1944 års nykterhetskommitté
Hänvisat till av
- Prop. 2007/08:119: Alkoholfrågor med EG-rättslig anknytning
- Prop. 1954:151: ('angående riktlinjerna för den framtida nykterhets politiken m. m.',), avsnitt 54
- Prop. 1954:158: angående vissa an¬ slag till nykterhetsvården för budgetåret 1954/55 m. m., avsnitt 5
- SOU 1952:53: 1944 års nykterhetskommitté, avsnitt 1, 5, 150 och 172
- SOU 1952:55: 1944 års nykterhetskommitté. 7,, avsnitt 9, 14, 257 och 1934
- SOU 1956:23: Vissa ändringar i nöjesbeskattningen m. m. : förslag, avsnitt 153
- SOU 1964:6: Alkoholreklamen : slutbetänkande, avsnitt 12
- SOU 1967:36: Nykterhetsvårdens läge, avsnitt 4 och 59
- SOU 1967:58: Enhetlig kommuntyp, städernas auktionsmonopol m.m, avsnitt 121
- SOU 1972:49: Tryckfriheten och reklamen, avsnitt 1970
- SOU 1974:90: Alkoholpolitik, avsnitt 7.2
- Lagrådsremiss
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2013
k A Eivfs» fjEFENTiJqá;QTREDNiNGÅR-19å2:54
v y =
js§INANsDmPAn;rEMn:N1‘Er
1944 ABS NYKI.‘-ERHETSKOMMITTE
RUSDRYCKSFÖRSÄLJNING
0011 NYKTERVIIETSWVÃRVD
STOCKHO-.LM
1952‘
offentliga/utredningar
Statens 1.9522.
Kronologisk förteckning
1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med -27. Betänkande med förslag till förbättrade
komm
1. förslag till vissa ändringar i uppbördstödarandet. tioner i Härjedalen och nordivästra Hâlsingl
Haeggström. 458 s. Fi. Beckman. 542 s. K. lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 28. Lagberedningens förslag till n llagstiltning om to
l2‘i)£s1agFti1l s. i. rätt m. m. Katalog och ridskrllf tstryck. 115 S. J
Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 99 s. C. 29. tillträde till högre studiier. Av F. Schmi Vidgat Nordisk passirihet. Betänkande nr 1. Beckman. 38 s.U. Gernandt. 237 s. E. ‘Er Det yngsta tángvårdsklienteiet. Av T. Eriksson. ” 30. och utbildning av polispersonal. G u
.°°.°‘!“E*’!°
Kihlström. 19 s. Ju. Rekrytering ^ - esson. 310 s. I. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente 31. Supplement nr 8 till Sveriges; 19 f:
m. m. Hseggström. 173 s. C. 78 s. F familjelnamn
Allmän folkomröstning. 1950 års tolkomröstnings- Statens Reproduktionsanstalt. 2. Kihlström. 32. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- a betänkande. lBeckm an. 131 s.
ååh vjflsfittsutrednings s. u. bostadskreditorganisationema.
. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Håstad. 33. Den första lärarhögskolan. Haeggström. VIII, 2 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsätts- s. E.
Bilaga utre nings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. Ju. 34. Betänkande med förslag angående arbetsmarkna
Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. statistiken. Kihlström. 143 s. S. G. Öhlin. 2 till 1950 års folkomröstnings- och 35. och
B ggnadsstyrelsens arbetsuppgifter organisatio
valsättsutredn Bilaga gs betänkande. 2. Kihlström. 159 s. V ctor Petterson. 88 s. K.
Ju. 36. Stöd at ânkor och vissa andra ensamstående kvinn
10. sjukförsäkring. Appeiberg, Uppsala. m. m. Baggström. 189 s. s.
Sââmânâens s. .
11. Yttranden m. m. över 1950 års lângtidsutrednings 37. Behovsprövning på bostadsmarknaden.
1951- ringskommitténs betänkande. Il. Idun. Hyresreå, 251 s.
betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1955. Beckman. 66 s. Fi. 38. Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs hetä
1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folk- kande. 1. Victor Petterson. 10l3 s., 20 pl. S.
upplysning och forskning på alkoholfrågans område. 39. Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring :i
Victor Petterson. 95 s. Fi. yrkesskadeförsäkring. Gernandit. 328 s. S.
13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållan- 40. Militär-psykologi och personalt iiinst. Arbetsupp ;Ä den inom lappmarkema samt tiilgodogörandet av och central organisation. ström. 269 s. Fö.
fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län 41. G Den jordbruksekonomiska undersökningen. m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. messon. 100 s. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallags- 79 s. 447 s. I. 42. Yrkesvägledningen och skolan.. Gemandt. kommitténs betänkande. 3. Kihlström. Germandt. 74, 38* s. råvara- Nordiskt patentsamarbete. 15. Barrskogstillgângama och skogsindustriens 44. Beckman. 135 s. H. Principbetänkande angående dlriftbiclrag till prim försörjning. kommuner. Kihlström. 180 s. S. 16-17. Tull- och valutalâttnader resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 45. Bestämmelser och praxis röramde statens budg
och 3. Gemandt. 31 resp. 15 s. U. Kihlström. 224 s. F
46. Betänkande angående psykopaitvård m. m. 2:
18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och För- .L enta statema. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstningsø betänkande. 2. Kihlström. 47. betänkande 3.
ååh vâlsättsutrednings s. u. nings- och valsättsutrednings
19. åt husmödrar, lantbrukare m. fi. Gernandt. ström. 47 s. Ju. till m. rn. Kommunalla
:Såmestsear s. . Förslag landstingsiag I
20.- en. 1. Betänkande med förslag till kommitténs betänkande. 4. Kihlström. 117 s. 77‘ Busslinjeutrednin och kristidshuslnållning beräknande av t äggsvärde (goodwill) för bussiöre- 49. Kristidspolitik _iSverige 163 s. K. der och. iter andra världskriget. Del 1; Av tag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. - Åmark. un. 679 s. H. 21. Bäjongplan för fángvárden. Gernandt. 67 s. Ju. hälso- och sjukvården vid 50. Kristidspoiitik och kristidshuslnállning i Sverige 22 Betänkande angáende Del 2. Av förhållanden. Gum- der och efter andra världskriget. krig och andra utomordentligt: messon. 219 s. I. Åmark. Idun. 574 s. H. 23. Kihlström. 310 s. E. 51. Barn och film. Gemandt. 89 s. E. Bokutredningen. 4. Nykterhetstör a Betänkande med förslag till allmän förfogandelag 52. 1944 ars nykterhetskommitté och allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskritts- landen i vissa främmande länder m. m. Appelb
tryck. 276 s. H. Uppsala. 216 s. Fi. _ 25. Betänkande med tör- 53. 1944 års nykterhetskommitté. 5. Principbetánkan Zonexpropriationsutredningen. 192 s. Fl. vissa ändringar i hyggnadslagstiitningen. Katalog och Tidskriftstryck. slag till 6. Rusdrycksförs Malmö. 186 s. Ju. 54. 1944 års nykterhetskommitté. Sydsvenska Dagbladet, Norstedt. VI, 408 s. 26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ning och nykterhetsvård.
m. m. Appelberg, Uppsala.
il-ggandexvägföreningar s. .
Anm. Om särskild ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynne
tryckort under vilket t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo bokstäverna till det departement, utredningen avgivits,
Jordbruksdepartementet.
STATENS OFFENATLIGA UTREDNlNGAR1952:54 FlNANSDEPARI‘EMENTE’I‘
1944 ÅRS NYKTERHETSKOMMITTE
VI
RUSDRYGKSFÖRSÄLWHNG
OCH
NYKTERHETSVÃRD
STOCKHOLM 1953 KUNCL. BOKTRYCKERlET P. A. NORSTEDT G5 SÖNER 512362
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
A. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B. Förslag till förordning om försäljning av rusdryckcr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C. Motiv
Avdelning I.
Nuvarande ordning och tidigare rc/ornz/örslag.
l. organisation och verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 Kap. Systcmbolagens Detaljhandelsområden s. 4-8. Systembolagens organisation s. 51. — Systembolagens befattning med utminuteringen s. 52. Inköpstillstånd och tilldelningsprinciper s. 52. Uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet s. 53. Tekniska hjälpmedel vid utminutcringskontrollen s. 55. Förfarando vid handläggningen av ansökningar om motbok m. m. s. 56. Förfarande vid motboksinnehavares flyttning mellan olika detaljhandelsområden s. 57. Utminuteringsställen, filialer och utlämningsställen, försändning m. m. s. 58. Prissättningen på rusdrycker s. 62. —- Systembolagens befattning med utskänkningen s. 63. Tillståndsförfarande m. m. s. 63. Vinstkvantitetssystemet s. 65. Kontrollen över utskänkningsrestriktionerna s. 67. — Systembolagens omsättning och ekonomi s. 68. ~— Systembolagens personal s. 72. ——Systembolagens förtroendenämnd s. 74. Kap. 2. Tidigare förslag om reformering av systembolagsorganisationen. . .. 75 Rusdryckslagstiftningsrevisionen s. 75. 1937 års riksdag s. 77. Besparingsberedningen s. 77. Yttranden över besparingsberedningens förslag s. 85.
K ap . 9° Aktiebolaget Vin- & spritcentralens organisation och verksamhct 93
K ap . Kontrollstyrelsens organisation och verksamhet såsom tillsynsmyndighet över rusdrycksförsäljningen 000050 . . . . . . . . ocooooccooo- Arbetsuppgifter s. 95. Byråindelning s; 95. Personalorganisation s. 496.
Kap. Organen för öppen nykterhetsvård, deras arbetsuppgifter, organisa-
Gällande bestämmelser s. 103. -- De kommunala nykterhetsnämnderna s. 106. Omfattningen av nämndernas verksamhet s. 106. Personalorganisationen s. 112. ——Länsnykterhetsnämnderna s. 113. - Socialstyrelsen s. 114.
Ix’ ap. Alkoholistvârdsutredningcns förslag beträffande den öppna nykter-
Avdelning II.
N ykterhetslcommitténs förslag.
Kap. Försäljningskontrollens organisation . . . . . . . . . . . 121 Alternativ I s. 121. Allmänna principer s. 121. Organisation s. 123. Inköpsregistrering s. 124. Legitimationshandling s. 124. Inköpsförfarandet s. 127. Kostnadsberäkning s. 129. ——Alternativ Il s. 132. Förutsättningar s. 132. Inköpsförfarande m. m. s. 132. Beräkningar angående behovet av arbetskraft s. 134. Kostnadsberäkning s. 139. ——Jämförande sammanställning av registreringsalternativen s. 140.
Kap. 8. Nykterhetsvârdsorganen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 145 De kommunala nykterhetsnämnderna s. 145. - Länsnykterhetsnämnderna s. 151. Arbetsuppgifter s. 151. sammansättning s. 154. —— Länsstyrelserna s. 156. -- Socialstyrelsen s. 157. ——— Registreringen hos och anmälningsplikten till nykterhetsvårdsorganen s. 158. Nuvarande förhållanden s. 158. Alkoholistvårdsutredningen s. 159. Nykterhetskommittén s. 161. Sammanfattning s. 167.
Kap. 9. Kostnadsberäkningar rörande försäljningsorganisationen och nykterhetsvården samt vissa övergångskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 169 g Allmänna kostnadsberäkningar s. 169. De kommunala nykterhctsnämnderna s. 169. Länsnykterhetsnämnderna s. 170. Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrä s. 170. Sammanställning av kostnaderna för den öppna nykterhetsvården s. 170. Samtliga kostnader för försäljningsorganisationen och nykterhetsvården s. 171. — Övergångskostnader i samband med avvecklingen av viss arbetskraft hos systembolagen s. 171. Personalen hos kontrollstyrelsen s. 172. Systembolagspersonalen s. 173. Anställningsförhållanden s. 173. Organisationsförhållanden s. 174. Tidigare utredningar om gottgörelse åt övertalig systembolagspersonal s. 175. 1935 års sakkunniga s. 175. Besparingsberedningen s. 177. Pensionsgaranti s. 178. Nykterhetskommittén s. 178.
Kap. 10. Utminuteringsställenas förläggning och affärstider . . . . . . . . . . . . . .. 184 Utminuteringsställenas förläggning s. 184. Gällande ordning s. 184. Nykterhetskommittén s. 185. —— Affärstider för utminutering av rusdrycker s. 187. Nuvarande bestämmelser och deras tillämpning s. 187. Framställningar s. 191. Nykterhetskommittén s. 192.
Kap. 11. Rättighetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker och länsnykterhetsnämndernas medverkan vid tillståndsgivningen . . .. 105 Gällande ordning s. 195. Folkrestaurangerna s. 198. - Nykterhetskommittén s. 202. Länsnykterhetsnämnderna s. 203. Ansöknings- och tillståndsförfarandct s. 205. Övervakningen s. 207. Stockholms stads nykterhetsnämnd s. 208. Folkrestaurangerna s. 209.
Kap. 12. Den kommunala medbestämmanderätten samt villkor och inskränkningar med avseende å utskänkningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 210 Gällande bestämmelser och deras tillämpning s. 210. Kommunens befogenheter s. 210. Den kommunala inftiativrätten s. 215. Länsstyrelsens befogenheter s. 215. Turistutskänkningen s. 218. ——— Framställningar s. 222. - Nykterhetskommittén s. 223. Kommunens befogenheter s. 224. Den kommunala initiativrätten s. 228. Länsstyrelsens befogenheter s. 228. Turistutskänkningen s. 230. Kap. 13. Utskänkningsrestriktionerna samt utskänkningskontrollen och drickspenningfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 232 A. Utskänkningsrestriktionerna s. 232. 1. Huvudfrågor: kvantitetsbegränsningar, måltidstvång och utskänkningens början på dagen s. 232. Nuvarande ordning s. 232. Kontrollstyrelsens föreskrifter angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar s. 233. Drinkar s. 235. Utskänkningstidens början s. 236. - Ändringsförslag s. 237. »- Nykterhetskommittén s. 240. Allmänna synpunkter s. 240. Kvantitetsbegränsningarna s. 240. Måltidstvånget s. 242. Lättgroggar och drinkar s. 244. Utskänkningens början på dagen s. 246. —- 2. Särskilda frågor s. 250. Utskänkningens avslutande s. 250. Nuvarande ordning s. 250. Nykterhetskommittén s. 252. — Förbud mot utskänkning under högmässogudstjänst s. 254. — Åldersgränsen vid utskänkning s. 254. — Utskänkning till alkoholmissbrukare och till person som är berörd av alkoholhaltiga drycker s. 257. - Länsstyrelsens uppgift att ingripa vid missförhållanden s. 259. B. Utskänkningskontrollen och drickspenningfrågan s. 260. Nuvarande ordning s. 260. -— Ändringsförslag s. 262. — Nykterhetskommittén s. 265.
Kap. 14. Förtärings- och förvaringsförbuden samt undantag därifrån . . . . .. 267 Gällande bestämmelser s. 267. — Tidigare förslag angående uppmjukning av förhuden s. 268. Rusdryckslagstiftningsrevisionen s. 268. Nykterhetskommitténs tidigare förslag till provisoriska bestämmelser (»T0rsbypr0mem0rian›)
V
s. 273. — Framställningar till nykterhetskommittén s. 279. —— Nykterhetskommittén s. 281. Fickflaskeproblemet s. 283. Inackorderingsställen, personalmatsalar och kollektivhusmatsalar s. 285. Spritförtäring i slutna sällskap (Torsbyfallet) s. 286. Inaekorderingsställen etc. s. 291.
. 15. Förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar och danstillställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293 Varietéförbudet s. 293. Nykterhetskommittén s. 295. —— Dansförbudet s. 297. Nykterhetskommittén s. 300. Kap. 16. Rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 304 Gällande ordning s. 304. Tidigare utredningar s. 304. Nykterhetskommitténs yttrande över ungdomsvårdskommitténs betänkande angáende ungdomen och nöjeslivet s. 306. Senare utredningar m. m. s. 309. Nykterhetskommittén s. 310.
Kap. 17. Åtgärder mot olämplig reklam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315
Frågans uppkomst och tidigare behandling s. 315. Nyktcrhetskommittén s. 319.
Kap. Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 322 1—72 §§ s. 322. Ansvarsbestämmelserna s. 348. Övergångsbestämmelserna s. 350. ——Stadganden i Rff som icke återgivits i parallelltexten till författningsförslaget s. 351.
Kap. 19. Vissa specialförfattningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 354 1. Lagstiftningen om olovlig befattning med spritdrycker och vin s. 354. Gällande bestämmelser s. 354. Nykterhetskommittén s. 354. — 2. Förordningarna angående handel med skattefri sprit samt angående alkoholhaltiga preparat m. m. s. 358.
Kap. 20. Sammanfattning av nykterhetskommitténs rörande rus-
förslag drycksförsäljning och nykterhetsvârd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359
D. Reservationer m. m.
1. Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson . . . . . .. 362 2. Fröken Valborg Svensson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 367 3. Herr Utterström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369 4. Herr Onsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 376 5. Herrar och Sefve Hagberg, Onsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378 6. Herr Hagberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 7. Herrar Onsjö och Sefve . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 382 8. Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson och fröken
Särskilt ° yttrande av experten, regeringsrådet Klackenberg . . . . . . . . .. 384
E. Bilagor.
i Bil. 1. Tekniska kommentarer till
registreringen enligt alternativ I. Av byrádirektören N. Godenius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 386 Bil. 2. PM med vissa uppgifter under angående spritdrycksutskänkningen lunchtid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389 1. Gästernas socialgruppsfördelning s. 389. 2. Spritförtäringen inom de mmo grupperna s. 390. 3. Gästantal och spritdryckskonsumtion före och efter kl. 15 s. 391. 4. Restaurangernas inkomster av spritserveringen s. 393. —— Frågeformulär s. 394. — Förteckningar över i undersökningarna ingående restauranger s. 395. Bil. 3. rörande Utredning matavfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 Skrivelse” från SARA s. 397. Förteckning över matavfall å. Sarabolagets restauranger år 1948 s. 399.
TABELLER I MOTIVEN
Utminuteringsställen, antal motböcker m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 59 Antal utskänkningstillstånd 1950 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 65 av spritdrycker är 1949 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 . Systembolagens omsättning av viner år 1949 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 71 . Systembolagens omsättning Personer, vilka varit föremål för ingripande enligt alkoholistlagen under 1949 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 108 Personalen vid städernas nykterhetsnämnder månadsskiftet oktobernovember 1948 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 113 Personalen vid nykterhetsnämnderna på landsbygden månadsskiftet oktober-november 1948 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 113 Arbetsbelastningen (antalet slutligt avgjorda ärenden) å Socialstyrelsens åren 1945, 1949 och 1950 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116 nykterhetsvårdsbyrå Storlek, antal missbrukare, den nuvarande och beräknade personalen hos i de olika länen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 länsnykterhetsnämnderna Antal i genomsnitt under Vissa veckodagar åren 1938fylleriförseelser 1947 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 190 10. Undantag frân förbudet mot utskänkning vid offentlig danstillstälhiing år 1949 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 302 11. Antalet beivrade fall av hembränning och olovlig befattning samt antalet i genomsnitt per år sedan 1920 . . . . . . . .. 355 upptäckta smugglingsförsök
Förkortningar.
Aff z: förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa
alkoholfria och därmed jämförliga drycker. N.J.A. = Nytt juridiskt arkiv, I. avdelning Pff = förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka. Rff = den 18 juni 1937 förordningen (nr 436) angående försäljning av rus- * drycker. a: RÅ .-_— Regeringsrättens årsbok. i SOU = Statens offentliga utredningar. TIS Tidskrift för systembolagen.
vx
?ut
miv~s».a-v.-mum,
INLEDNING
delen av 1944 års betänkande handlar om Sjätte nykterhetskommittés
lig nykterhetspolitik har med nuvarande lagstiftning många beröringspunkter och kommittén har därför ansett det lämpligt att behandla dem i ett sammanhang. I det följande framlägges förslag till ny rusdrycksförsäljningsförordning, avsedd att ersätta den nu gällande. Beträffande nykterhetsvården har kommittén däremot inte funnit anledning att avgiva något författningsförslag. Kommittén ansluter sig nämligen i princip till det lagförslag som framlagts av 1946 års alkoholistvårdsutredning. Vissa jämkningar i detta måste dock göras med hänsyn till kommitténs förslag an- I i gående rusdrycksförsäljningen. 2 till de som möter i denna del av betänkandet a ställningstagandet problem l och som redovisas i kommitténs bygger på undersökningar överväganden
i
principbetänkande (del V, SOU 1952: 53). Beträffande motiveringen i principiella frågor hänvisas till detta. De reservationer och särskilda yttranden, som berör olika frågor inom rusdryckslagstiftningen, redovisas i denna del av betänkandet (del VI). En reservation av mera principiell natur, som gäller för den framtida nykterhetslagstiftningen, har intagits i riktlinjerna principbetänkandet. I det följande angives under varje fråga i vad mån avvikande meningar kommit till uttryck samt var dessa redovisas. Skrivelser och framställningar till kommittén finns förtecknade i principbetänkandet men behandlas i samband med de frågor som de berör, i den mån detta anses påkallat. Vid utformningen av de båda alternativ i fråga om försäljningsorganisationen som kommittén framlägger har, såsom i principbetänkandet angivits, en särskild delegation biträtt. Denna har bestått av ordföranden samt kommittéledamöterna E. Englund och J. Onsjö samt dåvarande överdirektören S. Almgren, avdelningschefen E. Eklund, dåvarande byråchefen numera häradshövdingen H. Nitelius och byråinspektören D. Wiklund, varjämte förste byråinspektören K. G. Erbacke och byrådirektören N. Godenius biträtt vid den tekniska detaljutformningen. Vid utformandet av förslaget till nykterhetsvårdsorganisation har byråinspektören Wiklund medverkat. 1-—-512362
Såsom sekreterare vid utformningen av denna del av betänkandet har i huvudsakligen fungerat assessorn Karl Wilhelm Ström. Vidare har fil. lic. Ake Elmér och försâkringsdirektören Gunnar Nelker medverkat. Vid utarbetandet av författningstext och specialmotivering ävensom vid redigeringen av vissa delar har hovrättsrådet Karl L. Larsson hiträtt.
Förslag till förordning om försäljning av rusdrycker.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
1 KAP. Allmänna bestämmelser. 1 KAP. 5 KAP. Om utskänkning. Allmänna bestämmelser. 1: 1. 1 §. Med spritdrgcker förstås i denna Till rusdrycker hänföras i denna förordning varje vätska som håller förordning spritdrycker, vin och mer än tvâ och en fjärdedels volym- starköl. y j. procent etylalkohol och som icke är Med förstås vätska spritdryck varje å- . att hänföra till vin eller maltdryck. som håller mer än två och en fjärde- Med vin förstås i denna förordning dels och volymprocent etylalkohol varje genom alkoholisk jäsning fram- som icke är att hänföra till vin eller ställd dryck, som är tillverkad av maltdryck. saft från druvor, bär, frukt Med vin förstås alko-
eller varje genom
andra växtdelar och som håller mer holisk jäsning framställd dryck, som än två och en fjärdedels men ej mer är tillverkad av saft från druvor, bär, än tjugutvå volymprocent etylalko- fr-ukt eller andra växtdelar och som hol. håller mer än två och en fjärdedels och vin benämnas men mer än Spritdrycker ge- ej tjugutvâ volympromensamt rusdrycker. cent etylalkohol. Med starköl förstås varje maltdryck, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att hänföra till tredje klassen.
1:2 1-3 st. 2§. Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan som äger rum enligt 6 § delas i partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan försäljning. Detalj handel delas i försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition (utminutering) och försäljning till förtäring på stället (utskänkning). 3 §. All försäljning av rusdrycker vartill rätt ej föreligger enligt denna förordning vare förbjuden.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. 1: 6. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot er- 2m0m. Ej må någon genom byte mot vara av annat avhända sättning. slag sig rusdrycker eller eljest använda sådan dryck som betalningsmedel. 1: 2 sista st. Vad i denna förordning är stadgat angående .utskänkning skall jämväl tillämpas ifråga om tillhandahållande av rusdrycker i samband med sådan tillställning som avses i förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissabeståmmelser i § 13 av ordningsstadgan rikets städer den 24 mars
för 4 §.
(nr 22) m. m.’
1,868 Starköl, vars alkoholhalt översti-
ger fyra och en halv viktprocent, må icke försäljas inom riket i andra fall
än somavses i 6 §.
1:6. 5§. I- mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker
mäej i samband med rörelsens bedrivan-de annorledes än genom försälj-
ning avhända sig sådan dryck till annan. 5: 12. 2 mom. I öppen salubod för han- 2 mom. I butik för handel med del med andra varor än rusdrycker andra varor än rusdrycker ävensom ävensom i de för sådan rörelse an- i de för sådan rörelse använda lägenvända lägenheter, vid torghandel och heter, vid torghandel och auktioner, auktioner, vid handel med lappbe- vid handel med lappbefolkningen folkningen samt eljest vid yrkesmäs- samt eljest vid yrkesmässig handel sig handel med andra varor än rus- med andra varor än vare rusdrycker drycker vare utdelning av sådana utdelning av sådana även drycker drycker även utan betalning förbju- utan betalning förbjuden. den. 1: 4. 6 §.
1 mom. Rusdrycker 1 mom. I den mån så
måuåapotek Konungen
för-medicinskt ändamål-säljas på be- förordnar må å rusdrycker apotek hörig läkares, veterinärs eller tand- för medicinskt ändamål säljas på beläkares recept och med läkares, veterinärs eller tandiakttagande hörig av-de särskilda föreskrifter som där- läkarcs Vid sådan recept. försäljning ‘ om utfärdas. skola de särskilda föreskrifiakttagas ter som därom utfärdas. 1 Avser nattklubbar o. dyl.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. I avseende å försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gäller vad därom är särskilt stadgat. _ handel med skattefri samt vissa
2 mom. Angående sprit alkoholhaltiga
preparat m. m. gäller vad därom är särskilt stadgat.
3 mom. Angående försäljning av ru-sdrycker i andra fall än förut i denna paragraf omförmäles för vetenskapligt, medicinskt. farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.
1:3. 7§.
rusdryckerfl
All av rusdrycker skall Försäljning av skall försäljning ordnas och handhavas så att därav ordnas och handhavas så att därav så skada som möj- uppkommer så ringa skadasom möjuppkommer ringa ligt. ligt.
2 KAP. _
Om partihandel och import.
_ 1 §. 8§.
Partihandel inom riket me_d rus- Partihandel med rusdrycker niå,
må, där fråga ej är “om för? utom i fall som avses i 9 och 510 §§, drycker säljning som i 6 och 7 §§ be- inom riket bedrivas_ endast av ett för sägs,
allenast av ett för ändamålet ändamålet bildat som bli-
drivas aktiebolag,
bildat aktiebolag; som av Konungen vit av Konungengodkänt (partihan-
erhållit. tillstånd till sådan handel delsbolag). Närmare bestämmelser
om detta meddelas 1:6
(partihandelsbolag). bolag kapzVf
för må bedrivas bedrivas
Försäljning export Försäljning för exportlmå allenast av partihandelsbolaget samt endast av partihandelsbolaget samt
“i som
tillverkare
avses i 6 §. tillverkare, som avses i9 §.4
u w e§. 9§.
1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat*
A i brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat. Densom till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin vare pliktig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket. V 2 mom. Inom riket tillverkat vin 2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket må försäljas som ej utföres ur riket, må försäljas allenast till partihandelsbolaget. enda-st till partihandels-bolaget. 3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket, må försäljas endast till det i 13 § nämnda utminuteringsbolaget.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. 8 §. 4 mom. Tillverkare av skall hålla sina handelsböcker med tillhörande rusdrycker verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från kontrollstyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig till efterrättelse de kontrollstyrelsen för tillsyn å försäljningen meddelar. föreskrifter,
7 §. 10 §. Systembolag som i 3 kap. sägs må Utminuteringsbolaget må försälja försälja rusdrycker till annan inne- rusdrycker till innehavare av tillhavare av rätt till detaljhandel i- och stånd till utskänknin-g i och för denför dennes rörelse. nes rörelse.
9§. 11 §. För visst fall, såsom då fråga är För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursho eller om försäljning för konkursho eller dödsbo eller där särskilda omstän- dödsbo eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan digheter eljest föreligga, må, utan hinder av vad i denna förordning hinder av vad i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till par- stadgas, rusdrycker -försäljas till partihandelsbolaget eller systembolag tihandelsbolaget eller utminuteringsjämlikt de föreskrifter som meddelas bolaget jämlikt de föreskrifter som av kontrollstyrelsen. meddelas av kontrollstyrelsen.
10 §. 12 §. 1 mom. må till riket 1 mom. må till riket Rusdrycker Rusdrycker införas blott av partihandelsbolaget införas blott av partihandelsbolaget.
samt, efter tillstånd av kontrollsty-
relsen, av systembolag. 3 mom. Rusdrycker vilka inkom- 2 mom. vilka inkom- Rusdrycker mit från utlandet må utlämnas alle- mit från utlandet må utlämnas ennas till bolag som äger rätt till inför- dast till partihandelsbolaget eller den sel enligt 1 mom. eller den som er- som erhållit att bolagets medgivande hållit sådant bolags att varorna. medgivande mottaga mottaga varorna. 3 mom. Vid partihandel med utländskt starköl skola bestämmelserna i 3 och 27 §§ förordningen om tillverkning och beskattning av maltdrycker gälla i tillämpliga delar, dock att stämpling å kork, eller anpropp nan förslutning till flaska ej erfordras.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må a) rusdrycker till riket införas av den som enligt särskilt stadg-ande äger åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet; b) som till riket medföras av vederbörligen legitimeprov på rusdrycker, ” rad handelsresande, införas i vanlig ordning; c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot erläggande av tull införa rusdrycker intill viss mindre av Konungen fastställd stadgad myckenhet; d) till hänförliga å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker proviant behandlas sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, på vilka förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luftannorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning; fartyget e) å provianteringsfrilager på sätt i särskild förrusdrycker uppläggas år dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck fattning stadgat; må, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorej ledes än till eller luftfartygs proviantering eller utrustning i förefartygs skriven ordning; samt f) rusdrycker transiteras med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
5 mom. införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt. Angående medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.
6 mom. införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alko- Angående holhaltiga preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.
3 KAP. Om rätt till detaljhandel. 3 KAP.
4 KAP. Om utminuteting. Om utminutering.
3:2. 13 §.
Rätt till tillkommer, Rätt till utminutering ti-ll-kommer detaljhandel med de som i 13 endast ett för ändamålet bildat akundantag § avses, allenast för handhavande av sådan tiebolag, som blivit av Konungen godhandel särskilt bildade aktiebolag känt (utminuteringsbolag). Närmare bestämmelser om detta bolag medde- (systembolag). ett må las i 6 kap. Inom_ detaljhandelsområde ej finnas mer än ett Systembolag.
3: 4;
må å annan över- Utminuteringsbolaget må ej över- Systembolag ej låta rätt till utminutering. låta rätt till utminutering.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
3: 3.
Utminutering må äga rum å ort, Utminuteringsställe må ej finnas
där funnits in- annorstädes än i stad, köping eller utminuteringsställe rättat år 1937. Därjämte må utminu- municipalsamhälle med minst fem-
tering anordnas i stad, köping eller tusen invånare.
municipalsamhälle med minst fem- Konungen äger medgiva undantag tusen invånare. från bestämmelsen i första
stycket,
Systembolaget äger, med iakttagan- då särskilda skäl därtill äro.
de av föreskrifterna i första stycket,
besluta angående utminuteringsstäl-
lenas antal och förläggning.
4: 7. 15 §.
Där det finnes pâkallat för 0rd- Där det finnes för ord-
“påkallat
nande av av försändning rusdrycker nande av försändning av rusdrycker till ort, där utminuteringsustéille är ej till ort, där är
utminuteringsställe ej
beläget, äger bolag att å sådan ort inbeläget, äger utminuteringsbolaget att rätta särskilt
utlämningsställe. _ å sådan ort inrätta särskilt utläm-
- ningsställe. ;i . I
Är köparelbosatt å ort, där å
_Är köpare bosatt ort, där utmi-
nuterings- eller utlämningsställe dej eller
nuterings- utlämningsställe ej
finnes inrättat, finnes äger hola-get medgiva, inrättat, äger bolaget medgiva, att av varantill
försändning köparens att för-sändning av varan till köpeirens
närmaste post-, omnihus- närmaste järnvägs-, post-, järnvägs-, omnihuseller ångbåtsstation må ske utan eller må skyl- ånghåtsstation ske utan skyldighet för köparen att gälda försänd- för att försänddighet köparen gälda ningskostnaden. Utgifterna för sådan
ningskostnadem, Utgifterna_ för ,sådan
försändning skola, i enlighet med de försändning skola uttagas genom
föreskrifter_ kontrollstyrelsen medde- pristillägg å. utminuterade spritdryclar, uttagas genom pristillägg å ut- ker. minuterade -spritdrycken
. Vid försändning har bolaget att sådana att
vidtaga anordningar, varan ej kommer annan tillhanda. _än- köparen
4: 13. 16 §.
Försäljning till må avhämtning äga Utminutering må äga rum å söc-
rum endast mellan kloc-
söckend-agar kendagar från klockan 9 till klockan
kan nio och klockan 18. Å
förmiddagen dag före sön- eller helgdag må
fem dock må såeftermiddagen; ej utminutering dock ej fortgå längre dan å före sön- eller än försäljning dag till klockan 16. Utan hinder av helgdag fortgå längre än till klockan vad nu ,må ske stadgats utminutering
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
eftermiddagen. Utan hinder av till den som befinner sig i lokalen då fyra vad nu stadgats må dock försäljning utminuteringen skall upphöra. ske till den som befinner sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra.
4:8. 17 §.
Vid skall motboken Vid utminutering må utminutering rusdrycker uppvisas samt köparens egenhändigt icke avhämtas å utminuteringsställe undertecknade rekvisition ävensom eller försändas till utlämningsställe betalning för varan avlämnas, innan eller köpare, förrän skriftlig rekvisiavhämtning å utminuteringsställe må tion avlämnats och betalning för vaske eller försändning till utlämnings- ran erlagts. Rekvisition skall inneá ställe eller rum.‘ håll-a uppgift om köparens födelseköpare äga nummer och skall vara egenhändigt underskriven av köparen eller hefullmäktigat ombud för honom. Varan må icke utlämnas till eller köparen hans ombud med mindre köparens födelsenummer blivit styrkt.
4:5 2 st. 18 §.
Vid utminutering skall i motboken Utminutering av spritdrycker skall, verkställas om den för- med användande av födelseanteckning köparens sålda myckenheten och om dagen för nummer, sådant sätt registreras på* försäljningen. att uppgift kan erhållas om viss persons inköp under en bestämd tidsperiod. Iden- mån Konungen så föreskriver skal-l “även av utminutering andra rusdrycker registreras på samma sätt. Närmare föreskrifter om registreringen meddelas av Konungen eller den myndighet därtill Konungen förordnar. i 4:2. ._ ‘ i 19 §.
Tillstånd att inköpa rusdrycker må Busdrycker må ej utminuteras till
icke meddelas den som ej fyllt den som icke fyllt tjuguett år samt-
tjuguett år. ej heller till person, som enligt lagen
1 4 kap. l § Rff lvder: Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av Systembolaget i det duetaljhandelsomráde som omfattar hans kyrkobokföringsort (hemorlsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker. För den som ej är kyrkobokförd inom riket i Stockholm att anse såsom ärvsystembolaget hemortsbolag. 4 kap. 5 § första stycket Rff innehåller: För den som erhålllttlllstånd till inköp skall bolal get utställa motbok, gällande för inköp å visst utmlnuteringsställc.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. om nykterhetsvård förklarats icke äga rätt att hos utminuteringsbolaget inköpa rusdrycker. 4:3. Kan det av särskild anledning befaras, att av rusdrycker skall inköp lânda till skada för eller anköparen nan, må eller ock inköp ej medgivas de inskränkningar i inköpen stadgas vilka finnas påkallade. Prövning huruvida dylik åtgärd bör skall särskilt rum företagas äga i fråga om: den som varit föremål för åtgärd . enligt alkoholistlagen; den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått genom bruk av alkoholhaltiga drycker; den som sig skyldig till straffgjort och därvid varit påbelagd handling verkad av alkoholhaltiga drycker eller som varit överlastad av såeljest dana drycker; den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan befaras göra sig skyldig till sådan befattning; den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvârden eller, genom underlåtenhet att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende. Angående meddelande av erforderliga uppgifter till ledning för systembolagens prövning förordnar Konungen.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. 4: 10. 20 §. Utlämning av rusdrycker må ej ske Rusdrycker må ej utlämnas till den till den som synbarligen är berörd av -som är synbarligen berörd av alkostarka drycker eller beträffande vil- holhaltiga drycker. Ej heller må rusken nykterhetsnämnd efter vad sår- drycker utlämnas, då grundad anledskilt stadgas meddelat förbud mot ut- ning till misstanke föreligger, att vaminutering. ran helt eller delvis är avsedd att olovligen t-illhandahållas någon. Avhämtning må icke äga rum ge- Rusdrycker må ej inköpas genom nom ombud som kan antagas hava ombud som ej fyllt aderton år eller ej fyllt aderton år. som enligt lagen om nykterhetsvård själv förklarats icke äga rätt att inköpa sådana drycker hos utminuteringsbolaget. Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres utpå minuteringsstället. 4: 9 2 mom. 21 §. Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker. 4: 12. Ej må någon, genom personlig hän- Ej heller må någon, genom personvändelse eller genom ombud, till an- lig hänvändelse eller genom ombud. nan än försäljare av rusdrycker till till annan än försäljare av rusdrycker salu utbjuda sådana drycker eller till salu utbjuda sådana drycker eller därå upptaga beställningar eller el- därå upptaga beställningar eller eljest, för egen eller annans vinning, jest, för egen eller annans vinning. söka förmå någon att å utminute- söka förmå någon att ä utminuteringsställe inköpa rusdrycker. ringsställe inköpa rusdrycker.
4:11. 22 §. Önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av bolaget, skall bolaget, därest köparen ställer erforderlig säkerhet för betal- _ningens fullgörande, söka anskaffa varan för försäljning på sedvanliga villkor till köparen. 4: 14. 23 §. Å utminuteringsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom prislista å rusdrycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga. Å särskilt anslag skall tydligt angivas å vilka tider försäljning av rus drycker å utminuter-ingsstället rum. äger
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. 1 KAP. Allmänna bestämmelser. 4 KAP. 3 KAP. Om rätt till detaljhandel. 5 KAP. Om Om utskänkning.
utskänkning.
7 KAP. Ansvarsbestämmelser m. m. Rätt till utskänkning.
3:5. 24 §.
Utskänkning må ej säga rum, med Utskänkning av rusdrycker mâ ej
mindre tillstånd därtill i med mindre därtill
lämnats den äga rum tillstånd
ordning nedan stadgas. lämnats i den nedan stadgas.
ordning
1: 5. 25 §. i Ledamot av 1 mom..Tillsténd till
=1 mom. styrelse för utskänkning
eller må meddelas endast den som gjort partihandels-, system- restausom i 2 och 3 kap. sägs, sig känd för ordentlighet och prövas rangbolag, eller för dotterbolag till restaurangbo- izövrigt vara lämplig att .rörel-
i utöva
laget må ej den vara som är omyndig sen. _ eller i konkurstillstånd, ej heller an- Utskänkning må ej bedrivas nan än den som gjort sig känd för a) av den som är omyndig eller i ordentlighet samt prövas i övrigt kgonkurstillstånd; ej heller i annat vara för fall än som i 39§ avses av “I lämplig uppdraget. 2 mom. Ämhets- eller tjänsteman, b) ämbets- eller tjänsteman, som som till följd av sin befattning kan till följd av sin befattning kan komkomma att deltaga i beslut om till- ma att deltaga i beslut angående t_ill-
verkning eller försäljning av rusdryc- verkning eller försäljning av rlisdrycatt ker eller att idäröver utöva tillsyn,
keljeller dârövér utöva tillsyn, i
i
ej Ãutan Konungens medgivandevara samt ,i ledamot hav förd den som avsalu tillverê
styrelsen ?sådant bolag fc) äger till
som i 1 mom. sägs. Ledamot av _så- ka rusdrycker* eller är av
»ledamot
som äger
dan må den vara för annat med rätt
styrelse ej styrelse “ företag till avsalu rusdrycker eller till dylik tillverkning än partihan-
tillverka ‘
maltdrycker eller är ledamot avsty- delsbolaget.
relse för annat företag med rätt till Person, som på grund av bestämdylik tillverkning än partihandelsho- melserna i första stycket eller i andi V › .ra kan erhålla laget; stycket a) och b) icke 3 mom. Den som :ej kan vara styt- tillstånd till utskänkningymå ej ‘helrelseledamot i bolag som i I. nlom.av-z ler vara styrelseledamot i företag ses må ej bedriva trafikutskänkning med huvud-sakligt syfte- att idka ut» enligt 3 kap. 13 § eller utskänkning skänkningsrörelse. Såvitt angår det i till vilken tillstånd överlåtits enligt 3 mom. omförmälda re-staurangbola-
3~kap. 16 § och ej heller var-a styrelse- get eller dess dotterbolag äger Koledamot i företag med- huvudsakligt -nungen dock medgiva, att person som syfte att bedriva utskänkningjsrom nu avses i andra stycket b) må vara lesagts. - “damot av bolagets styrelse.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
4 mom. Där bedrives 2 mom. Tillstånd för juridisk utskånkning perav annan än enskild skall för son att bedriva utskänkning må medperson, rörelsen en av delas endast där för utsett-s
finnas kontrollstyrel- rörelsen
sen godkänd föreståndare. Till före- en föreståndare, som godkännes av må utses annan än den
ståndare ej den tillståndsgivande myndigheten.
som vad i 1 och 2 mom. är Vid för föreståndaren må i enligt förfall kan vara i ställe rörelsen förestås av en
stadg-at styrelseledamot dennes
som i 1 mom. avses. Vad nu är av myndigheten godkänd vikarie. _ bolag skall ej hava avseende å ut- och vikarie skola
sagt Föreståndare_
skänkning varom i 3 kap. 13 § 3 uppfylla de i 1 mom. föreskrivna villmom.‘ förmäles. koren.
3: 15 2 st.
I fråga om restaurang eller avdel- 3 mom; I om eller fråga restaurang
ning av restaurang, som med hänsyn avdelning av restaurang, som med
till -sin allmänna beskaffenhet, varu- till sin allmänna beskaffenhänsyn pris eller kundkrets är att beteckna het, varupris eller kundkrets är att såsom folkrestaurang, må tillstånd beteckna såsom folkrestaurang, må till utskänkning som omfattar sprit- tillståndtill utskänkning som omfatdrycker icke överlåtas på annan än tar spritdrycker endast meddelas ett ett för ändamålet bildat aktiebolag, för ändamålet bildat aktiebolag, som vilket av Konungen godkänts för be- av Konungen godkänts för bedrivandrivande av restaurangrörelse av så- de av restaurangrörelse av sådant dant slag (restaurangbolag). Ej hel- slag (restaurangbolag). ler må överlåta till- må tillstånd till ut-
eljest -systembolag Ej heller eljest
stånd till utskänkning på annan än meddelas annan än restauskänkning restaurangbolaget, där det till främ- rangbolaget, där det till främjande av
jande av nykterhet eller ordning fin- nykterhet eller ordning finneslpåkal-
nes påkallat, att lat, att inne-
utskänkningstill- utskänkningstillståndet I
ståndet innehaves av detta bolag. haves av detta bolag.
3:6. 26 §.
2 mom. Tillstånd enligt 1 mom.‘-’ må Tillstånd till utskänkning av rusi avse drycker ,må avse - som skall bedrivas som .skall bedrivas utskänkning a) utskänkning året runt eller årligen under viss tids- året runt eller årligen under viss tidsperiod (ársutskänkning) ; eller period (årsutskänkning) eller utskänkning som skall äga rum vid b) utskänkning som skall äga rum enstaka tillfälle eller under enstaka vid enstaka tillfälle eller under entidsperiod (tillfällig utskänlcning). staka tidsperiod (tillfällig utskänkning). , .
1 Utskänkning å luftfartyg. 2 Annan utskänkning än turist- och trafikutskänkning.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
3: 7. 27 §.
1 mom. Tillstånd till årsutskänk- Tillstånd till årsutskänkning skall ning skall avse en tid av fyra år avse en tid av fyra år (oktrojperiod), (oktrojperiod), dock att första 0k- varje år räknat från och med den 1 trojperioden efter denna förordning-s oktober till och med den 30 Septemikraftträdande skall omfatta tiden ber. Första oktrojperioden efter denfrån och med den 1 oktober 1938 till na förordnings ikraftträdande skall och med den 30 s-eptember 1941, var- dock endast omfatta tiden till och efter oktrojperiod räknas från och med den 30 1957. september med den 1 oktober 1941 och seder- Om särskilda skäl därtill äro må mera från och med samma dag vart tillstånd meddelas även för del av fjärde följande år. Tillstånd må jämoktrojperiod. väl, om särskilda skäl därtill äro, meddelas för återstående del av ok-
trojperiod.
3:6. 28 §.
1 mom. Tillstånd till annan ut- Tillstånd till annan årsutskänkning skänkning än sådan som omförmäles än sådan, som avses i 32 och 35 §§, i 12 och 13 §§ meddelas av länsstyrel- meddelas av länsstyrelsen i det län, sen i det län, där utskänkningen skall där utskänkningen skall äga rum. Anäga rum. sökan skall ingivas till länsnykterhetsnämnden i samma län eller, be- 3:7. träffande utskänkning i Stockholm, direkt till överståthållarämhetet. 2 mom. Ansökan om tillstånd till Avser ansökningen tillstånd för hel årsutskänkning i viss kommun skall oktrojperiod eller för begynnelsedel
av Systembolaget göras hos länssty-
av sådan period, skall den vara nämnrelsen före utgången av året innan den eller överståthållarämbetet till utskânkningen är avsedd att taga sin handa före den 1 februari det år varbörjan. Inkom-mer bolaget ej med anmå under perioden börjar. Dock må även sökan, sådan göras av fullmäktige sen-ast 31 år ansökan, som inkommit senare, kunden mars det utskänkär avsedd att sin na upptagas till prövning, -om särskilningen taga början. Utan hinder av vad är må da skäl därtill äro. nu sagt till Sökandens eller, om ansökan göres prövning upptagas ansökan av bolag eller av juridisk person, förestândarens bekommun, som avser tillstånd allenast hörighet skall styrkas, där den icke för återstående del av oktrojär för läns-styrelsen känd. period.
3:8.
Ansökan om tillstånd till årsut- I ansökan skall om utuppgivas skänkning skall innehålla uppgift skänkningen skall avse angående antalet utskänkningsstållen a) alla av slag rusdrycker,
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. dels för och vin, dels för b) vin och starköl eller spritdrycker enbart vin, samt till c) endast vin. förslag grunder för bedrivande och utskänkningens utskånkningsställenas förläggning.
3:9. 29 §. 1 mom. Over ansökan av Över ansökan, som avses i 28 §. systemboom tillstånd till skall inhämlag årsutskänkning länsnykterhetsnämnden skall omedelbart in- ta av polismyndigheten och länsstyrelsen yttrande hämta av i kom- i den kommun, där utyttrande fullmäktige fullmäktige munen. Dessa hava att i ärendet höra skall Fullmäkskänkningen äga rum. kommunens även- tige skola i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd som i stad magistraten samt på lan- nykterhetsnämnd. det kommunalnämnden. I Stockholm skall vad ovan sägs om lânsnykterhetsnämnden i stället gälla överståthällarämbetet.
30 §. Sedan yttranden enligt 29 § inhämtats, skall länsnykterhetsnämnden utlåtande i ärendet. avgiva eget Nämndens utlåtanden i ärenden, som avses i 28 § andra stycket och som inkommit före den 1 februari eller eljest å sådan tid att nämnden kan däri senast den 15 avgiva yttrande maj, skola sammanföras till ett förslag rörande ârsutskänkning av rusdrycker inom länet under perioden. Förslaget jämte tillhörande handlingar skall insändas till länsstyrelsen senast sistnämnda dag. Nämndens utlåtande i annat ärende angående årsutskänkning av russkall i drycker jämte handlingarna ärendet insåndas så snart ske kan.
3: 10. 31 §. 1 mom. Har an-sökan om tillstånd Har ansökan om tillstånd enligt till som av 28 § blivit avstyrkt av fullmäktige, årsutskänkning gjorts blivit av av- må tillstånd ej meddelas av länssty- Systembolag full-mäktige styrkt, må ej tillstånd av länsstyrel- relsen. Hava fullmäktige föreslagit sen meddela-s. inskränkningar i fråga om utskänk- 2 mom. Ej må vid tillstånds med- ningens bedrivande, vare länsstyrel-
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
delande utskânkningsställenas antal sen skyldig fastställa desamma, i den sättas än det av må de icke . . högre fullmäktige eller utskänkningsstâlle 1) stå i strid mot det i 7 § angivna föreslagna i del av kommunen, där syftet eller eljest denna förordning förläggas ansett sådan förläggning eller annan allmän författning, fullmäktige ej böra äga rum. Hava fullmäktige 2) röra måltidstvång, kvantitetssådana inskränkningar i eller tiden för utföreslagit begränsningar fråga om rörelsens bedrivande, som skänkningens början eller A ej röra de i 5 kap. l och 2 §§ omför- 3) innebära förbud mot utskänkmälda ämnen och ej heller innefatta ning till *viss person eller viss kategrunder för förbud mot utskänkning gori av personer. till viss person, skola dessa fastställas* Hava fullmäktige i yttrande över av länsstyrelsen, vsåframt de ej stå i ansökningar, som avses i 28 § andra strid med det i 1 kap. 3 § angivna stycket, visst antal föreslagit högsta eller med allmän lag eller för- i kommunen elsyfte utskänkningsställen fattning. ler förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må länsstyrelsen ej vid ärendenas avgörande överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe inom kommundelen i fråga.
3: 12. 32 §‘. Finnes det vara av allmän betydel- Finnes det vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort eller se, att å för turistväsendet i någon
annan kurort eller eljest å någon för riket viktig ort årsutskänkning äger
turistvâsendet i riket viktig ort års- rum å hotell eller må pensionat, utskänkning äger rum å hotell eller ändock att ansökan om Konungen, pensionat, må Konungen, där system- sådan av komutskänkning avstyrkts bolags ansökan om sådan utskänk- munens meddela sökanfullmäktige, ning avstyrkts av kommunens full- den tillstånd till (tuutskänkningen mäktige eller inom fullmäktige väckt ristutskänkning) . fråga om utskänkningen avslagits, Tillstånd meddelas för oktrojpemeddela bolaget tillstånd till utskänk- riod eller del därav. ningen (turistutskänkning). Ansökan om tillstånd skall göras av bolaget eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav. Konungen äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter i avseende å utskânkningén som prövas erforderliga.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
3: 11. 33 §.
Ansökan om tillstånd till I fråga om tillfällig utskänkning 1 mom. må när som skall vad i 28 § utom andra stycket, i tillfällig utskänkning av i 29 §, i 30 § utom andra stycket samt helst hos länsstyrelsen göras eller fullmäktige i den i 31 § stadgas om årsutskänkning äga Systembolag kommun, där utskänkningen är av- motsvarande tillämpning.
sedd att äga rum. Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skall innehålla förslag till för utskänkningens hegrunder drivande. 2 mom. Vad i 9 och 10 §§ föreskrives skall i tillämpliga delar gälla i fråga om tillfällig utskän.kjämväl ning. 3 mom. Kan det Kan det behov antagas uppkom- antagas uppkomma behov av utskänkning av utskänkning inom en ma tillfällig tillfällig inom en kommun under kommun under eller del oktrojperiod oktrojperiod e.ller må efter därav, mä efter hörande del därav, fullmäktige, fullmäktige hörande av kommunens nykterhets- av kommunens nykterhetsnämnd
nämnd ävensom i stad magistraten uppdraga åt kommunalt organ eller
och landet kommunalnämnden, åt särskilt utsedda att unpå personer utsedda der berörda tid i fullmäktiges ställe uppdraga åt särskilt personer att under berörda tid i yttrande över ansökningar fullmäktiges avgiva ställe över ansök- om tillstånd till tillfällig utskänkavgiva yttrande från om till- Lämna fullmäktige sådant uppningar »Systembolaget ning. stånd till I ena- skola de även fastställa allmäntillfällig utskänkning. drag, handa mä även na villkor för tillstånd till dylik utordning fullmäktige ät särskilt utsedda personer lämna skänkning. att ansöka om dylikt tilluppdrag stånd för eller del därav. oktrojperiod Lämna full-mäktige uppdrag som förut nämnts, skola de jämväl fastställa allmänna villkor för upplåtande av tillstånd till utskänkning varom nu är fråga.
5: 9 1 mom. 2 st. 34 §.
Tillstånd till utskänkning inom ka- Ej må utskänkningsställe förläggas
inom eller, utan Konungens tillstånd, sernområde, läger eller annat område,
invid kasernområde, läger eller an- som blivit upplåtet för krigsmaktens nat område, som blivit för behov, må ej meddelas. Till utskänkkrigsmaktens behov invid sådant område må tillupplåtet. ning 2-512302
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
stånd ej beviljas utan Konungens
medgivande.
Tillstånd till utskänkning inom
omrâde, som är för allmänheten till-
gängligt såsom nöjesplats eller
idrottsplats, må meddelas endast om
särskilda skäl därtill äro.
3: 13. 35 §.
1 mom. Tillstånd att tillsvidare för Tillstånd till utskänkning å passa-
viss tid, ett är, utskänka vin å eller å högst gerarfartyg i restaurangvagn
meddelas av läns- eller å som i passagerarfartyg järnvägståg luftfartyg
styrelsen i det län där fartygets rederi befordrar linjefart passagerare (tra-
har sitt säte. För fartyg som förmed- meddelas av Kofikutskänkning)
lar persontrafik till utregelbunden nungen.
ländsk hamn må tillståndet avse jäm- Ansökan om sådant tillstånd skall
väl spritdrycker. ingivas till länsstyrelsen i det län, där
fartygets rederi eller järnvägens sty-
1else har sitt säte eller 2 mom. Tillstånd att tillsvidare luftfartyget
har sin hemort. Avser för viss tid, ett år, utskänka ansökningen högst tillstånd för hel eller för vin i restaurangvagn å oktrojperiod järnwvägståg begynnelsedel av sådan period, skall meddelas av läns-styrelsen i det län, den vara till handa födär har sitt säte. länsstyrelsen järnvägens styrelse re den 1 maj det år varunder perio- 3 mom. Tillstånd att tillsvidare den börjar. Dock må även ansökan, för viss tid, högst ett år, utskänka som inkommit senare, kunna upptavin å luftfartyg som i linjefart begas till prövning, om särskilda skäl fordrar passagerare må av länsstyreldärtill äro. Vad i 28 § tredje och fjärsen i det län, där luftfartyget har sin de skall även styckena stadgas gälla hemort, meddelas företag för lufttrabeträffande ansökan, som här avses. fik. För luftfartyg som i linjefart be- Länsstyrelsen skall, efter den utfordrar passagerare till eller från utredning som finnes erforderlig, med ländsk flygplats må tillståndet avse eget utlåtande insända handlingarna jämväl spritdrycker. till Konungen.
Tillstånd till trafikutskänkning må
5 mom. Över tillstånd till utskänk- avse vin och starköl eller enbart vin.
ning enligt denna paragraf (trafikut- För som förmedlar fartyg, regelbun-
skänkning) skall utfärdas bevis med den persontrafik till utländsk hamn,
angivande av den tid tillståndet avser och för som i heluftfartyg, linjefart
och de föreskrifter, som fastställts fordrar till eller från utpassagerare
att gälla. Avskrift av beviset skall ländsk flygplats, må tillståndet avse
tillställas kontrollstyrelsen. jämväl spritdrycker.
Där så finnes lämpligt äger Ko-
nungen uppdraga åt länsstyrelse att
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
avgöra ärenden angående tillstånd till trafikutskänkning.
36 §.
1 mom. Tillstånd till annan utskänkning än sådan, som omförmä-A les i 35 §, må avse a) alla slag av rusdrycker, b) vin och starköl eller c) endast vin.
3: 14. 2 mom. Vid meddelande av tillstånd till utskänkning äger den tillatt, vid medde- Länsstyrelsen äger ståndsgivande myndigheten utfärda lande av tillstånd till utskänkning elde särskilda föreskrifter som ler ock sedermera, föreskriva de in- prövas Inskränkningar, som inerforderliga. skränkningar angående utskänkningnebära förbud mot utskänkning till en som finna-s erforderliga. viss person eller viss kategori av personer, må dock ej föreskrivas i annat fall än i fråga om utskänkning enligt 32 § eller genom höjning av den i 50 § första stycket stadgade utskänkningsåldern.
3: 10. 37 §.
3 mom. Over meddelat tillstånd Angående tillstånd till utskänkning skall utfärda bevis med skall utfärdas bevis med angivande länsstyrelsen av den tid tillståndet av- av den tid tillståndet avser, utskänkangivande ser och de föreskrifter som fastställts ningsställets belägenhet och de övriga av beviset skall till- föreskrifter, som fastställts att gälla. att gälla. Avskrift ställas ävensom i kontrollstyrelsen samt landet kom- Länsstyrelses beslut i ärende anstad magistraten på munalnämnden och landsfiskalen. gående tillstånd till annan årsutbeslut skall skänkning än trafikutskänkning Länsstyrelses kungöeller inom 0r- skall i den eller de tidningras i den de tidningar kungöras där allmänna för kommu- ar inom orten, där allmänna påbud ten, påbud meddelas. Tiden för an- för kommunen vanligen meddelas. Tinen vanligen förande över sådant beslut den för anförande av besvär över såav besvär skall räknas från för första dant beslut skall räknas från dagen dagen vilken för första kungörandet, vilken dag kungörandet, dag skall angivas i skall angivas i kungörelsen. kungörelsen.
3: 16. 38 §.
2 mom. Med överlåtelse av tillstånd 1 mom. Den som erhållit tillstånd till följer skyldighet för till annan än trafikututskänkning utskänkning
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. tillståndets innehavare att hos sys- skänkning är skyldig att inköpa alla tembolaget inköpa alla för rörelsen för rörelsen erforderliga rusdrycker erforderliga rusdrycker. Vid överlå- hos utminuteringsbolaget. Angående telse skall Systembolaget, med iakt- inköpen skall upprättas skriftligt avtagande av de föreskrifter kontroll- tal mellan honom och bolaget. Vid instyrelsen därutinnan kan utfärda, gående av dylikt avtal skall bolaget, stadga sådana villkor för dylikt in- med iakttagande av de föreskrifter köp, att innehavarens ekonomiska kontrollstyrelsen därutinnan utfärfördel, så långt ske kan, ej göres be- dat, stadga sådana villkor för inköp, roende på myckenheten av utskänk- att tillståndsinnehavarens ekonomista spritdrycker och starkare viner. ka fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner. Kunna bolaget och tillståndsinnehavaren icke enas om avtalets innehåll, har kontrollstyrelsen att på ansökan av tillståndsinnehavaren träffa avgörande i saken. Innan sådant avgörande träffas, skall bolaget beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. 3: 13. 4 mom. Har tillstånd till utskänk- 2 mom. Tillstånd till trafikutskänk- 1 mom. första ning medför att hos utmining enligt punkten skyldighet eller 2 mom. eller 3 mom. första nuteringsbolaget inköpa sådana ruspunkten meddelats annan än system- drycker, som äro avsedda för utbolag, vare denne skyldig att inköpa skänkning å järnvägståg samt å faralla för rörelsen erforderliga viner tyg och luftfartyg vid tillfälle då deshos det .Systembolag länsstyrelsen be- sa användas i inrikes trafik. stämmer. 3: 20. 39 §. 1 mom. Har den som efter överlå- 1 mom. Har den, som erhållit tilltelse från systembolag innehar till- stånd till avlidit, förutskänkning, stånd till utskänkning avlidit eller satts i konkurs eller förklarats omynråkat i konkurs, åligger det dödsbo- dig och vill dödsboet, konkursboet eldelägarna eller konkursboet, därest ler förmyndaren fortsätta rörelsen, de vilja fortsätt-a rörelsen, att inom skall inom två månader från dödsfalen månad från dödsfallet eller första let, första elborgenärssammanträdet borgenärssammanträdet i konkursen ler till länsomyndighetsförklaringen göra anmälan hos länsstyrelsen med nykterhetsnämnden anmälan ingivas uppgift å föreståndare för rörelsen. därom med om föreståndare uppgift Till föreståndare må ej utses annan för rörelsen. Nämnden skall med yttän den som enligt vad i 1 5 § 1 rande överlämna anmälan till länskap. och 2 mom. är stadgat kan vara sty- styrelsen.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. i Föreståndare skall de i relseledamot bolag som i nyssnämn- uppfylla da 1 mom. avses. Godkännes före- 25 § 1 mom. föreskrivna villkoren. ståndaren av må rörel- Godkännes föreståndaren av länslänsstyrelsen, sen fortsättas under ett år från styrelsen, må rörelsen fortsättas intill högst dödsfallet eller första utgången av den tid tillståndet avser borgenärssammanträdet. eller den kortare tid länsstyrelsen Göres inom föreskriven finner skäl bestämma. Vid förfall för ej anmälan tid eller godkännes icke förestånda- föreståndaren må i dennes ställe rören, anses avtalet om överlåtelsen ha- relsen förestås av en av länsstyrelsen va den anmälningstiden godkänd vikarie. Även vikarien skall upphört dag eller beslut förestån- de villkor, som föreskrivas i utgick angående uppfylla daren meddelades. 25 § 1 mom. Meddelande angående Godkännes icke föreståndaren, länsstyrelsens beslut i fall som avses i detta skall lämna sökanden länsstyrelsen moment skall tillställas kontrollsty- tillfälle att inom viss tid hos lränsnykrelsen och Systembolaget ävensom i terhetsnämnden anmäla annan perstad magistraten samt landet kom- son som föreståndare. Jämväl denna på munalnämnden och landsfiskalen. anmälan skall av n-ämnden med ytt- 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall rande överlämnas till länsstyrelsen. ock gälla, där tillstånd till trafikut- Göres ej anmälan inom föreskriven skänkning meddelats annan än sys- tid eller godkännes icke heller den tembolag och tillståndsinnehavaren senast anmälde föreståndaren, anses avlidit eller råkat i konkurs; dock att tillståndet hava upphört att gälla den vad i 1 mom. andra stycket är stad- dag, då anmälningstiden utgick eller gat om upphörande av överlåtelseav- beslutet angående föreståndaren vuntalet i stället skall avse utskänknings- nit laga kraft. tillståndet samt att meddelande om Vad i första stycket första punkten länsstyrelsens beslut skall tillställas och fjärde stycket första punkten endast kontrollstyrelsen. sägs om skall länsnykterhetsnämnden i Stockholm avse överståthållarämbetet. 2 mom. Har den som erhållit tillstånd till utskänkning sedermera kommit i sådan ställning som avses i 25 § 1 mom. andra stycket b) eller c)_, skall vad ovan i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.
3:16. 40 §. 1 mom. Har avtal träffats om över- då till- Utskänkningstillstånd må, låtelse av tillstånd till ståndsinnehavaren försatts i utskänkning, avlidit, skall söka fastställelse förklarats eller Systembolaget konkurs, omyndig på
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. av avtalet hos länsstyrelsen som har grund av bestämmelsen i 25_ § 1 mom. att med avseende å skälen och vill- andra stycket b) eller c) upphört att koren för överlåtelsen samt, där frå- vara behörig att driva utskänkning elga är om överlåtelse å annan än re- ler då skäl eljest föreligga, överföras lämpligheten och be- å annan efter medgivande av den staurangholaget, hos den, å vilken överlå- myndighet som meddelat utskänkhörigheten telsen ifrågasättes, bifalla eller avslå ningstillståndet. Systembolagets framställning. Med- Ansökan om överförande, som ej delas fastställelse skall avskrift av be- avser trafikutskänkning, ingives till slutet tillställas kontrollstyrelsen. länsnykterhetsnänmden eller, beträffande tillstånd i Stockholm, direkt till överståthållarämbetet. Polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd skola lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet. Länsnykterhetsnämnden skall därefter med eget utlåtande insända handlingarna till så snart ske kan. Har länsstyrelsen, Konungen meddelat tillståndet, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till Konungen. Ansökan om överförande av tillstånd till trafikutskänkning ingives till länsstyrelsen, som skall införskaffa den utredning som finnes erforoch i förekommande fall med derlig eget utlåtande insända handlingarna till Konungen. Tillståndsmyndigheten har att med avseende å skälen för överförandet, och lämpligheten hos behörigheten den, till vilken överförandet ifrågasättes, samt omständigheterna i {Svrigt pröva framställningen. 3: 14. 41 §. Länsstyrelsen äger att, vid medde- missförhållanden i samband Yppas lande av tillstånd till utskänkning el- med den tillutskänkning, äger ler ock sedermera, föreskriva de in- efter omståndsgivande myndigheten skränkningar angående utskänkning- ständigheterna tillhâlla tillstândsinen som finnas erforderliga. nehavaren att rättelse, medvidtaga dela sådana föreskrifter som avses i 3: 19. 36 § 2 mom., förbjuda utskänkning- 1 mom. Tillstånd till trafikutskänk- ens fortsättande under viss tid eller må av återkallas, tills vidare eller ock återkalla tillning länsstyrelsen
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. om skål därtill äro. Över sådant be- ståndet. Befinnes den som erhållit slut må föras. tillstånd till utskänkning icke längre ej klagan 2 mom. den å vilken till- vara lämplig att utöva rörelsen, skall Bryter stånd till överlåtits mot tillståndet återkallas. utskänkning bestämmelserna i det mellan honom Har tillstånd meddelats av Konungoch avtal, en, äger vederbörande länsstyrelse systembolag upprättade må där rättelse an- föreskriva i första styclänsstyrelsen, på provisoriskt nat sätt vinnes, förklara, att avta- ket avsedda inskränkningar och förej let skall att Avskrift bud med skyldighet för länsstyrelsen upphöra gälla. av beslut skall i sådant att omedelbart underställa beslutet länsstyrelsens fall tillställas kontrollstyrelsen. Konungens prövning. Länsstyrelsen 3 mom. Därest av detaljhandel vid äger även anmoda vederbörande att upprepade tillfällen oordningar för- vidtaga rättelse. anledas eller detaljhandel så bedrives, att nykterhetstillståndet å viss ort menligt påverkas, må länsstyrelsen tillsvidare förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande eller ock återkalla meddelat tillstånd. Länsstyrelsens beslut gånge i verkställighet 11tan hinder av anförda besvär.
7:9. Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 §1 för förbrytelse vid utskänkning, till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till försäljning förlustig.
Utskänkningslokaler m. m. 5: 9 1 mom. 1 st. 42 §. Utskänkningsställe skall vara beläget vid gata, väg eller torg eller öppen eljest på sådant sätt att tillsyn däröver ej försvåras. må bedrivas i butik Utskänkning ej 5: 12. eller andra för handelsrörelse använ- 1 mom. må icke vara da lokaler. Vad nu sagts gäller så- Utskänkning ej
förenad med annan handel till vars dan utskänkning av vin som äger
drivande särskild anmälan fordras. rum i samband med utövande av konditorirörelse. 1 Se s. 41 och 42.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
5:9. 2 mom. skall beskaffenheten av ut- Utskänkningslokal Angående vara och hava en i förhål- Konungen utljus luftig, skänkningslokal äger lande till rörelsens till- färda de bestämmelser som erfordras omfattning storlek samt hållas i ordent- utöver vad i livsmedelsstadgan föreräcklig skick. skrives om serveringslokal. ligt
5: 11. Utskänkning må endast äga rum i lokal eller å plats som vid besiktning blivit godkänd; och skall, där utskänkning fortgår under mer än en oktrojperiod, ny besiktning verkställas före ingången av varje sådan period. Besiktning hålles i stad av stadsfiskal eller den länsstyrelsen därtill förordnar och på. landet av landsfiskal med biträde av två personer, av vilka den ena utses av nykterhetsnämnden i kommunen samt den andra i stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Kostnad för besiktning gäldas av tillståndsinnehavaren enligt taxa som länsstyrelsen fastställer. Länsstyrelsen äger jämväl i övrigt meddela erforderliga föreskrifter angående besiktning. Har Iokal eller plats för utskänkning ej blivit godkänd vid besiktning, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. - 5: 10. 43 §. Ombyte av utskänkningsställe må Ombyte av utskänkningsställe må ej ske utan samtycke av den myndig- ske efter medgivande av den mynhet som meddelat tillstånd till ut- som meddelat tillstånd till utdighet skänkningen; och skall dessförinnan skänkningen. Ansökan om sådant yttrande inhämtas från dem som bli- medgivande skall ingivas till länsnykvit hörda över tillståndsansökningen. terhetsnämnden, som har att inhämta yttrande från dem som blivit hörda över tillståndsansökningen och där-
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
efter med eget utlåtande överlämna till vederbörande tillhandlingarna
ståndsmyndighet.
I Stockholm skall vad ovan sägs om i stället
länsnykterhetsnämnden
avse överståthållarämhetet.
5: 13. 44 §.
Vad i 23 Vad i 4 kap. 14 § sägs om utminu- § sägs om utminuterings-
skall äga motsvarande stålleeskall äga motsvarande tillämpteringsstålle
å Å sådant
tillämpning å utskänkningsställe. ning utskänkningsställe. ställe skall avskrift av gäljämväl
lande tillståndsbevls finnas tillgäng-
lig. bedrivande m. m. Utskänkningens 5: 1. 45 §.
1 mom. av 1. mom. Spritdrycker må utskän- Utskänkning spritdrycker må endast i samband kas endast i samband med verklig
äga rum
med måltid bestående av la- måltid, bestående av lagad mat.
verklig
som ut- Kontrollstyrelsen äger dock medgad mat. spritdryck genom med vatten eller annan al- giva dels att spritdryck som genom spädning
koholfri erhållit särskilt med vatten eller annan
dryck låg utspädning
alkoholhalt må dock utskänkas utan alkoholfri erhållit särskilt låg
dryck
samband med måltid. alkoholhalt dels att viss särskilt till-
lagad dryck, som jämte spritdryck
innehåller vin eller saft från druvor, här, frukt eller andra växtdelar och
vars alkoholhalt icke överstiger tju-
må utskånkas
gutvå volymprocent,
utan samband med måltid. Lämnas sådant skall emellertid
medgivande, mat finnas att tillgå vid utlagad skänkningen. pris å måltid som
2 mom. å Angående lägsta Angående lägsta pris
i första stycket sägs äger kontrollstymåltid som i 1 mom. sägs samt utrelsen utfärda föreskrifter.
skänkning av spritdryck som enligt
samma moment må utskänkas utan samband med måltid äger kontrollutfärda föreskrifter. — -
styrelsen
5: 2.
1 mom. Vid av vin 2 mom. Vid utskänkning av vin och
utskänkning
skall mat vara att där starköl skall mat vara att till-
lagad tillgå, ej lagad
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. utskänkningen sker i samband med gå. Såvitt angår vin gäller detta dock servering av konditorivaror. ej där utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror. 2 mom. Där vin på grund av hög Där visst vin på grund av hög alkoalkoholhalt eller annan anledning up- holhalt eller annan anledning finnes penbarligen är ägnat att tjäna såsom tjäna såsom ersättning för spritdrycersättning för spritdrycker, äger kon- ker, äger kontrollstyrelsen föreskritrollstyrelsen föreskriva, att vinet må va, att vinet må utskänkas endast i utskänkas endast i samband med samband med måltid. måltid och till viss högsta myckenhet.
5: 9 2 mom. 2 st. 46 §. I utskänkningslokal skall friskt Vid utskänkning skall friskt dricksvatten hållas för gäst tillgäng- dricksvatten hållas för gäst tillgängligt. ligt och alkoholfria drycker i tillfredsställande urval vara att tillgå. l 5: 1 2 mom. sista punkten. 47 §. Kontrollstyrelsen må jämväl före- Av brännvin må till varje gäst vid skriva, att till gäst må vid samma be- ett och samma besök utskänkas högst sök utskänkas allenast viss högsta 10 centiliter. Det ankommer på konmyckenhet spritdrycker. trollstyrelsen att bestämma vilka som äro att hänföra till spritdrycker brännvin.
5:4. 48 §. 1 mom. Utskänkning må ej begyn- 1 mom. må Spritdrycker ej utskänna före klockan tolv middagen och ej kas före klockan 15. fortfara efter klockan tio eftermid- dock med- Kontrollstyre1sen.éige1 dagen. giva, att viss särskilt tillagad dryck, som jämte spritdryck innehåller vin eller saft från druvor, här, frukt eller andra växtdelar och vars alkoholhalt icke överstiger tjugutvå volymprocent, må utskänkas före klockan 15, dock ej före klockan 12. Vin och starköl må ej utskänkas före klockan 12. Där visst vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning finnes tjäna såsom ersättning för spritdrycker, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att vinet ej får utskänkas före klockan 15.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
2 mom. må, utom i fall Rusdrycker varom nedan sägs, ej utskänkas efter
klockan 22. tid för utskänknings Ej må senare avslutande bestämmas än fullmäktivid avgivande av yttrange förordat de som i 31 § eller nedan i 3 mom.
sägs. Har beträffande utlänsstyrelsen för vin eller för vin skänkningsställe och starköl lämnat sådant medgivande till förtäring av spritdrycker varom i 52 må utstadgas § 2 mom., skänkningen av vin och starköl fortgå under den tid medgivandet gäller. må dock föreskriva, 3 mom. Yppas stadigvarande be- Länsstyrelsen att skall avslutas ti- hov av att utskänkning fortgår efter utskänkningen än klockan tio eftermiddagen, klockan 22, länsstyrelsen efter digare äger eller, efter ansökan av Systembolaget, ansökan lämna medgivande därtill. att utskänkningen må fort- Sådan ansökan skall till länsmedgiva, ingivas gå längre än till nämnda tidpunkt. som har att innykterhetsnämnden, Över sådan ansökan skall yttrande hämta av fullmäktige och yttranden inhämtas i stad av magistrat och i vederbörande polismyndigheten samt landet av samt därefter med stadsfullmäktige på kommun eget utkommunalnämnd och kommunalfull- låtande överlämna handlingarna till mäktige. Ej må senare tid för utlänsstyrelsen. skänknings avslutande bestämmas än I Stockholm skall ansökan ingivas fullmäktige förordat. till överståthållarämbetet, som har att före ärendets avgörande inhämta yttrande från stadsfullmäktige och poliskammaren. Stadsfullmäktige skola i ärendet höra stadens nykterhetsnämnd. för särskilt tillfälle behov av 4 mom. Yppas för särskilt tillfälle Yppas att efter kloc- behov av att utskänkning fortgår efutskänkningen fortgår kan tio eller den av ter den eljest bestämda tiden, må eftermiddagen andra be- eller i Stockholm polislänsstyrelsen enligt stycket länsstyrelsen stämda må i Stockholm kammaren, de grunder fulltiden, polis- jämlikt kammaren och i kommunen må hava beeljest länsstyrelsen, mäktige efter hörande av magistraten i stad stämt, efter ansökan lämna medgisamt kommunalnämnden landet, vande därtill. Ansökan skall, utom i på de som av stadsfull- Stockholm, ingivas till länsnykterjämlikt grunder eller hetsnämnden, som har att inhämta mäktige kommunalfullmäktige må hava bestämts, sådan från i 0rmedgiva yttrande polismyndigheten av ten och därefter med förlängning utskänkningstiden. eget utlåtande
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. insända handlingarna till länsstyrelsen. I Stockholm skall ansökan ingivas direkt till poliskammaren, som före ärendets avgörande skall höra stadens nykterhetsnämnd. Under må ej högmässogudstjänst utskänkning äga rum.
2 mom. 5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv timme före utskänkningstidens utgång. 3 mom. Å tid då utskänkning ej är 6 mom. Å tid då utskänkning ej är ; medgiven vare det förbjudet att låta medgiven vare det förbjudet att låta rusdrycker å utskänkningsstålle för- rusdrycker förtäras å utskänkningstäras. ställe ut0n1 i fall som avses i 52 § 2 mom.
4 mom. 7 mom. o Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning a turist- eller trafikutskänkning.
3: 13 1 mom. 2 st. 49 §. Sådan utskänkning må, under det Under tid då passagerarfartyg ligfartyget ligger i hamn eller vid land, ger i hamn eller vid land, må rusallenast ske till besättningen och till drycker utskänkas endast till besättsådana passagerare som intaga mål- ningen och till sådana passagerare, tid i fartygets restaurationslokal. som intaga måltid i fartygets restaurationslokal. Å luftfartyg må ut- 3:13 3 mom. 2 st. skänkning äga rum enda-st under Utskänkning varom nu är fråga, färd. må äga rum endast under luftfärd.
5:8. 50 §. Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton år. Ej heller må utskänkning äga rum Ej heller må utskänkning äga rum till den som veterligen missbrukar till den som veterligen missbrukar starka drycker eller därav synbarli- alkoholhaltiga drycker eller till den gen är berörd; och må person som som är berörd därav. Persynbarligen sist nämnts. ej heller tillåtas uppehål- son som sist nämnts må icke tillåtas la sig å utskänkningsställe. å uppehålla sig utskånkningsställe. 5:3. 51 §. Vid offentligt skådespel, varieté- 1 mom. Vid eller föreställning eller cirkusföreställning eller, med till vilken allmändanstillställning,
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. undantag av konsert, annan föreställ- heten äger tillträde, må rusdrycker till vilken allmänheten har till- utskänkas. Förbudet gäller även ning, ej träde, så ock vid danstill- lokal, som står i inre förbindelse med offentlig må föreställnings- eller danslokalen. ställning utskänkning ej ske i lokal eller å där föreställningen Till föreställning hänföres i detta plats, eller el- sammanhang icke konsert, artistuppdanstillställningen äger rum, ler i annan därmed i inre förbindelse trädande eller annan därmed jämförstående lokal; dock må i Stockholm lig underhållning, som å restaurang och beredes utan särskild avgift. poliskammaren eljest länsstyrel- gästerna sen, sedan i stad magistraten samt 2 mom. Från det i 1 mom. stadgadc landet kommunalnämnden förbudet länsstyrelsen eller i på avgivit äger för särskilda fall Stockholm för säryttrande, medgiva poliskammaren rätt till sådan utskänkning. skilda fall medgiva undantag i enlighet med vad nedan sägs. Ansökan om sådant medgivande skall ingivas i Stockholm till poliskammaren och eljest till polismyndigheten i orten, som har att med eget yttrande insända handlingarna till den beslutande myndigheten. Länsnykterhetsnämnden eller i Stockholm poliskammaren skall igod tid före varje oktrojperiods början lämna vederbörande stads- eller kommunalfullmäktige tillfälle att yttra sig beträffande frågan, enligt vilka grunder medgivande att utskänka rusdrycker vid danstillställning bör lämnas inom kommunen under perioden. Yttranden, som inkommit till länsnykterhetsnämnden, skall denna med eget utlåtande insända till länsstyrelsen samtidigt med det i 30 § andra stycket omförmälda förslaget. Medgivande, som avses i tredje stycket, må ej lämnas andra enligt grunder än fullmäktige föreslagit.
5:5. 52 §. Har tillstånd erhållits att utskänka 1 mom. Å må utskänkningsställe endast vin, Vare det förbjudet att låta gäst ej förtära eller tillåtas förtära eller som spritdrycker ersättningsmedel rusdrycker, icke därstädes i laga därför förtäras å utskänkningsstället. ordning utskänkts till honom, samt Ej heller må spritdrycker förvaras å ej heller för rusersåttningsmedel detta ställe eller eljest på sådant sätt, drycker.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. att till desam- som ej få utskänkas ä gästerna .äga tillgång Rusdrycker, ma. Det vare ock för må ej heller förförbjudet gäst utskänkningsställe, att å sådant utskänkningsställe för- varas därstädes eller eljest så att gäs- * tära eller terna äga till dem. spritdrycker ersättningsme- tillgång del därför. 2 mom. Länsstyrelsen äger, då behov därav i fråga om faföreligger, eller annan därmed jämförmiljefest i slutet sällskap efter lig tillställning ansökan undantag från bemedgiva stämmelsernai 1 mom. Ansökan skall till polisingivas i orten som har att med myndigheten eget insända handlingarna yttrande till länsstyrelsen. Dä länsstyrelsen lämnar medgivande detta moment, skola tillika enligt de villkor föreskrivas som finnas er-
forderliga. Konungen utfärdar närmare anvisningar angående de slag av tillställningar, för vilka medgivande må lämnas. 3 mom. Länsnykterhetsnämnden eller i Stockholm överståthållarämbetet skall i tid före 3 god varje oktrojlämna vederbörande periods början stads- eller kommunalfullmäktige tillfälle att yttra sig beträffande frågan, i vilken omfattning medgivande enligt 2 mom. samt enligt 45 § ölförsälj- 1 i ningsförordningen och 13 § 3 mom. i angående försäljning av förordningen i alkoholfria drycker hör lämnas inom kommunen under perioden. Yttranden, som inkommit till länsnykterhetsnämnden, skall denna med eget utlåtande insända till länsstyrelsen samtidigt med det i 30 § andra stycket omförmälda förslaget.
5:6. 53 §. som handhar eller någon hos honom anställd må ej Den ut-skänkning att av det sålda medföres från utskänkningsstället; och vare tillåta, något det att därifrån medföra utskänkt rusdryck. gäst förbjudet
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
5:7. må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd Ej söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker. 54 §. 1 mom. Har länsstyrelse lämnat medgivande enligt 51 § 2 mom. eller 52 § 2 mom. skall polismyndigheten i orten och, såvitt angår 52 § 2 mom., även kommunens nykterhetsnämnd underrättas därom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse eljest meddelat enligt detta kapitel, skall tillställas kontrollstyrelsen, utminuteringsbolaget, vederbörande länsnykterhetsnämnd och, där fråga ej är om trafikutskänkning, polismyndigheten i orten. l Stockholm skall vad nu sagts om länsnykterhetsnämnd i stället avse stadens nykterhetsnämnd. 2 mom. Över utfärdade tillståndsbevis rörande utskänkning av rusdrycker skall hos länsstyrelsen föras liggare eller kortregister, som nngiver dagen för hevisets utfärdande, ort och där skall plats utskänkningen bedrivas samt rättighetsinnehavarens namn ävensom andra föreskrifter eller beslut, som må ha meddelats angående rörelsen. 7: 24. 55 §. Vad denna förordning till- Vad detta tillhör enligt enligt kapitel hör kommunalfullmäktiges handkommunalfullmäktiges handläggning läggning skall, där fullmäktige ej skall i landskommun, där fullmäktige finnas, tillkomma kommunalstämma. ej finnas, tillkomma kommunalstämma. 3 KAP. Om rätt till detaljhandel. 5 KAP. 4 KAP. Om utminutering. Särskilda bestämmelser. 5 KAP. Om utskänkning. 7 KAP. Ansvarsbestämmelser m. m. 3: 21. 56 §. Under arbetsinställelse, vid tings- För visst tillfälle, då så anses ersammanträde, inskrivningsförrätt- forderligt för ordningens upprätthål-
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
eller annan lande, må ävensom r
ning, vapenövningsmöte länsstyrelsen pounder mark- i orten förbjuda de-
truppsammandragning, lismyndigheten
eller auktion så ock vid med rusdryeker eller förenad, torgdag taljhandel
annan till större folksamling ledande skriva erforderliga inskränkningar
ävensom då detalj- däri. förrättning, eljest
handel kan föranleda oordningar, må
länsstyrelsen ävensom polismyndig-
heten i orten så ock kommunalnämnd
för visst tillfälle förbjuda försäljeller föreskriva erforderliga ningen
med avseende å deninskränkningar samma.
3: 22.
Då så med hänsyn Då så prövas nödigt under krig elprövas nödigt till att eller omedelbar ler vid omedelbar krigsfara eller då krig krigsfara
råder eller arbetslöshet eller nöd i arbetslöshet eller nöd i större omfattstörre så ock ning må Konungen eller
omfattning föreligger föreligger,
då särskilda skäl därtill äro, efter Konungens förordnande läns-
eljest
må meddela förbud mot styrelsen meddela förbud mot detalj- Konungen eller före- handel eller föreskriva erforderliga t
bedrivande av detaljhandel
skriva inskränkningar inskränkningar däri.
erforderliga
däri. I fall varom nu är sagt må ock sådant förordnande, även om det ej
kan anses erforderligt för ordningens
meddelas av läns-
upprätthållande,
där Konungen det med-
styrelsen,
givit.
7: 17. 57 §.
Det att över- 1 mom. Det i
åligger länsstyrelsen åligger länsstyrelsen i
vaka av vad i denna och att över-
iakttagandet länsnykterhetsnämnden i
vaka av vad i denna för-
förordning är stadgat. iakttagandet i
är I Stockholm skall
ordning stadgat. vad nu sagts om länsnykterhets-
nämnden i stället avse stadens nykterhetsnåmnd. i orten så ock i orten skall till-
Polismyndigheten Polismyndigheten
kommunalnämnd skola tillse, att å se, att å ställe där idkas
detaljhandel
ställe där idkas samt de i denna
detaljhandel ordning ordning iakttages
samt de i denna förordning förordning meddelade föreskrifter iakttages
meddelade föreskrifter noga efterföl- noga efterföljas.
jas. För eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för köping
rikets städer är i delar gällande, må länsstyrelsen förordna tillämpliga
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polislämplig myndighet. 2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan bokföring över sin rörelse att erforderlig
kontroll av utskänkningen möjliggö-
res. Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom. Innehavare av utskänkningstillstånd skall på begäran hålla sina handelshöcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen och länsstyrelsen eller för person som särskilt förordnats av någon av dessa myndigheter.
4: 15. 58 §. Det åligger Systembolag att efter Den, som har att taga befattning anfordran lämna dem som hava att med tillsyn å denna förordnings eftaga befattning med tillsyn över terlevnad, är berättigad att vid andenna förordnings efterlevnad tillträ- fordran erhålla tillträde till försäljde till de försäljningsställen vilka de- ningsställe med tillhörande lokaler. ras tjänsteåligganden avse.
5: 14. Beträffande den som innehar tillstånd till utskänkning eller i dennes frånvaro ombesörjer försäljningen skall vad i 4 kap. 15 § sägs äga motsvarande tillämpning.
59 §. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelas av länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Länsstyrelses beslut så ock beslut som polismyndighet meddelat enligt 56 § länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.
3—5l23o’2
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
6 KAP.
1 KAP. Allmänna bestämmelser. Om partihandelsbolaget och utminute- 2 KAP. Om partihandel och import. ringsbolaget samt restaurangbolaget och dess dotterbolag. 6 KAP. Om Systembolag och restaurangbolag. Partihandelsbolage t.
2:2. 60 §. Tillstånd för partihandelsbolaget Godkännande av partihandelsbolalämnas för viss tid, sex år. An- för viss tid, högst sex år. högst get lämnas sökan, av bolagsordningen, Ansökan o1n godkännande skall, åtåtföljd skall före av året näst före följd av bolagsordningen, ingivas_ till ingången det, då är avsedd att före ingången av året näst försäljningen Konungen taga sin hos före det, då försäljningen är avsedd början, skriftligen göras Konungen. att taga sin början. Ej må tillstånd lämnas, där ej ge- Ej må godkännande lämnas, där ej nom bestämmelse i bestämmelse i bolagsordningbolagsordningen genom eller annat sätt, som finnes be- en eller på annat betryggande sätt åt på tryggande, åt staten beretts övervä- staten beretts övervägande inflytande ä och skall gande inflytande é bolagets ledning; bolagets ledning; bolaget och skall bolaget därutöver vid verk- därutöver vid verksamhetens bedrisamhetens bedrivande vara underkas- vande vara underkastat den särskilda tat den särskilda kontroll från sta- kontroll från statens sida, som Kotens sida, som Konungen prövar nö- nungen prövar nödig. dig.
2:3. 61 §.
1 mom. må 1 mom. Bolaget må ej bereda aktie- Partihandelsbolaget ej bereda utöver skä- ägare vinning utöver skälig ränta å aktieägare vinning ränta å de av honom de av honom tillskjutna kontanta lig tillskjutna medel. medel.
kontanta
2 mom. Av 2 mom. Av bolagets årsvinst skall partihandelsbolagets årsvinst skall verkställas avsättning verkställas till reservfond avsättning till reservfond 71 om enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad enligt § lagen aktiebolag. Vad i 72 § nämnda fö- i 72 § nämnda lag föreskrives om avlag reskrives om av årsvinst sättning av årsvinst skall däremot avsättning skall däremot icke å icke äga tillämpning å bolaget. äga tillämpning bolaget. Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar. Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande jun-i månads insättas utgång å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
1: 5. 62 §.
1 mom. Ledamot av för Ledamot av bolagets styrelse må styrelse eller restau- endast den vara som prövas lämplig partihandels-, systemsom i 2 och för rangbolag, 3 kap. sägs, uppdraget. eller för dotterbolag till restaurang- Person, som är omyndig eller i konmå den vara som är omyn- kurstillstånd eller som äger till avbolaget ej i konkurstillstånd, heller salu tillverka rusdrycker eller som är dig eller ej annan än den som för ledamot av styrelse för annat företag gjort sig känd ” samt prövas i va- med rätt till än ordentlighet övrigt dylik tillverkning ra för uppdraget. partihandelsbolaget, mä ej vara ledalämplig 2 mom. Ämbets- eller tjänsteman, mot av bolagets styrelse. Ämbets- elsom till följd av sin befattning kan ler tjänsteman, som till följd av sin komma att deltaga i beslut om till- befattning kan komma att deltaga i verkning eller försäljning av rus- beslut angående eller förtillverkning drycker eller att däröver utöva till- av rusdrycker eller att därsäljning syn, må ej utan Konungens medgi- över utöva tillsyn, må icke utan Kovande vara ledamot av styrelse för nungens medgivande vara sådan ledasådant bolag som i 1 mom. sägs. Le- mot. damot av sådan styrelse må ej den t. vara som äger till avsalu tillverka i rusdrycker eller maltdrycker eller är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget.
2:4. 63 §.
Missbrukar bolaget sin partihan- Missbrukar sin bolaget försäljdelsrätt eller varder bolaget försatt i eller försättes i ningsrätt bolaget konkurs, må försäljningsrätten av konkurs, må godkännandet av Ko- Konungen återkallas att upphöra å nungen återkallas. Försäljningsrätten
tid som av Konungen bestämmes. i fall å tid som av Ko-
upphör dylikt Konungen äger ock i sådant fall fö- nungen bestämmes. Konungen äger reskriva viss annan tid än i 2 § sägs ock i sådant fall föreskriva annan tid för avgivande av ansökan om rätt att än den bestämda för eljest ingivande från den tidpunkt, då försäljnings- av ansökan om godkännande såsom rätten sålunda att vara upphör gälla, partihandelsbolag. partihandelsbolag.
2:5. 64 §.
Närmare bestämmelser i de i 2 § Närmare bestämmelser om villkoandra stycket och 3 § 2 mom. angiv- ren för om särskild godkännande, na hänseenden ävensom de kontroll från statens sida och om årsytterligare föreskrifter i avseende å vinstens ävensom parti- användning de yt-
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. handelsbolagets verksamhet och drift terligare föreskrifter i avseende å bosom finnas erforderliga skola verksamhet och drift, som finintagas lagets i avtal som upprättas i samband med nas erforderliga, skola i avtal intagas bolagets antagande. som upprättas i samband med holagets godkännande.
Utminuteringsbolaget.‘ 65 §. Vad i 60 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning å utminuteringsholaget.
66 §. Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att på anmodan överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte vinstutför tidigare år, i den mån sådelning dan innestâr hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpan-de årets början till dess betalning sker. De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga ak- j tier f i bolaget skola finnas angivna å aktiebreven. 67 §. Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver
utdelning å aktie eller låta ersätt- 3
till eller av- 3 ningen styrelseledamot löningen till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till i omsättningens storlek eller vinsten å
bestämmelser om utminuteringsbolaget (65-68 §§) motsvaras i Rff närmast av i ‘_F6rslagets de_ _l 6_ kap. upptagna föreskriitema om Systembolag. Med hänsyn till de stora principiella mellan de båda bolagstyperna ha sistnämnda föreskrifter emellertid icke åter-
skiljtakggheterna givi s är.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
bolaget
bolagets rörelse. Ej heller må vidtaga som, till men för boåtgärd laget, gynnar kommun eller annan.
68 §. Vad i 61 § 2 inom. och 62-64 §§ sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning å utminuteringsbolaget.
Restaurangbolaget och dess dotterbolag. 6: 16. 69 §. Sådant godkännande av restau- Godkännande av restaurangbolaget rangbolag, som avses i 3 kap. 15 § lämnas för viss tid, högst fyra år. Anandra stycket, lämnas för viss tid, sökan om skall, åtföljd godkännande högst fyra år. Ansökan om godkän- av bolagsordningen, ingivas till Konande skall, åtföljd av bolagsord- nungen före ingången av året näst ningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen är avsedd i före det, då år avsedd att taga sin utskänkningen början. att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen. Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant som bolag, genom bestämmelse i bolagsordningen eller annat sätt berett staten på betryggande övervägande inflytande å och som förbundit driva bolagets ledning -sig att sin restaurangrörelse genom och skall därutdotterbolag; restaurangbolaget över vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.
6: 17. 70 §. Akticägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbo- lag till restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier I ägas endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, s01n därtill er- * hållit tillstånd av länsstyrelsen i det län där har dotterbolagets styrelse sitt säte. Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på anmodan överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början till dess betalning sker.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktiebreven.
6: 19. 71 §. Av årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond restaurangbolags enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om avav årsvinst skall däremot icke tillämpning å bolaget. sättning äga Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensionsstiftelse samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant ändamål. Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs s1-ut inom påföljande juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning. Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om dotterbolag till restaurangbolaget.
6: 20. 72 §. Missbrukar restaurangbolaget sin De i 63, 64 och 67 §§ givna förätt till utskänkning eller varder bo- reskrifterna skola äga motsvarande laget försatt i konkurs, må godkän- tillämpning å restaurangbolaget. Vad nandet av Konungen återkallas. Rät- i 67 § stadgas skall även gälla restauten till i utskänkning upphör dylikt rangbolagets dotterbolag. fall å tid som av Konungen bestäm- Om behörighetsvillkor för ledamot mes. Konungen äger ock i sådant fall i restaurangbolagets och dotterbolags föreskriva viss annan tid än i 16 § styrelse stadgas i 25 § 1 mom. sägs för avgivande av ansökan om godkännande såsom restaurangbolag. 6:21. Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 19 § angivna hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal som i samband med bolaupprättas gets godkännande.
6: 18. Ej må eller dotrestaurangbolaget terbolag till i nårestaurangbolaget gon form bereda ekonoaktieägare
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
misk fördel utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller till i avlöningen någon bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken av omeller vinsten å bolagets rösättningen relse. heller må sådant bolag vid- Ej taga åtgår-d som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.
7 KAP.
7 KAP. Ansvarsbestämmelser m. m. Ansvarsbestämmelser 7:1. 73 §. I mom. Den som utan att äga rätt 1 mom. Den som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förord- till försäljning enligt denna förordrusdrycker, straffes för ning säljer rusdrycker, straffes för ning avyttrar olovlig försäljning med dagsböter, olovlig försäljning med dagsböter, clock ej under tio. dock ej under tio. Beträdes som förut fällts Den som någon, till straff för försäljning av a) beträdes med olovlig försäljnin olovlig rusdrycker, andra eller oftare av rusdrycker andra gången eller ofgången med sådan förbrytelse eller bedriver tare och förut fällts till straff för sånågon olovlig försäljning i större om- dan förbrytelse eller fattning eller yrkesmässigt, straffes b) bedriver försäljning i olovlig med dagsböter, dock ej under trettio, större omfattning eller yrkesmässigt eller med fängelse i högst ett år. eller c) beträdes med olovlig försäljning till till vilken på grund av person, hans ålder rusdrycker ej mä försäljas eller vilken enligt lagen om nykterhetsvård förklarats icke äga rätt att hos utminuteringsbolaget inköpa rusdrycker, straffes med dagsböter, dock ej under trettio, eller med fängelse i högst ett år. Har förbrytelse varom ovan sägs Har olovlig försäljning av rusdrycicke skett i större eller ker rum och är ej fråga om såomfattning ägt må, där dan varom i andra stycyrkesmässigt, omständighe- förbrytelse terna äro mildrande, ket b) eller c) må, där synnerligen sägs, omstän-
Nuvarande lydelse. öresIagen lydelse.
straffet nedsättas till fem eller, vid äro mildrandigheterna synnerligen upprepad förbrytelse, tio dagsböter. de, straffet nedsättas till fem eller, vid tio upprepad förbrytelse, dagsböter. 2 mom. Har den som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker förut fällts till straff för som avses i 30 § 1 mom. eller förbrytelse 31 § 2 mom. förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. handel med skattefri förordningen angående sprit elleri 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m., straffes såsom för upprepad olovlig försäljning av rusdrycker. 3 mom. I fall som i denna paragraf avses vare de å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter eller för avsedda befintliga eljest försäljning rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade beslag och f örhrutna.
7:2. 74 §.
Tillhandagår någon mot föreskrif- Låter av honom underskrinågon terna i 4 9 § l mom? med an- ven rekvisition eller för honom utfärkap. skaffande av rusdrycker, straffes dad av annan legitimationshandling med dagsböter. Sker i användas för av förbrytelsen inköp rusdrycker större omfattning eller för dennes eller annans yrkesmässigt räkning, eller beträdes som förut fällts straffes med någon dagsböter. till straff för förbrytelse som nu sagts Beträdes någon, som förut fällts andra gången eller oftare med sådan till straff för sådant tillhanolovligt förbrytelse, eller bryter någon mot dagäende som i första stycket sägs, föreskriften i 4 kap. 9 § 2 mom.,” vare andra eller oftare med sådan gången straffet dagsböter, ej under eltjugu, förbrytelse, ler fängelse i sex månader. eller sker i större omhögst förbrytelsen fattning eller yrkesmässigt, eller tillhandagår någon på sätt ovan sägs person som ej fyllt 21 år eller vilken enligt lagen om nykterhetsvård förklarats icke äga rätt att hos utminuteringsbolaget inköpa rusdrycker, eller bryter någon mot föreskriften A i 21 § första stycket,
1 4 kap. 9 § 1 mom. Rff lyder: Motboklgäller endast för den å vilken den är utställd och må förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för annans räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta egen motbok av annan användas för inköp för dennes räkning. ‘Se s. 11.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. vare straffet dagsböter, ej under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.
7:4. 75 §. Överskrides rätt till partihandel, vare straffet dagsböter, dock ej under fem. Äro omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången eller oftare, må till fängelse dömas.
7:6. 76 §. 1 mom. vid detalj- 1 mom. Bedriver någon i samband Avyttrar någon handel med rusdrycker sådana dryc- med utskänkning även utminutering, ker av annat slag än försäljningsrät- eller utskänker någon rusdrycker avser, av annat slag än tillståndet avser, tigheten eller beträdes någon vid utminute- eller utskänker någon rusdrycker å med eller annat ställe än det i tillståndsbeviset
?ring olovlig utskiinkning
vid med olovlig utminuutskänkning angivna, tering, eller idkar någon utskänkning i eller idkar med strid mot meddelat förbud, någon detaljhandel rusdrycker å annat ställe än därtill straffes som i 73 § 1 mom. sägs. uppgivet eller medgivet är, eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen, straffes som i 1 § 1 inom. sägs. 2 mom. Har försäljning skett av 2 mom. Ha rusdrycker av annat drycker av annat slag än försälj- än tillståndet avser blivit utslag ningsrätten avser, skall i fråga om skänkta, skall i fråga om sådana sådana drycker med kärl och embal- drycker med kärl och tillemballage lage tillämpas även vad i 1 § 3 mom. även vad i 73 § 3, mom. finlämpas finnes stadgat. nes stadgat.
7:5. 77 §. 1 mom. överskrider någon den i 1 1 mom. överskrider någon rätt till kap. 4 § 1 mom. stadgade rättighet försäljning av rusdrycker å apotek, till försäljning av rusdrycker i visst straffes som i 73 § 1 mom. sägs. fall å apotek, straffes som i 1 § 1 mom. sägs. 2 mom. Har den som äger rätt att utfärda å recept rusdrycker genom missbruk av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av dylika drycker, straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större och omfattning
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
mot vare straffet dagsböter, ej under tjugo, eller fängelse i högst ersättning, sex månader.
7:7. 78 §.
Bryter mot 4 14 § eller någon mot 44 §, 45 § 2 någon kap. Bryter 5 kap. 2 § 1 mom., 7 §, 9 § 2 mom. inom., 46 § eller 53 § andra stycket andra stycket eller 13 § eller bryter eller bryter gäst å utskänkningsställe gäst å mot 5 mot 52 § 1 mom. eller 53 § första utskänkningsställe kap. 5 eller 6 §, straffes med böter från stycket, straffes med böter från och och med fem till och med etthundra med fem till och med etthundra krokronor. nor. 3
7: 10. 79 §.
Bryter någon som ej handhar för- Bryter någon som ej handhar för- ! säljning enligt denna förordning mot säljning enligt denna förordning mot 4 21 eller i kap. 12 § eller förbryter sig någon § andra stycket förbryter sig mot stadgandet i 5 12 § 2 mom., någon 1not stadgandet i 5 § 2 mom., kap. straffes med dags-böter. straffes med dagsböter.
7:8. 80 §.
Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon hos honom anställdi andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna l är stadgat eller mot de föreskrifter som vederbörande myndigförordning het i enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes, där ej j i annorlunda särskilt stadgas, med dagsböter.
7: 11. 81 §.
1 mom. som till riket 1 mom. Rusdrycker som till riket Rusdrycker införas av annan än den vilken en- införas av annan än den vilken en- 2 10 berättigad till in- 12 § är berättigad till införsel av ligt kap. § är ligt försel av sådana må, därest sådana må, därest varan i bedrycker drycker
tullklare-i
varan i behörig ordning anmälts till hörig ordning anmälts till ‘ tullklarering, åter utföras. Sker ej ring, åter utföras. Sker ej återutföråterutförsel inom fyra månader efter sel inom fyra månader efter det va- j det varan vad i ran vad i skall
l
enligt tullstadgan enligt tullstadgan sägs sägs skall anses hava mottagits av anses hava mottagits av tu1lansta1t,j tullanstalt, hemfaller varan till kro- hemfaller varan till kronan, och skall nan, och skall för dess räkning med för dess räkning med varan förfaras 3 i varan förfaras på sätt i 20 § 2 mom. på sätt i 85 § 2 mom. är stadgat. ,är stadgat.
rusdrycker:
2 mom. Är införsel av rusdrycker 2 mom. Är införsel av belagd med straff enligt gällande be- belagd med straff enligt gällande bestämmelser om ansvar för olovlig va- stämmelser om ansvar för olovlig
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. ruinförsel, skola de i sådant avseen- varuinförsel, skola de i sådant avsede meddelade föreskrifter lända till ende meddelade föreskrifter lånda efterrättelse. om till efterrättelse. I om I fråga försäljning fråga försäljav införda skall ning av olovligt införda rusdrycker olovligt rusdrycker vad i 20 § 2 mom. sägs. skall gälla vad i 85 § 2 mom. sägs. gälla 3 mom. Den som mot i 3 mom. Den som mot stadgandet i stadgandet från eller 12 § 4 mom. från eller lufta- 2 kap. 10 § 4 mom. fartyg fartyg förer vilka för- bortför rusdrycker, vilka förluftfartyg rusdrycker, fartyg tullats såsom överskottsproviant, tullats såsom överskottsproviant, straffes med dagsböter, och vare straffes med dagsböter, och vare drycdryckerna tillika med kärl och em- kerna tillika med kärl och emballage ballage underkastade och för- underkastade beslag och förbrutna. beslag brutna. 4 mom. Den som mot i 4 mom. Den som mot stadgandet stadgandet 2 10 § 4 mom. å pro- i 12 § 4 mom. å proviankap. disponerar disponerar vianteringsfrilager upplagda rusdryc- teringsfrilager upplagda rusdrycker ker annorledes än till annorledes än till fartygs eller luftfartygs proeller i föreskri- proviantering eller utrustning viantering utrustning fartygs ven straffes med i föreskriven ordning, straffes med ordning, dagsböter. dagsböter. 5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter behandlingen av angående till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltullstyrelsen förordna huru med varan skall förfaras.
7: 12. 82 §.
Den som i följd av bestämmelser- Vad som med stöd av bestämmelna i 2 kap. 8 § undfåttt del av där serna i denna förordning inhämtats avsedd tillverkares räkenskaper och vid granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock den som haft verifikationer, så ock vad som eljest eller har att taga befattning med till- vid å utskänkning inhämtats tillsyn syn å sådan utskänkning, vartill till- må i vidare mån än som erej yppas stånd överlåtits, må icke, där det ej fordras för att vinna det med bestämkan anses påkallat av tjänstens in- melserna avsedda ändamålet. Bryter tresse, yppa affärsförhållanden var- någon häremot vare han, där han ej om han fått kunskap. Gör han detta för sin förseelse är underkastad anoch framgår ej av omständigheterna, svar för ämbetsbrott, straffad med att han om de affärsförhållanden er- eller dagsböter fängelse. I hållit kännedom å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må dömas till fängelse.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
7: 14. 83 §. Den som under tid då han är ställd Där någon under tid då han är under åtal för förbrytelse mot denna ställd under åtal för förbrytelse mot förordning fortsätter samma förbry- denna förordning fortsätter samma telse, skall för varje gång åtal därför förbrytelse, skall såsom särskilt brott anhängiggöres fällas till särskilt an- anses vad han före varje åtal förbrusvar; dock må, där till fängelse dö- tit. För brotten gemensamt ådömt mes, sammanlagda fängelsestraffet ej fängelsestraff må ej överstiga två år. överstiga två år.
7: 15. 84 ‘§. 1 mom. Den som uppsåtligen för- 1 mom. Hava flera medverkat till leder annan till varom i förbrytelse gärning, som i 73 och 74 §§ sägs, gal- 1—3 §§ sågs eller vid utförande av ler vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sådan förbrytelse med råd eller dåd är stadgat. Den till vilken rusdrycker uppsåtligen hjälper, så att gårningen försålts eller eljest anskaffats vare därigenom sker, straffes som vore dock ej förfallen till ansvar för anhan gärningsman. Har någon nan medverkan än anstiftan. själv före brottets utförande eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Den till vilken rusdrycker avyttrats eller eljest anskaffats vare ej förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs. 2 mom. Husbonde ansvarar för 2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse som vid handhavande av som vid beförbrytelse detaljhandel detaljhandel begås av hans hustru, gås av hans hustru, husfolk eller i husfolk eller i hans arbete antagen hans arbete antagen person, liksom person, liksom vore förbrytelsen be- vore förbrytelsen av hobegången gången av honom själv, därest om- nom själv, därest ej ej omständigheterständigheterna göra sannolikt, att na göra sannolikt, att förbrytelsen förbrytelsen skett utan hans vetskap skett utan hans och vetskap vilja. och vilja.
7: 20. 85 §.
1 mom. Rättighet att verkställa he- 1 mom. att verkställa he- Rättighet slag tillkommer tulltjänsteman i fall tillkommer i fall slag tulltjänsteman
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
som i 11 § sägs. I övrigt gäller angå- som i 81 § sägs. I övrigt angågäller ende beslag vad därom finnes sär- ende beslag vad därom finnes särskilt stadgat. skilt stadgat. 2 mom. Rusdrycker som enligt 2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan för- denna förordning eller annan författfattning förklarats förbrutna skola, ning förklarats förhrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas till Systembolag skick, hembjudas till utminuteringseller partihandelsbolaget. Kunna för- eller bolaget partihandelsbolaget. brutna drycker på grund av sin he- Kunna förbrutna drycker på grund skaffenhet ej tillhandahållas allmän- av sin beskaffenhet ej tillhandahålheten, skola de hembjudas till las allmänheten, skola de parti- hembjudas handelsbolaget. Bolag till vilket rus- till partihandelsbolaget. Bolag till vildrycker sålunda hembjudits vare ket rusdrycker sålunda hembjudits skyldigt att till skäligt pris efter vare skyldigt att till efter skäligt pris grunder som av kontrollstyrelsen grunder som av kontrollstyrelsen fastställas inköpa den hembjudna fastställas den vainköpa hembjudna varan. Är värdet så ringa, att det ej ran. Är värdet så att det kan ringa, ej kan anses motsvara forslingskostna- anses motsvara forslingskostnaderderna, skall varan bevisligen förstö- na, skall varan förstöras. bevisligen ras. Samma Jag vare, där rusdrycker som förklaras förbrutna ej försäljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar. Med den erlagda för Med den för köpesumman erlagda köpesumman rusdrycker som försålts av som försålts av på grund rusdrycker på grund stadgandet i 11 § 1 mom. eller be- stadgandet i 81 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i till- stämmelser i tullstadgan skall i tilllämpliga delar förfaras sätt i tull- delar förfaras sätt i tullpå lämpliga på stadgan föreskrives beträffande föreskrives beträffande köpe- stadgan köpesumman för gods som samma summan för samma enligt gods som enligt stadga blivit genom tullverkets för- blivit tullverkets förstadga genom sorg försålt å auktion; skolande, sorg försålt å auktion; och skall därest enligt tullstadgan viss tid därest viss tid skall enligt tullstadgan skall räknas från auktionsdagen, ti- räknas från tiden i auktionsdagen, den i stället räknas från den då stället räknas från den då betaldag, dag, betalning kommit tullverket till- kommit tullverket tillhanda. ning handa.
7: 22.
Böter och viten som ådömas 3 mom. Värdet av förverkad enligt egen- A denna så ock värdet av dom tillfaller kronan. förordning förverkad egendom tillfalla kronan.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse. Övergångsbestämmelser. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat ej följer av vad nedan stadgas. 2. Genom förordningen upphävas förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker samt förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av ex-
portöl. i
3. Där i eller före-
i
lag författning kommer till hänvisning stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen I i i stället tillämpas. 4. Utan hinder av bestämmelsen i 14 § första stycket må utminuteringsställe bibehållas å ort, där sådant ställe var inrättat vid förordningens ikraftträdande. 5. I om ansökan, som avser fråga tillstånd, medgivande eller godkän- i nande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955. Ansökan om godkännande av utminuteringsbolag för tiden från och med nämnda dag skall, åtföljd av bolagsordningen, ingivas till Konungen före den 1 oktober 1954. Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas eller träffas även före .» den 1 oktober dock med verkan i 1955, tidigast från och med denna dag. 6. Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående av rörelsen å l nedläggande systembolag och rörelsens Övertagande av utminuteringsbolaget. 1 7. Tillstånd för partihandelsbolag och godkännande av restaurangho-
Nuvarande lydelse. Färeelagen lydelse.
lag, som meddelats enligt förordningen den 18 juni 1937, skall äga giltighet under den tid tillståndet eller godkännandet avser.
AVDELNING I
NUVARANDE ORDNING OCH TIDIGARE
REFORMFÖRSLAG
l. och verksamhet
Kap. Systembolagens organisation
De grundläggande bestämmelserna angående systembolagens organisation och verksamhet återfinnes i den 18 1937 (nr 436) förordningen juni angående försäljning av rusdrycker (rusdrycksförsäljningsförordningen, i det följande benämnd Rff), vilken trädde i kraft den 1 oktober 1938. Försäljningen av rusdrycker är —— frånsett vissa slag av försäljning för tekniska m. fl. ändamål —- indelad i partihandel och detaljhandel. Med partihandel, vilken skall utövas av det särskilda partihandelsbolaget Vin- & Spritcentralen, förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export. All annan försäljning sammanfattas under benämningen detaljhandel, för vilken särskilda aktiebolag (Systembolag) är inrättade och verksamma inom bestämda detaljhandelsområden. Systembolagen skall dock handha den partiförsäljning, som äger rum till restauranger med rättigheter att utskänka rusdrycker. Detaljhandeln är delad i dels försäljtill eller rekvisition och ning avhämtning försändning på (utminutering) dels försäljning till förtäring på stället (utskänkning). Såsom en grundläggande regel för såväl parti- som detaljhandeln gäller, att den skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.
Detaljhandelsområden Riket skall vara indelat i detaljhandelsområden med ett i systembolag område. Stockholms stad och län skall ett : varje utgöra detaljhandelsområde, och i övrigt skall varje län bilda ett sådant område. KunglaMaj :t äger emellertid bestämma, att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat. På grundval av dessa bestämmelser är riket f. n. indelat i 41 detaljhandelsområden. (Kungl. brev den 25/6 1937.)1 Om huvudort för detaljhandelsområde, d. v. s. den ort där Systembolaget har sitt huvudkontor, förordnar Kungl. Majzt. Vidare stadgas, att kontrollstyrelsen kan förordna, att kommun hänföres till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör, om det med hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes lämpligt. 1 Sedan Kungl. Majzt förordnat om ny kommunindelning från och med den 1 januari 1952, har Kungl. Majzt genom beslut den 17 augusti 1951 på framställning av kontrollstyrelsen förklarat, att då gällande indelning av riket i detaljhandelsområden må utan hinder av föreskrifterna i 3 brevet den 25 juni 1937 bibehållas jämväl efter utgången av år 1951.
Vid bestämmandet av gränser har dessa så långt detaljhandelsområdenas efter de handelsområdena med tillämpning så möjligt anpassats naturliga göra låtit av länsgränser. Endast i ett enda fall, nämligen beträflångt sig fande sammanfaller län och I övriga fall Gotland, detaljhandelsområde. omfattar delar av ett eller flera län. I enlighet med detaljhandelsområdena bestämmelser (cirkulär nr 12/1951) är landets kommuner kontrollstyrelsens efter den fördelade på de olika detaljhandelsomnya kommunindelningen
rådena sättê inom avser antalet kom-
på följande (Uppgifterna parentes muner före den 1 januari 1952.)
Antal invånare Detaljhandelg_ . d lf Ik- Antal kommuner inom ( °““d°
m“£?.gZ faxas)
Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . 1 049 924 Stockholms stad . . . . . . . . . . . . 1 I Stockholms län . . . . . . . . . . . . 50 (98) Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . 2 (7) Södermanlands län . . . . . . . . 3 (5)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 950 Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . .. 19 (72) Uppsala Stockholms län . . . . . . . . . . .. 8 (21) Västmanlands län . . . . . . . . .. 2 (s) - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 916 Södermanlands län . . . . . . . . . . 13 (35) Nyköping _ Eskilstuna . . . . . . . . . . . . . . . . 113 235 Södermanlands län . . . . . . . . . . 19 (46) Västmanlands län . . . . . . . . .. 1 (1)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 658 Östergötlands län . . . . . . . . .. 29 (100) Linköping
Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . .. 2. (2)
. . . . . . . . . . . . . . . . 193 084 Östergötlands län . . . . . . . . .. 16 (40) Norrköping Södermanlands län . . . . . . . . . . 6 (9) Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . .. 2 (5) . . . . . . . . . . . . . . . . 254 544 Jönköpings län . . . . . . . . . . . . 47 (115) Jönköping Östergötlands län . . . . . . . . . . 2 (7) Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . . . 2 (4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 342 Kronobergs län . . . . . . . . . . . . 36 (77) Växjö Jönköpings län . . . . . . . . . . . . . . 4 (4)
Kalmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 844 Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . . . 31 (78) Kronobergs län . . . . . . . . . . .. 3 (3) Västervik . . . . . . . . , . . . . . . . . . 67 113 Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . . . 15 (24) Östergötlands län . . . . . . . . .. 2 (s) A Visby . . . . . . . . . . . . . _ . . . . . . . . 58 806 Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . 14 (92) Karlskrona . . . . . . . . . . . _ . . . . 175 707 Blekinge län . . . . . . . . . . . . .. 25 (41) Kronobergs län . . . . . . . . . . .. 3 (5) Kalmar län . . . . . . . . . . . . . . .. 3 (3) Kristianstads län . . . . . . . . . . . . 130 834 Kristianstads län
283 600 Malmöhus län Malmöhus län Kristianstads län (4)
*i SkiIdaKdeIar
av vissa av de nya storkommunerna tillhör olika detaljhandelsområden , Dessa kommuner redovisas i uppställningen under varj e särskilt detaljhandelsområde. 4-512362
Antal invånare DetaljhandelS Antal kommuner inom (medelfo]k_ område mängd 1948) . . . . . . . . , . . . . . . . 219 758 Malmöhus län 5 . . . . . . . . . . . . . 23 (58) Hälsingborg Kristianstads län . . . . . . . . .. 13 (27) Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 140 Malmöhus län . . . . . . . . . . . . .. 8 (24) Kristianstads län 184 453 Hallands län Jönköpings län . . . . . . . . 5 . .5 5 (13) Kronobergs län . . . . . . . . . . .. 3 (4) Kristianstads län . 5 . . . . . . .. 3 (5) Älvsborgs län . . 5 5 . . . . 5 . . . .. 6 (15) . . . . . . . . , 5 . . . . . . . . 510 022 Göteb. 0. Bohus län . . 5 . . 5 .. 21 (34) Göteborg Hallands län . . . . . 5 . . . . . . 55 7 (15) Älvsborgs länv 5 . . . . . . . . . 5 . .. 17 (44) Uddevalla . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 516 Göteb. 0. Bohus län . . . . . . .. 24 (56) Älvsborgs län . . . . . . . . . . . . .5 4 (12) Vänersborg . . . . . . . . . . . 5 . 5 . . 127 555 Älvsborgs län . . . . 5 5 . . . . . . 5. 22 (50) Göteb. o. Boh. län . 5 . . . . . . .. 1 (1) Älvsborgs län . . . . . . . . . . . . .. 22 (50) Värmlands län . . . . . . . _ . . . . . . 3 (3) o Borås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 552 Älvsborgs län . . . . . . 5 . 5 . . . .. 29 (90) Mariestad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 626 Skaraborgs län . 5 . 5 . . . . . . 5. 20 (67) Lidköping . . . . . . . . . . . . . . . . 60 106 Skaraborgs län . . . . . . . . . . .. 17 (64) Älvsborgs län . . . . . . . . . . . . 5. 1 (3) Skövde . . . . . . . . . . . . . . . 5 . . . . 106 822 Skaraborgs län . . . . . . 5 . . . .. 26 (109) Älvsborgs län . . 5 . . . . . . . . . .. 2 (8) Karlstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 515 Värmlands län . . . . . . . . . . . 5 . . 51 (89) ‘ Örebro län . . . . . . . . . . . . . . .. 4 (4) Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 582 Örebro län . . . . . . . . . . . . . . .. 29 (56) Skaraborgs län . . . . . . . . . . .. 1 (1) Västerås . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 699 Västmanlands län . . . . . . . . .. 25 (57) Örebro län . . . . . . . . . . . . . . .. 2 (2) Falun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 . 210 088 Kopparbergs län . . . . . . . . .. 40 (44) Hedemora . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 169 Kopparbergs län . . . . . . . . .. 10 (12) Västmanlands län . . . . . . . . .. 1 (1) Gävle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 217 Gävleborgs län . . . . . . . . . . .. 26 (31) Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . .. 6 (6) Hudiksvall . . . . . . . . . . . . . . . . 74 972 Gävleborgs län . . . . . . . . . . .. 16 (23) Härnösand . . . . . . . . . . . . . . . . 58 569 Västernorrlands län . . . . . . ., 8 (13) Sundsvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 731 Västernorrlands län . . . . . . .. 15 (20) Sollefteå . 5 . . . . . . . . . . . . . . . . 53 009 Västernorrlands län . . . . . . .5 11 (20) Jämtlands län . . . . . . . . . . . . .. 1 (1) Örnsköldsvik . . . . . . . . . . . . . . 68 402 Västernorrlands län . . . . . . .. 11 (14) Västerbottens län* . . . . . . . 5 .. 1 Östersund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 353 Jämtlands län . . . . . . . . . . . . .. 34 (61) Västerbottens länl . . . . . . . . .. 4 1 I Västerbottens län har icke företagits ny kommunindelning.
Antal invånare D°‘a‘1h*?“d°‘5‘ (medelfo1k- Antal kommuner inom °ad° mängd 1948) Umeå . . . . . . . . . _ . . . . . . . . . . . . 115 138 Västerbottens län* . . . . . . . . . . 19 Skellefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 197 Västerbottens län . . . . . . . . . . 9 Luleå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 422 Norrbottens länl . . . . . . . . . . . . 18 . . . . . . . . . . . . . . . . 64 473 Norrbottens län . . . . . . . . . . . . 12 Haparanda
Systembolagens organisation Rätt till detaljhandel tillkommer i allenast Systembolag. Såvitt princip överlåter sin rätt till det statliga angår utskänkning Systembolaget antingen centrala eller enskild restaurangbolaget, Sveriges restaurangaktiebolag, restauratör. De enda fall, där direkt till rätutskänkningsrättigheter beviljas a tigheternas utövare, avser s. k. trafikutskänkning. av i det län, där huvudort är Systembolag antages länsstyrelsen bolagets belägen, till detaljhandelsorgan för sitt område. Antalet aktieägare i vart och ett av de 41 systembolagen är 20. Varje aktie lyder å 500 kronor. Ingen aktieägare får äga mer än en aktie. Befogenhet eller skyldighet, som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma, skall i fråga om Systembolag tillkomma bolagsstyrelsen. Bolagsstämmans uppgifter vid systembolagen är endast att välja en styrelseledamot och suppleant för denne, att välja en revisor och suppleant för denne, att fastställa balansräkningen, att fastställa utdelningen till aktieägarna, att å aktieägarnas vägnar bevilja ansvarsfrihet åt styrelsen samt att besluta om av ändring bolagsordningen. Bolagets styrelse skall i regel bestå av fem ledamöter och fem suppleanter, utsedda för ett år i sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen tvâ ledamöter och två suppleanter samt länsstyrelsen, landstinget och bolagsstämman vardera en ledamot och en suppleant. De av kontrollstyrelsen utsedda ledamöterna skall vara ordförande och vice ordförande. I de sex städer, som icke deltager i landsting (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle), utser vidare stadsfullmäktige en ledamot och en suppleant i styrelsen. För revisionen vid systembolagen är riket indelat i fyra distrikt, och kontrollstyrelsen har fyra heltidsanställda revisorer, vilka inom resp. distrikt tillsammans med den av bolagsstämman valde revisorn verkställer granskning av förvaltning och räkenskaper. Systembolagen står även i övrigt under överinseende av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelar. Frågor inom systembolagen av mera omfattande ekonomisk räckvidd skall antingen avgöras av kontrollstyrelsen eller underställas dess godkännande. Sålunda beslutar kontrollstyrelsen om lön till i befattningshavare ledande ställning hos systembolag, om grunderna för avlöning till annan personal samt om pension till anställda, som till följd .av ålder eller annan orsak är oförmögna till tjänstgöring. Kontrollstyrelsens samtycke er- 1 I Västerbottens och Norrbottens län har icke företagits ny kommunindelning.
fordras för eller försäljning av fastighet men även för vidtagande inköp av mera omfattande av systembolagens fastigheter. Kontrollförändring styrelsens medgivande fordras bl. a. också vid ingående av viktigare hyresavtal samt vid förvärvande eller avhändande av aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening liksom vid placering av kapital. Den direkta av verksamhet handhaves av en ledningen systembolagens av bolagsstyrelsen vald och av kontrollstyrelsen godkänd verkställande direktör (vid aktiebolaget Stockholmssystemet därjämte en vice verkställande direktör). Arbetet vid ett systembolag ledes från huvudkontoret, som i allmänhet är organiserat på två avdelningar, en kameral avdelning under ledning av en kamrer samt en motboksavdelning under ledning av en kontrollförestândare. Under huvudkontoret sorterar ett varierande antal utminuteringsaffärer, förlagda dels å huvudorten och dels.å annan ort (filial). Vid systembolagen i Nyköping, Västervik, Visby, Mariestad, Lidköping, Hedemora, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik, Skellefteå och Haparanda har huvudkontorens organisation förenklats såtillvida, att bolagens kamrerare handhar ledningen även av motboksavdelningen. Vid de båda största systembolagens huvudkontor har arbetet uppdelats på ett antal specialavdelningar, vilka antingen är sidoordnade med kameral- och motboksavdelningarna (såsom exempelvis intendentur- och ordningsvaktavdelning) eller underordnade någon av dessa avdelningar (såsom exempelvis utskänkningsoch förfrågningsavdclning).
Systembolagens befattning med utminuteringen
Inköpstillstånd och tilldelningsprinciper A Bestämmelser om utminuteringens handhavande lämnas i 4 kap. Rff. Såsom huvudregel gäller att utminutering av rusdrycker må äga rum till den vilken av i det som om-
allenast systembolaget detaljhandelsområde
fattar hans kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker. För den som ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm att anse såsom För den som erhållit hemortsbolag. ,tillstånd till inköp av rusdrycker utställer systembolaget motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställeå Rff :s grundläggande bestämmelser angående systembolagens prövning p av gjorda ansökningar om inköpstillstånd innehåller bland annat att inköpstillstånd icke får lämnas den som ej fyllt 21 år (4 kap. 2 §); i att hemortsbolaget skall fastställa den högsta myckenhet, som med hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden må av honom inköpas (4 kap. 4 §); att inköpsrätt skall vägras eller inköpsrättezi inskränkas om det av sårkan befaras att av skall lända- till »skada
skild anledning inköp rusdrycker
förgköparen eller kap. 3 §).
a_nnan (4 l Från och med den 1 mars 1952 har kontrollstyrelsen försöksvis öppnat en möjlighet för motboksinnehavare i Stockholm och Malmö att efter ansökan få tillstånd att göra inköp å samtliga utminuteringsställen inom detaljhandelsområdet. Sådant tillstånd meddelas i form av ett särskilt inköpskort.
Prövning huruvida inköpsrätt skall vägras eller inköpsrätten inskränkas skall särskilt äga rum i fråga om: den som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen; den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått bruk av v genom alkoholhaltiga drycker; den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad av alkoholhaltiga drycker eller som eljest varit överlastad av sådana drycker; den som, i strid mot vad i denna förordning eller är eljest stadgat, gjort till med eller kan be sig skyldig olovlig befattning alkoholhaltiga drycker till sådan v faras göra sig skyldig befattning; den som för Iösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; sam-t
den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom un-
derlåtenhet att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende. Därjämte har Kungl. Majzt genom kungörelsen den 13 december 1946, nr - 776, angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker »utfärs dat föreskrifter: följande kompletterande att spritdrycker må utminuteras i större än tre ej tillhågon myckenhet ‘ literför kalendermånad; -
att medgiven myckenhet må uttagas efter månadens utgång, dock- ej se-
nare än: månader v A U
tre därefterj
särskilda skäl föreligger, tillstånd måålämnas att vid vissa-tillfälatt_ om len inköpa större myckenhetänvad sålunda fastställts (extra tilldelning). I Rff stadgas tillika, att kontrollstyrelsen äger utfärda närmare före-
skrifter rörande av (4 16 §). utminuteringen rusdrycker kap. I cirkulär till systembolagen med “föreskrifter och anvisningar i fråga om
den individuella (nr 8/1938) har utminuteringskontrollen kontrollstyrelsen lämnat bolagen direktiv beträffande tillämpningen av Rff :s grundläggande
stadganden. Därjämte har systembolagens förtroendenämnd genom delgiv-
ning av vissa överenskomna tilldelningsprinciper sökt få till stånd en så
långt möjligt enhetlig praxis vid systembolagens handläggning av tilldel:
ningsärenden.
Uppgifter till ledning för
systembolagens verksamhet
Hos systembolagen samlas ett stort antal. uppgifter av skilda slag, avsedda fl till ledning för utminuteringskontrollen. Dessa är i huvudsak av
uppgifter två slag. j _. 1, Uppgifter till för identifiering av motbokssökande samt för ledning av i om
konstaterande
förändring fråga bosättningsort m. fl. folkbokföringsuppgifter.
2. Uppgifter till för av om motbok bör och ledning bedömning beviljas för
avvägningen av tilldelningens storlek. V p 4 De under 1 nämnda tillhandahålles dels punkt uppgifterna systembolagen på grund av författningsföreskrifter, dels enligt enskilda avtal, som träffas
mellan och (mantalskontor), samt i vissa fall systembolag pastorsämbeten
mellan och häradsskrivare. Författningsenlig skyldighet att tillsystembolag
med vissa till ledning för deras verksamhet handagå systembolagen uppgifter
åvilar den 5 1950 (nr 417) länsbyrå för folkbokenligt kungörelsen juli
och mantalsverket i Stockholm samt de lokala skatte1nyndig föringen
Nämnda skall sålunda
heterna i Göteborg och Malmö. myndigheter enligt
som meddelas av statistiska efter samråd med föreskrifter, centralbyrån
dels tillhandahålla avskrift, eftertryck eller kontrollstyrelsen, systembolag
av och dels låta stället eller ututdrag mantalslängd systembolag på genom
del av till inkomna underrättelser om personer, som låning taga länsbyrån
avlidit, till annan församling, bokförts under ruingått äktenskap, utflyttat
briken å skrivna i församlingsboken eller överförts till boken i
församlingen
över i
obefintliga. 1 › De ovan under 2 nämnda skall enligt kungörelsen den punkt uppgifterna
lämnas från domstolar m. fl. På av över- 17 juni 1938 (nr 408) grundval
enskommelse inkommer även från polismyndigheter, nykterhetsuppgifter
kommunernas socialregister m. fl. nämnder,
skall underrätt, där fälles till an- Enligt nyssnämnda kungörelse någon
eller Ä svar för bland annat fylleri, olovlig försäljning av rusdrycker pilsner-
dricka, olovlig brännvinstillverkning, spritsmuggling, rattfylleri eller annan i
straffbelagd handling, som begåtts under påverkan av alkoholhaltiga drycker,
inom 14 efter meddelande avsända därom till kondagar utslagets uppgift
som vidarebefordrar uppgiften till vederbörande systembolag. trollstyrelsen, skall från t Dömer rätt till ansvar för sådant brott eller sådan förseelse, högre
rätten motsvarande sätt lämnas sâframt bort från I på uppgift, ej uppgift
för f lägre rätt avsändas (1 §). Belägges någon jämlikt strafflagen krigsmak-
ten eller av eller med för det han poliskollegium polischef disciplinstraff
varit överlastad av starka skall den som ålägger straffet likaledes drycker, i
inom 14 avsända därom till kontrollstyrelsen (2 §). Beträffandagar uppgift
de den som å tvångsarbetsanstalt för undergående av tvångsarbete intagits
lämna såväl om i
skall anstaltens direktör till kontrollstyrelsen uppgift intag- i
som om utskrivningen, och motsvarande skyldighet åligger fång- I ningen
sociala beträffande den som intagits å fångvârdsvårdsstyrelsens avdelning
anstalt för av annat frihetsstraff än förvandlingsstraff för undergâende
böter (5 §). innehåller dessutom föreskrifter om viss uppgifts- 7 Kungörelsen för ~ för beträffande tilldelad varning för lösdriveri, skyldighet länsstyrelse
direktör eller föreståndare för alkoholistanstalt, för läkare vid vissa sjuk- i
vârdsanstalter samt för beträffande vilnykterhetsnämnd angående person
ken nämnden eller ansökt om vidtagit hjälpåtgärd enligt alkoholistlagen
å alkoholistanstalt. I fråga om fattigvårdsstyrelse föreskritvångsintagande
ves, att denna anfordran skall till systembolag lämna uppgift å de perso- 3 på 5 ner, som av kommunen eller underlåtenhet att åtnjuter fattigvård genom
sina gentemot närstående ådagalagt bristande skötfullgöra förpliktelser
samhet i ekonomiskt avseende.
Sedan införts bestämmelser om i nya rättegångsbalken strafföreläggande,
har som vad åvilar allmän underrätt, i uppgiftsskyldighet, enligt nuisagts viss även åklagare. Stadgande härom âterfinnes i 6 § kunomfattning ålagts den 19 december 1947 (nr 947) med närmare föreskrifter om straffgörelsen föreläggande. Dessa som alltså inkommer till kontrollstyrelsen, skall tillstäluppgifter, las det som är att anse såsom hemortsbolag för den uppsystembolag, person avser. inför även i det straffregister, som giften Kontrollstyrelsen uppgiften styrelsen är ålagd att föra. Beträffande om vilken fått sådan uppgift, inhämtas person, systembolag från vederbörande folkbokföringsmyndighet, varefter identifieringsuppgift centralkort utskrives. På kortet en summarisk om arten av göres anteckning den uppgift som inkommit. tillställer länsnykterhetsnämnderna och de kom- Åtskilliga systembolag munala nykterhetsnämnderna avskrifter av inkomna uppgifter rörande fylleriförseelser. Genom denna anordning blir alltså varje förseelse föremål för registredels hos dels hos samt inom vissa ring kontrollstyrelsen, Systembolaget därjämte hos och den komdetaljhandelsområden länsnykterhetsnämnden munala nykterhetsnämnden. Då det framstått som önskvärt för att på ett så tidigt stasystembolagen dium som få kännedom om har inom ett möjligt begângna fylleriförseelser, betydande antal detaljhandelsområden den praxis utbildats, att polismynredan då en person anhållits för fylleri lämnar Systembolaget meddigheten delande härom. Dessa uppgifter har systembolageni allmänhet betalt enligt särskild taxa. Vissa tillställer vederbörande länsnykterhetsnämnd systembolag . samt nykterhetsnämnden i sökandens hemkommun avskrift av uppgiften från polismyndigheten. Genom anhållningsuppgifterna erhålles i vissa fall l I om fylleri enskild plats. I övrigt blir uppgiften från i även upplysning på x domstolen i dessa fall endast en bekräftelse på ett tidigare erhållet medi delande. Enligt kontrollstyrelsens anvisningar har systembolagen i allmänhet ett å i nära v samarbete med nykterhetsnämnderna, dels för erhållande av upplysningar beträffande sökande av inköpsrätt, dels för viss eftergranskning av motboksinnehavarnas inköp m. m. För samma ändamål anlitar vissa bolag särskilt utsedda kommunomhud. Som regel beredes nykterhetsnâmnderna tillfälle att inkomma med upplysningar beträffande de personer som söker inköpsrätt eller förhöjd tilldelning. Inom flertalet systembolag håller systembolagen kontinuerliga sammanträden med nämnderna i och för en fortlö- 1 pande kontroll över köpare av rusdrycker.
Tekniska hjälpmedel vid utminuteringskontrollen
Systembolag skall för utminuteringskontrollen föra centralregister med bilagsregister, utminuteringsregister och portföljregister. Därjämte för vissa systembolag kommunregister, vilket tidigare var obligatoriskt.
Centralregister skall innehålla uppgifter bl. a. beträffande a. som ansökan om av oavsett om sådant den, gjort inköp rusdrycker, tillstånd lämnats eller ej, b. den, vars hustru erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker, c. den, om vilken erhållit kungörelsen den 17 juni bolaget uppgift enligt -1938 (nr 408) skyldighet för domstolar m. fl. att meddela uppgifangående ter till ledning för systembolagens verksamhet, d. den, om vilken i annan ordning än under c. avses, erhållit bolaget, som är eller kan komma att bliva av betydelse vid tillförlitlig upplysning, bolagets handhavande av utminuteringskontrollen. skall envar, för vilken bolaget är hemortsbolag Kommunregistret upptaga och vilken innehar tillstånd att rusdrycker. Registret, som innehåller s inköpa vissa beträffande motboksinnehavare, är upplagt för att , personalia varje underlätta samarbetet med de olika kommunala myndigheterna. som är ett rent föres ä varje ut- Utminuteringsregistret, kundregister, i minuteringsställe och upptar var och en, som där äger inköpa rusdrycker. föres minutkort, som upptager motboksinneha- Utminuteringsregistret på varens samt om motboksnummer .och 4 egenhândiga namnteckning uppgift tilldelning. Rekvisition, å vilken skall snarast möjligt efter inkörusdrycker inköpts, pet för inläggas -i portfölj med samma nummer som motboken. förvaring är .ordnade i nummerföljd för varje utminuteringsställe Samtliga portföljer i ett särskilt register, portföljregistret, vilket förvaras å huvudkontoret.
au matbok
m. m.
ansökningar
vid om Förfarande handläggningen. Beträffande som ansöker om inhämtas i regel uppperson, inköpsrätt, från vederbörande (mantalskontor) och nykterhets-
gifter pastorsämbete
nämnd. Inom vissa inhämtas även från häradsskrivare anbolag uppgifter sökandes ekonomiska förhållanden m. m. Uppgift från pastorsämgående bete inhämtas bl. a. för erhållande av om sökandens civilstånd upplysning och samt för till kommunen; Har familjemedlemmar tidpunkten inflyttning sökanden under de senaste fem åren inflyttat från annat detaljhandelsområde, om sökanden hos bolageti detta område. göres förfrågan Genom hos vederbörande heredes denna tillförfrågan nykterhetsnâmnd fälle att inkomma till med yttrande angående. sökandens Systembolaget skötsamhet i m.-m. För sökanden upplägges centralnykterhetshânseende kort samt omfattande de handlingar, som berör sökanden. Beviljas bilaga, utskrives minutkort samt för förvaring av rekviinköpstillstånd, portfölj sitionsblad. Vid vissa utskrives därjämte kommunkort. bolag När ansökan om utställes mothok. Uppgift om den inköpsrätt beviljas storlek antecknas centralkortet samt på minutbeviljade tilldelningens på kort och Motbok utlämnas till sökanden mot kvitto, som därefter portfölj. förvaras i portföljen. _ Vid av om. förhöjd tilldelning .förenklas j handläggningen ansökningar handlåggningsgången såtillvida, att uppgift från pastorsämbete (mantalskontor) i inhämtas. hos nykterhetsnämnd beträffanregel ej Förfrågningar p
de sökande av förhöjd tilldelning har vid åtskilliga systembolaglinskränkts till att endast avse sådana mot vilka anteckningar om anmärkpersoner, i finnes. ningar nykterhetshänseende Under år 1949 antalet till inkomna ansökningar om nya utgjorde bolagen inköpstillständ cza 90 000. Utöver den ovan formen för inköpstillstånd, s. k. permanenta angivna förekommer inköpstillstånd, avseende sådana fall, inköpstillstånd, tillfälliga där som innehar motbok, önskar för visst enstaka tillfälle göra någon, icke_ av Där hinder de allmänna bestämmelserna för inköp rusdrycker. enligt meddelande av icke möter, utställes i dylika fall tillfällig inköpstillstånd motbok. av om inkommer Huvudparten ansökningar tillfällig inköpsrâtt från i riket icke kyrkobokförda personer. för från utlänningar och utlands- Handläggningsförfarandet ansökningar svenskar, som önskar tillfälligt inköpstillstånd, är i huvudsak följande. inlämnas till sökanden önskar in- Ansökan vanligen det bolag, där göra köp. Sedan ur sökandens eller annan legitimationshandling uppgifter pass antecknats remitteras denna till hemortsbolaget, på ansökningshandlingen, som beträffande är Stockholmssystemet. Efter beslutsamtliga utlänningar där återsändes ansökningshandlingen till det bolag, dit ansökningsättning en inlämnats, och detta bolag delger därefter sökanden beslutet. j som underkortare tid önskar göra inköpen hos annat bo- Motboksägare, har att göra skriftlig ansökan därom hos hemortslag än hemortsbolaget, Tillstånd i form av utfärdande av s. k. Ã bolaget, medgives transportkort. detta finnes motboksinnehavarens och uppgift om tilldelnamnteckning storlek. vilka har under 6 månaningens Transportkorten, giltighet högst der, utställes numera för vid samtliga systembolag i riket. Ansökan inköp om förvaras i vederbörandes vid hemortsbolaget. Vid transportkort portfölj skall kunden förete såväl motbok som transportkort. Efter det inköp inköp gjorts, översändes rekvisitionsbladet till hemortsbolaget för registrering i vederbörandes , portfölj. För rikets samtliga systembolag torde årliga antalet utställda transport» kort till i” runt tal 200 000, d. v. s. ungefär en tiondel av motboksuppgå ägarna söker transportkort under ett år.
vid motboksinnehavares mellan olika
Fvörfarande flyttning detaljhandels-
områden
erhåller systembolagen bl. a. kontinuerliga
Från folkbokföringsbyråerna
om alla som från en kommun till en uppgifter myndiga personer, flyttat annan. Avser motboksinnehavare och söker denne ej inom sex v.—.».-. uppgiften .av månader efter motbok hos det nya utflyttningen hemortsbolaget, uppmanas han att meddela, huruvida han fortfarande önskar bibehålla inköpstillstån-
-I-wunwvurnzmv
det hos det förutvarande hemortsbolaget. , www_
._. Gör motboksinnehavare framställning om överflyttning av sitt inköps-
s..
tillstånd från ett bolag till ett annat, inhämtar det nya hemortsbolaget upp-
gift om sökanden från det tidigare hemortsbolaget. Finnes i detta bolags re-
gister beträffande sökanden sådana anmärkningar, som inkommit till systembolag jämlikt 1—4 §§, 5 § första stycket eller 6--7 §§ kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 408), översändes samtliga handlingar till det nya hemortsbolaget, dock endast såvida någon av uppgifterna hänför sig till de tio sistförflutna åren. I annat fall översändes endast sökandens inköpsportfölj och meddelande lämnas om tilldelningens storlek till det nya hemortsbolaget.
Utminuteringsställen, filialer och utlämningsställen, försändning m. m.
Utminutering av rusdrycker får endast äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937 samt därjämte i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. Systembolag äger besluta angående ut-
minuteringsställenas antal och förläggning. På grund av kontrollstyrelsens f
i befogenhet att pröva bolagens lokalfrågor underställes emellertid ärenden a I angående inrättande av nya utminuteringsställen även kontrollstyrelsen. 3 Antalet utminuteringsställen är 1949 var 233. Av dessa var 206 belägna i 121 städer, 16 i samma antal köpingar, 9 i lika många municipalsamhällen och endast 2 i övriga tätorter. Praktiskt taget finns egentliga utminuteringsställen alltså endast i städerna och de största tätorterna. I syfte att dels erhålla en noggrannare kontroll över ominköp genom bud och dels åstadkomma vissa lättnader i inköpsmöjligheterna för avlägset boende köpare infördes år 1937 s. k. kostnadsfri försändning av rusdrycker. Enligt bestämmelserna härom har bolag att under vissa förutsättningar anordna försändning av rusdrycker till motboksinnehavare antingen genom att inrätta särskilda utlämningsställen, där de inköpta varorna efter förutgången rekvisition kan avhämtas eller genom att kostnadsfritt befordra varorna till köparens närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation. Kostnaderna för försändningen täckes av ett allmänt pristillägg som uttages å samtliga utminuterade spritdrycker och är lika över hela landet. Utlämningsställe, vilket företrädesvis inrättas å ort, där antalet motboksinnehavare är jämförelsevis stort, drivs antingen helt i bolagets egen regi eller inrättas hos handlande eller annan rörelseidkare eller anordnas vid järnvägsstation. Utlämningsställe saknar lager och register för utövande av individuell utminuteringskontroll och skiljer sig från utminuteringsställe även i andra avseenden, såsom exempelvis i fråga om tiden för öppethållandet, vilken i regel är kortare än den, som för gäller utminuteringsställe. Utlämningsstället är närmast att betrakta såsom en expedition för utlämnande av varor, vilka försälts på annat häll, nämligen på det utminuteringsställe, till vilket kunden hänförts. För bekvämlighet mottaköparnas ges emellertid på utlämningsstället motböcker med rekvisitioner samt betalning för rekvirerade varor. Är köpare bosatt å ort, där eller finutminuterings- utlämningsställe ej nes inrättat, äger att utan kostnad för försända varan till bolag köparen köparens närmaste järnvägs-, omnibus-, ångbåts- eller poststation. Vid försândning till järnvägsstation i andra fall än då stationen såsom tjänstgör
Tabell. 1. Utminutetjingsstfillon, antnl inotböcker m. m.
..’?,’,:§,’iL- -mg‘ ,bAn..ta; {San
Huvudort / Filial terings- tioner av böcke affärer rusdrycker
3,/ 1* 19:9,
1949* okt. 1948”
Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 333 216 600 584 2 496
Södertälje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 11 946 19 202 2 019 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 10 690 19 426 —— Sundbyberg 1 6 770 13 019 —— Solna . . . . . .
| Vaxholm . . . | 1 | 1 210 2 779 | 10 |
| Norrtälje . . . | 1 . . . 1 | 8 604 10 120 11 250 1 560 2 169 | - |
Sigtuna . . . . . . Nynäshamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 556 7 138 79 Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 31 419 44 054 21 566 Enköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 529 11 056 568 1 2 675 2 524 12 458 Öregrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nyköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 13 504 18 399 9810 Trosa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 1 884 2 132 2 512 Eskilstuna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 21 007 34 378 2 704 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 1 297 2 555 - Torshälla Strängnäs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 954 6 416 1 119 Mariefred . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 1 803 2 749 397 Malmköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 049 4 374 6 681 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 3 Linköping
M t la . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1 2.’;
Vagdåtexia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 194 4 376 2 181
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 1 713 2 449 — Skänninge Mjölb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 454 6 383 518 Åtvidaberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 356 5 422 671 Norrköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 31 758 57 219 25 567 Söderköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 030 3 614 263 Finspång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 876 . 3 51 Valdemarsvik . . . . . . . . . . . . . . 1 3 895 5 219 3 080 Katrineholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 606 12 291 2 380 Jönköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 18 451 29 093 19 006 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 617 6 792 -- Huskvarna Nässjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 486 10 591 11 324 Värnamo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 369 10 712 38 407 Eksjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 357 8 537 15 637 Tranås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 792 8 002 5 627 Vetlanda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 864 ‘ 6 284 11 981
Växjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 26 184 28 943 82 134 Ljungby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 975 8 795 23 372 Kalmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 16 148 26 097 14 245 Nybro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 5 751 7:552 8 976 Oskarshamn . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 161 14 075 33 521 Borgholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 725 5 032 8 415 Mönsterås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 412 8 009
3§904
Mörbylånga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 362 2_867 8 489 Västervik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 645 13 867 23 673 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 487 8 556 27 684
_Vimmerby
Visby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 14 221 16 238 26 995
1 i dessa två kolumner finns aktualiserade i Uppgifterna i fotnot på sid. 61. — 3 Uppgifterna dessa två kolumner bygger på särskild utredning och har därför ej aktualiserats. I antalet för- 4 sändningar ingår ej s. k. hemsändnlng (på försäljningsorten). —— °/io-“/x2.- “/3-3‘/12.
