitets stegrande riktning. Å andra sidan får gentemot de gynnsamma inslagen i bilden ställas de försäljningssvårigheter på den utländska och inhemska marknaden, som inträtt för vissa grenar av den egentliga industrien. Verkstadsindustrien synes i detta avseende vara hårdast drabbad. En för nationalbudgetdelega-
4 Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna.
tionen speciellt utförd undersökning visar sålunda, att orderingången för ett antal tillfrågade verkstadsföretag var omkring 40 procent lägre under månaderna oktober—november 1952 än under samma period år 1951. Orderstockarnas varaktighet inom verkstadsindustrien har sedan hösten 1951 sjunkit med 15 procent. Inom andra industrigrenar är dock läget bättre. Detta gäller såväl malmbrytningen och järn- och stålindustrien som de av avsättningssvårigheter under år 1952 drabbade skogsindustrierna och konsumtionsvaruindustrierna. Inom samtliga dessa branscher förutses en produktionsökning under innevarande år. Nettoresultatet av kalkylerna för industriproduktionen under år 1953 tyder på en i stort sett oförändrad produktionsvolym i jämförelse med fjolåret. — Även för jordbruket räknas med oförändrat produktionsbidrag vid normalskörd, medan för skogsbruket en betydande nedgång förutses från den mycket höga avverkningsnivån under de senaste åren. Fortsatt expansion i huvudsakligen oförändrad takt beräknas komma att äga rum inom byggnads- och anläggningsindustrien samt för kraft- och belysningsverken. Även vad beträffar statens och kommunernas verksamhet samt utnyttjandet av bostadslägenheter kalkyleras med i stort sett samma ökningstakt som under år 1952. För övriga näringsgrenar såsom handel, samfärdsel, fria yrken m. m. anses någon volymmässig ökning av produktionsbidraget icke trolig med hänsyn till den stagnerande industriproduktionen och den oförändrade privata konsumtionen. Den totala produktionen inom landet beräknas av nationalbudgetdelegationen komma att stiga med endast cirka 250 miljoner kronor, eller med något över en halv procent mellan åren 1952 och 1953. Detta är en betydligt mindre stegring än som noterats under tidigare efterkrigsår. Delegationen understryker, att kalkylen baseras på nu kända data och den utveckling, som för den närmaste tiden kan överblickas. En mera betydande förändring i efterfrågan inom eller utom landet kan helt kullkasta beräkningarna. Man kan ej helt utesluta riskerna för att, vid en ytterligare försämring av den svenska industriens avsättningsmöjligheter, ej ens den här anförda blygsamma produktionsökningen kommer till stånd.
För arbetsmarknaden innebär de i nationalbudgeten analyserade produktionsutsikterna vissa tendenser i sysselsättningsminskande riktning. Någon mera betydande ökning av arbetslösheten i förhållande till läget vid årsskiftet förutses dock icke. Den minskade tillgången på arbetsmöjligheter, som närmast kan väntas i tätorterna, torde till stor del komma att uppvägas av minskad inflyttning från landsbygden, av reducerat utbud av kvinnlig arbetskraft och av en nedgång i immigrationen. Därtill kommer, att en ytterligare överflyttning av arbetskraft från näringsgrenar med krympande produktion till sådana som expanderar också kan beräknas äga rum under år 1953, även om möjligheterna i detta hänseende ej är lika stora som under år 1952.
Den minskade takten i produktionsutvecklingen och den i samband därmed ökade instabiliteten på arbetsmarknaden under år 1953 är i hög grad att betrakta såsom en reflex av förhållandena inom utrikeshandeln.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
5 Exportvolymen uppskattas visserligen öka med cirka fyra procent, medan den under år 1952 nedgick med omkring 13 procent i förhållande till året dessförinnan, men den motsedda förbättringen är i huvudsak uttryck för en kvantitativ återhämtning av den skogsindustriella exporten från dess under fjolåret låga nivå. För verkstadsindustrien tyder nationalbudgetkalkylerna på skärpta svårigheter. Då bytesförhållandet enligt nu överblickbara tendenser beräknas försämras med 10 procent i förhållande till fjolåret, vilket lagras på en försämring med cirka fem procent under föregående år, väntas i år bytesbalansen komma att uppvisa ett underskott om cirka 450 miljoner kronor, trots att importvolymen ej förutsättes stiga. Det värdemässiga resultatet av beräkningarna innebär, att exporten i år kominer att uppgå till omkring sju miljarder kronor. Värdet av importen har antagits komma att belöpa sig till något över åtta miljarder kronor.
På investeringsområdet har stabiliseringspolitiken i förening med konjunkturavmattningen medfört en viss försvagning av industriens investeringsvilja. Denna kommer till uttryck i nedgången i såväl ansökningar om byggnadstillstånd sonr i planerna för maskininköp under det kommande året. De senare anges komma att minska med drygt 200 miljoner kronor eller 20 å 25 procent. Å andra sidan väntas en ökning av bostadsbyggandet och av de offentliga investeringarna komma till stånd. Nettoresultatet har av nationalbudgetdelegationen beräknats bli en investeringsökning under år 1953 med närmare 500 miljoner kronor eller omkring fyra procent. Härav faller 440 miljoner kronor på byggnader och anläggningar och 60 miljoner kronor på övriga investeringar. Av den totala ökningen faller 350 miljoner kronor på den statliga sektorn och 180 miljoner kronor på den kommunala, medan för den enskilda sektorn en minskning med 30 miljoner kronor förutses. Inom det statliga investeringsområdet är det främst försvaret och de affärsdrivande verken som svarar för den beräknade ökningen, medan av den kommunala investeringsökningen huvudparten utgöres av bostäder, vatten- och avloppsanläggningar, skolor, sjukhus samt vägar och gator. Beträffande de enskilda investeringarna uppväger ökat bostadsbyggande till en del nedgången inom industrien. Den tillståndsberoende byggnads- och anläggningsverksamheten kommer enligt den nu framlagda tillståndsbudgeten att uppvisa en volymökning med omkring åtta procent eller 250 miljoner kronor (biliang 3). Bostadsbyggandet skall enligt planerna taga i anspråk 200 miljoner kronor av denna ökning, vilket medger alt under år 1953 drygt 50 000 lägenheter kommer att kunna färdigställas. Under 1952 var motsvarande siffra 46 000 lägenheter.
Beträffande lagren har i nationalbudgetkalkylerna införts en minskningspost om 200 miljoner kronor såsom uttryck för den strävan till lageravveckling, som under år 1953 kommer att förefinnas inom skogsindustriområdet. Lagren av dessa produkter ökade nämligen kraftigt under år 1952 till följd av det försämrade avsättningsläget för de berörda industrierna.
Den privata konsumtionen, som under år 1952 ökade med drygt två procent, har delegationen icke annat än preliminärt kunnat uppskatta, eftersom avtalsförhandlingarna ännu ej slutförts. I nationalbudgeten
6 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
räknas emellertid med relativt stationära förhållanden beträffande den privata konsumtionens bestämningsgrunder. Någon ökning antages äga rum i fråga om den totala inkomstsumman för fysiska personer. Svängningarna i det personliga sparandet antages endast bli av mindre omfattning.
Som utgångspunkt för beräkningarna av konsumtionsprisnivån för år 1953 kan nämnas, att socialstyrelsens allmänna konsumtionsprisindex um der perioden januari—november 1952 legat 7,9 procent över genomsnittet för motsvarande period år 1951. Från december 1951 till oktober 1952 har levnadskostnadsindex stigit med 4,3 procent. Som nedanstående tablå visar, är ifrågavarande levnadskostnadsstegring att tillskriva lönehöjningar och ersättning till jordbrukare för deras eget arbete enligt jordbrukskalkylen. Inflytelserna från utrikeshandeln har däremot verkat i prissänkande rikt-
ning.
Importprisförändring....................... —• 1>2 %
Exportprisförändring ....................... — 0,1 %
Lantarbetarlöner och jordbrukarinkomster .... + 2,0 %
Övriga löner .............................. + 2,6 %
Övriga orsaker ............................ + %
För år 1953 kan konsumtionsprisnivån, efter vad som nu kan förutses på grundval av rådande tendenser, beräknas komma att vara präglad av en viss stabilitet med endast smärre rörelser uppåt eller nedåt,
De totala skatteutgifterna har förutsatts vara i stort sett oförändrade för fysiska personer under år 1953 i jämförelse med föregående år. Detta blir fallet trots den vid kalenderårsskiftet inträdande skattesänkningen. De skattebelopp som erlägges i form av preliminär A-skatt och vilka representerar tre fjärdedelar av fysiska personers skatteutgifter, kommer att reduceras med cirka 300 miljoner kronor. Emellertid kommer samtidigt skatteutgif-
Natlonalbudget för år 1953.
(Miljoner kronor i 1952 års priser)
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
terna för de fysiska personer som erlägger preliminär B-skatt att till följd av eftersläpning bli omkring 200 miljoner kronor större än under år 1952. Kvarskattebetalningarna för fysiska personer beräknas komma att uppgå till ungefär samma belopp som i fjol. Nettoresultatet av de olika förändringarna skulle enligt kalkylerna bli en i stort sett oförändrad privat konsumtionsvolym under innevarande år.
Den offentliga konsumtionen beräknas däremot under år 1953 fortsätta att öka i ungefär samma takt som under de närmast föregående åren, vilket innebär en volymmässig stegring med drygt 200 miljoner kronor eller fem procent i förhållande till år 1952.
Förskjutningarna på de olika områdena redovisas i tabellen över nationalbudgeten för år 1953.
Den ekonomiska politiken. Statsmakternas allmänna ekonomiska politik har, i enlighet med det program som uppställdes på hösten 1951 och som sedermera i olika sammanhang redovisats för riksdagen, varit inriktad på att hålla tillbaka efterfrågan i samhället och dämpa överkonjunkturen inom näringslivet i syfte att återställa prisstabilitet och samhällsekonomisk balans. Det har gällt att förhindra, att den kraftiga förskjutning av priser och inkomster som ägde rum under år 1951 kom att leda till en fortgående intern inflationsprocess. För att nå detta mål har olika ekonomiskt-politiska medel använts, såväl generella åtgärder av kredit- och finanspolitisk natur som mera direkta regleringsåtgärder. Jag vill här erinra om överbalanseringen av budgeten, den restriktiva kreditpolitiken på grundval av överenskommelser med kreditinstituten, uttagande av konjunkturskatt, begränsning av den fria avskrivningsrätten, uttagande av prisutjämningsavgifter vid export av skogsindustriprodukter, uttagande av investeringsavgift samt byggnadsregleringen och priskontrollen. En avgörande förutsättning för att det interna stabiliseringsprogrammet skulle kunna realiseras har varit att icke fortsatta, betydande prisstegringsimpulser kommit utifrån. Denna förutsättning har också varit uppfylld under det förflutna året. Efter den kraftiga prisstegringen på världsmarknaden, som gjorde en anpassning av det interna pris- och inkomstläget oundviklig under loppet av 1951, inträdde mot slutet av detta år en avmattning i den internationella konjunkturen som varit bestående under 1952. De åtgärder i stabiliseringssyfte som vidtagits i vårt land har sålunda kommit att underbyggas av det konjunkturdämpande inflytandet från utvecklingen utomlands.
Resultatet av inflytelserna utifrån i depressiv riktning och den förda restriktiva ekonomiska politiken har blivit att det ekonomiska läget i vårt land under det senaste året undergått en påtaglig förskjutning. Över konjunkturen inom näringslivet har brutits och ett läge har uppnåtts som i stort sett präglas av ekonomisk balans. Kostnadsstegringen har hejdats. Vissa tecken på en sådan vändning i den svenska konjunkturen kunde konstateras redan på våren 1952. Den fortsatta utvecklingen under året har bekräftat att den eftersträvade dämpningen av den ekonomiska aktiviteten inträtt. Denna har
8 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
yttrat sig i en stabiliserad pris- och inkomstutveckling, återhållsamhet hos konsumenterna, ökning i det personliga sparandet och en nedpressning av vinsterna i företagarskiktet. Investeringarna inom det privata näringslivet har visat tendenser att avtaga och detta har lämnat utrymme för en viss ökning av de offentliga investeringarna, främst på bostadsbyggandets och vägväsendets område.
Den utveckling som sålunda ägt rum under året har givetvis icke kunnat undgå att skapa vissa arbetsmarknadspolitiska problem. Vissa svårigheter på arbetsmarknaden har förelegat, men de har hittills varit av i huvudsak övergångsnatur. Tendenserna till arbetslöshet har varit av begränsad omfattning och av lokal karaktär. Det svenska näringslivet karakteriseras fortfarande på det hela taget av god sysselsättning. Den större tillgången på arbetskraft har möjliggjort den nyss antydda ökningen av de offentliga investeringarnas omfattning.
Det kan alltså konstateras att vi för närvarande, efter ett par års inflationstryck, kommit fram till ett mera normaliserat ekonomiskt klimat. Den frågan måste nu resas vilka krav det nuvarande läget och de ekonomiska utsikterna på något längre sikt ställer på utformningen av den fortsatta ekonomiska politiken.
Som i det föregående antytts, är den aktuella konjunkturbilden icke entydig. Läget är i viss mån splittrat och den fortsatta utvecklingen svårbedömbar. De internationella ekonomiska utsikterna spelar härvidlag en väsentlig roll. Några mera bestämda tecken i dagens situation på att en allmän konjunktur o msvängning med produktionsinskränkningar och arbetslöshet skulle vara att emotse föreligger icke. Men man kan icke bortse från riskerna på något längre sikt för en förstärkning av tendensen till konjunkturnedgång, framdriven av en förnyad internationell konjunkturförsvagning i samband med en avmattning av den amerikanska upprustningen. Å andra sidan synes av vissa tecken att döma dämpningen i den internationella konjunkturen tills vidare ha upphört. En på nytt uppåtgående tendens på världsmarknaden är möjlig. Med hänsyn härtill bör man icke utesluta risken för förnyade, utifrån kommande impulser i inflationistisk riktning. Det alternativ, från vilket en bedömning av den fortsatta ekonomiska politiken i första hand bör utgå, synes emellertid böra vara att det nuvarande ekonomiska läget i vårt land, med vissa begränsade depressiva tendenser men med en på det hela taget väl hävdad konjunktur, kommer att bli bestående under det framförliggande året. De olika utvecklingsmöjligheter som det nuvarande läget inrymmer ställer emellertid uppenbarligen krav på differentierade planer för den ekonomiska politikens utformning, så att samhället är berett att med effektiva medel möta uppkommande situationer.
Till en början vill jag starkt understryka, att en fortsatt ostörd utveckling i riktning mot stabiliserad sysselsättning och samhällsekonomisk balans förutsätter, att den nuvarande restriktiva ekonomiska politiken i princip bibehålies. Det rådande ekonomiska läget är icke av den allmänt depressiva karaktär att det ger anledning till en generellt sett annan ekonomisk po-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
litik än den som nu föres. Det är endast vid en mera generell depressionstendens som statsmakternas motåtgärder bör få en efterfråge- och sysselsättningsstimulerande karaktär. Risken för att längre fram komma i ett läge med mera betydande svårigheter för den svenska utrikeshandeln, t. ex. vid ett allmänt internationellt konjunkturomslag, gör det nödvändigt att tills vidare upprätthålla de konjunkturdämpande åtgärderna, såsom kreditåtstramning, byggnadsreglering och investeringsavgift. En annan politik skulle enligt min mening icke vara försvarlig så länge sysselsättningssvårigheterna inskränker sig till vissa speciella områden, medan efterfrågan på arbetskraft fortfarande i stort sett är hög inom näringslivet. En uppmjukning i nuvarande läge av den ekonomiska politiken skulle leda till risker för uppkomsten av nya inflationstendenser med en ytterligare uppdrivning av vår pris- och inkomstnivå som följd. Samtidigt skulle en sådan uppmjukning framkalla tendenser till minskad export och ökad import i ett läge, där det tvärtom är önskvärt med en ytterligare förstärkning av valutareserven. En dylik utveckling måste förhindras. De senaste årens pris- och inkomstförändringar har redan medfört en sådan förskjutning av kostnadsnivån inom det svenska näringslivet att vår konkurrensförmåga gentemot utlandet hotar att allvarligt försämras. Detta gäller såväl för exportindustrin som hemmamarknadsindustrin. Redan nu inger betalningsbalanssituationen betänkligheter. Valutatillflödet har upphört och kalkylerna för år 1953 tyder på en valutautströmning av storleksordningen en halv miljard kronor. Under 1951 erhöll valutareserven ett nettotillskott av drygt en miljard kronor medan den under 1952 var i stort sett oförändrad. Det måste dock beaktas, att denna utveckling sammanhänger med prisförskjutningarna i utrikeshandeln och utgör så att säga baksidan av det stora valutatillskott som erhölls under 1951 tack vare dåvarande gynnsamma bytesrelationer. På kort sikt är det svårt att verksamt åstadkomma en önskvärd utjämning i betalningsbalansen. Men utvecklingen framhäver endast med så mycket större skärpa kraven på en fortsatt restriktiv intern ekonomisk politik för att det skall bli möjligt att på längre sikt vinna balans även i utrikeshandeln. Den ekonomiska utvecklingen under det tilländalupna året har, som förut nämnts, inneburit, att vi nått fram till en inre balans i samhällsekonomin. Det är nu nödvändigt att söka åstadkomma jämvikt även i vår yttre balans. Det skall emellertid icke förnekas, att detta problemkomplex i viss mån kan innefatta en konfliktsituation för den ekonomiska politiken, när det gäller att göra en avvägning mellan kraven på en å ena sidan inre och å andra sidan yttre balans i vår ekonomi. Det skulle dock vara uteslutet att söka lösningen av problemet om återvinnande av den yttre balansen genom att, med uppgivande av den nuvarande inre balansen och kravet på full sysselsättning, driva en kraftig deflationspolitik med arbetslöshet som följd för att därigenom uppnå balans i utrikeshandeln. Målsättningen för den ekonomiska politiken kan icke vara någon annan än att med bevarande av den nu vunna inre balansen och en hög sysselsättningsgrad på olika vägar söka förbättra vårt balansläge inom utrikeshandeln. Det är sålunda ytterst angeläget, att näringslivet genom fort-
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
satt rationaliseringsverksamhet söker sänka sina kostnader och därmed ökar vårt lands konkurrensförmåga. En hel del i detta syfte torde kunna åstadkommas utan kostnadskrävande investeringar. Även på andra vägar bör man söka åstadkomma en ökning av exporten. Slutligen bör inte bortses från möjligheten att ett förbättrat internationellt konjunkturläge kan på nytt medföra en gynnsammare ställning i vår betalningsbalans.
Av nu antydda skäl är det av vikt, att en stram ekonomisk politik får fullföljas. En avveckling i nuvarande läge av denna politik skulle inom kort kunna leda oss in i ett läge, där svårigheter med avseende på vår balans i utrikeshandeln kunde medföra att vi fick möta svårbemästrade arbetslöshetsproblem. Å andra sidan ligger det i sakens natur att statsmakterna, i händelse av en allmän konjunkturförsvagning, bör vara beredda att vidtaga en sådan omdirigering av de generellt verkande balanseringsfaktorerna inom kredit- och finanspolitiken att de depressiva tendenserna motverkas. Vad det emellertid i dagens konjunkturläge och för den närmaste framtiden gäller är icke att ge ny sysselsättning åt friställd arbetskraft genom en generell konjunkturstimulans, utan detta bör i stället ske i form av speciella åtgärder i syfte att övervinna de begränsade rubbningar på arbetsmarknaden som kan föreligga.
Jag vill härefter något närmare beröra vissa av de element som ingår i den nuvarande ekonomiska politiken.
Vad först investeringsavgiften beträffar vill jag i anslutning till det föregående och under erinran om vad jag anförde i proposition nr 252 till föregående års riksdag framhålla, att denna avgift, som enligt förordningen gäller för beskattningsåren 1952 och 1953, tills vidare bör bibehållas under året. Även om den privata investeringsviljan är svagare nu än tidigare, befinner sig investeringarna alltjämt på en hög nivå. Det är därför nödvändigt att bibehålla denna liksom andra investeringsbegränsande åtgärder. Det saknas visserligen icke tecken på en fortsatt nedgång av den privata investeringsvolymen, men tillbakagången kan icke antagas vara av den omfattning att det skulle framstå som tillrådligt att redan nu förorda att investeringsavgiften avskaffas för år 1953. Av betydelse i detta sammanhang är vidare, att önskemålen om ökat bostadsbyggande och vidgade offentliga investeringar ofrånkomligen får som konsekvens behovet att hålla tillbaka på andra håll. Skulle emellertid det ekonomiska läget förändras ytterligare i depressiv riktning kommer frågan om investeringsavgiftens fortbestånd i enlighet med min tidigare och här i det föregående uttalade uppfattning att omprövas. Om det sålunda skulle visa sig att investeringsavgiften ej är behövlig, emedan de privata investeringarna påtagligt försvagats, så kommer jag att anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t.
Jag xill erinra om att vid föregående års riksdags höstsession beslut fattades, i anledning av i ämnet framlagd proposition, om att den vid vårsessionen beslutade inskränkningen i rätten till fri lagervärdering skulle upphävas för år 1952, varjämte motsvarande lättnader under vissa beting-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
elser har förutskickats beträffande år 1953. Denna lagstiftning tillkom ju som ett komplement till investeringsavgiften i syfte att motverka spekulativa lagerökningar. Utvecklingen under det gångna året visade emellertid, att det knappast var erforderligt med speciella regler mot dylika lagerökningar. Konjunkturavmattningen föranledde företagen att i görligaste mån söka förhindra en ansvällning av lagren. Samtidigt verkade avsättningssvårigheterna i riktning mot lagerökning. Med hänsyn bl. a. härtill har de tillfälliga varulagervärderingsbestämmelserna genom riksdagens nyssnämnda beslut icke gjorts tillämpliga på beskattningsåret 1952. Vad därefter beträffar frågan om vilka regler som bör gälla för innevarande år har jag — med hänsyn till erfarenheterna från efterkrigsåren med dess snabba kastningar mellan skiftande konjunkturlägen — ansett mig böra förorda, att de inskränkande bestämmelserna i huvudsak får kvarstå. Riksdagen har på förslag av Kungl. Maj :t beslutat i enlighet härmed. Såsom jag i proposition nr 252 uttalade, vill jag emellertid understryka, att denna begränsning i rätten till fri lagervärdering bör tillämpas allenast, därest utvecklingen visar att detta är betingat av konjunkturpolitiska skäl. Vid den framtida tidpunkt, då utvecklingen under 1953 kan med större säkerhet bedömas, kommer jag att överväga, huruvida det kan befinnas obehövligt med särskilda åtgärder mot spekulativa lagerökningar.
Till frågan om en eventuell avveckling av de skattepolitiska åtgärder i övrigt, som vidtagits i syfte att dämpa konjunkturen, torde jag få återkomma i samband med kompletteringen av riksstatsförslaget.
Man bör också räkna med att byggnadsregleringen tills vidare kommer att bibehållas. Särskilt med hänsyn till vikten av att upprätthålla bostadsbyggandet i tillfredsställande omfattning måste utrymmet för andra byggnadsarbeten begränsas. Jag vill framhålla, att antalet ansökningar på dessa områden alltjämt överstiger tillgängliga kvoter. Under det gångna året har med hänsyn till den ökade tillgången på arbetskraft vissa uppmjukningar i byggnadsregleringen kunnat vidtagas. Sålunda har lättnader genomförts i fråga om uppförande av egna hem samt tillstånd utöver ursprungligen uppgjorda kvoter för bostadsbyggande medgivits. Givetvis kommer möjligheterna till ytterligare uppmjukningar att beaktas även i fortsättningen. Skulle en mycket stark nedgång av anspråken inom den enskilda investeringssektorn framträda, kan frågan om en avveckling i det väsentliga av byggnadsregleringen aktualiseras. Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1949 års investeringskommitté har spörsmålet om byggnadskontrollens allmänna utformning under övervägande. Enligt vad jag inhämtat, kommer kommittén inom kort att framlägga sina förslag. Därest omständigheterna skulle medgiva en avveckling av byggnadsregleringen, torde denna fråga få prövas i anslutning till ett ställningstagande till kommitténs förslag.
En restriktiv kreditpolitik har ingått som ett väsentligt led i den förda ekonomiska politiken. De överenskommelser som under det föregående året gällde mellan riksbanken och kreditinstituten om en begränsning av kreditgivningen har varit av stor betydelse för att hålla tillbaka de privata investeringarna. Med beaktande av att den vunna förbättringen i den sam-
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
hällsekonomiska balansen består i kraft av bl. a. de härigenom existerande hindren för en ny utlåningsexpansion framstår det klart som ett önskemål att denna strama kreditpolitik fortsättes. Ett särskilt problem vid den fortsatta utformningen av kreditpolitiken har emellertid varit finansieringen av de offentliga investeringarna. Härvidlag har bostadsfinansieringen erbjudit det största problemet med hänsyn till kreditbehovets storlek. Det har gällt att finna finansiellt utrymme för ett bostadsbyggande inom de gränser som betingas av våra reala resurser. Självfallet vidgas dessa gränser i och med att sparandet ökar och investeringarna i det privata näringslivet avtager. Utvecklingen har ju också gått i denna riktning. Det ökade bostadsbyggandet och den stegrade offentliga investeringsverksamheten motsvaras på kapitalsidan av ett ökat medelsbehov. Under loppet av 1952 blev emellertid kreditmarknaden stramare. Överbalanseringen av budgeten, steriliseringen av prisutjämningsavgifter och det upphörande valutatillflödet verkade i riktning mot en knappare tillgång på medel hos kreditinstituten. Detta i förening med överenskommelserna om restriktivare kreditgivning kom att medföra en påtaglig omsvängning i utvecklingen från riklig till knapp penningtillgång. Svårigheterna att erhålla krediter för olika ändamål framträdde bland annat när det gällde att finansiera bostadsbyggandet och kommunernas lånebehov. Då det icke kunde vara fråga om att revidera den kreditpolitik som inleddes i början av förra året, blev det med hänsyn till den antydda utvecklingen i än högre grad än tidigare nödvändigt att vinna kreditinstitutens medverkan för att tillgodose finansieringsbehovet för bostadsbyggandet. De överenskommelser som i slutet av 1952 slöts mellan riksbanken och berörda institut åsyftade också ett ökat deltagande i bostadsfinansieringen i främsta rummet från de institut — sparbanker och försäkringsbolag — för vilka utlämnande av lån mot inteckning i bostadsfastigheter är ett normalt ändamål.
Jag vill understryka att en fortsatt restriktiv kreditpolitik får en alltmer ökad vikt som generellt efterfrågedämpande instrument i samma mån som budgetens roll som balanseringsfaktor försvagas. Under de senaste årens inflationsbetonade konjunktur har en stram finanspolitik bedrivits, innebärande en betydande överbalansering som helt eller delvis kunnat täcka lånemedelsbehovet på kapitalbudgeten. I det mera normaliserade ekonomiska läge som för närvarande råder har jag, såsom jag närmare kommer att utveckla i det följande på tal om budgetförslaget, emellertid icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att även för nästa budgetår vidtaga särskilda åtgärder för en överbalansering av budgeten. Målsättningen för den budget, som nu framlägges, har därför varit att åstadkomma balans mellan statens inkomster och utgifter. Skulle en mera långtgående dämpning av den ekonomiska aktiviteten inträda, får man räkna med att budgeten för nästa budgetår i själva verket kommer att bli underbalanserad, dels på grund av ett försämrat inkomstutfall dels på grund av ökade utgifter i sysselsättningsfrämjande syfte. I ett allmänt depressionsläge inger en dylik utveckling i och för sig emellertid inga betänkligheter utan finanspolitiken bär då ak-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
tivt inriktas på att genom en underbalansering av driftbudgeten nå en efterfrågestimulerande effekt. Naturligtvis måste man vara på det klara med att hänsynen till vårt lands yttre balans kan innebära vissa begränsningar av möjligheterna att vidtaga interna konjunkturstimulerande åtgärder. Skulle å andra sidan under loppet av nästa budgetår ett läge uppkomma med nya inflationsimpulser måste man vara beredd att ånyo överbalansera budgeten för att förhindra dessa impulser att vinna spridning. Med den konjunkturbedömning för nästa budgetår som kan göras utifrån dagens situation har det emellertid synts tillräckligt att hålla en jämn budgetbalans. Detta innebär, att statsfinansernas efterfrågebegränsande roll kommer att avtaga åtminstone under innevarande och därpå följande kalenderår. Ett tillskott till den allmänna efterfrågan i samhället uppkommer sålunda genom övergången från en överbalanserad till en balanserad driftbudget. Denna tendens kommer också att förstärkas under nästkommande budgetår på grund av de ökade skatteutbetalningarna till kommunerna.
Den antydda statsfinansiella utvecklingen, vartill jag i det följande återkommer, innebär, att något inkomstöverskott icke står till förfogande under nästa budgetår för finansiering av statens kapitalutgifter. Ett lånebehov för staten kommer således att föreligga. Med hänsyn till den begränsade stathga upplåningen under de senaste åren på grund av budgetöverskotten och vidare till att avmattningen i investeringsviljan inom det privata näringslivet leder till en viss lättnad på kapitalmarknaden bör emellertid förutsättningar kunna föreligga för täckande av detta behov. Av betydelse i sammanhanget är också den uppgång i det personliga sparandet som ägt rum.
I fråga om priskontrollen vill jag erinra om att de nu gällande direktiven för den prisreglerande verksamheten, vilka tidigare anmälts för riksdagen, fastställdes av Kungl. Maj :t den 12 januari 1951 och avsågs då skola gälla tills vidare till utgången av juni 1951. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1951 föreskrevs, att ifrågavarande riktlinjer tills vidare borde tillämpas oförändrade.
De direktiv, som nu gäller för priskontrollen, utfärdades sålunda i en ekonomisk situation som i väsentliga avseenden avvek från den nuvarande. På grund härav och då man bör räkna med att även under 1953 uppehålla en priskontroll på vissa områden har det synts påkallat att upptaga frågan om direktivens innehåll till ny prövning. Chefen för handelsdepartementet har jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 november 1952 tillkallat en förhandlingsdelegation, åt vilken det överlämnats att undersöka huru priskontrollen i fortsättningen bör gestaltas och att framlägga förslagtill nya direktiv för den prisreglerande verksamheten. Till vägledning för delegationens arbete har chefen för handelsdepartementet vid sin hemställan om ifrågavarande bemyndigande bland annat framhållit, att de nuvarande diiektiven i stort sett torde vara lämpade även för en priskontroll av den beskaffenhet, som erfordras i dagens läge. Om någon genomgripande omläggning sålunda icke synes påkallad, bör delegationens prövning i första hand taga sikte på en anpassning och komplettering av de gällande direktiven. I fråga om den allmänna målsättningen för prispolitiken framhålles,
14 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
att — medan i hittillsvarande direktiv tyngdpunkten av naturliga skäl lagts på att förhindra och begränsa prishöjningar — ökat avseende nu bör fästas vid möjligheterna att åstadkomma prissänkningar. Främst hör övervägas, i vilken omfattning och på vilket sätt priskontrollen i fortsättningen lämpligen bör medverka till att konsumenterna kommer i åtnjutande av sådana prissänkningar, som — ehuru förutsättningar i produktionsledet tinns på grund av förhållandena i distributionsledet icke når konsumenten. Orsakerna till sistnämnda förhållande kan vara flera. Ibland synes stigande köpmotstånd och därav förorsakade avsättningssvårigheter leda till att försälj ningsarbetet intensifieras i sådan grad, att kostnaderna härför stiger till en i betraktande av varans värde orimlig nivå. Konkurrens leder på detta sätt till stegrade i stället för sänkta distributionskostnader. En tendens torde även kunna spåras att i ett mera obundet läge återgå till marginalsättningar, som den prisreglerande myndigheten funnit vara uppenbart för höga. Över huvud taget torde i nuvarande läge ökad uppmärksamhet böra ägnas åt sådana försäljnings- och distributionsmetoder, som medför en orimlig fördyring av varan för konsumenten. Slutligen bör den synpunkten beaktas, att priskontrollen, i ett skede då den får en alltmera partiell karaktär, bör inskränkas till varuslag som ur olika synpunkter är av betydelse för prisbildningen.
Jämsides med att en fortsatt stram ekonomisk politik bcdrives, så länge det nuvarande konjunkturläget består, bör en effektiv beredskap upprätthållas för att möta en utveckling i en mera deciderad depressiv riktning med produktionsnedläggning och sysselsättningskris som följd. Ett gott utgångsläge för samhällets sysselsättningsfrämjande insatser i en lågkonjunktur har skapats genom den statsfinansiella konsolideringen under högkonjunkturåren. En planläggning för utformningen av de sysselsättningspolitiska beredskapsåtgärderna i ett depressionsläge pågår för närvarande. I första hand blir det i en dylik situation en uppgift för samhället att genom olika åtgärder söka upprätthålla den normala verksamheten och sysselsättningen inom näringslivet. Utformningen av penning- och finanspolitiken blir därvid av särskild betydelse för bedrivandet av en sysselsättningsfrämjande politik. Dessa generellt verkande instrument i den ekonomiska politiken bör då ges en efterfrågestimulerande inriktning. Vid sidan härav kan även åtgärder från statsmakternas sida av mera speciell karaktär komma i fråga för att stimulera den normala produktionen och avsättningen inom näringslivet. Jag vill erinra om att vissa åtgärder i detta syfte — såsom statligt stöd åt produktion för lagring och åtgärder av subventionsnatur för att vidmakthålla och öka avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror —- på sin tid föreslogs av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Detta spörsmål har varit föremål för vissa förberedande överväganden inom finansdepartementet under den senare delen av förra året och med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har jag den 23 december 1952 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att framlägga konkreta förslag till dylika beredskapsåtgärder. Såsom jag närmare utvecklade vid min hemställan om ifrågavarande bemyndigande, synes det
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna. 15
klart att man vid utformningen av speciella produktionsstimulerande åtgärder i främsta rummet bör ta sikte på att främja sysselsättningen inom export- och kapitalvaruindustrierna med hänsyn till den strategiska roll som utvecklingen inom dessa områden spelar för näringslivet i dess helhet. De ifrågavarande beredskapsåtgärderna bör enligt min mening väsentligen utformas efter följande linjer. Tyngdpunkten bör läggas vid olika former för stöd åt företagsrationalisering, som gör det möjligt för företag att hålla sin normala verksamhet i gång och som vad beträffar exportföretagen kan förbättra deras konkurrensläge på utlandsmarknaderna. I anslutning härtill bör också möjligheterna uppmärksammas att från statens sida medverka till åtgärder för att på längre sikt förbättra produktionsunderlaget i vårt land. Jag syftar här på olika slag av grundförbättringar i det privata näringslivet. Ett statligt stöd till åtgärder av nu angivet slag torde i huvudsak få formen av bidrag, krediter och kreditgarantier. Vad skogsindustrierna beträffar torde de produktionsstimulerande åtgärderna kunna ske i stort sett i anslutning till de mellan statsmakterna och industriens organisationer träffade överenskommelserna om sterilisering under åren 1951—52 av viss del av exportinkomsterna. Stöd bör vidare kunna lämnas i olika former från det allmännas sida i syfte att främja exporten. Slutligen vill jag peka på möjligheten att i en vikande konjunktur genomföra en upprustning av offentliga institutioner. Med hänsyn till de eftersatta behov, som på sina håll föreligger inom affärsverken — exempelvis behovet av förnyelse av lok- och vagnparken vid statens järnvägar — kan för dessa områden avsevärda statliga beställningar utläggas.
Utöver de anordningar av generell art inom den ekonomiska politiken och de särskilda produktionsstimulerande åtgärder som nu antytts får man också räkna med att det kan bli nödvändigt att sätta i gång offentliga beredskapsarbeten för att hålla sysselsättningen uppe. En översyn av föreliggande planer på detta område har också pågått sedan åtskillig tid tillbaka. Det ligger emellertid i sakens natur, att denna form av beredskap på arbetsmarknaden måste vara ett subsidiärt medel mot arbetslöshet. Arbetena är huvudsakligen av byggnads- och anläggnängskaraktär och är uppenbarligen förenade med vissa olägenheter ur social synpunkt och produktivitetssynpunkt. Det är därför av vikt att så långt möjligt söka vidmakthålla den normala sysselsättningen på arbetsmarknaden genom att erbjuda den friställda arbetskraften nytt arbete i öppna marknaden. En effektiv arbetsförmedling är härvidlag av väsentlig betydelse för överförande av arbetskraft från överskottsområdena till de sektioner inom näringslivet, där arbetskraftbrist fortfarande är rådande.
Sammanfattningsvis vill jag beträffande den ekonomiska politiken framhålla, att det enligt min mening är nödvändigt att bibehålla en restriktiv ekonomisk politik så länge nuvarande ovissa konjunkturläge består. Å andra sidan måste den ekonomiska politiken innefatta en beredskap för en mera ogynnsam utveckling, liksom för eventuella nya inflationsimpulser. Den uppnådda inre samhällsekonomiska balansen bör genom en fortsatt stram politik kunna vidmakthållas och förutsättningar härigenom skapas
16 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
för att på något längre sikt även vinna balans i vår utrikeshandel. För uppnående av detta mål är det framför allt av vikt att någon ytterligare uppdrivning av vårt kostnadsläge icke äger rum utan att strävandena i stället inriktas på att genom rationaliseringar söka åstadkomma en kostnadssänkning. En ekonomisk politik efter dessa riktlinjer kräver återhållsamhet hos de olika samhällsgrupperna, företagare, löntagare och jordbrukare. Ett betydelsefullt stöd för dessa strävanden utgör vidare en vaken konsumentopinion och ett ökat sparande hos de enskilda medborgarna. Kostnadsstegrande inkomstökningar skulle leda till ytterligare avsättningssvårigheter för exporten och ökad utländsk konkurrens på hemmamarknaden. Strävandena att sänka kostnaderna måste stödjas av en ekonomisk politik vars syfte icke är att stimulera efterfrågan i samhället utan vidmakthålla den nuvarande konjunkturdämpningen. Detta är förutsättningen för att det skall lyckas att med bevarad full sysselsättning förena kraven på yttre och inre balans i vår ekonomi.
Budgetförslaget. Den avmattning av konjunkturen, som inträtt under det sistförflutna året, har satt tydliga spår i den statsfinansiella utvecklingen. De nu föreliggande beräkningarna av statsinkomsterna utvisar sålunda redan för budgetåret 1952/53 en påtaglig nedgång i jämförelse med riksstaten. Såvitt nu kan bedömas, kommer inkomstsumman att med närmare 350 miljoner kronor understiga det belopp som strax före budgetårets ingång antogs komma att uppnås. Det är icke osannolikt att minskningen i fortsättningen av budgetåret kommer att visa sig ännu större. Att fyllnadsbetalningar av preliminärskatt inflöt i slutet av föregående budgetår i betydligt större utsträckning, än som förutsetts, är en av orsakerna till nedgången, eftersom därigenom tillflödet av skattelikvider under innevarande budgetår minskas i motsvarande grad. Såsom riksräkenskapsverket också framhållit, blir vidare utbetalningarna av kommunalskattemedel större än tidigare beräknats. Även om sålunda särskilda omständigheter medverkat till nedgången i statsinkomsterna, återspeglar den samtidigt en avsevärd minskning av löneinkomsternas stegringstakt och en tydlig tillbakagång av rörelseinkomsterna. Denna omkastning i de senaste årens inkomstutveckling är ju icke i och för sig överraskande. Tendenserna kunde skönjas redan före ingången av budgetåret, och som jag framhöll i samband med förslaget till komplettering av riksstaten (prop. 233: 1952), var det därför tänkbart att denna var grundad på ett för högt inkomstunderlag.
Förskjutningarna i budgetläget är i själva verket mera betydande än en bedömning enbart utifrån riksstatens inkomstsida skulle giva vid handen. Redan i nyssnämnda proposition förutskickade jag, att vissa utgiftsstegringar skulle komma att inträffa som en följd av kostnadsökningar och vissa lönehöjningar för kollektivavtalsanställd personal. Sammanlagt uppgår ökningen av statsutgifterna till följd av tilläggsstaterna I och II till ett belopp av 357 miljoner kronor, framför allt beroende på ökade kostnader dels för försvaret på grund av lcostnadsstegringar, snabbare materielleveranser samt
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
viss anskaffning för armén, dels på vägväsendets område där en vidgad verksamhet kunnat bedrivas tack vare läget på arbetsmarknaden.
Det formella budgetöverskottet har till följd av inkomstminskningar och utgiftsstegringar krympt samman från 1 171 miljoner kronor enligt riksstaten till (8 045 — 7 577 —) 468 miljoner kronor. I verkligheten kommer detta överskott att reduceras ytterligare redan av den anledningen att nya utgiftsbehov kan förutses bl. a. till följd av standardhöjningen för follcpensionärerna, som avses skola ske från och med den 1 maj. Det kassamässiga överskottet å driftbudgeten belöper sig enligt här föreliggande beräkningar med hänsyn till förändringarna å tidigare anvisade reservationsanslag till endast 268 miljoner kronor. Det förtjänar här inskjutas, att reservationsmedelsförbrukningen nu uppskattas till ett dubbelt så stort belopp som enligt beräkningarna i anslutning till riksstatsförslaget. Förklaringen härtill får sökas i det förhållandet, att kostnaderna för jordbruksregleringarna under föregående skördeår, som slutade den 31 sistlidne augusti, anvisades redan för budgetåret 1951/52 men icke i sin helhet kunnat tagas i anspråk förrän under, innevarande budgetår. Det här redovisade reella överskottet i budgeten kan redan av skäl som jag tidigare angivit väntas nedgå i verkligheten. Möjligheten av ytterligare inkomstbortfall kan ju icke uteslutas och nya utgiftsstegringar kan med säkerhet förutses redan nu. Med hänsyn härtill är det tveksamt om över huvud taget något överskott kommer att föreligga, när budgetåret gått till ända. Under alla förhållanden har en avsevärd förskjutning i budgetutfallet inträffat i jämförelse med föregående budgetår, då överskottet uppgick till över en miljard kronor.
Att budgetöverskottet krymper samman eller rentav försvinner i dagens läge ger i och för sig knappast anledning till oro. I den tillspetsade konjunktur som förelegat under de senaste två åren alltsedan Koreakrigets utbrott var överbalanseringen av budgeten nödvändig som ett led i strävandena att förhindra enskilda och offentliga anspråk från att spränga ramen för våra reala resurser och vår produktionsförmåga. Man kan också säga, att inkomstöverskottet på driftbudgeten gjorde det möjligt att upprätthålla den offentliga investeringsverksamheten i eu tid av växande investeringsbenägenhet inom den enskilda sektorn av näringslivet, utan att balansen i samhällsekonomien mellan efterfrågan och tillgång äventyrades. När aktiviteten i näringslivet nu av flera tecken att döma är på väg att minska, blir utrymmet för det allmännas verksamhet i motsvarande grad större. Med dessa utgångspunkter bör en av utvecklingen föranledd minskning av budgetöverskottet kunna accepteras. Härtill får jag anledning att återkomma i det följande.
I detta sammanhang anmäler sig emellertid också ett annat spörsmål, som jag här vill ingå på. Jag vill erinra om att det budgetöverskott, som enligt riksstaten beräknades uppkomma, huvudsakligen var sammansatt av tillfälliga inkomster. Dessa inkomster har icke uppkommit som ett resultat av fiskaliska anordningar för att öka statsinkomsterna utan till följd av åtgärder på skattepolitikens område, vilka haft till syfte att dämpa överkonjunkturen. När utvecklingen nu ingår i ett lugnare skede, reduceras effek- 2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nrl. Bil.l.
18 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna.
ten för skatteinkomsterna av dessa åtgärder automatiskt. Det kan sålunda nämnas, att den tillfälliga begränsningen av den fria avskrivningsrätten så vitt nu kan bedömas icke kommer att föranleda tillnärmelsevis det inkomsttillskott på 250 miljoner kronor som ursprungligen uppskattats. Bland annat av den anledningen att de skärpta bestämmelserna för lagervärdering upphävts för beskattningsåret 1952 och under vissa förutsättningar icke kominer att tillämpas under 1953 är det sannolikt att jämväl investeringsavgiften och därmed sammanhängande lagstiftning kommer att medföra en mindre inkomstökning än som tidigare beräknats. Riksräkenskapsverket har vidare ansett, att inkomsterna av konjunkturvinstskatten räknats för högt. Under dessa omständigheter och då fyllnadsbetalningar av preliminärskatt för 1951, såsom förut framhållits, inflöt i större utsträckning än väntat under föregående budgetår synes de tillfälliga inkomsterna under det löpande budgetåret komma att nedgå till ett belopp av storleksordningen 400 miljoner kronor, vilket motsvarar knappt hälften av tidigare beräknade belopp. Möjligheten av ytterligare nedgång bör icke uteslutas.
Med det budgetutfall som kan väntas synes åtminstone någon del av de tillfälliga inkomsterna i år komma att tagas i anspråk för mötande av utgifter å driftbudgeten. Då emellertid budgetens utgiftssumma också innefattar utgifter av tillfällig art eller engångsnatur — en del av kostnaderna för jordbruksregleringarna kan exempelvis hänföras till denna kategori — innebär detta icke något avsteg från den allmänt godtagna principen att tillfälliga inkomster icke bör användas för att möta stadigvarande utgiftsbehov.
Vid uppgörandet av budgetförslaget för år 1953/54 tvingas man att välja ett av de olika alternativ, man i konjunkturbedömningen har att räkna med. Det synes då rimligast att låta en konjunkturbild, med de drag som är karakteristiska för dagsläget, bilda utgångspunkten. För denna situation torde, såsom jag förut framhållit, en balanserad driftbudget böra eftersträvas. Trots att möjligheterna är begränsade att på kort sikt anpassa finanspolitiken till de kastningar, som utvecklingen kan undergå, har det ansetts önskvärt att skapa förutsättningar för någon flexibilitet i handhavandet av den statliga verksamheten särskilt på investeringsområdet. Redan anordningen med eu allmän beredskapsstat för bekämpande av arbetslöshet har detta syfte. Vid årets budgetarbete har därför också vissa anslagskrav för nya ändamål avvisats med tanke på att de i stället skulle kunna inrymmas i beredskapsstaten och tillgodoses i en starkt vikande konjunktur. Anpassningen av den statliga verksamhetens omfattning kan också åstadkommas därigenom att medelsförbrukningsramar inom anslagsbeloppen varieras med hänsyn till skiftningarna i konjunkturläget. I en klart nedåtgående konjunktur, då man inte minst med hänsyn till sysselsättningens upprätthållande bör sörja för att de samhälleliga investeringarna ökar, bör större belopp kunna anvisas än i ett lugnare läge, sådant som det nuvarande. Skulle utvecklingen ta den motsatta vändningen och benägenhet till en starkt ökad aktivitet inom näringslivet förmärkas, bör den statliga investeringsverksamheten så vitt möjligt begränsas och medel sanvisningen i detta syfte hållas
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
inom snävare gränser. För affärsverken, på vägväsendets och jordbrukets område har anslagen i några fall konstruerats på sådant sätt att de tillåter en viss anpassning av verksamhetens omfattning till lägets skiftande krav. De på drift- och kapitalbudgeten härvidlag upptagna beloppen i årets riksstatsförslag rymmer sålunda vissa marginaler för en utökning av verksamheten utöver den omfattning som i dagens läge befunnits möjlig och lämplig-
Vad nu sagts har givetvis betydelse för bedömning av budgetutfallet, såväl i fråga om drift- som kapitalbudgeten. Hur detta kommer att gestalta sig blir beroende av konjunkturutvecklingen. Balans mellan inkomster och driftutgifter, som uppställts som mål för budgetpolitiken under rådande förhållanden, kommer naturligtvis icke att uppnås om konjunkturen försämras och statsinkomsterna till följd härav minskar samtidigt som utgifterna stiger. Men detta bör heller icke eftersträvas. Tvärtom måste i så fall en underbalansering av budgeten betraktas som ett resultat av strävandena att utjämna det ekonomiska livets växlingar. Med hänsyn till de budgetöverskott som förelegat under de senaste åren torde en underbalansering icke heller behöva innebära någon försämring på längre sikt av statens ekonomiska ställning. Det är emellertid också klart att skulle inom samhällsekonomin tendenser i motsatt riktning göra sig gällande och nya inflationsimpulser framträda, synes åtgärder att åstadkomma en överbalansering på nytt få övervägas.
Vad det föreliggande riksstatsförslagets inkomstsida beträffar, må till en början nämnas, att vissa smärre justeringar, vartill jag skall återkomma i det följande, företagits i de av riksräkenskapsverket gjorda beräkningarna. Automobilskattemedlen, som på grund av fordonsparkens ökning väntas stiga automatiskt, förslår likväl icke att täcka utgifterna för vägväsendet. Med hänsyn härtill räknas med eu höjning av bensinskatten. Höjningen av folkpensionsavgifterna fr. o. in. den 1 januari 1954 torde också böra beaktas. Inkomsterna uppgår härefter till sammanlagt 8 168 miljoner kronor, vilket föga avviker från de nu beräknade inkomsterna under det löpande budgetåret. Skillnaden utgör endast (8 168 — 8 045 =) 123 miljoner kronor. Av detta belopp hänför sig 75 miljoner kronor till den höjda bensinskatten och 47 miljoner kronor till folkpensionsavgifter. Intäkterna av inkomst- och förmögenhetsskatten visar en viss nedgång mellan budgetåren trots att riksräkenskapsverket icke räknat med någon fondering av preliminärt influtna kommunalskattemedel och vidare utgått från ett genomsnittligt nagot högre inkomstunderlag 1953/54 än under innevarande budgetår. Att skatteintäkterna likväl går tillbaka beror framför allt på att fjolårets skattereform först från och med nästa budgetår kommer att i full utsträckning påverka statsinkomsterna. På grundval av 1952 års skatteunderlag kan det av skattereformen förorsakade inkomstbortfallet, som vid förslagets framläggande uppskattades till 360 miljoner kronor, beräknas för helt budgetår uppgå till inte mindre än 410 miljoner kronor.
Det förtjänar understrykas, att de här beräknade inkomsterna kommer att uppnås endast under de ekonomiska förutsättningar som antagits gälla
20 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
under budgetåret. Riksräkenskapsverket har också ansett det angeläget att framhålla den osäkerhet som därför vidlåder beräkningarna.
För att därefter övergå till riksstatsförslagets utgiftssida vill jag peka på de svårigheter som förelegat att hålla utgiftsökningarna inom sådana gränser att en balanserad driftbudget åstadkommes. Redan i samband med kompletteringen av riksstatsförslaget för innevarande budgetår framhöll jag, att man hade att räkna med betydande utgiftsstegringar av automatisk natur under budgetåret 1953/54. Ett belopp av storleksordningen 400 miljoner kronor nämndes i sammanhanget. En närmare analys av det föreliggande budgetförslaget visar nu, att de automatiska ökningarna uppgår till 470 miljoner kronor i förhållande till riksstaten. Denna ansvällning av utgifterna har uppkommit till följd av tidigare av statsmakterna fattade beslut eller förorsakats av kostnadsstegringar och lönehöjningar. På IV ht uppgår de automatiska utgiftsökningarna till 350 miljoner kronor, på V ht till ca 75 miljoner kronor och på XI ht till 44 miljoner kronor. Vidare bidrar Vilt ht med 170 miljoner kronor till dessa utgiftsstegringar och övriga huvudtitlar med sammanlagt något över 50 miljoner kronor. Å andra sidan uppkommer en automatisk minskning under XII ht med netto 224 miljoner kronor på täckningsanslag för höjningarna av statstjänstemännens löner.
Såsom jag vidare framhöll i samband med riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53 kunde man knappast räkna med att utgiftsökningarna skulle kunna begränsas till enbart automatiska. Betydande eftersatta behov, särskilt på den sociala reformverksamhetens område, gjorde sig samtidigt gällande. För att tillgodose dessa behov kommer, såsom framhålles i V ht, förslag om en höjning av folkpensionerna att framläggas. Förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen och livräntetilläggen, uppräkning av de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten kommer vidare att medföra ökade kostnader för statsverket redan under nästa budgetår. Nya utgifter för statsbidrag till uppförande av ålderdomshem kan emotses. Sammanlagt uppgår de icke automatiska utgiftsökningarna under V ht till omkring 270 miljoner kronor. Häremot får vägas den höjning av folkpensionsavgifterna varom förslag kommer att framläggas och som för helt budgetår beräknas inbringa 140 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 47 miljoner kronor. Det kan vidare tilläggas att den ökning under IV ht som äger rum utöver de rent automatiska utgiftsstegringarna uteslutande sammanhänger med materielanskaffning, särskilt för armén.
Slutligen kan nämnas, att för vägväsendet m. in. räknas med omkring 135 miljoner kronor i ökade anslag, vilka efter höjning av bensinskatten kommer att helt bekostas av automobilskattemedel.
Budgetförslaget sådant det under de angivna förutsättningarna skulle komma att gestalta sig framgår av följande sammanställning.
Förbrukningen av medel å tidigare anvisade reservationsanslag, som på grund av anslagen för jordbruksregleringarna visar en tillfällig uppgång under innevarande budgetår, kan förutses komma att sjunka till omkring 50 miljoner kronor. I huvudsak hänför sig denna förbrukning till äldre anslag på försvarets och civilförsvarets områden. Bortsett från den tillfälliga upp-
Statsverkspropositionen: Bil. I: Inkomsterna.
21 Driftbudgeten.
Miljoner kronor.
gången i år har sålunda reservationsmedelsförbrukningen visat en successiv minskning, som givetvis sammanhänger med att den totala reservationsmedelsstocken nedbringats. Med hänsyn till den ringa förbrukningen av reservationsmedel är budgeten för 1953/54 även reellt i det närmaste balanserad. Det i sammanställningen angivna underskottet måste anses falla inom felgränserna. Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka, att den förutsättning, på vilken det föreliggande budgetförslaget grundats, är ett konjunkturläge, som hänför sig till den aktuella situationen. Redan en jämförelsevis måttlig försämring av det ekonomiska läget medför därför ofrånkomligen, att budgeten blir underbalanserad.
I likhet med vad som är fallet i år ingår i budgeten vissa tillfälliga inkomster, till följd av den tillfälliga begränsningen av den fria avskrivningsrätten, investeringsavgiften, bilaccisen och elskatten. Framför allt beroende på svårigheterna att beräkna de två förstnämnda posterna är det knappast möjligt att mera bestämt ange summan av de tillfälliga inkomsterna. Troligen överstiger den ej 250 miljoner kronor. Dessa inkomster kan vägas mot utgifter för jordbruksregleringen och den engångsbelastning på närmare 100 miljoner kronor, som folkpensionsreformen medför under det första budgetåret, då höjningen av folkpensionsavgiften ännu ej verkar med full kraft.
