Kommunerna och ungdomen : utredning och förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

J. f *l>

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 32 Socialdepartementet

KOMMUNERNA OCH UNGDOMEN UTREDNING OCH FÖRSLAG AV STATENS UNGDOMSRÅDS ARBETSGRUPP KOMMUNERNA OCH UNGDOMEN

Stockholm

1966 Son.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning 1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fl. 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s Fi 3. Yrkesutbildningen. Hakan Ohlssons boktryckeri, Lund. 586 s. E. 4. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. 6 Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. 6. Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. Hakan Ohlssons boktryckeri. Lund. 157 s. S. .-p 7. Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. 8. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Fi. __ 9 Omsorger om psykiskt utvecklingshammade. Esselte. 187 s. S. ^ , . . . 10 Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi. _ _. 11. Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. 12. Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB. 273 s. + 1 kartbilaga. Jo. . ., . 13. Utvecklingstendenser inom undervisning, halsooch sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. 14. Hyreslagstiftning. Utkommer senare. 15. Undersökning angående hyressplittringen. Utkommer senare. 16. Ny folkbokföringsförordning m.m. Esselte. 241 s. Fi. 17. Arbetspromemorior i författningsfrågan. Esselte. 94 s. Ju. _, 18. Strategi i väst och öst. Esselte 173 s. Fö. 19. Statliga betänkanden 1961—1965. Kihlström. 170 s. Fi. 20. Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. Norstedt & Söner. 50 s. Ju. 21. Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. 22. Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 91 B. H. 23. Markfrågan I. Norstedt & Söner. 330 s. Ju. 24. Markfrågan II. Bilagor. Norstedt & Söner. 231 s. Ju. 25. Sällskapsresor. Hseggström. 229 s. H. 26. Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. 27. Skeppsholmens framtida användning. Kihlström. 114 s. + 1 utviksblad. Fö. 28. Läkemedelsförmånen. Beckman. 228 s. S. 29. Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju. 30. Den framtida jordbrukspolitiken. A. Berlingska Boktryckeriet, Lund. 361 s. Jo. 31. Den framtida jordbrukspolitiken. B. Esselte. Jo. 32. Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1966:32 Socialdepartementet

KOMMUNERNA OCH UNGDOMEN UTREDNING OCH FÖRSLAG AV STATENS UNGDOMSRÅDS ARRETSGRUPP KOMMUNERNA OCH UNGDOMEN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966

Innehåll

Första kapitlet. Utredningsuppdraget

5 Andra kapitlet. Utredningsarbetets bedrivande Kommunundersökningen Länskonferenser Erfarenheter av kommunenkäten Bearbetning av de kommunala staterna Anslagen 1960—1964 i vissa kommuner Kommentarer i anslutning till utredningsuppdragets genomförande . . . . Några sammanfattande synpunkter

6 6 Q 8 9 10 11 17

Tredje kapitlet. Fritidsliv och fritidsfostran Principiella synpunkter Ungdomsorganisationerna och fritidsfostran Samhället och den demokratiska fostran

18 18 21 24

Fjärde kapitlet. Samhället och fritidsfostran I läroplan för grundskolan I läroplan för fackskolan Förenings- och fritidsverksamhet Barna- och ungdomsvård i fritidsfostran Barnavårdslagen Motioner Andra lagutskottets utlåtande Sammanfattande synpunkter

33 33 41 43 44 44 48 48 50

Femte kapitlet. Fritidslivets och fritidsfostrans roll ur samhällsekonomisk synpunkt Lokalkommunala anslag Landstingsbidrag Statliga bidrag Ungdomsorganisationernas kostnader Sammanfattning

51 51 54 55 55 56

Sjätte kapitlet. Planering för fritidsliv Befolkningsomflyttningarna Föreningslivets ekonomi Ungdomsorganisationerna och samhällsförändringarna Synpunkter på kommunernas planering Kommunernas budgetering

57 57 58 59 60 61

Sjunde kapitlet. Gemensamhetslokaler Modellexempel Sammanfattning

63 68 71

4 Åttonde kapitlet. Kommunal organisation för främjande av fritidsfostran och fritidsliv

72 Nionde kapitlet. Anslagsgivning lokalkommunalt och i landsting för främjande av fritidsliv och samhällsfostran Lokalkommunala anslag . . . . : Principförslag rörande anslagsgivningen Bidragsunderlag, lokalkommunalt Lokalbidrag Inventariebidrag -. . Verksamhetsbidrag Grundbidrag Startbidrag Instruktörsbidrag Pedagogiska bidrag Ledarutbildning Fritidsgruppsbidrag Lägerverksamhet m. m Landstingsbidrag Landstingsanslagen i nuläget Landstingsförbundets rekommendation De framtida landstingsbidragen Principiella synpunkter Verksamhetsbidrag Instruktörsbidrag Rörligt bidrag Pedagogiska bidrag . . Ledarutbildning . Pedagogiska miljöfrågor

75 78 78 79 79 80 80 80 81 81 83 83 83 84 84 84 85 89 89 89 89 91 91 91 92

Bilagor: 1. Kommunenkäten, frågeformulär 2. Sammanställning av svaren på kommunenkäten 3. Kommunal anslagsgivning till fritidsverksamheten enl. de kommunala staterna 4. Anslagsutveckling i 25 kommuner 5. Ungdomsförbundens 1963 länsvis redovisade verksamhet 6. Befolkningsframräkning för kommunblocken 1965, 1970, 1975 och 1980 . . 7. PM, Södertälje fritidsnämnds investeringsplan för åren 1964—1969 . . . 8. Utdrag ur »Der Goldene Plan in den Gemeinden» 9. Riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté, förslag till normer

93 95 133 173 183 195 201 208 213

KAPITEL 1 Utredningsuppdraget

Statens ungdomsråd tillsatte vid sammanträde den 9 mars 1961 en arbetsgrupp för behandling av frågan om kommunerna och föreningslivet. Utredningsuppdraget formulerades i fem punkter: 1. Nuvarande förhållanden; formerna för kommunernas stöd till ungdomsföreningarnas verksamhet. 2. Normer för stödåtgärder att rekommendera i form av a. bidrag till lokaler b. startbidrag c. bidrag till verksamhet (t. ex. fritidsgrupp verksamhet) d. stipendier vid ungdomsledarutbildning. 3. Former för samarbete mellan kommunernas organ och ungdomsföreningarna. 4. Den förestående kommunreformens konsekvenser för kommunernas ungdomsverksamhet. 5. Samordningen av kommunbidrag med bidragsverksamhet från landsting och stat. Till ledamöter i arbetsgruppen utsågs gymnastikdirektör Roland Mattsson, sammankallande, barnavårdsdirektör Karl-Erik Granath, förlagschef Karl-Erik Hellberg, förbundssekreterare Olof Kihlstedt, förbundssekreterare Alvar Lindqvist, direktor Ingemar Ström och konsulent Lars Gråby. Arbetsgruppen utsåg inom sig gymnastikdirektör Roland Mattsson till ordförande och konsulent Lars Gråby till sekreterare. Sedan förbundssekreterare Olof Kihlstedt lämnat rådet den 29/9 1961 utsågs förbundssekreterare Allan Eriksson till ledamot av arbetsgruppen. Rarnavårdsdirektör Karl-Erik Granath lämnade rådet och arbetsgruppen den 5/4 1963, förbundssekreterare Eriksson och direktor Ström förklarade sig i december 1963 inte vara i tillfälle att följa arbetsgruppens verksamhet.

KAPITEL 2 Utredningsarbetets bedrivande

Kommunundersökningen Med ledning av de erfarenheter, som fortlöpande diskussioner med vissa ungdomsorganisationer och kommuner givit, utformade arbetsgruppen ett frågeformulär (bilaga 1). Detta tillställdes kommunerna för att ge arbetsgruppen erforderligt material för sammanställande av de data, som oinnämnes i utredningsuppdraget. Frågeformuläret testades i förväg genom att ett antal kommunalmän fick besvara det. Frågeformuläret utsändes till kommunerna i maj 1961. Uppgifterna i formuläret avsåg anslagsgivningen under år 1961. Den 1 augusti 1961 hade drygt hälften av kommunerna översänt det begärda materialet och besvarat de efterfrågade uppgifterna. I oktober hade, efter systematisk bearbetning av resterande kommuner, uppgifter lämnats av 98 procent. Frågeformulärens uppgifter bearbetades och sammanställdes dels länsvis dels med avseende på kommunstorlek. Sammanställningarna presenterades vid de länskonferenser som genomfördes 1962/1963 med representanter för länsstyrelser, kommuner och distriktsungdomsorganisationer. Härvid framkom att en rad kompletterande uppgifter måste inhämtas från många kommuner. För att erhålla de önskade uppgifterna och för att kunna göra jämförelser med det redan insamlade materialet hemställde arbetsgruppen hos landets samtliga kommuner om staterna för år 1961. Praktiskt taget alla kommuner tillställde gruppen det begärda materialet. För att få till stånd en så allsidig redovisning som möjligt av anslagsgivningen anhöll arbetsgruppen i december 1963 hos vissa kommuner att få del av dessas stater för åren 1960—1964 för intensivbearbetning. Vidare har arbetsgruppen vid konferenser med kommunalmän i vissa län samt vid överläggningar med enskilda kommuner under åren 1964—65 insamlat ytterligare material. Länskonferenser Som tidigare nämnts genomfördes 1962/1963 i samarbete mellan Statens ungdomsråd och länsstvrelserna länskonferenser i samtliga län. Till länskonferenserna inbjöds representanter för kommuner och lands-

7 ting samt för distriktsorganisationer tillhörande riksomfattande ungdomssammanslutningar. Vid konferenserna presenterades det länsvis sammanställda siffermaterialet. Sålunda redovisades anslagsgivningen till studiecirklar, ungdomsledarutbildning och till verksamhet bland ungdom i övrigt samt till av kommunerna bedrivet öppet ungdomsarbete. Vidare angavs det eller de organ som hade hand om anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsverksamhet. Det kommunala stödet per skattekrona till ovan angivna ändamål angavs. (Bilaga 2)'. Generellt kan sägas att inte bara de största utan även många små och medelstora kommuner — främst då i randområdena till större tätorter — relativt sett lämnade betydande anslag till ungdoms- och fritidsverksamhet. Vid överläggningarna framhöll kommunernas och ungdomsorganisationernas representanter att en rad tekniska felaktigheter vidhäftade siffermaterialet. I inånga fall hade direkt felaktiga uppgifter lämnats av kommunerna. I vissa fall hade frågeformuläret misstolkats. Framförallt framhöll emellertid kommunalmännen att anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsverksamheten som regel var uppdelad under en rad anslagsrubriker i den kommunala budgeten. Oftast hade uppdraget att ifylla frågeformuläret överlämnats till någon specialförvaltning såsom barnavårdsnämnd, idrottsstyrelse, skolstyrelse eller ungdomsstyrelse, vilken då hade redogjort för sin specialbudget och kanske tagit med vissa anslagssummor över andra specialbudgeter. Den kommunala anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsverksamhet i sin helhet hade dock inte redovisats. I allmänhet var kommunalmännen förbittrade över materialredovisningen, som de menade gav en skev och oriktig bild av de kommunala insatserna på nu berörda områden. Från arbetsgruppens sida hade inte gjorts något försök till uppdelning av anslagen på drifts- och kapitalbudget, då gruppen sett som sin uppgift att söka kartlägga den totala kommunala anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsändamål under år 1961. Kommunalmännen däremot menade att en sådan uppdelning borde ha gjorts. Sålunda anfördes, att här hade man exempelvis i kommunen A under en följd av år lämnat anslag till ungdomsarbete medan man i kommunen B endast vid ett tillfälle —just år 1961 — hade givit anslag till en anläggning, exempelvis en idrottsplats. I materialet framstår nu kommunen B som absolut överlägsen kommunen A ifråga om anslagsgivningen trots att i själva verket kommunen A måste betecknas som den mest progressiva. Vidare framhölls från kommunalmännens sida, att en genomgång av kommunernas stater nu borde göras, så att utifrån ett enhetligt referenssystem uppgifter sammanställdes till belysning av den aktuella anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsverksamhet. Avgränsningen av området diskuterades även och det fram-

8 hölls allmänt, att nian måste se sambandet mellan anslag till allmän kulturell verksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsverksamhet. Vid länskonferenserna kritiserade ungdomsorganisationerna det förhållandet, att en rad sammanslutningar tydligen var anonyma, för att inte säga helt okända, för uppgiftslämnarna i en rad kommuner där man under årtionden bedrivit verksamhet. Man konstaterade vidare, dels att de lokala föreningarna säkerligen inte hade gjort sig påminda hos kommunalmännen, dels att dessa, trots att de i betydande utsträckning måste sägas vara rekryterade från folkrörelserna, inte hade kännedom om de lokala aktiviteter som ungdomsarbetet ådagalägger. Vidare framhöll ungdomsorganisationsrepresentanterna som en generell erfarenhet att kommunernas anslagsgivning var ytterst »ojämn». Sålunda lämnade långt ifrån alla kommuner exempelvis stöd till ledarutbildning eller fritidsgruppverksamhet. Vanligast förekommande var ett visst stöd till lokalkostnader och till gemensamhetslokaler för fritidsändamål. Det framhölls även genomgående från ungdomsorganisationernas sida, att man saknade en målmedveten planering för tillgodoseende av ungdomsorganisationernas behov. Ungdomsorganisationerna underströk även, att skollokalerna borde i mycket större omfattning än vad som nu är fallet upplåtas för ungdomsverksamhet och att skolorna borde planeras på ett sådant sätt, att de även kunde användas för den pedagogiska verksamhet som de fria organisationerna bedriver. Vid länskonferenserna lämnades i anslutning till de sammanställda sifferuppgifterna också exemplifiering rörande förslag till normer för lokalkommunal anslagsgivning. Från ungdomsorganisationerna betonades, att det måste betraktas som angeläget för riksorganisationerna och Statens ungdomsråd att med kommunerna diskutera en mera enhetlig anslagsgivning.

Erfarenheter av kommunenkäten Som ovan återgivits riktades från såväl kommunernas som från organisationernas sida en rad anmärkningar mot arbetsgruppens kommunenkät. Av kritiken framgick med all önskvärd tydlighet att även om ett antal (15) kommunalmän entydigt tolkar ett frågeformulär, så är detta ingen garanti för att drygt tusen gör samma tolkning. Arbetsgruppens strävan var att belysa kommunens hela anslagsgivning till fritidsliv och till allmän kulturell verksamhet enligt följande: 1. anslagsgivningen till de fria och frivilliga folkbildningsorganisationernas verksamhet, 2. anslagsgivningen till andra allmänkulturella organisationer, 3. anslagsgivningen till biblioteken med hänsyn till dessas centrala roll

9 dels som lokalreserv för ungdomsarbetet och dels som informationscentral vid ledarutbildningen, 4. anslagsgivningen till allmänna samlingslokaler, 5. anslagsgivningen till idrott och idrottsanläggningar, 6. anslagsgivningen till ungdomsorganisationerna i övrigt, 7. anslagsgivningen för bedrivande av öppet ungdomsarbete i kommunens egen regi och anskaffande av lokaler för detta. En rad kommuner hade vid länskonferenserna redovisat att lokala ungdomsutredningar pågick. Gruppen har under utredningsarbetets gång sökt tillgodogöra sig detta material. Ungdomsorganisationernas kritik mot det framlagda siffermaterialet tog, som tidigare redovisats sikte på dels att föreningarna var lokalkommunalt anonyma, dels att anslagsgivningen till organisationerna var »ojämn». Ofta hade vissa etablerade organisationer blockanslag medan andra inte hade möjlighet att erhålla några kommunala bidrag. Ungdomsorganisationerna framhöll att principen med blockanslag i och för sig kan medföra trygghet för en organisation men att den samtidigt innebär stora risker så till vida att en anslagsanpassning till den aktuella arbetsvolymen inte sker. Genomgående menade organisationsrepresentanterna att man lokalkommunalt bör knyta an till ett system med dels blockanslag, dels rörliga bidrag, som utgår med hänsyn till den aktivitet som organisationerna ådagalägger. Vidare framhöll ungdomssammanslutningarna att ungdomslokalerna bör differentieras mycket mer än vad som nu är fallet med hänsyn till olika verksamhetsinriktningar. Från idrottsfolkets sida framhölls exempelvis att anläggningar för en rad specialidrotter ofta saknas. F r å n övriga ungdomsanslutningars sida hävdades att man i växande tätorter genomgående saknar samlingslokaler. Ungdomsorganisationerna underströk kraftigt att anslagsgivningen för utbildning av ungdomsledare är helt otillräcklig. Vidare framhölls att kommunerna i växande omfattning måste lämna bidrag till anställande av »samhälls» -pedagoger/ungdomsledare på hel- eller deltid. Ungdomsorganisationerna krävde även en enhetlig kommunal organisation med förmåga till planläggning för det samlade ungdoms- och fritidsarbetets behov och med resurser till anslagsgivning och till förvaltning av gemensamhetsanläggningar. Organisationerna ansåg att arbetsgruppen inte enbart skulle framlägga ett deskreptivt material, den borde ta ställning till hur anslagsgivningen och organisationen lokalkommunalt bör utformas. Bearbetning av de kommunala staterna Bearbetningen av staterna för år 1961 (bilaga 3) för att få fram de uppgifter, som arbetsgruppen önskade, visade snart att stora vanskligheter fö-

10 relåg då det gällde att söka och rätt rubricera de olika anslagsposterna. Någon enhetlig uppställning av de kommunala budgeterna förekommer som tidigare framhållits inte. Det är svårt att fördela utgiftsposterna mellan driftsbudget och kapitalbudget. Det visar sig även, då det t. ex. gäller lokalkostnader, att dessa ofta är »dolda» i ganska oväntade sammanhang. Med anledning härav kan de redovisade sifferuppgifterna i bilaga 3 innehålla vissa felföringar. Vidare visade en granskning av de församlingars budgeter, som redovisades i anslutning till vissa kommuners stater, att i många fall ganska betydande anslag lämnas till det kyrkliga ungdomsarbetet via församlingarna, varför den lokala anslagsgivningen till ungdomsarbetet inte uttömmande kan beskrivas genom hänvisning enbart till den borgerliga kommunens anslagsgivning. Då arbetsgruppen hemställde hos kommunerna om staterna för 1961 bifogade flera kommuner även staterna för 1962 och framhöll att anslagsgivningen till ungdoms- och fritidsverksamhet var i kraftig utveckling och föreslog att arbetsgruppen, då den skulle redovisa sitt material, borde ta hänsyn till denna snabba förändring och redovisa utvecklingstendenserna under några år. Några kommuner framhöll även att man borde göra en så uttömmande beskrivning som möjligt av anslagsgivningen vid 60-talets början till ungdoms- och fritidsverksamhet så att man på det sättet skulle få en utgångspunkt för bedömning av anslagsgivningen till detta område senare inom de nya kommunblockens ram. För att få överblick över anslagsutvecklingen på nu behandlade områden beslutade arbetsgruppen göra en sammanställning över anslagen i vissa kommuner åren 1960—1964. Anslagen 1960—1964 i vissa kommuner Som framgår av bilaga 4 har utgifterna för femårsperioden 1960—1964 redovisats i 25 kommuner. Utgiftsstegringarna inom berörda kommuner har varit mycket betydande. Anslagsgivningen har ökat markant och investeringsverksamheten har blivit allt mer omfattande. Vid genomgång av den kommunala argumenteringen för en ökad satsning på kultur-, fritids- och ungdomsområdena framgår att man numera anser att dessa aktiviteter är av central betydelse för den medborgerliga trivselns främjande. De redovisade kommunerna är, för närvarande vad det gäller invånarantalet, inte representativa för landet i dess helhet. Man kan förutse, att de framtida kommunblockens befolkningsunderlag överensstämmer med här behandlade kommuners. Som framgår av redogörelserna är förvaltningsprinciperna i de behandlade kommunerna mycket skiftande. Enligt arbetsgruppens uppfattning har de kommuner där en särskild ungdomsstyrelse varit verksam såsom

11 exempelvis i Malmö, Västerås, Uppsala och Eskilstuna, lyckats hävda det allmänna ungdomsarbetets roll och en samplanering har kommit till stånd för allmänt ungdomsarbete och idrott. I exempelvis Norrköping, Mölndal, Södertälje och Järfälla har enhetliga organ skapats för handläggning av allmänna ungdomsfrågor och idrottslig verksamhet samt andra angränsande samhällsuppgifter. Erfarenheterna pekar mot att en sådan enhetlig organisation ger en fasthet som möjliggör en långsiktig »samhälls»-pedagogisk, teknisk och ekonomisk planering i samverkan med reguljära, kommunala planerande myndigheter och förvaltningar. Intensivundersökningen bland de 25 kommunerna pekar mot att den totala anslagsgivningen för nu behandlade ändamål år 1965 torde ha varit drygt 500 miljoner kronor. Siffrornas prognosvärde styrks av sammanställningar rörande den aktuella anslagsgivningen i Stockholms och Västmanlands län år 1965 som gjorts i anslutning till kommunkonferenser. Ett kommunalt ansvars- och anslagsområde av denna storleksordning måste givetvis ägnas stor uppmärksamhet. Felinvesteringar som en följd av otillfredsställande planering ekonomiskt och tekniskt får omfattande verkningar och deras roll för den medborgerliga trivselns blockerande — som arbetsgruppen i annat sammanhang kommer att utveckla — torde vara långt större än vad summorna i och för sig pekar mot.

Kommentarer i anslutning till utredningsuppdragets genomförande Arbetsgruppen har tagit fasta på den av vissa kommuner framförda önskan att materialsammanställningen skulle göras till en »nollpunkt»/utgångspunkt för bedömning av den kommunala satsningen på fritidsaktivitet och ungdomsverksamhet. Sedan materialet bearbetats och kompletterande uppgifter infordrats har sammanställningen delvis kommit att inriktas mot en principiell behandling av motiveringarna för denna samhälleliga anslagsgivning, dess utformning, dess administrativa handläggning och aktualisering av de tekniskt ekonomiska frågor, som synes böra bli föremål för en allmän bedömning. De siffror och rekommendationer som nämns beträffande anslagsgivningen är förslag till normer. Dessa måste givetvis alltid anpassas till de lokala förutsättningarna; befolkningsnumerären, ungdomsåldrarna, ungdomsarbetets struktur m. m. Vårt samhälle kännetecknas av snabb föränderlighet. Med accelererande hastighet förvandlas de sociala och ekonomiska villkoren. Familjelivet ändrar karaktär och familjen utgör inte längre den miljö som på ett avgörande sätt formar barnen. Familjemedlemmarnas kontakt med varandra har minskat jämfört med tidigare. Barnen och föräldrarna arbetar oftast inte längre sida vid sida och familjens åldersstruktur har blivit en annan. För-

åldrarnas möjligheter att på ett livsstyrande sätt forma sina barns fostran synes ha reducerats. Skolan h a r fått ett växande ansvar för barnens sociala fostran. Den obligatoriska skoltiden har förlängts. Allt fler går allt längre tid i icke obligatoriska skolor. Inom alla ungdomsorganisationer håller majoriteten av medlemmarna på att utbilda sig. Beroendet av föräldrar och lärare förlängs. Samtidigt inträder den biologiska mognaden tidigare. Det tar allt längre tid för de unga att orientera sig i det komplicerade nu-samhället. Efter den kroppsliga mognaden inträder en lång period av psykologisk och social mognad innan de unga kan ta den vuxnes hela ansvar. Mot bakgrund av den genomgripande samhällsomdaningen och skolans anpassning till denna framstår skolans möjligheter att meddela en konsekvent social fostran som brydsam. Avståndet mellan generationerna tenderar att öka. Kamratgrupperna utanför hem och skola, som varken föräldrar eller lärare har insyn i, synes få allt större betydelse för främst pubertetsungdomarnas normbildning. Hemmens och skolans vikande betydelse som påverkningsmiljöer medför att fritidslivet fått en ökande roll för ungdomens fostran. Samhällets åtagande i samband med de ungas fostran under fritid — utanför hem och skola •—• bör ingående övervägas. Ramen för fritidslivet måste tillhandahållas av samhället liksom de erforderliga resurserna för en aktiv fostrande verksamhet. I detta sammanhang vill arbetsgruppen peka på den fundamentala skillnaden mellan fostran och vård. Vård — stöd och hjälp till socialt svaga — måste på allt sätt vara en samhällelig angelägenhet och erforderliga resurser härför måste mobiliseras. Samhällsfostran under fritiden måste enligt gruppens mening vara lika väsentlig som skolans kunskapsförmedlande och fostrande insatser. Det synes främst vara i »samhälls»-fostran — inom ramen för organiserad fritidsverksamhet — som ungdomar lär sig tekniken att självständigt ta ställning, stå för ställningstaganden, ompröva ställningstaganden och ta ansvar. Skolan tar liksom »samhälls»-fostran ställning för demokrati, men inom ungdomsorganisationernas ram möter ungdomarna alla de väsentliga livs- och samhällsstyrande värderingar som ligger till grund för de demokratiska funktionerna. Statens kostnader i samband med »samhälls»-fostran har hittills varit mycket blygsamma. Det synes vara nödvändigt att snabbt få till stånd en samlad planering för fritidslivets utvecklande och främjande såväl statligt som inom ramen för landstingen och de lokalkommunala enheterna. Landstingens kostnader är hittills jämförelsevis låga och framförallt är det den lokalkommunala anslagsgivningen som ger en grund för ungdomsorganisationernas verksamhet. De drygaste kostnaderna i samband med verksamhetens bedrivande vi-

13 lar emellertid nu direkt på organisationerna. I avgörande utsträckning arbetar dessa med frivilliga krafter, som under ibland ganska olustiga former — fester, lotterier, auktioner osv. — måste insamla medel för att finansiera det löpande arbetet. Det är olyckligt att ungdomsorganisationerna måste använda större delen av sina knappa administrativa resurser för att skapa förutsättningar för sitt arbete. Likaså tröttas och nedslites de lokala ledarna då de ofta måste ägna mer än hälften av sin tid som ungdomsledare åt verksamhetens finansiering. Skapandet av en erforderlig ram för det »samhälls»-pedagogiska arbetet och skapandet av resurser för denna verksamhets säkerställande synes till avgörande del vara en samhällsuppgift och ett samhällsansvar. Det har framhållits, att några av de mest högproduktiva investeringarna i vårt land under senare år har varit investeringarna i utbildning. Arbetsgruppen menar, att investeringar i »samhälls»-fostran, måste betraktas som lika väsentliga för medborgerlig anpassning, produktivitet, samhällsengagemang och trivsel som andra investeringar i fostran. Produktivitetsavkastningen av investeringarna i »samhälls»-fostran bör bli föremål för särskild uppmärksamhet. Organisationen för fritidslivets främjande är såväl på landstingsplanet som i en rad kommuner för närvarande underdimensionerad. Själva uppsplittringen i organisationen bidrar också till ineffektivitet och bristande räntabilitet hos de ansträngningar och de medel som läggs ner för verksamhetens främjande. I Danmark, Finland och Norges synes problemen på nu behandlat område vara jämförliga med de svenska förhållandena. I Danmark finns inom amten i amtsungdomsnämnderna organ som synes vara lämpade för främjande av fritidsliv och »samhälls»-fostran. I Norge finns inom fylkenas ram motsvarande organ för främjande av främst idrottslig verksamhet och allmänt ungdomsarbete. I Finland och Sverige saknas för närvarande sådana lagfästa organ. Lokalkommunalt har i Finland betydande ansträngningar gjorts under senare år för att skapa en enhetlig planläggning för fritidslivets och »samhälls»-fostrans främjande. Särskilt iögonfallande är de kulturella investeringarna och den rent tekniska planeringen som synes vara föredömlig i många fall. I Danmark har man genom anknytning till ungdomsklubbsverksamheten och dess förankring dels i social administration och dels i skoladministration skapat en ungdomsverksamhet utanför de idébärande ungdomssammanslutningarna som synes ha reducerat dessas räckvidd och påverkningsgrad och medfört att ansvaret för ungdomens fritidsverksamhet blivit både organisatoriskt och verksamhetsmässigt en central samhällelig angelägenhet. I Norge h a r man knutit an till det fria och frivilliga ungdomsarbetet på samma sätt som i Finland och i Sverige.

14 Organisationen för ungdomsarbetets främjande är en utslagsgivande faktor för hur den kommunala satsningen sker. Då en anknytning äger rum till vårdsynpunkterna, organiseras ofta en verksamhet inte bland ungdom utan för ungdom. Ur samhällssynpunkt är det väsentligt att ungdomen under för- och högpuberteten får möjligheter att tränas i förmågan till självständiga ställningstaganden och lära sig det demokratiska samspelets teknik. I denna ålder växer ungdomarnas förmåga att ta ställning till livs- och samhällsstyrande värderingar och tillgodogöra sig de intentioner som ligger till grund för vårt samhälleliga handlande. Som i annat sammanhang utvecklas måste samhällsinvesteringarna av den storleksordning som det här är fråga om noggrant planeras och anslagsgivningen därigenom göras så effektiv som möjligt. Arbetsgruppen ser det som en självklar konsekvens både ur principiell och ekonomisk synpunkt att särskilda lokalkommunala organ skapas för kulturlivets, fritidslivets och »samhälls»-fostrans främjande samt att organ med motsvarande uppgifter skapas på landstingsplanet. Som framgår av bilagorna och kommentarerna till dessa är anslagsgivningen från landstingen och kommunerna oenhetlig. Arbetsgruppen ser det som en angelägen uppgift för landstingen att inom sina områden skapa förutsättningar för en planmässig förstärkning av distriktsorganisationernas verksamhet. Härför erfordras: 1. Elementära kansliresurser. 2. Insatser för det organisatoriska arbetets utveckling. 3. Resurser för det »samhälls»-pedagogiska arbetet. I miljöskapandet för fritidsliv och »samhälls»-fostran har landstingen en rad centrala uppgifter då det gäller regionplaneringen. Områden måste skyddas för vandalisering. Utrymmen måste ställas till fritidslivets förfogande. Anläggningar måste skapas för detta ändamål. Teater, musikverksamhet och studiearbete är avhängigt den regionala planeringen. Det allmänna ungdomsarbetet och idrotts- och friluftslivet är för sin ledarskolning, och sin slagkraft också, beroende av en långsiktig regional planering. I de 282 kommunblocken kommer givetvis att föreligga mycket skiftande behov och förutsättningar för »samhälls»-pedagogiskt arbete. En avvägning mellan samhällets insatser för fritidsliv och »samhälls»-fostran samt andra angelägna investeringsobjekt måste ske. ö k a d e krav kommer att ställas på de ungas praktiska fostran till samarbete och samverkan med samhälleliga organ. Uppmärksammas måste också, att alla ungdomssammanslutningar snabbt omvandlas till skolungdomsorganisationer. Detta medför att medlemsavgifternas roll för finansieringen av verksamheten ytterligare kommer att minska. • Utmärkande för all lokalkommunal aktivitet på fritidslivets område måste vara att verksamheten tar sikte på kommunen i dess helhet. Sålunda måste

15 en planering ske även för de mera glest befolkade områdena inom kommunen. Växande krav kommer att ställas på områden för sport och fritidsaktivitet, i anslutning till strövområden, utflyktsmål, lägerplatser, »stugbyar», rekreationsanläggningar, bad osv. Då planering nu saknas i huvudparten av kommunregionerna för nämnda ändamål, är det en angelägen uppgift att få till stånd en »rullande» tioårsplanering. Det nuvarande lokalbeståndet för fritidsliv och »samhälls»-fostran är helt otillräckligt. Ramplaner för anslagsgivning och för planläggning till främjande av fritidsliv och »samhälls»-fostran som framlägges av arbetsgruppen bör kunna tillämpas i de kommande storkommunerna. Arbetsgruppen vill emellertid framhålla att en kommuns storlek visserligen är direkt avgörande för vilka nyttigheter som bör finnas och i vilken utsträckning de bör förekomma. Främjandet av »samhälls»-pedagogisk verksamhet måste dock alltid vara en central uppgift i alla kommuner oberoende av storlek. I landskommunerna bör en planering genomgående ske inte enbart för den egna kommunens befolkning. Hänsyn måste också tas till det växande semester- och rekreationsliv som i snabb takt utvecklas. Här föreligger en rad vanskligheter och det måste starkt ifrågasättas om dessa kommuner själva — särskilt om de ur semestersynpunkt har ett utsatt läge — bör och skall bära hela kostnaden. En målmedveten planering kan vara till god hjälp för dessa kommuner att nedbringa kostnaderna för semesterlivets främjande och trygga de egna medborgarnas trivsel och samhällsanpassning. I de mindre stadskommunerna måste i växande omfattning och i nära anknytning till skolan skapas förutsättningar för teater- och musikverksamhet. Här är en jämförelse med finska förhållanden intressant. Fasta teatrar finns även i mindre provinsstäder. I »kulturhusen» har på ett föredömligt sätt tillgodosetts behovet av lokaler för både allmänkulturell verksamhet och idrottslig utövning. Vidare behövs gemensamhetslokaler för skilda åldrar och aktivitetsformer.. Det är orimligt då man från kommunernas sida kräver bankmässig räntabilitet hos gemensamhetslokaler för »samhälls»-fostran. Bristen på inomhusanläggningar för idrottsverksamhet, såsom idrottshallar och simhallar, pekar mot en eftersläpning då det gäller fysisk fostran som måste betecknas som anmärkningsvärd i vårt moderna samhälle, med dess krav på investeringar i fysisk träning och förebyggande hälsovård. Då det gäller kommunala investeringar tages ofta hänsyn till räntabiliteten. Ganska betecknande är, att någon bankmässig räntabilitet inte väntas av gemensamhetsanläggningar som gator, vägar, vatten, avlopp, kommunala fastigheter såsom förvaltningsbyggnader, skolor osv. Däremot förväntar man sig givetvis att de kommunala affärsverken skall kunna redovisa vinster eller brister, som grundar sig på vanliga bankmässiga beräkningar. Av gemensamhetslokaler för fritidsliv och fritidsfostran kräver man i många kommuner —

16 bortsett från bibliotek och idrottsanläggningar — samma räntabilitet som för de affärsdrivande verkens område. Betecknande för situationen är att gemensamhetslokaler för fritidsfostran inte betraktas på samma sätt som gemensamhetslokaler för den reguljära skolfostran. Planeringen i tätorter måste ta hänsyn till de fakta som visar att »gångavståndet» mellan bostaden och gemensamhetslokalen måste vara litet. En ur sociologisk och teknisk synpunkt noga genomarbetad planläggning måste ske för tillgodoseende av behovet av gemensamhetslokaler för de olika åldrarna. Anslagsgivningen till »samhälls»-pedagogisk verksamhet inom de fria och frivilliga organisationerna bör nu ta sikte på anställandet av organisatörer, administratörer osv. Då det gäller städerna utanför landstingen måste givetvis uppmärksammas att kommunen har att skapa en grundtrygghet som svarar mot vad den lokalkommunala enheten och landstinget sammanlagt skapar inom andra räjonger. 1 storstäderna och de större tätorterna är det dyrbart att driva verksamhet bland b a r n och ungdom. Det förekommer också ett markant konkurrensförhållande mellan ungdomsfostrande arbete och kommersiell nöjesindustri. Detta medför ökade krav på anslagsgivningen till ungdomsorganisationernas arbete. En jämförelse mellan de stora kommunernas skatteunderlag och de mindre kommunernas skattekraft synes också utvisa att de stora kommunerna väl k a n tåla en sådan extra belastning. Givetvis måste planeringen för »samhälls»-fostran inom kommunerna ske på längre sikt och en »rullande» tioårsplanering bör snarast komma till stånd såväl inom landstingen som inom de lokalkommunala enheterna. Angelägenhetsgraden när det gäller ungdoms- och fritidsfrågorna synes nu inte bedömas tillräckligt hög för att de ska förmå konkurrera med andra investeringsområden. När utrymme inte finns i den kommunala budgeten skjutes dessa oftast små investeringar undan och härmed undanrycks den grundtrygghet som är förutsättningen för ungdomsorganisationernas reguljära arbete och långsiktiga planering. Endast genom en långsiktig planering av anslagsgivningen och investeringsverksamheten kan en följdriktig och effektiv »samhälls»-fostran och fritidsmiljö skapas. I detta sammanhang har arbetsgruppen velat hävda att byggnadsprogram bör utarbetas för de kommunala fritidsinvesteringarna. Normer för gemensamhetslokaler bör fastställas med hänsyn till befolkningens ålderssammansättning och till kommunernas ekonomiska och geografiska läge. Behovet av önskvärd rörelseyta per innevånare i åldern 7—24 år för allmänt ungdomsarbete, för allmänkulturell verksamhet och för idrottslig verksamhet bör prövas så att en realistisk grund kan läggas för ett lokalutbyggnadsprogram (bilaga 8). Befolkningskoncentrationen synes komma att fortsätta och det förefaller vara ett stort kommunalt intresse att en fritidsmiljö skapas som främjar en

17 medborgerlig trivsel, vilken måste tillmätas stort produktivt värde. Fritidsmiljöns betydelse när det gäller att »hålla» kvar ungdom i en bygd och dra till sig arbetsobjekt bör inte undervärderas. Samverkan mellan hem, skola och ungdomsorganisationer framstår som angelägen mot bakgrund av våra kunskaper om de organiserade ungdomsgruppernas roll för fostran inte minst till demokrati och samhällsengagemang. Investeringarna i »samhälls»-fostran är i själva verket investeringar i demokratisk aktivitet. Några sammanfattande

synpunkter

I. Materialet i detta kapitel belyser att det är ett centralt organisationsintresse att de lokalkommunala ungdomssamrnanslutningarna: 1. tar kontakt med det kommunala ledningsorganet för främjande av »samhälls»-fostran och fritidsliv 2. tar reda på riktlinjerna för den kommunala bidragsgivningen 3. fortlöpande håller kontakt med det kommunala ansvarsorganet och håller detta underrättat om »samhälls»-fostran och fritidslivets aktuella situation. II. 1. Vidare utvisar materialet att lokalkommunalt ett organ synes böra handlägga frågor i samband med det kommunala främjandet av »samhälls»fostran och fritidsliv. Endast i större kommuner bör övervägas om ett särskilt organ skall tillsättas för handläggning av allmänna kulturfrågor. 2. Med hänsyn till områdets växande kommunalekonomiska betydelse synes det vara angeläget att möjligheterna prövas till samlad budgetredovisning av nu behandlade kostnader. 3. Materialet ger vid handen att stora krav kommer att ställas på teknisk och ekonomisk långtidsplanering inom kommunerna för främjande av nu redovisade områden.

2—614507

KAPITEL 3 F r i t i d s l i v och fritidsfostran

Principiella

synpunker

Professor Torgny Segerstedt framhåller i »Utbildning och samhälle» att familjen tidigare fyllde 3 funktioner: 1. att vara reproduktionsgrupp dvs. svara för släktens fortplantning; 2. att uppfostra och utbilda dvs »socialisera» nya medlemmar i gruppen; 3. att producera de nyttigheter, som gruppmedlemmarna behövde för sitt livsuppehälle. I det moderna samhället har de produktionsfunktioner, som familjen »lever av», flyttats bort från hemmet liksom även utbildningen. Familjen har kvar sin roll för reproduktion. Inom familjens r a m meddelas den grundläggande fostran, oftast under för- och småskoleåldern. Inom familjens ram upplever eller söker flertalet människor uppleva gemenskap och trygghet. En rad särskilda institutioner och grupper har, framhåller Torsten Husen i »Skolans sociologi» (Uppsala 1964), i ökande omfattning kommit att svara för utbildning och fostran. Familjens dominerande roll för färdighetsövning och personlighetsdaning i det äldre agrar- och hantverkarsamhället har efter hand radikalt förändrats. Tidigare levde man vanligen samman i storfamiljer. Föräldrarnas föräldrar levde tillsammans med barn och barnbarn. Även släktingar utan egen primärfamilj levde anknutna till en storfamilj. Numera har vi att räkna med basfamiljer; föräldrar och barn lever tillsammans. Antalet barn har minskat och genom medellivslängdens kraftiga ökning och den allt vanligare tendensen bland unga människor att för utbildningen eller arbetet ganska tidigt lämna hemmen kommer äkta makar att även om de har barn, bli ensamma under längsta tiden av sitt liv. Vidare tenderar äktenskapen att ingås tidigare och man skaffar barn tidigare. Ga 60 % av de första barnen kommer inom en åttamånadersperiod från äktenskapets ingående. (Se Gunnar Boalt Familj och äktenskap, Stockholm 1965). Tidigare var familjen — storfamiljen — en naturlig primär grupp under mycket lång tid. Primärfamiljen som grupp upplöses numera förhållandevis tidigt. De vuxna barnen lämnar sina föräldrar och bildar egna basfamiljer. Det långvariga och intima yrkesberoendet av föräldrarna har i stort sett upphört. Mindre än var åttonde väljer i dag någon av föräldrarnas yrke.

