Finansiering av allmänna samlingslokaler

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Finansiering av allmänna samlingslokaler

Betänkande avgivet av samlingslokalutredningen Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971 Kronologisk förteckning 1. SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions AB. Jo. 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Ju. 11. Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. Ju. 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 21. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 30. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. 31. Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 33. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. 34. Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U. 37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlingska Boktryckeriet, Lund. In. 40. Export och import 1971-1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. 41. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. 43. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 44. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 45. Utsökningsrätt XI. Norstedt & Söner. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

46. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. 47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 48. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. 51. Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 52. Byggandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 55. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 56. Ny moratorielag. Svenska Reproduktions AB. Ju. 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. 58. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 59. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettrycken' AB. Ju. 60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 61. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 64. Sanering I. Esselte. In. 65. Sanering II. Bilagor. Esselte. In. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 67. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 68. Läkartjänster. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 69. Näringspolitiken - ny verksorganisation. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. 70. Plan ocb prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. Fi. 71. Bokskogens bevarande. Svenska Reproduktions AB. Jo. 72. Maskinell teknik vid de allmänna valen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 73. Fonogrammen i musiklivet. Esselte. U. 74. Kriminalvård i anstalt. Esselte. Ju. 75. Hushållning med mark och vatten. Esselte. C. 76. Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 77. Svenska folkets alkoholvanor. Esselte. Fi. 78. Jordbruksbeskattningen. Beckman. Fi. 79. Byggnadsindex för bostäder. Esselte. Fi. 80. Vuxna Utbildning Studiefinansiering. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 81. Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. Ljungföretagen, Örebro. Ju. 82. Förvaltning av fonder i staten. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 83. Skadestånd III. Esselte. Ju. 84. Kommunal kompetens. Esselte. C. 85. Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. 86. Bilen och konsumenten. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. 87. Reformer inom studiemedelssystemet. Beckman. U. 88. Offentlig upphandling. Göteborgs Offsettryckeri AB. 89. Praktisk prästutbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U. 90. Befordran av passagerare och resgods till sjöss. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 91. Samhällsinsatser på läromedelsområdet. Esselte. U. 92. Finansiering av allmänna samlingslokaler. Göteborgs Offsettryckeri AB. In.

Statens offentliga utredningar 1971:92 Inrikesdepartementet

Finansiering av allmänna samlingslokaler

Betänkande avgivet av samlingslokalutredningen Stockholm 1971

ISBN91-38-00061-X

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.578 S

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 25 oktober 1968 (direktiven, se bil. 8) bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande statens ekonomiska stöd till allmänna samlingslokaler samt att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 18 november 1968 såsom sakkunnig dåvarande riksdagsmannen Einar Eriksson. Den 27 december 1968 förordnades numera statssekreteraren Thage Peterson och försäkringsrådet Torsten Linde att som experter biträda utredningen i dess arbete samt numera utskottssekreteraren Eli Mannegard att vara sekreterare åt utredningen, allt räknat fr. o. m. den 16 december 1968. Sedan Kungl. Maj:t den 14 januari 1971 bemyndigat chefen för inrikesdepartementet att tillkalla ytterligare en sakkunnig för ifrågavarande utredningsuppdrag, tillkallades den 1 februari 1971 Peterson, med entledigande från sitt expertuppdrag, som ledamot i utredningen. Efter egen begäran på grund av sjukdom entledigades den 5 mars 1971 Eriksson från uppdraget som sakkunnig. Genom beslut den 27 augusti och den 7 december 1971 förordnades byrådirektören hos bostadsstyrelsen Bengt Lundin att såsom expert biträda utredningen i dess arbete. I skattefrågor har utredningen biträtts av kammarrättsassessorn Carl-Lennart Hagbergh. Till utredningen överlämnades den 8 januari 1969 för att beaktas vid fullgörandet SOU 1971:92

av utredningsuppdraget en av Folkets husföreningarnas riksorganisation till chefen för inrikesdepartementet gjord framställning angående det ökade behovet av allmänna samlingslokaler. Vidare har den 2 april 1971 till utredningen överlämnats för att övervägas vid fullgörandet av utredningsuppdraget en av samma organisation gjord framställning angående upprustning av vissa samlingslokaler m. m. och därtill fogat utredningsmaterial. Samråd skulle ske med kulturrådet samt teater- och musikrådet. Chefen för utbildningsdepartementet har överlämnat motsvarande handlingar till de nämnda råden för beaktande. Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag samrått med glesbygdsutredningen, servicekommittén och departementsutredningen. Vidare har samråd skett med bl. a. kulturrådet, 1968 års beredning om stat och kyrka, Svenska kommunförbundet och de samlingslokalägande föreningarnas riksorganisationer. Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete får den härmed vördsamt överlämna sitt betänkande Finansiering av allmänna samlingslokaler. Utredningens förslag biträds av experterna.

Stockholm i december 1971 Thage G. Peterson Torsten Linde

Bengt Lundin /Eli Mannegard 3

Innehåll

Sammanfattning Kapitel 1. Statens ekonomiska stöd till samlingslokaler m. m. - en översikt 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8 1.9

Allmänna samlingslokaler . . . . Ungdomslokaler - allmänna arvsfonden Studentkårlokaler Bostadslån Arbetsmarknadsåtgärder Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m Lotterimedel Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål Konstrådet

Kapitel 2. Vissa statliga bidrag till verksamhet med anknytning till samlingslokaler m.m 2.1 Bidrag till Operan och Dramatiska teatern 2.2 Bidrag till Svenska riksteatern . 2.3 Bidrag till stadsteatrar m. fl. . . 2.4 Rikskonserter 2.5 Regionmusiken 2.6 Bidrag till särskilda kulturella ändamål 2.7 Ungdomsverksamheten 2.8 Hemgårdarna 2.9 Folkbiblioteken 2.10 Föreläsningsverksamhet 2.11 Bidrag till nykterhetsorganisaSOU 1971:92

tioner m.m 2.12 Studiecirkelverksamheten . . . . 2.13 Soldathemmen 2.14 Stöd till idrotten m. m

28 28 28 29

Kapitel 3. Vissa utredningar m. m. .. 3.1 Allmänt 16 3.2 Kulturrådet 18 3.3 1965 års musei- och utställnings19sakkunniga 20 3.4 Filmutredningen 3.5 Samfundslokaler 21 3.6 Statens ungdomsråd 22 3.7 Servicekommittén 3.8 God bostad 22 3.9 Normer för serviceutbudet . . . 23 3.10 Glesbygdsgruppen/glesbygdsutredningen 3.11 Stockholmsutredningen om samlingslokaler 24 3.12 Departementsutredningen . . . . 3.13 Statskontorets kameralutred24 ning 24 3.14 Inventering av vissa Folkets hus, 24 m.m 25 3.15 Delegationen för bostadsfinan25 siering

30 30 30

13 13

25 25 27 27 28

30 30 31 31 31 32 32 32 32 33 33 33 33

Kapitel 4. Statslån för anordnande och ombyggnad av allmänna samlingslokaler m.m 35 4.1 Låneobjektet 35 4.2 Låntagaren — huvudmannen . . 36 5

4.3 4.4 4.5 4.6 4.7

Upplåtelseskyldigheten Stödets storlek Låneunderlag och värde Säkerhet Lånevillkor för amorteringsdelen 4.8 Subventionsdelen — befrielse från betalningsskyldighet . . . . 4.9 Lån för ekonomisk sanering/ rekonstruktionsbidrag 4.10 Förfarandet vid betalningsförsummelser 4.11 Anslagsgivning m. m 4.12 Organisationen Kapitel 5. Kommunernas ekonomiska insatser Kapitel 6. De samlingslokalägande föreningarnas riksorganisationer 6.1 Allmänt 6.2 Folkets Husföreningarnas riksorganisation (FHR) 6.3 Våra Gårdar (VG) 6.4 Bygdegårdarnas riksförbund (BR) 6.5 Den statliga lån- och bidragsverksamhetens fördelning på riksorganisationerna 6.6 Övriga organisationer Kapitel 7. Samordning 7.1 Tidigare överväganden 7.2 Servicekommittén 7.2.1 Kommitténs finansieringsförslag 7.2.2 Remissyttranden . . . . 7.3 Tillämpad integrerad finansiering Kapitel 8. Planering och styrning m. m 8.1 Demografiska noteringar .... 8.2 Regional planering och fördelning 8.2.1 Allmänt 8.2.2 Samlingslokaler 8.3 Konjunktur- och säsongstyrning 8.4 Sektorsplanering 6

37 37 37 39

8.5 Planeringsnormer

69 Kapitel 9. Normering m. m 9.1 Allmänt 9.2 Handikappfrågor

70 70 70

Kapitel 10. Beskattningsfrågor . . . . 10.1 Beskattningen av statliga och kommunala bidrag 10.2 Garantiskatt m. m 10.3 Statlig inkomstskatt m. m. . . . 10.4 Den kommunala skatteutjämningen

39 39 40 41 44 44

50 50 50 51 52

52 52 54 54 55 55 59 60

62 62 65 65 67 68 69

Kapitel 11. Allmänna överväganden . 11.1 Ramen för prövningen 11.2 Samhällsstödets syfte 11.3 En ny attityd till stödet för föreningsägda lokaler 11-4 Samhällets kostnadstäckning . . 11.5 Kostnadsfördelningen statkommun 11.6 Huvudmannaskapet 11.7 Föreningslivet och de föreningslösas intressen 11.8 Samordning 11.9 Planering 11.9.1 Investeringsutrymmet . . 11.9.2 Regional fördelning m. m. — planeringsunderlag 11.9.3 Glesbygdsfrågor 11.9.4 Planeringsnormer . . . . 11.9.5 Behovskravet — prioriteringar 11.9.6 Organisationskvoter . . . 11.10 Normering och utvecklingsarbete 11.11 Stödobjektet 11.11.1 Allmänt 11.11.2 Ungdomslokaler . . . . 11.11.3 Nöjeslokaler 11.11.4 Idrotts- och friluftslokaler 11.11.5 Biblioteken 11.12 Utrustning och lokalmiljö . . . . 11.12.1 Allmän lokalmiljö . . . 11.12.2 Konst 11.12.3 Utrustning för viss kul-

72 72 73 74 76 76 76 77 78 78 79 80 80 81 81

81 82 82 82 83 83 84 84 84 84 85 85 85 85 85

SOU 1971:92

turförmedling 11.12.4 Pedagogiska hjälpmedel m.m 11.13 Upplåtelseskyldighet Kapitel 12. Stödets allmänna konstruktion 12.1 Kreditstöd för nytillkommande lokaler 12.2 Räntefritt lån — anordningsbidrag - driftbidrag 12.3 Stöd till befintliga lokaler . . . . Kapitel 13. Stödmottagare - huvudman 13.1 Förvaltarfunktionen 13.2 Ägarfunktionen 13.3 Befintliga lokaler Kapitel 14. Stöd till nytillkommande lokaler 14.1 Allmänt 14.2 Kreditgivning 14.2.1 Bostadslån 14.2.2 Allmänna låneförutsättningar 14.2.3 Lånets storlek 14.2.4 Fördjupning av bostadslån 14.2.5 Uppsägning 14.2.6 Förfarandet 14.3 Anordningsbidrag 14.3.1 Objektet 14.3.2 Ändamålet 14.3.3 Bidragsmottagaren . . . 14.3.4 Särskilda bidragsförutsättningar 14.3.5 Bidragsunderlaget . . . 14.3.6 Bidragets storlek . . . . Kapitel 15. Stöd till befintliga lokaler 15.1 Allmänt 15.2 Upprustningsbidrag m. m 15.2.1 Stödformerna 15.2.2 Stödobjektet 15.2.3 Stödmottagaren 15.2.4 Särskilda stödförutsättningar 15.2.5 Stödets omfattning . . SOU 1971:92

85 86 86

87 87 87 87

89 89 90 90

91 91 91 91 91 92 93 93 93 93 93 93 93 94 94 94 96 96 96 96 96 96 97 98

15.2.6 Tidsbegränsat stöd . . .

98 Kapitel 16. Studentkårlokaler

99 Kapitel 17. Organisationen 17.1 Bostadslånemyndigheterna . . . 17.2 Statens nämnd för samlingslokaler 17.3 Samlingslokalföretagens tre riksorganisationer

100 100

Kapitel 18. Förfarandet

102 Kapitel 19. Speciella stödformer m. m. 19.1 FHR:s framställning 19.2 Stöd till riksorganisationerna . . 19.3 Samhället och folkrörelserna . .

104 104 104 106

Kapitel 20. Kostnadsberäkningar m.m

107 Kapitel 21. Övergångsbestämmelser..

108 Kapitel 22. Skattefrågorna 22.1 Allmänt 22.2 Skattefrihet för bidrag? 22.3 Skattefrihet för garantibelopp? . 22.4 Andra skattelättnader?

109 109 110 111 111

Tabeller 1. Bidrag ur allmänna arvsfonden räkenskapsåren 1966/67-1970/71 . 2. Bidrag ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler räkenskapsåren 1956/57-1970/71 3. Lån från lånefonden för studentkårlokaler 4. Förteckning över samlingslokaler, till vilkas utförande som beredskapsarbete arbetsmarknadsstyrelsen beviljat statsbidrag under tiden 1.1.1967-30.81971 5. Exempel på bidrag av lotterimedel 6. Bidrag ur anslaget till särskilda kulturella ändamål 1970/71 7. Beviljade statslån, exkl. tilläggslån, för nybyggnad samt om- och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler 1961/62-1970/71

100 101

17 18

20 22 26

38 7

8. Tilläggslån för ökade byggnadskostnader 1961/62-1970/71 . . . 9. Normalräntan och däremot svarande annuitet vid 25 års amortering 10. Kapitalmedelsförluster redovisade under lånefonden för allmänna samlingslokaler avseende budgetåren 1961/62-1970/71 11. Förfallna annuiteter per 31.12. 1970 och 30.6.1971 12. Kostnader för nuvarande kansliorganisation 13. Kommunernas bidragsgivning till allmänna samlingslokaler enligt lånehandlingar 1966/67-1970/71 . 14. Rapporterade kommunala bidrag till medlemmar av FHR 19671969 15. Det statliga stödets fördelning efter organisationstillhörighet . . . 16. Befolkningsutvecklingen i glesbygd och tätorter länsvis 1950-1965 . 17. Fördelning av tätorter och tätortsfolkmängd på olika storleksklasser 1960 och 1965 18. Folkmängd i tätortsregioner med mer än 50 000 invånare. Förändring 1960-1965 19. De snabbast växande tätorterna 1960-1965 20. Andelen personer över 65 år i tätort' respektive glesbygd 1960 och 1965 21. Planerat byggande av samlingslokaler enligt länsprogram 1970 . . . . 22. Skatteutjämningsbidrag 19661971 23. Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelade på län och invånare

38 39

43 43 45

5. Lån till annan än kommun budgetåren 1968/69-1970/71. Finansiering enligt uppgift i lånehandlingarna 6. Saneringslån och rekonstruktionsbidrag till tidigare statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971 7. Saneringslån till tidigare inte statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971 8. Utredningens direktiv 9. Karta. Statliga lån och bidrag m. m. till allmänna samlingslokaler

130 138 141 144

49 53 63

64 65

65 67 75 75

Bilagor 1. Fastighetsbegreppet m. m 2. Sammanfattning av servicekommitténs förslag i SOU 1970:68 3. Sammanfattning av ungdomsutredningens förslag i SOU 1965:63 . . . . 4. Statliga lån och bidrag t. o. m. budgetåret 1970/71 8

112 115 118 122 SOU 1971:92

Sammanfattning

Utredningsförslaget innebär i korthet följande. Utredningen konstaterar att samlingslokaldrift även i föreningsregi är att anse som en samhällsangelägenhet. Mot denna bakgrund blir samhällsbidrag för detta ändamål inte att anse som bidrag till en utanförstående verksamhet utan som i vanlig ordning, med hänsyn till uppfattningen om behovets tyngd, beslutade kostnader för viss samhällsverksamhet. En i privatekonomiska termer förd argumentation bör därför ersättas av en ny attityd till stödet. Värdet av föreningslivets hittillsvarande och avgörande insatser betonas liksom vikten av att huvudmannaskapet för lokalerna så ofta som möjligt uppdras åt föreningslivet. Utredningen föreslår att nuvarande system för statslån till allmänna samlingslokaler ersätts med nya regler. Dessa regler innebär att behovet av subventionsfria krediter för nyoch ombyggnad tillgodoses genom bostadslån och att statens stöd i övrigt tillgodoses genom anordningsbidrag. För befintliga lokaler föreslås att stöd övergångsvis lämnas genom särskild avskrivning av utestående statslån samt genom upprustningsbidrag. De föreslagna reglerna innebär från statens sida ökade åtaganden som förutsätts i regel vara engångsinsatser. Kommunerna å sin sida förutsätts därmed ta ansvaret för det ytterligare stöd som kan fordras för lokalernas drift och vidmakthållande. Förslaget innebär vidare att stödområdet SOU 1971:92

vidgas att avse även fristående ungdomslokaler som betjänar mer än ett mindre bostadsområde. Arvsfondsbidrag skall som hittills utgå för övriga ungdomslokaler. Det särskilda stödet för andra studentkårlokaler än restauranglokaler föreslås överfört till den allmänna stödformen. Planeringsbehovet föreslås tillgodosett genom att kommunerna i vart fall försöksvis till bostadsbyggnadsprogrammen knyter uppgifter om avsett såväl kommunalt som annat byggande under en femårig programperiod. De regionala planeringssynpunkterna får beaktas av länsstyrelserna i anslutning till deras bedömning av bostadsbyggnadsprogrammen. Översiktliga prioriteringar möjliggörs genom sammanställningar av regionala bedömningar och kommunala programuppgifter. Intresset av en samordnad finansiering, vilken anses främja både samplanering och under vissa förutsättningar samordnat nyttjande, tillgodoses genom anknytningen till bostadslångivningen och subventionens form av anordningsbidrag. De särskilda anspråk på bidrag som kan resas för lokaler i glesbygdsområden tillgodoses genom bidragsreglernas utformning. Organisationen föreslås ändrad på så sätt att beslutanderätten i bidrags- och eftergiftsärenden m. m. läggs på statens nämnd för samlingslokaler. Ett särskilt stöd föreslås för att täcka en mer väsentlig del av de kostnader som de 9

samlingslokalägande företagens riksorganisationer åsamkas för sitt betydelsefulla biträde ,i den statliga stödverksamheten. Detta stöd föreslås utgå dels till riksorganisationernas allmänna verksamhet, dels till en samordnad konsultativ och utvecklande verksamhet som förutsätts ombesörjas i första hand av riksorganisationerna i förening, i andra hand och om sådan överenskommelse inte träffas, av en av dessa organisationer. Statsverkets kostnader har för budgetår uppskattats till för anordningsbidrag ca 23 milj. kr och för upprustningsbidrag ca 3 milj. kr. Särskilda eftergifter beräknas motsvara en årlig budgetmässig merbelastning av ca 2 milj. kr. Anspråken på bostadslån beräknas öka med 8 milj. kr. Stödet till riksorganisationerna medför en årlig kostnad om ca 700 000 kr. Särskilda utvecklingsuppgifter beräknas medföra ett anslagsbehov om ca 200 000 kr för de två första åren. Utredningen behandlar vidare vissa skattefrågor. Utredningen lämnar bl. a. förslag angående följande huvudpunkter. k. Riktlinjer 1. En ny attityd till stödet, där de driftekonomiska förutsättningarna inte blir avgörande för prövningen utan en del i en total avvägning mellan en politiskt manifesterad ambition och tillgängligt samhällsekonomiskt utrymme. 2. Föreningslivets huvudmannaskap för lokalerna står fast som en princip. 3. Statens stöd för nytillkommande lokaler skall vara en engångsinsats och förutsätta att i sista hand kommunen är beredd att svara för driftkostnader och normala ovisshetsrisker. 4. Statens stöd till befintliga lokaler skall innefatta en engångsinsats som innebär att behövliga lokaler kan rustas upp till godtagbar standard och att fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun blir i princip densamma som för nytillkommande lokaler. 5. Planeringsunderlaget förbättras och knyts an till den kommunala och regionala 10

samhällsbyggnadsplaneringen i övrigt. 6. Föreningslivets ansvar för samlingslokalfrågorna befästs genom en anslagsgivning som ger riksorganisationerna fortsatta arbetsmöjligheter och gör en vidgad statlig administration onödig. B. Stödet för nytillkommande lokaler 1. Nuvarande räntefria stående lån ersätts av ett anordningsbidrag. Detta bidrag utgår till föreningsförvaltad respektive kommunförvaltad lokal med högst 40 respektive 30 % av ett låneunderlag, beräknat efter de principer som gäller för bostadslån. Sålunda innefattas såväl markkostnad som viss konstnärlig utsmyckning i låneunderlaget. De nya reglerna om begreppet fast egendom medför vidare att viss egendom, t. ex. biografstolar och scenutrustning, ingår i låneunderlaget. Anordningsbidrag skall inte maximeras till visst belopp. 2. Anordningsbidrag skall vidare kunna lämnas för lös egendom som möbler, konst och pedagogiska hjälpmedel. Bidraget skall kunna motsvara hälften av skäliga kostnader, dock högst 10% av låneunderlaget upp till 500 000 kr och 5 % av överskjutande låneunderlag. 3. Anordningsbidrag skall utgå för nuvarande allmänna samlingslokaler samt för fristående ungdomslokaler som betjänar ett större bostadsområde. 4. Anordningsbidrag skall, liksom nu bostadslån, förutsätta att lokalerna tillgodoser ett varaktigt behov, att lokalernas fortsatta drift kan anses ekonomiskt säkrad, att produktionskostnaden är skälig, och att krav i planer, byggnadsstadga m. m. har iakttagits. Vidare förutsätts för anordningsbidrag att lokalernas utrustning — inklusive handikappanpassningen - uppfyller skäliga standardkrav, att lokalernas förvaltning uppdras åt kommun eller öppen förening utan vinstintresse, samt SOU 1971:92

att hittillsvarande upplåtelseplikt finns garanterad i särskild utfästelse gentemot kommunen. 5. Kreditbehovet tillgodoses i första hand genom bostadslån. Bostadslån skall utgå med den procentuella andel av låneunderlaget, efter avdrag för anordningsbidrag, som i princip gäller enligt bostadslånekungörelsen. Sålunda får t. ex. kommun lån med 30 % av återstående låneunderlag medan förening förutsätts få lån med 20 %. 70 % av återstående låneunderlag avses täckas genom sedvanliga bottenlån. Det föreslås att tillgång på sådana krediter garanteras genom kreditmarknadsöverenskommelser eller, i andra hand, genom vidgad möjlighet att fördjupa bostadslånet.

del av kostnaderna tillförs genom nya medel från kommunen eller annan. D. Planering och prioritering

1. Ett bättre planeringsunderlag föreslås skapat genom att kommunerna i anslutning till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen försöksvis lämnar uppgift även om planerat byggande av samlingslokaler — även med annan huvudman än kommunen. Dessa uppgifter förutsätts liksom bostadsbyggnadsprogrammen kunna sättas in i länsstyrelsernas regionala bedömningar. 2. Omfattningen av det statliga stödet förutsätts reglerad genom ramar för bidragsgivningen - ramar som Kungl. Maj:t bör få fullmakt att höja under vissa förutsättningar. Prövningen ur arbetsmarknadssynpunkt föreslås ingå redan i prövningen av bidragsansöC. Stödet till befintliga lokaler kan och grundas endast på ett informellt 1. Nuvarande saneringslån och rekonstruk- samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. tionsbidrag ersätts av dels särskild eftergift Bidragsgivningens utformning kan tillgodose av utestående statslån, dels upprustningsbi- eventuella statliga önskemål om ändrade regdrag. Dessa stödformer avses tillämpas under ler om ramar för investeringar i lokaler. En en femårsperiod, under vilken en ändrad utformning av den statistiska redovisupprustning skall ske av de lokaler som ningen har föreslagits så att genom statsstöd tjänar ett någorlunda varaktigt syfte och som prioriterade lokaler kan urskiljas. kan anses ha garanterats erforderliga ekono3. Prioriteringen av konkurrerande anmiska förutsättningar. Målet för stödet är att språk på stöd för nyinvesteringar avses i dessa lokaler skall få godtagbar standard första hand gynna lokaler som är av primär inom ramen för statliga åtaganden som i betydelse för större områden eller som med relation till kommunala insatser sätter dem i hänsyn till resavstånd är nödvändiga i glessamma läge som om de fått anordningsbi- bygdsområden. Avsikten därmed är att i drag. första hand skapa ett grovmaskigt nät av 2. Särskild eftergift av tidigare statslån fullgoda lokaler som i sin roll som föreningsföreslås kunna medges i de fall där plane- livets lokaler kan underlätta ett jämlikhetsringsförutsättningarna ändrats. Avsikten med skapande kulturutbud. I den mån sådana sådan eftergift är i första hand att genom anspråk har tillgodosetts kan stöd lämnas för därmed minskade kapitalkostnader låta sta- lokaler i närcentra. Frågan om finansiering ten ta en skälig del av ansvaret för investe- av lokaler som närmast har karaktär av boringar som visat sig inte motsvara en antagen stadskomplement får prövas i annat sammanhang. befolkningsutveckling. 3. Upprustningsbidrag föreslås utgå med Även stödet till befintliga lokaler skall 50 % av kostnaderna för erforderliga upp- sättas in i ett planeringssammanhang. Sålunrustningsåtgärder avseende såväl fast som lös da förordas att vid konkurrens om tillegendom och för avlyft av krediter som gängliga medel förtur skall lämnas lokaler i ställer alltför höga krav på driftbidrag från kommuner där godtagbara handlingsprogram kommunen. Det. förutsätts att återstående för lösandet av samlingslokalfrågorna inom SOU 1971:92

1 1

kommunen eller ett område därav kan presenteras. Befintliga lokaler i glesbygd bör bibehållas i den mån ett konstaterat om också vikande behov finns. Stödkonstruktionen medger att särskilda hänsyn tas till dessa lokaler om de kommunala insatserna eljest skulle bli mer betungande än i tätortskommuner. Vidare förordas att kvarstående statliga fordringar för sådana lokaler ges en generös behandling.

fram nya normer och allmänna standardkrav. Även detta arbete har förutsatts kunna anförtros en förordad gemensam organisation för teknisk och ekonomisk rådgivning.

E. Förfarandet och organisationen 1. Beslutanderätten i fråga om såväl äldre lån som anordnings- och upprustningsbidrag samt eftergift av lån föreslås lagd på statens nämnd för samlingslokaler. 2. Beslutanderätten i fråga om bostadslån förutsätts ligga på bostadslånemyndigheterna. Det får ankomma på bostadsstyrelsen att avgöra om den vill förbehålla sig beslutanderätten eller om denna skall delegeras till länsbostadsnämnderna. Har samlingslokalnämnden beviljat anordningsbidrag skall i fråga om bostadslån till samma företag därmed anses visat att lokalerna tillgodoser ett varaktigt behov och att lånet inte är förenat med förlustrisk. 3. Förvaltningen av utestående lån flyttas från länsstyrelserna till länsbostadsnämnderna. 4. Samlingslokalnämndens kansli får endast en begränsad förstärkning. Bostadsmyndigheternas resurser tillgodogörs dels genom deras egen lånehandläggning, dels genom yttranden i bidragsfrågor m. m. 5. De tre riksorganisationernas centrala roll i planering och beredning betonas. Ett särskilt statligt stöd om 500 000 kr/år föreslås för att täcka en del av deras nu till ca 700 000 kr/år uppgående kostnader härför. Återstående 200 000 kr/år har beräknats som stöd till gemensam verksamhet. Det har förutsatts att riksorganisationerna kan ena sig om formerna för denna verksamhet eller att en av organisationerna påtar sig dessa uppgifter. Vidare har 200 000 kr beräknats för att ställas till samlingslokalnämndens förfogande för de två närmaste åren i syfte att bl. a. få 12

SOU 1971:92

1 Statens ekonomiska stöd till samlingslokaler m. m. — en översikt

1.1 Allmänna samlingslokaler Begreppet samlingslokal har kommit till användning både i dess mer generella språkliga betydelse och för lokaler som kan få ett statligt ekonomiskt stöd enligt sedan år 1942 öppnade möjligheter till statliga lån och bidrag. I begreppets mer allmänna betydelse av utrymmen i en byggnad, avsedda att ge plats åt människor som samlas utanför sina bostäder - oberoende av varför — har det med hänsyn till speciella avsedda huvudfunktioner fått skilda underbegrepp: kyrka, aula, nykterhetslokal, biograf, ungdomslokal, studielokal, danslokal etc. Med utgångspunkt i mer eller mindre definierade värderingar av vissa syften har under den senare debatten införts begrepp som allaktivitetshus, kulturhus, gemenskapslokaler, kvarterslokaler m. m. Svensk byggnorm 1967 ger en ur bl. a. konstruktionstekniska synpunkter härledd definition som knyter an till storlek och utrymningsvägar. Det statliga ekonomiska stödet har slutligen, som ytterligare kommer att beröras i fortsättningen, gett ett speciellt begrepp "allmänna samlingslokaler" med anknytning till syfte, behov och tillgänglighet och i fråga om ungdomslokaler även den byggnadsmässiga förläggningen. I det följande används om inte annat anges begreppet allmänna samlingslokaler i betydelsen av samlingslokaler som nu kan få statligt ekonomiskt stöd. De inledningsvis nämnda reglerna om ett SOU 1971:92

statligt ekonomiskt stöd (kk 11.12.1942, nr 913, ändrad 1945:354 och 1949:605) återförs till förslag av den av riksdagen initierade 1937 års utredning angående allmänna samlingslokaler (SOU 1939:30) och statsmakternas beslut år 1942 (prop. 1942:118, SU 91). Direktiven för denna utredning utgick från behovet av lokaler för sammankomster av olika slag - inte blott för fackliga och politiska sammanslutningar utan även för sådana med skilda folkbildningsuppgifter. Föreningslivets starka utveckling betonades. Utredningen konstaterade att organisationerna kommit att framträda som den naturligaste arbetsformen för att förverkliga de olika syftemålen inom samhällslivet. Utredningen visade även på föreningsväsendets omfattning och ställde den i jämförelse med lokalbeståndet. I sammanhanget framhölls att föreningslivet utgjorde en naturlig och oumbärlig del av det medborgerliga livet. Mot denna bakgrund befanns det naturligt att frågan om de allmänna samlingslokalerna blev inte endast ett föreningslivets utan även ett samhällets intresse. Statsmakternas beslut om ett statligt ekonomiskt stöd fattades mot bakgrund av överväganden som anslöt sig till utredningens ståndpunkter. Det ansågs väsentligt att medborgarna i ett land med demokratiskt statsskick inte av brist på samlingslokaler hämmades i sina möjligheter att överväga och dryfta de krävande spörsmål som - år 1942 - inte 13

minst anmälde sig i allvarliga kristider. Föreningsliv och folkbildning hade fått ökad betydelse. Frågan om lokaler där ungdomen kunde få samlas till överläggningar, möten och underhållning och därigenom nöjeslivet kunde saneras hade trätt i förgrunden. Det beslutade stödet skulle avse allmänna samlingslokaler, ett begrepp till vilket hänfördes för föreningslivet avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete och därtill hörande erforderliga utrymmen. Stöd skulle utgå vid nybyggnad, ombyggnad och köp i de fall där verkligt behov förelåg av samlingslokalen för ortens föreningsliv. Kommunerna skulle erhålla ett bidrag av i regel 25 % och högst 40 % av byggnadskostnaderna. Enskilda sammanslutningar skulle i angivna fall och även för ekonomisk sanering erhålla ett lån om högst 50 %. Högst hälften skulle vid nybyggnad utgöra en räntefri stående del avsedd att kunna efterskänkas. Vid ombyggnad skulle fyra femtedelar kunna utgå räntefritt och stående. Säkerhet för lån skulle ligga inom 90 % av fastighetsvärdet. Vid 1945 års riksdag (prop. 1945:1, bil. 7, motionerna 11:7 och 94, SU 5, kk 1945:354) beslöts att maximigränsen för lån skulle kunna höjas från 50 % till 75 % om det förelåg synnerliga skäl och att den räntefria stående delen även vid ekonomisk sanering skulle kunna gå upp till högst 40 % liksom vid ombyggnad. År 1955 avlämnades Bostadskollektiva kommitténs betänkande IV Samlingslokaler (SOU 1955:28) och ett betänkande Statsstöd för samlingslokaler (SOU 1955:39), avgivet av en inom socialdepartementet tillkallad utredningsman. Genom statsmakternas beslut år 1957 (prop. 1, bil. 7 och 26, SU 5 och 83) gjordes vissa ändringar i lånereglerna. De dittillsvarande bidragen till kommunerna ersattes median. Det högsta beloppet för lån fastställdes till 70 % av låneunderlaget med uttalande att lån till maximal storlek borde förekomma endast undantagsvis och att lånet normalt som tidigare borde få gå upp till högst 50 % av låneunderlaget. Subventions14

delen, som för nybyggnad motsvarat högst hälften av 75 % eller 37,5 % av låneunderlaget, höjdes till högst 40 %. För ungdomslokaler i byggnad som fått stöd med samlingslokallån skulle subventionsdelen dock kunna få gå upp till 50 % av låneunderlaget. En ny definition i lånebestämmelserna av begreppet allmänna samlingslokaler infördes genom att beskrivningen "för föreningslivet avsedda" byttes ut mot "för allmänheten avsedda". Lånemedlen skulle fr. o. m. budgetåret 1957/58 anvisas under en särskilt inrättad lånefond under statens utlåningsfonder som även skulle tillföras inflytande kapitalavbetalningar på utestående lån. 1959 års samlingslokalutredning utredde de driftekonomiska betingelserna för statsbelånade allmänna samlingslokaler m. m. (stencil soc. dep. D 367). Detta betänkande och ett förslag i 1958 års besparingsutrednings betänkande (SOU 1959:28) angående inventariebidrag blev föremål för statsmakternas beslut vid 1960 års riksdag (prop. 112, SU91). Utredningen konstaterade att de allmänna samlingslokalernas ekonomi i ett stort antal fall var svag och att svårigheterna tilltagit på senare år. Kommunernas bidrag hade kraftigt höjts. Lokalhållarens inkomster av nöjesverksamheten hade minskats. Särskilt pekades på den minskning av biografverksamheten som sattes i samband med televisionens utbyggnad. Utredningen hänvisade också till otillfredsställande planering av vissa lokaler, felaktig lokalisering eller överdimensionering i förhållande till befolkningsunderlaget. Statsmakterna fann att vid den fortsatta stödgivningen borde stor uppmärksamhet ägnas åt samlingslokalernas driftekonomiska betingelser. De icke-kommunala lokalägarna fick möjlighet till samlingslokallån även för vissa skollokaler och jämställdes därmed med kommunerna med deras möjlighet till skolbyggnadsbidrag. Det uttalades att målet för prövningen av stödet borde vara att endast godkänna planer på sådana lokaler som realistiskt på längre sikt kunde finansiera driften. I fråga om lån till ny lokal skulle SOU 1971:92

även beaktas konkurrenssituationen för när- lokaler. Enligt statsmakternas beslut (prop. liggande lokaler. Ett kommunalt stöd borde 1957, bil. 5, s. 273 ff) upphävdes fr. o. m. kunna påräknas i frivillig form. Möjlighet 1.7.1957, 1954 och 1955 års kungörelser öppnades till särskilda rekonstruktionsbidrag och stadgades i kk 1957:368 om statliga om högst 15 % av låneunderlaget under inventariebidrag för ägare av allmänna samförutsättning av väsentlig kommunal med- lingslokaler med belopp motsvarande högst verkan. 5 % av låneunderlaget för lokalerna, dock Som ett led i de nykterhetspolitiska högst 10 000 kr. Övergångsvis bibehölls, med reformer som i huvudsak beslutades av 1954 hänsyn till arvsfondens varierande års riksdag ingick även bidrag till utrustning medelstillgång, möjlighet till vissa bidrag för m. m. av vissa samlingslokaler. ungdomslokaler som inte var allmänna samEnligt kk 1954:615 kunde statsbidrag lingslokaler. utgå för utrustning av lokaler som användes 1958 års besparingsutredning (SOU för ungdomsverksamhet och för materiel för 1959:28, s. 184-185) konstaterade att anreparation eller förbättring av sådana lokaler. slagen för inventariebidrag utgjort för vartBidrag utgick med högst 50% av kost- dera av budgetåren 1957/58 och 1958/59 naderna och högst 1 000 kr till ungdoms- 600 000 kr och 1959/60 400 000 kr och att vårdande sammanslutningar och nykterhets- de för finansieringen i stort torde ha varit av organisationer, lokalägare eller hyresgäster, relativt underordnad betydelse samt föreslog samt till lokalägare som hyrde ut lokaler för att bidragen skulle slopas. I yttranden över angivet ändamål och således även till kom- förslaget avstyrktes detta bl. a. av statens mun. Syftet var att främja föreningslivet nämnd för samlingslokaler, Folkets Husförbland ungdomen. eningarnas Riksorganisation (FHR), BygdeFrämst i syfte att främja ett alkoholfritt gårdarnas Riksförbund (BR) och Våra Gårumgängesliv utanför föreningsverksamhetens dar, Riksföreningen för nykterhetsrörelsens ram utgick bidrag enligt kk 1955:225. Dessa allmänna samlingslokaler (VG). Departebidrag utgick till ägare av allmän samlings- mentschefen (prop. 1960:112) fann att inlokal som fått eller kunnat få statslån - ventariebidragen torde ha haft sin främsta sålunda inte kommun som då endast kunde betydelse när det gällde att förnya inventafå bidrag - med högst 50 % av kostnaderna riebeståndet i äldre samlingslokaler men varit för köksinredning och köksutrustning, dock av underordnad betydelse för tillkomsten av högst 5 000 kr. nya lokaler. Skäl fanns dock enligt departeBidragen enligt 1954 och 1955 års kungö- mentschefen för ett fortsatt inventariestöd relser fördelades av statens nämnd för för ungdomslokaler; ett stöd som borde helt samlingslokaler utom i vad avsåg nykterhets- överföras på allmänna arvsfonden som redan organisationer, vilkas bidragsansökningar av- lämnade avsevärda bidrag till ungdomslokagjordes av riksorganisationen Våra Gårdar. ler. Riksdagen följde propositionen. Redan tidigare förelåg möjlighet att få I anledning av motioner vid 1963 års bidrag från allmänna arvsfonden för inventa- riksdag om återinförande av ett statligt rier i ungdomslokaler. inventariebidrag anförde statsutskottet (SU Den särskilda utredningsmannen hade i 1963:118), som icke ansåg sig kunna tillstyruppdrag bl. a. även att undersöka hur bidra- ka en föreslagen särskild bidragsgivning, att gen enligt 1954 och 1955 års kungörelser det fanns anledning undersöka om motsvaskulle kunna samordnas inbördes och med rande syfte kunde uppnås i annan ordning. arvsfondsbidragen. Det borde främst övervägas om arvsfondens Bostadskollektiva kommittén och utred- praxis i fråga om bidrag till ungdomslokaler ningsmannen lade fram så gott som samstäm- kunde ändras. Riksdagen gav Kungl. Maj:t mande förslag om en enhetlig form för till känna vad utskottet anfört. bidrag till inventarier för allmänna samlingsEn mer fullständig redogörelse för stödet SOU 1971:92

till de allmänna samlingslokalerna lämnas i kap. 4.

1.2 Ungdomslokaler - allmänna arvsfonden 1942 års stödreglers inriktning på föreningslivets behov av lokaler lämnade i viss mån den föreningslösa ungdomens lokalbehov obeaktat. Frågorna togs upp av ungdomsvårdskommittén (SOU 1944:31, 1945:22, 1947:12 och 1951 41) som lade fram förslag beträffande ungdomens fritidsverksamhet och fritidslokaler. Synpunkterna behandlades av bostadskollektiva kommittén (SOU 1955:28) som fann att det visserligen kunde vara nödvändigt att anordna särskilda lokaler för ungdomsverksamheten (ungdomsgårdar) men att även dessa borde betraktas som allmänna samlingslokaler och i denna egenskap vara likställda med andra samlingslokaler när det gällde det allmännas stöd till finansieringen. Bostadskollektiva kommitténs förslag innebar att för ungdomslokaler skulle kunna lämnas såväl samlingslokallån som bidrag ur allmänna arvsfonden. 1 betänkandet av den nämnda särskilda utredningsmannen (SOU 1955:39) förordades att mindre hobbylokaler liksom tidigare skulle räknas in i låneunderlaget för samlingslokallån och att detsamma skulle gälla ungsdomskaféer i anslutning till allmänna samlingslokaler. För ungdomskaféer borde dessutom kunna utgå arvsfondsbidrag. I fråga om andra ungdomslokaler borde endast bidrag från arvsfonden komma i fråga. Utredningsmannen fann att anordnande av lokaler för den föreningslösa ungdomens aktivitet inte tillgodosåg behov som hörde till det offentliga livet eller de kulturella strävandena. Det uppfattades i stället som ett renodlat vårdproblem som fick lösas i särskild ordning. 1 prop. 1957:1, bil. 26 ansåg sig chefen för socialdepartementet inte kunna tillstyrka kommitténs förslag. Det borde dock vara möjligt att i större utsträckning kunna räkna in i låneunderlaget sådana ungdomslokaler som fanns i byggnad för vilken samlingslokallån utgick. Som nämnts skulle subven16

tionsdelen därvid bli högre eller 50 % av låneunderlaget för dessa lokaler. När samlingslokallån utgick skulle arvsfondsbidrag inte lämnas. Fristående ungdomslokaler borde som förut stödjas endast med bidrag ur arvsfonden. Ställningstagandet grundade sig på de administrativa olägenheter som förknippades med ett statligt stöd från två håll för samma ändamål. 1962 års ungdomsutredning har i sitt betänkande II Lokaler för ungdomsverksamhet (SOU 1965:63) utvecklat principiella synpunkter och lagt fram konkreta förslag. Bl. a. har anförts att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbetet därigenom hämmas. I fråga om statliga insatser föreslås bl. a. att samlingslokallån skall kunna ges även för fristående ungdomslokaler med en generös bedömning av subventionsdelens storlek. Vidare föreslås statliga bidrag till inventarier och utrustning samt samordningsåtgärder, innebärande bl. a. att arvsfondens bidragsgivning för ungdomslokaler skulle upphöra i och med de föreslagna nya låne- och bidragsmöjligheterna. Utredningens sammanfattning av förslagen har tagits in som bil. 3. En översyn av lagen om allmänna arvsfonden, främst fondens ändamål, har gjorts av arvsfondsutredningen (SOU 1967:2). Statsmakterna har (prop. 1969:83, 1LU 37) antagit vissa ändringar i lagstiftningen. De innebär att den andel av inflytande medel som skall läggas till fondens kapital minskas från en tredjedel till en tiondel. Fondens bidragsändamål vidgas till att omfatta förutom f. n. vård och fostran av barn och ungdom — också omsorger om handikappade. Understöd ur arvsfonden - med ett fondkapital per 30.6.1971 om ca 44 milj. kr - beviljas av Kungl. Maj:t men får inte lämnas till ändamål som det obligatoriskt åligger stat och kommun att bekosta. Endast i undantagsfall bör arvsfondsmedel användas för ändamål som kan finansieras med stöd från det allmänna i särskild ordning. Regeln om att beslutanderätten ligger hos Kungl. Maj:t SOU 1971:92

Tabell 1. Bidrag ur allmänna arvsfonden räkenskapsåren 1966/67 - 1970/71. Räkenskapsår

Summa

1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1 2

Därav belöp'er på följande huvudändamål

8 053 600 7 612 700 8 119 200 9 818 900 11 776 900

Barnstugor Barnkolonier

Ungdomslokaler

Studier Invalid- Diverse och yr- fordon kesutbildning

3 831 200 3 650 100 4 299 100 5 255 200 6 020 900

3 639 000 3 487 800 2 911 500 3 466 200 3 472 100

20 000

30 400 357 800 152 100 327 000 291 000

— 2 500 3 500

11 000

_ -

-

Omsorg om handikappade

533 000 117 000 743 000 535 000 1 232 000 1 044 000 2 967 900

Därav till forskning och försöksverksamhet 300 000. Därav till forskning och försöksverksamhet 989 000.

har ändrats så att bidragsgivningen i vissa fall nu kan delegeras till underordnad myndighet. Sådan delegation bör kunna komma i fråga då det gäller vissa klart avgränsade typer av ärenden där en fast praxis utbildats hos Kungl. Maj.1. I samband med delegeringen bör de allmänna principerna för bidragsgivningen anges, och vidare bör myndigheten få en bestämd ekonomisk ram att hålla sig inom. Bidragen ur allmänna arvsfonden till ung-

domslokaler för räkenskapsåren 1966/671970/71 framgår av tabell 1. Fördelningen av bidragen till ungdomslokaler belyses av tabell 2. Med bidrag ur arvsfonden till ungdomslokaler brukar f. n. förenas villkoret att lokalerna skall upplåtas åt andra ideella organisationer i orten i den mån detta kan ske utan att det inkräktar på den egna verksamheten. Vissa maximeringsregler tillämpas vid bidrag till ungdomslokaler. Den övre gränsen

Tabell2. Bidrag ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler räkenskapsåren 1956/57-1970/71 Räkenskapsår

Summa

Därav belöper på följande ändamål Scoutorganisationer

Religiösa sammanslutningar tillhörande svenska kyrkan

annat samfund

Kommuner, föreningar och ungdomsråd

Nykterhet sorganisationer

Idrottsorganisationer

Annan huvudman

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

1 393 100 2 019 600 1 941 600 2 851 900 2 343 700 4 397 300 4 143 900 5 154 700 4 169 700 2 751 000 3 639 000 3 487 800 2 911 500 3 466 200 3 472 100

498 700 498 900 515 400 288 700 314 900 1 069 700 798 400 1 302 500 831 200 867 000 888 000 904 000 748 000 804 600 783 600

54 000 199 000 90 000 488 500 285 000 500 500 244 000 277 000 480 000 105 000 310 000 255 000 370 000 289 000 209 000

265 300 436 000 628 000 877 000 657 600 1 065 000 1 699 000 1 789 000 1 106 000 617 000 847 000 650 000 401 000 828 000 841 000

155 700 94 200 192 000 547 500 409 000 247 200 345 500 1 281 200 709 000 627 000 1 095 000 1 110 000 969 000 1 244 000 1 475 000

77 000 210 000 73 500 227 600 269 200 419 800 111 500 341 500 152 500 111 000 115 000 60 000 23 000 40 000 78 000

Summa

48 143 100 11 113 600 4 156 000 12 706 900 10 501 300 2 309 600

SOU 1971:92 2

7 000 25 000 29 500 99 500 9 000 116 000 193 000 110 000 2 000 55 000

_ -

335 400 556 500 442 700 422 600 378 500 995 600 936 500 47 500 698 000 424 000 274 000 500 800 345 500 260 600 85 500

652 000 6 703 700

för bidrag är 150 000 kr vilket belopp lämnas endast i undantagsfall. Detta medför att arvsfondsbidraget i vissa fall stannar vid 10% eller ännu lägre andel av de totala kostnaderna. Uppgifter om beviljade bidrag lämnas varje år i riksdagsberättelsen. 1.3 Studentkårlokaler Enligt antagna riktlinjer för fortsatt utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m. (prop. 1963:172, SU 212) skall bespisningslokaler som huvudprincip inrättas och uppföras genom statens försorg medan för övriga kårlokaler lån kan utgå till studentkår eller motsvarande organisation. I vissa fall, bl. a. då befintliga bespisningslokaler som ägs av en studerandeorganisation behöver byggas om, kan ränte- och amorteringsfritt lån utgå. Lånen utgår ur lånefon-

den för studentkårlokaler enligt kk 1964:398 (ändrad senast 1970:229). Lån från fonden kan enligt kk 1970:273 också utgå för första uppsättningen inredning och utrustning för bespisningslokaler. Ett gemensamt utnyttjande av kårlokalerna bör eftersträvas enligt de nämnda riktlinjerna. Vidare bör i princip studentkårlokalerna kunna tjäna som ett värdefullt komplement till ortens allmänna samlingslokaler. Lokallånen utgår med högst 50 % eller, om synnerliga skäl finns, med högst 70 % av kostnaderna. Högst 40 % av kostnaderna får utgå som ränte- och amorteringsfritt lån. Säkerhet skall, om inte Kungl. Maj:t för visst fall medger undantag, ligga inom 90 % av fastighetsvärdet. Statens nämnd för samlingslokaler bereder låneärendena för avgörande hos Kungl. Maj:t.

