Handläggningen av bostadslån

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

KUNQl T

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:32

J% / 'IL t

Socialdepartementet

HANDLÄGGNINGEN AV BOSTADSLÅN — E N K L A R E R E G L E R OCH MINSKAD ORGANISATION

B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV BOSTADSPOLITISKA

ORGANISATIONSKOMMITTÉN

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. T o t a l i s a t o r v e r k s a m h e t e n . I d u n . 140 s. J o . 2. S p a r s t i m u l e r a n d e å t g ä r d e r . I d u n . 121 s. F i . 3. E f f e k t i v a r e p r i s ö v e r v a k n i n g . I d u n . 177 s. H. 4. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r i n g s o c h u p p b ö r d s v ä s e n d e t . I d u n . 230 s. Fi. 5. B e g r a v n i n g s p l a t s e r och g r a v a r . N o r s t e d t & Sön e r . 188 s. J u . 6. U n d e r r ä t t e r n a . I d u n . 339 s. J u . 7. E n h e t l i g l e d n i n g a v k r i g s m a k t e n . B e c k m a n . 120 s. F ö . 8. O m l ä k a r b e h o v o c h l ä k a r t i l l g å n g . I d u n . 228 s. I. 9. P r i n c i p e r för e n n y k o m m u n i n d e l n i n g . B e c k m a n . 248 s. I. 10. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 105 s. Fi. 11. D e n a l l m ä n n a b r o t t s r e g i s t r e r i n g e n . K i h l s t r ö m . 318 s. J u . 12. Statliga b e l a s t n i n g s b e s t ä m m e l s e r a v å r 1960 för b y g g n a d s v e r k . I d u n . 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s y r k e s s k o l o r . K i h l s t r ö m . 206 s. J o . 14. P e n s i o n s s t i f t e l s e r . I. M a r c u s . 184 s. J u . 15. P o l i s e n s b r o t t s b e k ä m p a n d e v e r k s a m h e t . I d u n . 251 s. + 2 s. ill. I. 16. K r i m i n a l v å r d i frihet. I d u n . 137 s. J u . 17. H j ä l p m e d e l i s k o l a r b e t e t . Idun. 244 s. + 12 s. ill. E. 18. T o t a l f ö r s v a r e t s u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 90 s. F ö . 19. B y g g n a d s i n d u s t r i n s a r b e t s k r a f t . I d u n . 150 s. S. 20. Vissa f r å g o r r ö r a n d e a l l m ä n n a val. I d u n . 173 s. J u . 21. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . V. O r g a n i s a t i o n e r . B e s l u t s t e k n i k . V a l s y s t e m . I d u n . 362 s. J u . 22. D e n s v e n s k a u t v e c k l i n g s h j ä l p e n s a d m i n i s t r a t i o n . K i h l s t r ö m . 74 s. U. 23. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I. I d u n . 387 s. K. 24. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . II. I d u n . 163 s. K. 25. F l y g b u l l e r s o m s a m h ä l l s p r o b l e m . I d u n . 200 s. F ö . 26. R e v i d e r a d n a i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 87 s. F i . 27. Skifferoljefrågan. N o r s t e d t & S ö n e r . 144 s. H. 28. K u n g l . T e a t e r n . V e r k s a m h e t och e k o n o m i . M a r cus. 320 s. E. 29. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g o c h s j u k p e n n i n g f ö r s ä k r i n g m . m . I d u n . 341 s. S. 30. G r u n d s k o l a n . Haeggström. 881 s. E. 31. L ä r o p l a n e r för g r u n d s k o l a o c h fackskolor. I d u n . 388 s. E. 32. H a n d l ä g g n i n g e n av b o s t a d s l å n . I d u n . 101 s. S.

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:32 Socialdepartementet

HANDLÄGGNINGEN AV BOSTADSLÅN - ENKLARE REGLER OCH MINSKAD ORGANISATION

BETÄNKANDE AVGIVET AV BOSTADSPOLITISKA ORGANISATIONSKOMMITTÉN

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1961

•

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet

5 Avdelning I. Enklare regler för bostadslån 1. Förslagens principiella bakgrund 2. Den bristande samordningen vid bebyggelseplaneringen 3. Den tekniska granskningen 4. De interimistiska besluten vid gruppbebyggelse 5. Kreditvärdesbedömningen 6. Tomtkostnadsgranskningen 7. Produktionskostnadsberäkningen 8. Övriga ändringar av kungörelser och anvisningar 9. Speciella frågor

7 7 7 9 11 12 13 19 21 22

Avdelning IL Den bostadspolitiska organisationen 1. Den nuvarande organisationen 2. Förändringarna av arbetsuppgifterna 3. Förslag rörande det bostadspolitiska centralorganets ställning och organisation 4. De bostadspolitiska regionala organens ställning och organisation . . 5. Personalförändringarna till följd av omorganisationen

25 25 27 36 40 47

Bilagor 1. Förslag till ändrad lydelse av egnahemslånekungörelsen jämte anvisningarna till densamma 2. Förslag till ändrad lydelse av tertiärlånekungörelsen jämte anvisningar till densamma 3. Personaluppsättning vid kanslibyrån 4. » » lånebyrån 5. » » planeringsbyrån 6. » » tekniska byrån 7. » » byrån för teknisk-ekonomiska utredningar 8. » » sociala sektionen 9. » » länsbostadsnämnderna 10. P. M. ang. gränsdragning mellan lånebeviljande och låneförvaltande uppgifter 11. Uppgifter om länsbostadsnämndernas utestående lån 12. Uppgifter om bostadsstyrelsens låneförvaltning

50 66 79 82 85 87 90 92 94 95 99 100

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Socialdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 december 1959 tillkallade Herr Statsrådet samma dag mig som utredningsman rörande den bostadspolitiska organisationen. Till sekreterare åt utredningen, som antagit benämningen bostadspolitiska organisationskommittén, har från och med den 1 januari 1960 förordnats förste inspektören Bengt Sparrman. Att som experter beträffande lånekungörelser och anvisningar deltaga i utredningsarbetet förordnades den 2 april 1960 numera byrådirektören Hans Bergström, länsbostadsdirektören Lennart Lundberg och länsbostadsdirektören Valter Pettersson samt den 7 oktober till 21 november 1960 byrådirektören Åke Lundström. Såsom lagteknisk expert vid utarbetandet av lånekungörelser och anvisningar har kommittén anlitat hovrättsassessorn Ingrid Hilding. I de för utredningen utfärdade direktiven har — efter en redogörelse för frågans tidigare behandling -— följande riktlinjer uppdragits för utredningens arbete: Jag räknar med att det skall bli möjligt att förverkliga tanken på att genom utfärdande av föreskrifter angående långivningen förenkla och förtydliga direktiven till länsbostadsnämnderna så, att prövningen av enskilda låneärenden kan begränsas till en tillämpning av enkla, allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möjligheterna till en decentralisering. Det är inte uteslutet att tanken på en total överflyttning av alla låneärenden på länsbostadsnämnderna kan förverkligas. Handläggningen av låneärenden bör kunna ske snabbare än hittills och personalorganisationen inskränkas. Inom bostadsstyrelsen kommer främst lånebyråns och tekniska byråns organisation att beröras. Skäl talar emellertid för att det inte är tillfyllest att begränsa prövningen av organisationsspörsmålen till att gälla de omedelbart givna förändringar i organisationen, som ett beslut beträffande direktivgivningen föranleder. Därest långivningen helt överföres till länsbostadsnämnderna och beslutanderätten beträffande direktivgivningen till nämnder och förmedlingsorgan ankommer på Kungl. Maj:t, torde det bli nödvändigt att överväga organisationen i stort. Länsbostadsnämndernas ställning och befogenheter bör preciseras närmare. Som en följd härav bör det undersökas vilka kvarstående arbetsuppgifter som bör handläggas centralt samt hur den centrala organisationen bör vara utformad.

6 I direktiven erinras också om att 1958 års besparingsutredning i sitt betänkande (SOU 1959:28) gjort vissa uttalanden beträffande den bostadspolitiska organisationen. Bland annat framhölls därvid att man borde k u n n a överväga, »huruvida den kamerala verksamhet, däri inräknat pantvård, som följer med bostadslångivningen, skulle kunna omhänderhas av riksbankens avdelningskontor». I detta sammanhang hade besparingsutredningen även berört frågan om ett kreditgarantisystem på bostadslångivningens område. Enligt direktiven borde emellertid organisationskommittén inte uppta denna fråga till behandling. Sedermera har Herr Statsrådet genom under hand meddelade tilläggsdirektiv jämväl uppdragit åt kommittén att — jämsides med det mera direkt på organisationsfrågorna inriktade utredningsarbetet — överväga möjligheterna att förenkla och förtydliga de föreskrifter — lånekungörelser och anvisningar — som reglerar den statliga egnahems-, förbättrings- och tertiärlånegivningen. I samband härmed anmodades kommittén att i första hand koncentrera sig på lånekungörelser och anvisningar med sikte på att därav betingade förslag kunde avlämnas hösten 1960, medan organisationsförslaget borde avlämnas hösten 1961. Sedermera har kommittén anvisats att behandla båda delarna av utredningsuppdraget i ett sammanhang och avgiva sitt betänkande i sådan tid att möjligheter funnes för Kungl. Maj :t att förelägga 1962 års vårriksdag de förslag som betänkandet kunde ge anledning till. Kommittén har vid ett stort antal hearings inhämtat synpunkter från berörda organisationer, företag och myndigheter. Bland annat har kommittén sammanträffat med representanter för de stora bostadskooperativa organisationerna — HSB och Riksbyggen — de allmännyttiga bostadsföretagens organisation — SABO — samt Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Sedan utredningsuppdraget efter ett och ett halvt års arbete nu slutförts, får bostadspolitiska organisationskommittén härmed överlämna sitt betänkande »Handläggningen av bostadslån — enklare regler och minskad organisation». Betänkandet behandlar dels möjligheterna att förenkla och förtydliga lånekungörelser och anvisningar, dels de statliga bostadsmyndigheternas organisation. Stockholm den 20 juni 1961. ERIK WESTERLIND / Bengt Sparrman

AVDELNING I

Enklare regler för bostadslån

1. Förslagens principiella

bakgrund

Syftet med de förslag som här framlägges är att förenkla och förtydliga lånekungörelser och anvisningar. Förslagen avser dels ändringar i gällande lånekungörelser, dels i anslutning härtill anvisningar att fastställas av Kungl. Maj :t. Härvid har för det första eftersträvats att beslut och bestämmelser som innebär väsentliga ingripanden i bostadskonsumenternas, byggnadsföretagarnas och kommunernas handlingsfrihet skall vara grundade på statsmakternas ställningstaganden. För det andra har kommittén mot bakgrunden av de gångna årens erfarenhet sökt minska utrymmet för det bostadspolitiska centralorganets (bostadsstyrelsens) fria skön så långt detta är praktiskt möjligt. Med utredningens uppläggning blir det bostadspolitiska centralorganets uppgifter beträffande direktivgivningen till de regionala och lokala bostadslåneorganen att hos Kungl. Maj :t föreslå av utvecklingen motiverade ändringar och tillägg till lånekungörelser och anvisningar. Centralorganets egen direktivrätt bör begränsas till ett minimum och närmast avse för det praktiska arbetet ofrånkomlig vägledning som inte motverkar förenklingssyftet. Förslagen till ändrade kungörelser och anvisningar har lämnats i bilagorna 1—2. 2. Den bristande samordningen vid bebyggelseplaneringen Bostadsbebyggelsen regleras i första hand genom byggnadslagstiftningens olika planinstitut — regionplan, generalplan, stads- och byggnadsplan samt utomplansbestämmelser. Innan dessa planer fått sin slutliga form har de varit föremål för grundlig och tidskrävande handläggning, ofta i flera instanser. Inte sällan har planerna passerat byggnadsnämnd och andra kommunala organ, länsstyrelse, länsarkitekt och överlantmätare jämte en rad ytterligare länsmyndigheter, byggnadsstyrelsen och slutligen Kungl. Maj :t. När detaljplanen definitivt fastställts, borde bostadsproducenten och kommunen k u n n a utgå från att de bostadsprojekt, som utformas i överensstämmelse med planen, kan förverkligas utan ytterligare invändningar från bebyggelsesynpunkt. Det faktiska förhållandet är emellertid, att producenten

8 av statsbelånade bostadshus överraskande ofta har mött en ny granskning av planerna för bebyggelsens utformning, då han hållit på att genomföra sitt byggnadsprogram. För utredningen h a r anförts exempel på hur de av planmyndigheterna fastställda bestämmelserna för exploateringsgrad, inplacering, hushöjd, serviceanordningar, garage, parkeringsplatser samt andra miljöbildande faktorer icke tillfredsställt de statliga bostadsmyndigheternas villkor för statsbelåning. Av den anledningen har det blivit nödvändigt att relativt snart omarbeta den ursprungliga byggnads- eller stadsplanen och igångsätta en ny procedur för att få den ändrad. Denna ordning med två icke samordnade förfaranden för prövning av bebyggelsens utformning har inte sällan fördröjt genomförandet av en bostadsproducents eller en kommuns program för bostadsbyggandet. Den bristande samordningen av planmyndigheternas och bostadsmyndigheternas handlande h a r också medverkat till att förstärka den känsla av »plankrångel» som m a n ofta möter ute i kommunerna och i byggnadsvärlden. Kommittén är visserligen medveten om att samråd i vissa planfrågor skett mellan byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen liksom också mellan berörda organ på länsplanet. Men genom den decentralisering på byggnadslagstiftningens område som skett från och med den 1 juli 1960 har det praktiska värdet av ett sådant samråd på det statliga centrala planet väsentligen begränsats. Det är därför numera ännu mer angeläget än tidigare att skapa förutsättningar för en effektiv samordning av de olika myndigheternas synpunkter på bebyggelsens utformning i en viss samhällsbildning. En sådan samordning måste — för att undanröja de påtalade olägenheterna av det nuvarande systemet — komma till stånd på ett så tidigt stadium av bebyggelseplaneringen som möjligt. Kommittén får därför föreslå, att länsbostadsnämnderna får till uppgift att följa kommunernas planarbete redan från den tidpunkt då det påbörjas. Syftet med att få länsbostadsnämnderna tidigt engagerade i kommunernas planarbete bör givetvis vara att skapa förutsättningar för att ett byggnadslov inom planlagt område i princip innebär, att en bostadsbebyggelse enligt den i planen reglerade utformningen också skall vara godkänd för statsbelåning. Länsbostadsnämnderna bör härvid sörja för att underlag erhålles för en bedömning av de totala kostnaderna att genomföra planen. Utvecklingen gör, att stads- och byggnadsplaner relativt snart blir föråldrade. Äldre planer behöver sålunda inte sällan revideras, innan de kan utgöra underlag för en tidsenlig bebyggelse. Ur denna synpunkt skulle det vara motiverat, att man vid fastställelse av en plan kunde bestämma en begränsad giltighetstid. Av andra skäl — främst planens rättsverkningar — torde det emellertid möta många svårigheter att åstadkomma föreskrifter om sådana tidsbestämda planer. Det är givetvis kommunerna som måste ha ansvaret för att byggnadsplanläggningen hålles levande. Det rimmar då-

9 ligt med den liberalisering som skett i fråga om byggnadslagstiftningen att söka centralreglera inriktningen av det kommunala planarbetet. I varje fall är det en nödlösning att försöka angripa planproblemen via den statliga bostadslångivningen i stället för genom de egentliga planorganen. I 14 § byggnadsstadgan finns föreskrivet: »Den som upprättar förslag till plan skall därvid samråda med kommunens styrelse eller annat organ som kommunalfullmäktige bestämma, länsarkitekten samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett väsentligt intresse av frågan.» För att tillgodose det tidigare nämnda samordningssyftet föreslår kommittén, att i anslutning till byggnadsstadgans citerade bestämmelser måtte införas en rekommendation till den som upprättar förslag till plan att samråda med vederbörande länsbostadsnämnd. För att förankra samrådet också på länsplanet vill kommittén vidare föreslå, att Kungl. Maj :t utfärdar anvisningar till länsstyrelserna och länsarkitekterna i riket att vid frågor rörande bebyggelseplaneringen samråda med länsbostadsdirektören. I varje län bör inrättas ett planeringsutskott av den typ som redan existerar i åtskilliga länsstyrelser, och i detta utskott bör länsbostadsdirektören ha sin givna plats. I konsekvens härmed bör i instruktionen för länsbostadsnämnderna (8 juli 1957) klarare än vad nu är fallet intagas föreskrifter för länsbostadsdirektören om samråd med ifrågavarande myndigheter. Skapas dessa kontakter för samråd beträffande bebyggelseplaneringen bör det vara väl sörjt för att en bostadsbebyggelse som står inför sitt genomförande icke hos de statliga låneorganen ställs inför villkor som avviker från den redan fastställda bebyggelseplanens förutsättningar.

3. Den tekniska

granskningen

Under senare tid har successivt en decentralisering ägt rum beträffande den tekniska granskning som skall utföras i samband med handläggningen av bostadslåneärenden. I sammanhanget bör också uppmärksammas att byggnadsstyrelsen i anslutning till den nya byggnadsstadgan utfärdat tekniska anvisningar. Dessa anvisningar skall ligga till grund för den tekniska granskning som byggnadsnämnderna har att verkställa vid ansökan om byggnadslov. Den tekniska granskning, som lånemyndigheterna kan föreskriva med stöd av 27 § i egnahems- och 20 § i tertiärlånekungörelsen, torde komma att utföras av samma organ — kommunala låneorgan och byggnadsnämnder å ena sidan samt länsbostadsnämnder och länsarkitektkontor å andra sidan — som handhar granskningen enligt byggnadsstadgan och byggnadsstyrelsens därpå grundade anvisningar. Såväl de kommunala låneorganen som länsbostadsnämnderna torde själva sakna härför erforderlig expertis. Det blir sålunda byggnadsnämnder och på länsplanet i allmänhet länsarkitektkontor som blir de verkliga granskningsorganen. Den dubbla

10 tekniska granskningen som nu sker enligt dels byggnadsstyrelsens anvisningar och dels låneorganens anvisningar är enligt kommitténs mening ägnad att skapa oklarhet för den som söker byggnadslov och statslån och måste i onödan tynga och försvåra arbetet för granskningsorganen. Byggnadsstyrelsen anförde i sitt yttrande över byggnadslåneutredningens betänkande den 20 januari 1958 bland annat följande: »Den statliga låneverksamheten på förevarande område (den tekniska och ekonomiska kontrollen av bostadsbyggandet) har nu pågått så länge, att de på det kommunala planet inkopplade organen, främst förmedlingsorganen och byggnadsnämnderna, kan antagas ha fått erforderlig erfarenhet och vara väl insatta i hithörande spörsmål. Härtill kommer såsom utredningen uttalat att kommunerna bör äga det primära intresset av att de ekonomiska, planmässiga, tekniska, sociala och sysselsättningsmässiga synpunkterna i fråga om bostadsbyggandet lokalt blir på bästa sätt tillgodosedda inom normen för tilldelade lånekvoter. Styrelsen vill i anslutning härtill erinra om att styrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen gjort upp formulär till teknisk beskrivning avsedd att användas såväl vid ansökan om byggnadslov som vid ansökan om statligt bostadslån samt i cirkulärskrivelse till samtliga kommuner rekommenderat dessa att samordna den tekniska kontrollen av statligt belånade bostadshus med byggnadsnämndernas i byggnadsstadgan föreskrivna tillsyn av byggnadsföretag.» Kommittén vill i anslutning till byggnadsstyrelsens här återgivna uttalande föreslå, att den allmänt byggnadstekniska granskningen enligt byggnadsstadgan och lånemyndigheternas behov av bostadsteknisk granskning samordnas. Detta bör ske genom att de organ, som svarar för den allmänt byggnadstekniska granskningen, också ombesörjer den tekniska granskning som påkallas av bostadsmyndigheterna. Granskningen bör följaktligen åvila byggnadsnämnd — eller om särskild anledning finns annat lämpligt kommunalt organ — därest det kommunala organet har erforderlig sakkunskap. Är så icke fallet bör den tekniska granskningen handhas av länsarkitektorganisationen. I princip borde avgörandet huruvida en byggnadsnämnd själv skall ombesörja granskningen enligt kommitténs mening i fortsättningen kunna anknyta till länsstyrelsernas beslut om delegering till vissa byggnadsnämnder av dispensgivningen enligt 67 § byggnadsstadgan. Med förslaget om samordning av den byggnadstekniska granskningen med den speciellt bostadstekniska granskningen har kommittén inte avsett, att de särskilda standardkraven för statsbelånade fastigheter skulle utgöra ett villkor för byggnadslov. Förslaget avser endast en samordning av arbetsuppgifterna vid granskningen. Av denna kommitténs inställning följer att byggnadsstyrelsens tekniska anvisningar bör kompletteras med de speciella bostadstekniska anvisningar som kan vara behövliga. Byggnadsstyrelsen bör utarbeta dessa kompletterande anvisningar i samråd med det bostadspolitiska centralorganet (bostadsstyrelsen). Samtliga anvisningar bör intagas i en gemensam publikation.

11 Byggnadskontrollen —kontrollen på byggnadsarbetsplatsen — är inte den minst viktiga, när det gäller att garantera kvalitet i bostadsbyggandet. För att denna kontroll skall bli effektiv, måste den vara kontinuerlig. Ansvaret för att så sker kan knappast läggas hos någon annan myndighet än det kommunala förmedlingsorganet. I fråga om mera omfattande statligt belånad bostadsbyggnadsverksamhet — större flerfamiljshus och gruppbebyggelse — bör det kommunala organet föreskriva att s. k. dagkontroll skall utövas på bostadsproducentens bekostnad. Vid större projekt påverkar kontrollkostnaden inte nämnvärt boendekostnaderna. När det gäller egnahem och annan mindre omfattande bostadsproduktion har byggherren själv större möjligheter att i samverkan med kommunen på lämpligt sätt skaffa sig garantier för betryggande kvalitet i fråga om byggnadsarbetets utförande. Kvalitetskontrollen inom husbyggnadsområdet är givetvis en fråga som bör u p p m ä r k s a m m a s även av de organ — bland annat institutet för byggnadsforskning — som har att syssla med experiment- och forskningsverksamhet inom det här aktuella området. Såväl i fråga om organisationen som beträffande förslagen till förenklingar i handläggningen av låneärenden syftar kommittén till att skapa utrymme för att göra länsbostadsnämnderna till mera operativa och rådgivande organ än för närvarande. Länsbostadsnämnderna bör vid en utökad konsultativ verksamhet k u n n a stimulera kommunerna till bland annat effektivare insatser i fråga om den byggnadstekniska kontrollen. I förslagen till lånekungörelser har kommittén sökt åstadkomma en samordning beträffande byggnadskontrollen motsvarande den som har föreslagits i fråga om den tekniska granskningen.

4. De interimistiska

besluten vid gruppbebyggelse

En av de företeelser där utvecklingen medfört onödigt detaljerade anvisningar för handläggningen av låneärenden är den s. k. gruppbebyggelsen av småhus — egnahem, kedje- och radhus. Gruppbebyggelsen innebär, att en bostadsproducent planerar och bygger en grupp av hus för försäljning. Husen säljs till bostadskonsumenten under byggnadstiden och — enligt de uppgifter utredningen inhämtat — i allmänhet i slutskedet av färdigställandet. Före påbörjandet meddelas bostadsproducenten, vilken står som låntagare under byggnadstiden, ett interimistiskt lånebeslut. Lånebeslutet skall sedan i samband med låneutbetalningen överföras på en av länsbostadsnämnden godkänd köpare. För att skydda den blivande husköparen har bland annat föreskrivits, att ändringar i förhållande till fastställda programhandlingar endast får ske efter särskilt medgivande av det lånebeslutande organet, att det kommande försäljningspriset skall fastställas i samband med att interimistiskt beslut lämnas, att

12 försäljningsavtalet skall ha en betryggande formulering och att försäljningen skall äga rum under kontroll av förmedlingsorganet. Vid de kontakter utredningen haft med företrädare för de större företag som sysslar med gruppbebyggelse av småhus har konstaterats, att metoden att fastställa försäljningskostnaden redan vid lämnandet av det interimistiska beslutet starkt komplicerat planeringen och färdigställandet allra helst som låneorganen på olika nivåer varit inblandade. Mycket arbete har krävts för förhandlingar i syfte att få kostnader och byggnadsstandard godkända, ett förhandlingsarbete som sedan ofta fått upprepas, när vissa ändringar under byggnadsarbetets gång visat sig motiverade, eller när huset slutligen skulle försäljas. Här bör också uppmärksammas att den slutlige ägaren av det gruppbyggda huset inte har haft någon möjlighet att påverka det förhandspris som uppställts, men att han givetvis i sina förhandlingar om inköp av huset varit mycket starkt bunden av det »auktoriserade» förhandspriset. Även om syftet med det interimistiska beslutet varit att skydda den blivande köparen, har det sålunda blivit också ett garantipris för säljaren. Kommittén har vid sina överväganden om möjligheterna att förenkla handläggningen av ärenden rörande gruppbebyggelse funnit sig böra föreslå att interimsbesluten slopas och i stället ersattes av en förhandsgranskning hos länsbostadsnämnderna, som endast har att taga fasta på huruvida projektet i princip kan godkännas för statsbelåning. Däremot skall på detta stadium ställning inte tagas till belåningsvärdet. Efter att bebyggelsen i princip godkänts skall byggnadsarbetet kunna påbörjas. Ansvaret för gruppbebyggelsens utformning och genomförande skall därefter åvila de kommunala organen — byggnadsnämnd och förmedlingsorgan. Länsbostadsnämnderna får här en bostadspolitiskt rådgivande funktion. Lånebeslutet för gruppbyggt hus skall efter ansökan från husköparen-egnahemsägaren kunna fattas på samma sätt som gäller för statlig belåning av andra egnahem.

5.

Kreditvärdesbedömningen

Huvudansvaret för kreditvärdesbedömningen när det gäller bebyggelsens lokalisering måste ligga hos länsbostadsnämnderna. Dessa kan genom sina kontakter med andra länsorgan och myndigheter få en bättre allmän överblick av utvecklingen för en ort eller en bygd än vad som i allmänhet är möjligt i det kommunala bostadslåneorganet. Möjligheterna till samråd på länsplanet har inte sällan under länsstyrelsernas ledning tagit en organiserad form i tillkomsten av särskilda s. k. planeringsutskott. Kommittén vill erinra om att den i det föregående föreslagit, att Kungl. Maj :t utfärdar anvisningar till länsstyrelserna och länsarkitekterna i riket att vid frågor rörande bebyggelseplaneringen samråda med länsbostadsdirektören. Likaså har tidigare nämnts, att utredningen i konsekvens härmed före-

13 slagit att i instruktionen för länsbostadsdirektören intages föreskrifter om samråd med ifrågavarande myndigheter. Att fastställa bestämda normer för länsbostadsnämndernas ställningstagande i låneärenden inom glesbygds- och avfolkningsområden — där de besvärligaste kreditvärdesproblemen uppstår — är naturligtvis mycket svårt. På orter eller i områden där länsbostadsnämnderna har negativa erfarenheter av upprepade försök till försäljning av statsbelånade hus torde det emellertid vara uppenbart olämpligt att genom statsbelåning medverka till uppförandet av ytterligare hus av samma typ som de tidigare nämnda svårsålda eller att överhuvudtaget lämna medverkan till ytterligare bostadsbebyggelse. Beträffande planlagda områden har kommittén i det föregående lämnat förslag om att på ett tidigt stadium inkoppla länsbostadsnämnderna i bebyggelseplanläggningen.

6.