19 Befolkningskoncentrationen till växande tätorter medför även, att det geografiska avståndet mellan föräldrar och barn tenderar att öka. Också om föräldrar och barn lever i samma samhälle, är ofta avstånden både geografiskt och psykologiskt betydande. Bilburenheten upphäver ibland isoleringen och möjliggör ökade »basfamiljkontakter». Det blir allt vanligare, särskilt i orter med ett differentierat näringsliv, att mödrarna, sedan barnen lämnat hemmen, ägnar sig åt förvärvsarbete. Mycket har skrivits om föräldrarnas förändrade roll när det gäller livsstyrande fostran och attitydpåverkan i väsentliga frågor. Samhällsföränderligheten medför också att familjerna ställs inför helt nya situationer. Intresseområdena växlar. Ofta har den unga basfamiljen helt andra yrken, helt annan utbildning, helt andra förväntningar inför arbete och familj än vad föräldrarna hade. Den ökade fritiden synes kunna vara en ny möjlighet för basfamiljen att utveckla gemenskap. I den familjesociologiska litteraturen beskrives hur främst i puberteten betydande konflikter uppstår mellan föräldrar och barn. Utvecklingspsykologiska framställningar såsom Piagets och Gesells pekar mot att barn under de första levnadsåren för sin utveckling är starkt beroende av den intima fostrarmiljön. »Felutveckling» under de första levnadsåren angives vara förhållandevis vanlig. Många psykologer anser, att de första barnaårens miljö är avgörande för en människas neurosbenägenhet senare i livet. Under förskoleåldern och fram till 1 O-årsåldern har föräldrarna möjligheter att hos barnen grundlägga vanor, som senare kan få stor betydelse för pubertetsungdomens anpassning. Ett växande ansvar även för den allmänna fostran har efterhand kommit att vila på skolan. Den har vid sidan av sin uppgift att förmedla kunskaper också kommit att få svara för en växande del av karaktärsfostran. Skolans möjligheter härvidlag är givetvis beroende bl. a. av lärarutbildningen. Fritiden har ökat. I sin avhandling »Trivsel i Söderort» pekar Edmund Dahlström (Stockholm 1952) på att pubertetsungdomarna inom undersökningsområdet söder om Söder i Stockholm tillbringade cirka 80 % av sin egentliga fritid utanför hemmet. Föräldrarna och lärarna lever gärna i den föreställningen, att skolarbetet helt upptar de ungas tid. Kanske kan man säga, att föräldrarna och lärarnas föreställningar i detta hänseende är präglade av en »arbetsneurotisk» inställning. Den amerikanske vetenskapsmannen John K. Galbraith framhåller i sin bok »Överflödets samhälle» att vi tidigare i Västerlandet har levat i en kultur, som har varit inriktad mot arbete, men att vi numera i de högproduktiva samhällena är på väg in i en kultur, som alltmer kommer att präglas av fritiden. Även skolungdomarna kommer att tillbringa en avgörande danings- och gemenskapstid under fritiden utanför hem och skola. De växande ekonomiska resurserna och den ökade fritiden ger familjerna

20 nya möjligheter att främja gemenskap. Man kan exempelvis resa tillsammans, odla gemensamma intressen etc. Därigenom kan föräldrarnas roll i ungdomsfostran åter bli alltmer betydelsefull. Utvecklingspsykologerna pekar på att ungdomarna under puberteten i vårt samhälle och i samhällen av liknande karaktär gör uppror mot föräldraoch lärarauktoritet. Föräldrarna betraktas icke sällan som gammalmodiga och tjatiga. Det är svårt för föräldrarna att registrera hur barnen växer, och hur deras behov av självständighet ökar, allra helst som de ekonomiskt är beroende av föräldrarna under längre tid. Barnen mognar nu fysiskt tidigare. Menstruationen och sädesuttömningen börjar hos pubertetsungdomar ungefär ett år tidigare än hos de ungas föräldrar. Den sociala mognaden hämmas synbarligen genom den förlängda skoltiden, samtidigt som dagens komplicerade samhälle ställer allt större krav på de unga. Tiden för den psykiska mognaden har sålunda förlängts, medan den kroppsliga mognaden kominer allt tidigare. Det är vanligt, att pubertetsungdomar söker sig till sina jämnåriga, till kamratgrupper och »gäng». Där upplever man en trygghet och en gemenskap, som man kanske saknar i hemmet och finner svår att uppleva tillsammans med föräldrar och lärare. Samhällsfostran under fritid — fostran inom kamratgruppen, som föräldrar och lärare inte har insyn i — har mycket lite utretts. Synbarligen spelar fritidslivet nu en avgörande roll för pubertetsungdomarnas attitydbildning och personlighetsdaning. Utvecklingspsykologisk forskning pekar mot att puberteten är den period i en människas liv, när man växer in i förmåga att ta ställning, till hvsoch samhällsstyrande ideal. Har man en gång tillägnat sig sådan teknik, så kan man ständigt ompröva sina ställningstaganden. Uppenbarligen måste det vara ett centralt samhälleligt intresse, att unga människor under puberteten lever i en miljö, där de lär sig de för vår demokrati grundläggande värdesystemen. Dessa kan rimligtvis aldrig enbart förmedlas av skolan. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas, att fostrarna — föräldrarna — har möjligheter att under förskoleåldern och de första skolåren hos sina barn grundlägga respekt för spelregler, som underlättar gemenskapsliv och förmågan till samverkan med andra. Detta kan senare bidraga till att hjälpa pubertetsungdomarna att komina över personlig isolering och bristande samhällelig anpassning. Emellertid sker ställningstagandet till livs- och samhällsstyrande ideal och inträningen av dessa färdigheter, i betydande utsträckning i »fritidsgrupper» utanför skolans och hemmens ram. Det måste anses vara av ett väsentligt samhällsintresse, att unga människor lär sig välja mellan olika åskådningar och lär sig tekniken att pröva och ompröva sina ställningstaganden. En förutsättning härför är, att de inte auktoritärt av föräldrar och lärare pålyfts uppfattningar, för vilka de saknar självständig täckning.

21 Samhällsfostrans roll och fritidsfostrans teknik måste bli föremål för systematiska studier. Ungdomsorganisationerna och fritidsfostran De organiserade ungdomsgruppernas roll liar under senare år intensivstuderats i skilda sammanhang. Boalt, Husen, Johannesson m. fl. har aktualiserat amerikanskt undersökningsmaterial, som visar vilken avgörande roll den lilla intima vi-gruppen, som arbetar under längre perioder, spelar för medlemmarnas personlighetsdaning. 1. Det är i små vi-grupper, som ungdomar lär sig acceptera dem som är avvikande, de som inte liknar dem själva och som de kanske har svårt att spontant fördraga. 2. Det är i de små vi-grupperna som förmågan till samverkan och samarbete utbildas, och det är i de små kontinuerligt verksamma grupperna som tillgivenhet växer fram och engagemang i gemensamma värderingar befästas. 3. Det är i de små vi-grupperna under puberteten, som man prövar sina ställningstaganden till ideal, och det är i dessa grupper som frågor om rätt och orätt, hänsyn och ansvar genomdiskuteras och omprövas. 4. Det är i de små vi-grupperna som man tar ställning till aktuella och näraliggande samlevnads- och åskådningsfrågor utan att man därför förklarar sig för några högstämda ideal. I detta sammanhang brukar framhållas, att gathörns- och vägkorsgängen liksom kafégängen ständigt är »öppna». Där träffas ungdomarna, där ställs inga krav på dem, där kan de bravera för varandra. Här bör erinras om skillnaden mellan en organiserad och en icke organiserad grupp. När den organiserade gruppen utsätts för påfrestningar, sammansvetsas medlemmarna allt starkare. När den icke organiserade gruppen utsätts för tryck, upplöses den ganska snabbt och skingras åt olika håll. En fara i de icke organiserade grupperna utgör alltid »ensammavarg»-typerna. Dessa brukar beskrivas som individer, som inte är på väg till gruppen utan ständigt på väg från gruppen. De har emellertid ofta en förmåga att rycka med sig ett tillfälligt gäng, och i sådana situationer uppstår det lätt »sociala kortslutningar». Inom ungdomsorganisationerna är det i avgörande utsträckning ungdomarna själva, som tar aktiv del i arbetet. De bestämmer arbetets inriktning och tar själva ansvaret för genomförandet. Under den senaste 10årsperioden har en nyorientering skett i det fria och frivilliga ungdomsarbetet. Tidigare ställdes mycket precisa krav på medlemskap. Endast den som var inskriven i en organisation fick, bortsett ifrån enstaka möten, deltaga i

22 verksamheten. Arbetet drevs efter modellen »stora möten». Från 30-talet har flertalet riksomfattande ungdomssammanslutningar genomfört ett efter hand växande studiecirkelarbete. Den lokala ledarutbildningen har i betydande omfattning kommit att äga rum inom studiecirklarnas ram. Främst genom de estetiska ämnenas frammarsch, det växande internationella intresset, och det därav ökade språkintresset, har alltfler ungdomar kommit att deltaga i studiecirkelverksamhet. Dessutom har ett växande antal ungdomar inom studiecirkelverksamhetens ram ägnat sig åt systematiska studier av de målsättningar, som ligger till grund för de olika organisationernas arbete. Vidare har samhällsstudier och studiet av psykologiska frågor och samlevnadsfrågor ägnats ett växande intresse. Man måste emellertid räkna med att en betydande ungdomsgrupp aldrig kan väntas komma att deltaga i studiecirkelverksamhet. Från och med budgetåret 1954/55 utgår bidrag till hobbyverksamhet, organiserad inom ramen för fritidsgrupper. Denna statsbidragsgivning har bidragit till att ungdomssammanslutningarna efter hand omorganiserat sitt arbete, så att detta nu i avgörande utsträckning äger r u m inom ramen för små grupper. Antalet fritidsgrupper var det första budgetåret cirka 10 000 och då samlade verksamheten, som omfattar ungdomar i ålder 12 t. o. m. 25 år, 150 000 deltagare. Det senaste överblickbara verksamhetsåret, 1964/65 var antalet fritidsgrupper, som erhöll statsbidrag, närmare 95 000 och hade drygt 1 640 000 deltagare. Det grupporienterade ungdomsarbetet är emellertid än mer omfattande än vad dessa siffror utvisar. Inom fritidsgruppernas ram samlas självklart deltagare, som inte är medlemmar av organisationen. I gruppverksamheten samlar praktiskt taget alla ungdomssammanslutningar numera deltagare, som fortlöpande följer verksamheten utan att ha bestämt sig för medlemskap. För flertalet ungdomar framstår medlemskapet mer som ett personligt engagemang och en förmån, inte som ett tvång för att man skall kunna deltaga i en viss verksamhet. Antalet riksomfattande ungdomsorganisationer är numera cirka 60. Verksamhetsåret 1960 redovisade ungdomsanslutningarna totalt 2.2 miljoner medlemmar och därav i åldern 12 t. o. m. 24 1,8 miljoner. 1964 redovisar ungdomssammanslutningarna totalt 2,7 miljoner medlemmar och därav 2,3 miljoner i den aktuella åldern. Antalet ungdomar 12 t. o. m. 24 år utgjorde 1960 1400 000. 1964 är antalet drygt 1500 000. Arbetsgruppen har, för att bilda sig en uppfattning om ungdomssammanslutningarnas numerär länsvis, inhämtat uppgifter från rikssammanslutningarna rörande totala antalet medlemmar, antalet medlemmar i åldern 12—24 år, antalet lokalavdelningar och dessas fördelning på kommuner samt antalet ungdomsledare. Uppgifterna avser i regel år 1963. (Bilaga 5.) Många ungdomar tillhör flera ungdomssammanslutningar. Det är vanligt att man tillhör en idrottsförening, en politisk ungdomsorganisation,

kanske en nykterhetsorganisation, en kristen ungdomssammanslntning och vanligt är också medlemskap i skolsammanslutningar. Numera torde ingen ungdomsopinion av betydenhet här i landet uppstå och utvecklas utan att präglas eller i varje fall kraftigt bearbetas inom ramen för det organiserade ungdomsarbetet. Samtidigt måste vi emellertid fastslå, att solidaritet med en större grupp och med samhället aldrig kan framkommenderas, utan måste växa fram naturligt på den grund, som gemensamma uppfattningar och gemensamma värderingar om vad som är rätt och riktigt ger. Skall ungdomarna bli solidariska med samhället, måste förutsättningarna skapas för ungdomen att vara med om att forma framtidens samhälle. Härigenom kommer ungdomarna att känna igen sig och i varje fall sina egna intentioner. Den ungdomsmiljö vi skapar har en avgörande betydelse för framtidens samhälle. Bygger vi i miljön in generationsklyftor, översåtlighet och negligerande av de ungas roll i samhällsgemenskapen, så grundlägger vi aggressioner mot enskilda, grupper och mot samhället. Vi bidrar till skapandet av en ungdomsattityd som blockerar en av oss alla eftersträvad fördjupning av demokratin i människovärdets förverkligande. Det är i de små, till synes kanske ganska betydelselösa ungdomsgrupperna som morgondagens samhälle och samhällsarbete i väsentlig utsträckning formas. J. K. Galbraith framhåller i sin förut citerade skrift att ett av de stora hindren för framsteg och utveckling är » den konventionella klokheten», som i sitt fasthållande vid konventioner och värderingar, präglade under andra ekonomiska och sociala förhållanden, blockerar framsteg och utveckling. Vid bedömningen av ungdomsorganisationernas roll i nusamhället brukar den konventionella klokheten anföra: ungdomen är bortskämd nuförtiden; den ställer orimliga krav på samhället och överhuvud taget på de äldre. (Den ref lektionen är inte unik för den nuvarande ansvarsgenerationen.) Det är bra för ungdom att kämpa, säger man. Se på oss, som arbetade under 20-, 30- och 40-talen i ungdomsarbetet, vi fick minsann kämpa och vi hade inga anslag. Och underförstått: se hur bra vi har blivit! Den gången fanns ingen kommersiell förströelseindustri, som i nämnvärd utsträckning kämpade om ungdomens uppmärksamhet och intresse. Den folkrörelsegemenskap, som bjöds, var ofta enkel i den meningen, att »riksschabloner» var gångbara. När man ser på de olika organisationernas material från denna tid är uppmaningen till gruppegoism och gruppintolerans påfallande. Dessbättre synes dessa tendenser nu vara helt övervunna inom det övervägande flertalet sammanslutningar. Gruppsolidariteten har vidgats till ungdomssolidaritet och samhällssolidaritet. Under senare år har allt fler ungdomar markerat — ofta i motsats till de äldre — sin världsomspännande solidaritetskänsla. De demokratiska organisationernas roll i vårt samhälle fastslås och framhäves i många sammanhang. Rimligtvis kan inte samhällsnyttan hos ung-

24 domsorganisationerna bli föremål för en vetenskaplig bedömning. Här måste det bli fråga om politiska ställningstaganden. En fråga om man vill säkerställa idéfostran inom fria och frivilliga ungdomssammanslutningar för framtiden. Däremot är det ytterst angeläget, att mekanismerna bakom attitydbildning och att metoderna i det fritidspedagogiska arbetet blir föremål för intensivstudium. Tyvärr arbetas det ibland traditionellt inom ungdomssammanslutningarna. Några undersökningar rörande ungdomsarbetets metodik har inte förekommit. Vi behöver nu en praktisk — pedagogisk forskning med inriktning mot detta område. Samhället och den demokratiska fostran I »Skolans sociologi» refererar Husen en rad undersökningar, som visar att det finns ett direkt samband mellan investeringarna i utbildning och produktivitetsutvecklingen. Det framhålles av vissa forskare, att utbildningsinvesteringarna är de tyngst vägande när det gäller att säkerställa en samhällelig produktionsutveckling. Här bör aktualiseras om inte investeringarna i samhällsfostran måste betecknas som fullt ut lika nödvändiga som investeringarna i formell skolning. I skilda sammanhang betecknas förmågan till effektiv samverkan som en väsentlig hävstång för individuell mognad och för samhällsutveckling. Samhällsfostrans roll som produktionsfrämjande faktor synes böra kunna studeras på samma sätt som den formella skolningens. Demokratisk fostran har i vårt samhälle ingående behandlats sedan 1940talets början i samband med att målsättningen för skolans arbete diskuterats. Torsten Husen refererar i »Skolans sociologi» målsättningarna enligt 1962 års skolbeslut. 1957 års skolberedning har i sitt huvudbetänkande SOU 1961:30 ett särskilt kapitel, som är betitlat »Skolans mål i ett föränderligt samhälle». Beredningen konstaterar, att man vid genomförandet av skolans mål står inför svåra avvägningsproblem, varvid olika skol- och samhällsuppfattningar vill komma till tals. Ett sådant avvägningsproblem är den dubbla uppgift som skolan h a r : dels att förbereda individen för hans insatser i kultursamhället vilket innebär en anpassning till samhällets krav, dels att samtidigt ta sin utgångspunkt i elevens egen personliga särart, hans anlag och förutsättningar i övrigt. Avvägningarna försvåras av att förändringar oavbrutet försiggår i de fält, där värderingar skall ske. Skolans verksamhet är inriktad på individer i ständig utveckling, och försiggår i ett samhälle, i snabb omdaning. Beredningen framhåller, att skolans mål från tid till annan måste revideras för att hållas tidsenlig. Den kan ej ges en slutgiltig utformning. Skolans roll i såväl den enskildes som i samhällets liv gör det därtill nödvändigt, att verksamheten inriktas mot framtiden.

25 En annan utgångspunkt för beredningens försök att ange målsättningen för den obligatoriska skolan är: »I centrum för skolans verksamhet står den enskilde eleven och utgångspunkten är aktningen för elevens människovärde, hans personlighet och egenart». Skolan utgör en del av samhället. Detta konstaterande gäller i första hand det närsamhälle: den landsbygd eller stadsbygd, där eleven bor. Om eleven skall fostras till medlemskap i detta samhälle, både kan och bör denna fostran ske under medverkan av den gemenskap, i vilken han senare skall ingå. Detta måste betyda, att skolans direkta kontakter med närsamhället, dess människor och samhällsfunktioner på alla sätt bör underlättas och stimuleras. Kulturvalet får anses utgöra den väsentliga delen av sakinnehållet i den fostran, som skolan bibringar sina elever. Beredningen framhåller, när den går att specifiera de mål den anser vara väsentliga, att fostran och undervisningen inte får betraktas som två separata funktioner. All undervisning innebär en påverkan av personligheten, antingen vi medvetet åsyftar den eller inte. Undervisningen har sålunda en fostrande effekt. Målsättningen är enligt skolberedningen: I. Individuell fostran, vilken kan specifiseras som a) utveckling av elevens personlighet intellektuellt, emotinellt, estetiskt, etiskt o. s. v.; b) arbetsfostran såsom arbetsvanor, studieteknik och attityder till arbetet; c) fostran för fritiden så att denna kan fyllas med utvecklande innehåll av skapande karaktär; d) hälsofostran, både själslig och kroppslig; e) fostran för familjeliv; f) allmänt grundläggande kunskaper och färdigheter såsom: 1. Språkfärdighet, förmåga att i tal och skrift kunna kommunicera med andra, att kunna läsa med behållning både på eget och främmande språk; 2. räknefärdighet; 3. orientering i den omgivande verkligheten och i det förflutna främst orientering i livsåskådningsfrågor, samhällsorientering och naturvetenskaplig orientering. II. Social fostran. Skolsamhället kan betraktas som en övningsplats för social fostran, vilken måste inriktas på att förhållandena i vårt moderna samhälle karaktäriseras av snabb föränderlighet. Beredningen analyserar allmänbildningsbegreppet och definieras detta på följande sätt: Allmänbildning synes lämpligen böra beteckna sådana attityder, vanor, färdigheter och kunskaper, som inte är av den art, att de är direkt nödvändiga för individens mer eller mindre specialiserande yrkesarbete. En specifikation av de allmänbildande ämnesområdena och aspekterna på undervisningen ger följande uppräkning: 1. Den nödvändiga grund av färdigheter i fram för allt läsning, skrivning, räkning och om möjligt främmande språk, som individen måste besitta. 2. Ett visst mått av insikter och färdigheter i praktiska ämnen, som man behöver för att klara vardagliga uppgifter i hem och samhälle.

3. Kunskaper om hur man skall vårda sin hälsa. 4. ökad mottaglighet för hildning och tillräcklig grund för vidare bildningsgång på egen hand. 5. Sådana minneskunskaper, som gör det möjligt för individen att anpassa sig i dagens samhälle och att där fungera som samhällsmedborgare. Som framgått av ovanstående återgivning av skolans målsättning, tillmätes nu fostran och fritiden stor betydelse. Det omfattande vetenskapliga material och de utredningar, som legat till grund för de senaste årens skolbeslut, har också lämnat sidobelysning åt den samhällspedagogiska verksamheten. I skolberedningens huvudbetänkande anfördes på sidan 146: »Elevens anlag och behov och hemmets påverkan utgör enligt ovan angivna förutsättningar för skolans verksamhet. En sådan är även de intryck, som eleven får i kamratkretsen och från miljön i övrigt och som ofta djupt ingriper i utformningen av hans karaktär och hållning. Bland kamraterna blir han medlem i en grupp utanför hemmet och samhällsvarelse i ett nytt sammanhang. Hans värderingar, behov och uppträdande kan där komma att undgå betydande förändringar. Kamratkretsen med solidaritetskänslan som förutsättning för gruppens bestånd har vanligen en gynnsam inverkan på hans utveckling, men det finns också risker för att den kan påverkas i negativ riktning. Förekomsten och yttringarna av ungdomens gruppbildningar, som i mycket synes vara en följd av hemmets förändrade funktioner, blir en realitet, som man med nödvändighet måste räkna med bland förutsättningarna för skolans verksamhet. Det är antagligt, att skolan bättre än för närvarande skulle kunna öva inflytande på denna mer tillfälliga miljöpåverkan genom att på olika sätt studera och analysera de starka sociala krafter, som här uppenbarar sig.» På sidan 154 framhäves: »I synnerhet med elever i tonåren försvåras den etiska fostran av att de unga solidariserar sig med kamratgruppen och dess normer, vilka ofta står i viss motsättning till dem som skolan förmedlar. Skolan har att klargöra solidaritetens problem, dess positiva och negativa värden och att minska den klyfta, som kan råda mellan ungdomens och det vuxna samhällets sederegler, men också att tillvarata och kanalisera den moraliska aktivitet, som kamratgängets inbördes solidaritet vittnar om. Om skolan alltifrån början (sid. 155—156) förstår att låta eleven övervinna svårigheter, som avpassade efter hans ålder och personliga förutsättningar, har den därigenom givit ett viktigt bidrag till hans personlighetsfostran. Eleven har lärt sig aktning för ansträngningen och för det planerade systematiska arbetet, fått erfara glädjen över att tränga framåt, fått självförtroende och intresse för att gå vidare. Utgångspunkten för denna strävan är barnets aktivitetsbehov, som under skoltiden målmedvetet skall tas i anspråk, ledas och utvecklas. I stor utsträckning är arbetet ännu vid skoltidens början liktydigt med att göra

27 något med händerna, forma och bygga material, skriva, måla, teckna etc. Den arbetsupplevelse som följer med dessa manuella sysselsättningar - vilka givetvis har intellektuella inslag — bör få utgöra en grund för skolans arbetsfostran och tillvaratas för att stimulera också intellektets träning och de emotionella och sociala sidorna av personlighetslivet. En fördel med det manuella arbetet är, att det ofta medger eleverna utlopp för deras behov av självverksamhet. Det kan också med utsikt till framgång tas i anspråk för den estetiska fostrans tjänst. Det manuella arbetet kan då få karaktären av fritt skapande». Skolans arbetsfostran måste gälla allt slags arbete och avse också intellektets träning och estetiska och sociala skolning. Det manuella arbetet är emellertid av grundläggande betydelse och för många elever en nödvändig stimulans till studiearbete överhuvud. Skolans arbetsfostran kan därför med fördel anknytas till arbete med händerna och detta gäller hela skoltiden igenom, inte minst på högstadiet där inånga elever behöver anknytning till praktiska uppgifter i t. ex. slöjd, hemkunskap och maskinskrivning samt till konkreta arbetsmetoder i övriga ämnen för att överhuvud kunna finna sig tillrätta med skolans uppgifter. I detta sammanhang bör också framhållas, att skolan bör stimulera eleverna till sådan fritidsverksamhet, som medger utlopp för lusten att skapa och som ger tillfredsställelse. Fostran till dcmokarti har behandlats av riksdagen. Den praktisk — demokratiska fostran belyses främst i förarabetet till grundskolan; i propositionen rörande denna och läroplanerna för grundskolan, fackskolan och gymnasiet. På sidorna 158—159 i skolberedningens huvudbetänkande återfinnes: » . . . Skolan måste se till, att de unga inriktas och utrustas så att de under den ökade fritiden både vill och kan göra aktiva insatser i samhällslivet samt även i övrigt ge denna fritid ett utvecklande och värdefullt innehåll». » . . . Det förutsätter att gemensamhetsupplevelserna i skolan bidrar till sådana värderingar och en sådan inställning, att eleverna vid senare år är benägna att träda i kontakt och samverka med andra människor med liknande intresseinriktning. Under skoltiden bör eleverna därjämte genom skolans försorg beredas möjlighet att utom det schema-bundna arbetet träffas och verka i föreningar och klubbar.» ». . . Skolan skall genom att i olika former verka för en estetisk fostran av sina elever kunna göra väsentliga insatser för en fritidslivets omgestaltning ...» »Skolberedningen har velat ge ett så långt möjligt koncentrerat uttryck för den åsikten att just en fostran för fritiden erbjuder särskilt angelägna uppgifter och betydande möjligheter för skolan att genom sin verksamhet skapa en aktiv kulturmiljö i vårt land och göra livet rikare och meningsfullarc för m ä n n i s k o r n a . . . » »Allteftersom skolans mål mera klart angivits vara inte enbart undervisning, utan också fostran i vid bemärkelse, måste man söka uppnå en

28 bättre balans mellan skolans verksamhet på olika områden. Man måste sträva efter att ofta och konsekvent sätta eleven i situationer, där han får upptäcka och utforska, känna och uppleva, forma och skapa, om hans mognande skall utsträckas utanför kunskapstillägnelsen och resultera i intresse och inlevelse och i frivilliga val av värdefulla fritidssysselsättningar.» På sidan 161 framhålles: Eleverna är i den obligatoriska skolan ännu inte mogna för några definitiva ställningstaganden i ideologiska avseenden, men de bildar sig tidigt uppfattningar, låt vara osjälvständigt, på detta område. I annat sammanhang understryker skolberedningen vikten av att skolan inte auktoritativt söker påverka eleverna för någon viss ideologisk uppfattning: skolans uppgift är här att skapa intresse och allvar och att ge kunskap och överblick. Men därmed är inte sagt, att skolan bör motverka elevernas lust att anstränga sig för uppfattningar, som de tillägnat sig. Debatten bör vara fri och intresset för debatten kring dessa frågor bör uppmuntras i lämpliga sammanhang också i det reguljära skolarbetet. Till de viktigaste fritidssysselsättningarna i vuxensamhället hör det föreningsliv, som grundar sig på ideologisk gemenskap mellan föreningsmedlemmarna och vilja att uträtta något i den gemensamma ideologiens tjänst. Skolan bör fostra till aktivitet och engagemang i detta avseende. Det kan ske genom en intressväxlande undervisning; det kan också ske genom uppmuntran åt elevernas föreningsverksamhet, inte minst när den har ideologisk karaktär. Föreningar, som på demokratins grund sysslar med politik eller livsåskådningsfrågor, bör vara föremål för skolans positiva intresse. »Sport och idrott (sid 165) utgör ett viktigt inslag i den verksamhet som avser elevernas fysiska fostran. Särskilt angeläget är det att skolan genom denna undervisning skapar en riktig inställning till en idrott utan överdrifter.» »Skolan har efter hand fått ett allt större ansvar för att stimulera eleverna till att efter skolgångens slut riktigt använda fritiden för sport, idrott och friluftsliv.» På sidan 180 anföres: »En sådan social delaktighet, varom här har talats, bör grundläggas i det dagliga skolarbetet redan i de allra första klasserna för att sedan på allt sätt vidareutvecklas under skoltidens lopp, organiserade och ledda av eleverna själva samt verksamma med stöd av skolans eller av ungdomssammanslutningar av olika slag. Den kan därigenom underlätta elevernas kontakt med föreningslivet och med samhällslivet i det hela samt intressera dem för fortsatt medverkan d ä r i . . . » »Den orientering i övrigt i det nutida samhället, som utgör ett inslag i skolans sociala fostran, måste på motsvarande sätt bygga på barnets erfarenhetsvärld och utifrån den klargöra sociala sammanhang eller ge barnet förmåga att på egen hand orientera sig i olika samhälleliga gruppbildningar och hjälpa det till social anpassning. Denna orientering bör omfatta utöver hemmet även skolan, kamratlivet, föreningslivet, arbetslivet, kommunen, staten, världssamhället. Det är slutligen angeläget framhålla, att skolans

29 sociala fostran sker med inriktning på att förhållandena i vårt moderna samhälle karaktäriseras av snabh föränderlighet. Den måste därför också bibringa eleverna kunskap och färdighet på andra områden, som erfordras för att de väl skall fylla sina uppgifter som medlemmar i detta samhälle. Förmåga till objektivitet och självständighet, till kritisk hållning och motståndskraft mot tendentiös påverkan, vana och förmåga att väga argument mot varandra och därefter ta ställning bör därvid främjas. En sådan fostran och undervisning skulle emellertid innebära en alltför tung börda för skolan, om denna vore nödsakad att verka isolerad och utan stöd, eftersom skolans utvecklingstempo till sin natur är relativt långsamt och dess möjligheter begränsade. En skola, som är väl inlemmad i samhället, som verkar med bistånd från närsamhället och bland elever som intresserats för och aktivt deltar i dessa angelägenheter alltefter måttet av sina resurser, har större möjligheter att väl fylla sin uppgift, när det gäller att meddela en sådan fostran.» I Kungl. Maj:ts proposition 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. formulerar departementschefen en rad principiella synpunkter, som torde bli riktningsgivande för det samhällsfostrande arbetet under en följd av år framåt: »Avgörande för skolans mål och undervisning och undervisningens innehåll är varje människas rätt till allsidig utveckling av sina anlag och intressen. Tungt vägande är också den moderna människans behov av och krav på sådana egenskaper hos människorna vilka grundlägger och förstärker demokratins principer för samverkan och tolerans mellan kön, raser och nationer och som gör människorna till nyttiga samhällsmedlemmar i en tid, som kännetecknas av stark utveckling. Skolberedningen tar individens behov och samhällets krav som utgångspunkt för målsättningsdiskussionen och betonar, att samlivet i det demokratiska samhället måste utformas av fria och självständiga människor. Men friheten och självständigheten får inte utgöra självändamål; de måste vara grundvalar för samarbete och samverkan. Fostran till fritt och självständigt kritiskt omdöme, vilket är en mycket viktig uppgift för skolan, måste kompletteras med fostran till samarbete. Respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till odelad personlig integritet representerar så omistliga tillgångar, att de kan sägas utgöra några av de grundvärden, som måste få bestämma skolans mål och undervisningens innehåll och inriktning. Även om i övrigt det mesta är föränderligt i utvecklingssamhället, ges det vissa grundvärden, som aldrig förlorar sitt innehåll eller sin giltighet. Det har avgörande betydelse för skolans fortsatta arbete, att denna målsättning är allmänt godtagen, och det är därför enligt min mening väsentligt att skolberedningen varit helt enig om dessa principiella riktlinjer för skolans arbete, liksom att de som yttrat sig över förslaget inte satt här berörda riktlinjer i fråga. Härav följer för undervisningsarbetet sammanfattningsvis

30 kraven på självverksamhet, åskådlighet, individualisering samt gemenskap och samarbete.» » Skolans mål är att uppfatta som en helhet. Den uppdelning på delmål, som skolberedningen gör, är huvudsakligen praktiskt betingad och avser framför allt att ge de huvudriktningar, i vilka skolan för närvarande synes böra sätta in sina ansträngningar, de områden, där dessa uppgifter nu är särskilt angelägna. Vad beredningen i detta sammanhang anför om en ändrad avvägning mellan kunskapsmeddelelse och fostran, om individuell fostran i dess olika aspekter innefattande bl. a. personlighetsutveckling och intellektuell skolning, om social fostran, det nutida allmänbildningsmålet och den förberedande yrkesutbildningen synes mig i allt väsentligt vara väl ägnat som riktpunkt för skolans läroplan och därmed också för dess arbete.» » . . . Skolan är endast en del av det samhälle, i vilket den ingår och målet för dess verksamhet är, som nyss anfördes, i hög grad beroende av samhällets behov och önskemål. Samhället utvecklas och förändras kontinuerligt, en utveckling, var till skolan sett i ett större perspektiv själv bidrar. Skolans mål måste därför från tid till annan revideras. För detta talar även skolans egen inre utveckling, den efter hand ökade lärarerfarenheten, ämnesstoffets successiva förnyelse, undervisningsmetodikens förändring och förbättring, tillförseln av nya och mer avanserade pedagogiska hjälpmedel m. m.» »Hela detta dynamiska skeende i och omkring skolan medför, att dess mål måste tid efter annan revideras, dess uppgifter fortlöpande hållas tidsenliga. Kravet på en fortskridande skolreform i denna mening är fortfarande och måste framledes vara lika angeläget som då det på sin tid framfördes av 1964 års skolkommission. Ansvaret för att denna fortlöpande förnyelse och anpassning till efter hand ändrade förutsättningar och önskemål kommer till stånd, något som bör kunna företagas utan alltför ofta återkommande förändring av organisationen, synes i första hand böra vila på den centrala skolledningen, även om det självfallet också ständigt bör vara aktuellt för alla dem, som ute på fältet ägnar skolan sin kraft och sitt intresse, såväl lärare som föräldrar och förtroendemän.» »Jag vill kanske kraftigare än beredningen understryka, att även om det bör vara lika naturligt för hemmen att ha kontakt med skolan som skolan med hemmen, måste dock ansvaret för att samverkan kommer till stånd i sista hand vila på skolan. Jag har redan framhållit, vilken betydande vikt för skolans arbete som föräldrarnas intresseengagemang har, och jag kommer på nytt tillbaka till denna fråga, till spörsmålet om skolans längd, innehåll och utformning. Angelägenheten av att i erforderlig omfattning få föräldrarnas medverkan i samarbetet torde emellanåt tarva nya och okonventionella grepp för att man skall kunna lösa uppstående problem och få verksamheten effektiv». Arbetsgruppen har funnit det angeläget att utförligt erinra om de sålunda

:n formulerade målsättningarna för samhällets engagemang för fostran i utbildningssamhället. Som framgått av de långa citaten, har skolberedningen och stadsrådet fastslagit, att fritidsfostran spelar en central roll i vår nuvarande uppfostringssituation. Med en tillspetsning kan sägas, att skolan i ett sammanhang tar ställning till för vårt samhälle avgörande värderingar. Man slår fast, att skolan skall fostra till demokrati. De värderingar som ligger bakom ställningstagandena för demokrati och hävdandet av alla människors lika och unika värden, företrädes av en rad organisationer här i vårt land. Avgörande upplevelser för idébakgrunden är enligt arbetsgruppens mening engagemang i organisationer, som företräder livs- och samhällsstyrande ideal och värderingar. Upplevelsen av den konkreta, praktiska demokratin under för- och högpuberteten, som uppenbarligen spelar en så avgörande roll för utvecklande av en människas förmåga att ta ställning i samhällsoch livsfrågor, att stå för ställningstagandena och att ompröva dem, sker till avgörande del inom ramen för de fria och frivilliga ungdomsorganisationerna. Ofta tillmätes oorganiserade grupper av ungdomar en alltför stor roll. Det synes emellertid vara i de små, fast organiserade och kontinuerligt arbetande grupperna, som den avgörande påverkan sker. I detta sammanhang vill arbetsgruppen knyta an till de synpunkter rörande opinionsbildning och forskning kring dessa frågor, som beredskapsnämnden för psykologiskt försvar publicerat. På grundval av amerikansk opinionsbildning- och masskommunikationsforskning har fil. lic. Ola Mclén sammanställt en rad fakta, som här förtjänar uppmärksamhet. Analyser av ställningstaganden under en valrörelse synes visa, att masskommunikationer (TV, radio, press) är mindre verksamma än vad man tidigare i allmänhet ansett. Den påverkan, som utgår från massmedia når först den grupp personer, som i sin tur förmedlar det de ser, hör och läser till bekanta och arbetskamrater och givetvis till familjemedlemmar, som de står i förtroendeförhållande till. Dessa opinionsledare, främst i förtroendeställning inom de stora folkliga rörelserna utformar i mindre grupper ställningstagandena till aktuella spörsmål. Opinionsledarna är inte att betrakta som dirigenter av opinionen. De kan inte själva leda opinionen. Opinionsledaren måste förvalta sin auktoritet så att den inte går förlorad. Auktoriteten skulle försvagas, om man sökte påverka folk i en riktning, som alltför mycket strider mot allmän uppfattning och fundamentala värderingar. I vårt samhälle kan ungdomsorganisationerna betraktas som serviceorgan då det gäller fostran av unga människor till ställningstagande till livs- och samhällsstyrande frågor. De kristna sammanslutningarna har specialiserat sig på en rad etiska frågeställningar, som är av väsentligt intresse för vårt samhälle. Nykterhetsrörelsens ungdomssammanslutningar kämpar främst för att forma attityderna gentemot alkoholen. De politiska ungdomsrörelser-

32 na ger unga människor service för ställningstagande till samhällsstyrande värderingar och till aktuella samhällsangelägenheter. Idrottsrörelsen ger en allmänfostran till respekt för spelregler samtidigt som den skapar opinion för fysisk fostran i begreppets vidaste mening. Ledarna i nämnda organisationer och andra aktuella sammanslutningar spelar en avgörande roll för ungdomens ställningstagande till samhället.

KAPITEL 4 S a m h ä l l e t och fritidsfostran

I läroplan för grundskolan framhålles bl. a. I centrum för skolans fostrande verksamhet står den enskilda eleven. Att hjälpa varje elev till en allsidig utveckling är riktpunkten för skolans arbete. Det innebär, att den med aktning för elevens människovärde och kännedom om hans individuella egenart och förutsättningar skall söka främja hans personliga mognande till en fri, självständig och harmonisk människa. Skolan skall ge individuell fostran. Den enskilda människan är i sin kontakt med omvärlden också medmänniska och medborgare. Hon är medlem av familj och kamratkrets, och hon är samhällsmedlem. För att hon skall kunna finna sig tillrätta i tillvaron, måste hon redan under skoltiden få öva sig att leva och verka i gemenskap med andra och förbereda sig för sitt liv som framtida familj ebildare och aktiv medborgare i morgondagens samhälle, som betydligt mer än det nuvarande kommer att kräva samverkan mellan människor av olika läggning och begåvning. Skolan måste med andra ord också ge social fostran. Skolan kan självfallet inte ensam leda barnets utveckling. Även under barnets år i skolan har hemmet det primära och huvudsakliga ansvaret för dess fostran och vård. Av största betydelse är då att söka överbrygga de olikheter i uppfostringsnoriner, som kan finnas mellan hem och skola. För en individualiserad fostran behövs därtill god kännedom om elevens situation i dess helhet. Skolan bör hålla sig orienterad om elevens hemmiljö, och föräldrarna bör få tillfälle att ta del i skolans vardag och fest. Kontakten mellan skola och hem gynnas av att båda parter lär känna varandras verksamhetsområden. Även om det bör vara lika naturligt för hemmen att ta kontakt med skolan som för skolan att kontakta hemmen, måste dock ansvaret för att samverkan kommer till stånd i sista hand vila på skolan. I en skolorganisation, som successivt ställer eleven inför olika valmöjligheter, får skolan en starkt ökad förpliktelse att informera hemmen i samband med viktiga avgöranden under elevernas studietid och inför deras övergång till fortsatt utbildning eller till uppgifter i arbetslivet. Föräldrarnas aktiva intresse i dessa för deras egna barn så viktiga frågor bör initieras och stimuleras genom lämpliga åtgärder från skolans sida med sikte på att åstad3— 614507

34 komma ett intensifierat och breddat samarbete mellan hem och skola till gagn för trivseln i det dagliga skolarbetet och till stöd för både föräldrar och lärare i deras fostrargärning. Skolan utgör en del av samhället. Skall den lyckas fostra sina elever till goda samhällsmedlemmar, måste den ge dem kunskap om samhället och stärka deras samhörighet med det. Särskilt gäller detta närsamhällct, dvs. den bygd, där eleven bor. Genom ömsesidiga kontakter mellan skolan och närsamhället, dess människor och funktioner, bör elevernas anpassning till samhället främjas, samtidigt som skolan växer intimare in i medborgarnas intresse och blir en levande angelägenhet för dem. Genom sin individuella och sociala fostran skall skolan ge alla elever en grundläggande bildning, som till dem förmedlar sådana färdigheter och kunskaper, vanor, attityder och värderingar, som är av betydelse för deras fostran och personliga utveckling och för deras möjlighet att anpassa sig i dagens och morgondagens samhälle och att där fungera som yrkesutövare och samhällsmedborgare. Det bör observeras, att skolan just när den meddelar kunskaper utför sin fostrande uppgift. Kraven på goda grundläggande kunskaper å ena sidan och på allmän förmåga att använda kunskapskällor, tillämpa sitt vetande och uppfatta sammanhanget mellan fakta å andra sidan är nära samhöriga och måste samtidigt upprätthållas. Växlingar i kultursituationen kan — såsom redan framhållits — medföra, att frågan om den grundläggande bildningens lämpliga innehåll från tid till annan kan behöva omprövas. Obestridligt synes dock vara, att den gemensamma referensram, som grundskolan vill ge alla medborgare, i dagens komplicerade samhälle måste omsluta ett rikare innehåll än förr. Jämte grundläggande språk- och räknefärdigheter skall skolan ge eleverna en vidgad kännedom om naturens och kulturens värld. Den skall genom en av saklighet präglad undervisning i kristendomskunskap och i ämnen av samhälls- och naturorienterande slag föra dem in i den omgivande verkligheten och i det förflutna, söka klargöra sambandet mellan det förflutna och det närvarande samt orientera dem i livsåskådningsfrågor. Det är i vår tid angelägnare än förut, att en elementär naturvetenskaplig orientering kommer samtliga elever till del. En viktig grupp bland de allmänna ämnen, som är obligatoriska för alla och som skall samverka, när skolan söker fullgöra sin bildningsuppgift, utgöres av ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran. I ett demokratiskt samhälle, där man önskar lägga allt större ansvar på den enskilda människan, får intellektets skolning stor vikt. De kvaliteter, som särskilt bör hållas i sikte, är tankens klarhet och reda, dess rörlighet och skärpa, förmågan att pröva kritiskt och självständigt och motstå tendentiös påverkan, att analysera, jämföra och sammanfatta. Vid sidan om uppgiften att stimulera och öva elevens tankeförmåga är

35 uppgiften att utveckla hans känslo- och viljeliv det väsentliga på personlighetsfostrans område. Av största betydelse är den miljö, som skolan skapar för eleverna, och den trygghet och trivsel, som de upplever där; vänlighet och förståelse parade med fasthet bör möta dem i skolan. Ett starkt intresse för den enskilda eleven och individuell anpassning av undervisningen efter hans läggning och förmåga är viktiga förutstättningar för att skolan skall lyckas väcka och vidmakthålla studieintresse och arbetslust. Skolan bör ta vara på alla möjligheter att berika och utveckla elevernas känsloliv. Bland annat måste dess undervisning och verksamhetsformer genomsyras av en strävan att medverka till en estetisk fostran av de unga, att lära dem uppfatta och njuta av det sköna i olika former, konst, litteratur, musik och natur, samt att frigöra deras personliga uttrycksmöjligheter och på olika sätt låta dem få ge utlopp åt fantasi och spontan skaparlust. Betydelsefulla inslag i skolans strävan att främja viljelivets utveckling är att skapa självtillit hos eleven, befrämja hans initiativkraft och hans förmåga att med noggrannhet och uthållighet arbeta för att nå uppställda mål samt utveckla hans beredskap till gott samarbete med andra. Genom sin etiska fostran skall skolan ge honom en god uppfattning om de moraliska normer, som måste gälla i sammanlevnaden mellan människor och som bär upp rättsordningen i ett demokratiskt samhälle. Han måste bli fullt medveten om innebörden av etiska begrepp som rättvisa, ärlighet, hänsyn och tolerans och om konsekvenserna av brott mot lagar och föreskrifter. Skolan bör själv så långt möjligt fungera efter normer, som eleverna accepterar, och regler, som de själva är med om att utforma. De motsättningar, som i vissa avseenden kan föreligga mellan ungdomens och de vuxnas normer och sederegler, bör skolan ta upp till diskussion och söka utjämna. Solidaritetens problem, dess värde och risker, bör klargöras. En stor del av människans liv ägnas åt arbetet, och inte bara för läraren utan också för eleven är skolan en arbetsplats. Genom att anknyta till de ungas aktivitetsbehov, leda det och utveckla det, måste skolan sträva efter att skapa arbetsglädje. Den skall genom arbete meddela fostran för arbete. Denna arbetsfostran måste gälla allt slags arbete, praktiskt lika väl som teoretiskt. Skolan skall lära eleverna att planera sitt arbete på ett ändamålsenligt sätt och att självständigt och metodiskt tillägna sig färdigheter och kunskaper, och den skall i samband därmed hos dem grundlägga goda arbetsvanor och lämpligt studiesätt. Den bör med deras stigande ålder kunna ställa allt högre krav på arbetets kvalitet och lära dem att hysa aktning för varje slag av väl utfört arbete och därmed bidraga till att utjämna skillnader i värderingar av olika yrken. Väsentligt är, att alla får en positiv grundinställning till studierna samt att var och en lämnar en aktiv och intresserad medverkan i arbetet och gör sitt bästa inom ramen för sin fallenhet och sina förutsättningar. Därmed kan

