Nykterhetsvårdens läge

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

ArKivexempiar

iwy

50U STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:36 Socialdepartementet

NYKTERHETS VÅRDENS LÄGE DEL I Klientel och behandlingsresurser B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1964 ÅRS

NYKTERHETSVÅRDSUNDERSÖKNING

Stockholm 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. K o m m u n a l b o s t a d s f ö r m e d l i n g . Haeggström. I. 2. A l l m ä n n a a r v s f o n d e n . Esselte. J u . 3. U t s ö k n i n g s r ä t t VI. Esselte. J u . 4. N y d o m k r e t s i n d e l n i n g för u n d e r r ä t t e r n a . Esselte. J u . 5. Statlig p u b l i c e r i n g . N o r s t e d t & Söner. Fl. 6. F i n a n s i e l l a l å n g t i d s p e r s p e k t i v . Esselte. Fi. 7. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . S v e n s k a Reproduktions AB. Jo. 8. B a r n s t u g o r . B a r n a v å r d s m a n n a s k a p . B a r n o l y c k s fall. K i h l s t r ö m . S. 9. R i k s k o n s e r t e r . Esselte. E. 10. L i n k ö p i n g s h ö g s k o l a . Del I. Victor P e t t e r son. E 11. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I. Esselte. F i . 12. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I I . — S t u d i e r o c h försök. Esselte. Fi. 13. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del III. — E n s a m m a n f a t t n i n g . Esselte. Fi. 14. S k o l a n s a r b e t s t i d e r . Esselte. E. 15. T j ä n s t e s t ä l l n i n g i n o m k r i g s m a k t e n . Esselte. F ö . 16. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . VII. F o l k b o k f ö r i n g e n . B e c k m a n . E. 17. 1958 års u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . VIII. De teologiska f a k u l t e t e r n a . A l m q v i s t & Wiksell, Uppsala. E. 18. I n v a n d r i n g e n . Esselte. I. 19. S t a t e n s stöd till u n g d o m s v e r k s a m h e t . Esselte. E. 20. D e n statliga l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . I. N o r s t e d t & S ö n e r K. 21. D e n statliga l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . II. Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . K. 22. S k a t t e f ö r v a l t n i n g e n . N o r s t e d t & S ö n e r K. 23. L ä n s i n d e l n i n g s u t r e d n i n g e n . Victor P e t t e r s o n . K. 24. Lag om s k a t t e r ä t t . Haeggström. Fi. 25. N a r k o t i k a p r o b l e m e t . Del I. Haeggström, S. 26. P a r t i e l l f ö r f a t t n i n g s r e f o r m . Esselte. J u . 27. F ö r t i d s r ö s t n i n g och g e m e n s a m m a t v å d a g a r s v a l . Esselte. J u . 28. T r y c k f r i h e t o c h u p p h o v s r ä t t . B e r l i n g s k a b o k tryckeriet, Lund. Ju. 29. T r a n s p o r t k o s t n a d e r n a 1 G o t l a n d s t r a f i k e n . Esselte. K. 30. Höga eller låga h u s ? Esselte. I. 31. F i l m e n s i n f l y t a n d e på sin p u b l i k . Haeggström. E. 32. V ä n e r n s och V ä t t e r n s förbindelse m e d v ä s t e r h a v e t Esselte. K. 33. V ä n e r n s och V ä t t e r n s förbindelse m e d v ä s t e r h a v e t . Bilagor. Esselte. K. 34. K o m p e n s a t i o n 1 vissa fall för b e n s i n s k a t t som u t g å r vid a n v ä n d a n d e av m o t o r s å g och s n ö skoter Berlingska boktryckeriet, Lund. Fi. 35. F i r m a s k y d d . Esselte. J u . 36. N y k t e r h e t s v å r d e n s l ä g e . Del I . E s s e l t e . S.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej anges, ä r t r y c k o r t e n

Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1967:36 Socialdepartementet

NYKTERHETSVÅRDENS LÄGE DEL I Klientel och behandlingsresurser

BETÄNKANDE AV 1964 ÅRS NYKTERHETSVÅRDSUNDERSÖKNING

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

11 Avdelning A: Bakgrund och utvecklingstendenser

1. U T R E D N I N G E N S B A K G R U N D OCH S Y F T E Utredningsuppdraget Redogörelse för intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag . . . . Tidigare lagstiftning Tillkomsten av 1954 års nykterhetsvårdslag Utredningens bakgrund Allmän utveckling efter år 1955 Nykterhetsvårdsutredningen

15 15 15 15 16 19 19 19

2. NUVARANDE LAGSTIFTNING Vård och behandling Nykterhetsvårdslagens tillämpningsområde Anmälningsplikt Undersökning Hjälpåtgärder Övervakning Tvångsintagning på allmän vårdanstalt Anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning Lydnadsföreskrifter Handräckning av polismyndighet Försökspermission från allmän vårdanstalt Återhämtning Återintagning Frivillig intagning på allmän vårdanstalt Besvär Tystnadsplikt Organisation Nykterhetsnämnd Länsnykterhetsnämnd Länsstyrelse Polismyndighet Barnavårdsnämnd Socialstyrelsen Övriga myndigheter och organisationer med uppgifter som berör nykterhetsvårdsområdet Kontrollstyrelsen

22 22 22 22 22 24 25 26 27 27 27 27 27 28 28 28 28 28 28 29 30 oj 32 33 34 34

1 Statistiska centralbyrån Centralförbundet för nykterhetsundervisning m. m Nykterhetsorganisationer m. m 3. U T V E C K L I N G S T E N D E N S E R E F T E R MOTBOKSREFORMEN . . . Alkoholkonsumtionen sedan 1954 Fylleriet och dess förändringar sedan 1954 Fyllerifrekvensen sedan 1954 Fyllerifrekvensen i olika delar av riket Fylleri bland män och kvinnor Fylleri i olika åldrar Alkoholmissbruk och kriminalitet Nykterhetsvårdens omfattning och förändringar sedan 1954 Nykterhetsnämndernas åtgärder efter den 1 oktober 1955 Anstaltsvård 4. NUVARANDE VÅRD- OCH B E H A N D L I N G S R E S U R S E R Öppen vård Nykterhetsnämnds behandlingsmöjligheter Behandling vid rådgivningsbyrå Behandling vid alkoholpoliklinik Barnavårdsnämnds behandlingsmöjligheter Öppen vård vid sjukvårdande m. fl. institutioner Annan öppen vård Halvöppen vård Inackorderingshem Familjevård Annan halvöppen vård Arbetsvård Organiserad samverkan mellan nykterhetsvårdsorganen och arbetsförmedlingen Arbetsträning och skyddad sysselsättning Kommunala och statliga beredskapsarbeten för svårplacerad arbetskraft Sluten vård Vårdanstalter för alkoholmissbrukare Ungdomsvårdsskola Sjukhusvård Ålderdomshem och särskilda vårdhem Vård av bostadslösa alkoholmissbrukare Kriminalvård Nykterhetsvårdens kostnader och finansiering Allmänt Den öppna vården Den halvöppna vården Den slutna vården 5. SAMMANSLUTNINGAR AV A L K O H O L S J U K A Bakgrund och målsättning Organisationsformer Arbetsmetoder och vårdresurser

34 34 35 37 37 41 41 43 44 44 45 48 48 50 56 56 56 57 5/ 60 62 62 62 62 64 64 64 "'2 6/ 68 7 J 71 74 ^8 80 83 84 86 86 89 89 90 92 92 93 99

5 Statsbidrag m. m Sammanfattning och diskussion

162 103

6. F O R S K N I N G Olika alkoholforskningsområden Målsättning Utveckling Behov av alkoholforskning Den nuvarande alkoholforskningens organisation Statlig verksamhet Universitet och högskolor Statens medicinska forskningsråd (Nämnden för alkoholforskning) Statens råd för samhällsforskning Institutionen för teoretisk alkoholforskning Kliniken för alkoholsjukdomar Ämbetsverken m. m Kommittéväsendet Kommunal verksamhet m. m Enskild verksamhet m. m Centralförbundet för socialt arbete Industriens utredningsinstitut Institutet för maltdrycksforskning Nya Systemaktiebolaget m. fl Alkoholforskningens organisation i övriga nordiska länder Nordiska nämnden för alkoholforskning Sammanfattning

1°6 106 1°6 1°6 107 108 1°8 108 109 HO 112 112 113 116 116 117 118 118 118 118 119 121 123 124

7. U T R E D N I N G E N S F R Å G E S T Ä L L N I N G A R Nykterhetsvårdslagens tillämpning Hjälpåtgärdernas särställning i nykterhetsvårdslagen Alkoholmissbrukarnas olika möjligheter till behandling och vård Nykterhetsvårdsklientelets sammansättning och vårdbehov Utredningens frågeställningar Undersökningar och metodik Riksförbundet mot alkoholmissbruk

125 125 127 128 129 130 131 120

. . . .

A vdelning B: Utredningens undersökningar

8. N Y K T E R H E T S N Ä M N D E R N A S ORGANISATION, ARBETSBELASTNING OCH R E S U R S E R Undersökningens metodik Undersökningens uppläggning Enkätformulär A : l Undersökningens genomförande Felkällor Undersökningsmaterialet Antalet pågående ärenden Nykterhetsnämndernas organisation Antalet särskilt tillsatta nykterhetsnämnder Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden Nykterhetsvårdens samordning med övrig socialvård

137 137 137 137 138 138 139 139 141 141 142 142

6 Den nykterhetsvårdande verksamhetens förläggning 143 Nykterhetsnämndernas arbetsvolym 1962—1963 143 Arbetsvolymen i samtliga kommuner och i olika kommuntyper under åren 1962—1963 " 143 Arbetsbelastning vid undersökningstillfället 146 Personalresurser 152 Personalens sammansättning 152 Frivilliga medarbetare I55 Tjänstemännens utbildning 157 Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen 158 Medverkan av länsnykterhetsnämnd I59 Medicinsk medverkan och vård 161 Läkarmedverkan i6i Alkoholpoliklinik 162 Psykiatrisk klinik 163 Mentalsjukhus I64 Nykterhetsnämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser I64 Tillgång, behov och planer rörande olika vårdanordningar 165 Inackorderingshem och övergångshem 165 Övergångsbostäder 166 Ungkarlshotell och härbärgen I67 Särskilda ålderdomshem och vårdhem 168 Enskilda vårdanstalter och konvalescenthem 168 Arbetsanskafming 16g Sammanfattning 17Q 9. N Y K T E R H E T S N Ä M N D E R N A S K L I E N T E L I Ö P P E N VÅRD . . . . Undersökningens metodik Enkätformulär A Urvalsprinciper Undersökningens genomförande Undersökningsmaterialet Felkällor m.m Allmänna uppgifter om klientelet Ålder Civilstånd Nationalitet Födelseort Boendeort Sammanfattning Bostadsförhållanden Tillgång till bostad Bostadens kvalitet Boendesituation Vistelsesituation den 23 november 1964 Sammanfattning Utbildnings- och arbetsförhållanden Utbildningsförhållanden Arbetsförhållanden Sammanfattning Ekonomi

176 176 176 176 178 179 181 183 183 185 187 188 188 195 I97 I97 202 204 207 208 209 209 211 217 219

7 Inkomstförhållanden och försörjningsskyldighet Socialhjälp och arbetslöshetsunderstöd Pensionsförhållanden Aktuell sjukdom Sammanfattning Tidigare nykterhetsvård Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd Tidigare vård på allmän anstalt Tidigare vård på enskild anstalt Sammanfattning Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling Olika behandlingsformer Sammanfattning Fylleri och kriminalitet Fylleri Kriminalitet Sammanfattning Pågående undersökning eller åtgärd Anmälare Handläggningens kontinuitet Vidtagna hjälpåtgärder Tvångsåtgärdernas art Sammanfattning Sammanfattning av kapitel 9 10. VÅRDANSTALTERNAS K L I E N T E L Undersökningens metodik Enkätformulär B Urvalsprinciper Undersökningens genomförande Undersökningsmaterialet Allmänna anstalter Enskilda anstalter Felkällor m. m Allmänna uppgifter om klientelet Ålder Civilstånd Nationalitet Födelseort Boendeort Uppväxtförhållanden Sammanfattning Bostadsförhållanden Tillgång till bostad Boendesituation Vistelsesituation omedelbart före intagningen på anstalten Sammanfattning Utbildnings- och arbetsförhållanden Utbildningsförhållanden Arbetsförhållanden Arbetsförhållanden omedelbart före intagningen Sammanfattning

219 226 229 229 231 232 232 238 242 244 246 247 254 256 257 265 274 277 277 282 285 288 295 296 306 306 306 306 307 307 312 314 314 316 316 317 319 319 321 323 325 326 326 330 332 332 333 333 335 337 339

8 Ekonomi Inkornstförhållanden och försörjningsskyldighet Socialhjälp Pensionsförhållanden Aktuell sjukdom Sammanfattning Tidigare nykterhetsvård Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd Tidigare vård på allmän anstalt Tidigare vård på enskild anstalt Sammanfattning Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling Olika behandlingsformer Sammanfattning Fylleri och kriminalitet Fylleri Kriminalitet Åtgärder enligt barnavårdslagen Sammanfattning Pågående anstaltsvård Anmälare Bakgrunden till den aktuella anstaltsvården Senast tillämpad indikation Anstaltens läge i förhållande till klientens hemort Klientens inställande på anstalten Vistelsetid fram till undersökningstillfället Arbetsplacering på anstalten Klientens ekonomi under anstaltsvistelsen Genomsnittlig dagsinkomst Klientens utgifter i hemorten Förändringar i klientens ekonomiska situation Aktuellt hälsotillstånd Vård på sjukvårdsinrättning Klientens kontakt med hemorten under anstaltsvistelsen K o n t a k t mellan klienten och övervakare/nykterhetsnämnd K o n t a k t mellan klienten och anhöriga eller vänner Tillfällig permission Klienternas inställning till anstaltsvården Avvikningar Disciplinära åtgärder Förlängning av vårdtiden Frivilligt kvarstannande på anstalten Handläggningens kontinuitet Planering av eftervården Bostadsförhållanden inför försökspermission eller utskrivning . . . . Arbetsplacering eller vårdbehov inför försökspermission eller utskrivning Lämplig vårdform vid förslag om varaktig vård Sammanfattning Sammanfattning av kapitel 10 11. I N A C K O R D E R I N G S H E M M E N Bakgrund, metodik m. m

339 339 344 346 346 346 348 348 351 357 360 362 362 369 37I 37I 377 383 383 385 335 39O 392 395 397 399 399 401 491 492 493 494 499 499 419 412 4^2 413 ,*^ 4-. c 4^6 416 417 417

418 419 424 424 439 440 440

9 Beläggningsförhållanden Intagningsorsaker Inremitterande organ Vistelsesituation Pågående nykterhetsvårdande åtgärd Ålder Civilstånd Bostadsförhållanden Arbetsförhållanden Sammanfattning 12. S J U K V Å R D S U N D E R S Ö K N I N G E N Bakgrund Undersökningens metodik Enkätformulären C: 1 och C: 2 Urvalsprinciper Felkällor Undersökningens genomförande Undersökningsmaterialet Beläggning Medicinska kliniker Alkoholkliniker Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier Allmänna uppgifter om patientgrupperna Ålder Civilstånd Utbildnings- och arbetsförhållanden Utbildningsförhållanden Arbetsförhållanden m. m Bostadsförhållanden Ekonomi Inkomstförhållanden Tidigare vård och behandling Tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård . . Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus . . . . Antal vårdperioder vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare Tidigare k o n t a k t med nykterhetsnämnd Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov Alkoholmissbrukets ställning i sjukdomsbilden Diagnos enligt WHO:s nomenklatur Somatiska diagnoser Psykiska diagnoser Andrahandsdiagnos för psykiska sjukdomar Vårdtid Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 § Nvl Totalitetsbedömning Sammanfattning Allmänt

449 443 443 444 445 446 446 447 448 448 459 459 451 451 451 453 453 454 454 454 455 455 455 455 455 455 457 459 459 461 464 466 466 468 468 469 479 471 472 472 472 473 474 475 475 476 476 477 480 480

10 Medicinska kliniker Alkoholkliniker Kliniken för alkoholsjukdomar vid Karolinska sjukhuset Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier Redovisning av alkoholsjuka i medicinalstyrelsens mentalsjukvårdsstatistik m. m Statistik för mentalsjukvården Vårddagar Intagningar Vid årets slut inskrivna patienter Utskrivningar Diagnoser Vårdtidens längd Ålder Statistik för kroppssjukvården Totalitetsbedömning grundad på ovan nämnd statistik Avdelning

C: Utredningens diskussion

481 481 483 484 485 486 488 488 489 491 493 493 494 496 498 498 500 501

13. SAMMANDRAG, DISKUSSION OCH SLUTSATSER . Sammandrag Diskussion Slutsatser

503 503 531 539

Tabellförteckning. Diagramfört. Förteckning över kartor. Litteraturfört. TABELLFÖRTECKNING DIAGRAMFÖRTECKNING F Ö R T E C K N I N G ÖVER K A R T O R LITTERATURFÖRTECKNING

543 543 553 555 555

Bilagor i del II 4.1. Översikt över anstaltssystemet för alkoholmissbrukare 4.2. Vårdtiderna vid de enskilda anstalterna under år 1965. Antal klienter som utskrivits under året 4.3. Vårdtiderna vid de allmänna anstalterna under år 1965. Antal försökspermissioner under året 6.1. Fördelning av medicinska forskningsrådets medel till olika forskare och forskningsprojekt under budgetåren 1963/64, 1964/65 och 1965/1966 . . 8.1. Formulär A: 1 8.2. Missivskrivelse till formulär A: 1 och A 9.1. Formulär A 10.1. Formulär B: 1 och B 10.2. Missivskrivelse till formulär B: 1 och B 11.1. Formulär D 11.2. Missivskrivelse till formulär D 12.1. Formulär C, C: 0, C: 1 och C: 2 12.2. Missivskrivelse till formulär C och C: 1 12.3. Missivskrivelse till formulär C: 0 och C: 2 12.4. Förteckning över i undersökningen ingående sjukvårdsinrättningar . . Tabellbilaga

4 15 16 19 22 29 32 41 56 59 62 64 71 74 77 79

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

Genom beslut den 19 december 1963 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel och formerna för vården av detta. Med stöd av nämnda bemyndigande uppdrog departementschefen samma dag åt kanslirådet i socialdepartementet Ossian Larnstedt att utföra ifrågavarande uppdrag. Efter framställning tillkallades såsom experter den 31 januari 1964 laboratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, överläkaren Gunnar Lundquist och byråchefen vid socialstyrelsen Olof Melin. Den 26 juni samma år tillkallades numera filosofie licentiaten Tom Nilsson, att såsom expert biträda vid utredningsarbetet. Nilsson har medverkat vid undersökningens planläggning och vid insamlandet av undersökningsmaterialet. Sedan byråchefen Olof Melin avlidit, tillkallades den 13 oktober 1964 såsom expert t. f. byråchefen i socialstyrelsen Gösta Nordström. Samtidigt tillkallades, likaledes såsom expert, numera avdelningsdirektören vid statistiska centralbyrån Gustaf Holmstedt. Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort utredningssekreteraren Leif Holgersson fr. o. m. den 15 februari 1964. Biträdande sekreterare i utredningen har varit sekreteraren Tage Sjöberg fr. o. m. den 4 januari 1965 och departementssekreteraren Folke Jonsson fr. o. m. den 1 mars 1966. Utredningen antog benämningen 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. Vid utredningsarbetet och i samband med företagna undersökningars planering har överläggningar förekommit med företrädare för ett flertal myndigheter, institutioner och organisationer, bland vilka må nämnas social-

styrelsen, medicinalstyrelsen, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, överläggningar har även förekommit med företrädare för ett flertal länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, vårdanstalter för alkoholmissbrukare, vetenskapliga institutioner, sammanslutningar för alkoholsjuka m. fl. Utredningsmannen jämte experter och sekreterare har i samband med utredningsarbetet besökt bl. a. vissa länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare, ungdomsvårdsskolor och institutioner för medicinsk vård av alkoholskadade. Undersökningsmaterialet har databehandlats av statistiska centralbyråns datacentral. Det bör framhållas att undersökningarna kunnat komma till stånd inte minst tack vare en omfattande och intresserad medverkan från förtroendemän och tjänstemän vid landets nykterhetsnämnder och vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt läkare och övrig personal vid vissa sj ukvårdsinrättningar. Resultatet av undersökningen redovisas i detta betänkande, del I, samt därtill hörande bilagor i del II. Experterna biträder de framlagda synpunkterna och förslagen. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i augusti 1967. Ossian

Lamstedt /Leif

Holgersson

Tage

Sjöberg

Folke

Jonsson

AVDELNING A Bakgrund och utvecklingstendenser

KAPITEL 1

Utredningens bakgrund och syfte

Utrednings

uppdraget

I 1964 års statsverksproposition anförde chefen för socialdepartementet beträffande utredningsuppdraget i huvudsak följande: Utvecklingstendenserna inom nykterhetsvården förtjänar ett noggrant studium. Någon tillförlitlig mätare på nykterhetstillståndet är det svårt att finna. Det statistiska material som f. n. står till buds ger dock vissa hållpunkter. Den totala spritkonsumtionen ligger nu — efter den kraftiga ökningen åren närmast efter motbokens slopande — åter vid ungefär 1954 års nivå, men antalet avdömda fylleriförseelser är alltjämt mer än 60 % högre. Antalet personer som begår fylleri har dock inte ökat lika mycket. Det innebär alltså att återfall har blivit vanligare, dvs. missbruket grövre. Särskilt oroande är att fylleriet bland ungdom ökat avsevärt mer än hos befolkningen i genomsnitt, en tendens som förstärkts under de senaste åren. De flesta fylleriförseelser begås nu, relativt sett, av personer i åldern 18—20 år. Antalet av länsstyrelserna meddelade beslut om intagning på vårdanstalt har visat en sjunkande tendens under de senaste två åren. Anledningen härtill har inte närmare undersökts. Möjligen kan bestämmelserna i nya barnavårdslagen att alkoholmissbrukare under 21 års ålder skall behandlas av barnavårdsnämnd ha medverkat härtill. Antalet ansökningar hos socialstyrelsen om vårdplats på allmän vårdanstalt har också visat en sjunkande tendens. — — — Vid bedömningen av det totala vårdbehovet för alkoholmissbrukare bör man emellertid beakta, att antalet platser på enskilda vårdanstalter under de senaste åren ökat med över 300. Dessutom har antalet personer, som erhållit vård på lasaretten samt inom mentalsjukvården liksom även

vid alkoholpoliklinikerna ökat högst avsevärt. Några exakta siffror finns dock inte tillgängliga för de senaste åren. Det material rörande nykterhetstillståndet och alkoholmissbruket som f. n. står till förfogande är i flera hänseenden ofullständigt. Det utgör därför en osäker grund för bedömning av vårdbehovet och den lämpligaste differentieringen på olika vårdformer. I synnerhet behövs ökad kännedom om de grava alkoholmissbrukarna. Jag anser det vara av stor vikt att få fram ett bättre underlag för bedömningen av de nykterhetsvårdande åtgärderna. I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande har jag därför tillkallat en särskild utredningsman för att kartlägga bl. a. olika förhållanden beträffande nykterhetsvårdsklientelet. Denna kartläggning torde kunna bilda utgångspunkt för en fortsatt prövning av frågan om nykterhetsvårdens former. I samband med tillkallandet av utredningsmannen anförde departementschefen beträffande uppdraget följande: Kartläggningen bör omfatta såväl den öppna som den slutna nykterhetsvården och, i möjlig mån, ge en fullständig bild av nykterhetsvårdsklientelets omfattning och sammansättning, förhållanden som belyser alkoholmissbrukets större eller mindre svårighetsgrad, tillgängliga vårdresurser och dessas utnyttjande samt effekten av nu tillämpade vårdmetoder. Speciell uppmärksamhet bör ägnas de unga alkoholmissbrukarna och de kroniska alkoholisterna, särskilt åldringarna. Redogörelse för intentionerna 1954 års nykterhetsvårdslag

bakom

Tidigare lagstiftning Vår första svenska lagstiftning på nykterhetsvårdens område, 1913 års alkoho-

16 listlag, såväl som dess efterföljare, 1931 års alkoholistlag, hade båda det huvudsakliga syftet att fungera som interneringslagar och att reglera samhällets ingripande mot alkoholister, som till följd av farlighet för sig själva eller annan person eller enligt andra s. k. specialindikationer, ansågs vara i behov av vård på alkoholistanstalt. I 1913 års lag stadgades visserligen att som regel andra försök att återföra alkoholisten till ett »nyktert och ordentligt liv» skulle företagas, innan internering ifrågakom. Dessa åtgärder hade dock endast en perifer ställning i lagen och kom i stort sett att sakna praktisk betydelse. Det bör påpekas att förutsättningar för internering i princip skulle föreligga för att åtgärder över huvud taget skulle kunna vidtagas. I 1931 års lag fick de lindrigaste åtgärderna — som enligt modernt språkbruk hade förebyggande karaktär — en mera framskjuten plats. De benämndes nu hjälpåtgärder. Samtidigt infördes övervakning som en särskild typ av hjälpåtgärd. Liksom i den tidigare lagen var emellertid förutsättningarna för både hjälpåtgärder och tvångsåtgärder i princip desamma. Detta innebar att lagen inte medgav ingripande vid fall av begynnande alkoholmissbruk, vilket uppfattades som ett hinder i det praktiska nykterhetsvårdsarbetet. Det framkom därför som ett angeläget önskemål att nykterhetsnämnderna skulle få befogenhet att ingripa och hjälpa redan på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk.

Tillkomsten av 1954 års nykterhetsvårdslag

Gällande nykterhetsvårdslag, vilken beslutades av 1954 års riksdag och trädde i kraft den 1 oktober 1955, föregicks av olika utredningar. 1946 års alkoholistvårdsutredning avgav 1948 ett betänkande med förslag till lag om nykter-

hetsvård m. m. (SOU 1948: 23) och 1944 års nykterhetskommitté delbetänkandena V Principbetänkande (SOU 1952: 53) samt VI Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952:54) i vilka redovisas motiven för ställningstagandena till nykterhetspolitikens huvudlinjer liksom de utförliga motiveringarna bakom författningsförslagen. Särskilt tillkallade utredningsmän har vidare i sitt 1953 avgivna betänkande (stencilerat) förordat vissa kompletteringar till de av alkoholistvårdsutredningen och nykterhetskommittén föreslagna reformerna. Utredningarna resulterade i bl. a. tre propositioner till 1954 års riksdag. Prop. 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m., prop. 158 angående vissa anslag till nykterhetsvården för budgetåret 1954/55 (inneb ä r a n d e viss ekonomisk upprustning av den öppna nj'kterhetsvärden m. m.) samt prop. 159 med förslag till lag om nykterhetsvård m. m.

Förslag till sistnämnda lag framlades av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som erhöll i uppdrag att ingående pröva om alkoholistlagens bestämmelser var tillfredsställande såvitt de angick de grunder på vilka ingripande mot alkoholmissbrukare kunde ske. Utredningen företog för att belysa frågan om behovet av en reformerad nykterhetsvård vissa statistiska undersökningar rörande bl. a. alkoholmissbrukets utbredning i samhället samt beskaffenheten av nykterhetsvårdens klientel i medicinskt-psykiatriskt hänseende. På u p p d r a g av utredningen verkställde vidare socialstyrelsen en statistisk undersökning rörande de personer, som 1936 första gången intogs på allmän alkoholistanstalt. 8—10 år senare kunde av ifrågavarande 474 personer 45,6 % betraktas som grova alkoholmissbrukare, medan 22,1 % visade tendens till miss-

17 bruk och 20,7 % hänfördes till måttliga förbrukare. 4 % var absolutister eller nästan absolutister. Även om de redovisade siffrorna endast gav en grov anvisning om dåvarande anstaltsvårds effekt, framstod denna dock såsom högst otillfredsställande. I anslutning till undersökningarna rörande nykterhetsvårdens klientel framlade alkoholistvårdsutredningen vissa principiella synpunkter på alkoholmissbruket och dess orsaker. Därvid betecknade utredningen såsom missbruk varje bruk av alkohol, som medför uppenbar skada — av psykisk, fysisk, social eller ekonomisk art — för individen själv eller hans omgivning. Sammanfattningsvis framhöll utredningen om orsakerna till alkoholmissbruk bl. a. Alkoholmissbrukare är ofta sjuka eller abnorma personer, antingen deras alkoholmissbruk betingas av psykisk eller fysisk underutveckling, felskapning eller sjukdom av något slag eller de genom sådant missbruk blivit sjuka eller felutvecklade. En viktig förutsättning för uppkomsten av alkoholmissbruk i det enskilda fallet är dock alltid beskaffenheten ur nykterhetssynpunkt av den miljö, i vilken den potentielle alkoholmissbrukaren vistas. Är miljön otillfredsställande ur denna synpunkt, är betingelserna för utveckling av alkoholmissbruk större särskilt hos icke normalt utrustade eller med svaghet eller sjukdom behäftade individer. Uppkomsten och fortvaron av ett dylikt missbruk hos en individ består sålunda av ett komplicerat samspel mellan missbrukarens konstitutionella eller förvärvade egenskaper eller eventuella sjukdomstillstånd och hans miljöförhållanden. Mot bakgrund av erfarenheterna av 1931 års alkoholistlag och ovan refererade grundsyn preciserade alkoholistvårdsutredningen sina synpunkter på behovet av reformer avseende nykterhetsvården i huvudsak sålunda. 1. Alkoholmissbrukare blir i stor utsträckning ej föremål för nykterhetsvårdsorganens uppmärksamhet och åtgärder. Detta styrkes bl. a. av att i ungefär hälften av 2—614779

landets kommuner hade år 1946 ingen åtgärd enligt alkoholistlagen förekommit. 2. I den mån åtgärder enligt alkoholistlagen förekommit, har dessa ofta inte inneburit det effektiva skydd mot alkoholmissbrukets sociala skadeverkningar, som ur samhällets synpunkt måste anses erforderligt. Åtgärderna har vidare inte varit ägnade att verkligen »bota sociala alkoholskador». 3. Åtgärderna mot alkoholmissbrukare har i sin praktiska utformning ej motsvarat det föreliggande behovet av rationell medicinsk behandling av fysiska eller psykiska sjukdomar eller abnormiteter. Det medicinska synsättet på nykterhetsvårdsfrågan har över huvud taget ej på ett nöjaktigt sätt kommit till sin rätt i nykterhetsvården. Med avseende på behovet av ett vidgat nykterhetsvårdsarbete föreslog utredningen att ingripande skulle kunna ske mot en alkoholmissbrukare redan vid ett tidigt stadium av missbrukets utveckling, vilket skulle innebära en väsentlig utökning av nykterhetsnämndernas verksamhetsområde. Detta möjliggjordes genom förslag till bestämmelse att alkoholmissbruk föreligger då någon använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Utredningen framförde i detta sammanhang uppfattningen att åtskillnad borde göras beträffande förutsättningarna för hjälpåtgärder (anskaffande av bostad, förmedling av medicinsk behandling m. m.) respektive tvångsåtgärder. Som förutsättning för hjälpåtgärder föreslogs att individen skulle vara att anse som alkoholmissbrukare och att frivillig medverkan till åtgärd skulle föreligga från alkoholmissbrukarens sida (1 §). För att tvångsåtgärder skulle kunna vidtagas krävdes dels hemfallenhet (vanemässigt missbruk) och dels att speciella omständigheter i övrigt förelåg, vilket i förhållande till tidigare lagstiftning ej innebar några väsentliga förändringar. Utredningen föreslog v i d a r e att särskild nykterhetsnämnd i p r i n c i p skulle tillsättas i varje kommun. Samarbetet

18 mellan olika myndigheter och nykterhetsnämnderna borde stärkas. När det gällde ökad effektivitet hos nykterhetsvården ansåg utredningen bristerna till väsentlig del vara ekonomiskt betingade. Förslag framlades därför om höjda statsbidrag såväl till nykterhetsnämnderna som till anstalternas verksamhet. Vårdkostnaderna vid anstalterna föreslogs bli täckta helt av statsmedel. För att tillgodose det enligt utredningens uppfattning trängande behovet av medicinsk behandling av alkoholmissbrukare föreslogs att fyra särskilda sjukhus skulle inrättas. / proposition nr 159 till 1954 års riksdag med förslag till lag om nykterhetsvård anförde departementschefen beträffande behovet av en reformerad nykterhetsvård bl. a. följande:

departementschefen till utredningens definition av alkoholmissbruk enligt 1 §. Lagrådet ansåg emellertid att den föreslagna lagtexten på denna p u n k t ej tydligt markerade om även tillfällig användning av alkoholhaltiga drycker skulle vara att anse som alkoholmissbruk. På grund av anförda skäl föreslogs till paragrafen tillägget »ej blott tillfälligt». Med hänsyn till den påtalade risken för feltolkning framhöll departementschefen i anledning av lagrådets utlåtande, att han intet hade att erinra mot den föreslagna kompletteringen. Detta blev riksdagens beslut.

I det förslag till en allmän upprustning av nykterhetsvården, som alkoholistvårdsutredningen framlagt, innefattas — — — vissa reformer, som direkt har avseende å alkoholistlagen. Dessa reformer kan i korthet sägas innebära att tyngdpunkten i nykterhetsvården förskjutes till förebyggande rikt differentierade åtgärder i ett begynnelseskede av missbruk. Därjämte föreslås att de öppna nykterhetsvårdsorganen erhåller en sådan förstärkning att de kan fullgöra de vidgade arbetsuppgifter, som följer av denna omläggning. För egen del kan jag instämma i utredningens omdöme, att den nuvarande alkoholistlagstiftningen är behäftad med vissa brister. En reformerad lagstiftning bör därför genomföras som ett led i den omläggning av samhällets nykterhetspolitik, som nu förestår. I stort sett kan jag även ansluta mig till de huvudlinjer alkoholistvårdsutredningen dragit upp för en reform av lagstiftningen. — — — Utredningen har sett alkoholismen som ett sammansatt problem och därför funnit, att den måste angripas från flera håll. Då de sociala synpunkterna förut dominerat har detta lett till att utredningen velat bereda de medicinskt-psykiatriska synpunkterna ökat inflytande utan att dock bryta med hittills tillämpade metoder.

Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras att den nya lagstiftningen ställer nykterhetsnämnderna inför vidgade och synnerligen ömtåliga arbetsuppgifter. Undersökning, bedriven i en anda av grannlagenhet och urskillning, skall verkställas i ett mycket stort antal fall, då något blivit nykterhetsnämnd bekant som ger anledning misstänka alkoholmissbruk. Ger undersökningen vid handen, att alkoholmissbruk i lagens mening föreligger, skall åtgärder vidtagas för att återföra alkoholmissbrukaren till ett nyktert liv. I första hand har nykterhetsnämnderna därvid att tillgripa hjälpåtgärder, utformade efter det individuella fallets särskilda beskaffenhet. Dessa åtgärder är rikt differentierade, vilket innebär möjlighet för nämnden att välja just den åtgärd, som lämpar sig bäst från fall till fall. Hjälpåtgärderna bör givetvis så utformas, att man kan hysa förhoppning om att de verkligen efterkommes. Framgår däremot av undersökningen att fråga är allenast om en tillfällighetsförsyndelse bör nämnden låta bero vid vad i ärendet förevarit. Det är givetvis ett angeläget intresse, att nykterhetsnämnderna ej i oträngt mål skrider till åtgärd. Obefogade ingripanden kan — som påpekades redan i 1931 års proposition — lätt bringa nykterhetsvården i vanrykte och vara till men för n3rkterhetsvårdsarbetet i allmänhet. Rätt utnyttjad bör däremot den föreslagna utvidg-

Vid remissen till lagrådet

anslöt sig

Beträffande den avsevärda utökning av nykterhetsnämndernas arbetsbörda, som utformningen av 1 § skulle komma att medföra, anförde departementschefen i proposition nr 159 bl. a. följande:

19 ningen av lagens tillämpningsområde vara av stort värde för detta arbete.

Departementschefen var enig med utredningen även i dess uppfattning att i p r i n c i p endast området för ingripande genom hjälpåtgärder borde utvidgas samt att tvångsåtgärder alltjämt borde kunna användas då missbruket var långt framskridet och hemfallenhet åt alkoholmissbruk kunde konstateras. Tvångsåtgärderna kom i den nya lagstiftningen att utgöras av övervakning, som tidigare hänförts till hjälpåtgärderna, samt tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. 1954 års riksdag antog förslaget efter smärre jämkningar. Samtidigt antogs förslagen till ny rusdrycksförsäljningsförordning och en ny ölförsäljningsförordning. De nya reformerna trädde i kraft den 1 oktober 1955.

Utredningens

bakgrund

Allmän utveckling efter år 1955

Omläggningen av den svenska nykterhetspolitiken den 1 oktober 1955 inneb a r väsentligen att motbokssystemet slopades och ersattes av en i princip fri inköpsrätt. I samband härmed inträffade en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen men framförallt av fylleriet. Alkoholkonsumtionen ökade med 30 % p e r invånare över 15 år mellan åren 1954 och 1956. Antalet fylleriförseelser p e r år mer än fördubblades under samma tid. Efter år 1956 h a r i dessa hänseenden en minskning åter inträffat. Den totala alkoholkonsumtionen låg 1964 endast obetydligt över 1954 års nivå, medan spritdryckskonsumtionen låg något lägre än 1954. Även antalet fylleriförseelser företedde en minskning, men ligger dock för närvarande 60 % över 1954 års nivå. Antalet personer som begår fylleri h a r dock relativt

sett ökat mindre vilket innebär att antalet fylleriförseelser per person stigit. Fylleriets ökning är mest markant i de yngre åldersgrupperna. (Jfr. kap. 3.)

Nykterhetsvårdsutredningen

I samband med reformen och ovannämnda stegring av alkoholkonsumtion och fylleri ökade alkoholmissbruket oroväckande. Detta gjorde sig bl. a. märkbart genom en kraftigt ökad efterfrågan av vårdplatser på allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Dåvarande chefen för socialdepartementet tillkallade med anledning härav efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i april 1956 sju utredningsmän med uppgift att utreda vissa frågor rörande vården av alkoholmissbrukare och därmed sammanhängande frågor. Utredningen antog benämningen nykterhetsvårdsutredningen. I direktiven betecknades såsom en särskild och angelägen uppgift för utredningen att beräkna det aktuella platsbehovet inom anstaltsvården och att undersöka möjligheterna att snabbt tillskapa erforderligt antal nya vårdplatser. Utredningen erhöll emellertid även i uppdrag att företaga en allmän översyn av nykterhetsvården. Efter förslag från och under aktiv medverkan av utredningen tillkom snabbt under de närmaste åren en rad nya allmänna anstalter för alkoholmissbrukare. Utredningens förslag om anordningsbidrag till enskilda vårdanstalter medverkade på samma sätt till en utbyggnad av den enskilda anstaltssektorn. I september 1961 avgav utredningen betänkandet Översgn av nykterhetsvården (SOU 1961:58). Dess ställningstaganden och förslag beträffande väsentliga frågor kan sammanfattas sålunda: 1. Alkoholmissbruket ä r att betrakta som ett s a m m a n s a t t socialt och medicinskt

20 problem. Rehabiliteringen av alkoholmissbrukare bör därför, beroende på det enskilda fallets art, inriktas med tyngdpunkt på sociala åtgärder, psykologisk eller medicinsk behandling. 2. Nykterhetsvården bör, med bibehållande av de kommunala nykterhetsnämndernas ställning som primärorgan, även fortsättningsvis inriktas på att skjuta tvångsåtgärderna i bakgrunden och utöka de frivilliga vårdformerna. Nykterhetsnämndens ansvar för eftervården bör fastslås genom föreskrift i nykterhetsvårdslagen. 3. Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmännen att ansvara för såväl klinisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholmissbrukare. 4. Särskilda vårdhem bör inrättas för frivilliga vårdsökande. Landstingskommunerna bör svara för att sådana vårdhem står till buds. Befintliga enskilda anstalter samt vissa erkända anstalter bör överföras till den nya vårdhemsorganisationen. 5. Utbyggnaden av inackorderingshemmen bör stimuleras genom höjda anordningsbidrag. 6. För tvångsintagna klienter bör inrättas en statlig anstaltsorganisation, omfattande dels befintliga statliga anstalter, dels vissa förutvarande erkända anstalter. Som en konsekvens av den principiella inriktningen mot öppna och frivilliga vårdformer bör anstaltsorganisationen beträffande tvångsintagna successivt reduceras från 2 100 till 1 400 vårdplatser. 7. Nykterhetsnämnd bör träffa avtal med läkare om medverkan såsom konsult i nykterhetsvårdsarbetet. Gällande föreskrift i nykterhetsvårdslagen om läkares ledamotskap i nämnden bör utgå, liksom skyldigheten för tjänsteläkare att deltaga i nykterhetsnämnds sammanträde. 8. Den s. k. fylleriindikationen bör utmönstras ur nykterhetsvårdslagen. Samtidigt bör lagens 55 § (återintagning av den som brutit mot i samband med utskrivning meddelade föreskrifter) ändras på så sätt, att på varandra följande intagningar ej skall kunna ske. Vid remissbehandlingen av nykterhetsvårdsutredningens betänkande anslöt man sig över lag till utredningens allmänna synsätt på alkoholmissbruket och utredningens understrykande av att frivilliga vård- och behandlingsmöjlig-

heter principiellt i ökad utsträckning borde komma till användning. Även när det gäller behovet av ökade förebyggande och eftervårdande insatser ställde sig remissinstanserna över lag positiva. På väsentliga punkter utsattes emellertid betänkandet också för kritik. Beträffande det för utformningen av anstaltsvårdens organisation betydelsefulla förslaget om en anknytning till landstingen av en vårdhemsorganisation för frivilliga vårdsökande, ställde sig flera remissinstanser tvekande. Svenska landstingsförbundet ställde sig direkt avvisande till att en helt ny uppgift skulle läggas på landstingen och framhöll speciellt att förslaget ej underbyggts av någon undersökning beträffande vårdhemsorganisationens platsbehov. Utredningens förslag till en statlig anstaltsorganisation för tvångsintagna, innebärande även att vårdplatsantalet vid erkända och statliga vårdanstalter successivt skulle avsevärt minskas, blev av flertalet remissinstanser föremål för kritik. Enligt åtskilliga remissinstanser talade i stället alkoholmissbrukets utveckling för ett stegrat platsbehov även framdeles inom denna typ av anstaltsvård. Även förslaget att direkt fastslå sjukvårdshuvudmännens ansvar för klinisk och poliklinisk vård av alkoholmissbrukare utsattes för kritik, varvid det anfördes att man inte borde beskära nykterhetsnämndernas möjligheter att i egen regi driva alkoholpolikliniker. Frågor sammanhängande med nykterhetsvårdsklientelets och i synnerhet anstaltsklientelets sammansättning och vårdbehov uppmärksammades av ett flertal remissinstanser. Så framhöll t. ex. styrelsen för statens vårdanstalt å Gudhem, att det på de statliga vårdanstalterna fanns åtskilliga patienter, hos vilka alkoholmissbruket kunde upp-

21 fattas närmast som ett symptom på allmän asocialitet. För dessa personer betecknades vård på vårdanstalt för alkoholmissbrukare som en ofta olämplig behandlingsform. Även andra remissinstanser beklagade att utredningen inte upptagit frågor av denna typ till ingående behandling. Det betonades härvid att det s. k. kroniska klientelet utgör den mest svårbehandlade delen av de alkoholskadade och att en grundläggande analys av hela detta problem skulle ha varit till stor nytta. Vid anmälan i 1963 års statsverksproposition av sina ställningstaganden till nykterhetsvårdsutredningens förslag, anslöt sig departementschefen till utredningens principiella syn på alkoholmissbruket och behandlingen av alkoholskadade. Med åberopande av remissbehandlingen avstyrkte departementschefen utredningens förslag till särskild vårdhemsorganisation för frivilligt klientel och därmed förslaget om ändrad statlig anstaltsorganisation. I samband härmed framhölls att utredningens syfte att främja den frivilliga vården torde kunna tillgodoses inom ramen för den befintliga anstaltsorganisationen genom att t. ex. särskilda allmänna anstalter avdelades för frivilliga vårdsökande och

genom att de enskilda anstalternas fortsatta utbyggnad stimulerades. Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholmissbrukare på sjukvårdshuvudmännen borde enligt departementschefen ses på längre sikt. Under tiden borde nykterhetsnämnderna fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva alkoholpolikliniker. I en särskild proposition (1963:13) behandlade departementschefen därefter de av nykterhetsvårdsutredningens förslag, som förutsatte ändringar i nykterhetsvårdslagen. Härvid avvisades förslaget om fylleriindikationens slopande, liksom förslaget om slopande av bestämmelserna om läkares ledamotskap i nykterhetsnämnd och tjänsteläkares skyldighet att deltaga i nykterhetsnämnds sammanträde. Beträffande förslagen om bestämmelser angående nykterhetsnämndernas ansvar för eftervården samt om återintagning på allmän vårdanstalt framlade departementschefen förslag till lagändringar, vilka anknöt till utredningens förslag. Vårdtiden vid frivillig vård på allmän anstalt föreslogs samtidigt maximerad till sex månader. Lagändringarna beslutades av vårriksdagen 1963 och trädde i kraft den 1 juli samma år.

KAPITEL 2

Nuvarande lagstiftning

Vård och

behandling

Nykterhetsvårdslagens tillämpningsområde Nykterhetsvårdslagens (SFS 1954:579) tillämpningsområde och syfte regleras i dess första paragraf. Missbrukar någon alkoholhaltiga drycker, skola enligt vad nedan sägs åtgärder vidtagas för att återföra honom till ett nyktert liv. Alkoholmissbruk föreligger, då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Som framgår av kapitel 1 vidgades nykterhetsnämndernas möjligheter att ingripa avsevärt genom tillkomsten av nykterhetsvårdslagen. Lagens tillämpningsområde begränsas dock i 1 § av innebörden i bl. a. ordet alkoholmissbruk. Användningen av alkoholhaltiga drycker skall — för att kunna betraktas som missbruk — ha vållat uppenbar skada, som skall vara klart påvisbar i fysiskt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende antingen hos vederbörande själv eller hos annan person (prop. 1954:159). Dessutom krävs att missbruket skall vara »ej blott tillfälligt», vilket är en formulering som ger ytterligare begränsning åt tillämpningsområdet. Anmälningsplikt Polis- och åklagarmyndighet, som fått kännedom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller missbrukar alkoholhaltiga drycker, är skyldig att an-

mäla detta till nykterhetsnämnd (10 §). Även läkare h a r en likartad anmälningsplikt, men med de viktiga inskränkningarna att anmälningsskyldighet inte föreligger, när missbrukaren genomgår behandling för sitt missbruk, samt inte heller, då person, som står missbrukaren nära, gör framställning om att läkaren inte skall göra anmälan och denne med hänsyn till omständigheterna finner att åtgärd av nykterhetsnämnd inte bör ifrågakomma. Beträffande omfattningen av polisoch åklagarmyndighetens anmälningsplikt framhöll departementschefen (prop. 1954:159) med instämmande i ett uttalande av 1946 års alkoholistvårdsutredning att varje alkoholbetingad händelse, som kunde anses skadlig för den onyktre eller hans omgivning skulle rapporteras till nykterhetsnämnden. Detta innebär att varje gripande för fylleri skall meddelas till nämnden, som har att pröva i vad mån missbruk i nykterhetsvårdslagens mening föreligger.

Undersökning Bestämmelserna om skyldighet att verkställa undersökning är införda i 12 § som stadgar: Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall nämnden skyndsamt låta verkställa undersökning och därvid inhämta den känne-

23 dom om hans levnadsförhållanden och andra omständigheter för fallets bedömande, vartill anledning förekommer. I samband därmed skall nämnden, där fråga är om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller eljest anledning därtill föreligger, föranstalta om läkarundersökning. Ansökan om tvångsintagning som nyss sagts må, såvida icke särskilda omständigheter föranleda till annat, ej göras av nykterhetsnämnd utan att den, som ansökningen avser, personligen hörts av nämnden eller, där så ej lämpligen kan ske, av ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma. Det föreligger sålunda direkt skyldighet för nykterhetsnämnd att göra undersökning i de fall, där det kommit till nämndens kännedom att någon missbrukar alkohol. Vetskap om missbruket kan nämnden få inte bara genom anmälningar från polis- och åklagarmyndigheten och läkare utan även genom anmälningar från anhöriga, arbetsgivare, grannar eller andra personer som känner till att någon missbrukar alkohol. Likaså kan nykterhetsnämndens egna ledamöter och tjänstemän personligen få vetskap om alkoholmissbruk, varvid nykterhetsnämnd är skyldig att verkställa undersökning. I propositionen om nykterhetsvårdslagen ansåg departementschefen att det för en framgångsrik behandling av en uppkommen alkoholskada var av stotbetydelse att denna redan på ett tidigt stadium ägnades uppmärksamhet och anförde beträffande undersökningsförfarandet bl. a. följande. Därför bör enligt min mening varje alkoholbetingad händelse, sona kommit till nykterhetsnämndens kännedom och som uppenbarligen inneburit påtaglig skada för vederbörande själv eller annan person eller orsakat sådan skada, åtminstone göras till föremål för undersökning, så att nämnden blir i tillfälle att pröva, om händelsen varit ett utslag av verkligt missbruk. Är så fallet, åligger det nämnden att skrida till aktivt

förebyggande åtgärder — s. k. hjälpåtgärder — till missbrukets hävande. Undersökningen torde i åtskilliga fyllerifall kunna göras summarisk och inskränka sig till en granskning av anmälningsmaterialet. Om exempelvis en fylleriförseelse vid undersökningen visar sig vara en tillfällig händelse, bör självfallet nämnden låta bero vid den företagna undersökningen av fallet. Men det är att märka att just en fylleriförseelse, som ju förutsätter en ganska kvalificerad grad av berusning, stundom markerar ett fortgående missbruk eller utgör signalen till att ett missbruk håller på att utvecklas. I sådana fall kan nämnden i allmänhet ej låta sig nöja med enbart en undersökning utan denna måste följas av hjälpåtgärder, anpassade efter förhållandena i det individuella fallet. Att någon har för vana att regelbundet — exempelvis någon gång varje vecka — dricka sig berusad är självfallet en anledning för nykterhetsnämnden att överväga ett ingripande. I praktiken innebär bestämmelserna om undersökningsförfarandet att nykterhetsnämnderna ålägges att avväga h u r långt man skall gå i skyldigheten att komma ett tidigt alkholmissbruk på spåren och intresset att skydda den presumtive klienten från onödigt obehag och intrång i dennes livsföring. Nykterhetsnämnd bör enligt en annan bestämmelse (64 §) noga tillse att den som är föremål för undersökning eller annan åtgärd »icke utsattes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet». Beträffande frågan h u r denna avvägning skall ske, r å d e r olika meningar samt skiftande praxis, det senare beroende bl. a. på arbetsbelastning, tillgången på personal m. m. Många nämnder inskränker sig därför i åtskilliga fall till en formell granskning av anmälan, registeruppgifter osv. och i fråga om förstagångsfyllerister till en inbjudan om samtal med tjänsteman eller förtroendeman i nämnden. Om vederbörande ej infinner sig avskrives ärendet utan vidare åtgärd. Andra

24 nämnder tillämpar lagens bestämmelse om kallelse och undersökning mer bokstavligt. Kallelse skickas till samtliga som ådrager sig fyllerianmärkningar. Kallelsen är oftast entydig och kategorisk till sin utformning och innehåller meddelande om nykterhetsnämndens möjlighet att vid tredska föreskriva vite och påkalla h a n d r ä c k n i n g för att den kallade skall kunna föras till nämndens expedition. Nykterhetsvårdsutredningen h a r i sitt betänkande 1961 översyn av nykterhetsvården behandlat de principiella sidorna i undersökningsförfarandet. Utredningen konstaterade att det fanns två skilda betraktelsesätt beträffande verkställigheten av undersökningen. Den ena meningsriktningen lägger enligt utredningen tonvikten på samhällets ansvar och understryker betydelsen av tidiga ingripanden under hänvisning till tesen att förebyggande är bättre än bot. Den a n d r a åsiktsriktningen betonar individens egenansvar och legitima anspråk på integritet samt ställer sig kritisk och frågande till samhällsingripanden i a n d r a fall än där individens oförmåga att själv bära ansvaret blivit klart ådagalagd. På ett likartat sätt torde det enligt utredningen vara ofrånkomligt att nykterhetsnämnds sätt att ingripa i den enskildes liv blir utsatt för viss kritik, antingen för att ingripandet skett ogrannlaga, utan tillräckliga skäl, med för stor stränghet osv. eller för att åtgärder försummats eller ej blivit genomförda. Nykterhetsvårdsutredningen fick för sin del intrycket att kravet på snabba och tidiga ingripanden, grundade på undersökning i varje anmält fall, tilldragit sig större uppmärksamhet än vad lagstiftarna avsett. I förarbetena till lagen framhölls betydelsen av att man vid ett undersökningsförfarande ej tillgrep mindre grannlaga metoder än vad si-

tuationen krävde och att man i vissa fall begränsade undersökningen till en granskning av anmälningsmaterial och registeruppgifter.

Hjälpåtgärder

Nykterhetsnämndens undersökande funktion är icke avsedd att innehålla moment av vård och behandling även om det i det praktiska arbetet ofta är svårt att skilja den undersökande funktionen från den vårdande. Förutsättningar för liksom exempel på hjälpåtgärder anges i 14 § 1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds undersökning, att den, varom fråga är, missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmissbruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder såsom att söka a) förmå honom att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande upprätthålla förbindelse med nämnden eller av nämnden utsedd person; b) förhjälpa honom till lämplig anställning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkoholhaltiga drycker, bereda honom ombyte av verksamhet eller vistelseort; c) förmå honom att ej besöka lokaler, där alkoholhaltiga drycker utskänkas (SFS 1957:215); d) förmå honom att ingå i nykterhetsförening eller annan lämplig organisation; e) förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård. Till exemplen på hjälpåtgärder h a r lagstiftarna i 14 § 2 mom. fogat en rätt för länsnykterhetsnämnd att, om det befinnes vara till gagn för den som missbrukar alkohol, föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas från detaljhandelsbolag eller från andra försäljare av sådana drycker. Samma befogenhet kan efter bemyndigande av länsnykterhetsnämnd tillkomma kommunal nykterhetsnämnd. Beslut angående åtgärd som avses i 14 §

25 2 mom. kan till skillnad från åtgärder enligt 1 mom. överklagas av »den som beslutet rörer». Hjälpåtgärderna är avsedda att i princip vara av frivillig karaktär samt att vara åtskilda från mera ingripande och tvångsbetonade åtgärder. I förarbetena till den nuvarande lagen anförde departementschefen bl. a. följande. Hjälpåtgärder av olika slag är avsedda att utgöra den generella behandlingsformen vid lindrigare fall av alkoholmissbruk. Karakteristiskt för dessa åtgärder är, att de helt bygger på klientens frivilliga medverkan. Efterkommes ej föreskrivna hjälpåtgärder, är det ej möjligt för nykterhetsnämnd att endast till följd därav tillgripa sanktioner. Det är följaktligen av vikt, att hjälpåtgärder i varje särskilt fall får en sådan utformning, att de inbjuder den behandlade till aktivt deltagande. Hjälpåtgärdernas innehåll bör gärna vara resultatet av en förtroendefull och vänskaplig överläggning mellan nämnden och dess klient. Lyckas nämnden ej vinna dennes förståelse för de tilltänkta åtgärderna, eller blir dessa illa valda eller psykologiskt missriktade, lärer näppeligen någon effekt av desamma kunna ernås. — Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att denna kontakt mellan myndigheten och alkoholmissbrukaren under inga förhållanden får ges karaktären av övervakning. Den mellan .lykterhetsnämnden och dess klient upprättade förbindelsen bör fastmer präglas av ömsesidig samarbetsanda mellan två parter, där den ena, myndigheten, ej känner förmyndarskap över den andre och denne i sin tur besjälas av viljan att följa de råd, som lämnas honom. I en särskild författning (SFS 1955: 28) finns föreskrifter rörande bl. a. tillämpningen av hjälpåtgärdsparagrafen. Tillämpningen av hjälpåtgärder i form av fortlöpande frivillig förbindelse med nämnden som enligt gällande lagstiftning ävenledes förfogar över tvångsåtgärder som övervakning och intagning på allmän vårdanstalt har vållat vissa principiella problem. Nykterhetsvårdsutredningen konstaterade så-

lunda att ett visst spänningsförhållande var rådande mellan nämndens hjälpande uppgifter och dess repressiva funktioner. I den förstnämnda funktionen önskar nämnden framstå som ett hjälpande rådgivande organ till vilket alkoholmissbrukaren bör kunna vända sig med förtroende. Jämsides härmed nödgas nämnden, påpekar utredningen, gå fram med tvångsåtgärder om det visar sig omöjligt att på annat sätt stävja ett ur samhällets synpunkt icke acceptabelt missbruk. Nämnden måste därvid »ständigt vara beredd på att fall, där hjälpåtgärder insatts på basis av förtroendefull samverkan med klienten, kan utvecklas på sådant sätt att för den senare högst kännbara åtgärder måste tillgripas». övervakning Övervakning är en tvångsåtgärd som kan tillgripas först vid mera framskridet alkoholmissbruk. I motsats till hjälpåtgärder, vilka både kan och bör tilllämpas inom nykterhetsvårdslagens hela tillämpningsområde, sålunda både när det gäller lindrigt och avancerat missbruk, kan övervakning ifrågakomma endast inom en viss avgränsad del av tilllämpningsområdet. övervakning förekommer i tre sammanhang. Det första gäller övervakning enligt 15 § Nvl, som ofta kallas enkel eller förebyggande övervakning. I det andra sammanhanget användes övervakning i kombination med att intagning på anstalt beslutas men anstånd medgives med verkställigheten (36 §). Det tredje gäller övervakning under försökspermission (51 §) eller efter utskrivning från anstalt (54 §). I de båda senare fallen — kvalificerad övervakning — kombineras övervakningen i regel med lydnadsföreskrifter. I 15 § Nvl anges förutsättningarna för den enkla övervakningen.

26 Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må av nykterhetsnämnden ställas under övervakning, därest han till följd av sitt missbruk befinnes a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för eget liv, eller b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller d) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Samma lag vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren begångna gärningar, innefattande fylleri, brott, som i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken sägs, därest han vid brottets begående varit berusad av starka drycker, så att det framgått av hans åtbörder eller tal, eller brott, som avses i 4 § lagen d. 28 sept. 1951 om straff för vissa trafikbrott, därest brottet varit en följd av förtäring av starka drycker, eller utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv. (SFS 1964:175.) Beslut om övervakning enligt denna paragraf går i verkställighet utan hinder därav, att det ej äger laga kraft. (SFS 1956:225.) Hemfallenhet åt alkoholmissbruk samt att minst en specialindikation (15 §, a, b, etc.) är tillämplig krävs sålunda för att övervakning skall kunna vidtagas. Departementschefen anförde i förarbetena beträffande den allmänna indikationen att hemfallenhet förelåg »då någon vanemässigt missbrukar alkoholhaltiga drycker antingen detta sker ihållande eller endast under vissa perioder». Enligt tillämpningskungörelsen h a r övervakningen till ändamål att förmå den övervakade att föra ett nyktert liv. övervakning enligt 15 § får endast fortgå under ett år. Där särskilda förhållanden påkallar må övervakningen en-

ligt 16 § dock fortgå under högst två år. Enligt bestämmelserna i 17 § skall till övervakare utses »därtill lämplig person». Som tidigare påpekats föreslog nykterhetsvårdsutredningen beträffande specialindikationerna att bestämmelserna om upprepade fylleriförseelser skulle utmönstras ur nykterhetsvårdslagen. Detta förslag har emellertid inte lett till lagändring. Tvångsintagning på allmän vårdanstalt Bestämmelserna om tvångsintagning på allmän vårdanstalt återfinns i 18 § Nvl. Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må tvångsintagas å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, då enligt 15 § förutsättningar föreligga för anordnande av övervakning samt a) hjälpåtgärder vidtagits, eller övervakning varit anordnad utan att han kunnat återföras till ett nyktert liv, eller b) hjälpåtgärder och övervakning uppenbarligen skulle vara gagnlösa, eller c) försök med hjälpåtgärder eller övervakning med hänsyn till hans farlighet icke kan avvaktas. Om tvångsintagning beslutar länsstyrelsen. Ansökan göres av kommunal nykterhetsnämnd eller i undantagsfall av länsnykterhetsnämnd. I vissa brådskande fall (21 §) kan polismyndigheten göra ansökan om tvångsintagning. Till ansökan skall nykterhetsnämnd foga redogörelse för omständigheterna i ärendet och de särskilda indikationer, som åberopas som skäl för ett omhändertagande på anstalt. Dessutom skall ansökningshandlingarna innehålla läkarintyg och åldersbetyg. Ansökningshandlingarna skall, när de inkommit till länsstyrelsen, delges den som ansökningen avser med föreläggande att inom viss tid skriftligen eller muntligen förklara sig över ansökningen (23 §).

27 Närmare bestämmelser rörande ansökan, slutligt beslut m. m. återfinns i tillämpningskungörelsen.

Anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning

Enligt bestämmelserna i 35 § äger länsstyrelse eller nykterhetsnämnd, som skall verkställa beslut om tvångsintagning, rätt att bevilja villkorligt anstånd därmed. Föreligger särskilda skäl kan länsstyrelsen förordna om villkorligt anstånd även i fall då nykterhetsnämnd har att verkställa beslut om tvångsintagning.

Lydnadsföreskrifter

I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall den som beslutet avser ställas under övervakning samt — i den mån det är påkallat — meddelas lydnadsföreskrifter (36 §). Dessa bestämmelser kan bl. a. innehålla föreskrifter om att vederbör a n d e alkoholmissbrukare skall a) fullständigt avhålla sig från b r u k av alkoholhaltiga drycker; b) underkasta sig sjukhusvård eller vård å inackorderingshem eller inom familjevården ; c) vistas inom viss eller vissa k o m m u n e r ; d) begagna sig av honom anvisad bostad eller antaga arbete eller anställning, som k a n beredas honom, och icke avflytta från bostaden eller l ä m n a anställningen u t a n t i l l s t å n d av n y k t e r h e t s n ä m n d e n eller övervakaren ; e) bemyndiga person, som nykterhetsn ä m n d e n i orten eller övervakaren finner lämplig, att uppbära honom t i l l k o m m a n d e arbetsförtjänst eller a n d r a penningmedel, så ock att underkasta sig a n d r a inskränkn i n g a r i fråga om förfogandet däröver.

Handräckning av polismyndighet

Enligt 38 § har nykterhetsnämnd som skall verkställa beslut om tvångsintag-

ning på allmän vårdanstalt rätt att om så anses erforderligt påkalla handräckning av polismyndighet. Anlitande av polismyndighet kan även ske för hämtning av person, som kallats till nykterhetsnämnd och vägrat infinna sig (13 §) och vid återhämtning av vårdtagare till vårdanstalt (56 §) på begäran av anstalten.

Försökspermission från allmän vårdanstalt

Enligt 49 § kan vårdanstalts styrelse — där det prövas vara till gagn — medge att på anstalt intagen försökspermitteras (på försök vistas utom anstalten) under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav. Beslut om försökspermission kan efter särskild delegation även fattas av föreståndaren. Skyldighet att ta upp framställning om försökspermission föreligger först sedan fyra månader förflutit av vårdtiden, som i allmänhet formellt utgör ett år. I samband med beslut om försökspermission skall anstaltens styrelse i allmänhet ställa den permitterade under övervakning eller u p p d r a åt nykterhetsnämnd att besluta därom (51 §). Oavsett om övervakning anordnas eller ej kan anstaltsstyrelsen som villkor för permissionen meddela lydnadsföreskrifter i enlighet med bestämmelserna i 36 §.

Om den försökspermitterade u n d a n d r a r sig övervakning eller i övrigt bryter mot meddelade föreskrifter h a r anstaltsstyrelsen eller föreståndaren rätt att besluta om återhämtande (52 §) och hos polismyndighet begära handräckning. Den tid de permitterade vistats utom anstalten skall icke inräknas i vårdtiden.

28 Återintagning

Tystnadsplikt

Sedan alkoholmissbrukare vårdats på allmän anstalt och utskrivits kan länsstyrelse besluta om återintagning (55 §). Förutsättningen för sådant beslut är att den utskrivne missbrukar alkohol och u n d a n d r a r sig övervakning eller bryter mot meddelade lydnadsföreskrifter samt att han ej kan hjälpas medelst hjälpåtgärder.

Bestämmelserna om tystnadsplikt, förvaring av handlingar m. m. återfinns i 64 § som lyder.

Frivillig intagning på allmän vårdanstalt

Enligt 58 § kan person som är hemfallen åt alkoholmissbruk frivilligt gå in på allmän vårdanstalt. Som villkor i övrigt gäller att ansökan göres hos anstaltens föreståndare eller hos socialstyrelsen samt att den som önskar vård skriftligen förbinder sig att kvarstanna på anstalten under viss tid, högst sex månader. Den som är intagen enligt bestämmelserna i 58 § kan kvarhållas under den tid som angivits i den skriftliga förbindelsen, men kan om särskilda omständigheter talar för annat, utskrivas tidigare.

Besvär

Beslut av nykterhetsnämnd kan överklagas hos länsstyrelsen av den, som berörs av beslutet. Endast beslut som berör utdömande av vite, förordnande enligt 15 § om övervakning, meddelande om lydnadsföreskrifter, förverkande av anstånd med verkställighet eller åtgärd som avses i 14 § 2 mom. kan emellertid överklagas (59 §). Beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare kan överklagas hos socialstyrelsen (60 §). Beslut av länsstyrelse kan överklagas hos Konungen (regeringsrätten). Besvär inges därvid till länsstyrelsen (61 §).

Då undersökning eller a n n a n åtgärd enligt denna lag vidtages, bör noga tillses, att den som åtgärden avser icke utsattes för a l l m ä n u p p m ä r k s a m h e t eller onödigtvis stores i lovlig verksamhet. Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård må ej obehörigen yppa vad h a n därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, domes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som n u sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsägande. (SFS 1964: 779.) Alla h a n d l i n g a r i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga. (SFS 1964:779.)

Organisation Nykterhetsnämnd

Den kommunala nykterhetsnämnden är nykterhetsvårdens primärorgan (jfr avsnittet om barnavårdsnämndens nykterhetsvårdande uppgifter). Nykterhetsnämnd skall finnas i varje kommun (6 §). Den skall utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller, om ringa folkmängd eller andra förhållanden gör den onödig, av kommunens socialnämnd. På framställan av länsnykterhetsnämnd kan dock Kungl. Maj:t föreskriva att kommun skall tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Även om kommun ej ovillkorligen är skyldig att tillsätta särskild nämnd, så har önskvärdheten av att så sker framhävts starkare i nykterhetsvårdslagen än i den tidigare gällande alkoholistlagen. År 1946 fanns särskilt tillsatt nykterhetsnämnd i omkring 1 500 av de dåvarande cirka 2 500 kommunerna i landet. Tio år senare då den nya lagstiftningen och kommunreformen genomförts saknade endast några tiotal kom-

29 muner särskild nykterhetsnämnd. I november 1964 saknade 15 av landets då totalt 1 006 kommuner särskild nykterhetsnämnd. Den kommunala nykterhetsnämnden väljs, liksom andra sociala nämnder, av fullmäktige. Antalet ledamöter bestäms med hänsyn till folkmängdens storlek i kommunen och skall alltid vara minst fem. Läkare bör om möjligt vara ledamot av nämnden. I annat fall skall vederbörande tjänsteläkare, i den mån han inte hindras av andra tjänsteåligganden, närvara vid nämndens sammanträden. Enligt bestämmelserna i 8 § 2 mom. Nvl äger nykterhetsnämnd rätt att uppdra åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare vid nämnden att handlägga vissa slag av ärenden främst ifråga om att avge yttranden till polismyndighet i körkortsärenden. Alla vidtagna åtgärder av denna art skall anmälas för nämnden så snart det kan ske. För organisationen av nykterhetsvården i Stockholm gäller de särskilda bestämmelser som efter förslag av stadsfullmäktige fastställts av Kungl. Maj:t. För andra kommuner gäller att om organisationen av nykterhetsvården inte lämpligen kan anordnas på det sätt som beskrives i lagen så h a r Kungl. Maj :t numera möjlighet att på framställan av kommunens fullmäktige medge undantag. Den bestämmelse i lagen som regler a r detta har tillkommit för att underlätta för kommunerna att infoga nykterhetsvården i nya organisationsformer. Ett tiotal nykterhetsnämnder i de större städerna i landet h a r efter beslut av Kungl. Maj:t inrättat arbetsutskott för handläggning av vissa ärenden. Ifråga om nykterhetsnämnds personalmedverkan stadgas i 7 § Nvl att, i den mån det är erforderligt, »må nykterhetsnämnd till sitt biträde kalla där-

till skickade män och kvinnor». Personalen som främst består av socialarbetare har under senare år ökat kraftigt. Vid nykterhetsnämnderna i storstäderna finns numera läkare och i något fall även psykologer heltidsanställda. Förutom anställd personal deltager även s. k. frivilliga medhjälpare i nykterhetsvårdsarbetet. Åtskilliga kommunala nämnder saknar helt anställd personal. Nykterhetsvårdsarbetet i dessa kommuner utföres av förtroendemän och frivilliga medhjälpare. Nykterhetsnämndernas verksamhet redovisas närmare i kap. 8. Länsnykterhetsnämnd

Länsnykterhetsnämnden är ett statligt organ på länsplanet med uppgifter inom den samhälleliga nykterhetsvården. Länsnykterhetsnämnderna, som inrättades år 1939, tillkom främst med anledning av att man i slutet av 1930-talet ansåg sig kunna konstatera att betydande brister förelåg beträffande tillämpningen av 1931 års alkoholistlag. En av orsakerna härtill ansågs vara den omständigheten att i mer än hälften av landets kommuner fattigvårdsstyrelsen fungerade som nykterhetsnämnd. En organisation på länsplanet bedömdes i detta läge som erforderlig för en effektivisering av samhällets nykterhetsvård. Enligt 3 § Nvl skall en länsnykterhetsnämnd finnas i varje län (Stockholms stads nykterhetsnämnd fungerar i viss utsträckning som länsnykterhetsn ä m n d ) . Nämndens ordförande utses av socialstyrelsen, en ledamot, som skall vara läkare, utses av socialstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen, en ledamot utses av länsstyrelsen samt två ledamöter av landstinget. Länsnykterhetsnämnderna biträddes till en början av deltidsanställda ombudsmän. År 1945 tillsattes heltidsanställda ombudsmän hos tio nämnder.