Tomtkostnadsgranskningen

För låneorganen synes tomtkostnadsgranskningen — främst vad gäller de större tätortsområdena — ha varit det mest svårbemästrade problemet. Trots detta finns särskilda bestämmelser om tomtkostnadsgranskning inte medtagna i nuvarande lånkungörelser. Eftersom tomtkostnadsutvecklingen är av mycket stor allmän betydelse, har frågan om godkännande av skälig tomtkostnad tidigare förbehållits de statliga organen — bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. För att söka undvika alltför omfattande detaljdiskussioner har man vid prövningen av tomtpriserna arbetat med tomtbaspriser i tätorternas ytterområden och med markkostnadszoner och lägestillägg i de inre områdena. Systemet har lett till att markzonskartor upprättats för åtskilliga tätorter. Det har inför kommittén lämnats exempel på att man i en medelstor stad kunnat finna åtta av bostadsstyrelsen godkända markzoner. Tillämpningen av detta system har medfört, att man fått en stel och artificiell indelning av marken i kostnadshänseende, en indelning där vederbörlig hänsyn ofta inte kunnat tagas till de exploateringskostnader som varit nödvändiga för att den ursprungliga råmärken skulle kunna utnyttjas för bostadsbyggande. Ofta h a r de sålunda nödvändiga exploateringskostnaderna fått till följd, att de totala tomtkostnaderna blev högre än som var tillåtet enligt bostadsstyrelsens normer. Man har härigenom fått en bundenhet till ett centralt dirigerat system som på ett föga lyckligt sätt stimulerat till de mest skiftande försök att kringgå de hinder mot en uppdrivning av tomtkostnadsnivån vartill de uppställda normerna siktat. Den tidigare tomtkostnadsgranskningen har följaktligen — som följd av sin stelhet — på det hela taget förfelat sitt syfte, och man k a n fråga sig huruvida granskningen egentligen haft någon faktisk inverkan på efterkrigstidens tomtkostnadsutveckling. Snarare synes det tillämpade systemet för tomtkostnadsgransk-

14 ningen ha lett till en byråkratisering av bostadsbyggandet och en osäkerhet för alla parter — bostadskonsumenter, byggnadsproducenter och kommuner — som allvarligt försenat bostadsbyggandet och försvårat en rationell bebyggelseplanering och markanvändning. Stelheten i fråga om godkända tomtkostnader har bland annat förorsakat en ofullständig utbyggnad av planerade samhällsbildningar. Vidare har i vissa fall systemet med centraldirigerade och onyanserat fastställda tomtkostnader givit till resultat, att bostadsproducenter som grundar sin verksamhet på statsbelåning utestängts från rätten att bebygga välbelägna tomter med högt kreditvärde, där följaktligen tomtpriset överstigit schablonvärdet, medan privatfinansierade byggnadsföretagare har varit oförhindrade att förvärva och bebygga dylika områden; de har därigenom i praktiken kommit att intaga en prioriterad ställning i fråga om för framtiden värdefulla objekt. Icke minst har företrädare för bostadskooperativa företag framhållit, att systemet sålunda gynnat de bostadsproducenter som inte varit beroende av att redovisa sina produktionskostnader i delposter eller i skilda byggnadsobjekt. En beklaglig konsekvens av tidigare kontroll av tomtkostnaderna har blivit, att ansvaret för tomtkostnadsutvecklingen i praktiken helt kommit att ligga på de statliga organen, medan kommunerna, vilka borde ha att vårda sig om låga tomtkostnader för sina invånare, för att trygga ett tillräckligt bostadsbyggande i många fall tvingats att agera mot de statliga bostadsmyndigheternas tomtkostnadsbedömningar. Man har på detta sätt fått många kommuner på de »klagandes» sida mot den statliga tomtkostnadskontrollen, i stället för att få deras stöd. Till följd härav har med all sannolikhet för vissa kommuner uppkommit en generell uppdrivning av tomtkostnadsnivån, vilken blivit högre än om genom kommunernas aktiva medverkan och självständiga ansvar en mera differentierad prissättning fått äga rum med beaktande av förhållandena i det särskilda fallet. Kommunal medverkan och självständigt kommunalt ansvar är så mycket mer motiverade som kommunernas egen exploateringspolitik numera är den betydelsefullaste faktorn för tomtkostnadernas utveckling. Med de ökade behoven och standardkraven i fråga om gemensamhetsanläggningar av skilda slag — vatten och avlopp (reningsverk), gator, planteringar, offentliga parkeringsplatser och liknande liksom lokala trafikmedel, skolor, samlingslokaler och fritidsanordningar — följer att råmarkskostnaden i varje fall för nya områden fått en väsentligt minskad betydelse. Kommittén har tagit del av vissa beräkningar som gjorts rörande relationerna mellan produktions-, tomt- och råmarkskostnader. Enkelt uttryckt har dessa undersökningar visat, att i produktionskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta ingår tomtkostnaden med inte fullt en tiondel. Råmarksvärdet beräknas utgöra i r u n t tal en femtedel av tomtkostnaden och mindre än två procent av produktionskostnaden. Det är i hög grad den kommunala politiken som be-

15 stämmer här berörda exploateringskomponenter och därigenom i väsentlig mån tomtkostnadsutvecklingen. Särskilda problem erbjuder saneringen av bostadsbebyggelsen i främst de centrala samhällsdelarna. Även saneringskostnaderna påverkas emellertid i hög grad av kommunerna. Här får framför allt kommunens planönskemål om bebyggelsens utformning och den eventuella villigheten att subventionera centrumbildningar stor betydelse. I synnerhet när det gäller saneringen spelar de lokala förhållandena en alldeles avgörande roll som helt omöjliggör en schablonartad central tomtprissättning. Om de statligt godkända tomtpriserna är klart orealistiska, förhindras statsfinansierade bostadsproducenter att deltaga i saneringsverksamheten, vilken i så fall kommer att förbehållas privatfinansierade byggnadsföretagare. Detta är så mycket mera allvarligt som man här rör sig på ett område, där det allmänna bör ha ett speciellt intresse av att lämna sitt stöd åt en intensifierad utveckling under den nu framförliggande perioden. Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén, att kontrollen av tomtkostnadsutvecklingen primärt skall vara en kommunal uppgift. Det kommunala låneorganet bör handha tomtkostnadsgranskningen, medan länsbostadsnämnderna endast vid uppenbart orimlig råmarksprissättning bör frångå det kommunala låneorganets ställningstagande. Med en sådan ordning ernås att m a n vid handläggningen av ett konkret låneobjekt får ett realistiskt hänsynstagande till ortens förhållanden och till omständigheterna i det särskilda fallet och därigenom kan undvika de orimligheter som tidigare kunnat uppstå vid tillämpningen av centralt fastställda stela schabloner. Ett sådant ansvar för kommunerna förutsätter emellertid, att dessa känner sig helt engagerade i strävanden att motverka en icke oundgängligen nödvändig höjning av markprisnivån. I och med att kommunerna får huvudinflytande i handläggningen av markprisfrågorna i samband med den statliga bostadslångivningen, får de på ett helt annat sätt än tidigare möjlighet att ikläda sig det naturliga ansvar de har gentemot invånarna för att bostadskostnaderna hålls inom skäliga gränser. Givetvis är det såväl ett kommunalt som ett statligt intresse att en höjning av ortsprisnivån för r å m a r k motverkas. Bedömningen av vad som i det särskilda fallet kan anses vara skälig markkostnad erbjuder utan tvivel mycket stora svårigheter. Viss ledning kan besluten från eventuella expropriationsmål inom orten erbjuda. Detsamma kan gälla i fråga om godkänt markpris vid försäljning av statlig eller ecklesiastik mark, där markkostnadsbedömningarna som hittills bör ske med ledning av uttalanden från de statliga låneorganen. Den betydelsefullaste möjligheten att påverka ortsprisnivån för råmärken torde emellertid finnas i vederbörande kommuns eget handlande i markfrågor. En kommun som vill expandera måste föra en aktiv markpolitik. Den måste sträva efter att garantera tomtmark för den byggnadsproduktion som man vill åstadkomma. Genom sina markinköp får

16 kommunen huvudansvaret för markkostnadsutvecklingen inom sina tätorter. Det är då också angeläget, att kommunen får ett avgörande inflytande i bedömningen av skäligheten av kostnaderna för av annan byggnadsproducent inköpt tomtmark. Kommunernas kompetens för handlande i dylika frågor har ovedersägligen avsevärt höjts under loppet av de gångna åren efter kriget bland annat under inflytande av den upplysningsverksamhet som bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna bedrivit i hithörande frågor. Bostadsstyrelsen har i början av innevarande år själv funnit anledning ompröva formerna och omfattningen av tomtkostnadsgranskningen i samband med låneärenden. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 januari 1961 föreslog styrelsen nya riktlinjer för prövningen av tomtkostnader för flerfamiljshus. Den 20 i samma månad bemyndigades bostadsstyrelsen att tilllämpa de nya riktlinjerna försöksvis tills vidare. I stort sett innebär bostadsstyrelsens nya giv i fråga om tomtkostnadsgranskningen en anslutning till organisationkommitténs överväganden i syfte att nå fram till en mera realistisk syn på tomtkostnadsgranskningens roll i behandlingen av bostadslånefrågorna, varom överläggningar ägt rum med bland andra representanter för bostadsstyrelsen. Styrelsen har i det förslag varpå försöksverksamheten bygger, inskränkt tomtkostnadsgranskningen för de tertiärbelånade husen till att gälla kontroll av markkostnaden i ytterområden och samtidigt konstaterat, att en sådan markkostnadsprövning av praktiska skäl inte kan förekomma, när det gäller nybebyggelse på tidigare bebyggda tomter (sanering) eller resttomter inom bebyggt område. Prövningen av markkostnaderna och frågor i samband därmed skall handläggas av det lånebeslutande organet. Vid en fullt genomförd decentralisering av lånebevil jandet — vilket kommittén i det följande föreslår — blir det alltså länsbostadsnämnderna som får pröva markkostnaderna i samband med lånebesluten. Prövningen av tomtmarkspriset skall göras efter ortens pris på råmark. Beträffande begreppet »ortens pris» anför bostadsstyrelsen i sina anvisningar följande: »Till grund för bedömning av ortens pris lägges en sammanställning av de priser som under enahanda förutsättningar har betalats för likartade fastigheter i orten under en tid tillbaka, sedan ur sammanställningen har utmönstrats markförsäljningar som av olika skäl icke kan anses vara representativa. Begreppet överensstämmer med det som förekommer i expropriationslagen och i förarbetena till denna.» Senare i anvisningarna behandlar styrelsen handläggningen inom förmedlingorgan och lånebeviljande organ av vissa frågor. Beträffande metoderna för prövningen av råmarkspriset anför styrelsen följande: »Utredningen om ortens pris på råmark företages på initiativ av det lånebeviljande organet med ledning av bestämmelserna i expropriationslagen och för-

17 arbetena till lagen. Förmedlingsorganet skall tillhandahålla erforderligt utredningsmaterial och uttala sin uppfattning om ortens pris. Det lånebeviljande organet skall bedöma om det förebringade materialet kan anses representativt. Finner det lånebeviljande organet anledning till erinran mot utredningen eller mot förmedlingsorganets uttalande om ortens pris skall utredningen kompletteras i erforderlig utsträckning. Om materialet kan godtagas såsom underlag för prövningen av markkostnad, skall det lånebeviljande organet registrera uppgiften om ortens pris och förvara utredningsmaterialet.» Bostadspolitiska organisationskommittén har, med hänsyn till vad kommittén tidigare anfört, med tillfredsställelse konstaterat bostadsstyrelsens accepterande av »ortens pris» som grund för markvärdesprövningen. Vad bostadsstyrelsen sagt om detta prisbegrepp — »de priser som under enahanda förutsättningar har betalats för likartade fastigheter i orten» — ger möjlighet till den realistiska bedömning av markprisets skälighet som kommittén eftersträvat att få till stånd. Men i fråga om handläggningen av markprisärenden vid lånebehandlingen finns det enligt kommitténs mening fortfarande stora risker för att markvärdesprövningen leder till en omotiverat stor arbetsbelastning för kommunerna och länsbostadsnämnderna. Vidare innebär bostadsstyrelsens nya regler för markprissättningen, att stelheten i systemet kvarstår. Enligt bostadsstyrelsens regler blir ortens pris schablonartat fastlåst till dess länsbostadsnämnden efter förnyad utredning beslutar om en ändring, medan bostadspolitiska kommittén eftersträvar ett system där kommunen i varje särskilt fall får möjlighet att bedöma markprisets skälighet i förhållande till jämförbara objekt i kommunen vid den aktuella tidpunkten. Det blir säkert en mycket stor uppgift att genomföra de i bostadsstyrelsens ovan citerade anvisningar omtalade utredningarna för att fastställa ett ortens pris som riktvärde för skälighetsbedömningen i det enskilda låneärendet. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte anledning att arbeta fram ett så stort material som ett fixerande av ortens pris för markvärdet vid en viss tidpunkt skulle innebära. De nya bestämmelserna om markvärdesbedömningen omfattar endast en mindre del av bostadsproduktionen. All sanerings- och restmark är undantagen; av kommunen ägd eller försåld tomtmark torde inte behöva detalj prisgranskas. En stor del av den kooperativa och den enskilda sektorns bostadsproduktion sker på kommunägd mark. Allt mer av det enskilda byggandet förskjuts för övrigt till saneringseller restmark, således på områden utom markvärdesgranskningen. Helt säkert kommer det också att visa sig, att ett vid en viss tidpunkt efter utredning fastställt ortens pris i det praktiska arbetet med ett låneärende av olika anledningar måste frångås och en bedömning göras med hänsyn till de faktiska förhållanden som kan motivera prissättningen. Utredningsarbetet för »ortens pris» — hur omsorgsfullt det än har utförts — torde 2—105046

18 sålunda ofta få efterföljas av ett arbete av berörd bostadsproducent och k o m m u n för att bevisa behovet av avvikelse från riktpriset. Organisationskommittén vill sålunda — trots bostadsstyrelsens liberalare markkostnadsregler och den försöksverksamhet som med anledning därav pågår — hålla fast vid sitt tidigare här framförda förslag om att m a r k värdesgranskningen i samband med egnahems- och tertiärlångivningen i första hand skall vara en uppgift för de kommunala förmedlingsorganen, vilkas erfarenhet av markvärdespriser — eller i något fall den utredning man ansett påkallad — skall ligga till grund för skälighetsbedömningen. Endast i de fall då speciella skäl anses föreligga bör länsbostadsnämnd därefter frångå den bedömning av markvärdet, som förmedlingsorganet verkställt, då det tagit ställning till en låneansökan. Läges- och saneringstilläggen. I bostadsstyrelsens anvisningar har begreppen lägestillägg och saneringstillägg definierats på följande sätt. ^ »Med lägestillägg avses ett av det lånbeviljande organet fastställt tillägg till belåningsvärdet, vilket motiveras av högt tomtvärde till följd av gott bostadsläge. Tillägget påverkar icke tertiärlånets storlek men däremot inteckningssäkerhetens placering i förmånsrättsläge.» »Med saneringstillägg förstås ett tillägg till belåningsvärdet, vilket avser att täcka de extra produktionskostnader som vid byggande inom saneringsområde uppkommer på grund av trång arbetsplats, förstärkning mot angränsande byggnad, vissa miljökrav m. m.» I båda fallen av tillägg till belåningsvärdet gäller således, att tilläggen inte påverkar det statliga lånets storlek men däremot inteckningssäkerhetens placering och därmed utrymmet för bättre säkerhetsplacering av andra lån. När det gäller bedömningen av motiveringen för tilläggen, har bostadsstyrelsen inte föreslagit någon ändring i nu gällande regler för lägestillägget. Fortfarande skall tydligen gälla samma stelbenta inrutning av de större tätorterna i form av fastställda lägestilläggskartor på sätt kommittén tidigare nämnt. Saneringstillägget — det nya som införts i samband med försöksverksamheten — skall av det lånebeviljande organet kunna ges den storlek som bedöms lämplig med hänsyn till den högre hyra som på längre sikt kan utvinnas. Saneringstillägget får dock högst uppgå till belopp motsvarande 40 kr/m 2 lägenhetsyta. Man får emellertid här två tillägg, som i många fall kan beröra samma objekt. Samhällenas saneringsområden är ofta områden med gott bostadsläge. Det borde därför vara rimligt, att man samlade de båda tilläggsmotiven i ett tillägg till belåningsvärdet. Därmed skulle man kunna undvika den stelbenthet som prövningen av det renodlade lägestillägget nu ofta innebär. Det lånebeviljande organet — länsbostadsnämnden — skulle utifrån samma bedömningsgrunder som föreslagits för saneringstillägget — förväntningarna om hyresinkomsterna — kunna pröva kostnadsmotiveringarna för detta

19 enhetliga tillägg till belåningsvärdet. Tillägget skulle k u n n a vara maximerat till lämpligt belopp på sätt som nu tillämpas i fråga om saneringstillägget. Kommittén föreslår, att efter Kungl. Maj :ts prövning anvisningar utfärdas om ett sammanförande av läges- och saneringstilläggen till ett enhetligt tillägg till belåningsvärdet. Då det i samband med den kommunala handläggningen av markvärdesfrågor kan finnas behov av förstärkt sakkunskap, föreslår kommittén, att länsbostadsnämnderna skall få rätt att — i den utsträckning som anses motiverat •— förordna opartisk markexpert för bostadslånefrågorna inom en kommun eller del av kommun. Den opartiska markexpertens utlåtande skall i sådant fall föreligga vid det kommunala låneorganets handläggning av markvärdesärendet. Länsbostadsnämnden förutsattes godkänna det kommunala låneorganets ställningstagande, så framt icke, i enlighet med vad i det föregående sagts, nämnden från sina egna utgångspunkter finner tomtpriset uppenbart orimligt, eller i förekommande fall markexpertens utlåtande ger anledning till särskild prövning. Nu nämnda markexpert synes bland annat k u n n a erhållas från lantmäteriet. Ersättning till markexperten bör utgå från länsbostadsnämnden.

7.

Produktionskostnadsberäkningen

Som underlag för hyressättning och bestämmande av överlåtelsevärden har hittills uppgjorts en produktionskostnadsberäkning. Dylika produktionskostnadsberäkningar har emellertid inte behövt utföras i fråga om allmännyttiga och bostadskooperativa företag, vilka själva ansvarat för hyressättningen. När det gällt övriga företag — enskilt byggda — har länsbostadsnämnderna fastställt det hyresbelopp som fått uttagas för fastigheten på grundval av den produktionskostnadsberäkning som gjorts i samband med att lånebeslutet lämnats. På samma sätt har produktionskostnadsberäkningen legat till grund för länsbostadsnämndernas godkännande av köpeskillingen vid överlåtelse av nybyggda statsbelånade bostadshus. Av speciellt intresse är härvid fastställandet av överlåtelsevärden vid gruppbebyggelse. Även vid senare försäljningar av statsbelånade bostadshus har den ursprungliga produktionskostnadsberäkningen tjänat till ledning vid prövningen av överlåtelsevärdet. Emellertid har kommittén inhämtat, att under budgetåret 1959/60 mindre än en tredjedel av de preliminära lånebesluten rörande flerfamiljslägenheter tillhörde gruppen »enskilt byggda». Detta innebär, att de kooperativa och allmännyttiga företagens lägenheter, vilka, enligt vad nyss sagts, inte varit föremål för produktionskostnadsberäkningen, starkt dominerat produktionen av flerfamiljshus. Det bör då vara möjligt, att låta denna bostadsproduktion i förekommande fall bli normgivande vid länsbostadsnämndernas hyres-

20 sättning även i fråga om enskilt byggda flerfamiljshus. Produktionskostnadsberäkningen som underlag för länsbostadsnämndernas hyressättning kan då undvaras. För hyressättningen i en- och tvåfamiljhus saknar produktionskostnadsberäkningen praktisk betydelse. Produktionskostnadsberäkningen som utgångspunkt för fastställandet av överlåtelsevärden slutligen, har icke visat sig vara den garanti som avsetts mot överpris för bostadsfastigheter. Förhållandena på orten, sådana de bestämts av läget på fastighetsmarknaden, har lett till att värderingen på grundval av produktionskostnadsberäkningen på olika sätt kringgåtts. Som argument för ett högre värde än som framgått av produktionskostnadsberäkningen har ofta kunnat andragas åtgärder av skilda slag, såsom planering av tomt och trädgård, utförda förbättringar av köksutrustning, väggoch takbeklädnad, uppvärmningsanordningar etc. Kommittén har efter grundliga överväganden funnit, att arbetet i olika instanser med produktionskostnadsberäkningarna inte står i rimlig proportion till värdet av dessa, och vill därför föreslå att produktionskostnadsberäkningarna slopas. I stället föreslår kommittén, att såväl hyressättningen som kontrollen av överlåtelsevärdena ålägges de kommunala låneorganen, vilka härvid får utgå från en bedömning av skäligheten i hyran och priset med hänsyn till ortens förhållanden. De kommunala låneorganen bör ha större förutsättningar än länsbostadsnämnderna att överblicka utvecklingen och tillse att för framtiden de godkända hyres- och prissättningarna följes. Vidare kan de kommunala låneorganen bäst bedöma behovet av jämkningar i det ursprungliga värdet efter företagna förbättringsåtgärder. I första hand är problemet med en skälig hyressättning en fråga om flerfamiljshusen i de relativt stora tätorterna. Svårigheterna för de lånebeviljande organen att här övervaka hyressättningen i de statsbelånade husen är uppenbar. Minst lika viktig som hyressättningen i samband med lånebeviljandet är givetvis att hyresstegringen i fortsättningen inte blir större än som medges i beslut om generella hyreshöjningar. Låneorganens möjligheter till aktivitet är här mycket begränsade. Erfarenheterna torde h a visat, att insatserna från den enskilde hyresgästen och från hyresgästernas intresseorganisationer i fråga om kontrollen av hyresutvecklingen är av grundläggande och avgörande betydelse. Bevisningen av produktions- och driftskostnader samt skälig avkastning från fastigheten liksom av villigheten till hyresbetalning med hänsyn till fastighetens läge och utförande åvilar givetvis byggnadsproducenten. Med denna bevisning som grund och med sin erf arenhetsmässiga kännedom skall sålunda förmedlingsorganet enligt kommitténs förslag uttala sig om skäligheten av den begärda hyressättningen. I fråga om tertiärbelånade hus skall som regel gälla, att den preliminära ansökningens hyror fastställes i det

21 slutliga beslutet. Dock skall, om särskild motivering härtill finnes, det slutliga beslutet av länsbostadsnämnden kunna innebära en av förmedlingsorganet godkänd omräkning av den preliminära ansökningens hyror. Högsta tillåtna hyresbelopp skall sålunda fastställas först i samband med det slutliga lånebeslutet. De kommunala låneorganens uttalande beträffande hyressättning och överlåtelsevärden skall således underställas länsbostadsnämnderna, vilka skall äga rätt att i fall av uppenbart oskäliga hyror och värden vidtaga erforderlig jämkning. Det förutsattes dock, att nämnderna i regel godtar de kommunala låneorganens bedömning.

8. Övriga ändringar av kungörelser och anvisningar Som inledningsvis nämnts har arbetet med en översyn av kungörelse- och anvisningstexterna haft till syfte, dels att möjliggöra förenklingar i handläggningen av låneärenden, dels att förtydliga kungörelsetexterna och att undvika att dessa belastas med bestämmelser, som bostadspolitiskt och praktiskt är av ringa betydelse, dels att åstadkomma en överflyttning av väsentliga föreskrifter för långivningen från anvisningarna till kungörelserna och dels att omarbeta anvisningarna med tanke på att dessa föreslås bli fastställda av Kungl. Maj :t. Här nedan skall kortfattat motiveras de viktigaste av förändringarna, som ej tidigare behandlats under särskilda rubriker. Egnahems* och förbättringslånekungörelsen med anvisningar

Den ändrade lydelsen av 3 § — gemensam bostadsnämnd för Stockholms stad och län — följer av kommitténs organisationsförslag i det följande om utflyttning av hela bostadslångivningen från bostadsstyrelsen. I 5 § har bestämmelsen om en maximerad lägenhetsyta på 125 m 2 utgått. Med gällande lånetaksbestämmelser torde det inte föreligga samma behov som tidigare att maximera lägenhetsytan. Förändringen innebär en förenkling i handläggningen. Granskningsarbetet underlättas och bedömningarna om undantag på grund av en familjs speciella behov — familjens storlek, behov av arbetsrum och dylikt — bortfaller. Undantagsbedömningarna blir också mindre betydelsefulla, om man betänker, att de måste ske enbart med hänsyn till den lånesökandes aktuella situation. I samma paragraf har villkoret att det lånesökta huset skall anslutas till gemensamhetsanordning för vatten och avlopp utgått. Frågan härom torde normalt ingå i de bedömningar, som de kommunala organen får göra i samråd med direkt berörda myndigheter — hälsovårdsorgan och distriktsingenjör för vatten- och avloppsanläggningar. Den tidigare bestämmelsen om att med förbättringslån ombyggda bostäder liksom egnahemsbelånade bostadshus skulle vara underkastade hyres-

22 kontroll har utgått ur 19 §. Den omständigheten att en fastighet förbättrats med statligt lån — förändringen kan beröra endast en del av fastighetens bostadsvärde — bör inte motivera att fastigheten underkastas hyreskontroll. Svårigheterna att med utgångspunkt från förbättringslånet fastställa skälig hyra måste ofta bli avsevärda. Som regel gäller också ombyggnaden ett eget hem för ägarens bruk. Bestämmelsen i 36 § om att länsbostadsnämnden kan avstänga en komm u n från statlig belåning till byggnadsföretag vid avsevärda brister i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning, som enligt 35 § åligger kommunen, har ansetts så betydelsefull, att den medtagits i kungörelsetexten. Den har tidigare funnits endast i bostadsstyrelsens anvisningar. Genom en ny bestämmelse om att kommunen kan avge förbindelse att bestrida kostnaderna för skälig kontroll och besiktning av kommande bebyggelse har möjlighet emellertid skapats att statsbelåna nya bostadsföretag under den tid som erfordras för att avhjälpa de brister hos tidigare företag som motiverat avstängningen. Tertiärlånekungörelsen med anvisningar

I tillämpliga delar har ändringar som motiverats i anslutning till förslagen till egnahems- och förbättringslånekungörelsen med anvisningar skett även i förslaget till tertiärlånekungörelsen. Beträffande 1 § föreslås sådan ändring, att beslutanderätten i fråga om lån till hus med mindre än 50 % bostäder överflyttas från Kungl. Maj :t till länsbostadsnämnderna. Detta förslag äger samband med vad kommittén föreslagit rörande särskilda bestämmelser om vilka lokaler som må omfatas av belåningsvärdet. Det tidigare undantaget om att vinterbidrag i särskilda fall kunnat utfå trots att vederbörande kommun icke åtagit sig att bidraga med en tiondel av kostnaderna för vinterbidraget har borttagits ur 5 §. Med hänsyn till de relativt ringa kostnader det här gäller synes undantagsbestämmelsen sakna praktisk betydelse. Den torde skapa oklarhet och ge anledning till tolkningsdiskussioner.

9. Speciella frågor Under arbetets gång har kommittén uppmärksammat vissa speciella frågo:, vilka inte direkt inrymmes i de givna direktiven, men som den likväl anse t motiverat att här upptaga till behandling. Låneformerna

Kommittén har uppmärksammat den splittring i olika låneformer som finns när det gäller egnahems- och förbättringslångivningen. Här gäller olika lånebestämmelser för nybyggnad och mera genomgripande ombyggnad

23 (egnahemslån) å ena sidan och för andra bostadsombyggnader (förbättringslån) å andra sidan. Som följd av den senast genomförda ändringen av subventionsförmånerna enligt egnahemskungörelsen — bortfall av räntefri stående del — framstår mera markant än tidigare olägenheterna av att uppehålla en gräns mellan ombyggnader och förbättringar. För ombyggnader vilka tidigare belånats som egnahem torde man nu få räkna med en strävan från vederbörande låntagare att erhålla förbättringslån, varigenom m ö j lighet finns att få subvention för viss del av lånet. Kommunerna, som ej har borgensåtagande för förbättringslånen, torde också komma att söka befrämja en sådan utveckling. Vad nyss anförts synes enligt kommitténs mening tala för en gemensam låneform för all statligt belånad ombyggnad och upprustning av bostadshus. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra lämna konkreta förslag till nu antydda ändringar i kungörelsen rörande statlig egnahems- och förbättringslångivning utan hemställer att denna fråga upptages till särskild utredning. Kommunens upptagande av lån för bostadsbyggandet

Utan att inhämta Kungl. Maj :ts medgivande äger kommunerna rätt att upptaga lån som beviljats av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd enligt kungörelserna om egnahems- och tertiärlån samt statslån till kollektiva tvätterier. F ö r kommunernas upptagande av de bottenlån som det lånebeviljande organet föreskriver i enlighet med dessa kungörelser erfordras emellertid Kungl. Maj:ts medgivande. Då nuihera pensionärshemmen belånas med tertiärlån och vissa flerfamiljshus också kommer till utförande med kommunen som låntagare, medför föreskriften om inhämtandet av tillstånd för upptagandet av föreskrivna bottenlån särskilda besvär för låntagaren (kommunen). För att undgå dessa svårigheter tvingas kommunerna att bilda stiftelser, vilka på sedvanligt sätt får upptaga inteckningslån. Enligt gällande bestämmelser får sedan kommunen hyra pensionärsbostäderna av stiftelserna, eller också skall hyresavtalen tecknas genom kommunens medverkan. Pensionärsbostadsbidraget utbetalas via kommunen, som sedan får tillgodogöra den berörda stiftelsen beloppet. Hela denna omgång förefaller onödig. Då det här gäller bottenlån för byggnadsprojekt som i vanlig ordning prövats av bostadslånemyndigheterna, borde en särskild prövning av frågan om rätt att upptaga sådana lån inte behöva ske. Kommittén föreslår, att kommunerna får rätt att utan Kungl. Maj :ts särskilda medgivande upptaga bottenlån för sådana bostadsbyggnadsobjekt för vilka statliga lån beviljats av bostadslånemyndigheterna.

24 Familjebostadsbidragens administrering

Vid organisationskommitténs överläggningar med representanter för kommunerna har påtalats det invecklade system som nu tillämpas beträffande kassaarbetet för kommunerna i samband med familjebostadsbidragen. Det tillämpade systemet kräver en oproportionerligt stor bokföringsapparat med en rad in- och utgående konton. Redovisningsarbetet har betecknats såsom ett kameralt kineseri med avräkningar och personliga konton för varje bidragstagare, avräkningar för olika slag av lägenheter, avräkningar med staten. Onekligen synes familjebostadsbidragets administrering åsamka kommunerna en mycket stor arbetsbörda. Fastän denna fråga ligger utanför kommitténs uppdrag, har den likväl ansett sig böra framföra behovet av en översyn av bestämmelserna i syfte att underlätta kommunernas handhavande av verksamheten.

AVDELNING II

Den bostadspolitiska

1. Den nuvarande

organisationen

organisationen

Som bakgrund till kommitténs förslag rörande den bostadspolitiska organisationen vill kommittén här först ge en kortfattad redogörelse för den nuvarande organisationen. Det centrala organet

Bostadsstyrelsen är för närvarande uppdelad på fem byråer samt en fristående sektion. Byrå- och sektionsindelningen i styrelsen samt personaluppsättningen jämte de huvudsakliga arbetsuppgifterna för byråer och sektioner framgår närmare av bilagorna 3—8. Fördelningen av arbetsuppgifterna på de olika byråerna och sektionerna kan sammanfattas sålunda: Kanslibyrån är uppdelad på sektioner för allmänna, ombudsmanna- och kamerala ärenden. Byrån meddelar administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbostadsnämndernas befattningshavare, handlägger disciplinärenden, ärenden som berör omkostnads- och avlöningsanslagen, personalärenden, kamerala ärenden samt ärenden som sammanhänger med förvaltningen av utlämnade lån eller som rör säkerheterna för dessa lån samt svarar för remissärenden från Kungl. Maj :t och andra myndigheter. Lånebyrån är uppdelad på sektioner för juridiska, flerfamiljshus-, enfamiljshus-, värderings- och markärenden. Byrån övervakar länsbostadsnämndernas långivning, utarbetar förslag till anvisningar rörande långivningen, följer utvecklingen av produktionskostnaderna och utarbetar metoder för kostnadsberäkning samt utför markvärderingar. Flerfamiljshussektionen handhar direkt den lånebeslutande verksamheten rörande tertiärlån för rad- och kedjehus i Stockholm med vissa förortskommuner, Göteborg och Malmö. På motsvarande sätt handlägger enfamiljshussektionen ärenden rörande egnahems- och förbättringslån i Stockholm. Planeringsbyrån är uppdelad på sektioner för statistiska, utrednings- och planeringsärenden. Byrån h a n d h a r statistiken över bostadsbyggandet samt över bostadsstyrelsens, länsbostadsnämndernas och kommunernas lån- och bidragsgivning, utför statistiska utredningar avseende olika bostadsförsörjningsfrågor, läm-

26 nar kommunerna service i samband med upprättandet av bostadsförsörjningsplaner, utarbetar förslag till remissutlåtanden och svarar för informations- och biblioteksverksamhet. Tekniska byrån är uppdelad på sektioner för arkitekt-, byggnadstekniskaoch tvätteriärenden. Byrån handlägger ärenden rörande den bostadstekniska och byggnadstekniska utformningen av bostäder, för vilka statligt stöd utgår, övervakar att statligt belånade hus underhålles samt prövar ansökningar om lån till kollektiva tvätterier. Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar är uppdelad på sektioner för allmänna ärenden, för övervakning av experimentverksamhet, för materialgranskning och typhuskonstruktioner samt för driftskostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex. Byrån handlägger ärenden som rör nya byggnadsmaterial, byggnadskonstruktioner och byggnadsmetoder, undersöker förändringar i fråga om val av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner, upprättar konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar m. m. för styrelsens typhus, framräknar byggnadskostnadsindex och sammanställer uppgifter om driftskostnader på olika orter samt prövar ansökningar om lån till maskinanskaffning inom byggnadsindustrin. Byrån delger byggnadsstyrelsen, byggstandardiseringen, byggforskningen m. fl. de långivande organens erfarenhet beträffande det byggnadstekniska utförandet av bostadshus. Sociala sektionen har en i förhållande till byråerna fristående ställning. Sektionen handlägger ärenden rörande statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostadsbidrag samt familjebostadsbidrag. De regionala organen

I varje län finns en länsbostadsnämnd. Bostadslånefrågorna för Stockholms stad handläggs i den nuvarande organisationen direkt i bostadsstyrelsen. Länsbostadsnämnden har — förutom länsbostadsdirektören som självskriven ledamot — fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Länsbostadsnämnden arbetar på två avdelningar: en teknisk avdelning för granskning vid långivning samt teknisk rådgivning och en kameral avdelning för i huvudsak de låneförvaltande uppgifterna. Organisation och personaltillgång vid de olika länsbostadsnämnderna framgår närmare av bilaga 9. Utöver den personal som finns redovisad i bilagan är omkring hälften av länsbostadsnämnderna utrustade med deltidsanställda ombudsmän för fastighetsjuridiska ärenden. De lokala organen

Som lokalorgan för bostadsstödet fungerar i regel drätselkammare eller kommunalnämnd •— det kommunala förmedlingsorganet. Kommunerna är enligt lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörj-

27 ningens främjande (SFS nr 523: 1947) skyldiga att förmedla lån och bidrag av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen. Det kommunala förmedlingsorganet skall även i övrigt medverka vid handhavande av den statliga låne- och bidragsverksamheten till bostadsförsörjningen.