Antal Antal Antal Antal utminu- rekvisimot- försänd- Huvudort / Filial terings- tioner av böcker ningar affärer rusdrycker “V” 1949 1949 ‘ 1949 okt. 1948
Karlskrona . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 376 31 893 43 858 Ronneby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 568 11 694 12 244
I-A»-IHH
Karlshamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 878 13 271 14 255 Sölvesborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 855 9 363 23 235
Kristianstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 157 29 614 19 430
Hässleholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hm 12 556 15 441
_ 28. 470 Malmö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . H 68 688 135 973 Trelleborg . . . . . 7 221 13 940 Skanör . . . . . . . . . . . . . . .i. . . . . . .“. . . . . . . . . . . 382 729 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hr-A»-HH—-v-IHr—Ao
Dalby 2 121 2 883 Veberöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 346 2 059 Svedala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 685 5 400 Anderslöv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 016 2 677 Vellinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 040 3 442 Skurup . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 181 5 718 Sjöbo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 782 4 154 Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 584 21 518 Eslöv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 920 8 357
—u-Ar->—u-Ar-A
Kävlinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 871 4 765_ Löberöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 699 2 365 Hörby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 304 4 806 Höör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 709 3 851 Hälsingborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 328 53 544 Landskrona . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 864 20 857 Höganäs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 585 7 532
—-AH>ar—u—-r-«p4‘_
Tágarp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 720 4 122 Teckomatorp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 152 4 392 Böstánga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 060 6 094 Ängelholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 021 15 486 Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 714 13 229 Lövestad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 185 2 306
H—A»a>—-r-A
Östraby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 829 2 223 Simrishamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 860 6 954 Tomelilla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 520 6 625 - 1-Ialmstad . . . . . . . . . . . . . -.. . . . . . . . . . . . . . . . 22 612 31 426 I Laholm . . . . . . . . . . . . . .~. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 004 6969
-Hp--o-Am
Falkenberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 790 12 233 Varberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 824 14 728 Båstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 075 _ 3 601 Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ,_. 146 098 296 192 Mölndal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .:. 5 465 13 246
Hr-sHr—-.~Aox
Kungälv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 875 9 937 Marstrand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 533 Kungsbacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 651 Alingsås . . . . . . . . . ., . . . . . . . . . . . . 14 215
—n»-A»-A
Lysekil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 488 Strömstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 025 Vänersborg . . . . . . . . . ; . . . ._. . . . . . . . . . . . . . . . . 14 453 Trollhättan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 769
H—n>—A>-A
Åmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 968
N
‘ I denna siffra ingår ej s. k. hemsändninga
Antal A t l
utminu-, _ relgvêi-
Huvudort Am?! Wo f..A.ta(l1 0753“
/ Filial terings- tioner av affärer
,,b°°l1‘§Z9
rusdrycker 1949 /12 okt. 1948
Borås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 33 326 57 168 38 702 Ulricehamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 7 571 9 433 11 196
Mariestad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 340 11 972 27 423 Skara . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 514 8 191 4 647 Lidköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 8 591 12 790 1 853 Vara . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 _ 6 621 6 682 6 554 Skövde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 12 527 18 032 18 890 Hjo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 782 3 842 5 089 Tidaholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 160 5 237 1 Falköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 802 10 244 407 Karlstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 32 211 41 012 100 889 Kristinehamn . . . . . . . . _.. . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 595 14 309 12 950 Filipstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 102 10 864 40 276 Arvika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 12 498 13 507 31 179 Säffle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 969 6 834 1 252 Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 31 135 48 951 15 692 Kumla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 867 2 5 861 80 Askersund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 3 954 5 122 14 831 Karlskoga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 8 866 13 957 160 Nora . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 2 949 4 616 2 321 Lindesberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 797 7 858 12 430 Västerås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 26 531 38 083 2 424 Sala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 8 575 9 605 3 786 Fagersta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 814 6 914 511 Köping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 655 9 977 1 395 Arboga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 5 849 7 294 311 Falun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 30 237 28 382 105 585 Borlänge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 819 13 040 26 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 930 13 742 — _ Ludvika Hedemora . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 121 8 760 15 096 Avesta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 102 9 021 -
Gävle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 27 755 46 975 17 750 Sandviken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 11 789 17 866 18 045 . Söderhamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 8 588 11 839 325 Bollnäs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 091 3 10 436 19 322
Hudiksvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 16 707 17 941 52 814 Härnösand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 9 139 18 527 44 544 Kramfors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 816 . 1 587
Sundsvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 330 42 661 53 829
.1
Sollefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 12 577 15 049 42 554 Örnsköldsvik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 13 562 14 621 43 711 Östersund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 37 695 35 816 131 127 Umeå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 22 288 24 503 57 421 Skellefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 15 768 16 784 40 918 Luleå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 14 087 18 174 58 577 Piteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 10 359 10 337 46 212 Boden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 7 551 11 153 19 657 Kiruna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 4 855 8 236 5 719
Haparanda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 11 510 10 786 53 399 Summa 4 233 51 924 072 2 933 964 2 068 845
1 I denna siflra ingår ej s. k. hemsändning. —— 2 Tillk. ‘/4 1948. — 5 Tillk. ‘/1 1948. -- ‘ Under år 1951 fanns 241 utminuteringsaffärer, d. v. s. 8 nytillkomna sedan 1949, därav på tidi- gare utminuteringsorter 7 nya affärer (Stockholm 2, Södertälje 1, Göteborg 1, Uddevalla 1, v Gävle 1 och Östersund 1) samt på ny utminuteringsort en affär (Degerfors inom Karlstads detalj- I handelsområde). -— 5Den “V” 1951 hade antalet motböcker stigit till 1 960 311.
utlämningsställe, begränsas järnvägens medverkan till inköpen enbart till transport och överlämnande av varan, sedan motbok och för den betalning rekvirerade varan dessförinnan insänts till med Vid Systembolaget posten. försândning medelst omnibus (bil eller lastbil i reguljär trafik) mottages motbok jämte betalning för rekvirerade varor antingen å särskilda stationer eller direkt från kunderna på platser utefter vägen. Den inköpta varan överlämnas vid återfärden från utminuteringsstållet antingen å station av nyssnämnt slag för senare överlämnande till kunden eller direkt till kunden på plats utmed vägen. I tab. 1 lämnas vissa av motuppgifter ang. omfattningen systembolagens boksantal, försändningar m. m. Ur tabellen kan utläsas, att fördelar sätt systembolagen sig på följande efter antalet motböcker (år 1949).
Antal Antal motböcker
Sååå??
Under 20 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 20 000--30 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
30 000-40 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 i
40 000-50 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 50 000-60 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
i
60 000-70 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 I Mer än 70 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3
Prissdttningen på rusdrycker skall — med vissa — alla för sin rörelse Systembolag undantag inköpa
från Vin- & I i n
erforderliga rusdrycker Aktiebolaget spritcentralen. partihan-
delsbolagets pris är tillverkningsskatten inräknad. Enligt de nya prissätt-
ningsbestämmelser, som gäller från och med den 1 1952, skall april systembolagen för inköpt vara betala gällande minskat med en utminuteringspris, rabatt av 7,2 % för spritdryck och 13 % för vin, handelssystembolagens marginal på utminuteringen. Omsättningsskatten på rusdrycker upptages alltså av partihandelsbolaget redan vid varans till försäljning systembolagen. Vid försäljningen av rusdrycker har Systembolag att i prishänseende skilja mellan varor, som försäljes utminuteringsvis och varor, som försäljes till restauranger. _ Utminuteringspris för rusdryck, som inköpts från partihandelsbolaget, skall utgöra det av det av hesammanlagda beloppet partihandelsbolaget stämda partipriset, den å varan belöpande omsättningsskatten samt handelsmarginal å utminuteringen, motsvarande den förut nämnda rabatten. I fråga om spritdrycker är storleken av handelsmarginalen så bestämd att denna innefattar pristillägget för täckande av kostnader för fri försändning av rusdrycker (jfr s. 58). För bestämmande av utskänkningspriserna på spritdrycker indelas restaurangerna i tre prisklasser allt efter sin allmänna karaktär och standard, såsom inredning och utstyrsel, serveringssätt, förekomsten av musik samt i
kundkretsens allmänna sammansättning. Restauranger, sou: härvid anses till hänföres till första klassen, restauberättigade högsta utskänkningspris, som icke har samma standard men heller kan anses som ranger, höga ej folkrestauranger, till andra klassen och till tredje klasfolkrestaurangerna sen. Utskänkningspriset på vissa standardsorter av spritdrycker bestämmes av För andra spritdrycker äger innehavare av överlåtet kontrollstyrelsen. slag av att bestämma i enlighet med vissa utskänkningstillstånd utskänkningspriset av fastställda Enligt dessa grunder kontrollstyrelsen prissättningsgrunder. skall det beloppet av det av partiutskänkningspriset utgöra sammanlagda handelsbolaget bestämda partipriset, den å varan belöpande omsättnings- _ skatten och utskänkningsskatten samt handelsmarginal å utskänkningen, uträknad i förhållande till och 220 % i första 3 partipriset utgörande högst i och 100 klassen. klassen, högst 170 % i andra klassen högst % i tredje Beträffande vin får innehavare av överlåtet utskänkningstillstånd själv bestämma dock fastställa utskänkutskänkningspriset. Systembolag äger för de eller märken av vin, som bolag i enlighet med beningspris varuslag stämmelse i överlåtelseavtal äger innehavare av överlåtet utgällande ålägga skänkningstillstånd att tillhandahålla i rörelsen. Denna befogenhet tillämg pas ej i större utsträckning. är icke bunden vid de prissättningsregler som enligt Trafikutskänkningen det för den överlåtna För rusdrycker, som föregående gäller utskänkningen. till innehavare av skall denne er- Systembolag försäljer trafikutskänkning, varans med för den på varan belöpande utlägga utminuteringspris tillägg skänkningsskatten. Vad angår systembolagens försäljningspris på varor, avsedda för utskänkinflueras prissättningen slutligen av huruvida försäljningen ningsrörelsen, . sker inom eller utom den s. k. vinstkvantiteten (se härom s; 65).
Systembolagens befattning med utskänkningen
Tillsiåndsförfarande m. m.
i Tillstånd till annan än turist- och trafikutskänkning meddeutskänkning Ä las av i det län, där utskänkningen skall äga rum. Befogenhet länsstyrelsen
i att söka tillstånd tillkommer i första hand systembolag. Viss initiativrätt har
; stads- eller kommunalfullmäktige. Tillstånd kan antingen därjämte tillagts avse utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tids- (ârsutskänkning), eller utskänkning, som skall vid enstaka period äga rum i tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig utskänkning). Rätt till årsutskänkning medgives i allmänhet för en tid av fyra år (oktrojperiod). Den 1 första oktrojperioden efter det 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning trätt i kraft omfattade dock endast tiden från och med den 1 oktober 1938 l till och med den 30 september 1941. Oktrojperiod har därefter räknats från och med den 1 oktober 1941 och sedermera från och med samma dag vart fjärde följande år. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om turistutskänk-
ning, vartill tillstånd meddelas av Kungl. Maj :t, samt för trafikutskänkning, p vartill tillstånd lämnas av länsstyrelsen för högst ett år. p Samtliga tillstånd till utskänkning (utom tillstånd till trafikutskänkning) lämnas till Tillstånden får dock utnyttjas först sedan de översystembolag. låtits annan. I om eller avdelning av restaurang, som på fråga restaurang med hänsyn till sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom får tillståndet, om det omfattar spritdrycker, folkrestaurang, icke överlåtas på annan än det statliga restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktieholag. Ej heller eljest får systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan än restaurangbolaget, där det finnes påkallat till av eller ordning, att utskänkningstillståndet innefrämjande nykterhet haves av detta bolag. Restaurangbolaget bedriver verksamheten genom fem Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag (SARA) dotterbolag: med säte i Stockholm, Östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag (ÖSARA) med säte i Linköping, Skånes allmänna restaurangaktiebolag ; (SKAR) med säte i Malmö, Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag (VARA) med säte i Göteborg och Bergslagens allmänna restaurangaktiebolag (BARA) med säte i Örebro. I andra fall än de nu nämnda får överlåtelse av utskänkningstillstånd ske till enskild företagare (i det följande kallad restauratör). Vid överlåtelse av utskänkningstillstånd tecknas överlåtelsekontrakt mellan Systembolaget och den till vilken utskänkningen överlåtes. I detta kontrakt de närmare villkoren för utskånkningen. I kontrakten finns regleras bland annat vissa för utskänkningens bedrivande samt ordningsföreskrifter bestämmelser om att tillståndsinnehavaren har att inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker från Systembolaget samt ställa :sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende å utskänkningspris, som kontrollstyrelsen meddelat eller kan komma att meddela under avtalstiden. I kontraktet föreskrivs vidare, att systembolag äger vidtaga de kontrollåtgärder beträffande utskänkningens handhavande, som bolaget finner erforderliga. Sedan överlåtelsekontrakt tecknats, skall Systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen, som har att pröva skälen och villkoren för överlåtelsen samt i fråga om överlåtelse på annan än restaurangbolaget även lämpligheten och behörigheten hos den, på vilken överlåtelse ifrågasättes. Fastställes överlåtelsen skall avskrift av beslutet härom tillställas kontrollstyrelsen. Under år 1950 fanns 1464 begagnade utskänkningstillstånd. Av dessa 1 154 årsutskänkning, 215 tillfällig utskänkning och 95 trafikutavsåg Av tillstånden till årsutskänkning gällde 731 för utskänkning av skänkning. både spritdrycker och vin och 423 för utskänkning av enbart vin, Tillstånden till årsutskänkning avsåg nära nog alla hel oktrojperiod. Under år 1950 fördelade inom de olika 2 sig utskänkningstillstånden systembolagens detaljhandelsområden på sätt framgår av tab. 2.
Tabell 2. Antal utskönknlngstlllstñnd 1950.
Spritdrycker och vin Vin
Detââgââsels
Årsutskänkn. Tillf. utsk. Årsutskänkn. Tillf. utsk.
Allm. Allm. Allm. Allm Anna“ Annan Annan Anna“ r.-bolag r.—bolag r.-bolag r.-bolag
Stockholm . . . . . . . . . 35 95 -— 2 1 98 —- —-— Uppsala . . . . . . . . . . . 4 29 — — — 22 — 1
Eskilstuna . . . . . . . . . 5 6 — 10 — 4 — —- Linköping . . . . . . . . . 3 8 —— 6 —— 5 —— — Norrköping . . . . . . . . 6 10 - 16 —— 8 ~— —- Jönköping . . . . . . . . . 4 7 —— 7 —— 9 —— 1 Växjö . . . . . . . . . . . .. 1 9 — 2 — 8 — — Kalmar . . . . . . . . . . . . 3 10 — 8 — 7 — —— g Västervik . . . . . . . . .. 1 5 - 2 —— 2 —— —- Visby . . . . . . . . . . . . . 1 7 - - —-— 2 — —- Karlskrona . . . . . . . . 5 13 — 17 — -v - 10 Kristianstad . . . . . . . 2 11 1 4 —— 13 - 1 ; Malmö . . . . . . . . . . . . 9 61 8 2 - 14 —— — ; Lund . . . . . . . . . . . . . . 3 29 - 4 - 7 —— - Hälsingborg . . . . . . .. 5 57 — 2 —-— 18 — — Ystad . . . . . . . . . . . . . 2 14 - 11 - 9 —— -— Halmstad . . . . . . . . . . 7 31 — 1 —-— 8 —- — Göteborg . . . . . . . . . . 20 36 13 4 —- 34 5 1 Uddevalla . . . . . . . . . 4 19 - 4 -— 21 —-— ——- Vänersborg . . . . . . . . 2 7 —— — —— 6 — — f Borås . . . . . . . . . . . .. 4 7 —— 3 — 9 —— —-— i Mariestad . . . . . . . . . . 2 2 —— —-— —— 2 — — Lidköping . . . . . . . . . 1 2 -- - — 2 —-— —- Skövde . . . . . . . . . . . . 5 4 — 1 —— 9 - - Karlstad . . . . . . . . . . . 6 10 — 23 —-— 8 — — Örebro . . . . . . . . . . . . 7 9 - - - 4 — — Västerås . . . . . . . . . . . 8 4 —-— 13 —- 9 — —-— Falun . . . . . . . . . . . . . ’ - - —~ — 1 9 4 14 Hedemora . . . . . . . . . — 3 —— — —— — - 5 Gävle . . . . . . . . . . . . . 6 8 - 20 - 8 —-— —— Hudiksvall . . . . . . . . . 2 1 —-— — -— 4 — — Härnösand . . . . . . . . . 1 5 — — — 2 — 1 Sundsvall . . . . . . . . . . 1 7 —-— ~— — 5 —— —- Sollefteå . . . . . . . . . . . 1 4 —— — — — — — Örnsköldsvik . . . . . . . 1 1 »- —— —- 1 —— —-— . . . . . . . .. 1 7 —— 1 —— 28 —— -g Östersund meå . . . . . . . . . . . . . —- 2 —-— 2 — — —— — 1 Skellefteå . . . . . . . . .. —- 1 —— — ~— —— —— 1 Luleå . . . . . . . . . . . . . - 5 — — — —
i ——— 14 3
Haparanda . . . . . . . .. 1 — —— — 1 — — } Hela riket 171 560 22 183 1 422 N 5 5 E l I 1 V instkvanti
te tssystemet Sedan år 1921 har restauratör fått tillgodoräkna ensig försäljningsvinst dast på en viss begränsad kvantitet spritdrycker och starkviner (den s. k. vinstkvantiteten). Om han inköpt spritdrycker och starkviner utöver vinstkvantiteten, har han fått erlägga det pris, som han själv betingar sig vid utskänkning med avdrag för en mindre ersättning för spillmån. Vinstkvantiteterna, som ursprungligen fastställdes till 3/4 av den beräknade försäljning-
5-512362
en år 1920, har i stort sett varit oförändrade till år 1938. I syfte att så småhelt avveckla det enskilda vinstintresset inom utskänkningen har ningom vinstkvantiteter beslut sedan nämnda år restaurangernas enligt riksdagens nedskrivits med 4 % den avskrivningsplanen motårligen. Enligt uppgjorda svarar vinstkvantiteten för närvarande (våren 1952) en nedskrivning med 56 % och vinstkvantiteterna kommer alltså enligt att vara helt avplanen skrivna 1963. Ett trafikutskänkningen. Beträffande denna undantag utgör har för begränsning av det enskilda överhuvudtaget inga åtgärder vidtagits vinstintresset. Vid s. k. har restauratören icke rätt till turistutskänkning vinst., varför vinstkvantitet icke heller i dessa fall fastställes. Det som icke sig någon handelsstatliga restaurangbolaget, äger betinga vinst på spritdrycker och starkviner, åtnjuter i stället en enligt vissa grunder beräknad för sitt handhavande av utskänkningen.
kostnadsersättning g
har för restaurang fastställt ett grundtal, i förhål-â Kontrollstyrelsen varje lande till vilket den vinstkvantiteten eller ~— beträffande centralbo-;T årliga - bestämmes. angående lagets restauranger kostnadsersättningen Uppgift vinstkvantiteternas eller storlek är beträffande varkostnadsersättningarnas i det mellan vederbörande och
je restaurang intagen systembolag restauratö-g
ren eller centralbolaget upprättade överlåtelsekontraktet. I om och starkviner, som inköpes av annan innehavare fråga spritdrycker av överlåtet tillstånd till än centralbolaget, skall restauraårsutslcänkning tören för de kvantiteter, som inom vinstkvantiteten, till systembolaligger ett som svarar mot inköpspris, ökat med å get erlägga pris, Systembolagets varan skatter och tillkommande handelsbelöpande (grundpriset) bolaget och va-
l
vinst, vilken skall vara 25 % av skillnaden mellan detta grundpris rans sådant detta blivit fastställt för utskänkningsrörelse? utskänkningspris, av klass. För de och starkviner, som restauraifrågavarande spritdrycker tör utöver vinstkvantiteten, är han att erlägga varans
inköper skyldig ut-å
med för två rabatt såsom ersättning för skänkningspris avdrag procents För mousserande viner restauratören till bolaget ett pris spillmån. erlägger motsvarande dels varans dels såsom bolagets handelsvinst 25 % grundpris, av skillnaden mellan och och för vigrundpriset utskänkningspriset svaga ner ett motsvarande dels dels 15 % av nämnda skillnad. pris grundpriset, Vid tillfällig utskänkning äger restauratör åtnjuta kostnadsersättning, som för och starkviner efter en från ett grundbelopp fig spritdrycker utgår 75 % av bruttovinsten under 25 år fallande skala (under försäljningsåret 1
oktober 1951-30 1952 45 %, vilket procenttal för varje följande?
september
minskas med 3). För mousserande och svaga viner utgår er-å
försäljningsår utan nedskrivning med 75 resp. 85 % av bruttovinsten. sättningen För de och starkviner, som centralbolaget inköper, skall detta; spritdrycker
till vederbörande varans utskänkningspris med avdragf
systembolag erlägga av 1 procents spillmånsersâttning å detta pris. Centralbolaget åtnjuter emel-j lertid, såsom berörts, av Systembolaget en för varje restaurang be-3 tidigare
stämd kostnadsersättning för täckande av de omkostnader utskänkningenf
medför. Denna vad och starkvin av ett ersättning utgöres angår spritdrycker
J
visst på förhand bestämt den s. k. fasta motbelopp, kostnadsersättningen,
svarande viss del av 1937 års bruttovinst av
på restaurangens försäljning
dessa varor. För mousserande och viner är motsvarande
svaga ersättning rörlig, i det att den för mousserande viner för varje år motsvarar 75 % av
bruttovinsten och för svaga viner 85 % av bruttovinsten. Med till den
hänsyn genom 1937 års lagstiftning införda successiva av minskningen utskänkningsvinsten nedsättes de till centralbolaget utgående fasta kostnadsersättningarna, avseende spritdrycker och starkvin, enligt principer, som i allt väsentligt sammanfaller med dem, som gäller vinstkvantiteternas successiva nedskrivning för de privata restauratörema.
Konlrollen över utskänkningsrestriktionerna m. m.
Enligt det avtal, som träffats mellan och den till vilken utsystembolag skänkningstillstånd överlåtits, äger systembolag vidtaga de kontrollåtgärder, bolaget finner erforderliga för av restauratörens handhavande övervakning av utskänkningen. Denna kontrollerande verksamhet utövas dels
genom sys-
tembolagens egna tjänstemän och dels genom särskilda organ, de s. k. kon- J trolldelegationerna. För närvarande finnes fem sådana nämlif delegationer,
gen Stockholmsdistriktets samt för
kontrolldelegation kontrolldelegationerna Östra Mellansverige, Skåne, Västra och Sverige Bergslagen.
Stockholmsdistriktets kontrolldelegation har bildats avtal mellan Aktiegenom bolaget Stockholmssystemet och systembolagen i Uppsala, Västerås och Gävle, å ena sidan, samt Stockholms Hotell- & Restaurantförening, Mellersta Sveriges Hotell-
5 & Restaurantförening ooh Stockholmsdistriktets Allmänna Restaurang Aktiebolag, å andra sidan. Delegationen handhar kontrollen över inom ovannämnda samtliga ?fyra systembolags detaljhandelsområden utövade rättigheter till av utskänkning spritdrycker och vin utom rättigheterna i Arboga och Köping. i för Östra
Kontrolldelegationen Mellansverige utgör en sammanslutning av ä ena
sidan systembolagen i Nyköping, Linköping, Kalmar Norrköping, Jönköping, Växjö, goch Västervik samt å andra sidan innehavare av samtliga privata utskänkningså rättigheter för spritdrycker inom nämnda systembolags detaljhandelsomräden ävenlsom Östra Sveriges Allmänna och Restaurang Aktiebolag Västsveriges Allmänna Restaurang Aktiebolag. Delegationens verksamhetsområde sammanfaller med de ovan nämnda systembolagens detaljhandelsomrâden. M I kontrolldelegationen för Skåne i ingår systembolagen Kristianstad, Malmö, Lund, Hälsingborg och Ystad, å ena sidan, samt Södra Sveriges Restauratörförening och Skånes Allmänna å den andra sidan. hand- Restaurangaktiebolag, Delegationen :har kontrollen över samtliga rättigheter till av spritdrycker och vin utskänkning ä de orter, där systembolagen erhållit tillstånd till utskänkning.
Kontrolldelegationen för Västra Sverige utgör en sammanslutning mellan systembolagen i Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Vänersborg och Borås, å ena sidan, samt Västra Sveriges Restauratörförening och Västsveriges Allmänna Aktie- Restaurang bolag, å andra sidan. Delegationen handhar kontrollen över till samtliga rättigheter .utskänkning av spritdrycker eller vin å de orter, där systembolagen erhållit till- ? stånd till utskänkning. i Kontrolldelegationen .för Bergslagen utgör en sammanslutning mellan system-
ibolagen i Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och Hedemora samt Mellersta Sveriges
Hotell- och Restaurantförening och Bergslagens Allmänna Restaurang Aktiebolag. Delegationens verksamhet omfattar kontrollen över samtliga rättigheter till utskänk-
n-ing av spritdrycker och vin inom Värmlands, Örebro och Kopparbergs län samt städerna Arboga och Köping i Västmanlands län.
som består av representanter för systembolagen Kontrolldelegationerna, och restauratörerna samt en opartisk ordförande, utövar kontrollen genom särskilt utsedda kontrollörer. Hos Stockholmsdistriktets kontrolldelegation samt hos vardera av kontrolldelegationerna för Skåne och Västra Sverige finns två heltidsanställda kontrollörer. I mån av behov anställas därjämte extra kontrollörer, vilka bedriver sin verksamhet såsom bisyssla. Vid de båda j finns en heltidsanställd kontrollör. I mån av övriga kontrolldelegationerna behov anställes därjämte extra kontrollörer. Kostnaderna för delegationerna fördelas på systembolagen, det allmänna och de enskilda restauratörerna. Under år 1947 erlade restaurangbolaget de i ingående för bestridan- i kontrolldelegationerna parterna följande belopp de av verksamheten. Allm. Övr. inneh. i rest.- av överl. Summa
Kontrolldelegation sååå?” g
bolag utsk.-tillst. Stockholmsdistriktets kontrolldel . . . . . . . 56 629 9 723 14 547 80 899 j
Kontrolldel. för Östra Mellansverige .. . . 20 080 6 360 2 735 29 175 i
Kontrolldel. för Skåne . . . . . . . . . . . . . . . 24 000 8 000 7 841 39 .841 ‘ Kontrolldel. för Västra Sverige . . . . . . . 25 938 8 646 8 646 43 230 Kontrolldel. för Bergslagen . . . . . . . . . . . . 15 000 5 000 5 000 25 000 j Summa kronor 141 647 37 729 38 769 218 145
Systembolagens omättning och ekonomi.
I tab. 3 a och 3 b har intagits uppgifter om storleken av de 41 systembolaav och vin under år 1949. För vartdera slaget gens försäljning spritdrycker av rusdrycker har en uppdelning gjorts i försäljning genom utminutering,§ samt för tekniska och liknande ändamål. genom utskänkning inkomster utgöres av vinster på försålda rusdrycker samt A Systembolagens
vissa andra såsom räntor, ersättning i vissa fall för emballage;
poster, hyror, och av varor, avgifter för motbokslösen, vinster vid försäljhemsändning
av samt i reserverade medel. I systembolagens
ning tomglas anspråk tagna inkomster för år 1949 ingår därjämte ett belopp av 607 158 kronor, vilket;
utgör ersättning för bolagens arbete och kostnader i övrigt för kristidssty-1;
relsernas utgifter utgöres av dels omkostnader, som
räkning. Bolagens vilar-j
rörelsen i dess helhet, de s. k. centrala förvaltningskostnaderna, dels ockå på med drivandet av viss
kostnader, som enbart sammanhänger någon rörelse-if
Till kostnader av sistnämnda hänföres direkta utgifter för utmi-Ã gren. slag
nuteringsrörelsen, direkta utgifter för utskänkningen (överlåten dels tilli
centrala och dels till annan) samt utgifter för?
Sveriges restaurangakt-iebolag egen Till dessa utgifter kommer vidare utskylder samt; fastighetsrörelse. avskrivningar och reservationer. j Bruttovinsten under år 1949 till 87,3 miljoner kro-Y* på rusdrycker uppgick nor. Inkomster därutöver (se ovan) stannade vid 5,0 miljoner kronor. Om»
kostnaderna, frånsett 1949» års (27,o i utskylder miljoner kronor), belöpte sig till 34,5 miljoner kronor. Nettovinsten till statsverket, efter det ett belopp av 0,5 miljoner kronor avskrivits eller reserverats, 30,3 utgjorde miljoner kronor. . 1 Systembolagens omkostnader under år 1949, frånsett utskylder, fördelade sig på centrala samt för utminuteförvaltningskostnader på utgifter ringsrörelsen, utskänkningsverksamheten och fastighetsrörelsen på följande sätt:
Milj. kr. Centrala förvaltningskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12,62 g Direkta utgifter för . . . . . . . .. . . . . . . . . . .. utminuteringsrörelsen 15,69 Direkta utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag 4,22 Direkta utgifter för . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. övrig utskänkning 1,05 Utgifter för fastighetsrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 0,39
Summa 34,47
I de centrala förvaltningskostnadema innefattas utgifter av skilda ganska slag, vilka kan inordnas under dels g följande huvudrubriker, nämligen styrelsearvoden, dels revisionskostnader, dels löner, dels understöd och i pensioner, dels hyror, underhåll och elektrisk ström o. reparationer, bränsle, dyl., ,försäkringspremien frakt- och ävensom allmänna uttransportkostnader
i
skänkningskostnader, dels ock kontorskostader, vissa kostnader för krisoch
g tidsstyrelserna övriga omkostnader.
l Vad beträffar styrelsearvoden hänföres hit arvoden till styrelseledamöter
och styrelsesuppleanter rese- och | jämte traktamentsersättningar vid styg relsens sammanträden. Dessa utgifter under år 1949 till sammanuppgick
i
lagt 232 540 kronor. i Under revisionskostnader arvode till den å inbegripes bolagsstämman valde revisorn (en för ett vart av de 41 arvoden till bolagen), siffergranskare jämte rese- och till men däremot traktamentsersättningar dessa, inga som helst
jikostnader för kontrollstyrelsens systembolagsrevisorer, vilka senare kost-
nader, i vad de avser löner samt traktaments- och helt bereseersättningar, strides av statsmedel. De av under år 1949 utbetalade systembolagen revi-
i
sionskostnaderna uppgick till 79 689 kronor. De till systembolagens verkställande direktörer lönerna under utgående är 1949 till 720 000 uppgick sammanlagt kronor. De under år 1949 understöden och utgående pensionerna uppgick till 2 545 000 kronor. År 1949 utdelades till
j bolagens aktieägare 20 500 kronor. Systembolagens
för samt för
Eutgifter
kontrolldelegationerna utgifter inspektion på restautill 152 530
ranger uppgick kronor. Frakt- och transportkostnader, jämte
vissa omkostnader, vilka varit av sådan natur, att de belastat verk-
bolagens
samhet i dess helhet, belöpte sig till sammanlagt 679 980 kronor. Kostna-
yderna för kristidsstyrelsernas räkning belöpte sig till 525 710 kronor.
Tabell 3 a. Systombolagens omsättning mr spritdrycker år 1949.
Försålda spritdrycker år 1949
Bolag Tekn. o. likn. Utminutering Utskånkning ändamål
liter kronor liter kronor liter kronor
Stockholm . . . . . . . . . 7 872 726 110 968 560 1 926 774 50 226 123 1 750 50 943 Uppsala . . . . . . . . . . . 729 927 9 976 317 106 467 2 735 096 244 . . . . . . . . . . 270 549 3 654 802 35 923 879 611 4 Nyköping Eskilstuna . . . . . . . . . 632 623 8 577 853 75 099 1 895 889 130 . . . . . . . . . 808 147 11 038 146 108 366 2 738 292 101 Linköping Norrköping . . . . . . . . 985 511 13 365 713 134 937 3 278 672 69 . . . . . . . . . 920 862 12 803 414 113 268 2 966 052 237 Jönköping Växjö . . . . . . . . . . . . . 595 066 8 059 834 56 453 1 474 200 39 Kalmar . . . . . . . . . . . . 759 911 10 348 975 62 024 1 571 892 88 Västervik . . . . . . . . . . 306 541 4 177 956 31 305 781 196 6 256 072 3 494 342 37 002 923 632 57 Visby Karlskrona . . . . . . . . . 838 784 11 485 860 65 803 1 648 174 162 Kristianstad . . . . . . . 622 131 8 505 675 42 544 1 095 282 7 Malmö . . . . . . . . . . . . 2 046 019 28 654 492 238 480 6 375 926 Lund . . . . . . . . . . . . . . 560 328 7 756 875 66 592 1 715 125 Ä 1 Hälsingborg . . . . . . . . 1 340 313 18 329 731 136 538 3 488 639 474 083 6 464 741 27 663 708 516 1 046 314 14 279 117 99 727 2 663 580
i
Göteborg . . . . . . . . . . 3 753 219 52 507 286 665 562 17 229 560 Uddevalla . . . . . . . . . 604 459 8 234 972 55 246 1 435 574 Vänersborg . . . . . . . . 573 867 7 915 190 57 394 1 425 288 Borås . . . . . . . . . . . . . 804 539 11 256 597 97 496 2 586 515 3 586 057 23 509 595 575 i7 Mariestad . . . . . . . . . . 262 287 Lidköping . . . . . . . . . 251 979 3 439 509 19 730 490 452 Skövde . . . . . . . . . . . . 443 591 6 108 914 45 963 1 223 509 Karlstad . . . . . . . . . . . 1 216 597 16 963 672 108 411 2 918 263 Örebro . . . . . . . . . . . . 1 107 034 15 291 596 133 039 3 496 691 Västerås . . . . . . . . . . . 912 343 12 466 549 107 134 2 710 231 Falun . . . . . . . . . . . . . 911 222 12 518 296 67 803 1 795 921 Hedemora . . . . . . . . . 237 419 3 267 131 18 552 509 595 Gävle . . . . . . . . . . . . . 1 134 372 15 362 397 108 421 2 723 998 Hudiksvall . . . . . . . . . 278 206 3 745 511 35 897 918 524 Härnösand . . . . . . . . . 255 552 3 499 799 34 484 912 417 Sundsvall . . . . . . . . . . 533 308 7 218 066 69 265 1 843 932 Sollefteå . . . . . . . . . . . 216 506 2 993 797 27 502 733 162 Örnsköldsvik . . . . . . . 226 690 3 188 259 24 265 679 338 Östersund . . . . . . . . . 566 948 7 774 496 34 448 958 140 Umeå . . . . . . . . . . . . . 382 810 5 347 142 22 500 646 118 Skellefteå . . . . . . . . . . 242 610 3 378 006 17 320 456 303 Luleå . . . . . . . . . . . . . 683 731 9 473 060 59 052 1 635 537 Haparanda . . . . . . . . . 173 123 2 432 858 5 993 171 014 Samtl. bolag 36 838 319 509 911 563 5 203 951 135 261 554 131 201
Tabell 8 b. Systembolagens omsättning av viner år 1949.
Försálda viner år 1949
B ° 1 a g
Tel;:;i:r‘n£kn
Utminutering Utskänkning
liter kronor liter kronor liter kronor
Stockholm . . . . . . . . . 2 740 568 27 052 164 473 823 8 355 140 14 635 112 150 Uppsala . . . . . . . . . . . 127 931 1 260 393 16 238 287 130 450 3 421 Nyköping . . . . . . . . . . 47 786 477 810 4 858 91 872 62 484 Eskilstuna . . . . . . . . . 89 764 889 177 9 104 167 841 400 3 217 Linköping . . . . . . . . . 120 574 1 213 838 15 514 280 054 206 1 875 Norrköping . . . . . . . . 155 190 1 551 455 19 198 369 638 442 3 377 Jönköping . . . . . . . . . 136 520 1 396 419 21 566 410 773 411 3 327 Växjö . . . . . . . . . . . . . 73 674 760 530 8 474 161 524 56 336 Kalmar . . . . . . . . . . . . 117 917 1 197 608 9 926 191 920 65 560 Västervik . . . . . . . . . . 42 381 425 920 3 702 72 502 34 298 Visby . . . . . . . . . . . . . 46 177 460 544 6 350 116 914 155 1 241 Karlskrona . . . . . . . . . 83 106 861 117 10 989 200 751 72 607 Kristianstad . . . . . . . 72 611 761 046 8 085 143 122 100 922 Malmö . . . . . . . . . . . . 317 858 3 417 101 55 518 1 117 209 2 017 16 296 Lund . . . . . ._. . . . . . . . 88 142 931 113 16 168 288 368 370 2 876 Hälslngborg . . . . . . . . 168 486 1 786 492 29 426 556 592 318 2 045 Ystad . . . . . . . . . . . . . 60 527 632 009 6 932 126 268 73 563 Halmstad . . . . . . . . . . 140 288 1 489 859 19 391 383 701 324 2 524 Göteborg . . . . . . . . . . 590 615 6 167 291 93 558 1 925 259 2 262 17 716 Uddevalla . . . . . . . . . 74 200 753 837 12 754 248 354 246 2 056 Vänersborg . . . . . . . . 61 381 631 918 6 971 132 806 139 1 189 Borås . . . . . . . . . . . . . 142 321 1 457 310 16 105 308 835 176 1 267 Mariestad . . . . . . . . . . 30 603 314 438 3 038 54 102 46 389 Lidköping . . . . . . . . . 24 745 267 100 2 174 40 836 37 315 Skövde . . . . . . . . . . . . 49 192 496 706 5 574 108 827 124 1 050 Karlstad . . . . . . . . . . . 168 874 1 682 823 16 703 326 858 317 2 692 Örebro . . . . . . . . . . . . 151 984 1 509 806 17 563 352 609 177 1 406 Västerås . . . . . . . . . . . 139 132 1 386 629 14 911 278 325 301 2 627 Falun . . . . . . . . . . . . . 111 152 1 146 088 17 944 343 308 154 1 436 Hedemora . . . . . . . . . 28 967 288 487 2 938 55 647 4 45 Gävle . . . . . . . . . . . . . 128 301 1 280 956 18 179 342 721 311 2 358 Hudiksvall . . . . . . . . . 24 223 253 662 3 137 64 423 41 312 Härnösand . . . . . . . . . 34 856 349 413 4 105 77 939 93 681 Sundsvall . . . . . . . . . . 67 258 664 112. 8 198 161 563 174 1 434 Sollefteå . . . . . . . . . . . 29 937 301 639 2 928 54 185 24 204 Örnsköldsvik . . . . . . . 34 203 , 370 383 4 086 80 726 153 1 082 Östersund . . . . . . . . . 76 449 768 757 16 246 280 817 198 1 501 Umeå . . . . . . . . . . . . . 71 992 742 797 2 957 57 018 128 720 Skellefteå . . . . . . . . . . 35 262 356 845 4 404 100 786 43 382 Luleå . . . . . . . . . . . . . 136 077 1 330 357 9 690 195 734 55 508 . . . . . . . . . 20 521 198 737 771 14 230 - - Haparanda Samtl. bolag 6 861 745 69 284 686 1 020 196 18 927 227 25 393 197 489
De centrala förvaltningskostnaderna för löner (exklusive löner till bolagens direktörer samt vissa kostnader för kristidsstyrelsernas räkning), hyres- och kontorskostnader fördelade sig på systembolagens kamerala avdelningar och motboksavdelningar på i stort sett följande sätt år 1949:
K 1 M tb k summa
azsséa
Löner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 872 933 3 837 228 5 710 161 Hyror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 336 351 031 522 367 Kontorskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363 225 988 560 1 351 785 Summa 2 407 494 5 176 819 7 584 313
De direkta utgifterna för utminuteringsrörelsen fördelade sig på följande sätt: Löner till utminuteringspersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 202 540 Hyror m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 200 898 i Kostnader för fri försåndning till kunder m. m. . . . . . . . . . . .. 2 107 937 Emballage jämte övriga omkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 174 184 i Summa 15 685 559
Av de direkta utgifterna för utskänkning genom allmänt restaurangbolag helöpte sig 2470 965 kronor på kostnadsersättningar för utskänkning av rusdrycker, 681 243 kronor på spillmånsersättning å och starkspritdrycker viner, 1045 134 kronor på lönekostnader för ordningsvakter samt 25 227‘ kronor på övriga omkostnader. , De direkta utgifterna för övrig utskänkning avser spillmånsersättning å* rusdrycker, som inköpts utöver vinstkvantiteten. U tgifterna för fastighetsrörelsen omfattar betalning av räntor, försäkringspremier, utskylder, elektrisk ström, renhållning, underhåll och reparationer samt andra likartade utgifter för systembolagens fastigheter. Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att systembolagen utövar sin verksamhet dels i lokaler dels i egna I sluförhyrda och_ fastigheter. tet av år 1949 hade 34 av 51
systembolagen sammanlagt egna fastigheter
i
och tomter. Den 31 december 1949 var dessa fastigheters bokförda värde 7,8 kronor, 17,1 kronor och I milj. taxeringsvärde milj. brandförsäkringsvärde 26,6 milj. kronor.
Systembolagens personal.
Antalet fasta tjänster vid varje särskilt systembolag bestämmes genom en av fastställd Förhållandet mellan 3 kontrollstyrelsen tjänsteförteckning. systembolagen och deras befattningshavare avtal mellan regleras genom kontrollstyrelsen och personalorganisationerna (företrädesvis Systembolag gens personalförening och Svenska handelsarhetareförbundet samt beträf-l fande vissa ordningsvakter därjämte Svenska polisförbundet). För de fast
- anställda befattningshavarna utgår avlöning enligt en löneplan (»löneplan P›), vilken överensstämmer med löneplan 1 i statens löneplansförordning. Avlöningen för personal, som icke är fast anställd, bestämmes av vederhörande systembolag.
Antalet fasta befattningar vid systembolagen den 31 december 1949 fördelade sig på följande sätt: Direktörer (inberäknat 1 vice dir.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 42 Kamrerare, kontrollföreståndare 0. d. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Kontorstjänstemän och kontorsbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 685 Butiks- och filialföreståndare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 234 Lagerföreståndare m. fl. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Butikskassörskor (kontrollanter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 436 Butiks- och lagerpersonal, chaufförer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 639 Vaktmästare m. fl. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Ordningsvakter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
Summa 2 231
Härtill kommer extra företrädesvis i kontors- och butikshiträpersonal, desställning, uppgående till cirka 270 personer (1950). Ytterligare en perso- ” nalkategori tillkommer, nämligen sådan förstärkningspersonal som tjänstgör i affärerna vid veckoslut och andra tillfällen med stor kundtillströmning. Antalet på så sätt anlitade personer med skiftande tjänstgöringstider kan angivas till 400. Befattningshavarna vid varje särskilt är fördelade huvudsystembolag på kontoret och Alltefter föutminuteringsaffärerna. bolagens storleksordning rekommer på huvudkontoret en större eller mindre av arbetsspecialisering uppgifterna. Vid flertalet bolag är befattningshavarna fördelade två avpå delningar, kamerala avdelningen och motboksavdelningen. Vid de mindre systembolagen däremot har någon av sträng fördelning befattningshavarna på avdelningar icke kunnat göras, enär samma i viss personal utsträckning fått utföra såväl kameralt arbete som motboksarbete. Den hos systembolagen under februari månad 1948 fast anställda kontorspersonalen var enligt vad som framgått av en särskild förundersökning delad på bolagens motboks- kamerala sätt:
och avdelningar på följande
Antal fast anställda befattningshavare sysselsatta med Befattningshavares lonegrad kameralt motboksförsändning arbete arbete m. m.
33 . . . . . . . . . . . . . . 1 l - 31 . . . . . . . . . . . . . . 2 — - 28 . . . . . . . . . . . . . . 1 ~— — 27 . . . . . . . . . . . . . . 2 2 - 25 . . . . . . . . . . . . . . 1 — —— 24 . . . . . . . . . . . . . . 3 9 — 23 . . . . . . . . . . . . . . 18 10 -- 22 . . . . . . . . . . . . . . 1 5 — 21 . . . . . . . . . . . . . . T 3 - 20 . . . . . . . . . . . . . . 5 9 - 19 . . . . . . . . . . . . . . 13 13 — 18 . . . . . . . . . . . . . . 1 - — 17 . . . . . . . . . . . . . . 4 8 »- 16 . . . . . . . . . . . . . . — 3 — 15 . . . . . . . . . . . . . . 5 13 — 13 . . . . . . . . . . . . . . 27 10 1 12 . . . . . . . . . . . . . . 1 2 — 11 . . . . . . . . . . . . . . 45 75 — 8 . . . . . . . . . . . . . . 66 298 16 6 . . . . . . . . . . . . . . 12 50 4
Hela antalet 215 511 21
Systembolagens förtroendenämnd.
förtroendenämnd har till ändamål att bland dessa
Systembolagens bolag främja en såvitt möjligt likformig tillämpning av rusdrycksförsäljningsförordningen ävensom av föreskrifter och anvisningar, som utfärdats för systembolagen av kontrollstyrelsen och andra behöriga myndigheter, samt att i övrigt tillvarataga systembolagens gemensamma intressen.
Förtroendenämnden består, förutom av ordförande och vice ordförande,
vilka utses av kontrollstyrelsen, av en ledamot för varje Systembolag. Nämnden håller årligen ett ordinarie sammanträde. Förtroendenämndens löpande arbetsuppgifter handhaves av ett verkstäl-
lande utskott, vilket mellan förtroendenämndens sammanträden företräder nämnden. Utskottet består, förutom av nämndens ordförande och vice ord-
förande, av fem på ordinarie sammanträdet utsedda ledamöter.
i
Förtroendenämnden utger Tidskrift för systembolagen samt sporadiskt J vissa publikationer, ägnade att främja systembolagens verksamhet. Genom i
konsulentverksamhet lämnar nämnden råd och i
systembolagen anvisningar
å
rörande den tekniska och sociala kontrollen av utminuteringen samt sam- i
arbetet med ä
nykterhetsnåmnderna. l
Nämnden anskaffar även vissa som erfordras för ll
blanketter, bolagens l
verksamhet.
Kostnaderna för förtroendenämndens verksamhet uppgår till cza 40 000
kronor per år.
2. om av
Kap. Tidigare förslag reformering
systembolagsorganisationen
av den s. k. tillkallades år 1941
Pâ föranstaltande besparingsberedningen
särskilda för om och rationaliseringsåt- E sakkunniga utredning besparingsområde. De framlade samgärder inom rusdrycksförsäljningens sakkunniga ma år bl. a. om de 41 ersättande med ett riksbolag förslag systembolagens Vidare ett särskilt för drivande av för utminuteringen. föreslogs riksbolag restaurangrörelse. Departementschefen upptog endast förslaget i fråga om
och förklarade därvid, att frågan om omorganisation utskänkningsbolaget av i borde anstå, bl. a. med hänvisning till att frågan systembolagen övrigt om framtida torde komma att upptagas på nytt systembolagens ställning vid den då av riksdagen allsidiga och förutsättningslösa utredning begärda framtida innehåll och utformning, för angående nykterhetslagstiftningens vilken sedermera tillkallades. Då det alltså föreligger nykterhetskommittén ett till av till vilket statsmakterna förslag omorganisation systembolagen icke torde det böra här refereras. Nykterhetskommittén vill tagit ställning, därvid också erinra om de i organisationsfrâgan, vilka överväganden själva
redovisades av rusdryckslagstiftningsrevisionen.
(SOU 1934: 39). Rusdryckslagstiftningsrevisionen När revisionen att ta ställning till försäljningsorganens organisagick från att dessa skulle liksom äga formen av
tion, utgickden organ tidigare
Revisionen anförde, att den icke funnit skälen för övergivande _av bolag.
bolagsformen övertygande. Bland de skäl, som anförts för att uppdra försäljningen av rustidigare A: åt särskilda eller kommunala nämnder, framhöll revisiodrycker statliga l i om utminen i första hand det, att systembolagens befogenheter fråga
och är så och berör såväl den stora nuteringen utskänkningen betydande allmänheten som enskilda ett sådant sätt, att de helst borde personer på handhas under Det har vidare anförts, yttrade revitjänstemannaansvar. att är en som tillkommit för att tillsionen, bolagsformen företagsform, ekonomiska men däremot inte sig för samhälleliga godose syften lämpar ‘ att Gentemot dessa anförde revisionen för sin del, uppgifter. argument de som har reellt underlag, kan avhjälpas genom ändringar i olägenheter, samt att som gått mot ett allt bolagens organisation utvecklingen själv, i större användande av bolagsformen för fullgörande av samhällets funktio-
ner, påståendet om bolagsformens olämplighet i och för sig. Revimotsäger att såsom ett bolag, har vissa
i sionen tillade, ett företag, som är organiserat
, bestämda företräden framför statliga eller kommunala åmbetsverk. Detta gäl-
försäljningsorganens betydelsefulla ekonomiska uppgifter, vilkas g ler särskilt handhavande kräver ett större mått av rörelsefrihet, än som i allmänhet kan
rymmas inom ramen av en statlig eller kommunal organisation. Även den sociala sidan av försäljningsorganens verksamhet kunde emellertid enligt revisionens mening ha fördel av bolagsformen. Från den stora allmänhetens synpunkt måste det nämligen betraktas som en fördel, att den inom den offentliga förvaltningen gällande offentlighetsprincipen inte äger tillämpning på de uppgifter om individuella förhållanden, som är nödvändiga för utminuteringskontrollen. Slutligen sade revisionen, att det inom vida kretsar av vårt folk råder en bestämd motvilja mot förstatligande eller kommunalisering av handeln med rusdrycker och vin. Revisionen underkastade även alternativet med ett riksbolag en granskning och anförde härom:
De uppgifter, som åvila ett nutida systembolag, äro så skiftande och tillika så krävande, att en tillfredsställande lösning av dem förutsätter hög duglighet hos ledningen samt möjlighet att i erforderlig utsträckning specialisera personalens arbetsuppgifter. Ett mindre bolag äger uppenbarligen icke lika stora förutsättningar att motsvara dessa krav som ett stort bolag. På sakkunnigt håll torde man vara ense om att många av de nuvarande bolagen äro alltför små från denna synpunkt och att det därför bör äga rum en sammanslagning av bolagen. Däremot bryta sig meningarna, när det gäller att avgöra hur långt denna koncentration av systembol.agsorganisationen skall drivas. Man frågar sig till en början, huruvida det numera finnes anledning att bibehålla mer än en förvaltningsenhet, ett bolag för hela riket. När vårt grannland Finland upphävde sitt förbud, anförtroddes alkoholhanteringen i dess helhet, nämligen tillverkning, import, partihandel och detaljhandel, åt ett enda bolag, Alkoholbolaget. I Norge har Vinmonopolet fått sig anförtrott icke blott importen ‘ och partihandeln med spritdrycker och vin utan även detaljhandeln med dessa varor i de största städerna, och frågan om fullständig avveckling av de återstående lokala detaljhandelsbolagen har sedan några år stått på dagordningen. Det har icke från dessa länder försports några nackdelar av denna långt drivna centralisering. Det torde emellertid vara förhastat att därav draga den slutsatsen, att effekten av en fullständig centralisering skulle bliva lika gynnsam i Sverige. Tvenne av de uppgifter, som åvila den svenska detaljhandelsorganisationen men däremot icke den finska eller norska, torde nämligen försvåra en dylik centralisering i vårt land. Den ena är den av bolagen själva bedrivna utskänkningen och den därmed förknippade restaurangverksamheten. Varje utskänknings- och restaurangrörelse kräver en ledning, vilken dels äger stor rörelsefrihet i fråga om verksamhetens handhavande och dels är bosatt i orten eller i varje fall i sådan närhet därav att mycket täta besök kunna göras därstädes. Dessa krav kunde måhända tillgodoses även med en centraliserad förvaltning, nämligen därigenom att den av det allmänna bedrivna restaurangrörelsen fördelades på ett erforderligt antal dotterbolag eller helt självständiga utskänkningsbolag, medan övriga förvaltningsuppgifter skulle ankomma på själva monopolorganet. Den centraliserade förvaltningen möter emellertid som nämnts svårigheter med hänsyn till ännu en av försäljningsorganens uppgifter i g vårt land, nämligen den individuella kontrollen. Med avseende härå kan centra- f 3 liseringen visserligen väntas utöva en gynnsam inverkan så till vida, som lokala i särregler av omstritt värde därigenom lättare kunde undanröjas. I ett annat viktigt hänseende, nämligen i förmågan till anpassning efter de lokala förhållandena, torde emellertid ett riksbolag med förvaltningscentral i huvudstaden vara avgjort den nuvarande försäljningsorganisationen med dess starka lokala förunderlägset En i sin ledning starkt centraliserad försäljningsorganisation torde i ankringar. stället komma att sträva till stor uniformitet. Betänkligheterna mot nya uppslag i
om åtgärder till höjande komme därför säkerligen att fråga nykterhetstillståndets bliva större än vad de äro inom bolag med mindre omfattande verksamhetsområden och därmed mera begränsat ansvar. Det kan därför icke vara att förvänta, att en sådan skulle hava den initiativkraft i fråga om åtgärder av riksorganisation nämnda slag, som det nuvarande bolagssystemet visat _sig äga. Även om de sålunda framförda erinringarna mot centraliseringen till äventyrs skulle i någon mån försvagas genom att man inom riksbolaget bevarade lokala med stor självständighet, har revisionen dock tillmätt dessa förvaltningsorgan så stor att den icke funnit sig böra förorda en så stark invändningar betydelse, koncentration som bildandet av ett riksbolag skulle innebära.
För att tillgodose kravet på största möjliga effektivitet böra bolagen å ena sidan vara så stora, att de dels kunna förvärva verkligt kompetenta arbetskrafter, särskilt å de ledande befattningarna, och dels stå relativt obundna gentemot obehöriga lokala men å den andra sidan icke hava större verksamhetsområden inflytelser än att bolagsledningarna kunna bevara full överblick över dessa.
Revisionen kom från dessa fram till att en lämplig indelutgångspunkter av riket i skulle i stort sett motsvara länsindelning detaljhandelsområden Vissa undantag emellertid, varför antalet bolag enligt ningen. föreslogs revisionens förslag borde vara 30.
1937 års riksdag .
I nr 242/1937 med förslag till förordning angående försäljproposition m. m. finansministern, att goda skäl kunde anning. av rusdrycker yttrade föras att anförtro detaljhandeln åt ett för hela riket gemensamt bolag, .för om endast tas till att ett effektivt sätt distribuera här hänsyn uppgiften på varor. Kombinationen av denna_ rent_ kommersiella uppgift med âsyftade
handhavande av restriktionssystemet ställer emellertid särskilda krav, vilkas
under alla förhållanden måste medföra en utbyggnad av den tillgodoseende lokala organisationen. Huru dessa frågor skulle lösas under förutsättning av ett finansministern utrett, varför det i riksbolag, ansåg ej .tillräckligt vissa framförda förslaget om ettriksbolag inte nu kunde remissyttranden
under Däremot finansministern en tagas allvarligt övervägande. tillstyrkte
nedskärning av antalet bolag. I fråga om revisionens synpunkter på länipå
ligheten att bibehålla bolagsorganisationen för detaljhandeln hade finans- 1 ministern inga erinringar att göra. vid 1937 års samma linje som revi- Bevillningsutskottet gick riksdag på sionen och finansministern. beslut innebar en nedskärning av Riksdagens antalet bolag från 121 till i princip ett bolagi- varje län med möjlighet för Kungl. Maj :t att göra undantag från denna reg_el. Genom denna undantagsbestämmelse blev antalet bolag 41 (sammasom för närvarande).
Besparingsberedningen Besparingsberedningen fick i maj 1941 bemyndigande att tillkalla sårsakkunniga för en utredning om besparings- och rationaliseringsåtskilda inom De var direktör
i gärder rusdrycksförsäljningensområde. sakkunniga
Iwar (ledamot. av Nils Wohlin (ord-
Sjögren beredningen), generaldirektör
förande), överdirektör J. A. och direktör J. Bergvall. De sakkun- Kollberg överlämnade sommaren 1941 en med förslag till bespaniga på promemoria och Förslaget innebar i huvudsak följande: rings- rationaliseringsåtgärder. Partihandeln med rusdrycker bibehålles oförändrad. I fråga om detaljhandeln den att utminuteringsrörelsen handhas av ett genomföres ändringen, i enda Vidare den som bedrives av systembolag. övertages restaurangrörelse, de fem av ett enda restaurangbolag. De nya system- och restaurangbolagen, föreslås inrättade i nära överensstämmelse med vad som restaurangbolagen gäller för det förefintliga partihandelsbolaget. Ett av dessa förslag skulle medföra betydande ändringgenomförande ar av kontrollstyrelsens organisation och arbetsuppgifter. Omorganisationen av emellertid böra till föremål för särkontrollstyrelsen ansågs göras skild utredning. I det följande skall lämnas en redogörelse för de sakkunnigas promemoria i de delar den berör systembolagsorganisationen. Vad restaurangbolagsorganisationen beträffar har sedermera bildats ett centralt restaurangboju och har skilts från systemholagen. De premisser lag utskänkningsrörelsen de för uppgifter är alltså sakkunniga uppställt systembolagsorganisationens numera i stort sett för handen. De anförde beträffande de som är med sakkunniga olägenheter, förenade den nuvarande att kontrollstyrelsen kommit att systembolagsorganisationen, inta en Å ena sidan har kontrolldubbelställning gentemot systemholagen. till åliggande att vara direktivgivande och vägledande för systemstyrelsen och å andra sidan skall i förhållande till dessa bolagen; kontrollstyrelsen vara ett kontrollerande och En sådan anbolag dechargebeviljande organ. vore Därefter framhöll de sakkunniga, ordning givetvis principiellt oriktig. att olâgenheten ur nykterhetssynpunkt avett för stort antal bolag kvarstode även efter 1937, då man har så som 41 bolag i många självständiga verksamhet. för bristande effektivitet och enhetlighet vid Anmärkningar En annan i systembolalagtillämpningen ägde alltjämt giltighet. olägenhet gens organisation sades däri, att bolagen vore alltför heterogena. Stora ligga variationer vore märkbara beträffande såväl försäljningen som i fråga om antalet invånare och motboksinnehavare inom de olika systembolagens verksamhetsområden. «De att de mindre med sakkunniga ansåg, bolagen sina begränsade möjligheter hade svårt att vara så välordnade och förstklassigt skötta i administrationshänseende som de större systembolagen; Slutligen konstaterade de sakkunniga, att kostnaderna för upprätthållande av systembolagsorganisationen i viss utsträckning stode i proportion till antalet bolag. Genom den starka reduceringen av antalet Systembolag, som genomfördes 1937, minskades kostnaderna avsevärt, men det kunde enligt de sakkunniga inte bortses från att den nu rådande ordningen inte vore den ur kostnadssynpunkt mest rationella. De sakkunniga diskuterade därefter olika möjligheter att avhjälpa olägenhetema i den nuvarande organisationen av detaljhandeln med rusdrycker. Ett alternativ vore att omorganisera kontrollstyrelsen till ett affärsdri-
vande verk. En annan lösning kunde gå ut därpå att befria kontrollstyrelsen från befattningen med rusdrycksförsäljningen —— i den mån fråga icke
vore om kontroll över skatteuppbörden och över användningen av sprit för tekniska med flera ändamål —— samt att för försäljningen tillskapa antingen
ett gemensamt bolag för såväl utminuteringsrörelsen som utskänkningsrörelsen eller ett för vardera av dessa två rörelsegrenar. Härvid bolag upp-
kommer de om av den av Vin- &
enligt sakkunniga fråga sammanslagning spritcentralen bedrivna »partihandeln och ovannämnda rörelsegrenar eller någon av dem. I fråga om ändamålsenligheten av att inrätta ett statligt affärsdrivande verk hänvisade de sakkunniga först till erfarenheter från övervägandena rörande organisationen av domänverket, tohaksmonopolet, monopolet för partihandeln med rusdrycker, ett förslag till kontroll över importen av motorbränsle samt ett förslag till statligt kaffemonopol. De sakkunniga hänvisade också till vad rusdryckslagstiftningsrevisionen sagt i denna fråga. För egen del anförde så de sakkunniga.
Under den tid utminuteringen och utskänkningen av rusdrycker varit under mera allmän kontroll, har alltså aldrig på allvar tagits upp till diskussion den tanken, att ifrågavarande verksamhet skulle organiseras inom ett statligt affärsdrivande verk. Flera skäl tala också emot att genomföra en organisation av detta slag. Till en början är att märka, att ett sådant affärsdrivande verk skulle få en betydande omfattning; under detsamma skulle höra samtliga uppgifter, som nu utövas av såväl systembolagen som de fem restaurangbolagen. Ifrågavarande uppgifter för dessa två slag av bolag äro av jämförelsevis olika natur. Under det att utminuteringen väsentligen innefattar ett kontroll- och distributionsproblem, är restaurangrörelsen ett omfattande affärsproblem, som, om det skall tillfredsställande handläggas, kräver särskilda fackmannainsikter på detta speciella område. Härtill kommer, att en betydande frihet i verksamheten måste inrymmas i restaurangrörelsen. Redan av denna anledning kan det ifrågasättas om en organisation i form av ett affärsdrivande verk skulle lämna tillfredsställande resultat. En annan omständighet som är värd särskilt beaktande är den ställning som personalen vid system- och restaurangbolagen skulle komma att intaga, för den händelse dessa bolag skulle inordnas under ett statligt affärsdrivande verk. Med hänsyn till den omfattande statliga kontroll, som utövas i fråga om dessa bolag, kan det visserligen synas som om personalen hade befogad anledning räkna med att den redan nu till en viss grad vore i statlig tjänst. Emellertid torde det yppa sig avsevärda svårigheter att reglera denna personals anställningsförhållanden på sådant smidigt sätt som torde vara erforderligt. Särskilt skulle dessa svårigheter uppkomma inom restaurangrörelsen, vars personal i mera underordnad ställning, såsom köks- och Serveringspersonal, i regel bliva knutna till en och samma anställning endast under kortare tidsperioder. Vidare synes det föga lämpligt att låta den vid system- och restaurangbolagen anställda personalen erhålla sådan ställning, att den i sin yrkesutövning skulle komma att handla under tjänsteansvar ——- — — enligt 25 kap. strafflagen. En ej oväsentlig fråga är den, huruvida inrättandet av ett statligt affärsdrivande verk, som skulle handhava utminutering och utskänkning av rusdrycker, kan medföra en sådan inkomstökning för det allmänna, att det affärsdrivande verket trots de anförda betänkligheterna hör komma till stånd. Vid en jämförelse mellan alternativen att antingen anförtro detaljhandeln med rusdrycker åt ett statligt affärsdrivande verk eller att i fråga om detaljhandeln genomföra den bolagsbildning,
som de sakkunniga i det följande komma att förorda, kan det emellertid utan några närmare ekonomiska kalkyler tagas för givet, att besparingar i förvaltningskostnaderna icke skulle uppkomma. därest detaljhandeln med rusdrycker anförtroddes åt ett statligt affärsdrivande verk. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde den lösningen icke böra ifrågakom-ma, att detaljhandeln med rusdrycker omorganiseras på sådant sätt, att densamma skall handhavas av ett statligt affärsdrivande verk.
Vad därefter beträffar omorganisation av den av systembolagen drivna rörelsen till ett större bolag, diskuterade de sakkunniga de föreliggande alternativen, som angavs vara antingen tre särskilda bolag, ett för partihandeln, ett för utminuteringsrörelsen och ett för den del av restaurangrörelsen, som överlåtes enskilda näringsidkare, eller ett bolag för partiej på gemensamt handeln och utminuteringsrörelsen samt ett särskilt bolag för ovannämnda restaurangrörelse eller ett särskilt bolag för partihandeln och ett gemensamt bolag för de båda andra verksamhetsgrenarna. De sakkunniga inhåmtade yttrande air-auktoriserade revisorn S. R. Wikland (av Kungl. Maj :t förordnad revisor i Vin- & spritcentralen) rörande fördelar och nackdelar med att till ett enda företag sammanföra all handel med rusdrycker, dock med undantag för trafikrättigheterna och den överlåtna utskänkningen, eller alternativt partihandeln och den del av detaljhandeln, som avser utminutering av rusdrycker. Revisor Wikland anförde inledningsvis i sitt yttrande, att han helt instämde med rusdryckslagstiftningsrevisionens synpunkter, enligt vilka de eventuella organisatoriska och ekonomiska fördelar, som ett riksbolag skulle kunna medföra, icke uppvägdes av de nackdelar, som en till ett riksbolag överflyttad socialvårdande verksamhet innebure. Vidare anförde revisor Wikland, att det, alldeles oberoende av systembolagens omfattande socialvårdande âligganden, förelâge en väsensskillnad mellan AB Vin- & spritcentralen och En motsvarande systembolagen. uppdelning av handeln på organisatoriskt sett skilda företag återfunnes inom snart sagt alla grenar av näringslivet och måste därför betraktas som fullt naturlig. Revisor Wikland hänvisade härvid till AB som Tobaksmonopolet, endast bedriver import, fabrikation och partihandel (med för ett undantag par affärer i Stockholm). I fråga om i och Finland revisor Wikland, att man där bolagen Norge yttrade inte hade så om-fattande hos som falnykterhetsfrämjande uppgifter bolagen let vore i samt att den mindre och därmed Sverige folkmängden försäljningen i Norge och Finland underlättade skötseln av företagen och möjliggjorde en enklare I detta an-förde han vidare. försäljningsapparat. sammanhang Det är enligt min uppfattning ofrånkomligt, att ett svenskt riksmonopol för såväl tillverkning och partihandel som detaljhandel, på grund av sin storlek och sina omfattande och i vissa avseenden sinsemellan väsensfrämmande arbetsuppgifter, komme att arbeta under så pass besvärliga organisatoriska förhållanden, att det kan ifrågasättas, huruvida de under alla förhållanden blygsamma kostnadsminskningar, som möjligen kunna uppnås, äro av den storleksordning att de uppväga de nackdelar, som alltid vidlåda eller insmyga sig i en vidlyftig förvaltningsapparat med heterogena arbetsuppgifter. .
Vid en sammanslagning av AB Vin- & spritcentralen och systembolagen till ett riksbolag synes det mig uppenbart, att den dualism i fråga om rörelsens art, som i det föregående påtalats, redan från begynnelsen kräver en organisatorisk uppdelning av arbetsuppgifterna i nära anslutning till den nuvarande naturliga gränsen mellan de båda företagstyperna. Detta innebär, att sammanslagningen väsentligen endast blir rent formell.
Revisor Wikland gick därefter igenom de olika och arbetsuppgifterna diskuterade lämpligheten av deras handläggning inom ett enda Han företag. sammanfattade sin mening i följande uttalande.
Den enda fördelen anser jag sålunda vara, att mindre *kostnadsbesparingar möjligen kunna uppnås i organisatoriskt hänseende därigenom att vissa bemycket gränsade arbetsuppgifter skulle komma att utföras av förvaltningsorgan, som vore gemensamma för rörelsen i sin helhet. Som den mest betydande nackdelen vill jag framhålla, att riksbolaget, på grund av sin storlek och sina mångskiftande och inbördes olikartade arbetsuppgifter av såväl ekonomisk som social art, även med en aldrig så skicklig ledning, komme att arbeta under förhållanden, som redan från början måste medföra allvarliga olägenheter. Sammanförandet av uppgifter, som icke naturligen hör-a samman, kommer att onödigt belasta och splittra förvaltningsapparaten från ledningen till personalen. svårigheterna på här ifrågavarande område växa dessutom i proportion till företagets och personalstockens storlek och leda ofelbart till mindre tillfredsställande arbetsformer. Därjämte uppstå med säkerhet svårigheter att rättvist avväga anställningsvillkoren för olika tjänster och personalgrupper och i anslutning härtill personkonflikter vid tjänsters besättande. En annan och icke mindre betydande nackdel, som jag icke vill underlåta att framhålla, ehuru densamma möjligen faller utanför ramen för detta yttrande, ligger däri, att företagets karaktär av fabriks- och handelsföretag blir så dominerande, att de socialvårdande uppgifterna, som dock utgöra kärnan i den nuvarande rusdryckslagstiftningen, komma att träda i bakgrunden till för förfång nykterhetstillståndet i landet. Detta skulle enligt min mening bliva förhållandet, även om väsentliga modifikationer i själva kontrollsystemet genomfördes, alldenstund social kontroll och samarbete med andra nykterhetsvårdande organ i samhället väl alltid måste krävas av försäljningsorganen. Med hänsyn till de slutsatser, vartill den föregående redogörelsen givit anledning, får jag därför bestämt avstyrka införandet av ett statligt monopolföretag för all rusdryckshantering i riket.
För egen del erinrade de sakkunniga om, att urspritcentralens uppgifter sprungligen tillhört systembolagen men skilts från dessa bolag. Det förelåge emellertid enligt de sakkunniga ej nâgra principiella hinder för en samordning av partihandel och detaljhandel. Ur praktiska ansynpunkter såg de sakkunniga dock nackdelarna överväga.
Emellertid finna de sakkunniga obestridligt, att betydande nackdelar komma att uppstå vid inrättandet av ett enda bolag för all rusdrycksförsäljning. Härutinnan åberopa de sakkunniga de skäl som revisor Wikland i sitt yttrande anfört. Till vad i detta yttrande uttalats vilja de sakkunniga ytterligare framhålla, att ett enda bolag för både parti- och detaljhandeln med rusdrycker skulle vidare omspänna ett så stort verksamhetsområde, att företagets högsta ledning finge svårt att överblicka och effektivt sköta detsamma; och av samma orsak skulle även kontrollen över bolaget från det allmännas sida ställa sig mera svår att genomföra. En ej oväsentlig synpunkt i detta sammanhang är vidare, att —— om en sammansom den här icke kommer till stånd -- de olika för slagning ifrågasatta företagen parti- och detaljhandeln måste var för sig framlägga resultatet av sin verksamhet. 6-512362
Det torde ej vara utan betydelse, att de olika företagen inom detta område få arbeta självständigt och i känslan av att stå på egna fötter. Dessutom kan den möjligheten uteslutas, att förlusten på ett företag övervältras på och avskrives med vinsten från ett annat företag. Med självständiga företag för partihandeln och utminuteringsrörelsen följer även den påtagliga fördelen, att ledningen för den senare rörelsen kan ställa sig mera kritisk, exempelvis beträffande varuinköpen, gentemot partihandelsföretaget än som skulle bliva fallet, därest en sammanslagning ägde rum. För att härefter övergå till de fördelar som kunna tänkas uppkomma vid inrättandet av ett enda bolag för all rusdrycksförsäljning framgår av revisor Wiklands uttalande, att han, utan att göra några kalkyler av ekonomisk art, anser den enda fördelen vara, att mindre kostnadsbesparingar möjligen kunna uppnås i organisatoriskt hänseende därigenom att vissa mycket begränsade arbetsuppgifter* skulle komma att utföras av förvaltningsorgan, gemensamma för rörelsen i sin helhet. De sakkunniga instämma i vad revisor Wikland sålunda yttrat i fråga om kostnadsbesparingarna. Någon detaljerad beräkning över dessa besparingar hava de icke ansett erforderlig, då besparingarna, såsom angivits, komma sakkunniga att röra sig om mycket blygsamma belopp. Vid övervägande av de fördelar och olägenheter som, enligt vad av det anförda äro förenade med en sammanslagning av parti- och detaljhandeln till ett framgår, hava de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att skäl icke föreligga att i bolag detta sammanhang upptaga till någon ytterligare undersökning organisationsspörsmål inom partihandelns område.
Vidare anförde de sakkunniga, att man inte genom att nu besluta sig
för att hålla de båda åtskilda försvårade en eventuell sam-
företagsformerna manslagning i en framtid, därest en sådan skulle visa sig lämplig. Tvärtom måste sammanförandet av detaljhandeln till ett bolag en cv. ytter-
genom ligare koncentration underlättas.
Vad därefter gäller organisationen av detaljhandeln ansåg de sakkunniga, att en två ett för utminuteringen och ett för utskänkuppdelning på bolag, ningen, borde tillerkännas företräde framför att samla båda rörelsegrenarna inom ett enda bolag. Utminuteringen och restaurangrörelsen är väsentolikartade rörelseformer och erbjuder övervägande olikartade arbetsligen uppgifter. Såsom argument anförde de sakkunniga vidare.
Antalet anställda i ett bolag, som omfattade de båda rörelsegrenarna, skulle enligt nuvarande förhållanden komma att uppgå till 8000--9 000, varav 2000- 2 500 inom utminuteringen. Personalen inom bolaget bleve mycket heterogen, och anställningsförhållandena för olika personalgrupper måste regleras efter helt olika Den inbördes skiljaktigheten i förvaltningsuppgifterna skulle med all grunder. sannolikhet driva fram en decentralisering i bolagets organisation, som i realiteten komme att innebära bolagets uppdelning på utminutering och restaurangrörelse utan den större och som ett fristående bolag för självständighet specialisering, vardera grenen kan väntas medföra.
Såsom enda återstående alternativ kom de sakkunniga alltså fram till en
centralisering av utminuteringen till ett bolag och av den av systembolagen drivna utskänkningen till ett annat bolag. De att av vad som tidigare anförts i fråga om olägensakkunniga ansåg, heterna med den nuvarande framginge, att en systembolagsorganisationen
koncentration ur organisatorisk synpunkt komme att medföra avsevärda fördelar för utminuteringsrörelsen; en ökad effektivitet och vid enhetlighet ärendenas handläggning samt bättre till kontroll över rörelsen möjligheter
i torde bli ett omedelbart resultat vid en omorganisation.
Vad slutligen beträffar de återverkningar, som en koncentration av de
nuvarande systembolagen till endast ett kunde komma att medföra för
bolag
den allmänna nykterhetsvården, fann de att en sådan kon-
sakkunniga, centration i varje fall inte kunde vara till nackdel ur allmän nykterhetssyn-
punkt Redan den nu bestående organisationen är grundad av riket i på en indelning så stora detaljhandelsområden, att en direkt anknytning till olika lokala förhållanden icke i någon högre grad kan anses vara för handen. Med hänsyn härtill och då enligt de sakkunnigas förslag även efter tillskapandet av ett monopolbolag bör .finnas möjlighet att utse lokala förtroendenämnder, torde förutsättningarna för ett monopolbolags ledning att främja nykterhetsvården icke vara mindre än för de nuvarande systembolagsstyrelserna. I stället synes det vara berättigat antaga, att monopolbolagets ledning skall med större auktoritet kunna både meddela föreskrifter i förevarande hänseende och tillse, att föreskrifterna efterkommas.
De sakkunniga gjorde vissa undersökningar för att belysa besparingsmöjligheterna vid en ev. omorganisation. Några lämnasiffermässiga uppgifter
de de emellertid inte rörande dessa De konstaterade
besparingsmöjligheter.
dock att kunde
besparingar ske genom tillskapande av ett riksbolag. De sakkunniga framlade ett konkret till avvett cenförslag organiserande tralt bolag för utminuteringens handhavande, vilket också förutsatbolag
tes överta de nuvarande såsom bärare av utskänk-
systembolagens uppgifter ningstillstånden. En kortfattad för lämredogörelse organisationsförslaget nas i det följande. Förslag framlades samtidigt om tillskapande av allmänna restau- Sveriges rangaktiebolag, varför förslaget om ett centralt i väsentutminuteringsbolag lig mån utgår från nu rådande förhållanden område. på utskänkningens
Uppgifter. Det nya Systembolagets huvuduppgift skulle bli att ensamt handha utminuteringen av rusdrycker. Dessutom skulle vissa uppgifter betr. utskänkningen tilläggas bolaget. Bolaget borde sålunda bli bärare av samtliga utskänkningstillstånd med undantag för trafikrättigheterna. Detta motiverades med praktiska skäl. Det allmänna borde inte att bli bärare restaurangbolaget genom av rättig- _ heterna få komma i både konkurrerande och övervakande i förhållande ställning till övriga näringsidkare i samma bransch. Riksbolaget förutsattes komma att överta flera av kontrollstyrelsens uppgifter. , Detta skulle bl. a. gälla tillsynen över rusdrycksförsäljningen, föreskrifter i avseende å inköp av, försäljningspris för och alkoholstyrka hos rusdrycker, tillsynen över räkenskapernas förande och i övrigt beträffande eller bolagens förvaltning eljest i de i Rff särskilt angivna hänseendena. De föreskrifter, som kontrollstyrelsen enligt 5 kap. 1 och 2 §§ (utskänkningsrestriktionerna) äger utfärda förutsattes fortfarande böra utfärdas av kontroll- ; styrelsen, eftersom överträdelser av dessa föreskrifter är och fortfarande borde : vara straffhelagda. De sakkunniga framhöll emellertid, att bolaget såsom bärare av utskänkningstillstånden genom framställningar och förslag till kontrollstyrelsen ‘ borde ta initiativet till utfärdande av sådana föreskrifter. Vidare ansåg de sakkunniga, att de rena förvaltningsfrågor, som nu handläggs
av kontrollstyrelsen, borde ankomma på bolaget, i den mån de helt bortfölle. ej vid omorganisationen. Bland sådana som förvaltningsfrågor, kontrollstyrelsen handlägger, kan nämnas fastighetsköp, ombyggnader, förhyrande av andra lägenheter än dem, vilka är behövliga för rörelse, affärsavtal för tid bolagets längre än bolagets rättigheter avser. Bland helt bortfallande kan nämnas uppgifter utseende av styrelseledamöter, revisorer, bestämmande av vissa ersättningar, granskning av bolags förvaltning och räkenskaper, beslut om ansvarsfrihet samt fastställande av hemortsbolag för kommunerna. En särskild undersökning har de sakkunniga om i vilken omfattägnat frågan ning de arbetsuppgifter, som nu åvilar statistiska kontrollstyrelsens avdelning, kan överföras till det nya bolaget. Enligt dc bör huvuddelen sakkunnigas mening av statistiken föras över till monopolbolaget. Organisation. Såsom förebild användes den organisation, som för tillskapats tobaksmonopolet och Vin- & spritcentralen. Tillstånd till drivande av detaljhandel för sex år. Aktiekapital 500 000 kr. Varje aktie 1000 kr. 100000 kronor bör av utgöras stamaktier, tecknade av personer representerandc olika och intrcssegrupper godkända av Kungl. Maj zt. 400 000 kronor bör utgöras av preferensaktier, vilka limpligen övertagas av någon av statens fonder. Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm och bestå av 8 ledamöter (+ 4 suppleanter). Person som är intresserad i hotell- och restaurangföretag bör ej få tillhöra styrelsen. Kungl. Majzt bör utse fyra ledamöter, varav en ord.f. och en v. ordf. Vidare skall Kungl. Majtt utse två suppleanter. Mandattid två år. Varje år nyval av halva styrelsen. Revisorerna skall vara fem till antalet. En utses av bolagsstämman, en av Kungl. Maj:t och tre av riksgäldsfullmäktige. Rösträtt. Varje stamaktie medför fem röster och varje preferensaktie en röst.” Utminuteringsområden. Riket bör indelas i utminuteringsområden, förslagsvis 30 enligt rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag. Inom varje område bör an-
ställas en distriktschef (disponent). Åt denne distriktschcf torde Systembolaget:
böra överlämna att fatta beslut rörande tillstånd till inköp av rusdrycker, besluta f om indragning av dylikt tillstånd, fastställa inköpsbestämmelser i särskilda fall, meddela beslut om extra tilldelning o. dyl. Rådgivande nämnd. För att vinna en lokal förankring vid Systembolagets handhavande av utminuteringsrörelsen föreslog de sakkunniga, att åtminstone inom större utminuteringsområden skulle inrättas en rådgivande nämnd (som alltså skulle ersätta systembolagens nuvarande styrelser). Kungl. Maj :t bör bestämma var sådan nämnd skall finnas och nämndens befogenheter. De sakkunniga övervägde också att genom utbyggnad av samarbetet med länsnykterhetsnämnderna eller de kommunala nykterhetsnämnderna ernå den lokala anknytning, som är önskvärd. Utan att anföra närmare motiv stannade emellertid de sakkunniga för en särskild rådgivande nämnd. I fråga om förhållandet mellan det nya Systembolagets centrala och lokala ledning borde enligt de sakkunnigas mening den principen vara vägledande, att en centralisering bör eftersträvas så långt detta utan åsidosättande av berättigade lokala intressen är förenligt med enkelhet och smidighet i förvaltningen. Bokföringen bör sålunda i stor utsträckning ombesörjas å bolagets huvudkontor. Även personalärenden, fastighetsfrågor och upphandlingar torde böra i största möjliga; utsträckning handläggas centralt. Vad beträffar den interna kontrollen inom ho-j laget kan densamma anförtros ett antal inspektörer, hos vilka sammanföres
de; kontrolluppgifter, som för närvarande ankommer på kontrol1.styrelsens inspek-
törer och revisorer. Besvärsrätt. Kontrollstyrelsen bör äga möjlighet att pröva beslut, angår
som
frågor av mera allmän räckvidd eller som är av särskild betydelse i enskilda fall.
Rätt att anföra besvär hos kontrollstyrelsen bör föreskrivas om motboksifråga ärenden samt ärenden rörande vin.stkvantiteterna.
Yttranden över besparingsberedningens förslag De sakkunnigas förslag om inrättande av ett för hela riket systembolag tillstyrktes i princip av Statskontoret, överståthållarämbekontrollstyrelsen, tet samt av länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och län. Gävleborgs Vidare tillstyrktes förslaget av nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, systembolagens personalförening, Sveriges
; centrala hotell- och samt en minoritet inom
restaurantförening systembola-
s gens förtroendenämnds verkställande utskott (2 ledamöter av 7).
Avstyrkande yttranden avgavs på denna punkt av förtrosystembolagens
endenämnds verkställande utskott
(majoriteten), socialstyrelsen (tillstyr- M kande dock under förutsättning av viss av det lokala utbyggnad medinflyg tandet) samt av länsstyrelserna i och Bohus Jönköpings, Göteborgs samt
Västerbottens län.
Kontrollstyrelsen, som inhämtat yttranden av förtroendesystembolagens
nämnds arbetsutskott, och
systembolagens personalförening de fem allmänna restaurangbolagen, konstaterade, att den med nuvarande in-
organisation
tar (3.11 dubbelställning, som är otillfredsställande och principiellt för vilken
den ej är utrustad. För
tillräckligt undanröjande av dessa olägenheter fann kontrollstyrelsen sakkunnigförslaget innebära en ändamålsenlig lösning.
I om till
fråga förslaget systembolagsorganisation anförde kontrollstyrel- › sen bl. a. följande.
Styrelsen. har liksom de sakkunniga kommit till T den uppfattningen, att en icke oväsentlig besparing kan ernås en koncentration genom av systembolagens verksamhet, på sätt de sakkunniga förordat. Undersökningen. synes vid sådant förhållande höra taga sikte på, huruvida skulle i andra förslagets genomförande hänseenden medföra betydande nackdelar. Kontrollstyrelsen därvid sin framanknyter ställning till de invändningar mot vilka framställts -förslaget, av systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott. Dessa om man invändningar torde, tills vidare bortser från viss invändning beträffande den föreslagna tidpunkten för den nya ordningens ikraftträdande, kunna sammanfattas i fyra huvudpåståenden. 1. Förslaget äventyrar det individuella restriktionssystemets fortbestånd. 2. Förslaget undanröjer en för fullgörandet av bolagens sociala uppgifter nödvändig lokal förankring. 3. Förslaget innebär en ogynnsam hyråkratisering av försäljningsorganisationen, och en alltför driven långt likformighet vid lagtillämpningen på detta område. 4. De beräknade besparingarna kunna i vissa hänseenden vinnas mindre genom i genomgripande organisatoriska .förändringar och äro i andra hänseenden för högt
i beräknade.
l I fråga om den första av dessa invändningar får kontrollstyrelsen allenast fram-
i hålla, att restriktionssystemets fortbestånd enligt styrelsens måste bli mening beroende på dess förmåga att förverkliga sitt syfte, ernåendet av ett förbättrat nykterhetstillstånd. Det har sitt existensberättigande endast genom sin nykterhetscffekt. För vinnande av bättre kännedom om restriktionssystemets arbetssätt och s kan det under dess första tid ha varit verkningar av värde, att ett antal lokalrepresentanter vid varje bolag varit knutna till detsamma, på sätt som skett. Sedan
den allmänna opinionen numera på ett helt annat sätt än tidigare accepterat restriktionslagstiftningen torde emellertid detta behov få anses hava väsentligen bortfallit. Den principiellt viktigaste av de av systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott gjorda invändningarna synes vara den, som hävdar den lokala systembolagsstyrelsens nödvändighet för försäljningsorganisationens sociala funktionsduglighet. Till en början tillåter kontrollstyrelsen sig erinra om att alldeles samma invändning restes mot det försl-ag till begränsning av antalet Systembolag, som på sin tid .framlades av 1928 års revision av rusdryckslagstiftningen och som ledde till den 1937 beslutade omorganisationen, varigenom ungefär två tredjedelar av hela antalet då förefintliga systembolag indrogos. Det torde emellertid nu råda en tämligen stadgad mening därom, att inga av de vid den tidpunkten i förevarande hänseende befarade framträtt. — — — — — — — m _ — olägenheterna Som ett andra exempel på ärenden, vilka krävde handläggning inom ett lokalt förtroendeorgan, har utskottet anfört den sociala utskänkningskontrollen. Det är riktigt, att besluten i hithörande ärenden, i den mån de varit av större betydelse, å å träffats av bolagsstyrelserna. Kontrollstyrelsen får emellertid erinra om att system- l i samarbete och de enskilda i bolagen med restaurangbolagen restauratörerna skapat i särskilda organ för den sociala utskänkningskontrollen, de s. k. kontrolldelegationerna, vilka handhava utredningen i dylika ärenden, och vilkas åtgöranden i flertalet fall torde hava medfört rättelse, utan att ärendet annorledes än som rapport behövt föreläggas systembolagsstyrelsen. Erfarenheten även från tiden efter den 1 oktober - låt vara enstaka - 1938 har .för övrigt givit exempel på att ortsrepresentanter inom bolagsstyrelserna stundom starkare företrätt de lokala intressena i ett utskänkningsföretag än de sociala hänsynen. Det vill synas, som om ledningen för ett riksbolag i dylika situationer med större kraft skulle kunna företräda dessa hänsyn. Det sagda utesluter emellertid icke, att för vissa mera komplicerade ärenden behov kan föreligga för en distriktsledning inom ett riksbolag sådant som det av de sakkunniga föreslagna att ha stöd av ett lokalt förtroendeorgan. De sakkunniga ha .för detta ändamål förordat inrättandet av särskilda rådgivande nämnder, åtminstone inom de större utminuteringsområdena. Förtroendenämndens verkställande utskott har med skärpa kritiserat detta förslag och har i de föreslagna nämnderna icke sett annat än »fasadprydnader på en byråkratisk jättebyggnad». Utskottet har också åberopat ett uttalande av föredragande departementschefen i nr 242 till 1937 års riksdag, att inrättandet av ett för hela riket propositionen gemensamt bolag för detaljhandeln med rusdrycker på grund av kombinationen av en kommersiell uppgift med handhavandet av restriktionssystemet under alla förhållanden måste medföra en utbyggnad av den lokala organisationen. Kontrollstyrelsen finner sig föranlåten att inför detta erinra därom, att en betydelsefull utbyggnad av den lokala organisationen för nykterhetsvården ägt rum, sedan det av verkställande utskottet citerade uttalandet gjordes, i och med länsnykterhetsnämndernas inrättande. I olika sammanhang ha förslag framförts att närmare sammanknyta de nykterhetsvårdande och de alkoholdistrihuerande samhälls- Sålunda rusdryckslagstiftningsrevisionen (bet. s. 802), att det organen. yttrade för vinnandet av lagstiftningens syfte tydligen, vore av den största betydelse, att och systembolagen bedreve sin verksamhet i närmaste länsnykterhetsnämnderna samverkan. För att skapa garantier härför föreslog revisionen, att länsnykterhetsnämnderna borde beredas ett betydande inflytande på ledningen av systembolaverksamhet, att nämnderna hleve på lämpligt sätt representerade i gens genom Revisionsförslaget upptog två representanter för länsnykterbolagens styrelser. hetsnämnden i varje systembolagsstyrelse. Då länsnykterhetsnämndsinstitutionen icke tillskapades förrän året efter den nya rusdrycksförsäljningsförordningens kom revisionens förslag i detta hänseende icke att genomföras. Vid antagande,
bifall till det nu föreliggande sakkunnigeförslaget bör emellertid enligt kontrollstyrelsens uppfattning tanken på en organiserad samverkan mellan länsnykterhetsnämnderna och försäljningsorganisationen förverkligas. Arbetsuppgifterna för dessa båda sammanfalla till betydande del, länsnykterhetsnämnden får georgan nom sitt arbete inblick i hithörande förhållanden från delvis andra utgångspunkter än försäljningsorganet, och nämnden har genom sina ombud i de kommunala nykterhetsnämnderna kontakt med alla delar av sitt område. Det skulle enligt kontrollmening innebära en onödig dubbelorganisation att vid sidan härav styrelsens .för försäljningsorganens behov av rådskapa en ny nämndorganisation speciella i vissa rörande den sociala kontrollen. Samarbetet synes enklast givning frågor och effektivast kunna ordnas så, att beslutsättningen i motboksärenden av prineller eljest mera komplicerad natur inom de föreslagna distriktsförvaltcipiell till en delegation, förslagsvis bestående av distriktschefen, ningarna förlägges för motboksärenden och en representant för länsnykterhetsavdelningschefen däremot kunna ——- i likhet nämnden. Rent rutinmässiga tilldelningsärenden synas med vad för närvarande i praktiskt taget alla fall sker —— handläggas å distriktskontoret utan hänskjutande till delegationen. Utredningen i delegationsärenden och andra ärenden av social natur bör liksom hittills ske genom försäljningsorganets försorg i samarbete med länsnykterhetsnämnden och de lokala nykterhetsnämnderna. Det icke uteslutet, att ett samarbete mellan synes kontrollstyrelsen länsnykterhetsnämnd och försäljningsorgan, så anordnat som här föreslagits, jämväl för nämndernas vidkommande skulle innebära fördelar i form av vidgad — — — — — — w W — — — — -— —- erfarenhet och starkare ställning. Till de av utskottet uttalade farhågorna för en byråkratisering av försäljningsär det för kontrollstyrelsen vanskligt att taga bestämd ställning, då organisationen det icke fullt klart, vad därmed åsyftas. Skulle uttalandet avse en risk för synes att ärendenas inom riksbolaget kunde komma att präglas av forhandläggning malism och långsamhet, har kontrollstyrelsen svårt att finna farhågorna grundade. i riksbolagets form vara att Fastmera borde den enhetliga organisationen ägnad — — —— främja smidighet och snabbhet i handläggningen av arbetsuppgifterna. att närmare i de sakkunnigas promemoria dis- Någon anledning ingå på den kussionsvis berörda tanken att organisatoriskt sammanföra utminuteringsrörelsen med partihandeln finner kontrollstyrelsen icke föreligga, då de i promemorian anförda skälen emot en sådan anordning synas kontrollstyrelsen helt avgörande.
Systembolagens personalförening tillstyrkte riksbolagsorganisationen. betonar av en rationaliserad verksamhet. Genom möj- Föreningen betydelsen att ha särskilda för kontakten med nykterhetsnämnderligheten tjänstemän na torde koncentrationen ej heller behöva innebära några nackdelar i fråga om kontrollen över försäljningen.
Beträffande valet av hade emellertid föreningen en från
Organisationsform de sakkunniga avvikande uppfattning.
I valet mellan ett statligt verk och en i bolagsform bedriven
affärsdrivande
utminutering får föreningen i motsats till de sakkunniga som sin mening framhålla, att handhavandet av utminuteringen i och för sig mycket väl skulle kunna anförtros affärsdrivande verk. Vad de sakkunniga anföra emot utminuteåt ett statligt och restaurangrörelsens organiserande i ett statligt verk synes väsentligen ringens endast avse restaurangrörelsen. Det är sålunda för utminuteringens personalgrupatt de äro synnerligen homogena, och att några nämnvärda per karakteristiskt, i sammansättning och storlek icke förekomma under
ändringar personalstockens
I motsats till vad de sakkunniga anföra vore det enligt vår kortare tidsperioder. i systembolagen komme att handla under uppfattning en fördel, om personalen enligt 25 kap. strafflagen, då ju en icke ringa del av personatjänstemannaansvar
len har att träffa avgöranden, som synnerligen. nära beröra andra medborgares rättigheter. Något som helst konkurrensförhållande mellan en i statlig form driven utminutering och enskild verksamhet kan uppenbarligen icke förekomma. För den kontrollerande verksamheten inom utminuteringen skulle organisationen i ett statsverk innebära uteslutande .fördelar genom den respekt, som statliga avgöranden givetvis måste komma att medföra. Då emellertid de sakkunniga uttalat sig för ett bibehållande av partihandelsorganet i bolagsform och då vi äro medvetna om att det knappast är tänkbart att giv-a utminuteringen formen av ett statens affärsdrivande verk, därest icke även partihandeln gives samma Organisationsform, instämma vi i de sakkunnigas uttalande, att utminuteringen bör handhavas av ett riksbolag.
Socialstyrelsen betonade att systembolagen har två skilda uppgifter, nämligen dels en affärsmässig, att ombesörja att vinsterna å försäljningen av de hårt beskattade rusdryckerna oavkortade inflyter till staten, dels en. social, att i tillämpningen genomföra den i lagstiftningen fastställda grundsatsen, att all försäljning skall ordnas och handhavas så att därav uppkom-
mer så skada som i
ringa möjligt.
Sådant försl-aget föreligger utformat kan det enligt socialstyrelsens uppfattning icke undgå att medföra en allvarlig försvagning av systembolagsorganisationen såsom organ för social verksamhet. Med avseende härå får styrelsen framhålla följande. av olika — De ingripanden slag såsom vägran av sökt inköpstillstånd eller begränsning av sådant tillstånd, avstängning av inköpsrätt eller nedsättning av denna, begränsning i fråga om anspråk å extra tilldelning, förbud mot ombudsskap m. m. -— vilka de på detta område verksamma organen måste vidtaga för att förebygga eller stävja överdrivet bruk av rusdrycker, mötas i allmänhet icke med större förståelse av dem, som bli föremål för dessa. Gällande lagstiftning utgår från att skola förekomma i mycket stor omfattning. Med avseende härå dylika ingripanden må endast erinras om att vid tiden närmast före de nyligen införda kristidsrestriktionerna antalet motboksinnehavare med maximitilldelning utgjorde blott omkring en femtedel av samtliga. Det torde vara uppenbart, att de organ, som ha till uppgift att genomföra åtgärder av detta slag och i denna omfattning, måste besitta betydande auktoritet. Det är tack vare att systembolagsstyrelserna ha karaktären av förtroendemannaorgan, utrustade med självständig befogenhet och därmed även ansvar, som dessa ha fått den ställningen, att bolagen kunnat genomföra verkligt i tillämpningen på åsyftat sätt. Vilken ovärderlig hjälp stödet av en lagstiftningen kan utgöra för en bolagsledning visa erfarenheterna från A. B. bolagsstyrelse Stockholmssystemets genombrottsår; det hade näppeligen varit möjligt för detta bolags ledning att genomföra sina strävanden utan sådant stöd. Motsvarande gäller, om ock givetvis i mindre utpräglad grad, i fråga om den löpande tillämpningen av lagstiftningen.
Efter att ha för de sakkunnigas förslag om rådgivande nämnredogjort der fortsatte styrelsen.
måste bestämt hävda, att förslaget på denna punkt icke är till- Socialstyrelsen fredsställande. För den sociala verksamheten på detta område erfordras organ med bredd och auktoritet, med självständig befogenhet att träffa avgöranden inom sitt verksamhetsområde samt med eget ansvar. I intet av dessa avseenden skulle de rådgivande nämnderna enligt förslaget fylla måttet.
föreslog, att de rådgivande nämnderna skulle utbytas mot Socialstyrelsen fasta och självständiga organ av förtroendemannakaraktär obligatoriska,
för handhavande av de sociala Under förutsättning att
arbetsuppgifterna.
styrelsens i denna del funnes ej anledning att från förslag genomfördes, social synpunkt motsätta sig omorganisationens genomförande. Styrelsen framhöll dock att besparingarna i så fall skulle bli ringa.
Stadsförbundets styrelse tillstyrkte men ville ha ytterligare utredning om det lokala inflytandet. Styrelsen ansåg avkopplandet av systembolagsstyrelserna och deras eventuella ersättande med en rådgivande nämnd otillfreds-
ställande.
Styrelsen kan icke undgå att finna, att de sakkunniga allt för litet beaktat »avkopplingens» olägenheter. De åtgärder, med vilka denna skulle mötas, äro endast helt löst skisserade. Man vet icke i hur många av de 30 avsedda utminuteringsområdena institutionen skulle komma i tillämpning. Ingenting vet man heller om dessa »nämnderszø sammansättning, som skulle kunna inskränkas till två ledamöter. Vem som skulle utse ledamöterna och om dessa skulle tillförsäkras ett verkligt inflytande på det otal ärenden, som förekomma i de vidsträckta utminuteringsområdena, är lika obekant. Rådgivningsnämndens, den kommunala nykterhetsnämndens och länsnykterhetsnämndens inbördes ställning är också oklar. Det är svårt att frigöra sig från intrycket, att man med detta rudiment av det lokala inflytandet velat göra borttagandet av systembolagen mindre frånstötande för kommunerna utan att man därvid ansett sig böra göra några bindande utfästelser. Om de föreslagna »nämnderna», där de nu komme till stånd, skulle få någon betydelse, bleve uppenbarligen helt beroende på vederbörande disponents intresse för ett samarbete. Styrelsen vill därför starkt understryka vikten av att i ett slutligt förslag i detta ärende en verklig utredning framlägges rörande möjligheterna att vid ett slopande av systembolagen ändock tillfredsställande bevara anknytningen till de lokala förhållandena inom utminuteringsområdena. Skola de i och för sig mycket önskvärda och rationaliseringsåtgärderna på rusdrycksförsäljningens ombesparingsråde genomföras, bör detta ovillkorligen ske med bibehållande i största möjliga utsträckning av denna anknytning.
Landskommunernas styrelse var likaledes otillfredsställd med förbunds den lokala anknytningen i förslaget.
det föreliggande förslaget har man tänkt sig en lösning av frågan om Enligt möjligheterna att bereda lokalkännedomen inflytande inom det nya systemet på så sätt att i stället för de nuvarande bolagsstyrelserna skulle tillsättas rådgivande nämnder. Om deras sammansättning och uppgifter innehåller dock förslaget icke upplysningar. Detta anser styrelsen för sin del vara en betänklig brist erforderliga i utredningen. Vad beträffar dessa nämnder vill styrelsen för övrigt uttala den förmodan, att desamma sannolikt icke skola kunna få samma auktoritet som bolags- Fara föreligger för att deras betydelse skulle komma att bliva ganska styrelserna. ringa. Svenska uttalade endast, att för den hän-
Landstingsförbundets styrelse delse den vederbörande landsting borde få nya organisationen genomfördes, utse vissa ledamöter i den rådgivande nämnden. landsförbund tillstyrkte men ville ha en längre l_ Sveriges nykterhetsvänners
gående centralisering.
En grundläggande brist i offentlig svensk nykterhetsvård just nu är splittringen av densamma antal organ, alla med bristfällig överblick av hithörande på ett stort förhållanden och i bristfällig samverkan inbördes. Redan de sakkunnigas förslag torde i detta hänseende innebära en förbättring. En ytterligare förbättring skulle
emellertid äga rum om hela rusdryckshandeln, såsom fallet är i Finland och Norge, samlades i ett företag och därmed finge enhetlig ledning. Ur nykterhetssynpunkt måste ett sådant sammanförande till ett organ erbjuda så stora fördelar, att endast mycket starka nackdelar i andra hänseenden torde böra .föranleda en avvikelse därifrån. De sakkunnigas förslag tillmötesgår detta
önskemål i så måtto, att alla rättigheter i detaljhandeln sammanföras till det föreslagna utminuteringsbolaget, även om utskänkningsrättigheterna komma att utövas av annan, antingen av restaurangbolag eller privata restauratörer. Det vill emellertid synas landsförbundet som om även den nuvarande Vin- och Spritcentralen eller ur denna synpunkt väsentliga delar av detta partihandelsföretag borde inordnas i den föreslagna enhetliga organisationen. Med hänsyn till olikheterna i rent merkantilt hänseende mellan partihandel och utminutering finns det dock måhända skäl, att vid skapandet av ett dylikt enhetligt .företag åt den del av organi-
sationen, som företräder partihandeln, inrymma ett relativt stort mått av själv-
ständighet. Om ledningen av ett dylikt enhetligt försäljningsföretag skall kunna bli det auktoritativa statliga organ för nykterhetspolitiska frågor som Sverige hittills saknat, är det emellertid angeläget, att stor omsorg nedlägges på utformningen av detta styrelse och direktion. Trygghet bör skapas för att inom detsamma företags icke endast finnes tillgång till överlägsen. merkantil och organisatorisk duglighet utan också förtrogenhet med alkoholproblemet i dess mångsidiga socialingående medicinska, statistiska och rättspolitiska aspekter. Styrelsens samman- Sociologiska, bör i sådant syfte regleras genom direktiv av det slag, som redan i viss sättning mån föreskrivits för val av ledamöter av länsnykterhetsnämnd. Utan att landsförbundet nu är berett att uttala ett omdöme om den närmare karaktären av de just föreskrifter, som i sådant syfte lämpligen böra meddelas, har det synts lands-
förbundet som om någon eller några av cheferna för medicinalstyrelsen, fångoch statspolisen och n-ågon av lärarna i statistik vårdsstyrelsen, socialstyrelsen vid landets skulle kunna tänkas ingå i en dylik styrelse. Likaså torde högskolor landets sätt böra bli -företrädda i nämnda styrelse. nykterhetsvänner på lämpligt I direktionen torde vid sidan av verkställande direktören höra finnas en socialdirektör och en statistisk direktör, den förre med dokumenterad vetenskaplig skickom sociala, den senare ifråga om dess statistiska sida. lighet ifråga alkoholfrågans
starkt att
Nykterhetsndmndernas riksförbund tryckte på nödvändigheten försumina de vid uppbyggande av förej nykterhetsvårdande uppgifterna
Förbundet anförde.
säljningsorganisationen.
Förbundet anser önskvärt, att frågan om sättet för försäljningsorganens framtida handhavande av de nykterhetsvårdande uppgifterna måtte närmare utformas, innan om ett riksbolag till avgörande. Särskilt gäller detta frågan frågan upptages om konsulenter för dessa uppgifter. Det förefaller som om ett allt för bolagens stort ansvar komme att distriktscheferna genom att åt dem överlämna läggas på besluta i — — ——— De nuvarande bolagsstyrelserna hava, att tilldelningsfrågor. även om andra kvalifikationer än de rent nykterhetsvårdande varit mången gång vid tillsättande, dock en viss möjlighet att kunna utöva fortavgörande posternas kontroll över tilldelningarna samt fastställa principerna för desamma, löpande dit kunna vända sig i kompliliksom de utgöra en instans tilldelningsdelegerade fall. I och med att de enskilda holagsstyrelserna slopas upphör denna ; cerade — — — — — — — — -— — — i — — — — — — — — granskningsmöjlighet. att böra bliva rådgivande De sakkunnigas mening om, länsnykterhetsnämn-derna riksförbundet. skall vara det organ, som organ delas av Länsnykterhetsnämnden har att befattning med den rådgivande och möjligen även, i fortsättningen taga den övervakande uppgiften ifråga om bolagets handjämte kontrollstyrelsen, i havande av den nykterhetsvårdande verksamheten.
Vidare uttalade förbundet att, om kontrollstyrelsens tillsyn över försäljningens handhavande avskaffades, en särskild myndighet i stället borde tillsättas med uppgift att ha överinseendet över rusdrycksförsäljningen ur social och nykterhetssynpunkt. I en dylik nämnd borde finnas representanter för kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, alkoholistanstalterna, nykterhetsnämndernas riksförbund m. fl. Sveriges centrala hotell- och restaurantfärening betonade nödvändigheten av att från rusdryckshanteringens olika verksamhetsgrenar elimineras kommunala och politiska sidoinflytanden och att sådan att ordning åvägabringas systembolagen och de allmänna restaurangbolagen driver sin verksamhet såsom fristående och självständiga företag, med uteslutande att under uppgift nödigt hänsynstagande till sociala problem idka sin rörelse efter sedvanliga ekonomiska grunder. Föreningen fann förslaget väl tillgodose denna syn- 7 punkt. (I fråga om riksbolagets befattning med utskänkningstillstånden hade föreningen från de sakkunniga avvikande synpunkter, som emellertid här
åförbigåtts, då detta problem tages upp till särskild i annat sam-
behandling manhang. Se kap. 11 s. 202.) Ett förslag till centralisering av framlades för 1944 restaurangbolagen års nr 241) men blev Året framlades riksdag (prop. avslaget. därpå ett nytt förslag, vari vissa modifikationer företagits nr Detta för- (prop. 199/1945). slag antogs av riksdagen. I enlighet med riksdagsbeslutet organiserades 1945 Sveriges centrala restaurangaktiebolag. I samband med framläggandet av propositionen 1944 anförde departementschefen i om utminufråga teringen. Under remissbehandlingen ha delade meningar kommit till synes rörande lämpligheten av den föreslagna omorganisationen. I fråga om utminuteringsrörelsen har visserligen i allmänhet vitsordats, att kontrollstyrelsens nuvarande dubbel- ,ställning i förhållande till systembolagen kunde medföra olägenheter och att besparingar syntes möjliga genom en koncentration av dessa till ett riksbolag bolag. I åtskilliga remissvar ha emellertid framställts invändningar mot reformförslaget i denna del. Dessa invändningar ha i stort sett gått ut därpå, att sammanslagningen av .systembolagen skulle skapa svårigheter med avseende å den individuella kontrollen samt medföra, att den betydelsefulla lokala anknytningen inom utminuteringsrörelsen icke längre skulle kunna bevaras. Emellertid har även framhållits ovissheten i fråga om de väntade besparingarna. Vad härefter beträffar restaurangbolagens utskänkningsrörelse har förslaget om tillskapandet av ett enda åriksbolag för detta ändamål vunnit anslutning från flera håll. Å andra sidan har fmot en dylik anordning erinrats, att det för en så känslig affärsrörelse som restauårangverksamheten icke borde skapas allt för stora företag och att en centralisation ?därför icke borde drivas för långt. I vissa yttranden ha också uttalats farhågor för jatt, därest endast ett restaurangbolag tillskapades för hela riket, detta bolag skulle fkomma att i ökad utsträckning driva annan rörelse än sådan, som har karaktär ”av folkrestaurangrörelse, och därigenom föranleda intrång på de enskilda restaui rangföretagens område. De invändningar, som anförts mot den föreslagna koncentrationen av systembolagen, kunna enligt min mening icke utan vidare avvisas. Systemet med individuell kontroll över utminuteringen kräver tydligen för sin funktionsduglighet, att i ;utminuteringsorganet har en viss lokal anknytning. Huru en sådan anknytning bör åstadkommas vid en nedskärning av systembolagens antal är en
ilämpligen
om vilken man kan hysa olika uppfattningar. För ömtålig fråga, uppenbarligen finner det svårt -att träffa ett avgörande på grundval av det föreegen del jag och mig därför böra bli föremål för liggande utredningsmaterialet, frågan synes Då härtill kommer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ytterligare utredning. om en och utredning angående den svenska hemställt förutsättningslös allsidig framtida innehåll och utformning och att en sådan utrednykterhetslagstiftningens kommer att beröra systembolagens ställning, synes det mig ning självfallet jämväl att det nu omorganisationsförslaget tages upp till avgörande lämpligt, framlagda
först i ett senare sammanhang.
3. Vin- &
Kap. Aktiebolaget spritcentralens
och verksamhet
organisation
den 18 1937 an- Jämlikt bestämmelserna i 2 kap. 5 § förordningen juni av har Kungl. Majzt å statens vägnar senast gående försäljning rusdrycker beslut den 31 1948 åt Vin- & spritgenom augusti upplåtit Aktiebolaget centralen för en tid av sex år från och med den 1 januari 1949 till och med den 31 december 1954 rätt att såsom inom riket bedriva partihandelsbolag handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed samt vissa särskilt villkor i följer jämlikt lag och författning, på angivna , v: övrigt. har till att förädla eller annat sätt
\v›-›,-.-ui._
Spritcentralen uppgift framställa, på brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva hanj bereda sprit, varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rödel med dylika relse. Bolaget handhar all import av rusdrycker till Sverige. praktiskt taget ê Verksamheten bedrives utom vid huvudkontoret och vinlagret i Stockholm vid reningsverken i Stockholm (Reimersholm), Åhus och Eslöv samt vid ? filialerna i Göteborg, Ödåkra, Sundsvall, Karlshamn och Södertälje. I Malmö en Utom riket har en filial å Madeira. Bolafinns lagerdepå. Spritcentralen get bedriver även viss exporthandel med spritdrycker men denna har tämli- En del av verksamheten omfattar handel gen obetydlig omfattning. viktig med teknisk och av med rödsprit. sprit antagande detaljhandlare Bolagets för närvarande till 15 milj. kronor. Aktierna aktiekapital uppgår är dels stamaktier (400 000 kronor) och dels (14,s milj. kropreferensaktier nor). Stamaktierna innehaves av tio enskilda personer, utsedda av Kungl. Maj :t. är begränsad till 5 1/2 %. Preferensaktierna, som inneha— Utdelningen ves av Folkpensioneringsfonden, har likaledes en begränsad utdelningsrätt, som fastställts till 5 %. Vad av Spritcentralens nettovinst återstår, sedan utdelningarna erlagts, inlevereras till statsverket. består av åtta ledamöter samt fyra suppleanter för dem. Bolagets styrelse :t utser ledamöter, därav en såsom ordförande och en så- Kungl. Maj fyra : som vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och * utses å ordinarie suppleanter bolagsstämma. I För att förberedande behandla alla frågor, som kräver beslut av styrelg sen, ävensom för behandling av andra spörsmål av större betydelse för g bolagets verksamhet finnes ett direktörsräd. Rådet består, förutom av verkdirektören, av två som styrelsen utser, därav minst en ställande personer, bland de av förordnade Därjämte delta- * Kungl. Majzt styrelseledamöterna. ger i rådets överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningspå vilkas handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordföp chefer, rande och vice ordförande i rådet.
För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och skall finnas en revision bestående av fem revisobolagets räkenskaper rer jämte lika många suppleanter. Kungl. Maj :t utser en revisor och en suppleant för tiden från och med en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma. Av Kungl. Maj :t förordnad revisor skall vara jourhavande revisor. Fullmäktige i Riksgäldskontoret äger årligen utom sig utse tre revisorer och tre suppleanter. Begagnas icke denna befogenhet, äger i stället Kungl. Majzt meddela erforderliga förordnanden. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Spritcentralens personal uppgick vid årsskiftet 1950/51 till sammanlagt 1 273 personer, därav 430 tjänstemän och 843 arbetare. Omkostnaderna uppgick 1950 till 25,4 milj. kr., varav 7,9 milj. kr. i löner till arbetare och tjänstemän, 174 000 kr. till direktionen och 64 000 kr. till styrelse och revision. Till stamaktieägarna utdelades 22000 kr. och till preferensaktieägaren 730 000 kr. Till statsverket inlevererades (utom skatter på 524 milj. kr.) 27 milj. kr. Spritcentralen har åtta dotterbolag, vilka bedriver agenturrörelse för utländska sprit- eller vinfirmor.
4. och verksamhet
Kap. Kontrollstyrelsens organisation
såsom över
tillsynsmyndighet rusdrycksförsäljningen
Gällande instruktion för kontrollstyrelsen är utfärdad den 30 juni 1944 (nr 516), med ändringar den 21 december 1945 (nr 871) och den 29 juni 1950 (nr 389). Styrelsens arbetsordning är dagtecknad den 15 december 1950.
p Arbetsuppgifter _ Kontrollstyrelsen har till huvudsakligt åliggande att i med enlighet gäl-
flande författningar och eljest av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter hand-
ålägga ärenden rörande tillverkningen, försäljningen och beskattningen av
:sprit och övriga alkoholhaltiga varor samt beskattningen av vissa andra i varor ävensom angående kontrollen över tobaksodlingen. handhar Styrelsen vidare det särskilda straffregistret rörande och vissa andra brott. fylleri
Byråindelning
Kontrollstyrelsen utgöres av en såsom chef för
överdirektör styrelsen
samt tre byråchefer såsom ledamöter. Byråcheferna förestår var sin av styrelsens tre byråer, benämnda första byrån (för rusdrycksförsäljningsärenden), andra byrån (för administrativa och tekniska ärenden) samt tredje byrån (för skatteärenden). Vid behandlingen av frågor, som avser förhandlingar om löne-, pensionsoch andra anställningsförhållanden för efter systembolagens personal, samt, överdirektörens bestämmande, även i vissa andra fall skall tre representanter för systembolagen ingå såsom särskilda ledamöter i styrelsen. Till första byrån hör ärenden, som ankommer huvudsakligen på styrelsen i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om av rusdrycker, försäljning pilsnerdricka och exportöl samt detaljhandel med skattefri ävensom sprit, ärenden angående beskattning av spritdrycker och vin. Till denna byrå hör ;styrelsens statistiska avdelning, inom vilken i regel allt hos styrelsen före-
ikommande statistiskt arbete utföres och det särskilda straffregistret röran-
och vissa andra brott handhaves.
?de fylleri
Till andra byrån hör som ankommer huvudsakligen ärenden, på styrelsen *i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om tillverkning av brännvin och maltdrycker, partihandel med och denaturering av skattefri sprit, tillverkjning och försäljning av alkoholhaltiga preparat, försäljning av och sprit andra alkoholhaltiga varor för tekniska m. fl. ändamål, ärenden angående
av brännvin, bensin och motorsprit samt ärenden rörande konbeskattning troll över Till denna byrå hänföres vidare alla ärenden rötobaksodlingen. rande styrelsens personal och ekonomi. Till hör ärenden rörande beskattningen av tredje byrån huvudsakligen och vissa andra fettvaror samt pälsmaltdrycker, läskedrycker, margarin varor ävensom ärenden angående varu- och försäljningsbeskattningen.
Personalorganisation utgjordes den 1 oktober 1951 av 97 befatt- Kontrollstyrelsens personal inom såsom sådan och 37 vid styrelsens loningshavare kontrollstyrelsen kalförvaltning. I dessa siffror är icke inräknade 2 sakkunniga (med arvode) och 10 städerskor samt ett 70-tal brännerikontrollörer, vilkas befattningar i flertalet fall är av bisysslekaraktär. fördelar —~ frånsett verkets chef - Styrelsens 97 befattningshavare sig med 27 första 20 på andra byrån och 50 på tredje byrån. Såsom på byrån, härav framgår, inom verkets personalorganisation på ligger tyngdpunkten i vars icke samband med första tredje byrån, arbetsuppgifter äger något Andra det minsta antalet anställda. Beträffande byråns. byrån uppvisar denna är att märka, att till densamma är anknutna verkets registrabyrå torskontor, arkiv, bibliotek, materielförråd, telefonväxel kassaexpedition, och samt den för första och andra byråerna gemensamma vaktexpedition En stor del av andra byråns befattningshamaskinskrivningsavdelningen. vare sálunda som är för verket i dess fullgör arbetsuppgifter, gemensamma helhet och alltså hänförliga även till första byrån.
Första byrån.
Pâ första byrån finns följande befattningar: 1 byrâchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 37 1 förste aktuarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 29 1 förste byråinspektör . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 29 1 förste byrâinspektör* . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 27 1 förste byråsekreterare . . . . . . . . . . . . . .. Ca 27 1 byråinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 25 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 24 byråsekreterare 1 amanuens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cf 17-Ce 24 1 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . Ca 15 1 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cg 15 1 kontorist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 13 3 kanslibiträden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 11 3 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 11 1 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cg 11 12 kontors- och skrivbiträden . . . . . . . . . .. Cf 4--Ca 8
Härtill kommer vid systembolagsrevisionen tjänstgörande befattningshavare:
4 förste revisorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 27
1 Tjänstledig för uppehâllande av annan statstjänst.
En redogörelse för de olika inom förekommande byrån viktigare grup-
perna av ärenden och för ärendenas lämfördelning på befattningshavarna
nas här nedan.
a) Rätts- och kansliärenden. anlitas i stor utsträck- Kontrollstyrelsen
ning av Kungl. Maj :t såsom i besvärsärenden rörande rätremissmyndighet
tigheter till med detaljhandel rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker. En annan grupp ofta förekommande ärenden av karaktär rättslig utgör förfrågningar från åklagare, m. fl. rörande tolkrättighetsinnehavare
ning av olika bestämmelser i de till verksamhetsområde byråns hänförliga
i författningarna, i främsta rummet och rusdrycks- pilsnerdricksförsälji ningsförordningarna.
För nu avsedda ärenden samt för verkställande av 0. d. samt utredningar såsom biträde med allmänna kansligöromål, uppsättande av koncept och
protokoll m. m. anlitas och förste byråsekreteraren byråsekreteraren. Den
förstnämnde är även föredragande i ärenden vinstkvantiteter och angående
kostnadsersättningar vid utskänkning av rusdrycker.
b) Ärenden rörande uppsikten över rusdryckshandelns organisation, sys-
tembolagens ekonomi och personal m. m. Hit kan hänföras bl. a. följande på kontrollstyrelsen enligt Rff ankommande ärenden: av riket i indelning
detaljhandelsområden för 3 rusdrycksförsäljningen enligt kap. 1 §, medde-
lande av bestämmelser överlåtelse av angående utskänkningstillstånd för
rusdrycker enligt 3 kap. 15 §, förordnande och av ordförande entledigande och vice ordförande i systembolagens styrelser jämte suppleanter för dem * enligt 6 kap. 4 §, vissa och avlönings- pensioneringsspörsmål vid systembola-
gen 6 9 §, vissa enligt kap. ekonomiska förhållanden, såsom fastighetsfrâgor,
vid systembolagen 6 10 §, fastställande p enligt kap. av ersättning åt styrelse
ledamöter och styrelsesuppleanter hos 6 11 systembolagen enligt kap. §,
meddelande av föreskrifter och för anvisningar systembolagens förvaltning, häri inbegripet prissättning på rusdrycker enligt 6 kap. 12 §, samt revision
och beviljande av ansvarsfrihet för 6 systembolagen enligt kap. 13 §.
Beträffande dessa förhållanden har bl. a. kontrollstyrelsen utfärdat föl-
jande cirkulär: nr 2/1937 angående rikets i indelning detaljhandelsområden jämlikt nr 5 och
rusdrycksförsäljningsförordningen, 6/1949 med före-
skrifter angående överlåtelse av tillstånd till av utskänkning rusdrycker, nr
4/1947 med avlöningsreglemente för vid nr tjänstemän systemholag,
5/1947 med pensionsreglemente för vid nr befattningshavare systembolag,
10/1946 med vissa föreskrifter m. angående systembolagens förvaltning m., I nr 6/1945 angående vid nr bokföringen systembolag, 7/1950 angående fast-
ställande av pris å vissa samt nr med tabeller spritdrycker 8/1950 för ut-
f räknande av utskänkningspris å spritdrycker.
För nu ifrågavarande ärenden i tages anspråk följande befattningshava-
re: förste i Ce 2 kanslibiträden hyråinspektören 29, amanuensen, i Ca 11
samt de vid systembolagsrevisionen revisorerna. tjänstgörande Det närmaste ansvaret för ärenden rörande systembolagens personal och
I ekonomi har anförtrotts förste byråinspektören i Ce 29, åt vilken även upp-
7-512362
i dragits att föredraga dels sådana ärenden rörande systembolagens personal, som avser förordnanden, och i tjänstetillsättningar, förflyttningar entlediganden, av avlönings- och pensionsreglementen samt kollektivav- .j tillämpningen tal och överenskommelser med personalens organisationer, lönesättning för extra ävensom understöd till personal, som till följd av ålder eller personal annan orsak är till tjänstgöring, dels ock ärenden rörande inköp, oförmögen och reparation av fastigheter för försäljning, förhyrande, ombyggnad sys-á tembolagens räkning, ävensom rörande anskaffande för bolagens räkning? av inventarier, i den mån fråga härom skall underställas kontrollstyrelsen för Amanuensen att biträda de båda förste byråinspekgodkännande. åligger törerna med de arbetsuppgifter på förevarande område, som anvisas honom,
ävensom att i övrigt efter byråchefens bestämmande biträda med på byrån
förekommande Av de båda Icanslibiträdena anlitas det ena, som göromål. även som överdirektörens sekreterare, för biträde med upprättantjänstgör de av och utförande av räkne- och skrivarhete i ärenden sammanställningar rörande över ekonomiska förvaltning, medan det tillsynen systembolagens andra, som även tages i anspråk för registrerings- och expedieringsarhete registratorskontor, biträder vid uträknandet av pensioner och på styrelsens livräntor för systembolagens personal. För de vid förste revisorerna gälsystembolagsrevisionen tjänstgörande ler Kungl. :ts instruktion den 11 oktober 1946 för tjänstemännen vid Maj I instruktionen föreskrives, att revisor har att ensystembolagsrevisionen. ligt gällande författningar samt de närmare föreskrifter och anvisningar, som meddelar, utöva tillsyn över systembolagens ekonokontrollstyrelsen miska Om så bestämmer, skall revisor även taga beförvaltning. styrelsen med i rusdrycksförsäljningen, vilka fattning arbetsuppgifter övrigt angående ankommer på styrelsen och är av natur att av honom kunna utföras. Beträffande revisionen av systembolagens förvaltning gäller vidare kontrollstyrelsens den 4 1951 utfärdade instruktion för revisorerna samt bestämapril
melserna i och för systembolagf
aktiebolagslagen normalbolagsordningen För revisionen är fördelade revisionsdistrikt, ett för var systembolagen på och en av de revisorerna. Dessa är stationerade i Stockholm, Norrköfyra ping, Göteborg och Gävle. Kontrollstyrelsens uppsikt över systembolagens ekonomiska förvaltning utövas i viss inspektioner hos bolagen av vederbörande utsträckning genom tjänstemän inom styrelsen. c) Ärenden rörande den individuella utminuterings- och utskänkningskontrollen i am m. m. Jämlikt 4 16 § Rff åligger det fråga rusdrycker, kap. kontrollstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter rörande systembolagens utminutering av rusdrycker. Med stöd härav har kontrollstyrelsen, hl. a. genom cirkulär nr 8/1938 utfärdat föreskrifter och anvisningar i fråga om den individuella utminuteringskontrollen. I samband med den fortlöpande uppsikten över verksamhet plågar kontrollstyrelsen vidare medsystembolagens dela och muntliga anvisningar beträffande bolagens verksamhet skriftliga förevarande område. anvisningar lämnas även i samband med av på Dylika
———
lstyrelsen
föranstaltade inspektioner av I 4 kap. 17 § Rff bolagen. stadgas
l om kontrollstyrelsens ställning såsom besvärsinstans i ärenden avseende
li
beslut rörande tillstånd att —— 5 systembolags inköpa rusdrycker. Enligt kap. 1 och 2 §§ Rff har att utfärda närmare föreskrifter rörande kontrollstyrelsen
fmåltidstvång och kvantitetsbegränsningar vid utskänkning av
rusdrycker. Kontrollstyrelsen har med stöd härav utfärdat cirkulär nr 6/1942 med föreskrifter härom. -- I 1 kap. 5 § 4 mom. Rff föreskrives, att där utskänkning av rusdrycker bedrives av annan än enskild person, skall för rörelsen finnas en av kontrollstyrelsen godkänd föreståndare. För nu avsedda slag av ärenden tages i första rummet i anspråk förste ibgråinspektören i Ca 27 och Den senare bereder och förebyråinspektören. drager ärenden angående mothoksbesvär enligt 4 kap. 17 § Rff. d) Äcrendezz angående kontroll av pilsnerdricksförsäljrzingen på landsbygden. Jämlikt 17 och 27 §§ och 6 pilsnerdricksförsäljningsförordningen § kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter kvitangående tens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § pilsnerdricksförsäljningsförordningen, är kontrollstyrelsen viss över av ålagd uppsikt försäljningen pilsnerdricka på landsbygden. Med stöd av dessa bestämmelser har kontrollstyrelsen utfärdat cirkulär nr 3/1947 angående fastställande av formulär till kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § pilsnerdricksförsäljningsförordningen. För utövandet av nu ifrågavarande över uppsikt pilsnerdrickshandeln har kontrollstyrelsen med vissa mellanrum föranstaltat om inspektioner vid de skattepliktiga bryggerierna. Denna har uppsiktsverksamhet emellertid under senare år i väsentliga delar inskränkts i avvaktan vänpå tad ny detta område. lagstiftning på För nu avsedda arbetsuppgifter anlitas bgråinspelctören på byrån. e) .Ärenden rörande import av av samt rusdrycker, försäljning exportöl
detaljhandel med skattefri sprit m. m. Jämlikt 2 10 § Rff må
kap. rusdrycker införas till riket — förutom av partihandelsholaget jämväl, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av ensystembolag. Styrelsens tillståndsgivning .ligt sagda författningsrum avser regelmässigt allenast som inrusdrycker, föres såsom flyttgods eller, i undantagsfall, såsom gåva. —— I 2 § kungörel-
‘sen den 27 juli 1923 (nr 341) införsel till och inom angående försäljning riket av för särskilda ändamål att förutom exportöl stadgas, exportöl må, gå apoteksinrättning, av tillverkare i skattepliktigt bryggeri till den, försäljas
åom
erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till inköp; i 5 § samma kungörelse öreskrives vidare att må — förutom i vissa exportöl särskilda undantagsfall till riket införas av den, som erhållit styrelsens tillstånd till införsel.
rågavarande tillståndsgivning avser till allra största delen av exinköp ortöl till — 10 den 1 apoteken. Enligt § förordningen juli 1918 (nr 508) ngående handel med skattefri sprit skall detaljhandlare med enkeldenaskattefri - — till _urerad sprit s. k. blåsprit erforderligt antal antagas av
kontrollstyrelsen.
i? Här avsedda tillståndsärenden samt i härtill ärenden anslutning angående utfärdande av föreskrifter rörande med skattefri detaljhandeln sprit jfr
cirkulär nr 1/ 1934 med föreskrifter rörande detaljhandeln med styrelsens dubbeldenaturerad nr 2/1934 med föreskrifter rörande detaljhanrödsprit, deln med nr 16/1938 angående systembolagens övervakande av deblåsprit, med och nr 3/1951 om maximipris vid detaljhandel taljhandeln blåsprit — sammanförts till med blåsprit och rödsprit har en ärendesgrupp under inseende av För kortföring m. m. av ärenden byråsekreteraren på byrån. rörande och anlitas ett på styrelsens andra byrå placerat exportöl blåsprit kontorsbiträde, som har till att biträda vid handlägghuvudsakligt åliggande av ärenden rörande av för tekniska m. fl. ändamål. ningen tilldelning sprit f) Statistiska ärenden och ärenden rörande kontroll av rusdrycksskatter m. m. Till den statistiska hör att utarbeta konärendesgruppen äliggandena statistiska berättelser angående rusdrycksförsälj ningen trollstyrelsens årliga m. m. och att erforderlig månadsangående accispliktiga näringar, upprätta och kvartalsstatistik över rusdrycksbeskattning, motrusdrycksförsäljning, boksförhållanden och samt att verkställa förekommande fylleriförseelser statistiska av olika slag inom styrelsens verksamhetsomspecialutredningar råde. ärenden rörande kontroll av rusdrycksskatter m. m. omfattar Gruppen över av omsättnings- och utskänkningsskatterna å uppsikten erläggandet och vin samt rusdrycksförsäljningsmedlen. Hit hör vidare uppspritdrycker att föra över meddelade tillstånd till utskänkning av rusdrycgiften register ker. beträffande rusdrycksbeskattningen hör även till Inkomstberäkningar denna grupp av ärenden. Nu på styrelsens statistiska ifrågavarande arbetsuppgifter handlägges såsom chef för avdelning, vilken består av förste aktuarien avdelningen tillika chef för straffregister -A- samt kansliskrivaren i Ca 15, konstyrelsens ett kanslibiträde i Ca 11 och 2 För fylleristatoristen, skriv/kontorsbiträden. tistiken anlitas dessutom kansliskrivaren i 15 ——- föreståndare för regist- Cg ret -- med biträde i mån av behov av något av de vid registret tjänstgörande kontors- eller skrivbiträdena. Av statistiska har förste aktuarien att befattningshavarna på avdelningen såsom chef ansvara för på avdelningen och att omavdelningens göromålen och verkställa förekommande föredragning av ärendebesörja beredningenna. Kansliskrivaren har till bl. a. att till styrelsen inkomåliggande granska na kontrakt avseende överlåtelse av tillstånd till utskänkning av rusdrycker, att handhava över tillstånd samt att i övrigt biträstyrelsens register dylika da förste aktuarien med förekommande statistiskt arbete. Kontoristen har till bl. a. att de till grund för statistiken över systembolagens uppgift granska ekonomiska verksamhet från systembolagen inkommande s. k. liggande, ekonomitablåerna, att biträda vid upprättandet av denna statistik ävensom av statistiken rörande att biträda vid kontrollen rusdrycksbeskattningen, över samt att ombesörja registrering, diarierusdrycksskatternas erläggande och av till inkommande handlingar. Kansliföring arkivering avdelningen biträdet att biträda vid utarbetandet av styrelsens årliga statistiska åligger berättelse rörande de samt att i övrigt biträda med accispliktiga näringarna annat förekommande statistiskt arbete och skattekontrollarbete.
g) Ärenden rörande registrering av uppgifter angående fylleri m. m. Hiti hörande ärenden omfattar arbetsuppgifter: dels följande styrelsen ålagda _ att till vederbörande systembolag vidarebefordra från domstolar m. fl. jämlikt kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 408) inkommande uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet, dels att på grundval av dessa uppgifter föra det i kungörelsen den 6 september 1939 (nr 621) avsedda särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott, dels ock att jämlikt sistnämnda kungörelse efter framställning av åklagare och vissa andra mynmeddela utdrag ur registret. digheter Registret, som är anslutet till statistiska avdelningen och står under ledning av förste aktuarien har följande personaluppsättning: 1 kansliskrivare i Cg 15, 2 kanslibitråden och 10 kontors- och skrivbiträden. Av nu nämnda befattningshavare har kansliskrivaren i egenskap av föreståndare för registret att under förste aktuariens inseende leda och fördela arbetet inom avdelningen samt att granska inkommande uppgifter och underteckna utgående registerutdrag. Kanslibitnidet i Ce 11 omhänderhar reoch av samt dessa. Kansli-
gistrering expediering registerutdragen granskar
biträdet i Cg 11 biträder kansliskrivaren vid arbetsledningen på avdelningen. Ett kontorsbiträde ombesörjer kollationering och till expediering systembolagen av inkommande uppgifter till ledning för utminuteringskontrollen. 9 kontors- och skrivbiträden med kort- Övriga sysselsättes huvudsakligen wring av inkomna uppgifter och utskrivning av registerutdrag samt kollationering av registerkort ävensom med av denna verksamhet föranlett slagningsarhete i registret. Sammanfattningsvis finner man att första byråns befattningshavare fördelar sig på i huvudsak följande sätt på de ovan angivna ärendesgrupperna:
Byrå I: 1 byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 37 Grupp a) 1 förste byrâsekreterare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 27 1/3 byråsekreterare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 24 » b) 1 förste byråinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 29 1 förste byrâinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ca 27 1 amanuens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cf 17-Ce 24 1/2 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 11 1/, kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 11 4 revisorer vid . . . . . . . . . . .. Ce 27 systembolagsrevisionen » c) 2/3 byråinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 25 » d) 1/3 byrâinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 25 » e) 2/3 byråsekreterare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 24 » f) 2/3 förste aktuarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 29 1 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 15 1 kontorist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 13 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 11 2 skriv/kontorsbitréiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cf 4—Ca 8
Grupp g) 1/3 förste aktuarie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ca 29 1 kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cg 15 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 11 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cg 11 10 skriv/kontorsbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cf 4—Ca 8 J Sammanlagt kan avlöningskostnaden för första byråns befattningshavare, inklusive systembolagsrevisorerna, beräknas till ca 275 000 kronor (1950). Lokalkostnaderna för kontrollstyrelsens första byrå beräknas belöpa sig till ca 15 000 kr. per år. Vad beträffar kontrollstyrelsens omkostnadsstat för budgetåret 1949/50 - totalt ett av 92 000 kr. - kan fölupptagande belopp uppskattningsvis jande utgiftsbelopp anses hänförliga till första byrån:
m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . cirka 1 000 kr. sjukvård reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 5 000 » expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 15 000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . » 4 000 » publikationstryck Summa cirka 25000 kr.
omkostnadsstat ett belopp av i runt Systembolagsrevisorernas upptager tal 23 000 kr. Detta innebär att totala kostnader för den verksamhet, kontrollstyrelsens som sammanhänger med såsom uppsiktsmyndighet rörande rusuppgiften m. m., år 1950 till cirka 340 000 kronor. drycksförsäljningen uppgick
5. för
Kap. Organen öppen nykterhetsvârd,
deras och verksamhet
arbetsuppgifter, organisation
Gällande bestämmelser
Tillämpningsområdet för gällande alkoholistlag av den 12 juni 1931 (i det följande kallad Al) angives i lagens 1 § på följande sätt. Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finnes han i följd därav 1. vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller 2. utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård. eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller 3. ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller 4. vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller 5. föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt, då skola i enlighet med vad nedan är sta-dgat åtgärder vidtagas för hans återförande till ett nyktert och ordentligt liv. Lag samma vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit under de två senast förflutna åren tre eller flera »gånger dömd till ansvar för fylleri eller för ett krin-gflackande liv.
Enligt ordalagen kan sålunda åtgärd enligt Al mot en alkoholmissbrukare icke företagas, om ej såväl generalindikationen, att vara hemfallen åt alkoholmissbruk, som någon av de i 1 § angivna specialindikationerna befinnes föreligga. Emellertid har ett från denna allmänna regel undantag ansetts gälla genom 14 § 2 mom., vilket enligt stadgande nykterhetsnämnd kan förordna on1 av motbok med för den som förindragning systembolag tär alkoholdrycker till »uppenbar skada för sig eller annan». En sådan alkoholförtäring måste ofta anses föreligga på långt tidigare stadier av alkoholmissbruk än som avses i 1 § Al. Utan uttryckligt stöd i lagstiftningen har nykterhetsnämnderna vidare sedan länge ansett sig befogade att redan innan hemfallenhet åt alkoholmissbruk förelegat, särskilt beträffande unga alkoholmissbrukare, ingripa även med andra lindriga åtgärder än motboksindragning. Detta har skett med hänvisning till 3 § Al, som innehåller bestämmelser om nykterhetsr nämnds allmänna åligganden till nykterhetstillståndets höjande inom vederbörande kommun. Nykterhetsnämnderna har sedermera erhållit uttalat stöd för denna praxis genom att föredragande statsrådet i proposition nr
259 till 1944 års riksdag direkt rekommenderade en dylik av tillämpning nämnda lagrum, vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida. Nykterhetsnämnderna fick dessutom en direkt anvisning att ingripa på tidigare stadier än när hemfallenhet åt alkoholmissbruk föreligger genom ett tillägg samma år till 1 § kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 216) om understöd av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet. Enligt detta tillägg skall som villkor för åtnjutande av sådant understöd gälla, »att nykterhetsnämnden kvartalsvis till länsnykterhetsnämnden avgiver redogörelse för sina åtgärder gentemot som blivit sakfâllda för fylleri personer, eller på annat sätt ådagalagt alkoholmissbruk». Beträffande organisationen av den i 2 § öppna nykterhetsvården stadgas Al, att i varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd och i varje län en länsnykterhetsnämnd. Nämnderna skall stå under av tillsyn socialstyrelsen. _ Om särskild kommunal icke tillsätts, skall kommunens nykterhetsnämnd fattigvårdsstyrelse utgöra nykterhetsnämnden. Kommunen skall då utse en av styrelsens ledamöter att bereda och föredraga de ärenden, som ankommer på nykterhetsnämnds På framställning av prövning. länsnykterhetsnämnden äger Kungl. Maj:t föreskriva, att särskild nykterhetsnämnd skall tillsättas. Ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnämnd skall utses av kommunen till det antal, som erfordras med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden, dock å landet minst tre och i stad minst fem. Minst en av ledamöterna skall vara kvinna. Om läkare är bosatt inom kommunen, bör denne vara ledamot av nämnden. skall utse en av leda- Lånsnykterhetsnämnd möterna eller annan att vara dess ombud i kommunal person nykterhetsnämnd (fattigvårdsstyrelse). Ombudet äger att deltaga i den kommunala nykterhetsnämndens överläggningar men icke i besluten, såvida icke ombudet också är ledamot i nämnden. Länsnykterhetsnämnd skall bestå av en .av socialstyrelsen utsedd ordförande, en läkarledamot utsedd av samma ämbetsverk efter samråd med medicinalstyrelsen, en av länsstyrelsen utsedd ledamot samt två ledamöter
utsedda av landstinget. Ordföranden och övriga ledamöter skall utses bland
svenska män och kvinnor, som är boende inom länet och fyllt 23 år. Kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd har till uppgift att inom sina verksamhetsområden övervaka nykterhetstillståndet samt att i enlighet med vad i Al sägs eller eljest finnes stadgat vidtaga erforderliga åtgärder för dess höjande. Det åligger därvid särskilt den kommunala nämnden att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenslkap genom upplysningar, råd och anvisningar till Systembolag och andra försäljare .av alkoholhaltiga drycker eller ersättningsmedel därför och genom åtgärder mot olaglig försäljning av sådana drycker, att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och yttranden till vederbörande myndigheter samt att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar, som äger samband med nämndens uppgifter. Kommunal ;nykter-
hetsnâmnd har att följa av länsnykterhetsnämnden meddelade råd och anvisningar. Länsnykterhetsnämnd åligger därjämte att hålla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, att öva tillsyn över att dessa fullgör dem tillkommande uppgifter samt att lämna dem vägledning och bistånd. Verksamheten skall utövas sätt som är på ägnat att främja ett förtroendefullt samarbete med de kommunala nämnderna. Om länsnykterhetsnämnd finner, att ett ärende angående enskild alkoholmissbrukare icke handlagts på ett tillfredsställande sätt av den kommunala nykterhetsnämnden och länsnämnden inte kunnat åstadkomma rättelse genom råd och anvisningar, har länsnämnden rätt att vidtaga åtgärder i ärendet i den kommunala nämndens ställe. Övertager länsnämnden ärendets handläggning, får den kommunala nämnden inte taga med befattning ärendet i vidare mån än länsnykterhetsnämnden bestämmer. Kan kommunal nykterhetsnämnd av eller av brist på grund olämplig sammansättning på erforderligt kommunalt anslag eller av annan orsak, som beror på kommunen, icke fullgöra sina uppgifter på nöjaktigt sätt, skall länsnykterhetsnämnden söka åstadkomma ändring genom framställning till vederbörande kommunala myndigheter. Länsnykterhetsnämnd bör också medverka till att särskild nykterhetsnämnd tillsättes i kommun där detta erfordras på grund av folkmängdens storlek eller andra omständigheter. Socialstyrelsen fungerar som centralmyndighet på nykterhetsvårdens område och kan som tillsynsmyndighet lämna råd och till kommuanvisningar nala nykterhetsnämnder och med för länsnykterhetsnämnder skyldighet dessa att iakttaga vad styrelsen i .sådant anfört. syfte Socialstyrelsen äger att underkasta både de kommunala nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna inspektion samt infordra uppgifter rörande deras verksamhet och övriga förhållanden. skall hålla underrättad om de Styrelsen sig kommunala nämndernas och länsnämndernas verksamhet samt även i övrigt ha .sin uppmärksamhet riktad på företeelserna på nykterhetsvårdens område s_amt verka för vårdens bedrivande och Hos ändamålsenliga utveckling. styrelsen skall finnas anställd en särskild för ärenden rörande expert nykterhetsvârden. Denne expert, som vförordnas av som Kungl. Maj :t, skall ingå ledamot av styrelsen, om han i ett ärendes inom deltager handläggning styrelsen. Socialstyrelsen åligger att föra anteckningar över bl. a. och intagningar på utskrivningar från de allmänna alkoholistanstalterna. I härmed enlighet föres å styrelsens ett relativt över nykterhetsvårdsbyrå utförligt register på alkoholistanstalt intagna och deras förhållanden. personer Utan att någon därtill för även skyldighet föreligger, länsnykterhetsnämnderna och vissa större kommunala över sitt nykterhetsnämnder register klientel. Länsnykterhetsnämnderna verkställer även av på grundval uppgifter från Systembolag och i vissa fall från en polismyndigheter fortlöpande registrering av fyllerister inom länet. och Socialstyrelsen länsnykterhets-
har rätt att få direkt från kontrollstyrelsens straffrenämnderna uppgifter
Då har i stort sett samma uppgifter som kontrollstygister. systembolagen lämnar till de kommunala nämnderna, har relsen och bolagen uppgifter
dessa i samma möjligheter att få registeruppgifter. praktiken För och samt läkare gäller viss anmälningspolis- åklagarmyndigheter och skyldig att oförplikt. Enligt 10 § A1 är sålunda polis- åklagarmyndighet
hos när den erhållit kännedom
dröjligen göra anmälan nykterhetsnämnden,
som bör föranleda Samma
om förhållande, nykterhetsnämndens ingripande.
läkare beträffande förhållande, varom han i anmälningsplikt åligger dylikt
sin verksamhet erhållit kännedom.
Beträffande personalutrustningen finnes i fråga om de kommunala nyk-
terhetsnämnderna endast ett stadgande i 8 § Al att kommunal nykterhets-
nämnd kan till sitt biträde kalla därtill skickade män och kvinnor i den ut-
detta finnes Särskild ersättning kan utgå till sådant sträckning erforderligt. biträde efter kommunens bestämmande. Därjämte stadgas i 61 § Al, att till
bör utses därtill eller stiftelse. Kommuövervakare lämplig person, förening
har sålunda frihet att älva bestämma om särskild skall annerna .sj personal
ställas hos kommunal samt om kvalifikationskraven. nykterhetsnämnd må :ts bestämmande fin- Hos länsnykterhetsnämnderna enligt Kungl. Maj l so- l nas heltidsanställda ombudsmän. I om annan arbetskraft beslutar 4‘ fråga l kro- l. dock med den att arvode än 325 cialstyrelsen, inskränkningen, högre l I nor månad icke må utan av Kungl. Maj :t. Personalen per utgå medgivande 1 i tillsättes av Särskilda kvalifikationsbestämmelser har icke socialstyrelsen.
meddelats. l
sedan den 1 1944 i Inom socialstyrelsen handlägges juli nykterhetsvårds- l.
ärendena å en särskild nykterhetsvårdsbyrån. Å denna byrå handlägbyrå, ärenden rörande den som de ärenden, vilges såväl öppna nykterhetsvården av över ka ankommer på socialstyrelsen i dess egenskap uppsiktsmyndighet
den eller statsunderstödda och slutna vårdverksamheten statliga halvöppna för alkoholmissbrukare. Rörande samnykterhetsvårdsbyråns personal gäller
ma bestämmelser som för personal i övrigt. socialstyrelsens
De kommunala nykterhetsnämnderna.
av nämndernas verksamhet Omfattningen
infordrar från dels en sum- Socialstyrelsen årligen nykterhetsnämnderna
marisk över verksamheten, dels individuella rörande redovisning uppgifter
varit och som under året de personer, på vilka 1 § alkoholistlagen tillämplig
blivit föremål för denna nedan lämnas en kort överåtgärder enligt lag. Här
sikt över nämndernas verksamhet 1949.‘
Antal Av landets 2 501 kommuner hade 1 503 nykterhetsniimnder.
(60,1 %) särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Efter kommunsammanslagning-
en den 1 1952 hade av landets 1 035 kommuner 977 (94,4 %) särskilt januari tillsatt medan i 58 kommuner nykterhetsnämnden utnykterhetsnämnd,
* ur artikel i Sociala Meddelanden, häfte 4/1951. Sammandrag
gjordes av kommunens fattigvårdsstyrelse. städer utom två, Sund- Samtliga byberg och Djursholm, hade tillsatt särskild nykterhetsnämnd. (Uppgifterna avser juni 1952.) Motboksärenden och ärenden En av enligt motorfordonsförordningen. nykterhetsnämndernas uppgifter är att handlägga remisser från .systembolagen angående ansökningar om motböcker, ökad m. m. samt att tilldelning utfärda nykterhetsintyg för körkort. Nämndernas med dessa ärenbefattning den framgår av följande tablå.
Hela riket 1949 1948 1947 Antal motboksärendcn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 031 115 394 162 259 därav: som lett till anmärkning i nykterhetshänseende, totalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 637 10 304 13 953 i % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9,7 8,9 8,6 Antal ärenden enligt motorfordonsförordn. . . . . . . . . . 84 868 80 231 138 726 därav: som lett till anmärkning i nykterhetshänseende, totalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 941 3 620 4 345 i % . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4,6 4,5 3,1
Beträffande motboksärendena måste framhållas att materialet är behäftat med felkällor; systemholagens vid av dessa ärenden praxis remittering är nämligen mycket varierande. I stor har särutsträckning systemholagen skilda kommunombud, som företar och ofta är samma utredningarna, person ordförande i nykterhetsnämnden. Det är därför svårt att få en uppfattning om i hur stor de anförda siffrorna remisser till nämnutsträckning gäller den eller till ordföranden Under 1949 från nämnpersonligen. rapporterades derna sammanlagt 110 000 motboksärenden, varav c:a 78 000 på landsbygden och c:a 32 000 i städerna. i Anmärkning nykterhetshänseende gjordes i c:a 10 600 av dessa fall (9,7 %). I de större städerna verkställer systembolagen ofta utredningarna själva, vilket förklarar det antalet ärenden ringa där. Antalet körkortsärenden var c:a 85 000 år 1949 och anmärkningsfrekvensen 4,6 %. Anmärkningsfrekvensen var i städerna betydligt högre (8,3 %) än på landsbygden (1,9 %). Åtgärder enligt alkoholistlagen. I tab. 4 redovisas det antal som personer, under 1949 varit föremål för av något -slag ingripande enligt alkoholistlagen; detta antal utgjorde 31 603 11 229 och 20 374 i stäpersoner, på landsbygden derna. Sätts dessa siffror i relation till blir den folkmängden, genomsnittliga ingripandefrekvensen för hela riket 1 000 invånare 4,5 per (landsbygden 3,0 och städerna 6,5). Närmast år var föregående ingripandefrekvensen något lägre; 4,3 per 1 000 invånare (på landsbygden 2,8 och i städerna 6,1). I tab. 4 ingår, utöver dem som är alkoholmissbrukare i den utsträckning att 1 § Al är tillämplig, även som blivit föremål för lindmånga personer, riga förebyggande åtgärder, samt sådana som endast varit föremål för un dersökning, men mot vilka ännu Till den senare inga åtgärder vidtagits. gruppen hör dels sådana fall, beträffande vilka till resultat, utredningen gett
Tabell 4. Personer, vilka varit förennñl för ingripande enligt alkoholistlagen under 1949.