30 Sedermera tillkom ytterligare fem ombudsmannatjänster på heltid. År 1954 erhöll varje nämnd — med undantag för Gotlands län — en heltidsanställd tjänsteman som fick benämningen nykterhetsvårdskonsulent. I flertalet län tillkom dessutom tjänster som nykterhetsvårdsassistenter samt tjänster för biträdespersonal. Antalet anställda vid länsnykterhetsnämnderna är för närvarande ca 90. Länsnykterhetsnämnderna står under tillsyn av socialstyrelsen. I 4 § Nvl stadgas att kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd har till uppgift, var och en inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nykterhetstillståndet samt att vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Därutöver åligger det länsnykterhetsnämnd att hålla sig noggrant underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet och att utöva tillsyn över att dessa fullgör sina skyldigheter samt vid behov lämna dem vägledning och bistånd. Fullgör kommunal nykterhetsnämnd ej sina uppgifter eller handlägger dessa på ett ej nöjaktigt sätt skall länsnykterhetsnämnd genom råd och anvisningar försöka rätta till vad som brister. Kan rättelse ej åstadkommas kan länsnykterhetsnämnd vidtaga egna åtgärder och har härvid samma befogenheter som den kommunala nämnden. Länsnykterhetsnämnderna har även mera speciella åligganden inom nykterhetsvårdens område. Enligt bestämmelserna i 14 § 2 mom. Nvl äger länsnykterhetsnämnd sålunda, om det prövas vara till gagn för den som befunnits missbruka alkohol, föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas till honom från detaljhandelsbolaget eller andra försäljare av sådana drycker. Länsnykterhetsnämnd fungerar också i viss utsträckning som remissinstans i frågor som berör tvångsintagnings-, körkorts- och utskänknings-

ärenden. Närmare bestämmelser om länsnykterhetsnämndernas verksamhet återfinns i Kungl. Maj:ts instruktion för länsnykterhetsnämnderna (SFS 1965: 790). 1954 års reform innebar förutom en utbyggnad av organisationen i princip ingen större förändring i avseende på länsnykterhetsnämndernas ställning inom nykterhetsvården. Sammanfattningsvis kan sägas att de kommunala nykterhetsnämnderna skall tillgodose vårdbehovet i de individuella fallen och länsnykterhetsnämnderna genom upplysning, utbildning, konsultverksamhet och tillsyn verka för en enhetlig tilllämpning av nykterhetsvårdslagen. Länsnykterhetsnämndernas verksamhet och ställning har i skilda sammanhang behandlats av olika statliga utredningar. Förslag om avskaffande av länsnykterhetsnämnderna har blivit framlagda av bl. a. besparingsutredningen 1942 och länsstyrelseutredningen 1950. Nykterhetsvårdsutredningen föreslog 1961 att länsnykterhetsnämnderna skulle slopas och att nykterhetsvårdskonsulentens verksamhet skulle samordnas med »närbesläktad konsulentverksamhet». Även socialvårdskonsulentutredningen ansåg i sitt betänkande »Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område» (SOU 1963: 30) att ett sammanförande av den regionala konsulentverksamheten till en organisatorisk enhet (socialkonsulentkontor) skulle medföra en breddning av effekten av de nuvarande konsulentgruppernas verksamhet. En utformning av konsulentverksamheten enligt »familjeprincipen» förordades principiellt. Länsstyrelse

Länsstyrelsen är beslutande myndighet i ärenden r ö r a n d e tvångsintagning på allmän vårdanstalt.

31 Ansökan om tvångsintagning göres vanligen av kommunal nykterhetsnämnd men kan i de fall länsnykterhetsnämnd övertagit handläggningen av ärende även göras av länsnykterhetsnämnd samt i vissa brådskande fall av polismyndighet. Ansökningshandlingarna skall, så fort dessa inkommit till länsstyrelsen, delges den som ansökningen avser. Denne har därefter möjlighet att skriftligen eller muntligen förklara sig och därvid om så önskas påkalla förhör inför länsstyrelsen. Beslut om tvångsintagning skall delges den sökande myndigheten samt den som beslutet avser. Finner länsstyrelsen vid prövning av ärende angående tvångsintagning att vederbörande »kan antagas låta sig rätta» genom hjälpåtgärd eller övervakning kan länsstyrelsen förordna om sådan åtgärd eller uppdra åt nykterhetsnämnd att föranstalta därom. Länsstyrelsen skall verkställa beslut om tvångsintagning i de fall, då det är fråga om farliga eller kringflackande alkoholmissbrukare, då polismyndighet gjort ansökan samt då beslut tillkommit efter åklagaranmälan. Verkställighet av beslut ankommer i övriga fall på nykterhetsnämnd. De myndigheter som föranstaltar om verkställighet av beslut om tvångsintagning (länsstyrelse eller nykterhetsnämnd) har rätt att bevilja villkorligt anstånd med verkställigheten samt att förklara anståndet förverkat. Länsstyrelsen kan bemyndiga nykterhetsnämnden att besluta om förverkande av anstånd, som medgivits av länsstyrelsen. I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall den beslutande myndigheten ställa den som beslutet avser under övervakning och må besluta om lydnadsföreskrifter. Om länsstyrelse är beslutande myndighet kan den u p p d r a åt nykterhetsnämnd

att förordna om övervakning och besluta om lydnadsföreskrifter. I de fall då den som beslutet om tvångsåtgärd avser genast behöver intagas för vård men plats på anstalt ej omedelbart kan beredas, kan länsstyrelse, när det anses erforderligt, ombesörja att vederbörande omhändertas på annat lämpligt sätt genom s. k. provisorisk vård (25 §). Samhällets möjligheter att ordna provisorisk vård är, utöver omhändertagande i polisarrest, ytterst begränsade. Länsstyrelsen fungerar vidare som besvärsinstans beträffande vissa beslut av kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd. Utöver de uppgifter som har direkt med nykterhetsvården att göra, handlägger länsstyrelsen ärenden angående utfärdande och återkallelse av körkort, vissa frågor angående rusdrycksutskänkning m. m. Beslut av länsstyrelsen angående förordnande om tvångsintagning, avslag på ansökan om tvångsintagning, villkorligt anstånd med verkställighet m. m. kan överklagas hos regeringsrätten. Polismyndighet

Polismyndighet kan på grundval av bestämmelser i 7 § förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap omhänderta personer på allmän plats. Ingripande mot berusade på allmän plats kan även ske med stöd av 19 och 20 §§ polisinstruktionen. Skyldighet för polis- och åklagarmyndigheter att till nykterhetsnämnd göra anmälan om fall av alkoholmissbruk stadgas i 10 § Nvl. Polismyndighet har både möjlighet och skyldighet att efter samråd med nykterhetsnämnd i särskilda fall göra ansökan till länsstyrelse om tvångsintagning av person på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Polisens skyl-

32 dighet att ta initiativ till tvångsintagning är begränsad till de fall, där det är angeläget att personen i fråga snabbt kommer under vård på anstalt med hänsyn till att han till följd av sitt missbruk är farlig för annans personliga säkerhet, kroppsliga och själsliga hälsa eller för eget liv. Andra förutsättningar är det förhållandet att klienten utan att ärligen försörja sig för ett kringflackande liv eller är oförmögen att ta vård om sig själv och samtidigt är i trängande behov av omedelbar vård (19 §). Polismyndighets befogenheter att tillfälligt omhänderta alkoholmissbrukare har vidgats under senare år varjämte preciserade regler införts beträffande tiden för kvarhållande hos polismyndigheten, innan ansökan inges om intagning på allmän vårdanstalt (21 §). Som tidigare nämnts äger enligt 38 § den nykterhetsnämnd, som har att föranstalta om verkställigheten av beslut om tvångsintagning, rätt att vid behov påkalla handräckning av polismyndighet. Polismyndighet skall vidare på begäran lämna handräckning för återhämtande till allmän vårdanstalt av den som avvikit och den som är permitterad och enligt beslut skall återföras samt biträder därjämte vid intagens förflyttning från en allmän vårdanstalt till en annan. Polismyndighet har ävenledes skyldighet att biträda kommunal nykterhetsnämnd som — beträffande person som är föremål för undersökning och inte hörsammat kallelse — påkallar handräckning för dennes hämtning. Biträde för delgivning av kallelser och meddelanden till alkoholmissbrukare kan av nykterhetsnämnd och länsstyrelse påkallas hos polismyndigheten. Barnavårdsnämnd

Enligt bestämmelserna i Nvl har nykterhetsnämnd generell befogenhet och skyldighet att vidtaga åtgärder obero-

ende av missbrukarens ålder. När det gäller alkoholmissbrukare under 21 år har dock barnavårdsnämnden enligt 1960 års barnavårdslag förstahandsansvaret. Polisrapporter och andra anmälningar om fylleriförseelser eller spritmissbruk behandlas därför numera, i den mån de avser ungdomar, av barnavårdsnämnden. Dock erhåller nykterhetsnämnderna fortfarande beträffande ungdomar polisrapporter om fylleriförseelser m. m., vilka vidarebefordras till barnavårdsnämnderna. Enligt 25 § barnavårdslagen skall barnavårdsnämnd vidtaga åtgärder jämlikt 26—29 §§ om någon, som ej fyllt 21 år, på grund av bl. a. missbruk av rusdrycker, är i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd, förmaning och varning, föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden samt övervakning. Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller visat sig otillräckliga skall vederbörande omhändertas för samhällsvård. Den omhändertagne kan därefter beredas vård i enskilt hem eller intagas på ungdomsvårdsskola. Det sistnämnda förutsätter beslut av socialstyrelsen efter ansökan från barnavårdsnämnd. I förarbetena till bestämmelsen om att barnavårdsnämnd h a r att vidtaga åtgärder mot missanpassning hos underårig beroende på missbruk av rusdrycker anförde barnavårdskommittén (SOU 1956:61) bl. a. följande: Det bör icke vara nödvändigt att hänvisa underåriga till de nykterhetsvårdande organen, utan lämpliga åtgärder bör, även om de underårigas bristande anpassning och vårdslösande av hälsan tar sig uttryck i alkoholmissbruk, vidtagas av de barnavårdande myndigheterna. Dessa torde ha bästa förståelsen för och erfarenheten av hur de underåriga skall behandlas samt bör vid behov kunna tillse att de får erforderlig läkarvård och sjukvård. Uppstår fråga

33 om anstaltsbehandling av alkohol skadade barn och ungdomar, torde denna behandling, ifall den icke skall försiggå på sjukbus, i a l l m ä n h e t b ä t t r e k u n n a meddelas i ungdomsvårdsskola än inom den anstaltsorganisation, som är avsedd för vuxna alkobolskadade och där inga särskilda anordningar kan eller bör vidtagas för mottagande av underåriga. Socialstyrelsen b a r också funnit sig böra rekommendera, att en alkoholskadad underårig i allmänhet hellre skall intagas i ungdomsvårdsskola än å vårdhem för alkoholmissbrukare.

förallt hans vårdnadshavares vilja och förmåga att på egen hand få rättelse till stånd. Barnavårdsnämndernas verksamhet inom nykterhetsvårdsområdet behandlas även i kap. 4.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för nykterhetsvården. NykterhetsvårdsbyI propositionen med förslag till barna- rån, som handlägger nykterhetsvårdsvårdslag anslöt sig föredragande stats- frågorna, är under en byråchef organirådet till kommitténs uttalande och nå- serad på tre sektioner — allmän sektion, gon erinran mot uttalandet gjordes inte inspektionssektion och intagningssekheller under riksdagsbehandlingen. tion. Personalen h a r administrativ och Missbrukarbegreppet inom barna- social utbildning. Därjämte finns det vårdsområdet har fått en mindre be- tillgång till psykologisk expertis och gränsad innebörd än vad fallet är inom medicinska konsulter. nykterhetsvården där missbruket skall En särskild administrativ sektion vid vara »ej blott tillfälligt» och till »uppen- styrelsen har numera övertagit viss del bar skada». Innebörden av begreppet av de administrativa ärenden som tidialkoholmissbruk inom barnavårdslagens gare bl. a. handlagts vid nykterhetskompetensområde har utvecklats bland vårdsbyrån. annat i socialstyrelsens Råd och anvisSocialstyrelsen är förutom tillsynsningar n r 149/1962, där det framhålles myndighet för nykterhetsvården även att åldern är av betydelse för h u r be- centralmyndighet i anslagsfrågor för greppet skall tolkas. Ju yngre en alko- statens vårdanstalter för alkoholmissholkonsumcnt är desto större är risker- brukare. Styrelsen h a r en samordnande na för skadeverkningar och desto tidi- ekonomisk-administrativ funktion begare torde man enligt socialstyrelsens träffande de erkända vårdanstalterna. mening ha skäl att tala om alkoholmissDen ombesörjer också platsanvisningar, bruk. beslutar om överflyttningar samt omNär det gäller barn och ungdomar i h ä n d e r h a r differentieringsfrågor röranJe nedre tonåren kan det enligt de de tvångsintagna och frivilligt ingångnämnda anvisningarna vara berättigat na på allmänna vårdanstalter (nykteratt betrakta i det närmaste allt bruk av hetsvårdsbyråns intagningssektion). rusdrycker som missbruk. För att förutSocialstyrelsen fungerar vidare som besättningar skall finnas för ingripande svärsinstans beträffande beslut fattade enligt barnavårdslagen krävs inte bara av anstaltsstyrelse eller föreståndare att missbruk av angivet slag har konstavid allmän vårdanstalt. terats utan även att den unge missbruTillsynsmyndighetens funktion är i karen skall vara i behov av särskilda övrigt att bl. a. genom inspektioner och tillrättaförande åtgärder från samhällets utgivande av Råd och anvisningar tillse sida. Denna fråga är i sin tur beroende att vård- och behandlingsarbetet inom på missbrukets omfattning och på den vårdområdets olika grenar bedrives pä undcråriges förhållanden i övrigt, framett ändamålsenligt sätt. En annan viktig 3 — 614779

34 uppgift är att befrämja utvecklingen på nykterhetsvårdens område. Närmare bestämmelser om socialstyrelsens funktion och åligganden återfinns i tillämpningskungörelsen 25 augusti 1955 (nr 528) och i Kungl. Maj:ts instruktion för socialstyrelsen (SFS 1965:775). I proposition nr 68 till 1967 års riksdag har föreslagits inrättande av en ny central organisation för hälso- och sjukvården samt socialvården. Detta innebär bl. a. att nuvarande socialstyrelsen liksom medicinalstyrelsen upphör från den 1 januari 1968 och att för bl. a. ovan nämnda vårdområden inrättas en ny förvaltningsmyndighet, som enligt riksdagens beslut skall kallas socialstyrelsen. Inom det nya ämbetsverket kommer en särskild byrå att organiseras för ärenden r ö r a n d e nykterhetsvård och narkomanvård.

övriga myndiglieter och med uppgifter som berör vårdsområdet

organisationer nykterhets-

Kontrollstyrelsen

Kontrollstyrelsen är centralt organ i frågor som berör alkoholförsäljning och alkoholpolitik samt tillsynsmyndighet i fråga om tillverkning m. m. av alkoholhaltiga varor. Styrelsen för detaljerad statistik över försäljning av rusdrycker, öl och andra drycker samt över fylleriet. Kontrollstyrelsen har även till uppgift att föra centralt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott (olovlig försäljning och olovligt innehav av rusdrycker, olovlig tillverkning av sprit, rattfylleri och rattonykterhet, m. m.) samt att från detta register tillhandagå domstolar, åklagare, länsnykterhetsnämnder m. fl. med upplysningar. Genom ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen 1963 har kontrollsty-

relsen numera även till uppgift att besluta om upptagande på s. k. spärrlista av personer, som gjort sig skyldiga till olovlig försäljning, upprepat fylleri m. m. Styrelsen är även beslutande myndighet i fråga om upptagande på spärrlista av alkoholmissbrukare som av länsnykterhetsnämnd och i förekommande fall kommunal nykterhetsnämnd blivit föremål för avstängningsåtgärd.

Statistiska centralbyrån

Sammanställningen av den officiella nykterhetsvårdsstatistiken handhaves av statistiska centralbyrån som i samråd med socialstyrelsen och vederbörande kommunala intresseorganisationer insamlar och bearbetar erforderliga uppgifter. Även Centralförbundet för nykterhetsundervisning, som behandlas närmare i det följande, sammanställer och bearbetar viss nykterhetsvårdsstatistik. Centralförbundet för nykterhetsundervisning m. m.

Centralförbundet för nykterhetsiiiidevvisning (CFN) är central institution för upplysningsverksamheten i alkoholfrågan. Förbundet organiserades i seklets början av nykterhetsrörelsen men har numera en halvstatlig ställning. Styrelsen är till hälften utsedd av staten och till hälften av representanter för de anslutna nykterhetsorganisationerna. Kostnaden för organisationen bäres till väsentlig del av staten i form av bidrag, som för budgetåret 1966/67 uppgår till drygt 1,21 milj. kr. För budgetåret 1967/ 68 beräknas bidraget uppgå till 1,27 milj. kr. CFN har en dominerande ställning både på nykterhetsundervisningens och nykterhetsupplysningens område. Förcläsningsförmedling med ca 700 föreläsare, kursverksamhet samt utarbetan-

35 de av undervisningsmaterial är några av förbundets viktigaste verksamhetsgrenar. Förbundet har sedan länge fungerat som ett serviceorgan för skolor, nykterhetsorganisationer och nykterhetsnämnder. Verksamheten skall vara neutral beträffande religiösa, politiska och nykterhetspolitiska stridsfrågor. CFN:s kurser består främst av specialkonferenser för befattningshavare som handlägger frågor rörande nykterhetslagstiftningens tillämpning, nykterhetsvård och nykterhetsundervisning. Man anordnar även kurser och program för representanter för organisationer och organ som har möjlighet att nå företrädare för arbetslivet, medlemmar i idrottsorganisationer, ungdomsorganisationer, personalgrupper m. fl. Inbjudan till CFN:s länskonferenser sker till yrkeskategorier som t. ex. lärare vid bilskolor, restaurangpersonal, ungdomsoch föreningsledare, representanter för kvinnoorganisationer, lärar- och föräldraföreningar, nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, socialnämnder, befattningshavare vid polisväsendet och polismakten. Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet beträffande upplysning och undervisning i alkoholfrågan. Samarbetsnämnden i alkoholfrågan är ett organ sammansatt av företrädare för statliga institutioner och myndigheter, vilka på ett eller annat sätt h a r anknytning till nykterhetsvårdsområdet, samt några nykterhetsorganisationer, LO och Riksidrottsförbundet. Nämndens uppgift är att genom ömsesidig information avseende statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av alkoholförhållandenas utveckling i landet. Om anledning finns h a r nämnden möjlighet att göra framställning till lämplig myndighet om vidtagande av särskilda undersökningar eller åtgärder. Kallelse till nämndens sammanträden,

protokollföring och verkställighet sker i regel genom kontrollstyrelsens försorg. Nykterhetsorganisationer m. ni.

Nykterhetsrörelsen, som består av ett 15-tal huvudorganisationer, h a r ca 380 000 medlemmar, därav ca 140 000 i Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF). Nykterhetsrörelsen arbetar fölen helnykter livsföring. De enskilda organisationerna, som i detta sammanhang inte behandlas närmare, erhåller statsbidrag, som för budgetåret 1966/67 uppgår till cirka 2,1 milj. kr. F ö r budgetåret 1967/68 beräknas bidraget uppgä till 2,24 milj. kr. Vid sidan av de enskilda nykterhetsorganisationerna arbetar åtskilliga organisationer och sammanslutningar för bekämpande av alkoholmissbruket i samhället. Härvid kan nämnas Samarbetskommittén för alkoholfrågor som är ett samarbetsorgan mellan LO, TCO och Sveriges Nykterhetssällskaps Representantförsamling. Denna kommitté h a r till uppgift att ordna konferenser och kontaktmöten samt att bilda lokala samarbetsgrupper i alkoholfrågan och i övrigt verka för ökad nykterhet både i och utom arbetet. Andra samarbetsorganisationer är bl. a. Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund (SNL), Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté i nykterhetsfrågor (KSN), De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN) och Riksförbundet mot alkoholmissbruk (RFMA), f. d. Svenska Nykterhetsfrämjandet. Riksförbundets uppgift är att samla främst riksorganisationer men även enskilda för att oavsett inställning till personlig helnykterhet bekämpa alkoholmissbruk och alkoholism. Vissa nykterhetsorganisationer som t. ex. Godtemplarorden bedriver en direkt nykterhetsvårdande verksamhet genom att fungera som huvudmän för vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

36 Organisationer som stadsmissionsföreningar, lokalavdelningar av Svenska Röda Korset, Frälsningsarmén m. fl. ideella och kyrkliga organisationer driver olika slag av nykterhetsvårdande verksamhet. Länkrörelsen behandlas i kapitel 5. Som framgår av det anförda är det inte bara statliga och kommunala organ och myndigheter som har nykterhets-

vårdande uppgifter i samhället utan även ett betydande antal halvoffentliga och enskilda sammanslutningar. Mångfalden institutioner, ibland med delvis skiftande inriktning och former för sin verksamhet, har gjort vissa vårdinslag mera differentierade men har också bidragit till att de nykterhetsvårdande åtgärderna i många avseenden fått en oenhetlig och splittrad karaktär.

KAPITEL 3

Utvecklingstendenser efter motboksreformen

På grundval av den statistik, som fortlöpande utarbetas beträffande alkoholkonsumtionens och fylleriets omfattning under det senaste decenniet, lämnas i det följande en belysning av hur nykterhetstillståndet i stora drag utvecklat sig efter försäljningsreformen 1955. Denna bild kompletteras dessutom av vissa uppgifter om nykterhetsvårdens omfattning och förändringar. Det bör dock betonas att de använda statistiska serierna för fyllerifrekvensen och nykterhetsnämnds ingripanden icke utgör några tillförlitliga mätare på alkoholmissbruket. Man måste ha klart Diagram 3.1. Konsumtionen

för sig, att fyllerifrekvensen inte enbart påverkas av alkoholkonsumtionen utan även av andra faktorer, såsom polistätheten och polisövervakningens effektivitet m. m. När det gäller ingripanden från nykterhetsnämndernas sida kommer också intensiteten hos det ingripande organet in i bilden. Att de nämnda statistiska serierna ändock använts i detta sammanhang beror på att de aide enda som stått till buds. Alkoholkonsumtionen sedan 1954 Alkoholkonsumtionen (i liter p e r invånare över 15 år) u n d e r åren 1954—-

av spritdrycker och vin under åren Liter jinv. över 15 år

1949—1965.

Liter/irw il

1955 Spritdrycker

I960

1965"

38 ransonerat u n d e r motbokstiden. Starkvinet däremot förlorade i betydelse (28 9o) s o m k o m p l e m e n t till s p r i t e n o c h ä v e n d e t v a n l i g a ölet ( k l a s s I I ) g i c k t i l l b a k a ( 5 %). E f t e r k u l m e n 1956 a v t o g s p r i t d r y c k s konsumtionen successivt. Starkaste nedg å n g e n ä g d e r u m 1957 o c h 1958. D e n n a u t v e c k l i n g m å s t e ses m o t b a k g r u n d e n av p r i s u t v e c k l i n g e n för s p r i t d r y c k e r (tab. 3.2). E n b e t y d a n d e skattehöjning p å s p r i t d r y c k e r s k e d d e i n o v e m b e r 1956 (ca 5 kr. p e r liter) och ytterligare en s k a t t e h ö j n i n g i f e b r u a r i 1958 ( c a 3 k r . p e r l i t e r ) . P r i s i n d e x s e r i e n för s p r i t d r y c -

1966 o c h d e s s r e l a t i v a f ö r ä n d r i n g a r r e d o v i s a s i t a b e l l 3.1. I d i a g r a m 3.1 b e lyses v i d a r e utvecklingen av sprit- o c h vinkonsumtionen under åren 1949— 1965. Motboksransoneringens slopande m e d f ö r d e o m e d e l b a r t en kraftig ö k n i n g a v s p r i t k o n s u m t i o n e n 1955 o c h 1956. Enligt v a d s o m framgår av tabell 3 . 1 n o t e r a d e s f ö r b r ä n n v i n å r e t efter r e f o r m e n e n ö k n i n g m e d 32 % o c h för gruppen övriga spritdrycker (whisky, konjak och a n n a n eau-de-vie, p u n s c h , l i k ö r ) m e d 28 % . D e n s t ö r s t a ö k n i n g e n (36 %) föll p å l ä t t v i n e t , s o m i c k e v a r Tabell 3.1.

Konsumtionen

av sprit,

vin och öl under åren

1954—1966 Index 1954 - 100

Volymliter per invånare över 15 år

Varuslag 1954

1966 Brännvin övriga spritdrycker S:a spritdrycker .

6,06 1,89 7,95

7,97 2,41 10,38

6,32 1,51 7,83

5,85 1,60 7,45

5,96 2,06 8,02

5,69 2,80 8,48

5,58 2,86 8,44

132 128 131

92 151 106

Starkvin Lättvin S:a vin Starköl kl. I I I Öl » II

1,38 1.1 2,55

1,00 1,59 2,59 1,72 35,5

1,41 2,30 3,71 1,34 33,6

1,63 2,59 4,24 1,67 34,0

1,81 3,02 4,83 2,04 33,6

1,76 3.68 5,44 3,30 39,91

1,71 4,06 5,77 2,49 45,16

72 136 102

124 347 226

(1954

100)

36,5

Tabell 3.2. Prisindextal för spritdrycker och vin enligt konsumentprisindex samt privat konsumtion och industriarbetarlön Därav År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1

Totalindex

100 103 108 112 118 119 123 126 132 136 140 147 157

Spritdrycker

Vin

100 100 106 129 146 149 155 155 159 173 177 180 200

100 100 100 100 124 125 125 123 124 136 143 147 162

Utgifter Privat för ruskonsumdrycker tion Öl och i % starköl milj. kr. därav 100

115 117 123 127 136 139 143 153 154

26 341 28 069 30 355 31 863 34 051 35 515 37 718 40 662 44 054 47 590 51 547 56 629 61 391

4,2 4,5 4,8 4,9 4,7 4,6 4,5 4,5 4,5 4,5 4,7 4,6 4.7

För vuxen manlig industriarbetare inkl. semester- och sjuklön m. m.

Timförtjänst1 kr.

Index

4,29 4,64 5,04 5,34 5,67 5,93 6,32 6,82 7,39 7,91 8,57 9,45 10,30

100 108 117 124 132 138 147 159 172 184 200 220 240

39 ker steg fram till 1960 betydligt snabbare än konsumentprisindex och låg under åren 1958—1960 inte oväsentligt över indextalen för industriarbetarnas genomsnittliga timförtjänst. Detta torde ha varit en bidragande orsak till den kraftiga minskningen av spritdryckskonsumtionen under 1957 och 1958 till 1954 års nivå och t. o. m. något under denna. Efter 1960 skedde åter en uppgångav spritdryckskonsumtionen. Den avbröts under systembolagsstrejken 1963, då spritkurvan nådde sin lägsta p u n k t under de senaste 15 åren. Under 1964—• 1966 ökade emellertid konsumtionen åter. Under hela perioden 1954—1966 h a r spritförsäljningen dominerats av b r ä n n vinet, framförallt »renat». Efter 1960 har emellertid brännvinet varit p å retur, medan övriga spritdrycker, särskilt whisky, ökat. Brännvinskonsumtionen per invånare över 15 år var 1966 8 % mindre än året före motboksreformen, övriga spritdrycker h a r däremot ökat med 51 %. Sannolikt får denna utveckling sättas i samband med det stigande välståndet och den relativt sett avtagande prisskillnaden mellan brännvin och andra spritdrycker. Tiden efter motboksreformen kännetecknas framför allt av en ökad vinkonsumtion. Den största uppgången noteras för lättvinerna, som icke var ransonerade under motbokstiden, med en tredubbling av kvantiteterna efter 1954. Starkvinet har efter tillbakagången 1956 ökat fram till 1962, varefter följt en minskning. År 1966 låg konsumtionen av starkvin 24 % över 1954 års nivå. Vinförsäljningens utveckling får ses mot bakgrunden av att vinet i beskattningshänseende gynnats på spritdryckernas bekostnad (jfr tab. 3.2). Särskilt gäller detta lättvinerna. Konsumenternas utgifter för rusdryc-

ker har i stort sett ökat i samma takt som deras disponibla inkomster. Den andel av de privata konsumtionsutgifterna, som förbrukats för rusdrycker, h a r i stort sett inte stigit alls efter 1955. (tab. 3.2). Konsumtionen av vanligt öl h a r undergått små förändringar u n d e r perioden 1954—1965. Starkölet h a r ökat kraftigt efter 1958 (146 % ) . Sedan mellanölet införts den 1 oktober 1965 blev detta varuslag snabbt det dominerande inom maltdrycksområdet. Utvecklingen kan summeras på följande sätt. Efter motboksreformen inträdde till en början en förskjutning från vin och öl till spritdrycker, men en rörelse i motsatt riktning ägde rum under åren 1957 och 1958. Därefter h a r spritens andel legat m e r a stabil, medan vinet fortsatt att öka, delvis på ölets bekostnad. Den ökning av alkoholkonsumtionen Tabell 3.3. Alkoholkonsumtionens utveckling i vissa länder sedan 1954 Liter per invånare1 Land/år

Sverige 1954 1965 Danmark 1954 1965 Norge 1954 1965 Finland 1954 1965 Västtyskland 1953/54. . . 1965 Storbritannien 1954 1965 1 2

Spritdrycker

Vin

Öl2

Summa ren alkohol

5,0 5,4

1,9 4,3

28 34

3,7 4,5

0,9 1,9

2,8 4,1

53 74

3,3 4,9

2,2 2,7

1,2 1,5

20 28

2,1 2,8

2,5 2,8

2,0 2,6

7 10

1,9 2,4

2,2 5,4

9,4 17,0

58 122

4,3 10,9

1,2 1,7

1,0 2,2

81 92

4,3 5,8

Alkoholhalt: För spritdrycker 50 %, för vin och öl försäljningsstyrkan. Starkt och medelstarkt öl; lättöl ingår alltså ej.

40 som skett sedan 1954 är liten i jämförelse med stegringen i många andra länder, vilket framgår av tabell 3.3. Alla länder i tabellen visar ökning av alkoholkonsumtionen. Västtyskland och Danmark h a r mer än fördubblat sin spritkonsumtion. Anmärkningsvärt är framför allt Västtysklands snabba ökning. Både sprit-, vin- och ölkonsumtionen har mer än fördubblats u n d e r 11 år. Den svenska spritkonsumtionen, som är relativt hög i jämförelse med andra länders, h a r ökat relativt litet, liksom Finlands.

I tabell 3.4 h a r ur statistiska årsböcker sammanställts vissa jämförande uppgifter om alkoholkonsumtionens storlek i olika länder. Internationella jämförelser av alkoholkonsumtionen kan inte bli exakt rättvisande. Tabellen visar med några angivna undantag dryckerna i den alkoholhalt de försäljs. De flesta i tabellen redovisade länderna har en större konsumtion av ren alkohol än Sverige. I tre länder ligger konsumtionen på en väsentligt lägre nivå, nämligen i Nederländerna, Norge och Finland.

Tabell 3.4. En jämförelse av alkoholkonsumtionen i vissa länder Liter per invånare (alkoholhalt = försäljningsstyrkan) År

Land

1962 1963 1964 1956/60 1963 1962/63 1964 1965 1961/62 1965 1965

Frankrike Italien Västtyskland. . Schweiz USA Storbritannien. Danmark Sverige Nederländerna. Norge , Finland

Sprit

Vin

Öl

S:a ren alkohol

x

135,0 109,0 16,0 34,9 3,5 2,5 3,9 4,3 2,4 1,5 2,7

38,0 7,6 122,5 60,1 57,4 86,8 75,7 34,2 27,0 27,9 11,5

17,8 12,7 9,5 8,7 5,5 5,2 5,0 4,5 2,9 2,8 2,4

3,0 2,3 6,3 3,5 4,7 2,0 2,1 6,7 2 3,2 3,1 3,6 2

Här ingår eau-de-vie, likör och starka aperitifer »ä base d'alcool». Omräknat till 40 % alkoholhalt. Tabell 3.5. Antal a) omhändertaganden för fylleri, b) avdömda fylleriförseelser och c) för fylleri sakfällda personer under åren 1954—1966

Ar

a) Antal omhändertaganden för fylleri Städer

1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

43 564 58 350 101 148 101 399 92 985 94 724 92 962 97 790 93 221 91 071 100 011 107 995 108 171

Hela riket

102 002 111 789 117 745 118 676

b) Antal avdömda fylleri- c) Antal för fylleri dömda förseelser personer Hela riket Städer i hela riket 36 431 46 811 78 084 76 421 67 391 66 765 65 888 70 298 65 351 62 713 65 863 69 802

42 734 54 930 89 714 87 203 76 255 75 676 74 849 80 282 74 689 71 608 75 033 79 644

32 921 38 735 52 659 51 350 47 251 47 195 46 542 49 536 46 112 44 097 45 153 47 920

41 Fylleriet och dess förändringar sedan 1954 Utvecklingen av fylleriets omfattning sedan 1954 framgår av den översikt som lämnas i tabell 3.5. Tabellen grundar sig på statistik som utarbetas av kontrollstyrelsen. 1 Denna statistik baseras på två slag av uppgifter, nämligen 1) om antalet omhändertaganden för fjdleri och 2) om antalet avdömda fylleriförseelser. I sistnämnda fallet redovisas även antalet årligen för fylleri sakfällda personer. Primärmaterialet utgöres i fråga om omhändertagandena av uppgifter som lämnas av polismyndigheterna och beträffande de avdömda förseelserna av domstolarnas och åklagarnas rapporter. Vid sammanställandet av den sistnämnda statistiken hänföres förseelserna tidsmässigt till det år, då de inträffat, oberoende av när dom fallit. Statistiken påverkas följaktligen av en viss eftersläpning i domstolsförfarandet. På grund av denna eftersläpning h a r de två sista årens fylleriförseelser angivits som preliminära. Statistiken över omhändertagandena för fylleri är den yngsta av dessa två statistikgrenar. Den tillkom år 1952 och omfattar under åren 1952—1962 endast städerna men fr. o. ni. 1963 hela riket. Som tidigare framhållits ger fylleristatistiken sannolikt icke en fullt rättvisande bild av nykterhetstillståndets utveckling, eftersom den redovisade fyllerifrekvensen i hög grad är beroende bl. a. av effektiviteten hos det ingripande organet. En ökad tillgång på polispersonal och en förstärkning av dess resurser kan under eljest oförändrade förhållanden medföra en stegring av såväl antalet omhändertaganden som antalet domar. När det gäller avdömda fylleriförseelser inverkar även en annan faktor på frekvensen, nämligen i 1 Sveriges officiella statistik: Rusdrycksförsäljningen m. m. 1964 och 1965.

vilken utsträckning förseelserna blir beivrade. Av tabell 3.5 framgår, att antalet omhändertaganden i hela riket överstiger antalet avdömda fylleriförseelser med 30 000—40 000 per år. Detta innebär att 30—35 % av samtliga omhändertaganden icke medför fällande domar. Anledningen till skillnaderna är framför allt dels att fylleri på enskilt område inte medför straffansvar, dels att åtalseftergift (sedan år 1944) förekommer för personer under 18 år och i stor omfattning för sådana som tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Under senaste decenniet har detta »svinn» i statistiken successivt ökat från 14 å 15 % åren 1953 och 1954 till ca 35 % för närvarande. Detta torde väsentligen bero på ett ökat tillämpande av åtalseftergifter. Av samtliga 118 676 omhändertaganden för fylleri år 1966 skedde 16 730 på enskilt område och 101 946 på allmän plats. Av de senare kan enligt tillgängliga uppgifter ca 80 000 beräknas ha medfört eller komma att medföra fällande dom. För de övriga ca 22 000 omhändertagandena skulle följaktligen åtalseftergift ha meddelats. Fyllerifrekvensen sedan 1954 Konsumtionsutvecklingen under åren 1954—1966 motsvaras tyvärr inte av en liknande utveckling av nykterhetsläget. I stället h a r detta avsevärt försämrats. Antalet omhändertaganden för fylleri i städerna, som under de sista motboksåren låg kring 44 000, var 1966 uppe i rekordsiffran 108 000, alltså mer än dubbelt så många som år 1954. Frekvensen av fyllerianhållanden (per 1 000 invånare över 15 år) h a r för städernas del fram till 1965 ökat från 16 till 33 som tablån på sidan 42 visar. Fylleristatistiken grundas huvudsakligen på de avdömda fylleriförseelserna, eftersom materialet kan uppdelas på

42 År

1954 1955/56 1958 1960 1962 1964 1965

Antal anhållanden för fylleri per 1 000 inv. över 15 år Städerna

Hela riket

16,0 35,7 31,9 31,0 30,2 31,6 33,3

18,6 19,4

bl. a. kön och ålder. Dessa förseelser har sedan 1954 beskrivit i stora drag den utveckling som framgår av tabell 3.6 och diagram 3.2. Motboksreformen medförde en kraftig uppgång av fyllerifrekvensen under det första året. Antalet avdömda fylleriförseelser per 1 000 invånare över 15 år mer än fördubblades från 1954 till 1956. Antalet för fylleri sakfällda personer uppvisade samtidigt en ökning med endast ca 57 %, Utvecklingstendensen h a r därefter varit nedåtgående år från år, om man undantar 1961. Nedgången från 1962 till 1963 beror till stor del på arbetskonflikten vid spritcentralen våren 1963. Under 1964 och 1965 h a r åter skett en uppgång av fylleriet. Förändringarna har hela tiden gått i samma

Tabell 3.6. Fylleriets

och spritkonsumtionens

Avdömda fylleriförseelser År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

riktning som spritkonsumtionens. Konsumtionskurvan ligger dock på en väsentligt lägre nivå än de två övriga och återgår tämligen snabbt (1958) till sista motboksårets nivå. Fylleriförseelserna var 1965 68 % och för fylleri sakfällda personer 32 % flera än 1954. Eftersom tillgången på polispersonal undan för undan stigit under den redovisade perioden är det sannolikt att antalet omhändertaganden u n d e r de senaste åren är större än det skulle ha varit om polistätheten fortfarande varit densamma som vid mitten av 1950-talet. Vidare torde den fortskridande urbaniseringen ha spelat en icke obetydlig roll. Utvecklingen av fylleriet under 1960talet torde sålunda icke ha varit fullt så ogynnsam som fylleristatistiken ger vid handen. Att antalet fylleriförseelser ökat mer än antalet för fylleri sakfällda personer tyder på att återfallsfylleriet ökat efter reformen. Detta framgår av tablån p å sidan 43, som visar genomsnittliga antalet fylleriförseelser per manlig fyllerist. Antalet förseelser var 1954 i genomsnitt 1,30 per fyllerist. Antalet steg till 1,70 år 1956, varefter det stabiliserat

förändringar under

För fylleri sakfällda personer

per 1 000 Imr. över 15 år antal

index 1954 = 100

antal

index 1954 = 100

7,8 10,0 16,1 15,6 13,5 13,2 13,0 13,8 12,6 12,0 12,5 13,1

100 127 206 199 172 169 165 177 163 154 160 168

6,0 7,0 9,5 9,2 8,4 8,3 8,1 8,5 7,8 7,4 7,5 7,9

100 116 157 152 138 137 133 140 132 123 125 132

åren

1954—1965

Spritdryckskonsumtion liter per inv. över 15 år

index 1954 - 100

7,9 8,7 10,3 9,0 7,8 7,6 7,4 7,8 8,0 7,4 8,2 8,5

100 110 130 113 98 96 93 99 101 93 103 108

43 Diagram

3.2. Fylleriets

och spritkonsumtionens förändringar (1954 = 100).

i % under åren

1954—1965

Index

200190180170(60150-

/

130^ 120-i

v

/

/I/ // / / / /

110100-

\

/

140-

—

-

~

\

V*,

F

*--* 1954

!

1959 I960

1964 Begångna fylleriförseelser per inv. över 15 år Personer som begått f y l l e r i per invånare Över S p r i r d r y c k s k o n s u m t i o n per inv. över 15 å r

År

Förseelser per fyllerist

År

Förseelser per fyllerist

1954 1955 1956 1957 1958 1959

1,30 1,42 1,70 1,70 1,61 1,60

1960 1961 1962 1963 1964 1965

1,61 1,62 1,62 1,62 1,66 1,66

Tabell

*****

3.7. Avdömda

fylleri förseelser

15 å r

sig vid ca 1,60. För åren 1964 och 1965 var siffrorna 1,66 resp. 1,67. Fyllerifrekvensen

i olika delar av riket

Antalet avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. har ökat mest i de tre största städerna (tab. 3.7). År 1964 var det i per 1 000 inv. på olika orter under åren

1954—1964

Stockholm

Göteborg

Malmö

Övriga städer

Landsbygd

Hela riket

1954 1956 1958 1960 1962 1963 1964

9,0 21,6 22,7 20,0 21,3 20,3 21,4

14,9 42,0 32,8 33,7 30,2 31,2 33,2

7,7 12,9 12,6 12,1 12,9 12,7 14,0

10,3 18,9 14,5 14,0 13,3 12,2 12,4

1,7 3,2 2,4 2,5 2,6 2,5 2,5

5,9 12,3 10,3 10,0 9,9 9,4 9,8

Ökning i % 1954—1956 1954—1964

140 138

182 123

68 82

83 20

88 47

108 66

År

44 Stockholm och Göteborg drygt två ganger och i Malmö nära två gånger större än år 1954. Övriga städer uppvisar en mindre ökning av frekvenstalet ( 2 0 % ) än landsbygden ( 4 7 % ) . År 1964 begicks 44 % av alla fylleriförseelser i de tre största städerna. Göteborg har en väsentligt högre fyllerifrekvens än städerna i allmänhet. Därnäst kommer Stockholm. Även Malmö uppvisar under de sista två åren tal som ligger över genomsnittet för övriga städer. På landsbygden är frekvcnstalen små. Landsbygdens bidrag till det beivrade fylleriet är dock betydligt större än som framgår av dessa siffror. Fördelas fylleriförseelserna 1963 efter de dömdas hemort finner man att 69 % av samtliga fylleriförseelser var begångna av stadsbor, 25 % av landsbygdsbor och 6 % av utlänningar. Antalet fylleriförseelser per 1 000 invånare uppgick i fråga om stadsborna till 12,7 och beträffande landsbygdsborna till 5,2. Självfallet beror en stor del av de lokala skillnaderna på olikheter i polisens effektivitet. Härtill kominer också skillnader mellan olika orter i avseende på frekvensen av åtalseftergifter för ungdomsfyllerister.

Fylleri

bland män och

kvinnor

Antalet för fylleri sakfällda män och kvinnor belyses av tabell 3.8. Tabell 3.8. Antal för fylleri sakfällda män och kvinnor per 1 000 inv. över 15 år under åren 1954—1964

År

1954 1956 1958 1960 1962 1964

Antal sakfällda personer per 1 000 inv. över 15 år Män Kvinnor 11,9 18,0 16,5 15,8 15,3 14,5

0,24 0,33 0,39 0,45 0,47 0,49

Index 1954 = 100 Män

Kvinnor

100 158 139 133 129 122

100 138 163 188 190 204

Kvinnornas fyllerifrekvens är låg jämfört med männens, men den h a r sedan mothoksreformen ökat betydligt kraftigare. Antalet för fylleri sakfällda personer var 1964 bland männen 22 % och bland kvinnorna 104 % fler än år 1954. Fylleri i olika

åldrar

Sedan 1954 har antalet avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. ökat i samtliga åldersgrupper (tab. 3.9). Under första

Tabell 3.9. Avdömda fylleriförseelser per 1000 inv. i olika åldrar under åren 1954—1964 Index 1954 = 100

Antal fylleriförseelser per 1 000 inv. i resp. ålder

Ålder 1954

15—17 18—20 21—24 25—29 30—39 40—49 50—69 70—w

3,0 12,0 13,9 12,1 9,9 9,0 4,9 1,0

6,3 22,9 23,9 22,1 20,3 19,9 12,1 2,7

6,3 19,9 19,9 18,4 18,1 16,3 9,7 2,1

8,4 21,6 19,1 17,3 17,5 15,4 9,2 1,8

9,5 23,9 19,1 16,2 17,2 14,2 9,1 1,5

8,9 22,0 18,0 15,3 15,9 14,0 8,6 1,4

9,4 23,1 19,3 16,2 16,5 14,5 8,8 1,2

210 191 172 183 205 221 247 270

313 193 139 134 167 161 180 120

Tillhopa

7,8

16,1

13,4

12,9

12,6

12,0

12,5

45 aret efter motboksreformen ökade den mer än genomsnittligt i åldrarna över 40 år, särskilt i 60—70-årsåldern, och mindre än genomsnittligt mellan 18 och 30 år. Efter 1956 har den i stort sett gått tillbaka. En nämnvärd ökning h a r inträffat endast i åldrarna under 18 år. Mest bekymmersam är den stora ökningen av ungdomsfylleriet. Förseelserna bland 15—17-åringarna har mer än tredubblats sedan motboksreformen. Bland 18—20-åringarna h a r ökningen varit så stor, att de numera svarar för de flesta fylleriförseelserna av alla åldersgrupper. Någon nämnvärd ökning av frekvensen avdömda förseelser i denna åldersgrupp h a r dock inte skett efter 1956. Före 1958 var fyllerifrekvensen störst i 21—24-årsåldern. Anmärkningsvärt är, att maximum för fyllerifrekvensen bland kvinnor ligger i åldern 15—17 år, medan den hos män ligger i 18—20-årsåldern. Följande tablå avseende 1965 visar detta. Omhändertaganden för fylleri 1965 Grupp antal

per 1 000 inv. i resp. kön och ålder

Den stora andelen ungdomsfyllerister på landsbygden beror väsentligen på att polisens verksamhet där är koncentrerad till nöjesplatser och andra publikattraktioner, som företrädesvis besöks av ungdom; fylleristen i det dagliga livet är mindre iögonenfallande och löper mindre risk att bli omhändertagen av polisen. Av allt att döma blir därför de högre åldrarna underrepresenterade bland dem som på landet rapporterats och bötfällts för fylleri. Fyllerifrekvensen bland ungdomarna är dock väsentligt större än vad siffrorna för de avdömda fylleriförseelserna ger vid handen. Detta beror på de åtalseftergifter som tillämpas beträffande ungdomsfyllerister. Dessa varierar mellan olika orter och h a r ökat u n d e r den tidsperiod som tabellen avser. Antalet fylleriförseelser av kvinnor motsvarar endast omkring 3 % av totalantalet fylleriförseelser, men den ökning som ägt rum faller till stor del p å ungdomsåldrarna. Andelen ungdomsfyllerister under 21 år bland kvinnorna (31 %) är f. n. nära dubbelt så stor som bland männen (16 %).

Alkoholmissbruk

Pojkar —15 år . . . 15—17 » . . . 18—20 » . . .

109 3 657 9 770

17.2 43.8

Summa

13 536

35.4 Flickor —15 år . . . 15—17 » . . . 18—20 » . . .

51 475 448

2.5 1.9

Summa

2.4 Ungdomsfylleristernas andel är betydligt större på landsbygden än i de mindre städerna, vilka i sin tur h a r förhållandevis större andel ungdomsfyllerister än storstäderna (tab. 3.10). De senares höga fyllerisiffror h ä r r ö r således främst från alkoholmissbrukare över 21 års ålder.

och

kriminalitet

Brott förövas i viss omfattning dels i samband med fylleri, dels under påverkan av alkohol utan att fylleri ansetts föreligga. Båda slagen av brott registreras av kontrollstyrelsen. Uppgifterna torde i båda fallen icke vara några tillförlitliga mätare på i vilken utsträckning fylleri eller påverkan av alkohol förekommit i samband med brott. En anledning härtill är den, att det endast i sådana fall, då vederbörande brottsling gripes på brottsplatsen, kan fastställas om fylleri eller påverkan av alkohol föreligger, men däremot icke i de fall, då han gripes en tid efter brottet.

46 Tabell

3.10. Avdömda

fylleriförseelser

liga fylleriförseelser

begångna

av personer

under

på resp. orter under åren

21 år i % av samt-

1954—1963

Män År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

Tabell

3.11.

Antal

Stockholm

Göteborg

Malmö

Övriga städer

Landsbygden

Hela riket

Kvinnor

4,1 4,2 4,2 4,1 5,4 6,0 6,6 7,2 7,6 6,8

5,9 5,4 5,4 5,2 7,1 7,1 7,7 8,2 8,5 8,1

7,1 5,5 5,1 5,0 6,7 5,7 6,1 5,5 6,4 6,6

9,5 10,3 9,6 10,0 11,2 12,9 14,9 16,1 18,4 19,1

15,2 17,1 17,2 18,0 19,3 21,2 23,4 27,2 30,7 33,6

9,0 9,6 8,7 8,7 9,9 11,1 12,6 13,9 15,4 15,7

5,8 7,7 8,5 9,7 10,9 16,7 18,0 21,8 27,2 30,8

brott och förseelser begångna

åren

i kombination 1954,

med och

Våldsamt motstånd o. dyl. mot polis Brott mot trafikförfattningar Brott mot rusdryckslagar och för ordningar överträdelse av ordningsföreskrifter Misshandelsbrott (utom våldsamt motstånd o. dyl. mot p o l i s ) . . . . Skadegörelse Tillgreppsbrott (inkl. olovl. bruk). övriga egendomsbrott övriga brott Summa brott och förseelser

fylleriförseelser

1963 Hela riket Brottsbeskaffenhet

avdömda

Därav under 1963 1963

1 426 1 632 1 522 269 164 143

Lands Stock- GöteÖvriga holm borg Malmö städer bygden

276 12

171 4

659 63

360 48

579 232 239 104 232

550 445 293 141 342

534 397 277 126 280

219 167 183 58 164

3 393 4 229

3 904

42 225

342 Motsvarande antal fylleriförseelser 2 973 3 695 3 434 306 525 Hela antalet fylleriförseelser 42 734 74 689 71 608 16 271 12 829 Fylleriförseelser i kombination m ed brott i % av samtliga fylleriförseelser 7,0 4,8 3,2 4,9 2,4

Av t a b e l l 3.11 f r a m g å r i v i l k e n u t s t r ä c k n i n g fylleriförseelser begåtts i k o m b i n a t i o n m e d b r o t t e l l e r a n d r a förseelser än förargelseväckande beteende. År 1954 v a r d e t t a fallet m e d 7 % a v s a m t l i g a f y l l e r i f ö r s e e l s e r , m e n å r 1963 h a d e p r o c e n t t a l e t n e d g å t t till n ä r a 5 % . I m o t s a t s t i l l d e n ö k n i n g s e d a n 1954

149 118 71 16 66 1 795 1 095

104 1 563 936 3 006 30 607 8 895 3,5

5,1

10,5

s o m ä g t r u m för f y l l e r i f ö r s e e l s e r n a i dess helhet föreligger h ä r en m i n s k ning. H i t h ö r a n d e brott och förseelser ä r vanligare p å landsbygden än i stors t ä d e r n a . D e v a n l i g a s t e s l a g e n av b r o t t o c h f ö r s e e l s e r i s a m b a n d m e d fylleri är våldsamt motstånd, misshandel, övert r ä d e l s e av o r d n i n g s f ö r e s k r i f t e r och

47 Diagram

3.3. Rattfylleriets,

fylleriets och spritkonsumtionens 1954—1964 (1954 = 100).

förändringar

i % under åren

Index

1954-

1957 Rafrfylleribro-H- som k o m m i t t i l l polisens kännedom per Avdömda -fylleriförseelser per 1000 inv. över 15 &r 'Spritdryckskonsum+ion, volymli+er per inv. över 15 å r

skadegörelse. Våldsamt motstånd mot polis har ökat sedan 1954, däremot icke misshandelsbrotten. Antalet rattfylleribrott, som kommit till polisens kännedom, h a r ökat från drygt 7 400 år 1954 till ca 14 800 år 1964. Antalet motorfordon h a r emellertid ökat ännu mera under samma tid. Antalet rattfylleribrott per 1 000 motorfordon h a r därför minskat med 7 % från 1954 till 1964, medan antalet avdömda fylleriförseelser p e r person över 15 år ökat med 60 % (tab. 3.12). Kurvan för rattfylleriet per motorfordon följer ganska väl kurvan för spritdryckskonsumtionen per person över 15 år (diagram 3.3). Maximum för sprit-

motorfordon

konsumtionen liksom för rattfylleribrotten inföll år 1956. Brott och förseelser under alkoholpåverkan (utom rattfylleribrott) h a r stegrats nästan oavbrutet sedan 1954, såsom tabell 3.13 visar. De var 1964 196 % fler än 1954. Brott och förseelser mot rusdryckslagar och -förordningar sjönk i samband med motboksreformen med 60 % mellan 1954 och 1956. Senare steg antalet fram till 1960, föll därpå till påföljande år, men h a r därefter åter stigit. Mellan 1954 och 1963 h a r antalet dylika brott nedgått med 23 %. En del av ökningen under senare år torde förklaras av den skärpta lagstiftningen mot langning och liknande verksamhet.

48 Tabell 3.12. Ratlfylleribrottens, fylleriets och spritkonsumtionens under åren 1954—1964 Rattfylleribrott, som kommit till polisens kännedom År

7 442 9 071 11 694 12 026 12 286 13 490 12 702 13 140 12 498 12 635 14 778

8,8 9,4 11,2 10,7 10,0 10,2 9,0 8,9 8,0 7,5 8,2

100 107 127 122 113 116 102 101 91 85 93

Tabell 3.13. Antal till kontrollstyrelsen redovisade brott och förseelser avdömda under åren!954—1964

År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 Förändr.i% 1954—1956 1954—1964

Brott och Brott och förseelser förseelser under alko- mot rus- Sumholpåverkan drycksma (utom ratt- lagar o.-förfylleri) ordningar 2 678 3 518 4 227 4 475 4 494 5 537 6 270 7 087 7 679 7 484 7 928

3 518 3 331 1 393 2 214 2 675 3 597 4 815 2 367 2 475 2 717 2 752

6 196 6 849 5 620 6 689 7 169 9 134 11 085 9 454 10 154 10 201 10 680

+ 58 + 196

— 60 — 22

— 9 + 72

Nykterhetsvårdens ändringar sedan

Spritdryckskonsumtion

Per 1 000 Per 1 000 Liter per Index Index Index motorinv. över inv. över 1954=100 1954=100 1954=100 fordon 15 år 15 år

Antal

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

Avdömda fylleriförseelser

förändringar

omfattning 1954

och för-

Nykterhetsnämndernas åtgärder efter den 1 oktober 1955

Den 1 oktober 1955 trädde nykterhetsvårdslagen i kraft. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innebär Nvl vidgat ingreppsområde för nykterhets-

7,8 9,9 16,1 15,5 13,4 13,2 12,9 13,7 12,6 12,0 12,5

100 127 206 199 172 169 165 176 162 156 160

7,9 8,7 10,3 9,0 7,8 7,6 7,4 7,8 8,0 7,4 8,2

100 110 130 113 98 96 93 99 101 93 104

nämnderna i jämförelse med den tidigare gällande alkoholistlagen. Den viktigaste ändringen är att den äldre lagens villkor för tillämplighet — hemfallenhet åt alkoholmissbruk — utökats genom att i den inledande paragrafen har intagits ett generellt tillämplighetsbegrepp som är mera vidsträckt; alkoholmissbruk skall således enligt 1 § Nvl föranleda åtgärd då någon »ej blott tillfälligt» använder alkohol till uppenbar skada för sig själv eller annan. I särskilda åtgärdsparagrafer ges sedan anvisningar i detalj. Enligt 12 § skall nämnden låta verkställa undersökning om missbruk enligt 1 § föreligger. Vidare skall hjälpåtgärder enligt 14 § sättas in men bara i den mån som vederbörande kan förmås att medverka frivilligt. 15 och 18 §§ anger förutsättningarna för tvångsåtgärder. I tabell 3.14 lämnas en översikt över nykterhetsvårdens omfattning och förändringar sedan 1954. Efter arten har ärendena indelats på tre huvudgrupper: 1. undersökningsfall, där Nvl icke anses tillämplig eller någon åtgärd ej vidtas; 2. hjälp åtgärdsfall, där Nvl anses tilllämplig såvitt angår frivilliga åtgärder och

49 3. tvångsåtgärdsfall, där åtgärder vidtas enligt 15 § Nvl och kan bestå i övervakning och under vissa förutsättningar intagning på allmän vårdanstalt. Antalet personer med vilka nykterhetsnämnderna tog befattning ökade mycket kraftigt mellan 1954 och 1956. Ökningen var betydligt kraftigare än ifråga om antalet för fylleri sakfällda personer (jämför tab. 3.6). Efter 1956 fortsätter ökningen till 1961, men i betydligt måttligare takt. Under 1962 och 1963 avtar antalet ärenden successivt men ökar åter under 1964. År 1964 var de mer än dubbelt så många som 1954; ökningen från 1956 inskränker sig till 9 %. Utvecklingen ifråga om de tre huvudgrupperna av ärenden framgår i relativa tal av nedanstående tablå. ökning i % Underav antalet söknykterhetsningsfall vårdsfall 1954—1956 1956—1964 1954—1964

262 45 424

Hjälpåt- Tvångsåtgärdsfall gärdsfall enl. 14 § enl. 15 § Nvl Nvl 70 —22 33

18 8 28

Den ojämförligt största ökningen gäller undersökningsfallen, som mer än fyrdubblats från 1954 till 1964. Utvecklingen av nykterhetsnämndernas verksamhet torde i och för sig kunna anses överensstämma med intentionerna bakom nykterhetsvårdslagen. Den nya lagen öppnade möjligheter till tidigare ingripanden. Avsikten var emellertid att dessa närmast och i första hand skulle få karaktär av hjälpåtgärd. Utvecklingen har emellertid icke blivit sådan. Såsom framgår av tabell 3.14 uppvisar hjälpåfgärderna icke någon ökad andel av totalantalet ärenden. Undersökningarnas relativa andel h a r däremot redan år 1956 fördubblats och företer dess4—614779

Tabell 3.14. Nykterhetsvårdens och förändringar under åren

omfattning 1954—1964

Därav i procent År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

Samtliga Under- Hjälp- Tvångssök- åtgärds- åtgärdsfall nings- fall 14 fall 15 § fall § Nvl Nvl 39 068 48 731 73 198 76 031 78 505 78 819 81770 86 341 82 715 77 922 79 641

18.7 1 29.1 1 36,1 39,6 41,8 40,9 38,0 39,7 46,8 45,5 48,0

46,2* 41,9* 41,8 36,0 34,5 35,1 38,7 37,9 30,3 31,0 30,0

35.1 1 29.0 1 22,1 24,4 23,7 24,0 23,3 22,4 22,9 23,5 22,0

Avser antalet fall enligt motsvarande paragraf i alkoholistlagen Tabell

3.15. Nykterhetsvårds fall år 1964

Kommuntyp

HjälpUnder- åt- <s "S ^ sök- gärds- OO \A *+ Sumnings- fall ma fall (14 §- > :c3 W Nvl)

A. Absoluta tal Storstäder (Sthlm, Gbg, Malmö) 7 709 4 704 7 634 20 047 övriga städer 16 694 12 479 6 465 35 638 Summa städer 24 403 17 183 14 099 55 685 L a n d s b y g d . . 13 823 6 725 3 408 23 956 Hela riket 38 226 23 908 17 507 79 641 B.

Fördelning i °/

/o

Storstäder. . . övriga städer Summa städer Landsbygd.. Hela riket C. Per 1 000 inv. Storstäder. . . övriga städer Summa städer Landsbygd.. Hela riket

38 47

24 35

38 18

100 100

44 58 48

31 28 30

25 14 22

100 100 100

5,3 6,4

3,2 4,8

5,2 2,5

13,7 13,7

6,0 3,8 5,0

4,2 1,8 3,1

3,5 0,9 2,3

13,7 6,6 10,3

50 Diagram 3.4. Antal nykterhetsvårdsfall under åren 1954—1964 fördelade i % efter åtgärdernas art. o/ 0

100-

50-

1956 I Undersökningsfall

3hjalpfa.il

utom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Hjälpåtgärderna har minskat som relativ andel sedan 1954, men andelen förhåller sig under de senaste åren relativt konstant. Stor är minskningen under samma tid också beträffande tvångsåtgärdsfallen, som oavbrutet minskat fram till 1961, men därefter ökat något under 1962 och 1963 för att åter minska 1964. Andelen hjälp åtgärdsfall och tvångsåtgärdsfall har avtagit under den redovisade perioden. De förra utgjorde 1964 30 % och de senare 22 % av samtliga ärenden hos nykterhetsnämnderna mot 46 resp. 35 % år 1954 (diagram 3.4). Tillsammans kom 1964 sålunda på dessa två grupper något mer än hälften (52 %) av nämndernas ärenden mot 81 % året före motboksreformen. Största andelen undersökningsfall (58 %) förekommer på landsbygden såsom framgår av tabell 3.15. I de tre

1959 I960

^Tvånqsfall

största städerna har närmare två tredjedelar (62 %) av samtliga nykterhetsvårdsfall blivit föremål för hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd. Detta torde få anses tj^da på att storstäderna har ett svårare klientel att ta befattning med och/eller att en annan lagtillämpning förekommer.

Anstaltsvård

Anstalterna inom nykterhetsvården utgöres dels av allmänna vårdanstalter, som kan vara statliga eller erkända, dels av enskilda vårdsanstalter. Endast på allmänna anstalter kan tvångsintagning ske och vårdtagaren kan lämna anstalten endast efter beslut av dess styrelse eller föreståndare. Länsstyrelsen beslutar om intagning på dessa anstalter. På en enskild anstalt är vården helt frivillig, och vårdtagaren kan, närhelst han så önskar, lämna anstalten.

51 Diagram 3.5. Nytillkomna tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården allmän vårdanstalt under åren 1954—1965.

och ny intagna på

Antal 8000^r

1000^

— — N y t i l l k o m n a tvånqsfall (§15) — ™ ™ Nyintagna på allmän anstalt

Antal intagningar på allmänna anstalter för alkoholmissbrukare under åren 1954, 1964 och 1965 framgår av nedanstående tablå. De enskilda anstalterna har efterhand tillväxt i betydelse vid sidan av de allmänna. Antalet intagningar har ökat frän 1 433 år 1954 till 5 583 år 1965. Siffrorna är dock ej jämförbara med siffrorna för de allmänna anstalterna, där de redovisade intagningarna endast

avser vård enligt nya intagningsbeslut och ej återhämtande efter misslyckade försökspermissioner. De varje år nytillkomna 15 §-fallen och antalet nyintagna på de allmänna vårdanstalterna framgår av tabell 3.16 och diagram 3.5. Tabellen visar, att ökningen av nytillkomna tvångsåtgärdsfall var relativt sett måttlig mellan 1954 och 1956. För tiden efter 1956 har dessa ärenden nästan oavbrutet minskat, så

Intagningar Anstaltstyp

1954 Antal

%

Antal

%

Antal

%

Statliga anstalter

170 1208

12,3 88,7

369 2 635

12,3 87,7

326 2 761

10,6 89,4

Samtliga allm. a n s t a l t e r . . .

1 378

100,0

3 004

100,0

3 087

100,0

52 Tabell 3.16. Antal nya tvångsåtgärdsfall i nykterhetsvården och antal intagna enligt nya beslut på vårdanstalter för alkoholmissbrukare under åren 1954—1965 Antal Antal under resp. år intagna nytillkomna tvångs- (enl. nya åtgärdsfall inom beslut) på allmän nykterhetssvården anstalt

År

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

1 378 1 622 2 159 2 112 2 522 2 662 2 835 2 821 2 679 2 806 3 004 3 087

6 770 7 004 7 873 6 889 6 075 6 136 5 882 5 897 5 242 5 307 5 275 5 016

Förändr.i% 1954—1956 1954—1964 1954—1965

+ 57 + 118 + 124

+ 16 — 22 — 26

att 1964 års siffra ligger ca 25 % under 1954 års. Antalet intagna — enligt nya Diagram

3.6. Tvångsåtgärdsfall

beslut — på allmän vårdanstalt h a r däremot nästan oavbrutet ökat under hela decenniet och var 1965 mer än dubbelt så stort som 1954. Den största relativa tillväxten ägde rum mellan 1954 och 1956 (57 %). År 1965 utgjorde antalet på allmän vårdanstalt intagna 62 % av samtliga under året nytillkomna tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården i dess helhet mot 20 % 1954. Inte alla intagningar på allmän vårdanstalt är tvångsmässiga; ungefär 30 % utgör frivilliga sådana. Andelen frivilliga vårdtagare h a r ökat på senare år. En minskning i antalet länsstyrelsebeslut behöver därför inte betyda en minskning i antalet ansökningar om vårdplats eller i antalet intagna. Fördelningen på civilstånd av tvångsåtgärdsfallen belyses av diagram 3.6. Såsom väntat visar de ogifta och frånskilda den största ökningen under perioden. Från 1954 till 1964 h a r de ogiftas andel ökat från 36 till 43 % och de

fördelade i % på civilstånd under åren

1954—1964.

o/o uu

, 1 1 •--"»••" Ä^^T*

^•^^^T*f** — —

-

^•^r^ - 1 *

"TT""" •••••_____

n 1954

:£

± _ 1955 Ogifta

1956 DD

1957 Frånskilda

- _ _ 1959

Gifta

I960

1962 I Änklingar/änkor

± 1963

53 frånskildas från 14 till 31 %. Tillsammans utgör dessa civilståndsgrupper för närvarande två tredjedelar av samtliga tvångsåtgärdsfall mot hälften tio år tidigare. Änklingar och änkor utgör en oförändrad andel, medan de gifta minskat från 47 till 23 %. Hur frekvensen av tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården utvecklats i olika åldrar och kön framgår av tabell 3.17. Antalet tvångsåtgärdsfall har stegrats inom samtliga åldrar med undantag av åldersgruppen under 25 år. När det gäller ungdomsåldrarna är det emellertid icke möjligt att göra någon rättvisande jämförelse på grund av att det sedan lång tid varit praxis att nykterhetsnämnderna överlåtit eventuella åtgärder mot ungdom under 18 år på barnavårdsnämnderna. Vid den nya barnavårdslagens ikraftträdande 1961 flyttades det primära ansvaret ifråga om ungdom upp till 21 år till barnavårdsnämnderna. Med hänsyn till den några år tidigare kraftiga ökningen av ungdomsfylleriet är det dock överraskande att åldersgruppen 25—29 år är den grupp — om man undantar den yngsta åldersgruppen där siffrorna mellan oli-

ka år inte är helt jämförbara — som sedan 1954 ökat minst beträffande antalet tvångsåtgärder per 1 000 inv. Under de första åren efter motboksreformen ökade antalet tvångsåtgärdsfall bland män mest i åldrarna över 55 år. Efter hand har även åldersgruppen 35—39 år ökat mer än genomsnittligt. Den minsta ökningen redovisas för åldrarna mellan 40 och 50 år. Männen är i överväldigande majoritet bland tvångsåtgärdsfallen, men det tilltagande alkoholmissbruket bland kvinnorna har även medfört en kraftig stegring av frekvensen tvångsåtgärdsfall bland dem. De är — relativt sett — dubbelt så många nu som för tio år sedan. Antalet intagna kvinnor h a r de senaste åren uppgått till omkring 100 per år. Bland de indikationer, som tillämpas vid intagning på allmän vårdanstalt, är det fyra som dominerar, nämligen hjälplöshet (42 % av samtliga fall år 1964), återfall i missbruk (31 %), försumliga försörjare (16 %) och farliga missbrukare (9 % ) . Av dessa kategorier har de farliga, de hjälplösa och de återfallande ökat kraftigt sedan 1954,

Tabell 3.17. Antal tvångsåtgärds fall (15 §) inom nykterhetsnämndernas verksamhet per 1 000 av befolkningen inom olika åldrar och kön under åren 1956—1964 Åldc

Män —24 år. 25—29 » 30—34 » 35—39 » 40—44 »> 45—49 » 50—54 * , 55—59 » , 60—64 » , 65—w » . Kvinnor. .