2. Förändringarna

av arbetsuppgifterna

De förslag till enklare regler för bostadslån som kommittén redovisat under Avdelning I innebär icke oväsentliga förändringar av arbetsuppgifterna för de olika bostadspolitiska organen. Härutöver har kommittén vid sin översyn av den bostadspolitiska organisationen i enlighet med de givna direktiven eftersträvat största möjliga decentralisering av verksamheten. En riktpunkt för utredningsarbetet har vidare varit, att de speciella bostadsmyndigheternas verksamhet bör koncentreras till de fundamentalt bostadspolitiska uppgifterna, medan uppgifter som naturligt sammanfaller med andra organs arbetsområden bör överföras till dessa. Genom en sådan rationellare arbetsfördelning undvikes dubbelarbete, varjämte den nuvarande splittringen av de bostadspolitiska specialmyndigheternas resurser motverkas. Den lånebeslutande verksamheten

Under senare år har, i enlighet med statsmakternas i olika sammanhang gjorda uttalanden, successivt genomförts en decentralisering av den direkta lånebeslutande verksamheten. I fråga om egnahems- och förbättringslånen gäller för närvarande, att beslutanderätten decentraliserats till länsbostadsnämnderna med undantag för Stockholms stad. Handläggningen av tertiärlåneärenden är också utflyttad till länsbostadsnämnderna med undantag för ärenden från Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö. Erfarenheterna från de utflyttningar som redan gjorts talar för att decentraliseringen nu fullföljes genom att den direkta långivningen till de återstående tre storstadsområdena överföres från bostadsstyrelsen till de regionala organen. Detta innebär alltså, att man helt accepterar att den direkta långivningen är en uppgift för länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrelsens behov att öva inflytande på bostadsbyggandets utveckling i de starkt expanderande områden som storstadsbildningarna utgör kan tillgodoses genom fördelningen av lånemedel till de olika regionerna. Kommittén föreslår, att decentraliseringen av den lånebeslutande verksamheten helt genomföres. Låneärenden rörande Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö bör alltså utflyttas till respektive länsbostadsnämnder. Frågan om organisationen för Stor-Stockholm återkommer kommittén till i det följande. Kommittén föreslår vidare, att även beslutanderätten rörande övriga låneoch bidragsärenden utflyttas till länsbostadsnämnderna.

28 Mark- och överlåtelsevärderingen

Ett omedelbart samband med den lånebeslutande verksamheten har h a n d läggningen av ärenden rörande mark- och överlåtelsevärderingen. Kommittén har i ett tidigare avsnitt — ändringar av lånekungörelser och anvisningar — ingående motiverat sina förslag till en utflyttning av tomtmarksgranskningen till de kommunala förmedlingsorganen och länsbostadsnämnderna. De decentraliseringsprinciper som ligger till grund för bostadsstyrelsens försöksverksamhet beträffande flerfamiljshusbyggandet på det här aktuella området har också redovisats. Decentraliseringen av beslutanderätten även för storstadsområdena får till följd, att också markkostnadsgranskningen helt kan utflyttas från det centrala verket till de regionala och lokala låneorganen. Såsom konsekvens härav får bostadsstyrelsen betydligt minskade arbetsuppgifter i fråga om markvärderingen. Beträffande överlåtelsevärderingen innebär kommitténs förslag, att också här en decentralisering sker till förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder. Familjebostads- och pensionärsbostadsbidragen

Ärenden rörande familjebostadsbidrag samt statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostäder handläggs inom den statliga administrationen centralt av sociala sektionen i bostadsstyrelsen. Den betydelsefullaste funktionen — prövningen och i princip kontrollen av ärendena — ligger emellertid hos de kommunala förmedlingsorganen. Den mest omfattande delen av bidragsgivningen är familjebostadsbidragen, för vilka de kommunala förmedlingsorganen har den direkta beslutanderätten. Hela antalet sådana ärenden beräknas utgöra 150—160 000. Budgetåret 1959/60 var antalet nya ärenden 28 479, och det förbrukade anslaget 112,8 miljoner kronor. Huvuddelen av arbetet för bostadsstyrelsens sociala sektion är en granskning av förskotten för bidragsgivningen och en övervakning av kommunernas handhavande av verksamheten. Inspektionsverksamheten omfattar som regel årligen 50—60 kommuner. Sociala sektionens arbete är av utpräglat social karaktär. Detta har markerats genom att sektionen vid sidan av byråerna fått en fristående ställning inom bostadsstyrelsen. Sektionens socialt inspekterande verksamhet i kommunerna och över huvudtaget inriktningen av sektionens arbete skulle kunna motivera en överflyttning av uppgifterna från bostadsstyrelsen till socialstyrelsen. Bostadsförsörjningen och upprätthållandet av standardkraven på bostäder för de grupper bidragsgivningen omfattar framstår emellertid som väsentliga i sektionens arbete. Därigenom är den fortsatta anknytningen till bostadsmyndigheterna starkt motiverad. Det har redan konstaterats, att bidragsgivningen på bostadsområdet är en väsentlig uppgift för kommunerna, och att det centrala arbetet främst är en övervakning av denna kommunala verksamhet. Utan mellanled på länsplanet erfordrar detta

29 kontakter mellan centralorgan och lokala organ. Kommunkontakterna kräver en rätt omfattande reseverksamhet. Ibland måste speciella undersökningar, såsom inspektion av för bidragsgivning aktuella lägenheter, företas ute i kommunerna. Det bör innebära en rationalisering för bostadsmyndigheterna att få länsbostadsnämnderna i stället för den centrala organisationen direkt inkopplade i arbetet med den här berörda bidragsgivningen. Härigenom skulle de av bidragsärendena föranledda kommunbesöken kunna ske i anslutning till den reseverksamhet som länsbostadsnämnderna kontinuerligt måste ägna sig åt i respektive län. Nämndernas för lånearbetets bedrivande ständigt nödvändiga kontakter med kommunerna skulle också stå till direkt förfogande för ärenden rörande bidragsverksamheten. Organisationskommittén föreslår, att de uppgifter som nu åvilar sociala sektionen i bostadsstyrelsen snarast möjligt decentraliseras till länsbostadsnämnderna. Byggnadsforskningen

Genom statsmakternas beslut år 1960 har nämnden för byggnadsforskning uppdelats på två organ: Statens råd för byggnadsforskning — anslagsbeviljande och samordnande uppgifter — samt Statens institut för byggnadsforskning — utrednings-, byggnads- och planforskningsorgan. Av särskilt intresse är i detta sammanhang de uppgifter institutet för byggnadsforskning erhållit. Enligt den redogörelse kommittén erhållit från institutets ledning skall institutet arbeta med sakkunniggrupper för olika områden. För närvarande bedrivs eller planeras verksamhet i bland annat följande grupper: samhällsplanering bostadsplanering produktionsfrågor byggmaterial och konstruktioner fastighetsförvaltning VVS-frågor Övervakningen av experimentbyggandet är en uppgift för institutet. Det är möjligt att inom institutets ram arbeta med typritnings verk samhet för småhus. I samarbete med statens institut för konsumentfrågor har tvättförsörjningsfrågorna tagits upp till behandling. I princip är det tekniska utredningsarbetet byggnadsforskningsinstitutets uppgift. Information och rådgivning om den praktiska tillämpningen av forskningens rön faller också inom ramen för institutets verksamhet. Redovisningen av byggnadsforskningsinstitutets arbetsinriktning visar, att den nästan helt sammanfaller med den verksamhet som bedrivs inom bostadsstyrelsens teknisk-ekonomiska byrå. Även tekniska byråns uppgifter flyter i inte obetydlig utsträckning naturligt in i byggnadsforskningsinstitutets verksamhet. Kommittén föreslår därför att arbetsuppgifterna inom teknisk-ekonomiska byrån samt berörda verksamhetsgrenar inom tekniska byrån överflyttas från bostadsstyrelsen till statens institut för byggnadsforskning.

30 Bebyggelseplaneringen och den bostadstekniska granskningen

I Avdelning I har kommittén förordat en bättre samordning av bebyggelseplaneringen och därvid förutsatt, att i fortsättningen alla frågor rörande bebyggelseplaneringen skall handläggas av de reguljära planmyndigheterna med byggnadsstyrelsen som centralt organ. Likaså har kommittén foreslagit att den bostadstekniska granskningen samordnas med den byggnadstekniska. Härvid har kommittén föreslagit åtgärder i syfte att skapa erforderligt samråd mellan de bostadspolitiska myndigheterna och de organ som handlägger bebyggelsefrågorna och den byggnadstekniska granskningen. Detta innebär en avlastning av det bostadspolitiska centralorganets arbetsuppgifter på områdena i fråga. Huvuddelen av de uppgifter som nu åvilar arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen i bostadsstyrelsens :ekniska byrå är sådana som på ett naturligt sätt kan inplaceras i byggnadsstyrelsens verksamhet. Planläggningen och utformningen av bebyggelsen har byggnadsstyrelsen att leda och ansvara för genom sin stadsplanebyrå. Ledningen av den byggnadstekniska granskningen handhas inom byggnadsstyrelsen av byggnadsbyrån, vilken handlägger ärenden avseende råd och anvisningar rörande sådan granskning. Kommittén föreslår följaktligen, att hithörande uppgifter inom bostadsstyrelsens tekniska byrå i princip överflyttas till byggnadsstyrelsen. Planeringen för bostadsförsörjningen

Den framtida utvecklingen av bostadsbyggandet och planläggningen för bostadsförsörjningen behandlas av bostadsbyggnadsutredningen, medan frågan om vilka organ som skall handlägga sådana uppgifter faller inom organisationskommitténs utredningsuppdrag. Organisationskommittén har vid sina överväganden funnit, att decentraliseringen av den lånebeslutande verksamheten får till naturlig följd, att planeringen av bostadsförsörjningen i huvudsak blir en uppgift för länsbostadsnämnderna i samråd med kommunerna. Kommittén kommer i det följande att närmare beröra detta i simband med att länsbostadsnämndernas verksamhet behandlas. Med denna uppläggning minskas inom bostadsstyrelsen planeringsbyråns arbetsuppgifter på detta område. Bostadsstyrelsens statistikproduktion

Frågan om samordning och organisation av den svenska officiella statistiken behandlades av 1956 års statistikkommitté, vilken i ett betänkande år 1959 — Organisatoriska riktlinjer för svensk statistik — redovisade fina utredningar och förslag. Kommittén föreslog ett successivt uppbyggande av ett centralt statistikverk samt ett samordningsorgan för statistikproduktionen. Det senare organet skulle också vara i verksamhet under statistikverkets uppbyggnadstid. Statistikkommitténs förslag blev i stort sett tod-

31 tagna av statsmakterna år 1960. I enlighet härmed inrättades 1 juli 1960 delegationen för statistikfrågor såsom samordningsorgan. Statistikkommittén föreslog i vad rör den statistik som är av intresse i nu förevarande sammanhang, att folk- och bostadsräkningarna, bostadsbyggnadsstatistiken och lokalstatistiken skulle inordnas i det centrala statistikverket. Vidare borde enligt kommitténs mening övervägas att till statistikverket även överflytta byggnadskostnadsindex och statistiken över bostadsmarknadsläget samt i samband därmed statistiken beträffande kommunernas taxor och driftskostnader för flerfamiljshus. Statsmakternas ställningstagande till statistikkommitténs förslag på det här berörda området innebar ett beslut om att folk- och bostadsräkningarna enligt kommitténs förslag skulle inordnas i det centrala statistikarbetet. I övrigt skulle frågan om bostadsstyrelsens statistik, på samma sätt som fick gälla för många andra områden, bli föremål för vidare utredning genom delegationen för statistikfrågor. I anslutning till statistikutredningens betänkande får organisationskommittén föreslå, att bostadsstyrelsens statistikproduktion i princip överflyttas till det statistiska centralverket. Organisationskommittén har vid sin utformning av organisationsförslaget beträffande det bostadspolitiska centralorganet tagit hänsyn till att även efter en sådan överflyttning visst behov kommer att föreligga av statistisk verksamhet inom detta organ. I enlighet med den arbetsordning som tillämpas vid överföringen av andra statistikområden till det statistiska centralverket bör delegationen för statistikfrågor få i uppdrag att snarast verkställa erforderligt förarbete för en sådan överflyttning samt därvid också i detalj undersöka gränsdragningen mellan det centrala statistikverkets och det bostadspolitiska centralorganets framtida befattning med statistiken på bostadsområdet. Organisationskommittén vill emellertid understryka, att vid denna gränsdragning endast en mindre del av bostadsstyrelsens nuvarande statistikverksamhet torde behöva vara kvar i centralorganet. Under sådana förhållanden kommer de resterande statistikuppgifterna inte att kräva en särskild sektion, vilket innebär, att den nuvarande statistiksektionen i bostadsstyrelsens planeringsbyrå k a n utgå. Låneförvaltningen och de kamerala uppgifterna

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att pröva formerna för det statliga bostadsstödet och ej heller den ofta aktualiserade frågan om att ersätta det nuvarande direkta kreditstödet till bostadsproduktionen med ett statligt kreditgarantisystem, medan däremot organisationen för förvaltningen av de statliga bostadslånen faller inom ramen för kommitténs arbete. Under senare år har i olika sammanhang frågan om en överflyttning av bostadsorganens låneförvaltning till riksbanken förts fram i diskussionen. I direktiven för utredningen har departementschefen erinrat om att 1958

32 års besparingsutredning i sitt betänkande år 1959 angående besparingar inom statsverksamheten gjort vissa uttalanden beträffande den bostadspolitiska organisationen. Besparingsutredningen diskuterade olika möjligheter att sammanföra länsbostadsnämnderna med andra statliga länsorgan och framhöll därefter beträffande lånemedelsförvaltningen: »Oavsett vilket alternativ som väljes, skulle kunna övervägas, huruvida den kamerala verksamhet, som följer med bostadslångivningen, skulle kunna omhänderhas av riksbankens avdelningskontor.» Vid sina överväganden i syfte att finna det lämpligaste sättet för handhavandet av förvaltningen av de statliga bostadslånen har kommittén anknutit till de nu nämnda tankegångarna om en överflyttning av denna förvaltning från den bostadspolitiska organisationen — bostadsstyrelse och länsbostadsnämnder — till riksbanken. Sedan år 1957 är riksbankens avdelningskontor föremål för utredning inom en av bankofullmäktige tillsatt kommitté. Denna riksbankskommitté behandlade i december 1958 i en promemoria till bankofullmäktige de förhållanden som påverkat och kunde påverka avdelningskontorens organisation, arbetsuppgifter och fortsatta utveckling. Beträffande den sannolika framtida utvecklingen för avdelningskontoren anförde kommittén bland annat följande: »Den tidigare framställningen har utgått från att kontorens arbetsuppgifter komma att förbli ungefärligen de nuvarande. Såsom nämnts kan emellertid lånestocken av egnahems- och stödlån beräknas vara i huvudsak slutbetald inom 15—20 år, och det är ovisst i vad mån avdelningskontoren komma att allteftersom denna avveckling försiggår tillföras nya uppgifter. Det är väl dock icke osannolikt att förvaltningen av nya stödlån — eventuellt i samband med en skördeskadeförsäkring — kommer att uppdras åt riksbanken, och det är möjligt, att kontoren även kunna komma att tillföras för dem nya uppgifter. En sådan utveckling vore naturlig, då nämligen kontorens organisation kan utan ökning av den mera kvalificerade personalen tjäna även nya ändamål. Härtill kominer också att det ur allmän samhällelig synpunkt vore av värde om den erfarenhet och bankmässiga bedömning som finnes representerad inom riksbanken skulle kunna tillgodogöras på vidare områden av samhällets stödverksamhet. Ur flera synpunkter synes det alltså kunna bli för statsverket ekonomiskt fördelaktigt att till riksbankens avdelningskontor sammanföra skilda bankmässiga samt kassamässiga och kamerala uppgifter, och bankoutskottet har också (BoU 35/1952) funnit sådana reformer böra övervägas. Kommittén har sökt i någon mån överblicka vilka uppgifter som kunna lämpa sig för sådan överföring, och enligt vad kommittén inhämtat torde intresse alltjämt föreligga för att överlämna förvaltningen av värnpliktslån till riksbanken. Även andra låneförvaltande uppgifter vid länsstyrelserna och kanske även en del utbetalningar, som nu handhavas av dessa styrelser, torde med fördel kunna anförtros riksbanken. Än större arbetsuppgifter skulle kunna lämnas till avdelningskontoren, därest den kamerala förvaltningen vid vissa länsorgan omlades, så att de uppgifter som lämpade sig härför överfördes till riksbanken. Kommittén har dock icke möjlighet att ingå i närmare diskussion av dessa frågor och kan självfallet icke ställa några förslag. Med det sagda har kommittén alltså velat erinra om att det bör finnas möjlighet att i rationali-

33 seringssyfte för ytterligare uppgifter ta i anspråk den kapacitet, som representeras av kontorsstyrelserna och de högre tjänstemännen vid kontoren, med sannolika besparingar för det allmänna som följd. En närmare granskning av dessa frågor synes kunna falla inom besparingsutredningens undersökningsområde.» Fullmäktige i riksbanken överlämnade i februari 1959 med särskild skrivelse ovannämnda promemoria till riksdagens bankoutskott och hemställde, »att utskottet måtte föreslå riksdagen besluta, att riksbanken skall bibehålla avdelningskontor å de platser där sådana för närvarande är inrättade.» Utskottet förordade, att riksbanken tills vidare skulle bibehålla ett kontorsnät och anförde i fråga om den framtida utvecklingen följande: »En bedömning av frågan om den lämpliga distriktsindelningen ställer sig för närvarande knappast lättare än 1952, då detta spörsmål senast prövades av riksdagen utan att ett definitivt ställningstagande gjordes. Visserligen har avdelningskontoren i begränsad utsträckning tillförts nya arbetsuppgifter på 1950-talet, men det synes utskottet uppenbart att kontoren måste få väsentligt ökade arbetsuppgifter för att de skall kunna bibehållas i nuvarande omfattning på längre sikt. Utskottet vill understryka angelägenheten av att utredningar rörande möjligheterna att tillföra avdelningskontoren ytterligare arbetsuppgifter från statsförvaltningen snarast igångsattes och redovisas för riksdagen. Detta utredningsarbete måste sannolikt omfatta stora delar av den lokala statsförvaltningen och således företagas i annan ordning än den hittills inom riksbanken verkställda utredningen. Det torde få ankomma på fullmäktige i riksbanken — som förutsattes fortlöpande ocn ingående uppmärksamma förändringarna i avdelningskontorens arbetsuppgifter och framlägga förslag till en anpassning av kontorsorganisationen härefter — att taga initiativet härtill och göra de hänvändelser till Kungl. Maj:t som i anslutning härtill kan visa sig erforderliga.» Riksdagen beslutade därefter i enlighet med bankoutskottets förslag. För att undersöka de praktiska möjligheterna att till riksbanken överföra de låneförvaltande och därmed sammanhängande uppgifterna från bostadsmyndigheterna har bostadspolitiska organisationskommittén haft överläggningar med den förutnämnda riksbankskommittén. Vid överläggningarna, som präglats av ett positivt intresse från riksbankskommitténs sida, har framkommit, att ett visst utrymme för nya arbetsuppgifter kan stå till förfogande vid riksbankens avdelningskontor. Detta utrymme är av varierande storlek vid de olika avdelningskontoren. För huvudkontorets del kan vissa fördelar vinnas genom att riksbanken tillföres den centrala maskinutrustning som kommer till användning i det starkt centraliserade kamerala arbetet i samband med ut- och inbetalningar av låne- och bidragsmedel för det statliga bostadsstödet. Gränsdragningen mellan bostadsmyndigheternas lånebeviljande och riksbankens låneförvaltande uppgifter bör ske så, att det lånebeviljande organet i princip skall avkopplas i och med att låneärendet är färdigt för medelsutanordning. Det har ibland gjorts gällande, att riksbankens handhavande av låneförvaltningen på bostadsområdet kunde innebära risker för att de speciellt bostadspolitiska synpunkterna inte skulle bli tillbörligt 3—105046

34 beaktade i de fall då låntagarna av olika skäl inte kan fullgöra sina förpliktelser. Häremot må anföras, att de bostadspolitiska synpunkterna måste få utrymme i det samråd mellan riksbanken och bostadsmyndigheterna som under alla förhållanden blir nödvändigt. Å andra sidan skall sådant samråd givetvis inte behöva belasta och försvåra det låneförvaltande arbetet i riksbanken i fall där bankmässiga rutiner och överväganden framstår såsom normala. Vid överläggningarna med riksbankskommittén har eftersträvats att få så god belysning som möjligt av den praktiska innebörden av arbetsfördelningen i fråga om olika rutiner och ställningstaganden vid riksbankens övertagande av den låneförvaltande verksamheten. En grov gränsdragning har skisserats mellan lånebeviljande och låneförvaltande uppgifter i en inom riksbanken upprättad promemoria, här redovisad som bilaga 10. överflyttningen av den låneförvaltande och därmed sammanhängande kamerala verksamheten innebär i princip, att bostadsstyrelsens här berörda verksamhet överflyttas till riksbankens huvudkontor och länsbostadsnämndernas motsvarande uppgifter till riksbankens avdelningskontor. Huvudkontoret fungerar därvid som avdelningskontor för Stockholms stad )ch län. Vid en sådan organisation bör också decentraliseras alla övriga låneförvaltande uppgifter som nu centralt handlägges hos bostadsstyrelsen. Fördelningen av länsbostadsnämndernas utestående lån, liksom uppgifter om av bostadsstyrelsen förvaltade lån, per den 30.6.1960 framgår av bilagorna 11 och 12. Förvaltningen av statliga medel som inryms i låne- och bidragsgivningen på bostadsområdet är en omfattande uppgift. Kapitalskulden för utlånirgsverksamheten genom de bostadspolitiska organen var den 30 juni 1)60 drygt åtta miljarder kronor. Nettoökningen under budgetåret 1959/60 utgjorde nära 900 miljoner. Antalet lån, som den 30 juni 1960 var 242 £48, torde, enligt de uppgifter utredningen erhållit om bostadsstyrelsens beräkningar, inom en femårsperiod vara uppe i ett antal av c:a 370 000. Takten i ökningen anses knappast komma att minska under den därefter följ aide femårsperioden. Den lånemedelsförvaltande verksamheten i samband ned det statliga bostadsstödet kominer sålunda att ställa starkt växande leav på den organisation som skall handha låneförvaltningen. Det kan inte uidvikas, att behoven av personal, kontorslokaler och valvsutrymmen kominer att öka. Det nuvarande systemet för förvaltningen av de statliga bostadslånen nar i och för sig fungerat tillfredsställande. När organisationskommittén likväl övervägt att avlasta de bostadspolitiska organen de låneförvaltande uppgifterna, har detta betingats av att denna verksamhetsgren inte kan arses utgöra en integrerande del av de bostadspolitiska organens egentliga fuiktion — det arbetsändamål som motiverat inrättandet av en bostadspolitisk specialorganisation. Tvärtom kan det finnas risker för att lånestockms kraftiga tillväxt och därav följande arbetskrävande förvaltningsuppgifter

35 framtvingar en utbyggnad just av denna sektor varigenom en för huvuduppgifterna menlig snedbelastning av organisationen tenderar att uppstå. Kan låneförvaltningen klaras genom utnyttjandet av en redan befintlig statlig organisation med dessa uppgifter såsom direkt ändamål, bör detta enligt organisationskommitténs mening vara att föredraga. Mot denna tankegång har invänts, att de statliga bostadsorganen skulle förlora den för deras lånebeviljande verksamhet behövliga överblicken över fastighetsmarknadens utveckling, därest de icke längre skulle ha hand om låneförvaltningen. Emellertid anser kommittén, att bostadsorganen ändå kan få sådana uppgifter som sätter dem i stånd att följa fastighetsmarknadens utveckling. Behovet av informationer beträffande fastighetsmarknaden kan inte vara ett tillräckligt motiv för att behålla de låneförvaltande uppgifterna inom den bostadspolitiska organisationen. Riksbankens möjligheter att överta den låneförvaltande uppgiften från de statliga bostadspolitiska organen har behandlats inom riksbankskommittén. Det torde inte vara nödvändigt att gå närmare in på frågan om riksbankens förutsättningar i här berört avseende. Kommittén vill emellertid erinra om att förvaltning av statlig långivning liknande bostadslångivningen inte är främmande för riksbanken. Sedan år 1938 handhar riksbanken låneförvaltningen för de statliga bosättningslånen, sedan år 1948 egnahemslånen och sedan år 1954 stödlånen till jordbruksfastigheter. Samtliga dessa låneformer har baserats på jämförelsevis svaga säkerheter och samtliga h a r krävt sociala hänsynstaganden vid prövningen av indrivningsåtgärderna. Det mesta av de här aktuella låneförvaltande uppgifterna är sålunda sådant som normalt ligger inom bankens arbetsrutin. För de speciella arbetsmomenten — främst de centrala ränteeftergiftsberäkningarna — bör det vara möjligt att knyta den erforderliga sakkunskapen till riksbankens organisation. Kommittén har anledning återkomma till detta i det följande. Organisationskommittén föreslår, att statsmakterna uppdrager åt riksbanken att handha låneförvaltning och därmed sammanhängande kameral verksamhet för den statliga bostadslåne- och bidragsgivningen. Det bör ankomma på riksbanken att i samarbete med bostadsstyrelsen utarbeta detaljerade planer för arbetsfördelningen mellan riksbanken och den statliga bostadspolitiska organisationen liksom för fördelningen av personella, lokala och maskinella resurser. För bostadsstyrelsens vidkommande innebär en överflyttning av låneförvaltningen, att huvuddelen av uppgifterna för kamerala sektionen i kanslibyrån försvinner. I länsbostadsnämnderna blir en särskild kameral avdelning obehövlig.

36 3. Förslag rörande det bostadspolitiska centralorganets ställning och organisation Bostadsstyrelsens ställning

Efter den analys av arbetsuppgifterna inom den bostadspolitiska organisationen som kommittén i föregående avsnitt verkställt och som föranlett förslag till utflyttning av en betydande del av bostadsstyrelsens nuvarande verksamhet genom decentralisering, respektive överföring till sidoordnade myndigheter, återstår en grupp bostadspolitiska kärnfunktioner som påkallar ett centralorgan som kan ta initiativ och följa utvecklingen på bostadsområdet. Hur än uppgifterna utskiftas på olika myndigheter, kommer det alltid att erfordras en sammanhållande enhet som representerar de bostadspolitiska strävandena och som svarar för att statsmakternas beslut på detta område fullföljes enligt uppställda riktlinjer. På centralorganet ankommer bland annat att till Kungl. Maj:t avgiva förslag om riktlinjerna för och omfattningen av samhällets bostadspolitiska stöd samt till ändringar i lånekungörelser och anvisningar o. d., att utgöra remiss- och besvärsorgan samt att utöva den personella ledningen inom organisationen. Under sina överväganden angående det bostadspolitiska centralorganets ställning har kommittén diskuterat tre alternativ, nämligen dels en bostadspolitisk beredning inom Kungl. Maj :ts kansli, dels en bostadspolitisk avdelning av byggnadsstyrelsen, dels slutligen en fristående reducerad bostadsstyrelse. En bostadspolitisk beredning inom Kungl. Maj :ts kansli med departementschefen såsom ordförande och med ledamöter som företräder sakkunskap och olika intressen på området skulle ungefär motsvara den förutvarande byggnadsberedningen. Beredningen skulle ha ett kansli av ordinarie tjänstemän med en kanslichef i avdelningschefs grad. Efter beredningens hörande skulle beslut fattas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Personalacministrativa ärenden o. d. finge handläggas inom socialdepartementets bodadsbyrå. Det underliggande motivet för detta alternativ är, att erfarerheten visat, att bostadspolitiken utgör en sådan väsentlig del av regeringeis allmänna politik att en relativt stark dirigering av bostadsstyrelsens verksamhet inte k u n n a t undvikas. Med ett fristående ämbetsverk på detti område föreligger otvivelaktigt risker för »dubbelkommando» och okkr ansvarsfördelning. Å andra sidan skulle en bostadspolitisk beredning innebära ett avsteg från den grundläggande principen för den svenska statsförvaltningen med självständiga centrala ämbetsverk lydande direkt .inder Kungl. Maj:t. Och ett självständigt ämbetsverk ger förutsättningar f3r ett starkare hävdande av de synpunkter och målsättningar, det har att företräda, än en arbetsenhet inom Kungl. Maj :ts kansli som direkt måse påverkas av regeringarnas efter omständigheterna skiftande intresse Med detta resonemang skulle en fristående bostadsstyrelse vara ägnad att skapa

37 garantier för en fastare förankring av de bostadspolitiska strävandena och en säkrare kontinuitet. Enligt det andra alternativet som kommittén diskuterat skulle det bostadspolitiska centralorganet inordnas såsom en avdelning i byggnadsstyrelsen. Detta alternativ innebär inte någon förvaltningsrättslig nybildning på samma sätt som det första alternativet och torde inte tarva några kommentarer beträffande organisationsdetaljerna. Motivet för detta alternativ är närmast, att de tidigare behandlade problemen rörande sambandet mellan den allmänna bebyggelseplaneringen och den bostadspolitiska planeringen vid en sådan inordning skulle få en följdriktig lösning. Särskilt om den nuvarande byggnadsstyrelsen bleve omorganiserad såsom ett allmänt planverk, där uppgifterna att bygga och förvalta statliga fastigheter urskiljdes, synes en förläggning av det bostadspolitiska centralorganet till ett sådant verk te sig naturlig. Frågan om att överföra en krympt bostadsstyrelse till ett allmänt planverk har bl. a. framförts i riksdagens revisorers berättelse över den år 1960 av dem verkställda granskningen av statsverket. Även om ett dylikt renodlat planverk kommer till stånd, kan emellertid anföras mot tanken på att dit förlägga bostadsärendena, att det k a n befaras, att verkets vidsträckta uppgifter skulle ge ett alltför begränsat utrymme för aktivitet på det viktiga bostadspolitiska området. Detta gäller desto mera den nuvarande byggnadsstyrelsen med dess heterogena karaktär. Det tredje alternativet är ett fristående bostadspolitiskt centralorgan, innebärande en krympt bostadsstyrelse med de reducerade arbetsuppgifter som föreslagits i det föregående. För detta alternativ talar önskemålen att få ett självständigt forum för de bostadspolitiska strävandena — med andra ord de synpunkter som anförts mot de två förut berörda alternativen. Intresset av ett bibehållet självständigt ämbetsverk för bostadsfrågorna måste emellertid vägas mot strävandena att reducera antalet fristående myndigheter i statsförvaltningen. Det torde inte kunna bestridas, att ett självständigt ämbetsverk har en starkare tendens och större möjlighet att framdriva en utvidgning av sina arbetsuppgifter än ett organ som är inordnat i en annan myndighet. Det var ju bland annat sådana omständigheter som föranledde organisationskommitténs tillsättande. Med tanke härpå h a r emellertid kommittén såväl genom utformningen av lånekungörelserna och anvisningarna som genom de föreslagna organisationsändringarna sökt ernå en sådan koncentration och avgränsning av funktionerna för centralorganet att utrymmet för en framtida utvidgning av arbetsuppgifterna väsentligt beskurits. Som resultat av sina avvägningar av för- och nackdelarna hos de tre alternativen har kommittén funnit sig böra förorda en bibehållen fristående men reducerad bostadsstyrelse såsom bostadspolitiskt centralorgan.