Även kapitalutgifterna i årets budgetförslag företer en stegring, som framför allt hänför sig till affärsverken. I huvudsak är denna ökning som jag tidigare antytt och som senare i dag kommer att närmare utvecklas av chefen för kommunikationsdepartementet endast avsedd att tagas i anspråk vid vikande tendens för den privata investeringsverksamheten. För affärsverkens vidkommande har sålunda förordats att investeringarna, med undantag för statens vattenfallsverk, tills vidare fastställes till i stort sett samma omfattning som för innevarande budgetår. Med hänsyn till vad förut sagts beträffande medelsförbrukningsramar och anslagsmarginaler torde de å kapitalbudgeten uppförda anslagen, liksom vissa av anslagen av investeringsnatur å driftbudgeten få betraktas som maximibelopp, vilka endast under speciella konjunkturbetingelser kommer att tagas i anspråk i sin helhet under budgetåret. På sedvanligt sätt har kapitalutgifterna redovisats i efterföljande tablå.
1 Reservationsmedelsförändringar under äldre anslag inräknade. 8 Därav riksstat 7 220, tilläggsstater I och II 357 rakr.
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Kapital hudge ten.
Miljoner kronor.
En avgörande skillnad mellan årets riksstatsförslag och tidigare riksstater är, att något överskott å driftbudgeten icke nu beräknas stå till förfogande för finansiering av utgifter å kapitalbudgeten. Denna förskjutning i läget kommer i viss mån att inträda redan under innevarande budgetår. Men såsom av det föregående framgått, torde under vissa förutsättningar ett begränsat budgetöverskott kunna påräknas 1952/53, som kan disponeras för nyssnämnda ändamål. Vid bedömningen av det aktuella läget härvidlag bör också beaktas, att vissa medel finnes tillgängliga genom avsättningar till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Enligt min uppfattning bör man kunna hysa förtroende till kapitalmarknadens förmåga att tillgodose det ökade statliga upplåningsbehov som kan komma att inträda under innevarande och i än högre grad under nästkommande budgetår. Kreditföretagen har redan visat vilja till samarbete för att en lösning skall komma till stånd av de frågor, som uppkommer i samband med det nya läget på kapitalmarknaden. Med den stramare finanspolitik som förts har staten under de senaste åren i betydande utsträckning kunnat avhålla sig från att anlita kreditmarknaden för att finansiera den offentliga investeringsverksamheten. Härigenom har investeringsverksamheten inom det enskilda näringslivet kunnat beredas ett större utrymme. När nu denna verksamhet till följd av den bistrare framtidsbedömningen och åtstramningen av den ekonomiska politiken visar tecken att gå tillbaka ökar givetvis möjligheterna för det allmänna att anlita lånemarknaden för sina behov.
Den statsfinansiella utvecklingen under de senaste åren belyses i en vid protokollet fogad promemoria (bihang fr).
1 Förbrukning av äldre anslagsmedel inräknad.
2 Därav tilläggsstat II 154 mkr.
3 Häri ingår ej avskrivningsanslag å tilläggsstat II.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
22 Riksstatsförslagets utgifter under de särskilda huvudtitlarna och
kapitalbudgeten.
I fråga om driftbudgetens utgifter lämnas följande sammanfattning för de olika huvudtitlarna utöver den allmänna jämförelse, som i den föregående redogörelsen för finansplanen gjorts mellan utgiftsläget i riksstatsförslaget och gällande riksstat.
F örsta huvudtiteln utvisar en ökning med 0,2 miljon kronor, huvudsakligen av automatisk natur.
Under andra huvudtiteln uppgår anslagshöjningen till 12,6 miljoner kronor, därav 5,o miljoner kronor hänför sig till domstolsväsendet och 5,9 miljoner kronor till fångvårdsanslagen. I fråga om domstolarna faller huvuddelen av ökningen på hovrätternas och häradsrätternas avlöningsanslag, som i huvudsak på grund av automatiskt ökade lönekostnader beräknas stiga med 0,9 resp. 2,5 miljoner kronor. Anslaget till ersättningar åt nämndemän har vidare uppräknats med l,o miljon kronor till följd av att förslag framlägges om införande av rätt till dagarvode. Under rubriken Rättegångsväsendet i allmänhet har uppräkning skett av anslagen till ersättning åt domare, vittnen och parter samt till kostnader enligt lagen om fri rättegång med 0,6 resp. 0,3 miljon kronor. Vad angår fångvården hänför sig ökningen främst till fångvårdsanstalternas avlönings- och omkostnadsanslag, vilka på grund av i huvudsak automatiska förändringar beräknas stiga med 2,2 resp. 1,7 miljoner kronor. För anskaffande av barackbyggnader och inventarier till anstaltsorganisationens fortsatta utbyggnad beräknas ett ökat medelsbehov om 1,4 miljoner kronor. Slutligen föranleder förslaget om utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen en uppräkning av anslagen till denna verksamhet med 0,3 miljon kronor.
Under tredje huvudtiteln redovisas anslagsökningar med sammanlagt 2,5 miljoner kronor. Dessa uppväges av anslagsminskningar å ungefär samma belopp. Nettoökningen har härigenom kommit att stanna vid 152 000 kronor. Av ökningarna, som till största delen är av automatisk karaktär, faller huvudparten på avlöningsanslaget, som uppräknats med 2,o miljoner kronor. Minskningarna förklaras främst av att de för innevarande budgetår med 0,4 resp. l,o miljon kronor uppförda anslagen till kontorskostnadsersättningar åt lönade tjänstemän samt till bidrag till täckande av underskott i kostnaderna för flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens, tyskmedelskommitténs och likvidationsnämndens verksamhet utgått ur riksstaten. Vidare har anslagen till Sveriges deltagande i organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete samt till särskilda förhandlingar med främmande makter nedrälmats med 0,2 resp. 0,4 miljon kronor.
Fjärde huvudtitelns slutsumma ökar med 465,4 miljoner kronor i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår. Härav utgör de automatiska kostnadsökningarna sammanlagt 350 miljoner kronor, varav
24 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
110 miljoner kronor hänför sig till pris- och lönestegringar å andra anslag än materielanslag, 170 miljoner kronor till materielanslag och 70 miljoner kronor till andra automatiska kostnadsökningar. På grund av förslag om utökade bemyndiganden att utlägga materielbeställningar höjes de olika försvarsgrenarnas materielanslag med tillhopa 115 miljoner kronor. Därav hänför sig 90 miljoner kronor till armén, 13 miljoner kronor till marinen och 12 miljoner kronor till flygvapnet. Slutligen föreslås anslagshöjning till vissa signalförbindelser med 2 miljoner kronor, till järnvägskrigsbromateriel med 2 miljoner kronor och för ökning av flygtiden vid flygvapnet med 9 miljoner kronor. Dessa ökningar på tillhopa 13 miljoner kronor motväges emellertid helt av minskade anslag till andra ändamål.
Femte huvudtiteln utvisar en ökning med 342,7 miljoner kronor. Den största anslagshöjningen faller på folkpensionerna med 253 miljoner kronor och betingas huvudsakligen av en höjning av grundbeloppen. För bidrag till anordnande av ålderdomshem beräknas preliminärt ett nytt anslag av 12 miljoner kronor. Bland övriga mera betydande ökningar av helt eller till största delen icke-automatisk karaktär må nämnas följande. Bidragsanslagen till erkända arbetslöshetskassor (preliminär beräkning) och till sjukkassor uppräknas med 6 miljoner kronor vardera, de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders barn m. m. med 5,2 miljoner kronor samt anslagen till ersättningar i anledning av olycksfall i arbete med sammanlagt (preliminärt) ca 2 miljoner kronor. Vidare höjes anslaget till byggnadsarbeten vid ungdomsvårdsskolorna med i runt tal 1,5 miljoner kronor. Av arbetsmarknadsanslagen beräknas anslagen till kostnader för arbetslöshetens bekämpande samt arbetsvårdsverksamheten öka med 7,2 resp. ca 1 miljoner kronor. Bland anslagsökningar av automatisk natur må nämnas 8 miljoner kronor till de allmänna barnbidragen, 2,6 miljoner kronor till uppförande eller inrättande av barnhem, 1,9 miljoner kronor till åtgärder för förebyggande och hävande av invaliditet samt 1,3 miljoner kronor till ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott. Vidare har anslagen till förbättrande av bostadsförhållandena in. m. preliminärt räknats upp med 24,2 miljoner kronor. Slutligen har anslagen till avlöningar och omkostnader ökats med sammanlagt ca 10 miljoner kronor.
Sjätte huvudtiteln ökar med 148,9 miljoner kronor, varav 134,2 miljoner kronor faller på de mot automobilskattemedlen avräknade anslagen och 14,7 miljoner kronor på övriga anslag. Anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader uppräknas med 127,8 miljoner kronor och anslagen till väg- och vattenbyggnadsverket med 6,4 miljoner kronor. För anslagen till hamnar och farleder beräknas en nettoökning av 1,3 miljoner kronor. Anslaget till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp höjes med 7 miljoner kronor. För de till kommunikationsdepartementet hörande instituten och myndigheterna med tillhörande verksamhetsområden föreligger en nettohöjning med 4,2 miljoner kronor. Ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser ökar med 2,2 miljoner kronor.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
25 Sjunde huvudtiteln utvisar en nettoökning med 9,3 miljoner kronor. Höjningen av vederbörande anslag är i huvudsak av automatisk natur. Bland större anslagsökningar må nämnas 11,5 miljoner kronor till tullverket, 1,4 miljoner kronor till ersättning till postverket m. fl. för bestyret med skatteuppbörden och 0,9 miljon kronor till kostnader för årlig taxering. Vidare föreslås en uppräkning av anslagen under avsnittet Allmänna centrala ämbetsverk in. in. med 2,i miljoner kronor. Å andra sidan minskas anslaget till provisorisk skatteersättning till kommunerna, in. in. med 3,5 miljoner kronor, anslaget till ränta å spärrkontomedel med 1,8 miljoner kronor samt vartdera av anslagen till ersättning till städerna för mistad tolag och till bidrag till skattetyngda kommuner med en miljon kronor.
Åttonde huvudtiteln utvisar en ökning med 183,2 miljoner kronor, som huvudsakligen är av automatisk natur. Den största anslagsökningen faller på anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor med 85,9 miljoner kronor. I fråga om folkskoleväsendet har ökade statsutgifter beräknats även för anordnande av skolmåltider och skolskjutsar samt för vissa byggnadsarbeten. Anslagen härför har uppräknats med resp. 7,7, 3,o och 3,o miljoner kronor. För de allmänna läroverken förutses en utgiftsstegring med 31,7 miljoner kronor och för de kommunala läroverken med
8.2 miljoner kronor. Kostnaderna för yrkesundervisningen har vidare beräknats öka med 6,7 miljoner kronor och kostnaderna för vissa folkbildningsåtgärder med 2,6 miljoner kronor. Slutligen föreslås en uppräkning av anslagen till universiteten, den medicinska undervisningen m. m. med 9,8 miljoner kronor.
Under nionde huvudtiteln beräknas en minskning med 47,8 miljoner kronor. Å ena sidan har anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och till kostnader i samband med svenska spannmålsbolagets verksamhet nedräknats med 69,5 miljoner kronor samt anslaget till statlig lagerhållning höjts med 2 miljoner kronor, varigenom för nämnda tre anslag erhållits en nettominskning med 67,5 miljoner kronor. Dessa anslagsbelopp är dock endast preliminärt beräknade. Å andra sidan har å övriga anslag under huvudtiteln räknats med en ökning med omkring 20 miljoner kronor. Härav är emellertid den övervägande delen eller ca 16 miljoner kronor hänförlig till automatiska utgiftsstegringar. Av den icke-automatiska höjningen om 4 miljoner kronor faller 1 miljon kronor på anslaget till jordbrukets rationalisering, vilket dock upptagits med beräknat belopp. Vidare har skogsförbättringsanslaget och anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo föreslagits höjda med tillhopa 0,8 miljon kronor.
Under tionde huvudtiteln har räknats med en nettoökning om
14.2 miljoner kronor. De sammanlagda anslagsökningarna uppgår till 21,4 miljoner kronor. Därav faller på anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning 4,2 miljoner kronor till följd av ökade ränteutgifter för den rörliga kredit, varmed riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finansierar sin verksamhet. Anslaget till atomenergiforskning m. m. inom Aktiebolaget
26 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Atomenergi har uppräknats med 2,i miljoner kronor, varjämte begäres ett beställningsbemyndigande på 15 miljoner kronor. Bland övriga större anslagsökningar må nämnas, att avsättningsanslagen till fonden för idrottens främjande och lotterimedelsfonden har höjts med 1 resp. 2 miljoner kronor. Medelsanvisningen till den nya isbrytaren Thule, vilken beräknas bli färdigbyggd under nästa budgetår, har vidare ökat med 1,8 miljoner kronor. Härutöver har från femte huvudtiteln överförts ett anslag på 1,5 miljoner kronor till kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. Övriga anslagsökningar om sammanlagt 8,8 miljoner kronor är till största delen av automatisk natur. Anslagsminskningarna uppgår till sammanlagt 7,2 miljoner kronor. Av detta belopp hänför sig 4,o miljoner kronor till krisförvaltningen, där den största minskningen, 2,3 miljoner kronor, faller på handelsoch industrikommissionen. Vidare har medelsbehovet till säkerhetsanstalter för sjöfarten nedgått med 1,5 miljoner kronor.
Elfte huvudtiteln utvisar en nettoökning med 48,3 miljoner kronor. På anslagen under medicinalstaten samt hälso- och sjukvård räknas med en ökning med 32,8 miljoner kronor huvudsakligen sammanhängande med höjda avlönings-, omkostnads- och bidragsanslag. Beträffande alkoholistvården och polisväsendet beräknas anslagshöjningar med 1,6 resp. 7,8 miljoner kronor. Av nämnda belopp har emellertid 1,3 miljoner kronor till vissa stödåtgärder till förmån för de icke-statliga alkoholistanstalterna samt 6,i miljoner kronor avseende statspolisorganisationen m. m. äskats preliminärt i avvaktan på särskilda propositioner. Anslagen under överståthållarämbetet och landsstaten uppräknas med sammanlagt 10,8 miljoner kronor, väsentligen till täckande av höjda löner och omkostnader. I fråga om civilförsvaret sker en anslagsminskning med 6,o miljoner kronor i syfte att åvägabringa en förbrukning av de reservationsmedel, som samlats främst å vissa materielanslag.
Tolfte huvudtitelns slutsumma utvisar en nettominskning med 224,5 miljoner kronor. Å ena sidan föreligger en anslagsminskning med 268 miljoner kronor till följd av att de i riksstaten för innevarande budgetår upptagna anslagen till täckning av dels beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löne- och pensionsförmåner, dels beräknade kostnader för ändrad lönegradsplacering in. in. bortfaller. Å andra sidan redovisas en ökning med 43,5 miljoner kronor, till större delen beroende på de vid 1952 års riksdag beslutade löne- och pensionsförhöjningarna.
Fjortonde huvudtiteln utvisar en ökning med nära 0,5 miljon kronor.
För luftfartsfonden beräknas en ökning av underskottet med l,i miljoner kronor.
Riksgäldsfondens underskott upptages till 335 miljoner kronor mot 325 miljoner kronor i gällande riksstat.
Huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar beräknas i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår minska med sammanlagt 2,4 miljoner kronor.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
27 Huvudtiteln Avskrivning av o reglerade kapital medelsförluster uppföres med 1 miljon kronor, innebärande en minskning med 14 miljoner kronor.
I riksstatsförslaget under kapitalbudgeten uppföres under rubriken lånemedel 1 140 miljoner kronor, vilket belopp utgör skillnaden mellan summan av de äskade investeringsanslagen 2 007 miljoner kronor och de belopp i avskrivningsmedel, inberäknat avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster, samt övriga kapitalmedel å tillhopa 867 miljoner kronor, som står till förfogande för investeringarnas genomförande. I riksstaten för innevarande budgetår upptages lånemedlen med 792 miljoner kronor utgörande saldot mellan investeringsanslagen å sammanlagt 1 628 miljoner kronor och avskrivningsmedel och övriga likvida medel å tillhopa 836 miljoner kronor. Riksstatsförslaget utvisar således en ökning av 348 miljoner kronor för lånemedelsbehovet å kapitalbudgeten jämfört med riksstaten för innevarande budgetår.
I följande sammanställning har angivits den ökning och minskning av investeringarna i de statliga kapitalfonderna, som föreligger i riksstatsförslaget i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår.
Översikt av behållningarna å riksstatsanslagen.
En sammanställning över anslagsbehållningarna den 30 juni 1952 torde i detta sammanhang få lämnas och fogas som bihang vid statsrådsprotokollet (bihang 5). Sammanställningen upptar totalsummor av reserverade medel om 1 020 miljoner kronor å driftbudgeten (exkl. avskrivningsanslagen) och av outnyttjade belopp om 762 miljoner kronor å kapitalbudgeten. Medelsbehållningarna har under budgetåret 1951/52 å ena sidan ökat med 109 miljoner kronor å driftbudgeten men å andra sidan minskat med 6 miljoner kronor å kapitalbudgeten, innebärande totalt sett en ökning med 103 miljoner kronor. Som i det följande närmare kommer att beröras är ökningen helt av tillfällig art och sammanhänger med vissa speciella förhål-
28 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
landen i fråga om jordbrukets prisregleringsanslag. Utvecklingen av behållningarna på riksstatsanslagen under budgetåren 1941/42—1951/52 framgår av efterföljande tablå.
Medelsbehållning (miljarder kr.) vid utgången av budgetåret 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951
/ 42 / 43 /44 /45 /46 / 47 /48 /49 /50 /Öl / 52
Reservationer å driftbudgeten (exkl. avskrivningar av nya kapitalinvesteringar)......... 1,23 1,13 1,11 1,21 1,16 1,50 1,43 1,25 1,01 0,91 1,02
Outnyttjade belopp
å kapitalbudgeten 0,79 f/93 1,13 2,15 2,10 2,38 2,5!/ 2,29 1,29 0,77 0,76
Tillhopa 2,02 2,06 2,24 3,36 3,26 3,88 4,02 3,54 2,30 1,68 1,78
I det följande kommer närmare att redogöras för de huvudtitlar respektive fonder, som enligt de såsom bihang redovisade sammanställningarna utvisar större anslagsbehållningar eller mera betydande variationer däri.
Förändringarna i driftbudgetens reservationsbehållning under det sist förflutna budgetåret har under fjärde huvudtiteln inneburit en minskning med 38 miljoner kronor. På äldre anslag än de för budgetåret 1951/52 uppförda bär skett en medelsförbrukning med 63 miljoner kronor, varigenom behållningen på dessa anslag gått ned från 170 till 107 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp har 104 miljoner kronor disponerats genom utlagda beställningar in. in. På fortlöpande anslag och för budgetåret 1951/52 anvisade anslag av engångsnatur, där reservationerna uppgår till 160 miljoner kronor, har skett en ökning av behållningen med 24 miljoner kronor. Denna kan emellertid helt föras tillbaka på det av riksdagen på tilläggsstat II för budgetåret 1951/52 anvisade anslaget till anskaffning av vissa yllevaror, vilket dock är bundet genom utlagda beställningar. —- Femte huvudtiteln utvisar liksom under föregående budgetår endast obetydliga reservationer på de äldre anslagen. På fortlöpande anslag fanns däremot 70 miljoner kronor reserverade vid utgången av budgetåret 1951/52. Huvudparten av beloppet hänför sig till anslag till åtgärder för förbättrande av bostadsförhållandena in. in. samt till arbetsmarknadens reglering. Till väsentliga delar är dessa reservationer disponerade. — Under sjätte huvudtiteln uppgår förbrukningen av reservationsmedel till 34 miljoner kronor. Denna har huvudsakligen berört de fortlöpande anslagen. Av behållningen vid sistförflutna budgetårs utgång, 88 miljoner kronor, var 84 miljoner kronor bundna. — Beträffande behållningen under sjunde huvudtiteln har icke några nämnvärda förändringar ägt rum. Sålunda uppgår det totala beloppet reservationsmedel till oförändrat 29 miljoner kronor, varav ett likaledes oförändrat belopp på 28 miljoner kronor hänför sig till medel anvisade såsom bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete. Häri ingår 22 miljoner kronor å det i enlighet med den s. k. Washingtonöverenskommelsen rörande de tyska
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
tillgångarna i Sverige anvisade anslaget. Dispositionen av dessa medel är beroende av kommande överläggningar med berörda länder. — Även under åttonde huvudtiteln är förändringarna obetydliga. Den reservationsmedelsbehållning som föreligger, 21 miljoner kronor, faller främst på universitetens och högskolornas anslag till byggnads-, inrednings-, utrustnings- och materieländamål, vissa bidragsanslag till skolhemsbyggnader samt forskningsanslagen. — Under nionde huvudtiteln har, såsom inledningsvis omnämndes, skett en betydande ökning av reservationsmedlen. Totalt uppgick dessa per den 30 juni 1952 till 358 miljoner kronor, vilket i jämförelse med läget ett år tidigare innebär en stegring med 1S2 miljoner kronor. Denna stegring kan helt och hållet föras tillbaka på anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och till bestridande av kostnader i samband med svenska spannmålsbolagets verksamhet samt förklaras i huvudsak med det förhållandet att regleringsåret icke sammanfaller med budgetåret. Reservationerna under nyssnämnda tvenne anslag, tillhopa 285 miljoner kronor, är nu till större delen eller till i runt tal 210 miljoner kronor förbrukade. Övriga reservationer under ifrågavarande huvudtitel faller främst på anslagen till jordbrukets rationalisering, landsbygdens elektrifiering, vissa skolbyggnads- och skogsarbeten samt prisclearing å kaffe. Reservationen å sistnämnda anslag, 0 miljoner kronor, kommer att med utgången av nu löpande budgetår tillföras budgetutjämningsfonden såsom besparing. — Vad beträffar förändringarna under tionde huvudtiteln omnämndes redan i statsverkspropositionen till 1952 års riksdag, att genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1951 ett belopp av 21 miljoner kronor å anslaget till prisnedsättning å vissa livsmedel tillförts budgetutjämningsfonden. Bland de därefter återstående äldre reservationerna har genom Kungl. Maj :ts beslut den 12 december 1952 ett belopp om 55 miljoner kronor från anslaget till subventionering av införseln av vissa varor såsom besparing tillförts nyssnämnda fond. — Elfte huvudtiteln uppvisar en ökning i reservationerna med 15 miljoner kronor, vilken till större delen uppkommit på anslagen till civilförsvaret trots att 5 miljoner kronor därifrån under budgetåret 1951/52 tillförts budgetutjänmingsfonden som besparing. Den totala behållningen å dessa anslag uppgick vid utgången av nämnda budgetår till 84 miljoner kronor, varav dock 62 miljoner kronor redan var disponerade. Enligt det förslag till anslagsäskanden under riksstatens elfte huvudtitel, som vederbörande departementschef senare denna dag anmäler, nedskäres medelsanvisningen för budgetåret 1953/54 å vissa civilförsvarsanslag i syfte att åvägabringa en förbrukning av de å dessa anslag odisponerade medlen. I övrigt fördelar sig behållningen under ifrågavarande huvudtitel med 24 miljoner kronor å medicinalstatens anslag och 3 miljoner kronor å diverse smärre anslag. Härav är 18 respektive 3 miljoner kronor disponerade.
Reservationsmedelsutvecklingen på driftbudgeten har sammanfattningsvis resulterat dels i en ökning av behållningarna på fortlöpande anslag och under det sistförflutna budgetåret anvisade anslag av engångsnatur med 205 miljoner kronor, varav såsom nämnts 182 miljoner kronor under nionde
30 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
huvudtiteln, dels en minskning av behållningarna på anslag anvisade före budgetåret 1951/52 med 96 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp har drygt 26 miljoner kronor indragits till budgetutjämningsfonden. Utvecklingen under de olika huvudtitlarna beträffande nämnda äldre anslag framgår närmare av följande sammanställning.
Till den sålunda redovisade nedgången 96 miljoner kronor bör läggas det för innevarande budgetår såsom besparing reglerade beloppet å 55 miljoner kronor under tionde huvudtiteln. Behållningen på äldre anslag har sålunda reducerats till (221 — 55 =) 166 miljoner kronor. Av detta belopp är enligt inhämtade uppgifter ca 112 miljoner kronor disponerade genom utlagda beställningar m. m.
För innevarande budgetår har i tidigare sammanhang räknats med en förbrukning av reservationsmedel under driftbudgeten av storleksordningen 100 miljoner kronor. Enligt numera föreliggande uppgifter torde förbrukningen kunna uppskattas till ca 200 miljoner kronor, bortsett från den tidigare nämnda indragningen till budgetutjämningsfonden av 55 miljoner kronor. Härvid har hänsyn tagits till att en viss ökning av behållningen under sjätte huvudtiteln kan väntas till följd av en fr. o. in. innevarande budgetår genomförd omläggning av anslagsanvisningen för vissa statliga väginvesteringar från budgetår till kalenderår.
Även för budgetåret 1953/54 torde en förbrukning av reservationsmedel kunna förutses, men av betydligt mindre omfattning än den för nu löpande budgetår beräknade. Väsentligen kan den väntas under fjärde och elfte huvudtitlarna med sammanlagt ca 50 miljoner kronor.
Förändringarna i behållningarna å kapitalbudgetens anslag har under budgetåret 1951/52 resulterat i en minskning med 6 miljoner kronor. Bakom denna siffra ligger å ena sidan en ökning av behållningen på de under det
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
sistförflutna budgetåret anvisade medlen med 93 miljoner kronor i jämförelse med motsvarande behållning ett år tidigare samt å andra sidan en minskning av de outnyttjade beloppen på anslag anvisade t. o. m. budgetåret 1950/51 med 99 miljoner kronor. Denna minskning fördelar sig på de olika fonderna på sätt som framgår av följande sammanställning.
Behållningen å anslag
Nedgången i behållningarna å ifrågavarande äldre anslag beror till ett belopp av inemot 39 miljoner kronor på att outnyttjade medel indragits såsom besparing. Dessa indragna medel fördelar sig med 19 miljoner kronor på försvarets fonder (jfr prop. nr 212/1952), 0,5 miljoner kronor på statens utlåningsfonder, drygt 7 miljoner kronor på fonden för låneunderstöd samt 12 miljoner kronor på diverse kapitalfonder. Beträffande uppdelningen å skilda anslag under fonderna torde jag få hänvisa till budgetredovisningen för budgetåret 1951/52. Vidare må i detta sammanhang nämnas att av outnyttjade belopp å äldre anslag under statens vattenfallsverks fond ett belopp om 10 miljoner kronor till kraftöverföring från Norge till Danmark genom beslut av Kungl. Maj :t den 19 december 1952 reglerats såsom besparing. Detta belopp bör alltsa dragas från den i förenämnda sammanställning redovisade behållningen per den 30 juni 1952, vilken därigenom reduceras till 176 miljoner kronor.
Av däreftei återstående behållning a äldre anslag är de under statens affärsverksfonder redovisade medlen i huvudsak bundna genom vidtagna
32 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
dispositionsåtgärder. Detsamma gäller om tillsammans ca 31 miljoner kronor av de under statens allmänna fastighetsfond och försvarets fonder upptagna behållningarna. Storleken av den outnyttjade medelsbehållningen under sistnämnda fonder torde få ses mot bakgrunden av den allmänna investeringsbegränsningen, vilken medfört tidsförskjutningar i byggnadsarbetenas igångsättande. De disponerade medlens andel av det totala beloppet outnyttjade medel är emellertid relativt sett avsevärt större än vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare. — Beträffande statens utlåningsfonder utgör huvuddelen av ett belopp under anslaget till luf tf artslånefonden om 36 miljoner kronor anslagsanvisning i samband med riksdagens beslut om organisation och finansiering av den reguljära luftfartstrafiken (prop. nr 176/1948 och 126/1949). — Under fonden för låneunderstöd återfinnes större delen av det icke ianspråkstagna beloppet å anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder.
Medelsförbrukningen av outnyttjade belopp kan för innevarande budgetår uppskattas till ca 150 miljoner kronor, d. v. s. 50 miljoner kronor mer än vad tidigare räknats med. Vid bedömandet av storleken av de vid utgången av det löpande budgetåret icke ianspråktagna medlen å kapitalbudgeten torde hänsyn få tagas till att ytterligare investeringsanslag senare denna dag föreslås bliva anvisade å tilläggsstat med i runt tal 154 miljoner kronor. Det torde vara sannolikt att de för innevarande budgetår anvisade anslagen icke i full omfattning kunna utnyttjas, bland annat beroende på att en viss eftersläpning av utbetalningarna som regel måste förutsättas.
För budgetåret 1953/54 torde medelsförbrukningen å äldre anslag kunna uppskattningsvis angivas till ca 150 miljoner kronor. En summering av lånemedelsbehovet enligt riksstatsförslaget och för beräknat ianspråktagande av reserverade medel, vilken skulle ge som resultat ett belopp av storleksordningen 1 300 miljoner kronor, torde emellertid innebära en viss överskattning av lånemedelsbehovet på kapitalbudgeten. Detta beror dels på att ett totalt utnyttjande av de nyanvisade anslagen som regel icke kan ske, dels på att de under statens affärsverksfonder anvisade anslagen i viss utsträckning försetts med anslagsramar, vilka väsentligt understiger äskade investeringsanslag och vilka avses skola överskridas endast i den utsträckning förhållandena på arbetsmarknaden så medger.
En redovisning av vidtagna dispositioner under fortlöpande anslag å såväl drift- som kapitalbudgeten lämnas i allmänhet vid anmälan av respektive anslagsfrågor, vartill torde få hänvisas.
Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna.
33 Riksstatsförslagets inkomstsida.
Översikt av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
I samband med beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1953/54 har riksräkenskapsverket även beräknat utfallet av driftbudgetens inkomstsida för innevarande budgetår. Enligt denna beräkning skulle de å driftbudgeten uppförda inkomsttitlarna kunna väntas lämna en inkomst av 8 040 miljoner kronor mot i riksstaten beräknade 8 393 miljoner kronor, innebärande en minskning med 351 miljoner kronor. Den sammanlagda minskningen å inkomsttitlarna beräknas till omkring 576 miljoner kronor, varemot svarar inkomstökningar å 225 miljoner kronor. Inkomsterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas komma att med 455 miljoner kronor understiga det i riksstaten upptagna beloppet, 4 555 miljoner kronor. Denna avvikelse kan återföras på ett flertal faktorer. Sålunda kan utgifterna å titeln nu beräknas komma att bli större än vad som tidigare antagits, främst beroende på högre kommunal utdebitering för år 1953 än den tidigare antagna. Betydelsefullast är dock en nedgång av inkomsttitelns bruttoinkomster. Sålunda beräknas den preliminärskatt, som uttages genom löneavdrag, komma att inflyta med ett lägre belopp än vad som tidigare antagits. Även beträffande övrig preliminär skatt föreligger ett underskott i jämförelse med tidigare beräkning, vilket främst beror på att bolagens inkomster under verksamhetsåren 1952 och 1953 antages komma att ligga lägre än som förutsatts vid riksstatens upprättande. I förhållande till riksstatens beräkning föreligger även ett inkomstbortfall, beroende på att de fyllnadsbetalningar av preliminär skatt avseende inkomståret 1951, som föranletts av bestämmelserna om ränta på kvarstående skatt, under våren 1952 blev väsentligt större än vad som kunnat förutses, varigenom den under budgetåret 1952/53 inflytande kvarstående skatten nedgår i motsvarande mån. Underskott redovisas bland annat även för inkomsttitlarna konjunkturskatt och domänverket med 100 respektive 20 miljoner kronor. Bland titlar, som utvisar merinkomst, må nämnas titlarna automobilskattemedel med 10, varuskatt med 25, tobaksskatt med 35, rusdrycksmedel med 13, nöjesskatt, totalisator-, tips- och lotterimedel med 18, folkpensionsavgifter med 49, telegrafverket med 12, statens vattenfallsverk med 10, fonden för statens aktier med 17 samt fonden för lcreditgivning till utlandet med 12 miljoner kronor.
De totala statsintäkterna under budgetåret 1 953/54 har av riksräkenskapsverket uppskattats till 7 971 miljoner kronor, innebärande en minskning i förhållande till de å gällande riksstat uppförda inkomstbeloppen med 420 miljoner kronor. I förhållande till det beräknade utfallet för löpande budgetår utgör minskningen 69 miljoner kronor. Skatteintäkterna beräknas i förhållande till gällande riksstat sjunka från 7 493 3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr i. Bil. i.
34 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
miljoner kronor till 6 941 miljoner kronor, eller med 552 miljoner kronor, medan inkomsterna av uppbörd i statens verksamhet beräknas öka med 13,7 miljoner kronor, folkpensionsavgifterna med 70 miljoner kronor, titeln diverse inkomster med 18 miljoner kronor samt inkomsterna av statens kapitalfonder med 29,6 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för nästa budgetår visar i övrigt följande mera framträdande förändringar i förhållande till gällande riksstat.
Inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. har beräknats komma att minska med 555 miljoner kronor. Minskning har påräknats även för inkomsttitlarna tullmedel med 25 samt skatt å elektrisk kraft med 10 miljoner kronor, varjämte inkomsttiteln konjunkturskatt, som i riksstaten för innevarande budgetår är uppförd med 150 miljoner kronor, slopats för budgetåret 1953/54, då inkomsterna under titeln förväntas bli obetydliga och ansetts böra tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster. Å andra sidan har ökade inkomster beräknats under titlarna automobilskattemedel med 60, varuskatt med 25, tobaksskatt med 75 och tipsmedel med 10 miljoner kronor. Vad rör inkomsterna av statens kapitalfonder beräknas under affärsverksfonderna ökningar för telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk med resp. 17, 9 och 15 miljoner kronor, medan för domänverket redovisas en minskning med 50 miljoner kronor. Slutligen har inkomsttitlarna statens utlåningsfonder och fonden för statens aktier uppräknats med 11 resp. 20 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets beräkning av de särskilda inkomsttitlarna.
Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse. Riksräkenskapsverket har beträffande inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. verkställt beräkning av inkomsterna för såväl budgetåret 1952/53 som 1953/54.
Ämbetsverket har därvid med utgångspunkt från taxeringsutfallet i fråga om verksamhetsåret 1951 haft att uppskatta inkomstutvecklingen under verksamhetsåren 1952 och 1953 ävensom under de första månaderna under 1954.1 fråga om skatteunderlagets utveckling har riksräkenskapsverket gjort följande antaganden, varvid särskilda kalkyler gjorts för å ena sidan fysiska personer och med dem likställda och å andra sidan aktiebolag.
Vad först gäller fysiska personer har inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, som representerar 4/5 av de fysiska personernas nettoinkomst, under verksamhetsåret 1951 stigit med 21 procent i jämförelse med nästföregående år. Riksräkenskapsverket har framhållit, att möjligheterna för en bedömning av utvecklingen under år 1952 ännu är begränsade. Ämbetsverket har emellertid utgått från en något mer än 17-procentig stegring av timförtjänsten för industriarbetare över genomsnittet för år 1951 och en något större genomsnittlig ökning för övriga grupper löntagare. Med hänsynstagande till att en viss nedgång i sysselsättningen torde ha inträffat
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
under 1952 har ämbetsverket kommit fram till en sannolik sammanlagd ökning av inkomst av tjänst med 16 ä 17 procent från år 1951 till 1952. I fråga om inkomstutvecklingen för fysiska personer under 1953 framhåller riksräkenskapsverket att denna torde komma att visa betydande olikheter i jämförelse med de närmast föregående årens. Bakgrunden härtill är den avmattning av den ekonomiska aktiviteten som inträtt under 1952. Ämbetsverket betonar, att det aktuella lägets labila karaktär och starka beroende av utvecklingen utomlands, liksom även de osäkra utsikterna på något längre sikt beträffande bland annat den svenska exportens utveckling, motiverar en försiktig bedömning av det framtida underlaget för statsinkomsterna. När det gäller inkomst av tjänst har riksräkenskapsverket till en början räknat med att större förändringar i lönenivån till följd av löneglidning icke torde vara att vänta under 1953. Omfattningen av de avtalsmässiga lönestegringar, som kan komma att bli resultatet av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, kan givetvis ännu inte överblickas, men torde under alla förhållanden bli av betydligt mindre räckvidd än närmast föregående år. I högre grad än som varit fallet tidigare under efterkrigstiden torde det inför 1953 även vara nödvändigt att beakta riskerna för inkomstbortfall till följd av sysselsättningssvårigheter inom olika delar av näringslivet. Riksräkenskapsverket har dock ansett att, även om det nuvarande labila läget under ogynnsamma omständigheter skulle kunna utvecklas mot en snabb försämring av sysselsättningen, tillräckliga skäl icke föreligga för att grunda en beräkning av statens inkomster på ett sådant antagande. Sammanfattningsvis har riksräkenskapsverket ansett sig böra grunda sina beräkningar på antagandet om en viss mindre höjning av den sammanlagda inkomsten av tjänst under år 1953 i jämförelse med år 1952 och ytterligare någon stegring under de första månaderna 1954. Beträffande fysiska personers inkomster av övriga förvärvskällor tillsammantagna har ämbetsverket räknat med en viss nedgång under år 1953. — Inkomst av jordbruksfastighet har under verksamhetsåret 1951 visat en stegring på 33 procent och torde även under 1952 i betydande grad ha påverkats av det gynnsamma resultatet av skogsbruket under avverkningssäsongen 1951/52. Genom bestämmelserna om investeringskonto för skog, varigenom uppskov erhålles med taxeringen av på sådant konto insatta skogsinkomster, sänkes emellertid taxeringsresultatet. Då inkomsterna av jordbruksdriften torde ha förbättrats icke oväsentligt från 1951 till 1952, anser riksräkenskapsverket emellertid en viss ytterligare uppgång av inkomsten av jordbruksfastighet vid 1953 års taxering sannolik. — Då^beträffande Övriga förvärvskällor i varje fall icke någon betydande minskning .u inkomsten totalt sett är trolig, skulle, anser riksräkenskapsverket, resultatet i avseende på den sammanlagda inkomsten av andra förvärvskällor än tjänst bli någon stegring, dock sannolikt betydligt understigande den för inkomst av tjänst antagna.
Vad därefter rör aktiebolagens taxerade inkomster utgjorde ökningen under verksamhetsåret 1951 37 procent. Uppgången skulle ha varit än kraftigare om icke för skogsindustrierna utgått konjunktur- och prisutjämnings-
36 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
avgifter, vilka vid taxeringen varit avdragsgilla. Utvecklingen under år 1951 kan väsentligen återföras på en osedvanligt gynnsam exportkonjunktur. Denna har under år 1952 brutits på de flesta punkter, vilket skulle tyda på en försämring av bolagens rörelseresultat under sistnämnda år. Emellertid kommer taxeringsutfallet att påverkas i böjande riktning av den tillfälliga begränsning av den fria avskrivningsrätten, som genomförts för verksamhetsåren 1952 och 1953. Även bortsett från denna lagstiftning, vars verkningar är svåra att bedöma, torde bolagen ha eu tendens att genom utjämning mellan åren söka undvika alltför starka fluktuationer i den redovisade vinsten. Med ledning av gjorda undersökningar och vissa allmänna överväganden bar riksräkenskapsverket funnit sig böra grunda sin beräkning på antagandet, att det sammanlagda taxerade beloppet för svenska aktiebolag för verksamhetsåret 1952 skall komma att nedgå med inemot It) procent.
Utvecklingen av aktiebolagens inkomster under år 1953 är synnerligen svår att förutse. Även om en ytterligare försämring icke är osannolik, har riksräkenskapsverket i avvaktan på säkrare hållpunkter för ett bedömande likväl utgått från en i jämförelse med år 1952 i stort sett oförändrad sammanlagd taxerad inkomst.
Riksräkenskapsverket har erinrat om att nettoinkomsten för statsverket å förevarande titel under ett budgetår utgöres av skillnaden mellan, å ena sidan, å titeln redovisade intäkter av statsskatter, kommunalskatter samt vissa medel, som uppbäres i samband med den allmänna uppbörden, och, å andra sidan, utbetalningar av kommunerna tillkommande skattemedel, återbetalningar av överskjutande preliminär skatt, omföringar av vissa influtna medel till andra riksstatstitlar m. in. samt avsättning (netto) till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Vid uppskattningen av bruttoinkomsterna har ämbetsverket viss vägledning av den inom verket förda uppbördsstatistiken ävensom av generalpoststyrelsens månatliga rapporter om totalt influten skatt. På grundval av nämnda material och under de gjorda antagandena angaende inkomstutvecklingen har riksräkenskapsverket kunnat beräkna uppbörden av preliminär skatt för innevarande uppbördsår. Riksräkenskapsverket har utgått från, att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt kan förväntas medföra, att den preliminära B- och C-skatten kommer att bli närmare anpassad till den slutliga skatten än vad tidigare varit fallet. Resultatet av preliminärskatteuppbörden för uppbördsåret 1953/54 kommer, enligt vad ämbetsverket framhåller, att starkt påverkas av inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1953, vilket även gäller de under budgetåret 1953/54 infallade två terminerna av nästföljande uppbördsår. Ämbetsverket har för sistnämnda uppbördsår förutsatt oförändrad uttagningsprocent jämfört med år 1953, d. v. s. 110 procent. Inkomstberäkningen för budgetåret 1953/54 måste enligt ämbetsverket inrymma betydande osäkerhetsmoment med hänsyn till ovissheten beträffande inkomstutvecklingen under det kommande året.
Riksräkenskapsverket framhåller vidare, att på grundval av 1951 års taxe-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna. 37
ring ett belopp av i runt tal 885 miljoner kronor påfördes de skattskyldiga såsom kvarstående skatt, medan ett belopp av omkring 235 miljoner kronor skulle återbetalas. Enligt av ämbetsverket från länsstyrelserna infordrade uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1952 års taxering till i runt tal 830 miljoner kronor, medan återbetalningarna kan beräknas till omkring 370 miljoner kronor. Den sålunda inträdda, till omkring 135 miljoner kronor uppgående ökningen av den överskjutande skatten i förhållande till föregående år, beror bland annat på skärpningen av tabelluttaget av preliminär A-skatt från och med år 1951. Denna skärpning jämte det förhållandet att betydande fyllnadsbetalningar av preliminär skatt avseende inkomståret 1951, beräknade till i runt tal 500 miljoner kronor, ägde rum under våren 1952 till följd av bestämmelserna om ränta på kvarstående skatt förklarar även, att den kvarstående skatten (brutto) nedgått i förhållande till föregående år trots att taxeringsutfallet år 1952 innebar en synnerligen kraftig uppgång av såväl fysiska personers som aktiebolags beskattningsbara inkomster i jämförelse med 1951 års taxering. Sannolika storleken av den kvarstående skatt, som kan komma att påföras på grundval av 1953 års taxering, har riksräkenskapsverket — under förutsättning att i likhet med året innan fyllnadsbetalningar kommer att äga rum i betydande utsträckning — uppskattat till 800 å 900 miljoner kronor. Till inkomsterna å titeln skall, förutom ett jämförelsevis mindre belopp i tillkommande skatt, läggas den kommunala fastighetsskatten, vilken under budgetåret 1952/53 undergått en betydande stegring i förhållande till närmast föregående år till följd av höjda taxeringsvärden. För budgetåret 1953/54 räknas med ytterligare stegring, främst beroende på höjd kommunal utdebitering mellan 1951 och 1952. Därtill kommer skogsvårdsavgift^- och annuiteter samt inflytande restantier.
Riksräkenskapsverkets beräkningar har lett till det resultatet, att bruttoinkomsterna å förevarande riksstatstitel kommer att uppgå för budgetåret 1952/53 till inemot 7 900 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till mellan 8 400 och 8 500 miljoner kronor.
Då utgifterna å titeln för budgetåret 1952/53 beräknas till omkring 3 800 miljoner kronor, inklusive en nettoavsättning till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel med 350 miljoner kronor, uppskattar riksräkenskapsverket utfallet av inkomsttiteln för innevarande budgetår till 4 100 miljoner kronor.
Beträffande nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket beräknat utgifterna å inkomsttiteln på följande sätt. Utbetalningarna av kommunalskattemedlen — här inbegripet dels förskott å kommunal inkomstskatt för kalenderåret 1953, dels fastighetsskatten, dels ock slutavräkning på det under kalenderåret 1951 utbetalade förskottet å kommunal inkomstskatt — torde under kalenderåret 1953 komma att uppgå till omkring 3 385 miljoner kronor, varav å första hälften av budgetåret 1953/54 skulle falla omkring 1 695 miljoner kronor. För andra hälften av budgetåret beräknas motsvarande utbetalningar — med utgångspunkt från vad verket antagit be-
38 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
träffande inkomstutvecklingen under år 1952 samt under förutsättning av oförändrad kommunal utdebitering — belöpa sig till omkring 2 100 miljoner kronor. Till kommunalskattemedlen, 3 795 miljoner kronor, skall läggas förutom restitutioner, dels återbetalningar av överskjutande skatt, beräknade till närmare 400 miljoner kronor, dels ock omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, pensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, skogsvårdsavgifter och annuiteter med omkring 260 miljoner kronor. Någon avsättning till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel synes enligt ämbetsverket icke böra ske för nästa budgetår, medan däremot från fonden en återföring skall ske av under budgetåren 1951/52 och 1952/53 gjorda avsättningar, vilken återföring av verket beräknas till 500 miljoner kronor, vilket belopp alltså inräknats i titelns bruttoinkomster. Utgifterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. under nästa budgetår antages i enlighet härmed uppgå till mellan 4 400 och 4 500 miljoner kronor, innebärande ett inkomstöverskott av i runt tal 4 000 miljoner kronor.
Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter förordar riksräkenskapsverket, att titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 4 000 miljoner kronor.
Inkomsten av kupongskatt, som av överståthållarämbetet beräknats till 4,5 miljoner kronor för nästa budgetår, har av riksräkenskapsverket upptagits till 5 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till gällande riksstat med 1 miljon kronor.
Inkomsttiteln utskiftningsskatt och ersättningsskatt har ämbetsverket för budgetåret 1953/54 beräknat till oförändrat 1 miljon kronor.
Inkomsten å titeln skogsvårdsavgifter utgjorde under budgetåret 1951/52 4,57 miljoner kronor. Med hänsyn till att de nya taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog nu föreligger fastställda anser skogsstyrelsen tidpunkten vara inne för en omprövning av den promillesats av 1,5, varmed skogsvårdsavgift utgår. Styrelsen anser — med beaktande av de väsentligt höjda taxeringsvärdena — att promilletalet icke bör sättas högre än till l,o, medförande ett inkomstbelopp av 5,2 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket har i avvaktan på den ifrågasatta omprövningen av promillesatsen för avgifternas uttagande tills vidare utgått från oförändrad promillesats. I enlighet härmed har riksräkenskapsverket upptagit inkomsttiteln med 7,8 miljoner kronor, innebärande en höjning i förhållande till gällande riksstat med 3,2 miljoner.
I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln k o n j u n k t u rskatt upptagen till ett belopp av 150 miljoner kronor. Enligt uppgifter från länsstyrelserna samt mellankommunala prövningsnämnden kan skatten beräknas inflyta med cirka 45 miljoner under budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket beräknar emellertid inkomsterna under förenämnda bud-
Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna.
getår till 50 miljoner kronor. De mindre belopp, som kommer att inflyta under budgetåret 1953/54 torde enligt ämbetsverket böra tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster.
I fråga om inkomsttiteln bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, som i gällande riksstat uppförts med 200 000 kronor, har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 300 000 kronor.
Generalpoststyrelsens beräkningar av inkomsterna av arvslott sskatt, gåvoskatt och lcvarlåtenskapsskatt slutar på i runt tal 60 miljoner kronor för innevarande budgetår. Intäkterna för budgetåret 1953/54 bör enligt styrelsens uppfattning ej beräknas högre än 65 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket framhåller, att den nya fastighetstaxeringen — liksom den beslutade höjningen av gränsen för beräkning av lcvarlåtenskapsskatt från 30 000 kronor till 50 000 kronor — visserligen icke kan väntas nämnvärt påverka ifrågavarande titel under innevarande budgetår, men att man på grund av värdestegring för andra kapitaltillgångar torde böra räkna med en fortgående stegring av den normala uppbörden under såväl innevarande som kommande budgetår. Under sistnämnda budgetår kommer emellertid den berörda ändringen i skatteskalan att förorsaka ett visst inkomstbortfall, vilket dock väl torde komma att kompenseras av ökade inkomster till följd av de genom fastighetstaxeringen höjda fastighetsvärdena. Varje år brukar också inflyta något eller några större engångsbelopp. Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet härmed inkomsterna för budgetåret 1952/53 till 65 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 70 miljoner kronor, vilket med 5 miljoner kronor överstiger i gällande riksstat upptaget belopp.
Lotteri vin stskatten, som för budgetåret 1951/52 uppgått till
33,6 miljoner kronor och för det löpande budgetåret av generalpoststyrelsen beräknats inflyta med i runt tal 35 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 uppskattats till 36 miljoner kronor, innebärande en höjning i förhållande till gällande riksstat med 2 miljoner kronor.
Inkomsterna under titeln omsättnings- och expedition sstämplar in. in., som i gällande riksstat upptagits med 60 miljoner kronor, beräknas av riksräkenskapsverket, med ledning av för innevarande budgetår influten uppbörd, till 60 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. För budgetåret 1953/54 förordar riksräkenskapsverket att inkomsttiteln upptages med samma belopp 60 miljoner kronor.
Automobilskattemedel. I gällande riksstat har intäkterna av f o r d o n sskatten och bensinskatten upptagits till 180 resp. 325 miljoner kronor. Med utgångspunkt från vissa beräkningar rörande motorfordonsbeståndets utveckling har riksräkenskapsverket — med hänsyn till de från och med den den 1 januari 1953 förhöjda skattesatserna — beräknat fordonsskatten till 185 miljoner kronor för innevarande budgetår och till
40 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
200 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Enligt beräkningarna av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen kommer bensinskatten för budgetåren 1952/53 och 1953/54 att uppgå till 340 resp. 380 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket bar emellertid i nära anslutning till av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna verkställda kalkyler, vilka i huvudsak sammanfaller med bränslekommissionens beräkningar, uppskattat inkomsttiteln bensinskatt för budgetåret 1952/53 till 330 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 365 miljoner kronor.
Tullar och acciser. Inkomsttiteln tullmedel, som under budgetåret 1951/ 52 gav en behållen intäkt av ca 362 miljoner kronor, är i riksstaten för löpande budgetår uppförd med 350 miljoner kronor. Vid i november 1952 gjord uppskattning har generaltullstyrelsen — med beaktande bl. a. av inträdda och väntade förändringar i bytesbalansen med utlandet och med hänsyn till osäkerheten i den kommande konjunkturutvecklingen — beräknat nettouppbörden för innevarande budgetår till 350 miljoner kronor och för nästa budgetår till 325 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som godtagit generaltullstyrelsens beräkning i fråga om såväl löpande som nästkommande budgetår, upptar inkomsterna å titeln tullmedel till 350 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 samt förordar, att titeln, under förutsättning av oförändrade tullsatser, för budgetåret 1953/54 uppföres med 325 miljoner kronor.
I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln varuskatt, varunder även redovisas intäkter av pälsvaruskatt samt den särskilda försäljningsskatten å mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror ävensom skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar m. in. upptagen till ett belopp av 225 miljoner kronor. De av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen och länsstyrelserna verkställda beräkningarna om utfallet av inkomsttiteln innebär, med förutsättningen att sistnämnda skatt kommer att utgå även under nästkommande budgetår, en sammanlagd inkomst å titeln under budgetåren 1952/53 och 1953/54 av 244 resp. 233 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket uppskattar här avsedda inkomster till 250 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
I fråga om titeln accis å margarin och vissa andra f e 11v a r o r, som i gällande riksstat uppförts med 3 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket i enlighet med kontrollstyrelsens kalkyler beräknat inkomsterna för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 4 miljoner kronor.
Inkomsterna på titeln skatt å k a t' f e, som för innevarande budgetår är uppförd i riksstaten med 17 miljoner kronor, har av sjeneraltullstyrelsen och statens jordbruksnämnd beräknats till oförändrat belopp, 17 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Riksräkenskapsverket har anslutit sig till nämnda kalkyler.
I gällande riksstat har tobaksskatten upptagits till 575 miljoner kronor. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har beräknat tobaksskatten för innevarande budgetår till 585 miljoner kronor.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
41 Tobaksmonopolet har beträffande nästkommande budgetår kalkylerat med en minskning av försäljningen av tobaksvaror utom av cigarretter utan munstycken, för vilka en fortsatt ökning av kvantiteten förutsättes. Med utgångspunkt härifrån och under antagande av oförändrade utförsäljningspriser och ingen nämnvärd förändring av konjunkturförhållandena har tobaksmonopolet funnit sig böra beräkna inkomsterna av tobaksskatt till ca 625 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Riksräkenskapsverket — som med hänsyn till inkomsttillflödet under månaderna juli—november 1952 funnit sig böra räkna med en högre inkomstnivå än tobaksmonopolet kalkylerat med — har under förutsättning av oförändrade priser uppskattat tobaksskattens avkastning för nu löpande budgetår till 610 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till 650 miljoner kronor.
Brännvinstillverkningsskatten, som i gällande riksstat upptagits till 24 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen för löpande budgetår inflyta med 26 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 har styrelsen beräknat intäkten till 25 miljoner kronor. Mot denna uppskattning har riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.
Riksräkenskapsverket föreslår, att inkomsterna av rusdrycksfö rsäljningsmedel av partihandelsbolag, vilka i gällande riksstat upptagits med 13 miljoner kronor, för budgetåret 1952/53 beräknas till 13 miljoner kronor och för nästkommande budgetår till 11 miljoner kronor.
Inkomsterna av rusdrycks fö rsäljningsmedel av detaljhandelsbolag har i riksstaten för löpande budgetår upptagits med 32 miljoner kronor. I enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter uppskattar riksräkenskapsverket här avsedda inkomster för budgetåret 1952/ 53 till 33 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 34 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker har i riksstaten för löpande budgetår uppförts med 625 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen beräknar, att inkomsterna å titeln för budgetåren 1952/53 och 1953/54 skall inflyta med 615 resp. 620 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknat inkomsterna för budgetåret 1952/53 till 625 miljoner kronor, har för nästa budgetår räknat med oförändrat belopp, 625 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin har i riksstaten för löpande budgetår upptagits till 45 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har — under beaktande av den nuvarande tendensen i vinförsäljningen — beräknat inkomsten å denna titel till 48 miljoner kronor för löpande och 50 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket, som uppskattat inkomsterna för budgetåret 1952/53 till 50 miljoner kronor, har för nästa budgetår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens kalkyler räknat med oförändrat belopp, 50 miljoner kronor.