Antal tvångsåtgärdsfall per 1 000 av befolkningen Index 1954 = 100 i olika åldrar 1956 1958 1960 1962 1963 1964 1956 1958 1960 1962 1963 1964 6,3 7,1 7,2 3,1 3,9 4,1 5,3 5,9 6,2 6,8 7,7 8,1 7,4 8,8 9,1 8,7 9,3 9,5 9,0 10,1 10,1 8,8 9,8 9,6 6,8 7,8 7,9 4,7 5,4 5,4 2,2 2,5 2,4 0,2 0,3 0,3

7,0 3,2 5,7 7,7 9,6 9,8 9,5 9,4 8,1 5,8 2,3 0,4

6,8 3,0 5,6 7,4 9,1 9,7 8,8 9,1 8,0 5,7 2,3 0,4

6,4 117 131 133 130 2,9 100 126 132 103 5,4 100 111 117 108 7,0 115 131 137 131 8,5 114 135 140 148 9,5 110 118 120 124 8,0 120 135 135 127 8,6 120 140 137 134 7,5 133 153 155 159 5,7 138 159 159 171 2,1 129 147 141 135 0,4 100 150 150 200

126 97 106 125 140 123 117 130 157 168 135 200

119 94 102 118 131 120 107 118 146 167 123 200

54 Tabell

3.18. På allmänna ter vilken gång1

vårdanstalter intagna — enligt nya beslut — fördelade i ordningen de intagits under åren 1957—1964

ef-

Därav i % intagna Antal intagna under resp. år

År

första gången

andra gången

tredje gången

fj ärde eller flera gånger

57,5 52,0 50,9 48,8 44,0 42,8 41,4 37,8

21,4 22,8 25,4 26,2 29,8 26,4 26,1 26,3

10,6 13,3 12,5 12,0 12,4 14,8 14,3 15,6

10,5 11,9 11,2 13,0 13,7 16,1 18,2 20,3

2 112 2 522 2 662 2 835 2 821 2 679 2 806 3 004

1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963 1964

1 Återhämtning med anledning av misslyckad försökspermission har ej räknats som särskild intagning.

Tabell

3.19. Antal

resolutioner

av länsstyrelserna

vårdanstalt

för alkoholmissbrukare

länsvis

angående under

tvångs intag ning på

åren

och

allmän

1965 Resolutioner Län

Per 1 000 invånare

Antal

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

583 168 32 56 61 47 21 60 13 47 31 372 60 431 117 43 83 72 59 74 106 62 24 36 57

538 133 26 67 77 68 23 82 13 50 35 346 50 410 130 47 102 66 45 55 96 51 28 24 53

7,4 2,8 1,7 2,3 1,7 1,6 1,3 2,5 0,2 3,1 1,2 5,6 3,3 6,5 3,0 1,7 2,9 2,7 2,4 2,6 3,6 2,2 1,8 1,5 2,2

6,9 2,2 1,4 2,8 2,1 2,3 1,4 3,5 0,2 3,3 1,3 5,1 2,8 6,1 3,3 1,8 3,6 2,5 1,8 1,9 3,3 1,8 2,1 1,0 2,0

2 715

2 615

3,5

3,4

55 medan de försumliga försörjarna avtagit. Detta belyses av nedanstående tablå.

Indikationer Farliga Försumliga försörjare Hjälplösa Återfallsfyllerister

Antal vårdfall 1954 = 100 1956 1958 1960 1962 1964 180 219 192 173 148 106 103 91 87 75 139 165 174 171 170 121 171 177 159 144

De på allmänna vårdanstalter intagna — enligt nya beslut — kan fr. o. m. 1957 fördelas efter vilken gång i ordningen de intagits. En sammanställning av dessa siffror redovisas i tabell 3.18. Utvecklingen h a r under åren 1957— 1964 inneburit, att de förstagångsintagnas procentuella antal avtagit, medan relativa antalet av dem som tidigare vistats på anstalt successivt h a r ökat.

I tabell 3.19 redovisas länsvis antalet resolutioner av länsstyrelserna angående tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare under åren 1964 och 1965. Den visar att antalet resolutioner per 1 000 invånare är störst i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län. Lägst är talen i Gotlands, Västerbottens, Kristianstads, Uppsala, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Kopparbergs län. I sammanhanget kan nämnas att enligt en år 1963 gjord undersökning endast 2,5 % av alkoholistmålen mot 15,7 % av barnavårdsmålen vid länsstyrelserna genom besvär h a r förts vidare till regeringsrätten. År 1961 var 75 alkoholistmål föremål för handläggning i denna instans. (Uppgifterna h a r hämtats från betänkandet Förvaltningsrättskipning, SOU 1966:70.)

KAPITEL 4

Nuvarande vård och behandlingsresurser

öppen

vård

Här nedan redovisas i korthet nykterhetsvårdens verksamhetsgrenar samt de resurser som står till de olika vårdorganens förfogande. Det material som framkommit i utredningens egna undersökningar om bl. a. nykterhetsnämndernas organisationsformer och personalsituation samt om verksamheten vid inackorderingshemmen redovisas särskilt i kapitlen 8 och 11.

Nykterhetsnämnds behandlingsmöj ligheter

Nykterhetsnämndens första uppgift vid en anmälan om alkoholmissbruk är att göra undersökning. Detta innebär vanligen att nämnden i samband med bedömning av anmälningsmaterialet inhämtar vissa registeruppgifter, eventuella tidigare journaler etc. Om nämnden därefter finner att ärendet skall utredas närmare kallas den anmälde för samtal, kontakt tages eventuellt med personer (släktingar, grannar, och i undantagsfall arbetsgivare) som kan lämna upplysningar, vid behov göres hembesök osv. När undersökningen är slutförd har nykterhetsnämnden att pröva om behov finnes av hjälpåtgärd eller om anledning finns att besluta om övervakning. Nämnden kan också direkt göra ansökan om intagning på allmän vårdanstalt, vilket emellertid torde vara mera ovanligt. Slutligen kan nämnden besluta om avskrivning av ärendet utan vidare åtgärd. För att underlätta undersökningsför-

farandet samt göra arbetet med vissa ärenden enhetligare har organisationen av nykterhetsnämndernas verksamhet på många håll — främst i de större städerna — differentierats på mindre enheter både geografiskt och i fråga om olika grupper av klienter. Vid nykterhetsnämnden i Stockholm har t. ex. verksamheten uppdelats på distriktsbyråer. Dessutom h a r upprättats en särskild avdelning för hjälpåtgärder. I övrigt finns vid nämnden ungkarlsbyråer för män som är bostadslösa eller bor på ungkarlshotell (samverkan sker numera med socialnämnd och arbetslöshetsnämnd), en ungdomsbyrå för män i åldrarna 21—25 år, särskilda byråer för kvinnor, en utesektion som bedriver en uppsökande verksamhet i samverkan med polisens civilpatruller, körkortsbyrå för handläggning av körkortsärenden samt remitteringsbyrå för hänvisning till inackorderingshem, enskilda vårdanstalter och logiavdelningair. I motsats till denna specialisering och decentralisering av vården förekommer på åtskilliga håll, främst i mindre och medelstora kommuner samt i några städer, gemensam organisation för flera sociala verksamhetsgrenar enligt den s. k. »familjeprincipen». Denna organisation är oftast självklar i mindre kommuner, där man endast h a r en tjänsteman anställd för hela socialvården. Bland de större städerna har bl. a. Malmö och Göteborg numera samordnad socialvård. Den behandling som den enskilde vårdtagaren kan erhålla vid nykterhets-

57 nämnd — både vid frivillig och tvångsbetonad kontakt — består i huvudsak av att han kan diskutera igenom sin situation och sina eventuella alkoholproblem med en förtroendeman eller en tjänsteman. De mer konkreta åtgärder nykterhetsnämnd kan vidtaga i behandlingssituationen är anskaffande av bostad, hyresrum, rum på ungkarlshotell eller plats på inackorderingshem. Nämnden kan i många fall genom sina kontakter med representanter för arbetsförmedlingen anskaffa arbete. Detta är av särskild betydelse då det gäller nämndernas eftervårdande verksamhet. I undersökningssituationen liksom även senare kan vid behov klient remitteras till läkare, antingen nämndens egen, läkare vid alkoholpoliklinik, tjänsteläkare eller privatpraktiserande läkare, eller till sjukhus. Remiss eller hänvisning för behandling och konsultation sker både vid akuta bakrustillstånd och för mer långsiktig vård och behandling. Vid behov kan nämnden rekommendera eller föreslå klient att frivilligt gå in på enskild eller allmän vårdanstalt för viss tids sluten vård. Även socialkurativa åtgärder i övrigt som hänvisning till socialnämnd, familjerådgivningsbyrå, psykiatrisk klinik, arbetsvårdande institution etc. kan vidtagas för att hjälpa vårdtagaren till rätta. En del större nykterhetsnämnder har för att öka möjligheterna att bistå människor med alkoholproblem inrättat rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker.

nämnderna men exempel finns också på byråer som har annan huvudman som t. ex. nykterhetsorganisation, stadsmissionsförening, distrikt av Svenska nykterhetsvårdsförbundet. De byråer som har nykterhetsnämnd till huvudman har vanligen till uppgift att kalla förstagångsfyllerister för samtal och undersökning samt handlägga hjälpåtgärdsärenden, främst fortlöpande förbindelser. En annan uppgift, som kommit att framstå som den viktigaste och åvilar samtliga byråer, är att mottaga och bistå spontant hjälpsökande människor med alkoholproblem. En del byråer bedriver nykterhetsupplysning och annan information inom nykterhetsvården, samt h a r kontakter med representanter för arbetslivet m. m. Verksamheten vid rådgivningsbyråerna är inriktad både på social och medicinsk behandling. Vid ett p a r byråer förekommer regelbunden samtalsbehandling och rådgivning samt gruppverksamhet för såväl klienter som deras hustrur. Socialvårdspersonalen vid byråerna har i allmänhet grundutbildning vid socialhögskola och i några fall mentalhygienisk vidareutbildning. De läkare som är knutna till byråerna h a r i flertalet fall psykiatrisk utbildning och erfarenhet. Byråerna liksom nykterhetsvården i sin helhet h a r endast i ringa omfattning tillgång till psykologer, gruppterapeuter, konsulter av olika slag samt handledare i socialvårdsmetodik. De personella bristerna h a r ansetts medföra en begränsning av byråernas verksamhet och effektivitet. Byråerna och deras verksamhet behandlas även i kapitel 7.

Behandling vid rådgivningsbyrå

På ett 15-tal orter i riket har särskilda rådgivningsbyråer inrättats för människor med alkoholproblem. I allmänhet är dessa byråer organiserade som fristående avdelningar till nykterhets-

Behandling vid alkoholpoliklinik

Ett 70-tal nykterhetsnämnder i landet (ca 25 år 1956, tab. 4.1) har inrättat alkoholpolikliniker i syfte att bl. a. bi-

58 Tabell 4.1. Län

""""""-—-^

Stockholms s t a d . . Uppsala Södermanlands . . .

Kalmar Gotlands Blekinge Hallands Göteborg och Bohus

Örebro Västmanlands . . . .

7 4 1 1 2 1 1

7 6 1 1 2 1 1

7 6 1 2 2 1 2

8 6 1 2 2 1 2 1

8 6 1 3 2 1 2 1

8 9 1 4 3 1 2 1

8 9 1 4 4 1 2 1

8 9 1 4 4 1 2 1 1 3

8 9 1 4 4 1 2 1 1 3

*9 9 3 4 4 2 2 1 1 3

5 1

5 1

5 1

6 1

7 1

7 2

7 2

7 2

*11 11 5 5 5 2 2 1 1 2 1 6 2

6 1 3 2 2 3 1 1 1 1 2 3 58

6 2 4 2 3 3 2 1 1 1 2 3 69

6 2 o 2 3 3 2 2 1 1 2 3 73

6 2 5 2 4 3 2 2 1 1 2 4 77

6 2 5 2 5 3 2 4 2 1 2 4 81

5 2 5 3 4 3 2 4 2 1 2 7 2 87

10 2 5 2 5 3 3 3 2 1 2 5 2 97

—

—

1 1 1 1 1 1

4 1 1 1 1 1

—

—

1 • — •

Västerbottens . . . .

— — —

Samtliga

1 2

och rå dgivningsbyrc er

Alkoholpolikliniker

4 1 2 1 1 2 1 1

—

—

—

—

5 1 2 2 2 3 1 1 1 1 2 2

1 1

1 2

Nykterhetsnämndens båda läkarexpeditioner är medräknade. Därav ett 15-tal rådgivningsbyråer. stå nämndernas eget klientel med medicinsk behandling. (Förteckning över alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer återfinns i socialstyrelsens Båd och anvisningar nr 189 maj 1966.) Alkoholpoliklinikernas och rådgivningsbyråernas lokalisering i landet framgår av karta 4.1. Ett mindre antal alkoholpolikliniker drivs av sjukvårdshuvudmän eller av privata organisationer. På några orter förekommer viss regional samverkan mellan nykterhetsnämnder i frågan om anordnande och drift av alkoholpoliklinik. Verksamheten vid alkoholpoliklinikerna är huvudsakligen medicinsk men det finns exempel på kliniker som även h a r socialvårdspersonal med kurativa arbetsuppgifter. Några alkoholpoliklini-

ker i de större städerna h a r ett fåtal sängplatser för ett eller ett p a r dygns akutvård. Ett exempel h ä r p å är Maria polikliniken i Stockholm. Denna klinik drivs av stadens sjukvårdsstyrelse för nykterhetsnämndens räkning, vilket betyder att statsmedel utgår till verksamheten över nykterhetsnämndens stat. Kliniken, vars besökssiffra per år uppgår till ca 50 000, h a r förutom den öppna poliklinikmottagningen 13 vårdplatser, varav 4 för kvinnor. Avdelningen är dygnet runt bemannad med läkare, sköterskor och sjukvårdare. Kliniken har tillgång till ett relativt väl utrustat laboratorium. Även Nordhemspolikliniken i Göteborg m. fl. polikliniker h a r ett fåtal vårdplatser till förfogande för ett eller ett par dygns akutvård. Flertalet alkoholpolikliniker

utgöres

59 S

< /•••J

ci f

Karta 4.1. Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer den 1/7 1966.

i

k

*V

/—*

\ ) v

w;v _J

/

< X.J*

jr-S+ockholm 20 st »därav Stockholms stad II st dessutom Södertälje 2 st

aöteborg 7 st samt i Pa.rtille och Mölndal" 1 '" \ v--j

.^x~" *v/\

S.

>»../" • Alkoholpoliklinik och/eller rådgivningsbyrå 0 50 100 150 200 km i i ' ' i i

i

i

i

60 emellertid av tämligen enkla anordningar i n r y m d a i mindre lokaler, inte sällan med direkt anslutning till nykterhetsnämndens expedition. Ett 10-tal polikliniker är inrymda på sjukhus. De flesta alkoholpoliklinikerna — med undantag av dem som ligger i större städer — h a r mottagning blott några enstaka timmar i veckan, h a r ingen jourtjänstgöring, inga inläggningsmöjligheter och är varken lokalmässigt eller i personalhänseende rustade att ta emot t. ex. svårt berusade eller oroliga patienter. Nykterhetsnämnderna h a r på en del håll organiserat läkarmedverkan genom inrättandet av läkarexpeditioner (Stockholm) eller genom avtalsbunden samverkan med provinsialläkare, stadsläkare, överläkare vid sjukhusavdelning etc. I förarbetena till Nvl behandlade departementschefen frågan om inrättandet och drift av alkoholpolikliniker samt utökandet av deras antal. Departementschefen anförde bl. a. att den polikliniska behandlingen av alkoholmissbrukare som på en del håll förekom var ytterst värdefull. Han konstaterade vidare att verksamheten hade ringa utbredning, varför det var angeläget att alkoholpolikliniker i ökat antal kom i bruk. Ifråga om organisationen av verksamheten ansåg departementschefen att inrättandet av alkoholpolikliniker borde liksom ditintills vara en kommunal angelägenhet. De kommuner där poliklinikverksamhet bedrevs hade med rätta ansett verksamheten falla inom ramen för sina allmänna nykterhetsvårdande åligganden. Härav borde enligt departementschefen följa att de också i princip borde vara berättigade till statsbidrag för de kostnader som nedlagts för anordnande och drift av alkoholpolikliniker. Nykterhetsvårdsutredningen

(1961)

ansåg att den fortsatta utbyggnaden av nykterhetsvården borde inriktas på att ytterligare skjuta tvångsåtgärderna i bakgrunden och att utöka de öppna och frivilliga vårdformernas resurser och möjligheter. Denna utveckling ansågs kräva vidgad samverkan mellan nykterhetsvården och a n d r a vårdområden. Utredningen föreslog också bl. a. att det skulle ankomma på sjukvårdshuvudmännen att ansvara för såväl klinisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholskadade. Detta förslag behandlades av departementschefen i 1963 års statsverksproposition, bil. 7. Departementschefen fann det naturligt, att den medicinska vården av alkoholskadade lämnades inom ramen för de allmänna sjukvårdsresurserna. Departementschefen ansåg vidare att det fanns anledning att räkna med att en fortsatt utbyggnad av den psykiatriska lasarettsvården och att andra medicinska vårdresurser även skulle komma vårdbehövande alkoholmissbrukare till godo. Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholskadade på sjukvårdshuvudmännen borde enligt departementschefen emellertid ses på längre sikt. De kommunala nykterhetsnämnderna borde fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva alkoholpolikliniker.

Barnavårdsnämnds behandlingsmöj ligheter

Som tidigare omnämnts i kapitel 2 behandlas från och med den 1 januari 1961 ungdomar som ej fyllt 21 år och h a r alkoholproblem inom ramen för samhällets barnavård. F r å n år 1954 till år 1964 ökade antalet avdömda fylleriförseelser per 1 000 ungdomar i åldern 15—17 år med 313 % och i åldern 18—20 år med 193 %. Denna ökning liksom den nya

61 barnavårdslagens ikraftträdande kom att innebära en ökad belastning på barnavårdsnämndernas utredande och vårdande verksamhet. Vid utgången av år 1965 var av 1 706 intagna ungdomsvårdsskoleelever (1 165 pojkar och 541 flickor) 40,9 % pojkar och 39,9 % flickor omhändertagna på grund av bl. a. alkoholmissbruk. I nästan samtliga fall fanns dock även andra skäl till omhändertagandet. Vad gäller öppenvårdsklientelet vid barnavårdsnämnderna torde andelen fall där alkoholmissbruk bedömes som ett väsentligt delproblem vara avsevärt mindre än bland ungdomsvårdsskoleeleverna. Barnavårdsnämndens utredningsrutin är tämligen likartad den som förekommer vid nykterhetsnämnden. Efter det att anmälan inkommit om fylleri eller alkoholmissbruk införskaffas upplysningar från register, andra sociala nämnder, skolor, polisen, pastorsexpedition etc. Barnavårdsnämnderna torde i högre grad än nykterhetsnämnderna eftersträva personlig kontakt med alla förstagångsfyllerister. Detta sker genom kallelse till samtal eller genom besök i hemmen. Samtal med föräldrar eller andra nära anhöriga torde vanligen förekomma. Även grannar och arbetsgivare höres ibland, varvid stor försiktighet som regel iakttages med hänsyn till den skada sådana kontakter kan föra med sig för den enskilde. Läkarundersökning förekommer vid mera svårbedömda fall och alltid om det gäller omhändertagande för samhällsvård. Sedan utredningen slutförts redovisas ärendet för barnavårdsnämnden, som kan avskriva det — vilket vanligtvis torde ske i de fall då det är fråga om en tillfällighetsförseelse — eller vidtaga särskilda tillrättaförande åtgärder. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd ifråga om fritidssysselsättningar, byte

av bostad eller arbete, utbildning, läkarbehandling etc. Andra tillrättaförande åtgärder är föreskrifter, varning och övervakning. Barnavårdsnämndernas behandlingsresurser är, beroende på lokala förhållanden, skiftande. Liksom beträffande behandlingen vid nykterhetsnämnd har samtalen med den som är föremål för utredning eller åtgärder den viktigaste funktionen. Bland mer konkreta behandlingsmöjligheter kan nämnas ordnande av bostadsfrågan, hänvisning till den psykiska barna- och ungdomsvården, barnpsykiatrisk klinik, alkoholpoliklinik, familjerådgivningsbyrå, tjänsteläkare etc. Psykolog eller psykoterapeut kan — i den mån sådan finns knuten till verksamheten — även anlitas. Bemiss av klient kan även ske till arbetsförmedling för yrkesrådgivning, testningar, arbetsprövning, utbildning osv. Inackorderingshem liksom fosterhem kan vid behov och i mån av tillgång anlitas. Kan barnavårdsnämnd ej stävja ett alkoholmissbruk hos underårig, har nämnden möjlighet att som sista utväg omhänderta vederbörande för samhällsvård, vilket dock torde ske mera sällan av enbart det skälet att alkoholmissbruk föreligger. Ofta samarbetar barnavårdsnämnden med nykterhetsnämnden via särskild kontaktman eller förtroendeman som är ledamot i båda nämnderna. Nykterhetsnämnds liksom sjukvårdande institutions resurser ifråga om poliklinisk vård kan ibland även användas för unga alkoholmissbrukare. I Stockholm finns vid Mariapolikliniken en försöksverksamhet i form av en särskild akut avdelning (6 platser) för denna kategori missbrukare. Vid denna avdelning kan ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem frivilligt söka vård. Även ungdomar som remitterats från barna-

62 vårdsnämnd, annan socialinstitution eller sjukvårdande organ, anhöriga eller andra kan tas emot för behandling. De ungdomar som tagits om h a n d av polisen för gatufylleri kan under alla tider på dygnet överföras till avdelningen för vård. Barnavårdsnämnden h a r egen byrå på avdelningen för kontakt med de vårdade och deras anhöriga samt för utredningsarbete. I övrigt kan nämnas att vid centrallasarettet i Danderyd (Stockholms län) under hösten 1966 har öppnats en alkoholdispensär för behandling av ungdomar under 21 år. Öppen vård vid sjukvårdande ni. fl. institutioner

Vissa alkoholpolikliniker är förlagda till sjukhus eller annan sjukvårdande inrättning. Behandling av alkoholmissbrukare förekommer även vid ett tämligen stort antal allmänna polikliniker anknutna till sjukhus, tjänsteläkarmottagningar etc. samt inom ramen för annan konsultations- och behandlingsverksamhet. Alkoholmissbrukare kan sålunda erhålla öppenvårdsbehandling vid psykiatriska kliniker och i viss utsträckning vid mentalsjukhus. Den behandling som därvid ges h a r mest medikamentella inslag men även psykoterapi ges. Viss psykoterapeutisk inriktad verksamhet (social casework) sker vid familjerådgivningsbyråer, abort- och mentalvårdsbyråer samt inom psykiska barna- och ungdomsvården i de fall där alkoholmissbruk ingår som ett delsymtom i bilden. Vid familjerådsgivningsbyrån i Stockholm t. ex. var andelen ärenden där alkoholproblem ingick som ett delsymtom ca 19 % av samtliga 429 handlagda fall under år 1964. Annan öppen vård

Länksällskap h a r på olika större orter anordnat viss hjälpverksamhet för om-

händertagande och stöd åt personer som till följd av bl. a. alkoholmissbruk befinner sig i akuta nödsituationer. Denna hjälpverksamhet är mest avsedd för egna medlemmar, men är inte sällan utsträckt till att gälla presumtiva medlemmar som på ett eller annat sätt kommer i beröring med verksamheten. Medlemmar som återfaller i alkoholmissbruk tas i betydande utsträckning om hand redan i akutskedet av andra länkmedlemmar och inlägges under tillsyn i lokaler över vilka föreningarna eller sällskapen disponerar. Även på av föreningarna drivna konvalescenthem tas en del akutfall in för korttidsvård. De enskilda föreningarna h a r som regel god kontakt med läkare, som vid akuta situationer kan biträda med vård och behandling. (Se vidare kap. 5.) Andra enskilda organisationer som t. ex. Stadsmissionsföreningar, stiftelser, nykterhetsorganisationer, Vita Bandet m. fl. driver rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker i mindre skala. Privatpraktiserande läkare samt förtroendeläkare och personalläkare ger i viss utsträckning behandling vid alkoholproblem. Halvöppen

vård

Inackorderingshem

Halvöppen vård av alkoholmissbrukare tillkom från början främst som ett alternativ till den helt slutna vården, som dels ansågs dyrare för samhället och dels mindre effektiv ur behandlingssynpunkt. Halvöppen vård h a r även visat sig effektiv vid efterbehandling och »utslussning» av klienter som vårdats på anstalt samt som komplement till öppenvården. Inackorderingshem är i p r i n c i p avsett för personer som har och kan sköta ett förvärvsarbete men h a r bekymmer med fritiden och kanske bo-

63 stadsfrågan. Det kan t. ex. vara fråga om tillfälliga bostadsbekymmer till följd av att klient temporärt behöver leva skild från hustru och b a r n eller behöver skiljas från sitt umgänge under fritiden. Som tidigare nämnts kan vistelse på inackorderingshem göra vård eller intagning på vårdanstalt obehövlig. I vissa fall användes inackorderingshem vid direkt övergång från vård på anstalt. Vistelsen på inackorderingshem är i princip frivillig. Lydnadsföreskrifter, vari angives att vederbörande är skyldig att bo på inackorderingshem, kan dock meddelas i samband med villkorligt anstånd med tvångsintagning på allmän vårdanstalt ävensom vid avgång från sådan anstalt. Den som vistas på inackorderingshem betalar själv större delen av kostnaden för kost och logi. Det pris som uttages av de boende måste godkännas av socialstyrelsen. Det första inackorderingshemmet inrättades i Stockholm i början av 1920talet. Efter 1944, då bestämmelser om statsbidrag till verksamheten infördes, Tabell 4.2. Utvecklingen av vårdplatsantalet vid inackorderingshemmen (1/1) under åren 1954—1967 År 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 19631 1964 1965 1966 1967 1

Antal hem

Antal platser

4 4 5 6 10 14 17 16 17 18 18 20 26 29

60 60 72 87 147 232 271 215 233 259 285 306 402 446

Övergångshemmet Hamra, som startade år 1960, kom genom ändrade statsbidragsbestämmelser att räknas som inackorderingshem fr. o. m. 1/7 1963.

har efter hand tillkommit ett 25-tal hem. Platsantalet uppgick den 1 januari 1967 till 446 och beräknas i mitten av 1967 uppgå till omkring 650. Inackorderingshem planeras för närvarande på ett flertal orter (tab. 4.2). Inackorderingshemmen finns huvudsakligen i större och medelstora städer, men exempel finns också på kommuner som slutit sig samman i kommunalförbund för att gemensamt anordna inackorderingshem. Inackorderingshem är i huvudsak en primärkommunal verksamhet men det finns t. ex. landsting som byggt inackorderingshem i anslutning till arbetsvårdande verksamhet. Det finns vidare inackorderingshem som drives av vissa ideella organisationer bl. a. Frälsningsarmén, Länkarna och Lewi Petrus' filantropiska stiftelse. Vissa av Länkarna drivna inackorderingshem fungerar även delvis som semesterhem, »sommarhem» och konvalescenthem. Hem som drives privat eller av organisation ingår ej i tabell 4.2. Ett övergångshem, som speciellt är inriktat på att genom snabbehandling föra tillbaka klient från vårdanstalt till ett vanligt liv med ordnade bostads- och arbetsförhållanden, finns inrättat i Stockholm. Hösten 1965 invigdes i Stockholm ett inackorderingshem av ny typ. Detta hem h a r differentierat sin verksamhet på så sätt att ett inackorderingshem av traditionellt slag med 20 platser h a r inrymts i en byggnad och en speciell avdelning på 40 platser i en annan. Den senare avdelningen drivs under friare former och h a r hotellkaraktär. De boende har större rörelsefrihet och får ta mer eget ansvar än vad som är vanligt i inackorderingshem av traditionell typ samt betala mer marknadsmässiga avgifter för kost och logi. Vistelsetiden vid hemmen brukar va-

64 Tabell 4.3. Vården vid inackorderingshemmen

under år 1964

Medelvårdtid i dagar

Antal platser 31/12 1964

Antal intagningar

Antal vårdade personer

perintagning

per vårdad person

1 729

1 403

riera mycket. Som framgår av tabell 4.3 var medelvårdtiden per boende person 1964 59 dagar. Lägsta och högsta medelvårdtid per boende och hem under året var 26 resp. 136 dagar. Beläggning, intagningsorsaker m. m. redovisas i kap. 11. Familjevård

Liksom inackorderingshemmet kan familjevården i vissa fall vara en lämplig tillgång såväl som komplement till öppenvård i allmänhet som inom eftervården och den kan också i viss utsträckning träda i stället för anstaltsvård. Familjevård förekommer i enstaka fall på föranstaltande av länsnykterhetsnämnd eller kommunal nykterhetsnämnd. Vid en erkänd vårdanstalt (Lillegården) har tidigare funnits en organisation för familjevård. Själva anstalten har därvid fungerat som genomgångsstation för familjevårdsfall, som placerats huvudsakligen på ett antal lantgårdar i anstaltens närhet. De klienter som kan placeras på lantgårdar kan delvis sysselsättas eller utföra enklare sysslor medan de som inackorderas i familjevårdshem utan sysselsättningsmöjligheter oftast är kroppsligt sjuka. Familj evårdsverksamheten vid Lillegården h a r minskat under senare år. Numera förekommer familjevård i ringa utsträckning inom nykterhetsvården och omfattar totalt endast några 10-tal fall årligen.

Medelbeläggning (utnyttjandegrad) i % 70,5

Annan halvöppen vård

För att i första hand provisoriskt lösa bostadsfrågan för sådana missbrukare som ej h a r eller själv kan förväntas ordna bostad efter t. ex. anstaltsvistelse h a r ett antal nämnder, ibland som alternativ till övergångshem, inrättat s. k. övergångsbostäder (förhyrda lägenheter). I större och medelstora städer disponerar nämnderna i en del fall ett antal platser på ungkarlshotell och härbärgen. Bostadsfrågan torde för åtskilliga kunna lösas tillfälligt även på detta senare sätt, men ur allmän rehabiliteringssynpunkt har de sistnämnda bostadsförläggningarna, åtminstone de som är av hittillsvarande typ, ansetts vara mindre lämpliga. Inom barna- och ungdomsvården sker halvöppen vård vid inackorderingshem drivna av kommuner, enskilda organisationer som IOGT, Frälsningsarmén m. fl. Dessutom förekommer inackordering i enskilda fosterhem. Vård av bostadslösa alkoholmissbrukare behandlas även senare i detta kapitel.

Arbetsvärd Vissa arbetsvårdande åtgärder ingår numera såväl i den öppna, halvöppna som den slutna nykterhetsvården. Nykterhetsvårdsutredningen påpekade bl. a. att man i det nykterhetsvårdande arbetet ofta ställes inför en olycklig växel-

65 verkan mellan alkoholmissbruk och otillfredsställande arbetsförhållanden. Av bl. a. denna anledning ansåg utredningen det i många fall vara nödvändigt att de rent nykterhetsvårdande åtgärderna samordnades med arbetsvårdande insatser. Utredningen föreslog att vid utbyggnaden av arbetsvärdens resurser dess ökade betydelse för nykterhetsvården skulle beaktas. Vidare föreslog utredningen åtgärder för ett vidgat samarbete mellan nykterhetsvård och arbetsvärd. De arbetsvårdande åtgärder som kan sättas in i samband med nykterhetsvård är av skiftande slag såsom t. ex. arbetsprövning, arbetsträning, yrkesutbildning, skyddad sysselsättning samt näringshjälp för startande av egen verksamhet. Organiserad samverkan mellan nykterhetsvårdsorganen och arbetsförmedlingen

Det finns numera en organiserad samverkan mellan nykterhetsvården och arbetsvärden. Vid ett flertal större arbetsförmedlingar och vid samtliga länsarbetsnämnder finns sålunda särskilt utsedda kontaktmän med uppgift att handha samarbetet mellan nykterhetsvårdsorganen och arbetsförmedlingen. De lokala kontaktmännen vid länsarbetsnämnder eller arbetsförmedlingar deltar bl. a. i behandlingskollegierna vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt fungerar som förmedlare av arbeten och anställningar för klienter från den slutna nykterhetsvården. Deras uppgift är vidare att i samband med deltagandet i behandlingskollegierna medverka till att erforderliga arbetsvårdande åtgärder förberedes och vidtages i god tid före klienternas avgång från vårdanstalten. Kontaktmannen i länet (länskontaktmannen) h a r den direkta kontakten med öppenvården samt samordnar de 5—614779

lokala kontaktmannens verksamhet inom sitt län. Han skall genom råd och anvisningar vägleda kontaktmännen och arbetsförmedlingarna i övrigt samt lämna informationer i aktuella frågor. Bl. a. i detta syfte ordnas i olika delar av landet regionala konferenser för anstalts- och öppenvårdspersonal samt arbetsförmedlingarnas kontaktmän och en del övriga tjänstemän. Till arbetsvårdsexpeditionerna remitteras personer från olika sociala organ som t. ex. nykterhetsnämnd, rådgivningsbyrå och vårdanstalt. Många uppsöker själva de arbetsvårdande organen. Av antalet arbetsvårdssökande år 1966 (totalt 74 812) har i 6 891 fall (därav 206 kvinnor) det huvudsakliga arbetshindret varit alkoholmissbruk. (Se vidare tab. 4.4 över arbetsvärdsverksamheten avseende alkoholmissbrukare under åren 1961—1966.) Förutom de arbetsvårdssökande som redovisas i nedanstående tabell torde ett visst antal bland andra kategorier arbetsvårdssökande ha alkoholproblem av varierande svårighetsgrad. Som framgår av tabellen h a r ökningen av antalet arbetsvårdssökande med alkoholproblem varit avsevärd under den redovisade femårsperioden. En stor del av de arbetsvårdssökande h a r placerats i beredskapsarbeten eller motsvarande. Var de placerade tagit vägen efter beredskapsarbetet redovisas i tabell 4.5. En sjundedel av de arbetsvårdssökande 1964 h a r kunnat placeras direkt i den öppna marknaden medan endast omkring 3 % har kunnat placeras i skyddad verkstad. Den arbetsvårdsutredning som följer på en ansökan till arbetsvårdsexpeditionen syftar till en kartläggning av klientens möjligheter att försörja sig genom arbete. I utredningen ingår ofta såväl medicinsk undersökning som psykotekniska prov och vissa andra

66 CM 0 0 CO T H 00

W 3 t - J=

CD i n CN CN CN

OS Tf<

CC > *

i n CN

o co »H

CN m

Tf O

OS

I>

| 2 c° § S 4 E S 5.3 a-a * t , -^ 3 > au

£.5 fc.C

T"! ±£

** —

5 »J .S3 3

*->

fi

ca * 3 r- g

3 £

cä eO

a

" 5 « +J o to

3 «

å a. -« 3 '35 ;ca

p

t, cä co

2 « § « £ "3

3 3 3 e «-> tv *e -co ^« O « CO 4-1 o j_J

"S

M

£ S .fe

T3 T3 ^ "O >> ca ^ «

ö

•2 »2 3 4* 5

* 6 g

CJ

CN CN Os CN

os H

m CN

cc co oo m CO

0 0 TJI

w

i

B

CB

ca - - B t o CC.S

I> m 00

I> T-i

4->

B

CO CO CO

co o oo co

i-H t > Tj< "<*

co O)

00 os CO o

CN "-*

CO T-I

T-*

£3.* »H

B

<-i

73 ca

Ea*

+J B « B ca ' ^

"3 .S S-* Ä

> H a g £ "3 3 2EQ

3 •*<

N o »H

"ca > ja co :ca

EQ

I-> B ,fi 3

*-> B CO

g

3> aa *>

co ca ca

£« 3 SEP

3?

ca ' £

C-*

* > - * ca g 5S "3 =ca

* > m ^

ca ca 4> :ca

2EQ

+J

£

a 3

«>

a •* 8

>

co ca fä

2EQ

67 undersökningar som kan ge besked om en placering i öppna marknaden är möjlig. Arbetsvårdsutredningen skall utmynna i förslag om lämpligt arbete och erforderliga åtgärder för arbetsplacering m. m. Sådana sökande som anses lämpliga för mer kvalificerad eller långvarig utbildning kan remitteras till anlagsprövning vid psykotekniskt institut eller till Personaladministrativa rådet. Kostnaderna härför täcks helt av statsmedel. För mer svårbedömda arbetsvårdsfall kan särskilda undersökningar och observationer — arbetsprövning — vara erforderliga. Arbetsprövning utföres vid Statens arbetsklinik samt vid vissa prövningsavdelningar som är anslutna till träningsverkstäder.

Arbetsträning och skyddad sysselsättning

Omkring 400 klienter från nykterhetsvården erhåller varje år genom arbetsvårdsexpeditionernas förmedling plats på arbetsträningsverkstad och verkstäder för skyddad sysselsättning. Arbetsträning syftar till att under läkartillsyn systematiskt träna upp handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Den skall vidare ge tillvänjning till arbete, arbetsfärdigheter och anpassning till arbetsrutin och arbetsmiljö. Arbetsträningen skall om möjligt höja prestationsförmågan till att motsvara de krav ett arbete i öppna marknaden ställer. I många fall kan arbetsträningen också vara en grundläggande förberedelse för yrkesutbildning, omskolning eller för arbete i skyddad miljö. Arbetsmarknadsstyrelsen anordnar särskilda utbildningskurser för nykterhetsvårdsklientel. Även om yrkesutbildning av alkoholskadade i första h a n d är inriktad på placering i de allmänna utbildningskurserna har det an-

setts finnas ett behov av särskilda anordningar för yrkesutbildning av detta klientel. Verksamheten är dock ännu så länge av ganska blygsam omfattning. Viss förberedande yrkesutbildning förekommer sedan någon tid vid erkända vårdanstalten Åsbrohemmet. Denna förberedande verksamhet bedrives i anslutning till klienternas anstaltsvistelse och är avsedd att avlösas av deltagande i utbildningskurs i öppna marknaden. Skyddad och halvskyddad sysselsättning kan för många alkoholskadade med nedsatt arbetsförmåga utgöra enda möjligheten att utföra ett produktivt arbete. Möjligheten att få arbeta under former som innebär m i n d r e påfrestningar i olika hänseenden än den öppna marknadens förhållanden är av stor betydelse inte minst för de alkoholmissbrukare som till följd av sitt missbruk, men kanske trots gott yrkeskunnande, blivit avskedade från en eller flera anställningar och inte längre själva tror på sina möjligheter att göra sig gällande på den reguljära arbetsmarknaden. Verkstäder för skyddad sysselsättning har upprättats av ett h u n d r a t a l huvudmän (cirka 5 200 platser), i första h a n d kommuner och landsting men även av enskilda sammanslutningar. Verksamheten omfattar huvudsakligen verkstadsrörelse med viss specialisering som metallarbete, snickeri, textilarbete eller bokbinderi. På vissa håll innefattar verksamheten skrivbyråer med enklare former av kontorsarbete. Statsbidrag utgår med viss begränsning till anordnings- och driftkostnader. Direkta statsbidrag till de sysselsattas löner utgår ej. Ersättning för utfört arbete utbetalas i form av ackordslön eller garanterad timpenning. Medeltimförtjänsten vid verkstäderna uppgick år 1965 till kr. 4: 82.

68 Kommunala och statliga beredskapsarbeten för svårplacerad arbetskraft

De kommunala arbetena för svårplacerad arbetskraft omfattar arbeten, som icke är alltför fysiskt betungande eller fordrar särskild yrkesvana, såsom t. ex. upprensning av skogs- och strövmarker, stränder och badplatser, anordnande av promenadstråk och stigar till utsiktsplatser, iordningställande och upprensning av campingområden, uppsnyggning av missprydande grustäckter m. m. Arbetena arrangeras av kommunen i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen. I dessa arbeten sysselsattes sådana handikappade, som ej kunnat placeras på den öppna arbetsmarknaden och ej kan flytta till ort, där lämpligt arbete står att få. Med hänsyn till att tillgången på skyddade verkstadsplatser är otillräcklig, är de kommunala beredskapsarbetena ett nödvändigt medel att bereda de handikappade skyddad sysselsättning. Av de ca 4 000 handikappade som är placerade i statliga och kommunala utearbeten är omkring tre fjärdedelar alkoholmissbrukare. De kommunala arbetena är i regel förlagda till de arbetsplacerades hemort eller dess närhet, varför särskilda vid arbetsplatserna förlagda förläggningsbyggnader — på ett par undantag när — inte finns anordnade. De arbetsplacerade bor antingen i sina egna bostäder eller på av kommunen anordnat inackorderingshem för alkoholmissbrukare. Statsbidrag utgår med 33 % av kostnaderna för löner, arbetsmaterial m. m. De statliga beredskapsarbetena för alkoholskadade omfattar (mars 1967) 33 förläggningar i landet med sammanlagt ca 800 platser. Varje arbetsplats har i regel 24 förläggningsplatser. Det finns därutöver några förläggningar

för ungdomsvårdsskoleelever, kriminalvårdsklientel och mentalvårdsklientel. Till skillnad mot flertalet kommunala arbetsplatser har de statliga arbetsplatserna förläggningslokaler, där de arbetsplacerade bl. a. kan inta sina måltider. Logi tillhandahålls utan särskild kostnad för de anvisade. Arbetena omfattar i huvudsak vägbyggnads- och skogsvårdsarbeten men även arbeten av fornminnes- och naturvårdande karaktär. Av nykterhetsvårdsklientelet h a r ca 80 % anvisats från vårdanstalterna och ca 20 % från den öppna nykterhetsvården. Anvisning av arbetssökande sker genom arbetsförmedlingen. Klientelet består huvudsakligen av avancerade missbrukare. Personalen vid arbetsplatserna utgöres vanligen av en platschef, en assistent, förmän och en kocka. Vid vissa arbetsplatser finns teknisk personal anställd. Vid tre arbetsplatser h a r läkare knutits till verksamheten på deltid (2 tim./14 dag.). Assistenten svarar för den kurativa verksamheten, som främst utgöres av allmän tillsyn, viss personlig omvårdnad och anordnande av fritidssysselsättningar. Därutöver h a r assistenten till uppgift att föra journaler samt i samråd med kontaktmannen på arbetsförmedlingen förbereda arbetstagarnas placering i öppna marknaden. F ö r de arbetsplacerades fritidssysselsättning finns vid arbetsplatserna TV, radio, olika sällskapsspel samt viss utrustning som idrotts- och fiskredskap m. m. Ett anslag på 2 400 kr. p e r år och förläggning finns för underhållning och förströelse i förläggningen, exempelvis film, föredrag, musik m. m. men även för anordnande av utflykter, som förlägges till intressanta mål som djurparker, fiskeplatser, skärgårdsöar m. m. Bland de aktiva fritidssysselsättningarna kan nämnas bordtennis, badminton, friidrott och snideri.

69 Förtäring av spritdrycker eller användning av andra berusningsmedel liksom förvaring därav är förbjudet inom arbetsplatsområdet. Även uppträdande under påverkan av berusningsmedel inom förläggningen eller på arbetsplatsen är förbjudet. Överträdelse medför varning eller avsked. Misslyckandena med spriten är ofta koncentrerade till veckosluten eller övrig fritid. I sammanhanget kan nämnas att en tredjedel av de arbetsplacerade beräknas tillbringa helgerna på hemorten eller i närbelägen stad. Besluten om arbetstagares skiljande från anställningen h a r oftast föregåtts av överväganden som varit av komplicerad och ömtålig natur. Ordningsbestämmelsernas utformning h a r kritiserats bl. a. av länkrörelsen. Alltför stränga bestämmelser ifråga om krav på helnykterhet kan få till följd en för kraftig omsättning av arbetskraft, vilket är till men för verksamheten. Sådana bestämmelser förefaller ofta inte heller rimliga med hänsyn till att det främsta arbetshindret bland de placerade just är uttalade alkoholproblem med stora risker för återfall. Å andra sidan kan alltför stor tolerans ifråga om bedömningen medföra oro och otrivsel på arbetsplatsen, vilket verksamheten och de placerades arbetsanpassning inte heller på sikt är betjänt av. Vid många arbetsplatser synes man ha kommit fram till en medelväg i bedömningen av de tillfälliga återfallen i missbruk som alla parter är beredda att acceptera. Både från arbetsmarknadsstyrelsens och socialstyrelsens sida har framförts önskemål om en utbyggnad av den sociala omvårdnaden för att man vid arbetsplatserna bättre skall kunna lösa de problem som uppstår i samband med de arbetsplacerades akuta alkoholsvårigheter. Detta skulle bl. a. kunna ske genom en utökning av den so-

ciala personalen som därmed bättre skulle kunna organisera de arbetsplacerades fritidssysselsättningar. Beträffande behovet av medicinska vårdmöjligheter i akuta situationer anses en samverkan med privatläkare eller läkare vid sjukvårdsinrättning behöva organiseras. Till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsplatser för alkoholskadade har under år 1966 2 587 personer anvisats. Under samma tid har 2 502 personer avgått. Orsakerna till avgången redovisas i tabell 4.5. Vistelsetiden vid beredskapsarbetena har uppskattats till i genomsnitt tre månader. Den genomsnittliga timförtjänsten under 1966 h a r varit kr. 8: 53/tim. för vägarbeten och kr. 6: 83/ tim. för skogsvårdsarbeten. Som synes av tabellen är andelen avgående på grund av onykterhet och avvikningar utan anmälan tämligen betydande, vilket torde sammanhänga med de avancerade alkoholproblem som många i denna grupp arbetsplacerade har. Detta illustrerar samtidigt att man lyckats mindre bra beträffande en icke obetydlig del av de anvisade. Inte minst med hänsyn till att flertalet av de arbetsplacerade ej kan beredas sysselsättning på annat sätt torde dock resultatet av verksamheten få betraktas som huvudsakligen positivt. Under budgetåret 1965/66 utfördes 595 400 dagsverken vid statliga beredskapsarbeten för h a n d i k a p p a d e m. fl. och 295 400 vid de kommunala beredskapsarbetena för svårplacerade. De totala kostnaderna för n ä m n d a arbeten uppgick för budgetåret 1965/66 till 145 milj. kr., varav kommunerna svarade för 20 % och staten för 80 %. Arbetsmarknadsutredningen har i sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965:9) funnit det angeläget att de särskilda beredskapsarbetena för svårplacerade utökas och om möjligt yt-

70 a c8 3

*J

55 _ •X 3

ca : c«

•-.

o • *

> 3 5

*

§

5 -*

d eö

OS

5 ca ca o

i

i

ca

CO

K

>>-3

rf

m CO

C

c

B o

,_ O h. "> , 2

O

"3 "3 N X .3, ^ <" v:

"C CO 3-

>4e

m co

DC

co •3

ti

CN

i .5

a 3

,« J ,

OD 3 •ca CJD

O

o

— hl

CÄ

CO

S>

+ j —;

>

ca

CO CN

a a i

i

co

cEa a £ c -a o ^ & co

o

in

os

a a ^ ca 43 »g :ca Co "vs jca _ « - - 43

* J

OO

.5 a

-^ 3 a j j „ ca co ca a js •e a c . b ™ ca <u

•9 co

C/2 °ca co " 3*43 3

B

<

n

ca B

c •~ 3 . , co

5 -3

£

o

co

co

CO . t s

ca

oo

a

g +->» C3O o

co ca 43 3

§£ 5

t i 4*!

ca « . ca

00 CO CO

co - r

m m TH

CO T*

u

W)cai2

3 s »ca

5 4> O *J 3 "ä

CO

CO 'SS o o <o ca

B —<

X

CO

TI o v:

a

ca

M b

>> «

•<->

^

e tH

CO

ca a o XJ

3 £ 3 , .2 <J £ ? 3 co cia •» aa '

co

c

3 "3 4^

£•8 33

<! 3 ca co

CN O

m CM

i> 00

m CN

-t-» B ft i co

CO 43

.2

S C3O co os

oo

-<

> ' a -Ti C o H

m

H

iS^^n 4H ,_

CO CO OS TH

•3 o

'C co

d.

CN TH

co

CO" T-l

terligare differentieras. Utredningen anser att relativt få personer som anvisas till beredskapsarbeten för svårplacerade förmedlas från dessa arbetsplatser till anställningar i öppna marknaden. Vanligen synes enligt utredningen de anvisade stanna så länge de trivs med arbetet eller så länge de sköter sig på ett acceptabelt sätt. Att arbetsförmedlingen endast i begränsad utsträckning lyckas ordna anställningar i öppna marknaden beror enligt utredningen på att de anvisade ofta är svårt handikappade. En annan orsak synes vara att arbetsvårdsinsatserna för detta klientel varit otillräckliga. 0 m inte dessa förbättrades skulle den enskildes möjligheter till en social och yrkesmässig rehabilitering försummas. Utredningen anser att beredskapsarbetena mera systematiskt än förut bör inriktas på åtgärder som underlättar anpassningen på den öppna arbetsmarknaden. För att i ökad utsträckning möjliggöra detta erfordras enligt arbetsmarknadsutredningen en mer systematisk observation av de enskilda individerna under arbetets gång i likhet med vad som sker med handikappade i kommunala verkstäder för arbetsträning och skyddad sysselsättning. I proposition 1966: 52 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m. m. föreslog inrikesministern fortsatt utbyggnad på arbetsvärdens område. Statsbidrag skulle enligt propositionen utgå till anordnande och drift av lokaler för arbetsprövning m. m. Departementschefen ansåg i likhet med arbetsmarknadsutredningen det angeläget att beredskapsarbetena för handikappade utökades och om möjligt differentierades ytterligare. Departementschefen delade däremot inte utredningens uppfattning att ansvaret för beredskapsarbeten för vårdade vid anstalter för alkoholmissbrukare, ungdoms-

71 vårdsskolor, mentalsjukhus och kriminalvårdsanstalter borde åvila de myndigheter som är ansvariga för vården. Departementschefen betonade att arbetsmarknadsverkets medverkan välkomnats från vårdhuvudmännens sida och att några olägenheter ur organisatorisk synpunkt inte varit förenade med att arbetena drivits i arbetsmarknadsverkets regi. Inte heller kunde det göras gällande att verksamheten inkräktat p å andra arbetsmarknadspolitiska u p p gifter. Departementschefen fann ingen anledning till att arbetsmarknadsverkets befattning med nämnda verksamhet skulle upphöra. Det syntes lämpligt att initiativ till beredskapsarbeten av ifrågavarande slag togs av vederbörande anstaltshuvudman, medan arbetsmarknadsverket borde bestämma arbetsobjekt och stå för driften av arbetena. Departementschefen ansåg det vidare självklart att en nära samverkan med den berörda vårdanstalten härvid skulle äga rum. Vissa arbetsvårdande moment ingår även i den arbetsdrift som bedrives vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare. Denna verksamhet, som beskrives närmare i en översikt (bil. 4.1, del I I ) , omfattar bl. a. verkstadsarbete, betonggjutning, vävning, snickeriarbete, målning, skogs-, trädgårds- och jordbruksarbete. Vid några anstalter kan vårdtagare erhålla anställning utanför anstalten. I syfte att främja utbyggnaden av vårdanstalternas arbetsdrift liksom nykterhetsvårdsklientelets anpassning p å arbetsmarknaden sker även på centralt håll samarbete mellan representanter för socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Samarbetet kan omfatta överläggningar om organisationen av arbetsdriften, vårdfrågor i anslutning till beredskapsarbetena, uppläggning av

kurser för personal, avsättning av produkter från arbetsdriften, investeringsfrågor m. m. Beträffande anordnandet av lokaler vid vårdanstalterna sker samarbete med byggnadsstyrelsen. Sluten

vård

Vårdanstalter för alkoholmissbrukare

Enskilda anstalter eller »Vårdhem för alkoholister» fanns r e d a h f ö r e alkoholistlagens tillkomst 1913. Den första statliga alkoholistanstalten, Venngarn, togs i bruk 1916, då alkoholistlagen började tilllämpas. För att betona anstaltsintagningens karaktär av vård ändrade man 1955 de allmänna alkoholistanstalternas benämning till allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Systemet med allmänna anstalter h a r utvecklats på två sätt. Dels h a r staten själv anordnat och drivit vissa anstalter, statliga anstalter, och dels h a r staten genom bidrag, vilka så småningom kommit att motsvara hela kostnaden, uppmuntrat enskilda organisationer att driva anstalter som efter godkännande av Kungl. Maj :t fick benämningen erkända anstalter. Vissa av dessa anstalter h a r sedermera övertagits av kommuner. Mellan dessa två typer av anstalter görs ingen åtskillnad i nykterhetsvårdslagen. Förutom allmänna vårdanstalter finns det enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Vården vid sådana anstalter är helt frivillig och ej beroende av nykterhetsvårdslagens bestämmelser om anstaltsvård. De som vårdas på enskild anstalt är sjukskrivna och uppbär som regel sjukpenning från försäkringskassan. Sådana anstalter drivs av kommuner och olika organisationer. Länkarna och vissa a n d r a ideella organisationer i övrigt driver konvalescenthem för vård av alkoholmissbrukare. Skillnaderna mellan olika typer av

72 Statliga anstalter

Erkända anstalter

Enskilda anstalter

Ägare:

Staten

Kommun, ideella organisationer, särskilda stiftelser

Kommun, ideella organisationer, särskilda stiftelser, landstingskommun

Bidrag vid anordnandet av anstalt:

Staten står för hela kostnaden

Anordningsbidrag 1 som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10 000 kr. eller om särskilda skäl föreligger högst 15 000 kr.

Anordningsbidrag 1 som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10 000 kr. eller om särkilda skäl föreligger högst 15 000 kr.

Driftskostnader:

Förslagsanslag

Garantibidrag: 2 Högst 31 kr/dag Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag

Garantibidrag: 2 Högst 31 kr/dag. Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag

För speciella vårdanordningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibidrag.

För speciella vårdanordningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibidrag.

Intagning:

Ansökan om tvångsintag- Lika som för statliga an- Endast frivilliga. Intagning på den vårdsökandes ning göres hos länsstyrel- stalter personliga initiativ genom sen. Ansökan om plats på nykterhetsnämnd, läkare, anstalt (resolution el. frikurator, rådgivningsbyrå, villigt enl. 58 § Nvl) sökes anstaltsföreståndare av nykterhetsnämnd eller annan socialstyrelsen

Vårdtider:

Vårdavgifter: Ersättning från försäkringskassa:

1—3 mån. Ingen försökspermission. Vid vårdperiodens slut definitiv utskrivning

Vårdperiodernas längd som regel 3—5 mån. Försökspermission efter viss tid 4

Vårdperiodernas längd som regel c:a 3 mån. Försökspermission efter viss tid 4

Inga

Inga

Kr. 1: —/dag och vårdad person

Sjukpenning utgår ej 5

Sjukpenning utgår ej 5

Sjukpenning utgår som regel

1 SFS 1957: 144, 1962: 333, 1963: 380, 1964: 433 1965:109, 1966: 211. SFS 1955: 426, 1964: 409, 1966: 212, 1967:187. »Den tid, varunder den, som på grund av slutligt beslut intagits å allmän vårdanstalt, må kvarhållas (vårdtid), utgör ett år. Har han förut varit intagen å sådan anstalt och är beslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, är dock vårdtiden två år», (44 §. 1 st. Nvl.) 4 49 § Nvl. 6 Lag 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. 2

a n s t a l t e r f r a m g å r av ö v e r s i k t e n p å sid a n 72. D e t u r s p r u n g l i g a syftet m e d v å r d e n p å a l l m ä n n a a n s t a l t e r v a r f r ä m s t att skydda a n d r a människor mot följderna av alkoholmissbruk. F o r t f a r a n d e t o r d e en icke oväsentlig del av d e n n a måls ä t t n i n g v a r a gällande, m e n det r e n t

v å r d a n d e inslaget är n u m e r a dominer a n d e . E n l i g t 43 § N v l s k a l l » b e h a n d l i n g e n a v de i n t a g n a a n p a s s a s e f t e r v å r d e n s h u v u d s a k l i g a syfte a t t å t e r f ö r a d e m till ett n y k t e r t liv. E n v a r s k a l l v a r a p l i k t i g a t t följa d e f ö r a n s t a l t e n gällande ordningsföreskrifterna samt a t t fullgöra d e t a r b e t e , s o m u r s y n p u n k -

73 ten av en ändamålsenlig vård åläggas honom.» Både vid allmänna och enskilda vårdanstalter finns som tidigare påpekats möjligheter till sysselsättning. Arbetsdriftens olika grenar framgår av bilaga 4.1, del II. Den vård som i övrigt förekommer är socialt och medicinskt inriktad. Vid en del anstalter bedrives gruppterapi och gruppsamtal. Sedan 1964 h a r behandlingskollegier regelbundet förekommit på de allmänna vårdanstalterna. Vid dessa kollegier där anstaltens föreståndare, assistent, läkare m. fl. deltager, planläggs vården för varje klient. Även representanter för länsnykterhetsnämnd och länsarbetsnämnd (arbetsförmedling) deltager i dessa kollegier. Behandlingskollegierna syftar till en systematisering och samordning av vården såväl under klientens anstaltsvistelse som under den efterföljande behandlingsperioden. I samband med införandet av denna verksamhet ålades samtliga allmänna vårdanstalter att föra särskild behandlingsjournal för varje klient. Anstalternas platsantal, differentieringsprinciper, förläggningsstruktur, arbetsdrift, personal m. m. framgår av bilaga 4.1, del II. Siffermaterialet har sammanställts av socialstyrelsen. I bilagan ingår ej uppgifter om erkända vårdanstalten Kalbo (37 pl) som lades ned 1.3 1966. Uppgifterna om arbetsdriften avser tvärsnitt vid tidpunkterna 20.9 1965 (för statliga och erkända) och 11.6 1965 (för enskilda anstalter). Siffrorna för antalet sysselsatta h a r sålunda påverkats av antalet belagda platser vid nämnda tillfällen samt av säsongsvariationerna. Beträffande arbetsdriften kan det framhållas att denna under åren 1963 och 1964 varit föremål för utredningar i socialstyrelsen, som bl. a. föreslagit en omstrukturering av arbetsdriften på

sådant sätt att jordbruksdriften vid en del anstalter nedlägges och att en utbyggnad i gengäld sker av verkstadsoch trädgårdsdriften. Klientelets sammansättning vid de olika anstalterna har i nämnda bilaga endast beskrivits för de statliga och erkända vårdanstalterna. Skillnaderna mellan de olika anstaltskategorierna framgår delvis av de undersökningsresultat som redovisas i kapitel 10. När det gäller differentieringen av vårdsökande på olika allmänna vårdanstalter åligger det socialstyrelsen att efter framställning anvisa plats på den anstalt som anses mest lämplig för vårdtagaren med hänsyn till faktorer som ålder, sinnesart, hälsotillstånd, arbetsförmåga och tidigare livsföring. Dessutom tar styrelsen hänsyn till klientens egna önskemål om placering samt till möjligheterna till lämplig sysselsättning eller arbetsträning. Även anstaltens geografiska läge är av betydelse vid differentieringen. På grund av tempor ä r platsbrist vintertid samt trängande vårdbehov uppstår ibland svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande differentiering på lämpliga vårdanstalter. Antalet vårddagar vid allmänna och enskilda vårdanstalter framgår av tablån på sidan 74. Som synes h a r antalet vårddagar under åren 1962—1965 minskat vid de statliga och erkända vårdanstalterna medan en relativt kraftig ökning skett för de enskilda anstalternas del. Fortfarande är dock vården vid de allmänna vårdanstalterna dominerande inom den slutna nykterhetsvården och utgjorde år 1966 79,6 % av totalantalet vårddagar. Minskningen av denna andel sedan 1965 utgör 0,3 %. Totalt har antalet vårddagar under senare år minskat i förhållande till år 1962. Nedgången 1963 torde delvis ha betingats av

74 Antal vårddagar Anstaltskategori 1962

1966 Statliga vårdanstalter. Erkända vårdanstalter Enskilda vårdanstalter

148 551 553 308 128 002

142 500 519 407 129 067

143 909 518 457 144 722

130 397 515 392 162 922

131 046 512 032 164 821

Summa vårddagar

829 861

790 974

807 088

808 711

807 899

arbetskonflikten vid systembolaget detta år. Medelvårdtiden för frivilligt ingångna klienter på allmän vårdanstalt var enligt bil. 4.3 (del II) under år 1965 92 dagar (3 mån., 2 dagar). Längsta medelvårdtiden hade Hessleby (134 dagar) och den kortaste Hagbyhemmet (66 dagar). Medelvårdtiden för tvångsintagna klienter var något längre, 100 dagar (3 mån., 10 dagar). Längsta medelvårdtiden hade Svartsjö (138 dagar) och den kortaste Karlsvik (55 dagar). Medelvårdtiden för klienter som under 1965 utskrivits från enskild anstalt var enligt bil. 4.2 (del II) betydligt kortare, 61 dagar (2 mån., 1 dag). Den längsta vårdtiden hade Tingsätra vårdhem (84 dagar) och den kortaste Öjersjöhemmet (30 dagar). Ungdomsvårdsskola

Sluten eller institutionell vård av unga alkoholmissbrukare sker i ungdomsvårdsskola. Plats brukar anskaffas vid någon av de skolor där möjligheterna till medicinsk och psykiatrisk terapi är särskilt goda. Ungdomsvårdsskolorna h a r till ändamål att bereda vård, fostran och utbildning åt barn och ungdomar som omhändertagits för samhällsvård och inskrivits som elever vid skolorna. För närvarande finns 24 ungdomsvårdsskolor, varav 15 för manliga och 9 för kvinnliga elever. Antalet fastställda vårdplatser* den 1 juli 1967 var 1022. Det finns två olika huvudtyper av

skolor nämligen skolhem för b a r n i skolpliktig ålder och yrkesskolor för ungdom som avslutat sin skolgång. Omkring 80 % av platsantalet avser yrkesskolor. Vid ungdomsvårdsskolorna finns ca 809 befattningshavare anställda, varav 21 är assistenter för vård utom skola. Personaltätheten (vårdpersonal men även ekonomipersonal, kontorspersonal m. m.) vid skolorna uppgick den 1 april 1967 till en befattningshavare på 1,3 platser. Intagning på ungdomsvårdsskola kan ske på tre olika sätt. Två former är av provisorisk natur och gäller intagning för observation och för utredning. Den tredje formen, som är definitiv, kallas inskrivning vid ungdomsvårdsskola. Vården av eleverna äger rum inom eller utom skola. Vid vård utom skola överlämnas eleven till enskilt hem, inackorderingshem, etc. Vård inom eller utom skola anses lika betydelsefull och den vårdform skall användas som bäst anses främja elevens utveckling. Vård inom skola bör alltid vara så a n o r d n a d att den skapar förutsättningar för elevens vård under friare former. Under senare år h a r en allt större del av vårdtiden kunnat förläggas utom skola och utgör numera cirka hälften av den totala vårdtiden. Den 1 april 1967 var hela antalet elever 1 739, varav 710 var närvarande vid skolorna och 811 i vård utom skola. Övriga 218 elever hade permission, hade avvikit, vårdades på sjukhus m. m.

75 Socialstyrelsen svarar för elevernas intagning och fördelning på lämpliga skolor. När en barnavårdsnämnd omhändertagit någon för samhällsvård, med avsikt att placera vederbörande på ungdomsvårdsskola, skall nämnden till socialstyrelsen ingiva ansökan härom. Ansökan skall innehålla prästbevis, avskrift av senast utfärdat skolbetyg, uppgift av läraren om skolgången, läkarintyg, nämndens utredning samt avskrift av nämndens beslut om omhändertagande. Enligt ungdomsvårdsskolestadgan har socialstyrelsen att fördela eleverna på skilda skolor efter ålder, kön, utveckling och sinnesbeskaffenhet. Ur dessa mer allmänt formulerade bestämmelser har utvecklats en praxis med tämligen nyanserade differentieringskriterier. Dessa omfattar begåvningsutveckling, psykisk särart, kroppslig sjukdom samt en del övriga mer speciella kriterier som t. ex. alkohol- och läkemedelsmissbruk. Mot de nämnda kriterierna svarar för varje skola anvisade uppgifter inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Det finns sålunda två specialskolor med uppgift att bereda vård åt psykiskt särartade och kroppsligt sjuka elever. En upprustning av ungdomsvårdsskolorna i syfte att ge bättre möjlighet än tidigare att ta h a n d om ungdom med alkoholproblem beslöts av statsmakterna 1964. Vid Byagården och Råby h a r nyligen inrättats särskilda sjukavdelningar för behandling av unga alkohol- och läkemedelsmissbrukare. En sådan avdelning är även under uppförande vid Fagareds yrkesskola. Bland de anledningar som redovisas som dominerande eller bidragande orsak till intagning på ungdomsvårdsskola är alkoholmissbruket tämligen vanligt förekommande, vilket framgår av tabell 4.6.

Som framgår av tabellen har andelen alkoholmissbruk som orsak till omhändertagandet ökat avsevärt under senare år. Detta torde delvis ha samband med det ökade antalet fylleriomhändertaganden beträffande ungdomar under 21 år. En annan orsak till ökningen torde bland annat vara att barnavården efter den 1 januari 1961 haft huvudansvaret även för den slutna vården av unga alkoholmissbrukare och successivt kunnat överta den kategori missbrukare som tidigare varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd eller vårdats på anstalt för alkoholmissbrukare. Det bör dock i detta sammanhang uppmärksammas att missbrukarbegreppets vidare tolkning inom barnavården sannolikt också kan vara av betydelse för den nämnda ökningen. Socialstyrelsen gjorde 1958 en undersökning rörande ungdomsvårdsskoleelevernas alkoholvanor resp. alkoholmissbruk. Som alkoholmissbrukare betraktades i undersökningen sådana ungdomar som gjort sig skyldiga till fylleriförseelse eller varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd samt ungdomar där alkoholmissbruket ingått som ett delsymtom i ett vanartkomplex. Materialet i undersökningen omfattade de ungdomar som under tre olika tolvmånadersperioder av barnavårdsnämnderna hos socialstyrelsen nyanmälts för intagning på ungdomsvårdsskola. Undersökningen visade att av de under tiden 1/10 1956—30/9 1957 anmälda 463 pojkarna kunde 25 % betecknas som missbrukare. I åldersgrupperna 15—18 och 18—21 år var andelen 36 % i vardera gruppen och i åldersgrupperna under 15 år 0 %. Bland de 182 flickorna var 23 % missbrukare, 17 % i åldersgruppen 15—18 år och 43 % i gruppen 18—21 år. Nils Magnusson har i en undersökning rörande missbruk av alkohol och andra

76 Tabell 4.6. Anledningar

Pojkar Antal elever Därav i % omhändertagna p. g. a.1 Allmän svårfostran. . . . Skolkn. skolrubbn Biltillgrepp Andra egendomsbrott. . Misshandel Sexuell vanart Vagabondering, arbetsovilja Alkoholmissbruk2 Annan vanart Medeltal vanartsfaktörer.

till ungdomsvårdsskoleelevernas omhändertagande (inskrivna vid utgången av år)

under åren 1955—1965

1 183 1 165

42,9 6,8 7,2 79,9 3,1 1,5

24,5 14,1 17,0 71,6 4,2 5,2

23,4 16,9 17,4 73,5 4,9 5,6

16,4 -22,5 29,8 84,6 4,6 6,1

15,5 20,7 34,5 87,7 5,8 5,4

11,6 18,8 34,8 89,6 6,7 5,8

8,4 16,7 38,8 88,4 11,1 5,3

9,1 15,7 40,4 86,1 16,0 6,2

12,1 28,5 49,1 90,8 27,1 6,7

12,3 32,5 49,9 93,1 28,3 6,7

10,0 30,9 50,6 92,0 30,2 5,2

0,8

—

2,2

3,3 6,4 2,2

3,4 7,5 2,6

—

—

—

9,0 13,4 3,3 1,8

8,8 16,3 4,1 2,0

9,8 20,1 4,4 2,0

9,8 23,5 4,8 2,1

13,4 24,5 4,7 2,2

26,9 35,6 5,1 2,8

34,6 38,5 5,7 3,0

37,9 40,9 3,9 3,0 i

541 [

33,6 10,8 1,5 30,1 0,7 49,2

32,1 13,3 1,8 30,1 0,9 49,7

19,7 19,1 3,1 33,0 1,2 54,6

18,5 20,1 3,7 35,5 1,3 55,0

14,8 13,2 2,6 39,1 0,6 52,3

13,2 12,8 2,1 34,6 1,4 52,2

13,4 13,4 2,9 35,5 1,5 55,7

13,8 25,0 4,1 41,9 3,1 53,1

11,8 33,1 5,1 45,9 3,5 53,5

11,5 I 35,3 I 4,1 | 44,7 i 5,0 [

6,4 5,9 0,5

6,1 7,2 0,4

—

—

32,4 14,5 0,6 1,8

41,9 19,0 1,0 2,0

48,9 24,2 1,2 2,0

47,4 29,4 1,9 2,0

54,4 31,7 1,5 2,1

68,5 38,7 0,9 2,5

80,6 40,9 1,2 2,8

84,5 39,9 1,8 2,8

Flickor 424 Antal elever Därav i % omhändertagna 1 p. g. a. Allmän svårfostran. . . . 61,1 Skolkn., skolrubbn 5,0 Biltillgrepp 0,2 Andra egendomsbrott . 25,0 Misshandel 0,2 Sexuell vanai t 47,2 Vagabondering, arbetsovilja 3,8 Alkoholmissbruk2 — Annan vanart — Medeltal vanartsf aktörer. —

1965 |

i

Mer än en anledning har redovisats för varje elev, varför den sammanlagda siffran överstiger 100 %. Medelantalet redovisade anledningar varierar mellan 1,8 och 3,0. Före 1956 redovisades inte alkoholmissbruk som särskild anledning.

rusdrivande medel bland ungdomsvårdsskoleelever 1963 funnit en liknande fördelning av andelen missbrukare. Denna undersökning, som var av stickprovskaraktär, omfattade var tredje av de vid yrkesskolorna inom ungdomsvårdsskoleorganisationen den 15 juli 1963 intagna eleverna. Antalet elever som ingick i undersökningen var 450, 285 pojkar och 165 flickor. Som missbrukare av alkohol betraktades alla de som gjort sig skyldiga till fylleriförseelser, de som i barnavårdsutredningen uppgivits vara alkoholmissbrukare, ele-

ver där man funnit samband mellan elevens alkoholbruk och kriminalitet samt de fall där man kunnat konstatera att elev varit spritpåverkad i samband med avvikning, permission och/eller vård utom skola. Som grava missbrukare betraktades de elever, som gripits för fylleri sex gånger eller mera och/eller hade minst ett sådant symtom på alkoholskada som delirium tremens, lättväckt alkoholbegär, återställarbehov eller minnesluckor. Magnusson fann att 56,8 % av pojkarna och 55,8 % av flickorna kunde

51,0 1

77 räknas som missbrukare i undersökningens mening. Till grava missbrukare kunde räknas 19,3 % av pojkarna och 11,5 % av flickorna. Bland de grava missbrukarna hade 42 av totalt 55 pojkar och 14 av totalt 19 flickor åtnjutit vård utom skola. Magnusson konstaterade att de grava missbrukarna vållade stora problem vid vård såväl inom som utom skola. Han förordade bland annat att särskilda skolor — Ryagården för flickor samt Fagared och Råby för pojkar — borde reserveras och utrustas för specialbehandling av unga alkoholmissbrukare. Ungdomsvårdsskoleklientelet h a r på uppdrag av kommittén för behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna undersökts av Dick Blomberg och Karl Grunewald. Undersökningens resultat finns publicerat i SOU 1964: 24. Undersökningsgruppen utgjordes av en del av de elever som under perioden hösten 1961—våren 1962 intogs på ungdomsvårdsskola antingen som inskrivna eller för observation. Materialinsamlingen fortgick i löpande följd tills man hade 100 pojkar och 43 flickor. Materialet togs från föredragningslistorna vid intagningssammanträdena i socialstyrelsen. Som underlag för bedömningarna användes det aktmaterial som åtföljde barnavårdsnämndernas intagningsansökningar. Blomberg och Grunewald fann bl. a. beträffande asocialitet och liknande belastning i elevernas hemmiljö att det i 42 % av fallen fanns alkoholism både i pojkarnas och i flickornas hemmiljö. Ifråga om elevernas egna asocialitetsyttringar konstaterades missbruk av alkohol bland 57 % av pojkarna och 54 % av flickorna. Som missbruk h a r genomgående bedömts antingen långvarig konsumtion eller i några fall mer tillfälliga episoder av missbruk som dock lett till konkret ingripande av

myndighet. Andelen narkotikamissbrukare var bland pojkarna 4 % och bland flickorna 4,7 %. Kurt Gordan och Nils-Olof Näs har i socialstyrelsen genomfört en undersökning av 1964 års ungdomsvårdsskoleelever (stencil 30/1 1967). Undersökningen omfattade ett stickprov av varannan pojke och varannan flicka, som inskrevs vid ungdomsvårdsskola under år 1964. Sammanlagt undersöktes 353 pojkar och 122 flickor i ca 250 olika avseenden. Av undersökningen framgår att barnavårdsnämnderna uppgivit att 65 % av pojkarna och 74 % av flickorna h a r använt alkohol, 43 resp. 50 % vid upprepade tillfällen. Något mer än hälften av både pojkarna och flickorna uppges någon gång ha iakttagits berusade av alkohol. Fylleriomhändertagande (med polisingripande) h a r förekommit hos 36 % av pojkarna och 30 % av flickorna. 12 % av pojkarna uppges ha gjort sig skyldiga till rattfylleri. Av de som använt alkohol betecknade barnavårdsnämnderna 20 % av pojkarna och 9 % av flickorna som alkoholmissbrukare. Symtom på alkoholskador ansågs föreligga hos 3 resp. 1 %. Nykterhetsvårdande åtgärder i öppen vård eller på sjukhus h a r förekommit för 9 resp. 4 %. Som framgår av de nämnda undersökningarna är alkoholmissbruket bland ungdomsvårdsskoleelever avsevärt. Man bör dock ta i beaktande den betydligt vidare tolkning missbrukarbegreppet h a r fått i dessa undersökningar i förhållande till vad man bedömer som alkoholmissbruk enligt nykterhetsvårdslagen. Med hänsyn till att alkoholmissbruket liksom även det på senare år allt vanligare narkotikamissbruket h ä r liksom i övrigt ofta är ett symtom bland andra på bakomliggande konflikter och anpassningsproblem samt att det här är fråga om en klien-

78 telgrupp som är mer formbar och därmed ofta ur denna synpunkt mer behandlingsbar än alkoholmissbrukare i gemen, framstår samhällets uppgift att tillskapa adekvata behandlingsmöjligheter för denna grupp missbrukare som ytterst angelägen.