36 en studiehåg och ett bildningsintresse väckas, som varar livet ut och som öppnar vägen från skolsalen till bibliotek och samlingar, kurser och studiecirklar, till tidningar och tidskrifter, film, radio, television osv. Den obligatoriska skolan bör bli en grundskola för fortsatt bildningssträvan, inriktad på utveckling av personligheten och förkovran i yrket. Sistnämnda synpunkt på skolans uppgift får särskild betydelse i en tid, då samhällsutvecklingen och de tekniska framstegen medfört, att människan erhåller allt större fritid och den fysiska ansträngningen ofta minskar. Skolan måste se till, att de unga inriktas och utrustas så, att de under den ökade fritiden både vill och kan göra aktiva insatser i samhällslivet samt även i övrigt ge fritiden ett utvecklande och värdefullt innehåll. En sådan fostran för fritiden inrymmer betydande möjligheter för skolan att genom sin verksamhet skapa en aktiv kulturmiljö i vårt land och göra tillvaron mera innehållsrik för människan. Det räcker inte med att skolan genom sin undervisning väcker intresse för fortsatta bokliga studier. Den måste även mera direkt inrikta sin verksamhet på att stimulera till sådana former av fritidsverksamhet som friluftsliv, idrott och gymnastik, sång och musik, teckning och målning, slöjd och annat manuellt arbete samt fri hobbyverksamhet av annat värdefullt slag. Särskilt viktigt är att elevernas sinne för de estetiska värdena uppodlas både genom deras egen skapande verksamhet och genom smakfostran. Att väcka de ungas intresse inför de stora och gemensamma grundfrågor, som gäller livsåskådning och samhällsuppfattning, faller också på skolans lott. Genom stimulerande undervisning och fri debatt i det reguljära skolarbetet samt genom uppmuntran att delta i förenings- och bildningsverksamhet i och utom skolan kan eleverna fostras till aktivitet och engagemang i samhälleligt och ideellt arbete. Familjen är den första gruppbildningen, i vilken barnet ingår. Det är därför naturligt, att skolan tar familjen till utgångspunkt i sin sociala fostran av eleverna. Denna skall förbereda dem för deras liv som framtida familjebildare, och fostran för familjelivet bör under hela skoltiden meddelas dels vid undervisningen i de ämnen, som har naturlig anknytning till frågor berörande hem och familj, dels genom elevernas praktiska arbete för att vårda den egna skolmiljön. I dessa och andra lämpliga sammanhang bör uppmärksamhet ägnas åt ekonomisk fostran, som är av stort värde för varje människa både som individ och som medlem av familj och samhälle. Samlivet i det demokratiska samhället måste utformas av fria och självständiga människor. Men friheten och självständigheten får inte utgöra självändamål: de måste vara grundvalen för samarbete och samverkan. Skolans sociala fostran skall därför grundlägga och vidareutveckla sådana egenskaper hos eleverna, som i en tid av stark utveckling kan bära upp och förstärka demokratins principer och tolerans, samverkan och likaberättigande mellan kön, nationer och folkgrupper. Att väcka respekt för sanning

37 och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift också för den sociala fostran, som skolans verksamhet skall omfatta. Betydelsefullt är, att eleverna fostras till hjälpsamhet mot varandra och till villighet att ställa sin förmåga till andras tjänst, när så är möjligt och lämpligt. De ungas känsla av samhörighet och medansvar måste emellertid vidgas utöver gränserna för familj och släkt, kamratkrets och skola till att omsluta allt större samhällsbildningar. Skall utvecklingen kunna främja och befästa fred och frihet bland folken och skänka allt bättre livsbetingelser åt människorna, måste skolan bland de unga skapa ökad förståelse för människors liv och villkor inom andra, längre bort liggande samhällsbildningar och lära dem inse betydelsen av goda mellanfolkliga relationer och internationell samverkan. För kontakten mellan skolan och samhället ges ofta goda utgångspunkter i själva undervisningen, som bör ge aktuella aspekter på samhällsfrågor. Då så kan ske bör läraren efter samråd med rektor ge verklighetsunderlag åt undervisningen genom bl. a. söka kontakt med representanter för organisationer och folkrörelser samt kommunala och statliga organ för att få deras medverkan i undervisningen med diskussioner och aktuell information. Vidare är studiebesök och intervjuer vid samhälleliga institutioner, t. ex. riksdag, stads- eller kommunalfullmäktige och domstolar, samt vid företag, t. ex. jordbiuk, industrier, spar- och kreditinstitut, väl ägnade att ge en åskådlig föreställning om samhälls- och näringsliv. Genom den praktiska yrkesorienteringen får högstadiets elever ännu en kontaktpunkt med det samhälle, som omger skolan. Det närmande mellan skola och samhälle, som dessa och andra liknande besök och kontakter medför, bör göra det lättare för eleverna att växa in i det samhällsliv, i vilket de efter slutad skolgång skall göra en insats. Det bör också kunna stimulera deras intresse för närsamhällets förhållanden och utveckling samt öka deras känsla av medborgerligt ansvar. Samtidigt betyder ett sådant närmande, att skolan och dess angelägenheter uppmärksammas av olika företrädare för närsamhället och kan bli föremål för ökat intresse bland dem. För skolan är det självfallet av utomordentlig betydelse att kunna verka med insiktsfullt och helhjärtat stöd från närsamhällets sida. Skolan måste samverka med vissa samhällsinstitutioner på orten även i andra sammanhang. Med ungdomsstyrelser och fritidsnämnder måste samarbetet självfallet bli av stor omfattning. I denna verksamhet bör också eleverna engageras på lämpligt sätt. Även med barnavårdsnämnden, andra sociala nämnder och understundom med polisen bör samverkan äga rum. Det åligger de elevvårdande organen inom skolan att uppehålla denna kontakt, och rektor bör övervaka att så sker. Den kan inte vara enbart institutionell utan måste också vara personlig. Där rektor eller någon lärare är

38 ledamot av barnavårdsnämnden eller någon annan social nämnd, kan ett mera vidsträckt samarbete komma till stånd utan att man vidtar särskilda anordningar. I vissa kommuner finns i brottsförebyggande syfte permanenta samarbetsorgan med representanter för skola, barnavård och polis, vilka uppnått goda resultat. Det är angeläget, att sådana organ kommer till stånd även i andra kommuner. Intill dess så skett, bör i varje fall med några års mellanrum en studiedag ägnas åt skolans samarbete med barnavårds- och socialvårdsmyndigheter samt polisen. Vidare kan lärarna besöka polisen och de olika nämnderna och ta del av deras arbete; tjänstemän från dessa kan komma till skolan för att med föredrag och vid diskussioner berätta om och belysa vad de gör. Skolan inlemmas i närsamhällets liv inte minst då dess lokaler under eftermiddagar och kvällar upplåtes även för andra samhällsändamål. Dess specialrum och klassrum bör få användas exempelvis för ungdoms- och folkbildningsarbete samt annat ideellt arbete ävensom för politiska organisationers verksamhet. Sådan upplåtelse av skolans lokaler bör ske också till exempelvis ungdomar från andra kommuner. Den skall äga r u m på de ekonomiska villkor, som anges i skolstadgan. Det bör vara lätt för skolans ledning att skaffa sig garantier för en god vård av anläggningen genom att lägga ansvaret för tillsynen på vederbörande gästande sammanslutning — ett sådant förtroende missbrukas sällan. Skolan bör på detta sätt kunna bli ett centrum i samhället, dit de flesta har ärende. En klok inställning från skolans sida i de hänseenden, som nyss berörts, bidrar starkt till att förverkliga en god samverkan mellan hem, skola och samhälle. Samvaron under friare former mellan lärare och elever och mellan eleverna inbördes under friluftsverksamheten kan verksamt bidra till att utveckla kamratkänsla, hjälpsamhet, ledarförmåga och samhörighet med skolan. På idrottsplatsen och under vandring i skog och mark har läraren tillfälle att lära känna sina elever från andra sidor och under andra förhållanden än vid arbetet i skolan. Friluftsverksamheten bör stimuleras till ett varaktigt intresse för idrottslig verksamhet och regelbunden stärkande utevistelse som en nödvändig motåtgärd i en alltmer mekaniserad tillvaro för bibehållanden av kondition och arbetsförmåga. Den bör bidra till att skapa intresse för att ge kunskap om natur och friluftsliv, så att allt flera kommer att utnyttja den ökade fritiden till fullvärdig rekreation. Elevernas fritidsverksamhet bidrar till individens utveckling och ger stoff för anlags- och yrkesorientering. Den kan komplettera och stödja undervisningen i skolans ämnen, öka trivseln med skolarbetet och stimulera till

39 aktivare insatser där. Fritidsverksamheten ger möjlighet att leda ungdomarnas naturliga behov att sluta sig samman i grupper och gäng i positiv riktning och att därtill ge aktiv samhällskunskap om föreningsteknik m. m. Den bidrar — rätt utnyttjad — till förståelse för att ett förtroendefullt och trivsamt samarbete kan vara oberoende av deltagarnas ålder. En förutsättning för att skolungdomens fritidsverksamhet skall få denna effekt är, att den betraktas och behandlas som en ungdomarnas egen angelägenhet, organiserad och ledd av dem själva. Den skall icke arrangeras så, att den uppfattas som påtvingad. Ungdomarna skall känna, att de i skolan har ett stöd, när deras egna resurser ej räcker till, och att skolan kan hjälpa till med sakkunskaper, idéer och uppslag utan att träda deras behov av självständighet för nära. Viktigt är därjämte, att det stöd skolan erbjuder ges i samråd med samverkan med föräldraorganisationer och med motsvarande verksamhet utanför skolan samt med representanter för samhällets barna- och ungdomsvård. Konkurrens mellan dessa är onödig och olämplig och till skada för ungdomarnas respekt för vuxensamhället. Elevföreningar i skolan ger eleverna tillfälle att samlas för att odla gemensamma intressen; de får vana att fungera i olika sammanhang inom ett ordnat föreningsliv; de blir inställda på att lojalt följa de beslut som fattas men också att verka för ändring av vad de ogillar. Elevföreningar kan vara av olika slag. De yngre eleverna samlas i hobbyklubbar och klassföreningar, de äldre kan utveckla en föreningsverksamhet, som omspänner ett rikt register, t. ex. idrott, musik, läsning, dramatik, foto samt olika ideella frågor, såsom nykterhetsfrågor samt religiösa och politiska frågor. I regel för dessa föreningar en ganska ojämn tillvaro, eftersom de är starkt beroende av de begåvningar och det intresse för saken, som för tillfället finns bland eleverna, och av den uppmuntran, som kommer från skolan. Denna kan stödja och aktivera föreningsarbetet genom att låta föreningarna medverka i olika sammanhang — t. ex. med ett morgonsamlingsprogram, med en litterär afton, artiklar för en skoltidning, en utställning etc. — genom ekonomiskt stöd, genom att låta enskilda föreningsmedlemmar få olika uppdrag och genom att särskilt intresserade och kunniga lärare får bli medlemmar i föreningen osv. Skolan bör hos eleverna söka utveckla ett ansvarsmedvetet intresse för samhälliga angelägenheter. I de högsta årskurserna bör det gälla även politiska frågor. En allmän politisk diskussionsförening kan bidra härtill. Då det är önskvärt, att eleverna i sin politiska orientering når kontakt med andra ungdomar liksom med äldre av likartad inriktning, är det vidare i regel lämpligt, att de politiska partiernas redan existerande allmänna ungdomsföreningar anordnar upplysningsmöten i skolan och att den politiskt intresserade skolungdomen tillhör dessa. Slutligen kan även särskilda politiska sammanslutningar inom skolan ha en uppgift att fylla och skall kunna

40 påräkna samma förståelse och intresse från skolans sida som all annan sund föreningsverksamhet. Att framställa och utge skoltidningar är en vanlig och omtyckt fritidssysselsättning bland skolungdom. Ibland är dessa tidningar av relativt anspråkslöst slag och närmast ett uttryck för verksamhetslusten hos en enskild eller i en viss kamratkrets. I andra fall rör det sig om tidningar, som redigeras av en klass eller en elevförening. Ibland utgör tidningen ett för skolan som helhet representativt organ. I så fall brukar också lärare ingå i redaktionen. Merendels befordras sådana alster till trycket och tryckfrihetsförordningens bestämmelser blir därmed automatiskt tillämpliga på dem. Censur får alltså inte förekomma, ej heller efterforskningar beträffande bidragsJämnare eller bestraffningsåtgärder med anledning av innehållet. Både de yngre elevernas enkla, duplicerade tidningar och de äldres tryckta publikationer ger värdefull fritidssysselsättning, som skolan har anledning intressera sig för och stödja, bl. a. genom att ge råd och den medverkan eleverna i samband med den önskar få. Tidningen ger dem inte bara praktisk sysselsättning under lediga stunder; den kräver också planläggning och förarbeten av skilda slag och stimulerar fantasi, initiativförmåga och samarbetsvilja. Ingår klassföreståndare eller annan lärare i redaktionen, kan han därigenom få en naturlig och väkommen kontakt med eleverna utanför klassrummet. Dessutom kan skoltidningen inånga gånger stimulera det vanliga skolarbetet. Frågan om instruktörer och ledare för elevernas fritidsverksamhet kan vara svårbemästrad. Skolan bör i regel inte oombedd ställa sådana till förfogande utan försöka göra föreningen självförsörjande i detta hänseende. Att en elevförening behöver en vuxen instruktör kan dock ofta vara förklarligt: blott en vuxen har den utbildning, erfarenhet och rutin, som i vissa situationer gör det möjligt att instruera. Mindre klart är det vuxna ledarskapets omfattning och former. Där skolan på goda grunder finner, att den gärna skulle vilja stödja föreningen, varvid behovet givetvis kan variera med hänsyn till elevernas ålder och aktivitetens art, kan det ofta nog ske på annat sätt än genom att en vuxen sätts som formell ledare. Värdefullt är att intressera målsmän, äldre syskon och före detta elever knyts till fritidsverksamheten i skolan som ledare och instruktörer. Kanske också en och annan gång en »fadder» från ungdomarnas praktikplatser kan åta sig sådana uppdrag. Överhuvudtaget bör det givetvis inte vara endast lärare som anlitas. För verksamheten bör finnas material, utrustning och fritidslokaler av olika slag. Av de senare må nämnas bibliotekslokaler, klubbrum för de äldsta eleverna, gymnastiklokaler med omklädningsrum för dem som utövar idrott, gymnastik eller dans, utrymme för scenisk verksamhet, dvs. både scen och kulissutrymmen samt någon form av omklädningsrum i anslutning till dessa.

41 Förekomsten av väntetider inför skolskjutsar samt under håltimmar och frukostar bör föranleda speciell uppmärksamhet beträffande lokaler för tillfälligt lektionsfria elever. För att den fritid, som tillbringas inom skolan, inte skall förefalla eleverna trist och tröttsam är det givetvis av vikt, att lokalerna görs trivsamma och ger möjlighet till både enskild läsro och andra mer samvarobetonade sysslor. Det bör kunna vara en angelägenhet för elevrådet och skolans äldsta elever att i samråd med föräldraföreningen göra en insats som »fritidsledare» ev. mot någon kontant ersättning. Verksamhetsformer som schack och andra spel, redaktionellt arbete för skoltidningen, sy- eller stickklubb, bokcirkel, frimärksklubb etc. kräver i regel inga större arrangemang men kan dock utgöra en utgångspunkt för mera organiserad fritidsaktivitet och därjämte hindra de störningar och den otrivsamhet, som gärna följer med sysslolöshet. Om vid skolan finns kurator, har den en given roll i denna verksamhet. Kuratorn bör i likhet med andra vuxna i stort sett förhålla sig »intresserat passiv» men har å andra sidan särskilda möjligheter att gripa in utan att störa. Han har i elevernas fritidsverksamhet en möjlighet till naturliga kontakter, till eleviakttagelser och elevpåverkan. Verksamheten vid ungdomsföreningar utan anknytning till skolan, vilka omfattar även elever från den obligatoriska skolan, kan denna givetvis inte närmare följa. Om det anses fördelaktigt, att kontakt åstadkommes mellan elevföreningar i skolan och ungdomsföreningar och klubbar utanför denna, bör detta ske i nära samråd med ledningen för denna ungdomsverksamhet. Gemensamma program kan anordnas, inslag från skolans sida i dessa kan erbjudas, en lämplig lokal eller visst material ställas till förfogande, föreningen i fråga inbjudes till skolan etc. Skolans stödjande åtgärder bör som redan berörts sättas in diskret och i fullt samförstånd med målsmännen och med andra i frivillig ungdomsverksamhet engagerade myndigheter och institutioner. Att åtgärderna kan komma att kosta både pengar och arbete understryker behovet av gott och öppet samråd med anslagsgivande myndigheter och med de personalkategorier, på vilkas medverkan som handledare man räknar. En skolans kontaktman för samarbete med kommunala myndigheter och lokala ungdomsorganisationer kan vara till god hjälp, när det gäller att uppnå önskvärd samverkan.

I läroplan för fackskolan

framhålles

bl. a.

I läroplanen för grundskolan, avsnittet mål och riktlinjer, har fastslagits, att skolans arbete skall anpassas såväl till den enskilde elevens utveckling och möjligheter som till samhällets utveckling och att det gemensamma ansvaret och intresset för de ungas utveckling och fostran bör förena hem, skola och samhälle i ett fruktbärande samarbete. Vidare har skolans personlighetsfostrande uppgift starkt betonats. Vad i grundskolans läroplan,

42 avsnittet mål och riktlinjer, sägs i här nämnda hänseenden samt angående samspelet mellan skola och samhälle äger tillämpning jämväl på fackskolan. Fackskolans utbildning bygger på grundskolan och har till uppgift att ge en målinriktad utbildning som skall tjäna som förberedelser för elevernas kommande verksamhet i omedelbar yrkesutövning eller i yrkesutövning efter fortsatta studier. Fackskolan skall vidga och fördjupa den utbildning som grundskolan gett och även i övrigt fullfölja dess fostrande verksamhet såväl i vad avser individuell som social fostran. En viktig uppgift för fackskolan är att göra eleven van vid att självständigt ta ställning till de uppgifter och den information han möter i skola, arbets- och samhällsliv. Eleverna bör vänja sig vid en undersökande inställning till de kunskaper och den information som erbjuds dem inom och utom skolan, granska påståenden och ställa krav på saklighet och tillförlitlighet både när de bedömer andras upplysningar och när de framför egna synpunkter. Värdet av en sådan inställning är synnerligen stort på alla områden såväl inom som utom skolan. Politisk och annan opinionsbildning, nyhetsförmedling och annan information som möter eleven i hans dagliga tillvaro får sina rätta proportioner i ljuset av den kritiskt värderande attityden. Det bör alltid överlåtas åt eleverna att efter självständig prövning acceptera eller förkasta en värdering. Detta innebär att som allmän regel för undervisningen bör gälla att objektivitetskravet skall sättas i centrum. Fakta och värderingar skall presenteras så allsidigt som möjligt. I de gränsfall då tvekan kan råda huruvida ett faktum eller en värdering föreligger bör diskussionen hållas öppen. Förståelse, intresse och vilja till engagemang för andra människor är i det nutida samhället ett oundgängligt komplement till kunskaper. Insikter i mänskliga och samhälleliga förhållanden är betydelsefulla för alla dem som i sitt yrke har arbetsledande funktioner eller på annat sätt har att samarbeta med andra människor och inverka på andra människors villkor. Arbetet inom skolan liksom i arbets- och samhällsliv förutsätter en ständig samverkan mellan människor. Samarbete inom sociala, fackliga, politiska och andra grupper kräver vilja till samförstånd och samverkan även om uppfattningarna kan vara skiljaktiga. Arbetet på ett internationellt plan gör det nödvändigt att bedöma andra folk utifrån deras tradition, historia och samhällsförhållanden. Genom att i sin verksamhet uppmärksamma elevens personliga utveckling kan fackskolan också tillgodose kravet på social fostran. Lika litet som främjandet av den individuella utvecklingen kan främjandet av den sociala försiggå skilt från annan verksamhet inom fackskola. Den förmedlas i själva verket genom fackskolans hela verksamhet. Olika arbetssätt, som grupparbete eller enskilda studier, tillgodoser kravet likaväl som specialför-

43 beredelser för den framtida uppgiften gör det. Kommunikationsfärdigheter likaväl som arbetsteknisk träning och social, teknisk, kulturell och estetisk orientering skapar förutsättningar för bättre förståelse av andra människor och därmed större möjligheter till friktionsfritt samarbete. Samhällslivet ställer — utom kraven på vissa specialförberedelser och kommunikationsfärdigheter — krav på vissa för alla eller de flesta individer gemensamma allmänna kunskaper och färdigheter, en referensram som viktiga företeelser inom samhälls- och kulturliv kan hänföras till och som underlättar kontakter och förståelse såväl inom den egna kulturen som inom en vidare kontaktsfär. De internationella kontakterna ställer krav inte bara på språkfärdigheter. För förståelse av andra folk är det angeläget att kunskaper vinns om politiska förhållanden liksom om sociala och ekonomiska funktioner. Det gäller i högsta grad om de s. k. utvecklingsländerna, med vilka förbindelserna successivt stärks, men även om mer närliggande folk inom Europa och inom Norden. Fackskolans uppgift blir därför att utveckla, stärka och fördjupa den samhällsorientering som getts i grundskolan. Förenings- och

fritidsverksamhet

Skolsamhället är genom formerna för sin verksamhet inte sällan en i vissa avseenden isolerad och sluten värld, med endast bristfälliga kontakter med det övriga samhället. Det ligger i både skolans och samhällets intresse att dessa kontakter på allt sätt främjas och förbättras. Aktiva elevföreningar med livliga kontakter utåt kan verksamt bidra till denna utveckling. Föreningsverksamhet ger också inblick i frågor och övningar i aktiviteter som inte är speciella för skolan utan gäller hela samhället. Eleverna får genom sitt föreningsarbete en praktisk tillämpning av det skolan på teoretisk väg vill lära ut i ämnen som samhällskunskap och svenska. Föreningskunskap, sammanträdesteknik, arbetsfördelning, organisationsplanering, debatteknik och argumentationsvana, arbetspsykologi, förmåga att arbeta både självständigt och i grupp, initiativförmåga och ansvarskänsla är färdigheter och kunskaper som föreningslivet kan utveckla och förmedla. Det är angeläget att skolans föreningsliv är öppet utåt, dvs. att eleverna inte isolerar sig i egen föreningsvärld utan kontakt med motsvarande aktiviteter i samhället i övrigt. Från såväl skolans som elevernas synpunkt är det sålunda både lämpligt och önskvärt att eleverna i sin föreningsverksamhet har kontakt både inom och utom skolan med olika slag av allmänna ungdomsföreningar. Dessa olika slag av föreningar kan genom sitt arbete väcka och tillgodose elevernas ideella, religiösa, politiska, idrottsliga och andra intressen. Naturligtvis bör den frivilliga och självständiga föreningsverksamheten bland eleverna initieras och drivas av dem själva, men skolan bör på olika

44 sätt kunna stödja och hjälpa eleverna härvidlag när de så önskar. En positiv grundsyn och konkret hjälp när eleverna så begär är därvid det stöd från skolans sida som föreningslivet är bäst betjänt av. Överläggningar i samarbetsnämnden eller mellan rektor, representanter för övriga befattningshavare i skolan och elevråd samt de olika elevföreningarna någon gång per termin kan ha ett stort värde. Skolan har också att underlätta föreningsaktiviteten genom att ställa lokaler till förfogande. Skolan bör även kunna bistå elevföreningarna när det gäller utrustningen av dessa lokaler. För att underlätta föreningarnas rekrytering och verksamhet bör skolan upplåta tid och programpunkter åt föreningarna, t. ex. i samband med gemensamma samlingar, timmar till förfogande, friluftsdagar, avslutningar, högtider och andra festligheter inom skolans ram. För andra fritidsaktiviteter är speciellt tillgången till lokaler betydelsefull. Skolans gymnastiksal, musiksal, teaterscen, slöjdsalar m. m. skall upplåtas för elevernas organiserade fritidsverksamhet liksom för frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen. Det är också värdefullt om skolan upplåter något eller några fritidsrum åt eleverna för användning på frukostraster, håltimmar, efter skolans slut o. d. Eleverna bör själva få vara med och inreda sådana rum. Skoltidningsverksamhet innebär en från många synpunkter värdefull fritidssysselsättning och bör uppmuntras av skolan på lämpligt sätt. För redaktionen utgör arbetet inte bara en praktisk sysselsättning under lediga stunder, det kräver också planläggning och förberedelser av skilda slag och stimulerar fantasi, initiativförmåga och samarbetsvilja. Principen om det tryckta ordets frihet gäller också i skolan oavsett det utförande tidningen erhåller. Den under ansvar rådande självständighet och rätt till frihet från all yttre påverkan som gäller för publicistisk verksamhet utanför skolan gäller på samma sätt och i lika hög grad inom skolan. Arbetet med skoltidningar bidrar därigenom till att hos eleverna inskärpa ansvaret med det skrivna och tryckta ordet och ligger sålunda helt i linje med skolans fostrande uppgifter i övrigt.

Barna- och ungdomsvård i fritidsfostran Barnavårdslagen

På grundval av ett omfattande utredningsarbete av barnavårdskommittén avlämnade Kungl. Maj :t 1959 en proposition till riksdagen med förslag till ny lag om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslagen). I 3 § av denna lag sägs att »barnavårdsnämnden h a r : att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden

45 inom kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt, att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom, att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas inom ungdomens egna sammanslutningar (tillägg 1965), att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens verksamhet, att förvalta egendom som hör till kommunens barnavård, i den mån ej förvaltningen uppdrages åt annan nämnd eller åt särskild styrelse, att själv eller genom ombud föra kommunens talan eller mål och ärenden som angår nämndens verksamhet samt att även i övrigt ombesörja sådana angelägenheter som avser kommunens barnavård och äro att hänföra till förvaltning och verkställighet» I anslutning till förarbetet till lagen framhöll föredragande stadsrådet vid remissen till lagrådet: »I den proposition, som ligger till grund för BvL, uttalas, att samhällets barnavård i vidsträckt mening omfattar ett mycket stort socialt arbetsfält, nämligen hela den samhälleliga verksamhet som har till syfte att befordra de ungas väl från födelsen och till vuxen ålder. Denna definition torde alltjämt kunna betecknas som adekvat och uttömmande. Liksom inom socialvården i övrigt har man på barna- och ungdomsvårdens område alltmer insett betydelsen av mera generellt förebyggande åtgärder, d. v. s. sådana åtgärder till barn och ungdoms välfärd som siktar till att över huvud taget förebygga uppkomsten av åtminstone vissa mera allmänt förekommande missförhållanden. Det bör emellertid fasthållas, att i begreppet barna- och ungdomsvård även ingår omsorgen om den normala, den friska ungdomen eller vad som brukar gå under benämningen allmän ungdomsvård. Såsom gemensam beteckning för de mera allmänt inriktade insatserna från samhällets sida till barn och ungdoms bästa må här — i enlighet med den av kommittén begagnade terminologin — användas uttrycket allmänt förebyggande verksamhet, ehuru denna beteckning särskilt i fråga om ungdomsvårdsarbetet i och för sig kan anses mindre lämpligt. I stort sett torde numera inte råda några delade meningar om den allmänt förebyggande verksamhetens stora betydelse för samhället. I likhet med kommittén anser jag därför, att i ny barnavårdslag bör upptagas bestämmelser av mera förpliktande karaktär än i gällande lag. Såsom kommittén föreslagit torde det därvid vara lämpligt att lägga ansvaret för den allmänt förebyggande verksamheten på primärkommunen, medan övriga bestämmelser liksom i gällande lag bör vara riktade till barnavårdsnämnden. In-

46 nan jag närmare går in på bestämmelserna om verksamhetens innebörd, torde det vara lämpligt att till behandling uppta spörsmålet om den kommunala organisationen för allmän ungdomsvård. Enligt min mening talar beaktansvärda skäl för kommitténs förslag att ungdomsvårdsarbetet skall vara en obligatorisk uppgift för barnavårdsnämnden. Särskilt må framhållas, att barnavårdsnämnderna i Stockholm och Göteborg nedlagt ett omfattande arbete på allmän förbättring av barns och ungdoms villkor i samhället och att deras verksamhet på området nått en rik utveckling. Betydande insatser har även gjorts av åtskilliga andra barnavårdsnämnder. Det synes med hänsyn därtill knappast kunna betvivlas, att barnavårdsnämnderna i gemen äger förutsättningar att bedriva denna verksamhet på tillfredsställande sätt. Såsom kommittén särskilt betonat synes det allmänt förebyggande arbetet för barns och ungas bästa också vara ett värdefullt, delvis nödvändigt komplement till nämndens individuellt inriktade verksamhet. När det gäller att ta ställning till ifrågavarande organisatoriska spörsmål, måste man emellertid även beakta, h u r utvecklingen på den allmänna ungdomsvårdens område hittills faktiskt gestaltat sig. Såsom berörts i den föregående redogörelsen har det samhälleliga ungdomsvårdsarbetet på senare tid i ett stort antal städer och andra kommuner — enligt uppgift i mer än 300 — centraliserats till en kommunal myndighet kallad ungdomsstyrelse, ungdomsvårdsstyrelse, nämnd för ungdomsvårdsfrågor eller ungdomsdelegationer. Som motivering för denna organisationsform, för vilken gällande BvL inte lägger hinder i vägen, har anförts nödvändigheten att sammanföra de olika verksamhetsgrenarna, att få en överblick över hela fältet av stödåtgärder och kunna anpassa dessa till varandra och göra dem så effektiva som möjligt. Även andra skäl torde stundom ha medverkat till att sådant särskilt organ tillsatts för ungdomsvårdsarbetet. Hur önskvärt det i och för sig än må vara, att de allmänt förebyggande uppgifterna läggs på barnavårdsnämndena, lär det inte kunna bestridas, att den berörda utvecklingen varit till fördel för ungdomsvården i stort sett. Den av kommittén förordnade anordningen med ett beredningsoch samarbetsorgan, utan egen beslutanderätt, synes inte innebära någon tillfredsställande ersättning för de nuvarande särskilt tillsatta myndigheterna. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med ett stort antal remissinstanser att man inte bör bryta den hittillsvarande utvecklingen. Det bör sålunda enligt min mening även framledes stå varje kommun fritt att, om den så finner lämpligt, uppdra åt ett särskilt organ att handlägga frågor rörande allmän ungdomsvård. Beträffande denna organisationsform torde några särskilda bestämmelser lika litet som i gällande BvL behöva införas i ny barnavårdslag. Härav följer att ifrågavarande organ i kommunalrättsligt hänseende blir att hänföra till s. k. oreglerade nämnder. Barnavårdslagens bestämmelser om den allmänt förebyggande verksamheten torde böra ges samma innebörd som för närvarande. Barnavårdsnämnden bör sålunda

åläggas att tillse att vad som bör göras för ungdomen också blir gjort, antingen genom att stimulera andra kommunala organ att vidtaga åtgärder eller också genom att göra det själv. Om ungdomsstyrelse eller motsvarande organ tillsättes i en kommun, medför detta, att barnavårdsnämndens arbetsbörda lättas men det innebär inte att nämnden befrias från allt ansvar för den allmänna ungdomsvården inom kommunen. Barnavårdsnämnden såsom det centrala organet för samhällets barna- och ungdomsvård har alltid ytterst ansvaret för att erforderliga åtgärder och anordningar inom kommunen vidtages till främjande av goda uppväxtförhållanden för ungdomen. En särskild fråga är vilket organ inom kommunen som bör utöva de uppgifter, som avses i 1954 års kungörelser angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet (nr 575) samt om statsbidrag till utrustning m. m. av vissa föreningslokaler (nr 615). Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen är ifrågavarande organisatoriska uppgifter för kommunerna mycket begränsade. De inskränker sig sålunda till att mottaga vissa anmälningar och avge vissa yttranden. Med hänsyn till det nära sambandet mellan de olika statsbidragsformerna torde annat knappast kunna ifrågasättas än att berörda uppgifter bör ankomma på ett och samma organ. De organ som härvid kommer i fråga är — förutom ungdomsstyrelser eller motsvarande, där sådana finnes — barnavårdsnämnder och skolstyrelser. I denna fråga har kommittén och skolstyrelseutredningen stannat i olika uppfattningar. Medan kommittén anser, att uppgifterna bör tillkomma barnavårdsnämnderna, menar skolstyrelseutredningen, att det här gäller en lämplighetsfråga, som bör överlämnas till varje kommuns praktiska bedömande med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Ehuru jag hyser den uppfattningen, att barnavårdsnämnden med hänsyn till dess verksamhetsfält måste anses ligga närmast till för uppgiften, ansluter jag mig till skolstyrelseutredningens berörda slutsats, att kommunerna bör ha frihet att själva avgöra organisationsfrågan. Jag kan härvid stödja mig på en övervägande opinion bland remissinstanserna. Vad härefter beträffar den allmänt förebyggande verksamheten i vidsträckt bemärkelse utgör en allmän tillsyn från barnavårdsnämndens sida sjävfallet en nödvändig förutsättning för att nämnden skall kunna uppdraga behov av allmänna stödåtgärder och välja lämpliga dylika eller ta erforderliga initiativ. Liksom hittills bör det därför — i nära överensstämmelse med vad kommittén föreslagit — även enligt nya barnavårdslagen åligga barnavårdsnämnden att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen. Då det torde vara självklart, att barnavårdsnämnden alltid bör bedriva sin verksamhet på sådant sätt, att missförhållanden i fråga om barns och ungas behandling och utveckling såvitt möjligt förebygges, synes någon uttrycklig föreskrift om att verksamheten skall ha en sådan inriktning inte vara erforderlig.»

48 Motioner

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny barnavårdslag framhölls i två likalydande motioner (I: 444 och II: 567) »motionärerna anser att stödet till ungdomsföreningar är motiverat av organisationernas värde i sig som betydelsefulla organ till fostran för samhället och demokratin, motionärerna hyser den principiella uppfattningen att studiecirkel-, ungdomscirkel-, fritidsgruppsverksamhet och idrottslig verksamhet bland ungdom bör följas och främjas av särskilda kommunala organ som är specialiserade på att handlägga med det allmänt ungdomsfostrande arbetet sammanhängande frågorna. Vi finner det därför angeläget att de av stadsrådet åberopade ungdomsstyrelsernas ställning och karaktär av organ för hithörande uppgifter framgår av lagtexten.» I en tredje motion II: 92 framhöll motionärerna: »erfarenheter från olika håll visar också att ungdomsstyrelser i kommuner har stora möjligheter till kontakt med det frivilliga ungdomsarbetet i föreningar och sammanslutningar av olika slag. De kommunala organens uppgifter bör vara att stödja och stimulera det frivilliga ungdomsarbetet. Detta kan underlättas bl. a. genom anknytning till ett särskilt råd med representanter för olika ungdomsorganisationer. Ungdomsstyrelsen har också möjlighet att själv ta initiativ till sammankomster med ungdomen för diskussion när studier m. m. i aktuella ämnen är aktuella. . . . Det primära är emellertid det kommunala organet söker främja bättre fritidsförhållande för ungdomen, bl. a. genom att stödja de frivilliga organisationerna. Detta gäller givetvis oavsett om denna verksamhet överlämnas till barnavårdsnämnden eller någon annan kommunal styrelse. . . . Detta borde även bli utsagt i själva lagtexten. Lämpligen synes detta kunna ske genom ett tillägg till § 3 så att denna i vederbörande avsnitt skulle få följande lydelse: barnavårdsnämnden har att för så vitt icke annan nämnd eller styrelse av kommunen erhållit åliggande främja bättre fritidsförhållanden för ungdomen kan man bl. a. stödja de frivilliga organisationernas strävan i denna riktning.» Andra lagutskottets utlåtande

Kommunernas allmänt förebyggande verksamhet bland ungdom är betydelsefull från olika synpunkter. Från barnavårdssynpunkt är syftet med denna verksamhet att, i enlighet med uttryckssättet i 1 § av den föreslagna lagen, »främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem». Redan detta syfte medger en vidsträckt tolkning av begreppet allmänt förebyggande verksamhet. Härunder kan sålunda rymmas främjande av goda fritidsförhållanden för ungdom, däribland inrättande av idrottsanläggningar och klubblokaler m. m., bevakande av särskilda barn- och ungdomsintressen vid stadsplanering, upplysningsverksam-

49 het av skilda slag inom barnavårdens område m. m. Det kunde med hänsyn härtill synas naturligt, om barnavårdsnämnden alltid skulle vara kommunalt organ för den allmänt förebyggande verksamheten. Stundom har emellertid kommunernas hittills bedrivna verksamhet på området gått utöver vad som varit motiverat enbart från barnavårdssynpunkt. Kommuner har exempelvis, med eller utan statligt stöd, understött studiecirklar, fritidsgrupper av skilda slag m. m. Denna verksamhet syftar ofta huvudsakligen till en allmän medborgerlig fostran. I åtskilliga kommuner har också befattningen med den verksamhet som brukar betecknas allmän ungdomsvård uppdragits åt annat organ än barnavårdsnämnden, exempelvis ungdomsstyrelse. Enligt propositionen skall kommunerna även framledes kunna anlita andra organ än barnavårdsnämnderna för den allmänna ungdomsvården. Häremot vill utskottet inte göra någon erinran; enligt utskottets mening är det lyckligast om kommunerna även i fortsättningen får behålla friheten att bestämma om organisationen för denna betydelsefulla verksamhet. Lagtekniskt har frågan om kommunal organisation för ungdomsvård i propositionen fått den lösningen, att kommunens ansvar för verksamheten lagts på barnavårdsnämnden samt att förbud inte stadgats mot att uppdraga den åt annat bestående organ eller att tillsätta särskilt organ därför. Att kommun vid detta förhållande kan tillsätta särskild nämnd eller styrelse för ungdomsvården — liksom för andra förvaltningsuppgifter — följer av 44 § andra stycket kommunallagen och motsvarande stadgande i kommunallagen för Stockholm. Sådan nämnd eller styrelse blir att betrakta som s. k. oreglerad eller icke specialreglerad nämnd, vars organisation och verksamhetsformer har sin enda lagliga reglering i kommunallagen respektive kommunallagen för Stockholm. För att framhäva ungdomsstyrelsens ställning och karaktär av organ för studiecirkel-, ungdomscirkel-, fritidsgrupp- och idrottsverksamheten bland ungdomen samt deras betydelse för de ungas individuella och samhälleliga fostran föreslås i de likalydande motionerna I: 444 och II: 567 viss ändring av 3 § av innebörd att, om kommun tillsatt ungdomsstyrelse eller annat särskilt organ för fritidsverksamheten, barnavårdsnämnden icke skall vara ansvarig härför. Liknande syfte har motionen II: 92. Utskottet vill i anledning av motionsyrkandena understryka ett uttalande av föredragande statsrådet i propositionen om att, när kommun tillsatt särskild ungdomsstyrelse eller liknande, det i första hand bör vara genom denna styrelse som kommunens ansvar för den allmänt förebyggande ungdomsverksamheten kommer till uttryck. Något hinder föreligger uppenbarligen inte mot att ungdomsstyrelsen blir ansvarig direkt inför kommunens fullmäktige. Från kommunalrättslig synpunkt kan emellertid betänkligheter anföras mot den lösning som förordats i motionerna. Denna skulle nämligen ha till följd, att ungdomsstyrelsen såsom bärare av det kommu4—674507

50 nalrättsliga ansvaret för ifrågavarande verksamhet måste få ställning som specialreglerad nämnd, något som skulle medföra avsevärda lagtekniska svårigheter. På grund härav och då, särskilt med hänsyn till vad som förekommit i lagstiftningsärendet, tvekan inte kan råda om att kommunerna i enlighet med den allmänna grundsatsen inom kommunallagstiftningen får inrätta särskilda ungdomsstyrelser, kan utskottet inte tillstyrka motionsyrkandena. Utskottet har övervägt att genom en hänvisning i lagtexten införa en erinran om kommunernas behörighet härvidlag. En sådan erinran saknar emellertid motsvarigheter inom kommunallagstiftningen i övrigt och skulle möjligen kunna vara vilseledande. Sammanfattande synpunkter

De värderingar som läggs till grund för den demokratiska fostran har formulerats i skolbesluten. Ytterst hävdas alla människors lika och unika värde. I läroplanerna anvisas vägar för praktisk demokratisk fostran. De fria organisationernas betydelse fastslås. Barnavårdslagen anger samhällets skyldigheter att sörja för barn och ungdoms fritidsförhållanden. Kommunen äger att själv avgöra vilket organ som skall ansvara för samhällsfostran bland barn och ungdom.

KAPITEL 5 F r i t i d s l i v e t s och fritidsfostrans roll u r samhällsekonomisk s y n p u n k t

Lokalkommunala

anslag

I nedanstående redovisning har gjorts ett försök att undersöka den kommunala satsningen på den egentliga fritidsmiljön år 1962. Siffrorna är hämtade u r bilaga 3. Rubrik

Driftsbudget

Kapitalbudget

Kultur. Bibliotek Idrott Bad Barn och ungdom Kommunal barn och ungdomsverksamhet.