P e r s 0 n e r
som varit före- , y. mot vilka lindrimål för ingri- .
paglllka
_ 1 ga förebyggande R1k5°m5de“ °°h V?” endast
t.§n..
pande av nykter- åtgärder vidta- ‘ ‘“P“3 föremål hetsnämnd gits (ej 1 § Al) kommuntype, för
per under-
1 00 av Oper 1 000 av samt- under SÖklllI g I i
“mi” ‘“ta‘ befolk- befo1k- liga 25 år ningen ningen
11 229 3,0 3 257 0,9 4 996 1 032 2 976 Landsbygden . . . . . . . . . . . . . . . Mälarlänen . . . . . . . . . . . . . . 2 135 3,5 506 0,8 1 092 136 537 Östra Götaland . . . . . . . . . . 1 423 2.1 437 0,7 593 129 393 i Södra Götaland . . . . . . . . . . 1 790 2.9 468 0,8 858 229 464 Bohuslän 0. Vänerlänen . . . 2 560 3,4 693 0,9 1 178 267 689 j 2 070 751 769 207 550 i Dalarna o. nedre Norrland. 2,8 1,0 Övre Norrland . . . . . . . . . . . 1 251 3.3 402 1,1 506 64 343 i i Jordbrukskommuner . . . . . . 1 656 2,1 426 .5 730 138 500 Blandade kommuner . . . . . 3 344 2,4 1 015 0,7 1 391 282 938 Industrikommuner . . . . . . . 2 592 4,8 696 1.3 1 252 306 644 . . . . . . . . 3 637 3,5 1 120 1.1 1 623 306 894 Övriga kommuner
Städerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 374 6.5 9 122 2,9 8 482 2 464 2 770
Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . 3 379 4,7 1 881 2,6 1 055 816 443 1 917 5,6 1 296 3,8 476 50 145 Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . Malmö . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 174 6,3 740 4,0 371 99 63 , 13 904 7,3 5 205 2,7 6 580 1 499 2 119 Övriga städer . . . . . . . . . . . . å Hela riket 1949 31 603 4,6 12 379 1,8 13 478 3 496 5 746 i 11 272 12 248 3 078 799 1948 29 319 4,3 1,6 1947 25 883 9 791 1.5 9 719 2 514 b 373 3,8
att inte var dels sådana där åtgärd ännu något ingripande befogat, någon
inte kunnat därför att vederbörande till okänd
vidtagas, exempelvis flyttat
ort. Det en skillnad mellan och ,städer beträf-
föreligger väsentlig landsbygd
fande det relativa antal som faller under 1 § Al. Medan för landspersoner, blott 29 % av har betraktats som sådana, var motsvarande
bygden samtliga
tal för städerna tablå redovisas för-
45 %. I efterföljande samtliga personer
delade av vari de tidigare indelats.
på de tre grupper åtgärder,
“nd” 3
F n, då 1 g Ffm 9*‘ E d t
aAl varit undtralrsâiliita Summa
g ;lââenâetâgâér fall
tillämplig fall
vidtaggits
antal % antal % antal % antal % 3
. . . . . . . 3 257 29 4 996 44 2 976 27 11 229 100 Landsbygden Städerna . . . . . . . . . . . 9 122 45 8 482 42 2 770 13 20 374 100 j Hela riket 1949 . . . . 12 379 39 13 478 43 5 746 18 31 603 100
Verksamhetens intensitet inom olika typer av kommuner. Nykterhetskom-
niittén har verkstållt bl. a. för av i vilken om-
en undersökning belysning
fattning verksamhet varierar inom olika typer av
nykterhetsnämndernas
kommuner. En sammanfattande för resultaten av denna under-
redogörelse
sökning har lämnats i Sociala meddelanden nr 6/1947, s. 511 o. f. Under-
sökningen, som avsåg verksamheten under år 1945, visade bl. a. följande. Andelen kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd ökar med stor-
leken hos kommunerna:
Hela anta- Därav med särskilt tillsatt Storleksgrupp let lands- nykterhetsnämnd kommuner Abs. tal % Högst 300 inv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 202 28 13,9 300-1 000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 992 368 37,1
g 1 000-2000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 635 413 65,0 2000-3000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 229 86,1 3 000-5 000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 165 96,5 Mer än5000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 125 122 . 97,6
Kommuner under 1 000 invånare har till en tredjedel särskilt tillsatt nykterhetsnämnd, medan i den närmast högre storleksgruppen motsvarande an-
del är två tredjedelar. I man alltså anse att en kommun med
regel tycks
1000 inv. behöver en särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Av kommunerna
med 2 000-3 000 inv. är det 14 % och av kommuner med 3 000-5 000 inv.
är det bara 3 å 4 % .som nöjt sig med att låta fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnåmnd. När kommunerna kommer till den storleksordning, som blivit den normala efter kommunindelningsreformen, visar det sig allt-
så att de med ganska få undantag ansett sig böra ha särskilt tillsatt nykterhetsnämnd.
Det är emellertid inte bara storleken hos kommunen som är avgörande för om särskild nykterhetsnämnd skall tillsättas. Av kommuner med samma storlek har tätortskommunerna oftare .särskilt tillsatt nykterhetsnämnd än de i mindre utsträckning agglomererade kommunerna.
Kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd i % av samtliga i kommuner med K ° m m “ “ t Y P ‘ 000 . 300-1 000 1 000-2 000 2 000-3 f inv. inv. inv. Jordbrukskommuner . . . . . . . . . . . . . . . 35,6 59,4 76,5 Blandade kommuner . . . . . . . . . . . . . . . 39,5 59,8 78, 5 Industrikommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . 40,0 93,8 97,5 Övriga kommuner . . . . . . . . . . . . . . . . 31,6 76,3 91,1 1 Enligt statistiska centralbyråns indelning, varvid följande principer tillämpas. Till jordbrukskommuner räknas kommuner med minst 75 % jordbruks- och skogsbruksbefolkning, till skogskommuner de av dessa som har minst 45 % skogsbruksbefolkning. Med blandade kommuner avses de som har 50-75 % jordbruksbefolkning och med industrikommuner de som till minst 2/, består av tätorter. »Övriga kommuner» har mindre än 50 % jordbruks- och skogsbruksbefolkning men mindre än *[3 av befolkningen i tätorter.
Relativa antalet ingripanden varierade även betydligt mellan kommuner
av olika storlek.
Hela .. Ingripanden med
s torleks g r u P p nt le .D”.aV
kâmxâurier ingripanden peririvqoo
Antal % Landsbygden . . . . . . . . . . . . . . . . 2 391 1 545 64,6 3,10 Därav kommuner med högst 300 inv. . . . . . . . . . . . 202 54 26,7 1,75 300-l 000 » . . . . . . . . . . . 992 469 47,3 1,90 1 000-2 000 » . . . . . . . . . . . 635 488 76,9 2,56 2 000-3 000 r› . . . . . . . . . . . 266 245 92,1 3,1 2 å ‘ 3 000-5 000 » . . . . . . . . . .. 171 165 96,5 3,63 Mer än 5 000 » . . . . . . . . . .. 125 124 99,2 3,96
Städerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 123 100,0 6,09 Därav med högst 10 000 inv. . . . . . . . . 66 66 100,0 6,2 10 000-- 30 000 » . . . . . . . . 39 39 100,0 7,2 30 000--100 000 » . . . . . . . . 15 15 100,0 6,6 Mer än 100 000 » . . . . . . . . 3 3 100,0 4,8
Det framgår av denna tablå, att relativa ingripandefrekvensen för lands-
kommunerna med kommunstorleken. Detta torde sammanhänga med
stiger
att ju större kommunen är, desto större och ekonomiska resur-
personella ser har dess nykterhetsnämnd att arbeta med. Att sambandet med kommunstorleken icke kan förklaras enbart med hänvisning till att de större kommunerna i allmänhet är tätorter med bättre polishevakning och ett mera utbrett alkoholmissbruk torde framgå av följande tablå.
Antal ingripanden per 1 000 inv. i kommuner med K ° m m “ “ t Y P 300-1 000 1 000-2 000 2 000-3 000 inv. inv. inv. J ordbrukskommuner . . . . . . . . . . . . . . . 1,66 2,06 2,7 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . — 2, 54 2,99 Skogskommuner g
Blandade kommuner . . . . . . . . . . . . . . . 1 , 9 0 2,1 6 2,2 7 g
Industrikommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . 2,9 0 4, 5 0 4,1 1
i
Övriga kommuner . . . . . . . . . . . . . . .. 2,68 3,69 3,73
samhand med förekomsten av särskilt tillsatt nyk-
Ingripandefrekvensens i terhetsnämnd .framgår av efterföljande tablå, som endast avser landskom-
munerna. Antal ingripanden per 1 000 inv. i landskommuner i S t 0 r l e k s g r u p p e r med särskilt utan särskilt tillsatt tillsatt ? nykterhetsnämnd nykterhetsnämnd i l högst 300 inv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1,79 I 300--1000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2,47 1,53 1000-2 000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3,00 1,72 2000-3 000 » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3,34 1,69 g » 5 3 000-5 O00 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3,61 4,16 Mer än 5 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2,97
mätt i antalet ingripande-n 1 000 inv. är alltså Ingripandeintensiteten per .för kommuner med särskilt tillsatt nykterhetsnämnd än för betydligt högre kommuner av samma storlek. Avvikelse kan emellertid konstateras övriga för 3 000-5 000 inv. Denna avvikelse kan dock sammanhånga med gruppen att de absoluta talen i denna är relativt små och sålunda är undergrupp kastade stora Av tablån vidare framgå, att tämligen slumpvariationer. synes den samvariation mellan kommunstorlek och ingripandeintensitet, som tidivisats, i samma för kommuner utan särskilt tillsatt nykgare ej grad gäller terhetsnämnd. säkra slutsatser kan emellertid ej i detta avseende Några av siffrorna i då dessas motsvarande absoluta dragas tredje kolumnen, värden att de utesluter att orsaej är av den omfattning slumpvariationer kat dessa smärre avvikelser. Sammanfattningsvis kan konstateras, att nykterhetsnämndernas ingripanden, satta i relation till folkmängden, visar ett tydligt samband dels med kommunstorleken, dels ock med förekomsten av särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. En av orsakerna till de stora varationerna i fråga om ingripandeintensiteten mellan kommuner med och utan särskilt tillsatt nykterhetsnämnd samt mellan kommuner i olika storleksklasser torde, såsom även alkoholistvårdsutredningen i sitt betänkande (SOU 1948:23) påpekat, vara att söka i olikheten i de kommunala nykterhetsvårdsorganens förutsättningar för en effektiv tillämpning av alkoholistlagstiftningen. En avgörande betydelse har det härvid om nämnderna förfogar över hel- eller deltidsanställd I vissa fall har det alkoholistvårdsutredningens mening ockpersonal. enligt så brustit av och kuni fråga om erfarenhet nykterhetsvårdsverksamhet skap om alkoholistlagstiftningens bestämmelser, varför dessa icke blivit Självfallet har åtgärder i ett sannolikt ganska stort antal fall tillämpade. uteblivit också av den anledningen, att nykterhetsnämnden ej erhållit kännedom om vederbörande alkoholmissbrukare. Samtliga dessa omständigheter torde till att nämnderna just i de små kommunerna bidraga göra mindre effektiva. Nykterhetsnämndernas inkomster och utgifter. De kommunala nykterhetsnämnderna erhöll 1949 statsbidrag med 345 000 kr. och från speciella från fonder o. d. 54 000 kr. Övriga utgifter, 2 345 000 kr., har beanslag, stritts av kommunala anslag. Inkomsternas fördelning på landsbygd och städer anges i denna tablå.
Lands- __ Hela riket staden” bygden 1949 1948 1947 Inkomster (i tusental kr):
statsbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 135 345 346 293 Kommunalt bidrag . . . . . . . . . . . . . . . . 431 1 914 2 345 1 845 1 467 Övriga inkomster .. . . . . . . . . . . . . 26 28 54 47 39 Summa 667 2 077 2 744 2 238 1 799
Nykterhetsnämndernas utgifter uppgick till 2 744 000 kr. Härtill kommerä
en mindre summa kostnad för 0. dyl. i de kommuner, utgörande expenser där särskild inte fanns och fattigvårdsstyrelsens räkenskanykterhetsnämnd det att särredovisa de utgifter, som kommer på denna per inte gjort möjligt i av Totalutgifterna har från föregående år ökat egenskap nykterhetsnämnd. med 506 000 kr. eller 23 %. Utgifterna till följande ändamål: gick
Lands- - Hela. Städerna
SE: ril0(/et
Sta:/ema
å?
by§/den o o /0 l
Utgifter (i tusental kr): J Sammanträdeskostnader . . . 89 96 185 13,2 4,0 6,7? Arvoden till ledamöter . . . . 198 95 293 29,7 4,6 10,7: till särskild ar- i Ersättning betskraft . . . . . . . . . . . . . . . 72 872 944 10,8 42,0 34,4 Vårdkostnader . . . . . . . . . . . . 88 435 523 13,2 20,9 19,1~ Övriga . . . . . . . . . . . . . . . . .. 220 579 799 33,1 27,9 29,11 Summa 1949 667 2 077 2 744 100 100 100 1948 568 1 670 2 238 — — — 1947 473 1 326 1 799 — — -
haft en av 66 fire} I genomsnitt har städernas nykterhetsnämnder utgift invånare och en motsvarande av 18 öre invå-v per landsbygdens utgift per nare.
Personalorganisationen I förekommer ett starkt inslag av lekmän med: nykterhetsnämndsarbetet eller ekonomisk ersättning. Endast i städerna och de större ingen obetydlig landskommunerna är för utredande och personalbehovet nykterhetsvårdens verkställande uppgifter tillgodosett genom särskilt anställda socialarbetare,i i samband med inrättandet av socialvårdsbyrå. Även i dessa fall vanligen
får emellertid oftast dela sin tid mellan olika grenar av social-I
personalen vården i kommunen och kan endast ägna en relativt liten del av arbetstiden åt nykterhetsvården. I att få en överblick över inom den kommunala syfte personaltillgången och hur denna fördelar olika slag av personal med nykterhetsvården sig på avseende å anställningsform och arbetsuppgifter utsändes genom nykterhetskommitténs sekretariat i november 1948 ett formulär till länsnykterhetsnämnderna, vari skulle uppgivas antalet i olika arbetsuppgifter
anställ-j
da eller nykterhetsvårdsfunktionärer på olika kommunslag och; engagerade
kommunstorlekar, med anhållan att länsnämnderna ville lämna begärdal
detta formulär lämnade anvisningar. Uppgifterna skulle? uppgifter enligt på
avse förhållandena vid månadsskiftet oktober-november 1948. På grund-i
val av det sålunda insamlade tabell 5 och‘ uppgiftsmaterialet upprättades 6. Av dessa tabeller att endast vissa stadskommuner med minst framgår, 10 000 invånare har personal heltidsanställd hos nykterhetsnämnden (inspektörer, assistenter jämte erforderlig skrivpersonal).
ibell
5. Personalen vid städernas nykterhetsnännnnder månadsskiftet oktober-november 1948
E
.. .- Ant. funktionärer Friv.
F
Antal Antal med sârsk. ar-
Dgi1j1;,avmi"r:i‘l_set
övervak. o heltidsanst. deltidsanst. vode för och
än halvtid utr. (ung. ä*
verkst. åtgärder antal) å m ,_, m m : w
å å. 3. Ordf. verkst.
ä - “ä ;lg 3 Storlek m m :tål Iedamotel.
g 3, :§- ; gg 2.8 53 5 gg
;;?a§~.’7‘.a%§§‘s.‘@.:. dvI- *cases*
7 :z rv U “§9 :x s: w ° “§5 , G .
- & få å
?ä ?å 3%
“ ä» F
Over 100 000. 3 14 26 19 - 1 1 - 1 1 - - - - - — 20 I0 000-100 000. 14 7 7 6 6 3 12 3 - 7 - 8 5 6 76 47 -
LO 000- 30000. 47 1 7 1 20 20 23 17 10 20 - 25 13 5 80 75 - 10000. 34 - - - 19 8 21 19 7 20 2 5 5 000- 22 2 19 35 — ‘-3 000- 5000. 13 - - - 4 2 4 4 2 4 - 10 - 2 5 4 1 52 000- 3000. 10 - - - 1 1 1 1 1 1 2 5 1 1 3 13 1 111000- 2000. 7 - - - - - - — - - 4 2 - - 1 5 - V Summa 128 22 40 26 50 35 62 44 21 53 8 72 24 16 204 179 2
k
. Tabell 6. Personalen vid månadsskiftet ‘ landsbygden
nyll‘:ttel1)hetsniimnd‘e)3rna.] 0 0 er-novem er ;få .
‘P
.. . Funktionärer Friv.
Antal Antal
Iåäavnâlrxâgfå
med sårsk. ar- övervak. U
heltidsanst. deltidsanst. vode och (ung.
änhalvtid
föråutr.
verkst. å* tgärder antal) 4
g
å å
(123:
St or 1 k e - ::-- m in m . ӌ EE
:5 --m z
5 ,-:1 590 ...ä 9- ° z-o-S 2- - 4.5 F ‘° U ° n: 9 pr -15 n; E5 g vu fl no o: ° ° ’ *i . B
›-: H I B
å :f ;i *g* Gå å* gr
0000--30 000.. 26 - - - 6 6 7 6 6 7 - 21 - 5 1 61 43 5000-10000.. 92 - - - 13 9 9 11 9 8 9 65 14 - 3 92 68 3000- 5000.. 186 - - - 3 6 8 3 6 8 41 139 3 9 64 97 2 2000- 3000.. 250 - - - 3 1 - 2 1 - 105 115 - 6 44 99 23 1000- 2000.. 622 - - - - - 2 - - 2 308 129 - 9 62 163 170 500- 1000.. 630 - - - - - - - - - 232 24 - 2 36 35 346 571 - - - - — - - - - 3 Under 500.. 170 5 - 1 18 2 380
Summa 2377 - - - 25 22 26 22 22 25 865 497 22 31 377 507 921
Léinsnykterhetsnfimnderna.
Personalorganisationen hos består av 13 heltidsldnsnykterhetsndmnderna
anställda ombudsmän (en i vartdera av 13 län, varav 10 i Ce 23 -
lönegrad Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
8-512362
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län Skaraborgs, Gävleborgs, —— och 3 i lönegrad Cg 23 ——-Kalmar, Kristianstads och Värmlands län). j Hos i län finnes en deltidsanställd ombudslänsnykterhetsnämnden övriga man med arvode. F. n. (våren 1952) uppbär endast två sådana ombudsmän arvode med 325 kronor i månaden, d. v. s. det högsta arvode som kan utgå utan att särskilt måste inhämtas av Kungl. Maj :t (ombudsmänmedgivande nen i Västmanlands och län). ombudsman har högre ar- Kopparbergs Ingen vode. arvoden till och placering av dessa icke-lönegradsplacerade
Utgående
ombudsmän framgår av nedanstående uppställning:
i
Länsnykterhetsnâmnden Månâäâägodel
län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 250 Uppsala Södermanland-s län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 250 Jönköpings län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1759 Kronobergs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 175 Blekinge Hallands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 Örebro län3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 250 Västmanlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 325 Kopparbergs län3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 Jämtlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250
om till åt ombuds- Frågan personal skrivhjälp länsnykterhet-snämndernas män är närmare av dessa nämnder har sålunda till sitt ej reglerad. Ingen annat än biträden för utförande av skrivarbeten. Efter förfogande tillfälliga motioner beslöt 1950 års riksdag att en av vederbörande departementschef med 50 000 kronor av anslaget till understöd åt kommuföreslagen höjning nala skulle tillföras länsnykterhetsnämndernas avlönykterhetsnämnder och omkostnadsanslag med 27 000 kronor respektive 23 000 kronor. ningsfick länsnämnderna bättre möjligheter än dittills att anlita skriv- Därigenom (den ökningen av omkostnadsanslaget var erforderlig för hjälp samtidiga att skapa förutsättning för ökad reseverksamhet från länsnämndsombudsmännens sida). Sedan dess har för skrivhjälp åtgått i genomsnitt 50 000 kronor år, vilken kostnad täckts av medel ur anslagsposten »Avlöningar per till icke-ordinarie personal».
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen är uppsiktsmyndighet för nykterhetsvården i riket och vaka över den slutna och vårdverksam- s har i denna egenskap att halvöppna het för alkoholmissbrukare, som bedrives av staten eller av enskilda med _ I 1 Från och med den 1 juli 1952 höjdes det sammanlagda beloppet av månadsarvoden med 20 %. Fördelningen på de olika arvodena bestämmes av socialstyrelsen. 3 Särskild funktionär uppbär som sekreterare 900 kronor per år i arvode. 3 Från och med den 1 augusti 1952 har länsnykterhetsnämnderna i Örebro län och Kopparbergs län fått heltidsanställda ombudsmän i lönegrad Cg 23.
êstatsunderstöd. Styrelsen är för den därjämte tillsynsmyndighet öppna nyk» ..terhetsvård, som länsnykterhetsnämnderna och de kommunala nykterhets- ”nämnderna bedriver, och har inspektionsrätt gentemot samtliga offentliga eller statsunderstödda Till den 1 nykterhetsvårdsorgan. juli 1944 fullgjordes dessa Socialstyrelsens av en arbetsuppgifter avdelning inom styrelsens dåvarande fattigvårds- och men barnavârdsbyrå övertogs nyssnämnda dag av en särskild byrå, nykterhetsvårdsbyrån. Dess personal består av:
Byråchef . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 37 Förste byrâinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 29 Byråinspektör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 27 Tre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ce byråsekreterarel 25 Amanuens . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ce 21 Kansliskrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 15 Kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 11 Två kontorsbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 8 Skrivbiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6 Cg En expert (med ett arvode av 5000 kr/år).
Omfattningen av nykterhetsvårdsbyråns verksamhet av tabell framgår 7. 1 Egentligen amanuenser i befordringsgéngen.
ms omm mmm .C8
mumauaona
.HoH.oE ...:så
-..D H.
än m8 ms
H m m
8§.=wm=_.eEm3EH..
mE§Eo ensam EH53
?En HHS
..i.3mH..£»3o._.~ot_»:
-
-..Em .§23
muaaxmuon
HHS m.. 5
asaem
E:
.mw_.H0
.$mHo :må Sn.»
:En:
E
:m:E_§$a
om?
ozsxm
.
må $3
.Emin
SH.
.asså
.m
.§3 32a
E0 H H H :oo
.o
30:»
m:$Ho.H.H—mH=Hoem
amma
:oo
:m -E
:o_mm_EmH:3m
Ern
:exogena
E0
$«EH..:m
2a
a
.Bu£$m=E:m_wo._
a.. 5 E
-åxå
-222
..
mcaoxfimam
annas...?
.san ass»
mEHo5Ho8m
ax?
Anoøøoaa
å .E
Log än
aim»:
ä.. .nu
:må
.n .E
.._oH.:Ew:$2H
z :oo
ma
ovän:
...s må
nammnon
...
ä:
¢H..Ho_..ma
ä.: H H m
fluH:«.5H
EES_ ?vasa
.§u£:HmE:n .mwåsxmsåm
.«:._uHEEm:m$.H.$§.m:
.on
.$m::HE§.H
:ä:
0.6.5:
:S
E8
$5.:
så
z
:såå
EH oü
350mm.: .:oH.:o..«.~
«macaw
:uw:uH«mu:=:
oHEwm.§wH5
mmm
aoH3=$
m8 .a
5:935
flung
å..
_s=%.o%=_5§§
._o=o H m m
:s
:H.:.HmE,H.
uoHS:
så..
Hm å E.
.n_onEn ;såå nivån..
:oo
...H
H
.amazing
.. :S
§u=_._:.._2_$2_:.
H m 22m JAS:
..SEE:m_33
.m.HmmumH
HH
mflmcu
.SH.uH=«.5H
L.
«E
53:3
.E252
.ä
05:55:22.:
:S
.ENG ...mama
.u
50.5 fizz
32:28 oH..«.$mon ...:Zuma
.H«mE5...:«.£
HHS
... mm mm mm
oHEa:H.._o:3:
:ones
§m=E:§
...
union
..8mm_E3
._m:5_ ._mE£
umrfiflafi
E8
._Em
%.=s_$
.
=ao
.ä H ammofl
umwwsm_ .H uowm
22 emma
u
...E:
ä:
6.
Kap. Alkoholistvårdsutredningens förslag beträffande
den
öppna nykterhetsvården
1946 års som
alkoholistvârdsutredning, avgav sitt betänkande år 1948
(SOU 1948: 23), hade att från den nuvarande
utgå ordningen i fråga om lagstiftning och kontroll på område. rusdrycksförsåljningens Med denna utgångspunkt föreslog utredningen vissa reformer i genomgripande fråga om
både den slutna och den vården av
öppna alkoholmissbrukare. De viktigaste av förslagen den vården angående öppna återges i det följande.
Vad beträffar
alkoholistlagens tillämpningsområde uttalade utredningen,
den vore en
latt
gällande lagen egentligen preventivlag men att den likväl
lhade för liten preventiv effekt. Enligt utredningens mening borde ingripande
kunna ske även mot den som utan att vara hemfallen åt alkoholmissbruk
använder till
alkoholhaltiga drycker uppenbar skada för sig eller annan.
Detta kunde- ske redan men
visserligen nu, ingripandet hade endast en form,
[nämligen indragning av rättenatt på utminuteringsställe
inköpa rusdrycker
iá 14 § 2 mom. Al), en åtgärd som oftast vore och alltför
otillräcklig negativ till sin karaktär. Det vore
enligt alkoholistvårdsutredningen önskvärt att
man kunde med stöd använda ett större
lagens register av åtgärder av
d. v. s. närmast de i 13
ilijälplçaraktär, § A1 angivna hjälpätgärderna, även
som måste betraktas
êbetråffande personer som alkoholmissbrukare men
gdock icke är hemfallna åt alkoholmisshruk. Särskilt hade man i
åtanke
*gförstagångsfyllerister i de yngre åldrarna. sammanfattade sitt Utredningen
iförslag på denna punkt på följande sätt (s. 60-61 i betän-
utredningens
kande).
Den om
i vidgade kunskapen alkoholmissbrukets skadeverkningar i skilda hän-
gseenden, vårdorganens ökade erfarenheter samt den allmänna opinionens stigande
:krav på nykterhet tillika med den uppenbart bättre vid
prognosen tidiga ingri-
;panden utgöra enligt utredningens mening fullgoda skäl för att en sådan
lagfändring nu genomföres att flera åtgärder inom den nuvarande lagens ram av åkurativ lindrigt ingripande innebörd (jfr 13 § Al) än kunna
motboksindragning
?vidtagas mot den som missbrukar alkoholdrycker utan att vara En
»hemfa1ler}».
;dylik lagändring utgör en naturlig fortsättning på den år 1931 genom utbyte av
?uttrycket »hemfallen åt dryckenskap» mot alkoholmissbruk» »hemfallenåt på-
åbörjade, stegvisa utvidgningen av de i lagen reglerade ingreppsmöjligheterna.
?Med begreppet »skada» i uttrycket »skada för sig eller annan» bör avses fysisk,
ipsykisk, ekonomisk eller social skada, som på grund av drabbat
alkoholförtäring ?vederbörande själv eller annan. Enligt bör
alkoholistvårdsutredningens mening den varom här
grupp alkoholmissbrukare, är fråga, dock endast kunna göras till
föremål för åtgärd, som ej har karaktären av ett bortsett från tvångsmedel, skyl-
idigheterna i 12 § .Al att på kallelse inställa sig hos nykterhetsnämnd, ombud för
sådan nämnd eller av denna anvisad läkare. De som hjälpåtgärder, 13 § nu galande Al anvisar, böra sålunda kunna beträffande sådana vidtagas missbrukare,
med undantag av övervakning, som måste anses vara en åtgärd av så relativt ingripande natur, att den bör förbehållas de mera avancerade missbrukarna, vilka_
framkalla specifika sociala skador av i 1 § A1 nämnt slag. j Då på vissa håll åtgärder mot unga alkoholmissbrukare anförtrotts vederbörande, barnavårdsnämnd bör det vara
(ungdomsnämnd), nykterhetsnämnd obetaget attg
föranstalta om att sådan nämnd i dylika fall vidtager lämpliga åtgärder i dess; ställe. å
Nu föreslagna åtgärdsmöjligheter beträffande person, som börjat missbrukaå
böra givetvis kunna utnyttjas beträffande varje alkoholmissbru-i alkoholdrycker,
kare och sålunda även beträffande längre komna »medicinska fall», på vilka;
nuvarande 1 § Al dock ej är tillämplig. I viss utsträckning torde därmed det?
motionsvis i riksdagen påtalade behovet av särskilda möjligheter att med stöd av i
mot alkoholmissbrukare i medicinsk mening bliva tillgodosett. lagen ingripa
En av förslag om utvidgning av lagens tillämplighets-p följd utredningens område till att omfatta den som använder alkoholhaltiga drycker till
jämväl skada för eller annan blir, att den i 10 § Al inskrivna anmäl-
uppenbar sig
också avsevärt En konsekvens, som alltså upp-
ningsplikten vidgas. dylik står utan av nämnda ansåg utredningen för polisändring lagrum,
del önskvärd. Beträffande de fall av och‘
åklagarmyndighetens alkoholmissbruk‘
som skulle komma att omfattas av den utvidgade anmälningsskyldigheteni
i
uttalade utredningen följande.
Dessa fall innefatta icke endast personer, som begå brott under alkoholpâverkam]
utan även kriminella, vilkas beteende kan sägas stå i samband med alkoholmiss5 bruk utan att aktualbrottet i onyktert tillstånd. Personer, som omhänderbegåtts å allmän eller enskild plats på grund av berusning, höra också uppenbarligen tagas
till dem som skola anmälas till vederbörande nykterhetsnämnd. Olycks- och sjuk-l
domsfall, vid vilka skadan eller sjukdomen uppstått genom eller i samband med?
alkoholbruk och vilka tagit befattning med, böra anmälas, då ju polisen också
lett till skada» för vederbörande själv. Även den, alkoholförtäringen »uppenbar som av alkoholkonsumtion vållar olycks- eller sjukdomsfall utan att, på grund
han drabbas av eller sjukdomen bör, i den mån polismyndighetenj
själv olyckan vinner kännedom om sådan anmälas till över huvucll person, nykterhetsnämnden.
bör händelse, som kan anses skadlig för den onyktre ellerl
varje alkoholbetingad hans till och detta även i sådana fall, omgivning, rapporteras nykterhetsnämnden då icke åtgärd men likväl vinner upplysning polismyndigheten lföretager någon ” om missbruk om alkoholmissbrukares störande levnadssätt, lägenhets- (klagomål vanvård av ansatser till brott o. s. v.). Närmare prövning av eller bråk, barn, om alkoholskador utgör sålunda utredning genom polismyndigheten uppkomna icke för att denna skall föreligga. Dessa uppgifter förutsättning anmälningsplikt som anmälningarna. Syftet med tillkomma nämligen det specialorgan, mottager dennalutvidgade anmälningsplikt är givetvis att de nykterhetsvérdande myndigsättas i tillfälle att sätt så tidigt som
heterna skola ingripa på lämpligt möjligt;
förhindrande av av rotat alkoholmissbruk (s. 72-73 i.) till uppkomsten djupare
utredningens betänkande). i
I detta förklarade utredningen, att nykterhetsnämnderna* sammanhang de därom bör erhålla upplysningar röutan att själva gör framställning
rande alkoholmissbrukare även från andra offentliga organ än polis- och;
för att i tid och sätt kunna ingripa samt
åklagarmyndigheter på lämpligt
att i i allmänhet skulle uppmanas att göra föreslog, lagen myndigheterna
anmälan till nykterhetsnämnderna om missbrukare. som i dis- Myndighet, ciplinär ordning ådömt befattningshavare straff för förseelse, unbegången der alkoholpâverkan, borde dock absolut beträffande åläggas uppgiftsplikt ?Isådana disciplinstraff. Samma som åvilade och anmälningsskyldighet, polisl borde även för åklagarmyndigheterna, gälla systembolag. Beträffande läkarnas anmälningsplikt däremot viss föreslog utredningen inskränkning .i förhållande till vad som nu sin gäller. Läkare, som_ under verksamhet får kännedom om att någon missbrukar borde sålunda vara alkoholdrycker, befriad från anmälningsplikt, om missbrukaren läkarens genom försorg göres till föremål för den för som kan anses behandling alkoholmissbruket, erforderlig. Skulle missbrukaren vägra att låta sig behandlas eller att följa givna ordinationer, borde läkaren dock vara att anmäla honom till pliktig nykterhetsnämnden. I rena då särskilda skäl talar för att åtundantagsfall, gärd av nämnden icke bör ifrågakomma, borde läkaren emellertid vara be-
friad från skyldigheten att anmälan till även för göra nykterhetsnämnden, det fall att missbrukaren skulle motsätta sig läkarbehandling. I fråga om
tillämpningsorganen föreslog alkoholistvårdsutredningen, att
inrättande av särskild nykterhetsnämnd skulle vara obligatoriskt. Sådan
i nämnd borde bestå av minst fem vilka skulle
ledamöter, uppfylla kvalifikationen att de gjort
l
sig kända för ett nyktert levnadssätt och intresse för nyk- För att säkerställa medicinskt i inflytande nykterhetsvårdens
iterhetsvård. primärorgan ute i kommunerna föreslog utredningen, att skulle
z tjänsteläkare [ vara skyldig att närvara vid sammanträde med som saknanykterhetsnämnd, de läkarledamot.
i
g En av de kommunala upprustning nykterhetsnämndernas personalorga-
fånisation ansåg utredningen kunna åstadkommas genom ökat understöd av
statsmedel åt nämnderna. i detta Utredningen föreslog avseende, att statligt iunderstöd skulle utgå till nämnderna med av deras kostnader utan den 3/4 nuvarande maximeringen till 1500 kronor. högst Utredningen ansåg sig :emellertid förhindrad att i framlägga några detaljerade förslag personal-
Ãfrågan beträffande det
nykterhetsvården på kommunala planet, då perso-
ånalorganisationen för denna nykterhetsvård vore en kommunernas
egen
iangelägenhet, som måste lösas med till de förhål-
hänsynstagande speciella landena i varje särskild kommun. å A Även länsnykterhetsnämndernas verksamhet borde i enligt alkoholistvårds-
?utredningens mening effektiviseras genom att dess tjänstemän heltidsanställ-
ides (av kostnadsskäl borde dock vissa av dem tills vidare ha tvenne till
åvarandra angränsande län såsom arbetsområde). Länsnykterhetsnämndernas
ftjänstemän borde kallas konsulenter och i Ca 24. I Got-
placeras lönegrad län borde dock konsulenten
§lands som nu vara deltidsanställd. I vartdera
;av de båda nordligaste länen borde till konsulentens förfogande ställas en åassistent i Ce 20. lönegrad Länsnykterhetsnämnderna borde också förses en fast med
{med kontorsorganisation heltidsanställda skrivbiträden.
I om
l fråga Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå föreslog utredningen föl-
r personalstat: lgande l i
En . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ca 33 hyråchef Två en för och en för sluten vård . . . . . . . . .. Ca 31 byrådirektörer, öppen En förste . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ca 27 hyråsekreterare En . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 25 byråinspektör En . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 24 byråsekreterare En (eventuellt benämnd . . . . . . . . . . . . . . . . .. Cp 12 expert överinspektör)
Vid av nykterhetsvårdshyrån med högre personal av denna utrustning erfordrades utredningen därjämte preliminärt fyra amaomfattning enligt nuenser samt bestående av en kansliskrivare och fem skrivkanslipersonal biträden. Då utredningens förslag i ökad omfattning kunde specialpersonal genom väntas bli anställd inom bl. a. inom den öppna vården, nykterhetsvârden, och sålunda behovet av för på detta område därspecialutbildning personal med komme att öka, även vissa åtgärder föreslog alkoholistvärdsutredningen för att bl. a. av föreläsningarna i tillgodose utbildningsbehovet, utökning alkoholistvård vid socialinstituten samt viss särskild kursverksamhet för
blivande läkare och nykterhetsvårdspersonal.
AVDELNING II
NYKTERHETSKOMMITTENS FÖRSLAG
7.
Kap. Försäljningskontrollens organisation
I (SOU 1952: 53) har nykterhetskommittén framhållit principbetänkandet att frågan om kontrollen över rusdrycksförsäljningen och de individuella ingripandena vid fall av alkoholmissbruk hör ses i ett sammanhang. Kravet på samordning gäller även konstruktionen av de organ, som skall handha de olika arbetsuppgifterna. Kommittén har härvid strävat efter en sådan avvägning av uppgifterna mellan de olika organen, att en naturlig balans uppkommer och onödig dualism undvikes. Enligt kommitténs mening bör försåljningsorganen inte päläggas andra
uppgifter än sådana som hör naturligt samman med själva försäljningsverk-
samheten. Var gränsen härvidlag bör dragas kan emellertid även med denna . utgångspunkt vara föremål för delade meningar. Kommittén har framlagt två alternativa till av vilka kommitténs ma-
E
förslag försäljningsorganisation, joritet förordar det enklare och billigare förslaget (alternativ I).1 Rörande argumenteringen för detta ställningstagande hänvisas till principbetänkan- E det (s. 127——130). Här nedan redogöres närmare för de båda alternativen.
Alternativ I” Följande allmänna principer har gällt vid utarbetande av detta alternativ. De nuvarande systemholagen skall upphöra. Bolagens uppgifter i vad de avser själva försäljningen övertages av ett riksbolag med erforderlig distriktsorganisation. Den första beredningen av ansökningar on1 tillstånd till utskänkning av
rusdrycker samt tillstånd till utminutering och utskänkning av öl liksom
den kontinuerliga övervakningen av rusdrycksutskänkningens och ölförsäljningens handhavande från nykterhetssynpunkt ålägges länsnykterhetsnämnderna. Detta innebär i fråga om rusdrycksutskänkningen att rättigheterna icke såsom nu beviljas Systembolaget för överlåtande till restauratör utan kommer att ges av länsstyrelsen direkt till vederbörande restauratör. Registreringen av missbrukare, vilken för närvarande i stor utsträckning sker hos systemholagen, ålägges lånsnykterhetsnåmnderna. Socialstyrelsen skall i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården ha att i samråd 1 Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson förordar alternativ ll (s. 362). Fröken Valborg Svensson föreslår, att ingen registrering av inköpen genomföres (s. 368). 2 N. Godenius har utarbetat de tekniska Byrådirektören detaljerna vid inköpsförlarande och registrering enligt alternativ I (se vidare bilaga nr 1 s. 386).
med försäljningsorganet uppdraga riktlinjer för bland annat
registrering:
av inköpen av rusdrycker samt att angiva grunder för den avstängningr och begränsning av inköpsrätten, som i skall
fortsättningen tillämpas. Avg:
socialstyrelsens ställning såsom tillsynsmyndighet för nykterhetsvårdsorga-i nen följer även att bör öva viss över nykterhetsvårdsorgastyrelsen uppsikt nens befattning med frågor rörande rusdrycker och öl. De uppgifter, som hittills ålegat kontrollstyrelsen, kommer i huvudsak att uppdelas på socialstyrelsen och riksbolaget. Riksbolaget övertager vissa av nuvarande med avseende å vinstkvantiteter
kontrollstyrelsens uppgifter samt]
styrelsens uppgifter med avseende å prissättning och andra ekonomiska för-j hâllanden beträffande utminutering och utskänkning av rusdrycker. Hos kontrollstyrelsen skall fortfarande kvarstå ärenden beträffande alkoholbeskattning, vissa utskänkningsrestriktioner, tillämpningsföreskrifter angåen-
de vinstkvantiteter, försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor föri vissa särskilda ändamål samt vissa ärenden angående handeln med skatte-l
fri sprit m. m. 1 Försäljningsorganets uppgifter och organisation
Huvuduppgiften för det nya försäljningsorganet blir att ensamt 1
handha]
utminuteringen av rusdrycker och därmed sammanhängande organisations-j spörsmål, att bedriva rörelsen på ett ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt, att bevaka statens fiskaliska intresse beträffande denna verksamhet samt att efterkomma i allmän författning och eljest meddelade
före-j
skrifter rörande registrering och kontroll av köpare av rusdrycker. j Arbetsuppgifterna inom de olika leden i riksbolaget torde i stort sett kun? na angivas på följande sätt.
1 Den centrala ledningen
(frå-å
1) Utfärdande av allmänna bestämmelser beträffande detaljhandeln gor angående landets indelning i försäljningsdistrikt, öppnande av utminuteringsställen och dessas förläggning m. m.) samt överinseende och kontroll över underställda organs i allmänhet. förvaltning 2) Organiserandet av partiinköpen av rusdrycker samt handhavandet av de tekniska och ekonomiska mellanhavandena med ävenpartihandelsbolaget som annan av beskaffenhet att böra ske centralt. upphandling 3) Fastställande av försäljningspris för rusdrycker ävensom utskänkningspris och övriga ekonomiska villkor för utskänkningen, allt enligt i
all-j
män författning eller i avtal med staten reglerad eller befogenhet enligt
avg
kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter; kontroll över utskänkningen medgf avseende å vinstkvantiteter och kostnadsersättningar. 4) Inlevererande till statsverket av vissa rusdrycksskatter och andra dithö- j rande statsinkomster i därför bestämd ordning samt i bevakande av! övrigt statens fiskaliska intresse beträffande detaljhandeln med rusdrycker. 5) Ekonomiska frågor av principiell och mera omfattande vikt rörande distriktsförvaltningarna och försäljningsställena (fastighets-, byggnads- och lokalinredningsfrågor m. m.).
p 6) Personalfrågor (grunder för anställningsförhâllanden samt avlöning
?och
pensionering av personal, kollektivavtal, utbildning m. m.).
i 7) Övervakning av tillämpningen av meddelade föreskrifter rörande re-
gistrering och kontroll av köpare av rusdrycker. 8) Inköpsregistrering. 9) Försäljningsstatistik samt statistik rörande bolagets ekonomi och personal.
Distriktsförvaliningama Distriktsförvaltningarna har att såsom riksbolagets underordnade förvaltningsorgan utöva de funktioner, som enligt bolagets bestämmande icke bör utövas centralt, exempelvis löpande inköp från partihandelsbolaget för de underlydande utminuteringsställenas räkning samt försäljning av rusdrycker, kontroll över försäljningsställena, redovisning och inleverans av medel till riksbolaget, anställande och av löpande fastighetsfrågor, entledigande personal i den mån sådant med till karaktär icke hänsyn befattningens
[bör
ske centralt av riksbolaget, beredning av ärenden som skall avgöras av riksbolaget samt den av m. som kan registrering rusdrycksköpare m., komma att åläggas distriktskontoren. Distriktsförvaltningarna skall vidare utöva den löpande tillsynen över utminuteringsställena.
Utminuteringsställena Dessa skall omhänderha försäljningen av rusdrycker till allmänheten och till restaurangerna. I
Organisation Riksbolaget
Inom riksbolaget skall finnas en styrelse bestående av 6 leda-
exempelvis möter med 3 suppleanter samt en verkställande direktör. Till den centrala ledningen knytes förvaltningspersonal för kameralt arbete samt för revioch
åsions- inspektionsverksamhet. Riksbolagets verksamhet regleras genom
avtal mellan staten och samt mellan staten och
;särskilda bolaget aktieägar-
fna. Ett närmare förslag till lösning av dessa frågor har utarbetats av bespajringsberedningen, vars förslag i stort sett synes kunna läggas till grund för
åorganisationen (se s. 83). I motsats till vad besparingsberedningen föresla-
ggit bör dock Kungl. Maj :t utse majoriteten av De nustyrelseledamöterna. jvarande systembolagen torde i detta fall kunna tjäna som förebild. s
Distriktsförvaltningarna
i o1n distriktens antal och bör till föremål när- Frågan omfattning göras för ;mare undersökning och det torde närmast ankomma på riksbolaget självt
mtt
taga ställning till lokalorganisationens Vid sina har omfattning. kalkyler
ikommittén utgått från att riket indelas i ett tiotal distrikt.
› Varje distriktskontor ledes av en distriktschef, som biträdes av erforderligt
,antal
befattningshavare.
I
Utminuteringsställena Dessa organiseras i stort sett samma sätt som hittills med föreståndare på samt butiks- och lagerpersonal. I vissa av de större städer, som har ett flertal utminuteringsställen men där distriktskontor icke kommer att finnas, torde kunna huruvida icke försäljningen är av sådan storifrågasättas leksordning, att en särskild platschef lämpligen bör anställas exempelvis för samordnande av transporter, försäljning till restauranger, försändningsverksamhet m. m. Inköpsregistrering Inköp kan när som helst och i vilken utminuteringsaffär som helst göras av person över 21 år, som icke är upptagen i, en tryckt spärrlista, gällande:
för hela riket. Förhandsanmälan är sålunda icke erforderlig. Två register?)
föres, båda centralt för hela riket. Det ena utgöres av en förteckning överl
dem, som beslut av länsnykterhetsnämnd är avstängda från
enligt inköps-j
rätt eller har begränsad sådan (spärrlistan). Det andra utgöres av de maski-l nellt sammansorterade rekvisitionsblanketterna och är alltså
etti‘
samtidigt register över köparna och över deras inköp (registreringscentralen). Köparen legitimerar sig med sitt medborgarkort eller annan legitimationsj handling, av vilken födelsenumret framgår. Med hjälp av födelsenumret kan kontroll ske att vederbörande ej är upptagen i spärrlistan. Kontroll överl kan vidare erhållas jämförelse mellan namnteckningen på köparen genom rekvisitionsblanketten och
i
namnteckningen på legitimationshandlingen. 4 Legitimationshandling. i Vid utarbetandet av organisationsförslaget har förutsatts, att det i folk-t bokföringsförordningen föreskrivna medborgarkortet skulle vara
utfärdati
vid ikraftträdandet av den nya utminuteringslagstiftningen. Vid samråd med 1949 års folkhokföringssakkunniga har kommittén emellertid erfarit att
syftandel
förslag från de sakkunniga möjligen kan komma att framläggas, till en sådan av folkbokföringen att medborgarkortet icke blir för lösning folkbokföringsändarhål behövligt. I varje fall synes det sannolikt att tidför kortens utfärdande kommer att förskjutas avsevärt. Det har punkten därför ansetts nödvändigt att överväga användbarheten av annan legitimationshandling. bygger på principen att köparen legitimerar sig med Registreringssystemet en legitimationshandling, som innehåller dels uppgift om köparens födelsenummer, dels bestyrkt namnteckning. Med hjälp av födelsenumret kan kon-g troll ske att vederbörande icke är upptagen i spärrlistan. Födelsenumret kan även användas för all och särskilt
övrig registrering gör därigenom kund-j
nummer överflödigt samt möjliggör en enkel registrering av inköpen me- L delst hålkortsmetod. Föreskrift att köparen skall avlämna undertecknad rekvisitionsblankett vid varje inköp ger möjlighet till kontroll av köparensf identitet genom jämförelse mellan namnteckningarna på legitimationshandlingen och rekvisitionsblanketten. Av de båda nu nämnda kraven på legitimationshandlingen är det på upp-
l, om födelsenummer Genomförbarheten av detta
gift ovillkorligt. registrerings-
system är helt beroende av möjligheten att registrera inköpen och verkställa
slagning i spärrlistan med ledning av ett nummer. Därest ej _födelsenumret »kommer till användning, måste ett särskilt nummerregister uppläggas, vilket för med sig krav på dels central förhandsregistrering av alla köpare (efter ansökan eller anmälan), dels ett särskilt bevis om inköpsrätt och kundnummer att uppvisas vid varje inköpstillfälle. Därmed skulle förutsättningarna för detta organisationsalternativ icke längre gälla. Man måste därför utgå från att födelsenumret användes för kontroll i spärrlistan och registrering av inköpen oberoende av om medborgarkort utfärdas eller ej. Födelsenumret finnes på varje persons plåt i registret hos länsbyråerna för folkbokföringen. Vidare finns det på åtskilliga avtryck av dessa plåtar ex. i avtryckskortsregistret hos pastor, på skattsedlar, i röstlängden, ;(t.
åmantalslängden etc.). Det torde alltså ——såsom nedan närmare skall utveck-
las ——finnas goda möjligheter att i annan ordning än genom medborgarkort förebringa legitimation med uppgift om födelsenumret. Dessa möjligheter komma att avsevärt ökas, sedan födelsenumret mera allmänt trängt
synes
!igen0m som medel för identifiering. Vad beträffar det andra kravet be-
E på legitimationshandlingen, nämligen
namnteckning, synes detta icke böra göras ovillkorligt.
istyrkt
Föreskriften att köpare skall avlämna undertecknad rekvisition förutsätter att den som obehörigt utnyttjar annans legitimationshandling också ,måste förfalska dennes namnteckning. Att detta är straffbelagt kan lämpblanketten. för en sådan torde
lligen påpekas på Obenägenheten handling
vara så stark att relativt få personer torde vara beredda till den. I de fall då
Eköparen är känd för butikspersonalen är dessutom kravet på legitimation
namnteckning orimligt. Det bör här påpekas att man enligt nuvarande *praxis kan genom företeende av flyttningsbetyg eller åldersbetyg (utan namnteckning) fâ ut postens legitimationskort. Körkortet är icke försett med :namnteckning men gäller likväl som legitimation vid lyftande av mycket
?stora penningsummor hos postverket. Fotografiet på körkortet är ofta värdew
ålöst ur legitimationssynpunkt. Krav på bestyrkt namnteckning på legitimationshandlingen (eller ev. på annan samtidigt företedd identitetsuppgift) synes alltså böra ställas endast ii vissa speciella fall, t. ex. då okänd kund vill stort göra anmärkningsvärt finköp eller kunden eljest genom sitt väcker misstanke om att uppträdande *söka göra illegitima inköp. Några tänkbara legitimationshandlingar skall här angivas. p Flyttningsbetyg (i Stockholm), dldersbetyg. Dessa kommer att förses med iuppgift om födelsenummer. Intill dess så sker, kan pastor lätt på begäran härom. att fordra vid före-
Einföra uppgift Anledning bestyrkt namnteckning
ateende av sådan handling synes ej finnas, då man med användande därav
?kan få ut andra legitimationshandlingar, t. ex. postens identitetskort.
Pass. Passformuläret fastställes av chefen för Om inrikesdepartementet. formuläret i framtiden fastställes på sådant sätt att födelsenumret införes, ,vilket inte torde få anses uteslutet, erbjuder här en sig fullgod legitimation.
.l i Körkort. Vid utfärdandet av nya körkort kan födelsenumret lätt införas i, samband med det obligatoriska angivandet av födelsedatum, eftersom fö-å delsenumret skall finnas i körkortssökandens åldersbetyg och därifrån införes i körkortsregistret. Postens identitetskort utfärdas enligt internationella bestämmelser, som angiver vilka uppgifter som skall finnas i kortet. I dessa finnes dock en klausul, som säger att varje land äger medtaga de uppgifter i kortet, som är erforderliga för den inrikes posttrafiken. Uppgifter kan därför möjligen medtagas med åberopande av denna klausul. Värdet av postens identitetskort torde avsevärt ökas, om det kompletteras med födelsenummer. Skattsedel el. dyl. handling (t. ex. skattekortl eller utdrag ur röstlängd),
i
som innehåller uppgift om födelsenumret, synes vara fullt tillräcklig endast 1 då köparen är känd och legitimationen endast behöver avse födelsenumret. Sådan handling bör emellertid ha stort värde i kombination med t.
ex.j
körkort, om detta icke innehåller födelsenumret. 1
l
Avtryckskort av folkbokféringspldten. Under förutsättning att medborgarkort icke utfärdas, har tidigare övervägts bl. a. att utsända avtryckskort av
g
folkbokföringsplåten till alla medborgare. Detta avtryckskort skulle emellertid icke komma att hållas aktuellt genom anteckningar om ändrade förhållanden (t. ex. vid giftermål, namnbyte, flyttning) utan skulle huvudsakligen
tjäna som en information för vederbörande om bl. a. födelsenumret. Om, i
i
detta kort gives en lämplig utformning och förses med namnteckning, torde
det kunna användas som legitimation för förevarande ändamål även avi
person, som icke är känd för butikspersonalen. För den, som icke innehar körkort eller annan ovan nämnd handpass, ling men vill utan större kostnad ha en för rusdrycksinköp giltig legitima- s
tionshandling med längre varaktighet än ett åldersbetyg, bör det finnas en i
möjlighet att hos folkhokföringsmyndighet (pastor eller länsbyrå) rekvirera avtryckskort, vilket bör utformas så att det kan godtagas såsom legitimation för här avsett ändamål (t. ex. vara försett med namnteckning).
Legitimationshandling bör ej få utlämnas av riksbolaget, då
härigenom sannoliktskulle tillskapas en ny form av legitimationshandling, som skulle få användning på flera områden. Bortsett från de psykologiskt ogynnsamma verkningar en sådan särskild legitimationshandling skulle kunna få, bör en handling av denna art utfärdas av en myndighet och icke av ett organ av systembolags natur. Som framgår av det ovanstående torde erforderlig legitimationshandling;
(för känd bevis om födelsenummer) som innehavas av i
köpare regel köparna eller i varje fall med lätthet kunna anskaffas. Sedan födelsenumret vunnit ökad användning inom olika områden, torde innehavet av handling, som bestyrker såväl detta som identiteten, bli allt vanligare. Praxis torde
också
‘ 1949 års uppbördssakkunniga har föreslagit att vid debetsedel avseende preliminär skatt skall vara fogat ett skattekort, upptagande bl. a. å debetsedeln angivna uppgifter angående den i skattskyldige. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda födelsenumret komma att finnas angivet på såväl skattekortet som debetsedeln. Kortet frånskiljes av arbetstagaren innan debetsedeln överlämnas till arbetsgivaren. Se Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet I och II (SOU 1950: 7 sid. 90 samt 1952: 1 sid. 27 och 289).
utvecklas på sådant sätt, att en smidig tillämpning av legitimationskravet kan ske utan att större risker för försäljning till obehöriga behöver uppstå.
Inköpsförfarandet a) Personligt inköp. Vid inköp av rusdrycker avlämnar köparen egenhändigt undertecknad rekvisition försedd med uppgift om önskad kvantitet vin eller starköl. Legitimationshandlingen uppvisas. Vespritdrycker resp. derbörande funktionär kontrollerar i en spärrlista att den köpande icke är och -- om är försedd med spärrad legitimationshandlingen namnteckning — att överensstämmer, samt antecknar eller markerar namnteckningarna enligt »mark sensing-metoden» på rekvisitionen med ledning av legitimationshandlingen födelsenummer och ev. en sifferbeteckning för kyrkobokföringskommunen (den sistnämnda endast då detaljerad statistik önskas), samt uträknar de önskade varornas pris. Inköpsrekvisitionen kassaregistreras (datum och pris). Kvitto tillställes köparen. Sedan inköpsrekvisitionerna använts för den kamerala kontrollen, översändes dessa till registreringscen» tralen för omedelbar inköpsregistrering och statistisk bearbetning (se vidare bilaga nr 1). b) ombud. Person, som 18 år och som inte själv av- Inköp genom fyllt stängts från inköpsrätt, äger göra inköp för annans räkning mot företeende av uppdragsgivarens egenhändigt undertecknade rekvisition eller fullmakt från denne att underteckna rekvisition samt i båda fallen uppdragsgivarens Förfarandet vid ombudsinköp blir i lika med legitimationshandling. övrigt det under a) skisserade förfarandet. c) rekvisition. som önskar varor sända till ut: Försändning på Person, lämningsställe, post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation, har att till. närmast belägna utminuteringsställe insända egenhändigt undertecknad rekvisition, försedd med födelsenummer, uppgift om den adress, under vilken varorna skall sändas samt likvid för rekvirerade varor. Förfarandet vid utminuteringsaffären blir lika med det under a) nämnda, med det undantaget att identifieringskontrollen göres av den som slutligt utlämnar varan» till rekvirenten. Översändandet av varorna sker på samma sätt som hittills, varvid födelsenumret utsättes på försändelsen. Vid utlämnandet legitimerar sig köpare eller ombud på sätt som under a) sägs, varvid funktionären kontrollerar att numret å försändelsen överensstämmer med numret å legitimationshandlingen.
Utländska medborgares inköp av rusdrycker Enligt 1946 års folkbokföringsförordning skall utlänning, som mer stadigvarande vistas här i riket, kyrkobokföras i den församling, i vilken han är bosatt samt tilldelas främlingskort (motsvarighet till medborgarkort). Därigenom torde ruisdrycksförsäljningen till här bosatta utlänningar kunna ordnas på samma sätt som till svenska medborgare. För underlättande av kontrollen över här boende utlänningars kyrkobokföring torde den ordningen böra införas att utländsk medborgares kyrkobokföring antecknas i dennes pass. Om medborgarkort (främlingskort) ej utfärdas, bör alla utlänningars
inköp registreras med användning av passets littera och nummer (sei nedan). Utlänning, som tillfälligt vistas i riket såsom turist eller för affärsuppdra eller liknande skall kunna göra inköp mot uppvisande av pass. I likhet med svenska ifyller utlänningen en rekvisition samt undertecknar medborgare den med sin I stället för födelsenummer antecknar affärsnamnteckning. personalen passets littera och nummer samt köparens nationalitet. Danskar, finnar och norrmän, som skall vistas i riket högst tre månader, är numer befriade från skyldigheten att innehava pass. Man torde emellertid kunna kräva att även sådana utlänningar kan legitimera sig vid rusdrycksinköp och styrka namn, nationalitet och födelsedatum. (Affärspersonalen antecknar eller markerar på rekvisitionen födelsedatum, bokstav för nationaliteten, siffra för kön och begynnelsebokstaven i efternamnet.) Härigenom ges möjtill och viss kontroll även över icke kyrkoskrivna utlänlighet registrering ningars inköp. Att helt avstå från denna kontroll torde icke vara lämpligt med hänsyn till risken för överlåtelser.
Rekvisitionemas bearbetning Till registreringscentralen inkomna rekvisitioner hålkortsbehandlas. Rekvisitionerna insorteras därvid maskinellt i ett register uppställt efter födelsenummer. Detta register kommer sålunda att bestå enbart av rekvisitionsblanketterna sorterade :så att samtliga blanketter för en och samma köpare förvaras tillsammans. Denna sammansorterin-g kan vid behov ske inom 10
efter i
dagar inköpet. Rekvisition från sorteras efter nationalitet och utlänningar passnummertâ (födelsedatum). Vid förfrågan från nykterhetsnämnd angående en persons inköp framtages dennes rekvisitioner samt maskinellt en summerad inköpsupprättas tablå. Denna tablå översändes (ev. tillsammans med rekvisitionerna) till vederbörande nykterhetsnämnd. I registret insättes ett summakort i stället för de rekvisitionerna. En av detta kan uttagna expedition slag göras omgående samma dag. Även polismyndighet bör ha rätt att rekvirera inköpsuppgift. I så fall bör emellertid kopia på uppgiften sändas till länsnykterhetsnämnden. De stansade rekvisitionerna utgör underlag för statistisk bearbetning och kan även användas för olika kontrollåtgärder. Sålunda kan enkelt kontrolleras om utminutering ägt rum till personer, som är upptagna på spärrlistan. (Se vidare bilaga nr 1.) ä Spärrlista Inköpsrätten i samtliga utminuteringsaffäreri riket att
nödvändiggör en:
för hela riket gällande spärrlista finnes tillgänglig i varje affär. Denna
tryc-l
kes» centralt en gång i månaden på grundval av ifrån länsnykterhetsnämnder?” na erhållna uppgifter. Spärrlistan innehåller endast födelsenummer samt_ första bokstaven i efternamnet och är uppställd såsom sid. 131 visar. Bråds-“i kande spärrar kan lokalt åstadkommas genom anteckningar i spärrlistan vid utminuteringsaffärerna.
i
åBegz-änsad inköpsrält.
I de då en undantagsfall begränsad inköpsrätt anses böra komma till an-
i vändning (jfr principbetänkandet s. 135), torde förfarandet kunna utformas
exempelvis på följande sätt. Länsnykterhetsnämnden bestämmer den kvantitet (och som spritdrycker vin), vederbörande konsument får inköpa per månad (eller vecka), samt en viss där får utminuteringsaffär, inköpen äga rum. Konsumentens nummer i och så snart denna distriintages spärrlistan buerats utmärkes i den bestämda affärens att vederbörande exemplar har begränsad inköpsrätt, t. ex. genom av numret med rött. understrykning Samtidigt upplägges minutkort med om den tillåtna uppgift inköpskvantiteten. På kortet antecknas alla av den ransoneradevaran inköp (alltså ej vininköpen om dessa ej maximerats). Vederbörande blir sålunda i spärrad samtliga övriga affärer. Genom denna kan ett särskilt anordning inköpsbevis undvikas. Länsnykterhetsnämndens beslut tillställes utminuteringsaffäoch vederbörande konsument. Den tills
:ren begränsade inköpsrätten gäller
(vidare, till dess länsnykterhetsnämnden meddelat beslut nytt i ärendet, innebärande återgång till fri eller hel inköpsrätt avstängning.
Kostnadsberäkning Kostnaderna för med kontrollstyrelsens befattning frågor rörande alkohol-
åbeskattningen samt utskänkningen beräknas överslagsvis belöpa till
sig 000
§70 kronor.
i De centrala kostnaderna för innefattande arvode till
riksbolaget, styrelse löner
[och
revisorer, till den centrala och konförvaltningspersonalen, hyror gtorskostnader, torde kunna och med viss av kostnaderna överslagsvis ledning ;iför kontrollstyrelsens -första byrå och centrala Sveriges restaurangaktiebo- ;lags huvudförvaltnings i kostnader beräknas till 400 000 kronor årligen. Enligt föreliggande förslag skall ingen som helst ske vid registrering
idistriktsförvaltningarna. Dessa kommer endast att få arbetsuppgifter, som
lsammanhängei med försäljning och administration. Vidare kommer de vid ;ibutikerna nu förekommande att varför
kundregistren bortfalla, försälj-
lningsställena kommer att avlastas arbete. Registreringsuppgifterna samt uppgiftslämnandet till
nykterhetsvården jhandhaves av en för hela riket gemensam maskincentral. (Ev. kan viss
Ekostnadsbesparing
för statsverket att uppnås genom disponibel stansnings-
?kapacitet hos postens lokala källskatteavdelningar tages i
anspråk.) De
E verkliga kostnaderna för registreringen är beroende bl. a. på antalet
samt i vilken
;inköp på utsträckning nykterhetsnämnderna kommer att göra
gförfrågningar vid centralen. Kostnaderna är även i viss mån beroende av
Evilket maskinsystem som väljes.
Här nedan har en av kostnaderna gjorts beräkning med utgångspunkt
ifrån 36 miljoner inköp per år och 100000 rekvisitioner från
nykterhets-
bämnder. Vidare har räknats med att spärrlistan kommer att omfatta 0:a
000 nr. Lönen
+50
per befattningshavare har beräknats till 6000 kronor i enomsnitt. Personal och maskinbehov har beräknats med av erfaledning
P-enheterna hos postverket.
9-512362 ‘
För statistiken har beräknats fem sänskilda hos registrebefattningshavare
ringscentralen.
till 61 inklusive vid re-
Årslön befattningshavare arbetsledning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 366 000 kr.
gistreringscentralen
Lokalkostnader för . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 000 ›
registreringscentralen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 000 » Rekvisitionsblanketter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 000 » M-askinkostnader (hålkortsmaskiner) av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 000 »
Tryckning och distribution spärrlista
Kontorsmateriel och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 000 »
trycksaker
Porton och m. m. för och
telefonavgifter regivstreringscentralen
distriktskontoren vid med .. 40 000 »
befattning inköpsregistreringen
Summa Kr. 792 000
Beträffande kostnaderna för har —— med viss ut-
distriktsförvaltningama från de nuvarande kostnaderna för de kamerala avdelningarna gångspunkt vid systembolagen —— verkställd undersökning lett till, att dessa kostnader
ooh kontorskostnader kostnader för tran-sporter m. m.)
(löner, hyror jämte
skulle kunna överslagsvis till 2 000 000 kronor årligen.
uppskattas
Kostnaderna för (löner, hyror, värme, underhåll
utminuteringsaffärerna och reparationer, utgifter för den kostnadsfria försändningen, emballage
m. beräknas komma att till samma som för när-
m.) uppgå ungefär belopp varande, d. v. s. cirka 15,2 miljoner kronor. sammanlagt
ovanstående skulle kostnaderna för och den till-
Enligt kontrollstyrelsen tänkta ställa på följande sätt: försäljningsorganisationen sig
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 000 kr.
Kontrollstyrelsen
Riksbolaget
kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 400 000 » Centrala Kostnader för . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 792 000 »
registrering
Kostnader för . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 000 000 »
distriktsförvaltningen
Kostnader för . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 200 000 »
utminuteringsaffärerna
Summa Kr. 18 465000
I ovanstående kostnader, för vilka år 1949 som basår, har icke in-
tjänat
räknats för skatter eller motsvarande de nuvarande
några utgifter utgifter kostnader för utskänkning genom allmänt restaurangbolag systembolagens eller annan överlåten utskänkning. Å motstående sida upptages ett exempel på en sida ur den tryckta spärr-
listan.
Siffrorna 05 överst och på uppslagsskärningen angiver att samtliga spärrade, som är födda 1905. Siffrorna 01, 02, 03 etc. ovanför kolumnerna betecknar upptages på sidan, födelsemånaderna januari, februari, mars etc. Först-a siffrorna i kolumnerna angiver födelsedatum, de tre nästa ordningsnummer enligt födelsenumrets princip. Bokstaven efter nummer i efternamnet. Denna är icke absolut nödvarje är begynnelsebokstaven vändig, men har medtagits för att ytterligare reducera felrisken. i spärrlistan och innehåller 425 spärrade. Då spärrlistan beräk- Exemplet är en genomsnittssida nas komma att innehålla cza 50 000 personer, skulle den sålunda, om den tryckes i exemplets format, få en storlek av mellan 100 och 150 sidor. Troligen kommer det dock att visa siglämpligt med ett något större format, varvid antalet sidor minskar i motsvarande mån. De yngsta (under 30 år) och de äldsta årsklasserna (över 60 år) torde komma att utvisa ett mindre antal spärrade och medelåldrama (omkring 40-50 år) ett större antal spärrade än genomsnittet (exemplet).
å 16 919 M N) N? 17 êê
oooozhmwwozxrrzgomw>mmuc
13 21
K1?-‘3-‘[OD-‘®®-J-J-‘lODS.)JL\)|d©GDO}I-4©©L\3-l®ph(,\3©u;>—A)_Ap_A© mwH833maze$s3$::a$382$ass£2$a38
m ä
18 223 L
Cwaooov~mmcumZzxwwvorhmovwppmoomrnwuq
14 22 15 19 619 M O5 23 16 20 017
17 21 215 22 327 01 005 N) 18 23 133 02 073 (X3 24 177 19 25 463 03 203
27 26 193
28 27 179
Bugu.t15[’_ssBe[sddQ
28 417
ooo>«cvzzFFHm0WmmU>O§Fwmn>w
809 E 01 0° 3 909 F 02 29 135 V 239 Y 30 125 A
’UOOV’LCtUC!>-3> € OOiV
03 o: qF* 31 145 S
04 18 009
05 06 06 19 165 01 019 O 097 0 20 121 J 02 217 P 21 143 R 389 D 03 467 E 666 E 28 04 333 F 29 477 G & 16 811 H 22 471 V 05 169 C
Alternativ II
(På kommitténs utarbetat inom kontrollstyrelsen) uppdrag
Förutsättningar bibehålles, men antalet reduceras till 24, omfattande vart- Systembolagen d-era ett län; dock att Stockholms stad och Stockholms län skall ha gemensamt till visst bestämt utminuteringsställe systembolag. Köpare anknytes efter anmälan att han önskar Kundkontrollen knytes till det inköpsrätt. vid vilket kund finns registrerad. Systembolagens utminuteringsställe varje nuvarande befattning med utskänkningen bibehålles, varigenom systembolagen alltså blir bärare av rättigheterna. systembolagen i stort sett såsom för närvarande med avseende organiseras antagande, val av styrelse m. m. Kontrollstyrelsen förutsättes på bolagens bibehålla tillsynen över bolagen. En koncentration av de nuvarande systembolagen till 24 försäljifrågasatt torde komma att medföra icke beträfningsenheter oväsentliga besparingar fande bl. a. arvoden till revisorer och siffergranskare styrelseledamöter, samt löner till direktörer och kamrerare. Vidare torde försäljningsorganens kamerala kunna inskränkas en dylik koncentration. Därtill personal genom kommer vissa i lokal- och kontorskostnader. besparingar Under att de blivande försäljningsorganens huvudkontor förförutsättning lägges till residensstäderna, skulle de nuvarande systembolagen i Eskilstuna, Norrköping, Västervik, Ystad, Lund, Hälsingborg, Uddevalla, Borås, Skövde, Hedem-ora, Hudiksvall, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik, Skel- Lidköping, y lefteå och Haparanda komma att indragasñ
Inköpsförfarande m. m.
Person, som önskar rusdrycker å visst utminuteringsställe inom inköpa det försäljningsområde, där hans kyrkobokföringsort är belägen, avlämnar härom till utminuteringsstället eller till huvudskriftlig inköpsanmälan kontoret. I anmälan lämnas uppgift om fullständigt namn, födelsetid, yrke, civilstånd, och samt i förekommande fall kyrkobokföringsort postadress uppgift om det försäljningsområde, där vederbörande tidigare varit registrerad såsom kund. skall kunden skriva sin ett
_Vid anmälningen namnteckning på inköps-
lcort, anordnat för anteckning av kvantiteter spritdrycker och vin. inköpta I lämnade kontrolleras med ledning av de anmälningen personuppgifter register, som finns hos länsbyrån för folkbokföringen. Har inflyttning nyligen ägt rum till försäljningsomrâdet, antecknas uppgift om det eller de försäljningsområden, inom vilka vederbörande tidigare varit kyrkobokförd. Systembolaget förfrågar sig hos länsnykterhetsnämn-
1 Det är inte nödvändigt att förlägga bolagets huvudkontor till residensstaden. Om hänsyn till lokaler eller kommunikationer motiverar en annan förläggning bör detta undantagsvis kunna ske. Helst bör dock Systembolag och länsnykterhetsnämnd finnas på samma ort.
den huruvida hinder mot till i Det föreligger försäljning personen fråga. förutsättes att sådan förfrågan i klara :fall besvaras —— i omgående regel muntligt —— och att remiss från länsnykterhetsnämnden till lokal nykterhetsnåmnd äger rum endast beträffande person, som enligt länsnykterhetsnämndens anteckningar har allvarliga men av annykterhetsanmärkningar någon ledning icke anses kunna omedelbart avstängas från Har inköp. inflyttning skett till försäljningsomrädet under de senaste åren, göres undersökning även hos och i omförsäljningsorganet länsnykterhetsnämnden föregående råde. I förekommande fall avregistreras hos det förra personen systembolaget. Därest vederbörande icke spärrats för tillställes i inköp, utminuteringsstället inköpskortet. Vid huvudkontoret upplägges för av fullportfölj förvaring stämplade inköpskort samt registerkort (centralkort) över utfärsamtliga dade inköpstillstånd. På och centralkort antecknas fullinköpskort, portfölj ständigt namn, födelsetid och adress samt födelsenummer eller kundnummer (ur särskild nummerserie för om ett sådant varje utminuteringsställe, förfarande skulle visa sig mera ändamålsenligt). Person, vilken registrerats såsom kund, tillställes ett häfte rekvisitionsblanketter, försedda med födelsenummer eller annat kundnummer. Inköpskorten ordnas på i och bildar ett utminuteringsstället nummerföljd inköpsregister. I detta markeras register av nykterhetsnämnd meddelad inköpsspärr. Fullstämplat inköpskort insändes till Systembolagets kontor, som (iversänder nytt inköpskort till utminuteringsaffären. Vid kontoret ordnas centralkorten alfabetiskt efter efterpersonernas blanketter, försedda med födelsenummer eller kundnummer.
annat
Gift kvinna förutsättes kunna bli såsom kund samma sätt registrerad på som man eller ogift kvinna. Om önskar om viss nykterhetsnämnd uppgift familjs rusdrycksinköp, måste nämnden alltså hos inhämta Systembolaget uppgift om samtliga till ålder komna myndig familjemedlemmars i11köp.
a) Personligt inköp. Vid inköp av rusdrycker avlämnar undertecknad köparen egenhändigt rekvisition, försedd med uppgift om önskad kvantitet vin spritdrycker resp. (för köpare, som icke medför rekvisitionsblanketthäftet, tillhandahålles på försäljningsstället allmän blankett, vilken har att anteckna sitt på köparen kundnummer). På rekvisitionen antecknar vederbörande funktionär de önskade varornas kontrolleras mot pris. Namnteckningen inköpskortet. På detta eller antecknas för hand datum för stämplas inköpet samt kvantiteten inköpta rusdrycker. Inköpsrekvisitionen kassaregistreras (datum och pris). Sedan inköpsrekvisitionerna använts för den kamerala arkiveras kontrollen, desamma ordnade i datumföljd.
b) Inköp genom ombud. som Person, fyllt 18 år, äger göra inköp för annans räkning mot föreg i teende av undertecknade uppdragsgivarens egenhändigt rekvisition. Vid inj köpet skall ombudet anteckna sitt namn på rekvisitionen. (Uppdragsgivaren j kan också utfärda fullmakt för ombudet att underteckna Förrekvisition.)
farandet vid blir i lika med det under a) skisserade föromhudsinköp övrigt f arandet.
c) Försändning på rekvisition
Person, som önskar varor sända till särskilt inrättat utlämningsställe eller t, till post-, omnibus- eller ängbåtvsstation, har .att till sitt utminutejärnvägs-, insända undertecknad rekvisition, försedd med ringsställe egenhändigt uppom den under vilken varorna skall sändas, samt likvid för rekvigift adress, rerade varor. Förfarandet vid blir lika med det unutminuteringsaffären der a) nämnda.
Inköp under kortare tid hos annat systembolag
till inom annat område stämplas på ett Medgivande inköp systembolags antal för viss sökande, sedan kontroll skett inköpsrekvisitioner gällande att vederbörande icke av nykterhetsanmärkning. För varje spärrats på grund rekvisitionsblad kan eventuellt en viss avgift uttagas. När inköp stämplat inom annat översändes använd rekvisitionsblangjorts systembolagsområde kett till hemortsbolaget.
Utländska medborgares inköp av rusdrycker
till som är kyrkobokförda i Sverige, Rusdrycksförsäljningen utlänningar, torde kunna ordnas på samma sätt som till svenska medborgare. Beträffande utlänning, som tillfälligtvis vistas i riket såsom turist eller för eller liknande, torde det kunna så ordnas, att inköp får affärsuppdrag göras i vilken utminuteringsaffär han önskar mot legitimation medelst pass. I likhet med svenska medborgare ifyller utlänningcn en rekvisition samt undertecknar den med sin namnteckning. På rekfisitionsblanketten antecknar A affärspersonalen passets littera och nummer samt köparens nationalitet. och för vilka numera bort- i Även de danskar, finnar norrmän, passtvånget tagits, bör vid rusdrycksinköp kunna legitimera sig och styrka namn, födelsedatum och nationalitet. Affärspersonalen antecknar födelsedatum och nationalitet på rekvisitionsblanketten. Rekvisitionsblanketter från utlänningar, som köpt mot pass eller annan legitimationshandling, översändes till systembolaget i Stockholm för registrering. Om erfarenheterna skulle ge vid handen att ett strängare förfarande erfordras beträffande dansk, finsk och norsk gränsbefolkning, synes hinder ej möta att införa dylika strängare regler (inköpsanmälan och bundenhet till viss affär).
Beräkningar angående behovet av arbetskraft
Grundläggande för beräkningen av systembolagens behov av arbetskraft för de med registreringen förenade arbetsuppgifterna är dels länsnykterhetsnämndernas behov av uppgifter om rusdrycksinköp m. m., dels den gränsdragning, som göres mellan systembolagens och länsnykterhetsnämndernas register. Fyllerirapporter och andra handlingar, som belyser en persons nykterhetsförhållanden, bör samlas hos nykterrhetsvårds-organen. Inköpsregistrep ringen däremot bör handhavas av försäljningsorganet. ‘ Systembola.gen bör fortfarande handhava registreringen av inköpen ge-
nom i av från butikerna överlämnade inköpskort, som insortering portföljer förbrukats eller å vilka viss större kvantitet inköpts. På framställning av skall lämna om viss innykterhetsnämnd systembolaget uppgift persons att tillhandahålla antingen vederbörandes inköpskort eller evenköp genom tuellt ett utdrag beträffande De hos försäljningsorganet förda inköpen. över kunderna och deras skulle dessutom utan någon portföljregistren inköp begränsning vara tillgängliga för eventuella specialundersökningar. Rent bör vidare — i likhet med vad nu rutinmässigt butikspersonalen är fallet ~— till Systembolagets kontor (för vidare befordran till länsnykterhetsnämnden) meddela iakttagelser angående kundkretanmärkningsvärda sen och dess inköp. För att erhålla en för av den arbetskraft, som utgångspunkt beräkningen ovan skisserade registreringsfömfarande kommer att kräva, har kommittén funnit det erforderligt, att undersöka omfattningen av det arbete som påkallas av den nuvarande motboksk-ontrollen. Vid dessa beräkningar har kontrollstyrelsen medverkat. I april 1949 inhämtades uppgifter rörande arbetskraftens fördelning på olika arbetsuppgifter på motboksavdelningarna. Undersökningen gav vid handen, att arbetsuppgifterna var fördelade på följande sätt mellan den till 616 personer uppgående personalen.
Antal arbetskrafter 1 1) Förbehandling av motboksansökningar (inberäknat överflyttningar) samt effektuering av besluten (slagning i centralregistret, förfrågningar till pastorsämbete och nykterhetsnämnd, utskrivning av centralkort, minutkort, kommunkort och portfölj, utställande av motbok samt översändande av denna till kunden m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 2) Handläggning av ansökningar om förhöjd tilldelning (förbehandling, effektuering av beslut, ändring å registerkort och portfölj, meddelande till sökanden m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3) Handläggning av ansökningar om extra tilldelning (förbehandling och effektuering av beslut m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 4) Handläggning av ansökningar om tillfällig motbok (förbehandling och effektuering av beslut m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 5) Handläggning av ansökningar om transportkort . . . . . . . . . . . . 14 6) Handläggning av anhällnings- och sakfällningsuppgifter (slagning i register, utskrivning av centralkort :samt spärrning eller indragning av inköpstillstånd m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 7) Handläggning av uppgifter ang. fattigvård och bidragsförskott (slagning av listor, utskrivning av centralkort, anteckning å centralkort, utskrivning av meddelande angående inskränkning i inköpsrätt m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 8) Handläggning av uppgifter angående ingångna äktenskap (slagning av listor, samt anteckning ä centralkort m. m.) . . . . 7 ‘ Under året helt sysselsatta personer.
Antal . arbetskrafter
9) av listor utflyttade och döda samt av upp- Slagning angående föranledda ändringar å kort m. m. jämte utskrivning gifterna
av eventuella meddelanden till kunderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 10) Uhställande av motböcker i stället för förbrukade och förkomna; av motbok vid från en affär till annan . . 19
byte överflyttning
11) och i av rekvisitioner samt
Sortering nedplockning portföljerna
och av äldre rekvisitioner . . . . . . . . .. 101
urplockning arkivering
av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. C71
12) Sortering ombudsdeklarationer
13) av inköpsrekvisitioner i portföljerna (jämte Eftergranskning
av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
påföring inköpen) 14) Eftergranskning av inköpen i samråd med nykterhetsnämn-
derna (förberedelse av material till sammanträde samt bear-
av framkomna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13
betning uppgifter) 15) Beslutsättningsarhete (utfört av annan än verkställande direktör eller styrelseledamot) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 16) Diverse arbetsuppgifter på motboksavdelningen (bl. a. övriga utredningar av social natur, mottagning av allmänheten, teleförandet av vissa specialregister, statistikföring, ärenfontj änst, den teknisk sprit, vaktmästare- och kontorsbudsarangående
bete) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154
Summa arbetskrafter 616
Med från den ovan redovisade har be-
utgångspunkt arbetsfördelningen hovet av arbetskraft vid det föreslagna registreringsförfarandet beräknats. I det redovisas beräkningarna beträffande de olika arbetsmomenföljande
ten.
Punkt 1. Det föreslagna registreringsförfarandet kommer att förete vissa likheter med den nuvarande handläggningsgången beträffande ansökningar om in- Handläggningsförfarandet blir dock avsevärt förenklat. Således kommer köpsrätt. bl. a. förfrågningar hos nykterhetsnämnd samt utskrivning av kommunkort att helt bortfalla. Anteckning å centralkort av uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden samt tilldelning m. m. kommer därjämte att bli överflödig. räknat 50 procent av den arbetskraft, som för närvarande är sysselsatt med Högt detta arbete, torde erfordras i den blivande organisationen, varigenom personalbehovet beträffande denna detalj beräknas nedgå från nuvarande 80 till 40 personer.
Punkterna 2-4. Dessa arbetsuppgifter kommer att helt bortfalla i den nya organisationen. Punkt 5. Sedan uppgifterna om den nuvarande arbetsfördelningen infordrades, har vissa förenklingar gjorts beträffande transportkorten, varigenom personalbehovet för denna arbetsuppgift nu torde vara lägre än de ovan angivna 14 arbetskrafterna. Genom att kvantitetsbegränsningen bortfaller och genom att särskilt icke behöver utställas, blir transportkortsförfarandet ännu enklare transportkort i den blivande än vad nu är fallet. Det torde komma att vara organisationen tillräckligt med 6 personer för denna arbetsdetalj.
Punkt 6. Genom att registreringen av fylleriuppgifter m. m. helt avlastas system-
bolagen, bortfaller-bl. a. utredningar beträffande de enskilda fyllerifallen samt utskrivningen av meddelanden till länsnykterhetsnämnder och kommunala nykterhetsnämnder. Enär arbetet med nykterhetsanmärkningarna för systembolagens del för framtiden inskränkes till registrering av spärrmeddelanden från länsnykterhetsnämnderna, synes 5 arbetskrafter vara tillräckliga för dessa arbetsupp-
gifter.
Punkt 7 och 8. Dessa arbetsuppgifter kommer att helt bortfalla.
Punkt 9. Inhämtandet av utflyttningsuppgifter beträffande samtkontinuerliga liga flyttningar mellan olika kommuner i riket kommer att helt bortfalla. Antecki mantalslängder eller förandet av kommunregister upphör. Beträffande ningar som avsevärd tid, behöver i vissa fall uppgifter inpersoner, ej gjort inköp på hämtas om kyrkobokföringen. Genom folkbokföringsbyråerna kommer dock eratt kunna erhållas smidigt sätt. Inhämtandet av forderliga uppgifter på ett mycket dödsfall kommer att kvarstå, men underlättas genom att deuppgifter angående samma i framtiden erhålles från folkbokföringsbyråerna. De nuvarande 24 arbets—
krafterna detalj torde i den nya organisationen kunna inskränkas till 5. på denna
Punkt 10. Det nuvarande bytet av förbrukad eller förkommen motbok kommer att ersättas med utställandet av nytt rekvisitionsbladshäfte, i stället för förbrukat. rekvisitionsbladshäfte kvitteras genom att namnteckningen sättes å nytt Nytt Förfarandet vid bytet förenklas dock genom att några anteckningar inköpskort. om ej behöver göras i de nyutställda rekvisitionshäftena. Antalet efterhandsinköp som kommer att erfordras för denna arbetsdetalj, torde därför befattningshavare, bli än det nuvarande. Man har dock icke gjort någon beräkning angående lägre den som här finnes, utan räknat med samma antal befattningsarbetsbesparing, havare som för närvarande, eller 19 personer.
Punkt 11. Genom att endast bli föremål för insortering, kommer inköpskorten här en att kunna göras. Om 50 inköp antecknas på kraftig personalhesparing nedskäres sorteringsarhetet från sortering av nuvarande 36 milvarje inköpskort, rekvisitionsblanketter till sortering av 720 000 förbrukade inköpskort. Perjoner sonalbehovet kan nedgå .från 101 personer till i runt tal 10. härigenom
Punkterna 12 och 13. Dessa arbetsdetaljer torde komma att helt bortfalla.
Punkt 14. Den nuvarande eftergranskningen i samråd med nykterhetsnämnderna kommer att I stället för den personal, som nu åtgår för detta upphöra. räknas med att 10 personer torde behövas för att besvara eftergranskningsarbete, beträffande vissa personers inköp. länsnykterhetsnämndern-as förfrågningar
Punkt 15. Arbetsuppgiften bortfaller.
diverse har räknats med 35 arbetskrafter, en Punkt 16. För arbetsuppgifter siffra som torde inrymma viss reserv.
En av det hittillsvarande arbetskraftsbehovet och det. sammanställning kommande s-ätt.
gestaltar sig sålunda på följande
i Antal arbetskrafter
A r b e t s u p p g i r t ffâåââêââä_
av . . . . . . . . . . . . . . .. 80 40
1) Handläggningen ansökningar
av om tilldel-
2) Handläggningen ansökningar förhöjd
48 ning . . . . . . . . . . . . . 18 —
av ansökningar om extra tilldelning 3) Handläggningen
Antal arbetskrafter Nuvarande Föreslagen arbetsform arbetsform 4) Handläggningen av ansökningar om tillfälliga motböcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 — 5) Handläggningen av ansökningar om transportkort 14 6 6) Handläggningen av anhållnings- och sakfällningsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 5 7) Handläggningen av uppgifter ang. fattigvården _ m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 ä 8) Handläggningen av uppgifter ang. ingångna äkten- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 -skatp 9) Handläggningen av uppgifter ang. utflyttade och döda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 5 10) Utställande av nya motböcker (efter omläggningexi utskrivning av nytt inköpskort och eventuellt byte av rekvisitionsbladshäfte) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 19 11) Sortering och i av rekvinedplockning portföljerna sitioner samt urplockning och arkivering av äldre rekvisitioner (efter omläggningen av inköpskort) . . 101 10 12) av ombudsdeklarationer . . . . . . . . . . . . .. 5 —— Sortering 13) av m. m. . . . . 55 — Eftergranskning inköpsrekvisitioner 14) Eftergranskning av inköpen i samråd med nykterhetsnämnderna (efter omläggningen meddelande av inköpsuppgifter till länsnykterhetsnämnderna) .. 13 10 15) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 - Beslutsättningsarbete lti) Diverse arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154 35
Summa arbetskrafter 616 130
Enligt denna översikt skulle personalen på de nuvarande motboksavdelningarna kunna reduceras med 486 personer eller från 616 till 130. Den ovan beräknade starka reduceringen av systembolagens personal torde till någon del även komma att inverka de kamerala på avdelningarnas arbetsuppgifter genom att exempelvis arbetet med uträkning av löner m. m. minskas. Kommittén har dock på denna punkt icke ansett sig kunna göra några beräkningar rörande arbetsbesparingarna utan inskränker sig till ett allmänt påpekande av detta förhållande. Vid sina överväganden beträffande behovet av butikspersonal har kommittén funnit, att den nuvarande i stort sett torde vara tillbutikspersonalen räcklig för det med och av förenade expedieringen anteckningen inköpen arbetet, under att icke kommer att avsevärt förutsättning omsättningen öka. Emellertid torde att med till såväl försiktigheten bjuda hänsyn registreringsarbetet som arbetet med att lämna inköpsuppgifter åt länsnykterhetsnämnden räkna med någon förstärkning av Denna förbutikspersonalen. stärkning torde dock inte böra till mer än i runt tal . uppskattas 50 personer för hela landet. torde kunna - Utökningen lämpligen ske genom överflyttning
från de nuvarande motboksavdelningarna till av personal utminuterings-
it affärerna. I det följande har denna förstärkning av butikspersonalen inräk-
nats i den förutsätta organisationens personalbehov. Någon beräkning av den personal, som eventuellt kommer att erfordras för mera omfattande statistiska undersökningar rörande konsumtionsutvecklingen, har kommittén icke verkställt på annat sätt än att kommittén överslagsvis räknar med att ett belopp av i 100 000 kronor genomsnitt per år skulle täcka de kostnader, som kan komma att vara förenade med sådana undersökningar.
Kostnadsberékning Beträffande kostnaderna för kontrollstyrelsens med befattning systembolagsförvaltningen torde en viss minskning kunna förväntas att den genom individuella utminuteringskontrollen och av slopas genom minskningen bolagens antal till 24. Någon närmare storleken av dessa beräkning angående kostnader har icke gjorts, utan desamma har till i överslagsvis uppskattats runt tal 300 000 kronor. Systembolagens centrala förvaltningskostnader, exklusive kostnader för understöd och pensioner, kostnader för samt kostkontrolldelegationerna nader för den individuella beräknas till 8,2 utminuteringskontrollen uppgå miljoner kronor. Kostnaderna för utminuteringsaffärerna (löner, hyror, värme, underhåll och reparationer, utgifter för den kostnadsfria försändningen, emballage m. m.) beräknas till samma som för uppgå ungefär belopp närvarande, d. v. s. cirka 15,2 kronor (år sammanlagt miljoner 1949). De årliga kostnaderna för den föreslagna registreringen av kundkretsen och dess inköp samt kostnaderna för av utökning utminuteringsaffärernas personal har kommittén beräknat till överslagsvis följande belopp:
Årslön till 180 (i medeltal 6000 kr. befattningshavare per befattningshavare) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 080 000 kr. Lokalkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 000 › Kontorskostnader: Kontorsmaterial o. trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . 150 000 Rekvisitionsblanketter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 000 Telefonavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 000 Portokostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 000 320 000 › Kostnader för statistiska rörande konsumundersökningar
tionsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 000 »
Summa Kr. 1 600 000
Enligt ovanstående skulle kostnaderna för ställa systembolagsförvaltningen. sig på följande sätt:
Kontrollstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . 300 000 kr.
Systembolagen Centrala förvaltningskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 200 000 »
Kostnader för registrering av kunder och inköp . . . . . . . . 1 600 000 kr. Kostnader för utminuteringsrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 200 000 » “i Summa 20 300 000 kr.
l ovanstående kostnader, för vilka 1949 som basår, har icke inräktjänat nats utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag och för övrig överlåten för och utskänlçningsrörelse, utgifter fastighetsrörelsen utskylder. Vid beräkningen av systembolagens centrala förvaltningskostnader har man från av av antal utgått följande verkningar minskningen bolagens från 41 till 24. 17 och skulle kunna indradirektörshefattningar kamrerarebefattningar gas. (Av kamrerarebefattningarna är dock åtta endast halvtidsbefattningar, eftersom kamreraren samtidigt år kontrollföreståndare.) Av de cirka 40 befattningshavare vid de 17 bolagen, som är sysselsatta med kameralt arbete, torde överslagsvis ett 20-tal behövas för att förstärka personalen hos de huvudkontor, som kommer att övertaga de indragna bolagens arbetsuppgifter. De som skulle i
årliga besparingar, uppstå systembolagens förvaltnings-
kostnader genom den ifrågasatta nedskärningen av systembolagens antal, kan beräknas till följande belopp: Styrelse-, revisors- och siffergranskningsarvoden . . . . . . . . . . .. 100 000 kr. Löner till bolagens direktörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 000 » Löner till befattningshavare på de kamerala avdelningarna . . . . 280 000 » Hyror m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 000 › Utdelning till aktieägare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 500 » Frakt- och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 000 › transportkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 000 ›
Kontorskostnader
kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 000 » Övriga Summa Kr. 838500
Jämförande sammanställning av registreringsalternativen.
Alt. I. Alt. II.
Inköpsrätt och inköpsregister. 1) 1) Bundenhet till viss affär. Riksinköpsrätt. — namn- 2) 2) Skriftlig inköpsanmälan, teckning å ett inköpskort, personuppgifterna i anmälan kontrolleras med ledning av registret hos länsbyrån för folkbokföringen. V 3) Alla som inte är upptagna i 3) Individuell prövning av köparna, spärrlistan har inköpsrätt. Förs- allteftersom de anmäler sig.
Alt. I. Alt. II.
ta det vid spärrlistan upptar ikraftträdandet hos nykterhetsnämnderna registrerade missbrui karklientelet.
i Å den för hela riket 4) Å huvudkon-
4) gemensam- varje systembolags
l ma registreringscentralen finns tor upplägges portfölj för förva-
l
de maskinellt sammansortera- ring av fullstämplade inköpskort de rekvisitionsblanketterna, som och registerkort (centralkort) samtidigt är ett register över kö- över utfärdade inköpstillstånd. parna och deras inköp. 5) 5) Person, vilken registrerats såsom kund, tillställes ett häfte rekvisitionsblanketter, försedda med födelsenummer eller ev. annat kundnummer. 6) Den för hela riket 6) A utminuteringsstället föres ingällande spärrlistan finns i affär. Listan (inköpskorten i varje köpsregister centralt en gång i måna- nummerordning). Inköpsspärrar tryckes den av från läns- markeras å korten. på grundval erhållna nykterhetsnämnderna uppgifter. 7) -— 7) av till Flyttning inköpsrätten annan utminuteringsaffär inom eller till anförsäljningsområdet nat försäljningsomrâde kan erhållas efter anmälan.
Inköpsförfarande.
8) undertecknad rek- 8) undertecknad rek- Egenhändigt Egenhändigt visition (önskad kvantitet) + le- visition (önskad kvantitet). gitimationshandling innehållande födelsenummer och ev. namnteckning. 9) Funktionären antecknar födelse- 9) Köpare, som icke medför rekvinummer rekvisitionen. sitionsblanketthäftet, tillhandapå hålles på försälj ningsstället blankett, vilken han antecknar på sitt födelsenummer (ev. annat kundnummer) . 10) Kontroll mot 10) Kontroll mot inköpsregistret. spärrlistan. 11) Registrering: rekvisitionerna 11) Registrering: inköpskortet översändes till stämplas med datum och inköpt registreringsceni l 71 Förfarandet i alt. II har av principiella skäl ej föreslagits i alt. I. Går emellertid att genomföra och skulle underlätta ombudsköp och försändningar på rekvisition.
Alt. I. Alt. II.
tralen, där de maskinellt sam- kvantitet eller detta antecknas mansorteras och förvaras i num- för hand å kortet. merordning.
Ombudsköp. 12 a) Rekvisition undertecknad av 12 a) Rekvisition undertecknad av uppdragsgivaren + dennes le- såväl som uppdragsgivaren gitimationshandling eller ombudet eller b) fullmakt + rekvisition undertecknad av ombudet + b) fullmakt 4,- rekvisition underuppdragsgivarens legitimations- tecknad av ombudet. handling. Person, som är under 18 år eller vars inköpsrätt är spärrad, får ej uppträda såsom ombud. kan krävas vid behov. Omhudslegitimation
Fiji-sändning på rekvisition.
13) Egenhändigt undertecknad rek- 13) Egenhändigt underteckna-d rekvisition, försedd med födelse- visition, försedd med adress, nummer och adress, samt likvid samt likvid för varorna insändes för varorna insändes till utminu- till utminuteringsstället. teringsställe. Vid utlämningen kontrolleras födelsenumret å försändelsen mot legitimationshandlingen.
Inköp under kortare tid hos annat systembolag. 14) —— ( Riksinköpsrätt.) 14) till sådana Medgivande inköp stämplas å ett antal rekvisitionsblanketter. Ev. viss avgift för varje stämplat blad.
Utländska medborgares inköp.
15) Utlänningar med pass: inköp 15) Kyrkobokförda utlänningar: mot rekvisition och pass. Affärs- samma och registrerings- inköpspersonalen antecknar å rekvisi- förfarande som beträffande sventionen passets littera och num- ska inmedborgare (skriftlig mer samt nationalitet. Registre- köpsanmälan etc.). ring på vanligt sätt. Danskar, vistande Tillfälligt utlänningar: finnar och norrmän utan pass: mot rekvisition och inköp pass. inköp mot rekvisition och legiti- (För danskar, finnar och norrmation. Affärspersonalen an- män utan annan tillfredspass
Alt. I. Alt. II.
tecknar eller markerar ä rekvisi- ställande legitimation.) Affärstionen födelsedatum, nationali- antecknar å rekvisipersonalen kön och i tionen littera och numtet, begynnelsebokstav passets efternamnet. mer (födelsedatum) samt natio- Registrering. nalitet. Inköp i vilken affär som helst. Registrering hos systembolaget i Stockholm.
Registrens aktualisering.
individuell fö- 16) Viss ordning för utsortering av 16) Någon utsortering rekommer inköpskort, portföljer och regisej. Samtliga inköpsrekvisitioner i terkort beträffande inköpsregistret personer, och arkiveras efter viss som ej längre är kunder (avliduttages tid. na och utflyttade till annat om- Beslut om (ev. he- råde). avstängning inköpsrätt) meddelas att gränsad gälla tills vidare. Inom ett år från beslutets meddelande och varje följande år sker omprövning, varefter riksbolaget underrättas, såvida spärren (begränsningen) skall hävas eller *vederbörande avlidit (se s. 153). Födelsenumren beträffande de personer, som ätcrfått sin fria inköpsrätt och de som avlidit, avföres ur spärrlistan vid tryckningen av nästa upplaga.
förseende med inköpsuppgifter. Nykterhetsvårdsorganens Alla hos re- 17) Efter översändes till 17) beställningar göres beställning Med använ- resp. nykterhetsnämnd gistreringscentralen. dande av in- a) från huvudkontoret: de fullefterfrågad persons ma- tecknade inköpskorten eller köpsrekvisitioner upprättas skinellt en summerad ev. ett utdrag beträffande ininköpstablå, vilken översändes ev. tillsam- köpen; mans med rekvisitionerna. b) från affären: avskrift av lö- Expeditionen kan göras omgående pande inköpskort. (Finns nyksamma terhetsvärdsorganet i samma dag. stad, kan vederbörande tjänsteman ta del av kortets innehåll i affären.)
Alt. I. Alt. II.
Statistisk bearbetning (undersökning rörande den individuella konsumtionsutvecklingen.) 18) Materialet Viss andel av — föreligger uppstansat A18) köparna exemhålkort, varför statistiken - var tionde —— på pelvis uttages för eller total — blir statistisk representativ bearbetning, vilken billig och kan erhållas snabbt. därest man vill ha individualstatistik —— erfordrar överföring av uppgifter till kartoliner eller hålkort dels från de arkiverade inköpskorten på huvudkontoret dels från korten i affären.
Personalberäkningar. 19) All registrering och allt 19) (huvudkontoren uppgifts- Systembolagen lämnande sker genom och affärerna) handhar registre- registreringscentralen. Distriktsförvalt- ringen. Affärspersonalen meddeningarna kommer endast att få lar till huvudkontoret anmärkarbetsuppgifter, som samman- ningsvärda iakttagelser ang. hänger med försäljning och ad- kundkretsen och dess för inköp ministration. vidare befordran till Erforderlig perso- länsnykternal: 61 st., samtliga hetsnämnden. på registre- Erforderlig persoringscentralen. I affärerna nuva- nal: a) å huvudkontoren 130 st. rande personalstyrka. b) i affärerna 50 st. = l ytterligare 180 st. + nuvarande personal-
styrka i affärerna.
Beräknade kostnader för försäljningsorganisationen. Alt. I. Alt. II. 20) Kontrollstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . 70 000 kr. 300 000 kr. Riksbolaget (Systembolagen) Centrala förvaltningskostnader . . . . 2 400 000 » 3 200 000 › Kostnader för registrering av kunder och inköp . . . . . . . . . . . . . . . . 792 000 » 1 600 000 › Kostnader för utminuteringsaffärerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 200 000 » 15 200 000 »
18 462 000 kr. 20 300 000 kr.
Alt. I har sålunda beräknats bli 1 838 000 kr. än alt. II. billigare
Herr Utterström har i särskilt yttrande behandlat vissa detaljfrágor rörande försäljningsorganisation och försäljningskontroll (s. 369).
Kap. v8. Nykterhetsvårdsorganen
l . . g I principbetänkandet (SOU 1962: 53) har riktlinjerna för den öppna nykterhetsvårdens organisation uppdragits (sid. 123 ff.). Här nedan redogöres närmare för kommitténs inställning till resp. de kommunala nykterhets- 3 nämndernas och länsnykterhetsnämndernas arbetsuppgifter och organisation, varefter frågan om av behandregistrering nykterhetsanmärkningar las.
De kommunala nykterhetsnämnderna De kommunala arbetsuppgifter torde till sina allnykterhetsnämndernas männa drag bli oförändrade även efter införande av det nya försäljningssystemet och genomförande av övriga av alkoholistvårdsutredningen och nykterhetskommittén framlagda förslag. Nämndernas allmänna uppgift bör sålunda vara att övervaka nykterhetstillståndet inom respektive kom-muner och att inom ramen för lagstiftningen vidtaga åtgärder till dess förbättrande. Den erforderliga_ effektiviseringen av nämndernas arbete bygger emellertid på tanken, att nämnderna skall behovetav nykterhetsvårdsåtpröva gärder beträffande alla dem, som använder alkoholdrycker till uppenbar skada för sig eller andra. Detta innebär en avsevärd ökning av nämndernas till lag om nykter. arbetsuppgifter. Alkoholistvårdsutredningens förslag hetsvård ger vidare, om det genomföres, de kommunala nykterhetsnämnderna ökade möjligheter att differentiera sina åtgärder med hänsyn till de föreliggand-e omständigheterna. För att detta skall kunna ske på bästa sätt måste nämnderna ägna större omsorg även åt varje särskilt fall av lindrigare missbruk än vad hittills i allmänhet varit möjligt. Initiativ till en nykterhetsvârdsåtgärd kan tagas av en nykterhetsnâmnd på grund av iakttagelser av någon nämndens ledamot eller tjänsteman eller efter hänvändelse till nämnden av enskild person. Flertalet ärenden torde emellertid komma att aktualiseras hos nämnderna genom att länsnykterhetsnämnderna översänder anmälningar av polis- och åklagarmyndigheten läkare m. fl.. om förekommande fall av alkoholmissbruk, Såsom i annat sammanhang angivits, har nykterhetskommittén nämligen föreslagit, att denna anmälningsskyldighet skall fullgöras till länsnykterhetsnämnderna för att dessa omedelbart skall kunna anteckna anmälningarna i sitt anmärkningsregister samt för att anmälningarna utan omgång skall kunna kompletteras med utdrag ur anmärkningsregistren. Då den kommunala nykterhetsnämnden på det ena eller andra sättet får kännedom om ett fall av alkoholmissbruk, har nämnden att undersöka fali let för att kunna bedöma, om särskild nykterhetsvårdsâtgärd bör vidtagas. l j 10-512362 i
1-46
Har ärendet aktualiserats direkt hos nämnden, bör den första åtgärden vara; att inhämta utdrag ur länsnykterhetsnämndens anmärkningsregister. Det torde vara att missbrukaren ett så tidigt stadium
lämpligt på somå
kallas till för ett samtal med
möjligt nykterhetsnämnden personligt någon-å
ledamot eller tjänsteman. Vid detta bör utredaren försöka att få
samtala
kontakt med missbrukaren och en så klar bild som möjligt av omverklig ständigheterna vid det påtalade missbruket samt vederbörandes alkoholvanor och förhållanden i övrigt. Föres samtalet i en förstående anda och lämnas vid behov objektiv och vederhäftig upplysning om alkoholmissbrukets faror, torde i många fall någon ytterligare åtgärd från nykterhetsnämndens sida icke vara erforderlig. I åtskilliga fall torde det dock visa sig nödvändigt att komplettera samtalet med missbrukaren med en mera omfattande utredning. Det kan sålunda vara lämpligt att nämnden med iakttagande av erforderlig grannlagenhet inhämtar uppgifter även från i missbrukarens omgivning. personer Sedan slutförts har att pröva om särutredningen nykterhetsnämnden skild åtgärd bör vidtagas av nämnden. Alkoholistvårdsutredningens förslag till därvidlag anvisning på olika lämpliga hjälpåtnykterhetsvårdslag ger gärder. Av särskild är de rent stödjande åtgärderna, såsom byte betydelse av vistelseort eller arbetsplats, anvisning på lämplig organisation eller fritidssysselsättning o. d. Samarbete med övriga socialvårdsmyndigheter bör eftersträvas. I åtskilliga fall torde lâkarkonsultation vara påkallad. I sista hand bör nämnden upptaga frågan om tvångsåtgärd mot missbrukaren, t. ex. eller internering. Förutsättningen för att sådan övervakning skall kunna bör vara att missbruket är av allvarligare art; åtgärd företagas Detta har också kommit till uttryck i 13 § av alkoholistvårdsutredningens förslag till lag om nykterhetsvård. En särskild form av sådan åtgärd skall förslag vara avstängning från (ev. begränsenligt nykterhetskommitténs av) rätt till av Sådan åtgärd skall nykterhetsnämn-Ã ning inköp rusdrycker. den icke besluta utan har att anmäla frågan till länsnykterhetssjälv äga nämnden, som skall vara beslutande instans. Nykterhetsnämnden bör söka förmå missbrukaren att frivilligt begränsa sina inköp, innan framställning göres hos om En frivillig belänsnykterhetsnämnden formlig begränsning. gränsning kan av nykterhetsnämnden kontrolleras genom att nämnden infordraruppgifter från försäljningsorganen om missbrukarens inköp uni der viss tid. \ För att länsnykterhetsnämnd skall kunna följa nykterhetsvårdsarhetet i de kommunala nämnderna bör dessa dels till länsnämnden omgående anmäla om nämnden initiativ eller efter direkt anmälan till nämnden på eget funnit alkoholmissbruk föreligga, dels periodvis lämna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits i de hos den kommunala nämnden anhängiga ärendena. Det torde böra ankomma på socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet att utarbeta lämpliga formulär för sådana anmälningar och redogörelser även-z som formulär för utredning i de fall av alkoholmissbruk, som kommer un-_‘1
-der i de kommunala Socialstyrelsen bör i behandling nykterhetsnämnderna.
även utarbeta allmänna rörande arbete.
anvisningar nykterhetsnämndernas Vad härefter angår frågan om de kommunala nykterhetsnåmndernas per-. sonalbehov bör framhållas, att nykterhetsvårdcn i första hand år en kommu-
Med den centrala får i in-
nal angelägenhet. ställning nykterhetsnämnderna
mot alkoholskadorna det dock i statens intresse, att de
ågripandena ligger kommunala nämnderna erhåller sådan personaltillgång, att nykterhetsnämn-
kan sina ett tillfredsställande sätt. Det är därför
derna fullgöra uppgifter på att staten bidrager rtill kostnaderna för den kommunala nykterhetsnaturligt vårdens Genom ett ökat statsbidrag stimuleras kommunerna organisation. att i sin organisation för nykterhetsvårdsarbetet. erforderlig grad utbygga till de kommunala nykterhetsnämnderna är för närvarande Statsbidraget
maximerat till 1 500 kronor till kommun, varför det i de större kom-
varje
munerna med behov av särskilt anställd arbetskraft endast förslår till täckande av en liten del av nämndernas kostnader.
I utlåtande över alkoholistvârdsutredningens betänkande förklarade nykterhetskommittén sig helt allmänt förorda ökat statligt understöd till nykterhetsvården i primärkommunerna. Alkoholistvârdsutredningen hade från sina
utgångspunkter föreslagit, att detta understöd skulle utgå med 75 % av de kommunala nykterhetsnämndernas kostnader utan maximering. Utredningen anförde därvid bl. a. följande.
Socialstyrelsen bör äga en motsvarande befogenhet som för närvarande att uppställa de speciella villkor som kunna befinnas påkallade till främjande av syftet med det ökade statliga stödet. Vid prövningen av ansökningar om statsbidrag bör hänsyn tagas till skäligheten i nykterhetsnämndernas kostnader och ändamålsenligheten i nämndernas olika anordningar för den öppna vårdens bedrivande. Då det enligt utredningens mening måste i princip anses oriktigt att, som fallet varit under en följd av år, kommunerna på grund av otillräckligt statsanslag ofta icke trots maximeringen kunnat erhålla det understöd, som de författningsenligt varit berättigade till, bör ifrågavarande anslag samtidigt med att detta höjes givas karaktären av förslagsanslag. Socialstyrelsen bör erhålla i uppdrag att utarbeta en förteckning över sådana typiska kostnader, för vilka bidrag av statsverket med V. av dessa skola utgå. Utredningen vill bland sådana kostnader nämna personallöner och arvoden, sammanträdesarvoden åt ledamöter, vissa kostnader beav åtgärder för miljöbyte, omskolning och yrkesutbildning samt övriga tingade och eftervårdande åtgärder, läkararvoden, driftkostnader vid poliförebyggande klinik för alkoholmissbrukare, kostnader för vård å en-skilt vårdhem inklusive därav föranledda resor, expenskostnader etc.
Nykterhetskommittén ansluter sig till alkoholistvårdsutredningens sålunda gjorda utta1anden.1 Med hänsyn till att nykterhetsnämnderna enligt kommitténs förslag skulle få vissa nya arbetsuppgifter utöver vad alkoholistvårds-
utredningen räknat med, vill nykterhetskommittén emellertid förorda, att
statsbidraget skall kunna utgå med 80 % av kommunernas skäliga kostnader för nykterhetsvården utan maximering. Det må framhållas att, såsom fram-
* Bland kostnader, för vilka statsbidrag bör kunna utgå, kan utöver de av utredningen uppräknade även nämnas anslag till lokalavdelning av föreningen »Länkarnam Genom beslut av 1952 års riksdag har föreningen »Länkarnm erhållit ett statsbidrag på 5 000 kr. Det framgår av stats- :verkspropositionen att kommunala bidrag redan nu förekommer på åtskilliga orter.
går av den följande kostnadsberäkningen, även ett sålunda förhöjt stats-å
bidrag rymmes inom ramen för statsverkets nuvarande totala utgifter
för
försäljningskontrollen och nykterhetsvården. För att kunna beräkna storleken av det anslag, som skulle erfordras för till kostnaderna för den kommunala har 7 bidrag nykterhetsvârden, nykter-
hetskommittén gjort vissa schematiska beräkningar rörande personalbeho-T
vet hos de kommunala nykterhetsnämnderna för att dessa på ett tillfredsställande sätt skall kunna lösa de uppgifter som kommer att anförtros dem. Det börframhållas, att dessa beräkningar icke är att betrakta som förslag eller ens som riktlinjer för de kommunala organen vid prövningen av personalbehovet. Hänsyn har givetvis icke kunnat tagas till de speciella förhållanden som kan påverka personalbehovet i varje särskild kommun. Beträffande beräkningarna må följande anföras. Först har beräknats det sammanlagda-antalet alkoholmisshrukare, med vilka nykterhetsnämnderna skulle få taga befattning. Enligt Socialstyrelsens statistik ingriper de kommunala nämnderna för närvarande på ett eller annat- sätt mot omkring 25 000--30 000 personer per år. Det kan antagas, att ett klientel av ungefär samma storlek även framdeles kommer att bli föremål för nykterhetsnämndernas uppmärksamhet. Då nämnderna emellertid för närvarande endast i begränsad omfattning ingriper mot förstagångsfyllerister, men framdeles förutsättes komma att göra undersökningar i samtliga fall av förstagångsfylleri, bör det förut angivna antalet ökas med omkring 15 000. Vidare finns ett antal personer, vars alkoholmissbruk annorledes än genom om kommer till system-bolagens uppgifter fylleriförseelser kännedom och som icke för närvarande tillhör kliennykterhetsnämndernzis
tel. Systembolagen får sålunda nu uppgifter från vissa anstalter, domstolar, m. fl. om alkoholmissbruk, som inte är så
socialvårdsmyndigheter, anhöriga
utvecklat, att det faller under den gällande alkoholistlagen. Dessa fall av alkoholmissbruk anmäles icke för närvarande till nykterhetsnämnderna,
men efter reformens genomförande skulle nämnderna vara skyldiga att un-
dersöka även sådana. Antalet fall av denna art har av systembolagen beräknats till 5 000-10 000 per år. Sammanlagt kan sålunda nykterhetsnâmndernas framtida klientel beräknas_ till omkring 50 000 personer om året. i Det framgår av kommitténs undersökningar rörande alkoholmissbrukets omfattning, att antalet kända missbruksfall i förhållande till folkmängden är ungefär dubbelt så stort i städerna som på landsbygden. Med utgångspunkt härifrån och från den uppskattade siffran för hela missbrukarklientelet kan beräknas, att i städerna årligen ungefär en procent av invänarantalet kommer att bli föremål för nykterhetsnämndernas uppmärksamhet under det att motsvarande andel på landsbygden kan uppskattas till en halv procent av invånarantalet, givetvis med betydande variationer i denna siffra i * mellan olika kommuner. För att få en uppfattning om hur det missbrukarantal, med vilket nykterhetsnämnderna kan väntas få befattning, kommer att fördela sig på
olika;
schematisk efter kommunernas storlek 5
kommuner, haren fördelning gjorts
i: med hänsyn till invånarantal. Härvid har man utgått från de storleksförhållanden som skall gälla efter det att trätt i: kraft
kommunindelningsreformen
1 1952. Antalet landskommuner inklusive ef-
den januari köpingar uppgår
Ãter den nya kommunindelningen till 903. Hur detta antal fördelar sig på
olika storleksklasser framgår av följande uppställning:
E
g
. . , Antal kommuner Antal invanare i efter reformen I s över 25 000 . . . . . . . . . . . . . Ä. . . . . . . . . . . . . . . . 1 i i 20 000-25 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 10 000—20 000 . . . . . . . . . . . .. , . . . . . . . . . . . . . . 22 0 000~10 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 4 000_ 6 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . 222 2 000_- 4 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 491 under 2 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 S:a 903 De olika missbrukarfallen kan föranleda mer eller mindre arbete
givetvis för de kommunala nykterhetsnämnderna. Med av erfarenheterna från ledning ett mindre antal nykterhetsnämnder om proportionen mellan enklare och svårare-fall m. m. har kommittén ansett sig kunna förutsätta att en heltidsanställd kvalificerad tjänsteman hos en nykterhetsnämnd i genomsnitt bör kunna handlägga omkring 140 ärenden av skilda slag om året, varvid interneringsfall och enklare fall ingår med de de kan beungefär proportioner räknas få efter en viss ökning av nämndernas befattning med det lindriga
inissbruket. Dessa ärenden skulle då kräva två av hans
ungefär tredjedelar arbets-tid. Den återstående delen av hans arbetstid har antagits komma att åtgå för det expeditionella arbetet, sekreterargöromål åt nämnden, upprät-
lande av skrivelser ^
i remissärenden, speciella utredningar m. m. Med utgångspunkt från dessa beräkningar har nykterhetskommittén uppskattat det genomsnittliga behovet av kvalificerad arbetskraft i landskom-
munernas nykterhetsnämnder sålunda: Kommunstorlek Arbetskraftsbehov (anml invånare) per kommun över 25000 .. . . . . . . .Q . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2 20 000-25 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11/2 10 000-20 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 6 000——-10 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1/2 under 6 000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arvoden
Sannnanställes arbetskraftsbehovet per kommun med storleken av de olika kommunerna i landet efter den nya kan behovet av
kommunindelningen, kvalificerade tjänstemän hos nykterhetsnämnderna i landskommunerna inklusive köpingarna sålunda uppskattas till ca 30 heltidsanstâllda samt omkring ett hundratal halvtidsanställda. I kommuner med så ringa folkmängd
l 1 Invånarantal per den V: 1950.
(under 6 000) att det för utredande och verkställannykterhetsnämndernas de är med en mindre arbetsinsats än nu
uppgifter tillräckligt sagts torde
närmare 800 behöva anlitas. I stor utsträckning torde personer mycket dessa mindre kommuner kommunala förtroendemän kunna och böra an-5 i vändas med rätt till skäligt arvode för sitt arbete. Beträffande i städerna har motsvarande beräkningnykterhetsnämnderna ar varvid till att missbrukarklientelet i städerna gegjorts, hänsyn tagits är dubbelt så stort i förhållande till folkmängden som på landsnomsnittligt Behovet av arbetskraft är sålunda i regel väsentligt större i städerbygden. na än i landskommunerna. Behovet av heltidsanställda tjänstemän i städernas har uppskattats till omkring 200, halvtidsanställda nykterhetsnämnder till ett 60-tal och arvodesanställda med mindre än halvtid till ett 20-tal. I Stockholm och de städer, som eventuellt undantages från länsnykterövriga hetsnämndernas tillsyn, erfordras även för registerföring m. fl. personal arbetsuppgifter, som annars åvilar länsnykterhetsnämnderna. Som en jämförelse mä nämnas, att enligt en av kommittén företagen och tidigare redovisad undersökning avseende förhållandena vid månadsskiftet oktober-november 1948 heltidsanställda kvalificerade befattningshavare helt saknades i landskommunemas nykterhetsnämnder under det att antalet halvtidsanställda var 3 och antalet arvodesanstâllda med mindre än halvtidstjänstgöring var 44. För städernas del var antalet kvalificerade befattningshavare 62 heltidsanställda, 20 halvtidsanställda och 65 deltidsanställda med mindre än halvtidstjänstgöring. (Se sid. 113.) Beträffande de deltidsanstâllda tjänstemännen må framhållas, att deras kan lösas olika sätt. Två som anställningsförhällanden på grannkommuner,
vardera har behov av en halvtidstjånst, kan gemensamt anställa en tjänste-Ä
man på heltid. En annan form är att en för nykterhetsvården halvtids-anställd tjänsteman därutöver beredes annan sysselsättning inom samma kommun, t. ex. inom socialvården. Den senare lösningen torde i regel vara att föredraga, då de nya kommuner, varom nu är fråga, får en sådan storlek både till areal och folkmängd (6 000), att de lämpligen bör handha sin nyk-
000-10
terhetsvård oberoende av varandra. Vad härefter angår behovet av skrivpersonal i de kommunala nykterhetsnämnderna, har nykterhetskommittén beräknat att i landskommunerna endast undantagsvis (i de allra största) kan föreligga behov av ett heltidsanställt biträde. I flertalet fall torde endast tillfälligt föreligga behov av särskilt anställd skrivhjälp. I övrigt torde tjänstemännen själva kunna ombesörja förekommande skrivarbete. För städernas del torde behovet av fast anställd skrivpersonal bli väsentligt större. Vid månadsskiftet oktober-november 1948 fanns hos städernas nykterhetsnämnder anställda sammanlagt 26 biträden med heltidstjänstgöring, 9 med halvtidstjänst och 53 med mindre än halvtidstjänsrtgöring. Behovet av skrivbiträden i nykterhetsnämnderna i städerna efter reformens ge-:
,nomförande torde kunna uppskattas till närmare 140 heltidsanställda ochv
ett 60-tal med halvtids- eller kortare tjänstgöring.
Länsnykterhetsnämnderna
Såsom framhållits i bör länsnykterhetsnämnderna gi-
principbetänkandet
i i att de blir vas sådan organisation och ställning nykterhetsvårdssystemet, ledande för nykterhetsvården i länen. Tyngdpunkten i _ verkligt specialorgan verksamhet bör på allmän övervakning av
:länsnykterhetsnämndens ligga
samt av och bistånd åt de kommunala nyk-
g nykterhetstillståndet vägledning
i dessas verksamhet. Vid besök hos de kommunala nämngterhetsnämnderna derna bör lämna råd och anvislänsnykterhetsnämndernas tjänstemän om i allmänhet och om behandlingen av skilda ningar nykterhetsvärdsarbetet av ärenden. Däremot bör länsnämnderna endast undantagsvis direkt Eslag med enskilda ärenden av sådan art, som kan avgöras av de taga befattning kommunala Kommittén tillstyrker alkoholistvårdsnykterhetsnämnderna. att :t bör få rätt att undantaga viss stad utredningens förslag Kungl. Maj från Denna bestämmelse kan tänkas få tilllänsnykterhetsnämndens tillsyn. och Malmö och eventuellt även de städer som komlämpning på Göteborg på mer närmast efter dessa i storlek. Att den kommunala nykterhetsnämnden från tillsyn, behöver dock ej betyda undantages länsnykterhetsnämndens att alla länsnämndens funktioner av det kommunala organet. Beövertages fattningen med ansökningar om utskänkningstillstånd (se nedan) synes som böra behållas av länsnämnderna även i fråga om dessa exempelvis regel städer. I Stockholm bör den kommunala nykterhetsnämnden självfallet fungera som länsnykterhetsnämnd, när det gäller den egentliga nykterhetsvården. Stockholms stads bör emellertid ej ha samma befattnykterhetsnämnd med tillståndsärendena som länsnykterhetsnämnderna. I Stockholm ning särskilt för av dessa ärenden inte besynes nämligen något organ beredning hövas (jfr s. 208). Det i sakens natur, att länsnämndernas arbetsuppgifter och omfattligger av deras verksamhet i blir beroende av den effektivitet, ningen hög grad varmed de kommunala nämnderna fullgör sina uppgifter. Särskilt vid den torde länsnämnderna komma föreslagna omorganisationens genomförande att ställas inför svåra och arbetsuppgifter. Sedan de kommunala betungande i mån blivit utrustade med kvalificerad nykterhetsnämnderna erforderlig och arbetsrutinen vunnit en viss fasthet, torde länsnämndernas arpersonal komma att minska. Den beräkning av personalbehovet, som betsuppgifter i det förhållandena under de första åren efter nyktergöres följande, åsyftar hetsvårdsreformens genomförande. Ehuru kommitténs mening bör givas en länsnykterhetsnämnderna enligt starkare och mera auktoritativ ställning inom nykterhetsvården, kommer deras atti mycket vara desamma som för närvarande. På arbetsuppgifter skilda områden och i avseenden kommer dock att inträda vissa speciella bl. a. till av särskilda av nykterhetskommittén i principförändringar, följd betänkandet eller annorledes förslag. Här kommer endast att beframlagda handlas som innebär förändring i länsnämndernas arbetsuppgifter. frågor
Om av rusdrycksförsäljningen ordnas enligt alternativ I
organisationen
ovan s. 121) skall länsnykterhetsnämnderna tilldelas den systembola-
i (se
gen f. n. ålagda uppgiften att ombesörja det egentliga utredningsarbetet i utskänkningsärenden och på grundval härav till länsstyrelserna inkomma med detaljerade förslag rörande tillståndsgivningen i allmänhet och i de särskilda fallen. För att ge en bild av de arbetsuppgifter, som härigenom skulle ankomma på länsnykterhetsnämnderna, må nämnas, att systembolagens uppgifter med ärenden om utskänkningstillstånd beträffande spritdrycker och vin för närvarande i huvudsak omfattar . a) utredningvom behovet av utskänkningstillstånd inom detaljhandelsområdet; . b) prövning av de anmälda restauratörernas lämplighet ur sociala och ekonomiska synpunkter; c) undersökning av restauranglokaler; d) avlåtande till länsstyrelse av ansökan om utskänkningstillstånd; e) överlåtelse av sådant tillstånd
på vederbörande restauratör med de vill-
kor som skall gälla för detsamma, upprättande av för överlåtelsen erforderligt avtal och kontroll av att avtalets bestämmelser följes; samt f) ekonomiska utredningar till ledning för kontrollstyrelsens fastställande av vinstkvantiteter. Av dessa arbetsuppgifter kommer det under e) nämnda överlåtelseförfarandet att bortfalla genom att vederbörande restauratör blir bärare själv av beviljat utskänkningstillstånd. De villkor, som hittills i överlåtelseintagits avtal mellan systembolag och restauratör, bör i stället i mån av behov direkt intagas i tillståndsresolutionen. Den under f) vilangivna arbetsuppgiften,
ken är av försäljningsteknisk art, förutsättes även framdeles skola hand- hu..
havas av skulle i huförsäljningsorganen. Övriga berörda arbetsuppgifter vudsak ankomma på länsnykterhetsnämnderna. Nämnda arbetsuppgifter handlägges för närvarande i allmänhet av systembolagets verkställande direktör och ledande tjänstemän samt bolagsstyrelsen. För att erhålla en uppfattning om i vilken utsträckning systembolagsledningen tages i anspråk för arbetsuppgifter av hithörande slag, har en undersökning företagits vid Systembolaget i Stockholm och vid ett medelstort . landsortsbolag. InomAktiebolaget Stockholmssystemet handlägges d-essa arbetsuppgifter —-— förutom i viss av vice verkställande direktör -- av utsträckning bolagets en särskild befattningshavare (med lön motsvarande 27 i den lönegrad statliga löneplanen 1), vilken är helt sysselsatt därmed. På Aktiebolaget Stockholmssystemets detaljhandelsområde belöper omkring en femtedel av alla ärenden av ifrågavarande slag i_riket. Då torde vara i arbetsuppgifterna stort sett likartade vid övriga kan dessa sam- Systembolag, arbetsdetaljer manlagt beräknas motsvara för minst fem kvalificerade arbetsuppgifterna befattningshavare. Denna beräkning överensstämmer väl med resultatet av undersökningen vid landsortsbolaget. Där handhades ärendena av verkställande direktören, som beräknat att 10-15 % av hans arbetstid av upptages frågor rörande utskänkningstillstånd. Det utredningsarbete, som skulle anenligt nykterhetskommitténs förslag
komma länsnykterhetsnämnderna i ärenden angående utskänkningstillpå stånd, torde kräva till kvalificerad arbetskraft i ungefär samma omtillgång som vad nu är fallet inom systembolagen. Därjämte bör beräknas fattning att hos länsnämnderna kommer att belastas med skrivbiträdespersonalen arbete och annat kontorsarhete för dessa arbetsuppgifter. Som ett led i befattning med utskänkningslänsnykterhetsnämndernas tillständen bör nämnderna även ankomma tillsynen över utskänkningpå ens handhavande från nykterhetssynpunkt. Om kvantitetsbegränsningen avskaffas, torde emellertid denna bli avpå restaurangerna kontrolluppgift sevärt förenklad. Det torde icke vara att räkna med något särerforderligt skilt härför hos länsnåmnderna. De uppgifter, som f. n. anpersonalbehov kommer få en så helt annan karaktär, att på kontrolldelegationerna, synes det kan ifrågasättas, om dessa bör bibehållas. Denna fråga bedelegationer handlas närmare i kap. 13 nedan. Även och uti fråga o1n behandlingen av _ärenden angående utminutering skänkning av öl skall länsnykterhetsnämnderna fungera som utredningsoch remissorgan vid genomförande av alternativ I. Uppgifterna blir i huvudsak desamma som beträffande ärendena om tillstånd till utskänkning av spritdrycker och vin, men torde komma att kräva något mindre arbetskraft. På av en rörande arbetsgången för dessa ärenden grundval, undersökning hos länsstyrelsen i Stockholms län har kommittén ansett sig kunna antaga, att arbetskraftsbehovet härför i hela riket motsvarar fyra kvalificerade befattningshavare samt någon biträdespersonal. En väsentlig och kvantitativt betydande arbetsuppgift för länsnykterhetsnämnderna skall enligt kommitténs förslag vara att föra ett länsregister
över nykterhetsanmärkningar samtatt tillhandahålla de kommunala nyk-
terhetsnämnderna registeruppgifter. Det åligger vidare länsnykterhetsnämnderna —— såsom förut nämnts —— att sedan andra åtgärder visat sig verkningslösa avstänga- missbrukare från inköpsrätt (ev. förordna om begränsning av inköpsrätten). Denna länsnykterhetsnämndernas befattning har rent allm-änt behandlats i principbetänkandet (sid. 134 ff.). Här torde emellertid en redogörelse för förfarandet böra lämnas. Beslut on1 avstängning eller ev. begränsning av inköpsrätten bör enligt kommitténs mening meddelas att gälla tills vidare. Länsnykterhetsnämnden bör emellertidsjälv eller genom den kommunala nykterhetsnämnden noga följa varje särskilt fall så att garantier skapas för att ej avstängning kvarstår onödigt lång tid. .Kommittén föreslår med hänsyn härtill att bestämmelser utfärdas i administrativ väg angående av beslut omprövning varje inom ett år från beslutets meddelande och år. varje följande Omprövningen bör av en - åtminstone summarisk - beträffande veföregås utredning derbörande missbrukare. Omprövningen torde i leda till att regel antingen nytt beslut meddelas, innebärande att skall avstängningen (begränsningen) hävas, eller att det tidigare meddelade beslutet fortfarande skall Engälla. dast i det förra fallet underrättas utminuteringsbolaget. Underrättelse lämnas likaså om vederbörande avlidit, så att den avlidnes nummer kan utgå
ur spärrlistan. Skulle nämnden icke få kontakt med missbrukaren, t. ex. * därför att denne flackar från ort till ort, bör det tidigare meddelade beslutet i regel fortfara att gälla. Genom den nu skisserade kan och ordningen försäljningsorganets register spärrlistan hållas aktuella på ett relativt enkelt sätt. Det arbetet egentliga läggs på nykterhetsvårdsorganen, som under alla förhållanden skall följa de enskilda missbrukarfallen inom sitt område, under det att försäljningsorganet befrias från alla uppgifter av social natur.
Länsnykterhetsnämnderna är för närvarande sammansatta på följande sätt. Ordföranden utses av en ledamot som skall vara läkare socialstyrelsen, utses av socialstyrelsen efter samråd med en ledamot medicinalstyrelsen, utses av och två av länsstyrelsen ledamöter landstinget. I Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län utser en ledamot, varlandstinget jämte stadsfullmäktige i resp. Norrköping, Göteborg och Gävle utser en ledamot. I Malmöhus län utser en ledamot samt städerna Malmö och landstinget Hälsingborg vardera en ledamot. Alkoholistvårdsutredningen föreslog ingen ändring i nu gällande regler. Med hänsyn till de som vidgade arbetsuppgifter enligt nykterhetskommitténs förslag skall av ombesörjas länsnykterhetsnämnderna synes samtliga ledamöter av dessa statliga organ böra förordnas av :t. Ordföran- Kungl. Maj den, som bör utses efter av länsstyrelsen, bör förslag ha domarkompetens. Av de övriga ledamöterna bör en vara läkare och utses efter gemensamt förslag av socialstyrelsen och En ledamot med insikt och erfamedicinalstyrelsen. renhet bör utses -
avnykterhetsvårdande arbete efter förslag av socialstyrel-
sen. Därjämte bör två (i Malmöhus län tre) ledamöter utses efter av f förslag landstinget och stadsfullmäktige i städerna utanför de , landsting enligt grunder som nu A tillämpas. Léinsnykterhetsnémndernas personal utgöres för närvarande av 15 heltids- och 9 deltidsanställda ombudsmän. Av de heltidsanstâllda ombudsmännen är 10 placerade i Ce 23 och 5 i lönegrad Cg 23. De deltidsanställda ombudsmännen uppbär arvode, vilket icke i fall 325 kronor något överstiger i månadenå Några fast anställda skrivbiträden finnes men under ej, budgetåret 1950/51 förbrukades ca 50 000 kr. för tillfällig skrivhjälp. Denna är personalutrustning enligt nykterhetskommitténs mening otillråcklig redan för att länsnykterhetsnämnderna skall kunna fullgöra sina nuvarande arbetsuppgifter ett tillfredsställande sätt. på Tages hänsyn jämväl till de nya eller vidgade arbetsuppgifter, som enligt vad nyss sagts skulle ankomma på länsnämnderna, är det att uppenbart personalstyrkan måste utökas avsevärt. _ g Vid den följande redogörelsen för behovet av har personalutrustning kommittén utgått från att utformas A försäljningsorganisationen enligt alternativ I. Under denna bör vid förutsättning varje länsnykterhetsnämnd inrättas en för en ledande i befattning tjänsteman, försla-gsvis benämnd kanslichef (sek-
Från fig‘ och med den 1 juli 1952 utgår visst tillägg till dessa arvoden (se sid. 114).
I 5 reterare). Denne bör leda det dagliga arbetet pä länsnykterhetsnämndens exutarbeta förslag till framställningar och remissvar, ombesörja utpedition, i ärenden samt föra läns-
lredningsarbetet angående utskänkningstillstånd
E nämndens Han bör även ha ansvaret för anmärkningsregistret. Beprotokoll. torde i allmänhet böra i lönegrad Ce men i de
E
fattningarna placeras 29, E minsta länen torde befattningen kunna placeras i lönegrad Ce 27. I Gotlands län torde det vara tillräckligt med en halvtidsanställd kanslichef i lönegrad 3 Ce 27. För kontakten med de kommunala nykterhetsnämnderna bör hos samtlänsnämnder finnas en konsulent, i lönegrad Ce 26, samt i de liga placerad större länen därjämte en assistent i befordringsgängen för amanuenser. I de minsta länen torde befattningarna som kanslichef och konsulent kunna sammanslås till en befattning som kanslichef, tillika konsulent, i lönegrad Ce 27. Vid lönegradsplaceringen av konsulenterna har fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas löneställning tagits till utgångspunkt. Biträdespersonal torde erfordras för förande av anmärkningsregistren samt för skrivarhete och andra kontorsgöromål. Såväl registerpersonalens som skrivpersonalens antal torde bero av eller i vart fall sammanhänga med storleken av det missbrukarklientel som kan väntas falla inom länsnykterhetsnämndernas arbetsområde. Det kan antagas att personalbehovet kommer att bli ungefär lika stort för båda arbetsuppgifterna. Överslagsvis har kommittén beråknat behovet av biträdespersonal vid en länsnykterhetsnämnd till en arbetskraft om missbrukarklientelet kan beräknas till uppgå högst 5 000 personer, två arbetskrafter om det ligger mellan 5 000-10 000 samt tre å arbetskrafter vid ett klientel 10 000 alkoholmissfyra överstigande brukare. Härutöver kan i de större länen komma att uppstå behov av sårskild biträdespersonal för de uppgifter som sammanhänger med tillståndsärendena. Av biträdespersonalen torde vid varje länsnämnd en böra ställning givas som arbetsledare och placeras som kanslibiträde i Ce 11. Övriga lönegrad biträden torde böra placeras i för skrivbiträden. befordringsgången Med utgångspunkt från dessa allmänna överväganden har nykterhetskommittén beräknat personalbehovet vid varje särskild länsnykterhetsnämnd. Resultatet av dessa beräkningar angives i tab. 8. Sammanlagt har personalbehovet hos länsnykterhetsnämnderna beräknats till
21 kanslichefer (sekreterare) i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Öe 29
21/2 kanslichefer, tillika konsulenter, i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 27 201/2 konsulenter i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . v. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ce 26 11 assistenter i befordringsgången 24 kanslibiträden i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 11 17 skrivbiträden
iliefordringsgången.
Om alternativ II för tillkommer i försäljningsorganisationen väljes, varje län en vilken får ansvaret för tillständsârenden m. m. systemholagsdirektör,
Tabell 8. Storlek, antal missbrnkare, dennuynrande och beräknade personalen hos
länsnykterhetsnänmiorna i de olika länen.
Kvalificerade Biträdes-
Miss_ befattningshavare personal
Folk- Areal b.
br1‘E%r§r
föreslaget L ä n mängd km* föreslaget antal antal k0m_nS a
1/1 1950 1/‘ 1950 und -sökn nuv
kon- assi- kansli- skriv-
a pp NN ,,,,; ‘ anwa kansli_
sulen- sten- biträ- biträchefer ter ter den den
Stockholms . . . . . . 350 924 7 689 10 800 1 1 1 1 1 1 . . . . . . . . . 153 364 5 320 3 250 1* —— —— 1 — Uppsala ‘/2 Södermanlands . . . 212 225 6 823 4 550 1 1 — 1 w ‘/2 Östergötlands . . . . 345 179 11 049 6 900 1 1 1 1 1 1 . . . . . . 11 516 5 700 1 1 —— 1 1 Jönköpings 269 614 l ‘/2 . . . . . . 157 751 9 914 3 700 1 — 1 —— Kronobergs ‘/2 ‘/2 Kalmar . . . . . . . . . . 235 851 11 616 6 400 1 1 1 —— 1 1 Gotlands . . . . . . . . . 58 946 3 172 1 800 ~— — 1 ~— ‘/2 ‘/2* 145 664 3 038 3 200 1* — — 1 — Blekinge . . . . . . . . . ‘/2 Kristianstads . . . . . 258 540 6 436 4 800 1 1 1 ~ 1 -e
Malmöhus . . . . . . . 578 968 4 847 15 200 1 1 1 1 2 . . . . . . . . . 162 626 4 922 4 900 1 —— 1 — Hallands 1/, V 1 Göteb. och Bohus 550 981 5 151 21 500 1 1 1 1 1 2 Älvsborgs . . . . . . . . 355 837 12 738 9 950 1 1 1 1 1 1 . . . . . . . 248 024 8 466 4 550 1 1 1 —— 1 - Skaraborgs Värmlands . . . . . . . 278 633 19 234 7 700 1 1 1 1 1 1 Örebro . . . . . . . . . . 245 857 9 185 6 850 ‘/3 1 1 1 1 1 Västmanlands . . . . 199 145 6 762 6 300 1 1 ——— 1 1 ‘/2 . . . . . 263 378 30 201 5 200 1 1 — 1 1 Kopparbergs ‘/2 Gävleborgs . . . . . . . 283 409 19 708 10 800 1 1 1 1 1 1 Västernorrlands . . 282 562 25 703 1 1 1 1 1 1 7.800 —— — Jämtlands . . . . . . . 144 207 51 711 4 800 ‘/2 1 1 1 Västerbottens . . . . 231 736 59 148 6 450 1 1 1 1 1 1 Norrbottens . . . . . . 239 145 105 543 5 650 1 1 1 1 1 1
Summa . - 13 23‘/2 20‘/2 11 24 17
heltid 11 deltid * Tillika konsulent, lönegrad Ge 27. 11* Missbrukargrupperna 1-3 i kommitténs statistiska undersökningar omfattar alla per-
soner som under perioden 1936-1945 registrerats för nykterhetsanmärkning (SOU 1951: 43, sid. 31). V
Under sådana förhållandentorde man kunna nöja sig med något mindre
kvalificerade sekreterare för kanslicheferna. Man kan då också
istället möj-
ligen tänka att utöka antalet konsulenter och assistenter och slopa seksig reterarebefattningarna. Härigenom skulle en viss besparing kunna uppnås, vilken emellertid mer än väl uppvägs av den fördyrade systembolagsorga-
nisationen.
^ Länsstyrelserna:
Länsstyrelsernas arbetsuppgifter med och organisation för nykterhets-
vården beröres endast i ringa mån av nykterhetskommitténs förslag. Det sy-
nes därför icke vara anledning att här redogöra för deras arbetsuppgifter på område, för vilka utförligt redogöres i alkoholistvårdsutredifrågavarande ningens betänkande.
Det må dock framhållas, att med ärenlänsstyrelsernas arbetsuppgifter den tillstånd till avalkoholhaltiga drycker skulle angående utskänkning minska. Då emellertid förutsättes behålla beslutanlänsstyrelserna alltjämt derätten, torde detta inte i nämnvärd medföra minskat behov utsträckning av arbetskraft.
Socialstyrelsen.
För del torde av organisationen för den öppsocialstyrelsens utbyggnaden na i allmänhet komma att medföra ökade arbetsuppgifnykterhetsvården ter, i av administrativ och kamera] natur. Den nuvarande persosynnerhet nalstaten upptar följande befattningar:
Ca 37 1 byråchef i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1 förste . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 29 byråinspektör i lönegrad Ce 27 1 byråinspektör i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ce 25 3 byråsekreterare i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .; . . . . . . . . . . .. 1 amanuens i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .; . . . . . . . . . . .. Ce 21 1 expert . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arvode
betecknades av alkoholistvârdsutredningen Byråns personalutrustning -redan för som âvilar sosom otillräcklig de mångskiftande arbetsuppgifter, cialstyrelsen och därmed denna byrå enligt nu gällande alkoholistvârdsför- Detta omdöme underströks starkt av socialstyrelsen i dess utlåfattningar. tande över betänkande. Därvid hänvisade styrelsen till sin utredningens verksamhetsberättelse för år 1949 och till den ökning som skett i antalet å byrån under senare år diarieförda ärenden. . Alkoholistvårdsutredningen föreslog följande pcrsonalstat för socialsty- relsens nykterhetsvårdsbyrå.
i
lönegrad
12 1 expert (ev. benämnd överinspektör) . . . . . . . . . . . . . . .. Cp 1 byråchef i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .in Ca 33 2 (en för och en för sluten vård) i lönegrad . . Ca 31 byrådirektörer öppen 1 förste i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 27 byråsekreterare 1 i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 25 byrâinspektör 1 byrâsekreterare i lönegrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .; Ca 24 4 amanuenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 kansliskrivare i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ca 15 i lönegrad 5 skrivbiträden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Nykterhetskommittén anser sig i huvudsak kunna godtaga alkoholistvârdsutredningens förslag, med det tillägget blott, att till byrån bör överföras den hos kontrollstyrelsen, som är erforderlig för förande av personal straffregistret för och vissa andra brott m. m. Med hänsyn till svårigfylleri heten att rekrytera expertbefattningen med person, torde det
_kvalificerad
möjligen bli nödvändigt att även i fortsättningen anlita arvodesanställda
experter. Det nuvarande arvodesbeloppet bör emellertid höjas, så att expertens medverkan kan bli av större Erfarenheten ? (experternas) omfattning. får utvisa huruvida någon ytterligare förstärkning av socialstyrelsen blii p erforderlig (för tillståndsärenden, remisser m. m.).
Registreringen hos och anmälningsplikten till nykterhetsvårdsorganen
Nuvarande förhållanden. En redogörelse för systembolagens registrering återfinnes å s. 53-56 i detta betänkande. Sammanfattningsvis kan av denna redogörelse konstateras, att systembolagen fortlöpande till sina register sammanför en olika mängd uppgifter betr. de personer, som tillhör resp. kontrollområden. Här finns uppgifter ej blott om nykterhetsförhållanden och inköp utan även om bostads- och familjeförhållanden, inkomstförhållanden, vissa uppgifter om kriminalitet samt vissa uppgifter om kontakt med socialvårdsorganen. Varken Iänsnykterhetsnämnder eller kommunala är nykterhetsnämnder ålagda att föra register över de personer, som är föremål för deras åtgärder eller uppmärksamhet. Genom praxis har emellertid viss registrering kommit till stånd. att få kännedom om missbruksfall är i Nykterhetsnämndernas möjligheter i betydande beroende av enskilda överenskommelser med ortsutsträckning myndigheter m. fl. betr. anmälning av alkoholmissbrukare. Författningsenligt har uppgiftsplikt till kommunal nykterhetsnâmnd ålagts polis- och åklagarmyndighet samt läkare beträffande sådant »förhållande, som bör föranleda den kommunala nykterhetsnämndens ingri- ,z pande». Som regel torde denna bestämmelse tolkas ganska snävt, och nykterhetsnämnderna torde med stöd av densamma endast få uppgifter om ett i ringa antal av de personer, som föranleder ingripande. På flertalet orter får emellertid nykterhetsnämnd via Systembolaget uppgifter om de personer, som sakfâllts för fylleri. Pâ åtskilliga håll finns också överenskommelse mellan polismyndighet och nykterhetsnämnd om meddelande till nämnden beträffande de personer, som anhållits för fylleri. De som de kommunala dessa olika uppgifter, nykterhetsnämnderna på sätt erhåller, torde endast i mycket begränsad utsträckning föranleda registrering. _ Uppgifterna erhålles emellertid som regel också av länsnykterhetsnämnden, och denna verkställer sedan nâgra år tillbaka Hos länsnykregistrering. terhetsnämnderna finns sålunda under uppbyggnad ett register över de personer i länet, beträffande vilka nämnden genom de kommunala nykterhetsnämnderna, systembolag, polismyndigheter m. fl. fått kännedom om nykterhetsanmärkningar. Dessa register torde emellertid inte varatillräckligt utbyggda för att svara . emot nykterhetsvårdsorganens behov av av de enskilda missbruks- Å utredning i fallen. Nykterhetsnämnderna brukar då vända sig till systembolagen, som har mera fullständiga uppgifter. I betydande utsträckning fungerar sålun- A
da systembolagens register såsom arbetsregister även för nykterhetsnämn- ; derna. Sedan andra halvåret 1946 infordrar socialstyrelsen statistiska uppgifter rörande nykterhetsnämndernas verksamhet. Uppgifterna till denna statistik i viss i form av nöd-
ålämnas utsträckning personförteckningar. Härigenom
5 viss även hos de kommunala nämnderna. vändiggöres registrering Någon bestämd praxis för förfarandet härvid torde icke ha utformats. l Alkoholistvårdsutredningen. Alkoholistvårdsutredningen har inte direkt ifrågasatt någon ändrad registrering hos nykterhetsnämnderna, men då utredningen föreslagit en avsevärd utökning av nykterhetsnämndernas befogenhet att ingripa mot lindrigare missbruksfall och i anslutning härtill föreslagit en ökad uppgiftsplikt från olika myndigheter m. m. till nykterhetsnämnderna beträffande fall av alkoholmissbruk, torde härav följa ett behov av utvidgad registrering hos såväl de kommunala nykterhetsnämnderna som länsnykterhetsnämnderna. I allmänna ordalag antyder också utredningen, att det hos nykterhetsnämnderna kommer att erfordras mera arbetskraft än nämnderna f. n. förfogar över för bl. a. registreringsarbete. Eftersom kommittén redan tidigare (s. 115 ff.) redogjort för alkoholistvårdsutredningens förslag, skall här endast antydas bakgrunden till det väntade ökade behovet av hos nykterhetsnåmnderna enligt utregistrering redningens förslag. Utredningens förslag innebär, att varje person, som använder alkoholtill uppenbar skada för sig eller annan skall bli föremål för drycker ingripande av nykterhetsnämnd. För att få kännedom om de personer, mot vilka ingripande bör företas, diskuterar. utredningen ingående .anmälningsplikten. Utredningen uttalar därvid, att polis- och bör bli äklagarmyndighet skyldiga att till nykterhetsnâmnd anmäla fall av alkoholmissbruk samtliga de under sin tjänsteutövning får taga med. anför befattning Utredningen vidare. Dessa fall innefatta icke endast personer, som begå brott under alkoholpåverkan, utan även kriminella, vilkas beteende kan sägas stå i samband med alkoholmissbruk utan att aktu-albrottet begåtts i onyktert tillstånd. Personer, som omhändertagas â allmän eller enskild plats på grund av berusning, höra också uppenbarligen till dem som skola anmälas till vederbörande nykterhetsnämnd. Olycks- och sjukdomsfall, vid vilka skadan eller sjukdomen uppstått genom eller i med alkoholbruk och vilka böra också
samband polisen tagit befattning med,
anmälas, då ju alkoholförtäringen lett till »uppenbar skada» för vederbörande själv. Även den, som på grund av alkoholkonsumtion vållar olycks- eller sjukdomsfall utan att han själv drabbas av olyckan eller sjukdomen, bör i den mån polismyndigheten vinner kännedom om sådan person, anmälas till nykterhetsnämnden. Över huvud bör varje alkoholbetingad händelse, som kan anses- skadlig för den onyktre eller hans omgivning, rapporteras till nykterhetsnämnden och detta även i sådana fall, då polismyndigheten icke företager någon åtgärd, men likväl vinner upplysning om missbruk (klagomål om alkoholmissbrukarens störande levnadssätt, lägenhetsbråk, vanvård av barn, ansatser till brott o. s. v.). Närmare prövning av eller utredning genom polismyndigheten om uppkomna alkoholskador
utgör sålunda icke förutsättning för att denna anmälningsplikt skall föreligga. Dessa uppgifter tillkomma nämligen det specialorgan, som mottager anmälningarna. Syftet med denna utvidgade anmälningsskyldighet är givetvis, att de nykterhetsvårdande myndigheterna skola sättasi tillfälle att ingripa på lämpligt sätt så tidigt som möjligt till förhindrande av uppkomsten av djupare rotat alkoholmissbruk. Enklast torde rapporteringsskyldigheten kunna fullgöras genom översänd-ande av kopia av upprättad polisrapport eller genom ett kortfattat meddelande av kända fakta rörande fallet i fråga. Anmälan bör självfallet göras så snart som efter att händelse av denna art blivit bekant för polismyndigheten. Beträf-möjligt fande fyllerister torde det i många fall vara önskvärt, att polisen tager kontakt med nykterhetsnämnden redan medan dessa ännu äro Omhändertagna. I varje fall bör underrättelse om anhållande av sådana personer i enlighet med i de större städerna utbildad ske efter endast några få dagar. Självfallet bör polispraxis och anses befriad från anmälningsskyldighet, om anmälan röåklagarmyndighet rande det aktuella fallet kan antagas komma att ingå till nykterhetsnämnden i annan eller nämnden själv skaffat sig kännedom om detta. ordning Nykterhetsnämnderna behöva emellertid härutöver erhålla upplysningar rörande
alkoholmissbrukare från andra officiella organ för att i tid och på lämpligt sätt
kunna ingripa. Enskilda personer, särskilt anhöriga till dessa missbrukare, draga sig ju av lättförklarliga skäl ofta för att vända sig till nykterhetsnämnden. Ett stort antal offentliga myndigheter och myndighetspersoner (t. ex. skolmyndigheter, kuratorer, distriktssköterskor, mödrahjälps- och hemhjälpsnämnder, arbetsförmedlingar, präster) få emellertid under sin verksamhet kännedom om många för nykterhetsvårdsorganen okända alkoholmissbrukares sociala skadeverkningar och borde då i det allmännas intresse vidarebefordra till sådant organ vad de erfarit i nämnda avseende. Utredningen har dock icke ansett sig böra föreslå kategorisk för sådana myndigheter och personer utan nöjt sig med att i anmälningsplikt uppmaningens form vädja till dessa att underrätta nykterhetsnämnderna om vad de under sin verksamhet inhämtat beträffande alkoholmissbrukare. Orsaken till denna utredningens ståndpunkt är, att flera av dessa myndigheter och personer intaga en så ömtålig ställning, att betydande svårigheter för dessa att fullgöra anmälningsplikten i vissa. fall skulle kunna uppstå. En uppmaning i lagen till offentliga organ att, t. ex. i anhörigas ställe, anmäla alkoholmissbrukare torde emellertid på önskvärt sätt kunna rikta uppmärksamheten på dessa organs ansvar i nämnda avseende. Utredningen har dessutom den uppfattningen, att den förbättring och vidgning av nykterhetsnämndernas behandlingsmöjligheter, som utredningen med sina olika förslag eftersträvar, kan komma att skapa ökat förtroende för dessa organ och giva till resultat, att meddelanden om alkoholmissbrukare i framtiden inkomma från myndigheter och myndighetspersoner i större utsträckning än vad som nu är fallet. Generell anmälningsplikt anser utredningen dock böra gälla för myndighet, som äger befogenhet att ådöma disciplinstraff (militärbefälhavare, statliga kommunikationsverk, poliskollegier etc.), då sådan myndighet ålägger straff för förseelse begången under alkoholpâverkan. Myndighet av detta slag bör sålunda vara skyldig att bringa till nykterhetsnämnds kännedom alla sådana fall, som föranlett disciplinbestraffning. Även systembolag böra åläggas obligatorisk anmälningsplikt beträffande alla de missbruksfall, som komma till deras kännedom. Ett minimum av anmälningsplikt anser utredningen vara. att sådant bolag omedelbart vidarebefordrar till vederbörande nykterhetsnämnd vad detta erfarit som ett resultat av skyldigheten för domstolar m. fl. att meddela uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet. Självfallet behöva dylika uppgifter dock icke översändas till vederbörande nykterhetsnämnd annat än i den mån de icke kunna förutsättas vara.förut kända av nämnden.