Sjukhusvård

Sjukhusvård av alkoholmissbrukare bedrivs såväl vid kroppssjukhus som psykiatriska sjukhus. Vården av alkoholmissbrukare på olika typer av sjukhus och avdelningar följer inga generella riktlinjer utan synes i hög grad vara beroende av de lokala resurser som står de olika sjukhusen till buds. Vård på psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker har i många fall blivit ett komplement och/eller alternativ till anstaltsvård av alkoholmissbrukare. Vårdformen har vidare av många ansetts vara mera effektiv och de korta vårdtiderna, i allmänhet 3—4 veckor, ur olika synpunkter fördelaktiga. Möjligheterna till sluten medicinsk/ psykiatrisk behandling h a r betydligt utökats under senare år. Särskilda alkoholavdelningar har bl. a. inrättats vid några större psykiatriska sjukhus. Behandlingsmetoderna, främst avseende de medikamentella inslagen i vården, har utvecklats snabbt och effektiviserat vården. På åtskilliga håll h a r de psykoterapeutiska behandlingsmetoderna, individuellt och i grupp, liksom de socialkurativa kommit till ökad användning. Enligt den tidigare gällande sinnessjuklagen var förutsättningen för intagning på mentalsjukhus (som var den tidigare benämningen) den att det skulle föreligga dels sinnessjukdom och dels vårdbehov. Begreppet sinnessjukdom ansågs inte innefatta alkoholism eller alkoholmissbruk men däremot vissa andra psykiska sjukdomar. Genom

glidningar i begreppsbestämningen har dock allt flera fall av alkoholism och alkoholmissbruk kommit att hänföras till de grupper av sjukdomar för vilka vård på mentalsjukhus ansetts vara indicerad. Flertalet intagningar av alkoholmissbrukare på mentalsjukhus skedde på frivillig grund antingen på ansökan I eller utan särskilda ansökningshandlingar. I vissa fall där det var fråga om allvarligare förgiftnings- eller psykotiska tillstånd skedde enligt den tidigare lagstiftningen tvångsintangning under förutsättning att läkare utfärdat vårdattest med angivande av trängande vårdbehov. Enligt 12 § Nvl åligger det nykterhetsnämnd att om anledning finnes föranstalta om läkarundersökning. Under vissa omständigheter kan beträffande ärenden som handlägges av nykterhetsnämnd fråga om behov av psykiatrisk sjukhusvård föreligga. Detta gäller främst psykotiska tillstånd, svåra psykiska defekttillstånd och i vissa fall av avancerat alkoholmissbruk som framstår som omöjliga att på annat sätt bemästra. Tvångsintagning av sådana fall kan ske på ansökan av anhöriga, andra behöriga personer (bl. a. socialnämndens ordförande och föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare) eller myndigheter. Ordförande i nykterhetsnämnd ägde icke enligt den tidigare gällande sinnessjuklagen behörighet att göra ansökan av ifrågavarande slag. Polismyndighet kan föranstalta om intagning på psykiatriskt sjukhus för observation av person, av vars uppträdande framgår att han är farlig för annans personliga säkerhet eller för eget liv och anledning finns till antagandet att han är psykiskt sjuk. Intagning av alkoholmissbrukare på psykiatriskt sjukhus anses medföra betydande fördelar. Patienten kan erhålla

79 intensivvård, effektivare tillsyn under kritiska bakrusperioder, attityden till den vårdade uppleves såsom mera positiv etc. Vårdformen har även betytt en betydande avlastning för nykterhetsvården. Emellertid har det ifrågasatts om intagningsförfarandet stått i överensstämmelse med vad som angavs i den tidigare gällande sinnessjuklagen. JO har i sin ämbetsberättelse för år 1961 upptagit dessa frågor till närmare granskning. Han har därvid uttalat att eftersom vård på mentalsjukhus i många fall givit resultat, som varit till nytta för den intagne, så kan det inte vara föremål för tvekan, att i den mån psykiatrisk sjukvård framstår som lämpligare än nykterhetsvård, den förstnämnda formen av vård i allmänhet är att föredra. Denna ståndpunkt synes också sinnessjuklagstiftningskommittén ha beaktat i sitt förslag till mentalsjukvårdslag. Sinnessjuklagstiftningskommittén har i sitt betänkande »Mentalsjukvårdslag» (SOU 1964: 40) betonat, att mentalsjukhusens behandlingsresurser ej borde utnyttjas för avgiftningsfall och att intagning av alkoholister och alkoholmissbrukare borde kunna ske endast om behov förelåg av den särskilda vård som lämnas på mentalsjukhus. Vidare ansåg kommittén att vid enbart alkoholmissbruk intagning inte i något fall borde ske mot alkoholmissbrukarens vilja. Möjligheterna för ordförande i vissa sociala nämnder att ansöka om intagning föreslogs utsträckt till att avse även ordförande för nykterhetsnämnd. Kommitténs överväganden syntes innebära att alkoholism jämställdes med psykiska sjukdomar. Speciella bestämmelser rörande intagning, vård och behandling av alkoholister på mentalsjukhus ansåg kommittén inte nödvändiga. Om enbart alkoholmissbruk föreligger kunde enligt kommittén endast den fria intagningsformen komma ifråga.

I prop. 1966: 53 med förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall m. m. föreslogs att all frivillig vård för psykisk sjukdom från den 1 januari 1967 skulle regleras enligt bestämmelserna i 1962 års sjukvårdslag på samma sätt som för kroppssjukvården. Möjligheten att bereda psykiskt sjuka vård på sjukhus även mot vårdtagarens egen vilja föreslogs ske enligt en särskild lag, benämnd lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Departementschefen anslöt sig i nämnda proposition till sinnessjuklagstiftningskommitténs uppfattning att alkoholism och alkoholmissbruk i princip borde inräknas bland de psykiska sjukdomarna. Departementschefen framhöll dock att man under remissbehandlingen riktat kritik mot kommitténs uttalanden om avgiftning av personer som gripits för fylleri och att mentalsjukhusens platser inte borde tas i anspråk om ett omhändertagande motiverades endast eller huvudsakligen av att det var nödvändigt att avhålla alkoholisten eller alkoholmissbrukaren från att dricka sprit. För psykiska sjukdomstillstånd som står i samband med missbruk av alkohol bör sluten psykiatrisk vård enligt departementschefen kunna beredas — under samma förutsättningar som ifråga om övriga psykiska sjukdomar — oavsett den sjukes önskan. Några särskilda inskränkningar för just dessa former av psykisk sjukdom ansåg departementschefen inte borde gälla. Det finge —• liksom i övriga fall — ankomma på rättstillämpningen att avgöra när arten och graden av sjukdomen är sådan att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad. Departementschefen ansåg vidare att det nämnda betraktelsesättet inte skapade behov av någon gränsdragning mellan begreppen alkoholism och alkoholmissbruk.

80 Kommitténs förslag att även nykterhetsnämndsordförande skulle kunna föranstalta om intagning biträddes även av departementschefen. Riksdagen beslöt i de ovan nämnda frågorna i enlighet med departementschefens förslag. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (SFS 1966:293) trädde i kraft den 1 januari 1967. Särskilda vårdavdelningar eller kliniker för alkoholsjukdomar finns på en del håll inrättade i anslutning till sjukhus. Vid Maria sjukhus i Stockholm finns förutom en alkoholpoliklinik även en vårdavdelning (30 platser) för 3—4 veckors akutvård av patienter med alkoholproblem. En liknande avdelning (18 platser) främst avsedd för patienter som lider av alkoholpsykoser eller andra svårare tillstånd av alkoholförgiftning finns inrättad vid S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Vid Maria sjukhus finns förutom den ovan nämnda även en akutavdelning (13 platser) för behandling av alkoholintoxikerade. Vårdtiden är här endast 1—3 dygn. De nämnda vårdavdelningarna drivs gemensamt av nykterhetsnämnden och stadens sjukvårdsstyrelse. Statsbidrag utgår över nykterhetsnämndens stat till driftkostnader. En vårdavdelning liknande Mariakliniken finns även i Göteborg (Nordhemspolikliniken). Vidare kan i detta sammanhang omnämnas att Stockholms läns landsting har ett sjukhem med särskild vårdavdelning för alkoholsjuka, Ulvsunda sjukhem, samt två eftervårdshem (konvalescenthem) Hackholmssundshemmet och Husbyhemmet. Även andra konvalescenthem i riket, både de som drivs av landsting och i enskild regi, tar i viss utsträckning mot patienter med alkoholproblem. Förutom de nämnda sjukvårdsinrättningarna finns sedan år 1962 en särskild

klinik för alkoholsjukdomar inrättad vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Denna klinik, som för närvarande endast har 28 vårdplatser 1 , skall främst tillgodose forskning och läkarutbildning på området i samarbete med institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska Institutet men skall vid sidan härav även fullgöra vårduppgifter (se kap. 6 och 12). Även inom kroppssjukvården främst på medicinavdelningar, men även på rehabiliteringskliniker, kirurgiska- och olycksfallsavdelningar samt sanatorier vårdas patienter som bl. a. har alkoholproblem. Dessa patienter torde dock frånsett avgiftning och annan speciell behandling beroende på lokala variationer inte i någon högre grad erhålla vård för sina alkoholproblem. Frekvensen av vid mentalsjukhus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker vårdade personer där intagning varit orsakad av eller haft samband med alkoholmissbruk redovisas i kapitel 12. Även medicinalstyrelsens mentalvårdsstatistik för åren 1962—1964 avseende diagnoserna alkoholpsykos och alkoholism redovisas i detta kapitel.

Ålderdomshem och särskilda vårdhem

Bland åldringarna samt de klientgrupper som i övrigt vårdas inom åldringsvården finns åtskilliga personer med både akuta och kroniska alkoholproblem och alkoholskador. Dessa personer återfinns till någon del bland det egentliga åldringsklientelet men främst bland det s. k. försörjningsklientelet, dvs. den grupp personer som trots ej uppnådd pensionsålder är mer eller mindre arbetsoförmögna, vanligen förtidspensionerade och i behov av ständig institu1 Sedan 1 juli 1967 har platsantalet ökat till 40.

81 tionell vård. Personer med alkohol- för vårdinrättningar av skilda slag. I den skador finns vidare till betydande del i mån de är beredda att genomföra en yttergruppen störande vårdtagare med be- ligare differentiering av sitt anstaltsbeteenderubbningar och det arbetslöshets- stånd, kommer klientelblandningen på de kommunala socialvårdsanstalterna att klientel eller restklientel som vanligen minska ytterligare och behovet av en särär utan fast bostad och temporärt er- skild, av lagstiftningen reglerad anstaltshåller vård på ålderdomshem och andra organisation för s. k. försörjningsfall att värdinrättningar. Arbetslöshetskliente- framstå som mindre angeläget. let behandlas senare i detta avsnitt. I en av socialstyrelsen till Kungl. I 1918 års fattigvårdslag förekom särMaj:t i januari 1961 avgiven utredning skilda bestämmelser som ålade kommun med förslag angående arbetshemmets att driva anstalt eller hem där bl. a. framtida ställning och behandling av försörjningsfall (alkoholmissbrukande störande vårdtagare framhöll styrelsen, åldringar, vagabonderande m. fl.) kunde att de störande vårdtagarna utgjorde ett vårdas. Även 1956 års socialhjälpslag betydligt mer komplicerat problem i de innehåller stadganden härom. Enligt större städerna än i rikets övriga kom18 § åligger det kommun »att anordna muner, väsentligen beroende på föreoch driva hem för åldringar och andra komsten av s. k. försörjningsfall. I utpersoner, vilka är i behov av vård eller redningen anförde socialstyrelsen bl. a. tillsyn som icke eljest tillgodoses». att en rationell differentiering av förÄven landstingen har vissa skyldig- sörjningsklientelet i de större städerna heter att bereda vård åt den kategori borde ske i grupper, som med fördel ur personer, som närmast kan betecknas synpunkten av adekvat och rationell som försörjningsfall. Enligt 21 § skall behandling och vård skulle kunna förlandstingskommun eller stad som ej till- delas på olika förefintliga specialvårdshör landsting, dra försorg om att er- former. En sådan specialisering vore forderlig vård och tillsyn beredes de enligt styrelsen så mycket mera i linje personer som vårdas på sådant hem med den moderna socialvårdens utvecksom drives av primärkommunen (enligt ling som arbetsmarknadsstyrelsens olika 18 §) men med hänsyn till sina bete- former av arbetsvärd är stadd i stark enden ej lämpligen kan behållas på så- utbyggnad och ofta torde lämpa sig för dant hem. träning och rehabilitering av försörjI propositionen med förslag till lag ningsfallen. om socialhjälp (1955:177) anförde deSocialstyrelsen föreslog att ett antal partementschefen bl. a. följande i denna vårdhem för störande vårdtagare skulle fråga. anordnas som öppna anstalter. HuvudDe tilltänkta försörjningshemmens klien- mannaskapet skulle — liksom fallet varit tel, de s. k. försörjningsfallen, återfinns sedan 1919 med arbetsbemmen — åvila till största delen i de stora städerna. I den mån ifrågavarande personer lever på an- landstingen. Landstingen mottog tidigare störande stalt vistas de för närvarande i övervägande utsträckning på kommunala socialvårds- vårdtagare på arbetshem, vilka dock i anstalter av det skälet, att resurserna inom huvudsak var avsedda för försumliga aikoholistvården, sinnessjukvården och vården av de psykiskt efterblivna ej är till- försörjare. Sedan arbetshemmen år 1964 avvecklats h a r endast ett fåtal städer och räckliga. Därutöver rör det sig främst om ett antal arbetsvårdsfall. De städer det landsting hem för vårdtagare med stöhär i första hand är fråga om står utanför rande beteenden. Kopparbergs läns landstingen och svarar i hög grad själv landsting öppnade år 1962 Lövberga6—614779

82 hemmet vid Avesta. Detta hem mottar klienter från Kopparbergs län. Gävleborgs läns landsting har nyligen öppnat ett hem i Valbo. De fyra Smålandslandstingen anordnade 1965 Hässlebogården i Mariannelund. Samtliga nämnda hem är främst avsedda för vårdtagare, som är störande på grund av alkoholproblem, men även för personer som av andra skäl inte passar på vanliga ålderdomshem. I Malmöhus län (Klågerup) finns ett särskilt ålderdomshem enbart för äldre vårdkrävande alkoholmissbrukare. Som huvudman för detta hem står Malmöhus läns vårdhemsförbund, som bildades 1940 för att »råda bot på klientelblandningen» på ålderdomshemmen. Det nyss nämnda vårdhemmet inrättades 1953 och h a r 15 platser. Landets största städer Stockholm, Göteborg och Malmö har sedan gammalt vissa sociala vårdinrättningar, särskilda ålderdomshem eller avdelningar av ålderdomshem reserverade för personer, som av en eller annan anledning verkar störande för vårdtagare på vanliga ålderdomshem. Några bestämmelser om skyldighet för landstingen att anordna särskilda vårdhem för störande vårdtagare har icke utfärdats. F ö r de hem som finns anordnade råder tveksamhet om hur tillsyn skall utövas och hur hemmen skall skötas. Socialstyrelsen h a r i skrivelse till Kungl. Maj:t bl. a. framfört önskemål om fastställande av riktlinjer i detta avseende samt om vissa bestämmelser r ö r a n d e intagningsförfarandet. En del undersökningar rörande försörjningsklientelet har gjorts. I en av professor Gunnar Inghe utförd socialmedicinsk undersökning av försörjningsklientelet i Stockholm 1957, som i första h a n d avsåg en kartläggning av klientelet i somatiskt, psykiatriskt och socialt avseende samt ifråga om vårdbehov, undersöktes 514 personer som

den 12 mars 1957 var intagna på stadens försörjningsavdelningar för män (Högalid, Stureby och Skarpnäck). Medelåldern för försörjningsklientelet vid vårdhemmet Högalid visade sig vara 61,5 år. På detta senare hem hade 32 % av försörjningsklientelet ålderspension. Av de i undersökningen ingående 514 personerna hade 409, dvs. nära 80 % begått en eller flera fylleriförseelser. Registrerade vid nykterhetsnämnden i Stockholm var omkring 66 %. Flertalet hade varit aktuella hos nämnden flera år tidigare. Vid undersökningstillfället var omkring 28 % av fallen aktuella hos nämnden. Vid personundersökningen, som utfördes på omkring 96 % av samtliga undersökta, ställde Inghe beträffande 118 personer diagnosen »kronisk alkoholism». Inghe konstaterade att försörjningsklientelet i stor utsträckning är ett cirkulationsklientel som skriver in sig och lämnar vårdhemmet med jämna mellanrum, v a n d r a r mellan inrättningar av olika slag och som tidvis gör försök att dra sig fram på egen h a n d . Han konstaterade ävenledes att det bl. a. inom nykterhetsvårdens ram var svårt att ordna så långvariga omhändertaganden i sluten vård, som en mycket stor del av försörjningsklientelet vid tidpunkten för undersökningen åtnjöt. Beträffande alkoholfaktorns roll och inflytande på klientelets differentiering skilde Inghe på skötsamma försörjningsfall, lindriga alkoholistfall och svåra alkoholistfall. Inghe föreslog en fördelning av de olika klientgrupperna på olika typer av anstaltsenheter, försörjningshem och ålderdomshem. Klienterna på försörjningshemmet förutsattes till betydande del kunna arbeta både inom vårdinrättningen och i öppna marknaden eller i skyddad sysselsättning utanför hemmet. Åtskilliga skulle kunna slussas ut som inackorderings-

83 hemsfall. På avdelningar för svårskötta alkoholister skulle flertalet dock arbeta inom hemmet. Socialnämnden i Stockholm har bl. a. på basis av resultatet av Inghes undersökning om försörjningsklientelet påbörjat en uppbyggnad av nya institutioner i syfte att skapa förutsättningar för en aktiv rehabilitering och social återanpassning av vårdtagare genom bl. a. social långtidsvård, arbetsvärd och olika former av sluten och halvöppen nykterhetsvård. De institutioner som håller på att byggas upp eller planeras av socialnämnden utgöres av upptagningshem, institution för komplicerade försörjningsfall, sjukavdelningar, inackorderingshem och ålderdomshem. Under nykterhetsnämndens huvudmannaskap planeras rehabiliteringshem och vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt inackorderingshem. I väntan på att de nya vårdenheterna skall kunna tagas i bruk i slutet av år 1967 har en särskild upptagnings- och intoxikationsavdelning skapats vid vårdhemmet Högalid. Vård av bostadslösa alkohohnissbrukare

Många bland det s. k. cirkulationsklientelet består av alkoholmissbrukare som är bostadslösa eller tillfälligt bor på ålderdomshem, ungkarlshotell och härbärgen. Som tidigare nämnts återfinns detta klientel företrädesvis i de större städerna där de ofta icke tycks bli föremål för adekvata vårdåtgärder. En undersökning av det klientel som år 1960 vistades på ungkarlshotellen i Stockholm h a r utförts av professor Inghe. Han fann därvid bl. a. att sociala beteenderubbningar var mycket vanliga. Omkring 70 % av samtliga 5 220 personer, som undersökningen omfattade, var kända av nykterhetsnämnd och 75 % hade begått fylleriförseelser. Åtskilliga uppgavs komma från sjukhus, nykterhetsvårdsanstalt eller fängelse.

En liknande undersökning utfördes i Malmö 1963. Denna undersökning, som omfattade en restgrupp på 444 personer som i mera vidsträckt mening saknade fast bostad i staden och som var föremål för aktuella åtgärder från nykterhetsnämnden och/eller socialnämnden, utvisade bl. a. att åldersgrupperna 31—55 år dominerade (69,7 % av samtliga), 26 personer var dock över 67 år. Tre fjärdedelar av personerna förekom både i nykterhetsnämndens och socialnämndens register. Endast 16 av de i undersökningen ingående 444 personerna hade under undersökningsåret haft egen bostad. En mångfald olika, vanligen bristfälliga, bostadsalternativ hade under ettårsperioden utnyttjats i stort sett av hela klientelet. Närmare hälften av alla hade någon gång under undersökningsperioden helt saknat logi. Mot bakgrunden av de resultat som Inghe kom fram till vid sin undersökning av klientelet på ungkarlshotellen i Stockholm skisserade han åtgärder dels av förebyggande slag och dels aktivt planerande åtgärder samt föreslog bl. a. effektivare behandling och vård av de alkoholskadade, intensifierad förebyggande hälso- och sjukvård, upprustad eftervård av somatiskt sjuka, utbyggd eftervård inom kriminalvården samt åtgärder mot det berörda klientelets bostadslöshet. I anslutning till frågan om klientelets miserabla bostadsförhållanden diskuterade Inghe samhällets sätt att se på ifrågavarande grupp missanpassade. Han framhöll därvid att det var nödvändigt att de personer, som av olika skäl (beskedlighet, likgiltighet,, alkoholmissbruk, psykiska skavanker, asocialitet etc.) hade svårt att ordna sin bostadsfråga själva, kan få hjälp härmed av sociala organ. Samtliga som ä r utan bostad är så hjälplösa att de i allmänhet inte kan klara situationen utan personlig hjälp, en hjälp som inte b a r a

84 får betyda en anvisning hit eller dit. Man kan enligt Inghe beträffande dessa sjuka och psykiskt störda personer inte längre utgå ifrån eller hänvisa till individens eget ansvar och mena att bostadsfrågan är den enskildes egen angelägenhet. Bland de aktivt planerande åtgärder som Inghe föreslog beträffande ungkarlshotellklientelet kan nämnas högre krav på hygieniska och sanitära anordningar på ungkarlshotellen, differentiering av klientelet samt upprustning på personalsidan. Inghe hävdade vidare rätten för de här berörda människorna att erhålla differentierade bostäder av god beskaffenhet. Den uppsökande verksamhet som nykterhetsnämnden i Stockholm bedriver är av viss betydelse för bostadslösa alkoholmissbrukare. I samverkan med socialnämnden h a r man organiserat en »central socialvårdsbyrå för manliga klienter utan fast bostad» samt planerat de tidigare nämnda halvöppna och slutna vårdenheterna. Även i övriga större städer som bl. a. Malmö och Göteborg arbetar man för såväl ökad differentiering som samordning av vårdenheter för alkoholmissbrukare som är bostadslösa. Kriminalvård

Det h a r i olika sammanhang framhållits att en betydande del av fångvårdsanstalternas klientel h a r lättare eller svårare alkoholproblem. Vissa undersökningar av rattfyllerister h a r visat bl. a. att 30—50 % ådragit sig fylrianmärkningar. Erfarenhetsmässigt vet man också att t. ex. den övervägande delen av förvaringsklientelet är alkoholiserat. Vid övervakningsnämnden i Stockholm, avdelningen för frivård av internerade, beräknas sålunda en klart övervägande del av den grupp {200 personer) som vid varje tillfälle

stått under avdelningens tillsyn missbruka alkohol. Bland de olika former av misskötsamhet som — enligt verksamhetsberättelsen för 1965 — föranlett ingripande dominerar alkoholmissbruket kraftigt. Ett stort antal av alkoholmissbrukarna h a r under åtskilliga år inte begått brott av allvarlig art. Däremot anses de av övervakningsnämnden klart ha uppfyllt förutsättningarna för att erhålla nykterhetsvård. Orsakssammanhangen mellan alkoholmissbruk och kriminalitet är oklara. Det har ibland hävdats att alkoholmissbruk och kriminalitet är parallellföreteelser som har gemensamma orsaker i abnormiteter i personligheten och/eller brister i miljön, vilket verkat h i n d r a n d e i personlighetsutvecklingen. Sambandet mellan alkoholmissbruk och brottslighet h a r endast i begränsad utsträckning varit föremål för forskning. Viss statistik, som dock delvis är svårtolkad, kan tyda på vissa samband mellan brott och långvarigt alkoholmissbruk. Många personer förekommer samtidigt såväl i straffregister som register över fylleri förseelser och tvångsmässiga vårdåtgärder i anledning av alkoholmissbruk. Många människor med alkoholproblem synes å andra sidan aldrig ha begått ens lindriga brott. En del smärre undersökningar h a r under årens lopp gjorts som berört alkoholens roll vid brottslighet. Docent Gurt Åmark konstaterade vid sina undersökningar 1951 bl. a. att alkoholister oftare än andra begår brott av olika typer. Den av Kinberg, Inghe och Lindberg år 1957 redovisade unundersökningen Kriminalitet och alkoholmissbruk, som omfattade för brott dömda personer 1947, visade bl. a. att alkoholmissbruket hos de undersökta framträdde som första symtom och i genomsnitt tre gånger så ofta som kriminaliteten. De konstaterade vidare att

85 frekvensen alkoholmissbrukare var mångdubbelt högre i kriminalvårdsklientelet än i normalpopulationen. Man fann även att alkoholpåverkan vid brottets begående tycktes medföra ökning av återfallsrisken då det gällde brott som hade särskilt låg återfallsrisk utan alkoholpåverkan. Antalet alkoholister med många fylleriförseelser eller andra yttringar av missbruket var mycket högt bland »notoriska vaneförbrytare». 1944 års nykterhetskommitté fann vid sina undersöknigar (SOU 1951:43) att av samtliga straffregisterbrott, som begåtts av män under perioden 1937 — 46, var över 55 % utförda av personer som i undersökningssammanhanget betecknades som alkoholmissbrukare. Andelen fylleriförseelser i kombination med brott i % av samtliga fylleriförseelser var enligt tabell 3.11 (kap. 3) 7,0 år 1954 och 4,9 resp. 4,8 för aren 1962 och 1963. Försök h a r gjorts att inom kriminalvården åstadkomma behandling av personer med alkoholproblem. Detta h a r mestadels skett genom vissa kompletterande behandlingsresurser som läkarmedverkan, individual- och gruppterapi etc. Vid ett 20-tal av totalt ca 80 fångvårdsanstalter ges information i alkoholfrågan till de intagna. Denna verksamhet h a r varit relativt omfattande vid fem anstalter och bestått i gruppsamtal och enskilda samtal i samband med besök av någon länkgrupp utifrån, föredrag av liikare eller insatser av olika slag från anstaltspersonal såsom filmvisning, cirkelverksamhet, diskussioner etc. Vid ett par anstalter h a r försök gjorts att bl. a. få igång länkföreningar. Beträffande frågan om information i alkoholfrågan för kriminalvårdsklientel hänvisas till artikel av D. Wiklund i Nykterhetsvården nr 6, 1966.

Ifråga om lagöverträdare med alkoholproblem inom den offentliga nykterhetsvården h a r det funnits ansatser till meddelande av viss vård i de tidigare gällande bestämmelserna i lagen om villkorlig dom. Numera försöker man redan på ett tidigt stadium innan dom är avkunnad i vissa fall bereda lämplig vård. Brottsbalken innehåller bestämmelser som möjliggör att en person som begått brott (för vilket inte är stadgat strängare straff än sex månader) kan överlämnas till särskild vård enligt nykterhetsvårdslagen. Är vederbörande under 21 år kan han överlämnas till vård enligt barnavårdslagen. I detta sammanhang kan även omnämnas att person, som dömes t. ex. till skyddstillsyn, under övervakningstiden kan genomgå poliklinisk behandling vid alkoholpoliklinik eller rådgivningsbyrå. Ett annat exempel på nykterhetsvård som ersättning för straff utgör 57 § nykterhetsvårdslagen. Där stadgas att beträffande en lagöverträdare som är intagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare och begått brott, för vilket ej är stadgat strängare straff än fängelse i sex månader, kan åklagare efter prövning avstå från att åtala. Aktualiserandet av frågan om avkriminalisering av fylleriet, vilken fråga utredes av fylleristraffutredningen, kan sägas vara ett led i utvecklingen mot behandling i stället för straff när någon berusat sig så kraftigt att ett omhändertagande i någon form är nödvändigt. Asociala alkoholmissbrukare, som inte kan omhändertagas inom nykterhetsvården, kan i vissa fall omhändertagas enligt lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet och placeras på arbetsanstalt. Denna lag är n ä r det gäller tillämpningen dock sekundär både i förhållande till vård- och brottslagstiftningen. Ifråga om farliga alkoholmissbrukare medger brottsbalken ingripan-

86 den (vid olaga hot) i vissa fall där ingripanden inte kan komma ifråga med ledning av bestämmelserna i Nvl. Nykterhetsvårdens siering Allmänt

kostnader

Tabell 4.7. Statens och kommunernas kostnader för nykterhetsvården enligt statistiska centralbyråns statistik över de sociala utgifterna

och finanÅr

Kostnader (milj. kr.)

Därav staten

kommun.

1950 7.9 5.4 2.5 Kostnaderna för den samhälleliga nyk1951 9.9 6.8 3.1 terhetsvården är tämligen omfattande. 1952 11.7 7.8 3.9 Detta gäller även om man bara tar hän1953 13.3 8.8 4.5 1954 15.9 10.7 5.2 syn till denna vård i egentlig mening 1955 22.8 16.1 6.7 och inte till samhällets kostnader i öv1956 28.1 21.1 6.9 1957 36.5 27.8 rigt för vård och behandling av alko8.7 1958 42.2 33.2 9.0 holmissbrukare inom andra vårdområ49.0 41.5 1959 7.5 den som sjukvård, kriminalvård, arbets48.4 39.9 1960 8.5 55.8 46.3 1961 9.5 värd etc. samt ifråga om förebyggande 61.3 50.2 1962 11.2 vård som nykterhetsupplysning och un87.3 73.7 1963 11.6 dervisning, ungdomsverksamhet m. m. 85.2 69.1 1964 16.1 95.4 78.6 1965 16.8 Storleken av nykterhetsvårdens kostnader är av intresse vid effektivitetsbedömningar inom vårdområdet, jämfö- minskat till ca hälften var utgifterna år relser med kostnader inom a n d r a vård1965 sex gånger större än år 1950. Den grenar, bedömningar av forskningsut- statliga andelen av kostnaderna h a r ökat från 68 % till 82 %. gifternas storlek i relation till totala vårdkostnader osv. Sådana jämförelser De statliga kostnadernas fördelning försvåras emellertid av att den statliga på olika anslag redovisas i tabell 4.8. redovisningen inte är upplagd på kostDe sammanlagda statliga kostnaderna nadsbasis och inte differentierad för u n d e r driftbudgeten har från budgetredovisning av olika objekt. året 1955/56 till budgetåret 1965/66 stiVerksamheten inom den egentliga git från ca 18 milj. kr. till ca 80 milj. nykterhetsvården bekostas förutom av kr. vilket utgör mer än en fyrdubbling. staten även av kommuner, vissa lands- Med undantag för länsnykterhetsnämnting och ett flertal stiftelser. Statsbi- dernas kostnader uppvisar den öppna drag utgår till samtliga dessa huvud- vården den kraftigaste kostnadsstegmän och täcker den största delen av ringen. Vid bedömningen av den prokostnaderna. centuella stegringen för bidragen till Statens och kommunernas samman- de kommunala nykterhetsnämnderna lagda kostnader för nykterhetsvården måste dock ihågkommas, att utbetalredovisas årligen av statistiska central- ningen av dessa bidrag före budgetåret byrån (tidigare av socialstyrelsen). 1963/64 uppvisar en successivt växande eftersläpning. Kostnadsutvecklingen kalenderåren 1950—1965 redovisas i tabell 4.7. Kostnadssiffrorna avspeglar en beKostnaderna h a r under nämnda pe- gynnande förskjutning mot frivilliga riod ökat från 7,9 milj. kr. till 95,4 milj. vårdformer. Denna tendens förstärkes kr. eller med 1108 %. Med hänsynsta- som senare skall visas av den kraftiga gande till att penningvärdet under tiden ökningen av beviljade anordningsbidrag

87 rO

ö ca ÖD C CM c3

O

U

Ä =ca : ua .2 -

a. fa ca a M

T-t I > CM C D CD m

0 0 OS

-f o

CM

TH

o o o o

~5 £ * *3°! f a 4S

o o o o oo o

CM CM

rf

OS

J5 ÖD SD a ,2 3 3 Al c öc ca J-; ca DD a 4> :c8 *i

c- in

o o o o o co o r-

o o o o co o co o 00 o rf m

o (Y"

"

I „

"g DO ÖD ÖD O

O

CM 0 0 CM

to

«0 & fl . . .K öO

« 'fl ,2 ,2 O

If sin

OS o i-i co CM

b 2 c-fl

S

g as 3 £ 3 ~ •* 3 2 Ö i) u> * 1Ji t;>fl ca »Ö °C3 ÖDojJ O ca Jj

o o o

o o m

o o

o o

00 CD co <M

o O O rf

aj

sats a cu c - S - Ö DD23 >ca ö o " •• — >

£• ,lg S

3 S o o a o

ca i CO . •

co 3 —1 rr\

co o n ;rj rf a , .

oo oo l> o

o o o o co oo CM CM

in co T-I

CO

•JO (. a co °ca

a r*

ca ,„

> ^

^

S.CO > cu .t;

m o CM O r r CO

fl 7= 1 : a o « a 3 fi -a

S 3 .aS a" ac« TI £ " r , fl

•él

a» co

o o o o rf

o o o o CO

5 | >rt D D T3ca a 3 DD3^a ,„

o

r- o I> o

^ a g<

CU r f i

r f CM

I l a» B S g2 g =j - 3 :ca a

OS I.O T OS i-i o

o o o o co 00

2P 2fi

o o o o OS o os m m CM co

cu o 4-> as oO M

ÖD-O O ÖcaD -3a '3 « a

i-t

a fl ^2 ca

B 3 DD a +J ca c

s'33

DD *J C ^ as -a as ca .• Ä

o o o o o o co o os co in CM

•? 3 > I

2 h ca D D O •i—» t< • * t i o > 0 0 «! Ö 3 C M t» X3 CO (O T - <

o " ^ 2S

0 0 TH r f CO T-t

fi a

as ca £

G

°. ' £ ca 3 T3 43

•o 4a

o °ca -a > ca c ca -M T j cu US „

a « fl as jr! a as 2 g g g fl» TJ fl

a ca t o s ca > :cä £ 2 w T3 'O J5 a o fl s- " K -* <s a O X • SSS* 3 G co 0 ca c 4j fl o r "o «

ÅBB * s-a

^

~' 9

-o s

as °2 -o > c 2 ca as 1 tCfl • ca w • +J cu . ,

M 4-> CU ^

-a

ca , ^ g w> &:ca fl C H Ä 3 O a T ;

3 o a S "2 2 .S J ffl 5

as a>

.

DD

a -a

—'

as i 3

ca pj DD «

._H

fl1»-i" ' 3*r S I c 3 -3

CJ

^J

é 5

• a»

^ H a ."a

e c

rt ca v ca i: w a A! 3

Ö B

Ä « > ja2 c «u c

r

=5 £ DD STS I ° oo+j as — fi 33 ca . f l « a •*-> a g A : -fl-fl ca to . o 3 :nS ca § .BP g , fl "T t j A fl .S o ÖC ca B _ 3ÖDT3 a <" ca D D + j — ca : ^ """' s a « ; c u ;* 5 is 'fl g J -fl w o i s ca • 3 > 2 ^> Ä° ta M Ja5 2 X A51 3 X) fl as —* X-i *-i +J ca P3 t> fflO W ca N-xtr cu

la i l l

.a O > »M3

<H

S a g ert^ C3^

ca 4-) io

asöi23-§

w O a» ca 3

a « 1Soof i * ; s 1ca <u -a a

v •*

130 S 5" ca Ö! DD « « :2 fl « DD ca tn . . a DD >> cu e ^xs "55 *-i ca i—i e ca -ca^ oo 5 ••-»o « ca " Ä r—I ™ CO C co o +» fl "ä a :rt a a « a ^ !^> > 3 °ca ^ 75 >-) v a

> S T0 "O ÖD

=S -3 A g A co ca ca -—i

88 till enskilda vårdanstalter och inackorderingshem medan anordningsbidragen till erkända vårdanstalter kraftigt minskat. Den öppna vården Kostnadsutvecklingen inom den öppna vårdsektorn är inom ramen för gällande vårdlagstifting helt beroende av de enskilda kommunernas ställningstaganden. De kommunala nykterhetsnämndernas statsbidragsberättigade utgifter h a r sedan 1954 ökat avsevärt både i absoluta tal och med hänsynstagande till förändringar i konsumentprisindex, vilket framgår av följande sammanställning: År Utgifter i milj k r . . . D:o (omräknat med index 1954 = 100) . .

Nykterhetsnämndernas utgifter p e r invånare för hela riket utgjorde 1965 G: 45 kr. För Stockholms stad utgjorde motsvarande siffra 17:31 kr. För Göteborg och Malmö var siffrorna 8: 10 kr. resp. 7: 70 kr. Den minsta utgiften p e r invånare för helt län har Kristianstads län med 2: 16 kr. F r a m till 1954 lämnade staten bidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet med 1 000 eller i särskilda fall 1 500 kr. per år. Den 1 juli 1954 höjdes statsbidraget till 60 % av nykterhetsnämndernas samtliga av socialstyrelsen godkända kostnader. Procentsatsen ökades den 1 juli 1957 till 75. Ansökan om statsbidrag göres hos socialstyrelsen. Länsnykterhetsnämnden

1954 1955 1956 1957 5,6 7,8 10,6 13,8

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 16,9 18,7 21,6 24,4 28,1 33,2 38,8

5,6

14,3

7,6

9,8

12,3

Fördelningen av nykterhetsnämndernas utgifter 1965 på olika verksamheter och kommuntyper samt utgifternas förändring sedan 1964 framgår av tabell 4.9. Lönerna till nämndernas personal och arvoden utgör som synes den dominerande utgiftsposten. År 1965 utgjorde denna post för hela riket ca 25 milj. kr. eller ca 50 %. Särskilt dominerande är denna utgiftspost i landskommunerna. Närmast därefter följer utgifterna för alkoholpolikliniker. Andra större kostnadsposter utgör förebyggande och eftervårdande åtgärder, expenser, utgifter för lokaler samt barnavårdsnämnds nykterhetsvårdande verksamhet. Av samtliga nykterhetsnämnders utgifter 1965 faller 38 % på de tre största städerna och 41 % på andra städer. Endast 21 % faller på de övriga nykterhetsnämnderna.

15,7

17,6

19,4

21,3

24,4

27,7

ges möjlighet att granska och yttra sig beträffande statsbidragsansökningarna. Statsbidrag utgår för kommunens kostnader för fullgörandet av sådana uppgifter som författningsenligt åligger nykterhetsnämnd och för vilka ej utgår ersättning och bidrag i särskild ordning. De kostnader, som är statsbidragsgilla, är sammanträdeskostnader, personalkostnader, övervakararvoden, utbetald hyra för tjänstelokal, utgifter för inrättande och drift av alkoholpoliklinik eller rådgivningsbyrå samt för familjevård. Även barnavårdsnämnds utgifter för utredningar och åtgärder av nykterhetsvårdande karaktär beträffande unga alkoholmissbrukare är statsbidragsberättigade. Dessa kostnader skall påföras nykterhetsnämndens stat. För godkännande av barnavårdsnämnds krav gäller att alkoholmissbruket i det enskilda fallet skall vara den huvudsakliga anledningen till den åtgärd för

f

89 Tabell 4.9. Nykterhetsnämndernas

Statsbidragsberälligade kostnader: 1 Löner och arvoden.. 2 Vårduppdrag 3 Sammanträden 4 Undersökningar m m 5 Resor 6 Inventarier 7 Lokaler, hyra, uppvärmning m m , 8 Expenser , 9 Vård på enskild an stalt och hem 10 Förebyggande och eftervårdande åtgärder 11 Alkoholpoliklinik 12 Läkarvård 13 Familjevård 1 14 Barnavårdsnämndens kostnader 15 övriga utgifter Icke statsbidragsberättigade kostnader: Summa 1

utgifter och inkomster år 1965 (i tusental kr)

Landsbygd

Sthlm Gbg Malmö

övriga städer

Summa släder

Hela riket

1964 Förändring 1965

5 587 405 635 231 267 133

8 730 156 48 42 275 126

10 613 622 262 97 529 245

19 343 778 310 139 804 371

21930 1 183 945 370 1 071 501

21 493 1 103 890 339 951 466

+ 16,0 + 7,3 + 6,2 + 9,1 + 12,6 + 8,2

315 468

509 629

709 905

1 218 1 534

1 533 2 002

1 304 1 658

+17,6 + 20,7

+ 34,0

349 240 149 43

1 668 4 581 166 7

1 004 2 112 182 25

2 672 6 693 348 32

3 021 6 933 197 75

2 176 6 179 416 44

+ 38,8 + 12,2 + 19,5 + 70,5

119 37

769 223

576 69

1 345 292

1 464 329

1 343 314

+ 9,0 + 4,8

1 094

1 013

2 485

3 498

4 592

4 114

+ 11,6

10 133

18 969 | 20 548 [ 39 517 | 49 650 | 42 910 |

+15,6

Halvöppen vårdform.

vars kostnad nämnden y r k a r ersättning. Till den öppna vården bör även utgifterna för länsnykterhetsnämndernas och länkarnas verksamhet räknas. Länsnykterhetsnämndernas verksamhet finansieras med statliga anslag medan länkarnas finansieras genom statsbidrag och bidrag från kommuner, landsting, fackförbund m. fl.

Den halvöppna vården

Statsbidrag för anordnande av inackorderingshem, som beviljas av Kungl. Maj :t, kan utgå till landstingskommun, annan kommun, förening eller stiftelse. Det utgår med högst 10 000 kr. eller, om särskilda skäl för högre bidrag föreligger, med högst 15 000 kr. för vårdplats. Såframt ej särskilda skäl för-

n

anleder må anordningsbidraget inte överstiga vad som tillskjutes från annat håll. Vid nedläggning eller avyttring av inackorderingshem eller om hemmet användes för annat ändamål, kan Kungl. Maj :t förordna att bidraget helt eller delvis skall återbäras till statsverket. Statsbidrag till driftkostnaderna, som utgår med högst 75 f/c av de styrkta nettokostnaderna för hemmets drift, beviljas av socialstyrelsen. Om särskilda skäl finns kan högre statsbidrag beviljas av Kungl. Maj :t. I nettokostnaderna inräknas inte internräntor och -hyror samt avskrivningskostnader. Nettokostnaderna för år 1966 utgjorde i genomsnitt 23: 68 kr. per vårddag. Av de boende uttogs dessutom inackorderingsavgifter detta år med 8—12 kr. De u n d e r budgetåren 1960/61— 1965/66 för inackorderingshem bevilja-

90 Tabell 4.10. Beviljade anordningsbidrag till inackorderingshem samt hemmens kostnader under budgetåren 1960/61—1965166

drift-

Budgetår Sort 1960/61 Beviljade bidrag

anordnings165 000 623 000

1961/62

656 000

1965/66

1962/63

1963/64

1964/65

451 000

166 000

1 160 000 1 266 500

731 000 *475 000

l

l 122 000 1 897 000

Nytt sätt för utbetalning av statsbidraget.

de anordningsbidragen samt hemmens driftkostnader framgår av tabell 4.10. Statsbidrag utgår för familjevård sedan 1963 med 75 % av hela kostnaden. Högsta statsbidragsgilla kostnad är enligt socialstyrelsens anvisningar 12 kr. för dag och vårdad person. Statsbidraget utgår från anslaget Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder (tab. 4.8).

Den slutna vården

Kostnadsutvecklingen inom den slutna vårdsektorn framgår av tabellerna 4.8 och 4.11. Under budgetåren 1960/61—1965/66 för erkända och enskilda vårdanstalter beviljade anordningsbidrag samt anstalternas driftkostnader under motsvarande tid framgår av tabell 4.11. Finansieringen av vårdanstalternas verksamhet sker på två sätt. Kostnaderna för de statliga vårdanstalternas verksamhet bestrides av för ändamålet anvisade anslag. Kostnaderna för motsvarande verksamhet vid de erkända och enskilda vårdanstalterna bestrides av dessas huvudmän, som för ändamålet åtnjuter statsbidrag som består dels av anordningsbidrag och dels av driftbidrag. Anordningsbidrag utgår efter samma grunder som för inackorderingshem. Statsbidrag till driften vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare uppgick för budgetåret

1966/67 till högst 25 kr. för dag och vårdad person i garantibidrag och 22 kr. för dag och vårdad person i beläggningsbidrag. För anstalt, som på grund av utgifter för särskilda vårdanordningar prövas vara i behov av högre bidrag, kan garantibidraget höjas med en krona. Om särskilda skäl föreligger, kan driftbidrag utgå med högre belopp. F ö r budgetåret 1967/68 har riksdagen medgivit en uppräkning av garantibidraget med 6 kr. Budgetåret 1965/66 utgjorde den genomsnittliga dagkostnaden 72: 36 kr. för statliga anstalter, 45: 04 kr. för erkända och 37:31 kr. för enskilda. I motsats till förhållandet för de statliga anstalterna ingår i dagkostnaderna för de båda andra anstaltstyperna även underhåll av fastighetsbeståndet samt kostnader för mindre investeringar. En del kritiska synpunkter h a r från olika håll framförts beträffande de nuvarande formerna för statsbidrag till såväl nykterhetsnämnder som huvudmännen för inackorderingshem och vårdanstalter. Ifråga om statsbidrag till nykterhetsnämnder h a r systemet ansetts vara tungadministrerat, inte minst med hänsyn till att det fordrar en detaljerad kontroll och granskning av varje anslagspost. I övrigt h a r bl. a. förslag framförts, att ansökan om statsbidrag till inackorderingshems driftkostnader skall ingå i den kommunala nykterhetsnämndens statsbidragsansökan samt att

91 Tabell 4.11. Beviljade anordningsbidrag till erkända och enskilda vårdanstalter dessa anstalters driftkostnader under budgetåren 1960/61—1965/66

samt

Budgetår 1960/61

Erkända vårdanstalter

Enskilda vårdanstalter

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

—

57 000

205 000

—

150 000

Beviljade anordningsbidrag

1 152 000

Driftkostnader

15 031 000

Beviljade anordningsbidrag

185 000

—

Driftkostnader . . . .

2 719 000

3 371 000

17 259 000 17 945 700 18 574 000 20171 500 23 675 000

verksamheten vid de statsunderstödda vårdanstalterna i huvudsak skall finansieras på samma sätt som vid de statliga anstalterna, alltså genom anslag som ej har form av garanti- och beläggningsbidrag. Ett annat förslag är att garantibidraget bör vara så stort att det täcker anstalternas fasta kostnader. Bakgrunden till reformkraven i avseende på de statsunderstödda vårdanstalterna utgör tie årligen återkommande kostnadsstegringarna i form av allmänna lönehöjningar eller lönegradsuppf lyftningar,

139 000

898 500

345 000

135 000

3 282 000 3 652 000 5 157 000 6 153 000

som i allmänhet först i efterskott täckes med statsbidrag. De rådande formerna för statsbidragen till de enskilda och erkända vårdanstalterna bedömes vidare ha en sådan konstruktion att de konserverar anstaltssystemet. Om en större förbättring i nykterhetsläget inträffar eller om andra vårdformer av vårdmässiga orsaker anses böra ges företräde kan detta utgöra ett allvarligt hot mot anstalternas ekonomi.

KAPITEL 5

Sammanslutningar av alkoholsjuka

Bakgrund

och

målsättning

Idén om inbördes stöd och hjälp alkoholsjuka människor emellan är inte ny. Sammanslutningar med denna målsättning var verksamma främst i USA redan i början av 1800-talet. Ett exempel härpå var »The Washingtonian Society», som bildades på 1830-talet och efter några år upplöstes till följd av att man avföll från grundidén, blandade in politik m. m. Alcoholics Anonymous (AA), som är den internationellt mest kända sammanslutningen, började sin verksamhet i Akron i USA 1935. Organisationen växte snabbt och fick efterföljare. Dess enda målsättning var att inedlemmarna skulle sluta dricka. Den verksamhet som AA från början bedrev innefattade daglig kontakt med främst nytillträdande medlemmar som hade behov av hjälp och stöd. Under flera år träffades man i varandras hem eller i avskilda hörn av kaféer. När dessa miljöer blev för trånga började man se sig om efter lokaler där man kunde träffas mera enskilt samt utbyta erfarenheter i att sluta dricka. Under de första fyra åren hade rörelsen inget namn men år 1939 lyckades man efter stora svårigheter ge ut boken »Alcoholics Anonymous» och beslöt därefter att ge rörelsen samma namn. A A-rörelsen började spridas till olika länder i början av 1940-talet. Då verksamheten kom till Sverige första gång-

en, accepterades emellertid inte AA.s förslag om uppslutning kring dess enda syfte — att sluta dricka — innebärande bl. a. principerna om ett minimum av organisation, total självförsörjning utan bidrag utifrån, undvikandet av krav eller kritik gentemot samhället, anonymitet m. ni. I Sverige bildades i stället en rörelse av annan karaktär och uppbyggnad utan motsvarighet i a n d r a länder. Denna rörelse fick en fastare organisation med stadgar, styrelser och ett vidare verksamhetsfält samt erhöll namnet »Sällskapet Länkarna». Det första svenska länksällskapet startades i Stockholm 1945. Den inriktning som detta fick har sedan med vissa modifieringar i stort sett blivit utmärkande för den svenska länkrörelsen, som i början av 1950-talet växte ut över stora delar av landet. Den första gruppen av Anonyma Alkoholister, AA, bildades i Sverige 1953. AA-rörelsen, som är helt fristående från länksammanslutningarna, är som antytts självförsörjande och internationell till sin karaktär medan länkrörelsen snålast är lokal eller nationell samt tar emot ekonomiska bidrag från både enskilda och samhället. Både AA-rörelsens och länkrörelsens målsättning är att hjälpa alkoholsjuka att tillfriskna. I t. ex. Sällskapen Länkarnas introduktionsmeddelande till nya medlemmar diskuteras bl. a. frågan om det för en missbrukare går att sluta med alkoholen. Länkarna svarar

93 härvid obetingat ja men framhåller sam- ge verksamheten ett sken av sekterism, tidigt att vederbörande själv aktivt mås- begränsning och isolering. Kontakterna med samhällsorganen var fåtaliga te medverka samt ha en vilja att bli frisk. Den arbetsmetod som främst kom- och man undvek samarbete med utomstående. mer till användning är att man hjälper Vissa isoleringstendenser liksom oviloch lär av varandra. Enligt stadgarna får ej myndigheter insyn i sällskapens jan till alltför intima kontakter med verksamhet i annat än frågor r ö r a n d e samhällsorganen torde fortfarande i beförvaltning av anslag av allmänna gränsad utsträckning finnas. Anonyma Alkoholister bedriver för sin del en medel. De grundläggande inslagen i Sällska- från samhället helt avskild verksamhet. pen Länkarnas program, sådant det pre- På många håll inom länkrörelsen torde senteras för den enskilde medlemmen, numera kunna skönjas tendenser till finns sammanfattat i »de sju punkter- ökat samarbete med nykterhetsvårdande organ samt andra utomstående. Man na». Dessa anger bl. a. att förutsättförsöker vidga sina perspektiv genom ningarna för ett positivt resultat är att deltagande i kursverksamhet, fritidsden blivande medlemmen »erkänner» verksamhet etc. av mer allmän karakatt han är alkoholist, att han är beredd att »ändra livsinställning» och dryfta tär och med även utomstående deltagare. Å andra sidan h a r större förståelse sina missförhållanden med andra, att uppnåtts hos allmänhet och myndighan är villig att »erkänna» sina fel och att ordna upp och rätta till misshällig- heter, vilket torde underlätta möjligheter med andra människor samt att heterna för medlemmar och presumhan är villig att hjälpa andra alkohol- tiva medlemmar att känna sig accepskadade på samma sätt som han själv terade av samhället och i tid söka erforderlig hjälp för sina alkoholproblivit hjälpt. blem. Länkrörelsen kännetecknades främst under tidigare år av en viss instabilitet. Nya föreningar uppstod och upp- Organisationsformer löstes. Stridigheter medförde utbrytningar och konkurrerande avdelningar. Som tidigare omnämnts var den första Åtskilligt av detta torde fortfarande gäl- länkorganisationen i Sverige en avdelning av Sällskapet Länkarna. Genom la men rörelsen kan numera sägas vara bildandet av ett allt större antal enkonsoliderad. skilda länksällskap uppstod så småI begynnelsen stod länkarna i visst motsatsförhållande till samhällets nyk- ningom tanken på skapandet av en gemensam riksorganisation, vilket skedterhetsvårdande organ. På möten och sammankomster fick inånga medlem- de i slutet av 1950-talet. Dessförinnan mar utlopp för sin aggressivitet, rädsla hade vissa utbrytningar ur länksällskapen haft till följd att andra länkorgaosv. som främst hade sitt ursprung i upplevelsen av de åtgärder som sam- nisationer bildats, av vilka främst kan hället vidtagit mot dem. Förutom kri- nämnas Kamratföreningen Länken. De tiska synpunkter framförda vid mötena olika sammanslutningarna, antalet föreningar och medlemmar redovisas i tadiskuterades och ventilerades minnen och episoder från missbrukarperioder- bell 5.1. Antalet i tabellen angivna medlemmar na och anstaltsvistelserna, vilket måh ä n d a främst på utomstående kunde torde endast vara ungefärligt emedan

94 Tabell 5.1. Antal sammanslutningar

för alkoholsjuka och antal medlemmar den 31/12 19641

Sammanslutning

Sällskapen Länkarnas Riksförbund, anslutna sällskap Sällskapen Länkarna, ej anslutna till riksförbundet (ett 60-tal sällskap deltager i Fria Länkarnas Riksträff). Länkens Kamratförbund, anslutna kamratföreningar Fristående grupper eller sammanslutningar av Kamratföreningen Länken Ringen, Göteborg Anonyma Alkoholister, AA TUS-orden (Trivsel utan Sprit), Stockholm Klubb 10, Farsta Summa

Antal sällskap, föreningar eller grupper

Antal medlemmar

1 886

117 45

5 743 1 842

4 1 10 1 1

645 370 ca 500 ca 20 ca 265 ca call 300

217 Uppgifterna har hämtats från til] socialstyrelsen under 1965 inkomna ansökningar om stats bidrag samt — d å det gäller icke statsbidragssökande sammanslutningar —införskaffats från resp riksorganisationer och vissa lokala sällskap, föreningar och gropper

de skilda sällskapen och föreningarna delvis har olika kriterier på hur medlemskap skall räknas. Ibland räknas endast i verksamheten aktivt deltagande medlemmar som u n d e r viss tid kontinuerligt hållit kontakt med föreningen, ibland även sådana som sporadiskt besöker mötena och på avstånd följer verksamheten. I vissa fall kan avgående medlemmar kvarstå i medlemsförteckningen. I enstaka fall har icke betalande medlemmar räknats. Snabba förändringar i medlemsantalet speciellt i större föreningar torde vidare ha försvårat exakta angivelser av medlemsantalet. Sällskapen Länkarnas Riksförbund bildades 1958 och h a r samlat ungefär en fjärdedel av samtliga länksällskap. Förbundsbildningen har sålunda endast delvis accepterats av de lokala sällskapen. Syftet med riksorganisationen var främst att skapa ett gemensamt forum för önskemål, synpunkter och idéer rör a n d e vård och behandlingsformer för alkoholskadade samt att vara nya grupper och sällskap till hjälp i organisationsarbetet. Genom en samlad informationsverksamhet hoppades man vi-

dare kunna skapa en allmännare och mer nyanserad kännedom om alkoholsjukdomarnas art, yttringar och följdverkningar. En god information skulle även kunna vara till indirekt hjälp för personer med alkoholproblem, vilka står utanför den egentliga länkrörelsen. I riksförbundets programförklaring heter det att förbundels uppgifter är att försöka ena och vara de lokala sällskapen behjälpliga med råd och anvisningar gällande verksamheten, vård och v å r d m ö j ligheter samt terapeutiska åtgärder, att stimulera arbetet med gruppbildning för ömsesidigt stöd och hjälp, att vara enskilda till hjälp med råd och hänvisning till de lokala sällskapen, att sammanföra, framföra och förhandla om gemensamma önskningar gällande stöd åt rörelsen samt effektiv vård av de alkoholsjuka, att informera allmänhet, läkare och m y n digheter om rörelsens mål och medel samt synsätt på alkoholproblemen, att utarbeta, sprida l i t t e r a t u r och tryckalster samt deltaga i det objektiva upplysningsarbetet angående alkoholens skadeverkningar å individ och samhälle och att åstadkomma ett stimulerande samarbete i syfte att minska alkoholproblemen bland kvinnor och ungdom.

De enskilda länksällskapen utser om-

95 ganisatoriska enheter, som krävde funkbud till rikskongressen som är högsta tionärer och administrativa insatser på beslutande instans. Förbundets uppgifett helt annat sätt än vad som ansågs ter och arbetsformer bestämmes av konförenligt med länkidén, som endast förgressen. Några avgifter utgår ej till utsatte personligt engagemang i smärriksförbundet. Vissa medel inflyter dock re grupper och frivilliga insatser av från en del lokala sällskap. Förbundet medlemmarna. Länkarbetet skulle vara baserar sin verksamhet i huvudsak på statsbidrag och bidrag från olika fack- av idéeli och frivillig natur och ej ett förbund. Vid riksförbundet finns en yrkesarbete. Funktionärer finns för närvarande anställda vid några större ombudsman anställd. Bland de särskilda initiativ som riks- länksällskap samt vid riksförbundet. Tanken att ett riksförbund omfattanförbundet tagit kan nämnas uppvaktde flertalet länksammanslutningar efningar hos regeringen rörande alkoholfektivare skulle kunna föra länkrörelforskningens inriktning och intensifiesens samlade talan såsom remissorgan, ring, problem med vård och eftervård, serviceoch informationsorgan både den alkoholsjukes svårigheter att ergentemot nya och gamla länkgrupper hålla sjukhusvård m. m. samt allmänhet och samhälle har på Inom Sällskapen Länkarna finns tre många håll ännu inte ansetts väga över distriktssammanslutningar som är ande nackdelar med ett riksförbund som slutna till riksförbundet. Vissa distriktsanförts ovan. organisationer i övrigt, som inte är anEtt 60-tal av de 117 länksäliskap som slutna till riksförbundet, kallas Länkstår utanför riksförbundet deltager tvä råd. gånger årligen i en s. k. riksträff, Fria Sammanslutningarna, vars styrelse Sällskapen Länkarnas Riksträff, som utses av de lokala länksällskapen i dihålles på olika orter i landet. Sällskastrikten, finns representerade i stort sett pet i den ort dit träffen är förlagd är i varje län. Deras uppgift är att på länsvärd och svarar för alla arrangemang. planet bedriva rådgivnings- och inforMotioner i olika frågor som skall bemationsverksamhet både inom länksällhandlas lämnas in till värdsällskapet. skapen och utåt mot allmänheten och Riksträffarnas syfte är främst att öka samhällsorganen. De h a r dessutom till gemenskapen mellan olika föreningar uppgift att hjälpa till med bildandet av samt byta erfarenheter. I skilda frågor nya länksällskap. En annan viktig uppgöres uttalanden. Vid riksträffen i degift är att verka för en god kontakt med cember 1965 i Uppsala behandlades landstingen och deras vårdorgan. På medlemsvård, frågan om riskerna för en del håll sker ett direkt samarbete tablettmissbruk i samband med medimellan distrikten eller råden och olika cinsk behandling av alkoholmissbruk vårdinrättningar. Representanter för distriktssammanslutningarna besöker m. m. Länkens Kamratförbund bildades bl. a. vårdinrättningarna varvid åtskil1951 och består av ett flertal grupper liga patienter med alkoholproblem ges av Kamratföreningen Länken. Den förstillfälle till kontakt med länkrörelsen. ta kamratföreningen bildades i GöteSom framgår av tabell 5.1 står åtskilliga enskilda sällskap utanför riks- borg 1948. Bakgrunden till bildandet av den första föreningen var missförbundet. Orsaken härtill är främst att nöje med Sällskapet Länkarnas orgaman på många håll redan från början nisationsformer som vid denna tid i ställde sig skeptisk till alltför stora or-

96 flertalet sällskap innebar rösträtt först efter sex månaders medlemskap. Genom en i och för sig bagatellartad händelse, som fick sin tillspetsning i anledning av frånvaron av rösträtt, skedde en utbrytning ur Sällskapet Länkarna i Göteborg och en kamratförening skapades. I Kamratföreningarna Länken har medlemmarna rösträtt omedelbart efter det att de erhållit medlemskap och betalt kvartalsavgift. (I Sällskapen Länkarna krävs vanligen tre månaders avhållsamhet innan rösträtt beviljas.) Man har vidare enligt uppgift mer liberals bestämmelser då det gäller återfall och deras konsekvenser för medlems rösträtt och eventuell uteslutning. Man motsätter sig ävenledes anställandet av funktionärer inom såväl lokalavdelningar som förbund.

Kamratföreningarna Länken är — liksom Sällskapet Länkarna — även organiserade på distrikt, vilket inneb ä r att de föreningar som geografiskt sett ligger i samma landstingsområde bildar ett distrikt. Antalet distrikt är åtta. Distriktens uppgift är i huvudsak att bilda nya lokalföreningar, vara en sammanhållande länk mellan föreningarna, hjälpa till med informationen samt skapa goda samarbetsförhållanden med landstingen och deras vårdinrättningar. Som framgår av tabell 5.1 står fyra kamratföreningar (645 medlemmar) utanför Länkens Kamratförbund. Orsakerna härtill är flera. Kamratföreningen Länken i Göteborg, som h a r åtta distriktsavdelningar med sammanlagt 550 medlemmar, lämnade förbundet till följd av skilda meningar angående frågan om statsbidrag till konvalescenthemmet Hwidehus. Göteborgsföreningen ställde sig därvid avvisande till statsbidrag.