28 627 141 41 020 803 34 881 892 27 695 034 5 861 605

406 670 6 383 508 12 663 470 5 615 599 5 000

34 531 781

5 246 254

Summa kronor

172 618 256

30 320 501

En analys av de olika rubrikerna visar att kulturanslagen främst h a r lämnats till fritt och frivilligt studiearbete, till teater och musikverksamhet och i vissa fall till museiverksamhet. Därjämte har i vissa fall under denna rubrik även förts bidrag till allmänna samlingslokaler. Rubriken »Bibliotek» är klart avgränsad. I en rad städer har biblioteken med framgång vänt sig till ungdomarna. Här kan främst nämnas Malmö bland äldre bibliotek och bland nyare bibliotek Solna. Biblioteken har betydande förutsättningar att medverka i ungdomsarbetets utveckling. Detta kan ske bl. a. genom litteraturanvisningar och teknisk service i samband med ledarutbildningen; utvecklingen av ungdomsarbetets metodik såsom manuell verksamhet, idrott och friluftsliv, teater och musikverksamhet etc. I hälsovårdsstadgan fastställes kommunernas skyldighet att anordna badanläggningar. Som framgår av ovan angivna siffror har k o m m u n e r n a lagt ned betydande summor för föreskrifternas efterlevnad. Idrott erhåller betydande anslag både över drifts- och kapitalbudget. E n detaljgranskning ger vid handen att satsningen i första hand sker på a n läggningar. I betydande utsträckning måste emellertid idrottsrörelsen med mycket små samhälleliga bidrag inom flertalet kommuner finansera såväl

52 själva verksamheten som större delen av underhållskostnaderna för anläggningarna. Anslagen, som redovisas under rubriken »Barn- och ungdomsverksamhet» är relativt sett obetydliga. Delvis beror detta på svårigheter att från rubriken »Kommunal ungdomsverksamhet» frånskilja anslagsgivningen till fritt och frivilligt ungdomsarbete. Kommunernas totala anslagsgivning för nu behandlade ändamål 1965 torde uppgå till mer än 500 miljoner kronor. Ur samhällsekonomisk synpunkt lägger sålunda kommunerna ned avsevärda belopp på skapandet av en utvecklingsfrämjande fritidsmiljö för ungdomen. Vid analys av den kommunala anslagsgivningen för främjande av samhällsfostran och utvecklande av en ungdomsvänlig fritidsmiljö är det intressant att jämföra kostnaderna i samband med ungdomsverksamhet organiserad i kommunernas regi, och ungdomsorganisationernas kostnader för likartad verksamhet. I det följande redovisas en modell för kostnaderna för kommunalt ungdomsarbete. Den har uppgjorts i samråd med ansvariga för sådan verksamhet. Kostnaderna hänför sig till en ungdomsgård, omfattande 300 m 2 , i en av våra större städer. Utrustning och inredning av lokalen har angivits kosta 100 kronor per m-. Standarden är relativt hög, bl. a. för att tåla förslitning. Årliga kostnader (1965) Lokalkostnad: (hyra, lyse, värme, löpande underhåll) 100 kr/m 2 /år. .'. Städningskostnader 15 kr/år/m 2 Föreståndare Ig 14 20 % sociala avgifter Tillsyningsman (6 kr/tim. 19.30—22.30 fem kvällar per vecka, 35 veckors verksamhet)

30 000: — 4 500: — 21 372 :— 4 300: — 3 150: —

Kaféföreståndarinna Gruppverksamhet, 20 grupper per termin Arrangemang (fester, tävlingar, film, dans m. m. 50 kr per vecka under 30 veckor Materialkostnader 50 kr per grupp Allmänt materialanslag

2 000: — 5 600: —

Summa kronor

76 422: —

1 500: — 2 000: — 2 000: —

Kommunen måste alltid åtaga sig hela det ekonomiska ansvaret för ungdomsverksamheten i egen regi. Årskostnaderna för nämnda gård blir 254 kronor per m 2 . Mot bakgrund härav framstår den hittills vanliga kommunala anslagsgivningen till fritt och frivilligt ungdomsarbete som skäligen obetydlig. Nämnda gård räknar med 120 besök per kväll. Olika kommuner bedriver experimentverksamhet för att inom ungdomsgårdsverksamhetens ram främja det fria och frivilliga ungdomsarbetet. I

53 detta sammanhang bör framhållas att öppen ungdomsverksamhet oavsett om den sker inom ramen för ungdomsorganisationer eller kommunal ungdomsgårdsverksamhet är en metod i ungdomsarbetet. Det finns ingen principiell skillnad mellan öppen ungdomsverksamhet i kommunal- eller ungdomsorganisationers regi vad gäller arbetets metodiska utformning. Däremot finns det betydande möjligheter att öppet ungdomsarbete inom organisationernas ram kan leda fram till personligt engagemang i organisationens idé vilket kan leda till förtrogenhet med den demokratiska teknik och de demokratiska spelregler, som de stora folkrörelserna arbetar för och genom. I Norrköping drives stadens ungdomsgårdar av organisationsblock. Sålunda ansvarar ABF-blocket för en gård, nykterhetsrörelsen för en, scoutrörelsen, motorungdomsrörelsen och numera TBV för var sin. I Eskilstuna har till gårdarna knutits gårdsråd i vilka gårdsföreståndaren är verkställande ledamot. Dessa råd har reellt inflytande över gårdens verksamhet och ekonomi. I Örebro har inom ramen för stadens ungdomsråds verksamhet en samverkan för driften av stadens fritidsgårdar etablerats mellan det ansvariga kommunala organet barnavårdsnämnden och ungdomssammanslutningarna. I Uppsala har under de senaste åren stadens i egen regi bedrivna ungdomsverksamhet överlämnats till organisationer eller organisationsblock. I Västerås har i anslutning till s. k. kvartersgårdar ungdomsorganisationerna fått bidrag för att avlöna deltidsanställd föreståndare och för att bedriva viss verksamhet. En detaljgenomgång av en rad kommunala stater och principerna för anslagsgivning till ungdomsarbete har gjorts. Av anvisade belopp för främjande av fritidsliv och fritidsaktivitet lämnades 1965 ca 10 % av i staterna redovisade medel direkt till ungdomsorganisationerna. Svårigheten att överblicka de kommunala staterna har förut framhållits. Med hänsyn till den roll, som de kommunala åtagandena för främjande av fritidsliv och fritidsfostran får i framtiden bör förutsättningarna för en budgetmässig samlad redovisning prövas. Nämnas kan att i det förslag till kommunal normalkontoplan, som återfinnes i skriften »Kommunernas budget och räkenskaper» utgiven av Svenska statsförbundet, redovisas kostnadsposterna i samband med fritidsliv och samhällsfostran under en lång rad huvudrubriker och delposter. 1962 års fritidsutredning har presenterat ett omfattande material, som belyser de vidgade kommunala åtagandena för främjande av fritidsliv. Genom bl. a. lagstadgade åtgärder i anledning av naturvårdslagens föreskrifter rörande s. k. sociala naturreservat synes de kommunala kostnaderna i samband med fritidsliv och samhällsfostran kräva en överblick och långtidsplanering, som rent tekniskt torde kunna främjas genom en mera enhetlig budgetredovisning.

54 Landstingsbidrag Inom landstingen har under senare år utbyggts en anslagsgivning för främjande av ungdomsledarutbildning och instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer. Omfattningen åren 1964 och 1965 framgår av följande tabell. Årsanslag 1964 kronor Ungdomsledarutbildning

Landsting

UngdomsInstruktörs- ledarutbildverksamhet ning

Instruktörsverksamhet

63 010 10 000 40 485 33 000 30 000

105 000 102 000 72 500

166 000 66 000 100 000

1150 000 2 2 000 40 000 3

130 000

15 000 150 000 5 000 i 230 000

35 000 120 000 36 000 6 25 000 39 999 1 116 000

•1 135 608

i

10 000

125 000 30 000 3 i 130 000 19 000

60 000 i

53 000 50 000 35 000 66 000 5 90 000 157 500

42 000 1100 000

i

50 000 10 000 25 000 35 000 7

833 000

4 579 144 029 8 200 15 000 29 200 54 200 20 680 160 000 11000 1200 000 50 000 15 000 49 000 1215 000 15 000 37 000 6 225 '125 000

43 000

25 000 3 50 000

Samtliga

Årsanslag 1965 kronor

100 000 45 750 29 520 7 7

22 500 71200 145 000 25 000 7

133 500 7

51 000 90 000 187 500 7

»122 916 104 500 40 000 50 000 »1 497 886

Vid sidan av ovan angivna anslag utgår till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet ca 10 miljoner kronor. Därtill kommer en betydande 1

Anslag till instruktörsverksamhet utgår ur anslaget till ungdomsledarutbildning. Därav till länsdistriktet av ABF i Uppsala 2 000 kr samt ABF och IOGT i Kalmar Södra 10 000 kr. 3 Därjämte utgår anslag för bl. a. ungdomsledarutbildning till länsdistriktet av Svenges Scoutförbund i Östergötlands, av Unga örnars Vänner och Sveriges Scoutförbund i Älvsborgs, samt till idrottsförbundet i Gotlands län, till Braheskolan i Malmöhus och till ungdomsringen i Värmlands län. 4 Därav 70 000 kr till fritidsgruppen i Jönköpings län. I Västerbottens län utgår sådant bidrag ur anslaget till instruktörsbidrag. 5 Därav 10 000 kr till hushållningssällskapet. 6 Anslag till de demokratiska partiernas ungdomsorganisationer utgår ur anslaget till oförutsedda utgifter. 7 Anslag till instruktörsverksamhet utgår ur anslaget till ungdomsledareutbildning 8 Därav till länsdistriktet av ABF i Uppsala 8 000 kr. 9 Förslagsanslag 60 000 som överskridits på grund av intensiv kursverksamhet. 2

55 anslagsgivning från landstingen till folkhögskolorna, främst då till de skolor, som landstingen själva är huvudmän för.

Statliga bidrag Budgetåret 1965/66 uppgår statens bidrag för fritt och frivilligt organisationsarbete till följande belopp: Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet Bidrag till utbildning av ungdomsledare Bidrag till ungdomsorganisationers centrala verksamhet Avsättning, fonden för idrottens främjande Avsättning, fonden för friluftslivets främjande Bidrag till nykterhetsorganisationer Bidrag till studieförbunden (äldre verksamhet dominerar) Bidrag till föreläsningsverksamhet (äldre verksamhet dominerar) Bidrag till studiecirkelverksamhet (äldre verksamhet dominerar)

8 000 000 2 500 000 3 666 000 20 375 000 3 000 000 2 080 000 6 000 000 2110 000 33 000 000 Summa

80 731 000

Ur fonden för idrottens främjande liksom ur friluftsfonden utgår visst anslag till lokal verksamhet. Fritidsgruppsanslaget, 8 miljoner kronor, kan som bekant helt betecknas som ett anslag för främjande av lokal verksamhet liksom även studiecirkelanslaget. Som synes spelar för närvarande den lokalkommunala anslagsgivningen en helt avgörande roll för det lokala ungdomsarbetets utvecklande.

Ungdomsorganisationernas kostnader Riksorganisationernas centrala kostnader är mycket svåra att överblicka. En kontrollgenomgång av årsberättelserna från de 57 riksomfattande ungdomssammanslutningar som skolöverstyrelsen har kontakt med genom anslagsgivningen till ungdomsledarutbildning visar (i vissa fall har organisationerna redovisat budgetår omfattande 1963, i andra fall 63/64, i några fall 1964) att de samlade kostnaderna uppgått till ca 35 miljoner kronor. Emellertid är kostnadsredovisningarna ofullständiga. Betydande ekonomiska rörelser såsom kursgårdar, lägerverksamhet, lotterier etc. redovisas separat. Inom de riksomfattande ungdomsorganisationerna finns 1 200 distriktssammanslutningar, vars ekonomi är mycket svår att kartlägga. En enkät i vissa förbund pekar dock mot att en genomsnittlig distriktskostnad av kronor 50 000 per år är vanlig. Detta skulle innebära att distriktens samlade utgifter skulle uppgå till ca 60 miljoner kronor. I organisationssammanhang är distrikts- eller länsförbunden det organisationsled, som synes ha svårast att finansiera sin verksamhet. Riksorganisationerna anordnar i betydande utsträckning stora lotterier. Även distriktssammanslutningarna synes få en stor del av sina inkomster från lotterier vilka numera är syn-

56 nerligen arbetskrävande och osäkra som inkomstkällor. Medel i övrigt tillföres ofta genom medlemsavgifter och bidrag från landsting. Riksorganisationerna redovisar 40 000 lokalavdelningar. Dessas storlek är givetvis mycket varierande. Generellt synes numera årskostnaderna i en lokalavdelning pendla mellan 5 000 och 15 000 kronor. En genomsnittlig årsutgift av 10 000 kronor skulle innebära att de lokala sammanslutningarna för att finansiera sin verksamhet måste mobilisera ca 400 miljoner kronor. Härtill kommer de insatser, som utan kostnad göres av de frivilliga ledarna. Av bilaga 5 framgår att antalet ungdomsledare uppgår till ca 230 000. Årsinsatsen för en oavlönad ledare synes lågt räknad vara omkring 300 timmar per år. Om den frivilligt arbetande ledaren, i likhet med tillsynsmannen på den kommunala ungdomsgården, skulle erhålla 6 kronor i timmen skulle årskostnaderna öka med ytterligare ca 400 miljoner kronor. Dessa siffror belyser den samhällsekonomiska betydelse som det fria och frivilliga ungdomsarbetet har. Sammanfattning Kommunernas anslag till samhällsfostran och fritidsliv har stegrats kraftigt under senare år. Fritidsverksamhet bland ungdom i kommunal regi är dyrbar. Öppet ungdomsarbete organiserat av ungdomssammanslutningar på kommunernas uppdrag ger »ideellt mervärde». De fria och frivilliga ungdomsorganisationerna är, som arbetsgruppen framhåller, praktiskt demokratiska fostringsmiljöer. Sammanslutningarna gör även samhällsekonomiskt betydande insatser.

KAPITEL 6 P l a n e r i n g för fritidsliv

Befolkningsomflyttningarna Under folkrörelsernas genombrottstid hade dessa sina första starka fästen i brukssamhällen, stationssamhällen och vissa industri- och köpstäder. Efter hand har exempelvis frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen fått ett mycket starkt grepp om vissa regioner. Den fortlöpande befolkningskoncentrationen har bl. a. medfört att nämnda organisationer förlorat en del av sitt medlemsunderlag och man har haft svårigheter att kompensera detta genom ökad verksamhet i de växande tätorterna. Flykten från landsbygden har präglat det hittillsvarande industrialiseringsskedet. Nu är de växande tätorternas möjligheter att rekrytera nya innevånare från den egentliga landsbygden praktiskt taget uttömd. Under innevarande och närmast kommande årtionde kominer vi att uppleva en befolkningskoncentration till de allra största och framåtgående orterna. Sålunda kommer inom 20 år befolkningen att ytterligare koncentreras (bilaga 6) till vissa stora tätortscentra. Man kan urskilja att Mälardalen, Göteborgsområdet, örestad och vissa andra regioner såsom exempelvis »Vätterstad», industridalarna kring Borlänge och Ludvika, Sundsvall, Luleå och Malmfälten kommer att få en allt större del av ungdomen. Vad man nu upplever är stationssamhällenas död och en fortsatt mycket snabb befolkningskoncentration som framförallt omfattar ungdomen. Nämnas kan att år 1985 mer än Vs av ungdomen kommer att bo inom de tre större stadsregionerna. Här bör också pekas på den yrkesomvandling som sker. I folkrörelsernas barndom för 70—90 år sedan var jordbruket den helt dominerande näringen i landet. År 1900 arbetade 55 % av de yrkesverksamma med jordbruk. Numera beräknas att mindre än 10 % av de yrkesverksamma torde vara sysselsatta inom jordbruk. Nya yrken har tillkommit. Gamla ansedda hantverksyrken har utplånats. Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar att av de ungdomar som 1965 påbörjat sin yrkesverksamhet kommer hälften år 1985 att arbeta med varor och tjänster som vi i dag inte känner till. Samhället har tagit konsekvenserna av utvecklingen genom att för alla skapa en grundskolning som skall sätta medborgarna i stånd att fortlöpande anpassa sig till yrkesomvandlingen och den förändrade samhällssituationen i övrigt. I förbigående kan nämnas att av de yrkesverksamma i dag

58 har endast 20 % någon utbildning utöver den obligatoriska skolan. Det kommer i framtiden liksom hittills att vara en central folkrörelseuppgift att stimulera medlemmarnas individuella utveckling och samhälleliga anpassning bl. a. genom en studieverksamhet och en kulturell verksamhet som ständigt anpassas till samhällsförändringarna. Vid de upprepade omflyttningar, som en medborgare kan förutsättas göra, uppstår anpassnings- och kontaktproblem. Dessa svårigheter kan öka dels genom den anonymitet som råder i tätorts- och inflyttningsområden dels genom den rotlöshet och brist på lokal förankring som innevånare i tätorternas runtomliggande bostadsområden upplever. Det framstår som en väsentlig folkrörelseuppgift att för medborgarna skapa möjligheter till gemenskap och aktivitet. Detta kräver nya metoder och en målmedveten pedagogisk, teknisk och ekonomisk långtidsplanering. En central uppgift för folkrörelserna är också att noggrant kartlägga medborgarnas behov och att i samhällsplaneringen ständigt kräva att hänsyn tages till den enskilde medborgarens och till medborgargruppers berättigade krav och önskemål. Från demokratisk synpunkt är folkrörelsernas insatser härvidlag av central betydelse. Ofta framhålles att ungdomssammanslutningarna är äldresorganisationernas rekrytskolor. Ungdomsorganisationerna är därjämte uttryck för barnens och ungdomens egna krav och intressen. De måste ständigt förnya sina metoder i takt med ungdomens förändrade behov och förhållanden. Här kan pekas på att redan nu i flera ungdomsorganisationer majoriteten av medlemmarna under den senaste 10-årsperioden kommit att vara skolungdom. I framtiden kommer allt fler under allt längre tid att gå i skola och därmed blir ungdomssammanslutningarnas möjligheter att finansiera sin verksamhet genom medlemsavgifter ytterligare reducerad.

Föreningslivets ekonomi För att ungdomsarbetet skall kunna fungera med kontinuitet krävs att en långsiktig ekonomisk trygghet skapas för arbetet. Nu torde förhållandena i alla rörelser vara att ledarna mycket snabbt förslites. Den tyngsta arbetsinsatsen är att finna vägar för verksamhetens finansiering. Endast genom ett kraftigt samhälleligt stöd från statsmakternas sida till riksorganisationerna, från landstingens sida till distriktssammanslutningarna och från kommunernas sida till de lokala organisationerna kan en fast ekonomisk grund läggas för ett progressivt utvecklingsarbete. Organisationsarbetet har blivit alltmera komplicerat. För sitt utvecklingsarbete måste riksorganisationerna anställa expertis som äger förmåga att analysera medlemmarnas behov och intressen och fortlöpande i hägnet av de idéer som sammanslutningen arbetar för utveckla det praktiskt pedagogiska arbetet. För några år sedan analyserades budgeten för den centrala

59 verksamheten inom Unga ö r n a r s riksförbunds och Svenska Missionsförbundets ungdom. Härvid framkom att en tredjedel av förbundsinkomsterna kunde betraktas som fasta; två tredjedelar kunde betraktas som rörliga. Om resurser inte kunde mobiliseras, måste verksamheten krympas. En fjärdedel av förbundens utgifter användes för administration. Här upptogs kostnader för lokaler, arbetsmaterial, telefon, porto m. m. samt för den administrativa personal som oundgängligen måste finnas för förbundsarbetet. En annan fjärdedel användes för pedagogiskt utvecklingsarbete och kontaktverksamhet. Hit fördes kostnader för fritidsgrupper, studiecirklar, läger, reseverksamhet och fortlöpande »inspirationsverksamhet» till lokalavdelningar och distrikt. En sjättedel av kostnaderna disponerades för den egentliga instruktörsverksamheten; en sjättedel av budgeten åtgick till den centrala ledarskolningen. Den sista sjättedelen kunde hänföras under rubriken »upplysningsverksamhet». Hit fördes utgifter för organisationernas tidningar för utåtriktad kontaktverksamhet och för intern medlemsinformation. Någon motsvarande undersökning och analys av kostnaderna i distrikt och lokalavdelningar finns inte. Mot bakgrund av vad som redovisats i bilaga 2 framgår den oftast »ojämna» kommunala anslagsgivningen.

Ungdomsorganisationerna och samhällsförändringarna Det frivilliga ungdomsarbetet måste för att snabbt kunna anpassa sig till den aktuella samhällssituationen ges möjligheter att anställa instruktörer. Inom de frikyrkliga och kyrkliga ungdomsrörelserna har sedan lång tid tillbaka och ofta under utomordentligt stora uppoffringar från organisationernas sida, arbetet fått fasthet och kontinuitet genom att välutbildade krafter anställts som instruktörer/heltidsanställda ledare. Enligt arbetsgruppens mening har ungdomsarbetet nu i sin långsiktiga planering att ta hänsyn till ett ökat behov av heltidsanställda välutbildade krafter. För att ett kontinuerligt planläggningsarbete skall kunna ske måste, enligt arbetsgruppens mening, vissa garantier skapas för anställande av instruktörer. Arbetsgruppen har även föreslagit att instruktörsbidrag skall utgå från landsting till distriktssammanslutningar och från kommuner till det lokala organisationsarbetet. Det arbetsmaterial som gruppen sammanställt visar att endast en sådan satsning kan trygga det demokratiska fostringsarbete som nu sker inom de fria och frivilliga organisationerna. Ungdomsförbunden måste emellertid ständigt anpassa sina organisationsformer till samhällsomvandlingen. Det kan exempelvis vara lämpligt att lokalavdelningarnas arbetsområden sammanfaller med de lokala administrativa gränserna och att distriktssammanslutningarna sammanfaller med de regionala. Detta bl. a. för att underlätta den kommunala anslagsgivningen och för att möjliggöra ett fortlöpande utnyttjande av den officiella sta-

60 tistiken. Givetvis måste ungdomsorganisationerna ständigt analysera befolkningssituationen och på basis av de befolkningsnumerära prognoserna i tid inrikta sin långsiktiga planering på att möta ungdomarna där dessa befinner sig. Detta betyder att stor uppmärksamhet måste ägnas de växande tätorterna. I detta sammanhang vill arbetsgruppen framhålla att ungdomssammanslutningarna måste ta med hela landet i sin planering. Hänsyn måste härvidlag tas till det dubbla boendet vilket enligt 1962 års fritidsutredning kommer att öka kraftigt under den kommande 10-årsperioden. Organisationerna måste, för att kunna säkerhetsställa en roll i framtiden planlägga sitt arbete på lång sikt. Härvid måste hänsyn tas till befolkningsomflyttningarna, ungdomens utbildnings- och arbetsförhållanden, deras föränderliga intressen, förändringar i samhällsmiljön med avseende på bostäder, kommunikationer, arbetsliv etc. I det lokala, regionala och centrala planeringsarbetet för samhällspedagogisk verksamhet måste såväl ekonomiska som tekniska hänsyn beaktas. Erforderliga anläggningar, kursgårdar, lägerplatser, planer för reseverksamhet — nationell och internationellt — måste infogas i en målmedveten teknisk och ekonomisk resursplanering. Den metodiska omläggningen som ungdomsorganisationerna genomfört under senare år genom sin övergång till ett mer omfattande »öppet ungdomsarbete» måste analyseras och beaktas inte minst i ledarträningen och ledarskolningen. Den pendlande ungdomens situation måste kartläggas. Allt fler befinner sig under allt längre tid på resa mellan hem, skolorter eller arbetsplatser. Nya livsmönster, nya vanor måste ständigt beaktas i planeringen.

Synpunkter på kommunernas planering Inledningsvis bör påpekas att 1962 års fritidsutredning framhållit att markanskaffningen för tillgodoseendet av de krav som fritidslivet, då främst i detta sammanhang det dubbla boendet, kommer att ställa på kommunerna synes erfordra mobilisering av mycket betydande ekonomiska resurser. Markanskaffningen för fritidslivets främjande blir en allt större kommunal uppgift. Det kraftigt utökade skolväsendet kräver också markreservationer av betydande omfattning. I samband med skolbyggandet bör på sätt som i det följande närmare kommer att anges, mark reserveras också för fritidsfostran. En samplanering bör komma till stånd vad gäller skolgårdarnas användning exempelvis för vinter- och sommarsport liksom skollokalernas användning i ungdomsarbete och allmänkulturell verksamhet. Ett exempel på föredömlig planering utgör Sundbyberg där Lötskolan har såväl idrottsplats som idrottshall vilka genom skolans planering ständigt kan utnyttjas i ungdomsarbetet. Även en skidbacke finns i anslutning till skoloch rekreationsområdet. I sammanhanget kan även nämnas Bjursås som

61 ett exempel på hur en liten kommun varit i stånd att i anslutning till skolbygge skapa såväl gymnastikhall som simhall. I Piteå landskommun har på ett föredömligt sätt med hänsyn till de lokala förhållandena skapats gymnastikhallar och simhallar. Denna kommun torde vara den första i landet som tagit konsekvenserna av att vårt klimat kräver en utbyggnad av lokaler för inomhusidrott. Karlstad erbjuder i anslutning till läroverket en föredömlig planering av idrottshall och idrottsfält samt bad. En utmärkt totalplanering för tillgodoseende av fritidslivets och samhällsfostrans behov har skett i Örebro. I Järfälla har under senare åren en total samplanering av lokaler skett genom samverkan mellan skolstyrelse och fritidsnämnd.

Kommunernas budgetering Stora krav ställes på kommunerna från olika håll och för skilda ändamål. En betydande del, ofta omkring en fjärdedel av den kommunala budgeten, åtgår för utbildningsverksamhet. Kraven ställs dels från medborgarnas sida, dels i form av samhällelig lagstiftning. Den sociala sektorn drar mellan 10 och 20 % av budgeten. Här finns en mycket målinriktad samhällelig lagstiftning som stimulerar det kommunala handlandet. Vägar, gator, vatten, avlopp och brandförsvar är sammanfattningsvis en annan mycket betydande sektor som kommunen måste utveckla för att kunna ge erforderlig service åt sina medborgare. Tillsammans med bostadsbyggandet m. m. drar dessa områden ofta hälften eller mer av den kommunala budgeten. De belopp som anvisats för att stimulera medborgarnas fritidsliv varierar från kommun till kommun. Här sammanfattas kostnaderna för idrott och friluftsliv, allmänt ungdomsarbete, samlingslokaler, allmänkulturell verksamhet, främjande av musik och teaterverksamhet, biblioteksverksamhet etc. I detta sammanhang finns det endast en klargörande samhällelig lagstiftning. Det är hälsovårdsstadgans föreskrift om att bad skall anordnas. Som framgår av bilaga 3 har denna lagstiftning medfört betydande kommunala investeringar. Vad som emellertid synes vara det utmärkande för sektorns fritidsliv är dels uppspaltningen av totala ansvaret på flera organ, dels att driftsbudgeten inte får större variationer från ett år till ett annat. Kapitalbudgeten däremot fluktuerar mycket kraftigt. De växande krav som ställs från såväl företags som enskildas sida på en kommun i samband med bosättning då det gäller möjligheter till rekreation och ett avkopplande fritidsliv medför emellertid att allt fler kommuner ägnat mycket stor uppmärksamhet åt dessa frågor vilket framgår av bilaga 4. Det framstår som angeläget att kommunerna i sin långsiktiga ekonomiska planering inrymmer planeringen för främjande av fritidsliv och samhällsfostran. Ett exempel på en sådan planering lämnas från Södertälje, bilaga 7. Även de kommuner som inte har en positiv befolkningsutveckling har

62 ibland mycket stora uppgifter då det gäller främjande av fritidsliv. De nya kommunala samarbetsenheterna, kommunblocken, har också skapats för att en hel region skulle få utvecklingsmöjligheter. Det dubbla boendet liksom de allt större krav på rekreation som ställts från medborgarnas sida kan ofta medföra att kommuner med speciella förutsättningar för tillgodoseende av rekreationsbehoven kan få mycket stora uppgifter om man planerar väl. I detta sammanhang kan nämnas exempelvis de insatser som gjorts av Transtrands kommun i vårt södra fjällområde, Kolmårdens kommun när det gäller skapandet av en replipunkt för barnfamiljer, Visby stad då det gäller skapande av semesteranläggningar liksom Mönsterås köpings insatser för skapande av semesterbyar etc. Sammanfattning Befolkningskoncentrationen medför att folkrörelserna fått växande betydelse som gemenskapsmiljöer och som instrument för medborgaropinionen i samband med praktiskt miljöskapande. För att säkerställa det samhällspedagogiska arbetets utveckling krävs av såväl organisationer som kommuner översiktlig teknisk och ekonomisk långtidsplanering. Härigenom kan bl. a. erforderliga markreservationer göras.

KAPITEL 7 Gemensamhetslokaler

Arbetsgruppen avser med gemensamhetslokaler inte endast samlingslokaler i traditionell mening utan alla de utrymmen såväl inom som utomhus som krävs för medborgarnas gemensamhetsbehov och fritidsliv. Givetvis föreligger stora skillnader mellan tätorternas behov av gemensamhetslokaler eller glesbygdernas behov av sådana. Behovet av plats för barnens utelekar har diskuterats under senare år. Betydelsefulla bidrag till denna diskussion och till kunskap om dessa frågor har bl. a. lämnats av arkitekt Hans Wohlin som belyst barnens svårigheter att behärska den tilltagande biltrafiken. Betecknande nog finns det bestämmelser rörande utrymme för bilparkering medan det däremot saknas motsvarande samhälleliga anvisningar för skapande av lekplatser och andra fritidsutrymmen för barn och ungdom. Då det gäller anordnande av lekplatser erbjuder särskilt Hälsingborg och Göteborg mycket intressanta studieobjekt. I större befolkningscentra krävs att man åtminstone teoretiskt accepterat en samhällsplanering som inte utsätter barnen för onödiga trafikrisker. Vid planering måste givetvis beaktas att gångavstånden till såväl lokaler för utelek som inomhussamvaro inte hämmar och begränsar lokalernas användning. I vårt land måste stor uppmärksamhet ägnas åt att lokalerna utformas med hänsyn till de klimatiska förhållandena. Fler inomhuslokaler måste ex.vis finnas för tillgodoseende av behovet av inomhussamvaro under den långa vintern. Härvid måste givetvis också beaktas de förändrade vanor som bl. a. en längre skolgång kan medföra. Ungdomarnas behov av rekreation, förströelse och meningsfylld samvaro gör en målmedveten lokalplanering nödvändig. Dessutom måste de utomordentliga förutsättningarna för sport som vårt land erbjuder givetvis tillvaratagas. Något försök till vetenskaplig analys av den vuxna befolkningens behov av gemensamhetslokaler känner arbetsgruppen inte till. Det omfattande organisationslivet kräver lokaler för den aktivitet som de bedriver. Vidare krävs utrymme för vila och rekreation samt utrymmen som är så utformade att de främjar familjesamvaron under fritiden. För de lägsta åldrarna måste lekplatser med tillgång till sandlådor och gungor sommartid och till isbanor vintertid skapas. Åldrarna 5—9 år kräver förutom nämnda anordningar, även andra aktivitetsmöjligheter: lek- och

64 bollplaner, skid- och kälkbackar m. m. För dessa åldrar måste även utrymme för inomhuslek skapas. Härvid är att märka att det från 7-årsåldern föreligger ett direkt behov av hobbylokaler. Åldrarna 10—14 år ställer betydande krav på utrymme såväl för utomhusverksamhet som inomhusverksamhet. Under förpuberteten måste ungdomarna få utlopp för sitt väldiga aktivitetsbehov och detta bör ur samhällelig synpunkt kanaliseras i för både individ och samhälle godtagbara vanor. Man skall icke bygga in svårigheter i själva samhällsmiljön. Tiden 15—19 år framstår som den period när den sociala träningen ytterligare accentueras och behov föreligger förutom av små intima lokaler av större gemensamhetslokaler för mera omfattande idrottsverksamhet eller annan mötesverksamhet. Den ökade bilburenheten och vårt lands tätorters unika möjligheter att öppna sina omgivningar för sport och friluftsliv måste särskilt beaktas. I stort sett kan man säga att de anordningar som iordning-

Fig. 1. Planeområdets sucessiva uppdelning

•

a

—-\ i

i

h .

• D • •

program för översiktlig planering

1 2 3

4 5 6

översiktlig planering

1 2 3

4 5 6

4 5 6

c

program för områdesplanering

1 2 3

d

områdesplanering

fflffl

m EB

naan na D c DDDD

e fflffl ffl EB

program för projektering av kvarter

ffl ffl ffl ffl fflffl ffl ffi ffiffi ffl ffl

m

4 5 6

3 DDDD

Goaoanan oaaanac" a aaaoaon nonDaaaa nDCGOUCC •aacaacc nnnanncD r.nccoccu

arbete i varje etapp (se fig. 2)

etapp

markområde

o

4 5 6

f

projektering av kvarter

1 2 3

4 5 6

g

planering för byggande

1 2 3

4 5 6

h

byggande

65 ställes för 15—19-åringar även i betydande utsträckning med fördel kan användas av alla medborgare i vuxen ålder. Gränsdragningen av lokaler för ungdomsverksamheten och vuxenorganisationernas skilda behov är i själva verket mycket svåra att göra. Emellertid måste antalet lokaler bli så omfattande att inte vuxensysselsättningarnas lokalbehov blockerar ungdomens möjligheter att få ändamålsenliga och tillräckliga lokaler. Enligt arbetsgruppens bestämda mening är det i första hand kommunerna som skall svara för att erforderliga gemensamhetslokaler för medborgerliga aktiviteter färdigställes. Med utgångspunkt från det nuvarande beståndet av gemensamhetslokaler i landet föreslås att lokalt utarbetas målsättningar bl. a. i samråd med de lokalägande organisationerna för skapande av icke räntabla gemensamhetslokaler för innevånarna i åldern 7—25 år. Planeringsarbetet är synnerligen tidskrävande och omfattande. Detta belyses instruktivt bl. a. i Aktuellt från Byggnadsstyrelsen del 2, 1964, »Bebyggelseplaneringens läge» där samhällsplaneringsgruppen inom statens institut för byggnadsforskning redovisar »Kommunernas stadsplaneringsarbete ur organisatorisk synvinkel». Här redovisas bl. a. ett planområdets successiva uppdelning i oberoende enheter, figur 1, arbetets etappvisa uppdelning, figur 2, stadens uppbyggnad av element, figur 3, samt en beskrivning över beredningar och beslut som måste avklaras innan själva byggandet kan påbörjas. Fig. 4. Fig. 2. Arbete i varje etapp (se fig. 1)

behovsförteckningar och produktegenskapsförteckningar

produktmängder krav normer önskemål kapital

resursprecisering

arbetskraft maskiner tid markbeskaffenhet lutningsförhållanden

områdesförutsättningar

befintliga och beslutade anläggningar klimat vegetation imissioner

5-614507

syntesarbete

alternativ för beslut

beslut

66 Fig. 3. Stadens uppbyggnad av element Boteg stadsenhet staden

Fritidsverksamhet

Skolor

Kommersi- Arbetsell ser- platser vice

kultur-, nöjeslokaler, rekreationsområden

gymnasium specialskolor

cityverksamhet

Kommunikationer mellan element Motortrafik

arbetsområden

huvudtrafikleder stads- kyrka, biblio- H-skola tek, ungdomsdel gård, idrottsplats

ungdomslokal, M-, daghem, lek- L-skola skola, lekpark, bollplan, park

närhetsbutik

kvarter

kvarterslekplats

småbarnslekplats »lugn plats»

hobbylokal

vardagsrummet

huvudledn.

huvudle dn.

bostadsgator

huvudgång-, cykel

ledn.

bilplatstillfart

gång-/ .':_] cykel-, .

servisledn.

piskplats

bilplatser

(tvättstuga) ""

uppställningsplats, soprum

köket studierum badrum

d:o

entré cykelstall trappor, hissar,korridorer

lägenhet

Tbana, buss

busshållplats

distribugång-, tionsvägar . cykel-, vård-, j .syn-, ropskyddsvägar kontakt hus

vattenverk, reningsverk

tvättstuga

5.

gård

hållplatser

huvudgång-, cykelvägar

'

3. 4.

Kol- Ledlektiv ningstrafik system

Tbanehållplats matargator

bostadsområde

gång-, cykelbanor

butiks-

1.

2.

Gång-, cykeltrafik

dörr

d:o

67 Fig. 4. Beskrivning

över beredningar och beslut

68 Modellexempel Exemplet som grafiskt återges i figur 4 gäller planeringen av ett bostadsområde med några hundra lägenheter i flerfamiljshus i en medelstor stad. Staden har bl. a. de tjänstemän som upptas i figurens förteckning. Dessa tjänstemän ansvarar för allt tekniskt arbete. Marken ägs av staden och är i huvudsak obebyggd. Förutsättningen i övrigt är att en generalplan och ett bostadsbyggnadsprogram finns. Grundkarta saknas men ekonomisk karta i skala 1 : 10 000 och flygbilder från Kartverkets reguljära flygningar finns. Nedan angivna nummer hänvisar till tidsschemats händelser. Beskrivning av aktiviteternas innhåll

1—2 DK fattar beslut om att ett visst område skall bebyggas ett visst år. Beslutet fattas med ledning av bostadsbyggnadsprogrammet och generalplanen. DK ger BN i uppdrag att ombesörja detaljplanering enligt byggnadslagen. 2—3 Byggnadsnämnden diskuterar tillsammans med sina tjänstemän, vilka förutsättningar som måste klarläggas, innan planarbetet påbörjas. Byggnadsnämnden beställer tekniska utredningar hos andra organ och tjänstemän. 3—4 Byggnadschefen klarlägger med hjälp av sitt kontor förutsättningarna för att lösa vatten- och avloppsfrågan. Han klarlägger kapaciteten hos reningsverk och befintliga huvudledningar samt möjliga anslutningspunkter till detta. Lutningsförhållanden i stort undersöks, önskvärda ledningsriktningar och behovet av pumpstationer studeras. 3—5 Byggnadschefen ansvarar för en översiktlig grundundersökning. Denna bör vara ett underlag för val av hustyper samt om några större delområden bör lämnas obebyggda. 3—6 Vissa andra inventeringar kan utföras på detta stadium. Förekomsten av fasta fornlämningar undersöks genom landsantikvariens försorg, där detta anses nödvändigt. Inventering av befintliga byggnader, vegetation, topografi, utsiktspunkter o. d. utföres av planförfattaren i samråd med bl. a. trädgårdsarkitekt. 3—11 Stadsingenjören ansvarar för grundkartans upprättande. Detta antas ske genom nyflygning och fotogrammetrisk bearbetning. Ev. kan en enkel grundkarta levereras tidigare, så att skissarbetet kan utföras på denna. 6—7 En utförlig programdiskussion sker i byggnadsnämnd och drätselkammare. Tjänstemännen medverkar som rådgivare. Skolstyrelsen får framlägga önskemål om skolornas ordnande och skolvägarna, de sociala nämnderna om daghem, barnträdgårdar och lekskolor, fritidsnämnden e. d. om ungdomslokaler och rekreationsområden, handelns intresseorganisationer om storlek och läge av olika butiker samt eventuella byggherrar om byggnadsmetoder o. d. Länsarkitektens och vägdirektörens synpunkter in-

69 hämtas på valet av bostadsområde. Allmänheten informeras genom pressen. Drätselkammaren anger ekonomiska riktvärden, exempelvis för kommunens investeringar och tomtprissättning. Byggnadsnämnden sammanväger önskemål och förutsättningar till ett program. Programarbetet bör i första hand inriktas på anknytningen till samhället i övrigt samt graden av samhällelig service. Programmet kan redan i detta stadium behandla önskade hustyper, utnyttjandegrad, trafiksystem osv. Stadsfullmäktige informeras. 7—8 Första skissarbetet utförs av stadsarkitektkontoret med befintligt kartmaterial. Det väsentliga är att planområdets samband med samhället i övrigt studeras, så att planområdet senare kan studeras oberoende. Konsekvenserna av olika alternativ för anslutningspunkterna för lednings- och trafiksystem studeras inom och utom planområdet. 8—9 Byggnadsnämnden granskar skisserna och beslutar om läget av olika anslutningspunkter och har en mera utförlig programdiskussion. 9—10 Drätselkammaren granskar skisserna och klarlägger ekonomiska ramar för lednings- och gatusystem. 10—13 En mer detaljerad grundundersökning utförs av de zoner som kan planeras för bebyggelse, gator m m . 10—12 En ny etapp av skissarbetet påbörjas med fullständigt kartunderlag. Skissarbetet omfattar bl. a. lokalisering av skolor, annan allmän service, butiker, parker, huvudgångstråk, matargator, bostadsgator. 12—15 Skissarbetet detaljeras ytterligare. I samråd med byggnadskontor och fastighetskontor görs grova ekonomiska analyser. Kostnadsuppgifter lämnas till drätselkammaren. 13—15 Med ledning av de skisser som är klara i punkten 12 sker en grov projektering av gator och ledningar på byggnadskontoret. Denna projektering skall vara ett stöd för det fortsatta stadsplanearbetet och närmast klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av valda lägen för gator och ledningar. 12—14 Trädgårdsarkitekt inkopplas för en preliminär projektering av parker. 15—16 Byggnadsnämnden behandlar stadsplaneskisserna och projekteringsplanerna för gator, ledningar och parker. Kontakter tas med drätselkammaren om planens ekonomiska konsekvenser, med skolstyrelsen om skolans lokalisering, med hälsovårdsnämnden om buller och andra sanitära olagenheter, med brandchefen om brandvägar, med de sociala nämnderna om social service och fritidsanläggningar. På detta stadium inhämtas synpunkter från länsmyndigheterna, i första hand länsarkitekten, vägdirektören och länsingenjören. Byggnadsnämnden tar ställning till lokaliseringen av skolor, allmän service, butiker, parker, huvudgångstråk och matargator. Program ges för det slutliga planarbetet. 16—18 Planförslaget utarbetas i sina detaljer. Här förutsätts att byggna-

70 dernas läge endast låses inom vissa byggnadszoner. Kontakter tas med vissa nämnder och tjänstemän för att möjliggöra en justering före utställandet. Formell stadsplanekarta och stadsplanebestämmelser upprättas. 17—18 Stadsingenjören upprättar förteckning över markägare, servitutsinnehavare m. fl. som berörs av planförslaget. 18—19 Berörda parter kallas till utställning och får ta del av förslaget. Drätselkammaren yttrar sig som företrädare för staden — markägaren. 19—20 Byggnadsnämnden behandlar inkomna erinringar. Om planen behöver justeras måste berörda sakägare ånyo kontaktas. Byggnadsnämnden godkänner planen. 20—21 Drätselkammaren förbereder behandlingen i fullmäktige och tillstyrker antagande av förslaget. 21—22 Fullmäktige granskar och antager planförslaget. 22 23 Planen granskas av länsstyrelsen. Länsarkitekten, vägdirektören, länsingenjören, överlantmätaren, länsbostadsnämnden och länsarbetsnämnden tar del av planen, som fastställs av länsstyrelsen. 22—24 Ett preliminärt förslag till tomtindelning upprättas av stadsingenjören. Storskalig karta upprättas och beräkningar utförs. 24—25 Sedan stadsplanen fastställts kan definitivt tomtindelningsförslag upprättas. I detta fall är endast staden markägare, varför drätselkammaren kan godkänna det utan utställning. Byggnadsnämnden antager och länsstyrelsen fastställer förslaget. 25—26 Tomtmätning och rättslig tomtbildning genomförs. 22—27 Staden förhandlar genom fastighetschefen med blivande byggherrar. Kontrakt upprättas över parternas skyldigheter, som gäller innan tomterna kan upplåtas (efter fastighetsbildningen). 27—28 Byggherrarna uppdrar åt husarkitekter m. fl. att upprätta husritningar. Endast begränsat skissningsarbete utförs före stadsplanfastställelsen för att inte riskera omarbetning. 28—29 Huvudritningar upprättas för sökande av byggnadslov, statliga lån och igångsättningstillstånd. 26 30 Byggnadslovsgranskning äger rum efter fastighetsbildning och med huvudritningar som grund. 29—30 Ansökan om statligt lån behandlas av det kommunala förmedlingsorganet och av länsbostadsnämnden. 30—31 Lånebeslut utfärdas. 29 31 Ansökan om igångsättningstillstånd behandlas av länsarbetsnämnden. 31 32 Igångsättningstillstånd meddelas sedan byggnadslov och statliga lån beviljats. 29 32 Detalj ritningar utfärdas som grund för utlysande på entreprenad. 32—33 Anbud inhämtas från entreprenörer. Byggherren väljer entreprenör.