38 Nedskärningarna av bostadsstyrelsens byrå- och sektionsindelning

Organisationskommittén övergår härefter till att redovisa, hur de ovan behandlade förändringarna i bostadsstyrelsens arbetsuppgifter återverkar på de olika byråerna och sektionerna i den hittillsvarande organisationen. Kanslibyråns (bil. 3) kamerala sektion är till övervägande del sysselsatt med de uppgifter som föreslagits bli överflyttade till riksbanken. Det är endast styrelsens interna kassarörelse — avlöningar till styrelsens och länsbostadsnämndernas personal, reseersättningar och expenser — som blir en fortsatt kameral uppgift i bostadsstyrelsen. Inom kanslibyrån är vidare ombudsmannasektionen direkt berörd av arbetet med låneförvaltning — pantvård, säkerhetsgranskning och utanordning samt ränteeftergiftsberäkningar. Kommitténs förslag om en helt genomförd decentralisering av den lånebeslutande verksamheten samt om utflyttningen av låneförvaltningen gör att sektionens arbetsuppgifter i huvudsak försvinner. Allmänna sektionens arbetsuppgifter kommer i stort sett att förbli oförändrade. Av lånebyråns (bil. 4) fem sektioner är i huvudsak tre berörda av kommitténs förslag till förändringar av arbetsuppgifterna. Flerfamiljshussektionens uppgifter att handlägga direkta låneärenden inom Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö utflyttas från bostadsstyrelsen i och med att den lånebeslutande verksamheten helt decentraliseras. Enfamiljshussektionen i lånebyrån får med kommitténs förslag till decentralisering av lånebesluten i princip endast kvar besvärsärenden, i och med att dess handläggning av ärenden rörande egnahems- och förbättringslån i Stockholm upphör. Den tidigare underställningsskyldigheten för länsbostadsnämnderna beträffande vissa låneärenden har utgått i kommitténs förslag till lånekungörelser, vilket också minskar arbetet för sektionen. Lånebyråns värderingssektion är endast till liten del — utarbetandet av värderingsmetoder — berörd av kommitténs förslag. Dess väsentligaste uppgift, vilken med kommitténs förslag kvarstår, är utredningarna rörande ändringar av bestämmelserna om högsta belåningsvärde (lånetak). Marksektionen i lånebyrån mister en stor del av sina arbetsuppgifter redan med den liberalisering av markkostnadsgranskningen som den nu tilllämpade försöksverksamheten för flerfamiljshus innebär. Med kommitténs förslag om en kommunal och regional samverkan vid ställningstagandet till ett låneobjekts markkostnad och ett upphörande av den nuvarande inrutningen av större tätorter i lägestilläggsområden bortfaller i huvudsak sektionens arbetsuppgifter. Juridiska sektionens verksamhet minskar i omfattning med decentraliseringen av den lånebeslutande verksamheten. Vad som därefter återstår av sektionens arbete bör i den nya organisationen k u n n a sammanföras med handläggningen av andra sektioners juridiska ärenden. Inom planeringsbyrån (bil. 5) är arbetet uppdelat på två sektioner.

39 Statistiska sektionen handhar statistikproduktionen i bostadsstyrelsen. De väsentligaste delarna av denna funktion har föreslagits bli utflyttade till det centrala statistikverket. Det därefter kvarblivande statistikarbetet i bostadsstyrelsen bör ingå som en deluppgift i annan sektions verksamhet. Utredningssektionens viktiga uppgifter att utföra beräkningarna av anslagsbehoven för lån- och bidragsgivningen är inte berörda av kommitténs förslag. Tekniska byrån (bil. 6) är indelad i tre sektioner. Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen har båda i huvudsak att handlägga sådana ärenden som föreslås bli utflyttade från bostadsstyrelsen till byggnadsstyrelsen. Tekniska byråns tvätterisektion kan på grund av utbyggnaden av statens institut för byggnadsforskning avvecklas. Sektionens befattning med lån till kollektiva tvätterier omfattas av förslaget att helt decentralisera bostadsstyrelsens långivning. Inom teknisk-ekonomiska byrån (bil. 7) finns fyra sektioner. Samtliga dessa sektioner är berörda av förslagen till överflyttning av verksamhetsgrenar till statens institut för byggnadsforskning. Sektionerna för övervakning av experimentverksamheten och för materialgranskning och typhuskonstruktioner har sådana arbetsuppgifter som därigenom helt försvinner från bostadsstyrelsen, medan allmänna sektionen och sektionen för driftskostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex till stor del får ett minskat verksamhetsområde. Det förtjänar nämnas, att bostadsstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 med hänsyn till förändringarna i arbetsuppgifterna föreslagit en sammanslagning av teknisk-ekonomiska byrån med tekniska byrån. Den i förhållande till styrelsens byråer fristående sociala sektionens (bil. 8) verksamhet har av organisationskommittén i det föregående föreslagits bli decentraliserad till länsbostadsnämnderna.

Den reducerade bostadsstyrelsens organisation

Bostadspolitiska organisationskommitténs arbete har i enlighet med givna direktiv haft till huvudsyfte att undersöka bostadsmyndigheternas verksamhet och lämna förslag rörande deras framtida funktioner i anslutning till av statsmakterna givna riktlinjer för det statliga bostadsstödet, att redovisa därav föranledda förändringar i arbetsuppgifterna samt att på grundval av de nya betingelserna i en organisationsskiss ange ramen för arbetsinriktningen och personalbehovet. Det i enlighet härmed bedrivna utredningsarbetet har, såsom en logisk följd av de i det föregående redovisade övervägandena, lett fram till följande organisationsskiss till en reducerad bostadsstyrelse. Under generaldiktören organiseras styrelsen på två byråer:

40 Första byrån (administrativa

och ledande

uppgifter)

Byråns huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli: att handlägga administrativa ärenden, besvärsärenden och juridiska ärenden i allmänhet, att utarbeta förslag till ändringar av kungörelser och anvisningar rörande lån- och bidragsverksamheten samt att följa och övervaka länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens verksamhet. Första byrån bör indelas i en kanslisektion och en lånesektion. Kanslisektionen bör svara för administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbostadsnämndernas befattningshavare, ärenden rörande omkostnads- och avlöningsanslagen, den interna kassarörelsen, utformningen av anslagsframställningar och utlåtanden samt besvärsärenden och övriga juridiska ärenden. Lånesektionen bör svara för utarbetandet av förslag till ändringar av kungörelser och anvisningar rörande lån- och bidragsverksamheten, övervakningen beträffande länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens arbete, ärenden i samband med försäljning av staten, kyrkan och allmänna arvsfonden tillhörig mark samt upplysningsverksamheten och kontakten utåt i anslutning till lån- och bidragsgivningen. Andra byrån (utredande

och planerande

uppgifter)

Byråns huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli: att utföra utredningar avseende centrala bostadsförsörjningsfrågor, att utarbeta förslag till ändringar av bestämmelserna om högsta belåningsvärde, att utföra beräkningar rörande förändringar av ortskoefficienterna samt att handlägga kvarstående tekniska och statistiska uppgifter. Andra byrån bör indelas i en planeringssektion och en teknisk sektion. Planeringssektionen bör svara för beräkningarna av anslagsbehovet för lån- och bidragsgivningen, undersökningarna om bostadsbyggnadsbehoven som underlag till fördelningen av lånemedel, vägledningen och upplysningsverksamheten rörande styrelsens bostadsbyggnadsprogram och kommunernas bostadsförsörjningsplaner, kvarstående statistiska arbetsuppgifter samt kontakten med myndigheter och organisationer inom här berörda områden. Tekniska sektionen bör svara för utredningar rörande högsta belåningsvärde (lånetak), beräkningar av ortskoefficienter och byggnadskostnadsindex, undersökningar rörande bostads- och byggnadstekniska krav för statsbelånade hus och driftskostnader för fastigheter samt övriga tekniska utredningar. 4. De bostadspolitiska regionala organens ställning och organisation Länsbostadsnämndernas ställning

Frågan om länsbostadsnämndernas ställning inom den statliga länsförvaltningen har i olika sammanhang aktualiserats.

41 I sitt betänkande angående besparingar inom statsförvaltningen (SOU 1959: 28) behandlade 1958 års besparingsutredning bland annat frågan om den lokala administrationen för bostadspolitiken. Utredningen framhöll, att man, med hänsyn till länsbostadsnämndernas starka behov av att samordna sin verksamhet med vissa andra länsorgan och med tanke på att de bostadspolitiska lokalorganen utgjorde relativt små enheter, borde överväga att sammanföra dessa med annat lämpligt organ inom den statliga länsförvaltningen. Skäl fanns enligt utredningens mening för ett inordnande i länsarbetsnämnderna eller i länsstyrelserna. Bostadspolitiska organisationskommittén skall i det följande behandla frågan om länsbostadsnämndernas ställning. Alternativen är också enligt kommitténs mening: dels ett sammanförande av länsbostadsnämnderna med länsarbetsnämnderna, dels en inordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna och dels en fortsatt ställning som fristående länsorgan för bostadspolitiken. De viktigaste skälen för det första alternativet att sammanföra länsbostadsnämnderna med länsarbetsnämnderna är det ständiga behovet av samordning av bostadsbyggandet och arbetsmarknadspolitiken. Behovet av denna samordning finns såväl centralt som lokalt. Den centrala samordningen sker dels i det för bostads- och arbetsmarknadsfrågorna gemensamma socialdepartementet och dels genom kontakter mellan bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. De intensivaste kontakterna finns emellertid hos respektive länsorgan. Såväl för länsbostadsnämnderna som för länsarbetsnämnderna är kommunernas planering för bostadsbebyggelse av stort intresse. Båda organen strävar efter att hålla god kontakt med kommunerna för att på ett tidigt stadium få del av dessa planer. De organiserade kontaktbesöken kan ibland ske gemensamt. Det torde kunna konstateras, att länsarbetsnämndernas bättre personalresurser och deras tillgång till en lokal arbetsförmedlingsorganisation i allmänhet ger bättre möjligheter än som står länsbostadsnämnderna till buds. I fråga om det bostadsbyggande, som står inför sitt påbörjande inom den närmast framförliggande halvårsperioden, måste samarbete mellan de två organen bedrivas i detalj, framför allt inom tätortsområdena. Här har länsarbetsnämnderna vid uppgörandet av sina sysselsättningsprognoser för byggnadsverksamheten i allmänhet tillgång till en särskild byggnadsdelegation. Delegationen är sammansatt av representanter för byggnadsarbetsgivarna och arbetstagarna samt för kommunerna och arbetsmarknadsorganen. Även i fråga om de aktuella objekten på byggnadsmarknaden är arbetsmarknadsorganen sålunda väl orienterade. Denna organisation byggdes upp i samband med den byggnadstillståndsreglering som tidigare gällde, och för vars tillämpning arbetsmarknadsorganen hade ansvaret. Även för den nuvarande, i viss utsträckning begränsade regie-

42 ringen av igångsättningen inom byggnadsverksamheten, måste arbetsmarknadsorganen hålla sig väl informerade om omfattningen av näraliggande och planerad byggnadsverksamhet. När det gällt att bedöma omfattningen av byggnadsverksamheten inom tätortsområdena, torde det vara obestridligt, att länsarbetsnämnderna — mot bakgrunden av vad ovan nämnts — i allmänhet varit grundligare orienterade än vad länsbostadsnämnderna i nuvarande läge kunnat bli. I samrådet mellan nämnderna torde det framför allt ha varit en tillgång för länsbostadsnämnderna att få del av de realistiska förarbetena till länsarbetsnämndernas sysselsättningsprognoser för byggnadsverksamheten. Å andra sidan skulle den starka betoningen av sysselsättningsmomentet i byggnadsverksamheten otvivelaktigt kunna bli alltför dominerande, därest länsarbetsnämnderna också skulle vara länsorgan för den bostadspolitiska verksamheten. Vissa risker kan också finnas för att det starkt ortsbundna sysselsättningsintresset i en viss situation står i motsats till det allmänna bostadsförsörjningsintresset. Ett sammanförande av länsbostadsnämnderna med länsarbetsnämnderna skulle sålunda ge en direkt samordning av de statliga åtgärderna för bostadsförsörjningen och för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten. Detta skulle emellertid kunna innebära risker för att länsarbetsnämndernas huvuduppgift — sysselsättningsplaneringen — finge ett alltför dominerande inflytande. Härtill kommer att arbetsmarknadsverket i sådant fall finge inom sin organisation överta även uppgifterna att bedöma omfattningen och fördelningen av bostadsbyggandet — något som även fortsättningsvis måste åvila centralorganet för samhällets bostadspolitiska verksamhet. Givetvis bör man vid en sammanföring av de här aktuella länsnämnderna också räkna med att föra in dem under ett gemensamt centralt organ. Arbetsmarknadsstyrelsen skulle i så fall bli centralorgan för bostadspolitiken. De omfattande och varierande uppgifter som den arbetsmarknadspolitiska verksamheten innebär för arbetsmarknadsverket är emellertid av den storleksordning att det finns anledning vara tveksam om det lämpliga i att tillföra verket de betydande ytterligare funktioner som här ifrågasatts. Det andra alternativet är en inordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna. I sitt betänkande rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom statsförvaltningen (SOU 1950:28) behandlade 1948 års länsstyrelseutredning bland annat frågan om länsbostadsnämndernas ställning. Utredningen konstaterade, att nämndernas huvuduppgifter var av sådan art, att de väl kunde inordnas i den omorganiserade länsstyrelse som utredningens förslag i stort syftade till. Länsstyrelseutredningens förslag om en omorganisation av länsstyrelserna har i huvudsak genomförts, i så måtto att verksamheten indelats i sektioner. Det allmänna motivet för inordnandet av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna angavs av utredningen vara bostadsförsörjningsfrågornas betydelse i den allmänna samhälls-

43 planeringen. I den nuvarande länsstyrelseorganisationen har man i många länsstyrelser som ett samordningsorgan för principiella planeringsfrågor inrät.at ett »länsråd för samhällsplanering». Rätt ofta har man också i anslu.ning till länsstyrelsernas planeringssektion ett planeringsutskott som samordnar den praktiska handläggningen av vissa ärenden. I planeringsutsvottets verksamhet deltar som regel: planeringsassessorn, länsarkitekten, överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsbostadsdirektören och distriktsingenjören för vatten och avlopp. Bostadspolitiska organisationskommittén har i sina förslag till förenklingar och förtydliganden av reglerna för bostadslångivningen eftersträvat att tillgodose behovet av samordning när det gäller bebyggelseplaneringen. Angelägenheten av att de bostadspolitiska synpunkterna tidigt beaktas i der. kommunala planläggningen har särskilt betonats. Kommittén har också pekat på den decentralisering som från den 1 juli 1960 genomförts i fråga om planärendenas handläggning. Länsstyrelsernas och länsarkitektkontorms verksamhet får som följd härav bli mera initiativrik än för närvarande. Den tidiga kontakten med kommunerna i praktiska planläggningsfrågor blir mera betydelsefull, sedan kommunerna numera helt har att sköta handläggningen av planärenden fram till fastställelsen av en plan och i viss omfattning att fatta beslut om dispensgivning enligt 67 § byggnadsstadgan. För bedrivandet av en kontinuerlig bostadsbyggnadsverksamhet är det givetvis en förutsättning att planläggningsverksamheten i kommunerna bedrives på sådant sätt, att planlagd mark i tid står till förfogande för det fortsatta byggandet. Erfarenheten torde ha visat — framför allt i de starkt expanderande orterna — att planläggningen släpat efter. Resultatet har blivit att planmyndigheterna ibland — inför trycket av behovet att påbörja bostadsbyggandet — tvingats att acceptera improviserade lösningar. En realistisk behandling av planärendena kräver, att praktiska och ekonomiska bostadssynpunkter i största möjliga utsträckning beaktas. För närvarande torde emellertid planmyndigheterna sakna tillräcklig sakkunskap för att göra sådana bedömanden. Direkt medverkan från de bostadspolitiska organen i länsstyrelsernas handläggning skulle här ge bättre förutsättningar. Länsstyrelsernas möjligheter till realdiskussion med planerare och praktiskt kommunalfolk skulle vidgas. Behovet av formella remisser skulle minska och arbetet med planärendena skulle bli effektivare. Det allt mer accentuerade behovet av en operativ ledning av samhällsplaneringen i länen torde komma att nödvändiggöra, att länsstyrelserna får större resurser att verka som ledande och samordnande myndighet för den praktiska inriktningen av samhällsplaneringen i vidaste bemärkelse. Den nuvarande samordningen genom personalunionen med landshövdingen som ordförande i flertalet statliga länsnämnder är av stor betydelse. Den ställer emellertid orimliga krav, då den inte är underbyggd med tillräckliga resurser i länsstyrelsernas organisation. Härutöver erfordras också en

44 direkt kontakt med övriga befattningshavare i länsstyrelserna som ha.ndlägger frågor på samhällsplaneringens område. För den bostadspolitiska verksamheten torde det vara av utomordentligt värde att få direkt k o n t a k t med den samhällsplanering i stort som länsstyrelserna får ett allt m e r a konkret ansvar för. Det har tidigare nämnts, att länsbostadsnämnderna är relativt små organ. Den decentralisering av beslutanderätten från det centrala bostaidspolitiska organet som under senare år genomförts och som kommittén helt vill genomföra, kommer att ställa större krav än för närvarande på lamsbostadsnämnderna. En inordning av nämnderna i länsstyrelserna skiiille otvivelaktigt ge länsbostadsnämnderna en starkare ställning i länsorganisationen. Därvid borde bostadsnämnderna bilda särskilda sektioner i l ä n s styrelserna. För att eliminera riskerna för att de bostadspolitiska synpunkterna inte skulle vinna tillräckligt beaktande vid en sådan inordning, borde lekmannarepresentationen i de nuvarande länsbostadsnämnderna beredas plats inom länsstyrelseorganisationen. Spörsmålet behandlades i det tidigare nämnda betänkandet av 1948 års länsstyrelseutredning. Utredningen visade, att man även vid en inordning av de bostadspolitiska frågorna i länsstyrelserna kunde arbeta med ett särskilt lekmannakollegium för dessa frågor hos länsstyrelserna. Även instansordningen behandlades av utredningen, vilken föreslog, att det bostadspolitiska centralorganet vid en inordning i länsstyrelserna skulle kunna ha samma direktivrätt som vid en organisation med fristående länsnämnder för bostadspolitiken. Trots att sålunda många skäl kan anföras till förmån för att inplacera länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna, torde det k u n n a ifrågasättas, om inte resultatet av den nyligen tillsatta utredningen angående länsförvaltningen i dess helhet bör avvaktas, innan isolerade åtgärder vidtages beträffande länsbostadsnämndernas ställning inom länsorganisationen. Det tredje alternativ som organisationskommittén behandlat är en bibehållen självständig länsbostadsnämnd. Därest det bostadspolitiska centralorganet skulle ha inordnats i Kungl. Maj :ts kansli eller i byggnadsstyrelsen, finge onekligen länsbostadsnämnderna en komplicerad ställning inom statsförvaltningen. När nu kommittén förordat en fristående bostadsstyrelse såsom centralorgan, minskas i och för sig behovet av att rubba n ä m n d e r n a s nuvarande status. Efter en avvägning av skälen för och emot de tre olika alternativen h a r organisationskommittén funnit sig böra förorda, att länsbostadsnämnderna åtminstone tills vidare bibehålies såsom fristående länsorgan. Länsbostadsnämndernas utökade arbetsuppgifter

Länsbostadsnämnderna har under de senaste åren successivt fått ökade arbetsuppgifter genom att stora delar av bostadsstyrelsens långivning decentraliserats till nämnderna. Härtill kommer, att organisationskommit-

45 tén såväl i sina förslag till enklare regler för handläggning av bostadslån som i sina organisationsförslag förutsatt en betydlig utvidgning av länsbostadsnämndernas verksamhet och ansvar. Sålunda har kommittén tänkt sig, att länsbostadsnämnderna i väsentligt större utsträckning än tidigare skall medverka vid bebyggelseplaneringen och därvid intimt samråda med kommunernas organ på byggnadsområdet och med länsarkitekterna samt länsstyrelsernas planeringssektioner. De skall enligt kommitténs mening vara initiativtagande ifråga om planläggningen för bostadsförsörjningen. Överhuvudtaget har kommittén förutsatt, att länsbostadsnämnderna skall ägna stor uppmärksamhet åt konsultations- och informationsverksamheten i kommunerna. Genom den fullständiga decentraliseringen till det regionala planet av lånebesluten och därmed sammanhängande avgöranden tillföres länsbostadsnämnderna nya arbetsuppgifter, samtidigt som nämndernas ansvar växer. Redan den decentralisering av de med långivningen sammanhängande uppgifterna som ägt r u m före kommitténs tillsättande torde ha inneburit, att en stor del av nämndernas kapacitet fått tagas i anspråk för löpande arbete. Som regel har detta inkräktat på utrymmet för de rådgivande och allmänt ledande funktioner på det bostadspolitiska området som ursprungligen avsetts beträffande länsbostadsnämnderna. Detta är så mycket mera otillfredsställande som just utflyttningen av ärenden till länsbostadsnämnderna inneburit ett stegrat behov av överblick och samråd beträffande bostadsförsörjningen och bebyggelseplaneringen. Inte minst med tanke härpå har kommittén ansett det värdefullt att genom en överflyttning till riksbankens avdelningskontor av låneförvaltningen avlasta nämnderna denna för den egentliga bostadspolitiken mindre fundamentala verksamhet. Härigenom bör för framtiden länsbostadsnämnderna få förbättrade möjligheter att koncentrera sig på sin väsentliga funktion att vara ledare för den samhälleliga bostadspolitiken i länen. Emellertid är de genom bortflyttningen av låneförvaltningen frigjorda resurserna inte tillräckliga för att länsbostadsnämnderna i storstadsområdena utan en personalförstärkning skall bli i stånd att verka såsom här har avsetts. Kommittén kommer därför i det följande att föreslå en utbyggnad av ifrågavarande nämnder. Härutöver måste beaktas, att för nämnderna i allmänhet den föreslagna utflyttningen av låneförvaltningen i och för sig inte skapar ett större utrymme för verksamhet av bostadspolitisk natur. Inom den nuvarande personalramen måste därför personaluppsättningen anpassas till den avsedda nyinriktningen av nämndernas verksamhet, vilket kommittén senare återkommer till. Länsbostadsnämndernas organisation

Kommittén vill först beröra den regionala bostadspolitiska organisationen för de tre storstadsområdena, nämligen Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö. För de två senare områdena finns redan länsbostadsnämnder i Udde-

46 valla respektive Malmö. Frågan om en förflyttning av nämnden för Göteborgs- och Bohus län till Göteborg lär emellertid bli aktuell i anslutning till behovet att förse denna nämnd med nya lokaler. I länsdelen av Stor-Stockholm h a n d h a r f. n. länsbostadsnämnden för Stockholms län endast småhusärenden, medan bostadsstyrelsen handlägger alla låneärenden för Stockholms stad och flerfamiljshusärenden i förortsdelen av Stockholms län. Bostadsbyggandet i Stor-Stockholm är emellertid sedan länge ett viktigt led i samarbetet mellan Stockholm och förorterna. Den kommunala aktivitet som här utvecklats borde också avspeglas i uppbyggnaden av de statliga bostadslåneorganen. En gemensam bostadsnämnd för Stockholms stad och län skulle kunna bli ett naturligt statligt organ för bostadsförsörjningen utan invecklade gränsdragningar. Planeringsfrågorna skulle inom ett sådant organ kunna angripas effektivare än vid den nuvarande uppdelningen på en central myndighet och ett länsorgan. En gemensam bostadsnämnd skulle också kunna få en sådan sammansättning som garanterar en effektiv verksamhet — bland annat genom ett större antal ledamöter än för nämnderna i övrigt. Organisationskommittén föreslår sålunda, att en för Stockholms stad och län gemensam bostadsnämnd inrättas. Bostadsnämnden ersätter därvid den nuvarande länsbostadsnämnden i Stockholms län och skall för Stockholms stad och län handha all sådan verksamhet som ankommer på länsbostadsnämnderna i landets övriga län. De nuvarande länsbostadsnämnderna är organiserade på två avdelningar, nämligen en kameral avdelning och en teknisk avdelning. Med kommitténs förslag om bortflyttning av den låneförvaltande verksamheten från nämnderna finns inte längre motiv för den nuvarande indelningen. I stället för den nuvarande kamerala avdelningen bör länsbostadsnämnderna i den nya organisationen utrustas med en mera allmän avdelning för de utvidgade uppgifter som kommittén föreslagit beträffande bostadsförsörjning och bebyggelseplanering. Kommittén föreslår därför, att länsbostadsnämnderna organiseras på en planeringsavdelning och en teknisk avdelning. Planeringsavdelningen bör svara för förberedelser för beslut i låneärenden, planläggningen av bostadsförsörjningen, utredningar som underlag för nämndens initiativ och åtgärder, utarbetandet av förslag till utlåtanden samt handläggningen av administrativa ärenden. Tekniska avdelningen bör liksom för närvarande svara för tekniska frågor i samband med långivningen samt för den tekniska rådgivningen till låne- och bidragssökande, byggnadsföretagen och kommunerna.

47 5. Personalförändringarna

till följd av omorganisationen

I direktiven till kommittén har departementschefen uttalat, att personalorganisationen borde kunna inskränkas, varvid inom bostadsstyrelsen främst lånebyråns och tekniska byråns organisation komme att beröras. I enlighet med dessa direktiv har kommittén genom sina olika förslag sökt skapa förutsättningar för nedskärningar i bostadsstyrelsens personalorganisation, medan kommitténs förslag till ändrad arbetsfördelning mellan centralorganet och de regionala organen innebär behov av vissa personalförstärkningar för länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrelsen har f. n., förutom verkets chef, 215 befattningar på sin personalplan. Eftersom kommitténs uppgift begränsats till att lämna en organisationsskiss, kan en preciserad redovisning av personalförändringarna i bostadsstyrelsen till följd av förslagen om den framtida verksamhetsinriktningen icke framläggas. Kommittén vill emellertid i stora drag belysa förändringarna. Av kanslibyråns 78 befattningshavare är ett femtiotal sysselsatta med i huvudsak de låneförvaltande uppgifter som föreslagits bli utflyttade till riksbanken. Det har redan tidigare framhållits, att en viss del av denna personal torde bli erforderlig i riksbankens centrala organisation. F r ä m s t gäller detta den till ett tiotal befattningshavare uppgående personalen för maskinbearbetning i kamerala sektionen. Även viss personal av aviserings-, uppbörds- och kontrollgrupperna i samma sektion — f. n. drygt tio befattningshavare —• torde behöva överflyttas med arbetsuppgifterna. Inom ombudsmannasektionen är den personal som handhar ränteeftergiftsberäkningarna — f. n. fem befattningshavare — så specialinriktad på sina arbetsuppgifter, att en överflyttning av i varje fall några av dessa till riksbanken har ansetts erforderlig. Någon befattningshavare bland den juridiskt utbildade personalen på sektionen torde också böra ingå i riksbankens centrala organisation. Lånebyrån h a r f. n. 31 befattningshavare. Vid utbyggnaden av bostadsnämnden för Stockholm och Stockholms län och för förstärkningarna av länsbostadsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs- och Bohus län torde vissa av de kvalificerade befattningshavarna böra överflyttas från de nuvarande flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. Marksektionens befattningar, till ett antal av 6, torde i stort sett kunna indragas. Beträffande planeringsbyrån kommer med kommitténs förslag huvuddelen av de 17 befattningshavarna i statistiska sektionen att överföras till det centrala statistikverket eller friställas. Däremot torde planeringssektionens liksom utredningssektionens personal till större delen böra bibehållas i den nya organisationen.

48 I tekniska byrån förutsattes huvuddelen av befattningshavarna i arkitektsektionen kunna avvecklas, varvid vissa befattningar har ansetts behöva överföras till byggnadsstyrelsen för att förstärka dess resurser i samband med det ökade ansvar kommittén velat tillägga styrelsen på bostadsområdet. Detsamma gäller byggnadstekniska sektionen. Tvätterisektionens befattningar torde bli obehövliga. Teknisk-ekonomiska byrån har 17 befattningshavare. Härav kommer i viss mån befattningar i allmänna sektionen och sektionen för driftskostnadsundersökningar etc. att fortfarande erfordras i den reducerade organisationen, medan övriga befattningar bör indragas. En del av den friställda personalen i denna byrå torde kunna förutses behöva bli överflyttad till institutet för byggnadsforskning i anslutning till arbetsuppgifternas överföring dit. I sociala sektionen avvecklas samtliga befattningshavare, uppgående till 24 personer. Genom att den juridiska sektionen i lånebyrån och berörd del av ombudsmannasektionen i kanslibyrån sammanföres i första byrån (allmänt juridiska ärenden) i den nya organisationen, kan personalantalet nedbringas. Sammanfattningsvis anser kommittén, att den reducerade bostadsstyrelsen bör kunna fullgöra sina arbetsuppgifter med en personal av omkring 100 befattningshavare. De drygt 100 befattningar som i enlighet härmed skulle avvecklas, torde i inte ringa utsträckning komma att erfordras som förstärkning av de myndigheter som föreslagits överta vissa av bostadsstyrelsens nuvarande verksamhetsgrenar. Att göra en uppskattning av h u r många befattningshavare som på sådant sätt kan komma i fråga till överflyttning är emellertid inte möjligt på basis av kommitténs organisationsskiss. Kommittén förutsliter, att sedan statsmakterna tagit ställning till dess förslag, en särskild delegation för omorganisationsfrågorna tillsättes och att denna får i uppdrag att efter förhandlingar med personalorganisationerna och i samråd med bostadsstyrelsen och berörda myndigheter framlägga detaljförslag beträffande den reducerade bostadsstyrelsens personaluppsättning och behovet av personalförstärkningar hos de övriga myndigheterna. I delegationens uppdrag bör likaså ingå att vidtaga åtgärder för omplacering av den friställda personalen. Vad därefter gäller länsbostadsnämnderna innebär kommitténs förslag en förstärkning av nämnderna i de tre storstadsområdena, Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö. För den nya gemensamma bostadsnämnden för Stockholms stad och län har kommittén beräknat ca 30 befattningshavare. Personalstyrkan hos länsbostadsnämnderna i Malmöhus län och i Göteborgsoch Bohus län bör utökas till ca 20 tjänster.