Länkens Kamratförbund bildades främst med anledning av lokalföreningarnas svårigheter att på ett effektivt sätt stödja och hjälpa nybildade föreningar, önskemål eller behov fanns Ringen, förening för nykter livsföäven rörande frågan om att sammanring, bildades i Göteborg 1953. Denna sluta föreningar över hela landet i en förening tillskapades av medlemmar större enhet och med ungefär likartat som tillhört Kamratföreningen Länorganisationsmönster. Ett annat skä] ken. Ringens medlemmar kommer bl. a. var önskemålet om att ett förbund skul- från grupper som företagare och afle kunna åtaga sig administrationen av färsmän. Varje medlem h a r rätt att vadet av föreningarna startade konvales- ra anonym och man framträder inte centhemmet Hwidehus. offentligt med sina namn på samma Kamratförbundets målsättning är att sätt som inom länksammanslutningargenom initiativ och uppvaktningar hos na. myndigheter, som h a r nykterhetsvårFöreningen är organiserad med en dande eller alkoholpolitiska uppgifter, styrelse bestående av en ordförande, samt hos kommuner, landsting och riks- fem ordinarie ledamöter och två suppdag följa och bevaka utvecklingen och leanter. Rösträtt inträder så fort medi största möjliga utsträckning arbeta lemsavgiften, som uppgår till 10 kr. per för att realistiska och erfarenhetsmäs- månad, är betald. Föreningen erhåller siga synpunkter lägges på alkoholpro- anslag till lokalhyran från Göteborgs blemet. Förbundsstyrelsen väljes av stad. kongressen, som är det högsta besluVerksamheten är tämligen sluten. Man tande organet. Vid kongressen är kamh a r täta sammankomster av klubbkaratföreningarna representerade. raktär. Föreningen driver ej någon

97 egen medicinsk verksamhet men h a r intimt samarbete med läkare och sjukhus. Varje medlem h a r en kontaktman inom föreningen som vid behov anlitas som stöd i besvärliga situationer. En medlemsvårdskommitté finns som hjälper till att ordna samarbetet med läkare samt enskilda medlemmars rehabiliteringsprogram m. m. Anonyma Alkoholister, AA, skiljer sig ifråga om ideologi och uppfattning om alkoholismen och lösningen av dess problem från länkrörelsen. AA-rörelsen, som är helt fristående från länksammanslutningarna, är — som tidigare påpekats — självförsörjande och internationell medan länkrörelsen mottar ekonomiska bidrag och snarast har lokal eller nationell karaktär. I Sverige finns tio AA-grupper, två i Stockholm, tre i Göteborg, två i Borås, en i vardera Malmö, Vänersborg och Gävle. Dessutom finns det många enskilda som är registrerade men ej medlemmar i någon grupp. AA-grupperna har ingen styrelse och inga stadgar. Om två eller flera alkoholsjuka människor träffas regelbundet för att hålla sig nyktra kan de kalla sig för en AAgrupp. Detta gäller under förutsättning att de inte tar emot ekonomisk hjälp utifrån och i övrigt respekterar AArörelsens allmänna principer. Anonymiteten respekteras och ingen behöver i grupperna uppge sitt namn eller sin ställning. Varje grupp betjänas snarare än styres av kortvarigt arbetande gruppkommittéer, uttagna bland medlemmarna för att förbereda möteskvällarna. På detta sätt vill man undvika permanent ledarskap och prestigesträvanden inom rörelsen. Organisatoriskt fungerar AA-rörelsen så att man särskiljer AA-gruppernas egentliga verksamhet, som är av terapeutisk karaktär, från administrativa och organisatoriska frågor som hand1—614779

lägges vid och hänvisas till AA:s generalförsamling i New York. AA-grupperna i varje land utser årligen på ett informellt sätt (kontakten mellan grupperna underlättas av ett internationellt register) 1—5 medlemmar, som är tillräckligt språkkunniga samt villiga att åtaga sig uppgiften att fungera som ombud vid generalförsamlingen. Bland de 12 000 grupper i hela världen som finns tas 100 ombud ut. Under generalförsamlingen står ett förtroenderåd som består av 10 AA-medlemmar och 8—9 utomstående. De senare, som vanligen utgöres av framstående personer inom vetenskap och samhällsliv, h a r till uppgift att utåt bevaka AA:s fastställda principer emedan medlemmarna ej själva framträder med sina namn. Under förtroenderådet i New York finns huvudkontoret, som är verkställande organ, bokförlaget, som ombesörjer utgivandet av AA-litteraturen samt redaktionen för AA Grapevine, som är rörelsens internationella tidskrift. Vid huvudkontoret finns ett 30-tal heltidsanställda språkkunniga AA-medlemmar, huvudsakligen kvinnliga, för intern och extern informationsservice. F ö r kontakten med huvudkontoret och AA i övriga delar av världen svarar centralkommittéer i de olika länderna. Omkring 350 000 manliga och kvinnliga alkoholister i ett 90-tal länder är inregistrerade vid AA:s internationella huvudkontor såsom individer eller grupper tillhörande den internationella AA-rörelsen. En förutsättning för inregistrering är att en grupp eller en individ inte tar emot ekonomiskt stöd från stat, kommun eller enskilda och inte h a r anknytning till annan rörelse. En av AA:s viktigaste p r i n c i p e r är att rörelsen i sin helhet liksom varje lokal grupp inte skall ta emot penningmedel från utomstående. Man litar i

98 stället till frivilliga bidrag (som är maximerade) från de egna medlemmarna och tar inte heller upp inträdeseller medlemsavgifter. Materiell hjälp i form av pengar, anskaffandet av arbete, bostad etc. anses vara till ringa eller ingen nytta vad alkoholproblemet beträffar. Man driver inte heller egna sjukvårdsinrättningar, vilohem, klubbhus, eller någon form av verksamhet som redan drivs av a n d r a organ. P r i n cipen att materiell hjälp inte skall tilllåtas undanskymma det egentliga problemet, som gäller alkoholmissbruket och individen själv, anses i mycket hög grad ha bidragit till sammanhållningen och de resultat man uppnått inom AArörelsen. Anonyma Alkoholisters enda syfte är att medlemmarna skall sluta dricka. Detta uppnås genom ett konkret rehabiliteringsprogram kallat de »12 stegen», som varje hjälpsökande föreslås tillämpa i sitt dagliga liv. Sammanhållningen inom AA bygger förutom på de »12 stegen» på »12 traditioner» som är förslag om h u r medlemmarna lämpligen arbetar tillsammans som grupper och som en stor gemenskap. Alkoholismen som sådan betraktas inom AA som ett hälsoproblem snarare än som ett socialt eller moraliskt problem. Medicinsk vård är inte någon del av AA:s program, men hjälp till att få sådan vård ges, om den hjälpsökande så önskar. Inom AA har man ingen medicinsk uppfattning om alkoholism och ingen formell definition på densamma men i AA-litteraturen beskrivs sjukdomen som ett ständigt tilltagande fysiskt begär parat med en själslig besatthet eller mani att dricka mera, sedan man en gång börjat. I stället för att »kämpa mot» sjukdomen innebär AA:s ideologi snarare att uppge kampen och att acceptera sjukdomen. Kapitulationen

underlättas genom en r a d åtgärder r ö rande den alkoholsjuke själv, bland annat genom det s. k. »24-timmarsprogrammet». Detta innebär att den sjuke inte behöver tänka sig ett helt liv utan sprit utan bara för »idag», varigenom han uppskjuter frågan om att ta ett glas tills »i morgon». Han vill kanske inte ta det då heller, uppskjuter det en dag till osv. och märker redan att hälsan liksom ekonomin börjar förbättras. Detta i sin tur gör det lättare att klara nästa dag osv. På gruppsammankomsterna berättar man mestadels om hur man en gång hade det och h u r man genom tillämpningen av AA:s program i sitt dagliga liv så småningom lyckades bemästra sin sjukdom. På sammankomsterna diskuteras vidare de »12 stegen», de »12 traditionerna» och därmed h u r rehabiliteringsprogrammet individuellt kan tolkas. Den personliga kontakten är härvid av stor betydelse. Syftet med gruppverksamheten är inte underhållning, trivselkvällar eller dylikt utan en uppslutning kring lösningen av alkoholproblemet. Genom tillämpning av AA:s principer anses alkoholisten bli i stånd att satsa på kvarvarande positiva resurser inom sitt eget jag, varigenom han åter blir en fullt samhällsduglig medborgare och lär sig leva ett normalt liv utan att få en känsla av att han berövats något genom att ge upp spriten. Den alkoholsjuke anses på detta sätt så småningom lära sig värdera allt han får genom AA förutom nykterhet, t. ex. återvunnen hälsa, förbättrad prestationsförmåga i sitt arbete, familjens, arbetsgivarens och arbetskamraternas förtroende och respekt, förbättrad ekonomi m. m. Då AA ställer princip före person framträder medlemmarna alltid anonymt i tryck, i radio, film, TV och i

99 a n d r a offentliga sammanhang. Medlemm a r n a är anonyma även i AA:s egna tidningar och publikationer samt — som tidigare påpekats — om så önskas i grupperna. AA-rörelsen hade från början vissa inslag i sitt program som var av kristen natur men betraktar sig numera som varande icke religiös. Många ateister tillhör rörelsen. Till följd av rörelsens slutna karaktär rekryteras bl. a. medlemmar från grupper i högre samhällsställning. AA-rörelsen är vidare opolitisk och företräder ingen uppfattning beträffande nykterhetsvårdens och rusdrycksförsäljningslagstiftningens utformning, verksamheten vid nykterhetsnämnder och vårdanstalter etc. AA-rörelsen har inga speciella önskemål eller krav som riktar sig möt vare sig enskild eller samhälle. TUS-orden (Trivsel Utan Sprit) bildades i Stockholm 1955 och är fristående i förhållande till såväl länkrörelsen som AA-rörelsen. Den h a r liksom andra sammanslutningar som målsättning att genom ömsesidig hjälp skapa förutsättningar för en alkoholfri livsföring samt verka för vidgad upplysning om alkoholfrågan. Karakteristiskt för orden, som fungerar som en klubb, är att man inte bara tar avstånd från bruket av sprit utan även från diskussioner om alkoholen och dess följder. TUS-ordens verksamhet h a r minskat under senare år och antalet medlemmar torde för n ä r v a r a n d e endast uppgå till ett p a r tiotal. Klubb 10 i Farsta är en sammanslutning av utskrivna patienter som vårdats på mentalsjukhus samt alkoholsjuka vårdade på vårdanstalter och sjukhus. Klubben bildades 1959 av patienter vid en avdelning på Långbro sjukhus i Stockholm. Klubben var i begynnelsen en samtalsgrupp ledd av en avdelningsläkare vid sjukhuset. Klubben utveck-

lades så småningom till en sammanslutning för från avdelningen utskrivna patienter men står även öppen för andra. Klubbens syfte är att för utskrivna patienter från sjukhus och vårdanstalter kunna fylla främst en eftervårdande funktion genom möjligheter att ge hjälp, gemenskap och trygghet efter utskrivningen. Medlemsantalet är drygt 260. Förutom de nämnda Länk- och AAsammanslutningarna finns en del övriga organisationer av mindre omfattning. I Göteborg h a r bl. a. stuveriarbetarna en egen sammanslutning. På något håll finns mer lösliga sammanslutningar som står öppna även för andra än alkoholskadade. Ansatser till skandinaviskt samarbete h a r bl. a. kommit till stånd med »Ring i Ring»-rörelsen i Danmark som numera kallar sig »Landsföreningen Länken». I övrigt kan nämnas att försök h a r gjorts att bilda mindre länkgrupper på ett p a r vårdanstalter. Dessa försök h a r främst syftat till att tillvarata de intagnas intressen, främja diskussionen kring de intagnas alkoholproblem etc. Inom olika länksammanslutningar finns m i n d r e organisatoriska enheter som vidare bör omnämnas. Det finns sålunda främst i de större städerna sektioner eller sammanslutningar — ibland mer eller mindre fristående — för alkoholskadade kvinnor och ungdomar (bl. a. Sällskapet Kvinnolänkarna och Stiftelsen Ungdomskontakt i Stockholm).

Arbetsmetoder

och

vårdresurser

Som tidigare antytts har medlemmarna både i länkrörelsen liksom AA-grupp e r n a till uppgift att genom ömsesidig hjälp bistå varandra i föresatsen att

100 avstå från sprit. Det gäller därför att så långt det går skapa en naturlig gemenskap genom täta sammankomster samt — vilket är fallet inom länkrörelsen — en aktiviserande fritidsverksamhet. Vanligtvis h a r länkföreningar och sällskap möten varje vecka under fria former. I dessa sammankomster deltar ofta även fästmör och fruar, vilka är involverade i den enskilda medlemmens situation och problem och vars anknytning till länkrörelsens verksamhet av medlemmarna anses vara mycket värdefull. Möjligheten för den enskilde att deltaga i en samvaro i en liten eller stor lokal som är fylld av länkmedlemmar och anhöriga ger en känsla av gemenskap söm för många är av väsentlig betydelse för att det över huvud taget skall finnas möjligheter att avstå från alkohol eller bli botad från alkoholsjukdomen. Länksällskapens möten har ofta väckelsékaraktär med kampsånger och vittnesbörd som inte sällan av utomstående lätt torde kunna uppfattas som naiva eller av tveksamt värde. Inte desto mindre torde det egentliga värdet ofta ligga i att människor känslomässigt rycks med och därmed blir i tillfälle att både uppleva gemenskap och att konstatera att andra genom rörelsen kunnat lära sig att bemästra sin alkoholism och följderna därav. Förutom deltagande i de regelbundna och större sammankomsterna h a r man på många håll skapat olika sektioner för sysselsättningar av olika slag som bridge, schack, teater, studiecirkelverksamhet m. m. En viktig arbetsprincip är att medlemmarna själva och ej anställda funktionärer organiserar och leder fritidsverksamheten. Man anser det vidare angeläget att avdelningarna ej blir så stora att den personliga kontakten går förlorad. Under många gånger besvärliga och

påfrestande förhållanden gör medlemmar aktiva insatser för att hjälpa kamrater som befinner sig i akuta perioder av alkoholmissbruk. Man bistår därvid vederbörande på olika sätt genom att skaffa medicinsk hjälp, föra honom till en länklokal för uppsikt under den besvärliga första abstinenstiden osv. Man finner det naturligt att ge av sin fritid som ett uttryck för den erkänsla och tacksamhet man känner därför att man själv en gång blivit hjälpt. Även de medlemmar som är i riskzonen tas om hand på olika sätt. Enskilda samtal, gruppsamtal, eller arrangemang av annat slag vidtages för att förebygga återf allsperioder. Flertalet länkföreningar och sällskap har organiserat samarbete med för uppgiften intresserade och lämpliga läkare, som i akuta situationer biträder och vid behov meddelar mer eller m i n d r e regelbunden poliklinisk behandling. I många länklokaler finns förutom expedition och samlingslokaler även läkarmottagning samt i många fall ett eller flera rum med b ä d d a r som tillfälligt kan utnyttjas som sjukrum och som övernattningsrum av t. ex. bostadslösa som kommer från anstalt och behöver hjälp i återanpassningen till arbetslivet. Enligt uppgifter i statsbidragsansökningarna förfogar de statsbidragssökande föreningarna över ett 90-tal sjukbäddar och ett 20-tal b ä d d a r för övernattning. Det finns även ett mindre antal polikliniker organiserade där läkare några timmar i veckan h a r mottagning för länksällskapens egna medlemmar. En del halvöppna vårdformer av inackorderings- eller övergångshemstyp liksom andra slag av övernattningsmöjligheter finns p å ett 20-tal orter. Platsantalet varierar vanligen mellan ett p a r platser och ett 20-tal. Ifrågavarande inackorderingshemsverksam-

101 het drivs av de enskilda länkgrupperna. Visst kommunalt stöd i form av bidrag, fria lokaler eller dylikt ges i många fall. Vårdavgifterna för helinackordering skiftar och uppgår vanligen till 10—12 kr. per dygn. De olika länksammanslutningarna i Sverige förfogar över ett 10-tal konvalescenthem, som drivs i egen regi antingen av lokalavdelningar eller i något fall av en riksorganisation. Konvalescenthemmen fungerar i en del fall samtidigt som sommarhem, semesterhem eller inackorderingshem. Såväl de slutna som halvöppna vårdformerna som drivs i länkrörelsens regi är ur organisationssynpunkt flexibla och tillfälliga övernattningsmöjligheter kan på många håll t. ex. vid behov lätt skapas. Vårdtiderna vid konvalescenthemmen är i allmänhet korta och uppgår högst till 1—2 månader. Vårdavgifternas storlek varierar. Enskilda vårdanstalten öjersjöhemmet, Partilie, som drivs av Sällskapet Länkarna av 1948 i Göteborg, är det enda av länkrörelsens konvalescenthem som direkt erhåller statsbidrag och som formellt drivs som en enskild vårdanstalt. Styrelsen för hemmet består av sju ledamöter varav fem tillhör länksällskapet och två är utomstående. Förutom de nämnda vårdresurserna h a r åtskilliga länkföreningar och sällskap sportstugor samt sommar- eller semesterhem för sina medlemmar. Länkrörelsen förfogar som synes över ett flertal mindre vårdanordningar som kan komma medlemmarna till direkt nytta. F ö r den enskilde torde möjligheterna till vård och behandling inom den egna föreningen vara av stor betydelse u n d e r återfallsperioderna. Flertalet företrädare för länkrörelsen torde beträffande utbyggnaden av egna vård- och behandlingsmöjligheter för

medlemmarna vara av den uppfatta ningen att länkrörelsen endast bör förfoga över mindre och enklare vårdanordningar medan samhället bör skapa de vårdinstitutioner som kan behövas för att ge mera kvalificerad vård. För att stimulera den enskilde länkmedlemmen i rehabiliteringsarbetet ställer man inom rörelsen upp kortsiktiga mål att sträva mot. Under utvecklingsåren infördes vissa tecken, nålar, märken, bordstandar m. m. som vid samlingstillfällen delades ut som bevis för en bestämd tids fullständig avhållsamhet. Detta förfaringssätt kan av utomstående kanske tyckas vara av tveksamt värde, men torde för den enskilde, som misslyckats många gånger, ofta vara ett konkret bevis på att han åtminstone lyckats uppnå vissa närliggande mål. Dessutom hjälper utdelningen av tecken m. m. den lokala gruppen att klarare bedöma resultaten av rehabiliteringsarbetet. Inom AArörelsen förekommer ej utdelning av utmärkelsetecken. Sammanslutningarnas information till medlemmar och ibland till utomstående sker på olika sätt. Det främsta informationssättet är utgivandet av egna tidningar. Bland de tidningar och tidskrifter som på olika orter ges ut kan följande omnämnas. Vt länkar (Sällskapen Länkarna, anslutna till riksförbundet), Lånknytt (Sällskapen Länkarna, ej anslutna till riksförbundet), Sydlänkar (Sällskapet Länkarna i Malmö), Lånkkamraten (Länkens Kamratför-* bund), Aktuell Debatt (Kamratföreningen Länken i Göteborg), Ringbladet (Ringen i Göteborg), Klubb 10 (Klubb 10 i Farsta) och AA Grapevine (AA-rörelsen). För AA-grupperna distribueras A A-

102 litteratur på svenska från det internationella huvudkontoret i New York samt från centralkommittén för AA i Sverige. Förutom tidningar distribueras inom länkrörelsen cirkulärskrivelser, årsberättelser, broschyrer m. m. till medlemmar och sympatisörer.

Statsbidrag

Tabell 5.2. Antal statsbidragssökande länkorganisationer budgetåren 1954/55, 1957/58—1965/66

År

1954/55 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66

m.m.

Länkrörelsen finansierar sin verksamhet genom medlemsavgifter (som varierar mellan 1—5 kr per m å n ) , egna lotterier, bidrag i övrigt från egna medlemmar, bidrag från stat, kommun, landsting, stiftelser, organisationer, företag etc. AA-grupperna bekostar själva helt verksamheten. Riksdagen h a r sedan länge anvisat ett särskilt anslag för bidrag till Länkrörelsen, vilket ställes till socialstyrelsens förfogande att fördelas mellan länkorganisationer och liknande sammanslutningar. Bidraget till Länkrörelsen m . m . uppgår för budgetåret 1966/67 till 600 000 kr. F r å n och med nämnda budgetår har möjlighet öppnats att försöksvis lämna bidrag till sammanslutningar av personer, som varit läkemedelsmissbrukare i de fall, då sammanslutningarna har ett liknande syfte som länkrörelsen. För budgetåret 1967/68 beräknas bidraget till länkrörelsen m. m. uppgå till 700 000 kr. Antalet statsbidragssökande föreningar m. m. framgår av tabell 5.2. Det genomsnittliga bidraget p e r förening eller sällskap var 1956/57 ca 300 kr., 1962/63 ca 1 100 kr. och 1965/66 ca 3 700 kr. Socialstyrelsen har mottagit ansökningar om bidrag avseende ett belopp av ca 900 000 kr. under budgetåret 1965/66. Antalet föreningar och sällskap som ej sökt statsbidrag budgetåret 1965/66

1 Antal organisationer 81 105 113 122 124 122 132 127 132 l 148

Antal medlemmar under närmast föreg. verksamhetsår ca

ca ca ca ca ca ca ca

6 200 6 400 6 200 4 800 5 700 6 000 8 670

Statsbidrag beviljat till samtliga 148 organisationer som sökt bidrag.

uppgår tillsammans med AA-grupperna till 68 (2 231 medlemmar). De statsbidragssökande länkorganisationernas övriga inkomster framgår av tabell 5.3. Som jämförelse kan nämnas att år 1960 erhöll de statsbidragssökande länkföreningarna (enligt socialstyrelsens petita 1962/63) landstingsbidrag om tillhopa över 71 000 kr. och andra kommunala anslag till ett sammanlagt belopp av ca 458 000 kr. varav ca 146 000 avsåg hyresbidrag. Därutöver åtnjöt 1960 ett 40-tal föreningar förmånen av fria lokaler som respektive kommuner ställt till förfogande utan att värdet av förmånen uppskattats i pengar. Betydande bidrag utgår även till icke statsbidragssökande länkorganisationer. Som exempel på kommunala anslag kan nämnas att Stockholms stads nykterhetsnämnd under 1964 lämnat drygt 81000 kr. i bidrag till olika länksammanslutningar i staden. Stockholm läns landsting lämnade 1965 18 000 kr. till länksammanslutningarna i länet.

103 Tabell 5.3. De statsbidragssökande länkorganisationernas statsbidrag år 1964

Bidragsgivare

Anslag

inkomster

förutom

Därav till hyra, värme etc.

Bidrag beviljade av stads-resp. kommunalfullmäk757 192 382 018 tige 88 520 Bidrag beviljade av landsting Bidrag från stiftelser, organisationer (t. ex. fack140 847 förbund), företag m. fl övriga inkomster (lotterier m. m. dock ej medlems 445 036 avgifter) 382 018 1 431 5951 Summa kr. i Av 148 statsbidragssökande föreningar erhöll 60 förmåner såsom fri lokal m.m. utan angivande av värdet. vid främst fråga om mötes verksamhet, fritidsverksamhet m. m. Medlemmar som ur alkoholsynpunkt befinner sig i kriTanken att alkoholsjuka inbördes skulle kunna stödja och hjälpa varand- tiska situationer h a r möjlighet att erhålla hjälp och stöd från kamrater, hjälp r a fanns redan u n d e r 1800-talet. Den internationellt mest kända organisatio- med läkarkontakt eller inläggning p å nen Anonyma Alkoholister, AA, bilda- någon av länksammanslutningens vårddes i USA år 1935. Det första länksäll- anordningar. De lokala länkföreningarskapet i Syerige bildades i Stockholm na och sällskapen äger eller disponerar 1945 och den första AA-gruppen 1953. lokaler som i många fall förutom samSammanslutningar för alkoholskadade lingssalar och expedition även h a r växte snabbast i mitten av 1950-talet läkarrum eller poliklinik, sjukrum eller och omfattar nu drygt 11 000 medlem- r u m med övernattningsmöjligheter. Vism a r fördelade på Sällskapen Länkarna sa länkföreningar driver vidare in(varav en del är anslutna till Sällska- ackorderingshem, konvalescenthem, h a r pet Länkarnas Riksförbund), Kamrat- sportstugor, sommar- och semesterhem. föreningen Länken (varav flertalet fö- Ett länksällskap driver med hjälp av reningar är anslutna till Länkens Kam- statsbidrag en enskild vårdanstalt för ratförbund), Ringen, AA och några alkoholmissbrukare. Bidrag till länkarsmärre lokala sammanslutningar i öv- nas verksamhet utgår från enskilda, rigt. AA-rörelsen, som är helt friståen- kommuner, landsting, organisationer, företag och staten. de från länkarna, är självförsörjande Efter länkrörelsens utvecklingsår och internationell medan länkrörelsen snarast h a r lokal eller nationell ka- u n d e r senare delen av 1940-talet hade raktär och i allmänhet tar emot ekono- rörelsen enligt mångas uppfattning sin miskt stöd från enskilda och offent- intensivaste period i mitten av 1950talet. Trots splittringstendenser och liga organ. De olika länkgrupperna bedriver strid om organisationsprinciper m. m. verksamhet av skilda slag. Det är här- h a r rörelsen så småningom konsoliSammanfattning

och

diskussion

104 derats och framstår liksom AA numera koholister lockat så många och varit för åtskilliga alkoholsjuka som ett allt så många till hjälp? En viktig orsak betydelsefullare alternativ till den nyk- härtill torde vara att dessa sammanterhetsvård som samhället bedriver. slutningar till skillnad från samhällets F r å n samhällets synpunkt framstår vårdorgan helt och fullt från början länkrörelsen liksom AA-rörelsen främst har förmågan att acceptera den alkosom ett komplement till den offentliga holsjuke sådan han är. Alkoholmissnykterhetsvården. brukaren upplever sig oftast som avRörelserna kännetecknas för närva- vikande och annorlunda, känner sig rande av stor aktivitet även om de — moraliskt fördömd, isolerad och utstött. liksom föreningsrörelsen i stort — nå- Han är inte sällan misstänksam mot got torde ha påverkats av den struktu- omgivningen och vanligen försvarsinrella omvandlingen i samhället med ställd. I detta läge h a r sammanslutökad rörlighet på arbetsmarknaden, ningar av alkholister stora möjligheter under fritiden, omflyttning etc. En viss att hjälpa, eftersom den enskilde som förnyelse i arbetsmetoderna har kunnat missbrukare eller alkoholsjuk inte beförmärkas på ett p a r håll inom länk- höver inta en försvarsattityd inför förrörelsen. Man isolerar sig inte i sam- slag om vård och behandling. ma grad som tidigare. Både i föreningsEn annan viktig orsak till sammanlivet och genom inriktning av studie- slutningarnas framgång torde vara det verksamheten på mer allmänna ämnen förhållandet att medlemskapet kräver torde dessa nya tendenser göra sig gäl- engagemang, aktivitet, egen vilja till lande. avhållsamhet och att det samtidigt Resultaten av länkrörelsens och AA- skänker den enskilde gemenskap som rörelsens verksamhet är svåra att mäta han kanske tidigare saknat. eller redovisa. Flertalet bedömare torEn annan väsentlig faktor är att den de hysa den på erfarenhet grundade alkolholsjukes erfarenhet av alkoholuppfattningen att rörelserna under de missbruket och därmed av h u r omgivå r de varit verksamma för åtskilliga ningens kritik och avståndstagande netusentals människor i Sverige betytt gativt påverkar den enskilde missbrumycket och dessutom för många kan- karen kan utnyttjas för att hjälpa andra ske varit den enda möjligheten till re- alkoholsjuka att bemästra sina alkohabilitering och resocialisering. holproblem. En erfarenhet som tidiUtdelningen av tecken av olika slag gare enbart inneburit en belastning som bevis för fullständig avhållsam- kan sålunda få ett positivt värde i rehet under kortare eller längre tidspe- habiliteringsarbetet. rioder kan inom länksammanslutningMedlemskapet i en sammanslutning arna i viss utsträckning siffermässigt för alkoholskadade medför viss tryggange betydelsen av de enskilda före- het för den enskilde eftersom återfall ningarnas verksamhet. Som ett exem- ej på samma sätt som annars behöver pel h ä r p å kan nämnas att Kamratföre- betyda åtgärder, vilka av den enskilde ningen Länkens distrikt i Göteborg ofta uppfattas som repressalier från (550 medlemmar) under åren 1948 samhällets sida. Den ångest, som tillhör 1965 delat ut följande antal förtjänst- sjukdomsbilden och som är av negativ tecken: 675 ettårsmärken, 439 tvåårs- betydelse i behandlingsarbetet, får ej standar, 203 femårsringar och 35 10- ytterligare näring genom rädsla för att årsmärken. samhället skall vidtaga tvångsåtgärder Varför har sammanslutningar av al- av olika slag.

105 För många betyder vidare grupptillhörigheten som sådan samt anonymiteten mycket. Den aktivitet som fordras för deltagande i arbetet för att hjälpa andra är även av utomordentlig betydelse i rehabiliteringsarbetet och skiljer sig från de risker till ökad passivisering som en del av samhällets vårdåtgärder — främst sluten vård på anstalt — trots olika aktiviserande anordningar fortfarande onekligen medför. Det intensiva personliga engagemang som många medlemmar inom länkrörelsen ådagalägger torde vara en av anledningarna till att meningar lätt bryts och att stridigheter och utbrytningar lättare än till synes i a n d r a organisationer kommer till stånd. Även de sporadiska återfall, som kan inträffa, föranleder lätt bristande kontinuitet i organisationsarbetet.

Mångfalden sammanslutningar för alkoholskadade liksom den organisatoriska flexibilitet som kännetecknar rörelserna torde ha vissa positiva drag. Av verksamheten intresserade alkoholsjuka h a r sålunda på många större orter möjlighet att välja mellan ett p a r eller flera olika sammanslutningar. Nackdelen med alltför många olika sammanslutningar av alkoholsjuka torde i gengäld vara svårigheter för rörelsen i stort att som intressegrupp på ett samlat och entydigt sätt föra fram sina synpunkter på olika frågor som t. ex. samhällets nykterhetsvård m. m. Ingen tvekan torde dock råda om att sammanslutningarna bedriver en verksamhet som — inte minst för eftervården av alkoholskadade — torde vara av oskattbart värde både för den enskilde och samhället.

KAPITEL 6 Forskning

Olika

alkoholforskningsområden

Systematisk forskning rörande orsakerna till och botandet av alkoholismen är en relativt ung företeelse i vårt samhälle. Detta gäller även internationellt sett. Det är först under de senaste decennierna som alkoholforskningen tagit fart och behov av sådan forskning blivit mera uppenbart. Termen alkoholforskning definieras ibland olika. I det följande indelas alkoholforskningen i två huvudområden nämligen dels medicinsk alkoholforskning, innefattande främst frågan om alkoholens verkningar i organismen samt alkoholismens utbredning, uppkomst, kliniska former, komplikationer och behandling (teoretisk, klinisk/medicinsk, socialmedicinsk forskning etc), och dels samhällsvetenskaplig alkoholforskning innefattande undersökningar om alkoholbrukets individuella och sociala funktion och skadeverkningar samt de offentliga och enskilda åtgärderna mot alkoholskadorna och dessa åtgärders resultat. Till stor del ryms dessa senare forskningsobjekt inom psykologins, sociologins och kriminologins ämnesområden. Några skarpa gränser mellan den medicinska och samhällsvetenskapliga alkoholforskningen kan man inte dra. I många forskningsprojekt ingår moment som berör båda huvudområdena. Målsättning Alkoholforskningens mest centrala målsättning är att kartlägga alkoholismens

uppkomstmekanismer, de olika alkoholsjukdomarna och att främja utvecklingen av adekvata behandlingsmetoder för dess botande. Forskningen h a r dessutom målsättningen att utveckla metoder för det förebyggande arbetet. De kunskaper om alkoholens verkningar, som samhället anser sig böra förmedla för att förhindra uppkomsten av alkoholskador och som meddelas genom allmän undervisning och upplysning, skall i möjligaste mån grundas på objektiva forskningsresultat. I övrigt kan forskningens resultat utgöra en väsentlig grund för undervisning och utbildning av den arbetskraft, som arbetar eller h a r för avsikt att arbeta inom vårdområdet både som planerare, administratörer, socialarbetare, läkare och psykologer.

Utveckling En objektiv alkoholforskning h a r hitintills endast haft begränsad betydelse för utformningen av samhällets alkoholpolitik och vårdlagstiftning. Bland den forskning som mer direkt h a r berört eller påverkat utformningen av samhällets nykterhetspolitik kan nämnas de statistiska undersökningar och sammanställningar som utfördes av 1944 års nykterhetskommitté, vilket behandlas närmare i det följande. De grundtankar och idéer som huvudsakligen legat till grund för utformningen av vårdlagstiftningen, restriktionslagstiftningen och nykterhetsupplysningen h ä r r ö r främst från det nyk-

107 terhetspolitiska idéinnehåll, som utformats inom nykterhetsrörelsen och den närstående kretsar. De nykterhetskämpar som i slutet av förra århundradet och i början av detta bekämpade alkoholen och dess skadeverkningar gjorde detta utifrån en odiskutabel nykterhetspolitisk ideologi. Företrädarna för denna ideologi bars upp av en personlig övertygelse som inte sällan var förankrad i en religiös miljö. Målet var entydigt och medlen enkla. Man kämpade för personlig helnykterhet och totalförbud. I den stundom häftiga striden fanns med undantag av vissa fysiologiska undersökningar ej utrymme för orsakssökande, objektiv och förutsättningslös medicinsk och social forskning. I kampen mot alkoholen ansåg man att det först och främst gällde att hejda den nöd och fattigdom som följde i alkoholmissbrukets spår. I dag är förhållandena annorlunda. Alkoholvanorna liksom alkoholmissbrukets omfattning och skadeverkningar är av annan karaktär än tidigare. Flera grupper samhällsmedborgare intresser a r sig för nykterhetspolitiken och nykterhetsvården. Synen på alkoholens roll och funktion i samhället h a r därmed kunnat bli mer nyanserad och attityden till de alkoholskadade eller till människor med alkoholproblem delvis en annan. Man h a r i den allmänna debatten vågat vidgå eller erkänna det positiva värde alkoholen kan ha för många medborgare. F ö r närvarande torde en mer eller mindre smärtsam omvärdering eller attitydförändring i dessa kontroversiella frågor vara på väg att ske både inom nykterhetsrörelsen och inom samhället i stort. Även alkoholforskningen och urvalet av forskare har påverkats av de ovan berörda nykterhetspolitiska strömningarna. Alkoholforskningen h a r sålunda till betydande del varit företrädd av

forskare som h a r ansett sig själva vara och även av andra uppfattats som nykterhetskämpar. Under de senaste decennierna torde dock forskningen inom detta område i Sverige och i ännu större utsträckning i övriga nordiska länder ha frigjort sig från sin tidigare ensidiga ideologiska förankring. Likaså h a r organisationen av alkoholforskningen blivit rationellare och mera objektivt vetenskapligt inriktad. Metoderna att undersöka alkoholens funktion, alkoholismens uppkomst och botande h a r förbättrats såväl inom den medicinska som den samhällsvetenskapliga alkoholforskningen, ehuru de fortfarande endast torde stå i början av sin utveckling. De metodologiska problemen är stora, vilket inte minst gäller den samhällsvetenskapliga forskningen. Skapandet av effektiva mätmetoder, fastställandet av relevanta kriterier för studier av förlopp och dynamik i ett socialt skeende är ännu långt ifrån slutgiltigt lösta problem.

Behovet av

alkoholforskning

Det är främst den enskilde samhällsmedborgaren som har rätt att vid behov ställa krav på att samhällets behandling och vårdåtgärder på detta område är så differentierade, effektiva och rätt avpassade som möjligt. Den som h a r alkoholproblem eller är alkoholsjuk bör självfallet även ur samhällets synpunkt beredas största möjliga hjälp att återanpassa sig, tillfriskna, återknyta avbrutna relationer till familjemedlemmar samt på nytt ingå som en faktor i produktionslivet. Ur samhällets synpunkt är det vidare viktigt att de för nykterhetsvården avdelade resurserna användes på ett sådant sätt, att ett så gott resultat av vårdarbetet som möjligt kan uppnås. Inom nykterhetsvården är för när-

108 varande kunskaperna otillräckliga främst ifråga om behandlingsbehovet hos olika kategorier missbrukare, resultatet av vidtagna åtgärder, olika behandlingsformers målsättning, innehåll och metodik. I övrigt saknas till stor del grundläggande kunskaper om uppkomstmekanismer, alkoholvanemönster, alkoholens roll och funktion i ett samhälle, alkoholbrukets samband med faktorer som högre levnadsstandard, förändrade levnadsvanor etc. I alla de berörda sammanhangen finns det ett direkt behov av alkoholforskning. Resultatet av objektiva undersökningar byggda på v ä l a w ä g d a forskningsplaner och beprövade metoder kan vara av väsentlig betydelse för samhällets ställningstagande i frågor som berör socialpolitik och vårdlagstiftning. I t. ex. Finland h a r alkoholforskningen till väsentlig del haft direkt betydelse för samhällets utformning av såväl vården av alkoholmissbrukare som för den förda alkoholpolitiken. I övrigt finns ett behov av att undanröja de nuvarande svårigheterna att överblicka pågående forskning, att kunna ta del av forskningsresultaten samt att snabbt och i ett sammanhang kunna studera vilka olika undersökningar som gjorts inom ett speciellt ämnesområde. Den nuvarande organisation

alkoholforskningens

Statlig verksamhet

Universitet

och

högskolor

Den forskning som berör de inledningsvis nämnda ämnesområdena bedrives både som forskning av grundläggande karaktär, grundforskning, och som tilllämpad målforskning. Gränserna mellan dessa två typer av forskning är flytande. Grundforskningen bedrives

huvudsakligen vid universitet och högskolor. Även delar av den tillämpade målforskningen ingår i denna verksamhet. Forskningsprojekt som bedrives vid universitet och högskolor bekostas till betydande del genom anslag som beviljas av forskningsråden. Som all annan forskning vid universitet och högskolor är den forskning som berör alkohol- och nykterhetsvårdsområdet fri och obunden bl. a. n ä r det gäller ämnesval och metoder. Alkoholforskning förekommer främst vid en del speciellt inrättade institutioner vid medicinhögskolorna vilket beskrives närmare i det följande. Alkoholforskning bedrives även vid universiteten inom ämnesområdena sociologi, pedagogik, psykologi, kriminologi och socialmedicin. Exempel på sådan forskning är bl. a. en klientel- och prognosundersökning på ett klientel vid en statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare som psykologen R. Adrell utfört. Vid statens vårdanstalt å Gudhem h a r psykolog B. Wåhlander 1965 utfört en intervjuundersökning rörande patienternas upplevelser av sina alkoholproblem och vad de anser om den nykterhetsvård som de erhållit. Bland andra undersökningar kan nämnas en undersökning av förändringar i pojkars alkoholvanor under åren 1960—1964 som utföres av professorn i sociologi G. Boalt. Vidare undersökes effekten av mellanölets införande på den svenska marknaden samt effekten av nykterhetsundervisning eller -information i skolklasser. Inom den kriminologiska forskningen kan omnämnas en pågående undersökning av rattfyllerilagstiftningens effekt (jur. och fil. kand. H. Klette, L u n d ) , som dels baserar sig på material från offentlig statistik och dels från gjorda intervjuundersökningar. Vid sociologiska institutionen i Lund

109 (K. Hansson) har gjorts en enkätundersökning bland nykterhetsnämndens 50-tal övervakare i staden. Som exempel på socialmedicinsk forskning kan nämnas en undersökning av sambandet mellan alkoholvanor och sjukfrånvaron vid ett industriföretag som utförts vid socialmedicinska institutionen vid Lunds universitet. Vid de medicinska högskolorna förekommer alkoholforskning inom såväl medicin som psykiatri. Bland sådana undersökningar kan nämnas en undersökning av alkoholism bland tvillingar (docenten i psykiatri L. Kaij) samt en undersökning av barn till alkoholiserade fäder (docenten i barnpsykiatri I. Nyländer). Den senare undersökningen avsåg i första hand studium av barnens psykiska anpassning i hem där fadern var kronisk alkoholmissbrukare. Materialet omfattade 229 barn, vars fäder gått på behandling vid Mariapolikliniken i Stockholm. Ifråga om forskning vid de medicinska högskolorna kan exempelvis omnämnas den alkoholforskning som bedrives främst vid psykiatriska och medicinska kliniker i samarbete med forskningslaboratorier och u n d e r medverkan även av samhällsvetenskapliga forskare som sociologer och psykologer. Vid socialhögskolorna göres inom ämnesområdena socialrätt, psykologi, sociologi och social metodik vissa undersökningar som berör behandlingsmetodik och vårdresultat vid öppenvårdsinstitutioner och vårdanstalter samt lagtillämpningspraxis vid nykterhetsnämnderna. Som exempel kan nämnas soc. stud. I. Fagerströms uppsats om undersökningsförfarande enligt Nvl vid 16 nykterhetsnämnder i Kalmar län 1963 (stencil, Socialhögskolan i L u n d ) . För främjande av forskningen inom olika vetenskapliga områden h a r orga-

niserats särskilda forskningsråd av vilka i detta sammanhang kan nämnas statens medicinska forskningsråd och statens råd för samhällsforskning. Forskningsråden har tillskapats i syfte att komplettera universitets- och högskoleväsendet och skapa ökade möjligheter till samarbete dels mellan forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom och utom högskoleorganisationen. En väsentlig uppgift för forskningsråden är att åt universitet och högskolor liksom åt andra forskningsinstitutioner förvalta och fördela de resurser utöver ordinarie anslag, som är en nödvändig förutsättning för genomförandet av större forskningsprojekt. En annan av rådens huvuduppgifter är att följa vetenskapens utveckling och samhällets behov av forskning. Råden skall kunna ta initiativ inom de forskningsområden där en intensifierad eller ny forskning bedömes vara av särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organisera hela forskningsgrupper med arvodesforskare, assistenter och teknisk personal. I övrigt skall råden främja och ta initiativ till samarbete med forskare i andra länder samt främja publicering av vetenskapliga forskningsresultat. Statens medicinska

forskningsråd

Detta forskningsråd tillkom 1945. Rådet är uppdelat på två sektioner, den allmänmedicinska och den försvarsmedicinska. Den allmänmedicinska sektionen består av ordförande och 15 ledamöter. För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att ta initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Storleken av anslaget till forskningsrådet framgår av tabell 6.1. De medel som står till rådets disposition fördelas för olika ändamål. Bl. a.

110 inrättas vissa forskartjänster inom olika fält av den kliniska medicinen. Nämnden för alkoholforskning. Statens medicinska forskningsråd har givit en särskild prioriterad ställning åt alkoholforskningsobjekt. När medicinska forskningsrådet inrättades 1945 framhöll departementschefen att alkoholfrågan borde ägnas behörig uppmärksamhet från rådets sida och att ett belopp av minst 30 000 kr. dvs. 22/s % av rådets anslag under det första året borde ställas till förfogande för främjande av forskning på alkoholfrågans område. För att förbereda och behandla till medicinska forskningsrådet inkomna ansökningar tillsattes 1946 en subkommitté för alkholforskning. I denna kommittés uppgifter ingick även att ta initiativ till egna forskningsprojekt och att stimulera enskilda forskare att behandla problemställningar inom området. I anslutning till förslag väckt av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952:12) omorganiserade rådet 1953 sin subkommitté för alkoholforskning till en nämnd för alkoholforskning. Antalet ledamöter utökades därvid med en representant från det samhällsvetenskapliga forskningsrådet för att en samordning lättare skulle kunna ske av den medicinska och samhällsvetenskapliga alkoholforskningen. År 1958 omorganiserades nämnden ånyo, varvid nämndens löpande verksamhet med ansökningar om anslag övertogs av rådet medan nämnden kvarstod som en initiativgrupp för alkoholforskning. Nämnden för alkoholforskning skall medverka till att ekonomiskt stöd utgår bl. a. som direkta anslag till enskilda forskare eller grupper som är sysselsatta med eller planerar olika projekt inom alkoholforskningens område. Den skall även bevilja anslag till studieresor och till nationella, nordiska eller internationella symposier.

De av subkommittén och sedermera n ä m n d e n för alkoholforskning disponerade medlen h a r ökat i anslutning till den höjning som skett av det medicinska forskningsrådets anslag, vilket framgår av tabell 6.1. Anslaget till forskning inom nämndens verksamhetsområde h a r u n d e r budgetåren 1964/65 och 1965/ 66 utgått med 790 300 kr., vilket utgör 3,2 % av hela anslaget. Fördelningen av medel till olika forskningsprojekt under budgetåren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 framgår av bilaga 6.1, del II. Under åren 1946—1960 h a r omkring 750 000 kr. utdelats fördelade på 70 olika projekt till 45 olika forskare eller forskargrupper. Av dessa medel h a r cirka 300 000 kr. disponerats för problem huvudsakligen av teoretisk natur, cirka 400 000 kr. för problem huvudsakligen av klinisk natur och omkring 50 000 kr. h a r gått till sociologisk forskning. Förutom anslag till olika forskningsobjekt h a r medicinska forskningsrådet under det senaste decenniet försökt stimulera alkoholforskningen genom att inrätta särskilda forskartjänster. Rådet h a r vidare i samband med alkoholkonflikten 1963 tagit initiativet till vissa studier över de medicinska verkningarna vid minskningen av alkoholkonsumtionen. Med stöd av bl. a. medicinska forskningsrådet h a r vid Karolinska institutets psykiatriska klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm inrättats ett forskningslaboratorium där docenten i zoofysiologi K. H. Kiessling och fil. lic. C-G. Lundquist är anställda och avlönade med medel från rådet. Under ledning av professor C. H. Alström, som är klinikens chef, utföres forskning rörande bl. a. leverskador hos alkoholsjuka, verkan av olika slags spritdrycker samt den metaboliska faktorns betydelse för alkoholismen.

Ill Tabell 6.1.

Medicinska

Budgetår

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

forskningsrådets fördelning av medel till under budgetåren 1951/52—1964/65 Reservationsanslag för medicinsk forskning 1 100 000 1 320 000 1 500 000 1 500 000 2 000 000 2 500 000 3 125 000 3 775 000 4 865 000 5 415 000 5 915 000 6 065 000 7 550 000 10 690 0001 13 760 000/ 16 108 000

alkoholforskningen

Anslag från rådet till alkoholforskning i kronor

i % av anslaget till medicinsk forskning

26 253 50 000 50 632 39 100 51 410 65 753 43 864 67 400 125 000 140 000 200 000 225 000 275 900

2,4 3,8 3,4 2,6 2,6 2,6 1,4 2,0 2,5 2,5 3,3 3,7 3,7

*790 300

3,2

700 000

4,3

Av redovisningstekniska skäl har siffrorna för budgetåren 1964/65 och 1965/66 samman slagits. F ö r budgetåret 1966/67 h a r fil. lic. C-G. Lundquist, psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus och bitr. överläkaren A. Persson, klin. neuro-fysiologiska laboratoriet vid Karolinska sjukhuset tilldelats forskarrekryteringsbefattningar inom ämnesområdet alkoholforskning. Ett flertal undersökningar som finansieras genom anslag från medicinska forskningsrådet h a r utförts eller pågår. Professorerna R. Bonnichsen och H. Theorell h a r t. ex. renframställt det leverenzym, den s. k. alkoholdehydrogenesen, som svarar för nedbrytningen av mer än 95 % av den alkoholmängd som tillföres den levande organismen. H. Theorell h a r vidare upptäckt ett ämne som effektivt h ä m m a r detta enzyms aktivitet och öppnar möjligheter för en experimentell forskning över alkoholens »funktion i organismen», en forskning som i sista hand är av väsentlig betydelse för klinisk, målinriktad forskning ifråga om alkoholskadornas utveckling och förebyggande.

Professor L. Goldberg och medarbetare har företagit en rad studier, som belyser alkoholens inverkan på centrala nervsystemets funktioner hos bl. a. friska försökspersoner, alkoholens förförbränning i organismen och skillnaderna häri hos friska och alkoholsjuka. Även ett antal undersökningar över samverkan mellan alkohol och olika psykofarmaka har genomförts. Med. lic. K. Bjerver och medarbetare h a r gjort socialmedicinska och sociologiska analyser över dryckesvanorna och konsumtionsmängdens fördelning på olika grupper medborgare, moderatister och alkoholsjuka. Dessa undersökningar påvisar en kraftig snedfördelning av konsumtionen. De alkoholsjuka svarar för merparten av den av samhället försålda alkoholmängden. Även om medicinska forskningsrådet tagit betydelsefulla initiativ inom alkoholforskningen så torde forskningsinsatserna delvis ha begränsats av svårigheterna att rekrytera nya forskare till området. Rådet har av denna anledning

112 på senare tid undersökt möjligheterna att bland redan etablerade forskare på andra områden placera projekt inom alkoholforskningen, vilka ligger nära dessa forskares övriga verksamhet med hänsyn till frågeställningar och använd metodik. Detta initiativ h a r uppfattats positivt och ett 20-tal forskare (gällande 10 projekt) h a r ansökt om anslag under budgetåret 1966/67. Medicinska forskningsrådet h a r beträffande programmet för nämnda budgetår sålunda kunnat planera en förstärkning av den kliniskt experimentella forskningsgruppen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare föreligger planer på inrättande av en socialmedicinsk forskningsstation för alkohol- och narkotikaproblem i Stor-stockholm. En del projekt inom den biokemiska och farmakologiska alkoholforskningen planeras även.

Statens råd för

samhällsforskning

Statens råd för samhällsforskning fick sin nuvarande organisation 1959 genom sammanslagning av samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och psykologisk-pedagogiska institutet. Rådet är uppdelat på tre sektioner, en socialvetenskaplig, en rättsvetenskaplig och en för psykologi och pedagogik. Under de tre senaste budgetåren h a r rådets anslag för forskningsändamål uppgått till 2 000 000 kr. för 1963/64, 2 550 000 kr. för 1964/65 och 3 060 000 kr. för 1965/66. Endast en obetydlig del av anslagen (ca 51 000 kr. 1963/64 och ca 4 000 kr. 1964/65) h a r tagits i anspråk för alkoholforskning. Exempel på forskningsobjekt inom alkoholforskningen som bekostats med medel från statens råd för samhällsforskning är den tidigare omnämnda klientel- och prognosundersökningen vid en statlig vårdanstalt för alkohol-

missbrukare, en undersökning om förändringar i pojkars alkoholvanor under åren 1960—1964, en samnordisk undersökning av vuxnas alkoholvanor, studium av rattfyllerilagstiftningen rn.fl. Forskningsrådet h a r för budgetåret 1966/67 anvisat medel för inrättande av en extra tjänst som forskningsassistent för jur. och fil. kand. Hans Klette, Lund, för fortsatt forskning rörande rattfyllerilagstiftningens verkningar.

Institutionen

för teoretisk

alkoholforskning

Redan 1944 års nykterhetskommitté föreslog i en särskild promemoria 1948 bl. a. inrättandet av en permanent forskningsinstitution för teoretisk-medicinsk alkoholforskning. Motiven härför var önskemål om att alkoholforskningen skulle få en fastare förankring, bättre kontinuitet samt ökad intensifiering och fördjupning. Dessutom skulle behovet av alkoholforskning kunna tillgodoses bättre. Tidigare hade forskningen inom detta speciella område huvudsakligen varit beroende av enskilda forskares initiativ, intresse och tillgång på tid. Förslaget om inrättandet av en professur i teoretisk alkoholforskning framlades av chefen för ecklesiastikdepartementet i p r o p , nr 83 till 1956 års riksdag. Riksdagen biföll departementschefens förslag varefter institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet inrättades i mitten av år 1956. Professuren innehas av Leonard Goldberg. År 1961 fick institutionen egna lokaler som byggnadstekniskt var förenade med kliniken för alkoholsjukdomar samt belägna inom Karolinska sjukhusets område. Forskningen vid institutionen finansieras främst genom medel från medicinska forskningsrådet (ca 80 000 kr.

113 per år) men även genom anslag från stiftelser i USA (ca 50 000 kr. per å r ) . Detta senare anslag upphörde under år 1966. För vissa undersökningar utgår medel även från andra håll som t. ex. systembolaget och institutet för maltdrycksforskning. Vid institutionen finns förutom en professur i teoretisk alkoholforskning en fast tjänst som forskningsassistent (halvtid), övrig personal består av kontorspersonal, viss teknisk personal (lab.ass., lab.ing., m. fl.) och är liksom viss annan forskarpersonal som en psykolog (halvtid) och en sociolog (halvtid) mera löst knuten till verksamheten och avlönas genom medel från medicinska forskningsrådet eller vissa enskilda institutioner.

missbrukets roll inom arbetslivet och i samband därmed betydelsen av akuta och kroniska alkoholskador för uppkomsten av olycksfall m. m. Liknande undersökningar utföres även beträffande trafiken och trafikolycksfallen.

Ett större antal undersökningar eller forskningsprojekt har genomförts sedan institutionens tillkomst. Forskningen omfattar flera huvudområden såsom exempelvis omsättningsstudier, undersökningar om alkoholens verkan speciellt på nervsystemet, särskilda undersökningar över narkomani och vanebildning, studier över dryckesmönster och alkoholens roll i samhället, psykologiska studier m. m. i samarbete med samhällsforskare.

I motioner till 1946 års riksdag påtalades den kliniska alkoholforskningens relativt obetydliga omfattning och man föreslog inrättande av ett alkoholistsjukhus för bland annat forskning och klinisk undersökning. Denna fråga ingick i direktiven till 1946 års alkoholistvårdsutredning som i sitt betänkande (SOU 1948: 23) föreslog inrättande av fyra alkoholistsjukhus med anslutning till de medicinska högskolorna. Ett sjukhus av denna typ skulle enligt utredningen ha till uppgift att bereda vård av alkoholmissbrukare men skulle även kunna fungera som central för den slutna vården och som en institution för vetenskaplig forskning på alkoholismens område. Det skulle dessutom kunna tjänstgöra som en central för klinisk undervisning om sjukdomstillstånd vid alkoholmissbruk. Både frivilligt ingångna patienter och sådana för vilka beslut om tvångsintagning enligt nykterhetsvårdslagen förelåg skulle tas in på sjukhuset. Det första sjukhuset skulle inrättas i Stockholm och omfatta 80 vårdplatser samt förestås av en psykiater som överläkare. En läkare

Bland pågående eller planerade undersökningar vid institutionen för teoretisk alkoholforskning kan bl. a. nämnas enzymkemiska studier av alkoholens förbränning och nedbrytning i organismen, undersökningar över verkan av olika slag av drycker och av variationer i dryckesmönster, studier av efterverkningar och bakrus, undersökning av skillnaden i alkoholomsättning mellan moderata och alkoholister, uppkomsten av vanebildning, toleransfenomen, tillvänjning och abstinens, studier av sambanden mellan subjektiv upplevelse och objektiv verkan. Dessutom pågår studier av alkoholbrukets och 8—614779

Kliniken

för

alkoholsjukdomar

Den klinisk/medicinska alkoholforskningen har i varje fall tidigare inte ägnats lika stort intresse som den teoretiska. Klinisk forskning av mer systematisk natur har bedrivits vid en del mentalsjukhus — bl. a. vid en specialavdelning för behandling av alkoholsjukdomar vid Beckomberga sjukhus i Stockholm — samt vid psykiatriska kliniker och alkoholkliniker.

114 med biokemisk utbildning borde knytas till sjukhuset och utredningen föreslog inrättandet av en befattning som klinisk laborator med invärtesmedicinsk och kemisk utbildning samt att en sociolog skulle anställas vid sjukhuset. Även 1944 års nykterhetskommitté tillstyrkte i sitt betänkande (SOU 1952: 12) inrättandet av ett alkoholistsjukhus. I propositionen till 1954 års riksdag konstaterade departementschefen att de medicinska vårdmöjligheterna icke var tillräckliga och icke innefattade den specialbehandling som var önskvärd, varför departementschefen i princip anslöt sig till alkoholistvårdsutredningens förslag om att som en första etapp inrätta ett särskilt alkoholistsjukhus med administrativ anknytning till Karolinska sjukhuset i Stockholm. Riksdagen beslutade i enlighet med departementets förslag. En särskild kommitté, som tillsatts inom inrikesdepartementet, utredde frågan närmare och föreslog att en klinik för alkoholsjukdomar huvudsakligen i överensstämmelse med 1954 års principförslag borde inrättas med anslutning till Karolinska Institutet. Kommittén föreslog dessutom att en poliklinik borde inrättas som ett komplement till kliniken. Detta skulle bl. a. genom kortare vårdtider och ökad omsättning av patienter medföra större tillgång på vårdplatser. Platsantalet kunde i anledning härav skäras ned från föreslagna 80 till 57. Personalen beräknades uppgå till 68 personer. Undersökningen av intagna patienter vid kliniken borde enligt kommittén omfatta en allmän kroppslig och neurologisk genomgång, psykiatrisk undersökning och testningar av olika slag. Vårdtiden skulle omfatta 2—4 veckor. Vid kliniken borde utrymme ges för klinisk alkoholforskning av socialpsy-

kiatrisk, genetisk, medicinsk-psykologisk och sociologisk art. Ifråga om personalorganisationen erinrade kommittén om att kliniken enligt givna direktiv skulle förestås av en överläkare, som borde vara psykiater. Denna befattning skulle vara förenad med en befattning som laborator vid Karolinska Institutet. Till kliniken skulle vidare knytas en heltidsanställd biträdande läkare samt fyra förste underläkare. En befattning skulle inrättas såsom socialmedicinsk assistent, två kuratorstjänster samt en tjänst som assistentpsykolog. Därutöver skulle personal för arbetsterapi, sjukvård och kontorsgöromål knytas till kliniken. Departementschefen anslöt sig i propositionen till 1956 års riksdag (prop. 1956:83) till den särskilda kommitténs förslag och konstaterade bl. a. att effektiva metoder för behandlingen av det ständigt växande antalet alkoholsjuka fortfarande saknades och ej heller kunde åstadkommas utan en intensifierad forskning på området. Av denna anledning borde verksamheten vid kliniken i hög grad inriktas på att tjäna forskningen och undervisningen. För att klinikens uppgifter skulle kunna fullgöras och framgångsrika metoder därigenom skapas borde vårdklientalet utväljas med speciell hänsyn därtill. Endast sådana personer som frivilligt sökte vård vid kliniken borde mottagas. Det svårast skadade alkoholistklientelet, som blivit föremål för tvångsinternering eller andra långtgående åtgärder från samhällets sida, borde enligt departementschefen, i varje fall till en början, uteslutas från vård vid kliniken. Departementschefen anslöt sig vidare till förslaget att även öppenvård skulle anordnas vid kliniken men betonade i detta sammanhang att den polikliniska vården av alkoholmissbrukare i princip alltjämt borde vara en kommunal uppgift. I propositionen un-

115 derströks även nödvändigheten av att en begränsning av patienttillströmningen till polikliniken skedde så att verksamheten inte fick större omfattning än vad som direkt var motiverat med hänsyn till undervisning och forskning. Platsantalet föreslogs uppgå till 60 och riksdagen beslutade i enlighet med departementschefens förslag. Vid Karolinska Institutet inrättades därefter en befattning som laborator i klinisk alkoholforskning. Denna befattning, som är förenad med överläkartjänsten vid kliniken, innehas sedan klinikens tillkomst 1961 av docent Gunnar Lundquist. Kliniken för alkoholsjukdomar disponerar för närvarande endast 28 vårdplatser fördelade på två vårdavdelningar. 1 övriga vårdutrymmen (två vårdavdelningar) i den nyuppförda klinikbyggnaden är tagna i anspråk som bostäder åt sjukvårdspersonal och för en annan institutions (medicinsk teknik) räkning. Personalen vid kliniken utgöres f. n. förutom av överläkaren av tre underläkare, en kurator på heltid och en på halvtid, en halvtidsanställd psykolog, en arbetsterapeut, sjuksköterskor samt övrig sjukvårdspersonal, inalles 39 personer. Patienterna vid kliniken har till övervägande del blivit intagna genom remiss från läkare. Omkring 700 patienter, därav nära 100 kvinnor, h a r vårdats på kliniken sedan dess tillkomst. Beträffande klientelets sammansättning se kap. 12. Patienterna blir under vårdtiden föremål för en grundlig medicinsk-psykiatrisk genomgång och utredning samt får behandling för de akuta sjukdomssymtomen. Därefter sker antingen hänvisning till andra vårdformer för ytterligare vård eller utskrivning för fortsatt behandling vid polikliniken. I kartläggningen av patienter ingår även psykologiska testningar. Sed-

vanlig medikamentell behandling ges, varvid nya mediciner utprovas. Samtalsterapi, hypnos samt i mindre utsträckning gruppterapi ingår i behandlingen. Erfarenheterna från kliniken har hittills visat att företrädare för verksamheten i betydande utsträckning utnyttjas för konsultation av övriga kliniker vid sjukhuset. En del patienter som vårdas för lever-, mag-, hjärt- och andra sjukdomar har visat sig vara alkoholmissbrukare och h a r i större eller mindre utsträckning inom sjukhusets ram kunnat erhålla vård och behandling härför. Bland pågående forskning kan nämnas studier av abstinenssyndromen och olika akuta följdtillstånd efter alkoholmissbruk, studier av personlighetsvariabler och genetiska faktorer och deras betydelse för uppkomsten av alkoholberoende, depressionstillstånd och alkoholberoende, sambandet mellan sociala förhållanden och alkoholmissbruk, alkoholvanemönstren hos olika alkoholmissbrukare och inträdda förändringar i dessa samt effekten av olika behandlingsmetoder. För närvarande pågår även en efterundersökning av de patienter som intogs pä kliniken under åren 1962 och 1963. Avsikten är bl. a. att jämföra förloppet och behandlingseffekten för detta klientel med en grupp alkoholmissbrukare, som varit intagna pä vårdanstalt för alkoholmissbrukare och därefter följts under fem är. I denna undersökning kommer även detaljstudier att ingå beträffande kvinnliga alkoholmissbrukare samt unga alkoholmissbrukare. Vidare pågår undersökningar angående alkoholmissbruket som orsaksfak1 Under sommaren 1967 har ytterligare en vårdavdelning kunnat öppnas, varför platsantalet numera uppgår till 40.

116 tor vid en rad kroppsliga sjukdomstillstånd. Man avser även att analysera uppkomsten och prognosen av kombinerade missbruksformer som t. ex. alkoholism plus barbituratmissbruk.

Ämbetsverken

m. m.

Vissa ämbetsverk och andra organ med verksamhet bl. a. på det sociala och nykterhetspolitiska området insamlar material, gör bearbetningar, utredningar och undersökningar samt ger ut fortlöpande statistiska sammanställningar och översikter. Statistiken över nykterhetsnämndernas verksamhet, beläggningen vid vårdanstalterna och ungdomsvårdsskolorna, socialvårdens kostnader m. m. utges årligen av statistiska centralbyrån. Denna statistik är för närvarande föremål för översyn av en arbetsgrupp inom ämbetsverket. Ett annat ämbetsverk, kontrollstyrelsen, ger ut fortlöpande statistik över försäljningen av rusdrycker, handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, handeln med öl, antal fylleriomhändertaganden, alkoholbrott m. m. Centralförbundet för nykterhetsundervisning sammanställer och bearbetar viss statistik som berör förändringar i förbrukningssiffror, fyllerifrekvens m. m. Skolöverstyrelsen gör smärre undersökningar som berör nykterhetsundervisning och upplysning i alkoholfrågan. På grundval av årsberättelser och beläggningsrapporter gör socialstyrelsen smärre statistiska översikter beträffande beläggningen och behovet av vårdplatser vid vårdanstalter och inackorderingshem. Medicinalstyrelsen ger årligen ut hälso- och sjukvårdsstatistik. Viss forskning utföres vid statistiska centralbyråns utredningsinstitut, som har till uppgift att på uppdrag av stat-

liga och kommunala myndigheter, institutioner, kommittéer och enskilda utföra statistiska undersökningar, intervjuundersökningar samt bedriva statistisk konsultationsverksamhet. På uppdrag av Kampanjen ansvar och nykterhet, som var en statlig upplysnings- och propagandakampanj med syfte att dämpa den befarade ökningen av spritmissbruket 1955, fick statistiska centralbyråns utredningsinstitut t. ex. till uppgift att undersöka de omedelbara förändringarna i alkoholkonsumtionen inom vissa åldersgrupper av den manliga befolkningen. Även vid statens rättskemiska laboratorium förekommer viss forskning som berör alkoholens omsättning, utvecklingsarbete avseende lämpliga analysmetoder m. m. under ledning av professor R. Bonnichsen. Vidare h a r en undersökning om alkoholpäverkade i vägtrafiken utförts av direktör R. Andréasson och professor R. Bonnichsen. Vid försvarsstaben utföres utredningar och undersökningar rörande bl. a. alkoholmissbruk bland värnpliktiga. F ö r framtiden kan anslag till den samhällsvetenskapliga alkoholforskningen väntas utgå från Riksbankens jubileumsfond, vars avkastning (cirka 18 milj. kr./år) främst skall användas till forskning rör a n d e de tekniska, ekonomiska och sociala förändringarnas verkningar i samhället och hos de enskilda människorna.

Kommittéväsendet Vissa statliga utredningar och kommittéer h a r gjort undersökningar rörande alkoholmissbruk m. m., vilka är att jämställa med forskning. Exempel h ä r p å är inte minst de undersökningar som 1944 ärs nykterhetskommitté utförde. Denna kommitté sammanställde praktiskt taget allt tillgängligt material och genom-

117 förde en rad undersökningar rörande svenska folkets alkoholvanor (SOU 1951:43). Vidare undersökte kommittén sambandet mellan pris, inkomst och inköpsvanor etc. Även 1954 års bryggeriutredning lät utföra vissa undersökningar rörande missbruk av öl (SOU 1959:46) samt 1959 ärs utskänkningsutredning undersökningar över ciderdryckernas verkan i den mänskliga organismen (L. Goldberg; SOU 1961:52). I 1946 ärs alkoholistvårdsutredning redovisas vårdresultat från vissa vårdanstalter (SOU 1948:23). Exempel på aktuella undersökningar är den statistiska undersökning av fylleristklientelet som utförts vid kontrollstyrelsen inom ramen för fylleristraffutredningens arbete. I anslutning till alkoholpolitiska utredningens arbete har förslag lagts fram om en rad sociologiska undersökningar rörande bl. a. konsumtionsvanor inom olika befolkningsgrupper, attityder till alkoholbruk, attityder till samhällets alkoholpolitik, alkoholvanornas utveckling, alkoholbrukets sociala konsekvenser.

Kommunal verksamhet ni. m.

För sin verksamhet pä olika områden gör primärkommuner och landsting undersökningar och utredningar i olika frågor. I en del fall har man byggt upp en särskild organisation för sådan verksamhet och t. ex. inrättat statistiska kontor samt planerings- och utredningsavdelningar bl. a. för socialvärden. Denna verksamhet har inte i någon större utsträckning berört nykterhetsvärden. Dock har, vilket omnämnes i kapitel 4, vissa undersökningar angående bostadslösa samt beträffande åldringsklientelet gjorts i de större städerna. En del undersökningar, som utförts vid nykterhetsnämnder, omnämnes nedan.

Viss behandlings- och åtgärdsforskning som berör vården av alkoholmissbrukare förekommer vid kommunalt eller statligt drivna psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medicinska kliniker, vårdanstalter för alkoholmissbrukare och vid vissa sociala institutioner. Exempel på sådan forskning är socialläkare C. Berglins undersökningar av olika prognosfaktorer hos en grupp alkoholmissbrukare vid nykterhetsnämnden i Göteborg. Den undersökta gruppen som till 87 % stod i en tvångssituation hade behandlats polikliniskt med bl. a. antabus. Av de 450 undersökta personerna rapporterades 50— 60 % ha uppnått ett gynnsamt resultat av behandlingen. Med. lic. R. Dimberg och med. lic. I. Salum visade vid en uppföljning av 664 patienter som bl. a. erhållit antabusbehandling på alkoholpoliklinik i Stockholm att åldersfaktorn hade samband med resultatet av behandlingen — ju högre åldrar ju bättre resultat — och att en kontakttid med polikliniken som sträckte sig över sex månader gav det bästa resultatet. En undersökning angående alkoholpåverkade i ett kirurgiskt akutklientel har 1965 utförts vid Sahlgrenska sjukhusets akutintagning för akutfall i Göteborg (C. Johnsén, B. Linder, S. Lorentzson). Undersökningen visade bl. a. att nästan var fjärde (23 %) av de 226 manliga patienterna, som under sammanlagt fyra dygn behandlades vid avdelningen, var påverkade av alkohol. Majoriteten av dessa var »starkt påverkade». En efterundersökning rörande intagna vid Restads sjukhus, Vänersborg, åren 1956—1957 har utförts med avsikt att utröna huruvida kategorin socialt misskötsamma utgjorde en prognostiskt särskilt ogynnsam del av totalmaterialet. I andra undersökningar, t. ex. i en

118 undersökning vid centrallasarettet i Örebro, h a r olycksfallsfrekvensen i ett klientmaterial analyserats. Bland utförda undersökningar på sociala institutioner kan nämnas en mindre undersökning av återfallsfrekvensen bland unga alkoholmissbrukare i Malmö och Göteborg samt en efterundersökning av ett hjälpåtgärdsklientel vid en rådgivningsbyrå i Stockholm. Enskild verksamhet m. m.

Centralförbundet

för socialt arbete

Centralförbundet för socialt arbete, som utgör en sammanslutning av 12 organisationer bland vilka kan nämnas de olika kommunförbunden, fackliga riksorganisationer och CFN, har till uppgift att främja forskning pä socialpolitikens område och därigenom bidra till ett klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Bland de undersökningar som CSA bedrivit i egen regi eller i samråd med andra kan nämnas undersökningar angående förändringarna i alkoholvanorna i samband med försäljningsreformen 1955 samt en undersökning rörande ungdomens alkoholvanor. CSA har vidare beviljat anslag till studier av hur alkoholinformation förändrar attityden till alkoholbruket (I. Blomberg, E. Jonsson och T. Nilsson).

Industriens

utredningsinstitut

Industriens utredningsinstitut, som grundades 1939 av Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, är en fristående vetenskaplig forskningsinstitution med ändamål att bedriva forskning rörande de ekonomiska och sociala förhållanden, som är av betydelse för den industriella utvecklingen i samhället. Huvuddelen av arbetet vid institutet ägnas åt långsiktiga

forskningsuppgifter men vid sidan om detta utför institutet smärre utredningar rörande speciella problem samt ger viss service åt industriföretag, organisationer, statliga myndigheter m. fl. En undersökning av dryckeskonsumtionen i Sverige (fil. kand. Å. Sundström, ekon. lic. .1. Ekström) utfördes av institutet 1962. Undersökningen tillkom på initiativ av Riksförbundet mot alkoholmissbruk och finansierades av medel från Nya Systemaktiebolaget, Svenska Mejeriers Riksförbund, Svenska Bryggareföreningen och Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund. Undersökningsuppdraget hade karaktären av ekonomisk analys av konsumtionsutvecklingen för olika slags drycker och baserades på uppgifter dels från den officiella statistiken och dels från intervjuundersökningar rörande dryckesvanorna bland 388 personer i åldrarna 15—65 år i Storstockholm, storgöteborg och Malmö.

Institutet för

maltdrycksforskning

Institutet för maltdrycksforskning inrättades av Svenska Bryggareföreningen 1948. En av institutets uppgifter är att genom forskning utreda maltdryckernas egenskaper ur fysiologisk och medicinsk synpunkt och i samband därmed deras lämpligaste sammansättning. En annan uppgift är att genom sociologiska och psykologiska undersökningar söka klarlägga rådande konsumtionsvanor samt bruk och missbruk av maltdrycker. I övrigt h a r institutet till uppgift att göra framkomna resultat kända i den mån de kan gagna annan forskning eller vara av allmänt intresse. Institutets verksamhet står under ledning av ett forskningsråd bestående av bl. a. forskare från olika ämnesområden där alkoholforskning förekommer. Även socialpolitiska, näringsbiologiska

119 och bryggeritekniska aspekter pä tillverkning av maltdrycker är företrädda i rådet. De årliga bidragen till undersökningar uppgår för närvarande sammanlagt till omkring 100 000 kronor. Bidrag utdelas främst till forskare som är medlemmar av forskningsrådet. Sedan institutets tillkomst 1948 har närmare ett 50-tal undersökningar med bidrag från institutet genomförts. Institutet ger ut en särskild serie »meddelanden» innehållande forskningsresultat av mer allmänt intresse. Bland de mera omfattande forskningsarbeten och undersökningar som utförts kan nämnas ölkonsumtionens roll vid trafikolyckor (R. Bonnichsen), ADH-provet på alkohol (Theorell—Bonnichsen), Om vattenomsättning och törstens fysiologi (B. Andersson), kriminalitet och alkoholmissbruk (Kinberg—Inghe—Lindberg), delirium tremens (G. Lundquist), utvecklingen av alkoholistklientelets sammansättning under 1950-talet (A. Åman), prognosen och förloppet vid alkoholism (G. Lundquist), ölets och övriga alkoholdryckers verkan och efterverkan (L. Goldberg) m. fl.