71 33—34 Entreprenören planerar byggandet, anlitar underentreprenörer m. m. 35—36 Projektering av gator och ledningar kan ske sedan fullmäktige antagit planen. 36—34 Byggande av gator och ledningar börjar först sedan stadsplanen fastställts och drätselkammaren godkänt kostnadsberäkningen. Gatorna skall vara i ett sådant tillstånd vid byggstarten, att transporterna under byggandet underlättas och gatorna inte skadas alltför mycket. Sammanfattning

Organisationerna måste noggrant följa med och delta i det lokala miljöskapandet. Givetvis måste det vara en central uppgift för kommunalmännen att medborgarnas, avnämarnas behov på detta sätt klarlägges och att organisationerna gives tillfälle att deltaga i planeringen och medansvara för densamma. Beträffande idrottens behov av gemensamhetslokaler har påpekanden redan gjorts beträffande vårt lands speciella klimatiska förhållanden. 1925 utarbetades vid en konferens i Berlin riktlinjer för byggande av samlingslokaler m. m. »Der Goldene Plan». Dessa har inte i något fall uppfyllts. Det är i praktiskt miljöskapande ungdomsfrågorna skall lösas. Arbetsgruppens bestämda erfarenheter pekar mot att alla ungdomsfrågor tagna i vidaste mening synes k u n n a betecknas som miljöfrågor och det är i samarbete mellan samhälleliga organ och ungdomsorganisationerna som uttryck för ungdomarnas aktuella behov och villkor en god samhällsplanering för ungdom och utvecklande av ungdomlig aktivitet skall kunna ske.

KAPITEL 8 K o m m u n a l o r g a n i s a t i o n för f r ä m j a n d e av fritidsfostran och fritidsliv

I bilaga 2 redovisas för den nu vanliga kommunala handläggningen av fritidsfrågorna. Av denna framgår att det i landskommunerna som regel finns en biblioteksstyrelse, ofta en idrottsnämnd eller liknande och i vissa fall ytterligare exempelvis kulturnämnd, ungdomsstyrelse eller motsvarande. Några kommuner har orgun med blandad representation för kommunerna och det frivilliga arbetet. Organets arbetsuppgifter är bl. a. att ha hand om viss kommunal anslagsgivning. Genomgående kan det emellertid sägas, att i flertalet kommuner har som regel kommunalnämnderna själva hand om vissa ungdomsanslag och fördelar efter egen beredning. I städerna är bilden i stort sett densamma även om antalet nämnder och styrelser, som är aktiva, ofta är flera. I en stad arbetar exempelvis inte mindre än 13 organ med sektorn fritidsliv. Vid debatter om en samordning och effektivisering av den kommunala administrationen i nu angivna hänseenden, brukar det som motiv för uppsplittringen framhållas, att det ur demokratisk synpunkt är angeläget med en bred medborgerlig representation. För det lokala ungdomsarbetet framstår dock en alltför stor lokalkommunal uppsplittring av bl. a. anslagsgivningen på en mängd styrelser och nämnder som desorienterande. Man har svårigheter med att skapa erforderliga kontakter med de lokalkommunala myndigheterna och många gånger måste man också vända sig till flera organ för att erhålla erforderliga upplysningar om praktiska eller ekonomiska vardagsfrågor för ungdomsarbetet. Ur kommunal synpunkt försvåras, genom en alltför stor uppdelning, möjligheterna till överblick över exempelvis anslagsgivningen till fritidsverksamheten och en långsiktig totalplanering kan kompliceras. Som tidigare framhållits har barnavårdsnämnden ytterst det lagfästa ansvaret för att fritidsaktivitet finns i kommunerna. Som framgår av propositionen om ny barnavårdslag och främst av andra lagutskottets utlåtande, äger kommunen emellertid att delegera ansvaret för fritidsliv och fritidsfostran till annat kommunalt organ. Vi vill i detta sammanhang understryka att barnavårdsnämndernas reguljära arbete för stöd och hjälp till barn och barnfamiljer är så omfattande och så komplicerat i vårt samhälle, att dessa arbetsområden kräver mycket stora insatser och betydande förtrogenhet med svåra specialproblem från såväl anställdas som förtroendevaldas

73 sida. Omvittnat är även att dessa arbetsuppgifter är mycket tidskrävande, framförallt i de större städerna och tätorterna. Enligt skollagen har skolstyrelsen, som ovan framhållits, direkt ansvar även för ungdomarnas fritidsfostran. År 1975 kommer enligt prognoserna ca 85 % av undgomarna i 17-årsåldern att ännu vara kvar i reguljär skola. Givet är, att skolstyrelserna under en våldsam ombyggnads- och utbyggnadsperiod, som den man nu upplever, har mycket små möjligheter att direkt följa och främja fritidsfostrande arbete. Fritidsfrågorna blir redan under den närmaste 1 O-årsperioden för våra kommuner så väsentliga, att de utan tvivel kräver speciell samlad sakkunskap. Omfattningen av och kvaliteten hos de kommunala initiativen torde också i hög grad komma att bli beroende av om det inom kommunen finns personer, som särskilt ägnar sitt intresse åt fritidsfrågorna. Den nuvarande organisatoriska splittringen medför ofta att anläggningar och åtgärder tillkommer innan en nödvändig samplanering förevarit. Endast genom totalplanering och en samlad överblick av behoven kan som tidigare påpekats en ändamålsenlig avvägning mellan olika behov och ett kontinuerligt utvecklingsarbete åstadkommas. Det förefaller därför vara nödvändigt att man i många kommuner detaljgranskar den del av den kommunala organisationsapparaten, som handlägger fritidsfrågor och fritidsverksamhet. Utvecklingen synes för övrigt peka mot att man, i varje fall i medelstora och större kommuner, samlar alla fritidsfrågor under en gemensam förvaltning. Det torde vara svårt att på annat sätt åstadkomma ett genomtänkt kommunalt handlingsprogram på detta område. Inte minst behöver stadsplanerarna ett sakkunnigt fackorgan till sin hjälp. Från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt är för förvaltning och långtidsplanering ett samlande organ nödvändigt. Det förefaller sålunda vara motiverat att ett gemensamt fritidsorgan, exempelvis en fritidsnämnd, inrättas. Denna kan handlägga alla frågor, som rör idrott, allmänt ungdomsarbete, bad och friluftsliv, parklek etc. Nämnden bör även handha idrottsplatser, frilutfsbad, campingplatser, m. m. I samarbete med skolan och de lokalägande organisationerna kan fritidsnämnden också ansvara för samlingslokaler av olika slag. Det finns redan fritidsnämnder som även har hand om bibliotek, museer, teater, musikliv osv. För sistnämnda ändamål synes dock i medelstora och större kommuner med fördel ett särskilt organ exempelvis en kulturnämnd kunna skapas. För en fritidsnämnd kan följande arbetsområden angivas: • samhällspedagogiskt utvecklingsarbete (1—3 nedan) • förvaltande (4) • planerande (5—7) En fritidsnämnd är kommunens centrala organ för fritids- och ungdomsfrågor. Med nämndens samlade överblick och i takt med kommunens allmänna utveckling och resurser kan en enhetlig planering, samordning och

74 utveckling av alla de åtgärder och frågor som kommunen kan ha att handlägga på fritidslivets område ske. Fritidsnämnden skall i vanlig ordning vara vald av den beslutande kommunala församlingen. I den instruktion som fastställes av kommunen i samband med nämndens inrättande kan följande huvuduppgifter angivas: 1. I olika former stödja och stimulera fritt och frivilligt samhällspedagogiskt arbete till personlig utveckling, samarbetsförmåga och samhällsansvar. 2. Följa utvecklingen och vanorna beträffande fritidens utnyttjande. 3. Fungera som allmänt serviceorgan på fritidsfostrans område. 4. Projektera anläggningar, driva och underhålla anläggningar för fritidsändamål. 5. Kartlägga medborgarbehoven beträffande fritidsliv och samhällsfostran. 6. Utarbeta förslag till anläggningar och andra arrangemang för fritidens behov. 7. Medverka till att behoven blir tillgodosedda i stadsplaner och i övrig planering.

KAPITEL 9 A n s l a g s g i v n i n g l o k a l k o m m u n a l t och i l a n d s t i n g för f r ä m j a n d e a v fritidsliv och s a m h ä l l s f o s t r a n

För närvarande skiftar anslagsgrunderna från kommun till kommun. Ganska vanligt är i mindre och medelstora kommuner liksom även beträffande en del av anslagsgivningen i storkommunerna att organisationsbidragen lämnas i block till olika sammanslutningar. Någon närmare motivering för en viss anslagsgivning kan vanligen inte lämnas. Traditionellt har, efter uppvaktningar och ansökningsförfaranden, en viss sammanslutning fått bidrag som efterhand reglerats uppåt. Ofta är anslagen tagna i anspråk för att finansiera en del av sammanslutningens lokalkostnader. Sedan en omfattande experimentverksamhet lokalt bedrivits i anslutning till skilda anslagsformer är det numera omöjligt att centralt överblicka de kommunala »anslagsmodellerna». Emellertid här nästan genomgående en viss anknytning skett till det statliga anslagssystemet. Sålunda utgår vanligen bidrag till fritidsgrupper, till ungdomsledarutbildning och i medelstora och större kommuner till instruktörsverksamhet. Inom landstingen har en direkt anknytning skett till den statliga anslagsgivningen för främjande av ungdomsledarutbildning och till instruktörsverksamhet. Beträffande ungdomsledarutbildningen har landstingen oftast parallellställt sin anslagsgivning med den statliga bidragsgivningen. Som bekant utgår enligt kungörelsen 1954:575 statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp dels med högst hälften av kostnaderna för handledning och materiel dock med högst 4:50 per medlem, dels ock med 2 : — per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Gruppen skall bestå av lägst fem och högst tjugofem medlemmar och dess verksamhet skall omfatta minst 20 timmar fördelade på minst 10 sammankomster. Erinras må att bidrag till fritidsgrupper för närvarande utgår med hänsyn till det genomsnittliga antalet närvarande under 10 sammankomster. Vanligen torde för närvarande det genomsnittliga samhällsbidraget till studiecirklar vara 3 å 4 gånger större än motsvarande fritidsgruppsbidrag. Bidrag till utbildning av ungdomsledare utgår till riksorganisation vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år och till samarbetande sådana organisationer. Bidraget utgår med 1 5 : — för varje kursdeltagare och dag under den tid som kursen pågår. Därjämte utgår bidrag

76 till deltagarnas resor från hemorten till knrsorten och åter med billigaste färdsätt dock högst belopp motsvarande i medeltal för varje deltagare i regional kurs som anordnas inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län med 30 kronor, för varje deltagare i regional kurs anordnad i annat län med 20 kronor och för deltagare i central kurs med 100 kronor. Enligt SFS 1964: 510 utgår bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet i form av grundbidrag, instruktörsbidrag och rörligt bidrag. Grundbidraget utgör 20 000:—, instruktörsbidraget bestämmes efter antalet medlemmar i ungdomsorganisationen och kan enligt i kungörelsen angiven tabell variera mellan 20 000 och 160 000 kronor, det rörliga bidraget slutligen bestämmes pä grundval av antalet lokalavdelningar i organisationen och kan enligt bestämmelserna variera mellan 5 000 och 50 000 kronor. Som villkor för att en ungdomsorganisation skall kunna erhålla bidraggäller att organisationen skall vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet taga ställning för demokratin, att den skall bedriva en till kamratskap fostrande verksamhet och att antalet medlemmar i åldern 12—25 år skall uppgå till minst 3 000. I författningen angives att »med medlem i ungdomsorganisation förstås dels den som under närmast föregående redovisningsår varit registrerad såsom medlem i organisationens medlemsmatrikel, dels ock den som under nämnda redovisningsår deltagit i verksamhet bedriven av organisationen vid minst 10 sammankomster under en tidrymd av minst 10 veckor». Med ledning av de erfarenheter som samlats inom olika kommuner och skilda organisationer av nuvarande anslagsformer och i nära anslutning till den statliga anslagsgivningen till ungdomsarbetet föreslås i det följande att den lokalkommunala anslagsgivningen sammanfattas under tre huvudrubriker, lokalbidrag, verksamhetsbidrag och pedagogiska bidrag. Under huvudrubriken Lokalbidrag föreslås även att ett inventariebidrag lämnas. Då gruppen inte velat inarbeta inventariebidraget i lokalbidraget har detta skett med hänsyn till att ungdomssammanslutningarnas möjligheter att av lokalbidrag reservera medel för inventarieupprustning, som måste ske tid efter annan, synes vara synnerligen begränsad. Under rubriken Verksamhetsbidrag har arbetsgruppen sökt knyta an till erfarenheterna från den statliga bidragsgivningen till riksorganisationerna. Sålunda föreslås ett grundbidrag och ett instruktörsbidrag och möjligheterna att senare knyta an ett rörligt bidrag omnämnes. I detta sammanhang bör uppmärksammas att från skilda håll har framhållits att kostnadskrävande, starkt individualiserad verksamhet, borde erhålla ett särskilt bidrag. Då sådan verksamhet oftast antingen synes utgöra ett inslag i yrkesutbildning eller eljest vara präglad av situationen inom exempelvis handikapparbetet förefaller bedömningen av denna fråga böra upptagas i annat sammanhang.

77 Beträffande huvudrubriken Pedagogiska bidrag bör framhållas att arbetsgruppen främst tagit sikte på ungdomsarbetets behov och följaktligen aktualiserat frågor rörande ledarutbildning, fritidsgruppsbidrag och bidrag till utflyktsaktiviteter, läger m. m. I andra sammanhang har frågor rörande anslagsgivning till studiecirkelverksamhet och studieverksamhet över huvud taget behandlats varför arbetsgruppen inte närmare gått in på dessa frågor. Här förtjänar ytterligare framhållas att arbetsgruppen givetvis inte haft anledning att närmare syssla med den statliga anslagsgivningen till ungdomsarbetet. Som redovisas i avsnittet Fritidslivets och fritidsfostrans roll ur samhällsekonomisk synpunkt utgår landstingsbidrag för närvarande dels för ungdomsledarutbildning dels för instruktörsverksamhet. Svenska landstingsförbundet har i en rekommendation den 19 augusti 1965 med hänvisning till den statliga kungörelsen 1964: 510 föreslagit att landstingsbidragen till ungdomsverksamhet väsentligt skulle ökas. Det föreslås i rekommendationen att bidrag skall utgå med hänsyn till antalet medlemmar i form av ett »grundbidrag», dels att bidrag skulle utgå för utbildning av ungdomsledare enligt, jämfört med tidigare, generösare normer. Arbetsgruppen betraktar Landstingsförbundets rekommendation som en väsentlig förbättring av nu utgående anslag. Emellertid vill arbetsgruppen söka formulera målsättningar för en rullande uppräkning av landstingsbidragen och hyser den förhoppningen att landstingsförbundets rekommendation beträffande anslagshöjningar till ungdomsarbete betraktas som en omedelbart verkande temporär anslagsökning. På längre sikt vill arbetsgruppen föreslå att en samordning måtte komma till stånd mellan landstingens, den lokalkommunala och statliga anslagsgivningen till ungdomsarbetet. En sådan samordning skulle ge organisationerna på distriktsplanet möjlighet till en liknande långsiktsplanering som förutsattes ske på lokal- och riksplanet. Från samhällets synpunkt framstår det enligt arbetsgruppens mening som nödvändigt att främja den regionala anpassningen av det fria och frivilliga ungdomsarbetet till de skiftande förutsättningar som föreligger och till ungdomens växlande behov med hänsyn till arbetsmarknadsförhållanden, skolförhållanden och fritidslivets inriktning under hänsynstagande till geografiska, demografiska och andra förhållanden. Det är också på landstingsplanet som organisationerna måste genomföra den nödvändiga anpassningen av förbundens centrala rekommendationer och sammanställda material efter de regionala förutsättningarna. Beträffande arbetsgruppens långsiktiga förslag rörande landstingsbidrag kan påpekas, att arbetsgruppen funnit det ändamålsenligt att sammanfatta dessa under huvudrubrikerna: Verksamhetsbidrag och Pedagogiska bidrag. Under rubriken Verksamhetsbidrag föreslås i anslutning till den statliga bidragsgivningen grundbidrag, instruktörsbidrag och rörligt bidrag. Under

78 huvudrubriken Pedagogiska bidrag föreslås anslagsgivning till ledarutbildning och för främjande av pedagogiska miljöfrågor. Beträffande förslagen till instruktörsbidrag bör särskilt framhållas att en värdebeständighet bör eftersträvas likaväl som en realistisk anslagsgivning, vilken svarar mot den kostnadsnivå som nu är vid handen. Beträffande distriktsinstruktörer har skolöverstyrelsen i oktober 1964 verkställt en enkät som utvisar att lönegrad 15 måste betraktas som en minimiavlöning. I ortsgrupp 3 uppgår årslönen i löneklass 15 innevarande år till 19 412:—, i ortsgrupp 4 till 21 456: — och i ortsgrupp 5 22 488: —. Härtill kommer de sociala kostnaderna som för 1965 kan beräknas enligt nedanstående grunder (uppgifterna hämtade ur Tidningen Arbetsgivaren nr 10, 1964). Tjänstemän

Kostnad i % av kontant årslön

ATP-avgift , Sjukförsäkringsavgift Yrkesskadeförsäkringsavgift I T P (pension + gruppliv). ' *

5,6 1,2 0,5 6,8 Summa

Smesterlön Sjuklön Totalt

14,1 8,9 1,4 24,4

Till ovanstående kostnader kommer en organisations utgifter i samband med instruktörens reseverksaanhetisom försiktigt räknat kan angivas enligt följande: Traktamentsersättning under 100 dygn med 50: — — 5 000:.—, bilersättning för 2 000 mil med 3: 50 per mil = 7,00.0: —. En instruktör är så dyrbar att en organisation måste räkna med att vederbörande färdas i bil för att arbetskraften, s k a j k k u n n a utnyttjas så intensivt soni möjligt. Den sammanlagda årskostnaden uppgår sålunda för instruktör till minst 40 000:—. i "., ..,-•• . . ; ; För en kommunal anslagsgivning lokalt och regionalt enligt i det följande föreslagna linjer krävs en omfattande upplysningsverksamhet rörande ungdomsorganisationernas arbete, des,s räckvidd, dess på^erkningsgrad och dess demokratiskt fostrande funktion. Det är inte realistiskt att föreställa sig att resurser skulle tagas från andra områden och satsas på det fritidspedagogiska arbetet. Realistiskt synes vara att räkna med att en växande andel .av de ökande kommunala resurserna tages i anspråk för fritidslivets utvecklande och främjande.

Lokalkommunala anslag Principförslag rörande anslagsgivning •Kommunblocken måste på längre sikt bli basen för anslagsgivningen och grundval för det ekonomiska, tekniska och samhällspedagogiska utveck-

79 lingsarbetet. Blocken har i regel ett befolkningsunderlag som gör det möjligt att långtidsplanera de ekonomiska åtagandena och synes äga de ekonomiska och tekniska resurser som förutsattes i samband med nedan angivna programs totala genomförande. Kommunblocken är emellertid ännu inte i nämnvärd utsträckning enheter för ekonomisk integrerad samverkan mellan delkommunerna. I nuläget och under en följd av år är primärkommunerna de enheter varpå den omedelbara lokala anslagsgivningen måste byggas. Inom de kommunalblock där samarbetsnämnder nu diskuterar framtidsplanering menar vi, att vid sidan av planering för bostadsbyggande, kommunikationer, vatten och avlopp samt skolväsende, måste även en planering för främjande av fritidsliv och samhällsfostran ske. Den senare uppgiften är lika central som någon av de övriga, som motiverat skapande av vidgat regional-kommunalt samarbete. I den mån praktiskpolitisk samverkan sker inom kommunblocken måste denna självklart även omfatta de arbetsuppgifter, som innefattas i här följande förslag. Bidragsunderlag, lokalkommunalt

,

Bidragsberättigad ungdomsorganisation föreslås regelmässigt till vederbörande kommunala organ inlämna verksamhetsberättelse. För att förenkla anslagsgivningen bör så långt detta är möjligt de regler som tillämpas vara generella i den mening, att de riktlinjer efter vilka den lokala anslagsgivningen sker är enkla och entydiga. De uppgifter som infordras från organisationerna föreslås lämnas av alla anslagssökande sammanslutningar enligt följande. .. , • , 1. a) antalet matrikelförda medlemmar, b) antalet medlemmar, som är yngre än 26 år, ' 2. a) antalet, som utan att ha varit medlemmar, deltagit i organisationens »öppna verksamhet» i minst 10 sammankomster under en tidrymd av minst 10 veckor, b) antalet deltagare, som är yngre än 26 år, 3. antalet deltagare i fritidsgrupper, 4. antalet deltagare i kurser, 5.. antalet deltagare i organiserad rese- och lägerverksamhet. För att vara bidragsberättigad skall organisationens verksamhet vara särskilt inriktad på barn och ungdom. Minst hälften av medlemmarna skall vara yngre än 26 år. Anslag föreslås utgå till lokalorganisation inom riksomfattande ungdomsanslutning som erhåller statsbidrag till ungdomsledarutbildning enligt SFS 1954: 575 och 1964: 511. Lokalbidrag

Kommunala lokaler (skolans lokaler, fritidsgårdar, ungdomsgårdar, gymnastiksalar, idrottshallar och övriga idrottsanläggningar m. m.) upplåtas

80 till ungdomsorganisationerna utan avgift för exempelvis fritidsgruppssammankomster, studiecirkelsammanträden, styrelse- eller kommittésammanträden och interna föreningsmöten. I detta sammanhang vill arbetsgruppen framhålla vikten av att tillgängliga lokaler verkligen ställs till det samhällspedagogiska arbetets förfogande utan föreskrifter som h ä m m a r eller omöjliggör lokalernas utnyttjande. Vid offentlig sammankomst, då entréavgift upptages, erlägger organisationen viss hyra enligt fastställda normer. I bidrag till egna lokaler eller tillfälligt förhyrda lokaler föreslås, att bidrag, motsvarande 80 % av skälig hyreskostnad, lämnas. Bidraget utbetalas efter ansökan lämpligen två gånger om året. Kommunerna förutsätts givetvis ta hänsyn till organisationernas behov av kontinuerliga mötestider på för medlemmarna lämpliga dygns- och veckotider. I detta sammanhang erinras även om organisationernas behov av egna expeditionsutrymmen samt av klubb- och fritidshem. Inom ramen för en rullande tioårsplanering föreslås, att erforderliga allsidiga lokaler skapas för samhällspedagogisk verksamhet så att i stort sett hela lokalbehovet tillgodoses. Härvid förutsattes, att kommun samordnar sitt lokalbyggnadsprogram med de samlingslokalägande organisationernas byggnadsplanering och verksamhet i övrigt. Inventariebidrag

Skilda organisationer kräver för sin verksamhet särskilt utformade inventarier och redskap. I samband med genomförandet av ett lokalbyggnadsprogram måste givetvis de skilda organisationstypernas behov av lämpliga inventarier tillgodoses. I den mån samhälleliga lokaler med erforderlig utrustning inte finns föreslås särskilda bidrag utgå till anskaffande av för ungdomsorganisationernas verksamhet erforderliga inventarier. Sådana inventariebidrag föreslås utgå med högst 1 500 kronor. Verksamhetsbidrag En allt större del av ungdomsorganisationernas medlemmar utgöres av skolungdom. De lokala föreningarna tvingas därför sätta medlemsavgifterna förhållandevis lågt i jämförelse med de verkliga kostnaderna. Verksamheten kräver efter hand allt högre kvalitativa insatser liksom regelbundenhet i arbetet vilket oftast innebär grupp- och mötessammankomster varje vecka. Grundbidrag

I statligt bidrag utgår för närvarande till riksorganisation 20 000 kronor i grundbidrag. Anslaget är avsett att utgöra en grundtrygghet för riksorga-

81 nisationernas verksamhet. För de lokala föreningarna föreligger motsvarande behov av att för sin verksamhet kunna räkna med ett grundbidrag som gör det möjligt att planera arbetet på längre sikt. Antal medlemmar

Anslag

10—13 26—50 51—75 76—125 126—

500 1 000 1 500 2 000 2 500

Olika synpunkter kan anföras på skalan men den synes vara väl ägnad att försöksvis under en inledande 2-årsperiod prövas.

Startbidrag

Arbetsgruppen föreslår att lägst 300 kronor lämnas i kommunala startbidrag till nybildade lokalföreningar med minst 10 medlemmar. Föreningen skall för behörigt kommunalt organ förete intyg från riksorganisationen om sitt upptagande i denna. Av intyget skall även framgå att sammanslutningen inte varit verksam på orten under senaste 3-årsperiod.

Instruktörsbidrag

Det samhällspedagogiska arbetets omfattning och de allt större krav som ställs på organisatoriska och pedagogiska insatser för det lokala arbetets intensifiering kräver heltidsanställda ungdomsledare/samhällspedagoger, dels för fullgörande av mera tidskrävande administrativa uppgifter, dels som ett i vår tid oumbärligt komplement till de ideellt och oavlönat arbetande gruppledarna. Inledningsvis har erinrats om att interkommunal samverkan bör komma till stånd inom lämpliga räjonger för främjande av samhällsfostrande verksamhet. I anslutning till anslagsgivningen till instruktörsverksamhet bör interkommunal samverkan regelmässigt komina till stånd för säkerställandet av ett med hänsyn till befolkningsunderlag och ungdomsverksamhetens struktur lämpligt antal ungdomsinstruktörer. Till lokala organisationer som erhåller kommunalt grundbidrag föreslås enligt nedanstående grunder även instruktörsbidrag utgå. Enligt förslaget utgår ett instruktörsbidrag till organisation eller samverkande organisationer med 200 medlemmar, ett andra instruktörsbidrag om medlemsantalet uppgår till 2 000 och ett tredje om medlemsantalet skulle vara 20 000. »Stegringstalet» är 10. För det samhällspedagogiska arbetets vidmakthållande och befästande lokalt måste som redan betonats instruktörer nu och i ökande omfattning under de närmaste åren anställas. Framhållas bör att instruktör givetvis 6—614507

82 Antal instruktörer och medlemstal

Tidsperiod

»Stegringstal»

1— 200 2 — 1 800 3—16 200

1— 200 2 _ i 600 3—12 800

1— 200 2 — 1 400 3 — 9 800 4_68 600

1— 200 2 — 1 200 3 _ 7 200 4—43 200

1— 200 2 — 1 000 3 — 5 000 4—25 000

1— 200 2— 800 3 — 3 200 4—12 800 5—51 200

1— 200 2— 600 3 _ 1 800 4 — 5 400 5—16 200 6—48 600 1— 200 2— 400 3— 800 4 _ i 600 5 — 3 200 6 — 6 400 7—12 800 8—25 600 9—51 200

8 3

9 2

anställes av sin huvudman, vederbörande ungdomsorganisation, ej av den bidragsgivande kommunen. Instruktörsbidraget föreslås utgå med lön enligt 14 lönegraden, vilket i stort sett motsvarar löneläget för ungdomsgårdsföreståndare, i dyrortsgrupp 3 innebär detta 12 X 1 609: — = 19 3 0 8 : — . Härtill kommer avgift för ATP m. m. som kan beräknas till 20 % eller ca 4 000: —. Som framhållits i annat sammanhang krävs från såväl organisationernas som från samhällets sida en långsiktig planering, för att det samhällspedagogiska arbetet inom de fria ungdomsorganisationerna skall kunna nå och

83 påverka all ungdom. Då instruktörsverksamheten är särskilt kostnadskrävande föreslås i det följande i tabellform ett schema för en vidareutveckling av denna anslagsgivning.

Pedagogiska bidrag Ledarutbildning

I detta sammanhang vill arbetsgruppen framhålla att den finner det mindre välbetänkt att föreslå åldersgränser. Det bör överlåtas åt organisationerna att avgöra vilka personer — även åldersmässigt — som sammanslutningen vill skola till ledare. Bidrag föreslås lokalkommunalt utgå till a) kvällskurser b) internatkurser Den lokala organisationen förutsattes i samarbete med sin distrikts- och riksorganisation undersöka möjligheterna att erhålla statliga bidrag och landstingsbidrag. Dessa bidrag täcker f. n. på intet sätt kostnaderna. Det är orimligt att ungdomsledarna vid sidan av sina ideella insatser även skall betala sin utbildning. Organisationerna har inte resurser att täcka kostnaderna utan att eftersätta den reguljära verksamheten. Här måste kommunerna träda in. Det kommunala bidraget för ledarutbildning föreslås utgå med ersättning till a) kursavgifter b) resekostnader enligt billigaste färdsätt c) förlorad arbetsförtjänst i samband med internatkurser omfattande minst 6 dagar. Vidare förutsattes givetvis i detta sammanhang att bidrag utgår till studiecirkelverksamhet. I samband med anslagsgivningen till ledarutbildning bör framhållas, att en väsentlig del av ledarträningen sker inom ramen för fritidsgrupper och delvis i studiecirklar. Det är inom de organiserade grupperna som den praktiska ledarskolningen i betydande utsträckning sker. Arbetsgruppen har därför funnit det vara riktigt att under nu behandlad anslagsrubrik även ta upp frågan om bidrag till fritidsgruppsverksamhet. Fritidsgruppbidrag

Fritidsgruppbidraget har för de lokala föreningarna medfört en grupporienterad verksamhet som tagit sikte på att aktivera såväl ungdomar inom föreningarna som utanför stående. Bidrag till fritidsgrupper föreslås utgå med kronor 1 0 : — per deltagare för vilken statsbidrag erhållits och med kronor 1 7 : — per deltagare i yngre åldrar som deltagit i fritidsgruppsverksamhet som skulle vara bidragsberättigad om vederbörande varit i åldern 12—24 år. I detta sammanhang kan

84 nämnas att sådan anslagsgivning för närvarande förekommer i åldrarna 7—11 år i vissa kommuner. På längre sikt är en åldersmässig samordning mellan statlig och kommunal bidragsgivning önskvärd. I den långsiktiga planeringen föreslås anslagsgivningen till fritidsgrupper efter hand utbyggas att motsvara 80 % av den samlade samhälleliga bidragsgivningen till studiecirklar. Med nuvarande studiecirkelbidrag skulle detta medföra att fritidsgrupperna erhöll 8:80 (det statliga studiecirkelbidraget = 11:—) plus 2 : — (landstingsbidraget till studiecirkel vanligen 2:50 per timme). Lagerverksamhct m.m.

Bidrag föreslås utgå till av riks-, distrikts- eller lokalorganisationer anordnad minst 6 dagar omfattande lägerverksamhet med ersättning för resekostnader enligt de grunder som tillämpas i samband med statsunderstödda ungdomsledarkurser. Ersättning föreslås vidare utgå för täckande av deltagaravgifter. För att ledarfrågan i samband med nu behandlade verksamhet skall utgå för en grupp omfattande minst 10 deltagare. Till ledare föreslås även ersättning utgå för förlorad arbetsförtjänst. För att bidrag skall kunna lämnas föreslås att reseaktiviteten skall omfatta minst 6 dagar, vari dock själva resdagarna inräknas.

II. Landstingsbidrag Arbetsgruppen vill inledningsvis fastslå att ungdomsorganisation, som erhåller bidrag enligt följande förslag, förutsattes äga att suveränt förfoga över sina anslagsmedel och disponera dem för de ändamål, som sammanslutningen finner lämpligt.

Landstingsanslagen i nuläget Landstingens anslagsgivning för främjande av fritt och frivilligt ungdomsarbete är förhållandevis nytt och har utvecklats under de senaste åren. Företrädesvis har anslag lämnats dels för instruktörsverksamhet dels för utbildning av ungdomsledare. Som framgår av tabell (s D-5) är landstingens bidragsgivning, sett i förhållande till distriktsorganisationernas betydelse och distriktssammanslutningarnas kostnader för sitt arbete, relativt obetydlig. Landstingsförbundet har den 19 augusti 1965 utfärdat rekommendationer med förslag till generella regler för bidragsgivning till folkbildnings- och ungdomsarbete. Rekommendationerna innebär jämfört med för närvarande väsentliga anslagshöjningar. I det följande återgives landstingsförbundets rekommendationer. Svenska landstingsförbundet, Stockholm (cirk. nr UC 62/65)

85 B. Landstingsbidrag

till

ungdomsarbetet

Landstingsbidrag må utgå till följande landstingskommunen verksamhet på sätt som framgår av det följande: 1. Ungdomsdistriktens allmänna verksamhet 2. Ungdomsdistriktens ledarutbildning 1. Ungdomsdistriktens a. Bidragets

allmänna

omfattande

verksamhet

syfte

Landstingsbidrag till ungdomsdistrikts allmänna verksamhet utgår till distriktsorganisation, som tillhör sådan ungdomsorganisation, vilken enligt kungl. kungörelse den 4 juni 1964 (nr 510) erhåller statsbidrag för sin centrala verksamhet och enligt landstingets prövning har landstingsomfattande verksamhet. Landstingsbidraget skall av organisationen användas till bestridande av instruktions-, inspektions- och administrationskostnader på distriktsplanet. Föreligger särskilda skäl må mindre del av anslaget undantagsvis användas för att understödja lokal ungdomsverksamhet. Till distriktsorganisation berättigad till landstingsbidrag för hithörande ungdomsverksamhet skall hänföras distriktsförbund tillhörigt Sveriges Riksidrottsförbund. Med distriktsförbund tillhörigt riksidrottsförbund avses ej specialdistriktsförbund. Landstingsbidraget beräknas enligt antalet medlemmar i åldern 12—25 år inom ungdomsdistriktet, vilka berättigat riksungdomsorganisationen till statsbidrag för central verksamhet jämte poäng och av landstinget fastställt grundbelopp enligt följande tabell. För tolkning av begreppet medlem skall gälla i § 5 förenämnda kungörelse fastställd definition, nämligen: »Med medlem i ungdomsorganisation förstås dels den som under närmast föregående redovisningsår varit registrerad såsom medlem i organisationens medlemsmatrikel, dels ock den som under nämnda redovisningsår deltagit i verksamhet bedriven av organisationen vid minst 10 sammankomster under en tidrymd av minst 10 veckor.»

Antal medlemmar 301— 500 501— 900 901— 1 500 1 501— 2 500 2 5 0 1 — 3 900 3 901— 5 700 5 701— 8 100 8 101—14 000 14 001—

Landstingsbidrag 4 000 8 000 12 000 16 000 20 000 24 000 28 000 32 000 36 000

86 b. Ansökan om bidrag Ungdomsdistrikt, som önskar komma i åtnjutande av bidrag till sin allmänna verksamhet, skall före maj månads utgång anmäla sitt enligt föregående p u n k t beräknade medelsbehov under nästfoljande kalenderår och därvid meddela antalet inom distriktet närmast föregående redovisningsår verksamma medlemmar. c. Rekvisition av bidrag Rekvisition av landstingets bidrag göres hos landstingets förvaltningsutskott eller det organ landstinget bestämmer senast den 1 mars. 2. Ungdomsdistriktens

ledareutbildning

a. Bidragets syfte Bidrag till utbildning av ledare inom ungdomsarbetet utgår till ungdomsdistrikt, som åtnjuter landstingsbidrag enligt punkt 1 ovan. Bidragets syfte är att minska rese- och inackorderingskostnaderna för deltagare från landstingsområdet i internatkurser inom eller utom länet, vilka av ungdomsdistriktet ansetts äga ledareutbildningsvärde. Bidrag utgår till det ungdomsdistrikt, som sänt deltagare till kursen dels som resekostnadsbidrag med faktiska resekostnaden hemorten—kursorten tur och retur billigaste färdsätt dock högst 15 kronor per dylik deltagare (i Sveriges fyra nordligaste län dock högst 30 kronor per deltagare och kurs) och dels som inackorderingsbidrag med 20 kronor per dylik deltagare och inackorderingsdygn. Internatkurs skall omfatta minst två kursdagar med minst fyra timmar schemalagd undervisning per dag. Minst hälften av kursdeltagarna från landstingsområdet skall ha övernattat på kursorten. Kursdeltagarna skall vidare vara hemmahörande på minst fem orter inom landstingskommunen. b. Ansökan om bidrag Särskild ansökan om hithörande bidrag erfordras icke. Bidraget beräknas anslagsmässigt till sammanlagt högst 1/4 av det till ungdomsdistriktens allm ä n n a verksamhet beräknade anslaget. c. Rekvisition av bidrag Ungdomsdistrikt äger att hos förvaltningsutskottet eller det organ landstinget bestämmer senast fyra veckor efter avslutande av internatkurs rekvirera bidrag till deltagares resor och inackordering. Rekvisition skall åtföljas av bestyrkta uppgifter avseende: 1. i verkligheten genomfört kursprogram; 2. uppgift om deltagare på kursen från studiedistriktet och landstingsområdet med angivande av varje deltagares hemortspostadress;

87 3. resekostnaderna till och från kursen billigaste färdsätt för deltagare enligt moment 2 ovan; samt 4. uppgift om hur många av deltagarna enligt punkt 2 ovan, vilka under kursen övernattat på kursorten.

C. Allmänna bestämmelser för landstingsbidrag till folkbildning soch ungdomsarbete Landstingsbidrag utgår i princip endast till landstingskommunen omfattande och sålunda icke till lokal, av primärkommun stödd verksamhet. I de fall då av riksorganisation inom landstingskommunen förekommer mer än ett distriktsförbund, må ankomma på landstinget avgöra h u r bidrag enligt förenämnda bestämmelser skall utgå till ifrågavarande distriktsförbund. I de fall då enligt föregående distriktsförbundet omfattar större område än landstingskommunen må efter samråd mellan grannlandstingen varje landsting äga avgöra hur stor del av hithörande bidrag, som skall utgå till sådant distriktsförbund. Bidrag till ledareutbildning utgår icke för kurs, som tack vare samverkan med riksorganisation erhåller statsbidrag till deltagares inackordering och resor. Till en och samma verksamhet må landstingsbidrag endast utgå en väg enligt förenämnda bestämmelser. Landstingets anslag upptages i landstingets utgifts- och inkomststat som förslagsanslag respektive fasta anslag enligt följande. Vid rekvisition av bidrag skall lämnas uppgift om distriktsorganisation jämte rekvirentens namn, adress och telefonnummer samt anslagsmottagarens adress och postgirokonto. När omedelbart före ikraftträdandet av förenämnda bestämmelser inom landstingskommun utgick högre bidrag till i rekommendationen o m n ä m n d

Anslagsändamål A. Landstingsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet . . . . 1. Studiedistriktens allmänna verksamhet 2. Studiedistriktens ledareutbildning 3. Länsbildningsförbundens allmänna verksamhet 4. övrig folkbildningsverksamhet. . . B. Landstingsbidrag till ungdomsarbetet 1. Ungdomsdistriktens allmänna verksamhet 2. Ungdomsdistriktens ledareutbildning

Förslagsanslag

Fast ansalg

X X X X

X X

88 verksamhet bör även fortsättningsvis tills vidare gälla detta högre bidragsbelopp. Förvaltningsutskottet må genom landstingets revisionsorgan eller på annat sätt beredas möjlighet att taga del av folkbildningsorganisations eller ungdomsorganisations räkenskaper för den verksamhet, vartill landstingsbidrag utgått, till exempel genom bestyrkt räkenskapsutdrag. Stockholm den 19 augusti 1965 För Svenska landstingsförbundets styrelse Fridolf Thapper /Bengt Olsson

De framtida landstingsbidragen

Arbetsgruppen finner landstingsförbundets rekommendation rörande anslagsgivning till ungdomsarbetet vara värdefull som en första utveckling av den hittills ganska obetydliga anslagsgivningen för främjande av distriktsorganisationernas verksamhet. Som redan framhållits utgör distriktsorganisationerna inom ungdomssammanslutningarna ett mycket viktigt led i aktivitetskedjan. Givetvis måste alltid ungdomsorganisationernas stora aktivitetsutveckling ske inom de lokala organisationernas ram. Här måste ledare och medlemmar och övriga deltagare i verksamheten med hänsyn tagen till de lokala förutsättningarna utforma den praktiska verksamhet som skall svara mot ungdomarnas behov och intresse och organisationernas målsättningar. Centralt framställes material för främjande av det pedagogiska arbetet och målsättningar formuleras, resultat meddelas, erfarenheter sammanfattas. Men det är inom den regionala organisationen som den alltid lika nödvändiga anpassningen till de lokala förutsättningarna måste ske. Inom en och samma riksorganisation är det erfarenhetsmässigt en betydande skillnad beroende på geografiska, traditionella, befolkningspolitiska och andra förutsättningar mellan de olika distriktens verksamhetsinriktning. Det är inom distriktsorganisationernas r a m som en samordning av strävandena sker för främjande av arbetet bland ungdom i såväl de regioner där en befolkningsuttunning sker som där en befolkningskoncentration äger rum. En anpassning måste t. ex. också alltid ske till regionens förhållande när det gäller utbildning och yrkesinriktning. Lika centralt som det är för de lokala organisationerna att k u n n a bli i stånd att långsiktigt planera såväl sin samhällspedagogiska verksamhet som sina ekonomiska resurser, är det för distriktssammanslutningarna att på längre sikt kunna utveckla sin verksamhet och överblicka sina resurser. Arbetsgruppen har därför velat framlägga följande förslag till långsiktig anslagsgivning för främjande av distriktsorganisationernas pedagogiska arbete.

89 Principiella synpunkter

Länets ungdomsorganisationer föreslås inom av landstinget föreskriven tid anmäla sitt anslagsbehov. I samband härmed skall uppgifter lämnas rörande antalet lokalavdelningar inom landstingsområdet, antalet matrikelförda medlemmar som är yngre än 26 år samt antalet deltagare under 26 år i organisationens »öppna verksamhet» som deltagit i minst 10 sammankomster under en tidrymd av minst 10 veckor. Antal fritidsgrupper » studiecirklar » kurser

Antal deltagare » » » »

Vidare lämnas redogörelse för det samlade kursdeltagandet. Likaså sammanfattande uppgifter rörande den pedagogiska verksamheten på fritidslivets område som ungdomsorganisationen bedrivit. En grundförutsättning för att bidrag skall erhållas föreslås vara att distriktsorganisationen har lokalavdelningar i hälften av landstingsområdets kommunblock. Anslag föreslås utgå till distriktsorganisation inom riksomfattande ungdomssammanslutning som erhåller statsbidrag till ungdomsledarutbildning enligt SFS 1954: 575 och 1964: 511. Vidare föreslås att landsting i samverkan lämnar bidrag till distrikssammanslutning som även sammanfaller med annat landstingsområde i relation till antalet kvalifikationsgrundande medlemmar som bor inom landstingsområdet. I förekommande fall förutsätts landstingen respektera förekomsten av två distriktsorganisationer inom ett och samma landstingsområde. Verksamhetsbidrag Till distriktsorganisation föreslås utgå grundbidrag, rörligt bidrag och instruktörsbidrag enligt nedanstående: Grundbidrag

Grundbidrag föreslås utgå till distriktsorganisation enligt följande. Antal medlemmar

Anslag

300— 2 999 3 000—29 999 30 000—

8 000 12 000 16 000

Instruktörsbidrag

Bidraget föreslås utgå med belopp motsvarande lönegrad 15, 12 X 1 701: — (dyrortsgrupp 3) = 20 4 1 2 : — . Härtill kommer avgift för ATP, grupplivförsäkring m. m. tillsammans ytterligare 20 % eller ca 4 100 kronor. Vidare föreslås ett generellt resebidrag utgå med 5 000 kronor. Erfarenhetsmässigt

90 måste en distriktsinstruktör för att rätt k u n n a fullgöra sin verksamhet k u n n a disponera en bil. Bilersättning och traktamentskostnader ligger för närvarande inom flertalet ungdomssammanslutningar betydligt högre än det föreslagna beloppet. Bidraget föreslås utgå enligt följande: Distriktsorg. med minst 500 medl. 1 instruktörsbidrag » s> » 5 000 » 2 » » > » 50 000 » 3 » För att få till stånd en långsiktig planering föreslås att anslagsgivningen till distriktsinstruktörsverksamhet utbygges enligt omstående modell. Antal instruktörer och'medlemstal 1 — 500 . 9 — 4 500 . 3 — 40 500

1— 500 2 — 4 000 3 — 23 000 1— 500 2 — 3 500 3 — 24 500

500 1— 2 — 3 000 3 — 18 000 4 — 108 000 1— 500 2 — 2 500 3 — 12 500 4 — 62 500

500 1— 2 — 2 000 3 — 8 000 4 — 32 000 5— 128 000 1— 500 2 — 1500 3 — 4 500 4 — 13 500 5— 40 500 6— 121 500 1— 500 2 — 1000 3 — 2 000 4 — 4 000 5 — 8 000 6— 16 000 7— 32 000 8— 64 000 9— 128 000

Tidsperiod

»Stegringstal»

91 Rörligt bidrag

Bidrag föreslås utgå enligt följande:

Antal

lokalavdelningar

9. 10— 14. 15— 19. 20— 24. 25— 29. 30— 34. 35— 39. 40— 49. 50— 59. 60— 69. 70— 79. 80— 89. 9 0 — 99. 100—119. 120—139. 140—159. 160—189. 190—209. 210—249. 250—289. 290—329. 330—369. 370—439. 440—519. 520—579. 600—759. 760—919. 920— .