Maltd rycksskatten, som i gällande riksstat upptagits till 75 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med 79 miljoner kronor.
42 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Styrelsen har uppskattat inkomsterna för nästa budgetår till i runt tal 80 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknat inkomsterna för innevarande budgetår till 80 miljoner kronor, har i överensstämmelse med kontrollstyrelsens kalkyler föreslagit, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas till 80 miljoner kronor.
Skatten å läskedrycker, som i gällande riksstat upptagits till 35 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med ca 34 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Riksräkenskapsverket uppskattar här avsedda inkomster för innevarande budgetår till 35 miljoner kronor och föreslår, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas till samma belopp, 35 miljoner kronor.
Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter beräknas inkomsterna å titeln statlig nöjesskatt, som i riksstaten för löpande budgetår upptagits till 50 miljoner kronor, komma att uppgå till 49,i miljoner kronor under vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Riksräkenskapsverket beräknar emellertid inkomsterna under titeln för innevarande budgetår till 55 miljoner kronor och föreslår, att inkomstposten för nästa budgetår upptages till likaledes 55 miljoner kronor.
Skatt å elektrisk kraft, som i riksstaten för löpande budgetår upptagits till 45 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen inflyta med i runt tal 45 miljoner kronor för innevarande och 35 miljoner kronor för nästa budgetår. Riksräkenskapsverket har icke haft något att erinra mot kontrollstyrelsens beräkning.
Uppbörd i statens verksamhet. Under denna rubrik har i riksstaten för löpande budgetår upptagits 103,61 miljoner kronor och utfallet av inkomstsumman har av riksräkenskapsverket beräknats till 112,86 miljoner kronor. För nästa budgetår har ämbetsverket upptagit ett sammanlagt belopp av
117,31 miljoner kronor. Beträffande nedannämnda inkomsttitlar under förevarande rubrik har riksräkenskapsverket anfört i huvudsak följande.
Mynt- och justeringsverket har uppskattat inkomsterna av myntning och justering under budgetåret 1952/53 till 3,5 miljoner kronor eller samma belopp, varmed titeln uppförts i gällande riksstat. För budgetåret 1953/54 har ämbetsverket beräknat intäkten till 3 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed föreslagit, att titeln för budgetåret 1953/54 beräknas till 3 miljoner kronor.
Beträffande bidrag till bank- och fondinspektionen, som i gällande riksstat uppförts med 265 000 kronor, har bank- och fondinspektionen uppskattat inkomsterna under budgetåret 1953/54 till 350 000 kronor under förutsättning att en framställning från inspektionen om höjning av det kvottal som tillämpas vid utdebitering av bankernas bidrag till inspektionen bifalles. Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed föreslagit att titeln för budgetåret 1953/54 upptages till 350 000 kronor.
I huvudsaklig anslutning till beräkningar av chefen för statens biograf-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
byrå har riksräkenskapsverket i avvaktan på prövning av förslaget rörande filmgranskningsverksamheten (SOU 1951:16) upptagit inkomsttiteln avgifter för granskning av biografbilder för budgetåret 1953/54 med ett belopp av 275 000 kronor mot 260 000 kronor i gällande riks stat.
I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har riksräkenskapsverket upptagit inkomsten av fyr- och b å k m e d e 1 för budgetåret 1953/54 till 9 miljoner kronor mot 10 miljoner kronor i riksstaten för löpande budgetår.
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med lotsstyrelsens förslag upptagit inkomsten av lotspenningar för budgetåret 1953/54 till 9 miljoner kronor eller samma belopp, varmed titeln uppförts i gällande riksstat.
Inkomsttiteln patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter är för löpande budgetår upptagen till 4,7 miljoner kronor. Patent- och registreringsverket har beräknat inkomsterna under innevarande och nästkommande budgetår till 5,8 resp. 6,3 miljoner kronor under förutsättning av bifall till eu av ämbetsverket den 1 oktober 1952 gjord framställning om höjning av vissa patentavgifter. Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med patent- och registreringsverkets förslag upptagit ifrågavarande inkomster för budgetåret 1953/54 till 6,3 miljoner kronor.
Bidrag till försäkringsinspektionen. Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med försäkringsinspektionens förslag upptagit förevarande inkomsttitel till 650 000 kronor.
Folkpensionsavgifter. Enligt uppbördsförordningens bestämmelser skall vid redovisning av inflytande belopp någon uppdelning av beloppen på olika skatter och avgifter icke ske vare sig i fråga om preliminär skatt eller beträffande kvarstående slutlig skatt eller tillkommande skatt. I samband med budgetredovisningens upprättande tillgodoföres inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. ett belopp motsvarande summan av debiterade pensionsavgifter efter avdrag av verkställda avkortningar av pensionsavgifter, som debiterats enligt uppbörasförordningen.
Folkpensionsavgifterna har i riksstaten för budgetåret 1952/53 beräknats till 155 miljoner kronor. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån uppgår beloppet av under år 1951 påförda avgifter till i runt tal 174 miljoner kronor eller till ett belopp, som med omkring 30 miljoner kronor överstiger de i budgetredovisningen för budgetåret 1951/52 upptagna debiterade pensionsavgifterna, sedan avkortade pensionsavgifter fråndragits. Det belopp, som under budgetåret 1952/53 skall omföras från titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. till inkomsttiteln folkpensionsavgifter, kan sålunda beräknas till 204 miljoner kronor.
På grund av det anförda har riksräkenskapsverket, som med hänsyn till tidigare lämnade uppgifter rörande inkomstutvecklingen räknar med ytter-
44 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
iigare ökning av beloppet av påförda avgifter från år 1952 till år 1953, uppskattat inkomsterna av folkpensionsavgifter för budgetåret 1952/53 till 204 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 225 miljoner kronor.
Diverse inkomster. Inkomsttitlarna bötesmedel, totalisatormedel, tipsmedel och lotterimedel, som i gällande riksstat äro upptagna med 8, 11, 50 och 85 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket -— på grundval av de uppgifter, som lämnats av vederbörande myndigheter resp. Aktiebolaget Tipstjänst samt Svenska penninglotteriet aktiebolag — för nästa budgetår beräknats till 9, 14, 60 och 88 miljoner kronor.
Inkomstposten övriga diverse inkomste r, som från och med budgetåret 1948/49 tillgodoföres inflytande krigskonjunk tur skatt och från och med budgetåret 1951/52 inflytande tillfällig automobilskatt samt belastas med restitutioner av dessa skatter, har i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppförts med ett belopp av 5 miljoner kronor. Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas av krigskonjunkturskatt inflyta omkring l,o miljon kronor under budgetåret 1952/53 samt avsevärt lägre belopp under budgetåret 1953/54. Restitutioner av krigskonjunkturskatt beräknas av länsstyrelserna till 2,7 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och l,i miljon för budgetåret 1953/54. För vartdera av dessa budgetår uppskattar riksräkenskapsverket å förevarande inkomsttitel mera regelmässigt inflytande inkomster till omkring 7 å 8 miljoner kronor. I anslutning härtill beräknar riksräkenskapsverket den behållna uppbörden å inkomsttiteln övriga diverse inkomster för budgetåret 1952/53 till 6 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med likaledes 6 miljoner kronor.
Statens affärsverksfonder. I riksstaten för löpande budgetår är överskotten av statens affärsverksfonder upptagna till sammanlagt 244 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknar att 246 miljoner kronor skall komma att inflyta under detta budgetår och 235 miljoner kronor under nästa budgetår.
Postverkets inlevererade överskott för budgetåret 1951/52 uppgick till drygt 15 miljoner kronor. I riksstaten för löpande budgetår är inkomsttiteln uppförd med 10 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har beräknat överskottet för budgetåret 1952/53 till 9,o miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 9,i miljoner kronor. Styrelsen har föreslagit, att inkomsttiteln i riksstaten för sistnämnda budgetår upptages med 10 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av inkomsterna har styrelsen emotsett eu nettoökning från budgetåret 1951/52 till budgetåret 1952/53 med 24,7 miljoner kronor till
338,4 miljoner kronor samt från sistnämnda budgetår till budgetåret 1953/ 54 med 3,9 miljoner kronor till 342,3 miljoner kronor. Större delen av ökningen från budgetåret 1951/52 till det nu löpande budgetåret belöper sig å frankoteckensuppbörden, som med hänsyn till de fr. o. m. den 1 juni 1951 och den 1 juni 1952 höjda portona beräknas stiga från 186,3 till 199
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
miljoner kronor, innebärande en ökning med 12,7 miljoner kronor. Från budgetåret 1952/53 till budgetåret 1953/54 beräknas francoteckensuppbörden stiga med ytterligare 2 miljoner kronor till 201 miljoner kronor. Vid uppskattningen av frankoteckensuppbörden för innevarande och nästkommande budgetår har styrelsen utgått från de porton, som för närvarande gälla för olika försändelseslag, samt ansett sig kunna räkna med någon ökning i trafikvolymen även under budgetåret 1953/54. Även beträffande posterna Inkomster för befordran av tjänsteförsändelser, inkomster av tidningsrörelsen, ersättning för postgirorörelsen, ersättning från postsparbanken, ersättning för bestyret med skatteuppbörden samt ersättning för utbetalning av folkpensioner och av barnbidrag räknar styrelsen med ökade intäkter under de närmaste åren. Dessa poster beräknas sålunda stiga med sammanlagt 12,6 miljoner kronor från budgetåret 1951/52 till budgetåret 1952/ 53 samt med 2,7 miljoner kronor från sistnämnda budgetår till budgetåret 1953/54. Inkomsterna å övriga inkomstposter beräknas icke komma att undergå större förändringar under innevarande eller nästkommande budgetår.
De mot inkomsterna svarande driftkostnaderna beräknas för innevarande budgetår uppgå till 329,4 miljoner kronor samt för nästa budgetår till 333,2 miljoner kronor. Därvid har antagits att rörligt tillägg (procentuell förhöjning) kommer att utgå efter oförändrade grunder såväl under innevarande som under nästkommande budgetår. Vidare har hänsyn icke tagits till större förändringar i nuvarande prisnivå, som kan komma att inträffa under den tidsperiod beräkningarna omfattar.
Med utgångspunkt från nuvarande taxor samt nu gällande grunder för det rörliga tillägget har riksräkenskapsverket i anslutning till generalpoststyrelsens kalkyler upptagit inkomsterna av postverket för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 10 miljoner kronor.
Telegrafverkets inlevererade överskott för budgetåret 1951/52 uppgick till 38,3 miljoner kronor.
I gällande riksstat är inkomsttiteln uppförd med 43 miljoner kronor. Telegrafstyrelsen beräknar vid oförändrad löne- och prisnivå överskottet å telegrafverkets rörelse till 55 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till omkring 60 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Totalinkomsterna för budgetåren 1952/53 och 1953/54 har av telegrafstyrelsen beräknats till 633,7 resp. 662,2 miljoner kronor, innebärande ökningar jämfört med budgetåret 1951/52 av omkring 83 och 111 miljoner kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att den tidigare mycket starka ökningen av telefon- och telegraftrafiken sedan mitten av år 1951 avtagit och i fråga om telegramtrafiken t. o. in. förbytts i nedgång. Styrelsen anför, att denna utveckling delvis kan ha berott på de taxehöjningar, som fr. o. m. den 1 april 1951 och den 1 april 1952 genomfördes för inländska rikssamtal och telegram. Med utgångspunkt från att hos kunderna en successiv anpassning till den högre kostnadsnivån kan väntas ske har styrelsen för budgetåret 1953/54 ansett sig kunna räkna med en något gynnsammare trafik-
46 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
utveckling än under budgetåret 1952/53. Därvid har hänsyn tagits till eu påräknad mindre minskning i den årliga ökningen av antalet inkopplade apparater, varjämte de nuvarande taxorna förutsatts skola bibehållas oförändrade.
Driftkostnaderna har för budgetåret 1952/53 upptagits till 578,7 miljoner kronor, vilket är 2,4 miljoner kronor mindre än i den av Kungl. Maj:t för detta budgetår fastställda driftkostnadsstaten. För budgetåret 1953/54 har kostnaderna blivit beräknade till 602,2 miljoner kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till löpande budgetår med drygt 23 miljoner kronor. För båda budgetåren har beräkningen avsett driftkostnadernas storlek vid nuvarande löne- och prisnivå.
I enlighet med telegrafverkets beräkningar och med utgångspunkt från oförändrade grunder, såvitt gäller det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket ansett inkomsterna av telegrafverket böra upptagas till 55 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 60 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Statens järnvägar har för budgetåret 1951/52 redovisat ett underskott på 3,2 miljoner kronor. I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av statens järnvägar upptagits 1 miljon kronor.
Järnvägsstyrelsen, som för nästkommande år räknar med en mindre nedgång i såväl persontrafiken som godstrafiken, har under förutsättning av oförändrade taxor uppskattat driftinkomsterna för innevarande budgetår till 1 190 miljoner kronor och för nästa budgetår till 1 165 miljoner kronor.
Utgifterna — frånsett avskrivningarna —- har under antagande av oförändrat löneläge beräknats till 1 031 miljoner kronor för löpande budgetår och till 1 010 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Driftöverskottet före avskrivningar har i enlighet härmed angivits till 159 miljoner kronor för innevarande samt 155 miljoner kronor för nästkommande budgetår.
Utgifterna för erforderliga avskrivningar enligt nuvärdesprincipen har av järnvägsstyrelsen beräknats till 154 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. För budgetåret 1953/54 har enligt samma grunder räknats med ett till 145 miljoner kronor sänkt avskrivningsbelopp.
Styrelsen har sålunda räknat med ett överskott efter avskrivningar enligt återanskaffningsprincipen på 5 resp. 10 miljoner kronor för budgetåren 1952/53 och 1953/54. Då beräkningarna — som i fråga om lönerna utgår från oförändrat rörligt tillägg — emellertid är grundade på i viss mån osäkra antaganden och de framkomna överskotten små i förhållande till omslutningen, har styrelsen ej ansett skäl föreligga att för innevarande budgetår frångå det i riksstaten upptagna beloppet 1 miljon kronor. För budgetåret 1953/54 har styrelsen med hänsyn till nyss berörda förhållanden föreslagit, att inkomsttiteln upptages med 5 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har upptagit inkomsttiteln med ett formellt belopp av 1 miljon kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslagit, att titeln uppföres med 10 miljoner kronor i riksstaten för budgetåret 1953/54.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
47 Inkomsterna från statens vattenf allsverk utgjorde för budgetaret 1951/52 drygt oO miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen räknar med att för innevarande budgetår kunna inleverera ett inkomstöverskott av 90 miljoner kronor eller samma belopp som upptagits i gällande riksstat. I beloppet ingår ett ursprungligen för budgetåret 1951/52 påräknat anslag å 15 miljoner kronor till inventarier m. in., vilket erhölls först för innevarande budgetår. Vid beräkningen har vidare förutsatts, att en av styrelsen i annat sammanhang gjord framställning om ökning av den rörliga krediten med 20 miljoner kronor eller alternativt anslag med samma belopp till inventarier in. m. kommer att bifallas. För budgetåret 1953/54 har det leveransbara överskottet av styrelsen uppskattats till 90 miljoner kronor, under förutsättning att styrelsen under innevarande budgetår erhåller den begärda ökningen av den rörliga krediten med 20 miljoner kronor.
I de beräknade avsättningarna till värdeminskningskonto ingår för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 en extra avsättning på 15 miljoner kronor, varav 6,s miljoner kronor ingår i den av Kungl. Maj:t godkända driftkostnadsstaten för budgetåret 1952/53. I fråga om lönetillägg har för båda budgetåren räknats med att de skall utgå efter oförändrade grunder. Sedvanlig reservation har gjorts i fråga om onormala vattenförhållanden, ändringar av bränslepriser, ändrade konjunktur förhållanden och dylikt.
Riksräkenskapsverket, som ifrågasätter huruvida extra avsättning till väideminskningskonto utöver i driftskostnadsstaten för innevarande
budgetår uppfört belopp — erfordras under budgetåren 1952/53 och 1953/ 54, beräknar med godtagande i övrigt av vattenfallsstyrelsens kalkyler inkomsterna ai statens vattenfallsverk till 100 miljoner kronor för löpande budgetår och till 105 miljoner kronor för nästa budgetår.
Från domänverket inlevererades under budgetåret 1951/52 till statsverket drygt 91 miljoner kronor.
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av domänverket upptagits ett belopp av 100 miljoner kronor. Domänverket framhåller de sedvanliga svårigheterna att med större noggrannhet nu bedöma resultatet för år 1952, då den huvudsakliga delen av höstens försäljningar ännu ej avslutats. På grundval av hittills verkställda eller preliminärt avslutade försäljningar av virke har styrelsen dock ansett sig kunna beräkna domänarkets överskott för ar 1952 till SO miljoner kronor. I fråga om storleken av det överskott, som kan komma att uppstå å domänverkets rörelse under år 1953, har domänstyrelsen — med understrykande av de stora svårigheterna att med rådande labila läge på virkesmarknaden göra en prognos för kommande år — uppskattat överskottet för år 1953 till 35 miljoner kronor.
I avvaktan på säkrare hållpunkter för ett bedömande av resultatet av innevarande vinters virkesförsäljningar har riksräkenskapsverket ansett domänverkets beräkning för år 1952 böra godtagas och i enlighet härmed samt under förutsättning av oförändrat rörligt tillägg upptagit inkomsttiteln tor budgetåret 1952/53 till 80 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 föreslår riksräkenskapsverket, att titeln tills vidare uppföres med ett belopp av 50 miljoner kronor.
48 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Riksbanksfonden. I skrivelse från riksbanken till riksräkenskapsverket har förevarande inkomsttitel beräknats till 15 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed upptagit inkomsterna från riksbanksfonden för budgetåret 1953/54 till 15 miljoner kronor.
Statens allmänna fastighetsfond. 1 enlighet med ett av riksräkenskapsverket avgivet utlåtande över de av de särskilda förvaltningsmydigheterna avgivna förslagen till stater för de olika delfonderna av allmänna fastighetsfonden beräknar ämbetsverket överskottet under förevarande inkomsttitel till 15,i miljoner kronor, innebärande en minskning med 0,2 miljon kronor jämfört med innevarande budgetår.
Försvarets fonder. Inkomsterna under denna rubrik, som i riksstaten för innevarande budgetår upptagits till 23,i miljoner kronor, uppskattar ämbetsverket till sammanlagt 24,3 miljoner kronor för nästa budgetår, varav å försvarets fastighetsfond falla 22,o miljoner kronor och å försvarets fabriksfond 2,3 miljoner kronor.
Statens ut.låningsfonder. Med ledning av de fondförvaltande myndigheternas beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket överskotten från ifrågavarande fonder för budgetåret 1953/54 till sammanlagt 53,6 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med 11,o miljoner kronor.
Fonden för låneunderstöd. Riksräkenskapsverket beräknar i huvudsaklig anslutning till av bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret gjorda beräkningar inkomsterna för nästa budgetår å delfonderna för nämnda myndigheter till sammanlagt 21,i miljoner kronor, innebärande en ökning med 0,7 miljon kronor jämfört med riksstaten för innevarande budgetår.
Fonden för statens aktier. Inkomsttiteln är för innevarande budgetår uppförd med 50 miljoner kronor. För nästa budgetår har riksräkenskapsverket, med stöd av vissa lämnade upplysningar rörande det överskott som kan tänkas bli inlevererat till statsverket, beräknat inkomsterna under titeln till 70 miljoner kronor.
Statens pensionsfonder. För budgetåret 1952/53 är förevarande titel uppförd i riksstaten med 38,2 miljoner kronor. I anslutning till av pensionsstyrelsen, statskontoret, riksgäldskontoret och statens pensionsanstalt gjorda beräkningar har riksräkenskapsverket uppskattat inkomsterna från statens pensionsfonder för budgetåret 1953/54 till sammanlagt 38,6 miljoner kro-
nor.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
49 Diverse kapitalfonder. Beträffande inkomsterna från dessa fonder räknar riksräkenskapsverket för budgetåret 1953/54 med en ökning i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med 5,5 miljoner kronor till 37,8 miljoner kronor.
Med skrivelse den 16 december 1952 har riksräkenskapsverket inkommit med en promemoria angående påräknelig inleverans av överskott från statens vattenfallsverk. I promemorian har ämbetsverket anfört följande.
Enligt de uppgifter, som riksräkenskapsverket för sin inkomstberäkning infordrat från vattenfallsstyrelsen skulle statens vattenfallsverks överskott, som för budgetåret 1951/52 utgjorde 90 miljoner kronor, uppgå till 85 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 90 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. För vart och ett av de två budgetåren har vattenfallsstyrelsen härvid räknat med en extra avsättning till värdeminskningskonto på 15 miljoner kronor, varav redan 6 818 000 kronor upptagits på driftkostnadsstaten för budgetåret 1952/53. Inleveransen av överskott har vattenfallsstyrelsen — under förutsättning att styrelsen i enlighet med sin framställning härom erhåller ytterligare ökning av sina rörelsemedel med 20 miljoner kronor under budgetåret 1952/53 och med 20 miljoner kronor under budgetåret 1953/54 — beräknat till 90 miljoner kronor för vartdera budgetåret. Härvid har styrelsen räknat med att det anslag på 15 miljoner kronor till utökning av styrelsens rörelsemedel som uppförts på den ordinarie riksstaten för budgetåret 1952/53, skall under detta budgetår möjliggöra viss inleverans av balanserade överskottsmedel.
I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket ifrågasatt, huruvida extra avsättning — utöver i driftkostnadsstaten för innevarande budgetår uppfört belopp — erfordras för statens vattenfallsverk under detta och nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket har därför höjt de av vattenlallsstyrelsen beräknade leveranserna av överskott till 100 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 105 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Sedermera har det emellertid visat sig, att man bör kunna räkna med ytterligare inleveranser av överskott genom att efter de ovan angivna förstärkningarna av rörelsemedlen driftinkomsterna icke i samma utsträckning som förut behöva tagas i anspråk såsom rörelsemedel.
Av vattenfallsstyrelsen såsom rörelseinedel kvarhållna överskottsmedel, vilka under budgetåren 1948/49 och 1949/50 ökades från 18,5 miljoner kronor med (14,9-j-13=) 27,9 miljoner kronor till 46,4 miljoner kronor, har efter en nedgång med 1,9 miljoner kronor under budgetåret 1950/51 ökats med icke mindre än 39,5 miljoner kronor under budgetåret 1951/52 och uppgår alltså vid utgången av sistnämnda budgetår till 84,o miljoner kronor. I efterföljande sammanställning anges storleken av de i vattenfallsstyrelsens räkenskaper balanserade överskottsmedlen vid utgången av vart och ett av de nu nämnda fyra budgetåren samt huru medlen enligt uppgifter från vattenfallsstyrelsen fördela sig på olika slag av tillgångar (tusental kronor).
1949 Inventarier och material.............. 8 837
Utestående kraftavgifter (netto)....... 17 874
Övriga kommersiella fordringar (netto). 1 799
Fordran hos riksgäldskontoret......... 566
Likvida medel....................... 5 098
3% 1950 17 781 21 621 3 700 1 166 3 007
Summa 34 174 47 275
4 llihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nrl. Bil. 1.
3% 1951
11 301 25 342
3 098 1 818
4 137
45 696
30/e 1952 42 144 37 336 1 788 547 _3 465
85 280
50 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Därav:
Fastighetsförvaltningens rörelsekapital.. Balanserade överskottsmedel..........
751 819 1 179 1 264
33 423 46 456 44 517 84 016
Samtidigt med att såsom rörelsemedel kvarhållna överskottsmedel balanserades till ett belopp av 84 miljoner kronor förcfanns vid utgången av budgetåret 1951/52 ett outnyttjat belopp av den rörliga krediten hos riksgäldskontoret på 10 miljoner kronor. Om detta belopp jämte den förstärkning av rörelsemedlen med 15 miljoner kronor, som erhållits genom anslag på den ordinarie riksstaten för innevarande budgetår, lägges till den förstärkning av rörelsemedlen med tillhopa 40 miljoner kronor, som begärts för budgetåren 1952/53 och 1953/54, crhållcs en summa på 65 miljoner kronor. Denna summa räcker icke blott till att frigöra de överskottsmedel, som vid det sistförflutna budgetårets utgång voro bundna i inventarier och material utan förslår även såväl till en avsevärd ökning av investeringarna i sådana tillgångar som till att täcka den ökning av beloppet av utestående kraftavgifter och övriga kommersiella fordringar, som kommer att äga rum under de närmaste åren. Det sammanlagda beloppet av sådana fordringar utgjorde vid utgången av budgetåret 1951/52 i runt tal 39 miljoner kronor och kan enligt uppgifter från vattenfallsstyrelsen beräknas uppgå till 47,5 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1953/54.
Enligt det anförda skulle vattenfallsstyrelsen under budgetåren 1952/53 och 1953/54 kunna till statsverket inleverera icke blott de under dessa budgetår uppkommande överskotten, av riksräkenskapsverket beräknade till 95 miljoner kronor respektive 105 miljoner kronor, utan även det belopp av balanserade överskottsmedel, 42 miljoner kronor eller, i avjämnat tal, 40 miljoner kronor, som vid utgången av budgetåret 1951/52 var bundet i inventarier och material. En sådan inleverans av balanserade överskottsmedel bör enligt vad som inhämtats från vattenfallsstyrelsen fördelas med 10 miljoner kronor på budgetåret 1952/53 och 30 miljoner på budgetåret 1953/ 54. Därest statens vattenfallsverks överskott anses böra inlevereras endast i den mån det blir disponibelt genom inbetalning av kraftavgifter m. in., bör, med hänsyn till vad som anförts om ökningen av beloppet av utestående kommersiella fordringar, inleveransen av balanserade överskottsmedel begränsas till (42—8,5) 33,5 miljoner kronor, vilket belopp dock synes kunna avjämnas uppåt till 35 miljoner kronor. Detta belopp torde kunna fördelas med 10 miljoner på budgetåret 1952/53 och 25 miljoner kronor på budgetåret 1953/54.
Den vid statens vattenfallsverk under senare år beträffande finansieringen av inköp av inventarier och material tillämpade ordningen, enligt vilken driftinkomster i avsevärd utsträckning tagits i anspråk för sådana anskaffningar, innebär ett avsteg från gällande budgetprinciper. Härigenom har den ram för investeringsverksamheten vid verket, som fastställts dels i samband med att investeringsanslag beviljats för verket och dels genom avvägningen av verkets rörelsekapital, kunnat i betydande grad överskridas. Det synes därför angeläget, att det uttryckligen fastslås, att utgifter för anskaffning av inventarier och material enligt gällande budgetregler icke få bestridas med anlitande av driftinkomster. Därest verkets fasta rörelsekapital fastställes till det belopp, som minimalt erfordras såsom rörelsemedel, torde verkets nuvarande rörliga kredit hos riksgäldskontoret på 45 miljoner kronor vara tillräcklig för att verket skall beredas den rörelsefrihet, som är erforderlig med hänsyn till det växlande behovet av rörelsemedel.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
51 Beräkningen i riksstatsförslaget av de särskilda inkomsttitlarna.
I fråga om beräkningen av de olika inkomsttitlarna i riksstatsförslaget ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag där icke annat angives i det följande.
I avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen, som är avsedd att företagas längre fram under riksdagen, förordar jag — med utgångspunkt från att den statliga inkomstskatten alltjämt uttages med 110 procent av grundbeloppet att inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenh e t in. in. preliminärt upptages med det av riksräkenskapsverket beräknade beloppet 4 000 miljoner kronor.
Beträffande titeln skogs vårdsavgifter har skogsstyrelsen i sitt förslag till riksräkenskapsverket angående titelns beräkning ifrågasatt en sänkning av promilletalet för avgiftens uttagande i samband med den höjning av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog som föranletts av den numera verkställda omtaxeringen. Med hänsyn till de successivt ökade statliga kostnaderna för såväl skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som Övriga skogsvårdsåtgärder anser jag mig icke kunna förorda någon sänkning av promilletalet. Jag gör därför i det följande hemställan om att skogsvårdsavgiften för år 1953, liksom för år 1952, fastställes till det i förordningen om skogsvårdsavgift angivna maximitalet 1,5 promille. I enlighet härmed beräknar jag titeln skogsvårdsa v g i f t e r till av riksräkenskapsverket föreslaget belopp av 7,8 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har beräknat automo bil skatte med len till 565 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor i fordonsskatt och 365 miljoner kronor i bensinskatt. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj :t genom beslut den 23 februari 1951 igångsatt en utredning angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Enligt direktiven för utredningen borde bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon och bensin tagas upp till prövning med sikte på en överföring av större delen av skattebördan på motorfordonen. Vidare ifrågasattes en omfördelning av fordonsskatt mellan fordon med olika viktklasser, vilket skulle kunna medföra en total höjning av fordonsskattens ram. Utredningen torde bli slutförd i sådan tid att ett förslag kan underställas nästa års riksdag. Såsom jag förut antytt har jag emellertid för avsikt att senare göra hemställan om att i avvaktan på resultatet av utredningen ett provisoriskt förslag om höjning med 5 öre av skatten pa bensin och brännolja framlägges för riksdagen. Som skäl härför vill jag i förevarande sammanhang framhålla, att de utgifter för vägväsendet m. in. som skall täckas av automobilskattemedel och varom förslag framlägges under vederbörande huvudtitlar uppgår till sammanlagt 639,8 miljoner kronor. Detta belopp, som i stort sett motsvarar utgifterna för den nuvarande omfattningen av verksamheten inom vägväsendet enligt rådande kostnadsnivå, överstiger de beräknade automobilskattemedlen med i runt tal 75 miljoner kronor. I avvaktan på det för-
52 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
slag angående bensinskatten, som senare kommer att föreläggas riksdagen, föreslår jag att titeln för bensinskatt preliminärt beräknas till 440 miljoner kronor, varigenom automobilskattemedlen skulle uppgå till i runt tal samma belopp som de utgifter, som skall täckas av dessa medel. Anmärkas må, att jag i annat sammanhang framlagt förslag om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes i jordbrukets drift. Bifalles detta förslag av riksdagen bör titeln nedräknas med 1,5 miljoner kronor.
Titeln tullmedel har enligt av generaltullstyrelsen lämnade uppgifler av riksräkenskapsverket upptagits med 325 miljoner kronor, innebärande en minskning med 25 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1952/53. Generaltullstyrelsen har bl. a. räknat med en icke oväsentlig nedgång av importen av maskiner och andra med värdetull belagda varor ävensom en minskning av tullmedelsuppbörden med hänsyn till osäkerheten i den kommande konjunkturutvecklingen. I avvaktan på närmare erfarenheter föreslår jag emellertid, att ifrågavarande inkomsttitel uppföres med samma belopp som för innevarande budgetår, nämligen 350 miljoner kronor.
Beträffande titeln omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna till 625 miljoner kronor såväl för budgetåret 1952/53 som budgetåret 1953/54. Som framgår av ämbetsverkets redogörelse har ifrågavarande inkomsttitel under de senaste fem åren utfallit med icke oväsentligt högre belopp än vad som förutsetts vid inkomstberäkningen. Jag föreslår därför, att inkomsttiteln upptages med 650 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Inkomsttiteln folkpensionsavgifter har av riksräkenskapsverket beräknats till 225 miljoner kronor. Chefen för socialdepartementet kommer senare i annat sammanhang att föreslå en standardförhöjning av folkpensionerna och att statens kostnader härför skall delvis täckas genom en höjning av folkpensionsavgiften. Avgiftshöjningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1954. Av den till 140 miljoner kronor beräknade årliga inkomstökningen av avgiftshöjningen inflyter emellertid endast en tredjedel under budgetåret 1953/54, på vilket endast två av sex uppbördsstämmor faller, eller i runt tal 47 miljoner kronor. Med hänsyn härtill förordar jag, att det av riksräkenskapsverket föreslagna beloppet uppräknas med sistnämnda belopp eller till 272 miljoner kronor.
Vid beräkningen av överskotten från statens affärsverk s f o n d e r har riksräkenskapsverket utgått från nuvarande avgifter och taxor samt från oförändrade grunder för det rörliga tillägget å löner. Beträffande postverket, telegrafverket och statens järnvägar, för vilka överskotten beräknats till 10 miljoner, 60 miljoner resp. 10 miljoner kronor, har dessutom ämbetsverket i likhet med vederbörande affärsverksstyrelser förutsatt att avsättningar göres till värdeminskningskonto på grundval av nuvärdesprincipen. För statens vattenfallsverk har däremot riksräkenskapsverket icke kalkylerat med den extra avsättning till värdeminskningskonto, vilken av vattenfallsstyrelsen beräknats å driftkostnadssidan till 15 miljoner kronor. Beträffande domänverket har riksräkenskapsverket föreslagit att
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
överskottet tills vidare upptages med 50 miljoner kronor. I avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen som senare göres föreslår jag att överskotten för samtliga affärsverksfonder utom statens vattenfallsverk preliminärt uppföres med de av riksräkenskapsverket beräknade beloppen. I fråga om vattenfallsverket räknar jag i likhet med riksräkenskapsverket f. n. icke med den extra avsättningen till värdeminskningskonto. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare i annat sammanhang att föreslå en förstärkning av vattenfallsverkets rörelsemedel dels genom anvisande av investeringsanslag med 20 miljoner kronor å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53 och med 20 miljoner kronor för budgetåret 1953/54 och dels genom en ökning av verkets rörliga kredit i riksgäldskontoret med 30 miljoner kronor. Härigenom kan balanserade överskottsmedel, som nu är bundna i inventarier och material, friställas och inlevereras till statsverket. För budgetåret 1953/54 bör man, enligt vad riksräkenskapsverket anmält, av denna anledning räkna med ytterligare 25 miljoner kronor i inkomster av vattenfallsverket utöver de 105 miljoner kronor riksräkenskapsverket ursprungligen upptagit. Jag föreslår därför, att inkomsterna från statens vattenfallsverk preliminärt upptages till 130 miljoner kronor. Av samma skäl ökar inkomsterna av vattenfallsverket för budgetåret 1952/53 med 5 miljoner kronor.
Vad slutligen beträffar försvarets fasti g hetsfond har riksräkenskapsverket beräknat överskottet av fonden till 21 980 000 kronor. I avbidan på närmare prövning av medelsbehovet under de olika posterna på fondens stat, vilken senare kommer att i särskild proposition anmälas på föredragning av chefen för försvarsdepartementet, torde överskottet av försvarets fastighetsfond böra upptagas till det av riksräkenskapsverket förordade beloppet.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde — i enlighet med vad i det föregående nämnts — få fogas
Bihang 1: Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1953/ 54;
Bihang 2: Nationalbudget för år 1953;
Bihang 3: Investeringsbudgeten 1953;
Bihang 4: PM angående den statsfinansiella utvecklingen;
Bihang 5: Sammanställning över behållningar å riksstatsanslag vid utgången av budgetåret 1951/52.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning jämväl till riksräkenskapsverkets skrivelse med inkomstberäkning för nästa budgetår hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avvaktan på slutlig översyn av inkomstberäkningen, beräkna inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1953/54 enligt följande
54 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1953/54.
Statsverkspropositionen: Bil. l: Inkomsterna.
56 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Statsverkspropositionen: Bit. 1: Inkomsterna.
58 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
59 Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1958/54.
60 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
7.
8.
9.
10.
b. Bidrag från Uppsala läns landsting ... 161 000
c. Övriga diverse inkomster.......... 1 000
Lunds universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendoms-
förvaltning........................ 50 800
b. Övriga diverse inkomster............ 200
Lotsstyrelsens delfond..................
Medicinalstyrelsens » ..................
Karolinska sjukhusets » ..................
Utgifter.
Kronor
412 000
51 000]
1 000 1 000
1 000 ; 786 000
Summa 46 178 000
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader
för de kungl. slotten med tillhörande byggnader ....................... 773 000
b. Reparations- och underhållskostnader
för uthyrda lägenheter vid Drottningholm, Ulriksdal och Haga ..... 220 000
c. Reparations- och underhållskostnader
för vissa historiska byggnader och byggnadsminnesmärken m. m....... 238 000
d. Vissa iståndsättningsarbeten....... 450 000 1 681 000
2. Fångvårdsstyrelsens delfond..................... 795 000
3. Beskickningsfastigheternas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader
i allmänhet m. m.................. 770 000
b. Bränsle och lyse för kanslilokaler och
tjänstebostäder, förslagsvis.......... 360 000 1 130 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond .................... 7111000
5. Generaltullstyrelsens * .................... 125 000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset............. 478 000
b. Övriga fastigheter................. 730 000 1 208 000
7. Lunds universitets delfond...................... 461 000
8. Lotsstyrelsens delfond.......................... 335 000
9. Medicinalstyrelsens delfond.................... 4 303 000
10. Karolinska sjukhusets delfond:
a. Karolinska sjukhuset............... 372 000
b. Serafimerlasarettet................. 150 000 522 000
B. Avsättning till oärdeminskningskonto:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis....... 138 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis....... 145 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsvis........... 2 511 000
5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis........... 38 000
17 671 000
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
61 Kronor
—
i
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis . .. 302 000
b. Övriga fastigheter, förslagsvis....... 319 000 621 000
7. Lunds universitets delfond, förslagsvis.......... 173 000
8. Lotsstyrelsens » , förslagsvis.......... 51000
9. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis.......... 1 877 000
10. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis.......... 657 000 6 211 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis....... 40 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis....... 1 485 000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis....... 5 343 000
5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis....... 48 000
6. Uppsala universitets » , förslagsvis....... 30 000
7. Lunds universitets » , förslagsvis....... 38 000
8. Lotsstyrelsens » , förslagsvis....... 38 000
9. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis....... 21000
10. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis....... 125 000
7 168 000
överskott att tillföras riksstatens driftbudget:
1. Slottsbyggnadernas delfond
2. Fångvårdsstyrelsens »
3. Beskickningsfastigheternas »
4. Byggnadsstyrelsens »
5. Generaltullstyrelsens »
6. Uppsala universitets »
7. Lunds universitets »
8. Lotsstyrelsens »
9. Medicinalstyrelsens »
10. Karolinska sjukhusets »
1 000 385 000 555 000 10 602 000 140 000 230 000 335 000 70 000 2 135 000 375 000
15 128 000 46 178 (j00
Summa
62 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten-
Beräknat förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret
1953/54.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
63 Jag hemställer vidare, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
besluta, att skogsvårdsavgift enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall för år 1953 utgå med en och en halv promille.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt och föreslagit i avseende å beräkningen av statens i det föregående omförmälda inkomster och därmed sammanhängande ämnen behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Otto Winther.
528018. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1: Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
1 Bihatig 1.
Till KONUNGEN.
Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det ämbetsverket att varje år före den 10 december till Kungl. Maj :t avgiva förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästfoljande statsregle-
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
2 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
ring ävensom meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Innan riksräkenskapsverket nu framlägger förslag till beräkning av statens inkomster för budgetåret 1953/54 vill ämbetsverket inledningsvis lämna en orienterande översikt av utfallet av driftbudgeten för de sistförflutna finansåren.
Driftbudgetens inkomster och utgifter enligt budgetredovisningarna för de fem sistförflutna budgetåren sammanfattas i efterföljande tabell. I tabellen angivas de förändringar i avseende å budgetutjämningsfondens behållning och beloppet av utestående reservationer, till vilka budgetutfallet givit upphov.
Driftbudgetens utfall under budgetåren 1947/48—1951/52.
Miljoner kronor.
Som av tabellen framgår ha inkomsterna under den redovisade tidsperioden, budgetåren 1947/48—1951/52, utvisat stegring, frånsett en stagnation under budgetåret 1949/50. Inkomststegringen, som varit särskilt betydande under de båda senaste budgetåren, hänför sig under dessa år främst till inkomst- och förmögenhetsskatterna, medan ökningen under budgetåret
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 3
1948/49 sammanhänger i första hand med den av 1948 års riksdag beslutade skärpningen av den indirekta beskattningen men i viss mån även med ökade inleveranser från affärsverken. Även inkomststegringen under budgetåren 19o0/51 och 1951/52 är i viss mån att återföra på skärpning och utvidgning av den indirekta beskattningen.
Underlaget för inkomst- och förmögenhetsskatterna har fortgående ökats, om än stegringstakten varierat betydligt år från år. Då skatteunderlagets stegring i vad avser fysiska personers inkomster till största delen berott på höjda medelinkomster, har genom skatteskalornas progressivitet även en successiv skärpning av beskattningen blivit följden. Att inkomst- och förmögenhetsskatterna ti ots detta utvisade en sa ringa stegring under budgetåret 1948/49 och till och med en mindre nedgång under budgetåret 1949/50, beror bland annat på viss eftersläpning i fråga om utbetalningen av kommunerna tillkommande utskvlder. De eftersläpande utbetalningarna till kommunerna voro särskilt betydande under budgetåret 1949/50. I detta sammanhang bör även uppmärksammas, att kvarstående skatt erlades första gången under år 1949 samt att — på grund av de åren 1949 och 1950 medgivna anstånden med inbetalning av kvarstående skatt — tre terminer för erläggande av sådan skatt komino att infalla under budgetåret 1950/51 mot två terminer under budgetåret 1949/50 och en termin under budgetåret 1948/49. Att de behållna inkomsterna av inkomst- och förmögenhetsskatterna likväl voro större under budgetåret 1948/49 än under budgetåret 1949/50, förklaras även av att den kvarstående skatt som erlades år 1949 var större än den som erlades ar 1950 och av att den skatt a inkomstökning, som jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen uttogs för inkomståren 1945 och 1946, i stort sett inflöt under budgetåret 1948/49. Stegringen av inlcomstoch förmögenhetsskatterna under budgetåret 1950/51 förklaras till ett belopp av cirka 300 miljoner kronor av den av de medgivna anstånden föranledda förskjutningen i tiden av kvarskattebetalningarna. Dessutom har under detta budgetår på grund av den starka stegringen av skatteunderlaget under år 1951 uppkommit (netto) en viss eftersläpning i fråga om utbetalningarna till kommunerna.
Den ökning av inkomst- och förmögenhetsskatteinkomsterna med över 50 procent, som redovisas under det senaste budgetåret, förklaras av ett flertal, delvis tillfälliga, omständigheter. Bland annat tillämpades från och med år 1951 ändrade skattetabeller, vilket medförde ett skärpt uttag av preliminärskatt. Främst har dock inverkat den starka stegringen av fysiska personers inkomster under saväl ar 1951 som 1952, vilken medfört en betydande uppgång av preliminärskatteinkomsterna, samt stegringen av bolagens taxerade inkomster under aren 1950 och 1951, vilken medfört stegrade preliminärskattebetalningar samt omfattande fyllnadsbetalningar under våren 1952. Då från och med år 1951 det ursprungligen avsedda tidsschemat för inbetalning av kvarstående skatt tillämpats, inföllo under budgetåret 1951/52 två terminer för erläggande av sådan skatt mot, som ovan nämnts, tillfälligt tre terminer under närmast föregående budgetår. Effekten härav på in-
4 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
komstskattetitelns behållning kompenserades emellertid delvis av att den vid 1951 års taxering påförda kvarstående skatten översteg närmast föregående års med cirka 200 miljoner kronor.
Under budgetåret 1951/52 uppkom även en kraftig eftersläpning av utbetalningarna av skattemedel till kommunerna. Härtill har emellertid — i motsats till tidigare — tagits hänsyn i den statliga bokföringen genom att i samband med bokslutet till en jämlikt beslut av 1952 års riksdag nyinrättad fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel överförts 500 miljoner kronor av inkomstskattetitelns bruttoinkomster.
Medan inkomst- och förmögenhetsskatterna på grund av den vid stigande inkomstnivå inträdande skärpningen av progressiviteten i beskattningen proportionsvis stigit mera än skatteunderlaget, är förhållandet närmast det motsatta för andra skatter. Till den del dessa senare skatter utgå såsom vikttullar eller, vad angår acciser, såsom myckenhetsskatter, ha de, i den mån skattehöjningar ej ägt rum, endast ökat i takt med ökningen av produktion och handel. Blott till den del skatterna ha karaktär av värdetullar eller värdeacciser ha de även påverkats av uppkomna prisförändringar.
Vad angår inkomsterna av affärsverken, har den utgiftsökning, som föranletts av de under de senaste åren inträdda stegringarna av löner och priser, motvägts genom ytterligare taxehöjningar under åren 1951 och 1952. En viss nedgång av inkomsterna från kommunikationsverken har dock inträffat. Inleveranserna från domänverket ha däremot till följd av stegrade virkespriser ökat i betydande grad.
De sammanlagda utgifterna ha kontinuerligt ökat under hela den i tabellen redovisade perioden. Utgiftsstegringen förklaras, vad angår budgetåret 1948/49, främst av höjningen från och med 1948 års ingång av folkpensionerna samt tillkomsten vid samma tidpunkt av de allmänna barnbidragen. Utgiftsökningen under budgetåret 1949/50 är till en betydande del att återföra på kostnader för de subventionsåtgärder, som vidtogos i syfte att motverka av krondevalveringen framkallade prisstegringstendenser. Särskilt under de sista två budgetåren ha lönehöjningar och prisstegringar bidragit till utgiftsökningen.
Resultatet av inkomst- och utgiftsutvecklingen under den i tabellen redovisade perioden har blivit, att driftbudgeten utfallit med överskott under alla åren utom budgetåret 1949/50, då underskott uppkom bland annat på grund av ovanligt stor reservationsförbrukning. Trots en utgiftsstegring på närmare en miljard kronor samt en avsättning på 500 miljoner kronor till ovannämnda fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel utvisar det senaste budgetåret ett osedvanligt stort överskott.
Närmare redogörelser för hithörande förhållanden lämnas i vad avser tiden till och med budgetåret 1950/51 i riksräkenskapsverkets årsbok 1952.
För utfallet av statsregleringen under det senaste i förenämnda översikt ingående budgetåret, 1951/52, lämnas närmare redogörelse i en härvid såsom bilaga A fogad tabell. Av tabellen framgår, att inkomsterna under
Riksrälcenskapsverkets inkomstberäkning. 5
nämnda budgetår uppgingo till 7 507 miljoner kronor och utgifterna till 6 422 miljoner kronor. Budgeten utföll sålunda med ett reellt överskott av 1 085 miljoner kronor. De utestående reservationerna ökades med 138 miljoner kronor. Om detta belopp tillägges utgifterna, erhålles ett formellt överskott av 947 miljoner kronor, som tillförts budgetutjämningsfonden.
De redovisade inkomsterna för allmänna budgeten överstego de beräknade med 1 050 miljoner kronor. Sålunda redovisades merinkomster för skatter med netto 1 002 miljoner kronor, för uppbörd i statens verksamhet med 16 miljoner kronor, för totalisator-, tips- och lotterimedel med 14 miljoner kronor och för fonden för statens aktier med 7 miljoner kronor. I förhållande till de beräknade beloppen uppstod däremot brist för statens affärsverksfonder å netto 6 miljoner kronor; för postverket, telegrafverket och statens järnvägar utgjorde bristen tillsammans 63 miljoner kronor medan för vattenfallsverket och domänverket redovisades merinkomst å 6 respektive 51 miljoner kronor. Skatt a inkomst och förmögenhet in. m. lämnade, hland annat på grund av den kraftiga höjningen av lönenivån under år 1951 och år 1952 samt betydande fyllnadsbetalningar av preliminärskatt från bolagen under våren 1952, ett överskott å 853 miljoner kronor utöver det i riksstaten beräknade beloppet, sedan avsättning skett till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Av de indirekta skatterna uppvisades överskott av rusdrycksmedel å 54 miljoner kronor, av tullmedel å 32 miljoner kronor, av tobaksskatt å 13 miljoner kronor, av varuskatt å 12 miljoner kronor och av nöjesskatt å 9 miljoner kronor. Merinkomst redovisades även för arvslotts-, gåvo- och kvarlåtenskapsskatterna, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. å tillsammans 24 miljoner kronor.
Den allmänna budgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag utvisade en nettomerutgift av 33 miljoner kronor. Vid framräknandet av detta belopp har bland besparingarna även medtagits ett belopp av 47 miljoner kronor, som tillförts budgetutjämningsfonden över anslaget å sjätte huvudtiteln till avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Beloppet motsvarar en vid realiserandet av riksstaten uppkommen förbättring av relationen mellan inkomster och utgifter å automobilskattemedlens specialbudget. I verkligheten uppkom alltså en nettomerutgift å 80 miljoner kronor.
På specialbudgeternas inkomsttitlar uppstod en merinkomst på 51 miljoner kronor, hänförlig till automobilskattemedlens specialbudget. Nettoöverskottet på sistnämnda specialbudget stannade vid 47 miljoner kronor. Såsom redan nämnts överfördes detta belopp till statens budgetutjämningsfond. Därigenom har realiserandet av budgeten icke blott eliminerat den brist å automobilskattemedlens specialbudget om 30 miljoner kronor, som beräknats enligt riksstat och tilläggsstat, utan även medfört att den å budgetutjämningsfonden redovisade behållningen av medel, som tillförts fonden som överskott å automobilskattemedlens specialbudget, ökats till 273 miljoner kronor från 256 miljoner kronor vid budgetårets ingång.
Närmare uppgifter rörande avkastningen av de särskilda inkomsttitlarna
6 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
under budgetåret 1951/52 lämnas i tabellbilagan B, i vilken jämväl intagits motsvarande uppgifter om inkomsttillflödet under budgetåren 1947/48— 1950/51.
Beträffande inkomstutvecklingen under det löpande budgetåret föreligga ännu räkenskap smässiga uppgifter allenast för tiden juli—oktober. Driftbudgetens inkomster ha under denna tidsperiod uppgått till 2 537 miljoner kronor mot 2 167 miljoner kronor under motsvarande tid nästföregående budgetår. Till inkomstökningen har bidrag lämnats främst av skatt å inkomst och förmögenhet m. m., bensinskatt, varuskatt och tobaksskatt.
I närslutna bilaga C har riksräkenskapsverket intagit en av ämbetsverket med ledning av från vederbörande myndigheter infordrade uppgifter upprättad sammanställning över det beräknade utfallet av driftbudgetens inkomstsida för innevarande budgetår. Enligt denna beräkning skulle de å driftbudgeten uppförda inkomsttitlarna kunna väntas lämna en inkomst om 8 040 miljoner kronor mot beräknat 8 391 miljoner kronor, innebärande en brist om 351 miljoner kronor.
Inkomsterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. beräknas komma att med 455 miljoner kronor understiga det i riksstaten upptagna beloppet, 4 555 miljoner kronor. Underskottet beror bland annat på att ökningen av den totala lönesumman torde bliva något mindre än vad som förutsatts vid tidigare inkomstberäkning samt på att större fyllnadsbetalningar av preliminärskatt än som beräknats inflöto under det sistförflutna budgetårets sista månader, varigenom uppbörden av kvarstående skatt under budgetåret 1952/53 minskas i motsvarande grad. Kommunalskatteutbetalningarna beräknas vidare till följd av en höjning av utdebiteringen för år 1953, i stället för en tidigare antagen sänkning, komma att stiga utöver vad som tidigare beräknats. Underskott redovisas bland annat även för inkomsttitlarna konjunkturskatt och domänverket med 100 respektive 20 miljoner kronor. Bland titlar, som utvisa merinkomst, må nämnas titlarna automobilskattemedel med 10, varuskatt med 25, tobaksskatt med 35, rusdrycksmedel med 13, nöjesskatt, totalisator-, tips- och lotterimedel med 18, folkpensionsavgifter med 49, telegrafverket med 12, statens vattenfallsverk med 10, fonden för statens aktier med 17 samt fonden för kreditgivning till utlandet med 12 miljoner kronor.
Av väsentlig betydelse för bedömande av den framtida utvecklingen av statens inkomster är att analysera förändringarna av de enskilda fysiska och juridiska personernas inkomster. Riksräkenskapsverket torde fördenskull här få meddela en återblick på utvecklingen av de enskildas inkomster, sådana dessa komma till uttryck i det till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) taxerade beloppet. För sådant ändamål ha till en början i efterföljande tabell sammanställts uppgifter om den taxerade inkomsten (det taxerade beloppet) och dess förändringar för olika grupper av skattskyldiga under verksamhetsåren 1945—1951 (motsvarande taxeringsåren 1946 -—1952), vad angår verksamhetsåret 1951 (taxeringsåret 1952) enligt preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån. Siffrorna för verksamhets-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
i
åren 1948—1951 (taxeringsåren 1949—1952) äro på grund av omläggningen av den direkta statsbeskattningen ej fullt jämförbara med siffrorna för de föregående åren. Sedan i samband därmed bland annat den s. k. förmögenhetsdelen bortfallit, har termen taxerat belopp utbytts mot taxerad inkomst.
Utvecklingen av taxerad inkomst (taxerat belopp) för olika grupper av skatt skyldiga under verksamhetsåren 1945—1951 (taxeringsåren 1946—1952).
Av tabellen framgår, att det totala taxerade beloppet sedan verksamhetsåret 1945 undergått en stegring med sammanlagt 84 procent. Inkomstutvecklingen har emellertid varit väsentligt olikartad för fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser), för svenska aktiebolag in. fl. samt för övriga skattskyldiga. Den första gruppen överväger starkt till sitt absoluta belopp. På grund härav blir utvecklingen av densamma i stort sett avgörande för utvecklingen av det taxerade beloppet i dess helhet. Det taxerade beloppet för fysiska personer har successivt stigit med sammanlagt 82 procent. Stegringen för svenska aktiebolag m. fl. har under samma period uppgått till 107 procent efter en stark ökning år 1946, en därefter följande reduktion under åren 1947 och 1948 och en snabb stegring de senaste åren. Utvecklingen av det taxerade beloppet för aktiebolagen bör även ses i belysning därav, att, sedan den fria avskrivningsrätten införlivats med skattesystemet, det taxerade beloppet i hög grad bestämts av bolagens avskrivningspolitik. Stegringen för år 1946 får ses mot bakgrunden av att skatten å detta års inkomster i samband med genomförandet av uppbördsreformen i huvudsak efterskänktes. För övriga skattskyldiga har stegringen av det taxerade beloppet varit svagare än för fysiska personer och aktiebolag och har år 1951 stannat vid 34 procent.
För en mera ingående analys av utvecklingen av det vid taxeringen till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) uppnådda taxeringsresultatet hänvisas till tabellen på s. 8—9, vilken lämnar upplysning rörande vid de senaste sex taxeringarna uppskattade inkomster av olika förvärvskällor jämte utnyttjade avdrag. Uppgifterna avseende senaste taxering äro preliminära.
8 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Utfallet av taxeringarna till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögert-
(På grundval av taxerings-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
hetsskatt) för verksamhetsåren 1946—1951 (taxeringsåren 1947—1952).
nämndernas beslut.)
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Nämnda tabell visar i vad avser sammanräknad nettoinkomst för fysiska personer in. fl., representerande vid den senaste taxeringen närmare 90 procent av den totala sammanräknade nettoinkomsten, att den till största delen, cirka 80 procent, består av inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Därnäst i betydelse komma inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse med vardera cirka 8 procent. Övriga förvärvskällor spela mindre roll.