Slutligen anger utredningen_sin uppfattning om läkares skyldighet att göra anmälan till nykterhetsnämnd om missbruksfall, som kommer till
hans kännedom. Enligt utredningens mening bör läkare vara befriad från anmälningsplikt, om missbrukaren genom läkarens försorg blir föremål för erforderlig behandling. Om missbrukaren däremot vägrar att låta behandla sig eller underlåter att läkarens ordinationer, bör denne vara följa pliktig att anmäla honom till nykterhetsnämnden för angående utredning la.gens tillämplighet och erforderliga åtgärder. I rena då undantagsfall, åtgärd av nykterhetsnämnd av särskilda skäl icke bör bör läkaren ifrågakomma, även om missbrukaren vägrar att låta behandla sig vara befriad från anmälningsskyldigheten. l Nykterhetskommittén I samband med framläggandet av de allmänna riktlinjerna för sitt förslag och den allmänna motiveringen för detta har nykterhetskommittén framhållit, att den anser det nödvändigt, att samhällets olika nykterhetsvårdande organ har tillgång till ett relativt utförligt uppgiftsmaterial om befolkningens skötsamhet i nykterhetsavseende. Detta uppgiftsmaterial måste vara så beskaffat, att det möjliggör ingripanden redan mot det alkoholbegynnande missbruket. I detta sammanhang kan kommittén med tillfredsställelse konstatera, att vi i värt land redan har en erfarenhet och till på lång grundad väsentliga delar författningsmässigt reglerad rutin för att tillhandagå nykterhetsnämnder och systembolag med uppgifter om de beträffande vilka personer, ingripanden för att hindra av alkoholmissbruk eller för att uppkomsten stävja ett redan uppkommet sådant bör Formellt har detta övervägas. uppgiftsmaterial, såsom framgår av den härovan lämnade till väredogörelsen, sentlig del avsetts till stöd för tillämpningen av det individuella ransoneringssystemet. Det måste anses vara i och för otillfredsställande, att de sig egentliga vårdorganen är betydligt sämre utrustade än försäljningsorganen när det gäller tillgången till I den som utvecklats, registeruppgifter. praxis, har dock uppgiftsmaterialet av överenskommelser kommit även på grund den direkta nykterhetsvården till och blivit ett värdefullt godo mycket hjälpmedel för denna. Vid sitt har utredningsarbete nykterhetskommittén kunnat konstatera, att materialet kan anses vara ingalunda fullständigt. Åtskilliga fall av alkoholmissbruk har kunnat undgå samhällsingripande även på ett avancerat stadium av att icke ganska på grund samhällsorganen haft kännedom om dem. Kommittén har emellertid den att uppfattningen, det f. n. icke är att åstadkomma ett så möjligt fullständigt uppgiftsmaterial, att icke åtskilliga sådana fall kan förekomma. Allmänhetens till inställning alkoholmissbruket och till är i utnykterhetsvårdsingripanden betydande sträckning ännu alltför negativ för att skall kunna mötas samhällsorganen med det förtroende av missbrukaren och hans som i omgivning, många fall är villkoret för att missbruket ett stadium skall på någorlunda tidigt komma till nykterhetsvårdsorganens kännedom. Det är därför komenligt mitténs mening icke att helt de konstaterade bristerna i möjligt avhjälpa nykterhetsvårdsorganens möjligheter att uppspåra missbruksfallen genom 11-5123132
Kommittén förväntar en utökad, författningsmässigt reglerad uppgiftsplikt. — såsom framhållits — att den av samemellertid tidigare nya inriktning område, som kommittén föreslår, , hällsingripandena på nykterhetsfrågans tillsammans med en förbättrad insikt om alkoholmissbrukets vâdor och om och att komma till rätta med detta missbruk, möjligheterna vägarna skall öka mot och förtroendet för nykterhetsvårdsverksamheten. lojaliteten har därför i princip byggt sitt förslag till uppgifts- Nykterhetskommittén och den som den nu inarbetade rutinen lägger. plikt registrering på grund,
I samband med avskaffande av den individuella ransoneringen bortfaller
emellertid vissa av uppgifter, vilket har beaktats vid förslagets utfor-
behQv
mande. En lättnad i och registreringsarbetet fölbetydande uppgiftsplikten bl. a. av att skall ske enbart med hänsynstaganjer principen, ingripanden de till bristande skötsamhet i En betydande del av den nykterhetsavseende. nuvarande och avser ju att möjliggöra föruppgiftsplikten registreringen säljningsrestriktiva ingripanden även i sådana fall, där inköp av rusdrycker kan leda till skada i andra avseenden (Rff 4 3 §). Vid utformningen av kap. har vidare, såsom närmare framgår av det följande, beaktats förslaget den som av att kontrollavdelningarna vid organisatoriska förändring, följer och att de av deras uppgifter, som bibehälles, över_ systemholagen nedlägges föres till nykterhetsnämnderna. Kommittén därefter till att lämna en närmare redogörelse för övergår hur dess i nu berörda avseenden är utformat. förslag De behöver inhämta beträffande de uppgifter, nykterhetsnämnden personer mot vilka av en eller annan art skall övervägas, torde kunna åtgärder indelas sätt: på följande a) beträffande nykterhetsanmärkningar till ledning för uppspâ- Uppgifter rande av missbruksfall samt till ledning vid utredning. b) för identifiering m. m. i samband med utredning. Uppgifter c) beträffande sociala och ekonomiska för- Uppgifter familjeförhållanden, hållanden, kriminalitetsförhållanden m. m. till ledning vid utredning.
Vad de under a) nämnda uppgifterna om nykterhetsanmdrkningar gäller till för av missbruksfall samt till ledning vid utredning ledning uppspårande kan dessa indelas efter sin art i tre nämligen för det första ankategorier, från och socialvårdsmyndigheter m. fl. bemälningar polis, polisäklagare träffande bristande skötsamhet i nykterhetsavseende., för det andra uppom hos iakttagelser om anmärkningsvärda gifter försäljningsorganet gjorda samt det från privatpersoner eller motsvaraninköp för tredje anmälningar de om beträffande förhållande, som bör komma till nykgjorda iakttagelser terhetsnämndens kännedom. Kommittén har framhållit, att den i fråga om bestämningen av tidigare vad som skall anses såsom alkoholmissbruk står samma ståndpunkt som på d. v. s. alkoholmissbruk skall anses föreligga, alkoholistvårdsutredningen, då använder drycker till uppenbar skada för sig eller någon alkoholhaltiga j, annan. Det bör emellertid i detta påpekas, att alkoholistvårdssammanhang
förslag som har den nuvarande ordningen med utredningens utgångspunkt individuell och därav föranledd dualism i fråga om ingripanden ransonering mot alkoholmissbruk. Denna utgångspunkt innebär för nykterhetsnämnderi na den praktiska konsekvensen, att en viss del av missbruksfallen oberoen-
de av blir föremål för nykterhetsvårdsnykterhetsnämndernas åtgöranden av i samband med den individuella ingripande, nämligen systembolagen kontrollen. Systembolagens ingripanden föregås ju som regel av utredning, som innefattar samtal med vederbörande missbrukare. Vid dessa personliga samtal brukar framhålla vådan av fortsatt alko- Systembolagets tjänstemän i holmissbruk. gäller inte för nykterhetskom- Alkoholistvårdsutredningens utgångspunkt mittén. kommitténs är det endast nykterhetsnämnderna, som Enligt förslag skall verkställa Detta medför i viss mån större krav på uppgiftsingripande. materialet hos nykterhetsnämnderna än de krav alkoholistvårdsutredningen hade Kommittén anser, att det är ett minimikrav, att anledning uppställa. erhåller om i samnykterhetsnämnderna uppgifter nykterhetsanmärkningar ma som sådana för närvarande tillhandahålles sysutsträckning uppgifter den praxis, som i detta avseende utbildats. tembolagen genom Såsom redan förut anförts, kan emellertid en begränsning göras beträffande för samt kommunalnämnd och drätselkamåläggande fattigvårdsstyrelse mare att lämna om sociala understöd att lämna avskrift eller uppgifter resp. ur Då dessa icke i och för sig ensamma kan lägutdrag restlängd. uppgifter för är de endast erforderliga i samband med utgas till grund ingripande, redningar, som aktualiserats av direkta nykterhetsanmärkningpå grundval ar. kan därför begränsas till uppgiftsskyldighet beträffande sär- Åliggandet skild efter hemställan i särskilt fall. Till denna fråga återkomperson varje mer kommittén i det följande. I detta även frågan om vilka organ, som skall sammanhang uppställer sig eller de kommunala mottaga uppgiftsmaterialet, länsnykterhetsnämnderna eller eventuellt socialstyrelsen. Enligt de nu gällande nykterhetsnämnderna bestämmelserna föreligger viss uppgiftsplikt till den kommunala nykterhetsnämnden. Det är denna som alkoholistvårdsutredningen anuppgiftsplikt, borde Till länsnykterhetsnämnd däremot föreligger ingen uppsåg utvidgas. och sådan har icke heller föreslagits av alkoholistvårdsutgiftsplikt någon till ledning för systembolagens verksamhet ingives redningen. Uppgifterna av vederbörande i vissa fall till kontrollstyrelsen för registrering myndighet och vidarebefordran till systembolagen, i andra fall direkt till systembo-
lagen. Kommittén den att de kommunala nykterhetsnämnhyser uppfattningen, derna icke är de för mottagande och registrering av lämpligaste organen De kommunala nämnderna är i första hand ifrågavarande uppgiftsmaterial. av* skäl registreringsenheter. Alltför många personer praktiska olämpliga mellan olika kommuner för att uppgiftslämnande och registrering flyttar beträffande invånarna skall Även sekretessynpunkten talar fungera smidigt. emot av kommunala register. På grundutspridningen uppgiftsmaterialet på
val av en tids erfarenheter har man f. n. lång registreringen uppdelad på _ systembolagen och delvis även på lånsnykterhetsnämnderna. Genom att åtminstone i huvudsak centralisera och
uppgiftsmottagandet registreringen;
länsvis erhålles en önskvärd koncentration av materialet utan att detta,_ såsom vid enbart riksregistrering, blir alltför och besvärsvåröverskådligt ligt att hantera. Samtidigt erhåller vilhärigenom länsnykterhetsnämnderna, 5 ka efter systembolagens ensamma kvarstår som omorganisation registreringsorgan, en kontakt med de kommunala
kontinuerlig nykterhetsnämn-
dernas arbetsuppgifter. måste till största delen vidare- Uppgiftsmaterialet befordras till de kommunala nämnderna, och får sålänsnykterhetsnåmnden ledes här en möjlighet att direkt verksamheten hos dessa. Kommittén följa vill därför förorda, att och uppgiftsmottagandet registreringen beträffande nykterhetsanmärkningar i huvudsak koncentreras till länsnykterhetsnämnderna. Kommittén utgår emellertid från, att behov av ett alltjämt föreligger centralt straffregister rörande och vissa andra brott av den som fylleri art, nu föres hos Kommittén föreslår därför bibehållande i kontrollstyrelsen. princip av det nuvarande systemet med avlämnande av som avses uppgifter, även för detta direkt till vederbörande centrala register, registerförande verk för vidarebefordran till de lokala organen kommitténs (enligt förslag som regel länsnykterhetsnämnderna). Med till att hänsyn kontrollstyrelsens tillsyn över den individuella kommitténs helt inköpskontrollen enligt förslag upphör och i viss mån av vilken även såsom tillövertages socialstyrelsen, över i har A synsmyndighet nykterhetsnämnderna övriga frågor kontakten med dessa organ, anser emellertid kommittén, att att föra det nu omuppgiften nämnd-a särskilda straffregistret och tillhandagå nykterhetsvårdsorganen med uppgifter ur detta bör Detta för även med överflyttas på socialstyrelsen. sig, att statistiken över fylleriförseelser m. m. bör utarbetas av socialstyrelsen. Gången av ärendena blir sålunda i den, att de som skall princip uppgifter, ingå i det särskilda straffregistret, till vilken efter ingives socialstyrelsen, att ha registrerat uppgifterna vidarebefordrar dem till vederbörande läns-n nykterhetsnämnd i den mån detta föreskrives. Länsnykterhetsnämnden har sedan att införa uppgifterna i sitt varefter den kommunala register, nykterhetsnämnden aviseras, för att denna skall kunna verkställa om prövning, åtgärd skall företagas. De åter, som skall införas i det särskilda uppgifter ej straffregistret men är av den art, att de hör antecknas i länsnykterhetsnåmndens register, överlämnas direkt till som efter länsnykterhetsnämnden, registrering aviserar den kommunala nämnden. direkt till Någon uppgiftsplikt de kommunala nykterhetsnämnderna torde icke böra lagfästas utom för de fall, då kommunal nykterhetsnåmnd i samband med om särskild utredning person begär uppgifter om denna. Till om från vilka frågan myndigheter kommunal nykterhetsnämnd bör ha rätt att rekvirera sådan skall uppgift kommittén återkomma i det följande. Det bör emellertid vara de kommunala nämnderna obetaget att träffa överenskommelse om erhållande av vissa uppgifter från andra myndighet-er. Nykterhetskommittén vill emellertid;
framhålla, att den icke anser, att av löpande registrering nykterhetsanmärkningar bör förekomma hos de kommunala nykterhetsnämnderna annat än beträffande sådana personer, för vilka särskilda akter i samhand upplagts med verkställande av utredningar. En särställning bland till för uppgifterna ledning nykterhetsnämndernas p verksamhet intages av uppgifterna beträffande Med det l rusdrycksinköpen. försåljningssystem, som kommittén föreslår, kommer nykterhetsnämnderna jhär att få ta befattning med en ny form av för vars an- I uppgiftsmaterial, vändning erfarenheter av tidigare tillämpning saknas. Prågan om de funktioner, skall ha, behandlas från mera inköpsregistret fallmänna utgångspunkter i principbetänkandet (s. 136). Det av framgår framställningen där, att kommittén förväntar, att inköpsregistreringen skall komma att lämna ett av värde för uppgiftsmaterial nykterhetsnämnderna, då det gäller att i samband med undersökningar, huruvida missbruk föreligger, bilda sig en om vederbörandes alkoholvanor. Härutuppfattning över skall registreringen fylla vissa i till den tekniska uppgifter anslutning försäljnings- och inköpskontrollen samt såsom för individualstaunderlag tistik över rusdrycksinköpen. Det föreligger ett allmänt intresse att kunna konsumtionsutveckfölja lingen under övergångstiden. På grund härav bör kontrollen över inköpen och registreringen av desamma under denna tid så effektiv som göras möjligt. Är sådan registrering genomförd och har de nykterhetsvårdande organen härigenom beretts att nära möjlighet följa konsumtionsutvecklingenx, har vissa förutsättningar skapats för dem att snabbt kunna inskrida mot de tendenser till missbruk av som eventuellt kan komma inköpsfriheten, att visa sig.
Registreringen av inköpen skall i första hand göras sådant att
på sätt, nykterhetsnämnderna vid behov kan hållas underrättade om kontinuerligt de personers inköp, som är föremål för uppmärksamhet. Då det emellertid är svårt att i vilken synnerligen förutsäga utsträckning nykterhetsnämnderna på längre sikt kommer att utnyttja ur inuppgifter-na köpsregistret, anser kommittén det vara att och angeläget, uppgiftsplikten registreringen beträffande inköpen utformas sådant att på sätt, anpassning smidigt kan ske efter de krav, som erfarenheten av den praktiska tillämpningen kommer att uppställa. Kommittén vill därför föreslå att bestämmelsen i förevarande avseende utformas så, att att föra
försäljningsbolaget ålägges register över alla kun-
ders inköp av spritdrycker. I den mån finner skäl förordna Kungl. Majzt därom skall även inköp av andra Efter hemställan rusdrycker registreras. av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skall bolaget lämna uppgifter om viss persons inköp. Vid alternativ I utgöres av de samlade registret inköpsrekvisitionerna, vid alternativ II finnes ett särskilt i affärerna. kortregister Om uppgift lämnas till bör därav lämnas till polismyndighet kopia länsnykpterhetsnämnden. Socialstyrelsen bör ha befogenhet att utfärda närmare dibeträffande detta
irektiv uppgiftsmaterials innehåll och användning.
l
Genom en registrering av den typ, som här antytts, synes nykterhetsnämnderna kunna helt med de som de behöver beträffande tillgodoses uppgifter, De detta sätt erhål- a rusdrycksinköpen. uppgifter, nykterhetsnämnderna på ler, bör i den mån de bedömande är att betrakta enligt nykterhetsnämndens såsom samma som övnykterhetsanmärkningar registreras enligt principer riga sådana. Vad därefter gäller de under h) ovan ä s. 162 nämnda uppgifterna för idenm. m. bör ha rätt att hos vederbörande folktifiering nykterhetsnämnderna i ur deras olika register. bokföringsmyndigheter begära erforderliga uppgifter De nu bestämmelserna i detta avseende vara tillfredsställangällande synes de och den som utvecklats i samband med tillämpningen av desampraxis, ma, ger och nykterhetsnämnder erforderliga uppgifter. systembolag Vad slutligen gäller de under c) å s. 162 nämnda uppgifterna beträffande sociala och ekonomiska förhållanden, kriminalitetsfamiljeförhållanden, m. m. till vid prövning huruförhållanden ledning nykterhetsnämndernas vida skall får kommittén erinra om sin tidigare redovisade åtgärd vidtagas, att endast och olaga handel skall kunståndpunkt, nykterhetsanmärkningar na till för Lagen om nykterhetsvård är tillämplig enläggas grund åtgärder. dast å den, som missbrukar alkoholhaltiga drycker, och definitionen av alkoholmissbruk att alkoholmissbruk föreligger, då någon använder alkosäger till skada för sig eller annan. För att ingripande holhaltiga drycker uppenbar skall komma till stånd, erfordras alltså att vederbörande enligt lagen om kan anses missbruka alkoholhaltiga drycker eller att han A nykterhetsvård olaga handel förverkat förutsättningen för inköpsrätt. Man kan sågenom lunda räkna med, att nykterhetsnämnden för att över huvud taget överbör ha fått form av meddelande med anmärkning *I väga ingripande någon mot vederbörandes skötsamhet i nykterhetsavseende. Då av ett sådant meddelande skall prönykterhetsnämnden på grundval va, om alkoholmissbruk i har den emellertid behov lagens mening föreligger, av beträffande vederbörandes förhållanden i allmänhet. Vid den uppgifter nykterhetsnämnden har att företaga, måste familjeförhållanundersökning den, ekonomiska och sociala förhållanden, hostadsförhållanden, kriminalitetsförhållanden m. m. beaktas. Särskilt ingående måste undersökningen bli dessa när alkoholmisshruket är av svårare art och tvångsåtgär-
i
avseenden, der överväges. måste sålunda ha rätt att erhålla des- Nykterhetsnämnderna sa från de organ, som har kännedom om förhållandena. Kommittén uppgifter anser emellertid, att dessa skall kunna erhållas först efter framuppgifter ställning i varje särskilt fall. Enligt nuvarande praxis erhåller systembolagen ofta fortlöpande uppgifter om de personer, som t. ex. erhåller fattig-
vårdsunderstöd eller annan social hjälp eller som brister i underhållsplikt
mot utomäktenskapliga barn eller brister i fullgörande av skattskyldighet. Dessa ofta i centralregister, oberoende uppgifter registreras systembolagens av, huruvida för bristande skötsamhet i
anmärkning nykterhetsavseende.
förefinnes. s
Enligt kommitténs mening hör sålunda icke fortlöpande uppgifter av den-g
För de fall, då kommunal nykterhetsna typ lämnas nykterhetsnämnderna. nämnd vid beträffande särskild inhämtar uppgifter ur undersökning person olika t. ex. eller restlängder, bör uppgifterna samlas register, socialregister till en särskild akt, vilken förvaras hos den kommunala nykterhetsnämnd, som ärendet eller i fall hos Re-
handlägger vissa länsnykterhetsnämnden.
av dessa bör icke ske i det register över nykterhetsangistrering uppgifter som det skall att föra. Detta remärkningar, åligga länsnykterhetsnämnd bör utöver icke innehålla andra uppgifter än gister nykterhetsanmärkningar
identifieringsuppgifter. För att fungera som uppslagsregister
erforderliga och för av missbruksfall är det icke heller nöd- »larmregisten uppspårande att innehåller uppgifter utöver nykterhetsanmärkningar. vändigt registren skall i huvudsak användas för att ge de kommunala nykterhets- Registren nämnderna fall, som av nykterhetsanmärkning evenanvisning på på grund tuellt bör föranleda undersökning. fall skulle det vara av värde för att ha kän- I många nykterhetsnämnderna nedom om eventuell kriminalitet hos dem som anmäles för alkoholmissbruk. om vilka som bör ha rätt att rekvirera utdrag ur fångvårds- Frågan organ är för närvarande föremål för Vid bestyrelsens straffregister utredning. av denna man även höra beakta nykterhetsnämnderhandlingen fråga synes nas behov av att få del av sådana uppgifter.
Sammanfattning av kommitténs förslag. kommittén följande förslag till uppgifts- Sammanfattningsvis framlägger och till ledning för nykterhetsnämndernas verksamhet. plikt registrering att föra ett särskilt straffregister rörande fylleri Socialstyrelsen ålägg-es och vissa andra brott. Detta skall innehålla i följande avregister uppgifter seenden: Disciplinstraff för fylleri. Fylleriförseelser. Brott och förseelser, som kan karaktäriseras såsom olaglig rusdryckshantering eller eljest innebär överträdelser mot alkohollagstiftningen. Rattfylleri. Annat brott begänget under alkoholpåverkan. Lösdriveri. och från alkoholistanstalt. Intagning utskrivning Vård för som uppstått bruk av alkoholhalpå sjukhus sjukdom, genom r tiga drycker. till för de fall av ovannämnd art, som Uppgiftsplikt registret samtliga kommer till deras kännedom, ålägges dömande myndigheter samt anresp. staltsföreståndare. ur detta skall tjäna till ledning vid avvägning av straff Uppgifter register ur
ledning
vid förnyat brott samt till för nykterhetsvårdsorganen. Utdrag skall kunna lämnas till domstolar och motsvarande myndigheter registret samt till nykterhetsvårdsorganen. Länsnykterlzetsnämnden skall föra register över nykterhetsanmärkningar beträffande boende inom länet. I detta register skall antecknas: personer
Uppgifter till särskilda vilka socialstyrelsens straffregister, fortlöpande skall efter registreringen hos socialstyrelsen överlämnas till länsnykterhetsnämnden. Uppgifter från försäljningsbolaget i av rekvisitioner beträffananledning de stora eller eljest i den mån anmärkningsvärda inköp i länsnykterhetsnämnden prövar lämpligt att dem. registerföra Uppgifter från polismyndigheter (bl. a. betr. anhållanden för fylleri), läkare, socialvårdsorgan m. m. betr. nykterhetsanmärkning. Uppgifter från andra myndigheter, privatpersoner och kommunala nykterhetsnämnder, so1n länsnykterhetsnämnden prövar lämpligt registerföra. Skyldighet att lämna uppgifter till detta hör register åligga polismyndigheter och socialvårdsmyndigheter samt i viss läkare heutsträckning träffande sådana förhållanden, som bör komma till kännykterhetsnämnds nedom, d. v. s. där det bör utredas, huruvida alkoholmissbruk föreligger. Dessutom bör andra och institutioner att myndigheter, organ uppmanas lämna sådana uppgifter. Rätt att erhålla ur detta bör tillkomma i första hand uppgifter register de kommunala Även andra hör nykterhetsnämnderna. socialvårdsorgan emellertid efter prövning i varje särskilt fall kunna erhålla uppgifter. Försäljningsbolaget ålägges att fortlöpande föra register beträffande samtliga kunders inköp av spritdrycker (och ev. vin) enligt de närmare anvisningar, som utfärdas av socialstyrelsen. ur detta skall, Uppgifter register likaså enligt anvisningar från socialstyrelsen, meddelas länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder och polismyndigheten
9. rörande
Kap. Kostnadsberäkningar försäljningsorganisationen
och samt vissa
nykterhetsvården övergångskostnader
Allmänna kostnadsberäkningar.
Med utgångspunkt från de förut angivna beräkningarna rörande personalbehovet inom försäljningsorganisationen och den öppna nykterhetsvården har nykterhetskommittén gjort en beräkning av de årliga kostnaderna för de samhälleliga nykterhetsvårdsåtgärderna. (Beräkningen har gjorts efter 1950 års pris- och lönenivå.) Beträffande den kvalificerade personalen hos de kommunala nykterhetsnämnderna har kommittén utgått från att dess löneförmåner genomsnittligt kommer att motsvara löneförmånerna för statliga befattningshavare i lönegraderna 24 (inspektörer) eller 19 (assistenter). De totala kostnaderna för de kommunala nykterhetsnämnderna kan då uppskattas på följande sätt. Som en jämförelse anges samtidigt motsvarande kostnader för år 1949, eller det senaste år för vilket siffror kuntillförlitliga nat erhållas. De kommunala nykterhetsnämnderna. Enligt 1949 kommitténs beräkningar Arvoden till ledamöter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 000 1 185 000 Arvoden till ledamöter för utfört arbete . . . . . . . . . .. 293 000 -- Ersättning till annan arbetskraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . 944 000 - Personalkostnader: landskommunerna . . . . . . . . . . . . . . - 1 396 000 Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . — 693 000 städer . . . . . . . . . . . . . . . . . . - 2 262 000 övriga Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 799 000 1 000 000 Summa 2 2 221 000 5 536 000
Beräkningen är givetvis ytterst approximativ. De verkliga kostnaderna beror på förhållandena i de skilda kommunerna och kommunernas bepå slut. Syftet med beräkningen är, förutom att ge en bild av totalbeloppet för den Öppna nykterhetsvårdens kostnader, att skapa ett underlag för beräkningen av storleken av statens bidrag till kostnaderna för den kommunala nykterhetsvården. Det 1949 utgående statsbidraget för den öppna nykterhetsvården kan beräknas till 320000 kronor; kommunerna fick så- 1 Då antalet nämnder väsentligt minskat efter kommunreformens genomförande, innebär det oförändrade beloppet en beräknad ökning av de individuella arvodena. Därtill kommer kostnader för sluten vård med 523 000 kr.
i
lunda stå för 1 900 000 kronor av detta års kostnader. Skall statsbidrag en ligt kommitténs förslag utgå med 80 % av kostnaderna, kan statsbidragets totalsumma vid full utbyggnad av den kommunala nykterhetsvårdsförvalt
f
ningen beräknas till (80 % av 5 536 000) 4 428 800 kronor. På kommunernaåter skulle stanna ett belopp av 1107 200 kronor.
För länsnykterhetsnämnderna respektive socialstyrelsen kan de årliga
kostnaderna beräknas pâ följande sätt.
Länsnykterhetsnämnderna.
Budgetåret Kommitténs 1949/50 förslag Års- och dagarvoden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 30 000 1 100 000 Personalkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 000 927 000 Sjukvård m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 500 3 000 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 000 100 000 Expenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 500 200 000 Summa 359 000 1 330 000 1 Kommittén har räknat med en avsevärd höjning av ordförandens och övriga ledamöter arvoden.
Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå.
Budgetáret Kommitténs 1949/50 förslag Personalkostnader m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 000 300 000
av kostnaderna den nykterhetsvården. Sammanställning fär öppna
Förut N
Kofxgåilgâéns
De kommunala nykterhetsnämnderna . . . . . . . . . . . . . . 2 221 000 5 536 000 Länsnykterhetsnämndema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359 000 1 330 000 Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå . . . . . . . . . . . . . . . 116 000 300 000 Summa 2 696 000 7 166 000
Om alternativ II för försäljningsorganisationen väljes, torde länsnykterhetsnämndernas kostnader kunna minskas med uppskattningsvis ca 100 00
kronor.
En så omfattande förstärkning av den öppna nykterhetsvårdens personalresurser, som antagits vid den här gjorda beräkningen, torde icke kunna erhållas pâ en gång. Under en övergångstid erfordras ett betydande organisa tionsarbete från såväl statens som kommunernas sida. Rekryteringsproblemet torde även komma att föranleda avsevärda svårigheter. Visserlige
“
torde viss personal i samband med omorganisationen kunna frigöras frå systembolagens kontrollavdelningar. Särskilt gäller detta biträdespersonal
i
Antalet högre befattningar än motsvarande 19:e lönegraden är emellerti för närvarande endast ett 40-tal vid dessa avdelningar, varför ytterligar personal måste rekryteras för att fylla behovet av kvalificerad personal ho
L länsnykterhetsnämnder och kommunala nykterhetsnämnder. Det torde dock
icke kunna undvikas, att upprustningen av de kommunala nykterhetsnämnderna kommer att taga flera år. Under denna tid blir givetvis statens utgifter för den öppna nykterhetsvården i motsvarande mån mindre. För initialåret torde man kunna räkna med en kostnadsminskning för staten av uppi emot 3 å 4 kronor. miljoner Slutligen bör anmärkas, att de angivna kostnadsökningarna för den öppy na nykterhetsvården mer än väl uppväges av en kostnadsminskning för för-
t
säljningsorganisationen. Tages samtliga kostnader för försäljningsorgani-
*
sationen och nykterhetsvården i betraktande, erhålles nämligen i grova drag följande resultat.
N“Vaa“de Berâknade kostnader k°st“ad°r Alt I Alt II (angivet år) Kontrollstyrelsen (för år 1949 beräknade kostnader för verkets befattning med frågor rörande rusdrycksförsäljningen och systembolagsförvaltningen samt kostnaderna för förandet av det s. k. fylleriregistret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 340 000 70 000 300 000
systembolagen (centrala förvaltningskostnader år 1949 exkl. understöd och pensioner, jämte kostnader för utminuteringsrörel- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 765 000 - 20 000 000 sen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - 18 392 000 -- Riksbolaget Socialstyrelsens nykterhetsvárdsbyrå (budgetâret 1949/1950) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 000 300 000 300 000
Länsnykterhetsnänznderna (budgetåret 1949/ 50) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359 000 1 330 000 1 230 000 De kommunala nyklerhetsnämnderna (år 1949) 2 221 000 5 536 000 5 536 000 Summa Kronor 28 801 000 25 628 000 27 366 000
Sedan nykterhetsvârdsorganisationen fullt utbyggts i enlighet med nykterhetskommitténs förslag skulle sålunda ändock uppkomma en årlig besparing (enl. alt. I) av omkring 3,2 miljoner kronor, varav omkring 0,3 miljoner kronor å kommunerna. Under de första åren efter reformens genomförande skulle besparingarna bliva väsentligt större och tordejunder initialåret för statsverkets del kunna till omkring 5 miljoner kronor. Härifrån uppskattas avgår dock vissa övergångskostnader, vilka behandlas i nästa avsnitt.
Övergångskostnader i samband med avvecklingen av viss arbetskraft hos systembolagen.
Vissa undersökningar har gjorts angående möjligheterna att avveckla den
genom hos kontroll-styrelsen och omorganisationen övertaliga personalen systembolagen samt kostnaderna härför. Man har därvid utgått från att
möjlighet skall erbjuda sig att viss del av den placera övertaliga personalen hos länsnykterhetsnämnder och kommunala nykterhetsnämnder. Undersök- _ ningen har även beaktat båda de redovisade alternativen för försäljnings- .Ä organisationen. Det ligger i sakens natur, att förhållandena vid avvecklingså tillfället kan komma att väsentligt avvika från de antagna förutsättningarna. 23 »x ii Personalen hos kontrollstyrelsen
Inom kontrollstyrelsen berörs följande i befattpersonalstaten upptagna ningar av omorganisationen: 1 byråchef (Ca 37), 1 förste aktuarie (Ca 29), 1 förste (Ce 27), 2 förste byråsekreterare byråinspektörer (Ce 29 och Ca 27), 4 till systembolagsrevisionen knutna förste revisorer (Ce 27), 1 byråinspektör (Ce 25) och 1 byråsekreterare (Ca 24). dessa befatt- Samtliga ningar är placerade på styrelsens första byrå. Därtill kommer ett 20-tal befattningar i lägre lönegrader. Sker omorganisationen alternativ I, d. v. s. om ett inrättas enligt riksbolag för utminuteringen, kommer flertalet som kontrollärenden, handlägges på styrelsens första byrå att fördelas på och Ärenriksbolaget socialstyrelsen. den rörande alkoholbeskattningen, vissa utskänkningsrestriktioner, tillämpningsföreskrifter angående vinstkvantiteter, försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål samt vissa ärenden angående handeln med skattefri beräknas fortfarande av kontrollsprit handläggas styrelsen och därvid inordnas bland andra byråns Till denna arbetsuppgifter. byrå hänföres vidare den personal från statistiska som kan bli avdelningen, erforderlig för utgivandet av publikationen samt för »Accispliktiga näringar» andra arbetsuppgifter av statistisk art, t. ex. angående handeln med skattefri sprit. Det sammanlagda antalet för de nu nämnda arbetsbefattningshavare uppgifterna beräknas uppgå till 4 å 5 (1 förste 1 amanuens byråsekreterare, jämte 2 å 3 biträden). Övriga befattningshavare på första byrån- beräknas bli övertaliga, såvida omorganisationen sker nu nämnda alternativ. enligt Flertalet av dessa befattningshavare torde kunna beredas anlikvärdiga ställningar inom riksbolagets huvudförvaltning eller I vissa socialstyrelsen. fall blir det om samma Huruvida fråga praktiskt taget arbetsuppgifter. några av de till styrelsen knutna ordinarie kommer att uttjänstemännen sin mot inom byta statliga tjänst befattningar det nya riksbolaget måste bli beroende av om de förklarar sig villiga härtill eller ej. Sker alternativ d. v. s. med bibehållande av omorganisationen enligt II, ett i kommer av första ärenden att Systembolag varje län, åtskilliga byråns ligga kvar inom kontrollstyrelsen, som fortfarande blir tillsynsmyndighet för systembolagen. Vissa uppgifter, t. ex. förandet av överstraffregistret, flyttas dock till socialstyrelsen. Den inom som personal kontrollstyrelsen, sysslat med ifrågavarande ärenden, torde komma att överföras till nämnda ämbetsverk. Såvitt kommittén kan finna torde alltså kunna ske omorganisationen utan att det uppstår större beträffande av den några problem placeringen friställda personalen hos kontrollstyrelsen.
Systembolagspersonalen
Inom systembolagen berörs, förutom bolagens 42 direktörer, befattningshavarna å motboks- och kamerala avdelningarna av omorganisatio-nen. De fast anställda befattningshavarna å nämnda avdelningar var i oktober 1949
;fördelade på följande personalkategorier:
Å motboksavdelningarna: ?Kontrollföreståndare (inberäknat en bitr. kontrollföreståndare) . . . . .. 30
;Kamrerare tillika kontrollföreståndarre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11
âKontorsper-sonal (inberäknat beslut-Sättare och assistenter) . . . . . . . . .. 424 i Å kamerala avdelningarna: Kamrerare (jämte 2 intendenter) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31 Kont-orspersonal (huvudbokförare, huvudkassörskor, kontorister och biträden) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . _ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 186
Summa 682
Anställningsförhâllanden Innan kommittén övergår till att diskutera eventuella för avveckåtgärder ling av hos friställd böra
systembolagen personal, synes vissa uppgifter
lämnas om denna personals anställningsförhällanden. Såsom bakgrund till frågan om systembolagspersonalens anställningsförhållanden torde först beröras. systembolagens ställning något Kontrollstyrelsen har i utlåtande den 8 oktober 1949 över 1948 års revisi-onsutrednings betänkande 01n revisorers och statens sakrevisions riksdagens granskningsrätt rörande statskontroll-erade framhållit »den i hänaktiebolag väsentliga seenden särpräglade ställning, som dessa i med bolag intaga jämförelse övriga» statskontrollerad-e aktiebolag. >IDenna särskilda karakteriställning seras främst av starka beroende av i det systembolagens kontrollstyrelsen, att desamma i förhållande till denna äro att betrakta centralmyndighet mind-re såsom än såsom lokala självständiga aktiebolag underlydande förvaltningsorgan.» Beträffande kontrollstyrelsens över uppsikt systembolagens handläggning av personalärenden anför styrelsen följande. Vad beträffar kontrollstyrelsens tillsyn över den ekonomiska verksamheten vid systembolagen gäller i för-sta hand, att icke må fatta beslut Systembolag i frågor rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom rörande bolaget, grunder för till annan eller för avlöning personal pensionering av personal samt rörand.e understöd till anställda, som till följd av ålder eller annan orsak äro oförmögna till tjänstgöring. Det tillkommer i stället att i den kontrollstyrelsen ordning Kungl. Majzt bestämmer avgöra dessa frågor (Rff 6: 9), normalbolagsordningen (14 §). I den för ämbetsverket gällande instruktionen (den 30 juni 1944, nr med änd- 516, ring den 21 december 1945, nr 871, 5 §) föreskrives, att vid av behandlingen frågor, som avse förhandlingar om löne-, pensions- och andra anställningsförhållanden för systembolagens personal, efter överdirektörens av andra bestämmande, rörande nu förhållanden skola såsom ;ärenden angivna särskilda ledamöter i sty-
relsen ingå tre representanter för systembolagen. Med stöd av sålunda gällande föreskrifter har kontrollstyrelsen efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer slutit kollektivavtal samt utfärdat avlönings- och pensionsreglementen för systembolagens befattningshavare. Kontrollstyrelsen har vidare fastställt tjänsteförteckningar för de särskilda bolagen. Härigenom äro bolagen förhindrade att frånsett i huvudsak tillfällig personal, utan kontrollstyrelsens medgivande öka antalet befattningar eller uppflytta befattningar från lägre till högre lönegrad. Kontrollstyrelsens uppsikt över systembolagens handläggning av personalärenden innefattar därjämte avgörande inflytande vid tillsättandet av högre befattningar inom bolagen. Sålunda skall befattning som verkställande direktör kungöras till ansökan ledig på sätt ämbetsverket föreskriver, varjämte bol-agsstyrelsens val av direktör skall underställas kontrollstyrelsen för godkännande. Kontrollstyrelsen äger jämväl beträffande annan befattning vid systembolag föreskriva, att densamma skall kungöras till ansökan ledig och att beslut angående befattningens tillsättande skall underställas kontrollstyrelsen för godkännande (normalbolagsordningen 9 §). Sistnämnda bestämmelser skola enligt kontrollstyrelsens föreskrift (cirkulärskrivelse den 30 januari 1946) tillämpas beträffande kamrerare och kontrollföreståndare, d. v. s. de kamerala och sociala avdelningarnas chefer, samt andra befattningar i högre lönegrad än den 24:e ävensom utminuterings- och filialföreståndare i högre lönegrad än den 17:e (de angivna lönegraderna motsvara lönegraderna i Ca 24 resp. Ca 17 i statens allmänna avlöningsreglemente). Även systembolagens beslut om tillsättande av lägre befattningar kunna komma under kontrollstyrelsens prövning, enär i praktiken kontrollstyrelsen utgör klagoinstans beträffande dylika beslut.
I juridisk mening är systembolagspersonalen att anse som privat anställd. Den är sålunda icke att hänföra till statstjänstemännen. Såsom av kontrollstyrelsens framställning framgår har den emellertid i vissa avseenden en ställning motsvarande statstjänstemännens. Med hänsyn till sina arbetsuppgifter utgör systemholagspersonalen ett på offentlig förvaltning exempel genom enskilda. Staten har till dessa privatanställda överlämnat förvaltningsutan att dem till befattningshavare. Deras anställuppgift-er samtidigt göra ningsförhållanden bibehåller således sin privaträttsliga karaktär.
Organisationsförhållanden Majoriteten av butiksanställda och den kamerala personalen (kontorspersonal, butiks- och filialföreståndare, lagerföreståndare, kassörskor och kontrollanter m. fl.) tillhör Systembolagens personalförening. För denna grupp gäller dels kontrollstyrelsens avlöningsreglemente för tjänstemän vid systembolag (1947 års avlöningsreglemente, cirkulär 4/1947), dels kontrollstyrel-sens pensionsreglemente för befattningshavare vid systcmbolagen (1947 års pensionsreglemente, cirkulär 5/1947), dels kontrollstyrelsens cirkulär (7/1947) med tillämpningsföreskrifter till pensionsreglementet dels ock de tillägg, som innefattas i överenskommelserna mellan kontrollstyrelsen och personalföreningen. Lager- och transportpersonal, som är fackligt organiserad, samt flertalet i butikstjänst i Stockholm, Solna och Sundbyberg anställda är medlemmar
i Svenska handelsarbetareförbundet. Löne- och
anställningsförhållandena
för denna grupp regleras genom två särskilda, successivt förnyade kollektivavtal, vilka upprättats mellan kontrollstyrelsen och förbundet, det ena avseende personalen vid vis-sa av Stockholmssystemets arbetsplatser, det andra personalen vid alla övriga arbetsplatser. Kontrollstyrelsens pensionsreglemente gäller även den kollektivanställda personalen.
Tidigare utredningar om gottgörelse åt övertalig systembolagspersonal 1935 års sakkunniga. År 1935 uppdrogs åt särskilda sakkunniga att verkställa en närmare utredning rörande de ekonomiska förutsättningarna för genomförande av den av rusdryckslagstiftningsrevisionen föreslagna omorganisationen av systembolagen (reducering av bolagens antal från dåvarande 121 till omkring 30 stycken). I sitt år 1936 avgivna utlåtande framlade de sakkunniga en undersökning även av kostnaderna för beredande av gottgörelse åt övertalig personal. I detta hänseende anförde de sakkunniga, att allmänna rättsregler ej kunde åberopas till -stöd för ett yrkande om gottgörelse åt dem, som genom omorganisationen förlorade sin anställning, men att billighetsskäl i föreliggande fall uppenbarligen gjorde det påkallat, att omorganisationen, såsom rusdryckslagstiftningsrevisionen förutsatt, genomfördes på ett sätt, som tillgodosåge alla rimliga krav på hänsynsfull behandling av den personal, som stadigvarande erfordrats för den nuvarande organisationen. De sakkunniga, som utgått från att omorganisationen skulle komma att medföra förlust av anställning för ett antal befattningshavare i de nuvarand-e bolagen, hade emellertid å andra sidan ansett kunna räkna med, sig att detta antal ej skulle bliva större än so-m vore nödvändigt och att sålunda personalen vid de nya bolagen, såvitt möjligt, skulle rekryteras i första hand bland de nuvarande bolagens personal. De sakkunniga hade därvid tillika förutsatt, att befattningshavare, som erbjöds anställning å annan ort än den nuvarand-e anstållningsorten, skulle vara skyldig underkasta sig härav betingad förflyttning. Vägrade befattningshavare mottaga honom vid Systembolag å annan ort erbjuden anställning, vilken kunde anses ungefär likvärdig med eller förmånligare än den han innehade, borde han i regel icke därefter kunna anspråk på att tillerkännas göra ersättning på grund av den anställning han till följd av bolagskoncentrationen gått förlustig. Vad anginge den personal i övrigt, som kunde tänkas icke bliva anställd vid de nya bolagen, hade de sakkunniga principiellt ansett särskild gottgörelse böra utgå för mistad anställning. Under förutsättning att den nya ordningen beräknades träda i kraft vid något tillfälle under tiden 1938———1942, förordade de att den sakkunniga, erforderliga nedskärningen av personalstyrkan genomfördes sålunda att i samband med de dåvarande bolagens upplösning verkställdes dels pensionering av samtliga befattningshavare, som vid tiden för ikraftträdandet uppnått en ålder av 65 år för man och 60 år för kvinna, dels ock förtidspensio-
nering, i den omfattning som funnes erforderlig, av befattningshavare, vilka senast under år 1942 skulle den ålder, so1n nyss uppnå angivits. Till befattningshavare, .som i sålunda förutsatt borde enavginge ordning, ligt de sakkunniga understöd de som skolat utgå enligt regler, tillämpas, därest de nuvarande bolagen alltjämt ägt bestånd, d. v. «s. vid full tjänstetid (35 år för man, 30 år för kvinna) 60 % å senaste årslön inklusive dyrtidstillägg, vid kortare tjänstetid så stor del av nämnda procentsats, som motsvarade förhållandet mellan verklig och full Häri bord-e emeltjänstetid. lertid den modifikationen göras, att förtidspensionerad befattningshavare, som icke vid avgången full rätt att beräkna uppnått tjänvstetid, finge tjänstetid som om avgången skett först vid en ålder av 65 år för man uppnådd och 60 år för kvinna. Där varit av den att densamma enanställningen art, ligt hittills vedertagna regler icke ansetts vara förenad med rätt till understöd, borde sådant icke heller nu utgå, liksom någon heller borersättning ej de tillkomma den, som vägrade mottaga erbjuden, eller förmånlikvärdig ligare befattning vid något av de nya bolagen, och som därvid icke uppnått sådan ålder, att pensionering eller kunde förtidspensionering ifrågakomma. I vis-sa yttranden överr de sakkunnigas förslag förordades jämkningar till förmån för de anställda. Sålunda erinrade om att statskontrollstyrelsen anställda, vilkas befattningar i samband med vidtagen inomorganisation dragits, brukat beredas förmåner i form av lön å eller å indragningsstat övergångsstat, medfötrande högre ersättning än den vanliga Konpensionen. trollstyrelsen fann därför rimligt, att jämväl den förtidspensionerade systembolagspersonalen intill tidpunkten för den normala pensionsålderns inträdande bereddes vilken icke borde utmätas efter tillskälig ersättning, fälliga eller individuella behov utan karaktär, givas generell exempelvis på sådant sätt, att de förtidspensionerade, före ordinarie uppnådd pensionsålder, berättigades uppbära i pension (understöd) 75 % av de lönetidigare förmånerna i stället för beräknade 60 % av samma förmåner. eljest Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd ifrågasatte, att till förtidspensionerad personal måtte under en av intill två år få icke blott övergångstid utgå pension utan även ——— eventuellt efter i prövning varje särskilt fall av kontroll- - till —styrelsen bidrag utskylderna nämligen i den mån dessa överstege de utskylder, som skulle ha vederbörandes inkomster efter belöpt på förtidspensioneringen —-— samt hyresbidrag i skälig omfattning. Systembolagens personalförening aslutligen fann rättvisa och billighet kräva, att förtidspensionerad befattningshavare tilldelades viss eller övergångslön betydligt höjd pension intill uppnådd ålder av 65 60 år. respektive I att proposition yttrade departementschefen, han, vad anginge de verkningar, som en minskning av antalet skulle få med avseende systembolag å personalen i de nuvarande systembolagen, till alla delar kunde ansluta sig till de som framställts av 1935 års Den förslag, sakkunniga. erforderliga nedskärningen av personalstyrkan borde sålunda enligt departementschefen verkställas »genom pensionering och — i -—— förtidserforderlig omfattning
på sätt och under villkor, som de sakkunniga férordat». På pensionering kontrollstyrelsen borde ankomma att utfärda erforderliga närmare före-
skrifter.
Kungl. Maj :ts förslag blev icke föremål för erinran från bevillningsutskot-
tets eller riksdagens sida.
förslag om inrättande av riksbolag för utminute- Besparingsberedningens
tillkallade under år 1941 särskilda sakkun-
ringen. Besparingsberedningen niga för att utarbeta förslag till besparings- och rationaliseringsâtgärder inom rusdrycksförsäljningens område (se s. 77 ff.). Beträffande övergångskostnaderna anförde de sakkunniga bl. a.
Vid en reducering av de nuvarande systembolagen, 41 till antalet, till ett monopolbolag uppstå delvis samma frågor rörande som vid övergångskostnaderna genomförande av 1937 års lagstiftning på detta område. I fråga om kostnaderna för beredande av gottgörelse åt övertalig personal vid systembolagen må här anmärkas, att särskilda avlönings- samt tjänste- och familjepensionsreglementen äro ,från och med den 1 oktober 1938 gällande för befattningshavare vid de nuvarande systembolagen. I dessa reglementen äro visserligen icke i rätten intagna några inskränkningar att uppsäga och avskeda anställd personal, men då dessa reglementen blivit efter den senast antagna genomförda omorganisationen, torde vid en ny omorganisation i varje fall icke böra tagas mindre hänsyn till övertalig personal. Då större delen av personalen vid de nuvarande innehava ordisystembolagen narie anställning kunna några mera genomgripande förändringar i systembolagens personal rimligen icke genomföras omedelba-rt, och på grund härav komma besparingarna först efter hand att visa sig.
Därest, såsom de sakkunniga förutsätta, systembolagens omorganisation till ett monopolbolag kommer att genomföras utan att den ordinarie personalen uppsäges och avskedas, torde denna gång icke några övergångskostnader för beredande av gottgörelse åt övertalig personal komma att uppstå; i varje fall bliva kostnaderna synnerligen ringa.
Besparingsberedningens sakkunniga hänförde sig vidare till den ingående undersökning, som tidigare framlagts av 1935 års I det av dessa sakkunniga. sakkunniga den 10 juni 1936 avgivna utlåtandet anfördes sålunda bl. a.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas de nya bolagens skyldigheter gentemot den personal, som vid tiden för övergången till den nya _ordningen är eller varit anställd inom de nuvarande bolagen. I sådant hänseende må erinras, att de sakkunniga förutsatt dels att personalen vid de nya bolagen, såvitt möjligt, skall rekryteras i första hand bland befattningshavarna vid de nuvarande bolagen, dels att den nedskärning av den tillgängliga personalstyrkan, som i allt fall torde bliva oundgänglig, skall åvägabringas genom pensionering och förtidspensionering i närmare angiven utsträckning. I enlighet härmed torde till en början i avtalen böra intagas förbehåll om den nuvarande systembolagspersonalens .företrädesrätt till anställning i de nya bolagen. Då vidare dessa bolag torde böra få vidkännas kostnaderna för nyss berörda pensionering och förtidspensionering ävensom åläggas skyldighet att utgiva understöd till sådan förutvarande personal som vid tiden för överlåtelsen uppbär understöd av de nuvarande bolagen, lära bestämmelser härutinnan även böra inflyta i avtalen. 173-512362
Under likvidationens gång torde böra tillses, att personaluppsägningar vidtagas i den omfattning, som betingas av den nya ordningens genomförande. Det må emellertid anmärkas, att en uppsägning icke synes vara erforderlig i fall, där anställningsvillkoren även efter omorganisationen komma att bliva praktiskt taget oförändrade samt av omständigheterna uppenbarligen framgår, att vederbörande befattningshavare godtager det nya bolaget såsom arbetsgivare i det förra bolagets ställe.
Enligt hesparingsberedningens sakkunniga kunde vad i nämda utlåtande
anförts om sättet för av de dåvarande i huvud-
avveckling systembolagen sakliga delar äga tillämpning även vid den nu ifrågasatta omorganisationen
med ett i stället för 41 olika
monopolholag Systembolag.
Pensionsgaranti.
I 1947 års att staten skulle ikläda
statsverksproposition föreslogs sig garanti för pensioner till systemholagspersonalen. Chefen för finansdepartementet uttalade till statsrådsprotokollet bl. a.
Befattningshavarna vid systembolagen åtnjuta för närvarande pension enligt av kontrollstyrelsen fastställda tjänste- och familjeçpensionsreglementen, vilka utarbetats i nära anslutning till motsvarande statliga bestämmelser. Vederbörliga pensionsavdrag fonderas hos respektive systembolag, vilka utbetala pensionerna av tillgängliga vinstmedel. Därutöver har icke skett någon fondering av medel, avsedd att i vederbörlig utsträckning för framtiden garantera pensionsförmånerna. Då den fondering som skett av pensionsavdragen allenast till en mindre del svarar mot bolagens pensionsförpliktelser ha pensionsutfästelserna endast kunnat meddelas villkorligt. Vid införande från och med nästa budgetår av nettolöner för de statliga befattningshavarna avses reglementena för systemholagspersonalen skola omarbetas till överensstämmelse med de reglementena denna statliga på punkt. Härav följer att pensionsavdragsfonderna hos systembol-agen icke komma att erhålla ytterligare tillskott, såvida icke systembolagen åtaga sig att för ändamålet avsätta mot pensionsavdragen svarande belopp. Då enligt gällande regler överskottet från detaljhandelsbolagen tillföres statsverket, synes lämpligt att i viss överensstämmelse med vad som skett för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet (1940 års statsverksproposition, inkomsterna, s. 41) pensionsfrågorna ordnas på så sätt, att garanti lämnas från statens sida för de pensionsförmåners utgående, som utfästes i pensionsreglementena. I samband härmed böra de fonderade pensionsavdragen, vilka vid utgången av innevarande budgetår beräknas belöpa sig till omkring 4 700 000 kronor, inlevereras till statsverket. .
Kungl. Maj :ts förslag gav icke riksdagen anledning till erinran. I enlighet härmed beslöt riksdagen att staten med avseende på systembolagens personal skulle ikläda sig garanti för att enligt vederbörande reglepersonalen
menten tillkommande kommer att
pensionsförmåner utgå.
Nykterhetskommittén.
Någon egentlig förändring av systembolagspersonalens ställning har icke
ägt rum sedan omorganisationen i slutet av trettiotalet. så-
Alltjämt gäller lunda, att några allmänna rättsregler inte kan åberopas till stöd för ett yrkande om gottgörelse åt dem, som genom den ifrågasätta omorganisatio-
nen skulle förlora sin anställning. Däremot synes den uppfattningen redan
ha vunnit allmän att av billighetsskäl borde tidigare anslutning, gottgörelse utgå till den del av som erfordrats inom den personalen, stadigvarande nuvarande organisationen men som på grund av omorganisation förlorar sin anställning. Såväl rusdryckslagstiftningsrevisionen som av besparingsberedtillkallade sakkunniga har givit uttryck för denna uppfattning, vilningen ken också godkänts av riksdagen i samband med 1937 års reform. Nykterhetskommittén från att samma principer skall vara vägledande vid utgår den nu föreslagna reformen och att omorganisationen genomföres med tillav alla krav behandling av den personal, godoseende rimliga på hänsynsfull som kan beräknas bli övertalig. Därvid förutsätter kommittén att den nuvarande systembolagspersonalen i den utsträckning det med tillämpande av vanliga kvalifikationskrav är möjligt bercdes anställning i den nya föroch inom länsnykterhetsnämnderna. Det torde ocksäljningsorganisationen så vara anledning förvänta, att kommunerna vid anställande av arbetskraft för sina nykterhetsnämnder skall finna det ändamålsenligt att i viss utsträckning hämta personal från systembolagen, som har erfarenhet från liknande arbetsuppgifter. Genom en sådan överflyttning av personal torde ökade garantier också kunna vinnas för att övergången till den nya organisationen skall ske med största möjliga smidighet. Kommittén räknar även med att systembolagspersonalen skall visa sig intresserad för en sådan överflyttning. Såsom framgår av det följande, synes emellertid en överflyttning till andra inte kunna lösa hela avvecklingsproblemet. Kommittén har därför anorgan sett sig böra räkna med att man såsom vid genomförandet av 1937 års reform vissa äldre ett understöd fram till den orerbjuder befattningshavare dinarie pensionsålderns inträdande (förtidspension). Hur stort detta understöd bör göras, har kommittén inte ansett sig böra taga ställning till, utan torde det få ankomma på en närmare prövning, sedan den nya organisationen i detalj utformats. Vägledning synes dessutom kunna erhållas av tidigare tillämpade principer. , För att ge en uppfattning om storleksordningen av det här föreliggande problemet redovisar kommittén i det följande vissa beräkningar angående det antal befattningshavare, som kan väntas bli övertaliga. Befattningshavarna i ledande ställning, nämligen direktörer, kontrollföreståndare, kamrerare (intendenter) och kamrerare tillika kontrollföreståndare samt butiks- och filialföreståndare jämte orderföreståndare, kommer — om till eventuell —— den 31 december 1953 hänsyn ej tages förtidsavgång att vara fördelade på åldersgrupper enligt följande tablå:
Befattningshavare . Kontroll- Kamrerare Utm. förest. Ålder den “/1: 1953 före- -kontroll-
ligg: Rigge
Orderförest. stándare föreståndare män 50 år och därunder . . . . .. 18 11 112 6 43
ICO
1 l
r-axon-Aclocoto»->-Ac.ooo
OU1>k\l>§§DK1C.O\l
NHNl
o-awl
Manliga befattningshavare 65 år och däröver (pensionerade under tiden nov. 1949——”/1, 1953) ..
Kvinnliga befattningshavare 60 år och däröver (pensionerade under tiden nov. .. - — — ——- —— 3 1949-31/,2 1953) Summa 42 30 11 31 230 7
Åldersfördelningen den 31/12 1953 beträffande den i oktober 1949 å motboks- och kamerala avdelningarna fast anställda (inberäknat personalen
beslutsättare, assistenter, huvudbokförare och huvudkassörskor) samt de
till utminuteringsställena knutna kassörskorna av samframgår följande manställning.
Utminuterings- Motboksavd. Kamerala avd. ställen Ålder den In 1953 Kassörskor Män . Män Kv. Kontrollanter 50 år och därunder . . . . . . . . . . .. 4 24 100 240 65 8 14
Manliga befattningshavare 65 år och däröver (pensionerade under tiden nov. 1949-31/1, 1953) Kvinnliga befattningshavare 60 år och däröver (pensionerade under tiden nov. 1949-4“/12 1953) Summa
De av nykterhetskommittén redovisade alternativen tili försäljningsorganisation kan beräknas kräva följande antal personer:
Alternativ I (riksbolag med huvudförvaltning och distriktskontor; riksinköpsrätt, maskinell bearbetning av inköpsrekvisitionerna vid en registreringscentral anknuten till huvudförvaltningen).
Huvudförvaltningen. Befattningshavare i ledande (verkställande biställning direktör, trädande direktör, Statistiker, personal för och reinspektionsvisionsverksamhet m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 pers. Biträdespersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10 pers. Ledande befattningshavare och biträdespersonal å den till huvudförvaltningen knutna registreringscentralen . . . . . . . . . . .. 61 pers.
Distriktskontoren.
Distriktschefer och andra tjänstemän i ledande . . cza 40 ställning pers. Kontors- och biträdespersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. cza 100 pers.
Alternativ II (24 under kundsystembolag kontrollstyrelsens överinseende; kretsen bunden till viss affär; manuell inom registrering systembolagen).
Direktörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kamrerare, intendenter Kameral biträdespersonal (inberäknat huvudbokförare, huvudkassörskor och andra i ledande 166 befattningshavare ställning) pers. Föreståndare för registreringsavdelningarna* . . . . . . . . . . . . . . .. 10 pers. Kontorspersonal å registreringsavdelningarna (inberäknat assistenter och andra befattningshavare i ledande ställning jämte förstärkning av personalen å utminuteringsställena) . . . . .. 170 pers.
Vid genomförande av omorganisationen alternativ I - under förenligt
utsättning att intill omorganisationen ledighlivna icke återbe-
befattningar sättes med fast anställda befattningshavare —— beräknas den för registreringscentralen och distriktskontoren kunna överföerforderliga personalen ras från systemholagen. Storleken av den efter omorganisationen övertaliga personalen framgår av följande sammanställning.
1 Vid de mindre registreringsenheterna förutsättes att kamrerarna handhar ledningen av registreringsarbetet med hjälp av en assistent.
Nu- Efter omorg.
r e beräkn t an- Antal Antal Å r
aiiâtaalnge- tal beta.‘-hav. över- :få:;är
Personalkategori pensfggfirade
fattnings- med motsv. taliga veckla ,l 1 1954 havare kval. krav Direktörer . . . . . . . . . . . . . .. 42 15 27 12 15 Kontrollförestándare . . . . . .. 30 ——— 30 2 28 Kamrerare-kontrollföreståndare . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 -- 11 — 11 Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . .. 31 25 6 2 4 Kontorspersonal å motboksavdelningarna (efter omorganisationen registreringscentralen) . . . . . . . . . .. 424 60 364 34 330 Kontorspersonal å de kamerala avdelningarna . . . . . .. 186 100 86 8 78 Summa 724 200 524 58 466
Antalet befattningshavare vid systembolagen, som beräknas bli övertaliga
vid av alternativ II — under de för
genomförande omorganisationen enligt
alternativ I ordinarie -
angivna förutsättningarna angående anställning framgår av följande sammanställning.
Nu- omorg.
Efter Antal
varande beraknat an- . Återstår
_ êntal de
Personalkategon antal be- tal bet.-hav. over- att av-
pensil°,:1ifira
fattnings- med motsv. taliga veckla
,l ‘ H1954
havare kval. krav Direktörer . . . . . . . . . . . . . . .. 42 24 18 12 6 Kontrollföreståndare . . . . . .. 30 10 20 2 18 Kamrerare--kontrollförestándare . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 — 11 - 11 Kamrerare . . . . . . . . . . . . . . .. 31 26 5 2 3 . Kontorspersonal å motboksavdelningarna . . . . . . . . . .. 424 170 254 34 220 Kontorspersonal å de kamerala avdelningarna . . . . . .. 186 166 20 8 12
Summa 724 396 328 58 270
Som en arbetshypotes har man ansett kunna räkna med att ett 50-tal sig befattningshavare hos systembolagen skulle kunna placeras såsom kanslichefer, konsulenter eller utredningsassistenter hos länsnykterhetsnämnderna och de större kommunala nykterhetsnämnderna. Rekryteringen av denna
personal torde kunna ske från dels gruppen kontrollföreståndare och dels
gruppen beslutsättare och assistenter vid systembolagens motboksavdelningar. Av hefattningshavarna i biträdesgrad beräknas i runt tal 100
personer
kunna beredas arbete vid länsnykterhetsnämnderna och de större kommunala nykterhetsnämnderna. sistnämnda antal torde vid enomorganisation ligt alternativ I kunna sättas eller till ca 130. De något högre övertaliga systembolagsdirektörema torde kunna placeras på olika inom befattningar riksbolaget och även i vissa fall som kanslichefer vid länsnykterhetsnämn-
derna.
Med av nu angivna för beräkningen och med häntillämpande grunder synstagande till personalens åldersfördelning, finner man att avvecklingen kan. ske med relativt begränsad förtidspensioncring. Sker alternativ I beräknas som tidigare nämnts omorganisationen enligt ca 200 befattningshavare kunna placeras inom det nyorganiserade riksbog distriktskontor och å registreringscentralen samt ca 180 inom nykterlagets
åhetsvårdsorganen. För att de efter dessa omplaceringar övertaliga befatt-
vid 290 skall kunna avvecklas
iningshavarna systembolagen (ca personer)
erfordras att denna omfattar de sex ål-
?genom förtidspensionering, högsta
?dersgrupperna bland direktörer, kamrerare och kontrollföreståndare och i de 9 högsta åldersgrupperna bland övriga befattningshavare på systembolagens huvudkontor. Kostnaderna för en dylik förtidspensionering beräknas under första året efter omorganisationen komma att uppgå till caen miljon kronor men sjunker därefter successivt för att efter år 1962 helt försvinna. Härvid har antagits att befattningshavarna fram till den ordinarie pensionsåldern skall åtnjuta en något förhöjd pension. Under förutsättning att alternativ II väljes, torde ungefär 400 personer kunna beredas anställning inom de nyorganiserade systemholagen samt ca 150 personer inom nykterhetsvårdsorganen. För att återstående befattningshavare (ca 120 personer) skall kunna avvecklas genom förtidspensionering, att denna omfattar de 3 å 4 bland
erfordras högsta âldersgrupperna perso-
nalen på systembolagens huvudkontor. Pensionskostnaderna under första året efter omorganisationen torde komma att uppgå till ca 500 000 kronor men sjunker därefter successivt för att efter 1957 helt försvinna.
Kommittén vill kraftigt understryka att ovanstående beräkningar närmast har karaktär av räkneexempel för att ange problemens art. Det torde böra uppdragas åt kontrollstyrelsen att närmare utreda övergångsfrågorna, såväl hur organisationen av det nya riksbolaget (eventuellt de 24 länsbolagen) bör ske som hur man bör förfara med den friställda personalen. Några exakta kostnadsberäkningar kan inte göras förrän dessa frågor blivit närmare utredda.
10. och affärstider
Kap. Utminuteringsställenas förläggning
Utminuteringsställenas förläggning Gällande ordning Utminutering av rusdrycker får äga rum å ort, där utminuteringsställey funnits inrättat år 1937. För att tillgodose behovet av i antalet utmiökning nuteringsorter stadgas vidare, att utminutering får anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. inom Systembolag äger nu angivna gränser besluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning. (3 kap. 3 § Rff.) På grund av kontrollstyrelsens att bcfogenhet pröva bolagens lokalfrågor brukar emellertid även ärenden angående inrättande av nya underställas utminuteringsställen styrelsen. Antalet utminuteringsställen år 1951 var 241. Av dessa var 214 belägna i 122 städer. 11 städer saknade utminuteringsställe, nämligen Djursholm, Flen, Gränna, Hagfors, Lidingö, Lycksele, Nacka, Oxelösund, Säter, Sävsjö och Östhammar. Av dessa hade Nacka och Djursholm, Hagfors, Lidingö, I Oxelösund över 5 000 invånare. Av landets 84 köpingar hade 16 utminuteringsställe och av de 202 municipalsamhällena hade endast 9 utminuteringsställe. Bland tätorter övriga fanns endast två, som hade sådant ställe, båda i Skåne. Praktiskt taget fanns alltså utminuteringsställen endast i städerna och de största tätorterna. Se vidare tab. 1 å s. 59-61. Systembolagens förtroendenämnd har i en skrivelse till kontrollstyrelsen i den 10 juni 1948, av styrelsen överlämnad till nykterhetskommittén, framhållit, att bestämmelsen i 3 kap. 3 § Rff angående villkoren för anordnande av utminuteringsställe visat medföra beträffande sig praktiska olägenheter vissa orter, vilkas icke till folkmängd uppgår det i paragrafen angivna minimiantalet av 5 000 personer men som utgör centra fö.r folkrika naturliga bygder. Förtroendenämnden ifrågasatte därför en revision av bestämmelsen och anförde bl. a. En mera ändamålsenlig regel .för den begränsning av antalet utminuteringsorter i landet, som lagstiftningen på detta område âsyftar, synes vara, att folkmängdsvillkoret anknytes icke till utminuteringsorten ut-an till hela det område för vilket denna ort utgör ett naturligt handelscentrum. Folkmängdssiffran bör i sådant fall givetvis sättas avsevärt högre. En formell svaghet hos denna är regel onekligen, att det område, för vilket en viss given ort utgör ett naturligt handelscentrum, icke kan entydigt fastställas utan är föremål för i viss mån subjektiva uppskattningar. Genom en liberal tolkning av densamma skulle sålunda antalet utminuteringsorter kunna ökas i icke önskvärd omfattning. Sättes folkmängdssiffran tillräckligt högt, lär emellertid en otillbörlig utökning av antalet utminuteringsorter förebyggas. Om denna utväg icke anses framkomlig, kunde befogenhet tilläggas Kontrollstyrelsen att besluta rörande anordnande av nytt utminuteringsställe i stad, köping eller municipalsamhälle, som icke har 5 000 invånare.
En praktisk fördel av den nya begränsningsregeln vore, att utminuteringsställe kunde anordnas på en del mindre orter, som ovedersägligen utgöra naturliga handelscentra för .folkmängdsrika bygder och ligga på betydande avstånd från sådan ort, där utminuteringsställe enligt gällande regler må finnas. Exempel på sådana orter äro Morastrands köping och Lycksele stad. Under nu gällande bestämmelser måste dessa bygders efterfrågan på rusdrycker tillgodoses huvudsak- ;ligen genom försändning, vilket är en i flera hänseenden mera primitiv form för av rusdrycker än den som utövas vid ett utminuteringsställe direkt till
:försäljning gköparen.
Nylctezhetskommittén
En av i svensk utminuteringslagstiftning har varit, att g grundprinciperna man i fråga om försäljningsställenas antal och föriakttagit försiktighet Att föreslår ett friare för utminuteläggning. nykterhetskommittén system -- av den individuella och införande av riksringen slopande tilldelningen icke böra rubba den angivna principen, utan nuvarande inköpsrätt synes i om försäljningsställenas antal och förläggning torde i stort ordning fråga sett kunna behållas. Gällande huvudregel, att utminutering må äga run1 å ort, där utminutefunnits inrättat år 1937, numera föråldrad. Att lägga de ringsställe synes förhållanden som rådde under år 1937 _till grund för en ny lagstiftning torde redan av praktiska skäl ej böra komma i fråga. Över huvud taget synes det kommittén olämpligt att låta förhållandena vid en viss tidpunkt bli för den fortsatta utvecklingen under kanske lång tid framåt. avgörande Däremot torde den kompletterande regel, som infördes av rusdryckslagstiftoch som innebär att utminutcring därjämte må anordnas i ningsrevisionen stad, eller med minst femtusen invånare, vara en köping municipalsamhälle lämpligvare norm, när det gäller att reglera utminuteringsställenas antal och Genom att icke satts än vid 5 000 torde förläggning. gränsen lägre personer garantier ha skapats för att ett tillämnat utminuteringsställe tillföres så stort antal kunder från och trakten att dess förläggningsorten däromkring, inrättande blir ekonomiskt försvarligt. Enligt nykterhetskommitténs mening bör sålunda huvudregeln få det innehållet, att utminuteringsställe ej må finnas annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle med minst femtusen invånare (14 § i förslaget). För att tillgodose kravet på ändamålsenlighet och smidighet i tillämpningen bör emellertid att efter prövning av förhållandena i möjlighet öppnas varje särskilt fall medgiva inrättandet av utminuteringsställe även å annan ort. Kommittén föreslår därför att Kungl. Maj :t skall kunna göra undantag från huvudregeln, då särskilda skäl föreligger. Här synes främst sådana orter kunna ifrågakomma som Systembolagens förtroendenämnd åsyftade i sin framställning, d. v. s. stad, köping eller municipalsamhälle, som icke har 5 000 invånare men som utgör naturligt handelscentrum för en folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort, där utminuteringsställe enligt huvudregeln må finnas. Som exempel på sådana orter kan nämnas Morastrands som den 1 januari 1951 hade 3445 invånare (köpingen och Mora köping, socken hade sammanlagt 12 247 invånare), Lycksele stad med 3413 invå-
nare (staden och Lycksele landskommun hade 13 798 invånare), sammanlagt Vilhelmina köping med 1998 invånare och Vilhelmina socken (köpingen hade sammanlagt 10 894 invånare), Arvidsjaurs med muncipalsamhälle 2570 invånare socken hade 11096 samt Gällivare 3 (Arvidsjaurs invånare) municipalsamhålle med 3626 eller Malmhergets municipalsamhälle med :j 4 337 invånare (Gällivare socken hade 22 479 invånare). I övrigt bör Kungl. Maj :t vid av de särskilda skäl som kan prövningen anses föreligga för inrättande av utminuteringsställe å landsbygden eller annorstädes å ort under 5 000 invånare beakta närbelägenheten till ort med utminuteringsstålle och andra inverkande omständigheter. En särskild grupp utgör de orter, som haft utminuteringsställe sedan är 1937 eller längre tid tillbaka men som icke villkoren den förefyller enligt slagna och därav skulle få behålla 5 huvudregeln på grund ej utminuteringsstället i fortsättningen. Är 1951 var dessa orter följande: 1) städer under 5 000 invånare: Vaxholm, Sigtuna, Öregrund, Trosa, Torshälla, Mariefred, Vadstena, Skänninge, Söderköping, Borgholm, Sölvesborg, i Skanör, Simrishamn, Laholm, Kungälv, Marstrand, Kungsbacka, Strömstad, Hjo, Askersund, Nora och = 22; Haparanda 2) köpingar under 5 000 invånare: Valdemarsvik, Mönster- Malmköping, ås, Mörbylånga, Skurup, Kävlinge, Hörby, Höör, Tomelilla, Båstad, Grästorp och Vara = 12;
3) municipalsamhällen under 5 000 invånare: Dalby, Veberöd, Anderslöv, Vellinge, Sjöbo, Löberöd, Teckomatorp, Röstånga och Lövestad, alla i Skåne x 3 4) på landsbygden i övrigt: Tågarp (Sireköpinge) och Östraby, båda i Skåne = 2; 45. sammanlagt Beträffande dessa orter, som sedan tid tillbaka haft lång utminuteringsställe, synes några olägenheter icke uppstå, om rätten till utminuteringsställe hibehålles utan särskild av Kommittén har prövning Kungl. Majzt. därför bland övergångsbestämmelserna till nya försäljningsförordningen upptagit ett stadgande av innebörd att må utan hinutminuteringsställe der av den föreslagna huvudregeln finnas å ort, där sådant ställe funnits inrättat före förordningens ikraftträdande. Om invånarantalet i en ort med utminuteringsställe under nedgår något 5 000, torde utminuteringsstället av denna grund ej behöva nedläggas. I allmänhet torde nämligen sådana särskilda skäl vara för handen, som motiverar ett undantag från huvudregeln. Enligt nykterhetskommitténs förslag till organisation av rusdrycksförsäljningen skall denna handhavas av ett riksbolag. Det tillkommer detta bolag, utminuteringsbolaget, att inom ramen för den resföreslagna huvudregeln pektive övergångsbestämmelsen besluta om utminuteringsställenas antal och förläggning. Med hänsyn till utminuteringsbolagets karaktär av rent försäljningsorgan torde rätten att från medgiva undantag huvudregeln lämpligen böra tillkomma Kungl. :t. Kommittén har därför av Maj lagt prövningen dessa ärenden hos Kungl. Maj zt, som i särskilt fall bifalla eller varje äger avslå bolagets an-sökan om dispens.
Kommittén förutsätter slutligen att de berörda kommunerna kommer att i ärende inrättande eller av utminute-
?höras
varje angående nedläggande
jiringsställe.
I Affärstider för utminutering av rusdrycker
Nuvarande bestämmelser och deras tillämpning Enligt 4 kap. 13 § Rff må till d. v. s. försäljning avhämtning, försäljningen på systembolagens utminuteringsställen, äga rum endast vardagar mellan klockan 9 och 17. Dag före sön- eller helgdag må dock försäljningen fortej gå längre än till klockan 16. Utan hinder härav får ske till den försäljning som befinner sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra. I 1917 års hade bestämmelserna (56 rusdrycksförsäljningsförordning § 1 mom.) den utformningen, att försäljning fick ske under högst sju timmar varje vardag, dock ej före klockan 9 eller efter klockan 17 eller å före dag sön- och efter klockan 14. Varor fick heller utlämnas efter denna helgdag ej tidpunkt. Kunder, som infunnit sig men ej hunnit bli expedierade, måste sålunda avvisas (57 § 1 mom.). Dessa bestämmelser hade medfört svårigheter ur expeditionssynpunkt och olägenheter för allmänheten samt ändrades därför på sätt ovan angivits. Rusdryckslagstiftningsrevisionen, vars förslag beträffande sluttiden för försäljning å andra än före vardagar dag sön- och helgdag än Rff, anförde bl. a. (s. 364 ff). gick längre Med det individuella kontrollsystemet är försäljningstidens längd inom angivna begynnelse- och sluttider av ringa vikt i nykterhetsavseende. Ur expeditionssynställa olika å skilda det kan sålunda t. ex. vara
;punkt sig förhållandena orter;
påkallat att expeditionstiden i Stockholm är längre än i landsorten. När revisionen föreslår borttagande av stadgandet om maximitid för försäljningen av sju timmar, 9 är syftet härmed att möjliggöra ordnandet av försäljningen på ett ur expeditionssynpunkt tillfredsställande sätt. Revisionen vill dock som sin mening betona, att i allmänhet en tid av sju timmar bör vara tillfyllest. Beträffande begynnelse- och sluttiderna för försäljning å andra söckendagar än dag före sön- och helgdag föreslår revisionen ingen ann-an ändring i nu gällande bestämmelse än att sluttiden sättes en timme senare, d. v. s. till kl. 6 e. m. Häri- “ genom har revisionen ingalunda avsett, att den faktiska försäljningstiden alltid skall utsträckas till nämnda tidpunkt eller över huvud taget förlängas, utan har endast velat möjliggöra ett sådant lämpligt anordnande av expeditionstiden som * ovan antytts.
I yttranden över revisionens förslag förordade kontrollstyrelsen, system- _bolagens vpersonalförening och systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, i att sluttiden för försäljning andra vardagar än före sön- och dag helgdag i skulle sättas till klockan 5 e. m. samma stånd- Departementschefen intog punkt, vilken godkändes av riksdagen. Kontrollstyrelsen har i cirkulär nr 8/1938 rekommenderat en viss int» skränkning av de i Rff stadgade försäljningstiderna: Dä det är önskvärt, att försäljningstiderna å utminuteringsslällena äro så vitt möjligt lika över hel-a riket, mä följande regler i detta avseende förordas, nämligen ‘ att den dagliga expeditionstiden fastställes till tiden 9-16, vilken tid jämväl skall gälla för lördagar,
att för mindre utminuteringsställe öppethållande må upphöra klockan 15 och eventuellt taga sin början först klockan 10, att utminuteringsställe hålles stängt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton, samt att expeditionstiden under de .fyra övriga vardagarna i påskveckan samt under fem dagar före jul utsträckes en timme. Expeditionstiden å utlämningsställe torde i allmänhet böra begränsas till ett par tre timmar och förläggas till sådan tidpunkt på dagen, som bäst motsvarar kundkretsens berättigade önskemål och tiden för försändelsernas ankomst från vederbörande utminuteringsställe.
Av en sammanställning som kontrollstyrelsen gjort rörande expeditionstiderna vid systemholagens utminuteringsställen framgår, att systembolagen vid tillämpningen ofta ytterligare begränsat Öppethållningstiderna. Den dagliga expeditionstiden vid flertalet Systembolag under veckodagarna måndag-fredag är sålunda mellan klockan 9 och 16. Vid aktieholaget Göteborgssystemets utminuteringsställen och vid vissa mindre utminuteringsställen å filialorter förekommer ännu kortare expeditionstiden På Iördagarna och dag före helgdag är expeditionstiderna vid det övervägande antalet utminuteringsställen kortare än å övriga veckodagar. Affärerna stänges då i regel klockan 14 eller 15. Vid ett utminuteringsställe (Trosa inom Nyköpings detaljhandelsområde) är dock expeditionstiden på lördagarna 1 timme längre än å övriga veckodagar. Vid systembolagen i Linköping, Norrköping, Visby, Mariestad, Lidköping och Skövde har kortare expeditionstid å lördagarna fastställts efter framställning från eller efter samråd med nykterhetsnämnd och polismyndighet och i ett fall därjämte vissa ideella organisationer. uppgifter har erhållits beträffande de år 1949 tillämpade öppet- Följande hållningstiderna:
Å vardagar utom lördagar och helgdagsaftnar kl. 9-16: 39 huvudorter och 69 filialorter (178 utminuteringsställen) › 10-16: 1 huvudort (Haparanda) och 2 › ( 3 » ) › 9-15: 1 huvudort (Göteborg) och 13 » ( 28 » ) » 10-15: 22 » ( 23 » ) › 9-14: 1 filialortl ( 1 utminuteringsställe) 41 huvudorter 107 filialorter (233 utminuteringsställen) 1 Skänninge (Linköpings detaljhandelsområde). Den korta öppethållningstiden klockan 10-15 å vanliga vardagar tillämpas enligt uppgift från kontrollstyrelsen vid ett antal utminuteringsaffärer med liten omsättning, såsom några affärer i Södermanland och Skåne samt affären i Sigtuna. Lunchstängning (1-11/4 timme) tillämpas vid 5 huvudorter (Kalmar, Örebro, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik) och 14 filialorter (22 utminuteringsställen).
Å lördagar och helgdagsaftnar
kl. 9-15: 20 huvudorter och 49 filialorter (142 utminuteringsställen) » 10-15: 15 › ( 16 › ) » 9-14: 17 » och 31 » ( 56 » ) 1 » › 10-14: 2 » ( 2 ) › 2 4 › » 9-13.30: 1 huvudort (Kalmar) och 2 ( ) » 9-13: 2 huvudorter (Norrköoch 7 › ( 11 » ) ping, Visby) » 9-12: 1 huvudort (Mariestad) och 1 filialort* ( 2 » )
41 huvudorter 107 filialorter (233 utminuteringsställen) 1 Lövestad och Östraby (Ystads detaljhandelsområde). 2 Oskarshamn och Nybro (Kalmar detaljhandelsområde). 3 Skara (Mariestads detaljhandelsområde).
även å lördagar (1 timme) förekommer i Löberöd (Lunds Lunchstängning detalj handelsområde) .
Kortare under sommarmånaderna tillämpas vid 5 huvudexpeditionstid orter och 6 filialorter (25 utminuteringsställen). Detta innebär vanligen, att affärerna 1 timme (Göteborg, Össtänger tidigare antingen på lördagar tersund och eller vardagar (hl. a. Umeå och Skel- Haparanda) på övriga lefteå). I cirkulärskrivelse till den 14 mars 1950 har konsamtliga systemholag föreskrivit, att inskränkning i då tillämpade expeditrollstyrelsen någon tionstider vid systembolagens utminuteringsställen tills vidare ej finge äga rum utan särskilt från sida. Något sådant medgivande kontrollstyrelsens har hittills 1952) icke lämnats. De i sammanställningen medgivande (juli ovan redovisade tiderna gällde oförändrade vid sistnämnda tidpunkt. Den s. k. (SOU 1944: 3, s. 186 ff) till särskild snabbutredningen upptog behandling frågan om kortare utminuteringstid å dag före sön- och helgdag. Då utredningen konstaterade en avsevärt högre fyllerifrekvens på lördag och med veckodagar, föreslog utredningen trots helgdagsafton jämfört övriga olägenheterna ur expedieringssynpunkt, att systembolagens utminuteringslokaler skulle stängas klockan 12 och helgdagsafton. En viss förbättlördag av dessa skulle därigenom kunna förvänring nykterhetstillståndet dagar tas. Enligt utredningens uppfattning framstode en sådan åtgärd såsom gynnsam även därutinnan att den försvårade åtkomsten av under spritdrycker de närmaste efter avlöningstillfället för flertalet anställda och därdagarna beredde alkoholkonsumenternas familjer ökade möjligheter att få igenom del av familjeförsörjarens inkomster. För att och söndagarnas andel av det totala antalet belysa lördagarnas och för att utröna, huruvida denna undergått några mera fylleriförseelser under de senare åren, snabbutredningen en betydande förändringar gjorde sammanställning av fylleriförseelsernas fördelning på de olika veckodagarna under åren 1938-1942. Uppgifterna har i tab. 9 förts fram t. 0. m. år 1947, det sista år för vilket en fördelning på olika veckodakontrollstyrelsen gjort gar. Uppgifterna har hämtats ur »Rusdrycksförsäljningen m. m.» för respek-
tive år. I tabellen angives det genomsnittliga antalet fylleriförseelser dels för lördagar och söndagar, dels under dels ock för övriga veckodagar, samtliga dagar. Med söndag avses även helgdag och med lördag jâmväl dag före helgdag. 3
Tabell 9. Antal fylleriförseelser i genomsnitt under vissa veckodagar åren 1938-1947.
. L + S Övriga dagar å
År L S Sdaggilgia
2 5 genomsnitt
1 Absoluta tal.
l
1938 . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 101 173 45 86 1939 . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 97 178 46 87 1940 . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 79 169 50 87 1941 . . . . . . . . . . . . . . . . . 274 82 178 48 90 1942 . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 112 209 56 106 1943 . . . . . . . . . . . . . . . . . 308 112 210 59 108 1944 . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 110 197 51 96 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 112 191 54 98 1946 . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 100 162 47 83 1947 . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 94 153 47 82
Relaiiva tal. (genomsnittet för samtliga dagar = 100) 1938 . . . . . . . . . . . . . . . . . 286 118 202 53 100 1939 . . . . . . . . . . . . . . . . . 299 112 206 53 100 1940 . . . . . . . . . . . . . . . . . 297 91 194 58 100 1941 . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 91 197 53 100 1942 . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 105 197 53 100 I 1943 . . . . . . . . . . . . . . . . . 286 104 195 55 100 J 1944 . . . . . . . . . . . . . . . . . 296 114 205 52 100 * 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 114 195 56 100 i 1946 . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 119 193 56 100 1947 . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 115 187 58 100
Beträffande lördagarnas och söndagarnas andel av samtliga fylleriförseelser kan märkas att denna andel minskat sedan tiden före kriget. Från
1938 till 1943 -- det år då antalet var —
fylleriförseelser högst sjönk jämförelsetalet för fylleriförseelser på söndagarna från 118 till 104 eller med
14 enheter medan motsvarande tal i om var oförändrat
fråga lördagarna
286.* Från 1943 till 1947 steg för till 115 eller
jämförelsetalet söndagarna med 11 enheter, under det att motsvarande tal i fråga om lördagarna sjönk
i
till 259 eller med 27 enheter. Härigenom visar det genomsnittliga jämförelse-
i
talet för fylleriförseelser under lördagar och söndagar åren 1938-1947 en minskning med 15 enheter. Särskilt markant är denna nedgång under de
tre sista redovisade åren. Det för och
genomsnittliga jämförelnsetalet lördagar söndagar sjönk från 205 år 1944 till 187 år 1947, eller med 18 enheter. En tydlig förskjutning av fylleriförseelserna från lördagar och söndagar till övriga dagar i veckan kan sålunda iakttagas. Denna förskjutning bekräftas även av nykterhetskommitténs (jfr SOU 1951: 43, s. 309). undersökningar
1 En utförlig kommenterande redogörelse för åren 1938-1943 lämnas i Tidskrift för systembolagen 1944 sid. 203-206 och sid. 224-227.
Vid en närmare granskning av »siffrorna för det genomsnittliga antalet .fylleriförseelser på de olika veckodagarna under åren 1938-1947 finner man, att tisdagar och torsdagar genomgående de siffrorna uppvisar lägsta .och fredagar de högsta efter lördagar och År 1947 var söndagar. jämförelsetalet för tisdagar 51, för 53 och för 72. torsdagar fredagar
Framställningar Systembolagens förtroendenämnd har framställt vissa, av kontrollstyrelsen den 2 juli 1947 till överlämnade, »i nykterhetskommittén förslag syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av allmänhetens i systemboinköp lagens utminuteringsaffärer och därigenom minska den som nu köbildning, vid åtskilliga tillfällen äger rum». Förtroendenämnden anför bl. a. Begränsningen av inköpsrätten i fråga om spritdrycker samt dennas uppdelning på kalendermånaderna för större delen av systembolagens kundkrets medför regelmässigt en stark ansvällning av inköpsfrekvensen i månadens början. Då ett veckoslut infaller tidigt i månaden, ökas belastningen å systembolagens försäljningsställen ytterligare och särskilt svår blir påfrestningen vid sådana tillfällen, då en större högtid inträffar under någon av de första dagarna i månaden.
Nämnden framhåller, att tidsutdräkten vid köbildning icke blott utgör ett irritationsmoment för den enskilde utan även från allmän medsynpunkt för allvarlig olägenhet genom förlust av arbetstid. En som åtgärd, enligt Systembolagens förtroendenämnds uppfattning skulle vara ägnad att minska köbildningen eller förkorta väntetiden, vore att försäljningsställena under rusningstider kunde klockan 8. Erfarenheterna från ett börja försäljningen försök i denna riktning vid ett av A.B. Stockholmssystemets försäljningsställen under dagarna före påsk år 1947 hade nämligen varit gynnsamma.-1 p Vid 1949 års höstriksdag framställde h-err Edström i andra kammaren en ?interpellation till chefen för .finansdepartementet beredande av angående möjlighet för systembolagen att hålla utminuteringsställen öppna även ef- ;ier klockan 17.2 I anfördes bl. a. i interpellationen följande. å Nuvarande bestämmelser medföra, att endast en mycket ringa del av svenska ?folket har möjlighet att inköpa spritdrycker under sin fritid. För det alldeles :övervägande antalet medborgare måste arbetstiden tillgripas, eftersom lunchrasten :gsällan ensam förslår och köbildningen dessutom vid denna tid är som störst. Efter- :som varje inköp .förutom tid för köstående kräver tid för förflyttning fram och Eater, torde det icke vara någon överdrift att påstå, att årligen flera miljoner arbetsåtimmar gå förlorade på grund av att fritiden sällan kan användas för dessa inköp.
?Det är från arbetsgivarhåll omvittnat, att en icke ringa del av de anställdas från-
aro, särskilt under dagar före sön- och helgdagar, sammanhänger med besök å gsystembolagen under arbetstiden. Inför den av alla erkända önskvärdheten av så
åihög produktion som möjligt synas starka skäl tala för en ändring av dessa för-
iv p
Ehéllanden. :ggg:
;,_%__ 1 Kunder, som infann sig före klockan 9, blev inslåppta i lokalen och fick sina inköp instämpade och erlade betalning för dessa men på grund av gällande föreskrift var det ej möjligt att låta . ederbörande avhämta de inköpta varorna vid disken förrän klockan 9. 2 Se andra kammarens protokoll höstsessionen 1949 nr 26 sid. 4 och 5 samt nr 31 sid. 3—-45.
Butikstängningslagen har nyligen reviderats i syfte att bl. a. bereda möjlighet för butiker - som dock normalt till kl. 18 —— att en kväll vanliga äro öppna i veckan hålla öppet med hänsyn till de förvärvsarhetandes behov av sådan inköps- tid. Åtskilliga offentliga institutioner socialbyråer, sjukkassor, sparbanker, pastorsexpeditioner —— ha sedan länge av motsvarande skäl öppet någon kväll. Det kan ur nykterhetsskäl knappast vara något att erinra mot att denna ordning även införes för systembolagens del.
I sitt svar anförde departementschefen att han inte ansåg sig böra ta till den som berört, enär regeringen i sinom ställning fråga interpellanten tid skulle få pröva den framtida utformningen av nykterhetslagstiftningen och frågan om ordningen för utminutering av rusdrycker inginge som en viktig del av detta problemkomplex.
Nykterhetskommittén Begränsningen av affärstiden för utminuteringsställena får utan tvivel anses ha en viss betydelse ur nykterhetssynpunkt. Sannolikt kommer betydelsen av en sådan begränsning att vara större vid ett system utan individuell än vad den för närvarande är. Det är alltså angeläget att ransonering f bestämma affärstiderna sådant sätt, att missförhållanden i görligaste på mån undvikes. av utminuteringsaffärerna sent på eftermidöppethållande dagen medför utan tvivel särskilda risker ur nykterhetssynpunkt, i synnerhet och helgdagsaftnar. på avlöningsdagar gjorde den iakttagelsen i fråga om fylleriförseelsernas Snabbutredningen antal att detta var avsevärt högre första lördagen i månaden än på lördagar härtill ansåg utredningen vara att söka dels , övriga lördagar. Förklaringen av mådäri, att tillgången på utminuteringsvis köpta spritdrycker på grund är störst i av månaden, dels ock i den omständignadstilldelningen början heten att för de av befolkningen som utfår sin penningtillgången kategorier arbetsförtjänst månadsvis är störst vid nänmda tidpunkt. Vid genomförande av nykterhetskommitténs förslag, som innebär bl. a. att kvantitetsbegränsningen och därmed månadstilldelningen bortfaller, har man anledning vänta, att anhopningen av inköpen första lördagen i månaden väsentligt minskar. torde även i fortsättningen komma att uppvisa den högsta Lördagarna inköpsfrekvensen och därmed de högsta fyllerisiffrorna. För stora kategorier av är den huvudsakliga konsumtionen av rusdrycker konbefolkningen centrerad till veckoslutet och rusdryckerna anskaffas i stor utsträckning på i i lördagar. Vanan att göra inköp på lördagar torde vara så starkt rotad, att även de befolkningsgrupper, som på grund av sin ekonomi icke är tvungna å a att handla i viss mån kan väntas fortsätta därmed. En viss för- 5 a på lördagar, å av från lördagar till övriga veckodagar torde skjutning inköpsfrekvensen man dock eft-er hand kunna räkna med. Även om det ur skulle vara fördelaktigt med snäva nykterhetssynpunkt affärstider, får man å andra sidan icke förbise att de faktiska svårigheter att verkställa som en starkt begränsad expeditionstid medför, även inköp, kommer att de som icke medför några risker för missbruk. En gälla inköp, knapp affärstid medför som regel en tendens till anhopningar av inköpen,
vilket leder till köbildning med åtföljande irritationsmoment för såväl allmänhet som personal. Den irritation från den skötsamma delen av kundkretsen, som följer av en alltför begränsad affärstid, torde lång sikt ha på ofördelaktiga verkningar på allmänhetens i stort till nykterhetsinställning lagstiftningen. Det är enligt kommitténs mening önskvärt, att begränsningen av affärstiden icke göres mera långtgående än vad som bedömes vara nödvändigt med hänsyn till verkningarna på nykterhetstillståndet. Detta är av särskild vikt i ett konjunkturläge, då knapphet på arbetskraft gör sig gällande. Tillfällig bortovaro från arbetet förekommer i ganska stor omfattning, vilket har icke ringa betydelse i ett läge, då alla krafter bör spännas för att åstadkomma största möjliga produktionsresultat. Undersökningar beträffande orsakerna till denna bortovaro visar att arbetstagarna med hånsyn till utminuteringsaffärernas öppethållningstider ofta föranledes att inköpa sina rusdrycker under arbetstid. De självtagna ledigheterna från arbetet på lördagar torde i viss utsträckning vara ledigheter för inköp av rusdrycker. Nykterhetskommittén har kommit till den uppfattningen att kritiken mot nuvarande förhållanden delvis är berättigad. Enligt nykterhetskommitténs mening bör om möjligt sådana tider tillämpas, att den lojala allmänheten utan större besvär kan göra sina inköp. En möjlighet till viss utsträckning av affärstiden synes sålunda böra införas. Därvid har olika alternativ övervägts. Den enklaste lösningen synes i detta avseende vara att helt likställa rusdryckshandeln med övrig detaljhandel och sålunda låta butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) reglera affårstiderna. denna får bu- Enligt lag tik hållas öppen klockan 8——19 (19—23 dec. till klockan 20). Vissa kommunala avvikelser är emellertid Det föreskrives sålunda att tiden må medgivna. inskränkas eller för vissa utan att veckotiden överskrides. dagar förlängas Sådana särskilda bestämmelser får emellertid icke utfärdas, att butikerna samtliga söckendagar måste stängas före klockan 19. Ej heller får butik
medges rätt att ha öppet under högmässogudstjänst på sön- och
helgdagar. Att låta utminuteringsholagets affärer hålla enligt den-na öppet lag synes icke kunna ske utan vissa olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Behovet torde icke heller kräva sådana affärstider för som buutminutering-sställena, tikstängningslagen medger. En sådan ordning skulle dessutom medföra våsentligt ökade kostnader och svårigheter med avseende å affärspersonalen, vilket även måste beaktas i detta Kommittén finner det därsammanhang. för vara angeläget att man fram med tills erfarenhet vungår försiktighet, nits hur det nya försäljningssystemet verkar. Kommittén har sålunda stannat för en något mindre långtgående utvidgning av affärstiderrna. En smidigare reglering kan åstadkommas redan inom ramen för de nuvarande bestämmelserna, om man att utnyttjar möjligheten hålla öppet till klockan 17. Emellertid bör affärerna kommitténs meenligt ning åtminstone någon eller några dagar i veckan kunna hålla en öppet 13 -512362
timme efter klockan 17. För att möjliggöra detta måste gällande författningsbestämmelser jämkas. Kommittén föreslår därför att bestämmelserna i försäljningsförordningen får den utformningen, att utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan 18; dock att å utminutering dag före sön- eller helgdag ej må fortgå längre än till klockan 16 (16 §).1 Av ordalagen framgår att dessa tider icke är Utminuteobligatoriska. ringsbolaget har möjlighet att inskränka tiderna, när så prövas lämpligt. Varje affär bör icke hållas öppen längre tid än som motsvarar behovet på orten. På mindre orter med relativt liten omsättning kan det därvid i vissa fall vara lämpligare att affären är helt en eller ett par dagar i vecstängd kan och håller hela den medgivna tiden under vissa än att aföppet dagar färstiden inskränkes varje dag i veckan. I andra fall kan det måhända vara ändamålsenligare att utminuteringen börjar senare på morgonen, t. ex. klockan 10, de den till klockan 18. Då erfarenheten visat att särdagar fortgår skilda anordningar är påkallade bör kortare affärstid på avlöningsdagar, kunna tillämpas sådana dagar. har att över- Utminuteringvsbolaget självfallet väga de framställningar som kan göras av nykterhetsnämnd, polismyndighet och större ä orten.. För att inte alltför stora variationer i arbetsgivare affärstiderna å olika orter skall uppstå, hör emellertid utminuteringsbolaget under lika förhållanden eftersträva en viss enhetlighet. j Längre gående inskränkningar än nu sagts och förbud kan föreskrivas av länsstyrelsen och polismyndigheten för visst tillfälle, då så anses . erforderligt för ordningens upprätthållande (56 §).
‘ Herr Utterstöm har avgivit särskilt yttrande i denna fråga (s. 374).
ll.
Kap. Rättighetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker
och medverkan vid
länsnykterhetsnämndernas tillståndsgivningen
Gällande ordning
l ärenden angående av är — i utskänkning rusdrycker länsstyrelsen Stockholm överståthållarämbetet - beslutande och tillståndsgivande myndighet. Från denna regel förekommer ett i det att tillstånd till undantag, s. k. turistutslçänkning meddelas av (se härom Tillstånd Konungen kap. 12). erfordras alltid för rätt att driva av 5 utskänkning rusdrycker (3 kap. § Rff); någon motsvarighet till de fria rättigheter, som förekommer i pilsnerdrickslagstiftningen och lagstiftningen alkoholfria finns angående drycker, ej. Den största delen av är förbehållen utskänkningsrättigheterna systemholagen, systembolagsrättigheter. Endast tillstånd till utskänkning på tåg, båtar och flygplan direkt till (trafikutskänkning) gives rättighetsutövaren; tillstånd till annan måste meddelas utskänkning systembolag, som därefter överlåter rättigheterna till allmänt eller till enskilda rätrestaurangbolag tighetsutövare. Tillstånd till avser — utom utskänkning specialformerna trafikutskänkning och —— turistutskänkning antingen »utskånkning som skall bedrivas âret runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning) eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig utskänkning)› (3 kap. 6 § Rff). Är årsutskänkningen begränsad till en återkommande årligen tidsperiod, t. ex. sommarmånaderna, kallas den säsongutskänkning. Skall utskänkningen bedrivas endast under en säsong, hänföras den till Det är icke tillfällig utskänkning. möjligt att grunda en säsongmässigt återkommande utskänkningsrörelse på en följd av successivt upprepade tillstånd till tillfällig utskänkningf Tillståndstiden för är år årsutskänkning fyra (oktrojperiod). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober 1949--den 30 1953. Normalt september skall årsutskänkningstillstånd inom samtliga kommuner sökas och dessa ansökningar prövas vid en och samma vart år. tidpunkt fjärde Huvudmotivet för införandet i av fixa lagstiftningen oktrojperioder, gemensamma för samtliga utskänkningstillstånd, har varit, att samtliga ärenden rörande sådana tillstånd skall komma under i ett omprövning sammanhang. Härigenom möjliggöres en allmän av det prövning förefintliga utskänkningsbehovet inom en kommun och en såvitt rättvis och möjligt lämplig fördelning av till-
1 Se Kungl. Majzts beslut den 30 januari 1948 (Tidskrift för systembolagen, TfS, 1948 sid. 62)..
stånden olika intresserade. Emellertid kan det inträffa, att under loppet på av en ett så starkt behov av ett nytt tillstånd till årsutskånkfyraårsperiod ning att detsamma anses böra tillgodoses utan avvaktande av uppkommer, oktrojperiodens Därför (3 7 § 1 mom. Rff), att om särutgång. stadgas kap. skilda skäl därtill äro tillstånd må meddelas för återstående del av oktrojperioden. Sådant tillstånd kan meddelas på grund av förhållande, som icke skäligen bort kunna beaktas före det år, under vilket oktrojperioden började. Rusdryckslagstiftningsrevisionen anförde som exempel på sådana fall, att ett nytt företag med stor personal förlagts till kommunen eller att en ny trafikled dragits fram genom den. Medan revisionen tänkte sig att möjligheten att ge tillstånd för återstående del av oktrojperiod skulle tillämpas ganska snävt, det i som i denna del åsyftade propositionen framlagda förslaget, godkändes av riksdagen, en viss uppmjukning av revisionens förslag_ Även en omsvängning i den nykterhetspolitiska uppfattningen inom kommunen kan sålunda -- i motsats till revisionens ~— för undanmening utgöra grund tagsregelns tillämpningl Förutsåttning härför är emellertid att åsiktsförskjutningen inträffat efter den ordinarie ansökningstidens utgång, d. v. s. efter den 31 mars det år oktrojperioden börjar. Finns det anledning antaga att den ändrade uppfattningen funnits före nämnda tidpunkt, ehuru ansökan ej gjorts i vanlig ordning, har sålunda fullmäktiges ändrade uppfattfattning ej godtagits såsom särskilda skäl? I övrigt har såsom särskilda skäl ansetts att ett hotell blivit tillbyggt och modernisera? samt att en ny restaurangbyggnad tillkommit, varigenom möjligheter yppats att förbättra förut på platsen rådande utskänkningsförhållandent* Att en ort blivit köping har däremot icke såsom särskilda skäl? heller har den starka godkänts Ej stegring av turisttrafiken, som ägt rum efter krigets slut, ansetts som godtagbar grund för undantagsregelns tilléimpningfi Vidare må anmärkas att färdigställandet av en större hotellbyggnad, vars tillkomst vid oktrojperiodens början hindrats genom vägrat byggnadstillstånd, torde kunna betraktas som ett särskilt skäl för beviljande av rättighet för återstoden av perioden. Även när ansökan avser hel oktrojperiod, torde frånvaron av lämpliga lokaler få anses utgöra en allvarlig brist. Kan länsstyrelsen utan vidare konstatera, att lämpliga lokaler saknas och sannolikt heller icke kommer till stånd inom en relativt nära framtid, har det ansetts att rättighet icke bör beviljasf Ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall av Systembolag göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen är avsedd att taga sin början. Initiativrätt tillkommer i regel endast Systembolag, men 1 Se TfS 1939 sid. 137. 2 Kungl. Majzts res. den 6 november 1942 (TfS 1943 sid. 69). 3 Kungl. Majzts res. den 5 maj 1939 (TfS 1939 sid. 134-136). 4 Kungl. Majzts res. den 17 december 1948 (TfS 1949 sid. 64). 5 Kungl. Majzts beslut den 13 maj 1949 (TfS 1949 sid. 140). Beträffande det fall att en köping efter ansökningstidens utgång fått stadsrättigheter se TfS 1948 sid. 45-47. 6 Kungl. Majzts beslut den 23 april 1948 (TfS 1948 sid. 110). 7 Se redogörelse för rättspraxis ståndpunkt i frågan om »lokallösa utskänkningsrâttigheter» 1949 sid. 184-187. Jämför Kungl. Majzts resolution den 16 december 1949 (TfS 1950 sid.
ägs -198\.
söker ej bolaget inom föreskriven tid, kan fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd senast den 31 mars närmast före oktrojperiodens början. Föreskrifterna om ansökningstid gäller icke det fall, då ansökan göres på grund av särskilda skäl för återstående del av perioden (3 kap. 7 § 2 mom. Rff). l övrigt är bestämmelserna om ansökningstider ovillkorliga. Inkommer systembolagets ansökan efter den 31 december eller fullmäktiges ansökan efter den 31 mars, kan ansökningen icke upptagas till prövning. I ett fall har dock en ansökan, som inkommit efter den ordinarie ansökningstidens utgång och som avsåg utskänkning under hel av Kungl. Maj :t oktrojperiod, förklarats med hänsyn till särskilda kunna föreliggande omständigheter till för av tillstånd till sådan under läggas grund beviljande utskånkning återstående del av perioden! Förutsättningen var sålunda att särskilda skäl förelåg. I detta sammanhang bör erinras om att särskilda regler i nu behandlade hänseende gäller för turistutskänkningen (se kap. 12 s. 219). Har systembolag gjort ansökan om tillstånd till utskänkning —- normalfallet —— skall länsstyrelsen inhämta yttranden av i kommunen fullmäktige (se härom kap. 12). Fullmäktige skall i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd ävensom i stad magistraten och på landet kommunalnämnden. (3 kap. 9 § 1 mom. Rff.) Över meddelat utskänkningstillstånd utfärdar länsstyrelsen särskilt skriftligt tillståndsbevis, innehållande de villkor och inskränkningar beträffande tillståndets utövande, som länsstyrelsen finner anledning föreskriva (3 kap. 10 § 3 mom. Rff). Från och med år 1946 gäller att icke kan utöva systembolag utskänkning av rusdrycker. Tillstånd till all annan utskänkning än trafikutskänkning —— där tillstånd meddelas utövaren direkt utan av förmedling systembolag —— måste för att kunna överlåtas annan. Sådan överlåtelse sker utnyttjas på genom skriftligt avtal, s. k. överlåtelsekontrakt, som tecknas mellan vederbörande systembolag och den enskilde restauratören det respektive statliga restaurangbolaget. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som härigenom bl. a. utövar sin att fastställa utskänkbefogenhet ningsrestriktioner. Sedan överlåtelsekontrakt tecknats, skall överlåtelsen underställas länsstyrelsen för fastställelse. Det att åligger länsstyrelsen pröva skälen och villkoren för överlåtelsen liksom ock -—— utom beträffande det 4- och statliga restaurangbolaget lämpligheten behörigheten hos den, på vilken tillståndet överlåtits. Om ett avslår en från Systembolag framställning restauratör om överlåtelse eller fastställer villkor, som anses kan olämpliga, beslutet överklagas hos och i sista hand hos :t. (3 länsstyrelsen Kungl. Maj kap. 15 § första och tredje styckena, 16 § 1 mom. samt 17 § Rff.) I vissa fall kan icke överlåtas till enskild utskänkningstillstånd person utan endast till det statliga restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag (›Riks-Sara>›). Detta bolag, som antages av Kungl. Majzt till restaurangbolag för fyra år i sänder, driver restaurangrörelscn genom något
1 Kungl. Majzts res. den 15 mars 1946 (TfS 1946 sid. 125).
av sina fem dotterbolag, Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag, Stockholm, (SARA), Östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Linköping, (ÖSARA), Skånes allmänna restaurangaktiebolag, Malmö, (SKAR), ,Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag, Göteborg, (VARA), och Bergslagens allmänna restaurangaktiebolag, Örebro, (BARA). Det restaustatliga rangbolaget har ensamrätt till av i restaurang eller utskänkning spritdrycker avdelning av restaurang, som är att beteckna som folkrestaurang. Huruvida en restaurang eller är att anse som avrestaurangavdelning folkrestaurang -i första hand av — med till allgöres Systembolaget hänsyn restaurangens männa beskaffenhet, och kundkrets. Genom att alla till varupris rättigheter utskänkning inom folkrestaurangerna är förbehållna de allmänna restaurangbolagen är det enskilda vinstintresset utmönstrat i om sådan utfråga skänkningl Även restauranger av klass kan emellertid drivas av reshögre taurangbolagen. Ej heller eljest må utskänkningstillstånd överlåtas annan än det statpä liga bolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes påkallat, att utskänkningstillståndet innehaves av detta (3 15 § bolag kap. andra stycket Rff). De allmänna restaurangbolagens i fråga om monopolställning utskänkning av spritdrycker å folkrestaurangema har föranlett en framställning till nykterhetskommittén från den enskilda restaurangnäringen. I en skrivelse av den 21 september 1950 yrkar sålunda Sveriges hotell- och restaurantförbund sådan ändring i lagstiftningen, att tillstånd till utskänkning av spritdrycker på restaurang eller avdelning av som är att beteckna som folkrestaurang, må kunna överlåtas även åt enskild restauratör. I och med att restaurang, de allmänna restaurangbolagen beretts möjligheter -—~ och även begagnat sig därav —— att konkurrera med den enskilda näringen i fråga om restaurangrörelse av högre klass, synes det förbundet vara rättvist och logiskt att även den enskilda restaurangrörelsen får konkurrera med de allmänna bolagen i fråga om folkrestaurangrörelsen. Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i en skrivelse av den 10 februari 1951 yttrat sig till kommittén över förbundets framställning, anser att den kritiserade »bestämmelsen tillkommit såsom ett uttryck för vad de behöriga samhällsorganen funnit av å erfarenheten utpekat såsom den för förverkligandet av rusdrycksförsäljningsförordningens allmänna syfte mest ändamålsenliga ordningen i förevarande hänseende-s. Restaurangförhundet framhåller att omsorgen om utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad i lika hög grad präglar den enskilda restaurangverksamheten som den bolagsdrivna. Förbundet yttrar bl. a. Det har gjorts gällande att de allmänna restaurangbolagen skulle hava större möjligheter och förutsättningar än enskilda näringsidkare att tillgodose de krav på nykterhetsfrämjande driftsformer, som kunna anses vara av samhälleligt värde.
1 I några fall kvarstår emellertid alltjämt övergângsvis den anordningen att enskild person anställts som föreståndare för utskänkningen av rusdrycker men därvid driver matserveringen och utskänkningen i övrigt i egen regi. (Se Sveriges centrala restaurangaktiebolags årsredovisning och revisionsberättelse för år 1951, sid. 12.)
;x-
;XÄM\›.4
Det har vidare framhållits, att bolagen skulle tillhandahålla allmänheten matvaror till väsentligt lägre priser än vad fallet skulle bliva, därest rörelsen dreves av enskilda företagare. Dessa påståenden äro verklighetsfrämmande och baserade på oriktiga förutsättningar eller obekantskap med faktiska förhållanden. Erfarenheten h-ar nämligen visat att noggrannhet i fråga om rusdrycksförordningens efterlevnad beträffande utskänkningen i lika hög grad är kännetecknande för den enskilda verksamheten som för den bolagsdrivna.
Det invänder håremot att nykterhetstillståndet statliga restaurangbolaget de enklare av ålder ansetts erbjuda ett vanskligare på restaurangerna än ordningen av klass. »Även om förhålproblem på restaurangerna högre landena i förevarande hänseende med stigande folkhyfsning undergått vissa förefinnes en viss presumtion för att med lika anförskjutningar, alltjämt strängningar från ledningens sida ordningen och lagefterlevnaden skola erbjuda flera anledningsanmärkningar på den enklare restaurangen än på restaurangen av högre klass.» Bolaget har sökt bidraga till belysning av frågan genom att via sina dotterbolag söka få del av de erfarenheter, som kunde finnas registrerade hos de s. k. kontrolldelegationerna. Resultatet visar, att antalet framställda anmärkningar vid de av kontrolldelegationerna i Stockholm, Östra Sverige, Skåne och Bergslagen företagna kontrollbesöken under åren 1948 och 1949 utgjorde på restaurangbolagsrestaurangerna 6,1 % och på övriga restauranger 11,8 % av antalet kontrollbesök. Bolaget förmenar att undersökningen ger stöd för att den desintresserade driften alltjämt har företräde framför den enskild vinst inriktade, när det gäller att inom utpå skänkningen vårda nykterhetsintresset och värna om lagtillämpningen. Förbundet hävdar vidare att de allmänna restaurangbolagen icke lyckats hålla matpriserna på restaurangerna nere. Förbundet anför bl. a. Exempel finnes på att matpriserna å en av allmänt restaurantbolag driven folkrestaurant å ort, där konkurrens från enskilt företag icke förefunnits, i en del fall legat högre än de priser som tillämpats å förstaklassrestaurant å ort, där konkurrens förelegat. I fråga om priserna vid folkrestauranterna kan på grund av nionopolet någon jämförelse ej erhållas med privata företag med spritutskänkningsrörelse men anställes en jämförelse med priserna vid kafébolagen, de enskilda kaféerna, mjölkbarerna, konsumrestauranterna och liknande företag av typen folkrestauranter utan spriträttigheter, vilka på ett föredömligt sätt drivasav andra än de allmänna restaurantbolagen, kan utan större svårigheter konstateras att priserna vid de sistnämnda företagen ofta äro lägre, kvalitén på maten fullt jämförlig och inredningen av lokalerna m. m. i regel förnämligare än å restaurantbolagens folkrestaurantenfinner det svårförståeligt, om det sammanställes Bolaget gjorda påståendet med det förhållandet att i det samarbete, som på flera områden bebolaget driver med den enskilda restaurangnäringen, icke sällan framkommit kritik mot bolaget, för att detta genom sin restriktiva prispolitik försämrar den enskilda vinstmöjligheter. Beträffande förbundets jämförelse med nåringens prissättningen på företag av typen folkrestaurang utan spritutskänkning påpekar att dess i Stockholm driver en rörelse av sådan typ bolaget dotterbolag och att i detta sedan genomgående tillämpats samma priser företag länge som i Konsums, Normas och Icas närmast motsvarande företag. »På de enk-
lare folkrestaurangerna med spritutskänkning inom samma dotterbolag ha som regel något lägre Motsvarande huvudsak bepriser tillämpats. gälleri träffande bolagets övriga dotterbolag.» Inom det skikt av restauranger, som i fråga om allmän standard ligger närmast över de enklare folkrestaurangerna, föreligger vissa begränsade möjligheter till direkta prisjämförelser. Enligt det prisavtal mellan näringens organisationer och priskontrollnämni den, som från senare delen av månad 1950 intill den 15 januari 1951 I. april 1 reglerade prissättningen på bl. a. måltider på spritrestaurangerna, var högsta medgivna priser på vissa grundmåltider bestående av smör, bröd och varmrätt fastställda. Inom bolagen uttogs emellertid dessa priser endast i begränsad omfattning. Bolaget har sig icke bekant, att man bland de enskilda företagen på liknande sätt lämnat en medgiven prismarginal outnyttjad. För restauranger inom därnäst högre skikt gjordes i början av år 1948 inom ett av bolagets dotterbolag ett försök till jämförande prisundersökning avseende ett antal restauranger dels å bolagets huvudort, dels å ett 10-tal orter utanför huvudorten. ›S0m resultat av undersökningen ansåg man sig kunna konstatera, att måltidsprisen på de av jämförelsen berörda enskilda företagen inom gruppen i medeltal låg på huvudorten ca 30 % och på övriga orter ca 12 % över motsvarande priser på bolagets ifrågavarande restauranger. Nyare stickprov beträffande prissättningen på restauranger av nu ifrågavarande typ synes ge vid handen, att prisnivån på holagsrestaurangerna alltjämt är lägre än på de enskilda företagen» Resultatet rubbas icke genom ett utsträckande av jämförelsen till den inom relativt fåtaliga av bolagen grupp restauranger, som är jämförliga med enskilda restauranger av klassen närmast under I om dessa är det mest lyxrestaurangtypen. fråga restauranger iögonfallande draget att de tidigare prishilliga s. k. grundmåltiderna i och med prisstoppets bortfallande försvunnit från de enskilda restauratörernas matsedlar. »Därmed har vid sidan om de direkta prishöjningarna genomförts en dold prisstegring, som saknar motsvarighet på de allmänna restau- Även om det av materialet är rangbolagens restaurangen» bolaget åberopade ofullständigt, synes resultatet enligt bolagets mening vara entydigt i så måtto, att intet stöder förbundets påstående men mycket talar emot detsamma. Förbundet anser sig ytterligare böra understryka, att restaurangbolagens monopolställning i fråga om folkrestaurangrörelsen skapat ett osunt konkurrensförhållande, som innebär en hård, i längden alltför hård belastning för den enskilda näringen. Folkrestaurangerna vore avsevärt mera lönande än restauranger av högre klass, och det bättre ekonomiska resultatet på folkrestaurangerna utnyttjades till att subventionera de allmänna restaurangbolagens restauranger av högre klass, varigenom de i ekonomiskt hänseende mindre välsituerade gästerna delvis finge bestrida kostnaderna för gästerna på första- och andraklassrestaurangerna. Vidare framhålles att restaurangbolagen själva vidtagit åtgärder för att skaffa sig monopol på restaurangrörelse på flera orter, t. ex. Eskilstuna och Växjö. Bolaget anmärker att beräkningen av vinsten på de utskänkta varorna sker
efter helt andra grunder för än för av folkrestaurangrörelsen restauranger högre klass. Utgångspunkten har sålunda för vinstkvantiteternas fastställande varit 75 % av bruttovinsten och starkvin men vid bepå spritdryeker stämmandet av den fasta kostnadsersättningen för utskänkningen på de egentliga folkrestaurangerna 10 % av samma vinst. I båda fallen har därefter nedskrivning av utgångsvärdena skett i överensstämmelse med de vid 1937 års riksdag meddelade direktiven. De för de lägre ersättningsgrunderna enklare restaurangerna har helt medfört, att den naturligt genomsnittliga direkta utskänkningsvinsten ligger långt lägre för restaurangbolagen än för den enskilda restaurangrörelsen. Medelbruttovinsten per liter rusdrycker utgjorde sålunda år 1948 för de enskilda företagen 4 kronor 60 öre och för bolagen 1 krona 14 öre. Beträffande den ofta återkommande om uppfattningen bolagets monopolsträvanden hänvisar bolaget till den officiella statistikens siffror å antalet utskänkningsrättigheter och förskjutningarna i detta antal mellan de båda företagsformerna. »Enligt kontrollstyrelsens statistik utgjorde antalet begagnade tillstånd till årsutskänkning av spritdryeker år 1939 494 och år 1948 516, medan antalet förstnämnda år av systembolagen och sistnämnda år av restaurangholagen utövade enahanda tillstånd utgjorde respektive 198 och 172. I förra fallet föreligger alltså en med 4 %, i senare fallet ökning drygt _ en minskning med ca 13 %.» Bolaget bestrider sålunda att det sin utnyttjat ställning till att skapa en osund konkurrens. anför. Bolaget i Så länge en begränsning av antalet utskänkningsrättigheter upprätthålles i ungefärligen nuvarande omfattning, gäller om varje dylik rättighet, att den innesluter ett monopolmoment och har ett monopolvärde. Varje rättighetsupplåtelse innebär en ekonomisk favör för mottagaren. Det är då rimligt, att detta monopolvärde förbehålles det allmänna åtminstone i de fall, där vid sidan om de näringspolitiska Synpunkterna starka sociala skäl tala för att icke ett expansivt privatekonomiskt intresse inkopplas i driften. Detta är enligt bolagets mening alltjämt förhållandet beträffande utskänkningen av rusdrycker inom folkrestaurangerna.
Förbundet framhåller slutligen att de allmänna restaurangbolagen icke lyckats genomföra den avsedda standardförhättringen på folkrestaurangerna. Det vore visserligen riktigt att en utveckling mot högre standard ägt rum, men denna utveckling vore icke något för folkrestaurangerna eller de allmänna restaurangbolagen säreget utan utmärkte hela hotell- och restaurangnäringen, och folkrestaurangernas standardhöjning utgjorde alltså endast en del av den allmänna höjningen av Denna folkrestaurangkulturen. restaurangernas standardhöjning skulle troligen ha ägt rum i än större omfattning om det varit tillåtet för enskilda att driva konkurrerande folkrestauranger. Bolaget erkänner gärna att mycket alltjämt återstår att göra i fråga om lyftningen av folkrestaurangernas standard samt framhåller att det svåraste hindret för förverkligandet av bolagets intentioner i detta avseende har legat i den hårda som under hela verksambyggreglering, gällt centralbolagets hetstid. Den genom ökade kostnader under prisstoppet beskurna ekono-
miska lönsamheten hade givetvis också i åtskilliga fall begränsat möjligheterna att genomföra förbättringar. Icke desto mindre hade på många håll genomgripande förbättringar åstadkommits. hemställer att hotell- och restaurangförbundets framställning icke Bolaget föranleder någon åtgärd.
Nykterhetskommittén När kommittén omprövat det nuvarande rättighetssystemet och därvid diskuterat olika har kommittén stannat för att länsorganisationsalternativ, styrelsen liksom hittills skall vara tillståndsgivande myndighet. Länsstyrelsens erfarenhet på området och dess befattning med den allmänna ordningens torde i detta sammanhang vara omständigheter, som upprätthållande man måste tillmäta stor betydelse. I fråga om utskänkning av rusdrycker y föreslår emellertid kommittén två undantag från nämnda princip. Kommittén förordar nämligen, att Kungl. Maj :t skall vara tillståndsmyndighet såvitt och trafikutskänkning. I fråga om turistangår turistutskänkning vilken innebär ett genombrytande av en av kommunen ututskänkningen, övad vetorätt, överesstämmer det föreslagna med gällande ordning (se härom kap. 12). Tillstånd till trafikutskänkning åter meddelas för närvarande av. i vederbörande trafikmedels hemort. En rättighet till trafiklänsstyrelsen utskänkning utövas emellertid ej sällan inom ett område, som sträcker sig genom ett flertal län, ofta hela riket. För sådana fall har kommittén ansett det att tillstândsgivningen ligger hos en central myndighet. Då det riktigast å andra sidan finns ett icke obetydligt antal trafikutskänkningsrättigheter, som utövas endast eller huvudsakligen inom ett visst län, har kommittén för Kungl. Majzt att delegera sin beslutanderätt på föreslagit möjlighet länsstyrelse, där så finnes lämpligt (35 § i förslaget). Kommittén har tidigare framhållit betydelsen ur nykterhetssynpunkt av de nuvarande systembolagens inkoppling på utskänkningstillstånden. Det av kommittén förordade alternativ I innebär emellertid, att de nuvarande skall upphöra och att deras försäljningsuppgifter översystembolagen tages av ett med erforderlig distriktsorganisation. I besparingsriksbolag som i sina huvudlinjer överensstämlberedningens organisationsförslag, mer med kommitténs förord-ades, såsom tidigare nämnts, att det förslag, centrala utminutcringsbolaget skulle bli bärare av samtliga utskänkningstillstånd utom I sitt yttrande över besparingsberedtrafikrättigheterna. framhöll dåvarande centrala hotell- och restaurantningens förslag Sveriges att skäl talade för att det nya Systembolaget borde ha förening övervägande sin verksamhet helt till utminutering och försäljning för utbegränsad skänkningsändamål. Nuvarande anordning beträffande utskänkningstillstånden hade väsentligen berott på att bolagen ansetts äga stor lokal- och personkännedom, vilka förutsättningar bortfölle, sedan verksamheten koncentrerats till ett bolag. Föreningen ansåg starka skäl tala för att länsstyrelserna framdeles sin så att dessa direkt till vederfinge befogenhet utvidgad, börande - enskild restauratör eller allmänt restaurestauranginnehavare
~— rätt till skulle rangbolag beviljade utskänkning. Härigenom dessa frågor handläggas administrativt och under ämbetsmannaansvar. Nykterhetskommittén finner liksom hotell- och restaurantföreningen det icke vara ändamålsenligt att formellt meddelas riksutskänkningstillstânden bolaget, vilket sedan genom kontrakt skulle överlåta till restaurättigheterna ratörerna. Enligt kommitténs mening bör systembolagens funktioner i fråga om utskänkningen i stället i viss mån övertagas av de förstärkta länsnykterhetsnämndema. Genom en fastare anknytning av tillståndsärendena till länsnykterhetsvårdsorganen torde man nämligen vinna i stort sett samma fördelar, som systembolagens nuvarande befattning medför. Om länsnykterhetsnämnderna sammansättes och utrustas enligt de riktlinjer kommittén föreslagit, torde det kunna uppdragas åt dessa nämnder att verkställa en betydande del av det utredningsarbete beträffande tillstánden, som systembolagen nu utför. Vid sin av tillständsärendena skulle prövning länsstyrelsen ha tillgång till såväl länsnykterhetsnämndens yttrande i ärende som varje nämndens samlade förslag för den kommande oktrojperioden. x För närvarande får - utom när det —— ansökan gäller trafikutskänkning om utskänkningstillstånd göras endast av och i andra hand av systembolag fullmäktige. Den blivande rättighetsutövaren kan aktualisera tillej någon a ståndsprövning hos länsstyrelsen; han kan endast i god tid före ansökningstidens utgång anmäla sig hos Och när till- Systembolaget (fullmäktige). ståndsärendet avgjorts, måste meddelas utskänkningstillståndet systembolaget, som därefter överlåter till restauratören. Denna rättigheten ordning, ‘ som sammanhänger med nuvarande system för och kontroll, försäljning påtalades av en reservant inom som rusdryckslagstiftningsrevisionen,1 ansåg att rättighet borde meddelas direkt åt den som skulle driva rörelsen, sedan han själv gjort ansökan därom. I motionerna I: 279 och II: 512 vid 1937 års riksdag framfördes samma som alltså innebar att förslag, länsstyrelsen skulle tillerkännas alla med meddelande och befogenheter rättigheternas indragning utan att systembolagen användes som mellanled. av- Förslaget visades emellertid av riksdagen.” Under förutsättning att de lokala och att deras systembolagen upphör uppgifter övertages av ett riksbolag i vad det gäller och av försäljningen länsnykterhetsnämnderna i fråga om den sociala sidan av verksamheten, torde detta komma i ett har att det icke problem nytt läge. Nyss antytts skulle vara en eller att skulle praktisk ändamålsenlig anordning riksbolaget söka och erhålla utskänkningstillstânden. Genom kommitténs komförslag mer den erfarenhet, som detta omrâde för närvarande finns inom på systembolagen, att överföras till vilka även länsnykterhetsnämnderna, eljest får en god förankring i länet. När dessa så att de får omorganiseras möjlighet att utföra systembolagens nuvarande beträffande utredningsarbete utskänkningsärendena, synes några olägenheter av att initiativrätten och tillståndsgivningen omlägges ej behöva uppstå. Nykterhetskommittén före-
1 SOU 1934: 39 sid. 533 och 539. “ Bevillningsutskottets betänkande nr 28/1937.
slår sålunda att den blivnadc själv skall äga söka och rättighetsutövaren erhålla utskänkningstillstånd. det för som nykterhetskommittén så- Enligt system rättighetsgivningen, lunda förordar, skall länsnykterhetsnämnden förbereda alla utskänkningsärenden och med eget samtidigt insända alla sådana ärenden till länsförslag styrelsen, som därefter meddelar tillstånd direkt till varje sökande. Länsfår motsvarande dem som systembolanykterhetsnämnden arbetsuppgifter gen för närvarande har i utskänkningsärenden. Länsnykterhetsnämnden skall a) inhämta från lokala myndigheter, b) utreda behovet av yttranden utskänkningstillstånd inom länet, c) pröva blivande tillståndsinnehavares lämplighet ur sociala och ekonomiska synpunkter, d) vid behov undersöka utskänkningslokaler och e) avgiva utlåtande till länsstyrelsen, vilket för skall av inkomna ansökningar innefatta ett varje oktrojperiod på grundval till ordnande av rusdrycksutskänkningen inom länet. fullständigt förslag ä blir ett insamlande, utredande och 1
| Länsnykterhetsnämnden | förslagsställan- ärendena och l | Ä |
| de organ. Länsstyrelsen har sedan att förutsåttningslöst pröva | 2 | |
| om så erfordras | 2 | |
| företaga kompletterande undersökningar. | s |
av dessa arbetsuppgifter koncentreras till tiden före ny ok- i Huvudparten z arbete krävs emellertid även under övriga delar l trojperiods början. Åtskilligt I av Således har att verkställa viss oktrojperioden. länsnykterhetsnämnden å när under skall över- s utredning, utskänkningsrörelse löpande oktrojperiod 2 låtas Vidare förekommer under samma tid l på ny innehavare. handläggning av om av utskänkningstillstånd under löpande framställningar beviljande E varvid skall de särskilda skäl, som kan föreligga för oktrojperiod, prövas i av sådant tillstånd i det fallet. beviljande föreliggande Av det att nykterhetskommittén icke avser att göra någon sagda framgår i nuvarande med fasta oktrojperioder. Tillståndstiden för ändring system alla bör såsom nu fyra år. (27 § i förårsutskänkningsrättigheter utgöra slaget.) I ett hänseende föreslås emellertid en ändring, nämligen i fråga om
trafikutskänkningen. För närvarande är trafikutskänkningen ett specialfall av utskänkning, som ligger utanför indelningen i årsutskänkning och till- Tillstånd till trafikutskänkning meddelas tills vidare för fällig utskänkning. viss tid, ett år. Det torde i vara opraktiskt och onödigt omständhögst regel ligt att tillstånd till sådan skall behöva omprövas varje år. Om utskänkning tillstånd kunde meddelas eller del därav, skulle dessutom per oktrojperiod den fördelen vinnas, att alla löpande utskänkningstillstånd kunde omprövas samtidigt och i ett sammanhang. Kommittén har därför låtit trafikutskänlçomfattas av den ordinarie indelningen i årsutskänkning och tillfällig ningen — i torde den vara av karaktär -varav utskänkning regel årsutskänknings följer att tillstånd meddelas för oktrojperiod (35 § jämförd med 26 och 28 §§
i förslaget). har berörts att tillstånd till årsutskänkning på grund av sär- Tidigare
skilda skäl må meddelas för återstående del av oktrojperiod. Emellertid
torde denna möjlighet böra utsträckas till att avse även andra delar av perioden än återstående del. Tillstånd bör kunna meddelas att såväl från gälla
periodens början ehuru för kortare tid än fyra âr, d. v. s. för begynnelsedel av perioden, som för tid som ligger helt inom utan att vare perioden tangera sig dess början eller slut. Om en person, som avser att driva utskänkningen från oktrojperiodens början, icke kan eller önskar utnyttja utskänkningsrättigheten under hela perioden, av denna anledning söker för kortare tid än fyra år —- för begynnelsedel av perioden —— bör sålunda, om tillstånd ges, detta icke avse längre tid än som begärts. I detta fall får sökandens uttryckliga begäran om kortare tillståndstid anses såsom sådana särskilda skäl som enligt 27 § andra stycket kan motivera tillstånd för del av oktrojperiod. Söker vederbörande däremot först under i avsikt att få tilloktrojperioden stånd för återstående del eller annan del av perioden, bör de krav på särskilda skäl gälla, som nuvarande praxis uppställt och för vilka redogörelse lämnats ovan. Stadgandet i 27 § andra stycket öppnar även möjlighet för länsstyrelsen att i enstaka fall på grund av särskilda omständigheter ge tillstånd för kortare tid än sökanden Vcderbörandes kan begärt. lämplighet exempelvis prövas under en ett- eller tvåårsperiod. Beträffande och i om ansöknings- tillståndsförfarandet fråga de oktrojbundna rättigheterna vill kommittén framhålla följande. Skriftlig ansökan ställes till länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga rum, och ingives till länsnykterhetsnämnden före den 1 februari det år, varunder oktrojperioden börjar. Denna tidsbestämmelse gäller alla ansökningar som avser hel eller av sådan oktrojperiod begynnelsedel period, d. v. s. det stora flertalet ansökningar. Härunder faller även säsongrättigheterna, vilka i regel torde börja utövas först längre fram under första Det i sökandens intresse att tillståndsärendena i oktrojåret. ligger avgöres god tid före den 1 oktober. Det synes därför föreskriva att anerforderligt sökningarna skall vara tillhanda en
länsnykterhetsnämnden tämligen lång
tid före oktrojperiodens början. Vidare bör ärendena helst avgöras innan semesterperioden börjar i länsstyrelsen. Med härtill har man ansett hänsyn det lämpligt att låta ansökningstiden med månad det år utgå januari perioden börjar (28 § i förslaget). Som förut nämnts är nu — före den 1 gällande ansökningstider januari för och senast den 31 mars för — Ett systembolag fullmäktige ovillkorliga. visst behov av uppmjukning av dessa bestämmelser torde då de uppstå, enskilda restauratörerna själva skall söka tillstånd! För att åstadkomma en större smidighet hos lagstiftningen i förevarande avseende föreslår nykterhetskommittén hefogenhet för länsstyrelsen att av särskilda skäl på grund till prövning upptaga en ansökan, som inkommit efter ansökningstidens utgång. En nödvändig förutsättning härför är emellertid att ansökningen inkommer i så god tid före den 1 oktober, att den hinner behandlas i vederbörlig ordning. I tveksamma fall bör alltid länsnykterhetsnämnden upptaga en ansökan till behandling, så att är om utredningen klar, länsstyrelsen skulle vilja pröva ansökningen.
1 Jfr nuvarande ordning i fråga om sökande av tillstånd till årsutskänkning av pilsnerdricka -
ansökan skall göras före den 15 mars (se kommitténs maltdrycksbetänkande, SOU 1952: 55 sid. 163 och 172).
Som exempel sådana särskilda skäl kan nämnas det fall att någon på på grund av dödsfall, konkurs, omyndighetsförklaring eller eljest övertagit en utskänkningsrörelse efter ansökningstidens utgång men innan förre innehavarens ansökan om förnyelse hunnit prövas av länsstyrelsen, och vill inträda som sökande i den förre ställe. Sådana fall har inträffat rättighetsutövarens i fråga om utskänkning av pilsnerdricka. (Se kommitténs maltdrycksbetänkande, SOU 1952: 55 s. 172.) I övrigt hör såsom särskilda skäl anses exempelvis sjukdom, olyckshändelse, avbrott eller förseningar i kommunikationer och andra sådana omständigheter, som ligger utanför sökandens rådighet. I vad mån glömska, förbiseende, bristande kännedom o1n gällande bestämmelser o. d. kan anses som särskilda skäl, torde få bedömas från fall till fall. I regel torde sådana omständigheter ej kunna godtagas. Då en ansökan avser förnyelse av tillstånd, torde dock mindre stränga krav på särskilda skäl böra uppställas än eljest. Att märka är att länsstyrelsen alltid äger
om en för sent inkommen ansökan skall eller l
pröva, upptagas ej; någon l obetingad rätt att få den föreligger ej för sökanden. i prövad s Över ansökningen infordrar länsnykterhetsruåmnden yttranden från polismyndigheten och fullmäktige, som hör den kommunala nykterhetsnämn-
den (29 §). Att polismyndigheten bör höras är enligt kommitténs mening i
l uppenbart med hänsyn till den betydelse ur allmän ordningssynpunkt som utskänkningsärendena äger. Lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses stadgar att, där i lag eller författning uppgift ålagts polismyndighet utan att i lagen eller författningen särskild föreskrift meddelats om vad med polismyndighet avses, uppgiften skall tillkomma i å stad med denna och i delar av riket i orpoliskammare övriga polischefen ten. Om särskilda skäl föreligger, äger Konungen utan hinder av vad nu sagts åt annan polisman än polischef att i dennes ställe fulluppdraga göra på polischef eljest ankommande uppgift. Då polischef i magistratsstäder utom Stockholm alltid är ledamot -av magistraten, har kommittén ansett det överflödigt att föreskriva yttrande även av denna myndighet. Bestämmelsen att magistraten skall höras i utskänkningsärenden, som infördes genom 1855 års brännvinsförsäljningsförordning, torde för övrigt numera ha mist sin betydelse. Ej heller torde kommunalnämnden hehöva nämnas såsom obligatorisk remissinstans. Enligt 20 och 41 §§ lagen om kommunalstyrelse på landet skall nämligen de ärenden, som företages till avgörande å kommunalstämma eller i kommunalfullmäktige, förut vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden eller annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning eller särskilt tillsatt delegation. Har ärende beretts av annan än kommunalnämnden, skall denna beredas tillfälle att yttra sig innan ärendet avgöres. Med den av kommittén föreslagna anordningen vin- — nes —- förutom enkelhet i reglerna att yttranden kommer att föreligga från de myndigheter, som närmast har att företräda ordnings- och nykterhetssynpunkterna, polismyndigheten, fullmäktige och den kommunala nykterhetsnämnden. Då alla yttranden inkommit till länsnykterhetsnämnden, skall denna be-
döma och väga de olika ansökningarna mot varandra samt avgiva eget utlåtande över varje ansökan. Dessa utlåtanden skall icke insändas till länsstyrelsen var för sig utan sammanföras till ett gemensamt rörande förslag ârsutskänkning av rusdrycker inom länet under perioden. Förslaget jämte tillhörande handlingar bör insändas till senast den 15 (30 §). länsstyrelsen maj Kommittén är av den uppfattningen, att denna kommer att främanordning ja en planmässig fördelning av i länet. Såsom utskänkningsrättigheterna framgår av kommitténs maltdrycksbetänkande (s. 174) bör emellertid icke endast rusdrycksrättigheterna utan alla rättigheter av angående försäljning alkoholhaltiga drycker inom länet i mån bli föremål för en engörligaste hetlig och samtidig behandling och Därför har motsvarande bebedömning. stämmelser upptagits även i till förslaget ölförsäljningsförordning. Tidsgränsen den 15 maj kan medföra, att vissa ärenden, som inkommit efter den ordinarie ansökningstidens icke kan i För att utgång, medtagas förslaget. detta skall fylla sin funktion är det emellertid att så anangeläget många sökningar som möjligt kommer med däri.
Länsstyrelsen prövar länsnykterhetsnämndens förslag med alla däri redovisade ansökningar i ett och meddelar tillstånd direkt till sammanhang varje sökande. Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas, och kan överklagas hos Konungen. Det föreslagna och tillståndsförfarandet att en beansöknings- innebär, tydande del av utredningen läggs på länsnykterhetsnämnden. Länsstyrelsen får härigenom en värdefull och ett material kommer att stå hjälp, fylligt till dess förfogande, när ärendena skall Det är att en avgöras. angeläget god och snabb handläggning kan åstadkommas. Det vore därför önskvärt att den erfarenhet av tillståndsärenden, som för närvarande finns inom systembolagen, kunde tillgodogöras överförande länsnykterhetsnämnderna genom av befattningshavare från systembolagen. För närvarande åligger det att övervaka länsstyrelsen rusdrycksförsäljningen (7 kap. 17 § Rff). Sådan övervakningsskyldighet synes också böra åvila länsnykterhetsnåmnden. Vidare bör i orten liksom polismyndigheten nu tillse att ordning å och att iakttages försäljningsställe försäljningsföreskrifterna Bestämmelser härom har införts noga efterföljes. i 57 § 1 mom. av lagförslaget. Däremot föreslås kommunalnåmndens med förbefattning säljningskontrollen skola upphöra. Kontrollstyrelsen har i cirkulär nr 5/1949 meddelat föreskrifter angående överlåtelse till annan än centrala av tillstånd* Sveriges restaurangaktiebolag till utskänkning av 1 § 6 i cirkuläret skall rusdrycker. Enligt punkt systembolag vid överlåtelse av tillstånd till bland villkoren årsutskänkning intaga bl. a. följande bestämmelser. Restauratören är att hålla sådan bokskyldig föring över sin rörelse, att därav i kronor för tydligt framgår försäljningen varje dag av vart och ett av följande varuslag: spritdrycker, vin, mat, kaffe, j maltdrycker och läskedrycker. Restauratören att beträfåligger därjämte fande i ställa efterrättelse de bokföringen övrigt sig till anvisningar, kontrollstyrelsen under avtalstiden kan komma att meddela. Restauratörens.
handelsböcker med tillhörande verifikationer och övriga handlingar skall hållas för eller för som befullmäktitillgängliga kontrollstyrelsen person, gats av kontrollstyrelsen. Då överlåtelsekontrakten skall kommitténs förslag, bör i upphöra enligt försäljningsförordningen intagas bestämmelser som bevarar möjligheten till en viss kontroll över utskänkningen. Restauratör torde sålunda åläggas hålla sådan bokföring över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggöres. Närmare föreskrifter härom utfärdas lämpligen av kontrollstyrelsen, som enligt förslaget i vissa andra sammanhang, vinstkvantiteter och utskänkningsrestriktioner, har befattning med utskänkningsfrågor. Restauratör bör även hålla sina handelsböcker med tillhörande på begäran verifikationer för kontrollstyrelsen och för länsstyrelsen, som tillgängliga ju är tillstånds- och övervakningsmyndighet. Dessa myndigheter bör ha rätt att förordna särskild person att utöva denna kontroll. (57 § 2 mom.) i kommitténs är främst 1 Länsnykterhetsnämndens uppgift enligt förslag
och i
att i samband med tillståndsgivningen verkställa utredning avgiva 1 i att nämnden eller 1 förslag. Förslaget kan utmynna tillstyrker avstyrker å den sökta rättigheten eller vid ett tillstyrkande föreslår särskilda utskänk-
i
Vidare har länsnykterhetsnämnden till uppgift att övervaka ningsvillkor. hur utövas och vid behov föreslå eventuella hos
i
rättigheterna ingripanden Nämnden kan sålunda under löpande försäljningsperiod länsstyrelsen. hos länsstyrelsen föreslå inskränkningar i en utskänkningsrättighet, göra om för en försumlig restauratör att vidtaga rättelframställning föreläggande se eller om återkallande. Självfallet bör framställning ubskänkningsrättens innan till länsstyrelsen göres, i relänsnykterhetsnämnden, framställning gel söka förmå vederbörande restauratör att frivilligt vidtaga de åtgärder som anses Beträffande om får kombefogade. frågan utskänkningskontrollen mittén i övrigt hänvisa till kap. 13. Vad nu sagts om länsnykterhetsnämndens uppgifter i det föreslagna rättighetssystemet kan icke utan vidare gälla för Stockholms vidkommande. Stockholms stads nykterhetsnämnd intager en särställning, då särskild länsnykterhetsnämnd för närvarande ej ansetts erforderlig för Stockholms vidkommande. Stockholms stads nykterhetsnämnd emellertid liksom nu bör handha de nykterhetsvårdande uppgifterna, d. v. s. enligt förslaegentliga get alkoholistvård, indragning av inköpsrätt och registrering av missbrukare. Beredningen av tillståndsärendena torde däremot uteslutande böra ankomma överståthållaråmbetet, då dels nämndens egenskap av kommupå nalt mindre att som utredande instans i tillorgan gör den lämpad fungera ståndsärenden, dels uppgiften att planera utskånkningsrättigheternas fördelning inom endast en kommun (Stockholms stad) ej behöver handhavas av ett särskilt organ. Denna uppgift synes i Stockholm lämpligen kunna utövas av tillståndsmyndigheten. Stockholms stads nykterhetsnämnd kommer att i egenskap av kommunal nämnd yttra sig över tillståndssjälvfallet ansökningarna. föreslår därför att vad förut i detta Nykterhetskommittén kapitel sagts om länsnykterhetsnämndens befattning med tillståndsärendena i
stället skall överståthållarämbetet (28, 29, 39, 40, 43, 48 och 52 §§). gälla Kontrollen över i Stockholm synes däremot böra rusdrycksförsäljningen icke blott överståthållarämbetet utan även stadens nykterhetsnämnd åligga i (54 och 57 §§). Om alternativ II för väljes (s. 132 ff.), följer därav försäljningskontrollen att skall svara för av de arbetsuppgifter beträffansystembolagen åtskilliga de tillstånd till av som i detta kapitel tillagts länsutskänkning rusdrycker nykterhetsnämndernal Kommittén till om folkrestaurangerna. De skäl övergår slutligen frågan som föranledde 1937 års beslut om monopol på folkr-estaurangbolagens ännu vara Kommittén vill härvidlag hänvisa restaurangrörelse synes giltiga. till de och de uttalanden i som av Sveriges centrautredningar frågan, gjorts la och för vilka en kortfattad lämnats tidirestaurangaktiebolag redogörelse i detta För folkrestaurangernas ur nykterhetssynpunkt delvis gare kapitel. klientel det i fall tills vidare vara önskvärt med den ömtåliga synes varje ökade för efterlevnad, som ligger i att utgaranti ordningshestämmelsernas skänkningen handhaves av ett allmänt organ. Skälen för den nuvarande om — som kommittén föreslår -ordningen synes bli starkare, maximeringen av avskaffas för alla spritdrycker utom brännutskänkningskvantiteterna vin. från hotell- och restaurantförbund anser sig Framställningen Sveriges kommittén sålunda icke böra biträda. Folkrestaurangerna bör enligt kom-
mitténs mening alltjämt drivas enbart av desintresserade restaurangbolag?
1 Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson, som i särskilt yttrande förordat alternativ Il, har även behandlat fördelningen av arbetsuppgifter mellan systembolag och länsnykterhetsnämnd enligt detta alternativ (s. 362). Herr Utterström har avgivit särskilt yttrande angående utskänkningstillstând (s. 374). ’ Herrar Hagberg, Onsjö och Sefve har i särskilt yttrande föreslagit att enskilda restauratörer skall få rätt att driva folkrestauranger (s. 378).
14-512362
12. Den kommunala medbestämmanderätten villkor
Kap. samt
och med avseende å
inskränkningar utskänkningen
1. Gällande bestämmelser och deras tillämpning.
En av huvudprinciperna i den svenska alkohollagstiftningen är den kommunala medbestämmanderätten i fråga om rusdrycksförsäljningen. Länsstyrelserna har sedan gammalt beviljat till men det rättigheter dylik försäljning, utvecklades redan tidigt en praxis att länsstyrelserna i sådana frågor skulle rådgöra med inbyggarna på de olika orterna. Den kommunala medhestämmanderätten över rusdryckshandeln fick sin för tid utlång grundläggande formning genom 1855 års brännvinsförsäljningsförordning. denna till- Enligt erkändes i stad magistraten och stadens äldste samt landet sockennämnd på och sockenstämma befogenhet att gemensamt inrättande av brännförbjuda vinsförsäljning inom kommunen. Bestämmelserna motiverades av särskilda utskottet vid 1853-1854 års med att utskottet funnit att riksdag »skäligt de vältänkande och kloke bland och kommunernas invåförsamlingarnas nare må kunna från den mindre stadgade delen av befolkningen avlägsna lockelser och tillfällen till missbruk av starka Det kommunala meddrycker». inflytandet fick sålunda formen av en rätt att men icke att förbjuda påbjuda försäljningsställes inrättande (vetorätt). Under senare delen av 1800-talet förlades den kommunala bestämmanderätten till det beslutande organet, stadsfullmäktige eller allmän rådstuga i stad och kommunalstämma på landet, medan magistraten respektive kommunalnämnden blott skulle höras. Genom Rff borttogs den kommunala vetorätten helt beträffande utminuteringen? Numera utövas medhestämmanderätten, i den män den alltjämt beø står, av stadsfullmäktige i stad och kommunalfullmäktige på landet samt i de små landskommuner, som icke har kommunalfullmäktige, av kommunalstämman. Såsom en ny form av kommunal medbestämmanderätt har sepå nare tid tillkommit viss initiativrätt beträffande inrätutskänkningsställes tande i kommunen.
Kommunens befogenheter. Kommunal vetorätt föreligger i fråga om årsutskänkning (3 kap. 10 § Rff) och tillfällig utskänkning (3 kap. 11 §), däremot icke i fråga om (3 13 §). trafikutskänkning kap. Vetorätten är förknippad dels med kommunernas att befogenhet avgiva förslag beträffande utskänkningsställenas antal och inom komförläggning munen och dels med deras att särskild befogenhet yttra sig angående varje ansökan om utskänkningsrättigheter.