Tabell 3. Lån från lånefonden för studentkårlokaler Objekt

a)

Bespisningslokaler Akademiska föreningen, Lund (Norra Fäladen i Lund) D:o (Tunavägen i Lund) Filosofiska fakulteternas studentförening i Göteborg

b) Övriga kårlokaler Västmanland-Dala nation, Uppsala Akademiska föreningen, Lund (kv Föreningen i Lund) D:o (Tunavägen i Lund) D:o (kv Nämndemannen i Malmö) Kalmar nation, Uppsala Filosofiska fakulteternas studentförening i Göteborg Stockholms nation, Uppsala Östgöta nation, Uppsala Umeå studentkår, Umeå Norrlands nation, Uppsala c)

Restaurangutrustning Filosofiska fakulteternas studentförening i Göteborg Göteborgs studentrestauranger AB (delvis) Totalt

18 Låneunderlag

Lånebelopp

Ränte- och amorteringsfri del av lånebeloppet

1 400 000 3 556 000

1 400 000 3 556 000

1 400 000 3 556 000

2 800 000

2 800 000

7 756 000

7 756 000

2 800 000 7 756 000

1 216 000 1 035 000 6 350 000 1 680 000 100 000

365 000 517 500 3 175 000 840 000 50 000

365 000 414 000 1 905 000 504 000 30 000

2 750 000 860 000 160 000 5 800 000 4 210 000 24 161 000

1 375 000 430 000 80 000 2 900 000 836 000 10 568 500

1 100 000 258 000 48 000 1 880 000 627 000 7 131 000

-

398 000 254 000 652 000

398 000 254 000 652 000

31 917 000

18 976 500

15 539 000

SOU 1971:92

Lån från lånefonden har vid utgången av och biograflokaler, kyrkolokaler, lokaler för juni 1971 beviljats enligt tabell 3. hotell- och restaurangrörelse och skollokaler. Nämnden för samlingslokaler har redovi- I låneunderlaget får ingå även kostnad för sat lokalprojekt som kan bli aktuella för konstnärlig utsmyckning, högst med 7 kr per lånebeslut under budgetåren 1971/72 och kvm våningsyta. 1972/73. Redovisningen omfattar sex proLokaler som inte ingår i låneunderlaget får jekterade kårlokaler med en beräknad kost- i den omfattning bostadsstyrelsen bestämnad om ca 12,5 milj. kr och två bespisnings- mer inom ramen för Kungl. Maj:ts beslut lokaler med en uppgiven kostnad om ca 17,7 beaktas vid beräkning av pantvärde under milj. kr. Tre ytterligare kårlokalprojekt har förutsättning att lokalerna inte är förenade aviserats. med betydande kreditrisk. Under budgetåret 1971/72 får lån beviljas Om ett hus till mer än hälften av intill ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr. våningsytan innehåller lokaler som inte kan De statliga insatserna för kårlokalbyggan- ingå i låneunderlaget utgår inte bostadslån. det görs i inte obetydlig omfattning härBostadsstyrelsen har i anslagsframställutöver även i den formen att kårlokaler i ningar 1969 och 1970 påpekat de uppenbara anslutning till institutionerna uppförs i bygg- nackdelarna med den splittring som förelignadsstyrelsens regi. Respektive studentkår ger när det gäller lån- och bidragsgivning. torde kunna påräkna viss hyresnedsättning, i Kungl. Maj:t har i avvaktan på att ställning princip motsvarande den minskning i kapital- kan tas till servicekommitténs då ännu inte kostnader som ett kårlokallån skulle ha med- framlagda förslag (prop. 1970:1, bil. 13, s. fört. 214-215) öppnat möjlighet att i pantvärdet Kårobligatorieutredningen (U 1970:64) räkna in integrerade skollokaler. Chefen för skall utreda de obligatoriska studentsamman- inrikesdepartementet har i detta sammanslutningarnas verksamhet m. m. genom att hang konstaterat att bostadsområdena för redovisa de sakuppgifter som behövs för att fungera väl behöver förses med bostadsdiskussion om det obligatoriska medlemska- komplement av olika slag i tillräcklig omfattpet. ning och i takt med byggandet av bostäderSärskilda sakkunniga - universitetsrestau- na. rangkommittén - har tillkallats för att Bostadsstyrelsen har vidare förordat att planera och samordna m. m. restaurangverk- möjlighet öppnas att ge bostadslån även för samheten vid universiteten och högskolorna lokaler i inte statsbelånade bostadsområden (direktiv i riksdagsberättelsen 1970, s. 290 (saneringsområden) och att lån skall kunna ff). Kommittén har år 1970 avgett ett utgå, då särskilda skäl föreligger, även om delbetänkande (stencil U 1970:1). huset inte innehåller bostäder eller belånings1.4 Bostadslån Bostadslån (kk 1967:552, ändrad senast 1971:1182) kan enligt bostadsstyrelsens anvisningar utgå beräknat på låneunderlaget inte bara för bostäder utan även för bl. a. samlings-, hobby-, klubb- och mindre bibliotekslokaler avsedda för ett med statliga lån finansierat mindre bostadsområde. I låneunderlaget får inte räknas in bl. a. bibliotek och samlingslokaler, avsedda för en hel stad (kommun) eller stadsdel, andra kontor än avdelningskontor för bank och post, teaterSOU 1971:92

bara lokaler till minst hälften av våningsytan. Ansökan om bostadslån ges in till det kommunala förmedlingsorganet och prövas av länsbostadsnämnd. Förmedlingsorganet har att granska sakuppgifterna i ansökningen och yttra sig över i vad mån förutsättningarna för att bevilja lån är uppfyllda. Länsbostadsnämnden prövar dels om förutsättningar för lån enligt kungörelsen föreligger och dels om byggnadsföretaget motsvarar gällande byggnadstekniska bestämmelser. Nämnden är inte bunden av förmedlingsorganets yttrande, men bör dock godta yttrandet i den del det avser förlustrisk vid förvaltningen. Den tek19

niska granskningen är av två slag, bostads- lokaler m. m. 1.1.1967-30.8.1971 framgår teknisk och byggnadsteknisk, och kan upp- av nedanstående tabell. dras åt kommunen. Efter teknisk granskning skall sökanden underrättas huruvida byggnadsföretaget är godtagbart ur teknisk syn- Tabell 4. Förteckning över samlingslokaler, punkt. Ett positivt sådant besked är bindan- till vilkas utförande som beredskapsarbete de som ett delbeslut. arbetsmarknadsstyrelsen beviljat statsbidrag I här aktuell lånetyp meddelar länsbo- undertiden 1.1.1967-30.8.1971. stadsnämnden preliminärt och slutligt låneAntal Beviljat Beslutad Län beslut. Det preliminära beslutet skall inneobjekt statsbidrag kostnad hålla uppgift om sista dag för ansökan om 1 848 000 2 570 500 slutligt beslut samt låneunderlag, pantvärde, Stockholms 1 231 000 700 000 län lånebelopp och inteckningsgräns. Förmed1 164 000 218 000 lingsorganet har att yttra sig även över 1 243 000 3 3 488 500 ansökan om sluthgt beslut. Därvid avses bl. a. skäligheten av de uppgivna produk- Söderman1 992 000 992 000 1 623 000 tionskostnaderna. Under byggnadstiden ut- lands län 623 000 övas byggnadskontroll av förmedlingsorga2 1 615 000 1 615 000 net, som även besiktigar den färdigställda 1 600 000 600 000 byggnaden och avger intyg därom vid ansö- Kalmar län kan om slutligt beslut. Vid prövningen av 1 33 000 100 000 Gotland den slutliga ansökan granskas också om 1 178 000 178 000 godtagbar underliggande kredit kunnat erhål- Blekinge 1 78 000 111 000 län las. 2 256 000 289 000 Ansökan om utbetalning av lån görs hos förmedlingsorganet som därvid prövar även Malmöhus län 2 174 000 1 870 000 säkerhetshandlingar m. m. Länsbostads1 11000 33 000 nämnden beslutar om utbetalning och bo- Skaraborgs 1 25 000 63 000 län stadsstyrelsen gör utbetalningen. 2 36 000 96 000 Lån förvaltas av länsbostadsnämnden som även har att förvalta ställda säkerheter. 1 172 000 342 800 Värmlands Nämnden har att även i övrigt vidta de län 1 38 000 116 000 åtgärder som behövs för att förebygga 2 210 000 458 800 förlust och förmedlingsorganet har att med1 128 000 verka i den utsträckning som nämnden Örebro län 170 000 1 38 000 116 000 begär. Aviseringen ombesörjs centralt av bostadsstyrelsen. 2 166 000 286 000 Västmanlands län

1.5 Arbetsmarknadsåtgärder Enligt bestämmelser i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1968:246, ändrad senast 1970:182) kan statsbidrag utgå för sysselsättningsskapande åtgärder bl. a. i form av beredskapsarbete. Under budgetåret 1969/70 gick av totalt 440 milj. kr till beredskapsarbeten 89,7 milj. kr till husbyggnadsarbeten. Bidragsgivningen till samlings20

Kopparbergs län

Gävleborgs län

1 725 000

570 000

217 000 270 000 26 000

163 000 203 000 13 000

3 1 1

513 000

379 000

491 300 583 000 462 000 2 353 000

163 000 234 000 211 900 1 164 000

1 4 3 2

3 889 300

1 772 900

10 SOU 1971:92

Beslutad kostnad

Västernorrlands län

2 440 000 180 000

805 000 59 000

2 1

2 620 000

864 000

1 052 000 531 000 1 102 000

352 000 150 000 440 000

2 1 1

2 685 000

942 000

1 794 000 480 000 28 000 1 310 000 7 284 000

900 000 240 000 9 000 483 000 2 257 000

1 1 1 2 3

10 896 000

3 889 000

125 600 279 000 427 000 15 000 7 100 000

65 000 93 000 219 000 5 000 2 729 000

1 1 3 1 2

7 946 600

3 111 000

8 Riket årsvis 1967 1968 1969 1970 1971

6 884 400 2 671 800 5 441 000 3 980 000 20 405 000

2 724 000 1 630 000 2 656 000 1 819 900 7 727 000

8 12 12 13 12

Summa riket

39 382 200

16 556 900

57 Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

Beviljat statsbidrag

Antal objekt

Län

1.6 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Statsbidrag till byggnadsarbeten för grundskolor samt särskola i fråga om lokaler som ingår i anläggningar för dessa skolor, gymnasier, fackskolor och sjöbefälsskolor utgår till kommun enligt kk 1957:318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet (omtryckt 1962:479, ändrad senast 1971:351). För permanenta skollokaler bestäms bidragsunderlaget med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kr per kvm nettogolvyta, vilket omräknas med hänsyn till därefter inträffade kostnadsförändringar och med hänsyn till olikheterna i byggnadskostnaderna mellan skilda orter. På bidragsunderlaget utgår statsbidrag med procenttal, som fastSOU 1971:92

ställs med hänsyn till bl. a. skatteunderlaget enligt en i bidragskungörelsen intagen särskild tabell. F. n. varierar bidragsandelen mellan 35 och 45 %. Till provisoriska skollokaler utgår statsbidrag med 325 kr per kvm nettogolvyta. Statsbidrag kan därjämte, för grundskolan, utgå bl. a. till audiovisuell och hörselteknisk utrustning. År 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen att i samråd med statskontoret och riksrevisionsverket och med beaktande av vad riksdagen anfört (SU 1966:8 s. 34, rskr 8) göra en översyn av gällande regler för statsbidrag till byggnadsarbeten för skollokaler. Översynen skulle syfta till att, med utgångspunkt i väsentligen oförändrade totala statsbidragskostnader vid given omfattning av skolbyggnadsverksamheten, skapa en ändamålsenligare avvägning mellan statsbidraget till å ena sidan permanenta skolbyggnader och å andra sidan provisoriska skolbyggnader. I samband med sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 kom skolöverstyrelsen in med förslag till ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till skolbyggnader (prop. 1968:1, bil. 10, s. 216, SU 8, rskr 8). Frågan bereds f. n. i ett vidare sammanhang inom utbildningsdepartementet. Under våren 1970 har färdigställts en promemoria med diskussionsunderlag angående ett nytt statsbidragssystem för skolbyggnader (stencil U 1970: 12). Beredningen av ärendet pågår f. n. inom utbildningsdepartementet. I prop. 1970:1 (bil. 10, s. 234) berörde chefen för utbildningsdepartementet de problem som framkommit i samband med försök att åstadkomma en samordnad planering och förvaltning av olika lokaler inom bostadsområden. I prop. 1971:1 (bil. 10, s. 230) anmäls att skolöverstyrelsen har begärt att statsbidrag skall få utgå bl. a. till en låg- och mellanstadieskola i Örebro, vilken integrerats i en centrumanläggning i bostadsområdet Brickebacken. Avsikten är att Örebro kommun skall hyra lokalerna av det 21

allmännyttiga bostadsföretaget, vilket kommer att projektera, äga och förvalta lokalerna. Det erinras därvid om att frågan om ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till skolbyggnader bereds inom utbildningsdepartementet och att servicekommittén i sitt betänkande Boendeservice 2 (SOU 1970:68) lagt fram vissa förslag om nuvarande bestämmelser för statsbidrag till skolbyggandet. I avvaktan på att beredningsarbetet på dessa punkter avslutas är det enligt departementschefens mening angeläget att nu aktuella projekt rörande integrering av bl. a. skollokaler i olika typer av centrumanläggningar inte hindras av utformningen av nuvarande statsbidragsbestämmelser för olika ändamål. Departementschefen anför att det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om dispens från nuvarande bestämmelser för statsbidrag till skolbyggnader. Kungl. Maj:t har under 1971 medgivit dispens så att kommun får statsbidrag för skollokaler, vilka ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag.

disponeras av Kungl. Maj:t. Bidragsgivningen ur denna behållning redovisas årligen i riksdagsberättelsen. Exempel på bidrag till samlingslokaler och liknande framgår av tabell 5. År 1971 har sålunda bidrag med 115 000 kr lämnats Folkparkernas centralorganisation för projekteringskostnader. Denna organisation samordnar folkparkernas intressen och bidrar till distributionen av scenföreställningar m.m. Organisationens arbete har haft betydande värde för spridning av dessa kulturyttringar och bidrar till att påverka kvalitetskraven. 1.8 Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål Från ett investeringsanslag med nämnda rubrik under statens allmänna fastighetsfond (utbildningsdepartementet) bekostas vissa Tabell 5. Exempel på bidrag av lotterimedel 1968 (totalt ca 10,4 milj. kr.):

1.7 Lotterimedel Lotterimedelsfonden tillkom år 1938 i samband med omorganisationen av penninglotteriväsendet (prop. 1938:24, SU 59) för att tillgodose ändamål av kulturell natur. Enligt då antagna riktlinjer skulle ena hälften av lotteribehållningen användas för statsverkets behov och den andra hälften tillföras lotterimedelsfonden. Genom statsmakternas beslut år 1964 överfördes bidragsgivningen ur lotterimedelsfonden för de kungl. teatrarna, huvuddelen av annan fast statsunderstödd teaterverksamhet samt för skådespelarutbildningen till särskilda anslag på riksstaten. Lotterimedelsfonden upphörde och avsättningsanslaget ersattes med ett särskilt reservationsanslag Bidrag till särskilda kulturella ändamål. Detta anslag liksom tidigare lotterimedelsfonden skulle disponeras av Kungl. Maj:t. Beslutet berörde dock inte de särskilda penninglotterierna till förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål, vilkas behållning 22

Avesta stad (teater- och konsertlokal i högstadieskola) 300 000 ABF i Malmö (teaterverkstad) 24 000 Teater- och orkesterrådet (Södra teatern) 1 030 000 Per Edström (båtteaterlokal) 100 000 Stadsteatern Norrköping-Linköping . . 650 000 Skådebanan (samlingslokal) 150 000 Göteborgs stad (Stora teatern) 100 000 1969 (totalt ca 8,9 milj. kr.): Stadsteatern Norrköping-Linköping . . 75 000 Byggnadsstyrelsen (Södra teatern) . . . 800 000 MUS-65 (Samlan) 190 000 Göteborgs stad (barnteaterscen) 75 000 Varbergs stad (teater) 200 000 Folkets hus i Lund (restaurering av medeltida byggnad) 45 000 1970 (totalt ca 9,8 milj. kr.): FHR, BR, VG (konst) Folkets Hus i Södertälje (teater- och konsertsal) Byggnadsstyrelsen (Södra teatern) . . . . Enköpings stad (teaterlokal i Medborgarhus) Göteborgs stad (stadsteatern)

600 000 575 000 250 000 250 000 50 000

1971 (totalt ca 5,7 milj. kr.): Norrlands nation i Uppsala (teaterlokal m.m.) 270 000 Folkparkernas centralorganisation . . . . 115 000 SOU 1971:92

byggnadsobjekt för kulturändamål inom utbildningsdepartementet. Från anslaget har bl. a. bekostats utbyte av hissar inom Operan och ombyggnad av Operans scenvindsmaskineri inom kostnadsramar om ca 2,5 resp. 4 milj. kr. 1.9 Konstrådet Statens konstråd har till uppgift att genom förvärv av konstnärliga arbeten för statliga lokaler verka för att konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön. Rådet skall även ge kommunala myndigheter råd och anvisningar om förvärv av konst till kommunala byggnader och offentliga miljöer. Rådet samverkar med bostadsstyrelsen i fråga om konstnärlig utsmyckning av bostadsområden. 1937 års riksdag (prop. 157, SU 87) godkände principen att vid beviljande av medel till statliga byggnader i anslaget skulle inbegripas ett för konstnärlig utsmyckning avsett belopp, i allmänhet inte understigande en procent av byggnadskostnaderna, en regel som genom krisförhållanden inte kom i tillämpning. Konstrådet hemställde 1954 (prop. 1955:1 bil. 10 s. 711) att principen skulle återupplivas, ett yrkande som inte vunnit bifall.

SOU 1971:92

2 Vissa statliga bidrag till verksamhet med anknytning till samlingslokaler m. m.

2.1 Bidrag till Operan och Dramatiska teatern Operan och Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. Avtal reglerar förhållandet mellan staten och bolagen. Staten svarar genom byggnadsstyrelsen för att bolagen får erforderliga lokaler och garanterar driften genom anslag enligt av Kungl. Maj:t fastställda inkomst- och utgiftsstater. Anslag har för budgetåret 1971/72 anvisats med något över 47 milj. kr. 2.2 Bidrag till Svenska riksteatern Efter sammanslagningen av turnéföretagen Riksteatern och Svenska teatern till ett företag, fr. o. m. år 1968 benämnt Svenska riksteatern, har för teatern tillämpats en provisorisk organisationsform. År 1970 fattade teaterns högsta organ, kongressen, beslut om en ny organisation. Enligt de nya stadgarna är Svenska riksteatern en sammanslutning av lokala teaterföreningar och utgör sammanslutningens riksorganisation. Till Riksteatern knyts länsteaterföreningar. Riksteaterns uppgift är att bedriva teater och annan scenisk verksamhet samt att bidra till att utveckla teaterverksamheten i alla delar av landet och därvid se till att såväl allmänhetens som skolans och föreningslivets behov och intressen beaktas. Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser för verksamheten. Medel anslås som bidrag enligt av Kungl. 24

Maj:t fastställd inkomst- och utgiftsstat. För budgetåret 1971/72 har anvisats närmare 26 milj. kr. Med Svenska riksteatern samverkar de samlingslokalägande föreningarnas tre riksorganisationer. Av teaterns 210 spelplatser utgörs ca 170 av Folkets hus och medborgarhus. Återstoden är ordenshus, bygdegårdar, aulor och stadsteaterlokaler. 2.3 Bidrag till stadsteatrar m. fl. För stöd åt stadsteatrar och därmed likställda teatrar utgår statsbidrag i form av dels grundbidrag, dels tilläggsbidrag. Grundbidraget utgår med belopp motsvarande 55 % av teatrarnas totala kostnader spelåret 1966/67 — eller för det senare budgetår för vilket grundbidrag särskilt fastställts - för löner, arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring samt avgifter för yrkesskade- och grupplivförsäkring. Tilläggsbidrag utgår varje budgetår med belopp motsvarande dels 55 % av en löneökning som beräknas motsvara förändringar av statstjänstemännens löner efter det budgetår för vilket grundbidrag senast fastställts, dels 55 % av ökningen av de bidragsberättigade sociala avgifterna. Teater- och musikrådet beslutar med vilket belopp statsbidrag skall utgå. För budgetåret 1971/72 har anslag anvisats med ca 22,8 milj. kr.

SOU 1971:92

2.4 Rikskonserter

tionen av anslaget för budgetåret 1970/71, återgiven i tabell 6, kan tjäna som exempel Enligt statsmakternas beslut år 1968 skall på de skiftande syften som tillgodoses. den sedan år 1963 på försök bedrivna Försöksverksamhet med riksutställningar rikskonsertverksamheten byggas ut i reguljäpåbörjades budgetåret 1965/66 och avser ra former (prop. 1968:45, SU 114). Den utställning av konst samt kultur- och naturcentrala delen av rikskonsertverksamheten är historiska föremål. Verksamheten leds av organiserad i form av en stiftelse, Stiftelsen 1965 års museioch utställningssakkunniga. Institutet för rikskonserter. Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna skall stif- I juni 1967 träffades avtal om samverkan telsen främja musiklivet och vidta åtgärder mellan de sakkunniga, Föreningen konst i för att öka intresset för musik bl. a. genom skolan och Riksförbundet för bildande att anordna och förmedla konserter, verka konst. Riksutställningars verksamhet avser för musikutbildning och för kontakter med till största delen experiment med utställmusiklivet i utlandet. För budgetåret ningar, i synnerhet vandringsutställningar. 1971/72 har anvisats ett anslag av drygt 12,6 Utställningsarbetet är numera sammanfört till två stora avdelningar, nämligen en promilj. kr. duktions- och en distributionsavdelning. Därjämte finns en administrativ avdelning samt en uppföljnings- och utbildningsavdelning. 2.5 Regionmusiken Riksutställningar samarbetar i vissa frågor Enligt statsmakternas beslut (prop. 1970:31, med Sveriges Radio och med försöksverkSU 121) har den nuvarande militärmusiken samheten med television och radio i utbildfrån den 1 juli 1971 ombildats till en ny ningsväsendet. Förutom produktion av utorganisation, regionmusiken, med uppgifter ställningar omfattar verksamheten försök inom både försvaret och det allmänna med olika former för distribution, sociologismusiklivet. En övervägande del av kapacite- ka undersökningar och pedagogiska experiten skall disponeras för det allmänna musik- ment på området. livet, där huvuddelen av insatserna skall ske inom rikskonsertverksamheten. Viss kapacitet kommer dock att disponeras för direkta lokala insatser. Verksamheten kommer 2.7 Ungdomsverksamheten främst att innefatta skolkonserter, framträVid 1969 års riksdag fattades - på grundval danden i föreningsliv och vid vårdanstalter av bl. a. 1962 års ungdomsutrednings slutm. m. samt insatser till stöd för amatörmusibetänkande (SOU 1967:19) Statens stöd till ken. Regionmusiken skall tills vidare behålla ungdomsverksamhet - beslut om nya riktlinen anknytning till försvaret. För att förberejer för statligt stöd till ungdomsorganisatioda och genomföra omorganisationen har nernas centrala verksamhet och ungdomschefen för försvarsdepartementet tillkallat ledarutbildning (prop. 1969:1, bil. 10, s. 91, en organisationskommitté. Efter fördelning SU 43). Ungdomsutredningens förslag angåav kostnaderna med ca 40 % på försvaret och ende bidragsgivningen till ungdomens fritidsca 60 % på det allmänna musiklivet har verksamhet togs härvid inte upp till behandanslag för den senare verksamhetsdelen anviling. sats med drygt 16 milj. kr för budgetåret I betänkandet (SOU 1969:29) Idrott åt 1971/72. alla berörde idrottsutredningen även frågan om fritidsgruppstödet. I prop. 1970:79 (SU 122) angående stöd till idrotten framhöll 2.6 Bidrag till särskilda kulturella ändamål departementschefen, med hänsyn till att Kungl. Maj:t beslutar om bidrag från fall till Kungl. Maj:t uppdragit åt statens ungdomsfall från anslag med angivna rubrik. Disposi- råd att allsidigt utreda samhällets stöd till SOU 1971:92

Tabell 6. Bidrag ur anslaget till särskilda kulturella ändamål 1 9 7 0 / 7 1 Ändamål

Belopp

1. Teater 1.1. Skådebanan för verksamheten 1.2. Norrbottens länsteater för turnéverksamhet 1.3. Teater- och musikrådet för verksamheten på Södra teatern i Stockholm 1.4. Teater- och musikrådet för fördelning på olika teaterändamål 1 5 Svenska teaterförbundet för verksamheten vid Teatercentrum 1.6. Övrigt 2. Musik och dans 2.1. Yrkesorkestrar (inklusive Örebro orkesterstiftelse och Västerås musiksällskap) 2.2. Teater- och musikrådet för bidrag till körförbund och körer 2.3. Musikaliska akademiens styrelse för fördelning på olika ändamål 2.4. Fylkingen för verksamheten 2.5. Stim:s informationsverksamhet rörande svensk musik 2.6. Stiftelsen F.MS för verksamheten 2.7. Viss amatörorkesterverksamhet 2.8. Övrigt 3. Konst och utställningsverksamhet 3.1. Försöksverksamhet med riksutställningar och konstförsäljning 3.2. Folkrörelsernas konstfrämjande för verksamheten 3.3. Vissa konstskolor för verksamheten 3.4. Sveriges arkitekturmuseum för verksamheten 3.5. Föreningen Fotografiska museets vänner för verksamheten 3 6 Konstnärernas riksorganisation för verksamheten vid Konstnärscentrum 3.7. Övrigt 4.

Tidskriftsstöd

9 245 000 240 000 205 000 100 000 75 000 215 000 260 000 357 000 10 697 000 4 450 000 700 000 160 000 210 000 130 000 60 000 98 000 5 808 000 392 000

5. Diverse ändamål 5.1. Fstniska kommitténs bildningsverksamhet 5.2. Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation (Flyco) för verksamheten vid Författarcentrum 5.3. Föreningen Nordens institut för kurser och seminarier 5.4. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet för verksamheten 5.5. Sveriges schackförbund för verksamheten 5.6. Föreningen Filmcentrum för informativ och kontaktskapande verksamhet 5.7. Nämnden för svensk språkvård för verksamheten 5 8 Barnfilmkommittén för verksamheten 5.9. Övrigt 6.

535 000 140 000 400 000 1112 000 60 000 150 000 2 397 000

För tiden efter den l oktober 1970 reserverade medel

20 000 200 000 20 000 55 000 85 000 60 000 80 000 70 000 320 000 910 000 376 000 20 580 000

lokalt bedrivet u n g d o m s a r b e t e , att stödet till fritidsverksamhet alltjämt b o r d e utgå u n d e r å t t o n d e huvudtiteln. 1971 års riksdag (prop. 1 9 7 1 : 3 2 , KrU 12) har antagit nya grunder för statens stöd till ungdomsorganisationernas o c h idrottsrörelsens lokala verksamhet. Dessa grunder innebär bl. a. följande.

satts med ett aktivitetsstöd som kan utgå till alla former av mötes- och g r u p p v e r k s a m h e t inom organisationerna. Alla s a m m a n k o m s t e r i ungdomsorganisationernas regi föreslås i princip bli berättigade till bidrag. D e t t a innebär att m a n frångår m e t o d e n att ge stöd till preciserade aktiviteter o c h i stället inriktar sig på att stärka organisationernas

Det nuvarande fritidsgruppstödet har er-

allmänna verksamhet på det lokala planet. I

26 SOU 1971:92

konsekvens därmed kan inte kommunerna av medlemsantalet i vad avser fördelningen längre stå som bidragsmottagare och inte mellan organsiationerna. Inom varje organiheller kan förbudet mot vissa former av sation bör däremot fördelningen vara direkt politisk och religiös verksamhet bibehållas. beroende av antalet anordnade sammanDe ungdomsorganisationer som så önskar komster. Bidraget per sammankomst skall blir ansvariga för bidragsgivningen och skall utgå med 10 kr. Om antalet sammankomster betala ut bidragen till de lokala enheterna. inom en organisation blir mycket stort, kan Departementschefen utgick i propositionen en viss reducering av det till olika lokalavdelfrån att det i detta sammanhang inte är en i ningar utgående beloppet bli erforderlig med första hand statlig angelägenhet att stödja hänsyn till det för organisationen totalt ungdomsverksamhet i lokala mer eller mind- tillgängliga beloppet. re tillfälliga gruppbildningar utanför de statsFör budgetåret 1971/72 har anvisats 17,5 understödda organisationernas ram. Samti- milj. kr varav 13 milj. kr till idrottsorganisadigt var det emellertid klart att den lokala tionernas lokala verksamhet och 4,5 milj. kr verksamheten hos statsunderstödda organisa- till övriga organisationers verksamhet. tioner kommer att ta olika former och i många fall avse ungdomar som inte är medlemmar i den organisation som bedriver 2.8 Hemgårdarna en viss verksamhet. Som en konsekvens av Huvuddelen av det statliga stödet - för denna frihet bör det bl. a. vara möjligt för budgetåret 1968/69 264 000 kr av ett anslag fristående grupper eller ungdomsföreningar om 300 000 kr - fördelades mellan 35 utanför de statsunderstödda organisationer- hemgårdar som drivs som stiftelse, föreningna att genom samarbete med dessa erhålla ar o. d. Återstående 36 000 kr utgick till statsbidrag till den bedrivna verksamheten. Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemHela det lokala stödet skall hållas samman i gårdar. Enligt beslut av 1969 års riksdag skall ett enhetligt bidragssystem, vilket således de fortsatta statliga insatserna inriktas på att innebär att den genom riksidrottsförbundet stödja den centrala verksamheten inom förrapporterade verksamheten skall erhålla stöd bundet. Bidragen till hemgårdarna har uppenligt samma grunder som annan ungdoms- hört med utgången av budgetåret 1970/71. verksamhet och att bidragsgivningen skall utgå från ett gemensamt reservationsanslag 2.9 Folkbiblioteken under åttonde huvudtiteln. Med ledning av antalet medlemmar resp. Från och med år 1966 infördes en bidragsantalet fritidsgrupper för idrottsrörelsen bör givning i allmänt skatteutjämnande syfte för varje organisation fastställas ett totalt kommunal skatteutjämning. I samband därbelopp med vilket bidrag maximalt kan utgå. med avlöstes vissa bidrag till kommunerna, En del av bidraget bör kunna utgå i förskott. bl. a. bidragen för upprättande och underhåll För att det förhandsberäknade beloppet av folkbibliotek. Denna omläggning av det också skall utgå i slutligt bidrag måste efter statliga stödet liksom schabloniseringen av verksamhetsåret ingiven redovisning utvisa bidragsgivningen på skolområdet byggde på att antalet genomförda godkända samman- erfarenheten att kommunerna har intresse komster är tillräckligt stort. I den mån en och förmåga att fullgöra sina uppgifter utan organisation inte genomfört tillräckligt bidragsanknutna detaljbestämmelser för olimånga sammankomster för att kunna ta i ka verksamhetsgrenar. Statsmakterna fattade anspråk det preliminärt beräknade beloppet år 1965 beslut rörande de fortsatta statliga bör det därigenom inbesparade beloppet åtgärderna för att främja folkbiblioteksverktillgodoföras anslaget för fördelning mellan samheten (prop. 1965:50, SU 124), innebäorganisationerna påföljande år. Fördelningen rande att de direkta statliga insatserna för innebär att denna kommer att styras främst främjande av folkbiblioteksväsendet inriktas SOU 1971:92

i första hand på stöd till utvecklingsverksamhet i ett begränsat antal kommunala enheter.

2.10 Föreläsningsverksamhet Bestämmelserna om stödet till föreläsningsverksamheten återfinns i kk 1963:463 om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (ändrad senast 1970:329). Statsbidrag utgår för föreläsningar anordnade av länsbildningsförbund, lokal föreläsningsförening, studieförbund eller till studieförbund ansluten lokal avdelning för föreläsningar som är avsedda att meddela allmän och medborgerlig bildning. Statsmedel får tas i anspråk för i regel högst tre fjärdedelar av det belopp, som under budgetåret utbetalas i arvoden, resekostnadsersättningar och traktamenten till samtliga föreläsare i riket. Som villkor för bidrag till föreläsning gäller bl. a. att denna skall vara offentlig, dock kan skolöverstyrelsen medge undantag från denna bestämmelse för bl. a. handikappade. För budgetåret 1971/72 har anvisats 2,49 milj. kr, varav 1,8 milj. kr beräknats för den allmänna föreläsningsverksamheten.

2.11 Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m. I enlighet med de grunder som angetts i prop. 1954:155 angående bl. a. undervisning och upplysning i alkoholfrågan (SäU 5) utgår bidrag till nykterhetsorganisationerna bl. a. i form av s. k. grundbidrag. Detta utgår dels till fyra samarbetsorgan med vissa fixerade belopp, dels till enskilda organisationer med belopp, som står i viss relation till organisationernas medlemsantal. Dessutom disponeras medel för speciella bidrag avseende samfälld upplysnings- och propagandaverksamhet, särskild verksamhet bland barn och ungdom, upplysning på arbetsplatser och för hemmen, publiceringsverksamhet samt upplysningsverksamhet bland speciella befolkningskategorier. För budgetåret 1971/72 har anvisats drygt 2,7 milj. kr. 28

2.12 Studiecirkelverksamheten Det finns i dag tolv av staten godkända studieförbund, av vilka de flesta har anknytning till någon folkrörelse. Studieförbunden bedriver en omfattande studiecirkelverksamhet. För att statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst fem och högst tjugu deltagare, att den omfattar minst tjugu studietimmar, fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sammankomster per vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Vissa undantag från dessa bestämmelser är möjliga. Statsbidrag utgår enligt kk 1963:463 om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1970:329) med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 30 kr per studietimme. Av detta belopp får högst 24 kr avse ledararvode. För allmän studiecirkel i svenska, engelska, matematik eller samhällskunskap som i huvudsak motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolan utgår dessutom ett tilläggsbidrag om högst 10 kr per studietimme. Av tilläggsbidraget får högst 8 kr avse ledararvode. Dessutom utgår visst statsbidrag för administration och pedagogisk verksamhet. Vidare utgår bidrag för s. k. universitetscirklar. Läsåret 1968/69 uppgick antalet deltagare i statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 136 000 och 1969/70 till ca 158 000. Den 1.11.1970 hade 17 500 studiecirklar med tilläggsbidrag startat. Deltagarantalet i dessa cirklar uppgick till över 170 000. För budgetåret 1971/72 har för bidrag till studiecirkelverksamheten anvisats 130 milj. kr.

2.13 Soldathemmen Soldathemsrörelsen är organiserad i lokala föreningar, varav de flesta är anslutna till Förbundet Soldaternas vänner. Rörelsen och verksamheten har kristen anknytning. 1967 års riksdag (prop. 1967:1, bil. 6, s. 154— SOU 1971:92

164) anvisade medel för verksamheten enligt ett förslag om verksamhetens inriktning som anslöt sig till vad Soldathemsutredningen förordat (SOU 1965:52). Det statliga stödet bör ges ut till det centrala organet för verksamheten vid hemmen med möjlighet dock till bidrag för organisation som startar motsvarande verksamhet att få bidrag. Arvsfondsbidrag förutsattes kunna utgå på grund av att huvudmannaskapet fortfarande skulle åvila frivilliga organisationer. För budgetåret 1971/72 har under anslaget till Försvarets personalvård: Fritidsverksamhet m. m. för bidrag till soldathemsverksamhet beräknats 465 000 kr.

ningar samt bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov. Anslaget används dessutom för utvecklingsarbete rörande idrottsanläggningar.

2.14 Stöd till idrotten m. m. Under jordbrukshuvudtiteln anvisas anslag för stöd till idrotten som organisationsstöd m. m. och som anläggningsstöd m. m. Det förra anslaget - för budgetåret 1971/72 45,4 milj. kr - används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund för den idrottsverksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget utgår också av Kungl. Maj:t särskilt fastställda bidrag till vissa utanför riksidrottsförbundet stående organisationer. För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisationsstödet till idrotten (prop. 1970:79, SU 122). Från anslaget till anläggningsstöd - för budgetåret 1971/72 22 milj. kr - lämnas bidrag till idrottsanläggningar enligt riktlinjer som fastställts av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, JoU 33) samt vissa på dessa riktlinjer grundade av Kungl. Maj:t angivna normer. Härifrån tillgodoses också medel för sådana anläggningar för ett rörligt friluftsliv som förut kommit i fråga för bidrag ur friluftsfonden: friluftsgårdar, motionscentraler m. m. Anslaget disponeras också för bidrag enligt kk 1969:323 angående statsbidrag till hamn, brygga eller farled för fritidsbåtar samt för vissa serviceåtgärder för fritidsbåttrafiken m. m. Från anslaget utgår vidare ersättningar till vissa organisationer för serviceverksamhet beträffande anläggSOU 1971:92

3 Vissa utredningar m. m.

3.1 Allmänt Inom det område som knyter an till ett direkt samlingslokalstöd verkar ett flertal statliga och andra utredningar m. fl. Vidare har några utredningar slutfört sitt arbete utan att ställning ännu tagits till resultatet därav. En redovisning av denna verksamhet ges i det följande.

3.3 1965 års musei- och utställningssakkunniga De sakkunniga (E 1966:52) utreder den statliga och statsunderstödda musei- och utställningsverksamheten samt kulturminnesvårdens organisation och finansiering. Till de sakkunnigas förfogande har ställts medel för utarbetande av ett typprojekt av samlingslokal ("Samlan").

3.2 Kulturrådet Den till utbildningsdepartementet knutna kulturpolitiska rådgivningsgruppen ombildades år 1968 till ett utredande kulturråd. Rådet skall i första hand under en treårsperiod överväga frågor om den långsiktiga inriktningen av de statliga åtgärderna på kulturområdet - varvid kulturpolitikens roll att främja ökad jämlikhet ställs i centrum. Kulturrådet har i juni 1969 till chefen för utbildningsdepartementet överlämnat en plan för utredningsarbetet. I planen anges bl. a. att inom rådet upprättats en första översikt "Sammanfattning av kulturhusläget". Rådet anmäler vidare bl. a. de i direktiven för dess arbete inte särskilt nämnda lokalfrågorna som ett rådets preliminära utredningsområde. I ett betänkande som torde avlämnas i början av år 1972 avser kulturrådet att behandla mål och organisation för en ny kulturpolitik. 30

3.4 Film u tredn ingen Utredningen (U 1969:52) tillkallades 1968 för att utreda frågan om filmbranschens ekonomiska struktur och villkor m. m. I delbetänkandet Samhället och filmen (SOU 1970:73) behandlas frågor bl. a. om samhällsstödda biografer och filmstudios. Utredningen föreslår att ekonomiskt stöd lämnas av kommunerna och staten för att främja tillkomsten av biografer eller andra lokaler för visning av kvalitetsfilm. Härvid förutsätts att kommunen eller föreningslivet tillhandahåller själva visningslokalen. Kommunen bör svara för det årliga driftunderskottet. Det statliga stödet bör få karaktär av stimulansbidrag för att få i gång och påskynda verksamheten. Ett villkor för statsbidrag skall vara att filmvisningsverksamheten drivs utan vinstintresse. Enligt utredningens förslag skall ett statligt anordningsbidrag för inredSOU 1971:92

ning och utrustning försöksvis utgå under en femårsperiod med 150 000 kr per biograf.

3.5 Samfundslokaler 1962 års riksdag (mot. 1:88 och 11:116, ABU 15) begärde en förutsättningslös utredning om möjligheterna att lämna statligt stöd till de fria kristna samfundens byggande och underhåll av kyrkor och samlingslokaler. Den i anledning därav tillkallade frikyrkolo kalutredningen föreslog i betänkandet Statslån till samfundslokaler (SOU 1964:52) ett statligt lånestöd efter mönster av den statliga långivningen för anordnande av allmänna samlingslokaler. Låneberättigad skulle vara församling eller annan därmed jämförlig sammanslutning tillhörande annat evangeliskt trossamfund än svenska kyrkan. Som villkor för lån skulle gälla att låntagaren, i den mån så kunde ske utan att det inkräktade på den egna verksamheten, opartiskt och på skäliga villkor tillfälligt upplät lokalerna för ändamål som inte kan anses motverka syftet med den avsedda verksamheten. För skyldighet att upplåta gudstjänstrum borde därutöver gälla, att upplåtelsen inte innebar något som stred mot rummets helgd eller samfundets trosuppfattning samt att det kunde tas för visst att gudstjänstrummet och dess inventarier behandlades med aktsamhet och pietet. I en reservation föreslogs att upplåtelseskyldigheten inte skulle omfatta gudstjänstrum. Betänkandet jämte remissyttranden har av inrikesdepartementet överlämnats till dåvarande ecklesiastikdepartementet för fortsatt handläggning. Handlingarna i ärendet har därefter överlämnats till 1968 års beredning om stat och kyrka för att tas i övervägande i samband med fullgörande av utredningsuppdraget. 1962 års ungdomsutredning föreslog i sitt förut nämnda betänkande II Lokaler för ungdomsverksamhet (SOU 1965:63) att de religiösa sammanslutningarna skulle få samlingslokallån för andra än gudstjänstlokaler, främst då för ungdomslokaler. SOU 1971:92

3.6 Statens ungdomsråd Statens ungdomsråd har till uppgift att inom ramen för samhällets kultur- och fritidspolitik främja ungdomens sociala och personliga utveckling. Rådet skall särskilt såsom planerings- och utredningsorgan handlägga och utreda frågor om samhällets stöd till ungdomsorganisationerna och om samhälleliga åtgärder för att bl. a. tillgodose ungdomens möjligheter till fritidsverksamhet. Rådet skall vidare bedriva försöksverksamhet i frågor av central betydelse för ungdomsarbetet samt förmedla information i ungdomsfrågor. Under år 1970 har enligt ungdomsrådet ett omfattande arbete lagts ned på att få en stabil organisation för verksamheten, varvid även en utvärdering gjorts av den verksamhet som rådet tidigare bedrivit. En särskild arbetsgrupp har gjort en översyn av det s. k. fritidsgruppstödet och andra grupper har utrett frågor rörande rådets service- och informationsverksamhet. En annan arbetsgrupp inom ungdomsrådet utkom i april 1970 med ett koncept "Utformning av fritidslokaler" närmast avsett som en handbok på lokalplaneringsområdet utarbetad efter samtal och diskussioner med dem som i sin dagliga gärning har att handlägga dylika frågor.

3.7 Servicekommittén Kommittén (In 1968:16) tillkallades med uppgift att behandla vissa frågor angående service i bostadsområden. År 1968 utgavs en informationsskrift med titeln Boendeservice 1 (SOU 1968:38) med information för dimensionering och lokalisering av serviceanläggningar i tätorter. I delbetänkandet Boendeservice 2 (SOU 1970:68) togs upp mål, finansiering av lokaler samt utvecklingsprojekt. Vidare har presenterats fyra specialstudier (SOU 1971:25-28) innehållande en enkät om kommunernas serviceförsörjning och serviceplanering, en redovisning av aktuella serviceanläggningar, en diskussion om ekonomiska konsekvenser av några former av 31

boendeservice samt tio uppsatser om samhällsförändringar som påverkar boendeservicen. Kommitténs sammanfattande ställningstaganden och förslag i betänkandet Boendeservice 2 framgår av bilaga 2.

3.8 God bostad Inom bostadsstyrelsens tekniska byrå har år 1970 utarbetats ett förslag till ny utformning av skriften God bostad, som innehåller villkor för statliga lån till bostäder samt rekommendationer och information om goda lösningar. Förslaget, som lagts fram för diskussion och remissbehandling, innehåller bl. a. ett avsnitt om gemensamma lokaler, som utmynnar i ett förslag till en närlokal avsedd att betjäna 30—50 lägenheter. Kompletterande lokaler i form av ett närcentrum för 800-1 000 lägenheter föreslås innehålla barnstuga, låg- och mellanstadieskola, fritidsgård m. m. och ett centrum för ca 10 000 lägenheter med fullständig centrumservice och högstadieskola alternativt kvartersgårdar för 400-500 lägenheter och områdescentra för 3 000-4 000 lägenheter. Närlokalen avses ha ett gångavstånd på ca 50 m från lägenheterna medan kvartersgård och områdescentrum föreslås ligga på ett gångavstånd av 100-300 m.

att förbättra levnadsförhållandena i glesbygden. Medel har anvisats under såväl socialdepartementets som inrikesdepartementets huvudtitlar för särskilda åtgärder i glesbygd. I juni 1969 (In 1970:27) har tillkallats en parlamentarisk utredning om glesbygdsfrågorna. Utredningen bör enligt direktiven ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner. Glesbygdsutredningen har tillhandahållit samlingslokalutredningen preliminära synpunkter på målsättningen för glesbygdens serviceförsörjning i stort och därvid angett tre servicenivåer: närservice, kommuncentrumservice och regioncentrumservice. Som utgångspunkt för planeringen har angetts att restidsavståndet till sådan grundläggande service som bör finnas i kommunblockcentra - inklusive komplett samlingslokal — i princip inte bör överstiga 45 minuter. Viktigare service bör tillhandahållas glesbygdsbefolkningen även om underlaget sviktar. Ett sådant sviktande underlag bör i första hand mötas med nya former och speciella varianter av konventionella inrättningar.

3.11 Stockholmsutredningen om samlingslokaler 3.9 Norm er för serviceu t budet Stockholms stads generalplaneberedning har utgivit skriften Norm för serviceutbudet (meddelande nr 2). I skriften ges en preliminär sammanställning av de normer som olika serviceproducenter i främst stockholmsområdet faktiskt tillämpar vid sin planering.

3.10 Glesbygdsgruppen/ glesbygdsu tredningen Sedan år 1966 har inom Kungl. Maj:ts kansli funnits en särskild arbetsgrupp för glesbygdsfrågor. Dess uppgift har varit att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för 32

En av stadskollegiet i Stockholm år 1966 tillsatt parlamentarisk utredningskommitté har i juli 1971 till kommunstyrelsen överlämnat ett betänkande Samlingslokaler. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till mål för kommunens åtagande i fråga om fritidslokaler, rekommendationer för inredningar och utrustningsstandard, förslag till fritidslokalnorm, diskussion och principförslag angående hyrestaxor samt förslag om inrättande av en samlingslokalstyrelse med tillhörande förvaltningsorganisation. Kommittén fortsätter sitt arbete. I fråga om hyrestaxorna förordar utredningen att föreningen och organisationen för sin verksamhet fritt får disponera de fritidsSOU 1971:92

lokaler som kommunen erbjuder. Vidare föreslås att en förtroendevald samlingslokalstyrelse inrättas med huvuduppgift att svara för det kommunala åtagandet "att ställa till förfogande lokaler och anläggningar för olika typer av fritidsverksamheter" och samordna fritidslokalutbudet även från de föreningsägda lokalerna - om deras huvudmän önskar det - och från skolorna. Till distriktsenheter föreslås knutna dels en organisation som skall utgöra distriktets samrådsorgan med representation från föreningar, organisationer och eventuellt andra grupper, dels distriktscentraler för arbetsledning och för service till föreningar och organisationer.

teknisk utrustning för utställningar, 2,5 milj. kr scenteknisk utrustning och 1,5 milj. kr ett allmänt behov av upprustning. FHR har hos statsrådet och chefen för inrikesdepartementet hemställt att inventeringsmaterialet måtte överlämnas till utredningen med direktiv och förslag till åtgärder. Materialet har också överlämnats för att övervägas vid fullgörande av utredningsuppdraget. Handlingarna har vidare av statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet överlämnats till kulturrådet samt teater- och musikrådet för beaktande. 3.15 Delegationen för bostadsfinansiering

Delegationen för bostadsfinansiering föreslår i en promemoria (Ds In 1971:17) att för Utredningen (Ju 1964:58) har lagt fram ett byggandet av bostäder och lokaler, s. k. bostort antal promemorior i fråga om decentra- stadskomplement, med statliga bostadslån lisering av beslutanderätt från Kungl. Maj:ts bestäms en gemensam ram uttryckt i m2 kansli. Utredningen är under avveckling. våningsyta. Enligt förslaget skall ramen omfatta både lokaler som ingår i låneunderlaget och lokaler som ingår enbart i pantvärdet. 3.13 Statskontorets kameralutredning Inom den föreslagna gemensamma ramen I samband med ett åt statskontoret år 1967 jämställs bostäder och lokaler. Det ankomlämnat uppdrag att utreda länsstyrelsernas mer sedan på kommunerna att fördela den arbetsformer m. m. har en delutredning - anvisade ramen på bostäder och bostadskomkameralutredningen - undersökt handlägg- plement. Ramen för hela landet skall som ningen av ärenden inom landskontoren. nuvarande bostadsbyggnadsram årligen fastUtredningen har omfattat även ärenden ställas av statsmakterna och ingå i bostadsrörande lån till allmänna samlingslokaler byggnadsplanen. Den gemensamma ramen skall fördelas på samma sätt som hittills på (rapport nr 13, PM nr 4). län och kommuner. Bostadsstyrelsens och länsstyrelsernas ramfördelning underlättas 3.14 Inventering av vissa Folkets hus, m. m. väsentligt av att kommunerna redovisar det FHR har i samarbete med bl. a. Svenska riks- planerade lokalbyggandet i de kommunala teatern, Rikskonserter och Riksutställningar bostadsbyggnadsprogrammen. Delegationen gjort en inventering av 260 Folkets hus i syf- föreslår därför att de kommunala bostadste att kartlägga möjligheterna att ta emot byggnadsprogrammen fr. o. m. programmet kulturutbudet. För 212 av dessa samlingslo- för perioden 1973-1977 kompletteras med kaler har upprättats sammanprövade inven- bedömningar av omfattningen av det lokalteringsinstrument. I övriga fall planerades byggande som avses ingå i låneunderlaget elnybyggnad eller omfattande ombyggnad. På ler pantvärdet. Den föreslagna gemensamma grundval av detta material har lagts fram för- ramen för bostäder och bostadskomplement slag till erforderliga åtgärder. Dessa åtgärder avses skola tillämpas fr. o. m. år 1974. Förberäknades dra en kostnad av ca 17,4 milj. slag till sådan ram bör därför enligt delegakr. Av detta belopp avser 9,25 milj. kr åtgär- tionen läggas fram i 1973 års statsverksproder för konsertverksamheten, ca 4,2 milj. kr position. 3.12 Departemen tsu t redningen

SOU 1971:92 3

I februari 1971 träffades för femte året i följd en överenskommelse mellan DFB och bankerna om finansiering av bostadsbyggandet. Dessa överenskommelser är inte preciserade i skriftliga avtal utan redovisas i sina huvuddrag i en gemensam kommuniké. Överenskommelserna syftar till att säkerställa krediter under byggnadstiden för bl. a. det statligt belånade nybyggande som omfattas av bostadsbyggnadsplanen. 1971 års överenskommelse utvidgades till att omfatta även statligt belånade ombyggnader av småhus och flerfamiljshus. I samband med denna utvidgning har som tidigare nämnts riksbanken utfärdat anvisningar om att statsbelånade ombyggnader får räknas till prioriterade ändamål för institut med placeringskvoter. Genom denna utvidgning täcker numera DFB:s överenskommelse hela det byggande som finansieras med statliga bostadslån. Det innebär att bankerna har utfäst sig att ge byggnadskredit även till statsbelånade hus med övervägande andel lokaler trots att krediter till dessa inte är prioriterade på kreditmarknaden. Även om bankerna genom överenskommelserna har utfäst sig att ge kreditiv till statsbelånade "lokalhus" föreligger i praktiken tidvis betydande svårigheter att klara finansieringen. Det är inte bara de institut som har placeringskvoter som drar sig för att ge kreditiv till lokalhus. Även affärsbankerna visar ibland tveksamhet att ge kreditiv till dylika projekt, eftersom det föreligger betydande avlyftssvårigheter med hänsyn till de förut redovisade prioriteringsreglerna. Inteckningsbolagen och stadshypotekskassan kan inte ge lån inom de 90 % av utlåningen som skall gå till "bostadshus" utan får utnyttja de 10 % av utlåningen som kan användas för kontorshus och liknande ändamål. Kön av projekt som väntar på avlyft inom detta 10-procentiga utrymme är förhållandevis lång.