Nya systemaktiebolaget

m. fl.

Nya Systemaktiebolaget h a r under en rad av år engagerat sig i olika sociologiska och medicinska undersökningar, varför dess verksamhet på området bör omnämnas. Motivet för systembolagets engagemang är att rusdrycksförsäljningsförordningen i 7 § ålägger bolaget att bl. a. ordna och handha sin försäljning av rusdrycker så att så ringa skada uppkommer som möjligt. För att kunna fullfölja detta åliggande h a r bolaget ansett sig behöva ett förbättrat underlag för bedömningar av olika pro-

blem och åtgärder på försäljningssidan. Bolaget h a r sedan 1956 gett ut cirka 600 000 kronor till alkoholforskningen. När det gäller forskning av sociologisk natur har bolaget alltsedan år 1956 haft ett intimt samarbete med G. Boalt. Denne h a r haft i uppdrag att för bolagets räkning leda en rad undersökningar samt har i övrigt tjänstgjort som rådgivare i berörda frågor. Bland de undersökningar som utförts p å uppdrag av bolaget eller med finansiellt stöd från detta kan nämnas en år 1956 igångsatt sociologisk undersökning för belysande av olika sidor av alkoholbruket under fri försäljning. Dessutom gjordes under år 1959 förberedande intervjuundersökningar gällande eventuella konsumtionsvaneändringar och orsakerna till dessa. År 1960 lämnade bolaget ett bidrag till den tidigare omnämnda inom Industriens utredningsinstitut utförda utredningen om svenska folkets dryckesvanor. L. Goldberg och K. Bjerver h a r vidare fått i uppdrag att för bolagets räkning utföra undersökningar om alkoholkonsumtionens fördelning mellan olika alkoholvanegrupper. Åren 1962 och 1963 bidrog bolaget till en intervjuundersökning om den kommersiella alkoholreklamens verkningar samt av den propaganda för övergång av konsumtionen från sprit till svagare alkoholdrycker som bolaget bedriver. Undersökningen utfördes av statistiska centralbyråns utredningsinstitut på u p p d r a g av 1961 års nykterhetslagskommitté. Vid sidan av de sociologiska undersökningarna understödjer bolaget även en rad medicinska undersökningar. Sålunda h a r L. Goldberg vid institutionen för teoretisk alkoholforskning alltsedan 1958 företagit olika undersökningar på bolagets uppdrag. En del av dessa undersökningar har tidigare i korthet redovisats. Bolaget

120 stöder även forskningar gällande bl. a. olika alkoholdryckers inverkan på levern samt uppkomsten av alkoholskador i samband med alkoholmissbruk. Dessa undersökningar som omnämnts tidigare utfördes av K.-H. Kiessling vid Karolinska institutets psykiatriska klinik på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare undersöks vilka slag av alkoholdrycker som kan anses särskilt farliga ur medicinsk synpunkt samt om även en flerårig konsumtion av drycker med låg alkoholhalt (stark- och lättviner) kan anses ha ogynnsamma biverkningar. Forskningen söker också ge klarhet om smak- eller andra tillsatsämnen till alkoholhaltiga drycker möjligen kan bidraga till uppkomsten av organiska skador. SIFO, Svenska Institutet för Opinionsundersökningar, har sedan 1954 utfört en serie av undersökningar för CFN. Bland dessa kan nämnas undersökningar för studier av alkoholkonsumtionen och attityderna till alkoholbruket bland ungdom och vuxna. Bland en del av i dessa undersökningar deltagande ungdomar h a r samma undersökning utförts upprepade gånger för att fastställa förändringar som inträffat. SIFO har också på Nya Systembolagets bekostnad utfört en undersökning om allmänhetens inställning till vin och vinreklam. Bland övriga av SIFO utförda undersökningar kan nämnas en större riksomfattande intervjuundersökning för Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran, »Kvinnor och alkohol» 1965. Riksförbundet mot alkoholmissbruk (RFMA) arbetar enligt sina stadgar bl. a. för en fördjupad och vidgad kännedom om alkoholens verkningar pä individ och samhälle samt för ökade resurser för alkoholforskningen. Som tidigare antytts har förbundet också direkt tagit initiativ till den undersök-

ning av dryckeskonsumtionen i Sverige som genomfördes vid Industriens utredningsinstitut 1962. Riksförbundet har vidare i samarbete med CFN anordnat en nordisk konferens om samhällsvetenskaplig alkoholforskning. Även nykterhetsrörelsen liksom länkrörelsen och Svenska nykterhetsvårdsförbundet m. fl. stöder forskningen och har bl. a. i remissyttranden eller genom direkta hänvändelser till statsmakterna yrkat på utvidgning och effektivisering av resurserna för alkoholforskning. Svenska nykterhetsvårdsförbundet h a r i egen regi genomfört smärre undersökningar bl. a. en undersökning angående återfallsklientelet inom nykterhetsvården. Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har tagit initiativ till viss alkoholforskning. På begäran av nämnden verkställde kontrollstyrelsen i samarbete med socialstyrelsen och CFN 1958 en intervjuundersökning rörande unga fyllerister. En liknande undersökning utfördes även 1962. ABF, CFN, Folksam och Verdandi h a r 1967 i samarbete givit ut en stillfilm »Forskning för ett alkoholskadefritt samhälle». Denna stillfilm är ett inslag i den riksomfattande informations- och opinionsbildningsaktionen »Det alkoholskadefria samhället», som genomförs av ABF, Folksam och Verdandi i samverkan med fackföreningsrörelsen. Genom stillfilmen vill man skapa opinion för en ökad satsning på speciellt samhällsvetenskaplig och s. k. tvärvetenskaplig alkoholforskning. Man vill bl. a. att alkoholens positiva effekt närmare skall undersökas. Fackliga organisationer, vissa försäkringsbolag samt en del större enskilda och statliga företag (SJ m. fl.) kommer i olika sammanhang in på frågor som berör forskning angående alkoholens samband med sjukfrånvaro, olycksfall, trafiksäkerhet m. m.

r$-

121 Alkoholforskningens organisation övriga nordiska länder

i

I Danmark finns ett socialforskningsinstitut som h a r till uppgift att dels genomföra egna undersökningar och dels åtaga sig forskningsuppgifter åt offentliga myndigheter och privata organisationer. Institutet sysslar även med alkoholforskning. En undersökning rörande unga mäns alkoholvanor har utförts vid institutet. En betydande del av alkoholforskningen i Danmark omhänderhas i övrigt av olika institutioner och statliga utredningar. Alkoholforskning förekommer främst inom ämnesområdena biokemi och rättsmedicin men även psykiatrisk och samhällsvetenskaplig forskning förekommer. Genom den forskning som h a r samband med läkemedelstillverkningen har man t. ex. fått fram antabuspreparatet. I det forskningsprogram som planerats och utarbetats av Nordiska nämnden för alkoholforskning är Danmark koordinerande land för studium av delirium-tremens samt ifråga om förberedelser för en nordisk undersökning av fylleristklientelet, dess frekvens och behandling mot bakgrunden av gällande lagstiftning. I Norge grundades år 1958 Statens Institutt for Alkoholforskning. Dess verksamhetsområde är främst koncentrerat på socialvetenskaplig och psykologisk forskning men institutet skall också söka samarbete med och stödja medicinsk forskning på området. Institutet lyder under socialdepartementet och h a r lokaler i anslutning till Instituttet for samfundsforskning. Instituttet for Alkoholforskning har för år 1966 ett statligt anslag på 400 000 kr. Visst ekonomiskt stöd får institutet vidare från vinmonopolet som även i betydande utsträckning biträder

med databehandling. Hjälp med bearbetning av undersökningsmaterial erhalles även från militärpsykologiska institutet, varför de ekonomiska möjligheterna att bedriva forskning är större än vad som framgår av det statliga anslagets storlek. Vid institutet finns sex heltidsanställda forskare, huvudsakligen psykologer. De områden som man forskar inom gäller bl. a. alkoholpolitiska problem. Man h a r härvid genom undersökningar t. ex. funnit att benägenheten att anmäla missbrukare till edruelighets (nykterhets-) nämnderna är helt olika i skilda delar av landet, vilket medfört att man satt frågetecken för den offentliga statistikens möjligheter att mäta missbrukets omfattning. Bland övriga undersökningar som har genomförts kan nämnas en undersökning om alkoholmissbruk bland storstadsungdom, alkoholmissbruk bland unga norska sjömän, vad som sker då ett systembolag öppnas på en ort m. m. Undersökningar h a r vidare utförts beträffande edruelighetsnämndernas sammansättning där man bl. a. funnit att cirka 80 % av nämndledamöterna utgöres av nykterister. Planerade eller påbörjade undersökningar avser kartläggning av alkoholmissbrukares behov av behandling samt försök att analysera skillnader mellan ett norskt och italienskt alkoholistklientel. Finland var det första nordiska land, som inrättade ett alkoholforskningsinstitut. Redan år 1950 skapades Stiftelsen för Alkoholforskning. Denna forskningsinstitution finansieras av det statliga alkoholmonopolet (Alko). Forskare av olika fack och med olika ideologisk grundsyn finns knutna till institutionen. Antalet forskartjänster är sju. Stiftelsen delar årligen ut stipendier, lägger upp egna forskningsprogram och

122 ger ut en skriftserie. Forskningen h a r främst samhällsvetenskaplig karaktär och de flesta undersökningarna h a r genomförts med stöd av det statliga alkoholmonopolets alkoholpolitiska forskningsinstitution, som spelat en central roll ifråga om sociologisk forskning i Finland. Av de hittills utdelade stipendierna har ungefär hälften tillfallit personer med läkarutbildning, en fjärdedel samhällsvetare och den återstående fjärdedelen psykologer, biologer, humanister i övrigt eller personer utan akademisk utbildning. Erfarenheterna från arbetet på stiftelsens först utformade forskningsprogram har i hög grad präglat den fortsatta verksamheten. Utgångspunkten vid tillskapandet av stiftelsens andra forskningsprogram 1957 var att alkoholvanorna måste ses som en del av kulturen, varför försöken att förklara variationer i alkoholvanorna uppfattades som i huvudsak varande en generell sociologisk fråga. Den samhällsvetenskapliga forskningen fick till uppgift att förklara vilken social funktion alkoholen h a r i en mänsklig samvaro. Denna utgångspunkt hade tidigare inte i nämnvärd omfattning uppmärksammats av forskningen. Alkoholforskningen i Finland har även skett inom andra vetenskapliga grenar. För att stimulera den medicinska och biologiska alkoholforskningen h a r ett särskilt fysiologiskt forskningslaboratorium instiftats vid sidan av den alkoholpolitiska forskningsinstitutionen. Båda administreras och finansieras av Alko. Vid det fysiologiska forskningslaboratoriet bedrives bred grundforskning och samarbete sker med de psykologiska institutionerna vid universiteten. Inom stiftelsen för alkoholforskning har man funnit det nödvändigt att i experimentellt syfte utöva en praktisk

verksamhet som direkt kan betjäna forskningen. Sålunda öppnades i stiftelsens regi 1953 och 1954 två polikliniker med uppgift att få fram nya metoder ifråga om vården av alkoholmissbrukare. Sedan dessa polikliniker befunnits vara ändamålsenliga h a r verksamheten överlåtits på en särskilt inrättad A-klinikstiftelse. En särskild undersökning som utförts beträffande poliklinikernas verksamhet h a r bl. a. klart påvisat alkoholistklientelets heterogena karaktär. Stiftelsen för alkoholforskning h a r vidare tagit initiativet till inrättandet av särskilda halvöppna vårdhem för alkoholmissbrukare. Dessa hem är av tre olika typer och är av vetenskapliga skäl organiserade på olika sätt samt arbetar efter delvis olika principer. Stiftelsens uppgift i sammanhanget är att studera h u r hemmen fungerar och utifrån olika kriterier bedöma verksamhetens resultat. De ämnesområden som — förutom experimenten rörande effekten av alkoholistvård — varit föremål för forskning i Finland h a r bl. a. gällt dryckesmönstret, studier av alkoholbrukets sociala funktion, beskrivning av den sociala kontrollen och studier av alkoholism. Ett antal utförda alkoholvaneundersökningar h a r bl. a. visat att omkring 5 % av den vuxna manliga befolkningen är helnykterister och mellan 15— 30 % av den kvinnliga. Variationerna i dryckesfrekvens är mycket stora och mer än hälften av dem som använder alkohol dricker mindre än en gång i månaden. Antalet dagliga konsumenter är mindre än antalet helnykterister. Genom att t. ex. analysera verkningarna av det så kallade köparkontrollsystemet, som utvecklades i mitten av 1940-talet, h a r man kunnat påvisa att det inte hade den effekt man räknade

123 med, varför kontrollsystemet kunde ändras eller reduceras till sitt omfång. Liksom i Sverige bedrivs forskning i övriga nordiska länder även vid universitet och högskolor inom ämnesområdena sociologi, psykologi, psykiatri och medicin. Viss forskning utföres eller understödjes vidare av smärre enskilda eller offentliga institutioner och organisationer.

Nordiska

nämnden för

alkoholforskning

Det nordiska samarbetet på alkoholforskningsområdet har främst tagit sig uttryck i tillskapandet av Nordiska nämnden för alkoholforskning 1959. Denna nämnd tillkom på grundval av en motion till Nordiska rådet 1955, vari man efterlyste ett gemensamt nordiskt institut för alkoholforskning. Frågan utreddes därefter närmare av en särskilt tillsatt expertgrupp. Vid en expertkonferens i Helsingfors 1956 fann man bl. a. att ett nordiskt samarbete på alkoholforskningens område skulle bli av stor betydelse för de enskilda ländernas forskning och socialpolitik. Samarbetet skulle dock bättre främjas på andra sätt än genom upprättandet av ett gemensamt nordiskt institut. Man enade sig i stället om rekommendationer, som innebar att de nationella forskningsinstitutioner, som redan tillkommit eller planerades, kunde utbyggas så att möjligheter till forskning kunde beredas även för forskare från de övriga nordiska länderna. Vidare ansåg man att en samordning och intensifiering av forskningen bäst skulle uppnås genom att en nordisk nämnd för alkoholforskning tillskapades. Denna skulle bl. a. ha till arbetsuppgift att registrera pågående undersökningar så att dubbelarbete skulle kunna undvikas, diskutera behovet av undersökningar på olika om-

råden så att en rationell arbetsfördelning kunde uppnås, vid behov planera samnordiska undersökningar eller koordinera olika nationella forskningsprojekt så att dessa i högsta möjliga utsträckning skulle bli jämförbara, att utbyta erfarenheter om forskningsmetoder och arbetsresultat samt medverka till att resultaten av forskningen publiceras på lämpligt sätt. Nämnden består av tre representanter från vartdera landet. Representanterna utses av regeringarna. En representerar den medicinska eller naturvetenskapliga fackkunskapen, en samhällsvetenskaperna och en den praktiska socialpolitiken och administrationen. Nämnden har under den tid den varit verksam haft fem gemensamma möten. Som ett led i sin verksamhet h a r nämnden igångsatt fem samnordiska undersökningar. Den första, som berörde ungdomens alkoholvanor i de fyra nordiska huvudstäderna, h a r slutförts både med avseende på de nationella studierna som med avseende på den gemensamma nordiska jämförelsen. Den andra, som berör de vuxnas alkoholvanor i de fyra nordiska huvudstäderna, pågår. Den tredje och fjärde undersökningen, som pågår men bedrives i mindre skala, omfattar en nordisk undersökning av förekomsten av deliriumtremens och en nordisk undersökning av fylleriklientelet, dess frekvens och behandling mot bakgrunden av gällande lagstiftning. Den femte undersökningen är en uppföljning och efterundersökning av ungdomsundersökningen av 1959—60. Som exempel på det utökade nordiska samarbetet kan nämnas att nämnden haft ett seminarium om den teoretiska forskningens betydelse för den praktiska nykterhetsvården med deltagare av forskare, läkare, socialarbetare och

124 administratörer utanför nämndens egen krets som på olika sätt belyst samspelet mellan teoretisk forskning och administrationens problem. Under våren 1967 har nämnden påbörjat en kartläggning av forskningen om alkohol och narkotika i de nordiska länderna.

Sammanfattning Alkoholforskningen liksom nykterhetsvården och den av samhället i övrigt förda nykterhetspolitiken h a r som målsättning att begränsa och eliminera alkoholens skadeverkningar. De beslutande organen har beträffande utformningen av vård- och restriktionslagstiftningen att utgå från både sak- och värdepremisser. Forskningens uppgift är därvid att medelst vetenskapliga metoder kartlägga skeenden, tendenser och utveckling inom ett område och prestera det sakmaterial varpå de politiska besluten bl. a. skall grundas. I det nuvarande vårdarbetet, inte minst inom nykterhetsvården, kan företrädare för såväl behandlingsverksamheten som det administrativa arbetet ofta konstatera allvarliga brister i verksamhetens målsättning, planering, metodik, uppföljning och resultatkontroll. Från olika håll h a r efterlysts ökat intresse från samhällets sida ifråga om behandlings- och åtgärdsforskning, experimentella försök med olika behandlingsmetoder etc. Alkoholforskningen, som vanligen indelas i medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning, bedrives för närvarande vid ett flertal olika statliga, kommunala och enskilda institutioner och organ. Härvid kan främst nämnas de

särskilt organiserade organen nämnden för alkoholforskning (inom statens medicinska forskningsråd), institutionen för teoretisk alkoholforskning och kliniken för alkoholsjukdomar. Alkoholforskning förekommer i övrigt främst vid universitet och högskolor, samt i begränsad utsträckning vid vissa ämbetsverk, inom kommittéväsendet, vid psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medicinska kliniker, vårdanstalter för alkoholmissbrukare och vid vissa sociala institutioner. Även vid institutet för maltdrycksforskning och vid en del övriga enskilda institutioner och organisationer förekommer alkoholforskning. De statliga och enskilda anslag och bidrag som mer direkt ställts till alkoholforskningens förfogande har under de senaste åren uppgått till drygt en halv miljon kronor per år. Bland övriga nordiska länder har Norge och Finland inrättat särskilda institut för alkoholforskning. I Finland h a r alkoholforskningen övervägande sociologisk karaktär och h a r mer än i övriga nordiska länder haft direkt betydelse för utformningen av såväl samhällets vårdlagstiftning som försäljningslagstiftning. Det nordiska samarbetet på alkoholforskningens område har främst skett inom Nordiska nämnden för alkoholforskning, vars viktigaste uppgift är att planera samnordiska undersökningar och koordinera olika nationella forskningsobjekt så att dessa i största möjliga utsträckning blir jämförbara. Nämnden består av tre representanter från varje land och h a r hitintills tagit initiativet till fem samnordiska undersökningar.

KAPITEL 7

Utredningens frågeställningar

Nykterhetsvårdslagens

tillämpning

Nykterhetsvårdslagen är den enda sociala lagstiftning i vårt land, som medger frihetsberövande beträffande vuxna personer på sociala indikationer. Alldeles bortsett från frågan om behovet av dessa bestämmelser är det av synnerlig vikt att de tillämpas endast som en sista utväg sedan andra åtgärder misslyckats eller kan betecknas såsom uppenbart gagnlösa att tillgripa. Detta utsäges klart i 18 § nykterhetsvårdslagen. Det synes därför vara en för nykterhetsvården ytterligt central fråga att de förebyggande åtgärderna av frivillig typ verkligen erhåller en effektiv utformning och att i det enskilda fallet därvid en med behandlingsresurser inom närliggande vårdområden samordnad behandling kan komma till stånd. Sett ur den enskilde medborgarens synpunkt är det även av stor vikt, att lagstiftningen tillämpas likartat av olika nykterhetsnämnder och att alkoholmissbrukare oavsett andra faktorer än missbruket och dess skadeverkningar har samma möjligheter att erhålla adekvat behandling. Som framgår av redovisade siffror i kapitel 3, tabell 3.14 h a r antalet personer med vilka nykterhetsnämnderna årligen tagit befattning ungefär fördubblats sedan 1954. Denna utveckling torde i och för sig kunna anses överensstämma med intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag. Den nya lagen h a r medgivit möjligheter till tidigare ingripanden. Avsikten var emellertid att dessa tidiga ingripanden när-

mast och i första hand skulle få formen av olika hjälpåtgärder. Av de i tabell 3.14 redovisade siffrorna framgår dock att utvecklingen inte varit sådan. Med reservation för 1954 års siffror — hjälpåtgärderna enligt alkoholistlagen var ej helt jämförbara med den nya lagens — finner man att hjälpåtgärderna knappast uppvisat någon ökande tendens, utan snarare under de senaste åren fortgående avtagit som relativ andel av totalantalet ärenden. Undersökningarnas relativa andel hade däremot redan är 1956 fördubblats och företer dessutom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Tvångsåtgärderna slutligen har minskat som relativ andel sedan 1954 men andelen förhåller sig under de senaste åren relativt konstant. Det bör i ovannämnda sammanhang observeras att uppgifter saknas som belyser i vilken utsträckning nykterhetsnämndernas klientel förnyas. Det är inte osannolikt att en stor del utgöres av personer, som gäng på gång aktualiseras hos nykterhetsnämnderna, eller som kanske år efter år är aktuella för åtgärd. Ett konstaterande av hur klientelet ur denna aspekt är sammansatt skulle kunna ge ett sakligt underlag för en diskussion beträffande nykterhetsvårdslagens tillämpning. Nykterhetsnämndernas till följd av nykterhetsvårdslagens vidgade tillämpningsområde väsentligen ökade arbetsbörda faller alltså i första hand på undersökningar enligt 12 § Nvl, vilka ej leder till åtgärd. I detta sammanhang bortses från den faktiska fördelningen

126 av nämndernas arbetsuppgifter. Detta förhållande innebär i realiteten att ungefär hälften av de personer, som nykterhetsnämnderna tar befattning med blir föremål för undersökning utan att annan åtgärd enligt Nvl vidtages. Det har dock även i undersökningsfallen kommit till nykterhetsnämnds kännedom att personerna ifråga använt alkoholhaltiga drycker till skada för sig eller annan. Även om det i åtskilliga fall torde förekomma att nykterhetsnämnd efter undersökning konstaterat att missbruk i nykterhetsvårdslagens mening ej kan anses föreligga är det osannolikt att så skett i övervägande antalet fall. Andra möjligheter är att klienten avböjt hjälpåtgärder eller att sådana av andra skäl ej ansetts motiverade eller att han erhåller hjälp på annat sätt. Det förekommer vidare att olika praxis tillämpas av nykterhetsnämnderna när det gäller andelen anmälningar, som blir föremål för undersökning enligt nykterhetsvårdslagen. Anledning härtill kan vara berörda nämnders arbetsbelastning, men även olika sätt att tolka bestämmelserna i 12 § torde härvid ha betydelse. Även i detta hänseende saknas emellertid erforderligt statistiskt material för belysning av förhållandena. Tillgänglig statistik verifierar sålunda inte att nykterhetsvårdslagen, såsom den tillämpats, inneburit att nämnderna i ökad omfattning tillgripit tidiga individuellt avpassade åtgärder. Med beaktande av att nästan hälften av de personer, som kommer i kontakt med nykterhetsnämnd, endast blir föremål för undersökning framstår det som önskvärt att man söker klarlägga undersökningsförfarandets betydelse för alkoholmissbruket och för den som blivit föremål för undersökning. Detta är inte minst viktigt med hänsyn till att sam-

hället genom nykterhetsnämnderna i övervägande antalet fall tar initiativ till undersökningen, vilket bl. a. innebär att avsevärda personalresurser utnyttjas för detta ändamål. Mot bakgrunden härav kan man ifrågasätta om nykterhetsnämnderna i dag disponerar de sociala och medicinska resurser, vilka ofta tillsammans behöver sättas in i det enskilda fallet. Det gäller här resurser av olika typ, såsom nämndernas möjligheter att ordna social och psykologisk rådgivning, att medverka till lösning av elementära bostadsproblem, till adekvat arbetsanskaffning, till såväl akut medicinsk behandling som psykiatrisk specialbehandling. I anslutning härtill kan man fråga sig i vilken grad och på vilket sätt nämnderna dels utnyttjar befintliga resurser, dels skapar ändamålsenliga behandlingsmöjligheter i tillräcklig omfattning. Det sagda för sammanfattningsvis fram till frågan om vad undersökning, hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd enligt nykterhetsvårdslagen i realiteten innebär för den enskilde alkoholmissbrukaren. Tillämpningen av den nuvarande nykterhetsvårdslagstiftningens bestämmelser torde i icke obetydlig utsträckning ha vissa negativa konsekvenser. Värdet av samtal som sker med vårdtagare som befinner sig i en tvångssituation kan ur terapeutisk synpunkt t. ex. ifrågasättas. De utredande samtalen vid undersökningsförfarandet liksom rådgivande samtal och mer kontrollerande sådana vid övervakning anses i lyckliga fall för den enskilde kunna leda till ökad insikt beträffande det egna alkoholproblemet, dess yttringar och följder. Vissa erfarenheter talar emellertid för att samtalen inte sällan torde upplevas som negativa. De sker u n d e r motstånd och nämndens intentioner och åtgärder uppfattas kanske som an-

127 klagelser och repressalier. Detta blir i synnerhet fallet när samtalet ofta kommer till stånd avsevärd tid efter anmälningstillfället. Får nykterhetsnämndens åtgärder dessa följder förstärkes den enskildes eventuella rädsla för och tveksamhet mot samhället och myndigbeten. Ångesten för vad som skall följa ökar och de grundproblem som ligger bakom alkoholmissbruket konserveras eller fördjupas.

tionsbyråer, för vilka nykterhetsnämnd är huvudman. Med något undantag arbetar dessa —• isolerat från nämndens övriga verksamhet — endast med frivilliga hjälpsökande och endast med frivilliga hjälpåtgärder. Den ovan berörda konfliktsituationen mellan hjälpåtgärder och tvångsåtgärder, vilken resulterat i rådgivningsbyråernas tillkomst h a r under vårriksdagen 1965 påtalats i en motion i andra kammaren (nr 710). I denna anfördes bl. a. följande:

Hjälpåtgärdernas hetsvårdslagen

Ett särskiljande av hjälpåtgärderna från nykterhetsnämndens övriga verksamhet, som iskett vid rådgivningsbyråerna, illustrerar på ett klart sätt de ofta påtalade och i praktiken hart när olösliga problem som uppstår, när man inom samma organ skall utöva såväl rådgivning — i ömtåliga personliga frågor till enskilda personer — som myndighetsutövning. Dessa båda funktioner kommer inom nykterhetsvården ofta att gälla samma personer, om ock i många fall vid olika tidpunkter. Den förtroendekris som alltför ofta måste uppstå mellan klient och socialarbetare riskerar att allvarligt störa den terapeutiska relation, på vilken allt behandlingsarbete — även inom nykterhetsvården — måste vila. Rådgivning till och behandling av alkoholskadade människor måste vara nykterhetsvårdens primära uppgift, och en första förutsättning för att behandling skall komma till stånd är att klienterna känner odelat förtroende för nykterhetsvårdens syfte och medel.

särställning

i nykter-

Hjälpåtgärdernas särställning i nykterhetsvårdslagen har tidvis varit under debatt. Såsom förutsättning för hjälpåtgärd krävs att alkoholmissbruk skall föreligga samt att personen i fråga frivilligt medverkar till hjälpåtgärden. En vanligt förekommande hjälpåtgärd är att personen förmås att under en viss tid upprätthålla fortlöpande förbindelse med nämnden eller av nämnden utsedd person. Åtgärden kan sägas innebära att förbindelsemannen, som ej sällan är frivillig medarbetare hos nämnden, under ömsesidigt förtroende försöker hjälpa alkoholmissbrukaren till vad lagstiftaren benämner »ett nyktert liv». Om hjälpåtgärden misslyckas, vilket uppenbarligen inte helt behöver bero på alkoholmissbrukaren, förekommer det att nämnden nödgas vidtaga tvångsåtgärder. Som stöd för beslut härom torde ej sällan åberopas fakta och omständigheter, som kommit till nämndens kännedom under den frivilliga förbindelsen och som då kanske i förtroende utlämnats av alkoholmissbrukaren. Delvis som en reaktion mot en sådan lagtillämpning och därmed även mot gällande lagstiftning h a r som tidigare berörts en rad större städer öppnat särskilda rådgivnings- eller informa-

Riksdagen beslöt — bl. a. med hänvisning till att pågående statliga utredningar kunde väntas beakta motionärernas synpunkter i frågan — att inte tillstyrka motionen. Det synes finnas risk för att hjälpåtgärderna, vars införande syftade till en frivillig och tidig behandling, inte sällan på längre sikt kan inverka negativt på behandlingen. Även i de fall där hjälpåtgärder ej avlöses av tvångsåtgärder kan vetskapen hos klienten om att nämnden har möjlighet att använda

128 sig av tvångsåtgärder skapa ett ur behandlingssynpunkt dåligt utgångsläge. Tyvärr saknas material som ger upplysningar om bl. a. i vilken utsträckning tvångsåtgärder vidtages i direkt anslutning till hjälpåtgärder.

Alkoholmissbrukarnas olika till behandling och vård

möjligheter

Rådgivningsbyråernas tillkomst och funktion kan även tagas till utgångspunkt för en annan i detta sammanhang central frågeställning. Något tillspetsat innebär närvaron av en rådgivningsbyrå i en kommun för alkoholmissbrukaren att två olika former av kontakt med nykterhetsnämnden står till buds. Den hjälpsökande kan välja nykterhetsnämndens traditionella nykterhetsvård, varvid han »riskerar» att bli föremål för tvångsåtgärd direkt efter en misslyckad hjälpätgärd. Vidare kan han välja en ofta speciellt sekretessbelagd och alltid frivillig behandling hos rådgivningsbyrån. En ytterligare fördel för klienten vid det senare alternativet är att rådgivningsbyråerna ofta har tillgång till speciellt kvalificerad personal och även relativt sett till större medicinska och andra behandlingsmöjligheter. För den enskilde alkoholmissbrukaren kan de nämnda förhållandena medföra att han blir föremål för en tvångsniässig behandling beroende på att rådgivningsbyrå saknas eller på att han saknar kännedom om rådgivningsbyråns existens. I allt mera ökande utsträckning kan vidare alkoholmissbrukaren i dag direkt söka medicinsk behandling och värd. Detta kan ske och sker i stor omfattning utan förmedling av nykterhetsnämnd på initiativ av patienten själv eller honom närstående person.

Omfattningen av sådan behandling och vård kan på grundval av tillgängligt material ej f. n. ingående bedömas. Det kan dock nämnas att enligt medicinalstyrelsens statistik avseende antalet vårddagar under år 1964 vid psykiatriska kliniker 5,4 % av totalantalet vårddagar hänfördes till vård under diagnoserna alkoholpsykos eller alkoholism. Motsvarande siffra för mentalsjukhusen var 2,5 %. För år 1962 var siffran vid psykiatriska kliniker 6,1 % och vid mentalsjukhusen 2,1 %. Tyvärr saknas jämförbar statistik för tidigare år. Andelen intagningar av alkoholmissbrukare vid mentalsjukhusen i Stockholm år 1963 har av överläkare Curt Åmark beräknats till 30—40 % av alla intagningar av män (se vidare kapitel 12). Utöver sluten sjukhusvård förekommer vid alkoholmissbruk polikliinisk vård och behandling i betydande utsträckning. Såväl sjukhusvården som den öppna medicinska behandlingen av alkoholmissbrukare är ännu endast i obetydlig omfattning samordnad med samhällets egentliga nykterhetsvård. Enligt 10 § nykterhetsvårdslagen h a r visserligen läkare, som erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, att göra anmälan till nykterhetsnämnd. Denna skyldighet ä r dock ej ovillkorlig, varför bestämmelsen torde sakna större praktisk betydelse. Ur beh an dl/in gsmet odisk synpunkt framstår det allt mera som önskvärt att vid behandling av alkoholmissbruk en samordnad social och medicinsk-psykiatrisk bedömning och terapi kan komma till stånd. De ökade möjligheterna att erhålla medicinsk behandling och vård får i och för sig anses ge uttryck för en önskvärd utveckling. Bortsett från att de medicinska behandlingsalternativen oftast ä r frivilliga från patientens sida innebär de även som regel att patienten

129 under behandlingstiden sjukskrives och som övriga medborgare vid sjukdom erhåller sjukpenning från allmän försäkringskassa. De ger sålunda, liksom rådgivningsbyråerna, en behandling som ur den enskilde missbrukarens synpunkt rimligen bör te sig mera human och tilltalande äjn detn traditionella nykterhetsvården, där tvångsåtgärderna fortfarande kastar sin skugga över det förebyggande behandlingsarbetet.

Nykterhetsvårdsklientelets ning och vårdbehov

sammansätt-

Beträffande klientelets sammansättning i olika vårdformer saknas i stor utsträckning elementära statistiska data. Vi vet t. ex. inte om de klientgrupper, som är föremål för hjälpåtgärder eller åtgärder vid rådgivningsbyrå, är annorlunda sammansatta än tvångsåtgärdsklientelet med hänsyn till enkla variabler som ålder, civilstånd och yrke. Kännedom saknas vidare om alkoholmissbrukarnas tidigare behandling för missbruket. I diskussionen h a r under senare år ofta hävdats, att medicinisk^psykiatrisk behandling och vård i princip vore en mera adekvat behandlingsväg än t. ex. den traditionella anstaltsvården. Det är emellertid mycket sannolikt att en betydande del av nykterhetsvårdens klientel redan före intagningen på anstalten vid upprepade tillfällen erhållit medicinsk-psykiatrisk behandling och vård. Ett klarläggande av dessa förhållanden skulle kunna ge betydelsefulla fakta i diskussionen kring denna väsentliga frågeställning. När det gäller de s. k. kroniska alkoholniissbrukarna, varav många vid ständigt återkommande tillfällen vårdas på allmänna anstalter för alkoholmissbrukare, h a r det ifrågasatts om nuvarande former för behandling är lämpliga. Det 9—614779

rör sig här ofta om äldre, socialt förkomna och hjälplösa personer. Dessa intages nu på allmänna anstalter för alkoholmissbrukare, där de vårdas i perioder om vanligtvis tre till fyra månader. Efter denna tid av skyddad anstaltstillvaro innebär försökspermission vanligen erfarenhetsmässigt en direkt återgång till oordnade sociala förhållanden i samband med ett ofta omedelbart återfall i alkoholmissbruk. Redan efter en kort tid kan ett återförande till anstalten aktualiseras. Vid återförandet befinner de sig ofta i synnerligen dålig fysisk och psykisk kondition. Anstaltsvistelserna kan på detta sätt under år efter år avlösa varandra. Att i dessa komplicerade fall av avancerat alkoholmissbruk ofta i förening med fysiska eller psykiska handikapp dels å ena sidan beakta samhällsskyddets intressen och dels å andra sidan — trots den ofta dåliga prognosen — erbjuda individerna realistiska möjligheter till rehabilitering är förvisso förenat med stora svårigheter. Möjligheterna härtill skall i detta sammanhang ej närmare diskuteras. Här skall endast noteras att den vanligast förekommande typen av vård fortfarande är en tvångsniässig anstaltsvård med — erfarenhetsmässigt att döma — dåligt resultat. Vi saknar emellertid dokumenterad kännedom om dessa missbrukargruppers sammansättning, vårdbehov m. m. Vår kunskap om de mussbrukargrupper som vårdas på enskilda vårdanstalter är i ännu högre grad ofullständig. Utan tillgång till fakta i nämnda avseenden är det inte möjligt att bedöma om anstaltsvård enligt Nvl i dessa fall fyller en adekvat funktion. Det är heller inte möjligt att utan kännedom om klientelets sociala förhållanden göra en realistisk bedömning av var tyngdpunkten bör läggas när det gäller att tillskapa effektivare öppenvårdsresurser.

130 Frågan kompliceras ytterligare av att det i många fall kan vara fråga om fysiskt eller psykiskt sjuka eller handikappade alkoholmissbrukare med skiftande vårdbehov. Såsom i olika sammanhang i det föregående omnämnts saknas en enhetlig och översiktlig statistik pä nykterhetsvårdens område. Bristen gäller dels omfattningen av nykterhetsnämndernas verksamhet och nykterhetsvårdslagens tillämpning, dels klientelets sammansättning och vårdbehov. Inte minst saknas någon form av resultatstatistik samt en katalogisering eller samordning av utförd och pågående alkoholforskning. Utredningens

frågeställningar

Utredningens primära uppdrag h a r varit att genomföra en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel, dess omfattning, sammansättning och vårdbehov. En inventering av de vårdresurser, som står till buds i n o m nykterheitsvården och inom vissa andra närliggande områden har även ingått i utredningsuppdraget. Mot bakgrund av de diskussioner som förekommit kring nykterhetsvårdslagens tillämpning och i det föregående omnämnts, har det bedömts som angeläget att införskaffa material, som berör dessa frågor. I samband härmed har det framställts som önskvärt att i möjligaste mån belysa effekten av nu tillämpade vårdmetoder. På grund av uppdragets närmast deskriptiva karaktär har inga mera komplicerade hypoteser uppsatts. De grundfrågeställningar, som varit utgångspunkt för utredningens arbete kommer att här kortfattat återges. /. Alkoholmissbrukets och nykterhetsvårdens utveckling efter år 1955 1. Redovisning av tillgängligt statistiskt material.

2. Särskilda sammanställningar gängligt statistiskt material.

av till-

/ / . Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser 3. Organisation — arbetsbelastning — personalmedverkan. 4. Läkarmedverkan. Andra möjligheter till medicinsk behandling och vård. 5. Halvöppna vårdformer. Tillgång — behov — planering. 6. »Randresurser» inom närliggande vårdoch verksamhetsområden. Ungkarlshotell och härbärgen, särskilda ålderdomshem och vårdhem. Tillgång — behov — planering. / / / . Nykterhetsvårdens klientel; sammansättning inom öppen och nykterhetsvård

dess sluten

Allmänna uppgifter 7. Ålder, kön, civilstånd, nationalitet, barnantal etc. Uppväxtförhållanden 8. Införskaffande av enkla bakgrundsvariabler rörande en del av materialet. Utbildning och arbetsförhållanden 9. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördelning, yrkesställning, arbetsstabilitet, arbetsplacering. Bostadsförhållanden 10. Bostadsförhållanden, bostadens kvalitet, boendesituation, rörlighet. Ekonomi 11. Inkomstfördelning, socio-ekonomisk grupptillhörighet, ekonomisk hjälp från samhället, pensionsförhållanden, försörjningsskyldighet, aktuell sjukdom. Aktuell åtgärd och tidigare åtgärdsfrekvens 12. Fördelning efter pågående åtgärd eller behandling vid viss tidpunkt. Tidigare åtgärder och behandling. Tidpunkt för senaste åtgärder. Tidigare anstaltsvård. Medicinsk-psykiatrisk behandling 13. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Sjukhusvård under fort-

131 löpande vård på anstalt. Fördelning aktuell sjukskrivning. Aktuellt hälsotillstånd

och

efter

vårdbehov

Allmänna

uppgifter

23. Aider, kön, civilstånd. Utbildnings- och

arbetsförhållanden

14. Fördelning efter aktuellt hälsotillstånd av viss del av materialet, exempelvis anstaltsmaterialet, för vilket sådana uppgifter kan erhållas. Vårdbehov.

24. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördelning, arbetsstabilitet, arbetsplacering.

Fylleri

25.

15. Antalet begångna fylleriförseelser. Tidp u n k t för senaste fylleriförseelse. Kriminalitet

Bostadsförhållanden,

boendesituation.

Sjukpenning 26. Sjukpenningklass. Tidigare vård och behandling

16. Fördelning efter förekomst av k r i m i n a litet och efter tidpunkten för det senaste brottets begående. Anmälare 17. Fördelning efter a n m ä l a r e eller i n i t i a tivtagare till ärendets inledning. Åtgärdernas utformning vid öppen vård 18. Fördelning efter hjälpåtgärder som vidtagits under det pågående ärendets handläggning. Fördelning efter antalet tjänstemän, som efter v a r a n d r a handhaft ärendet. Anstaltsvårdens

Bostadsförhållanden

utformning

19. Avståndet till hemorten. Inställandet på anstalten. Sysselsättning under a n s t a l t s vistelsen. Anstaltsvistelsens inverkan på ekonomi. Kontakt med hemort, anhöriga och n y k t e r h e t s n ä m n d (övervakare). Subjektiv inställning till anstaltsvården. Avvikningar. Disciplinära åtgärder. Situationen inför kommande försökspermission. Anstaltsvårdens formella villkor 20. Fördelning efter tidigare åtgärd. Varaktigheten av beslut om tvångsintagning. Förekomst av förlängning av vårdtid på grund av frihetsstraff och frivilligt kvarstannande. F ö r u t s ä t t n i n g a r för

tvångsåtgärder

21. Fördelning efter tillämpad specialindikation.

27. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, enskilda och a l l m ä n n a v å r d a n s t a l t e r för alkoholmissb r u k a r e . Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd. Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov 28. Alkoholmissbrukets ställning i sjukdomsbilden. Aktuell diagnos. Beräknad vårdtid. Aktuell kontakt med nykterhetsn ä m n d . Anmälan till nykterhetsnämnd. V.

Vården

vid

inackorderingshemmen

Beläggning 29. Antal belagda platser. I nt a g n i n g s o r s a ke r 30. Huvudsaklig intagningsorsak förutom alkoholproblem. Inremitterande institution eller person. Vistelsesituation omedelbart före intagningen. Pågående nykterhetsvårdande

åtgärd

31. Pågående åtgärd vid nykterhetsnämnd. Allmänna

uppgifter

32. Ålder, civilstånd. Bostadsförhållanden 33. Aktuella bostadsförhållanden.

IV. Sjukhusvård av alkoholmissbrukare; klientelets sammansättning och omfattning

Arbetsförhållanden

Beläggning

Undersökningar

22. Frekvensen patienter vid mentalsjukhus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier, medicinska kliniker, d ä r vården ä r orsakad av eller h a r samband med a l koholmissbruk.

D e i f ö r e g å e n d e a v s n i t t s k i s s e r a d e fråg e s t ä l l n i n g a r n a b e r ö r till v ä s e n t l i g d e l fakta o c h förhållanden r ö r a n d e vilka m a t e r i a l f. n. s a k n a s . Det b e d ö m d e s d ä r -

34. Aktuella arbetsförhållanden. och

metodik

132 alkoholmissbrukare. Uppgifterna enligt formulär A (nykterhetsnämnderna), bilaga 9.1, del II, och B (anstalterna), bilaga 10.1, del II, skulle sammanställas av den förtroendeman eller tjänsteman, som inför nämnden respektive vid vårdanstalten direkt svarade för det aktuella ärendet. Genom detta förfaringssätt kunde dels tillgängligt aktmaterial utnyttjas och dels även personkännedom komma till användning. Dessutom vanns fördelen att som regel — speciellt för anstaltspersonalen — klienten fanns att tillfråga, om tillgängliga uppgifter skulle vara ofullständiga. För att erhålla vissa sammanfattande uppgifter om beläggningen vid anstalterna användes formulär B: 1 (bil. 10.1, del II) samt vid sjukhusen formulär C och C: 0 (bil. 12.1, del I I ) . Formulär A: 1, A, B: 1 och B överSåsom tidpunkt för undersökningarna sändes genom utredningens försorg till II och III valdes måndagen den 23 no- samtliga nykterhetsnämnder resp. anvember 1964 klockan 08.00. Det tidiga stalter. Före utsändandet testades forklockslaget motiverades av önskvärd- mulär A och B vid en provundersökning heten att undvika att tidpunkten skulle rörande tillsammans 100 individer, försammanfalla med nykterhetsnämnds delade på några nämnder och anstalter, sammanträde, eftersom detta kunnat varefter mindre justeringar i formulämedföra att oklarhet kunde råda om ren företogs. vilka klienter som var aktuella hos Efter formulärens återsändande till nämnderna och hur dessa klienter för- utredningens kansli, som beträffande delade sig på olika åtgärder. formulär A skedde under medverkan För avsnittet angående nykterhets- och efter förberedande granskning nämndernas organisation, arbetsbelast- av länsnykterhetsnämnderna, vidtog ning och resurser användes formulär granskning och komplettering av forA : l (bil. 8.1, del I I ) , vilket utsändes mulären på utredningens kansli. Beartill samtliga landets nykterhetsnämnder betningen skedde därefter genom dataatt ifyllas av nämndens ordförande eller behandling vid statistiska centralbychefstjänsteman. rån. Vid klientelundersökningen bedömEnkätundersökningen vid sjukvårdsdes det som lämpligt att dels inför- inrättningarna genomfördes måndagen skaffa uppgifter från nykterhetsnämn- den 15 november 1965 klockan 08.00. derna angående de personer, som vid Denna undersökning lades upp på urtidpunkten var aktuella i öppen vård valsbasis. Den omfattade dels hälften och dels direkt från anstalterna beträfav landets 112 medicinska kliniker fande de personer, som var intagna på (formulär C: 1, bil. 12.1 och 12.2, del allmänna och enskilda vårdanstalter för II), dels 6 av landets 41 mentalsjukhus,

för såsom nödvändigt att beträffande frågeställningarna under II, III, IV och V genom utredningens försorg införskaffa erforderligt material. Med hänsyn till uppdragets karaktär av kartläggning av klientelet och inventering av resurserna valdes härvid metoden att företa tvärsn/ittsundersökningar vid vissa tidpunkter. Dessa erhöll formen av enkätundersökningar, riktade till samtliga kommunala nykterhetsnämnder och samtliga allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt inackorderingshem. En särskild enkätundersökning rörande det patientmaterial som är föremål för vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk har vidare genomförts vid ett antal mentalsjukhus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker.

133 14 av samtliga 26 psykiatriska kliniker, samtliga 4 alkoholkliniker och samtliga 20 sanatorier (formulär C: 2, bil. 12.1 och 12.3, del I I ) . Urvalet frågor i formulären skedde med tanke på att resultaten skulle kunna medge jämförelser med resultaten av utredningens övriga undersökningar. I samband med undersökningens uppläggning ägde överläggningar rum med företrädare för medicinalstyrelsen och landstingsförbundet samt stadsförbundet. Formulären avseende sjukvårdsundersökningen översändes direkt till överläkaren vid respektive sjukhus eller klinik. Bedömningsfrågorna besvarades av läkare och övriga frågor i formuläret av antingen läkare, avdelningssköterska eller kurator. Även sjukvårdsmaterialet h a r efter granskning och komplettering databehandlats vid statistiska centralbyrån. Undersökningen vid inackorderingshemmen genomfördes onsdagen den 15

juni 1966 klockan 08.00 (formulär D, bil. 11.1 och 11.2, del II). Denna undersökning avsåg att ge en bild av hemmens beläggning, formerna för intagning samt klientelets sammansättning och sociala situation. Undersökningen omfattade samtliga hem och samtliga på hemmen boende klienter. Redogörelse för tillämpade urvalsmetoder vid de nämnda undersökningarna liksom för möjliga felkällor lämnas vid presentation av resultaten. Här skall endast framhållas att de variabler som förekommer i formulären till övervägande del berör enkla faktiska förhållanden och endast i undantagsfall bedömningsfrågor. Genom att undersökningarna endast berör vid enkättillfället aktuella klienter vanns fördelen att endast aktuella journaler och aktuellt aktmaterial har behövt användas. Undersökningarnas resultat kommer i den följande framställningen att presenteras i avdelning B, kapitlen 8, 9, 10, 11 och 12.

AVDELNING B Utredningens undersökningar

KAPITEL 8

Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser

Undersökningens

metodik

Undersökningens uppläggning

Ett av utredningens primära uppdrag bar varit att genomföra en inventering av de vårdresurser, som står till nykterhetsnämndernas förfogande. I samband härmed har det ansetts angeläget att undersöka nämndernas arbetsbelastning vid en viss tidpunkt samt deras organisation och arbetssätt. Ett önskemål har vidare varit att undersökningen skulle ge något underlag för en bedömning av nykterhetsnämndernas möjligheter att fungera som effektiva vårdoch rehabiliteringsorgan. På grund av att utredningsuppdraget endast varit av deskriptiv och redovisande karaktär har några mer sammansatta variabler som berör tillämpad behandlingsmetodik och individuella behandlingsresultat inte kunnat ingå i undersökningen som i denna del endast berör enkla fakta såsom olika typer av vidtagna åtgärder, tillgången på konkreta vårdmöjligheter som inackorderingshemsplatser, övergångsbostäder, alkoholpoliklinik m. m. Med hänsyn till att det främst varit fråga om en inventering ansågs en tvärsnittsundersökning vid en viss tidpunkt vara den mest ändamålsenliga metoden. Undersökningen genomfördes — liksom urvalsundersökningarna rörande klientelets sammansättning i öppen (kap. 9) och sluten vård (kap. 10) — måndagen den 23 november 196b klockan 08.00. De frågor som ingick i un-

dersökningsformuläret (bil. 8. 1, del II) avsåg både (kommunala) nykterhetsnämnder och rådgivningsbyråer u n d e r nykterhetsnämnds huvudmannaskap.

Enkätformulär A : 1

Formulär A: 1 (bil. 8. 1, del II) innehåller väsentligen sakfrågor ägnade att belysa nykterhetsnämndens arbetsbelastning vid undersökningens tidpunkt, personalens storlek och sammansättning, nämndernas arbetsvolym under åren 1962—1963, omfattningen av länsnykterhetsnämndernas bistånd i enskilda ärenden, nykterhetsnämndernas organisation, tillgången på medicinsk medverkan och vård, samarbete med och tillgång till alkoholpoliklinik, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus, inackorderingshem och övergångshem, övergångsbostäder, ungkarlshotell och härbärgen, allmän bostadsanskaffning, särskilda ålderdomshem och vårdhem, enskilda vårdanstalter och konvalescenthem samt arbetsanskaffning. Dessutom innehåller formuläret några bedömningsfrågor rörande inställningen till personalsituationen, behovet av läkarmedverkan, tillgången på medicinska behandlings- och vårdmöjligheter såsom alkoholpoliklinik, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus, behov och framtidsplaner ifråga om inackorderingshem, övergångsbostäder, ungkarlshotell, särskilda ålderdomshem och enskilda vårdanstalter.

138 Frågor rörande arbetsbelastningen har varit utformade som tabeller medan flertalet övriga frågor i formuläret utformats med bundna svarsalternativ. Svaren på vissa bedömningsfrågor h a r förutom markering för bundet svarsalternativ lämnats genom kortfattad skriftlig redogörelse för t. ex. orsakssammanhang, gemensam planering med annan kommun, det planerade objektets omfattning, tidpunkten för färdigställandet m. m. Vid frågornas utformning skedde samråd med företrädare för ett flertal nykterhetsnämnder, enskilda förtroendemän och tjänstemän inom nykterhetsvården i stort samt företrädare för Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå. Delar av tabellen för besvarande av antalet pågående ärenden vid en viss tidpunkt testades vid den särskilda stickprovsundersökning som den 27 september 1964 genomfördes för beräkningar av det grundmaterial, utifrån vilket urvalet beträffande de tidigare omnämnda klientelundersökningarna skulle ske. Stickprovsundersökningen omfattade 62 slumpvis valda kommuner, som sammanlagt representerade en tiondel av landets befolkning. Erfarenheter från stickprovsundersökningen resulterade bland annat i vissa smärr e justeringar vid utformningen av frågan om antalet pågående ärenden vid nämnderna.

Undersökningens genomförande

Enkätformulär A: 1 utsändes tillsammans med formulär A direkt till samtliga landets dåvarande 1 006 nykterhetsnämnder. Instruktioner bilades i en särskild missivskrivelse (bil. 8.2, del II). Uppgiftslämnare har varit nykterhetsnämndens ordförande, chefstjänste-

man eller annan verkställande tjänsteman. Samtliga länsnykterhetsnämnder orienterades före utsändandet av formulären om undersökningarna och gav vid genomförandet — liksom utredningens kansli — råd och anvisningar till de kommunala nykterhetsnämnderna. Formulären från nykterhetsnämnderna återsändes via länsnykterhetsnämnderna till utredningens kansli. Detta arrangemang underlättade undersökningens praktiska genomförande samt innebar att länsnykterhetsnämndernas personal, i många fall med utnyttjande av sin kännedom om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet och förhållanden, kunde granska formulären och i samråd med nämnderna vid behov komplettera lämnade uppgifter. Materialet inkom efter någon försening, varefter vidtogs ett tämligen ingående gransknings- och kompletteringsarbete. Granskning företogs av varje enskilt formulär. Härvid kontrollerades dels att varje tillämplig fråga var besvarad och dels att de olika frågorna var konsekvent besvarade. Vid inkonsekventa och orimliga svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering. Siffermaterialet har hålkortsbearbetats vid statistiska centralbyråns datacentral. Felkällor

Som tidigare nämnts har en del felkällor som är relativt vanliga vid redovisning av en längre tidsperiods förhållanden ansetts bortfalla vid en tvärsnittsundersökning vid en viss tidpunkt. I stället torde en del andra felkällor ha tillkommit. Sålunda har säsongsvariationens betydelse inte kunnat kontrolleras. Vidare kan tvärsnittsmetoden ha inneburit vissa risker för att de klienter som ofta är föremål för åtgärd blivit något

139 överrepresenterade i materialet. Om undersökningen gällt ett helt års klientel är det sannolikt att andelen ärenden som varit aktuella för mer ingripande åtgärder skulle ha varit lägre. En tvärsnittsundersökning torde dock sett ur nykterhetsnämndernas arbetsbelastningssynpunkt vid en viss tidpunkt vara representativ. Under det relativt omfattande kontroll- och kompletteringsarbetet har det framkommit att en del nämnder rörande frågan om pågående ärenden vid undersökningstillfället av misstag redovisat årssiffror. Detta har så långt det har varit möjligt rättats till. Ett par nykterhetsnämnder h a r på grund av svårigheterna att särskilja olika personalkategoriers insatser i varje enskilt ärende redovisat flera kategorier för handläggning av ett och samma ärende. I görligaste mån har iakttagna oriktigheter i redovisningssättet eliminerats genom direkta kontakter med de personer som fyllt i formulären. Vissa nämnder h a r i anledning av speciellt utformad intern redovisning eller frånvaron av sådan redovisning haft svårigheter att lämna en del sifferuppgifter. Sålunda förekom i några fall att man i större kommuner inte förde speciell förteckning över t. ex. aktuella övervakningar och frivilliga förbindelser, varför man för lämnande av fullständig sifferredovisning tvingades att granska protokoll och akter. Uppgifterna om länsnykterhetsnämndernas bistånd i enskilda vårdärenden torde endast vara ungefärliga emedan sammanställningen i många fall på grund av brist på noteringar måst göras i efterhand. Vissa siffermässiga fel kan i någon utsträckning ha uppstått vid redovisningen av ärenden på olika åtgärdsgrupper. Så kan t. ex. vara fallet om uppgiftslämnaren vid en mindre nämnd

förlitat sig på sitt minne och minns fel beträffande huruvida en person står under övervakning eller är föremål för fortlöpande förbindelse. Vidare kan ett obetydligt bortfall ha uppstått genom att enstaka ärenden vid redovisningen blivit bortglömda till följd av att man ej i tillräcklig grad kollat nämndens protokoll och akter. Flertalet frågor rörande sakförhållandena i övrigt torde enligt erfarenheterna från granskningsarbetet i stort sett ha besvarats korrekt. När det däremot gäller de bedömningsfrågor som ingår i undersökningen om nämndernas resurser m. m. torde de lämnade uppgifterna vara mycket ungefärliga. Anledningen härtill torde vara att bedömningarna i flertalet fall gjorts av uppgiftslämnaren direkt vid undersökningstillfället, kanske ofta utan närmare samråd med företrädare för andra berörda kommunala organ eller grannkommuner med liknande behov och intressen. De siffror som lämnats beträffande utbyggnadsplaner och behov av inackorderingshemsplatser m. m. får därför närmast uppfattas som approximativa bedömningar.

Undersökningsmaterialet Antalet pågående ärenden

Som framgår av tabell 8.1 omfattade undersökningen den 23 november 196b nykterhetsnämnderna i landets dåvarande 1 006 kommuner. Vid undersökningstillfället var antalet pågående nykterhetsvårdsärenden vid nämnderna 27 20b fördelade på 25 51b män och 1 690 kvinnor. Som pågående ärenden h a r räknats undersökningar enligt 12 § Nvl, hjälpåtgärder enligt 14 § a, övervakningar enligt 15 och 36 §§ samt i samband med försökspermission och utskrivning från allmän vårdanstalt, pågående ärenden

140 Tabell

8.1.

Kommunerna

Län

länsvis

fördelade efter kommuntyp nykterhetsnämnderna

och cmtal pågående

Andra Övriga städer Samt- Antal pågåstäder Landsende ärenden m . liga Storkomoch över komstäder kö- muner muner 23/11 1964 50 000 pingar inv.1 kvin-

nor Stockhohns stad Göteborgs stad Malmö s t a d . . . Stockholms. . . Uppsala Södermanlands Östergötlands. Jönköpings. . . Kronobergs. . . Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads . Malmöhus (utom Malmö).... Hallands Göteborgs o. Bohus (utom Göteborg) . Älvsborgs. . . Skaraborgs. . Värmlands... Örebro Västmanlands Kopparbergs. Gävleborgs. . Västernorrlands Jämtlands. . .

män

kvinnor

4 689

250 126

275 568

18,7

3 249 1 083 1 586

233 92 101 27

135 039 77 453 179 652 55 176

121 509 81 026 171 175 55 993

24,1 14,0 8,8 10,5

65 62 30 16 10 6 8 9

74 377 113 794 91 401 51 816 73 766 16 032 46 908 80 415

71 713 112 749 89 334 47 905 71 045 15 77 44 596 77 895

15,0 8,8 6,1 7,1 5,7 8,2 10,1 4,7

16 2

35 22

10 9 15 12 10 2 5 13

28 33 38 30 40 12 16 44

39 44 54 42 50 14 21 57

1 118

16 6

52 33

69 39

1 487

48 7

128 301 55 606

128 227 53 319

11,6 5,9

6 12 11

36 53 45 38 19 19 38 32

42 66 56 51 31 27 47 39

746 988 499 972 917 545 547 830

30 30 15 35 74 23 25 29

75 439 121 348 78 949 92 236 84 023 78 290 88 943 92 340

87 777 118 623 75 694 88 976 82 725 72 708 85 988 89 723

9,9 8,1 6,3 10,5 10,9 7,0 6,2 9,0

33 31 26 24

41 34 33 30

524 352 474 686

27 9 13 48

87 903 41 548 73 395 81 172

85 894 39 356 70 274 74 943

6,0 3,5 6,5 8,5

1 006

25 514 1 690 2 425 448 2 390 513

10,5

13 11 7 9 (i

31/12 1964

578 997 554 366 419 132 473 374

1 Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala, Västerås och Örebro. 2 Statistiska Meddelanden B 1965: 19, Folkmängden i kommunerna efter ålder och kön vid slutet av år 1964. vid r å d g i v n i n g s b y r å samt m e d i c i n s k beh a n d l i n g h o s l ä k a r e eller v i d a l k o h o l poliklinik under nykterhetsnämndens h u v u d m a n n a s k a p . Till s i s t n ä m n d a g r u p p h a r ej r ä k n a t s ä r e n d e n s o m s a m t i d i g t v a r i t f ö r e m å l för u n d e r s ö k n i n g eller åtg ä r d av n y k t e r h e t s n ä m n d eller r å d g i v -

vid

Antal pågående ärenden per 1 000 pers. i åldern 20—69 åi-

1 1 52 25

Västerbottens Norrbottens . Samtliga

Folkmängd i åldern 20—69 år 2

ärenden

ningsbyrå. I gruppen medicinsk beh a n d l i n g hos läkare eller vid alkoholpol i k l i n i k i n g å r ej n å g r a ä r e n d e n f r å n s t o r s t ä d e r n a ( t a b . 8.10). P å g r u n d a v b l . a. det s t o r a a n t a l e t s å d a n a ä r e n d e n h a r d e s s a p o l i k l i n i k e r ej a n s e t t s k u n n a b e l a s t a s m e d att l ä m n a u p p g i f t e r till

141 undersökningen. I totalsummorna ingår vidare ej antalet intagna klienter vid vårdanstalterna. Som en jämförelse till antalet pågående ärenden en viss dag under året kan nämnas att antalet ärenden innefattande undersökning eller åtgärd under hela år 1963 utgjorde 65 204 (tab. 8.6). Enligt tabell 8.1 utgjorde för hela landet antalet pågående ärenden per 1 000 personer 10,5 för män och 0,7 för kvinnor. Räknar man in antalet klienter vid vårdanstalterna finner man att 1,14 % av samtliga män i landet i åldrarna 20—69 år vid undersökningstillfället var föremål för någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvårdens ram. Motsvarande procentsiffra för kvinnor var 0,07. Antalet pågående ärenden per 1 000 personer i åldrarna 20—69 år redovisas länsvis i tabellen. Göteborg och Malmö har liksom Stockholm särredovisats. Bland storstäderna h a r Göteborg, då det gäller männen, den högsta siffran med 24,1 pågående ärenden per 1 000 personer och Stockholm, dä det gäller kvinnorna, med 2,2 per 1 000 personer. Den högsta siffran för länen har Södermanlands län beträffande männen med 15 samt Örebro och Södermanlands län beträffande kvinnorna med 0,9. Den lägsta siffran uppvisar Kristianstads län med 4,7 för män, samt Hallands, Kalmar och Kristianstads län med 0,1 för kvinnor. Det bör vid en eventuell jämförelse mellan storstäderna och länen uppmärksammas att i totalantalet ärenden för storstäderna ingår ej ärenden där enbart medicinsk behandling hos läkare eller alkoholpoliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap förekommer. Detta gör att de redovisade totalsiffrorna för storstäderna är något för låga. Orsakerna till skillnaderna mellan länen samt mellan storstäder och län tor-

de förutom de reella olikheterna i alkoholmissbrukets omfattning vara regionala olikheter i tillämpningen av nykterhetsvårdslagen samt olikheter rörande den sociala kontrollens betydelse för missbrukets utveckling och upptäckt, polisbevakningens intensitet, nykterhetsnämndernas organisation, personaltillgång och aktivitet, närheten till försäljningsställen m. m. Även arbetsbelastningen m. m. vid nämnderna torde t. ex. ha haft betydelse för hur stor andel av det totala antalet till nämnden inkomna fyllerianmärkningar som tagits upp för undersökning samt därmed ha påverkat den relativa fördelningen. Andelen undersökningar kan vidare till följd av eftersläpning i utredningsarbetet vid undersökningstillfället i vissa kommuner ha varit tillfälligtvis större än genomsnittet för året. Tyvärr torde orsakssammanhangen vara så komplexa att någon närmare analys och gradering av de olika faktorernas inbördes förhållanden svårligen kan göras.

Nykterhetsnämndernas

organisation

Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder

Den kommunala socialvårdens organisation och nykterhetsnämndens ställning i socialförvaltningen i en kommun har väsentlig betydelse när det gäller h u r olika behandlingsformer och åtgärdsalternativ i sista hand kommer klientelet tillgodo. Ur denna aspekt har det varit angeläget att närmare studera bl. a. förekomsten av samverkan mellan olika vårdformer. Som tidigare nämnts i kapitel 2 är kommun ej ovillkorligen skyldig att tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Det övervägande antalet kommuner har dock numera sådan nämnd. År 1946 fanns särskilt tillsatt nykterhetsnämnd

142 Tabell 8.2. Antal särskilt tillsatta

nykterhetsnämnder

Andra stä- övriga Storstäder der över städer o. 50 000 inv. köpingar

Landskommuner

Samtliga

991 Särskild nykterhetsnämnd är t i l l s a t t . . . Nykterhetsnämnden utgöres av social-

211 4

15 Summa

1 006

Landskommuner

Samtliga

173 Tabell 8.3. Läkare som ledamot i

nykterhetsnämnden

Andra stä- övriga Storstäder der över städer o. 50 000 inv. köpingar Läkare är ledamot av nykterhetsnämnden Läkare är ej ledamot av nykterhetsnämnden

2 1

833 Summa

1 006

i omkring 1 500 av de dåvarande ca 2 500 kommunerna i landet. Tio år senare då den nya nykterhetsvårdslagstiftningen och kommunreformen genomförts, hade samtliga kommuner — så när som några tiotal — särskilt tillsatt nykterhetsnämnd. Som framgår av tabell 8.2 saknade i november månad 1964 15 av landets 1 006 kommuner särskild nykterhetsnämnd. De under rubriken övriga städer och köpingar angivna kommunerna utan särskilt tillsatt nykterhetsnämnd utgöres av städerna Sundbyberg och Djursholm samt köpingarna Stocksund i Stockholms län och Bromölla i Kristianstads län. Antalet landskommuner där nykterhetsnämnd utgöres av socialnämnd är endast 11. Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden

Som framgår av tabell 8.3 saknar 833 kommuner, däribland Stockholm samt vissa större och medelstora städer, läkare som ledamot i nykterhetsnämnden. I närmare hälften av samtliga städer och köpingar är dock läkare ledamot av nämnden.

90 Att ett stort antal landskommuner ej har läkarmedverkan i form av att läkare är ledamot av nämnden torde bl. a. sammanhänga med praktiska och andra svårigheter att på landsbygden få läkare att i egenskap av förtroendeman deltaga i nykterhetsnämndernas verksamhet. Nykterhetsvårdens samordning med övrig socialvård

Samordnad socialvård enligt den s. k. familjeprincipen, som under senare år i en del större kommuner blivit mer eller mindre genomförd, berör även på det organisatoriska planet nykterhetsvården. I åtskilliga mindre kommuner, som har sin sociala verksamhet centraliserad till socialbyrå, förekommer sedan länge olika former av samordning och integration av verksamheten. Med samordnad socialvård har i undersökningen avsetts att särskilt samordnande organ för kommunens socialvård, styrelse för socialbyrå (socialvårdsstyrelse) har blivit tillsatt. Som framgår av tabell 8.4 är socialvården samordnad i 138 kommuner, varav flertalet kommuner tillhör grup-

143 Tabell 8.4. Socialvårdens Samordnande organ för kommunernas socialvård

Summa

Storstäder

Andra stä- övriga der över städer o. 50 000 inv. köpingar 104 8 103

25 21 731

138 32 836

1 006

Landskommuner

Samtliga

förläggning

Andra stä- övriga Storstäder der över städer o. 50 000 inv. köpingar

Summa

189 26

266 511

469 537

1 006

pen övriga städer och köpingar. Endast 25 av de 777 landskommunerna har samordnade organ för kommunens socialvård. Av storstäderna h a r Malmö numera samordnad socialvård sedan den 1 januari 1966. Göteborgs stad h a r genomfört en liknande organisation den 1 februari 1967. Den nykterhetsvårdande verksamhetens förläggning

Av tabell 8.5 framgår att verksamheten vid två tredjedelar av nykterhetsnämnderna på landsbygden är förlagd till enskild förtroendemans bostad, vilket får betraktas som en anmärkningsvärt hög andel sett ur synpunkten att socialvårdande verksamhet numera om möjligt bör vara förlagd till centralt belägen officiell institution. arbetsvolym

Samtliga

9 1 1

kommunalkontor, socialbyrå eller sär-

Nykterhetsnämndernas

Landskommuner

2 1

Tabell 8.5. Verksamhetens Nämndens verksamhet är förlagd till

samordning

—1963 Arbetsvolymen i samtliga kommuner och i olika kommuntyper under åren 1962—1963

Arbetsvolymen har uttryckts i antal till nämnden inkomna anmälningar och deras fördelning ur handläggningssyn-

punkt (tab. 8.6). Anmälningar utgöres huvudsakligen av fyllerianmärkningar inkomna från polismyndigheten. Övriga anmälningar som nykterhetsnämnd mottagit har kommit från alkoholmissbrukares anhöriga, arbetsgivare, läkare, andra sociala institutioner m. fl. Som framgår av tabell 8.6 var antalet anmälningar till nykterhetsnämnderna under åren 1962 och 1963 totalt Tabell 8.6. Nykterhetsnämndernas arbetsvolym under åren 1962—1963 Antal

116 847

114 306

22 029

19 765

11 406

10 221

8 739

9 298

65 608

65 204

9 065

9 818

Totalt antal till nämnderna inkomna anmälningar om alkoholmissDärav: a avskriven efter granskning av anmälningsmaterialet . . b överlämnade för undersökning till annan nykterhetsnämnd . . . c överlämnade för undersökning till barnad föremål för undersökning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnd. e har ej kunnat speci-

144 Tabell 8.7. Arbetsvolymen vid nykterhetsnämnderna i storstäder och olika åren 1962—1963

kommuntyper

Därav i % Totalt antal till föremål för avskrivna överlämnade överlämnade nykterhetsnämnden inkomna efter gransk- för undersök- för undersök- undersökning och/eller ning till anmälningar om ning av anning till åtgärd av mälningsannan nykalkoholmissbruk barnavårdsnykterhetsmaterialet terhetsnämnd nämnd nämnd

Kommun eller kommuntyp

Stockholm.. . . Göteborg Malmö Andra städer över 50 000 övriga städer och köpingar Landskommu-

24 001 8 485 1 5 617

22 229 9 285 1 5 438

19 626

35 628 3

64 60

64 62

35 051 22 108

Samtliga

22 100

116 847*|114 306*|

23 20

22 |

4 |

4 |

|

9 8

|

10 9

|

T a ™ ! J ^ t r e r i n g ej skett av alla inkomna anmälningar har någon exakt siffra ej kunnat anges. Lämnade siffror ar beräknade med utgångspunkt från Malmö och Stockholms förhållanden a rav 2 /° — s o m förutom siffrorna för Göteborg - e j har kunnat specificeras på underDn,° p 3

örn™ ™ grupper.