1 den kommunala medbestämmanderättens Angående uppkomst och utveckling se rusdrycks- ^ lagstiftningsrevisionen (SOU 1934: 39) s. 258 ff.
Såvitt förstnämnda befogenhet angår har vetorätten kommit till uttryck däri att utskänkningsställenas antal ej får sättas högre än det av fullmäktige föreslagna eller utskänkningsställe förläggas i del av kommunen, där fullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga rum (3 kap. 10 § 2 mom. första punkten). Dessa bestämmelser torde icke ha erbjudit några svårigheter vid tillämpningen. I sitt yttrande angående en -viss ansökan kan fullmäktige a) helt avstyrka ansökningen, b) tillstyrka den utan förbehåll eller c) tillstyrka den under förutsättning att vissa inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande fastställes. Ett avstyrkande yttrande av den kommunala myndigheten utgör hinder för länsstyrelsen att meddela tillstånd (3 kap. 10 § 1 mom.). Vid tillstyrkande yttrande har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt. Det har sålunda förekommit att både länsstyrelsen och Kungl. Maj:t avslagit en ansökan, som tillstyrkts av fullmäktige? Den kommunala myndighetens avstyrkande är bindande icke endast för länsstyrelsen utan också för Kungl. Maj :t. Har länsstyrelsen efter fullmäktiges avstyrkande funnit att ansökan icke lagligen kan bifallas, finnes alltså icke någon möjlighet att besvärsvägen få detta beslut ändrat hos Kungl. Maj :t. Ansökan kan över huvud bitaget ej fallas (såvida fråga ej är om s. k. turistutskänkning; se härom nedan). Fulln1äktiges avstyrkande beslut är slutgiltigt under att det tillförutsättning kommit i laga ordning. Skulle någon kommunmedlem anse detta icke vara fallet, kan han på denna formella men icke med till beslutets grund, hänsyn sakliga innebörd, överklaga beslutet hos och i händelse av belänsstyrelsen svärens ogillande fullfölja talan hos zt. Detsamma ett till- Kungl. Maj gäller styrkande fullmäktigebeslut. Länsstyrelsen äger emellertid fatta beslut om tillstånd till utskänkning innan kommunal beslut i ärendet vunmyndighets nit laga kraft. Eljest skulle en kommunmedlem kunna ärendets avfördröja görande genom att anföra besvär enligt kommunallagarna.” Fullmäktige behöver icke angiva några skäl för sitt beslut. I Pff finns en rekommendation men icke någon ovillkorlig föreskrift att motivera avgivet yttrande; motsvarighet härtill saknas emellertid i Rff. Skulle fullmäktige det oaktat låta ett beslut av en är avstyrkande stödjas motivering, bärigheten av de däri anförda skälen likgiltig. Har fullmäktige i laga ordning fattat beslut i ett tillståndsärende, kan de icke med laga verkan återupptaga ärendet och avgiva förnyat yttrande. Kungl. Maj :t har i ett flertal fall (av vilka de senast avgjorda visserligen hänfört sig till ansökningar om tillstånd att en skillsälja pilsnerdricka, nad som emellertid i detta hänseende torde sakna förklarat betydelse)
1 Se Tidskrift för systembolagen (TfS) 1946 s. 56 och Kungl. Majzts två res. den 16 december 1949 (TfS 1950 s. 195-198). 3 Jfr Kungl. Majzts res. den 18 december 1942 (TfS 1943 s. 70). Fallet gäller tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka.
att, sedan fullmäktige en gång avgivit yttrande i en tillståndsfråga, de icke verkan utlåta ärendeÄ äger att med laga ånyo sig i samma Det nu icke blott rena av- och tillstyrkanden utan i sagda gäller tillämpdelar även sådant villkorligt tillstyrkande, som avses under c) ovan. liga Med denna typ av tillstyrkande är emellertid förknippade vissa särskilda spörsmål. 3 kap. 10 § 2 mom. fullmäktige med bindande verkan föreslå Enligt äger sådana inskränkningar i fråga om rörelsens hedrivande, som 1) ej står i strid med det i 1 kap. 3 § angivna syftet eller med allmän lag eller författning, 2) rör de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda ämnen, d. v. s. måltidstvâng ej och kvantitetsbegränsningar, samt 3) heller innefattar grunder för förbud mot utskänkning till viss perej son. Frågan, huruvida ett villkor kan anses stå i strid med allmän lag eller författning, har visat sig kunna vålla vissa svårigheter. Ett hithörande fall, som tilldragit uppmärksamhet, är frågan huruvida förbud 1not restausig mycken rangdans kan föreskrivas som oktrojvillkor. Stadsfullmäktige i Borås förebeträffande utskänkningsställen i staden den inskränkningen slog samtliga i om rörelsens hedrivande att offentlig danstillställning finge anordfråga nas en dag vecka. fann sig icke kunna fastställa högst varje Länsstyrelsen villkoret, enär den måste anses stå i strid mot bebegärda inskränkningen stämmelserna i 5 kap. 3 § Rff, enligt vilken det tillkommer länsstyrelsen att för särskilda fall, efter magistratens respektive kommunalnämndens hörande, medgiva rätt till utskänkning i samband med offentlig danstillställning. Stadens nykterhetsnämnd och vissa nykterhetsorganisationer anförde besvär över beslut och hävdade att länsstyrelsen enligt 3 kap. 10 § länsstyrelsens Å 2 mom. vore skyldig att fastställa den föreslagna inskränkningen, enär den å icke kunde hänföras till de fall som uttryckligen undantagits från fullmäk- l tiges Villkoret stode ej i strid med »allmän lag eller författning», hefogenhet. eftersom 5 3 § vore en föreskrift inom Rff :s ram och därför ej hörde till kap. de utomliggande författningsbestämmelser, med vilka konflikt kunde tänkas framhöll att det för av den komuppstå. Kontrollstyrelsen avgränsningen munala medbestämmanderätten över rusdrycksförsäljningen grundläggande stadgandet i 3 kap. 10 § 2 mom. vore otillfredsställande formulerat. Uppfattningen att ett utskänkningsvillkor ej stode i strid med allmän lag eller författning blott det ej strede med författningsföreskrift utanför Rff innebure en begränsning av stadgandets räckvidd och syntes icke endast sakna allt stöd i Rff och dess förarbeten utan måste därtill inrymma den enligt kontrollstyrelsens mening alldeles oantaghara konsekvensen, att länsstyrelse skulle vara skyldig att fastställa av fullmäktige föreslagna utskänkningsvillkor, vilka utan att komma i strid med den allmänna grundsatsen i 1 kap. 3 § likväl vore stridande mot uttrycklig föreskrift i Rff eller mot direktiv,
årsbok 1940 not. S 50 och Kungl. Maj:ts res. den 21 januari 1944 (TfS
19414Jfr1§e)geringsr§ttens s. .
meddelade i samband med förordningens antagande. Såsom exempel på dylika utskänkningsvillkor anfördes bl. a. att viss utskänkningsrörelse ej finge med vinstkvantitet för innehavaren eller att besiktning av utförknippas skänkningslokalerna skulle försiggå i annan än den i Rff bestämda ordningen. Dessa villkor strede icke mot allmän lag eller författning men väl mot bestämmelserna i 3 kap. 16 § 2 mom. respektive 5 kap. 11 § Rff. Det i 3 kap. 10 § 2 mom. använda uttrycket allmän lag eller författning måste därför enligt kontrollstyrelsens mening anses omfatta jämväl Rff själv. Kontrollstyrelsen anförde ytterligare. De föreliggande besvären innebära, såvitt kontrollstyrelsen kan finna, ett försök att på rättstillämpningens väg genomföra en utvidgning av den kommunala vetorätten beträffande rusdrycksutskänkningen i syfte att få till stånd en begränsning av den s. k. restaurangdansen. Kontrollstyrelsen har i olika sammanhang understött de strävanden, som i besvärs-ärenden eller på annat sätt gjort sig gällande i nämnda syfte. Styrelsen kan emellertid icke medverka till detta syftes vinnande genom en tolkning av ett stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen, vilken enligt styrelsens mening aldrig varit avsedd och vilken, enligt vad styrelsen tror sig här ovan hava visat. skulle kunna medföra mycket betänkliga förskjutningar i tillämpningen av andra grundläggande föreskrifter i rusdrycksförsåljningsförordningen.
Kungl. Majzt fann besvären icke kunna mot stadgandet i 3 kap. 10 § 2 mom. bifallas.‘ i detta ärende och ett liknande ärende i Pä grund av avgörandet Alingsås” väcktes motioner vid 1946 års riksdag i syfte att öka kommunalrepresentationens utskänkning i samband med restaurangdans. Motioinflytande på nerna föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd, då spörsmålet borde prövas av 1944 års nykterhetskommitté (se kap. 15 s. 298). Ett annat villkor, som kommer i strid med Rff och därigenom med allmän författning, är att sökt utskänkningstillstånd skall överlåtas till lag eller viss person. Enligt ett av kontrollstyrelsen strider ett sådant villkor yttrande mot stadgandet i 3 kap. 16 §, enligt vilket det är länsstyrelsen förbehållet att i särskild ordning och behörigheten hos den, å vilken pröva lämpligheten överlåtelse Kommunen sålunda i detta hänseende endast ifrågasätteså äger uttala d. v. s. genom att avstyrka sådana rättigheter som är sig negativt, avsedda att överlåtas- till viss eller vissa personer. Härigenom kan i person samma resultat åstadkommas som om kommunen hade ägt utpraktiken tala till förmån för viss sig positivt person. I detta sammanhang må även beröras spörsmålet, om länsstyrelse vid meddelande av tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker är bunden av fullmäkförslag till inskränkningar i fråga om tiden för utskänkningens avtiges slutande. Som allmän gäller enligt 5 kap. 4 § att utskänkning ej får regel fortfara efter klockan 22. Länsstyrelsen äger emellertid bestämma annan tid och kan sålunda dels föreskriva att utskänkningen skall avslutas tidigare än.
1 1945 (TfS 1945 sid. 234-236). Kungl. Majzts res. den 19 oktober 2 1945 (TfS 1946 sid. 26). Kungl. Majzts res. den 26 oktober 3 TfS 1946 sid. 27.
klockan 22 dels på ansökan av systembolaget medgiva att får utskänkningen fortgå längre än till nämnda tidpunkt. För det senare fallet —— men ej det förra —— har uttryckligen föreskrivits, att kommunala skall hömyndigheter ras, och senare tid för utskänkningens avslutande får ej bestämmas än full-
mäktige förordat. Med hänsyn till reglerna om den kommunala bestämmanderätten i 3 kap. 10 § 2 mom. har tvekan kunnat råda om med fullmäktige för bindande verkan i annan mån länsstyrelsen ägde än i 5 kap. 4 § uttryckligen angivits uppställa särskilda villkor beträffande tiden för utskänkningens bedrivande. Kungl. Maj :t har emellertid i ett besvårsmål godkänt denna befogenhet för fullmäktige. Vederbörande hade fullmäktige tillstyrkt en ansökan om under villkor att avslutades vissa utskänkning utskänkningen angivna klockslag under olika veckodagar, tidigast klockan 15 (lördagar) och senast klockan 21 (övriga utom envardagar fredagar). Länsstyrelsen följde dast delvis fullmäktiges :t fann att de av föreförslag. Kungl. Maj fullmäktige slagna tidsbegränsningarna innefattade sådana inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, som länsstyrelsen vid meddelande av tillståndet till utskänkning bort jämlikt 3 10 § 2 mom. fastställa* kap. Den under 2) ovan angivna i kommunernas rätt att begränsningen uppställa villkor —— villkoren fär röra eller ej måltidstvâng kvantitetsbegränsningar —— torde icke kräva några kommentarer.
Till villkor, som »innefatta grunder för förbud mot till viss utskänkning person», hör enligt motiven och höjd utskänkningsålder, fattigvårds- skattestreck samt därmed likartade för från rätt generella grunder avstängning att utskänkningsvis inköpa rusdrycker. Bestämmelserna anses däremot icke lägga hinder i vägen för fullmäktige att en exembegränsa utskänkningsrätt pelvis till resande, lika litet som hinder förefinnes att en något begränsa klubbrâttighet till utskänkning åt klubbmedlemmarfi’ Det är i dessa fall fråga om tillgodoseende av ett icke om begränsat utskänkningsbehov, grunder för förbud mot utskänkning till viss person. Uppenbart är, att kommun till beviljande av viss ansökan kan villknyta kor som rör utskänkningsställets motiven kommun förläggning. Enligt äger dock icke uppställa förbehåll, som i realiteten innebär, att utskänkningsställe måste förläggas till viss En sådan har ansetts fastighet. befogenhet överskrida vad skälig hänsyn till kommunens intressen kräver berättigade och lämna för ovidkommande I ett i Tidskrift utrymme hänsyn. för systembolagen omnämnt fall hade fullmäktige föreskrivit att den sökta rättighetens utövande skulle till viss i staden och i ett knytas byggnad annat likaledes omnämnt fall att skulle till utskänkningsstället förläggas planerad byggnad å viss tomt i angivet kvarter. I dessa ärenden inhämtade länsstyrelsen yttranden från som att kontrollstyrelsen, ansåg länsstyrelsen icke var skyldig att vid bifall till fastställa de av föreansökningarna fullmäktige slagna föreskrifterna om utskänkningsställets förläggning?
1 Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1946 (TfS 1946 s. 231). 2 Se t. ex. Kungl. Maj:ts res. den 12 juni 1942 (TfS 1942 s. 229). 3 Se TfS 1946 s. 27 och 28.
Om fullmäktige gör sitt bifall till viss rättighetsansökan beroende av ett villkor, som fullmäktige saknar befogenhet att uppställa, kan detta tolkas antingen så, att fullmäktige anses ha avstyrkt ansökan, eller så, att villkoret anses ogiltigt och tillstyrkandet kvarstår utan detsamma. I den mån återremiss icke äger rum, torde den senare tolkningen tillämpas (jfr i detta kap. refererade rättsfall). Beträffande ändring av utskänkningsvillkoren under löpande oktrojperiod gäller enligt motiven, att kommunen har möjlighet att hos länsstyrelsen göra de framställningar om nya inskränkningar i utskänkningsrätten, som efter
i det tillstånd meddelats anses påkallade av fullmäktige. Därvid är emellertid
’ länsstyrelsen icke bunden av vad i sådant hänseende föreslagits. För fullständighetens skull må här även nämnas, att det finnes två frågor, beträffande vilka länsstyrelsen är skyldig att höra vederbörande kommunala myndigheter men icke att följa deras förslag. Dessa frågor gäller dels undantag från varieté- eller dansförhudet (den förut berörda 3 § i 5 kap.) dels ombyte av utskänkningsställe (5 kap. 10 §). Beträffande tillstånd till trafikutskänkning behöver de kommunala myndigheterna ej höras. Från regeln, att tillstånd till årsutskänkning icke kan meddelas mot kommuns avstyrkande, finnes, såsom redan antytts, ett viktigt undantag, avseden s. k. turistutskänkningen. Denna form av utskänkning behandlas p, ende i nedan. *i I kap. 11 (s. 197) har den kommunala initiativrätten på utskänkningsområdet berörts. Fullmäktige äger sålunda ansöka om utskänkningstillstånd, om Systembolaget ej inkommit med ansökan inom föreskriven tid. Genom rättsfall har klarlagts, att även om systembolag inom föreskriven tid ansökt om tillstånd till årsutskänkning inom en kommun, fullmäktige kan ansöka om ett eller flera sådana tillstånd. På liknande ytterligare sätt gäller, att om bolaget sökt en vinutskänkningsrättighet fullmäktige kan ansöka att tillståndet skall utvidgas att avse även spritdrycker.1 Om ingen årsutskänkning bedrives inom en kommun, oaktat tillstånd meddelats därtill på ansökan av fullmäktige, kan länsstyrelsen på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande ålägga Sveriges centrala restaurangaktiebolag att anordna sådan utskänkning i kommunen (3 kap. 18 §). Länsstyrelsens befogenheter. Såsom ovan utvecklats skall de i 3 10 § kap. 2 mom. Rff avsedda inskränkningar i fråga om utskänkningsrörelsens bedrivande, som kommun föreslagit, av länsstyrelsen fastställas. ämte Därj äger emellertid länsstyrelsen »vid meddelande av tillstånd till eller utskänkning ock sedermera föreskriva de inskränkningar som angående utskänkningen
finnas erforderliga» (3 kap. 14 §). Denna rätt, som alltså icke är beroende
av någon framställning från kommunal sida, är myndighets enligt ordalagen alldeles obegränsad. Frågan om dess innebörd har vid vållat tillämpningen 1 Se Regeringsrättens utslag den 6 oktober 1938 (RÅ 1938 not. S. 268) och Kungl. Maj: ts res. den 16 december 1938. Jfr även Kungl. Maj: ts res. den 3 november 1938. Målen refereras utförligt i TfS 1939 s. 21-26.
vissa Klart torde vara, att även för länsstyrelsen gäller den ovan svårigheter. berörda regeln, att inskränkningarna ej får »stå i strid med det i 1 kap. 3 § eller med allmän eller författning›. I övrigt uppställer sig angivna syfte lag emellertid här flera tveksamma spörsmål. En huvudfråga är om länsstyrelsen kan föreskriva sådana inskränkningar, som kommunerna icke med bindande verkan kan föreslå. Motiven till Rff lämnar denna icke någon säker ledning. Vissa på punkt rättsfall har ansetts handen att för länsstyrelsens rätt att föreskriva ge vid skulle samma som för kommunernas rätt inskränkningar gälla begränsning att villkor i om Rättsfallen, som dock icke uppställa fråga utskänkningen. förevarande fråga direkt utan närmast rör fastställelse av kommunala angår förslag, är följande. j 1) På förslag av vederbörande fullmäktige fastställde länsstyrelsen den föreskriften, att utskänkning ej finge äga rum till personer, som skäligen kunde hava 21 års ålder. Efter besvär återförvisade antagas ej uppnått i om ut- l Majzt ärendet till länsstyrelsen, enär inskränkningen fråga Kungl.
bedrivande avsett av det i 5 8 § meddelade i
skänkningens skärpning kap. förbudet mot utskänkning till person, som kan antagas ej hava fyllt 18 år, i och sålunda såsom innefattande för förbud mot utskänkning till g grunder viss icke bort mot stadgandet i 3 kap. 10 § 2 mom. andra punkten person, fastställas av länsstyrelsen? 2) I ett fall tillstyrkte fullmäktige ansökan om utskänkning under annat_ villkor bl. a. att av rusdrycker (således även lättgroggar och utskänkning bestående av i svagvin) endast finge ske i samband med verklig måltid lagad
mat. fann med till bestämmelserna i 3 10 § i
Länsstyrelsen sig hänsyn kap. 2 mom. icke kunna fastställa det sålunda föreslagna villkoret. Kungl. Maj :t fann besvären icke kunna mot stadgandet i 3 kap. 10 § 2 mom. bifallas, då i bestämmelsen om utskänkningens bedrivande i samband med verklig måltid rörde ämne, varom förmäles i 5 kap. 1 §.’ 3) I ett fall ansökan av fullmäktige under villkor bl. a. tredje tillstyrktes att av ej finge äga rum annat än i samband med utskänkning lättgroggar måltid samt att högst en finge utskänkas till en och samma gäst lättgrogg vid samma måltid. Länsstyrelsen underlät att fastställa vad fullmäktige före- :t fann besvären icke kunna mot stadgandet i 3 kap. 10 § slagit. Kungl. Maj 2 mom. bifallas, då de bestämmelserna om lättgroggar rörde ämföreslagna ne, varom förmäles i 5 kap. 1 §.2 Innebörden av Maj :ts avgöranden har som nämnts uppfattats så, Kungl. att villkor och inskränkningar, som är undantagna från kommunalmyndigheternas vetorätt, icke heller kan föreskrivas av länsstyrelse. I ett avgörande år 1946 har emellertid :t en annan Vederbö-
Kungl. Maj följt grundsats.
rande fullmäktige tillstyrkte en ansökan om utskänkning av vin utan att
därvid fästa några villkor. Länsstyrelsen föreskrev att utskänkningen skulle ske till som vid dukat bord intoge verkliga måltider. Systemspisande gäster,
1 1938 (TfS 1938 s. 236). Kungl. Majzts res. den 2 september 2 och 191). Kungl. Majzts två skilda res. den 28 maj 1943 (TfS 1943 s. 186-188
besvärade och bl. a_ att den av länsstyrelsen föreskrivna bolaget sig ansåg inskränkningen i utskänkningsrätten »införde oenhetlighet i lagtillämpningen». Fullmäktige anförde att de vid ansökningens tillstyrkande räknat med att utskänkningsrätten varken behövde eller borde givas vidare omfattning än vad länsstyrelsen sedermera föreskrivit. Länsstyrelsen förklarade att den föreskrivit ifrågavarande utskänkningsvillkor för att erhålla bestämmelser inom länet. hade emellertid icke anenhetliga Länsstyrelsen ledning antaga att nykterhetstillståndet inom kommunen skulle försämras, om de av länsstyrelsen meddelade inskränkningarna i rätten att utskänka vin Kontrollstyrelsen åberopade de förut refererade ärendena och upphävdes. hemställde om bifall till besvären. Kungl. Maj :t fann emellertid icke skäl att göra ändring i överklagade beslutet? Härmed torde fâ anses fastslaget att länsstyrelse, i motsats till vad tidigare antagits, äger utfärda föreskrifter innefattande skärpning av kontrollstyrelsens bestämmelser om måltidstvång. Detta svarar också mot en vidsträckt praxis bland länsstyrelserna vid beviljande av tillstånd till vinutskänkning. Samma regel torde väl även få anses gälla beträffande kvanti- Bestämmelser om måltidstvång och kvantitetsbegränstetsbegränsningar. ningar i skärpande riktning har också av systembolagen i vissa fall intagits i överlåtelsekontrakten (s. 236). Mera tveksamt torde vara om länsstyrelse även är befogad att föreskriva höjd ulskänkningsålder, skattestreck och andra grunder för förbud mot utskänkxiing till viss person? Bestämmelser om höjd utskänkningsälder har emellertid på flera håll införts av systembolagen i överlåtelsekontrakten (s. 255). Såsom tidigare framhâllits är länsstyrelsen författningsenligt oförhindrad att föreskriva alla de inskränkningar angående utskänkningen, som finnes erforderliga (3 kap. 14 å). Redogörelsen för rättsfallen och diskussionen kring dessa visar emellertid, att denna länsstyrelsens rätt i praktiken ansetts böra begränsas i vissa hänseenden. Man har icke ansett det lämpligt bl. a. i enhetlighetens intresse att länsstyrelsen fullt utnyttjade sin rätt att föreskriva alla slag av inskränkningar. V Tidigare har länsstyrelsen icke ansetts äga laglig rätt föreskriva att viss personal (Ordningsvakt, hovmästare) skall tjänstgöra vid ett ut-skänkningsställe? Att kommunen icke kan med bindande verkan uppställa ett sådant vilkor har ansetts framgå redan av den i 3 kap. 10 § 2 mom. använda formuleringen att villkoren skall avse inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande. Enligt uttalande av kontrollstyrelsen fin-ge vad som vore att anse som en inskränkning i fråga om rörelsens bed-rivande avgöras i varje särskilt fall och det ville icke synas som om dit skulle kunna hänföras önskemål om anställande av viss personal. Frågan om länsstyrelsens rätt att föreskriva sådana villkor i samband med rusdrycksutskänkning har, såvitt 1 Kungl. Majzts res. den 27 september 1946 (TfS 1946 s. 244 och 245). 2 Jfr TfS 1946 s. 26 (utskänkning av vin inom Södra Åsarps socken) där länsstyrelsen icke ansett sig kunna fastställa föreslaget villkor, som riktade sig mot ortsbefolkningen. 5 Kungl. Majzts res. den 11 juni 1943 (TfS 1943 s. 203 och 204).
kunnat utrönas, icke prövats av Kungl. Majzt efter 1946 års avgörande. Sådana villkor har emellertid godkänts i senare avgöranden, som gäller utskänkning av pilsnerdricka} Föreskrifter av ifrågavarande slag kan vidare för närvarande int-aga i överlåtelsekontrakten. Systembolag En fråga, som i detta sammanhang må beröras, är huruvida länsstyrelse äger föreskriva inskränkningar beträffande den med tillståndet till rusdrycksutskänkning följande rätten att utskänka pilsnerdricka och huruvida länsstyrelse är skyldig att fastställa sådana av fullmäktige föreslagna inskränkningar, Denna fråga finns ingenstädes uttryckligen berörd i Pff eller Rff eller förarbetena till dessa. Enligt kontrollstyrelsens mening borde spörsmålet bedömas efter enahanda grunder som samma spörsmål för pilsnerdricksutskänkning utan samband med utskänkning av rusdrycker, d. v. s. länsstyrelsen borde äga fri prövningsrätt. Denna ståndpunkt har också Kungl. Maj :t intagit? Länsstyrelsen har sålunda befogenhet att med eller utan förslag av fullmäktige fastställa en dylik inskränkning. På grund av länsstyrelsens rätt att besluta om inskränkningar i fråga om utskänkningen har man i praxis ansett länsstyrelsen vara befogad att då skäl därtill finns under oktrojperioden upphäva eller ändra föreskrivna villkor; dock äger länsstyrelsen icke under löpande period utan samtycke av den kommunala sådan som myndigheten upphäva utskänkningsföreskrift, länsstyrelsen varit förpliktad att fastställa enligt förslag av nämnda myndighet.
Turistutskänkningen innebär, såsom tidigare antytts, att den kommunala vetorätten i vissa fall genombrytes. För att tillstånd till sådan utskänkning skall kunna erhållas fordras att det »finnes vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort årsutskänkning äger rum å hotell eller pensionat». I dessa fall »må Konungen, där systembolags ansökan om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom fullmäktige väckt fråga om utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd till utskänkningen». Ansökan om tillstånd skall göras av bolaget eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav. Vid tillstånds meddelande äger Kungl. Maj :t utfärda de särskilda föreskrifter beträffande 0. d. utskänkningstid som prövas erforderliga (3 kap. 12 §). Såsom framgår av den citerade bestämmelsen är turistutskänkning en art av årsutskänkning (och kan alltså ej ha formen av tillfällig utskänkning) men den skiljer sig från vanlig årsutskänkning i flera hänseenden. Vid turistutskänkningen skall fullmäktige ha avstyrkt ansökan eller framställning om vanlig årsrättighet, under det att den reguljära årsutskänkningen ‘ Kungl. Majzts res. den 22 oktober 1948 på besvär av Alma Nilsson och den 26 januari 1951 på besvär av Thure Persson. På grund av att reglerna om den kommunala medbestämmanderätten är annorlunda utformade i Pff än i Rff, synes emellertid några bestämda slutsatser icke kunna dragas. 2 Se Kungl. Majzts tre olika res. den 28 maj 1943 (TfS 1943 s. 186-191)
förutsätter att fullmäktige ansökan eller framtillstyrkt gjord själva gjort ställning om sådan Vidare utskänkning. skiljer sig turistutskänkning från vanlig årsutskänkning därutinnan, att den endast kan förekomma hotell på eller pensionat å någon för turistväsendet i riket ort samt att tillstånd viktig beviljas av Konungen. En annan skillnad, som icke av visserligen framgår författningsbestämmelsen men av motiveringen för densamma, är att till-
ståndshavaren vid turistutskänkning ej äger erhålla vinst å de någon drycker, som avses med turistutskänkningstillståndet.
Såsom tidigare närmare utvecklats (kap. 11 s. 196), kan tillstånd till van-
lig årsutskänkning meddelas för återstående del av varvid oktrojperiod, dock fordras särskilda skäl. Tillstånd till åter meddelas
turistutskänkning
»för oktrojperiod eller del därav» Rätt till sådan kan sålunda utskänkning i motsats till för annan vanlig årsutskänkning beviljas del av perioden än återstoden därav. Vidare icke i detta fall kravet särskilda skäl. uppställes på Ett avgörande av Kungl. Maj :t ger stöd åt den att de tolkningen eljest gällande kraven på tider för av och behandlingen ansökningar på särskilda skäl för tillstånd till del av period icke behöver vara när det är uppfyllda, fråga om turistutskänkning! Dessa från de torde avsteg vanliga reglerna kunna motiveras med till de särskilda som hänsyn intressen, turistutskänk-
ningen enligt rusdryckslagstiftningsrevisionen är avsedd att gagna. Kravet på att utskänkningens anordnande skall vara av allmän betydelse innebär, att turistutskänkning är avsedd endast för betydande företag av hög klass. I den proposition, varigenom till Rff förelades förslag riksdagen, framhöll departementschefen, att tillstånd till — som inne-
turistutskänkning
bure ett undantag från principen, att kommun skall varje äga förhindra att anordnas inom dess område - borde utskänkning meddelas endast i begränsad omfattning. Stadgandet borde enligt departementschefens mening vinna tillämpning endast beträffande sådana hotell eller vilka pensionat, redan förvärvat eller med visshet kunde väntas en från hela påräkna publik landet —— eventuellt från utlandet —— men som däremot i icke alls regel vore avsedda för hemortens Såsom en befolkning. ytterligare förutsättning för
undantagsbestämmelsens tillämpning borde gälla, att omständigheterna skulle vara sådana, att det med hänsyn till företagets omfattning och befogade anspråk från sida framstode som gästernas en uppenbar brist, att utskänkning icke ägde rum på hotellet eller pensionatet.
För att skulle till turistutskänkningen begränsas hotellgäster och turister ansåg departementschefen att det i samband med tillstånds beviljande lämpligen kunde föreskrivas, att endast utskänkning finge äga rum till gäst, som vore boende å hotellet eller eller pensionatet å rum, som eljest anvisats av ledningen för hotellet eller pensionatet, eller med vilken avtal om bespisning träffats för minst tre dagar. I undantagsfall kunde förhållandena emellertid tänkas påkalla, att utskänkningen avse även finge den, som eljest tillfälligt uppehölle sig på orten för vila eller rekreation.
Turistutskänkningen kan avse antingen både och vin eller
spritdrycker
Majzts res. den 16 december 1949 och i TfS intagen kommentar därtill
d*
(TfS 1950
K1ur;gl.
si . IS: -- 7 .
enbart vin. Har i fråga om ett sökt tillstånd att utskänka både fullmäktige och vin men tillstyrkt vinrätspritdrycker avstyrkt spritdrycksrättigheten kan tillståndet till under angivna föruttigheten, spritdrycksutskänkning
sättningar beviljas som turistutskänkning.
Institutet turistutskänkning infördes år 1937. Tillstånd till sådan ut-
har meddelats Hittills har sålunda endast fem skänkning mycket sparsamt. fått tillstånd, Hedmans hotell, Hålutskänkningsställen dylikt nämligen i Undersåkers kommun, Jämtlands länf Hotell Siljansborg* och Hotell land, i Rättvik, län (tillstånden avsåg endast spritdrycker) Persborg Kopparbergs samt Hooks i Svenarums kommun och Värdshuset Gylherrgårdspensionat lene Uttern i Gränna län (tillstånden avsåg enlandsförsamling, Jönköpings dast vin). Under innevarande (1949-1953) gäller endast två oktrojperiod tillstånd till för Hotell Persborg (spritdryckel-)3 turistutskänkning, nämligen och för Hooks (vin) ställena har numera ordinarie tillherrgård ;3 de övriga stånd till De tillstânden till turistutskänkning avårsutskänkning. gällande ser endast till å hotellet boende gäst samt utskänkning (pensionatet) person,
i
som besöker hotellet i med sådan gäst; för Hooks (pensionatet) sällskap 3 med vilken avtal om träffats för minst l herrgård därjämte gäst, bespisning A tre och person i hans sällskap. dagar, Ett om tillstånd till turistutskänkning har avslagits. tjugutal ansökningar Så är bl. a. förhållandet med för Vikingsö pensionat i Diö stationsrättighet framhöll därvid att samhälle i Kronobergs län. Kontrollstyrelsen rusdrycks-
främst haft i tankarna turistcentra i vissa delar av lagstiftningsrevisionen landet såsom turistorterna i Jämtland, och Dalarna. Till turist- Lappland
centra kunde däremot i allmänhet icke räknas de s. k. herrgårdspensionaten,
vilka under senare tid tillkommit i allt större omfattning. Mot bakgrunden
av vad anfört om rörelsens omfattning å pensionalänsstyrelsen blygsamma tet i Diö vore det mening uppenbart, att detta penenligt kontrollstyrelsens sionat icke vore att hänföra till hotell eller pensionat å någon för turistvä-
sendet i riket viktig ort.4
Till förmån för för Stadshotellet i Värnamo åberopades att turisträttighet Värnamo vore en för turistväsendet i riket ort därför att staden geviktig av den stora som vore starkt trafikerad av tunomlöptes kontinentalvägen, rister Av ansökan emellertid att något större antal på genomfart. framgick icke brukade slå ned i Värnamo för någon tids rekreation eller personer sig semestervistelse. vore Stadshotellet i Vär- Enligt kontrollstyrelsens mening just ett sådant hotell, som icke avsetts med bestämmelserna om turistnamo Rätt till turistutskänkning medgavs ej heller för Tingsryds utskänkningx* luftkurort med tillhörande restaurationslokaler i Tingsås socken i Krono-
bergs länr* Vidare har om tillstånd till turist- Kungl. Maj :t avslagit framställningar av för sammanlagt elva hotell och pensionat i Åre utskänkning spritdrycker
1 Se artikel om de första turistutskänkningstillstånden i TfS 1939 s. 1 ff. 2 Kungl. Majzts res. den 16 december 1949 (TfS 1950 s. 14-17). 3 Kungl. Maj:ts res. den 30 september 1949 (TfS 1950 s. 96). 4 Se Kungl. Majzts res. den 3 juni 1938 och två res. den 9 december 1938 (TIS 1939 s. 5-7).
socken, Jämtlands län, å vilka tidigare endast vinutskänkning ägt rum. Konhade tillstyrkt ansökningarna beträffande av dessa hotell trollstyrelsen sju och pensionat. I om och Grand hotell i Åre anfråga Åregården gjordes ny sökan ett senare. :t fann emellertid icke skål par oktrojperioder Kungl. Maj bifalla ansökningen.” Av de ansökningar o1n tillstånd till turistutskänkning för innevarande som avslagits gällde en Rättviks Turisthotell. Att detta hotell, oktrojperiod
som enligt kontrollstyrelsen tillhör vårt lands största turistetablissemang och
vars allmänna standard är icke erhöll när det närbehög, turisträttighet, lägna och i fråga om standard Hotell fick sådan rätjämförbara Persborg tighet, torde sammanhänga med att turisthotellet ansetts fungera icke endast som turisthotell utan också som ortshotell i vanlig mening. Turisthotellet är beläget omedelbart intill järnvägsstationen och inne i municipalsamhället? Ett annat hotell som förvägrats turisträttighet är Turisthotellet å Kinnekulle i Medelplana socken, Skaraborgs län. Kontrollstyrelsen fann att rörelsen vid hotellet och den därtill knutna restaurangen var av jämförelsevis ringa storleksordning. Hotellet besöktes i mycket obetydlig omfattning av utlänningar. Besöksfrekvensen å hotellet och restaurangen från andra delar av landet än Skaraborgs län syntes också kunna betecknas såsom föga omfattande. Att restaurangen väsentligen besöktes av gäster från länet bestyrktes av landsfiskalens yttrande, där turisthotellet rubricerades såsom »länets enda egentliga utvärdshus». Den vid turisthotellet bedrivna rörelsen kunde sålunda enligt kontrollstyrelsens mening icke anses vara av sådan karaktär och som i de direktiven såsom en omfattning, givna angavs förutsättning för ett brytande av det kommunala vetot.3 Kungl. Majzt har vidare avslagit ansökan om turisträttighet för Medevi hälsobrunn i Västra socken, län. fann det Ny Östergötlands Kontrollstyrelsen i viss mån tveksamt, huruvida Medevi numera kunde rubriceras såsom en sådan ort, där det vore av allmän betydelse att utskänkning av rusdrycker ägde rum. Vederbörande landsfiskal anförde i sitt yttrande, att spriten för det klientel, som besökte Medevi, torde vara av underordnad betymycket delse. Kvantiteten av de vid hälsobrunnen utskänkta hade unrusdryckerna der de senare åren alltmera nedgått och vore av förhållandevis obetydlig omfattning* Slutligen har Kungl. Majzt icke funnit skäl att för närvarande bifalla en ansökan om tillstånd till turistutskänkning av vin å Grangärde turisthotell i socken, län. avtal med kommunen hade Grangärde Kopparbergs Enligt turisthotellet åtagit sig att handhava verksamheten i en från kommunen förhyrd byggnad, kallad Gästgivaregården, så att denna förblir en samlings-
1 Se redogörelse i TfS 1946 s. 145-147 och Kungl. Majzts res. den 8 november 1946 (TfS 1947 sid. 20). 2 res. den 16 december Kungl. Majzts 1949 (TfS 1950 s. 14--17). 3 beslut den 4 novemher Kungl. Maj:ts 1949 (TfS 1950 s. 97). 4 res. den 4 november Kungl. Majzts 1949 (TfS 1950 s. 220).
plats för kommunens invånare. Så länge detta avtal består, torde turisthotellet icke kunna erhålla rätt till turistutskänkning. Kommunen hade emellertid uppsagt turisthotellet som hyresgäst i byggnaden från viss angiven dag.‘
2. Framställningar. Svenska Turisthotellens Riksförbund har i tvenne framställningar till nykterhetskommittén (inkomna den 13 april 1948 och den 26 januari 1949) framfört sina synpunkter på bl. a. den kommunala vetorätten och turisträttigheterna. Förbundet anser att den kommunala vetorätten vid beviljande av tillstånd till utskänkning av spritdrycker och vin ofta medför svåra konsekvenser för näringens utövare. Det har vid handläggning av dylika frågor förekommit att sakskäl ofta fått vika för känsloskäl. Inom ett flertal av landets turistcentra råder enligt förbundets en förvånansvärd brist förståelse mening på för turisthotellens verksamhet och deras aktuella Den vetorätt, svårigheter. som tillkommer kommunerna, har skapat ett osäkerhetstillstånd för de framåtsträvande och ansedda turisthotellen, som allvarligt äventyrar dessas bestånd och utveckling. Förbundet föreslår därför att bestämmanderätten överföres från kommunerna till länsstyrelserna, varvid största hänsyn bör tagas till rättighetssökandens personliga kvalifikationer samt turistfrekvensen på orten och dess utvecklingsmöjligheter. Beträffande turisträttigheterna framhåller förbundet att det synes som om Kungl. Maj :t icke i nämnvärd grad begagnat sig av rätten att bevilja sådana rättigheter. För den händelse förbundets förslag om överförande av bestämmanderätten från kommunerna till länsstyrelserna icke är genomförbart, önskar förbundet därför att möjligheterna att erhålla turisträttigheter
utvidgas. Vidare yrkaFr förbundet att bestämmelsen om att gäster för att få
begagna sig av den genom turisträttighet beviljade utskänkningen måste bo
på anläggningen minst ett dygn helt måtte bortfalla. Den ger nämligen upphov till upprepad friktion med alla som kan förstå tillfälliga gäster, svårligen innebörden av bestämmelsen. för Tillämpningsföreskrifterna turisträttigheterna bör enligt förbundets mening uppmjukas så att samma bestämmelserr gäller för dem som för ordinarie rättigheter. Turistutredningen har i skrivelse till kommittén den 28 mars 1950 främst med hänsyn till utländska turister föreslagit vissa lättnader i de svenska utskänkningsbestämmelserna (se kap. 13 s. 239). Därvid rekommenderar utredningen vissa åtgärder i syfte att ge turistutskänkningen ökad praktisk betydelse. Utredningen anför härom följande. Att på landsbygden, särskilt i de större turiststråken, möjligheterna att erhålla spritdrycker äro begränsade åstadkommer även irritation och förvåning bland det _ utländska turistklientelet. Då något direkt ingrepp i den kommunala bestämmanderätten beträffande utskänkni-ngsrättigheter icke ansetts lämpligt, har utvägen med 1 Kungl. Majtts res. den 10 november 1950 (TfS 1951 s. 74——77).
ökad användning av de s. k. turisträttigheterna diskuterats under meuingsutbytena i denna fråga. Därvid har hävdats, att sådana vilkas verksamhet anläggningar, kunna anses utgöra ett riksintresse ur turistisk synpunkt, borde få sina önskemål om utskänkning tillgodosedda genom s. k. turisträttigheter, ,vilka i så fall även borde jämställas med vanliga rättigheter i vinsthänseende. Ildetta sammanhang må nämnas, att invändningar rests mot det ofta förekommande villkoret för utskänkning, att sprit endast får serveras åt person som bor på hotellet, där serveringen sker. Särskilt oförståeligt blir detta då, som ofta är fallet, utländska sällskapsresor stanna på en plats blott för en måltid.
3. Nykterhetskommittén.
Mot den kommunala vetorätten har viss kritik riktats. Bland de skäl som anförts till stöd för att den skall eller har främst fram-
slopas begränsas hållits den ojämna utövningen av vetorätten i olika kommuner och under
olika tider. Denna ojämnhet, som automatiskt inverkat
på tillståndsgivning-
en och som icke alltid ansetts motiverad av ha-r i åtskil-
omständigheterna,
liga fall ansetts medföra att den allmänhetens önske-
restaurangbesökande
mål icke kunnat bli Det har därför förekommit att bestäm-
tillgodosedda.
melserna om det kommunala vetot karakteriserats som en
undantagslagstiftning, vilken drabbar minoriteterna i de kommuner där vetorätten an-
vänts. Vidare har från turist- och framhållits att den kom-
restaurangnäringen
munala vetorätten ofta medförde svåra konsekvenser för utövare.
näringens
Inom ett flertal av landets turistcentra råda förståelse för tu-
angives ringa
risthotellens verksamhet. Svenska turisthotellens riksförbund föreslår därför att den verkliga bestämmanderätten överföres från kommunerna till
länsstyrelserna, d. v. s. att vetorätten upphäves. Tillstånd till årsutskänkning av och vin utövades under år spritdrycker
1950 i 127 av rikets 132 städer, eller i alla utom Tranås, Värnamo,
Hagfors, i
Kumla och samt i 162 av de 2 369 landskommunerna. Tillstånd till
Fagersta årsutskänkning av enbart vin utövades i 3 städer (Tranås, Värnamo och Fagersta) och i 92 landskommuner.
- Ofta förbinder en kommun sitt med vissa villkor för ut-
tillstyrkande skänkningen, som kompletterar Rff :s bestämmelser i olika hänseenden.
Dessa villkor, som före år 1938 kunde vara av de mest skiftande har
slag, stundom hetecknats som en ofördelaktig hiverkan av den kommunala med-
bestämmanderätten. Bland de skäl som anförts till stöd för att den kommunala vetorätten skall behållas har framhållits att denna rätt i stort sett en gynnsam ut-
främjat veckling av nykterhetstillståndet. Principen om kommunal vetorätt har varit genomgående för hela vår moderna och man har nykterhetslagstiftning,
därför ansett att ett avsteg från denna icke borde utan
princip göras mycket starka skäl. Utskänkningen är vidare i allmänhet lokalt hetonad och kan
också i viss mån vara en som den allmänna
sägas fråga angår ordningen
; inom kommunen. Detta har ansetts motivera att man tillerkänner vederbörande kommun rätten att huruvida sådan må rum
avgöra, försäljning äga
inom densamma. har ur och demokratisk synpunkt?
Slutligen psykologisk 4 inskränka det kommunala vetot.
ifrågasätts riktigheten av att ytterligare 2
finner skäl tala för att den övervägande
Nykterhetskommittén kommu-ä
av rusdrycker bibehålles. Kommittén nala vetorätten i fråga om utskänkning
kan sålunda icke biträda turistnäringens förslag om det kommunala vetots!
De av den kommunala vetorätten, som man i vissa fall slopande. olägenheter
kan torde till stor del kunna elimineras dels genom fortsatt möjligpåvisa, het till (se nedan), dels genom det nya institutet
turistutskänkning med-l
till av starkare (se vidare kap. 14 s. 288).
givande förtäring drycker Ävenâ
och vid de av kommittén reglerna om utskänkning förtäring
föreslagna nya i
slutet bord och kollektivhusmatsalar) är i detta samman- a (personalmatsalar
hang av i
betydelse.
Kommittén därefter till frågan om den Kommunens befogenheter. övergår
Denna rätt bör kommitténs mekommunala vetorättens omfattning. enligt
liksom nu dels en mera allmän befogenhet att fastställa högsta ning inrymma
antal och att hindra utskånkning inom viss del av komutskänkningsstållen ock att med bindande verkan avstyrka viss ansökan munen dels befogenhet
eller villkor för dess beviljande. uppställa hinder inte att en kommun utövar enbart förstnämnda Något föreligger Det kan att kommunen inte är intresserad av eller befogenhet. ju tänkas,
vill undvika debatt om diverse med de särskilda ansökningarna förknippade
Kommunen kan då inskränka till att föreslå ett visst maximiantal frågor. sig
eller ett visst område, inom vilket utskänkningsställen utskänkningsstållen eller båda dessa Ett som är avfattat ej får finnas, begränsningar. yttrande,
detta kan emellertid endast det ordinarie tillståndsförfarandet på sätt, gälla
Inkommer senare under före varje oktrojperiods början. ansökningar pe-
får kommunen ta till sådan ansökan för sig. rioden, ställning varje
Vad därefter kommuns med avseende å varje särskild angår befogenheter
ansökan torde den d. v. s. rätten att med bind-ande veregentliga vetorätten,
kan helt här icke kräva någon ytterligare motivering; avstyrka ansökningen, De som i detta sammanhang, hänför sig i huvudsak problem, uppkommer
till om kommuns rätt att, likaledes med bindande verkan, uppställa frågan
villkor för en viss ansöknings beviljande.
Som förut nämnts härutinnan för närvarande, att av kommun före. gäller i om -rörelsens bedrivande skall, med vissa unslagna inskränkningar fråga av fastställas. Den sålunda finne dantag, länsstyrelsen angivna principen
kommittén Även kommitténs bör kommun icke kunn riktig. enligt mening
andra villkor än sådana som har karaktär av inskränkningar uppställa om rörelsens bedrivande. Ett villkor om anställande av vis fråga exempelvis
el. bör länsstyrelsen sålunda inte vara skyldi personal (Ordningsvakt dyl.)
att fastställa men väl att, där så finnes lämpligt,
äga befogenhet föreskrivag
Beträffande villkor om att får vara beläget inom
utskänkningsställe ej eiâ
viss del av kommunen det däremot vara naturligt att kommunen ägetlj_
synes
med bindande verkan ett sådant förbehåll. uppställa
De undantag från den angivna principen som för närvarande gäller är, ásom tidigare berörts, att de föreslagna inskränkningarna ej får strida mot :s eller mot allmän eller får röra
§Rff syfte lag författning, ej måltidstvång
samt får innefatta för förbud mot
:eller kvantitetsbegränsningar ej grunder
till viss om förstnämnda
åutskänkning
person. Regeln undantag tillämpas så, att även inskränkningar, som står i strid med bestämmelser i Rff själv, icke anses vara för länsstyrelsen bindande. Uppenbart är att det förstnämnda undantaget i princip bör hibehållas. är här endast om därunder bör inbegripas även rusdrycksförsälj-
fFrågan ,ningsförordningens egna bestämmelser. Kommittén förmenar att så bör ske.
§1 fråga om motiveringen för denna ståndpunkt vill kommittén i första hand
till s. 212 refererade Kommittén
:hänvisa kontrollstyrelsens på yttrande.
idelar den uppfattning åt vilken styrelsen här givit uttryck. I likhet med istyrelsen anser kommittén det icke rimligt att kommunerna skulle få befo-
genhet att föreskriva villkor, som kunde i grund ändra det i förordningen jfastslagna rättighetssystemet. Denna kommitténs ståndpunkt överensstäm- ,mer ju också med nu tillämpad praxis. I strid med en viss författning torde ett villkor få anses stå, om det inne- (bär ändring av en i författningen upptagen regel av absolut natur, men däremot icke om det ersätter en regel som enligt sin egen lydelse medger en annan reglering eller om det utgör ett tillägg till författningen. En regel av absolut natur är stadgandet i 25 § 3 mom. (endast restaurangbolaget får driva folkrestauranger); en bestämmelse, som själv tillåter en annan reglering, är däremot 47 § (till varje gäst må vid ett och samma besök utskänkas 10 centiliter brännvin). högst Som exempel på inskränkningar, vilka fullmäktige med hänsyn till den nu behandlade grundsatsen icke med bindande verkan kan föreskriva, må anföras villkor: att behörighetsregler skall gälla än de i följande strängare 25 § 1 mom. i förslaget angivna, t. ex. att utskänkning ej må bedrivas av den som är under 30 år (eljest 21 år); att viss utskänkning ej skall vara förenad med någon vinst för tillståndsinnehavaren eller att andra regler för vinstkvantiteterna skall gälla än dem kontrollstyrelsen utfärdar (38 § 1 mom.); att rörelse efter dödsfall, konkurs eller omyndighetsförkaring ej får fortsättas till utgången av tillståndstiden utan högst ett år efter dödsfallet etc. (länsstyrelsen äger dock bestämma kortare tid, 39 §); att visst utskänkningstillstånd ej må överföras å annan (detta prövas av tillståndsmyndigheten, 40 §); att tillstånd alltid skall återkallas vid yppade missförhållanden (tillståndsmyndigheten äger i sådana fall anpassa sina ingripanden efter omständigheterna, 41 §); att besiktning av utskänkningslokal skall s-ke utöver
hälsovårdsmyndigheternas godkännande enligt livsmedelsstadgan (42 §);
att ombyte av utskänkningsställe över huvud taget ej får äga rum (43 §); att av vin och starköl får efter den ordinarie ututskänkningen ej fortgå
,skänkningstidens slut vid tillfälle då medgivande till förtäring av spritdrycatt från varietéförbudet får medgivas
jker gäller (48 § 2 mom.); undantag ej
H51 §); att medgivande till förtäring av spritdrycker ej får lämnas beträf- 15-5125362
fande visst utskänkningsställe, där endast vin eller vin .och »starköl får utskänkas (detta prövas av länsstyrelsen, 52 §) ; att det starköl som får utskänkas inom kommunen skall innehålla viss lägre alkoholhalt än 41/2 viktprocent (4 §).‘ Vad måltidstvång och kvantitetsbegränsningar angår upptar Rff sj älv regler om mâltidstvång och bemyndigar kontrollstyrelsen att utfärda tillämpningsföreskrifter i ämnet ävensom att föreskriva generella kvantitetsbegränsningar. Detta torde ha ansetts lämpligt framför allt ur enhetlighetens synpunkt; ur samma synpunkt har kommunal medhestämmanderâtt på dessa områden befunnits olämplig. I fråga om måltidstvânget intager förslaget samma som Rff, och samma skål finns alltså att här utesluta ståndpunkt den kommunala medbestämmanderâtten. Detta gäller sålunda även de särskilda föreskrifter enligt förslaget kan komma att utfär- å kontrollstyrelsen da angående undantag från måltidstvånget beträffande s. k. lättgroggar och drinkar (se kap. 13). Vad angår föreligger däremot en betydande kvantitetsbegränsningarna olikhet mellan förslaget och Rff i det att enligt det förra några generella sådana icke skall förekomma (bortsett från den särskilda begränsningar regeln om brännvin i 47 §); endast på utskänkningsställen, där missförhållanden konstaterats, skall kvantitetsbegränsingar kunna föreskrivas. Befoatt detta har emellertid såsom den —— genheten göra tillagts länsstyrelsen — övervakande instansen. Även enjämte länsnykterhetsnämnden högsta saknas därför utrymme för kommunal bestämmanderätt på ligt förslaget ifrågavarande område. Icke heller i om det av de nu från refråga tredje gällande undantagen om kommunernas rätt att föreskriva inskränkningar —- förbud mot geln till viss —- har kommittén funnit anledning att frångå utskänkning person Rffzs ståndpunkt. Endast en formell ändring har i förtydligande syfte företagits (31 §). Enligt kommitténs mening bör emellertid ytterligare ett undantag från. den nyss nämnda regeln uppställas. Enligt gällande bestämmelser torde en kommun vara formellt oförhindrad föreskriva att utskänkningen på en restaurang får börja först efter den i författningen angivna tiden, t. ex. klockan 13 eller 14 i stället för klockan 12. Kommunerna har emellertid såvitt bekant icke sig av denna möjlighet; ej heller torde frågan ha aktualiserats begagnat besvär till Kungl. Maj :t. Nykterhetskommittén har föreslagit att genom spritdrycker ej må utskänkas före klockan 15 samt vin och starköl ej före klockan 12 (48 § 1 mom.). Enligt kommitténs mening hör arbetsdagen i möjmån Däremot vissa lättnader i restriktionerna ligaste göras spritfri. synes efter detta klockslag kunna göras. (Se härom kap. 13 nedan.) »15-slaget» är en av huvudprinciperna i det nya rättighetssystemet och flera av de föreslagna bestämmelserna har utformats med hänsyn härtill. Regeln att serveav spritdrycker börjar klockan 15 bör sålunda normalt gälla över ringen hela landet. restauratör är naturligtvis oförhindrad att börja vid en Varje senare tidpunkt men kommunerna bör icke enligt kommitténs mening kunna
föreskriva senare tidpunkt för spritdrycksutskänkningens än klocbörjan kan 15. Samma grundsats bör även gälla den tid då av vin utskänkningen och starköl får börja. Uttryckligt härom har införts i stadgande förslaget (31 §). Om kontrollstyrelsen begagnar av den att sig föreslagna möjligheten medgiva servering av vissa slag av spritdrinkar före klockan 15, bör heller ej i detta fall tiden för falla under kommunens bestämserveringens början manderätt. . Vad därefter angår utskänkningstidens slut har, som förut nämnts, kommun ansetts äga rätt att med för länsstyrelsen bindande verkan föreslå att utskänkningen på en restaurang nägra eller alla dagar i veckan skall upphöra vid viss tidigare tidpunkt än klockan 22. Kommittén har ingen anledning att föreslå ändring i denna ordning. För att all oklarhet undanröja bör emellertid en uttrycklig bestämmelse härom införas i samband med reglering av utskänkningstiden (48 § 2 mom.). Enligt de föreslagna bestämmelserna (31 §) skulle kommun med för bindande verkan kunna föreslå bl. a. v länsstyrelsen a) förbud mot förläggning av till viss del av kommuutskänkningsställe nen, b) förbud mot utskänkning i vissa lokaler inom en restaurang, › i c) inskränkningar fråga om utskänkningstidens slut, d) begränsning av utskänkningsrätten till att avse endast slutna sällskap, t. ex. medlemmarna i viss förening eller klubb, e) begränsning av s. k. till att avse endast vin _sökt fullständig rättighet eller vin och starköl. Däremot bör kunna fullmäktige ej tillstyrka sprit+ och vin men enär detta icke låter drycker undantaga starköl, sig förena med kommitténs avsikt med starkölsförbudets Till härupphävande. grund för ligger en strävan att konsumtionen från starkare till förskjuta svagare drycker. Starkölet kan nämligen väntas minska konsumtionen av spritdrycker, bl. a. lättgroggarna, och bör finnas före på spritrestauranger tillgängligt klockan 15. Starkölet beräknas till en önskvärd härigenom bidraga avspänning i diskussionen om restaurangrestriktionerna. 28 Enligt § fjärde stycket och 36 § 1 mom. av skall tillstånd till av förslaget utskänkning rusdrycker avse antingen a) alla slag av rusdrycker eller b) vin och starköl eller c) endast vin. En vinrättighet innesluter sålunda rätt att utskänka starköl. ej För sådan rätt fordras särskilt tillstånd, vilket kan meddelas endast utskänkningsställe, som redan har eller samtidigt erhåller vinrättigheter (se s. 337)‘. Fullmäktige kan sålunda med bindande verkan dels en sökt fullbegränsa ständig rättighet till att avse endast vin eller vin och starköl, dels ock be-3 gränsa en sökt vin- och till endast vin. Däremot kan varstarkölsrättighet ken fullmäktige eller länsstyrelsen en sökt begränsa fullständig rättighet till att avse spritdrycker och vin, d. v. s. starköl, samt heller undantaga ej begränsa en sökt vin- och starkölsrättighet till endast starköl. Fullmäktige äger enligt förslaget liksom nu är fallet befogenhet att före.skriva hur långt utskänkningstiden får utsträckas efter klockan 22 (48 § 2--4 mom.). Sådan föreskrift behöver emellertid icke vara oktrojbestäm-
melse, enär medgivande till utsträckning av utskänkningstiden lämnas av efter ansökan, vilken likaväl kan avse ett tillfälligt behov när länsstyrelsen . som helst under oktrojperioden som ett stadigvarande behov för hela perioden. Det finns två typer av villkor, -som kommunen enligt de nu behandlade bestämmelserna icke skulle kunna föreskriva men i fråga om vilka kommunen kan sägas ha berättigade intressen att bevaka, nämligen dels då det undantag från förbudet mot offentlig dans i samband med rusgäller och dels i fråga om avlägsnande av (let enskilda vinstdrycksutskänkning intresset i Vad det förra fallet angår har utskänkningen (desintresseringen). kommittén därför i de särskilda föreskrifterna om restaurangdansen (51 § 2 mom.) infört bestämmelse om att fullmäktige skall äga fastställa allmänna för beviljande av tillstånd att utskänka rusdrycker vid offentlig grunder Se vidare härom 15 s. 300. I det senare fallet är det danstillställning. kap. om hur kommunens önskemål att tillstånd om möjligt skall meddelas fråga endast den som ej har något enskilt vinstintresse av utskänkningen skall kunna Detta torde emellertid kunna ske utan att någon särskild tillgodoses, erfordras. Det föreslagna rättighetssystemet innebär som lagbestämmelse nämnts att restauratör söker tillstånd direkt hos länsstyrelsen. Komvarje munen får till skillnad från nuvarande ordning tillfälle att ta ställning till varje rättighet och varje sökande och kan sålunda avstyrka en rättighet, om den blivande innehavaren ej godkännes. Önskar kommunen att det allmänna restaurangbolaget eller annat desintresserat företag skall driva det kanske enda vartill rättighet bör detta utskänkningsställe, ges i kommunen, företag att söka tillstånd, varefter övriga ansökningar avstyrkes. uppmanas att det kommunala vetot i sådana fall, som avses med Möjlighet bryta institutet bör enligt kommitténs mening alltjämt finnas. turistutskänkning, kommitténs förslag behandlas nedan. Turistutskänkningen enligt
Den kommunala initiativrâtten på utskänkningens område (s. 215) har använts, när sökt tillstånd inom kommunen, när bolaget Systembolaget ej sökt ett färre antal inom kommunen än vad fullmäktige ansett rättigheter behövligt och när bolaget sökt blott en begränsad rättighet då fullmäktige ansett att bort sökas. I fortsättningen torde denna inifullständig rättighet tiativrätt bli överflödig, när varje restauratör själv äger söka tillstånd hos Kommittén har därför i förslaget icke bibehållit möjligheten länsstyrelsen. för. kommun att söka tillstånd. Pâ grund härav har heller ingen motsvarighet till i 3 18 § Rff om åläggande för allmänna upptagits stadgandet kap. att anordna utskänkning i kommunen. restaurangbolaget
Kommittén övergår härefter till frågan om Länsstyrelsens befogenheter. för länsstyrelse att, oberoende av kommunala förslag, föreskriva befogenhet villkor och inskränkningar i fråga om utskänkningen på ett visst utskänk- Sådan befogenhet tillkommer för närvarande länsstyrelse enligt ningsställe. 3’ kap. 14 § Rff_ Med nuvarande i bestämda restaurangrestriktioner tordetalj
de befogenheten emellertid inte ha någon större praktisk betydelse. Annorlunda skulle förhållandena gestalta sig enligt kommitténs förslag. Detta slopar ju flertalet restriktioner och det blir då av stor betydelse, att lånsstyrel* sen i särskilda fall, där ett behov av restriktioner gör sig gällande, kan föreskriva sådana. Med den ståndpunkt förslaget intager finns det alltså betydligt starkare skäl än för närvarande att utrusta med länsstyrelsen befogenhet av här avsett slag. Befogenheten kan bli aktuell dels i samband med tillstånds och beviljande dels sedermera under löpande tillståndstid. Enligt kommitténs mening bör befogenhetens omfattning i båda fallen vara densamma. Vad den närmare avgränsningen av hefogenheten angår torde det till en början vara klart, att länsstyrelsen lika litet som de kommunala instanserna bör kunna uppställa villkor, vilka i grund ändrar den utformning av försäljningssystemet, som förordningen själv angivit, eller vilka ej överensstämmer med gällande lagstiftning i övrigt. Även för länsstyrelsens befogenhet hör alltså gälla den begränsningen, att de meddelade föreskrifterna ej får strida mot försäljningsförordningen eller annan allmän författning. Detta torde kunna sägas vara så uppenbart, att uttrycklig bestämmelse därom ej erfordras. Den nu berörda principen har för länsstyrelserna samma innebör ^ som för kommunerna. I övrigt bör enligt kommitténs mening för länsstyrelsens befogenhet endast uppstållas den begränsningen, att sådana villkor som skattestreck, fattigvårdsstreck, fullgjord försörjningsskyldighet eller skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barn samt med dessa jämställda villkor ej får förekomma. Angående denna erfordras en begränsning uppenbarligen uttrycklig bestämmelse (36 § 2 mom.). Såsom exempel på villkor och inskränkningar, som länsstyrelsen enligt förslaget skulle kunna föreskriva, må nämnas beträffande måltidstvång spritdrinkar, lättgroggar, vin och starköl, kvantitetsbegränsning i fråga om visst eller vissa slag av senare tid för rusdrycker, utskänkningens början än vad i 48 § 1 mom. (klockan 15 för och klockan stadgats spritdrycker 12 för vin och starköl) samt höjd (s. 257); vad måltidsutskänkningsålder tvånget angår torde det dock få anses ligga i sake-ns natur att länsstyrelsen icke kan föreskriva villkor som strider mot de bestämmelser kontrollstyrelsen med stöd av 45 § 1 mom. tredje stycket meddelat (måltidspriser). Även föreskrift om att viss personal (t. ex. ordningsvakt) skall finnas på utskänkningsstället bör såsom förut antytts anses falla inom länsstyrelsens befogenhet, då eljest motsvarighet skulle saknas till den nuvarande möjligheten att i överlåtelsekontrakten intaga sådan föreskrift. Vad nu sagts om länsstyrelsens befogenhet att oberoende av kommunala förslag föreskriva villkor i fråga om utskänkningen visst utskänkningspå ställe bör äga tillämpning även på Kungl. Maj :t såsom tillstånds- och be- Beträffande v svärsmyndighet. tur.istutskänkningen se nedan. I författningstexten regleras hithörande frågor i 36 § (villkor ,vid bevil. jande av tillstånd) och 41 § (villkor under löpande tillståndstid).
Av vad nu sagts framgår att de befogenheter som enligt förslaget tillkommer de är mycket vidsträckta. Uppenbartillståndsgivande myndigheterna bör myndigheterna, även om fri prövningsrätt föreligger, iakttaga ligen varsamhet, när det att föreskriva villkor och inskränkningar. Utan gäller starka skäl bör sålunda avvikelse icke göras från vad som normalt tillämpas (jfr kap. 13 s. 259). Sammanfattningsvis kan länsstyrelsens befogenhet enligt förslaget angivas på följande sätt: 1. är att fastställa de inskränkningar som fullmäk- Länsstyrelsen skyldig när faller inom ramen för fullmäktiges betige föreslagit, inskränkningarna fogenhet (se punkterna a)--e) s. 227). › 2. Länsstyrelsen bör vara förhindrad föreskriva i_ a) villkor som strider mot försäljningsförordningens allmänna syfte (7 §)
i
eller mot denna förordning eller annan allmän författning, eljest b) skattestreck, fattigvårdsstreck, villkor om fullgjord underhållsskyldighet eller andra som innebär förbud mot utskänkning till inskränkningar,
viss person eller viss kategori av personer, än höjd utskänkningsälder. s
beträffande z
3. Länsstyrelsen bör ha fri förfoganderätt (prövningsrätt)
a) villkor som varit fastställa om fullmäktige förelänsstyrelsen skyldig å slagit dem, s b) villkor som rör mältidstvång, kvantitetsbegränsning, tiden för utskänki nings börjanpâ dagen och höjd utskänkningsålder, c) vill-kor om anställande av viss personal vid utskänkningsställe, d) villkor avseende den med rätten till rusdrycksutskänkning följande rätten att utskänka öl, i e) villkor och inskränkningar vilka länsstyrelsen ej är förhindrad övriga föreskriva enligt 2.
- har, som nämnts, fått en liten Turistutskänkningen tidigare mycket praktisk Endast fem tillstånd till sådan utskänkning har meddelats betydelse. sedan institutets införande år 1937, medan ett tjugutal ansökningar avsla- Svenska turisthotellens riksförbund och turistutredningen föreslår att gits. “ turistutskänkningen ges ökad användning. Enligt nykterhetskommitténs mening finns det icke tillräckliga skäl att ändra de som till för turistutskänkningen. De föreprinciper, ligger grund bestämmelserna (32 §) företer därför i jämförelse med motsvarande slagna bestämmelser i 3 12 § Rff inga andra sakliga olikheter än sådana, som kap. av de ändringarna i själva rättighetssystemet. De av bietingas föreslagna framförda torde få övervägas, då fråga uppturistnäringen Synpunkterna kommer om av bestämmelserna i särskilda fall. tillämpningen i I formellt hänseende har bestämmelserna något förkortats och förenklats. Sålunda har de delvis föråldrade uttrycken »hälsobrunn, badort eller annan kurort» strukits, då speciellt innebörden av kurort, som även förekommer i 14 § c) Pff, föranlett tveksamhet) Kvar står fordran att årsutskänkningen l Jfr turistutskänkning av öl enligt 29 § förslaget till ölförsäljningsförordning och specialmotiveringen till detta stadgande (SOU 1952: 55 sid. 249).
skall avse någon för turistväsendet i riket viktig ort. Vidare har bestämmelsen om att ansökan om tillstånd till turistutskänkning skall göras inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga kraft icke bibehållits i förslaget, då ansökningstiden i fråga om vanlig årsutskänkning icke gjorts ovillkorlig och Kungl. Majzt bör äga att obunden av sådana formella föreskrifter fritt pröva varje ansökan. Härigenom vinnes även den fördelen att ansökan kan göras så snart. vederbörande fått del av beslut, fullmäktiges
oberoende av hur länge fullmäktige dröjt med att expediera detta.1
För närvarande finns en uttrycklig bestämmelse om rätt att Konungens vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter i avseende å utskänkningen som heller detta har prövas erforderliga. Ej stadgande uppta-
gits i förslaget, då denna befogenhet för den tillståndsgivande myndigheten
regleras gemensamt för all utskänkning i 36 § 2 mom. Enligt sistnämnda paragraf är tillståndsmyndighetens befogenhet begränsad såtillvida att in-
skränkningar, som innebär förbud mot utskänkning till viss person eller
viss kategori av personer, när det gäller vanlig utskänkning, endast må avse höjning av utskänkningsâldern. Kungl. Maj :t kan dock i samband med tu-
ristutskänkning föreskriva andra sådana villkor, exempelvis liksom nu att
turistutskänkning ej får ske till personer bosatta orten. på Bestämmelsen att tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav har däremot bibehållits i förslaget för att utmârka att något krav på särskilda skäl för tillstånd till turistutskänkning för del av i likhet med gälperiod lande ordning icke uppstâlles. Turistutskänkningen är i det hänseendet sämre ställd än den årsvanliga utskänkningen, att innehavare av erhålla
turistutskänkning ej äger någon
vinst på de drycker, som avses med turistutskänkningstillståndet. Enligt nykterhetskommitténs mening kan det ifrågasättas om det finnes tillräckliga skäl att upprätthålla denna skillnad. hör emellertid i sam- Frågan omprövas band med den föreslagna om utredningen vinstkvantitetssystemet. 1 Jfr Kungl, Majzts res. den 5 december 1941 (TfS 1942 sid.,23).
13.
Kap. Utskänkningsrestriktionerna
samt och
utskänkningskontrollen drickspenningfrågan
Alla utskänkningsrestriktioner är betingade av rusdryckslagstiftningens grundregel, att försäljningen skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Det finns generella och speciella restriktioner. De generella gäller för alla utskänkningsställen, medan de speciella är sådana som fastställes efter prövning i varje särskilt fall. I detta kapitel behandlas dels de viktigaste generella utskänkningsrestriktionerna i ett sammanhang, nämligen kvantitetsbegränsningar, mältidstvång och bestämmelser angående utskänkningstidens början, dels var för sig övriga bestämmelser som rör utskänkningstiden, förbud mot utskänkning till personer under 18 år samt förbud mot utskänkning till alkoholmissbrukare och personer som är synbarligen berörda av alkoholhaltiga drycker. I ett särskilt avsnitt diskuteras utskänkningskontrollen och drickspenningfrâgan. Av Övriga generella restriktioner behandlas förtärings- och förvaringsförbuden i 14 samt de s. k. varieté- och dansförbuden i kap. 15. Även kap. priserna å rusdryckerna kan ha karaktär av utskänkningsrestriktioner. I denna del får kommittén hänvisa till sitt principbetänkande (SOU 1952: 53 s. 141 ff.).
A. Utskiinkningsrestriktionerna.
l. Huvudfrfigor: kvautitetsbegrfinsningar, måltidstvång och utskänkningens början på dagen. Nuvarande ordning.
Under 1914 införde vissa reaugusti Aktiebolaget Stockholmssystemet striktioner på sina restauranger. Bolaget beslöt att icke vidare medgiva servering av egentligt brännvin annat än i samband med måltid för minst 30 öre, varjämte i regel endast en sup skulle få utskänkas till varje gäst vid ett och samma besök. Enligt bolagets årsberättelse skedde detta med anledning av att utskänkningen snabbt ökade, när utminuteringskontrollen infördes. I samband med att motbokssystemet för utminuteringen från och med år 1916 började tillämpas för hela riket infördes på grund av den rådande världskrisen betydelsefulla restriktioner även med avseende å utskänk- Då 1917 års trädde i kraft år 1919, ningen. rusdrycksförsäljningsförordning ersattes kristidsrestriktionerna med särskilda regler, som meddelades av
kontrollstyrelsen. Enligt dessa bestämmelser fick utskänkning av spritdrycker äga rum endast till gäst, som å utskänkningsstället intog verklig måltid, bestående av lagad mat till visst minimipris, vilket kunde bestämmas olika för olika restauranger. Till varje gäst fick vid samma besök utskänkas högst 15 centiliter spritdrycker eller den lägre kvantitet, som kunde ha fastställts för viss restaurang? Enligt gällande författningsbestämmelser må utskänkning av spritdrycker äga rum endast i samband med verklig måltid bestående av lagad mat (5 kap. 1 § 1 mom. första punkten Rff). Från huvudregeln om måltidstvång vid spritdrycksutskänkning gäller det undantaget, att spritdryck som genom utspädning med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må utskänkas utan samband med måltid (5 kap. 1 § 1 mom. andra punkten). Med stöd av denna bestämmelse utskänkes de s. k. lättgroggarna utan måltidstvång. Beträffande av vin Rff en lindrigare regel än utskänkning gäller enligt i fråga om utskänkning av spritdrycker. Vid utskänkning av vin fordras sålunda endast att lagad mat finns att tillgå eller att utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror (5 kap. 2 § 1 mom.). Kontrollstyrelsen har emellertid befogenhet att under viss förutsättning föreskriva mâltidstvång i egentlig mening även för vinutskänkning. Det stadgas nämligen att, där vin pâ grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, kontrollstyrelsen äger föreskriva att vinet må utskänkas endast i samband med måltid (5 kap. 2 § 2 mom.). Vad därefter kvantitetsbegränsningarna angår, finns inga bestämmelser därom i Rff, som endast innehåller bemyndiganden för kontrollstyrelsen att föreskriva dels att till gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss högsta myckenhet spritdrycker (5 kap. 1 § 2 mom. andra punkten), dels att vin, som på grund av hög alkoholhalt eller av annan anledning uppenbarligen är ägnat att ersätta spritdrycker, må utskänkas endast till viss högsta myckenhet (5 kap. 2 § 2 mom.). Vidare har kontrollstyrelsen erhållit befogenhet att dels bestämma minimipris å måltid, till vilken spritdryck får utskänkas, dels reglera den utskänkning av spritdrycker som må ske utan samband med måltid (lättgroggar) (5 kap. 1 § 2 mom. första punkten). Med stöd av alla dessa bemyndiganden har kontrollstyrelsen utfärdat närmare föreskrifter angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar vid utskänkning av rusdrycker (senast genom cirkulär nr 6/1942 med däri genom cirkulär nr 9/1951 och nr 1/1952 gjorda ändringar). Beträffande spritdryckerna innebär föreskrifterna följande. 1. Utskänkning av spritdrycker må, med de undantag som nedan, angives äga rum allenast till gäst som å utskänkningsstället eller omebörjat intaga delbart förut intagit verklig måltid, bestående av lagad mat till ett pris av 1 de första och kristidsrestriktionerna första Angående inskränkningarna under världskriget se vidare rusdryckslagstittningsrevisionen (SOU 1934: 39) s. 243 fl.
lägst 2 kronor för måltid sammansatt av minst två rätter och lägst 2 kronor 50 öre för annan måltid. A enklare av folkrestaurang skall måltiden betinga ett av avdelning pris minst en krona 50 öre, dock att något minimipris icke föreskrives i det fall att högst 5 cl spritdrycker (ett stort glas) -utskânkes till gäst som å sådan restaurangavdelning intager verklig rätt bestående av lagad mat. 2. Till vid ett och samma besök utskänkas före klockan manlig gäst får 15 högst 71/2 cl spritdrycker (3 glas å 21/3 cl) och efter klockan 15 högst 15 cl spritdrycker (3 stora glas ä 5 cl). Å enklare avdelning av folkrestaurang får till manlig gäst efter klockan 15 utskänkas högst 10 cl spritdryc- ker (2 stora glas á 5 c1).‘ Till kvinnlig gäst får vid ett och samma besök utskänkas högst 71/2 cl spritdrycker (3 glas å 21/2 cl). För punsch gäller med hänsyn till dennas lägre alkoholhalt andra maximikvantiteter än beträffande övriga spritdrycker. Av punsch skall sålunda 1/3 liter (33,3 cl) anses motsvara 15 cl av-andra spritdrycker, 1/6 liter (16,7 cl) anses motsvara cl, (12,5 cl) anses motsvara 5 cl och ett 71/2 1/3 liter stort glas (5 cl) anses motsvara ett glas (21/2 cl). 3. Lättgrogg får serveras även utan samband med måltid. Såsom lättgrogg anses grogg, som före serveringen tillblandats av eau de vie, whisky eller gin samt vatten eller annan alkoholfri dryck och som innehåller högst 2.1/2 cl spritdrycker och minst .1/6 liter alkoholfri dryck. Till en och samma
gäst får dock vid samma besök utskänkas högst tvâ sådana groggar.
4. Om två måltider intages vid ett och samma besök efter klockan 15 och minst timmar från av denena till av den fyra förflyter början början andra, får till manlig gäst utskänkas tillsammans högst 25 cl (5 stora glas), varav högst 15 cl (3 stora glas) till den första måltiden. i 5. Om av måltidspriserna på visslort finner skäl systembolag på grund föreligga för utskänkning av en mindre kvantitet spritdrycker till billigare måltid än här förut angivits-och anser sådan utskänkning kunna äga rum utan att syftet med de i kontrollstyrelsens cirkulär meddelade föreskrifterna åsidosättes, äger bolaget göra framställning till kontrollstyrelsen om meddelande av särskilda bestämmelser. 6. I fråga om utskänkning i festvåning kan systembolag, där så prövas skäligt, i överlåtelseavtalet införa en bestämmelse, att vid servering av måltid till slutet sällskap högst 5 cl spritdrycker får utskänkas före mältidens
början till gäst som skall deltaga i densamma. Den sammanlagda mycken-
heten till utskänkta spritdrycker får dock icke heller i detta varje gäst fall överstiga vad här förut för-olika fall angivits. För utskänkningen av vin gäller enligt kontrollstyrelsens föreskrifter - = › * * följande.
På folkrestaurangernaoch II klassrestaurangerna i Stockholm förekommer dets. k. 4 clsystemet», vilket innebär att maximiransonen på folkrestaarangerna blir 8 cl och på ll klass restaurangerna 12 cl. På andra orter förekommer andra inskränkningar,- t.-ex. högst 5 cl sprit- . drycker eller inrâknande av starkvin i spritdrycksransonen. ._ ,
1. Starkvin, varmed förstås vin med en alkoholhalt» av 14 volymprocent eller dåröver, får med här nedan utskänkas endast i samangivna undantag band med måltid eller servering av konditorivaror. Till verklig måltid bestående av lagad mat till ett pris av lägst en krona 50 öre för måltid sammansatt av minst två rätter, respektive 2 kronor_ för måltid bestående av en rätt, får till samma gäst vid ett och samma besök utskänkas högst en kvartsbutelj (162/3 cl) starkvin. Till annan måltid ävensom till konditorivaror för minst 30 öre får till samma gäst vid ett och samma besök
utskänkas högst ett stort glas (5 cl) starkvin.
2. Systembolag kan, där så finnes lämpligt, medgiva att vermouth och vinglögg får utskänkas utan samband med måltid eller konditoriservering. * 3. Systembolag kan i överlåtelseavtal införa bestämmelse att starkvin,
som ingår i redan före serveringen tillblandad dryck, vid vars tillredning
använts minst dubbelt så mycket vatten eller annan .alkoholfri dryck som
vin, i utskänkningshänseende jämställes-med lätta viner. 4. Systembolag kan för restaurang av första klassen i överlåtelseavtal införa bestämmelse att starkvin av märke, som importerats å helbutelj och som å får utskänkas
originalflaska ej finns tillgängligt kvartsbutelj,
till sällskap bestående av minst tre_ gäster. 5. För annat vin än starkvin (benämnt svagvin eller lättvin). är måltidstvång ej föreskrivet. Här gäller endast Rff:s bestämmelse att lagad mat skall vara att tillgå vid utskånkningen eller att utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror. Beträffande svagvinet Bacchi vapen, som visat sig särskilt ägnat att tjäna som ersättningsmedel för spritdrycker, har emellertid kontrollstyrelsen föreskrivit- att det i utskänkningshänseende skall anses som starkvin (cirkulär nr 4/1940). Beträffande såväl spritdrycker som vin gäller, att i måltidspris, som här
angivits som villkor för viss utskänkning, icke får inräknas betalning för
drycker av något slag. Ej heller får* restauratörunder några förhållanden hetinga sig högre för måltid eller maträtt än det å restaurangen vanpris liga, i syfte att därigenom möjliggöra utskänkning av rusdrycker. I fråga om utskänkning av s. k. drinkar har kontrollstyrelsen utfärdat närmare föreskrifter dels i ovannämnda cirkulär nr 6/1942, dels i cirkulär nr 5/1949 med föreskrifter angående överlåtelseav tillstånd till utskänkning av rusdrycker. De viktigaste bestämmelserna är följande.
1. Drink, som innehåller spritdryck och vars alkoholhalt överstiger 2 V, volym-
procent,‘ anses som spritdryck (s. k. spritdrink). Sådan drink får alltså _ska1l utskänkas endast i samband med måltid enligt här förut. angivna regler, och den skall därvid till hela sin myckenhet avräknas på den gästen medgivna utskänkningskvantiteten. Systembolag kan emellertid för viss drink eller vissa drinkar medgiva att på utskänkningskvantiteten icke behöver avräknas mer än 2’/2 cl om drinken innehåller högst 2‘/2 cl spritdrycker, 5 cl om drinken innehåller mera än 2 V. men ej mera än 5 cl spritdrycker, 4 7 ‘/._, cl om drinken innehåller mera än 5 men ej mera =än7 ‘/2 cl spritdrycker o., s. v. — Såsom villkor för att sådant medgivande skall kunna lämnas gäller emellertid ‘ Drink vars alkoholhalt understiger 21/4 volymprocent hänföras till alkoholfri dryck.
a) att i prislistan skall för drinken angivas, med vilken kvantitet den avräknas på utskänkningskvantitcten, h) att spritdryckstillsättningen vid drinkens beredande skall ske med användande av godkänt mlätglas, samt c) att utskänkningen icke får ske vid bardisk. 2. Drink, som icke innehåller spritdryck men som innehåller starkvin till mer än hälften av den kvantitet alkoholfri -dryck som ingår i drinken, skall —— oavsett huruvida eller mousserande vin i drinken eller icke — anses som svagt ingår starkvin (s. k. starkvinsdrink). För sådan drink gäller således samma bestämmelser om måltidstvång som för starkvin. Sådan drink skall likaledes till hela sin myckenhet avräknas på utskänkningskvantiteten, försåvitt icke bolaget lämnat sådant medgivande, som nyss angivits, att avräknande behöver ske allenast med 21/2 cl för varje påbörjad myckenhet av 2‘/2 cl starkvin, som ingår i drinken. 3. Drink som utan tillsats av spritdryck antingen icke innehåller annan rusdryck än svagt eller mousserande vin eller ock —— med eller utan tillsats av sådant vin —— innehåller högst hälften så mycket starkvin som alkoholfri dryck, är att anse som svagvin (s. k. svagvinsdrink). 4. Starksprit (exportsprit 0. dyl.) fâr överhuvudtaget icke användas i drinkar. 5. Innan utskänkning av drinkar får äga rum, skall anmälan därom göras till Systembolaget. Därvid skall för varje särskilt slag av drinkar lämnas fullständiga uppgifter om sammansättning, pris och benämning samt grunderna för den föreslagna prissättningen, ävensom huruvida drinken är avsedd att serveras utan måltidstvång. Vidare skall uppges, om barservering är avsedd att äga rum. I prislista å drinkar skall för varje drink vara angivet, vilka rusdrycker som ingår i densamma. Beträffande spritdrink och starkvinsdrink skall i prislistan vara angivet att utskänkning får ske endast i samband med måltid (resp. servering av konditorivaror).
Kontrollstyrelsens beslut i hithörande frågor kan överklagas hos Kungl. Majzt (jfr instruktionen för kontrollstyrelsen, nr 516/1944, 34 §).
Vissa systembolag har i Överlåtelsekontrakten infört ytterligare restriktioner, vilka godkänts av länsstyrelsen. Såsom exempel härpå kan anföras följande fall. Systembolaget i Nyköping har för ett flertal utskänkningsställen
i staden infört den att av brännvin till
begränsningen, servering egentligt större myckenhet än 10 cl till en och samma gäst vid ett och samma besök under inga förhållanden får ske. Beträffande två utskänkningsställen i Lund har i tiliståndsbeviset på Systembolagets begäran utskänkningsrätten begränsats så att den får omfatta egentligt brännvin till en myckenhet av högst
5 cl till varje gäst. I fråga om vissa Vinrestauranger i Uddevalla har bolaget bland villkoren i överlåtelsekontraktet inryckt föreskriften, att svaga och
mousserande viner endast får utskänkas till gäst som mat till
intager lagad ett pris av minst en krona, varvidhögst en halv får utskänkas till butelj samma gäst vid ett och samma besök. Systembolaget i Örebro har likaledes
i vissa kontrakt föreskrivit måltidstvång även beträffande svaga och mousserande viner. V
Vad därefter gäller utskänkningstidens föreskriver Rff att utbörjan skänkning ej får börja före klockan 12 (5 4 § 1 mom. första kap. stycket). Enligt 1917 års var av vin rusdrycksförsäljningsförordning utskänkning
medgiven även mellan klockan 9 och 12. Då något behov av annan begyn-
nelsetid för vinutskänkningen än för utskänkningen av spritdrycker icke ansågs föreligga, borttogs denna bestämmelse. Från huvudregeln gäller det undantaget att utskänkning icke får äga rum under högmässogudstjänst. Detta medför att utskänkningen å sön- och helgdagar regelmässigt icke må börja förrän klockan 13. Utom den i Rff angivna tidpunkten för i utskänkningens början gäller praktiken även en annan tidsgräns, som införts i samband med kontrollstyrelsens föreskrifter om måltidstväng och kvantitetsbegränsningar, nämligen klockan 15. Först efter denna tidpunkt får såsom tidigare nämnts maximiransonen 15 cl utskänkas.
Ändringsförslag.
För att minska restaurangfylleriet och konsumtionen av utskänkta dämpa spritdrycker föreslog snabbutredningen (SOU 1944: 3) generella begränsningar av de kvantiteter som får utskänkas för restauspritdrycker, varje rangbesök. Se utredningen s. 195 ff. Utredningens förslag på denna punkt bygger emellertid på nuvarande har utminuteringsbestämmelser. Förslagen hittills icke upptagits till behandling av statsmakterna. Vid 1948 års riksdag föreslogs i motion II: 364 av herr m. fl. att Wiberg utskänkningsrestriktionerna å restauranger med spriträttigheter skulle upphävas. Motionärerna framhåller att en allt starkare i landet riktar opinion sig mot vissa bestämmelser och förhållanden i vilnykterhetslagstiftningen, ka uppenbarligen saknar grund i det allmänna rättsmedvetandet. Den alltmer bristande laglydnaden på detta område utgör motionärerna en enligt allvarlig fara för laglydnaden även andra områden. De som på frågor enligt motionärerna är mest aktuella är de som står i samband med utskänkningen. Motionärerna menar vidare, att det nuvarande utskänkningssystemet bygger på en psykologiskt felaktig och anför därom grundsyn följande. Systemet grundar sig på ett bristande förtroende till och förståelse av individens ansvarskänsla, varigenom denna åsidosatts till förmån för en tro att på man lagstiftningsvägen kan dirigera människornas handlingar ett sätt, som på saknar resonans i det allmänna rättsmedvetandet. För att råda bot mot missbruk av ett fåtal har man en tillgripit väsentlig inskränkning i samtliga medborgares rätt, vilket redan i sig är osympatiskt men likväl skulle kunna tolereras, om åtgärden ledde till åsyftat resultat. Detta har dock icke blivit fallet. Ett frisläppande av utskänkningen å de insynade spritrestaurangerna torde icke innebära några större risker för en försämring av det allmänna nykterhetstillståndet under förutsättning att man giver det personliga ansvaret en större roll. Ansvaret för nykterheten å dessa restauranger bör åläggas innehavaren, och tillstånd till fortsatt spritutskänkning bör endast beviljas under att denne motsvarar förutsättning det förtroende, som därvidlag visas honom. En av bestämsträngare tillämpning melserna härvidlag skulle innebära ett betydligt smidigare kontrollsätt av nykterhetstillståndet på restaurangerna än det nuvarande, och säkerligen skulle det Visa sig vara minst lika effektivt.
Bevillningsutskottet föreslog under hänvisning till 1944 års nykterhetskommittés arbete att motionen icke måtte föranleda någon åtriksdagens gärd. Riksdagen följde utskottets förslag.
Sverges Hotell- och Restaurangpersonals förbund har i en den 4 december
1947 till nykterhetskommittén inkommen framställning angivit sina synpunkter på bl. a. måltidstvånget och kvantitetsbegränsningarna. Förbundet anser att måltidstvånget är oekonomiskt och moraliskt skadligt samt att det innebär ett betänkligt och farligt ingrepp i den enskildes
frihet. Det år enligt förbundet moget att upphävas till gagn för landets ekonomi, folkets moral och den allmänna friheten. Förbundet anför härom följande. Förbundet anser, att måltidstvånget i vad det avser annan sprit än brännvin icke numera är på något sätt hehövligt och dessutom innebär en mycket betänklig inskränkning i den personliga friheten. Måltidstvånget i sin nuvarande form bör under alla förhållanden avskaffas. Det egentliga skälet för måltidstvångets införande var önskvärdheten att hindra onödiga eller skadliga restaurangbesök och därigenom medföra inskränkning i spritförtäringen. Detta skäl är ej längre aktuellt och ej heller av sådan vikt och betydelse att det kan uppväga de skadliga verkningarna av måltidstvångets upprätthållande. Sedan måltidstvånget började att tillämpas (1916-1917) har mycket förändrats. Spritpriserna ha stigit med 400 a 500 procent. Det skäl, som i denna del motiverade måltiudstvånget, har genom denna prishöjning helt förlorat sin raison d’étre. De höga priserna ha medfört samma verkan, som avsågs med måltidstvånget, hindrandet av den onödiga och skadliga spritkonsumtionen. Numera innebär måltidstvångets bibehållande en nationalekonomiskt svår belastning av vårt livsmedelsläge, då en mycket stor procent medborgare, som frekventerar restauranger i andra ändamål än att intaga måltid, tvingas att onödigt förbruka livsmedel för erhållandet av den bestämda spritransonen. Måltidstvånget har ostridigt medfört att medborgarna lägger ned mycket mer pengar på restauranger än vad som är nödvändigt, då folk i allmänhet ej går ut för att äta, utan för förströelse och måttligt njutande av lite sprit. —- — ——Som ett första steg till återställandet av den personliga friheten inom detta område torde ett upphävande av måltidstvånget hälsas med av det stora flertalet och .dessutom komma — från naglädje medborgare tionalekonomisk — att medföra en avsevärd vinst för befrämturistsynpunkt jandet av den internationella resande- och turisttrafiken, som i icke obetydlig mån hämmas genom våra delvis medeltidsmässiga spritrestriktioner.
vid utskänkning av andra spritdrycker än rent Kvantitetsbegränsniizg brännvin finner förbundet vara förkastlig, moraliskt nedsättande och frihetskränkande. Förbundet anser att det nuvarande ransoneringssystemet överlevt sig självt och att det blott medför skada utan att göra någon nytta
i i vare ekonomiskt eller hänseende. Förbundet
sig moraliskt yttrar.
Den nu gällande spritransoneringen vid utskänkning har väl till en del haft sin grund i särskilda ekonomiska förhållanden eller kanske rättare önskemål. Man har genom denna bl. a. sökt befrämja sparsamhet och måttlighet i våra nöjesvanor och levnadsregler i förhoppning om minskad spritkonsumtion. Har detta syfte uppnåtts? Det är omdömesgilla personers bestämda uppfattning att detta syfte icke förverkligats. Att döma av den allmänna erfarenheten, som delvis synes bekräftad av statistiken, torde spritbegränsningen icke minskat spritkonsumtionen överhuvudtaget. Varje medborgare anser sig ha ej blott rätt utan även skyldighet att uttaga hela sin ranson. Det h-änder ytterst sällan att någon icke uttar allt vad han har rätt till. Medan under ett fritt system genomsnittet av konsumtionen höll sig på ett måttligt stadium, dricker folk under nuvarande system vid utskänkningen betydligt mer på grund av skyldigheten att taga ut hela ransonen.
Om förr i tiden en och annan (kanske några få per hundra) drack för mycket, förtär väl nu kanske 50 % mer än vad som skulle normalt förtäras.
Tiden och omständigheterna ha klart aktualiserat dessa vådor. En reform synes oundgänglig. övervägande skäl tala för att helt slopa det ifrågavarande ransoneringssystemet, möjligen med undantag rörande brännvinsutskänkningen, samtidigt med avskaffandet av måltidstvånget. Skulle möjligen reformeringen böra ske i successiv form, kan man kanske tänka sig en kortare tidsbegränsad övergångsperiod, under vilken en mindre mängd sprit .utom brännvin finge fritt serveras utan måltidstvång och utan annan inskränkning än att möjligen myndigheterna fastställde en liberal kvantitetsbegränsning av rent generellt slag.
Turistutredningen har i en den 28 mars 1950 till nykterhetskommittén inkommen skrivelse föreslagit vissa lättnader i måltidstvånget främst med hänsyn till utländska turister (möjlighet att servera cocktails och liknande drinkar enligt samma regler, som gäller för lättgroggar m. 1n.).1 Utredningen anför bl. a. följande.
Värdet för ett land ur såväl nationalekonomisk som kulturell synpunkt av ett blomstrande turistliv är ställt över varje tvivel. Särskilt under de senare årens ekonomiska svårigheter har insikten härom fördjupats. För att i möjligaste mån tillgodogöra sig det ekonomiska värdet hos turismen ha också de olika länderna vidtagit särskilda åtgärder för att stim-ulera utlänningar till besök i respektive land. I den konkurrens som råder om de utländska turisterna och vilken under trycket av det ofördelaktiga ekonomiska läget skärpts måste det vara en angelägenhet av vikt att se till att inom landet rådande förhållanden, där så kan ske utan uppgivande av väsentliga svenska intressen, i möjligaste mån göras attraktiva för den utländske turisten. I detta sammanhang tilldraga sig åtskilliga av våra bestämmelser rörande utskänkning av sprit och vin på hotell och restauranger och vad därmed har samband särskild uppmärksamhet. Turistutredningen har under sitt arbete ställts inför åtskilliga av dessa prohlem. Utredningen anser sig emellertid varken befogad eller kompetent att ur allmänna nykterhetspolitiska synpunkter bedöma de spörsmål, beträffande vilka med hänsyn till turistlivets utveckling mer eller mindre långt gående förändringar skulle vara önskvärda. Utredningen har därför stannat vid att till nykterhetskommittén redovisa de frågor, som ur turistutredningens synpunkter kunna vara värda uppmärksamhet. Utlänningarnas spritvanor äro i stort sett helt andra än våra. Kombinationen sprit och mat är säkerligen de flesta utlänningar helt främmande. Däremot händer ofta att de under dagens lopp önska taga en drink eller apéritif. Kritiken från utländska turisters håll riktar sig också främst mot den bestämmelse, som hindrar servering av drinkar, cocktails och apéritifer utan samband med måltid. Det radikala medlet att lösa denna svårighet skulle vara mattvångets upphävande. Då en så genomgripande åtgärd icke velat ifrågasättas ens från turistlivets förespråkare, så länge hotellnäringen ger en enligt näringens egen mening alltför ringa avkastning, synes intresset ha inriktat sig på att åstadkomma en uppmjukning av den regel, enligt vilken det är tillåtet att servera s. k. lättgrogg därhän, att även cocktails och liknande drinkar skulle kunna erhållas på liknande sätt. Av de uttalanden som gjorts inför turistutredningen framgår, att en lättnad i här avsedd riktning ur turistsynpunkt anses vara av särskilt värde som ett led i strävandena att öka de utländska turisternas trivsel här i landet. Av ungefär samma slag äro de önskemål, som framställts om vissa lättnader för
1 Skrivelsen är intagen som bilaga 6 i turistutredningens betänkande (SOU 1951: 49, s. 196).
servering av spritdrycker på vissa tåg samt på trafikflyget. Järnvägsstyrelsen anordnar under instundande sommar särskilda »kryssningståg› till norra Sverige, helt avsedda för utlänningar — biljetter få endast köpas i utlandet. På dessa tåg, »Sunlit Night Train Cruises», kan enligt gällande föreskrifter icke serveras sprit. Önskemål om möjligheter att bereda de utländska resenärerna tillgång till drinkar eller cocktails har till turistutredningen framförts av järnvägsstyrelsen. För trafikflygets del föreligga önskemål om att bli likställt med de fartyg, som med slutdestination till utländsk hamn under färd inom svenskt område äga rätt att servera sprit till passagerare ombord.
Slutligen vill turistutredningen framhålla, att, därest av här redovisade några önskemål vinna beaktande, eventuella ändringar givas giltighet ej endast för utländska turister utan självfallet även för svenska medborgare.
Nykterhetskommittén.
Allmänna synpunkter. Såsom bl. a. rusdryckslagstiftningsrevisionen fram-
hållit, föreligger ett samband mellan utminuteringen och utskänkningen be- I
träffande de konsumtionsbegränsande åtgärderna. Erfarenheten har sålunda visat att en begränsning av utminuteringen med nödvändighet kräver utå skänkningsrestriktioner. Den frågan uppkommer därför, vilken inverkan kommitténs ändringsförslag beträffande utminuteringsreglerna bör få på föreskrifterna om utskänkningsrestriktioner. I fråga om utminuteringen innebär kommitténs förslag, såsom framgått av tidigare kapitel, att motbokssystemet och därmed den direkta begräns-
ningen av inköpens kvantitet skall slopas. De nuvarande utskänkningsrestrik- 2
tionerna har närmast införts som till utminuteringsbestämmelkomplement serna. Sambandet mellan utminuteringen och utskänkningen talar sålunda för att även utskänkningsrestriktionerna borde avskaffas. Såsom kommittén framhållit i principbetänkandet bör emellertid dessa restriktioner icke uteslutande ses som komplement till reglerna om utminutering. Beträffande utskänkningen tillkommer nämligen den omständigheten, att det här är fråga om en konsumtion som sker offentligt och har andra verkningar på den allmänna ordningen än konsumtionen av de utminuterade spritdryckerna, vilken i regel äger rum i hemmen och i förhållande till sin omfattning mera sällan ger anledning till offentligt fylleri. De nuvarande utskänkningsrestriktionerna har därför särskild betydelse ur ordningssynpunkt. De torde även ha bidragit till den förbättring av konsumtionsvanorna på restaurangerna, som utan tvivel ägt rum i vårt land under de senaste decennierna. Anmärkas må även, att i de främmande länder, där i rusinskränkningar dryckshandeln företagits, utskänkningen i flertalet fall ägnats större uppmärksamhet än utminuteringen. Kommittén har för sin del kommit till den att även om uppfattningen, ett klart samband föreligger mellan utskänknings- och utminuteringsreglerna, vissa skäl kan tala för utskänkningsbestämmelsernas behållande helt eller delvis, oberoende av hur utminuteringen utformas. Kvantiteisbegrânsningarna. De synpunkter, som kommittén förut anfört
beträffande maximeringen vid utminutering och vilka föranlett kommittén att föreslå slopandet av denna maximering, gör sig i huvudsak även gällande beträffande kvantitetsbegränsningarna vid utskänkning. Centiliterbestämmelserna verkar utan tvekan suggestivt. Många gäster å restaurangerna tar automatiskt ut hela den tillåtna ransonen. Praktiskt taget samtliga manliga gäster på II och III klass restaurangerna tar efter klockan 15 ut hela den tillåtna spritdrycksransonen (jämför bilaga nr 2 till detta betänkande s. 392). På så sätt blir maximiransonen lätt minimiranson. Bestämmelserna p har även den verkan att de uppammar det s. k. centilitertänkandet, som koncentrerar intresset kring spriten, vilket enligt all erfarenhet är skadligt ur nykterhetssynpunkt. Det har gjorts gällande att maximeringen på restaurangerna skulle vara vanebildande i ännu högre grad än motboksransoneringen. Ett skäl att slopa kvantitetsbegränsningarna på restaurangerna är även, att det föreslagna friare utminuteringssystemet kan väntas minska pressen på restaurangernas spritdrycksutskänkning. Den s. k. kompletteringssupningen torde sålunda till stor del komma att upphöra. Särskilt i fråga om folkrestaurangerna kan ett avskaffande av motboksransoneringen väntas göra sig märkbart i form av mindre efterfrågan på restaurangspriten, vilken alltid måste ställa sig avsevärt dyrare än den utminuterade spriten. Mot ett slopande av kvantitetsbegränsningarna vid kan å utskänkning andra sidan anföras, att det skulle bli svårt att begränsa utskänkningen i sådana fall där detta vore påkallat. Det har för kommittén framhållits, att det skulle bli betydligt svårare för serveringspersonalen att vägra servering åt alkoholpåverkade personer, om det inte längre funnes någon laglig gräns att falla tillbaka på. Detta argument har en viss men det bör dock tyngd, icke tillerkännas avgörande Om betydelse. kvantitetsbegränsningarna slopas men möjlighet ges att vid behov föreskriva restriktioner för viss speciella
restaurang, kommer givetvis ett större personligt ansvar än för närvarande
att åvila den som fått utskänkningsrättigheten, restauratören. Han skulle visserligen få handha utskänkningen under friare former, men å andra sidan skulle han ha stort intresse av att förhindra att ur ordolägenheter nings- och nykterhetssynpunkt uppstår. Kommittén har sålunda kommit till den uppfattningen att kvantitetsbegränsningarna på restaurangerna i princip bör upphöra. Ett omedelbart slopande av alla kvantitetsbegränsningar skulle dock under den första tiden kunna medföra vissa risker för ordning och Kommittén vill därnykterhet. för förorda att en viss begränsning tills vidare bibehålles i om fråga vanligt brännvin, som är den ur I fråberusningssynpunkt farligaste spritdrycken. ga om övriga torde däremot restriktionerna ha relativt liten spritdrycker betydelse. Icke heller beträffande utskänkning av vin torde kvantitetsnågra begränsningar vara erforderliga. Med hänsyn till det suggestiva momentet i det vikransoneringen synes tigt att maximigränsen för brännvin sättes för Även önskvärdheten ej högt. av enhetliga regler för män och kvinnor samt för av olika klass restauranger 16-5123102
talar för en icke alltför hög ranson. Det synes lämpligt föreskriva att vid till varje vid ett och samma besök må utskänkas högst utskänkning gäst 10 cl brännvin (47 § i förslaget).1 Den föreslagna beträffande utskänkning av bränngenerella maximiregeln vin torde komma att få sin väsentliga betydelse i fråga om folkrestaurangerna. För gästerna å övriga restauranger torde denna begränsning i allmänhet vara utan nämnvärd betydelse. Det må i detta sammanhang nämnas att den föreslagna regeln beträffande brännvin har sin motsvarighet i Finland. Vid gränsdragningen mellan brännvin och övriga spritdrycker bör beaktas att begreppet brännvin ej är entydigt; en rad gränsfall kan tänkas. Av denna orsak torde begreppet brännvin icke böra preciseras i försäljningsförordningen, utan kontrollstyrelsen synes tekniskt böra avgöra vad som är att hänföra till brännvin. Kommittén föreslår sålunda att kontrollstyrelsen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om vad som i förevarande avseende skall förstås med brännvin. Dit torde få räknas även vissa specialsorter såsom gin och genever men däremot ej spritdrycker av annan karaktär än brännvin, såsom eau de vie, originalkonjak, punsch, likörer, apéritifs eller bitters. bör även i vad mån för blandade drycker bör Kontrollstyrelsen angiva gälla samma regler so1n för brännvin. Rent allmänt torde man kunna säga att blandade som i mån består av brännvin, bör i sin heldrycker, väsentlig het hänföras till brännvin, om deras alkoholhalt överstiger 22 volymprocent (den övre gränsen för vin). Angående blandade drycker med lägre alkoholc halt se nedan. Mot ett bibehållande av det måltidstvånget vid Måltidstvånget. gällande av spritdrycker har flera invändningar, vilka berörts utskänkming gjorts i det föregående. En av de vanligare gäller den matförstöring som måltidstvånget uppges orsaka. Man hänvisar till de s. k. restriktionsrätterna, som gästerna tvingas att beställa och betala, men som icke konsumeras. Detta har ansetts visa att måltidstvånget är ineffektivt. För att få frågan om matförstöringen till följd av mâltidstvånget belyst har nykterhetskommittén inhämtat uppgifter från Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag (SARA) angående mängden av matavfall vid olika restauranger i Stockholm och landsorten under år 1948 (se bilaga nr 3 till detta betänkande, s. 397). Utredningen visar att medeltalssiffrorna för liter matavfall per 100 gäster sjunker regelbundet med restaurangklassen. För I klass restauranger i Stockholm var siffran 10,9, för folkrestauranger- 8,7 samt för restauranger utan spritservering och för lunchrum 6,6. För restauranger utom Stockholm varierade medeltalssiffrorna från 13,7 (enklare I klass restauranger) över 8,2 (I klass restauranger med folkrestaurangavdelning) till 7,4 (enbart folkrestauranger). Medeltalet för samtliga Stockholmsrestauranger var 8,5 och landsortsrestaurangerna uppvisade samma medeltalssiffra. Det framgick sålunda att matavfallet i genomsnitt per gäst var endast obetydligt högre på folkrestaurangerna än på jämförbara restau- ‘ framförts av Förslag att denna begränsning icke bör genomföras har i särskilda yttranden herrar Hagberg (s. 380), Onsjö och Sefve (s. 382) samt fröken Valborg Svensson (s. 358).
ranger och lunchrum utan spritservering. Variationerna mellan olika restauranger med spritservering var däremot avsevärda. Genomsnittssiffrorna torde därför icke få tillmätas alltför stor när det att bebetydelse gäller döma förekomsten av matförstöring till följd av måltidstvång vid spritutskänkning. Tydligen spelar andra faktorer in, vilka har större inflytande på mängden av matavfall än de s. k. restriktionsrätterna. Den siffran högre för I klass restaurangerna förklaras delvis av skillnaden i och servering uppläggning. SARA-bolaget har i sin kommentar också pekat på andra faktorer. Den viktigaste av dessa är att i matavfallet enligt bolagets mening ingår icke blott mat, som serveras gästerna men icke förtäres av dem, utan även avfall, som uppkommit i köket vid matens och tillredning tillagning. Matavfall från köket, i vilket avfall vid av fisk exempelvis ingår rensning och grönsaker, säges utgöra en mycket stor del av den totala avfallsmäng-
den. Andra omständigheter, som påverkar siffrorna, angives vara utrym-
met och beskaffenheten av kylanläggningar i restaurangerna samt i hög grad den omsorg och skicklighet, med vilken arbetet utföres och ledningen av restaurangen utövas. _ Även om man på grund av skäl som nämnts måste vara nyss försiktig med att dra slutsatser av vid undersökningen SARA-bolagets restauranger, torde denna dock visa att de på sina håll rådande att föreställningarna måltidstvånget skulle orsaka ett matslöseri av är väsentlig storleksordning överdrivna. S. k. restriktionsätande förekommer i viss säkerligen omfattning, men matförstöringen i samband därmed icke vara av större synes någon betydelse. En väsentlig del av »restriktionsätandeb torde för föreövrigt komma i samband med s. k. Det kan emellertid att krogronder. antagas denna form av kommer att minska om kvantirestaurangbesök väsentligt tetsbegränsningarna vid utskänkning i allmänhet slopas. Den invändning mot måltidstvånget, som den därav föranledda bygger på matförstöringen synes därför enligt kommitténs icke vara bärande. mening Såsom en speciell beträffande har synpunkt måltidstvånget åberopats sambandet med vinstkvantitetssystemet. Då vinsten de utskänkta på dryckerna minskar för varje år, blir restauratörerna alltmera beroende av vinsten på den serverade maten. Representanter för restauratörerna har för kommittén framhållit, att om mattvånget för skulle spritdrycker slopas, nya typer av restauranger skulle växa fram med lägre standard än de nu existerande. De nuvarande restauratörerna skulle därvid ej kunna klara sig ekonomiskt, då deras lokaler vore anordnade för matservering. Frågan om vinstkvantitetssystemet har utan tvivel stor betydelse för restaurangnäringen. Kommittén har även redan 1949 tillstyrkt en framställning från Sveriges hotell- och restaurantförbund om en särskild utredning angående frågan om restauratörernas ersättning för utskänkningen. Däremot kan kommittén icke finna att frågan bör tillmätas någon betydelse när det gäller att avgöra om måltidstvånget skall behållas. Denna fråga bör uteslu tande bedömas ur allmänna ordnings- och nykterhetssynpunkter. Ur dessa synpunkter är måltidstvånget av ”stor betydelse. Om brännvins-
konsumtionen genom måltidstvånget inskränkes till “förtäring i samband
med måltid, innebär detta dels att konsumtionen i allmänhet blir mera be-
gränsad och dels att den blir mindre skadlig. Det är en gammal erfarenhet,
som numera vetenskapliga undersökningar, att alkoholbestyrkts genom i samband med av föda verkar mindre berusande än alförtäring intagande koholkonsumtion utan sådant samband (se t. ex. docent Goldbergs under- SOU 1951: 44 s. 30). Måltidstvånget är sålunda av fysiologiska sökningar, skäl ägnat att minska riskerna för missbruk. Erfarenheten visar också att mâltidstvånget bidragit till en förbättring av vanorna även utanför restausålunda att i Sverige mer än tidigare knutits till rangerna, spritförtäringen l måltid. Dessa måltidstvångets verkningar synes kommittén vara så bety- 1 delsefulla att ett fullständigt slopande av denna restriktion icke kan anses
tillrådligt. i i Enligt nykterhetskommitténs mening bör sålunda måltidstvånget i fråga i i
om spritdrycker upprätthållas. Sådana drycker bör i regel få utskänkas en- .4
l dast i samband med verklig måltid bestående av lagad mat (45 § 1 mom. i l 1 första stycket i f6rs1aget).1 2 I fråga om utskänkning av pin gäller för närvarande icke måltidstvång; l 4 l det fordras emellertid i regel att lagad mat skall vara att tillgå. Motsvarani de bestämmelse torde böra bibehållas och därjämte utvidgas till att avse även starköl. Som förut nämnts behöver för närvarande lagad 111at ej vara att tillgå där utskänkning av vin sker i samband med servering av konditorivaror. Detta bör oförändrat bibehâllas. Undantaget bör icke undantag göras tillämpligt på utskänkning av starköl, då tillstånd till sådan utskänkning enligt förslaget skall meddelas endast verkliga vin- eller spritrestaumed men däremot konditorier utan matservering ranger matservering ej (45 § 2 mom. första stycket). De nu bör emellertid icke vara ovillkorliga. Det angivna huvudreglerna finns vissa som enligt de i 1 § givna definitionerna är att hänföra drycker till spritdrycker, men som icke har högre alkoholstyrka än vin (alltså högst 22 och som även i fråga om användningen är att närmast volymprocent) jämställa därmed såvitt frågan om måltidstvång angår, nämligen lättgrogsamt vissa slag av drinkar (cocktails, apéritifs). Det bör enligt kommitgar téns finnas att med spriträttigheter sermening möjlighet på restauranger vera sådana drycker även utan måltid. Redan nu gäller från måltidstvånget beträffande lättgroggarna. undantag Där skall av ske till så koncentration, att några ur utspädning spriten låg skadliga verkningar i regel icke kan åstadkommas. nykterhetssynpunkt har i fått stor Detta torde emellertid Lättgroggarna praktiken användning. i mån bero att de som komplement till den spritdrycksväsentlig på intages konsumtion, som är vid av måltid, d. v. s. för att utöka medgiven intagande ransonen. Motivet för denna användning av lättgroggarna skulle bortfalla, om de allmänna slopas. Med hänsyn till den minskvantitetsbegränsningarna kade som kan väntas få som medel att utöka en betydelse lättgroggarna ranson, torde man icke behöva hysa mot att bibebegränsad betänkligheter hålla detta särskilda undantag från måltidstvånget.
‘ Fröken Valborg Svensson har i särskilt yttrande föreslagit att mâltidstvânget slopas (s. 368).
Vad nu sagts om lättgroggarna gäller även andra spritdrycker, som genom uppblandning eller utspädning fått minskad alkoholhalt. Det synes sålunda inte möta några väsentliga olägenheter ur nykterhetssynpunkt att tillmötesgå de önskemål, som enligt turistutredningens ovan refererade skrivelse framställes av många utländska turister, att erhålla en drink, cocktail eller apéritif utan samband med måltid, även om i drycken skulle ingå en begränsad tillsats av spritdrycker. Förutsättning för ett sådant undantag från måltidstvånget beträffande spritdrycker bör emellertid vara, att blandningen icke håller en sådan alkoholstyrka, att det kan antagas att dess verkningar blir ungefär desamma som de rena spritdryckernas. Det torde vara svårt att i rusdrycksförsäljningsförordningen noggrant angiva de spritblandningar, för vilka undantag från måltidstvånget bör kunna medges, på ett sådant sätt att icke tillämpningssvårigheter uppkommer. Det synes lämpligast att överlämna den närmare regleringen till kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen får därigenom även möjlighet att följa utvecklingen och kan vid behov genom ändrade föreskrifter utvidga eller begränsa undantagets tillämpning. Det ligger i sakens natur att kontrollstyrelsens bei förevarande hänseende bör utövas ett restriktivt sätt. Kontrollfogenhet på styrelsens beslut bör liksom nu kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. har sålunda enligt förslaget erhållit bemyndigande med- Kontrollstyrelsen giva dels att som med vatten eller annan alkospritdryck genom utspädning holfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt (lättgrogg) dels att viss särskilt tillagad dryck, som jämte spritdryck innehåller vin eller saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och vars alkoholhalt icke överstiger 22 får utskänkas utan om volymprocent (spritdrink), måltidstväng, lagad mat därvid finnes att tillgå (45 § 1 mom. andra stycket). Kommittén utgår ifrån att de nuvarande föreskrifterna rörande sammansättningen av lättgroggar kommer att bibehâllas. Groggar med starkare alkoholhalt skall endast kunna serveras i samband med måltid. För närvarande får högst två lättgroggar serveras till samma gäst vid ett och samma besök. Denna bestämmelse sammanhänger med nuvarande kvantitetsbegränsningar men bör, då maximeringen i princip skall upphöra, ej längre behållas. Beträffande spritdrinkarna torde föreskrifterna av praktiska skäl böra utformas så, att vissa angivna drinkar med bestämd sammansättning får serveras utan måltidstvång. Den angivna gränsen 22 volymprocent betecknar maximum. Alkoholhalten synes i regel böra hållas lägre. Om brännvin ingår i blandade drycker med en alkoholhalt av högst 22 volymprocent (drinkar, eller starkare groggar), bör kvantiteten icke inräknas i lättgroggar 10 cl-ransonen. Ingår i drink ej spritdryck men väl vin (vindrink), gäller utskänkningsföreskrifterna för vin. Såsom förut nämnts har järnvägsstyrelsen till turistutredningen framfört önskemål om möjligheter att bereda de utländska resenärerna på de s. k. kryssningstågen tillgång till drinkar eller cocktails. Kommittén finner emellertid icke tillräckliga skäl föreligga att i detta speciella fall göra avsteg
från regeln att icke får serveras på järnvâgståg. Vidare har
spritdrycker från sida framställts önskemål om att bli likställt med de fartrafikflygets
tyg, som med slutdestination till utländsk hamn under färd inom svenskt .område äger rätt att servera spritdrycker till passagerare ombord. Genom kommitténs förslag angående trafikutskänkningen kommer detta önskemål att tillgodoses (jfr specialmotiveringen s. 334). Om vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen ärägnatr att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, äger kontrollstyrelsen för närvarande föreskriva måltidstvång för detta vin. Med stöd av denna bestämmelse har kontrollstyrelsen föreskrivit måltidstväng för allt starkvin. har emellertid gjorts för ett stort glas i samband med Konditori- Undantag servering, varjämte Systembolag fått möjlighet att medgiva undantag heträffande vermouth och vinglögg. Såsom tidigare antytts anser nykterhetskommittén att alla slag av viner, även starkvin, skall kunna utskänkas utan där särskilda omständigheter föreligger. Ingripande med i måltidstvång, ej måltidstvång bör sålunda enligt kommitténs mening göras endast där missförhållanden uppstår på grund av att visst vin eller viss typ av vin allmänt användas såsom ersättning för spritdrycker (45 § 2 mom.). börjar I cirkulär nr för vilket redogörelse lämnats tidigare i detta kapi- 6/1942, tel, har meddelat närmare bestämmelser rörande måltidskontrollstyrelsen Om kommitténs genomföres, torde särskilda föreskrifter tvånget. förslag erfordras förutom beträffande lättgroggar och drinkar endast beträffande minimipris å måltider (45 § 1 mom. tredje stycket). Nuvarande bestämmelse om utskänk- Utskänkningens början på dagen. ningstidens början, som tillkom 1917 då tiden för servering av spritdrycker framflyttades från klockan 9 till klockan 12, motiverades av 1911 års nykterhetskommitté med att före vore obehövlig. spritutskänkning »middagstid» Den nyare forskningen har visat att även relativt måttliga alkoholmängder försämrar att minska mängden av det utförda ararbetsförmågan genom betet, försämra dess kvalitet och öka risken för olycksfall. När det gäller en sådan praktisk fråga som alkoholförtäringens inverkan på förmågan att föra motorfordon kan hänvisas till Goldbergs undersökningar (se SOU 1951: 44 s. 72 ff). Dessa visar att även mycket små mängder alkohol, i. ex. 5 cl brännvin, kan försämra prestationsförmågan (se SOU 1951: 44 s. 23, 90, 94 och 98). Det är därför ett samhällsintresse att spritdrycksförtäunder arbetstid så mycket som möjligt begränsas. Sedan 1917 har hos ringen en stor del av vårt folk, särskilt bland dem som intager sina måltider på restauranger, måltidsvanorna ändrats, så att middagen i stor utsträckkommit att till tiden efter arbetets slut för dagen. Frågan ning förläggas om alkoholförtäring under arbetstid knyter sig därför när det gäller den offentliga utskänkningen i huvudsak till luncherna. För att få de frågor som sammanhänger med spritdrycksutskänkningen i under lunchtid närmare belysta inhämtade nykterhetskommittén under våren 1949 SARA:s försorg vissa uppgifter avseende ett antal folkgenom restauranger såväl i Stockholm som i landsorten. Undersökningen redovisas i bilaga nr 2. utförligt Den första socialgruppsfördelning på II och uppgiften avsåg gästernas
III klass restaurangerna den 29 mars och den 5 april 1949. Det tisdagarna att mer än två av de undersökta III klass restaurangframgick tredjedelar erna i Stockholm och mer än hälften av sådana restauranger i landsorten hade sin bland som besökte reshuvudsakliga lunchpublik kroppsarbetare, under måltidsrasten. man från antalet på de olika taurangen Utgår gäster finner man att av de 4339 personer som besökte Stockrestaurangerna, holms III klass mellan klockan 12 och 14 den 29 mars 1949 restauranger var hovmästarnas bedömande ca 2 600 eller omkring 60 % kroppsenligt
arbetare i arbete. Av de återstående var övervägande antalet tjänstemän
lunchrast. På II klass restaurangerna övervägde gruppen kontorister, på etc., vilka bedömdes besöka restaurangerna under måltidsrastjänstemän ten. d. v. s. resande, arbetare som hade fridag etc., dominerade Strögäster, endast å ett fåtal restauranger, huvudsakligen i landsorten. Utredningen visade att spritförtäring var regel på samtliga restauranger. På III klass restaurangerna var spritkonsumenter störst. På 3/5 av procenten och av landsortsrestaurangerna var spritstockholmsrestaurangerna 2/5 under måltidsrasten den 29 mars 1949 praktiskt taget drycksförtäringen undantagslös, och minoriteten icke var inte heller stor på spritförtärande de andra restaurangerna. Uppgifter angående gästantal och spritdryckskonsumtion före och efter klockan 15 under den 21-27 februari veckoperioden 1949 har även inhämtats. Det visade därvid att av å. de unsig gästerna dersökta III klass restaurangerna 98 % i Stockholm och 87 % i landsorten eller med till 96 % förtârt spritdrycker hänsyn gästantalet genomsnittligt under tiden klockan 12-15. En som gjordes av snabbutundersökning, (SOU 1944: 3 s. 193) under i oktober visade redningen fyra dagar 1943, att 96 % av de folkrestaurangerna i Stockholm tog ut manliga gästerna på hela (4 cl) mellan klockan 12 och 15. Det finns ingen spritdrycksransonen att i detta hänseende av inanledning antaga någon förändring betydelse träffat sedan 1943. På II klass förtär man också i regel spritdrycker till lunrestaurangerna chen, ehuru detta förekommer i samma utsträckning som på III klass ej restaurangerna (jfr tab. 3 sid. 390). Att det är mindre vanligt med spritför- II klass beror på att man bland deras täring på restaurangerna, förmodligen i viss »äter ute›, även om man inte önskar sprit till publik utsträckning maten, medan de arbetare, som inte vill ha sprit, inte heller torde kosta på att äta Av gästerna å de undersökta II klass restaurangsig på restaurang. erna var det 87 % i Stockholm och 83 % i landsorten eller med hänsyn till 84 % som förtärde spritdrycker under tiden klocgästantalet genomsnittligt kan undersökning uttog 83 % av de man- 12-15. Enligt snabbutredningens och 49 % av de II klass i Stockliga kvinnliga gästerna på restaurangerna holm hela (6 cl) mellan klockan 12 och 15. spritdrycksransonen På I klass restaurangerna är spritförtäringen något mindre dominerande än de Men även här utgör spritdryckskonsumenpå övriga restaurangerna. terna Den av SARA gjorda undersökningen angående gästantal majoriteten. och före och efter klockan 15 omfattade även sex
spritdryckskonsumtion
I klass restauranger. Av gästerna å dessa restauranger förtärde 84 % i Stockholm och 78 % i landsorten spritdrycker under tiden klockan 12-15. Uppgifterna i bil. 1 utvisar att spritdryckskonsumtionen gäst, som inper tagit sprit, nära ansluter sig till den högsta tillåtna ransonen (jfr tab. 5 och 7, sid. 392). Detta gäller såväl samtliga restaurangklasser som tiden före och efter klockan 15. Det framgår av den nu lämnade att redogörelsen spritdrycksförtäring förekommer _i stor utsträckning bland dem som besöker restauranger under lunchtid. Med hänsyn till vad som tidigare sagts om önskvärdheten av en spritfri arbetsdag synes detta vara ett förhållande. är betänkligt Visserligen det endast en tämligen ringa procent av svenska folket som intar sina måltider på restauranger, men det är i detta fall om en av samhället fråga reglerad konsumtion. De som för denna kan ha regler tillämpas antagas betydelse även för vad som i allmänhet anses tillbörligt i fråga om alkoholkonsumtion. Om man vill uppnå att spritkonsumtion under anses arbetsdagen förkastlig, bör därför utskänkning av spritdrycker inte tillåtas vid lunchtid. Genom det ökade statliga stöd ät som kommittén nykterhetsupplysningen, i annat sammanhang föreslår, för att inskapas förutsättningar ytterligare skärpa vikten av en spritfri arbetsdag hos den stora allmänheten. Bestämmelserna om tiden för utskänkningens början bör sålunda ändras. Beträffande den tidpunkt som därvid bör väljas kan olika synpunkter anläggas. Arbetstidens slut varierar starkt för olika och det kan arbetsgrupper därför vara svårt att finna den lämpligaste tidpunkten. Emellertid synes
frågan om den spritfria arbetsdagen kunna till för-
väsentligen begränsas hindrande av utskänkning av vid luncherna. Kommittén förespritdrycker slår därför att tiden för utskänkningens början bestämmes till klockan 15. Med en sådan tidsbestämning torde knappast behöva befaras att lunchgäster dröjer med sin måltid för att kunna erhålla Det må spritdrycker. påpekas att i Norge utskänkningen börjar först klockan 15; en regel som sedan gällt 25 år tillbaka och av den norska utredningskommittén (Edruelighetskomiteen av 1947) enhälligt föreslagits skola bibehållas oförändrad. Då kommittén valt klockan 15 såsom tidpunkt för spritdrycksutskänkningens början, beror detta även därpå att klockan 15, sedan 1917 års försäljningsförordning trädde i kraft, varit den tidpunkt då maximiransonen inträder. 15-slaget kan sålunda sägas redan vara inarbetat i det allmänna medvetandet som en gräns i fråga om utskänkningen. Representanter för restaurangnäringen har inför nykterhetskommittén framhållit att den till lunchen serverade spriten ej medförde vådor några och att det med hänsyn till personer som började sitt arbete redan klockan 6 eller 7 på morgonen funnes ett behov också av utskänktidigare ning. Vidare har restauratörerna uttalat att gästfrekvensen luncherna på skulle avtaga högst väsentligt, om det icke finge serveras några spritdrycker före klockan 15. Detta skulle innebära minskade inkomster för restaurangerna men i stort sett oförändrade kostnader. Invändningen att 15-slaget skulle medföra sämre ekonomiska möjligheter
för de privata restauratörerna har prövats av kommittén. I den undersök-V
ning angående spritdrycksutskänkningen under lunchtid som förut berörts finns även uppgifter om restaurangernas inkomster av spritserveringen (se tab. 8 s. 393). ”Det framgår härav att, under förutsättning att besöksfrekvensen förblir oförändrad och att förhållandena på de undersökta SARArestaurangerna kan anses representativa för samtliga I klass restauranger, bortfallet av lunchspritkassan (den spritkassa som belöper på tiden klockan 12-15) skulle minska totalintåkterna med omkring 4 %. Denna siffra är emellertid utan större intresse. Den under lunchtid utskånkta spriten torde nämligen praktiskt taget alltid ligga ovanför vinstkvantiteten, varför någon vinstminskning ej skulle uppstå, om den bortfaller. De ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna reformen år därför enbart beroende av besöksfrekvensen. En viss nedgång av denna före klockan 15 torde vara sannolik, men det bör framhållas att denna säkerligen blir störst på folkrestaurangerna, som icke drives av enskilda restauratörer. De flesta I klass restauranger torde komma att behålla större delen av kundkretsen. Den nya serveringen av starköl och en viss väntad ökning av lättvinsserveringen torde vidare verka till restauratörernas fördel och motverka inkomstbortfallet till följd av 15-slaget för spritserveringen. Under sådana förhållanden kan detta inkomsthortfall icke behöva befaras bli av sådan storleksordning att de privata restauratörernas ekonomiska möjligheter väsentligt försämras. Frågan torde emellertid böra ytterligare övervägas vid den av kommittén förordade översynen av vinstkvantitetssystemet för restauratörerna (jfr principbetänkandet s. 131). Den hittills förda diskussionen har närmast tillämpning på vardagarna. Något behov av tidigare spritdrycksutskänkning på söndagarna torde emellertid ej föreligga. För enkelhetens skull bör därför samma regel gälla för såväl sön- och helgdagar som för vardagar (48 § 1 mom. första stycket).1 Under nuvarande ordning, då utskänkningen av spritdrycker börjar klockan 12, är det naturligt att även utskänkningen av vin börjar vid samma tidpunkt. Om spritdrycksutskänkning ej skall få förekomma före klockan 15, torde emellertid även frågan om tiden för vinutskänkningens början böra övervägas. När kommittén föreslår att utskänkningen av spritdrycker skall begränsas till senare delen av dagen, har den utgått ifrån att svagare drycker skall finnas tillgängliga tidigare på dagen. Det får sålunda anses uteslutet att även vinutskänkningens början skulle framflyttas till klockan 15. Detta gäller kanske i ännu högre grad om starkölet, som i viss mån kan väntas ersätta spritdryckerna före klockan 15. Då det inte finns någon anledning att ändra den nuvarande tidpunkten för vinutskänkningens början, föreslår kommittén att denna utskänkning liksom nu får börja klockan 12. Samma regel bör lämpligen ,gälla utskänkningen av starköl (48 § 1 mom. i A‘ -
tredje stycket). é fär;
Liksom i om måltidstvånget bör emellertid även i vad tiden fråga gäller början undantag i vissa fall kunna göras från de huvudför utskänkningens ‘ Att tidpunkten för spritdrycksutskänkningens början bibehålles oförändrad (klockan 12) föreslås i särskilda yttranden av herrar Hagberg (s. 380) och Utterström (s. 375).
regler kommittén nu föreslagit (klockan 15 för spritdrycker samt klockan 12 för vin och starköl). Sålunda bör vissa till spritdrycker hänförliga blandningar med en alkoholstyrka av högst 22 volymprocent (= övre gränsen för vin) kunna få serveras även före klockan 15 (48 § 1 mom. andra stycket). Det är närmast sådana slag av spritdrinkar som efter medgivande av kontrollstyrelsen må serveras utan måltidstvång som här kan komma i fråga. Däremot synes det icke lämpligt att medgiva undantag från regeln om 15-slaget även för Dessa kan i viss lättgroggar. nämligen utsträckning användas som ersättning för starkare spritdrycker, och syftet med huvudregeln skulle därför förfelas om jämväl lättgroggarna undantoges därifrån. Å andra sidan hör det också finnas möjlighet att i fråga om visst vin eller viss typ av vin förbjuda utskänkning före klockan 15, nämligen om vinet i fråga på grund av hög alkoholhalt eller av annan anledning finnes tjäna såsom ersättning för spritdrycker och därigenom förorsakar missförhållan-
den (48 § 1 mom. andra stycket). Såsom förut nämnts har kontrollstyrel-
sen i ett sådant fall även möjlighet att föreskriva måltidstvång. Denna åtgärd torde ofta visa sig tillräcklig. Av samma skäl som anförts beträffande måltidstvånget torde det även i fråga om tiden för utskänkningens början vara lämpligast att den närmare innehörden av de här avsedda undantagen får i enlighet med ovan angivna riktlinjer bestämmas av kontrollstyrelsen.
2. Särskilda frågor.
Utskänkningens avslutande.
Nuvarande ordning. Den ordinarie tidpunkten för utskänknings avslutande är i Rff bestämd till klockan 22 (5 kap. 4 § 1 mom. första stycket). Detta innebär emellertid icke att utskånkningen på alla restauranger fortgår eller får fortgå till denna tidpunkt. Tidigare kan komma till stånd a) stängning genom beslut av utskänkningsinnehavaren själv, som icke är skyldig att hålla öppet viss tid, b) genom överenskommelse i överlätelsekontraktet, c) genom föreskrift av länsstyrelsen i tillståndsbeviset, gällande för hel oktrojperiod eller del därav, antingen på grund av länsstyrelsens eget initiativ eller på grund av kommunalt villkor i samband med tillstyrkande av utskänkningsrättigheten* eller d) genom föreskrift av länsstyrelsen för särskilt tillfälle (5 kap. 4 § 1 mom. andra stycket). Utskänkningstiden kan även förlängas till senare tidpunkt än klockan 22 eller, där länsstyrelsen fastställt annan tid för utskänknings avslutande, till senare tidpunkt än vad sålunda fastställts. av Förlängning medgives länsstyrelsen och därvid gäller olika för och för-
regler stadigvarande förlängning i
längning för särskilt tillfälle. Ansökan om stadigvarande förlängning av kan endast utskänkningstiden ‘ Se t. ex. Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1946 (Tidskrift för systembolagen, TfS, 1946 s. 231), vilket refererasi kap. 12 (s. 214).
av vederbörande systembolag. Över sådan ansökan skall länsstyrelsen göras inhämta yttranden i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt på landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Härvid gäller att länsstyrelsen icke fir bestämma senare (men väl tidigare) tid än fullmäktige förordat. (5 kap. 4 § 1 inom. andra stycket.) Jämför kap. 12 s. 213. Nu berörda bestämmelser har tillämpats så att den regelmässiga stängningstiden för närvarande å större restauranger i de största städerna är klockan 1 lördagar och helgdagsaftnar och klockan 24 eller 1 övriga dagar. På övriga restauranger utom folkrestauranger får utskänkningen fortgå till klockan 22.30—-0.30, medan folkrestaurangerna stänger tidigare, klockan 19-23. Beträffande större helgdagsaftnar, såsom nyårsafton och midsommarafton, samt därmed jämförliga dagar, såsom Valborgsmässoafton, medges i allmänhet I klass förlängning av utskänkningstiden i på restauranger samband med offentlig dans till klockan 2. I ett av de fall som senast prövats av Kungl. Majzt har ansökan om medgivande till fortsatt stadigvarande förlängning av utskänkningstiden till klockan 24 avslagits för två restauranger, enär nykterhetstillståndet i staden försämrats under de sista åren och försämringen ansågs till stor del bero på utskänkningen i dessa restauranger! Yppas för särskilt tillfälle behov av att den normala utskänkningstiden förlänges, kan ansökan därom göras hos icke endast av syslänsstyrelsen tembolaget utan även av utskänkningsinnehavaren, restauratören. I detta fall behöver fullmäktige icke höras, utan länsstyrelsen äger medge förlängningen efter att ha inhämtat yttrande av magistraten i stad och kommunalnämnden på landet. Därvid skall emellertid de för sådan föriakttagas grunder som må ha bestämts av längning, fullmäktige. (5 kap. 4 § 1 mom. tredje stycket.) Har dessa icke bestämt några sådana grunder, har länsstyrelsen ansetts vara oförhindrad att besluta i ärendet utan hörande. fullmäktiges I Stockholm utövar att av poliskammaren befogenheten medge förlängning utskänkningstiden för särskilt tillfälle. Nykterhetskommittén har i januari 1950 inhämtat uppgifter från länsstyrelserna angående bl. a. medgivande till förlängning av utskänkningstiden. Av dessa uppgifter framgår att förlängning för särskilt tillfälle i allmänhet ej medges längre än till klockan 1 eller 2. Detta förekommer vid fester i slutna sällskap (familjetillställningar, enskilda samkväm, fester inom klubbar och föreningar) samt även i fråga om till allmänheten vid utskänkning sådana speciella tillfällen som större jubiléer samt beträffande mindre och medelstora städer då föreställningar å stadens teater ges (förlängning till klockan 0.30-2). Vid fester för vissa yrkeskategorier, som av sitt på grund arbete inte kan börja festen förrän vid en mycket sen t. ex skådetidpunkt, spelare och stundom till klockan 3 restaurangpersonal, medges förlängning eller 4. Åtid då utskänkning ej år medgiven är det förbjudet att låta rusdrycker ‘ Kungl. Majzts res. den 7 oktober 1949 (TfS 1950 s. 235-238).
förtäras på utskänkningsställe (5 kap. 4 § 3 mom.). Det är sålunda icke medgivet att låta gäster sitta kvar efter utskänkningstidens slut och förtära dessförinnan serveraderusdrycker. För att bestämmelsen skall kunna efterlevas, är föreskrivet att utlämning av rusdrycker till gäst skall senast en upphöra halv timme före utskänkningstidens utgång (5 4 § 2 1n0m.). kap. Länsstyrelsen kan bestämma att utlämnandet skall avslutas ännu i förhåltidigare lande till Det har sålunda förekommit - då man velat beutskänkningen. gränsa tillströmningen av gäster till en restaurang under de sena kvällstimmarna men velat dess — att utan ej förbjuda öppethållande länsstyrelsen inskränkning av själva utskänkningstiden föreskrivit att utlämnande av rusdrycker icke finge ske efter klockan 21, medan exempelvis förtäringen finge fortgå till klockan 23, eller att nya gäster icke finge mottagas efter visst
klockslag. Bestämmelserna om utskänkningstider gäller icke för turist- eller trafikutskänkning (5 kap. 4 § 4 mom.). Beträffande turistutskänkningen meddelar Kungl. Majzt bestämmelser om i tillståndsbeviset utskänkningstiden (3 kap. 12 § andra stycket), och beträffande trafikutskänkningen är inga särskilda tidsbestämmelser meddelade, utan får bestämmas utskänkningstiden med hänsyn till båt- och I om tåg-, flygtider. fråga trafikutslcänlçningen gäller dock Vissa å unordningsföreskrifter. Utskänkning passagerarfartyg får, der det fartyget ligger i hamn eller vid land, sålunda ske endast till besättoch till sådana som måltid ningen passagerare, intager i fartygets restaurationslokal (3 kap. 13 § 1 mom. andra stycket). å får Utskänkning luftfartyg äga rum endast under luftfärd (3 13 § 3 mom. andra kap. stycket). Nykterhetskommittén. Enligt Rff skall all av utskänkning rusdrycker,
såvitt ej annat bestämts av avslutas klockan 22. Det
länsstyrelsen, synes icke finnas någon att rubba den ordinarie för utanledning på tidpunkten skänkningens avslutande, varför samma bestämmelse i upptagits förslaget (48 § 2 mom. första stycket). Har emellertid för visst tillfälle länsstyrelsen
medgivit att spritdrycker får förtäras vid eller annan
familjefest tillställning i slutet som skall hållas å lokal där endast tillstånd att utskänka vin sällskap, eller vin och starköl finnes (se 52 § 2 mom. och 14, s. 288), bör utkap. skänkningen av vin, respektive vin och starköl, rimligen få under den fortgå tid som medgivandet till spritdrycksförtäring gäller (48 § 2 mom. tredje stycket). Detta korresponderar med den i alkoholförsäljningsförfattningarna gällande principen, att rätt till utskänkning av starkare drycker inkluderar rätt till utskänkning av svagare drycker. Liksom för närvarande bör det finnas att efter möjlighet prövning i varje särskilt fall ändra den föreskrivna tiden för slut. utskänkningens Länsstyrelsen bör vid behov kunna utsträcka alltså utskänkningstiden, medgiva senare tidpunkt för liksom när det utskänkningens avslutande, även, prövas erforderligt ur ordnings- och kunna inskränka utskänknykterhetssynpunkt, ningstiden, d. v. s. föreskriva tidigare tidpunkt för avsluutskänkningens tande. Kan behovet av än den normala beräknas bli stalängre utskänkningstid
göres framställning härom redan i ansökan om utdigvarande, lämpligen Eventuella avvikelser i om utskänkningstiden för skänkningstillstånd. fråga bör liksom andra utskänknings-
den oktrojbundna försäljningen nämligen
villkor avgöras i samband med tillständsgivningen. Endast tillfälligt uppkomna behov bör i föranleda särskild framställning under oktrojregel perioden. I överensstämmelse med det av nykterhetskommittén föreslagna rättigskall ansökan om utsträckt tid göras av restauratören och inhetssystemet till Är det fråga om ett stadigvarande behov, givas länsnykterhetsnämnden. skall inhämta yttranden av fullmäktige och polislänsnykterhetsnämnden samt därefter med överlämna handlingarna till myndigheten eget utlåtande Liksom för närvarande får bestämma senare länsstyrelsen. länsstyrelsen ej tid för avslutande än fullmäktige förordat. (48 § 2 mom. utskänknings andra Gäller det åter endast ett tillfälligt behov av utsträckt tid, stycket.) torde förutom endast polismyndigheten behöva hölänsnykterhetsnämnden ras. Länsstyrelsen lämnar medgivande till förlängning i enlighet med de grunder fullmäktige kan ha bestämt (48 § 4 mom.). allmänna att utfärda särskilda föreskrifter i Länsstyrelsens befogenhet om varje utskänkningstillstånd (36 och 41 §§ i förslaget) innefattar fråga rätt att föreskriva inskränkningar i utskänkningstiden, t. ex. att beträffande viss restaurang besluta att utskänkningen skall avslutas tidigare än klockan 22 (jfr kap. 12, s. 213 och 229). Innan detta sker, torde dock länsnykterhetsnämnden lämpligen höras. Ett beslut om tidigare stängningstid kan vara en lämplig åtgärd att neutralisera missförhällandenå Har en kommun det att viss skall avuppstållt oktrojvillkoret utskänkningen på restaurang slutas före klockan — såsom i 12 nämnts -- bun- 22, är länsstyrelsen kap. den därav (48 § 2 mom. andra stycket). Under oktrojperioden äger emellertid att oberoende av kommunala önskemål göra de inlänsstyrelsen skränkningar i utskänkningstiden som prövas erforderliga. Har länsstyrelsen vid meddelande av tillstånd till utskänkning förlängt eller skall föreskrift härom i tillståndsbegränsat utskänkningstiden, intagas beviset (37 § första stycket). Meddelas sådana föreskrifter först sedermera under rörelsens utövande, måste särskild resolution utfärdas (48 § 3 och 4 mom. samt 41 §). I övrigt torde nuvarande bestämmelser om utskänkningstider med undantag för förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst böra i sak oförändrade i Det bör emellertid framhållas att förbudet upptagas förslaget. mot att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe å tid, då utskänkicke kommer att sker i ning ej är medgiven, självfallet gälla när förtäringen samband med familjefest eller därmed jämförlig tillställning i slutet sällför vilken länsstyrelsen lämnat medgivande till förtäring av spritskap, drycker enligt 52 § 2 mom.
‘ Jfr artikeln »Vinrättigheterna och stängningstiden» i TIS 1941 s. 139.
Förbud mot utskänkningiunder högmässogudstjänst.
Enligt 1905 års förordning angående av vin och öl var utskänkförsäljning ning icke tillåten å sön- eller under det allmän hölls i helgdag, gudstjänst församlingens kyrka. Redan i yttranden som avgavs till 1911 års nykterhetskommitté ansåg man flera håll bestämmelsen Man anpå onödigt sträng. märkte bl. a. att bestämmelsen om förbud mot under utskänkning varje gudstjänst vållat ojämnhet och svårigheter i dels med tillämpningen, hänsyn till de olika å skilda dels med till att det gudstjänsttiderna platser, hänsyn i samma kunde att hölles den ena söndaförsamling inträffa, gudstjänst gen på förmiddagen och den andra söndagen och dels på eftermiddagen, med hänsyn till de i vissa
kommuner förekommande aftongudstjänsterna.
1911 års nykterhetskommitté såtillvida till de framställda an- .tog hänsyn mårkningarna, att den föreslog att utskänkningsförbudet skulle avse endast högmässogudstjänst. Så blev också fallet i 1917 års förordning. Sedermera intogs förbudet mot utskänkning under oförändrat i högmässogudstjänst Rff. Gällande ordning sålunda att en del av de till 1911 års kominnebär i mitté framställda anmärkningarna fortfarande består. Frågan om utskänkning av rusdrycker under torde högmässogudstjänst icke utgöra något problem på landsbygden, eftersom i stort landsbygden
sett saknar utskänkningsställen för I städerna åter, där de rusdrycker. allra
flesta rättigheterna finns, börjar klockan 10 eller 11. Såsom högmässan förut nämnts innebär nykterhetskommitténs att som
förslag ingen helst
utskänkning av rusdrycker skall få förekomma före klockan 12 och att inga starkare -- endast — spritdrycker vissa spritdrinkar skall få utskänkas före klockan 15. Vidare må framhållas att förhållandena även i numera övrigt är väsentligt annorlunda än på den tid då förbud infördes. ifrågavarande Enligt nykterhetskommitténs mening är det med hänsyn till vad nu anförts knappast längre erforderligt att i bibehålla försäljningsförordningen ett generellt förbud mot under Skulle utskänkning högmässogudstjänst.
särskildaåtgärder i något fall visa sig av behovet pâkallade, bör emellertid
länsstyrelsen ha möjlighet att antingen på eget initiativ eller efter framställning från kommunens sida meddela sådant förbud eller föreskriva inskränkningar i 12 s. 229 och 230). utskänkningsrätten (jfr kap. Nykterhetskommitténs förslag innebär sålunda att frågans avgörande överflyttas till länsstyrelserna. Frågan om förbud mot ölutskänkning under behandhögmässogudstjänst las utförligt i kommitténs (SOU 1952: 55 s. 205). maltdrycksbetänkande
Åldersgränsen vid utskänkning.
Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt 18 âr (5 kap; 8 § första stycket Rff). Enligt 1905 års hrännvinsförsäljningsförordning fick brännvin på försäljningsställe icke utlämnas till 1911 minderårig.
års a-nmärkte att bestämmelserna angående förbud mot nykterhetskommitté till dittills tolkats olika. Vanligen hade emellertid utskänkning minderåriga bolagen ansett minderårigheten upphöra vid IS-års-åldern. I fråga om utskänkning av vin och öl (1905 års gällde lä-års-åldern såsom förordning) för Då det vore önskvärt att likartade bestämmelser gräns minderårigheten. och då kommitténs icke borde utskäntillämpades enligt mening rusdrycker kas till som kunde hava 18 år, blev komnågon, skäligen antagas ej fyllt på mitténs införd iv 1917 års försäljningsförordning. Att förslag IS-års-gränsen vid bestämdes samma sätt som motsvaåldersgränsen utskänkningen ej på rande i om 21 år, torde bl. a. ha berott på svågräns fråga utminuteringen, righeten vid utskånkningen att i avsaknad av varje legitimation bestämma en ålder. vara lättare att i persons IS-års-gränsen synes nämligen tillämpa praktiken än 21-års-gränsen. På flera håll i landet har emellertid åldersgränsen för utskänkning höjts till 21 år. Några kan lämnas. Genom en överenskommelse exempel härpå mellan Systembolaget i och restauratörerna där tillämpas sålunda Nyköping 21-års-gränsen stadens Bestämmelsen har införts genom ett på restauranger. tillägg till överlåtelseavtalet och har fastställts av länsstyrelsen. Beträffande folkrestaurangrörelsen i Nyköping tillämpas 21-års-gränsen alltsedan den tid då drev utskänkning; Systembolaget i Jönköping har Systembolaget egen i överlåtelsekontrakten med Sveriges centrala restaurangaktiebolag infört samma bestämmelse beträffande restaurangerna i staden. För att minska fylleriet i de omyndiga åldrarna föreslog snabbutredningen (SOU 1944: 3, s. 199) att bestämmelsen om åldersgräns vid utskänkningen tills vidare skulle ändras därhän, att av till utskänkning spritdrycker ej medgåves person, som kunde antagas ej hava fyllt 21 år. En höjning av åldersgränsen för utskänkning av rusdrycker till 21 år hade redan vidtagits av flera systembolag och stode enligt utredningen i god överensstämmelse med höjningen av åldern för av motbok. För att hindra missbruk av vin i de tilldelning omyndiga åldrarna föreslog utredningen därjämte att kontrollstyrelsen skulle utfärda erforderliga restriktioner rörande vinservering åt personer i åldrarna 18--20 år. I en till nykterhetskommittén den 3 augusti 1949 inkommen framställning föreslår Sveriges Storloge av IOGT att gällande bestämmelser ändras så att utskänkning ej må äga rum till den som ej fyllt 21 år. Förslaget motiveras med det tilltagande ungdomsfylleriet, vilket angives i viss mån vara resultatet av ungdomens ökade restaurangvanor. att till 21 år skulle ungdomar i Förslaget höja åldersgränsen avstänga åldern 18-20 år från möjligheten att förtära rusdrycker på restaurang. Dessa ungdomars restaurangvanor fär en viss belysning i kommitténs ungdomsundersökning (SOU 1951: 43, s. 170 ff.), vari redovisas uppgifter om ungdomens spritförtäring på restauranger. Av samtliga intervjuade unga män i åldern 17-20 är hade 6,6 % förtärt spritdrycker på restaurang under den senaste månaden. Av dessa hade närmare tredjedelen (2,1 % av samtliga) gjort det mer än en För flickorna var motsvarande tal 4,5 % och 1,3 %. gång.
Av de ungdomar i åldern 17-20 år, som förtärt emellertid sprit, uppgav sig närmare en femtedel ha fått det senaste förtäringstillfället på en restaurang. Den relativa del, som fått det senaste är förtäringstillfället på restaurang, betydligt större i städerna än Störst är den i storstäderna. på landsbygden. Eftersom städernas och framför allt storstädernas även har den ungdom oftast återkommande man böra den slutsatalkoholförtåringen, synes draga sen att möjligheten till har stor för de variarestaurangförtäring betydelse tioner i fråga om alkoholvanornas och som konstateomfattning utbredning, ras mellan olika I icke mån sker också den första ungdomsgrupper. ringa alkoholförtäringen på restauranger. Av städernas manliga, icke absolutistiska ungdomar uppgav sig ungefär 15 % ha förtärt det första glaset sprit på en restaurang. Endast en mindre del av dessa hade därvid varit i sällskap med äldre personer. För landsbygdens unga män och för flickorna är den andel, som fått den första direkta erfarenheten av en spritförtäring på restaurang, något mindre. Uppgifter finns även i undersökningsmaterialet som visar i vilken omfattning ungdomarna besöker dansrestauranger med spritdrycksservering. Det är en större del av pojkarna än av flickorna som aldrig dansat på spritrestaurang. Flickorna deltager också genomsnittligt något oftare än pojkarna i restaurangdansen. 24 % av pojkarna och 31 % av flickorna i åldern 17--20 år hade någon gång deltagit i restaurangdans. Av hela antalet intervjuade ungdomar i dessa åldrar hade emellertid endast 3,4 % av pojkarna och 5,1 % av flickorna dansat på spritrestaurang under den senaste månaden. Procentsiffrorna angiver genomsnittet för hela riket. I storstäderna hade av pojkarna 4,3 % och av flickorna 8,9 % dansat minst en gång på spritrestau- ° rang senaste månaden. Spritförtäring på restaurang och dans på spritrestaurang är däremot, enligt vad undersökningen visar, väsentligt vanligare bland personer i åldrarna 21-26 år än bland de närmast yngre årsklasserna. Snabbutredningen ansåg sig med ledning av sitt material böra draga den slutsatsen, att den ökning av ungdomsfylleriet, som ägde rum under krigsåren, till stor del hade sin bakgrund i en ökning av ungdomarnas restaurangförtäring. Nykterhetskommittén har kunnat konstatera att ökningen av ungdomsfylleriet har fortsatt efter andra världskriget. Även utskänkningssiffrorna har undergått en fortsatt stegring. I och för sig synes det därför föreligga skäl att antaga, att det av snabbutredningen påvisade sambandet äger giltighet även för utvecklingen efter kriget. Nykterhetskommittén har för de första efterkrigsåren snabbutredningens siffror över de av de kompletterat anhållna fylleristerna berusningskällorna och har därvid kunnat uppgivna konstatera att någon förändring av de olika berusningskällornas andelar av inte kan utläsas av dessa siffror.1 Den ökade betydelse, som utfylleriet skänkningen även i detta avseende fick under krigsåren, har den alltså bibehållit. 1 Del VII (SOU 1952:55) sid. 77.