4 Statslån för anordnande och ombyggnad av allmänna samlingslokaler m. m.

4.1 Låneobjektet Som framgått av den allmänna översikten har definitionen av de belåningsbara lokalerna från att från början vara anknuten formellt till lokaler för "föreningslivet" knutits till "allmänheten". I prop. 1942:118 uttalade departementschefen (s. 32) att stöd borde kunna påräknas endast i de fall att verkligt behov föreligger av samlingslokaler för ortens föreningsliv. 1937 års samlingslokalutredning betonade (s. 66) att byggnader som tillkommit i huvudsakligt syfte att tillgodose "det allmänna nöjeslivet" inte borde få statsstöd. Bostadskollektiva kommittén (SOU 1955:28) konstaterade emellertid att en utvidgning av området för långivningen då hade ägt rum genom belåning av lokaler för bildning och förströelse utan föreningsanknytning. Vidare konstaterades att man i samband med nykterhetslagstiftningens revision haft anledning att uppmärksamma frågan om ungdomens, kanske främst den inte föreningsanknutna ungdomens fritidssysselsättningar. Kommittén förordade därför att definitionen på allmänna samlingslokaler vidgades så att den anslöt sig till de faktiska förhållandena. Den särskilt tillkallade utredningsmannen anslöt sig till denna åsikt (SOU 1955:39) men föreslog för det fall att ändring skedde en föreskrift om skyldighet för lokalägare att upplåta lokalerna till inom orten verksamma organisationer. Så blev också statsmakternas beslut. SOU 1971:92

Statens nämnd för samlingslokaler anförde i ett yttrande 26.6.1952 att osäkerhet rådde i fråga om begreppet allmänna samlingslokaler bl. a. i fråga om hobbylokaler, närmast avsedda för den föreningslösa ungdomen. Nämnden ansåg att det kunde vara till gagn om i anslutning till de för föreningslivet avsedda utrymmena kunde med statligt stöd anordnas lokaler för ungdomsvården. Bostadskollektiva kommittén ansåg att den av kommittén föreslagna - och sedermera godtagna - vidgningen av definitionen skulle undanröja tvekan om att också sådana lokaler för ungdom kunde betraktas som allmänna samlingslokaler. I 1957 års kungörelse infördes också ett särskilt stadgande om möjlighet att belåna ungdomslokaler som var inrymda i samma byggnad som de för "allmänheten" avsedda lokalerna. Dualismen i stödhänseende mellan lokaler avsedda för "allmänheten" respektive för "ungdomen" torde ha minskat genom departementschefsuttalandet år 1957 (prop. 1, bil. 26, s. 38) om en skillnad mellan "särskilt inredda" ungdomslokaler och andra lokaler. De särskilt för ungdom inredda fristående lokalerna hänvisades då till stöd från allmänna arvsfonden. Ungdomsutredningen (SOU 1965:63) föreslog att även de fristående ungdomslokalerna (ungdomsgårdar och liknande) skulle kunna få stöd i den ordning som gällde för allmänna samlingslokaler - ett stöd som skulle gälla även inventarier och utrustning 35

in i låneunderlaget alla i en anläggning till vissa sådana lokaler. Statens nämnd för samlingslokaler har, ingående samlingslokaler, givetvis med iaktsärskilt under senare år, intagit en principi- tagande av att, såvitt kunnat bedömas, den ellt välvillig hållning till frågan i vilken totala ytan inte överstigit vad som kunnat utsträckning ungdomslokaler skall kunna anses skäligt med hänsyn till ortens behov. inrymmas i låneunderlaget för samlingslo- Efter vad som kan utläsas av Kungl. Maj:ts kallån. I medvetande om att den förenings- beslut i låneärenden av hithörande slag har lösa ungdomen behöver lokaler för sina nämndens bedömning inte frångåtts. aktiviteter och att den kommunala välviljan gentemot lokalbyggare många gånger influeras av möjligheterna att inom anläggningen 4.2 Låntagaren - huvudmannen ta emot dessa ungdomar har nämnden tillstyrkt belåning av exempelvis ungdoms- Kretsen av (bidrags-) låntagare har sedan år kaféer med särskild ingång från gatuplanet, 1942 angetts med anknytning till låntagarens "trivselrum", rum för make-up och smink- juridiska status som kommun, bolag, förundervisning etc. och för diskotekanlägg- ening eller stiftelse. 1937 års utredning angav ningar. Givetvis har nämnden inte kunnat att med kommun avsågs inte endast borgerlig bortse från lånekungörelsens krav på att primärkommun utan även kyrklig kommun. ungdomslokalerna skall vara inrymda i sam- Landstingskommun ansågs ej låneberättigad. ma byggnad som de allmänna samlingsloka- Uppräkningen av de icke-kommunala lånlerna. Detta har å andra sidan fört med sig tagarformerna torde inte ha haft annat syfte att nämnden som ungdomslokaler nödgats än att anknyta till föreningslivet och avskära godta mindre attraktiva lokaler i källarplan enskilda nöjeslokaler från stöd redan på deneller med sekundärbelysning. Nämnden har na grund. Med låntagarkretsen i lånebestämmelserna däremot inte kunnat tillstyrka statlig belåning för friliggande s. k. ungdomsgårdar hänger intimt samman frågan om huvudmannaskapet för lokalerna. Departementschefen (med kommunalt huvudmannaskap). Fram till mitten av 1950-talet kan i ansåg 1942 att det ur det allmännas synnämndens verksamhet noteras en viss - inte punkt måste anses önskvärt att de komminst av knappheten på lånemedel förorsa- munala myndigheterna tog initiativ till lokalkad - återhållsamhet vid belåning av lokaler frågornas lösning och att kommunen såvitt med kommersiell anstrykning. Man ansåg möjligt ställde sig som företagare. Den exempelvis att en samlingslokal rimligen särskilde utredningsmannen (SOU 1955:39) erfordrade endast en större lokal, "A-sal", diskuterade huvudmannaskapsfrågorna och avsedd för större sammanträden, dans och fann att en förvaltning i föreningsregi i flerteater/biograf. Ville lokalhållaren ha både en talet fall var fördelaktigast. I storstäderna danslokal och en biograf/teaterlokal vägrades liksom i vissa fall på andra orter kunde det belåning för endera eller medgavs belåning dock erfordras att lokalerna drevs i kommupå grundval av ett reducerat låneunderlag nal regi. Yttranden över hans betänkande (25-75 %) för den "överflödiga" lokalen. (prop. 1957:1, bil. 26, s. 25-26) utvisar en Följden av denna långivning, som diskrimi- splittrad bild. 1959 års samlingslokalutrednerade de lokaler, som realiter hade till ning ansåg att den samordnande uppgiften uppgift att ge lokalhållaren det ekonomiska borde ligga på kommunen men att denna inunderlaget för att driva de "för förenings- te borde förbehållas byggandet av samlingslivet avsedda lokalerna" har blivit en av lokaler. Ägandet och drivandet av sådana loanledningarna till de ekonomiska svårigheter, kaler var enligt utredningsmannens uppfattsom drabbat allt flera ägare av allmänna ning av stort värde för föreningslivet. Komsamlingslokaler. Nämnden har därför allt- munal medverkan och visst kommunalt ansedan slutet av 1950-talet som regel räknat svar borde vara regel. 36

SOU 1971:92

4.3 Upplåtelseskyldigheten Redan i 1942 års låne- och bidragsregler - om än inte direkt uttalat i författningarna - låg som ett oeftergivligt villkor för stöd att lokalerna stod öppna för alla på skäliga och lika villkor. Kravet upprätthölls genom förbindelser i samband med lånets utbetalning. I remissyttrande anförde Sveriges storloges av IOGT verkställande råd att principen var naturlig men förutsatte att skyldigheten inte kunde omfatta vare sig plikt att upplåta lokaler för en föreningsverksamhet som på orten allmänt uppfattas som uppenbart samhällsskadlig eller plikt för nykterhetsförening att upplåta lokaler för sammankomster där alkoholhaltiga drycker försäljs eller förtärs. Svenska Missionsförbundet konstaterade att dess församlingars kyrkor och församlingshus enligt förslaget inte kunde komma i fråga för statligt stöd. Som tidigare redogjorts för infördes i 1957 års författning en uttrycklig regel att lokalerna "opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtes åt envar inom orten verksam organisation." Upplåtelseskyldigheten som stödvillkor har härefter diskuterats av Frikyrkolokalutredningen som enligt vad tidigare anförts föreslagit att de fria samfunden skall beredas ett stöd för sina lokaler efter mönster av stödet till de allmänna samlingslokalerna. Enligt utredningens förslag skulle i dessa fall upplåtelseskyldigheten mjukas upp. I fråga om utelöpande statslån har hittills inte ifrågsatts uppsägning av lån på grund av att upplåtelseskyldigheten ej följts. För nykterhetsföreningarnas del har upplåtelseskyldigheten inte ansetts omfatta upplåtelse för sammankomster med alkoholförtäring. Upplåtelseskyldighetens oförenlighet med krav på förbud mot viss användning har däremot lett till att kyrklig kommun inte stått som låntagare.

ett låneunderlag som motsvaras av den verkliga anskaffningskostnaden, kostnader för tomt och inventarier borträknade. Lokaler i samma byggnad som inte klassificerats som allmänna samlingslokaler räknas dessutom inte in. Lokaler som delvis används som allmänna samlingslokaler ingår i beräkningen till en skälighetsuppskattad del. Subventionsdelen - den ränte- och amorteringsfria delen av lånet - får inte överstiga 50 % av låneunderlaget för ungdomslokaler (i samma byggnad som de allmänna samlingslokalerna) och 40 % för övriga lokaler. Ett totalt stöd med mer än 50 % av låneunderlaget ansågs (prop. 1957:1. bil. 26, s. 36) få lämnas endast undantagsvis. Motiveringen för det högre beloppet lades i de skilda finansieringsbetingelserna på olika orter såväl i fråga om kapitalanskaffningen främst som bottenkrediter som i fråga om driftkostnader för att täcka dyrare tertiärkrediter. Det betonades att lånet då finansieringsbetingelserna var gynnsamma borde understiga 50%. Subventionsdelens storlek avsågs utmätas med hänsyn till finansieringsbetingelserna från fall till fall. Lån till kommun angavs som ett exempel då subvention ibland inte alls borde utgå. Departementschefen erinrade om att de angivna högsta procenttalen avsågs vara maximigränser. 4.5 Låneunderlag och värde

Låneunderlaget vid nybyggnad och köp — "det belopp, vartill med ledning av kostnadsberäkning (entreprenadkontrakt), försäljningsanbud eller värdering byggnadskostnaderna, köpesumman eller byggnadsvärdet (exklusive tomt och inventarier) prövas böra beräknas" - fastställs inte genom något explicit beslut. Nämnden för samlingslokaler anger i sitt yttrande till Kungl. Maj:t över låneansökan det belopp till vilket nämnden efter granskning uppskattar det blivande låneunderlaget. I lånebesluten anger Kungl. 4.4 Stödets storlek Maj:t förutom lånets storlek i procent av Lån utgår med högst 50 %, eller när synner- låneunderlaget också lånets högsta storlek i liga skäl är därtill, med högst 70 % av kronor, utmätt efter det i nämndens yttran-

SOU 1971:92

• - > 13 C « Ö

§ §S aö g c oooooooooo

C -o

C N i O O O O O O O O l O

>£%

• ~ > 13 C m g

6? c O o, 23 o o o o o o o o o o o i n o o o o o t o o o ^H<NOrOOVOir)cnONr-~ r-ocoo<Nu->ooo\r~ r-aN^orMTtr-rofNfNO

£

d 4-1 A u o

g

O

0) n -

pa M

C r2

<a a

8>

C o» S

O

cL°J3

c T) C t)

M

>

;-C

cn ed

H

O O O O O O O O O O O O i O O O O O O O u o lootNiouoior-or-o

£

> £ •O

Tabell 8 Tilläggslån för ökade byggnadskostnader 1961/62-1970/71

O 5.2$

>' (1)

oa

u

c "w

<

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i o o o » o o o o i o o o i o

Budgetår

Antal lån

Lånebelopp

Därav räntefri stående del

r o t N — i oo en t~-oo (S m ' t voc-~io<nvoro(Nr-r-wo

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

10 11 9 7 12 10 14 2 11 2

1 009 150 810 300 767 000 143 300 772 000 641 500 865 000 94 000 935 100 54 600

722 050 727 300 548 700 132 500 509 000 435 000 453 200 58 000 582 500 34 000

N ( N H H H - I

^

_ , ^H

^OfHO*OW£HOiO>0> O\Q\O\0\O\Ch0MMJ\(J\

de beräknade låneunderlaget. Då byggnaden färdigställts efterbesiktigas den av särskilda, av länsstyrelsen förordnade värderingsmän, vilka i ett värderingsinstrument anger byggnadskostnaderna som då de facto utgör låneunderlaget. Vid samma besiktning och i samma värderingsinstrument anges det värde av fastigheten som läggs till grund för säkerheternas placering inom den övre lånegränsen. Detta värde erhålls vid nybyggnad i regel genom att tomtvärdet läggs till låneunderlaget. Länsstyrelsens formella beslut i detta skede innefattar ett beslut om utbetalning av statslånet mot inteckningar inom visst förmånsläge. Beslutet fattas på grundval av värderingsinstrumentets uppgifter i dessa hänseenden. På grund av att lånebeslutet innefattar en maximering av lånebeloppet även i kronor ger ett av värderingsmännen bedömt låneunderlag som är högre än det av nämnden antagna inte större statslån. Om det av värderingsmännen bedömda låneunderlaget väsentligt överstiger det uppskattade kan ansökan om tilläggslån förekomma. Lånebeslutet innebär i realiteten att det tidigare beslutet omprövas med hänsyn till värderingsinstrumentets uppgifter om byggnadskostnaden såvitt rör det i kronor angivna högsta lånebeloppet. I hittillsvarande praxis har kommun inte beviljats tilläggslån för ökade kostnader. Enligt vad som uppgetts från samlingslokalnämnden har denna praxis främst grundats på uppfattningen att kommunerna bort ha tillräckliga

SOU 1971:92

möjligheter för att göra en realistisk kostnadsuppskattning. Omfattningen av tilläggslånen framgår av tabell 8. 4.6 Säkerhet Säkerhet skall utgöras av inteckningar i fast egendom eller tomträtt med förmånsrätt inom övre lånegränsen - 90 % av "värdet". Underliggande överhypotek skall pantförskrivas i andra hand. Kungl. Maj:t kan enligt författningsändring genom kk 1960:315 föreskriva att ytterligare säkerhet skall ställas. Detta motiverades (prop. 1960:112, s. 32) av att fall kunde tänkas där nämnden hyste tvekan om möjligheterna att på längre sikt finansiera driften av en planerad samlingslokal men kommunen var angelägen om att lokalen skulle komma till stånd. Kommun eller helkommunalt företag (ej definierat i författningen) får lån utlämnat utan inteckningssäkerhet - för det helkommunala företaget mot kommunal borgen. I ett fall har lån efter medgivande från Kungl. Maj:t (1967:B 894) lämnats ut till enskilt företag som inte kunnat frigöra inteckningar inom övre lånegränsen mot att kommunen iklädde sig borgensansvar. En kommentar till de nya reglerna om vad som är att hänföra till fast egendom har fogats härtill som bilaga 1. Värderingens ursprungliga och fortfarande i stort gällande anknytning till säkerhetsaspekter kan utgöra anledning till erinran även om de nya reglerna för företagsinteckning. Företagsinteckning kan meddelas i näringsidkares verksamhet bl. a. om han är bokföringsskyldig. Bokföringsskyldighet föreligger enligt bokföringslagen för aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar samt för även andra subjekt vid en rad angivna verksamhetstyper, bl. a. teater eller biografrörelse. Inteckningen gäller i princip i den till verksamheten hörande lösa egendomen. Företagsinteckning medför bl. a. vid utmätning och konkurs viss förmånsrätt till betalning ur egendomen. Det tidigare förlagsinteckningsinstitutet var förbehållet innehaSOU 1971:92

Tabell 9 Normalräntan och däremot svarande annuitet vid 25 års amortering

1/7 1944 1/7 1958 1/7 1959 1/7 1960 1/7 1962 1/7 1964 1/7 1965 1/7 1968 1/7 1969 1/7 1970

ränta

annuitet

4% 4,25 % 4,5% 4,75 % 5% 5,25 % 5,75% 6% 6,25 % 6,75 %

6,37 6,53 6,7 6,88 7,06 7,23 7,59 7,77 7,96 8,34

vare av industriell rörelse eller idkare av hotell-, pensionat- och restaurangrörelse.

4.7 Lånevillkor för amorteringsdelen Amorteringsdel av statslån återbetalas med en fast, vid lånets beviljande bestämd annuitet. Räntefoten skall vara lika med den vid beviljandet gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder (se kk 1943: 936). Normalräntan fastställs budgetårsvis. Vid nybyggnad bestäms annuiteten så att lånet blir slutamorterat på 25 år. Vid ombyggnad bestäms amorteringstiden med hänsyn till lånets storlek samt byggnadens ålder och beskaffenhet. Normalräntan sedan låneverksamheten påbörjades och den däremot svarande annuitetsprocenten för en amorteringstid på 25 år framgår av tabell 9. 4.8 Subventionsdelen - befrielse från betalningsskyldighet Lån eller del av lån som är räntefri och stående kan under amorteringsdelens löptid eller i beslutet angiven tid sägas upp till betalning endast under vissa angivna förutsättningar som innefattar något slag av försummelse från låntagarens sida. I 1942 års författning ingående bidrag till kommun motsvarades för enskilda företag av räntefri stående del av lån. Anledningen därtill var att staten därmed som panthavare med sin uppsägningsrätt avsågs få inflytande över att 39

lokalerna kom att tjäna sitt avsedda ändamål. Sedan amorteringsdelens löptid gått ut och betalning också erlagts skall låntagaren normalt helt eller delvis kunna befrias från sin latenta återbetalningsskyldighet. Befrielse förutsätter och är till sin storlek beroende av om lokalerna stått till avsett förfogande. Avskrivningen har angetts som en erkänsla för lokalhållarens sålunda dokumenterade insats. Befrielsen förutsätter ansökan hos Kungl. Maj:t. Om beslut inte föreligger inom ett år efter det att amorteringstiden gått ut och amorteringsdelen infriats är subventionsdelen enligt författningen förfallen till betalning. Kungl. Maj:t har dock getts möjlighet att även därefter om särskilda skäl kan föranleda därtill befria låntagare från betalningsskyldighet helt eller delvis eller medge amortering efter amorteringsplan. I praxis har befrielse normalt lämnats även efter ettårstidens utgång - formellt skiljer sig besluten, som innefattar ett medgivande att den räntefria stående delen "skall anses tillfullo infriad", endast genom att särskilda omständigheter åberopas i det senare fallet. Full befrielse är regel även i de fall där lokalen utan låntagarens vållande stått oanvänd under viss tid. Medgivande har även lämnats beträffande visst belopp av subventionsdelen (1969:B728) innan amorteringstiden gått ut men under villkor om slutbetalning av amorteringsdelen och återstående subventionsdel. Behov av lokalerna konstaterades inte föreligga då eller i framtiden. (Jfr även 1969:B869). 4.9 Län för ekonomisk sanering/ rekonstruktionsbidrag Saneringslånen infördes genom 1942 års kungörelse och öppnade möjlighet till statslån för annan ägare av befintliga allmänna samlingslokaler än kommun och kommunalt företag, då sådan ägare på grund av ekonomiskt trångmål hade svårighet att hålla lokalerna tillgängliga. Ett villkor för saneringslån är enligt 1957 års kungörelse att 40

kommunen i form av bidrag eller lån lämnar lokalägaren ekonomiskt stöd som till sitt värde motsvarar lägst 25 % av den räntefria och stående delen av statslånet. Departementschefen (prop. 1957:1, bil. 26, s. 35) anförde att undantag från detta villkor inte borde medges av den anledningen att kommunen tidigare lämnat lokalägaren ekonomiskt stöd. De för nybyggnad m. m. gällande reglerna om låneunderlag och belåningsvärde gäller formellt även för saneringslånen. Detta skulle vid en strikt tillämpning medföra att i de fall där statslån förut beviljats med maximal procentandel något utrymme för saneringslån inte skulle föreligga eftersom låneunderlaget inte ökat. Belåningsvärdet kan dock vid tillämpning av enahanda värderingsregler vid båda lånetillfällena komma att anses ha stigit med hänsyn till att återanskaffningskostnaden ökat mer än värdeminskningen under samma tid. Med tillämpning av en sådan värderingsregel har utrymme skapats i praxis för en kanske inte från början förutsedd ytterligare belåning, grundad på ett förhöjt låneunderlag. Saneringslånen kompletterades 1960 med ett — försöksvis infört — rekonstruktionsbidrag åt statsbelånade företag som fortfarande häftade i skuld till staten. Bestämmelserna avser endast enskilda lokalföretag. Bidraget utgår med belopp motsvarande högst 15 % av låneunderlaget vid tiden för bidragets beviljande. Som förut angetts har den ursprungliga skillnaden mellan låneunderlag (= konstaterad produktionskostnad) och värde (= saluvärde) principiellt ur säkerhetssynpunkt kommit att överbryggas — troligen delvis mot bakgrund av orden "värdering" och "byggnadsvärde" i 4 §, 1 st. 1957 års kungörelse, vilka dock får anses ha avsetts korrespondera med den äldre byggnadens värde vid lån för ombyggnad. Bestämmelserna synes därför ha i praktiken även för rekonstruktionsbidragens del fungerat på så sätt att ett med hänsyn till återanskaffningskostnaden med avdrag för värdeminskning beräknat värde fått fungera som låneunderlag. SOU 1971:92

Som särskild förutsättning för bidrag har angetts att kommunen åtar sig att "i väsentlig omfattning" medverka till lokalföretagets rekonstruktion. I detta hänseende har förutom lån och bidrag även godtagits att kommunen tecknar borgen för statslånets amorteringsdel (1964:B2015). I praxis har krävts att kommunen bidrar med eller ansvarar för ett belopp om lägst 30 % av bidraget. I samband med beviljande av samlingslokallån för sanering och rekonstruktionsbidrag har i besluten ofta angetts andra förutsättningar för stödet än kommunala lån och bidrag eller borgen för statslånet. Villkor som frekvent förekommer är att lokalägaren inbetalar förfallna eller även inte förfallna belopp på statslånet och att kommunal revision eller kommunalt företrädarskap i styrelsen anordnas. I ett fall (1967:B65) har även föreskrivits att kommunen skall ställa borgen för bottenlån hos försäkringsbolag. Formuleringen torde dock avse medgivande för kommunen att ställa sådan borgen. De belopp som på grund av villkor om inbetalning tillförts statsverket uppgår enligt bilaga 6 till ca 3,7 milj. kr eller i det närmaste lika mycket som utgått som rekonstruktionsbidrag. 4.10 Förfarandet vid betalningsförsummelser I låneförbindelsen regleras de i regel kalenderhalvårsvis återkommande förfallodagarna för annuiteter på utlämnade lån. Flertalet länsstyrelser uppges avisera låntagarna i god tid före förfallodagen. Betalas förfallet belopp inte in till länsstyrelsen inom åtta dagar har låntagaren att erlägga dröjsmålsränta på detta belopp. Sådan ränta utgår enligt kk 1943:936, senast ändrad 1962:375, med en räntesats som med en procentenhet överstiger den för lånet gällande, dock lägst efter 5 %. Det ankommer på länsstyrelsen att besluta om krav på dröjsmålsränta. Enligt såväl 1942 års som 1957 års kungörelser ankommer det på länsstyrelserna SOU 1971:92

att på betryggande sätt förvara lämnade säkerheter samt att i övrigt vidta de åtgärder som erfordras för säkerställande och indrivning av statens fordran i anledning av utlämnat lån. Länsstyrelseinstruktionen (kk 1971:460) ålägger i 8 § länsstyrelserna att, i den mån det inte ankommer på annan myndighet, förvalta statliga lån och förskott på sådana lån, bevaka att skuldförbindelser behålles i kraft och att säkerheten är betryggande samt i övrigt vidtaga de åtgärder som behövs för att bevaka statens rätt. Länsstyrelse har att förordna ombud i mål där den skall bevaka statens rätt. Länsstyrelserna underrättar statens nämnd för samlingslokaler om de belopp som inte betalats vid respektive förfallodag. Denna anmälningsplikt grundas på föreskriften i kungörelserna att till nämnden anmäla förhållanden som kan föranleda uppsägning av lånets hela belopp. Bland sådana förhållanden ingår enligt kungörelserna att låntagaren visar försumlighet med erläggande av föreskrivet annuitetsbelopp. Beslut om uppsägning av lån meddelas av nämnden för samlingslokaler. Nämnden undersöker, i regel med hjälp av de lokalägande föreningarnas riksorganisationer, orsakerna till betalningsförsummelsen. I de flesta fall leder denna undersökning till att positiva åtgärder vidtas för att låntagarens ekonomi skall saneras och lokalen kunna bibehållas för sitt ändamål. När anmälan kommit in eller försummelsen eljest blivit känd för nämnden, skall denna utan dröjsmål föranstalta om erforderlig utredning. Härvid skall särskilt undersökas om förutsättningar finns för återställande av låntagarens betalningsförmåga eller om dennes ekonomiska svårigheter kan avhjälpas på annat sätt. I praktiken har detta tillgått så att nämnden två gånger om året upprättat en sammanställning över förfallna annuiteter, som tillställts de tre riksorganisationerna för allmänna samlingslokaler. Dessa har sedan genom sina distriktsombudsmän eller på annat sätt tagit kontakt med vederbörande huvudmän för att undersöka huruvida försummelsen varit av tillfällig natur eller om 41

den bottnat i mera djupgående ekonomiska Kungl. Maj:ts medgivande. Stadgandet i svårigheter. I förra fallet har huvudmannen regeringsformen § 77 om att Kungl. Maj:t fått en påstötning om att annuiteten skall inte får avhända sig fast egendom utan inbetalas, i det senare fallet har förhandling- riksdagens samtycke har tidigare iakttagits ar upptagits med huvudmannen för att disku- genom bemyndiganden för viss egendom och tera vilka åtgärder som skall vidtagas. I första budgetårsvisa medgivanden för fastigheter hand har därvid undersökts driftmöjlighe- med taxeringsvärde under visst belopp. terna för lokalerna — uthyrningsfrekvens, Fr. o. m. den 1 juli 1967 har Kungl. Maj:t hyror, kostnader osv. Om man inte på denna medgivits (prop. 1967:99, JoU 23) att tills väg kunnat få en rättelse till stånd, har vidare sälja fast egendom med taxeringsväröverläggningar i regel upptagits med kommu- de, såvitt angår bl. a. samlingslokaler, om nen om ökade driftbidrag o. dyl. Dessa högst 300 000 kr. Försäljning av statsbelånad samlingslokalförhandlingar har ofta utvidgats till att omfatta förutsättningarna och villkoren för fastighet regleras indirekt genom föreskrifen sanering av företagets ekonomi, till vilken terna om uppsägningsgrunder. Lånet kan nämnden för samlingslokaler sedan haft att sägas upp enligt 1942 års kk om fastigheten eller tomträtten säljs utan medgivande av ta ställning. Mot denna bakgrund brukar länsstyrelser- Kungl. Maj:t och enligt 1957 års kk om na vanligen inte företa några kravåtgärder försäljning sker utan medgivande av saminnan nämnden tagit ställning till uppsäg- lingslokalnämnden, som sålunda i detta avseende har fått beslutanderätt. I de fall där ningsfrågan. Om lånet sägs upp i dess helhet har försäljningen sker på villkor att köparen får länsstyrelsen som pantvårdare och bevakare överta beviljat statslån måste Kungl. Maj:t att föranstalta om kravåtgärder som kan dock fatta beslut om övertagandet. Statsmakterna har (prop. 1965:160, SU utmynna i exekutiv auktion i den mån sådan inte kommer till stånd på annan fordrings- 180) antagit riktlinjer angående ackord och eftergift beträffande vissa statens fordringar ägares begäran. Länsstyrelsens agerande genom skydds- m. m. Riktlinjerna avser ackord rörande inrop eller bud vid exekutiv auktion är inte skatt samt avskrivning (oftast innebärande närmare reglerat. I de fall auktion förekom- att fordringsrätten bibehålls) av sådana skatmit har länsstyrelserna i regel haft kontakt ter som inte omfattas av bestämmelser om med samlingslokalnämnden eller dess kansli. avskrivning i uppbördsförordningen. BeträfSkulle länsstyrelsen bedöma det lämpligt att fande andra statens fordringar än skatter, för statens räkning avge bud i skyddssyfte böter, lån av statsmedel m. m. har bemyndieller av andra skäl - närmast för att gande bl. a. att anta ackordsförslag och förhindra att exekutionen används som ett meddela eftergift (med klart avstående av sätt att överföra lokalerna till annat subjekt fordringsrätten) lämnats Kungl. Maj:t med med lägre kostnad — måste emellertid Kungl. viss delegationsrätt. För statslån till allmänna Maj:ts bemyndigande begäras. Om inrop samlingslokaler är Kungl. Maj:ts eftergiftsrätt sedan sker måste genom beslut av Kungl. fortfarande knuten till riksdagens allmänna Maj:t medel ställas till förfogande för inkö- bemyndiganden vid tillkomsten av 1942 och pet i den mån avräkning inte kan ske mot 1957 års författningar och ytterst till statens lånefordran. Förluster överförs som bestämmelserna i cirkuläret 1940:677 angåovan sagts till fonden för oreglerade kapital- ende bemyndigande för Kungl. Maj:t att biträda ackord och eljest eftergiva statens medelsförluster. Som förut nämnts åligger det länsstyrelsen rätt med avseende å lån från statens utlåatt förvalta bl. a. sådan egendom som kan ha ningsfonder m. m. Annan eftergift av lån köpts på exekutiv auktion. Då fråga upp- eller antagande av ackord fordrar sålunda kommer om försäljning på nytt erfordras riksdagens medgivande i varje enskilt fall. 42

SOU 1971:92

Reglering av uppkommande smärre kapitalmedelsförluster sker genom budgetårsvis överförande till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster och anmäls till riksdagen (statsverkspropositionen, bil. 20) i samband med anslag till fonden. Förlusterna på lånefonden för allmänna samlingslokaler uppgår för de senaste åren till belopp enligt tabell 10. Omfattningen av de betalningsförsummelser som anmälts per den 31.12.1970 och 30.6.1971 framgår av tabell 11.

Tabell 10. Kapitalmedelsförluster redovisade under lånefonden för allmänna samlingslokaler avseende budgetåren 1961/62 - 1970/ 71. Budgetår

Kapital

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

178 847:89 258 340:89 31 372:72 48 869:17 370 730:84 171009:49 267 597:74 824 309:12 327 845:86 214 372:98 Summa

2 693 296:70

Tabell 11. Förfallna annuiteter per 31.12.1970 och 30.6.1971 Län

A och B

C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD

Antal företag

Förfallna belopp kr

0 0 2 0 0 0 2 2 1 3 0 0 2 4 0 2 0 0 3 3 8 11 7 15

0 0 1 0 0 0 2

Summa 65

SOU 1971:92

30.6.1S

0 0

0 0

2 381

3 470

0 0 0

0 0 0

17 845 29 357 3 105 23 097

24 538 34 840 23 260

0 0

0 0

22 61 1

5 453 61 722

7 701 70 638

0 0 0

6 908

0 0

603 0 0 0

43 44 35

v

38 037 29 090 64 056 101 559 120 052 92 207

52 197 33 262 45 836 100 914 132 403 85 647

594 869

615 957

1 2 0 0

1 Äldsta förfallodag 30.6.1965 Äldsta förfallodag 31.12.1965 3 Äldsta förfallodag 30.6.1964 4 Äldsta förfallodag 31.12.1960 (exekutiv försäljning) 5 Äldsta förfallodag 30.6.1963 6 Äldsta förfallodag 30.6.1961 7 Äldsta förfallodag 31.12.1960 8 Äldsta förfallodag 30.6.1960 2

nämnden skulle utses representanter för föreningslivet, väl förtrogna med samlingsUnder budgetåren 1942/43-1956/57 anvisa- lokalfrågor. Därjämte borde enligt proposides investeringsanslag till lån för anordnande tionen lämplig representant finnas för att av allmänna samlingslokaler under fonden tillgodose kommunernas intressen. Den för låneunderstöd. Enligt förslag 1956 av byggnadstekniska granskningen avsågs byggden särskilde utredningsmannen, som antog nadsstyrelsen ombesörja. att långivningen inte längre skulle vara en Det bakomliggande förslaget från 1937 års försöksverksamhet, anvisas lånemedlen utredning innebar att dåvarande statens fr. o. m. budgetåret 1957/58 under en för byggnadslånebyrå skulle vara beslutande och ändamålet särskilt inrättad lånefond - Låne- utredande centralorgan för verksamheten. fonden för allmänna samlingslokaler - under Departementschefens ställningstagande grunstatens utlåningsfonder. Enligt statsmakter- dades på dels att Kungl. Maj:t som beslutannas beslut (prop. 1957:1, bil. 26, s. 40-41) de i andra statsbidragsfrågor till byggandet tillförs fonden även inflytande kapitalavbe- hade större möjligheter till en riktig prioritetalningar som skall stå till förfogande för lån- ring dels att det var fråga om en försöksverkgivningen. samhet inom vilken Kungl. Maj:t hade att Med hänsyn till att lånen i flertalet fall skapa en fast praxis. Sedan en sådan praxis beviljas innan byggnadsarbetena påbörjas utbildats borde det på nytt övervägas om och sålunda lång tid före utbetalningen verksamheten helt kunde överlämnas till ett anvisas (prop. 1965:1, bil. 13, s. 232) underordnat organ. investeringsanslag till lånefonden fr. o. m. Bostadssociala utredningen föreslog i sitt budgetåret 1965/66 med endast det belopp slutbetänkande, del II (SOU 1947:26) inrätsom kan beräknas bli erforderligt för att tandet av bostadsstyrelsen. I förslaget ingick täcka väntade utbetalningar. Beviljandet av att inom styrelsen skulle inrättas en särskild nya lån begränsas i stället av en låneram som avdelning för frågor rörande gemensamhetsstatsmakterna fastställer årligen. På grund av anläggningar till vilken även skulle knytas tidigare anslagspraxis kvarstod å fonden den tekniska och ekonomiska granskningen i förut relativt höga belopp som nedbringats samlingslokalärenden. Organisationssakkungenom att endast formella anslag om 1 000 niga (stencil soc. 22.1.1948) förordade dock kr anvisats. att frågan om organisationen för samlingsFondens kapitalbehållning i utestående lokalstödet skulle prövas i samband med lån var den 1.7.1971 ca 150 milj. kr. Av övriga förslag från den då planerade bostadsbeloppet torde omkring en dryg tredjedel kollektiva kommittén. Departementschefen eller ca 50 milj. kr motsvaras av räntebäran- (prop. 1948:218, s. 117) anslöt sig till de de amorteringslån och återstoden av ränte- sakkunnigas förslag. fria stående lån. Departementschefen förklarade sig år Lån- och bidragsgivningens omfattning 1960 (prop. 112) inte beredd att förorda och fördelning framgår av bilagorna 4 - 7 . några organisatoriska ändringar. Frågan om länsbostadsnämndernas engagemang i låneverksamheten för samlingslokaler borde 4.12 Organisationen lämpligen prövas närmare av utredningen om Samlingslokalstödet enligt 1942 års kungö- den bostadspolitiska organisationen. Den åsyftade bostadspolitiska organisarelse förbehålls beslutsmässigt Kungl. Maj:t. tionskommittén lade fram förslag år 1961 Statens nämnd för samlingslokaler inrätta(SOU 1961:32). Kommitténs förslag, som i des för att handha samlingslokalstödet och fråga om förvaltning av bostadslån innebar upplysningsverksamheten. Nämnden skulle ett förordande av en överflyttning till rikssom en av sina första uppgifter bl. a. dra upp banksorganisationen, tog dock inte upp riktlinjer för verksamheten. Till ledamöter i

4.11 Anslagsgiv ning m. m.

44 SOU 1971:92

samlingslokallånens förvaltning. Frågan berördes inte heller i det i anledning av utredningen gjorda propositionsförslaget (prop. 1962:1, bil. 7) där departementschefen i fråga om bostadsstyrelserns låneförvaltning förordar en fortsatt utflyttning av beslutanderätten till länsbostadsnämnderna. Nu gällande instruktion för nämnden för samlingslokaler (1965:671) uppdrar åt nämnden att handlägga ärenden enligt 1957 års kungörelse om allmänna samlingslokaler, de särskilda bestämmelserna om rekonstruktionsbidrag och 1964 års kungörelse om lån för studentkårlokaler samt ärenden som har samband därmed. Nämnden består av åtta ledamöter och utses av Kungl. Maj:t. Vid handläggning av studentkårlokalärenden ingår i nämnden ytterligare tre ledamöter som utses av Kungl. Maj:t efter förslag av byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet respektive Sveriges förenade studentkårer. Kungl. Maj:t utser bland ledamöterna nämndens ordförande. Bostadskollektiva kommittén och den särskilde utredningsmannen föreslog att handläggningen av samlingslokalstödet skulle flyttas till bostadsstyrelsen. Nämnden för samlingslokaler skulle bestå - med hänsyn till sin ställning i relation till de stora folkrörelserna — men som rådgivande organ knytas till styrelsen. Departementschefen (prop. 1957:1, bil. 7, s. 272) fann dock inte

fördelarna med en ändring erforderligt vägande. Som ett ytterligare skäl för att bibehålla gällande ordning angavs även samordningen inom socialdepartementet med arvsfondsärendena. 1959 års samlingslokalutredning föreslog att nämndens kansli skulle bibehållas och förstärkas. Länsbostadsnämnderna borde dock vid behov medverka med utredning i de enskilda ärendena. Förvaltningen av utlämnade lån berördes inte i 1942 års proposition och tillhörde de frågor som överlämnades till Kungl. Maj:ts ställningstagande. Med statsmakternas ställningstagande i beslutsfrågan blev en låneförvaltning genom länsstyrelsernas försorg naturlig och föreskrift därom togs in i kungörelsen. Den särskilde utredningsmannen (SOU 1955:39) fann vid sin granskning av skälen för en omflyttning av beslutsrätten till bostadsstyrelsen att dess kamerala organisation och erfarenhet av låneförvaltning talade för en överflyttning av även förvaltningen av utestående lån till styrelsen. Departementschefen ansåg mot bakgrund av sitt ställningstagande i beslutsfrågorna att länsstyrelserna borde bibehållas vid sin tidigare befattning med samlingslokalärendena. 1959 års utredning undersökte låneförvaltningen särskilt mot bakgrund av förfarandet vid betalningsförsummelse. Utredningen

Tabell 12. Kostnader för nuvarande kansliorganisation.

Tjänster (utom arvodestjänster) 1 kontorsskrivare 1 kontorsbiträde Arvoden i arvodesanställning 1 sekreterare 2 biträdande sekreterare 1 sakkunnig för ritningsgranskning 2 sakkunniga för kostnads- och teknisk granskning (timersättning) 1 vaktmästarbiträde (timersättning) Övertidstillägg Vikariats- och övertidstillägg, tillfällig skrivhjälp Summa kr SOU 1971:92

Lönegrad

Lönekostnader

Ae 14 Ag 3/Ae 9

40 682 30 043 10 416 16 368 10416 10 540 3 100 6 435 128 000

Anm

förordade att länsbostadsnämnderna övertog härefter yttrande över ansökningen till länsstyrelsernas befattning med samlings- Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet) som lokallånen och alltså företrädde staten i meddelar beslut i ärendet. ärenden som föranleddes av betalningsförLänsstyrelserna är remissinstanser i såväl summelse. Förslaget föranledde ingen åtgärd. låne- som bidragsärenden. Den besiktning Nämndens kansliorganisation och kostna- och värdering av fastighet m. m. som skall den för budgetåret 1971/72 framgår av ta- ske dels då låneansökan avser ombyggnad bell 12. eller köp av byggnad, dels då lån eller bidrag Statskontoret har fått i uppdrag att utreda sökts p. g. a. ekonomiskt trångmål, dels vid länsstyrelsernas arbetsformer, organisation prövning av ansökan om utbetalning av lån och personalbehov m. m. Arbetet har i för ny- eller ombyggnad skall göras av huvudsak organiserats på tre delutredningar särskilda av länsstyrelsen för ändamålet varav en, kameralutredningen, undersöker utsedda förrättningsmän. Ansökan om uthandläggningen av ärendegrupper inom anordning av lån eller bidrag skall inges till landskontoren och därvid bl. a. även under- och prövas av länsstyrelsen, som meddelar söker handläggningen av samlingslokalären- beslut i anledning av densamma. Länsstyrelden. Ett preliminärt organisationsförslag (PM sen fastställer därvid, då fråga är om lån för 4, 9.7.1969) har utarbetats. ny- eller ombyggnad, det belopp som jämSom tidigare angetts samarbetar nämnden likt Kungl. Maj:ts beslut i ärendet skall intimt med de tre riksorganisationerna för utgå. Även låneförvaltningen handhas av samlingslokaler: FHR, BR och VG. Från länsstyrelsen. Om länsstyrelsen finner att och med budgetåret 1947/48 har - sedan anledning till uppsägning av lån föreligger motioner om ersättning till organisationerna och att omedelbar rättelse inte kan vinnas för utredningsarbete m. m. bifallits av 1947 genom dess egna åtgärder, skall länsstyrelsen års riksdag (SU 1947:5, s. 6) - årliga bidrag omgående anmäla förhållandet till nämnden, av statsmedel utgått för dessa organisationers som har att besluta om uppsägning av lån. verksamhet. Bidraget uppgick för budgetåren Skolöverstyrelsen är remissinstans då lån 1947/48-1956/57 till 5 000 kr för varje sökes för anordnande av allmänna samlingsorganisation för att därefter höjas till 10 000 lokaler som avses användas även för skolkr eller sammanlagt 30 000 kr. Numera an- ändamål. visas årligen 45 000 kr som av nämnden förKommun skall i samtliga ärenden, innan delas lika mellan de tre organisationerna. Or- ansökan om lån inges (dvs. i samband med ganisationernas verkliga kostnader för den förhandsgranskningen), antingen själv eller i därmed avsedda verksamheten har emellertid samråd med annan myndighet företaga utuppgått till avsevärt högre belopp som när- redning rörande tillgången på och behovet av mare anges i det följande. allmänna samlingslokaler i orten samt även I fråga om förfarandet kan noteras att eljest avge yttrande i ärendet. Det sistnämnsedan låneansökan ingivits skall nämnden da gäller även i fråga om rekonstruktionsföranstalta om s. k. förhandsgranskning av bidrag, där som ovan nämnts en av förutsättplanerade åtgärder. Nämnden skall härvid in- ningarna för bidragets beviljande är att hämta erforderliga yttranden från andra myn- kommunen åtagit sig att i väsentlig omfattdigheter samt tillse att utredningen i ärendet i ning medverka till lokalföretagets rekonövrigt är tillfyllest. Det sistnämnda gäller struktion. även då fråga är om rekonstruktionsbidrag. Statskontoret handhar förvaltningen av Nämnden har att utreda sökandens behov av lånefonden för allmänna samlingslokaler. lån respektive bidrag och hans möjligheter att på längre sikt täcka driftkostnaderna för verksamheten ävensom övriga förutsättningar för lånet eller bidraget. Nämnden avger 46

SOU 1971:92

5 Kommunernas ekonomiska insatser

Efter statsmakternas beslut år 1942 om ett stöd till de allmänna samlingslokalerna har tvekan inte rått om den kommunala kompetensen att anslå medel för samlingslokaländamål. Detta stöd tar sig uttryck dels i byggande och drift av samlingslokaler genom kommunernas försorg, dels i stöd till föreningslivets samlingslokaler. Redan 1937 års utredning utgick från att den allmänna uppfattningen skulle bli att det var en samhällelig förpliktelse för kommunerna att i möjligaste mån ställa till förfogande även andra lokaler än de som tillkommit med statens medverkan. Bostadskollektiva kommittén anförde år 1955 att samlingslokalfrågan mer och mer torde anses såsom en angelägenhet som det i sista hand ankom på kommunen att svara för. Bestämmelsen om t. ex. kommunalt stöd som villkor för statslån ansågs i det stora flertalet fall sannolikt inte medföra någon väsentlig vidgning av de kommunala insatserna. Det hittills sagda har i första hand gällt de traditionella samlingslokalerna för ursprungligen endast föreningslivets men senare även för fritidens och den allmänna kulturdistributionens behov. I fråga om lokaler, avsedda helt eller huvudsakligen för ungdomens behov har det kommunala ansvaret återförts till den i barnavårdslagen (1960:97) givna uppgiften att sörja för sin barnavård enligt särskilda stadganden och även i övrigt främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för SOU 1971:92

dem. Sålunda åläggs barnavårdsnämnden bl. a. att i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden bland barn och ungdom och att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård i den mån ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse. Den statliga tillsynen av att barnavården ordnas och handhas ändamålsenligt har uppdragits åt länsstyrelserna. I detta sammanhang kan noteras länsberedningen med dess uppdrag att överväga fördelningen i stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun. I dessa överväganden bör enligt direktiven även ingå frågan om samverkan bl. a. för den regionala utvecklingen. Detta bör ske genom ett system som innebär möjligheter för staten att påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämnar en betydande frihet för kommunerna vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Beredningen har att efter nämnda principiella överväganden även gå in på frågan om uppgiftsfördelningen mellan primär- och sekundärkommuner. Vidare bör i detta sammanhang hänvisas till utredningen om den kommunala demokratin. I direktiven har till frågan om åtgärder för att förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring knutits överväganden bl. a. om åtgärder för att vidga och fördjupa kontakterna med föreningar och organisationer inom kommunen och om for47

merna för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Det kommunala stödet till anläggning och drift av samlingslokal tar sig skiftande uttryck. Det kan utgå som direkta anslag till anläggningskostnaderna, som räntefritt lån, som andelsteckning, som tomtupplåtelse, som borgensåtagande, som periodiska driftbidrag och som hyror med subventionsinslag. De kommunala bidragen i skilda former blir mer eller mindre direkt påverkade av statlig myndighets bedömanden då viss kommunal insats ställs som villkor för statligt stöd och då medgivande till ett borgensåtagande är erforderligt. Som härefter närmare kommer att utvecklas har föreskrivits (kk 1957:367) att lån för avhjälpande av ekonomiskt trångmål får beviljas endast om kommunen i form av bidrag eller lån lämnar lokalägaren ekonomiskt stöd som till sitt värde motsvarar lägst 25 % av den räntefria stående delen av statslånet och (k.br. 20.5.1960) att som förutsättning för rekonstruktionsbidrag skall gälla att kommunen åtar sig att i väsentlig omfattning medverka till lokalföretagets re-

konstruktion. Härtill kommer att den ekonomiska kalkylen även i övrigt regelmässigt förutsätter ett kommunalt bidrag för att ge lokalföretaget de nödvändiga driftekonomiska betingelserna för att driva lokalen och återbetala statslånet. Enligt kommunallagen gäller som huvudregel att Kungl. Maj:ts medgivande krävs för att ta upp lån och ingå borgen. Utan medgivande får kommunen bl. a. ta upp kortfristiga lån inom en av utdebiteringen bestämd beloppsgräns. Vidare får kommun ta upp lån av statsmedel som beviljas av Kungl. Maj:t - t. ex. samlingslokallån - och i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer ta upp lån och teckna borgen i vissa övriga fall. Närmare villkor anges i kk 1962:581 (ändrad 1965:906 och 1966:179). Kommunerna kan enligt angivna regler bl. a. ta upp bostadslån och därunder liggande lån, gå i borgen för bostadslån åt bl. a. allmännyttigt bostadsföretag och för byggnadskreditiv till bostadsbelånat företag. Beslut om borgen för samlingslokallån, underliggande lån och byggnadskreditiv i samband med sådant lån kräver däremot underställning. Kungl. Maj:ts

Tabell 13 Kommunernas bidragsgivning till allmänna samlingslokaler enligt lånehandlingar 1966/67-1970/71. Borgen för statslån kr.

Borgen för övr. kredit kr.

1 370 650

21 000

295 000

1967/68

1 435 000 1

29 000

750 000

1968/69

4 355 0001

1 542 500

3 766 000

1969/70

6 256 500'

670 000

1 697 334

1970/71

2 364 300 1

706 500

526 000

Budgetår

Anslag kr.

1966/67

Anmärkning

1 25 000 kr. värdet av fri tomt. i 75 000 kr. bidrag fr. fritidsnämnd, 4 000 kr. fr. kyrklig församling. 1 250 000 kr. räntefritt lån. 1 2 180 000 kr. amorteringslån, 200 000 kr. bidrag fr. kyrkl. församling, 150 000 kr. tecknade andelar, 20 000 kr. värdet av fri tomt. 1 40 000 kr. tecknade andelar.

Under budgetåret 1969/70 har vederbörande kommun i ett fall garanterat täckning av framtida årligt underskott. 48

SOU 1971:92

Tabell 74.Rapporterade kommunala bidrag till medlemmar i FHR 1967-1969

1967 1968 1969

Driftbidrag

Kapitalbidrag

Antal fören

kr

Antal fören.

kr

275 285 278

6 064 000 6 729 000 8 614 000

58 66 55

1 605 000 2 038 000 3 144 000

medgivande till kommunal borgen för lån till allmänna samlingslokaler lämnas regelmässigt i den formen att borgen ställs som villkor för lånet. I praxis ställs numera aldrig krav på borgen för räntefri stående del av samlingslokallån. De ovan nämnda skiftande formerna för det kommunala stödet för anordnande av samlingslokaler gör det svårt att få en helt rättvisande bild av de kommunala insatserna. En sammanställning av dessa som de framgår av låneärendena för de fem senaste budgetåren framgår av tabell 13. Bygdegårdarna redovisade för år 1970 att 35,9 % av inkomsterna täcktes av kommunala anslag. Folketshusrörelsen redovisar den kända bidragsgivningen enligt tabell 14. Dåvarande stadsförbundet har (Kommunal tidskrift 1968:8) redovisat en undersökning av bl. a. organisationen av kommunernas kulturella aktiviteter varav även framgår hur stora belopp vissa kommuner anslagit för kulturändamål år 1968. Undersökningen baserades på enkätsvar från 107 av de 112 städer och köpingar som då hade 10 000 invånare eller mer. Redovisningen framgår närmare av bilaga 6. Undersökningen visade att kul tu ran slagen uttryckta såväl i procent av driftbudgeten som i kronor per invånare steg med invånarantalet. Biblioteken tog upp den största andelen av de samlade kulturutgifterna. Statens ungdomsråds arbetsgrupp Kommunerna och ungdomen redovisade i ett betänkande med samma titel (SOU 1966:32) anslagsgivningen lokalkommunalt och i landsting för främjande av fritidsliv och samhällsfostran. Arbetsgruppen lade i betänkandet även fram förslag till riktlinjer för bl. a. lokalkommunal bidragsgivning. FörslaSOU 1971:92 4

get innebar bl. a. att ungdomsorganisationerna skulle för sin egen verksamhet, då avgift inte togs upp, få disponera samlings- och andra lokaler utan betalning. Lokalplaneringen förordades inordnad i en rullande tioårig planering i vilken kommunerna samordnade sitt lokalbyggnadsprogram med de samlingslokalägande organisationernas byggnadsplanering och verksamhet i övrigt. Vidare föreslogs att i den mån samhälleliga lokaler med erforderlig utrustning inte fanns särskilda inventariebidrag skulle utgå med högst 1 500 kr.

6 De samlingslokalägande föreningarnas riksorganisationer

6.1 Allmänt Flertalet av våra allmänna samlingslokaler har tillkommit på folkrörelseinitiativ. Utan de stora folkrörelsernas insatser att ordna mötes- och samlingslokaler för sina egna, men även för övrigt föreningslivs behov, hade vi inte haft det samlingslokalbestånd vi idag har. På föreningsinitiativ tillkommer alltjämt flertalet av våra nya allmänna samlingslokaler. Tre riksorganisationer för lokalfrågor finns, nämligen Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, FHR, Riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler Våra Gårdar, VG, och Bygdegårdarnas Riksförbund, BR. 6.2 Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR) FHR är en ideell organisation bildad 1932. Enligt stadgarna för FHR är uppgifterna och ändamålet, att vara centralorganisation för föreningar och företag som har till uppgift att tillhandahålla allmänna samlingslokaler och andra anläggningar för fritidsverksamhet, att i samarbete med föreningslivet samt kommunala och statliga myndigheter söka åstadkomma en ändamålsenlig planering av allmänna samlingslokaler och andra anläggningar för fritidsverksamhet samt att främja tillkomsten därav, 50

att verka för att förvaltningen av dessa anläggningar sker på sådant sätt att därigenom skapas goda betingelser för föreningslivet samt för kulturell och ideell verksamhet i övrigt. FHR har cirka 800 medlemmar, varav större delen är folketshusföreningar. Bland medlemmarna märks för övrigt ett 30-tal kommuner och ett 20-tal halvkommunala institutioner. För medlemmarna är riksorganisationens uppgift av i första hand samlande och rådgivande natur. FHR, som har sitt huvudkansli i Stockholm, är indelat i 8 distrikt med lokala avdelningar. För varje distrikt finns ett distriktskontor med en heltidsanställd ombudsman såsom chef. Bland distriktsombudsmännens mera betydelsefulla arbetsuppgifter ingår att företräda lokalföreningarna vid överläggningar med läns- och kommunala myndigheter samt att på distriktsplanet handha servicen till föreningarna för den statliga låne- och bidragsgivningen. Centralt har FHR inrättat en omfattande serviceverksamhet för medlemmarna och andra som kontaktar FHR i samlingslokalsangelägenheter. Planeringsavdelningen handlägger ärenden angående lokalisering och dimensionering av allmänna samlingslokaler, biträder kommuner och föreningar vid upprättande av översikts- och regionplaner för hela kommuSOU 1971:92

ner och regioner, diskuterar fram byggnadsplaner i samråd med folketshusföreningarna, upprättar ansökningshandlingar av olika slag som t. ex. för statliga lån, kommunala bidrag och stöd från industrier och organisationer. Företagsekonomiska avdelningen svarar i första hand för rådgivning i ekonomiska och förvaltningsmässiga frågor. Den tyngsta uppgiften är emellertid handläggandet av ärenden rörande statliga saneringslån och rekonstruktionsbidrag. FHR ger ut tidningen "Folkets Hus", som utkommer med 10 nummer per år i en upplaga av 10 000 exemplar. I tidningen redovisas bl. a. löpande den statliga låne- och bidragsverksamheten till allmänna samlingslokaler. FHR bedriver en bred grund- och fortbildning av personal och förtroendevalda för ökad kunnighet i ekonomi och förvaltning av samlingslokaler för föreningsliv och kulturliv. Idé- och kulturfrågor intar också en framträdande plats i kurs- och konferensverksamheten. FHR:s treåriga företagsledarutbildning "FHR-skolan" startades 1967. Genom kombination av korrespondens- och internatkurser bedrivs studier i olika ämnen för att få fram föreståndare för Folkets Hus och Medborgarhus. En särskild kulturfilmavdelning "BioKontrast" har till uppgift att stimulera och ge service till föreningarna för start av kvalitetsfilmvisningar. Budgetarbete, förhandlingar med kommunernas kulturnämnder och information till folkrörelser och föreningar samt bildande av lokala programråd sker i samarbete med folketshusföreningarna. Avdelningen framställer informationsmaterial och trycksaker samt arrangerar kurs- och konferensverksamhet centralt för programrådens ledamöter. För service åt medlemmarna har riksorganisationen bildat olika bolag bl. a. FIAB (Förenade Inredningar AB), Föreningsfilmo AB, AFS (Arkitektbyrån för samlingslokaler).