Pedagogiska

Rörligt bidrag kronor 3 000 3 500 4 000 4 500 5 000 5 500 6 000 6 500 7 000 7 500 8 000 8 500 9 000 9 500 10 000 10 500 11000 11500 12 000 12 500 13 000 13 500 14 000 14 500 15 000 15 500 16 000 16 500

bidrag

Ledarutbildning

För ungdomsledarutbildning föreslås Landstinget anvisa medel att utbetalas enligt samma principiella grunder som statliga bidrag utgår till de riksomfattande ungdomsorganisationerna enligt SFS 1954:575, 1964:511. Sålunda utgår f. n. bidrag med 15 kronor per deltagare och dag och reseersättning med 30 kronor i de fyra nordligaste länen i genomsnitt per deltagare och 20 kronor i övriga delar av landet. Arbetsgruppen har med tillfredsställelse tagit del av landstingsförbundets rekommendation att 20 kronor skall anslås per deltagare och dag. För övrigt förutsätter arbetsgruppen att en fortlöpande anpassning måtte ske till det föränderliga kostnadsläget. Landstingen föreslås anvisa ett belopp av skälig storlek i förhållande till de angivna anslagsgrunderna och ungdomsarbetets omfattning inom landstingsområdet. Liksom det statliga bidraget till ungdomsledarutbildning föreslås landstingsbidraget vid verksamhetsårets början kvoteras enligt samma fördelningsmetoder som tillämpas för beräkning av nykterhetsorganisationernas grundbidrag enligt propositionen 1954: 155, sid. 60. Metoden bygger på användande av vissa jämförelsetal som erhålles på följande sätt (för att

92 äga tillämplighet på landstingsplanet har medlemstalet i den statliga anslagsgivningen dividerats med 25). Jämförelsetal

Organisationens medlemstal 40 4 1 — 80 8 1 — 120 121— 160 161— 200 201— 280 281— 360 361— 440 441— 520 521— 600 601— 720 721— 840 841— 960 961—1080 1081—1200 1 201—1 360 1 361—1 520 1 521—1 680 1 681—1 840 1841—2 000 2 001—2 200 2 201—2 400 2 401—2 600 2 601—2 800 2 801—3 000 3 001—3 240 3 241—3 480 3 481—3 720 3 721—3 960 3 961—4 200 osv.

' "" "

'

' ' "

'.' '" ' ];*

1 2 3 4 5 G 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 oi o2 03 04 05 26 27 og 09 30

Vid bedömningen av organisationernas medlemstal tages endast hänsyn till antalet medlemmar i åldern under 26 år. När samtliga jämförelsetal på detta sätt erhållits sammanlägges de, varefter för varje organisation uträknas hur inånga procent dess jämförelsetal utgör av den sålunda erhållna summan. Detta procenttal uttrycker hur stor organisationens andel av anslagsmedlen skall vara. Pedagogiska miljöfrågor

Erfarenheterna från de landsting där kursgårdar byggts utvisar att sådana anläggningar synes böra komma till stånd i en för det samhällspedagogiska arbetets utveckling ändamålsenlig omfattning. Vidare bör lägerområden planeras. Fasta lägerplatser med möjligheter till en enhetlig förläggning, ett praktiskt aktivt programarbete och lämpliga sanitära förhållanden synes böra skapas inom ramen för landstingens aktivitet. Bl. a. med hänsyn till lägerskoleverksamhetens växande omfattning är detta angeläget. Givetvis skall kursgårdar och fasta lägerplatser utrustas med erforderliga pedagogiska hjälpmedel.

93 BILAGA 1

Statens ungdomsråd

1. Av Eder kommun år 1961 anvisade anslag för fritidsgruppsverksamhet studiecirklar ungdomsledarutbildning instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer kontantbidrag till ungdomsorganisationer lokalkostnader för ungdomsarbete för öppet ungdomsarbete som bedrives i kommunens regi (ev. genom ungdomsgårdar) övriga bidragsformer för ungdomsarbete I bilaga eller genom bifogade kommunala tryck angives principerna för anslagsgivningen. 2.

Lokalfrågor. Angiv i bilaga eller genom anvisningar till bilagt kommunalt tryck a) kommunens anslagsgivning 1961 för inrättande av lokaler avsedda för ungdomsarbete, b) angiv p r i n c i p e r n a för de kommunala åtagandena avseende sådana ungdomslokaler.

3. Ledningsorgan för ungdomsarbete (barnavårdsnämnd, skolstyrelse, ungdomsstyrelse, fritidsstyrelse, idrottsstyrelse e. d.). Handlägger enligt kommunens beslut (ev. direktiv, bestämmelser, instruktion bifogas). 4. Angiv om speciella principer gäller för organets tillsättande och i så fall vilka. 5. Annat organ för ungdomsverksamhetens bedrivande i kommun (ev. ungdomsråd, samarbetskommitté e. d.). 6. Ev. kommunala uppdrag till nämnda organ (förvaltningsuppgifter, anslagsgivning, upprättande av fördelningsförslag e. d.). 7. I kommunen verksamma organisationer med ungdomsarbete (gör understrykningar på bilagd förteckning). 8. Ev. ungdomsutredningar inom kommunen bilägges. 9. Redogör för ev. långsiktig planering för ungdomsarbetet inom kommunen.

95 BILAGA 2 Sammanställning av de svar, som erhölls av det frågeformulär som u t s ä n t s till landets kommuner

Sammanlagt 98 % av kommunerna besvarade frågeformuläret. Sammanställningen redovisar anslagsgivningen till studicirklar, ungdomsledarutbildning och till ungdomsverksamhet i övrigt samt till av kommunerna bedrivet öppet ungdomsarbete. Även det kommunala ledningsorganet för ungdoms- och folkbildningsverksamhet redovisas.

o

rt

|

|

ft

i > oo o co O H H 1 3 o

o" o"

i-T

LO CO

l>

CO CO <OCM

<o o o^ o" o" o"

< * o o o

o"o~

co o

oo

o" o"

o"

CO LO I > CO CO O O CM i - l - *

o o" o o o"

0,10 0,02 0,03 0,16 0,16

96 in CD O

:0

o

co m

TH

C/2

c

co o

i>

o

LO CM 1-H o m o

2:40 2:26 16:20

o in o

CM

i-i

cö ö

CO CO LO

C

"3

O

SH

m IH o oo co oo i-H o o m C M CM

m

m iH

co

rf CO

O co 00 TC O w o c s o c * CM TH O

Tf

LO

TH

« ÄS-, BO ^J

*

cs - O

s «> C/3

)-)

T3

c *rt C -5

§> —)

si

• "

C t/3 : -o b '.3 co

5 O

O

O

CM l > 0 0 CO • * * r f CO i - l

CO

00 -rf iH

<*H

ec- .Si •

<si «

55 <D

-O

C T 3 Ä

H

H? 3

£ CQ 55

fa

o o

o ö m

O O ooco

LOLOLO TTOOI-H

r-

i - i o

i t

, - 1 oo

rTH

O m

LOOO LO - ^

O o

o o o o o o O

m CO

O 0 0 CM CD i - i 0 0

I>

o o 1-H O CM l >

G to cl C

b

o o o LO O O O CM LO

TJ< I - H

O

O m o Oo Oo Oo O LO I> o o 0 0 0 0 CM O

m

o o o o o o o o o

o

O CO O CD LO CO

O O LO i-H CM LO O 00

»

g > >>

-

O o

O

O

O O O

:«

o o o

O

o o o o T3 K>1 £

3 o

o o o o o o CM o Tt" t >

O O l>

^

ec o C fyj T2

'Ö 'c

o o m t> oo m m T-I

ft BC? O 3

<u

t/5

•O

2£

n

o

O

O

O

m o o o o m

O

O

O

o o o oooo

O

O

o o om

O O L O

mom o m co

o o o o o o o o o o O

O •* M

M

o o o o o in o o o o in o i> in LO O

CO CM 0 0

LO

9 o o o o o o o co m

o o o o o T-I o o o o I> t> O O 00

B"S

oil's

C .

H o a a <u :c3 ;rj

ca j a

y c coZw C3/3

O

Ä .3 £

cåQ J

;

C8

ec 3 cS

O

O O öo

3 s^ 3 M 55

ä.5-Ä g - 5

« o CS

o o o o o o o o LO in I m m

ca iO

•9 c 3

§ S s 5 a ;s

o o o o o o o o

n O ^

rtONHOM^O)

rt^OONCO i-i TH O O O O

IN O

o" o o o o* o "

o"

i n CO O

O

TM

O O

•* O M

O

O

T

CO I N CO CD - t f

H

O

o o o

O

O

o" o o o

CO O

o

CN O

i-i

1-1 I N i - i

tiD

T3 G

a

:cS C

s

:r3

T3

<u x i

•S

TI

H

t-c

"33 O MS > > CO a

•CS

ca >

§2 « o «5

>i-a Vn C

«? s

-t-> : r t O C

T3

C3 C

a o SPBP 9 See

CO

cu '33

teg

ed

•a -ö c c S C S . ,

T7 G MO

5 C3 T j

> a

CTi f r t

~

U

K

CQ

o o Q o o m m n O O O OJ CO o o (T. TJ< I > T H l > o m m CO m i n I H co -*1 CO TH CD m

>*

O O CO O CN

o o o o o m o o O O O O O C N O O mincoi*i-ii>i>in co m m i-i i-i co o TH oo m

o O O O o m 1 - 1 i—i

"•* TH

o

o o O o O o o o Q in o Tj< CO m O o CO 0 0 CO Tj< CN m i - H

:_>

C l r}<

o +•> o o a o

o o o o

CN £

O

O

i-i

CD

00 00

o o o o o m

o o o o

<N T H C D

O

O

CD

co m

o o • * i H

•*•

o o o o o o t co O CO C l

T-I

C

o o o o m o O

TH

O O O CO o o o o m

CO

. .

SO ^

i« O 1 4 J

1-614507

o o o

o o

o o o o oo o CO CN

o o

o o m o

o TJ<

o

O <N i-i co

o o o

CD

Q

I

C3

g

_|

:0 CS co :

C

>

O I>

oo m

o o o m

S c

« "C S> . 3 . S " C3

fa pq £ t4 55 S £

ti

<N

c •

+3

o o o o o m o o o CD I m o

m

CN •<* i H CO

I I

^

fa O O

' CN -^ m

o o in o o o co m

CO

P3 r—1

B •a 'C

o o o o O o o 0o0 Q ^J" i > oo o 0) m CN • * m 0 3

T-I

I I "2 I

I

* IS

[_,

PQ fe « fa

BO

—i O

p

C/2 r-H

"33

T3 CJ IH o fl •a —1 a

"^ jit. " ^ to

o 2

t» en

T3

d

"2 s , 2 >>

•O T3 • i <H •a >> . « 8 ^ to O >• > 1 CO i C3

u •es •

—> o > a

o 2 ö 'C t/2 HH

a

n c S •cd

•H C S *Ö

•ed

CA —i

c

»o

snä else

tr c

snä

C

f*

I»1 J Q > om^fawK m B I S

o

5 2 2

_

CJ

' T3

r G SO —J

c cs c •CCS

c/3 O O

C » :a3 H ~5 cOr t O >•

S

b

h

s»

S3 g CO > »

O

H

98 o

in ci

m O i - i m t o o r ^ - ^ r ^ t o o ^ T - i M O CM O TH 00 i-t o o - ^ O CO o o o o o o o o o o o o o o o o o

O o

rtinOiONNNiHIOHOOOO

O O n Ll N «

O O CO o o o o" o" o" o" o" o"

O

o •a te c

D T3 C

•fl

c

a

:C3 C

E

•O

CO

c S

•d H :cj g c3 T ! C

1) b

*->>>

C

CO CO

CO

CQh m to TH

rt "3

a

t» CO

ca E)

•rtH

na

o

C

Ä

M

O

(-1

C CO

CO CO 4->

o

-o S

:rt C

CO

—>o

4->

•o g £

:rt C X •3 B

o o o o o o c o o m o o o o o o o o o o m o o o o i n m M i n m

m o O

<MC5OI>C0C0Min00CT>C000I>00

o o o m c o CM m o CM co m

o o o o o to o o co co co CN co co m

i* 1111.11 i* r 1111

ta-o

O S

o o o o co co j

£

-i B . .

o o o o CM O

m m •* to o> CM

o c o o m o o o o o inoooominomo ini>mooootDini>cM in TH T-i Tt< co i> TH

o o o o o o o o o o o m o o t o o m co co oo TH CM CO m CO CM

o o o o o o o o o o o o o o o c N o m i o o m o o t o i > c o o c o

O O O

»2 in

o o o o o o

o

O Tt< oo ^ f

HCO ' CNH r i ( N

ä

Hrlrl

t-, C3 OJ o fl e t

rt c t . 73 P-i <u co : 0 t o D W

tÄ

•Sa Q, t i :© «

=tf=ofi to "O

c s Q

CO

in o o to m o I

o o

o I o m TH

rt .

LO

g £ a . ^ e(H j ta "Öö > 2? « « £ •O :cä « « er - ! dr-! 52 S "5 "3 _"2 ca « 73 c ca ^ 4-> K 4-» ;rt G ca °cs J3 KK 5 CO •-! ^ O

99 CO I > LO ^

O

n

L O T H I - H T - I O < N I > O O T - < L O I - I C N O O C O C O L O C N T - I C O O O

i

M

M

w

O

M

r

t

O

O "O 3 C

3 C

.3

SS

s

O F^S

>-> >> >> (H t/3

^

-3 C

g

Ct}

CO CM CN <M

o" o" o" o o" o o o"

»5 U5

» p

M

O

O

^

faSfa PQ

c re 'C re Pfifeö

re

FÖ

CO T H T j f f r l

O

O

O

O

i

-

ö

g

•9 ti

o o o

o o o

c tS

M

2 F>>

to Z

-1 to :0 ra

(X)

ö fa

fa

H

"*

T-i CO

O f a L>

Bill

wh « ^ h

£ "a

a, | 8

^ SO

O

O

O

O

O

<M 0 0

• f O H i O

Ol W

CN O

g C

^X

S.

tn • « *J

FQ

>*H

"3

.

• * CO

CO

O C O O O O O L O O O O > 0 > < O L 0 0 1 > M > 1 0 T - I CO LO CO <M CO CO

o o o o LO o

O

(T C F . 3 OF >.

ffi

o o o o o o o o o '

o o o o o o

LO LO O O O LO O LQ T f I > CO TC

M

o o o o •* o • F ) ! O H

C O O L O L ^ L O C ^ T F I - C L O C O O O T H

g 5 ^ cs -~ c «

O

"£

O O O O O O O i O O O O O O O O O O O O L O O I > L O O O O O

o o o o o o

a « tre "ö • • in tre S)£ ^c a fl c 2 « « H

O

C O O O O T H C M ^ O I > O I - H O C O - ^ < 1 > C O T H C O C X | I - H C N I > L O

o r-> C -3 o 00 o

T-t

O

o w o o o o o m o o c M O o o o o o o o o o o © c o < M o o o o o t > m o i - i o o i n o c D T t < o o o o o o o

00 Q O o0 0 O o 00

"*

O

>-

re M *-a 3

O

,1 o

X o ca ;o

(-1

re C

vH

CO O T H L^ y-l

O

^ i

0(0

> * » * * «t J

CM O O O O H O l O

c^ o

CO - T

O

TH

o o o o o o o o ocoooocooco

TH

O

rtOOMOrltONNHÖMnin

r l

0 0 0 0 0 0 5 0 0

,_

O

•3

O LO LO I >

O O Q i O iO p ro LO o o r» CO CO O l

C

Q :c3 ° « "S

"3

tre

O O

IQ 3 T-<

H

•O

e S

re

o O f i i o o r ^ o o o o i o c o o c o o o

O

£

•Ö Jj 3 «

S 22 §

O

to O to 3 H t, > 1 2 »re «-> ort

o C

^

O

O

o o o

2PH

r- fl r o - Q " 3 . . F " H - b^ F -H H . 3J - b J F > - > J ,^ , ^

ref j flCTJ t O W

^ . C c o C S t J t O ^ W . t - « fl K .Q ' -O £

c 3 :g 5 . 3 S ^ ^ r t S ^ ^ c ^ o f r e r t L S ^ S T - w a, «

- ^ h ^ « ^ Ä [ « h r > K Q - < W S H > ^ K F > K > < SCVDCQ

100 OJ •^

rf c

* P

6 0,

5*

4->

W rf

tO TJ<

T-i O

ffltOtD "tf l O i n

l>

o

O

o

o

c

>

o t -t o co O o l H o o c o

"*

CO

t-4

3 TJ c/3

o

CO T - I

( D T f O M O T C M <o 0 5 m

( M -M Cl o

^< I H • * T H w 1-1 1-H

CO

C*

o

co co

f x CO O) O o o

o o o

1—1

o

O

o o

o

o o

CM o

CO

*

o o

o o

L^ W

o ca V - J

• *

CM p« CO CO

co W ^ 0 c o LO <H

* oe n

o

Ol

co CO CO CO

<M CM

co

CM 1 - 1

o o o o o o o m co CM o CO

m o o CM o o m O Tf

o o o m rj< co

O) t > m

CO O

o

«

SJ3 t-

o 4->

rf q

<

c

rf L4

<u

o tO

to - ö 'o C

OD

0J ^ r*)

gdomssl ottsstyr ottsstyr

ÖC —i : r f to 3 to 55

a

-ö

£"3

OJ

CO CO to to g 'tji

o 33 •o 'P o o m o o o o l> o o <M l >CT>CO 0 0

G

S

co

3 O o o O O •«

o O m

i > o CD T f CM CM in co

I>

m >* r»

O

-f

O

c/i

4-> . ® *Ö

o

O co i > irt O

CM CO co

m

i

TJ

rf "o M B PQ zr. fe

( C C S ^ f O O H 1-1 i * i-H n «

t>

TI C CO

•—

Ä -a is m

c

:rf > > 3

1—1 |4-|

03 MB

•a "3

oo

•>*

J

a a oc-g c 3

o 3 rt

o o

CO

CD

Ci

o

1 o CO 1 1 1

CO

gd.LKont. idr. .fl.

O

o

IO

>-5 44

o

o

•"Cl"

mo o

O

CM o

co

m co m

o

CO !H

^ H !-H T-t T}< , - ( • *

1—1 4-"

00 o 1^ t 3 T H O

o ©

1 1

r»

<* CO a i f" O o •<*

CO OJ CM

^p

1-1

o O

o o o o mo , o oo o o co o '

O

r>

00 o CO

o O o m o o l > CM O TH

o o o o o o co co o

o o o m o m co o m

o o o m •* m

" * CM OJ

r 4

13 c/3

o o o o o o i of - m o r f oo no CM CM

o o o o o o o co o

o o o o O 00

l>

o

•3 is

c 3

s g

S s •

o K/J

73 z4 '• rf »ej r4

S 5P :

~° . TJ S > i—" .-ä o o ,* r« £ • 3 c/3 fe e n > »~3 :

S .

5?S .3 PH:O CO C3

o !S o

rf tio

e c

^

c o §•§ s

*Ö :cs :0

•~ Ä "ö o- iJ o o 4-> .S rf ^pq~< fe>

E TU ^ °rf O -O

a o

^ l O H CQ

-9 ^! « <

o o o o

CM ©

o o o oo o o

CM CO

O

TH

i i

O

O

TH

TH

i> o ^ CM o" o

co os co o o © o" o" o"

rt CO O rf

co t o co

co m

T f C l O

o

o

o

o

CO CM

co t o • * CM

©

ii ii

lO t o

to

1 t - Os 1 t o os T-I CM

Tt

O

O o o o co i >

o o

o o

o o o o m oo

o o

o o

E

s

K)

,* A

i

t-, C3

o T5 00 C

s

P

•O C

"O «s °

a o

Ä

T3 C

i-

•CS t/3

G To!

O OJ O j it i e >> _£> w a

u

in °

Ufa3

°C3 t->

•2 +f ^ "Ö

es -Ö

+J

O

i

O

r

H

O

O

O

O

O

O

O

O

m © < M C M © © © m i n © © © I>l>OOSr-i005tOOOI>iOO to IM m i> I> T-i 00 (M iM OJ CM

o o m i - i o o o o o o o o i n o i M C M O o o o m o o o m i > o o s T H c o o s o o o s i > o s o tOCMinrW H < * H N r i H

o o m o oo os

o o i to

o o o

o

o

O O CO l >

m

H

O

o o o

o o o

o o

o o

• ^ IM

o o to o os m TH T - I

TO

es J5

.5 v .aHa —' t-• •a

ca Q

: ^ ä c™ =cfo :0 3 m •S 2 ^ as ^ j 00^! ca OJ

•P-H n O

> H

^ IL,

s" TD

,a 2 -o a =o a T ) :oS : 0 O . a , rt

1^

m o

o

i f i f l O Cl O N

O

o

O

m

O

o

OS t > ( M

o o

• •^

JH

^"Ä £

m

m

o o

o o

o o

O

O

CM

IM IM tO 00

O

O

O

o

o

o

o

l > t > TH

in

O CM 00 00

O O O o o m

.

M

O

1 > TJ<

o

o o

-1

i 1 co°°.°2 ,"-2v ° ° C3 CO CM 1

as

g -åoS "TS ?P9 2 £ ^P^S

o W5

£ oc.2 es C ."ä CQ Pä

ffl fe

ESSE O

+ as «o "33

> s£ & a * t

>3

O 00-2

r;

i 2 O T3

00 rf

T-I

as as •Ö -a

.O £3 as as

a a es ^ s

a: al

o o w> a f-H

2 CS

o J2 •*->

e« es

g £.2

a :«s a O v> -es ^ " 5 "T" 1^. 7 2 HH

« as s

:CS ' >

o

I * °% s

in o o o o o o o o

co m

co o o tooot> CD CM CM

0 0 O N O

o eo oo co co m CM o

o

O ©

O 00 CD CM

TH

CM CM

S —g S >^ a S « c "2

*•« o3 j v f°C3 t* * T °cS t- o P M

"O -i-> >TJ co X ! Ö - ^

ap o •- ft op £ o o co o o CM m iM oo r-

O

O

O

O

O

i-i CO

<= £

PQ

5 -S -c '-5 £ « -o o o

•* i> o m CD co co © © co -^ CM i> T-i

CO

55 <u <u 55 - 3 « b-o

— O 2 Ö oo T7 to T-I t . ^> TT H « C r" C w, :CS 2 c M

O O

CM

[> CO

oo m m "*

I si

B ^laBÉI « " C C « -ö ^

O CD

7-H O to o o •*

O CD O O O CM O O in i> -<3< os

o o m o

o co o i> oo m i-i m co

CM O

o m o m o o o m © o CM CM o o o co co © CM o i-i

SM

:c s

o r-

& ec-P O 3 "

CM CM

o o o o m o

d 5 ii

© o o o O CO O CO O l> TH

•ga oo "3

o o

CO 1 00 '

Q O — a te O o ~i O irt o o o •* o P" *•»* ta [*« o IH i^ m O T-I m " w T* « Ol M CM Q eo C Q co CO rt O co » m OS m Tf T —

t>

o o o o o o

O CD O CM oo m m m co

o o o © © ©

1> o CM m

o

•O

te 2

2 -o

•CB C

ri

CA

« :cd :w

00 J-3 £

C «

,3

o mo mo o o o c; o CM o o o 00 CD CO O TH 00 00

m o

O

1 1Tf° 11 T-I

a 5

o o c o m o

a

c a CO

•5

CS C3

^SZO

>

3 'Ö Eoffl

CM

o o o o m CM o o 1-H TH i > co

103 <* CN

o o o o o o

O

CO I-H O

r . « o n n « o o

TH CM Tt<

O

O

O

o o o o o o o o o

TH

O

iH O O TH O 00

CO O

T-

o o o o o o

o c

o

oc T -

• ^

I> CN

05 CM O O O CO TH

o: LO

o

-0 <8 M c/i Xi O « -Ö

a

s

- EC

s -a c a>

O

-o c

£ a:

o

:c3

^ -a ^

CO

c o

C

^2 d

«s

d[ i «S

> C

>> >

CO

ca to

CA

w

r

-—

O

00 B

CA

«

£

q

o o o o o o o o o o o m o o m o m o o

(M00

O l O M O O l I ^ ^ l l O O LO CO CO CO CO TH F»

CM O -^f i-i rH

b

> pl n

P f f ^c

O O O O O C ^ O C M

[^öior-riHt^co

*J

2, «

o o o o o o o m

F

C vO "C <[

4-1 .

O

c -

+-> £

^2 §

t—t

m CM LO 00 O

C£>£ 3

CS

d

o m o o o o O l> O Tf m o <N CO 00 o o o

a er t-c

> c

•0

d C

S

O

m o o o o o •»# i> o in m o CM I> TH !> CM I>

Q c C co "J C

O

o

CO CM

-*O orT C CN O O C "d cX

1 1

1 1

i -

O O O CM O 00

o o

CM

1 1

T-l

o o o o o o o o o in •^ 00 TP o o

o o o o i> m

C! Ol lH •* •*

TH CO

O m O O O O

o o o in o o co m -* o m o

o o o

o o o

o o Io 'O

o o o o in m o oo CM CM O rH

O O O o m o mmi> -ef i-H

O O O O O m o m o o i '»Hrf o o '

CO CM T - *

o

m o o o o o o i> o co m o OlhrltDWN rf r l r l r t f f l N

o o o CM o o TH CM in

o o o

o o o m o- S i oo oo oo oo oo o oo oo oo oo omm-tf.3 ••tfinocomooooo

-et T

c

er or

d

o -£ d

5 O OS « °

C ca S

SI

O

K

'i

d

d

c3

£ä

C3

- 3 0>

ca d ^J jo tu ca

.2 A

S

3 >> C o (3 fc PQ £ ^ >• S £

£

d >DQ

o o

C

c

§ &££ h 8 ti -

o o «o

C

C

c c c •< c v

in

1 1

> 0 a fe ) c5. "g -2 wc £ co > * •>

:C£T.

<=5

•=>

co

104 CU C3 +-> C

u

tu

ft -->

fe fe CO

u •d :0

>

0 0 CD

o*©

o o

CD CD m IM

CD CO Cl o

ÖÖ 00

fe CM

co

TH o CD r- o oo co O TH O O O O C3

C5 CD CM

CM

O i CD

CD

1-H

1-H

T *

TH

o"

m o o" o

o o o" o

o

o

do"

o" o" o" o" d o" o" o " o " o

m t>

I>

eo CM

co r-

m CM

oo

CM CM

CM • *

I > i H i n CD 00 O CM CO i-H 00 CO O CM CD

• f o m

OS CD cM CM

cö

cö fi

a ©

O

CM i-H

O

A

*

o o

o o

o o

o o

o

^ "

C

—>

»H i n CM 00

m

O CM

Ö" ii

T-l

CM CM CO

CO i-H ri O CM o

s o

•o 00

c

D "Ö 3

d cs

oo

so

S-H

T3

o

XI A C

C fe o ti o

00 C

c -o

o o

:C3

1 O)

C

fe

(-

c 73 c

•9 s-

—J CO

t—i

a

CO CO

S 6 p

C/}

St"ö « ft c b O 3

O o O o CO o

co r^ CM m r H

| I

O O

o

i O

o

"* i.O 0-5 i-H

| |

CM

m i* TH

| 1

CD

73 C

Ungd.l.utb.Kont. bidr. m. fl.

fe *-'

+-> fe c/2 O

1 1

o

CM

N

1 1

l

-

>>

X3

CO CO

>

is

O kl

ro

o O

irt CO

Ifl H

1-H

i-H

CM

|

„

o

CM

1-H

| 1

1 1

1o

O

i.O O

o o o o ,_t r^ CM m 1-H

o

i-i

O O

o co o o m o

co 1 CM 1

CM m CO O

CM

o IO o o o CM

CM 1-H

C5 CO

I>1

I > oo

1-H

TH

ro O i O o l> o

o o o

CD

1-H

-d

>

CO

CO

00 « >."

<D O

feC

fe X

H<3

?>

fe ^> 6 C3

o

o o m m

l.O i-H

-d >> a t i —'

p

l.O

a

-H

fl s Ii cs

O

o m

1 1

1 11 1 1

1 1 1 1 i

1 1

C5

CM - # 1-H o

co eo TH

| | |

o ©s O K 1 I O k> 1

ro

o

o

ro

©

IO

LO

± 1A

l O

CÖ

Q O

O O

1 1

1 1

o w

o o r< © o o 1 « CO IO

1o 1

S

O

T-H

1 1

1-H

* m m

CO CM OS CO m CM

M CM

co o o 3 o m O CO I >

1-H

12, oo

«> os y, fe <u gPJQ o

s g So

fe

C •M

O

•*

i-H

m m "* CO

C 3

o

o (0

IO CM

H

fe<<

CO

Cl I O

1 T*

fe C3

l O

•—

_

CO

CU

1 "O M 3 1 t"" c fe

1 CO

o o o m m oo co

• -d J >>

o o

o 1 | 1CO 1| |

fe

"'

o"d

4-i O

o o O o o O o Is- l O o o os © o o 00 CO 1—1 90 te i.O i - i m l.O ^

«e •*

© o

—>

O

IO

1 O

O o o O o o o LO o co m o CD © co s

O

cs "C

l-H

l>

O O

CJ

ffl fed

•d

fe m

CJ CO

t/1

-I-i CO

o Ej

| |

§

:c8

CO

>*

© O O

O

o

3 CO to H->

>—i

o o m o o in i> c»

CM O CM

s

sefl c •d

>>

HH

O IO

=

* >> •3 > «->

3 -o -a 'C <rH

o ID l O o l> i-i

C

CO

73 P

l-H

ej

i

ro

>

<—i

•d "3 fe CJ O

o

LO

CO

cd +-> H-> co c O o u I-I i-,

3 4J •i-> o "o '-H M

CU

o

:cj

o

-d c

•3

•C8 J 3

2 ^

TJ

>>

fe -a o S :

« fe fe^fe

™. c

K w < ^ fe 6' fe

co S

ä fe fe co cu g

^fefe -» y «

M

:cc! tH

105 I > •<* CO CM CO l >

CM O O

o> co o

o 1l O- 1 o

CM o o r^ CD T-l o o oo

m •># co o T-l o o o o

r^ co CM CM t - l o

o o o oo o o o o o o o

o o

o

O 0 0 C i 0 0 CM • * r H O i C Ä M o 00

oo CO co CO

o

CM o o -* CM T-l

CM

©

CO l O

CM

T-l

LO CO LO CM

T-l

CM

T-H

©o o" o

o o

-* co o

TH

C

•3

TJ

TJ

X)

c

a

C

c

g

4) i»

:C3 T i

u

-ö

^ to

ert

in

a

> ni

-Ö

°rt

•

>>

'-

O

3 TJ o o oO o CM O l O LO o 00 TH

CM -o CT>OCO CO co oo •* CM O

«CJ

—>

lO l O CM

o H

O

o o o o o o CO ro o 00 o o co 1 > LO T H

£

* £ c

p q S 5m ^^ fe ffl

Sfr

I > CM

O O CM

o o o o LO o o » »

CM CM Tj< CO T-I P> CM TH CM T-I CO

TH

i> o o o lO o o o

o o

-<* CO O CM 00 T-I CM rH

m

CM T-I

co

o o o o CM O CO

o o o o o o o o O 00 00 o m co TJ< TH

o o o o o o O O m

CQ PC J S K i>

--vO o o J o o o "g lO CO l>

O CM O •* l> 00

mo o CM o o co CM m

o o o o oo m

o o O o o o o o CO l O CM o

o o o o o CM

O CM O Tf O 00

m oo CM o o

CO LO LO

CO CO CO

CM OJ

T-l

O

o

O

O'

o

o

o

o LO

o

o CM o

T-l

T-l TH

O o o o 00 o

in T3

« £ rt

)5 S a

o o o o o lO m -^ CM

»as o

S o « C/3 > •

C

ffl

TH

in O ^

© o o o o o i n o N o m w

C co

cS-2 ed

»rt

o o .-< o o cu

.g o

S co

"ö ^2

O

o o o o LO ion CM O

"*

C

S

-g-

CA

t—i

T-l

CM

C co

a >>

>—1

o

:«

<D

C rt C

O bl •ö

T3 C

S O E£CS

O

P>

CA

CO

CQ l—i O H

o

C/3

• *> ->> rt MO ca SI

—1

O *j fri

o

:rt C o

i

C/3

O O

a

S :rt c

CO C

« S » fecS

M

C/3^ Z O

i

O ^<

*» g °o :« .3 O

&5 *-< r-

o

i<X

5 rt

is

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

ooi>mooooocy5cot-iT-<mr~0505Ti<T-iT-iTjtcDC3i>cDOvnoococ<i

o o o o o o o o o m o c o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O O O O O i O O O T p O J i O O O O O O O O O i O O O O O O O O O O O i C i O N T f O i t O O O f l O O M O f f l n O O N C O H ^ O O M O O H O N t M M S O M l l O COCO i-H m O C i t > CO CD CM TH TH iflin H H COt^ t ^ •># O [ > O

O

rt

o o o o o o

o o o o o o CM m

-1.3

CO T-l

o o o o O O O O (Nn M O

_J o

OO

o o o o o O iO O •"*> O i m> oo i> i> vo

m> o • ^ O t-*

ÖCÄ

52 A

O O O O O O O O O O O

o o o o o o o o o o i > h M W O N O O O N H O W c O ' m m TH c o o t > o CM 1H

oo

o o I H M ' •<* o

TH

TH

oo

m m I CO CO ' o T-(

s

3 » J

c/3

o o o o o o o m o o o o o o o o c o o c M i n c o co CM l o m o o j T H m o o CM ' O CM TH r-t

o o

o o

o o

u

SW e

.a

3 " 7! IA *->

gx >

s l ^ O H J

XI t 2 0 ^ 52 ca ^

Hl

3 OJ

« ca - 3 > 0 « : 0 -

, 3 fn

X

3 a> , 2 ^ -Q *e ca c — o " 3 .52 e c -3 tac sp u5

,«fflg

ca 3 a 2

-° S

0 , : 0 ;«

OJ t o ^ j X5 00 g •*-> m "o t i - CJ i-, "3 « O «,» -2 42 >> :ca =o 3 -3 r-< k-< ^ * T-, o * S ^

o o o o o o o

o M -r< ~ 99 m c> CO o *•• a. o O *"*rt

CO o 09 eo

i>

" i

<M

i-< i-i

l-H

r f M O O O O M H O O r-i O i-H T H

o

O

o

O

O

CO

•* 00

"*

o

o

TT

O O O O M M O ) 00 lO O T f Cd »

CO

Cl

O

o

" * CO

^

1—1

"*

m

O

O

O

'

O

f

n

O

M

co i>

1 LO

O

1 OT-l

O

1H

CO CN CO o

1O

o co

co

H

T-H

o o

j s M ja u a

irf

C/2

C

t) C

W

s!

T?

fl :rfs :rf

«

H

W

*

T

O O

W P) O LO CO O

TH

H

t>

O

LO

lO

o o

o o

o o

o C o

o o o o o o -tf o o o o o o m O TJ< CO CO

o o co

o o o o m o

<#

CS

kfl

TH

TH

CM 1-1 CM • * CN

CO

l>

<* ca

T*

<j

O

o o co

o

c c

c c oc en

o

Q

C

C^

c c c<-

C C

o o o o o c o5 oo oo •<* o tin c C > CM

L"

T-l T-H r l

c c

TH

-tf c c

CM

C

cLO

CM

;H «t-l

t, <u C 3

-

w

5 i 2 F 2 r? Q, ^ « 7J

o S .3 -o tö o 2

Ö5

fe ^> .5 •a .c :3 CO

t/ >

m

W5

5 B

"i 1 — >-

1 o o

o o o o o m o o o m •^ m o o oo i H C 0 OJ

00 TH

'

|1

T-

«

| | o o

1 ' m°

1 1

T"l

g o X

o o m

I

TH

b

s

'O

f3~< g S * 0 , g « •* « 2pJ§ § "T

°rf t-" ^ co 2J n

O o o o co 1 1 1 1m 1 i 1 1 CN

O

l> CN

o o o o o m o o er uo o LO

c 9

H

1 I I I 1 1| 1

o o o m

^

C

- *

O

C O

lO (M

LO O

rf sC rf ffl

Q

o o o

o c

Ci

Tings Dalhe Roma klöste Stenk umla. Klint*jhamn

o

O O •>* O

•a S »rf :rf «

•5 'C

>

+•> O *•»

O O

CO

•ö -a c

•M

CJ va sed B *-> CO +-> •ö 2 CO p a £ O •c "fl «

C

to £3

o o o o o o o

d

a

«2 Kultu rnämn

C

rs

-c C

T3

^

Idrott sstyrel Barna vårdsn

r£

c "C C •-

•-

E

5 c

o : "0!

l3r

c U t/

1 n

C

tio

X •a 3 rf o

108 o

a

CO

in

in

o

o o

o o

o o ca o o o

o o o o

co

TH m

o

o o co

T3 bO C

p to

C

"d

71 C

s

c i/>

:eS - "Ö C c to £ C d O C (H , :rt °<S to C > +> co «

<d bO t»

o2 £ -o-c «

PH

•4 O

a> ^to

•d "ö i i

Ä

ed

ed

,2

to <i> J 3 •O ^2 ej

<H

bo — C .ti

« ^

o o o O I> o

a> — o

.ä o

^2

-d

a

e — :« «

s

c to "d -ö 00.—

o t>

-C £ to tu

:cS

^2 "d

° :rtC °es »

ugfl»; ' G >> to to to !L to

•

c3

C

c

•J3 t i —i o

F i s o rtn

O

co oo —

a) >o

*

°

»el S ° S > k ° c % 2 S ti 5 E "3 .ti ° o - o ti

o ^

C

C

•d

tn

£(3 O

m o o o o CN o o o o TH co co co co

O

m m en m

o o o o m m

•

G. bc-P O

Ä

o o o o m o

o o o

^> 7J

o o o o t^ o

o o o

o o o m o in <M

O

o o o m o o

*j

o £

- J *

1-1

O O TH

"§3 C/3

O O l>

o - ^ m o o o T-o i n — i> o o m —i m N ftrtojm I eo &>i> •^<t;cMcirH'co^n< T3 2

o • in o m ^5 cq in

O O TH

o o o o o o o o o o in o oo co o

O

•d 5

SO

*§ ^j

t/D

<U — C jo

C H

to O

>

o « yS^ CC*

•s-s

1 1

Q.* -

to

:0

iI

to

e8 •d C3

o "d

> d

h — 5- bo c

S

tO <U rco + J , 2

— C

:es es » >

c

•3

«:Or *J «->

fci,

eu

2 :

2 ti

109 O lO o o o o o o i-< CM o o o o c o o o

i-imTi<cM<NmtocMotocMOi> o o i H r H ^ o o o o o o c N e o o o o o o o o o ' o o o o o

O O O O O O

t> oo r» to oo o <*> i o CM CM m to CM m CM co

r l O • * O TH r l

M O i ' C M H H H n t O O O ' f cooi^mocMr^c^cM-i-iootoo O T H CO CO CO i-i o CM o o m i>

o^ CO

s O UD C

b0

£3 >Ö

c

~ £

£

:c3 C

£

i" 5 w -o

co

^ > <s c

«

•3

^

« S3 ,2-3 *

Ci tn

c

a ra

CQ

o o o o o o O O O m O I> •"*> I O I > CM CM O Tf

O H O CO 00 I> O r i m

m o o o

M C O O N O OJ O CM

O O O O O O w lowmfflo i-l o o to t> o

•<* r f CO TJ< 0 0 1-H ! M

O O

o o o o o m o o o m o o o o O O O i N t O O N t O M W O H O CMcototocooi>comtoi>cMco i-imcoooooeocoso n n i o i-l r-l Nr.

O O

o rH

O o I-H

co

1 1

1 '

| '

o o o o 1 O N 1 ' o n . 1

o o o o o o co m o

o m o

W

M

C M

O

I I

1 1 m 1 1

o o o o o o l o i > co ' CM m i-<

so CM

I t » ' r>

m o o o CM i > o CM Tt-*oi> ooooot>

Oi-io eoooi> oortOi i> oo

o o o o o m o m t o o i ^ o o o r » n* oo ' o o o

O

CM

1H

CO " * TH

cU

TH

o o o m

o in I t> '

1-H

I

i > co

• ö S

>,

:0

co B

<U > >

Hallar Kyrkh Jämsh Mörru Gamm Mjällb

*-> £ co - 3 C! ™

|I «5

II tu

B

•c £ •3E

~*

**

^

C

•O

o

lä

SH

O.S g §

,.