1 %

~~ S O m f ö r u t o m siffro ™a » * Göteborg - ej har kunnat specificeras på under-

* Den procentuella fördelningen baserar sig på totalsiffrorna minus beräknat antal inkomna b ^ e för^962 och l°963°rgS ^

^

" ^ ' Ö V F l g t " j h " k U T m a t s P e c i f i c e r a s u PP8 a r «» 1 %

116 847 resp. 114 306. Det lägre antalet för 1963 torde bero på spritstrejken detta år. En femtedel av antalet inkomna anmälningar under år 1962 avskrevs utan att ge anledning till undersökning eller annan åtgärd. Åtskilliga anmälningar torde dock ha avsett personer, som varit föremål för flera anmälningar under året. De ärenden som ej har kunnat specificeras på undergrupper avser huvudsakligen Göteborg. Skillnaden mellan olika storstäder och kommuntyper framgår av tabell 8.7. Enligt tabellen h a r en betydande andel (1962) — 20 % för hela landet, 29 % för Stockholm och 44 % för Malmö — avskrivits efter granskning av anmälningsmaterialet. Som synes har Stockholm och Malmö i mycket större utsträckning än genomsnittet av övriga

kommuner avskrivit anmälningar utan att företa undersökning, vilket torde bero på en högre relativ andel anmälningar för storstäderna samt personalbrist vid nämnderna. Det beräknade totalantalet för Göteborgs stad torde med all sannolikhet vara för lågt. Av antalet inkomna anmälningar för hela riket år 1962 överlämnades för undersökning till annan nykterhetsnämnd eller till barnavårdsnämnd 11 % resp. 8 %. När det gäller överlämnande till annan nykterhetsnämnd kan antalet ärenden i vissa fall av nämnderna ha dubbelräknats, vilket medför att siffran kan vara något för hög. Detta gäller även för totalantalet inkomna anmälningar. Som en jämförelse med totalantalet till nämnderna inkomna anmälningar om alkoholmissbruk kan nämnas att an-

145 Tabell 8.8. Arbetsvolymen

Län

Stockholms

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Malmöhus (utom Malmö) Hallands Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Jämtlands Norrbottens Samtliga

i samtliga län — exkl. städerna Stockholm, Malmö —år 1963

Göteborg och

Därav i % Totalt antal föremål för till nämnden överlämnade överlämnade undersökning avskrivna inkomna anefter gransk- för undersök- för undersökoch/eller mälningar om ning till ning till ning av åtgärd av alkoholmissanmälnings- annan nyk- barnavårds- nykterhetsbruk nämnd materialet terhetsnämnd nämnd 8 4131 1 692 4 143 6 900 1 965 1 409 2 580 529 2 079 2 127

21 11 9 10 11 9 18 8 13 16

3 2 13 8 2 1 2 1 7 5

8 18 10 6 8 10 7 24 15 9

68 69 68 76 79 80 73 67 65 70

5 629 1 217

8 11

8 1

6 18

78 70

3 548 4 283 1 788 4 627 3 548 3 636 3 148 4 611 3 012 1 315 2 040 3 115

14 19 23 16 13 27 27 7 21 12 23 26

3 3 3 18 7 1 9 13 3 5 4 6

8 12 12 7 8 7 11 10 11 8 12 8

75 66 62 59 72 65 53 70 65 75 61 60

77 354

i 533 anmälningar har ej kunnat specificeras på undergrupper. ta let omhändertaganden för fylleri 1963 var 102 002 för hela landet (tab. 3.5, kap 3). Under år 1962 blev i hela landet 60 % av anmälningarna föremål för undersökning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Motsvarande antal för Stockholm var 39 %, Malmö 45 % och a n d r a städer över 50 000 inv. 7 2 % . Andelen anmälningar som blev föremål för undersökning och/eller åtgärd var sålunda väsentligen lägre för storstäderna än för övriga kommuntyper. Motsvarande förhållande konstateras vid en jämförelse mellan storstäderna och länen avseende år 1963 (tab. 8.7 och 8.8). 10—611779

Lägst bland länen beträffande andelen ärenden som blivit föremal för undersökning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnd kommer Kopparbergs län med 53 % och högst Kronobergs med 80 %. Vissa skillnader föreligger sålunda mellan länen i detta avseende. För samtliga län blev 69 % av anmälningarna föremål för undersökning och/eller åtgärd. Även antalet ärenden överlämnade till barnavårdsnämnd varierar något mellan länen. Skillnaderna härvidlag torde bero dels på tjänstemännens placering i socialvårdsorganisationen — vilket sannolikt påverkat svaren på frågorna — och

146 dels p å att barnavårdsnämndens ansvar för alkoholmissbrukare under 21 år först 1961 fastslagits genom tillkomsten av 1960 års barnavårdslag, vilken speciellt under de första åren på denna p u n k t blev föremål för varierande tolkning. Tabell 8.9. Nykterhetsnämnderna fördelade med hänsyn till antalet inkomna anmälningar om alkoholmissbruk under åren 1962 och 1963 Totalt antal inkomna anmälningar om alkoholmissbruk 0 1—2 3—5 6—9 10— Summa

Antal nykterhetsnämnder 1962

7 14 69 118 798

4 16 55 140 791

1 006

1 006

Som framgår av tabell 8.9 redovisar något över 200 kommuner — vilket utgör drygt en femtedel av alla — m i n d r e än 10 inkomna anmälningar om alkoholmissbruk under vartdera av åren 1962 och 1963.

Arbetsbelastning fället

vid

undersökningstill-

Utredningen har ansett det angeläget att vid en bestämd tidpunkt mäta nämndernas arbetsbelastning samt arbetsfördelningen mellan förtroendemän, tjänstemän och frivilliga medarbetare. Tabell 8.10 innehåller uppgifter om antalet pågående ärenden i olika kommuntyper samt deras fördelning på åtgärder. Antalet intagna på vårdanstalt ingår ej i denna tabell utan redovisas i tabell 8.13. Av tabell 8.10 framgår att den procentuella andelen pågående undersökningar avseende männen är störst i

landskommunerna och lägst för övriga städer och köpingar. För kvinnornas del är andelen störst i landskommuner och lägst i storstäder. Andelen pågående undersökningar torde i betydande utsträckning bero på nämndernas arbets- eller undersökningsmetodik. En kommun med begränsade personalresurser som h a r ambitionen att ta upp en stor del av anmälningarna för undersökning kan sålunda få en betydande eftersläpning och därmed en hög procentuell andel undersökningar. Ifråga om hjälpåtgärder är skillnaderna mellan olika kommuntyper ringa. Den högsta procentuella andelen har landskommuner (män) och storstäder (kvinnor). Den lägsta andelen har storstäder (män) och andra städer över 50 000 inv. (både män och k v i n n o r ) . Det bör i detta sammanhang observeras att främst för storstäder (ej Stockholm) och andra städer över 50 000 invånare en betydande andel av ärendena i gruppen pågående ärenden vid rådgivningsbyrå utgöres av frivilliga förbindelser (14 § a ) . Övervakning enligt 15 § förekommer relativt sett mest i storstäder (både för män och kvinnor) och minst i andra städer över 50 000 invånare (såväl män som k v i n n o r ) . Övervakning enligt 36 § är vanligast i övriga städer och köpingar. Den lägsta procentuella andelen har andra städer över 50 000 invånare. Skillnaden mellan olika kommuntyper är liten, övervakning i samband med försökspermission förekommer mest både beträffande män och kvinnor i storstäder. Även h ä r är skillnaden mellan olika kommuntyper obetydlig. Likaså förekommer små skillnader i den relativa fördelningen av övervakningar efter utskrivning från allmän vårdanstalt. Pågående ärende vid rådgivningsbyrå är för både män och kvinnor relativt sett mest vanligt i andra städer över

b O

v O C>"

X '>

H-J

3 3

+-> V 73

3 C3

B :ca C

ca

>

s

H*

er» ^J ca

o Ml

CO

m

CO

s O

s

g

fe

PH

-J 3

> 44

3 ca ^o o^

O

•-, >

••o

O

•

u >

-ö " *

CO O

M

SO

CM

•» ^H

CM

r«

C

rf

i-H

IT.

Cl

C"

m

1—1

T—(

rf

m

en

O

,

m

CO

CN]

co"

X

•o

CN CN

[ >

f-i

c^

rN oo"

l*H

CO

OO

i-H

^

Cl"

r*"

co"

"•*"

CO

CO l^ C75

CO

C3 l^-

00 CO Cl

00 CO o

^

CM CO

1-H

3 C

>

• *

" *

i-

rf CO

rf I>

ca o " ^

C

C :ca

<

1-H

CM

CÄ

CJ

!«Ö

•w"

»o"

i-T

I~H"

rh"

CO CO 1-H

I>

co

CO

I>

m m

CSJ

co

rn

co

CO

CO

»O

co"

co"

rjT

CC CC

m

rf I>

m

N

r H

IQ

r«

,

m

»•<

co"

ra"

oo"

CO CO

t e oca

"^

=t-l y3

m co

•r »b Ä c

CM

CM in

i^

o

co

oo

^

co"

l> i-i

rjT

1 *

t*

"J, 73

o 3 B

'> M

:ca

1-H

CM Os

1—1

1-H

rf i-H

00 CM

•--

IN»

i>~

>n

i^

CM

co

Oj"

<M

c=r

rh

cT

«T

*»,

CM

•*"

CM"

co

T-

o 00

c oc

»-H

er.

co

00 rf

rfl

co

CO

co

i-H

rf

1-H

>^

l-H

oo

i^

.r«

*o"

1-T

I-H"

>O"

so

Oj

*•>

i>T

CN;

CM"

Co

i-^

>-H

in

CM

CO

CO

O ^

r*" r*.

CO i—

H-j

Tfl CO

O" 1-

«fj

Ot

m

t*

i>."

co"

I-H"

°O"

r> r>

CM

CM

1-H

»«( m

r^

t> O

rf O rf

CM CO

O CO

rj*

1-H

CO CO CO

^

-H

1-1

cu

^ >> -—

al 56

'3 s ^

fe ~u

re! ^

a B o '>

ft^! rt

M a o rt

CO CO 1-H

rf t>

•

>

T3 ca ' > :ca o -c I-

ca

1-H

oo

co

s7J

co

CC

CN!

cc *•-

^.

CN

K

"•*

CM

i-

o

ir

05 rf CO

Tt CM

00 CD

CM CO

TH

i-

oo

CM

Os

CO

CO

•**<

rt

1-1 IN

lO

CO

CC l> CC

o

CO

rf CM

co

Ci

<a

CÄ

CO

co

f-

i-H

CM

in CO OJ

CC

O

c

CO

C

co 3

C8

CM rH

rf

•

1-H

« •?

^

'O

a «»^2 un T3 5b o

ca m ca o •CB 3 t "c

!-> S3 £. ca c

tH

— -

Se cd > ca C

CU

tH

ca c ca

CU

CJ

5P Ö-c S C OJD 5 .5 73 c • 3 ^ - 3 3 'H ' ? s ua I-I

3 :ca -r XC C^ S ^ O 5>:C ca -Q ca - 3

+->

rt

CO

c • C rC

ca

CD

tn

TS " C • 3 c 3 «ca t n 3

. TJ

• »ca

ca ^

> CO

C % 3 cu CU co SH ca ra 3 CU

g

S3

så -««C ) cC|a :cag"ö 3

•3

*- - ^ C r^

^

11 CO rf Oi

CO CO ~H

1 1

ca : c C

> 2 fe « >

UD - ^

CO CO 1-H

CU

fe 3 ^ ^ •-•

ert

CU r >

C

.2 G, "3 o fe =3 S

HH

»

O

oj}

ca o c ~ c •" Ä -« Ä C £ T3

S3 ca Ö ca f>

o

co

>

o

O

CO

> 0 >

> 3 CD <~t " - 1 »ca -Q

O

PH

ed

«

M

3 ^c

?

•—i

3 C/2

cu 90

»3 CN tN 3

ca o

3 Bi

C er;

ft -r, 3

CJ.

— .a

tH

tH

ea

T3 3

»G

DD

^

g

^2 c ^ 1

S a_ ca 5 ca PT

TI O 3 v-

CH

co . " * " Q co «c ca C cu »g a .g w » § :3 »

-T3 o->

-a 3

c Ä

o

c

S .S c -CD'5> S " T i C 3 T3 O —' - 2 ca . s »ca ^

V

CM O

CO

3 H , » S 5 C

-H

1-H

ft ^ ^ ca cafe.5 1^ B

K.

> g > s tHo 17c S3 c tn °ca »ca t i ca .CJ _=u ^ H3 ÖD b 0

a t ;

tDffi

cu 'Ö ea t_

!

CO

.5 - c S c ; > »ca cu h '. '£b35 & H " "~H

^~

_^

o m

o

*"«

,

3 »ca

&os ca

o

CO

ca

v n

CO

CO

CHH

cu -O C cu

"W

TH

i~r

"P 'C

ca

*n TH

CM"

^.o o~^

C

o CO

ö

rf

ca

ca

in

rf

CC

o °» - y ca ca £

.2 3 CO

co

7-1

CO

4-ä

CM

»"i

:ca

m

CO

I>

•^

i>-

3 CO CO

CM 00

m co

^5

CO> CO >-H

"* -~r O rr'H

1-H

,-1

CO

ie,

l>

i> er

CO H

o 00

co

rf rr

m o 1-H

s

un in CM

CM

CM

CM

r-

rf

«3

"-1

ca

ca

>-(

l H

^B er~

O! CO

oo

>-H

00 I>

o

co'

m

2 «

m

2g w o rfe

s

m

co CO >-H

c :ca £

cu

OO*

Tf 00

CM"

CM

ca o t c ^

Ui

o, "3

c*^

oo

er»

a

"C

°3

<»

»o"

C

u o

i >

-v

co

co"

• *

i—

O. 3

co

co"

c ca

=35

>~i

:cä

ni

•^ CO

CN

^•2

3 ca

CO

°o" <M

rf

o

rf

u o B C

>-H

ca ^5

u o c 3

<a v-T

Co

CM

cä

13 K

co va"

H I

1^

« g cu C w ° «

A

><* ,

'33

%

SH

H

oca 2 Z c/D

148 Diagram 8.1. Procentuell fördelning av åtgärdstyper avseende män i olika län den 23/11 1964 Stockholms Uppsala

Bn

lön

Södermanlands !änj Östergötlands

län T

Jönköpings län Kronobergs

län

Kalmar

län

Gotlands

län

Blekinge

lan

1 Kristianstads

län

I

Malmöhus län (exkl. Malmö) Hallands

I

län

Göteborgs o. Bohus län (exkl. Göteborg) Älvsborgs

län

Skoraborgs

län

Värmlands

län

Örebro

län

Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

län j län

län

j

Västernorrlands län Jämtlands

län

Västerbottens län I Norrbottens l ä n | " " I " " j " 1111111 j I I 11 | I I 111 111 111 H H I 1111 I 11 I | I I | 11 | | 11 | | | 11 11 11 | | 111 | j | | | | | | | 11 11 | | | | 11 | | | | M l j

0 •

10 Undersökningar enl. I 2 §

30 [

40 ^

50 ^

HjölpStgärder enl. 148 a M&e"de Vd J r 3 ' i ^ M läkare eller och "*' 3b p r r r q Överygriiiiiigur e n l . 15 •»**»

•

BO ^

70 ^

^ d i ' v n i n 3 f *.«*.? alkoholpoliklinik

80 "

eller

^

90 UtS

"

100 °/o

riVn m9

behandling

'

hos

149 50 000 invånare. Av storstäderna upptagna 341 ärenden i denna grupp var 187 (55 %) frivilliga förbindelser (14 § a ) . Den procentuella andelen frivilliga förbindelser i nämnda grupp var för Göteborg 64 %, Malmö 86 % och Stockholm 0 %. Den procentuella andelen ärenden som innebar medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik är ungefär lika stor för andra städer över 50 000 invånare som för övriga städer och köpingar medan landskommunerna har en betydligt mindre andel. Några siffror för storstäderna finns ej redovisade, vilket för storstäderna delvis h a r påverkat den procentuella fördelningen på övriga åtgärdstyper. Som diagram 8.1 visar varierar den procentuella andelen pågående undersökningar respektive åtgärder avsevärt mellan olika län. Ifråga om undersökningar har sålunda Stockholms län (60 %) och Göteborgs och Bohus län •—• exkl. Göteborg — (65 %) den högsta andelen medan Kalmar län (23 % ) , Hallands län (30 %) och Jämtlands län (32 %) har den lägsta. Södermanlands län h a r en mycket liten andel (5 %) hjälpåtgärder enligt

14 § a medan Kronobergs län har en fem gånger större andel (25 %). Andelen övervakningar enligt 15 och 36 §§ är minst i Örebro län (10 %) och Södermanlands län (13 % ) . Den största andelen h a r Hallands län med cirka 4 1 . % . Även Kalmar (34 % ) , Skaraborgs ( 3 4 % ) , Kopparbergs ( 3 1 % ) och Västernorrlands län (30 c/c) har höga p r o centuella andelar övervakningar av denna typ. Övervakning i samband med försökspermission eller efter utskrivning från allmän vArdanslalt är tämligen lika förekommande i alla län och utgör 5—18 s % av samtliga pågående ärenden. Den lägsta andelen har Uppsala län (5 % ) , Västerbottens län (6 %) och Göteborgs och Bohus län — cxkl. Göteborg (8 % ) . Den högsta andelen har Kalmar, Malmöhus — exkl. Malmö — och Hallands län där samtliga h a r 18 %. Andelen ärenden vid rådgivningsbyrå eller behandling hos läkare eller alkoholpoliklinik är relativt sett vanligast i Södermanlands (28 %) och Jämtlands län (24 %) medan låga andelar gäller för Hallands (1 % ) , Blekinge (1 % ) , Kronobergs (2 % ) , Värmlands ( 2 % ) och Gävlehorgs län ( 3 % ) .

Tabell 8.11. Procentuell fördelning av antalet pågående, ärenden i de tre största städerna. Män och kvinnor Ärendets art

Stockholm

Undersökningar enl. 12 § Hjälpåtgärder enl. 14 § a (frivilliga förbindelser). .. Övervakningar enl. 15 § (utan samband med anstaltsvård) Övervakningar enl. 36 § i samband med anstånd med verkställighet av intagningsbeslut Övervakning efter vård på allmän anstalt (försökspermitterade) Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt. Pågående ärende vid rådgivningsbyrå under nn:s huvudmannaskap

34 Göteborg

Malmö ?*** -j

:

i

37 15

'•':

11 6

11 5

g

:

•

100 • 228 av Stockholm upptagna ärenden i denna grupp har förts till gruppen pågående ärenden vid rådgivningsbyrå. 1

övriga typer av övervakningar utgör ungefär samma andelar av ärendena i de tre städerna. Beträffande pågående åtgärd vid rådgivningsbyrå under nykterhetsnämndens huvudmannaskap föreligger inga skillnader. . Siffrorna i tabell 8.11 torde ifråga om hjälpåtgärder (14 § a) och övervakning

enligt 15 § klart illustrera väsentliga skillnader mellan Stockholm och övriga storstäder i tillämpningen av nykterhetsvårdslagen. Särskilt bör framhållas att mer än hälften (433 eller 5 6 % ) av samtliga landskommuner hade mindre än fem pågående ärenden (tab. 8.12) och 681 ( 6 8 % ) mindre än 10. 1 4 % av landskommunerna hade inte ett enda. Endast 15 % av samtliga kommuner hade mer än 19 pågående ärenden. I gruppen övriga städer och köpingar hade 14 % mindre än fem pågående ärenden och blott 45 % hade mer än 19. Sammanlagt 351 kommuner ( 3 5 % ) , varav 27 övriga städer och köpingar, hade endast 1—4. Samtliga städer över 50 000 invånare hade mer än 150 och sex hade mer än 600. Stockholm, Göteborg och Malmö hade resp. 5 307, 3 249, 1 175 pågående

Tabell

23/11 1964 fördelade

De skillnader mellan storstäderna som framgår av tabell 8.11 är oväntade inte minst sett ur synpunkten att siffrorna torde vara väl jämförbara. Andelen undersökningar är ungefär lika med någon övervikt för Göteborg. Stockholm h a r en överraskande låg andel hjälpåtgärder enligt 14 § a — endast 1 % — medan Göteborg och Malmö h ä r h a r 16 resp. 1 5 % . När det gäller övervakningar enligt 15 § är förhållandet det motsatta, övervakningarna utgör 38 % av ärendena i Stockholm, men endast 10 % i Göteborg och .16 % i Malmö.

8.12.

Antal

pågående

ärenden

den

på olika

kommuntyper

Antal kommuner Antal pågående ärenden

0 1— 4 5— 9 10— 14 15— 19 20— 29 30— 39 40— 49 50— 59 60— 69 70— 79 80— 89 90— 99 100— 149 150— 199 200— 399 400— 599 600— 999 1 000—1 999 2 000—2 999 3 000—3 999 4 000— Summa

Storstäder

i

.

— — 1 — — — — — — — — — — —

Andra städer Övriga städer med över o. köpingar 50 000 inv.

— — — — — — — — — — — — — 3 3 2 3

4 27 29 35 23 25 15 11 11 11 2 4 1 6 7 4

1 1

— — — —'

— — — — — —

—

Landskommuner

Samtliga

109 324 188 77 38 18 9 8 2

113 351 217 112 61 43 24 19 13 11 4 4 1 7 11 7 2 3 1

— 2

— — 1 1

— — — — — •—•

— 777

—

1 1 1 006

151 1

Tabell 8.13. Intagna på vårdanstalter

Kommuntyp

Allmän vårdanstalt

Enskild vårdanstalt

män

män

kvinnor

kvinnor

ant.

%

ant.

/o

ant.

%

ant.

%

905 231 498 194

49,5 12,6 27,3 10,6

45 3 8 4

75,0 5,0 13,3 6,7

165 81 95 51

42,1 20,7 24,2 13,0

14 1 13 2

46,7 3,3 43,3 6,7

100 Storstäder Andra städer över 50 000 inv. . . . Landskommuner Hela riket

den 23/11 1964

1 828 100

1 Ingår ej i gruppen pågående ärenden i tabell 8.10. Uppgifterna har lämnats av nykterhetsnämnderna. Tabell

8.14. Förhållandet mellan nämndernas

antalet intagna på värdanstalter summa pågående ärenden1

och

nykterhets-

Allmän vårdanstalt

Enskild vårdanstalt

män

kvinnor

män

kvinnor

1:10 1:13 1:12 1:11 1:18 1:15 1:27

1:21 1:25 1:24 1:22 1:89 1:39 1:39

1:41 1: 127 1:170 1:61 1:51 1:77 1:102

1:55 1:123

1:15

1:29

1:68

1:58

Kommun eller kommuntyp

Hela riket

1:72 1:266 1:24 1:77

1 Exkl. gruppen medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nn:s huvudmannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nn eller rådgivningsbyrå samtidigt förekommer). Intagna på vårdanstalter har i denna tabell inräknats i antalet pågående ärenden. ärenden. Av samtliga 1 006 kommuner i landet hade endast 213 (21 %) 15 eller fler. Som framgår av tabell 8.13 är storstädernas andel i fråga om intagna på allmän vårdanstalt mycket dominerande. Varannan intagen man kommer från någon av storstäderna. När det gäller kvinnorna kommer tre av fyra från storstäderna. En liknande tendens om ej lika utpräglad gäller för män som vårdas på enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Ifråga om kvinnorna har gruppen övriga städer och köpingar lika många på enskild anstalt som storstäderna. De totalsiffror beträffande antalet

anstaltsvårdade som lämnats av nykterhetsnämnderna avviker något från de sifferuppgifter som vid samma tidpunkt lämnats av vårdanstalterna. Se tabellerna 10.1 och 10.2. Tabell 8.14 visar för storstädernas del att av elva aktuella män vid nykterhetsnämnderna finns en intagen på allmän vårdanstalt. Storstäderna h a r förhållandevis det största antalet intagna på denna anstaltstyp. Stockholm h a r var tionde och Göteborg var trettonde intagen på sådan anstalt. Även för kvinnornas del dominerar storstäderna där mer än var tjugonde vårdas på allmän anstalt. En av 61 män i storstädernas aktuella nykterhetsnämndsklientel är intagen på

152 enskild vårdanstalt och en av 51 i andra städer över 50 000 invånare. Stockholm h a r en av 41 och Malmö endast en av 170 män intagen på sådan anstalt. F ö r kvinnornas del är en av 24 i övriga städer och köpingar och en av 266 i andra städer över 50 000 inv. föremål för vård på enskild anstalt.

Personalresurser Personalens sammansättning Vid inventeringen av nykterhetsnämndernas personalresurser h a r i detta sammanhang endast medtagits personer som deltagit i det direkta undersöknings- eller vårdarbetet, nämligen förtroendemän, tjänstemän och frivilliga medhjälpare. Beträffande tjänstemän h a r antalet uttryckts i heltidstjänster eller delar därav. Om vid gemensam förvaltning en tjänsteman beräknats ha halva sin tjänstgöring förlagd till nykterhetsnämnden h a r detta förhållande redovisats som Vi tjänsteman. Förutom den i tabell 8.15 angivna Tabell 8.15. Personalens storlek och antal pågående ärenden i medeltal per befattningshavare vid landets nykterhetsnämnder

Personalkategori

Antal

Antal pågående ärenden i medeltal per befattningshavare

Tjänstemän Förtroendemän . . . Frivilliga med-

459 1 1492

43,4 2,3

1 666

1,8

Samtliga

3 617

7,3

1 Över 1/2 upp till 1/1 samt 1/1 upp till 11/2 tjänsteman har räknats som 1 tjänsteman. Över 1 1/2 upp till 2 tjänstemän har räknats som 2 tjänstemän. I summan 459 ingår ej 288 tjänstemän som på 1/2 tid eller kortare tid handlagt nykterhetsvårdsärenden.

personalen fanns vid landets 1 006 nykterhetsnämnder 288 tjänstemän som på havtid eller kortare tid handlade nykterhetsvårdsärenden. Dessa anställdas arbetsinsatser h a r beräknats motsvara ca 80 heltidsanställda tjänstemän. Antal ärenden i medeltal p e r befattningshavare avser de personalkategor i e r som medtagits i tabellen. Antal pågående ärenden i medeltal p e r tjänsteman i olika kommuntyper framgår av följande tablå.

Kommuntyp

Storstäder Andra städer över 50.000 invånare Övriga städer och köpingar Landskommuner

Antal ärenden i medeltal per tjänsteman 55,5 41,0 30,1 47,1

Som framgår av tablån är antalet pågående ärenden per tjänsteman lägst i kommuntypen övriga städer och köpingar och högst i storstäderna. Tabell 8.16 innehåller uppgifter om totalantalet pågående ärenden, fördelning på ärendetyp och personalkategori, som direkt h a n d h a r undersöknings- eller vårdarbetet. Endast förtroendemän, social personal och frivilliga medarbetare h a r redovisats och sålunda ej läkare eller personal med kamerala arbetsuppgifter. Som framgår av tabellen dominerar antalet undersökningar stort. Antalet övervakningar enligt 15 § är även relativt betydande. Detsamma gäller för frivilliga förbindelser och övervakningar i samband med försökspermission; de senare uppgår till drygt det dubbla antalet mot frivilliga förbindelser. I sammanhanget bör observeras att en del av antalet pågående ärenden vid rådgivningsbyråer utgöres av fortlöpande förbindelser. Den relativt

153 Tabell 8.16. Antal pågående ärenden jördelade på olika

Ärenden som handlägges av

Ärenden därav kvinnor

Ärendets art antal

Undersökningar 11516 enl. 12 § Hjälpåtgärder enl. 14 § a (frivilliga 3 213 förbindelser).... övervakningar enl. 15 § (utan samband med an5 638 staltsvård) Övervakningar enl. 36 § i samband med anstånd med verkställighet av intag1028 ningsbeslut övervakning efter vård på allmän anstalt (försöks2 429 permitterade) . . övervakning efter utskrivning från 1230 allmän anstalt . . Pågående ärenden vid rådgivningsbyrå under nn:s huvudmanna1 062 Medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nn:s huvudmannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nn eller rådgivningsbyrå samtidigt förekommer).... 1 088 27 204 Samtliga

%

personalkategorier

Förtroendemän

Tj änstemän

antal

% antal

/o

88 Frivilliga medarbetare antal

Totalt

°/ /o

2 031 63

3 222 1

3 374 58

1 542

5 769 1

618 60

1 028

1 874 74

2 550 1

1 245 1

1 050 99

1 062

3 018 | 11

26 392

4 100

— 50 1690 j 3 435 | 13 19 939J 76 •

— — 11 516

—

1 I några fall har två personalkategorier tagits upp som handläggare av ett och samma ärende. I dessa fall har vanligen frivillig medarbetare biträtt tjänsteman. låga siffran för medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik sammanhänger som tidigare påpekats dels med att den inte avser personer som går på medicinsk behandling och samtidigt upprätthåller någon form av

kontakt med nykterhetsnämnd eller rådgivningsbyrå och dels med att siffrorna för storstäderna ej är redovisade. Undersökningarna handlägges nästan helt av tjänstemän. Endast 12 % av totalandelen undersökningar fullgöres

154 Tabell 8.17. Nykterhetsnämnderna fördelade efter tjänstemannamedverkan Storstäder Personal ant. E n b a r t förtroendemän 14 eller mindre än Y% tjänsteman . . Mer än %—1 % tjänsteman Mer än 1 i/2—2 tjänstemän 3 — 4 tjänstemän 5—10 »> 11—20 »> 21—30 » 1 31_40 » 1 41—50 » 51— » 1 Summa

0/

Andra städer övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

Samtliga

ant.

0/

/o

ant.

%

ant.

0/

18,6

68,1

56,6

35,8

27,2

28,6

27,9

4,2

9,2

25 11 2

11,7 5,1 0,9

3 1

0,4 0,1

33,3 33,3

28 13 10 2 1 1

2,8 1,3 1,0 0,2 0,1

33,3

/o

ant.

1 8 2

0/

Landskommuner

99,9

/o

9,1 72,7 18,2

1 006

/o

0,1 0,1 100

Tabell 8.18. Nyklerhetsnämnderna i landskommunerna länsvis fördelade efter tjänstemannamedverkan

Län

Enbart förtroendemän

i/2 eller Mer än Mer än mindre än 3—4 1 1/2-2 14 tjänste- y 2 - i Y2 tjänstemän tjänstemän tjänsteman man

ant.

/o

ant.

%

12 16 25 28 32 27 28 10 8 34

34 73 89 85 84 90 70 83 50 77

17 5 3 4 6 3 12 2 6 10

49 23 11 12 16 10 30 17 38 23

ant.

/o

ant.

0/

/o

ant.

Summa nykterhetsnämnder

%

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotland Blekinge Kristianstads Malmöhus (utom Malmö) Hallands Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

43 31

83 91

9 2

17 6

52 33

26 36 41 30 6 12 20 24 16 15 6 3

72 68 91 79 32 63 52 75 49 49 23 12

9 14 4 8 13 5 14 5 15 15 18 12

25 26 9 21 68 26 37 16 45 48 69 50

36 53 45 38 19 19 38 32 33 31 26 24

Samtliga

14 4

11 11 9 6 3 4 38 33

35 22 28 33 38 30 40 12 16 44

155 95 % av landskommunerna har ingen eller högst Va tjänsteman anställd för handläggning av ärenden vid nykterhetsnämnden. Tabell 8.18 utvisar nykterhetsvårdsarbetets fördelning mellan förtroendemän och tjänstemän i kommunerna inom de olika länen. I medeltal har 68 % av landskommunerna enbart förtroendemän. Hallands, Skaraborgs och Kronobergs län h a r den största procentuella andelen kommuner (94—90 %) med enbart förtroendemannamedverkan i det praktiska nykterhetsvårdsarbetet. Norrbottens, Västerbottens, Örebro och Stockholms län h a r den lägsta andelen kommuner (12—34 %) som saknar tjänstemannamedverkan. Bland de 248 landskommuner som h a r tjänstemannamedverkan har 85 % vardera endast V» eller mindre än Va tjänsteman som sysslar med nykterhetsvårdsärenden.

av förtroendemän. Tjänstemännen handlägger 63 % av antalet hjälpåtgärder och 58 % av antalet övervakningar enligt 15 §. Motsvarande siffror för förtroendemännen är 19 resp. 15 %. Tjänstemän handlägger 99 % av antalet pågående ärenden vid rådgivningsbyrå, 88 % av undersökningsfallen och 74 % av övervakningsfallen vid försökspermission. Frivilliga medarbetare anlitas mest vid övervakningar. Vid rådgivningsbyråerna anlitas de inte alls, vilket också gäller förtroendemännen. Tjänstemannamedverkan i olika kommuntyper framgår av tabell 8.17. Nära en femtedel av gruppen övriga städer och köpingar samt 68 % av landskommunerna har enbart förtroendemannamedverkan inom nykterhetsvården. Deltidsanställd tjänsteman (halvtid eller därunder) har 35,8 % av övriga städer och köpingar samt 27,2 % av landskommunerna. Endast 6,0 % av övriga städer och köpingar h a r mer än 2 heltidsanställda tjänstemän. För landskommunernas del är det endast Va % som har mer än IV2 tjänsteman anställd. Motsvarande siffror för hela landet är 5,6 %. Frapperande är att drygt "Tabell 8.19. Nykterhetsnämnderna

Antal frivilliga medarbetare

Storstäder ant.

0 1 2 3 4 5— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—

1 Summa

0/

/o

33,3

100 Frivilliga medarbetare

Som tabell 8.19 visar anlitar endast en tredjedel av samtliga nykterhetsnämnder frivilliga medarbetare. Antalet

fördelade

t fler medverkan

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

av

frivilliga medarbetare

Landskommuner

Samtliga

ant.

%

ant.

°/ /o

ant.

%

ant.

/o

18,2

2 1 2 2 2

18,2 9,0 18,2 18,2 18,2

112 15 25 11 9 19 16 4 2

52,1 7,0 11,7 5,1 4,2 8,8 7,4 1,9 0,9

539 126 52 28 11 18 3

69,4 16,2 6,7 3,6 1,4 2,3 0,4

653 141 77 39 20 39 20 6 5 2 4

64,9 14,0 7,6 3,9 2,0 3,9 2,0 0,6 0,5 0,2 0,4

| 1006

2 215

0,9 100

156 Diagram

S.2. Städer med mindre än 50 000 invånare, köpingar samt landskommuner länsvis fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare.

Stockholms Uppsala

TT

län

län

Iffli

Södermanlands lä'n Östergötlands

län

Jönköpings

län

Kronobergs

län

Halmar

län

Gotlands

län

Blekinge

län

B I

• I Mjm m -44

Kristianstads

län

M a l m ö h u s län (exkl. Malmö) Hallands

län

Göteborgs o. Bohus län (exkl. Göteborg) Älvsborgs

1—II

.

C

län

Skaraborgs

län

Värmlands

län

Örebro

m

=rtrTTTina

Västmanlands Kopparbergs

T i il i I i Ii I i I I i 1±L

län

111111 j 117TT

län lön I

Västernorrlands län Jämtlands

1 I I I I I 1 I I I i I I I I I I I 1 I I " " "

~

län

län

Samtliga (exkl. större städer)

I

H

N=||||||||iÉÉa

län

Västerbottens Norrbottens

11 111 Ii I, ml

11 11 \WM

\

län

Gävleborgs

1 Ml

mÄ

157 anlitade medarbetare är oftast varierande mellan en och fyra. Endast 7,6 % av samtliga kommuner anlitar fler än fyra medarbetare; detta gäller främst de större städerna. Stockholm har redovisat 86 frivilliga medarbetare, Göteborg 82 och Malmö 36. Av diagram 8.2 framgår fördelningen länsvis av frivilliga medarbetare för kommuntyperna övriga städer och köpingar samt landskommuner. I Uppsala, Kronobergs och Västmanlands län har 73—83 % av dessa kommuner inte någon frivillig medarbetare. De lägsta siffrorna, 43—50 %, har Gotlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbottens län, vilket således innebär att kommunerna i dessa län är mer benägna att anlita frivilliga medarbetare. För 13—19 % av kommunerna i Blekinge, Gävleborgs och Norrbottens län redovisas fem eller fler frivilliga medarbetare. Detta antal förekommer i 0— 3 % av kommunerna i Uppsala, Kalmar, Kronoberg och Kristianstad. Sammanfattningsvis kan dock sägas att skillnaderna mellan länen är — med un-

dantag små.

av Uppsala

—

tämligen

Tjänstemännens utbildning Endast en femtedel av de heltidsanställda tjänstemännen vid nykterhetsnämnderna har utbildning från socialhögskola (tab. 8.20). Ca 1 0 % h a r utbildning från Stora Sköndal och ett p a r procent från universitet. Övriga — nära två tredjedelar — h a r ingen egentlig social utbildning. I denna senare grupp torde ingå personer som genomgått viss kortare av arbetsgivare, studieförbund m. fl. organiserad utbildning. Efter 1964 torde en del tjänstemän, utan social grundutbildning vid socialhögskola eller motsvarande, vid några större nämnder ha erhållit viss internt organiserad utbildning. Under samma tid torde emellertid ytterligare tjänstemän med utbildning från socialhögskola ha lämnat bl. a. den kommunala nykterhetsvården. Vid en jämförelse med deltidstjänsternas fördelning på olika utbildnings-

Tabell 8.20. Tjänstemännens

utbildning

Hela tjänster. (Dock har över y2—1 och 1—1 y2 tjänsteman räknats som 1 tjänsteman)

Utbildning

län

antal

0/

86 33 10

Delar av tjänster och deras fördelning på olika utbildningsvägar (avser endast tjänster med % eller mindre än y2 tjänsteman) antal

%

19,5 7,5 2,3

122 16 6

34,6 4,5 1,7

8 3 21 279

1,8 0,7 4,8 63,4

1,4 0,6 0,8 56,4

440 1

100,0

5 2 3 199 353

/o

Akademisk utbildning med social Praktikanter från socialhögskola . . . Praktikanter utan social utbildning. Tjänstemän utan social utbildning.. Summa 1

100,0

Denna summa blir lägre än motsvarande summa för tjänstemän i tabell 8.15 beroende på att vissa nämnder har flera deltidsanställda tjänstemän, som vid nämndernas redovisning ej räknats samman till hela tjänster.

158 Diagram 8.3. Tjänstemännens

utbildning i storstäder och i olika

kommuntyper

Stockholm Göteborg

i=ö*

Malmö

! I

lUlrlrr

Storstäder sammanlagt Andra städer över 50 000 invånare Övriga städer köpingar

och

Landskommuner

Samtliga kommuner

l " " i " " | " " i " " [ " i i | i u i | iiii|ini|iiii|ii n|ii)i|i)ii|iiii|iiii|iiii|iiii|iiii|iiii|iiii|ini | 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100% J

j Tjänstemän

utan

social

utbildning

Praktikanter

u t a n social

utbildning

Praktikanter frfin Akademisk

H Diokonutbildning Stora

socialhögskola

utbildning

med social

j

Sköndals

sociala

linje

Socionomutbildning

inriktning

grupper (tabellens högra kolumn) kan man iakttaga att drygt en tredjedel av dessa tjänstemän h a r social utbildning, vilket sålunda är en högre siffra än vad som gäller för heltidsanställda. Detta kan bero på dels att utbildningsfrekvensen är högre bland de tjänstemän som huvudsakligen är verksamma inom övrig kommunal socialvård, dels att det är lättare att rekrytera utbildad personal till deltidstjänster. Diagram 8.3 visar skillnaderna i tjänstemännens utbildning mellan de större städerna samt mellan olika kommuntyper. Bland storstäderna har Malmö och Göteborg den största andelen — ca 40 % — socionomer medan Stockholm endast h a r drygt 10 %. Malmö h a r dessutom den största andelen tjänstemän med utbildning från Stora Sköndals sociala linje. Andelen tjänstemän utan social utbildning är i Stockholm 75 % medan

Malmö här kommer lägst med ca 36 %. Den höga andelen praktikanter i Malmö utan social utbildning torde sammanhänga med medveten återhållsamhet i fråga om tillsättandet av tjänster med personer utan önskvärd utbildning. Bland de andra kommuntyperna h a r övriga städer och köpingar den största andelen — nära 23 % — socionomer medan landskommunerna h a r den lägsta 11 %. Landskommunerna h a r drygt 80 % tjänstemän som ej h a r social utbildning. Motsvarande siffror för övriga kommuntyper varierar mellan 55 och 66 %.

Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen

Nykterhetsnämnderna h a r i samband med undersökningen bedömt personalsituationen med utgångspunkt från den

159 Tabell 8.21. Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen kommuntyper

Nämnden bedömer personalsituationen som

tillfredställande. . . otillfredsställande, huvudsakligen p g a otillräckligt antal tjänster. . . otillfredsställande, huvudsakligen p g a brist på personal (vakanta eller med okvalificerad personal besatta tjänster) Summa

Storstäder

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

ant.

ant.

%

/O

0/

ant.

/o

i olika

Landskommuner

Samtliga

ant.

ant.

%

°/ /o

—

60,5

85,5

78,9

100,0

27,3

31,6

10,6

15,4

_

72,7

7,9

3,9

5,7

3 1100

|

|100

sociala personalens utbildningsgrad sådan den angivits i tabell 8.20. Om nämnden bedömt personalsituationen såsom otillfredsställande h a r den kunnat ange orsakerna härtill i en särskild delfråga. Nära 80 % av kommunerna bedömer personalsituationen som tillfredsställande. Som framgår av tabell 8.21 anser samtliga storstäder, andra städer över 50 000 inv., ca 40 % av övriga städer och köpingar samt ca 15 % av landskommunerna att personalsituationen är otillfredsställande. Den väsentligaste orsaken härtill h a r med undantag av andra städer över 50 000 inv. angivits vara otillräckligt antal tjänster. Även bristen på personal med tillräcklig kompetens h a r främst för större städer varit en betydande orsak. De skäl som angivits i en särskild delfråga h a r vanligen varit brist på tillräckligt utbildad personal, för låg lönesättning av tjänsterna, för få tjänster, för stort antal ärenden per tjänsteman, nya behandlingsmetoder som kräver ökad utbildning, större arbetsinsatser m. m.

|

215 | 100

Medverkan

av

777 | 100

1 1006 | 100

länsnykterhetsnämnd

För att få en uppfattning om länsnykterhetsnämndernas direkta medverkan i nykterhetsvårdsarbetet h a r i undersökningsformuläret medtagits en fråga härom. Frågan avsåg endast kommuner med mindre än 30 000 invånare. Som förutsättning för att medverkan av länsnykterhetsnämnd skulle anses föreligga h a r krävts att länsnykterhetsnämndens tjänsteman tagit direkt del i handläggningen av enskilt vårdärende. Rådfrågning per telefon eller i annan ordning liksom alla former av rutinmässig handläggning h a r sålunda ej avsetts. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att handläggningen av enskilda vårdärenden endast utgör en begränsad del av länsnykterhetsnämndernas uppgifter. Tabell 8.22 visar en klar tendens nämligen att kommunala nykterhetsnämnder utan anställd tjänsteman eller med deltidsanställd tjänsteman (Vi eller mindre än 1/2) dominerar då det gäller att i nämnt avseende anlita länsnykterhetsnämnderna. Dock är det endast något över hälften (ca 56 %) bland

160 Tabell 8.22. Biträde Antal ärenden som handlagts med biträde av länsnykterhetsnämndens tjänsteman

Ingen

245 272 46 2 4

Summa

tjänsteman

under år

Antalet anställda tjänstemän vid den kommunala nykterhetsnämnden

antal 0 1— 3 4—10 11—20 21—50 51 eller flera Uppgift saknas

av länsnykterhetsnämndens

0/

/o

43,1 47,8 8,1 0,3 0,7 100

y2 eller mindre än y2 antal

0/

165 103 16 1

57,3 35,8 5,6 0,3

/o

Mer än

Mer än 1 %

Yr-lYz antal

0/

81 10 2

87,1 10,7 2,2

/o

antal

0/

1,0

19631 Samtliga nämnder i kommuner med mindre än 50 000 inv. antal I

%

92,9

530 385 64 3

53,4 38,8 6,5 0,3

7,1

1,0

/o

100 992 100 1 Frågan har endast avsett kommuner med mindre än 30 000 inv. Bearbetningen av materialet har dock i denna tabell även gällt kommuner med 30 000—50 000 inv., vilka samtliga redovisats ha 0 ärenden handlagda med biträde av länsnykterhetsnämnd. Tabell 8.23. Skillnaderna mellan länen i fråga om frekvensen ärenden i % som 1963 handlagts med biträde av länsnykterhetsnämnd. Tabellen avser kommuner med mindre än 50 000 invånare

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands. Östergötlands Jönköpings , Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Jämtlands Västerbottens Norrbottens Medelprocenten Därav uppgift saknas 6% » » » 6% »> » r> 1 %

Kommuner med mindre än 50 000 inv. länsvis och procentuellt fördelade efter antal med biträde av länsnykterhetsnämnd handlagda ärenden 0

1—3

54 25 19 28 51 56 29 60 66 13 50 58 41 43 36 13 83 54 64 71 50 17 33

46 56 74 69 49 41 61 40 50 31 56 44 34 46 50 39 75 17 41 36 29 50 83 67

4—10

19 7 3 3 10 50 3 29 13 19 12

11—20

S:a % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1001 100 100 100 1002 100 100 100 100 100 100 100 100 1003

161 de k o m m u n a l a n ä m n d e r , s o m helt sakn a r t j ä n s t e m a n , s o m u n d e r å r 1963 h a f t b i t r ä d e av t j ä n s t e m a n v i d l ä n s n y k t e r hetsnämnd. Endast omkring 8 % har haft b i t r ä d e av t j ä n s t e m a n i fler ä n f y r a ä r e n d e n u n d e r året. F ö r g r u p p e r n a 1—3, 4 — 1 0 osv. i t a b e l l e n g ä l l e r att d e e n d a s t a v s e r k o m m u n e r m e d h ö g s t 30 000 i n v å n a r e . T i l l följd av b r i s t p å e x a k t a n o t e r i n g a r o c h att i v i s s a fall u p p s k a t t n i n g e n e l l e r f r a m r ä k n i n g e n av a n t a l e t a v l ä n s n y k t e r h e t s n ä m n d h a n d l a g d a ä r e n d e n gjorts i efterhand, torde siffrorna v a r a ungefärliga. Länsnykterhetsnämnderna har d o c k v a r i t i tillfälle a t t v i d u p p e n b a r t felaktiga angivelser påtala detta. I t a b e l l 8.23 p å v i s a s v i s s a s k i l l n a d e r i länsnykterhetsnämndernas aktivitet när d e t g ä l l e r att b i t r ä d a d e k o m m u n a l a n ä m n d e r n a i h a n d l ä g g n i n g e n av enskilda vårdärenden och/eller i dessa senare n ä m n d e r s b e n ä g e n h e t eller b e h o v av att anlita länsnykterhetsnämnderna. De lägsta f r e k v e n s e r n a h a n d l a g d a s å d a n a ä r e n d e n u p p v i s a r V ä s t m a n l a n d s (17 % ) , V ä s t e r n o r r l a n d s (29 % ) , K r i s t i a n s t a d s

Tabell 8.24. Nykterhetsnämndernas

Läkarmedverkan

Nämnden har anställd läkare Nämnden äger anlita av kommunen anställd läkare Nämnden äger anlita läkare genom avtal eller överenskommelse . . . . Nämnden anlitar i det enskilda fallet provinsialläkare eller annan tjänsteläkare (utan avtal eller överenskommelse) Nämnden anlitar i det enskilda fallet annan läkare (privatpraktiserande) Nämnden har ej tillgång till läkarmedverkan

Storstäder

100,0

100 Antal kommuner 11—614779

(34%) och Gävleborgs län (36%) medan Malmöhus (87 % ) , Örebro ( 8 7 % ) , V ä s t e r b o t t e n s ( 8 3 % ) o c h Söd e r m a n l a n d s l ä n (81 % ) u p p v i s a r d e n högsta. Det vanligaste antalet ä r e n d e n m e d b i t r ä d e av l ä n s n y k t e r h e t s n ä m n d ä r 1—3 för s a m t l i g a l ä n m e d u n d a n tag av Blekinge d ä r fördelningen ä r l i k a m e l l a n g r u p p e r n a 1—3 o c h 4 — 1 0 . I Malmöhus och Skaraborgs län h a r två av k o m m u n e r n a redovisat 11—20 ä r e n d e n u n d e r å r 1963. O r s a k e r n a till s k i l l n a d e r n a m e l l a n l ä n e n t o r d e b l . a. v a r a v a r i a t i o n e r i antalet kommuner, reseavstånd, personaltillgång vid l ä n s n ä m n d e r n a s a m t omfattningen av det bistånd som k r ä v s i andra former.

Medicinsk

medverkan

och

vård

Läkarmedverkan D e f r å g o r i u n d e r s ö k n i n g e n s o m gällt l ä k a r m e d v e r k a n h a r avsett ö p p e n v å r d och sålunda även läkarmedverkan vid

möjligheter

till läkarmedverkan

Andra övriga städer städer över och 50 000 köpingar inv.

i % Samtliga

Landskommuner

Antal

54,5

4,7

0,1

2,0

27,3

7,0

1,7

3,1

18,2

19,0

6,9

9,6

64,6

86,0

80,2

4,2

3,5

3,6

0,5

1,8

1,5

100 1006

162 Tabell 8.25. Läkarmedverkan

i antal timmar/mån.

Antal timmar per månad

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

0 under 1 1— 2 2— 5 5—10 10—20 20—40 40—60 60— Antal kommuner

Storstäder

i olika kommuntyper

i %

Landskommuner

Samtliga

8,3 28,9 14,9 22,3 9,8 10,7 4,2 0,9

33,1 52,6 8,7 2,6 2,2 0,5 0,3

27,3 46,8 9,9 6,9 3,9 2,8 1,3 0,4 0,7

100,0

9,1 9,1 9,1 18,2 18,2 36,3

alkoholpolikliniker och andra mottagningar. Endast ett obetydligt antal kommuner h a r ej tillgång till läkarmedverkan (tab. 8.24). Samtliga större städer, ca 30 % av övriga städer och köpingar samt ca 9 % av landskommunerna h a r möjlighet att antingen anlita egen läkare, i kommunen anställd läkare eller annan läkare genom avtal eller överenskommelse. Den övervägande andelen landskommuner (86%) anlitar (utan avtal) i det enskilda fallet provinsialläkare eller annan tjänsteläkare. Omfattningen av läkarmedverkan framgår av tabell 8.25. En tredjedel av landskommunerna och drygt 8 % av övriga städer och köpingar har ej medverkan av läkare i nykterhetsvårdsarbetet. Drygt hälften av landskommunerna och nära en tredjedel av övriga städer och köpingar anlitar läkare mindre än en timme per månad. Av samtliga nämnder är det drygt 27 % som inte h a r någon läkarmedverkan i nykterhetsvårdsarbetet. Endast något mer än en fjärdedel av samtliga nämnder anlitar läkare en timme eller mer per månad. Nämndernas bedömning av möjligheterna till läkarmedverkan framgår arv tabell 8.26. Flertalet större städer bedömer lä-

karmedverkan som otillräcklig medan de flesta landskommuner (91 %) och en betydande del av övriga städer och köpingar (77 %) bedömer den som tillräcklig. I de fall nykterhetsnämndcrna har bedömt läkarmedverkan som otillräcklig h a r de vanligaste orsakerna härtill uppgivits vara svårigheter att anlita lämpliga läkare med psykiatrisk utbildning, läkarbrist, bristen på tjänster för läkare, osv.

Alkoholpoliklinik

Som tidigare nämnts i kap. 4 drev ett 70-tal kommuner vid undersökningstillfället alkoholpolikliniker eller mottagningar för alkoholsjuka, vilka tydligen i betydande utsträckning även kan utnyttjas av utomstående kommuner. Nämndernas möjligheter att anlita sådan alkoholpoliklinik redovisas i tabell 8.27. Trots den tämligen begränsade tillgången på alkoholpolikliniker i landet är det inte mindre än 426 kommuner som uppger sig ha möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik. Drygt hälften (52 %) av övriga städer och köpingar samt 60 % av landskommunerna har

163 Tabell 8.26. Nykterhetsnämndernas Nämndernas bedömning av möjligheterna till läkarmedverkan den 23/11 1964

Storstäder

Tillräcklig Otillräcklig Summa

bedömning av möjligheterna att anlita läkare i olika kommuntyper Andra städer övriga städer över 50 000 inv. och köpingar

Landskommuner

Samtliga

4 7

166 49

709 68

879 127

1006 Tabell 8.27. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita särskild alkoholpoliklinik i olika kommuntyper Andra städer Övriga städer över 50 000 inv. och köpingar

Landskommuner

Samtliga

1006 Nämnden har

Storstäder

möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik ej möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik

10 Summa

dock ej möjligheter att anlita sådan klinik, vilket ur behandlingssynpunkt får betraktas som otillfredsställande. I de fall nämnderna har möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik sker detta genom avtal eller överenskommelse med huvudman eller överläkare om mottagning eller vårdplatser för nykterhetsnämndens klientel för 132 kommuner medan 297 har uppgivit att

sådant avtal ej föreligger. Uppgift saknas i 577 fall.

Psykiatrisk klinik

Nämndernas möjligheter att anlita psykiatrisk lasarettsklinik redovisas i tabell 8.28. Svaren torde i viss utsträckning ha påverkats av formulärifyllarens kännedom om dessa resurser. Det

Tabell 8.28. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita lasarellsklinik i olika kommuntyper Andra städer Övriga städer över 50 000 inv. och köpingar

psykiatrisk

Landskommuner

Samtliga

1006 Nämnden har

Storstäder

möjlighet att anlita psykiatrisk lasarettsklinik ej möjlighet att anlita psykiatrisk lasarettsklinik

9 Summa

164 Tabell 8.29. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning eller behandling i olika kommuntyper Nämnden har

Storstäder

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

Landskommuner

Samtliga

möjlighet att anlita mentalsjukhus.... ej möjlighet a t t anlita mentalsjukhus....

346 Summa

kan sålunda ha förekommit att nämnden svarat nekande på grund av bristande kännedom om nämndens verkliga möjligheter att utnyttja denna vårdmöjlighet. Drygt 31 % av samtliga kommuner (31 % även av landskommunerna) uppger sig ej ha möjlighet att anlita psykiatrisk klinik. Orsakerna härtill torde vara bristande kännedom om denna vårdmöjlighet, långa avstånd, bristen på lämpliga personliga kontakter med befattningshavare vid den psykiatriska kliniken i länet m. m. Bland de nämnder som har möjlighet att anlita psykiatrisk lasarettsklinik föreligger avtal eller överenskommelse med sjukvårdshuvudman eller över-^ läkare om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 22 kommuner. För 668 föreligger ej någon överenskommelse och för 316 saknas uppgift.

och behandling är 34 % av samtliga ( 3 5 % av landskommunerna). Fördelningen är sålunda i stort sett densamma som ifråga om psykiatriska kliniker. Även beträffande mentalsjukhusen torde orsakerna vara bl. a. bristande kännedom om vårdalternativet, långa avstånd, brist på vårdplatser, olika tolkning av frågan om behandlingsmöjligheter etc. I de fall nämnderna h a r möjlighet att anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning eller behandling föreligger avtal eller överenskommelse med styrelse eller överläkare vid mentalsjukh u s om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 25 kommuner. För 639 föreligger ej någon överenskommelse och för 342 saknas uppgift. De angivna siffrorna överensstämmer sålunda nästan helt med siffrorna för de psykiatriska klinikerna.

.Mentalsjukhus

Nykterhetsnämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser

Möjligheterna för nämnderna att anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning och behandling redovisas i tabell 8.29. Samma reservationer som för psykiatriska kliniker torde föreligga. De kommuner som uppger sig sakna möjlighet att regelmässigt anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning

I tabell 8.30 sammanfattas nämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser avseende alkoholpolikliniker, psykiatriska kliniker och mentalsjukhus. Något mer än 31 % av samtliga kommuner (25 % av landskommunerna, 48 % av övriga städer och köpingar)

165 Tabell 8 30. Nykterhetsnämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser avseende alkoholpolikliniker, psykiatriska kliniker och mentalsjukhus Nämnden bedömer tillgången som tillfredsställande otillfredsställande Summa

Storstäder

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

Landskommuner

Samtliga

2 9

112 103

579 198

693 313

«

bedömer tillgången till medicinska resurser inte bara innehållit frågor rövårdresurser som otillfredsställande. rande nykterhetsvårdens aktuella läge utan även bedömningsfrågor gällande Det kan förefalla överraskande att tre behov och planer ifråga om olika vårdfjärdedelar av landskommunerna och anordningar. Svaren på sistnämnda över hälften av övriga städer och köfrågor h a r sannolikt som regel lämpingar anser förhållandena vara tillnats efter visst samråd med företrädare fredsställande, vilket dock får anses för andra berörda kommunala organ bero på den mycket låga frekvensen samt grannkommuner med likartade pågående nykterhetsvårdsärenden vid behov och utbyggnadsplaner. många av dessa nämnder. De orsaker som nämnderna angivit till att de bedömt tillgången såsom otillfredsställande är vanligen »sjukvårdsInackorderingshem och övergångshem krisen», bristen på personal, långa avTillgång på platser redovisas i tabell stånd till vårdinstitutionen, bristande 8.31 och beräknat antal erforderliga samordning av tillgängliga resurser, platser i tabell 8.32. Särskild undersökbrist på vårdplatser och resurser, brist på akutplatser, brist på intresse från ning angående inackorderingshemmens de sjukvårdande institutionerna att i beläggning och klientel redovisas i kap. tillräcklig omfattning erbjuda nykter- 11. Som framgår av tabell 8.31 är det enhetsvårdens klientel vård m. m. dast 43 (4,3 %) kommuner av samtliga (6,5 % av övriga städer och köpingar, respektive 2,1 % av landskomTillgång, behov och planer rörande olika munerna) som h a r tillgång till platser vårdanordningar på inackorderingshem eller övergångshem. Omkring 18 % av a n d r a städer Som inledningsvis påpekats h a r underöver 50 000 invånare saknar tillgång på sökningen av nykterhetsnämndernas Tabell 8.31. Tillgång till platser på inackorderingshem/övergångshem Tillgång till platser på inackorderingshem/övergångshem

Summa

Storstäder

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

i olika

kommuntyper

Landskommuner

Samtliga

9 2

14 201

17 760

43 963

166 Tabell 8.32. Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på inackorderingshem/övergångshem Antal erforderliga platser 0 1— 2 3— 5 6— 9 10—19 20—29 30—49 50—99 100—199 200—299 300—

Storstäder

Andra städer Övriga städer över | 50 000 inv. och köpingar 1

1 1

1 5 3 1

Landskommuner

94 43 36 33 8 1

633 101 26 6 1 1

777 Samtliga

728 153 62 40 14 6 2

1 Summa

1 11

sådana platser. Siffrorna visar att inackorderingshemsvård i flertalet tätorter och städer fortfarande är relativt ovanlig. Behov av (ytterligare) platser på inackorderingshem/övergångshem bedömes föreligga för 3 storstäder, 10 andra städer över 50 000 invånare, 121 övriga städer och köpingar samt 144 landskommuner. En sjundedel av landskommunerna uppger sig ha behov av 1—2 platser på inackorderingshem/övergångshem (tab. 8.32). Bland övriga städer och köpingar h a r 20 % behov av 1—2 platser, medan drygt 43 % inte har något behov av platser på inackorderingshem. Kommunernas beräknade behov av (ytterligare) platser uppgick sammanlagt till 1 666 fördelade med 356 på storstäderna (Stockholm ca 300, Göteborg 36 och Malmö 20), 177 på andra städer över 50 000 invånare, 716 på övriga städer och köpingar samt 417 på landskommuner. Inackorderingshem/övergångshem planeras i 75 kommuner, varav 3 storstäder, 8 andra städer över 50 000 invånare, 42 övriga städer och köpingar samt 22 landskommuner. Uppgift sak-

|

nas från 729 kommuner, vilka därför sannolikt ej har några uttalade planer i detta hänseende.

Övergångsbostäder

Tillgången på övergångsbostäder är ringa. Endast 34 nykterhetsnämnder disponerar särskilda s. k. övergångsbostäder (lägenheter) för uthyrning till nämndernas klienter. De som disponerar sådana bostäder är 7 andra städer över 50 000 invånare, 20 övriga städer och köpingar samt 7 landskommuner. Behov av (ytterligare) övergångsbostäder föreligger för 3 storstäder, 10 andra städer över 50 000 invånare, 94 övriga städer och köpingar samt 73 landskommuner. Antalet erforderliga övergångsbostäder framgår av tabell 8.33. Omkring 9 % av landskommunerna har beräknat behovet av övergångsbostäder till 1—5. Drygt 36 % av övriga städer och köpingar har uppgivit ett behov av 1—5 platser. Kommunernas beräknade behov av övergångsbostäder uppgår sammanlagt till 1 303 fördelade med 565 på stor-

167 Tabell 8.33. Nykter helsnämnder na fördelade efter beräknat behov av övergångsbostäder Antal erforderliga övergångsbostäder

1 6

Storstäder

704 71 2

826 150 22 8

1006 Storstäder

fördelade efter beräknat behov av platser på ungkarlshotell/härbärgen Andra städer övriga städer Landsöver och köpingar kommuner 50 000 inv.

0 1—5.. 6—19. 20—49. 50— . Summa

Samtliga

121 78 15 1

Tabell 8.34. Nykterhetsnämnderna

Beräknat antal erforderliga platser

Landskommuner

1 1 5 4

5 19 Summa

Andra städer övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

städer (Stockholm ca 500, Göteborg 40 och Malmö 25), 148 på andra städer över 50 000 invånare, 401 på övriga städer och köpingar samt 189 på landskommuner. Övergångsbostäder planeras i 24 kommuner: 1 storstad, 6 andra städer över 50 000 invånare, 13 övriga städer och köpingar samt 4 landskommuner. Uppgift saknas från 826 kommuner.

Ungkarlshotell och härbärgen Antalet kommuner med ungkarlshotell och härbärgen är endast 18, därav storstäder 3, andra städer över 50 000 invånare 5, övriga städer och köpingar 7 samt landskommuner 3. Till ungkarlshotell och härbärgen h a r ej räknats bostadsprovisorier för arbetskraft och liknande kollektivbostäder för socialt anpassade ensamstående män. Behov av (ytterligare) platser på ungkarlshotell/härbärgen föreligger för

Samtliga

178 18 18 1

749 24 4

930 43 23 6 4

76 kommuner: 3 storstäder, 8 a n d r a städer över 50 000 inv., 37 övriga städer och köpingar samt 28 landskommuner. Bland de landskommuner, som anser sig ha behov av platser på ungkarlshotell/härbärge har den övervägande delen angett ett behov av 1—5 platser (tab. 8.34). Bland övriga städer och köpingar är behovet, där sådant föreligger, störst beträffande 1—5 platser och 6—19. Bland storstäderna har Stockholm ett beräknat behov av ca 200, Göteborg 600 och Malmö 50 platser. Kommunernas beräknade behov av platser uppgår sammanlagt till 850 för storstäder, 199 för andra städer över 50 000 invånare, 273 för övriga städer och köpingar samt 106 för landskommunerna eller inalles 1 428 platser. Ungkarlshotell och härbärgen planeras i 12 kommuner: 2 storstäder, 3 andra städer över 50 000 invånare, 6 övriga städer och köpingar samt 1 landskom-

168 Tabell 8.35. Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem Beräknat antal erforderliga platser 0 1— 2 3— 5 6— 9 10—19 20—

Storstäder

Andra städer L . över p v n g a stader 50 000 inv. | o c h köpingar 2

Summa

Landskommuner

Samtliga

640 118 17 2

2 1 4 2

129 39 36 7 2 2

771 157 55 10 6 7

mun. Uppgift saknas från 928 kommuner.

Särskilda ålderdomshem och vårdhem

Tillgång till särskilt ålderdomshem/ vårdhem för äldre vårdkrävande alkoholmissbrukare uppges föreligga i 47 kommuner, varav 1 storstad, 2 andra städer över 50 000 invånare, 15 övriga städer och köpingar samt 29 landskommuner. Behov av (ytterligare) platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem föreligger för 235 kommuner; 3 storstäder, 9 andra städer över 50 000 invånare, 86 övriga städer och köpingar samt 137 landskommuner. 771 kommuner h a r inget behov av platser. Bland de landskommuner som har angivit behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem (tabell 8.35) h a r det övervägande antalet (86 %) beräknat behovet till 1—2 platser. För övriga städer och köpingar är behovet i stort sett lika fördelat på 1—2 och 3—5 platser. Bland storstäderna behöver Stockholm ca 500, Göteborg 200 och Malmö 75 platser. Kommunernas behov av platser har angetts till sammanlagt 775 för storstäder, 141 för andra städer över 50 000 invånare, 398 för övriga städer och köpingar samt 311 för landskommu-

ner, vilket inalles utgör 1 625 platser. Särskilt ålderdomshem/vårdhem planeras i 175 kommuner; 3 storstäder, 3 andra städer över 50 000 invånare, 43 övriga städer och köpingar samt 126 landskommuner. I åtskilliga fall sker denna planering i kommunal samverkan eller i landstingskommunal regi. Uppgift saknas från 639 kommuner.

Enskilda vårdanstalter och konvalescenthem

Antalet nykterhetsnämnder med tillgång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem — som huvudman eller genom avtal eller överenskommelse — uppgår totalt endast till 78 (tab. 8.36). Som synes är det hela 928 nykterhetsnämnder som ej i nämnda former har tillgång till vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem. Detta utesluter inte att nämnderna har möjlighet att anlita vårdplatser vid flertalet enskilda anstalter efter hänvändelse i varje enskilt fall. Sannolikt finns det emellertid nämnder som inte h a r kännedom om denna vårdmöjlighet. Stora avstånd mellan kommunen och närmaste enskilda vårdanstalter är vidare en faktor som i sammanhanget h a r betydelse. Enligt n ä m n d e r n a s bedömning av tillgången till vårdplatser på enskild

169 Tabell 8.36. Nykterhetsnämndernas tillgång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem i olika kommuntyper Nykterhetsnämnd

har som huvudman tillgång till vårdplatser har genom avtal eller överenskommelse tillgång till vårdplatser har ej tillgång till vissa vårdplatser Summa

Storstäder

2 Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

Landskommuner

Samtliga

vårdanstalt/konvalescenthem skulle den vara tillfredsställande i icke mindre än 835 kommuner. De 171 nämnder som bedömt tillgången som otillfredsställande har som orsak härtill vanligen angivit brist på enskilda vårdanstalter i den aktuella delen av landet, bristen på vårdanstalter för kvinnor, långa väntetider samt brist på information om befintliga vårdresurser. Arbetsanskaffning

Ifråga om nykterhetsnämndernas möjligheter att effektivt kunna bistå klienterna med arbetsanskaffning och lämplig arbetsvärd h a r nämndernas samarbete med arbetsförmedling eller länsarbetsnämnd undersökts (tab. 8.37). Som framgår av tabellen förekom-

mer samarbete under organiserade former i 37 kommuner medan samarbete i det enskilda fallet förekommer i 818 kommuner, därav 616 landskommuner och 195 övriga städer och köpingar. I 151 kommuner (147 landskommuner och 4 övriga städer och köpingar) förekommer ej något samarbete. Som kompletterande uppgifter till frågan om samarbete har en del nämnder angivit olika former av engagemang i beredskapsarbeten, skyddad sysselsättning, direktkontakter med arbetsgivare m. m. Speciella samband mellan nämndernas svar på frågor avseende olika vårdanordningar föreligger endast på några få punkter, vilka redovisas i det följande.

Tabell 8.37. Samarbete mellan nykterhetsnämnd och arbetsförmedling eller länsarbetsnämnd i olika kommuntyper Samarbete mellan nämnd och arbetsförmedling/länsarbetsnämnd förekommer under organiserade former . förekommer i det enskilda fallet förekommer ej Summa

Storstäder

Andra städer Övriga städer över och köpingar 50 000 inv.