Kommittén har även sökt bearbeta fyllerisiffrorna för olika orter på sådant sätt, att man skulle få ett svar på frågan om fyllerisiffrorna för olika år i de orter, där inte medges till under 21 år, visat utskänkning personer särdrag vid en jämförelse med motsvarande siffror för andra orter. Det tillgängliga materialet visade sig emellertid ytterst svårbedömbart och kommittén har därför inte ansett sig kunna draga några slutsatser av den verkställda bearbetningen. Nykterhetskommittén har alltså vid sina överväganden i frågan om åldersgränsen för utskänkning kunnat konstatera att restaurangförtäringen dels spelar en icke oväsentlig roll, när det gäller de ungas tillvänjning till alkoholförtäring, dels har viss betydelse såsom berusningskälla för unga fyllerister. Det framgår emellertid också av kommitténs undersökningar att ungdomen i åldrarna 18--20 år icke förtär spritdrycker på restaurang i sådan omfattning, att denna förtäring för det stora flertalet kan betecknas som ett större problem. Kommittén anser därför att man utan fara kan avvakta erfarenheter av det föreslagna utminuteringssystemet, innan man tar ställning till frågan om åldersgränsen vid utskänkningen. Ett skäl emot en höjning av åldersgränsen utgör för övrigt den förut nämnda vanskligheten att avgöra om en person är över eller under 21 år. En generell 21-års-gräns skulle därför bli svårare att tillämpa i praktiken än den nuvarande gränsen. Nykterhetskommittén vill sålunda föreslå att den nuvarande IS-års-gräusen tills vidare bibehålles (50 § första stycket). Den av kommittén föreslagna befogenheten för länsstyrelsen att ingripa med inskränkande föreskrifter mot missförhållanden på viss restaurang ger emellertid möjlighet att i särskilda fall föreskriva höjd utskänkningsålder, när detta prövas erforderligt med hänsyn till ordning och nykterhet. Denna befogenhet bör endast tillkomma länsstyrelsen; kommunerna bör lika litet som nu kunna uppställa villkor om höjd utskänkningsålder (jfr kap. 12).
Förbud mot utskänkning till alkoholmissbrukare och till person som är berörd ” av alkoholhaltiga drycker.
Utskänkning mâ ej äga rum till den som veterligen missbrukar starka drycker eller är synbarligen berörd därav (5 kap. 8 § andra stycket Rff). Det har förekommit att systembolag med åberopande av denna bestämmelse från av rusdrycker på utskänkningsställe, s. k. restauavstängt person inköp Detta har skett i form av ett meddelande från bolaget till den rangförbud. enskilde konsumenten, »att utskänkning av rusdrycker tills vidare icke må äga rum till Eder» jämte hänvisning till 5 kap. 8 § Rff. Det har emellertid ansetts att Systembolag icke ens beträffande missbrukare i meddela föreskrift innefattande förbud mot utegentlig mening äger skänkning av till vederbörande, enär varje grund till en sådan rusdrycker saknas i Rff. Kontrollstyrelsen har givit uttryck för den nu redobefogenhet visade i en skrivelse av den 23 1946, vari erin-
uppfattningen maj styrelsen
17-512362
rat om att det i 5 kap. 8 § Rff stadgade förbudet mot utskänkning till den, som veterligen missbrukar starka drycker, riktar sig endast till de personer, som handhar utskänkningen, d. v. s. till vederbörande restauratörer och deras Kontrollstyrelsen har vidare i ett fall till systembolag återpersonal.‘ förvisat ärende rörande klagomål över bolagets beslut att meddela restaurangförbud. Styrelsen fann i ärendet att bolaget väl ägt underrätta vederbörande restauratör, att ifrågavarande person enligt bolagets mening gjort till sådant missbruk av starka drycker, som enligt 5 kap. 8 § sig skyldig Rff hinder för men att däremot icke haft befo-
utgör utskänkning, bolaget
att, sätt som skett, meddela föreskrift om förbud mot utskänkgenhet på ning till personen i fråga? Däremot har systembolag rätt att meddela de innehavare av utskänkningsställen, som närmast kan komma i fråga, att viss person missbrukar starka Detta innebär intet bindande förbud för att medgiva utdrycker. säljaren till den som avses med meddelandet utan utgör endast en uppskänkning och ett råd till En sådan upplysning har dock den verkan lysning säljaren. att restauratören, för den händelse han likväl tillåter utskänkning till den sålunda utpekade och ställes till ansvar för överträdelse av förbudet i 5 kap. 8 §, icke kan att det icke var veterligt för honom att göra gällande, personen i fråga var alkoholmissbrukare. 3 § det nykterhetsnämnd särskilt att söka Enligt alkoholistlagen åligger och motverka och dryckenskap genom upplysningar, förebygga onykterhet råd och till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga anvisningar eller därför. Det har förekommit att även nykterdrycker ersättningsmedel hetsnämnder meddelat restaurangförbud. Kommunala nykterhetsnämnder och har emellertid lika litet som systembolag nålänsnykterhetsnämnder att av till viss missbrugon befogenhet förbjuda utskänkning rusdrycker kare. visserligen en sådan rätt Rusdryckslagstiftningsrevisionen föreslog för men detta icke i till länsnykterhetsnämnd3 förslag upptogs propositionen På av i 3 alkoholistlagen har nykterhetsriksdagenx* grund stadgandet § nämnd lämnat ortens av upplysning om försäljare alkoholhaltiga drycker missbrukare. En sådan hänvändelse från nykterhetsnämnd till exempelvis en restauratör har då formen av en eller ett råd att icke vanligen begäran tillåta till viss missbrukare. En sådan framställning utskänkning namngiven kan i leda till av vederbörande från utpraktiken _en faktisk avstängning ehuru varken eller länsstyrelsen formellt skänkning, nykterhetsnämnden sett är att fatta ett Det föreligger ingen besvärsbefogad avstängningsbeslutå i om beslut att sådan framställning som
rätt fråga nykterhetsnämnds göra
vilket med att nämnden icke har befogenhet att här avses, sammanhänger för restauratör bindande beslut utan endast att ge råd och anvismeddela
ningar.“ l TfS 1947 s. 42. ‘ beslut den 24 maj 1947 (TfS 1947 sid. 125). Kontrollstyrelsens 3 SOU 1934: 39 s. 376. ‘ nr 207/1938 s. 46. Prop. 5 Jfr Regeringsrättens utslag den 15 oktober 1942 (TiS 1943 s. 46 och 47). ° Se Tidskrift för nykterhetsnämnderna 1947 s. 55-57.
Systembolagens befattning med frågor angående missbrukare kommer enligt nykterhetskommitténs förslag att i huvudsak bortfalla. Dessa uppgifter skall i stället ankomma på de offentliga nykterhetsvårdsorganen. Att ge dessa organ rätt att förbjuda en restauratör att utskänka rusdrycker till viss missbrukare synes ej lämpligt. I en stad med flera utskänkningsställen och bred publik skulle ett sådant förbud få ett mycket begränsat värde. Det kan självfallet inte komma i fråga att införa legitimering på restaurangerna. Någon ändring i fråga om nykterhetsvårdsorganens möjlighet att förhindra utskänkning av rusdrycker till missbrukare synes sålunda icke böra göras. Enligt den ordning som för närvarande gäller och som kommittén föreslår skall gälla i fortsättningen utsätter sig en restauratör för straffansvar om han låter utskänka rusdrycker till person, som veterligen är missbrukare. På grund av vad nu sagts har nykterhetskommittén i sitt förslag (50 § andra stycket) upptagit bestämmelser som i sak överensstämmer med nuvarande stadganden i 5 kap. 8 § andra stycket. En viss formell jämkning har emellertid gjorts. Berusningskällan är i 5 kap. 8 § angiven med uttrycket »starka drycker». Detta uttryck har ansetts omfatta ej blott rusdrycker utan alla alkoholdrycker. För att skapa större klarhet på denna punkt synes det lämpligt att »starka drycker» utbytes mot den i motsvarande bestämmelse i Pff (22 § 1 mom.) använda beteckningen »alkoholhaltiga drycker», som bättre får anses ge uttryck för vad som åsyftas. Denna beteckning användes även i förslaget till ölförsäljningsförordning (42 § 1 mom.).
Länsstyrelsens uppgift att ingripa vid missförhållanden.
I kap. 12 (s. 228 ff.) har kommittén behandlat länsstyrelsens befogenheter att föreskriva villkor och inskränkningar i fråga om utskänkningen pä visst utskänkningsställe. Enligt förslaget har länsstyrelsen en mycket vidsträckt befogenhet att ingripa med sådana speciella restriktioner. Vid meddelande av tillstånd äger länsstyrelsen sålunda utfärda de särskilda före? skrifter som prövas erforderliga (36 §). För rätt att ingripa under tillståndstid fordras däremot att misslöpande
förhållanden yppats (41 §). Länsstyrelsens möjlighet att ingripa på de res-
tauranger, där sådana missförhållanden uppstår, torde få väsentligt ökad betydelse, om kommitténs förslag till förenklade utskänkningsrestriktioner genomföres. Härvid torde kvantitetsbegränsningarnas slopande föranleda den största uppmärksamheten från övervakningsmyndigheternas sida. Länsstyrelsen bör emellertid, där rättelse i annan ordning ej kunnat vinnas, ej, blott kunna fastställa kvantitetsbegränsningar utan även skärpa övriga restriktioner eller införa nya sådana. Länsstyrelsen bör sålunda beträffande viss restaurang kunna begränsa brännvinsransonen exempelvis till 5 cl eller föreskriva maximering även för andra drycker än brännvin, föreskriva måltidstvång även för spritdrinkar, lättgroggar, vin och starköl, bestämma
senare tid för spritdrycksutskänkningens början än klockan 15 eller senare
tid för vin- och starkölsutskänkningens än klockan 12, förordna om början än klockan 22 eller höja utskänkningsåldern till exemtidigare stängningstid 21 år. Leder detta åsyftat resultat eller är missförhâllandena pelvis ej till av karaktär, bör utskänkningstillståndet återkallas) Under löpande allvarlig bör emellertid kunna ingripa endast vid konstaoktrojperiod länsstyrelsen terat missbruk; några förhandsingripanden, när missbruk kan befaras, bör
ej företagas.
Utskänkningskontrollen
B. och dricksponningfrågan.
i Nuvarande ordning.
Enligt 7_ kap. 17 § Rff åligger det länsstyrelsen att övervaka förordningens efterlevnad. Vederbörande och kommunalnämnd skall även polismyndighet tillse samt att de i Rff meddelade att ordning iakttages på försäljningsställe föreskrifterna noga efterföljes. Dessa allmänna övervakningsbestämmelser gäller all försäljning av rusdrycker. Erfarenheten har ansetts visa att det icke är möjligt att utan särskild kontroll de bestämmelser, som i intresse meddeupprätthålla nykterhetens lats beträffande I Rff finns bestämmelser om någon utskänkningen. inga sådan kontroll. har emellertid med stöd av 3 kap. 15 § Kontrollstyrelsen tredje stycket Rff senast i cirkulär nr 5/1949 föreskrivit, att avtal angående överlåtelse av rätt till utskänkning skall innehålla bl. a., att Systembolaget de bolaget finner erforderliga för kontroll över äger vidtaga kontrollåtgärder restauratörens handhavande av utskänkningen och över att restauratören sina Rff och avtalet. Avtal angående överlåtelse fullgör förpliktelser enligt skall detta cirkulär innehålla närmare uppgifter om av utskänkning enligt de som vidtaga, därest utskänkningen handpåföljder, Systembolaget äger haves ett ur eller nykterhetssynpunkt icke tillfredsställande på ordningssätt eller därest restauratören mot bestämmelserna i avtalet eller ej bryter ställer av i meddelade föreskrifter till sig Systembolaget behörig ordning efterrättelse. Kontrollen utövas dels tjänstemän, dels gegenom systembolagens egna nom särskilda de s. k. för närvarande fem organ, kontrolldelegationerna, områdesindelning m. m. se redogörelse på s. 67 ovan, stycken. Angående bl. a. inte är verksam i Norrland varav framgår att någon kontrolldelegation med för verksamhetsområde. Delegationerna består undantag Gävlebolagets av för och restauratörerna samt en opartisk representanter systembolagen ordförande. Kontrollen utövas dels genom heltidsanställda kontrollörer (för närvarande 8) dels extra kontrollörer, vilka bedriver sin verksamhet genom som bisyssla. Kontrollörernas över utövas dels vid besök såsom tillsyn utskänkningen restaurangerna och dels genom granskning av restaurangernas gäster på tekniska Vid besök som gäster får kontrollörerna icke kontrollanordningar. som eller kan tydas som någon form av provovidtaga någon åtgärd utgör fi__..:____ ‘ ‘ Herr Utterström har avgivit särskilt yttrande i denna fråga (s. 375).
kation. Över de iakttagelser kontrollör gör vid sina inspektioner har han att avgiva rapport, varefter delegationen har att avgöra vilken åtgärd som skall vidtagas. Har grundad anledning till anmärkning förekommit, får rättighetsinnehavaren del därav för undersökning och yttrande. Om godtagbar förklaring lämnas, förfaller anmärkningen. Detsamma gäller om konstaterade fel befinnes vara bagatellartade eller beroende på en tillfällighet. Om delegationen däremot beträffande viss restaurang anser felens art eller frekvens slapphet i restaurangledningens över uttyda på anmärkningsvärd tillsyn skänkningsföreskrifternas efterlevnad, vänder sig delegationen till rättighetsinnehavaren med en i regel allmänt hållen uppmaning att öva bättre tillsyn över utskänkningen. stundom kan omständigheterna ge delegationen anledning att påpeka lämpligheten av en rationalisering av restaurangens eget kontrollsystem, förstärkning av hovmâstarpersonalen eller dylikt. I svårare fall* kan delegationen göra anmälan till vederbörande systembolag. Delegationen har endast till uppgift att tillse, hur rättighetsinnehavarna fullgör sina skyldigheter. Delegationen äger däremot icke befogenbet att pröva, huruvida någon åtgärd mot de i restaurangföretaget anställda kan vara påkallad. Prövningen av dylika frågor tillkommer uteslutande rättighetsinnehavaren i hans egenskap av arbetsgivare. Delegationerna har enligt uppgift i vissa fall funnit anledning att särskilt framhålla, att restaurangledningen bör inrikta sig på att genom fortlöpande kontroll förekomma att fel begås av personalen men däremot icke gå för hårt till rätta med den servitör eller servitris, som i ett eller annat fall befunnits ha begått ett fel.‘ Till belysning av omfattningen av kontrollörernas arbete kan anföras, att kontrollörerna vid Stockholmsdistriktets kontrolldelegation under år 1947 gjorde inalles 1561 inspektionsbesök, varvid 166 anmärkningsanledningar konstaterades vid 84 besök. Anmärkningarna fördelade med till sig hänsyn sin art och de olika bolagens detaljhandelsområden på följande sätt. Stockholm Gävle Västerås Uppsala Enstaka fall av onykterhet . . . . . . . . . . . . . . . . 14 5 - - Servering till berörd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9 3 - -- Medförande av rusdryeker från restaurang. . 3 -- - - Förtärlng av medförde . . . . . . . .. 5 - —— — rusdrycker överträdelse av ransoneringsbestämmelserna. 52 8 b 5 . . . . . . . . . . 1 — — - Servering efter utskänknlngsttden Utskéinkning utan samband med måltid..., 28 4 4 12 — — — För många lättgroggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 3 — —— - Diverse anledningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 20 10 17 Vid sidan av den ovan beskrivna utövar kontrollorganisationen systembolagen också en viss kontroll över ordningen på folkrestaurangerna genom ordningsvakter som avlönas av bolagen. Frågan om serveringspersonalens avlöningsform torde ha ett visst samband med frågan on1 kontrollen över utskänkningen. Några bestämmelser
1 Se iövrigt artikel i TfS 1946 s. 77-80.
om avlöningsformen finns emellertid inte, vare sig i författningarna eller i överlåtelsekontrakten. Regelmässigt avlönas serveringspersonalen med servisavgift (drickspengar) som betalas av gästerna. Servisavgiften uppgår vid spritrestauranger till minst 10 % av serveringsnotans belopp, men det torde vara tämligen vanligt att summan avrundas uppåt. Enligt uppgift av Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger har avtalsmässigt fastställts att personalen är berättigad att i servisavgift erhålla 10 % å de serverade varornas försäljningssummaå Arbetsgivaren garanterar emellertid att en viss minimisumma per tidsperiod inflyter och är skyldig att vid behov
betala skillnaden mellan 10 % av omsättningen och den garanterade sum-
man. Personalen redovisar varje dag till restaurangen 10 % av omsättningssumman och får i stället motsvarande belopp utbetalt två gånger i månaden. Drickspengar, som överskjuter 10 % av omsättningen, inlevere-
ras inte till restaurangen utan behâlles av den serverande. Vid vissa restau-
ranger, t. ex. vid restaurangvagnarna, utsättes serveringsavgiften, râknad efter 10 %, direkt på notorna.
Ändringsförslag.
hotell- och har den 4 december 1947
Sverges restaurangpersonals förbund riktat en framställning till nykterhetskommittén angående bl. a. kontrolldelegationernas arbete. Förbundet anför bl. a.
Den form av kontroll, som för närvarande utövas av och genom kontrollmyndigheterna och under .dessa fungerande kontrolldelegationer, synes vara mycket olämplig och av rättskränkande slag. När kontrollen försiggår på det sättet att enskilda personer, utsedda av vederbörande myndighets kontrollorganisation,__i hemlighet utövar spritspionage genom enskilda som gäster camouflerade personer, som sitta på restauranger och övervaka att ransoneringsbestämmelserna efterleves, så har detta kontrollsystem utvecklat sig i en form och på ett sätt, som står i stark motsats till det allmänna rättsmedvetandet. När spioneriet tar sådana former som en hemlig övervakning under skyddande förklädnad, som det nuvarande spritspionaget utgör, har man helt övergått till en_ kontrollform, som har stor likhet med de undersökningar, som den s. k. Säkerhetspolisen under krigstiden praktiserade och som väckte så ont blod. När vidare detta spionerisystem utvecklats därhän, att kontrollanten-spionen rapporterar subjektivt uppfattade s. k. överträdelser till chefen för kontrolldelegationen utan att den eventuellt felande är i tillfälle försvara eller yttra sig, har härigenom saken övergått till en form, där vederbörande påbördas ett brott utan att ha möjlighet till försvar. Och än mer. När kontrollanten-spionens anmälan leder till att den försvarslöse genom egenmäktig åtgärd från sin chefs sida =varnas eller t. o. m. avskedas, då har” ett där rena sätts — — — rättssystem införts, godtycket i högsätet. Frågan går ej till domstol utan det tillämpas ett privat summariskt ›rättsförfarande» och vederbörligt bestraffande utan dom (varning eller avsked). Detta privata straffsystem strider mot de mest elementära rättsgrundsatser som sedan sekler tillbaka tilllämpats i alla rättsstater.
‘ Se härom första kammarens allmänna beredningsutskott, utlåtande nr 10 vid 1951 års riksdag.
Förbundet sammanfattar sin ståndpunkt på följande sätt. Förbundet anser att formen och sättet för myndigheternas kontroll för ransoneringens efterlevande är i hög grad förkastlig och rättskränkande. Det nuvaran-de kontrollsystemet i form av hemligt spritspionage medför ett åsidosättande av den urgamla rätten för en åklagad till försvar inför laga forum och en kränkning av rättsregeln att ingen skall dömas ohörd. Den hemliga spritkontrollen är en skamfläck för vår rättskultur. Såväl med hänsyn till den individuella friheten, som från samhällelig rättssynpunkt bör den omedelbart upphävas. Serveringspersonalen bör åtnjuta .den rätt och det lagskydd, som övriga medborgare åtnjuta. Sådan undantagsrättskipning för Serveringspersonal, som spritspionaget medfört, står i strid mot allmän lag och rättsmedvetandet. Snabbutredningen (SOU 1944: 3, s. 218) erinrade om att det för närvarande tillämpade avlöningssystemet, enligt vilket den i restaurangrörelsen arbetande serveringspersonalen åtnjuter betalning för utfört arbete i form av drickspenningar, onekligen vore ägnat att motverka intresset hos denna personal för ett strikt iakttagande av gällande utskänkningsföreskrifter. Enligt utredningen skulle ett sålunda ändrat avlöningssystem för denna personal att drickspenningarna bortfölle vara av betydande värde ur den nu angivna synpunkten. Dârest ett tillfredsställande resultat ej kunde ernås på de fria förhandlingarnas väg i löneavtalets form, ansåg utredningen det böra övervägas huruvida icke genom lagstiftningen borde föreskrivas att den anställda serveringspersonalen skulle åtnjuta fast lön för utfört arbete. i Utredningen framhöll vidare. Skall en nöjaktig ordning komma till stånd å utskänkningsställena, är det erforderligt att den där arbetande personalen, i första hand hovmästare, övrig serveringspersonal och vaktbetjuäning, härvid lojalt lämnar sin medverkan. Detta kan hittills, såsom framgår av kontrolldelegationernas material, ej sägas överallt ha skett. Att den i utskänkningsrörelsen arbetande personalen i sin verksamhet noggrant iakttager gällande föreskrifter för utskänkningens handhavande utgör en grundläggande förutsättning för att kraven på nykterhet och ordning skola tillfredsställande kunna upprätthållas inom denna rörelse. Utredningen förutsätter, att ekonomiska hänsyn icke få hindra, att hovmästare, serveringspersonal, ordningsvakter och övrig vaktbetjäning anställas till erforderligt antal för upprätthållande av nykterhet och ordning.
Vid 1951 års riksdag föreslogs i motion (I: 167) av herrar K. Persson och T. Bengtsson en utredning angående drickspenningssystemets avskaffande på hotell och restauranger. Motionärerna anförde som stöd för sitt förslag bl. a. att drickspenningssystemet motverkade samhällets nykterhetssträvanden. Första kannnarens allmänna beredningsutskott inhämtade yttranden i ärendet från vissa arbetsmarknadsorganisationer. Av remissyttrandena framgick bl. a., att drickspenningssystemet numera praktiskt taget avskaffats såsom avlöningsform vid hotellen. Beträffande restaurangerna kvarstår systemet, men vissa bestämda grundlinjer har utformats gemensamt av organisationerna på arbetsgivar- och personalsidan. Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger, med vilken Aktiebolaget trafikrestauranger instämde, anförde bl. a. följande.
Motionärerna synas utgå från att drickspenningssystemet framför allt skulle komma till tillämpning, då det gällde för allmänheten att förskaffa sig större spritransoner än de i lag medgivna. Även om tendenser i sådan riktning kunnat konstateras måste dock framhållas, att sådan överträdelse av ransoneringsbestämmelserna endast — i mycket ringa omfattning förekommer och de organ de s. k.
- som tillsatts avv de allmänna
kontrolldelegationerna systembolagen, restaurangbolagen och de enskilda restauratörsammanslutningarna övervaka energiskt att sådana missbruk beivras. De från dessa delegationer inlämnade rapporterna utvisa att överransonering endast i undantagsfall kunnat konstateras. Men även om drickspenningssystemet skulle kunna avskaffas, vilket i praktiken näppeligen kan genomföras, torde något effektivt medel icke kunna skapas, som förhindrar gäster att lämna serveringspersonalen särskilda gottgörelser och icke heller någon garanti vinnas för att serveringspersonalen icke mottager dessa avgift-er. En bestämmelse som icke står i samklang med allmänhetens nättsuppfattning har föga utsikt att vinna tillämpning i praktiken, även om denna bestämmelse skulle utfärdas i form av lagliga föreskrifter.
Såsom framgår av ovanstående ha yrkets organisationer under de senaste två
decennierna verkat reformerande i dessa frågor, och någon ytterligare förändring torde knappast i praktiken kunna åstadkommas med mindre dessa organisationer lyckas genomföra rationella ändringar. Det torde därför böra helt överlämnas till dessa sammanslutningar att fortsätta detta arbete. Föreningen är av den bestämda uppfattningen, att drickspenningssystemets avskaffande icke kan komma till stånd
genom lagliga bestämmelser.
förbund
Sverges hotell- och restaurangpersonals yttrade bl. a.
Att nykterhetssträvandena skulle gagnas genom förbjudandet av drickspengar vill förbundet starkt ifrågasätta. Därest detta system eventuellt skulle förbjudas och serveringspersonalen erhålla en kontant månadslön av arbetsgivaren, samt nuvarande utskänkningsbest-ämmelser fortfara att gälla, tror förbundet att verklig fara förelåge för bestämmelsens efterlevnad. Det är emellertid oriktigt att tro, att serveringspersonalen på grund av rikligt »signalerade drickspengar» från vissa gästers sida skulle åsidosätta de förordningar som äro utfärdade och dessutom riskera sina anställningar.
Även Landsorganisationen i Sverige avstyrkte motionen under anförande, att frågan icke borde bli föremål för lagstiftningsâtgärder.
Utskottet konstaterade i sitt utlåtande (nr 10) att delade meningar rådde om som vid hotell och restauranger.
drickspenningssystemet avlöningsform
Huruvida motionärerna hade rätt i sin förmodan att en övervägande opi-
nion ansåge att det är en icke önskvärd företeelse, undandroge sig utskottets bedömande. Enligt utskottets mening borde det icke vara omöjligt att åstadkomma en av drickspenningsfrågan också då det gällde restaulösning rangerna. Utskottet delade emellertid den mening, som kommit till uttryck i remissvaren, att det närmast ankomme på hotell- och restaurangnäringens organisationer att fortsätta reformarbetet på berörda område. Utskottet hemställde att motionen icke måtte till första kammarens åtgärd förnågon anleda. Reservation anfördes av herr Englund och motionären herr K. Pers-
son, som framhöll bl. a. att man, då det restaurangerna, hade att
gällde räkna med på andrickspenningssystemets ogynnsamma återverkningar strängningarna att pressa dryckessederna tillbaka. Kammaren avslog motionen.
Nykterhetskommittén.
Det system för kontroll av utskänkningsbestämmelsernas tillämpning som för närvarande användes har ~— som bl. a. framgår av personalförbundets framställning —- hlivit utsatt för stark kritik. I tidningspressen har gång efter annan kritiska röster låtit höra i sig.
Kritiken av.kontrolldelegationernas verksamhet synes emellertid ha skju-
tit betänkligt över målet. Kommittén kan icke ansluta sig till de uttalanden som göres i personalförbundets framställning. Det har icke kunnat visas att kontrollen i allmänhet skulle ha utövats på ett olämpligt sätt. Men det är å andra sidan önskvärt att den motsättning mellan servitörkåren och kontrollorganen, som existerar, i görligaste mån bringas att otvivelaktigt upphöra. En i diskussionen om restaurangkontrollen synes emellertid avspänning automatiskt åstadkommas genom att kvantitetsbegränsningarna slopas. Härigenom torde behovet av kontroll bli väsentligt mindre än nu. Måltidstvångets iakttagande är föremål för allmän insyn och detsamma gäller den allmänna ordningen på restaurangerna. Det tryck som kommer att utövas på den medgivna hrännvinskvantiteten torde bli mindre än det som för närvarande inriktas av totalkvantiteten. Såsom tidigare idetta kapitel frampå utökning hållits, lägger den ökade friheten i fråga om utskänkningen ett större ansvar på den enskilde restauratören. Han riskerar att särskilda restriktioner föreskrives, om inte Det i hans ordningen upprätthålles. ligger uppenbarligen intresse att kontrollera utskänkningens handhavande, så att dylika ingriundvikes. panden Det torde även i fortsättningen bli nödvändigt med särskild övervakning av utskänkningen på restaurangerna utöver den som sker genom polismyndigheternas försorg. I vilken utsträckning detta behöver förekomma år svårt att på förhand avgöra. Det övervakande organet blir enligt kommitténs huvudalternativ länsnykterhetsnämnden. I vilka former kontrollen bör utövas, synes icke behöva bestämmas i förväg utan kan överlämnas till de olika nämndernas avgörande med hänsyn till Det är möjligt omständigheterna. att det på vissa orter kan anses lämpligt att kontrolldelegationer tillsättes även i fortsättningen. I andra fall kan .kanske kontrollen utövas av länsnykterhetsnämndernas personal eller .med hjälp av deltidsanställda kontrollörer. Heltidsanställd personal torde knappast bligerforderlig annat än i storstäderna. Det bör tillfogas att enligt kommitténs förslag även Ölhandeln skall kontrolleras av länsnykterhetsnämnderna. Båda övervakningsuppgifterna har beaktats när det att beräkna nämndernas anslagsbehov. Om alternagällt tivet inträder i stället för länsnykterhetsmed länsbolag väljes, Systembolagetnämnden som för rusdrycksutskänkningen. Även i detta fall kontrollorgan synes frågan om kontrollens praktiska utformning böra överlämnas åt till- I författningsförslaget upptages endast bestämmelser om vilka lämpningen. organ som skall utöva kontroll över rusdrycksförsäljningen i allmänhet, varjämte vissa bestämmelser meddelas rörande restauratörernas bokföring (57 §). Se härom kap. 11 s. 208.
En särskild fråga gäller ordningsvakterna, som nu är anställda av systembolagen men som tjänstgör vid restaurangbolagens folkrestauranger. Enligt kommitténs mening bör ordningsvakterna, i den mån de anses erforderliga, övertagas av restaurangbolagen. Några nackdelar av en sådan omläggning synes icke behöva befaras. Då både utminuteringsbolaget (systembolagen) och restaurangbolagen är allmänna bolag, har en överföring huvudsakligen betydelse ur redovisningssynpunkt. Kostnaderna för det allmänna blir de-
samma. Men just ur redovisningssynpunkt är det mest naturligt att kostna-
naderna påföres restaurangbolagen. Ordningsvakterna skall ju hjälpa till att upprätthålla ordningen, inte kontrollera att ordningen upprätthålles. Som bl. a. snabbutredningen tidigare framhållit, har drickspenningssystemet ett visst sammanhang med frågan om utskänkningskontrollen. Man måste utgå ifrån att drickspengarna kan vara ett incitament till överträdelser av restriktionerna. Det kan ifrågasättas om inte personalens intresse av drickspengar i realiteten innebär ett viktigare avsteg från principen om avkoppling av det enskilda vinstintresset i rusdryckshandeln än den återstod av restauratörernas vinstintresse som finns kvar efter den nedskrivning av vinstkvantiteterna som pågått sedan 1938. Under år 1950 torde det belopp som erlagts i drickspengar på rusdrycker ha uppgått till omkring 20 milj. kr. (totala utskänkningsbeloppet var 175,9 milj. kr) medan restauratörernas och de allmänna restaurangbolagens sammanlagda vinst på rusdrycksutskänkningen utgjorde 19,3 milj. kr. Den senare summan minskar för varje år, medan drickspenningbeloppet ökar när priserna stiger eller omsättningen växer? Det måste för betraktas som i irrationellt att övrigt hög grad serveringspersonalens inkomster blir beroende av spritskatternas storlek. Förhållandet mellan arbetsprestation och inkomst blir också mycket växlande.” På en viktig punkt kommer emellertid drickspenningfrågan att få minskad betydelse, om kommitténs förslag genomföres. Genom att centiliterrestriktionerna i huvudsak avskaffas, försvinner den bestämmelse som torde vara lättast att överträda och där följaktligen drickspengarnas storlek kan tänkas ha större betydelse än eljest. Trots detta torde drickspenningssystemet även i framtiden vara förenat med vissa nackdelar ur nykterhetssynpunkt. Det är emellertid uppenbart att även andra synpunkter kan läggas på drickspenningfrågan. För den av vederbörande organisationer hävdade uppfattningen, att serveringspersonalens avlöningsform inte bör göras till föremål för lagstiftning, kan vägande skäl anföras. Såsom beredningsutskottet framhöll när frågan behandlades av 1951 års riksdag, torde det inte vara omöjligt att träffa en överenskommelse som skulle kunna lösa problemet eller åtminstone begränsa- dess räckvidd. Kommittén förutsätter att arbetsmarknadens parter har uppmärksamheten riktad på detta. ‘ TfS 1951 s. 118. * Jfr diskussionsinléigget »Drickspezigar på spritskatt. Allmänheten får betala spritskattema till 110 procentl: i TIS 1947 s. 199.
14. och
Kap. Förtärings- förvaringsförbuden
samt därifrån
undantag
Gällande bestämmelser
Rff må icke utan särskilt tillstånd. Tillstånd Enligt utskänkning äga rum kan avse av .såväl som vin eller endast vin. Har utskänkning spritdrycker tillstånd erhållits att utskänka endast vin, är det förbjudet att låta spriteller därför förtâras å heldrycker ersättningsmedel utskänkningsstâllet. Ej ler får förvaras eller eljest på sådant spritdrycker på utskänkningsstället sätt, att gästerna äger tillgång till desamma. Det är även förbjudet för gäst att å sådant utskånkningsställe förtära spritdrycker eller ersättningsmedel därför (5 kap. 5 §). Till grund för dessa bestämmelser, de s. k. förtärings- och förvaringsförhuden, att ett utskânkningsställe förtäring icke skall få ligger principen, på ske av alkoholstarkare än sådana som får utskânkas där. Denna drycker princip är genomförd även i Pff (22 § 4 mom.) och Aff (13 §). Det är sålunda förbjudet att dricka och att förvara spritdrycker eller vin på ett utskänkningsställe där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan samband med utskänkning av Vidare är förtäring och förvaring av såväl rusrusdrycker.
drycker som pi1snerdrickaf6rbjuden i lokal, där utskänkning av alkoholfria
drycker idkas utan samband med utskänkning av alkoholhaltiga drycker, liksom utomhus inom område, som är särskilt iordningställt för bedrivande av utskänkning av alkoholfria drycker? Till i Rff :s har hänförts lokal, för vilken tillutskänkningsställe mening stånd till av och som vid besiktning blivit utskänkning rusdrycker gäller godkänd för sådan utskänkning. Förtärings- och förvaringsförbuden förlorar icke sin tillämplighet därigenom att ifrågakommande lokaler hålles stängda för allmänheten och upplåtes endast åt slutna Detta framgår av ett utslag av Högsta domsällskap. stolen den 7 1938,“ varigenom värd och gäster å ett pensionat med april endast rätt till utskänkning av alkoholfria drycker dömdes till ansvar för att förtärts där vid ett tillfälle, då pensionatet varit stängt för rusdrycker allmänheten och endast för deltagarna i viss tillställning. Det tillgängligt torde icke heller vara medgivet att efter utskänkningstidens slut lagligen för åt som där förtär medförda dagen upplåta utskänkningslokal gäster, vilkas utskänkande icke är även om icke som helst drycker, medgivet, någon 1 i Ang. förtärings- och törvaringsförbudens tillkomst och motiveringen för dem se Thulin Tidskrift för systembolagen (TIS) 1931 nr 8 sid. 6-9. 2 Beträffande utskänkningsställe i Pffzs och Aftzs mening se kommitténs maltdrycksbetänkande (SOU 1952255) sid. 271 och 289. 9 Se TfS 1938 sid. 101-104 och Tidskrift för nykterhetsnämnderna 1938 sid. 48-52.
utskänkning förekommer vid sådant tillfälle. En lokals karaktär av utskänkningsställe torde ej heller rubbas av det förhållandet, att innehavaren till länsstyrelsen anmält, att han viss dag icke önskade begagna rätt
sig av sin att i lokalen utskänka
alkoholhaltiga drycker. Förvaringsförbudet gäller ej blott själva utskänkningslokalen utan även
annan lokal, som är så och beskaffad, att kan
belägen gästerna sägas äga tillgång till drycker, som förvaras där! Mot de allmänna förtärings- och har i olika sammanförvaringsförbuden
hang framförts vissa och det har olika modifika-
anmärkningar föreslagits
tioner av desamma. Här lämnas en redogörelse för en del av de
framlagda förslagen och anförda synpunkterna.
Tidigare förslag angående uppmjukning av förhuden
-
Rusdryclcslagsfiftningsrevisionen
I sitt den 23 oktober 1934 betänkande med
avgivna förslag tillspritdrycksförordning m. m. (SOU 1934:39) upptog rusdryckslagstiftningsrevisionen till behandling vissa rörande av frågor uppmjukning förtärings-
förbudet (s. 373-375).
Inledningsvis framhöll revisionen, att bibehållande i förtäringsförbudets allmänhet syntes vara nödvändigt. Revisionen yttrade härom följande.
Föreskrifter med detta syfte synas vara nödvändiga, då i vissa fall eljest kunna uppstå allvarliga faror i nykterhetshänseende. På dåligt skötta kaféer med utskänkningstillstând av nyssnämnda slag (ej sprit utan endast pilsner eller alkoholfria drycker) förekommer det sålunda, att gästerna i samförstånd med kafévärdarna uppblanda de på kaféerna utskänkta dryckerna med som spritdrycker, de antingen medfört själva eller på kaféerna erhållit genom olaglig försäljning. Att möjlighet bör finnas till ett verksamt ingripande mot dylika företeelser är ganska uppenbart.
Revisionen upptog härefter till behandling två fall där emellertid en uppmjukning av det allmänna förtäringsförbudet ansågs kunna övervägas. Be-
träffande det första fallet anförde revisionen. Det torde ganska ofta förekomma, att sällskap, som ämna intaga måltid med spritdrycker å restaurang, icke förlägga sitt besök till ett utskänkningsställe för dylika drycker utan till en lokal, där endast svagare drycker få serveras, och därstädes förtära medförd-a spritdrycker, som inköpts utminuteringsvis och således betydligt billigare än om de erhållits till utskänkningspriser. Detta kan givetvis alls ej betraktas som lika samhällsskadligt som de först angivna fallen, men revisionen har dock icke trott det vara lämpligt att legalisera förfaranden av detta slag.
I .fråga om det andra undantagsfallet anförde revisionen följande.
Då en person för vila eller rekreation under någon tid uppehåller sig å ett pensionat eller annat dylikt ställe med utskänkningstillstånd endast för svagare drycker, kan han anse sig böra få förtära sina lagligen i utminuteringsväg inköpta spritdrycker liksom i sitt egentliga hem. Det torde få anses ganska säkert, att detta också sker i ett mycket stort antal fall och att en utbredd opinion anser, att ‘ ›Fick- Tillämpningen av denna regel kan i många fall vâlla tvekan. Se härom artikeln flaskförbudet» i TfS 1940 sid. 69-73.
bärande skäl saknas för det gällande förbudet häremot. Då man härvid ofta torde underlåta att göra en sådan åtskillnad mellan olika fall, som ovan antytts, kan lätt betydelsen av de nu ifrågavarande bestämmelserna över huvud taget förringas i den allmänna uppfattningen och därigenom svårigheter uppkomma för deras upprätthållande i mera betydelsefulla hänseenden. Revisionen har ansett det vara att föredraget, om des-sa bestämmelser kunde givas en något mindre räckvidd, så att de icke omfattade de sist omnämnda fallen, för den händelse de härigenom skulle kunna mera effektivt, där deras åsidosättande verkligen kan medföra tillämpas påtagliga faror i nykterhetshänseende.
I enlighet med sistnämnda uttalande föreslog revisionen ett undantag
från det allmänna förtäringsförbudet av den innebörd, att länsstyrelsen,
efter hörande av eller kommunalnämnd, i vissa fall skulle kunna
magistrat
att gäster å hotell eller där endast tillstånd till vin-
medgiva, pensionat, utskänkning meddelats, å utskånkningsstället finge förtära spritdrycker, som av dem medförts. Beträffande den närmare utformningen av undantagsstadgandet anförde revisionen.
De platser, där behov av en dylik anordning närmast föreligger, äro givetvis sådana, som bruka besökas av semesterresande, samt över huvud taget vilo- och rekreationsorter. Revisionen har därför begränsat möjligheten till undantag av nu slag till hotell och pensionat vid hälsobrunn, å badort eller å annan ifrågavarande där kurortsrörelse eller därmed likartad verksamhet bedrives. För att ytterplats inskränka till enbart sådana fall, där ligare undantagsbestämmel-sens tillämpning ett särskilt behov kan anses föreligga, föreslår revisionen, att tillstånd endast skall kunna meddelas för sådan ort, där utskänkning av spritdrycker ej äger rum. Härihar revisionen också velat förhindra av en opåkallad kongenom uppkomsten kurrens med Vid denna begränsning har revisionen spritdrycksutskänkningen. valt »ort» i stället för det mera vidsträckta begreppet »kommunzø med uttrycket tanke särskilt i Norrland, där flera rekreationsorter inom samma på förhållandena kommun kunna avstånd från varandra och där det således icke .vore ligga på långt av motiverat, att en utskänkningsrörelse å den ena orten förhindrade tillämpning nu förevarande stadgande å den andra. Med tillståndsprövning av länsstyrelsen och kommunal som enligt .förevarande stadgande skall äga rum, avser myndighet, revisionen mån för att tillstånd endast lämnas för att i görligaste skapa garantier hotell och där värden med säkerhet kan antagas öva tillsyn över att pensionat, endast sådana som icke kunna tänkas utnyttja tillståndet till förgäster mottagas, av olagligen spritdrycker. I anslutning till de föreslagna reglerna täring inköpta har revisionen också här sökt en garanti mot missbruk av om turistutskänkning bestämmelserna genom den föreskriften, att tillstånd av ifrågavarande slag endast avtal träffats för minst tre För skall avse gä-st med vilken om hespisning dagar. som lämnats detta moment tämligen ofta att lämpligheten av medgivanden, enligt skall komma under omprövning, föreslår revisionen, att dylika medgivanden ej få meddelas för längre tid än ett år för varje gång.
Revisionens förslag var ej enhälligt. En ledamot (herr Bernström) ansåg
att att av rum â orten, vore
villkoret, utskänkning spritdrycker ej ägde och att motverka det med förslaget avsedda syfteohilligt ägnat väsentligen målet. Nämnda villkor borde därför utgå.
Tre andra ledamöter av revisionen åter höll före att överträdelserna en-
dast mån härrörde från som för längre tid vore inackor-
i mindre personer,
derade å hotell och utan och därvid använde sig pensionat spritutskänkning
av s. k. fickflaskor. De flesta fall förekomme säkerligen i samband med tillfälliga besök å sådana ställen av sällskap, där någon enligt överenskommelse vore försedd med spritdrycker. Dessa ledamöter ansåg att den av ma-
joriteten föreslagna undantagsbestämmelsen borde utgå och anförde vidare.
Vi betvivla starkt, att den föreslagna möjligheten till dispens i vissa fall från det förbudet för dylik spritförtäring kommer att medföra goda verkningar
allmänna
1 fråga om respekt för det kvarstående förbudet mot dylik förtäring. Tvärtom synes det ligga nära till hands att antaga, att den uppmjukning, som förbudsbe? stämmelsen skulle få genom undantagsstadgandet, kommer att leda till ytterligare minskad aktning för denna bestämmelse och därigenom underhålla en ordning, som kan leda till dess fullständiga upphävande. Ett frigivande av »fickflasksystemet» ä allmänna serveringslokaler såsom kaféer o. d. skulle dock innebära sådana vådor för nykterhet och ordning, att detta icke bör riskeras. Vi föreställa oss också, att om medgivanden- av föreslagen art börja givas för vissa hotell och pensionat, det i praktiken knappast låter sig göra att begränsa detta till enstaka undantagsfall, utan att sådana medgivanden måste bli ganska allmänna.
nämnda betänkande gjordes till föremål för en om- Rusdrycksrevisionens fattande remissbehandling. Av yttrandena torde följande här böra återgivas.
Kontrollstyrelsen (avstyrkande) anförde bl. a.
Det för ställningstagandet till revisionens förslag avgörande måste vara, huruvida detsamma kan anses ägnat att bidraga till ett bättre sakernas tillstånd. Enligt mening kan det icke utan vidare förutsättas, att så skall bliva kontrollstyrelsens fallet. Till stöd för denna sin uppfattning vill kontrollstyrelsen framhålla följande. Här avsett tillstånd kan av nära till hands liggande skäl endast ifrågakomma för ställen, som äro väl skötta, och vilkas innehavare kunna förväntas synnerligen komma att handha tillståndet —— som alltid kommer att ställa stora krav på restau- -- sätt. Syftet att förebygga olagligheter av ranginnehavaren på ett klanderfritt för närvarande förekommande slag kan den föreslagna bestämmelsen således endast i väntas komma att tillgodose, eftersom den icke kan bringas
blygsam omfattning
i tillämpning i ett sto-rt antal av de fall, där behovet av åtgärder i angivna syfte är störst. Till detta uteblivande av den påräknade gynnsamma effekten torde emellertid bestämmelsens verkan icke inskränka sig. Det torde i stället kunna två omständigheter torde komma att verka befaras, att den på grund av åtminstone av det slags överträdelser, vilka man avser att tränga stegrande på frekvensen tillbaka. Den ena av dessa omständigheter utgöres av konkurrenstryck i de fall. då av flera men icke samtliga erhållit sådant utskänkningsrörelser på en ort någon tillstånd, som i förslaget avses; det blir i dessa fall förenat med ökade svårigheter för innehavarna å de ställen, vilka icke erhållit dylikt tillstånd, att förhindra överträdelser. Den andra av kontrollstyrelsen åsyftade omständigheten sammanhänger smittande vilken och andra ställen med »fickmed exemplets makt, på pensionat kommer att visa sig däri, att den förtäring, vilken enligt revisioflaskrättigheter» förbehållits vissa av gäster, också kan befaras komma att nens förslag kategorier få ökad bland av tillståndet icke omfattade gäster. Revisionsutbredning övriga, synes emellertid härutöver innebära fara för utbredning av en betydligt förslaget Under det att denna försvårare olaglighetstyp än den lagstridiga förtäringens. för närvarande endast avser gästens egen spirituosa, medan täring regelmässigt värdens medverkan i det olovliga förfarandet består i exempelvis tillhandahållande det nämligen nära till hands, att gästerna under den av glas eller dylikt, ligger vid förefallande behov göra hänvändelser till andra gäster nya friare ordningen eller —— och framför allt —— till värden om erhållande av spirituosa till låns eller sätt. Den om sina trevnad angelägne värden kommer härigenom på annat gästers
att .försättas i eu svår situation och faran för uppkomsten av olovlig utskänkning
eller olovlig överlåtelse inställer sig. Kontrollstyrelsen vill därjämte framhålla, att det med hänsyn till statens fiskaliska intressen måste anses betänkligt att genom lagändring befordra spritförtäring å mtskänkningsställen, där den konsumerade -spriten är undantagen från utskänk-
ningsskatt.
i län (avstyrkande) ansåg att den föreslagna Länsstyrelsen Kopparbergs skulle medföra att lagöverträdelserna försvunne på hotell uppmjukningen och som erhölle men befarade, att därigenom skulle pensionat, dispens,
minskad för förbudet även å restauranger och kaféer i
framskapas aktning
allmänhet.
(tillstyrkande) yttrade bl. a. Systembolagsfäreningarnas förtroendenämnd
Nämnden anser det föreliggande spörsmålet vara synnerligen komplicerat. Den delar revisionens uppfattning därutinnan, att förbudet mot spritförtäring å restausom sakna av den allmänna opinionen uppfattas på ett ranger, spriträttigheter, helt olika sätt i olika fall. Medan å ena sidan exempelvis fullständig enighet torde
råda om att ett sådant förbud måste finnas för de egentliga pilsnerdrickskaféerna, torde man i allmänhet icke mot överträdelse av förbudet på ställen av reagera närmast Nämnden befarar den typ, som revisionens undantagsbestämmelse åsyftar. icke heller att ett av undantag från förbudet för dessa ställen skall medgivande komma att medföra nämnvärda ur nykterhetssynpunkt. Ur några olägenheter dessa måste sålunda revisionens förslag anses fullt motiverat. synpunkter
Överståthållarâmbetet ville närmast förorda att allmänt
(tillstyrkande) tillstånd att å turistorterna förtära medhavda spritdrycker, samt att gåves
således denna icke beroende av särskilt medgivande av
möjlighet gjordes
att av meddelat
länsstyrelsen. I varje fall syntes erforderligt, länsstyrelsen tillstånd icke till sin verkan att avse allenast sådana gäster, begränsades
med vilka avtal om träffats för minst tre dagar. Än vidare syn-
hespisning tes den omständigheten, att å turistort funnes en lokal, varest spritutskånk-
icke böra medföra attitillstånd till förtärande av medhavd
ning ägde rum, icke skulle kunna lämnas beträffande annan lokal å samma ort. sprit Länsstyrelsen i Blekinge län (tillstyrkande) yttrade.
Villkoret att av spritdrycker ej äger rum å orten synes obilligt utskänkning En skulle bliva tvingad, om han ville ha en sup till och bör utgå. pensionatgäst förtära att begiva sig över till en annan maten eller eljest någon spritdryck, än där han bor, och den avsedda bekvämligheten för pensionatgäster restaurang, bliva Det vidare länsstyrelsen, som om det skulle härigenom omintetgjord. synes lämnade borde utsträckas att gälla även hotell och i denna paragraf medgivandet orter än de Jämväl å dessa matställen pensionat å andra i paragrafen angivna. kunna maten förtära spritdryck inackorderade ha berättigade anspråk på att få till förekomma ofta exempelvis inom större av medhaft förråd. Sådana omständigheter industriorter, där tjänstemännen äro inackorderade å pensionat.
i Värmlands län uttalade, att undantagsbe- Länsstyrelsen (tillstyrkande)
i om »rekreationsorter›, oavsett om
stämmelsen borde förklaras gälla fråga
utskänktes å orten eller samt att i försäljningsförordningen
spritdrycker ej, bestämmelser om motsvarande lättnader jåmväl såvitt an-
borde meddelas
och med tillstånd till utskänkning av allenast pilsner ginge hotell pensionat
samt alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Rätt till förtäring» av sprit-
drycker borde vidare gälla alla å hotellet eller pensionatet boende. I den med anledning av rusdrycksrevisionens förslag för 1937 års riksdag framlagda propositionen (nr 242) anförde departementschefen bl. a. föl-
jande.
För egen del är jag av den uppfattningen, att rådande missförhållanden icke böra föranleda lättnader i förbudet. En författningsbestämmelse, enligt vilken å hotell och pensionat skulle tillåtas förtära medförda spritdrycker, måste gästerna i och .för sig anses allt annat än tilltalande. I den mån en dylik ordning kunnat vinna insteg såsom en följd av att det kommunala vetot utgjort hinder mot anordnande av spritdrycksutskänkning även å vissa orter, där ett obestridligt behov av dylik utskänkning må ha gjort sig gällande, synes det riktiga förfarandet vara att medgiva undantag från principen om kommunernas vetorätt; det föreliggande också möjlighet härtill genom bestämmelserna om turistutskänkförslaget erbjuder ning. Härutöver bör man enligt min mening icke sträcka sig. Det nu ifrågavarande stadgandet skulle väl i och för sig icke behöva medföra några nämnvärda olägenheter vare sig ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Å andra sidan .kan det icke anses uteslutet att en eftergift i förevarande hänseende kan inverka menligt på upprätthällandet av förbudet till den del det alltjämt skulle bibehållas. Stadgandet torde dessutom komma att erhålla en mycket begränsad tillämpning och alltså endast i obetydlig mån kunna medverka till en nedgång i överträdelserna mot förbudet. Därest man ville genom lättnader bringa överträdelserna att upphöra, skulle det vara erforderligt att gå vida längre än revisionen ansett lämpligt, något som ur nykterhetssynpunkt icke kan anses tillrådligt.
väcktes kammaren en motion i före-
I anledning av propositionen i andra
varande ämne (nr 520 av herr vari hemställdes att riksdagen
Nylander),
till
måtte besluta, att 5 kap. 5 § i rusdrycksrevisionens förslag spritdrycks-
erhöll en sådan att möjlighet
förordning (förtäringsförbudet) lydelse yppades för att och därmed likställda näringslänsstyrelse medgiva pensionat
vilka företrädesvis frekventerades av orten, att låta
ställen, främlingar på
sina förtära medförda I motionen anfördes bl. a.
gäster egna spritdrycker.
Det får anses att överträdelserna mot det här ifrågavarande föroomtvistligt, skäl icke låta sig beivra eller med frambudet äro så allmänna, att de av praktiska Den bristande respekten för gällande bestämmelser sammanhänger gång bekämpa. i detta fall därmed att dessa så långt ifrån att äga stöd i den allmänna opinionen tvärtom av denna som ur nykterhetssynpunkt helt ändamålslösa ingrepp uppfattas friheten. -- - i den personliga Även överträdande av förbudet mot spritutskänkning på om ett ganska allmänt tolereras såväl av myndigheterna som av den pensionat, kurorter och dylikt i stort icke i överträdelserna, kan det icke undvikas, att allmänhet, vilken själv deltager vållar irritation. Det måste betänkas, att förefintligheten av ett förbud ständig tillåtande ett önskemål hos de företag, det här detta av spritförtäring ej kan vara bestämda — och
är fråga om. Det utgör i stället en eftergift åt gästernas önskemål
om denna eftergift icke lämnades skulle i ett mycket stort antal fall med säkerhet rotad torde den känsgästen vända pensionatet i fråga ryggen. Så djupt nämligen rätt att i denna form intaga sin lan vara hos de flesta att de äga en okränkbar
och även låta vänner njuta av denna, som om det gällde
egen lagligen inköpta sprit en tillställning inom hemmets väggar. Värdfolket det här gäller ställes sålunda genom förtäringspå de näringsställen som ger anledning till många ytterst obehagliga förbudet i ett allvarligt dilemma, Det förlorar i viss mån sin auktoritet gentemot gäster, blundande konsekvenser.
myndigheter och andra iakttagare och hlir lätt utsatt för därigenom nog trakasserier av olika slag. Osäkerhetskänslan och den trots allt ständiga risken dels för åtal, dels för förlust av öl- eller bilda ett vinrättigheter mycket besvärande irritationsmoment i yrkesutövningen och kunna att knappast undgå inverka menligt på resultatet av denna. Samtidigt inverkar ofta för vidkommande gästernas smusslet med spritvarorna och förnimmelsen av att kunna anställa obehag för värdfolket störande på trevnaden. —————
I utlåtande, nr 28, över propositionen och motionen anförde bevillningsutskottet bl. a. följande.
Utskottet vill för sin del icke frånkänna motionärens yrkande ett visst fog. Rådande förhållanden kunna sålunda anses ifrån långt tillfredsställande. Att komma till rätta med det föreliggande stöter emellertid spörsmålet på stora svårigheter. Till en början är det tydligt, att man icke har att räkna med att tillstånd
till utskänkning kommer att i vanlig för de av ordning beviljas motionären avsedda näring-sställena. Bestämmelserna om turistutskänkning ha en begränsad upp-
gift att fylla och torde därför endast enstaka håll vara att på ägnade undanröja de av motionären åsyftade Ett av den olägenheterna. stadgande innebörd, som motionären föreslagit, kan däremot väntas erhålla i ett stort antal fall tillämpning men lärer å andra sidan kunna medföra särskilda ur olägenheter ordnings- och nykterhetssynpunkt, varför utskottet icke heller anser denna Unväg framkomlig. der dessa förhållanden saknar utskottet att nu anvisa möjlighet någon lämplig utväg. Det här avhandlade emellertid att spörsmålet förtjänar uppmärksammas och torde, därest särskilda skulle befinnas få åtgärder erforderliga, underkastas förnyat övervägande.
Bevillningsutskottets hemställan om bifall till propositionen i denna del bifölls av riksdagen. och motionärens Rusdrycksrevisionens förslag blev sålunda avslagna.
Nykterhetskommitténs tidigare förslag till provisoriska bestämmelser ( » Torsbypromemorian» )
Hösten 1946 kom den allmänna i uppmärksamheten särskild grad att
fästas på de på sina håll förekommande synnerligen vanligt överträdelserna
av förbudet att förtära hotell och utan
sprit på pensionat spriträttigheter.
Vid polisutredningarna i då aktuella de s. k.
några fall, Torsby- och Sunne-
fallen, som omdebatterats i
mycket tidningspressen, visade det sig att på två
hotell utan
spriträttigheter spritförtäring förekommit vid ett mycket stort
antal slutna fester och som
tillställningar, anordnats av enskilda personer eller föreningar. Det framkom emellertid att också, någon anledning till anmärkning ur ordnings- eller icke förefunnits vid nykterhetssynpunkt dessa tillställningar. Torsby- och Sunnefallen inför i en drogs riksdagen interpellation till fi-
nansministern! I ett underhandsuttalande till denne förklarade
nykterhets-
kommitténs arbetsutskott, att utskottet funne de nuvarande förhållandena
på detta område otillfredsställande och att det vore berett att föreslå kommit-
tén att taga till särskild
upp frågan behandling utan att avvakta ställnings-
1 Interpellation av herr Henriksson vid 1946 års höstriksdag (andra kammarens protokoll 1 36: 11 och 43: 18). l
Ä 18-5123/:2
tagandet till utskänkningsbestämmelsernas utformning i övrigt. Finansministern i sitt för detta uttalande samt yttrade redogjorde int-erpellationssvar vidare, att då han .även för egen del funne förhållandena otillfredsställande, han ämnade så snart kommittén inkommit med sitt förslag, upptaga detta till behandling i vanlig ordning. därefter den 25 februari 1947 till finans- Nykterhetskommittén avgav ministern en med till vissa ändringar av bestämmelpromemoria förslag serna om tillstånd till utskänkning av rusdryckeninedan kallad Torsby-
promemorian. I nykterhetskommittén i ett av de inledande Torshypromemorian gjorde avsnitten följande allmänna principuttalande. , Erfarenheten visar, att förbud och restriktioner, vilka ej ha tillräckligt stöd i det allmänna rättsmedvetandet, ofta få ogynnsamma följder. överträdelserna av sådana bestämmelser bli i allmänhet mycket talrika. Då vidare myndigheterna ha att se genom fingrarna med överträdelserna, uteblir åtminstone en viss benägenhet i viss utsträckning den åsyftade effekten med förhuden. Allvarligare är emellertid att överträdelserna kunna vara att hos allmänheten minska de många ägnade för föreskrifter över huvud och i synnerhet för sådana respekten myndigheters bestämmelser som beröra samma område som det åsidosatta förbudet. Enligt nykterhetskommitténs böra förbud och restriktioner genomföras eller uppfattning endast om de efter avvägning av olika intressen kunna anses motiupprätthållas verade av starka skäl. Om sådana föreskrifter bäras upp av ett väsentligt intresse, bör också om möjligt garantier skapas för att bestämmelserna följas.
Efter att ha närmare in om behovet av lättnader i bestämgått på frågan melserna för till slutna sällskap framhöll nykterhetskommitutskänkning att kommittén i dåvarande ansett kunna förorda endast en tén, läge sig inom den ram och utan rubprovisorisk lösning gällande lagstiftningens bande av dess Kommittén förklarade sig skola senare taga upp huvudlinjer. till förutsättningslös behandling i ett större sammanhang. frågan ny, i förslag innebar i Nykterhetskommitténs Torshypromemorian framlagda huvudsak följande. Kommittén viss ökad användning av tillstånd till årsutskänkifrågasatte till slutna På orter, där utskänkningsställen med ning, begränsad sällskap. saknades och icke böra komma till stånd, men vanliga rättigheter ansåges där behov av till slutna ofta kunde beräkutskänkning sällskap tämligen nas borde sådana tillstånd främst ifrågakomma. Dessa göra sig gällande, tillstånd borde i den formen att de överlåts till restaubegränsade utnyttjas och i ansökningsförfarandet för rang- pensionatinnehavare. Någon ändring denna ifrågasattes icke. utskänkningsform För utskänkning, som vore begränsad till slutna sällskap, syntes tillfällig däremot det förfarandet vara alltför omständnykterh-etskommittén gällande ligt. Kommittén föreslog därför en ny form med förenklad tillståndsprövi om till slutet sällskap. Denna syntes böra ning fråga tillfällig utskänkziing komma till där behovet av rusdrycksutskänkning vid användning på orter, slutna tillställningar mera sällan förekomme, liksom på orter, där visserligen ett mera behov av sådan utskänkning men där de stadigvarande förelåge
kommunala myndigheterna önskade underkasta ansökan särskild
varje prövning. För denna form av tillfällig utskänkning skulle tillståndsgivningen överflyttas från länsstyrelserna till systembolagen. Den kommunala bestämmanderätten (Vetorätten) skulle utövas, icke av kommuns utan fullmäktige, på landsbygden av kommunalnämnden, i Stockholm av stadskollegiet och i annan stad av drätselkammaren (om särskilda utsetts, utskänkningsdelegerade i stället av dessa). Vidare den av remissförfarandet, föreslogs förenklingen att nykterhetsnämndens hörande icke skulle vara obligatoriskt. För att emellertid de intressen, som nykterhetsnämnden hade att företräda, alltid skulle bli tillgodosedda skulle en ledamot av nykterhetsnämnden ha rätt att deltaga i det kommunala organets överläggningar i ärende om utskänkningstillstånd. Beträffande initiativrätten föreslog kommittén, att ansökan om tillstånd skulle få göras när som helst av restauratör, som ämnade handha utskänkningen. Yttranden över Torsbypromemorian av och avgavs följande myndigheter organisationer, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthâllarämbetet (efter hörande av poliskammaren i Stockholm och Stockholms stads nykterhetsnämnd), länsstyrelsen i Östergötlands län (efter hörande av länsnykterhetsnämnden samt poliskamrarna i och läns- Norrköping Linköping), styrelsen i Malmöhus län (efter hörande av och länsnykterhetsnämnden föreningen Malmöhus läns landsfiskaler), länsstyrelsen i och Göteborgs Bohus län (efter hörande av och landsfogden, länsnykterhetsnämnden poliskammaren i Göteborg), i Värmlands län länsstyrelsen (efter hörande av landsfogden och Värmlands av landslänsavdelning föreningen Sveriges fiskaler), länsstyrelsen i Kopparbergs län (efter hörande av länsnykterhetsnämnden), länsstyrelsen i Västernorrlands län (efter hörande av landsfogden och ordföranden i länsnykterhetsnämnden), svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges ilykterhetsvänners landsförbund, systembolagens förtroendenämnd, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, centrala hotell- och restau- Sveriges rantförening samt svenska turisthotellens riksförbund. En ganska knapp bland de hörda majoritet myndigheterna och organisationerna tillstyrkte eller ville icke motsätta att i sig förslagen Torsbypromemorian lades till grund för Reservationer och mot lagstiftning. erinringar vissa delar av framfördes dock även av en del av de remissinpromemorian stanser, som i och för sig Flera av dessa tillstyrkte lagstiftning. uttalade sympatier för tanken att man i någon form borde lätta förbudet att förpå tära medförd och utan i samsprit på restauranger pensionat spriträttigheter band med tillställningar för slutna sällskap. Bland de remissinstanser, som avstyrkte lagstiftning på grundval av nykterhetskommitténs förslag, ansåg flera att man borde än kommitgå längre tén gjort och för vissa fall av medförd i slutna medge förtäring sprit säll- M skap. Några av de avstyrkande myndigheterna och organisationerna hävdade å att lösningen av problemet med överträdelser av och anförtäringsförbudet
ordnandet av spritfester på icke insynade lokaler borde sökas i en sänkning
så att mellan restaurangsprit och mot_
av utskänkningsskatten prisskillnaden
bokssprit utjämnades.
mot förslag ut-
Nykterhetspolitiska betänkligheter nykterhetskommitténs
talades endast i sex nämligen i dem från länsnykterhetsremissyttranden, och Bohus län, i Kopparbergs län och nämnden i Göteborgs länsstyrelsen i samma län, ordföranden i länsnykterhetsnämnden länsnykterhetsnämnden
i Västernorrlands riksförbund samt Sveriges nyk-
län, nykterhetsnämndernas terhetsvänners landsförbund. Av dessa ansåg dock sistnämnda organisasig
- tvekan - icke böra motsätta kommitténs förslag.
tion om än efter sig uttalandena i skall i det följande åter- Av de allmänna remissyttrandena ges några avsnitt.
hälsade kommitténs med tillfredsställelse från den
Socialstyrelsen förslag
att bestämmelser område, som
allmänna synpunkt, på alkoholförsäljningens
i stor och icke hade större betydelse ur nykterhetsöverträddes omfattning
synpunkt, icke borde bibehållas. emellertid förbi det
Förslaget ginge enligt Socialstyrelsens uppfattning
område, som vore föremål för överträdelse i
stadgande på utskänkningens förbudet mot förtäring av med-
större omfattning än något annat, nämligen
förda utan utskänkningstillstånd för sådana rusdrycker på näringsställen
hade funnit påkallat att i
drycker. Redan rusdryckslagstiftningsrevisionen viss förtäring. De senare årens starka höjningar
omfattning legalisera dylik de utskänkta fallande särskilda skatterna och till-
av de på rusdryckerna
hade utan tvivel till att minska allmänhetens
läggen bidragit ytterligare
förbud. Det framstode därför såsom ofrånkomligt att frå-
. respekt för detta om en bot mot detta missförhållande bleve föremål för prövning av
gan Att så icke skett redan i förevarande sammanhang minskade kommittén.
avsevärt den betydelsen av det framlagda förslaget. praktiska
Överståthållarâmbetet vitsordade att även för Stockholms del behov före-
av bestämmelser om utskänkning av ruslåg av en uppmjukning gällande drycker tillslutna sällskap. I fortsättningen anförde ämbetet bl. a. följande.
Med hänsyn till den stora roll kostnaderna ofta spela för personer, som på grund sina familjefester till lokaler utom av begränsade bostadsutrymmen nödgas förlägga kunnat huruvida man icke i första hand hemmet, hade det måhända ifrågasättas, söka av föreliggande att under vissa förutsättningar bort en lösning fråga genom av medförd vid slutna tillställningar.. Härigenom hade medgiva förtäring sprit kunnat fördel av att i samband med även dessa kategorier draga möjligheten större familjehögtidligheter erhålla extra tilldelning av den billigare motbokssprianförts, har överståthållarämbetet emellertid icke ten. .Av skäl, som i promemorian för det närvarande förorda en sådan lösning av frågan, utan ansett sig böra ansluter till nykterhetskommitténs ståndpunkt, att lättnader ämbetet sig i princip hänseende i första hand böra åstadkommas genom ett förenklat i förevarande vid meddel-ande av tillstånd till tillfällig utskänkning åt slutna sällskap. förfarande
i och Bohus län anförde bl. a. följande. Länsstyrelsen Göteborgs
i denna del kan möjligen innebära en viss tidsvinst ifråga om själva Förslaget men det avhjälper icke de missförhållanden, som påtalats, tillståndsförfarandet
och innebär icke någon lösning av frågan att tillgodose de behov, som onekligen förefinnes. Därest det kommunala vetot, av kommittén, kommer på sätt föreslagits att bibehållas, kommer detta att medföra, att i kommuner, där kommunalnämni princip är motståndare till något tillstånd därstädes dens majoritet spritförtäring, till icke kommer att kunna meddelas och de påtalade misssådan utskänkning förhållandena sålunda komma att bestå. Både ur social-, nykterhets- och kontrollvore det förmenande en fördel, därest det föresynpunkt enligt länsstyrelsens behovet kunde, oberoende av komliggande tillgodosåges på så sätt, att tillstånd munal meddelas för deltagare i slutet sällskap att i sammanmyndighets yttrande, med måltid förtära av deltagare eller festarrangör medförda sprithang verklig Givetvis bör sådan begränsas till att avse endast visst drycker. tillståndsgivning tillfälle och viss lokal ävensom inskränkas till att avse endast vissa större högtids-
eller bemärkelsedagar för festarrangör eller sammanslutning.
uttalade, att förbundet ville be-
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund
tona önskvärdheten av att inriktades att åstadkomma en
ansträngningar på
sådan av den att denna icke medförde ökad
tillämpning nya lagstiftningen
av dryckesvanorna eller i annan ordning försämrade nykterutbredning
hetstillståndet. Syftet med de föreslagna ändringarna i Rff skulle uppenbar-
helt förfelas, om icke den tolerans vederbörande myndigheter hittills i ligen allmänhet visat beträffande överträdelser, varom nu vore fråga, förbyttes i
nit att beivra dem. Förbundet därför ifrån att utfärdandet av den
utginge
av i administrativ att trygga
nya lagstiftningen åtföljdes åtgärder väg för
en ökad aktivitet område från och åkla-
pä ifrågavarande polismyndigheters
gares sida. uttalade bl. a. att kommittén hade kun-
Systembolagens förtroendenämnd
nat den av sin tid
överväga rusdryckslagstiftningsrevisionen på ifrågasätta med viss av det allmänt praktiserade föranordningen legalisering mycket
farandet att och andra med-
på pensionat tillfälliga bostadsplatserförtära
förda Nämnden uttalade vidare att man endast borde räkna
rusdrycker.
med en jämförelsevis begränsad verkan av de föreslagna nya bestämmel-
serna.
Sveriges centrala hotell- och restaurantförening framhöll att spritförtä-
omfattande dimensioner vid sådana företag, som icke erhål-
ringen antagit
lit 50m helst d. v. s. lokaler som upplätes för festligheter
några rättigheter, och till vilka anskaffade såväl mat som kaffe, vatten och pilsner gästerna samt å motbok viner och spritdrycker. Rusdrycksförtäringen vid inköpta
detta vore icke straffbar. I ett stort antal av våra städer hade
slag av företag
startats s. k. där ofta under flertalet av veckans
»festvåningam regelbundet,
förekomme fester, till vilka medförde spritdrycker. För-
dagar deltagarna
utom den förmån, som bereddes arrangörerna av dylika fester i form av
och med vid vilka in-
lägre sprit- vinpriser jämfört priserna restaurangerna kluderade tillkomme dessutom den lockelsen att inga utskänkningsskatt,
hämmande föreskrifter rådde i form av av konsumtionen eller
begränsning bestämmelser rörande tiden för lokalernas öppethållande.
Svenska turisthotellens förklarade med intresse notera att
riksförbund sig
kommitténs att vara en av Förbun-
förslag avsåge tillfällig lösning frågan.
det underströk vikten av en absolut förutsättningslös behandling av densamma vid den förestående allmänna revideringen av rusdryckslagen. För-
bundet anförde vidare bl. a. Den fråga som emellertid för förbundets medlemmar är av allra största betydelse och aktualitet, och som tyvärr ännu väntar på sin lösning, är frågan om de på turisthotell och pensionat boende gästernas medhavda motbokssprit. Gästerna på turisthotell och pension-at göra anspråk på att få förtära sin medförda och på motbok inköpta sprit, trots att detta är i lag förbjudet. Det rör sig här i allmänhet om synnerligen måttlig förtäring, ty gästerna bo i regel på turisthotell eller pensionat i rekreationssyfte, och anse sig endast tillfälligt ha överflyttat sin bostad till respektive anläggning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ansåg det synnerligen tvivelaktigt om nykterhetskommitténs förslag i nämnvärd grad skulle kunna avhjälpa missförhållandena, yttrade bl. a. följande.
Av nykterhetskommitténs promemoria framgår, att kommittén övervägt att lätta på -det nyss berörda förbudet att förtära medhavda spritdrycker, men att kommittén avvisat en sådan lösning av frågan, i första hand på grund av att detta skulle strida mot nu gällande principer på förevarande område. Med hänsyn till de missförhållanden, som föreligga med nuvarande system, kan länsstyrelsen icke finna några betänkligheter böra möta mot att göra avsteg från dessa principer liksom länsstyrelsen ej heller anser övrigaav nykterhetskommittén framförda invändningar däremot böra utgöra hinder för en reform av hithörande bestämmelser. Länsstyrelsen ifrågasätter därför huruvida icke dispens från det avsedda förbudet borde få lämnas av vederbörande polismyndighet, när det gäller slutna sällskap, eventuellt efter hörande av nykterhetsnämnden.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anförde bl. a.
Länsstyrelsen befarar att det kommer att möta svårigheter att utvälja de hotell och pensionat, som kunna anses kvalificerade att regelmässigt erhålla tillfälliga rättigheter för slutna sällskap. I de speciella turistbygderna i detta län finnas ett stort antal hotell och pensionat, men nykterhetskommitténs mening kan väl icke vara, att alla dessa skola anses lämpliga att erhålla tillfälliga rättigheter för slutna sällskap. I varje fall anser länsstyrelsen, att bland dessa åtskilliga icke kunna komma ifråga på grund av lokalernas beskaffenhet och tvekar om ledningens möjligheter att upprätthålla god ordning. Helst borde endast ett etablissement å varje ort utrustas med möjligheter att erhålla dylika tillstånd. Därmed underlättades kontrollen, och för vederbörande innehavare bleve det en ambitionssak att sköta rörelsen på ett sådant sätt, att förtroendet icke förverkades. Hur saken än ordnas lär det icke kunna undvikas, att avund och irritation skapas mellan konkurrenterna på området.
framhöll i sitt yttrande bl. a. föl-
Nykterhetsnämndernas riksförbund
jande.
Då av nykterhetskommittén föreslagna tillstånd till utskänkning till slutna sällskap främst avses ifrågakomma på orter där utskänkningsställen med vanliga rättigheter saknas, blir frågan närmast aktuell på landsbygden och detta samtidigt som nykterhetsförhållandena på landsbygden kommit i förgrunden, beroende dels på länsnykterhetsnämndernas röjningsarbete, dels —— och huvudsakligast — att förhållandena i nykterhetshänseende visat sig vara därpå på land.sbygden mindre tillfredsställande än vad man förut trott. har så vitt riksförbundet kan finna icke anfört andra Nykterhetskommittén
motiv för behovet av ändrad lagstiftning än att nuvarande bestämmelser överträdas och förbundet ställer sig synnerligen betänksam till den uppläggning denna fråga fått samt anser att någon större olägenhet icke föreligger om nu gällande bestämmelser finge gälla intill dess nykterhetskommittén slutfört sitt ârbete.
Förslaget i Torsbypromemorian att göra systembolag till tillståndsgivande mötte i vissa remissyttranden erinringar. I flertalet fall förordades att
organ
tillståndsgivningen skulle åvila länsstyrelserna. Torshypromemorian har icke föranlett något förslag till riksdagen.
Framställningar till nykterhetskommittén
1) Gustaf-Adolf Lunsjö, Österbymo, har hos Kungl. Maj :t anhållit om »rätt
att på landsortshotell vid festmåltider såsom födelsedagar, bröllop, taklagsöl, bankmiddagar m. fl. liknande tillfällen servera de av värden för måltiden medhavda och avsedda spritdryckerna». Det framhålles, att de som bor »på landsbygden har det mycket svårt vid tillfällen då någon önskar bjuda sina vänner eller anställda på någon festmåltid, varvid sprit skall användas. Trångboddheten är i allmänhet lika stor som i städerna på landsbygden
och har någon utrymme så finnes att få.›
ej personal Kungl. Maj :t fann framställningen ej föranleda annan åtgärd än att hand-
i ärendet överlämnades (3/ 7 1946) till för att
lingarna nykterhetskommittén finnas tillgängliga vid fullgörande av dess uppdrag.
2) Föreningen Sveriges Stadsfiskaler har den 17 juli 1946 tillställt kom-
mittén ett utdrag ur protokollet vid årsmöte den 29 föreningens september 1945. I protokollet heter det bl. a.
Stadsfiskal Berglund begärde ordet och framställde förslag att stadsfiskalsföreningen, såsom representant i visst avseende för rättsordningen och obunden som den vore av alkoholintressen eller nykterhetspolitiska idéer, skulle hos vederhörande myndighet göra framställning om en allmän översyn av gällande alkohollagstiftning samt anförde i huvudsak följande: Föreningens medlemmar torde i sin tjänsteutövning allmänt hava konstaterat att vissa bestämmelser i gällande alkohollagstiftning icke vunnit stöd i allmänna rättsmedvetandet. Dessa bestämmelser överträdas också i stigande omfattning och överträdelserna kunna icke annat än undantagsvis beivras och då på ett till synes obilligt sätt. Restriktionsbestämmelserna få icke bli självändamål. Deras syfte är att förhindra alkoholmissbruk. Vissa bestämmelser torde utan minsta men för nykterhetstillståndet och till gagn för laglydnaden kunna upphävas eller revideras. Jag syftar främst på de stadganden, som .förbjuda förtäring av pilsnerdricka och rusdrycker på lokal, som icke godkänts för utskänkningsändamål. De-t synes särskilt verklighetsfrämmande att alltjämt bibehålla förbudet mot förtäring av dylika drycker, då det sker i lokal, som disponeras av slutet sällskap, t. ex. för firande av en familjehögtid, eller å pensionat eller turisthotell av person, som längre tid intager sina måltider därstädes. Jag är fullt medveten om svårigheten att revidera nu gällande bestämmelser. Men att alltför länge bibehålla föreskrifter, som i övrigt aktningsvärda personer ut-an tvekan bryta emot eller kringgå, synes mig kunna bliva till svårt men för den aktning, som varje medborgare bör hysa för vår lagstiftning.
3) Länsstyrelsen i Värmlands län har till Kungl. Maj :t överlämnat ett av kommunalfullmäktiges ordförande i Fryksände kommun (Torsby) uppgjort och av fullmäktige biträtt förslag »med begäran om utredning om
ändring av bestämmelserna för utskänkning av vin- och inspritdrycker,
nebärande att dessa ändras så att vid slutna såsom
tillställningar bröllop
och som anordnas å
familjehögtidsdagar, offentliga näringsställen, sådana lagligen åtkomna drycker få tillhandahållas, som skulle fått där-
serveras,
est tillställningen kunnat anordnas i ett enskilt hem ~— —— —>.
Nu gällande lagbestämmelser rörande förbud mot förtäring av alkoholhaltiga drycker på hotell och näringsställen, som icke ha särskilda att uträttigheter skänka dylika drycker, torde utan överdrift kunna vissa sägas till sina verkningar sakna allmänt stöd i medborgarnas rättsmedvetande. I den mån så är fallet, föreligger otvivelaktigt .fara för talrika överträdelser, alldenstnnd ett handlingssätt, vars orätt gemene man icke erkänner, låter svårligen sig förhindras genom restriktiva bestämmelser. Den del av ifrågavarande lagrum, som jag härvidlag närmast åsyftar är rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser om förbud mot förtärande av medhavda alkoholhaltiga drycker i den på offentligt näringsställe, mån detta förbud även gäller för slutna såsom och tillställningar bröllop familjehögtidsdagar eller annan eller personlig representativ bemärkelsedag. I synnerhet med hänsyn till förhållandena på landsbygden, där å ena sidan de flesta familjer icke ha möjlighet att i sina hem anordna tillställningar av ifrågavarande slag och å andra sidan de offentliga där kunna näringsställen, dylika lämpligen anordnas, nästan undantagslöst sakna rätt till av alkoholhaltiga föreutskänkning drycker, faller det rimligt att ifrågasätta, om icke möjlighet borde beredas medo/örvitliga borgare att å näringsställe, vid abonnemang av lokaler för tillställning av ovan
angivet slag, tillhandahålla gästerna sådana lagligen åtkomna drycker, som skulle ha fått serveras, därest tillställningen kunnat anordnas i ett enskilt hem. - —— ——-
Handlingarna i ärendet överlämnades till den 27 nykterhetskommittén
januari 1947.
4) Svenska Taristhotellens föreslår i den 13
Riksförbund framställning april 1948 att å turisthotell och som har boenpensionat, ej spriträttigheter, de gäster må få rätt att förtära medhavda spritdrycker.
Förbundet anförde bl. a. följande.
Såsom redan tidigare framhållits, sker det ofta, att allmänheten förtär medhavda spritdrycker, och härtill torde att gästerna förklaringen vara, anse sig tillfälligt h-a förflyttat sin hemvist till respektive pensionat eller hotell, varvid det förefaller dem helt naturligt, att de böra ha rättighet att förtära sina å motboken inköpta spritdrycker. Ehuru myndigheterna hittills låtit dessa överträdelser av lagen förbli ostraffade, vore det dock för företagarna en stor förmån, om detta allmänt förekommande »fickflasksystemaø blir i lag tillåtet. För är det nästan företagarna ogörligt att övervaka, att lagens bestämmelser efterföljas, och en lag, som salmar stöd i den allmänna medför en allmän rättsuppfattningen, avtrubbning av respekten för lag och rätt, som är mycket olycklig ur samhällets synpunkt.
I sitt yttrande över kommitténs anförde förbundet vi-
Torsbypromemoria
dare.
Problemet har dessutom tillspetsat sig genom de utländska gäster på turisthotellen, vilka på sina pass erhålla motbokssprit, som de räkna med att få förtära inom hotellets lokaler. Förbundet har hemställt om skyndsammast möjliga lösning av sistnämnda, för förbundet så väsentliga fråga, vilken borde utmynna i att gäster, som bodde minst 3 dagar (den tid för vilken man vore berättigad till helpensionspris) bleve berättigade att förtära sina å motbok inköpta spritdrycker även i lokaler, som vore insynade för annan utskänkning.
I
I en ny framställning den 26 januari 1949 föreslås att »den medförda spriten legaliseras å vissa hotell genom en form av klubbrättigheten.
5) Jämtländska turisthotellvärdar föreslår i en den 23 november 1948 inkommen skrift att förbudet mot att förtära medförd sprit upphäves. Vi önska även påpeka det orimliga uti, att en gäst, som i turisthotellets matsal i samband med måltid förtär egen, lagligen inköpt sprit, därigenom gör sig skyldig till lagbrott, som kan förorsaka såväl honom själv som hotellets chef åtal. En gallupundersökning bland turistvärdarna och den semestrande allmänheten skulle med visshet giva en i det närmaste IOO-procentig anslutning för, att det nuvarande förbudet mot att förtära medförd sprit borde upphävas. Det torde knappast finnas någon, som är mera angelägen om främjandet av nykterhet och ordning inom sina anläggningar än turistvärdarna själva. Vi önska få bort allt det smussel, som vi nu tvingas se genom fingrarna med. Ett upphävande av detta förbud, som saknar allt stöd i det allmänna rättsmedvetandet, skulle därför end-ast innebära, att det förhållande, som överallt tillämpas, härigenom sanktionerades.
Nykterhetskommittén
Rättighetssystemet vid utskänkning av bör utrusdrycker uppenbarligen formas i med det i Rff att skall ordnas enlighet angivna syftet försäljningen och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. En viss begränsning av antalet rättigheter blir därvid nödvändig. För att detta system skall kunna upprätthållas måste utskänkningsreglerna kompletteras med förbud att på utskänkningsställe förtära eller förvara andra drycker än sådana som får utskänkas i lokalen. Sådana bestämmelser är inte något för Sverige säreget utan förekommer även i länder, där inte är utskänkningen underkastad någon mera ingående reglering. Skulle förtäring av medförda spritdrycker i allmänhet tillåtas å pensionat, matställen, ölkaféer, konditorier och andra lokaler, där vin, öl eller alkoholfria serveras, skulle drycker skillnaden mellan sådan förtäring och den tillståndsbundna utskänkningen utsuddas till nackdel för förevarande område. Risken för ökad ordningen på förtäring av medförda bleve särskilt vid spritdrycker påtaglig genomförande av kommitténs om av
förslag slopande maximeringen av spritinköp
vid utminutering. En sådan utveckling skulle leda till att myndigheternas möjligheter att genom prövningen av utskänkningstillstånd reglera tillgången till spritdrycker å offentliga lokaler skulle avsevärt försämras. Därtill kommer att man måste räkna med att olaglig överlåtelse av spritdrycker skulle förekomma i ökad omfattning genom att en viss skulle uppstå press på innehavare av lokaler utan utskänkningsrättigheter och medgäster på att tillhandahålla och överlåta Det kan därför icke spritdrycker. ifrågakomma att slopa eller alltför kraftigt begränsa de allmänna förtärings- och förvaringsförbuden. * Nykterhetskommittén vill sålunda till en början fastslå att förtärings- och förvaringsförhuden måste behållas så länge rättighetssystemet består. Med denna utgångspunkt vill kommittén fästa en brist i uppmärksamheten på den nuvarande utformningen av dessa förbud. Gällande bestämmelse i 5
i kap. 5 § Rff innebär att det är förbjudet att förtära eller förvara eller låta någon förtära spritdrycker på utskänkningsställe där tillstånd erhållits att utskänka endast vin. Däremot är det enligt denna bestämmelse icke förbjudet att å utskänkningsställe för spritdrycker förtära eller förvara eller låta någon förtära av gäst medförda spritdrycker. Ej heller är det enligt bestämmelsen förbjudet att på utskänkningsställe, där tillstånd erhållits att utskänka endast vin, förtära eller förvara eller låta någon förtära av gäst medfört vin. För närvarande regleras dessa situationer i det mellan Systembolaget och restauratören slutna överlåtelsekontraktet, vari restauratören får förbinda sig att icke tillåta sådan förtäring eller förvaring. Bryter restauratör mot detta villkor, gör han sig skyldig till kontraktsbrott, varvid länsstyrelsen kan förklara att kontraktet skall att gälla. Varken upphöra restauratören eller den gäst, som förtärt den medförda rusdrycken, kan emellertid straffas. Detta förhållande har påtalats av socialstyrelsen, och kontrollstyrelsen systembolagens förtroendenämnd i över tiyttranden nykterhetskommitténs digare förslag till och och förtärings- förvaringsförbud på nöjes- idrottsplatser (se s. 306 nedan). Socialstyrelsen anförde. Det kan med fog göras gällande, att det är en brist i gällande försäljningsför- — vilken hrist framträtt allt starkare under senare ordning på denna punkt år, till följd av fördyringen av de utskänkta rusdryckerna ——att denna icke förbjuder förtäring av medförda alkoholhaltiga drycker. Visserligen har i överlâtelsekontrakten mellan systembolagen och restauratörerna införts en bestämmelse, vilken ålägger restauratören att tillse, att inga andra rusdrycker förtäras inom hans utskänkningslokaler än sådana som anskaffats av honom enligt avtalet med systembolaget, men trots att sådan förtäring regelmässigt strider mot restauratörens intresse har det likväl visat sig, att denn-a form för förbud icke är tillfyllest; anordningens verkan gentemot tredje man måste ju också anses skäligen svag. Enligt socialstyrelsens mening borde därför nämnda brist i försäljningsförordningen avhjälpas.
förtroendenämnd, med vilken kontrollstyrelsen instäm- Systembolagens de, att missförhâllande skulle rättas till att beyrkade förevarande genom stämmelsen i första av 5 5 § Rff utsträcktes att gälla såväl punkten kap. sprit- som vinrestauranger. Nykterhetskommittén delar den av socialstyrelsen m. fl. framförda uppfattningen att den påtalade bristen i utformningen av gällande bestämmelse bör Detta torde vara desto mera befogat om, såsom kommittén avhjälpas. föreslår, överlåtelsekontrakten skall upphöra. Visserligen kan länsstyrelsen motsvarande villkor i sin tillståndsresolution men det torde vara en intaga stor fördel om frågan kan regleras i försäljningsförordningen, så att länsstyrelserna behöver ha sin uppmärksamhet riktad därpå. Kommittén ej föreslår sålunda att förtärings- och förvaringsförbuden utformas så, att på utskänkningsställe gäst ej må förtära eller tillåtas förtära rusdrycker, som därstädes i laga ordning utskänkts till honom. Rusdrycker, som ej ej får utskänkas må ej heller förvaras därstädes eller på utskänkningsställe, eljest så att gästerna äger tillgång till dem (52 § 1 mom.).
Kommittén har i annat sammanhang föreslagit att nuvarande bestämatt Dessa melser om besiktning av utskänkningslokal skall upphöra gälla. bestämmelser avses skola ersättas av livsmedelsstadgans föreskrifter om serveringslokaler jämte kompletterande bestämmelser, som Konungen äger utfärda (se s. 342). Delvis härav kommer »utskänkpå grund begreppet att fä en annan innebörd än vad det för närvarande anses ha. ningsställe» Med »utskänkningsställe» enligt förslaget skall sålunda förstås varje lokal, i. vilken utskänkning av rusdrycker bedrives efter meddelat tillstånd och vilken fyller de krav (bl. a. på särskilt godkännande av myndighet) som livsmedelsstadgan eller de kompletterande föreskrifterna kan innehålla. uppställer mening kan förtärings- och förvaringsför- Enligt nykterhetskommitténs buden under vissa förhållanden te sig alltför rigorösa. Det är även känt att förhuden överträdes i avsevärd omfattning. Detta är en ur allmän rättssynpunkt allvarlig sak. Erfarenheten visar nämligen, att förbud och restriktioner, vilka ej har stöd i det allmänna rättsmedvetandet och ofta tillräckligt åsidosättes, lätt får ogynnsamma följder i fråga om laglydnaden. De många överträdelserna är ägnade att hos minska respekten för såallmänheten dana bestämmelser som berör samma område som de åsidosatta förhuden och kan dessutom medföra minskad respekt för myndigheternas föreskrifter överhuvud. Då vidare i sådana fall har en viss benägenhet att myndigheterna se genom med överträdelserna, uteblir i viss utsträckning den fingrarna åsyftade effekten med förhuden. Ur denna synpunkt kan det vara motiverat att medgiva vissa lättnader i de allmänna förtärings- och förvaringsförhuden. Den frågan uppställer sig sålunda huruvida det ur nykterhetssynpunkt starkt motiverade önskemålet att bibehålla förtärings- och förvaringsförhuden orubbade kan förenas med det av allmänna skäl föranledda intresset att åtminstone för vissa fall uppmjuka dessa förbud. Därvid är uppenbart. att om en uppmjukning skall ifrågakomma, denna bör begränsas till de fall där ett verkligt behov härav kan anses föreligga. De fall, där förtärings- och förvaringsförhuden överträdes i stor omfattning och där man bör undersöka huruvida lättnader i förhuden kan åstadkommas, kan uppdelas på två grupper. Den första gruppen omfattar de fall, som kan betecknas som fickflaskeproblemet, d. v. s. när enskilda gäster förtär medförda spritdrycker på restauranger och andra serveringslokaler, som saknar rättigheter att utskänka sådana drycker. Till den andra gruppen hänföres Torshyfallet och därmed likartade situationer, d. v. s. förtäring av medförda spritdrycker inom slutna sällskap på lokaler som nyss nämnts. Dessa tvâ grupper av fall kommer i det följande att behandlas var för sig.
Fickflaskeproblemei Rusdryckslagstiftningsrevisionen föreslog på sin tid, som ovan nämnts, att i rusdrycksförsäljningsförordningen skulle införas en undantagsbestämmelse från förtäringsförbudet av innebörd, att länsstyrelse skulle äga att, där utskänkning ej äger rum i orten, efter hörande av magistrat eller kom-
munalnämnd, medgiva att gäst å hotell eller pensionat vid hälsobrunn, å badort eller å annan plats där kurortsrörelse eller därmed likartad verksamhet bedrives och med vilken avtal om träffats för minst tre dabespisning gar finge tillåtas att förtära av honom medförda spritdrycker. Förslaget upptogs emellertid icke i propositionen och en motion i samma avriktning slogs av riksdagen. I yttrandena över nykterhetskommitténs s. k. har Torsbypromemoria några remissmyndigheter ånyo upptagit den av revisionen aktualiserade frågan om undantag från förtäringsförbudet för gäster å hotell- eller pensionat å vilo- och rekreation.sorter. Kommittén har denna till överupptagit fråga vägande och vill anföra följande. . Enligt kommitténs mening är fickflaskeproblemet icke begränsat blott till turist- och rekreationsorter. Det har betydligt större räckvidd. Därvid åsyftas dem som året runt äter eller matställen som saknar på pensionat spriträttigheter. Skall någon lättnad i åstadkommas, torförtäringsförbudet de det därför vara mera att dessa fasta som ofta angeläget tillgodose gäster, ej har möjlighet att måltider i sin bostad, än dem som en kort tid intaga av året uppehåller turist- och rekreationsorter. Man torde sålunda sig på ej kunna göra gällande att dessa orter befinner sig i en särställning i föreva- a rande hänseende. Kommittén är väl medveten om att överträdes i icke förtäringsförbudet obetydlig omfattning i fall av nyss angiven natur och kommittén delar även den från flera håll uttalade uppfattningen att förtäring av medförda spritdrycker i sådana fall i och för sig icke behöver vara störande ur ordningseller Kommittén har dock icke ansett förorda nykterhetssynpunkt. sig böra införande av en undantags- eller dispenshestämmelse från förtäringsförbudet, en s. k. fickflaskeparagraf. Skälen härför, vilka väsentligen överensstämmer med vad departementschefen anförde vid anmälan av revisionens förslag, är i huvudsak följande. En anledning att medgiva undantag från i nu förtäringsförbudet ifrågavarande fall skulle vara att genom av vissa mindre legalisering skadliga former av förtäring av medförda söka vinna större förståelse spritdrycker hos den icke absolutistiska delen av allmänheten för betydelsen av alkohollagstiftningens grundprinciper i öxrrigt och därmed ökad för bestämrespekt melserna och bättre laglydnad. Emellertid synes det om det ifråtvivclaktigt gasätta undantaget skulle få sådan effekt. Det kan nämligen sägas att undantaget endast skulle täcka en relativt del av de fall i vilka ringa lagöverträdelser förekommer och där för-täringen, om den sker i ordnade former och begränsad omfattning, icke behöver medföra vådor ur eller ordnings- nykterhetssynpunkt. En begränsning av undantaget till ett särskilt område skulle skapa gränsfall., där förbudets skulle te upprätthållande sig mera svårförståeligt än vid ett allmänt förbud. Den skulle kunna uppfattningen göra sig gällande i vissa kretsar, att om förtäring i ett fall är tillåten, så kan det icke göra så mycket om förbudet mot förtäring i ett annat fall överträdes. Därmed är man inne på en väg som kan leda till en alltmer uppluckrad respekt för alkohollagstiftningen. Risk synes även .föreligga att in-
förande av det ifrågasätta undantaget från förtäringsförbudet skulle kunna till en vanebildning, som dels skulle vara skadlig ur nyktergiva upphov och dels komma att leda till krav på successiv utvidgning av hetssynpunkt räckvidd. Är det ena tillåtet så bör även det andra tillåtas undantagets 0. s. v. försök att en uppställa en rationell Varje genom fickflaskeparagraf och ur alla tillfredsställande gräns mellan tillåten och otillåten synpunkter förtäring torde vara dömt att misslyckas. mening finns sålunda endast två möjlighe- Enligt nykterhetskommitténs ter mellan då det gäller att till fickflaskeproblemet. att välja taga :ställning Den ena är att behålla förbud och den andra att upphäva detsamgällande ma. medelväg synes vara mycket svår att åstadkomma. Någon acceptabel Ehuru vissa skäl talar för den senare av de båda lösningarna, har möjliga kommittén icke ansett förorda densamma, då den skulle innebära sig böra ett av för vårt rättighetssystem och man skulle genombrytande principerna befara en av läget ur ordnings- och nyk- _ ha anledning allvarlig försämring Det även kommittén att avvakta erfarenterhetssynpunkt. synes lämpligt heter av de av kommittén i andra avsnitt av detta betänkande framlagda
reformerna av nu gällande restriktionssystem. genomgripande avsnitt emellertid kunna På ett begränsat synes fickflaskeproblemet till en tillfredsställande i fråga om inackordebringas lösning, nämligen där bedrives som rörelse vid slutet bord i hemmet, ringsstâllen matservering om vartill även räknas militära mässar samt i fråi fråga personalmatsalar kollektivhusmatsalar. av medförda spritdrycker å sådana ga om Förtäring kan med i hemmet. Vad ställen i många avseenden jämställas spritförtäring och kollektivsom väsentligt skiljer inackorderingsställen, personalmatsalar husmatsalar från är de förras karaktär av sluövriga utskänkningsstållen visar och den kretsen av tet bord, Vilket sig i lokalens anordning begränsade Allmänheten tillträde till sådana lokaler. I den mån en matgäster. äger icke eller kollektivhusmatsal står för en var, erfordras sålunda personal- öppen utskänkningstillstånd i vanlig ordning. Lokal, där av pilsnerdricka bedrives [12 § b) inackorderingsutskänkning torde hittills icke ha ansetts falla under förtärings- och förvaringsför- Pff], skäl att ändra nuvarande icke förebuden.1 Något ordning härvidlag synes de fasta och i övriga här avfinnas. För gästerna på inackorderingsställen sedda matsalar kan ett intresse föreligga att få förtära medförda befogat På härav föreslår kommittén i annat sammanhang att rusdrycker. grund och skall samt förtärings- förvaringsförbuden ej gälla inackorderingsställen heller eller kollektivhusmatsal, utskänkning av öl be-
ej personalmatsal där
vid tillfälle då matsalen användes av de personer för vilka den är drives, I om de militära mässarna föreslår kommittén dessutom att avsedd. fråga skall föreskriva villkor och meddela de föreskrifter i övrigt Kungl. Majzt kommitténs maltdrycksbetänkande, SOU 1952: som prövas erforderliga. (Jfr
55 s. 217 ff. och 272.)
1 Se Thulin i TiS 1931 nr 8 sid. 8 och kontrollstyrelsens yttrande över 1934 års maltdryckskommittés betänkande (TfS 1940 sid. 70).
Beträffande personalmatsal och kollektivhusmatsal, där endast utskänkning av alkoholfria drycker bedrives enligt bestämmelserna i Aff, är icke samma prövning och kontroll föreskriven som i Ölförsäljningsförordningen. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig höra föreslå motsvarande undantag från förtärings- och förvaringsförbuden i dessa fall. Något praktiskt behov av sådana undantag torde ej heller finnas. En särställning intager emellertid som förut nämnts där inackorderingsställen matservering bedrives vid slutet bord i hemmet. För det fall att endast alkoholfria drycker utskänkes sådant ställe, har sålunda från förpå uttryckligt undantag tärings- och förvaringsförbuden (13 § Aff). gjorts Kommittén vill i detta framhålla att det står insammanhang självfallet nehavarna av här nämnda matsalar fritt att där förbjuda förtäring av starkare drycker. Matgästerna har sålunda rätt att ingen ovillkorlig på dessa utskånkningsställen få medtaga, förtära och förvara rusdrycker.
Spritförtäring i slutna sällskap (Torsbyfallet) Fester i samband med familjehögtider, och andra likföreningsjubiléer nande tilldragelser måste av praktiska skäl ofta till loförläggas offentliga kaler. Nykterhetskommittén har undersökt, huruvida man kan lösa problemet om spritförtäring vid sådana för slutna inom tillställningar sällskap den nuvarande lagstiftningens ram, d. v. s. med tillstånd till årsutskänkning eller tillfällig utskänkning. Antalet utskänkningsställen är som bekant tämligen litet. Det utgör knappt två per 10 000 invånare i genomsnitt för hela landet. Utskänkningsställena är väsentligen förlagda till städerna. De flesta orter i landet övriga saknar utskänkningsställe. 1950 saknades i 5 städer, nämspriträttigheter ligen i Värnamo, Tranås, Hagfors, Kumla och Av landets 84 kö- Fagersta. pingar hade 40 spriträttigheter medan 44 var utan. På (utom landsbygden köpingarna) fanns 121 kommuner (av 2 285) med varav 53 spriträttigheter, eller nära hälften i Malmöhus län. I hela Norrland fanns endast 4 köpingar och 6 landskommuner med spriträttigheter. Möjligheterna för en arrangör av en fest i ett slutet att sällskap förlägga tillställningen till en lokal med spritutskänkning är sålunda, bortsett från vissa tätorter, mycket Ett behov kan därför att begränsade. sägas föreligga kunna för ändamålet utnyttja även andra lokaler än de s. k. -spritrestaurangerna. Detta behov har enligt Rff i viss mån tillgodosetts genom institutet tillstånd till tillfällig utskänkning. En i ett slutet vid viltillställning sällskap, ken servering av spritdrycker är avsedd att äga rum, kan sålunda förläggas t. ex. till ett hotell eller ett pensionat utan årsrättigheter om tillstånd erhålles till tillfällig utskänkning. Under de är som gått sedan Rff trädde i kraft har emellertid institutet tillfällig utskänkning fått en ganska begränsad användning. Sålunda utgjorde exempelvis det totala antalet under år 1950 begagnade tillstånd till tillfällig utskänkning av spritdrycker endast 205. Ett antal av de tillfälliga
tillstânden till allmänheten, t. ex. vid utställningar och avsåg utskänkning liknande, varför antalet tillstånd som utnyttjades för utskänkning åt slutna
var mindre än det totala antalet tillstånd. sällskap Institutet innebär sålunda i sin nuvarande utformtillfällig utskänkning icke lösning av den .föreliggande frågan. ning någon praktiskt betydelsefull härtill är bl. a. det Det av Anledningen omständliga ansökningsförfarandet. i den förut nämnda s. k. framnykterhetskommittén Torsbypromemorian till en därför bl. a. förenkling av lagda förslaget provisorisk lösning avsåg förfarandet vid ansökan om tillstånd till och komtillfällig utskänkning, att sådant tillstånd skulle få meddelas av e.fter mittén föreslog systembolag remissförfarande. förordade kommittén ökad anett förenklat Därjämte av institutet tillstånd till årsutskänkning, begränsad till slutna vändning
sällskap. Det som framlade i den s. k. Torsbyproförslag, nykterhetskommittén var som redan nämnts endast avsett som ett provisorium. Förmemorian, därför den att några större förändslaget måste bygga på förutsättningen, i det inte fick Då frågan skall ringar gällande försäljningssystemet göras. i samband med av ett nytt försäljningssystem blir läget lösas skapandet ett annat. Kommittén har därför undersökt hur intresset av givetvis ånyo kunna anordna i slutna med servering av spritatt tillställningar sällskap
skall kunna tillgodoses utan att väsentliga olägenheter uppkommer drycker ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Därvid har kommittén i första hand övervägt möjligheterna att ytterli-
förenkla förfarandet beträffande ärenden om tillstånd till tillfällig utgare till slutna Kommittén har emellertid kommit till den skänkning sällskap. att även om man skulle kunna tillgodose de krav på snabbuppfattningen, enkelhet man i detta sammanhang bör het och i tillståndsförfarandet som vilket i och för vore värdefullt, man likväl icke löser probleuppställa, sig tillfredsställande sätt. Man torde kunna utgå från att met på ett nämligen enbart är det relativt omständliga förfarandet som är anledningen det icke av institutet tillfällig utskänkning och till det till den ringa användningen av vid festligheter i slutna stora antalet överträdelser förtäringsförbudet Även tor-de vara av väsentlig betydelse. Med tillämpning sällskap. prisfrågan att restauratörvinst och utskänkningsav utskänkningsreglerna följer ju skatt skall de serverade spritdryckerna. Särskilt då det är fråga uttagas på liknande som skulle hållas i hemom familjefester och andra festligheter, av torde merkostnaden vid utmen om detta vore möjligt utrymmesskäl,
av en stor roll. skänkning spritdryckerna spela har i annat övervägt att föreslå att sammanhang
Nykterhetskommittén
skulle avskaffas och ersättas med motden särskilda utskänkningsskatten av skulle skatten på alla svarande höjning omsättningsskatten. Härigenom
bli densamma vid utskänkning och utminutering. Utskänkningsrusdrycker skulle under alla bli högre än utminuteringspriset, priset omständigheter men en viss utjämning skulle äga beroende på de högre omkostnaderna, vara att det skulle bli lättare att komma till rum. Fördelen skulle
härav
rätta med den olagliga förtäringen av medhavd näutminuteringssprit på ringsställen utan spriträttigheter. Om bleve mindre skulle prisskillnaden man med större utsikt till kunna lösa att framgång problemet genom på ett eller annat sätt till kontrollerad vidga möjligheterna laglig, utskänkning. Vid tillställningar i slutna skulle en av antalet sällskap ökning rättigheter till tillfällig tänkas kunna utskänkning ifrågakomma. Av som redovisas skäl, i nykterhetskommitténs principbetänkande (SOU 1952: 53, s. 143), har emellertid kommittén icke funnit föreslå nåsig höra gon utjämning av prisskillnaden. Om denna prisskillnad sålunda antages komma avtt bestå, följer härav att det icke är att finna en i alla avmöjligt seenden tillfredsställande av om en av lösning frågan legalisering spritförtäring i slutna sällskap genom av omläggning utskänkningsreglerna. Nykterhetskommittén har vidare av att införa ett övervägt lämpligheten generellt undantag från det allmänna beträffande slutna förtäringsförbudet sällskap. En sådan lösning synes emellertid mindre Den förutsätter lycklig. nämligen att begreppet slutet definieras så klart, att sällskap någon tvekan från allmänhetens och restauratörernas sida icke huruvida i visst föreligger fall förtäringsförbudet är eller Att gällande undantaget tillämpligt. uppställa en sådan definition möter emellertid stora och svårigheter risk föreligger även att utvecklingen skulle leda till en allt vidsträcktare av tolkning begreppet. Därtill kommer att icke alla i slutna är så tillställningar sällskap ordnade, att det icke behöver befaras att ur olägenheter uppstår ordningsoch Det icke nykterhetssynpunkt. synes uteslutet att tillställningar i slutna sällskap skulle anordnas i väsentligen syfte att utnyttja ett generellt undantag från förtäringsförbudet. För legalisering av i slutna kan alltså ett spritförtäring sällskap sådant generellt undantag icke rekommenderas. Enär det faktiska behov som föreligger emellertid bör tillgodoses föreslår kommittén på något sätt, att det skall ankomma att från fall på offentlig myndighet till fall pröva huruvida undantag bör beviljas. Möjlighet till sådant bör endast undantag föreligga i de mest angelägna fallen, d. v. s. vid och andra familjefester därmed jämförliga tillställningar (52 § 2 mom.). Vad härefter gäller vilken som frågan myndighet bör givas befogenheten att pröva torde — dispensärendena, sedan systembolagen enligt kommitténs förslag omvandlats till ett rent -försäljningsorgan valet endast stå mellan länsstyrelserna och länsnykterhetsnämnderna. Detta val är icke enbart en praktisk utan beror lämplighetsfråga, även på innebörden av dispensprövningen i allmänhet. Utgår man från att dispensmöjligheten endast skall omfatta sådana tilli
ställningar slutna sällskap, som skulle förlagts till enskilt hem om förut-
sättningar förelegat därför, torde man kunna att påstå några olägenheter av dispensmöjligheten icke behöver ur allmän uppstå nykterhetssynpunkt. Vad det gäller att bedöma vid
dispensprövningen är främst
tillställningens art samt huruvida det finnes befara anledning att festen kommer att anordnas på sådant sätt att olägenheter uppkommer ur Dis-
ordningssynpunkt.
blir sålunda främst en givetvis stor pensprövningen ordningsfräga, varjämte vikt hör läggas vid enhetlighet och konsekvens i tillämpningen av undan- Med härtill böra tagsföreskriften. hänsyn synes länsstyrelserna lämpligen anförtros vinnes även överensstämmelse med tillprövningen. Härigenom ståndsprövningen i utskänkningsärendena. Av karaktär vidare att utredningen i dispensdispensprövningens följer ärendena i allmänhet kan till sådana förhållanden som har bebegränsas ur Det blir länsstyrelsens egen sak att bestämtydelse ordningssynpunkt. ma hur pass omfattande utredningen skall göras. Naturligt är att den första ansökningen från en viss restauratör föranleder en grundligare undersökän senare framställningar. I vissa fall kan det vara motiverat att höra ning den kommunala nykterhetsnämnden. Med hänsyn till att det här gäller privata fester av rent speciell karaktär har kommittén icke ansett det motiverat att tillerkänna kommunerna vetorätt beträffande ifrågavarande med- För att tillgodose kommunernas intresse föreslås emellertid att givanden. före varje oktrojperiods början skall lämna fulllänsnykterhetsnämnden i länets kommuner tillfälle att yttra sig beträffande frågan, i vilken mäktige till från förtäringsförbudet bör lämnas omfattning medgivande undantag inom kommunen under perioden. Fullmäktige kan alltså föreslå t. ex. att medgivande företrädesvis lämnas för vissa ställen, som håller en relativt hög standard, eller att medgivande icke lämnas för ställen av en viss typ. Begagnar sig fullmäktige av sin yttranderätt, bör fullmäktige i regel angiva vilket eller vilka ställen som i första hand skall komma i fråga. Polismyndighetens yttrande torde i regel erfordras innan länsstyrelsen ärende om från Då därtill kommer att prövar dispens förtäringsförbudet.
ärenden av detta slag bör behandlas utan onödigt dröjsmål, torde det vara
lämpligt att dispensansökan visserligen skall ställas till men länsstyrelsen ingivas till polismyndigheten i orten som har att med eget överyttrande sända ansökningen till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut bör direkt tillställas sökanden samtidigt med att avskrifter översändes till polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd (54 § 1 mom.). Då -utskänkningstillstånd enligt kommitténs förslag skall givas direkt till vederbörande restauratör, torde dispens från förtäringsförbudet även böra lämnas direkt till denne och sålunda givas innebörden av ett tillstånd att vid en viss angiven tillställning servera av gästerna medförda spritdrycker. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att lämna närmare anvisningar angående de slag av tillställningar för vilka medgivande må lämnas. Som utgångspunkt torde därvid kunna tagas de regler, som för närvarande tilllämpas vid prövning av ansökningar om extra tilldelning. Enligt anvisningar meddelade av Systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott den 5 juni 1947 finge giltiga grunder -för beviljande av extra tilldelning i normalfall anses vara för handen bl. a. vid firande av 40-, 50-, 60-, 65-, 70-, 75- och 80-årsdagar; vid bröllop, silverbröllop, 40-årsminne av bröllop samt guldbröllop; vid begravning; vid avlagd akademisk examen. 19-51236?
Enligt kommitténs mening bör för ett visst utskänkningsställe i regel icke lämnas medgivande till förtäring av medhavda drycker av sådana slag, som får utskänkas på stället i fråga. Det undantag från förvaringsförbudet, som ett lämnat förtäringsmedgivande innebär, gäller självfallet endast den familjefest som medgivandet avser. Det är sålunda enligt förslaget inte tillåtet för restauratören på ett utskänkningsställe med endast ölrättigheter att där förvara överblivna rusdrycker från ett förtäringstillfälle till ett annat. Då lämnar ett förtäringsmedgivande, skall länstyrelsen tilllänsstyrelsen lika föreskriva de villkor som kan anses erforderliga. Några kvantitetsbegränsningar bör därvid ej föreskrivas, då det ligger i sakens natur att sådana bestämmelser strider mot förtäringsmedgivandets karaktär och de för övrigt skulle vara omöjliga att kontrollera. Ansökan om förtäringsmedgivande göres lämpligen på formulär, som fastställes av Kungl. Maj :t eller av central myndighet. Formuläret bör göras så fullständigt att därav framgår alla uppgifter, som kan vara av betydelse för ärendets avgörande. Härigenom kan en snabb handläggning åstadkommas. Kommitténs nu framlagda förslag motiveras främst av önskemålet, att man skulle kunna förlägga vissa tillställningar, framför allt familjefester 0. d., till restauranger och pensionat som saknar årsrättigheter, utan att härför skulle behöva igångsättas någon stor administrativ apparat och utan att spritförtäringen skulle bli väsentligt dyrare än om den ägt rum i vederbörandes hem. Man bryter visserligen därigenom rättighetssystemet på-denna punkt, men detta torde ej vara så allvarligt, då förtäringen vid familjefester står den som rum i hemmen nära? förtäring äger mycket Dispensrätten beträffande förtäringsförhudet vid tillställningar i slutna sällskap bör alltså av angivna skäl begränsas till familjefester och därmed jämställda tillställningar. För andra tillställningar i slutna sällskap bör förtäringsförhudet gälla och de allmänna utskänkningsreglerna. sålunda Det kommittén att därvid i mån av behov tillämpas. synes lämpligt institutet årsutskänkning begränsad till slutna sällskap får ökad användning. Särskilt torde denna form av utskänkningstillstând kunna vara lämplig på orter, där utskänkningsställen med vanliga rättigheter saknas och icke anses böra komma till stånd, men där behov av sådan begränsad utskänkning tämligen ofta kan beräknas göra sig gällande. Så är t. ex. fallet, då man för ett visst näringsställe kan förutse ett stadigvarande behov att då och då anordna servering för särskilda slag av sällskap, såsom vid firmafester, sammankomster i föreningar och ordenssällskap, utan att likväl generella spriträttigheter anses böra beviljas stället i fråga? Årsrättigheterna kan då av länsstyrelsen begränsas att gälla endast för i de särdeltagare skilda slagen av tillställningar, endast för minst ett visst antal deltagare o. s. v. Sådanarättigheter existerar redan nu.3 Även formen med tillstånd till 1 Herr Utterström förordar i första hand en förenklad form av tillfällig (s. 376). utskänkning 5 Se t. ex. kontrollstyrelsens yttrande den 16 november 1949 (TfS 195W sid. 193). ° Se t. ex. Kungl. Maj:ts res. den 3 februari 1950 (TiS 1951 sid. 115) och den 19 maj 1950 (TfS 1951 sid. 149). Jfr rättsfall i TiS 1951 sid. 218.
bör kunna i sådana fall. Någon ändtillfällig utskänkning givetvis tillämpas av bestämmelserna beträffande dessa former av utskänkningstillstånd ring torde icke vara under att från förtäringspåkallad förutsättning undantag och kan medgivas enligt här skisserade system. förvaringsförbuden om rusdrycksförtäring i slutet sällskap på inackorderingsställen Frågan samt i (inklusive militära mässar) och kollektivhusmatpersonalmatsalar salar är ett Vad inackorderingsställena angår torde det såspecialproblem. som förut nämnts inte finnas skäl att ändra nuvarande ordning, enligt vilken och inte anses tillämpliga på sådana förtärings- förvaringsförbuden ställen. För det fall att en användes vid fester för personalen personalmatsal vid vederbörande institution eller företag, eller att en kollektivhusmatsal brukas vid festligheter som anordnas av hyresgäster i kollektivhuset, synet det icke heller finnas tillräckliga skäl att förbjuda förtärandet av medförda För torde ett förbud vara svårt att rusdrycker. övrigt sådant mycket vid fester i dylika slutna sällskap. I den mån personalens resupprätthålla hyresgästernas önskemål kan, utan olägenhet ur nykterhetssynpektive beaktas synes detta böra ske. Däremot synes förhuden alltjämt böra punkt, i fråga om personal- och kollektivhusmatsalar i den mån matsalarna gälla användes av andra än dem, för vilka de är avsedda, d. v. s. vid tillfällen då lokalerna uthyres till utomstående organisationer eller enskilda. Eljest skulle både de bestämmelserna om medgivande till förtäring av föreslagna rusdrycker och reglerna om tillfällig utskänkning i många fall lätt kunna
kringgås. Nykterhetskommittén har utformat sitt förslag i enlighet med nu angivna riktlinjer. Se 45 § förslaget till ölförsäljningsförordning (SOU 1952:55 s. 272). Genom den föreslagna ordningen skulle sålunda undantag från förtärings- och förvaringsförbuden gälla följande utskänkningss-tällen: a) inackorderingsställen avseende de fasta inackorderingsgästerna; b) personalmatsalar och kollektivhusmatsalar, där utskänkning av öl äger rum efter anmälan, avseende vid vederbörande instipersonalen tution eller företag respektive hyresgästerna i kollektivhuset.
Sveriges centrala hotell- och restaurantförening (s. 277) samt IOGT (s. 309) har i olika sammanhang fäst uppmärksamheten på den rusdrycksförtäring, som i stor utsträckning äger rum i privata festvåningar och offentliga samlingslokaler utan några som helst ntskänkningsråttigheterå De privata festvåningarna och med dem jämförliga privata lokaler utgör i detta hänseende ett komplicerat problem. I åtskilliga fall torde lokalägaren biträda med utskänkning av alkoholfria drycker, vilket förutsätter tillståndseller anmälningsbevis. I sådana fall kan han ställas till ansvar ej blott för underlåtenhet att anmäla respektive söka tillstånd till utskånkningen av alkoholfria drycker utan även för den förtäring och förvaring av starkare drycker som ägt rum?
1 Jfr TfS 1946 sid. 224. 9 Se rättsfall i TfS 1942 sid. 54-56.
Rusdrycksförtäringen i de privata festvåningarna och med dem jämställda lokaler inrymmer ett flertal olika former från den helprivata förtäringen, som närmast är jämställd med den som sker i hemmet, till den mer eller mindre offentliga förtäring som närmar sig ntskänkning på restaurang. Omfattningen av sådan förtäring har betydelse dels med hänsyn till restauratörernas intresse, dels på grund av den utskänkningsskatt som går förlorad för staten dels ock ur allmän ordnings- och nykterhetssynpunkt- Den betydelse förtäringen har i sistnämnda hänseende varierar allt efter de förhållanden under vilka förtäringen sker. I flertalet fall torde den icke föranleda några olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Av det sagda framgår att det är mycket vanskligt att göra någon gränsdragning på detta om-
råde. Nykterhetskommittén finner sig icke böra föreslå några åtgärder men
anser att utvecklingen på området bör följas med uppmärksamhet (se »vidare s. 313 och 314).
15. Förbudet mot
Kap. utskänkning
vid och
offentliga föreställningar danstillställningar
Enligt 5 kap. 3 § Rff må utskänkning av rusdrycker ej ske vid offentligt skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller, med undantag av konsert, annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, eller vid offentlig danstillställning. Förbudet avser lokal eller plats, där föreställningen eller danstillställnin-jgen äger rum, och annan därmed i inre förbindelse stående lokal. Rätt till utskänkning må emellertid för särskilda fall medgivas i Stockholm av poliskammaren och eljest av länsstyrelsen, sedan i stad magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande. I det följande behandlas förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar (varietéförbudet) och förbudet mot utskänkning vid offentliga danstillställningar (dansförbudet) var för sig.
Varietéförbudet
Varietéförbudet går ursprungligen tillbaka till ett stadgande som år 1896 infördes i 1895 års I detta föreskrevs förbrännvinsförsäljningsförordning. bud mot utskänkning av spritdrycker i samband med varietéföreställningar, skåd-espel och andra dylika Såsom för föroffentliga tillställningar. grund budet anfördes bl. a., att dessa föreställningar medförde ett ökat förtärande av spritdrycker -och en l-ockelse till osedlighet av beskaffenheten på grund av de som vid flera av särskilt de s. k. varietéprestationer erhjödes dem, erna. Genom att borttaga rättigheten att utskänka vid sådana spritdrycker föreställningar avsåg man att beröva dessa mycket av den dragningskraft, som gjorde dem talrikt besökta, samt och inskränka de avvärja skadliga verkningarna. Med hänsyn till att ett tillfredsställande sätt svårigheten på definiera begreppet erhöll en omvarietéföreställning stadgandet tämligen fattande räckvidd, och detta föranledde att förbudet icke gjordes ovillkorligt utan länsstyrelsen fick rätt att för särskilt tillfälle för medgiva undantag att icke av skulle sträcka än som vore verkningarna stadgandet sig längre behövligt. Bestämmelserna, vilka så gott som oförändrade upptogs i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, infördes därifrån i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, därvid de emellertid ändrades i flera hänseenden. Bl. a. utsträcktes förbudet att omfatta även vin. Förbudet, som beenligt tidigare stämmelser avsåg lokal eller plats med utsikt över föreställningen, utvidgades vidare att alla lokaler som står i inre förbindelse med för gälla platsen föreställningen. Rusdryckslagstiftningsrevisionen föranstaltade om en röundersökning rande antalet beviljade undantag från varietéförbudet. Det visade att sig
-- anta-
om man bortser från vad som kunde inbegripas under Sångkonsert
tillstånd icke var stort. Tillstånden hade avsett
let meddelade synnerligen kabareter, ofta för välgörande ändamål, trolleriföreställningar
exempelvis samt andra Det hade tämligen ofta förekommit att sam-
artistuppträdanden.
ma tillståndsresolution omfattat flera tillfällen.
De nuvarande bestämmelserna från motsvarande stadganden
skiljer sig
i 1917 års endast i vissa detaljer. Varietéförbudet gällde enligt
förordning
vid vilken uteslutande utfördes
denna förordning icke i fråga om konsert,
instrumentalmusik. I enlighet med rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag
ändrades bestämmelsen så att förbudet icke kom att avse något slag av kon-
sert. Numera faller sålunda luta eller kvartettsång icke
exempelvis sång till förbudet. Såsom av vad kunde enligt 1917 års under framgår nyss angivits från utskänkningsförbudet »för förordning länsstyrelsen medgiva undantag
särskilt tillfälle›. Revisionen föreslog den ändringen av undantagsstadgan-
att tillstånd skulle kunna lämnas »för särskilda fall». Härmed avsågs, det, skulle kunna omfatta flera bestämda tillfällen. att en tillståndsresolution Däremot revisionen icke att gå ännu längre och medgiva
ansåg lämpligt
tillstånd lämnades för en utan närmare av de sär-
att tidsperiod angivande
skilda fall då skulle Även i denna del överensstäm-
föreställningar äga rum.
mer 5 kap. 3 § Rff med revisionens förslag. i motion (I: 16 av herr Wistrand m. fl.) ut- Vid 1945 års riksdag föreslogs
rörande sådan av 5 kap. 3 § Rff, att »utskänkning av redning omarbetning
må även i samband med sådana nummer av soarébetorusdrycker äga rum
nad som icke kunna direkt hänföras till konsert›. Utskänknings-
karaktär, förbudet motionärerna alltför rigoröst m-ed hänsyn till ett par fall, syntes
som då varit föremål för prövning. I det ena var omständigheterna rättslig
följande.
med tillstånd utövade utskänkning av vin å En person, som vederbörligt hade i samband med utskänkningen anordnat en restaurang i Stockholm,
förutom med orkestermusik och sång med pianoackompanjeunderhållning med av dikter av den danske författaren Kaj Munk. mang jämväl upplåsning
den 1944 2:a avd.)
Genom utslag av Stockholms râdhusrätt 8 maj (nr 31,
till ansvar, emedan icke kunde hänföras
fälldes anordnaren underhållningen
vid vilken En ledamot av*
till sådan konsert, utskänkning finge äga rum.
fann den att av dikter i mindre
rådhusrätten omständigheten, upplåsning
icke kunna anses medföra att underhåll-
utsträckning förekommit, skäligen vore att anse såsom sådan tillställning, vid vilken enligt 5 kap. 3 §
ningen
Rff av utan särskilt medgivande utskänkning rusdrycker ej finge äga rum
och ville sålunda fria från ansvar.
Motionärerna yttrade bl. a.
Med hänsyn till den konstnärliga halten av ifrågavarande upplåsning synes det inkonsekvent att jämställ-a detta slag av underhållning med varieté, i all tämligen för vilka tillstånd och som utföras i synnerhet som de konserter, ej erfordras ofta kunna vara av betydligt mindre konstnärlig art. samband med utskänkning, Hade dikter varit tonsatta och sjungits vid tillfället i fråga, hade ifrågavarande ansvar. Hur domstolen skulle ställt sig för den vederbörande sannolikt undgått
r 295 _ hämdelse skett i form av -s. k. melodram — recitation med orkesteruppläsningen — är svårare att bedöma vid avsaknad av praxis ackompanjemang på området. Med hänsyn till det musikaliska inslaget är det visserligen ej uteslutet, att underhållningen kunnat anses såsom konsert, men detta är tveksamt, då uppläsningen är så att säga det centrala i ett dylikt framförande. Med hänvisning till förevarande rättsfall synes en viss uppmjukning i paragrafens föreskrifter böra ske i sådan riktning, att även annan underhållning (än konsert) av mera konstnärlig halt får äga rum utan särskilt tillstånd i samband med utskänkning av rusdrycker. Som härovan antytts, måste det te sig som tämligen otillfredsställande, att en innehavare av utskänkningsrättigheter måste söka länsstyrelsens tillstånd för att anordna underhållning medelst upplåsning av en skönlitterär författares alster, då han utan sådant tillstånd får låta utföra sång och musik av i många fall betydligt enklare slag.
(betänkande nr 32) ville icke förneka att ett förtyd- Bevillningsutskottet ligande av stadgandet i 5 3 § Rff kunde anses önskvärt. Redan vid tillkap. komsten av förordningen ifrågasattes att skillnaden mellan »varietéföreställoch >konsert>> borde klarare än som skett i författningstexning» angivas ten. Några i dessa hvänseenden klargörande bestämmelser tillkom emellertid icke, utan tveksamma fall avsågs skola få lösas i tillämpningen. Även enligt utskottets torde det bereda vissa svårigheter att i författningstexten mening giva en uttömmande beskrivning av den underhållning, som ej borde omfattas av ifrâgavarande utskänkningsförbud. Utskottet förutsatte att frågan skulle komma att behandlas av 1944 års nykterhetskommitté och avstyrkte med hänsyn härtill bifall till motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Vid 1950 års riksdag togs frågan upp på nytt, då det föreslogs i motion (II: 111 av herr Dickson) att varietéförbudet skulle I motionen upphävas. anfördes att, om någon källarmästare önskade förströ sina gäster med att uppvisa t. ex. en trollkarl, ett danspar, en balettensemble eller något liknande varieténummer, så vore detta, för såvitt utskänkning samtidigt förekomme, tillåtet endast i särskilda fall och först sedan två myndighetsinstanser uttalat sig i ärendet. Varför denna form av oskyldig förströelse, vanlig i andra länder, skulle förmenas oss svenskar och de utlänningar, som gjorde oss glädjen att gästa oss, vore för motionären icke begripligt. Bevillningsutskottet (betänkande nr 15) avstyrkte motionen under hänvisning till nykterhetskommitténs arbete och riksdagen biföll utskottets hem-« ställan.
Nykterhetskommittén Av det anförda framgår att varietéförhudet har verkmycket vittgående ningar. Det är sålunda inte endast utskänkning på teatrar, egentliga varietéer och därmed jämförliga lokaler som förhindras utan det blir på grund av förbudet också omöjligt att på restauranger anordna annan underhållning än sådan som kan kallas för konsert. Stundom har det visat vara sig ganska tveksamt, vad som kan rymmas under denna är såbeteckning. Belysande lunda ett rättsfall, som även i På Berns saåberopats riksdagsmotionen. longer i Stockholm hade nummer, som bestått i dels att »en artist uppförts
imiterat med munnen och händerna samt utfört musikstycken fågelläten medelst och med av en en leksaksballong och visselljud hjälp cykelpump, en dammsugare ävensom på ett odefinierbart instrument med stråke, dels att en annan artist vid utförandet av sångnummer imiterat tre kända skådeoch en Källarmästaren blev på grund härav dömd till spelare vissångare» böter? och liknande har också föranlett straff. Klart är att Operaparodier sådan underhållning som recitation 0. d. faller under förbudet. Nykterhetskommittén har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om antalet från varietéförbudet under 1949. Det visar sig att sådana unundantag i de flesta län är ytterst I flera fall uppgives att ansökdantag sällsynta. om icke förekommit under det senaste årtiondet. Det är ningar undantag huvudsakligen badorrt-srestauranger och vid enstaka välgörenhetstillställpå ningar som varietéuppträdanden o. d. tillåtits. Enligt kommitténs mening är det icke nödvändigt att upprätthålla varietéförbudet i hela dess nuvarande omfattning. Det synes knappast vara något att hindra från att anordna även annan
nykterhetsintresse restaurangerna
underhållning än konsert för sina gäster. Att därigenom skulle uppstå sådana faror i nykterhets- och avseende, som på 1890-talet anfördes sedligt som skäl för förbudet, torde inte behöva befaras. Någon anledning att upphäva förbudet även i vad det gäller teatrar och verkliga varietéer torde emellertid icke I om sådana ställen torde förbudet ha praktisk föreligga. fråga för det stundom förekommande fallet, att det finns betydelse huvudsakligen en restaurang som är så belägen att den lätt kan få inre förbindelse med teaterlokalen. Det bör också att sådana av »föreställningar› som kan förepåpekas slag komma på restauranger faller under kontrollbestämmelserna i 13 § ordningsstadgan för rikets städer. Detta innebär att den som vill anordna sådan anmälan därom hos och är
föreställning skall göra polismyndigheten
skyldig att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter polismyndigheten meddelar. Om eller innebär något, som strider föreställningen åsyftar mot eller allmän eller föranleder svårare oordning, kan den sedlighet lag och dess förnyande förbjudas. De nu återgivna bestämmelserna upplösas endast i städerna och, på grund av särskilt förordnande, gäller visserligen i vissa andra större orter men det alldeles övervägande antalet spritrestaut-orde vara dessa - Om utländska artister anranger belägna på platser. vändes Vid tillkommer kontrollföreskrifterna i restaurangunderhållning, den 31 december 1913 angående rätt för utlänning. och i utlankungörelsen det bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka samt bestämmelsernai förordningen den 23 oktober . 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. I enlighet med vad här ovan anförts har i kommitténs författningsförslag (51 § 1 mom.) från varietéförbudet undantagits förutom konsert även artisteller annan därmed jämförlig underhållning, som å restaurang uppträdande beredes gästerna utan särskild avgift.
1 Se Svea hovrätts utslag den 17 oktober 1944 (Svensk juristtidning 1945, rättsfallen sid. 55).
Dansförbudet
Dansförbudet infördes genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och har alltså gällt sedan den 1 januari 1919. De ursprungliga bestämmelserna skilde sig från de nuvarande i huvudsak endast därutinnan att länsstyrelsens dispensrätt blott avsåg »särskilt tillfälle» Förbudet tillkom på förslag av 1911 års nykterhetskommitté. Såsom motivering framhöll kommittén att allvarliga missförhållanden enligt vad det visat sig yppats i en del danslokaler, i vilka i offentliga spritutskänkning sammanhang med danstillställningar förekommit. Rusdrgckslagstiftningsrevisionen gjorde en undersökning angående länsstyrelsernas praxis vid dispensgivningen, avseende tiden omkring år 1930. Enligt denna undersökning de flesta orter i landet, beviljades dispens på där det fanns erforderliga i om förutsättningar fråga utskänkningslokaler och detta icke blott vid enstaka festligheter utan i fall vid många regelbun» det återkommande tillfällen. Under åren 1929 och 1930 förekom utskänkning i samband med dans på 315 restauranger, fördelade 128 olika orter. på Dessa år var totala antalet tillstånd 5360 5581 och totala antalet resp. danstillställningar ca 12 000 resp. ca 13 000. Under hänvisning till att undantag från sålunda utskänkningsförbudet meddelats av länsstyrelserna i synnerligen stor uttalade reviutsträckning, sionen att det knappast kunde anses att bibehålla en föreskrift försvarligt med karaktär av undantagsbestämmelse, då den i förvandtillämpningen lats till allmän regel. revisionens hade man att mellan Enligt mening välja å ena sidan att rätt att från förupphäva länsstyrelsens medgiva undantag budet mot utskänkning i samband med dans, frånsett alldeles möjligen speciella fall, samt å andra sidan att tillåta i samband med dansutskänkning tillställningar, eventuellt med viss begränsning. Revisionen erinrade vidare om att offentliga vore underkastade danstillställningar tillståndsprövning av polismyndighet jämlikt bestämmelser. Revisionens förordningsstadgans slag innebar att särskilt icke skulle erfordras för att medgivande längre bedriva utskänkning i samband med å lokal som offentlig danstillställning huvudsakligen var avsedd för restaurangrörelse. Mot revisionens förslagi denna del reserverade herrar Josig Englund, hansson och Ljunggren, vilka bibehållande av förbudet med föreslog möjlighet till dispens endast skäl och vid enstaka danstillfälle. på synnerliga Som motivering anfördes framför allt att till att restaurangdansen bidroge utbreda alkoholförtäringen bland ungdomen. Revisionens förslag upptogs i nr 242 till 1937 års propositionen riksdag. Riksdagen intog däremot en annan ståndpunkt. anför- Bevillningsutskottet de, att enligt dess mening gällande bestämmelser om i samutskänkning band med danstillställning av vissa håll ett myndigheterna på tillämpats på sätt, som kunde giva anledning till befogade För framtiden måste erinringar. anses önskvärt att tillstånd till dans i samband med å restauutskänkning rang meddelades med större och varsamhet än som dittills skett. urskillning
Särskilt funne utskottet det icke vidare böra att ifrågakomma medgivande lämnades för viss tidsperiod utan av de särskilda då dans angivande dagar skulle äga rum. Då det för av dessa icke torde tillgodoseende synpunkter vara att enbart tillräckligt lägga avgörandet i polismyndighetens hand, ville utskottet för sin del förorda sådan ändring av :ts att för Kungl. Maj förslag i samband med dans utskänkning å restaurang alltjämt skulle erfordras jämväl medgivande från sida. länsstyrelsens Resultatet blev att de gamla bestämmelserna bibehölls med den ändringen, att dispens skulle kunna lämnas »för särskilda fall›. Dansförbudet har sedermera uppmärksammats i olika sammanhang? Bl. a. behandlades det av den s. k. i dess betänkande ansnabbutredningen gående nykterhetstillständet under krigsåren (SOU 1944: 3 s. 200-215). Även denna utredning en gjorde undersökning angående länsstyrelsernas praxis vid dispensgivningen, varvid det visade att sig dispensgivningen tilltagit. Antalet danskvällar med på restauranger rusdrycksutskänkning uppgick 1939 till närmare 19 000. resultat i redo- Undersökningens övrigt visas i snabbutredningens betänkande, vartill här må hänvisas.” Två av utredningens ledamöter (majoriteten) ansåg sig i dåvarande läge —— med stark tiilströmning till och en oroväckande spritrestaurangerna stegring av — böra förorda att könssjukdomarna restaurangdans i samband med utskänkning helt skulle stoppas. Även på längre sikt framstode det dessa enligt ledamöters mening såsom ett önskemål att rusdrycksutskänkningen principiellt skildes från den offentliga dansen. För realiserande av detta önskemål ifrågasattes att länsstyrelsernas rätt att från förmedgiva undantag budet mot vid skulle utskänkning offentliga danstillställningar borttagas eller åtminstone de särskilda fall, då kvalificeras undantag finge beviljas, att avse endast verkliga undantagsfall. Även ungdomsvårdskommittén har 0n1 och tagit upp frågan utskänkning offentlig dans. I sitt betänkande III om och 1945: ungdomen nöjeslivet (SOU 22 s. 308) föreslår kommittén att man rätt att upphäver länsstyrelsernas bevilja undantag från utskänkningsförbudet. Nykterhetskommittén yttrade sig den 29 november 1945 över betänkande och ungdomsvårdskommitténs förklarade därvid att kommittén inte böra ta till fråansåg sig ståndpunkt gan om restaurangdans utan ytterligare utredning. Nykterhetskommittén ville emellertid framhålla att bestämmelser inte torde gällande tillämpas med den »urskillnjng och varsamhet», som förutsattes av vid riksdagen författningens antagande. Nykterhetskommittén fann det angeläget att åtgärder vidtoges för att bringa i bättre överensstämmelse lagtillämpningen med lagstiftarnas intentioner. Vid 1946 års riksdag väcktes motioner (I: 212 av herr m. fl. och Englund II: 343 av herr Sandberg m. fl.) om viss av ändring undantagsbestämmelsen
1 Jämför artiklarna »Restaurangdansen och lagen» i Tidskrift för systembolagen 1939 (TfS) sid. 186-188 samt »Utskänkningen och den offentliga dansen» i TfS 1941 sid. 175. 2 Å sid. 205-209 i betänkandet lämnas en utförlig redogörelse för tillämpningen av stadgandet rörande restaurangdansen. Jämför redogörelse för rättsfall i TfS 1943 sid. 21-23, där bl. a. tillståndspraxis i Göteborg och Stockholm belyses, samt 1943 års déchargedebatt i riksdagens andra kammare (TfS 1943 sid. 215—~217).
i 5 kap. 3 § Rff i syfte att öka kommunalrepresentationens inflytande på utskänkning i samband med restaurangdans. Förslaget hade aktualiserats i några ärenden om utskänkningstillstånd. I ett av genom avgörandena fallen hade stadsfullmäktige i Borås, förekommen anledning, vid bepå
av ansökan från om tillstånd till un-
handlingen systembolaget utskänkning
der oktrojperioden den 1 oktober 1945-den 30 september 1949 föreslagit det villkoret för utskänkningsrörelsen, att offentlig dans icke finge anordnas å restaurang mer än en i veckan. Länsstyrelsen vägrade att fastställa gång detta villkor, då en sådan dess mening finge anses stå inskränkning enligt
i strid mot bestämmelserna i 5 kap. 3 § Rff. Ärendet drogs genom besvär
under Kungl. Maj :ts prövning. Kungl. Maj :t fann sig emellertid icke mot
i 3 kap. 10 § 2 mom. Rff kunna bifalla besvären? Under åbe-
stadgandet
av detta och ett annat likartat fall i motionerna att undan-
ropande yrkades tag från förbudet i 5 kap. 3 § Rff skulle kunna heviljas endast jämlikt de. grunder som av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige blivit bestämda. Motionerna föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Bevillningsutskottet anförde i sitt utlåtande bl. a. följande.
I ett till bevillningsutskottet nu inkommet yttrande över de föreliggande motionerna har socialstyrelsen framhållit, att länsstyrelsernas tillståndsgivning i förevarande avseende sedan lång tid tillbaka varit ojämn och att de meddel-ade tillstånden på sina håll torde ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens ursprungliga intentioner. Utskottet, som helt ansluter sig till de-t av 1937 års riksdag gjorda uttalandet om önskvärdheten av att tillstånd till dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med urskillning och varsamhet, finner de av socialstyrelsen sålunda påpekade bristerna vid tillämpningen av gällande bestämmelser betänkliga. Såsom framhållits av kontrollstyrelsen i likaledes avgivet yttrande torde kommunerna få anses äga speciella förutsättningar för att bedöma, i vad mån särskilda bestämmelser äro påkallade med avseende på omfattningen och för anordnande av kombinerad med utskänkning.
villkoren restaurangdans,
Det torde därför vara ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige ansett sig böra förorda vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler skola — liksom redan nu är förhållandet beträffande av fullmäktige förordade grunder för tillfällig utsträck- - bindande. ning av utskänkningstiden bliva för länsstyrelsen Ehuru utskottet såsom framgår av vad nu nämnts finner skäl tala för en ändring av stadgandet i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen i av motionärerna riktning, anser sig dock utskottet med hänsyn till det nu pågående utredåsyftad nykterhetslagstiftningens område icke böra framlägga förslag till ningsarbetet på ändrade bestämmelser i ämnet. Frågan om tillståndsgivningen beträffande utvid de i 5 kap. 3 § avsedda tillställningarna bör enligt utskottets meskänkning icke lösas såsom en fristående fråga på sätt motionärerna förordat. ning lämpligen Utskottet förväntar nämligen, att principerna rörande kommunernas medinflytande över handhavande vid restaurangdans eller eljest rusdrycksutskänkningens komma att noggrant omprövas inom 1944 års nykterhetskommitté. Härigenom torde även förevarande som har anknytningar åt olika håll, komma att spörsmål, erhålla en mera allsidig belysning än vad som vid frågans behandling inom utskottet varit att åstadkomma. Utskottet utgår härvid ifrån att de i motiomöjligt nerna och av utskottet anförda Synpunkterna komma att beaktas vid den pågående utredningen.
1 Se artikeln »Restaurangdansförbud kan ej föreskrivas som oktrojvillkor» i TfS 1945 sid. 234-236. Jfr ovan sid. 212.
Nykterhetskommittén Även kommittén har införskaffat vissa uppgifter angående länsstyrelsernas dispensgivning. Uppgifterna avser år 1949. Under detta år förekom utskänkning i samband med dans 364 av landets 583 på offentliga spritrestauranger och på 38 av de 419 vinrestaurangerna. Totala antalet danstillställningar var 15 250. Detta innebär en minskning i förhållande till 1939, då totala antalet danskvällar var närmare 19 000, men siffran är högre än för 1929, då den var ca 12 000. På 217 restauranger förekom utskänkning vid offentlig dans regelbundet minst en gång i veckan under den tid restaurangen var öppen. Ett femtiotal restauranger hade regelbundet dans två gånger i veckan hela året om, ett tiotal tre gånger i veckan. Tre restauranger (två i Göteborg och en i Djursholm) hade dans fyra gånger i veckan, d.. v. s. mer än hälften av årets dagar. Antalet danskvällar inom de olika länen framgår av t-ab. 10. Såsom framgår av de anförda siffrorna har rätt till utskänkning vid danstillställningar beviljats i så stor utsträckning att danskvällarna på många håll knappast längre har den karaktär av undantag som gällande bestämmelser otvivelaktigt syftat till. På de flesta orter förekommer dock restaurangdans i samband med rusdrycksutskänkning tämligen sällan. Till belysning av frågan om restaurangdansens betydelse särskilt för de yngres nöjesliv har kommittén i sin undersökning av ungdomens alkoholvanor medtagit även en fråga om i vilken utsträckning de intervjuade ungdomarna deltagit i restaurangdans (se SOU 1951: 43 sid. 177 o. f.). Kommittén har även eftersträvat att få möjlighet till en bedömning av vilken roll dansrestaurangerna spelar för könssjukdomarnas spridande (SOU 1951: 43 sid. 109 o. f.). Båda undersökningarna synes visa att har för restaurangdansen betydelse kvantitativt tämligen begränsade kategorier. Detta beror till vis-s säkerligen del på de gällande bestämmelserna som inskränker omrestaurangdansens fattning. Kommittén anser det vara av vikt att restaurangdans i samband med rusdrycksutskänkning inte ges ökad i det moderna betydelse nöjeslivet. Med hänsyn till de stora lokala variationerna när det dansrestaugäller rangernas roll och de olägenheter som offentlig dans i samband med “rusdrycksutskänkning kan ha, har kommittén vidare funnit det angeläget att underlätta till lokala förhållandena och
anpassningen de uppfattningenpå
vederbörande ort genom att ge kommunerna möjlighet att i fortsättningen inverka på antalet dispenser från det generella förbud, som förutsättes skola bestå. Kommittén föreslår därför liksom motionärerna vid 1946 års riksdag att den kommunala skall allmänna representationen äga fastställa grunder för beviljande av tillstånd att utskänka rusdrycker vid danstillställning. Författningsförslaget har avfattats i överensstämmelse härmed (51 § 2 mom._). Enligt förslaget äger stads- respektive kommunalfullmäktige bestämma sådana grunder före varje oktrojperiods början. Härunder inrymmes också befogenhet för fullmäktige att helt förbjuda vid offentrusdrycksutskänkning lig dans inom kommunen.
Tidigare har vid flera tillfällen påtalats att gällande bestämmelser sina på håll inte tillämpas med den urskillning och varsamhet, som ursprungligen avsetts. De av införskaffade nykterhetskommittén uppgifterna angående länsstyrelsernas dispensgivning styrker denna uppfattning. Kommittén har därför liksom förut den meningen att bör användas undantagsbestämmelsen med större försiktighet än hittills. I juni 1947 utsände ett cirkulär, vari Kungl. Maj :t till statsmyndigheterna dessa anbefalldes att inom sina respektive områden undersöka möjligheterna att åstadkomma ett snabbare och enklare förvaltningsförfarande. Bland de som framkom med av detta fanns även
förslag, anledning cirkulär, några
som rörde förfarandet vid av tillstånd till av rusbeviljande utskänkning drycker i .samband med danstillställningar. Sålunda föreslog länsstyrelserna i Stockh-olms, Jönköpings och Gävleborgs län ävensom Föreningen Sverig-es kommunalborgmästare att ärenden angående sådana tillstånd skulle överflyttas från länsstyrelsen till lokal (i regel Länsmyndighet polismyndighet). styrelsen i Gävleborgs län framhåller att för ifrågavarande tillställningar ofta även fordras tillstånd jämlikt 13 § för rikets
ordningsstadgan städer
och att en av danstillstånden därför bl. a. skulle medföra den överflyttning fördelen, att vederbörande sökande kunde få båda de tillstånerforderliga den hos samma myndighet. Vidare har länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasatt, huruvida den nu föreskrivna remissen av danstillståndsärendena till kommunal bör vara myndighet (magistrat resp. kommunalnämnd) obligatorisk. Länsstyrelsen framhåller att dessa .ärenden ofta gäller regelbundet återkommande danskvällar, där yttrandet består i ett rutinmässigt tillstyrkande. Enligt länsstyrelsens mening synes bestämmelsen därför böra uppmjukas, så att remiss endast behöver ske då såvfinner länsstyrelsen erforderligt. Nu refererade har överlämnats till för att förslag nykterhet-skommittén tagas under vid kommitténs arbete med hithörande övervägande frågor. Såsom ovan framhâllits har tillämpningen av de nu bestämmelgällande serna icke varit tillfredsställande. För att råda bot härpå har kommittén bl. a. föreslagit ökat kommunalt vid ärendens inflytande ifrågavarande handläggning. Att härmed ärendena till samtidigt överflytta en lägre myndighet skulle -enligt kommitténs mening icke vara lämpligt. Kommittén föreslår alltså att ärendena fortfarande skall avgöras av länsstyrelsen. Frågan om remissförfarandet kommer i ett nytt läge genom förslaget om ökat kommunalt inflytande. IDetta inflytande skulle, såsom av författningstexten framgår, utövas på det sättet, att före fullmäktige varje oktrojperiods början bereddes tillfälle att avgiva ett för länsstyrelsen bindande yttrande. Det synes under sådana förhållanden onödigt att låta någon kommunal myndighet yttra sig Ai varje särskilt dispensärende. Även vad länsnykterhetsnämnden beträffar synes det tillräckligt att denna uttalar en för sig gång varje oktrojperiod. Med hänsyn till dansärendenas vikt ur allmän ordnings-
synpunkt torde det däremot vara att den lokala
lämpligt polismyndigheten
avger utlåtande angående varje ansökan. Det förefaller att låta
praktiskt ansökningarna ingivas direkt till polismyndigheten.
Tabell. 10. Undantag från förbudet mot utskänkuing vid offentlig danstillstlillning
år 1949.