Beträffande inkomst av tjänst kan under efterkrigstiden tre olikartade skeden urskiljas. Under det första, omfattande tiden fram till och med inkomståret 1948, ägde en snabb expansion av inkomsterna rum med omkring 15 procents ökning per år. Större delen hänför sig till en stegring av medelinkomsterna för inkomsttagarna, även om någon ökning av det redovisade antalet inkomsttagare kan konstateras. Det andra skedet, under vilket antalet anställda varit ungefär oförändrat, karakteriseras däremot av en långsammare inkomststegring, med en ökning mellan inkomståren 1948 och 1949, respektive 1949 och 1950 på 3,4 och 4,8 procent. Bakgrunden till denna förändring i stegringstakten är den nästan fullständiga frånvaron av avtalsmässiga lönerörelser under åren 1949 och 1950. Det förtjänar emellertid påpekas, att detta i då rådande konjunkturläge, karakteriserat av i stort sett livlig efterfrågan på arbetskraft och fortgående produktionsökning, icke hindrade en viss fortsatt expansion av inkomsterna. Den förklaras främst av löneglidning och överflyttning till bättre betalda yrken och näringsgrenar. Löneglidningen för industriarbetare och vissa andra arbetargrupper har för ifrågavarande år uppskattats till 3—4 procent per år. Under år 1951 har inkomstnivån på nytt förskjutits kraftigt uppåt till följd av avtalsmässiga lönestegringar och fortsatt stark löneglidning, vilket i tabellen återspeglas i ökning av inkomst av tjänst in. in. med inte mindre än 21 procent.
Även i fråga om övriga förvärvskällor, med undantag för annan fastighet, redovisas relativt stor stegring år 1951. Inkomsten av jordbruksfastighet, som visar uppgång med icke mindre än 32,6 procent, har påverkats av kraftigt ökade skogsinkomster.
Det sammanlagda beloppet av s. k. allmänna avdrag, som få göras vid beräkning av den taxerade inkomsten, har som likaledes framgår av tabellen för fysiska personer stegrats successivt under de tre senaste åren, De ökade snabbare än inkomsterna åren 1949 och 1950 men långsammare år 1951, vilket innebär att den taxerade inkomsten ökade långsammare än nettoinkomsten de två förstnämnda åren, medan motsatsen var fallet år 1951. För år 1948 (1949 års taxering) redovisas en mycket kraftig uppgång av avdragsbeloppet. Denna uppgång sammanhänger bland annat med tillkomsten av det särskilda avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna samt med de i samband med folkpensionsreformen höjda folkpensionsavgifterna. Främst har dock spelat in, att den betydande ökning av kommunalutskylderna, som ägt rum i anslutning till skatteunderlagets tillväxt efter 1945 års taxering, kommit att på grund av uppbördsförfarandets omläggning påverka de allmänna avdragen först vid 1949 års taxering.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 11
Beloppet utnyttjade ortsavdrag har förändrats obetydligt vid de tre senaste taxeringarna, varigenom den beskattningsbara inkomsten stigit betydligt snabbare än både den taxerade inkomsten och den sammanräknade nettoinkomsten. Medan sålunda den taxerade inkomsten vid den senaste taxeringen steg med 22,4 procent, utgjorde den beskattningsbara inkomstens stegring ej mindre än 36,8 procent. Den tillfälliga uppgången av summan utnyttjade ortsavdrag år 1948 (1949 års taxering) sammanhänger bland annat med ändrade ortsavdragsbestämmelser.
Riksräkenskapsverket har i tidigare inkomstberäkningar även meddelat vissa resultat av den statistik över inkomsternas fördelning på inkomsttagare efter inkomstens storlek och efter yrkesgrupper, som årligen utarbetas av statistiska centralbyrån och som redovisas i publikationen Skattetaxeringarna. Denna statistik har avsett vid taxering till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) uppskattad nettoinkomst för i A-längden upptagna skattskyldiga (fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser).
För år 1951 (taxeringsåret 1952) skiljer sig ifrågavarande statistik i betydelsefulla avseenden från den tidigare utarbetade. Från att ha utgjort en fullständig undersökning har den omlagts till huvudsakligen stickprovsundersökning, omfattande ungefär en tiondel av inkomsttagarna. Alla personer, som ensamma eller tillsammans med maken haft minst 30 000 kronors årsinkomst, skola dock medtagas. Till den del uppgifterna ha stickprovskaraktär, sker givetvis uppräkning till att avse hela antalet inkomsttagare.
Statistiken upptager liksom hittills inkomstbelopp (sammanräknad nettoinkomst efter avdrag av underskott på förvärvskälla) och yrkesbeteckningar men dessutom nu även uppgifter om ålder, kön och civilstånd. Statistiken omfattar endast fysiska personer (ej oskifta dödsbon och familjestiftelser). Medan förut samtaxerade äkta makar betraktades som en inkomsttagare, ingå de i de senaste uppgifterna som skilda taxeringsenheter.
Alldeles bortsett från de brister, som kunna förefinnas beträffande representativitet och primärmaterialets beskaffenhet i övrigt, innebära nämnda förändringar i redovisningsprinciperna, att resultatet av den senaste undersökningen icke kan sammanställas med de uppgifter för tidigare år, som lämnats i föregående inkomstberäkningar. Detta gäller såväl det redovisade antalet inkomsttagare som inkomstbeloppens storlek för olika kategorier inkomsttagare.
Om sålunda analysen av inkomstutvecklingen fram till och med inkomståret 1951 väsentligen måste bygga på den statistik över taxeringsutfallet, som likaledes utarbetas av statistiska centralbyrån och som ligger till grund för ovan kommenterade tabell på s. 8—9, ger dock den nya inkomststatistiken en god bild av inkomststrukturen under 1951, vilken kan tjäna till ledning vid ett bedömande av skatteunderlagets utveckling även efter år 1951. I det följande lämnas därför vissa preliminära uppgifter från 1951 års inkomststatistik.
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Antalet inkomsttagare samt medelinkomst inom skilda yrkesgrupper år 1951
(taxeringsåret 1952).
Hela antalet inkomsttagare uppgick enligt 1951 års inkomststatistik till 3 815 221. Motsvarande antal var enligt 1950 års statistik 3 401 393. Som ovan nämnts äro de båda årens siffror icke jämförbara. Bättre jämförbarhet erhålles om antalet inkomsttagare år 1951 minskas med antalet äktenskap, i vilka makarna äro samtaxerade, varigenom erhålles talet 3 339 082. Detta understiger 1950 års siffror med 62 311 eller 1,8 procent. Någon anledning att vänta större förändringar i antalet inkomsttagare mellan de båda åren finnes emellertid knappast. Differensen förklaras till en del av bortfallet av oskifta dödsbon och familjestiftelser men torde dessutom bero på vissa ofull-
Inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser år 1951 (taxeringsåret 1952).
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 13
Inkomstens storlek för inkomsttagare i olika åldrar år 1951 (taxeringsåret 1952).
ständigheter i primärmaterialet, till vilka icke kunnat tagas hänsyn vid uppräkningen.
I förhållande till folkmängden utgjorde antalet inkomsttagare år 1951
53,7 procent.
Den första tabellen på s. 12 visar antalet inkomsttagare samt medelinkomstens storlek inom skilda yrkesgrupper. Av hela antalet inkomsttagare
Inkomsttagarna fördelade efter civilstånd (samtaxerade äkta makar = en inkomsttagare) och inkomstens storlek, jämte inkomstsummor och medelinkomst för de olika civilståndskategorierna, år 1951 (taxeringsåret 1952).
14 Statsverkspropositionen: Bil. J: inkomsterna: Bih. 1:
utgjorde företagarna 14,4, de anställda 73,o och de icke yrkesverksamma 12,6 procent. Uppgifterna om medelinkomsten för de olika grupperna äro, som nämnts, icke jämförbara med föregående års. Företagarnas redovisade inkomster ligga högre än de anställdas inom varje näringsgren. Bilden av medelinkomsternas relativa höjd för anställda inom de redovisade näringsgrenarna återspeglar icke endast skillnader i det relativa löneläget för jämförbara grupper av anställda inom olika näringsgrenar utan bland annat även olikheter i skilda kategorier anställdas — exempelvis tjänstemän och arbetare —- relativa betydelse inom de olika näringsgrenarna.
Uppgifterna om medelinkomstens höjd för företagare, anställda och icke yrkesverksamma kompletteras genom den bild av inkomsttagarnas fördelning på olika inkomstlägen, som lämnas i den nedre tabellen på s. 12.
Medelinkomstens höjd sammanhänger även med inkomsttagarnas ålder, vilket belyses av den övre tabellen på s. 13. Som synes stiger medelinkomsten med åldern för att nå maximum i åldersgruppen 40—50 år. Medan i fråga om inkomsttagarna i mellanåldrarna de olika åldersklasserna utvisa en tämligen likartad fördelning på olika inkomstklasser, förskjutes tyngdpunkten kraftigt nedåt för de lägre och de högsta åldersklasserna. Delvis sammanhänger detta med att det i dessa åldersgrupper är relativt vanligare att inkomst endast uppbäres under en del av året, exempelvis i samband med inträde i respektive utträde ur förvärvslivet, värnpliktstjänstgöring o. s. v.
Eftersom ålder och civilstånd äga ett relativt starkt samband är det naturligt att, mot bakgrunden av den givna bilden av sammanhanget mellan ålder och inkomst, även finna att ogifta och förut gifta inkomsttagare redovisa lägre inkomster än gifta, i varje fall i vad avser den manliga delen av befolkningen. Detta framgår av den nedre tabellen på s. 13. I denna tabell ha — till skillnad mot de föregående — samtaxerade äkta makar behandlats som en inkomsttagare. Sistnämnda förhållande innebär alltså, att i detta avseende samma redovisningsprincip tillämpats som vid föregående års undersökningar. Trots de övriga, ovan anförda förhållanden, som försämra jämförbarheten med föregående års siffror och som bland annat innebära att den redovisade nedgången i antalet inkomsttagare sannolikt icke motsvarar verkligheten, torde den bild av inkomsttagarnas relativa fördelning på olika inkomstklasser, som lämnas i tabellens högra kolumn, kunna grovt jämföras med motsvarande uppgifter i föregående inkomstberäkningar. En sådan jämförelse visar också att mellan år 1950 och år 1951 en successiv förskjutning av inkomsttagarna mot högre inkomster inträffat. Medan sålunda år 1950 41,4 procent av inkomsttagarna uppvisade lägre inkomster än 4 000 kronor, var motsvarande procenttal år 1951 endast 33,o. I inkomstklasserna 4 000—6 999 kronor voro procenttalen 32,9 respektive 28,8. I högre inkomstklasser redovisas däremot ett relativt sett större antal inkomsttagare år 1951 än år 1950. Sålunda har andelen stigit i klassen 7 000— 9 999 kronor från 15,3 till 21,5 procent och i klassen 10 000—19 999 kronor från 8,7 till 14,4 procent.
Medelinkomsten för samtliga inkomsttagare steg från 5 698 till 6 764 kronor mellan nämnda år, eller med 18,7 procent. Detta tal kan samman-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 15
ställas med den i tabellen på s. 8—9 redovisade ökningen av fysiska personers nettoinkomstsumma på 20,8 procent. Skillnaden kan bero på ökning av antalet inkomsttagare men även på förskjutningar i inkomstfördelningen.
Vad därefter angår aktiebolagens inkomster, kan i första band tabellen på s. 8—9 tjäna till belysning. Av denna framgår bland annat att inkomst av rörelse in. in. är av dominerande betydelse. Av all redovisad inkomst av rörelse in. in. hänför sig vid den senaste taxeringen betydligt mer än hälften till bolagen.
För en närmare analys av bolagens inkomstutveckling kunna uppgifterna i nämnda tabell kompletteras med ledning av ett inom riksräkenskapsverket upplagt register över ett antal svenska aktiebolags skatteförhållanden, avseende aktiebolag med ett aktiekapital av minst en miljon kronor. Registret, som omfattar omkring 1 150 aktiebolag samt är uppdelat efter arten av bolagens verksamhet, hålles ständigt aktuellt bland annat genom att varje höst uppgifter om beskattningsbar inkomst vid årets taxering införskaffas från länsstyrelserna. De ifrågavarande bolagens sammanlagda beskattningsbara inkomst omfattar vid den senaste taxeringen mer än 80 procent av hela den beskattningsbara inkomsten för aktiebolagen. Återstoden representeras alltså av företag med ett aktiekapital å lägre belopp än en miljon kronor. En bearbetning av registret ger sålunda en fyllig bild av utvecklingen av bolagens skatteförhållanden inom skilda näringsgrenar.
Såsom framgår av uppgifterna i tabellen1 å s. 7 (jfr även tabellen s. 8—9), steg det taxerade beloppet för samtliga bolag under verksamhetsåret 1946 men nedgick sedan i betydande grad under åren 1947 och 1948 för att under år 1949 åter något ökas. Stegringen uppgick år 1946 till 71 procent i jämförelse med närmast föregående år. Försämringen av taxeringsresultaten uppgick från år 1946 till år 1947 för alla bolag tillsammantagna till 27 procent och från år 1947 till år 1948 till 13 procent. Taxeringsresultaten för samtliga bolag förbättrades med 4 procent från år 1948 till år 1949 och 34 procent från år 1949 till år 1950. Vid den senaste taxeringen redovisar den taxerade inkomsten ytterligare uppgång med 37 procent. För storbolagen uppgår förbättringen till 43 procent och för övriga bolag till 16 procent. Från 1950 års till 1952 års taxering utgör stegringen för samtliga bolag 84 procent, för storbolagen 94 procent. Beträffande de i riksräkenskapsverkets register upptagna storbolagen utvisar verksamhetsåret 1951 i jämförelse med närmast föregående år avsevärd uppgång av den taxerade inkomsten för ett flertal ur skattesynpunkt betydelsefulla grupper, såsom gruvindustri, metall-, maskin- och verkstadsindustri, sågverk, pappersmasse- och pappersindustri, vissa kombinerade bruksföretag samt rederier. Samtliga dessa grupper uppvisade även vid närmast föregående taxering betydande uppgång. Nedgång vid den senaste taxeringen redovisas bland annat för grupperna tex-
1 I tabellen ha med svenska aktiebolag sammanförts utländska juridiska personer och svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag. Tabellens siffror ha emellertid så vitt här är fråga ansetts kunna betraktas såsom i sin helhet hänföriiga till svenska aktiebolag.
IG
Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
til- och beklädnadsindustri, läder-, sko- och gummivaruindustri samt för åtskilliga branscher inom livsmedelsindustrien.
Vid beräkningen av statens inkomster under nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket i första hand att med utgångspunkt från de sålunda redovisade taxeringsresultaten för verksamhetsåret 1951 uppskatta de framtida förändringarna i skatteunderlaget för tiden fram till våren 1954. Den allmänna inkomstutvecklingen är härvid avgörande i första hand för de direkta statsskatternas avkastning, vilken avkastning dock numera representerar omkring hälften av driftbudgetens hela inkomstsumma, men är därjämte i väsentlig mån bestämmande för de indirekta statsskatternas avkastning liksom för de statliga affärsverkens bruttoinkomster.
Vid uppskattningen av skatteunderlagets utveckling under innevarande och nästkommande år samt de första månaderna av år 1954 är det nödvändigt att verkställa särskilda kalkyler för å ena sidan fysiska personer och med dem likställda skattskyldiga och å andra sidan aktiebolag.
Vad först angår skatteunderlaget för fysiska personer bestämmes utvecklingen såsom närmare framgår av sammanställningen i tabellen å s. 8—9 väsentligen av förändringarna i enskildas inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse samt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Den sista av de tre nämnda förvärvskällorna, som representerar 4/5 av de fysiska personernas sammanräknade nettoinkomst, utvisade för verksamhetsaret 1951 en ökning med 21 procent i jämförelse med nästföregående år. Möjligheterna att bedöma utvecklingen under år 1952 äro ännu begränsade. Sistnämnda år kan lönenivån för industriarbetare (genomsnittlig timförtjänst) till följd av omfattande avtalsmässiga stegringar år 1952 samt en stark löneglidning under år 1951, varigenom löneläget vid slutet av sistnämnda år betydligt översteg årsgenomsnittet, beräknas komma att ligga drygt 17 procent över genomsnittet för år 1951. För övriga grupper löntagare torde man ha anledning alt räkna med i genomsnitt något större stegring. Å andra sidan måste hänsyn tagas till att den totala lönesumman för år 1952 påverkas av att en viss nedgång i sysselsättningen torde ha inträffat under året. Med hänsyn härtill framstår en ökning av den sammanlagda inkomsten av tjänst med 16 å 17 procent från år 1951 till 1952 som sannolik.
Utvecklingen beträffande inkomst av jordbruksfastighet, vilken under verksamhetsåret 1951 visade en stegring på 33 procent, torde även under år 1952 i betydande grad ha påverkats av det gynnsamma resultatet av skogsbruket under avverkningssäsongen 1951/52. Genom bestämmelserna om investeringskonto för skog (förordningar den 14 december 1951, nr 783—784), varigenom uppskov erliålles med taxeringen av på sådant konto insatta skogsinkomster, sänkes emellertid taxeringsresultatet. Då inkomsterna av jordbruksdriften torde ha förbättrats icke oväsentligt från 1951 till 1952, synes emellertid en viss ytterligare uppgång av inkomsten av jordbruksfastighet vid 1953 års taxering sannolik.
Då beträffande övriga förvärvskällor i varje fall icke någon betydande minskning av inkomsten totalt sett är trolig, skulle resultatet i avseende på
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 17
den sammanlagda inkomsten av andra förvärvskällor än tjänst bliva någon stegring, dock sannolikt betydligt understigande den för inkomst av tjänst antagna.
Inkomstutvecklingen för fysiska personer under nästa år torde komma att visa betydande olikheter i jämförelse med de närmast föregående årens. Bakgrunden härtill är den avmattning av den ekonomiska aktiviteten, som inträtt under år 1952 och vars väsentliga drag och orsaker ha analyserats i den senaste konjunkturrapporten. Utvecklingen har inneburit, att bland annat betydelsefulla delar av industrien visat sjunkande produktion och minskad sysselsättning. Även om för de närmaste månaderna, totalt sett, en ytterligare mera betydande nedgång av produktion och sysselsättning knappast synes behöva befaras, torde å andra sidan de tecken till en begynnande återhämtning, som kunnat spåras för vissa industrigrenar, icke motivera ett antagande om en näraliggande väsentlig omsvängning på arbetsmarknaden i riktning mot ökad efterfrågan på arbetskraft. Tvärtom synes det aktuella lägets labila karaktär och starka beroende av utvecklingen utomlands, liksom även de osäkra utsikterna på något längre sikt beträffande bland annat den svenska exportens utveckling, tala för en försiktig bedömning av utvecklingen av underlaget för statsinkomsterna under den relativt långa tidsperiod, som inkomstberäkningarna ha att behandla.
Läget inför år 1953 i avseende på inkomst av tjänst innebär för det första att den från tidigare år kända löneglidningen praktiskt taget torde ha upphört under år 1952. Därigenom torde lönenivån vid slutet av året endast obetydligt avvika från den för året genomsnittliga nivån. Icke heller torde större förändringar i lönenivån till följd av löneglidning vara att vänta under år 1953.
Omfattningen av de avtalsmässiga lönestegringar, som kunna komma att bliva resultatet av förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter, kunna givetvis ännu icke överblickas. Att de under alla förhållanden bliva av betydligt mindre räckvidd än närmast föregående år torde emellertid redan nu stå klart.
I högre grad än vad som varit fallet tidigare under efterkrigstiden torde det inför år 1953 även vara nödvändigt att beakta riskerna för inkomstbortfall till följd av sysselsättningssvårigheter inom olika delar av näringslivet. Även om det nuvarande labila läget under ogynnsamma omständigheter skulle kunna utvecklas mot en snabb försämring av sysselsättningen, synas ändå icke tillräckliga skäl föreligga för att en beräkning av statens inkomster skulle baseras på ett sådant antagande.
Riksräkenskapsverket har ansett sig böra grunda sina beräkningar på antagandet om en viss mindre höjning av den sammanlagda inkomsten av tjänst under år 1953 i jämförelse med år 1952 och ytterligare någon stegring under de första månaderna 1954.
Beträffande fysiska personers inkomster av övriga förvärvskällor tillsammantagna torde snarast en viss nedgång vara att vänta under år 1953.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
18 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Vad därefter beträffar aktiebolagen har den i det föregående konstaterade uppgången i deras taxerade inkomster under år 1951 utgjort 37 procent. Uppgången skulle ha varit än kraftigare om icke för skogsindustrierna utgått konjunktur- och prisutjämningsavgifter, vilka vid taxeringen varit avdragsgilla. Utvecklingen under år 1951 kan väsentligen återföras på en osedvanligt gynnsam exportkonjunktur. Denna har under år 1952 brutits på de flesta punkter. Bortsett från gruvindustrien synas alla betydelsefulla exportgrenar under sistnämnda år ha mött försämrade avsättningsbetingelser. För skogsindustriernas del synes dock för närvarande en viss återhämtning vara på väg. Någon klar förbättring för de hemmamarknadsindustrier, som redan året före hade vissa avsättningssvårigheter, synes icke ha inträtt.
Den anförda utvecklingen skulle tyda på en betydande försämring av bolagens rörelseresultat under år 1952. Emellertid kommer taxeringsutfallet att påverkas i höjande riktning av den tillfälliga begränsning av den fria avskrivningsrätten, som enligt förordning den 6 juni 1952 (nr 380), genomförts för verksamhetsåren 1952 och 1953. Även bortsett från denna lagstiftning, vars verkningar äro svåra att bedöma, torde bolagen ha en tendens att genom utjämning mellan åren söka undvika alltför starka fluktuationer i den redovisade vinsten. Med ledning av vissa undersökningar rörande de för verksamhetsåret 1952 väntade taxeringsresultaten för de i riksräkenskapsverkets förenämnda register ingående bolagen och vissa allmänna överväganden har riksräkenskapsverket funnit sig böra grunda sin beräkning på det antagandet, att det sammanlagda taxerade beloppet för svenska aktiebolag för verksamhetsåret 1952 skall komma att nedgå med inemot 10 procent.
Utvecklingen av aktiebolagens inkomster under år 1953 är synnerligen svår att förutse. Även om en ytterligare försämring icke är osannolik, har riksräkenskapsverket i avvaktan på säkrare hållpunkter för ett bedömande likväl utgått från en i jämförelse med år 1952 i stort sett oförändrad sammanlagd taxerad inkomst.
Vad slutligen angår de affärsdrivande verkens avkastning, har riksräkenskapsverket i avbidan på statsmakternas prövning av frågan om storleken av det rörliga tillägget för tiden efter innevarande års utgång vid beräkningen utgått från nu gällande grunder för det rörliga tillägget samt, vad angår inkomsterna av post- och telegrafverken samt statens järnvägar, baserat beräkningen på nuvarande taxor.
Det må slutligen erinras, att de här gjorda beräkningarna äro grundade på förutsättningarna, att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes genom mera omfattande arbetskonflikter.
Resultatet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning återgives i den härvid fogade tabellen (bilaga D) med specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1953/54. Beträffande de i denna tabell för de särskilda inkomsttitlarna beräknade beloppen får riksräkenskapsverket härefter anföra följande.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
19 A. Egentliga statsinkomster.
I. Skatter.
1. Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse.
Skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
k inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. redovisas å ena sidan uppbörden av såväl statsskatter som kommunala skatter och å andra sidan utbetalningar av skattebelopp till kommunerna. Över inkomsttiteln i fråga redovisas jämväl uppbörden av vissa medel såsom utskiftningsskatt och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter och annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, vilka skola omföras till andra riksstatstitlar, ävensom olycksfallsförsäkringsavgifter och annuiteter å avdikningslån.
De statsskatter, vilka under budgetåren 1952/53 och 1953/54 skola slutligt redovisas å förevarande inkomsttitel, utgöras, frånsett inflytande restantier å äldre skatter, av statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt. Å titeln skall även redovisas den enligt förordning den 30 mars 1951 (nr 151) utgående investeringsskatten, avseende inkomståret 1951, liksom den enligt förordning den 14 december 1951 (nr 794) utgående investeringsavgiften, gällande inkomståren 1952 och 1953. De kommunala skatterna utgöras av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, allt i form av dels fastighetsskatt och dels inkomstskatt. Den faktiska uppbörd av olika slags skatter och avgifter m. m., som beräknas inflyta till statsverket å denna inkomsttitel, skall disponeras sålunda, att dels debiterade belopp av utskiftningsskatt och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter och folkpensionsavgifter omföras till vederbörliga riksstatstitlar, varjämte beloppen av under budgetaret debiterade olycksfallsförsäkringsavgifter och annuiteter ävenledes skola i sin helhet avföras från inkomsttiteln dels ock till kommunerna utbetalas dem tillkommande utskylder. Inkomsttiteln belastas vidare av restitutioner. Titeln kommer även att belastas respektive gottskrivas med de belopp som kunna komma att överföras till eller återföras från fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel (jfr riksdagens skrivelse 1952:384). Skillnaden mellan den faktiska uppbörden och de sammanlagda utgifterna kommer att utgöra den nettoinkomst för statsverket, som motsvarar den i riksstaten upptagna inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m.
Statlig inkomstskatt utgår enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 576). Till och med år 1952 utgår skatten för fysiska personer efter progressiv skatteskala, dock med maximering enligt särskilda regler. Skattens grundbelopp stiger från 10 procent, när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor, till 70 procent för den del av den beskattningsbara inkomsten, som överstiger 200 000 kronor. I samband med omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet beslöts en provisorisk jämkning av
20 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
statsskatteskalan. Bestämmelserna härom återfinnas i förordning den 20 april 1951 (nr 180). Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, att nyssnämnda högsta procentsats för beräkning av skattens grundbelopp tilllämpas först å den del av den beskattningsbara inkomsten, som överstiger 250 000 kronor. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1952, dock att äldre bestämmelser fortfarande skulle gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år. Statlig inkomstskatt för fysiska personer ingår i preliminär skatt med 100 procent av grundbeloppen under första hälften av budgetåret 1952/53.
Statlig inkomstskatt för fysiska personer in. fl. utgår från och med år 1953 efter ändrade grunder. Författningar i ämnet ha utfärdats den 6 juni 1952 (nr 405-406). De nya bestämmelserna skola ligga till grund för preliminärskatteuttaget från och med år 1953 och tillämpas vid taxering första gången år 1954. Den nya lagstiftningen innebär bland annat, att ortsavdraget för gifta höjes med omkring en tredjedel och att ortsavdraget för ensamstående utgår med ett fast belopp, utgörande hälften av giftas ortsavdrag. Inkomstskattens grundbelopp bestämmes enligt två progressiva skiktskalor, den ena avseende sådana skattskyldiga, för vilka ortsavdrag beräknas enligt de för gift skattskyldig gällande grunderna, och den andra avseende övriga skattskyldiga. Grundbeloppet utgör 12 procent av den beskattningsbara inkomsten, om denna icke överstiger 8 000 kronor i den förra skalan och 4 000 kronor i den senare skalan. Upp till nämnda belopp för den beskattningsbara inkomsten utgår sålunda skatten proportionellt, medan vid högre inkomst skatteprocenten är stigande. Skattesatsen är maximerad till 65 procent. Förvärvsavdraget för gift kvinna utgår vidare efter nya grunder och med ändrade belopp. Under år 1953 kommer att tillämpas en uttagningsprocent av 110.
För svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, samt vissa utländska juridiska personer skall den statliga inkomstskatten utgöra 40 procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån försäkringsanstalterna icke driva livförsäkringsrörelse, i vilket fall skatten skall utgöra 10 procent — t. o. in. 1950 25 procent — av den beskattningsbara inkomsten. För svenska ekonomiska föreningar, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar skall skatten utgöra 32 procent av den beskattningsbara inkomsten. För andra skattskyldiga juridiska personer skall skatten utgöra 15 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Statlig förmögenhetsskatt uttages enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 577) av fysiska personer in. fl. Skatten utgår till och med år 1952 efter en progressiv skatteskala, så beskaffad, att när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 30 000 kronor, någon skatt icke utgår, och skatten sedan stiger från 6 promille till 18 promille, sistnämnda skattesats för den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 300 000 kronor. Enligt förordning den 6 juni 1952 (nr 407) har med tillämpning från den
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 21
1 januari 1953 beträffande den statliga förmögenhetsskatten för fysiska personer in. fl. vidtagits den förändringen, att det skattefria beloppet höjts till 50 000 kronor. Vidare har skatteskalan mildrats. Den lägsta skattesatsen är sålunda 5 promille och den högsta, 18 promille, uppnås först vid en beskattningsbar förmögenhet på 1 000 000 kronor. För vissa juridiska personer utgår statlig förmögenhetsskatt med 1 V2 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.
För den kommunala fastighetsskatten och den kommunala inkomstskatten gälla bestämmelserna i 1928 års kommunalskattelag. Landstingsmedel utgå enligt lagen om landsting den 20 juni 1924 (nr 349). Tingshusmedel utdebiteras enligt förordningen den 31 december 1945 om utdebitering av tingshusmedel (nr 903). Ortsavdragen vid kommunalbeskattningen ha enligt lag den 2 juni 1950 (nr 252) höjts. De höjda ortsavdragen ha tillämpats fr. o. m. inkomståret 1952. Det skatteunderlagsbortfall för kommunerna, som höjningen orsakat, kompenseras till en del genom särskilda statsbidrag.
Enligt uppbördsförordningen den 31 december 1945 skall under det år inkomst förvärvas eller förmögenhet äges erläggas preliminär skatt så beräknad att den väsentligen motsvarar den slutliga skatt, som efter verkställd taxering påföres för inkomsten och förmögenheten.
Den preliminära skatten utgår dels i form av preliminär A-skatt, dels i form av preliminär B- respektive C-skatt. A-skatten utgår enligt skattetabeller eller efter viss procent av uppburen löneinkomst. Med tillämpning fr. o. m. inkomståret 1951 ha grunderna för skattetabellernas konstruktion i vissa delar ändrats så att tabellskatten för en viss inkomst utgår med högre belopp än tidigare. B- och C-skatterna debiteras med ledning av inkomsten och förmögenheten två år före det aktuella inkomståret eller i vissa fall på grundval av särskild preliminär taxering.
Debitering och uppbörd sker gemensamt av krono- och kommunalutskylder inklusive de tidigare nämnda avgifterna. Preliminärskatten förfaller till betalning under mars, maj, juli, september, november och januari under uppböi dsåret, vilket omfattar tiden från och med mars det ena året till och med februari påföljande år. Sedan taxering blivit verkställd och den slutliga skatten uträknats, sker en avräkning, varvid den skattskyldige gottskrives i fråga om A-skatt det influtna beloppet jämte i förekommande fal! s. k. särskilt uppdebiterat belopp samt i fråga om B- och C-skatt det debiterade beloppet. Understiger vid avräkningen den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, förfaller skillnaden med viss stadgad begränsning till betalning såsom kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret. Om den kvarstående skatten uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten eller minst 10 000 kronor, skall med tillämpning fr. o. in. 1952 års taxering den skattskyldige erlägga ränta med fem procent av den kvarstående skatten efter avdrag för 1 000 kronor. Överstiger däremot den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, återbetalas med vissa begränsningar det överskjutande beloppet till den skattskyldige jämte, i viss utsträckning, tre procents ränta. I samband med
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
nämnda bestämmelser om ränta ha, med tillämpning fr. o. in. 1952, i uppbördsförordningen införts bestämmelser av innebörd att vid ränteberäkningen hänsyn skall tagas även till preliminär skatt, som erlagts efter uppbördsårets utgång, dock senast den 30 april året efter inkomståret. Fastighetsskatten, vilken icke uttages preliminärt, förfaller till betalning såsom slutlig skatt i september, november och januari. Under uppbördsåret förfaller vidare tillkommande skatt, varmed i huvudsak förstås skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammarrätten eller Kungl. Maj :t eller som avser eftertaxering.
Arbetsgivarnas skyldighet att verkställa löneavdrag för skatt avser såväl preliminär skatt som kvarstående skatt, varvid fr. o. in. 1952 — i motsats mot tidigare — gäller, att preliminär skatt utgår i första hand.
I fall, då detta kan förväntas medföra att preliminär skattens slutbelopp bättre kommer att anpassas till den slutliga skatten, äga de lokala skattemyndigheterna att på framställning av den skattskyldige eller på eget initiativ under uppbördsåret vidtaga jämkning av den preliminärskatt, som eljest skulle utgå. Vissa nya bestämmelser om nedsättning av löneavdrag för skatt på grund av s. k. existensminimum ha trätt i tillämpning fr. o. in. 1952.
Slutligen bör erinras om att till kommunerna skall enligt särskilda regler utbetalas vad de beslutat utdebitera såsom skatt utan avdrag för restfört belopp. Uppkommande förlust å restantier stannar helt å statsverket.
Beräkningen av inkomsten å riksstatstiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. kominer i det följande att avse såväl hudgetåret 1952/53 som budgetåret 1953/54.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att nettoinkomsten för statsverket å förevarande riksstatstitel under ett budgetår utgöres av skillnaden mellan, å ena sidan, å titeln redovisade skatteintäkter och, a andia sidan, utbetalningar av kommunerna tillkommande skattemedel, återbetalningar av överskjutande preliminär skatt till de skattskyldiga, omföringar till andra riksstatstitlar in. in. samt avsättning (netto) till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Vid uppskattningen av bruttoinkomsten lämnar den inom riksräkenskapsverket förda uppbördsstatistiken vägledning. Denna statistik utvisar vid skatteuppbörden influtna belopp, som avse preliminär A-skatt respektive preliminär B- och C-skatt. Vägledning erhålles även av de uppgifter avseende totalt influten skatt under varje månad, vilka under hand överlämnas till riksräkenskapsverket från generalpoststyrelsen.
På grundval av nämnda material har riksräkenskapsverket kunnat beräkna uppbörden av preliminärskatt under innevarande uppbördsår. Därvid hav dock vid uppskattning av preliminärskattebetalningar efter uppbördsårets utgång fått byggas på vissa antaganden i fråga om utfallet av 1953 års taxering för huvudsakligen sådana skattskyldiga, som erlägga preliminär B-
23 Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning.
skatt samt den stimulerande inverkan på preliminärskattebetalningen, som kan föranledas av reglerna om ränta å kvarstående skatt.
Beträffande den fortsatta utvecklingen av den preliminära A-skatten kan man utgå från att denna skatt med hänsyn till sin karaktär av egentlig källskatt kommer att nära följa löneinkomstens förändringar. Beträffande B- och C-skatterna kan på grund av dessa preliminära skatteformers konstruktion icke göras ett motsvarande antagande. Bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt medföra emellertid att den preliminära B- och C-skatten blir närmare anpassad till den slutliga skatten än vad tidigare varit fallet.
Vid uppskattningen av den preliminärskatt, som kan förväntas inflyta under uppbördsåret 1953—1954 har riksräkenskapsverket i första hand utgått från taxeringsutfallet i fråga om verksamhetsåret 1951 (s. 8—9) och den beräknade inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1952 (s. 16). För resultatet av preliminärskatteuppbörden under uppbördsåret 1953— 1954 blir emellertid, såsom framgår av det ovan sagda, inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1953 av avgörande betydelse. Vad nu sagts gäller även de under budgetåret 1953/54 infallande två terminerna av nästföljande uppbördsår, beträffande vilket här förutsättes i förhållande till år 1953 oförändrad uttagningsprocent i fråga om den statliga inkomstskatten, d. v. s. 110 procent. Med hänsyn till ovissheten beträffande inkomstutvecklingen under det kommande året måste beräkningen inrymma betydande osäkerhetsmoment. Bland annat råder osäkerhet beträffande den jämkning av debiterad preliminär B-skatt, som kan föranledas av att bolagens inkomster antagas ligga lägre år 1953 än år 1951.
Såsom förut nämnts blir i samband med att ett visst års preliminärskatt avräknas från den slutliga skatten för samma år det belopp, som återstår att erlägga, påfört de skattskyldiga såsom kvarstående skatt, under det att vad som betalts för mycket i preliminärskatt skall återbetalas.
Den avräkning, som verkställdes på grundval av 1951 års taxering, resulterade i att ett belopp av i runt tal 885 miljoner kronor påfördes såsom kvarstående skatt, medan ett belopp av omkring 235 miljoner kronor skulle återbetalas till de skattskyldiga.
Enligt av riksräkenskapsverket från länsstyrelserna infordrade uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1952 års taxering till i runt tal 830 miljoner kronor (inklusive påförd ränta), medan återbetalningarna kunna beräknas till omkring 370 miljoner kronor. Den sålunda inträdda, till omkring 135 miljoner kronor uppgående ökningen av den överskjutande skatten i förhållande till föregående år, beror bland annat på ovan nämnda skärpning av tabelluttaget av preliminär A-skatt från och med år 1951. Denna skärpning jämte det förhållandet att betydande fyllnadsbetalningar av preliminärskatt avseende inkomståret 1951, beräknade till i runt tal 500 miljoner kronor, ägde rum under våren 1952 till följd av bestämmelserna om ränta på kvarstående skatt förklarar även, att den kvarstående skatten (brutto) nedgått i förhållande till föregående år trots att taxeringsutfallet
24 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
år 1952 innebar en synnerligen kraftig uppgång av såväl fysiska personers som aktiebolags beskattningsbara inkomster i jämförelse med 1951 års taxering.
Å den kvarstående skatt som kan komma att påföras på grund av 1953 års taxering äro de förutnämnda bestämmelserna om ränta tillämpliga. De fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt för inkomståret 1952, som kunna föranledas härav, medföra en motsvarande minskning av den kvarstående skatten. Under förutsättning att liksom föregående år fyllnadsbetalningar skola äga rum i betydande utsträckning samt med de antaganden, som gjorts om inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1952 finner riksräkenskapsverket det sannolikt, att den kvarstående skatten på grund av 1953 års taxering skall komma att uppgå till 800 ä 900 miljoner kronor.
Till de hittills berörda inkomsterna å titeln skall, förutom ett jämförelsevis mindre belopp, avseende tillkommande skatt, läggas den kommunala fastighetsskatten och i samhand med denna uppburna skogsvårdsavgifter och annuiteter ävensom det beräknade beloppet av inflytande restantier. Beträffande den under budgetåret 1952/53 inflytande fastighetsskatten har i förhållande till närmast föregående år inträffat en betydande stegring till följd av höjda taxeringsvärden. För budgetåret 1953/54 räknas med ytterligare stegring, främst beroende på höjd kommunal utdebitering mellan 1951 och
1952.
Någon förtidsbetalning av statlig inkomstskatt på konjunkturutjämningsavgifter har icke antagits komma att inflyta efter ingången av budgetåret 1952/53.
Riksräkenskapsverket övergår härefter till att beräkna storleken av de inledningsvis omnämnda utbetalningar och omföringar från riksstatstiteln, vilka komma att belasta denna under budgetåren 1952/53 och 1953/54.
Den mest betydande posten på utgiftssidan utgöres av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Kommunernas fordran på statsverket framräknas per den 1 januari varje kalenderår och utbetalas i fyra lika delar medio varje kvartal under samma kalenderår. Den bestämmes i huvudsak av tre faktorer, nämligen förskottet på den kommunala inkomstskatten, den debiterade fastighetsskatten samt slutavräkningen på det två år tidigare uppburna förskottet å den kommunala inkomstskatten.
Beträffande utbetalningarna under budgetåret 1952/53 äro dessa kända för första hälften av budgetåret. För senare hälften av budgetåret 1952/53 bliva de beroende av storleken av kommunernas fordran för kalenderåret
1953. Vid beräkningen av denna har man att i första hand taga hänsyn till förskottet å kommunal inkomstskatt för 1953, vilket till storleken utgör produkten av det vid inkomsttaxeringen under 1952 framkomna skatteunderlaget och den under hösten samma år beslutade utdebiteringen. Med ledning av tillgängliga uppgifter om den beskattningsbara inkomstens storlek och inhämtade upplysningar om den kommunala utdebiteringen har riksräkenskapsverket beräknat utbetalningarna av förskott å kommunal in-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 25
komstskatt under kalenderåret 1953 till 2 490 miljoner kronor. Utbetalningarna av fastighetsskatt ha för samma kalenderår beräknats till 285 miljoner kronor. Slutavräkningen på det under kalenderåret 1951 utbetalade förskottet å kommunal inkomstskatt, i runt tal 1 590 miljoner kronor, har med hänsyn till det kommunala inkomstskatteunderlagets ökning från 1950 års till 1952 års taxering beräknats till omkring 610 miljoner kronor. Sammanlagt skulle sålunda utbetalningarna under kalenderåret 1953 kunna beräknas till omkring 3 385 miljoner kronor. Hälften av detta belopp skall utbetalas under senare hälften av budgetåret 1952/53. Då utbetalningarna under första hälften av samma budgetår — vilka såsom tidigare nämnts äro kända — uppgå till omkring 1 130 miljoner kronor, kan riksstatstiteln beräknas komma att under budgetåret 1952/53 belastas med utbetalningar till kommunerna å ett belopp av omkring 2 825 miljoner kronor.
Motsvarande utbetalningar under budgetåret 1953/54 skulle enligt det föregående för budgetårets första hälft uppgå till omkring 1 695 miljoner kronor. För senare hälften av samma budgetår ha de med hänsyn till den tidigare antagna inkomstutvecklingen under år 1952 (s. 16) samt under förutsättning av oförändrad kommunal utdebitering beräknats till omkring 2 100 miljoner kronor.
Från riksstatstiteln skola vidare utanordnas återbetalningar av överskjutande preliminärskatt. Dessa ha för budgetåret 1952/53 med ledning av de uppgifter, som riksräkenskapsverket erhållit från länsstyrelserna, beräknats till omkring 370 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 kunna de beräknas till närmare 400 miljoner kronor. Härtill komma restitutioner på grund av nedsättning i taxering m. m.
Titeln skall vidare belastas med omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, pensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, skogsvårdsavgifter och annuiteter. Sammanlagt kunna de ifrågavarande omföringarna beräknas uppgå till omkring 235 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och omkring 260 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Till den inledningsvis omnämnda fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel torde för budgetåret 1952/53 böra beräknas en avsättning av omkring 500 miljoner kronor. Å andra sidan skall under samma budgetår från fonden återföras en del av den för budgetåret 1951/52 gjorda avsättningen å 500 miljoner kronor. Då denna återföring torde böra beräknas till 150 miljoner kronor, skulle titeln netto belastas med 350 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 synes icke någon avsättning till fonden böra ske medan däremot från fonden en återföring skall ske av under budgetåren 1951/52 och 1952/53 gjorda avsättningar, vilken återföring kan beräknas till 500 miljoner kronor. Titeln kan alltså beräknas tillgodoföras ett belopp av denna storleksordning.
De beräkningar, för vilka ovan redogjorts, ha lett till det resultatet, att inkomsterna å riksstatstiteln skulle komma att uppgå för budgetåret 1952/ 53 till inemot 7 900 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till mellan 8 400 och 8 500 miljoner kronor.
26 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Utgifterna å titeln skulle för budgetåret 1952/53 komma att uppgå till omkring 3 800 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till mellan 4 400 och 4 500 miljoner kronor.
Skillnaden mellan sålunda beräknade inkomster och utgifter å riksstatstiteln skulle för budgetåret 1952/53 uppgå till 4 100 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 utgöra 4 000 miljoner kronor.
Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter uppskattar riksräkenskapsverkel den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. för budgetåret 1952/53 till 4 100 000 000 kronor och förordar att samma titel i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 4 000 000 000 kronor.
Kupongskatt.
Enligt förordning den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skola i utlandet bosatta och vissa med dem likställda aktieägare erlägga inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag. Kupongskatten utgår med 20 procent av utdelningen. Enligt avtal med vissa länder gälla särskilda bestämmelser för därav berörda skattskyldiga. Skatten innehålles vid utdelningens lyftande och inbetalas av bolagen till ett under överståthållarämbetet lydande organ, benämnt kupongskattekontoret.
Kupongskatten har under nedan angivna budgetår influtit med följande
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 5 november 1952 har överståthällarämbetet beräknat inkomsten av kupongskatt till 4,so miljoner kronor för ett vart av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsten av kupongskatt för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 5 000 000 kronor.
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt.
Utskiftningsskatten har från och med år 1940 utgått efter 30 procent. Enligt beslut av 1950 års riksdag utgår denna skatt från och med den 1 januari 1951 efter 40 procent. Under budgetåret 1951/52 ha inkomsterna å titeln utskiftningsskatt och ersättningsskatt utgjort 3,oo miljoner kronor. Vid 1952 års taxering har enligt uppgift från statistiska centralbyrån utskiftningsskatt debiterats med 2,3 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har upptagit utskiftningsskatt och ersättningsskatt för budgetåret 1953/54 till 1 000 000 kronor.
Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning. 27
Skogsvårdsavgifter.
Enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall sådan avgift erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, dock med vissa undantag. Avgiften utgår i förhållande till nämnda taxeringsvärden, dock med högst eu och en halv promille. För varje år bestämmes, med vilket promilletal avgiften för det året skall utgå.
Skogsvårdsavgiften inflöt under budgetåret 1951/52 med 4,57 miljoner kronor mot beräknade 4,eo miljoner kronor. I riksstaten för budgetåret 1952/ 53 är titeln upptagen till 4,60 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1952 har skogsstyrelsen meddelat, att Kungl. Maj :t i överensstämmelse med riksdagens beslut bestämt, att avgiften för år 1952 skall utgå efter en promillesats av en och en halv. Skogsstyrelsen har i sin skrivelse vidare anfört:
»I riksstaten för budgetåret 1952/53 har inkomsten av skogsvårdsavgifter liksom för tidigare budgetår, då promillesatsen likaledes utgjorde 1,5, upptagits till 4,6 miljoner kronor. Detta belopp är emellertid baserat på de taxeringsvärden, som gällde enligt 1945 års fastighetstaxering. Den numera verkställda omtaxeringen av skogsmark och växande skog å fastigheter, för vilka skogsvårdsavgift skall uttagas, innebär emellertid en väsentlig höjning av de tidigare taxeringsvärdena. En oförändrad promillesats av 1,5 medför alltså, att inkomsterna av skogsvårdsavgifter komma att avsevärt öka.
Enligt uppgift från statistiska centralbyrån utgör det totala nya taxeringsvärde, som skall ligga til! grund för skogsvårdsavgifternas beräknande, i runt tal 5 352 900 000 kronor. Enligt 1 § andra stycket ovannämnda förordning 1946: 324 gäller emellertid att, därest för viss ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet summan av värdena å skogsmark och växande skog för fastigheter inom en och samma kommun icke uppgår till två tusen kronor, fastigheterna äro undantagna från avgiftsplikt. Med beaktande härav torde till grund för bedömande av inkomsten av skogsvårdsavgifter tillsvidare böra läggas ett sammanlagt taxeringsvärde å skogsmark och växande skog av i runt tal 5,2 miljarder kronor.
Inkomsterna av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53 kunna i anslutning härtill beräknas uppgå till 7,8 miljoner kronor.
Vad angår beräkningen av motsvarande inkomster för budgetåret 1953/54 får skogsstyrelsen erinra om att styrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 oktober 1951 angående titelns beräkning för bl. a. innevarande budgetår ifrågasatt en sänkning av promilletalet för skogsvårdsavgiftens uttagande i samband med en höjning av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog. Föredragande departementschefen ansåg emellertid, enligt vad som framgår av 1952 års statsverksproposition, Bil. 1 s. 49, att frågan om en ändring av promillesatsen kunde prövas först då resultatet av omtaxeringarna förelåge, varför han föreslog oförändrat uttag för år 1952, vilket sedermera ju också blev riksdagens beslut.
Då nu de nya taxeringsvärdena föreligga fastställda, anser skogsstyrelsen tidpunkten vara inne för den föreslagna omprövningen av promillesatsen. Styrelsen anser för sin del, att promilletalet med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena icke bör sättas högre än till l,o, medförande ett inkomstbelopp av 5,2 miljoner kronor.
Enligt styrelsens mening bör i anslutning till det anförda inkomstbeloppet av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1953/54 beräknas till sistnämnda belopp.»
28 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverket har i avvaktan på den av skogsstyrelsen ifrågasatta omprövningen av promillesatsen för avgifternas uttagande tills vidare utgått från oförändrad promillesats och beräknar inkomster av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1953/54 till 7 800 000 kronor.
Kon junkturskatt.
Konjunkturskatt utgår enligt förordning den 30 april 1952 (nr 203). Den skall avse inkomstökning — hänförlig till inkomst av rörelse eller av skogsbruk — som uppkommit under inkomståret 1951 eller jämförligt räkenskapsår. Skatten beräknas på en efter särskild taxering fastställd s. k. beskattningsbar merinkomst. Debiterad skatt skall i huvudsak inbetalas i april 1953 (kungörelse den 6 juni 1952, nr 468).
Inkomsttiteln konjunkturskatt är i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppförd med 150 miljoner kronor.
Enligt uppgifter från länsstyrelserna samt mellankommunala prövningsnämnden kan konjunkturskatt beräknas inflyta med cirka 45 miljoner kronor under budgetåret 1952/53. De mindre belopp, som komma att inflyta under budgetåret 1953/54, torde böra tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av konjunkturskatt under budgetåret 1952/53 till 50 000 000 kronor.
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
De under denna titel redovisade inkomsterna uppgingo under budgetåret 1951/52 till 245 620 kronor. För de tolv månaderna november 1951—oktober 1952 har uppbörden utgjort 277 224 kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna å inkomsttiteln bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter för budgetåret 1952/53 till 300 000 kronor samt förordar, att titeln i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till likaledes 300 000 kronor.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt, omsättnings- och expeditionsstämplar m. m.
I riksstaten för budgetåret 1947/48 blevo de inkomster, vilka tidigare redovisats under inkomsttiteln stämpelmedel, uppdelade på de tre titlarna arvsskatt och gåvoskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Den förstnämnda titeln, vilken från och med budgetåret 1948/49 erhållit den ändrade benämningen arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, avser även den från och med den 1 januari 1948 införda kvarlåtenskapsskatten. De beräknade och behållna inkomsterna av ifrågavarande medel under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning, i vilken under budgetåren 1947/48—1951/52 influten kvarlåtenskapsskatt, 0,25 miljon kronor, respektive 13,92, 31,84, 24,38 och 24,17 miljoner kronor, sammanförts med arvslottsskatt (miljoner kronor) .
29 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlål enskapsskatt
Det torde här få erinras om att den totala stämpelmedelsleveransen till statsverket från generalpoststyrelsen under ett budgetår motsvarar den verkliga uppbörden under tiden från och med juni månad det ena kalenderåret till och med maj månad påföljande år. Vidare må framhållas, att kvarlåtenskapsskatt normalt skolat börja inflyta först under juli månad och inlevereras till statsverket under augusti månad år 1948 ävensom att den vid Stockholms rådhusrätt under tiden februari—augusti år 1948 rådande arbetskonflikten medfört dels en betydande ytterligare eftersläpning i fråga om kvarlåtenskapsskattens erläggande, dels en avsevärd överskjutning av inkomster från budgetåret 1947/48 till de tre närmast följande budgetåren.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptagen till 65 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen, som i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 lämnat beräkning av inkomsterna av stämpelmedel för såväl löpande som nästkommande budgetår, har till stöd för denna beräkning åberopat en vid skrivelsen fogad promemoria, i vilken i fråga om beräkningen av inkomsterna av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt anförts bland annat följande:
»Nettouppbörden av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt genom postverket utgjorde under budgetåret 1951/52 59,4 miljoner kronor. Av efterföljande tabla framgår, hur uppbörden i fråga under de tre sistförflutna budgetåren fördelas på de olika inkomstkällorna (miljoner kronor).
Såsom av förestående sammanställning framgår, företer uppbörden av arvslottsskatt under de olika budgetåren siffermässigt sett inga större skiljaktigheter. Uppbördssiffrorna för vart och ett av budgetåren påverkas ernel-
30 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Eib. t:
lertid av tre osedvanligt stora engångsbelopp å 2,3, 1,3 resp. 1,8 miljoner kronor. Den tillfälliga uppbörden, varmed förstås uppbörd av högre skattebelopp över 100 000 kronor, har vidare under budgetåret 1949/50 uppgått till ett belopp, som med ungefär 2 miljoner kronor överstiger den normala siffran. Den på grund av arbetskonflikten under år 1948 vid Stockholms rådhusrätt uppkomna arbetsbalansen, som i huvudsak avarbetats först vid utgången av budgetåret 1950/51, har dessutom medfört en överskjutning av inkomster från budgetåret 1947/48 till de tre följande budgetåren. Den mera normala uppbörden under budgetåret 1951/52 utvisar sålunda reellt sett en stegring med 3 å 4 miljoner i jämförelse med motsvarande uppbörd under budgetåren 1949/50—1950/51. Denna stegring torde till övervägande del ha föranletts av den värdestegring, som kapitaltillgångar i allmänhet undergått under budgetåret.
Den tillfälliga uppbörden av gåvoskatt har under budgetåren 1950/51 oeh 1951/52 uppgått till 0,64 resp. 0,15 miljoner kronor. Den normala uppbörden av gåvoskatt har sålunda under de sistförflutna budgetåren varit tämligen konstant.
Uppbördssiffrorna för kvarlåtenskapsskatten påverkas av två osedvanligt stora engångsbelopp å 7,3 och 3,4 miljoner kronor under budgetåret 1949/50 samt ett sådant belopp å 5,4 miljoner kronor under budgetåret 1950/51. Den tillfälliga uppbörden i övrigt har för budgetåren 1949/50—1951/52 uppgått till i runt tal 8, 6 resp. 8 miljoner kronor och har sålunda varit relativt jämn. Vad tidigare sagts om eftersläpningen i fråga om arvslottsskattens er läggande till följd av arbetskonflikten vid Stockholms rådhusrätt, torde vidare gälla även beträffande kvarlåtenskapsskatten. Den normala uppbörden under budgetåret 1951/52 torde sålunda få anses vara icke oväsentligt högre (ca 3 miljoner kronor) än motsvarande uppbörd under de båda närmast föregående budgetåren. Jämväl denna stegring torde ha föranletts a\ den i det föregående omnämnda allmänna kapitalvärdestegringen under budgetåret.
I "skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 mars 1952 har generalpoststyrelsen beräknat inkomsterna av arvslotts-, gåvo- och kvarlåtenskapsskatt till 65 miljoner kronor under innevarande budgetår.
Den normala uppbörden av arvslotts-, gåvo- och kvarlåtenskapsskatt plägar som regel förete jämförelsevis ringa avvikelser år från år. Utgår man från antagandet, att penningvärdet icke kommer att undergå någon mera väsentlig förändring, torde man vid beräkningen av dessa skatters storlek under innevarande och nästa budgetår kunna utgå från den kända uppbörden under den hittills förflutna delen av innevarande kalenderår.