^H

4J

D« E

N H~<ra

o o o o i n o o o m o m o o o o o o o t o o o o M n w r i o i-icoOT-<t>Oi-ico<Mn<ooinco i-l CO TH 00 CO coto o m TH CM T-<

O

O i-l o o to to

TH I >

'

•

CO t O i H TH

O O 00 o o

O O m o

I>

IH

o

o o o o o o CM m

o o o o o o o m oj

«

i > o i co Q< O ti •O C f-i • - - ^ J5 co .-* cu ^ 1 co <<tj

o > cu^-< ra

o o m o m o i> o CM CM 00 l > CM

oo co co co co ©_ TH © © T-J^ o o o" o" o

in ro o^o^cM^rficrjMcriTPooinT-ioocoococor^cocoi-or^rHÖ O O O O T H O N O O r H r - i T - t O O O O O r H O O O O O T - O O o o o o" o o o o o o o" o" o o o" o" o" o o o" o" o" o o" o" ©

ooootocoo50303com<NoO'-ifooofooomo5C3t^ci[>3ot^'^io o o t f o n n t o n o N ^ p i o i N i - i T j i n o r t ^ T i i c o o i ^ o o o m r t N O r i r i W r t N N O i O ^ i O n O N O O O r i p i M N r t ^ O O

CJ

C r/l

—T)H =-! > a

>i —1

S

a L

•Q

»

C

,52

fl

M X3

fa ö m m o o o N M i O O O os oo TI< m i>

o o o o m o o m o o i n o o o i M o o r ^ m o

o o o i H o o o o o o o o m o o o o m T j < o o o o o o ( M c o o [ > o o

O O H T J M M

W ( 0 D 0 1 O 0 0 W C 0 0 ) O 0 0 [ > 0 0 C 0 ' * TH

4) T3

TH

<M

T*

o o o o O O O CM o m o T«

S

•

P. M-S O

3 "

o o

i •J

T3 kyl

i 2

o o

o o

o o o o o m

o o

O I O O <M co ' eo m co

w

o

^

i n m o o o w t o o o o a>oocMint> 00 r-l T}< CM IM

o o o o o m o o o o © i> CM co TF TH CM m I >

o o m

M

o m o o o o o o m o o o o i > m o o o o L n o o o o o |i>in[>i>Ti<mi-iTt<©©i>cNi ' CD T}<

in o

CM o TH m

© o o m co CM

O N CM

^

H

lOlOH

to

o o o co m o oo m o oo i> o ©

CO Tf t > 00 O

TH

o o o o CO o o o o m TH oo m oo oo

o o o o o o o o o o m o r i o n o o o f

tie ctf

»fa gJ 3

3 -Q "g

c

r 5 :c8

:

| = o § :> «äS «^c8.E,c >>«« C 3 ~ Ö « J3 . . <" I T • « _ r« S t i "t2 on< ^ R — *n S3 "08 . * 3

c8 o . t-. J 7 °C3 c ^ ! ts- :CS ;

O 0 ;C8

Ill

CM CO " *

co o

m o o o ^-j.

ooococo

1-1 O o o

O I-H <N H O o o o o o

O N O O o o o o

NMCJCOri

iH

CO O O

i n CM r^ i-i o o O O O O^ o o o o

CM O i H

O

t> o o m O^HO^ o" o o

O

00 c

p T3

•rf g

§

O

4) : r f

2 * IB B r "O

O

g

o 4-> 75 <a>

o

o TJI

o

m o o O O TH co co • *

m

o m [ > CM CM

o o m

o o o

o o o

o o o

g

_W •*->

os

C/2 fe C/2 i-t

a [>o

a o o o o m

oooo

o o co o CM

o o o m

0 1 CM N i o COiH

n t O r l H M O f f l i n n f f l r l r t ^ r l

C i •<•)< O CO O O CM CO rlrl

t> o co o CM O

O O m o |> O •>* t >

o m o o o o o o o co oo - ^ -"#•>* o m 00 C l i-i CM CM

o o o o o o oo o O f f l H r l CO O CM H r ( I N r l

O h

5 "3

m H

+•>

PQ

D B

r>1 tO

*J

tn *->

o o m o in o co o m o o m m i-i oo CQ

2 o S o o o o co m ^ -# o i> o m

I I I I

Ml

' d - * "O )—i C/2 i—i

o o

o o o o in m o o in in •* o

o o o o o in rr co o

£ -o

t r aH 5? P<

fi

• g t- a to O ö t , :rf

S rf 03 : 0

•73 °rf ^4

O o o

o o o co o IH o

g .o «

« Cl)

c«

BD:rf

.S £ =• "O

i ä&« :rf : 0 t o

to

1=5 C o; rf

H V2

c'

«

£ rf 2 2 ^ c -O J

C/2 C/2 C/2 fe

EfeM>

»

tO

o o m o o m co o o i f t o m

O O O O O O O O iH r f O " *

O U

J^l i?

'•g "8 rf

C/2 P

m o O CM o co o co o in co

O m o

t/5

o 2> •*£

t—I fe C/2 t->

1 * t> o m

p

"3 _b « i? >!>>)» *-> rf +•> +C/3 T 3

c 13

M O

II >)

•S x

o o o

o o o o o o

D N O O M r l

CM

oooooooooo

O O O O O O O O O O

r l O r l r t r i n n h O r l

rtOrtrlONNOrHIM

o

si

•3 S

2=g

o 4J

« * fe

.fe

u)

HH

<M O

O

O

CO

O O

T

O

O

O

O

H

rtrlH

O O )

C M O

(OIOH

O O

T

-

c 03

CQ t>o

in H

W M t J i ^

o m

!>> C

to S

^2

*o

tfl —i " O +->

ca +•>

2 b o O

oj

05 M

"ä3 £ > « :c« C r * VJ ,-, C/3 > £>S

w

«°5fe +->

O

•O C

^ -o

Si

pg

i n o c o T f o o m o o o wnmcoooocoinoo o-*oocMintNOHoo[N

o m o m o o o o m i n c o i n m o o o o o o c N

C M T H 1 0 C £ > C 0 O 0 5 O I M T ) <

i f O ) ^ < *

C O C D C N C O T H T - I 0 0 0 5 T - I

Tfinwinm

o o o o o o o o co o m co CO

T-* T*

J ^ o o o CM O

3*

o o o o o o

00 O

I

-

H

OOCOCN

o

co o co

w rt<

o o o o o m comoo

o o o o o o OCOO

O

O

O

co m co o

T

2 >S

•x 2 2 *5 « fe s fe e ca 2 =°

(O-sfOOtOTjicMOJNCOT)" N H i n M r i c O C O f f l r l M CM

oo in

o m o o I CX) • *

o o o co T-t TH

C

60 M

m o c o o o o m o o o CMcommmoooinoo

*

o

ja ej

O W)

2 5 -S 53 S Å 8 U Ö J » » > « iS 2 ° 2

&

:0 A! o •Ö -O :0

o i n o i n o o o o m m o i n i n i > o o o o o i > fflOOlCCHTj-CNOOlOO rf O -^< COin<Nr}<cO

o o m o I CM O

o

O

O O

o o

CO O

o o I

I

t > CM

•O C ra

O

O

O

Tf

o in

j

:0

a >3

>>

fe

*••

•

-ö c ^ ja 2 £ ca

fe

•*

a>

«2 :0 ^

:cS *•< "O " 3 - ° fe 5 3 S S O a « O O H oo ca CQ c

fe H oo Q O > CQ

u

. 2 o

:

•

fe 2 c •3 « g

o o o o o o o o o o o o co

<M T—1

© © © © © © © © ©

© © © ©

a r* *r -N »H M 5 0 I>> © co © O © i n CD © O O • X 'CO *-H © CM CM *** • * <M O T-H T—i o O ^ CO CM O

©©rli-tT-Hi-ll>©©

ä-a >> c

J

tn —

« :cS

til

s

"O •<->

ä

D2

ec o CQ

o o o i o o o o o o o o m miocMioooomot^-ocNiT-i oo-^coomcMr^coc^i-ic^in

Q

a o m

CO i > p p ift CM i.O r00 <N CO CN O uO

© © <M ©

© o © © © m © o © © © o i n © o o © m m

T f h

COCM0Ort<©0O©r}<©

II

III

<*

© © O

© © .© © o w © F»

©

© © © © I © ©

T4

© © © © © © © © © © © m m i C N O o o o m m ^ O M H

©COC^IOCOCMUOOOTHTHO-^

o o

m

O

© © © © © © © © © o © © m © © m © © CM i-i CO CO CN I N ^ O O

Q p O P Q © 3 m H

-Sig

S & f i ^»sa .

8—614507

-O = :5 :0 3 S

© © oo© i-i i>

O iO lO r» 1—1

1 CO m 1^

CM©-*iMCM-*i-(coco©m

- £w

-3

© o © © © ©

© © co © I M O

© © © © © i n © © © © © © i n © ( M © m m cocMoo©©Ti,T*,'<i|©

T-4

CN

H

M

M

H

H

H

o cf-S2>d

a

<M CO

© © © © ©

© © © © a 2 | ©© in t! m © •* m

©

«

CS "Ö - tuO

„X1 M c s-, "S cs 2 J2 cs cs cs or; £ J fc >

p «

c «x

a •— °cs

s l . |

&M

r^- oo <M c o c o TJ< c o

co

© © o" o

O o"

TH

C

:C3

C

ca o

co co i-i

TH

C C -O -3

©

Ä

- i

« —»cd - :ea °d >, C C ;/; c cd ca O — n a y; M >•

C

DQ

i

>

O er o o LO LO C os er r H 1-1 .-o CM TJ< CM ro

O

-Ö

i i

1-1

©

©

O

CM

T)«

O O CM O i-i ©

O O

O CO oc

O o o

-a o c J2 : £

:s3

2 «

• 5 "Ö 0 B ti 5 c P»

t i •—

1X1 t/5

o o o o o

a

: « :c8

—> o ta h

_

© o"

-3

£ £

• Pi t - "

© oc er

TH TH © o o" o

c a v,

od •3 M O ed C

© o

C/3

S-i

O

C. °« t-,

O £ £?

" =2

?p-5 6 Si's

o o o o o o o © © LO m © © © LO •* o O N n m l> tD CM CO CO CO CD

LO o CN O CM LO

o C TJI

TJI

a so-? O

^

-J.3 iJ

—1 c

O

O

O

LO

oomet

-3 o •O Q tr B A £

CO CO CD 0 0

C O LO o L^ LO

o o i-O

LO CO

o o o o CM

o o o o o o o O O L O o o o o l> O

LO o

i i

CO

o

o

r^ © © co LO i>

LO 0 0 T}" TJ<

CM TJ< c o a>

O

o

LO O 0 0 LO

n

3 O O O LO O O O LO CO I > LO CM

M

o o o o o o o o o o o o o o 00

T}<

o

_

t, w

l > CT> CM CO

—i

o o LO o

o o o o r^ o o o

o o

CM Tj< T *

00 © L^

LO

C/5 o

25 o

K

Wh-<

. - 3 X)

«

g A « S3 b c 5 o c g £ ,2 B •£

§ > >=0 K H

r-

fl

Ii

S

:2,3 c J3-5

ej

fchOtÄiJ

115 c ^HKiO ^ cr d ~ © c'o'd — 0 0 -** O O

_H

rt

TH

O

m oo o ac CN r- re O Tp X T

tfj

C

—

M n r f

LO CO CN CN m •<* v-* T H X X co o o o — c O O CO O O CN CO o ' d o o o o o o O O O o o" 5D CO

o CN —. X O CD l > CN co o m — co o i-i m —O O O x o o m M

t~« o CO

CN CO " * CO c CM O

O

T

TH

O H M h

O

t"-

co t^ o o

O O O

m o co in i-i oo o o co

Tp 0 5 CN X O

m o^ o'

nO oO mi-i

tH

03 X

CM r-

o o o o

o

X

CO

o

d

öi

O "*

T^ Tp

d TH

-d °C3

h

If

£

c »0 oc c

«

•

— > -OJ

*-> | *J

-O C B

•c £

E

:«C

s

•a a

us V •C b.

£ >

>— c

- •-

1 C

W3

OQ

c/5

t/3

^ "2

00 r C CO

•0

o B

s B

ccj

:E >> S3

—-

t-i

CC

CC

•d

c

•a

•G

O

o 5

•C3

-o

P EC

o co co c o O O O O CN O O o o m m o o O O O O O O »H o T-l co TP cc CO CN i - i O CN CN m i— l >

o o o CN m Tf

O O O

—

i-i i n co in i-i i n

O CO

Ti

o O o o c o in o c 5 5 L - <£> lO T- c :r CT K H r> X i o ri - i cc <S rr

O X

Tf CM co CN CN x

r^

B

B —

CC

h CC

O

PQ

CO

LO

<T

g

>B

> r>5

O la

c

B

-y:

o o m co co o

c

o o o l-H m Tp

et

X

T-l

.

.

o >o 1 C^)

i-l

T-*

co

CN

C C C LO

c C

a C C

—

c CO r

L-

oc

1 OJ~ 1

o-

-* cTl

•<*

— c

X

1 -

1 1 1 i1 1 1

i>

1 -

M

c o o o c C 3 m o c: c c ift t O O O C c 0 " i r cr CO l > OC cOC f e* c^

cc C m

1 T—

O

1 « 11 1 1

CM

rc

1 1

Tf

T?

I>

o

O

co i>

TP TH CO

y

O O

.

CO 1

o o o m CD Tf H

o o m

C o m

H

p

T-l

i—l

'

^*

CO CO CN

O O O

rr

1—*

o o o o CO I1 IN o

l-H

CN

l -

CO

c c

, .

1 1

^, o . . O "3

1 1CN°."25*' 11

co '

~o o CN O C o o m o c o o w i TP m TT 1Sio c 1 1 1 1 —"C CN C "_s.

C O

1 I m c 1 1 1

T-

CNHlflT-

1—1

l-H

o | CN CO 1 1 O 1 1 1 ' CN ' 1 co ' CN CN ' 1 1 1

X

o c c o c | m c ir '

'

CO Q LO C

co

^~

or

1 «'

'

c o c O O o O O O O O O O c O IT o c o O O O O CN o L"m Oo COc lo> T H CT l ^ 1 - c* CN C3

lT

CT o

c c

• *

'

' ' — o o o

CO X

o o o 1—1 o

o o co m m •*

o 10

l>

'

'

«J

.

o c

•C

g

s > - —0 > E c s t B •8 * 1 .- B

r

|

k

a

CC

> a c

B g

"C PC

— a,

g

-

:C

i

c C"

T

g

, g

1|

e

• c

a E c -— 3 - t>/ c c-c rB y *— >

—

•o ta

g

o>>

c

B g c i—

7 Q B

e v "C

> o

g

É

c

> q

PC

>

o r B - i c= y"

•s

l^

o o o o o

o

CM 00

oo co co o co TH

e_

O

O

en

rH

o LO co

o o

CM O

OJ

O

O

O

*

O

O ) TT

TT

1-1

l^

^3 T3

t O

LO

c

o

oo LO o

00 O P l «

*"•

«# CM

C

JS £ O) :C3 tC **> en

co en Lo

t-. • - •

o o o o

O O o O O LO O g O tO O TH

00 I>

9 C

—

-2 fc, fe 2

o o o

O

Ö t

O M N TH CO • *

CQ

C/2 >—i

o o o o c c-» o co co

O

CO CN T I

O

O

:eS C

-,

en T3 U °C3

*a ^2 «T3

L.

> >> * > C8

es «->

* j X! T3 •>->

CQ

O

:C3

Tj

5 « - e S So g en

TH Tji Tji t ^ i-i O CO ( M

co

c £ i: o

C

C ca

.5Q -* C oo LO CM TH

w 2 T? *" ~ "*

OQ o oo

O f» O i O kfl CO CM C5 CO TJI

l>

0 0 CM

V 'Q

a, rjc-g O 3 c o o o

0 3 CO

o o o o c o

t2jj

o o o o

o o o

O O O O O Cl oo o LO m CM o

r- O ito LO co o T* co TT I> CO CM

O O LO T-l 0 0 CO

c « xt o o o o

O O O O O LO O O O t o O CM O O O l > O TJI

0 0 CM

o o CM o o

O

I

CM LO

oo

o

en —< j _ , :erj crj o

c oo O C T3 X I cu 130 g Cev 0tu0 , co ^ X>

:3

c o o o

•3 en C

C

00 g

«5 p

= :2

S en C ~ — Ö0

^

o +S 5 > oo co t-1 oo S oo

:S 3 > S oo CQ

S o < CQ

S" B <

^ CQ

T-

°

2u

£ m *ri "^ i.> -4

117 C l - * CO

N N H T f M t o

-* o o H o o" o ' o

O

o o r t o w q o o" o~ o" o o

O

CO

O O O O

O rH -^ O y-l i - l

00 OJ M C O f f i N n X C .

K K

I - H O O O I M O O O O C

o o o o o o o o o

O -Q- O L^

ClOOCOOCMCaOOO

E E o -i

•O ttC

c

T3

T3

c

c

E

I I

o c

T!

c c c •cd •j- r- ir. a S -ö c: -ö

"ö "C

E

:

2 "Ö :2

•ö c

w (U

c

— • :3 > a)• T I

I i «CS o °C3 t .

>> > ta g 3 c Ä • ° — 13 "2o° <-

s a •c 2

CQ^CQ

•> ce - 1 oj v >s V3 PQ ^ CQ So 5

ctf PQ fe

CQ

o o 00 o 00 o

m o o i> o m

o o o o o o o o o o o o

O O C M O

• * H o m rt ^ t

t

m I H ca oo

ocrHOt-ir^

rH

00 00

o o o o o o m o

OiOiO

Mtc i H

t/3 ;_; ** U5

O O ow o oo

oo o omm oo o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oot^c»ini>oi>moo Tf

T-i CM

T H CO

00 I > 00

O

L O C I

o o

•>* m

to O O r^ o o o LO ca

o o o o o o o o o o m o

o oo o o o o o m o m CM i co co -*

• ^ N t

- * T-H T H C£>

t^

o o o o o m

o O LO l~~ 00

-3 H

W2

O

00 OOO omm

0 0 TJ< t o

T*

o o o o o o co CM m

——— :: —.^ —

as o S< o 5 £ -Ö O oc3 Ä « 8 :aj

« :« S :CS T3 K fe O tt y> CQ 03 fe

OO oooooo oo oooooo mo i •* in o ci ca rt CO i - i

o o o o o o o ro n M H H r t ' 5 ?

:« _ c § S3 g

O O o m

' 0 0 r f 0 0 •"#

Tf

o o o o o o co ca in

q as jSj

< u _ii y: Tj :0 H-

a

7>

-••"g 3 S w fe-o 3 ^ 5 < scfe = D f e £ « c s-T-*

118 <U 71 •"-> B * O

•a*

PH

M

Ol M1

CO

OJ LO

N r H l ^ P l H f f l N i . " ^ H O ! N M M

N

O O

O O O O

O O O O O O O O C M O n O n O O O O O O O O O O O O O O O

O r i O O O o o o o o

N

LO

O o

oo

n o

OC

+->

v

T3 :0

B «s

V3

B

OJ

rtl1

O

c o n

t a o c t o i o o M O M o c t s t o M

O J O C N O O O

i n c N r i O O O O - ^ C O i M C N O J - ^ O O O O

O

OJ CO [ ^

O

o

O

O

O

I

H

Cl

CO

OJ

T3 B

^£ £ t ;

•BJ5 B &>

O

T

I

O

O

C

N

O

T

-

I

L

O

O

T

O

L

O

O

M

C C3 00 O

u

T3 °rt

'Ö •>«

«

*a

t/)

t/3

{1j

<

T3

§o

FT^

s o

z? (^

00 OO

*3

D

D

oo

£

»JO

5 73 •BB B B

ti

i

3 o H oo 3 B -B

CS

O

s

o

B s

B

<u

g c

-S

? 55 £ "B j = * i ?

« B

°CÖ

Crt

r>

Ä 3 Ä ECQ«

« a

K*

e B

:

§ *

O

L

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

-g H :«

•>

O

O

L

O

W3 K*} O

c/j

3 rt £ , 2 s ^ m 3 5> £

"S n-

O

O

0 0 n H M > 0 0 0 0 T f M t o « ^ t B t f l i 0 0 O ot^-oocN •* rf H ia i n a H H c t w CO

^

B 55 ?> a> u :c« j = r P £ — fc«

O

a>

"2 B Ä B -S

O O O O O O O L O O O O O O O O O O J

o

3 T3

b >>

3 ™

^ C/1

CS

—

3 r* B

Q-T. *•»

B 2

*

So ° B:

A1 2

o

o

o

o

o

o

-<f

o

m

o

c

CO CO 00 OJ LO i o i M i--

T-1

B 3

o

O co

r l

C/3

o $ -O

•

O, 00 T5

O

a

1 O O

"3 s'

i

O O

c o l LO

1 O O

O O

1 O O

'

'

O O

O O

l o o o i o i c o o '

'

CO 0 0

'

O

'

' 00

O O

i o

o

LO n

-<f

Ungd.l.tb.Kont. bidr. m. fl.

1-1 X

O o O o

O O O O O O O i O O O O O O O O O O L O O O O O O O O O O O O O O L O O I f l N l C O ^ f l O O f O O f f l M t B S O L ' ; ? ; n o LO CN rf i H i n T-* CN

I '

o o o o c o o o i o o O O CO 00 <M T H O ror-

r H

O O O O OO O o o ö ,_, _

LO ,_,

io <*

CO

„

si

C/2 3

OJ O O O O O O .* O O O O O O . 2 ^ - I O J O T T C O O O ° £ ' CO CO '

O O I O ' n

O O O O O O O O O I r i o n o M H

I '

C c n 1 CM

o LO

a

B 3

^

as

d & —•00 o

o

c c

1 •S-a« s 5

L

|

.2

c

:

a

c

"o ° F >

hi i « -c

c/3

2 >

oo j :

-

" -

1 0

:= X

O

g

c,

a

i c=

- E C-

cÉ

"S

s 1•< •s

1 -

E-

a

•g 0,

-

-d o B

119 l> CM o © co o o o o"

o"

CO CO CN 00

O H ^

C J ^

O O T H O

O

I-H O

OS ©

O

O

o

o

o o" O O

O

O

o

o" o"

1-1 CN T-I CN O

p T3 C

•o

c £

S :eö

O 4J v

:« C

fcl O!

-O o g o 3 t- o g o g > co C oo C

kl

»

«fe.fe,

I

g o2o2

1 3 *-> — . —

ti o

D£2 o o m o in m

o

o o o m o o i-i m o

O

TH c^

1-1

o o os

o o m o o m co o co oo i-i m

o o 1o o i-i m

Tf

O

O LO o

o m co o co co i-i m TH TJI m co

^ OS

00 CN

o o o o co co

o o m o 00 00 <M m

1-1

o o o m o o C T s o o o o o o o o o o - ^ f o m c o

m © com

•^fcooinmcocscNcQco

co os

1 o o o o 1 o o oo o 1 o o o o o ^ o in co i-i m os CN i n o CM CM CO TJ< tN 00 Tji 1-H OS 1—1 co co

o o co i n co os o oo

H l l r t N O t D O O M f l

^ o ©

o ©

O CO CO 00

o CO

CO CN

^eu_

l ^ o o ••.: m o

" * « 00 TJI CO w tCN

! 1

l o I O 1 CM c 1 CO o 7-1

°m 1 1

I

t>

l o o m 1 O 1 O O 00 l o 00 OtNO

1 I oj-

as

£1

O Tu!

M o © l > CO "5

co d ,

m

11 TH ^

O,

ed

•9

1Ä

"Ö °3

«.2 5; as :g " « " S 32 : a os "2 Vi %U

SS

«

.5 co «

.fi :0 ^

VJ

v

K.

t^ as

3 t.

S

S3 H t i

t ä s a I a ;_> i-i

CO

co co

c » 2 O « .£ CO'.3 o

efl +•> w +-; co

ra

-

3 "H 5P >>

* «gCS co m a ws ncs PT> 45» :C3 :;j "l< " ^» .-i i 3

3 M as 3 as

*£

o o o

o

O

TI

Ti

Ti

CM

o o o o

o o o o o o

o i> CM o

O

O

1-1 O

TH

o o o o o

TH CM

O

T - l T H T - l O O O O O

-o c

c •g « : 2 -g e

£ -ö «

ngd oms itid ssty arn avår <ols tyre

I

B Ö Q

D Ä C Q M

o m CM TH o o

CM

o

m

o o o m o in 00 l> T H

m

kfi O

TH CM

m m

U*

o o m o o o o o m o o O O CM O O o o m i> m o TJI l> (M o o o N o o N i n " * n » O r t ' rl«Tf NMPl

o o o o coco N Ö

1-4

o o o m o o o o o o omooocomoincn Tj<Mco»Mnoioi»o rf

LO [ >

r l W H H T f H

o. oo-p a c C3 O s

•3.3

00^ •

q

- 5H • S •

CM O

O o o 00 o

CM

'Ä2 s T-J

O o o o CM m

co CM m •-<

0 0 0 m omooo mi-ioco

o,

CM CM

o o o -- ^ 1 o o © o o 5 o l o o o n n _ TJ ^ m

o o m o o o CM o m CM o o

™

1 o o oO Oo Oo O oO oO oO Oo To H oC oO 1 O c T-4o O L ^ - c n m i > f > c o c o i n ^ >

o o o m o o o m i> m l> l> CM I> Oi

TH

T-< o

TH

co —• •-<

D<

d,

«5

© o o o i s ^ o m o - r f t - o •>* co ^p co H Sfcn

OCTJ

s «-Q .5

Is

• s e S: o

^ J 8 *E J2 "^ ;2 ^ s

0)

+J

o

•Q

tu

°CS

2 S C

? - * Lrt

I i-s

2 ä Ä C« c « O O « 3

fi

« «- c

-

1 CM m

co co co co CM^ o o " O <£ o " o " o

TH

O

1-H 0 0

• * a o n » o o o n

LO I-H O

co - ^ i-H

o'o"

C? o " o "

i-i CO CO CO

** oo i n i n es ^

CM CT> i-H

s o

*

1-H

I>

T—

°, °„

•*

CO

DO ^7

~.

C>J CO OS CO I >

CO

o"

co

o \a co r »

I>

o

—

CM

CO

—

CM

r-i

CM

O

O

g C/5

OJ CA

T3 C

T3

"0

C

C

•ö C

g

£ T 3 :CS

£ :e«

RÖ

:C3

C C»

TI C

C o

°c3

£ -Ö C/1 Ja t - .

> •

C/5 > • f cS

£

:c8

£

ec o C E t-

•o

o o o o o o m o m co m ••* CM

CM C i ffl CM CO CM

t ^ i O M H lO H

'-i O 00

O O

CO CD Ifl

O o

o o

CM

O

r f CM CM i-H

CN

O

- *

1-1

1-1

lO

te*

-c

•C8 > a

. V)

'C

£ p '—>

+J

C C

a

:CS

_£ "és £ c o

•c

•CS

:cS

c/>

—

^

SS £ s

C/}

"9 'C

o

o

i-i

m

o m 00 o T-4

CO

'

r~

co as m

o

o

o o o0 0 l o> CO CM

O

o

o

H CM

O O

1 ° 1 1 m m 1

o

> EH

CS

to

f»

T—l

T—1

B

3 O O

'

1 1 |

i-i

ta B

i '

i 1

rH

>n

1 l> ' o

o o t>

o m o m 00

o o o o o m co o

c o

Q co O

o

o

CO 0 0

Oi t-

(0 X o CN

c*

O

Q O o o 8 m

o

CO CO CO T

i

-* '

o

—o

o B

o CO

'

1m 1 11 i-t

o m

c B

T

CO

,-, 1

lO

^^

L-;

| 1 11 1 1 1|

'

o

o

B

l O rH

1 1

| ! 1 "*1

' '

CM

'

~

~

O o o O o o o o o o o Q B m O o B C i - tti 6 C i n o o o B lO i n SM K n co o l > CM CM o CM i - i CM co m : o i-H CM er. • — 00 l > - H CO

T}< - ?

m

B o B o O se c ; o O

'

o CM

I— 1

^H

o

O O

• *

co oo T « i n

o o

o

—

1 1 1 11 1 1| |

-* Oo

o o m m o 1 oo i n oo

-

l H

-rti

1 1 1 1 1 1 1 1

O l> m 00

o Ifl B

i - uO m o l> s o c o o o 0kfl0 mc co CM CM o OS o »-i cO co —t N OO Ioc> CM 00 1-H O 0 0 i * CM • ^ 0 0 — OO •ro CM o w m CM CO

"•^

-5 O

«

a>

TJ

-v

=HH

O o

O o o

* o

CS

P2

o

—

£

*

D

CM CM

CO C5 co CO CO T— os

CM O

^1

•*

CO co C5 CO co co N CM O CM o o •* CM O B B B CM B* c " o B* c " o " B* o ' o " B"

O " B*

£

TS <5C

o

-rH

o M

in

a

OJ •>* r H ro O CM

lO lO

CM 0 0

CO c o

90 r^ B

_o " o " B* o " B* ^

ir-

t3 <a

O

«H

3 0 0 CO i.O B »*

— O

CM

TJ<

o

o

c B w CM i ^

in

o lO o o l> B

cO

"

i-1

i*

'

o o

o o

i n co

o

o CM

O

co ' 1 ^

122 TH

o o c o o

o

o o o o

CO O O I> o

o

o n t o H N

o

o o o o o

O O

-o

B

i

:c« C ca B 3

£ B

o

o o

O •f

s

£i

:cS :« B B

»ca

3 T3

a

ca

ti

o o o o o o oo o o m o o

ti

> *

t«

"C

O O O O O

O O O

O TH CM CM l > THCOt>cO00

I rltOffl ' ••* co co

co co o o m

O CO © oo i> o I> TH CO C5 TH TH

ooic

o

r r IM

co i > co

o

•a

:ca B •3

3 B

o o o

co B

B T3 T3

TH i t

o

Ä E

gdom sstyre rnavå rdsnä tidsst yrelse ottsst yrelse

•Zx

>> •a t/5

^3 B

PPQ fe£

O LO 1J0 CO O O O CM CM C5 O CO 00 00 yj CO OJ t > r-l T H i ^ <M I > CM CM CO

t/5

• * « I H r-l

fe O o o © o © © CO CO CM U0 m CM I > CD •TT co

<->

*"•

o, ne-9 o, c B

O 3 M

±> CO o .ti © ©

> o lO

j £ (

j

o o o o o oo o o m o O CO TH 00 Tf

tt 3 er

P 3

T2 ^2

o o o

O O co co • ^ TH 00

3 O O o o I CM m ' CO T H

- ca ca

O O o m o o> CO CO

O O O O I> co

2 i "3 2 O en S H©<-5

—•' 3 -^

O o i -i '

bD£ öB . ^

ÖD

3 B

B « £•* S£ B B t; g 3 S | g«

. 3 M

e •» S «- » S 2 _H

•ö

S3 ^Wi r) t3i t«. R o > ?> t i ^. t i" c o ^

© m lO a a o o CM CM 4 o CO so OC cC -r t*" T i 1 ^ i > N CM >o > 0 CO

© o O o © O o o CO CO i O o o CM CO CM

© o ©

o ©

"*

rf

T

o o ©

T 3 ca B 60 - 3 o ca t« ^ co F-H ca - o

•3-9 £ * *§ 1 ^ o isj <; jsj z J

CO

o o

2P S "» ^

J

L

•~ oas « S <" . 9 - x S ecB3 •O « 03 co :ca

123 CM OJ " 1

o

o o

m OJ

o

o

N

m o m O

CO

i0

rl

— er o o o er

I M CM

CO r f 0 0 CM m

co m

CM

i—i

rf

co l O O 3 o o O o

<* CM

'o

rf

O

O

O

O

O

O

l > l O r f c» er o. LO CO CM O - r i n r H X 90 co i > OJ

1/5

CO <N X

co r» 3 CM r f 0 0 CM

o er 3 o er er O

°

oo TH CO CO X

CO i - i O

OJ

co CO t>

rH

fH

>>

o

co ^ H er r r r H CM

O

CO r f

LO

O O O O

O o

O

r f O CM O O C-l C O O

r f CO rH r f

LO

er oc

i > oo

o

TH

CO r H

00 CO r H

CM

r f

rH O

O

*""' r_ C

B E o

|J

ts

2 £

o •9 en c «

o

o

e

:7i

a

J=

o

>

O

TJ

C

i—

r>

l O O OJ l.O rH O rf Ol T-H OJ n X

OJ

rf

«5

m

m

m x 0 0 r f 0 0 or, CO i - i IR

CO T-H

J=

1O

O

e B

"0

s 5

"1

— o

r» X

—ro O.

-, ä

ca

4)

:es

?.

k"

»g

fl

+J o —> T 3 O 00

Z3

- J

C

C

H-1 1-J

O C o o i O er © in in o

CO

i.O

>>

OJ CM 0 0

uO

m OJ r f

t> k f i

S M TJ

fl C

a s o

bi

Z.

C3

lO

c

o

=C3

>c3

w O .er c !J — er

4)

X)

= —1

S -o t.

S

:03

:03

TJ

fl

4) bi

"C ed PCQ fe CQ

X

—

TJ Cj

=

£

—

T3 C

Ungd Sam a

C/3

tidsn;imnd

C 3

o o

skom rnavå rdsnä

«

o o

£ 03 -c c

:03

S-i

E

c

Ungd

°03

ca

0S

rj

•e

J* ja

i

-a

i

O O m o

3 3 rH

LO 0 0 OJ

«*

rH

O o

r H CO CM r H i—1

o

O O

O O LO 00 00 o

rf

in rf

o

-c

>>

u

»03

r-> U5

vi

0) C

T3

O y :

o o o

3 b

C2 O c; er eo

o o o

O O O m c co i> I N n CO

LO

H / T H C K

CM

u v:

rH

O

1 I1 1 1

' ' o o o

o o o

o o

+-> O .ti o

O TT CM

m

O o

o o

o o

rf

CO

OJ

CO I >

1-1 o o

o o

LO 0 0

CM CO

O c

'

_, jj £

->->

—| Co o £

r f

o

F»

o i~ O O o o o r f O O CM to i > OJ co M t> ro F » CO OJ r» - r T H •o

O et p»

—ir-n Oo r f C3

S O

OJ

- CO O 0 0 1 1 LO 0 0 i-*

o co

i

lO

— <

Q

|m

CM

i

o o

1' 11 1 1

c o o

C Q iS eo

OT

11 1

o l O er O O O O G O o irt O i n m r» o LO o o CO r f CO CM i - i f l CO F - 0 0 OJ o . CM CO O X CM

;_;

—'

s p

CT 3 © ^H et eo

o o

er er o o er er 3 o

1 L"r f *—'-5r O 00 00 1

*"

**

1 '

o o

O

CM

|

M M o

er er er

O CO O CM LO CO

CO

o o o o o o O O 00

o o o

er C O

r f CN r f C O n l -

O

r> CO

o o O

c

O O

p CD

O O 00 O

1 '

Lt CM

11 1 O O O o o o in o o co I M m

o o O

o 1 0C ' 00 c:

1 HHH

o o co 1 I> i n

**

-

s c ad C

•S : ° S 53 2

-2

*£

I f g,g| ^ g H <! O

rl ta

>>

jxj • < C/1

w

• '

y:

HT"

rJ

o» • 53 j >. - 0 — ja H5 ja

•Q >>jfl S i

' f l iv . "mS a4>)

eoja C '

•is i

03 ö .fe J r Ö J : ? 03

°« 5 4)

ts

ö

) H

c/: >•

v

5D C

00 u

Köpin Kungs Hallst Norbe

03 SD

a

x a © cc

y,

©^ C

»•«

O T f LO N 1-1 i - i © r i

O

H i-i

o o o o o o o o

© o ' o" ©~

o" o o o" o

H h l O O n C O M N

M

CN CO i - i

O OO ( N © C ©

in m

1-H i—I kO

© ©

© © © c_

© ©

c

© co ro © lO

in © m TI<

rr co 1-1 ©

CM CN

CO CO © M

Ol

rt

CO CN

© ©

g

s

o M A

la C3

fl

3a w •O c

T3 Q C T3 :CÖ

V

C 9,

:C«

"-]

S

°c3

s

O

i S ^S •CO

i

ca

2«i3CQ

ca

© © © © © © © © i n m o o o o o i n

2ra

^ < O O I > C O © © © C M

© © © © © m © in Wfflrt O OV CO iO UO

v

O

A

<-> T I

•O ^ fl •ca C :« <-« o A TCO)

CA ;_

2 S

ca * j G « E P CQ2

£ fl

£ h Ä o © m © CM o o co m oo O I> © CN © © CM CO 00 I-H

© © m m © •«* in co F ©©CM

©

—

c ä fe DÄ

© O

©

S ©©

i-H t > X 00 00

co

© m

t> © CN CM

© ©

o '

11 1 ° 1

© ©

© ©

m m

©

co

ca W

2 "fl

© m O l> X)

tt

O- 6 B - Q ^

A

fl t » TI « •o t?

:c3 :ca

U

> >> | |

IB r> t/> CS

£2 a

C/2

fl»

:C8

o £ s» +•>

c

E

:c8 _ t/i C - f l T ! <"

S-S

•o

TS C

co

© ©

CN © J Ä

13 V -fl

© © © © © © © © © m © © © © © © ooint^co©<N©©

© © ©

© © © © © m © i-H m

© © © © © © © © m m o o m © © ©

© © m © coco

CNTfCMCMCOCOCN-*

© © i n c o

© © T H I - H I >

i > m

© © ©

© © ©

o © m © co oo

© © ©

© © m © -3< ©

© m CN

© CO © CM © CO © CO CN © CN f

CN T H CN f ^

CO

© © © © © in © © © t> oo ©

© © in © © m

© © © © co ©

CN

•ZL

1—1

v ODocs

B >

ca s_ -M o 00 C ^s - =

ca

ss

assasagg

-

» c

3 .5 a

•-

ä» fl Si, 2 S :c3 "fl *-> .S . i j F" 3 . ™ •»". —

:C3 :ca

. ca

« -2 ^

u Si

S 2 ~ 3 -fl OQ fc, OQ on K

to > a) -d

5 3 < >-)

o o o o o o o c o o o o o

CO 0 0 0 0 ( N T f O O i-i i-i O

r^

00 IM

O

O

o

o o

iM •* m M o

in

O

co o

O

O

i > T J I Tt<

r l V O T f

O-^OO-tfMO^f

O

o o

• > *

ii i-l

r l

CD C IH IM O

i-( 0 0

co i-i m CD

CO

B 13

B

g to

x,

& E

a -a O

OJ

i

c

C/2 oj

u •O

^j

c £

c

•1

•M

$3 CO

C

i

•O — •-

_to - 3

•rt t»

— °o3

o o o o m o o o o o o o o oomoi^<Mininoinooo oiniflflJom^Kimn<toH rf"^o)inH«^rt-<tD •'t co

>

t/) •J <s> O O

rH

c\

O

O O

1m 1 •<-<

c c c c

o c c O e c_ c o o o m in 1 co ir tM

c B C >r

o

c C s c B ir o cI T i r

B ir

o

o o TT

cc

r«

C B B B C B C

B B C

O

Tf

i-

T -

o O' o o <M

o o O

<M

•*•

CM

1 i o°

a

B O

—a »O aI/J a a O o h» in o aQ o « B o t» o ^ 1o — oc LO —re re •*s O

iCO

O

B O

3 O ] CO

>>

o M en

M —1

J~i 1—1

O in

<M C o •* m ir

o o o o

<u to

i

o o •* o o o o t- m o ommoioo CM oo r^ co to I > 0 0 O i t>

o o o m o t

o o o o o in

il

o C te

=> E •5 45 ä 03

o b in CQ

o o o o co o Tfm

'ft

o

to 2

>> >

ed CQ

a

:S

sstyr vård

:«

o o o om© o © •"* i^on

t» c

c

—(fl "* i -

O i > \r CN IM O

t —

ifl

o o o> i - ( iin -i

o 00 CM

co

i—i

i> i> CO T H

00 CO

O o

©> i n © CO

o

•* • * CO 1-H

rf

o o

lO o

o o

oo o o •*o

o o oi-i o o o -* CM

o o o o o o l •* oo m

o o o o o o •* o n

1 -~ "« C C 1 ir o ec

O

T—

o o o o

CN m

1 CM ( M

(, tu

c 3

a T; ^ -Q - 5 a >> o »^ CQ fe

I E t / ! > [ / ! V ! l / l K [ / ! 0 X?: J

z E fe a -t - :r; c "a > "C B 2 w = t

a

>

I

1 £ II « t/

g s

d

SsJ C/-

o c tO pa " « 9.

C M ö c.

|

>-) c —

•x 3,

Tt1 CM O C

o oi o » o H o o i f w n O i - ^ O O ^ D O O i - l O O O o o o o o" o o" c" o" o '

o

o o o

m o © co oo

CN i-l

© O » i i-i l >

•C XJ c c £ £ XS * f l *fl £ S <o S :Ä (; O t * g »fl i-, °fl GS >~>ed > m >

S .5

S S

B

-C £

-T 1

r> "5

<- r-

«

XJ <w £ v :S

tfl

£CQ

•5

CQ c7o

* C Q

i -

S

~

CQ Eflffl

>> s

•

© m © ©IM © © i* ©

©

© © C © m © © Oi - o

G

C £ fl _•> ,G, CQ ESS

fl

© © © © © 00

* * © © © © © © © © © © © 0 © 1 0 © 0 © © © © © £ N ^ © r t < © 0 ( r < l © « 3 © i - i

«

•>

«

jj O : « •fl t. C > >> 1/5 fl +•> * • >

° «°S

o) -c

© © © m i- © 1 f * H

p

:« -™

O, G O 3

r » i-( CO o o o

o

©> O CO o

p

Tf (M SM O O O O O

© © m © © © © © m •* i - i i " " t lfl<*

© © © © © © J

•*

• ° V -ö

•»t © © © © © © © © © W O r t l O i J

© © © © © © © © © © CN © CO © CO

© ©

© Tt<

O © ©

© © ©

© © lO © © © © © r l r t O i f

©

CN

CO CN - * lO i-i TI

TI

© © © © lO 00

© © © © © © © © ©

3ä

I-H

LO n

©

© T* 1-1 Tj<

c © ira © no © oo 1-H

©

c a

*

)

c w

6C

E B

ed

>> - C : f l

f-, "3

3 QD

;2, fl

M

r- «*-

£•0:2.2 £ fl £ >3 5 £ » i> « £ ,2 .2 =©

G .G, K Z

«

^

>6 0_!

Jd "O 'oi " 8 S C t« > fc; b 5 3 C -G : f l fl .G, :as fcn

Xi °fl fl -G G 8" "> ° o .G, g ;cd fl C cu fl QPQt-,££OCQE

127 N H W O C t O O O i-i C

c

cO cC O C

O

c

O

O

O

O

C

er o er" c

CC T H L O LO CC

CC

T —

O

t>

5 T-H 0 5

T-

CN CN

1 a

« E ca

— ÖC -I

m

<-

cK

xi

£

*C i-

Ctf

r-

°cc

—

> C ~

C

CC

"C

7 C3C

c o c c o c c^ 0 0 t > c m c

\C X

i-

CN CO CN

M i i Ii M i i

1 1 1 1 1 1

c 1 1

o o m TH c o o w n i c O

O

CO I >

I>

co o m oo i> »-i r a i-H i >

c

t* C'

o

m

O O '

C

T1

LO

'

L-

O

I

r^

CO

'

Tf

o c o LO ecr

w

J7

as

e

J

O O O

O O O

CD H

LO

C ir l^

C 1T OC T -

LO o

c

C

CN O 1 O I>

C C

t>

'

LO l >

er LO c z* -c P P 1 -

CT> C" CN T H CN

CO LO O CN C Ti TH l O T -

'

o c o c co o-

o

CN

o

'

1 1 1 1 1 1 1 1 1

c C c c c er r> c P

er c C CT c oe P ' ?-

c

—c C

T -

_

c c

c

lO

L^

er

1 1 c c—« f

1 c*

1 er "* 1

c: i/ ••z

1 l c-

L^

T -

2 c/5

c k.

i/

E

fl i/

2 z •7

.X

fj

X

y"

IM

0 0 CM CO Tf o o o er - o 0 0 0 0 CC LO T f CO CM C CO O

i> co

oc O

O

CM

1 CM

'

o O

m LO

Tf

'

11 11 *

•o

o o o LO o O

T-

Ti

LO

r»

O

LO m

1 1 ° 1 1 1l 1l '

'

CM

'

1 ° I '

'

i n C M er Tf o CO 0 0 CC LO T f T f CO I T CO CO

I

m CM ir. o co '

'

o c oCO cc CN

'

'

er

c c

i 11

I

'

m

'

- er> c er o er er m LO

er

o o LO

1 CM

'

O O

O o

T i LO

o o o c er o o LO c c O LO CT c TH

p o O

1 1 1

1 Tf '

TH

'

O O LO

o

c c

er

c er CM p

o o

c

I

•d CJ JZ\

r> -o

m m

I 1 l

CM

i -

i

CM T H

ö

<

C •~

a

t.