49 Personaluppsättningen i detalj bör inte bestämmas, förrän statsmakterna tagit ställning till organisationsskissen. Dock har kommittén ansett sig redan nu böra föreslå följande förändringar beträffande de högre tjänsterna: För länsbostadsnämnderna i allmänhet motiverar det ökade ansvaret för länsbostadsdirektörerna, att de som regel placeras i byråchefslönegraden på samma sätt som skett beträffande jämförbara chefstjänster inom den statliga länsförvaltningen, t. ex. länsarbetsdirektörerna. Planeringsavdelningarna bör stå under ledning av en förste byråsekreterare i 23 lönegraden. De tekniska avdelningarna bör stå under chefskap av en förste byråingenjör i likaledes 23 lönegraden. I länsbostadsnämnderna för Göteborgs- och Bohus län respektive Malmöhus län bör cheferna för tekniska avdelningarna utgöras av byrådirektörer i 24 lönegraden, medan cheferna för planeringsavdelningarna bör ha samma ställning som för landet i övrigt. Beträffande den gemensamma bostadsnämnden för Stockholm och Stockholms län föreslår kommittén, att länsbostadsdirektören placeras i lönegraden B 3. Avdelningscheferna i denna nämnd bör utgöras av byrådirektörer i 26 lönegraden. Även i fråga om länsbostadsnämnderna vill kommittén föreslå, att den ovannämnda delegationen får i uppdrag att utarbeta detaljplaner, sedan statsmakterna tagit ställning till organisationsskissen, varjämte det bör ankomma på denna delegation att i samråd med bostadsstyrelsen och riksbanken ombesörja avvecklingen av de nuvarande kamerala avdelningarna.

A—105046

BILAGA I

Förslag till

ändrad lydelse av egnahemslånekungörelsen jämte anvisningar till densamma

Inledande

bestämmelser

1 §. Under de förutsättningar och på de villkor, som angivas i denna kungörelse och med stöd av densamma meddelade bestämmelser, må av statsmedel beviljas a) egnahemslån för nybyggnad eller därmed i fråga om resultatet likvärdig, genomgripande ombyggnad av en- eller tvåfamiljshus; b) förbättringslån för annan ombyggnad än nu sagts eller annan förbättring av en- eller tvåfamiljshus ävensom för nybyggnad av sådant hus av enkel beskaffenhet. Därjämte må förbättringslån utgå för förbättring av hus med mer än två lägenheter, vilka skola bebos av personer, som avses i 18 § andra stycket a ) . 2 §.

Egnahemslån och förbättringslån, som avses i 1 § första stycket, må beviljas person, som skall bebo huset eller, såvitt angår tvåfamiljshus, dess ena lägenhet. Egnahemslån må därjämte beviljas a) kommun; b) bolag, förening eller stiftelse, som arbetar under betryggande kontrollerade former och utan enskilt vinstsyfte; c) ägare eller brukare av jordbruksfastighet för byggnadsföretag avseende bostad åt person, som är anställd vid fastigheten; d) ägare av jordbruksfastighet för byggnadsföretag som avser arrendatorsbostad. Förbättringslån, som avses i 1 § första stycket, må jämväl beviljas kommun, såvida huset skall bebos av person eller personer, som avses i 18 § a n d r a stycket a) eller b ) . Förbättringslån, som avses i 1 § andra stycket, må beviljas kommun. Anvisningar

Lån kan beviljas varje h ä r i riket bosatt person, även utländsk medborgare, som h a r förmåga att fullgöra de med lånet följande förpliktelserna. Med kommun avses stad, köping och landskommun. Bolag, förening eller stiftelse skall för att kunna godtagas som låntagare ha till huvudsaklig uppgift att anskaffa, äga och förvalta bostäder. Undantag kan dock göras för vissa under statlig uppsikt arbetande sammanslutningar, t. ex.

51 folkhögskolestiftelser. Kravet på betryggande kontroll över företaget anses tillgodosett, om minst en ledamot av dess styrelse utses av kommunen eller, om företaget har sin verksamhet förlagd till flera kommuner, av svenska stadsförbundet eller svenska landskommunernas förbund. Bolagsordning eller stadgar skola innehålla uppgift om att företaget arbetar utan enskilt vinstsyfte. Då fråga är om bostad åt anställda vid jordbruksfastighet (även fastighet, som vid taxering åsatts enbart skogsvärde), kan lån beviljas varje ägare eller arrendator av sådan fastighet, alltså inte blott enskild person utan även kommun, bolag m. fl. Det nu sagda äger motsvarande tillämpning då lån sökes av ägaren för bostad åt arrendator. Lån för bostad åt anställd må beviljas endast om bostaden befinnes vara behövlig enligt en bedömning på längre sikt av behovet av arbetskraft för fastighetens skötsel. Lån må icke beviljas för bostäder åt både ägare och arrendator på samma fastighet, ej heller för bostad åt den ene om tillfredsställande bostad för den andre finnes. Lån må ej beviljas i fall, då annat jämförligt statligt stöd till ny- eller ombyggnadsföretag kan utgå, t. ex. statsbidrag till vissa lärarbostäder. 3 §.

Lån beviljas av länsbostadsnämnderna och, såvitt avser Stockholms stad och Stockholms län, av den för staden och länet gemensamma bostadsnämnden. Vad i denna kungörelse sägs om länsbostadsnämnd skall jämväl avse bostadsnämnden. Länsbostadsnämnderna skola i låneärenden rörande bostäder å jordbruksfastigheter samråda med lantbruksnämnderna. Angående skyldighet för kommun att medverka vid sådan låneverksamhet, som avses i denna kungörelse, stadgas i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. 4 §.

Organ för kommuns låneförmedling och därmed sammanhängande verksamhet (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, där ej kommunen beslutat att verksamheten skall handhavas av annat lämpligt kommunalt organ. Angående byggnadsnämnds befattning med viss granskning i låneärenden stadgas i 27 §. Egnahemslån 5 §. Egnahemslån må beviljas endast för hus, som kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål. Såsom förutsättning för beviljande av egnahemslån skall vidare gälla, att markkostnaden icke överstiger belopp, som prövas skäligt. Såsom villkor för beviljande av egnahemslån för enfamiljshus skall med avseende på bostadens storlek, utformning och utrustning gälla a) att, därest huset utformas så att bostadsrum framdeles kan inredas på vinden, lägenheten i bottenvåningen omfattar minst två rum och kök; b) att, i annat fall än som avses under a ) , bostadslägenheten omfattar minst tre r u m och kök med en yta ej understigande 70 kvadratmeter; c) att huset utrustas med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning och bad; samt d) att bostaden i övrigt uppfyller skäliga krav på god utformning och utrustning.

52 Undantag må, då särskilda skäl föranleda därtill, medgivas från de i tredje stycket under a)—c) uppställda villkoren. Såsom villkor för beviljande av egnahemslån för tvåfamiljshus skall gälla, att åtminstone den ena lägenheten omfattar minst två r u m och kök. I övrigt skall vad i tredje stycket under c) och d) samt fjärde stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga om tvåfamiljshus.

Anvisningar

Frågan om ett hus kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål prövas efter en bedömning av bostadsbehovet inom orten på lång sikt samt av tomten med avseende på dess läge och beskaffenhet. Länsbostadsnämnden har att i dessa frågor samråda med vederbörande kommun och med berörda länsorgan. Ger bedömningen vid handen, att platsen för byggnadsföretaget måste betecknas som uppenbart olämplig, skall lån ej beviljas. Är platsen icke att betrakta som uppenbart olämplig men risk för att huset ej kommer att få stadigvarande användning dock bedömes föreligga, skall låneärendet, om betryggande säkerhet för lånet ej ställes, avgöras efter en avvägning mellan nämnda risk och de särskilda skäl, som kunna motivera att lån ändock beviljas. Beträffande hus som innehåller lokaler för annat än bostadsändamål skall gälla, att lokalerna icke få upptaga större yta än bostadslägenheten. 6 §. Till annan låntagare än kommun må egnahemslån beviljas endast om säkerhet för lånet kan ställas i form av inteckning i vederbörande fastighet eller tomträtt enligt bestämmelserna i 11 §. Kan sådan säkerhet ej ställas må dock, i de fall Kungl. Maj:t så medgiver, godtagas annan tillfredsställande säkerhet. Även om sådan säkerhet, som i första stycket sägs, icke kan lämnas, må i fråga om enfamiljshus, som skall bebos av låntagaren och som icke är beläget i tätort, egnahemslån likväl kunna beviljas den, vars äganderätt till huset icke är förenad med äganderätt till marken, under förutsättning a) att innehavet av bostaden genom avtal är säkerställt under minst tio å r ; b) att sökandens familjeförhållanden äro sådana, som avses i 4 § kungörelsen den 24 maj 1957 om familjebostadsbidrag; samt c) att familjebostadsbidrag jämlikt samma kungörelse kan antagas komma att utgå under minst tio år.

Anvisningar

Annan tillfredsställande säkerhet än inteckning må godtagas, då sökanden är arrendator av jordbruksfastighet och lånet avser bostad åt fastighetens lantarbetare. I fråga om säkerheten för sådant egnahemslån, som avser ovan odlingsgränsen belägen fast bostad åt same och för vilket inteckningssäkerhet ej kan ställas, gälla särskilda, av Kungl. Maj:t den 26 augusti 1960 meddelade bestämmelser. Då tillfälligt hinder mot lämnande av inteckningssäkerhet föreligger, må annan tillfredsställande säkerhet godtagas i avbidan på hindrets undanröjaide. Uppkommer eljest fråga om godtagande av annan säkerhet än inteckning, skall frågan härom för varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

53 7 §. Egnahemslån må ej beviljas med mindre vederbörande kommun åtagit sig att, om förlust uppkommer å egnahemslånet inom tio år räknat från dagen för lånets utbetalning, gentemot staten ansvara för sådan förlust, vid nybyggnad intill ett belopp av 4 000 kronor och vid ombyggnad intill ett belopp, motsvarande tjugu procent av belåningsvärdet, dock högst 4 000 kronor. Vad i första stycket är stadgat skall icke äga tillämpning vid självständig belåning av gemensamhetsanläggning, som avses i 10 §. 8 §.

Såsom förutsättning för beviljande av egnahemslån skall ytterligare gälla, att sökanden förbinder sig a) att utföra byggnadsföretaget på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer; b) att iakttaga de föreskrifter rörande byggnadsföretagets utförande i övrigt, som länsbostadsnämnden må meddela; samt c) att underkasta sig föreskriven kontroll över byggnadsföretaget. Annan sökande än sådan, som angives i 2 § andra stycket a) och b ) , skall vidare förbinda sig att efterkomma de bestämmelser om hyreskontroll, som innefattas i denna kungörelse. Anvisningar

Som huvudregel gäller, att byggnadsföretag icke får påbörjas innan lånebeslut meddelats och att således låneansökan, som avser ett påbörjat företag, skall avslås. Endast då fråga är om i grupp byggda hus, som avses här nedan, eller då i annat fall synnerliga skäl föranleda därtill, må lånbeviljas för ett redan påbörjat företag. I fråga om gruppbebyggelse skall härvid gälla följande. Då en- eller tvåfamiljshus uppföras i grupp av annan än person, som avses i 2 § första stycket, för att därefter säljas till dem som skola bebo husen, kan länsbostadsnämnden medgiva, att egnahemslån må beviljas blivande ägare av husen utan hinder av att byggnadsföretaget påbörjas före beslut om lån. Sådant medgivande må lämnas under h ä r nedan angivna förutsättningar. a) Byggnadsföretaget skall, innan det påbörjas, ha underkastats all den granskning, som skall föregå ett lånebeslut och som inte har avseende på de blivande låntagarnas personliga förutsättningar att godtagas som låntagare. b) Förmedlingsorganet skall ha åtagit sig att utöva den särskilda kontroll över byggnadsföretaget, som organet må finna befogad med hänsyn till de blivande köparnas intressen. c) Byggherren skall, om förmedlingsorganet så påfordrar, förbinda sig att i blivande köpekontrakt intaga bestämmelser om att köpet skall återgå, om köparens låneansökan avslås. d) Då h ä r avsett medgivande lämnas, skall däremot svarande, beräknat lånebelopp anses vara disponerat på samma sätt som om lånebeslut meddelats. I lånebeslut, som avser ett ej påbörjat byggnadsföretag, skall angivas, att beslutet kan återkallas om företaget icke påbörjats före utgången av det kalenderår, varunder beslutet meddelats. 9 §. Lägenhet i bostadshus, som uppförts eller ombyggts med stöd av egnahemslån och som äges av annan än i 2 § a n d r a stycket a) eller b) avsedd låntagare, skall intill dess lånet till fullo betalats eller avskrivits vara underkastad hyreskontroll,

54 innebärande att hyra, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, icke må uttagas med högre belopp än länsbostadsnämnden fastställt samt att ersättning för bränslekostnader icke må överstiga skäligt belopp. Det av nämnden fastställda högsta hyresbeloppet skall motsvara vad som prövas skäligt med hänsyn till ortens förhållanden samt fastighetens beskaffenhet och läge. Är lägenhet underkastad hyreskontroll enligt första stycket skall uppgift härom och om innebörden av kontrollen finnas intagen i kontrakt rörande uthyrning av lägenheten. Därest bostadshus, som uppförts eller ombyggts med stöd av egnahemslån, överlåtes till annan än kommun eller företag, som avses i 2 § andra stycket b ) , skall, om vid tiden för överlåtelsen lånet ej till fullo betalats eller avskrivits, förbehåll göras om skyldighet för förvärvaren att efterkomma de föreskrifter r ö r a n d e hyreskontroll, som meddelats eller må meddelas av länsbostadsnämnden. Anvisningar

Högsta tillåtna hyra skall fastställas i samband med lånebeslutet, då lån beviljas för tvåfamiljshus eller för enfamiljshus, vilket är beläget på jordbruksfastighet och avsett att uthyras. I övriga fall skall högsta h y r a fastställas vid den senare tidpunkt, då uthyrning sker. I beslut om högsta hyra skall angivas, att det fastställda hyresbeloppet må överskridas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar (generell hyreshöjning). Då högsta hyra fastställes senare än i samband med lånebeslutet, skall hyresbeloppet bestämmas så, att det jämte den i det förevarande fallet medgivna generella höjningen motsvarar skäligt belopp enligt bestämmelserna i paragrafens första stycke. 10 §. Länsbostadsnämnden fastställer det värde å fastigheten eller byggnaden, som skall ligga till grund för bestämmande av lånets storlek (belåningsvärdet). Detta värde må ej överstiga av Kungl. Maj:t medgivet belopp. Avser ansökan om egnahemslån hus, som ingår i bebyggelse med gemensam värme- och varmvattencentral, tvättstuga med tillhörande utrymmen, biluppställningsplats eller garagebyggnad, må i belåningsvärdet inräknas å huset belöpande andel i anläggningskostnad för sådan gemensam anläggning. Är anläggningen förlagd till särskild fastighet, må densamma belånas självständigt. Egnahemslån må ej överstiga fyrtio procent eller, då skäl därtill äro, femtio procent av belåningsvärdet. Om särskilda omständigheter föranleda därtill, må dock egnahemslån utgå med högre belopp än nu sagts, dock högst med nittio procent av belåningsvärdet. Anvisningar

I fråga om högsta belåningsvärde (belåningstak) gälla av Kungl. Maj:t den 3 juni 1960 meddelade bestämmelser. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser i ombyggnadsfall skall iakttagas följande. Belåningsvärdet skall motsvara de av länsbostadsnämnden godtagna ombyggnadskostnaderna. I förekommande fall skall det sålunda beräknade belåningsvärdet minskas i den omfattning, som föranledes av de jämlikt 11 § gällande bestämmelserna om säkerhet för egnahemslånet. Om i nybyggnadsfall byggnadskostnader jämte kostnader för tomt (produktionskostnaden) kunna antagas understiga belåningstaket, skall belåningsvärdet fastställas efter värdering av byggnadsföretaget. Vid värdering skall beräkning av

55 produktionskostnad ej ske. I övriga nybyggnadsfall fastställes belåningsvärdet till belopp motsvarande belåningstaket. För hus, som ingår i bebyggelse med självständigt belånad gemensam anläggning, skall belåningstaket minskas med den på huset belöpande andelen av belåningsvärdet för denna anläggning. Utökning av lånet utöver vad som motsvarar 40 procent av belåningsvärdet (fördjupning) må ske endast under förutsättning, att erforderlig belåning ej kan ske på annat sätt. 11 §. Skall låntagaren jämlikt 6 § som säkerhet för egnahemslån ställa inteckning, skall denna, där ej annat följer av andra stycket, ligga inom nittio procent av belåningsvärdet. Ingår i fastigheten mark eller annan nyttighet, vartill hänsyn ej skall tagas vid beräknande av belåningsvärdet, äger länsbostadsnämnden medgiva förhöjning av den i första stycket angivna övre gränsen för inteckningssäkerheten, dock högst med nittio procent av nyttighetens beräknade värde. Inteckning må icke godkännas med mindre byggnaderna äro brandförsäkrade till betryggande belopp. Intecknad skuldförbindelse, som är utgiven av annan än låntagaren, skall vara försedd med påskrift av låntagaren, att han ikläder sig betalningsansvar för förbindelsen. Såsom ytterligare säkerhet för egnahemslån skola pantförskrivas för annan fordran belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten eller tomträtten än den enligt första och andra styckena för egnahemslånet ställda säkerheten, i den mån dessa inteckningar icke behöva tagas i anspråk för betalning av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand äro pantförskrivna. Allenast då särskilda omständigheter därtill föranleda, må låntagaren till skyddande av egen kapitalinsats förfoga över inteckning med bättre rätt än inteckning till säkerhet för egnahemslånet. Länsbostadsnämnden må, om kravet på tillfredsställande säkerhet ej därigenom eftersattes, vid bedömningen av den erbjudna säkerhetens läge i förhållande till de i första och andra styckena angivna lånegränserna bortse från inteckning för vilken fastigheten allenast i andra hand svarar. Vad i fjärde stycket omförmäles skall icke äga tillämpning å dylik inteckning. Anvisningar

Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall i de fall som angivas h ä r nedan iakttagas följande. Då fråga är om byggnadsföretag på jordbruksfastighet, skall inteckningen vara belägen inom ett av vederbörande lantbruksnämnd beräknat värde å fastigheten efter byggnadsföretagets genomförande. Då lånet avser ombyggnad av hus å annan fastighet än jordbruksfastighet, skall den övre inteckningsgränsen motsvara 90 procent av det av länsbostadsnämnden beräknade värdet å fastigheten efter byggnadsföretagets genomförande, dock högst 90 procent av belåningstaket för en motsvarande nybyggnad. 12 §. Egnahemslån skall från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, antingen i sin helhet utgöra amorteringslån eller också uppdelas i en amorteringsdel och en stående del. Sådan uppdelning skall ske så, att lånet i vad det beträffande förmånsrätten är beläget under fyrtio procent av belånings-

56 värdet och tillika uppgår till minst 2 000 kronor utgör stående del och återstoden av lånet amorteringsdel. I fall som avses i 11 § andra stycket har länsbostadsnämnden att bestämma huruvida uppdelning av lånet skall ske samt att fastställa lånedelarnas storlek. Egnahemslån skall från utbetalningsdagen löpa med ränta, som för år r ä k n a t skall, där ej annorlunda förordnas, utgöra fyra procent för amorteringslån och amorteringsdel av lån samt tre och en halv procent för stående lånedel. Å egnahemslån, som i sin helhet utgör amorteringslån, samt å amorteringsdel av egnahemslån skola från det i första stycket angivna halvårsskiftet ränta och amortering erläggas i form av lika stora annuiteter. Dessa skola beräknas så, att amorteringen blir slutförd beträffande lån för nybyggnad inom trettio år från sagda tidpunkt och beträffande lån för ombyggnad inom det antal år, som länsbostadsnämnden bestämmer, dock högst trettio år från samma tidpunkt. Beträffande egnahemslån, som beviljas till i 6 § andra stycket omförmäld låntagare, skall amorteringsplanen fastställas så, att amorteringsskyldigheten kan i huvudsak fullgöras med hjälp av det familjebostadsbidrag, som beräknas komma att utgå. Stående del av egnahemslån skall återbetalas enligt villkor, som fastställas senast vid utgången av den tid, då amorteringsdelen av lånet skall hava slutbetalats. Anvisningar

Vid tillämpningen av första stycket sista punkten skall, om uppdelning prövas böra ske, iakttagas att stående lånedel icke må överstiga belopp, som kan antagas bli på längre sikt betryggande säkerställt genom den för lånet lämnade inteckningen. 13 §. Därest låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt än enligt 6 § första stycket ställd inteckningssäkerhet, nödgas efter det i 12 § första stycket angivna halvårsskiftet erlägga ränta efter högre procentsats än här nedan angives, må länsbostadsnämnden av egnahemslånets annuitetsbelopp årligen eftergiva högst följande belopp i kronor (ränteeftergift). Belopp Byggnadsföretag som färdigställts

Procentsats

Nybyggnad

Ombyggnad

EnTvåEnTvåfamiljshus familjshus familjshus familjshus före år 1951 åren 1951 och 1952 efter år 1952

4'/2 4 3%

230 450 550

340 670 820

140 270 330

210 400 490

Därest de i första stycket angivna beloppen skulle överstiga egnahemslånets annuitetsbelopp, må överskjutande belopp tillerkännas låntagaren kontant. Anvisningar

De i första stycket angivna maximibeloppen för ränteeftergift bygga p å vissa högsta belopp för normal storlek på bottenlånen, på en viss beräknad genomsnittlig marknadsränta för bottenlån med obunden ränta samt på den för byggnadsföretaget tillämpliga s. k. garanterade räntan, d. v. s. den i tabellen angivna procentsatsen. Med bottenlån avses här lån, som beträffande förmånsrätten äro

57 belägna före egnahemslånet och som upptagits i samband med och för finansiering av byggnadsföretaget. Ränteeftergift utgår icke beträffande bottenlån som lämnats av enskild person. I varje låneärende skall fastställas ett basbelopp för ränteeftergiften. Basbeloppet är lika med det i kungörelsen angivna maximibeloppet eller, då bottenlånets ursprungliga belopp understiger den förut nämnda normalstorleken för sådant lån, ett häremot svarande lägre belopp. För lån med bunden ränta, som är lägre än nämnda marknadsränta, skall basbeloppet dessutom minskas i den omfattning, som betingas av den lägre räntan. Basbeloppet, som alltså ändras i den mån maximibeloppen eller den för lånet gällande bundna räntan ändras, skall med av bostadsstyrelsen bestämda tidsintervaller reduceras med vad som motsvarar en beräknad genomsnittlig amortering på bottenlånet. Ränteeftergift, som hänför sig till låntagarens räntekostnader under ett halvår, beräknas och tillgodoföres låntagaren i samband med att besked lämnas honom angående den på nästföljande halvår belöpande annuiteten på egnahemslånet. 14 §. Har egnahemslån beviljats och övergår därefter fastigheten eller i 6 § andra stycket omförmäld bostad till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare, skall den nye ägaren eller tomträttshavaren, därest han önskar övertaga lånet, h o s länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag äganderätten eller tomträtten övergick till honom. Göres ej sådan ansökan eller avslås densamma, skall nämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning. Förmedlingsorganet skall avgiva yttrande över ansökan om övertagande av egnahemslån. Grundas övertagandet på köp skall yttrandet innefatta en bedömning av köpeskillingens skälighet. Länsbostadsnämndens beslut i ärendet bör ej, om icke särskilda skäl föranleda till annat, innebära avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i nämnda avseende. Anvisningar

Avslås ansökan om övertagande av egnahemslån och innehåller köpekontraktet bestämmelse om att köpet i sådant fall skall återgå, skall lånet ej uppsägas.

Förbättringslån 15 §. Förbättringslån skall företrädesvis utgå för förbättringsarbeten å hus med avsevärda brister. Ej må förbättringslån beviljas för arbeten, som äro att hänföra till löpande underhåll; dock må, i den mån sådana arbeten äro direkt betingade av förbättringsarbeten, till vilka förbättringslån beviljas, lånet även kunna avse dylika arbeten. Anvisningar

Förbättringslån må i undantagsfall utgå för nybyggnad av enkel beskaffenhet, som ersätter hus med avsevärda brister, under förutsättning att kostnaderna för nybyggnaden beräknas bli lägre än kostnaderna för eljest oundgängligen erforderlig förbättring samt att sökandens bostadsbehov icke lämpligen kan tillgodoses på annat sätt. Beslut om sådant lån må — utom då lånet avser bostad, som är belägen

58 inom något av de fyra nordligaste länen, eller bostad åt zigenare — meddelas endast efter medgivande av Kungl. Maj:t. Förbättringslån må endast om särskilda skäl föranleda därtill beviljas för att ersätta eller förbättra nyttighet, för vilken egnahems- eller förbättringslån tidigare beviljats. Dylikt förbättringslån skall i sin helhet utgöra räntebärande amorteringslån. Utgöres det tidigare beviljade lånfet av egnahemslån, må sådant förbättringslån, i förekommande fall, beviljas utan hinder av att det för egnahemslånet gällande belåningstaket därigenom överskrides. 16 §. Förbättringslån må a) i sin helhet utgöra räntefritt stående lån; b) bestå av en räntebärande amorteringsdel jämte en räntefri stående del; eller c) i sin helhet utgöra räntebärande amorteringslån. 17 §. Förbättringslån, som helt eller delvis utgör räntefritt stående lån, må, där ej sökanden är kommun, beviljas endast under förutsättning a) att sökandens eller, om han är gift, makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst jämlikt förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt vid den senaste taxering, varom vid prövning av ansökningen uppgift är tillgänglig, icke överstiger 6 000 kronor; samt b) att sökanden tillika med hänsyn till betalningsförmåga och kostnaderna för den Utlämnade bostadsförbättringen finnes vara i behov av dylikt lån. Om i visst fall särskilda skäl därtill föranleda, må förbättringslån, som avses i första stycket, beviljas utan hinder av vad ovan under a) sägs. Anvisningar

Behovsprövning enligt denna paragraf skall i första hand ske med beaktande av den beskattningsbara inkomsten och kostnaden för förbättringsarbetena. Därefter göres en bedömning av behovet med hänsyn till sådana omständigheter som förmögenhetsförhållanden, försörjningsbördans storlek, inkomsttillskott från andra familjemedlemmar m. m. 18 §. Förbättringslån må beviljas till ett belopp, ej överstigande nittio procent av den av länsbostadsnämnden godkända kostnaden för företaget. Räntefritt stående lån eller räntefri stående del av lån, som beviljas efter behovsprövning enligt 17 §, må ej heller överstiga 4 000 kronor. Sådant lån eller sådan del av lån må dock utgå med a) högst 10 000 kronor, om sökanden eller medlem av hans hushåll uppfyller de i 3 § kungörelsen den 29 augusti 1958 (nr 483) om pensionärsbostadsbidrag angivna villkoren; samt b) högst 10 000 kronor eller det högre belopp, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer, om sökanden tillhör befolkningsgrupp, som lever under särpräglade betingelser, samt han i fråga om de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra förbättringsföretaget är jämförbar med sökande som under a) sägs. Förbättringslån, som beviljas kommun, skall vara räntefritt och stående i vad det ej överstiger 4 000 kronor eller det högre belopp, som Kungl. Maj :t i särskild ordning bestämmer.

59 Anvisningar

Den godkända kostnaden för företaget må icke överstiga vad som befinnes skäligt med hänsyn till den tid, huset kan antagas komma att användas för bostadsändamål, samt sökandens behov av att få ifrågavarande bostad förbättrad. Till sökande, som avses i andra stycket b ) , hänföras samer och zigenare. Räntefritt stående förbättringslån eller räntefri stående del av förbättringslån, som avser ovan odlingsgränsen belägen fast bostad åt same inom rikets fyra nordligaste län, må utgå med högst 12 000 kronor eller, när fråga är om lån till byggnadsföretag inom Karesuando kommun, högst 17 000 kronor. I stället för det i tredje stycket angivna beloppet 4 000 kronor skall gälla, då lånet avser bostad åt zigenare, ett belopp av högst 10 000 kronor, samt, då lånet avser hus med mer än två lägenheter, ett belopp motsvarande högst 4 000 kronor för varje lägenhet. De enligt andra och tredje styckena i denna paragraf gällande maximibeloppen skola i förekommande fall minskas med vad som för samma hus tidigare utgått i form av räntefritt stående egnahemslån eller förbättringslån eller räntefri stående del av sådant lån. 19 §. Vad i 8 § första stycket stadgas om egnahemslån skall äga motsvarande tillämpning å förbättringslån. 20 §.

Till annan låntagare än kommun må, där ej annat följer av bestämmelserna h ä r nedan, förbättringslån beviljas endast om godtagbar säkerhet för lånet kan lämnas. Säkerheten skall i första hand utgöras av inteckning i vederbörande fastighet eller tomträtt. Beträffande sådan inteckning skola i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 11 § tredje—sjätte styckena, bestämmelserna i fjärde stycket dock endast där länsbostadsnämnden anser skäl därtill föreligga. Förbättringslån, som i sin helhet utgör räntefritt stående lån, må utlämnas utan säkerhet, om lånet icke överstiger 2 400 kronor. Överstiger lån, som avses i andra stycket, 2 400 kronor och kan godtagbar säkerhet för lånet icke lämnas, må, i fall som avses i 18 § andra stycket a ) , lånet utlämnas utan säkerhet under förutsättning att vederbörande kommun åtager sig att gentemot staten ansvara för hälften av den förlust, som kan uppkomma å den del av lånet, som överstiger 2 400 kronor, eller, om avskrivning skett, den del av återstoden av lånet, som överstiger n ä m n d a belopp. Anvisningar

Inteckning till säkerhet för förbättringslån skall vara belägen inom ett belopp, som motsvarar det beräknade försäljningsvärdet å fastigheten efter det förbättringsföretaget slutförts. Annan säkerhet än inteckning mä godtagas endast i de fall, då sökanden ej kan ställa inteckningssäkerhet. Bestämmelsen i andra stycket skall ej äga tillämpning, om summan av det nya länet och räntefritt stående län eller räntefri stående lånedel, som tidigare utgått för samma fastighet, överstiger 2 400 kronor. Då låntagaren endast har nyttjanderätt till det hus, som skall förbättras, eller till den mark, vara huset är uppfört, skall nyttjanderätten vara säkerställd för en tid av minst tio är eller den längre tid, som motsvarar amorteringstiden. Beträffande sådant lån, som avser ovan odlingsgränsen belägen fast bostad ät same och för

60 vilket inteckningssäkerhet ej kan ställas, gälla de särskilda bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelat den 26 augusti 1960. 21 §. Förbättringslän, som i sin helhet utgör amorteringslän, samt amorteringsdel av förbättringslän löper med fyra procent ärlig ränta frän utbetalningsdagen. Å sådant lån eller sådan del av lån, varom förmäles i första stycket, skola från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, ränta och amortering erläggas i form av lika stora annuiteter. Dessa skola beräknas så, att amorteringen blir slutförd inom det antal år, som länsbostadsnämnden bestämmer, dock högst tjugufem år. 22 §.

Har förbättringslån beviljats och övergår därefter fastigheten till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare, skall den nye ägaren eller tomträttshavaren, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag äganderätten eller tomträtten övergick till honom. Bifalles ansökan om övertagande av förbättringslån, övertager den nye låntagaren lånet på oförändrade villkor. Utgör länet helt eller delvis räntefritt stående lån skall dock, om ej särskilda skäl äro däremot, en tiondel av länet i vad det är räntefritt och stående avskrivas för varje helt år, som förflutit sedan lånet utbetalades. Beträffande återstoden av lån eller lånedel som nu sagts äger länsbostadsnämnden föreskriva sådan ändring av tidigare fastställda länevillkor, att återstoden, helt eller delvis, skall från en av nämnden bestämd dag löpa med ränta och amorteras. Amorteringslän som nu sagts skall löpa med fyra procent årlig ränta. Vad i 21 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning å dylikt amorteringslån. Göres ej ansökan om övertagande av förbättringslån eller avslås densamma, skall länsbostadsnämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning. Vid underlåtenhet att ansöka om övertagande av förbättringslån, som helt eller delvis utgör räntefritt stående lån, må dock länsbostadsnämnden där så prövas skäligt besluta om avskrivning av lånet i den utsträckning som angives i andra stycket. Anvisningar

Den i andra stycket andra punkten avsedda tiden skall räknas frän dagen för lånets utbetalning till den dag, då låntagaren frånträtt bostaden eller avlidit. Ändring av de tidigare lånevillkoren enligt andra stycket tredje punkten skall ske i den mån en ny behovsprövning med utgångspunkt från den nye låntagarens förhållanden ger anledning därtill. 23 §.