SOU 1971:92

6.3 Våra Gärdar (VG) Våra Gårdar bildades 1942 av Sveriges storloge av IOGT under namnet Ordenshusens Riksförening. Denna förening blev följande år även organ för NTO:s ordenshus. För att ytterligare öka möjligheterna till samarbete mellan nykterhetsrörelsens lokalägande föreningar har även Blåbandsrörelsens fastighetsförening inordnats i riksföreningen. Dennas namn ändrades i samband därmed till det nuvarande. Våra Gårdar har till uppgift, att lämna medlemmarna stöd och råd i frågor rörande fastigheterna, deras förvaltning och därmed sammanhängande affärsrörelse, att genom affärsverksamhet främja medlemmarnas intressen, samt att representera medlemmarna vid förhandlingar med myndigheter och organisationer. Medlemskap kan vinnas av varje till den svenska nykterhetsrörelsen anslutet företag som äger samlingslokal eller annan fastighet respektive ämnar förvärva sådan lokal eller fastighet. Antalet medlemsföretag var i december 1971 758. Våra Gårdars kansli är förlagt till Stockholm och utgörs i huvudsak av en fastighetsavdelning, en inredningsavdelning, en biografavdelning och en bokföringsavdelning. Fastighetsavdelningen lämnar råd och anvisningar vid planering av nybyggnad av samlingslokaler, om- och tillbyggnad av sådana lokaler samt lokalrenoveringar. Avdelningen upprättar ansökningshandlingar om lån och bidrag till stat, kommun och fonder av olika slag samt biträder med juridisk rådgivning i äganderätts- och skattefrågor. Inredningsavdelningen lämnar service i inrednings- och inköpsfrågor. Biografavdelningen lämnar hjälp och service till föreningar, som driver biografer. Bokföringsavdelningen lämnar service i bokföringsfrågor samt upprättar bokslut och deklarationer åt de lokala medlemsföretagen. Våra Gårdar utger tidskriften "Våra Gårdar", som utkommer med fyra nummer om året. Tidskriften belyser de olika problem 51

som är aktuella beträffande lokalfrågorna samt ger information och vägledning i arbetet att tillvarata nykterhetsrörelsens lokalintressen. 6.4 Bygdegårdamas Riksförbund (BR) BR bildades 1944 med bl. a. Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Svenska Landsbygdens Studieförbund och Jordbrukare—Ungdomens Förbund som intressenter. Riksförbundet har enligt sina stadgar till ändamål, att vara centralorgan för bygdegårdsföreningar och på liknande grunder arbetande företag, att i samarbete med kommunala och andra myndigheter samt intresserade organisationer söka åstadkomma en förnuftig och ändamålsenlig planering av samlingslokaler samt så långt möjligt samordna olika lokalbehov, att biträda medlemmarna med råd och anvisningar beträffande ritningar och kostnadsberäkningar för ny- och ombyggnader, att biträda medlemmarna vid uppgörande av stadge-, finansierings- och budgetförslag, lämna råd och upplysningar om ekonomiskt stöd från det allmännas sida för bedrivande av verksamheten samt vara kontaktorgan och förespråkare hos myndigheter och andra. BR:s kansli är förlagt till Stockholm. Förbundet lämnar råd och upplysningar, hjälper till med upprättande av finansieringsplaner och driftskalkyler, utför förberedande granskning, ombesörjer förhandsgranskning hos statens nämnd för samlingslokaler och upprättar låneansökningar samt bistår vid upprättande av skrivelser till kommuner, länsstyrelser m. m. Distriktsorganisationer tillhörande Bygdegårdarnas Riksförbund finns i alla län i landet. Deras förnämsta uppgift är att fungera som kontaktorgan för medlemmarna. Ett 15-tal kommuner med egna lokaler är anslutna till BR. Antalet till BR anslutna bygdegårdsföreningar är för närvarande om52

kring 400, varav cirka 380 är ägare till lokaler. Bygdegårdsbiograferna är i stor utsträckning anslutna till samma biografkedjor som Folkets Husbiograferna. Som BR:s arkitektkontor fungerar K-konsult (Kommunernas konsultbyrå), där den tekniska expertis som erfordras för bedömning av bygdegårdarnas planering och samordning med andra allmänna lokaler (skolor och idrottsanläggningar) finns. BR har tidigare utgett en tidskrift "Bygdegården", men p. g. a. medelsbrist har sedan några år tillbaka endast till medlemmar fyra gånger om året utsänts en stencilerad skrivelse, där medlemmarna informeras om aktuella bygdegårdsfrågor.

6.5 Den statliga lån- och bidragsverksamhetens fördelning på riksorganisationerna Intill den 1 juli 1971 hade beviljats 963 lån för ny- samt om- och tillbyggnad på sammanlagt 183 392 758 kr, 105 saneringslån på sammanlagt 9 785 530 kr (varav större delen i sin helhet räntefria och stående), 78 rekonstruktionsbidrag på sammanlagt 3 850 750 kr, samt 47 bidrag till kommuner (enligt 1942 års bidrags- och lånekungörelse) på sammanlagt 2 660 945 kr. Det statliga stödet fördelade sig enligt tabell 15.

6.6 Övriga organisationer Utredningsmannen är väl medveten om att det finns fler riksorganisationer än de tre angivna, som arbetar med frågor som rör anordningar av olika slag för kultur, fritid och rekreation. Hit hör t. ex. idrottsrörelsen, folkparksrörelsen, RESO m. fl. Det har emellertid för utredningen varit nödvändigt att göra en avgränsning till de organisationer, som i verklig mening arbetar med allmänna samlingslokaler. SOU 197T:92

Tabell 15. Det statliga stödets fördelning efter organisationstillhörighet. Lån- och bidragstaga re av samlingslokaler

Antal lån för nysamt omoch tillbyggnad

Belopp kronor

Antal saneringslån

Belopp kronor

Antal rekonstruktionsbidrag samt bidrag till kommuner

Belopp kronor

Folkets Hus Ordenshus Bygdegårdar Kommunägda Övriga Summa

361 169 244 99 90 963

100 011 550 25 532 990 20 427 490 23 085 000 14 335 728 183 392 758 2

70 25 9

8 271 080 1 306 100 201 250

2 562 050 969 000 287 650 2 660 945 32 050 6 511 695

7 100

40 26 10 47 2

9 785 530 3

-

-

1 En del av de kommunägda lokalföretagen är medlemmar i FHR eller BR. Varav de räntefria stående delarna utgör ca 59 % (107 930 134 kr). 3 Varav de räntefria stående delarna utgör ca 97 % (9 514 630 kr).

2 SOU 1971:92

7 Samordning

7.1 Tidigare ö verväganden Redan i 1942 års proposition erinrades om att det vid anordnande av allmänna samlingslokaler borde samtidigt undersökas möjligheten att i samma byggnad inrymma även lokaler för andra behov. Lämpligheten borde dock enligt departementschefen prövas i varje fall för sig. I fråga om gymnastiklokaler framhölls emellertid lämpligheten av att tillgodose såväl skolans som den frivilliga gymnastikens behov. I 1957 års proposition framhöll departementschefen vikten av att utnyttja lokaler både som samlingslokaler och för andra behov, främst skolans. Det skulle ankomma på de kommunala organen att bevaka dessa synpunkter. Regler föreslogs i fråga om förfarandet så att samordningsmöjligheterna lättare kunde beaktas. Departementschefen framhöll i 1960 års proposition mot bakgrund av driftsekonomiska synpunkter att samlingslokalernas storlek och lokalisering i bebyggelsen måste prövas med största noggrannhet. Möjligheterna att i samma lokaler inrymma olika verksamheter, såsom exempelvis föreningsarbete och skolundervisning borde beaktas. Lånebestämmelserna jämkades för att underlätta sådana strävanden. Jämkningen innebar dels att, om utrymme som erfordras för skolbruk men inte som samlingslokaler i mindre omfattning ingår i en föreningsägd anläggning dessa utrymmen får räknas in i 54

låneunderlaget, dels att för den lokaldel som erfordras för skoländamål får utgå räntefri stående del av samlingslokallån till belopp som kommunen kunnat få i form av skolbyggnadsbidrag. Föreningarna blev därigenom jämställda med kommunerna som huvudmän för gemensamhetsanläggningar. Enligt skolöverstyrelsens anvisningar för handläggning av skolbyggnadsärenden skall lokalbehovsutredningen innehålla uppgift om det allmännas behov av lokaler (allmänna samlingslokaler, bibliotek, gymnastikhall etc.) och om detta bör tillgodoses i samband med planerat skolbygge. Enligt skollagen ankommer det på skolstyrelsen att upplåta skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. Enligt skolstadgan bör sådan upplåtelse ske om större olägenhet inte vållas skolans verksamhet. Samordningsbehovet stryks under i Kungl. Maj:ts cirkulär 1954:671 och 1959:604. Förslag om obligatorisk upplåtelseskyldighet har avvisats. Ett utförligt referat av de nyssnämnda uppgifterna återfinns i SOU 1965:63 där ungdomsutredningen betonar vikten av att samplaneringsanvisningarna följs och erinran om anvisningarna om upplåtelse av skollokaler. Utredningen fann att utvecklingen syntes genom rekommendationerna ha påverkats i gynnsam riktning men att några generella anvisningar inte kunde lämnas på grund av de skiftande lokala förhållandena. SOU 1971:92

Utredningen förordade att kommunerna ge- ligt lån. nom cirkulär från skolöverstyrelsen och Det statliga anläggningsstödet bör vidare socialstyrelsen uppmanades företa en samlad utformas så generellt som möjligt för att översyn beträffande gemensam användning stimulera till en så generell utformning och av skollokaler. användning av lokalerna som möjligt. I yttranden över bostadskollektiva komEtt långsiktigt huvudmål är vidare att mitte'ns och den särskilde utredningsman- bostadskomplement samt andra anläggnens betänkanden underströks allmänt beho- ningar, som formar den del av boendemiljön vet av ett samordnat utnyttjande av lokal- som ligger utanför bostäderna, ges samma resurserna. I det övervägande antalet yttran- betydelse som bostäderna. Detta medför den framfördes synpunkten att en ökad beträffande finansieringssystemet att bostäanvändning av skollokalerna för samlings- der och bostadskomplement bör, så långt det lokaländamål borde eftersträvas. Skolöver- är möjligt, ges likartade finansieringsvillkor, styrelsen framhöll att problemet var av en och infogas i likartade planerings- och betydande storleksordning ur ekonomiska granskningssammanhang. synpunkter. Socialstyrelsen var emellertid Kommittén betonar att de uppställda inte övertygad om lämpligheten av att i den målen inte kan uppfyllas samtidigt. De omfattning kommittén ansett önskvärt och åtgärder som föreslås bli genomförda omemöjligt förena skolans och fritidslivets lokal- delbart utgör emellertid steg på väg mot de behov. Statens nämnd för samlingslokaler långsiktiga målen. påpekade att standardkrav av annan art Kommittén övergår därefter till förslag till måste ställas upp för samlingslokaler än för förändringar av finansieringssystemet. skolor och ansåg att de exploateringsekonoKraven på speciell utformning av lokaler miska synpunkterna inte fick drivas så långt för ett visst ändamål kan enligt kommitténs att syftet med stödet till föreningslokaler mening begränsas. Kommittén föreslår därförfelades. Liknande synpunkter anfördes av för att krav på möjlighet till samordning och Arbetarnas bildningsförbund. flexibilitet beträffande lokalanvändning sucMöjligheten till kombinerad användning cessivt bör inskrivas som förutsättning för av andra lokaler än skolans togs upp i statliga låne- och bidragsformer som avser yttranden av bl. a. HSB (daghem) och lokaler för olika ändamål. Planverket bör i Bygdegårdarnas riksförbund (församlings- samråd med berörda myndigheter föreslå hem). närmare utformning av dessa krav och i vilken tidsordning de skall genomföras. Kommittén anser vidare att lån och bidrag 7.2 Servicekommittén som redan utgått för en speciell lokal och ett speciellt ändamål inte automatiskt skall 7.2.1 Kommitténs finansieringsförslag kunna återkrävas när lokalen tas i anspråk Servicekommittén anger som huvudmål för för andra ändamål än det ursprungligen finansieringssystemet att det måste ge ut- avsedda. Kommittén föreslår slutligen i detta rymme för samordning mellan olika former sammanhang att den bestämmelse som gäller av boendeservice och mellan olika huvud- för upplåtelse av allmänna samlingslokaler, män. nämligen att dessa skall upplåtas opartiskt Ett viktigt steg i denna riktning är att och till alla organisationer, skall ställas som antalet statliga låne- och bidragsformer när villkor för bostadslån samt för andra statliga det gäller anläggningsstöd minskas samt att lån och bidrag till sådana lokaler i bostadsantalet låne- och bidragsbeviljande myndig- områden som används för fritidsändamål. heter begränsas. Enligt kommitténs mening Kommittén har sammanställt finansiebör det långsiktiga målet på anläggningssidan ringsmöjligheterna för boendeservice och vara att begränsa stödet till ett enda enhet- funnit att de är splittrade på många finansieSOU 1971:92

ringsformer och statliga myndigheter. Det är enligt kommitténs mening ofta svårt för kommunala myndigheter och byggherrar att överblicka alla dessa möjligheter. Splittringen beträffande normer och rekommendationer i anslutning till finansieringsvillkoren är nära nog lika stor som beträffande finansieringsformer och kapitalkostnadsvillkor. Även granskningen i anslutning till dessa normer och rekommendationer blir splittrad. Kommittén föreslår därför som ett första steg att gällande finansieringsmöjligheter, kvalitetsoch behovsnormer samt rekommendationer avseende utformningen av lokaler i bostadsområden sammanställs i en informationsskrift. Skriften bör få karaktären av en handbok i två delar, den ena avseende finansieringsmöjligheterna och den andra avseende de kvalitets- och behovskrav som ställs på lokaler för boendeservice. Bostadsstyrelsen bör i samråd med berörda myndigheter få ansvaret för den del som rör finansieringsmöjligheterna medan huvudansvaret för att sammanställa kvalitets- och behovsnormer faller på planverket. Kommittén avser att i sitt nästa betänkande återkomma till frågan om samordning av normer och rekommendationer och granskning i anslutning till dessa. Därefter övergår kommittén till att diskutera skolans betydelse när det gäller att förbättra servicen i bostadsområden. Detta sker mot bakgrunden av att det ofta visat sig lämpligt att uppnå den eftersträvade samordningen och integreringen med utgångspunkt i skolans lokaler och verksamheter. Genom samordnad planering och förvaltning av olika lokaler kan dessa utnyttjas bättre, samtidigt som de boendes behov av lokaler blir bättre tillgodosett. I dessa sammanhang har emellertid problem uppstått som har samband både med den kommunala planeringen och förvaltningen och med de statliga finansieringsformerna. Enligt nuvarande bestämmelser kan endast kommun erhålla anläggningsbidrag för att uppföra skolor. I många pågående eller planerade projekt avser emellertid kommunerna att överlåta uppförande och förvalt56

ning av samtliga lokaler i integrerade anläggningar till en byggherre. Gällande kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet hindrar emellertid byggherren att motta anläggningsbidrag. Kommittén föreslår därför att kungörelsen ändras så att den får den innebörden att annan än kommun kan motta statsbidrag och statliga lån, om kommunens fullmäktige så bestämmer. Beträffande förvaltningen av skollokaler har kommittén funnit att kommunens styrelse eller den nämnd som fullmäktige beslutat uppdra förvaltningen åt kan träffa avtal med exempelvis bostadsföretag att svara för tillhandahållande och viss förvaltning av skollokaler. Någon ytterligare ändring av reglerna för förvaltning av skollokaler är därför inte erforderlig. I anslutning till ett av en grupp inom utbildningsdepartementet, statsbidragsgruppen, utarbetat diskussionsunderlag diskuterar kommittén olika möjligheter till finansiering av skollokaler. Med hänsyn till den betydelse skolan har för att förbättra boendeservicen och berika boendemiljön talar många skäl för att skolor, i första hand lågoch mellanstadieskolor, ges samma lånevillkor som gäller för bostadslån till lokaler. Kommittén anser sig emellertid, i avvaktan på den fortsatta prövningen av statsbidragsgruppens förslag, inte kunna ta ställning till frågan om att skolbyggen generellt skall finansieras med bostadslån eller andra statliga lån med villkor av samma slag som för bostadslån. När det däremot gäller integrerade anläggningar, dvs. anläggningar där lokaler och personal samordnas på ett servicefrämjande och ekonomiskt sätt, föreslår kommittén att skoldelen skall kunna belånas med statliga lån. Lånen bör utgå med samma villkor som bostadslån till lokaler. Anläggningsbidraget bör utgå jämsides med det statliga lånet och avräknas från låneunderlaget på samma sätt som nu sker beträffande anläggningsbidraget till barnstugor. Denna utökning av den statliga belåningen ställer ökade krav på statsmedel. Kommittén SOU 1971:92

föreslår att dessa medel, åtminstone under Långivningen bör handhas av bostadsstyett inledningsskede, utgår genom en särskild relsen och ske med medel från nyss nämnda lånefond. Även bostadslånemedel som avser lånefond, som bör tillföras belopp motsvaden integrerade anläggningens övriga delar rande vad som nu anvisas för ränte- och bör utgå från den särskilda lånefonden. Från amorteringspliktiga samlingslokallån. fonden bör vidare utgå medel för belåning av Möjligheten till förbättringar av servicebarnstugor, allmänna samlingslokaler samt standarden i äldre bostadsområden har överny- och ombyggnad av lokaler i tidigare inte vägts av kommittén. Den har därvid konstastatsbelånade bostadsområden. terat att bostadslån för närvarande kan utgå Kommittén föreslår beträffande anlägg- endast till lokaler i bostadsområden med hus ningsstödet till barnstugor, mot bakgrund av som finansierats med statliga lån. bl. a. det allmänna syftet att minska antalet Servicekommittén anser att lokaler även i stödformer, att antalet låneformer begränsas andra områden i ökad utsträckning bör så att ett enda statligt lån i fortsättningen kunna finansieras med statliga lån. utgår till sådana. Detta lån bör ha samma Kommittén föreslår därför att statliga lån villkor som bostadslån till lokaler. Bostads- med villkor motsvarande bostadslån till styrelsen bör ombesörja all långivning till lokaler skall kunna utgå till såväl nybyggnad barnstugor. Socialstyrelsens anläggnings- av lokaler som ombyggnad och förbättring bidrag till daghem och fritidshem bör enligt av befintliga lokaler i äldre bostadsområden. kommitténs mening tills vidare utgå på Denna belåning bör kunna ske även utan samma sätt som hittills. Om anläggnings- samband med upprustning av bostäder. Alla bidraget till skolor ersätts av ett hyresbidrag lokaler och anläggningar som får ingå i bör emellertid ett liknande bidrag införas för låneunderlaget för bostadslån eller andra barnstugor. statliga lån med samma villkor som bostadsKommittén anser beträffande anläggnings- lån, med undantag dock av bilplatser och stödet till fritids- och samlingslokaler att större kommersiella anläggningar, bör omfatantalet stödformer samt av dessa berörda tas av denna belåning. myndigheter och organisationer bör begränKommittén har övervägt i vad mån och i sas. Målet bör vara att begränsa antalet till en vilken utsträckning det är nödvändigt att enda myndighet och en enda finansierings- föreslå ytterligare utvidgningar av den statliform. Utgångspunkten bör vara att fritids- ga långivningen utöver den utvidgning som och samlingslokalbehovet i bostadsområden blir följden av kommitténs nyss nämnda i huvudsak skall tillgodoses genom de inte- förslag. Kommittén konstaterar härvid, som grerade serviceanläggningar som tidigare be- den gjorde redan i sitt första betänkande, att skrivits och de mindre lokaler som nu alla serviceanläggningar i bostadsområden vanligen belånas med bostadslån. kan belånas, i första hand genom statliga Kommittén föreslår i samförstånd med bostadslån. Förslagen till mera generella samlingslokalutredningen beträffande stödet låneformer och lånevillkor som undanröjer till allmänna samlingslokaler att dessa i hindren för flexibilitet och stimulerar till fortsättningen skall belånas med statliga lån samordning torde leda till att lokaler för nya av samma slag som bostadslån till lokaler. behov lättare kan tillskapas utan att nya Ett anläggningsbidrag motsvarande ränte- bestämmelser behöver utformas så snart ett och amorte ringsfri del av nuvarande sam- nytt behov uppstår. Det är därför enligt lingslokallån bör utgå jämsides med det kommitténs mening inte nödvändigt att statliga lånet och härvid frånräknas låne- föreslå några ytterligare utvidgningar. underlaget på det sätt som nu sker vid I ett avsnitt om beräkningsregler diskutestatsstöd till barnstugor och på det sätt som rar kommittén frågan om belåningsvärdena servicekommittén föreslagit beträffande stöd för serviceanläggningar täcker de verkliga till skoldelen i s. k. integrerade anläggningar. kostnaderna. Kommittén föreslår i sammanSOU 1971:92

hanget att bostadsstyrelsen ges i uppdrag att vidta de ytterligare åtgärder som behövs för att lokaler från belåningssynpunkt skall bli mera jämställda med bostäder. Siktet bör vara inställt på att ge beräkningsmetoden den utformning som behövs för att belåningen av lokaler skall bli lika kostnadsanpassad till olika utföranden som när det gäller bostäder. De genomsnittliga överkostnaderna för lokaler bör inte vara högre än för bostäder. Vidare pekar kommittén på att fortsatt standardökning i boendet måste inriktas på boendemiljöns utformning och utrustning. Styrelsens beräkningsmetod bör liksom rekommendationerna i God Bostad därför anpassas till detta mål. Kommittén konstaterar att när nya bebyggelsetyper introduceras det kan finnas behov av att göra vissa avsteg från metoden att schablonmässigt bestämma låneunderlag och pantvärde. Därför föreslås att bostadsstyrelsen ges bemyndigande att, såvitt gäller projekt med mer omfattande service och en utformning som svarar mot denna service, efter kostnadsprövning i varje särskilt fall göra avsteg från det schablonmässigt bestämda låneunderlaget och pantvärdet. En speciell fråga är vilka beräkningsmetoder som skall tillämpas vid beräkning av låneunderlag och pantvärde för barnstugor, skolor och samlingslokaler. Beträffande barnstugor anser kommittén att bostadsstyrelsens beräkningsmetod bör användas. Vid beräkningen bör dock låneunderlaget per plats maximeras. Det statliga lånet bör vidare kunna fördjupas så att eventuella försämringar jämfört med nuvarande lånemöjligheter undvikes. Även beträffande skoldelen i integrerade anläggningar bör enligt kommitténs mening bostadsstyrelsens beräkningsmetod användas. Beräkningen bör tillgå så att pantvärdet/låneunderlaget först fastställes för hela anläggningen med hjälp av styrelsens metod. Därefter beräknas skolbyggnadsbidraget enligt skolöverstyrelsens metod och frånräknas det tidigare erhållna låneunderlaget/pantvärdet. Samma metod bör användas för att fastställa låneunderlag och pantvärde för 58

samlingslokaler. Kommittén diskuterar kapitalkostnadsvillkorens utformning mot bakgrund av att dessa påverkar kapitalkostnadernas storlek och därmed även hyran och kostnaderna för servicen. Kommittén konstaterar att kapitalkostnadsvillkoren för flertalet lokaler är sådana att kapitalkostnaderna f. n. blir ca 70 % större de första åren än om samma kapitalkostnadsvillkor som för bostäder tilllämpas. Kommittén framhåller vidare att betydande administrativa förenklingar skulle uppnås om samma kapitalkostnadsvillkor tillämpades för bostäder och lokaler. Kommittén föreslår emellertid, med tanke på de förändringar i finansieringssystemet som kan bli följden av paritetslåneutredningen, att kapitalkostnadsvillkoren för lokaler övervägs när resultaten av utredningen föreligger. Resultatet av den tidigare nämnda inom utbildningsdepartementet pågående översynen av skolbyggandets finansiering bör likaså inväntas. S. k. nominella kapitalkostnadsvillkor för bostadslån till lokaler bör alltså enligt kommitténs mening tills vidare tillämpas. Kommittén diskuterar behovet av planerings- och medelsramar för olika ändamål. Den föreslår att särskilda investeringsramar för skolbyggnader och allmänna samlingslokaler bibehålls. En särskild investeringsram för belåning av lokaler i tidigare inte statsbelånade bostadsområden föreslås vidare. Beträffande lån till barnstugor konstaterar kommittén att dessa utgått i den omfattning som behövs för att tillgodose det dokumenterade utbyggnadsbehov som ansökningar om lån och bidrag till utbyggnad av barnstugor årligen angett. Tills vidare bör samma princip följas. Kommittén avslutar finansieringsavsnittet med en diskussion om anspråken på resurser och medel. Kommittén konstaterar härvid att en grundläggande förutsättning för kommitténs förslag har varit att få ett bättre utnyttjande av resurser och medel som idag tas i anspråk för boendeservice. Ökningen av anspråken bestäms i huvudsak av kommunala ambitioner. SOU 1971:92

I överensstämmelse med denna målsättning kommer kommitténs förslag att öka anspråken på statsmedel endast i två avseenden. Förslagen att med statliga lån belåna även skoldelen i integrerade serviceanläggningar samt nybyggnad, ombyggnad och förbättring av lokaler i äldre bostadsområden ökar medelsbehoven med ca 5 milj. kr det första budgetåret för att stiga till ca 15 milj. kr det tredje budgetåret. Utbetalningarna från den föreslagna särskilda lånefonden beräknas till sammanlagt ca 60 milj. kr under ett första budgetår. Huvuddelen av dessa medel skall enligt förslaget överföras till fonden från befintliga anslag. 7.2.2 Remissyttranden De av kommittén angivna huvudmålen för finansieringssystemet - möjlighet till samordning, begränsning av antalet stödformer och inblandade myndigheter och önskemålet att den del av boendemiljön som ligger utanför bostäderna skall ges samma betydelse som bostäderna - har vunnit stor anslutning bland remissinstanserna. Bostadsstyrelsen instämmer i de av kommittén angivna långsiktiga målen, som i vissa delar motsvarar vad styrelsen anfört i olika sammanhang. Ett angeläget mål är sålunda att byggandet av lokaler finansieras enligt en enda låneform och att till driften av vissa lokaler bör utgå bidrag som avpassas med hänsyn till verksamhetsform, personalbehov m. m. Några remissinstanser ansluter sig till huvudmålen men gör samtidigt vissa reservationer eller anser sig inte ha möjligheter att bedöma angelägenheten av de föreslagna långsiktiga åtgärderna. Bland dessa remissinstanser återfinns skolöverstyrelsen som beträffande integrerade anläggningar framhåller att man ännu saknar erfarenheter av hur förmånliga sådana anläggningar är. Frågan bör därför bli föremål för fortsatta överväganden och de praktiska erfarenheterna bör studeras noggrant. SÖ tillstyrker emellertid i princip det system för statlig finansiering som kommittén föreslår. Riksbanksfullmäktige SOU 1971:92

har uttryckt tveksamhet inför det av kommittén angivna huvudmålet att bostadskomplement skall ges samma betydelse som bostäderna. Fullmäktige anför att det sannolikt kan anföras goda motiv för att låta bostäder och boendeservice bilda en enhet ur administrativa, finansiella m. fl. synpunkter. Av samma skäl skulle emellertid ytterligare en rad, huvudsakligen kommunala, samhällsfunktioner kunna tillfogas. Den utvidgning av den prioriterade sektorn på kreditmarknaden som detta kunde innebära skulle emellertid medföra att möjligheterna att föra en konjunkturstabiliserande kreditpolitik begränsades. Meningarna är delade beträffande kommitténs förslag att krav på möjlighet till samordning och flexibilitet beträffande lokalanvändning successivt bör inskrivas som förutsättning för statliga låne- och bidragsformer. Bostadsstyrelsen, som instämmer i angelägenheten av att flexibilitet genomförs i så stor utsträckning som möjligt, avstyrker att krav f. n. skall kunna ställas på flexibilitet i samband med långivningen. Tveksamma till förslaget är vidare Svenska kommunförbundet och statens planverk. Kommunförbundet kan tillstyrka att bestämmelserna utformas så att integration uppmuntras men motsätter sig en sådan utformning att låneoch bidragsbestämmelserna i själva verket kommer att hindra möjligheterna att utveckla enskilda funktioner på serviceområdet. Om bestämmelser av den innebörd, som kommittén har tänkt sig, kommer att införas måste en vid tolkning förutsättas. Sammanläggningsdelegerade i Norrtälje och HSB har kommenterat kommitténs förslag att redan beviljade lån och bidrag inte automatiskt skall kunna återkrävas när en lokal i vissa fall tas i anspråk för annat ändamål än det ursprungligen avsedda. Båda dessa instanser delar kommitténs uppfattning. HSB föreslår därutöver att beviljat lån efter tillstyrkan av kommun skall kunna överföras på annan låntagare, om låntagaren tillför bostadsområdet en serviceaktivitet som bedöms som önskvärd. Alla remissinstanser utom en har tillstyrkt 59

eller lämnat utan erinringar förslaget att maximering av låneunderlaget och särskilda annan än kommun skall kunna motta stats- fördjupningsmöjligheter beträffande barnbidrag till skollokaler om kommunens full- stugor, eftersom de föreslagna reglerna avvimäktige så bestämmer. Skolöverstyrelsen ker från både reglerna för bostäder och som inte har något emot att skollokaler i reglerna för andra lokaler. Kommitténs förslag att införa en särskild integrerade anläggningar uppförs och ägs av bostadsföretag, finner dock ej tillräckligt lånefond för en långivning med villkor som starka skäl tala för att annan än kommun för bostadslån till lokaler har mött invändningar från flertalet remissinstanser som skall få motta statsbidrag. Förslaget att statliga lån med villkor av uttalat sig i frågan. Bostadsstyrelsen anser att samma slag som bostadslån skall utgå till en särskild lånefond och en särskild låneform skoldelen i integrerade anläggningar stöds av kommer att innebära en administrativ belastSvenska kommunförbundet, bostadsstyrel- ning. Styrelsen kan inte finna några olägensen och många länsbostadsnämnder. Svenska heter med att lånen för ifrågavarande lokaler byggnadsarbetareförbundet tillstyrker likaså utgår i form av bostadslån och från lånefonförslaget men anser att möjligheterna att den för bostadsbyggande. Styrelsen avstyrgenomföra den föreslagna integreringen av ker därför kommitténs förslag och föreslår i servicefunktionerna torde vara sammankopp- stället att lån utgår enligt bostadslånelade med samhällsstorleken och befolknings- kungörelsen och från nämnda lånefond. tätheten runt skolanläggningen. HSB och Beträffande kommitténs förslag i fråga om SABO understryker behovet av en snar investerings- och medelsramar anser bostadslösning av skolans integrering och finansie- styrelsen att långivningen till samlingslokaler ring. och barnstugor inte erfordrar någon särskild Förslaget att utsträcka den statliga lån- begränsande ram. För långivningen till skolor givningen till lokaler i äldre bostadsområden i integrerade anläggningar och till lokaler i har vunnit fullständig anslutning bland de äldre områden behövs däremot sådana raremissinstanser som uttalat sig i frågan. mar. Deras utformning bör i båda fallen vara Angående kommitténs konkreta förslag densamma. Ramarna kan uttryckas i antingbeträffande beräkningsregler, dvs. att lokaler en kronor låneunderlag eller kvadratmeter från belåningssynpunkt skall jämställas med våningsyta för lokaler i låneunderlag. bostäder, anför bostadsstyrelsen följande. En sådan anpassning pågår kontinuerligt eller 7.3 Tillämpad integrerad finansiering igångsätts i den mån nya typer av lokaler faller inom bostadsmyndigheternas kompe- Chefen för inrikesdepartementet erinrade i tensområde. Styrelsen kan vidare inte finna statsverkspropositionen år 1970 (prop. att det av kommittén föreslagna särskilda 1970:1, bil. 13, s. 215) om de svårigheter för bemyndigandet, att efter kostnadsprövning i genomförandet av integrerade serviceprojekt varje särskilt fall få göra avsteg från det som har samband med de statliga finansieschablonmässigt beräknade låneunderlaget ringsformerna, vilka inte sällan utformats och pantvärdet, är erforderligt. Styrelsen med utgångspunkt i att lokalerna byggs anser att de allmänna reglerna för beräkning fristående och med ett fixerat användningsav låneunderlag, pantvärde och kostnader sätt. Departementschefen anförde — efter en redan medger styrelsen erforderlig handlings- hänvisning till servicekommitténs arbete — frihet. Styrelsen ansluter sig till förslaget att att ett alternativ vid finansiering av skolbyggstyrelsens beräkningsmetod skall användas nadsdelen i en integrerad anläggning kunde för att bestämma låneunderlag och pantvär- vara att låta denna del innefattas i pantvärde för skoldelen i integrerade anläggningar det för bostadslån. Kungl. Maj:t skulle och barnstugor. Däremot anser styrelsen det övergångsvis efter prövning i varje särskilt inte motiverat att genomföra förslagen om fall kunna medge en sådan vidgning av 60

SOU 1971:92

pantvärdet. Motsvarande problem berördes även av chefen för utbildningsdepartementet (prop. 1971:1, bil. 10, s. 234). I 1971 års statsverksproposition (prop. 1971:1, bil. 10, s. 230) anmäls vissa aktuella integrerade projekt. Departementschefen anför att det är angeläget att under pågående beredningsarbete aktuella projekt rörande integrering av bl. a. skollokaler inte hindras av utformningen av nuvarande statsbidragsbestämmelser för olika ändamål. Bidrag för byggnadsarbeten inom skolväsendet har även behandlats under 1.6 ovan. Bostadslån kan kombineras med invalidbostadsbidrag, anläggningsbidrag för barnstugor och bidrag ur allmänna arvsfonden. Då invalidbostadsbidrag beviljas för extra lägenhetsyta skall från låneunderlaget dras av belopp för motsvarande våningsyta. Beviljas anordningsbidrag för barnstuga eller bidrag ur arvsfonden skall ett mot bidraget svarande belopp dras av från låneunderlaget.

SOU 1971:92

8 Planering och styrning m. m.

8.1 Demografiska noteringar Samlingslokalstödet tillkom vid en tidpunkt då glesbygdsbefolkningen utgjorde nära hälften av landets totalbefolkning och påkallades av strävanden som hade sin rot i en tid omkring sekelskiftet då två tredjedelar av den totala folkmängden bodde i glesbygd. År 1965 hade andelen glesbygdsbefolkning gått ned till ca 23 % och sjunker fortfarande. Befolkningsutvecklingen i glesbygd och tätorter länsvis under åren 1950-1965 framgår av tabell 16 (ur arbetsgruppens för glesbygdsfrågor skrift Glesbygd). Fördelningen av tätorter och tätortsfolkmängd i olika storleksordning av tätorter

åren 1960 och 1965 framgår av tabell 17 (Norling och Jansson, Statistisk tidskrift 1967:3). Från samma källa (Norling-Jansson) återges även - tabell 18 - en ranglista över folkmängden i tätortsregioner med mer än 50 000 invånare och dess förändringar under perioden 1960-1965. I tabell 19, likaledes ur samma källa, har de starkast växande orterna grupperats i rangordning efter tillväxttakten. Vidare bör noteras att befolkningsomflyttningarna fört med sig även en förändrad ålderssammansättning. Andelen personer över 65 år har under perioden 1960-1965 utvecklats på sätt som framgår av tabell 20.

Tabell 17. Fördelning av tätorter och tätortsfolkmängd på olika storleksklasser 1960 och 196' Storlek, antal invånare 200-- 499 500-- 999 1 000-- 1 999 2 000-- 4 999 5 000-- 9 999 10 000--19 999 20 000--49 999 50 000- 99 999 100 000Totalt

62 Antal tätorter

Folkmängd

1965 Absolut

Relativ

883 398 226 161 69 38 26 10 3

818 390 230 188 69 48 33 10 3

1 814

1 819

281 437 277 814 321587 491 180 476 417 542 182 744 239 688 948 1 628 988 5 452 792

269 564 274 785 322 960 573 524 473 549 661 384 1 003 326 744 298 1 688 105 6 011 495

- 11873 3 029 + 1 373 + 82 344 2 868 + 119 202 + 259 087 + 55 350 + 59 117 + 558 683

- 4.2 - 1.1 + 0.4 + 16.8 - 0.6 + 22.0 + 34.8 + 8.0 + 3.6 + 10.3

Förändring

SOU 1971:92

r ~ - ^ C N r o r O t - ^ - H - H r f O O i O N O O N O O r ^ O N O r o . - H r - N O r o o O —< O N O O O O O N O O N U O l O O l O r O O l O ( N r O O O r - - O N O O O N r f C N ^ H O O r O r ^ i / o r ^ O O ^ H i o r ^ - H N O — l O r f H ^ r t j i H O i o M O T t T t a r ^ o o r f N o o N N o r o i o r f N O N o o o N o a N i o o o N O r f o o o N r - ~ r o r o i n N O M H N M I N H N H (N V O - l V £ ) M N ( N ( N ( S M C S M - l ( N < N r -

l O V O V O t ^ ^ - v c i n ^ v C O O M X l N t ^ T f N i n - i

^O r o r f

NO r ^

r o uo

m C M n r O O O O O m O N V O I ^ O M t ^ O l H V l M ' t i n O O m O T ) ' t ^ c O ' t c o o o o i n i n M ' t o i n m N ' t O i f l i o i o o o ^ t i ^ t n r - i • H • * 0 0 0 0 • - i O i O C N O r ^ v O ' ^ O N r ~ i / 0 0 0 ' — I O ^ H — I 0 0 NO r o 0 0 ^ r O •—I .—I CN < N - H .—I H H i n H l f l ( S - ) H ( N < S N ( S - H ^H —-i o

< N m N O ^ o O N — i N O r— o o o \ ^ o o o h c i v o i n ^ t o x ^ o o m o v o w ^ ! O r ^ i o O r o r ^ ^ H O N —<~H<NrOC— l O O r O O N O O r ^ N O ^ H r ^ N O O O O r ~ O N r f O N < N r N N O O N O N r f a N O r O r f O r f r O V O O < N O O r O r f ^ • H r t w i o m M » m i ^ ( N O \ 0 * O N n i ^ n * o r ^ o > r - v o i o * * T t « 0 0 > i 0 M N T f M O \ 0 h r . - < O O l O r f N O r ^ O O N O O N r ^ l O

o l*i »H t-» ro oo rf o CD io *H vo o o ^ q q ^ H n ^ cs ON rf in oo r00 O to fS ro co +1 —i ro (N NO to NO rf <N" — T CN~ C"-" «-H C " rs~ N O fxf o " ro" I

£ H

t; o

I

I

00^ 00^ ro r o t o ••« OO^ PH PH ON ro_^ N v q \ q - H i f l ON o »c O r s 0 \ O i f l M 0 \ 0 0 \ 0 O \ O r - W O i t - i H V O M ( N W r - 0 0 m f l r - u i ^"o"oo"o"

ON ro r-^ rf^ C3 ON to^ r ^ O O O N O N t N i o ^ H O N ^ H o O O r ^ ^ H v o - H r O O r O rN ro O NO <N <N t o 0O t o <N r o r~ O •—i CNl" r f NO to" r f NO" NO NO* NO 0CT rf"

o^

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

r f r f r f Os ^ oo iO^ ^ ^ ON io^ O ro NO r f ON r^ lO ^-< ON r^ O r f r f IT) l O O O N O C N i o O O o o ^ O r ^ r f r N r f O r o t o r f r ^ c ^ O ^ r o o O N O I

rn i o q ^ -H (N - ^ M

:c3 ti H o

I

I

I

I

^ q ( N f O ON «

(N O^ (S

VO K V O

ro^ ON r o 0 0 CN i/o ON

o

O O M O ' O T t O O i O ' - i l O O N H M r - V O O N W V O M oo" ON < s " ON r - O " f > »H ( N CN ^H - H ~H - H ^ H ^ - H , - H , _ < , - H ^ H r O r t — < — < , _ | ,-T) , - H

ND^ I/T_ ON 0 \ ON NO CN^ P-^ C» O O O t o O r f N O — < O O r o O r ^ r f N O r f C N t-- K0 NO ON O rf 00 rf O ro 00 LO ro (N rf (N"to" <N to" <-T rf o" oo" r~"rf" rt^—•(

U.S

I

^H , - H ^ H ^ H ^ H _ < _ H

I

I

I

I

I

I

I

I

^ ^ H p - < ^ < ^ H r S - H r N — ' ^ H

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

^H^H

I

I

|

I

rSr^NOrfiorOr-roinONCN^OiOUOr-oorocN^OrfrfrfNONOON P~r~ior~r~-'—irfONroOrNiONrfOONiocS'—iON(NiorSroONro ro NO O t o r f f O O O N p - i O O r f r f i o O r O r f O t O O O r ^ O O O i O O >^rfrfp--^Hr--NO00NO00CSrOt~-ON00-Hr~-ror--rOrorf--H^-irf OiO^Hrfr^iorOtorftoOONOiOiOrfoOrfOtOOOOOrfrOrfrf ^ ^ ( N 1») (N H t S H M l O H l o m ( N ( N ( N ( N ( N M ( S ^ ( N ( N O

H V H O W • - i r f N ( N O ( N M - < O lO —< 00 NO >—i O i ON ( N V I « - 1 O t o NO oo t o oo ON — i o O ( N O t — rooNi/->rooocNOi/->r~or-^voNO (NNOfN-^roON'—irfr-OO—<rfO>—iOCNr~-iOONr~-rfONrNOOro (Nr-~iONOrorNliorNir--(Nroror~0-Hrfior~-rfOOOOrfNOoOO -HONro(Nr--r^(N<NoorfioooNO-H-Hrfvorot--NOioir)0(NNO O

—I<NT-H

-H

p-< r f

r f ( N - H — H - H ^ H P H - H P H

H

,H

\o

^ < N O O N r f O N i o > — < t o C— r f t / - > t o O t O O r - - - H r — t o (N ON O t o ON N-ir-OONrtflONCloO^NHf-<rfrN("OON00NO00-HVOror~Ot^inor~r--iorfONrooiooororNrNlO'HrNirN-^iot-~vo ON t-- 00 P H 00 rf N O O O l O O N O O O O r - C - - - H N O < N N O l O O N l O < N C O

00 io r~ <N ON 00

r o t o - ^ C N o o O N r f r o r o o O N O O N — H C N c o r S ^ - i o o PH

pH

_ | _ H ^ - I

P-.

PH

- H H M

O

<uDwu.oa:-.«jSzo6<aiMhp^x>-N<§h SOU

1971:92

Tabell 18. Folkmängd i tätortsregioner med mer än 50 000 invånare. Förändring 1960-1965 Tätortsregion

Förändring

Folkmängd 1960

1965 Absolut

Relativ

1. Stockholm Huvudort Förorter

1 154 270 957 655 196 615

/ 248 544

94 274

8,2

962 306 286 238

4 651 89 623

0,5 45,6

2. Göteborg Huvudort Förorter

500 398 443 674 56 724

548 623 All 619

48 225

9,6

77 004

27 945 20 280

6,3 35,8

3. Malmö Huvudort Förorter

326 248 227 625 98 623

369 071

42 823

13,1

254 180 114 891

26 555 16 268

11,7 16,5

4. Norrköping Huvudort Förorter

93 641 83 531 10 110

97 935

4 294

4,6

87 311 10 624

3 780 514

4,5 5,1

5. Västerås Huvudort Förorter

5/972 76 194 5 718

95 933

14 021

17,1

87 543 8 390

11 349 2 672

14,9 46,7

6. Hälsingborg Huvudort Förorter

85 681 75 770 9 911

91 995

6 314

7,4

78 153 13 842

2 383 3 931

3,1 39,7

7. Uppsala Huvudort Förorter

77 568 72 972 4 596

89 837

12 269

15,8

82 450 7 387

9 478 2 791

13,0 60,7

8. Borås Huvudort Förorter

80 251 64 345 15 906

87 109

6 858

8,5

69 913 17 196

5 568 1 290

8,7 8,1

9. Jönköping Huvudort Förorter

79 060 67 175 11 885

85 652

6 592

8,3

71 033 14 619

3 858 2 734

5,7 23,0

10. Örebro Huvudort Förorter

76 785 71 310 5 475

85 094

8 309

10,8

77 576 7 518

6 266 2 043

8,8 37,3

11. Linköping Huvudort Förorter

73169 64 304 8 865

80 037

6 868

9,4

68 659 11 378

4 355 2513

6,8 28,3

12. Eskilstuna Huvudort Förorter

67 687 53 919 13 768

76 191

8 504

12,6

59 038 17 153

5 119 3 385

9,5 24,6

13. Sundsvall Huvudort Förorter

69 015 41 879 27 136

76 187

7 172

10,4

46 406 29 781

4 527 2 645

10,8 9,7

14. Gävle Huvudort Förorter

70 812 59 005 11 807

75 903

5 091

7,2

62 622 13 281

3617 1 474

6,1 12,5

15. Borlänge Huvudort Förorter

60 308 30 006 30 302

64 809

4 501

7,5

32 567 32 242

2561 1 940

8,5 6,4

16. Karlstad Huvudort Förorter

54 261 42 710 11 551

17. Trollhättan Huvudort Förorter Samtliga Huvudorter Förorter

60 650

6 389

11,8

47 955 12 695

5 245 1 144

12,3 9,9

53 352 30 613 22 739

59 834

6 482

12,1

35 545 24 289

4 932 1 550

16,1 6,8

3 004 418 2 462 687 541 731

3 293 404

288 986

9,6

2 594 876 698 528 54,8 43,2 11,6

132 189 156 797

5,4 28,9

% av rikets tätortsbefolkning

55,1

Varav huvudorter Varav förorter

45,2 9,9

SOU 1971:92

Tabell 19 De snabbast växande tätorterna 1960-1965

Tätort

Ökning över 100 % Alla storleksklasser Tätort

Län

Inv. 1965

Ökning

% Märsta Hökåsen Tappström Fittja Höllviksnäs Stenungsund Bro Tallboda Kungsängen Degeränget Ösmo Jakobsberg Påarp Häljarp Brunna Berga Glöstorp Uppåkra Bjärred Viken Agnesberg

B U B B M 0 C E C BD B B M M C D 0 M M M P

10372 1 280 1 111 2 403 1 593 5 186 1 542 796 2 216 585 1483 19 120 1 052 1 125 445 975 2 031 724 1754 1 664 1461

260 251 224 204 167 166 157 154 150 149 142 126 123 117 115 114 109 105 103 101 101

Ökning 5 0 - 9 9 % Tätorter över 1 000 inv. 1960 Tätort

Ökning 15-49 % Tätorter över 10 000 inv. 1960

Län

Inv. 1965 Ökning

Län

Inv. 1965

Ökning

% Roslags-Näsby Sollentuna Södertälje Växjö Mariestad Skellefteå Finspång Umeå Nyköping Enköping Hallstahammar Värnamo Hofors Hässleholm Lidingö Västerås Katrineholm Köping

B B B G R AC E AC D C U F X L B U D U

30 264 28 534 44 362 29 354 13 956 23 899 14 420 39 889 21 315 15 392 12 358 13 173 12 063 15 772 27 297 87 543 21934 19 273

39 34 32 29 28 27 27 23 22 22 22 21 19 18 16 15 15 15

Tabell 20 Andelen personer över 65 år i tätort respektive glesbygd 1960 och 1965 Är

Tätort

Glesbygd

1960 1965

10,8 % 11,6%

15,1 % 17,4 %

% Kallhäll Handen Lindome Staffanstorp Åkersberga Skultorp Bålsta Västerhaninge Upplands Väsby Kållered Dalby Mörrum Knivsta Flöda Askim Bergnäset Tumba

SOU 1971:92 5

B B N M B R C B B O M K B P O BD B

10 186 23 425 2 097 3 030 6 444 2 540 2519 8 426 8 647 2 328 2 406 3 261 2 509 2 474 4538 3 186 10 200

95 94 89 84 80 80 79 76, 72 69 65 64 64 63 58 57 54

8.2 Regional planering och fördelning 8.2.1 Allmänt Fördelningsplaneringen i stort har fått uttryck i bl. a. statsmakternas regionalpolitiska beslut och cirkuläret till statsmyndigheterna (SFS 1969:438) om beaktande av den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen vid beslut om lokalisering m. m. I cirkuläret anbefalls samtliga statsmyndigheter att vid beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det prognosmaterial m. m. som utarbetats inom länsplanering 1967 samt vad Kungl. Maj:t och riksdagen i anslutning därtill uttalat (materialet sammanfattat i SOU 1969:27). 65

Länsplanering 1967 redovisades för 1969 gram har getts in till inrikesdepartementet års riksdag (prop. 1969:1, bil. 13 s. 92-147, under hösten 1971. Den regionala utvecklingsplaneringen är SU 57). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen av regional- inte avslutad härmed utan avses vara en politiska målsättningar, som innefattar bl. a. rullande verksamhet. Avsikten är att genomsträvan att dämpa tillväxttakten i storstads- föra en ny länsplaneringsomgång åren 1972områdena och som alternativ till dessa bygga 1973. I statsmakternas regionalpolitiska beslut ut ett antal växtkraftiga stadsregioner, att satsa på områden som bedömdes spontant har även ingått bedömningar om grunderna kunna utvecklas så att de fick en differentie- för en utklassificering. Ett förslag i sådan rad arbetsmarknad och att i varje län satsa på riktning har lagts fram av gruppen för minst en region med framtida spontan regional utvecklingsplanering i form av en skiss till klassificeringssystem. till växtkraft. Avsikten är att ett regionalt utvecklingsLänsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska handlingspro- program för hela landet skall utformas och gram. Genom beslut den 28 mars 1969 föreläggas 1972 års höstriksdag. I sammanhanget bör erinras om pågående uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna försöksverksamhet med kommunalekonoutarbeta sådana program för länen (läns- misk långtidsplanering (KELP). Denna har program 1970). Enligt meddelade anvis- till syfte att kartlägga kommunernas ekoningar skall handlingsprogrammen - med nomiska långtidsplanering på både driftssikte såvitt möjligt på tiden fram till år 1980 och investeringssidan. Arbetet, som sedan år — redovisa dels behovet av sysselsättnings- 1968 har letts av beredningen för regional politiska åtgärder, dels behovet av åtgärder planering, bedrevs till en början i begränsad av annan art för att trygga goda levnadsför- omfattning. Under år 1969 gjordes en enkät hållanden i områden där en långsiktig be- samt två till äggs undersökningar bland ca 500 dömning ger vid handen att en negativ kommuner. Resultatet av KELP 69 är utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala utförligt refererat i bilaga (SOU 1971:13) till fördelningen av investeringsbehoven inom 1970 års långtidsutredning. En ny omfattanden offentliga sektorn. Handlingsprogram- de försöksomgång pågår f. n. (KELP 70) i men skall mynna ut i en prioritering av inrikesdepartementets regi. insatsbehoven mellan olika kommunblock. Härtill anknyter även den planering som innefattas i de kommunala bostadsbyggnadsI proposition 1970:75 angavs ytterligare programmen (kk 1962:655, ändrad 1967: allmänna riktlinjer för planerings- och pro311) och som syftar till att främja att bogramarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes stadsbyggandet genomförs och främjas på ett av riksdagen, innebär att ett landsomfattanändamålsenligt sätt. de regionalt handlingsprogram — med länsKommunala bostadsbyggnadsprogram programmen som grund - skall utarbetas. Detta hela landet omfattande program förut- skall upprättas årligen och avse de närmaste sätts vara så konkret att det kan tjäna som fem åren. I dessa program skall kommunerna vägledning för den regionala politiken. Å klarlägga behovet av bostadsbyggande under andra sidan får programmet inte vara så programperioden och det byggande som med detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på hänsyn till kommunens resurser och betingregional och kommunal nivå. För att kunna elser i övrigt är möjligt att genomföra. förena dessa krav bör programmet ange de Programmet blir ett kommunalt handlingsramar inom vilka länsorganen har att arbeta program på bostadsområdet. Programsamtidigt som det innehåller tillräckliga men redovisas till de statliga bostadsmyndigpreciseringar för att uppnå en enhetlig heterna, där de kan ligga till grund för bl. a. regionalpolitik i hela landet. Definitiva pro- fördelning av låneramar i anslutning till den 66