Den normala uppbörden av arvslottsskatt har under tiden januari—september 1952 uppgått till 19,8 miljoner kronor (mot 18,7 miljoner kronor under samma tid föregående år). I medeltal per månad har denna sålunda utgjort omkring 2,2 miljoner kronor. Den tillfälliga uppbörden, varmed som ovan sagts förstås uppbörd av större skattebelopp, som var för sig överstiga 100 000"kronor, har under motsvarande tid uppgått till 2,4 miljoner kronor (mot 3,5 miljoner kronor under samma tid föregående år). I sistnämnda summa ingår emellertid ett enda skattebelopp å 1,3 miljoner kronor. Under de återstående månaderna av innevarande budgetår torde den tillfälliga uppbörden böra uppskattas till i genomsnitt 0,4 miljoner kronor per månad.
Under åberopande av vad här ovan anförts, skulle nettouppbörden av arvslottsskatt — frånsett onormalt stora engångsbelopp — för innevarande budgetår kunna beräknas enligt följande:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 31
Verklig uppbörd under tiden juni—september 1952 ............... 10-i milj. kr.
Beräknad normal uppbörd under tiden oktober 1952—maj 1953 ... 17 6 » »
Beräknad tillfällig uppbörd under tiden oktober 1952—maj 1953 ... 3'2 » »
Summa 30’9 milj. kr.
Uppbörden av gåvoskatt har under de sistförflutna budgetåren undergått mycket stora variationer, vilket torde framgå av nedanstående sammanställning avseende budgetåren 1944/45—1951/52.
Budgetår
1944/45 1945 46 1946/47 1947/48
Belopp milj. kr.
5-o
16-4
25-7
42-8
Budgetår
1948 49 1949/50 1950/51 1951/52
Belopp milj. kr.
7-9
2-8
Att stegringen av inkomsterna av gåvoskatt under budgetåren 1945/46— 1947/48 varit så onormalt stor, torde, såsom berörts i generalpoststjTelsens tidigare beräkningar över stämpelmedelsinkomsterna, i främsta rummet ha föranletts av en strävan hos vederbörande gåvogivare att genom kapitalöverflyttningar medelst gåvor i möjligaste mån undvika följderna av de skärpningar i statsbeskattningen, vilka trädde i kraft fr. o. m den 1 ianuari 1948. J
Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår ha ca 0,65 miljoner kronor influtit. Medeluppbörden per månad under tiden januari—september 1952 har uppgått till 0,2 miljoner kronor. Under återstoden av innevarande budgetår synes man kunna räkna med i stort sett samma medeluppbörd.
I enlighet härmed skulle sålunda uppbörden av gåvoskatt för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till ca 2,3 miljoner kronor.
Den normala uppbörden av kvarlåtenskapsskatt har under tiden januari --september 1952 uppgått till omkring 11,i miljoner kronor (mot 11,4 miljoner kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en medeluppbörd per månad av 1,2 miljoner kronor. Den tillfälliga uppbörden har under samma tid uppgått till 5,9 miljoner kronor (mot 10,2 miljoner kronor under samma tid föregående år). I sistnämnda belopp ingår emellertid ett större engångsbelopp å 5,4 miljoner kronor. Under de återstående månaderna av innevarande budgetår torde den tillfälliga uppbörden böra uppskattas till i genomsnitt 0,6 miljoner kronor per månad.
I enlighet härmed skulle avkastningen av kvarlåtenskapsskatten — frånsett onormalt stora engångsbelopp — under innevarande budgetår kunna beräknas på följande sätt:
Verklig uppbörd under tiden juni—september 1952 ............... 7'a milj kr.
Beräknad normal uppbörd under tiden oktober 1952—maj 1953 ... 9’6 » > Beräknad tillfällig uppbörd under tiden oktober 1952—maj 1953 . . 4-8 » »
Summa 21'7 milj. kr.
Enligt förestående beräkningar skulle den sammanlagda uppbörden genom postverket under titeln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt för budgetåret 1952/53 sålunda komma att uppgå till i runt tal 55 miljoner kronor (30,9 -j- 2,3 -f- 21,7). Härtill kommer uppbörden genom länsstyrelserna, vilken torde kunna uppskattas till högst 2 miljoner kronor. Vidare synes man höra räkna med en viss marginal för större engångsbelopp.
32 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1 :
De totala inkomsterna å titeln i fråga torde därför kunna beräknas något högre än vad ovan sagts eller till i runt tal 60 miljoner kronor. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att den under år 1952 genomförda allmänna fastighetstaxeringen icke nämnvärt kommer att påverka inkomsttiteln under innevarande budgetår, enär till grund för värdering av fast egendom vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde skall läggas nästföregående årets taxeringsvärde. Ej heller beräknas den beslutade höjningen av gränsen för beräkning av kvarlåtenskapsskatten från 30 000 till 50 000 kronor komma att medföra någon mera avsevärd minskning av intäkterna under budgetåret 1952/53. Förordningen om de ändrade grunderna för skattens uttagande träder nämligen i kraft först den 1 januari 1953. I fråga om kvarlåtenskap efter den, som avlidit före nämnda datum, skola äldre bestämmelser gälla.
Vid uppskattningen av det belopp, vartill inkomsterna av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt kunna antagas komma att uppgå under budgetåret 1953/54, torde man åtminstone med en viss grad av tillförlitlighet kunna utgå från den beräknade uppbörden för det löpande budgetåret. Den ovannämnda ändringen i skatteskalan kommer emellertid att i full utsträckning påverka avkastningen av kvarlåtenskapsskatten. Minskningen i avkastningen torde kunna beräknas till 2,5 å 3 miljoner kronor. Detta inkomstbortfall torde emellertid i viss mån komma att elimineras av ökade inkomster på grund av de stegringar av fastighetsvärdena, som blivit en följd av den nya fastighetstaxeringen. Med hänsyn till svårigheten att nu bedöma, hur dessa stegringar komma att påverka inkomsttiteln, synas de totala inkomsterna under titeln icke böra beräknas högre än 65 miljoner kronor, även om de normala inkomsterna kunna beräknas fortsättningsvis stiga på grund av ökade tillgångar i dödsbona.»
Den nya fastighetstaxeringen kommer icke — liksom icke heller den beslutade höjningen av gränsen för beräkning av kvarlåtenskapsskatt från 30 000 kronor till 50 000 kronor —- att nämnvärt påverka ifrågavarande titel under innevarande budgetår. På grund av värdestegring för andra kapitaltillgångar torde man emellertid böra räkna med en fortgående stegring av den normala uppbörden av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. Detta torde även bliva förhållandet under nästkommande budgetår. Under sistnämnda budgetår kommer emellertid den ovannämnda ändringen i skatteskalan att förorsaka ett visst inkomstbortfall. Detta torde dock väl komma att kompenseras av ökade inkomster till följd av de genom fastighetstaxeringen höjda fastighetsvärdena. Varje år brukar också inflyta något eller några större engångsbelopp.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna under inkomsttiteln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt under budgetåret 1952/53 till 65 000 000 kronor samt föreslår att denna inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 70 000 000 kronor.
Lotter ivin stskatt.
Härom har i den förut berörda promemorian från generalpoststyrelsen anförts följande:
»Statsverkets inkomst å titeln lotterivinstskatt är i riksstaten för innevarande budgetår upptagen till 34 miljoner kronor. Bruttoinkomsten av lotterivinstskatt under budgetåret 1951/52 har utgjort 34 014 314 kronor. Motsva-
33 Riksräkenskapsverkels inkomstberäkning.
rande belopp under närmast föregående budgetår utgjorde 29 755 159 kronor. Vinstskattens uppdelning på olika inkomstkällor framgår av efterföljande tablå:
Premieobligationslånen
Penninglotteriet......
Tipstjänst..........
Övriga lotterier......
Budgetår
1950/51
7 871 700 14 606 400 6 054 153 1 222 906
1951/52 8 403 810 15 974 600 7 973 497 1 662 407
Summa kronor 29 755 159 34 014 314
Under budgetåret 1950/51 restituerades genom postverkets huvudkassa vinstskatt till ett belopp av ca 314 000 kronor, utgörande skatt för vinster, vilka antingen ej blivit av vinnare avhämtade inom föreskriven tid eller utfallit å icke försåld lottsedel. För budgetåret 1951/52 utgjorde motsvarande belopp ca 399 600 kronor. Nettouppbörden under budgetåren 1950/51 och 1951/52 uppgick sålunda till i runt tal 29,4 resp. 33,6 miljoner kronor.
Vinstskatten genom premieobligationslånen kommer under budgetåret 1952/53 att uppgå till ca 8,6 miljoner kronor. Härvid har räknats med att de olika beloppen av riksgäldskontoret inlevereras vid samma tidpunkter som tidigare.
Från Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst har under tiden juni —september 1952 i vinstskatt inlevererats 5,6 resp. 1,8 miljoner kronor. Under återstående del av innevarande budgetår beräknas ytterligare 11,4 resp. 6,o miljoner kronor inflyta från dessa inkomstkällor. Det bör emellertid framhållas, att inkomsterna från tipsvinsterna kan komma att visa starka fluktuationer beroende på vinstutfallet.
Övriga lotterier beräknas komma att under löpande budgetår lämna i stort sett samma vinstskatt som under det närmast föregående eller ca 1,8 miljoner kronor.
Bruttouppbörden av lotterivinstskatt under budgetåret 1952/53 skulle sålunda kunna beräknas på följande sätt.
Premieobligationslånen..................... 8'6 milj, kr.
Penninglotteriet........................... 17*0 » »
Tipstjänst................................ 7-8 > »
Övriga lotterier........................... 1-8 > »
Summa 35-2 milj. kr.
Under budgetåret 1952/53 torde vinstskattemedel komma att restitueras i ungefär samma utsträckning som under närmast föregående budgetår. Statsverkets nettoinkomst under titeln lotterivinstskatt torde sålunda för innevarande budgetår kunna beräknas till 34,s eller i runt tal 35 miljoner kronor.
Vinstskatten från premieobligationslånen kan för nästa budgetår beräknas till 8,6 miljoner kronor under förutsättning, att ingen konvertering sker eller något nytt dylikt lån upptages.
Med hänsyn till att inkomstflödet under senare år från framför allt Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst varit i stigande, torde inkomsterna under ifrågavarande titel för budgetåret 1953/54 böra beräknas något högre an for innevarande budgetår eller till förslagsvis 36 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av lotterivinstskatt för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 36 000 000 kronor.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
34 Statsverkspropositionen: Bil. I: Inkomsterna: Bih. 1:
Omsättnings- o c h expeditionsstämplar in. in.
Till ledning för beräkningen av ifrågavarande inkomster har i förenämnda inom generalpoststyrelsen upprättade promemoria anförts bland annat följande:
»Under titeln omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. redovisas övriga stämpelmedel, vilka ej upptagits under någon av de båda förutnämnda inkomsttitlarna. Här redovisas sålunda stämpelavgifter för lagfarter och inteckningar, inkomster genom försäljning av helarksstämplar, enkla beläggnings- och överlåtelsestämplar samt kortkonvolut, vidare stämpelavgifter för aktie- och obligationsemissioner samt lottsedlar. Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptagen till 60 miljoner kronor. I sin skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 mars 1952 har generalpoststyrelsen med utgångspunkt från då kända uppbördssiffror beräknat ifrågavarande inkomster till 60 miljoner kronor.
I efterföljande sammanställning lämnas uppgift å de tre sistförflutna budgetårens nettouppbörd av intäkter under ifrågavarande titel (tusental kronor):
Budgetår
1950/51 1951/52
18 600 22 305
9 034 10 623
11 337 12 681
7 271 8 100
1949/50
A. Uppbörd genom stämpelför sälj are:
i förskottsförteckningar upptagna stämpelavgifter för
a) lagfarter .............................. 15 947
b) inteckningar .......................... 7 824
försäljning av helarksstämplar, enkla belägg-
ningsstämplar m. in..................... 9 712
B. Uppbörd genom postanstalterna av:
enkla beläggningsstämplar, överlåtelsestämplar,
kortkonvolut............................ 5 691
C. Uppbörd genom postverkets huvudkassa:
a) emissionsstämplar å aktier och obligationer 3 812 5 516
b) stämpelavgifter för lottsedlar ...........- 748 956
c) diverse................................ 2 3
Summa 48 736 52 717
8 821 1 265 2
63 797
Såsom av sammanställningen framgår, har de behållna intäkterna under det sistförflutna budgetåret ökat med omkring It miljoner kronor i jämförelse med budgetåret 1950/51. Till inkomstökningen, som i första hand faller på stämpelavgifterna för aktie- och obligationsemissioner (+ 3,3 milj.) samt lagfarter (+ 3,7 milj.), torde huvudsakligen ha bidragit den ökning av den penningmässiga omslutningen samt den värdestegring av kapitaltillgångar, som inträffat under budgetåret.
Inkomsterna av stämpelavgifter för lagfarter och inteckningar ha under budgetåren 1948/49—1951/52 uppgått till följande belopp:
Belopp
Budgetår milj. kr.
lagfarter inteckningar
1948/49 .................. 16 3 6'4
1949/50 .................. 15 9 7-8
1950/51 .................. 18-0 9-0
1951/52 ................... 22-3 10-6
Riksräkenslcapsverkets inkomstberäkning. 35
Under månaderna januari—september 1952 ha i stämpelavgifter för lagfarter och inteckningar inilutit sammanlagt 14,6 resp. 8,7 miljoner kronor (mot 14,3 resp. 7,i miljoner kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en genomsnittsuppbörd per månad av omkring 1,6 resp. l,o miljoner kronor. Stämpelavgifterna för såväl lagfarter som inteckningar torde undei den närmaste tiden sannolikt icke komma att undergå några större förändringar. Beräkningen av intäkterna från dessa inkomstkällor under den återstående delen av innevarande budgetår torde därför kunna ske med
utgångspunkt från ovan angivna medeluppbörder för månaderna januari_
september 1952. I fråga om stämpelavgifterna för lagfarter torde man emellertid kunna räkna med en något högre medeluppbörd per månad eller förslagsvis 1,8 miljoner kronor.
Inkomsten av försäljningen genom stämpelförsäljare av helarksstämplar, enkla beläggningsstämplar m. m. har under tiden januari—september 1952 uppgått till ca 9,6 miljoner kronor eller samma belopp, som influtit under motsvarande tid föregående år. Medeluppbörden per månad uppgår sålunda till l,i miljoner kronor. Medeluppbörden per månad under sistförflutna budgetår har utgjort l,oe miljoner kronor. Under återstående delen av nu löpande budgetår torde man kunna räkna med i stort sett samma genomsnittsuppbörd som under den hittills förflutna delen av kalenderåret 1952 eller 1,1 miljoner kronor per månad.
Uppbörden av vid postanstalterna försålda enlda beläggningsstämplar, överlåtelsestämplar samt kortkonvolut för spelkort uppgick under kalenderåren 1949—1951 till i nedanstående sammanställning angivna belopp:
1949 1950 1951
Enkla beläggningsstämplar ........... 2 348 317 2 381 247 3 077 573
Överlåtelsestämplar ................. 2 030 918 3 423 929 3 356 619
Kortkonvolut ...................... 867 347 1 080 757 1 251 241
Summa kronor 5 246 582 6 885 983 7 685 438
Under tiden januari—september 1952 ha stämpelinkomsterna från postkontoren utgjort sammanlagt 5 983 433 kronor (mot 5 751 683 kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en medeluppbörd av 0,7 miljoner kronor per månad. Under den återstående delen av innevarande budgetår torde man kunna räkna med samma genomsnittliga uppbörd.
Stämpelavgifterna för aktie- och obligationsemissioner ha under budgetåren 1948/49—1951/52 uppgått till nedan angivna belopp:
Under tiden januari—september 1952 ha inkomsterna av dessa stämpelintäkter utgjort ca 5,3 miljoner kronor (mot 6,8 miljoner kronor under samma tid föregående år). Efter frånräknande av uppbörden av mera tillfällig natur (stämpelavgifter över 100 000 kronor för en och samma aktieeller obligationsemission) uppgår den normala uppbörden till 3,o miljoner eller i genomsnitt 0,33 miljoner kronor per månad. I den tillfälliga uppbörden ingår ett engångsbelopp å 1 175 000 kronor samt åtta andra belopp om tillhopa 1 163 000 kronor. Under de återstående månaderna av innevarande
36 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
budgetår torde man icke böra räkna med en högre normal uppbörd än i genomsnitt 0,3 och en tillfällig uppbörd av 0,2 miljoner kronor per månad.
Uppbörden av stämpelavgifter för lottsedlar har under budgetåren 1950/ 51 och 1951/52 uppgått till 956 000 resp. 1 265 000 kronor. Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår har sammanlagt 421 323 kronor influtit. För återstoden av budgetåret 1952/53 synes man kunna räkna med en uppbörd av ca 800 000 kronor.
Med hänsyn till vad här ovan anförts, skulle inkomsterna under titeln omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. för budgetåret 1952/53 kunna beräknas på följande sätt (miljoner kronor):
Verklig uppbörd under tiden juni—sept. 1952 . Beräknad normal uppbörd under tiden oktober
1952—maj 1953 ......
Tillfällig uppbörd.......
Summa
De sammanlagda inkomsterna å titeln i fråga skulle sålunda för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till ca 60 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av den uppbörd, som kan förväntas inflyta från omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. under budgetåret 1953/54, synes man i stort sett kunna utgå från den beräknade medeluppbörden under den återstående delen av innevarande budgetår. En nedgång av stämpelavgifterna för lagfarter samt aktie- och obligationsemissioner torde emellertid vara att förutse. Ett inkomstbortfall på 1 å 1,5 miljoner kronor i form av stämpelmedel kan även komma att inträffa, om den av statsrevisorerna ifrågasatta ändringen av beskattningen av kortlekar genomföres fr. o. m. den 1 juli 1953. Med hänsyn härtill synas de sammanlagda inkomsterna under titeln icke böra beräknas högre än för budgetåret 1952/53 eller till högst 60 miljoner kronor.»
Avkastningen av stämpelavgifterna under ifrågavarande titel har minskat med cirka 13 procent under den gångna delen av innevarande budgetår jämfört med motsvarande tid föregående år. Härvid har inkomsten av emissionsstämplar för aktier och obligationer samt uppbörden genom stämpelförsäljarna av avgifter för helarksstämplar, enkla beläggningsstämplai in. in. visat en icke oväsentlig nedgång, under det att den stämpelintäkt som härrör från stämplar för lagfarter varit oförändrad och stämpelinkomsten av inteckningar undergått någon ökning.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden av omsättnings- och expeditionsstämplar under budgetåret 1952/53 till 60 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med likaledes 60 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
2. Automobilskattemedel.
Fordonsskatt.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptagen till 180 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna å titeln under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Budgetåret
1947/48 .. 1948/49 .. 1949/50 ..
Netto- Beräknad inkomst inkomst
Miljoner kronor
77-98 85-00
84-29 80-oo
92-02 85-00
Budgetåret 1950/51.. 107'97 » 1951/52 . .118-83
Netto- Beräknad inkomst inkomst Miljoner kronor
100-00 110-00
Enligt förordning den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall för automobil eller släpvagn, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i riket registrerad, årligen erläggas skatt enligt i förordningen meddelade bestämmelser. Nu gällande skattesatser ha tillämpats sedan den 1 januari 1946. Enligt förordning den 23 maj 1952 (nr 328) utgår skatten emellertid från och med den 1 januari 1953 med ändrade belopp. För personautomobil utgår skatten sålunda från nämnda dag — för år räknat — dels med en grundavgift av 100 kronor och dels därutöver med 28 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram. För omnibus och lastautomobil utgör grundavgiften också 100 kronor; härutöver utgår för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten minskad med 900 kilogram 33 kronor för omnibus och 37 kronor för lastautomobil. Skatten för tvåhjulig lätt motorcykel utgör 30 kronor och för tvåhjulig tung motorcykel utan sidvagn 40 kronor. För motorcykel med bivagn och för trehjulig motorcykel utgår skatt med 60 kronor. Även för automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk samt för släpvagn utgår skatten efter ändrade grunder.
I en till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 avlåten skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat den under budgetåret 1952/53 inflytande fordonsskatten till 185 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 har styrelsen beräknat inkomsten av fordonsskatten till 200 miljoner kronor. Beträffande sistnämnda beräkning har styrelsen i sina riksdagspetita för budgetåret 1953/54 anfört följande:
»Senast tillgängliga officiella siffror rörande motorfordonsbeståndet avse tidpunkten den 31 december 1951. I centrala automobilregistret voro då upptagna 313 058 personbilar, 7 818 bussar, 89 486 lastbilar och 258 451 motorcyklar. Ökningen under 1951 uppgick till 60 555 personbilar, 272 bussar, 4 582 lastbilar och 46 073 motorcyklar. Till jämförelse må nämnas att ökningen under 1950 utgjorde 58 049 personbilar, 532 bussar, 5 401 lastbilar och 40 040 motorcyklar. Under andra halvåret 1951 förmärktes en viss avmattning av motorfordonsparkens tillväxt. Den framtida utvecklingen lär bli beroende både av konjunkturutvecklingen och möjligheterna till import av bilar. Vid den nu förestående beräkningen har styrelsen ansett sig
38 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
böra utgå ifrån, att ökningen under den närmaste tiden icke kommer att gå i samma snabba tempo som under 1951 och första halvåret 1952. Styrelsen anser därför, att motorfordonsbeståndet den 1 januari 1954 bör kunna uppskattas till 425 000 personbilar, 8 500 bussar, 100 000 lastbilar och 300 000 motorcyklar. Den vid debiteringen i februari 1954 inflytande fordonsskatten kan med ledning av nämnda siffror och med tillämpning av de nya skattesatser, som nyligen fastställts beräknas utgöra:
Summa 196-o miljoner kronor.
Med den ytterligare skatt, som inflyter för fordon, vilka registrerats under andra halvåret 1953 och under första halvåret 1954 efter huvuddebiteringen i februari kan den totala fordonsskatten beräknas komma att uppgå till 200 milj. kr.»
Länsstyrelserna ha i skrivelser till riksräkenskapsverket uppskattat fordonsskatten för budgetåret 1952/53 till 165 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 171 miljoner kronor.
Enligt uppgifter, som inhämtats från statistiska centralbyrån uppgick motorfordonsbeståndet den 31 mars 1952 till 321 406 personbilar, 90 322 lastbilar, 7 848 bussar och 258 514 motorcyklar. Tillgängliga uppgifter om antalet nyinregistrerade bilar ger vid handen, att man i det närmaste torde kunna räkna med den ökning av fordonsbeståndet, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lagt till grund för sin beräkning av fordonsskatten.
Riksräkenskapsverket beräknar fordonsskatten till 185 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 och till 200 000 000 kronor för budgetåret 1953/54.
Bensinskatt.
I riksstaten för budgetåret 1952/53 är denna inkomsttitel upptagen till 325 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna å titeln under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Genom förordning den 23 maj 1924 (nr 126) infördes en särskild skatt å bensin och motorsprit. Gällande bestämmelser återfinnas i förordning den 3 maj 1929 (nr 62). Bensinskatten utgick från och med den 1 januari 1946 med 18 öre för liter. Mellan den 1 april 1948 och den 31 december
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 39
1950 utgick även tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter, varför den totala skatten då utgjorde 45 öre för liter. Genom förordning den 2 juni 1950 ( nr 414) har bensinskatten höjts till 25 öre för liter från och med den 1 januari 1951. — Genom förordning den 3 maj 1935 (nr 142) lades skatt även å sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning om skatt å bensin och motorsprit, och till denna skatt har för tiden 1 april 1948—31 december 1950 lagts en tilläggsskatt å 20 öre för liter. Den förstnämnda av dessa båda skatter, som sedan den 1 januari 1946 utgjorde 14 öre för liter, har genom förordning den 2 juni 1950 (nr 415) höjts till 20 öre för liter från och med den 1 januari 1951.
Från beskattningen av motorsprit medgavs successivt skattefrihet intill den 1 juli 1948. Från nämnda dag uttogs å motorsprit skatt med 6 öre för liter samt tilläggsskatt med 9 öre för liter. Enligt förordning den 15 december 1950 (nr 659) skola bestämmelserna om skatt å motorsprit enligt 1929 års förordning icke vara i tillämpning under tiden 1 januari 1951— 30 juni 1952. Genom förordning samma dag (nr 660) avskaffades tilläggsskatten å motorsprit. Enligt förordning den 15 maj 1952 (nr 243) skall skatt å motorsprit ej heller utgå under tiden 1 juli 1952—30 juni 1953. I det följande har icke beräknats inkomst av skatt på motorsprit under budgetåret 1953/54.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 beräknat inkomsterna å förevarande titel till 340 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 380 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. I sina riksdagspetita för budgetåret 1953/54 har styrelsen härom anfört följande:
»Den under budgetåret 1953/54 inflytande bensinskatten kan med utgångspunkt från de ordinarie bensinskattemedel, som influtit under senare år, och under antagande, att bensinförbrukningen ökar proportionellt mot bilbeståndets ökning, beräknas uppgå till 380 milj. kr.»
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 7 november 1952 rörande beräkningen av skatt å bensin, som införes till riket anfört följande:
»Vad bensinskattemedlen angår bär uppbörden därav för härefter angivna tider belöpt å följande i runda tal angivna förtullningsvolymer, nämligen för de tre första kvartalen år 1951 å 660 000 m3, för hela år'1951 å 880 000 m3 och för de tre första kvartalen år 1952 å 720 000 m3. För hela år 1952 torde förtullningsvolymen kunna beräknas till omkring 960 000 m3, motsvarande en skatteuppbörd av brutto 240 miljoner kronor. Generaltullstyrelsen finner det icke vara osannolikt att för hela budgetåret 1952/53 förtullningsvolymen av bensin kan ökas till omkring 990 000 in3, motsvarande en uppbörd av brutto något mer än 245 miljoner kronor. De av tullverket medgivna restitutionerna av bensinskatt — en del eftersläpande restitutioner av bensintilläggsskatt däri inräknade — torde för budgetåret kunna beräknas till något mer än 15 miljoner kronor. I enlighet härmed har den genom tullverket redovisade bensinskatteuppbörden för budgetåret 1952/53 nu beräknats uppgå till netto 230 miljoner kronor.
40 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
Även för budgetåret 1953/54 har Styrelsen med hänsyn till motorfordonstrafikens fortgående utveckling förutsatt en ökning i förtullningsvolymen av bensin. Med bortseende från den del av förtullningarna, som kan komma att omfatta bensin för flygtrafik eller annan användning medförande rätt till restitution av erlagd skatt, har Styrelsen ansett sig kunna förutsätta en sådan ökning av förtullningsvolymen, att den därå belöpande nettouppbörden kommer att uppgå till omkring 250 miljoner kronor.»
Beträffande beräkningen av skatt å bensin, som tillverkas inom riket, har kontrollstyrelsen i skrivelse den 10 november 1952 anfört:
»Skatten för den under varje kalenderkvartal utlämnade myckenhet inhemsk bensin erlägges under månaden näst efter kvartalets utgång. På grund härav hänför sig inkomsten under budgetåret 1952/53 till utlämningen under tiden 1 april 1952—31 mars 1953. Enligt inhämtade uppgifter beräknas utlämningen av bensin under nämnda tid komma att uppgå till omkring 272 miljoner liter. Då skattesatsen är 25 öre för liter, kan styrelsens uppbörd av bensinskatt under budgetåret 1952/53 sålunda beräknas till 68 miljoner kronor.
Utlämningen av inhemsk bensin under tiden 1 april 1953—31 mars 1954 kan enligt inhämtade upplysningar antagas komma att omfatta omkring 320 miljoner liter. Styrelsens uppbörd av bensinskatt under budgetåret 1953/ 54 kan på grund härav beräknas till 80 miljoner kronor.»
Statens bränslekommission har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 anfört följande:
»Sedan kommissionen med ledning av föreliggande konsumtionsstatistik t. o. in. oktober månad i år företagit en ny utredning rörande den beräknade förbrukningen av motorbensin och spritblandningar under budgetåret 1952/53, finner kommissionen anledning icke föreligga att frångå den tidigare lämnade uppgiften, 1 200 000 in3.
Vid en fortsatt jämn konsumtionsstegring kan förbrukningen av motorbensin och spritblandningar under budgetåret 1953/54 beräknas komma att uppgå till 1 350 000 in3. Försiktigtvis bör man dock räkna med att en viss avmattning kommer att ske ifråga om nyregistreringar av motorfordon, varför konsumtionen kan komma att bli något lägre.»
överståthållarä in betet och länsstyrelserna ha i skrivelser till riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna av skatt å brännoljor till omkring 33 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till inemot 34 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Enligt generaltullstyrelsens, kontrollstyrelsens och länsstyrelsernas beräkningar skulle alltså skatten å bensin och motorbrännoljor kunna uppskattas till 331 miljoner kronor under budgetåret 1952/53 och till 364 miljoner kronor under budgetåret 1953/54. Dessa siffror ligga något lägre än vägoch vattenbyggnadsstyrelsens men sammanfalla i huvudsak med bränslekommissionens beräkningar.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna å titeln bensinskatt till 330 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 och föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till 365 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
3. Tullar och acciser.
Tullmedel.
Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av tullmedel under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Tullmedlen ha i riksstaten för innevarande budgetår upptagits med 350 miljoner kronor.
I tabellen s. 42 lämnas i sammandrag av generaltullstyrelsen utarbetad
översikt av den debiterade tulluppbörden under budgetåren 1947/48_1951
/52 samt 3:e kvartalet 1952, med särskilt angivande av vissa varuslag.
Enligt av generaltullstyrelsen likaledes meddelade uppgifter har den influtna bruttouppbörden för varje månad under budgetåren 1947/48—1951 /52 samt det löpande budgetårets fyra första månader uppgått till följande belopp:
Influten tulluppbörd månadsvis.
Miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 har generaltullstyrelsen beträffande beräkningen för innevarande och nästkommande budgetår av tullmedelsinkomsterna samt vissa andra av tullverket redovisade statsinkomster framhållit följande:
Bland utbetalade institutioner budgetåren 1949/50 och 1950/51 redovisas överföringar till clearingkassa för kaffe med 8*96 respektive 1*24 miljoner kronor.
42 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Debiterad tulluppbörd tör olika varugrupper.
Miljoner kronor.
»Under den senaste tiden har importen varit i sjunkande, totalt sett. Detta liar dock icke medfört någon motsvarande minskning av tullverkets uppbörd. Importnedgången har visserligen varit särskilt märkbar i fråga om åtskilliga för uppbörden betydelsefulla varuslag, främst textilvaror och transportmedel. Men beträffande åtskilliga varuslag, såsom kaffe och bensin samt maskiner, vilka även äga stor inverkan på uppbörden, har importen hittills visat en i stort sett stigande tendens. Tullverkets uppbörd å de ifrågavarande riksstatstitlarna har därför — även oavsett den i slutet av år 195i tillkomna, till varuskattemedlen hänförliga särskilda personbilskatten —- fortsatt att stiga. Vissa uppgifter rörande importen och uppbörden sammanställas här nedan.
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
43 Efterföljande beräkningar av den blivande uppbörden ha gjorts under förutsättning bland annat, att villkoren för det internationella varubytet ej komma att mera avsevärt försämras och att i Sverige de direkta importrestriktionerna förbliva i stort sett oförändrade. Vid beräkningarna har styrelsen bortsett från sådana ändringar i tull- eller skattesatser eller i sättet för avgifternas redovisning, som kunna komma att inträda under den tid uppgifterna avse.»
I anslutning härtill har generaltullstyrelsen rörande beräkningen av tullmedelsuppbörden under budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
» I tullmedel ha under de fyra första månaderna av innevarande budgetår influtit omkring 135 miljoner kronor, eller lika mycket som under motsvarande del av budgetåret 1951/52 och omkring 10 miljoner kronor mer än under samma budgetårs fyra sista månader. Under den närmaste tiden torde en nyligen genomförd utvidgning av frilistningen för den svenska importen få en viss importstimulerande inverkan. Härtill kommer, att utbyggnaden av konkurrenskraftiga utländska exportindustrier, såsom den västtyska och den japanska, tillika med skärpningen av importrestriktionerna på stora delar av världsmarknaden torde medföra en ökning i de utländska exportörernas tryck på den svenska marknaden.
Å andra sidan kunna svårigheterna för den svenska exporten samt inträdda och väntade förändringar i bytesbalansen med utlandet komma att inverka hämmande på importen och tullverkets därå belöpande intäkter. Vad särskilt beträffar importen av maskiner och andra med värdetull belagda varor, vilken import för närvarande utgör underlaget för inemot hälften av tullmedelsuppbörden, får av olika skäl en icke oväsentlig nedgång anses vara sannolik. Det må för övrigt framhållas, att orsakerna till den höga tullmedelsuppbörden under början av nu löpande budgetår delvis äro att finna i rent tillfälliga omständigheter, såsom vissa förskjutningar i redovisningen av tullavgifterna för vin- och spritvaror samt en osedvanligt hög säsongmässig import av vissa varor.
På grund av ovan anförda omständigheter och med hänsyn till osäkerheten i den kommande konjunkturutvecklingen har Generaltullstyrelsen funnit sig icke böra räkna med att tullmedelsuppbörden skall för längre tid behålla sin nuvarande höga nivå. Den i tullmedel inflytande bruttouppbörden, vilken för budgetåren 1950/51 och 1951/52 utgjort respektive 382 och 387 miljoner kronor, har sålunda av Styrelsen beräknats för budgetåret 1952/53 till 375 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 350 miljoner kronor. Restitutionerna av tullmedel kunna uppskattas till omkring 25 miljoner kronor årligen. Nettouppbörden av tullmedel har följaktligen för budgetåren 1952/53 och 1953/54 upptagits med respektive 350 och 325 miljoner kronor.»
Genomsnitt för kvartal.
44 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1.
Riksräkenskapsverket, soin funnit generaltullstyrelsens beräkning böra godtagas i fråga om såväl löpande som nästkommande budgetår, upptar inkomsterna å titeln tullmedel till 350 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt förordar, att titeln, under förutsättning av oförändrade tullsatser, för budgetåret 1953/54 uppföres med 325 000 000 kronor.
Varuskatt.
Varuskatt skulle enligt förordning den 25 maj 1941 (nr 251) med visst procenttal — lägst 20 och högst 75 — av varans beskattningsvärde utgöras för choklad och konfityrer, putsmedel för läderarbeten och skodon, essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker ävensom för vissa tekniska preparat, nämligen tandpulver och tandpasta, puder och smink samt lukt- och toalettvatten, munvatten, parfymer och vissa kosmetiska preparat. Genom förordning den 27 februari 1948 (nr 66) angående ändring i förordningen om varuskatt höjdes skattesatserna från 40 till 60 procent för choklad och konfityrer, från 75 till 100 procent för essenser och extrakter samt, vad angår tekniska preparat, från 20 till 75 procent för preparat för nagelbehandling och preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn och från 20 till 40 procent för parfymer, hårvatten och därmed jämförliga preparat; samtidigt blev varuskatten å putsmedel för läderarbeten och skodon borttagen. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 574) angående ändring i förordningen om varuskatt höjdes skattesatserna i fråga om choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till SO procent av beskattningsvärdet och i fråga om essenser och extrakter från 100 till 120 procent. Enligt förordning den 30 november 1951 (nr 724) har varuskatten å choklad och konfityrer sänkts till 60 procent från den 1 december 1951.
Genom förordning den 30 juni 1943 (nr 477) ersattes tidigare omsättningsskatt för pälsvaror med en särskild pälsvaruskatt, som skulle utgå dels i form av en styckeskatt på inom riket yrkesmässigt beredda, lösa pälsskinn, varierande från 5 öre till 300 kronor för skinn, och dels i form av en värdeskatt å 15 procent för vissa till riket införda pälsvaror m. m. Genom förordning den 27 februari 1948 (nr 68) angående ändring i förordningen om skatt å vissa pälsvaror har värdeskatten å importerade skinn höjts från 15 till 20 procent, medan nedsättning av styckeskatten å vissa pälsskinn ägt rum. Beträffande den senare ha vissa justeringar även vidtagits genom förordning den 11 maj 1951 (nr 214).
När den tidigare allmänna omsättningsskatten slutligt avvecklades från och med den 1 juli 1948 ersattes denna i fråga om tre särskilda varugrupper, nämligen mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror, av en särskild försäljningsskatt. Denna skatt utgår som regel med 20 procent av försäljningsvärdet, dock att skatten skall för grammofonskivor erläggas med 1 till 3 kronor för grammofonskiva och för importerade mattor utgå med visst belopp — lägst 40 och högst 100 kronor — för kilogram.
Enligt beslut vid 1951 års riksdag har genom förordning den 24 oktober 1951 (nr 660) med omedelbar tillämpning införts skatt vid tillverkning och
45 Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
import av personbilar och motorcyklar m. in., att gälla till och med den 30 juni 1953. Skatten utgår med 10 procent av fordonens beskattningsvärde. Även denna skatt redovisas under inkomsttiteln varuskatt.
Samtliga här nämnda skatter skola uppbäras av kontrollstyrelsen vid tillverkning respektive försäljning inom riket och av generaltullstyrelsen vid införsel till riket.
Å inkomsttiteln varuskatt har under budgetåret 1951/52 redovisats en behållen inkomst av 201,53 miljoner kronor, varav influtit 29,71 miljoner kronor genom tullverket, 171,51 miljoner kronor genom kontrollstyrelsen och 0,3i miljon kronor, utgörande kvarstående uppbörd av allmän omsättningsskatt, genom länsstyrelserna. Cirka 37 miljoner kronor av inkomsten å titeln avse den under budgetåret införda personbilsskatten. I riksstaten för budgetåret 1952/53 har titeln varuskatt beräknats till 225 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1952 har kontrollstyrelsen beräknat de till förevarande titel hänförliga inkomster, som uppbäras av styrelsen för budgetåret 1952/53 till 193 miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 till 160 miljoner kronor eller alternativt, för det fall skatten vid tillverkning och import av personbilar in. in. skulle förlängas att gälla även under budgetåret 1953/54, till 183 miljoner kronor. Styrelsen har härvid anfört:
»Under riksstatstiteln varuskatt redovisas i vad avser kontrollstyrelsens skatteuppbörd följande skatter, nämligen varuskatt å choklad- och konfityrvaror samt tekniska preparat, pälsvaruskatt, försäljningsskatt å guldsmedsvaror, grammofonvaror och knutna mattor samt skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in.
Varuskatten å choklad- och konfityr varor. Försäljningsutvecklingen för choklad- och konfityrvaror har under senare år varit oenhetlig, beroende på dels prishöjningar till följd av kostnadsökningar —framför allt ökning i priset på kakaobönor — dels ock höjning av skattesatsen den 1 december 1950 från 60 till 80 procent och sänkning av densamma den 1 december 1951 tillbaka till 60 procent.
Nedanstående sammanställning visar månatliga värden av de skattskyldiga tillverkarnas leveranser till detaljhandlare (beskattningsvärden) under åren 1950—1952.
Beskattningsvärde
46 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Vid en beräkning av statsverkets inkomst av varuskatten å choklad- och konfityrvaror under återstående del av innevarande budgetår kan på grund av vad ovan anförts försäljningsuppgifterna för år 1951 icke tjäna till ledning. Däremot synas motsvarande uppgifter för år 1950 kunna tagas till utgångspunkt för beräkningen, då försäljningen under sistnämnda år i mera betydande grad påverkats av kostnadsstegringar först under årets sista månader. De lagringsköp, som i anledning av skattehöjningen från och med den 1 december 1950 ägde rum under november månad, torde i stort sett uppväga nedgången i försäljningen under december månad 1950.
Under budgetåret 1952/53 inflytande varuskatt är i huvudsak hänförlig till leveranser av skattepliktiga varor, som skett under tiden 1 maj 1952— 30 april 1953. Redovisade beskattningsvärden för maj—augusti månader 1952 utvisa en icke obetydlig omsättningsökning i jämförelse med motsvarande månader 1950. Så är även fallet med månaderna januari—april 1952. För januari—augusti månader 1952 föreligger således en ökning i förhållande till motsvarande tid år 1950 med omkring 7 procent.
Med utgångspunkt från resultatet under den hittills förflutna delen av år 1952 torde man kunna räkna med en ökning av omsättningen under tiden 1 september—31 december 1952 i jämförelse med samma tid år 1950 med minst 5 procent.
Under månaderna januari—april 1953 torde omsättningen kunna antagas bli lika stor som under samma tid år 1952. Till följd härav torde skatteutfallet för hela budgetåret 1952/53 kunna beräknas på följande sätt.
T i d
Vo—31/« 1952 i/9_si/12 1952 Vi—130/i 1953
Beskattningsvärde (milj. kronor) 64' o 73-3 57-7
Skatt
(milj. kronor) 38-4 44-0 34-6
195-0 1170
Enligt denna beräkning skulle skatteintäkten för inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror under budgetåret 1952/53 kunna angivas till 117 miljoner kronor.
För budgetåret 1953/54 torde skatteinkomsten, främst med hänsyn till möjligheten av prissänkningar på dessa varor, komma att uppgå till lägre belopp än vad som beräknats för innevarande budgetår. Kontrollstyrelsen finner sålunda inkomsten under denna skattetitel för budgetåret 1953/54 icke böra angivas till högre belopp än 110 miljoner kronor.
Intäkten av varuskatten å tekniska preparat har under tiden 1 juli—31 oktober 1952 uppgått till 8,o miljoner kronor (f. å. 6,2 miljoner kronor), vilket innebär en ökning med 29 procent, ökningen är till största delen beroende på att i vissa fall tidigare förekommande eftersläpning i skattebetalningen nu inhämtats och motsvaras sålunda endast till omkring 5 procent av verklig värdemässig omsättningsökning.
Då skatteintäkten under tiden 1 november 1951—30 juni 1952 uppgick till 15,3 miljoner kronor, skulle intäkten under antagande av någon omsättningsökning under samma tid av innevarande budgetår kunna angivas till omkring 16 miljoner kronor. För hela budgetåret 1952/53 skulle skatteintäkten sålunda kunna angivas till (8,0 + 16,0 =) 24 miljoner kronor. Såvitt nu kan bedömas synes intäkten av varuskatt å inom riket tillverkade tekniska preparat för budgetåret 1953/54 böra angivas till likaledes 24 miljoner kronor.
Pälsvaruskatten på inom riket beredda pälsskinn har under månaderna juli—oktober 1952 influtit med 0,8 miljon kronor. Under återstå-
47 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
ende del av budgetåret kan intäkten av denna skatt antagas uppgå till minst samma belopp som under motsvarande tid föregående budgetår eller till 1,5 miljon kronor. För hela budgetåret 1952/53 skulle inkomsten av pälsvaruskatten sålunda kunna angivas avrundat till 2 miljoner kronor.
Intäkten av pälsvaruskatten under budgetåret 1953/54- synes böra angivas till 2 miljoner kronor.
Försäljningsskatten å guldsmedsarbeten, grammofonvaror och knutna mattor har under månaderna juli—oktober 1952 till kontrollstyrelsen influtit med 4,3, 1,7 respektive 0,4 miljoner kronor eller tillhopa "med
6,4 miljoner kronor. För återstående del av budgetåret (1 november 1952—30 juni 1953) torde intäkten av försäljningsskatten böra beräknas till 17,6 miljoner kronor. Skatteintäkten för hela budgetåret 1952/53 skulle därmed, såvitt avser kontrollstyrelsens uppbörd, kunna angivas till 24 miljoner kronor.
Vid beräkning av intäkten av försäljningsskatten under nästa budgetår synes hänsyn böra tagas till att de branscher, som beröras av försäljningsskatten äro relativt starkt konjunkturkänsliga. På grund härav och med hänsyn till möjligheten av minskad efterfrågan och prissänkningar synes skatteintäkten under budgetåret 1953/54 försiktigtvis böra angivas till något lägre belopp än vad som beräknats för innevarande budgetår eller förslagsvis 22 miljoner kronor.
Skatten vid tillverkning och import av personbilar m. m. bär under tiden 1 juli—31 oktober 1952 till kontrollstyrelsen influtit med 8,8 miljoner kronor. Vid beräkningen av intäkten av denna skatt under återstående del av budgetåret (1 november 1952—30 juni 1953) måste hänsyn tagas till att efterfrågan på skattebelagda fordon under hösten 1952 avmattats, särskilt vad gäller motorcyklar. I tidigare prognos har kontrollstyrelsen angivit intäkten under budgetåret 1952/53 av ifrågavarande skatt till 30 miljoner kronor. Med hänsyn till vad ovan anförts synes skatteintäkten för innevarande budgetår beträffande inom riket tillverkade skattepliktiga fordon icke böra angivas till högre belopp än 26 miljoner kronor.
Då ifrågavarande skatt är beslutad att gälla endast till och med den 30 juni 1953, torde statsverkets intäkt av densamma under budgetåret 1953/54 komma att uppgå till 2 miljoner kronor, utgörande resterande under innevarande budgetår upplöpande skatt, som förfaller till betalning först i början av nästa budgetår.
Därest riksdagen skulle prolongera denna skatt efter i huvudsak oförändrade grunder synes, med hänsyn till möjligheten av viss krympning av tillverkningen och handeln med beskattade fordon intäkten av skatten för kommande budgetår vad avser kontrollstyrelsens uppbörd böra angivas till högst 25 miljoner kronor».
Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 beträffande beräkningen av de inkomster, som uppbäras av tullverket, anfört följande:
»Av de till varuskattemedlen hänförliga avgifterna varuskatt, pälsvaruskatt och försäljningsskatt ha sammanlagt nära 10 miljoner kronor influtit under budgetåret 1951/52. Styrelsen finner det vara sannolikt, att uppbörden av dessa avgifter kan komma att förbliva av i stort sett oförändrad storleksordning under den tid, nu förevarande beräkningar avse.
Den till varuskattemedlen jämväl hänför liga särskilda personbilskatten, enligt förordning den 24 oktober 1951 (nr 660) utgående vid tillverkning eller införsel av personbilar m. m. som levereras, uttagas från rörelse eller införas senast den 30 juni 1953, har under vartdera av de båda senaste kvar-
48 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
talen uppgått till omkring 10 miljoner kronor. Den eftersläpning, som uppkommer i samband med påförandet av skattebeloppen och erläggandet av desamma efter medgiven kredittid, torde omfatta högst 5 miljoner kronor.
I enlighet med vad ovan anförts har styrelsen beräknat bruttouppbörden av varuskattemedel — vilken tillika är att anse såsom nettouppbörd —• för budgetåret 1952/53 till sammanlagt 50 miljoner kronor, varav 40 miljoner kronor i personbilskatt. För budgetåret 1953/54 har styrelsen upptagit skatteuppbörden till 15 miljoner kronor, varav 5 miljoner kronor i eftersläpande personbilskatt. Alternativt har styrelsen, för den händelse giltighetstiden för ovan åberopade förordning utsträckes att omfatta även budgetåret 1953/54, upptagit inkomsterna av varuskattemedlen även för sistnämnda budgetår till sammanlagt 50 miljoner kronor.»
Enligt från länsstyrelserna inhämtade uppgifter kan den kvarstående uppbörden av allmän omsättningsskatt beräknas till ca 150 000 kronor under budgetåret 1952/53 och till ca 50 000 kronor under budgetåret 1953/54.
Riksräkenskapsverket har vid sin beräkning av inkomsttiteln varuskatt utgått från förutsättningen att skatten vid tillverkning och import av personbilar in. m. kommer att utgå även under budgetåret 1953/54 efter i huvudsak samma grunder som gälla för närvarande.
De av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen och länsstyrelserna gjorda beräkningarna innebära med denna förutsättning en sammanlagd inkomst å titeln varuskatt under budgetåren 1952/53 och 1953/54 på 244 respektive 233 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket upptager inkomsttiteln varuskatt till 250 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 och till 250 000 000 kronor för budgetåret 1953/54.
Accis å margarin och vissa andra fettvaror.
Nu gällande bestämmelser rörande dessa skatter ha meddelats i förordningar den 7 juni 1935 (nr 259), den 18 juni 1937 (nr 474), den 11 juni 1943 (nr 323) och den 30 juni 1943 (nr 481) samt i kungörelser den 30 juni 1943 (nr 482), den 1 april 1949 (nr 102), den 16 februari 1951 (nr 88), den 9 februari 1951 (nr 38), den 11 januari 1952 (nr 5) och den 5 september 1952 (nr 631).
För de accispliktiga fettvaror, som för närvarande i nämnvärd omfattning för försäljning tillverkas inom riket, utgår accisen med följande belopp för varje kilogram av varans nettovikt, nämligen för matolja med 50 öre (före den 9 september 1952 100 öre) och för fettemulsion, beroende på varans fetthalt, förpackning o. s. v., med 50, 80 eller 125 öre. För konstister och vissa andra ersättningsprodukter för smör eller flott skall enligt bestämmelserna för varje kilogram av varans nettovikt erläggas accis med 60 öre jämte tilläggsaccis, beroende på varans beskaffenhet med antingen 10 eller 98 öre. För kokosfett utgår accisen med 60 öre jämte tilläggsaccis med 40 öre.
Under budgetåret 1951/52 har i accis å margarin och vissa andra fettvaror influtit 3,8 miljoner kronor. Accis å margarin upphörde att utgå med ut-
49 Rilcsräkenskapsverkets inkomstberäkning.
gången av år 1949, men uttogs ånyo under tiden 1 januari—10 februari 1951. I riksstaten för budgetåret 1952/53 har inkomsttiteln beräknats till 3,o miljoner kronor.
Statens jordbruksnämnd har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 beräknat intäkten av denna skatt till 4 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54 samt därvid anfört följande:
»En eventuell omläggning av accisförfarandet på detta område kan givetvis komma att helt förändra beräkningsgrunderna. Ett förslag till en omläggning av accisförfarandet på fettområdet har numera ingivits till Kungl. Maj:t. Enligt förslaget skulle acciserna på andra fettvaror än fettemulsion bortfalla. Det årliga accisbeloppet för fettemulsion beräknas uppgå till i runt tal 2 000 000 kronor.»
Kontrollstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse beräknat inkomsterna av denna skatt till 4 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
Riksr äkenskapsverket beräknar inkomsterna å förevarande titel för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 4 000 000 kronor.
Skatt å kaffe.
Skatten å kaffe har införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag och utgår enligt förordning den 22 december 1939 (nr 877), som trätt i kraft den 27 december 1939. En sänkning av skatten å orostat kaffe från 65 öre till 35 öre för kilogram och för rostat kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe från 80 till 45 öre för kilogram har skett från och med den 23 november 1946 enligt författningar den 22 november 1946 (nr 698 och 699).
Avkastningen av skatten å kaffe utgjorde för budgetåret 1951/52 15,46 miljoner kronor. I riksstaten för nu löpande budgetår bär inkomsten av skatt å kaffe beräknats till 17 miljoner kronor.
Generaltullstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse till riksräkomsterna av denna skatt till 4 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Kaffeskatt har under tiden juli—oktober 1952 redovisats med omkring 5,6 miljoner, motsvarande en årsuppbörd av i det närmaste 17 miljoner kronor, eller vad som belöper å omkring 48 000 ton orostat kaffe. Någon anledning att vänta större förändringar i förtullningslcvantiteterna av kaffe synes ej föreligga. Bruttouppbörden, tillika nettouppbörd, under denna inkomsttitel har följaktligen för vartdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54 upptagits till 17 miljoner kronor.»
Vidare har statens jordbruksnämnd i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 för båda budgetåren 1952/53 och 1953/54 beräknat kaffeimporten till 48 000 ton samt skatteinkomsten till 17 miljoner kronor, under förutsättning av oförändrad skattesats.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsten av skatt å kaffe för budgetåret 1952/53 till 17 000 000 kronor samt föreslår, att i riksstaten för budgetåret 1953/54 inkomsttiteln skatt å kaffe uppföres med 17 000 000 kronor.
4 Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nrl. Bil.l. Bihang 1.
50 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bili. 1:
Tobaksskatt.
De beräknade och behållna inkomsterna av tobaksskatt under de senast lörflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Netto- Beräknad Netto- Beräknad
inkomst inkomst inkomst inkomst
Miljoner kronor Miljoner kronor
Budgetåret 1947/48.. . 397‘io 370-oo Budgetåret 1950/51... 467'9G 430 oo
» 1948/49... 442-45 420'Oo » 1951/52... 512‘St 500-oo
> 1949/50... 424-22 435'00
Beträffande nettoinkomsten för budgetåret 1951/52 hänvisas till kommentaren till tabellen på följande sida.
I riksstaten för budgetåret 1952/53 har tobaksskatten beräknats till 575 miljoner kronor.
Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss procent av varans priskurantpris, dels ock med visst efter varans myckenhet bestämt belopp. Genom lag den 30 januari 1948 (nr 17) har, med tillämpning från och med den 1 februari 1948, genomförts viss skärpning av de i 1943 års lag föreskrivna skattesatserna i vad avser den s. k. myckenhetsskatten. Från och med den 1 juli 1952 har genom lag den 15 maj 1952 (nr 242) en ändrad avvägning mellan värdeskatten och myckenhetsskatten genomförts i syfte att reducera värdeskattens prisfördyrande verkan.
Närmare uppgifter rörande kvantitet och värde av totalförsäljningen av tobaksvaror under kalenderåren 1947—1951 ävensom den på respektive år belöpande tobaksskatten lämnas i efterföljande tabell.
Totaliörsäljningen av tobaksvaror (värde och kvantitet) samt därå belöpande
tobaksskatt.
Kvantitativ fördelning på olika varuslag
Av sammanställningen framgår att cigarrettkonsumtionens andel av den totala konsumtionen har ökats medan konsumtionen av andra tobaksvaror minskats. Ökningen av cigarrettkonsumtionen har medfört ökning både av tobaksskatten och av försäljningsvärdet exklusive skatt. Försäljningsvärdet exklusive skatt, som år 1947 uppgick till 125,9 miljoner kronor, hade år 1950 stigit till 140,6 miljoner kronor och uppgick år 1951 till 163,4 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 51
De månatliga inleveranserna till statsverket av tobaksskatt, efter avdrag av utgiven gottgörelse för inköpt svensk tobak, från och med budgetåret 1947/48 till och med november månad år 1952 framgå av efterföljande tabell.
Tobaksskatt.
Miljoner kronor.
Vid studiet av de i denna tabell meddelade uppgifterna bör beaktas, att den förskottsbetalning, som tidigare ägde rum var tionde dag, höjdes från och med juli 1947 från 8,5 till 9,5 miljoner kronor, från och med mars 1948 till 11 miljoner kronor samt från och med januari 1951 till 12,5 miljoner kronor. Numera skall enligt avtal mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet den 23 maj 1952 någon förskottsbetalning av tobaksskatt icke äga ram utan i stället den på varje månad belöpande tobaksskatten i sin helhet inlevereras till staten först den 22 i påföljande månad. Denna förändring, som har tillämpats från och med juni månad 1952, har inneburit en minskning med 37,5 miljoner kronor av det belopp, som enligt tidigare gällande bestämmelser skulle inlevereras under nämnda månad.