\

C> r>

"3 "3 O c 3 3 <— ^ to :3 c•x CC 2 O "c 2 •^ J-.

a

M

s

B :ré

C

*

1 1 1

o o o o

-T;

* P»

a>

1 1 1

cö ö

°C3

*

c3

J-

1 T H

© O O

i

——2

C

co c:

Tf Tf

CO

cC/2 •o

— a. w — 4 c :ci r>l W C X

c

ec er

o

£ :K

C c: C —er er C er C C L0 K er L^- er c e^ r-i — co er

L-

TJ

i>

TH

•c c

h

C

0 5 CO

o

E

-> '~. > > cB B —

> « C

CV.

b.

•j-

er ro ©

CM CM O

er O er o

a t/3

ti •O

q

o

Ä

£ a

:ffl x

c

o

d s

7 -c s•c:

CM T i

os m r f c o c o t > o o T f er. r ^ m co CM CO CM CM T-C T f CO T f TH O CN TH TH T i O O er o

-a

£ :ct

c

-Ä

c

•C c

c

g

o

g

X.

co TH o o

er

^ A i-

o

E

-c

•c k

c

o o

o o

[^ M N t cc: CO c^l CO k f i P o o O ~ T"

T—

E

T3 p]

I > CM 0 0 o o i n O O O o o

-^

C er p

O 0 0 CD T H C l > ( O f l • * OC O

z<\— • CO -r c: er o o O er © o o o O er

—• g

C

a,

& b

£4

>|

1 r-

— a

•Z •-

•Q

C c

c

> Cl

z PC

c

c

a

-t- 5 •-

c

1 c

t. R

a

E E5 < e

E

:-

z

•C

Q

•J

t t J c 5 < * :C

e

T:

•z

1i

=- 1

——

'5 DE

c

C

/ 2

•a

e:

c

c

^c 3 C

a

1/

i — — c PC >

•J-

B c

tc

PC 1

128 O

CÖ

« ?

OJ pH

•* to 5 "*

co o o

o CM CM O

o Tf m CM O O

co O

o o

o o o

o

co mo OJ O

O O

TH TH O O

C

O

O

H O

TH

CM T f CO - r f CM CO O

CO CM 0 5 r» o O

00 CM

LO TH T H T H

O

CM O

CM

TH

o o

CD O

O

t ^ TJI

TH

TJI

TH

O

O

o c o o

O

O

O

o

CO 0 0 T H CM

Tf T

IM 00

00 00 l> r»

00 T*

o 05

O

TH

TJI

CM T H

o o

O

*>

OJ "O 00

C

CD

°S5

" £

G

h C73

TH O

O

1H

G c3 OD

-a

X)

ta

O

<t lä

_J

»S3

C

B

<

•a

•a

3 G

o

c

D a

•a

T3

-a

o

G

cJS

-S

:es 3

S3 OD

•o

tO

X C o c

•3 C C

to

to

c

c

tH

DÄ «g V

o O

C

3 C

TJ t<

>•*->« BtO F •»^> cs tO + J >--j

|

^

§

:C3 S S5 "3 4>

°«

G 3

3 S w

•r

T3

as

— to « -Ö

o -C

to

i ;

"O H

to

Q -1

a»

i

•B

*

g

B 9 23

.9

C3 X

O O 00

O

LO

TH

CM O

CO

T*

CO

TH

LO

O

O

m o

CO

3 O

O

O

,, LO

o o o co

CM

CM

CM 0 0 TH

W

C/3

o» a b O

o o o TH

II II

m o m o oo o m co co

.3 S

to

t,

^

pq t , c/3 o o o m

o

Tt< L O m r ^ o m co oo

o i-*

CM T J I

CM

| |

1 11 1I I1

^

Js •« "o

CQ oo HH c

« B

t-. J " > > «

> £ >> C3 -TH -t-> O .3

•3 T O

o o

O

o m

CM O CM O

Tji TJI

1 111 1 1

i

a

° o

o o m TH

O

o 00

1 '

o

o o o o

0 0 T H CM

1 CM

LO co

'

o o 1 1 1 1 1 1 I 1

Ungd.l.tb. Kont. bidr. m. fl.

J5

O O

co • *

O CM

O

O

O

o o m

'

o o m o CM m

o o o in" o o o co m m o CM

m o m 00 o o

o o o m LO O O CM l > CM T H c o

O TH

CO CO CM

CM CM CM 0 0 TH TH W

CO CD

CD T H

CM

o

O

o o o m

o

o o m o

TJI TJI

•^

^

"B ^ < 3 > O

"tS

° §T0HO C M

1 W g t , CM

o.

s —

U

1 1

o o a> m CO CM

o m I

CM

a.

s —

C 3

5. T3

M

to

3 PC

to

i-J

a)

:o

to "3

M

a>

' « " •/- •5 33 . 3 , 3

"3 <

•a

:0

3 *S

.3,oa3 C t - CH <

>

*:« £

es

«. C

g s

3 3

to

a r

:0

-ö :0

0)

<r

t. u C 3

O to to

S3

B

i c

I

)

c

o

3 to SC . § • 0 OJ

to

• < fa OD

•-H

s-

fa

&

—•*

r ^ ^ O t ^ O C N O C N L O C O t ^ i - i T - i O O e N C O C N O C N C O C O O r H O O O O O O O O c N t N i ^ O O O O O O O O T f

o o o

TH co ca

r H O r - i o o o T j < T } < f o o o o o o o o o a 3

O

(C cC

e r«

t

O

"

a I> (C 0 C^ c O O N O

•* •*

K

c_ c_ C C

o o o o~ o o~ o o* o o o o o o" o o o " o " o o o " o "

o

#

0 I—I

"C? w*

E

c

T

*

c

or B

3 H u o B u r*>

o

pl — —

a >>c/: * * t/3 o 2 o

•d

•d

fe

IX

o o o o ura o m o LO 0 1 CO

£

<" E e S -o £

:o3 - ö C C t/) 3

M

B O _, "ö y •a JS 0 B E tr

-ö £

•3 =03 :cfj

> Sc 2 S "Ö s ° '-3

«H

t°c

:c«

CQ 2 o m o 000m

M O O N M r i a i O l r i h f f l O O r i i H ^ h O O t O N O O

c o r - c o

c ca a c c c LO rt

! > 00 T H

CN 0 -

T-C 0 0 I > 0 0

T H rH

T-lr-lO

o

o o o m 10 o

CN t>

o m o 00

0 0 0 0 0 0 0 ommmomin O 00 OJ CN O O Tt>

c

LO

te

-

T

0 0 0 0 0 o o m o m

o m o o o w M f l o o

|1

TH

CM

O O O o o m co 00 co

c Q c C LO c c C a LO

—

CT CT CT

3 3 ^

os rs u £>

w v 03 3£ fcn ^ 03 g ;:0 tn y ^« ":C3

9— 614507

e <JU 00 03 « :C3

oc^-ä

5 fe fe ^9 p j

:0

e

4-H p^H i w

w

—

-.c

•«

05 .fe

. , 2 ,S . * (H

l—

wy

r^

F*"

GJ ; «

^

:03 >

I

"^ 1 3

<>2 £

*

&1

•s

0 0

[> LO

i0 L^

—

0 0 0

m

—

•et

£

e 00 5 00 S -

LO

lO

c e CO c(M c c_ c c c£ •.c

en T 3 c

Cl

CO

1 pc 0C

O

003 I>

c C

o <35

0000 0 0 0 0 0 0000 o m o o o m o o -* l o o c o m o

O

0 0

e

0 0 0 0 0 0

U5

Q C r^

O r f O CO

PC

-r

1-

0000 momo

1 =05

*->

o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o o m i n i n o m i n o o o o o o i n o i n o i n i > i n o i n

O o o o

L

> *i>-<w-> -aC a fl 0 0 .s - t/1 2'C

« ii £ o

« -a 'C CQSfe

•a

E

g

-X

5 •5-1c

"o

&4 >

Ä

in

130 <U 05

a c « 2 -* C/3 J2

6 Q,

co

N O O

f » CM O O

O

O

00 c

^H 1^

0 m CM r f

fl N

©

CM

O O

O

C

0 0 0

O

0 0 0

i n f - ^ o O O l-H 1-H

m co

O

O

O

co

•<*

»"

O r ! » O O O

0 0

c c

co O

co 0 O

c

©*

C

Tt

> 0

O

OJ

•o :D

oo

Q =05

CM

B

CM

>

l^ X

0 00

*5

G

F-

1• r t t N f f i 0 < * X H

O t>

O Tt"- m

Tf

t>

co c\

m 0

oc r-

Ö

^H

O

O

r- •1

w

TM

r^"

TH CO CO

1-1

ö

3 UD ki O

=05

-a

•B =03

1/3

en

g B

B O X) 00 B

D

D

• -

0 -3

<

oc

c

5 00

:05

o in 00

£

B B

c

:o3

:o5

B

•gis5: -c——

B -B ^ 0

•y

Is

•5

•cä

05 •*->

0)

>•>

"in c/3

2 y

S P

Q

O ^

0 B 3 V2

co

O

I

5 x> -0 £

C/5 "03 CA B

.3,

M °o5

C/3

B

£

°2 £ P r 05

00 B

in

«

:o5 C •y

B *-> .3 ^ :05 ^_> B « nC/; ^ +^ C/5

~

si tn ?*^ ^" ^ ^_j t» <» .—1 J J/J +{/3

O

+3

O

05 S "O P H I—I PQ c^

IJH

I—I

=03

t.

rt

•<->

0 0 0

0 0 00

0 m to

0 0 m

O O m

O O 05

O O O O m m 0 0 a o o f i o

0 O 0

M

X,

C

,—1

ro

CM

H

^f

m

« i - i ( S <* TH 1-H CO

m o o r t

' O O O

m 1 '•"'

1 US

T-H

O O O

1 Tt<

'

0 0 0

m CM co

C

•O

PQ L>2 0 O O O O O m CM CO

0 0

CM O rf m H O C

t>

—

0 0

'

co

'

CM

•

0 0

0 0

1 co 1

0 C".

m

m m

1 "^ ' CO

m

•y. iy.

il

55 PQ C C P-

>—

„ ^>

3 "«

O O 00

O O O

co

> —)

03 +•> . y. 4>l O *3

B O

"

"o

S3 CJ »05

_

•y

:05

>. > « 5 £ • 8 1— C

m

o

—''

'ö b

1 '"'

O O

J ^

^ £ g :o5

B

.22 0 "3

1 « « « C 7 * •« B X « 4-> m •>-> 05 05 * J -,-. c/3 X B O .ä — t-, .*->1 05 ' B T

8 "O « a ecf3 O P B

03 _rj

S3

xj

PQD^

O

in

B B :

——

3 O PQ S3

O "f

p

:

0 O

c

B

B :05

0 0

l o co

CM

0 0

co m

Q 0 0

C

m

LO

0 0 O

c 0 CA

0 0 [^

0 0 0

CO

X

*-*

co

0 0 '-3

O m CD

O 0 O

rf

l-H

0 0 m

0 0 • *

1m

CM

0 c O 0 m 0 co co CM

O 0 m

0 0 0 0 0 0 t O l O

CM rf

1 1

O O

co m i> co

co co 0 1 c o T - I CM

co m

0 0 m 0 co m

c c 0

0 O

|

m co 1

0 ~ 0 0 0 it 7 - M C rj< CO' v~~ •-

rf

'

t^

CM c o

'

1H

(1

«E

T-I

P

•§2 5 t-'o •si

_

0 0 IC

1 1

•>

o

t.

c 9

v c

£ S

~ )

o

£ i y

t t

s

•y

0 C

E

c

> ><

-

0 0 0

CM

B

Q _c.

0 c 0 c CO l r

c

_

c 0 m m '

>*

m CM

« ,. L. O Q,»0

•a

1-

5 5 c 2 — ^Z £ cc

it

C

t a.

) C

B C :o:

>

•O! C

:C

•0

1>

E £ > c tDy D y X pp B

>./>

a

c

B •c C •»o:

>— • -

••c HC

(1

fV

v

P>C

T C

z

2^ § c

y

o o o o

o

o o o o

rtrl

— C— <o q BB g C :eflE :CS — = 2 fl o >> C g

*ö

•3 •-

"9

'-H <>a —>R x

3 23

23 JM

—c^ O pC c -r « 3o CM -H "* CM \ti — SM • ^

~JC.

o

E

as O

•J

7; S> :«

5 53 h

o

O C ift

O O

^H

c o o t»

-p

o O o LO o O

ö

o o ©O

°2 s

p'tl

j = : « "~! BB f r t • £ ° BqB

*

C

"d £ 3

5 -9

:3 g

T3

55 c s

C3

•0 c o t.

B

:« -3

Tc/3 3 u °C3

o

, - H O I - I O O I - I I - I C M C M T - I

*2

- -i c

en

CM CM

o o o o o o o o o o

•*-! —i

8 SES

o o o o

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O u O in01(Tl»HOMOOiOiO!00!001

o o o o o o o o o o o o o o o O O O O O O O O O O O O O O l O lOMNOrtonooiflonoffla

ro

i I

o o o lO o o co co o

o o o o iO o

o o o o o o

o o o o W

O

i O I > 1-H 1-H

i-H l >

00 TH

rtrtta^riHNM^N^tflH

^H

TH

o o o o

I-H

o o o o o o o o o o o o o o o o © i-i I CM o o m o o

o o o o lioco

o

s CB

c

*-

-» ~ °cs t,

c B .2 3

CO _J PM PQ X

*-q £

J*

CS - f l °C3 (-1

c •*-> G

fl

^ H (fl K*)'cä° .Q -Ö t/5 . - .

I&

o 2, O. iu

<z

C °C5 tu CD > T3

o a

J2 ^

o BJ g O fl

X ~ CO c«

ga

- s JM C/D

>•

c/2

SH

o «2 :5 > ii i «, aC3 > 9 :c3 '« 3 S3 « <» si -o ~

BILAGA 3

Kommunernas anslagsgivning till ungdoms- och fritidsverksamhet

Uppgifterna till detta siffermaterial har hämtats ur de kommunala staterna. Stora vanskligheter h a r förelegat då det gällt att rätt rubricera de olika anslagsposterna. Någon enhetlig uppställning av olika kommuners budgeter förekommer inte. Det är svårt att fördela utgiftsposterna mellan driftsbudget och kapitalbudget. Vissa kostnader, exempelvis lokalkostnaderna, är ofta »dolda» och svåra att precisera. De anslag, som utgår över församlingarnas stater, h a r inte redovisats.

134 Stockholms län Kommun NynäsKa hamn Dr Södertälje Ka Dr Nacka Ka Dr Sundby- Ka berg Dr Solna Ka Dr Djursholm Ka DiLidingö Ka Dr Vaxholm K a Dr Norrtälje Ka Dr Östham- Ka mar Dr Öregrund Ka Dr Sigtuna Ka (1962) Dr Täby Ka Dr Stocksund Ka Dr Danderyd Ka Dr Sollentuna Ka Dr SaltsjöKa baden Dr Väddö Ka Dr Häverö Ka DiKnutby Ka Dr Almunge Ka Dr Sjuhundra Ka Dr Lyhundra K a Dr Frötuna Ka Dr Blidö Ka Dr Roslags- Ka Länna Dr Knivsta Ka Dr

Kultur

64 935 3 000 292 519 2 500 400 900 8 900 236 870 7 000 348 500

Biblio-

tek

106 573 20 000 231 756 37 500 295 025 79 025 486 450 180 500 653 000

23 800 81 050 6 000 96 000 159 850 394 800 15 500 19 160 19 000 3 200

6 000 14 513 68 906 25 945 6 528

10 500

3 050 3 000 118 253 213 350

2 000 13 000

40 100

106 000

41 600 5 800 294 000 288 700

500 4 700

47 935

Barn o. ungdom

Komm.

S:a

S:a

verks.

kapital

drift

14 400

62 034 220 110 745 205 4 000 409 000 5 500 430 156 80 000 415 100

Idrott

Bad

64 000 95 558 160 802 286 023 38 500 198 600 4 000 293 420 70 000 748 900

20 000 151 085 27 000 337 738 22 500 47 000 105 420 31 000 460 400

34 100

72 700

25 600

22 200

310 550 80 300 3 000 2 000 22 005 34 996 10 000 4 4 400 251 230 1 500 14 800 60 150 10 000 650 40 900 3 000 5 000 11 847 51 200 18 500 187 750 29 600 9 500 71 000 9 350 20 600 90 700 11 600 22 700 208 100 60 600 3 000 106 673 12 867 3 000 4 850 6 350

84 000

76 200 22 500

80 500

41 400 3 600

28 900 12 300 275 100 6 500 29 885

494 685 430 912 1 969 441 105 000 1 373 025 97 425 1 586 416 368 500 2 706 400 254 250 114 300 1 262 000 17 500 120 499 10 000

13 350

41 000

438 046 1 500

3 150

11 000

134 045 10 000

52 128 3 000

2 200 35 500

8 750 4 500 166 850

41 347 77 200 753 303 11 500

43 000

50 200

226 650 20 600

14 000 41 000 1 100

118 428 27 000 134 100

55 500

3 650

382 328 1 206 500 205 041

31 766 3 000

11 000 3 500 55 050

25 946

26 400

53 940

27 900

7 100

196 346

11 872

9 541

3 750

3 500

3 050

2 000

3 713

4 610

3 677

8 200

5 400

15 300

2 400

20 150

60 050 3 500

22 587

Sami.lok. 20 000 26 687 4 300

7 900

23 116

10 800

7 100

14 590

3 550

1 175

20 000 79 903 33 905

7 100

14 490 6 000 5 300

1 000

1 250

3 650

4 450

1 525

4 500

1 800

1 100

13 375

12 300

15 863

13 450

4 660

6 000

5 000

15 300

51 723

135 Kommun Skepptuna Ka Dr Märsta

Ka Dr Upplands- Ka Väsby Dr Vallentuna Ka Dr Österåker Ka Dr Ljusterö Ka Dr Djurö Ka Dr Värmdö Ka Dr Gustavs- Ka berg Dr Boo Ka Dr Järfälla Ka Dr Färingsö Ka Dr Ekerö Ka Dr Huddinge Ka Dr Botkyrka Ka (1962) Dr Salem Ka Dr Grödinge Ka Dr Östertälje Ka Dr Turinge Ka Dr Järn a Ka Dr Sorunda Ka Dr ösmo Ka Dr VästerKa haninge Dr ÖsterKa haninge Dr Tyresö Ka Dr Summa

Barn o. ungdom

Komm. verks.

S-a kapital

S:a drift

Kultur

Bibliotek

2 900

7 365

5 850

6 500

2 730 41 620

25 639

4 800 55 770

1 500 2 900

7 120

73 000

34 171

40 300

29 100

15 000

3 000

28 983 3 000 18 750

27 188 300 37 450

43 613 45 600 39 300

6 500 36 400 33 600

17 984

2 940

1 500

16 000

146 600

1 000

2 550

1 400

6 175

4 749

2 000

2 333

6 641

1 834

12 400

1 833

6 000

45 400 1 000 129 188

20 045

25 500 5 200

13 400 2 500 43 600 4 500 167 900

8 500 5 000 16 100 12 000 5 500

1 000

3 100 1 000 115 900 14 000 55 500 13 196

Idrott

Bad

500 Bygdegård 10 000 9 030

77 090

136 200

3 100

10 770

9 980

7 225

2 267

11 900

2 267 22 500 4 760

2 200

1 766

120 300 2 000 17 350

212 200

15 215 200 2 000 14 500 1 600 38 500 139 900 153 800

6 800 1 000 36 470 4 170 7 000 4 200

10 110

194 571 127 208

9 500

7 849 31 041 149 445 23 500 255 550 79 900 689 200 26 500

8 500

53 365 13 200

7 300

32 600 49 600 542 300 42 000 347 390 45 221 20 400 22 500

5 400

8 335

36 305 1 000

7 200 18 625 7 600 12 695

31 100

24 239

39 175

82 020

28 923

12 200 13 700 64 300 1 000 7 100

133 049

85 300

45 100 20 000 29 500 61 700 115 000 23 500 4 900 13 000 3 500 3 500 109 300 16 000 72 300

35 862

33 115

33 102

10 200 18 000 10 600 7 500 2 500 2 450 1 500 31 572 72 200 81 000 79 680

9 200 3 000 6 050 8 000 10 800

4 300

3 700

71 070 21 000

2 800

1 925

44 170 8 000

3 000

8 500

44 400 2 500

10 200

2 000

32 145 1 500

13 200

7 650

25 472

20 100 7 000 6 750

1 600

38 760

44 23C) 467 325 770 902 232 10C Ka Dr 3103 771 4 071 035 3 632 33£ 2157 748

133 233 253 855 88 000

11 300

52 585

212 340

402 06C 1916 617 594 936 3 799 424 17 359 253

136 Uppsala län Kommun Ka Dr Enköping Ka Dr Tierp Ka Dr Åsunda Ka Dr Södra Ka Trögd Dr Norra Ka Trögd Dr Upplands - Ka Bro Dr

Kultur

Uppsala

Ka Dr Lagunda Ka Dr Södra Ka Hagunda Dr Norra Ka Hagunda Dr Bälinge Ka (1962) Dr Yaksala Ka Dr Rasbo Ka Dr Oland Ka Dr DanneKa mora Dr Vattholma Ka Dr Björkling( : K a Dr Vendel Ka Dr Tierps Ka landsDr komm. Söderfors Ka Dr Älvkarle- Ka Dr by Västland Ka Dr ÖsterKa lövsta Dr Hållnäs Ka Dr

464 540 2 000 71 040 200 24 510 21 825

Bibliotek

Idrott

137 000 704 300 698 270 1 100 55 000 143 511 68 300 200 12 240 14 850 7 015

3 250 1 750

Bad

Barn o. ungdom

Komm. verks.

S-a kapital

S:a drift

137 000 385 500 11 600 115 385 2 800 18 050 7 975 20 000 5 900

138 829 1 037 595

3 429 034 69 700

10 300

60 050

468 586 3 200

1 400 2 400

71 050 7 500

49 965 20 000

1 200 700 10 400

6 200 1 000 11 090

5 255

29 401

2 100

4 000

62 246

24 866

9 430

10 127

4 440

1 667 saml.lok. 6 300

56 830

8 300

17 155

12 100

7 000

45 105

11 800

5 200

2 400

6 600

4 050

20 550

1 700

3 540

1 700

1 800

9 040

6 800

4 748

1 950

5 050

1 100

19 648

7 950

15 070

30 200

7 900

4 750

1 200

28 380 33 025

8 700

24 400 1 700

Håbo

Summa

Ka Dr

11 350

7 630

28 290 2 200 3 450

6 400

3 850

17 550

4 050

1 175

46 940 1 000 13 300 1 500 19 000

28 025 1 000 23 000

12 750

35 603

3 700

9 150

4 900

94 310 2 200

6 410

133 428 2 000

4 000 1 000 8 270

11 375

3 300

54 975 2 500

12 726

4 462

6 800

1 300 2 000 2 975

1 600

22 200

14 855

7 600

11 650

2 050

1 000

59 355

16 200

6 670

8 275

11 100

43 670

1 600 22 950

1 000 9 623

15 700

3 250

4 000

500 76 800

40 200

64 970

15 950

76 695

22 300

48 000

20 158

10 662

6 150

7 125

6 150

21 100

4 300

2 500

5 250

1 050

15 088

1 100

4 700

7 000 4 300 195 200 922 543 1 127 796 946 187

36 400 802 224

39 920 2 000

8 450

35 413

3 100 132 323 268 115 50 245

1 000

35 200 22 038

500 243 400 226 971 1 271 130 5 296 851

137 Södermanlands län Kommun

Kultur

Nyköping Ka Dr Oxelösund Ka Dr Ka Flen Dr Katrine- Ka Dr holm Eskilstuna Ka Dr Torshälla Ka Dr Strängnäs Ka Dr Mariefred Ka Dr Ka Trosa Dr MalmKa Dr köping Gnesta Ka Dr Tunaberg K a Dr Jonåker Ka Dr Björkvik Ka Dr Stigtomta K a Dr Rönö Ka Dr Svärta Ka Dr Tystberga Ka Dr Vagnhärad Ka Dr Hölö Ka Dr Daga Ka Dr Åker Ka Dr Enhörna Ka Dr Of. StallarKa holmen Dr Tosterö Ka Dr VårfruKa Dr berga Kafjärden K a Dr Of.

Bibliotek

Idrott

Bad

Barn o. Komm. ungdom verks.

4 400

23 415

10 000 187 950 97 000 41250 40 800 12 000 5 000 9 050 18 750 6 000 105 750 9 800 119 600 900 150 185 000 23 000 6 000 24 460 15 400 5 404 62 485 7 770 650 11 900 33 490 7 083 1 517 300 200 9 870 11 000 500 1 820 11 600 14 160 10 000 3 100 8 150 12 500

15 715

10 625

3 000

6 280

11 230

14 650

7 225

9 300 5 000 5 600

3 500 370 000 4 000 218 600 183 800 234 850 3 800 41 250 58 700 79 700 86 700 4 100 600 700 51 355 24 905 36 100 2 500 105 321 212 650 70 850 18 000 165 000 364 050 780 060 485 210 887 228 13 700 46 290 18 600 21000 3 500 57 400 12 938 73 767 53 065 5 200 400 5 190 23 950

9 970 500 4 885 6 670

12 496

8 655

1 300 14 000 2 667

10 000

7 050

7 700

3 711

9 050

6 100

S:a drift

491 100 1 213 500 86 300 316 350

38 150 10 400 14 200 4 000 149 900 41 375 683 678

154 360 12 500 654 271 708 025 3 921 326 36 700 160 005

43 655 76 300

254 660

47 001 7 770

67 610

6 400 9 500

20 445 11 500 64 200

6 000 10 000 5 500

57 065

2 600

39 020

2 500

1 500

46 405 5 000

2 000

25 550

1 500 14 000

28 345

2 860

1 667

15 100

4 000

2 050

1 250

2 500

6 360

7 804

6 450

1 500 2 500 6 100

10 000

11 825

1 700

5 050

10 408 5 000 7 030

3 200

2 900

18 276

10 403

4 930 11 150

10 600 1 500 4 600

37 600

15 961

1 000 2 500

28 864 36 608 5 000

9 860

11 140

2 900

912 4 889

5 090

4 000 5 200

3 380

2 390

2 800

6 933

3 633

2 200

18 680

500 900

49 459

4 350 1 500

1 430

8 000

1 000

10 000

46 180 11000 4 912 19 079

1 000 2 100

10 770 14 633

1 034 2 500 Sami.lok.

3 200

1 000

103 600 291 300

S:a kapital

12 600

5 900

Hällby

Ka Dr

10 900

16 225

6 850

6 900

1 995

42 870]

138 Kommun

Kultur

Biblio-

Idrott

tek Västra Rekarne

Ka Dr

(1962) HusbyRekarne Arla

Ka Dr Ka Dr Mellösa Ka Dr SparreKa holm Dr Bettna Ka Dr Sköldinge Ka Dr Flöda Ka Dr Stora Ka M a l m Of. Dr V:a Ving- Ka åker Dr Julita Ka Dr Summa

Bad

Barn o. ungdom

24 500

10 945

7 800

7 100

11 400

28 853

14 800

4 870

6 500

4 870

Komm.

S:a

S:a

verks.

kapital

drift

61 745

59 893

300 20 025

13 312

300 3 550

14 850

1 300

53 037

38 700

20 150

4 900

13 010

1 540

1 575

79 875

8 275

20 025

2 650

8 200

1 400

41 250

4 900

12 455

13 950

3 570

4 500

8 200

67 350

3 000

1 000

26 040

3 525

3 000

27 700

17 850

3 400 13 000 8 400

14 900

5 765

1 200

38 000

38 375 13 000

40 115

53 514

11 800

17 500 39 250

2 700

6 833

2 300

1 200

44 975 17 900

1 200 1 350

2 000

147 897 14 383

Ka 23 000 200 112 891 883 260 537 148 975 1 524 507 Dr 1 638 6821 451 624 1 593 083 1 594 465 376 535 1 347 829 8 002 218 Östergötlands län

Linköping[ Ka Dr NorrKa köping Dr SöderKa köping Dr Motala Ka Dr Vadstena Ka Dr Skänningc Ka Dr Mjölby Ka Dr Boxholm Ka Dr ÅtvidaKa berg Dr Finspång Ka Dr ValdeKa marsvik Dr Godegård Ka Dr Tjällmo Ka Dr Borensberg

Ka Dr

722 000 680 324 454 566 607 283 12 000 10 000 560 744 926 500 642 500 300 500 10 100 18 670 12 100 500 3 000 154 283 96 855 121 550 5 000 20 092 16 150 9 620

75 000 797 000 458 972 157 500 842 582 3 201 227 109 000 131 000 933 011 290 892 515 136 3 868 783 10 000 10 800 12 000 5 000 57 870 175 000 2 000 180 500 80 216 17 750 195 127 665 781 700 5 770 50 300 2 500 13 988 112 650

11 900

7 100

53 780

5 600

8 450 69 500 29 375

31 073

14 200

78 706

90 133

41 800

28 031 2 412 41 738

17 700

1 500

9 500

9 300

23 900 4 000 144 340

43 450 25 000 88 819

16 300

64 000 30 000 63 025

20 428

4 100

45 450 5 000 6 400

2 075

5 185

2 650

2 500

2 800

4 225

2 000

4 100

13 150

400 12 950

8 100

500 8 200

1 850

9 396

96 450 2 412

4 850

313 257 52 050 69 500 181 875 59 000

30 150 104 300

476 264 5 000

31 115

1 850

4 350

68 283

1 000

14 260

bygdegård 7 500

20 625 900

5 600

2 000

50 000

139 Kommun Ka Dr Ka Aska Dr Östgöta- Ka Dr Dal Folkunga Ka Dr Alvastra Ka Dr Ödeshög Ka Dr Södra Ka Göstring Dr Of. Vifolka Ka Dr Ka Ydre Dr Västra Ka Dr Kinda Södra Ka Kinda Of. Dr Norra Ka Dr Kinda Björsäter Ka Dr Landeryd Ka Dr Vårdnäs Ka Dr (1962) Södra Ka Valkebo Dr Norra Ka Dr Valkebo Kärna Ka Dr Ka Vreta Dr Kloster Ka Åkerbo Dr Norsholm Ka Dr Of. Ka SkärDr blacka Hällestad Ka Dr Hävla Ka Dr Kvillinge Ka Dr Kolmår- Ka Dr den Ka Västra Vikbolan- Dr det Ka östra Dr Vikbolandet

Kultur

Bibliotek

5 950

10 776

5 400

1 850

5 236

1 850

Idrott

Boberg

Barn o. ungdom

Bad 3 000 21 175

Komm. verks.

S:a kapital 3 000

1 900

9 247

5 620

6 450 4 500 4 550

1 580

11 402

5 675

5 650

2 540

6 578

5 475

7 700

8 250

15 250

6 200

13 300

2 650

43 701 500

16 436 4 500

1 650

22 967 24 307 23 043 8 750

49 400

12 500

14 650 500 9 403

7 350

32 378

5 500

4 400

S:a drift

1 500

13 500

1 500 10 000 1 500

27 750

1 000

3 000

40 903

11 680

4 425

2 100

1 000

58 933

10 500

1 900

2 850

12 200

7 021

9 320

28 641

1 900

4 905

3 100

6 300

16 205

3 810

10 115

2 000

1 200

17 175

4 700

9 180

15 450

10 500

3 650

43 480

4 400

11 035

3 000

3 000

1 500

22 935

2 675

15 261

9 945

10 400

1 900

16 045

59 488

11 100

68 250

10 425

8 718

9 150 5 500 12 000

10 100

27 000

9 350

9 300

1 400

11 000

13 200

9 000

10 200

4 000

1 475

38 656 5 500

4 200

47 400

28 500

33 200

8 400

8 815

29 411

7 500

4 000

15 000

68 126

2 000

6 414

8 950

4 750

1 300

23 614

6 375

12 894

6 375

6 375 9 700

47 000

122 028

1 000

41 160

17 025

8 253

17 500

9 400 3 000 22 550

3 700

8 211

10 249

8 500

9 500

2 820

8 030

13 150

1 650

6 200

5 548

4 475

7 000

41 419 3 000

26 150 1 930

25 953

140 Kommun Stegeborg Ka Dr Aspveden K a Dr Ringarum Ka Dr Gryt Ka Dr Summa

Ka

Barn o. ungdom

Komm. verks.

1 500

1 000

3 226

3 500

1 667

2 400

30 350

2 500

Kultur

Bibliotek

1 737

1 400

1 667

i 882

20 400

9 600

Idrott

Bad

1 600

16 300

36 900

740 500

423 182

Dr 1 912 249 2 087 380 1 763 204 2 027 643

S:a kapital

S:a drift

12 437 14 942

66 150 3 420

71 500 1 288 382 599 434 1 920 684

10 310 594

Jönköpings län Jönköping Ka Dr HusKa kvarna Dr Nässjö Ka Dr Värnamo K a Dr Sävsjö Ka Dr Vetlanda K a Dr Eksjö Ka Dr Tranås Ka Dr Gränna Ka Dr -Marianne- Ka lund Dr NorraKa hammar Dr Gislaved Ka Dr Skillinga- K a ryd (1962) Dr Bodafors K a Dr Vaggeryd K a Dr Anders- K a torp Dr Ingatorp K a Dr Höreda Ka Of. Dr Solberga Ka Dr Bredestad Ka Dr Linderås K a Of. Dr Hullaryd K a Dr

6 800 7 500 7 000 175 000 433 900 363 000 429 800 466 200

12 900 209 200 79 300 738 700 2 510 900

50 852 149 950 35 863 83 640 1 000 3 500 113 400 104 000 206 500 64 100 1 000 500 50 003 104 091 182 980 307 431

8 850 101 550

13 950 1 000 21 200

5 500 67 500 48 523

20 486 70 870 3 000 40 200 68 964 144 725 3 500 2 200 8 326 300 6 900 11 430 600 16 060 22 551 1 300 600 66 095 16 148

21 200 46 600 84 000 37 540 2 000 62 800 2 150 3 575 8 255

15 525

1 825

17 300

17 400

16 050

11 042

669 315

6 900

3 000 8 000 107 500 59 314 100 350 86 295 45 200 15 330 3 500

63 850

13 300

11 246

6 916 35 300 18 221 9 800

2 350

271 014 251 891 324 519 24 072

35 900 4 860 8 450

8 900 2 000 10 575

2 150

12 200 10 000 63 100

3 450

4 100

20 793

4 025

5 100

13 790

4 695

5 817

11 000 10 000 4 770

80 947 11 900 155 363 33 337 10 400

1 200

46 167 66 400 10 000

2 600

1 000

92 692 3 000

3 270

600 150

29 071

25 000

4 200

2 950

14 310

19 400

12 100 3 000 5 750

1 400

10 500

2 250

7 392

1 550

584 650

58 700 1 500

13 300 31 000 93 127 16 350 34 350

6 500

9 525

37 950

50 100 25 000 5 200 8 400 16 542

6 045

430 705 4 500

1 600

1 175

5 000

23 495

29 918 4 695

38 522

2 850

6 975

141 Kultur

Kommun Ka Dr Skärstad Ka Dr Lekeryd Ka Dr Ka Hakarp Dr Ka Tenhult Dr Forserum Ka Dr Of. Månsarp Ka Dr Of. Bankeryd Ka Dr Södra Mo Ka Dr Ka Gnosjö Dr Ka LannaDr skede Ka Villstad Dr Burseryd Ka Dr Ka Hylte Dr Unnaryd Ka Dr Of. Ka Reftele Dr Bredaryd Ka Dr Forsheda Ka Dr Ka Bor Dr Rydaholm Ka (1962) Dr Klevshult Ka Dr Vrigstad Ka Dr Malmbäck Ka Dr Ka Norra Dr Sandsjö Hjälmse- Ka Dr ryd Of. Bäckaby Ka Dr Korsberg i Ka Dr Ka Nye Dr (1962) Ka Alseda Dr Vetlanda Ka Dr landskomra. Ka Bj örkö Dr (1962)

Bibliotek

Idrott

Bad

Barn o. ungdom

Visingsö

Summa

Komm. verks.

1 500

1 050

5 620

3 200

1 500 100

2 100

3 700

11 900

2 000

6 900

4 080

2 800

1 300

7 050

8 755

3 100

3 400 10 000 3 200

10 270 20 350 10 000

2 800

950 800 5 450

2 000

18 598

2 000 6 500 10 300

12 965

1 350

75 17 000 14 200

2 800 7 700 6 200

13 900

5 255 1 000 26 450

5 900

3 200

7 852

3 750

6 580

1 925

8 050

11 916

9 850

4 600

1 900

2 000

3 000

7 345 8 000 29 800

2 700

8 500

31 400

22 900

90 500 12 575

5 040 7 800 61 238 10 205 25 700 67 650

1 000

23 307 38 316 22 795 8 000

7 550

100 750

1 700 11 150

4 500 10 000 600

7 572

5 400

1 950

4 800

1 250

15 050

1 430

5 105

1 300

2 450

10 885

6 800

6 085

3 400

1 700

18 610

1 250

3 900

1 500

7 200

2 000

11 400

3 000

4 900

5 350

3 615

12 700

5 300

6 360

1 000

1 355

1 300 15 000 9 000

1 200

1 000

2 650

2 750

5 252

1 650

15 000

10 000

27 400

5 600

3 325 5 955

100 15 000

3 000

37 000

10 000

1 900

1 35C

8 810

1 40C

1 350

37C

7 997

3 94C1

1 70()

3 00C

90C

10 040

4 78C

7 20C)

1 10()

5 30C

1 00(

19 380

3 10()

4 10()

3 65()

3 15C

90( )

14 900

1 00()

1 90()

2 60()

3 07()

40()

8 970

13 90()

130 20()

2 900

2 66C

1 40C

3 47:

50C

171 40() 299 35C

3140C

i 1 291 20() 1 350 456 Dr 1 041 84E> 1 328 04(

237 92J > 1 147 1U

Ka

27 560

4 480

21 080

2 600

1 400

9 100

S:a drift

2 630

2 130

1600 S:a kapital

646 25C) 6 396 588

142 Kronobergs län Kommun Växjö

Ka Dr Ljungby Ka Dr Åseda Ka Dr Lessebo Ka Dr Hovman- Ka torp Dr Tings ryd Ka Dr Alvesta Ka Dr Älmhult Ka Dr Trär yd Ka Dr Markarvd Ka Dr Lenhovda Ka Dr Alm un ds- Ka ryd Dr Nottebäck Ka Dr Braås Ka Dr Älghull Ka Dr HälleKa berga Dr Ekeberga Ka Dr AlgutsKa boda Dr Älmeboda Ka Of. Dr

Ka Dr Östra Ka Torsås Dr Linneryd Ka (1962) Dr Södra Ka Sandsjö Dr VäckelsångKa Dr Urshult Ka Dr Mellersta Ka Kinnevald Dr Of. Bergunda Ka Dr

Kultur 10 00C 84 80C 10 60C 1 10C 5 05C 7 98C

Bibliotek

Idrott

20( ) 252 80C 173 4 0() 254 20C 52 12()

6 60C

Bad 4 00(1 181 20() 13 00( ) 57 98i!

Barn o. ungdom

Ko mm. verks.

S:a kapital

1 000 19 10C) 311 800

268 000

S:a drift

1 024 500 13 00C

5 325

23 00C

155 627 1 10C

8 635 20( 1 14 34S

1 oot

1 10C

10 50(t

1 50C

11 00C

40 785 20C

23 20C

2 85C

8 00C

57 247 1 OOC

10 20C

6 19?

4 225

2 70C

1 515

24 838

3 735

10 94C

10 585

5 60C

3 235

34 095

22 67C

27 506

17 55C

8 380

11 000

31 120

29 150 13 300 29 900

22 800

128 056 13 300

1 550

9 375

16 495

14 540 7 000 8 720

3 100

12 820

11 000

4 300

13 775

2 600

7 650

6 250

2 350

6 055

11 400

13 000

5 595

39 350

13 276

1 360

8 200

3 000

6 000

1 000

32 836

8 200

14 072

1 400

4 250

11 500

21 200

3 600

7 500

1 695

16 200

4 000

1 500

2 000

3 600

5 200

2 950 5 000 5 915

3 050

2 700

17 465

6 600

11 044

3 700

13 793

4 166 »Älmeboda ungd. råd» 3 000

39 728

4 750

2 500

93 810 7 000

1 200

37 340 10 000

42 020 30 325

28 322 61 695 14 250 5 000

3 000

Ljuder

3 300

950 4 000 10 460

2 700

1 200

3 203

4 800

5 000 3 100

21 850

4 500

5 000

3 070

15 570

1 300

4 000

7 060

4 275

16 785

6 234

5 250

3 600

16 609

3 830

1 800

200 5 200|

350 6 938

7 150

9 000

1 650

350 66o|

1 000

8 525 900

1 000

21 948

143 Kommun

Kultur

Ka Dr Lammhult Ka Dr Ka Moheda Dr HjortsKa berga Dr Vislanda Ka Dr Skatelöv Ka Dr Västra Ka Dr Torsås Vireslad Ka Dr Of. Stenbro- Ka Dr hult Ka Dr Ka Dr Ka Dr Annerstad Ka Dr Lidhult Ka Dr Göteryd Ka (1962) Of. Dr Ka Åseda Dr landskomm. Summa

Ka Dr

Idrott

Bad

Barn o. ungdom

Komm. verks.

S:a kapital

S:a drift

6 430

500 5 963

17 300

16 020

4 625

16 100

66 438

7 150

6 675

13 800

5 500

1 570

35 295

7 000

8 516

7 160

9 800

6 400

38 876

2 500

1 700

4 675

2 700

6 954

22 200

1 700

4 000

2 800

Rott ne

Ryssby (1962) Hamneda Of. Berga

Bibliotek

2 200

1 000

3 000

5 200

2 350

10 350

2 500

6 000

2 500

1 000 5 150

8 700

5 000

5 100

4 350

6 450

2 900

8 500

1 030

36 084

Medb.hus 950 30 000

54 900

4 950

27 150

1 000

3 334

10 100

3 683

4 250

3 333

24 700

3 000

1 800

1 500

7 500

1 000

14 800

1 000

7 410

3 700

7 600

1 250

1 000

11 100

10 900

266 100

29 000

541 508

438 310

289 750

525 932

1 500

1 550

14 610

8 800

4 700 10 00

318 100 2 364 257

92 913

475 844

21 000

12 500 256 200

100 000

251 000 53 500

19 800 3 500 58 800