SOU 1971:92

regionala länsplaneringen. Genom statsmakternas beslut om bostadsbyggnadsplan och låneramar för statliga lån och fördelningen därav på län, kommunblock och kommun möjliggörs en långsiktig planering av bostadsbyggandet. Igångsättningen av de enskilda projekten avses styras med hänsyn till den särskilda regionala sysselsättningsplaneringen så att jämn sysselsättning erhålls och besked om igångsättningstidpunkt kan lämnas i god tid före byggstarten. 8.2.2 Samlingslokaler Bostadskollektiva kommittén betonade det kommunala ansvaret för lokalfrågornas lösande och angav vissa riktlinjer för kommunernas handlande. Tillgång på och behov av lokaler borde inventeras med särskild hänsyn till samordningsmöjligheterna. Behovet av lokaler måste beaktas redan vid bebyggelseplaneringen och vid projektering av byggen. Kommittén erinrade om den roll som kommunerna i det senare hänseendet kunde spela såsom förmedlingsorgan för de statliga bostadskrediterna. Vissa delar av samlingslokalerna och viss verksamhet har betydelse även utöver kommungränserna, även om detta förhållande minskats av kommunsammanläggningarna. I ett enkätsvar till den särskilda utredningsmannen (SOU 1955:39, s. 23) anförde länsstyrelsen i Jämtlands län, med hänvisning till den begränsade medelstillgången, att en inventering borde ske av förekomsten och beskaffenheten av befintliga samlingslokaler inom kommunerna i respektive län. I samband med inventeringen borde behovet av statliga stödåtgärder klarläggas. Samlingslokalbyggandets regionala fördelning och planering har hittills inte varit reglerad av annan föreskrift än i det nämnda 1969 års cirkulär. De lokala initiativen har, som framgår av bilaga 9, också varit mycket ojämnt fördelade. Hittills har de mindre orterna med ett mera sammanhållet och överblickbart föreningsliv kommit i förgrunden. De sista åren har dock kunnat iakttas en SOU 1971:92

tendens med ökande ansökningar för större projekt i inflyttningsorterna - dock inte de tre storstäderna. På utredningens begäran har initierats ett inarbetande i länsstyrelsernas regionala handläggningsprogram - länsprogram 1970 - av uppgifter om planerat byggande av samlingslokaler i länen under prognosperioden för de sex åren 1970-1975. De inkomna uppgifterna utvisar i huvudsak följande: Tabell 21. Planerat byggande av samlingslokaler enligt länsprogram 1970 AB: Kommunerna - där Stockholms stad inte återfinns — redovisar investeringsbehov om ca 32,9 milj. kr, vilket uppges till övervägande del avse bibliotek. C: 2 ombyggnadsprojekt om sammanlagt 950 000 kr. D: 1 projekt för 800 000 kr att uppföras 1973-74. E: Investeringsbehoven för samlingslokaler, museer, konserthus och bibliotek uppges till ca 51 milj. kr. Därav synes ett projekt för ca 6 milj. kr avse samlingslokal i traditionell mening. F: 11 projekt med en investeringskostnad om 23,9 milj. kr. G: 4 projekt om drygt 8 milj. kr redovisas. Häri ingår ett "servicehus" för 1,5 milj. kr. H: 5 projekt om ca 3,3 milj. kr redovisas. I: Inga egentliga samlingslokaler redovisas som planerade. K: Investeringar i tre projekt för ca 7,8 milj. kr - varav ett drar ca 6,6 milj. kr - redovisas. Enligt länsstyrelsen är tillgången på samlingslokaler relativt god i samtliga kommunblock. L: 11 projekt för ca 1,1 milj. kr redovisas. M: 7 kommunala projekt med en byggnadskostnad av 4,2 milj. kr tas upp. N: 3 projekt för ca 2,1 milj. kr. O: Inga investeringsbehov har redovisats. P: 4 projekt för ca 27,8 milj. kr. Därav faller 22 milj. kr på ett projekterat "kulturhus". 67

R: 9 projekt för ca 3,6 milj. kr. S: 4 projekt för ca 19,75 milj. kr, därav 2 allmänna samlingslokaler för 3,5 milj. kr och 2 stadsbibliotek för 16,25 milj. kr. T: 3 projekt i Örebroblocket för ca 1,9 milj. kr. U: 5 projekt för ca 14,6 milj. kr. Därav avser ca 7,6 milj. kr tillbyggnad av stifts- och landsbibliotek. W: 3 projekt om ca 2 milj. kr. Länsstyrelsen konstaterar ett behov av ökat samlingslokalbyggande i hela länet. X: 2 projekt för 855 000 kr. Y: 3 projekt för ca 3,8 milj. kr. I ett av projekten, med en beräknad kostnad av ca 3,2 milj. kr, ingår dock även andra centrumlokaler. Z: 3 projekt för 2,1 milj. kr. Länsstyrelsen ifrågasätter dock ur regionalpolitisk synpunkt lämpligheten av investeringar i 2 projekt för 2 milj. kr. AC: 2 projekt för ca 1,1 milj. kr synes vara traditionella samlingslokaler. Härtill redovisas ett ungdomslokalbehov för ca 4,5 milj. kr. BD: Minst 6 projekt för ca 19,1 milj. kr. Flera länsstyrelser stryker under att endast byggande i kommunal regi tagits med och att i flera fall låga siffror kan förklaras med ökande projektering för samordning med bl. a. skolbyggandet. Uppenbarligen har i de flesta fall skilda utgångspunkter använts för bedömningarna. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar att uppgifterna i KELP- och RUPRO-blanketterna inte medger en bedömning av samplanerade projekt. Det för sex år redovisade totalbehovet om närmare 220 milj. kr får därför endast anses redovisa en mycket grov tendens i den kommunala planeringen. Bl. a. saknas uppgifter från de tre storstadskommunerna. Slutligen bör även i detta sammanhang hänvisas till vad som nedan anförs om byggplaneringsutredningens förslag, avsett att tillgodose även krav på regional investeringsfördelning. 68

8.3 Konjunktur- och säsongstyrning Omfattningen av det totala samlingslokalbyggandet styrs genom de ramar för långivningen som fastställs av statsmakterna, genom byggnadsregleringen och genom investeringsavgifter. Härtill kommer möjligheterna att uppföra även samlingslokaler som beredskapsarbeten. Byggnadsreglering och investeringsavgifter har för budgetåren 1966/67 och 1967/68 medfört att av låneramen på för vartdera budgetåret om 10 milj. kr endast ca 7,3 resp. 6,4 milj. kr kunnat utnyttjas. Å andra sidan har, som i annat sammanhang visats, under de första åtta månaderna år 1971 lämnats statsbidrag för utförande av samlingslokaler som beredskapsarbete med inte mindre än 7,7 milj. kr, varav närmare 5 milj. kr faller på fem projekt i Västerbottens och Norrbottens län. Arbetsmarknadsstyrelsen har i fråga om bidrag för uppförande av samlingslokaler som beredskapsarbete regelmässigt begärt yttranden från samlingslokalnämnden. Något avstyrkande yttrande uppges inte ha förekommit. Kungl. Maj:t synes inte ha utnyttjat sin beslutanderätt i låneärenden till att omprioritera eller tidsmässigt förskjuta samlingslokalbyggandet. Lån har regelmässigt beviljats efterhand som låneansökningen tillstyrkts av samlingslokalnämnden. Nämnden å sin sida torde inte ha anlagt andra synpunkter än behovsmässiga i sin interna planering. Konjunktur- och säsongstyrningen har sålunda skett genom byggnadsregleringen - helt sedan krav på igångsättningstillstånd infördes i hela landet år 1966. Lagen om igångsättningstillstånd (1965: 809) sammanför i en grupp "byggande som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler". Denna gruppindelning återverkar även på den statistiska redovisningen av de projekt som prövas för igångsättningstillstånd. Vid en av utredningen initierad särredovisning av den 1 november 1969 ej avgjorda ärenden, inklusive bordlagda, visade det sig att av det totalt under denna grupp SOU 1971:92

angivna kostnadsbeloppet ca 25 milj. kr hänförde sig till sådana lokaler för vilka samlingslokallån kanske varit eller kunnat bli aktuella. Även det kommunala samlingslokalbyggandet styrs genom byggnadsregleringen. Byggplaneringsutredningen (SOU 1970:33) föreslog bl. a. - på längre sikt - ramar till ledning för konjunkturstyrning av de kommunala byggnadsinvesteringarna. Dessa ramar skulle delas upp på olika objekttyper, med bl. a. en ram för samlingslokaler, kyrkor, teatrar och idrottsanläggningar. I denna särskilda ram skulle inte enbart kommunala utan även enskilda projekt gå in. Enligt förslaget skulle minimiramar för tvåårsperioder fastställas och fördelas på projekt genom förhandsbesked. Avsikten var att därmed underlätta den långsiktiga planeringen. I fråga om skolor, sjukhus och åldersdomshem avsågs fördelningen på enskilda projekt som hittills ske centralt medan ramarna i övrigt skulle fördelas på län centralt och därefter på kommuner och objekt av en länsmyndighet. Länsstyrelsens allmänna bedömning och regionala planering skulle ligga till grund för fördelningsbesluten. Länsarbetsnämnderna skulle besluta om byggnadstillstånd. Lagen om igångsättningstillstånd ersätts fr. o. m. den 1 januari 1972 av lag om byggnadstillstånd m. m. (1971:1204, prop. 1971:177, InU 38), med stöd av vilken utfärdats kk om byggnadstillstånd (1971:1205). Kungörelsen sammanför till en grupp som förut kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, för vilka byggnadstillstånd krävs. Enligt lagen prövas frågan om byggnadstillstånd av Kungl. Maj:t om kostnaden uppgår till minst 3 milj. kr och eljest av arbetsmarknadsmyndigheterna. Det uttalas i propositionen att även regional styrning skall vara ett av målen för regleringen. Ett förslag till nya regler om styrning av lokalbyggandet har lagts fram av delegationen för bostadsfinansiering och har refererats under 3.15 ovan.

SOU 1971:92

8.4 Sektorsplanering Samlingslokalnämnden har för sin del inte gett uttryck åt några särskilda planeringsprinciper utöver den praxis som utbildat sig att fördela tillgänglig låneram mellan kommunerna och respektive riksorganisations medlemmar. Denna fördelning, som realiter närmast torde vara att uppfatta som en överenskommelse mellan riksorganisationerna, har inte getts bindande verkan. Avsteg från en vid budgetårets början gjord fördelning har regelmässigt gjorts när en allmän behovsprövning påkallat detta. Den reella prioriteringen mellan anspråk på lånemedel får likaledes anses i allt väsentligt ligga i underhandsöverenskommelser mellan de tre riksorganisationerna om vilka låneansökningar som skall föras fram för prövning i samlingslokalnämnden. 8.5 Planeringsnormer Dåvarande Stockholms stads generalplaneberednings kansli har sammanställt faktiskt använda planeringsnormer även på samlingslokalsidan. En preliminär redovisning — utan ställningstagande från kansliets sida — har publicerats i beredningens meddelande nr 2 i maj 1969. Stockholms kommunstyrelses utredningskommitté har i utredningen Samlingslokaler i juli 1971 lagt fram förslag till lokalnormer. Normerna utgår från en stadsdel med 10 000 invånare, såsom varande en från 1950-talet vanlig stadsdelstyp. Fritidslokalutbudet kan från denna utgångspunkt anpassas till större och mindre stadsdelstyper. Till planeringsnormerna knyter delvis an kommunala normer för lokalbidrag. Sådana normer har i april 1970 redovisats av statens ungdomsråd i publicerat koncept till arbetsgruppen Ungdom och miljös slutliga arbete.

9 Normering m. m.

9.1 Allmänt

Behovsnormerna har berörts i samband För husbyggandet gäller primärt byggnads- med planeringsfrågorna. stadgan med bl. a. generella krav på säkerhet, hygien och komfort samt Svensk Byggnorm 9.2 Handikappfrågor 67 (SBN 67) jämte supplement som utgör tillämpningsbestämmelser till byggnadsstad- Enligt byggnadsstadgans § 42 a skall de gan. Förutom vad som är allmänt giltigt för utrymmen i byggnad till vilka allmänheten byggandet bör för samlingslokalernas del äger tillträde eller som utgör arbetslokal i noteras den fr. o. m. den 1.1.1971 gällande skälig omfattning utformas så att de blir förordningen om förevisning av brandfarlig tillgängliga för och kan nyttjas av personer biograffilm (kk 1970:113). med nedsatt rörelseförmåga och även med De samhälleliga bestämmelserna om nor- nedsatt orienteringsförmåga. Bestämmelsermer för husbyggandet och däri åberopade na är direkt tillämpliga på samlingslokaler andra normer återfinns i ca 400 publikatio- med biutrymmen, inklusive arbetslokaler. ner. Uppgifter om normerna återfinns i Närmare föreskrifter och anvisningar meddepublikationen Byggnormförteckning, som las av statens planverk, senast i publikation fortlöpande kompletteras. nr 24 Handikappbyggnormer. Ett utkast till Användningen av svensk standard regleras nytryck därav har nyligen remissbehandlats. Regleringen omfattar nybyggnader. Det bl. a. av kk 1967:558 enligt vilken "statlig myndighet skall verka för att svensk stan- har inte ansetts möjligt vare sig från arbetsdard tillämpas i den mån rationaliseringen dier kostnadssynpunkt att införa en allmän inom byggnadsverksamheten främjas därige- skyldighet att ändra redan färdigställda byggnom". Planverket har att följa utvecklingen nader. Bestämmelserna innebär i huvudsak fölpå området. Bostadsstyrelsen har föreskrivit vissa standarder som lånevillkor. Byggnads- jande. Minst en förflyttningsväg utformas för styrelsen har angett att vissa standarder skall rörelsehindrade eller personer med nedsatt föreskrivas vid projektering av byggnader för orienteringsförmåga. Detta gäller såväl på statens räkning. För t. ex. skolor finns f. n. tomt som entré, förflyttning inom byggnad, lämpliga standarder endast i begränsad om- trappa, hiss o. d. När kapprum anordnas för besökare skall minst en kapphylla utformas fattning. Under hand åberopas viss inte fastlagd så att den kan nyttjas av personer med nedstandard — så t. ex. beträffande scenutrym- satt rörelseförmåga. Detsamma bör i erforderlig utsträckning gälla även telefonhytt. men m. m. 70

SOU 1971:92

I anslutning härtill har i olika sammanhang framhållits vikten av att lämpliga parkeringsplatser finns, att biljettkassor anpassas till de särskilda kraven, att det finns plats för rullstolar bland sittplatserna och att inte bara publikväg utan även väg till podium och scen görs användbara. Allmän information bör finnas samlad till en plats vid entrén. Vidare har för de synskadades del poängterats behovet av att med lätt iakttagbara färg- eller mönsterskillnader göra nivåoch lutningsförändringar lätt iakttagbara och att reliefskyltar sätts upp. Slutligen har för de hörselskadades del förts fram krav på hörselslingor i samlings- och sammanträdeslokaler. Handikappinstitutet har bland sina uppgifter tagit upp att söka förse myndigheter m. fl. med material i handikappfrågor. Inom institutets tekniska avdelning byggs upp en sektion för bostads- och samhällsplanering. Bland dess avsedda uppgifter ingår att ge en konsultationsservice och vidare även information till länsbostadsnämnder och kommuner. Resultaten av institutets undersökningar, omfattande bl. a. stadsmiljö- och bostadsdetaljer, tätortsplanering samt planering av idrotts- och friluftsanläggningar publiceras i skriftserien Rapport. De olika handikapporganisationerna har i skilda sammanhang kunnat ställa expertis till förfogande och lämna information. Såväl nu gällande utgåva av God bostad som föreliggande utkast till en ny utgåva innehåller rekommendationer på handikappområdet som till vissa delar kan överföras på samlingslokalsektorn.

SOU 1971:92

10 Beskattningsfrågor

10.1 Beskattningen av statliga och kommunala bidrag Beskattningen av statliga och kommunala bidrag grundar sig i allmänhet inte på direkta lagföreskrifter utan på praxis. Man brukar i allmänhet skilja mellan bidrag till näringsidkare för hans näring och bidrag av personlig art. Bidrag till näringsidkare betraktas vanligen som skattepliktig intäkt om det utges för understödjande av den verksamhet varom fråga är. Ibland kan ett bidrag vara så konstruerat att det inte gärna kan anses som en intäkt i vanlig mening. Detta gäller exempelvis bidrag till vissa anläggningar eller kostnader. I sådana fall brukar bidraget i allmänhet bedömas som ett kostnadsbidrag som vid beräkning av mottagarens inkomst av förvärvskällan dras från de avdragsgilla kostnaderna i denna. Så har i praxis förfarits med s. k. stödlån och bostadsförbättringsbidrag. På samma sätt torde bidrag för anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk, exempelvis byggnader, inte bedömas som intäkt, medan å andra sidan avdrag för värdeminskning på tillgångarna torde kunna erhållas endast till den del bidraget inte täcker anskaffningskostnaden för dessa. Ett bidrag kan lämnas i form av lån. Därvid uppstår naturligt nog inga särskilda skattemässiga problem om lånet återbetalas. Om lånet däremot efterskänks kan skattepliktig intäkt uppkomma. I detta fall torde låntagaren regelmässigt ha åtnjutit avdrag för 72

i vart fall huvudparten av kostnaderna för projektet och till den del lånemedlen använts för kostnader som varit avdragsgilla vid inkomsttaxeringen utgör det efterskänkta lånebeloppet skattepliktig intäkt för mottagaren. Bidrag till samlingslokalsförening har av regeringsrätten bedömts som skattepliktig intäkt om bidraget utgått till föreningens verksamhet och varit avsett att täcka avdragsgilla kostnader i denna verksamhet. I andra fall har utgången blivit den motsatta. 10.2 Garantiskatt m. m. Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen (KL) är från skatteplikt för garantibelopp för fastighet undantagna bl. a. nykterhetsföreningars byggnader. Som förutsättning för skattefrihet gäller att byggnaden är avsedd för den verksamhet föreningen bedriver i sin egenskap av nykterhetsförening. Om fastigheten också används för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåts till annan för begagnande föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde. Befrielse från skyldighet att erlägga skatt på garantibelopp för fastighet eller del därav medför p. g. a. stadgande i 54 § KL och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt automatiskt motsvarande frihet från skatteplikt för inkomst av fastigheten. SOU 1971:92

1961 års fastighetstaxeringsutredning föreslog i ett i september 1968 avlämnat betänkande bl. a. att från skatteplikt enligt 5 § 1 mom. KL skulle undantas också byggnader inrymmande allmänna samlingslokaler och tillhöriga folketshusföreningar, bygdegårdsföreningar eller andra liknande sammanslutningar, vilka hade till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla sådana lokaler. Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringsutredningens förslag uppgav bl. a. Folketshusföreningarnas riksorganisation att flertalet folketshusföreningar skulle komma att förlora på den föreslagna skattefriheten, eftersom denna innebar att förluster på samlingslokalverksamheten inte fick dras av från vinsterna på de kommersiellt bedrivna rörelsegrenarna. Följden skulle för många föreningar bli att de redovisade en förlust på den totala verksamheten men ändå blev skattskyldiga för en avskild rörelsevinst.

10.3 Statlig inkomstskatt

m. m.

Enligt 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör den statliga inkomstskatten för aktiebolag 40 % och för ekonomiska föreningar 32 % av den beskattningsbara inkomsten. Före 1949 års taxering var skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar 3 2 % . I prop. 1947:212 föreslogs en höjning av skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar från 32 till 40 %. Bevillningsutskottet förordade emellertid (BeU 1947:50) att skattesatsen för de ekonomiska föreningarna bibehölls vid 32 %, och motiverade detta bl. a. med att många av de ekonomiska föreningarna inte hade till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med tanke på sådana fall ansåg utskottet det önskvärt, att en något lägre skattesats fastställdes för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen. Visserligen kunde praktiska skäl tala för att skattesatsen bestämdes lika för de båda kategorierna. En viss risk kunde annars finnas för att aktiebolag kunde komma att ombildas till ekonomiska föreningar utesluSOU 1971:92

tande i syfte att erhålla en lindrigare beskattning. Även vid nystartande kunde skattesynpunkter bli avgörande för valet av företagsform. Utskottet fann dock, att dessa synpunkter vägde mindre tungt än önskemålet om att bibehålla skattesatsen vid 32 % för föreningarna. Riksdagen godkände utskottets hemställan. För ideella föreningar utgör den statliga inkomstskatten 15 % av den beskattningsbara inkomsten. I detta sammanhang förtjänar påpekas att riksdagen år 1965 (BeU 1965:23; rskr 213) begärde en utredning rörande de ideella föreningarnas beskattning. Denna begäran föranleddes av ett motionsyrkande av innebörd att handikapporganisationer och därmed likställda föreningar skulle jämställas med idrottsföreningar — dessa har sedan 1948 enligt särskilda bestämmelser i anvisningarna till 29 och 36 §§ KL möjlighet att från bruttointäkt av idrottstävlingar och liknande dra av alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande, alltså även utgifter som endast indirekt eller delvis haft samband med verksamheten. I sitt förenämnda betänkande framhöll bevillningsutskottet bl. a. följande: Utskottet anser emellertid denna fråga vara av större principiell betydelse. För alla de ideella föreningar, som främjar allmännyttiga ändamål av skilda slag, måste det framstå som en egendomlighet att särskilt för idrottsorganisationerna tillskapats en möjlighet att vid beräkning av rörelseinkomst göra avdrag också för sådana kostnader som främjar organisationernas ideella syften. Även med beaktande av att ideella föreningar redan nu kommer i åtnjutande av viss lindring i beskattningen har den skatt som dessa skall erlägga självfallet betydelse åtminstone från den enskilda föreningens synpunkt. Enligt utskottets mening är det önskvärt, att de ideella föreningarna såvitt möjligt blir föremål för en enhetlig skatterättslig behandling. Utskottet förordar därför en omprövning av gällande bestämmelser angående de idella föreningarnas beskattning över huvud taget. År 1970 har riksdagen med anledning av motioner i samma ämne vidhållit sitt tidigare utredningskrav (BeU 1970:28). 73

Kommuner har enligt 53 § KL att betala kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet och av rörelse men är enligt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt frikallad från skattskyldighet till statlig inkomstskatt. För fastighet tillhörig bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag har fr. o. m. 1955 års taxering gällt en schablonbeskattning innebärande att som intäkt skall tas upp ett belopp, för helt år räknat, av tre procent av fastighetens taxeringsvärde under beskattningsåret. 10.4 Den kommunala skatteutjämningen Enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämning (ändr. 1970:341) utgår statsbidrag till kommunerna i syfte att åstadkomma en skatteutjämnande effekt dem emellan. Skatteutjämningsbidrag utgår dels vid brist på skattekraft till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner och kyrkliga kommunenheter, då skattekraften, dvs. skatteunderlaget per invånare, understiger en viss nivå, dels vid hög utdebitering till landskommuner, köpingar och städer, då den sammanlagda kommunala utdebiteringen överstiger medelutdebiteringen i riket. Härutöver kan extra skatteutjämningsbidrag beviljas om särskilda skäl föreligger. Vid brist på skattekraft erhåller kommun ett tillskott av skatteunderlag, som varierar med hänsyn till kommunernas geografiska läge. Bidrag utgår med det belopp, som erhålles när tillskott av skatteunderlag enligt ovan multipliceras med den utdebiteringssats, som kommunen fastställt för bidragsåret. För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av skatteunderlag inte skall understiga vad landstingskommunen för år 1965 har uppburit i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare bestämmelser om skatteersättning. Om den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt i kommunen understiger medelutdebiteringen, skall de procenttal som gäller inom de olika skattekraftsom74

rådena reduceras. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av skatteunderlagstillskottet och kommunens utdebiteringssats för bidragsåret. Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering beräknas på så sätt att kommunens hela skatteunderlag (inkl. ev. tillskott) multipliceras med en viss procent av den del av den totala utdebiteringen, som överstiger medelutdebiteringen i riket. Extra skatteutjämningsbidrag utgår i form av vanliga extra bidrag och s. k. stimulansbidrag. Vanliga extra bidrag utgår i vissa fall till kommuner där den ordinarie bidragsgivningen är otillräcklig. Syftet med stimulansbidrag är att stimulera till frivilliga kommunsammanläggningar. Dessa bidrag utgår i sådana fall där sammanläggning av kommuner leder till en inte oväsentlig minskning av den ordinarie bidragsgivningen. övergångsbidrag utgår i syfte att begränsa utdebiteringshöjning för delar av kommun i samband med kommunsammanläggningar. Bidraget kommer invånarna i viss del av den sammanlagda kommunen till godo. Bidraget utgår i regel under en femårsperiod, varvid bidraget successivt minskar. De ordinarie skatteutjämningsbidragen fastställs av länsstyrelsen under året före det år som bidragen skall utbetalas till kommunerna. Storleken av dessa bidrag är, såvitt gäller bidrag vid brist på skattekraft, beroende av de utdebiteringssatser som har beslutats av kommunerna för det kommande året. övergångsbidrag och extra bidrag fastställs av Kungl. Maj:t efter ansökan och prövning i varje särskilt fall. De totala skatteutjämningsbidragen för åren 1966-1971 framgår av tabell 22. I beloppen ingår ej övergångsbidrag.

SOU 1971:92

Tabell 22. Skatteutjämningsbidrag 1966-1971 (milj. kr.)

Kommuner Församlingar Landsting

635 62 355

701 64 392

1 052

1 157

797 70 _440 1 307

891 75 494 1 460

966 81 561 1 608

1 108 84 589 1 781

Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelar sig på län och invånare enligt tabell 23. Reglerna om skatteutjämningsbidrag till kommunerna är f. n. föremål för översyn inom skatteutjämningsrevisionen (1971:59). Denna skall enligt utredningsdirektiven ha som målsättning att med bevarande av det nuvarande systemets principiella uppbyggnad - innefattande enkelhet och lättillämplighet - uppnå en bättre och rättvisare utjämning av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet.

Tabell 23. Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelade på län och invånare Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborg och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

SOU 1971:92

Milj. kr. 29,1 28,6 33,3 60,0 62,7 46,4 89,2 35,4 40,1 49,7 34,7 38,2 56,1 70,1 69,4 93,6 54,3 35,8 69,4 114,9 167,4 108,8 162,8 230,9 1 780,9

Kr./inv. 20 142 135 160 205 280 369 654 263 187 49 197 80 175 271 328 197 137 249 392 611 862 696 899 222

11 Allmänna överväganden

lokaler bör redovisas mot bakgrund av de syften som stödet avses främja. Utredningsuppdraget avser statens ekonomisI det föregående (1.1) har visats hur ka stöd till allmänna samlingslokaler. Huvudsynpunkterna på samlingslokalbyggandets uppgifterna har varit att primära syften har växlat i takt med utveck1. granska resultaten och erfarenheterna lingen av samhället. Bakom arbetarrörelsens, av den särskilda stödformen med rekonstruk- nykterhetsrörelsens och frikyrkornas piontionsbidrag och att pröva hur det statliga järinsatser kan anses ha legat ett behov av att stödet till befintliga lokaler i fortsättningen även i praktiken hävda en föreningsrätt och bör vara utformat, därmed rätten att verka för vissa ideal. Dessa 2. undersöka regler och praxis i fråga om krav kom att gradvis förenas med föreningsstöd till nytillkommande lokaler och pröva livets insatser för en folkbildnings- och hur detta stöd kan behöva ändras, studieverksamhet. De banbrytande insatser3. behandla vissa frågor av administrativ na kom emellertid först senare att få och organisatorisk art. samhällets fulla stöd. Detta arbete betraktas Direktiven har bland annat gått ut från numera som en självklar samhällsangelägenrefererade uppgifter om ekonomiska svårig- het. Det bristande samhällsstödet för sträheter för samlingslokalägande företag. Som vandena att vidga bildnings- och studieverkett mål för övervägandena om nytillkom- samheten i förening med ett påtaget ansvar mande lokaler har angetts att de bör ha goda även för den föreningslösa ungdomens fritid driftekonomiska förutsättningar som kan drev fram en vidgning av lokalernas användväntas bestå på längre sikt så att behovet av ning även för nöjes- och fritidsändamål. På framtida rekonstruktionsbidrag utesluts eller kommersiella grunder skulle denna användbegränsas. Om ett ökat statligt kreditstöd till ning ge det ekonomiska stöd som de ideella byggnadskostnaderna behövs, bör det över- krafterna inte ensamma kunde bära. Befolkvägas om en sådan ökning kan genomföras i ningsomflyttningarna och en i övrigt ökad subventionsfria former i förening med ett rörlighet, televisionens genombrott och nökommunalt ansvar för driftunderskott och jeslivets strukturella ändring kom att minska eventuella förluster på statslånen. de avsedda möjligheterna till kostnadstäckning. Denna utveckling började redan under det första årtionde som det statliga stödet 11.2 Samhällsstödets syfte existerade. Föreningslivet framställde ett Undersökningar och överväganden rörande naturligt anspråk på ett stöd även till lokaler grunderna för samhällsstödet till samlings- för den fritids- och nöjesverksamhet som 11.1 Ramen för prövningen

76 SOU 1971:92

ursprungligen var avsedd som en finansie- måste tillgodoses. Häri inbegrips också ungringsform. I takt härmed utvecklades upp- domsorganisationerna. Ett väsentligt inslag i fattningen att samhället måste ta ett ansvar denna bild är att någon prövning av dessa för även fritidsverksamhet utanför ett in- syften inte får ske utöver vad lagstiftningen ternt föreningsliv. Denna uppfattning gick innehåller. Organisationernas egenvärde för närmast ut från kravet på en sanering av det demokratisk fostran och deras sociala funkrent kommersiella nöjeslivet och från önske- tion bör redan i detta sammanhang starkt mål om att fånga upp den föreningslösa betonas. ungdomen i ett aktivt och fostrande engage2. Behovet av lokaler för en kulturaktivimang. Från dessa uppfattningar växte inom tet i vid bemärkelse måste tillgodoses. Detta kulturdebatten fram de anspråk som ser gäller vare sig dessa lokaler fungerar som samlingslokalerna som distributionskanaler distributionsled eller som hemvist för skamellan produktion och konsumtion av en pande aktivitet. I detta sammanhang måste kultur i vid bemärkelse eller som mer regionala jämlikhetsaspekter särskilt betonas. betonar lokalernas roll i ett kulturskapande 3. Det måste finnas lokaler för debatt och aktivt liv i samverkan. Samtidigt har krav aktiv fritidssysselsättning som tillgodoser rests på att samlingslokalerna skall ses från även spontana behov. Därmed öppnas vägar bostadssocial synpunkt samt i olika former till ökad intressegemenskap och engagemang överta äldre bostadsfunktioner och tillgodo- även utanför det organiserade föreningslivets se nya och växande gemenskaps- och samver- ram. Här avses främst lokaler för sådan kansbehov. Dessa anspråk förenas med för- kontakt och gemenskap som går utöver eningslivets hela tiden kvarstående krav på alltför snäva gruppintressen och som motverökade och bättre möjligheter att vidga sina kar sociala segregationstendenser mellan bosträvanden att ge en i vidaste mening stadsområden. demokratisk fostran genom aktivt och konstruktivt opinionsarbete. 11.3 En ny attityd till stödet för Den genomgående linjen i den ovan föreningsägda lokaler starkt sammanfattade utvecklingen är att ett samhällsengagemang för anordnande Direktiven går som berörts bl. a. ut från och bibehållande av samlingslokaler i vidgad konstaterade betalningssvårigheter och brisutsträckning kommit att uppfattas som en ter i lokalföretagens driftekonomiska förutnaturlig och viktig samhällsangelägenhet. I sättningar. Här förut har redovisats de dag är denna uppfattning så opinionsmässigt uttryck därför som ligger i betalningsförsumspridd att knappt från något håll detta melser beträffande de statliga lånen. Detta samhällsengagemang principiellt ifrågasätts. sammanhänger i sin tur med den ansvarsförDe krav som gör sig hörda angår mera graden delning som förelåg då föreningslivet hade och styrkan av detta engagemang samt att ta initiativ och bära utvecklingen utan önskemål om styrning mot vissa sektorer. samhällsstöd och från den senare utveckUtvecklingen måste även ses i samband med lingen mot att föreningslivet hade att vid försöken att konkretisera en samhällelig sidan av sitt medlemsstöd söka ekonomiskt kulturpolitik och med reformerna på organi- underlag i närliggande verksamhet med vinstsationsstödets område, t. ex. i fråga om möjligheter. Denna syn på lokaldriften, bidragen till ungdomsorganisationernas lo- där med en välskött lokal ofta avses en lokal som för sin verksamhet kan nyttja kala verksamhet. De syften som samlingslokalerna med vinster från nöjes- eller annan verksamhet, dessa utgångspunkter tjänar kan sammanfat- har inte ändrats i den takt som kunnat förväntas med hänsyn till den ändrade synen tas på följande sätt: 1. Föreningslivets behov av lokaler för sin på samhällsstödet som princip. Det är uppenbart att ett bokföringsresulegen verksamhet att förverkliga centrala mål SOU 1971:92

tat ensamt inte säger något om samlingsloka- hällsutvecklingen ändrade förutsättningar anlens totala driftresultat och värde. Det som setts inte böra grunda ett fullt återkrav av sker i de fall där samhället ekonomiskt utlånade medel. Motivet därför får anses stöder en samlingslokalägande förening bor- ligga i ett samhällets antagna ansvar i dess de egentligen beskrivas så att samhället egenskap av långivare med samtidiga planebetalar kostnader för att lokaler tillhanda- ringsskyldigheter. Motsvarande argument bör hålls - kostnader för att tillgodose ett för samlingslokaler leda till stödformer med samhällsintresse. I ett fall där värderingen av en reparativ effekt i de fall lokalerna tillkomsamhällsintresset motsvarar samhällskostna- mit under nu inaktuella förutsättningar. derna borde samhällsstödet inte anses som förlusttäckning för föreningen utan som 11.4 Samhällets kostnadstäckning betalning för en önskad nyttighet. Argumentationen för ett samhällsstöd i privatekono- Med utgångspunkt i den samhällsekonomiska miska termer har konserverat ett bidrags- attityd som angetts i det föregående skulle tänkande som utåt skenbart förefaller röra planeringsavvägningen ytterst böra falla på ett stöd till en för samhället främmande samhällsorgan som med politiska viljeyttverksamhet. ringar väger intresse mot samhällskostnad. I Det som framför allt bidragit till att bakgrunden ligger även det faktum att samhällsstödet fortfarande diskuteras i rent samhällsstödet utgör en väg att fördela privatekonomiska termer torde vara att i kostnaderna för lokalerna med hjälp av många fall lokalplaneringen påverkats av andra medel än entréavgifter och hyror. Är tidigare driftekonomiska resonemang och att samlingslokalen föreningsägd skulle ett samändrade förutsättningar ställt lokalägaren hällsstöd vid lokalens tillkomst innebära att och samhället i en oförutsedd ekonomisk samhället har garanterat att en nyttighet situation. Full täckning av kostnaderna upp- tillhandahålls medborgarna och inte att en fattas såsom inte svarande mot den faktiska ideell rörelse fått ett bidrag till sin verksamnyttan. Motivet för stöd för lokaler med ett het. lägre utnyttjande än förutsett eller för Av det förda resonemanget skulle följa för numera omotiverat stora lokaler blir då de nytillkommande lokalernas del att samegentligen ståndpunkten att samhället bör ta lingslokalernas roll som samhällslokaler betoansvaret för planeringsmisstag och bära en nas och att redan planeringsbeslutet innebär del av kostnaderna för kapital som med ett faktiskt om än inte formellt åtagande att hänsyn till bl. a. befolkningsomflyttning garantera lokalkostnaderna. Utom annat har bundits till orter där utvecklingen blivit en detta även den innebörden att avvägningen annan än den förutsedda. mellan olika sektorers behov blir mer realisDet anförda ger skäl att slå fast att en mer tisk än då man i huvudsak litar till utfallet av nyanserad attityd måste anläggas beträffande en viss kommersiell och osäker verksamhet. stödet till föreningsägda lokaler. I den mån Det innebär även att avgiftsfrågorna och de planeras och byggs med samhällsstöd skall stödet till verksamhet i lokalerna bör bedödetta stöd liksom andra utgifter anses vara mas i sammanhang med lokalstödet. en kostnad för en verksamhet till samhällets nytta. Värderingen av denna nytta och 11.5 Kostnadsfördelningen stat-kommun beslutet om att täcka kostnader blir då ytterst ett politiskt avgörande. Hittills har talats om ett samhällsstöd utan Kostnader för numera överdimensione- inbördes fördelning mellan stat och komrade lokaler får bedömas ur princi- mun. Flera faktorer måste påverka den piella utgångspunkter. I flera fall — allmänna bedömningen av hur denna kostbl. a. i fråga om bostadslångivningen och nadsfördelning lämpligen bör göras. Den arbetsmarknadspolitiken — har genom sam- ursprungliga tanken bakom gällande kon78

SOU 1971:92

struktion av stödet har varit att statens insats skulle vara en engångsinsats medan på kommunerna ställts förväntningar om både investeringsstöd och driftbidrag. Det faktum att det ytterst blir kommunen som har att både planera och fatta ett avgörande beslut förutsätter ett motsvarande kommunalt ekonomiskt ansvar. Statliga bidrag kan tänkas motiverade som stimulansbidrag eller ur skälighetsbedömningar där hänsyn tas till den allmänna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Vidare kan anföras argument för ett statsstöd grundat på ett traditionellt statligt ansvar för att ge föreningslivet arbetsmöjligheter för dess kultur- och fritidsverksamhet. Ett kommunalt stöd kan motiveras med kommunernas redan accepterade ansvar för föreningslivets arbetsmöjligheter, omsorger om barn och ungdom samt, i växande omfattning, kultursektorn. Härtill kan också läggas kommunernas ansvar för bostadsbyggandet och dess komplement. I sammanhanget kommer in även statens roll i fråga om en utjämning kommunerna emellan. Att staten ytterst har ansvaret för erforderligt kreditstöd får anses obestritt. De tidigare anförda övervägandena om attityden till stödet leder liksom planeringsansvaret fram till att kommunerna bör bära det avgörande ansvaret för samlingslokalernas driftkostnader och därmed särskilt den normala ovisshetsrisken. Den statliga insatsen bör mätas ut med hänsyn till önskade stimulanseffekter och traditionellt ansvar inom föreningslivs- och kultursektorn i vid mening. Omfattningen av denna insats får bestämmas med hänsyn till kreditstödets utformning eftersom de kommunala grundinsatserna i många fall nu blir kännbara. Det bör i detta sammanhang slutligen erinras om att uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun är under utredning och att kostnadsfördelningsfrågorna på grund därav kan komma att prövas i ett vidare sammanhang.

SOU 1971:92

11.6 Huvudmannaskapet Allmänna överväganden av den hittills anförda typen som innebär ett betonande av samhällets slutliga ansvar i fråga om planering och kostnader skulle kunna leda till uppfattningen att samlingslokalernas inrättande och drift är en samhällsangelägenhet även i den meningen att ägande och förvaltning skall vara förbehållet samhället - då närmast kommunen. Detta är dock inte fallet. Frågan om huvudmannaskapet för lokalerna måste diskuteras förutsättningslöst. För ett föreningslivets huvudmannaskap för lokalerna har åberopats i huvudsak följande tre argument. 1. Föreningsförvaltade lokaler kan bäst tillgodose både föreningslivets och allmänhetens lokalbehov genom att lokalerna därmed får en direkt förankring i skilda intressegrupper. De stora folkrörelsernas engagemang i kultur-, miljö- och fritidsfrågor främjar anpassningen till nya idéer och rörelser. 2. Föreningsförvaltade lokaler är en konsekvens av samhällets behov och intresse för aktiva medborgerliga engagemang. Intresset att anpassa verksamheten efter skilda och växlande behov tillgodoses mer direkt över föreningslivet än över de politiska församlingar som av självklara orsaker måste arbeta i bundna former. 3. Föreningslivets engagemang är en förutsättning för att initiativen kan kanaliseras till faktiska beslut - som t. ex. det nuvarande statliga stödet. Utan dessa föreningslivets initiativ hade lokalsituationen i dag varit avsevärt sämre. Mot dessa argument har i princip ställts att ett ekonomiskt ansvar för kommunen måste följas upp genom ett ansvar även i detaljbesluten, att öppenheten för de föreningslösa skulle bäst gagnas genom samhällsägda lokaler och att ett integrerat byggande och förvaltande av olika lokaltyper förutsätter gemensam huvudman. En samhällslokal måste inte naturligen vara en samhällsägd lokal. Lokalernas an79

vändningsvärde ligger inte i byggnaden som sådan utan i de aktiviteter de ger plats för. Ett engagemang genom föreningslivet påverkar positivt aktiviteterna samtidigt som en känsla av ansvar för lokalerna bibehålls och därmed en lokalmiljö uppnås som svarar mot föreningarnas och deras medlemmars, olika gruppers och enskildas anspråk. En huvudlinje blir då att föreningslivet i de fall det aktivt och meningsfullt vill engagera sig i lokalfrågorna i första hand bör få tillfälle att stå som huvudman för verksamheten. Detta innebär i de allra flesta fall också att föreningslivet i någon form står som ägare till lokalerna. I de, tills vidare, få fall där samlingslokalbyggandet ingår i ett integrerat byggande av större bostadsområden och eljest där samordningsförhållandena påkallar det kan och bör givetvis ägarfunktionen bedömas efter produktions- och fastighetsförvaltningssynpunkter. Även om t. ex. kommun eller allmännyttigt bostadsföretag därmed blir ägare till fastigheten bör dock till föreningslivet så långt som möjligt uppdras den sammanhållande lokaldriften för att därmed bibehålla engagemangets fördelar. Det bör slutligen betonas att ett föreningslivets huvudmannaskap inte på något sätt utesluter eller hindrar ett faktiskt samarbete i fråga om centraliserad lokalförmedling eller fastighetsskötsel.

beaktas. Detta är också ett grundintresse för samhället. Men i dessa intressen ligger också ett önskemål om att föreningslivet kan utbreda sig och ständigt nå nya grupper för föreningsverksamhet. Föreningslivets möjligheter att komma i nära kontakt med de föreningslösa blir större om det finns tillgång till moderna och differentierade lokaler.

11.8 Samordning

Frågor om samordnad användning och förvaltning av lokaler har något berörts i samband med övervägandena om huvudmannaskapet. Dessa frågor har en räckvidd som sträcker sig långt utanför samlingslokalsektorn och i mycket ligger inom den helt kommunala kompetensen. Nedan tas upp vissa frågor om lokalmiljön där det bl. a. konstateras att samordningsviljan inte får bli ett självändamål så att väsentliga kvaliteter offras för alla samverkande parter. Krav på samordnad lokalanvändning är därför inte lämpliga att ta in i en låneförfattning på samlingslokalområdet. Ett finansieringssystem bör dock vara så uppbyggt att det inte lägger hinder i vägen för en samordnad användning av lokaler i de fall där det är önskvärt och tekniskt genomförbart. I nuvarande system kan främst två faktorer tas upp i sådant hänseende. Detta gäller dels statslånets faktiska anknytning till viss angiven byggnadsdel, dels uppsägnings11.7 Föreningslivet och de föreningsmöjligheter vid ändrad användning. Det bör lösas intressen därför prövas om ett statsstöd kan knytas till Bland de syften som samlingslokalerna skall allmänna funktionsbedömningar och om tillgodose ligger också att kunna sörja för de återkravsreglerna kan modifieras. Samordning är också en fråga om samordicke föreningsanslutnas intressen av plats för nad finansiering i syfte att underlätta projekkontakt och spontan eller organiserad verksamhet. Diskussionen om hur dessa gruppers tering och genomförande. Även dessa beintressen skall kunna beaktas har ibland dömningar knyter an till vidare överväganpräglats av en antagen motsättning mellan den. Ur de synpunkter som här är aktuella det etablerade föreningslivets målsättningar får övervägas dels en samordning inom och de utanför ståendes intressen. Det bör i samlingslokals-, ungdomslokals- och fritidsdetta sammanhang framhållas hur förenings- sektorerna, dels en eventuell anpassning av livets engagemang i öppen verksamhet tagit kreditmomentet i stödet till den största och aktiva former. Föreningslivet har intresse av mest allmänna kreditformen - statliga boatt även oorganiserade gruppers önskemål stadslån. Överväganden, som i denna del 80

SOU 1971:92

ansluter sig till servicekommitténs av flertalet remissinstanser godtagna allmänna huvudmål, leder fram till ett förordande av att kreditgivning i subventionsfria former anknyts till bostadslångivningen och att subventionsmomentet byggs upp så att det låter sig lätt förena med denna låneform. Därmed kan även, särskilt i förening med vad nedan anförs om igångsättningstillstånd, erforderligt utrymme ges för prioriteringar enligt samhällets önskemål.

11.9 Planering 11.9.1 Investeringsutrymmet Nödvändigheten av en ekonomisk prioritering bland investeringsanspråken framkallar i första hand ett behov av underlag för en översiktlig och inte alltför kortsiktig bedömning. Det första inslaget i en sådan prövning måste ligga i den grundläggande värderingen av samlingslokalernas samhällsnödvändighet, ytterst manifesterad i val mellan investeringstyper inom tillgängligt ekonomiskt utrymme och sålunda en politisk viljeakt. Nära anknuten till denna fråga är den konjunkturpolitiska följsamheten i investeringsbesluten. Nu läggs investeringsramen fast i budgeten och förnyad framställning om anslag på tilläggsstat blir nödvändig för att öka stödutrymmet om skäl finns för detta. Det torde på denna sektor, liksom nu på bostadssektorn, böra övervägas om inte Kungl. Maj:t borde ges fullmakt att om förutsättningar föreligger kunna öka investeringsramen. Härmed hänger samman även den dubbla prövning i investeringshänseende som ligger i att, även om statsstöd ges, igångsättningstillstånd fordras för byggandet av samlingslokaler. I och för sig torde arbetsmarknadsfrågorna liksom det totalt tillgängliga utrymmet kunna beaktas i stödbeslutet och därmed förenkla förfarandet. Igångsättningslagstiftningen torde därför böra kompletteras med föreskrift om att tillstånd inte erfordras om statsstöd beviljats. Den ekonomiskt relativt begränsade andel av de totala investeringarna SOU 1971:92 6

som även ett utbyggt stöd innebär talar också för en sådan ordning. De definitioner som används inom byggnadsregleringen skiljer, på grund av sitt syfte att konjunkturreglera byggandet i stort, inte på statsstödda objekt och andra inom gruppen "kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler", ett förhållande som återspeglas i igångsättningsstatistiken. I länsplan 70 har flera länsstyrelser avstått från sektoriella bedömningar under hänvisning till att samlingslokalfrågorna inte faller under någon länsmyndighets ansvarsområde. Vidare ger länsplanerna vid handen att definitionsmässiga svårigheter i många fall omöjliggör jämförande bedömningar. Vidare bör statistiken på samlingslokalsektorn specificeras så långt att därav kan utläsas om fråga är om prioriterade objekt eller om oprioriterade. En sådan ändring skulle kunna medföra en önskvärd motsvarande anpassning av de definitioner som används inom länsplanering och kommunalekonomisk långtidsplanering. De förslag som nedan läggs fram är förenliga även med den ramkonstruktion som föreslagits av delegationen för bostadsfinansiering. 11.9.2 Regional fördelning m. m. — planeringsunderlag En av de grundläggande faktorerna vid ett allmänt övervägande av samlingslokalstödet är att klargöra de skiftande betingelserna för samlingslokalbyggandet - t. ex. tätort i glesbygd, stabilt kommuncentrum, innerstad och nyexploateringsområde. Gemensamt för alla är dock planeringsbehovet. Befolkningsomflyttning och tätortskoncentration har skapat regionalt ojämn balans mellan lokaltillgång och behov. Samtidigt som lokaler i avflyttningsorter har blivit uppenbart överdimensionerade saknar inflyttningsorternas nybyggda områden i många fall lämpliga samlingslokaler. Dessa nya bristområdens situation kan återföras till främst två faktorer. Den ena är att nödvändigheten att tillgodose bostadskravet har tvingat fram en prioritering av bostäder. Den 81

andra är att ett lokalt opinionstryck inte kanaliserats genom föreningslivet förrän intressegrupperna bildats efter inflyttningen och planeringen då varit låst. En delvis med det anförda sammanfallande regional fördelningsfråga är de jämlikhetssträvanden främst i fråga om tillgång till kulturutbud som gör sig gällande inom kulturdebatten och som på andra områden än samlingslokalernas även fått konkreta uttryck i uttalanden och beslut från statsmakternas sida. Det anförda leder till slutsatsen att ett bättre planeringsunderlag bör skapas. Den möjlighet som därvid ligger närmast till hands är att kommunerna till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen i vart fall försöksvis knyter motsvarande programuppgifter för samlingslokaler, till vilka ett särskilt statsstöd i någon form påräknas. Därvid bör tas in inte bara byggande i kommunal regi utan även byggande genom andra huvudmän. Det lokala föreningslivet och de samlingslokalägande riksorganisationerna skulle därvid mer aktivt kunna delta i en långsiktig samhällsplanering. Vad ovan anförts om behovet av ett bättre planeringsunderlag gäller också stödet till befintliga lokaler. Önskemålet om att tillgängliga och ur ren sektorssynpunkt troligen alltid för knappa medel fördelas på bästa sätt medför att de befintliga lokalerna med däri gjorda investeringar måste tas till vara. Det vore därför önskvärt om kommunala handlingsprogram kunde beslutas i ett sammanhang för att ligga till grund för kommande bedömningar i enskilda stödärenden och för regionala bedömningar av ny- och ombyggnadsärenden. Det kan övervägas om inte vid prioriteringar företrädesrätt till stöd bör ges lokaler i kommuner där för kommunen eller området antagna handlingsprogram kan visas upp. 11.9.3 Glesbygdsfrågor För glesbygdsområdenas del blir ambitionsnivån för samlingslokalbyggandet av särskilt intresse. Av statsmakterna antagna riktlinjer 82

för ett glesbygdsstöd m.m. har redan knäsatt principen att särskilda åtgärder bör vidtas för att i rimlig mån tillhandahålla samhälleliga nyttigheter i glesbygd även om kostnaden därför blir större per betjänad person än i tätorterna. Som glesbygdsutredningen anfört måste även glesbygdens försörjning med samlingslokaler sättas in i ett planeringssammanhang. För de befintliga lokalernas del bör utanför det traditionella statsstödets sektor också tillämpas en generös behandling av kvarstående statliga lånefordringar. 11.9.4 Planeringsnormer I den nuvarande statliga bedömningen av lokalbehovet ingår inte några fastställda eller eljest uttalade normer. Sådana normer finns dock tillämpade för tätortsområden och för fördelningen av ett kommunalt stöd. Hur starkt behovsnormer än kan efterfrågas inom bl. a. planeringen av nya bostadsområden innebär dock de skilda förutsättningarna närmast oöverstigliga hinder för att nu förorda att staten ger uttryck för några generella vare sig minimi- eller maximikrav. Förutsättningarna skiftar inte enbart mellan glesbygd och tätort utan också inom till synes enhetliga områden. Värdet av att kunna relatera till någon form av jämförelseskala motiverar dock att faktiskt tillämpade behovsnormer samlas in och görs tillgängliga. Arbete i denna riktning bedrivs inom statens planverk. I detta sammanhang har förutsatts att behovet av ett fortsatt sådant arbete får inverka även på budgetprövningen. 11.9.5 Behovskravet - prioriteringar Behovet bör bedömas som klart varaktigt innan nyinvesteringar av någon större omfattning främjas. Befintliga lokaler som tjänar ett även till tiden begränsat behov bör dock kunna bedömas välvilligt då det gäller att ge föreningslivet lokaler att samlas i. Ur finansieringssynpunkt är det angeläget att få en distinkt gräns mellan statsstödda allmänna samlingslokaler och samlingslokaler SOU 1971:92

som har karaktär av komplement till en mindre grupp bostadslägenheter. Samlingslokaler av den senare typen har bl. a. behandlats i arbetet på en ny version av God bostad. I publicerade utkast har dessa lokaler angetts betjäna 40-50 lägenheter och förutsatts närmast användas som gemensamhetslokaler för dessa lägenheter. Det särskilda stödet till allmänna samlingslokaler bör inte vidgas till sådana lokaler. Med exempel närmast hämtade ur stadsmiljön har vidare införts begrepp som närcentra, respektive centra med fullständig service. Centra med fullständig service kommunblockscentra, stadsdelscentra - är den naturliga platsen för att tillgodose ett samlingslokalbehov för flertalet anspråk. Det är också naturligt att, vid prioriteringar inom ramen för medel som inte kan täcka alla anspråk, samlingslokalerna i dessa fullständiga centra får komma i första hand med hänsyn till syftet att skapa regional spridning av ett kulturutbud. På sådant sätt kan skapas ett grovmaskigt nät av fullständigt utrustade lokaler som kan brygga över de nuvarande ojämna förutsättningarna för förenings- och kulturliv i övrigt. Det sagda innebär självfallet inte att stödet skall helt reserveras för fullständiga centra. Behovet av lokaler i närcentra kan främst i glesbygdsområden med långa resavstånd motivera ett samlingslokalstöd. De lokaltyper det här kan bli fråga om kan variera mycket starkt från lokaler med teater och biograf till enkla lokaler i kombination med andra offentliga lokaler. Det väsentliga är dock att lokalutbudet för området vägs in i ett sammanhang genom en kommunal och regional planering. 11.9.6 Organisationskvoter Det nu tillämpade systemet med en underhandskvotering mellan de samlingslokalägande företagens riksorganisationer kan uppenbarligen inte alltid förenas med en behovsplanering av här ovan skisserad typ. Utvecklingen har också visat att avsteg måste göras från de antagna kvoterna. Det får förutsättas SOU 1971:92

att samlingslokalnämnden inte fastställer sådana kvoter och att organisationerna själva medverkar till att kvoter eller överenskommelser av sådan typ inte längre träffas. 11.10 Normering och utvecklingsarbete En förordad kreditgivning genom bostadslån för in även samlingslokalbyggandet under bostadsstyrelsens överväganden i normeringsoch standardfrågorna. Handikappnormerna regleras genom byggnadsstadgan och svensk byggnorm (SBN). Avsevärda reformer har genomförts under senare tid. Den vidare utvecklingen av dessa normer bör fortfarande knytas till byggnadsstadgan och bedömningarna ske samlat. Samlingslokalernas speciella karaktär för kontakt och gemenskap medför emellertid att dessa lokaler bör vara föregångare i fråga om sin utformning så att de kan nås av alla grupper. Alla rimliga merkostnader för att lokalerna skall kunna bli tillgängliga och användbara för handikappade bör ingå i underlaget för det statliga stödet. Särskilda rekommendationer bör utarbetas även om de inte tas in i SBN. Vidare må betonas vikten av att planering och projektering av allmänna samlingslokaler sker i samråd inte bara med vederbörande primärkommun utan även med statliga myndigheter med uppgifter på förevarande område. Utvecklingsarbetet bör enligt min mening främst ta sikte på principlösningar avseende kommunikationsproblem, akustiska frågor, handikappfrågor samt frågor om lämplig storlek och utformning av lokaler för skilda slag av verksamhet och liknande frågor av mer principiell räckvidd. Av inte minst driftekonomiska skäl eftersträvas ett mångsidigt utnyttjande av de särskilda lokalenheterna. Hur långt man här skall kunna gå utan att äventyra vare sig de besökandes trivsel eller lokalens lämplighet för olika planerade aktiviteter kan också vara ett betydelsefullt moment i utvecklingsarbetet. Samlingslokalnämnden bör få i uppdrag att leda denna verksamhet och därvid anlita erforderlig ex83

Med hänsyn främst till samordning av pertis. Ett samlat normarbete, syftande i vart fall både användning och finansiering ligger dei till allmänna rekommendationer, är påkallat nära till hands att sammanföra stödet till i fråga om de särskilda krav som turnerande dessa två lokaltyper. Föreningslivets engascenkonst och musik ställer på utformningen gemang bland ungdomen gör att detta inte av vissa lokaldelar. Dessa särskilda krav, som heller kan uppfattas som ett avbrott i en ligger utanför byggnadsstadgans naturliga utvecklingslinje. De finansiella aspekterna på område, bör snarast möjligt följas upp och kostnadsfördelningen mellan stat och komutformas i samråd mellan de lokalägande mun kan både principiellt och beloppsmäsföretagens riksorganisationer och vederbö- sigt förenas med ett samordnat stöd. Gränsdragningen mellan allmänna samrande statliga organ samt med tillgodogörande av erfarenheter från turnéverksamhet. lingslokaler och fristående ungdomslokaler Särskilda medel - förslagsvis 200 000 kr har samband med att de senare är hänvisade för en tvåårsperiod - bör beräknas för ovan till stöd från allmänna arvsfonden och att angivna uppgifter och ställas till samlingslo- det skulle föra med sig administrativa olägenheter att ge stöd från två håll för samma kalnämndens förfogande. ändamål. Arvsfondsmedlen är reserverade för ändamål som det inte obligatoriskt åligger stat och kommun att bekosta. 11.11 Stödobjektet Om ett enhetligt statligt stöd skall ges till 11.11.1 Allmänt såväl allmänna samlingslokaler som friståenHär ovan har anförts vissa överväganden om de ungdomslokaler blir arvsfondsbidrag såväl stödets allmänna syfte, vilka bl. a. fört principiellt som praktiskt därmed uteslutna. samman anspråken på ungdomslokaler och En avgränsning av det statliga samlingslokaltraditionella samlingslokaler. Vidare har stödet efter andra kriterier, t. ex. lokalernas övervägandena lett fram till att en funktio- storlek och upptagningsområde, måste dock nell bedömning av stödobjektet skulle kunna ske - en avgränsning som naturligt lämnar underlätta en samordning. Ungdomsutred- vissa mindre lokaltyper utanför och därmed ningen har tidigare föreslagit att ungdoms- ger behov av en fortsatt användning av verksamhetens behov skulle jämställas med arvsfondsmedlen. föreningslivets i fråga om det särskilda samlingslokalstödet. Beredningen om stat och kyrka har att ta i övervägande samfunds11.11.3 Nöjeslokaler lokalernas ställning i detta sammanhang. Gränsen mot kommersiella nöjeslokaler -där ordet kommersiell används i dess negativa 11.11.2 Ungdomslokaler innebörd - kan ibland inbjuda till ett luftigt Såvitt kan bedömas har den nuvarande teoretiserande. Utvecklingen av praxis har så dualismen mellan allmänna samlingslokaler småningom tillåtit belåning av biografer och och fristående ungdomslokaler sitt ursprung danshallar efter glidningen i syftet från att få dels i de allmänna samlingslokalernas äldre fram finansieringsmöjligheter till att lokatraditioner, dels i samhälleliga budgetöver- lerna i övrigt skulle få en mer "kulturell" väganden som över barnavårdslagens bestäm- användning. Tiden torde nu vara mogen för melser leder det ekonomiska ansvaret för att erkänna även dessa och liknande lokalers ungdomslokaler till kommunerna. Ett avsteg existensberättigande och direkt motivera från principen ligger dock redan nu i att även samhällsstödet med syftet att tillförsäkra för ungdom särskilt inredda lokaler belånas föreningsliv och samhälle möjlighet att ge om de ligger i samma hus som allmänna alternativ även på nöjessektorn. Anknytningen till filmutredningens tankegångar för samlingslokaler. 84

SOU 1971:92

kvalitetsfilmens del torde på denna punkt stå klar. 11.11.4 Idrotts- och friluftslokaler Gränsdragningen mot idrottsrörelsen m. m. torde efter 1970 års riksdagsbeslut inte erbjuda några större svårigheter. Önskemålet om budgetmässigt skilda stödmedel bör dock inte drivas så hårt. Stöd såsom för samlingslokaler bör kunna beräknas för i anslutning till dessa uppförda bordtennisrum, bastuanläggningar o. d., vilka endast är att anse som komplement till en större anläggning. Det förutsätts dock att dessa utrymmen funktionsmässigt låter sig förena med den allmänna driften av anläggningen som helhet.

får ställas så högt att lokalerna inte blir tjänliga för sitt ändamål. Ett huvudsyfte med lokalerna är att vara samlingsplatser som inbjuder till aktivitet och gemenskap. Den höjning av utrustningsstandarden i hemmen som ägt rum måste få motsvarande uttryck i samlingslokalerna. Självfallet bör lokalmiljön vara i sig attraktiv och ge stimulans åt verksamheten i lokalerna. Det är uppenbart att den torftiga miljöstandard som fortfarande präglar många samlingslokaler har sin grund i att tillkommande byggnadskostnader fått gå ut över inventarieanskaffningen. Det bör därför övervägas om inte ett statligt stöd bör konstrueras så att viss del avsätts för inventarieanskaffning att utbetalas först när sådan skett.