Därav med offentlig dans
Antal N Total_ Dzo i
sprit antal
Darâv
regel- genom-
L ä n
sälllzfrliaän
ofggtlig mgdgfi en gång kglâälsár
snâtt p_er
restau- dans i veckan en gång en ån 1949 r :å: ranger i veckan
i vegckaâ
| stad | 76 33 12 — | 21 928 28 | |||||
| Stockholms | sprit vin | 79 20 | 6 —— 14 583 29 | ||||
| Stockholms län | sprit vin | 38 24 15 17 - 6 5 ~— 3 | - | 3 — | 6 1 578 66 —— — — 2 165 33 | ||
| Uppsala | sprit Vin | 26 | ——- — | — | — | — — | |
| Södermanlands | sprit vin | 15 9 7 — — — 20 12 | 5 7 —— 5 | 1 | 3 625 69 —— —— ~— | 63 5 | |
| Östergötlands | sprit Vin | 12 2 - | — | 2 | 3 1,5 | ||
| Jönköpings | sprit vin | 11 9 9 - 9 4 | 1 —-— — 3 - | 2 | 6 229 25 — 1 241 60 | — —- | |
| Kronobergs | sprit vin | 9 1 - | —- | 1 | 3 3 | ||
| Kalmar | sprit Vin | 17 10 10 1 | 6 1 —-— —- | 1 | 3 566 57 | 31 31 | |
| Gotlands | sprit vin | 5 4 2 14 12 | —— —-— — | 3 — 8 —— 4 659 55 | 1 276 69 — | — — | |
| Blekinge | sprit Vin | 9 — — | — | —-— ——- — | |||
| Kristianstads | sprit vin | 36 20 19 - | 6 —— — — | 6 | 8 523 26 | — —- | |
| Malmöhus | sprit Vin | 115 77 27 17 33 2 634 34 42 2 —— — | 2 | 15 7,5 | |||
| Hallands | sprit vin | 23 16 14 7 ~—- — | 1 —— —-— — —- | 1 1 124 70 | |||
| Göteborgs och Bohus sprit | Vin sprit | 61 38 19 53 4 20 11 | 4 - 5 | 4 15 1907 50 3 | - 3 618 56 | 216 54 | |
| Älvsborgs | Vin sprit | 11 — — —— — 16 12 | 1 | 5 | 6 265 22 | —— — | |
| Skaraborgs | vin | 13 -— | — — | —- — | |||
| Värmlands | sprit vin | 12 9 9 1 -— —-— 1 16 10 —— 7 | 2 | 3 | 4 327 36 3 343 34 | 1 l | |
| Örebro | sprit Vin | 4 1 - | - | 1 | 1 l |
Därav med offentlig dans
Därav Dzo i sprit
regel- :§31- genom-
L ä n
offgåtlli
bundet dans snitt per
g en ån séi111:Ix12;in
dans-
restau» dans i vegckaâ en gäng
eråeráän kfgggr rest.
ranger i veckan
vegckagl
Ii
N Västmanlands sprit 12 7 1 - 6 114 16
vin 11 - — —— — j
| Kopparbergs | sprit vin | 13 7 —— 3 16 3 — — | 4 153 22 3 6 2 |
| Gävleborgs | sprit | 13 9 —— 3 | 6 306 |
34 vin 13 1 - - 1 31 31
| Västernorrlands | sprit vin | 20 13 — 8 -- | 7 —— — — | 6 | 534 41 - |
| Jämtlands | sprit vin | 6 4 - 29 — -— — — | 1 | 3 | 57 14 - |
| Västerbottens | sprit vin | 3 3 — — 1 1 - | —— 1 | 3 | 35 12 1 |
1 i Norrbottens sprit 6 6 — 1 5 84 14 vin 3 1 —— -— 1 5 5.
Hela riket sprit 583 364 135 71 1.58 14 354 39 vin 419 38 11 -- 27 896 24
Summa 1 002 402 146 71 185 15 250 38
Anm. Tabellen avser endast restauranger med offentlig utskänkning och endast offentlig dans. Dans i klubbrestauranger eller för slutna sällskap är sålunda ej medräknad. Beträffande säsongrättigheter gäller uppgifterna om dansfrekvensen givetvis säsongen. Restauranger, som har öppet hela året men regelbunden dans endast under en del av året, angives i tabellen ha dans »regelbundet mer än en gång i veckan» respektive »en gângi veckan».
16. och
Kap. Rusdrycker på nöjes- idrottsplatser
Gällande ordning
Beträffande tillstånd till utskänkning på nöjes- och idrottsplatser finns för närvarande särskilda bestämmelser. Vanliga regler angående tillinga stånd till utskänkning gäller. I fråga om offentliga tillställningar stadgas i 13 § ordningsstadgan för rikets städer. För att anordna sådan tillställning krävs anmälan till eller tillstånd av polismyndigheten, olika för olika grupper av tillställningar. Nöjestillställningar fordrar tillstånd. Detsamma har tidigare gällt beträffande alla av Emellertid har domstolen i utslag den slag idrottstävlingar. Högsta
27 augusti 1948 funnit travtävlingar icke vara sådana tillställningar, som jämlikt 13 § ordningsstadgan kräver tillstånd (NJA 1948 s. 503). Polismyndigheten äger meddela ordningsföreskrifter, såsom angående ordo. d. förbjuda tillställningens förningsvakter Polismyndigheten äger vidare nyande, om tillstållningen visar sig åsyfta eller innebära något sedlighetssårande eller lagstridigt eller föranleda oordningar av svårare beskaffenhet. Inträffar av dessa omständigheter eller anordnas tillställning utan tillnågon stånd, där sådant fordras, äger polismyndigheten även upplösa tillställningen. Bestämmelserna tillämpas för riket i dess helhet.
Tidigare utredningar I sitt betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944: 3) behandlade snabbutredningen frågan om övervakningen av ordningen vid andra offentliga danstillställningar än å restauranger (s. 214
och 215). Såväl av de lokala polismyndigheterna som av länsstyrelser ha påtalats brister i nykterhetshänseende vid de offentliga folkliga nöjesplatserna, enkannerligen på landsbygden. Detta dansbanefylleri uppmärksammades redan av 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision.. De alltfort föreliggande bristerna ha bestyrkts av det från polismyndigheterna införskaffade uppgiftsmaterialet rörande för fylleri anhållna personer. ,Ett påfallande stort antal av dessa ha på landsbygden anhållits å eller i närheten av offentliga nöjesplatser. Möjligheterna att få till stånd förbättrade nykterhetsförhållanden på sådana nöjesplatser, där alkoholutskänkning icke förekommer, äro i betydande grad beroende av allmänna åtgärder till .förbättring av nykterhetstillståndet. I den mån icke förekommer vid dansbanor, torde onykterheten numera pilsnerutskänkning vara att tillskriva motboksspritens verkningar. Genom förbättrad 0rdväsentligen ningsvakthållning bör man dock kunna åstadkomma en förbättrad ordning på själva nöjesplatsen. Efterhand som det tränger in i allmänna medvetandet att alkoicke erhålla tillträde till nöjesplatsen och att berusade holpåverkade personer bliva effektivt av ordningsmakten, kan man möjligen hoppas, att omhändertagna skola börja undvika att samlas till sådana nöjesplatser. Den onyktra personer bör även kunna rensa upp förekommande tillhåll skärpta ordningsvakthållningen för olaga spritöverlåtelser å eller invid nöjesplatserna.
Det har .för utredningen framstått såsom angeläget att erhålla en ordningsvakthållning med nödig auktoritet mot alkoholpåverkade personer. Huru denna vakthållning bör organiseras har utredningen ansett sig icke behöva ingå närmare på.
Utredningen vill endast understryka kravet på att det bör åligga ordningsvakterna att från avvisa berusade nöjesplatsen ej blott personer utan var och en, som genom sitt uppträdande stör den allmänna trevnaden. Skyldighet skall sålunda föreligga för ordningsvakt att på sådant sätt ingripa även mot vilkas alkoholpersoner, påverkan ej nått berusningsgränsen, att de avvisas. ,
I sitt förslag till allmän (SOU 1944: ordningsstadga 48) upptog ordningsstadgeutredningen förbud mot förtäring av alkoholhaltiga å allmän drycker plats (19 §) och vid offentlig (47 I till det tillställning §). motiveringen
senare förbudet yttrade bl. a.
utredningen följande (s. 159).
Närvaro av spritpåverkade personer vid offentlig tillställning måste anses utgöra ett störande moment för ordningen. På grund härav har det funnits att lämpligt i ordningsstadgan införa förbud mot förtäring av rusdrycker och pilsnerdricka vid
dylik tillställning, varvid dock undantag gjorts för det fall, att förtäringen sker i samband med tillåten utskänkning av den varom är. Vidare har i dryck, fråga stadgan intagits föreskrift, att spritpåverkade personer skola avvisas. Detsamma har synts böra gälla beträffande personer, som eljest genom sitt —— uppträdande exempelvis genom oväsen eller ofredande av andra - verka störande på den allmänna ordningen. Föreskriften avser givetvis såväl tillstånd den, som i påverkat söker inträde, som den, vilken efter erhållet tillträde visar spritpåverkan eller upp- —— och även skyldighet träder störande. Befogenhet — att avvisa spritpåverkade eller andra här avsedda personer bör tillkomma ordtillställningens anordnare, ningsvakt eller annan, som har ansvar för ordningens under tillupprätthållande ställningen. Biträde av polispersonal endast i fall synes böra påfordras av verkligt behov.
Ungdomsvårdskommittén behandlade ingåend-e i sitt betänkande del iIIl angående ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945: 22) offentordningen på liga nöjesplatser (s. 185, 186 och 310).
Det är känt att slagsmål och andra i stor uppträden utsträckning utspelas på och i närheten av folkliga nöjesplatser, såsom dansbanor och tivolin. Våldshandlingarna är i regel orsakade av alkoholberusning. »- —— ——— Från många håll har under senare år omvittnats,
att nöjesplatser på landsbygden och i åtskilliga fall
också i städerna blivit tillhåll för överförfriskade bråkstakar. Vid en del nöjesplatser hålls en sträng ordning. Detta torde i allmänhet vara fallet vid till Folk-
parkernas centralorganisation anslutna folketsparksföretag ävensom vid de större nöjesetablissemangen i våra större städer. Vid åtskilliga nöjesplatser emellersläpps tid nära nog vilka individer som helst in. Dessa uppges nämligen vara mera spendersamma än den nyktra -— —— — publiken. I den allmänna debatten har i åtskilliga sammanhang klagats över att spritpåverkade personer, vilka inte kunnat sägas vara berusade, fått närvara vid offentliga nöjestillställningar och, om de avförts därifrån, nppehållit anslutsig i omedelbar ning till etablissemangets område, där de uppträtt hotfullt eller störande. Som
ovillkorlig regel bör, anser kommittén, gälla, att spritpåverkade personer inte ”får tolereras vid nöjestillställning. Detsamma bör gälla beträffande personer som eljest genom sitt uppträdande —- oväsen eller ofredande av andra — exempelvis genom verkar störande A på den allmänna ordningen.
Med den inställning till frågan om alkoholen och nöjeslivet som kommittén här och i andra sammanhang deklarerat, ter det sig för kommittén att inte självklart, 20—512.m2
bara personer utan också alkoholen själv bör hell bannlysas vid alkoholpåverkade offentliga tillställningar av nöjeskaraktär. För vid nöjesplatser finns
undersökningar angående nykterhetstillståndet
i betänkande del III s. 143
utförliga redogörelser ungdomsvårdskommitténs
—151. Efter av drar denna kommitté
genomgång undersökningsmaterialet
den konklusionen, att inte kan ha den standard som är
nöjeslivet sägas önskligt och lyckligt. Ungdomsvårdskommittén föreslog därför förbud mot alkoholutskänkning form vid folkfester av vad slag det vara månde. ivarje
över ungdomsvårdskommitténs betänkande Nykterhetskommitténs yttrande angående ungdomen och nöjeslivet Den 29 november 1945 avgav nykterhetskommittén yttrande över ungdomsvårdskommitténs betänkande del III angående ungdomen och nöjeslivet. Nyk-
terhetskommitténs arbete befann då ett förberedande stadium. Det
sig på var därför för kommittén att ta definitiv till förslagen. omöjligt ståndpunkt hade inte heller framlagt något mera ingående Ungdomsvårdskommittén som kunde sägas belysa de föreslagna åtgärdernas sanutredningsmaterial,
nolika inverkan Under sådana förhållanden kunde nyk-
på ungdomsfylleriet. terhetskommittén endast från allmänna utgångspunkter bedöma de olika Beträffande det förbudet mot utskänkning och förtäring frågorna. föreslagna av alkoholhaltiga drycker vid offentliga nöjestillställningar yttrade nykterhetskommittén bl. a. följande.
har inhämtat, att rättighet till försäljning av alkoholhal- Nykterhetskommittén endast förekommer vid folkliga nöjesplatser. Med hänsyn tiga drycker undantagsvis till vad anfört i denna fråga vill emellertid nykterhetsungdomsvårdskommittén kommittén föreslå, att uttryckligt förbud mot utskänkning vid nöjesplatser och
idrottsplatser snarast möjligt intages i rusdrycksförsäljningsförordningen. Detta förbud kan dock enligt kommitténs mening knappast göras undantagslöst. för närvarande rum vid vissa inom Utskäukning av rusdrycker äger restauranger större såsom Liseberg i Göteborg och Folkets park i Malmö. Det nöjesområden, finns också andra utskänkningsrättigheter, som blivit hävdvunna och som måhända bör från förbudet. föreslår, att det överlämnas åt undantagas Nykterhetskommittén när särskilda skäl finnes, meddela tillstånd till rus- Kungl. Maj :t att undantagsvis, drycksutskänkning även inom här åsyftade områden. till utskånkning av alkoholdrycker på idrotts- och nöjesplatser Rättigheterna torde emellertid medföra mindre olägenheter ur nykterhetssynpunkt än förtäringen av medhavda Det finns för närvarande intet allmänt förbud mot spritrusdrycker. allmän men sådant förbud förekommer i åtskilliga lokala förtäring på plats, och det av domstolarnas praxis, att sådan förtäring ofta ordningsstadgor, framgår betraktas som förargelseväckande beteende. Det torde också vara en allmän åsikt,
att inte bör tolereras vid idrottstävlingar, dansbanetillställningar spritförtäring eller liknande tillfällen. Det är vidare att möjligheten att beivra och uppenbart, där huvudsakligen ungdom samlas, skulle högst förhindra fylleri på dessa platser, avsevärt om det funnes ett förbud mot förtäring och förvaring av rusutökas, inte bara ett förbud mot att uppträda berusad, vilket senare är ett drycker, Bland annat skulle man med en sådan bestämmelse kunna mångtydigt begrepp. effektivt förhindra langare att på nöjesplatserna bjuda ut sina varor till de ung-. besökarna. vill därför föreslå, att ett förbud mot domliga Nykterhetskommittén
och av rusdrycker till förtäring förvaring på sådana platser fogas 5 kap. 9 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Bestämmelserna bör även omfatta förbud för arrangörer eller ledning att tillåta förtäring eller förvaring och alltså vara konstruerade på samma sätt som motsvarande förbud mot spritdrycksförtäring på vinrestauranger eller rusdrycksförtäring på ölkaféer och nykterhetskaféer.
Vid yttrandet fanns fogade förslag till erforderliga författningsändringar. Nykterhetskommitténs yttrande remitterades till kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser (vilka hörde länsnykterhetsnämnder och kommunala myndigheter i den som utsträckning ansågs lämpligt) samt till Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Sveriges nyk-
terhetsvänners landsförbund, Nykterhetsnämndernas riksförbund, Riks-
idrottsförbundet, Sveriges idrottsplatsförbund, Svenska travsportens riksförbund och Folkets parkers centralorganisation. Förslaget till utskänkningsförbud på nöjes- och idrottsplatser tillstyrktes av 18 länsstyrelser, 4 organisationer, 25 länsnykterhetsnämnder, fullmäktige i 46 städer, fullmäktige i 42 landskommuner och 7 polismyndigheter.
i Malmöhus och län instämde
Länsstyrelserna Gävleborgs i syftet men föreslog, att länsstyrelsen skulle kunna medgiva från förbudet. Länsundantag
styrelsen i Malmöhus län yttrade bl. a. Länsstyrelsen har i princip ej något att erinra mot att i förordningen införes förbud mot .utskänkning av rusdrycker inom område, som är för allmänheten tillgängligt såsom nöjes- eller idrottsplats, därest —— såsom i förslaget också förutsatts — i vissa fall kunna dock undantag medgivas. Någon anledning synes ej föreligga att från länsstyrelserna till Kungl. Majzt överflytta den tillståndsgivning, varom här är fråga. Lämpligt synes vara att i författningstexten angives att länsstyrelsen, sedan i annan stad än Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden avgivit yttrande, må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag från förbudet. Med hänsyn till gängse restriktiv praxis torde ett förbud, om det göres dispensabelt på nu föreslaget sätt, icke komma att medföra någon mera betydelsefull förändring.
Socialstyrelsen visade stark tveksamhet inför lagförslagets utformning och
anförde. De allmänna skäl, som kunna anföras för speciell återhållsamhet vid tillståndsgivningen å dylika platser, äro, att publiktillströmningen är mycket stark vid särskilda tillfällen och att publiken till stor del utgöres av ungdom. I fråga om nöjesplatserna tillkomma därjämte de betänkligheter mot tillstånd till rusdrycksutskänkning, som föranledes av att offentlig dans är den vanligaste nöjesformen å dylika platser. Beträffande idrottsplatserna torde den upplysta allmänna meningen vara bestämt inriktad mot alkoholförtäring i samband med idrottsutövning och åskådande av idrottstävlingar. För både nöjesplatser och idrottsplatser gäller slutligen, att de yttre anordningarna ofta äro ganska primitiva, till exempel i fråga om belysning, och att bevakningen är otillräcklig, särskilt vid stark publiktillströmning. Dessa allmänna skäl ha emellertid medfört, att tillstånd till utskänkning av rusdrycker å sådana platser lämnats i mycket begränsad omfattning. Något påtagligt behov av en särskild anordning för ökad återhållsamhet i detta avseende kan därför knappast anses ha framträtt.
Kontrollstyrelsen avstyrkte förslaget och framförde följande allmänna
synpunkter.
finner för sin del, att strävandena att åstadkomma nykterhet Kontrollstyrelsen och god ordning på nöjes- och idrottsplatser förtjäna att på allt sätt stödjas och kontrollstyrelsens mening har nykterhetskommittén emellertid främjas. Enligt vid utarbetandet av sitt förslag icke tillräckligt beaktat den synpunkt, som mäste till vid all lagstiftning i nykterhetsfrämjande syfte, nämligen att det ligga grund bruket varom bör förbjudas i större utsträcklojala av de drycker, fråga är, icke för att motverka och förhindra missbruk. Erfarenheten ning, än som är nödvändigt har tydligt visat, att alltför stränga restriktionsbestämmelser äro ägnade att medföra ett kringgående av de meddelade stadgandena, vilket i många fall icke kan bemästras utan tvärtemot åstadkommer ur av myndigheterna syftet olägenheter och därtill minskar respekten för gällande föreskrifter. nykterhetssynpunkt
Styrelsen anförde vidare.
Kommittén har icke att rusdrycksutskänkningen vid de nu avgjort gällande, sedda skulle ha medfört några olägenheter ur nykterhetssynpunkt, utan platserna har endast motiverats med en hänvisning till ett allmänt hållet uttalande förslaget av ungdomsvårdskommittén. Under sådana förhållanden kan kontrollstyrelsen icke finna, att tillstånd till å nöjes- och hittills meddelats i sådan utskänkning av rusdrycker idrottsplatser
eller sätt, att anledning föreligger att, såsom nykterhets-
omfattning pâ sådant ›kommittén förbjuda sådan utskänkning och överflytta den föreslagit, principiellt av hithörande ärenden från länsstyrelserna till Kungl. Maj:t. slutliga prövningen
och klara definitioner be-
Socialstyrelsen k0ntroll.styrelsen efterlyste greppen nöjesplats och idrottsplats. Överståthållarämbetet, i Kristianstads samt Göteborgs och länsstyrelserna Bohus län; Svenska travsportens riksförbund, Folkets parkers centralorganii 3 städer, i 6 landskommuner och 2 polissation, fullmäktige fullmäktige myndigheter avstyrkte förslaget.
i Kristianstads län anförde bl. a. .
Länsstyrelsen
för sin del den uppfattningen, att förbudsvägen icke är Länsstyrelsen hyser rätta vägen, då det gäller att komma tillrätta med ungdomsfylleriet. En anhopning av förbud, sådan som för närvarande florerar ohämmat i vår nykterhetslagstiftkan medföra en motsatt verkan mot den man vill åstadkomma ning, lätteligen att verka avtrubbande på ansvarskänslan. Vad beträffar det nu föreslagna genom förbudet torde detsamma icke vara behövligt om länsstyrelserna i allmänhet tillen restriktiv nykterhetspolitik, då det gäller idrotts- och dansbanetilllâmpa ställningar.
i Kristianstads län hade vidare svärt att förstå, varför ej
Länsstyrelsen skulle kunna anförtros att avgöra, huruvida utlänsstyrelserna uppgiften må inom område för nöjes- eller idrottsplats. skänkningsställe förläggas
skulle väl vara den som i alldeles särskild grad
Länsstyrelsen myndighet, vore insatt i det egna länets nykterhetsförhållanden.
Liknande anfördes av i och Bohus
synpunkter länsstyrelsen Göteborgs
län. ,
till och på nöjes- och idrottsplatser Förslaget förtärings- förvaringsförbud .tillstyrktes av socialstyrelsen, 22 länsstyrelser, 3 organisationer, 25 länsnykterhetsnämnder, fullmäktige i 47 städer, fullmäktige i 43 landskommuner och 10 polismyndigheter. Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs län instämde i men att förtärings- och förvaringsförbuden syftet föreslog
skulle intagas i en kommande allmän ordningsstadga. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund fann det angeläget att de föreslagna förhuden kom till stånd men hyste tvekan angående den lämpligaste placeringen av bestämmelserna. Enligt förbundets mening hörde sådana förbudsbestämmelser närmast hemma i en allmän men praktiska skäl talade för att ordningsstadga de infördes i författningarna om alkoholförsäljning. Överstäthållarämbetet, länsstyrelsen i Kristianstads län, fullmäktige i 2 städer, fullmäktige i 5 landskommuner och 2 polismyndigheter avstyrkte “ förslaget.
Senare utredningar m. m. Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län vidtog under är 1948 på förekommen en angående nykterhetstillståndet hos de peranledning utredning soner, som i av bevistade idrottstävlingar i länet eller medegenskap publik följde idrottslag vid resor till olika tävlingar. Härvid uppdagades missförhållanden i fem polisdistrikt, medan övriga 17 distrikt var utan anmärkningar. Länsnykterhetsnämnden uttalade önskvärdheten av att de olika idrottsföreningarna i länet hade sin uppmärksamhet riktad på detta spörs_mål samt vägrade berusade personer tillträde till idrottstâvlingar. , Beträffande ordningsförhållandena vid utomhusfestplatserna i länet gav länsnämnden följande sammanfattande omdöme. Även om nykterhets- och ordningsförhållandena vid de inspekterade festplatserna voro i stort sett utan allvarligare anmärkningar synes dock en icke obetydv lig del av den manliga festpubliken hysa den uppfattningen, att alkoholförtäring hör samman med besök å en festplats. Så t. ex. iakttogs på en mindre festplats, som besöktes av en publik på_ ca 800 personer och där ordningen upprätthölls av en polisman samt av en Ordningsvakt, flera »sällskap» ogenerat sitta och dricka medförda spritdrycker. Vid stora har hänt att publiken gjort sig skyldig till idrottsevenemang otillbörligt uppträdande i samband med konsumtion av spritdrycker.‘ Det är tydligt att sådana tendenser hos publiken bör föranleda åtgärder från arrangörernas sida för att förhindra missförhållanden. I vissa fall har sådana åtgärder också vidtagits. Här kan även nämnas, att riksidrottsförbundets samarbetskommitté under åren 1951 och 1952 i samråd med nykterhetsorgamisationerna bedrev en kampanj för nykterhet i samband med idrott.
Storloges av IOGT Verkställande Råd har i en till nykterhetskom- Sveriges mittén den 24 mars 1949 inkommen framställning föreslagit att varje form av förtäring och förvaring av alkoholhaltiga drycker inom offentservering, och med dem i inre förbindelse stående lokaler, i vilka liga samlingslokaler icke är tillåten, skall effektivt förhindras. Med offentliga samutskänkning lingslokaler avses »0rdenshus, föreningshus, Folkets Hus, bygdegårdar,
1 Se bl. a. artikeln »Idrottsevenemang och rusdryckskonsumtion» i Tidskrift för systembolagen (TiS) 1944 sid. 83.
idrottshus och s. k. medhorgarhus, skolornas gymnastik- och Sporthallar, samlingslokaler m. fl.›. I framställningen anföres följande.
Nu gällande bestämmelser äro i detta hänseende icke tillfredsställande. På sina håll lagen ha tolkats så, att om en lok-al icke är att anse som utskänksynes d. v. s. om inga som helst rättigheter förvärvats vare sig för utskänkningslokal,
av alkoholhaltiga eller alkoholfria drycker, så betraktas den som ett privat
ning område, där servering av vilka alkoholhaltiga drycker som helst må förekomma, blott det icke bevisligen sker mot kontant ersättning. Medförd sprit serveras alltså, på samma sätt som skett på vissa pensionat utan spriträttigheter. Man torde
kunna från att detta icke är i överensstämmelse med lagstiftningens andeutgå mening. På många i landet har denna alkoholförtäring medfört mycket allvarplatser Vi anse oss särskilt böra fästa uppmärksamheten på att en del liga olägenheter. dansföreningar i vissa trakter av landet anordnar ett slags knytkalas med dans, närmast avsedda för en medelålders publik. Vid dessa tillställningar medför delnästan undantagslöst rusdrycker. I många fall består matsäcken utetagarna slutande av brännvin. Landsfiskalerna ha här haft starka erinringar att göra mot de missförhållanden med grovt fylleri och liknande, som därvid allvarliga framträtt. Oavsett dessa grova utslag av alkoholmissbruk, synes det oss, att rusdryckshela syfte mer eller mindre omintetgöres, om en fullförsäljningslagstiftningens okontrollerad förtäring i stor skala på detta sätt tolereras vid sidan ständigt om inom de företag, som efter omsorgsfull prövning av myndigutskänkningen heterna ansetts böra tilldelas utskänkningsrättigheter. Ur samhällets synpunkt
är det också att i långt större utsträckning än vad som varit fallet angeläget, under det senaste kvartsseklet söka begränsa de festligheter och andra sammankomster, vid vilka alkoholhaltiga drycker må förekomma. Den förbättring av som samhället eftersträvar, kan icke nås, så länge vanenykterhetstillståndet, genom anordningar av detta slag främjas. Här ifrågavarande lokaler bildningen i stor av folkrörelserna. Genom uthyrningen av desamma ägas utsträckning kan de nu och indirekt komma att medverka till utbredande och vidofrivilligt makthållande av en sed, som står i uppenbar motsättning till deras sociala och
kulturella målsättning.
Nykterhetskommittén Med beaktande av nu material har nykterhetskommittén omtillgängligt om och idrottsplatser. Av vad tidigare prövat frågan rusdrycker på nöjesanförts att innesluter två spörsmål, dels frågan om utframgår problemet dels frågan om förtäring och förvaring. skänkning Vad först om utskänkningsförbud beträffar vill nykterhetskomfrågan mittén anföra följande. Den myndigheten torde ofta ha anledning att iakttaga tillståndsgivande stor återhållsamhet vid av utskänkningsnättigheter på nöjes- och beviljande Denna återhållsamhet betingas främst av försäljningsförordidrottsplatser. allmänna att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och ningens syfte handhavas så att därav så ringa skada som möjligt. Det torde uppkommer numera håll vara allmänt erkänt att rusdrycksförtäring inte på ansvarigt bör tolereras vid idrottstävlingar. Och vid offentliga nöjestillställningar bör
- inte minst med till — i mån
rusdrycker hänsyn ungdomen möjligaste
hållas borta. Man kunde därför i överensstämmelse med kommitténs ovan
refererade yttrande överväga att införa förbud mot utskänkning på nöjesoch Som kommittén framhållit i det tidigare förslaget, vore idrottsplatser. det emellertid i så fall av omständigheterna påkallat att i åtskilliga fall medfrån förbudet. Kommittén vill därför efter förnyat övervägiva undantag föreslå att normalt inte skall beviljas men att gande utskänkningstillstånd därtill skall av särskilda skäl. Med denna anmöjlighet föreligga på grund det mest ändamålsenligt att avgörandet ligger hos länsstyrelordning syn-es serna. I tveksamma fall torde ärenden av detta slag ofta bli föremål för Kungl. :ts att besvär anföres. Kommittén har alltså från- Maj prövning genom sitt beträffande tillståndsmyndigheten men har inte gått tidigare förslag ändrat mening i sakfrägan. Kommittén förutsätter att möjligheterna att ge tillstånd utnyttjas sparsamt. föreslår sålunda att tillstånd till utskänkning inom Nykterhetskommittén område, som för allmänheten tillgängligt som nöjes- eller idrottsplats, skall av länsstyrelsen kunna meddelas endast om särskilda skäl kan andragas (34 § andra stycket i författningsförslaget). Som särskilda skäl torde få anses exempelvis att utskänkningsrättigheter redan finns på området och att inga anmärkningar framkommit mot restaurangens skötsel eller dess inverkan nykterhetstillståndet bland anläggningens besökare. I fortsättpå ningen diskuteras vissa frågor av betydelse för bestämmelsens tillämpning. Enligt uppgift från kontrollstyrelsen har tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker inom områden, som skulle kunna betecknas såsom nöjes- el-ler idrottsplatser och därmed närmast jämförliga områden, för oktrojperioden den 1 oktober 1949-den 30 september 1953 meddelats i följande omfattning:
Skansens restauranger . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm Spritdrycker Tennisrestauranten (Tennisstadion) . . . . . . › › Tre Kronor (Kungl. Tennishallen) . . . . . .. » › Rest. Fjädern (Badmintonhallen) . . . . . . .. » Vin Restaurang Tyrol, Djurgården . . . . . . . . .. » » Solvalla travbanas restaurang . . . . . . . . . .. » » Ulriksdals kapplöpningsfält . . . . . . . . . . . .. Solna » Restaurang Herrgåfn, Björknäs . . . . . . .. Boo kommun Spritdrycker K. S. S. S:s klubbhus, Sandhamn . . . . . .. Djurö kommun › Tivolirestaurangen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sölvesborg › Folkets park . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Malmö » Jägersro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. » » M. F. F.-stadions rest. (Tennisstadion). .. » Vin Falsterbo golfklubb . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Skanör m. Falsterbo Spritdrycker Bökebergs restaurang . . . . . . . . . . . . . . . . .. Hyby kommun › i Folkets park . . . . .. Lund » Tyrolerrestaurangen Klubbhuset å. Tylösands golfbana . . . . . .. Söndrums kommun » Båstads golfklubb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Västra Karups kommun » Huvudrestaurangen å Liseberg . . . . . . . . .. Göteborg » Lisebergs värdshus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. » » Restaurang Vara, Liseberg . . . . . . . . . . . .. » » Restaurang Ekebacken, Liseberg . . . . . . .. » Vin Åbyfältets restaurang . . . . . . . . . . . . . . . . .. Mölndal Spritdrycker Gästgivaregården, Furuviksparken . . . . . .. Valbo kommun » Skidfrämjandets friluftsgård, Österström . Holms kommun Vin
För det föreslagna stadgandets är det att innebörtillämpning nödvändigt den av begreppen nöjes- och idrottsplats klarlägges. Vad först uttrycket nöjesplats beträffar avses därmed verkliga nöjesfält och dansbanor, medan däremot hit räknas såsom ej fritidsområden, parker, bad- och Ett kan icke som sådant håncampingplatser. utställningsområde föras till nöjesplats, ehuru det förekommer att ett har utställningsområde särskild icke avgränsad i vilket fall denna men nöjesavdelning, nöjesavdelning naturligtvis faller under den föreslagna bestämmelsen. Vad därefter beteckningen idrottsplats därmed förutom angår åsyftas egentliga idrottsanläggningar även hästsportanläggningar, skjutbanor, tennisbanor, golfbanor o. d. Däremot torde friluftsbad även om det inrymmer anläggningar för utövande av idrott icke hänföras hit. Sveriges idrottsplatsförbund uttrycker saken så, att det enligt förbundets »en mening föreligger bestämd skillnad mellan å ena sidan en med dess idrottsplats speciellt nykterhetskrävande verksamhet och med en för idrottsutövarna och till publiken viss begränsad del av koncentrerad vistelse
dagen på anläggningen och å
andra sidan ett friluftsbad, vars funktion är att en huvudsakliga mottaga bredare allmänhet, som där en större eller mindre del av sin tillbringar dag i samband med badning». När det gäller att avgöra om ett område är till och hänförligt nöjesidrottsplats eller ej, måste också beaktas det i bestämmelsen villkoret givna att området skall vara för allmänheten utmönstras tillgängligt. Härigenom alla områden och alla privata anläggningar som är stängda för allmänheten. Med ledning av det anförda torde Skansen i Stockholm och Furuviksparken utanför Gävle få anses somfritidsområden. Inom dessa fritidsområden finns dock nöjesfält, som är att betrakta som Förhållandet är nöjesplatserf här analogt med de särskilda inom nöjesavdelningarna utställningsomrädena. Vidare torde golfklubbarnas klubbhus få betraktas som delar av privata fritidsområden och likaså segelsällskapens klubbhus som privata anläggningar, varför där befintliga utskänkningsställen faller under den föreej slagna bestämmelsen. , Däremot torde stadgandet vara tillämpligt sådana mera kända ställen på som Tennisrestauranten (Tennisstadion), Tre Kronor Restaurang (Kungl. Tennishallen), Restaurang Fjädern (Badmintonhallen), Restaurang Tyrol på Djurgården och Solvalla travbanas i Stockholm; Ulriksrestaurang, samtliga dals kapplöpningsfâlt i Solna; i Boo soc- Restaurang Herrgårn Björknäs, ken; Tivolirestaurangen i Sölvesborg; Folkets och MFF-stapark, Jägersro dions i Malmö; i Folkets
restaurang Tyrolerrestaurangen park i Lund; res-
taurangerna å Lisebergyi Göteborg; Åbyfältets i Mölndal. Av desrestaurang sa nu torde flertalet höra till dem uppräknade utskänkningsställen som haft rättigheter en längre tid och beträffande vilka till från möjligheten undantag förbudet bör kunna komma till e användning. Även om begr-eppen och tolkas så som kommittén nöjesplats idrottplats
1 Beträffande inom Furuviksparken se rättsfall utskänkning i ’I‘fS 1948, s. 62.
antytt, kan besvärliga gränsfall Hur skall t. ex. en invid en uppkomma. idrottsplats uppförd och för idrottsplatsens avsedd bedöpublik restaurang mas? Först kan konstateras att
om restaurangen ligger inom det för idrotts-
området fallet är klart. Men även platsen inhägnade om restaurangen är belägen utanför detta område, torde den i vissa fall vara att hänföra till området, nämligen om den är med eller sammanbyggd idrottsanläggningen eljest har sådant samband med idrottsplatsen, att dess funktion att tillgodose huvudsakligen idrottsutövarna och idrottspuhliken är klar. Samma problem kan naturligtvis uppstå beträffande en nöjesplats. Ligger restaurangen
inom nöjesplatsens område, finns intet utrymme för tvekan, även om restau-
rangen och nöjesplatsen drives i olika däremot regi. Ligger restaurangen utanför området utan att ens gränsa till kan även om nöjesplatsen, man, båda drives i samma regi, tala om sådant samband att utskänkknappast ningsstället behandlas såsom hörande till Dessa och liknande nöjesplatsen. situationer får avgöras från fall till fall. Nykterhetskommittén övergår slutligen till frågan om förtärings- och förvaringsförbud. Såsom tidigare framhållits torde den lagliga utskänkningen av rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser ha medfört mindre ur
olägenheter nykterhets-
synpunkt än förtäring av som fört med Denna rusdrycker, publiken sig. uppfattning synes ha delats av som med få tillremissmyndigheterna, undantag styrkte förslaget om förtärings- och förvaringsförbud. Nykterhetskommittén har fortfarande den uppfattningen att av förtäring rusdrycker ej bör förekomma och men kommittén på nöjes- idrottsplatser ansluter sig till den av med flera framkontrollstyrelsen remissmyndigheter förda meningen att föreskrifter härom har sin i en allmän naturliga plats ordningsstadga. Ordningsstadgeutredningen föreslog förbud mot förtäring av alkoholhaltiga drycker å allmän och vid alltså plats offentlig tillställning, förbud med räckvidd betydligt längre än de av nykterhetskommittén tidigare föreslagna förtärings- och förvaringsförbuden och på nöjes- idrottsplatser. till allmän
Ordningsstadgeutredningens förslag ordningsstadga över-
arbetas emellertid för närvarande av särskilda den 22 1949 tillseptember kallade sakkunniga för översyn av rikets städer m. m. ordningsstadgan för Ur direktiven för de må anföras. sakkunniga följande Frågor om tillställningar av ren nöjeskaraktär (allmänna folknöjen), idrottstävlingar och andra tillställningar, som icke åsyfta om allmänt eller överläggning enskilt ärende, höra alltjämt regleras i ordningsstadgan. Härvid böra de sakkunniga eftersträva en lämplig avvägning mell-an å ena sidan intresset ur ordningens och sedlighetens synpunkt att nöjeslivet hålles inom rimliga gränser och att god ordning och nykterhet upprätthålles samt å andra sidan vikten av att icke medborgarnas disposition av sin fritid till men för den allmänna trivseln kringgärdas av onödiga restriktioner. En speciell fråga, som berett vissa svårigheter i tillämpningen och som därför bör särskilt uppmärksammas av de sakkunniga, utgör ordningsvakthållningen vid de offentliga - — — tillställningarna. De sakkunniga böra därför överväga, om ej ordningsstadgan lämpligen bör kompletteras med uttryckliga bestämmelser om ansvaret för ordningshållningen vid offentliga tillställningar.
Av direktiven framgår att prövningen av de tidigare av nykterhetskommittén förtärings- och förvaringsförbuden faller inom ramen för föreslagna de uppdrag. De sakkunniga torde även höra uppmärksamma sakkunnigas det av IOGT om förbud mot servering, förtäring och framlagda förslaget av inom offentliga samlingslokaler och förvaring alkoholhaltiga drycker med dem i inre förbindelse stående lokaler, i vilka utskänkning icke är tilllåten s. 291). Kommittén har med hänsyn härtill överlämnat sitt mate- (jfr rial till de sakkunniga för närmare övervägande.
Åtgärder
17. mot reklam
Kap. olämplig
Frågans uppkomst och tidigare behandling En av huvudprinciperna för den svenska nykterhetslagstiftningen är att försäljningen av rusdrycker inte skall vara förenad med enskilt vinstintresse. På partihandelns område är denna princip genomförd i så måtto att AB Vin- & spritcentralen ensamrätt till försäljning av rusdrycker till äger återförsäljare. En tillverkare kan således inte sälja till någon annan köpare inom landet än Vin- & Däremot år det inte för enspritcentralen. förbjudet skilda att verka som agenter för in- eller utländska tillverkare och uppbära provision för denna verksamhet. Det är inte heller förbjudet att göra reklam för rusdrycker. Någon sådan bedrives inte av Vin- & spritcentralen eller av systembolagen, men det förekommer i viss utsträckning att utländska firmor eller deras agenter i Sverige annonserar eller på annat sätt reklamerar för sina varor. Denna reklam har väckt offentlig diskussion och man har ansett att den i en del fall utformats så att den utöver att främja det reklamerade varuslaget på bekostnad av andra också uppfattats som en uppmaning till allmänheten att öka konsumtionen av rusdrycker över huvud taget. För tillverkning och försäljning av öl finns ingen lagstadgad begränsning av det enskilda vinstintresset och inte heller någon inskränkning i rätten att reklamera för varorna. Även ölreklamen har kritiserats vid skilda tillfällen. Frågan aktualiserades redan 1939 genom en interpellation i andra kammaren av herr Mosesson. På denna svarade finansminister Wigforss den 7 juni 1939 att han ansåg det tydligt att åtgärder som är ägnade att stimulera förbrukningen av rusdrycker inte kan vara väl med alkosägas förenliga hollagstiftningens andemening, Då reklamverksamheten går ut på att åstadkomma en sådan ökning, kommer denna verksamhet givetvis i strid med den grundsats, som varit en av huvudlinjerna i svensk lagstiftning på detta område, och det föreligger därför även enligt min uppfattning anledning att överväga vidtagande av åtgärder gentemot denna propaganda, framför allt emot den som sker under mer eller mindre anstötliga former eller som rör sig med vilseledande eller till sanningshalten tvivelaktiga påståenden. Särskild uppmärksamhet synes därvid böra ägnas åt den reklam, som bedrives för olika slag av essenser, och åt frågan om utlämnande av sprit för tillverkning därav. Att helt förbjuda varje slag av reklam för alkoholhaltiga drycker lärer emellertid, så länge försäljningen av dessa drycker utgör en lagligen tillåten näring, knappast kunna komma i fråga. Frågar man sig, vilka möjligheter som stå till buds då det gäller att begränsa alkoholdrycksreklamen över huvud taget och särskilt att komma till rätta med avarterna av densamma, så måste det till en början konstateras, att nu gällande lagstiftning icke torde innehålla något stadgande, på grund varav ett ingripande skulle kunna ske. Då denna fråga tidigare i olika sammanhang varit på tal, har det med rätta framhållits, att ett genom speciallagstiftning stadgat förbud mot
utbjudande av viss vara, vars spridande av särskilda skäl icke anses önskvärt, icke skulle bliva effektivt utan ett motsvarande förbud i tryckfrihetsförordningen. Den reklam, varom här är fråga, sker till stor del och måhända företrädesvis genom spridande av tryckta skrifter eller genom annonser i tidningar och tidskrifter. Genom speciallagstiftning skulle man visserligen kunna förbjuda utbjudandet av alkoholhaltiga drycker och stadga straff för den, som gjort utbjudandet, men då man härigenom icke skulle kunna träffa personer i utlandet, skulle ett effektivt bekämpande av den utländska reklamen med nödvändighet förutsätta, att boktryckare och tidningsutgivare här i landet kunde ställas till ansvar för den reklam, som utginge från tryckeriet eller inflöte i tidningen. En grundlagsändring i syfte att införa förbud mot alkoholdrycksreklam förefaller emellertid att vara en åtgärd, som icke bör övervägas, förrän andra ntvägar visat sig resultatlösa. Såsom då — såsom en möjlig utväg återstår interpellanten själv ifrågasatt en auktoritativ vädjan till enskilda företag och sammanslutningar, som härvidlag främst äro ansvariga. Det förefaller icke osannolikt, att åtskilligt kan stå att vinna på denna väg, och jag är därför beredd att låta genom kontrollstyrelsen samt Vin- & spritcentralen rikta hänvändelser till vederbörande i det aktiebolaget som med avses. Skulle dessa hänvändelser icke medföra syfte, interpellationen åsyftat resultat, torde frågan om erforderliga åtgärder få upptagas till» förnyat . övervägande.
Finansministerns uttalande ett remissyttrande av kontrollstybyggde på relsen den 10 1939, i vilket även vissa konkreta åtgärder diskuterades. _ maj
Det böra kunna till övervägande, huruvida icke Vin- & spritsynes upptagas centralen kunna vid av utländska spritdrycker och viner med säl-
skulle inköp
träffa eller i görligaste mån undjaren .avtal därom, att annonsering reklamering som vore att väcka anstöt. vekes, i all synnerhet om den skedde i former, ägnade Det kunde från Vin- & spritcentralens sida framhållas, att om reklameju därvid skedde hittills man kunde riskera, att ring och annonsering på sätt som skett, hela denna verksamhet genom svensk lagstiftning förbjödes. om bedrivna reklamen det vara
I fråga den av maltdryckstillverkarna torde
svårare ernå resultat. Det privatekonomiska intresset att genom någon slags vädjan starkt framträdande. Det är nämligen i fråga om maltdrycksindustrien mycket kan emellertid huruvida icke den form av reklamverksamhet, som ifrågasättas, särskilt att »öl är bröd i flytande form» ävenpåtalats av interpellanten, nämligen som att »öl är vitaminrikt», torde kunna bringas att upphöra genom påpekanden
till de ledande inom bryggeriindustrien.
Vissa hänvändelser i det av statsrådet nämnda torde ha
Wigforss syftet under den närmaste tiden efter Frågan förlogjorts interpellationssvaret.
rade emellertid till stor del sin aktualitet under krigsåren, då importen av
utländska eller starkt begränsades. Efter. kriget rusdrycker omöjliggjordes fick saken på nytt aktualitet. Förhållandena belyses utförligt i en promemoria till finansministern av verkställande direktören i Spritcentralen, Sahlin. I som är daterad den 21 januari 1947, erenvoyén promemorian,
om att det eliminerats från rus-
inras privatekonomiska intressetstegvis olika så att i om rusdryckshandeln endast dryckshanteringens grenar, fråga
två områden kvarstode, där inte funnes. Direktör Sahlin
någon begränsning intresse av drickspengar, dels på syftade då dels på serveringspersonalens
den verksamhet som inom landet bedrives av agenterna för utländska leverantörer av viner och I skildras vidare utveck-
spritdrycker. promemorian
i fråga om de uländska agenturerna från tiden för genomförandet av
lingen
1917 års lagstiftning.
I samband med den inlösen av företag inom vin- och spritdryckshanteringen, som verkställdes av Spritcentralen under de första åren efter dess tillkomst, blev ett betydande antal agenturer för utländska hus inom branschen föremål jämväl för inlösen. I stor utsträckning övertogs de inlösta agentfirmornas representation och rörelse av för ändamålet bildade aktiebolag, vilka fingo karaktären av dotterbolag till Spritcentralen. Såsom ledare för dessa företag placerades i regel agenturernas dittillsvarande innehavare, vilka för sitt arbete i dotterbolagens tjänst fast lön och bidrag till kontorskostnader. Inflytande provisioner gottgjordes fingo och kostnaderna för reklam bestredos helt av de utländska firmorna. bolagen Denna organisation av de s. k. agentbolagen har sedermera i huvudsak bevarats med undantag endast för grunderna för ledarnas ersättning, v-ilken under senare med dels fast lön och dels en mindre andel av den för buteljår i regel utgått importerade varor inflytande provisionen. _ Agentbolagen representerade vid sin tillkomst och ännu under åtskillig tid framåt de viktigaste utländska leverantörerna. Deras tillskapande var säkerligen på sin tid en åtgärd, som i hög grad underlättade den nya lagstiftningens tillämpning och särskilt partihandelns omläggning. De svårigheter i förhållande till de vinodlande länderna, som gjort sig gällande för en del andra staters vidkommande, då de sökt
genomföra mer eller mindre långt gående inskränkningar i rusdryckshanteringen,
kunde för vårt land så gott som helt undgås. Skulle 1917 års reformer ha förts ut i livet med bibehållande av ett- stort antal privata agenturer för de ledande .utländska husen, hade de i stort sett friktionsfria förhållanden, som präglade detta område av vår handelspolitik, sannolikt ,icke kunnat åvägabringas. Utvecklingen under 1930-talet och det sista världskriget har emellertid förändrat läget. Steg för steg har Spritcentralens agentbolag övergivits av sina ursprungliga huvudmän, som burits av uppfattningen, att från Spritcentralen fristående och helt avlönade agenter ägde större förutsättningar att medpå provisionsgrundval verka till en expansion av omsättningen än agentbolagens chefer med deras endast i mindre grad av försäljningens volym avhängiga inkomster. Därtill har kommit, att de mycket talrika nya leverantörer till Spritcentralen, som under senare år och särskilt under kriget uppträtt på marknaden, för sin representation här i landet
i det stora flertalet fall engagerat enskilda agenter. Ett yttre, för envar skönjbart
kriterium på denna utveckling är den årligen starkt växande reklamen ——genom annonsering, broschyrer o. s. v. — för utländska viner och spritdrycker. är således numera, att den verksamhet, sombedrives av agentbolagen och Läget som ursprungligen avsåg och även under någon tid lyckades hålla denna gren relativt fri från alltmer överav rusdryckshandeln privatekonomiskt intresse, av de enskilda och att därmed ett viktigt och växande område flyglats agenterna utlämnats till fritt för enskild med av hanteringen ånyo spelrum- företagsamhet direkt intresse i uppenbar mot av rusdryckskonsumtionens stegring, motsättning en av de ledande grundsatserna för reformarhetet på detta område av sociallagstiftningen. Förutom de sociala och ekonomiska aspekter, som äro att anlägga på frågan, berör denna emellertid även med handelspolitiken sammanvävda spörsmål.
r Direktör Sahlin slutar sin framställning med att ifrågasätta om inte agent-
till för närmare med att ~
verksamheten borde göras föremål utredning syfte till en lösning som kunde avhjälpa de med verksamheten framlägga förslag i dess nuvarande form förenade olägenheterna.
har från AB Vin- & Spritcentralen inhämtat vissa
Nykterhetskommittén
uppgifter angående nuvarande förhållanden. För närvarande köper bolaget
genom ett 100-tal fristående agenter och har själv endast 8 agenturer. Alla fatvaror köpes dock numera direkt från utlandet (särskilt konjak och franska låttviner). Det är endast buteljvarorna som kan bli föremål för en till allmänheten riktad reklam. De härtappade varorna har inte de utländska leverantörernas namn på etiketterna och köparen vet därför inte från vilken firma varan kommer. 1950 importerades för 33,2 milj. kr., varav 17,6 kr. milj. på buteljimport och 15,6 på fatimport. Av de 17,6 milj. kr. på buteljvaror kom 8,0 milj. på Spritcentralens agenturer och 9,2 milj. på de fristående agenterna, som förtjänar 10--15 % av denna summa. Resterande 0,4 milj. kr. utgjordes av import utan förmedling av agenter. Hela fatimporten skedde direkt till Spritcentralen. Genom de fristående verksamhet har ett starkt agenternas privatekonomiskt intresse således här återinförts och under de senaste 15 åren förstârkts. Det bör framhållas, att om Spritcentralen undantagsvis köper buteljvaror direkt av en firma i utlandet, firmans agent i Sverige ändå får sin provision. Utvecklingen har medfört en ökad reklamvrerksamhet, särskilt genom annonser. Tidigare var det vanligt att agenterna även besökte privatpersoner men detta förbjöds genom 1937 års lagstiftning (4 12 § Rff). Cirkap. kulär med reklambroschyrer förekommer dock, och systembolagschefer och restauratörer uppsöks fortfarande personligen. Det har också uppgivits, att ersättning i viss utsträckning lämnats till Serveringspersonal, t. ex. hovmästare i festvåningar, om de säljer av ett visst märke. Spritcentralen har vid något tillfälle vägrat köpa av firmor som annonserat men detta har hittills endast skett när det varit om olämpligt, fråga illojal reklam med falsk ursprungsbeteckning. Det bör påpekas att systembolag på begäran av privatperson kan importera direkt från utlandet, om inte :Spritcentralen för en viss vara (2 kap. 10 § 1 mom. och 4 kap. 11 § Tiff). Dessa bestämmelser gör att Spritcentralen knappast kan vägra köpa ett märke som efterfrågas. Att reklamen verkligen har betydelse för efterfrågan har man märkt bl. a. under den stora annonskampanj för amerikansk whisky som pågick åren närmast efter kriget. Alla ingripanden på detta område försvåras genom att de berör de handelspolitiska förbindelserna med utlandet. Det är därför intresse att av undersöka vad handelstraktaterna säger om agenturverksamhet. Vid förfrågan hos UD:s handelsavdelning har uppgivits att endast den franska handelstraktaten (av den 31 december 1881, ändrad den 2 december 1908) har uttryckliga bestämmelser därom. Det står där bl. a. (artikel 17): Franska handelsresande, som reser i Sverige för franska firmors räkning, får där ———— order med eller utan ——-—-——utan att vara underupptaga varuprov kastade andra restriktioner än dem som inhemska handelsresande är underkastade. Franska handelsresande .får inte i något hänseende behandlas sämre än andra nationers. Varje förmån, som beviljas någon annan nation, skall omedelbart gälla även Frankrike. Den amerikanska handelstraktaten av 1935 undantar uttryckligen spritdrycker från den handelsfrihet som stadgas.
Med till i den franska traktaten man inte kunhänsyn ordalydelsen synes na franska agenter att här verka för sina varor, men det synes förbjuda vara att underkasta dem en viss kontroll, förutsatt att denna även möjligt inhemska och andra nationers handelsresande. gäller
Nykterhetskommittén. delar den i av 1939 och i di- Nykterhetskommittén interpellationssvaret rektör Sahlins uttalade uppfattningen, att förhållandena på promemoria område inte är tillfredsställande. Reklamen för olika agenturverksamhetens har stundom bedrivits i olämpli-ga former. rusdrycker Kommittén har diskuterat olika att skapa en bättre ordning möjligheter och funnit åtgärder vara förtjänta att närmare övervägas: följande a) av agenturverksamheten till Vin- & spritcentralen; monopolisering b) utvidgat förbud mot illojal reklam ; c) från Vin- & spritcentralens sida mot firmor som reklamerar åtgärder olämpligt; d) tillstånd för agenturverksamhet. I stället för eller med de ovannämnda åtgärderna kan ytterlisamtidigt gare tänkas: e) från Vin- & spritcentralcn eller an-nat centralt organ ifråga rådgivning om annonsering; f) bland allmänheten. organiserad upplysningsverksamhet Av de föreslagna ett förbud mot en ur nykterhetssynåtgärderna synes reklamverksamhet i och för vara möjligt att genomföra. punkt olämplig sig I om konkurrens förekommer redan vissa bestämmelser som lagen illojal kriminaliserar reklam, m. m. i samband med utövosannfärdig bestickning av Genom eller precisering av dessa bening näringsverksamhet. skärpning stämmelser torde det vara att komma åt mera flagranta fall av möjligt reklam för Men om man vill nå svåolämplig alkoholdrycker. längre, synes att en bli stora. Det torde för righeterna göra rimlig gränsdragning mycket övrigt i ett stort antal fall kunna råda delade meningar om en viss reklams måste med nödvändighet bli i viss mån subjektiv. lämplighet. Avvägningen Gentemot bestämmelser, som avser att reklam i form, kan reglera tryckt också anföras de som innebär i komplikationer tryckfrihetsförordningen detta sammanhang. Den lättast för kontroll av agenturverksamheten synes framkomliga vägen vara att kräva tillstånd för denna verksamhet. I vilken utsträckning en sådan skulle kunna vålla olägenheter torde dock böra näråtgärd handelspolitiska mare utredas. vill därför föreslå att frågan om till- Nykterhetskommittén stånd för beträffande och vin till agenturverksamhet spritdrycker upptages under medverkan av särskild området. Därvid bör överprövning expertis på utom av koncession över huvud taget, även frågan om vägas, lämpligheten koncessionen bör vara eller endast konstrueras grundad på behovsprövning sådant sätt att tillstånd som m-issbrukas olämplig reklam kan inpå genom dragas. I båda fallen torde en viss övervakning böra äga rum genom den tillståndsgivande myndigheten eller annat lämpligt organ.
Vare sig ett koncessionssystem införes eller ej, synes det vara önskvärt med en rådgivande verksamhet från centralt sida till för något organs tjänst
dem som bedriver reklam detta område.
på
I Finland har sedan 1936 till och reklam-
tidningar, agenter, bryggerier
firmor överlämnats vissa anvisningar angående reklamens innehåll och dessutom har i förekommande fall mindre an-
Alkoholbolaget påpekat lämpliga nonsformuleringar för annonsörerna. Anvisningarna utarbetades sin tid
på
av en kommitté, där utom Alkoholbolaget även pressen, agentorganisationer och bryggerier var representerade. Ur må anvisningarna följande punkter
citeras:
2) att vid reklamen icke borde användas uttryckssätt, vilka måste anses locka eller maria till förtäring av alkoholdrycker, varför t. ex. följande uttryckssätt icke borde få förekomma: »drick», »njut», »—— — efterfråga överallt — —», »—- —om på Eder ort icke sänd - ——håll finnes, en beställning —», »— alltid hemma — —», »Ni köper säkert även en annan gang», 0. s. v.;
4) att vid reklam för rusdrycker icke borde hänvisas till hälsa, medicinering, stimulerande av aptiten eller förkylningsbot ej heller göras reklam för alkoholdrycker såsom näringsämnen, förlänare av sinne för humor eller en känsla av välbefinnande eller såsom en hjälp vid bekymmer. Såsom exempel på dylik reklam kunde nämnas »det behagligaste före måltidenn, »stimulerar aptiten», »bäst mot — - —förkylning», »— ger gott humör -», »——— ger sinne för humor —— —», »——— utplånar Edra bekymmer -—- —», o. s. v.; 5) man borde icke åberopa hemmens förnämhet eller rekommendera alkoholdrycker för olika tillfällen, såsom till julen eller påsken eller till förtäring i samband med bastu eller bad, och alltså icke göra reklam på följande sätt: »-——— serveras i alla hem ~ förnäma —», »————ger glans åt Edra i hemmet firade fester eller Edra restaurangkvällar -», »——— unna Er i kväll nöjet att ——», o. s. v.;
7) icke idealisera rusdryckerna eller åberopa experter och auktoriteter eller giva detaljerade anvisningar rörande förtäring av rusdryckerna. Det oaktat kan likväl i korthet omnämnas t. ex. de i cocktailblandningarna ingående ämnena eller framhållas, tillsammans med vilken maträtt t. ex. ett vin bör drickas;
10) icke missbruka alkoholbolagets namn på sådant sätt, att en person, som icke närmare känner till saken, får den uppfattningen, att det just är alkoholbolaget som annonserar.
Enligt meddelande från Alkoholbolaget till nykterhetskommittén har dessa anvisningar i regel följts. Man har t. 0. m. ofta sänt annonsntkast till Alkoholbolaget för påseende i förväg. Under och efter har annonsekriget ringen efter anmodan från bolaget nästan helt upphört. Några repressalier
i form av köpvägran har inte förekommit från sida.
bolagets Det är troligt att en verksamhet av liknande slag som den finska skulle kunna vara till nytta även i Hänvändelser till annonsörer lär tidi- Sverige. gare i vissa fall ha gjorts utom från och även kontrollstyrelsen Spritcentralen från vissa systembolag samt från Centralförbundet för
nykterhetsundervis-
ning (CFN) och dessa hänvändelser torde också ha resultat. Ett kongivit cessionssystem skulle otvivelaktigt vara ägnat att medföra större försiktig-
het vid utformningen av reklamen och skulle också ge möjlighet att effektivt ingripa i händelse av missbruk. Alldeles oavsett om tillstånd kräves eller ej synes Vin- & spritcentralen ävensom CFN, vilket enligt kommitténs förslag skall fungera som statens organ för nykterhetsupplysning, böra uppmärksamma ev. förekommande olämplig propaganda och påpeka saken för annonsörerna. En rådgivning kan tänkas få betydelse inte bara för agenturernas utan även för bryggeriernas och bränneriernas annonsering. Den intensifierade upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan som man eftersträvar är i och för sig en motvikt mot olämplig propaganda. Det kan dessutom tänkas att i konkreta fall en viss annonsering eller annan reklam kan föranleda att upplysningsverksamheten inriktas sådant sätt att den på verkar som en motåtgärd mot den olämpliga reklamen. Om en propagandakampanj av stor omfattning skulle igångsättas och i samband härmed felaktiga uppgifter angående alkoh-olens verkningar eller på annat sätt olämpliga uppmaningar skulle spridas, blir självfallet en sådan upplysningsverksamhet särskilt angelägen. Nykterhetskommittén föreslår sålunda att frågan om tillstånd för (eller ev. monopolisering av) agenturverksamhet beträffande blir förerusdrycker mål för särskild utredning.
2]—5l23()2
18.
Kap. Speciahnotivering
Dispositionen i från Rff :s förslaget skiljer sig disposition huvudsakligen därutinnan, att bestämmelserna i 3 kap. Rff (Om rätt till detaljhandel) uppdelats och inarbetets i 3 (Om och 4 förslagets kap. utminutering) kap. (Om utskänkning) samt att vissa kontroll- och besvärshestämmeler ordnings-, samlats i ett nytt kapitel, 5 (Särskilda bestämmelser). Vidare har dekap. taljhestämmelserna om partihandelsbolaget i insatts i samma kaförslaget pitel som handlar om och medan motsvautminuterings- restaurangbolagen, rande bestämmelser i Rff återfinnes i det som handlar kapitel om partihande-1 och inport. Allmänna bestämmelser i 1 av har i med motsvakap. förslaget jämförelse rande kapitel i Rff och delvis omarbetats. De två första omdisponerats paragraferna i förslaget innehåller definitioner. Därefter har införts en generell förbudsbestärmnelse i 3 § för att redan från utmärka vad början tydligt som menas med Detta allmänna olovlig försäljning. stadgande kompletteras av vissa speciella förbudsbestämmelser i 4—6 §§. Därmed har den olovliga försäljningen avgränsats och förslaget till den övergår legala försäljningen. Reglerna härom inledes med förordningens ändamålsbestämmelse i 7 §.
1 §.
Såsom tidigare i olika nämnts har till sammanhang rusdrycker hänförts, förutom spritdrycker och vin, även av klass för vilka maltdrycker III, införts benämningen starköl. Begreppen spritdryck och vin har samma innebörd som i Rff.
2 §. Begreppet utskänkning definieras oförändrat såsom försäljning till förtäring på stället. Innebörden härav kommer emellertid, med till det hänsyn nya försäljningsbegrepp som kommittén i 3 §, att bli vidsträckuppställer tare än vad fallet är för närvarande. Se under 3 §.
3 §. Här har såsom förut nämnts ansetts att införa en förlämpligt generell budsbestämmelse. Det torde nämligen redan i detta kapitel i förordningens början vara värdefullt att kunna klart avgränsa den olovliga försäljningen från den motsvarande bestämmelse finns icke i legala försäljningen. Någon Rff, där det först av ansvarsbestämmelserna (7 1 §) vad som kap. framgår menas med olovlig försäljning. Här har vidare införts en definition Rff icke på försäljning. upptar någon sådan definition; uttrycket får därför i Rff anses ha den innebörd som det har enligt vanligt språkbruk.
I förslaget har det emellertid ansetts att i till den lämpligt anslutning generella förbudsbestämmelsen införa ett vidare försäljningsbegrepp. Allt tillhandahållande som sker mot ersättning räknas här till försäljning. Det är likgiltigt i vilken form lämnas; inte endast ersättningen penningar och varor utan även tjänstbarheter faller in under stadgandet. Sådana kompletterande specialregler, som Rff innehåller i 1 kap. 2 § sista stycket (tillhandahållande av rusdrycker ä nattklubbar o. d.) och 6 § 2 mom. (användande av rusdrycker såsom bytesobjelqt eller betalningsmedel), blir därigenom onödiga. Dessa förfaranden innefattas i det nya försäljningsbegreppet och skall sålunda alltjämt vara förbjudna. S. k. lån av rusdrycker, d. v. s. utlämnande av rusdryck mot återbekommande av samma kvantitet av samma räknas för närvarande icke dryck, såsom försäljning; så skall icke heller ske enligt förslaget. Genom att starköl enligt förslaget hänföres till rusdrycker, kommer dessa regler att gälla även starkölet. Tillhandahållande av starköl på grund av tjänsteavtal, t. ex. såsom dagöl eller friöl, blir sålunda icke tillåtet. Jfr i detta hänseende utdelning av öl (klass II), vilket föreslås fort-farande vara tillåtet (se SOU 1952: 55, s. 228 och 229, där även det nya försäljningsbegreppet behandlas utförligare). I detta sammanhang vill kommittén beröra ett speciellt nämliproblem, gen frågan om spritförsäljning till de anställda på restaurang. Enligt utslag av Högsta domstolen den 18 december 1943 har sådan hänförsäljning ej förts till utskänkning, »enär det i 5 kap. ll § Rff förbudet mot utstadgade skänkning annorstädes än i lokal som godkänts vid icke kan besiktning anses av till för vid dess gälla försäljning rusdrycker personalen förtäring måltider inom arbetslokalen».-1 Kontrollstyrelsen hade uttalat i målet och sig kategoriskt förklarat att restauratören inte fick utskänka sprit till personalen på andra villkor (beträffande besiktigad lokal, mattväng, ransoner, tider etc.) än till allmänheten. Ombudsmannen i Centrala Hotell- och Sveriges Restaurantförening intygade emellertid att det »sedan ålder varit brukligt, att personalen vid restaurangerna i vårt land i samband med av intagande sina måltider inom till restaurangen hörande eller andra personalmatsalar lokaler, vilka icke besiktigats och godkänts för utskänkning av rusdrycker, haft rätt att förtära starkt begränsade kvantiteter rusdrycker». utlå- Enligt tande i målet av juris professorn I. Agge skulle begreppet enutskänkning dast innebära tillhandahållande av rusdrycker åt allmänheten. Det skulle ›vara mot språkbruk och ratio legis stridande att beteckna personalen som gäster och tillhandahållandet till dem av rusdrycker som utskänkning». Agge påpekar att det i 1 kap. 2 § fjärde stycket Rff uttryckligen sagts att vad som stadgas angående utskänkning även skall gälla tillhandahållande av rusdrycker i samband med sådana tillställningar, till vilka tillträde är beroende av medlemskap i viss förening, som uteslutande eller är bildad för väsentligen att anordna dylika tillställningar, eller vilka eljest är att med jämställa offentliga tillställningar (bl. a. nattklubbar). Att detta tillägg, som gjordes 1 Se referat i Tidskrift för systembolagen (TfS) 1944 sid. 128-130.
1932 i samband med att ordningsstadgan för rikets städer fick utsträckt tilllämpning, ansetts nödvändigt, tyder enligt Agge på att lagstiftaren inte ansett tillställningar av denna typ och alltså inte heller andra privata tillställningar höra under Rff :s tillämpningsområde. Såsom förut utvecklats uppställer nykterhetskommittén ett så vidsträckt att under försäljning inbegripes allt tillhandahållande försäljningsbegrepp som sker mot ersättning. Härigenom blir det fullt tydligt att såväl utskänki nattklubbar som i mer eller mindre slutna sällskap är försäljning i ning rusdrycksförsäljningsförordningens mening. Å andra sidan föreslår kommittén att nuvarande regler i 5 kap. 11 § Rff angående besiktning och godkännande av utskänkningslokal skall slopas, enär det i de flesta fall får anses tillräckligt att hälsovårdsnämnden godkänt serveringslokalen enligt bestämmelserna i nya livsmedelsstadgan (se under 42 § tredje stycket i förslaget). Till serveringslokal räknas även till densamma hörande biutrymmen, såsom lagerrum, omklädningsrum, tvätt- och diskrum. Serveringslokal får ej tagas i bruk förrän den godkänts av hälsovårdsnämnden. Enligt den föreslagna ordningen skall försäljning av rusdrycker till restaurangpersonal för förtäring vid personalens måltider inom arbetslokalen alltid hänföras till utskänkning, eftersom det är fråga om tillhandahållande mot ersättning och försäljningen sker i godkänd serveringslokal. Serveringen av rusdrycker i sådan lokal (med därtill hörande biutrymmen) förlorar ej sin karaktär av utskänkning, därför att den sker till restaurangpersonalen. Härav följer att vanliga utskänkningsrestriktioner gäller för sådan utskänkning. Det torde nämligen icke finnas någon anledning att sätta utskänkningsbestämmelserna (måltidstvånget, 10 cl-regeln, utskänkningstiderna etc.) ur kraft för sådan utskänkning. Den av Högsta domstolen använda tolkningen av begreppet utskänkning kan sålunda icke tillämpas på den föreslagna ordningen. Av det ovan sagda framgår att den sedan gammalt tillämpade praxis, att restaurangpersonalen vid sina måltider inom till restaurangen hörande lokaler som ej besiktigats haft rätt att förtära rusdrycker, enligt förslaget skall få den ändrade innebörden att serveringen till personalen i regel kommer att behandlas och redovisas såsom utskänkning. Härigenom blir det på grund av förtärings- och förvaringsförbuden i motsats till nu förbjudet för personalen att i lokalerna medtaga och förtära egna rusdrycker. Med hänsyn till utskänkningskontrollen kan det ej heller anses lämpligt att personalen för närvarande har en sådan rätt. Endast för den händelse personalmatsalen är belägen i en annan byggnad eller eljest på sådant sätt att den ej kan sägas höra till serveringslokalen med därtill hörande biutrymmen, vilket får avgöras från fall till fall, har personalen rätt att medtaga och förtära egna rusdrycker. I detta fall kan även det föreslagna institutet av öl i utskänkning personalmatsal användas, varvid gäller undantag från och förvaförtäringsringsrförbuden (se kap. 14 s. 285 och 291). I personalmatsal som i ej ligger serveringslokal får å andra sidan icke utan särskilt tillstånd utskänkas rusdrycker till personalen.
4 §.
Nykterhetskommittén föreslår i annat sammanhang (se SOU 1952: 55, s. 97 ff.) att man medger försäljning inom landet av starköl, vars alkohol-l styrka inte överstiger det nuvarande d. v. s. 4,5 exportölets, viktprocent. Lägre maximigräns har ej föreslagits, enär det bör vara möjligt att försälja även inom ramen för den fastställda Genom bestämstarkporter gränsen. melserna i 6 § har emellertid även i en hållits fortsättningen möjlighet öppen att inom landet försälja maltdrycker, vars alkoholhalt 4,5 överstiger viktprocent, dock endast för farmaceutiskt eller vetenskapligt, medicinskt, likartat ändamål. Beträffande utskänkningen av starköl se under 36 § 1 mom. samt 13 kap. av allmänna motiveringen.
5§.
1 mom. Genom detta som oförändrat i vill stadgande upptagits förslaget man liksom nu förhindra att den som tillverkar eller försäljer rusdrycker skänker bort sådana i samband med rörelsens bedrivande. Förbudet kommer i motsats till nu att även av starköl. gälla gåva 2 mom. i förslaget avviker till sin från motsvarande bestämmelser lydelse i Rff endast därutinnan, att orden salubod» mot »butikm »öppen utbytts Av det nu gällande stadgandets placering i 5 (om kap. utskänkning) framgår, att med »utdelning» av rusdrycker endast till åsyftas utdelning förtäring på stället? Enligt kommitténs bör emellertid all utdelmening ning av i fall vara
rusdrycker ifrågavarande förbjuden. Detta har angivits
därigenom att stadgandet i förslaget placerats bland de allmänna bestämmelserna.
(5§.
Det kan synas tveksamt, i vilken mån att möjligheterna sälja rusdrycker på apotek för medicinskt ändamål bör bibehâllas i den nya författningen. Med hänsyn till den föreslagna friare av utförsäljningen rusdrycker genom minuteringsaffärerna kommer apoteksförsäljningen inte att uppenbarligen äga någon nämnvärd betydelse såvitt de vanliga Enrusdryckerna angår. ligt medicinalstyrelsens mening bör för övrigt redan nu att möjligheterna inköpa sådana rusdrycker på apoteken starkt inskränkas. Detta av framgår en skrivelse, som styrelsen den 2 maj 1951 avlåtit till kontrollstyrelsen och i vilken även exportöl behandlas. Ur skrivelsen må här anföras följande. Beträffande försäljningen av exportöl har en mindre verkställts. Reutredning sultatet av denna utredning från ett antal utvalda tala för slumpvis apotek synes att vid förordnande av exportöl från apotek medicinska synpunkter icke alltid varit vägledande. Beträffande vin och spritdrycker har medicina-lstyrelsen vid flera tillfällen bland annat i skrivelse till kontrollstyrelsen den 20 juni 1946 givit uttryck åt den meningen att varken vin eller andra till förtäring avsedda rusdrycker kunna anses hava något medicinskt värde.
l Jfr även TfS 1929 nr 12 sid. 1. Beträffande speciellt förbudet mot utdelning av rusdrycker vid auktioner se rättsfall i TfS 1944 sid. 245-247. Förbudet har ansetts även i tillämpligt det fall att utdelningen skett före auktionens början. Se rättsfall i TfS 1943 sid. 24.
Det är otvivelaktigt att hos personer, som vant sig vid alkoholstarka maltdrycker eller vid vin och spritdrycker, sådana drycker kunna utöva inflytande på vissa eventuellt andra ämnen än alkohol. Detta förfunktioner, t. ex. aptiten, genom innebär dock under läkehållande icke något skäl att fortsättningsvis beteckningen N. Svartz, medel låta försälja dessa drycker på apotek, då, för att citera professorn alkoholen kan fullständigt undvaras vid behandling av olika kroppsliga sjukdomstillstånd. Ur psykologiska synpunkter synes det vara av vikt, att dessa drycker icke från såsom läkemedel. En eventuell önskan från längre försäljas apotek enstaka läkares sida att förskriva dessa drycker bör kunna tillmötesgås genom bibehållande i viss av kontrollstyrelsens rätt till medgivande av utsträckning sådan förskrivning i form av rekvisition hos systembolagen. I överensstämmelse härmed vill medicinalstyrelsen ifrågasätta sådana ändrade bestämmelser rörande försäljning av eau de vie, vin och exportöl å apotek, att dessa icke vidare skola försäljas såsom läkemedel. Däremot synes någon ändring om rätten att från förskriva de huvudsakligen för utvärtes eller ifråga apotek tekniskt bruk avsedda varorna absolut alkohol och koncentrerad sprit eller utdärav icke för närvarande böra komma till stånd. spädningar kommitténs vinnes den enklaste och smidigaste lös- Enligt uppfattning av denna att i författningen bibehålla de nuvarande ningen fråga genom till men Kungl. Majzt befomöjligheterna apoteksförsäljning samtidigt ge att närmare bestämma omfattning. På grund av denna genhet försäljningens kan :t då föreskriva exempelvis, att endast vissa slag befogenhet Kungl. Maj av får att vissa kvantitetsbegränsningar skall rusdrycker säljas på apotek, vid sådan försäljning o. s. v. iakttagas av (och alltså även s. k. starkporter) på apotek reg- Försäljning exportöl leras nu i första hand i 5 § 2 mom. den 1 juni 1923 (nr 141) förordningen förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportölf angående detta får säljas endast på behörig läkares Enligt lagrum exportöl på apotek (alltså icke veterinärs eller tandläkares) recept. Att i förslaget göra motsvarande emellertid icke i den mån starköl överhuundantag synes behövligt; skall få kan med de föreslagna bestämmelserna vudtaget säljas på apotek Kungl. Maj :t göra sådant undantag.
7 §.
Bestämmelsen i 1 3 att all av skall kap. § Rff, försäljning rusdrycker ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjhar oförändrad i Stadgandet uttryck åt den ligt, upptagits förslaget. ger som och andra har att följa vid förgrundläggande princip, myndigheter ordningens tillämpning.
9 §.
2 och 3 mom. Den alldeles delen av det vin, som konsumeras övervägande inom landet, av vara. Import av rusdrycker skall enligt utgöres importerad 12 § 1 mom. vara förbehållen Då allt vin lämpligen bör partihandelsbolaget. kontrolleras av detta bolag, har i förslaget liksom i Rff föreskrivits skyldighet för de inhemska vintillverkarna att allt för hemmamarknaden avsälja sett vin till Beträffande starköl torde däremot importen partihandelsbolaget.
1 skall enligt kommitténs förslag upphävas. Författningen
bli skäligen obetydlig i jämförelse med den inhemska och det tillverkningen har därför ansetts vara en att låta även det inom riket onödig omgång tillverkade starkölet gå genom partihandelsbolaget. 4 mom. Ungefär motsvarande bestämmelser redan nu även i gäller fråga om exportöl. Bestämmelserna återfinnes i 6 § den 15 decemförordningen ber 1939 (nr 887) angående och av tillverk-ning beskattning maltdrycker.
10 §.
Enligt 13 § i förslaget tillkommer rätt till endast det av utminutering Kungl. Maj :t godkända utminuteringsbolaget, under det att tillstånd till ut-
skänkning enligt 25 § ges direkt till företag eller enskilda restauratörer. På grund härav kommer hittillsvarande rätt att inbördes systembolagens idka partihandel att upphöra. kan sålunda icke driva Utminuteringsbolaget försäljning av rusdrycker till andra än som återförsäljare sådana, erhållit tillstånd till utskänkning.
12 §. 1 mom. Rff får Enligt rusdrycker importeras endast av partihandelsbolaget samt, efter tillstånd av av Dessa sistkontrollstyrelsen, systembolag. nämnda bolag bedriver emellertid icke för den imnågon import egen del; port, som rum sker endast för äger genom dem, privatpersoners räkning. Även denna s. k. privatimport emellertid till största delen går genom partihandelsbolaget och det finns en tendens att detta tydlig på bolag överflytta också den del av ifrågavarande som ännu import är kvar hos systembolagen.‘ Det torde därför icke finnas att bibehålla någon anledning importrätten för I
utminuteringsorganisationen. förslaget har denna rått alltså för-
behâllits Därav
partihandelsbolaget. följer icke utan vid-are att rusdrycker,
som importerats för en skall privatpersons räkning, utlämnas direkt från
partihandelsbolaget till personen i Det kan visa
fråga. sig lämpligt att liks-om för närvarande anlita som
utminuteringsorganisationen mellanhand
för vissa åtgärder av mera bl. a. expeditionell natur, registrering. Proceduren vid av privatimport rusdrycker är för närvarande besvärlig och omständligJ Förenklingar synes påkallade, särskilt i fråga om import av lättvin. Enligt vad nykterhetskommi-ttén erfarit har bl. a. riksdagsrevisorerna sin uppmärksamhet riktad saken. Detta på xspecialproblem synes böra övervägas i särskild ordning.
Enligt förordningen om (nr får sådant öl
exportöl 141/1923) för närvarande endast i vissa importeras speciella fall. I och med att starköl får säljas på samma sätt som vin torde samma böra även i om regler gälla fråga import av starköl. 3 mom. bestämmelsen i 1 mom. Enligt får i utlandet tillverkat starköl importeras endast av AB Vin- och Partihandel med spritcentralen. sådant öl får jämlikt 8 och 10 §§ bedrivas av detta och bolag utminuteringsbolaget. Utländska maltdrycker som skall här i landet bör i de i säljas svenska till- 3 1 Nu gällande praxis i fråga om privatimport av rusdrycker behandlas i en uppsats i TfS 1950 sid. 208-211.
l
verkarnas och allmänhetens intresse vara underkastade samma grundläggande bestämmelser angående klassificering och identifiering, som gäller för de svenska maltdryckerna. Nykterhetskommittén föreslår därför att bestämmelserna i 3 och 27 §§ förordningen om tillverkning och beskattning av maltdrycker i tillämpliga delar skall gälla även importerat utländskt starköl. 3 § behandlar maltdryckernas klassindelning samt 27 § märkning av etikett och flaska. Det torde därvid vara tillräckligt att flaskan eller kärlet tydligt utvisar namnet på det utländska bryggeri, där tillverkningen skett, samt sifferbeteckning för den klass, till vilken maltdrycken i Sverige är hänförlig, På grund av de praktiska svårigheterna att märka flaskorna på sätt 27 § föreskriver, torde stämpling å kork, propp eller annan förslutning icke böra krävas i dessa fall. Denna paragraf stadgar vidare att kontrollstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter om det sätt, på vilket uppgifterna skall Även bestämmelsen att etikett icke må innehålla benämning, som anbringas. är att sken av att vara av annan klass än den till ägnad giva maltdrycken vilken den är hänförlig, gäller beträffande allt utländskt öl. Det bör enligt kommitténs mening åligga dem som bedriver partihandel med utländskt starköl (AB Vin- och spritcentralen och utminuteringsbolaget) att tillse att märkning sker i överensstämmelse med maltdryckstillverkningsförordningens och kontrollstyrelsens föreskrifter. Ett stadgande, som reglerar nu behandlade fråga, har beträffande starkölet införts i förevarande moment. Motsvarande bestämmelse i fråga om öl (klass II) har införts i förslaget till ölförsäljningsförordning. 4 mom. De under a), d), e) och f) upptagna bestämmelserna gäller redan nu icke blott för och vin utan även för exportöl (enligt 3 § 1-3 spritdrycker och 5 mom. förordningen om exportöl). Bestämmelsen under b) har däremot för närvarande icke någon motsvarighet beträffande exportöl. I fråga om rätt för inresande att medföra gäller enligt den nyssnämnda förexportöl ordningen (3 § 4 mom.), att denna rätt är begränsad till en liter; enligt förslaget tillkommer det Konungen att bestämma kvantiteten även såvitt starköl angår. 5 mom. Samma redan nu även för exportöl (enligt 7 § förregel gäller ordningen om exportöl). 13-19 §§. Dessa behandlas i huvudsak i den allmänna motiveringen; se paragrafer av denna 7 och 8 samt, beträffande 14 och 16 §§, även kap. 10. 15, 18 kap. och 19 §§ kommenteras dock i vissa hänseenden här nedan.
15 §. I denna paragraf avsedda åtgärder skall ankomma på utminuteringsholaför vederbörande nuvarande beget i stället systembolag. Kontrollstyrelsens att meddela närmare föreskrifter om uttagande av utgifterna för fogenhet sådan som oförmäles i paragrafen, har slopats, enär bestämförsändning, melser härom torde intagas i det avtal, som enligt 64 och 68 §§ i förslaget skall upprättas mellan staten och utminuteringsbolaget. Beträffande frågan om de lämpliga formerna för järnvägspersonalens med-
verkan vid den kostnadsfria försändningen av rusdrycker har nykterhetskommittén avgivit yttrande den 15 mars 1945.‘ Kommittén anser icke den nuvarande ordningen medföra sådana olägenheter att en omläggning av försändningen av rusdrycker genom järnvägens försorg bör övervägas. Kommittén har sålunda icke funnit anledning föreslå någon ändring på denna punkt. 18 §. förutsätter, att i om skall fin- Nykterhetskommittén lagen nykterhetsvård nas bestämmelser om rått för nykterhetsvårdsorgan att få uppgift om viss persons inköp av rusdrycker. Kommittén har under denna under 19 och 20 §§ samt vid beparagraf, handlingen av vissa stadganden i Rff (s. 352) fäst uppmärksamheten på vissa bestämmelser, som enligt kommitténs mening bör i den inflyta nya lagen om nykterhetsvård. Några författningsbestämmelser på dessa punkter har emellertid ej utarbetats, utan kommittén har endast skisserat innehållet i de föreslagna reglerna. Anledningen härtill är att kommittén ej haft möjlighet att insätta de föreslagna bestämmelserna i deras rätta sammanhang. Nuvarande alkoholistlag ligger i stöpsleven och har sålunda ej kunnat tjäna som underlag för hestämmelsernas utformning. Vidare har alkoholistvårdsutredningens förslag till lag om nykterhetsvård (SOU 1948: 23) vid remissbehandlingen blivit föremål för ett stort antal erinringar och har därför ansetts mindre lämpat som utgångspunkt. Nykterhetskommitténs förslag torde sålunda få beaktas vid den fortsatta bearbetningen av alkoholistvårdsutredningens förslag inom vederbörande departement. 19 §. Det förutsättes, att i lagen om nykterhetsvård skall regleras de fall, då länsnykterhetsnämnd äger avstänga en person från inköp av rusdrycker hos utminuteringsholaget. Sådan avstängning (ev. begränsning av inköpsrätten) bör kunna äga rum i fråga om: 1) den som varit föremål för hjälpåtgärder, övervakning eller sluten vård enligt lagen om nykterhetsvård, 2) den som gjort sig skyldig till rattfylleri eller varit överlastad av alkoholhaltiga drycker, 3) den som eljest gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad av sådana drycker, 4) den som gjort sig skyldig till vissa kvalificerade fall av olovlig försäljning, nämligen överlåtelse till avstängd person eller till person under 21 år, yrkesmässig överlåtelse eller eljest överlåtelse i större omfattning.
20 §. Uttrycket »starka drycker» i Rff synes böra utbytas mot det vidare uttrycket »alkoholhaltiga drycker» (jfr kap. 13 s. 259). Olovligt tillhandahållande innefattar förutom olovlig försäljning även *Angående frågans tidigare behandling se TfS 1945 sid. 55 och 159-162.
gåva till avstängd eller under 21 år. I om person person lagen nykterhetsvård bör sådana I denna bör även finnas gåvor förbjudas. lag bestämmelser om skyldighet för att meddela butikspersonalen länsnykterhetsnämnden anmärkningsvärda iakttagelser beträffande viss köpare (genom angivande av födelsenummer) . Den nuvarande bestämmelsen i 4 10 § andra att kap. stycket avhämtning icke må äga rum genom ombud som kan hava antagas ej fyllt 18 år synes efter ordalagen närmast det fall att syfta på en person för annans räkning avhämtar rusdrycker som redan blivit d. v. s. inköpta, tjänstgör endast såsom bud. Bestämmelsen har emellertid i första hand ansetts gälla själva inköpet. Person som för annans —— räkning inköper rusdrycker uppträder som ombud i —— måste sålunda egentlig mening ha fyllt 18 år? Enligt kommitténs uppfattning bör person, som ej fyllt 18 år eller som av länsnykterhetsnämnden avstängts från rätten att inköpa rusdrycker för egen räkning, heller för annans -- — ej räkning i egenskap av ombud få inköpa sådana drycker. härav
Kontroll kan stickprovsvis eller under en pe-
riod anordnas i
utminuteringsaffärerna. Utminuteringsbolaget kan sålunda
vid behov kräva ombudslegitimation. Däremot synes rätten att för annans endast avhämta räkning rusdrycker, som redan blivit lämnas fri. Kommittén inköpta, har sålunda ej bibehållit gällande förbud mot som är under 18 år. avhämtning genom person Någon motsvarighet till 4 kap. 10 § sista Rff har icke stycket upptagits i förslaget. Sådan bestämmelse avses i stället skola i det inflyta avtal, som enligt 64 och 68 §§ i skall förslaget upprättas :mellan staten och utminuteringsbolaget, samt i de som ordningsföreskrifter, bolaget förutsättes skola utfärda för utminuteringsaffärerna.
21 §.
Bestämmelserna i första stycket, som är med 4 likalydande kap. 9 § 2 mom. Rff, har liksom detta till att stadgande syfte förhindra ombudskap i vissa former, bedrivet såsom rörelse nämligen eller eljest utövat i större omfattning och mot ersättning.
25 §.
1 mom. Detta moment motsvaras i Rff av 1 kap. 5 § 3 mom. jämte 1 och 2 mom. i samma paragraf. I formellt avseende en skillnad mellan föreligger betydande förslaget och nu nämnda lagrum. Medan för rätt behörighetsvillkoren till utskänkning i Rff utformats endast som en till hänvisning motsvarande villkor för rätt till
ledamotskap i styrelse för vissa rusdrycksförsäljningsholag, har bestäm-
melserna i förslaget en fullt karaktär. självständig Bland de olikheterna bör i första sakliga hand nämnas, att bestämmelserna i förslaget i delar tillämpliga gäller även juridiska personer, medan stadgandena i Rff sin enligt avfattning kan direkt tillämpas endast på fysiska
l Se rusdryckslagstiftningsrevisionen (SOU 1934: 39) sid. 363 och artikeln ›0mbudsk0ntrollen› ;TiS 1941 sid. 172.
En annan olikhet består däri, att icke alla i förslaget upptagna personer. för rätt till — såsom i Rff — tillika diskvalifikationsgrunder utskänkning hinder att vara ledamot i för restaurangföretag. Person, som utgör styrelse avses i andra under c), kan vara sådan ledamot, ehuru han stycket nämligen icke kan erhålla tillstånd att själv idka utskänkningsrörelse. Tillräckliga skäl att utesluta en sådan från har icke ansetts föreperson styrelseledamotskap har skäl ansetts föreligga att som för närvarande alltid uteligga. Ej heller sluta den som äger till avsalu tillverka maltdrycker eller är styrelseledamot i från att vara ledamot i styrelse för restaubryggeriföretag möjligheten rangföretag eller att själv driva utskänkning av rusdrycker. De i Rff kraven att den blivande tillståndsinnehavaren skall uppställda ha sig känd för ordentlighet och prövas i övrigt vara lämplig för uppgjort draget har oförändrade införts i förslaget. Länsnykterhetsnämnden äger såväl som de lokala remissinstanserna och länsstyrelsen ingå i självfallet prövning av sökandens personliga lämplighet. Om behörighetskraven icke är uppfyllda, då ansökan om tillstånd prövas, skall avslås. Skäl till föreligger alltså bl. a. ansökningen givetvis avslag om tillstånd sökes av ett bolag, i vars styrelse finnes person, som avses i förevarande moments tredje stycke. Uppkommer under tillståndstiden en sådan situation som avses i a)-c), blir bestämmelserna i 39-41 §§ tillämpliga. Se vidare under dessa paragrafer ävensom under 28 §. 2 mom. Liksom enligt Rff skall, då utskänkningsrörelse bedrives av juridisk för rörelsen finnas en av myndighet godkänd föreståndare. person, Medan godkännande Rff lämnas av kontrollstyrelsen, har emellertid enligt kommittén ansett att meddelas av den tillståndslämpligast godkännande givande myndigheten i samband med prövningen av ärendet i övrigt. Tillståndsmyndigheten bör göra den utredning om vederbörandes person som kan anses pâkallad. Särskilt i det fall, då den föreslagne föreståndaren kommer från annan ort, bör myndigheten söka utröna, om han tidigare varit föreståndare för rörelse av här avsett slag och om han därvid visat sig olämplig; skulle så vara fallet utgör detta naturligtvis ett starkt skäl mot godkännande. Stadgandet i andra stycket innebär en nyhet. Det synes praktiskt att en vikarie för föreståndaren kan godkännas redan i samband med tillståndets beviljande; avbrott i rörelsen, som annars eventuellt skulle uppstått i avvaktan på godkännande av en ersättare för föreståndaren, kan på detta sätt undvikas. Kravet på särskild föreståndare för juridisk persons utskänkningsrörelse gäller enligt Rff icke utskänkning, som bedrives å luftfartyg.‘ Kommittén har emellertid icke funnit anledning uppställa något sådant undantag från den allmänna regeln. Även för rörelse, för vilken tillstånd lämnats enligt 35 §, torde, oavsett trafikens art, alltid böra finnas en föreståndare i de fall då rörelsen drives av en juridisk person. 3 mom. Beträffande detta moment se kap. 11 s. 197-202 och 209.
1 Angående sådan utskänkning se närmare under 35 § nedan.
26 och 27 §§.
Beträffande innehållet i dessa hänvisas till 11 och till paragrafer kap. övergångsbestämmelserna.
28 §.
Med denna paragraf inledes de bestämmelser, som reglerar ansökningsförfarandet i de vanliga utskänkningsärendena, d. v. s. sådana som avser annan årsutskänkning än turist- och trafikutskänkning. Första och andra styckena behandlas i 11. kap. Beträffande tredje stycket må här anmärkas, att sökandens före- (resp. ståndares eller föreståndarvikaries) kan visas t. ex. inlämplighet genom tyg av stadsfiskal, landsfiskal, ordförande i stads- eller kommunalfullmäktige eller annan Då är om av tillstånd myndighetsperson. fråga förnyelse torde sökandens behörighet i regel vara känd av länsstyrelsen. Olikheterna mellan innehållet i och 3 kap. 8 § paragrafens fjärde stycke Rff betingas bl. a. därav, att sistnämnda från att anlagrum utgår varje sökan som regel avser flera medan det ututskänkningsställen* föreslagna skänkningssystemet däremot måste medföra att en ansökan komvanligen mer att avse endast ett I den mån en sökande önskar i utskänkningsstâlle. tillstånd för flera restauranger inom samma län, finns emellertid inte heller enligt det systemet hinder mot att dem i samma annya något uppta sökan.
29 och 30 §§.
Beträffande dessa hänvisas till 11. paragrafer kap. Tredje stycket i 30 § avser ärenden, där tillstånden icke är avsedda att gälla från oktrojperiodens början.
31 och 32 §§.
Angående innehållet i dessa paragrafer se kap. 12.
33 §.
Såsom i annat berörts (se s. 286) har kommittén samm-anhang övervägt, huruvida ett enklare förfarande beträffande ärenden utangående tillfällig skänkning åtminstone för vissa fall skulle kunna införas. På anförda skäl har kommittén emellertid stannat för att icke föreslå sådant. något Enligt förslaget skall alltså, liksom Rff, ärenden utskänkenligt angående tillfällig ning behandlas på i stort sett samma sätt som ärenden årsutangående skänkning. Vissa olikheter emellertid.
föreligger Enligt 33 § andra stycket
i skall sålunda — liksom 3 förslaget enligt kap. 11 § 3 mom. Rff vederbörande kommun icke såsom vid alltid behöva företrädas årsutskänkning 1 Det torde vara vanligt att Systembolag i en och samma ansökan upptar alla de utskänkningsställen, för vilka tillstånd önskas.
av fullmäktige utan kunna delegera sin yttranderätt i sådana frågor angående tillfällig utskänkning, som skall behandlas under löpande oktrojperiod. Denna anordning har givetvis tillkommit för att förfarandet skall bli enklare och snabbare. Utformningen av delegationsinstitutet överensstämmer enligt förslaget i stort sett med gällande bestämmelser. Stadgande om att magistrat resp. kommunalnåmnd skall höras i fråga, huruvida skall tilldelegation sättas eller ej, har emellertid ansetts onödigt. Vidare den olikheföreligger ten att yttranderâtten enligt förslaget kan såsom delegeras ej blott, enligt Rff, på särskilt utsedda personer utan även på ett kommunalt organ. Denna anordning har i om införts av en särskild fråga ölförsäljningen på grund framställning till kommittén, som redovisas i (SOU maltdrycksbetänkandet 1952: 55, s. 276), och det har ansetts att en liknande lämpligt möjlighet finnes även för rusdryckernas del.
34 §.
Bestämmelserna i första stycket är i sak oförändrade. i andra Stadgandet stycket behandlas i kap. 16.
35 §.
Såsom i annat (s. 204) framhâllits är sammanhang trafikutskänkningen enligt förslaget en art av (eller av utårsutskänkning undantagsvis tillfällig skänkning), medan den däremot enligt Rff är ett alldeles av speciellt slag utskänkning med en tillståndstid av högst ett år. I har. emellertid övrigt själva begreppet trafikutskänkning samma innebörd som enligt förslaget enligt Rff. Förslagets bestämmelser om den (i tillståndsgivande myndigheten princip Kungl. Majzt) behandlas i kap. 11 (s. 202). Här må endast att påpekas, denna myndighet kan med stöd av 36 § 2 mom. vid tillståndets i beviljande olika hänseenden begränsa en som torde vara utskänkningsrâtten, möjlighet av betydelse bl. a. i om av starköl i Såfråga utskänkniug restaurangvagn. som ägare till Aktiebolaget har även i Trafikrestauranger järnvägsstyrelsen likhet med varje restauratör rätt att vid behov i utföretaga inskränkningar skänkningenf I förslaget har kretsen av dem, som kan erhålla tillstånd till trafikutskänkning å luftfartyg, icke såsom i Rff begränsats till för luftföretag trafik.” Detta innebär emellertid knappast någon saklig förändring; någon annan än vederbörande lufttrafikföretag kan icke utan föresjälvt givetvis tagets medgivande erhâlla tillstånd till utskänkning å maskiner. företagets För närvarande synes råda en viss osäkerhet om i vilken mån Rff är tilllämplig på utskänkning ombord å svenska fartyg och luftfartyg på färd till
1 Under senaste kriget meddelade järnvägsstyrelsen föreskrifter om måltidstvång och kvantitetsbegränsningar beträffande utskänkning av pilsnerdricka irestaurang- och kafévagnar samt i sovvagnar. Se TfS 1942 sid. 52. 2 Bestämmelsen i Rff innebär i praktiken givetvis att tillstånd till utskänkning å ett visst luftfartyg endast meddelas det lufttrafikföretag, som använder luftfartyget i fråga.
eller från utlandet. Författningstexten säger ingenting direkt härom och inte heller förarbetena ger någon ledning. Enligt nykterhetskommitténs mebör av skäl en lösning sökas efter i huvudsak följande linjer. ning praktiska Då ett svenskt eller luftfartyg har lämnat svensk hamn respektive fartyg svensk flygplats för färd direkt till utlandet (alltså utan anlöpande av ytterligare svenska hamnar eller flygplatser) hör de svenska rusdrycksförsäljningsbestämmelserna icke längre anses gälla för fartyget eller luftfartyget i fråga. Ur svensk synpunkt torde nämligen som regel icke föreligga något intresse av att det svenska utskänknin-gssystemet å ett fortskaffupprätthålla ningsvmedel som på detta sätt har lämnat Sverige! Den föreslagna principen skulle innebära, att för å ett fortskaffningsmedel i det angivna utskänkning läget icke skulle fordras tillstånd av svensk myndighet och att vid utskänkningen icke skulle behöva iakttagas svenska restaurangrestriktioner. Rätt till fri skulle ända till dess fartyget eller luftfartyget återutskänkning föreligga vänt till d. v. s. till dess sin första svenska hamn och Sverige, fartyget anlöpt sin första svenska Härigenom tillgodoses även de av luftfartyget flygplats. trafikflyget genom turistutredningen framförda önskemålen om att bli likställt med de som med slutdestination till utländsk hamn under färd fartyg, inom svenskt område äger rätt att servera spritdrycker till passagerare ombord. (Jfr s. 239 och 245). För ett svenskt fartyg eller luftfartyg, som befinner sig på färd mellan svenska hamnar respektive svenska flygplatser (ävensom för fartyg som ligger i svensk hamn), hör däre-mot de svenska rusdrycksförsäljningsbestämmelserna gälla i fuull utsträckning, även om fortskaffningsmedlet i fråga är destinerat till utlandet eller kommer därifrån. I detta fall har fortskaffningsmedlet en sådan till svenskt territorium att det nämligen anknytning synes naturligt att kräva att svenska regler iakttages. För utskänkning ombord bör alltså fordras tillstånd av svensk myndighet och svenska restaurangrestriktioner skall iakttagas. Det sagda gäller givetvis i lika mån fartyg och luftfartyg i ren inrikestrafik. Skillnaden blir endast att dessa fartyg och luftfartyg blott kan få tillstånd att utskänka vin och starköl, medan tillstånd för den andra kategorien även kan avse spritdrycker. Angående av för trafikutskänkning vissa föreskrifinköp rusdrycker ges ter i 38 § 2 mom. om har sådant samband med själva ut- Frågan inköpen att den lämpligen bör behandlas i anslutning till dessa. skänkningsreglerna Föreskrifterna i 38 § 2 mom. är i sak av samma innebörd som motsvarande bestämmelser i Rff. I fråga om fartyg och luftfartyg utsäger de endast att rusdrycker, avsedda för utskänkning å fortskaffningsmedel vid tillfälle då des-sa användes i inrikes trafik, skall inköpas hos utmzinuteringsbolaget. Hur fartyg och luftfartyg skall anskaffa rusdrycker, avsedda för utskänkning vid andra tillfällen, är något som ej beröres i förordningen. En redogörelse för hur detta för närvarande faktiskt tillgår torde emellertid vara motiverad?
1 den mera lokalt betonade utrikestrafiken se nedan. Angående (t. ex. Öresundstrafiken) 9 i de närmast två har under hand inhämtats från Uppgifterna följande styckena generaltullstyrelsen.
Å fartyg eller luftfartyg, som skall avgå från svenskt tullomrâde till utri-
kes ort, får utan erläggande av tull eller skatt för omproviantering tagas bord dels å tullager och eller (tullnederlag transitupplag) provianteringsfrilager eller i frihamn dels från utlandet i upplagda rusdrycker, inkomna, tullpackhus kvarliggande rusdrycker, som anmälts till med transitering fortskaffningsmedlet i fråga, dels ock från AB Vin- & för utspritcentralen försel inköpta rusdrycker. Å eller tullager provianteringsfrilager upplagda rusdrycker är i regel utländska sådana men kan även vara av inhemsk tillverk-
ning. Rusdrycker, liksom annan proviant, får under nu rådande allmänna
exportförbud i allmänhet icke ombord å i utrikes tagas fortskaffningsmedel fart till större myckenhet än vederbörande tullanstalt för prövar erforderlig resan. Rusdryckerna tages ombord under tullkontroll samt i förseglas lämpligt utrymme under tullverkets eller Sedan eller luftplomb sigill. fartyget fartyget lämnat Sverige får hela det förrådet fritt förseglade disponeras; förseglingen får då brytas av fortskaffningsmedlets Under egen personal. färd mellan svenska hamnar och (samt under flygplatser fartygs uppehåll i svensk hamn) kan däremot av förrådet användas endast de kvantiteter
tullmyndigheterna utlämnar. Endast från ombordprovianteringsfrilager tagna rusdrycker samt rusdrycker, som medförts från utländsk tidigare resa, får på detta sätt utlämnas. sker efter med Utlämning hand, varje gång den kvantitet som finnes för nästa av resan ex. för färerforderlig etapp (t. den till nästa svenska hamn).
Då fartyg inkommer till svenskt tullområde från utrikes ort och medför-
rusdrycker, utlämnas därav för ombord tullfritt så stor kvanförbrukning titet »som för ändamålet beräknas under åtgå uppehållet i inkomsthamnen samt, om fartyget skall avsluta sin utländska resa å annan svensk unort, der färden till nästa hamn. såsom Övriga rusdrycker förseglas Överskottsproviant. Om den utländska resan berör svenska hamnar får ytterligare emellertid, för färden mellan dessa, av de efter förseglade rusdryckerna hand utlämnas av bestämda kvantiteter tullmyndigheterna (på samma sätt som vid resa till utlandet). För
luftfartyg gäller motsvarande regler.
Det torde böra ankomma att föreslå de på generaltullstyrelsen ändringar i tullförfattningarna och deras som kan erfordras för tillämpning att önskvärd kongruens skall mellan och uppnås utskänkningsreglerna anskaffningsförfarandet i vad gäller utrikesfarten.
Den ovan lämnade redogörelsen gäller även förhållandena inom den mera lokalt betonade utrikestrafiken mellan och de Sverige övriga nordiska länderna. Beträffande denna trafik har emellertid 1950 års statsrevisorer ifrågasatt vissa ändringar. Revisorerna har bl. a. uttalat följande. För den utrikes fartygstrafiken i allmänhet har sedan gammalt medgivits ett provianteringsförfarande, vilket bereder möjlighet till skattefri utförsel av sådana till skeppsproviant hänförliga varor, som vid konsumtion eller försäljning inom landet eljest äro belagda med indirekta skatter av skilda Förutom slag. denna skattebefrielse åtnjutes, i den mån varorna äro av utländskt ursprung, jämväl befrielse från belöpande tullavgifter. De vittgående förmåner i form av tull- och skattefrihet, som sålunda innefattas i denna provianteringsrätt, komma av fartyg
praktiskt taget alla kategorier till del under förutsättning, att dessa genom tullmyndigheterna i vanlig ordning utklareras till utrikes ort samt att de i övrigt uppfylla föreskrivna tullformaliteter. Med hänsyn till den restauration, som i allmänhet förekommer ombord å fartyg i reguljär passagerartrafik speciellt på avlägsnare länder, torde provianteringsmöjligheterna ha sin största betydelse i vad avser denna trafik. En särställning i den utrikes passagerartrafiken intar onekligen den reguljära persontrafik, som äger rum mellan Sverige och orter i de övriga nordiska länderna. I dessa fall är i huvudsak fråga enbart om en närtrafik med kortvariga och täta turer samt färdsträckor, som icke sällan väsentligt understiga rutter i den inrikes fartygstrafiken. I anslutning till den ombord å ifrågavarande fartyg bedrivna restaurangrörelsen förekommer regelmässigt såväl skattefri utskänkning av spritvaror, vin och exportöl ur fartygens proviantförråd som försäljning av obeskattade varor av skilda slag, såsom tobaksvaror, konfityrer, choklad, kex m. m. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — -- En undersökning av gällande utskänknings- och försäljningspriser ombord å fartygen utvisar, att dessa priser, ehuru de understiga de inom landet i motsvarande fall tillämpade, i betraktande av de låga inköpspriserna likväl måste anses vara relativt betydande. Detta måste sålunda innebära, att en väsentlig del av den bortfallande skattemarginalen utnyttjas vid prissättningen av dessa varor, vilket givetvis bör bidraga till en icke oväsentlig vinst för restaurationsrörelsen. Enligt revisorernas mening framstår det såsom principiellt oriktigt, att betydande medel, vilka egentligen ha» karaktär av skattemedel, som med hänsyn till monopolrättens allmänna innebörd rätteligen borde komma statsverket till godo, på sätt här sker skola undandragas det allmänna för att i stället tillgodoföras statliga eller enskilda restaurationsföretag. Det anförda synes därför revisorerna giva anledning att starkt ifrågasätta lämpligheten av ett fortsatt bestånd av den nuvarande provianteringsordningen på de trafikleder, varom här är fråga. En avveckling av dessa förmåner, varigenom den tilldelade provianten belades med sedvanlig skatt och sålunda komme att betinga samma pris som vid försäljning inom landet, torde därför böra övervägas.
Det synes också revisorerna, som om de skäl, vilka ligga bakom tillkomsten av de tillämpade provianteringsmöjligheterna och som alltjämt torde motivera deras bibehållande i vad gäller trafiken på mera avlägsna länder, icke göra sig med samma styrka gällande i avseende å den närtrafik, varom här är fråga. Ifrågalära få anses betingade i första hand av önskvärd-
varande privilegier nämligen
heten att underlätta den i egentlig mening internationella fartygstrafiken genom att bl. a. undanröja de hinder som skiljaktigheter länderna emellan i fråga om varubeskattningens utformning, inköpsvillkor m. m. kunna utgöra för denna trafik. Några sådana skiljaktigheter torde emellertid, bortsett från restriktionssystemets olikartade natur, knappast kunna åberopas de nordiska länderna emellan.
Över revisorernas uttalande har utlåtanden avgivits av bl. a. kontrollsty-
relsen,1 som hemställt, att frågan om avveckling av gällande provianterings-
ordning på förevarande område göres till föremål för särskild utredning.
1951 års riksdag? har i likhet med revisorerna funnit starka skäl tala för en av nuvarande provianteringssystem, såvitt är om den
omläggning fråga
mera lokalt betonade utrikestrafiken, och under åheropande härav hos Kungl. Maj :t anhållit om en närmare utredning av frågan (riksdagens skrivelse nr
1 Se TfS 1951 sid. 56. *Jfr statsutskottets utlåtande nr 174 sid. 51.
317). Nykterhetskommittén, som utgår ifrån att en sådan utredning kommer till stånd under medverkan av erforderlig expertis, är medveten om att de principer för de svenska rusdrycksförsäljningsbestämmelsernas tilllämpning på svenska fartyg och lulftfartyg i utländsk trafik, som kommittén ovan förordat, behöver modifieras i vad angår sådan utrikestrafik »av mera lokal karaktär som avses i riksdagens framställning. Med till de-t hänsyn nära samband som råder mellan utskänkningsbestämmelserna, å ena, samt sättet för rusdryckernas anskaffande, å andra sidan, anser kommittén det emellertid icke vara lämpligt att något förslag om dylika modifikationer framlägges, förrän den av verkställts. riksdagen begärda utredningen
36 §.
1 mom. Starköl bör enligt kommitténs uppfattning få förekomma endast på egentliga restauranger med sprit- eller vinservering. Det bör däremot inte få serveras på exempelvis konditorier med vinrättigheter; dessa skulle nämligen i så fall lätt kunna få karaktär av för starköl. Än mindre bör ölstugor det finnas utskänkningsställen som enbart serverar starköl. Bestämmelserna i förevarande paragraf har utformats av de på grundval nu angivna principerna. Det skulle alltså endast förekomma tre olika typer av utskänkningstillstånd, avseende respektive alla av vin slag rusdrycker, och starköl eller enbart vin (men däremot ej enbart starköl). Om en person, som innehar utskänkningstillstånd för vin och starköl eller för enbart vin, ansöker om tillstånd även för även för starköl och spritdrycker respektive ansökningen bifalles, bör nytt tillstånd utfärdas, avseende i det förra fallet alla slag av och i det senare fallet vin och starköl. rusdrycker Angående kommuns rätt enligt förslaget att med bindande verkan hegränsa en sökt rättighet till viss eller vissa se s. 227. drycker Angående 2 mom. se kap. 12.
37 §.
Beträffande innehållet i tillståndsbevis innebär olikförslaget inga sakliga heter i jämförelse med Rff. Angående de myndigheter som skall erhålla avskrift av sådant bevis se under 54 § nedan.
Enligt Rff skall länsstyrelsens beslut i tillstândsärenden (alltsåi
samtliga även ärenden angående tillfällig i en eller flera utskänkning) kungöras ortstidningar. I förslaget har kungörelseförfarandet inskränkts till ärenden angående ârsutskänkning (med undantag av trafikutskänkning). Enligt kommitténs mening kan det nämligen knappast anses att föreskriva påkallat ett så omständligt förfarande i ärenden angående som tillfällig utskänkning, ju oftast avser servering vid ett enstaka tillfälle. Den besvärsrätt i dylika som anses tillkomma kommunens invånare ärenden, i gemen, kvarstår emellertid givetvis även enligt för besvärstidens beräkförslaget; utgångspunkten ning får bestämmas enligt allmänna regler. 22 -512362
38 §. 1 mom. Ändringarna i förhållande till nu gällande bestämmelser är betingade av utminuteringsbolagets inrättande och det därav föranledda avskaffandet av överlåtelsekontrakten beträffande utskänkningsrättighetex (se härom kap. 11). Bestämmelserna i första stycket tredje punkten, vilka utgör rättsgrunden för det s. k. vinstkvantitetssystemet, är oförändrade. Såsom framhållits i (sid. 131) förutsätter kommittén att principbetänkandet denna fråga blir föremål för särskild utredning inom den närmaste framtiden. I avvaktan på resultatet av denna utredning synes de nuvarande bestämmelserna tills vidare kunna bibehållas. 2 mom. Detta moment har behandlats under 35 §.
39 §. Enligt 3 kap. 20 § Rff gäller, att om innehavare av utskänkningstillstånd avlider eller försätts i konkurs dödsboet eller konkursboet inte behöver söka nytt tillstånd för att få fortsätta utskänkningen under den tid som åtgår för avveckling eller överlåtelse av rörelsen. Det räcker med en anmälan till länsstyrelsen; dock måste även föreståndare för rörelsen förordnas. Förevarande paragraf i förslaget bygger på samma Vissa olikheter finns principer. emellertid. 1 mom. Bland de fall, för vilka bestämmelserna är har förtillämpliga, utom dödsfall och konkurs även Samma medtagits omyndighetsförklaring. skäl för ett förenklat förfarande måste anses även här. nämligen föreligga I dessa fall har rätt att oberoende av det här samtliga länsstyrelsen givetvis föreslagna förfarandet återkalla tillståndet, då missförhållanden yppats i samband med utskänkningens bedrivande och rättelse ej kunnat vinnas i annan ordning. Se 41 §. Tiden för ingivande av anmälan har förlängts från en till två månader. I överensstämmelse med den allmänna principen har föreskrivits, att anmälan skall ingivas till länsnykterhetsnämnden som har att vidarebefordra den med eget yttrande. Möjlighet har beretts sökanden att, om den först anmälde föreståndare-n icke godkännes, inom viss av länsstyrelsen bestämd tid anmäla föreny ståndare. Anordningen med en på förhand godkänd vikarie har införts även här. Vidare har den tid, under vilken rörelsen får fortsättas, utsträckts att omfatta hela den återstående tillståndstiden eller den kortare tid länsstyrelsen finner skäl bestämma i stället för den maximitid av ett år, som gäller enligt Rff. Det har nämligen synts kommittén att dödsboet, naturligt, konkursboet eller förmyndaren även i detta avseende får inträda i de rättigheter, som tillståndsinnehavaren haft, såvida i det fall att ej länsstyrelsen större delen av oktrojperioden återstår finner skäl föreskriva kortare tid. Slutligen har, för det fall att någon föreståndare icke godkännes, tiden för utskänkningsrättighetens upphörande bestämts till den dag, då beslutet angående föreståndaren vunnit laga kraft. Genom att beslutet icke såsom läns-
andra beslut i omedelbart länder styrelsens rusdrycksförsäljningsärenden till efterrättelse (59 § andra stycket), får utövaren av försäljningsrättigheten tillfälle att åtgärder för att undvika rättsförlust eller ekonomisk förvidtaga lust. de som skall erhålla meddelande on1 länsstyrel- Angående myndigheter sens beslut se under 54 § nedan. Avser konkursboet eller att överlåta rörelsen, blir dödsboet, förmyndaren 40 § tillämplig. 2 mom. Har den som erhållit tillstånd till utskänkning sedermera kommit i sådan ställning som avses i 25 § 1 mom. andra stycket b) eller c) — rätt eller att han tillträder en befattning, varmed följer skyldighet deltaga i beslut tillverkning eller av eller att utöva angående försäljning rusdrycker däröver eller han förvärvar rätt att tillverka eller blir till-syn rusdrycker i annat med rätt till sådan tillverkning än partistyrelseledamot företag - bör även i detta fall viss tid stå till för avhandelsbolaget förfogande eller överlåtelse av rörelsen. föreslår sålunda veckling Nykterhetskommittén att det i 1 mom. förfarandet med till fortsatt utskänkstadgade möjlighet föreståndare även dessa fall. Detta innebär ning genom göres tillämpligt på att sådan tillståndshavare äger att inom två månader anmäla att han vill fortsätta rörelsen viss föreståndare. Gör han ingen anmälan, har genom han sålunda likväl en frist två månader att avveckla eller överlåta röpå relsen. Då det i allmänhet icke torde vara att hela återstoden av lämpligt i härför, torde i regel böra föreoktrojperioden tages anspråk länsstyrelsen skriva att rörelsen skall vara avvecklad eller överlåten inom viss kortare tid. Tillståndshavare, vars behörighet upphört på grund av ådagalagd bristande lämplighet, har däremot icke ansetts böra få motsvarande förmåner. Så snart tillståndsmyndigheten konstaterat att vederbörande icke längre är lämplig att utöva rörelsen, skall tillståndet återkallas. Se 41 §.
40 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om överförande av utskånkningstillstånd å annan då den rörelse tillståndet avser överlåtes under löperson, pande tillståndstid. Enligt nuvarande system med överlåtelsekontrakt har Systembolag möjlighet att under oktrojperioden på ett enkelt sätt överföra ett utskänkningstillstånd från en person till en annan genom att teckna nytt överlåtelsekontrakt med ny innehavare av rörelsen. Nykterhetskommittén har velat bevara möjligheten att, utan den omgång som ett nytt tillståndsförfarande skulle innebära, överföra utskänkningstillstånd till ny person. Kommittén har därvid anknutit till den ordning, som enligt 13 § 6 mom. Pff gäller för överlåtelse av årsutskänkningsrättighet avseende pilsnerdricka och som kommittén i något modifierad form upptagit i 34 § av sitt förslag till ölförsäljningsförordning (se SOU 1952: 55, s. 16 och 255 ff.).
Då det här inte gäller att ett nytt utskänkningsställe utan endast är öppna fråga om ny innehavare av en utskänkningsrörelse som redan bedrives, bör någon kommunal vetorätt icke föreligga i sådana fall; det är ju endast fråga om ett personbyte. För närvarande har Systembolag rätt att utan medverkan av de lokala myndigheterna teckna nytt överlåtelsekontrakt. Tillståndsmyndigheten (Kungl. Maj :t i fråga om tillstånd till turistutskänkning och sådana tillstånd till trafikutskänkning, där beslutanderätten ej delegerats till länsstyrelsen, samt länsstyrelsen i övriga fall) skall pröva dels skälen för överförandet dels den nye innehavarens behörighet och lämplighet dels ock omständigheterna i övrigt. Såsom giltiga skäl synes böra ifrågakomma, förutom dödsfall, konkurs, omyndigförklaring eller bristande behörighet på grund av bestämmelsen i 25 § 1 mom. andra stycket b) eller c) (se under 39 § 2 mom.), andra därmed jämförliga förhållanden såsom varaktig sjukdom, ävensom övriga omständigheter, som ej kan anses göra överförandet olämpligt ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Möjlighet bör emellertid finnas att hindra överförande av en rättighet där överlåtelsen sker i rent spekulationssyfte. Utöver vad nu sagts skall tillståndsmyndighetens prövning avse endast den nye innehavarens person. Är rörelsen avsedd att överlåtas å en juridisk person, skall såväl den juridiska personens som den enligt 25 § 2 mom. obligatoriska föreståndarens lämplighet och behörighet prövas. Förfarandet har konstruerats så att ansökan, när det ej är fråga om trafikutskänkning, ingives till det förberedande organet, d. v. s. länsnykterhetsnämnden (i Stockholm direkt till överståthållarälnhetet). Polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd skall lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet. Lokala synpunkter på överföringsfrågan kan alltså framföras men länsstyrelsen är vid sitt avgörande inte bunden därav. Är fråga om turistutskänkning, skall länsstyrelsen med eget yttrande vidarebefordra ärendet till Kungl. Maj zt. Ansökan, som gäller överförande av ett trafikutskänkningstillstånd, ingives till länsstyrelsen, eftersom de lokala organen ej är inkopplade på sådana tillstånd (se 35 §). Länsstyrelsen införskaffar den utredning som kan anses erforderlig och insänder i förekommande fall, d. _v. s. när Kungl. Maj :t meddelat tillståndet, handlingarna med eget utlåtande till Kungl. Majzt. Överfört tillstånd skall avse återstoden av den tillståndstid, som gällde för
förre innehavarenn
41 §.
Enligt 36 § 2 mom. äger vederbörande myndighet i samband med beviljande av utskänkningstillstånd föreskriva särskilda villkor för eller inskränkningar i utskänkningsrätten. Förevarande paragraf anger de möjligheter myndigheten i sådant hänseende har under löpande tillstândsperiod. I första stycket första punkten uppräknas de olika slag av ingripanden som myndigheten i allmänhet har att välja mellan. Gemensam förutsätt-
ning är att missförhållanden yppats i samband med Detta utskänkningen. uttryck täcker bl. a. de mera speciella fall, som angivits i 3 19 § 3 kap. inom. Rff. Det ligger i sakens natur, att i utskänkverkliga inskränkningar ningsrätten i allmänhet ej bör förrän visat tillgripas lindrig-are åtgärder sig verkningslösa. Om förhållandena under förändras så att en löpande tillståndsperiod tillståndshavare icke längre uppfyller fordran allmän för erpå lämplighet hållande av tillstånd, skall det beviljade tillståndet återkallas. Detta utsäges i andra punkten av första fall av bristande nämstycket. Övriga behörighet, ligen att tillståndshavaren förklarats eller försatts i konkurs eller omyndig att han blivit av bestämmelsen obehörig på grund i 25 § 1 mom. andra stycket b) eller c), nämnes icke i enär dessa fall redan behandlats i paragrafen, 39 och 40 §§. Som exempel att en juridisk blivit att på person olämplig bedriva kan nämnas det fall utskänkningsrörelse att styrelsens sammansättning förändrats så att den stär i strid med i 25 § 1 mom. reglerna tredje stycket; tillståndet måste då återkallas. Vid den av praktiska tillämpningen bestämmelserna i andra torde vederbörande punkten myndighet i regel böra bereda tillståndshavaren tillfälle att rättelse. vidtaga Åtgärder av här avsett slag bör i första hand ankomma naturligen på den tillståndsgivande myndigheten. För att till ett snabbare ge möjligheter och därmed också effektivare i de fall, där ingripande tillstånd meddelats av Konungen, har emellertid i andra att i dessa stycket föreskrivits, fall även länsstyrelsen kan Sådana vidtaga åtgärder. åtgärder är, utom såvitt angår anmaning att vidtaga rättelse, att betrakta såsom och provisoriska skall av omedelbart underställas länsstyrelsen Konungens prövning.
42 §.
Första stycket i förslaget har oförändrat från 5 9 § 1 mom. upptagits kap. första stycket Rff.
I 5 kap. 12 § 1 mom. Rff att må vara förenad med stadgas, utskänkning ej annan handel till vars drivande särskild anmälan fordras. Samma bestämmelse fanns såväl i 1917 års som i den dess-
rusdrycksförsäljningsförordning
förinnan gällande av år
brännvinsförsäljningsförordningen 1905. 1911 års
nykterhetskommitté, på vars förslag infördes i 1917 års förordstadgandet ning, framhöll, att stadgandet i kommitténs icke såsom i 1905 års förslag förordning innehure förbud mot utlämnande av till rättighet utskänkning åt idkare av handel utan att åstadkomma att av rusavsåge utskänkning drycker utan undantag bedreves såsom särskild rörelse i för densamma avsedda lokaler. I Rff torde ha samma innebörd som i 1917 stadgandet års förordning. Även i en ny torde böra
rusdrycksförsäljningsförordning finnas ett för-
bud mot att av bedrives utskänkning rusdrycker i samma lokal son1 handelsrörelse. Ett sådant förbud har i andra av förevarande upptagits stycket paragraf. Ordet »handelsrörelse› har här samma som vanbetydelse enligt
342-
därunder faller alltså icke en ren serveringsrörelse. I fråga ligt språkbruk; om konditorirörelse ha särskilt undantag gjorts. man bortser från föreskrifter inom alkohollagstiftningen och där-
Om
med saknades intill den 1 juli 1952 uttrycksammanhängande författningar bestämmelser om av serveringslokaler. I 11 § hälsoliga förhandsbesiktning bl. a. lokal, där matvaror försäljes, att vårdsstadgan föreskrives angående den skall vara av viss beskaffenhet och att den ej »får tagas i bruk, förrän hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill, men med detta stadgande,
som för endast städer och vissa andra tätorter, torde man
övrigt gäller
ha För delar av landet fanns
knappast åsyftat serveringslokaler! övriga föreskrift om godkännande av vare sig försäljningsöverhuvudtaget ingen eller serveringslokaler.
I detta hänseende har en sedan livsmedels-
väsentlig förändring ägt rum, av den 21 december 1951 (nr 824) trätt i kraft den 1 juli 1952. Den-
stadgan na bestämmelser om förhandskontroll av bl. a.
upptar nämligen utförliga
såväl i städerna som Föreskrifterna är i
serveringslokaler på landsbygden. hithörande delar av följande lydelse:
8§.
Bestämmelserna i 9-11 §§ avse, där annat ej särskilt angives, följande slag av lokaler, nämligen för eller beredning av livsmedel, avsedda för föra) lokaler framställning säljning eller för servering åt allmänheten; b) lokaler för sådan servering;
Med lokal för viss verksamhet avses icke blott sådant rum eller utrymme, vari verksamheten utan även till densamma hörande biutrymmen, såsom bedrives, tvätt- och diskrum. Såsom lokal anses jämväl fast lagerrum, omklädningsrum,
1 mom. Den som ämnar inrätta lokal, som avses i 8 §, äger tillställa hälsovårdsnämnden av sådana ritningar och uppgifter som kunna förslag häröver, åtföljt erfordras för granskning. Det åligger hälsovårdsnämnden att skyndförslagets samt granska förslaget samt avgiva yttrande i anledning av granskningen (förhandsbesked om godkännande). Har före meddelande av byggnadslov till den byggnad, vari byggnadsnämnd lokalen eller till de ändringsarbeten, som erfordras för lokalens inär belägen, inhämtat hälsovårdsnämndens yttrande beträffande lokalens lämplighet rättande, för ändamål och har hälsovårdsnämnden härvid fått granska ritifrågavarande ningar över lokalen och övriga erforderliga uppgifter om densamma, skall hälsovårdsnämnden vara skyldig att på framställning av den som vill inrätta lokalen
avgiva förhandsbesked som i första stycket sägs.
l I viss utsträckning torde det emellertid i praktiken ha tillämpats även på sådana lokaler; är unse prop. 1951: 63 sid. 84 och 124. Vidare bör här anmärkas, att även serveringslokaler derkastade den kontroll, som enligt hälsovårdsstadgan skall utövas över samlingslokaler (se hälsovårdsstadgan 8 § 6-8 mom. och 43 § 6 och 7 mom.).
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning då någon, som ämnar övertaga rörelse, vilken bedrivits i en i 8 § avsedd lokal, önskar förhandsbesked av hälsovårdsnämnden huruvida hinder möter mot att använda lokalen i befintligt skick samt vilka ändringar som i sådant fall påfordras.
2 mom. Innan lokal, som avses i 8 §, tages i bruk, skall lokalens innehavare skriftligen anmäla förhållandet till hälsovårdsnämnden. Anmälan skall innehålla uppgift om fastighetsägarens och näringsidkarens namn och adress ävensom om rörelsens art och belägenhet. 3 mom. Lokal får annorlunda ej, därest ej nedan stadgas, tagas i anspråk för ändamål, som avses i 8 §, förrän hälsovårdsnämnden efter lokalens färdigställande utfärdat bevis, att lokalen godkänts. Sådant bevis skall —-— förutom lokalens upptaga ~— därest rörelsen drives belägenhet fastighetsägarens samt, av annan, dennes namn eller firma ävensom det ändamål, för vilket lokalen godkänts. Godkännande kan av hälsovårdsnämnden återkallas, om lokalen till av följd att den däri bedrivna rörelsen utvidgats eller underhållet av lokalen väsentligt eftersatts icke längre fyller de krav, som enligt de i hälsovårdsområdet gällande bestämmelserna uppställts för lokal med samma användning, eller eljest synnerliga skäl föreligga. Ombygges lokal eller vidtages eljest med densamma väsentlig eller förändring användes lokalen till annat ändamål än det, för vilket lokalen godkänts, är godkännandet icke längre gällande. I sådant fall skall vad i 1 och 2 mom. samt ovan i detta moment är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Vad i nästföregående båda stycken stadgas skall angivas i beviset om lokalens
godkännande.
5 mom. Har någon överlåtit rörelse, som av honom bedrivits i lokal, varom förmäles i 8 §, skall ha-n inom fjorton dagar därefter göra skriftlig anmälan om
överlåtelsen till hälsovärdsnämnden.
10 å.
1 mom. Lokal, som avses i 8 §, skall vara lämplig för sitt ändamål och fylla skäliga hygieniska krav. Härvid skall särskilt iakttagas följande. Lokalen skall vara tillräckligt rymlig och ljus. och andra Lager- biutrymmen skola finnas i den utsträckning, som erfordras för det ändamål, vartill lokalen är avsedd. Lokalen skall vara försedd med för lämpliga anordningar luftväxling och, där så med hänsyn till varornas beskaffenhet för av erfordras, kylning varorna. Den skall hava lätt till vatten tillgång av lämplig beskaffenhet och, där så anses erforderligt, vara försedd med för beredändamålsenliga anordningar ning av varmvatten. Golv, väggar och tak ävensom bord, och annan inhyllor redning skola vara så beskaffade att de med lätthet kunna Lokalen skall rengöras. hava lämpliga anordningar för utestängande av flugor och råttor. Lokalen skall vara utrustad med ett med hänsyn till till-
personalens storlek
räckligt antal tvättställ. Lokalen får icke stå i förbindelse med bostad eller därtill hörande utrymme annat än genom förstuga, vindfång eller annat dylikt icke till bostad använt, väl ventilerat utrymme. Lokalen får ej heller eljest stå i sådan förbindelse med annan lokal, att sanitära olägenheter kunna antagas uppkomma därav. Lokalen får ej ligga så nära utomhus beläget avträde eller urinkur, stall, fähus, svinhus, gödselstad eller upplag för orenlighet, att därav kan uppstå sanitär olägen-
het. 2 mom. eller som Serverings-, försäljnings- förvaringslokal, är belägen inom område, där hälsovårdsstadgans bestämmelser för landet får, därest den i gälla,
lokalen bedrivna rörelsen är av mindre omfattning, av hälsovårdsnämnden godkännas, även om lokalen icke till alla delar uppfyller de i 1 mom. givna särskilda föreskrifterna, därest viktiga sanitära krav icke eftersättas. Vad i nästföregående stycke är stadgat skall, såväl i stad som på landet, gälla jämväl kiosk.
I lokal, som avses i 8 §, får icke förvaras vara eller ämne, som kan antagas i lokalen förvarade livsmedel främmande lukt eller smak eller eljest bibringa göra dem otjänliga till människoföda. Lokalen ävensom sådana redskap, förvaringskärl och andra tillbehör, vilka användas därstädes, skola hållas rena och i gott stånd. Golv i lokaler, där arbete dagligen bedrives eller dit allmänheten äger tillträde —— dock icke magxasinsutrymmen —- skola rengöras dagligen efter slutat arbete. Detsamma gäller redskap, som äro i dagligt bruk.
Ehuru den kontroll av som föreskrives i de nu åter-
serveringslokaler, givna bestämmelserna, i huvudsak är avsedd att tillgodose hygieniska krav,
kan den i stort sett anses tillräcklig
enligt nykterhetskommitténs mening även ur Att i rusdrycksförsäljningsförordningen förenykterhetssynpunkt.
skriva en särskild av torde därför vara
inspektion utskänkningslokaler
En viss till av kon-
onödigt. möjlighet komplettering livsmedelsstadgans
trollföreskrifter emellertid böra finnas? Kommittén har an-
synes alltjämt
sett att erhåller att utfärda sådana kom-
lämpligt Konungen befogenhet hestämmelser. Föreskrift härom har intagits i tredje stycket pletterande av förevarande paragraf.
43 §.
Denna i sak från motsvarande bestämmelser i Rff
paragraf skiljer sig endast därutinnan att, i överensstämmelse med den allmänna principen, även ansökningar om medgivande till lokalbyte skall passera länsnykterhets-
nämnden.
Det har förekommit att bestämmelserna om ombyteav utskänkningsställe
i det fall att ett restaurangföretag, som äger en vinterrestaurang
tillämpats och en sommarrestaurang, velat överflytta utskänkningsrättigheterna från
den förra till den senare vid sommarsäsongens inträde. Detta förfaringssätt innebär att bestämmelserna om förvärvande av tillstånd till utskänkning kringgås. Enligt kommitténs mening skall i sådana fall särskilt tillstånd till
säsongutskänkning sökas för vardera restaurangen.
44 §.
Innehållet i denna skiljer sig från motsvarande bestämmelser paragraf
i Rff endast föreskriften att avskrift av tillståndsbeviset skall fingenom
nas tillgänglig på utskänkningsställe.
1 Det kan här förtjäna anmärkas, att kontrollföreskrifterna i livsmedelsstadgan ej omfattar lokaliteter för trafikutskänkning.
45 §.
Beträffande innehållet i denna paragraf se kap. 13.
46 §.
Vita Bandets har i skrivelse den 12 oktober 1949 hos nykcentralstgrelse terhetskommittén hemställt, att i de nya rusdrycks- och pilsnerdricksförmåtte införas en bestämmelse om att varje ressäljningsförordningarna där utskänkning av rusdrycker eller pilsnerdricka förekommer, taurang, skall tillhandahålla alkoholfria måltids-, läske- och festdrycker samt utan anmodan tillhandahålla gästerna förteckning över dessa drycker. I skrivelsen anföres bl. a. följande. I rusdrycksförsäljningsförordningen och i pilsnerdricksförsäljningsförordningen finnas för närvarande föreskrifter om, att friskt dricksvatten ständigt skall tillhandahållas i lokal, där rusdrycker och pilsnerdricka serveras. Av olika skäl har denna bestämmelse föga betydelse, då det gäller att främja det därmed avsedda att bjuda ett verkligt alternativ till alkoholförtäringen. Bättre resultat i syftet sådan riktning skulle uppenbarligen vinnas, om restauranger vore förpliktade att alltid ha tillgängliga även andra alkoholfria måltids- och festdrycker. På restauranger och näringsställen med sprit- och vinrättigheter kunna gästerna välja sina alkoholdrycker med ledning av listor över sådana drycker. Någon liknande förteckning över de alkoholfria dryckerna, som serveras, förekommer däremot icke. Detta får ofta den psykologiska verkan, att det för gästen framstår, som om restaurangpersonalen särskilt vill framhäva alkoholdryckerna och vill rekommendera att gästen beställer sådana. Om i lag inrycktes en bestämmelse, att även alkoholfria drycker av annat slag än vatten skall finnas tillgängliga i utskänkningslokal för vin- och spritdrycker och att det är önskvärt att li.sta finns tillgänglig på de alkoholfri-a drycker, som. restaurangen serverar, skulle detta enligt vår mening kunna bidraga till en ökad och sålunda även i någon mån mot-
efterfrågan på alkoholfria drycker möjligen
verka en ytterligare utbredning av alkoholvanorna. Möjligen skulle en sådan anordning också stimulera restaurangerna att hålla en bättre sortering av alkoholfria drycker. Samarbetskommitté för Nykterhetsfrågor har i Kvinnoföreningamas skrivelse den 16 mars 1950 instämt i Vita Bandets hemställ-an. ett behov av att icke alkoholhaltiga måltids- och Uppenbarligen föreligger festdrycker finns att tillgå på restaurangerna. I stor utsträckning är önskemålet härom redan tillgodosett; det bör ju också ligga i vederbörande företags eget intresse att även denna punkt lämna gästerna en god service. på har emellertid i olika sammanhang framförts och det torde vara Klagomål att förhållandena ännu icke kan betecknas som tillfredsstälobestridligt lande även om utvecklingen synes gå i rätt riktning. Saken torde ur nykterhetssynpunkt äga en sådan vikt att det synes motiverat att stödja utvecken författningsbestämmelse. Beträffande vin- och spritrestaulingen genom rangerna har en sådan bestämmelse införts i förevarande paragraf. Det är även önskvärt att de alkoholfria dryckerna upptages på någon föreller lista, som hålles tillgänglig för gästerna på samma sätt som teckning vinlistan. finner det emellertid icke erforderligt att. Nykterhetskommittén införa ett uttryckligt stadgande härom.
47 och 48 §§. Angående dessa paragrafer se kap. 13.
49 §. Paragrafens sakliga innehåll överensstämmer helt med motsvarande bestämmelser i Rff. Det har emellertid ansetts lämpligt att placera bestämmelserna i anslutning till föreskrifterna on1 utskänkningstider.
50 §. Beträffande denna paragraf se kap. 13 (s. 254——259).
51 och 52 §§. I fråga om dessa paragrafer hänvisas till kap. 15 resp. kap. 14.
54 §. 1 mom. I de två fall, som nämnes i första stycket, skall yttrande inhämtas endast från polismyndigheten och denna myndighet bör sålunda få underrättelse om beslutet. När länsstyrelsen lämnat ett förtäringsmedgivande, har det emellertid ansetts att även den kommunala nykterhetsnämnden, som har att övervaka nykterhetstillståndet inom kommunen, bör få del av beslutet. Beslut, som avses i andra stycket, kan vara vanliga tillständsbeslut eller ha meddelats enligt 39--41 §§, 43 § eller 48 § 3 och 4 mom. 2 mom. Sådan registreringsskyldighet, som här föreskrives, reföreligger dan nu enligt förordningen om av försäljning pilsnerdricka.
55 §. Någon stad utan fullmäktige finnes numera ej. Efter kommunindelningsreformens genomförande torde även på landsbygden komma att fullmäktige finnas i praktiskt taget alla kommuner. I en eller annan kommun torde dock folkmängden komma att bli så ringa att utseende av fullmäktige ej är obligatoriskt. Bestämmelsen om kommunalstämma har därför hehållits i förslaget.
56 §. Första stycket motsvarar 3 kap. 21 § Rff. Förslaget avviker från sistnämnda lagrum därutinnan att nuvarande uppräkning av de tillfällen då ingripande av länsstyrelsen eller polismyndigheten kan äga rum (arbetsinställelse, tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte eller annan truppsammandragning, marknad, torgdag eller auktion samt annan till större folksamling ledande förrättning, ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar) förkortats och omformulerats. Denna uppräkning torde vara onödig. Förändringarna innebär emellertid inte någon sak-
olikhet; bestämmelsen har i fråga om de tillfällen då ingripande kan ske lig samma innebörd som det nu gällande stadgandetl Förslaget avviker vidare från Rff därutinnan, att kommunalnämnd icke skall tillfälligt förbud mot utminutering på grund av längre äga meddela befarade nykterhetskommitténs mening bör nämligen enoordningar. Enligt dast de myndigheter som har att svara för ordningens upprätthållande äga meddela sådant förbud. Andra stycket motsvarar 3 kap. 22 § Rff och överensstämmer i sak med detta lagrum utom såtillvida att den alternativa förutsättning för inskränki som i Rff angivits med orden »så ock då ningar rusdrycksförsäljningen, särskilda skäl därtill äro», icke medtagits i förslaget. Dessa 0rd tilleljest lades år 1946 i syfte att skapa en formell grund för fortsatt vidmakthållande av de särskilda kvantitetsbegränsningar inom utminuteringen (borttagandet av »fjärde litern») som införts under det senaste världskriget. Enligt förskall ju nägra allmänna kvantitetsbegränsningar inom utminuteringslaget en icke gälla. 57 §. Beträffande denna paragraf hänvisas till kap. ll (s. 207).
58 §. egentlig saklig olikhet mellan denna och mbtsvarande Någon paragraf bestämmelser i Rff föreligger icke.
59 §. Allmänna bestämmelser om rätt att anföra besvär över länsstyrelses heslut saknas i Rff. Bestämmelserna i första stycket innebär endast ett lagfästande av vad som för närvarande tillämpas. Även reglerna i andra stycket torde överensstämma med gällande praxis. Det har emellertid ansetts lämpligt, att uttryckliga föreskrifter i dessa ämnen finnes. Rätt att anföra besvär över myndighets beslut tillkommer i princip den som beslutet rör. Har en ansökan avslagits, endast sökanden klaga? äger Har ansökan bifallits, anses besvärsrätt tillkomma envar som har intresse av saken, dels varje kommunmedlem, dels sammanslutningar såsom ideella föreningar (nykterhets- och frikyrkliga organisationer), dels ock de lokala myndigheterna, kommunen och nykterhetsnéimndenfi Även länsnykterhetsnämnd har av allmänna skäl ansetts äga besvärsrätt över länsstyrelses besluts* 1 Ang. Iördagsiörbud mot utminutering i Karlskrona under försvarsberedskapen 1940 m. m. se I‘fS 1940 sid. 165-167. 3 Se t. ex. Kungl. Maj:ts res. den 4 oktober 1946 (TIS 1946 sid. 253) och den 7 oktober 1949 (TiS 1950 sid. 238). 3 Jfr Kungl. Majzts res. den 20 augusti 1937 (TiS 1938 sid. 119 och 120) och den 1 mars 1946 (TfS 1946 sid. 124). 4 Se t. ex. Kungl. Majzts beslut den 7 november 1947 på besvär av bl. a. länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län.
60-72 §§.
Bestämmelserna om partihandelsbolaget samt och dess restaurangbolaget dotterbolag är i sak oförändrade. Föreskrifterna om utminuteringsbolaget behandlas i kap. 7.
Ansvarsbestämmelsema i förslaget bygger samma som motpå principer svarande föreskrifter i Rff. På grund av de väsentliga olikheter, som finnes mellan de materiella i och i Rff, avviker stadgandena förslaget emellertid även de föreslagna straffbestämmelserna i hänseenden från de åtskilliga nu gällande.
73 §.
1 mom. Detta moment upptar regler on1 straff för den som russäljer drycker utan att pä grund av särskilt tillstånd eller annorledes äga någon rätt till Liksom Rff har den rusdrycksförsäljning. enligt olovliga försäljningen i förslaget indelats i tre olika med olika
svårighetsgrader straffska-
lor, nämligen ett normalfall, ett kvalificerat fall och ett särskilt lindrigt fall. Förslaget skiljer från Rff endast att såsom kvalificerad sig därutinnan, förbrytelse även räknas försäljning till som är och till avperson underårig stängd person, samt därigenom, att till sådana medför försäljning personer
straff enlfgt den kvalificerade skalan även för den händelse
omständigheterna skulle kunna anses vara synnerligen mildrande. Här har kommittén anslutit till sig de synpunkter snabbutredningen tidigare framförtfl Jfr 74 §. Beträffande försäljning till underårig må anmärkas att åldersgränsen vid utminutering är 21 är (19 §), medan gränsen vid är 18 år utskänkning (50 §). 74 §.
Tillhandagående med rusdrycksanskaffning i former motsvarande den] som i 4 9 § 1 mom. Rff med orden kap. angives »å egen motbok för annans räkning anskaffa rusdrycker» innebär om enligt förslaget, tillhandagåendet sker mot ersättning, försäljning av rusdrycker; särskild straffbenågon stämmelse erfordras därför icke för detta fall. Sker utan tillhandagåendet ersättning föreligger gåva; bestämmelser om straff för otillåten sådan bör, såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, upptagas i lagen om nykterhetsvård. I rusdrycksförsäljningsförordningen mäste däremot alltjämt finnas särskilda bestämmelser om straff för den av tillhandatyp olovligt gående, som i Rff beskrivits såsom »att låta motbok av annan använegen das för inköp för dennes härtill om förslaräkning». Motsvarigheten skulle, gets utminuteringsbestämmelser genomföres, vara, att någon tillåtes att för eget rusdrycksinköp använda rekvisition och legitimationshandling, som underskrivits av respektive utfärdats för annan. Härmed bör injämställas köp för tredje mans räkning. Förevarande innehåller bestämmelparagraf
1 Se SOU 1944: 3 sid. 220-223, där redogörelse för tidigare riksdagsbehandling av frågan lämnas.
ser om straff för dessa fall. Liksom i föregående paragraf har bland straffskärpningsgrunderna upptagits det fall att det olovliga tillhandagåendet avser underårig eller avstängd person. (Jfr motiveringen till 73 §.) I förslaget har även liksom i Rff stadgats straff för brott mot föreskriften i 21 § första stycket (4 kap. 9 § 2 mom. Rff). Straffskalan är oförändrad.
76 §.
Denna paragraf behandlar vissa fall av överskridande av rått till utskänkning. 7 kap. 6 § 1 inom. Rff upptar straff även för överskridande av utminuteringsrätt i motsvarande fall. Sistnämnda föreskrifter har ansetts Överflödiga i förslaget, eftersom enligt detta utminuteringsrätt endast skall tillkomma ett enda, för hela riket gemensamt och under kontroll sträng statlig stående bolag. Att förslaget icke upptar straff för utskänkning, som bedrives oaktat återkallelse av meddelat tillstånd, beror därpå att detta fall ansetts falla direkt under 73 § l mom.
77—81 §§.
I den mån skiljaktighet här mellan och Rff består den föreligger förslaget i stort sett endast däri, att de materiella bestämmelser, till vilka hänvisning sker, i förslaget har andra paragrafnummer än i Rff. Dock har straff för underlåtenhet att i utminuteringslokal ha ett av förtillgängligt exemplar ordningen m. m. (se 7 kap. 7 § Rff) icke i av skäl som upptagits förslaget berörts under 76 §. Vidare har i 81 § 4 mom. orden »eller luftfartillagts tygs»; att dessa 0rd fattas i 7 kap. 11 § 4 mom. Rff bero ett försynes på biseende (jfr 2 10 § 4 mom. Rff). kap.
82 §.
Den i förevarande paragraf upptagna om som motregeln tystnadsplikt, svarar bestämmelsen i första av 7 12 § Rff, har med punkten kap. hänsyn till den föreslagna bestämmelsen i 57 § 2 mom. utsträckts att även förgälla säljares räkenskaper. I andra och tredje av nuvarande straffbepunkten stänimelsc stadgas straff för ämbets- eller. som tjänsteman, bryter tystnadsplikten. Direkt motsvarighet härtill saknas i förslaget, som i detta fall endast hänvisar till reglerna om ämbetsbrott. 25 kap. 3 § strafflagen innehåller nämligen en allmän föreskrift om straff för sådant brott och någon anledning att här frângå denna föreskrift kommitténs icke. föreligger enligt mening Däremot har straffansvaret att även annan än ämbetsutvidgats gälla eller tjänsteman för det fall att sådan fått del av här avsedda person uppgifter och vidarebefordrar dem. Detta har bedömts såsom med hännödvändigt syn till den skada som man kan vålla att affärsförhållantredje genom yppa den till en annan i branschen. I detta fall hlirsälunda straffbeföretagare stämmelsen i förevarande paragraf tillämplig.
83 §.
Den i 7 kap. 14 § Rff upptagna om verkan av visst återfall i brott regeln mot förordningen har ändrats till överensstämmelse med de principer, på
vilka âterfallsbestämmelser numera bygger (jfr lagen den 3 strafflagens 1938 om i vissa delar av strafflagen, övergångsbestämmelserna juni ändring punkt 1).
84 §.
1 mom. 7 15 § Rff innehåller bestämmelser om straff för delaktighet kap. i försäljning av rusdrycker m. m. Dessa föreskrifter överensstämmer olovlig med dem, som fanns i strafflagen vid den tid då Rff tillkom. Seupptagna dan dess har emellertid ändrats. I strafflagens delaktighetsbestämmelser förslaget har de nya bestämmelserna gjorts tillämpliga genom hänvisning till dem. Brott mot 73 och 74 §§ i förslaget motsvarar brott mot 7 kap. 1 och 2 §§ Rff; 3 § i 7 kap. Rff saknar motsvarighet i förslaget. Andra av 7 15 § 1 mom. Rff upptar en regel 0n1 frihet från stycket kap. för den som olovligen köpt rusdrycker eller eljest fått delaktighetsansvar sådana åt sig anskaffade. Det måste emellertid anses synnerligen stötande att inte skall kunna straffas ens i det fall att han själv förmått köparen den andre till den olovliga åtgärden. I förslaget har regeln därför modifierats så att den icke gäller anstiftan} Se vidare s. 356. 2 mom. avviker från Rff endast därigenom, att orden »handha- Förslaget vande av» såsom överflödiga uteslutits.
85 §.
olikhet icke mellan denna och 20 § i 7 Någon saklig föreligger paragraf Rff, bortsett från att Systembolag i 2 mom. utbytts mot ulminuteringskap. bolaget.
Övergångsbestämmelserna.
av förslag kan uppenbarli- Proposition pä grundval nykterhetskommitténs vid 1954 års Med till den tid, som gen framläggas tidigast riksdag. hänsyn efter behövs för prövning av tillståndsansökningar, för erforriksdagsbeslutet derliga organisationsåtgärder m. m., innebär detta att en ny rusdrycksförkan träda i kraft den 1 oktober 1955. säljningsförordning tidigast Nu den 30 september 1953 och nästa oktrojlöpande oktrojperiod utgår skulle alltså sluta den 30 1957. Enligt motiven till Rff har period september man i denna fastställt så att den kommunala tillståndsoktrojperioderna skall i som skild från de kommunala
prövningen tidenibli så långt möjligt
valen; och därmed också den kommunala prövningen ansökningsförfarandet av om tillstånd till två år efter de kommufrågor årsutskänkning äger rum nala valen i riket. De skäl, som föranlett nu gällande periodindelning, äger och denna bör därför behållas. alltjämt giltighet indelning Vid den då för nästa oktrojperiod kommer tidpunkt utskänkningstillstånd att utfärdas (våren-sommaren 1953) kan man ännu icke överblicka, när skall träda i kraft. Tillstånd torde en ny rusdrycksförsäljningsförordning därför få meddelas som d. v. s. för en tid av fyra år. För att undervanligt,
1 Jfr motionen II: 15 vid 1947 års riksdag. En redogörelse för motionens innehåll och behandling finnes i TIS 1947 sid. 62.
lätta övergången till det nya systemet torde emellertid systembolagen böra överlåta tillstånden endast för en del av perioden, t. ex. två år.1 I nya rusdrycksförsäljningsförordningen bör finnas en bestämmelse, att första okunder det endast skall räcka till och med den 30 trojperioden nya systemet september 1957. Sådan bestämmelse har upptagits i 27 § av förslaget. Av de olika stadgandena i övergångsbestämmelserna torde punkterna 1- 3 knappast kräva några särskilda kommentarer. Punkt 4 har behandlats i kap. 10 (s. 186). Beträffande punkt 5 må endast anföras, att stadgandet i andra meningen av första stycket är föranlett därav att den första auktorisationsperioden för utminuteringsbolaget icke, såsom senare torde bli fallet, kommer att sammanfalla med ett eller flera kalenderår; den vanliga regeln om ansökningstid (60 och 65 §§) passar därför icke för den första perioden. För denna torde i stället höra föreskrivas, att ansökan skall ingivas före den 1 oktober året före det under vilket försäljningen skall taga sin början. Vid avvecklingen av systembolagen och rörelsens Övertagande av utminuteringsbolaget synes det av besparingsberedningens sakkunniga i promemoria av den 19 juli 1941 föreslagna förfarandet kunna tillämpas. Det synes lämpligt att kontrollstyrelsen meddelar närmare anvisningar 6). (punkt Enligt kommitténs mening saknas anledning att icke låta de bolag, som vid den nya förordningens ikraftträdande är partihandels- respektive restaurangbolag, fungera såsom sådana under hela auktorisationsperioden. Erforderligt stadgande härom meddelas i punkt 7.
stadganden i Rff som icke återgivits i parallelltexten till författningsförslaget. 3 kap. I § Rff upptar stadganden om indelning av riket i detaljhandelsområden. Om den föreslagna riksinköpsrätten genomföres, erfordras ej någon sådan indelning och stadgandet saknar därför i
motsvarighet förslaget.