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1952 uppskattat inkomsterna av tobaksskatt till 585 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 625 miljoner kronor för budgetåret 1953/54 samt härvid anfört följande:
*1 skrivelse den 30 oktober 1951 meddelade vi Riksräkenskapsverket, att vi då beräknade tobaksskatten under budgetåret 1952/53 till 515 miljoner kronor, vilket belopp vi i skrivelse den 10 mars 1952 ansågo oss kunna höja till 565 miljoner kronor till följd av att omsättningen av tobaksvaror uppvisat en väsentligt större stegring än vi vid första beräkningen haft anledning räkna med.
Under instundande höst har Tobaksmonopolet vidtagit prisändringar på flertalet märken av egen tillverkning och en del av de importerade tobaksvarorna. Därvid ha vissa tobaksvaror höjts i pris och andra ha sänkts men genomsnittligt sett ha ändringarna inneburit en viss prisförhöjning. Ehuru prisändringarna ha, åtminstone temporärt, medfört en begränsning av den
52 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
kvantitativa efterfrågan på tobaksvaror, synas de emellertid komma att föranleda en viss ökning av den värdemässiga omsättningen av tobaksvaror.
Det torde kunna förväntas, att tobaksskatten under innevarande budgetår kommer att uppgå till ca 585 000 000 kronor.
Vid nu företagna beräkningar över det tobaksskattebelopp, som kan antagas komma att inlevereras under budgetåret 1953/54 ha vi utgått från det antagandet, att varuslaget cigarretter utan munstycke blir föremål fölen fortsatt ökning av kvantiteten, medan den kvantitativa efterfrågan på övriga varuslag undergår någon minskning. Vidare ha vi utgått från oförändrade utförsäljningspriser samt ingen nämnvärd förändring av konjunkturförhållandena. Beräkningarna sluta på ett belopp, som i det närmaste uppgår till 625 miljoner kronor.»
Inkomsttillflödet under månaderna juli—november i år synas tyda på att inkomstnivån under innevarande budgetår torde bli högre än tobaksmonopolet räknat med. Eu förutsättning härför är givetvis att inte prisförändringar påverka konsumtionen i sänkande riktning.
Med utgångspunkt härifrån beräknar riksräkenskapsverket tobaksskattens avkastning för nu löpande budgetår till 610 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln tobaksskatt i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till 650 000 000 kronor.
Brännvinstillverkningsskatt.
Avkastningen av brännvinstillverkningsskatten utgjorde för budgetåret 1950/51 17,88 miljoner kronor och för budgetåret 1951/52 27,os miljoner kronor. I riksstaten för nu löpande budgetår har inkomsten av denna skatt beräknats till 24 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1952 har kontrollstyrelsen beräknat statsverkets inkomst av brännvinstillverkningsskatt till 26 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 25 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Mot kontrollstyrelsens kalkyl har riksräkenskapsverket intet att erinra och beräknar alltså brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1953/54 till 25 000 000 kronor.
Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag.
Inkomsterna från partihandelsbolag hänföra sig i första hand till aktiebolaget Vin- & spritcentralen jämte vissa agentbolag. I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen beräknat förevarande inkomsttitel till 13 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 11 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Kontrollstyrelsen har härvid åberopat en från aktiebolaget Vin- & spritcentralen inkommen skrivelse, vari anförts följande:
»Inleveransen från Spritcentralen för innevarande budgetår kan beräknas komma att uppgå till det i riksstaten upptagna beloppet, 13 miljoner kronor. Under år 1953 är att förutse en minskning i bolagets vinst på grund av ökad användning av dyrare råvara (potatissprit i stället för sulfitsprit). Sedan liksom under innevarande år 5 miljoner kronor av årsvinsten avsatts till
53 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
dispositionsfonden, torde inleveransen till statsverket för budgetåret 1953/54 preliminärt kunna beräknas till 11 miljoner kronor. Därest Kungl. Maj :t vidtager andra åtgärder för att stärka bolagets likviditet, torde någon avsättning till dispositionsfonden under år 1953 icke vara erforderlig.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsttiteln rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag för budgetåret 1952/53 till 13 000 000 kronor och för budgetåret 1953/54 till 11 000 000 kronor.
Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag.
Beträffande rusdrycksförsäljningsmedlen av detalj handelsbolag har kontrollstyrelsen i förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket i fråga om beräkningen för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Enligt från systembolagen inhämtade uppgifter kommer inleveransen för budgetåret 1952/53, avseende vinsten på 1952 års rörelse, att uppgå till närmare 33 miljoner kronor.
Vinsten på 1953 års^ rörelse kan beräknas komma att ökas något jämfört med innevarande år på grund av dels ökad vinförsäljning, dels fortsatt nedskrivning av restaurangernas vinstkvantiteter. Såvitt nu kan bedömas kommer vinstinleveransen för budgetåret 1953/54 därför att uppgå till 34 miljoner kronor.»
I enlighet med vad kontrollstyrelsen anfört, har riksräkenskapsverket beräknat rusdrycksförsäljningsmedel av detalj handelsbolag för budgetåret 1952/53 till 33 000 000 kronor och för budgetåret 1953/54 till 34 000 000 kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptagen till 625 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker under de fem senast förflutna budgetåren framgå av följande sammanställning.
b Öl att i rådande krisläge tillföra statskassan ökade inkomster beslöt 1939 års urtima riksdag en avsevärd höjning av den skatt, som från och med den 1 juli 1920 upptagits för omsättning och utskänkning av spritdrycker. Den höjda beskattning, som enligt riksdagens beslut från och med den 1 november 1939 pålades spritkonsumtionen, innebar i fråga om omsätt-
54 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
ningsskatten, att dennas grundavgift höjdes med 3 kronor för liter, eller från förutvarande 2 kronor till 5 kronor, under det att den procentuella delen av omsättningsskatten bibehölls oförändrad. Från och med den 10 mars 1942 höjdes grundavgiften till 0 kronor för liter, från och med den 1 juni 1943 till 7 kronor för liter och från och med den 1 februari 1948 till 9 kronor för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 570) har grundavgiften från och med den 1 december 1950 höjts till 11 kronor för liter. Samtidigt har den procentuella delen av omsättningsskatten höjts från förutvarande 60 procent till SO procent av det belopp, som, skatten oberäknad, betingas vid inköp av dryckerna i buteljerat skick. I fråga om sprit för tekniska, industriella med flera ändamål innebar den år 1939 vidtagna skärpningen av omsättningsskatten, att grundavgiften för sprit avsedd för tillverkning av essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker höjdes från 1 krona 40 öre till 10 kronor för liter; denna höjning bortföll vid varuskattens införande. Omsättningsskatt å vin, som tidigare tillgodoförts denna titel, redovisas från och med budgetåret 1939/40 å en särskild inkomsttitel, numera benämnd omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Beträffande utskänkningsskatten å spritdrycker vidtogs vid 1939 års urtima riksdag ingen ändring i tidigare gällande skattesatser, utan denna skatt utgick intill den 1 juni 1943 med 2 kronor för liter egentligt brännvin och 4 kronor för liter av andra spritdrycker; renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt var fritt från utskänkningsskatt. Från och med nyss angivna dag belädes emellertid sistnämnda slag av brännvin med utskänkningsskatt av 4 kronor för liter och höjdes skattesatsen för övriga spritdrycker med 4 kronor för liter till respektive 0 kronor och 8 kronor för liter.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkcnskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Inleveransen under juli—oktober månader 1952, avseende försäljningen under månaderna juni—september, har utgjort 205 miljoner kronor. Av detta belopp hänför sig dock cirka 5 miljoner kronor till en ökning av systembolagens lager av spritdrycker. För beräkning av inkomsten å denna skattetitel under återstående del av budgetåret torde man, med hänsyn till att antalet motböcker under den senaste 12-månadersperioden ökat med cirka IV2 %> få räkna med en motsvarande ökning av litertalet inom utminuteringen. I och med att det renade potatisbrännvinet å 40 procent den 17 innevarande november återkommer i marknaden, kan å andra sidan en nedgång i behållningen av procentavgiften med i genomsnitt cirka 20 öre för liter väntas inträffa. Någon ökad skatteinkomst till följd av lagerökning hos systembolagen torde ej heller kunna påräknas för innevarande budgetår, eftersom systembolagens sammanlagda lager av spritdrycker den 1 juni 1952 var 14 procent större än vid motsvarande tidpunkt föregående år. Under förutsättning i övrigt av oförändrad omsättning inom utskänkningen skulle skattebehållningen för budgetåret 1952/53 komma att uppgå till 615 miljoner kronor.
För budgetåret 1953/54 får man med hänsyn till befolkningsutvecklingen räkna med en ökning av motbolcsantalet med högst 1 procent. Om man
55 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
vidare räknar med att renat potatisbrännvin kan tillhandahållas i erforderlig omfattning och att priser och inkomster bibehållas ungefär vid sin nuvarande nivå, synes skattebehållningen för budgetåret 1953/54 kunna uppskattas till 620 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverlcet har upptagit inkomsterna å förevarande titel till 625 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslår, att titeln även för budgetåret 1953/54 beräknas till 625 000 000 kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.
Inkomsttiteln omsättningsskatt å vin uppfördes första gången å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1939/40 och omfattade avkastningen av dels den gamla omsättningsskatten å inhemskt vin — som utgick för mousserande viner eller viner med en alkoholhalt överstigande 14 volymprocent med 70 öre för liter och för andra viner med 35 öre för liter — dels en av 1939 års urtima riksdag beslutad, från och med den 22 oktober 1939 tillämpad, särskild omsättningsskatt å alla slag av viner utgående med 50 procent av det belopp, som — denna skatt oberäknad — betingades vid systembolagens inköp av viner i buteljerat skick. För vin med en alkoholhalt över 14 volymprocent utgick den särskilda omsättningsskatten dock med lägst 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj samt i fall då vinet tillhandahölls på andra butelj storlekar med 3 kronor för liter räknat. Genom beslut vid 1943 års riksdag skärptes vinbeskattningen genom införande av eu utskänkningsskatt å vin, normerad i förhållande till priset å den beskattade varan med en viss minimibeskattning i fråga om starkvin. Härvid fastställdes samma skattesatser som för den särskilda omsättningsskatten, d. v. s. 50 procent av inköpspriset (med inräknande för svenskt vin av omsättningsskatten men oberäknat den särskilda omsättningsskatten), för starkvin dock lägst 3 kronor för liter, 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj. Bestämmelserna om vinbeskattningen blevo i samband med denna skatteskärpning sammanförda i en den 28 maj 1943 utfärdad förordning (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 19) höjdes skattesatserna för omsättningsskatten från och med den 1 februari 1948 till 60 procent av inköpspriset, för starkvin dock lägst 4 kronor 50 öre för liter, 3 kronor för helbutelj och 1 krona 50 öre för halvbutelj. Genom förordning den 21 mars 1952 (nr 97), som trädde i kraft den 1 april 1952, har grundavgiften å inhemskt vin nedsatts från 35 till 20 öre för liter svagvin och från 70 till 50 öre för liter starkvin eller mousserande vin samt minimibeloppet för den särskilda omsättningsskatten å starkvin — med slopande av de särskilda skattesatserna för hel- och halvbuteljer — generellt fastställts till 4 kronor 50 öre för liter.
Nettoinkomsten av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin uppgick för budgetåret 1947/48 till 34,73 miljoner kronor, för budgetåret 1948/49 till 37,76 miljoner kronor, för budgetåret 1949/50 till 36,52 miljoner kronor och för budgetåret 1950/51 till 36,76 miljoner kronor. I omsättnings- och ut-
56 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
skänkningsskatt å vin har under budgetåret 1951/52 influtit ett belopp av 43,io miljoner kronor, varav 38,n miljoner kronor omsättningsskatt och 4,93 miljoner kronor utskänkningsskatt.
I riksstaten för budgetåret 1952/53 bär omsättnings- och utskänkningsskatten å vin beräknats till 45 miljoner kronor.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av inkomsterna av omsättnings- och utskänlcningsskatten å vin för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Skatteinleveransen för juli—oktober månader 1952, avseende försäljningen under juni—september månader, har utgjort 14,46 miljoner kronor. Beträffande inkomsten under återstående del av budgetåret är det svårt att bedöma i vad mån den nuvarande mycket starka ökningen i vinförsäljningen kan komma att fortsätta. Man synes i brist på närmare hållpunkter kunna utgå från att skattebehållningen från nämnda 4 månader normalt motsvarar cirka 30 procent av skatteintäkten för helt budgetår. För hela budgetåret 1952/53 erhålles därigenom en beräknad skatteinkomst av 48 miljoner kronor.
För budgetåret 1953/54 torde ytterligare någon ökning av vinförsäljningen vara att vänta. Skattebehållningen för nämnda budgetår synes därför kunna beräknas till 50 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin till 50 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslår, att ifrågavarande inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med likaledes 50 000 000 kronor.
Maltdrycks skatt.
Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag har från och med den 1 januari 1940 den tidigare utgående maltskatten ersatts av eu maltdrycksskatt. Allt efter alkoholstyrkan och stamvörtstyrkan indelas maltdryckerna i tre klasser. Första klassen omfattar svagdricka och maltdricka, som ej innehåller mer än 1,8 viktprocent alkohol. Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker, som ej innehålla mer än 3,2 viktprocent alkohol, och tredje klassen omfattar alkoholstarkare maltdrycker. Gällande skattesatser finnas angivna i förordningen den 15 december 1939 (nr 887). Skattesatserna utgjorde från början 30 öre för liter för maltdrycker av andra klassen och 54 öre för liter för maltdrycker av tredje klassen. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 20) höjdes dessa skattesatser från och med den 1 februari 1948 till 39 respektive 72 öre för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 571) som trätt i kraft den 1 december 1950, ha skattesatserna ytterligare höjts till 42 respektive 78 öre för liter. Undantagna från maltdrycksskatt voro från början hemtillverkade maltdrycker samt maltdrycker av första klassen. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 21) infördes emellertid från och med den 1 februari 1948 tillfällig skatt för lagrat svagdricka, som är hänförligt till maltdryck av första klassen, med 9 öre för liter. Denna skattesats har genom förordning den 17 november 1950 (nr 572) höjts till 12 öre för liter.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 57
I riksstaten för budgetåret 1952/53 är inkomsten av maltdrycksskatten upptagen med 75 miljoner kronor.
Den försålda kvantiteten skattepliktiga maltdrycker av andra och tredje klasserna har enligt av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter under nedan angivna tillverkningsår (1 oktober—30 september) utgjort
1947/48 ............ 165 milj. liter 1950/51 ............ 172 milj. liter
1948/49 ............ 170 » » 1951/52 ............ 185 »
1949/50 ............ 173 » »
I nedanstående sammanställning har upptagits den månadsvis influtna uppbörden av maltdrycksskatt såväl under budgetåren 1947/48—1951/52 som under det nu löpande budgetårets första månader.
Maltdrycksskatt.
Miljoner kronor.-
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av inkomsten av maltdrycksskatten för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Skatten utgår på maltdrycker av andra och tredje klasserna samt lagrat svagdricka av första klassen och har under tiden 1 juli—31 oktober 1952 inbragt 29,8 miljoner kronor. Inkomsten av maltdrycksskatten under återstående del av budgetåret blir beroende på tillverkarnas utlämning av dylika drycker under tiden 1 oktober 1952—31 maj 1953. Under samma tid föregående budgetår inflöt ett skattebelopp av 49,2 miljoner kronor. Under antagande av lika stor skatteintäkt under motsvarande tid av innevarande budgetår skulle således intäkten av maltdrycksskatten under budgetåret 1952/53 kunna angivas till (29,8 + 49,2 ==) 79 miljoner kronor.
Inkomsten under denna skattetitel synes för budgetåret 1953/54 böra angivas med ett till 80 miljoner kronor avrundat belopp.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av maltdrycksskatt till 80 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med samma belopp, 80 000 000 kronor.
58 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
Skatt å läskedrycker.
Skatten å läskedrycker, som införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag, utgår jämlikt förordning den 22 december 1939 (nr 919) vilken trädde i kraft den 1 februari 1940. Skattesatsen utgjorde från början 10 öre för liter, dock lägst 50 kronor för månad för varje tillverkare. Genom förordning den 25 maj 1941 (nr 253) höjdes skatten till 12 öre för liter och genom förordning den 30 januari 1948 (nr 22), vilken trädde i kraft den 1 februari 1948, till 18 öre för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 573) har skatten från och med den 1 december 1950 ytterligare höjts till 21 öre för liter.
Nettoinkomsten av skatten å läskedrycker har under nedannämnda bud-
I riksstaten för budgetåret 1952/53 har ifrågavarande skatt upptagits till 35 miljoner kronor.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen rörande beräkningen av statsverkets inkomster av skatt å läskedrycker för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Under tiden 1 juli—31 oktober 1952 har läskedrycksskatt influtit med 13,i miljoner kronor (samma tid föregående år 13,5 miljoner kronor). Inkomsten av denna skatt under återstående del av budgetåret (1 november 1952—30 juni 1953) synes bli något mindre än under samma tid föregående årj då 21,3 miljoner kronor inflöt. Såvitt nu kan bedömas torde skatteinkomsten för hela budgetåret 1952/53 kunna angivas till omkring
34 miljoner kronor.
Intäkten av läskedrycksskatten under budgetåret 1953/54 torde under antagande av oförändrad försäljning jämväl böra angivas till 34 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av läskedrycksskatten till
35 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med oförändrat 35 000 000 kronor.
Statlig nöjesskatt.
Den statliga nöjesskatten är en genom förordning den 22 december
1939 (nr 931) jämlikt beslut av 1939 års urtima riksdag från och med den 1 januari 1940 införd skatteform. Denna skatt uttogs ursprungligen i anslutning till den kommunala nöjesskatten samt utgick härvid med visst belopp för varje biljett. Sedan genomfördes genom förordning den 14 juni
1940 (nr 478) den ändringen, att för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum, skall uttaga en särskild avgift att fördelas mellan staten
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 59
och kommunen. Vidare har genom förordning den 20 november 1943 (nr 786) förordnats om uttagande i vissa fält av nöjesskatt å den s. k. restaurangdansen.
Enligt förordningen om nöjesskatt den 21 december 1945 (nr 823) med däri genom förordning den 30 januari 1948 (nr 24) från och med den 2 februari 1948 genomförda ändringar beträffande nöjesskatten för biografföreställningar gäller i fråga om skattesatser, att nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknad skatten, dock att för biograf föreställning nöjesskatten utgår med 30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Motsvarande skattesatser för biografföreställning utgjorde före den år 1948 vidtagna ändringen 15 och 30 procent. Å den s. k. restaurangdansen utgår skatt efter tre olika taxor beroende på om ifrågakommande utskänkning avser spritdrycker eller vin eller endast pilsnerdricka och alkoholfria drycker. Före den år 1948 vidtagna ändringen gällde, att nöjesskatten genomgående skulle fördelas med hälften till staten och med hälften till vedei'börande kommun. Nämnda ändring innebär, att nöjesskatten för biograf föreställning i stället skall fördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till kommunen.
Enligt förordning den 8 juni 1951 (nr 457) utgår från den 1 juli 1951 till producent av svensk film bidrag med 20 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande film visas. Den under budgetåret 1951/52 till statsverket influtna nöjesskatten 49,07 miljoner kronor, fördelar sig med 8,oo miljoner kronor på nöjesskatt för svensk film och med 41,07 miljoner kronor på övrig nöjesskatt. Bidrag till producenter av svensk film ha utgått med 2,oo miljoner kronor under detta budgetår.
I riksstaten för innevarande budgetår är statlig nöjesskatt upptagen till 50 miljoner kronor. Den till statsverket inlevererade skatten för varje kvartal från och med budgetåret 1947/48 framgår av efterföljande sammanställning.
1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53
Miljoner kronor
Juli—september .......... 3-93 732 7‘85 7'30 8 os 9-82
Oktober—december........ 5'24 12-86 1348 13'io 14'39
Januari—mars............ 6'8& 123-6 12 74 11-82 13-72
April—juni............... 1067 ll’U 11'03 11-62 12-88
Summa 26 73 43 65 45‘io 43 84 49-07
Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter beräknas inkomsten å titeln statlig nöjesskatt komma att uppgå till
49,08 miljoner kronor under budgetåret 1952/53 och till 49,13 miljoner kronor under budgetåret 1953/54.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden av nöjesskatt för innevarande budgetår till 55 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln nöjesskatt för budgetåret 1953/54 upptages till likaledes 55 000 000 kronor.
60 Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna: Bih. 1:
Skatt å elektrisk kraft.
Genom förordning den 1 juni 1951 (nr 374) infördes från den 20 juni 1951 skatt å elektrisk kraft. Skatten utgick för lågspänd kraft, som uppmättes, med 1 öre för kilowattimme och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft med 10 procent av kraftens beskattningsvärde. Genom förordning den 23 maj 1952 (nr 358), vilken trädde i kraft den 20 juni
1952, har skatteplikten begränsats till kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en årsförbrukning av mer än 40 000 kilowattimmar. För denna förbrukning utgår elskatten liksom förut med 10 procent av kraftens beskattningsvärde.
I riksstaten för budgetåret 1952/53 har skatt å elektrisk kraft upptagits med 45 miljoner kronor.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen vid beräkningen av inkomsterna å denna titel anfört följande:
»Skatten redovisas till kontrollstyrelsen av skatteredovisande distributörer och av personer och firmor, som producera kraft för förbrukning i egen rörelse. Den tid, inom vilken redovisning skall verkställas, är beroende av de debiteringsperioder för kraftavgifter, som tillämpats av de redovisningsskyldiga före elskatteförordningens ikraftträdande. Skatten å kraft för industriella ändamål erlägges i regel kvartalsvis. För industriell kraftförbrukning utgår skatten med 10 procent av beskattningsvärdet, vilket i princip är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren har att erlägga för kraften. För borgerlig förbrukning av elektrisk kraft (hushåll, handel, jordbruk etc.) utgick skatten enligt elskatteförordningen i dess ursprungliga lydelse med 1 öre för kilowattimme.
Under tiden 1 juli—31 oktober 1952 har elskatt influtit med 22,7 miljoner kronor. Ifrågavarande skattebelopp hänför sig i huvudsak till kraftleveranser, för vilka elskatt utgått enligt äldre bestämmelser. Viss skatt för borgerlig kraftförbrukning återstår ännu att redovisa. Ifrågavarande skattebelopp kan uppskattas till 2,5 miljoner kronor.
Den årliga kraftförbrukningen i industrirörelser för vilka skyldighet föreligger att erlägga elskatt enligt de nya bestämmelserna kan uppskattas till It 000 miljoner kWh. Med nuvarande kraftpriser kan angivna förbrukning beräknas motsvara ett skattebelopp av cirka 32 miljoner kronor. Under innevarande budgetår skall skatt enligt elskatteförordningen i dess nya lydelse erläggas av kvartalsredovisande distributörer och producenter för tredje och fjärde kvartalen 1952 samt första kvartalet 1953 och av tertialredovisande distributörer och producenter för tredje tertialet 1952 och första tertialet
1953. Den för angivna perioder utgående skatten å industrikraft kan med utgångspunkt från ovannämnda för helt år beräknade skattebelopp uppskattas till 20 miljoner kronor.
Elskatt för budgetåret 1952/53 kan i enlighet med det anförda beräknas inflyta med (22,7 + 2,5 -f- 20 = ) 45,2 miljoner kronor eller avrundat 45 miljoner kronor.
För budgetåret 1953/54 kan elskatt under förutsättning av oförändrad prisnivå och under antagande av en fortsatt jämn stegring av kraftförbrukningen i industrien beräknas komma att inflyta med cirka 35 miljoner kronor.»
Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning. 61
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av skatt å elektrisk kraft för budgetåret 1952/53 till 45 000 000 kronor samt föreslår att ifrågavarande inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med ett belopp av 35 000 000 kronor.
II. Uppbörd i statens verksamhet.
De under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» upptagna inkomsttitlarna voro i riksstaten för budgetåret 1951/52 beräknade till ett belopp av
86.31 miljoner kronor och gavo enligt budgetredovisningen en sammanlagd nettoinkomst av 101,95 miljoner kronor. Överskottet utgjorde alltså 15,64 miljoner kronor. De största merinkomsterna föllo på titlarna lotspenningar, inkomster vid statens sinnessjukhus samt inkomster vid karolinska sjukhuset.
Riksstaten för budgetåret 1952/53 upptager under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» en sammanlagd inkomstsumma av 103,61 miljoner kronor. Beträffande samtliga de under denna rubrik upptagna inkomsttitlarna, utom vattendomstolsavgifter, har riksräkenskapsverket hos vederbörande myndigheter anhållit om uppgifter å de belopp, med vilka inkomsterna å titlarna i fråga kunde beräknas inflyta under vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54. Med stöd av de utav myndigheterna i anledning av denna anhållan lämnade uppgifterna har riksräkenskapsverket, såsom framgår av bilaga C, beräknat utfallet av inkomstsumman under »Uppbörd i statens verksamhet» under budgetåret 1952/53 till 112,ss miljoner kronor eller alltså 9,25 miljoner kronor mera än som beräknats i riksstaten.
För budgetåret 1953/54 har riksräkenskapsverket på sätt framgår av närslutna bilaga D under denna rubrik beräknat ett sammanlagt belopp av
117.31 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket bär funnit anledning göra särskilda uttalanden allenast beträffande följande inkomsttitlar.
Inkomst av myntning och justering. Å denna inkomsttitel ha under de senast förflutna fem budgetåren influtit härefter angivna belopp:
Budgetår Milj. kr.
1947/48 .......................... 11 ■ o 6
194849 .......................... 11-16
1949/50 .......................... 8-90
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 oktober 1952 har mynt- och justeringsverket uppskattat inkomsterna å ifrågavarande titel under budgetåret 1952/53 till samma belopp som i riksstaten eller 3 500 000 kronor samt föreslagit, att titeln skall beräknas till 3 000 000 kronor i riksstaten för budgetåret 1953/54. Mynt- och justeringsverket har härvid anfört följande:
»Inkomsterna av myntningen under budgetåret 1952/53 beräknas komma att uppgå till 2 700 000 kronor, på grund av icke förut beräknad vinst av jubileumskronor. Beräknad vinst av medalj prägling och medalj tillbehör samt probering, stanstillverkning in. in. uppgå till 100 000 kronor. Med ledning av inkomsterna under budgetåret 1951/52 kunna inkomsterna av juste-
Budgetår Milj. kr.
1950/51 .......................... 6-4.-t
1951/52 .......................... 8--4
62 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bill. 1:
ring beräknas till 800 000 kronor. Inkomst av myntning och justering kan således beräknas till 3 500 000 kronor.
För budgetåret 1953/54 beräknas inkomsterna under titeln inkomst av myntning och justering till 3 000 000 kronor.»
Riksräkenskapsverket har i anslutning till mynt- och justeringsverkets beräkning upptagit inkomst av myntning och justering för budgetåret 1953/54 till 3 000 000 kronor.
Bidrag till bank- och fondinspektionen. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 oktober 1952 har bank- och fondinspektionen —- under förutsättning att en framställning från inspektionen om höjning av det kvottal som tillämpas vid utdebitering av bankernas bidrag till inspektionen bifalles — beräknat inkomsterna å titeln till 330 000 kronor för budgetåret 1952/53 och 350 000 kronor för budgetåret 1953/54. Av den skrivelse, som inspektionen numera avgivit, framgår, att inspektionen även uppräknat bidragen till jordbrukskassetillsynen med 10 000 kronor för innevarande budgetår, varigenom de beräknade inkomsterna på titeln för detta budgetår komma att uppgå till 340 000 kronor.
Riksräkenskapsverket liar i överensstämmelse med bank- och fondinspektionens förslag upptagit bidrag till bank- och fondinspektionen för budgetåret 1953/54 till 350 000 kronor.
Avgifter för granskning av biografbilder. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 oktober 1952 har chefen för statens biografbyrå uppskattat inkomsterna under ifrågavarande titel för vart och ett av budgetåren 1952/ 53 och 1953/54 till 260 000 kronor. Inkomsterna bli dock, enligt vad byrån i sin skrivelse anfört, beroende av det beslut, som kan komma att fattas rörande filmgranskningsverksamheten. I det betänkande, som 1949 års filmkommitté år 1951 avgivit rörande filmcensuren, föreslås ändring av granskningsavgifterna så, att statens biografbyrå skulle bli självförsörjande med betryggande marginal men utan överskott. Skulle beslut fattas i enlighet med detta förslag, torde man enligt byråns kalkyler kunna räkna med en inkomst av 160 000 kronor.
I avvaktan på prövning av förslaget rörande filmgranskningsverksamheten och då, enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat, beräkningen kan anses som försiktig, har riksräkenskapsverket upptagit inkomsttiteln avgifter för granskning av biografbilder för budgetåret 1953/54 till 275 000 kronor.
Fyr- och båkmedel. Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1952 beträffande beräkning av fyr- och båkmedel anfört följande:
»Vad fyr- och båkmedlen angår ha enligt förordning den 6 juni 1952 (nr 374) avgiftsbeloppen fördubblats för tiden från och med den 1 juli 1952.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 63
Under åren 1951 och 1952 skulle fyr- och båkavgiftema — vilka vid oförändrad trafik visa en av debiteringssättet föranledd nedgång månad för månad under kalenderåret — med tillämpning av de numera gällande avgiftsbeloppen ha uppnått följande kvartals summor i miljoner kronor, nämligen 3,i—2,6—2,4—l,s under 1951 och 3,3—2,6—2,o—(enligt uppskattning)
1,5 under 1952. Årssummorna för 1951 och 1952 skulle enligt denna beräkning utgöra respektive 9,9 och 9,4 miljoner kronor. En fortsatt mindre nedgång i uppbörden får anses icke vara osannolik. Styrelsen har emellertid funnit det icke vara påkallat att för någotdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54 räkna med lägre uppbörd, än som med nu gällande avgiftsbelopp motsvarar fyr- och båkmedelsintäkterna å den utrikes sjöfarten under år 1950, eller omkring 9 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag upptagit inkomster av fyr- och båkmedel för budgetåret 1953/54 till 9 000 000 kronor.
Lotspenningar. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 oktober 1952 bär lotsstyrelsen angående beräkning av inkomsterna å titeln anfört följande:
»Från och med den 1 juli 1952 ha de tidigare fem till lotsförordningen fogade lotstaxorna å lotspenningar ersatts med en enhetstaxa, varjämte kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 331) angående tillfällig höjning av lotspenningar och kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 455) om tillfällig lotsavgift upphört att gälla. Denna omläggning grundar sig på förslag, avgivet av 1948 års lotskommitté. Kommittén beräknade, att den nya lotstaxan innebar en höjning av lotspenningarna exklusive tillfällig lotsavgift av i genomsnitt cirka 95 % (den s. k. Öresundslotsningen, för vilken gäller särskilda taxor, ej medräknad).»
Lotsstyrelsen anför vidare, att enligt det äldre systemet gällde högre taxa 4 intei tid än sommartid (vintertaxa tillämpades i norra Sverige under tiden 1/9—15/4 och i södra Sverige under tiden 16/9—31/3), medan enligt nu gällande system tillämpas en enhetstaxa för hela året. Lotsningsfrekvensen (antalet fartyg, för vilka lotspenningar erlagts) har varit något lägre under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår än under motsvarande tid under budgetåret 1951/52. Enligt styrelsens mening saknades emellertid anledning att för närvarande beräkna lotspenninginkomsten för innevarande budgetår till lägre belopp än som upptagits i riksstaten, 9 miljoner kronor. Lotsstyrelsen framhåller, att det med hänsyn till de många osäkra faktorer, som påverka lotsningsfrekvensen, är utomordentligt svårt att nu verkställa beräkning av lotspenninginkomsten för budgetåret 1953/54. Enligt styrelsens uppfattning bör lotspenninginkomsten jämväl för sistnämnda budgetår kunna upptagas till 9 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med lotsstyrelsens förslag upptagit inkomsten av lotspenningar för budgetåret 1953/54 till 9 000 000 kronor.
Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter. Ä denna titel influtna inkomster ha utgjort 4,92 miljoner kronor under budgetåret 1950/51 och
64 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
4,69 miljoner kronor under budgetåret 1951/52. Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 6 oktober 1952 beträffande uppskattningen av ifrågavarande inkomster för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Under förutsättning att avgiftssatserna bli oförändrade anser sig ämbetsverket böra uppskatta inkomsterna till omkring 5 500 000 kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 ocli 1953/54. Beräkningen har skett med utgångspunkt från vad som influtit under den gångna delen av 1952, såvitt avser patent- och varumärkesavgifterna. I fråga om avgifterna för aktiebolagsregistreringen har verket räknat med ett medeltal mellan inkomstbeloppet" för 1951 och det i förhållande till detta lägre inkomstbeloppet under 1952.
Ämbetsverket har emellertid i underdånig skrivelse den 1 oktober 1952 föreslagit höjning av vissa patentavgifter, detta i syfte att genom nämnda avgifter åvägabringa täckning för det allmännas utgifter för patentväsendet. De föreslagna höjningarna beräknas medföra en inkomstökning av inemot 1 200 000 kronor årligen. Höjningarna skola enligt verkets förslag träda i kraft den 1 juli 1953, men man torde icke kunna räkna med att redan under budgetåret 1953/54 ernå hela nämnda inkomstökning. Vid den 1951 genomförda höjningen av vissa patent- och varumärkesavgifter skedde i stor utsträckning inbetalning i förväg av avgifter i syfte att undgå höjningen. För att undvika en upprepning av detta missförhållande har verket nu föreslagit snävare övergångsbestämmelser än de 1951 gällande. Man har dock ansett skäligt att i viss utsträckning medgiva avgiftsbetalning i förväg. Skulle verkets förslag genomföras från och med den 1 juli 1953, torde inkomsterna under budgetåret 1952/53, på grund av sådana inbetalningar, kunna beräknas stiga med 300 000 kronor. Ä andra sidan torde inkomstökningen under budgetåret 1953/54 icke kunna uppskattas till mer än 800 000 kronor.
Ämbetsverket anser sig alltså, under förutsättning att verkets förslag om avgiftshöjningar vinner bifall, böra beräkna inkomsterna till 5 800 000 kronor under budgetåret 1952/53 och till 6 300 000 kronor under budgetåret 1953/54.
Här gjorda uppskattningar äro grundade på det självfallet osäkra antagandet, att ärendena under den tid beräkningen gäller komma att hålla sig vid ungefär samma nivå som under den senaste tiden.»
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med patent- och registreringsverkets förslag upptagit inkomster av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter för budgetåret 1953/54 till 0 300 000 kronor.
Bidrag till försäkringsinspektionen. 1 skrivelse till riksräkenskapsverket den 3 oktober 1952 har försäkringsinspektionen beträffande inkomsterna å denna titel för budgetåren 1952/53 och 1953/54 anfört följande:
»Inkomsterna å riksstatstiteln Bidrag till försäkringsinspektionen för nu löpande budgetår komma enligt verkställd beräkning att uppgå till ungefär 575 000 kronor. För budgetåret 1953/54 ha inkomsterna å titeln preliminärt uppskattats till cirka 650 000 kronor.
Inspektionen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i kungörelsen den 17 december 1948 (nr 804) om försäkringsanstalternas bi-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 65
drag till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionen genom kungörelse den 25 september 1952 (nr 640) vidtagits den ändringen, att bidragssatsen höjts till fyrtiofem hundradels promille och varje enskilt bolags bidrag maximerats till 50 000 kronor. Inspektionens ovanstående beräkningar äro gjorda på grundval av de sålunda ändrade bestämmelserna.»
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med försäkringsinspektionens förslag upptagit bidrag till försäkringsinspektionen för budgetåret 1953/54 till 650 000 kronor,
III. Folkpensionsavgifter.
Folkpensionsavgifterna utgå enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering. Beloppet av den pensionsavgift, som skall av avgiftspliktig årligen erläggas, utgör en procent av hans enligt förordningen om statlig inkomstskatt för året taxerade belopp, dock att avgiften skall erläggas med lägst sex och högst 100 kronor.
Enligt uppbördsförordningens bestämmelser skall preliminär skatt erläggas med avseende å pensionsavgifter. Pensionsavgifterna debiteras därefter i samband med slutlig eller tillkommande skatt. Uppbördsförordningens bestämmelser innebära vidare, att vid redovisning av inflytande belopp någon uppdelning av beloppen på olika skatter och avgifter icke skall ske vare sig i fråga om preliminär skatt eller beträffande kvarstående slutlig skatt eller tillkommande skatt. I samband med budgetredovisningens upprättande tillgodoföres inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. ett belopp motsvarande summan av debiterade pensionsavgifter efter avdrag av verkställda avkortningar av pensionsavgifter, som debiterats enligt uppbördsförordningen. Restitutioner redovisas däremot direkt å inkomsttiteln folkpensionsavgifter. Omföringen baseras på de belopp, som i budgetredovisningen för samma budgetår upptagas för debiterade respektive avkortade pensionsavgifter. Det belopp, varmed saldot av de angivna beloppen sedan visar sig under- eller överstiga saldot mellan motsvarande belopp i budgetredovisningen för det nästkommande budgetåret, gottskrives respektive belastas inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. i statsräkenskaperna för sistnämnda budgetår.
Folkpensionsavgifterna ha i riksstaten för budgetåret 1952/53 beräknats till 155 miljoner kronor. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån uppgår beloppet av under år 1951 påförda avgifter till i runt tal 174 miljoner kronor eller till ett belopp, som med omkring 30 miljoner kronor överstiger de i budgetredovisningen för budgetåret 1951/52 upptagna debiterade pensionsavgifterna, sedan avkortade pensionsavgifter fråndragits. Det belopp, som under budgetåret 1952/53 skall omföras från titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. till inkomsttiteln folkpensionsavgifter, kan sålunda beräknas till 204 miljoner kronor.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
66 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
På grund av det anförda har riksräkenskapsverket, som med hänsyn till tidigare lämnade uppgifter rörande inkomstutvecklingen räknar med ytterligare ökning av beloppet av påförda avgifter från år 1952 till år 1953, uppskattat inkomsterna av folkpensionsavgifter för budgetåret 1952/53 till 204 000 000 kronor och för budgetåret 1953/54 till 225 000 000 kronor.
IV. Diverse inkomster.
Bötesmedel. Under budgetåret 1950/51 utgjorde uppbörden å denna titel 7,32 miljoner kronor och under budgetåret 1951/52 8,86 miljoner kronor. Under de tre första månaderna av innevarande budgetår är uppbörden å titeln 16,7 procent högre än för motsvarande tid under föregående budgetår. Enligt av riksräkenskapsverket från överståthållarämbetet och länsstyrelserna infordrade uppgifter beräknas inkomsten av bötesmedel för budgetåren 1952/53 och 1953/54 till respektive 8,31 och 8,21 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar bötesmedlen för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 9 000 000 kronor.
Totalisatormedel. Inkomsterna av totalisatonnedel uppgingo under budgetåren 1948/49—1951/52 till respektive 8,67, 7,46, 8,83 och 12,84 miljoner kronor. Inkomsterna ha ökats starkt sedan början av år 1951. Under innevarande budgetårs första kvartal ha inkomsterna i förhållande till motsvarande tid föregående år ökats med 27,6 procent.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1952 har lantbruksstyrelsen uppskattat inkomsten av totalisatormedel till 13 miljoner kronor för vartdera budgetåret 1952/53 och 1953/54.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden å inkomsttiteln totalisatormedel för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 14 000 000 kronor.
Tipsmedel. Inkomsterna av tipsmedel utgjorde under budgetåren 1950/51 och 1951/52 40,32 respektive 48,30 miljoner kronor.
Aktiebolaget Tipstjänst har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 20 oktober 1952 beräknat bolagets nettovinst till 55,8 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till samma belopp för budgetåret 1953/54. Härvid har bolaget räknat med en viss ökning av insatsbeloppen under innevarande och nästkommande budgetår i förhållande till budgetåret 1950/51, under det att antalet tävlingsveckor beräknas bliva oförändrat.
Enligt vad riksräkenskapsverket under hand erfarit kan aktiebolaget Tipstjänsts beräkning anses såsom försiktig. Riksräkenskapsverket har för sin del upptagit inkomsterna å titeln tipsmedel till 57 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 60 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 67
Lotterimedel. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 oktober 1952 har Svenska penninglotteriet aktiebolag meddelat, att bolaget — under antagande att lottförsäljningen må kunna under hela budgetåret 1952/53 fortgå i ungefär samma omfattning som efter den 1 juli i år — beräknar kunna under budgetåret 1952/53 inleverera ett belopp av i runt tal 86 miljoner kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel. Vad beträffar budgetåret 1953/54 anför bolaget, att då en så hög avsättningssiffra som den för budgetåret 1952/53 beräknade endast torde kunna hållas under sådana konjunktur- och andra förhållanden som nu rådde, har bolaget förslagsvis beräknat kunna under budgetåret 1953/54 inleverera omkring 82 miljoner kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel.
Vid den av bolaget för budgetåret 1952/53 verkställda beräkningen ha inleveranserna av statsverket tillkommande belopp av avgifter för försålda lotter uppskattats till 81,69 miljoner kronor, medan i form av vinst å bolagets verksamhet beräknats komma att å förevarande titel inflyta 4,31 miljoner kronor eller samma belopp som under budgetåret 1951/52. Inleveransen under första hälften av budgetåret 1952/53 av statsverket tillkommande belopp a"\ avgifter för försålda lotter avser dragningarna under månaderna juni november 1952 och kan därför redan nu exakt angivas. Den uppgår till 41,44 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsten av lotterimedel för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 88 000 000 kronor.
Ömiga diverse inkomster. Denna inkomsttitel har i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppförts med ett belopp av 5 miljoner kronor. Titeln tillgodoföres från och med budgetåret 1948/49 inflytande krigskon junkturskatt och från och med budgetåret 1951/52 inflytande tillfällig automobilskaet samt belastas med institutioner av dessa skatter.
De å förevarande inkomsttitel under budgetåret 1951/52 redovisade inkomsterna uppgå till netto 8,91 miljoner kronor. Bland inkomsterna ingår krigskonjunkturskatt med 1,34 miljon kronor, medan institutioner av sådan skatt belastat titeln med 3,72 miljoner kronor.
Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas av krigskonjunkturskatt inflyta omkring l,o miljon kronor under budgetåret 1952/53 samt avsevärt lägre belopp under budgetåret 1953/54. Restitutioner av krigskonjunlcturskatt beräknas av länsstyrelserna till 2,7 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och l,i miljon kronor för budgetåret 1953/54. För vartdera av dessa två budgetår uppskattar riksräkenskapsverket å förevarande inkomsttitel mera regelmässigt inflytande inkomster till omkring 7 å 8 miljoner kronor.
På grund av vad nu anförts beräknar riksräkenskapsverket den behållna uppbörden å inkomsttiteln övriga diverse inkomster för budgetåret 1952/53 till 6 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med likaledes ett belopp av 6 000 000 kronor.
68 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
B. Inkomster av statens kapitalfonder.
I. Statens affärsverksfonder.
Postverket.
De till statsverket inlevererade sam! i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för postverket för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av postverket upptagits ett belopp av 10 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 31 oktober 1952 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1953/54 anfört följande:
»De beräknade inkomsterna ha sammanförts i nedanstående tabell, vari för jämförelse upptagits inkomsterna jämväl för budgetåret 1951/52.
Beträffande de beräknade inkomsterna må anföras följande.
Under budgetåret 1951/52 uppgick frankoteckensuppbörden till 186 346 724 kronor mot 156 361 617 kronor budgetåret 1950/51, d. v. s. en ökning av 29 985 107 kronor. Med bortseende från den uppbördsökning, som föranletts av de fr. o. in. den 1 juni 1951 resp. den 1 juni 1952 höjda portona, utvisar emellertid uppbörden för budgetåret 1951/52 en minskning på omkring
3,5 procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1950/51. Frankoteckensuppbörden för budgetåret 1950/51 utvisade däremot en ökning på cirka 3,7 procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1949/50. För tiden juli—september 1952 har frankoteckensuppbörden, med bortseende från uppbördsökningen på grund av portohöjningen fr. o. m. den 1 juni 1952, ökat med ca 4,9 procent i förhållande till uppbörden för samma tid 1951. Denna ökning är emellertid helt beroende på att uppbörden för september månad 1952 på grund av riksdagsmannavalen innevarande höst uppgått till betydligt större belopp, än vad som kan anses såsom normalt för månaden.
Vid beräkningen av frankoteckensuppbörden för budgetåren 1952/53 och 1953/54 har styrelsen utgått från de porton, som f. n. gälla för olika försändelseslag. På grund av den korta tid, som förflutit från ikraftträdandet av senaste portohöjningen fr. o. m. den 1 juni 1952, är det synnerligen vanskligt att redan nu bedöma portohöjningens inverkan på frankoteckensuppbörden såväl för innevarande som för nästkommande budgetår. Ehuru frankoteckensuppbörden föregående budgetår med bortseende från portohöjningen såsom ovan sagts utvisat en avsevärd nedgång, har styrelsen dock
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
ansett sig kunna beräkna inkomsterna av frankoteckensuppbörden för budgetåret 1952/53 till 199 miljoner kronor, motsvarande med bortseende från portohöjningen en ökning av ca 0,i procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1951/52. Efter vad nu kan bedömas anser styrelsen sig kunna räkna med någon ökning av trafikvolymen även under budgetåret 1953/54. Frankoteckensuppbörden för sistnämnda budgetår har därför uppskattats till 201 miljoner kronor.
Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser utgår jämlikt 2 § tjänstebrevsförordningen med viss procent av frankoteckensuppbörden. Storleken av denna procent bestämmes beträffande samtliga tjänstebrevsberättigade myndigheter med undantag av telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket, försvarets fabriksverk samt riksbanken av generalpoststyrelsen och statskontoret gemensamt. För tiden fr. o. m. den 1 juli 1951 t. v. har ersättningen efter överenskommelse med statskontoret fastställts att utgå med 16 procent av uppbörden. Under år 1953 kommer ny tjänstebrevsundersökning att verkställas. Då resultatet av densamma icke torde bliva klart förrän någon gång under budgetåret 1953/ 54, har styrelsen såväl för budgetåret 1952/53 som för budgetåret 1953/54 räknat med oförändrat procenttal.
Så vitt nu kan bedömas synes ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser häri inbegripet jämväl ersättning för befordran av posten från de statliga kristidsorganen ävensom för befordran av militärbrev samt för postverkets bestyr med delgivningsförsändelser för innevarande budgetår kunna beräknas till sammanlagt 37,2 miljoner kronor samt för nästkommande budgetår till 37,6 miljoner kronor.
70 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Av inkomsterna under titeln 'Inkomster av tidningsrörelsen’ utgöras något mer än hälften av postavgifter vid postabonnemang å tidningar samt återstoden av avgifter för utgivarkorsband och tidningsbilagor.
Inkomsterna av avgifterna för postabonnemang å tidningar uppgick förbudgetåret 1951/52 till 11 393 905 kronor mot 9 477 358 kronor för budgetåret 1950/51. Med bortseende från avgiftsförhöjningen fr. o. m. den 1 januari 1952 har emellertid uppbörden minskat med ca 4,i procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1950/51. Ehuru det är vanskligt att redan nu söka bedöma den inverkan, som den av Kungl. Maj :t och riksdagen för tillämp ning fr. o. m. den 1 januari 1953 beslutade avgiftsförhöjningen för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, kommer att ha på postverkets inkomster under denna titel för såväl innevarande som nästkommande budgetår, har styrelsen dock ansett sig kunna räkna med en inkomst av
13.6 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och 14,2 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
Om man bortser från avgiftsförhöj ningen fr. o. in. den 1 januari 1952 ha jämväl inkomsterna av avgifterna för utgivarkorsband och tidningsbilagor minskat något för budgetåret 1951/52 i förhållande till inkomsterna för budgetåret i950/51. Minskningen uppgick dock endast till 2,9 procent. Med avgiftsförhöjningen fr. o. m. den 1 januari 1953 beräknas inkomsterna av avgifterna för utgivarkorsband och tidningsbilagor för innevarande budgetår till 10,2 miljoner kronor samt för nästkommande budgetår till 11 miljoner kronor.
Inkomsterna för budgetåret 1952/53 under titeln 'Inkomster av tidningsrörelsen’ torde sålunda nu kunna beräknas till sammanlagt 23,8 miljoner kronor. För budgetåret 1953/54 beräknas inkomsterna till sammanlagt 25,2 miljoner kronor.
Postverkets inkomster av postgirorörelsen utgöras av ersättning för kostnaderna för postgirogöromålens handläggning vid postanstalterna samt vid generalpoststyrelsens bankavdelning, inom styrelsen i övrigt och vid postdirektionerna. Från denna beräknade ersättning avgår av postverket uppburna portoinkomster avseende postgirorörelsen. Det nettobelopp, som därvid framkommer, gottskrives postverket. Med anledning av ökade avlöningskostnader och stegrade omkostnader i övrigt har ersättningen, sedan hänsyn jämväl tagits till de fr. o. m. den 1 juni 1952 vidtagna portohöjningarna, för budgetåret 1952/53 nu beräknats till ca 35,i miljoner kronor eller 0,9 miljoner kronor mer än ersättningen under budgetåret 1951/52. För budgetåret 1953/54 ha inkomsterna beräknats till 35,2 miljoner kronor.
Såvitt nu kan bedömas torde av postgirots och postsparbankens vinstmedel för år 1952 4 miljoner kronor resp. 2 miljoner kronor komma att levereras till postverket under innevarande budgetår. Jämväl nästkommande budgetår torde såsom vinst av postgirot resp. postsparbanken kunna upptagas ett belopp av 4 miljoner kronor resp. 2 miljoner kronor.
Med hänsyn till vad ovan sagts rörande ökade omkostnader i allmänhet har ersättningen från postsparbanken för budgetåret 1952/53 såsom framgår av tabellen nu beräknats till 1,9 miljoner kronor mer än ersättningen för budgetåret 1951/52. För budgetåret 1953/54 har inkomsterna beräknats till
17.7 miljoner kronor eller 0,6 miljoner kronor mer än de nu beräknade inkomsterna för innevarande budgetår.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 april 1952 har generalpoststyrelsen hemställt om viss höjning av ersättningen till postverket för bestyret med skatteuppbörden. Under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall till sagda framställning beräknas postverkets ersättning för bestyret med skatteupp-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
börden för innevarande budgetår till 10 700 000 kronor, samt för nästkommande budgetår till 10 750 000 kronor.
I februari 1952 beräknades ersättningen till postverket för bestyret med försäljningen av statsstämplar för budgetåret 1952/53 till 300 000 kronor. På grund av ett förbiseende kom emellertid det för budgetåret 1951/52 avsedda beloppet för här ifrågavarande bestyr att inflyta till postverket först efter den 1 juli 1952. I anledning härav beräknas nu att under innevarande budgetår omkring 590 000 kronor kommer att inflyta i ersättning till postverket för stämpelförsäljningen varav för budgetåret 1951/52 290 000 kronor. För budgetåret 1953/54 beräknas ersättningen till 335 000 kronor.
Enligt Kungl. Socialdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den 5 maj 1952 utgår ersättningen till postverket för budgetåret 1952/53 för bestyret med utbetalning av folkpensioner och allmänna barnbidrag med 35 resp. 50 öre för varje under år 1952 utbetalad folkpensions- resp. barnbidragsanvisning. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 19 september 1952 har generalpoststyrelsen hemställt, att ersättningen till postverket för budgetåret 1953/54 skall beräknas efter samma grunder som för budgetåret 1952/ 53. Postverkets inkomster för här ifrågavarande bestyr för budgetåret 1952/ 53 beräknas nu till 3 075 000 kronor resp. 2 000 000 kronor samt, under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall till styrelsens förenämnda hemställan, för budgetåret 1953/54 till 3 185 000 kronor resp. 2 020 000 kronor.
Postverkets inkomster av utrikes rörelsen utgöras huvudsakligen av portoandelar för paket och postanvisningar. Beträffande denna inkomstpost måste en förhandskalkyl alltid bliva mycket osäker bl. a. på grund därav, att man icke med säkerhet kan beräkna, vid vilken tidpunkt likvid i varje särskilt fall kan komma att inflyta för uppkommande fordringar. Styrelsen anser sig emellertid kunna räkna med en inkomst under här ifrågavarande titel på 1 000 000 kronor för innevarande och 500 000 kronor för nästkommande budgetår.
Inkomsterna å övriga inkomsttitlar beräknas icke komma att undergå större förändringar vare sig under innevarande eller nästkommande budgetår i förhållande till inkomsterna för budgetåret 1951/52, varför någon närmare motivering rörande beräkningen av inkomsterna å dessa titlar icke ansetts erforderlig.
Beräkningen av utgifterna har i enlighet med riksräkenskapsverkets direktiv verkställts under antagande, att rörligt tillägg (procentuell förhöjning) kommer att utgå efter oförändrade grunder såväl under innevarande som nästkommande budgetår. Vidare har hänsyn icke tagits till eventuella större förändringar i nuvarande prisnivå.
Under nu angivna förutsättningar beräknas postverkets utgifter under budgetåret 1952/53 komma att uppgå till ca 329,4 miljoner kronor, vilket belopp med omkring 2,7 miljoner kronor understiger det belopp, som upptagits i den av Kungl. Maj :t för nyssnämnda budgetår fastställda driftkostnadsstaten. Att utgifterna nu beräknas understiga det i driftkostnadsst.aten upptagna beloppet är beroende därpå, att transitersättningen till främmande postverk tidigare beräknades till omkring 500 000 kronor för innevarande budgetår. På grund av viss omläggning av avräkningsförfarandet av luftpostbefordran med Scandinavian Airlines System beräknas emellertid nu inkomsterna under denna utgiftstitel för innevarande budgetår komma att överstiga utgifterna med cirka 3,o miljoner kronor. Styrelsen vill dock framhålla, att det är synnerligen vanskligt att bedöma storleken av detta anslag, beroende på svårigheten att överblicka sagda inkomsters och utgifters storlek ävensom att beräkna, under vilket budgetår förekommande likvider från och till främmande postförvaltningar komma att verkställas.
72 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
För budgetåret 1953/54 har utgifterna beräknats till 333,2 miljoner kronor.
Enligt styrelsens beräkningar skulle alltså överskottet av postverkets rörelse komma att uppgå till, i avrundade tal, för budgetåret 1952/53 (338,4— 329,4) 9,o miljoner kronor och för budgetåret 1953/54 (342,3—333,2) 9,i miljoner kronor.