11.11.5 Biblioteken Under utredningsarbetet har vidare övervägts på vilket sätt en anknytning av biblioteken till samlingslokalerna skulle kunna främjas något som befunnits önskvärt inte minst med hänsyn till bibliotekens utveckling till centra för en kulturinsats i vidare mening än förut. Jag har dock i denna del stannat för att denna utveckling torde komma att beaktas inom lokalplaneringen. Redan det faktum att biblioteken, om de förläggs i anslutning till eljest statsstödda samlingslokaler, därmed får tillgång till lämpliga lokaler även för en expanderande aktivitet talar härför. Det bör noteras att biblioteken, i den mån de inte är rena expeditionslokaler utan också ger möjlighet till studier och sammankomster, redan enligt nuvarande praxis ingår i låneunderlaget för samlingslokaler. Denna utveckling bör enligt min mening tillåtas fortsätta genom att funktionsmässiga bedömningar får läggas till grund för det framtida stödet. 11.12 Utrustning och lokalmiljö 11.12.1 Allmän lokalmiljö Vid behandlingen av samordningsfrågorna har uttalats att kraven på samordning inte SOU 1971:92

11.12.2 Konst Samlingslokalerna har till uppgift att förmedla konstintryck inte bara genom temporära utställningar. Konsten är en integrerad del av lokalmiljön och kan i en samlingslokal nå en mycket bred och skiftande publik. Vad som sagts om lokalmiljön i allmänhet gäller även konstinslaget. I de flesta samlingslokaler har den konstnärliga utsmyckningen i stort fallit tillbaka på de insatser som gjorts av de samlingslokalägande företagens riksorganisationer. I samband med utformningen av ett statsstöd bör därför övervägas dels en tillämpning av den regel för konstnärlig utsmyckning som nu finns i bostadslånekungörelsen, dels att särskilda medel ställs till förfogande för ändamålet. 11.12.3 Utrustning för viss kulturförmedling FHR:s framställning från mars 1971 innefattar en detaljerad inventering av 212 samlingslokaler med bedömningar av behovet av främst ytterligare utrustning för att lokalerna skall bli lämpliga för turnéteater, konserter och utställningar. Kostnaden för de i framställningen förordade åtgärderna har av FHR beräknats till ca 17,4 milj. kr. Anled85

ning finns inte att ifrågasätta behovsbedömningarna om man utgår från att lokalerna bör ha den kvalitet som anses nödvändig. 11.12.4 Pedagogiska hjälpmedel m. m. Vissa tekniskt/pedagogiska hjälpmedel anknyter till lokalanvändningen på ett sådant sätt att det ur samordningssynpunkt vore olämpligt att lägga anskaffningen av dessa på skiftande lokalanvändare. I den mån särskilda medel för inventarier blir aktuella bör därför dessa bestämmas så att också denna typ av utrustning kan ingå. 11.13 Upplåtelseskyldighet Samlingslokalernas uppgift att ge plats för en fri debatt och för ett obundet föreningsliv och kulturliv i övrigt leder självfallet till att de måste vara tillgängliga för alla utan hinder av åsikt eller målsättning. Som angetts finns nu särskilt inskrivet en regel om att lokalerna "opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor skall upplåtas åt envar inom orten verksam organisation". Det förhållande att grundsatsen framstår som en självklarhet kan kanske leda till slutsatsen att en motsvarande regel i fortsättningen är obehövlig. De förhållanden som en gång tvingade arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna att lösa sina egna lokalproblem då de stängdes ute från andra lokaler är dock inte så avlägsna. Även om vi i dag betraktar det som en självklarhet att underlätta åsiktsspridning och ge ett fritt föreningsliv arbetsmöjligheter kan tendenser åter uppstå att tysta obekväma och oroande åsikter genom att vägra upplåtelse av lokaler. En upplåtelseplikt bör skrivas in för att erinra också om hittills obestridda målsättningar. Med en sådan regel godkänns givetvis inte - lika litet som hittills - vilken användning som helst av lokalerna. Däremot kan uthyrningsvägran inte användas för någon lokal åsiktsgranskning. Förbud mot viss verksamhet regleras därmed bara av generella lagar. En annan sak är att lokalerna självfallet kan vara otillräckliga och inte medge att alla 86

anspråk kan tillgodoses på önskad tid. Det är en lokalhållarens mycket centrala uppgift att fördela anspråken utan mannamån. Hittills har gällt att vissa lokaler förbehållits lokalägarens egen verksamhet för att ge inkomster för driften. Med det synsätt som här anlagts bör i all rimlig utsträckning de angelägna behoven av lokaler för debatt och föreningsliv tillgodoses först. Konflikter kan knappast väntas. Det är ju också klart att även behovet av nöjen och förströelse måste vägas in - även om inte inkomstsidan blir det avgörande argumentet. Principen om åsikts- och handlingsfrihet inom lagarnas ram kan synas stå i dålig överensstämmelse med de nykterhetspolitiska ambitioner som hindrar upplåtelse av vissa lokaler då utskänkning av alkohol förekommer. En konsekvent tillämpning av grundregeln skulle göra även den typen av förbud otillåtna. De nykterhetspolitiska ambitionernas av samhället godtagna inriktning får dock anses motivera att uthyrning i sådana fall också i fortsättningen kan vägras då lokalägaren eller förvaltaren har som sin huvuduppgift att inom en riksorganisations ram verka för folknykterheten. Hur förhållandet skall gestalta sig i de fall där kyrka eller trossamfund förvaltar allmänna samlingslokaler ankommer på 1968 års beredning om stat och kyrka att utreda. Intill dess någon annan lösning har godtagits skulle därför deras statsstödda lokaler vara underkastade upplåtelseskyldighet utan inskränkning. Jag förordar sålunda att den hittillsvarande regeln om upplåtelseskyldighet bibehålls. För att undvika en eventuell tveksamhet om formellt inte organiserade gruppers rätt i detta hänseende bör regeln lämpligen kompletteras med uttrycket " eller företrädare för grupp med organiserad verksamhet".

SOU 1971:92

12 Stödets allmänna konstruktion

12.1 Kreditstöd för nytillkommande lokaler En grundläggande förutsättning för byggandet av samlingslokaler är att erforderliga krediter står till förfogande. Önskemålen om en så likformig kreditgivning som möjligt för de byggnadsinvesteringar som sker med statligt stöd har föranlett mig att förorda att kreditstödet utgår i form av statliga bostadslån. Härtill har även bidragit adminstrativa fördelar och hänsyn till de organisatoriska frågor som behandlas i det följande.

12.2 Räntefritt lån - anordningsbidrag - driftbidrag Ett fortsatt statligt ekonomiskt åtagande är som redan de allmänna övervägandena visar ofrånkomligt. I valet mellan subventionsformerna har driftbidraget den fördelen att det underlättar en samordnad finansiering och ger möjlighet till att hänsyn kan tas till skiftande anspråk. Mot denna stödform talar å andra sidan den administrativa omgång detta skulle föra med sig och inte minst att det skulle medföra löpande statliga överväganden inom en sektor där avgörandena ytterst måste falla på kommunen. Ett anordningsbidrag är lättare att administrera och torde vara den enda form som ur föreningslivets synpunkt ger goda incitament för investeringar i förening med trygghet under SOU 1971:92

överskådlig tid. Med hänsyn härtill har jag stannat för att förorda en statlig engångsinsats. I valet mellan räntefritt stående lån och anordningsbidrag förordas den senare stödformen. Skälen härtill är bl. a. att engångskaraktären av stödet stryks under genom att staten inte får några kapitalintressen att bevaka och att uppsägning av ett stående lån knappast fyller någon reell funktion. Det kan övervägas om denna ordning kräver ett förbud mot belåning av inteckningar i motsvarande förmånsläge. Ur statens synpunkt kan en regel därom dock knappast anses motiverad. Kommunen har självfallet möjlighet att genom motsvarande panter säkra ekonomiska krav eller andra villkor för den fortsatta användningen av lokalerna. 12.3 Stöd till befintliga lokaler Den nu gällande möjligheten att få saneringslån och rekonstruktionsbidrag har fått användning främst för att nedbringa kapitalkostnaderna i fall där utvecklingen blivit en annan än den som förutsatts vid tidigare stödbeslut. Skälet till att lån och bidrag föredras före en avskrivning kan vara hänsyn till lokalägarens önskan att i första hand avveckla långivning med sämre kapitalkostnadsvillkor än statslånets. Som redan antytts kan kapitalkostnaderna sänkas både genom avskrivning på statslånet och genom tillskott av me87

del som räntefritt lån eller bidrag. I valet mellan avskrivning och kapitaltillskott bör hänsyn tas till det ansvar som staten haft som långivare. Som tidigare anförts har staten i liknande situationer valt att inte göra sin återkravsrätt till fullo gällande. I statsutskottets utlåtande 1969:57 har det angetts som självklart att det ekonomiska framåtskridande som främjas genom omstruktureringarna i näringslivet får bära kostnaderna för att samhällsservicen bibehålls i rimlig omfattning och för en del av de kapitalförluster som måste drabba enskilda människor i utflyttningsområdena. Det anförda leder fram till att ett subventionsstöd för en befintlig lokal som tar i anspråk ett oskäligt stort kommunalt eller enskilt stöd bör kunna omfatta såväl direkt eftergift av fordran som möjligheter att tillskjuta ytterligare medel. Med hänsyn till nyssnämnda principiella ansvarsöverväganden bör i första hand prövas om anledning föreligger till eftergift på grund av att planeringsförutsättningarna ändrats. Vidare bör prövas om eftergift är motiverad på redan gällande grunder. I andra hand bör ett direkt tillskott övervägas då syftet är att nedbringa kapitalkostnaderna och därmed påverka kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

88 SOU 1971:92

13 Stödmottagare — huvudman

13.1 Förvaltarfunktionen För närvarande ställer lånekungörelsen inte upp några andra villkor för huvudmannaskapet än de som ligger i förpliktelser att förvalta lokalerna efter visst reglemente m.m. Förut har anförts att huvudmannaskapet bör ankomma på föreningslivet i den utsträckning det är möjligt och i övrigt ankomma på primärkommunen. I linje med lokalernas allmänna syfte att vara öppna och tillgängliga för alla ligger ett krav på öppenhet i förvaltningen. Det kan resas allvarliga principiella invändningar mot att även den löpande användningen undandras inflytande från annan än ägaren. Särskilt i aktiebolagsfallen är det praktiskt omöjligt att tillförsäkra sig medinflytande utan aktieägares medverkan. Detsamma gäller de i dessa sammanhang hittills inte så ofta aktuella stiftelserna. Det gäller emellertid även ideella föreningar där medlemskap i och för sig är möjligt men där medlemskapet förutsätter en anslutning till vissa av föreningens mål - politiska, nykterhetspolitiska eller andra - som inte kan accepteras av alla. Ett subventionsstöd till föreningslivet bör därför förbehållas lokaler där den löpande förvaltningen uppdragits åt öppen förening med endast detta syfte. Vid kommunalt ägande får förutsättas att kommunen själv öppnar möjlighet för lokalnyttjarna till ett aktivt deltagande i SOU 1971:92

överväganden om den löpande driften. En här förordad ordning innebär praktiskt inte ett så stort avsteg från vad som nu gäller. Redan nu förekommer i stor utsträckning att etablerade föreningar har låtit ägarskapet upprätthållas av särskilda byggnadsföreningar. Föreningslivets egen aktivitet får utgöra garantin för dess förutsatta ledande roll inom de öppna föreningarna. I anslutning till vad tidigare anförts om upplåtelseskyldighet får även i fråga om öppenhetskravet göras undantag. Sålunda bör godtas den inskränkning som ligger i de krav på medlemmarna som ställs i en till riksorganisation anknuten nykterhetsförening. Det får dock förutsättas att även dessa föreningar i någon form söker skapa möjligheter för föreningslivet i övrigt och en aktiv allmänhet att utan inskränkningar påverka lokalanvändningen. Ett villkor om att ideell förening som huvudman skall arbeta utan enskilt vinstsyfte, efter förebild i de allmännyttiga bostadsföretagen, torde i det övervägande antalet fall inte ha någon praktisk betydelse. Inte desto mindre förordar jag att ett sådant villkor knyts till stödet. Därmed skulle även eventuella farhågor om att bidrag skulle tjäna främmande ändamål vara bemötta och nedlagda medel även vid föreningens upplösning kunna bindas till fortsatt användning för det ursprungliga ändamålet. 89

13.2 Ägarfunktionen Varje begränsning i kretsen av stödmottagare medför nackdelar för en samordnad finansiering. Även om en förening skall svara för lokaldriften kan det förekomma planeringsöverväganden enligt vilka lokalerna bör utgöra en del i en större centrumanläggning eller liknande. Detta talar för att mottagarkretsen - liksom vid bostadslån - inte begränsas. I de fall där primärkommun eller godtagbar förening enligt ovan inte är ägare till fastigheten bör krävas att lokalerna genom bindande upplåtelse på med hänsyn till stödet skäliga villkor ställs till kommunens eller sådan förenings förfogande för erforderlig tid, i regel minst 30 år. Denna förutsättning torde det böra ankomma på kommunen att beakta. Särskilda regler erfordras inte utöver att en kommuns förklaring därom skall tas upp som förutsättning för utbetalning av ett subventionsstöd. 13.3 Befintliga lokaler De ovan gjorda övervägandena kan inte direkt göras tillämpliga på ett stöd för befintliga lokaler. Det skulle vara orealistiskt att generellt kräva omorganisation av befintliga föreningar och sammanslutningar med traditioner bakom sig. Även här får förutsättas att riksorganisationerna och kommunerna tar initiativ för att skapa ett forum för allas röster i de fall där behovet gör sig påmint. Det bör i många fall kunna godtas att dessa meningsyttringar inte knyts till medlemskap i en organisation som står som ägare eller hyresgäst.

90 SOU 1971:92

14 Stöd till nytillkommande lokaler

14.1 Allmänt De tidigare övervägandena har lett fram till att kreditstödet bör utgå i form av bostadslån och att subventionsinslaget bör gå ut genom en engångsinsats. Vidare har övervägts en utvidgning av stödet att omfatta även fristående ungdomslokaler samt vissa särskilda förutsättningar för subventioner med avseende på stödmottagaren m. m.

undantag för nya lösningar, särskilt vid integrerat byggande. I fråga om konstnärlig utsmyckning kan reglerna oförändrade tjäna sitt syfte. Vid bestämmande av bostadslånets storlek i relation till låneunderlaget bör - på sätt nu sker vid bidrag till barnstugor eller från allmänna arvsfonden - ett mot anordningsbidraget svarande belopp först dras av. 14.2.2 Allmänna låneförutsättningar

14.2 Kreditgivning 14.2.1 Bostadslån Tillämpningen av bostadslånekungörelsen för detta ändamål förutsätter ändring av låneunderlagsreglerna i 19 § så att hänsyn kan tas till samlingslokaler som är belägna även utanför ett statsbelånat bostadsområde och betjänar även andra än dem, som bor i ett sådant begränsat bostadsområde. En sådan ändring syns ha stöd även ur andra synpunkter än de här närmast aktuella. Med hänsyn till vad bostadsstyrelsen enligt ovan anfört i yttrande över servicekommitténs betänkande i fråga om skolbyggnader torde de nuvarande beräkningsgrunderna för låneunderlag kunna anpassas även till byggande av samlingslokaler. Även markkostnaden kommer därvid att beaktas. Innan tillfredsställande kostnadserfarenheter föreligger på detta område kan behov finnas av regler som inte är rent schablonmässiga. Vidare bör möjlighet finnas att göra SOU 1971:92

Bostadslånekungörelsen ställer bl. a. upp vissa allmänna förutsättningar för lån till lokaler: 1. att det kan antas föreligga ett varaktigt behov av lokalerna (6 §), 2. att husets storlek och form samt anordningar i husets närmaste omgivning är godtagbara - i princip innebärande att byggnadsstadgans krav är tillgodosedda och att detaljplan följts (6 §), 3. att det inte föreligger förlustrisk vid förvaltningen (9 §), 4. att produktionskostnaden är skälig dvs. att den inte väsentligt överstiger pantvärdet (9 §), 5. att - vid ombyggnad - kostnaden är skälig med hänsyn till husets återstående användningstid och ombyggnaden inte är av endast ringa omfattning. Om subventionsstödets bestämmande läggs på annat organ än bostadsmyndigheterna torde allmänna förutsättningar av samma slag böra sättas upp även för denna 91

prövning. Det bör emellertid undvikas att samma fråga bedöms i två sammanhang med kompetenskonflikter som följd. En reglering bör därför ske av i vilka avseenden den ena myndighetens bedömning skall anses som bindande för den andra. Detta ger anledning till följande överväganden. 1. Frågan om ett varaktigt behov föreligger av lokalerna skall avgöras med hänsyn till bl. a. försörjningsmöjligheterna och befolkningsutvecklingen på längre sikt. Ett ställningstagande i detta hänseende kräver, enligt vad ovan anförts, i regel regionala bedömningar. Översiktliga prövningar av denna art erbjuds inom länsplaneringen. Emellertid är bedömningen i fråga om samlingslokaler också en fråga om ambitionsgrad och målsättningar som ofta förväxlas med bedömningar av förlustriskerna. Med hänsyn till denna speciella aspekt på samlingslokalfrågorna bör bostadsmyndigheterna anse behovskravet uppfyllt om ett subventionsbeslut av bidragsmyndigheten föreligger. 2. Prövningen av överensstämmelsen med byggnadsstadgans krav och detaljplan bör ankomma på bostadsmyndigheterna. 3. Den i detta sammanhang centrala frågan om förlustrisk vid förvaltningen ansluter till vad i direktiven anförts om goda driftekonomiska förutsättningar och vad jag anfört om en ny attityd till stödet. Det är i och för sig möjligt att samlingslokaler, som enligt eljest gällande bedömningar skulle anses för stora, inte uppvisar några reella förlustrisker för det statliga lånet på grund av att kommunen står som låntagare, hyr lokalerna eller på annat sätt förbundit sig att svara för ett underskott. Bedömningen av förlustriskerna har i praktiken lämnat ett relativt fritt spelrum för olika värderingar beroende även på vilken angelägenhetsgrad företaget haft enligt bedömarens uppfattning. Hittillsvarande praxis har visat prov på en ganska generös tolkning av den, om än inte direkt utsagda, motsvarande förutsättning som får anses innefattad i kungörelsen om lån för samlingslokaler. Utgångspunkten måste i fortsättningen vara att prövningen får ske realistiskt på grundval av ett bättre 92

planeringsunderlag. Med en sådan utgångspunkt bör bedömningen kunna ske hos bidragsmyndigheten. Ett subventionsbeslut innebär sålunda att bostadslån inte kan vägras på denna grund. Dolda subventionsinslag skall inte komma i fråga. Om syftet med samlingslokalstödet inte anses kunna tillgodoses genom anordningsbidrag och subventionsfria lån av ovan nämnda typ utan förutsätter lån med ett risktagande bör detta framgå av särskilda bestämmelser som i dessa sammanhang undantar den nämnda regeln från tillämpning. Anledning finns inte att förorda en sådan lösning. Ett fullföljande av de allmänna övervägandena om samlingslokaler såsom samhällslokaler bör dock i första hand leda till en sådan fördelning av det ekonomiska ansvaret mellan stat och kommun att kommunen i någon form åtar sig att stå de allmänna ovisshetsriskerna - i princip ett åtagande att täcka framtida driftunderskott. 4 - 5 . Produktionskostnadens skälighet bör bedömas av bostadsmyndigheterna. Detta får för anordningsbidragets del den effekten, att bidrag villkoras av att ett samtidigt sökt bostadslån beviljas. Det sagda gäller även skälig kostnad vid ombyggnad. Det kan vidare övervägas om inte standardkrav borde ställas på även samlingslokaler på samma sätt som enligt 6 § b) bostadslånekungörelsen ställs på bostäder. Jag har dock inte funnit skäl att nu föreslå någon ändring, närmast med hänsyn till att rekommendationer av typen God bostad ännu inte finns tillgängliga på detta område. För anordningsbidragets del bör dock en motsvarande regel tas in enligt vad som anförs i det följande. 14.2.3 Lånets storlek Bostadslånets storlek i relation till låneunderlaget varierar mellan 15 och 30% beroende på vilken kategori låntagaren tillhör. Det förhållandet att föreningsägda lokaler med tillämpning av dessa regler normalt skulle få lån med 15 eller högst 20 % av låneunderlaget medför att de i princip kommer i ett SOU 1971:92

sämre läge än kommunägda lokaler. Betydelsen härav minskar dock genom att lånet ställs i relation till låneunderlaget sedan därifrån dragits av anordningsbidragets belopp. Återstående skillnader torde kunna kompenseras i bidragsbestämmelserna i den omfattning en egen insats inte anses nödvändig för att visa engagemangets styrka. Det bör genom tillämpningsföreskrift göras otvetydigt att 23 § a) bostadslånekungörelsen i princip är tillämplig på samlingslokalföreningar så att dessa kan påräkna bostadslån med 20 % av låneunderlaget.

14.3 Anordningsbidrag 14.3.1 Objektet

Bidrag bör enligt de allmänna övervägandena utgå såväl för allmänna samlingslokaler enligt nu gällande regler som för fristående ungdomslokaler. Som i det följande kommer att utvecklas bör dock anordningsbidrag till - även fristående — ungdomslokaler endast lämnas sådana lokaler som betjänar ett större bostadsområde. Arvsfondsmedlen bör som hittills få finansiera de ungdomslokaler som endast betjänar ett mindre bostadsområde. Inom utredningen har övervägts huruvida bidrag i denna ordning bör ges även för 14.2.4 Fördjupning av bostadslån kursgårdar o. dyl. som tjänar riks- eller Bostadslån kan i här aktuella fall fördjupas regionomfattande sammanslutningar. Behomed högst 10% av låneunderlaget vid ny- vet av ett sådant stöd kan mot bakgrund av byggnad och med högst 70 % - med viss det väsentliga föreningsarbete som sker i inskränkning — vid ombyggnad. Frågan om sådan form bedömas som stort. En prioritekreditprioritering även till dessa låneändamål ring av önskemålet att i första hand skapa bör därför i första hand lösas i anslutning till förutsättningar för att täcka behoven av kreditmarknadsöverenskommelser. Först i samlingslokaler och åstadkomma en jämlikandra hand bör ytterligare fördjupningsmöj- het i ortsfördelningen av dessa har dock lett till att en ytterligare utvidgning av bidragsfälligheter komma i fråga. tet tills vidare inte förordas. Anledning finns dock att följa denna fråga och i mån av 14.2.5 Uppsägning ökad tillgång på resurser ta upp den till förUppsägningsgrunden att lokalerna används nyat övervägande. för annat ändamål än som förutsatts då lånet beviljades bör i anvisningarna till lånekungö14.3.2 Ändamålet relsen få en tolkning som ansluter till de här gjorda allmänna övervägandena. Så länge Anordningsbidragets grundläggande syfte är lokalerna står till kommunens eller för- att underlätta tillkomsten av goda samlingseningslivets disposition bör uppsägning så- och ungdomslokaler genom nybyggnad och lunda inte komma i fråga på denna grund. ombyggnad. I första hand skall anordningsbidraget sålunda täcka en del av byggnadskostnaderna. Tidigare överväganden om lo14.2.6 Förfarandet kalmiljö och utrustning har dock visat behov Förfarandereglerna torde inte behöva ändras. av att fördela en del av bidraget att särskilt Förfarandet med ett preliminärt och ett avse inventarier, konst och pedagogiska slutligt beslut är lämpligt för att överbrygga hjälpmedel. de olägenheter som nu är förknippade med att lån beviljas med utgångspunkt i ofta 14.3.3. Bidragsmottagaren endast schablonmässiga kostnadsberäkningar. Nu gällande beslutsform har ofta lett Anordningsbidrag avseende byggnadskosttill att finansieringsförutsättningarna redan nader bör utgå till den som äger fastigheten från början rubbats och att tilläggslån blivit och i förekommande fall också då står som nödvändiga. sökande till bostadslån. En förutsättning för SOU 1971:92

bidrag till fastighetsägare som inte är kommun eller öppen förening utan vinstsyfte bör då vara att en bindande upplåtelse till någon av dessa föreligger för förslagsvis minst 30 år. Det får ankomma på kommunen att pröva om detta villkor uppfyllts och att sålunda lokalen står till samhällets och föreningslivets förfogande. Underlåtenheter i detta hänseende kommer ytterst att drabba kommunen genom anspråk på ersättningsinvesteringar till vilka statsstöd då inte torde kunna påräknas. 14.3.4 Särskilda bidragsförutsättningar Som särskilda förutsättningar för bidrag bör ställas upp dels de ovan refererade särskilda förutsättningarna för bostadslån i till bidragsgivningen anpassad form, dels ett krav på lämplighetsprövning som svarar mot det för bostadslån för bostäder gällande standardkravet. Föreligger, vilket regelmässigt torde bli fallet vid nybyggnad, ansökan om både bostadslån och bidrag skall bostadsmyndigheternas bedömanden bli avgörande i fråga om miljöprövningen och skäligheten av produktionskostnaderna. Lämplighetsprövningen får tills vidare och intill dess förutsatta allmänna rekommendationer finns tillgängliga göras på grundval av samlingslokalnämndens hittillsvarande praxis och riksorganisationernas m. fl. erfarenhet. I lämplighetsprövningen får också ingå en prövning av att möjligheterna att göra lokalerna tillgängliga för handikappade tillvaratagits även utöver byggnadsstadgans krav. Slutligen bör upplåtelseplikt stadgas enligt vad som ovan har förordats.

14.3.6 Bidragets storlek Utgångspunkterna för bedömningar i fråga om bidragsstorleken bör utgöras av dels det förhållandet att allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler endast i ringa utsträckning kan bära någon andel i fastighetens kapitalkostnader, dels överväganden i fråga om fördelningen av kapital- och driftkostnader för lokalerna mellan stat och kommun. Endast en realistisk bedömning i dessa hänseenden kan medföra den önskade effekten att fortsatta anspråk på statsstöd inte ställs. Nu gällande praxis innebär att lån beviljas med högst 1,5 milj. kr oavsett byggnadskostnaderna. Det största räntefria stående lån som hittills beviljats inom denna ram uppgick till 1 milj. kr. Tillämpningen har lett till att inflyttningsorterna kommit i ett relativt sämre läge. Maximeringen har inte fått annat uttryck än yttranden av samlingslokalnämnden som följts av Kungl. Maj:t. Grunden för maximeringen torde ligga i att man sökt fördela otillräckliga lånemedel på flera händer och förutsatt att finansieringssvårigheterna skulle vara minst i inflyttningsorterna. Utvecklingen har emellertid gått mot att inflyttningsorter tillgodoser ett eftersatt lokalbehov med jämförelsevis höga byggnadskostnader.

14.3.5 Bidragsunderlaget

En motsvarande maximering är i princip främmande för ett bidragssystem. Den är också främmande i en skälig fördelning av kostnaderna mellan stat och kommun om man inte avser att ta hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Enligt min mening bör reglerna om skatteutjämning helt få tillgodose sådana önskemål. Med hänsyn till det här anförda förordar jag att bidrag lämnas utan föreskriven eller förutsatt maximering till visst högsta belopp.

Ovan har förordats att låneunderlagsreglerna för bostadslån används, efter tekniskt nödvändig komplettering, även för bostadslån för samlingslokaler. Det finns inte skäl att frångå denna beräkningsgrund i fråga om bidrag, varigenom även markkostnaden beaktas.

I nu gällande tillämpning kan konstateras att, i de fall där maximeringsregeln inte tillämpas, räntefritt lån utgår till kommun med i regel 25 %, till föreningar i större orter med 30 % och till föreningar i mindre orter med 40% - allt grovt schematiserat. Bärkraftsresonemanget har sålunda inverkat

94 SOU 1971:92

också på denna tillämpning. Enligt min mening bör bärkraftsargumenten även i detta sammanhang få tillgodoses genom skatteutjämning. Skäl som kan leda till avvikelse från en enhetlig procentsats för bidragets storlek i relation till ett bidragsunderlag får anses föreligga endast om syftet är att främja en statsmakternas vilja att i utjämnings- och jämlikhetssyfte särskilt stödja vissa relativt sett totalt kostsamma anläggningar inom t. ex. glesbygdsområden eller att ta över en del av kostnaderna i fall där lokalerna har regional betydelse som t. ex. i vissa basorter och i turistorter. Med hänsyn till det anförda har jag stannat för att föreslå att bidrag för fastighetsinvesteringar skall lämnas med högst 40 % av låneunderlaget då lokalerna ägs av eller upplåts till öppen förening utan vinstintresse och med högst 30 % då lokalerna ägs av eller upplåts till kommun. Bidragen bör i normalfallet sättas till 35 respektive 25 %. Skäl för att medge högre bidragsandel kan då utgöras av att lokalerna har regional betydelse enligt ovan eller att kommunen sammantaget har relativt högre kostnader för lokalerna än genomsnittligt, t. ex. i glesbygdsområden. Härutöver bör utgå ett schablonmässigt beräknat bidrag för en första uppsättning eller vid ombyggnad en kompletteringsuppsättning av inventarier, konst och pedagogiska hjälpmedel. Detta bidrag bör bestämmas till 50% av kostnaderna för nämnd lös egendom, dock högst 10 % av låneunderlaget t. o. m. 500 000 kr och 5 % av dess överskjutande del. Totalbilden även sålunda förordad bidragsandel innebär en avsevärd förbättring av det statliga stödet. Hänsyn får tas även till att nya ungdomslokaler förts in i det anslagsfinan sierade stödet och därmed arvsfondsmedlen förbehållits en mindre sektor, att markkostnad liksom viss utrustning som tidigare varit lös egendom ingår i låneunderlaget, att den i praxis tillämpade maximeringen slopas och att kreditstödet förbättrats. Mot bakgrund av dessa avsevärda förbättringar bör kunna hävdas att kommunerna å SOU 1971:92

sin sida skall bära de normala ovisshetsrisker som kvarstår även efter en statlig prövning. Förnyat statligt stöd till lokaler för vilka de föreslagna bestämmelserna tillämpats bör därför inte komma i fråga.

15 Stöd till befintliga lokaler

15.1 Allmänt För de nytillkommande och ombyggda lokalernas del har föreslagits en låne- och bidragskonstruktion som gör det möjligt att avstå från ett återkommande statligt stöd. För befintliga samlingslokaler, tidigare statsbelånade eller inte och som inte bedöms böra byggas om, kvarstår emellertid ett stödbehov som beträffande de förstnämnda i flera fall yttrat sig genom dröjsmål med betalningar på statslånets amorteringsdel. De lokaler som bedöms fortfarande kunna tjäna sitt syfte under en inte alltför kort tid bör genom ett stöd under en övergångstid sättas i samma principiella läge som om de fått statsstöd enligt ovan föreslagna principer för nytillkommande lokaler. Detta innebär att även ökade miljö- och standardkrav skall beaktas. Vidare bör, i de fall där svårigheterna är att hänföra till befolkningsomflyttningar och strukturförändringar, staten genom eftergift eller bidrag påta sig en rimlig del av ansvaret för det fastighetskapital som därmed inte kan tjäna sitt avsedda syfte. Slutligen bör i de fall i övrigt där användbara lokaler inte kan bära sina kapitalkostnader och inte heller ytterligare kommunala tillskott är motiverade, eftergift kunna lämnas såsom en stödform utanför de eljest gällande eftergiftsreglernas område. För denna typ av eftergifter talar även administrativa skäl. Vid de allmänna övervägandena har förordats att ett statligt stöd i här aktuellt syfte fördelas så att tillgängliga medel på bästa sätt 96

fyller sin avsedda uppgift. Detta skulle förutsätta en redovisad kommunal handlingslinje. För att uppnå ett sådant syfte bör stödåtgärderna i första hand riktas mot företag i kommuner som antagit i vart fall översiktliga planer för lokalhållningen inom kommunen eller en del därav. 15.2 Upprustningsbidrag m. m. 15.2.1 Stödformerna Enligt det ovan sagda föreslås att staten i de fall där vid övergången till ett nytt stödsystem befintliga samlingslokaler fyller ett väsentligt behov kan dels meddela eftergift av ett tidigare statsstöd, dels tillskjuta medel i form av upprustningsbidrag. Stödformerna avses kunna användas såväl var för sig som i förening med varandra. 15.2.2 Stödobjektet Eftergift och upprustningsbidrag bör komma i fråga för alla samlingslokaler enligt den för nytillkommande lokaler föreslagna utvidgade definitionen och, i fråga om upprustningsbidrag, oavsett om statligt stöd tidigare utgått eller inte. 15.2.3 Stödmottagaren Stöd bör liksom enligt nu gällande regler lämnas till den som äger lokalerna, oavsett vilken form av rättssubjekt det är fråga om. SOU 1971:92

Upprustningsbidrag bör kunna lämnas också till den som innehar samlingslokaler med bostadsrätt eller med en hyresrätt, som tryggar besittningen till lokalerna under en med hänsyn till åtgärdernas och stödets omfattning erforderlig tid. Det skulle i och för sig finnas skäl att även för detta stöd ställa upp motsvarande förutsättningar i fråga om att lokalförvaltningen skall ske genom kommun eller öppen förening utan vinstsyfte. I detta sammanhang skulle emellertid en sådan förutsättning medföra administrativa svårigheter. Det får - som ovan anförts - förutsättas att riksorganisationerna tar hänsyn till de skäl som talar för en sådan lösning och i sitt arbete verkar för organisationsändringar med sådant syfte där det är mest befogat. 15.2.4 Särskilda stödförutsättningar Även särskild eftergift och upprustningsbidrag bör förutsätta ett behov av lokalerna. Kravet på varaktighet av detta behov kan dock inte generellt framföras lika starkt i de fall det här blir fråga om. Varaktighetskravet får ses i relation till de statliga insatsernas storlek. Består stödet helt eller delvis i eftergift skall eftergiftsbeloppet som sådant inte vara direkt avgörande. Man bör i många fall kunna se bort från den eftergift som motiverats av statens ansvar för ändrade planeringsförutsättningar och även från sådan eftergift som skulle ha motsvarats av en direkt förlust på statslånet om inga åtgärder vidtagits.

SOU 1971:92 7

Vidare bör den för anordningsbidrag förordade prövningen av om standardkrav kan anses uppfyllda göras även i denna stödform. Även här finns anledning att stryka under att detta krav måste ha ett annat innehåll för lokaler som fyller ett varaktigt behov än för lokaler som avses fungera under en övergångstid. Särskilt i områden med en vikande utveckling är det angeläget att dessa krav inte sätts så högt att ett fortsatt utnyttjande av fastighetskapitalet omöjliggörs.

bidrag och särskild eftergift medges endast efter ansökan som gjorts inom en begränsad tid efter ikraftträdandet. Statsfinansiella hänsyn och lokalhållarens behov av skälig projekteringstid har lett fram till att denna tid bör sättas till fem år.

15.2.5 Stödets omfattning Eftergift bör inte maximeras vare sig till bestämt belopp eller i relation till tidigare stöd, bidragsunderlag eller annat. Det direkta upprustningsbidraget bör däremot - främst för att få ett samband med de kommunala intresseavvägningarna - inte få uppgå till mer än 50 % av kostnaderna för erforderliga åtgärder och i vissa fall även betalning av äldre skulder om inte synnerliga skäl kan motivera ett högre bidrag. Ett sådant skäl kan vara att kommunen i relation till sitt invånarantal har särskilt höga kostnader för samlingslokaler t. ex. i ett glesbygdsområde eller för att täcka regionala behov. Ett sålunda bestämt i regel 50-procentigt bidrag kan avlösa kvarstående behov av saneringslån och rekonstruktionsbidrag. Målet är, som angetts, att i samband med upprustning till godtagbar standard ge lokalen i huvudsak det ekonomiska stöd som de nya anordningsbidragen skulle ha gett.

15.2.6 Tidsbegränsat stöd Syftet med stödet till befintliga lokaler är att - enligt översiktliga kommunala handlingslinjer - sätta dessa lokaler i någorlunda samma situation som de nytillkommande. Syftet med bidragsdelen är vidare att ge ett incitament till upprustning av dessa lokaler till godtagbar standard i den mån de tjänar ett någorlunda varaktigt behov. Statens insatser har förutsatts bli engångsinsatser. Med hänsyn därtill och med beaktande även av administrativa fördelar bör upprustnings98

SOU 1971:92

16 Studentkårlokaler

Det särskilda stödet till studentkårlokaler är i vad avser bespisningslokaler motiverat av rent studiesociala skäl. I fråga om övriga kårlokaler har stödet enligt antagna riktlinjer avsetts att samordnas med de allmänna samlingslokalerna. Om stöd beviljats är lokalerna i princip att anse som öppna "om större olägenhet ej vållas låntagaren". Utan att i detta sammanhang ta ställning till det studiesociala motivet för kårlokalstödet i vad det inte avser bespisningslokaler kan dock uttryck ges åt uppfattningen att detta motiv skulle kunna tillgodoses även inom ramen för bostadslångivningen och anordningsbidragen och därigenom bättre kunna fogas in i en allmän behovsplanering. I en sådan planeringsbild måste fogas in även den decentraliserade undervisningen och osäkerheten om kårobligatoriet. Kraven på samlingslokaler för de studerandes behov har givetvis samma styrka som övriga befolkningsgruppers och skulle om stödet fördes in i det allmänna lokalstödet få ett förbättrat innehåll. De invändningar som kan göras torde närmast ligga i farhågor att lokalkraven lämnas obeaktade i ett större sammanhang. Enligt min mening finns dock ingen grund för sådana antaganden. Jag förordar sålunda att det särskilda stödet till andra studentkårlokaler än restauranglokaler får tillgodoses genom bostadslån och anordningsbidrag i här ovan förordade former. SOU 1971:92

Det särskilda stödet för restauranglokaler torde tills vidare få behållas i avvaktan på resultatet av universitetsrestaurangkommitténs fortsatta arbete.

17 Organisationen

17.1 Bostadslånemyndigheterna Den föreslagna ordningen med bostadslån medför att lån beviljas av bostadsmyndigheterna. Det får ankomma på bostadsstyrelsen att avgöra om handläggningen tills vidare skall ligga hos styrelsen eller från början ingå i länsbostadsnämndernas uppgifter. Några sakliga ändringar i gällande ordning torde inte vara påkallade. Föreskrifter om samordning med bidragsgivningen tas upp under förfarandereglerna.

17.2 Statens nämnd för samlingslokaler Den hittillsvarande handläggningen av låneärenden hos Kungl. Maj:t har i allt väsentligt inneburit beslut i enlighet med vad samlingslokalnämnden tillstyrkt. Efter samråd med departementsutredningen föreslås att en direkt beslutsfunktion ges åt samlingslokalnämnden i fråga om anordningsbidrag, upprustningsbidrag och särskilda eftergifter. I direktiven har som riktpunkt för arbetet angetts att den sakkunskap, som i nämnden finns representerad genom företrädare för samlingslokalföretagens riksorganisationer, tillvaratas även i fortsättningen. Mot bakgrund bl. a. därav och med hänsyn till de påtagliga samordnings- och intressehänsynen i övrigt förordar jag att samlingslokalnämnden ges följande sammansättning. Nämnden bör bestå av ordförande och sju ledamöter. Ordföranden och fem ledamöter 100

bör utses av Kungl. Maj:t, som i valet av ledamöter torde få beakta att samlingslokalföretagens riksorganisationer och kommunerna blir representerade. Bostadsstyrelsen och myndighet inom kultursektorn, tills vidare teater- och orkesterrådet, bör var och en utse en ledamot. För ledamöterna bör utses personliga suppleanter. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Förordnanden ges för tre år. Jävsfrågor i nämnden får behandlas enligt förvaltningslagen. Det kan dock i detta sammanhang förtjäna att noteras beträffande ställföreträdarjäv att dessa direkt angår endast den som är behörig att företräda ett förbund eller en förening och blir tillämpliga främst när fråga är om t. ex. bidrag direkt till organisationen. Den omständigheten att en sak rör någon som medlem av en grupp inom samhället torde inte i och för sig grundlägga jäv. I linje härmed ligger att en person, som är ledamot i nämnden i egenskap av särskilt utsedd representant för visst intresse, inte enbart därigenom bör anses jävig att ta befattning med ärenden som rör detta intresse. 1 det enskilda fallet får jävsfrågan prövas enligt den allmänna klausulen om jäv då särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till ledamotens opartiskhet i ärendet. En sådan omständighet kan tänkas vara att ledamoten är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma om brister i förutsättningarna för en opartisk bedömSOU 1971:92

ning. En helt annan situation är det jävsfall som föreligger då någon fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon bidragssökande. Har han inte uppburit ersättning men ändå i sin biträdesuppgift engagerat sig i saken torde jäv kunna föreligga enligt den allmänna klausulen. Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse för personalorganisationen hos statens nämnd för samlingslokaler omhänderhas sekreterargöromålen av arvodesanställda befattningshavare. Enligt utredningsmannens uppfattning har på det hela taget den nuvarande organisationen fungerat tillfredsställande. Genom att sekreterarna har sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till annan arbetsplats måste dock konstateras vissa svårigheter för lånsökande och andra att få kontakt med dem. Företrädare för kommuner och enskilda organisationer liksom också arkitekter och konsulter synes ha berättigade anspråk på att under vanlig arbetstid kunna få kontakt med nämndens huvudsekreterare. Det bör vidare framhållas att sekreterargöromålen under årens lopp blivit alltmer omfattande, vilket bl. a. återspeglas i det ökade behovet av biträdande sekreterare (föredragande). Genom att enligt utredningsmannens förslag även vissa fristående ungdomslokaler kommer att hänföras under bidragskungörelsen tillförs nu nya arbetsuppgifter. Expansionen på utbildningsområdet kan vidare väntas medföra en ökad strävan hos kommunala huvudmän att kombinera nya skollokaler med samlingslokaler. Anförda omständigheter leder till ett förslag om att samlingslokalnämndens kansli skall förestås av en väl kvalificerad heltidstjänstgörande befattningshavare. För de rutinmässiga uppgifterna synes nuvarande kansliorganisation i princip kunna bibehållas. Utredningsmannen har inte ansett sig böra nu framlägga något mera detaljerat förslag rörande nämndens organisation och kostnaderna för densamma. Denna uppgift kan lämpligen anförtros samlingslokalnämnden.

SOU 1971:92

17.3 Samlingslokal företagens tre riksorganisationer Utredningsmannens målsättning har varit att begränsa uppgifter och organisation för samlingslokalnämnden till i huvudsak nuvarande omfattning och i stället i så stor utsträckning som möjligt tilldela riksorganisationerna nya uppgifter, som de på statens uppdrag har att verkställa. Ersättning för detta arbete föreslås utgå ur statsmedel.

18 Förfarandet

I ett fall då både bostadslån och anordningsbidrag söks bör ansökan om båda ges in till det kommunala förmedlingsorganet. Efter eventuell komplettering - och om kommunen har att utföra teknisk granskning efter sådan granskning - skall förmedlingsorganet med eget yttrande och uppgift i fråga om byggnadslov översända ett exemplar till vardera länsbostadsnämnden och samlingslokalnämnden. Enligt för bostadslån nu gällande anvisningar är länsbostadsnämnden inte bunden av förmedlingsorganets yttrande. Den bör dock godta yttrandet i den del det avser förlustrisk vid förvaltningen. Sistnämnda anvisning torde böra gälla även för anordningsbidrag till samlingslokaler och därmed bli beaktad även vid bostadslångivningen. Efter eventuell teknisk granskning hos länsbostadsnämnden överlämnas resultatet av denna och ett länsbostadsnämndens yttrande angående de särskilda låneförutsättningarna samt lokalernas standard till samlingslokalnämnden. Samlingslokalnämnden, som redan då ansökan översänts från förmedlingsorganet kan börja sin granskning ur bidragssynpunkt, bör så snart som möjligt efter det att länsbostadsnämndens yttrande kommit in lämna ett preliminärt beslut om anordningsbidrag, villkorat av att bostadslån beviljas, och innefattande förutsättningarna för bidraget. Bostadslånemyndigheten meddelar därefter preliminärt lånebeslut. Genom däri ingående 102

låneunderlagsberäkningar blir även bidragsbeslutet kompletterat. Möjlighet bör finnas för sökanden att hos samlingslokalnämnden påkalla förhandsprövning av bidragsfrågan i vad avser viss eller vissa förutsättningar för bidrag. I den mån Kungl. Maj:t genom särskilda föreskrifter medger att preliminärt beviljat lån får betalas ut i förskott bör detta gälla även den del av anordningsbidraget som avser fast egendom. Sedan byggnadsföretaget färdigställts inges ansökan om slutligt beslut i fråga om både lån och bidrag till förmedlingsorganet. Detta har att sända ansökningen, med bl. a. eget yttrande, till såväl länsbostadsnämnden som samlingslokalnämnden. Samlingslokalnämndens beslut bör därvid föregå lånebeslutet. Utbetalning av såväl lån som bidrag bör ske genom bostadsmyndigheternas försorg på samma sätt som nu gäller för bostadslån. I det fall att ansökan gäller endast anordningsbidrag, upprustningsbidrag eller särskild eftergift bör ansökan likaledes ges in till förmedlingsorganet och behandlas på motsvarande sätt. Godtas bostadslångivning även till samlingslokaler, torde detta innebära att ändring i bostadsförsörjningslagens 2§ inte kan anses erforderlig för att påkalla kommunens medverkan i detta hänseende. I de kommunala yttrandena bör ingå en redogörelse för samordningsaspekter på även SOU 1971:92

annat planerat byggande med anknytning till samlingslokaler än det som tagits upp i de ovan förordade femårsprogrammen. Vad gäller arvsfondsbidrag till ungdomslokaler för speciella grupper eller för endast ett mindre bostadsområde har övervägts om inte beslutanderätten - efter nu given möjlighet därtill - bör delegeras till samlingslokalnämnden. Med hänsyn till frågans karaktär ges dock i detta sammanhang inte något förslag i ämnet. Frågan torde få bedömas av Kungl. Maj:t med ledning av departementsutredningens material. Utelöpande samlingslokallån förvaltas av länsstyrelserna. Länsstyrelsernas direkta befattning med samlingslokalfrågorna skulle i den föreslagna ordningen få sin tyngdpunkt inom den regionala planeringen genom bedömningar av de program som föreslagits fogade till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Med hänsyn därtill och då bostadsmyndigheterna har såväl stor erfarenhet av låneförvaltning som erforderlig kapacitet förordas att de tar över förvaltningen av det i jämförelse med bostadslånen relativt ringa antalet utelöpande samlingslokallån. Därmed vinns också en bättre kontakt med denna stödform och eventuella direkta erfarenheter av läget.

utbyggt planeringsunderlag torde ge möjlighet att i förhandsprövningens form ange turordning mellan olika projekt med beaktande av ovan förordade prioriteringsprinciper. Det bör kunna förväntas att de samlingslokalägande företagens riksorganisationer kan leda utvecklingen fram till att projektreserver finns. Detta underlättar i första hand planeringsövervägandena men är också av mycket stort värde i den mån arbetsmarknadsläget påkallar särskilt stöd i form av bidrag till beredskapsarbeten.