Räntefritt stående lån eller räntefri stående del av lån skall, därest lånet icke dessförinnan uppsagts till återbetalning eller överförts till räntebärande amorteringslån, i sin helhet avskrivas efter tio år från utlämnandet. Lånet må dock kunna avskrivas före sagda tidpunkt, om det hus, som förbättrats med stöd av lånet, upphört att användas för bostadsändamål. Räntefritt stående lån, som icke överstiger 2 400 kronor, ävensom räntefri stående del av lån, vilken icke uppgår till högre belopp än 500 kronor, må avskrivas omedelbart efter det att förbättringsföretaget slutförts och godkänts av länsbostadsnämnden.

61 Anvisningar

Avskrivning enligt a n d r a stycket mä icke ske, om där avsett lånebelopp tillsammans med räntefritt stående lån eller räntefri stående lånedel, som tidigare beviljats för ifrågavarande fastighet, överstiger 2 400 respektive 500 kronor.

Gemensamma

bestämmelser 24 §.

Där lånevillkoren eller föreskrifter beträffande lånet åsidosättas, så ock där byggnaden vanvårdas eller, utan att ändrade förhållande givit giltig anledning därtill, användes för annat ändamål än vid lånets beviljande förutsatts eller nöjaktig brandförsäkring icke längre föreligger, äger länsbostadsnämnden uppsäga lånet till inbetalning, helt eller delvis. Av låntagaren må lån när som helst uppsägas till omedelbar betalning. Anvisningar

Om enfamiljshus eller lägenhet i tvåfamiljshus, som vid lånets beviljande förutsatts skola bebos av låntagaren, uthyres under längre tid än tre år, skall länsbostadsnämnden pröva frågan, huruvida lånet skall uppsägas eller ytterligare uthyrning medgivas. 25 §. Å belopp, som ej inbetalas inom föreskriven tid, h a r låntagaren att erlägga dröjsmålsränta enligt grunder som bestämmas i särskild ordning. Förfarandet

i

låneärenden

26 §.

Ansökan om lån ställes till länsbostadsnämnden och ingives till förmedlingsorganet. Ansökan upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret. Förmedlingsorganet har att, sedan i förekommande fall erforderlig komplettering av ansökningen skett, till länsbostadsnämnden insända handlingarna i ärendet jämte eget yttrande. 27 §. Vid förmedlingsorganets yttrande över ansökan om egnahemslån skall fogas uppgift om byggnadsnämndens beslut i fråga om byggnadslov ävensom särskilt utlåtande i anledning av sådan teknisk granskning av byggnadsföretaget, som betingas av den statliga långivningen. Teknisk granskning som i första stycket sägs skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen. Granskningen skall utföras genom kommunens försorg i sådan kommun, där byggnadsnämnden erhållit förordnande enligt 67 § 2 mom. byggnadsstadgan, ävensom i annan kommun, beträffande vilken länsbostadsnämnden särskilt förordnat därom. I annat fall än nu sagts skall granskningen utföras av länsarkitekten eller annan av länsbostadsnämnden därtill förordnad person. Då den tekniska granskningen åvilar kommunen, skall den handhavas av byggnadsnämnden eller, om särskilda förhållanden i kommunen giva anledning därtill, av annat lämpligt kommunalt organ.

62 27 a §. Då ansökan om egnahemslån avser byggnadsföretag å tomt, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen, skall, i den mån länsbostadsnämnden så förordnat, förmedlingsorganet till sitt yttrande över ansökningen foga särskilt utlåtande rörande skäligheten av tomtkostnaden. Sådant utlåtande skall avgivas av en av länsbostadsnämnden därtill utsedd person med sakkunskap beträffande tomtvärdering. Göres ansökan om egnahemslån för byggnadsföretag å annan tomt än sådan, som avses i första stycket, skall i förmedlingsorganets yttrande över ansökningen angivas, huruvida förmedlingsorganet finner tomtkostnaden skälig. Där länsbostadsnämnden så förordnat skall till yttrandet fogas sådant sakkunnigutlåtande som avses i första stycket. 27 b §. Har länsbostadsnämnden att enligt bestämmelserna i 9 § första stycket fastställa högsta tillåtna hyresbelopp, skall förmedlingsorganet i sitt yttrande i ärendet avgiva förslag i nämnda hänseende. 27 c §. Förmedlingsorganets yttrande över ansökan om lån skall innehålla, utöver vad som angives i 27 a och 27 b §§, de uppgifter och bedömanden, som i övrigt ku.ina erfordras till ledning för länsbostadsnämndens prövning av ärendet. 28 §.

Avser låneansökan byggnadsföretag å jordbruksfastighet, skall länsbostadsnämnden inhämta yttrande i ärendet frän lantbruksnämnden. I sådant y t t r a i d e skall angivas, huruvida lantbruksnämnden ur jordbrukspolitisk synpunkt .illstyrker eller avstyrker ansökningen.

Anvisningar

Tillstyrker lantbruksnämnden ansökan om egnahemslån, skall i nämndens yttrande angivas det värde, som enligt nämndens mening bör åsättas fastigheten e'ter byggnadsföretagets genomförande. 29 §. Sedan handlingarna i ärendet inkommit till länsbostadsnämnden samt, i förekommande fall, yttrande enligt 28 § avgivits, h a r nämnden att meddela besAit, huruvida län beviljas och i så fall till vilket belopp samt på vilka villkor och un ler vilka förutsättningar lån må utgå. Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej p å grund som angives i 5 § andra stycket avslå ansökan om egnahemslån till byggnadsföretag å tomt, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats f*ån kommunen. Ej heller bör beslut, som innebär avvikelse frän förmedlingsorgarets yttrande enligt 27 a § andra stycket eller 27 b §, meddelas annat än under nyss angivna förutsättning. Vid länsbostadsnämnds prövning av låneärende skall, därest lantbruksnämnden på grund av stadgandet i 28 § yttrat sig i ärendet, beaktas vad lantbruksnämncen härvid anfört om ändamålsenligheten ur jordbrukspolitisk synpunkt av let ifrågasatta byggnadsföretaget och tidpunkten för dess genomförande.

63 Utbetalning

av lån m. m. 30 §.

Har egnahemslån eller förbättringslån beviljats, må länsbostadsnämnden utbetala lånet eller del därav såsom förskott under förutsättning, att förmedlingsorganet funnit angeläget att förskott lämnas samt att kommunen gentemot staten åtagit sig ansvaret för återbetalning av förskottet. Beviljat förskott utbetalas till förmedlingsorganet, som har att bestämma, på vilket sätt förskottet skall tillgodoföras låntagaren. Kommunen äger utöva av förskottet betingad särskild kontroll över byggnadsföretaget ävensom påfordra, att säkerhet, som av kommunen prövas tillfredsställande, ställes för förskottet. Belopp, som utlämnats såsom förskott å egnahemslån, löper med fem procent ränta från utbetalningsdagen. Belopp, som utlämnats såsom förskott å förbättringslån och som icke belöper å räntefri stående del av lånet, löper med fyra procent ränta frän utbetalningsdagen. 31 §. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, har låntagaren att senast å dag, som länsbostadsnämnden bestämmer, till förmedlingsorganet ingiva framställning om utfående av beviljat lån. Vid framställningen skola fogas a) skuldförbindelse enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär; b) vederbörliga inteckningshandlingar samt, i förekommande fall, handling, innefattande sådan pantförskrivning, som i 11 § fjärde stycket sägs; c) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att fordran å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än inteckning, vilken erbjudes som säkerhet för statens fordran; samt d) de övriga handlingar, vilka enligt föreskrift av bostadsstyrelsen skola överlämnas i samband med ifrågavarande framställning. Det åligger förmedlingsorganet att till länsbostadsnämnden insända framställningen jämte därtill h ö r a n d e handlingar ävensom intyg om besiktning enligt 35 § andra stycket. Anvisningar

I lånebeslutet skall angivas, att de i paragrafens första stycke angivna handlingarna skola ingivas till förmedlingsorganet inom två år från dagen för lånebeslutet. 32 §. Innan lån utbetalas skall tillses bland annat, a) att byggnadsföretaget utförts på den tid och med iakttagande av de villkor, som föreskrivits i lånebeslutet; b) att betryggande underliggande kredit lämnats; c) att för underliggande kredit ställd säkerhet icke utöver vad i 11 § fjärde stycket sägs utgör pant för annan gäld än nämnda kredit eller kredit i form av lån i statlig lånefond eller mot lånegaranti; samt d) att, då säkerheten för statslånet utgöres av inteckning i tomträtt, den återstående upplåtelsetiden för tomträtten icke understiger amorteringstiden för länet. Anvisningar

Om ej särskilda skäl föranleda till annat, skall byggnadsföretaget vara fullt färdigställt, innan lån utbetalas.

64 För att den underliggande krediten skall kunna anses betryggande kräves dels att den är av tillräcklig storlek och dels att den är placerad i sådant kreditinstitut och på sådana villkor, som kunna godtagas av länsbostadsnämnden. I undantagsfall må annan kreditgivare än kreditinstitut kunna godtagas. 33 §. Då framställning som i 31 § sägs inkommit till länsbostadsnämnden, har d e n n a att, om granskningen av handlingarna ej föranleder annat, till förmedlingsorganet utbetala lånebeloppet, med avdrag i förekommande fall för utanordnat förskott. Förmedlingsorganet har att omedelbart överlämna det utbetalda beloppet till låntagaren. 34 §.

Ränta och amortering, i förekommande fall efter avdrag av vad som eftergivits enligt 13 §, betalas halvårsvis av låntagaren till förmedlingsorganet, som h a r att tillse, att betalning sker å tid som förmedlingsorganet föreskriver. Av låntagare erlagda räntor och amorteringar skola halvårsvis, för första kalenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och för andra kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år, av förmedlingsorganet insändas till länsbostadsnämnden. Därvid skall fogas specifikation rörande det insända beloppet. 35 §.

Under byggnadstiden skall verkställas erforderlig, av statslånet betingad kontroll över byggnadsföretagets utförande. Byggnadskontrollen skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen, och skall utföras genom förmedlingsorganets försorg. Sådan kontroll må ock utövas direkt av länsbostadsnämnden. Innan beviljat lån utbetalas, skall byggnaden besiktigas. Vad i första stycket stadgas om byggnadskontroll skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan besiktning. Förmedlingsorganet har under lånetiden att i den omfattning och ordning bostadsstyrelsen bestämmer verkställa besiktning avseende byggnadens underhåll samt att utöva tillsyn över att hyra icke uttages med högre belopp än vad som medgivits enligt 9 § första stycket. Uppkommer fara att byggnaden genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att för statens fordran lämnad pant icke längre kan anses utgöra nöjaktig säkerhet, eller uttages högre hyra än den medgivna och sker ej trots anmaning rättelse, skall förmedlingsorganet göra anmälan härom till länsbostadsnämnden. Erhåller förmedlingsorganet kännedom om fastighetens eller tomträttens övergång till ny ägare eller tomträttshavare, skall förmedlingsorganet omedelbart underrätta länsbostadsnämnden därom. 36 §.

Finner länsbostadsnämnden beträffande viss kommun, att avsevärda brister föreligga i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning som enligt 35 § åligger kommunen, äger nämnden besluta att, för tid intill dess bristerna avhjälpts, lån till byggnadsföretag inom kommunen icke skola beviljas med mindre kommunen avgiver förbindelse att bestrida kostnaderna för den särskilda kontroll och besiktning, varom nämnden finner skäl att föranstalta. 37 §.

Det ankommer på länsbostadsnämnden att på betryggande sätt förvara säkerheter, som lämnats för beviljande lån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som

65 äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån. I avseende på nämnda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för statsverket lämna sin medverkan i den utsträckning länsbostadsnämnden påfordrar. Avser lånet bostadshus å jordbruksfastighet, äger länsbostadsnämnden även erhålla biträde av lantbruksnämnden i fråga om förvaltning och försäljning av fastighet, som av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion. Kostnaderna för inteckningsåtgärder skola av låntagaren betalas till länsbostadsnämnden. Anvisningar

Den medverkan ett förmedlingsorgan är skyldigt att lämna avser alla de åtgärder, som kunna erfordras för att förhindra uppkomsten av förlust på det av staten lämnade lånet, antingen fastigheten alltjämt befinner sig i låntagarens ägo eller av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion. Särskilda

bestämmelser

38 §. Över länsbostadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må klagan föras hos bostadsstyrelsen genom besvär, vilka skola ställas till styrelsen och insändas eller ingivas till nämnden. Det åligger nämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, insända besvärsinlagan samt handlingarna i ärendet till styrelsen. Klagan över bostadsstyrelsens beslut i ärende enligt denna kungörelse föres hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet. I beslut, som avses i första och andra styckena, skall angivas vad den som icke åtnöjes med beslutet har att iakttaga vid fullföljd av talan. Innefattar beslutet avslag å gjord ansökan eller framställning, skola skälen härtill angivas i beslutet. 39 §. De föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av Kungl. Maj:t. Ikraftträdande

och

övergångsbestämmelser

(Sedan statsmakterna tagit ställning till kommitténs förslag om att överflytta den låneförvaltande verksamheten till riksbanken, bör riksbanken i samråd med bostadsstyrelsen få i u p p d r a g att föreslå en gränsdragning mellan låneförvaltande och lånebeslutande uppgifter. Först efter det beslut om en sådan gränsdragning fattats, blir det möjligt att utforma därav motiverade ändringar av kungörelse- och anvisningstexter.)

5—105046

BILAGA 2

Förslag till ändrad lydelse av tertiärlånekungörelsen jämte anvisningar till densamma

Inledande

bestämmelser

1§. F ö r främjande av bostadsbyggnadsverksamheten inom riket må, u n d e r de förutsättningar och på de villkor som angivas i denna kungörelse och med stöd av densamma meddelade bestämmelser, av statsmedel beviljas a) tertiärlån för ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus, som till minst hälften av den sammanlagda lägenhetsytan, vinds- och källarplan oräknade, innehåller utrymmen för bostadsändamål eller sådana utrymmen jämte lokaler för annat ändamål, vilka omfattas av belåningsvärde som i 9 § sägs; samt b) vinterbidrag för nybyggnad eller, om synnerliga skäl äro därtill, ombyggnad av flerfamiljshus som under a) sägs. Med flerfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att innehålla minst tre bostadslägenheter. Tertiärlån och vinterbidrag må utgå jämväl för annan byggnad än flerfamiljshus, såvida byggnaden eljest uppfyller de krav som i första stycket sägs eller ock till minst hälften av den sammanlagda lägenhetsytan innehåller lokaler som där avses. Vad nu sagts äger icke tillämpning å byggnad, för vilken lån kan beviljas enligt kungörelsen om egnahemslån m. m. 2§. Tertiärlån må vidare i enlighet med vad nedan sägs beviljas kommun eller företag, som avses i andra stycket, jämväl för förvärv av byggnad, som uppförts med stöd av lån eller bidrag enligt denna kungörelse. Bolag, förening eller stiftelse, som arbetar utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun, må av länsbostadsnämnd erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag under förutsättning, dels att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter av företagets styrelse, dels att övriga styrelseledamöter utses av personer eller företag, vilka äro fristående i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen, dels ock att kommunen åtagit sig att i den utsträckning som angives i 33 § gentemot staten svara för förluster. Anvisningar

Med kommun avses stad, köping och landskommun. Allmännyttigt bostadsföretag skall förfoga över ett grundkapital (aktiekapital, andelskapital respektive grundfond) utgörande lägst en procent av det sammanlagda avkastningsvärdet för de av företaget förvaltade fastigheterna, däri inbe-

67 gripet den fastighet för vilken lån sökes. Grundkapitalet i helkommunalt företag tillskjutes i sin helhet av kommunen. I fråga om annat allmännyttigt företag må kommunens andel i grundkapitalet ej understiga vad som motsvarar kommunens representation i företagets styrelse. Drives ett icke helkommunalt företag i form av aktiebolag, skall kommunen medgivas rätt till inlösen av aktierna. Grundkapitalet i allmännyttigt bostadsföretag skall placeras så, att det är vid varje tidpunkt disponibelt. Förvaltar företaget både tertiärbelånade och icke tertiärbelånade fastigheter, skola räkenskaperna för de förstnämnda hållas skilda från räkenskaperna i övrigt. Länsbostadsnämnden må icke erkänna fler allmännyttiga bostadsföretag inom en kommun än vad som prövas lämpligt med hänsyn till bestämmelserna i 33 § om fördelningen av förlust och överskott. Fråga om beviljande av lån enligt förevarande paragraf uppkommer, då kommun eller allmännyttigt företag förvärvar fastighet, för vilken lån eller bidrag tidigare beviljats med belopp som avses i 9 § andra stycket b) eller c ) . Lånesumman utgör högst skillnaden mellan sistnämnda belopp och det belopp som skolat utgå, därest kommunen eller det allmännyttiga företaget ursprungligen varit låntagare. Som huvudregel skall gälla, att lån må beviljas allenast om förvärvet sker senast i samband med att huset färdigställes. Om särskilda skäl därtill äro, må dock lån beviljas även för förvärv som sker senare än nu sagts. 3§. Lån och bidrag beviljas av länsbostadsnämnderna och, såvitt avser Stockholms stad och Stockholms län, av den för staden och länet gemensamma bostadsnämnden. Vad i denna kungörelse sägs om länsbostadsnämnd skall jämväl avse bostadsnämnden. Angående skyldighet för kommun att medverka vid sådan låne- och bidragsverksamhet, som avses i denna kungörelse, stadgas i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Organ för kommuns låneförmedling och därmed sammanhängande verksamhet (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, där ej kommunen beslutat att verksamheten skall handhavas av annat lämpligt kommunalt organ. Angående byggnadsnämnds befattning med viss granskning i låne- och bidragsärenden stadgas i 18 och 29 §§.

Förutsättningar

och villkor för erhållande

av lån och bidrag

3a§. Tertiärlån och vinterbidrag må icke beviljas till byggnadsföretag å nyexploaterad mark, därest markkostnaden överstiger belopp som prövas skäligt. 4§. Tertiärlån må beviljas allenast under förutsättning att sökanden avgiver förbindelse att, därest lägenheterna i den byggnad ansökningen gäller underkastas hyreskontroll i den mening som avses i denna kungörelse, ställa sig därav föranledda föreskrifter till efterrättelse. Av bostadsrättsförening avgiven förbindelse skall därjämte innefatta skyldighet för föreningen att så länge hyreskontrollen består godtaga de jämkningar i den för föreningen gällande ekonomiska planen, vilka länsbostadsnämnden må påfordra, samt att tillförbinda medlem att vid uthyrning av lägenhet underkasta sig den reglering av hyran som följer av hyreskontrollen.

68 Avser lånet ny- eller ombyggnad skall sökanden tillika förbinda sig a) att utföra byggnadsföretaget på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer; b) att iakttaga de föreskrifter rörande byggnadsföretagets utförande i övrigt, som länsbostadsnämnden må meddela; samt c) att underkasta sig föreskriven kontroll över byggnadsföretaget. Tertiärlån må beviljas allmännyttigt bostadsföretag som icke är aktiebolag allenast under förutsättning att företagets räkenskaper granskas av minst tvål revisorer, vilka besitta den erfarenhet beträffande bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till verksamheten erfordras för uppdraget. Uppgår företagets grundkapital till två miljoner kronor eller däröver, skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor. Såvitt angår kommun skall v a d nu sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om räkenskaperna för byggnad som lånet avser. Anvisningar

Som huvudregel gäller, att byggnadsföretag icke får påbörjas innan lånebeslut meddelats och att således låneansökan, som avser ett påbörjat företag, skall avslås. Länsbostadsnämnden kan dock, efter samråd med länsarbetsnämnden, medgiva undantag från denna regel. I lånebeslut, som avser ett ej påbörjat företag, skall angivas, att beslutet kan återkallas om företaget icke påbörjats före utgången av det kalenderår, varunder beslutet meddelats. 5§. Vinterbidrag må beviljas allenast under förutsättning a) att sökanden avgiver förbindelser av motsvarande innehåll som i 4 § a n d r a stycket sägs; b) att den kommun, inom vilken byggnadsföretaget utföres, åtager sig att lämna kontant bidrag till kostnaden för företaget med belopp motsvarande en tiondel av vinerbidraget; samt c) att, i fall då tertiärlån enligt denna kungörelse icke sökts eller beviljats, nämnda omständighet ej kan antagas öka sökandens kostnader för den underliggande krediten. 6§. Lägenheter i byggnad, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiärlån och som äges av annan än i 9 § andra stycket a) eller b) avsedd låntagare, skola intill dess lånet till fullo betalats eller avskrivits vara underkastade hyreskontroll, innebärande att hyra, om ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, icke må uttagas med högre belopp än länsbostadsnämnden fastställt samt att ersättning för bränslekostnader icke må överstiga skäligt belopp. Det av länsbostadsnämnden enligt första stycket fastställda högsta hyresbeloppet skall motsvara vad som prövas skäligt med hänsyn till ortens förhållanden och fastighetens beskaffenhet och läge. I den utsträckning så är möjligt skola därvid h y r o r n a i fastigheter som ägas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag tjäna till ledning. Anvisningar

I beslut om högsta tillåtna hyra skall angivas, att det fastställda hyresbeloppet må överskridas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar (generell hyreshöjning).

69 7 |. Är lägenhet underkastad hyreskontroll enligt 6 § skall uppgift härom och om innebörden av kontrollen finnas intagen i kontrakt rörande uthyrning av lägenheten. Därest bostadsrättsförening är ägare till byggnad, vari lägenheterna äro underkastade hyreskontroll enligt 6 §, skola föreningens stadgar, intill dess tertiärlånet till fullo betalats eller avskrivits, innehålla föreskrift att högre avgifter icke få uttagas än länsbostadsnämnden medgiver. 8§. Därest byggnad, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiärlån, överlåtes till annan än kommun eller sådant företag som avses i 9 § a n d r a stycket a) eller b ) , skall, om vid tiden för överlåtelsen lånet ej tillfullo betalats eller avskrivits, förbehåll göras om skyldighet för förvärvaren att efterkomma de föreskrifter rörande hyreskontroll, som meddelats eller må meddelas av länsbostadsnämnden. 9 §. Länsbostadsnämnden fastställer, enligt de närmare bestämmelser härom som meddelas av Kungl. Maj:t, det värde å fastigheten eller byggnaden, som skall ligga till grund för bestämmande av tertiärlånets storlek (belåningsvärdet). Tertiärlånet må ej överstiga nedan angivna andel av belåningsvärdet, nämligen i fråga om a) byggnad, som uppföres, ombygges eller förvärvas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, trettio procent, b) byggnad, som uppföres eller ombygges av kooperativt organiserat företag, ?ilket arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som länsbostadsnämnden 'inner betryggande, tjugufem procent samt c) annan byggnad femton procent eller, om enligt 10 § första stycket c) lån må säkerställas av inteckning liggande inom nittio eller nittiofem procent av där angivet värde, i förra fallet tjugu och i senare fallet tjugufem procent. Ej heller må, då fråga är om ombyggnadsföretag, tertiärlånet överstiga halva kostnaden för ombyggnaden. Kan sökanden icke erhålla primär- och sekundärlån med belopp motsvarande sjuttio procent av belåningsvärdet mä, om särskilda skäl föranleda därtill, länsbostadsnämnden vid ärendets slutliga avgörande bevilja tertiärlån med högre belopp än i andra och tredje styckena sägs. Sådan utökning av lånet som nu sagts må dock i intet fall överstiga tio procent av belåningsvärdet. Anvisningar

I fråga om högsta belåningsvärde (belåningstak) gälla av Kungl. Maj :t den 21 oktober 1960 meddelade bestämmelser. (Det förutsattes, att Kungl. Maj:t jämväl utfärdar bestämmelser av innebörd, att värdet av vissa lokaler för annat än bostadsändamål m. m. ej må omfattas av belåningsvärdet. Förslag till sådana bestämmelser utarbetas lämpligen av bostadsstyrelsen, därvid bl. a. bör beaktas vad kommittén föreslagit i fråga om sammanförande av läges- och saneringstilläggen till ett lånetillägg. De slutliga anvisningarna böra innehålla en hänvisning jämväl till n ä m n d a bestämmelser.) För att bostadsrättsförening skall kunna få lån enligt andra stycket b) erfordras i p r i n c i p , att föreningen är bildad och styrelse utsedd, innan tomt utväljes och rit-

70 ningar fastställas, att kommunen utser en ledamot i föreningens styrelse jämte suppleant, vilka skola deltaga i verksamheten från föreningens tillblivelse, samt att alla bostadslägenheter upplåtas med bostadsrätt till dem som skola bo i lägenheterna. Vidare skall kommunen utse en revisor och suppleant för denne. Är bostadsrättsföreningen ansluten till en bostadskooperativ riksorganisation, må länsbostadsnämnden medgiva, att kommunens representant är ledamot i styrelsen för en ä orten bildad moderförening i stället för i bostadsrättsföreningens styrelse. Den av kommunen utsedde revisorns verksamhet skall i sådant fall avse de inom moderföreningen förda räkenskaperna rörande den ifrågavarande bostadsrättsföreningen. F r å n den i föregående stycke angivna huvudregeln att samtliga bostadslägenheter skola upplåtas med bostadsrätt till dem, som skola bo i lägenheterna, må i fråga om ett begränsat antal lägenheter undantag medgivas, dels om lägenheterna kunnat upplåtas endast såsom hyreslägenheter, dels om kommun, industriföretag eller annan förvärvar bostadsrätter för att kunna uthyra lägenheter till pensionärer eller anställda, och dels i fråga om vissa smålägenheter om dessa icke äro lämpade att upplåtas med bostadsrätt. Undantag må medgivas endast i mindre omfattning och blott om företagets kooperativa karaktär därigenom icke påtagligt försvagas. 10 §. Till säkerhet för tertiärlån skall, då låntagaren ej är kommun eller helkommunalt företag, för vars tertiärlån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen skuld, lämnas inteckning i fastigheten eller tomträtten liggande i fråga om a) byggnad, som uppföres eller förvärvas av allmännyttigt bostadsföretag, inom etthundra procent, b) byggnad, som uppföres av företag varom förmäles i 9 § andra stycket b ) , inom nittiofem procent samt c) annan byggnad inom åttiofem procent eller, där länsbostadsnämnden finner särskilda skäl föreligga att medgiva en högre belåningsgräns, nittio eller i fall som avses nedan i fjärde stycket nittiofem procent av det avkastningsvärde, som av länsbostadsnämnden åsättes fastigheten eller byggnaden. Avkastningsvärdet skall, där ej annat följer av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, fastställas till samma belopp som belåningsvärdet. För byggnad, som uppföres för att bereda bostäder åt anställda vid visst industriföretag, må ej godtagas inteckning över åttiofem procent av avkastningsvärdet med m i n d r e byggnaden äges och förvaltas av särskilt företag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte. Avser tertiärlån byggnad som i tredje stycket sägs må, om särskilda skäl föreligga, till säkerhet för lånet kunna godtagas inteckning inom nittiofem procent av avkastningsvärdet, därest industriföretaget lämnar borgen för den del av lånet, som överstiger åttiofem procent av samma värde. Inteckningen skall jämväl vara belägen inom summan av brandförsäkringsoch tomtvärdena eller, då fråga är om tomträtt, inom brandförsäkringsvärdet. Intecknad skuldförbindelse, som är utgiven av annan än låntagaren, skall vara försedd med påskrift av låntagaren, att han ikläder sig betalningsansvar för förbindelsen. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola pantförskrivas för annan fordran belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten eller tomträtten än den enligt första stycket för tertiärlånet ställda säkerheten, i den mån dessa inteckningar icke behöva tagas i anspråk för betalning av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand äro pantförskrivna.

71 Allenast då särskilda omständigheter därtill föranleda, må låntagaren till skyddande av egen kapitalinsats förfoga över inteckning med bättre rätt än inteckning till säkerhet för tertiärlånet. Utan hinder av vad i första stycket sägs må landstingskommun beviljas tertiärlån utan inteckningssäkerhet, därest hinder möter att på ansökan av landstingskommun bevilja inteckning i den fastighet som byggnadsföretaget avser. Anvisningar

(Det förutsattes, att Kungl. Maj:t utfärdar bestämmelser av innebörd, att avkastningsvärdet i vissa fall skall motsvara belåningsvärdet ökat med värdet av lokaler m. m., som enligt de i anvisningarna till 9 § omnämnda bestämmelserna ej omfattas av belåningsvärdet. De slutliga anvisningarna böra innehålla en hänvisning härtill.) 11 §. Tertiärlån skall från utbetalningsdagen löpa med ränta, som för år räknat skall, där ej annorlunda förordnas, utgöra fyra procent. Innehåller byggnaden lokaler, som icke i n r y m m a bostäder eller för flera hus gemensam anläggning för värme, varmvatten eller tvätt, och överstiger den del av tertiärlånet, som med utgångspunkt från belåningsvärdet beräknas belöpa på sagda lokaler, tvåtusen kronor, skall dock, där ej annorlunda förordnas, räntefoten för nämnda del vara fem procent. Lånet skall från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, årligen amorteras, om lånet beviljats för uppförande av byggnad, med en trettiondel och, om lånet gäller ombyggnad eller förvärv av byggnad, med minst en trettiondel av det ursprungliga lånebeloppet. Anvisningar

För tertiärlån till ombyggnad bestämmes amorteringstiden till trettio år, om icke en kortare amorteringstid anses motiverad med hänsyn till kraven på säkerhet för statens fordran. Tertiärlån, som enligt 2 § beviljats till förvärv av tidigare statsbelånad fastighet, skall vara slutamorterat samtidigt med det ursprungligen beviljade lånet, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar. 12 §. Därest låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt än den enligt 10 § första stycket ställda säkerheten, nödgas erlägga högre årlig r ä n t a än, i fråga om byggnadsföretag som färdigställts före den 1 januari 1951, fyra och en halv procent för primärkredit och däremot svarande ränta för sekundärkredit, i fråga om byggnadsföretag som färdigställts under åren 1951 och 1952, fyra procent för primärkredit och däremot svarande ränta för sekundärkredit eller, i fråga om senare färdigställt byggnadsföretag, tre och en halv procent för p r i m ä r k r e d i t och däremot svarande ränta för sekundärkredit, må länsbostadsnämnden tillerkänna låntagaren ersättning med belopp högst motsvarande sålunda u p p k o m n a ökade räntekostnader genom eftergift å vad han har att erlägga såsom r ä n t a och amortering å tertiärlånet. Nämnden må ock, i den utsträckning Kungl. Maj:t n ä r m a r e bestämmer, bevilja sådan eftergift såsom gottgörelse för räntekostnad för lån, som upptagits innan primär- och sekundärlån erhållits. Ersättning för ökade räntekostnader må ej avse den del av primär- och sekundärkrediten, som med den i 11 § första stycket angivna utgångspunkten beräknas

72 belöpa på där omförmälda lokaler. Har fastighet eller byggnad åsatts ett avkastningsvärde, som överstiger belåningsvärdet, må ersättning för ökade räntekostnader icke beviljas med högre belopp än som skulle ha utgått, därest avkastningsvärdet varit detsamma som belåningsvärdet. Har låntagaren förbundit sig att erlägga högre ränta å primär- och sekundärkrediterna än som prövas möjlig att erhålla på allmänna lånemarknaden eller underlåter han, då lånemarknadsräntan sjunker, att vidtaga erforderliga åtgärder för att komma i åtnjutande av den lägre räntan, oaktat han har möjlighet därtill, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i stället för den verkliga r ä n t a n nämnda lånemarknadsränta läggas till grund för bestämmande av ersättningens storlek. Då fråga är om ombyggnadsföretag, må ersättning ej avse andra lån än sådana som upptagits i samband med och för finansiering av ombyggnaden. I räntekostnad skall vid ersättningens bestämmande inräknas sådana fond- och förvaltningsbidrag, som låntagaren i förekommande fall är skyldig att erlägga. Ersättningens storlek må för vart och ett av flera på varandra följande år bestämmas på grundval av de uppgifter, som föreligga vid början av en sådan tidsperiod. Därest ersättning för de ovan omförmälda ökade räntekostnaderna skulle överstiga kostnaden för ränta och amortering å tertiärlånet, må överskjutande belopp tillerkännas låntagaren kontant. Om återkrav av ersättning, som utgått enligt denna paragraf, stadgas i 14 § andra stycket.