Under åberopande av det anförda får generalpoststyrelsen föreslå, att inkomstöverskottet av postverkets rörelse i riksstaten för budgetåret 1953/54 enligt ovan angivna beräkningar upptages med ett till 10 miljoner kronor avrundat belopp.»
I enlighet med det nu anförda och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket upptagit inkomsterna av postverket för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54 till 10 000 000 kronor.
Telegrafverket.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för telegrafverket för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av telegrafverket upptagits ett belopp av 43 miljoner kronor.
Med skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1952 har telegrafstyrelsen överlämnat avskrift av sitt till Kungl. Maj :t avgivna förslag till beräkning av det inkomstöverskott av telegrafverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1953/54.
Telegrafstyrelsen beräknar vid oförändrad löne- och prisnivå överskottet å telegrafverkets rörelse till 55 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till omkring 60 miljoner kronor för budgetåret 1953/54.
I sin underdåniga skrivelse anför telegrafstyrelsen följande:
»Telegrafverkets redovisade inkomster, driftkostnader och överskott för de sista fyra budgetåren samt motsvarande beräknade belopp för budgetåren 1952/53 och 1953/54 framgå av efterföljande tablå. Driftkostnaderna ha därvid beräknats på basis av nu gällande löne- och prisnivå.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 73
grafverkets rörelse skola de i förestående tablå upptagna överskottsbeloppen minskas med riksgäldskontorets ränteutgifter för i telegrafverkets anläggningar investerade lånemedel.
Ränteutgifterna ha beräknats efter den effektiva medelräntefoten på den fonderade statsskulden, varvid för budgetåren 1952/53 och 1953/54 räknats med eu medelräntefot av 3,i %.
I fråga om de för budgetåren 1952/53 och 1953/54 beräknade inkomsterna och driftkostnaderna får telegrafstyrelsen anföra följande.
Vid beräkningen av inkomsterna för ifrågavarande tvenne budgetår har hänsyn måst tagas till det förhållandet, att den tidigare mycket starka ökningen av telefon- och telegraftrafiken sedan mitten av år 1951 avtagit och i fråga om telegramtrafiken rent av förbytts i trafiknedgång, ökningen av trafikinkomsterna från budgetåret 1951/52 till budgetåret 1952/53 har därför beräknats med utgångspunkt från den konstaterade öknings- eller minskningsprocenten under de senaste månaderna. Eftersom emellertid trafikutvecklingen delvis kan ha berott på de taxehöjningar, som genomfördes såväl den 1 april 1951 som den 1 april 1952 för inländska rikssamtal och telegram, och erfarenheten säger att kunderna i tider av sjunkande penningvärde så småningom ställa in sig på en högre absolut kostnadsnivå, har telegrafstyrelsen ansett sig kunna räkna med en något gynnsammare trafikutveckling under budgetåret 1953/54 än under budgetåret 1952/53.
Vad abonnentökningen beträffar har först på den allra senaste tiden visat sig någon tendens till minskad tillströmning av nya abonnenter och ökning av antalet annullerade sådana. Förändringen är emellertid ännu så pass liten, att styrelsen ansett sig kunna räkna med en endast obetydlig minskning i den årliga ökningen av antalet inkopplade apparater.
74 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
Driftkostnaderna voro för budgetåret 1952/53 i den av Kungl. Maj :t för detta budgetår fastställda driftkostnadsstaten beräknade till 581,i milj. kronor. Nya beräkningar ha givit till resultat, att beloppet bör kunna sänkas till 578,7 milj. kronor. För budgetåret 1953/54 ha kostnaderna blivit beräknade till 602,2 milj. kronor. För båda åren har beräkningen såsom förut nämnts avsett driftkostnadernas storlek vid nuvarande löne- och prisnivå.
I enlighet med förestående beräkningar får telegrafstyrelsen föreslå, att överskottet på telegrafverkets rörelse i statsverkspropositionen för budgetåret 1953/54 upptages till ett belopp av 60 milj. kronor.»
Telegrafverkets inkomster och utgifter (utan saldering) för budgetåren 1949/50, 1950/51 och 1951/52 jämförda med beräknade inkomster och utgifter för budgetåren 1952/53 och 1953/54 framgå av följande sammanställning (miljoner kronor):
Inkomster.
Telefoninkomster:
Inträdesavgifter.......
Abonnemangsavgifter ..
Samtalsavgifter........
Telegraf inkomster .......
Radioinkomster:
Radiolicensavgifter.....
Övriga radioinkomster .
Anläggningsavgifter......
Diverse inkomster.......
Summa inkomster Ökning från närmast föregående år av inkomster:
absolut..............
i procent ............
Utgifter.
Avlöningar, pensioner m. in. Avsättning till värdeminsk-
ningskonto...........
Övriga utgifter..........
Summa utgifter Ökning från närmast föregående år av utgifter:
absolut..............
i procent.............
Öoerskott.............
Vid bedömandet av inkomstsiffrorna i sammanställningen måste hänsyn tagas till, att taxehöjningar blevo genomförda under loppet av såväl år 1951 som år 1952.
Den stora ökningen av avsättningen till värdeminskningsltonto för budgetåret 1951/52 och i beräkningarna för budgetåren 1952/53 och 1953/54 beror på, att avsättningen fr. o. in. budgetåret 1951/52 beräknas på anläggningarnas nuvärden i stället för på de bokförda värdena.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
75 I enlighet med det ovan anförda och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket upptagit inkomsterna av telegrafverket för budgetåret 1952/53 till 55 000 000 kronor och för budgetåret 1953/54 till 60 000 000 kronor.
Statens järnvägar.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens järnvägar för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av statens järnvägar upptagits ett belopp av 1 miljon kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 december 1952 med förslag till beräkning av den behållna inkomsten av statens järnvägar för budgetåret 1953/54 har järnvägsstyrelsen anfört följande:
»Nedan lämnas en sammanställning utvisande bokförda inkomster, utgifter och överskott, dels under kalenderåren 1938—1946, dels under budgetåren 1946/47—1951/52.
1 Härav 7 miljoner kronor beroende på omläggning av redovisningen av den s. k. fraktökningen för lapplandsmalm, varigenom övergångsåret tillfördes sagda fraktökning för ll/a år.
Härav ha 7 miljoner kronor i form av extra avsättn. gottskrivits SJ värdeminskningskonto (Kungl. Maj:ts beslut I4/9 1951).
8 Ny princip för beräkning av avskrivningarna tillämpad fr. o. m. lji 1951.
76 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Såsom framgår av denna sammanställning ha de bokförda överskotten av statens järnvägars rörelse fram till budgetåret 1951/52 i regel varit av en storleksordning som efter verkställda avskrivningar väl motsvarar räntan å statskapitalet. Enda undantaget utgör budgetåret 1947/48 då löne- och pensionskostnadsstegringen först efter 6 till 7 månader följdes av en laxehöjning. Under det sistförflutna budgetåret har överskottet efter avskrivningar däremot nedgått till en obetydlighet bl. a. som följd av att taxehöjningen även då kom senare — 3 månader — än nyssnämnda kostnaasstegringar. (Även resultatet 1950/51 påverkades av en motsvarande förskjutning som då uppgick till 4 månader). Realekonomiskt sett innebär resultatet 1951/52 emellertid ingen försämring. Skulle avskrivningarna ha beräknats efter samma grunder som under de övriga i tablån redovisade verksamhetsåren, hade överskottet efter avskrivningar nämligen blivit cirka 66 milj. kronor under budgetåret 1951/52 mot cirka 43 milj. 1950/51.
På grund av inträdda och väntade pris- och lönestegringar samt övergång till det nya avskrivningssystemet genomfördes en taxehöjning från den 1 maj 1951. Priser och löner fortsatte emellertid att stiga och nya taxeåtgärder blevo därför erforderliga efter årsskiftet 1951- 52. Med hänsyn till dessas inverkan på statens järnvägars driftresultat under den närmaste framtiden och därmed på de beräkningar som här skola framläggas torde en redogörelse för bakgrunden till och målsättningen för denna senast genomförda taxehöjning vara motiverad.
I sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 februari 1952 i detta ärende erinrade styrelsen inledningsvis om att priserna fortsatt att stiga, sedan befordringsavgifterna höjdes fr. o. m. maj 1951 och att under år 1952 ytterligare löneökningar m. in. vore att förutse liksom även viss prisstegring på övriga produktionsfaktorer. Då tillräckligt intäktsöverskott saknades för att täcka de förutsebara kostnadsökningarna, måste därför vissa taxehöjningar föreslås.
Styrelsen diskuterade därefter de taxehöjningar som vore erforderliga för att åstadkomma balans i statens järnvägars ekonomi under budgetåret 1952/ 53. Utgångspunkten var härvid att ett underskott — efter avskrivning men före förräntning — av storleksordningen 130 milj. kronor kunde beräknas uppkomma under nämnda budgetår, om inga taxeåtgärder vidtoges och trafiken förbleve i stort sett oförändrad. Med hänsyn till konkurrensläget ansågos befordringsavgifterna emellertid icke kunna höjas mer än att full kostnadstäckning och eventuellt ett obetydligt överskott kunde beräknas uppkomma. Den som resultat av de föreslagna taxeåtgärderna framlagda överslagskalkylen slutade på ett överskott av 7 milj. kronor. Styrelsen framhöll emellertid att det sålunda framkomna överskottet vore vida mindre än beräkningens osäkerhetsmarginaler och att redan små ändringar i trafikintensitet och kostnadsnivå kunde medföra förskjutningar av större storleksordning i omslutningstalen. Under budgetåret 1952/53 kunde alltså överskottet väntas bliva lägre än den beräknade räntan på statskapitalet. Om tillräckliga anslag för rationaliseringsinvesteringar i fortsättningen erhölles funnes dock anledning räkna med att under i övrigt oförändrade förhållanden driftutgifterna på något längre sikt skulle kunna nedbringas så, att driftöverskott motsvarande minst den beräknade räntan på statskapitalet åter erhölles.
De av styrelsen föreslagna avgiftshöjningarna trädde i kraft den 1 april 1952 och utfallet av desamma kan no i stora drag bedömas t. o. m. oktober. Det visar sig därvid att persontrafikinkomsten sedan den föregående taxehöjningen trädde i kraft fr. o. m. maj 1951 ökat med drygt 8 % eller något mer än vad styrelsen räknade med i förenämnda taxcskrivelse. Godstrafik-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 77
inkomsten (exkl. av lapplandsmalm) har däremot under samma tid ökat med endast 5 % mot beräknade 17 %. Godsmängden har under tiden maj—• september i år varit cirka 10 % mindre än under föregående år.
Nedgångstakten i fråga om persontrafiken bar sålunda avtagit, medan godstrafiken (exkl. lapplandsmalm), vilken kulminerade hösten 1951, framför allt till följd av den i samband med konjunkturavmattningen inträdda minskningen i utrikeshandelns volym sedan i våras visar en påfallande sjunkande tendens.
Beträffande lapplandsmalm räknas här med någon ökning av godsmängden och ungefär samma malmpris, som i genomsnitt varit gällande under perioden oktober 1951—september 1952, och som följd härav med något ökade inkomster.
Att i nuvarande labila ekonomiska läge med någon större säkerhet bedöma trafik- och inkomstutvecklingen i övrigt torde vara omöjligt. Under antagande att den av konjunkturinstitutet i dess senaste berättelse gjorda bedömningen av den allmänna ekonomiska utvecklingen visar sig riktig och med beaktande av den hittills efter den senaste taxehöj ningen kända trafikoch intäktstendensen uppskattar styrelsen inkomsterna under budgetåren 1952/53 och 1953/54 till följande belopp i milj. kronor (inom parentes anges de i skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 mars 1952 upptagna beloppen).
Vad angår utgifterna kan till en början erinras om att den för nu löpande budgetår fastställda kostnadsstaten frånsett avskrivningar slutar på ett belopp av 1 071 milj. kronor och inberäknat avskrivningarna på 1 225 milj. kronor. Sedan denna stat upprättades har emellertid dels vissa prissänkningar ägt rum, dels godstrafiken fortsatt att minska. Under förutsättning att lönenivån blir oförändrad —- vilket av riksräkenskapsverket angivits som förutsättning för de begärda beräkningarna — och de iakttagna tendenserna till sänkning av prisnivån icke förbytas i motsatsen, torde kostnaderna av nyssnämnda orsaker sannolikt komma att bliva något lägre än tidigare beräknats. Sänkningen uppskattas här till 40 milj. kronor under budgetåret 1952/53 och cirka 60 milj. kronor under budgetåret 1953/54.
Under ovan angivna förutsättningar torde intäkter, driftkostnader och avskrivningar kunna uppskattas till följande belopp (milj. kronor).
1 Minskningen beror på avrundning.
78 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Ovanstående sammanställning ger till resultat överskott av storleksordningen 5 resp. 10 milj. kronor för budgetåren 1952/53 och 1953/54. Beräkningarna äro emellertid grundade på så osäkra antaganden och de framkomna överskotten så små i förhållande till omslutningen, att tillräckliga skäl icke synas föreligga att för budgetåret 1952/53 nu frångå det i riksstaten upptagna beloppet 1 milj. kronor. För budgetåret 1953/54 skulle styrelsen med hänsyn till nyss berörda förhållanden för sin del vilja föreslå, att som inkomst under riksstatstiteln statens järnvägar åtminstone tills vidare räknas med ett belopp av 5 miljoner kronor.»
Såsom av järnvägsstyrelsens skrivelse framgår, har styrelsen, därest avskrivningarna skola verkställas på anläggningarnas återanskaffningsvärden, för innevarande budgetår icke räknat med något för budgeten disponibelt överskott. För nästkommande budgetår beräknar järnvägsstyrelsen däremot under samma förutsättning beträffande avskrivningsmetoden, att 5 miljoner kronor kunna tillföras inkomsttiteln. Vid bedömandet av de siffror som järnvägsstyrelsen framlagt, bör vidare hänsyn tagas till, att löner och pensioner i beräkningen ha uppskattats enligt oförändrade grunder i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget.
Under dessa förutsättningar har riksräkenskapsverket endast upptagit ett formellt belopp av 1 000 000 kronor såsom överskott av statens järnvägar för innevarande budgetår och föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1953/54 uppföres med 10 000 000 kronor.
Statens vattenfallsverk.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens vattenfallsverk för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av statens vattenfallsverk upptagits ett belopp av 90 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1952 angående beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1953/54, har vattenfallsstyrelsen anfört följande:
»Fortfarande gäller vad som framhållits under de närmast föregående åren beträffande förutberäkning av kraftverksrörelsens överskott, nämli-
Riksräkenskcipsverkets inkomstberäkning. 79
gen att detta i hög grad påverkas av oförutsebara förhållanden. Nedan angivas uppskattningar rörande de bokföringsmässiga resultaten för budgetåren 1952/53 och 1953/54. Sedvanlig reservation måste göras i fråga om onormala vattenförhållanden, ändringar av bränslepriser, ändrade konjunkturförhållanden och dylikt.
Inkomsterna.
Beträffande kraftverkens inkomster för budgetåret 1953/54 har förutberäkning skett i anslutning till såväl den prognos rörande kraftbehovens Utveckling, vilken ligger till grund för Styrelsens anslagsäskanden, som den ökning i produktionsresurserna, vilken, om intet oförutsett inträffar, inträder i förhållande till innevarande budgetår. Kraftransonering har förutsatts icke bli behövlig. Icke heller har det räknats med någon återverkan av försämrade konjunkturförhållanden på kraftavsättningen.
För kanalverket och fastighetsförvaltningen har räknats med i stort sett oförändrade inkomster.
Driftkostnaderna.
Ökningen av driftkostnaderna under budgetåret 1953/54 i förhållande till innevarande budgetår beror på ökningar av driftutgifterna för särskilda förvaltningsobjekt, de allmänna omkostnaderna och avsättningarna till värdeminskningskonto i samband med rörelsens och anläggningarnas vidgade omfattning. I de beräknade avsättningarna till värdeminskningskonto ingår för vartdera av budgetåren 1952/53 och 1953/54 en extra avsättning på 15 000 000 kronor, varav 6 818 000 kronor ingå i den av Kungl. Maj :t godkända driftkostnadsstaten för budgetåret 1952/53. I fråga om lönetillägg har för båda budgetåren räknats med att de skola utgå efter oförändrade grunder.
Levererbart överskott.
Under förutsättning, att Styrelsen erhåller det begärda anslaget å tilläggsstat med 20 000 000 kronor till inventarier m. m. eller en motsvarande ökning av den rörliga krediten med verkan under innevarande budgetår, böra de under budgetåret 1952/53 inlevererade överskottsmedlen kunna beräknas till 90 000 000 kronor. Häri ingår det från budgetåret 1951/52 överflyttade beloppet i samband med att anslaget 15 000 000 kronor till inventarier m. in. erhölls först för innevarande budgetår. Att skillnaden relativt det redovisade överskottet för budgetåret måste begränsas till 5 000 000 kronor beror väsentligen på den alltid föreliggande eftersläpningen mellan bokföringen av kraftavgifterna och inbetalningen av dem, vartill kommer viss osäkerhet om medelsbehovet för rörelseändamål just vid budgetårsskiftet.
80 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
För budgetåret 1953/54 föreslås, att inkomsterna på riksstatstiteln statens vattenfallsverk upptages till 90 000 000 kronor, under den förutsättningen att Styrelsen under detta budgetår erhåller den begärda ökningen av den rörliga krediten med 20 000 000 kronor.»
Statens vattenfallsverks inkomster och utgifter för budgetåren 1950/51 och 1951/52 jämförda med de för budgetåren 1952/53 och 1953/54 beräknade framgå av följande sammanställning (miljoner kronor).
Riksräkenskapsverket, som ifrågasätter, huruvida extra avsättning — utöver i driftkostnadsstaten för innevarande budgetår uppfört belopp -— erfordras för statens vattenfallsverk under detta och nästkommande budgetår, beräknar med godtagande i övrigt av vattenfallsstyrelsens kalkyler och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, inkomsterna av statens vattenfallsverk till 100 000 000 kronor för budgetåret 1952/53 och till 105 000 000 kronor för budgetåret 1953/54.
Domänverket.
De bokförda inkomsterna och utgifterna för domänverket samt överskotten för de senast förflutna fem kalenderåren (för år 1948 efter vissa salderingar) jämte de i riksliuvudboken redovisade och de till statsverket inlevererade överskotten för motsvarande budgetår framgå av nedanstående uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av domänverket upptagits ett belopp av 100 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1952 har domän-
Riks räkenskaps verkets inkomsiberäkning.
styrelsen rörande beräkningen av ifrågavarande titel för budgetåren 1952/53 och 1953/54 yttrat följande:
»Inkomsterna på riksstatstiteln domänverket omfatta dels domänverkets egen rörelse, dels ock avkastningen av domänverkets aktier i AB Statens skogsindustrier. Överskottet för domänverket för 1951 utgjorde i runt tal 91,i milj. kronor, varav utdelning på aktiekapitalet i AB Statens skogsindustrier 1 320 000 kronor. Överskottet för domänverkets rörelse för budgetåret 1952/53 har i riksstaten beräknats till 100 milj. kronor. Såsom alltid föreligga svårigheter att vid denna tidpunkt med större noggrannhet angiva det beräknade resultatet av rörelsen under det löpande året. Hittills har under innevarande höst endast en auktion hållits beträffande rotstående virke på domänverkets skogar. Såsom var att förvänta med hänsyn till prisutvecklingen under sommaren och hösten erhölls därvid väsentligt lägre priser än dem som betalades vid auktionerna förlidet år. På grundval av hittills verkställda eller preliminärt avslutade försäljningar av virke anser sig styrelsen numera böra räkna med ett till omkring 75 milj. kronor sänkt överskott för 1952. Storleken av överskottet på domänverkets rörelse under 1953 ställer sig än svårare att nu bedöma. I den mån en prognos över huvud taget kan göras på grundval av det nu rådande labila läget på virkesmarknaden anser styrelsen sig emellertid böra uppskatta överskottet för 1953 till 35 milj. kronor, inberäknat utdelningen på aktierna i AB Statens skogsindustrier.»
Sedan ytterligare erfarenhet vunnits av prisutvecklingen under hösten, har domänstyrelsen under hand meddelat, att överskottet för år 1952 bör uppräknas till 80 miljoner kronor.
Av domänstyrelsen lämnade uppgifter rörande domänverkets bokförda respektive beräknade inkomster och utgifter (efter vissa salderingar) samt överskott för vart och ett av åren 1951—1953 framgå av efterföljande sammanställning.
Domänverkets förestående beräkning för år 1952 torde godtagas, tills säkrare hållpunkter erhållits för ett bedömande av resultatet av innevarande vinters virkesförsäljningar. I enlighet härmed och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningarna, som riksräken-
6 Bihang till riksdagens protokoll 1953. t samt. Nrl. Bil. i. Bihang 1.
82 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
skapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, upptar riksräkenskapsverket inkomsterna å förevarande titel under budgetåret 1952/53 till 80 000 000 kronor. För budgetåret 1953/54 föreslår riksräkenskapsverket att titeln tills vidare uppföres med ett belopp av 50 000 000 kronor.
II. Riksbanksfonden.
I en från riksbanken till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1952 avlåten skrivelse har förevarande inkomsttitel beräknats till 15 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1952/53 och 1953/54.
Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed upptagit inkomsterna från riksbanksfonden för budgetåret 1953/54 till 15 000 000 kronor.
III. Statens allmänna fastighetsfond.
Statens allmänna fastighetsfond omfattar tio delfonder, nämligen slottsbyggnadernas, fångvårdsstyrelsens, beskickningsfastigheternas, byggnadsstyrelsens, generaltullstyrelsens, Uppsala universitets, Lunds universitets, lotsstyrelsens, medicinalstyrelsens och karolinska sjukhusets delfonder. Allmänna fastighetsfonden tillkommande ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler skall i vad avser byggnadsstyrelsens delfond fastställas med ledning av de kalkylerade hyresvärdena för olika fastigheter, varefter överskottet beräknas såsom skillnaden mellan de å delfondens stat upptagna inkomsterna och utgifterna för delfonden. Beträffande övriga delfonder utom slottsbyggnadernas delfond gäller däremot, att ifrågavarande ersättning skall bestämmas så, att ett överskott erhålles motsvarande full förräntning av det å respektive delfonder disponerade statskapitalet. I olikhet mot övriga delfonder under fastighetsfonden avses slottsbyggnadernas delfond icke skola redovisa något överskott.
I skrivelse den 3 december 1952 har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande över de av de särskilda förvaltningsmyndigheterna avgivna förslagen till stater för de olika delfonderna av allmänna fastighetsfonden samt därvid framlagt förslag till stat för fonden för budgetåret 1953/54. 1 enlighet med detta förslag skulle överskotten å de särskilda delfonderna upptagas till de i efterföljande sammanställning angivna beloppen (kronor):
Slottsbyggnadernas delfond......................... 1 000
Fångvårdsstyrelsens delfond......................... 385 000
Beskickningsfastigheternas delfond................... 555 000
Byggnadsstyrelsens delfond......................... 10 602 000
Generaltullstyrelsens delfond........................ 140 000
Uppsala universitets delfond........................ 230 000
Lunds universitets delfond......................... 335 000
Lotsstyrelsens delfond.............................. 70 000
Medicinalstyrelsens delfond.......................... 2 435 000
Karolinska sjukhusets delfond ...................... 375 000
Summa 15 128 000
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 83
Riksräkenskapsverket föreslår sålunda, att överskottet å statens allmänna fastighetsfond i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till 15 128 000 kronor.
IV. Försvarets fonder.
Försvarets fastighetsfond. I en den 28 januari 1944 dagtecknad proposition (nr 76) har med hänsyn till att medelsanvisningar i fastighetsfonden skett i snabbare takt än som motsvarat den verkliga medelsåtgången, den tidigare använda beräkningsschablonen frångåtts. Enligt denna schablon beräknades överskottet till 4 procent å den kapitalbehållning vid ifrågavarande budgetårs ingång, som skulle föreligga, därest samtliga vid det föregående budgetårets ingång för investering disponibla medel hade förbrukats före förstnämnda tidpunkt. Den ändrade beräkningsmetoden innebar, att uppskattningen av överskotten baserades på en kapitalbehållning, som kunde förutses komma att närmare motsvara den som i verkligheten skulle komma att föreligga.
I skrivelse den 8 december 1952 har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande över det av fortifikationsförvaltningen avgivna förslaget till stat för fastighetsfonden för budgetåret 1953/54, och därvid från angivna utgångspunkter beräknat överskottet till 21,98 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att överskottet å försvarets fastighetsfond för budgetåret 1953/ 54 upptages till 21 980 000 kronor.
Försvarets fabriksfond. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 oktober 1952 har fabriksstyrelsen beräknat överskottet från försvarets fabriksfond till 2 150 000 kronor för budgetåret 1952/53 och till 2 350 000 kronor för budgetåret 1953/54.
Riksräkenskapsverket föreslår, att överskottet från fabriksfonden i riksstaten för budgetåret 1953/54 upptages till 2 350 000 kronor.
V. Statens utlåningsfonder.
I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket ha bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret uppskattat inkomsterna från de av dem förvaltade hithörande fonderna för budgetåret 1953/54 till respektive 38 628 630 kronor, 2 845 200 kronor, 1 400 000 kronor, 10 126 400 kronor och 436 000 kronor. Från generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen har inhämtats, att avkastningen från av dem förvaltade båtlånefonder för samma budgetår uppskattats till 2 000 kronor respektive 120 000 kronor. Hithörande inkomster ha sålunda av vederbörande fondförvaltande myndigheter uppskattats till sammanlagt 53 558 230 kronor.
För lånefonden för anskaffning av motorvagnar in. in. åt enskilda järnvägar redovisas vid utgången av budgetåret 1951/52 icke längre några utlånade medel. Då vidare utlämning av lån för ifrågavarande ändamål icke torde
84 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. t:
komma ifråga, får riksräkenskapsverket förorda, att fonden avvecklas med utgången av budgetåret 1952/53.1 enlighet härmed har riksräkenskapsverket icke beräknat någon inkomst från denna lånefond för budgetåret 1953/54.
Med ledning av de framlagda beräkningarna har riksräkenskapsverket uppskattat överskotten från statens utlåningsfonder för budgetåret 1953/54 till sammanlagt 53 558 300 kronor. Beträffande överskottens fördelning å de olika fonderna får riksräkenskapsverket hänvisa till tabellbilagan (bilaga D).
VI. Fonden för låneunderstöd.
Enligt inhämtade upplysningar ha bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret uppskattat avkastningen av respektive delfonder för budgetåret 1953/54 till härefter angivna belopp:
Bostadsstyrelsens delfond.................................. 17 750 000 kronor
Statskontorets delfond.................................... 1 050 000 »
Lantbrulcsstyrelsens delfond................................ 122 700 »
Riksbankens delfond...................................... 560 000 j
Riksgäldskontorets delfond................................. 1 635 000 »
Mot förestående beräkningar har riksräkenskapsverket intet annat att erinra än att beloppet för lantbruksstyrelsens delfond torde böra avjämnas till 125 000 kronor. Riksräkenskapsverket beräknar alltså inkomsterna under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1953/54 till 21 120 000 kronor med den fördelning på delfonder, som angives i tabellbilagan (bilaga D).
VII. Fonden för statens aktier.
Å fonden för statens aktier voro vid utgången av budgetåret 1951/52 bokförda av staten ägda aktier i följande aktiebolag, nämligen: Aktiebolaget Aerotransport, Aktiebolaget Transitotrafik, Aktiebolaget Flygintressenter, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Sveriges kreditbank aktiebolag, Aktiebolaget Industrikredit, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Svenska spannmålsaktiebolaget, Aktiebolaget Fjäråssand, Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, Svenska penninglotteriet aktiebolag, Norrbottens järnverk aktiebolag, Aktiebolaget Svensk torvförädling, Svenska skifferoljeaktiebolaget, Aktiebolaget Tipstjänst, Aktiebolaget Ceaverken, Ruotivare gruvaktiebolag, Aktiebolaget Atomenergi och Aktiebolaget Statsgruvor.
I fråga om dessa å fonden för statens aktier bokförda aktieinnehav torde någon mera betydande avkastning under budgetåret 1953/54 kunna emotses endast från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Sveriges kreditbank aktiebolag och Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Med stöd av vissa lämnade upplysningar rörande det överskott, som kan tänkas bliva inlevererat till statsverket, beräknar riksräkenskapsverket dessa inkomster under budgetåret 1953/54 till ett belopp av 70 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
85 VIII. Statens pensionsfonder.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 oktober 1952 har pensionsstyrelsen beräknat inkomsten av folkpensioneringsfonden för såväl budgetåret 1952/53 som budgetåret 1953/54 till 26,8 miljoner kronor.
I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket ha statskontoret, statens pensionsanstalt och riksgäldskontoret beräknat inkomsterna av övriga såsom kapitalfonder redovisade pensionsfonder för budgetåret 1953/54 till respektive 4 700 000 kronor, 7 126 184 kronor och 21 000 kronor.
I anslutning till ovanstående beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna från statens pensionsfonder under budgetåret 1953/54 till följande belopp, nämligen från folkpensioneringsfonden 26 800 000 kronor, från civila tjänstepensionsfonden 1 200 000 kronor, från militära tjänstepensionsfonden 150 000 kronor, från allmänna familj epensionsfonden 3 350 000 kronor, från statens pensionsanstalts pensionsfond 7 100 000 kronor samt från pensionsfonden för vissa riksdagens verk 20 000 kronor eller sammanlagt till 38 620 000 kronor.
IX. Diverse kapitalfonder.
Fonden för kreditgivning till utlandet. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 oktober 1952 har riksgäldskontoret beräknat avkastningen av denna fond till 39 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och till 31 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet härmed inkomsten å förevarande inkomsttitel för nästa budgetår till 31 000 000 kronor.
Övriga diverse kapitalfonder. I skrivelser till riksräkenskapsverket från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens reproduktionsanstalt och riksgäldskontoret ha lämnats de uppgifter beträffande avkastningen från övriga diverse kapitalfonder, som framgå av följande samman-
ställning:
1952/53 1953/54
Kronor Kronor
Fonden för förlag till statsverket (riksgäldskontoret)____ 46 000 39 000
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond (väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen).......................... 5 365 000 6 500 000
Fonden för Södertälje kanalverk (väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) .................................. —12 600 __
Arrendeegnahemsfonden (lantbruksstyrelsen) .......... 150 000 110 000
Statens reproduktionsanstalts fond (statens reproduktions-
anstalt)........................................ 150 000 175 000
Summa 5 698 400 6 824 000
Riksräkenskapsverket har med stöd av förestående uppgifter beräknat inkomsttiteln övriga diverse kapitalfonder för budgetåret 1953/54 till ett avrundat belopp av 6 800 000 kronor.
86 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Sammanfattning.
I anslutning till vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket föreslå, att driftbudgetens inkomster i förslaget till riksstat för budgetåret 1953/54 upptagas på sätt framgår av den härvid som bilaga D fogade specifikationen.
Slutresultatet av riksräkenskapsverkets beräkningar rörande driftbudgetens inkomster för budgetåret 1953/54 har i efterföljande tablå sammanställts med de redovisade inkomsterna för budgetåren 1950/51 och 1951/52 samt de av ämbetsverket nu uppskattade inkomstbeloppen för budgetåret 1952/53.
Budgetåret 1951/52 uppvisade, såsom framgår av förestående sammanställning, en stark inkomstökning. Enligt riksräkenskapsverkets nu gjorda beräkningar väntas för budgetåret 1952/53 en ytterligare ökning av statsinkomsterna. För budgetåret 1953/54 beräknas en obetydlig inkomstminskning.
För budgetåret 1952/53 beräknas inkomsterna stiga med omkring 530 miljoner kronor till 8 040 miljoner kronor. Skatt å inkomst och förmögenhet in. in. visar en uppgång med 150 miljoner kronor, vartill komma inkomsterna av konjunkturskatten, som beräknats till 50 miljoner kronor. Även för automobilskattemedlen beräknas uppgång. Därvid bör dock uppmärksammas att i samband med höjning av fordonsskatten den tillfälliga automobilskatten, i tabellen redovisad bland tullar och acciser, bortfallit. Om sistnämnda skatt frånräknas, visa tullar och acciser en betydande ökning, främst hänförlig till titlarna varuskatt och tobaksskatt samt till rusdrycksmedel. Tullinkomsterna visa däremot någon nedgång. Bland övriga egentliga statsinkomster är den beräknade ökningen främst att hänföra till folkpensionsavgifterna.
Överskottet för statens affärsdrivande verk, som för budgetåret 1951/52
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
uppgick till 217 miljoner kronor, beräknas för innevarande budgetår till 246 miljoner kronor. Uppgång redovisas för telegrafverket och i synnerhet för statens vattenfallsverk, medan postverket, statens järnvägar och domänverket, beräknas ge mindre tillskott till budgeten än närmast föregående budgetår. Inkomstökningen för övriga kapitalfonder är i huvudsak hänförlig till avkastning av statens aktieinnehav och inkomster från fonden för kreditgivning till utlandet.
I jämförelse med den fastställda riksstaten skulle enligt den nu verkställda beräkningen av inkomsterna för budgetåret 1952/53 uppkomma ett underskott av omkring 350 miljoner kronor. För skatt å inkomst och förmögenhet m. in. samt konjunkturskatt tillsammantagna beräknas ett i förhållande till riksstaten med 555 miljoner kronor minskat belopp, vilket underskott emellertid till en del uppväges av överskott av flertalet övriga inkomsttitlar.
För budgetåret 1953/54 skulle statsverkets inkomster enligt de verkställda beräkningarna uppgå till 7 971 miljoner kronor, vilket skulle innebära en nedgång med omkring 70 miljoner kronor i jämförelse med nu löpande budgetår. Inkomstskattetiteln beräknas nedgå med 100 miljoner kronor och genom bortfallet av konjunkturskatten uppstår en ytterligare inkomstminskning av 50 miljoner kronor. För automobilskattemedel beräknas en inkomstökning av 50 miljoner kronor. Bland tullar och acciser, som beräknas bli i stort sett oförändrade, utvisa tullmedel och skatt å elektrisk kraft minskning med 25 respektive 10 miljoner kronor. Å andra sidan beräknas tobaksskatt stiga med 40 miljoner kronor.
Statens affärsverk beräknas lämna ett med 11 miljoner kronor minskat överskott under nästkommande budgetår. Domänverkets överskott beräknas nedgå med 30 miljoner kronor. Inkomsterna av telegrafverket, statens järnvägar samt statens vattenfallsverk väntas däremot stiga med 19 miljoner kronor och postverkets överskott bli oförändrat.
Såsom framgår av vad ovan anförts äro inkomsterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m., på vilken även redovisas investeringsskatt och investeringsavgift, i hög grad bestämmande för utvecklingen av budgetens totala inkomster. Den avvikelse med 455 miljoner kronor i jämförelse med riksstatens belopp, som enligt dessa beräkningar skulle framkomma för titeln budgetåret 1952/53, kan återföras på ett flertal faktorer. Sålunda kunna utgifterna å titeln nu beräknas komma att bli större än vad som tidigare antagits, främst beroende på högre kommunal utdebitering för år 1953 än den tidigare antagna. Betydelsefullast är dock en nedgång av inkomsttitelns bruttoinkomster. Sålunda beräknas den preliminärskatt, som uttages genom löneavdrag, komma att inflyta med ett lägre belopp än vad som tidigare antagits. Även beträffande övrig preliminärskatt föreligger ett underskott i jämförelse med tidigare beräkning, vilket främst beror på att bolagens inkomster under verksamhetsåren 1952 och 1953 antagas komma att ligga lägre än som förutsatts vid riksstatens upprättande. I förhållande till riksstatens beräkning föreligger även ett inkomstbortfall, beroende på att de
88 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
fyllnadsbetalningar av preliminärskatt avseende inkomståret 1951, som föranletts av bestämmelserna om ränta på kvarstående skatt, under våren 1952 blevo väsentligt större än vad som kunnat förutses, varigenom den under budgetåret 1952/53 inflytande kvarstående skatten nedgår i motsvarande mån.
För budgetåret 1953/54 beräknas, såsom ovan nämnts, inkomstskattetiteln nedgå med 100 miljoner kronor. Utbetalningarna till kommunerna öka med i det närmaste en miljard kronor. Mot denna ökning står dock att titeln, som under budgetåret 1952/53 beräknats bli belastad netto med 350 miljoner kronor i form av överföring till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel, under budgetåret 1953/54 i stället beräknas tillgodoföras ett belopp av 500 miljoner kronor i form av återföring från nämnda fond. Preliminärskatten har beräknats komma att inflyta med i stort sett samma belopp som under budgetåret 1952/53.
I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, byråcheferna Ehnbom och Faxelius samt tillförordnade byråchefen Thorson deltagit.
Stockholm den 9 december 1952.
Underdånigst BERNT NEVRELL
Georg Ringström.
BILAGOR
90 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Utfallet av driftbudgeten
Miljoner
Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning.
för budgetåret 1951/52.
kronor.
Bilaga A.
92 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Bilaga B.
Inkomster å driftbudgeten budgetåren 1947/48—1951/52.
Tusental kronor.
1 I riksstaten för budgetåret 1947/48 motsvaras titeln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt av titeln arvsskatt och gåvoskatt.
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
1 Jfr not 2.
2 Redovisas från och med budgetåret 1949/50 under titeln inkomster vid lantbruksnämnderna.
94 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
1 Titeln inkomster vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg motsvaras i riksstaten för budgetåret 1948/49 och tidigare" av titeln inkomster vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
96 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksråkenskaps verkets inkomstberäkning.
97 Bilaga C.
Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida för budgetåret 1952/53.
98 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Vattendomstolsavgifter...........
2. Inkomster vid fångvården........
3. Inkomster vid sjökarteverket.....
4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet............
5. Bidrag till pensionsstyrelsen......
6. Inkomster vid statens skolor tillhö-
rande barna- och ungdomsvården
7. Inkomster vid statens geotekniska
institut........................
8. Förrättningsavgifter vid statens bil-
inspektion .....................
9. Inkomster vid väg- och vatten-
byggnadsverket ................
10. Avgifter för registrering av motor-
fordon .........................
11. Inkomster vid Sveriges meteorolo-
giska och hydrologiska institut.
12. Bidrag till statens bränslekontrol-
lerande verksamhet.............
13. Inkomster vid länsarkitektsorgani-
sationen.......................
14. Avgifter för kontroll å handeln
med skattefri sprit m. m........
15. Inkomst av myntning och justering
16. Kontrollstämpelmedel............
17. Bidrag till bank- och fondinspek-
tionen .........................
18. Bidrag till sparbanksinspektionen .
19. Bidrag för tillsyn över sparbankerna
20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna
21. Avgifter för granskning av biograf-
bilder .........................
22. Inkomster vid lantbruksnämnderna
23. Inkomster vid statens veterinär-
medicinska anstalt.............
24. Inkomster vid statens centrala frö-
kontrollanstalt.................
25. Inkomster vid statens lantbruks-
kemiska kontrollanstalt.........
26. Inkomster vid lantmäteriväsen-
det ...........................
27. Inkomster vid rikets allmänna kart-
verk.........................
28. Avgifter för statskontroll å krigs-
materieltillverkningen ..........
Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning,
29. Inkomster vid statens provnings-
anstalt ........................
30. Inkomster vid flygtekniska försöks-
anstalten ......................
31. Fyr- och båkmedel..............
32. Lotspenningar...................
33. Inkomster vid statens skeppsprov-
ningsanstalt....................
34. Patent- och varumärkes- samt re-
gistreringsavgifter____.........
35. Avgifter för registrering i förenings-
m. fl. register..................
36. Bidrag till försäkringsinspektio-
nen...........................
37. Inkomster vid statens tvångsarbets-
och alkoholistanstalter..........[
38. Inkomster vid statens bakteriolo-
giska laboratorium.............|
39. Inkomster vid statens rättskemiska |
laboratorium...................j
40. Inkomster vid statens farmacev-
tiska laboratorium..............
41. Inkomster vid statens sinnessjukhus I
42. Inkomster vid statens skol- och j
yrkeshem på Salbohed och i ] Vänersborg....................j
43. Inkomster vid statens anstalt för
fallandesjuka...................I
44. Inkomster vid statens institut för!
folkhälsan.....................
45. Inkomster vid karolinska sjukhuset
46. Inkomster vid serafimerlasarettet | Säger för uppbörd i statens verksamhet
III. Folkpensionsavgifter..................
IV. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel......................
2. Totalisatormedel.................
3. Tipsmedel.......................
4. Lotterimedel.....................
5. Övriga diverse inkomster.........
Säger för diverse inkomster Säger för egentliga statsinkomster
100 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenslcapsverkets inkomstberäkning.
101 Bilaga D.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1953/54.
102 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
104 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning.
8 Biharig till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2: Nationalbudget för år 1953.
1 Bihan g 2.
Nationalbudget för år 1953.
I. Inledning.
Den dämpning av konjunkturen och den klimatförsämring på exportområdet med åtföljande avsaktning i den inhemska expansionstakten, som förutskickades i 1952 års nationalbudget och som sedan också kom att prägla den faktiska utvecklingen under förra året, bildar i än högre grad den här framlagda nationalbudgetens problematik. Avsättnings- och sysselsättningsaspekterna på det framförliggande årets utveckling dominera budgeten. I samma mån som detta är fallet och faktorerna på efterfrågesidan sätta gränserna för den totala produktionens storlek samt för användningen av de tillgängliga varorna och tjänsterna, ökas ovisshetselementen i framtidsuppskattningarna. Så länge det existerar lediga produktionsfaktorer, blir det bland annat svårare att på förhand kvantitativt bedöma den ekonomiska politikens inverkan på den reala utvecklingen — i synnerhet då den förnämligast arbetar med allmänt verkande medel — än då politikens huvudsakliga uppgift är att hålla anspråken på olika punkter inom ramen för vad de givna tillgångarna på varje punkt maximalt medgiva. Budgetkalky ler mas variationsmarginal blir därför för året avsevärt utvidgad. Detta gäller så mycket mera som efterfrågesituationen i Sverige röner starkt inflytande av de för närvarande ovanligt svårbedömbara förhållandena på de utländska marknaderna.
En bedömning av de reala förändringarna i den svenska ekonomien kan följaktligen i rådande läge icke i någon högre grad bygga på siffermässigt preciserade planer för olika delområden utan måste nu i större omfattning än tidigare grundas på en allmän ekonomisk analys och på kunskap om de aktuella utvecklingstendenserna i de enskilda näringsgrenarna. Under sådana omständigheter får med andra ord prognosunderlaget väsentligt vidgad betydelse för nationalbudgeten. Budgetarbetet har av nämnda skäl i högre grad än de föregående åren inriktats på att bringa klarhet angående det faktiska läget och de tänkbara utvecklingslinjerna i företa »arvärlden och på arbetsmarknaden. Särskilda ansträngningar ha nedlagts pa att fa hallpunkter för en bedömning av försäljnings- och orderläget i industrien samt arbetslöshetsriskerna i olika branscher och fack. Delegationen har i detta syfte upprätthållit livliga kontakter med näringslivets organisationer. Sålunda har bland annat Sveriges industriförbund i anslutning till nationalbudgetarbetet verkställt en specialenkät angående orderingången under olika perioder av förra året, vilket material sedan 1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nrl. Bil.l. Bihang2.
2 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 2:
bearbetats av Industriens utredningsinstitut. Ett flertal branschsammanslutningar ha tillhandagått delegationen med informationer om produktionsutsikter och sysselsättningsläge inom respektive områden, varvid frågan om förekomsten av dold arbetslöshet varit föremål för särskild uppmärksamhet. Härutöver har som vanligt handels- och industrikommissionen samarbetat med affärslivets organisationer vid sina export- och importberäkningar. På likartat sätt vila uppskattningarna av investeringsviljan i industrien och transportväsendet på uppgifter som inhämtats från vederbörande företag genom kommerskollegium. Detsamma gäller nationalbudgetens kalkyler beträffande industriproduktionen för innevarande år. Utgångsmaterialet för sistnämnda kalkyler har via kommerskollegium samt handels- och industrikommissionen införskaffats från vederbörande branscher och företag. Vad rör sysselsättningen och arbetslöshetsriskerna har arbetsmarknadsstyrelsen på nationalbudgetdelegationens hemställan kompletterat bilden av läget genom en i början av december gjord snabbenkät hos länsarbetsnämnderna, över huvud taget har det varit eu strävan hos delegationen att tillvarataga alla till buds stående möjligheter att mäta konjunkturdämpningens intensitet och återverkningar i produktions- och sysselsättningssfären.
Hur noggranna och uttömmande undersökningar av läget på det ekonomiska livets olika punkter och delområden som än göras, är det likväl icke möjligt att enbart med stöd av dem tränga tillräckligt långt fram i tiden och spänna över utvecklingen under ett helt år. En översikt över det kommande året i nationalbudgetens form kan därför icke uteslutande lita till utsagor och bedömningar av branschexperter och arbetsmarknadsmyndigheter. Härutöver fordras en totalanalys av de interna balansfaktorerna. En sådan företages i kapitel VIII.
I synnerhet i dagens läge är det vidare nödvändigt att som grundval för nationalbudgetkalkylerna få en föreställning om de internationella utvecklingstendenserna och på basis därav uppställa de för nationalbudgeten underliggande antagandena rörande impulserna utifrån. Nationalbudgetberäkningarna utgå i detta hänseende från den bild av konjunkturen utomlands, som för närvarande kan iakttagas. Denna kännetecknas av en viss splittring. I Västeuropa ha under fjolåret i flera länder stagnationstendenser framträtt, vilka vid detta års ingång på några håll alltjämt bestå, under de! att framför allt Västtyskland karakteriseras av fortsatta ekonomiska framsteg. Konjunkturläget i Förenta staterna utmärkes däremot av återhämtning och stabilisering efter den föregående avmattningsperioden. En viss dragning uppåt försiggår för produktion och sysselsättning. Upprustningen är härvidlag den pådrivande kraften. Vissa uppmjukningar i de inflationsbekämpande åtgärderna ha vidare företagits i Förenta staterna. Någon ytterligare inflationistisk tillspetsning finnes det dock inga tecken till. För den övriga världen spelar det stor roll, att USA:s råvaruköp i utlandet återupptagits. Härigenom förbättras gradvis valutaläget i Sydamerika och sterlingområdet, vilket i sin tur ökar ifrågavarande länders möjligheter
3 Nationalbudget för år 1953.
och benägenhet att importera mera varor från övriga länder. På detta sätt utlöser den nuvarande amerikanska konjunktur återhämtningen en allmän tendens till stabilisering och upphörande avmattning i världshandeln och den internationella konjunkturen. I vissa avseenden kan man för tillfället t. o. m. tala om tendenser till internationell konjunkturuppgång. Bland annat ha priserna på en del råvaror ånyo börjat stiga. Även Västeuropa bör komma att under den närmaste tiden röna inflytande i positiv riktning av konjunkturåterhämtningen. I viss mån har så redan skett beträffande Storbritanniens betalningsbalans.
Därest denna utveckling fortsätter, kan man hoppas, att vidtagna restriktioner för utrikeshandeln mildras runt om i världen och att således betingelserna för den svenska exporten förbättras. Sannolikheten talar dock för att den hårdnande konkurrensen på de utländska marknaderna, till följd av de intensifierade exportansträngningarna och den ökade produktionsförmågan i många länder, kommer alt resultera i ett kännbart motstånd för vissa delar av den svenska exporten. Den starka expansionen av den tyska utrikeshandeln träder härvid i förgrunden. Särskilt verkstadsindustrien kan antagas komma att möta påfrestningar på exportområdet under innevarande år. Likaså får man vara beredd på att det internationella läget för många hemmamarknadsindustrier kan medföra, att de utsättas för skärpt importkonkurrens, trots en allmän klimatförbättring i världskonjunkturen. För skogsindustrierna synes däremot en uppgång i produktion och försäljningar kunna påräknas. En allvarlig faktor för hela landets industri är den under de senaste åren uppdrivna kostnadsnivån, som innebär en försvagad ställning i handelsförbindelserna med utlandet. Samtidigt gäller, att landets näringsliv tack vare efterkrigstidens snabba utveckling i fråga om rationalisering och utbyggnad nått en ansenlig effektivitet och styrka, vilket ökat dess förutsättningar att internationellt hävda sig. Även med vederbörlig hänsyn härtill får man likväl utgå från att det internationella läget innebär, att den svenska industrien år 1953 kommer att arbeta under skärpt konkurrens både hemma och ute.
Den bild, som här tecknats, tager fasta på de nu skönjbara tendenserna i världsekonomien. Sammanfattningsvis kunna dessa sägas tyda på upphörd avmattning. Ju mera tidsperspektivet förlänges, desto mera dimhöljd blir sikten och desto vidare fältet för spekulationer och olika tänkbara alternativ. Ett alternativ som allvarligt måste begrundas är det som anknyter till den förutsedda vändpunkten i den amerikanska upprustningen. Enligt hittills gallande planer skulle denna inträda mot slutet av år 1953 eller i början av år 1954. förskjutningar av planerna ha emellertid tidigare inträffat, och det är icke uteslutet, att ytterligare eftersläpningar uppkomma, vilka förlägga toppen i upprustningsprogrannnet till en senare tidpunkt. Oavsett detta kan medvetandet om kommande nedskärningar i rustningsproduktionen skapa förväntningar, som påverka utvecklingen i depressiv riktning. Verkningarna härav kunna eventuellt göra sig gällande redan mot slutet av innevarande år och sprida sig över hela världshushållet på ovan an-
4 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
givet sätt. Detta får ställas mot möjligheten att den civila efterfrågan i USA smidigt anpassas till det ökade försörj ningsutrymme, som erhålles genom bortfallet av militära anspråk på produktionsapparaten. Den amerikanska ekonomiska politiken i ett dylikt läge utgör härvidlag ett frågetecken. Rent allmänt gäller, att såväl i Förenta staterna som i den övriga världen regeringarna numera i långt högre grad än förr äro inställda på att med alla medel förhindra uppkomsten av en omfattande arbetslöshet. Av betydelse i sammanhanget är vidare vilken motståndskraft länderna utanför Förenta staterna vid tidpunkten i fråga besitta mot följderna av en sammankrympning av den amerikanska ekonomien. Därest andra länder under mellantiden lyckas förstärka sin valutaställning, reduceras i motsvarande män den ogynnsamma effekten av en amerikansk konjunkturnedgång. Det bör dessutom framhållas, att upprustningens relativa betydelse för den totala amerikanska samhällsekonomien icke bör överskattas.
Kvar står dock, att den väntade nedgången i upprustningen kan bli signalen till en ny och starkare internationell konjunkturförsvagning än den som rått under åren 1951 och 1952. Det är dock ännu så länge blott fråga om risker för en sådan utveckling. Existensen av dessa risker motiverar vaksamhet och försiktighet i framtidsbedömningen, men kan icke tagas i beaktande i föreliggande nationalbudgetkalkyler. Dessa måste, som redan påpekats, baseras på sådana antaganden, som äro förankrade i nu kända förhållanden.
Av det anförda följer, att den framlagda nationalbudgeten för år 1953 endast har giltighet, så länge nuvarande internationella konjunkturläge består. Allt eftersom detta ändras, måste också nationalbudgetkalkylerna revideras. Det finnes ingen anledning att i år i likhet med i fjol på detta stadium fastställa en bestämd tidpunkt för en revidering. Det torde få bli beroende av lägets utveckling, om och när en sådan revision skall äga rum.
I fråga om uppläggning och disposition ansluter sig 1953 års nationalbudget i stort sett till föregående års preliminära budget. Den redogörelse för grundmaterialet till beräkningarna, som lämnades i inledningskapitlet till 1952 års budget, är även tillämplig på årets kalkyler, dock med komplettering av ovan redovisade specialundersökningar.
Nationalbudget för år 1953.
5 II. Försörjningsbalansen för år 1952.
Den spekulationskonjunktur under senare hälften av år 1950 och början av år 1951, som blev den världsekonomiska följden av Koreakrigets utbrott, återspeglades i kraftiga variationer i inånga av den svenska försörjningsbalansens poster. Eu påtaglig konjunkturkänslighet kunde iakttagas exempelvis i konsumtion, lagerförändringar och import. Detta har också varit fallet under den avmattning i det ekonomiska läget som började år 1951 och sträckt sig in på år 1952.
Eftersom den tillgängliga primärstatistiken endast medger en registrering av i bästa fall årsgenomsnitt för försörjningsbalansens olika poster, är denna balans föga lämpad som konjunkturanalytiskt instrument vid en undersökning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1950— 1952. Tag som exempel exportens utveckling. Årsgenomsnitten för exportpriserna, sådana de kunna bedömas med hjälp av handelsstatistikens enhetsvärden, ange ingen påtaglig exportprisförändring mellan åren 1951 och 1952. Mot detta skall ställas de kraftiga variationerna av exportpriserna under perioden, om de mätas kvartals- eller månadsvis, med en stark ökning under år 1951 mot en topp i början av år 1952 och därefter ett kraftigt prisfall.
Men det är inte heller möjligt att med någon större grad av säkerhet sammanställa årssiffror över försörjningsbalansens utveckling under perioden 1950—1952 för att använda dem till sedvanlig analys av de resultat som uppnåtts i fråga om tillgången på varor och tjänster och dessas användning för konsumtion och investering. Utvecklingen under år 1952 undandrar sig liksom utvecklingen under år 1951 på väsentliga punkter statistisk kartläggning. De svårigheter som sammanhänga med en statistisk registrering av utvecklingen under åren 1951 och 1952 kunna främst hänföras till prisoch lagerutvecklingen.1 Såsom konjunkturinstitutet framhöll i sin vårrapport kommer »en fullt klar bild av året 1951 kanske aldrig att kunna ges i försörjningsbalansens termer med hjälp enbart av tillgänglig primärstatistik». Detsamma gäller året 1952 eller i varje fall utvecklingen från år 1951 till år 1952. När bättre primärstatistik erhållits, kommer möjligen utvecklingen från år 1950 direkt till år 1952 att kunna klarläggas.
Även om sålunda konjunkturinstitutet ansett beräkningarna över utvecklingen av försörjningsbalansens poster mellan år 1951 och år 1952 alltför osäkra för en samlad och fullständig presentation, skola dock vissa data lämnas för de olika posternas utveckling under år 1952. De poster som ingå i försörjningsbalansen och som skola kommenteras nedan, äro bruttonationalprodukt och import på tillgångssidan och investeringar, lagerförändringar, export samt privat och offentlig konsumtion på användningssidan.
1 Beräkningstekniska svårigheter föreligga sålunda med hänsyn till prisökningarna under åren 1951 och 1951 och främst då deras tidslokalisering samt till de betydande lagerökningarna, som endast kunna bristfälligt belysas med tillgänglig statistik.