Beslut om uppsägning av äldre lån bör liksom hittills fattas av samlingslokalnämnden. Kungl. Maj:ts beslutanderätt i fråga om övertagande m. m. föreslås föras över till denna nämnd. Länsstyrelsens skyldigheter i fråga om lån bör överföras på bostadslånemyndigheten. I fråga om översiktliga planeringsbeslut och kvoteringar har tidigare förutsatts att totalvolymen av det möjliga samlingslokalbyggandet styrs genom - och endast genom - beslut om medgivanden för samlingslokalnämnden att bevilja anordningsbidrag. Bostadslån utan samband med bidrag torde inte påverka de budgetmässiga syftena med styrningen. Härav bör följa att översiktliga fördelningsbeslut i fråga om tillgänglig ram bör fattas av samlingslokalnämnden efter samråd med bostadsstyrelsen. Regional kvotering blir därvid knappast aktuell. Ett SOU 1971:92

19 Speciella stödformer m. m.

19.1 FHR :s framställning FHR:s framställning om ett särskilt stöd för upprustning av vissa lokaler för att tillgodose speciella behov kan prövas och tillgodoses inom ramen för de här föreslagna upprustningsbidragen.

19.2 Stöd till riksorganisationerna Det har tidigare framhållits att Sverige i fråga om allmänna samlingslokaler är ett föregångsland och att denna ställning till inte ringa del är att tillskriva den verksamhet som bedrivs av de tre riksorganisationerna för sådana lokaler, dvs. Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Våra Gårdar riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler, samt Bygdegårdarnas Riksförbund. Det kan i detta sammanhang utan överdrift påstås, att dessa organisationer under en följd av år svarat för och bekostat samhälleliga insatser av betydande värde och omfattning. De har medverkat vid tillkomsten av flertalet statsbelånade samlingslokaler och därmed gjort det möjligt att administrera ifrågavarande långivning till för staten synnerligen blygsamma kostnader. Av de 963 lån för ny- samt om- och tillbyggnad av allmänna samlingslokaler som beviljats intill den 1 juli 1971 har inte mindre än 774 beviljats för lokaler vars huvudmän tillhört någon av riksorganisationerna. I sistnämnda siffra har inte inräknats lån till kommuner tillhörande organi104

sationerna. Riksorganisationerna har tagit till uppgift att i samarbete med föreningslivet samt statliga och kommunala myndigheter åstadkomma en ändamålsenlig planering av allmänna samlingslokaler och att främja tillkomsten av sådana lokaler. Målsättningen har varit och är att så långt möjligt samordna olika lokalbehov för att därigenom utan att åsidosätta kravet på goda och ändamålsenliga lokaler åstadkomma besparingar. Organisationerna lämnar i sin dagliga verksamhet information och vägledning i hithörande frågor, biträder vid upprättande av finansieringsplaner och driftkalkyler, ombesörjer erforderliga utredningar vid den av statsmakterna föreskrivna förhandsgranskningen i samband med statlig långivning, samt bistår medlemmarna vid upprättande av låneansökningar och skrivelser till statliga och kommunala myndigheter m. fl. Organisationerna lämnar eller förmedlar även service i arkitekt- och byggnadsfrågor samt övriga frågor av teknisk natur. När betalningsförsummelser i fråga om statliga och andra lån föreligger, undersöker riksorganisationerna orsakerna till desamma. I regel leder dessa undersökningar till att positiva åtgärder vidtas i fråga om sanering av låntagarnas ekonomi så att lokalerna kan bibehållas för sitt ändamål. Sedan 1947 utgår ett årligt statligt bidrag till de tre riksorganisationerna. Bidraget uppgår f. n. till 45 000 kr vilket belopp delas SOU 1971:92

lika mellan organisationerna. Stödet avses ning för de insatser som de tre organisatioutgöra en kompensation för de kostnader nerna gör på detta område. Utan organisadessa har för sin medverkan i den statliga tionernas arbete skulle staten få ta kostnalån- och bidragsgivningen genom service och den för arbetsuppgifterna i ett annat samrådgivning. Med ledning av vad ovan anförts manhang eftersom arbetsuppgifterna under och vissa av organisationerna själva lämnade alla omständigheter måste utföras om staten uppgifter har jag kommit fram till att dessa vill fortsätta sitt bidrags- och lånestöd till kostnader inte torde understiga ett samman- samlingslokalerna. lagt belopp av 700 000 kr. Vid beräkningen Det bör ligga i statens intresse, inte minst av beloppet har hänsyn tagits till centrala på det kulturpolitiska området, att de samlöne- och administrationskostnader, erfor- lingslokalägande företagens riksorganisatioderliga resekostnader samt motsvarande ner har tillräckliga resurser för att driva sin kostnader på det regionala fältet. Därjämte verksamhet. Om en rättvisare fördelning av har i beloppet tagits in andel av kostnader det kulturella utbudet skall komma olika för organisationernas allmänna verksamhet. landsdelar tillgodo fordras att det finns moAll rimlig proportion saknas sålunda mellan derna och välutrustade samlingslokaler över statens bidrag och kostnaderna för organisa- hela landet. Samhällets kulturpolitiska ambitionernas medverkan i den statliga lån- och tioner kommer att misslyckas om man inte bidragsgivningen. Bidraget bör följaktligen lokalt har förutsättningar för att ta emot kulhöjas avsevärt. Härvid måste man emellertid turutbudet. även beakta att riksorganisationerna med Jag föreslår således att det årliga stödet till hänsyn till angelägenheten av att de allmänriksorganisationernas allmänna kontakt- och na samlingslokalerna även i fortsättningen informationsverksamhet utgår med ett fast förankras i det aktiva föreningslivet bör belopp om förslagsvis 180 000 kr som delas beredas möjlighet att inte bara bibehålla lika mellan de tre riksorganisationerna. För utan även vidga sin planerande och rådgivanorganisationernas arbete med den statliga lånde verksamhet. En utvidgad sådan verksamoch bidragsgivningen föreslås ett belopp om het från organisationernas sida är nämligen 320 000 kr för år att fördelas mellan organisanödvändig om den vidare utvecklingen av tionerna i proportion till sammanlagda besamlingslokalbyggandet skall kunna ta tillloppen av de statliga bidrag och lån som förvara de lokala erfarenheterna och lämna medlats av respektive organisation under de rådgivning på ett område där den statliga tre år som ligger närmast före det budgetår administrationen saknar lämpliga instruunder vilket beslut fattats. Ett alternativ vore ment. att fördela bidraget med hänsyn även till anMot denna bakgrund föreslås det ekono- talet beviljade bidragsframställningar. miska stödet åt de tre riksorganisationerna Vidare bör bidrag beräknas för gemensam bli dels ett stöd för deras allmänna kontakt- verksamhet med teknisk och ekonomisk rådoch informationsverksamhet, dels ett stöd givning. Erforderligt belopp för denna verkför deras arbete med den statliga lån- och samhet bör beräknas av samlingslokalnämnbidragsgivningen till allmänna samlingsloka- den inför varje budgetår. I initialskedet har jag ler. beräknat dessa kostnader till 200 000 kr. Det allmänna stödet motiveras med att de Ett stöd till gemensam verksamhet föruttre organisationerna i likhet med andra sätter i första hand att organisationerna kan folkrörelser och organisationer fyller viktiga enas om en samordning av sina utredande samhällsfunktioner och utför betydelsefulla och tekniska resurser. Visar sig detta inte möjinsatser för demokrati och utveckling. ligt att genomföra bör sådant stöd lämnas till Stödet för organisationernas direkta arbe- någon av riksorganisationerna som förklarar te med statens verksamhet för allmänna sig villig att uppfylla förutsatta uppgifter och samlingslokaler bör tolkas som statens ersätt- kan väntas ha resurser därtill. Det får ankomSOU 1971:92

ma på samlingslokalnämnden att ta erforder- vidgat samarbete mellan de tre riksorganisationerna av synnerligt värde. Jag förutsätter liga initiativ i denna fråga. Men även nya uppgifter kommer att läggas att organisationernas egna intressen av denna på riksorganisationerna. Detta gäller i första utveckling leder dem till att söka nya hand de ökade kraven på allmänna rekom- samarbetsformer. Ett samarbete av denna art mendationer i fråga om standard och nor- innebär inte någon risk för att de bakomligmering av vissa utrymmen som behandlats i gande organisationerna mister sin identitet det föregående. Vidare tillkommer ökade och ger upp centrala målsättningar. Deras insatser för att främja ett aktivt deltagande i eget medlemsarbete och deras regionala nära en tidig samhällsplaneringsdebatt och aktiva kontakter har även i ett sådant läge en stor insatser i samhällsplaneringsarbetet. Det vid- betydelse, inte minst för tidiga initiativ i den gade fält för det statliga stödet som här kommunala planeringen. förordats kommer övergångsvis att kräva både inventeringar på lokal nivå och regio- 19.3 Samhället och folkrörelserna nala bedömningar. Det kan i och för sig diskuteras om inte en del av dessa kostnader Föreningslivets betydelsefulla insatser vid kunde tänkas få täckning genom konsultar- tillkomsten och skötseln av lokaler för mänvoden. Den allmänna bedömningen att kost- niskorna att samlas i har framhållits i detta naden dock ytterst faller på samhället betänkande. De förslag som framförs är i hög medför emellertid att sådana konsultarvoden grad s. k. folkrörelsemarkerade. Bakgrunden måste hållas på låg nivå och troligen differen- till detta är en bestämd övertygelse om att tieras med hänsyn till medlemskap i någon föreningslivet och organisationerna är väl riksorganisation. Under alla förhållanden kan lämpade att klara de uppgifter, som det här kostnaderna endast till mycket ringa del tas rör sig om och att samhället i eget intresse ut i form av avgifter. Man kan inte heller räkna bör stimulera föreningsengagemang på detta med att riksorganisationerna längre kan finan- område. De frågor som behandlas i detta betänkansiera denna sin samhällsverksamhet med vide är emellertid en del i ett större sammankande intäkter från t. ex. biografer eller lothang, när man begrundar folkrörelsernas roll terier. och framtid. Den ovan föreslagna organisationen förutVår politiska demokrati förutsätter folksätter att föreningslivet genom de samlingslorörelser och organisationer. Deras verksamkalägande föreningarnas riksorganisationer het måste tillåtas få kosta pengar, som skall som hittills åtar sig väsentliga uppgifter även tas in skattevägen. Men de måste också få i fråga om lån- och bidragsgivningen. Erfarenheterna från tidigare tillämpning är i detta vidgade arbetsmöjligheter och ökat förtroenhänseende mycket goda. Varje försök att de från samhällets sida. Det kan inte vara genom en utbyggd statlig förvaltning lösa förnuftigt, att man i ett land som vårt med motsvarande uppgifter skulle kräva en ad- fina folkrörelsetraditioner och goda erfarenministrativ apparat som dels ställde anspråk heter av organisationernas arbete bygger upp på avsevärt ökade medel, dels skulle göra en konkurrerande institutioner, som tar hand instruktionsmässig detaljreglering nödvändig. om uppgifter som bättre klaras föreningsHärtill kommer att etablerade kontakter och vägen. Det bör vara möjligt att en gång för kontaktvägar i nuvarande ordning fungerar alla klart säga ifrån, att det är folkrörelserna och organisationerna, som utgör grunden för väl. vår samhällsbyggnad, och att de har viktiga Nämnda överväganden mot bakgrund av uppgifter, när det gäller att reformera och hittills tillämpad ordning låter sig väl förena förbättra samhället. Samhället bör därför med syftet att även för framtiden förankra överlåta på folkrörelserna och organisatiosamlingslokalfrågorna i ett aktivt föreningsnerna att klara olika samhällsuppgifter. liv. Ur denna synpunkt är ett ytterligare 106

SOU 1971:92

20 Kostnadsberäkningar m. m.

Omfattningen av samlingslokalbyggandet såväl i riket i dess helhet som inom en kommun bestäms - som förut anförts ytterst av politiska beslut där den uppfattade samhällsnyttan vägs mot kostnaden för dessa och för andra samhällsuppgifter. Med föreliggande planeringsuppgifter som grund torde för de närmaste åren kunna väntas investeringar i nya eller ombyggda samlingslokaler för ca 60 milj. kr/år. Detta skulle motsvara ett behov av anordningsbidrag för fast egendom om ca 35 % därav eller ca 20 milj. kr samt för inventarier m. m. om ca 5 % eller 3 milj. kr. För fastighetsdelen återstående ca 40 milj. kr av investeringsbeloppet kan beräknas medföra ett lånebehov motsvarande 20 % härav eller ca 8 milj. kr. En beräkning av kostnaderna för upprustningsbidrag blir mer ungefärlig. Med ledning av den av FHR gjorda inventeringen, nu kända betalningsförsummelser och en allmän bedömning av ett ytterligare behov av upprustning och sanering skulle totalkostnaderna att fördela på en femårsperiod kunna uppskattas till ca 30 milj. kr. Kostnaderna för upprustningsbidrag, ca 50 % härav, eller 15 milj. kr skulle vid en jämn tidsfördelning motsvara ca 3 milj. kr/år. Härtill bör läggas för antagna avskrivningar ett bruttobelopp motsvarande ca 15 milj. kr eller ca 3 milj. kr/år. Av detta sista belopp skulle dock en del ha fått skrivas av på redan gällande grunder och de särskilda avskrivningarna bör därför i detta sammanhang inte ses som en SOU 1971:92

kostnad till högre belopp än ca 2 milj. kr/år. Stödet till riksorganisationerna skulle enligt det föreslagna systemet utgå med 500 000 kr. Kostnaderna för gemensam verksamhet har beräknats till 200 000 kr. De särskilda utvecklingsuppgifter som enligt vad ovan (11.10) förordats bör initieras av samlingslokalnämnden torde få beräknas dra en kostnad av högst 200 000 kr att fördelas på en tvåårsperiod. Kanslikostnaderna får beräknas som hittills med tillägg för kostnaden för förordad tjänst som fast kanslichef i byrådirektörs ställning. Det har förutsatts att den omprövning av arvodesersättningarna som föranleds av allmänna löneförskjutningar och ökade arbetsuppgifter beaktas utan särskilt förslag.

21 Övergångsbestämmelser

De övriga frågor som alltid uppkommer vid en övergång från ett stödsystem till ett annat med ett utvidgat innehåll anmäler sig även här. Risk finns för att initiativ hålls tillbaka i avvaktan på mer generösa bidragsbestämmelser. Möjligheter finns för Kungl. Maj:t att inom de nuvarande bidragsreglernas ram anpassa storleken av räntefritt stående lån så att det närmare motsvarar det reella innehållet av de föreslagna bestämmelserna. Vidare finns möjlighet att redan nu frångå tillämpad maximering av lån. En anpassning i dessa hänseenden fordrar dock höjning av lämnade lånebemyndiganden och fordrar därför riksdagens prövning, något som torde kunna ske över tilläggsstat så snart en remissbehandling av förslagen och en allmän bedömning anses ge anledning till ett sådant ställningstagande.

108 SOU 1971:92

22 Skattefrågorna

22.1 Allmänt Frågan om att ge vissa verksamheter, regioner, varor eller tjänster särskilda skattepreferenser har upprepade gånger behandlats av riksdagen. Denna har därvid, i vart fall under senare år, genomgående intagit den ståndpunkten att ändamål av samhälleligt intresse bör tillgodoses genom bidrag från stat och kommun och inte genom lättnader i beskattningen. Endast i ett fall har riksdagen godtagit ett avsteg från denna princip, nämligen i fråga om den numera upphävda förordningen (1970:99) om investeringsavgift. Avsteget har emellertid härvid särskilt motiverats med att investeringsavgiften mera kunde betecknas som en förbudslagstiftning än som en egentlig skattelagstiftning. I detta sammanhang förtjänar också påpekas att riksdagen under senare år flera gånger avvisat motionsyrkanden av innebörd, att åtskilliga subjekt - däribland även sammanslutningar som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmänna samlingslokaler vilka nu är befriade från gåvoskatt, befrias också från arvsskatt. Riksdagens negativa inställning till att statligt stöd ges skattesubventionens form har motiverats av flera skäl. Det har bl. a. påståtts att ett stöd genom skattelindring inte kan graderas i förhållande till rättssubjektets och verksamhetens behov av understöd. Ett sådant stöd kan nämligen i vissa fall komma att lämnas till en verksamhet som SOU 1971:92

inte i lika hög grad som annan är i behov av eller förtjänt av sådant stöd och det kan också komma att inträffa att rättssubjekt med den bästa ekonomiska ställningen kan få den största skattelättnaden. Ett av de väsentligaste skälen torde emellertid ha varit att undantag erfarenhetsmässigt föder nya undantag, att hel eller partiell skattefrihet för ett subjekt medför krav - mer eller mindre berättigade - från andra subjekt på samma skattemässiga behandling. Det anförda innebär givetvis inte att inte samlingslokalerna bör ges allt det stöd som kan anses nödvändigt. Det kan emellertid ifrågasättas om inte frågan om att införa särskilda beskattningsregler för dessa föreningar i första hand bör prövas i ett större sammanhang. Därmed skulle reglerna om beskattning av ideell verksamhet otvivelaktigt kunna få en mer enhetlig och lättöverskådlig utformning. Det helt övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig över 1961 års fastighetstaxeringsutrednings förslag har i princip inte haft något att erinra mot att samlingslokalsföreningarna på grund av sin allmännytta ges en i visst hänseende privilegierad ställning i inkomstskattehänseende. Med hänsyn bl. a. härtill har jag ansett det lämpligt att något undersöka om och i vad mån de av förslagen berörda föreningarna i nu förevarande sammanhang bör beredas någon form av skattelättnad. 109

22.2 Skattefrihet för bidrag?

angivits ansett det lämpligt att särskilt för samlingslokalsföreningar förorda beskattAnordningsbidraget från staten är som framningsregler som innebär avsteg från vad som går av det föregående avsett som ett bidrag hittills tillämpats i fråga om beskattning av för anskaffande av byggnader och inventabidrag. rier, dvs. tillgångar för vilka avdrag erhålles Tidigare har nämnts att skattepliktig inendast indirekt genom årliga värdeminsktäkt kan uppkomma när ett lån efterskänks. ningsavdrag. Detta innebär att bidraget inte I den mån lånemedlen använts för att kommer att tas till beskattning hos den bestrida kostnader som är avdragsgilla vid mottagande föreningen men att denna inte taxeringen utgör nämligen det efterskänkta heller får skriva av anskaffningskostnaden till beloppet skattepliktig intäkt för låntagaren. den del kostnaden täcks av bidraget. Å andra I fråga om lån som utgår från norrlandsfonsidan har föreningen rätt till avdrag för den har införts särskilda regler för att motversådana kostnader för reparation och underhåll ka de negativa effekter som en beskattning i som inte täcks av bidraget och också möjlighet efterhand av lånemedel kan förorsaka. Dessa att fördela reparationskostnader överstigande bestämmelser återfinns i förordningen 6 000 kr på tre år. (1961:528) om skattefrihet för bidrag från Jag har övervägt möjligheten att - som en norrlandsfonden, m. m. och innebär i korthet särskild skattefavör för samlingslokalsför- att, om - i samband med eftergift av skyldigeningarna - kombinera skattefrihet för het att återbetala lån — för låntagaren uppanordningsbidraget med bibehållen avdrags- kommer skattepliktig intäkt, denne har rätt rätt men avstått från att föreslå en regel av att göra en mot intäkten svarande extra avangiven innebörd. En sådan regel skulle skrivning, under förutsättning att han haft nämligen strida mot det berättigade kravet kostnader för anskaffning av byggnad eller på företags likställighet i beskattningshänse- markanläggning för vilka avdrag medges i ende och innebära ett klart avsteg från de form av årliga värdeminskningsavdrag. principer som hittills tillämpats i fråga om Avskrivning får inte ske med större belopp beskattningen av statliga och kommunala än som svarar mot anskaffningskostnaden bidrag. och givetvis inte med mer än som kvarstår Kommunala bidrag med samma ändamåls- oavskrivet av denna. bestämning som anordningsbidraget torde Någon extra avskrivning får inte ske när i likhet med detta - inte komma att bli det gäller kostnader för anskaffning av föremål för inkomstbeskattning. Ofta har maskiner och andra inventarier. Anledningen emellertid bidragen från kommunen ett härtill är att avskrivningstiden beträffande annat syfte. De kan vara avsedda att täcka dessa är så kort att något behov av regler om förluster på verksamheten. Därvid gäller att extra avskrivning inte ansetts föreligga. om fråga är om avdrag för att täcka Fråga har uppkommit om en bestämmelse kapitalförluster i verksamheten - vilka inte av motsvarande innebörd bör införas i fråga är avdragsgilla vid taxeringen — bidraget inte om statliga lån till samlingslokalsföreningarär att anse som skattepliktig intäkt, medan na. Någon sådan bestämmelse torde emellerdäremot bidrag för att täcka driftförluster tid inte vara erforderlig. De statliga lånen har alltid torde komma att beskattas. Bidraget givits med villkor att medlen uteslutande avser ju i detta fall en kostnad som är skall användas för uppförande av samlingsavdragsgill. På samma sätt torde bidrag som lokaler eller för ny-, till- eller ombyggnad av har till syfte att möjliggöra lägre hyressätt- sådana lokaler. I den mån återbetalningsskylning vid uthyrning till ideella organisationer digheten efterges torde - redan enligt komma att tas upp till beskattning. gällande regler — någon skattepliktig intäkt Inte heller i fråga om kommunala bidrag inte uppkomma för låntagaren. har utredningsmannen av skäl som förut 110

SOU 1971:92

lokalsföreningarnas inkomstskatteproblem. I fråga om ekonomiskt mindre bärkraftiga Hel eller partiell skattefrihet för garantibesubjekt kan man tänka sig en schablonbelopp för fastighet medför som tidigare skattning i huvudsaklig överensstämmelse nämnts, enligt gällande bestämmelser motmed den som gäller i fråga om de allmännytsvarande skattefrihet för inkomst av fastigtiga bostadsföretagen. Man kan också konheten. Jag har därför övervägt om man för struera ett schablonavdrag för samlingslokalsamlingslokalernas del bör införa regler som föreningarna liknande det som gäller vid befriar dem från skatteplikt för garantibeberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljsloppet utan att befria dem från skatteplikt fastigheter. för inkomst av fastigheten. En befrielse från Vilken form av skattelättnad man än enbart garantiskatten skulle - som vid väljer kommer en sådan för enbart samlingsremissbehandlingen av 1966 års fastighetslokalföreningarna knappast att uppfattas taxeringsutrednings förslag påpekats av bl. a. som rättvis av andra höggradigt samhällsnytFolkets husföreningarnas riksorganisation — tiga subjekt som inte får liknande eller andra innebära att föreningarna hade möjlighet att lättnader. dra av förluster på den ideella verksamheten Med det anförda har jag ånyo velat underfrån vinster på de kommersiella rörelsegrestryka angelägenheten av att beskattningen av narna. ideell verksamhet blir föremål för en samlad Jag har emellertid inte ansett mig böra översyn. Endast därigenom torde man ha möjföreslå en regel av angiven innebörd. Förlighet undvika eller i varje fall motverka de utom att det knappast kan vara motiverat att negativa effekter som punktvis insatta skattebefria ekonomiskt bärkraftiga subjekt från åtgärder med nödvändighet för med sig. skatt på garantibeloppet strider en sådan Chefen för finansdepartementet har nubestämmelse mot principen för den kommera erhållit bemyndigande att tillkalla munala garantibeskattningen och den kan särskild sakkunnig för utredning av de ideella dessutom komma att medföra ett icke organisationernas beskattning. Därmed har obetydligt skattebortfall för kommunerna. riksdagens tidigare framförda utredningskrav Härtill kommer att befrielse från skatt på tillgodosetts. Direktiven för utredningen har, garantibelopp är ägnad att ge bärkraftiga efter samråd med utredningen, utformats så subjekt - dessa torde vanligtvis ha de största att utredningsuppdraget kommer att omfatta och värdefullaste fastigheterna - en relativt även frågan om de lokalägande föreningarnas sett större skattelindring än de mindre beskattning. Med hänsyn härtill och till vad bärkraftiga. tidigare anförts har jag ansett mig böra avstå Ett sätt att begränsa stödet till sådana fall från att framlägga konkreta förslag till bedär stöd är motiverat kunde vara att ge stämmelser rörande dessa föreningars beskattsådana subjekt, som inte alls eller endast ning. delvis kan utnyttja procentavdraget möjlighet att nedbringa garantibeloppet till O. Med hänsyn till att en sådan bestämmelse av subjekt som inte har samma möjlighet till skattelindring kan uppfattas som orättvis har jag avstått från att föreslå lagstiftning av angiven innebörd. 22.3 Skattefrihet för garantibelopp ?

22.4 Andra skattelättnader? Man kan givetvis överväga andra former av skattepreferenser för att underlätta samlingsSOU 1971:92

Bilaga 1

Fastighetsbegreppet m. m. Av utskottssekreteraren Stig Brink

Lagen (1966:453) om vad som är fast las i näringsidkares näringsverksamhet (1 §). egendom inleds med en bestämmelse om Företagsinteckning må meddelas om näringsfastighetsbegreppet. Sålunda heter det i 1 § idkaren är bokföringsskyldig eller driver att "fast egendom är jord". Vidare sägs att jordbruk eller skogsbruk (2 §). av jorden bildas fastigheter och att särskilda Lagen om vad som är fast egendom bestämmelser gäller om fastighetsbildning. I upphör att gälla den 1 januari 1972, då den övriga paragrafer (2-8 §§) lämnas föreskrif- nya jordabalken (1970:994) träder i kraft. 1 ter om vad som är tillbehör till en fastighet. kap. i balken har rubriken "Fastighet och Tillbehören utgörs av olika slags föremål som dess gränser". I kapitlet preciseras begreppet på grund av sitt speciella samband med fast egendom och fastighet (1 § första fastigheten ansetts böra följa samma rättsliga stycket). Bestämmelserna om tillbehör till öden som denna. Rättigheter till fastigheten fastighet har - med endast ett par ändringar liksom transaktioner beträffande denna om- som kan förbigås i detta sammanhang — fattar sålunda i princip också tillbehören, överförts från nämnda lag till 2 kap. i medan en särskild sakrätt inte kan gälla balken. Hänvisningen till lagrum avser i det enbart ett tillbehör. I fråga om objektet för följande paragrafnumreringen i detta kapitel, panträtt har denna grundsats tvingande ver- som har rubriken "Tillbehör till fastighet". kan. För andra fall åter tjänar grundsatsen Tillbehör till fastighet är antingen omedelnärmast som en tolkningsprincip, t. ex. vid bara eller medelbara. Omedelbara är de avtal om köp av fastighet eller vid brandför- tillbehör som hänför sig direkt till jorden, säkring av sådan. Ingenting hindrar således t. ex. byggnader, träd, industritillbehör (1 att från försäkringen utesluts föremål som och 3 §§). De medelbara tillbehören (2 §) har karaktären av tillbehör eller att vid hänför sig till byggnad, som i sin tur är omeöverlåtelse av fastighet vissa legala tillbehör delbart fastighetstillbehör. undantas från köpet. När avvikande föreDe medelbara tillbehören anges i 2 § skrifter ej införts i avtalet gäller dock att genom en definition jämte exemplifierande "fastighet" har den legala betydelse som uppräkningar. Till byggnad hör, heter det i begreppet fått i lagen. paragrafen, fast inredning och annat varmed Inventarier som inte utgör tillbehör utan byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till är att hänföra till lös egendom kan omfattas stadigvarande bruk för byggnaden eller del av inteckning enligt lagen (1966:454) om därav. Lagen uppställer således ett generellt företagsinteckning. Sådan inteckning medde- gällande krav på att föremålet skall tjäna till 112

SOU 1971:92

stadigvarande bruk för byggnaden. Det räcker inte med att föremålet anskaffats för sådant bruk. Det subjektiva syfte, som byggnadens ägare kan ha haft vid anskaffningen, är således inte utslagsgivande. Avgörande är i stället den objektiva prövningen huruvida föremålet är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden. Tillbehöret skall alltså vara typiskt för en byggnad av det slag varom är fråga och normalt vara till nytta för varje ägare av fastigheten. Som framgår av lagtexten kan ett föremål ha karaktär av tillbehör även om föremålet är ägnat till stadigvarande bruk endast för en viss lokal i denna, t. ex. en samlingslokal, förutsatt att denna lokal blivit inrättad på ett sätt som gör att den inte lätt kan ändras och bli lämplig för annat ändamål. För att ett föremål skall utgöra byggnadstillbehör uppställer lagen utöver nämnda krav på ändamålsgemenskap också krav på ett direkt yttre samband med byggnaden. Detta krav är naturligtvis uppfyllt så snart inredningen är fast. För andra föremål har kravet kommit till uttryck genom villkoret att byggnaden skall ha "blivit försedd" med föremålet. Det har dock inte varit lagstiftarens mening att föremålen skall vara fastade vid byggnaden, men de bör "ha anbringats i sådant samband med denna, som motsvarar föremålens ändamålsgemenskap med byggnaden". De exempel som anges i 2 § hänför sig dels till byggnad i allmänhet, dels till vissa huvudtyper av byggnader för speciella ändamål. I det förra hänseendet räknas upp viss fast inredning, såsom fast avbalkning, hiss, värmepanna, element till värmeledning, ledning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrustning, samt vidare andra typiska tillbehör såsom kamin, innanfönster, markis, brandredskap och nyckel. Bland byggnader av speciella slag, för vilka ges exempel på tillbehör, nämns samlingslokal, och här anges estrad och sittplatsanordning som exempel. Det må framhållas att de i paragrafen uppräknade exemplen endast åsyftar att ange sådana föremål som i enlighet med de i SOU 1971:92 8

definitionen uppställda normerna i regel har karaktär av tillbehör. Om det undantagsvis inträffar att en i lagen stadgad förutsättning saknas för ett i uppräkningarna medtaget föremål skall detta alltså inte ha karaktären av tillbehör. Å andra sidan har departementschefen i samband med 1966 års lagstiftning i ämnet understrukit att utvecklingen kan leda till att föremål, som i dag ter sig alltför speciella för att rymmas inom tillbehörskretsen, i framtiden kan anses vara så naturliga inredningsdetaljer att det då kan te sig oriktigt att inte inräkna dem bland tillbehören (prop. 1966:24 s. 62). Att med anspråk på någon större grad av säkerhet ange vilka anordningar i en samlingslokal som, utöver estrad och sittplatsanordning samt övriga i 2 § uppräknade tillbehör, i regel hör till byggnaden är självfallet vanskligt. Sådana bedömningar ankommer på rättstillämpningen och någon rättspraxis har ännu inte utbildats på området. I det följande görs emellertid ett försök att bedöma om vissa i en modernt utrustad samlingslokal - inrättad på ett sätt som gör att den inte lätt kan ändras — vanligen förekommande föremål och anordningar uppfyller de i lagen uppställda kriterierna på tillbehör. Den del av en modern samlingslokal som utgörs av estraden brukar förses med rampljus och annan scenbelysning, ljudförstärkare, högtalare, ridå samt anordningar för ridåhalning och för växling av dekorationer. Föremål och anordningar av ifrågavarande slag får anses som så typiska för den moderna samlingslokalen att det måste antas att en ny ägare eller nyttjare av lokalen — med samma huvudsakliga inriktning av lokalens användning - har bruk för dem (jfr prop. 1966:24 s. 90). De synes därför uppfylla lagens krav att vara ägnade "till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna". Motsvarande får också anses gälla sådana belysningsanordningar och högtalare som anbringats på andra ställen i lokalen för att användas vid normalt bruk av denna. Under senare år har utvecklingen gått mot en ökad användning av heltäckningsmattor. 113

Ofta används heltäckningsmattan som ersättning för annan golvbeklädnad. I sådana fall synes mattan, oavsett om den klistras på underlaget eller fogas löst vid detta, vara att hänföra till den fasta inredningen och redan därigenom utgöra tillbehör (jfr SvJT 1936 s. 71, korkmattor som klistrats på papp och delvis fastspikats på golv ansågs ha tillbehörskaraktär). Om heltäckningsmattan läggs på ett "färdigt" golv, t. ex. parkett eller korkmatta, är det mera tveksamt om den har karaktär av tillbehör. Med visst fog torde dock kunna hävdas att också en sådan matta är en så typisk inredningsdetalj för den moderna samlingslokalen att den får anses utgöra tillbehör till byggnaden. Tveksamhet inställer sig också i fråga om filmprojektorer och filmduk. Emellertid är visning av film numera att anse som ett normalt inslag i användningen av tn samlingslokal. Detta har lett till att projektorer ofta installeras på fasta fundament i särskilda apparatrum också i lokaler som inte särskilt inretts som biografer. Likaså brukar filmduken vara fast monterad. För utrustning av detta slag torde tillbehörskriterierna vara uppfyllda. Bärbara apparater, som ställs upp inför varje visning, kan dock inte anses vara att hänföra till tillbehör. Föremål som svarar mot definitionen på vad som skall förstås med tillbehör skall i vissa undantagsfall inte omfattas av rättigheter till fastigheten eller transaktioner beträffande denna. Enligt 4 § första stycket skall föremål, som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten, ej höra till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samma ägares hand. De i det föregående berörda reglerna i 2 § bygger på den underförstådda förutsättningen att det är en och samma person som äger både fastighet och föremål. I 4 § regleras däremot det fallet att det är skilda ägare till fastigheten och föremålet. Föremål som t. ex. en nyttjanderättshavare tillfört fastigheten under förhållanden som, om det gjorts av ägaren, skulle ha medfört att föremålet blivit tillbehör, bevarar enligt 4 § i 114

sin egenskap av lös egendom, om inte antingen fastighetsägaren förvärvar föremålet eller nyttjanderättshavaren förvärvar fastigheten. En hyresgäst, som i en samlingslokal monterat upp en anordning för estraden, som skulle hört till byggnaden om den tillförts av ägaren, äger alltså vid sin avflyttning föra anordningen med sig. Naturligtvis måste han dock reparera eller ersätta skada, som infogandet eller borttagandet kan ha medfört på fastigheten. I 5 § första stycket regleras bl. a. det fallet att fastighetsägaren tillfört fastigheten ett föremål som han köpt under äganderättsförbehåll. I lagrummet föreskrivs att om fastighetsägaren förvärvat föremål under villkor att överlåtaren har rätt att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt överlåtelseavtalet, eller att äganderätten till föremålet skall förbli hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts (äganderättsförbehåll), villkoret inte får göras gällande sedan fastighetsägaren tillfört fastigheten föremålet så att det enligt 1 eller 2 § hör till fastigheten. Genom regeln att äganderättsförbehåll helt saknar verkan, om ett föremål tillförts fastigheten på sådant sätt att det blir tillbehör till denna, förhindras att viktiga inredningsföremål, t. ex. hissar och värmeledningar, som sålts under äganderättsförbehåll, återtas av säljaren, vilket ju skulle kunna få mycket besvärliga följder för innehavare av panträtt och hyresgäster. Om föremål som är intecknat enligt lagen (1966:454) om företagsinteckning tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren och fastigheten och föremålet sedan kommer i samma ägares hand genom att fastighetsägaren förvärvat verksamheten eller näringsidkaren förvärvat fastigheten skulle föremålet enligt huvudregeln bli tillbehör till fastigheten och därmed upphöra att vidare häfta för inteckningen. I 4 § andra stycket meddelas emellertid särskilda bestämmelser till säkerställande av innehavare av företagsinteckning.

SOU 1971:92

Bilaga 2

Sammanfattning av servicekommitténs förslag i SOU 1970:68

Servicekommittén behandlar i detta delbetänkande inledningsvis Boendeservicens mål Mot den allmänna bakgrund som målsättningsavsnittet ger för kommitténs arbete som helhet behandlar kommittén nu två delfrågor Finansiering av servicelokaler Utvecklingsprojekt inom serviceområdet Kommitténs ställningstaganden och förslag sammanfattas i följande punkter: Avdelning I. Mål

samt drift av verksamheter garanteras så att full behovstäckning uppnås inom servicefunktionerna omsorg om barn omsorg om åldringar omsorg om handikappade omsorg om sjuka • Servicekommittén anser att det är ett samhällsansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning i form av planeringsåtgärder samt tillhandahållande av lokaler och anläggningar skapas inom servicefunktionerna fritidsservice och kulturdistribution • Servicekommittén anser att det är ett samhällsansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning i form av planeringsåtgärder skapas inom servicefunktionerna varudistribution och expeditiva tjänster, inkluderande receptionstjänster och förmedlingsuppdrag mathållning, bostadsvård, tvätt och klädvård

• Servicekommittén har sett som sin uppgift att lämna ett bidrag till försöken att formulera och motivera en helhetssyn på samhällsutvecklingen och att applicera denna på boendemiljön. • Servicekommittén anser att boendeservicens roll i denna samhällsutveckling är att underlätta betungande hushållsarbete, öka möjligheterna till personlighetsutvecklande och hälsofrämjande aktiviteter och medverka till ökad trygghet, gemenskap och jämlikhet. • Servicekommittén anser att en priorite- Avdelning II. Finansiering av servicelokaler ringsdiskussion är angelägen med huvud- • Servicekommittén anser att finansieringssyfte att belysa arten och omfattningen av villkoren för olika statliga låneformer samhällets ansvar och insatser för serviceavseende lokaler skall utformas så enhetförsörjningen. ligt som möjligt. På sikt bör anläggnings• Servicekommittén anser att det är ett stödet begränsas till en enda statlig lånesamhällsansvar att planeringsåtgärder, tillform. handahållande av lokaler och anläggningar • Servicekommittén föreslår att krav på SOU 1971:92

nad och förbättring av lokaler i bostadsmöjlighet till samordning av lokaler för områden, även där husen i området olika ändamål successivt skall inskrivas i tidigare inte är statsbelånade. Kommersielvarje statlig låne- och bidragsform. la lokaler som inte avser närservice samt • Servicekommittén föreslår att kvalitetsparkeringsplatser bör dock undantagas och behovsnormer samt villkor för lån och från denna belåning. Lån bör utgå från bidrag avseende lokaler för boendeservice den föreslagna särskilda lånefonden. skall sammanställas i en informations• Servicekommittén föreslår att bostadsstyskrift. relsen ges i uppdrag att vidta de ytterligare • Servicekommittén föreslår att statsbidrag åtgärder som behövs för att lokaler från och lån till byggnadsarbeten inom det belåningssynpunkt skall bli behandlade på allmänna skolväsendet skall kunna utgå ett med bostäder mera likformigt sätt. För även till bostadsföretag om kommunens att under en övergångstid åstadkomma en fullmäktige så bestämmer. Statliga lån bättre överensstämmelse mellan produkmed samma villkor som för bostadslån till tionskostnader och låneunderlag för prolokaler skall kunna utgå till skoldelen i en jekt med omfattande service bör bostadsintegrerad anläggning. Anläggningsbidrag styrelsen ges bemyndigande att, efter bör tills vidare utgå jämsides med statslåkostnadsprövning i varje särskilt fall, höja net och härvid frånräknas låneunderlaget. låneunderlaget. • Servicekommittén föreslår att endast ett lån i fortsättningen skall utgå till anlägg- • Servicekommittén konstaterar att dess förslag kommer att öka anspråken på ning av barnstugor. Detta lån bör ha statsmedel endast i två avseenden nämlisamma villkor som bostadslån till lokaler gen förslaget att med statliga lån belåna och handhas av bostadsstyrelsen och länsäven skoldelen i integrerade serviceanläggbostadsnämnderna. ningar samt förslaget att med statliga lån • Servicekommittén föreslår att medel för belåna även nybyggnad och ombyggnad av belåning av integrerade serviceanlägglokaler i äldre bostadsområden. Medelsningar skall utgå från en särskild lånefond behovet beräknas till 5 milj. kr budgetåret varifrån utlåning skall ske på samma 1971/72 för ätt stiga till 15 milj. kr villkor som när det gäller ordinarie bobudgetåret 1973/74. stadslån till lokaler. Från samma fond Utbetalningar från den föreslagna särskilföreslås medel utgå till belåning av barnda lånefonden beräknas till sammanlagt ca stugor, allmänna samlingslokaler samt ny60 milj. kr budgetåret 1971/72 och ombyggnad av lokaler i tidigare inte statsbelånade bostadsområden. • Servicekommittén föreslår i samförstånd Avdelning III. Utvecklingsprojekt inom med samlingslokalutredningen att allmän- serviceområdet na samlingslokaler i bostadsområden i fortsättningen skall belånas med statliga • Servicekommittén anser att svårigheterna att genomföra utvecklingsprojekt inom lån av samma slag som bostadslån till serviceområdet är så stora att särskilda lokaler. Servicekommittén föreslår vidare åtgärder är motiverade. att ett anläggningsbidrag motsvarande ränte- och amorteringsfri del av nuvarande • Servicekommittén föreslår att en särskild delegation för utvecklingsprojekt inom samlingslokallån bör utgå jämsides med serviceområdet, knuten till bostadsstyreldet nya statliga lånet och härvid frånräksen, tillskapas. Kommittén vill särskilt nas låneunderlaget. Långivningen bör ske med medel från nyss nämnda lånefond. påpeka att behovet av utvecklingsarbete inte enbart gäller inom nybebyggelsen • Servicekommittén föreslår att statliga lån utan också i hög grad finns när det gäller med samma villkor som för bostadslån att finna former för omdaning och funkskall kunna utgå till nybyggnad, ombygg116

SOU 1971:92

tionskomplettering av befintlig bebyggelse. • Servicekommittén föreslår att delegationen får till uppgift att initiera och/eller pröva förslag till utvecklingsprojekt, utforma förslag till villkor för genomförande och uppföljning, motta och analysera experimenterfarenheter samt medverka till information om dessa.

SOU 1971:92

Bilaga 3

Sammanfattning av ungdomsutredningens förslag i SOU 1965:63

I ungdomsutredningens direktiv har departementschefen pekat på att samlingslokalsfrågan är ett besvärligt praktiskt problem för ungdomsarbetet. Behovet av fritidslokaler och fritidsområden i övrigt för ungdom omnämnes också i sammanhanget. Ungdomsutredningens behandling av hithörande spörsmål har koncentrerats till ungdomsarbetets behov av inomhuslokaler för möten, cirkelstudier, samkväm, hobbyaktivitet, s. k. öppen verksamhet m. m. En avgränsning av uppdraget har gjorts gentemot den särskilda utredning som verkar inom idrottens samarbetsnämnd och som fått i uppdrag av chefen för handelsdepartementet att pröva statsstödet till idrottsplatsanläggningar. På liknande sätt har vissa frågor, vilka kan hänföras till 1962 års fritidsutrednings kompetensområde, lämnats utanför ungdomsutredningens överväganden. Statsstöd för anordnande av lokaler avsedda för bl. a. ungdomsverksamhet utgår för närvarande i ett flertal former. Utredningen redovisar de bestämmelser som gäller för statslån till allmänna samlingslokaler samt allmänna arvsfondens bidrag till ungdomslokaler. Summariskt återges också vissa delar av vad som stadgas om statslån till anskaffning av studentkårlokaler, bostadslåneverksamheten samt skolbyggnadsbidrag. I omedelbar anslutning till den sistnämnda frågan diskuteras också utfärdade anvisningar om gemensam planering och gemensamt nyttjande av skollokaler för fritidsändamål. I 118

fråga om upplåtelse av skollokaler synes utvecklingen under senare år ha gått i en för ungdomsverksamheten gynnsam riktning. Härtill torde den allmänt positivare inställningen till ungdomsarbetet ha medverkat. På en del platser kvarstår dock vissa hinder. Dessa är främst av praktisk karaktär och kan gälla t. ex. ansvars- och kostnadsfördelningen mellan skilda kommunala organ. Utredningen erinrar i sammanhanget om, att det enligt barnavårdslagen är barnavårdsnämndernas uppgift att medverka till att främja goda fritidsförhållanden för barn och ungdom. I vissa kommuner har delar av dessa uppgifter delegerats till annat organ, exempelvis ungdomsstyrelse eller fritidsnämnd. För att undanröja återstående hinder och åstadkomma en friare och generösare upplåtelsepolitik ifråga om skollokaler förordas att kommunerna genom cirkulär från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen (i egenskap av tillsynsmyndighet för barnavårdsnämnderna) uppmanas företa en samlad översyn av bestämmelser och praxis rörande lokalt tillämpade former och villkor för uthyrning och användning av skollokaler. I föreliggande betänkande har ungdomsutredningen utvecklat allmänna och principiella synpunkter på lokalfrågan och framlagt förslag till åtgärder, som enligt utredningens bedömande är ägnade att påverka lokalsituationen för ungdomsarbetet i fördelaktig riktning. Bland annat anför utredningen att lokalfrågorna över huvud taget bör ses SOU 1971:92

som en integrerad del i samhälls- och miljöplaneringen; att många problem är gemensamma för allmänna samlingslokaler och ungdomslokaler, men att ungdomsarbetet har särdrag till vilka hänsyn måste tas; att ungdomsorganisationerna fyller en viktig samhällsfunktion och att deras lokalbehov särskilt måste uppmärksammas; att ungdomens fritidsvanor i ökad utsträckning måste beaktas, när åtgärder vidtas pä lokalförsörjningens område; att det öppna ungdomsarbetet (ej medlemsbundna) ställer speciella krav på anläggningar och lokaler; att utvecklingen ifråga om verksamhetsinriktning, arbetsformer, metodik m. m. i förening med den allmänna standardhöjningen skapar nya och större anspråk på lokaler och utrustning; att bristen på lämpliga lokaler är kännbar på många håll i landet och att en önskad utveckling av ungdomsarbetet därigenom hämmas; att åtgärder på lokalförsörjningens område måste ges ett vidare och mera långsiktigt syfte än att komma till rätta med bristsituationen, vilket bl. a. innebär att de måste ses som led i en allmän aktivisering av samhällets fritids- och kulturpolitik; att ansvaret för att lokaler finns att tillgå för bl. a. ungdomsverksamhet ytterst vilar på samhället; att staten och kommunerna måste vara beredda till ytterligare insatser på det aktuella området; att kommunerna vid sidan av insatser på investeringssidan bör ge hyresbidrag till organisationer, som har barn- och ungdomsverksamhet på programmet; att normer och riktlinjer är värdefulla för kommunernas framåtsyftande lokalpolitik, då därmed bl. a. kan vinnas att viktiga barnoch ungdomsintressen inte förbigås vid planeringen; att det behövs såväl centralt belägna, attraktiva anläggningar för skiftande former av ungdomsarbete som kompletterande lokaler i omedelbar närhet till bostadsbebyggelSOU 1971:92

sen; att särskilda forskningsinsatser är angelägna för att ge bättre grund för bedömningen av dimensionering, placering m. m. av lokaler; att det kommunala organ, som har att bevaka ungdomsarbetets lokalbehov, ges vidgat inflytande över planering m. m. och att det erhåller tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter därvidlag. Utredningens förslag beträffande de statliga insatserna kan sammanfattas i tre huvudpunkter. 1. Vidgad långivning. Utredningen föreslår att § 1 i kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 367) ändras på följande sätt: Nuvarande lydelse: §1 Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas åt envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtas för ungdomsverksamhet inom orten, under förutsättning att lokalerna äro inrymda i samma byggnad som i första stycket avsedda lokaler.

Föreslagen lydelse: §1 Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för allmänheten avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete jämte därtill hörande erforderliga utrymmen, vilka lokaler prövas behövliga för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten, särskilt med hänsyn till föreningslivets och ungdomsverksamhetens behov. Som ytterligare förutsättning skall gälla att lokalerna — i den utsträckning detta inte inkräktar på lokalägarens egen verksamhet — 119

opartiskt och på skäliga villkor skall upplåtas för envar inom orten verksam organisation. Som allmänna samlingslokaler anses även lokaler, vilka på nyssnämnda grunder upplåtas huvudsakligen för ungdomsverksamhet inom orten. Ändringen innebär att kungörelsens tillämpningsområde vidgas så, att den framgent innefattar även s. k. fristående ungdomslokaler (ungdomsgårdar och liknande). Till dessa kan samlingslokalslån inte utgå enligt nuvarande definition av begreppet allmän samlingslokal. Av praktiska skäl föreslås att enstaka, mindre hobby-, samlingsoch fritidsrum, vilka kan ingå i låneunderlaget för statliga bostadskreditlån, undantas från möjligheten att erhålla samlingslokalslån. Samtidigt modifieras nuvarande villkor beträffande upplåtelse. Utöver vad som framgår av förslagets ordalydelse förordas också vissa jämkningar i bedömningspraxis. Enligt utredningens mening bör de religiösa sammanslutningarna därigenom kunna känna sig reellt oförhindrade att söka samlingslokalslån för andra lokaler än gudstjänstrum; främst då för sådana lokaler som är avsedda för ungdomsverksamhet. Samlingslokalslån kan till viss del vara räntefritt och stående (bidragsdel). För ungdomslokaler kan denna del uppgå till ett belopp motsvarande högst 50 % av det s. k. låneunderlaget. Utredningen förordar — utan att fixera en bestämd procentgräns för bidragsdelen — att en generös bedömning tillämpas, när det gäller att fastställa den ränte- och amorteringsfria delen av lån till ungdomslokaler. Lån till allmänna samlingslokaler utgår från statens fond för allmänna samlingslokaler, till vilken avsättningar sker över budgeten. Fonden tillföres även inflytande kapitalavbetalningar, som därigenom blir tillgängliga för ny utlåning. Investeringsanslagen till fonden beräknas numera med hänsyn till storleken av det belopp, som under närmast framförliggande budgetår väntas bli utbetalat. För varje budgetår fastställes en låneram, inom vilken beslut om lån får meddelas. 120

Ramen är för budgetåret 1965/66 angiven till 10 milj. kr och föreslås av statens nämnd för samlingslokaler till 12 milj. kr för budgetåret 1966/67. Med förslaget om vidgning av samlingslokalskungörelsens tillämpningsområde växer kraven på lånemedel. Ungdomsutredningen beräknar att låneramen för budgetåret 1966/67 behöver ökas med 8 milj. kr utöver vad samlingslokalsnämnden föreslagit i sin petita. Behållningen i lånefonden var den 30 juni 1965 omkring 30 milj. kr. En betydande reducering kan väntas de närmaste åren, då redan beslutade lån utlämnas. Enligt ungdomsutredningens bedömning torde dess förslag först budgetåret 1967/68 få fullt genomslag vad beträffar anspråken på utbetalningar från samlingslokalsfonden. För budgetåret 1966/67 synes det därför möjligt att uppföra investeringsanslaget under elfte huvudtiteln till fonden med ett formellt belopp av 1 000 kr vilket är detsamma som statens nämnd äskat. 2. Bidrag till inventarier och utrustning. Förbättringen av lånemöjligheterna till ungdomslokaler behöver enligt utredningens mening kompletteras med att en särskild bidragsform införes för inköp av inventarier och utrustning till vissa lokaler. Sådant bidrag skulle kunna utgå till: A. Ägare av sådana lokaler för vars anordnande lån beviljats från samlingslokalsfonden eller till vilka arvsfondsbidrag utgått; B. Förhyrare av lokaler om vederbörande är: 1. lokal organisationsenhet (förening, klubb, kår, avdelning, församling och motsvarande), som är ansluten till a) riksorganisation, vilken erhåller statligt stöd för sin centrala verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1965 (nr 510); b) Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet; c) av skolöverstyrelsen erkänt studieförbund; d) Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar; 2. kommun; 3. lokalt samarbetsorgan (t. ex. ungdomsråd) SOU 1971:92

av ungdomsföreningar. Bidrag skall kunna lämnas för inköp av tekniska och pedagogiska hjälpmedel jämte därtill hörande anordningar samt för möbler, textilier, armatur och konst. Inventarier och utrustning för vissa lokaltyper undantas från bidragsgivningen och en inriktning sker mot mindre lokaler. Till bidraget har knutits upplåtelsevillkor, som i allt väsentligt överensstämmer med de som föreslås gälla för samlingslokalslån. Medel för de angivna ändamålen föreslås utgå över statsbudgeten som ett reservationsanslag under elfte huvudtiteln. Utredningen föreslår att anslaget för budgetåret 1966/67 uppföres med 1,5 milj. kr.