Anvisningar

Bostadsstyrelsen h a r att efter samråd med riksbanken fastställa den lånemarknadsränta, som skall läggas till grund för beräkning av ersättning enligt denna paragraf. Ersättningen (den s. k. ränteeftergiften) utgör i princip skillnaden mellan lånemarknadsräntan eller den lägre ränta, som låntagaren må ha att erlägga, och den i förevarande paragraf fastställda räntesatsen (den s. k. garanterade r ä n t a n ) . Genom amortering ändras för varje år den kapitalskuld, till vilken ränteeftergiften är hänförlig. Beräkningen skall emellertid ske på grundval av en genomsnittlig kapitalskuld under tidsperioder om fem år, av vilka den första omfattar tiden från det halvårsskifte, som följer närmast efter utbetalningen av tertiärlånet. Ändring av ränteeftergiftens belopp under löpande femårsperiod må företagas endast i samband med ändring av den garanterade räntan, extra amortering på underliggande kredit, omläggning av denna på nya villkor samt, då fråga är om lån med obunden ränta, diskontoändring som medför ändrad lånemarknadsränta. Ränteeftergift, som hänför sig till låntagarens räntekostnader u n d e r ett halvår, beräknas och tillgodoföres låntagaren i samband med att besked lämnas honom angående de på nästföljande halvår belöpande lånekostnaderna för tertiärlånet. Huvudregeln är att ränteeftergift beräknas från inflyttningsdagen eller, om primär- och sekundärkrediterna då ännu icke utbetalats, från utbetalningsdagen. Emellertid må ränteeftergift beviljas även för kostnad för byggnadskreditiv, under förutsättning att mer än ett år förflutit från det huset färdigställts till dess primäroch sekundärkrediterna lyfts. Vad nu sagts om byggnadskreditiv skall även gälla därmed jämförliga tillfälliga lån, som upptagits för att avveckla byggnadskreditivet. Ränteeftergiften utgår i nu nämnda fall för den del av tiden, som överstiger ett år, samt med belopp motsvarande skillnaden mellan lånemarknadsräntan för primär- och sekundärkredit med obunden ränta och den garanterade räntan.

73 13 §. Vinderbidrag mä beviljas för byggnadsföretag, som bedrives vintertid och till följd därav medför betydande extra kostnader. Vinterbidrag skall omedelbart avskrivas.

Uppsägning

av lån m. m.

14 §. Där de för tertiärlån eller vinterbidrag stadgade villkoren eller de i avseende å lånet eller bidraget meddelade föreskrifterna åsidosättas, så ock där byggnad, för vars uppförande, ombyggnad eller förvärv lån erhållits, genom vanvård eller annorledes under lånetiden minskar i värde, så att för lånet lämnad pant icke kan anses utgöra nöjaktig säkerhet, eller där nöjaktig brandförsäkring ej längre föreligger, äger länsbostadsnämnden uppsäga lånet till inbetalning, helt eller delvis. I samband med uppsägning av tertiärlån av anledning, som i första stycket sägs, må ersättning som utgått enligt 12 § återkrävas om skäl därtill föreligga. Av låntagaren må lån när som helst uppsägas till omedelbar betalning. 15 §. Har slutligt beslut om tertiärlån meddelats och övergår därefter fastigheten eller tomträtten till ny ägare eller tomträttshavare, skall denne, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag äganderätten eller tomträtten övergick till honom. Göres ej sådan ansökan eller avslås densamma, skall nämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning. Förmedlingsorganet skall avgiva yttrande över ansökan om övertagande av tertiärlån. Grundas övertagandet på köp, skall yttrandet innefatta en bedömning av köpeskillingens skälighet. Länsbostadsnämndens beslut i ärendet bör ej, om icke särskilda skäl föranleda till annat, innebära avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i n ä m n d a avseende. Anvisningar

Om den nye ägaren jämlikt bestämmelserna i 9 § icke äger åtnjuta tertiärlån med så hög andel av belåningsvärdet som den tidigare ägaren, skall han i samband med övertagandet inbetala så stor del av lånet, att kapitalskulden blir densamma som om han ursprungligen varit låntagare. Avslås ansökan om övertagande av tertiärlån och innehåller köpekontraktet bestämmelse om att köpet i sådant fall skall återgå, skall lånet ej uppsägas. 16 §. Å belopp, som ej inbetalas inom föreskriven tid, har låntagaren att erlägga dröjsmålsränta enligt grunder som bestämmas i särskild ordning. Förfarandet

i låne- och

bidragsärenden

17 §. Ansökan om lån ställes till länsbostadsnämnden och ingives till förmedlingsorganet. Ansökan upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret.

74 Förmedlingsorganet har att, sedan i förekommande fall erforderlig komplettering av ansökningen skett, till länsbostadsnämnden insända handlingarna i ärendet jämte eget yttrande. 18 §. Vid förmedlingsorganets yttrande över ansökan om tertiärlån skall fogas uppgift om byggnadsnämndens beslut i fråga om byggnadslov ävensom särskilt utlåtande i anledning av sådan teknisk granskning av byggnadsföretaget, som betingas av den statliga långivningen. Teknisk granskning som i första stycket sägs skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadstyrelsen. Granskningen skall utföras genom kommunens försorg i sådan kommun, där byggnadsnämnden erhållit förordnande enligt 67 § 2 mom. byggnadsstadgan, ävensom i annan kommun, beträffande vilken länsbostadsnämnden särskilt förordnat därom. I annat fall än nu sagts skall granskningen utföras av länsarkitekten eller annan av länsbostadsnämnden därtill förordnad person. Då den tekniska granskningen åvilar kommunen, skall den handhavas av byggnadsnämnden eller, om särskilda förhållanden i kommunen giva anledning därtill, av annat lämpligt kommunalt organ. 19 §. Då ansökan om tertiärlån avser byggnadsföretag å nyexploaterad mark, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats frän kommunen, skall, i den mån länsbostadsnämnden så förordnat, förmedlingsorganet till sitt yttrande över ansökningen foga särskilt utlåtande rörande skäligheten av markkostnaden. Sådant utlåtande skall avgivas av en av länsbostadsnämnden därtill utsedd person med sakkunskap beträffande markvärdering. Göres ansökan om tertiärlån för byggnadsföretag å annan nyexploaterad mark än sådan, som avses i första stycket, skall i förmedlingsorganets yttrande över ansökningen angivas, huruvida förmedlingsorganet finner markkostnaden skälig. Där länsbostadsnämnden så förordnat skall till yttrandet fogas sådant sakkunnigutlåtande som avses i första stycket. 20 §.

Sedan handlingarna i ärendet inkommit till länsbostadsnämnden, h a r nämnden att meddela preliminärt beslut, huruvida lån beviljas och i så fall till vilket belopp samt på vilka villkor och under vilka förutsättningar lån, såvitt då kan bedömas, må komma att utgå. Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej p å grund som angives i 3 a § avslå ansökan om lån till byggnadsföretag å nyexploater a d mark, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen. Ej heller bör beslut, som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i fråga som avses i 19 § andra stycket, meddelas annat än under nyss angivna förutsättning. Anvisningar

I det preliminära lånebeslutet skall högsta tillåtna hyresbelopp icke fastställas. 21 §. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, har den, åt vilken lån preliminärt beviljats, eller, om fastigheten övergått till ny ägare eller tomträtten övergått till n y

75 innehavare, denne att senast å dag, som länsbostadsnämnden bestämmer, till förmedlingsorganet ingiva framställning om slutligt beslut i låneärendet. Sådan framställning upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadsstyrelsen. Vid framställningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret. Förmedlingsorganet har att med eget yttrande till länsbostadsnämnden insända framställningen jämte därtill hörande handlingar ävensom intyg om besiktning enligt 28 § andra stycket. Äro lägenheterna i den byggnad, för vilken lån preliminärt beviljats, underkastade hyreskontroll i den mening som avses i denna kungörelse, har förmedlingsorganet att i sitt yttrande avgiva förslag rörande det högsta sammanlagda hyresbelopp som må uttagas för lägenheterna. Anvisningar

I förekommande fall skall i förmedlingsorganets förslag till högsta sammanlagda hyresbelopp en uppdelning av beloppet ske i särskilda summor för, å ena sidan, bostäder och gemensam anläggning som i 11 § första stycket sägs och, å andra sidan, lokaler för annat ändamål. Där så prövas erforderligt skall sådan summa i sin tur uppdelas å skilda grupper av lägenheter. 22 §.

Vid slutligt avgörande av läneärende skall tillses bland annat a) att byggnadsföretaget utförts pä den tid och med iakttagande av de villkor, som föreskrivits i det preliminära beslutet; b) att betryggande underliggande kredit lämnats eller kan med säkerhet påräknas; c) att för underliggande kredit ställd säkerhet icke utöver vad i 10 § sjätte stycket sägs utgör pant för annan gäld än nämnda kredit; samt d) att, då säkerheten för statslånet utgöres av inteckning i tomträtt, den återstående upplåtelsetiden för tomträtten icke understiger amorteringstiden för länet. Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej meddela beslut som innebär avvikelse från förmedlingsorganets förslag enligt 21 § fjärde stycket. Anvisningar

Om ej särskilda skäl föranleda till annat, skall byggnadsföretaget vara fullt färdigställt, innan slutligt beslut i låneärende meddelas. För att den underliggande krediten skall kunna anses betryggande kräves dels att den är av tillräcklig storlek och dels att den är placerad i sådant kreditinstitut och på sådana villkor, som kunna godtagas av länsbostadsnämnden. I undantagsfall må annan kreditgivare än kreditinstitut kunna godtagas. I de fall där lägenheterna äro underkastade hyreskontroll i den mening som avses i denna kungörelse, skall i det slutliga beslutet fastställas det högsta sammanlagda hyresbelopp, som må uttagas ur fastigheten. Sedan detta belopp sålunda blivit fatställt, åligger det låntagaren att till förmedlingsorganet ingiva förslag till beloppets fördelning på de enskilda lägenheterna. Förmedlingsorganet skall bereda hyresgäster och hyressökande tillfälle att taga del av förslaget och framställa erinringar däremot. Därefter har förmedlingsorganet att med eget yttrande insända förslaget och eventuella erinringar däremot till länsbostadsnämnden, som meddelar beslut. Härvid bör låntagarens förslag följas, om ej särskilda skäl föranleda till annat.

76 23 §. I n n a n låneärende slutligt prövas, äger länsbostadsnämnden, dä synnerliga skäl äro därtill, medgiva att preliminärt beviljat lånebelopp må på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer utbetalas i form av förskott. 24 §.

Sedan slutligt beslut i låneärendet meddelats, har låntagaren att till förmedlingsorganet ingiva framställning om utfående av beviljat lån. Vid framställningen skola fogas a) skuldförbindelse enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär; b) vederbörliga inteckningshandlingar samt, i förekommande fall, handling innefattande sådan pantförskrivning, som i 10 § sjätte stycket sägs; c) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att fordran å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än inteckning, vilken erbjudes som säkerhet för statens fordran; samt d) de övriga handlingar, vilka enligt föreskrift av bostadsstyrelsen skola överlämnas i samband med ifrågavarande framställning. Det åligger förmedlingsorganet att till länsbostadsnämnden insända framställningen jämte därtill hörande handlingar. 25 §. Då framställning som i 24 § sägs inkommit till länsbostadsnämnden, har denna att, om granskningen av handlingarna ej föranleder annat, utbetala lånebeloppet till förmedlingsorganet, som har att omedelbart överlämna beloppet till låntagaren. 26 §.

Förmedlingsorganets yttrande över ansökan eller framställning enligt denna kungörelse skall innehålla, utöver vad ovan sagts, de uppgifter och bedömanden, som i övrigt kunna erfordras till ledning för länsbostadsnämndens prövning av ärendet. 27

§.

Ränta och amortering, i förekommande fall efter avdrag av vad som eftergivits enligt 12 §, betalas halvårsvis av låntagaren till förmedlingsorganet, som har att tillse, att betalning sker å tid som förmedlingsorganet föreskriver. Av låntagare erlagda räntor och amorteringar skola halvårsvis, för första kalenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och för andra kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år, av förmedlingsorganet insändas till länsbostadsnämnden. Därvid skall fogas specifikation rörande det insända beloppet. 28 §.

Under byggnadstiden skall verkställas erforderlig, av statslånet betingad kontroll över byggnadsföretagets utförande. Byggnadskontrollen skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen, och skall utföras genom förmedlingsorganets försorg. Sådan kontroll må ock utövas direkt av länsbostadsnämnden. I n n a n slutligt beslut meddelas i låneärende, skall byggnaden besiktigas. Vad i första stycket stadgas om byggnadskontroll skall äga motsvarande tilllämpning beträffande sådan besiktning. Förmedlingsorganet har under lånetiden att i den omfattning och ordning bostadsstyrelsen bestämmer verkställa besiktning avseende byggnadens underhåll

77 samt att utöva tillsyn över att h y r a icke uttages med högre belopp än vad som medgivits enligt 6 § första stycket. Uppkommer fara att byggnaden genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att för statens fordran lämnad pant icke längre kan anses utgöra nöjaktig säkerhet, eller uttages högre h y r a än den medgivna och sker ej trots anmaning rättelse, skall förmedlingsorganet göra anmälan härom till länsbostadsnämnden. Erhåller förmedlingsorganet kännedom om fastighetens eller tomträttens övergång till ny ägare eller tomträttshavare, skall förmedlingsorganet omedelbart underrätta länsbostadsnämnden därom. 29 §. Vad i 17—28 §§ stadgas om förfarandet i låneärenden skall i tillämpliga delar gälla om förfarandet i ärenden angående vinterbidrag. 30 §.

Finner länsbostadsnämnden beträffande viss kommun, att avsevärda brister föreligga i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning, som enligt 28 § åligger kommunen, äger nämnden besluta att, för tid intill dess bristerna avhjälpts, lån och bidrag till byggnadsföretag inom kommunen icke skola beviljas med mindre kommunen avgiver förbindelse att bestrida kostnaderna för den särskilda kontroll och besiktning, varom nämnden finner skäl att föranstalta. 31 §. Det ankommer på länsbostadsnämnden att på betryggande sätt förvara säkerheter, som lämnats för beviljade lån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån. I avseende på nämnda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för statsverket lämna sin medverkan i den utsträckning länsbostadsnämnden påfordrar. Kostnaderna för inteckningsåtgärder skola av låntagaren betalas till länsbostadsnämnden. Anvisningar

Den medverkan ett förmedlingsorgan är skyldigt att lämna avser alla de åtgärder, som k u n n a erfordras för att förhindra uppkomsten av förlust pä det av staten lämnade lånet, antingen fastigheten alltjämt befinner sig i låntagarens ägo eller av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion.

Särskilda

bestämmelser 32 §.

Kostnaderna för sådan kontroll varom förmäles i 9 § andra stycket b) skola bestridas av låntagaren. 33 §.

Uppkommer förlust eller överskott vid förvaltning av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag tillhörigt hus, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av lån eller bidrag enligt denna kungörelse, skall förlusten eller överskottet för ändamål, som nedan i denna paragraf sägs, fördelas mellan samtliga av kommunen eller företaget inom samma kommun ägda dylika hus. Har vid förvaltning av sådant kommun eller allmännyttigt bostadsföretag tillhörigt hus, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiärlån enligt

78 denna kungörelse, förlust uppstått till följd av vårdslöshet eller försummelse vid förvaltningen, skall kommunen gentemot statsverket svara för förlusten. Kommun skall ock svara för förlust, som uppkommit vid förvaltningen, därest länsbostadsnämnden med hänsyn till omständigheterna såsom villkor för lånets beviljande föreskrivit att förlust vid förvaltningen icke skall täckas av statsmedel. Uppstår eljest vid förvaltning av hus, varom i andra stycket är fråga, förlust som icke kan täckas genom fördelning av överskott enligt första stycket ochi är förlusten av den art att hänsyn till densamma icke bort tagas vid hyrornas bestämmande, skall förlusten täckas av kommunen, som av statsmedel äger erhålla ersättning med fyra femtedelar av vad kommunen utgivit. Ersättning av statsmedel må dock icke utgå med mindre det visas, att sådan förlust förelegat under tre på varandra följande år samt att tidigare uppkomna överskott, som avsatts till mötande av förluster, icke förslå till förlustens täckande. Det ankommer på bostadsstyrelsen att pröva anspråk på ersättning av statsmedel för förluster, som avses i tredje stycket. 34 §.

över länsbostadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må klagan föras hos bostadsstyrelsen genom besvär, vilka skola ställas till styrelsen och insändas eller ingivas till nämnden. Det åligger nämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, insända besvärsinlagan samt handlingarna i ärendet till styrelsen. Klagan över bostadsstyrelsens beslut i ärende enligt denna kungörelse föres hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet. I beslut, som avses i första och andra styckena, skall angivas vad den som icke ätnöjes med beslutet har att iakttaga vid fullföljd av talan. Innefattar beslutet avslag å gjord ansökan eller framställning, skola skälen härtill angivas i beslutet. 35 §. De föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av Kungl. Maj:t.

Ikraftträdande

och

övergångsbestämmelser

(Sedan statsmakterna tagit ställning till kommitténs förslag om att överflytta den låneförvaltande verksamheten till riksbanken, bör riksbanken i samråd med bostadsstyrelsen få i uppdrag att föreslå en gränsdragning mellan låneförvaltande och lånebeslutande uppgifter. Först efter det beslut om en sådan gränsdragning fattats, blir det möjligt att utforma därav motiverade ändringar av kungörelseoch anvisningstexter.)

BILAGA 3

Kanslibyrån

Meddelar administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbostadsnämndernas befattningshavare, handlägger disciplinärenden, ärenden som berör avlönings- och omkostnadsanslagen, personalärenden, kamerala ärenden samt ärenden som sammanhänger med förvaltningen av utlämnade lån eller som rör säkerheterna för dessa lån, remisser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter. Sektioner Allmänna sektionen Ombudsmannasektionen Kamerala sektionen Byråchef Bo 1 Allmänna sektionen bereder ärenden rörande styrelsens anslagsäskanden såvitt angår styrelsens och länsbostadsnämndernas avlöningsoch omkostnadsanslag; redigerar bostadsstyrelsens anvisningar; handlägger ärenden rörande disposition och fördelning av dessa anslag; svarar för inköp och vård av möbler, maskiner och annan kontorsutrustning; handlägger styrelsens och nämndernas lokalfrågor; ombesörjer

diarieföringen;

handlägger ärenden avseende styrelsens och nämndernas kontorsorganisation; svarar för vården av styrelsens arkiv utom lånepanter och övriga säkerhetshandlingar; h a n d h a r låneregistret; svarar för postöppningen och fördelar posten; handlägger personalärenden.

Personal 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare 2 amanuenser 1 assistent 1 assistent 2 kontorister 1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden Telefonister: 1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden Expeditionsvakter: 2 förste expeditionsvakter 3 expeditionsvakter 3 expeditionsvakter

Ao 24 Ae 21 Ae 16 Ae 12 Ae 9 Ao 7

Ao

7 Ao Ao Ae

8 7 7

80 Ombudsmannasektionen Byrådirektör Företräder bostadsstyrelsen vid domstol och exekutiva myndigheter i ärenden, som faller inom styrelsens ämbetsområde; deltager i beräkningar till grund för anslagsäskanden; prövar säkerheter, som lämnas för beviljade lån; lämnar besked till kamerala sektionen att lån eller förskott på lån skall utbetalas; beräknar ränteeftergifter; förvarar säkerheterna för lånen och handlägger alla ärenden, som rör förändring av säkerheterna; svarar för bevakning och indrivning av styrelsens fordringar; förvaltar egendom, som efter exekutiv auktion har kommit i styrelsens hand, och ombesörjer avyttringen av sådan egendom; prövar frågor om uppsägning av utestående lån till återbetalning; övervakar länsbostadsnämndernas arbete i fråga om prövning av säkerheter och pantvård och inventerar nämndernas innehav av säkerheter för utlämnade lån;

Ao 26 Personal Pantvård 1 förste byråsekreterare 1 förste byråsekreterare 1 amanuens 1 förste kansliskrivare 1 kontorist 2 kanslibiträden Säkerhetsgranskning, 1 amanuens 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde

Ao 23 Ae 23 Ae 12 Ae 9 Ae 7 utanordning

Ränteeftergiftsberäkning 1 förste byråsekreterare 1 kontorsskrivare 3 kontorsbiträden Diarieföring av värdepost, m. m. 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde Skrivcentral 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde

Ag 13 Ae 7 Ae 21 Ae 13 registrering Ae

7 Ae

handlägger vissa besvärsärenden; upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor; lämnar länsbostadsnämnderna råd och anvisningar.

Kamerala

sektionen

Kamrerare Ombesörjer utbetalning av beviljade lån och bidrag, ränteeftergiftsbelopp samt förskott på lån och bidragsmedel; uträknar och utbetalar löner till styrelsens och nämndernas personal samt

Ao 23 Personal 1 förste byråsekreterare

Ae 21

Kassaavdelningen 1 kassör

AD

81 svarar för arbetsuppgifter som betingas härav; ombesörjer ningar;

styrelsens

(ivriga

utbetal-

granskar reseräkningar, sjukvårdsräkningar samt räkningar avseende flyttningsersättning; bokför styrelsens och nämndernas utgifter och inkomster; debiterar och aviserar förfallande räntor och amorteringar på utestående lån och h a n d h a r övriga uppgifter, som sammanhänger med den kamerala förvaltningen av dessa lån; handhar uppbörd av räntor och amorteringar pä län, som förvaltas av styrelsen samt överlämnar efter varje uppbördstermin restantielista till ombudsmannasektionen; avlämnar till riksräkenskapsverket beräkningar rörande budgetutfallet samt månatliga kassarapporter; kontrollerar att maximerade anslag och anslagsposter icke överskrides.

fi—105010

1 kansliskrivare 1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden

Ae 12 Ae 7

Stansgruppen 5 kontorsbiträden Aviseringsgruppen 1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden

Ae

Uppbördsgruppen 1 kansliskrivare 2 kanslibiträden 1 kontorsbiträde

Ac 10 Ae 7

Kontrollgruppen 1 kontorist 1 kanslibiträde 4 kontorsbiträden

Ae Ae

9 7

Maskingruppen 1 maskinchef Ae 13 1 maskinoperatör Ae 9 1 kanslibiträde Ae 7 2 kontorsbiträden 1 förste kansliskrivare Ao 12 Ansvarig för stansgrupp, aviseringsgrupp, citograf och uppbördsgrupp. 1 kansliskrivare Ae 10 Samordnar maskingruppens och kontrollgruppens arbetsuppgifter.

BILAGA

1 Lånebyrån

övervakar länsbostadsnämndernas långivning och handhar själv långivningen i vissa kommuner; utarbetar förslag till anvisningar rörande långivningen i dess helhet; följer utvecklingen av produktionskostnaderna samt utarbetar metoder för kostnadsberäkning; utför mark värderingar. Sektioner Juridiska sektionen Flerfamiljshussektionen Enfamiljshussektionen Värderingssektionen Marksektionen Byråchef Byrådirektör Byrådirektör Förste byråingenjör Juridiska

Bo 1 Ao 26 (tjänstgör bl. a. som chef för enfamiljshussektionen) Ao 24 Ae 23

sektionen

handlägger frågor av juridisk-administrativ art, som sammanhänger med styrelsens långivning till flerfamiljshus; besvärsärenden ifråga om tertiärlån; hyresfördelningsärenden; ärenden rörande invalidbostadsbidrag i flerfamiljshus; vissa ärenden som länsbostadsnämnderna underställt bostadsstyrelsen för prövning; svarar för komplettering av handlingarna i inkommande tertiärläneärenden; svarar för utskrift och expediering av bostadsstyrelsens beslut om lån; övervakar länsbostadsnämndernas arbete i fråga om långivningen till flerfamiljshus;

Personal 1 förste byråsekreterarc 1 förste byråsekreterarc 1 byråsekreterarc (vakant) 1 kontorsskrivare 2 kontorister 1 kontorsbiträde

Ao 23 Ae 21 Ao 19 Ao 13 Ae 9

83 upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor; lämnar rad och anvisningar åt länsbostadsnämnder, förmedlingsorgan och andra.

Flerfamiljshussektionen Handlägger ärenden rörande tertiärlån för rad- och kedjehus i Stockholm samt för andra flerfamiljshus i Stockholm med vissa förortskommuner, Göteborg samt Malmö. Arbetsuppgiften omfattar beräkning av belåningsvärden samt i vissa fall även av produktionskostnader och maximihyror; handlägger i vissa avseenden besvär i tertiärlåne ärenden; lämnar länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen räd och anvisningar.

Personal

1 byrådirektör 1 förste byråingenjör 1 förste byråingenjör 2 byråingenjörer 1 ingenjör 1 kansliskrivare 1 kontorist 1 kanslibiträdc

Ae 24 Ae 23 Ae 21 Ac 19 Ae 17 Ac 10 Ac 9 Ao 7

Enfamiljsh ussektionen Handlägger ärenden rörande egnahemslån och förbättringslän i Stockholm; frågor om övertagande av tertiärlån samt egnahems- och förbättringslån; besvärsärenden när fråga är om egnahems- och förbättringslån eller övertagande av lån; ärenden rörande invalidbostadsbidrag i småhus; vissa ärenden som länsbostadsnämnderna underställt bostadsstyrelsen för prövning; övervakar länsbostadsnämndernas arbete i fråga om egnahems- och förbättringslångivn ingen; upprättar förslag till ullatanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor; lämnar länsbostadsnämnderna råd och anvisningar.

Personal 1 förste byråingenjör 1 förste byråsekreterarc 1 amanuens 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde

Ae 23 Ao 21 Ae

84 Värderingsseklionen Utarbetar metoder för värdering av flerfamiljshus och småhus; företager revision av enstaka byggnadsprojekt för att erhålla underlag för värderingsmetodiken ; verkställer utredningar, som erfordras för förslag till ändringar av bestämmelserna rörande högsta belåningsvärde till följd av rationaliseringar, ändrade materialpriser och arbetslöner samt byggnadsmetoder m. m.; beräknar och kontrollerar ortskoefficienter som reglerar belåningsvärdenas storlek i olika delar av landet; gör utredningar rörande värderingsmetodernas tillämpning på olika hustyper; handlägger ärenden rörande lån för studentbostäder. Sektionens expertis anlitas av åtskilliga statliga utredningar.

Personal 1 byrådirektör 1 förste byråingenjör 1 förste byråingenjör 3 byråingenjörer 1 ingenjör 1 ingenjör 2 kanslibiträden 1 kontorsbiträde

Ae 24 Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae 15 Ae 7

Marksektionen Granskar byggnadsföretag för vilka lån sökes hos styrelsen, med avseende på tomtkostnad, vatten och avlopp samt kreditvärde; handlägger i samråd med planeringsbyrån och i förekommande fall tekniska byrån remisser angående bebyggelseplaner; utarbetar förslag till anvisningar i markfrågor; handlägger besvär i läneärenden i vad avser tomtkostnad, kreditvärde, vattenoch avloppsfrågor; bereder ärenden avseende försäljning av staten, kyrkan och allmänna arvsfonden tillhörig mark; bereder ärenden rörande ortens pris pä mark och tomtkostnad i ortskoefficient samt lägestillägg; upprättar förslag till utlåtanden i remisser frän Kungl. Maj:t och andra myndigheter i frågor, som faller inom sektionens område; lämnar råd till länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen i markfrågor.