6 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 2:
Det. bör inledningsvis även framhållas, att något försök till granskning av nationalbudgetutfallet för år 1952 icke kommer att göras, då detta ej är av samma principiella intresse som liknande granskningar av föregående år. Den reviderade nationalbudget för år 1952, som uppgjordes våren 1952, innefattade nämligen eu post »ofördelat disponibelt utrymme» på 980 miljoner kronor. Underlag ansågs icke finnas för att då justera budgetens olika poster genom eu realistisk fördelning av det disponibla utrymmet pa desamma.
Preliminära beräkningar över exportens och importens utveckling redovisas i kapitel V. Såväl export- som importvolymen av varor beräknas under år 1952 genomsnittligt ha legat under 1951 års nivå (13 respektive 10 procent). Denna nedgång kan för exportens del främst hänföras till skogsprodukter, för importens del huvudsakligen till textilvaror. Genomsnittligt sett har bytesförhållandets försämring mellan åren 1951 och 1952 beräknats till cirka fem procent. Detta skulle kunna jämföras med en valutamässig förlust på 400—500 miljoner kronor (skillnaden mellan handelsbalansens saldo i fasta och 1951 års priser). Detta innebär en större förlust än den på 200 miljoner kronor, som beräknades i nationalbudgeten på grundval av då kända prisrelationer.
Ett av de mest karakteristiska dragen i 1951 års ekonomiska utveckling var den betydande lagerökning som då kom till stånd. Storleken kan icke fastställas, men det rörde sig sannolikt om belopp av storleksordningen en miljard eller kanske t. o. in. 1 1/2 miljard kronor. Denna lagerökning var — speciellt på textilområdet — delvis ofrivillig, då en av de främsta orsakerna till lagerökningen var ett köpmotstand från konsumenternas sida. Det är därför naturligt, att företagen strävat att skära ned textillagren under år 1952. En preliminär beräkning, som utförts inom handelsoch industrikommissionen, tyder på en lagerminskning för textilvaror av storleksordningen 300 miljoner kronor. Likartat är förhållandet beträffande skolagren, för vilka även en nedgång synes ha ägt rum.
Däremot har det sannolikt under år 1952 förekommit väsentliga lagerökningar på andra varuområden. För bränslen och livsmedel kan räknas med
Tabell 1. Privat konsumtion åren 1949—1952.1
Miljoner kronor i löpande priser.
1 Omfattar icke bank- och försäkringskonsumtion.
Nationalbudget för år 1953.
en lageruppgång av storleksordningen 100 miljoner kronor på vardera området.1 Men framför allt torde lagren av skogsprodukter ha gått upp betydligt. Det gäller t. ex. massa och massaved, även om preciserade uppgifter ännu icke kunna lämnas. Även för verkstadsprodukter är en lagerökning sannolik.
Någon total lagerökning under år 1952 av samma storlek som 1951 års kan det dock knappast vara fråga om. Sett ur försörjningsbalansens synpunkt blir därför förändringen av posten »lagerförändringar» mellan de båda åren negativ. Det innebär, att icke lika stor del av resurserna år 1952 använts för lageruppbyggnad som år 1951. Beträffande lagerutvecklingen se vidare kapitel VI.
\ad beträffar investeringarna under år 1952 beräknas de privata investeringarna, mätta i 1951 års priser, ha varit något lägre än 1951 års. De på detta område relativt osäkra beräkningarna ange visserligen att investeringarna i bostäder (exkl. reparationer och underhåll) stigit inemot tio procent, men samtidigt noteras en nedgång för investeringarna inom industri och privat transportväsen (t. ex. i bilar). Å andra sidan ha de offentliga investeringarna stigit kraftigt, eller med 16 procent, räknat i 1951 års priser. Ökningen gäller främst investeringar inom affärsverk, vägväsende och försvar. Investeringsutvecklingen belyses vidare i kapitel VI.
Utvecklingen av den privata konsumtionens värde framgår av tabell 1. Därur kan utläsas, att konsumtionsvärdet steg med närmare tio procent mellan åren 1951 och 1952.
Den privata konsumtionen mätt i 1951 års priser beräknas under perioden 1949—1952 ha utvecklats på följande sätt (index 1951 = 100):
1949 1950 1951 1952
97 101 100 102
Den relativt betydande ökningen mellan år 1949 och år 1950, som delvis var spekulativt betonad, följdes under år 1951 av en avmattning. Under år
Tabell 2. Tillförseln av beldädnadsvaror åren 1949—1952 i 1951 års
detaljhandelspris.
Miljoner kronor.
Anm. Beräkningarna utförda inom statens handels- och industrikommission.
1 Mot ökningen av livsmedelslagren bör dock ställas en nedgång i kreaturskapitalet, beräknad till cirka 70 miljoner kronor.
8 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
1952 synes en ökning av den privata konsumtionen ha kommit till stånd, beräknad till drygt två procent från 1951 års nivå. Den privata konsumtionen skulle därmed ligga närmare sex procent över 1949 års nivå.
Alla de sex huvudgrupperna av privat konsumtion beräknas ha stigit volymmässigt mellan åren 1951 och 1952 utom gruppen »varaktiga konsumtionsvaror». Den nedgång på cirka fem procent, som noteras för sistnämnda grupp, förklaras bland annat av en kraftig minskning av antalet inköpta privatbilar. Den största ökningen har sannolikt gruppen »beklädnad» undergått, men dess storleksordning är svår att fastställa, eftersom prisnivån för omräkning av löpande värden till volymtal är obestämd inom tämligen vida marginaler, bland annat på grund av realisationernas svårbestämbara roll för prisnivåns läge. Mindre osäkra äro siffrorna över textiltillförseln, för vilken beräkningarna utgå direkt från kvantitetstal och som framgår av tabell 2. Nedgången i tillförseln mellan år 1951 och år 1952 beror såväl på minskad import som på minskad produktion. Den samtidiga konsumtionsstegringen har möjliggjorts av en kraftig nedskärning av textillagren.
Tabell 3. Konsumtion av födo- och njulningsämnen åren 1939 och 1949—1952,
räknat i 1951 års priser.
Indextal: 1939 = 100
Anm. Beräkningarna utförda inom statens jordbruksnämnd.
Livsmedelskonsumtionen beräknas volymmässigt ha ökat med drygt tre procent. Tabell 3 visar indextal över konsumtionen av födo- och njutningsämnen enligt jordbruksnämndens beräkningar. Av denna framgår, att ökningen av livsmedelskonsumtionen framför allt gällt grupperna rotfrukter, grönsaker, frukt och bär; specerier; smör och margarin; drycker samt tobak.3
1 Delvis preliminära uppgifter.
2 Prognos för 4:e kvartalet 1952.
8 Ett närmare studium av dessa grupper visar, att ökningen främst hänför sig till färska grönsaker och sydfrukter, kaffe, margarin, alla sorters drycker utom svagdricka samt tobak.
Nationalbudget för år 1953. 9
Tabell 4. Konsumenternas utgifter och sparande 1946—1852.
Anm. Tabellen konstrueras på följande sätt. Utgifter för konsumtion (post 1), premier (post 2) och skatter (post 3) adderas till löpande utgifter (post 41. För år 1946 göres tre alternativa hypotetiska antaganden om sparandets höjd (l:a kolumnen, post o). Dessa adderas med totala löpande utgifter, varigenom tre alternativ för totala utgifter (= totala inkomster) år 1946 erhålles. Denna totalposl har för tiden 1946 — 5949 framskrivits med omslutningen på konsumentsektorns inkomstomfördelningskonto sådant detta givits i Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B:13, s. 17 f. Denna omslutning är en summa huvudsakligen av löner, enskilda företagares inkomster, kapitalinkomster, folkpensioner och barnbidrag. Utvecklingen av post 6 för tiden 1949—1951 har framskrivits med hjälp av uppskattad inkomst för fysiska personer enligt taxeringsstatistiken.
Om man jämför ökningen av den privata konsumtionen från år 1950 till år 1952 med den samtidiga ökningen av löntagarnas inkomster, är den inträffade konsumtionsökningen påfallande låg. För att närmare belysa denna fråga ha sedvanliga uppgifter angående konsumenternas inkomster, skatter och konsumtionsutgifter sammanförts i tabell 4, där det enskilda sparandets utveckling framräknats som en restpost. Såsom framgår av tabellens konstruktion, kunna endast förändringar av detta sparande utläsas (med utgångspunkt från tre alternativa antaganden rörande nivån för sparandet år 1946). Tabellen visar, att det totala sparandet bos konsumenterna sannolikt minskat, ehuru mycket obetydligt, mellan åren 1949 och 1950 i samband med de intensifierade inköpen av vissa konsumtionsvaror hösten 1950. Därefter synes sparandet ha ökat kraftigt under år 1951.
Så länge de totala konsumentinkomsterna för år 1952 icke kunna statistiskt registreras, kunna icke heller några mer bestämda slutsatser dragas
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bili. 2:
om konsumenternas sparande detta år. För att sparandet enligt alt. b i tabell 4 skall vara oförändrat i absoluta tal mellan åren 1951 och 1952 skulle fordras, att inkomstökningen genomsnittligt för alla konsumenter (löntagare, enskilda företagare, folkpensionärer etc.) varit 11,5 procent. För varje procents inkomstökning därutöver erhålles en ökning i sparandet på knappa 0,3 miljarder kronor över 1951 års nivå. Det synes sannolikt, att sparandet ökat icke oväsentligt från år 1951 till år 1952.1 — Av procenttalen i tabell 4 framgår även de direkta skatternas successivt ökade andel i konsumenternas utgifter från år 1950 till år 1952.
Vad slutligen den offentliga konsumtionen beträffar, beräknas den ha stigit med cirka fem procent (i 1951 års priser) från år 1951 till år 1952, eller lika mycket som förutsattes i nationalbudgeten för år 1952. Enligt den preliminära volymberäkningen, som på grund av gjorda prisantaganden möjligen ligger något i överkant, har den kommunala konsumtionen stigit något snabbare än den statliga. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen under år 1952 ligger i linje med den föregående efterkrigsutvecklingen av denna post med dess ganska jämna årliga ökningstakt och den kommunala konsumtionens stigande andel.
Bruttonationalprodukten är därmed den enda post i försörjningsbalansen som återstår att behandla. Den brukar i institutets efterhandskalkyler framkomma som en »restpost» (investering -|- lagerförändring -f- konsumtion -)- export — import) sedan övriga poster i försörjningsbalansen blivit bestämda. Vissa kontrollberäkningar över bruttonationalprodukten kunna också företagas genom försök till summering av förädlingsvärdena (bidragen) för olika näringsgrenar. Schematiskt kan sägas, att de största felkällorna i de båda beräkningsmetoderna ligga i uppskattningen av i förra fallet lagren, i senare fallet handelns och transportväsendets förädlingsvärden.
Eftersom lagerförändringarna voro betydande, åtminstone under år 1951, blir en uppskattning av bruttonationalproduktens utveckling i fasta priser mellan åren 1950 och 1951 samt åren 1951 och 1952 enligt den förra metoden ytterligt osäker. Trots osäkerhetsmomenten även i beräkningar enligt den senare metoden användes denna därför som huvudalternativ vid de konjunkturinstitutets beräkningar för år 1951, som utfördes våren 1952, varvid i stället lagren framkommo som en restpost i försörjningsbalansen.
Sannolikt är, att bruttonationalprodukten mätt i fasta priser ökat i väsentligt blygsammare årlig takt från år 1950 till år 1952 än under perioden 1947—1950. Liksom föregående höst har institutet emellertid även i år ansett, att preciserade beräkningar över det gångna årets bruttonationalprodukt äro för osäkra att presenteras på ett så tidigt stadium. Nationalbudgetdelegationen har dock ansett det önskvärt att som bakgrund till sina kalkyler
1 Med utgångspunkt från de inkomstantaganden som ligga till grund för riksräkenskapsverkets inkomstberäkning erhålles drygt 14 procent i inkomstökning och icke fullt 0,8 miljarder kronor i ökning av konsumenternas sparande (alt. b).
Nationalbudget för år 1953.
göra en preliminär och ytterst grov överslagsberäkning av bruttonationalproduktens utveckling under år 1952, vilken redovisas i följande kapitel.
En preliminär sammanfattning av årets utveckling i försörjningsbalansens termer kan få följande lydelse: en relativt blygsam produktionsökning, ett minskat volymmässigt överskott i bytesbalansen, en något minskad privat investeringsverksamhet samt en väsentligt lägre lagerökning än föregående år ha gett utrymme för en icke oväsentlig ökning i privat konsumtion och en betydande ökning av såväl offentlig konsumtion som offentlig investering. Därjämte har en försämring av bytesförhållandet vid sidan av den volymmässiga nedgången i exportöverskottet medfört, att bytesbalansen gått ungefär jämnt ut år 1952, medan den år 1951 visade ett kraftigt över-> skott. Den spänning mellan tillgång och för liten efterfrågan som i form av ett »ofördelat disponibelt utrymme» registrerades i nationalbudgeten för år 1952, synes ha utjämnats i huvudsak på två sätt. Dels har sannolikt bruttonationalprodukten (på tillgångssidan) icke ökat så mycket som förutsattes i nationalbudgetkalkylerna, dels ha de tillgängliga resurserna kommit till användning för ökning av lagren i större utsträckning än förutsett.
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bil:. 2:
IIL Produktionen.
Den allmänna produktionsutvecklingen.
Utvecklingen under år 1952. De beräkningar av bruttonationalproduktens utveckling under år 1952, som nu kunna göras, måste, såsom ovan i kapitel II omnämnts, vidlådas av så betydande osäkerhet på grund av det ännu bristfälliga statistiska underlaget och svårigheterna att rätt tidslokalisera de prisförändringar som ägt rum under året, att konjunkturinstitutet icke ansett sig kunna framlägga dem. Nationalbudgetdelegationen har emellertid, trots vanskligheterna i en dylik kalkyl, sökt verkställa en ytterst preliminär överslagsberäkning av bruttonationalproduktens förändring mellan åren 1951 och 1952. Enligt denna beräkning skulle en ökning av storleksordningen högst en halv miljard kronor i 1951 års priser ha ägt rum. i löpande priser uppgick bruttonationalprodukten under år 1952 till omkring 41 V2 miljarder kronor. Detta innebär, att utvecklingen under det gångna året, liksom under år 1951, karakteriserats av en svagare ökningstakt än under tidigare efterkrigsår. De främsta orsakerna härtill ha utan tvivel varit dels den av vikande efterfrågan förorsakade krisen inom konsumtionsvaruindustrierna, som gjorde sig kännbar redan under slutet av år 1951 men som accentuerades under första halvåret 1952, dels också den under året inträdda försämringen i våra avsättningsförhållanden i utlandet, vilken medfört en kraftig hopkrympning av exporten och därmed på många håll även av produktionen. Trots en betydligt förbättrad balans på arbetsmarknaden samt en av vissa indicier att döma fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling, och trots expansionen inom vissa näringsgrenar såsom den tunga industrien, byggnads- och anläggningsverksamheten, jordbruk och skogsbruk m. fl., har det totala produktionsresultatet på grund av andra näringars stagnation eller tillbakagång ökat betydligt långsammare än man under efterkrigstiden blivit van att räkna med. Den återhämtning, som under andra halvåret 1952 inträtt för skogsindustrierna, har lika litet som den av ökningen i den privata konsumtionsefterfrågan förorsakade förbättringen inom textil- och beklädnadsindustrien jämte skoindustrien kunnat förhindra, att det samlade resultatet av produktionen under år 1952 blivit lägre än de tekniska och kapacitetsmässiga förutsättningarna skulle ha tillåtit vid ett gynnsammare avsättningsläge.
Utvecklingen inom näringslivets olika grenar skall här blott i korthet belysas. De siffermässiga preciseringar som göras av nedan antydda tendenser äro i många fall av betydande osäkerhetsgrad.
Det mest anmärkningsvärda draget i produktionsutvecklingen under år 1952 är den absoluta tillbakagång som inträffat i industriens produktionsvolym och som innebär, att den årliga expansion inom denna näringsgren, vilken kunnat konstateras sedan år 1941 med undantag endast för strejkåret 1945, under år 1952 uteblivit. I jämförelse med år 1951 synes
Nationalbudget för år 1953.
enligt industriförbundets produktionsindex en nedgång ha skett i industriens produktionsresultat med nära två procent.
Till denna produktionsnedgång ha ett flertal faktorer bidragit. Enligt socialstyrelsen har en nettominskning i antalet sysselsatta inom industrien ägt rum, uppgående till 2 Va procent. Genom partiell övergång till treveckorssemester har antalet arbetstimmar sjunkit mera än vad som svarar mot minskningen i antalet sysselsatta. Härutöver ha inom olika företag tillkommit sådana företeelser som korttidsarbete under längre eller kortare period, förlängd semester utöver den lagstadgade, in. m. Slutligen har sysselsättning av viss del av arbetskraften med tidigare eftersatta reparations- och underhållsarbeten förekommit. Denna senare verksamhet kommer ej till uttryck i den egentliga produktionsstatistiken, då den närmast har varit av investeringsnatur. Det kunde finnas anledning förvänta, att dessa produktionsminskande faktorer tillsammantagna skulle ha medfört en större nedgång i produktionsresultatet, såsom detta avspeglas i industriförbundets index, än som faktiskt synes ha inträffat. Att den statistiskt konstaterade nedgången blivit mindre än man kunde förmoda får tillskrivas det förhållandet att produktiviteten inom industrien av vissa tecken att döma stigit även under år 1952. Fortfarande torde den gynnsamma effekten av tidigare företagna stora investeringar göra sig successivt märkbar. Härtill har på senare tid även kommit den starkt förbättrade arbetskraftssituationen, vilken medfört minskad rörlighet och lägre frånvarofrekvens samt möjligen också ökad arbetsintensitet.
Det kan dock ifrågasättas, om icke industriförbundets produktionsindex genom sin konstruktion något överskattar nedgången i industriproduktionens volym mellan åren 1951 och 1952. För det första gäller, att man vid indexberäkningen av verkstadsindustriens produktion utgår från antagandet, att denna varierar direkt med antalet utförda arbetstimmar, varefter uppräkning sker med hänsyn till en förmodad årlig produktivitetsstegring med 21/, procent. Det i jämförelse med år 1951 väsentligt förbättrade arbetskraftsläget kan emellertid under fjolåret ha medfört en större produktivitetsstegring än den antagna. Mot detta få ställas de produktivitetsminskande verkningarna av att en viss del av arbetskraften sysselsatts i mindre produktiv verksamhet, såsom reparations- och underhållsarbeten etc. inom företagen. Detta sistnämnda förhållande synes dock för denna industris vidkommande ha varit av större betydelse endast under årets senare månader och torde över huvud taget ha vägt mindre tungt än de gynnsamma konsekvenserna av den förbättrade balansen på arbetsmarknaden. Det är därför möjligt, att industriförbundets produktionsindex något underskattar den faktiska produktionsvolymen, emedan den beträffande vissa branscher icke registrerar de verkliga förändringarna i produktivitetsutvecklingen.
För det andra tar produktionsindex, såsom nämnts, icke hänsyn till de produktiva insatser vilka lämnas av arbetskraft som sysselsättes med reparations- och underhållsarbeten inom företagen, utom vad gäller verkstadsindu-
14 Statsverkspropositionen: Bil. I: Inkomsterna: Bih. 2:
strien samt en del andra, mindre betydande branscher. Av dessa skäl kan den faktiska produktionssänkningen inom industrien ha varit något lägre än vad industriförbundets index anger (för den hittills redovisade delen av år 1952 en nedgång med knappt två procent, eller 250—300 miljoner kronor i 1951 års priser). Utvecklingen under november och december månader år 1952, för vilka produktionsindextal ännu saknas, kan dessutom, liksom varit fallet beträffande oktober, ha gestaltats gynnsammare än det hittills registrerade genomsnittet för januari—oktober.
Inom byggnads- och anläggningsindu strien har under år 1952 en icke oväsentlig ökning av produktionen ägt rum. Volymmässigt torde denna ha uppgått till drygt åtta procent eller 250 miljoner kronor i 1951 års priser. Byggnadsarbetarkåren ökade under året med omkring fem procent, men på grund av en viss uppgång i arbetslösheten steg sysselsättningsvolymen endast i mindre utsträckning eller med tre procent. Även på detta område torde alltså den förbättrade arbetskraftsbalansen jämte avskaffandet av vissa trånga sektorer på byggnadsmaterialmarknaden ha medfört en produktivitetsstegring. •— Kraft- och belysningsverk e n s bidrag till bruttonationalprodukten torde ha ökat med fem å sex procent under år 1952, vilket motsvarar cirka 40 miljoner kronor.
Vad beträffar j ordbruket synes en produktionsökning med en procent eller cirka 30 miljoner kronor ha ägt rum jämfört med år 1951, till största delen beroende på en viss ökning av skörden och av fläskproduktionen. — Tack vare gynnsamma awerkningsförhållanden och god tillgång på arbetskraft kunde skogsbruket under de första månaderna av år 1952 kraftigt öka sin produktion i enlighet med den då stora efterfrågan på skogsprodukter. Trots betydligt mindre avverkningar under innevarande säsong torde därför 1952 års avverkningsvolym avsevärt komma att överstiga 1951 års, vartill kommer en viss ökning av skogsvårdsarbetena. En produktionsökning för skogsbrukets del av storleksordningen tio procent eller, ytterst ungefärligt, 150 miljoner kronor i 1951 års priser, har enligt skogsstyrelsens mycket preliminära beräkningar kommit till stånd under år 1952. Som framgår av kapitel IV nedan har ökningen i produktionsvolymen kunnat ske främst tack vare att en avsevärt större arbetsstyrka stått till förfogande. I nationalräkenskaperna reduceras denna ökning genom att hänsyn tages till variationer i skogsuttaget.
Statens och kommunernas verksamhet torde ha inneburit ett med fem procent eller 125 miljoner kronor ökat bidrag till bruttonationalprodukten. Utnyttjandet av bostadslägenheter har under år 1952 stigit med fyra procent eller cirka 75 miljoner kronor. Vad slutligen gäller övriga produktionsområden såsom handel, samfärdsel, fria yrken m. in., bygga uppskattningarna på ytterst osäker grund. Vad beträffar handeln torde uppgången i den privata konsumtionen ha medfört någon produktionsökning, medan krympningen av utrikeshandelns volym verkat i andra riktningen. Även för samfärdselns del ha motsatta tendenser konstaterats. Mot en obetydlig minskning i järnvägarnas och handelsflottans transportarbete står en viss uppgång i den yrkesmässiga
Nationalbudget för år 1953.
biltrafiken. Nettoresultatet av dessa i olika riktningar verkande faktorer kan på detta stadium icke statistiskt bedömas. I brist på hållpunkter för en uppskattning har antagits att dessa jämte övriga ej särskilt nämnda produktionsområden lämnat ett i stort sett oförändrat bidrag till bruttonationalprodukten under fjolåret.
Den totala produktionsutvecklingen under år 1952 kan, såsom nämnts, ännu ej siffermässigt fastställas inom nationalinkomstberäkningarnas ram. Nationalbudgetdelegationen har dock ansett det önskvärt att företaga en preliminär och ytterst grov överslagsberäkning, vilken i enlighet med vad som ovan sagts utmynnar i en ökning av bruttonationalprodukten med inemot en halv miljard kronor i 1951 års priser eller cirka en procent.
Produktionsutsikterna för år 1953. De vanskligheter, som alltid äro för handen vid uppgörandet av en prognos för den kommande produktionsutvecklingen, synas för innevarande år i högre grad än tidigare vara förknippade med osäkerheten beträffande den internationella utvecklingen och då särskilt avsättningsläget för landets exportvaror. I tidigare nationalbudgeter bär tonvikten ofta måst läggas på försörjningsproblemen vad avser viktiga råvaror, bränslen etc., på vilka knapphet rådde och vilka voro underkastade internationell allokering, medan avsättningsmöjligheterna i de flesta fall ej voro underkastade större tvivel. I dagens läge och med de allmänna konjunkturutsikter som skisseras i kapitel I ovan förefalla riskerna för en besvärande knapphet på viktiga internationella förnödenheter relativt små. Endast ett fåtal nyckelvaror, främst på metallområdet, äro ännu underkastade internationell fördelning. För det kommande året förutses, såsom framgår av redogörelsen i ett följande avsnitt (»Produktion och försörjningsläge inom viktigare områden»), att några egentliga försörjningsproblem av detta slag knappast skola komma att uppstå för Sveriges del. Ej heller beträffande försörjningen med elektrisk kraft synas svårigheter vara att vänta. Självfallet måste denna tämligen optimistiska prognos för tillgången på viktiga produktionsfaktorer omgärdas med vissa reservationer. Prognosen bygger på den förutsättningen, att någon markerat inflationistisk utveckling på de internationella marknaderna icke skall inträffa som resultat av en tillspetsning i det politiska läget samt att någorlunda gynnsamma väderleksförhållanden skola förhindra att en bristsituation i vad avser bränslen och elektrisk kraft uppkommer. Med dessa reservationer synes det emellertid på det hela taget som om försörjningsläget under år 1953 skulle kunna förbli relativt gynnsamt.
Utgångsläget för arbetskraftsförsörjningen under år 1953 inbjuder ej heller till någon oro ur produktionssynvinkel. De desorganisationsrisker på grund av knappheten på arbetskraft, som man under tidigare år tvingats taga hänsyn till i kalkylerna över produktionsmöjligheterna, förefalla nu mycket små. Tvärtom har ju under år 1952 en anmärkningsvärt förbättrad balans kunnat konstateras på arbetsmarknaden. Det torde för innevarande år finnas en viss arbetskraftsreserv tillgänglig i den personal — företrädes-
16 Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna: Bih. 2:
vis gifta kvinnor — som på grund av sysselsättningssvårigheter utträdde ur arbetsmarknaden under år 1952. Om denna arbetskraft åter skall kunna tagas i anspråk i produktionen avhänger dock ofta i praktiken av möjligheten att bereda den sysselsättning av liknande art som tidigare samt på boningsorten. Slutligen är det sannolikt, att det inom vissa industriföretag liksom inom jord- och skogsbruket förekommer en dold arbetslöshet (dvs. att viss arbetskraft på grund av avsättningssvårigheter in. m. icke för tillfället kan sysselsättas i produktionen men ändå hålles kvar inom företagen i avvaktan på en konjunkturförbättring).
Mot ovan anförda möjligheter att under år 1953 öka arbetsinsatsen i produktionen måste dock, vare sig dessa kunna realiseras eller ej, ställas genomförandet av den andra etappen på vägen mot en allmän treveckorssemester, vilket innebär ett produktionsbortfall med 1/2 å 3/4 procent.
Med utgångspunkt från det på det hela taget gynnsamma försörj ningsläge vad avser råvaror, bränsle och arbetskraft som ovan skisserats, och med hänsyn till de goda utsikter till fortsatt produktivitetsstegring som alltjämt utmognande investeringar och den förbättrade balansen på arbetsmarknaden ge fog för, borde det finnas kapacitetsmässiga förutsättningar för en ökning av den totala produktionen under år 1953 i samma snabba årliga ökningstakt som under åren 1948—1950.
Det största ovisshetsmomentet vid en bedömning av produktionsutsikterna utgör, såsom redan nämnts, svårigheterna att uppskatta vilka avsättningsmöjligheter för produktionsresultatet som kunna komma att förefinnas såväl på de utländska marknaderna som inom landet. I fråga om exporten redovisas närmare i kapitel V hur utsikterna för avsättningen på de utländska marknaderna bedömas. Vad beträffar det inhemska marknadsläget blir detta beroende av den interna samhällsekonomiska balansen, vilken behandlas i kapitel VIII. På grundval av de bedömanden som göras i dessa kapitel skall här diskuteras den tänkbara utvecklingen inom olika sektorer av den totala produktionen.
Risken för produktionskrympning till följd av ogynnsamma avsättningsmöjligheter är främst ett problem som rör utvecklingen inom den egentliga industrien, där produktionsvolymen till viss del blir helt beroende av möjligheterna att finna avsättning för varorna. På denna punkt kan det finnas skäl för en relativt pessimistisk kalkyl. Riskerna för en sammankrympning av vår export på grund av handelsrestriktioner och valutakriser utomlands äro fortfarande aktuella på många marknader, och därtill kommer nu också att försämringen av industriens internationella konkurrenskraft börjat göra sig allt starkare gällande. Detta försämrade läge har förorsakats dels av den relativt sett ogynnsammare kostnadsutvecklingen för den svenska industrien i jämförelse med vissa andra länders, dels också av dessa länders successivt ökade kapacitetsmässiga konkurrensförmåga och den medvetna politik i såväl exportfrämjande som protektionistiskt syfte som de bedriva. De allvarliga konsekvenserna av detta läge inskränka sig ej endast till exportutsikterna. För hemmamarknadsindustriens del kan en skärpt importkonkurrens beskära avsättningen. Det är emellertid av lätt-
IT
Nationalbudget för år 1953.
förklarliga skäl i det närmaste ogörligt att bestämma vilken inverkan dessa faktorer kunna komma att få. Såsom närmare framgår av ett följande avsnitt torde det främst vara verkstadsindustriens produkter, för vilka avsättningen ofördelaktigt kan komma att påverkas. En väsentlig försämring har redan inträtt särskilt för gjuterierna, den elektromekaniska industrien samt järn- och metallmanufaktur, vilket avspeglas i de tendenser till ökat antal permitteringar och förkortad arbetstid som där förekomma. Likaledes har en krympning av verkstadsindustriens orderstockar ägt rum mellan september 1951 och september 1952, såsom framgår av tabell 5.
Tabell 5. Orderstockarnas genomsnittliga varaktighet i månader.
Av tabellen framgår, att i jämförelse med september 1951 har orderstocken inom hela verkstadsindustrien minskat med drygt 15 procent. Fördelningen av inneliggande order mellan olika branscher och mellan företag av olika storlek inom varje bransch är dessutom synnerligen ojämn. Riskerna för orderannullering kunna ej heller uteslutas, varför den siffermässigt sett ännu relativt tillfredsställande totala orderstocken kan komma att visa sig vara en buffert av tvivelaktigt värde mot produktionsinskränkningar. Härtill kommer, att för sådana branscher som elektriska verkstäder och skeppsvarv med deras ofta mycket långa produktionstider orderstockarna även i normala fall äro av betydande varaktighet. Med hänsyn till produktionens planläggning skulle därför en mera betydande fortsatt krympning av orderstockarna komma att innebära svårigheter, även om orderstockarnas omfattning kan anses erbjuda en viss marginal ur sysselsättningssynpunkt.
Ovan angivna värden för orderstockarnas varaktighet äro nettosiffror, vilka kunna dölja fundamentala förskjutningar i nyingången av order. Nationalbudgetdelegationen har därför vänt sig till industriförbundet, som utfört en snabbundersökning av orderingången under år 1952 hos ett antal foretag inom verkstadsbranschen samt några järn- och stålverk.
Undersökningens ringa omfattning gör det ytterst vanskligt att draga några bestämda slutsatser om orderutvecklingen för hela verkstadsindustrien. De framkomna resultaten äro giltiga endast för de av undersökningen omfattade företagen. Emellertid kunna de tendenser som där spåras vara av intresse även i mera allmänna sammanhang.
Av undersökningen framgår, att för samtliga företag vilka besvarat enkäten (43 stycken) orderingången under tiden juli—september 1952 varit
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 2.
18 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
25 procent lägre och under oktober—november nära 40 procent lägre än under samma månader år 1951. För de mekaniska verkstäderna (21 stycken) var nedgången genomsnittligt cirka 15 procent mellan oktober—november 1951 och 1952, för de tre järn- och stålverken 25 procent, för den elektrotekniska industrien, som i undersökningen representeras av fyra företag, 35 procent, samt för de tolv företagen inom järn-, stål- och metallmanufaktur omkring 45 procent. För de tre tillfrågade skeppsvarven slutligen var minskningen i orderingång hela 65 procent. Med hänsyn till att en viss prishöjning ägt rum mellan jämförelseperioderna är minskningen i den volymmässiga orderingången ännu något större än nu nämnda siffror ange. Orderingången för verkstadsindustrien under perioden september 1951—mars 1952 skedde dessutom, såsom framgår av tabell 5, i en takt som ej fullt motsvarade produktionen; orderstockarnas varaktighet sjönk nämligen mellan dessa tidpunkter med omkring tre procent. I den mån den här redovisade undersökningen är representativ, skulle alltså orderstockarnas krympning under hösten 1952 ha försiggått i långt snabbare takt än under föregående höst. Ehuru undersökningens ringa omfattning nödvändiggör stor försiktighet i slutsatserna, är tendensen till starkt minskande orderingång i jämförelse med år 1951 dock tydlig.
På andra områden än verkstadsindustrien finnas emellertid utsikter för en mera gynnsam utveckling. Det antages sålunda att såväl produktion som export av skogsprodukter, järnmalm samt järn och stål skall kunna ökas under år 1953 i jämförelse med föregående år. Vad beträffar konsumtionsvaruindustrierna förefaller en produktionsökning även inom dessa sannolik, särskilt vad gäller textil- och beklädnadsindustrien samt skoindustrien, där en kraftig produktionsuppgång från den under större delen av år 1952 låga nivån blir möjlig i samma mån som tidigare onormalt stora lager inom produktionens och handelns olika led avvecklas. I summa skulle dessa gynnsamma utsikter inom vissa industrigrenar jämte sannolikheten av en viss ytterligare produktivitetsstegring berättiga till antagandet, att verkningarna av det för verkstadsindustrien ogynnsamma avsättningsläge, som nu synes vara för handen, härigenom skulle kunna i viss mån neutraliseras, även om verkstadsindustrien väger mycket tungt i detta sammanhang.
Nationalbudgetdelegationen har, på grundval av dagens läge och med hänsyn till vad som nu kan förutses om den ekonomiska utvecklingen under år 1953, särskilt på utrikeshandelns område, uppgjort en kalkyl över hur industriproduktionen volymmässigt skulle komma att gestalta sig om dessa förutsättningar realiseras. Beräkningarna utmynna i en oförändrad industriproduktion mellan åren 1952 och 1953.
Det bör än en gång understrykas, att denna kalkyl baseras på de data och fakta som nu äro tillgängliga och den utveckling som vid årsskiftet kan överblickas. En förändring i dessa förutsättningar till följd av en kraftig konjunkturförsvagning kan lätt leda till en väsentlig nedgång i den industriella produktionsvolymen. Nationalbudgetdelegationen har emellertid i de siffermässiga beräkningarna icke kunnat taga hänsyn till ifrågavarande
19 Nationalbudget för år 1953.
risker, utan har följaktligen stannat vid den ovan nämnda uppskattning, som innebär oförändrad produktionsvolym inom den egentliga industrien under år 1953 i förhållande till föregående år.
Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsindustrien beräknas under förutsättning av tillfredsställande försörjning med arbetskraft och material kunna innebära ett med sex procent eller 200 miljoner kronor i 1952 års kostnadsnivå ökat bidrag till bruttonationalprodukten. Härvid skulle en antagen nedgång i industriens byggnadsinvesteringar mer än uppvägas av stegrad produktion av bostäder samt byggnadsverksamhet mom den offentliga sektorn. För kraft- och belysningsverkens vidkommande torde man kunna räkna med samma produktionsstegring som under år 1952 eller fem å sex procent, vilket innebär cirka 45 miljoner kronor i 1952 års priser.
Jordbruket beräknas vid normalskörd komma att lämna ett till sin storlek oförändrat produktionsbidrag under år 1953. För skogsbrukets del torde en produktionsnedgång komma att inträffa i jämförelse med 1952 års exceptionellt stora avverkningar. Trots en beräknad utvidgning av skogsvårdsarbetena torde en minskning av produktionsbidraget med omkring 150 miljoner kronor i 1952 år priser vara att vänta.
Statens och kommunernas verksamhet kan väntas höja bruttonationalprodukten med omkring 125 miljoner kronor. Detta innebär en ökning av produktionsbidraget från denna sektor med icke fullt fem procent. Bostadsutnytt jandet beräknas under år 1952 komma att stiga med omkring 80 miljoner kronor på grund av nybyggnad av bostäder.
Det ställer sig ytterst svårt att ens uppskattningsvis angiva vilka tendenser som kunna komma att göra sig gällande inom övriga produktionsområden. Utvecklingen inom handeln och samfärdseln sammanhänger i hög grad med vad som händer inom andra produktionsgrenar och inom utrikeshandeln samt med variationer i den privata konsumtionens volym. I föreliggande nationalbudgetberäkning har handelns bidrag uppskattats bli oförändrat, huvudsakligen till följd av en förutsedd stagnation i den privata konsumtionen. För samfärdselns del har någon minskning, säg med 50 miljoner kronor i 1952 års prisnivå, av bidraget till bruttonationalprodukten ansetts trolig med hänsyn till den krympande sjöfartsvolymen och den stagnerande industriproduktionen. Även vad gäller övriga servicenäringar, de fria yrkena, husligt arbete etc., är konsumtionsutvecklingen av stor betydelse. Om det sammanlagda tillskottet från dessa och ej särskilt nämnda övriga produktionsgrenar antages bli oförändrat, skulle man, under förutsättning av att det kalkylerade alternativet för industriproduktionen realiseras, våga räkna med en ökning av bruttonationalprodukten under år 1953 med omkring 250 miljoner kronor i 1952 års priser.
Prognosen lör den totala produktionsutvecklingen under år 1953 skulle i enlighet med vad som ovan anförts kunna sammanfattas i följande tabell, som anger förskjutningarna i produktionen mellan åren 1952 och 1953:
20 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2: (Miljoner kronor i 1952 års priser)
Egentlig industri............................... ± 0
Byggnads- och anläggningsindustri............... + 200
Kraft- och belysningsverk...................... + 45
Jordbruk..................................... i 0
Skogsbruk.................................... ' 450
Statens och kommunernas bidrag................ + 125
Bostadsutnyttjande............................ + SO
Handel ....................................... i 0
Samfärdsel.................................... 50
Övriga produktionsområden..................... rn 0
-f 250
Det bör med skärpa framhållas hur utomordentligt osäkra dessa kalkyler nödvändigtvis äro i ett läge där avsättningsmöjligheterna utgöra den bestämmande faktorn för en betydande del av produktionen. En intensifierad rationalisering med åtföljande kostnadsnedpressning inom berörda industribranscher kan i förening med en lyckosam exportoffensiv vända den hittillsvarande ofördelaktiga utvecklingen i en annan riktning. Å andra sidan kan situationen lika väl förvärras, allteftersom orderstockarna krympa samman. Kalkylen bygger även på förutsättningar om relativt gynnsam Utveckling inom andra produktionsgrenar än verkstadsindustrien (med undantag för skogsbruket och samfärdseln, där en nedgång förutses). Realiseras icke dessa förutsättningar vad gäller de utländska och den inhemska marknadens köpbenägenhet, torde en icke obetydlig volymmässig nedgång i bruttonationalprodukten komma att inträffa under år 1953.
Produktion och försörjningsläge inom viktigare områden.
Som komplement till det allmänna resonemang kring produktionsutsiklerna som förts tidigare i detta kapitel, bör läget inom de olika varuområdena upptågas till mera detaljerad behandling. I föreliggande avsnitt granskas produktion och försörjningsläge under år 1952 inom vissa viktiga sektorer av den industriella verksamheten, och ett försök göres även att för vart och ett av dessa områden beräkna den sannolika produktionsutvecklingen under år 1953.
Då en bedömning av produktionens omfattning, som tidigare nämnts, i allt större utsträckning blivit beroende av uppskattningar av hur avsättningsmöjligheterna komma att utveckla sig, och således sådana faktorer som konkurrensförmåga och relativt kostnadsläge inom de olika industi igrenarna bli på ett helt annat sätt avgörande än under tidigare efterkrigsår, ter det sig vanskligt att för olika delområden söka åstadkomma en precisering av vad nu skönjbara tendenser i utvecklingen kunna medföra. En aktuell bakgrund för bedömningen av utvecklingslinjerna under år 1953 har dock erhållits genom att vid beräkningarna av 1952 års produktion särskild uppmärksamhet ägnats den aktuella produktionsnivån efter de förändringar, som inom flera betydelsefulla områden inträtt under höstmånaderna. Hän-
Nationalbudget för år 1953.
syn har vidare fått tagas till de antaganden som under avsnittet om utrikeshandeln gjorts vid bedömandet av omfattningen av 1953 års import och export.
Järnmalm. Produktionen av järnmalm har under år 1952 i huvudsaklig överensstämmelse med beräkningarna i nationalbudgeten ökat med nära fem procent. Den totala produktionen av malmer och slig, som under år 1951 uPP§ick till 16 miljoner ton, kan sålunda beräknas ha varit av storleksordningen 16,7 miljoner ton för år 1952. Exporten uppgick under fjolåret till 15,4 miljoner ton mot 15 miljoner ton år 1951.
En ytterligare exportökning under år 1953 av i stort sett samma omfattning som mellan åren 1951 och 1952 synes möjlig. Även för den svenska järnindustrien torde erfordras ytterligare ökat tillskott under innevarande år. Produktionsökningen väntas fortsätta inom järnmalmsområdet men torde dock bli mindre än för det gångna året.
Järn och stål. Under år 1952 ha inom järn- och stålområdet betydande produktionsökningar kunnat realiseras. Tackjärnsproduktionen beräknas li§ga 20 procent över 1951 års nivå. Götproduktionen uppvisar en ökning med tio procent, och för handelsfärdigt järn och stål beräknas produktionen lia ökat med nära sju procent. Den betydande utbyggnad av järn- och stålverkens kapacitet som fortgått efter kriget har således under året givit goda resultat. Sysselsättningen inom järn- och stålverken ligger fortfarande på en hög nivå, och en viss arbetskraftsbrist har rått, även om rekryteringsförhållandena blivit gynnsammare.
Även inom detta område har en förbättring i råvaruläget ägt rum. Det råder visserligen fortfarande brist på skrot, men hland annat till följd av den intensifierade skrotinsamlingen har situationen under året något lättats. En viss ökning i skrotimporten nåddes även under år 1952, då importen uppgick till cirka 90 000 ton mot endast 79 000 ton år 1951. Det tidigare knappa försörj ningsläget i fråga om tackjärn har förbättrats som en följd av produktionsökningen samt en ökning av importen från 74 000 ton år 1951 till cirka 120 000 ton år 1952. Bristen på nickel och i någon mån på molybden (båda metallerna äro alltjämt internationellt allokerade) har dock medfört vissa svårigheter för produktionen.
Importen av handelsfärdigt järn och stål, för vilken under år 1951 den i jämförelse med tidigare år höga siffran 732 000 ton noterades, steg ytterligare under år 1952 till cirka 740 000 ton. Anmärkas bör dock, att en betydande nedgång ägde rum under andra halvåret. Mot en kvantitet om 495 000 ton under första halvåret inkom sålunda endast omkring 245 000 ton under andra halvåret. Till följd av den osedvanligt höga importnivån under första halvåret beräknas järnlagren ha ökat icke obetydligt. Under återstoden av året har emellertid av tillgängliga uppgifter att döma en stark önskan förelegat att nedbringa lagren, vilket bland annat tagit sig uttryck i en betydande nedgång i beställningarna från utlandet. En viss utjämning kan således
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
väntas ha ägt rum. Då den inhemska produktionen, som nämnts, även ökade i ej oväsentlig grad, har järnförsörjningen under år 1952 varit tillfredsställande, och tidigare bristområden ha kunnat utjämnas i betydande utsträckning. Exporten av kvalitetsstål nådde icke fullt den tidigare beräknade siffran om 150 000 ton.
Den förbättrade balansen på arbetsmarknaden torde medföra möjligheter att under år 1953 utnyttja den rätt avsevärt utvidgade kapaciteten inom järn- och stålindustrien. Även om någon förbättring i skrotbalansen nu kunnat skönjas, får man dock räkna med att ökade svårigheter på detta område komma att uppstå vid en högre produktionsnivå, om icke tillförselmöjligheterna öka. Inom legeringsområdet torde en mera avsevärd höjning av nickeltillförseln knappast vara att vänta, vilket medför att existerande restriktioner i nickelanvändningen för vissa tillverkningar av nickellegerat material torde komma att kvarstå. Som resultat för år 1953 skulle man kunna räkna med ett produktionstillskott om något mer än 100 000 ton handelsfärdigt järn och stål, vartill kommer en betydande merproduktion för export av valsat material av ämneskaraktär. Bland annat som en följd av de väntade tillskotten från den svenska produktionen har man icke ansett sig böra räkna med en högre import än cirka 525 000 ton handelsfärdigt järn och stål. För 1953 har man beräknat en export av 150 000 ton. En ökning härutöver torde vara tveksam med hänsyn till den skärpning i utlandskonlcurrensen, som kunnat konstateras, över huvud taget utgöra avsättningsförhållandena för järn- och stålindustriens produkter i viss mån en osäker faktor, som måste hållas i minnet vid studiet av dessa siffror, vilka sammanställda ge följande tabell över tillförseln under år 1953 till den inhemska marknaden av handelsfärdigt järn och stål (exkl. bleckplåt) jämfört med tidigare år.
Tabell 6. Tilllörseln till den inhemska marknaden av handelsfärdigt Järn och stål.
(1000 ton)
Den för år 1953 beräknade tillförseln understiger 1952 års. Av allt att döma torde dock en fortsatt lagernedgång vara att vänta. Härtill kommer att man kan vänta en avsaktning i takten för konsumtionsstegringen. Försörj ningsläget bedömes i stort sett som tillfredsställande. Den tidigare bris-
1 Dessa siffror innefatta icke en beräknad produktion och export av en rätt avsevärd kvan- Utet valsat material av ämneskaraktär.
Nationalbudget för år 1953.
ten på bl. a. band järn och tunnplåt har sålunda i stor utsträckning utjämnats. Beträffande varvsmaterial väntas dock fortfarande en viss knapphet föreligga. Det förefaller dock som om varvens behov under år 1953 kommer att kunna täckas.
Bleckplåt. Tillförseln av bleckplåt ökade betydligt under år 1952, då importen beräknas lia uppgått till cirka 28 000 ton mot 21 000 ton föregående år. Importökningen speglar det förbättrade leveransläget såväl inom USA, där bleckplåt dock alltfort är föremål för exportallokering, som inom Västeuropa, främst Storbritannien och Västtyskland. Som en följd av den förbättrade tillförseln beräknas lagren ha ökat under året, och försörjningsläget bedömes som i stort sett gott.
Bland annat till följd av nämnda förbättring i leveransmöjligheterna från den europeiska marknaden anses importmöjligheterna för år 1953 tillfredsställande, och försörjningen torde vara tryggad även om valutaläget skulle tvinga till en något minskad import från dollarområdet.
Övriga metaller. Det förbättrade försörjningsläge som under år 1952 inträtt på råvarumarknaderna, har bland annat medfört, att den internationella råvarukonferensen (IMC) i Washington vid halvårsskiftet upphörde med allokeringen av zink. Vad beträffar koppar, som alltjämt är internationellt allokerat, har Sverige tilldelats kvoter som få anses tillfyllest med hänsyn till aktuella importmöjligheter. Genom ökade kopparleveranser från Belgien under år 1953 bedömes tillförselmöjligheterna komma att förbättras. Den inhemska produktionen torde i stort sett komma att ligga på samma nivå som under år 1952.
Även för aluminium har försörjningsläget förbättrats. Till följd av en rikligare tillgång på världsmarknaden ha importmöjligheterna ökats. Även en uppgång i den inhemska produktionen har ägt rum under år 1952, och som en följd av utökad kapacitet väntas produktionen under år 1953 stiga ytterligare. Med undantag för legeringsmetaller, främst nickel, som berörts underavsnittet om järn och stål, synas icke heller för övriga metaller några försörjningssvårigheter vara att vänta.
Verkstadsområdet. Råvaruförsörjningen för verkstadsindustriens del kan i stort sett sägas ha varit tillfredsställande under år 1952. En successiv förbättring har sålunda ägt rum, bland annat beträffande försörjningen med koppar, och för tidigare knappa produkter inom järn- och stålområdet, såsom plåt och höglegerade verktygsstål, har bristsituationen utjämnats. Med undantag för nickel, där en otillräcklig tillförsel alltfort tvingar till inskränkningar i vissa tillverkningar av nickellegerat material, torde man sålunda icke kunna säga att knappheten på råvaror vållat störningar i produktionen.
Även om avsättningsmöjligheterna under året som helhet betraktat kunna anses ha varit tillfredsställande, ha dock icke tecken saknats på att en omsvängning varit under utveckling mot slutet av året. Detta har bland annat tagit sig uttryck i en nedgång i maskinexporten under andra halvåret. För
24 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bili. 2:
hela år 1952 beräknas visserligen maskinexporten volymmässigt ligga några procent över 1951 års höga nivå, men under andra halvåret har en märkbar nedgång ägt rum. För järn- och metallmanufakturområdet är denna tendens än tydligare, vilket medfört att exportresultatet här volymmässigt icke når upp till 1951 års nivå. Fartygsexporten har fortfarande varit väl hävdad. Försämringen i verkstadsindustriens avsättningsmöjligheter har i första hand framkommit genom en nedgång i orderbeläggningen. Krympningen av orderstockarna har i ökad utsträckning träffat järn- och metallmanufakturbranschen och varit större beträffande exportorder än för beställningar på hemmamarknaden.
Dessa negativa tendenser i utvecklingen synas dock icke ha fått genomslagskraft vad beträffar produktionsutvecklingen under år 1952, om man ser på verkstadsindustrien som helhet. Sysselsättningen inom varven och den övriga verkstadsindustrien med undantag för järn- och metallmanufakturer visar för perioden januari—augusti 1952 en ökning med två procent i förhållande till motsvarande period föregående år. Inom järn- och metallmanufakturområdet har sysselsättningen mellan motsvarande tidsperioder beräknats vara i stort sett oförändrad. I och för sig skulle det icke vara orimligt att, med utgångspunkt från denna tillfredsställande sysselsättningsbild och med antagande om en produktivitetsförbättring av i stort sett samma storlek som under närmast föregående år, räkna med eu produktionsökning om cirka två ä tre procent som resultat för hela år 1952. Vissa förhållanden synas dock tyda på att produktionsförutsättningarna försämrats under höstmånaderna. Inom järn- och metallmanufakturområdet har en minskning i sysselsättningen inträtt, och för den övriga verkstadsindustrien torde den tidigare registrerade sysselsättningsökningen ha stagnerat. För verkstadsindustrien som helhet torde man således få räkna med att produklionsökningen under år 1952 i förhållande till år 1951 var mindre än ovannämnda två till tre procent.
Även om man kan ha anledning att räkna med en internationellt sett hög efterfrågan inom maskinområdet, bland annat som en följd av rustningsplanernas genomförande, tyda vissa omständigheter på att de tendenser till kontraktion i exporten av verkstadsprodukter från vårt land, som gjort sig märkbara under hösten, kunna komma att förstärkas. Valutasvårigheter väntas inom vissa marknader ge ett minskat utrymme för exporten i förhållande till år 1952. En icke oväsentlig exportminskning kan sålunda väntas äga rum beträffande stater inom Östeuropa. Även avsättningen på den sydamerikanska marknaden torde allvarligt komma att hämmas av valutasvårigheter, som för dithörande länder uppstå på grund av minskad leveransförmåga. För den export, som härigenom blir tvingad att söka sin avsättning på andra marknader, möta i vissa fall icke obetydliga svårigheter till följd av importrestriktioner exempelvis inom brittiska samväldet och Frankrike. I andra fall har man att söka övervinna den växande konkurrensen från bland annat Västtyskland och Japan. Av dessa skäl har i exportberäkningarna kalkylerats med en nedgång i verkstadsexporten i förhållande till år 1952 av storleksordningen 200—300 miljoner kronor.
Nationalbudget för år 1953.
25 Föreliggande undersökningar rörande den svenska industriens investeringsplaner för år 1953 tyda på, att om dessa planer realiseras, man har att vänta en icke oväsentlig nedgång i industriens maskinefterfrågan under innevarande år. Enligt kommerskollegii investeringsenkät skulle nedgången komma att bli av storleksordningen 200 miljoner kronor. Å andra sidan torde man kunna räkna med stegrade krav på verkstadsprodukter till följd av en ökad investeringsverksamhet för försvarets räkning samt för andra offentliga ändamål (kommunikationer, skolor, sjukhus, bostäder, vägar in. m.). Några väsentliga förändringar torde icke heller behöva räknas med för jordbrukets maskininvesteringar. Det är naturligtvis svårt att ange vad slutresultatet av dessa i olika riktningar verkande faktorer kan bli, men det förefaller icke osannolikt, att man totalt sett måste räkna med en minskad efterfrågan på verkstadsprodukter från den svenska marknaden.
I vad mån nämnda utveckling kommer att påverka verkstadsindustriens sysselsättning och produktion blir delvis beroende av i vilken utsträckning denna reduktion i efterfrågan på maskiner kommer att gå ut över importen. Om man ser på den nuvarande maskinimportens struktur, förefaller det mest sannolikt att en reduktion i köpen av maskiner för investeringsändamål i högre grad kommer att träffa den inhemska produktionen. Härtill kommer osäkerheten i nuvarande läge om hur inköpen av övriga verkstadsprodukter komma att fördelas mellan importvaror och hemmaproduktion. Den relativt sett höga kostnadsnivån inom landet kan för detta område betyda en förskjutning mot import. I importberäkningarna har kalkylerats med en importminskning för verkstadsprodukter på något över 100 miljoner kronor i förhållande till år 1952 och räknat i 1952 års priser. Exportuppskattningarna utmynna som nämnts i en nedgång med 200—300 miljoner kronor.
Nettoresultatet av import- och exportberäkningarna beträffande verkstadsindustriens produkter synes sålunda närmast peka på en skärpning i de avsättningssvårigheter, som kunna bli en följd av den väntade nedgången i efterfrågan på verkstadsprodukter inom landet. Risk föreligger således för en minskning i verkstadsindustriens produktion under år 1953, även om en fortfarande relativt god orderbeläggning för verkstadsindustrien som helhet kan bidraga till att fördröja en sådan nedgång.
By99nadsmaterialområdct. Produktionen under år 1952 av c e m ent beräknas ha uppgått till 1,9 miljoner ton, mätt i cementklinker, mot 1,8 miljoner ton år 1951. En fortsatt förskjutning bär ägt rum mot tillverkning av standardcement.1 Exporten under år 1952 var drygt 300 000 ton, eller i stort sett samma kvantitet som under år 1951. En bedömning av produktionens storlek under år 1953 måste i stor utsträckning bli avhängig av beräkningarna rörande byggnads- och anläggningsverksamhetens volym samt av exportutsikterna. Kapacitetsmässigt finnes utrymme för en ökning av
1 Produktionen av standardcement och E-cement uppgick år 1951 till 1,14 resp. 0,88 miljoner ton. För 1952 beräknas produktionen ha uppgått till 1,28 resp. 0,85 miljoner ton.