Utöver vad som anförts beträffande statens låne- och bidragsgivning till lokaländamål har ungdomsutredningen i föreliggande betänkande gjort vissa allmänna uttalanden och rekommendationer. Som framgår av den tidigare punktvisa sammanställningen gäller flera av dessa kommunernas insatser på lokalförsörjningens område.

3. Sam ordn ingså tgärder Allmänna arvsfondens bidragsgivning till ungdomslokaler avser såväl anläggnings- som inventariekostnader. Den vidgade lånemöjligheten för ungdomslokaler i förening med det särskilda bidraget till inventarier och utrustning täcker i stort sett motsvarande bidragsändamål. Stödet från arvsfonden till ungdomslokaler bör därför enligt utredningens mening upphöra vid utgången av budgetåret 1965/66. Genom de föreslagna åtgärderna skapas bättre förutsättning att samordna statens stöd till skilda lokaländamål. Samlingslokalsnämnden får framgent handlägga ett väsentligt större antal ärenden rörande lån till ungdomslokaler. Vidare blir nämnden centralt organ för bidragsgivningen till inventarier och utrustning. I ärenden av sistnämnda slag skall nämnden ha beslutanderätt. Den förskjutning i och utvidgning av nämndens arbetsuppgifter, vilken blir en_ följd av ungdomsutredningens förslag, motiverar att antalet ledamöter ökas från nuvarande åtta till tio. Samtidigt bör nämnden och dess kansli ges ekonomiska resurser för att fullgöra sina nya åligganden. För budgetåret 1966/67 föreslås därför förslagsanslaget under elfte huvudtiteln till statens nämnd för samlingslokaler bli uppfört med 186 500 kr, vilket med 50 000 kr överstiger det belopp nämnden äskat för motsvarande tid. SOU 1971:92

Bilaga 4

Statliga lån och bidrag t.o.m. budgetåret 1970/71

Län FHR

Antal

AB C D E F G H I K L M N 0 P R S T U W X Y Z AC BD

122 BRF

VG

Lån

Räntefritt

Antal

Lån

Räntefritt

Antal

Lån

Räntefritt

440 675 824 300 5 585 550 3 726 425 140 100 11 5 220 650 662 500 1 500 550 845 960 16 1 083 300 906 340 7 1 395 600 841 600 679 150 461 883 3 677 250 2 105 500 4 1 269500 9 394 510 889 325 689 500 5 425 750 3 532 350 8 9 1 355200 436 500 654 000 4 104 500 2 323 380 494 120 6 9 803 200 584 860 445 242 12 989 200 5 291 900 3 227 665 8 676 950 559 850 910 700 797 993 7 7 616 150 4 263 525 11 1 219450 732 580 489 000 18 240 22 1 103 800 978 000 1 22 800 112 000 1 223 250 771700 4 139 400 441980 722 950 3 949 300 2 178 450 4 233 880 5 292 350 460 323 3 537 000 2 031450 793 200 - 8 860 220 381 050 22 1 270 000 1 633 500 852 250 4 604 600 508 300 767 000 81 750 3 688 350 2 218 990 6 1 163 500 826 040 26 2 111 875 1 273 395 3 577 000 2 044 990 4 1 300 800 127 610 26 1 791 215 1 090 343 1 565 500 841 000 4 168 700 585 632 866 400 9 363 150 6 054 030 15 2 147 040 1 348 482 12 148 250 200 500 5 038 100 3 316 000 9 1 998575 1 182 312 3 427 850 742 310 795 500 5 5 183 000 3 038 300 10 1 275875 928 787 4 634 400 2 778 210 18 1 521450 1 019 345 14 1 083 100 83 400 112 000 4 002 950 2 932 218 18 2 306 150 1 476 090 2 215 550 361 100 752 950 4 8 611 780 5 439 431 8 1 064500 963 250 3 416 120 2 081 583 31 5 907 100 4 036 050 12 1 720 900 393 417 619 000 440 820 8 8 402 705 5 462 150 6 636 700 316 090 480 050 210 000 9 6 276 875 4 037 193 4 349 000 431 108 282 630 66 652 130 194 26 839 090 17 443 269 253 20 628 740 12 970 145

12 8 9 16 11 21 24 2 7 12 12 5 23 17 6 33 24 11 30 21 34 16 36 41

SOU 1971:92

Kommun

Övriga

Antal

Lån

Räntefritt

10 4 3 4 3 5 4 1 5 4 3 6 2 5 4 3 3 6 7 3 5 4 3 2

2 617 000 1 925 000 903 000 570 000 390 000 1 037 500 592 000 300 000 1 379 000 266 000 907 000 813 000 225 000 858 000 1 034 000 689 000 786 000 547 500 2 428 000 846 500 908 000 1 222 000 986 500 855 000

1 324 500 11 962 500 3 451 500 1 335 000 4 194 500 4 518 500 4 320 500 9 150 000 1 689 500 5 144 000 4 453 500 3 435 750 3 175 000 2 470 000 5 469 500 3 344 500 3 568 000 273 750 3 1 224 000 7 412 500 5 457 000 3 717 000 4 495 750 2 392 000 2

99 An- Lån tal

Totalt

Räntefritt

2 907 500 1791750 928 500 474 250 220 000 110 000 432 600 226 000 1 870 098 1 170 049 887 000 560 000 773 500 534 634 209 500 104 750 580 500 305 250 213 500 129 000 291000 145 950 114 700 87 350 92 400 59 340 350 450 203 350 716 000 360 667 360 000 224 500

Antal

48 39 26 41 33 50 55 27 21 29 26 40 34 57 43 66 39 35 76 49 54 67 55 58

Bidrag enl. SFS 1942:193 som utgick till kommuner Lån

Ränte fritt

12 155 000 7 423 450 6 832 950 3 851 550 6 748 900 3 970 483 8 473 050 5 377 185 7 821798 4 618 549 8 882 550 5 336 267 11 111 800 6 476 502 2 614 100 1 494 500 3 322 150 1 878 450 5 444 100 3 127 310 5 528 200 3 091 223 4 435 800 2 616 620 4 936 250 3 043 380 8 198 125 4 817 775 5 275 415 2 889 120 13 425 590 8 557 144 8 023 175 5 214 562 155 100 77 550 7 956 975 4 559 760 473 930 302 540 10 140 880 6 252 882 356 000 223 000 7 623 600 5 127 208 1 566 000 839 500 12 511 380 7 704 431 243 950 121 975 12 510 070 7 919 858 526 000 265 865 11 170 905 7 058 002 74 600 47 200 8 035 525 5 002 483 23 085 000 11978 750 91 14 342 828 8 364 470 1068 193 178 288 117 408 764

SOU 1971:92

Antal

Belopp

6 2

617 950 43 000

—

_

3 2 1 3 1 2 1 3 1 3 2 5

75 100 108 300 33 750 156 500 9 100 37 900 51 500 372 900 87 500 69 675 42 500 118 350

_

_

2 6

80 000 313 170

_ —

_ _

70 850

—

—

318 900

-

-

47 2 660 945

Bilaga 5

Lån till annan än kommun budgetåren 1968/69-1970/71 Finansiering enligt uppgift i lånehandlingarna

Budgetåret 1968/69 Nybyggnad Låneliggar nr

Låntagare

Tillhör org.

Byggnadskostnad allm. saml. lokaler

LL 484 Perstorps Folkets Hus (L)

F

1 600 000

LL 488 Rockneby Byggnadsförening (H) LL 492 Köpings Folkets Husförening (U) LL 497 Bodafors Folkets Husförening (F)

F

570 000

LL 498 Södertälje Folkets Husförening (B) LL 500 Härnösands Folkets Husförening (Y) LL 502 Kallhälls Folkets Husförening (B) LL 509 Våmhus Bygdegårdsförening (W)

övr.

940 000

Tomt totalt

Inventarier m. m.

Staten lån kr

310 000

800 00

30 000

50 000

342 00

250 000

350 000

1 000 00

2 540 000

F

2 315 000 4 185 000

6 500 000

F

1 868 000

132 000

2 000 000

125 000

934 00

F

9 400 000

2 630 000

12 030 000

1 000 000

1 000 00

F

2 005 000

725 000

2 730 000

620 000

1 000 00

F

2 070 000

1 020 000

3 090 000

310 000

800 00

B

335 000

35 000

370 000

20 000

134 00

B

110 000

20 000

44 00

B

45 000

7 000

27 00

F

1 000 000

130 000

500 00

40 000

240 00

725 000

50 000

362 50

61 000

5 000

37 00

78 000

3 000

54 60

38 500

5 500

26 95

Om- och tillbyggnad LL 493 Tensta Bygdegårdsförening (B) LL 495 Bålstaortens JUF-avdelning, Bålsta (B) LL 496 Grums Folkets Husförening (S)

LL 501 Nyköpings Godtempl. Bygg- VG nadsförening (D) L 387 Klippans Folkets HusförF ening (L) VG LL 503 Logen Nordanborg, Kalix (BD) Övr. LL 504 Lindans Bystugeförening, Stora Tuna (W) Övr. LL 505 Öns Bystugeförening, Torsång (W) B L 131 Fotskäls Bygdegårdsförening (P) L 313 Fllös Byggnadsförening (O) F B LL 508 Malingsbo Bygdegårdsförening (B) B LL 510 Valida CUF-avdelning, Kungsbacka (N) L 370 Burs Bygdegårdsförening, B Stånga (I) L 282 Morkarla BygdegårdsförB ening, Österbybruk (C) LL 485 Rörbäcksnäs Folkets Hus- F förening (W)

70 000

1 070 000 125 000

480 000

11 00

16 000 275 000 58 000 68 500

35 000

50 000

165 00 29 00

3 000

41 00

93 000

35 400

14 00

15 000

105C

62 000

10 000

24 8C

Egen insats

Fackf. m. m.

100 000

Industri (soc. f onc j)

100 000

Banklån

Kommun anslag

500 000

10 000

borgen

300 000

200 000

]

1500 000

150 000

« Kom. borgen för amort.delen = 398 500

500 000

50 000

4 650 000

700 000

75 000

400 000

250 000 2

,6-10,6

1030 000

9 000 000

2 000 000

b-30

500 000

350 000

250 000

1 250 000

400 000

950 000

466 000

Kom. borgen för amort. delen = 305 000 200 000 3 l Kom. borgen för amort.delen = 374 000 2 Räntefritt lån 3 även vissa hyror 400 000

40 000

' Andelsteckning, gåvor m. m.

iO-40

26 000

60 000

»0-40

15 000

10 000

10-30

150 000

300 000

146 000

1 500 1 ^Tensta församling (hyror) 250 000

184 000

4 000

5 000 1 i Hyror.

75 000 35 000

412 500 21 000

driftb. (hyror) 145 000 2 'Kom. borgen för amort. delen = 320 000 2 Härav hyror 20 000 13 000

400 000

750 000

147 000 39 000 1

Anm.

4 000 000

11 400

15 000

ca 7 000

10 000

5 000 10 000 35 000

50 000 29 000

14 000

16 500

4 000

4 500

3 000

7 200

30 000

10 000

100 000

!Kom. borgen för amort.delen = 145 000

Budgetåret 1969/70 Nybyggnad Låneliggar nr

Låntagare

LL 519 Byggnadsf. Näckrosen, Ingelstad (G)

Tillhör org.

Byggnadskostnad allm. saml. lokaler

övr.

Tomt totalt

Övr.

903 000

LL 522 Föreningen Gränna Medbor- Övr. gargård (F)

2 000 000

LL 523 A-huset i Uppsala (C) LL 528 Stiftelsen Kommunala Bost.,Skillingaryd (F) LL 529 Härelokalens Byggnadsf. Indal (Y)

VG Övr.

2 400 000 2 000 000

7 550 000 950 000

9 950 000 2 950 000

F

1150 000

400 000

1550 000

LL 534 Nykterhetsfolkets i HalmVG stad Byggnadsf. (N) LL 535 Starrkärrs Folkets Husf., F Nol (P) LL 542 Godtemplarordens i Eskils- VG tuna AB (D)

Inventarier m.m.

40 000

(20 000)

904 000

Staten ———— lan kr

750 00(

(180 000) 300 000

1 000 00( 1 000 00(

150 000

400 00(

127 000

85 000

1300 000

273 000

1573 000

50 000

100 000

1750 000

5 150 000

6 900 000

(750 000)

100 000

875 00(

165 000 88 500

25 000

190 000

25 000

86 00( 53 00(

50 000

168 00(

5 000

52 00C

10 000

15 00(

100 000

600 00C

84 000

600 00(

Om- och tillbyggnad L 426 Byggnadsf. Urania, Diö (G) LL 514 Byggnadsf. Gärdhem, Vetlanda (P)

F B

LL 515 Otterbäckens Folkets F Husf. (R) LL516 Upphärads Bygdegårdsf. (P) Övr.

280 000

LL 518 Lottefors Byggnadsf. (X)

Övr.

79 000 1

LL 520 Skelleftehamns Folkets Husf. (AC) LL 524 Lesjöfors Folkets Husf. (S)

F

1200 000

F

1000 0002

LL 525 Södra Färs Bygdegårdsf., Sjöbo (M) LL 526 Töcksfors Folkets Husf. (S) LL 527 Umeå Folkets Husf. (AC) LL 532 Lindesbergs Folkets Husf. (T)

B

60 000

F

257 000

F F

300 000 700 000

108 000'

10 000

504 600

12 000

118 000

1704 600

72 000

2 000

145 600

6 000 43 000

98 000 50 000

SOU 1971:92

Fackf. m. m.

Egen insats i

-40

177 000 2

Industri (soc. fond)

Banklån

15 000

151 000

150 000 3

12 000

1 230 000

20 000 1

5 800 000 2 150 000» 700 000 1550 000

120 000

-30 -25

1 000 000

Kommun

Anm

anslag

borgen

driftb. (hyror)

350 000

200 000 750 0003

250 000

414 000

45 000

400 000

M

934 666' 425 0002

3 500 000

7 000' 5 800

40 000

82 000 30 000'

100 000'

62 000

4 000

65 000

"JJ

4 000

33,4

44 000 2

229 258

7 500

3 000

30 000

45 000

SOU 1971:92

328 000

1 070 942

50 000

300 000

93 000' 'Hyra (inkl. driftbidrag) 'Bostadslån 2 Varav andelsteckn. 210 000

'Andelsteckning ' Räntefr. amort. lån på 10 år (inteckn. efter statslånet) 9 000 'Kommunal borgen förenat med inteckn. 800 2'Varav köp 20 000 Varav frivilligt arbete 2 000 'Varav köp 34 000 2 Varav frivilligt arbete 14 000 'Kommunal borgen för amort.delen = 240 000 ' Kommunal borgen för amort.delen = 200 000 2 Varav byggnadsvärde 300 000

39 000

60 000' 210 000

' Kommunal borgen för amort.delen = 80 000 2 Församlingen. 3 Varav and.teckn. 100 000

1 369 334

30 30

300 000

'Kommunal borgen för amort.delen = 150 000 2 Varav and.teckn. 80 000. 3 Varav and.teckn. 50 000 'Tomtmark. 2 Underskott per år täckas av bidrag ' 2 0 årigt amort. lån

91 500 50 000

120 000

6 700

287 500 140 000

32 000

1 Regleringsmedel

Budgetåret 1970/71 Nybyggnad Låneliggar nr

Låntagare

LL 538 A-huset i Örebro AB (T)

Tillhör org.

VG

Byggnadskostnad

Tomt

allm. saml. lokaler

totalt

2 158 000

7 965 000

10 123 000

LL 544 Mjölby Folkets Husf. (E) F 3 670 000 LL 548 Lane-Ryrs Bygdegårdsf. (O) B 347 000 LL 549 Baggetorps Bygdegårdsf. B 238 000 (O) LL 550 Stiftelsen Västerljung, Övr. 350 000 Vagnhärad (D)

360 000

4 030 000

3 000

241 000

Inventarier m.m.

Staten län kr

1 000 000

500 000 15 000 15 000

1 500 000 208 000 143 000

25 000

175 000

LL 559 Öja Bygdegårdsf. (1)

D

325 000

4 000

329 000

25 000

162 000 1

LL 563 Vetlanda Missionsförsamling (F)

Övr.

200 000

7 000

207 000

18 000

100 000'

1 300 000

2 900 000

4 200 000

500 000 1

780 000 2

10 000

60 000

15 000

44 000

10 000

54 000

Om- och tillbyggnad 38 Vilhelmina Folkets Husf. (AC)

LL 200 Korsberga Bygdegårdsförening (F) LL 233 Nävelsjö Bygdegårdsf. (F)

B

100 000

B

110 000

L 427 Andelsf. Folkets Hus i Kallinge (K) LL 453 Skutskärs Folkets Husf. (C)

F

135 000

F

150 000

365 000

515 000

90 000

LL 539 Hönsaortens Bygdegårdsf., Tibro (R) LL 540 Tuntorps Folkets Husf. (O) LL 546 Virsbo Arbetares Byggnadsf. (U) LL 551 Trolle Ljungby Folkets Husf fLl LL 553 Logen 4824 Diana, Rottnc (G) LL 558 Templet 1922 Hoppets Stjärna, Söderbykarl (AB) LL 561 Föreningen Östanbogården, Sandarne (X)

B

68 000

1 000

69 000

1 000

34 000

F F

661 000 292 000

20 000 8 000

681 000 300 000

100 000 50 000

396 000 204 0001

F

167 000

23 000

108 000

VG

48 000

1 500

28 000

VG

125 000

10 000

87 500

Ovr.

159 000 1

20 000

1 11 0002

LL 565 Vänge-Guldrupc BygdeB gårdsf. (I) LL 566 Sandby-Gårdby Byggnadsf. Ovr. (H)

34 470

LL 567 Källunge Bygdegårdsf. (I)

70 000

2 550

48 500

1 000

13 700 6 000

45 000

76 000

B

60 000

1 500

24 000

LL 575 Östergarns Bygdegårdsf. (1) B

90 000

6 000

49 0001

Egen insats

6,5-28

Fackf. m. m.

Industri (soc. fond)

Banklån

2 498 000

1 000 0001 5 625 000

360 000 91 000 13 000

1 670 000

106 000

18 000

2 500

Anm

Kommun anslag

borgen

10 000 2 i Sekundärlån 2 Kapitalkostnadsbidrag (10 år) 500 000 63 000 100 000

500 000

50 000

26 000

90 000

100 000

2 000 000

500 000

5 000 6 000

125 000 2

260 000

1 160 000 3

60-40 -40

23 5501

60 000

-40

26 000

65 000 50 000

5 000

46 000

11 000 2

1 Inventarier till de nytillkommande lokaliteterna bekostas av hyresgästerna

30 000

1 500

60 000 6 000

225 000 140 000

30 000 17 200

83 000

3 600

20 900

4 000

9 500

30 000

3 000

5 000

10 000

Varav köp 14 000 Kommunal borgen för amort.delen = 48 000 1 Varav skänkt virke 1 088 1 3 700 ! Kommunen 2 700 och Sandby-Gårdby församlingar 1 000 2 500 3 1 Andelsteckning. 2 Källunge skifteslag. 3 Källunge församling. 500 1 Kommunal borgen för hela lånet 2 Varav skänkt virke 5 500, frivilliga dagsverken 3 000

! Kommunal borgen för amort.delen = 87 500

15 000

3 100 2

Varav andelsteckn. m. m. 3 550 2 Varav andelsteckn. 40 000

6 000

1 000 3 000 1

225 000

5 7701

-40

7 000 2

150 000

1 100 8 000

15 000 1 ! Kommunen 10 000 och församlingen 5 000 ] 10 400 Kommunal borgen för hela lånet 1 Kommunal borgen för hela lånet 2 Varav frivilliga dagsverken 35 000

1 Varav till övr. lokaler 200 000 2 Kommunal borgen för amort.delen = 260 000 3 AMS bidrag

50 000

60-30

driftb. (hyror)

30 000

31 400 36 000

Bilaga 6

Saneringslån och rekonstruktionsbidrag till tidigare statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971

t;

o >JO

H

>O S cs > TD ~ -<

T3

cd —>

X

o

D rf

i

O F ro £ o CN ^ OJ

CA

(-1 U3

•o c

C

1—1

•—'

oc3 __ — W • o> ca t*—.

u c na

b cd

b E

cd

-a 1 - . E l-H O E O E* E

•US K <J

—i

-*J

3«"ä3 b:<-) E °< 1—1

- r j »—i

~H

Cd

^H

t3

A

O

E o

°<

-c

-H

C3

ac

r

C i

H

^C O

o o

G

—< »cd N O X> "cd - •

L-.

Q l-H C cl) o k > : 0 •—' +•> ^ t * * ~H of3

p

D

t; -o ^ £> -a t!

t-l

tn

tu

ti;

o

o, E B £>

*A ni

^

c 3

C C

c cd CA ' • * - .

$ 2 O O O O O O

o o o o o o

o o o o o o

o NO CTs

l-H T 3

CN NO Os

O O

O

o CN

ON

rf

O

NO

o o o

O O

O to NO

00 ON w1 CN

ro u-> rf ON

O O

rf NO ON

O

o

CN

10 10 ON OS

rivö ON

O O 10

r-

NO

co

H

NO ON

O O

o o CO ON NO

co r-~ ON lO lO lO ON ON ON

r»

ON

NO ON

ON

O rON

O O

O O

O

ON

rf

ON

O

o

O 10 »O O N

r-

o

rf rf NO NO ON ON

NO NO ON

o

O O O LO

O O

NO 00

NO

ON

~H NO

o O o lO o CN o o 00

o o o

o o

NO CN

—i o CN CN CN CO

I/O ON

l O UO ON ON

ON

00 CN ^ H

o o o

O O

o o o

o o

o o

lO

CO CO r f (N CN

io

r~

ON

CN

r f NO lO lO ON O N

00 lO ON

»o ON

o o O

ON

co

o o cr of

o o

CO

00 o >o <o r l O » o l/-) l O 1/-) l O ON ON ON ON ON ON

NO N£) ON

ON

m CN 00

O O o

o o

m NO

O O

co r~

130 Köp Omtillb

z

0mtillb. Nyb Nyb

•si CO

rf

lO

—i

CN

CO

rf

^H

CN

CO

rf

»o

NO

PQ

PQ

PQ

Q

Q

Q

Q

W W

W

WW

w

.o X)

sä é å £ o -^ o -^ z

>> >.

Z Z

Bä o3

w SOU 1971:92

c

c S3 b n <D —<

S -o •« _. •° t: t i Ä °M I E t;

<D M U •M

>cd

•a ti

— OC3

i

13 «

o ni

—•

o "3 X) "55 E a o t) < Q E a

iS o

•* £ ^

§

S* 1 2 5år Ä NO

o

>—1

in o ON C 7 • *

o

lir-a o . x> t*

C

C D

O C

o

^J

, E

<u rt o •a •

•£ £ E°*

b

u O 2Z Q £<<

o ^

o

ort

o)

ro

(L>

•o

'rt E oE 3) rt rt JM j * to "3 E •« M) < o

^f ON

ON (N

T-l

« ~* ^H • *

ro

—•>

—"

T3

-O

O

O

E E *J «J

°<°< —i

—1

~H

~H

oo r~ m NO T j - ON

ro

O O O O in o

o o o

o o o

o o

o o

rN

O

00 r o NO V£> ON ON

O O

o

o o o

O o

o

o

o o o

o

o o

m

in

NO N O ON ON

o o o

i o ro

o o o

oo

O

o o o o

ro

o o

o

NO

NO

NO

NO

0\

Os

0\

Os

O

O

>/->

o o

in

ro

«-H

—i

O

ro

O

o

—i

O

o o

t— r NO NO ON ON

o o o •** 00

o o

o o

ro

T-H

o o

O in

—i ( N NO rN 00 i o i n NO m ON ON ON ON

00 r o m in ON ON

i n ON in in ON ON

ro in

ON

O ro NO NO ON ON

ro ro in in

i n NO NO T}- i n fN in in in in in in ON ON ON ON ON ON

CO in ON

ɧ%£| ÉA£ É o3«o3o3oo z

r o -"3- NO O i n i n m NO ON ON ON ON

ON ON

o

z z

X>

>.

>> z o 2 z o 3 —•S.s z

^H

rN

ro

O

U

C5 K

O 3

SOU 1971:92

X>

Z

si

-H

(N r o

K

•**•

ffi

33 É X> X> c 3 >>

X) >,

X> >>

O -^ Z

Z

Z

rs

ro

H

M M

« *

^H

rt

(N ro

TJ-

* 131

ha O

o

i

E

ta

o C35

o E

o

ni O O .—, VO

(O £ o

o ocd - H

>m pd ;

IH

cd

o 3 "ÖJ >• u — • Ö > X) — -c

** •"* ^ ^

• "

r-

roo O

(N (L)

tn

5 3 § 43"°. 43 -o 43 •« 43 -° .43 -°.

•o• b 2 T) 3 t;O J2 o ej D E •< E cd — t; M

> t

oaJ

t . T)

o • £ g C°Cd o

ocd

E ©9

> i

•cd

»cd J d CL) ocd

O NO LO

1—i

oo • *

•g S 2 H N 2 S 2 S 2 5 2 S S S

rI

ed

= 2 ^ E £ E ^ E i £ ^ E

,l_O <N NO

c

"5 £ g'3 ,—<

o o o

1)

NO

o o o o o o

VO ON NO NO ON ON

,_.

O O O o O ON

SS o o o o

*- m

•**•

ON ON

ON

O

00 NO ON O

r— ON

ON ON ON ON

l O LO ON ON

§ c is cu on

<D

O « W cd

z 132

>>>>>> Z Z Z

O 3 O 2

z

E 3 E g Eg O 2 O 2 O -^

o ~ z

Eg

ESlf. o -^ z

O "J

«-H

<N

ro

*

H ( N

—I

CN

CO

IT)

NO

t>

00 ON

O

O

O

O

cu Cu

on

oo

oo

00 OO

oo

SOU 1971:92

E? T 3 o X i-i 13) o o O! TD c E o(d flE 2 v-,C E M c E o O

M

g c : 0 «<

NO

— ' "*

~*

(N "t

CO co

r~

>/->

,-H

*•

> °LO™ N cd

D y 60TJ

2 3 E -^

E

o

o E ca ocd

m o

NO o ON i r o> °cd i r > °cd

W •

> o § > o cd

w

cd —

-a

^

3 > 13

> •a °«M t i £<V

•ed

Cd

H

ort. del

C il

C M • cd o O C3 E g Cd "«3 +j

^

C3 ca ijj c E E o o o o X o ^ c M O

••o '—t

"3 -a

för den

,

i bo ort. ters

o 51 j o 13 O X)

-i

•"*

T3

G

O W9

cd u TOJ3

+J j d g i j "ä3 cd

cd . Ä

00 NO

»«CJ

J I

_c O E

Q g-«

•-<

_

NO

ON as ON

O

"«t

o o o o o o

o o o

Tfr NO

NO NO li-N ON ON

ON

ON

O

O

NO NO ON

<N

oo o rCN ON

O

o o

M J \ 0 l O LO i/O ON ON

ON

A X)

X>

O 2 Z

SOU

^

X)

X)

O 2 Z

NO CN CN » O l O I/ - ) ON ON ON

CN

»/o

ON

CN » O l O V-> ON ON

co N O O N

IT) NO w-> ON ON ON

CO lO ON

o

o

O

*d-

O CM i n NO NO ON ON ON

o

O CN ON i O i O ^f O N ON

ON

X) >>

o X) Z. X) >> E =3

X> >>

o X) X) J. X) >>>ȣ=:

. "5 E

-° >.

o o _o X> i X) A x> X> c X) ^ E s E S x E s

z

z o2

z

zzos

o

z

2o3o2zo2

o z

P

D

£ £ X

X

X

X

--i

—i

CN

CO

•*

m

H

H

H

H

1971:92

o

o o

D

X

X

X

X

1 * X 133

CL>

SJ

M O £> •-* •ed au

-a g o E

C3

+J

ed

>-.' CJ

i<J u c £ _2 o ^

<* ^J"3 x>

C O

c

0) — . o

O

O X>

i

cd

•

•C3 « d j ( 1

M 3 c

s-.

(

>-.' o D oecj -a j t; o ^ c E

l

s

• ^

o O

[

13 -u' •^ ii .• •»§ 6 •rtt-. g . * o iS cd

•a

ro

OCCJ Ml

•

M O

^

E .« cd a •cd

SP-a o . •° C O — O oed c £ C3 00 ccd

T3

H

>-i i)

• «3

N

ed sy

C ^ s

"<

> "3

o 13

T 3 £>

ro

^r as

•

73 M •ed C

T3

o _ 2 ^ £

o E

,<3

cd

E Q

Q

cd - c

_

. u o ocd

°<

>

"03

o o o

o o •*

s o ,—I T* Os Os s o

*

B >-H

x

AJ

-a

O o o

O O O o o o o o o

oo oo oo

O o o

o o o

o o m t o T t ^O VD ^O ^O ^ OS Os CJ\ ^ \ OS

O o o io :§•§

O O O o o o o o o o TJ- o

O o o o

O M O f l 1/1 — i CN CN i - (

*

o o o o o o o o Os O ro io

O o o m -H

o o o o o o o o o o o o Os O CN ro ro w

•—i

-H

o o I/O SO CN

OS so OS

O O O CN

O o o ro O

O O

o o o •* CN

o o o so O rN

o O o

ro

i o r o Os •<*• »O ^f Os Os Os

sot^ost^rm m no m - ^ (7\ OS OS f^ OS

o o o

o o o

-H O CN so so so Os Os OS

00 so OS

CN

o o o

O O

O o o

m o fN r o ~H SO

o o o

CN CN

o o

o o

o o

i/-) o o ( N O M so ro so

no CN o CN

o •* Tf I/O

O O O o o o o o o iiO o so CN s o r o r o CN —<

SO SO »O m Os Os

o c— so •* Os o s

r~ i o s o v~i vo i n Os Os OS

X>

X

O

X

X

Z

Z

Z

Z

Z

CN r o

Tt

N

N

o o o

O o o

O o o

.O

XI

O S Z Z Z 2 Z

134 SS >. o2 z

O'5

•—i

CN ro r f

i/-> so

00 Os

^

^H ^H ^ *

^H

>H

>,

^H

z

z z

O

-H

CN

>H

> >

Om-

X)

tillb.

r> - O , 0

Nyb

O JL

r o -ej-

IO

>-

i>

>

N

SOU

N

1971:92

C

o —<

D —i 60 U >-i " O

*-i • * *

o

•° — t! o ™

•d

•

*ON

g

cd _ /

cd

** t » -ä C _•

rX

u

b Ml

"I TJ-"

C o

ort

E

r«

cd

CJ

tÄ

r-

M O

C

^

—

1 3 ON

'•3*

cd : Q -H

ed

<l '~ ~* m ^ O *O O •é"

O

CJ T3

•

•

C o

t i

i

g

M O

O

<D 1U T3 T3 j j

cd

.

t«

*J

g ~

£ .2 g M —• J2 _ D a) s m tu u o „tJ *ö , • t i x) -t; "O 13 g

««

UH C 1) D 5 n ^ O w

M

Vi

B

o<o<

£< cd

«g«<-g«g

< X -H ""' *~* ^* ^* ^* rH ^H ^ rt ^ H 1*» O in ON

r» rs t

•*

tN

o o

r»

•—<

>--•

r-

in

ON

O

VO

o o 0\

ro 00 <N O r-H ON

ON

3 g »2

. x; £< -t:

—1

SO (N

lH

._

^_; •*-»

o

Cl

—i

3 T-l

O •O

am or amor ar gål

c

M TO 4> i-*

rt

cd t—i *•*

NO

O

00 I/O

cd'-'

cd

~ £ *^

°cd

ro

NO

t-~ as <N m

*

»H

Cl »H

.—i O O

ro NO •*

O

O

o

o o o

o o o

o o o o ro

-H

O O O

«-«

O O O

O O O O O O o o o

CN r o NO NO ON ON

O r^ NO NO ON

O O O O o i/o

o o m o r- o 00 (N

o o o o

O o o o t- o

o

•<3r i/o r~ t--

oo 00

O O o

O o o

o o

O

O O

O

ON

O r— O ro O ro O ON i/o ro

o

O O I/O O

o o r- ( H o ro NO o —i

o

rN

r o TC)-

ro m r- NO

r- o o uo NO NO

r o NO m 1/0 ON ON

1/0 l O 1/0 1/0 ON ON ON ON

ON

o

A X X) x g 3 >* >>

N

NO r-

N N

ON

r o r o NO < N ^ H •—I 1/0 1/0 >/0 1/0 NO 1/0 O N ON ON O N O N

ON

X3 X) X)

N

SOU 1971:92

^ N

N

^H

ro i/o

r~ i/o

ro ro i/o i n

c— N O o o i/o T f •**•

ON

ON

ON

ON

ON

CN m

in in

ON ON

ON

N

N

g s^

o, xi x x

A x>

« o 2 Z

O -^

z z z >n

ON

N

ro <N

O O 1/0 C5 fN o _ l rs M- ON

o

ON

>, >^ >. O Z

osoro oo

1/0

o

g=l g g g

O '.= z z m

ON

wo o CN O NO o O NO

NO

N

NO

r-

- H y-l

u N N

<

(N

CO

<<

w

NO

r^

<<

< 135

a> <u TJ T3

:0 O <*-" C H ° ^ B) 3 '** •

_ «

+-» i-<

-*-» t-i

g «BJ ^

.

O

O

H

o

a g S g o SSI'S £

3 O 2 O

2= s <u• a ~£ n'

E E oj «f 3 13 "3 •J g <d t-l

1-1

0) <u

M <L>

•M • a

i-.

< <

<^5 *c* 5rt "c" S9 •1

—

^H ON NO

*-

—l

1—1

c o NO NO CN OO r - • * oo f- CN f S

o

° E

^

ro ro r^

.-H

es n

• * OO 0 0 <N C-J ON <o • * r -

o "" ^ 5 -5~

t-l

fN

vo s£>

ro r-~

O0 oo

O

ro

ON

ON

ON

ro

ro

<N

-H

ro

{N

oo

o

_• O

C=o)

M

-o c E =3 E • a> C

ci

ci

t;o -o 2 S S ^ «• o

°C

- Srt a > u i » nO S B Ä -3 « B „t3 ° * c

z •« -^

ti " S 1 E S ^ 2 M E ^ l « o Su^.S B)-H

^, £l i£

U)T3-

w

o o o o o o S

o 2

o o o o o o o o o

r-~ c~- r—

,S

ON ON ON

o o o o o o r- o o

33 o o o o o o o o o 00

> ON o

m

lO U-) lO ON Os ON

c c u u o >

Z Z Z

U O <J

< << 136

ro NO i o in ON ON

cs ro u-> oo r~- O ro i/i m ir> u-) ^J- K-> v i

fN NO i n >o ON ON

ON ON ON ON ON ON ON

x>

:0 B >>

>>

C 3

Ut o Z

z

o3

>> z

Q

Q

m

m

u y < <

0 . - 0 X> •O £ > ,

J4 S B

>>

w S -c Z

Q

PQ

Q pa

Q

PQ

Q

CQ

Q

CQ

SOU 1971:92

Sammandrag Lån

51 saneringsiån (enbart) 54 saneringslån och rekonstr. bidrag 24 rekonstr. bidrag (enbart) .... 129 saneringslån och rekonstr. bidrag

SOU 1971:92

5 459 200 4 326 330 9 785 530

Rek. bidrag

S:alånoch rek. bidrag

3 028 550 822 200

5 459 200 7 354 880 822 200

3 850 750

13 636 280

Bilaga 7

Saneringslån till tidigare inte statsbelånade företag t. o. m. 30.6.1971

Län

Beviljat lån

Räntefri del

Utbet. år

Anm.

AB 1

22 500

15 000 1

1948 AB 2

23 550

18 840 1

AB 3

10 000

8 000

1948 1958 1954

lAvskr. 28/2-64 (Lånet avsåg även ombyggnad) lAvskr. (11 040) 13/8 -65 Fastigheten såld exekutivt 5/4-63

C E

72 000 23 000

72 000 11 500

1965 1947

20 000

16 000

1 1

Genom beslut 1/2-63 har Kungl. Maj:t godtagit 8 802 kr. som full likvid för lånet. Fghtn såld. Norrköpings stad har köpt fastigh. och hela statslånet har återbet. den 14/6-62 lAvskr. 2/4-65

E E E F

3 4 5 1

15 000 27 000 400 000 30 900

12 000» 27 000 400 000 24 720

1949 1970

F H

2 1 1 1

2 400 9 000+ 2 6001 21 000 20 000

1949 1954

I K

3 000 11 250+ 2 600 1 21 000 25 000

K

44 000

35 200

1950 1956

Hela lånet återbet. enl. K. Maj :ts beslut 16/11-51 Lånet avsåg även ombyggnad

K K L L M N 0

3 4 1 2 1 1 1

4 000 30 000 15 000 30 000 6 000 4 000 45 000

3 2001 30 000 12 0001 24 000 3 000 2 000 36 000

lAvskr. 16/12-66

1949 1950 1947 1945 1948

lAvskr. 17/5-68

O 0 0

2 3 4

15 000 15 000 4 675

12 0001 12 0001 3 7401

1948 1950 1948

1947 Omb. lån å 9 000 kr. bev. samtidigt lAvskr. 15/1-65 l Rek. bidrag bev. 2/12-66

Kungl. Maj:t har den 4/10 - 6 8 medgivit Gtbgs stad att få övertaga saml. lok. o. statslånet lAvskr. 15/1-65 lAvskr. 20/1-67 i Avskr. 2/10-64 SOU 1971:92

Län

Beviljat lån

Räntetn del

Utbet. år

Anm.

9 000

7 200 1

»Avskr. 2 7 / 1 - 6 7 Fören. hard. 14/6-66 försatts i konkurs lAvskr. 15/1-65

0 0 p

6 7 1

4 500 30 000 25 000

3 6001 30 000 20 000

1948 1968 1954

R

27 000

18 000

1954 R

4 200

3 360

1955 R

17 000

13 600

1957 S

13 450

6 725

1947 S

10 000

8 000

s s s

3 4

185 000 267 000

185 000 189 000

1965 1969

T

5 1

180 000 25 000

120 000 12 500

1970 1946

T U

2 1

20 000 6 450

16 0001 5 1601

1947 1949

iAvskr. 11/6-64 1 Avskrivet 1/10-65

u w w w w X

16 375 63 000 30 000 30 000 74 100 300 000 31 500

13 1001 42 000 20 0001 24 000 59 280 300 000 15 750

1954 1946 1948 1951 1954 1970 1946

avskrivet 10/1-69

Y

2 1 2 3 4 1 1

Y Y Y

2 3 4

72 500 20 000 80 000

58 000 16 000 53 3331

1951 1952 1954

Y Z Z Z Z

5 1 2 3 4

25 000 35 000 57 750 30 000 36 000

15 000 28 000 38 500 30 000 36 000

1963 1954 1955 1962 1968

Z Z

5 6

140 000 125 000

80 000 125 000

1967 1968

AC AC AC AC

1 2 3 4

64 000 40 000 30 000 25 000

64 000 40 000 30 000 25 000

1964 1966 1968

BD 1 BD 2

45 000 75 000

36 000 60 000

1947 1947

SOU 1971:92

Överfört till fonden för oregi. kapitalmedelsförluster; jfr. K. Maj:ts beslut 10/4-70. Fastigh. såld exekutivt 15/10-68 Jml. K. Maj:ts bemynd. den 9/9-65 har lnsn gm beslut 28/1-66 eftergivit återstående lån (23 616:73) K. Maj:t har den 6/12-68 medgivit förtida avskrivn. av lånets räntefria del Omb.lån å 69 000 kr. bev. 1964 Lånet avsåg även ombyggnad Fastigh. såld 15/10-65. Hela statslånet är inbet. samma dag Lånet avsåg även ombyggnad Avskrivet enl. K. Maj:ts beslut 10/4-70

'Avskrivet 6/2-70

Lånet avsåg även ombyggnad. Avskrivet 30/6-71.

Lånet avsåg även ombyggnad. Lånet avsåg även ombyggnad.

Lånet avsåg även ombyggnad. 1 Sanering bev. 23/10-70 139

Län

Beviljat lån

Ränt efri del

Utbet. år

Anm.

BD 3

17 000

13 600

1949 Lånet avsåg även ombyggnad.

BD 4 BD 5

25 000 11 300

15 000 9 040

1950 1955

140 SOU 1971:92

Bilaga 8

Utredningens direktiv

Sistnämnda år kompletterades låneverkUtdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, samheten med ett särskilt stöd i form av s. k. Hertigen av Halland, i statsrådet pä Stock- rekonstruktionsbidrag. Dessa är avsedda att vid sidan av saneringslånen ge stöd beträffanholms slott den 25 oktober 1968. de samlingslokaler som inte är ekonomiskt Chefen för inrikesdepartementet, statsrå- bärkraftiga men fyller ett angeläget behov. det Johansson, anmäler efter gemensam Sådana bidrag och lån förutsätter viss komberedning med statsrådets övriga ledamöter munal medverkan. fråga om utredning rörande statens ekonoDe faktiska stödmöjligheterna bestäms miska stöd till allmänna samlingslokaler och emellertid inte enbart av låne- och bidragsanför. bestämmelserna utan beror också av de Staten lämnar sedan år 1942 ekonomiskt ramar för verksamheten som statsmakterna stöd för att främja tillkomsten och bevaran- bestämmer. För budgetåret 1968/69 gäller det av allmänna samlingslokaler som på det för långivningen en ram av 10 milj. kr och lokala planet behövs för det offentliga livet för bidragsgivningen finns ett anslag på och de kulturella strävandena. Verksamheten 400 000 kr. har i hög grad varit inriktad på lokaler som Den särskilda stödformen med rekontillgodoser föreningslivets behov av utrym- struktionsbidrag betecknades när den införmen för möten, studieverksamhet och för- des som en försöksverksamhet. Utvecklingen under de gångna åren visar att allt fler ströelse. Stödet har huvudsakligen formen av lån företag som driver samlingslokaler har fått som täcker en viss del av byggnadskostnaden ekonomiska svårigheter som äventyrar deras för ny- eller ombyggnad. Lån kan också utgå fortsatta verksamhet och innebär risker för för avhjälpande av ekonomiskt trångmål, förluster på de statliga lånen. Vid utgången s. k. saneringslån. Såväl lån för ny- eller av år 1959 fanns det 19 lokalföretag som ombyggnad som saneringslån är som regel inte betalat förfallna annuiteter på statslåförenat med en kapitalsubvention genom att net. Motsvarande antal den 31 december en del av lånet är ränte- och amorteringsfri 1967 var 64. Statens lånefordringar hos och i allmänhet avskrivs när återstoden av dessa företag uppgick till ca 7,5 milj. kr. lånet har slutamorterats. Formerna för låne- Summan av samtliga utestående lånefordstödet har i stort sett varit oförändrade ringar uppgick vid utgången av budgetåret sedan år 1942; vissa begränsade reformer har 1967/68 till ca 125 milj. kr. Tiden synes nu vara inne att granska dock genomförts, bl. a. åren 1957 och 1960. SOU 1971:92

resultaten och erfarenheterna av den särskilda stödformen med rekonstruktionsbidrag och att med ledning härav samt med utgångspunkt i övriga föreliggande erfarenheter på området pröva hur det statliga stödet till befintliga lokaler i fortsättningen bör vara utformat. En utredningsman bör tillkallas med uppgift att göra denna granskning och prövning. Som allmän målsättning för utredningen bör gälla att statens stöd — tillsammans med skäliga insatser från kommunen - skall tillgodose två väsentliga syften, nämligen att möjliggöra ett bevarande av lokaler som är av väsentlig betydelse för befolkningen i orten och att i möjlig mån skydda staten från förlust på redan lämnade lån. Stöd till avhjälpande av ekonomiska svårigheter lämnas nu ofta genom en kombination av saneringslån och rekonstruktionsbidrag. Ändamålsenligheten av denna ordning hör till de frågor som bör undersökas. Om skäl därtill föreligger, bör utredningsmannen pröva frågan om en enhetlig stödform. När det gäller nytillkommande lokaler är det angeläget att de redan från början har goda driftekonomiska förutsättningar som kan väntas bestå på längre sikt, så att behovet av framtida rekonstruktionsbidrag utesluts eller begränsas. Utredningsmannen bör undersöka i vad mån och på vilket sätt gällande låneregler och nuvarande praxis vid beviljande av lån kan behöva ändras för att tillgodose detta önskemål. Det torde finnas anledning att i detta sammanhang överväga frågan om hur kostnaderna för det erforderliga stödet lämpligen skall fördelas mellan stat och kommun. Inte minst är denna fråga av betydelse när det gäller stora anläggningar som kräver betydande kostnader. Om utredningsmannen finner att ökat statligt kreditstöd till byggnadskostnaderna behövs, bör det övervägas om en sådan ökning kan genomföras i subventionsfria former i förening med ett kommunalt ansvar för driftunderskott och eventuella förluster på statslånen. Härmed skulle också följa ett ansvar för planeringen av nya lokaler och för ett effektivt utnyttjande av dem. 142

Svårigheterna att finansiera lokaldriften torde vara särskilt utpräglade i glesbygderna. Utredningsmannen bör undersöka om särskilda stödåtgärder kan vara motiverade i sådana områden och i denna fråga samråda med arbetsgruppen för glesbygdsfrågor. Från tid till annan har önskemål framförts om en utvidgning av det statliga stödet till att omfatta även konstnärlig utsmyckning av samlingslokaler och inventarieanskaffning. Utredningsmannen bör göra de undersökningar rörande utformningen av och kostnaderna för en sådan utvidgning av stödverksamheten som behövs för ett ställningstagande i dessa frågor. Servicekommittén torde i sitt fortsatta arbete komma in på frågor rörande de allmänna principerna rörande ansvaret för planeringen och finansieringen av servicelokaler av olika slag i bostadsområden, däribland samlingslokaler. Utredningsmannen bör därför samråda med servicekommittén. Härvid bör bl. a. frågan om gränsdragningen mellan samlingslokaler med skilda stödformer uppmärksammas liksom frågan om olika lokalers användningsområde. Utredningsmannen bör även behandla vissa frågor av administrativ och organisatorisk art. Beslut om lån och bidrag meddelas nu av Kungl. Maj:t, sedan ärendena beretts och förslag avgivits av statens nämnd för samlingslokaler. Departementsutredningen har i uppdrag att pröva i vad mån ärenden av löpande karaktär, som nu handläggs i departementen, bör delegeras eller decentraliseras. Undersökningar rörande åtgärder av detta slag i fråga om lån och bidrag till samlingslokaler bör utföras av utredningsmannen i samråd med departementsutredningen. En riktpunkt för detta arbete bör vara att den sakkunskap på området, som i nämnden finns representerad genom företrädare för samlingslokalföretagens riksorganisationer, tillvaratas även i fortsättningen. I övrigt bör utredningsmannen vara oförhindrad att ta upp även andra frågor rörande stödet till samlingslokaler än dem som nämnts i det föregående. På grund av det anförda hemställer jag att SOU 1971:92

Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor rörande statens ekonomiska stöd till allmänna samlingslokaler, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den sakkunnige. Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t föreskriver att den sakkunnige får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem, att ersättning till den sakkunnige, experter och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om annat ej föreskrivs, att kostnaderna för utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéanslag. Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta ärende får offentliggöras omedelbart. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Gunnel Anderson

SOU 1971:92

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971 Kronologisk förteckning

1. Forskning med relation till utbildning för åldersklasserna 16-19 år. 2. Harrnonisering av matematikundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. 3. Konsument- och marknadsföringsfrågor. 4. Nordiska transportproblem. 5. Nordiska ministerrådets arbetsformer. 6. Utredning angående information till u-länderna om den nordiska marknaden. 7. Studier kring gränsen i Tornedalen. 8. Undervisningen i finska i Sverige. 9. Avräikning av häktningstid m.m.

Statens offentliga utredningar 1971 Systematisk förteckning Justitiedepartementet Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [ 1 5 ] Ny domstolsadministration. [ 4 1 ] Utsökningsrätt XI. [45] Unga lagöverträdare I. [49] Ny moratorielag. [ 5 6 ] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [ 5 9 ] Maskinell teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård i anstalt. [74] Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. [76] Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. [ 8 1 ] Skadestånd III. [83] Befordran av passagerare och resgods till sjöss. [90]

Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38] Läkartjänster. [68]

Försvarsdepartementet Utbildningen av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationeil transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [ 2 1 ] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. [63]

Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbokför det officiella utreöningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 7 0 talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1 . [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [ 1 2 ] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [ 1 3 ] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [ 9 ] Mått och vikt. [18] Betalningsbaiansutredningen. 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31 ] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersöknnigar. [ 4 8 ]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar nummer i den kronologiska förteckningen.

Alkoholpolitiska utredningen. 1. Mellanölsfrågan. [ 6 6 ] Svenska folkets alkoholvanor. [77] Jordbruksbeskattningen. [ 7 8 ] Byggnadsindex för bostäder. [79] Förvaltning av fonder i staten. [82] Offentlig upphandling. [88]

2.

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [ 2 4 ] Kyrkan kostar. [ 2 9 ] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [ 3 6 ] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1 . Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [ 5 3 ] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [ 5 4 ] 3. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. [ 5 5 ] 1968 års utbildningsutredning 1 . Universitetsstudierutan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [ 6 1 ] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [ 6 2 ] Fonogrammen i musiklivet. [73] Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [ 8 0 ] Reformer inom studiemedelssystemet. [ 8 7 ] Praktisk prästutbildning. [89] Samhällsinsatser på läromedelsområdet. [ 9 1 ]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelningen, m.m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation. [ 3 7 ] Näringspolitiken — ny verksorganisation. [ 6 9 ] Bilen och konsumenten. [86]

Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1 . Boendeservice 3. K o m m u n s t u d i e n . [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [ 2 6 ] 3. B o e n d e service 5. Totalkostnadsstudien. [ 2 7 ] 4 . Boendeservice 6. Strukturstudien. [ 2 8 ] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [ 3 5 ] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [ 3 9 ] KSA-utredningen. 1 . Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [ 4 2 ] 2. Arbetskraftens struktur och d i m e n s i o ner. [ 4 3 ] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [ 4 4 ] Invandrarutredningen I. [51] Byggandets industrialisering. [B?] Saneringsutredningen. 1 . Sanering I. [ 6 4 ] 2. Sanering) II Bilagor. [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. [ 6 7 ] Finansiering av allmänna samlingslokaler. [92]

Civildepartementet Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [ 7 5 ] Kommunal kompetens. [ 8 4 ] Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. [ 8 5 ]

Industridepartementet Malm - Jord - V a t t e n . [17]

utredningarnas K L Beckmans Tryckerier AB 1971

ISBN 91 - 3 8 - 0 0 0 611 -X