Personal 1 förste byråingenjör 2 lantmätare 1 byraingenjör 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde

Ac 23 Ae 19 Ae 7

BILAGA

5 Planeringsbyrån Handhar statistiken över bostadsbyggandet samt över bostadsstyrelsens, länsbostadsnämndernas och kommunernas lån- och bidragsgivning, utför statistiska utredningar avseende olika bostadsförsörjningsfrågor, lämnar kommunerna service i samband med upprättandet av bostadsförsörjningsplaner, utarbetar förslag till remissutlåtanden och svarar för informations- och biblioteksverksamhet. Byråchef Bo 1 Statitiska sektionen Utredningssektionen Planeringssektionen Personal Statistiska sektionen Ae 23 1 förste aktuarie h a n d h a r årsstatistiken över antalet färAo 19 1 aktuarie digställda lägenheter i hela riket (hål1 amanuens kortsbearbetning) ; Ac 13 1 t. f. kontorsskrivare handhar månadsstatistiken avseende Ao 10 1 kansliskrivare lägenheter i påbörjade, pågående och Ao res]) Ae 9 2 kontorister färdigställda företag i ca 300 kommuAe 7 1 kanslibiträde ner samt därutöver flerfamiljshusföreAe 7 1 t.f. kanslibiträde tag i samtliga övriga kommuner (ma7 kontorsbiträden 1 nuell bearbetning) ; handhar statistiken över tillkomna lokai Disponeras vid behov även av utler för andra än bostadsändamål; rednings- och planeringssektioncrna svarar för månads- och budgetårsstatistiken över styrelsens, länsbostadsnämndernas och kommunernas lån- och bidragsgivning (manuell bearbetning); uppgör sammanställningar över uppgifter om s. k. belåningstak för slutliga beslut om tertiärlån; sköter ett s. k. samordningsregistcr avseende flerfamiljshusföretag, vari uppgifter från bostadsbyggnadsstatistiken och lånestatistiken sammanföres; svarar för vissa statistiska specialundersökningar; Utredningssektionen Beräknar behovet av anslag till styrelsens och nämndernas lån- och bidragsgivning;

Personal 1 förste aktuarie 2 amanuenser 1 biblioteksassistent

Ao 23 Ae 10

86 svarar för fördelningen mellan nämnderna av de belopp inom vilka beslut om lan må beviljas under varje budgetår; övervakar långivningens omfattning i förhållande till nämnda belopp; h a n d h a r kontakten med arbetsmarknadsstyrelsen i frågor som har samband med bostadsbyggandets reglering; utför utredningar i allmänna bostadspolitiska frågor; upprättar förslag till remissutlåtanden; handlägger uppgifter i samband med det nordiska och internationella samarbetet på det bostadspolitiska området; sköter bostadsstyrelsens bibliotek och därmed sammanhängande informationsoch serviceverksamhet beträffande den statliga bostadspolitiken;

Planeringssektionen Svarar för service i form av utrcdningsoch rådgivningsverksamhet till kommuner som skall upprätta bostadsförsörjningsplan enligt SFS 1947: 523; svarar i män av personella resurser för liknande service även till andra kommuner;

Personal 1 förste aktuarie 1 förste aktuarie 1 amanuens 1 assistent 2 kanslibiträden 1 kontorsbiträde

Ao 23 Ae 21 Ae 13 Ac 7

utför undersökningar och bedömningar avseende bostadsbehov och bostadsbyggnadsbehov i hela riket och i de olika länen som underlag för förslag till bostadsbyggnadsprogram och fördelning av lånemedel mellan länen; h a n d h a r den ärliga enkäten till ett 80tal kommuner om läget pä bostadsmarknaden; medverkar i arbetet med styrelsens yttrande över general- och regionplaner; upprättar förslag till remissutlåtanden; handlägger vissa uppgifter i det internationella samarbetet på det bostadspolitiska området; Gemensam byråchefens sekreterare expeditions- och skrivgöromål

personal 1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden

Ae

BILAGA 6

Tekniska byrån

handlägger ärenden rörande den bostadstekniska och byggnadstekniska utformningen av bostäder, för vilka statligt stöd utgår, övervakar att statligt belånade hus underhålles samt prövar ansökningar om lån till kollektiva tvätterier. Sektioner Arkitektsektionen Byggnadstekniska sektionen Tvätterisektionen Byråchef Bp 1 A rkitektsektionen samordnar den bostadstekniska granskningen hos länsbostadsnämnder och för medlingsorgan; informerar projektorer, producenter, granskare och allmänhet i bostadstekniska frågor i samverkan med andra myndigheter och institutioner (byggnadsstyrelsen, byggforskningen, konsumentinstitutet, de tekniska högskolorna m. fl.) samt med representaner för bostadsproduktionen (projektorer, bostadsföretag, byggnadsfirmor ra. fl.); sammanställer bostadsforskningens rön, erfarenheterna från den lokala tekniska granskningen samt konsument- och producentsidans intressen i skrifter, normer och anvisningar samt instruktioner för den bostadslekniska granskningen; avger yttrande i besvärsärenden; granskar bostadsprojekt, vilka underställes styrelsen på grund av svårigheter vid bedömningen, experimentkaraktär o. d., samt vissa bidrags- och låneärenden; upprättar typritningar till småhus; meddelar generella godkännanden från bostadsteknisk synpunkt av hustyper, som utarbetats av småhusproducenter.

Personal 1 byrådirektör 1 byrådirektör 1 byrådirektör 2 arkitekter högst (deltidsanställda) 1 ingenjör 1 tekniker (ritbiträde) 1 kontorist 2 kontorsbiträden

Ae 26 Ae 24 Ae 24 Ag 21 Ae 17 Ae 10 Ae 9

88 Byggnadstekniska Lämnar råd och anvisningar till länsbostadsnämnder, förmedlingsorgan och byggnadsföretagare i byggnadstekniska frågor; utarbetar anvisningar för kommunernas byggnadstekniska granskning av låneansökningar och för den tekniska kontrollen av pågående och avslutade statsbelånade byggnadsföretag;

sektionen Personal 1 förste byråingenjör 2 förste byråingenjörer 1 byråingenjör 1 kontorist 1 kontorsbiträdc

Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 9

övervakar genom stickprovskontroll den kommunala tekniska kontrollen; aviserar kommnerna om de fastigheter som är aktuella för underhållsbesiktning (s. k. femårsbesiktning) samt övervakar redovisningen av sådana besiktningar; utför byggnadsteknisk granskning i de låneärenden i vilka bostadsstyrelsen meddelar beslut samt i vissa besvärsärenden; verkställer utredning med anledning av remisser från Kungl. Maj:l och andra myndigheter.

Tvätterisektionen Handlägger ansökningar om statslån till kollektiva tvätterier och slutbesiktigar belånade anläggningar; utarbetar driftsekonomiska kalkyler för låneobjekt samt bearbetar uppgifter om driftsresultat; granskar ur plantekniska och driftsekonomiska synpunkter större tvätteriprojekt i samband med tertiärbelåning av bostäder; besöker regelbundet statsbelånade tvätterier för driftskontroll och konsultation; utarbetar typritningar och principritningar och vidtager jämförande ekonomiska undersökningar för bedömning av lämpliga storlekar på tvättcrianläggn ingår;

Personal 1 förste byråingenjör 1 förste byråingenjör 2 ingenjörer (vaknnla) 1 kanslibiträde

Ae 23 Ae 21 Ae 15 Ae 7

89 samarbetar med ombudsmannasektionen, då låntagare av olika skäl h a r betalningssvårigheter ; upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i tvätterifrågor; lämnar råd och anvisningar till länsbostadsnämnder, kommuner, tvätterier m. fl.

1-105046

BILAGA 7

Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar

Handlägger ärenden som rör nya byggnadsmaterial, byggnadskonstruktioner och byggnadsmetoder. Undersöker förändringarna i fråga om val av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner. Upprättar konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar m. m. för styrelsens typhus. F r a m r ä k n a r byggnadskostnadsindex och sammanställer uppgifter om driftskostnader på olika orter. Prövar ansökningar om lån till maskinanskaffning inom byggnadsindustrin. Byrån delger byggnadsstyrelsen, byggstandardiseringen, byggforskningen m. fl. de långivande organens erfarenheter beträffande det byggtekniska utförandet av bostadshus. Sektioner Allmänna sektionen Sektionen för övervakning av experimentverksamheten Sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner Sektionen för driftskostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex. Byråchef Bo 1 Byrådirektör Ae 24 Allmänna sektionen planlägger och samordnar det upplysningsarbete som ankommer på byrån; prövar ansökningar om lån från lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin.

Sektionen för övervakning Prövar konstruktionerna för vissa experimenthus som uppföres med stöd av statliga lån; granskar nya grundkonstruktioner och betongkonstruktioner i enskilda låneärenden samt utformar riktlinjer för deras utförande; svarar för de undersökningar som utföres inom styrelsen beträffande byggskador; utför vissa ningar.

byggnadstekniska

utred-

Personal 1 förste byråingenjör Ao 23 1 kansliskrivare Ae 10 1 kontorist Ae 9 1 kontorsbiträde (de två sistnämnda biträdena utför skrivarbete också åt övriga sektioner). av

experimentverksamheten

Personal 1 förste byråingenjör 1 ingenjör

Ae 23 Ae 15

91 Sektionen

för materialgranskning

Granskar nya byggnadsmaterial för godkännande för statlig belåning; granskar nya byggnadskonstruktioner, exempelvis trähuskonstruktioner till monteringsfärdiga trähus, för godkännande för statlig belåning; upprättar konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar för styrelsens typhus samt i samråd med konsulter ritningar och beskrivningar för värme-, sanitets- och elektriska installationer i dessa hus.

och

Personal 1 förste byråingenjör 1 byråingenjör 1 ingenjör

Sektionen för driftskostnadsundersökningar Svarar för den beräkningsmetod för driftskostnaderna som användes vid långivningen och undersöker därvid åtgången av vatten, el-ström, e t c , samt uträknar driftskostnader för hissar, garage e t c ; insamlar och bearbetar uppgifter från olika kommuner om fastighetsskatt samt kostnader för fastighetsskötsel, vatten, renhållning, sotning, elström som behövs för styrelsens och länsbostadsnämndernas långivning och för hyresrådets bedömning av hyresutvecklingen; undersöker för bl. a. hyresrådets räkning utvecklingen av driftskostnader och dess fördelning i uppförda h u s ; utarbetar byggnadskostnadsindex för flerfamiljshus och enfamiljshus, materialkostnadsindex för huvudentreprenad för bostadshus samt index för värme-, sanitets- och elektriska installationer; svarar för viss insamling av prisuppgifter för index som utarbetas av byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, flygförvaltningen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap; utför undersökningar beträffande val av material och konstruktioner för att belysa förändringar i utformningen av bostadsbyggnader.

typhuskonstruktioner

och

Ae 23 Ae 19 Ae 17

byggnadskostnadsindex

1 förste byråingenjör 1 förste byråingenjör 1 byråingenjör 1 ingenjör 1 kontorist 1 kontorsbiträde

Ae 23 Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae 9

BILAGA 8

Sociala sektionen

Avdelningar Allmänna avdelningen Förvaltningsavdelningen Besvärsavdelningen Sektionschef

Arvode motsvarande löneklass 23

Allmänna avdelningen Utanordnar statsbidrag för pensionärslägenheter i kommuner i vilka bostadsstyrelsen är långivande organ; utarbetar förslag till råd och anvisningar för länsbostadsnämndernas handläggning av ansökningar om statsbidrag för pensionärslägenheter i kommuner i vilka nämnderna är långivande organ; handlägger ärenden rörande inlösen, försäljningar, övertaganden, uthyrningar och i viss omfattning om- och tillbyggnader av egnahem, som har uppförts med stöd av län enligt kung. 1938:247; fastställer amorteringsplaner för bostadsanskaffningslån, beträffande vilka länets amorteringsdel har slutbetalats; handlägger besvär över länsbostadsn ä m n d e r n a s beslut i ärenden angående pensionärsbostadsbidrag.

Personal 1 amanuens 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde

Ao 10 Ae 7

Förvaltningsavdelningen Handlägger frågor angående utbetalning av förskott till kommunerna av medel för beviljande av familjebostadsbidrag; granskar ansökningar om ersättning av statsmedel för utbetalade familjebostadsbidrag; övervakar kommunernas bidragsverksamhet.

Personal 1 förste byråsekreterare 1 amanuens 1 kontorsskrivare 1 kontorist 3 kanslibiträden 9 kontorsbiträden

Ae 21 Ae 13 Ao 9 Ae 7

93 Besvärsavdelningen Handlägger besvär i ärenden rörande familjebostadsbidrag; granskar och avger yttranden över bidragsansökningar som förmedlingsorgan underställer styrelsen; övervakar kommunernas bidragsverksamhet genom inspektionsresor; upprättar förslag till anvisningar bidragskungörelsen.

till

Personal 1 förste byråsekreterare Ae 23 (ställföretr. sektionschef) 1 assistent arvode motsv. löneklass 14 1 kanslibiträde Ae 7 1 kontorsbiträde

BILAGA 9

Länsbostadsnämndernas personaluppsättning budgetåret 1960/61

Län

Lbc »dir.

1. bing.

23 B C D E F G H I K L M N 0 P R S T U W X Y Z AC BD

1 1 1 1 1 1

S:a

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Bing.

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

15 |

1 1

1 1 2 1 1

Ass.

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

21 |

h. 15

Kamr.

1 1

1 1 1

Ing.

1 1 2 1 2 2

1 1

3 |

1 KanKanKonslisli- Bitr. torist skriv. bitr. 10

h. 5 1

1 1

6 2 4 3 5 3 4 2 2 4 4% 2 5% 4 3 4 5 3 4 5 5 5 4 7

1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 2 1

1 1

1 1

1 1

B I L A G A 10

P. M. angående gränsdragningen mellan lånebeviljande och låneförvaltande uppgifter inom den bostadspolitiska organisationen

I förevarande promemoria avses att för det fall, att riksbanken skulle övertaga förvaltningen av bostadslånen, ge vissa antydningar om de arbetsuppgifter, som i sådant fall skulle övertagas av riksbanken, och söka avgränsa dessa mot de uppgifter, som alltjämt skulle kvarligga å en reformerad bostadspolitisk organsiation. Grunddragen i bostadslånegivningens teknik kan utifrån de grundläggande författningarna i ämnet beskrivas pä följande sätt. En byggnadsföretagare ställer sin låneansökan härom till det lånebeviljande organet och inger den till det kommunala förmedlingsorganet, som med eget yttrande översänder ansökan till det lånebeviljande organet. Där byggnadsnämnd finnes skall yttrande från denna bifogas i ärendet. Det lånebeviljande organet låter om så behövs fullständiga ansökan och meddelar om lånet avser flerfamiljshus preliminärt beslut med uppgift om till vilket belopp samt på vilka villkor och under vilka förutsättningar län må utgå. När byggnadsföretaget fullbordats göres framställning om slutligt beslut i ärendet. Förmedlingsorganet översänder med eget yttrande ärendet till det lånebeviljande organet, som slutligt avgör låneärendet. Vid det slutliga avgörandet av låneärendet prövas att byggnadsföretaget utförts med iakttagande av de villkor, som fastställts i det preliminära beslutet och att betryggande underliggande kredit kan med säkerhet påräknas i den mån sådan icke redan lämnats. Om man nu har att genomföra en gränsdragning mellan beviljande och förvaltande låneuppgifter förefaller det naturligt att låta det slutliga lånebeslutet vara sista fasen i det lånebeviljande organets verksamhet. Det vore önskvärt, att alla åtgärder, som till tiden ligga före det slutliga lånebeslutet omhänderhades av bostadspolitiska organ och att alla åtgärder som ligga efter denna tidpunkt kunde överföras å det förvaltande organet, riksbanken. Försöker man konstruera efter denna g r u n d p r i n c i p skulle riksbankens uppgifter med lånen sättas in i följande system. Dä slutligt beslut om lån fattats iordninggör förmedlingsorganet ansökan om utbetalning av lån med därtill hörande reverser, pantförskrivningshandlingar och slutbesiktningsbevis. I förekommande fall införskaffas registreringsbevis, uppgift om förhandsteckning av bostadsrätter, avskrifter av bottenlånereverser, inteckningshandlingar etc. Sedan förmedlingsorganet skaffat sökandens underskrift översändas handlingarna av förmedlingsorganet till utbetalningsorganet, som sålunda förutsattes vara riksbanken. De handlingar, som då skulle inkomma till riksbanken för granskning, skulle vara låneförbindelse, inteckningar, gravationsbevis, brandförsäkringsbevis, pantförskrivning av inteckningar med bättre rätt och eventuellt a n d r a handlingar, som kunna föreskrivits i det slutliga lånebeslutet. För att riksbanken skulle kunna pröva ett dylikt ärende erfordras tydligen att

96 banken tidigare från det lånebeviljande organet erhållit slutligt lånebeslut, som då förusättes upptaga eller åtföljas av utskrift av alla de villkor, vars uppfyllande behöver kontrolleras i samband med utbetalning av lånet. Riksbankens uppgift blir också närmast att kontrollera, att alla erforderliga handlingar insänts och att i det slutliga lånebeslutet stipulerade villkor uppfyllts. Då fråga är om gemensamhetsanläggningar för värme och varmvatten eller etappbebyggelse måste i förekommande fall kontroll likaledes ske mot handlingar i tidigare utbetalade lån i samma byggnadsföretag. Eventuella kompletteringar av ärendet infordras genom förmedlingsorganet. Befinnes ärendet komplett och klart för utbetalning, upprättas amorteringsplan och erforderliga uppgifter för beräkning av ränteeftergifter införas å härför avsedda blanketter. Efter vederbörliga registreringsåtgärder kan utbetalning ske till vederbörande förvaltningsorgan. Det förutsattes att den kontroll inom riksbanken, som sålunda skall föregå lånets utbetalande, skall ske vid varje avdelningskontor för sig. Vid ett låns utbetalande skall emellertid bokföring av lånet ske såväl vid avdelningskontoret som vid huvudkontoret, där erforderliga kort på lånen uppläggas. Tillika måste förutsättas, att riksbanken skall överta arbetet med ränteeftergifter, vilket arbete sker på grundval av de upplysningar beträffande de enskilda lånen, som insänts från riksbankskontoren, varom mera nedan. De fortsatta rutinerna vid förvaltningen av lånen bestå i att lånen aviseras två gånger årligen, varvid utskrift av avier och förteckningar göres vid huvudkontoret. Samtidigt härmed förutsattes ränteeftergifter vara beräknade och avdragas vid upprättande av låneförteckningar. Låneförteckningarna utsändas till avdelningskontoren, som efter summarisk granskning av dessa vidarebefordra ett exemplar till förmedlingsorganet. Låntagarnas inbetalningar mottagas av förmedlingsorganen, som redovisa till avdelningskontoren, vilka uppgöra restlängder och rapportera vidare till huvudkontoret. Grundtanken i det schema som här skisseras är att de lånebeviljande organen skola så långt möjligt avkopplas i och med det slutliga lånebeslutet. I det föregående h a r lämnats en redogörelse för de tänkta rutinerna i samband med utbetalning av lån samt avisering och mottagande av betalningar. Vad som vidare skulle ankomma på riksbanken kan med författningarnas ord beskrivas såsom en skyldighet för riksbanken »att på betryggande sätt förvara de säkerheter, som lämnats för beviljade län, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån». I denna verksamhet kommer riksbanken att ha att samverka med vederbörande förmedlingsorgan, som är ålagt att utan kostnad lämna sin medverkan i den utsträckning som påfordras. Beträffande förvaltningen av lånen är särskilt att märka att det åligger förmedlingsorganet att under lånetiden öva tillsyn över byggnaden samt att tillse att icke otillåtet hög h y r a uttages. Förmedlingsorganet skall vidare bevaka att byggnaden är i tillfredsställande skick, uppkommer fara att den genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att den för statens fordran lämnade panten icke kan anses utgöra nöjaktig säkerhet och sker ej trots anmaning rättelse skall sålunda anmälan göras till det lånebeviljande organet. Denna anmälningsskyldighet skulle efter ett riksbankens övertagande i stället gälla riksbanken. Vid ställningstagande till dylika anmälningar kommer emellertid vissa avgränsningsproblem att uppkomma. Författningarna förutsätta, att om lånevillkoren eller för vissa lån särskilt meddelade föreskrifter åsidosättas eller om en byggnad vanvårdas eller — ifråga om egnahems- och förbättringslån — användes för annat ändamål än vid lånets beviljande förutsatts, lånet skall uppsägas till betalning. Detsamma gäller om lämnad pant icke längre kan anses vara tillfredsställande säkerhet eller nöjaktig brandförsäkring ej längre föreligger. Att riksbanken bör sköta dylika uppsägningar förefaller tämligen uppenbart om det blott är fråga

97 om uppsägning som kan motiveras ur rent bankmässiga synpunkter. Man även då förefaller det kunna uppkomma fråga om ej bostadspolitiska skäl likväl tala för en annan lösning. Särskilt lär väl detta framträda om de villkor som åsidosättas äro villkor som det bostadspolitiska organet funnit anledning att ställa ur rent bostadspolitiska synpunkter. Frågan om ett lån vid åsidosättande av dylika villkor skall uppsägas eller ej kan nämligen omskrivas såsom frågan om det är anledning att modifiera de ursprungligen satta bostadspolitiska villkoren. Detta kan emellertid synas vara en fråga, som riksbanken ej bör pröva. Det förefaller dock ej möjligt att komma till rätta med dessa problem genom en finjustering av kompetensfördelningen mellan riksbank och bostadspolitiskt organ, så att det särskilt angåves vilka frågor som skulle till det ena eller det a n d r a organet. Alldeles frånsett det mindre tilltalande i att det lånebeviljande organet avgör vissa förvaltningsfrågor skulle nämligen ett försök att draga dylika gränser antagligen blott innebära att vissa frågor likväl komme till det organ där de sakligt ej kunde anses höra hemma och att vissa frågor kunde sägas beröra bäde det förvaltande organet och det bostadspolitiska organet. I stället torde lösningen stä att finna i att såsom skett i fråga om stödlånen till jordbruket sammanfatta ett antal frågor av ifrågavarande typ och uppdraga åt riksbanken att avgöra desamma men med skyldighet för banken att före avgörandet inhämta yttrande från bostadspolitiskt organ. En annan ärendetyp, som skulle erbjuda avgränsningssvårigheter är fråga om övertagande av lån. Man lär kunna hävda, att åtminstone när det gäller egnahemslån övertagandeärenden måste prövas från samma utgångspunkter som ärenden där sökanden själv begärt att få nytt lån för motsvarande ändamål. Det lär då ej räcka med att detaljerade generella direktiv utfärdas utan det är rimligt, att övertagandeärendena bli prövade precis på samma sätt som ärenden om nya lån för samma ändamål. Huruvida det för tillgodoseende av detta syfte kan anses tillräckligt med att blott föreskriva att yttrande skall inhämtas från det bostadspolitiska organet kan anses tveksamt. Det torde ligga närmast till hands, att med undantag från huvudregeln bryta ut denna grupp ärenden från det förvaltande organets handläggning för att i stället låta dem prövas av det lånebeviljande organet. Mera naturligt ter sig att riksbanken sköter sådana förvaltande uppgifter som avgöras på grundval av allmänt bankmässiga bedömanden. Här åsyftas i första h a n d frågor om lämpliga indrivningsåtgärder, såsom bevakning av förfallna annuiteter med i förekommande fall särskilda åtgärder för indrivning av eftersläpningar. Riksbanken förutsattes även exklusivt besluta om lagsökning och utmätning. Det är självfallet, att vid frågor härom även sociala synpunkter måste komma under bedömande. F r å n stora områden av nuvarande låneverksamhet är emellertid riksbankspersonalen van vid att sociala hänsyn är ett väsentligt stundom avgörande moment vid prövning av låneförvaltningsfrågor. Det bör därför ej möta några svårigheter för riksbanken, att vid ett övertagande av bostadslåneförvaltningen på ett tillbörligt sätt beakta de sociala hänsyn som måste tas. Med hänsyn härtill och då i allt fall bankmässiga bedömanden måste vara det p r i m ä r a bör riksbanken k u n n a medges exklusiv beslutanderätt även om exekutiva åtgärder. I sammanhanget bör emellertid kraftigt understrykas vikten av att riksbanken håller intim kontakt med det kommunala förmedlingsorganet för att därifrån få konkreta uppgifter om enskilda låneärenden och synpunkter på lämpliga indrivningsätgärder. Skyldighet till sådan samverkan torde böra författningsmässigt åläggas såväl riksbankskontoren som de kommunala organen, vilkas biträde måste kunna påkallas vid förvaltning och försäljning av de fastigheter riksbanken kan nödgas inköpa för att skydda sina län.

98 Bland övriga låneförvaltande uppgifter måste det åläggas riksbanken att i förekommande fall även pröva frågor om avskrivning av lån. Också när det gäller förändring av ställda säkerheter måste det bli riksbanken som har att fatta avgörandena. Härvidlag blir fråga om ärenden väsentligen innefattande bankmässiga bedömande; postponering, relaxer, pantförskrivning av överhypotek, utlämnande av inteckning vid inlösning o. dyl. En grupp ärenden som antagits komma att föranleda särskilda svårigheter vid ett övertagande av bostadslånen är beräkning av ränteeftergifter. Att nämligen riksbanken om den övertar förvaltningen av bostadslånen måste även taga h a n d om ränteeftergiftsberäkningen, förefaller uppenbart. Det lär emellertid vara praktiskt uteslutet, att riksbanken vid ett övertagande av bostadslånen skulle kunna överta denna arbetsuppgift utan tillgång till den personal som är inkörd på arbetet. Slutsatsen blir sålunda, att om riksbanken tar över bostadslånen, riksbanken tillika måste ta över den personal från bostadsstyrelsen, som nu är där sysselsatt med beräkning av ränteeftergifterna. Accepterar man emellertid detta, torde frågan om riksbankens övertagande av ränteeftergiftsberäkningen icke bli ett större problem ur principiell synpunkt och knappast ens ur praktisk. Det förutsattes att generella direktiv för ränteeftergifter alltjämt skola föreligga. Återstoden av denna verksamhet blir ett rent räknande utifrån dels sålunda generellt givna premisser dels de uppgifter beträffande bottenkrediterna som föreligga i det särskilda fallet. Riksbankens verksamhet i fråga om ränteeftergiftsberäkning skulle sålunda bli den tvåfaldiga att dels samla in erforderliga uppgifter i de enskilda ärendena dels göra beräkningarna. Detta skulle kunna sättas in i arbetsschemat på så sätt, att vid utanordning av lånet vederbörande avdelningskontor med ledning av det material som via förmedlingsorganet inkommit från en sökande på särskilda blanketter sammanställer de uppgifter som behövas för att räkna ut ränteeftergifterna. Dessa uppgifter expedieras till huvudkontoret, som gör erforderliga beräkningar och som sedan vid utsändande av avier och förteckning för amortering avdrar ränteeftergifter. Det är givet att vissa data för ränteeftergiftsberäkningen såsom i vilken utsträckning underliggande krediter skola anses belöpa å lokaler som ej inrymma bostäder eller värmeanläggningar måste ges av bostadspolitiska organ, men det förutsattes, att dessa data skola vara fastlagda vid tidpunkten för utanordnande av lån. Om riksbanken sålunda som en konsekvens av ett övertagande av bostadslånen måste överta även ränteeftergiftsberäkningar, måste en ytterligare konsekvens bli, att riksbanken övertar även ärenden rörande räntebidrag till byggnadsföretag som ej finansieras genom statliga lån. Här måste emellertid bli en uppdelning av ärendena på bostadspolitiskt organ och riksbanken, i det att de förra organen måste pröva om ett byggnadsföretag är av den beskaffenhet att räntebidrag skall ges, innefattande bl. a. teknisk granskning av byggnadsföretaget varefter riksbanken kommer att få till uppgift att sedan räntebidrag medgivits för visst företag, kontrollera att stipulerade villkor uppfyllts samt att undersöka beskaffenheten av tagna krediter och beräkna räntebidragen.

B I L A G A 11

Länsbostadsnämndernas utestående lån 30.6.1960

Länsbostadsnämnden i

Jönköping Kalmar Visby Kristianstad Halmstad Uddevalla Borås Karlstad Falun Härnösand Umeå Summa

Tertiär- och tilläggslån

Egnahems- och förbättringslån

Antal

Belopp

Antal

Belopp

426 589 1 178 1 207 1 155 601 730 87 430 777 1 077 557 412 1 399 699 1 078 932 965 1 143 1 177 1 081 547 1 473 1 007

77 111 138:76 141 458 637: 87 125 193 992:07 187 430 171: — 116 391 695:34 50 746 778:93 94 400 439: 05 12 596 231:42 61 726 263: 39 85 622 139: 92 130 233 697:28 52 454 255:10 65 077 393: 95 176 114 770:63 92 968 554: 04 140 906 538:99 161215 284:23 189 248 615:52 158 803 882: 44 169 117 044:36 143 620 292: 95 50 065 776: 68 99 826 132: 74 136 953 001:49

10 624 3 442 4 106 6 234 8 901 5 652 7 029 2 755 4 399 6 449 8 134 4 386 8 910 7 731 4 927 8 407 6 195 4 694 9 617 9 983 11 623 4 996 13 189 13 105

178 369 462: 67 46 655 526: 08 60 069 849: 78 92 748 692: 59 132 381 896: 36 74 272 825: 27 100 954 571:77 31 386 032: 92 52 001 672: 96 85 022 497:41 131187 432:40 66 168 784: 88 133 650 188:03 123 459 774:20 71 848 755: 39 128 430 494:96 91872 539:29 70 206 985: 30 168 986 312:49 136 628 020: 03 226 601 283: 30 86 279 991:37 300 447 564: 58 332 328 449: 29

20 727

2 719 282 728:15

175 488

2 921 959 603: 32

BILAGA

12 A. Antal lån — exkl. lantarbetarbostadslån — under bostadsstyrelsens förvaltning den 30/6 1960, å nedanstående låneformer, fördelade länsvis

Län

A.. B.. C. D. E.. F.. G.. H. I. . K. L.. M. N. O.. P.. R. S.. T.. U. W. X. Y. Z.. AC BD

X 1 302 908 33

400 783

Tf

N

Te

344 368 15

625 211 134 282 299 153 63 97 15 134 102 316 125 498 226 186 192 238 189 97 191 179 123 117 197

50 78 190 170 135 40 79 19 104 90 166 99 291 165 166 162 161 117 94 168 156 104 103 160

1 230 470 2 024 597 271 314 523 527 652 648 369 617 203 377 283 643 91 52 491 157 498 265 390 630 437 144 466 1 563 680 393 520 321 463 452 479 485 318 336 708 300 550 313 588 574 324 74 814 191 114 1 601

193 13

14 3 440

X

11 R

4 989

U

Summa

23 17 7 26 18 15 2 7 7 15 11 128 14 59 131 19 20 3 13 13 17 10 0 10 16

4 618

8 612 4 186 852 1 548 1 787 1 289 685 1 109 184 901 966 2 311 819 4 076 1 595 1 212 1 289 1 366 973 1 212 1 239 1 507 625 1 253 2 088

3 067 11919 13 611 601

4 618 |

43 684

= tertiärlån för flerfamiljshus enligt kungörelserna 1946:551, 1948:587 och 1957:360; amorteringstid 30 år (trähus) och 40 år (stenhus) samt — enligt kung. 1957:360 •— 30 år för såväl trähus som stenhus. P = tilläggslån enligt kungörelserna 1946:551 och 1948:587; lånen löper från och med den 1 oktober 1953 med 3,5 procent ränta och amorteras från och med den 1 januari 1954 på 30 år. R = tilläggslån enligt kungörelsen 1948:587, som från och med den 1 januari 1958 amorteras på 25 år; lånen är f. n. räntefria, men skall enligt förslag till årets riksdag från och med den 1 juli 1961 löpa med 4 procent ränta och med en amorteringstid av 25 år. Tf = tertiärlån för flerfamiljshus enligt kungörelsen 1942:569; amorteringstid 30 år för trähus, 40 år för stenhus. N = tilläggslån enligt kungörelsen 1942:569; lånen löper från och med den 1 oktober 1953 med 3,5 procent ränta och amorteras från och med den 1 januari 1954 på 30 år. Te = tertiärlån för enfamiljs- och tvåfamiljshus enligt kungörelsen 1942:569; amorteringstid 25 år. E = bostadsanskaffningslån (»barnrikelån») för egnahem enligt kungörelsen 1938:247; amorteringstid 20 år och för ombyggda eller förbättrade hus 10—20 år.

101 B - bostadsanskaffningslån (»barnrikelån») för hyreshus enligt kungörelsen 1935:512; amorteringstid 30 år för trähus och 40 år för stenhus. U - egnahemslån enligt kungörelserna 1948:546 och 1957:359; amorteringstid 25 år och — enligt kungörelsen 1957:359 i dess lydelse jämlikt kungörelsen 1960:186 — 30 år.

B.

Antal

lantarbetarbostadslån

och bidrag förvaltade hos bostadsstyrelsen I960, fördelade på län

den 30(6

«* £ Lä- w Län « Län « Län « Lä" « Lä" tT Län £ A B C S:a

1 189 137 327

D E F

337 375 55 767

S H I

25 99 16 140

K L M

26 69 48 143

N O P

74 23 35 132

R S T

78 89 100 267

U W X

174 3 15 192

Y Z

2 1 3

KUNGL

EI

2 7 JUL 1981 ST

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. Den nordiske husholdshegskolen. 2. Nordens folkelige akademi. 3. Nordisk filmsamarbeid.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. slutsteknik. Valsystem. [21]

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Be-

Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22] Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25] Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggningen av bostadslån. [32] Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1980 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trafikpolitik. II. [24]

Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13] Handelsdepartementet Effektivare orlsövervakning. [3] Skifferoljefrågan. [27] Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1961