Detta gäller även 4 kap. 1 § och 5 § Rff, som innehåller beförsta stycket stämmelser om hemortsholag och tilldelning av visst utminuteringsställe, samt 4 kap. 6 § Rff, som innehåller specialregler om inköp i annan affär än den, till Vilken vederbörande normalt är bunden. I 3 kap. 9 § 2 mom. och 18 § Rff finnes vissa bestämmelser, vilka olika på sätt angår sådana utskänkningstillstånd, som tillkommer ansökan av på kommunalfullmäktige. Någon kommunal initiativrätt av detta slag skall emellertid ej föreligga enligt förslaget. Enligt Rff är systemholagen i regel bärare av och utskänkningstillstånden dessa skall, för att få utnyttjas, av bolagen överlåtas. Om sådan överlåtelse handlar bl. a. 3 kap. 15 § första och tredje styckena, 16 § 1 mom. och 17 § Rff. Enligt förslaget skall utskänkningstillstånd meddelas den, som skall utöva det, och överlåtelse av tillstånd kommer alltså icke i fråga. 4 kap. 4 § Rff upptar föreskrifter om fastställande av den högsta myckenhet, som får utminuteras tillvarje köpare. Eftersom förslaget E enligt några 1 I avbidan på resultatet av nykterhetskommitténs arbete har systembolagen under innevarande oktrojperiod överlåtit tillstånden för två år i sänder.
kvantitetsbegränsningar icke skall förekomma vid utminuteringen erfordras ingen motsvarighet till dessa föreskrifter. Enligt 4 kap. 16 § Rff äger kontrollstyrelsen utfärda närmare föreskrifter angående utminuteringen. Anledningen till detta stadgande torde närmast vara den, att utminuteringen för närvarande skötcs av ett ganska stort antal systembolag och att den önskvärda enhetligheten därför icke kan vinnas utan Om utminuteringen i entämligen detaljerade tillämpningsföreskrifter. lighet med förslaget omhänderhaves av ett för he-la riket gemensamt bolag, torde några sådana föreskrifter däremot icke erfordras. 4 kap. 17 § Rff handlar om klagan över beslut, varigenom Systembolag vägrat någon eller fastställt inskränkningar beträffande hans inköpstillstånd inköp. Bestämmelser om att länsnykterhetsnämnds beslut angående avstängning eller begränsning av inköpsrätten kan överklagas hos socialstyrelsen bör finnas i lagen om nykterhetsvård. 6 kap. 1-15 §§ Rff innehåller vissa föreskrifter om systembolagen (organisation och ekonomisk förvaltning m. m.). Dessa bolag motsvaras i förslaget av utminuteringsbolaget. Att föreskrifterna inte medtagits i parallelltexten till beror, såsom förut angivits, därpå, att de författningsförslaget båda bolagstyperna företer så stora skiljaktigheter att en direkt jämförelse dem emellan i detaljer är svår att göra. Enligt 7 kap. 1 § 4 mom. Rff skall bestämmelserna om straff och andra för försäljning tillämpning även vid hyteshandel med påföljder olovlig äga rusdrycker och användande av sådana drycker som betalningsmedel. Om försäljn-ingsbegreppet utvidgas i enlighet med 3 § andra stycket i förslaget, kommer det emellertid att täcka även de här fallen och en särskild âsyftade regel av denna art blir alltså överflödig. 7 kap. 3 § Rff straffbelägger vissa obehöriga förändringar av motbok jämte därav. Någon motsvarighet till motboken skall icke förekomutnyttjande ma och någon straffbestämmelse av förevarande slag behöenligt förslaget ves därför icke. 7 kap. 13 § Rff upptar en särskild regel för det fall, att den som är pliktig åtala förbrytelser mot förordningen själv beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker; detta skall bl. a. föranleda att åklagaren avsättes från sin Kommittén — som finner det ur tjänst. principiella synpunkter mindre lämpligt att i en specialförfattning uppta bestämmelser av denna karaktär — förmenar att i denna del de allmänna bör grundsatser gälla, som kommit till i (25 7 §), såframt icke alldeles uttryck strafflagen kap. särskilda skäl talar däremot. Några sådana skäl kan i detta fall icke anses föreligga och förslaget innehåller därför icke någon motsvarighet till 7 kap. 13 § Rff. I 7 kap. 16 § Rff stadgas skyldighet för den som idkar detaljhandel med rusdrycker att lämna nykterhetsnämnd och dess ombud erforderliga upplysningar. Motsvarighet till denna bestämmelse bör finnas i lagen om nykterhetsvård. 7 kap. 18 § Rff behandlar vissa (bl. a. tvångsåtgärder vitesföreläggande) gentemot Systembolag, som tredskas att fullgöra Rff :s eller kontrollstyrelsens
föreskrifter. Systembolagen motsvaras enligt förslaget av ett för hela riket gemensamt utminuteringsholag m/ed starkt statligt inflytande. Möjlighet att gentemot detta bolag vidtaga tvångsåtgärder av här avsett slag har icke ansetts erforderlig. Enligt 7 kap. 19 § Rff åligger det dels allmän åklagare och dels dem vilka särskilt antagits att vaka över förordningens efterlevnad att åtala förbrytelser mot densamma. Rätt att åtala sådana förbrytelser tillkommer enligt lagrummet envar (med vissa undantag beträffande närstående m. fl.). Enligt nykterhetskommilténs uppfattning bör emellertid kontrollpersonal icke fungera som åklagare. Icke heller bör någon allmän åtalsrätt finnas; den som anser att åtal bör ske har att vända sig till vederbörande åklagare (vid behov till landsfogden, riksåklagaren eller justitiekanslern) med begäran därom. Under sådana förhållanden erfordras inga särskilda föreskrifter om åtal. 7 kap. 21 § Rff innehåller föreskrifter om förvandling av böter och viten. Allmänna bestämmelser härom finnes emellertid numera i lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff.
19. Vissa
Kap. specialförfattningar
1. Lagstiftningen om olovlig befattning med spritdrycker och vin.
Gällande bestämmelser.
För att förhindra har det inte ansetts tillräckolovlig rusdryckshantering
med de straffbestämmelser som finns i tillverknings- och försäljningsligt Erfarenheterna från 1920-talets början föranledde utfärdanförordningarna. de av en särskild den 20 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser lag juni
med och vin, vilken bl. a. ger möjangående olovlig befattning spritdrycker att i sådana som är tillverkade, imlighet taga beslag rusdrycker olovligen
eller försålda? Till denna ansluter sig lagen den 27 november 1925 porterade (nr 463) om utsträckt av 1924 års lag samt lagen den 31 maj tillämpning 1935 (nr 234) med till bestämmelser rörande införsel av tillägg gällande och vin till svenskt territorialvatten. Dessa tre lagar har alltspritdrycker sedan sin tillkomst endast haft karaktär. De har i regel erhållit provisorisk för en tid av fem år i sänder. förlängdes senast år giltighet Giltighetstiden
1948 och utgår den 30 juni 1953.
I den (1948: 101), vari förlängning av lagarnas giltighetstid proposition senast anförde bl. a., att frågan föreslogs, föredragande departementschefen
om i borde först efter det nykterhetskomändringar lagstiftningen prövas
mittén resultatet av sitt arbete samt att i samband med denna fråga framlagt böra huruvida icke tiden då vore inne att giva en mera jämväl syntes prövas,
karaktär åt i fråga. permanent lagstiftningen
Nykterhetskommittén.
Antalet fall av och ha minskat under de smuggling hembränning synes senaste årtiondena. Även om statistiken över förseelser inte utan uppdagade
kan användas för att bedöma de handlingarnas verkliga omvidare olagliga
dock de siffrorna handen att såväl smuggfattning, synes tillgängliga ge vid numera är och i mindling som hembränning betydligt sällsyntare försiggår
re skala än under vissa Tabell 11 visar antalet beivrade tidigare perioder. av och 1924 års lag samt överträdelser brännvinstillverkningsförordningen
antalet i är sedan 1920. upptäckta smugglingsförsök genomsnitt per att närmare den för För belysa illegala rusdryckshanteringens betydelse
har kommittén verkställt en närmare analys av ett alkoholkonsumtionen
urval som beivrats av Stockholms rådhusrätt dels under senare år av de fall,
dels under vissa år, dock ej före 1918. tidigare
l Vid tid en särskild för vilken riksdagen anslog medel. samma organiserades spritpolis, i statspolisen. Sedan 192? har också tullens resurser Sedan 1938 ingår denna som en avdelning 1937 ändrades organisation för att åstadkomma större successivt förstärkts. kustbevakningens effektivitet. Bättre tekniska hjälpmedel, bl. a. snabbgående tulljagare, anskaffades.
Tabell 11. Antalet belvrade fall av hembränning och olovlig befattning samt antalet ilpptäckta smuggllngsförsök i genomsnitt per år sedan 1920.
Antal förseelser mot Antal sprit- . . _
i Årligen :oeSsl:fElslr:,:‘::l,_ nI(;:rtx:1ilttg;er lT§ger;)e‘;:}a3::;
brännvinstill- 3 tullbeslag
| verknrngsfdr- ordnmgen | med spritdryc_ ker och vin | ket | |||
| 1920 | 2 146 | - | 570 | 168 | |
| 1921/25 | 689 | 2 456 ‘ | 2 213 | 553 | |
| 1926/30 | 671 | 2 777 | 2 145 | 30? | |
| 1931/35 | 1 087 | 3 081 | 1 529 | 490 | |
| 1936/39 | 684 | l 842 | 831 | 15‘5 | |
| 1940/44 | 385 | 599 | 326 | 16 | |
| 1945/49 | 283 | 1 997 | 1 833 | 1‘7 | |
| 1950 | 257 | 1 810 | 1 672 | 19 | |
| 1951 | - | - | 2 042 |
19 1 1924/25
Denna genomgång har visat, att den beivrade olagliga alkoholhanteringen förekommit huvudsakligen bland en från såväl som nykterhetssynpunkt andra sociala synpunkter svårt belastad Särskilt ganska kategori personer. markerad var denna tendens under den tid, då den olagliga rusdryckshanteringen i större än nu hade även karaktär. På seutsträckning yrkesmässig nare år har som ovan nämnts smugglingen helt förändrat karaktär och torde vara kvantitativt i förhållande till den betydelselös legalt tillgängliga spriten. De iusmugglade kvantiteterna är numera fördelade så små och så på poster många händer att de även torde vara av när det att ringa betydelse gäller öka tillgången på sprit för missbrukarna. Den som utolagliga hantering, görs av och införsel samt handel med olovlig tillverkning hembränd eller insmugglad har alltså dels minskat i dels -- i den sprit, omfattning, alltmer mån hanteringen avsett kvantiteter av betydelse —— inriktats på att förse ett asocialt bottenskikt med Endast i rena torde rusdrycker. undantagsfall de nu nämnda formerna av ha att olaglig rusdryckshantering tjänat syftet komplettera en i övrigt skötsam motboksinnehavares legala tilldelning. Bland de heivrade förseelserna återfinnes endast ett fåtal, som avsett olovlig försäljning eller befattning med Det finns emellertid motbokssprit. anledning förmoda, att denna form av h-ar omolaglig hantering betydande fattning och utgör den viktigaste tillförselkällan Iför alkoholmissbrukarna. Möjligheterna att i större och beivra denna form utsträckning upptäcka av olaglig hantering torde emellertid vara små. Kommittén har i annat sammanhang uppehållit sig mera utförligt vid mot baköverlåtelseproblemet grunden av de ändringar i försäljningslagstiftningen, som föreslås (SOU 1952: 53, s. 134). Kommitténs till förslag ny försäljningslagstiftning synes
icke omedelbart behöva föranleda ändringar i 1924 års lag. Vid den några av denna som torde bli efter några års tillämpning översyn lag erforderlig får erfarenheten utvisa huruvida man skall av det nya försäljningssystemet att införa sådana bestämmelser dels angående straff i vissa fall överväga även för vid av utminuteringssprit dels angående köpare olovlig försäljning förverkande av sådan vilka snabhutredningen (se SOU 1944: sprit, föreslog 3 s. 223--234 och s. 257). Denna ansåg det uppenbart, att även den som olovligen förvärvade utredning utminuteringssprit i vissa fall borde drabbas av särskilt straffansvar, nämligen om s. k. langare, alltså sådana vilka förvärdå fråga vore personer, olovligen vade utminuteringssprit i syfte att vidare —- med förtjänst —-— avyttra denna. För ett framgångsrikt bekämpande av den illegala rusdryckshanteringen ansågs det att langarna kunde drabbas av straff icke endast då de sålde nödvändigt, spriten utan redan i oc-h med att de i försäljningssyfte förvärvade denna på olovlig väg eller i samma syfte forslade, dolde eller förvarade sådan olovligt åtkommen sprit. Enligt vad utredningen erfarit torde det på vissa håll, särskilt i Stockholm ej vara ovanligt att personer, vilka kunde hänföras till kategorien langare, uppehölle sig utanför eller i närheten av systembolagens utminuteringslokaler, där de sökte övertala motboksägare, som ämnade besöka utminuteringslokalen, att anskaffa och överlåta utminuteringssprit. Utredningen ansåg sig däremot icke böra förorda införandet av straffsanktion för den som olovligen förvärvade utminuteringssprit för egen konsumtion. Snabbutredningen föreslog vidare att uppenbarligen olovligt förvärvad utminuteringssprit skulle vara förverkad, så snart skälig anledning till antagande av försäljningssyfte förelåge, samt därutöver i två fall, då samhällsskadan genom spritkunde antagas vara särskilt stor, nämligen då dessa anträffades hos dryckerna som ej fyllt 21 år eller som på grund av alkoholmissbruk stode under övernågon, vakning enligt alkoholistlagen.
Nykterhetskommittén har i sitt förslag delvis beaktat de synpunkter snabbutredningen framfört, då kommittén i 84 § av nya rusdrycksförsäljinfört straff för den till vilken rusdrycker olovligen förningsförondningen sålts (73 §) eller eljest olovlig-en anskaffats (74 §), i den mån han anstiftat gärningen. Beträffande lagstiftningen mot den olagliga hanteringen i övrigt synes för närvarande inte heller något behov av mera betydelsefulla förändringar föreligga. När det gäller att avskära missvhrukarna från förtäringsmöjligheter, torde en av de direkt på missbrukarna inriktade vårdåtgärderna förbättring ha större effektivitet än en av lagstiftningen eller en ökning av skärpning kontrollen över den olagliga marknaden. Några specialfrågor måste dock i detta sammanhang beröras. En särskild är sålunda om den ställning, som starkölet enligt förfråga skall få, bör föranleda att utvidgas att omfatta även slaget lagstiftningen starköl. Åtminstone en ett behov av en sådan utpå punkt synes praktiskt i vad angår bestämmelserna i 11 § 2 mom. vidgning föreligga, nämligen av 1924 års lag. detta lagrum skall spritdrycker och vin, Vilka, utan Enligt att hava införts eller olovligen tillverkats, uppenbarligen åtkomolovligen mits överlåtelse av dryckerna eller av inköpsrätt till drycgenom olovlig
kerna, vara förverkade även om ingen fälles till ansvar för den överolovliga låtelsen. Detta gäller dock endast för så vitt anträffas under sådryckerna dana omständigheter, att det tillika är uppenbart att de är avsedda att i befintligt eller förarbetat skick olovligen avyttras. Det synes önskvärt att den möjlighet, som lagrummet erbjuder, kommer att stå till buds även för starkölets del. I övrigt synes behovet av att göra 1924 års lag tillämplig även på starköl mindre framträdande. Det torde dock vara lämpligt att så sker; därigenom vinnes bl. a. att samtliga slag av rusdrycker blir enhetligt reglerade ur förevarande synpunkt. Ändringen torde lämpligen kunna få formen av en särskild lag av innehåll att vad i 1924 års lag finnes stadgat med avseende å vin skall äga tillämpning även i fråga om starköl. 1925 års kan införsel av spritdrycker till farvatten, som ligger Enligt lag utanför territorialvattengränsen men innanför en linje tolv sjömil från kusten, under vissa omständigheter vara att anse såsom olovlig införsel. Lagen gäller icke vin och synes ej heller böra avse starköl. Från den enligt 1924 års lag gällande regeln, att införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten med vissa mindre farkoster skall anses såsom olovlig införsel till riket, göres i samma lag undantag såtillvida att straffrihet eller strafflindring samt frihet från förverkandepåföljd äger rum, om det av omständigheterna uppenbarligen framgår att dryckerna icke är avsedda att olovligen införas till riket (således oavsett om dryckerna är avsedda att till annat land). I 1935 års lag stadgas att denna undansmugglas i den mån Konungen så förordnar, icke skall äga tillämpning vid tagsregel, införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket avtal med främmande stat om för av olovlig införsel gemensam bevakning bekämpande av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna tillika uppenbaratt icke är eller varit avsedda att olovligen inligen framgår, dryckerna föras till den stat, med vilken avtalet ingåtts. Det synes riktigast att dessa bestämmelser, som bl. a. avser vin, även göres tillämpliga på starköl. ju Vad därefter angår huruvida förevarande lagstiftning hör göras frågan, i samband med införandet av ett sådant system för rusdryckspermanent som nykterhetskommittén föreslagit, är kommittén av den försäljningen att så icke omedelbart hör ske. Det är givetvis icke möjligt att uppfattningen bestämt det systemets verkningar med avseende å sådan förutsäga föreslagna som avser; man måste här avvakta de erfaolovlig hantering, lagstiftningen renheter som kommer att vinnas under systemets tillämpning. Det finnes därför kommitténs mening anledning att efter en eventuell rusdrycksenligt reform låta behålla sin provisoriska karaktär unifrågavarande lagstiftning der någon tid. ytterligare I detta sammanhang vill kommittén till behandling upptaga en fråga, som aktualiserat att i 1945 till kommittén avlämna kontrollstyrelsen genom maj avskrifter av en skrivelse, som inkommit till styrelsen från landsfiskalen i Edefors distrikt, samt av svar denna skrivelse. I skrivelsen styrelsens på har landsfiskalen framhållit det till förhållandet, att olovsynes egendomliga samt vissa därmed likartade brott mot förordninglig brännvinstillverkning arna handel med skattefri och angående vissa alkoholhaltiga angående sprit
m. m. är iterationsgrundande i förhållande till sådan olovlig hepreparat med spritdrycker och vin, som avses i 10 § 1 mom. 1924 års lag fattning (förvaring, forsling m. m. av olovligen tillverkat brännvin) men däremot icke vice versa. I sitt svar har kontrollstyrelsen åberopat ett uttalande av
1926 års rusdryckslagstiftningsberedning, på vars förslag ifrågavarande iterationsbestämmelse införts. Ur detta uttalande, i vilket det av landsfiskalen förhållandet beröres, må följande här anföras. påpekade Det skulle visserligen vara önskvärt, att samtliga författningar, i vilka stadgas straff för skilda former av olovlig rusdryckshantering, bleve i ett sammanhang överarhetade i syfte att överallt införa den regeln, att brott mot vilket som helst av dessa stadganden skulle anses innebära anledning till iterationsstraff, då brott därefter mot liknande stadgande i någon annan av ifrågavarande förbeginges fattningar. En dylik överarbetning torde emellertid knappast kunna ske, så länge vissa hithörande bestämmelser hava allenast provisorisk giltighet.
I den (1928: 171), vilken iterationsbestämmelserna proposition genom förelades uttalade departementschefen bl. a. fölriksdagen, föredragande
jande.
Vid den omarbetning av författningarna angående olovlig rusdryckshantering, som blir därest nu förevarande lagstiftning framdeles förlänas pererforderlig, manent torde de förut antydda väsentligen formella och av lagstiftningens giltighet, karaktär som kunna anses vidlåda det nu provisoriska betingade oegentligheter, bliva beaktade och utan svårighet kunna avlägsnas. föreliggande förslaget, har i sitt svar till landsfiskalen anfört, att det påtalade Kontrollstyrelsen förhållandet torde kunna först i samband med en lämpligen undanröjas allmän revision av straffbestämmelser samt att rusdrycksförfattningarnas
torde komma att upptagas av nykterhetskommittén.
frågan Med av vad sålunda förekommit vill kommittén framhålla att anledning 1924 års vad kommittén nyss anfört alltjämt bör ha endast prolag enligt visorisk karaktär. I överensstämmelse med de ovan återgivna uttalandena
av 1926 års och vederbörande departe-
rusdryckslagstiftningsberedning
mentschef torde bl. a. rättelse av det av landsfiskalen anmärkta förhållandet tills vidare böra anstå. Innan permanent, synes en lagstiftningen göres allmän av bestämmelserna böra göras. Därvid bör även denna fråga översyn
regleras.
2. angående handel med skattefri sprit samt angående Förordningarna alkoholhaltiga preparat m. m.
De av icke behöva för-
nykterhetskommittén framlagda förslagen synes
i nu bestämmelser om försäljning av deanleda några ändringar gällande o. d. Dessa bestämmelser återfinnes i förordningen den 1 naturerad sprit 1918 handel med skattefri sprit. juli angående I den samma utfärdade angående vissa alkoholhaltiga dag förordningen m. m. måste däremot, om kommitténs förslag genomföres, 1 § preparat ändras. Här talas om vara som icke är att anse andra stycket nämligen eller Med kommitsåsom »rusdryck, pilsnerdricka, exportöl apoteksvara». skulle detta motsvaras av »rusdryck, öl eller apoteksvara». téns terminologi I i förordningen icke erforderlig. övrigt synes någon ändring
20. av
Kap. Sammanfattning nykterhetskommitténs förslag
rörande och
rusdrycksförsäljning nykterhetsvård
1. Motbokssystemet avskaffas. Rätt till av inköp rusdrycker (spritdrycker, vin och starköl) i utminuteringsbutikerna tillkommer varje man och kvinna, som fyllt 21 år och icke av länsnykterhetsnämnden avstängts från inköpsrätt. 2. Avstängning från sker endast som åtinköpsrätt nykterhetsvårdande gärd på grund av misskötsamhet i nykterhetshänseende och på grund av olaga försäljning, icke på grund av t. ex. stora inköp eller erhållen socialhjälp. 3. Alla av karaktär koncentreras till ofuppgifter nykterhetsvårdande fentliga organ, nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder. Den upprustning av dessa, som under alla omständigheter är erforderlig, påskyndas. 4. De nuvarande avskaffas och ersättes av ett centralt utsystembolagen minuteringsbolag med nödigt antal distriktskontor och med butiker på i stort sett samma platser som för närvarande. Kommittén även framlägger ett alternativt med 24 (alternativ förslag länssystembolag II). 5. Alla -inköp av spritdrycker i utminuteringsbutikerna enregistreras, ligt huvudalternativet (alternativ I) centralt, alternativ II hos enligt resp. Systembolag. Inköp av vin och starköl registreras i den mån :t så Kungl. Maj förordnar. Registrering sker enligt båda alternativen efter födelsenummer, varför köparen måste kunna legitimera med av födelsenumsig angivande mer (enligt alternativ II ev. annat kundn-ummer). 6. Inköp kan enligt alternativ I i vilken som göras utminuteringsbutik helst i hela riket mot företeende av med födelsenumlegitimationshandling mer. Avstängning kontrolleras genom en tryckt alternativ spärrl-ista. Enligt II hänvisas varje köpare liksom nu till en viss butik, varvid sker legitimering genom jämförelse mellan namnteckningarna å köparens rekvisitionsblankett och affärens registerkort. 7. Försäljning av starköl med en alkoholhalt av 4,5 högst viktprocent medges under i stort sett samma villkor som nu gäller för svaga viner, d. v. s. utminutering i utminuteringsbolagets butiker och utskänkning (utan mattváng) på restauranger där servering av sprit eller vin är tillåten. För utskänkning av starköl på vinrestauranger fordras särskilt tillstånd. 8. Beträffande utskänkningen på restaurangerna upphäves kvantitetsbegränsningarna för alla rusdrycker utom egentligt brännvin, varav endast 10 cl får serveras till varje gäst vid ett och samma besök. Länsstyrelsen
får att föreskriva restriktioner för viss restaurang, där missförmöjlighet hållanden uppstått. 9. Måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker bibehålles. Vin och starköl skall i få servera-s utan måltidstvång. Kontrollstyrelsen får regel att i om restauranger med spriträttigheter medgiva undanmöjlighet fråga tag från beträffande som utspädning med mältidstvänget spritdryck genom vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt (lättgrogg) samt beträffande viss särskilt tillagad dryck, vari ingår spritdryck och vars alkoholhalt icke överstiger 22 volymprocent (spritdrink). 10. För att understödja strävandena att göra arbetsdagen spritfri skall servering av spritdrycker inte få äga rum före kl. 15. Vin och starköl får serveras från kl. 12. Kontrollstyrelsen får möjlighet att medge utskänkning av spritdrinkar före kl. 15. Nuvarande bestämmelser om utskänknings avslutande skall i huvudsak gälla oförändrade (kl. 22 med möjlighet till utsträckt tid). 11. Förhudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar (varietéparagrafen) avskaffas såvitt angår uppträdanden på egentliga restauranger men bibehålles i form av förbud mot rusdrycksservering på teatrar och varietéer. För utskänkning i samband med offentlig dans fordras liksom nu särskilt tillstånd varvid kommunerna tillagts vetorätt. 12. av inom omrâde, som är för allmänheten Utskänkning rusdrycker tillgängligt såsom nöjesplats eller skall endast få äga rum om idrottsplats, särskilda skäl kan åberopas. 13. Liksom nu skall folkrestaurangerna handhavas av utskänkningen pâ de allmänna medan rätt till restaurestaurangbolagen, utskänkning på övriga ranger kan ges även till enskilda restauratörer. Enligt alternativ I ges rättigheterna direkt av länsstyrelsen till restauratören utan överlätelsekontrakt med utminuteringsbolaget. Länsnykterhetsnämnden inträder i stället för systembolagen som beredande och kontrollerande organ. Enligt alternativ II behålles den nuvarande ordningen i detta avseende. Restaurangernas vinstkvantitetssystem har tidigare av kommittén föreslagits bli föremål för särskild utredning. 14. Det kommunala vetot och möjligheterna till turistutskänkning behålles efter i huvudsak nuvarande regler. Den kommunala vetorätten utsträckes till att omfatta även restaurangdansen. 15. En möjlighet öppnas för länsstyrelsen att för visst tillfälle medge förtäring av medhavda rusdrycker på näringsställen utan sprit- eller vinrättigheter i samband med familjefest eller annan därmed j ämförlig tillställning i slutet sällskap. Genom bestämmelser i ölförsäljningsförordningen tillåtes förtäring av medhavda rusdrycker i personalmatsal och kollektivhusmatsal vid tillfälle, då matsalen användes av de personer för vilka den är avsedd. 16. Den kommunala nykterhetsvärden blir i sina huvuddrag oförändrad, men statsbidraget höjes till 80 % utan begränsning till viss maximisumma. Härigenom förutses en väsentlig ökning av nykterhetsnämndernas resurser. 17. Länsnykterhetsnämnderna får en mera auktoritativ sammansättning.
Samtliga ledamöter utses av Kungl. Wajzt. Ordföranden skall ha domarkompetens. Länsstyrelserna, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och landstingen (stadsfullmäktige) avger förslag. 18. Länsnykterhetsnämndernas personalutrustning förstärkes. Varje nämnd får en kanslichef och en konsulent (i de minsta länen en kanslichef, som tillika är konsulent) och de större länen dessutom en assistent. Samtliga nämnder får heltidsanställd biträdespersonal. Enligt alternativ II skall fortfarande vissa tillståndsärenden handläggas av Systembolaget, varför i detta fall personalutrustningen hos länsnykterhetsnämnderna kan göras något mindre. 19. Förslaget innebär en betydande personalminskning hos kontrollstyrelsen och systembolagen. Övertaliga befattningshavare förutsättes i viss utsträckning komma att användas inom nykterhetsvården. I en del fall skall förtidspensionering användas. Kontrollstyrelsens statistikavdelning överföres till socialstyrelsen, vars nykterhetsvårdsbyrå även i övrigt något förstärkes för att kunna handlägga det ökade antal ärenden, som blir följden av nykterhetsnämndernas och länsnykterhetsnämndernas upprustning. 20. Nykterhetskommitténs förslag beträffande försäljningens organisation medför en ärlig kostnadsminskning på ca 7,6 milj. kr i 1950 års penningvärde enligt alternativ I och ca 5,8 milj. kr enligt alternativ II. Därigenom blir det möjligt att utan ökade kostnader för det allmänna verkställa den upprustning av nykterhetsvården och effektivisering av nykterhetsupplysningen, som är nödvändig även under nuvarande förhållanden. Dessutom torde en v-iss besparing uppkomma. Nykterhetsvårdens upprustberäknas de för staten och kommunerna tillning höja årliga utgifterna sammans med ca 4,5 milj. kr, när den kommunala nykterhetsvården blir helt utbyggd. För de närmaste åren beräknas dessa utgifter bli lägre, men i stället tillkommer vissa övergångskostnader för pensvionering av övertalig systembolagspersonal. Även med hänsyn tagen till de ökade utgifterna för öppen nykterhetsvård uppstår vid alternativ I en årlig kostnadsminskning för det allmänna på ca 3,2 milj. kr, varav för statsverket ca 2,4 milj. kr och för kommunerna ca 0,8 milj. kr. Om alternativ II väljes minskasstatsverkets besparing till ca 0,6 milj. kr, medan kommunernas besparing blir oförändrad.
RESERVATIONER M. M.
l. Herrar och Waldemar Svensson
Englund
samt fru Larsson
Försäljningsorganisationen m. m.
En läsare av de som nykterhetskommitténs beundersökningar, åtfölja tänkande, vinner förtrogenhet med en mångfald faktorer, som utöva inflytande ett lands nykterhetstill-stånd. Några återfinnas .i land efter land, på andra äro säregna för ett land. Säreget svensk och mäktigare än någon annan faktor i sitt inflytande på nykterhetstillståndet i Sverige är den individuel-la spritransoneringen. Fördelarna äro små, nackdelarna överväldigande. Som den allt överskuggande uppgiften .för en» svensk nykterhetsreform framstår därför avvecklingen av denna ransonering. Den starka samling, som inom kommittén kunnat vinnas kring kravet på denna avveckling måste därför hälsas med stor tillfredsställelse. är emellertid sammanvävd med ett flertal andra åt- Spritransoneringen gärder, vilka i och för äro av värde och därför så långt möjligt böra sig bibehållas. Ett viktigt sådant grepp är att plamnässigt utnyttja den favoriserade observationspunkt rörande olika personers alkoholvanor, som en säljare av intar. Det var huvudtanken i dr Bratts ursprungliga rusdrycker och i Finland, där man saknar spritransonering men följer de olika förslag köparna vid deras ha hälften av de ingrepp mot dessa som inköp, köp-are, ansetts erforderliga, grundats på observationer i samband med inköpen. Med hänsyn till sådana observationers uppenbara värde, måste vi i olikhet med kommitténs majoritet ge ett bestämt företräde åt alternativ II, som bibehåller köparens normala anknytning till visst försäljningsställe. Bibehållandet av denna nära anknytning av varje köpare till ett bestämt försäljningsställe är i alternativ II nära om också måhända icke alldeles ovillkorligt sammankopplat med ett bibehållande av en lokal systembolagsorganisation. Detta är från våra utgångspunkter en ytterligare förtjänst hos alternativ II. Vid en så djupt ingrip-ande förändring i de materiella reglerna för försäljningen av rusdrycker, so-m det i detta fall är fråga om, bör man vid övergången begränsa ändringarna i försäljningsorganisationen till vad som framstår som en tvingande konsekvens av ändringarna i försäljningsreglerna. Denna övergång kan nämligen väntas bli framgångsrikare, om den är anförtrodd åt personer inordnade i sitt hittillsvarande arbetsförband och icke åt personer som samtidigt flyttas från ort till annan och/eller
grupperas in i nya arbetsförband, vilkas medlemmar äro främmande för varandra. Kommitténs majoritet föreslår emellertid att omläggningen av försäljningsreglerna skall i tiden sammankopplas med djupgående omläggav och nykterhetsvårdsorganen. I sina detaljer är detta ningar försäljningsutarbetat med av förnämliga och är säkerförslag mycken omsorg experter ligen beträffande det kommande förvaltningsarbetets det-aljer präglat av förutseende så långt ett sådant förutseende nu är möjligt. Beträffande utformningen av vissa huvuddrag i den nya organisationen, såsom beträffande sammanförandet av samtliga uppgifter till ett organ eller deras fortsatta uppdelning på två organ och, .i sistnämnda fall, dess fördelning på de två organen, samt beträffande försäljningsorganets lokala eller rikskaraktär, rådde länge stor tveksamhet inom kommittén. För vår del hysa vi på grunder, som i det följande skola beröras, stor tveksamhet inför det organisationsalternativ, ett riksutminuterings-bolag, helt frikopplat från nykterhetsuppgifter och en med samtliga sistnämnda, disparata uppgifter belastad länsnykterhetsnämnd, som kommittén till slut stannat för. Det är emellertid inte vår mening att i detta alternativs ställe nu omedelbart förorda ett annat slutligt organisationsalternativ. Kommitténs tveksamhet är för vårt sätt att se ett för att i förväg utan prakbelägg svårigheten tiska prov bestämma den slutliga organisationen. Och denna tveksamhet framstår för oss som ytterligare ett skäl att låta den organisatoriska omläggningen efterföl ja icke åtfölja förändringen i försäljningsreglerna. Eftersom de nya organen äro medel i de nya försäljnings- och nykterhetsvårdsreglernas tjänst böra de i det prövande begynnelseskedet kunn-a smidigt anpassas efter de behov, som och i tveksamma fall icke i förtillämpningen avslöjar väg bin-das till en fast form. Hela vår hittillsvarande svenska utveckling har använt en motsatt metod i fråga om försäljningsorganets utformning: experiment först, lagregel sedan. Bolaget i Falun bildades 1850, det första lagbudet begränsat till ett enkelt medgivande att överlåta försäljning åt sådana bolag är daterat 1854. Med ledning av utfallet av experiment under åren 1855 till 1905 med högst växlande bolagstyper utformades den i 1905 års brännvins-försäljningsförordning fixerade bolagstypen, efter nya experiment med nya försäljningsregler under åren 1912 till 1916 den i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning angivna. Det första Sarabolaget föddes utan stöd av lag 1915. Sådant stöd fick det först 3937. Mot av denna erfarenhet -- som inte är till sambakgrund ju begränsad hällets nykterhetsvårdsorgan utan har giltighet för organen för de flesta samhällsingripanden, exempelvis för organen för undervisning och rättsvård — skulle vi sålunda föredra, att så litet som möjligt söka binda den organisatoriska anpassningen till de nya försäljningsreglerna genom i förväg fixerade regler och i stället lämna erforderligt utrymme för övergång i etapper under ständig anpassning till de erfarenhet-er, som under denna (övergång göras. Det är emellertid angeläget, att de frågeställningar, som denna steg för steg fortgående anpassning ha att ge svar på, klart redovisas. Av de uppgifter,
364:
som för närvarande åligger den organisatoriska konstellationen nykterhetsnämnd-systembolag bör enligt kommittén spritransoneringen bortfalla. Följande fem relativt åtskilda arbetsuppgifter komma emellertid att kvarstå: 1) på den enskilde missbrukaren med särskild anpassning till dennes egenskaper inriktade åtgärder (»individuell nykterhetsvârd»); 2) utminutering av rusdrycker; 3) förslag till eller prövning av ansökningar rörande inrättande av försäljningsställen för rusdrycker eller öl och rörande kringföring av öl; 4) övervakande av skötseln av sålunda -medgiven försäljning; 5) registrering av de data som äro erforderliga för handhavande av uppgifterna under 1)-4). Den andra av dessa uppgifter vilar för närvarande helt på systembolagen, de övriga fyra äro med vissa variationer från ort till ort fördelade på nykterhetsnåmnd och systembolag. Kommittén hänför i båda alternativen den första av uppgifterna restlöst till nykterhetsnämnderna, den andra i alternativ I lika restlöst till ett nyinrättat riksutminuteringsbolag och i alternativ II liksom nu till lokala systembolag. Uppgifterna 3 och 4 hänföras i alternativ I principiellt till nykterhetsnämnderna, men riksbolaget har tillagts självständig befogenhet att inrätta utminuteringsställen och utöva viss nykterhetsinspektion över dessa. I alternativ II blir beträffande rusdrycker fördelningen mellan länsnykterhetsnämnd och systembolag i stort sett den nuvarande. Uppgiften 5 är enligt båda alternativen avsedd att handhavas av länsnykterhetsnämnden, men försäljningsorgan-et skulle alltjämt vissa av de data, vilka registrera ligga till grund för nykterhetsvård och tillståndsgivning. I fråga om uppgifterna 3 (inrättande av försäljningsställen), 4 (kontroll över försäljningsställen) och 5 (registrering) har kommittén sålunda tvingats att uppge den restlösa hänföringen till ettdera av de två organen. Det ger på sitt sätt ett intressant belägg på h-ur nära sammanvävda med varandra nykterhetvårds- och försäljningsuppgifter äro. Särskilt utpräglad synes oss svårigheten vara att vid en fördelning av uppgiften på två från varandra relativt fristående organ träffa ett avgörande mellan att låta den ursprungliga och grundläggande befattningen med spörsmål rörande inrättande av försäljningsställen kvarbliva hos försäljningsorganet och som hittills begränsa nykterhetsvårdsorganets andel till ett senare yttrande eller att överföra denna ursprungliga och grundläggande befattning med tillståndsärenden till länsnykterhet-snämnderna. Inrättandet av ett enstaka försäljningsställe och tillämpningen i samband med tillståndsgivningen av lagens för detta inrättande nykterhetsvårdsuppgifter, regler inrymmer som kvantitativt ha större räckvidd än av ett enstaka fall handläggningen av den individuella som faller inom den första nykterhetsvård, uppgiften. En framgångsrik av förutsätter i båda fallen ett lösning uppgiften ihärdigt nykterhetsintresse, som icke låter sig nedslås av motgångar eller motstånd. Men de egenskaper i övrigt, som äro erforderliga för framgång äro högst
olika. Til1st:’mdsgivningen kräver företrädesvis ekonomisk insikt och ekonomiskt handlag, den är en uppgift långt mera befryndad med bolagets försäljningsuppgift än med den individuella nykterhetsvården. Skall man i fortsättningen ha två organ på detta område, så ter det sig, såvitt man utan föregående prov med en motsatt anordning kan döma, ändamålsenl-igare att kombinera utminutering av rusdrycker och tillståndsgivning än individuell nykterhetsvård och tillståndsgivning. Hittills synes det också endast i något enstaka fall 11a förekommit personalunioner mellan arbetet med den individuella nykterhetsvården och arbetet med tillståndsärendena. Att tillfredsställande rekrytera de i alternativ I föreslagna kamslicheferna synes också komma att möta utomordentliga svårigheter. Att altern-ativ Il bibehåller den nuvarande grupperingen ter sig därför tills vidare som ett avgörande företräde hos detta gentemot alternativ I, som drager den organisatoriska gränsen mellan individuell nykterhetsvård och tillståndsgivning å ena sidan och utminutering av rusdrycker å den andra. Inom kommittén ha vi förordat en prövning av den organisatoriska anordning, som 1912 utan mera detaljerad utformning föreslogs av dr Ivan Bratt, ett enhetligt regionalt organ, av Bratt förslagsvis betecknat som walkoholnämnd, uppdelat på en nykterhetsvårdsbyrå och en försäljningsbyrå för samtliga i det föregående berörda uppgifter. Då ett sådant organ som nykterhetsvårdsorgan måste tilldelas vissa offentligrättsliga befogenheter, kan det uppenbarligen icke få bolagsaform. Det måste emellertid dela vissa egenskaper med det affärsdrivande verket, men detta i den uttunnade form, som exempelvis jordbruksnämnden skulle ha fått, därest svenska spannmålsaktiebolaget, som ursprungligen föreslogs, hade införlivats med nämnden. Vi äro emellertid väl medvetna om att ett sammanlförande av försäljningsoch vårduppgift till ett organ kan ha vissa folkpsykologiska risker. 1911 års nykterhetskommitté var för sin del så obenägen att tilldela försäljningsorganet någon som helst nykterhetsvårdsuppgift att den föreslog dess förläggning till en särskilt inrättad kontrollnämnd. Hade detta förslag godkänts skulle man sålunda fått tre organ, nykterhetsnämnd, kontrollnämnd och försäljningsbolag. Denna uppspaltning vann emellertid ingen resonans vid remissförfarandet och föreskrevs därför inte i -1917 års förordning. Skulle emellertid starka invändningar av motsvarande natur rätts-
eller
liga vanskligheter förhindra utformningen av ett organ so1n samtidigt är nykterhetsvårdsorgan och affärsdrivande verk, torde man alternativt böra pröva en anordning, som formellt bevarar den nuvarande åtskillnaden men gör samverkan mellan nykterhetsvårdsorgan och försäljningsorgan långt intimare än den hittills varit. Man synes få ett tillförlitligare material för en bedömning av den ändamálsenligaste framtida organisationen och samtidigt den smidigaste formen för infogning av en del av den vid spritransoneringens slopande överflödiga systembolagspersonalen i det vidgade nykterhetsvårdsarbetet om omläggningenv sker i följande ordning. I försäljningsförfattningen föreskrives, att av ärenden rörande
beredning
tillstånd till försäljning av rusdrycker skall som hittills och enligt alternativ II handhavas av Systembolag. Systembolag tillågges enligt alternativ II motsvarande befattning med tillstånd rörande försäljning av öl. I organisatoriskt hänseende hihehålles den nuvarande systembolagsorganisationen till en början oförändrad. I samband med ransoneringsbestämmelsernas slopande får länsnykterhetsnämnden överta sådana lokalutrymmen hos Systembolaget i residensstaden (eventuellt hos annat Systembolag i länet, där anslutning till detta ur nykterhetssynpunkt finnes tjänligare) som därigenom bli lediga. Sedan sådan sammanflyttning ägt rum upptages till en början problemet om registreringen under de nya förutsättningarna till omprövning.. Bortfallet av ransoneringen kommer att i nämnda hänseende betyda en avsevärd besparing, men registreringen är redan nu ett kvantitativt betydande problem inom de större nykterhetsnämnderna och måste bli det än mera inom den framtida Ett man därvid kunna nykterhetsvärden. avgörande synes träffa utan föregående experiment: samtliga registerhandlingar som avse en persons nykterhetsförhållanden bör finnas i ett register och i den mån nykterhetsvård och försäljning handhaves av åtskilda organ antingen hos V nykterhetsvårdsorganet eller hos ett särskilt registreringsorgan fristående från båda. I den mån ett särskilt försäljningsorgan för framtiden kommer att handha registreringsuppgifter av nykterhetsvårdsnatur, synas de höra begränsas till uppgifter som avse ett fåtal detaljer av vikt för bedömningen av en persons konsumtions- och nykterhetsförhållanden. I nåra anslutning till bedömningen av det framtida behovet av registrering och av användningen av den hittillsvarande registreringspersonalen inom Systembolag och blir det erforderligt att träffa avgörande om nykterhetsnämnder den framtida av och ställningen för den personal, som inanvändningen om systembolagen hittills ägnat åt nykterhetsvårdsuppgifter, kontrollsig föreståndare, s. k. beslutsättare etc. De dessa hittills haft arbetsuppgifter äger en sådan gemensamhet med nykterhetsvården i uppgiftens allmänna bakgrund, att kontrollföreståndare i några fall samtidigt varit ombudsman i länsnykterhetsnämnd eller från den ena befattningen övergått till den andra. Person som nu upprätthåller sådan befattning hos Systembolag bör därför beredas möjlighet att försöka sig på närliggande uppgifter inom den till sitt arbetsområde och till sitt personalbehov utökade länsnykterhetsnämnden. Det vid den här föreslagna anordningen kunna ske utan synes att han till en början formellt frånträder sin anställning hos systembolaget. . Genom denna anordning kan man vänta att efter hand få en tillfredsställande nykterhetsvårdsorganisation utkristalliserad. Att organisatoriskt avgränsa den andra grupp som handhar eller handlägger utminuteringsärenden torde icke möta större svårigheter. Den största svårigheten i hela avser, som framhållits i det föregående, handhaorganisationsspörsmålet vandet av tillståndsärendena. Dessa komma till följd av tillståndsförfarandets utformning att förete en med fyraåriga intervall; den anhopning per-
sonal, som sysselsättes därmed måste mellan dessa tidpunkter av anhopning sysselsättas också med andra uppgifter och då uppkommer frågan om till vilken av de två förenämnda avdelningarna anknytningen bör ske. Det synes oss uppenbart, att de personer inom systembolagen, som hittills handhaft frågor om överlåtelse av tillstånd till utskänkning av rusdrycker, ha större förutsättningar att bl. a. genomföra den nya centraliserade beredning av ärenden rörande tillstånd till handel med öl, som enligt kommitténs förslag skall föregå ärendets överlämnande till länsstyrelsen för slutlig omprövning och beslut, än funktionärer inom länsnykterhetsnämnden som åtminstone till en början måste vara relativt främmande för sådana spörsmål. Huruvida tillståndsprövningen i ett senare skede bör överföras till länsnykterhetsnämnden, blir eventuellt ett viktigt vid den tidpunkt, spörsmål då man på grundval av ett under de angivna formerna bedrivet intimt samarbete mellan länsnykterhetsnämnd och systembolag har tillräckligt erfarenhetsmaterial för att pröva huvudfrågan: ett organ med särskilda avdelningar för nykterhetsvård och försäljning eller även i fortsättningen två organ i intim samverkan. Handhavandet av den fjärde uppgiften, övervakningen av rättigheterna, har så nära samband med handhavandet av tillståndsberedningen, att dess organisatoriska placering synes böra följa tillståndsberedningens åt.
2. Fröken Svensson
Valborg
Inköpsregistreringen (18 §), måltidstvånget (45 §) och 10 cl-bestämmelsen (47 §).
Den svenska rusdryckslagstiftningen har icke motsvarat de förhoppningar som från nykterhetsvänligt håll knöts till densamma vid dess tillkomst. Den har mera legaliserat än motverkat spritmissbruket, snarare ökat än begränsat antalet spritkonsumenter. Motboken har för många blivit liktydig med ett slags medborgarintyg. Hela systemet med indelningen av folket i olika förbrukarkategorier, ransoneringen, kontrollen, den uppenbara klasskaraktär-en i ransoneringsbestämmelserna har vidare bidragit till att underminera den hittillsvarande lagstiftningens anseende i folkets ögon. Kommitténs ståndpunktstagande i kärnfrâgorna är ett uttryck för den djupgående äsiktsförskjutning i fråga om den hittillsvarande rusdryckslagstiftningens nykterhetspolitiska värde som ägt rum. Det är en radikal förändring som här föreslås. Jag har även anslutit mig till kommitténs uppfattning i huvudfrågorna. Å andra sidan har jag ansett mig böra uttrycka en särskild meningi några detalj spörsmål, där, enligt min uppfattning, kommittémajoriteten icke dragit konsekvenserna av den principiella uppfattning som präglar dess betänkande. I dessa punkter har den, utan att ange vägande nykterhetspolitiska skäl, slagit vakt om gällande bestämmelser som icke har stöd i folkets rättsmedvetande utan snarast betraktas som krångel
och trakasserier. I tre av dessa har jag ansett mig böra avge reservation. Den första punkten gäller registreringen av inköpen. Det enda som härmed är att man med hjälp av den föreslagna spärrlistan kan föruppnås hindra kända missbrukare från att personligen inköpa alkoholvaror i utmen deras möjligheter att få fatt i »systemsprit› minuteringsaffärerna, kommer dock att vara taget obegränsade. De som spärrpraktiskt genom listan kommer att avstängas från utgör en så liten del av befolkinköp ningen, att deras missbruk icke kan anses motivera att samtliga inköp i riket skall Det är min absoluta de erregistreras. övertygelse, grundad på fanheter jag under kommittéarbetet vunnit om det hittillsvarande registreringssystemets bristande effektivitet ur nykterhetspolitisk synpunkt, att den effekten blir betydligt större om de medel, som den nykterhetsfrämjande kommer att kosta, i stället anslås till direkt nykföreslagna registreringen terhetsfrämjande åtgärder. Med den förstärkning av de nykterhetsvårdaude organen som kommittén rekommenderar bör det bli möjligt att på ett mera effektivt sätt än hittills beivra alkoholmissbruk. Den andra gäller måliidstvänget. Kommittémajoriteten hävdar punkten att en viktig beståndsdel i den svenska restaurangknlturen är föreskriften om att inte må intagas annat än i samband med måltid. Perspritdrycker sonligen anser jag att den enskilde själv må ha rätt att avgöra den saken. Det krav som samhället, myndigheter och medmänniskor har rätt att ställa på honom eller henne är ett nyktert och hyfsat uppträdande. Bland den breda allmänheten betraktas måltidstvånget som en obehörig inblandning och ett tillgodoseende av restauratörernas ekonomiska intressen. Att tillse att hyfs och kommer, som hittills, att ligga ordning upprätthâlles på restaurangerna i restauratörernas eget intresse, då de i annat fall löper risk att förlora ju Man kan visserligen tvinga gästerna att betala utskänkningsrättigheterna. för den föreskrivna minimimåltiden, men däremot icke att äta upp den. En hel del mat nu till mat som betalar går spillo på restaurangerna, gästerna för men icke konsumerar. Det finns, min uppfattning, ingen anledenligt att det impopulära måltidstvånget i samband med spritning upprätthålla utskänkningen. intar en från kommittémajoriteten avvikande mening i fråga Slutligen jag om via‘ utskänkning av brännvin. Den blir, an- 10—centilitersma:cimeringen ser en verklighetsfrämmande och meningslös bestämmelse, jag, fullkomligt utan något som helst underlag och därför utan varje benykterhetspolitiskt Prisskillnaden brännvin och exempelvis ›folkk0njak» är oberättigande. på och deras alkoholhalt ungefär densamma. Att föreskriva tydlig respektive en av hrännvinet kommer otvivelaktigt att restauranggästerna maximering bli betraktat som ett krångel för krånglets egen skull. Den suggestiva verkan som de nuvarande visat ha kommer utan
maximeringsbestämmelserna sig
tvivel att göra även i fortsättningen om maximering föreskrives sig gällande brännvin. Här - liksom för också i inom utskänkningen på övrigt fråga om måltidstvånget —— inställer sig också om nödvändig kontroll problemet av föreskrifternas efterlevnad.
Jag rekommenderar därför att den ifrågasätta registreringen av inköpen icke genomföres, att det s. k. måltidstvånget slopas och att den föreslagna 10-centilitersmaximeringen icke kommer i f-råga.
3. Herr Utterström»
Av min till principbetänkandet fogade reservation (SOU 1952: 53 s. 162) framgår att jag icke anser att kommitténs förslag till rusdrycksförsäljningsförordning bör läggas till grund för en ny försäljningslagstiftning. Skulle så emellertid bli fallet, har jag ansett mig höra här redovisa följande avvikande mening om utformningen i några detaljfrågor.
Försäljningsorganisation (13 §), legitimationshandling och inköpsförfarande (17 §) samt registrering (18 §).
Kommittén har redovisat två alternativ för försäljningskontrollens organisation. Båda alternativen utgå från att och kvantitetsbegränsningen slopas
att allmänhetens rusdrycksinköp registreras samt att missbrukare
avstängas från inköpsrätt. Som framgår av det föregående kan jag icke ansluta till mig den av kommittémajoriteten förordade fria försäljningen. anser Jag mig dock böra granska vissa sidor i de båda alternativ i om fråga bolagsform och teknisk utformning av försäljningen, som av kommittén. Därframlagts jämte skall jag i korthet skissera huru anser att jag själv försäljningsorganisationen och kontrollen bör ordnas under samma som förutsättning legat till grund för de av kommittén alternativen I och II. uppgjorda Frågan om lämpligheten av en ytterligare koncentration av antalet systembolag är helt beroende av de uppgifter, som komma att påläggas försäljningsorganen. Genomföres det föreslagna alternativ I, bli systembolagen praktiskt taget endast distributions- och försäljningsorgan. Under sådana förhållanden synes bärande skäl mot en starkare koncentration icke kunna anföras. Bibehållas systembolagen åter vid vissa och vid befattkontrolluppgifter ning med utskänkningsärenden enligt alternativ II, bör koncentrationen icke utsträckas längre än till ett konsekvent fullföljande av tankegângen i nu gällande försäljningsförordning, d. v. s. alternativ II förutsätter i
såsom prin-
cip ett bolag i varje län.
Angående alternativ I. Enligt detta alternativ skall den som önskar rusutminuteringsvis köpa drycker å utminuteringsstället lämna undertecknad rekvisition egenhändigt samt legitimera med eller annan försedd med sig medborgarkort handling, namnteckning och födelsenummer. I varje butik skall finnas en spärrlista upptagande födelsenumret samt första bokstaven i efternamnet på samtliga personer i riket, vilka äro spärrade för inköp. Denna lista beräknas komma att omfatta cirka 50 000 innehålla cirka 100 blad.
personer och
24-5112362
Vid närmare undersökning finner kommittén, att medborgarkort i varje fall för närvarande icke komma att tillställas allmänheten. Kommittén diskuterar därefter de eventuella andra legitimationshandlingar, som kunna komma i fråga vid rusdrycksinköp. Därvid framhålles att kravet på kontroll av namnteckningen icke synes böra göras ovillkorligt. Kravet på uppgift om födelsenummer måste däremot ovillkorligt upprätthållas. Såsom exempel legitimationshandlingar anföras bl. a. åldersbetyg, körpå lämpliga pass, kort och identitetskort, under förutsättning att dessa handlingar förpostens ses med födelsenummer. Det må konstateras att icke någon av nu nämnda handlingar för närvarande är försedd med födelsenummer och således icke kan användas såsom legitimationshandling vid rusdrycksinköp. Detta kan emellertid ordnas på sådant sätt, att vederbörandes nuvarande legitimationshandling (åldersbetyg, eller körkort) mot försedd med födelsenummer. Ett sådant pass utbytes ny utbyte kommer dock att kräva icke ohetydliga kostnader för såväl den enskilde som det allmänna. En stor del av allmänheten använder relativt sällan åldersbetyget, körkortet eller passet. Skulle någon av dessa handlingar komma att erfordras vid skulle den i allmänhetens ögon snabbt förlora sin rusdrycksinköp, ursprungliga karaktär och huvudsakligen komma att betraktas som ett slags motbok. Om den nuvarande motboken, som kommittémajoriteten förmenar, utgör ett
socialt prestigetecken och en anordning som suggererar till inköp av rus-
drycker, torde den nya inköpshandlingen inte undgå att erhålla samma värde och egenskap. Avsevärda komma även att om dessa allpraktiska olägenheter uppstå, männa legitimationshandlingar skulle användas vid rusdrycksinköp. Såsom exempel härpå kan anföras följande. De nuvarande motböckerna äro så konstruerade, att femtio inköp kunna göras på dem, varefter de av vederbörande systembolag utbytas mot nya. Trots att motböckerna sålunda ha relativt kort varaktighet och äro försedda med speciellt slitstarka pärmar, förslitas de mycket starkt. Erfarenheterna ha givit vid handen, att ungefär en tredjedel av de utbytta motböckerna äro så förslitna att texten på pärmarna icke kan läsas. Av de något mer än 700 000 motböcker, som årligen förnyas, äro sålunda mer_ än 200000 helt förslitna. Lika stor, om icke större, förslitning måste man räkna “led beträffande andra legitimationshandlingar. De olika handlingsutställande myndigheterna komma därigenom att åsamkas ett arbete med utstälavsevärt lande av nya handlingar i stället för förslitna sådana. Komma de av 1949 års uppbördssakkunniga föreslagna skattekorten till utförande, bortfalla emellertid en del av de här framförda invändningarna mot de föreslagna legitimationshandlingarna. Årligen utlämnas av systembolagen ungefär 24000 ersättningsmotböcker för förkomna sådana. Om annan legitimationshandling än motbok införes, har man ingen anledning att räkna med. att antalet förkomna sådana handlingar skulle bli mindre än antalet förkomna mothöcker. En förkommen
motbok kan spärras på ett effektivt sätt. Motboksinnehavaren erhåller nämligen motbok med nytt nummer varvid det tidigare motboksnumret spärras. Möjligheten att spärra någon av de av kommittén föreslagna legitimationshandlingarna, i samband med att ny utställes för en legitimationshandling borttappad sådan, finnes däremot icke. Den nyutställda legitimationshandlingen måste nämligen förses med samma födelsenummer som den förkomna. som tillhört avliden kan — av Legitimationshandling, person, på grund att kravet på bestyrkt namnteckning icke är ovillkorligt —— utan större risk för upptäckt utnyttjas obehörigen. Sådant utnyttjande. av legitimationshandling kommer endast i att kunna eftersom sällsynta undantagsfall upptäckas, någon originalnamnteckning icke finnes vare vid sig utminuteringsstället eller hos registreringscentralen. Enligt det tänkta inköpsförfarandet skall kunden vid personligt inköp avlämna en egenhändigt underskriven rekvisition samt sin uppvisa legitimationshandling. Vederbörande funktionär skall därefter kontrollera, att kunden icke är uppförd i att överensstämmer med spärrlistan, namnteckningen legitimationshandlingens, i de fall där denna är försedd med egenhändig namnteckning, samt anteckna eller markera kundens födelsenummer med ledning av uppgifterna i Då födelsenumret alltid legitimationshandlingen. innehåller nio (9) siffror, är funktionärens antecknande av detta nummer tidsödande, vartill kommer att det stor risk för uppenbarligen föreligger felskrivning. Att under de pressande förhållanden, varunder utminuteringspersonalen måste arbeta under fredagar och lördagar, utföra denna anteckning felfritt torde vara utan eller omöjligt personalökning avsevärd förlängning av väntetiden för kunden. i måste också Slagningen spärrlistan vara mera tidskrävande än slagningen i de nu befintliga utminuteringsregistren. Även med beaktande av att å motbokens av instämplingen stämpelblad den inköpta kvantiteten skulle bortfalla, torde bli expeditionstiden längre än den nuvarande samt risken för fel bli avsevärt större. Vid personliga inköp skall förete sin köparen legitimationshandling jämte en underskriven rekvisition, d. v. s. 2 vid ombud handlingar; inköp genom skall ombudet i regel förete fullmakt, rekvisition och uppdragsgivarens legitimationshandling jämte i enstaka fall d. v. s.
egen legitimationshandling,
tre eller fyra För närvarande kräves endast en handlingar. handling vid inköp, motboken, i enstaka fall två, då ombud avkräves ombudsblannämligen kett eller fullmakt. V De många fel vid av de anteckningen niosiffriga födelsenumren, som måste uppstå, medföra också att av måste registreringen inköpen bli behäftad med samma fel och således i fall många ge en missvisande bild av en persons inköp. Värdet av registreringen måste därmed bli minskat. väsentligt I kostnaderna för de med kalkylen angående registreringen förenade arbetsuppgifterna har någon icke till de kostnader, som hänsyn tagits komma att åsamkas olika för av födelsenummer myndigheter anbringande på legi- I timationshandlingarna. Ej heller har någon hänsyn till kostnaderna tagits
i stället för förekomna eller för utställande av nya legitimationshandlingar förslitna sådana. Dessa kostnader torde såsom framgår av det föregående komma att till icke obetydliga belopp. uppgå Den beträffande behovet av personal vid registreringsgjorda kalkylen centralen är alltför summarisk för att läsaren med någorlunda säkerhet skall kunna bedöma densamma. Kommittén har räknat med att 61 befatterfordras för denna central. I detta antal torde - förutom ningshavare ingå - för och av rekvisitionerna, för arbetsledning personal stansning sortering av beräknade 100 000 registerutdrag, för statistikiordningställande årligen för av samt servicepersonal för maskinföring, iordningställande spärrlistan och vaktmästare. En av behovet av personal för dessa parken beräkning olika — med av erfarenheten från andra större
arbetsdetaljer synes ledning
som bearbeta hålkort -- handen, att det antalet beföretag, ge vid angivna är alltför knappt i förhållande till arbetsuppgifterna. fattningshavare
Angående alternativ II. Vid en mellan alternativ I och alternativ II synes mig alternajämförelse tiv II ha stort företräde, då det dock ger möjlighet till en relativt effektiv efterkontroll och registrering. detta alternativ skola kunderna liksom nu vara bundna till viss bu- Enligt tik. De nuvarande motböckerna skola emellertid I stället skola kunslopas. dernas å antecknas s. k. ordnade inköp utminuteringsstället på inköpskort, efter födelsenummer eller ev. annat kundnummer och försedda med vederbörandes Kunderna förutsättas skola erhålla ett häfte rekvinamnteckning. sitionsblanketter, försedda med vederbörandes födelsenummer (kundnummer). beredes kunden möjlighet att göra inköp på s. k. allmän Därjämte blankett, vilken vid förses med vederbörandes nummer. inköpet För större delen av kundkretsen torde det icke utgöra någon som helst olägenhet att vara bunden till viss butik. Erfarenheterna från annan detaljhandel tala härför. Flertalet hålla sig i regel till bestämda butiker. personer Detta torde även gälla vid inköp av rusdrycker. För en mycket begränsad del av allmänheten i de största städerna finnes dock ett behov av att kunna göra i valfri butik i staden. Detta gäller speciellt personer, inom yrken där inköp växlar, såsom exempelvis anställda inom byggnadsindustri och arbetsplatsen För sådana kan det vara bekvämt att ha möjtransportverksamhet. personer att i den butik, som i närheten av den tillfälliga arlighet göra inköp ligger Detta behov kan, liksom redan nu är fallet, tillgodoses, utan betsplatsen. åsidosättande av erforderlig kontroll, genom ett speciellt transportkort. Beträffande alternativ II inskränker jag mig i övrigt till att påpeka, att det kommer att medföra icke kostnader att slopa den nuvarande reoväsentliga vid utminuteringsställena och ersätta den med inköpskort för gistreringen i runt tal två miljoner kunder utökat med det icke obetydsystembolagens liga antal, som torde tillkomma genom bortfallandet av den nuvarande prövningen och ålderstillämpningen.
Organisationen vid fri inkäpsrätt.
Vid utformningen av försäljningskontrollens organisation är det nödvänatt till en början söka bilda sig en uppfattning om huruvida en registredigt ring av allmänhetens rusdrycksinköp över huvud taget kommer att ha något värde ur nykterhetssynpunkt, om kvantitetsbegränsningen slopas. Uppen barligen kommer avstängningen av missbrukare att vara av ringa värde, när i stort sett alla få inköpa obegränsade kvantiteter. Trots det begränsade värde som registreringen av rusdrycksinköpen torde komma att få vid en fri försäljning, anser jag dock, att en viss registrering temporärt horde bibehållas tills praktiska erfarenheter vunnits om huru borttagandet av kvantitetsspärrarna och det individuella kontrollförfarandet
inverkar på nykterhetstillstândet och huruvida nykterhetsvårdsorganen över
huvud taget komma att ha någon praktisk användning av uppgifterna om enskilda personers rusdrycksinköp. Registreringen torde närmast böra betraktas som en säkerhetsanordning under åren närmast efter en eventuell till fri inköpsrätt. övergång Med hänsyn till registreringens tvivelaktiga värde synes det föga välbetänkt att införa helt nya såsom föreslagits i såväl alterregistreringsformer, nativ I som alternativ II, med de dyra uppläggningskostnader detta skulle medföra. Den nuvarande registreringsformen bör därför bibehâllas. Gränsdragningen mellan försäljningsorgan och nykterhetsvårdsorgan bör i delar huvudsakligen vara den som föreslagits i alternativ II,
tillämpliga
d. v. s. att uppgifter om personer, som gjort sig skyldiga till alkoholmissbruk m. m. samlas hos länsnykterhetsnämnderna under det att uppgifter om allmänhetens rusdrycksinköp registreras hos vederbörande utminuteringsställe. Mothoken bör bibehållas såsom tekniskt hjälpmedel för försäljningen. Den som önskar inköpsrätt får ansöka därom. Ansökningarna prövas med ledning av de uppgifter, som finnas hos länsnykterhetsnämnderna. I den utsträckning länsnykterhetsnämnd begär skall försäljningsorganet lämna uppgift om kundkretsens inköp. Uppgift härom inhämtas i huvudsak genom granskning av avstämplingarna i förbrukade motböcker, ett förfaringssätt, som redan nu användes vid systembolagen och visat sig fungera tillfredsställande. Vid behov kan uppgift om de senaste inköpen inhämtas på vederbörande utminuteringsställe genom granskning av avstämplingarna, då motboken nästa gång företes för inköp. . , I de fall nykterhetsvårdsorganen förordna därom, spärras inköpsrätten för som gjort sig skyldiga till fylleriförseelse eller annan förseelse av personer, sådan art, att denna åtgärd anses böra vidtagas. De spärrade motboksnumren sammanföras i en lokal spärrlista, som omfattar motsamtliga spärrade böcker inom försäljningsömrådet. Denna spärrlista kommer att bli betydligt hanterligare än motsvarande lista enligt alternativ Idärigenom att antalet spärrar är avsevärt mindre och att motboksnumren i regel utgöras- av högst femsiffriga tal medan födelsenumren i sistnämnda lista äro niosiffriga. Då motbokenv bibehålles, komma de totala kostnaderna för försäljnings-
att bli väsentligt lägre än i alternativ I. blir som organisationen Spärrlistan nämnts mera och behovet av om födelsenummer och hanterlig, anteckning kontroll mot bortfaller. Denna förenkling kan beräklegitimations-handling nas medföra ett minskat behov av i förhållande till alternativ I personal med omkring 150 personer å samtliga utminuteringsställen sammantagna. Förutom nu berörda besparingar tillkomma vid jämförelse med alternativ I de som skulle att olika myndigheters arbete med uppkomma därigenom utställandet av bortfaller. De totala kostnaderna legitimationshandlingar skulle därmed sannolikt bli lägre än de för alternativ I beräknade.
Utminuteringstiden (16 §).
av den dagliga tid, varunder försäljningsställe för rusdrycker Längden hålles öppet, äger säkerligen icke ringa betydelse ur nykterhetssynpunkt med nuvarande och kommer sannolikt att vara större vid försäljningslagstiftning ett utan individuell ransonering. Vid bortfall av kvantitetsbegränssystem ningen kan det tillfälliga behovet av inköp komma att för många köpare och kanske främst då för de ur nykterhetssynpunkt mindre pålitliga få en dominerande för valet av tidpunkt för inköp. Det måste därför betydelse vara att icke utsträcka affärstiderna på sådant sätt, att tillgodoangeläget seendet av en önskan att göra lätt kan leda till tillfälligt uppträdande inköp missförhållanden. Kommittén anför också att affärstiderna böra bestämmas sätt, att missförhållanden i görligaste mån undvikas. på ett sådant En sådan är svår att göra, men det torde vara avvägning givetvis mycket att en förlängning av den nu i allmänhet tillämpade ofrånkomligt generell affärstiden icke kan rekommenderas ur nykterhetssynpunkt.
Utskänkningstillstånd (24 och 25 §§, 28-30 §§ samt 57 §).
I om föreslår kommittén (alternativ I) fråga utskuänkningsrättigheterna
den att vederbörande restauratör skall äga själv göra ansökan
ordningen, om sådan och att tillståndet skall lämnas direkt till denne. I detta rättighet avseende ansluter till alternativ II, vilket innebär att systembolagen jag mig skola vara bärare av Dessutom böra fullalltjämt utskänkningsrättigheterna. i kommun bibehållas vid nuvarande ansökningsrätt. mäktige Den av kommittén alternativ I föreslagna ordningen kommer säkerenligt att medföra en avsevärd ökning av antalet ansökningar. Systembolaligen och kommunernas återhållsamhet i fråga om dylika gens förhandsprövning ha utan tvivel medfört en begränsning av antalet utskänkningsansökningar ställen. I om utövandet av bör som för närvarande gälla att fråga utskänkning skall överlåtas av till restauratör eller restaurangbolag. rättigheten bolaget böra även kunna erhålla tillfälliga utskänkningstillstånd Systembolagen att utövas inom viss kommun vid enstaka tillfällen för slutna sällskap. Medtill sådant tillstånd bör avse antingen ett bestämt antal tillfällen givande
eller en allmän befogenhet för Systembolaget att utöva utskänkning inom kommun till slutna sällskap. Den allmänna regeln, att systembolag icke skall bedriva utskänkning i egen regi, bör gälla även för dessa fall. Systembolagen synes emellertid böra äga överlåta nu ifrågakommande tillstånd utan hörande av nykterhetsnéimnd eller polismyndighet, vilka ju haft tillfälle att yttra sig redan vid behandlingen av ansökan om dessa tillstånd. Överlåtelse av utskämkningstillstând anser jag emellertid icke böra, såsom nu är fallet, vara underkastad fastställelse av länsstyrelsen utan prövningen av restauratörens lämplighet bör ankomma på systembolaget. Till kommitténs förslag att länsnykterhetsnämnderna skola vara förberedande och övervakande organ ansluter jag mig så tillvida, att länsnykterhetsnämnden skall vara remissinstans i fråga om utskänkningstillstånd och övervakning ur nykterhetssynpunkt åligga denna. Den övervakning som kan erfordras ur andra synpunkter, nämligen den ekonomiska kontroll som kan föranledas av statens fiskaliska intressen samt övervakningen av restauratörens iakttagande av bestämmelser i försäljningsförordningen eller eljest meddelade föreskrifter, bör icke lämpligen läggas på länsnykterhetsnämnden utan åvila systembolaget.
Inskränkningar i utskänkningsrätten (36 §).
Den rätt som här tillägges länsstyrelsen såsom tillståndsgivande myndighet kan medföra, att exempelvis kvantitetsbegränsning eller höjd utskânkningsålder föreskrives för en enstaka restaurang, där missförhållanden konstaterats. I fråga om höjning av utskänkningsåldern innebär detta en återgång till den ordning som gällde före den 1 oktober 1938 med endast den skillnaden, att länsstyrelsen icke är bunden; av eventuella kommunala önskemål eller förslag. De motiv som föranledde ändringen i försäljningsförordningen i fråga om lokala bestämmelser om utskänkningsåldern, såsom önskvärdheten av enhetliga bestämmelser över hela landet, synas mig alltjämt äga full giltighet. Härtill kommer att det måste bli förenat med stora svårigheter att övervaka
efterlevnaden av föreskrift om kvantitetshegränsning och höjd utskänk-
ningsålder på en enstaka restaurang. Det kan bli nödvändigt att ålägga restaurangen att införa särskilda tekniska anordningar som möjliggöra en nöj aktig övervakning. Enligt mitt förmenande torde det därför vara häst för det allmänna och även för den enskilde restauratören, om konstaterade missförhållanden i första hand medföra varning eller erinran samt om härmed ej vinnes avsett resultat, totalt utskänkningsförbud för kortare eller längre tid.
Utskänkningstiden (48 §).
Kommitténs förslag innebär, att spritdrycker icke få utskänkas före kl. 15.00, medan vin och starköl få utskänkas från kl. 12.00.
Önskvärdheten av en och resultatet av en av SARA i spritfri arbetsdag Stockholm utförd undersökning, utvisande att den alldeles övervägande delen av lunchgästerna, omkring 90 procent, beställde spritdrycker till en genomsnittlig mängd som mycket nära anslöt sig till den högsta tillåtna kvantiteten, synas väl motivera kommitténs förslag i fråga om utskänkningstiden för spritdrycker. Ehuru det sålunda kunde vara önskvärt att strävandena till en spritfri arbetsdag finge stöd i lagstiftningen, befarar jag dock att denna bestämmelse kan komma att medföra avsevärda nackdelar. En spritfri arbetsdag kommer sannolikt inte att bli en alkoholfri arbetsdag, utan starkvinet kommer att i stor utsträckning ersätta spritdryckerna. Konsumtionen av importerade starkviner kommer säkerligen att ökas avsevärt och då de få serveras utan kvantit-etsgräns kommer detta sannolikt att påverka nykterhetstillständet. Enligt mitt förmenande innebär bibehällandet av utskänkningstidens vid kl. 12.00 med utskänkningsrestriktioner mindre vädor ur nykterbörjan hetssynpunkt än en till kl. 15.00 framflyttad utskänkningstid utan kvantitetsbegränsning.
Förtäring av medhavda rusdrycker (52 § 2 mom.).
Med hänsyn till de mycket vanliga överträdelserna av förtäringsförbuden, som lära förekomma, måste en lösning av denna fråga anses önskvärd. En lämpligare lösning skulle dock enligt mitt förmenande vara, att systemdärest de bibehölles såsom bärare av utskänkningstillstånden, erbolagen, hölle ett antal tillstånd till tillfällig utskänkning i enlighet med vad jag anfört angående utskänkningstillstånden (s. 374). Dessa tillfälliga utskänkningstillstånd skulle då kunna komma till användning vid särskilt motiverade festligheter av offentlig eller enskild natur, huvudsakligen å ort där årsutskä-nkning av spritdrycker och vin icke bedrives eller å annan ort där lokalförhållandena nödvändiggöra detta. En sådan av problemet bör dock måhända ej utesluta den möjlösning kommittén ansett böra beredas den som av utrymmesskäl nödgas förlighet firandet av en familjehögtid utom hemmet utan att densamma förlägga dyras genom de utgående utskänkningsskatterna.
4. Herr
Onsjö
Övergångstidenå
I likhet med kommittén anser jag i princip tidpunkten nu vara inne att vidtaga djupgående förändringar i gällande ordning för försäljning av rusdrycker. Det nuvarande restriktionssystemet med dess individuella kontroll- 1 Denna fråga behandlas i principbetänkandet (SOU 1952: 53) sid. 149 ff.
förfarande innebär en betydande överorganisation utan att det kan göras gällande, att man genom det-samma nått den nykterhetseffekt, som var avsikten vid dess införande. Med hänsyn till de höga kostnader och det byråkratiska och för de skötsamma medborgarna ofta irriterande förfarande, som nu medföra, är ense med kommittén, att motgällande anordningar jag bör ersättas av ett enklare förfarande. De väldiga summor som bokssystemet motbokskontrollen kostar kunna ur nykterhetssynpunkt säkert användas bättre än som nu sker. Man måste emellertid ha klart för sig, att den av kommittén föreslagna ordningen med en praktiskt taget fri försäljning av spritdrycker kommer att särskilt i övergångsskedet medföra en stark påfrestning, varigenom nykterhetstillståndet löper fara att mer eller mindre starkt försämras. Det kan icke förnekas, att man vid övergången råkar in i en period, beträffande vilken det nu icke kan bedömas, huru konsekvenserna kunna bli i allvarliga nykterhetsavseende, särskilt i betraktande av att de nykterhetsvårdande organen knappast från början kunna ha erhållit sin avsedda utbyggnad och ej heller förvärvat den nödiga rutinen för att fylla sin uppgift. Enligt min mening hade det därför varit välbetänkt att under en övergångstid, förslagsvis två år, behålla den nuvarande systembolagsorganisationen för utnyttjande av den sakkunskap och kunnighet, som dess personal förvärvat på förevarande område. Motbokssystemet borde till en början vara kvar med fri inköpsrätt, för att så snart erfarenheterna så gåve vid handen successivt avvecklas. Jag anser med andra 0rd att man bör ha tillfälle att under en tid pröva den fria försäljningen med bibehållande i stort sett av nuvarande möjligheter till kontroll. Under tiden skulle det även bli möjligt att på ett nöjaktigt sätt upporganisera de avsedda nykterhetsvårdan-de organen och göra dem skickade att övertaga den krävande och ansvarsfulla uppgift, som tillagts dem enligt kommitténs förslag. Jag anser sålunda, att kommitténs förslag borde ha inne-fattat en övergångsanordning av den innebörd jag ovan skisserat.
Ciderfrégan}
Nykterhetskommitténs majoritet anser icke, att det bör beredas ökade möjligheter att tillverka och försälja cider. I en framställning från fruktodlare hnar yrkats bl. a. att cider av svensk frukt med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av klass II fastställda, som eljest får försäljas endast i den ordning som gäller för vin, måtte få säljas och beskattas efter samma regler, som gäller för sådana maltdrycker. Kommittén har avvisat framställningen i första hand med den motiveringen, att en ciderkonsumtion skulle medföra olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Jag anser att kommittémajoritetens inställning i denna fråga icke låter sig förena med de allmänna principer som ligger till grund för kommitténs förslag i övrigt och som jag anslutit mig till. Genom att förenkla försäljn 1 Denna fråga behandlas i principbetänkandet (SOU 1952:53) sid. 117 ff.
— framför allt när det -- och ba uingsbeståmmelserna gäller starkspriten bort en hel del föreskrifter, som mera vållar irritation än har någon nykterhets-främjande verkan, vill kommittén avleda intresset från alkoholdryckerna och på så sätt skapa förutsättningar för en sundare inställning till alkoholbruket. Samtidigt vill kommittén åstadkomm-a en förskjutning av konsumtionen från starkare till svagare drycker och föreslår därför att det gillande starkölsförbudet skall upphävas. Under sådana förhållanden förefaller det mig icke vara tillräckligt motiverat att fortfarande förhindra en friare försäljning av den cider, som håller högst 2,8 viktprocent alkohol. En sådan cider skulle ur nykterhetssynpunkt ha den fördelen i föralkoholsvag hållande till maltdrycker av samma alkoholhalt, att den på grund av sin fruktsyrehalt icke kunde förtäras i sådana mängder, att någon berusning skulle uppstå. Enligt min mening finns det sålunda ej tillräcklig anledning att av nykterhetspolitiska skäl inta en avvisande hållning i denna fråga. Jag föreslår därför att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent åtminstone tills vidare får försäljas efter i huvudsak den ordning som kommittén föreslår för försäljning av öl (klass II). Skulle det visa sig att ciderkonsumtionen medför olägenheter ur nykterhetssynpunkt, vilket förefaller vara osannolikt, torde det då inte vara någon svårighet »att ingripa med restriktioner eller förbud. En sådan anordning står enligt min mening i god överensstämmelse med den av kommittén antagna principen att regleringar och ingripanden om möjligt bör företagas först i de fall då missförhållanden uppstått. Försäljning av starkare cider, med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent, bör däremot i enlighet med kommitténs ståndpunkt liksom nu endast ske i den ordning som gäller för vin.
5. Herrar och Sefve
Hagberg, Onsjö
Folkrestaurangerna (25 § 3 mom.).
Enligt gällande bestämmelser är de allmänna restaurangbolagen ensamma berättigade till utskänkning a.v spritdrycker på restaurang eller avdelning av restaurang, som är att beteckna som folkrestaurang. Otvivelaktigt har nämnda bolag strävat efter att i praktisk handling omsätta de nykterhetspolitiska och sociala motiv, som varit grundläggande för dessa bestämmelser. Positiva resultat kan härvidlag redovisas. Viss standardförbättring på f0lkrest-aurangerna har inträtt. Folkhyfsningen på denna typ av näringsställen har stigit. Å andra sidan synes man inom ledningen för de allmänna restaurangbolagen vara benägen medge, att nämnda standard ännu på många håll lämnar att önska. »Man är ännu» — heter det i ett av dessa åtskilligt övrigt uttalanden —-— ifrån målet att till >mycket långt göra folkrestaurangerna trivsamma ställen, som folk besöker för att inta måltider, och där de som så önska kunna få till maten.» Från centrala spirituosa Sveriges restaurang-
sida gällande, att det svåraste hindret för förverkligandet aktieholags göres av bolagets intentioner i detta avseende i större omfattning än so1n skett, har legat i den hårda byggreglering, som gällt under centralbolagets hela r verksamhetstid. i l 7 Emot folkrestaurangerna i deras nuvarande erinras inte sälgestaltning i lan, att matpriserna icke hålles på den allmänna nivå, som man hopp-ades l på, då ensamrätten s-in tid åt dem att driva dylik rörelse med spritpå gavs utskänkning. Eller med andra 0rd: De allmänna restaurangbolagen skulle ha i eller försummat sin funktion. Icke heller misslyckats prisreglerande skulle matens kvalitet alltid ha varit av önskvärt slag. Dessa erinringar bestrides från folkrestaurangernas sida. Se vidare Sveriges centrala restaurangskrivelse av den 10 februari 1951 till nykterhetskommittén (sid. aktiebolags 198 ff.). Då tävlan med enskild icke föreligger och förutsättnågon företagsamhet till effektiva saknas, är det vår meningar jämförelser följaktligen enligt ning ganska svårt att avgöra, huruvida folkrestaurangerna haft möjligheter att nå längre i fråga om standardförbättring än vad fallet för närvarande är. Likaledes kan näppeligen objektivt bedömas, huruvida möjligheter till generellt sett lägre matpriser än nu gällande varit eller är för handen. Ostridigt är däremot, att folkrestaurangerna är avsevärt mera lönande än restauranger av högre klass. Kritikerna av folkrestaurangerna gör gällande, att det bättre ekonomiska re-sultatet på dessa restauranger utnyttjas till att subventionera de allmänna restaurangbolagens restauranger av högre klass. härav blir — kritiken —— dels att de i ekonomiskt hänseende Följden enligt mindre välsituerade gästerna delvis får bestrida kostnaderna för gästerna på första- och andraklassrestaurangerna, dels att den enskilda restaurangnäringen, som är hänvisad till att driva endast förstaklassrestauranger, försättes i ett ogynnsamt konkurrensläge. Utan att ta ställning till det meningsutbyte, som i denna del sedan_ ganska lång tid tillbak-a förts mellan företrädare för de allmänna.restaurangbolagen och för den enskilda restaurangnäringen, må framhållas, att centrala restaurangaktiebolag i Sveriges sin ovannämnda skrivelse till nykterhetskommittén »icke velat bestrida, att ensamrätten till rusdrycksutskänkning på folkrestarurangerna är av ekonomisk betydelse för bolagets verksamhet» Enligt vår mening kan m-an svårligen komma till klarhet beträffande viktiga avsnitt av detta problem, så länge drivandet av folkrestauranger är med monopolrätt förbehållet de allmänna restaurangbolagen. Uppgift står alltför ofta mot uppgift. Blott en fri och tävlan på lika basis mellan olik-a öppen företagsformer lärer kunna skänka den erfarenhet, som erfordras för ett objektivt bedömande. Tilläggas kan att i och med att de allmänna restaurangbolagen beretts möjligheter —- och även begagnat sig därav — att konk-urrera med den enskilda näringen i fråga om restaurangrörelse av högre klass, synes ändamålsenligt att även den enskilda restaurangrörelsen får konkurrera med de allmänna bolagen i fråga om folkrestaurangverksamheten.
Understundom har gjorts gällande, att tillsynen över och skötseln av en folkrestaurang icke utan eftersättande -av kravet på effektiv och ur social synpunkt tillfredsställande ledning skulle kunna överlämnas till privata restaruratörer och därmed till ett »expansivt privatekonomiskt intresse›. Farhågor av denna art synes oss numera vara obefog-ade, icke minst med hänsyn till de bestämmelser i övrigt för övervakningen av spritutskänkningen, som kommittén förordar. Enligt vår uppfattning finnes därutöver erfarenhetsmässig grund för påståendena i Sveriges hotell- och restaurangförbunds skrivelse av den 21 september 1950 till nykterhetskommittén (sid. 198 ff.) att har mot en allt mera markerad och dokumenterad »utvecklingen gått uppfattning, att hög restaurangstandard icke kan förenas med bristande och ofullständig kontroll av nykterhetstillståndebx Ingenting talar vår enligt åsikt för att inte de enskilda restaur-atörerna i lika som de allhög grad männa restaurangbolagen skulle vara i tillfälle de krav tillgodse på nykterhetsfrämjande driftsformer, som lagstiftningen avsett. Med vad ovan anförts har vi som vår mening velat framhålla, att bärande skäl att även i fortsättningen upprätthålla monpolet för de allmänna restaurangbolagen att ensamma driva s. k. folkrestauranger med spritutskänkning icke föreligger. Fastmera borde ur samhällets vara att synpunkt angeläget under ledning av det allmänna möjligheter skapas till tävlan på likaberättigad grund mellan å ena sidan offentlig och å andra sidan enskild företagsamhet på ifrågavarande område. Vad under framkommit utredningen synes oss ha bort föranleda nykterhetskommittén att föreslå i åtgärder angiven riktning.
6. Herr
Hagberg
10 cl-bestämmelsen (47 §) och tidpunkten för spritdrycksutskänkningens början (48 § 1 mom-.)
Såsom bl. a. rusdryckslagstiftningsrevisionen framhållit, föreligger ett samband mellan utminuteringen och utskänkningen beträffande de konsumtionsbegränsande åtgärderna. Erfarenheten har sålunda visat att en begränsning av utminuteringen med nödvändighet kräver utskänkningsrestriktioner. Den frågan uppkommer därför, vilken inverkan kommitténs ändringsförslag beträffande utminuteringsreglerna bör få på föreskrifterna om utskänkningsrestriktioner. I fråga om utminuteringen innebär kommitténs att motbokssysförslag, temet och därmed den direkta begränsningen av inköpens kvantitet skall slopas. De nuvarande utskänkningsrestriktionerna har närmast införts som komplement till utminuteringsbestämmelserna. Sambandet mellan utminuteringen och utskänkningen talar sålunda för att även utskänkningsrestriktionerna bör avskaffas. Denna ståndpunkt intar också kommittén, dock med vissa undantag. I frå-
föreslås sålunda att vid utskänkning till varga om kvantitetsbegränsningarna besök må -- i fall tills vidare _- utskänkas je gäst vid ett och samma varje högst 10 cl brännvin (47 § i förslaget). I fråga om spritdrycksutskänkningens föreslås, att densamma framflyttas från kl. 12 till början på dagen kl. 15 (48 § 1 mom.). l dessa fall kan jag ej dela kommitténs uppfattning. Jag häller nämligen före, att den står i motsatsförhållande till kommitténs principiella underkännande av restriktionssystemets värde såsom ett medel i den moderna Denna kommitténs mening utgör otvivelaktigt unnykterhetsvårdens tjänst. för dess till flertalet av de frågor, den haft derlaget ståndpunktstagande underställda för bedömning. För mången skulle det enligt min åsikt sig förefalla att kommittén, som den i allt väsentligt avegendomligt samtidigt visar restriktionssystemet, likväl föreslår nya restriktioner, däribland en tiden för — av icke räckvidd. utskänkningens början obetydlig Kommitténs försök att överbrygga här nämnda principiella motsatsförhållande synes icke övertygande. Kommittén understryker vid olika mig tillfällen det suggestiva momentet i ransoneringssystemet. (Exempelvis: ›Centiliterbestämmelserna verkar utan tvekan suggestivt» »Bestämmelserna har även den verkan att de uppammar det s. k. centilitertänkandet, som koncentrerar intresset kring spriten, vilket enligt all erfarenhet är skadligt ur nykterhetssynpunkt.» »Fixeringen av ett maximum har otvivelaktigt, trots att detta maximum kan anses som ganska högt, föranlett en benägenhet att ta ut hela den medgivna kvantiteten.›) Ävenledes har gjorts gällande, att maximeringen på restaurangerna skulle vara vanebildande i ännu högre än Kommittén dock bortse från det grad motboksransoneringen. synes sugmomentet i ransoneringssystemet, då den föreslår en ny restriktion gestiva i fråga om utskänkningen av brännvin. Kommittén betygar, att ett bland skälen att slopa kvantitetsbegränsningarna på restaurangerna är att det föreslagna friare utminuteringssystemet kan väntas minska spritdrycksutskänkning. Den pressen på restaurangernas s. k. kompletteringssupningen torde sålunda till stor del komma att upphöra. Särskilt i om kan, kommittén, ett avskaffråga folkrestaurangerna säger fande av motboksransoneringen väntas göra sig märkbart i form av mindre efterfrågan på restaurangspriten, vilken alltid måste ställa sig avsevärt dyrare än den utminuterade spriten. Denna kommitténs uppfattning, som jag delar, synes mig icke vara förenlig med dess förslag om kvantitetsbegränsning i fråga om utskänkningen av brännvin. Motsvarande invändningar torde kunna göras beträffande kommitténs förslag i fråga om tiden för spritdrycksutskänkningens början. I likhet med kommittén anser jag, att den tendens att göra arbetsdagen spritfri, som redan gör sig gällande i vida kretsar, bör på skilda sätt uppmuntras. En sådan utveckling är ur olika synpunkter önskvärd och behövlig. Den nyare forskningen har visat att även relativt måttliga alkoholmängder försämrar arbetsatt minska mängden av det utförda arbetet, försämra dess förmågan genom kvalitet och öka risken för olycksfall. När det gäller en sådan praktisk fråga
som alkoholförtäringens inverkan att föra motorfordon kan på förmågan hänvisas till Goldbergs undersökningar (se SOU 1951: 44 s. 72 ff). Vidgad folkupplysning i detta sammanhang bör eftersträvas. Genom det ökade statliga stöd åt nykterhetsupplysningen, som kommittén föreslår, skapas förutsättningar för att ytterligare inskärpa vikten av en spritfri arbetsdag hos den stora allmänheten. Denna utveckling främjas dock icke enligt min mening genom nya restriktioner. Erfarenheten går i motsatt riktning. I övrigt förtjänar erinras därom att rätten till spritförtäring på restaurangerna vardagar från kl. 12 har varit fastslagen sedan så lång tid tillbaka och så präglat många medborgares levnadsvanor, att ett förslag om inskränkning däruti icke kan väntas vinna förståelse i nödig utsträckning. En ytterligare anledning till tveksamhet beträffande ändamålsenligheten i kommitténs förslag såväl i fråga om brännvinsrestriktionerna som tiden för spritdrycksutskänkningens början ligger i det förhållandet att utskänkningen i Sverige städse varit en mindre dominerande försäljningsform än den är i de flesta andra länder. Då fylleriförseelserna sedan 1914 minskat mera än konsumtionen, torde detta delvis vara betingat av att utskänkningen minskat förhållandevis mera än utminuteringen. Framhållas bör också den sanering av restaurangvanorna, som utan tvivel ägt rum i vårt land under de senaste decennierna. Ävenledes förmenar jag att den omständigheten att utskänkningen äger rum offentligt i och för innebär ett återhållande moment. Den restausig rangbesökande allmänhetens reaktion mot fall av berusning är numera, enligt vad erfarenheten ger vid handen, av en annan och starkare karaktär än vad som kunde iakttagas för blott ett par årtionden sedan. En väsentlig mentalitetsförändring har härvidlag ägt rum. Farhågorna för att en från kvantitetshegränsningar fri utskänkning av spritdrycker redan från kl. 12 skulle leda till ur ordningssynpunkt mindre tillfredsställande förhållanden på restaurangerna förefaller mig sålunda överdrivna. Som kommittén själv framhåller kommer med de föreslagna friare förhållandena även ett större personligt ansvar än för närvarande att åvila den, som fått utskänkningsrättigheter, restauratören. Han skulle visserligen få handha utskänkningen under friare former men å andra sidan skulle han med hänsyn till sin restaurangs renommé ha stort intresse av att förhindra att olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt uppstår.
7. I.-Ierrar Onsjö och Sefve
10 cl-bestämmelsen (47 §).
Kommitténs utredningar har visat, att spritransoneringar framkallar snarare en ökning än en minskning av spritförtäringen. Som en följd härav föreslår kommittén ett borttagande av såväl motboken som av nu gällande
kvantitetsbegränsningar vid utskänkningen. Den inför emellertid en ny typ av ransonering, nämligen av brännvin, som enligt förslaget skall få utskänkas med högst 10 cl till varje gäst vid ett och samma restaurangbesök. Det finns enligt vår mening ej någon anledning tro, att en sådan kvantitetsbegrånsning av en viss rusdryck skall ge bättre resultat än andra av kommittén underkända ransoneringar. Nykterhetseffekten av den föreslagna beskärningen av brännvinskvantiteten blir säkerligen ringa, samtidigt som svårigheterna att övervaka efterlevnaden av bestämmelsen blir stora.
8. Herrar och Waldemar Svensson samt
Englund
fru Larsson och fröken
Öberg
Utskänkningen. Till kommitténs om önska vi en kort förslag utskänkningsregler foga kommentar. En omfattande erfarenhet från tiden för restriktionssystemets tillämpning ger vid handen, att utskänkning och utminutering äro förbundna genom kommunicerande rör: åtgärder i avseende å den ena försäljningsformen återverkar på omfattningen av den andra. _ Det kan därför med säkerhet förutses, att de nya utminuteringsreglerna komma att åtföljas av en viss återgång i den utskänkning som ur nykterhetssynpunkt är mest ömtålig: folkrestaurangernas. De skäl som åberopats för vissa av de nuvarande utskänkningsrestriktionerna komma därvid att få minskad bärkraft. Vi ha emellertid för vår del funnit det svårt att i förväg med tillräcklig noggrannhet bedöma återverkningarna på utskänkningen av de nya utminuteringsreglerna och därmed spörsmålet om det behov av utskänkningsrestriktioner som efter deras införande till komäventyrs ma att kvarstå och hur dessa i så fall böra utformas. Vi skulle därför ha föredragit att det beretts möjlighet till omytterligare prövning av de nya utskânkningsreglerna och av restaurangernas villkor under det nya utminuteringssystemet genom att ett visst, om också kortvarigt intervall skilde ikraftträdandet av de nya utminuterings- och utskänkningsreglerna åt. Kommittén har emellertid icke anslutit sig till tanken på ett dylikt intervall. Vi ha således nödgats ta ståndpunkt till spörsmålet om utskänkningsrestriktionernas framtida utformning utan att avvakta återverkningarna på utskänkningen av utminuteringsreformen. Vid det val, som vi därvid redan nu haft att träffa, ha vi funnit kommittémajoritetens förslag väl avvägt och därför anslutit oss till detsamma.
Särskilt yttrande av experten, regeringsrådet Klackenherg
Utöver de allmänna erinringar mot kommittémajoritetens förslag rörande rusdrycksförsäljningen, som jag i särskilt yttrande framfört i principbetänkandet, anser jag mig här böra anmäla avvikande mening beträffande följande detaljer i förslaget. 1. Beträffande tiden för utslcdnkningen har kommittén föreslagit att denna endast såvitt avser upphörandet skall vara föremål för kommunalt veto (31 och 48 §§). Bibehållandet av denna rätt för kommunen är givetvis ur nykterhetssynpunkt av större vikt än vetorätten beträffande öppningstiden. En dylik olikformighet beträffande det kommunala vetot synes dock vara otillfredsställande ur lagstiftningssynpunkt och torde för övrigt sakna egentlig motivering. Jag förordar, att det kommunala vetot göres tillämpligt både beträffande tidens början och slut. 2. Det s. k. varietéförbudet (51 § 1 mom. andra stycket) har kommittén kommit runt genom en föreskrift att »konsert, artistuppträdande eller annan därmed jämförlig underhållning», som beredes restauranggäst utan särskild avgift, ej anses hänförlig till föreställning, som är förbjuden i samband med rusdrycksutskänkning. Jag delar uppfattningen att en uppmjukning av gällande stadgande är påkallad och kan tekniskt genomföras även i denna form. Kommittén har dock gått betydligt längre än dess motivering räcker. Det föreslagna undantaget synes enligt motiveringen kunna till begränsas »sång, konsert, upplåsning eller annan därmed jämförlig underhållning» och man bör enligt min mening stanna härvid. Kommitténs formulering öppnar möjligheter för restaurangerna att öka sin dragningskraft genom nakendans och liknande kontinentala förlustelser eller stripteaseföreställningar, importerade från de amerikanska barerna. Erfarenhetsmässigt stimulerar dylika anordningar i hög grad sprit- och vinomsättningen. Det gamla varieté-
förbudet uppbars icke enbart av nykterhetsskäl utan var även inriktat mot
den atmosfär av sexuell snaskighet, som lätt väcks hos en alkoholförslappad publik. Även den, som icke är benägen att hemfalla åt bigotteri i någon form, kan konstatera, att stadgandet varit av betydelse för standarden hos svenskt restaurangliv. Någon anledning att nu slopa det väsentliga i stadgandet föreligger icke heller. 3. Beträffande restaurangdansen (51 §) föreslog snahbutredningens majoritet, som jag tillhörde, att länsstyrelserna icke skulle rätt längre äga bevilja undantag från det i lagen fastställda förbudet mot dans i samband med rusdrycksutskänkning. Motiveringen var i huvudsak följande. Den allmänna bedömningen av restaurangdansens verkningar i nykterhetsavseende kan icke begränsas till ett svar på frågan om dess omedelbara betydelse för fylleriet. Väsentligare för bedömandet äro verkningarna på längre sikt. För vissa grupper av stadsbefolkningen synes restauran-gdansen i betydande grad ha verkat grundläggande på vanor vid alkoholbruk och s. k. uteliv. Dansen har kommit att tjäna såsom lockelse till en eljest icke avsedd alkoholförtäring. För en stor del av den publik, som besöker dessa dansaftnar, torde det psykologiska och konventionella trycket att låta beställningen omfatta även spritdrycker och vin vara en icke önskad belastning på den naturliga lusten att dansa. Under en period, då ungdom tidigt kommer ut i förvärvslivet och erhåller relativt goda inkomster, ökas möjligheterna f-ör utbildandet av dylika kostsamma
vanor och anspråk, och miljön blir särskilt riskabel härför i sådana fall, då de unga inkomsttagarna bo kvar hemma hos föräldrarna utan att i ekonomiskt hänseende göra rätt för sig. Sammankopplingen av rusdrycksutskétnknimg och dans framstår även ur socialmoraliska och socialhygleniska synpunkter såsom icke önskvärd. De direkta alkoholverkningarna, vilka äro av hämningsnedsättan-de natur, te sig redan på ett tidigt stadium mera olämpliga vid den offentliga dansen än eljest. Alkoholverkningarna framträda i form av slapphet i uppträdande och omdöme och utgöra tvivelsutan det nödvändiga underlaget för många av de hållningslösa sexuella förbindelser, som följa efteråt. Till den häftiga aktuella spridningen av de veneriska sjukdomarna synes rusdrycksutskänkningen, icke minst i samband med offentlig dans, bära en betydande del av ansvaret.
De anförda skälen synes inte ha jävats av kommitténs Även utredningar. om det är ett framsteg, att kommittén lägger in grunderna för danstillstånden under det kommunala vetot, har jag *icke funnit ändra min anledning tidigare ståndpunkt. Detta yrkande, som helt sammanfaller med ungdomsvårdskommitténs enhälliga förslag, innefattar mot allmäningen avoghet hetens och speciellt ungdomens lust att dansa utan tar endast sikte att på bryta hopkopplingen med alkoholen, som har en helt roll i sammannegativ hanget. 4. Kommittén har sökt lösa det s. k. att för fickflaskeproblemet genom personalmatsalar och kollektivhusmatsalar, där av öl bedrives, utskänkning stadga undantag från eljest gällande förtärings- och förvaringsförbud. Att göra spritförtäring lovlig på sådana ställen är enligt min mening ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter, särskilt sedan inköpsrätten på systembolagen blivit obegränsad. Det förefaller föga att logiskt öppna legala möjtill vid ligheter spritförtäring på personalmatsalarna fabriker och andra arbetsplatser samtidigt som man i syfte att göra arbetsdagen såvitt möjligt spritfri framflyttar tiden för spritutskänkningens början på restaurangerna till kl. 15. Förslaget att officersmäss skall beträffande rätt till spritförtäring jämställas med personalmatsal reellt med i 34 §, synes svårförenligt stadgandet som förbjuder tillstånd till inom kasernområde för utskänkning upplåtet krigsmaktens behov. 5. Det är beklagl-igt att kommittén om förbigått problemet rusdrycksförtäring å icke insynade lokaler. Dylik föranleder för närvarande förtäring ej sällan missbruk, och olägenheterna kan förväntas bli än större, sedan den spärr, som systembolagens :av försvunnit beviljande extratilldelning utgör, och envar fått rätt att göra obegränsade spritinköp. 6. Gällande förbud mot överlåtelse av skall kommitrusdrycker enligt téns förslag bibehâllas. Redan under nuvarande har denna bestämsystem melse icke i högre grad respekterats och. kan ricke sägas ha slagit igenom i rättsmedvetandet. Det förefaller hur kommittén, som med obegripligt enahanda motivering olika och med emfas talat om borttagit stadganden risken för av den allmänna kan tänka detta uppluckring laglydnaden, sig förbud med straffsanktion vid fri Förbudet bör upprätthållet försäljning. rimligtvis begränsas till försäljning, som skett i större skala eller till ungdom och avstängda.
223-512362
Bilaga nr I.
Tekniska kommentarer till alternativ I
registreringen enligt
Av byrådirektören N. Godenius
De registreringsprinciper, som utgöra underlag för detta registreringsalternativ, kunna sammanfattas i tre punkter. 1. Registrering av inköp måste under alla förhållanden i större eller mindre utsträckning bygga på inköpsrekvisitionerna. Även om man genom att binda kundernas inköp till visst utminuteringsställe kan göra huvuddelen av inköpsrevid utminuteringsaffärerna i samband med inköpen, måste man i gistreringen alla de fall, då inköp medgives vid annat utminuteringsställe, avvakta att inköpsrekvisitionerna från dessa försäljningsställen kommer registreringsorganet tillhanda. Registreringen kan således ej bli fullständig och rättvisande, förrän dessa inköpsrekvisitioner bli di-sponibla. Under sådana förhållanden kan det icke innebära försening att helt bygga registrering-sförfarandet på de avlämnade innågon köpsrekvisitionerna. 2. Den moderna elektrotekniken har medfört en snabb utveckling av hålkortsmaskinen. Med en modern hålkortssorterare kan en person i dag sortera blanketter med en hastighet av upp till 40 000 kort per timme eller med en tabulator göra sammanställningar och sammanräkningar av uppgifter å hålkort med en hastighet av upp till 9 000 kort per timme. Felrisken är dessutom väsentligt mindre vid maskinell bearbetning än vid manuell. Genom att utforma rekvisitionsblanketterna såsom hålkort kunna de användas i moderna hålkortsmaskiner. De fördelar en maskinell registrering medför utnyttjas härigenom vid inköpsregistreringen. 3. Regional registrering av inköpen (t. ex. länsvis eller per försäljningsställe) medför i samband med flyttningar en arbetskrävande och omfattande överflyttning av registreringsuppgifter mellan de olika registreringsorganen. Ju mer registreringsverksamheten decentraliseras, desto flera komma överflyttningarna att bli. Enda sättet att helt undvika sådana är en central riksregistrering. Enligt alternativ I skall därför all inköpsregistrering ske vid en rikscentral. Inköpen skola där registreras oberoende av var i landet inköpen göras. Genom en sådan centraliserad registrering komma även möjligheterna till stordrift vid den maskinella anläggningen att kunna bättre utnyttjas.
På den svenska marknaden finnas för närvarande tre konkurrerande hâlkorts-
system, nämligen IBM, Power och Bull. Med vart och ett av dessa system kan inköpsregistreringen lösas enligt ett flertal olika alternativ. Vilket system och vilket alternativ som skall väljas är beroende på många faktorer, såsom möjligheten till samverkan med andra myndigheter, som använda hålkortsmaskiner. eller möjligheten att använda en maskinanlâggning även för andra uppgifter. Då utvecklingen dessutom går snabbt inom detta område och därför nya möjligheter snart kunna uppkomma, kan man under sådana förhållanden icke rekommendera visst bestämt system eller en viss bestämd registreringsmetod. För att giva en ram för de kostnader som en maskinell registrering kan komma att kräva har ett av de möjliga alternativen kostnadsberäknats. För att kostnadsramen skall vara betryggande har därvid valts ett system med manuell stansning. De olika kostnadsposter som ingå häri, t. ex. personalkostnader, maskinkostnader, kunna inom den angivna ramen komma att få andra proportioner inbördes.
Som ovan framhållits bygger registreringssystemet enligt alternativ I på utformningen av inköpsrekvisitionen som hålkort, s. k. dualkort. För att registreringen skall kunna ske, måste i detta kort instansas kundnummer, d. v. s. folkbokföringsnummer, samt den kvantitet som inköpes. Dessa uppgifter måste således finnas
angivna på blanketten. Fyra alternativ synas därvid möjliga beträffande folkbok-
föringsnumret. a. Vederbörandes folkbokföringsnummer instansas en blanketter på samling som häftas och i förväg utlämnas till de inköpsberättigade.
b. Numret antecknas på inköpsrekvisitionen av butikspersonalen i samband med försäljningen (eventuellt av köparen för att sedan kontrolleras av personalen). c. Folkbokföringsnumret markeras av butikspersonalen genom ett »mark sensingförfarande» i samband med inköpet. Detta innebär att för varje siffra i folkbokföringsnumret finnes en kolumn med förtryckta siffror (0-9). I stället för att skriva siffrorna markeras i varje kolumn siffra. erforderlig d. Folkbokföringsnumret stansas av butikspersonalen med hjälp av en specialkonstruerad kassaapparat samtidigt som betalningen inslås i denna. Kommittén har icke ansett alternativ a. lämpligt, enär häftet med inköpsrekvisitioner skulle representera inköpsrätten och därigenom om den nuvarande påminna motboken. Vilket av de övriga alternativen som väljes är beroende på det hålkortssystem, som kommer till användning. Metoden med »mark har den försensing» delen vatt man icke behöver handstansa korten, enär en automatisk maskin avläser markeringarna och samtidigt stansar uppgifterna. Den under d. redovisade metoden är helt ny och har därför först under hösten 1952 introducerats på den svenska marknaden. Den använda stansande kassaapparaten har ursprungligen konstruerats för de engelska där den konsumbutikerna, användes för redovisning av återbäring. Vid får kunden sitt kundinköp uppgiva nummer, som inslås i apparaten i samband med som bebetalningen. Samtidigt loppet bokföres i kassaapparaten, stansas ett hålkort som användes för registrering av kundens inköp. Efter denna summeras maskinellt registrering den sammanlagda inköpssumman och uträknas återbäringsbeloppet. I England således ett tillämpas registreringssystem som till sin princip i hög grad överensstämmer med alternativ I.
Den inköpta kvantiteten rusdrycker bör å inköpsrekvisitionen angivas för spritvaror i deciliter och för vin — vid tillfälle då man önskar registrering av vin- -—— i buteljer. torde inköpen Härigenom som regel icke mer än två siffror (i enstaka fall tre) bli erforderliga för vardera av dessa uppgifter. Påföringen kan ske genom anteckning, med »mark eller med hjälp sensing» av kassaapparat beroende på den metod, som användes för folkbokföringsnumret. Det föreslagna inköpsförfarandet enligt I kommer att registreringsalternativ innefatta följande arbetsmoment: 1) kontroll mot samt spärrlistan 2) anteckning (mark sensingmarkering eller stansning med kassaapparat) av folkbokföringsnummer och inköpskvantitet. Dessa arbetsmoment motsvaras i det nuvarande utminuteringssystemet av: kontroll i kundregistret, centiliterkontroll vid (vilken efterhandsinköp ofta är synnerligen arbetskrävande) samt i motbok instämpling av inköpskvantitet. Förfarandet vid det föreslagna systemet kan icke förväntas
taga längre tid i anspråk än som är fallet enligt nuvarande system. Härtill kommer att inköpskontrollen enligt förslaget icke är bunden till ett register, varför dubblering vid köbildning kan ske beträffande samtliga arbetsmoment. Liksom för närvarande böra enligt det föreslagna systemet inköpsrekvisitionerna insändas till distriktskontoret samtidigt med den ekonomiska redovisningen. Härifrån_ sändas blanketterna direkt till registreringscentralen. Översändande
en gång i veckan
torde vara fullt Vill man däremot tillräckligt. ha registrering så aktuell att gjorda inköp skola kunna avläsas t. ex. 10 dagar efter inköpsdatum, torde det bli erforderligt att översända blanketterna till registreringscentralen två gånger i veckan..
Vid registreringscentralen kunna hålkorten stansas antingen manuellt eller maskinellt, det senare om mark sensingmetoden användes. Uppgift om inköpsställe och datum för inköp bör som regel vid stansningen gangpunchas, d. v. s. maskinellt .dupliceras å alla ink-öpsrekvisitioner från samma inköpsställe och samma dag. Stansas hålkorten i kassaapparaten, bortfaller som regel allt stansningsarbete vid centralen. Väljes den manuella stansningsmetoden, beräknas på grundval av från posten erhållna uppgifter om stansningshastighet åtgå 35 stansningsoperatriser för detta arbete. Användes åter maskinell stansning (mark sensingmetoden), inbesparas härigenom minst 25 operatriser. Till registreringscentralen inkomna rekvisitioner sorteras där maskinellt halvmånadsvis efter folkbokföringsnummer. Dessa halvmånadsserier samm-ansorteras sedan i register innehållande inköpsrekvisitioner för en 4-månadersperiod. Sålunda erhållna 4-månadersregister för den tid registreringen skall omfatta uppställas parallellt i kortlådor. Då beställning av uppgift å inköpskvantitet för viss person inkommer från nykterhetsnämnd, framtages ur dessa register vederbörandes inköpsrekvisitioner. För att underlätta arbetet i registren skola inköpsrekvisitionernas hörn vara avskurna så att olikfärgade ledkort här kunna sticka upp och markera rekvisitionsblanketternas uppställning. Dessa ledkort insorteras maskinellt samtidigt med rekvisitionernas sortering. De för beställningen utplockade korten bearbetas i tabulator, varvid summerad inköpsförteckning och summakort erhålles. Rekvisitionsblanketterna insorteras icke i registret utan på deras plats insättes i stället resp. summakort. Rekvisitionsblanketterna översändas tillsammans med tabulerade inköpsförteckningar till beställande nykterhetsnämnder. Genom att originalblanketterna på detta sätt bifogas, erhålles sådan kontroll att kontrollstansning av de inkomna blanketterna kan bortfalla. Uppställningen i -l-månadersregister .förenklar i hög grad gallringsarbetet. Vid rekvisition från nykterhetsnämnd torde det som regel icke vara erforderligt att gå längre tillbaka i tiden än ett år. Il-månadersregister från tidigare perioder kunna därför arkiveras, allt efter som dessas ålder överskrider ett år. För sorteringsarbete, tabuleringsarbete samt för skötseln av register beräknas åtgå 18 personer. Användes metoden med anteckning av folkbokföringsnumret i affären och manuell stansning på centralen, bör uppgifter kunna erhållas 21 dagar efter inköpsdatum. Önskas inköpsbesked med uppgifter redan 10 dagar efter inköpsdatum, erfordras uppsortering av inkomna blanketter varje vecka. Man torde då få räkna med viss kostnadsökning. Användes åter mark sensingmetoden eller stansning genom kassaapparat, minskar resp. bortfaller tiden ,för stansningen vid centralen. Genom uppstansning av spärrkort för i spärrlistan upptag-na kan på maskinell väg lätt kontrolleras, att in-ga försäljnin-gar gjorts till spärrade personer. Sådan kontroll betingar blott en obetydlig merkostnad. De stansade inköpsrekvisitionerna kunna direkt användas -för maskinell statistisk bearbetning. Önskas därvid en geografisk statistik, bör även köparens hemortskommun angivas å inköpsrekvisitionen under den period statistiken avser. Sådan statistik bör dock endast göras stickprovsvis under kortare perioder, varför härför erforderligt merarbete vid inköpsstållena blir av ringa betydelse. För statistikarbeten, arbetsledning och redigering av spärrlistan har beräknats ett personalbehov av 8 personer.
m 2; -v
Bilaga
PM med vissa
uppgifter
under lunchtid
angående spritdrycksutskänkningen
I det följande återges vissa uppgifter, som insamlats vid SARA:s restauranger under våren 1949. Uppgifterna avser i första hand serveringen vid lunchtid och g äller 1) gästernas socialgruppsfördelningpå II och III klass restaurangerna; 2) spritdrycksförtäringen inom de olika grupperna på dessa restauranger; 3) det totala antalet gäster och spritdryckskonsumenter samt storleken av dessas sprituttag vid ett mindre antal restauranger av I, II och III klass; 4) restaurangernas inkomster av spritserveringen.
1. Gästernas socialgruppsfördelning. För att belysa denna fråga utsändes i mars månad genom SARA:s försorg ett frågeformulär (s. 394) till samtliga chefer för SARA:s II och III klass restauranger, såväl i Stockholm som i landsorten, sammanlagt 70 restauranger (28 II klass och 42 III klass, s. 395). Avsikten var att utröna hur publiken vid lunchtid (kl. 12-—14) en vanlig arbetsdag fördelade sig tre på följande grupper. 1) Kroppsarbetare i arbete (under måltidsrast). .. 2) Övriga ordinära lunehgäster (kontorister, tjänstemän etc. under måltidsrast), i fortsättningen kallade tjänstemän. 3) Övriga gäster (resande, arbetare som hade fridag etc.). Undersökningen företogs tisdagarna den 29/3 och 5/4 1949. Att två dagar valdes berodde på att man ville undersöka om någon skillnad förelåg mellan början och slutet av månaden. Fördelningen framgår av tabell 1.
Tab. 1. Antal restauranger där gästernas fördelning på olika den 29/3 1949 grupper var den i vänstrakolumnen angivna. II klass III klass Sthlm Landsorten Sthlm Landsorten
övervägande grupp 1 (kroppsarbetare
i arbete) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. -— — 10 7 Hälften 1, hälften andra . . . . . -- 6 5 grupp
övervägande grupp 2 (tjänstemän i
arbete) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 8 4 6 övervägande grupp 3 (övriga) eller hälften 2, hälften 3.. - 3 1 3 grupp grupp Summa 17 11 21 21
Fördelningen den 5/4 var nästan exakt densamma, varför den här förbigås. Det framgår av tabellen att mer än två tredjedelar av tredjeklassrestaurangerna i Stockholm och mer än hälften i landsorten tar sin huvudsakliga lunchpublik bland kroppsarbetare, som besöker restaurangen under Vid 7 stockmiddagsrasten. holmsrestauranger och 5 landsortsrestauranger bestod publiken uteslutande eller praktiskt taget uteslutande av folk ur denna kategori. Om man tar hänsyn till antalet gäster vid de olika restaurangerna, finner man att av samtliga 4 339 gäster på Stockholms tredjeklassrestauranger mellan kl. 12
och kl. 14 den 29 mars 1949 ca 2600 eller ca 60 % var kroppsarbetare i arbete. (Den 5 april var motsvarande siffror 4 106, 2 550 och 62 %.) Av de återstående var det övervägande antalet, enligt restaurangchefernas bedömande, tjänstemän på lunchrast. På andraklassrestaurangerna blir enligt uppgift en arbetsklädd person inte insläppt.
2. Spritförtâringen inom de olika grupperna. För att undersöka spritförtäringen bland kroppsarbetare och tjänstemän torde
man, som framgår av siffrorna i tab. 1, kunna inskränka sig till III klass restau-
rangerna beträffande arbetarna och till II klass restaurangerna när det gäller tjänstemännen. Fördelningen på III klass restaurangerna framgår av tab. 2.
Tab. 2. Andel av arbetarpubllken (grupp 1) som förtärt sprltdrycker under - den 29/3 1949. mlddagsrasten
Antal Ill klass restauranger, där av arbetarpubliken de flesta . de flesta alla eller drack nästan alla Sza
?3a°1;’dI:_:;‘k
ingenting drack
mggrenting
A. Stockholm - 10 . övervägande arbetarpublik . . . . . . . . . C:a hälften arbetarpublik . . . . . . . . . .. 6 övervägande annan publik . . . . . . . .. 5 Summa 21
B. Landsorten . . . . . . . .. -
övervägande arbetarpublik
C:a hälften arbetarpublik . . . . . . . . . .. - Övervägande annan publik . . . . . . . .. 2 Summa 2 10 21
Siffrorna för den 5/4 är praktiskt taget desamma. Andelen spritförtärande arbetare tycks vara något mindre på restauranger, där flertalet gäster inte är arbetsklädda. Men skillnaderna torde inte vara stora. De båda landortsrestaurangerna med majoritet för icke-spritförtärande gäster hade endast någon enstaka arbetsklädd gäst. På 3/5 31V stockholmsrestaurangerna och 2/5 av landsortsrestaurangerna var spritförtäringen praktiskt taget undantagslös, och minoriteten icke-spritförtärande var inte stor på de andra. V Tjänstemännens spritförtäring framgår av tab. 3. Någon uppdelning av restaurangerna på olika publiktyper är här ej nödvändig.
Tab. 8. Andel av tjänstemnnnnpubllken som förtñrt sprltdrycker under lunchrusten.
Antalet II klass restauranger, där av tjânstemannapubliken mer än de flesta de flesta - alla eller drack nästan alla
äçaaä*
Restauranger
lägg?! någgâaäliåck drack
ingenting . ingenting ingenting
.29/“3
Stockholm .. i 7 b 5/4 . . . . 11 Landsorten 29/3 . . . . 2 V › 5/4 . . . . 3
Summa 29/3 . . . . 9 › 5/4 . . .. 14
Även här är spritförtäring regel. Den» enstaka restaurangen, där majoriteten av tjänstemännen inte drack sprit, hade endast 2--4 sådana gäster. Det är dock mindre vanligt bland denna publik att alla gästerna dricker sprit, förmodligen beroende tjänstemännen i större utsträckning »äter ute›, även om de inte önspå att kar till maten, medan de arbetare, som inte vill ha sprit, inte heller kostar sprit på sig att äta på restaurang. I fråga om tjänstemännen är skillnaden mellan sista och första veck-an i månaden större än beträffande arbetarna. Den första veckan är frekvensen spritkonsumenter påtagligt större, vilket väl närmast sammanhänger med månadsavlöningen. För arbetarpubliken kunde ingen sådan förskjutning (eller i varje fall en ytterst obetydlig) konstateras. Här skulle man snarast .väntat sig ett motsatt förhållande, d. v. s. att restaurangspriten träder i stället för den förbrukade motboksransonen, men ett sådant sammanhang visar. sig. inte i spritförtäringsfrekvensen. Däremot kan kanske den något större besöksfrekvensen i slutet
av månaden förklaras på detta sätt. (Totalantalet gäster var den 29 mars 7283
‘ och den i 5 april 6 979.)
3. Gästantal och spritdryckskonsumtion före och efter kl. 15.
Uppgifterna för denna undersökning inhämtades av SARA under veckoperioden 21/2-27/2 1949. Siffrorna anger totalantalet gäster under denna vecka på 12 stockholmsrestauranger och 12 landsortsrestauranger, i båda fallen fördelade på 3 I klass avdelningar, 3 II klass avdelningar A, 3 II klass .avdelningar B och 3 III klass avdelningar. Antalet gäster som intagit sprit på dessa restauranger under den tiden av tab. 4. angivna framgår
Tab. 4. Gltstantal och spritkonsumtion före och efter kl. 15 i februari 1949.
Kl. 12-15 Kl. Ifö-stängning Därav % Därav % Restaurangtyp Gåstantal som intagit Gästantal som intagit sprit sprit I klass Stockholm (3 st.) . . . . . . . . . . 2 380 83,7 6 777 97,8 Landsorten (3 st.) . . . . . . , . . 1 120 77,6 4 409 93,1 ’ Summa 3 500 81,7 11 186 95,9 I I klass Stockholm (6 st.) .; . . . . . . .. 5 138 87,3 14 307 98,9 Landsorten (6 st.) . . . . . . . . . 1 408 82,7 4 477 94,1 Summa 6 546 84,1 18 784 97,7 III klass g _ k Stockholm (3 st.) . . . . . . . . . . 7 101 98,2 22 444 99,4 Landsorten (3 st.) . . . . . . . . . . 1 792 87,2 5 313 93,5 Summa 8 893 96,0 27 757 98,3
Samtliga V Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . 14 619 92,0 43 528 99,0 Landsorten . . . . . . . . . . . . . . . . 4 320 80,0 14 199 93,6 Samtl. rest. 18 939 89,3 57 727 97,6 Snabbutredningen (SOU 1944: 3 sid. 193 och 194) hade genom SARA införskaffat motsvarande uppgifter beträffande en I klass restaurang, två II klass restauranger och tre III klass restauranger i Stockholm avseende 4 dagar i mitten av oktober 1943. Uppgifterna redovisas i sammandrag i tab. 5.
Tab. 5. Gästantal och rusdryckskonsumtion före och efter kl. 15 på några restauranger i Stockholm under 4 dagar i oktober 1943. Procentuell fördelning av gästerna efter spritkonsumtion.
| Män | kl. 12-15 15- kl. 12--15 15- kl. 12-I5 | 1 klass | 11 klass | 111 klass | 15- | |
| Spritranson | 7‘/2 cl I5 cl 6 cl 12 cl | 4 cl | 8 cl | |||
| Antal gäster | 236 664 398 1 144 1 805 s 560 | |||||
| Därav: ingen sprit - - - - - - 7- 30 | 5 12 | 1 | 4 | 03 | ||
| Del av spritranaonen - - - - % 32 | 53 | 5 | 12 | — | 12 |
Hela spritransonen . . . . . . % 38 42 83 87 96 98-’ Sta 100 100 100 100 100 100 Hela spritransonen + vin
och/eller lättgrogg . . .. y. 12 20 20 37 13 20
Vin, totalt .. . . . . 74 3 18 8 9 6 7
Kvinnor Spritranson - - . . I. . . . . . 71/2 cl 71/3 cl 6 cl 6 cl Antal gäster. . . . . . . . . . . . 52 363 51 342 Därav ingen sprit - - - . - - 74 58 8 41 2 Del av spritransonen - - - - % 21 55 10 19 Hela spritransonen . . . . . . % 21 37 49 79 5:a 100 100 100 100
Hela spritransonen + vin och/eller lättgrogg . . . . % 7 17 22 25 Vin, totalt . . . . . . . . . . .. % 5 26 14 11
I tab. 6 göres en jämförelse för stockholmsrestaurangernas del mellan 1943 och 1949.
Tab. 6. Spritkonsumtion på stockholmsrestauranger 1943 och 1949.
Procent gäster som intagit sprit Restaurangklass Kl. 12-15 Kl. lå-stängning 1949 1943 1949 1943 I . . . . . . . . . . . . . . . 83,7 65,3 97,8 94,2 II . . . . . . . . . . . . . . . 87,3 85,1 98,9 99,2 III . . . . . . . . . . . .. . . 98,2 95,8 99,4 99,7
Siffrorna överensstämmer som synes i stort sett. Skillnaden i fråga om förstaklassrestaurangerna kan bero på att 1943 års siffror gäller endast en restaurang och endast 4 dagar, varför den lägre spritförtäringsfrekvensen 1943, mycket väl kan vara en tillfällighet. Det finns därför ingen anledning att antaga, att någon förändring av betydelse inträffat mellan 1943 och 1949. Landsortens siffror är som synes genomgående lägre, vilket kan förmodas sammanhänga med att möjligheterna att äta på spritfria restauranger där är mindre än i Stockholm, varför även personer, som inte önskar sprit till maten. i större utsträckning måste äta på spritrestauranger om de över huvud taget vill äta ute. Dessutom är ju absolutistfrekvensen större i landsortsstäderna. Det bör tilläggas att procentsiffrorna givetvis gäller antalet personer, för vilka sprit beställts. Antalet personer, som verkligen druckit sprit, är av kända skäl säkerligen något mindre.
Spritlconsumtionen per gäst framgår av tab. 7. I siffrorna för spritkonsumtionen ingår även sprit till lättgroggar.
Tab. 7. Sprltkonsumtion per gist, som intagit sprit. Kl. 12-15 Kl. lö-stängning Högsta Högsta cl tillåtna spritkvantitet cl tillåtna spritkvantitet pr gäst, cl pr manlig gäst, cl I klass Stockholm .. 7,4 7,5 + 2 lättgr. å 21/2 12,9 15 + 2 lättgr. å 2‘/, Lands0rten.. 5,8 7,5 » › › n 13,2 15 » » › no
II klass A Stockholm .. 5,5 6 › › › » 10,3 12 n › » I Landsorten.. 7,8 7,5 v » › › 13,6 15 n › › v
II klass B Stockholm .. 6,4 6 r › › » 11,4 12 a» » r s Landsorten.. 8,4 7,5 » no » » 15,5 15 » no » ›
III klass Stockholm .. 4,0 4 › s a › 8,0 8 s » n › Landsorten.. 6,6 5 + 0-2 » » » 9,9 10 + 0-2 » › »
Man kan inte underlåta den reflexionen att spritkonsumtionen tämligen nära ansluter sig till den högsta tillåtna ransonen. Antalet kvinnor redovisas inte, men det är mycket troligt att skillnaden mellan den genomsnittliga förtäringen och den högsta tillåtna i huvudsak beror på kvinnornas lägre konsumtion, vilken ju efter kl. 15 också är betingad av kvinnornas lägre ranson. För detta antagande talar bl. a. att skillnaden är minst på II klass B- och III klass restaurangerna, där kvinnliga gäster är sällsynta.
4. Reslaurangernas inkomster av spritserveringen. Materialet är här detsamma som i närmast föregående undersökning. Resultatet framgår av tab. 8.
Tab. 8. Totalkassa och spritkassn före ooh efter kl. 15.
Kl.12-15 Kl. IÖ-stângning Restaurangklass Totalkassa Totalkassa Spritkassa % Spritkassa % I (6 rest.) . . . . . . 20 082 5 670 28,2 120 566 47 043 39,0 II (12 rest.) . . . . . . 32 173 9 771 30,4 143 250 -60 102 42,0 III (6 rest.) . . . . . . 27 416 12 488 45,6 108 998 59 047 54,2
Vad som är av speciellt intresse, när det gäller en ev. framflyttning av tiden för spritserveringens början, är väl närmast lunchspritkassans förhållande till dagens totalkassa. Detta tal anger nämligen bruttoinkomstens minskning vid en sådan åtgärd. Siffran blir för de olika klasserna I
klassg=_4,0 %
» II =- 5,6 % » III = 9,2 %.
Av dessa siffror är det huvudsakligen den förstnämnda som har intresse, då de övriga restaurangerna äges av de allmänna restaurangbolagen och en utebliven inkomst här endast betyder en minskad vinst till statskassan. Svårare kan det
vara för de enskilda restauratörerna, vilkas vinst redan i förväg är starkt besku-
ren. Det bör dock beaktas att bruttovinstens minskning inte blir proportionell mot bruttoinkomstens, eftersom den genomsnittliga bruttovinsten 1947 var 39 % av försäljningsvärdet, medan vinsten på spriten endast var 18 % vid de restauranger av denna typ, som ingår i priskontrolluämndens undersökning. En minskning av spritkassan innebär sålunda endast hälften så stor vinstminskning som en lika stor minskning av matkassan. Den verkliga vinstminskningen torde därför hålla sigomkring 2 %, förutsatt att besöksfrekvensen förblir oförändrad och att förhållandena på de 6 SARA-restaurangerna kan anses representativa för samtliga förstaklassrestauranger. En viss minskning av besöksfrekvensen torde vara sannolik. Å andra sidan skulle väl spritserveringeus upphörande medföra något minskade kostnader och förmodligen också åstadkomma en viss ökning av vinserveringen. Då lättvinsserveringen inte är föremål för vinstbegränsning, synes den angivna siffran (2 %) för vinstminskningen närmast vara maximisiffra, om man inte tar hänsyn till en ev. minskning av besöksfrekvensen. Huruvida de medtagna I klass restaurangerna (se sid. 396) kan anses representativa för samtliga I klass restauranger är svårt att bedöma.
Frågeformulär för undersökningarna l och 2.
Restaurang: . . . . . . . . . . . . Klass: . . . . . . . . . . . . . . . . Ort: . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Uppgifter angående publikens sammansättning tisdagen den / 1949 klo
Anvisning: Sätt ett kryss (J21) i rutan framför den rad under varje fråga som när-
mast motsvarar Ert intryck! 1) Hur stor del av publiken föreföll att vara kroppsarbetare i arbete (d. v. s. som besökte restaurangen under middagsrasten eller eljest under ett kortare uppehåll i arbetet)? Svar: |:| Ingen eller endast någon enstaka. eller mindre än en fjärdedel. o |:| Omkring |:| Omkring hälften. |:I Omkring eller något mera än tre fjärdedelar. |:| Praktiskt taget alla. 2) Hur var det med dessa Icroppsarbetares spritförtäring? Svar: |:{ De flesta drack ingenting. |:[ Mer än hälften drack sprit men många drack ingenting. |:| De flesta drack sprit, endast ett mindre antal drack ingenting. |:| Alla eller nästan alla drack sprit, ingen eller endast någon enstaka drack ingenting. 3) Hur stor del av publiken föreföll i övrigt att vara sådamysom påtagligen besökte restaurangen under lunch- eller middagsrasten för att äta sin vanliga måltid (kontorister, tjänstemän etc.)?
Svar: |:| Ingen eller endast någon enstaka. |:[ Omkring eller mindre än en fjärdedel. I:| Omkring hälften. j:| Omkring eller något mera än tre fjärdedelar. i |:] Praktiskt taget alla. › 4) Hur var det med dessas spritförtäring? Svar: |:| De flesta drack ingenting;
1:] Mer än hälften drack sprit men många drack ingenting. !:| De flesta drack sprit, endast ett mindre antal drack ingenting.
Alla eller nästan alla drack sprit, ingen eller endast någon enstaka drack ingenting.
5) Hur var det med spritförtäringen bland övriga gäster (resande, arbetare som
hade fridag, obestämda strökunder)? Svar: De flesta drack ingenting. |:] Mer än hälften drack sprit men många drack ingenting. I:) De flesta drack sprit, endast ett mindre antal drack ingenting. |:| Alla eller nästan alla drack sprit, ingen eller endast någon enstaka drack ingenting. \ 6) Totalt antal gäster under tiden kl. 12-14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . å
VUvppgifterna lämnade av
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Restaurangchef.
Förteckning över i undersökningarna l och 2 ingående
restaurangavdelningar.
Klass II. Stockholm - Stockholm Damberg, Södergârd,
Grå Kvarn, » _ Österport, ›
Hörnan. › Örnen, v» Kronobergskällaren, › Gästis, Eskilstuna Lindgården, » Stadshotellet, › Mäster Anders, ø Standard, Gävle Oden, » Hörnan, Hudiksvall Norra Brunn, » Nybrokällaren, Härnösand Pilen, » Hörnan, Sollefteå Port Arthur, › Runan, Sundsvall Röda Berget, » Faxe, Söderhamn Röda Stugan, » Täljekällaren, Södertälje S. H. T., › Lejonet, Uppsala Skeppet, » Vasakällaren, Västerås
Klass III. Damberg, Stockholm Värdshuset, Enköping Ejdern, n Gästis, Eskilstuna Grå Kvarn, Stadshotellet, i) Hörnan, Hotell Baltic, Gävle Kronobergskällaren, Standard, D Lindgården, Hörnan, Hudiksvall Lyktan, Nybrokällaren, Härnösand
vvvvvvvuvevveruvasvu
Mäster Anders, Stadshotellet, Ljusdal Oden, Gripen, Mariestad Norra Brunn, Stadshotellet, Norrtälje Pilen, Stadshotellet, Sala Port Arthur, Hörnan, Sollefteå Röda Berget, Rogge. Strängnäs S. H. T., Stenvillan, Sundbyberg Shanghai, Runan, Sundsvall Skeppet, Faxe. Söderhamn Södergård, Tälj ekällaren, Södertälje Söderport, Lejonet, Uppsala Vimpeln, Gutekällaren, Visby
Österport, Vasakällaren, Västerås
Örnen, Stadshotellet, Örnsköldsvik
Förteckning över i undersökningarna 3 och 4 ingående restauranger.
I klass. II klass B. Stadshuskällaren, Stockholm Pilen, Stockholm Östermalmskällaren, n Oden, i
W 6, 19 Österport, i)
Stadshotellet, Uppsala Gästis , Eskilstuna Stadshotellet, Västerås Lejonet, Uppsala Hotel Baltic, Gävle. Gutekällaren, Visby
II klass A. III klass. Damberg, Stockholm Kronobergskällaren, Stockholm Södergård, D Port Arthur, i) S. H. T., › Norra Brunn, i) Nybrokällaren, Härnösand Runan, Sundsvall Täljekällaren, Södertälje Vasakällaren, Västerås Hörnan, Sollefteå Värdshuset, Enköping.
Bilaga m- 3.
rörande matavfall
Utredning
Till
1944 års nykterhetskommitté.
Sarabolaget får härmed överlämna utredning angående mängden matavfall från bolagets olika restauranger inkl. lunchrum under 1948. I bilagda förteckning har för varje restaurang upptagits, förutom uppgift om omsättningen av mat och totala antalet gäster under året, mängden matavfall i liter totalt samt per 100 gäster och per 1 000 kronors omsättning. I syfte att bättre överblick skall erhållas över materialet ha restaurangerna uppdelats i grupper med hänsyn främst till prisklass. Därvid ha restauranger i Stockholm och restauranger utom Stockholm behandlats något olika. Inom den förra gruppen har uppdelningen skett i I klass rest-auranger, folkrestauranger utan självservering, folkrestauranger med självservering och restauranger utan spritutskänkning, till vilken sistnämnda grupp samtliga lunchrum hänförts. om Ifråga restauranger utom Stockholm har uppdelningen skett i I klass restauranger utan folkrestaurangavdelning, I klass restauranger med folkrestaurangavdelning och
folkrestauranger. I förteckningen ha ett par restauranger uteslutits, nämligen W 6 i Stockholm och Stadshotellet i Uppsala samt lunchrummet vid Esselte; i fråga om dessa restauranger har redovisningen av matavfall sammanförts med annan så redovisning att några säkr.a siffror icke kunnat erhållas. Det presenterade materialet torde icke kunna bli föremål för någon mer exakt statistisk bearbetning. Uppgifterna angående antalet gäster och matmängden avfall inkomma månadsvis till bolagets huvudkontor, men kunna där icke bli föremål för närmare kontroll. Såsom framgår av siffermaterialet varierar inom varje grupp matavfallsmängden avsevärt, rälknat såväl per 100 gäster som per 1 000 kronors omsättning. Huruvida matavfallsmängden blir stor eller liten på en restaurang beror på ett flertal faktorer. I matavfallet ingår icke blott mat, som serveras gästerna men icke förtäres av dem, utan även avfall, som i köket vid uppkommit matens tillredning och tillagning. Matavfall av sistnämnda slag torde en utgöra mycket stor del av den totala matavfallsmängden. I matavfall .från köket ingår exempelvis avfall vid rensning av fisk och grönsaker samt allt sådant som uppkommer vid ansning av de matvaror, som skola serveras gästerna. En annan omständighet, som påverkar de nu ifrågavarande siffrorna, är och beutrymmet skaffenheten av kylanläggningar i restaurangerna. Sålunda torde de relativt höga siffrorna för följande restauranger i Stockholm, Röda Östernämligen Stugan, malmskällaren, Hörnan och Örnen, bero på att kylanläggningarna vid dessa restauranger äro bristfälliga. Detsamma gäller Alhambra, beträffande vilken restaurang en tillkommande omständighet är, att den är öppen endast sommartid. Helt allmänt torde man kunna säga, att storleken av mängden matavfall till stor del beror på den omsorg och skicklighet, med vilken arbetet inom utföres och restaurangen ledningen av restaurangen utövas.
På grund av de förhållanden, som ovan påpekats, torde ej heller för säkra slutsatser kunna dragas av de för de olika grupperna angivna medeltalssiffrorna, per 100 gäster och per 1 000 kronors omsättning, även om sistnämnda siffror ge uttryck för en viss regelbundenhet. Av de angivna gruppmedeltalen torde antalet liter matavfall per 100 gäster ha det största intresset. Dessa medeltalssiffror sjunka regelbundet med restaurangklassen. överensstämmelsen mellan Stockholmsrestaurangerna och landsortsrestaurangerna i fråga om sistnämnda gruppmedeltalssiffror är även påfallande. Ett undantag härvidlag utgör gruppen I klass restauranger utom Stockholm utan folkrestaurangavdelning, i fråga om vilken grupp medeltalssiffran är anmärkningsvärt hög. Detta kan emellertid bero redan därpå, att gruppen endast omfattar tre restauranger och att den ifrågavarande medeltalssiffran därför är mycket osäker. Gruppmedeltalssiffrorna för matavfallsmängden per 1000 kronors omsättning varierar däremot högst avsevärt. Orsaken härtill torde huvudsakligen vara olikheterna i prissättning inom de olika grupperna av restauranger. Till jämförelse med medeltalssiffrorna för matavfall per 100 gäster kan nämnas, att Södersjukhusets medeltalssiffra för matavfall per 100 måltider är 7,6 liter. På sjukhuset serveras 308 244 d-agportioner för patienter och 90 864 dagportioner för personal eller sålunda tillhopa 399 108 dagportioner. Då varje dagportion består av tre måltider, blir totala antalet måltider på sjukhuset per år 1 197 324. På grundval av sistnämnda siffra och antalet liter avfall har sedan den nämnda medeltalssiffran för matavfall per 100 måltider uträknats. Siffrorna avse år 1948.
Stockholm den 29 augusti 1949.
STOCKHOLMSDISTRIKTETS ALLMÄNNA RESTAURANGAKTIEBOLAG G. Bohman.
Förteckning över Sarabolagets restauranger med uppgift för varje
restaurang om mängden matavfall i liter under år 100 1948, totalt, per
gäster och per 1000 kronors matomsättnin.
Mat- Mat- . Omsättn. . Matavfall .avi .avi Avdelmng Gastantal Anm. 1 000 kn liter
E 11t1.0%er [gar
gäster kr.
A. Restauranger i Stockholm. I. Första klass restauranger Bromma . . . . . . . . . . . . . . . . 258-6 137 908 4 835 3-5 18-7 Göta Källare . . . . . . . . . . .. 601-2 174 305 15 235 8-7 25-3 (med festvåning) Hotell Reisen . . . . . . . . . . .. 777-4 361346 43 675 12-1 56-2 (med fo1kr.avd. och festvåning) Stadshuskällaren . . . . . . . .. 803-4 226 679 24 215 10-7 30-1 (med Iunchrum och Iestváning) Östermalmskâllaren . . . . . . . 522-6 162 115 18 925 11-7 36-2 (med festvåning) Alhambra . . . . . . . . . . . . . . . 352-8 86 368 16 100 18-6 45-6 Summa resp. medeltal 3316-0 1 148 721 122 985 10-9 35.4
II. Follcrestauranger utan självservering Lindgården (Blå Porten) . . 1 075-5 429 576 17 693 4-1 16-5 Damberg . . . . . . . . . . . . . . . . 1 151-8 735 635 55 575 7-6 48-5 Grå Kvarn . . . . . . . 670-4 560 241 53 205 9-5 79-4 Hörnan . . . . . . . . . . . . 468-1 377 697 45 020 11-9 96-2 Kronobergskällaren.. 1 295-4 795 758 82 317 10-3 63-5 Lyktan . . . . . . . . . . . 349-3 288 240 19 530 6-8 55-9 Mäster Anders . . . . . . . . . . . 380-4 313 388 20 655 6-6 54-3 Norra Brunn . . . . . . . . . . . . 327-9 269 698 28 675 10-6 87-5 Oden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 940-2 752 278 79 325 10-5 84-4 Pilen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 930-9 733 136 72 420 9-9 77-8 Port Arthur . . . . . . . . . . . . . 936-1 721 064 60 040 8-3 64-1 Röda Berget . . . . . . . . . . . . . 675-4 520 023 47 480 9-1 70-3 Röda Stugan . . . . . . . . . . . . 194-4 98 566 11 975 12-1 61-6 S. H. T. . . . . . . . . . . . . . . . . 1 368-2 1 060 695 83 980 7-9 61-4 Södergârd . . . . . . . . . . . . . . . 878-1 624 323 53 165 8-5 60-5 Söder-port . . . . . . . . . . . . . . . 533-4 445 843 38 440 8-6 72-1 (enb. III klass) Örnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318-2 282 039 30 570 10-8 96-1 Österport . . . . . . . . . . . . . . . . 768-8 598 976 53 040 8-9 67-4 Summa resp. medeltal 13 280-5 9 607 176 835 105 9-0 67-7
III. Folkreslauranger med sidlvservering Ejdern . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172-3 182 684 9 700 5-3 56-3 Shanghai . . . . . . . . . . . . . . . . 250-2 237 356 21 355 9-0 85-4 Skeppet . . . . . . . . . . . . . . . . . 119-1 116 723 7 600 6-5 63-8 Summa resp. medeltal 541-6 536 763 38 655 7-0 68-5
IV. Restauranger utan spritservering samt Iunchrum Riksdagsrestaurangen . . . . 149-9 100 340 4 390 4-4 29-3 Rotundan . . . . . . . . . . . . . . . 285-2 251 944 11 716 4-7 41-1 Atlas Dieselrestaurangen . . 355- 415 378 22 020 5-3 61-9
Omsättn. Matavfall Avdelning Gästantal 1 000 kr. liter
Domänstyrelsen . . . . . . . . . . 169-7 139 924 L. M. Ericsson Telesignalf. 116-6 75 977 Kanslihuset . . . . . . . . . . . . . . 200-9 151 811 L. M. Ericsson . . . . . . . . . .. 1 396-9 1 628 242 Tobaksmonopolet . . . . . . . . . 166-0 244 799 L. M. Ericsson, Kabelverk. 85-1 95 367 Summa resp. medeltal 2 926-2 3 103 782 153 684
Samtl. rest. istockholm, summa resp. medeltal 20 064m? 14 396 442 1 168 42.9
B. Restauranger utom Stockholm. I. Enklare första klass restauranger Västerås, Stadshotellet .. . . 107 500 Bollnäs, Stadshotellet . . . . . 42 873 » Stora Hotellet . . . 48 433 Summa resp. medeltal 198 806
II. Första klass restauranger med /olkreslaurangavdelning Eskilstuna, Stadshotellet . . 1 387-5 425 800 r-A Norrtälje, Stadshotellet . . . 310-9 205 701 Nynäshamn, Stadshotellet . 247-0 72 782 Sala, Stadshotellet . . . . . . . 327-4 136 101
aaoocøoxo-:ouwwa:
Strängnäs, Stadshotellet . . . 272-0 114 913 Sundbyberg, Stenvillan . . . 638-0 369 915 Visby, Gutekällaren . . . . . . 364-1 157 331 Gävle, Hotell Baltic . . . . .. 696-4 279 157 Ljusdal, Stadshotellet . 248-8 101 871
Örnsköldsvik, Stadshotellet 397-9 133 725 r-u-A
Summa resp. medeltal 4 890-0 1 997 296 167 847 N:
III. Enbart folkreslauranger Enköping, Värdshuset . . . . 166-1 107 533 1 920 » , Gästis . . . . . . . .. 273-7 158 194 14 625 Mariefred, Gripen . . . . . . .. 44-o 42 266 2 905 Södertälje, Täljekällaren . . 345-5 199 003 24 015
Dd-D-‘Id
Uppsala, Lejonet . . . . . . . . . 456-4 283 103 42 336
°?‘.“.“‘3°‘:“P’.“."‘"°.‘-“P’T‘
Vasakällaren .. . . 474-2 316 621 37 500
IPIFOOQOI-‘DFWOP-|@l\’)®
Västerås, Hudiksvall, Hörnan . . . . . . 214-3 126 920 11 925 Härnösand, Nybrokällaren. 313-o 217 409 6 700 Sollefteå, Hörnan . . . . . . . . 227-3 135 512 4 020 Sundsvall, Runan . . . . . . . . 374-4 199 419 15 125 Söderhamn, Faxe . . . . . . . . 132-8 96 200 3 815 Gävle, Standard . . . . . . . . . 313-3 208 943 11 295 Summa resp. medeltal 3 335-0 2 091 123 176 181 T‘
Samtl. rest. utom Stockholm, summa resp. medeltal 9 051-6 4 287 225 370 798 °.° VI
Samtliga restauranger, summa. resp. medeltal 29 115-9 18 683 667 1 539 227 “P o:
[1952
offentligaiutredningar
Statens
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologlska förteckningen»
Allmän lagstiftning. Rittsskipning. Fångvñrd. Allmänt näringsväsen..
Det yngsta tångvårdsklientelet. [5 1 Nordiskt patentsamarbete. [43] Räjongplaa för fångvarden.
Betänkande med förslag till [21] än fbrtogandelag och
allmän ransoneringslag. [24] Fast egendom. Jordbruk med bimirlngcarr.
Zonexprop-iationsutredningen. Betänkande med förslag Betänkande angående vissa fiskerättmliga föivhiållandc till vissa ändringar i byggnadslagstlitningen. [25] mv fisket om tomträtt inom lappmarkerna samt tillgodogörandet förslag till ny lagstiftning kronovattnen därstädes och i Jämtlands län um. m. [1
Lagberedxêrâäens m. m. . Den jordbruksekonomiska undersökningen. [41]]
Stttsförfattnlng. Allmän statsförvaltning. Vattenvisen. Skogsbruk. Bargain-nk. Löneplan eller kollektivavtal. [3] med förslag till allmänt resereglemente Barrskogstillgzingarna och skogsindusiriens xräxvarufö Betänkanée m. m. [s] sörjning. [15] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsitrednings betänkande. 2. 7] Bilaga 1. Folkomröstmigsinstitutet i Schweiz. [ ] Bilaga 2. Folk- Industri. omröstmngsinstltutet i Förenta staterna. 9] Bilaga 3. Polkomxöstnin sinstitutet utanför Schwe och Förenta staiema. 18] 8. Kommunal folkomröstning. 47] arbetsuppgifter och organisa on.
Byiggâiadsstyrelsens
Handel och sjöfart. Kommnnaliörvaltning.
Förslag til kommunallag m. m. Kommunallagskom- [14]
F6m‘lttén::ltl)etlfi rsag an s d tåg-såå m. m. K omm unaliagsk om-
mitténs betänkande. 4. [48]
Kommunikationsväsen. Statens och kommunernas ñnansvisen. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag ti 1949 års 2. Betänkande med törav tiliäggsvärde (goodwill) för bussiöreta
s till tgpsbördssakkunniga. sa ändrin ar i uppbördsiörtamndet.
Princ an 1] heräknøäxgia m. m.
ende driftbidrag till primär om- tänkande med förslag till ändrade bestämmelser rt
muner. _ pbetgiáäiâande rande våuöreningar m. m. [26]
Bestämmelser och praxis rörande statens budget. [45] Betänkande med förslag till förbättrade kommumikatic ner i Härjedalen och nordvästra Hälsingland.. [27]
Politl.
1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning. tolkupp- Bank, kredit- och penningväsen. lysning och forskning på alkohoifrågans område. [12] l vissa främmande länder Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] 4. Nyklerhetsförhållanden Förslag om samtörvaltning av stadshypoteks- och bc m. m. [52]5. Prlncipbetänkande. [53] 6. Rusdiycksförstadskreditorganisatlonema. [32] sâljning och nykterhetsvård. [54] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30]
Försñkringsvâsen.
Nationalekonomi och socialpolitik.
Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 ärs långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951-1955.
[11 Kyrkovñaen. Undervianingsväaen. Andlig odling i övrigt.
Semegter it husmödrar, lantbrukare m. fi. 19]
förslag angående arbetsmar dsstati- Bokutrednlngen. 23
Be;ct%kan?‘§4x)ned en. Vidgat tillträde tlillhögre studier. [29]
Stöd at och vissa andra ensamstående kvinnor Supplement nr 8 till familjenamn 1920. [31
m. m. ?ägor Den första lärarhögskolan. Sverlfes 33] V
Behovsprövnin på bostadsmarknaden. Hyresreglerings- Yrkesvâgledningen och skolan. [42] kommitténs etänkande. 1. Bam och film. [51]
. Bostadskollektiva [(37] ommitténs betänkande. Healmhåââl [ .
Socialtorsékringsutrednlngen. Sjukförsäkring och yrkes- Försvarsväsen. skadetöxsäkring. [39 oc] Krlstidspolitik och tidshushållning i Sverige under Militärpsykoiogi och personaltjänst. Arbetsuppgifter och efter andra världskriget. Del 1. [49] Del 2. [50] central organisation. [40]
Utrikes ärenden. Internationell rätt. Hälso- och sjukvård. i
Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4_ Tuli- och valutalättnader i resandetraf en mellan ds andra uzomordentliga förhållanden. [22 Betänkande angående psykopatvård m. m. [46] nordiska länderna. Betänkanden ,nr 2 och 3. [16-17
KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A.NORSTEDT å: SÖNER 5123.62