Landskommuner

Samtliga

195 4

616 147

818 151

170 De kommunala nämnder som har anställd läkare har i högre utsträckning än andra nämnder bedömt läkarmedverkan som tillräcklig. När det gäller förhållandet mellan läkarmedverkan— alkoholpolikliniker respektive psykiatriska kliniker visar det sig att kommuner med anställd läkare också har största möjligheten att anlita både alkoholpolikliniker och psykiatriska kliniker. Nämnder som h a r anställd läkare h a r i något högre utsträckning än övriga ansett att tillgången på medicinska behandlingsmöjligheter är otillfredsställande. De nykterhetsnämnder som har tillgång till alkoholpoliklinik har i något större omfattning än andra även haft möjlighet att anlita psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Likaså har de nämnder som redan har tillgång till platser på inackorderingshem/övergångshem behov av y t t e r l i g a r e ) platser samt planerar inrättande av sådant hem i någon större utsträckning än övriga nämnder. Ifråga om övergångsbostäder har nämnder med tillgång till sådana mycket större behov i jämförelse med övriga nämnder. Samma tendens gör sig gällande för ungkarlshotell och härbärgen. Sammanfattning Undersökningen om nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning m. m. avsåg förhållandena den 23 november 196b. Undersökningens målsättning var att vid en viss tidpunkt mäta nykterhetsnämndernas antal aktuella klienter, olika typer av vidtagna åtgärder, personalresurser, tillgång och behov av olika vårdanordningar såsom inackorderingshemsplatser, övergångsbostäder, alkoholkliniker m. m. Ett önskemål har vidare varit att undersökningsresultaten skulle ge något

underlag för en bedömning av nykterhetsnämndernas sätt och möjligheter att fungera som effektiva vård- och rehabiliteringsorgan. Utom frågor rörande faktiska förhållanden som t. ex. antal pågående ärenden, personaltillgång m. m. h a r några få bedömningsfrågor rörande personalsituationen, behovet av läkarmedverkan och andra vårdresurser ingått i enkätformuläret. I undersökningen deltog landets samtliga dåvarande 1 006 nykterhetsnämnder. Antalet personer som vid undersökningstillfället var föremål för undersökning eller någon form av åtgärd vid nykterhetsnämnderna var för hela landet 27 204, varav 1 690 var kvinnor. Bäknar man även med dem som vårdades vid enskilda och allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inalles 2 310 personer, finner man att sammanlagt 29 514 personer vid undersökningstillfället var föremål för någon åtgärd inom nykterhetsvårdens ram. I nämnda summa ingår 1 088 personer som enbart var föremål för medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap samt 11 516 personer (39 %) som endast var aktuella för undersökning. Av samtliga män i landet i åldrarna 20—69 år var 1,14 % föremål för undersökning eller någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvärdens ram. Motsvarande andel av kvinnorna var dock endast 0,07 %. Det är sålunda en mycket begränsad procentuell andel av befolkningen som vid ett och samma tillfälle är aktuell inom den offentliga nykterhetsvården. Ser man till de absoluta talen så är gruppen emellertid av en betydande storleksordning. Ser vi till lokala och regionala variationer finner vi att antalet pågående ärenden per 1 000 personer i de nämn-

171 da åldrarna såvitt angår männen är högst i Göteborgs stad (24,1). Bland länen har Södermanlands län den högsta siffran (15) och Kristianstads den lägsta (4,7). Motsvarande tal var för kvinnornas del högst i Stockholms stad (2,2). Bland länen har Örebro och Södermanlands län den högsta siffran (0,9) medan Hallands och Kristianstads län h a r den lägsta (0,1). De redovisade siffrorna visar att en del län har mångdubbelt så hög andel pågående ärenden som andra, vilket torde illustrera vissa olikheter mellan länen i tillämpningen av nykterhetsvårdslagen. I sammanhanget bör observeras att även regionala olikheter i alkoholmissbrukets omfattning, polisbevakningens intensitet, boendestruktur, närheten till försäljningsställen, nykterhetsnämndernas personaltillgång ni. m. torde ha haft betydelse. I landets 1 006 kommuner fanns särskild nykterhetsnämnd tillsatt i 991. Endast i 15 kommuner, därav 4 städer eller köpingar med mindre än 50 000 invånare, fungerade socialnämnd som nykterhetsnämnd. Samordnad socialvård i form av särskilt samordnande organ för kommunens socialvård, styrelse för socialbyrå (socialvårdsstyrelse) eller liknande fanns endast i 138 kommuner och planerades i 32. Ej mindre än 537 nykterhetsnämnder, därav 511 landskommuner och 26 övriga städer och köpingar hade sin verksamhet förlagd till förtroendemans bostad, vilket fär anses vara ett anmärkningsvärt förhållande sett ur synpunkten att socialvårdande verksamhet om möjligt bör vara förlagd till centralt belägen officiell institution. Antalet till nämnderna inkomna anmälningar om alkoholmissbruk under åren 1962 och 1963 var 116 847 respektive 114 306. En femtedel av antalet

anmälningar har avskrivits utan mera ingående undersökning eller åtgärd. Den relativt höga andelen avskrivna ärenden efter endast granskning av anmälningsmaterialet torde både för landet i sin helhet och i synnerhet för storstäderna till viss del bero pä att åtskilliga personer ådragit sig fler än en anmälan under året. Dessutom är personalbristen främst i de större städerna en bidragande orsak. Andelen anmälningar som föranledde undersökning och/eller åtgärd under 1962 var 60 % för hela landet. För Stockholm redovisades endast 39 % och för Malmö 45 %. I andra städer över 50 000 inv. var andelen så hög som 72 %. Lägst bland länen kommer Kopparbergs län med 53 % och högst Kronobergs med 80 %. När det gäller frekvensen ärenden som ledde fram till undersökning och/eller åtgärd föreligger sålunda väsentliga skillnader mellan länen samt mellan länen och storstäderna, vilket torde tyda på olika tillämpning av gällande nykterhetsvårdslag. Oavsett orsaker såsom personalbrist, högre relativ andel anmälningar för storstadsbefolkningen m. m. så betyder de redovisade skillnaderna i lagtillämpningen att nykterhetsnämndernas möjligheter och intresse för att vidtaga undersökning och behandling av enskilda alkoholmissbrukare skiftar väsentligt i olika delar av landet. Detta förhällande ter sig speciellt anmärkningsvärt mot bakgrunden av att nykterhetsnämnden har möjlighet att använda sig av för den enskilde vittgående tvångsåtgärder för att genomföra undersökning eller värdåtgärd. Omfattningen av verksamheten är hos mänga nämnder tämligen ringa. Sju nykterhetsnämnder hade under hela år 1962 ingen enda anmälan om alkoholmissbruk, 14 hade 1—2, 69 3—5. Drygt en femtedel av alla nämnder

172 hade m i n d r e än 10 inkomna anmälningar både under 1962 och 1963. Antalet pågående ärenden uppgick sammanlagt till 27 204, varav 1 690 var kvinnor. Av ärendena (männen) var 42 % undersökningar, 12 % hjälpåtgärder enligt 14 § a, 20 % övervakningar enligt 15 §, 18 % övervakningar enligt 36 § samt i samband med försökspermission och utskrivning från anstalt, 4 % behandling vid rådgivningsbyrå samt 4 % medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik. Andelen undersökningar är för män störst i landskommuner och lägst för övriga städer och köpingar. För kvinnorna är andelen störst i landskomm u n e r och lägst i storstäder. Den högsta andelen hjälpåtgärder för män redovisas i landskommuner och för kvinnor i storstäder. Övervakningar enligt 15 § förekommer mest i storstäder och minst i andra städer över 50 000 inv. Övriga typer av övervakningar fördelar sig i stort sett lika på alla kommuntyper. Pågående ärenden vid rådgivningsbyrå under nykterhetsnämndens huvudmannaskap är vanligast i andra städer över 50 000 inv. Detsamma gäller medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik där dock storstäderna ej ingår. Beträffande olika ärendetyper är även skillnaderna mellan länen avsevärda. Sålunda har ifråga om männen Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län (exkl. Göteborg) 60 resp. 65 % undersökningar. Kalmar län har däremot endast 23 %. Ifråga om hjälpåtgärder h a r Södermanlands län endast 5 % medan Kronobergs h a r 25 %. Andelen övervakningar enligt 15 och 36 §§ är minst i Örebro län (10 %) och högst i Hallands län (41 % ) . övervakningar i samband med försökspermission eller efter utskrivning från allmän vårdan-

stalt förekommer i ungefär lika stor utsträckning i samtliga län. Andelen ärenden vid rådgivningsbyrå eller behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik är störst i Södermanlands län (28 %) och minst i Hallands och Blekinge län (1 % ) . Även mellan storstäderna föreligger klara skillnader. Stockholm h a r sålunda en avsevärt mindre andel hjälpåtgärder enligt 14 § a (1 %) än Göteborg och Malmö som har 16 resp. 15 %. När det gäller övervakningar enligt 15 § är förhållandet det motsatta. Här h a r Stockholm 38 % medan Göteborg endast har 10 och Malmö 16 %. De redovisade siffrorna tyder på betydande skillnader i lagtillämpningen. Av samtliga nykterhetsnämnder hade 113 inget enda pågående ärende vid undersökningstillfället och inte mindre än 568 (57 %) hade endast 1—9 pågående ärenden, över 70 ärenden hade blott 42 nämnder, varav flertalet representerade städer och köpingar. Nykterhetsnämndens arbetsbelastning när det gäller vårdärenden är sålunda i de flesta kommuner mycket ringa. Antalet intagna på vårdanstalt var vid undersökningstillfället enligt av nykterhetsnämnderna lämnade uppgifter totalt 2 310, varav 422 på enskild anstalt. Antalet kvinnor var totalt 90, vilket är knappt 4 % av samtliga intagna. Hälften av de på allmän anstalt vårdade männen kommer från storstäderna. Av kvinnorna kommer tre av fyra från storstäderna. I dessa städer var något mer än en tiondel av nämndernas manliga klienter intagna på allmän anstalt för vård. För övriga kommuntyper varierar siffrorna mellan en av femton och en av tjugosju. Av materialet framgår att den övervägande delen av ärendena handlägges av tjänstemän. Alltjämt svarar emellertid förtroendemännen för en stor del

173 den. Betydande skillnader föreligger i av nämndernas behandlingsarbete. De h a n d h a r t. ex. ca en femtedel av hjälp- nämnt avseende mellan landskommuätgärderna och ungefär 15 % av alla nerna i de olika länen. Hallands län övervakningar. Även frivilliga medarbe- har den högsta andelen (94 %) kommuner med enbart förtroendemän och tare anlitas fortfarande i tämligen stor omfattning, nämligen i nära en fem- Norrbottens (12 %) den lägsta. Endast en tredjedel av alla kommutedel av hjälpåtgärdsärendena och i ner anlitar frivilliga medarbetare. Drygt drygt en fjärdedel av övervakningar7 % anlitar 5 eller fler sådana. Komna enligt 15 §. Vid rådgivningsbyråerna munerna i Gotlands, Blekinge, Jämtanlitas de däremot inte alls. Om man lands och Norrbottens län anlitar i bortser från de senare finner man att högre utsträckning än kommunerna i lekmannainslaget (förtroendemän och övriga län frivilliga medarbetare. Den frivilliga medarbetare) finns represenlägsta frekvensen har Uppsala, Kroterat i en fjärdedel av antalet handnobergs och Västmanlands län. x lagda ärenden, vilket torde vara högre Beträffande tjänstemännens utbildän i övrig social verksamhet. ning framgår att endast en femtedel Vid inventeringen av nämndernas socialhögskola. personalresurser h a r utredningen fun- h a r utbildning från Nära två tredjedelar av samtliga tjänsnit att antalet tjänstemän som den 23 temän har ingen egentlig social utbildnovember 1964 deltog i det direkta ning. Bland de olika kommuntyperna vårdarbetet uppgick till 459 för hela h a r landskommunerna den största anlandet. Därtill kommer 288 tjänstemän delen tjänstemän (drygt 8 0 % ) utan som var anställda på halvtid eller korsocial utbildning. Av storstäderna har tare deltid. Antalet förtroendemän samt Stockholm 75 % och Malmö 36 % frivilliga medarbetare som deltog i det tjänstemän utan utbildning. Den största direkta vårdarbetet uppgick till 1 492 andelen tjänstemän med socionomutresp. 1 666. Antalet aktuella ärenden i medeltal per befattningshavare var bildning och utbildning från Stora 43,4 för tjänstemännen, 2,3 för för- Sköndal h a r övriga städer och köpingar. Personalsituationen bedömes av nära troendemännen och 1,8 för de frivil80 % av samtliga nämnder vara tillliga medarbetarna. Den höga siffran fredsställande. Samtliga större städer för tjänstemännen beror på dels den med över 50 000 invånare, 40 % av övstora andelen ärenden i de större städerna dels den högre frekvensen del- riga städer och köpingar samt 15 % av tagande förtroendemän och frivilliga landskommunerna bedömer den som medarbetare i landskommunerna. Tjäns- otillfredsställande. Den väsentligaste orsaken härtill har uppgivits vara otilltemannamedverkan är helt naturligt räckligt antal tjänster. Även bristen på vanligast i städer och köpingar. personal med tillräcklig kompetens har Drygt hälften av alla kommuner h a r främst för större städer varit en betyenbart förtroendemän engagerade i dande orsak. vårdarbetet, vilket är en oväntat hög Medverkan av länsnykterhetsnämnsiffra. Skillnaderna mellan olika komdens tjänsteman i enskilda vårdärenmuntyper är betydande. Nära en femteden, vilket endast utgör en begränsad del av gruppen övriga städer och ködel av dessa nämnders arbetsuppgifter, pingar samt två tredjedelar av landsh a r under 1963 förekommit i ca 46 % kommunerna hade enbart förtroendeav kommuner med mindre än 50 000 mannamedverkan inom nykterhetsvår-

174 invånare. Av dessa kommuner har flertalet under året haft biträde av länsnykterhetsnämnden i 1—3 ärenden. Det är huvudsakligen kommunala nykterhetsnämnder utan anställd tjänsteman eller med deltidsanställd sådan som erhållit bistånd av länsnykterhetsnämnderna. Vissa skillnader föreligger mellan länen. Den lägsta frekvensen handlagda ärenden med sådan hjälp uppvisar Västmanlands län medan Södermanlands län har den högsta.

uppgivits vara bl. a. länga avstånd till vårdinstitutionen, brist på vårdplatser och andra vårdresurser, brist på intresse från de sjukvårdande institutionerna att i tillräcklig omfattning möta nykterhetsvårdsklientelets behov av vård. Tre fjärdedelar av landskommunerna och hälften av gruppen övriga städer och köpingar anser förhållandena vara tillfredsställande.

Inackorderingshem/'övergångshem som halvöppen vårdform är i flertalet Endast ett obetydligt antal kommutätorter och städer fortfarande relativt ner (15) har ej tillgång till någon ovanlig. Endast 4,3 % av samtliga nämnläkarmedverkan. Samtliga större städer (6,5 % av övriga städer och köder, en tredjedel av övriga städer och pingar) har tillgång till platser på inköpingar samt omkring en tiondel av ackorderingshem/övergångshem. Omlandskommunerna har möjlighet att ankring en femtedel av andra städer över lita egen läkare, i kommunen anställd 50 000 invånare saknar tillgång till såläkare eller annan läkare genom avtal dana platser. Behov av (ytterligare) eller överenskommelse. Nära nio av platser uppges av nämnderna föreligga tio landskommuner anlitar sporadiskt för storstäderna, 10 andra städer över i det enskilda fallet provinsialläkare 50 000 invånare, 121 övriga städer och eller tjänsteläkare. köpingar samt 144 landskommuner. BeEn tredjedel av landskommunerna hovet av platser beräknas totalt till ca och drygt 8 % av övriga städer och 1 660. Inackorderingshem/övergångshem köpingar använder sig dock ej av läkare planeras i 75 kommuner. i nykterhetsvårdsarbetet. Drygt hälften Tillgången på övergångsbostäder är av landskommunerna och nära en ringa. Endast 34 nämnder disponerar tredjedel av övriga städer och köpingar sådana för uthyrning till nämndens anlitar läkare mindre än en timme per klienter. Behov av (ytterligare) sådana månad. Tre fjärdedelar av övriga stäbostäder uppges föreligga för 180 nämnder och köpingar samt 91 % av landsder, övergångsbosläder planeras i 24 kommunerna bedömer läkarmedverkan kommuner. som tillräcklig. I endast 18 kommuner finns platser Trots en tämligen begränsad tillgäng på ungkarIshotell och härbärgen. Bepå alkoholpolikliniker i landet har inte hov av (ytterligare) platser uppges fömindre än 426 kommuner möjlighet att religga för 76 kommuner med inalles anlita särskild alkoholpoliklinik. Om- ca 1 400 stycken. Ungkarlshotell och kring två tredjedelar av alla har möj- härbärgen planeras i 12 kommuner. lighet att anlita psykiatrisk klinik. Tillgång till ålderdomshem/vårdhem Samma andel nämnder kan regelmäsför äldre vårdkrävande alkoholmisssigt anlita mentalsjukhus för poliklibrukare h a r 47 kommuner. Behov av nisk utredning och behandling. (ytterligare) platser uppges föreligga Något mindre än en tredjedel av i 235 kommuner med inalles ca 1 600 samtliga nämnder bedömer tillgången platser; 175 h a r uppgivit att de planepå medicinska vårdresurser som otill- r a r sädana hem. fredsställande. Orsakerna härtill h a r Antalet nykterhetsnämnder med till-

175 gång till vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem — som huvudman eller genom avtal eller överenskommelser med annan huvudman — uppgår totalt till endast 78, vilket betyder att omkring 93 % av samtliga nämnder ej har tillgäng till sådana speciella vårdplatser. Flertalet vårdplatser vid enskilda vårdanstalter står dock till samtliga nykterhetsnämnders disposition. Tillgängen på vårdplatser på enskild vårdanstalt bedömdes vara tillfredsställande i icke mindre än 835 kommuner. Samarbete under organiserade former mellan nykterhetsnämnd och ar-

betsförmedling eller länsarbetsnämnd förekommer endast i 37 (ca 4 %) kommuner medan samarbete sporadiskt förekommer till ca 80 %. Avslutningsvis kan konstateras att det föreligger betydande skillnader i lagtillämpningen mellan olika kommuner och att nämndernas resurser att fullgöra sina uppgifter är mycket varierande. Bristen på för behandlingsarbetet utbildad personal samt nämndernas anlitande av förtroendemän och frivilliga medarbetare torde vid nykterhetsnämnderna vara större än inom andra grenar av socialvärden.

KAPITEL 9

Nykterhetsnämndernas klientel i öppen vård

Unde rsökningens Enkätformulär A

metodik

svarsalternativ. Ett särskilt alternativ, benämnt »uppgift omöjlig att erhålla», tillfördes som regel varje fråga. Vid frågornas utformning förekom samråd med representanter för socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet samt för ett flertal nykterhetsnämnder. Frågorna testades vid en provundersökning vilken omfattade 50 personer, som vid en viss tidpunkt var föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Utfallet av provundersökningen resulterade i vissa smärre justeringar vid formulärets definitiva utformning.

Vid uppläggningen av undersökningen angående nykterhetsnämndernas klientel bedömdes det som nödvändigt att införskaffa de uppgifter om klientelets sammansättning och sociala förhållanden, som finns tillgängliga hos de kommunala nykterhetsnämnderna i personhandlingar och genom personkännedom. Samtidigt bedömdes det som angeläget att i möjligaste mån begränsa medverkan från redan arbetstyngda nykterhetsnämnder. Mot bakgrund av att uppgifterna skulle sammanställas av en mängd olika Urvalsprinciper förtroendemän och tjänstemän ansågs En undersökning av nykterhetsnämndet som m i n d r e lämpligt att i formulädernas klientel skulle kunna ske genom ret medta bedömnings- eller attityden totalundersökning av detta under frågor. Formulär A (bil. 9.1, del II) ett är. En sådan undersökning har innehåller därför endast frågor beträfdock av praktiska skäl varit omöjlig fande faktiska uppgifter och förhållan- att genomföra. övriga möjligheter den. En utgångspunkt vid formulärets att undersöka nykterhetsvårdsklientelet utformning var vidare att frågorna som vore att göra en stickprovsundersökregel endast skulle beröra aktuella fakta ning av årsklientelet eller att göra en och förhållanden som förutsattes vara tvärsnittsundersökning vid en viss tidkända av nykterhetsnämnderna. Detta punkt. En stickprovsundersökning stälför att i möjligaste mån undvika att i ler sig dock mycket svär att genommaterialet inflöt äldre akt- och journal- föra då man saknar en tillfredsställanuppgifter, vilkas riktighet av olika skäl de urvalsram (register över nykterhetsibland kan ifrågasättas. I den mån ej vårdsklientelet). aktuella uppgifter efterfrågades berör Den metod som utredningen valde därför dessa enbart direkta registerupp- var därför att genomföra en tvärsnittsgifter, såsom tidigare fylleriförseelser, undersökning. Härigenom erhölls bl. a. kriminalitet eller medicinsk behandling. den fördelen att man fick ett material Frågorna utformades med bundna som direkt kunde sättas i relation till

177 nykterhetsvårdens tillgängliga resurser. skulle uppvisa en speciell struktur, likEn tvärsnittsundersökning mäter ar- som att det t. o. m. kunde tänkas förekomma skillnader mellan olika storstäbetsbelastningen vid nykterhetsnämnder. derna endast vid en viss tidpunkt. En Det bedömdes slutligen som angeläget av nackdelarna med denna metod är att att ur geografisk fördelningssynpunkt säsongvariationerna kan medföra olika erhålla ett representativt material. Det belastning vid olika tidpunkter, vilket ansågs t. ex. möjligt att tillämpningen man vid undersökningsförfarandet ej kan kontrollera. Vidare blir en gene- av nykterhetsvårdslagen kunde variera ralisering till årsklientel utifrån mate- mellan olika län eller kommuner och att detta kunde återverka på klientelets rialet förenad med en speciell felkälla. sammansättning. Då man undersöker ett klientel vid en Den genomförda tvärsnittsundersökviss tidpunkt får de olika klientelgrupningen utgör en sampling ur det grundperna olika urvalssannolikheter. De som material, som utgjordes av samtliga perär föremål för långvarig mer ingripansoner som vid en viss tidpunkt vid lande åtgärd blir mera frekventa i urvalet nykterhetsnåmnän korttidsfallen. Undersökningsresul- dets alla kommunala der var föremål för undersökning, åttaten är dock — med reservation för övriga felkällor — representativa för gärd eller behandling i öppen vård. F r å n grundmaterialet uteslöts därför det klientel som vid det aktuella undersökningstillfället var föremål för un- personer, som vid tidpunkten var intagdersökning eller åtgärd vid landets nyk- na på allmänna och enskilda vårdanstalter. Dessa blev föremål för en särskild terhetsnämnder. undersökning (kap. 10). Vidare uteslöts Vid ställningstagandet till urvalsfrågan avseende nykterhetsnämndernas personer, som vid nykterhetsnämnderna efter avslutad undersökning enbart var klientel bedömdes det som önskvärt att materialet skulle representera samtliga föremål för annan hjälpåtgärd än frivillig förbindelse enligt 14 § a nykterkategorier klienter, som var aktuella hetsvårdslagen. Denna begränsning bevid en viss tidpunkt. Detta skulle medtingades närmast av praktiska skäl, efge jämförelser mellan i åtgärdshänseentersom ifrågavarande personer, som ende olika klientelgrupper. Hjälpåtgärdsdast torde vara ett fåtal, inte är förteckklientelet skulle således kunna jämföras nade hos nykterhetsnämnderna och med tvångsåtgärdsklientelet etc. Vidare tveksamhet över huvud taget kunde råkunde man få en uppfattning om, huruda, huruvida de kan anses tillhöra vida klienter, som var föremål för annämndernas vid en viss tidpunkt aktustaltsvård och alltså ingick i anstaltsella klientel. materialet (kap. 10) i olika hänseenden, Någon central förteckning över grundsom t. ex. tidigare vård, fyllerifrekvens, kriminalitet e t c , skilj de sig från klien- materialets storlek fanns ej tillgänglig. Däremot registrerar varje kommunal telgrupper i öppen vård. nykterhetsnämnd inkomna anmälningar Ett annat väsentligt krav vid urvalet var att materialet skulle vara represen- enligt nykterhetsvårdslagen och för tativt för olika kommuntypers klientel. dessutom förteckning över pågående friHär fanns det t. ex. anledning att vänta villiga förbindelser och övervakningar. De anmälningar, som resulterat i att sig att klientelet i storstäderna med undersökning inletts men vid en viss hänsyn till vissa sociala variabler, såtidpunkt ännu ej föranlett nämndens som bostads- och arbetsförhållanden, 12— 614779

178 ställningstagande i åtgärdsfrägan, kan vid olika nämnder skifta i antal, bortsett från de variationer som betingas av kommunens storlek. Personaltillgången, men även olika metodik vid genomförandet av undersökningar enligt nykterhetsvårdslagens bestämmelser, kan h ä r ha betydelse. F ö r att få en realistisk uppfattning om grundmaterialets storlek och därmed om antalet i landet vid en viss tidpunkt pågående ärenden enligt nykterhetsvårdslagen, företogs en särskild stickprovsundersökning. Denna omfattade 62 slumpvis valda kommuner, som tillsammans representerade en tiondel av landets befolkning. Förutom slumpvis utvalda kommuner från varje län och olika kommuntyper ingick storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna undersökning genomfördes den 27 september 1964. Vid uppräkning av de erhållna siffrorna beräknades totalt 29 000 personer vara föremål för nykterhetsnämnds åtgärd eller undersökning i öppen vård. Ca 11 000 av dessa hänfördes till storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö), 12 000 till övriga städer, 1 000 till köpingar och 5 000 till landskommuner. Kvinnornas andel av totalantalet uppskattades p å grundval av tillgänglig statistik till ca 4,8 % eller 1 400 personer. Ur olika synpunkter bedömdes ett undersökningsmaterial omfattande ca 1 200—1 400 individer med ungefär lika fördelning på män och kvinnor såsom lämpligt. Då det samtidigt av praktiska skäl var angeläget att tillämpa så enkla och entydiga urvalsprinciper som möjligt, valdes beträffande män 1/30 sampel och beträffande kvinnor 1/3 sampel ur nämnda grundmaterial. Urvalet skedde på så sätt, att samtliga män, som var födda den 15 :e i varje månad och måndagen den 23 november 196b var föremål för undersökning, åtgärd eller me-

dicinsk behandling i öppen vård, skulle ingå i undersökningsmaterialet. Kvinnor, födda den l:e—10 :e i varje månad, skulle på samma villkor i övrigt ingå. Vid genomförandet av urvalet fick varje nykterhetsnämnd på formulär A: 1 (bil. 8 : 1 , del II) dels angiva totalantalet pågående ärenden av olika typ (grundmaterialet), och dels antalet formulär A som ifyllts och översänts från nämnden.

Undersökningens genomförande

Enkätformulär A och A: 1 utsändes den 9 november 1964 direkt till samtliga landets nykterhetsnämnder. Instruktioner med angivande av principer för urval samt övriga anvisningar bilades (bil. 8:2, del I I ) . Samtliga länsnykterhetsnämnder orienterades före utsändandet av formulären om undersökningen och fungerade under genomförandet såsom länsorgan, varvid de liksom utredningens kansli lämnade råd och anvisningar till de kommunala nämnderna. Formulären från nykterhetsnämnderna i varje län återsändes via länsnykterhetsnämnderna till utredningens kansli. Utöver direkt praktiska fördelar vanns med detta arrangemang att länsnykterhetsnämndernas tjänstemän, i många fall med utnyttjande av sin kännedom om både det lokala klientelet och de olika nykterhetsnämndernas verksamhet, kunde förhandsgranska formulären och i samråd med den kommunala nämnden vid behov komplettera lämnade uppgifter. Sedan materialet slutligen inkommit i januari 1965 granskades och kompletterades detta på utredningens kansli. Vid granskningen kontrollerades dels att varje tillämplig fråga i formulären var ifylld och dels att olika frågor var konsekvent ifyllda. Vid inkonsekventa

179 svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren p e r telefon för komplettering. Komplettering förekom samtidigt även med avseende p å urvalets representativitet. I formulär A: 1 hade varje nykterhetsnämnd fått ange totalantalet pågående ärenden samt deras fördelning på olika åtgärder och på män respektive kvinnor. Med utgångspunkt från en sannolikhetsgrad av 85 % för varje nämnds representativitet kontrollerades materialet. Det framkom därvid att antalet formulär från åtskilliga nämnder, varav flera i större städer, inte motsvarade det beräknade. Dessa nämnder ombads att dels kontrollera sitt urvalsförfarande och dels i förekommande fall komplettera genom att översända formulär A avseende de ytterligare personer, som vid tidpunkten var aktuella. Detta förfarande medförde att ytterligare ett antal formulär A inkom. I de fall företagen kontroll ej ledde till önskvärd komplettering diskuterades förhållandet med företrädare för nämnden i avsikt att förhindra att systematiska fel uppkom vid urvalet. Tabell 9.1. Undersökningsmaterialet

Kommuntyp

Sådana fel kunde uppkomma genom att man exempelvis medvetet eller omedvetet uteslöt en speciell klientelgrupp, som t. ex. gruppen försökspermitterade från allmän anstalt. Undersökningsmaterialet Undersökningsmaterialet kom enligt tabell 9.1 nedan att omfatta totalt 1113 personer, fördelade på 660 män och b53 kvinnor. Såsom vidare framgår av tabellen beräknades grundmaterialet, dvs. samtliga vid landets nykterhetsnämnder den 23 november 196b aktuella personer, enligt sammanställning på grundval av formulär A: 1 uppgå till 27 204 individer, fördelade p å 25 514 män (93,8 %) och 1 690 kvinnor (6,2 % ) . Beträffande differensen mellan beräknat undersökningsmaterial, B, och verkligt undersökningsmaterial, C, är denna för samtliga män 22,4 % och för kvinnor 19,5 % av B. Denna differens uppvisar i princip en minskning med tilltagande kommunstorlek från 37,8 respektive 40,4 % för landskommuner till i öppen vård fördelat på

kommuntyp

A C B Grundmaterial Beräknat undersök- Verkligt undersök(Totalt ant. ningsmaterial ningsmaterial aktuella personer) män män

kvinnor

kvinnor Ant.

/o

Ant.

B —C i % av B

kvinnor

män

män

kvinnor

°/ Ant. % Ant. °/ /o /o

Stockholm, Göteborg och Malmö Andra städer med över 50 000 i n v . 1 . . . övriga städer o. köpingar Landskommuner Samtliga 1

9 021

36 314

56 272

41 288

9,6

8,3

4 174

16 102

26,6

29,3

7 148 5 171

315 155

238 172

28 105 20 52

19 179 9 107

27 16

69 31

15 7

24,8 37,8

34,3 40,4 ,

25 514

1 690

850 100 563 100 660 100 453 100

22,4

19,5 :

Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala,. Västerås och Örebro. i

180 9,6 respektive 8,3 % för storstäder. Detta torde till stor del kunna förklaras av att storstädernas och de större kommunernas nykterhetsnämnder på grund av nykterhetsvårdsarbetets omfattning infört speciella centrala anmälningsjournaler och övervakningsregister, genom vilka det vid en viss tidpunkt aktuella klientelet relativt lätt kan överblickas. Den relativt stora differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial för mindre kommuner, behöver alltså inte innebära ett direkt bortfall. De lämnade uppgifterna om grundmaterialets storlek kan ha varit beräknade i överkant. Vid kontroller, som företogs beträffande en mycket stor del av materialet, visade det sig t. ex. vid några tillfällen att missuppfattningar förekommit på denna punkt och att man i stället för antalet aktuella ärenden angivit antalet under året handlagda ärenden. Vid det berörda kompletteringsarTabell 9.2. Undersökningsmaterialet

Åtgärdens art

betet skapades därför garantier för att denna typ av bortfall i möjligaste mån nedbringades och för att eventuellt bortfall ej blev av systematisk karaktär. Orsakerna till den nämnda differensen synes alltså i första hand vara att söka bakom förhållandet att på många håll förteckning över grundmaterialet saknats. Materialet från mindre kommuner får av denna anledning anses såsom något mindre representativt än storstadsmaterialet. Av tabell 9.2 framgår att differensen mellan beräknat undersökningsmaterial och verkligt undersökningsmaterial uppvisar vissa variationer vad gäller åtgärdens art. Den relativt höga differensen vid undersökningar torde förklaras av att dessa vid mänga nämnder inte i samma grad som kontinuerliga åtgärder av övervakningstyp registreras speciellt. Det kan t. ex. förekomma att pågående undersökningar, utan att central notering göres, fördelas på olika i öppen vård fördelat på åtgärdens art

A B C Grundmaterial Beräknat undersök- Verkligt undersök(Totalt ant. ningsmaterial ningsmaterial aktuella personer) män män

kvinnor

män

B —C i % av B

kvinnor

kvinnor Ant.

/o

Ant.

% Ant.

0/

Ant.

%

/o

män

kvinnor

Undersökning. . Frivillig förbindelse övervakning enl. 15 § övervakning (anstånd) . . . övervakning (försökspermitterad) . . . övervakning (utskriven) . . Ärende vid rådgivningsbyrå Medicinsk behandling. . . .

10 914

43 201

36 255

39 126

29,9

37,3

2 959

24,2 —

1,2

5 154

20 161

29 175

27 142

31 —1,7

28,1 — 64,7

2 326

37,7

1 179

1 038

8 Samtliga

25 514

1 690

11,8

14,7 5,9

12,5

41,9

51,4

52,9

850 100 563 100 660 100 453 100

22,4

19,5

181 tjänstemän eller förtroendemän hos nämnden och att någon av dessa vid undersökningens genomförande varit frånvarande. Andelen undersökningar av grundmaterialet under A kan i dessa fall ha beräknats eller uppskattats, varefter emellertid urval inte kommit till stånd. Någon korrigering för eventuell snedfördelning i bortfallet inom olika åtgärdsgrupper har ej utförts. Differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial avseende frivilliga förbindelser och som endast gäller män kan på liknande sätt delvis förklaras av att central förteckning över antalet aktuella förbindelser förelegat, men att en del av uppdragen varit utlämnade till frivilliga medarbetare hos nämnden och därför genom förbiseende inte kommit ifråga vid urvalet. Med åtgärden »medicinsk behandling» avses i tabell 9.2 behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nykterhetsnämnds huvudmannaskap, utan att annan undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd samtidigt förekommer. Här avses alltså personer, som behandlas av nykterhetsnämnds läkare efter att oftast spontant ha hänvänt sig dit. Det kan nämnas, att storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) ej redovisat någon person under denna åtgärdstyp och att alltså de 25 personer, som här förekommer representerar övriga kommuntyper. Ifråga om Malmö beror detta förhållande på att grundmaterialet avseende denna grupp var otillräckligt. När det gäller Stockholm och Göteborg torde organisatoriska förhållanden ha medverkat. Så är t. ex. Mariapolikliniken i Stockholm ej organisatoriskt samordnad med nykterhetsnämndens övriga verksamhet, varför det torde vara svårt eller omöjligt att ur klinikens aktuella patientmaterial urskilja den del, som vid en viss tidpunkt

ej är aktuell vid nykterhetsnämnden. Den påfallande höga differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial avseende dessa personer synes alltså ha sin orsak i nu nämnda förhållande.

Felkällor m. m.

Den tidigare omnämnda differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial ökar från storstäder mot mindre kommuntyper. Storstadsmaterialet är därför mest representativt. 36 % av männen i grundmaterialet avser storstäderna mot 41 % i undersökningsmaterialet. Motsvarande siffror för kvinnorna är 56 resp. 64 %. Även om det vid omfattande och ingående kontroller inte framkommit något som tyder på att — utöver vad som tidigare framhållits — vissa speciella klientelgrupper i högre grad än andra ingår i den ovannämnda differensen, är det dock inte uteslutet att så kan ha skett i viss utsträckning. Det ligger därvid nära till hands att anta, att t. ex. klienter, om vilkas förhållanden nämnderna saknat ingående kännedom, uteslutits från undersökningsmaterialet, trots att villkoren för deras medtagande varit uppfyllda. Det torde här i första h a n d röra sig om personer aktuella för undersökning enligt nykterhetsvårdslagen, vilka av olika skäl inte anträffats. Erfarenhetsmässigt kan det antagas att dessa personer i första h a n d varit svåra att anträffa på grund av vistelse på annan ort, intagning p å t. ex. fångvårdsanstalt eller sjukhus e. d. Det förekommer vidare att klienter inte inställer sig hos nykterhetsnämnden för undersökning och att nämnden således ej erhåller uppgifter om deras förhållanden. Ett eventuellt bortfall av denna karaktär torde emellertid inte i högre grad innefatta fall av avancerat

182 och dokumenterat alkoholmissbruk, eftersom nämnderna i så fall från andra källor brukar erhålla uppgifter. Däremot är det mera sannolikt att i första hand klienter som saknar fast bostad eller eljest lever under instabila förhållanden kan ingå i ett sådant bortfall. I ytterlighetsfall kan det dessutom förekomma att undersökaren, på grund av olika omständigheter, såsom arbetsbelastning, personalombyte e t c , trots att relativt lång tid förflutit efter anmälan inte påbörjat undersökningen och därför saknar kännedom om klientens förhållanden. Ett utlämnande av sådana skäl torde dock ej beröra någon särskilt sammansatt grupp. Ett obetydligt bortfall kan vidare ha uppstått genom att tveksamhet rått huruvida klienten verkligen varit aktuell för undersökning/åtgärd eller ej. Bortsett frän den formella aspekten finns det emellertid ingen anledning att förmoda att ett obetydligt bortfall av detta och liknande skäl skulle gälla speciella klientelgrupper. Samma synpunkt kan anläggas på bortfall, som sammanhänger med vissa nämnders administrativa handläggningsordning. Det kan t. ex. för större kommuner antagas att ett mindre antal ärenden före den 23 november slutbehandlats på tjänstemannaplanet och vid undersökningstillfället förvarats centralt i avvaktan på nykterhetsnämnds sammanträde och därför genom förbiseende ej blivit beaktade, eftersom ärendena ansetts avslutade av vederbörande tjänsteman. Dessa typer av eventuellt bortfall torde i första h a n d gälla undersökningar. Felkällor av teknisk art kan vidare ha uppstått vid formulärens ifyllande, vid materialets överförande till hålkortsunderlag och slutligen vid databehandlingen. Direkt kontroll av materialets tillförlitlighet har varit svår att utföra på grund av brist på jämförelsesiffror. Fö-

religgande omständigheter talar dock för att tillförlitligheten borde vara tämligen god. Sålunda har flertalet frågor rört förhållanden som för nykterhetsnämnderna är välkända. Detta gäller t. ex. civilstånd, arbetsförhållanden, tidigare nykterhetsvård, antal fylleriförseelser etc. Beträffande ett mindre antal variabler h a r dock nykterhetsnämndernas möjligheter att ge fullständiga svar varit mera begränsade. Detta gäller t. ex. variabler som bostadens kvalitet, arbetsstabilitet, makes förvärvsarbete, kriminell belastning. I det senare fallet h a r beträffande anstaltsklientelet kontroll gjorts i kriminalregistret (kap. 10, sid. 378). Vid redovisningen av materialet med avseende på dess fördelning efter arten av pågående åtgärd har de åtta åtgärdsgrupperna, i syfte att reducera inverkan av eventuella felkällor betingade av små grupper, sammanförts till fem grupper, vilken metodik vid behov även fortsättningsvis använts beträffande a n d r a variabler. Om ej annat angivits redovisas i de följande tabellerna procentuell fördelning. I många fall har även de absoluta talen angivits. I fall där fördelningen är beräknad på grundval av en summa som är mindre än 50 sättes den procentuella fördelningens summa (100) inom parentes. I likhet med vad som gäller för tabell 9.1 och 9.2, som tidigare redovisats, har de tabeller som ingår i den följande redovisningen försetts med kapitlets nummer och omedelbart därefter med ett löpande nummer. Vid hänvisning till tabell som ingår i tabellbilagan (del II) anges endast det löpande numret. För att belysa olika typer av ärenden och dessas handläggning h a r i detta kapitel redovisats vissa exempel på autentiska enskilda ärenden. Ett sådant återges här nedan och övriga på sid.

183 278, 279, 280, 282, 289 och 290. Exemplen återges utan kommentarer. Det bör vid läsningen dock u p p m ä r k s a m mas att samtliga ärenden vid nykterh e t s n ä m n d e r n a h ä r beskrivits utifrån det synsätt som tillämpningen av Nvl kräver, vilket bl. a. i n n e b ä r att i huvudsak klienternas negativa sidor och beteenden återges. Klientbeskrivninga r n a i dessa ä r e n d e n är därför u r helhetssynpunkt genomgående ofullständiga. Det är angeläget att vid bedömningarna av de redovisade undersökningsresultaten beakta att dessa inte avser ärssiffror utan siffror som hänför sig till en tvärsnittsundersökning företagen vid en viss t i d p u n k t . Exempel på undersökning utan åtgärd 28-årig gift lastbilschaufför, som k a l l a t s till n y k t e r h e t s n ä m n d e n med anledning av inkommen r a p p o r t från polisen angående förargelseväckande beteende u n d e r påverk a n av alkohol. Vid besöket p å n ä m n d e n s expedition uppgav m a n n e n a t t h a n ä r äldst av t r e syskon och a t t h a n uppfostrades i hemmet t i l l s a m m a n s med en b r o d e r och en syster. F a d e r n v a r egen företagare och absolutist. Ref. gift 1964. Inkomst 1 800 k r .

i m å n . H u s t r u n h a r förvärvsarbete såsom kontorist. Alkoholdebut i 18-års åldern. Förtärde i början endast vin och öl. Vid festligare tillfällen förtärt högst 20 cl. starksprit. H a n lider av magsår och h a r därför avhållit sig från all slags spritförtäring. Vid det n u aktuella tillfället hade h a n varit och spelat fotboll och hade förtärt ca 3 flaskor mellanöl. H a n anser a t t h a n blir påverkad efter endast ringa mängd alkoholdrycker. Han v a r vid tillfället i sällskap med en k a m r a t som omhändertogs av polisen varvid även ref. följde med. Han blev tillsagd a t t försvinna men nekade att göra detta och blev d å o m h ä n d e r t a gen. Han förnekar på det bestämdaste a t t h a n u p p t r ä t t högljutt eller störande. H a n h a r ej tidigare varit föremål för n ä m n d e n s undersökning. Fylleriförseelser finns ej a n tecknat. Av den företagna undersökningen h a r sammanfattningsvis framkommit a t t h a n sedan flera å r t i l l b a k a h a r stadigvarande arbete och a t t h a n sköter sitt arbete u t a n anmärkning. Vare sig 15 eller 1 § i Nvl ä r tillämplig. Den n u aktuella föreelsen får bedömas som e n engångsföreteelse. Allmänna

uppgifter

om

klientelet

Ålder Män. Vid jämförelse av det totala materialets åldersfördelning med åldersför-

Tabell 9.3. Ålder i % — pågående åtgärd. Män Åtgärdens a r t Ålder

—20 21—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—w Absoluta tal

Undersökning

överöveröver- vakning vakning överFrivillig förbin- vakning vakning (försöks(utdelse enl. 15 § (anstånd) perm.) skriven)

Ärende vid rådgivningsbyrå

Samtliga män i riket Mediöver cinsk Samt21 år behand- liga (1964) ling

2 10 9 11 11 15 13 10 8 7 4

8 9 9 9 11 10 10 9 8 17

(100)

(100)

4 14

4 15 10 14 11 14 9 8 8 4 3

1 12 8 10 17 13 11 12 1 8 7

1 7 10 12 6 15 14 10 9 10 6

4 18 4 9 22 13 13 4 9 4

8 6 11 23 21 8 6 11 6

2 15 21 15 21 5 13 5 3

4 7 11 14 28 14 4

(100)

(100)

(100)

6 6 6 23 24 23 6

184 delningen för män i riket över 21 år vid mindre kommuner med samordnad soingången av år 1964 finner man i totalcialbyrå samt i vissa större kommuner materialet en överrepresentation av ålddär speciell handläggningsordning gälr a r n a 30—49 år, vilken är störst i ål- ler beträffande ungdomar förekommer dersgruppen 40—44 år (tab. 9.3). Samdet att undersökningsförfarandet enligt tidigt är åldrarna över 65 år underde båda lagstiftningarna är samordnat, representerade. Medianåldern är 42 år. men att vid förslag till åtgärd barnaMed klientelets stigande ålder blir i vårdslagen regelmässigt tillämpas. Det allmänhet åtgärderna av mera ingripan- framkommer i tabell 1 (del II) att 9 av de art. Åldersgruppen 21—24 år är de ungdomar, som är föremål för unstörst vid pågående undersökning, 35— dersökning är bosatta utom storstad. 39 år vid frivillig förbindelse, 40—44 år Två ungdomar i materialet är dock fövid såväl övervakning enligt 15 § som remål för åtgärd enligt nykterhetsvårdsefter anstånd med verkställighet av in- lagen — varav en för övervakning entagningsbeslut och efter försökspermis- ligt 15 § — trots att de inte fyllt 21 år. sion. Förhållandet innebär att 43 % av Kvinnor. Även beträffande samtliga männen som är föremål för undersök- kvinnor finner man vid jämförelse med ning är under 35 år, mot 31 % vid frivil- kvinnor i riket över 21 år en överreprelig förbindelse, 30 % vid övervakning sentation av åldrarna 30—54 år, som enligt 15 §, 26 % vid anstånd och 14 % även h ä r är störst i gruppen 40—44 år vid försökspermission. (tab. 9.4). Denna överrepresentation är Trots att ungdomliga alkoholmissbru- starkare markerad än i det manliga kare under 21 år i princip sedan 1961 materialet. Underrepresentationen av skall behandlas enligt barnavårdslagen, åldrarna över 65 år är också större i ingår 12 manliga ungdomar under den- kvinnomaterialet. Även för kvinnorna är na ålder i materialet; 9 av dem är medianåldern 42 år. emellertid föremål för undersökning. I Den tendens till förskjutning mot Tabell 9.4. Ålder i % — pågående åtgärd. Åtgärdens art

Kvinnor

Samtliga kvinnor Ärende Medii riket vid cinsk Samtöver rådgiv21 år nings- behand- liga ling (1964) byrå

Ålder

Undersökning

—20 21—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—w

2 14 9 9 9 21 16 11 6 1 2

8 12 9 10 19 7 14 10 7 4

3 6 13 18 11 13 11 10 11 4

11 3

(100)

(100)

(100)

(100)

18 Absoluta tal

överöverFrivillig överöverförbin- vakning vakning vakning vakning (utdelse enl. 15 § (anstånd] (försöksperm.) skriven)

11 3 18 11 29 14

7 21 18 24 10 7 10 3

6 13 13 13 25 18 6 6

6 16 28 16 11 11 6 6

1 7 8 11 14 17 14 12 8 6 2

8 8 8 9 10 10 10 9 8 20

(100)

37 13 50

185 mera ingripande åtgärd med stigande ålder, som observerades bland männen, har ingen motsvarighet n ä r det gäller kvinnorna. Här är åldersgruppen 40—44 år den relativt sett största, allmänt sett oberoende av åtgärdens art. Undantag härifrån är »Övervakning enligt 15 §» (35—39 år) och »övervakning efter anstånd» (45—49 å r ) . Endast två kvinnor under 21 år ingår i materialet. Båda är föremål för undersökning. Åldersfördelningen i de olika kommuntyperna redovisas i tabell 2, del II. Civilstånd Män. I tabellerna 9.5 och 9.6 h a r de fyra tidigare var för sig redovisade övervakningstyperna endast fördelats p å »förebyggande övervakning», innebärande övervakning före anstaltsvård och »eftervårdande övervakning», som avser övervakning efter vård på allmän anstalt. Behandling vid rådgivningsbyrå och medicinsk behandling redovisas på samma sätt i en grupp. De sistnämnda båda behandlingstyperna är inte föremål för lagbestämmelser och gäller frivilligt klientel. Medicinsk behandling förekommer vidare ofta i samband med handläggningen vid rådgivningsbyrå. Genom denna tabulering, som även fortTabell 9.5. Civilstånd

sättningsvis kommer att användas, erhålles större grupper, samtidigt som materialet blir mera överskådligt. Civilståndsfördelningen avseende männen i materialet avviker i hög grad från normalpopulationens (tab. 9.5). Ogifta män förekommer relativt sett dubbelt så ofta i nykterhetsnämndsmaterialet som i normalpopulationen medan gifta förekommer mindre än hälften så ofta som i normalpopulationen. Kraftigast överrepresenterade av de ensamstående männen är de frånskilda, som utgör 21 % av materialet, mot 3 % av normalpopulationen. Andelen ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar) varierar från 56 % för dem som erhåller behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare till 83 % av dem som står under eftervårdande övervakning. Överrepresentationen av ogifta och frånskilda som för de ogifta är störst i åldersgruppen 35—39 år och för de frånskilda i åldersgruppen 40—44 år samt underrepresentationen av gifta gäller alla åldersklasser (diagram 9.1). Kvinnor. Civilståndsfördelningen för kvinnomaterialet som helhet företer i mindre grad än i det manliga materialet avvikelser från fördelningen i normal-

i % — pågående åtgärd. Män Åtgärdens art

Civilstånd

Ogift Gift, sammanboende Gift, hemskild. . . Frånskild Änkling Uppgift saknas . .

BehandFörebyg- Eftervår- ling vid rådgivgande dande överövervak- ningsbyrå eller av vakning ning läkare

Samtliga män i riket över 21 år (1964)

Undersökning

Frivillig förbindelse

24 3 15 2 2

28 4 19 5

30 6 25 3

17 3 33 3

44 4 28

27 1 4 / 21 3 1

(100)

100 Samtliga

3 5

186 Diagram o/o 100-

9.1. Civilstånd

i % — ålder.

Undersökningsmaterialet

Män

Normalpopulationen

50-

0- 1 I

i

Åld< Frånskilda

populationen, men avviker dock kraftigt från denna (tab. 9.6). Det förekommer ingen lika markant överrepresentation av ogifta, som kunde konstateras hos männen. Den stora andelen frånskilda kvinnor i undersökningsmateri-

| ] Änklingar

I Uppgift saknas

alet är dock anmärkningsvärd och större än samma andel i det manliga materialet. I undersökningsärendena är en fjärdedel av kvinnorna frånskilda, en tendens som stiger mot mera ingripande

Tabell 9.6. Civilstånd i % — pågående åtgärd.

Kvinnor

Åtgärdens art

Civilstånd

Ogift Gift, sammanGift, hemskild. . . Änka Uppgift saknas . .

Samtliga Behandkvinnor i Förebyg- Eftervård- ling vid riket gande ande rådgivöver Samtliga överövervak- ningsbyrå 21 år vakning eller av ning (1964) läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

31 10 25 5 5

31 6 26 13

31 11 31 13

31 2 42 7

35 11

30 10 1

4 12

(100)

(100)

17 \

9 1

187 Diagram

9.2. Civilstånd

i % — ålder.

Undersökningsmaterialet

o/o

Kvinnor Normalpopulationen

lOO-i

50-

0-1 -3I

-3I

H* LO

I

Ålder Frånskilda

J Änkor

J Uppgift saknas

åtgärd till 42 % av de kvinnor som är föremål för övervakning efter anstaltsvård. Totalt sett domineras alltså även kvinnorna i civilständshänseende av ensamstående, ehuru ej i samma grad som männen. Såsom framgår av diagram 9.2 avviker sambandet mellan civilstånd och åldersfördelning från det manliga materialets (diagram 9.1). De ogifta kvinnorna är överrepresenterade i förhållande till normalpopulationen upp till 40 års ålder och därefter underrepresenterade till 59 års ålder. Åldersgruppen 50—54 ar omfattar relativt sett endast en tredjedel av normalpopulationens ogifta kvinnor. De ogifta männen däremot är överrepresenterade i samtliga åldersgrupper.

så i betydligt större utsträckning varit gifta mera än en gång (tab. 3—6, del I I ) . Bedan i åldersgruppen 25—29 år är 37 % av kvinnorna gifta och inte mindre än 26 % frånskilda. Motsvarande andelar för männen är 28 respektive 5 %. Det bör även uppmärksammas att andelen änkor i åldrarna under 50 år är högre än i normalpopulationen. Drygt hälften av männen och 40 % av kvinnorna saknar barn i äktenskap (tab. 7 och 8, del I I ) . Detta bör dock ses mot bakgrunden av att 44 % av männen ej är eller varit gifta, vilken andel för kvinnorna utgör endast 19 %. 13 % av männen och 23 % av kvinnorna h a r barn utom äktenskap (tab. 9—14, del I I ) .

Oavsett ålder är eller har således materialets kvinnor varit gifta i högre grad än männen (81 mot 55 % ) . De h a r ock-

Nationalitet

I nykterhetsnämndsmaterialet ingår 79 utlänningar, varav 24 är kvinnor. Den

188 dominerande gruppen är finländare (36 män och 20 k v i n n o r ) . Även övriga utlänningar tillhör — med undantag för 7 personer — de nordiska länderna. Andelen är bland såväl män som kvinnor högst vid pågående undersökning (12 resp. 7 % ) . 9 % av männen är föremål för eftervårdande övervakning och h a r alltså varit intagna på allmän vårdanstalt. Över hälften av utlänningarna (52 % män och 63 % kvinnor) är bosatta i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö (tab. 15 och 16, del I I ) . De utländska medborgarna är över 21 år och i intet fall äldre än 59 år (tab. 17 och 18, del I I ) . Kvinnorna är yngre än männen. Av männen i åldersgruppen 35—39 år är inte mindre än 21 % födda i utlandet. Andelen utlandsfödda män är därmed i denna åldersgrupp större än andelen födda i storstad i Sverige, som utgör 16 %.

Födelseort

Män. 62 % av samtliga män i materialet är födda i landskommun, mindre stad eller köping (tab. 9.7). Denna andel visar ingen nämnvärd variation med åtgärdens art. Det är som väntat speciellt åldersTabell 9.7. Födelseort i % Samtliga Födelseort

Stockholm Göteborg Andra städer med över 50 000 inv övriga städer och köpingar Landskommuner Utlandet Uppgift saknas

män

kvinnor

8 7 2

15 8 3

22 40 11 1

16 38 9 2

grupperna över 40 år som domineras av män födda i landskommun (diagram 9.3). Andelen storstadsfödda håller sig kring eller något under 20 % av samtliga åldersgrupper över 21 år. Kvinnor. Kvinnorna är i mindre utsträckning än männen födda i landskommun eller i mindre stad eller köping (tab. 9.7). Denna andel utgör totalt 54 % mot som tidigare nämnts 62 % av männen. Liksom när det gäller männen visar denna andel ingen nämnvärd variation med arten av nykterhetsnämnds åtgärd. 26 % av kvinnorna är däremot födda i storstad, mot 17 % av männen. Andelen kvinnor födda i utlandet är lägre än samma andel av männen. Den tendens till ökad andel födda i landskommun med stigande ålder, som kunde konstateras för männen h a r ingen direkt motsvarighet för kvinnorna (diagrammen 9.3 och 9.4). För kvinnorna håller sig denna andel relativt konstant för åldrarna över 30 år och är t. o. m. mindre för ett p a r av de högre åldersgrupperna. Detta förhållande motsvaras beträffande storstadsfödda kvinnor av att denna andel är störst i de yngsta och äldsta åldersgrupperna.

Boendeort Män. Totalt sett är 39 % av samtliga män i materialet boende i någon av de tre största städerna Stockholm, Göteborg eller Malmö (tab. 9.8). Dessa städers andel av hela befolkningen i riket den 1 januari 1964 var 19 %. Som en jämförelse kan nämnas att 49 % av alla fylleriomhändertaganden beträffan-' de män under första halvåret 1964 gjordes i någon av storstäderna (Stockholm 24,8 %, Göteborg 19,1 % och Malmö 4,9 % ) . Ett visst samband, möjligen beroende på urvalet vid undersökningen, föreligger således mellan den relativa andelen av i riket vidtagna nykterhets-

189 Diagram 9.3. Födelseort i % — ålder.

Män1

o/o 100-

50-

0-1

^ -20

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

Alder stad

Utlondet Storstad 1

med

MlT"l50 000 i n v å n a r e g Annan

stad eller

50-54

a

55-59

tzzz 60-64

65-

60-64

65-

Landskommun

köping

12 personer är yngre än 21 år Diagram 9.4. Födelseort i % — ålder.

Kvinnor2

% lOO-i

50-

i Q- 1

-20

21-24

25-29

V/A 30-34

35-39

40-44 Ålder

3 Utlandet

A n n a n s t a d med över 50 000 i n v å n a r e

Storstad

Annan

2 personer är yngre än 21 är

stad eller

köping

mz* 45-49

•

50-54

55-59

Landskommun

190 Tabell 9.8. Boendeort i % — pågående åtgärd. Män Åtgärdens art

Boendeort

Stockholm Göteborg Malmö Andra städer med över 50 000 inv. övriga städer och köpingar Landskommuner . Uppgift saknas . .

Undersökning

Frivillig förbindelse

BehandFörebyg- Eftervår- ling vid gande dande rådgivöverövervak- ningsbyrå vakning ning eller av läkare

Samtliga

Hela riket 1/1 1964 (totalbefolkning)

20 17 3

21 7

32 7 4

17 9 10

31 7 4

22 12 5

11 5 3

22 17 5

28 25

28 18 1

34 15 3

20 2

26 17 3

32 39

(100)

vårdande åtgärder och av fylleriomhändertaganden. En begången fylleriförseelse är som bekant den vanligaste orsaken till nykterhetsnämnds undersökning. Anmälan till nykterhetsnämnd sker i dessa fall regelmässigt från polismyndighet. Klienternas överrepresentation i förhållande till den faktiska befolkningsfördelningen är störst för Stockholm (11 %) och sjunker för Göteborg (7 %) till ett minimum för Malmö (2 % ) . Det bör dock noteras att även de övriga 11 städerna med vardera över 50 000 invånare är överrepresenterade med tillsammans 15 % av männen i undersökningsmaterialet mot 10 % av totalbefolkningen i riket. Den relativa andelen män i materialet, som bor i annan mindre stad eller köping är å andra sidan mindre än motsvarande andel av totalbefolkningen. Sambandet mellan boendeort och åtgärdens art uppvisar intressanta skillnader mellan olika kommuntyper. Sålunda svarar storstäderna för 40 % av pågående undersökningar enligt nykter-

hetsvårdslagen men för blott 19 % av totalbefolkningen i riket, överrepresentationen kan här hänföras endast till Stockholm och Göteborg och är vardera för dessa städer 9 respektive 12 %. Detta förhållande kan ha sin förklaring i att arbetsbelastningen i storstäderna medfört eftersläpningar i undersökningsarbetet, som resulterat i att Stockholm och Göteborg vid en viss tidpunkt uppvisar ett högt antal pågående undersökningar. Å andra sidan kan olika principer vid upptagandet av anmälningar här spela en stor roll. Det kan t. ex. nämnas att nykterhetsnämnden i Malmö under de senaste åren med hänvisning till arbetsbelastningen endast upptagit ca 50 % av inkomna anmälningar till undersökning enligt nykterhetsvårdslagen. Detta förhållande förklarar sannolikt Malmös »normala» siffror i förhållande till övriga storstäder och till dess andel av totalbefolkningen. Den relativa fördelningen av frivilliga förbindelser enligt 14 § a Nvl ger anledning till anmärkningsvärda konstateranden. Sålunda representeras Stockholms stads nykterhetsnämnd inte

191 av någon klient, som är föremål för denna typ av förebyggande åtgärd. 1 Göteborg däremot, som svarar för 5 % av befolkningen i riket, h a r 21 % av pågående frivilliga förbindelser. En kraftig överrepresentation i förhållande till befolkningen uppvisar även Malmö och andra större städer. Sättes fördelningen av frivilliga förbindelser i relation till fördelningen av förebyggande övervakningar finner man att Stockholm, som ligger lägst när det gäller frivilliga förbindelser, klart dominerar över samtliga kommuntyper n ä r det gäller nämnda övervakningar. Stockholm h a n d h a r 32 % av det totala antalet pågående övervakningar av denna typ. Göteborg och Malmö ligger i detta hänseende nära sina andelar av be-

folkningen. Detsamma gäller andra större städer. De konstaterade skillnaderna mellan Stockholm ä ena sidan och övriga större städer ä den andra när det gäller andelen av frivilliga förbindelser och förebyggande övervakningar torde till stor del vara betingade av en oenhetlig tillämpning av nykterhetsvårdslagen. Denna slutsats gäller även vid beaktandet att ett rädgivningsarbete av hjälpåtgärdstyp bedrives vid informationsbyrån i Stockholm och att man därifrån redovisat ett antal hjälpåtgärdsärenden enligt 14 § a. För Stockholms del synes lagtillämpningen innebära att man där 1 De frivilliga förbindelser, som redovisats från informationsbyrån, ingår i kolumnen Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare.

Diagram 9.5. Boendeort i % — ålder. I OO-i

1 M

Män2

l

u

50-

rrmT r 4-

f •T

0-1

Ålder Malmö ööteborg rStorstad StockholmJ 2

12 personer är yngre än 21 år

Annan stad med över 50 000 invånare Annan stad eller köping

YyVA Landskommun I Uppgift saknas

192 ofta som första åtgärd prövar övervakning enligt 15 § — alltså en tvångsåtgärd — och endast undantagsvis inom nykterhetsnämndens ordinarie verksamhet tillämpar den hjälpåtgärdsform som frivillig förbindelse innebär. Ur principiell synpunkt har denna problematik även tagits upp till behandling i kapitlen 7, 8 och 13. Även åldersfördelningen uppvisar avvikelser betingade av boendeortens kommuntyp (diagram 9.5). Storstäderna tillsammans svarar för över 40 % av varje åldersgrupp mellan 25 och 59 år. övriga 11 städer med över 50 000 invånare uppvisar i motsats till storstäderna störst andel av de mycket unga och av de äldsta åldersgrupperna, övriga städer och köpingar svarar för en jämn andel utgörande i genomsnitt

28 % av varje åldersgrupp. Landskommunerna, slutligen, har störst andelar av yngre och äldre åldersgrupper. Undersökningens stockholmsklientel utgöres till 80 % av ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar). Motsvarande andel av malmömaterialet är 78 % och av materialet för Göteborg 69 % (tab. 19, del I I ) . Sistnämnda jämförelsevis låga andel av de ensamstående männen förklaras delvis av ålderssammansättningen, där Göteborg, som tidigare nämnts avviker från övriga storstäder genom att klientelet är yngre. Malmömaterialets höga andel av ensamstående män kan delvis bero pä att materialet är selekterat genom att i Malmö endast allvarligare nykterhetsanmärkningar i allmänhet upptages för undersökning. Detta för-

Diagram 9.6. Omflyttning

i %.

Män

% 100-1

50-

o-J Stockholm

Göteborg

Malmö

Annan stad med över 50 000 inv.

Annan stad eller köping

Landskommun

Boendeort Födda i k o m m u n a v boendeortens kommuntyp Födda i a n n a n s t a d e l l e r k ö p i n g än boendeorten

Födda i

landskommun

Födda i

utlandet

Uppgift

saknas

193 av materialets kvinnor bor i Stockholm, dvs. dubbelt så stor andel som för männen. Å andra sidan bor endast 7 % av kvinnorna i landskommuner mot 17 % av männen och 39 % av totalbefolkningen i riket. Även när det gäller kvinnorna förekommer kraftiga variationer i åtgärdens art, beroende på boendeorten. Även här dominerar Stockholm när det gäller andelen undersökningar och tvångsåtgärder. För Stockholm redovisas 27 % av de totalt pågående frivilliga förbindelserna, en hjälp åtgärd, som där ej förekommer i fråga om männen. Liksom n ä r det gäller männen svarar emellertid Göteborg för den största andelen av de frivilliga förbindelserna (36 % ) . Förebyggande övervakning domineras å andra sidan i än högre grad av Stockholm när det gäller kvinnorna än männen. 60 % av dessa övervakningar pågick i Stockholm, som svarar för 11 % av befolkningen, medan t. ex. Göteborg endast svarar för 6 % av övervakningarna mot 5 % av befolkningen. Med 38 % av de eftervårdande övervakningarna svarar Stockholm för en mer än dubbelt sä stor andel av dessa

hållande bör även beaktas vid konstaterandet att Malmömaterialet innehåller 38 % frånskilda män. Klienter födda i Göteborg och Malmö bor i högre grad än klienter födda i Stockholm i födelsestaden (tab. 20, del I I ) . Av stockholmsfödda bor 72 % kvar i Stockholm. Motsvarande tal för Göteborg är 88 % och för Malmö 82 %. De i utlandet födda har i första hand inflyttat till storstäderna (53 % ) . De olika kommuntyperna uppvisar högst skiftande struktur när det gäller klienternas födelseort (diagram 9.6). Stockholm ligger lägst när det gäller andelen födda i boendeortens kommuntyp, medan Göteborg i detta hänseende ligger närmast landskommunerna. Såsom tidigare framgått förklarar åldersfördelningen i göteborgsmaterialet i viss mån detta förhållande, men trots detta synes materialets göteborgare med hänsyn till födelseort avvika frän materialet i övrigt. Kvinnor. Kvinnorna (tab. 9.9) bor i större utsträckning än männen i storstäder (63 % mot 39 % för m ä n ) . Stockholms stad svarar för en mycket stor andel av denna överrepresentation. 44 %

Tabell 9.9. Boendeort i % — pågående åtgärd.

Kvinnor

Åtgärdens art

Boendeort

Andra städer med över 50 000 inv. övriga städer och Landskommuner . Uppgift saknas . .

IS—614779

Hela riket BehandFörebyg- Eftervår- ling vid Samtliga 1/1 1964 (totalberådgivdande gande folkning) övervak- ningsbyrå övereller av ning vakning läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

38 15 6

27 36 1

60 6 4

38 16 9

17 8 1

13 6 1

44 15 4

11 5 3

15 5

11 11

15 8

15 7 1

32 39

(100)

(100)

194 Diagram 9.7. Boendeort i % — ålder.

% 100—i

m

m\

xzzn

Kvinnor1

WA

E3

50-

Malmö 6öteborg

Storstad

Stockholm 1

H

Annan

stad

med

en nnn • 2 over 50 000 i n v å n a r e Annan s t a d eller k ö p i n g

X///X i

J i

X///X L a n d s k o m m u n Y///X I Uppgift saknas

2 personer är yngre än 21 år

när det gäller kvinnor som när det gäller män, där motsvarande andel var 17%. Tvångsåtgärder mot kvinnliga alkoholmissbrukare förekommer alltså i högre grad än mot män ifråga om storstadsklientelet och då speciellt mot stockholmsdelen därav, än mot det klientel som är boende i andra kommuntyper. För kvinnorna föreligger en starkare skillnad i ålderssammansättningen när det gäller Stockholms- respektive göteborgsmaterialen än vad som gäller för männen (diagram 9.7). I Göteborg dominerar de yngre åldersgrupperna medan det i Stockholm förhåller sig tvärtom. Andelen ensamstående kvinnor är liksom när det gäller männen, störst i

storstädernas material och utgör omkring eller något över 70 % för var och en av dessa (tab. 21, del I I ) . Den tidigare konstaterade stora andelen frånskilda kvinnor visar sig vara störst i Göteborg och Stockholm med 39 respektive 35 %. Stockholmsfödda kvinnor h a r i mindr e utsträckning än männen flyttat frän födelseorten. Motsatta förhållandet råder för göteborgsfödda och malmöfödda (tab. 22, del I I ) . 62 % av de utlandsfödda kvinnorna (män 53 %) bor i storstad. Kvinnorna utmärkes i övrigt av att i avsevärt högre utsträckning än männen oavsett födelseortens kommuntyp ha flyttat till storstad och då i första h a n d till Stockholm. Totalt sett har inflyttningen från landskommun till tätorter varit avsevärt

195 Diagram 9.8. Omflyttning

i %.

Kvinnor

% 100-1

50-

o-1

Stockholm

Göteborg

Annan stad med ö v e r 50 000 inv.

Malmö

Annan stad

eller

Landskommun

köping

Boendeort Födda i k o m m u n av boendeortens kommuntyp Födda i a n n a n s t a d e l l e r köping än boedeorten

större bland materialets kvinnor än bland dess män (diagram 9.8). Såsom tidigare visats är ca 40 % av såväl kvinnor som män födda i landskommun, medan endast 7 % av materialets kvinnor (män 17 %) bor kvar i sådan kommun. Ser vi till olika kommuntyper med avseende på andelen födda i boendeortens kommuntyp föreligger vissa skillnader mellan könen. Stockholm ligger såväl när det gäller män som kvinnor lägst i detta hänseende med endast 31 % (män 27 %) födda i storstad. Medan över hälften av de manliga göteborgarna är födda i storstad är endast 42 % av kvinnorna detta. Malmö, däremot, h a r större andel storstadsfödda kvinnor (50 %) än män (44 % ) . F ö r övriga kommuntyper av tätortstyp kan speciellt

Födda i l a n d s k o m m u n Födda i

J Uppgift

saknos

utlandet

noteras den höga andelen födda i landskommun. Sammanfattning

Mån Materialets 660 män tillhör i högre utsträckning än män i totalpopulationen åldersklasserna 30—49 år. Gruppen 40—44 år är störst och mest överrepresenterad i förhållande till normalpopulationen. En förskjutning mot mera i n gripande åtgärd vid stigande ålder kan konstateras. Civilståndsfördelningen avviker i ä n nu högre grad än åldersfördelningen från normalpopulationen. Ogifta män förekommer ungefär dubbelt så ofta i materialet som i normalpopulationen, frånskilda män åtta gånger så ofta,, medan gifta män förekommer mindre:

196 än hälften så ofta. Männen har varit gifta i mindre utsträckning än kvinnorna. 52 % har ej barn i äktenskap, 13 % h a r barn utom äktenskap. 55 utländska män ingår i materialet, vilket utgör 8 % av samtliga. Finländarna dominerar. De är huvudsakligen bosatta i storstäder. Av åldersgruppen 35—39 år utgör de utlandsfödda inte mindre än 21 %. 62 % av samtliga män är födda i landskommun, i mindre stad eller köping, medan endast 43 % av männen vid undersökningens genomförande bodde i dessa kommuntyper, mot 70 % av totalbefolkningen. Materialets motsvarande överrepresentation för storstäderna och övriga större städer i detta hänseende är störst för Stockholm, som svarar för 22 % av materialet mot 11 % av totalbefolkningen. Sambandet mellan boendeort och åtgärdens art uppvisar anmärkningsvärda skillnader mellan olika kommuntyper och speciellt mellan olika storstäder. Göteborg med 5 % av befolkningen svar a r för 21 % av de pågående frivilliga förbindelserna, medan Stockholm är orepresenterat när det gäller denna åtgärdstyp. När det däremot gäller förebyggande övervakningar, svarar Stockholm för inte mindre än 32 % av dessa och Göteborg för 7 %. Det synes vara uppenbart att dessa skillnader, även om man beaktar att ett visst hjälp åtgärdsarbete bedrives vid en särskild informationsbyrå i Stockholm, till stor del är betingade av olikartad tillämpning av nykterhetsvårdslagen. övriga kommuntyper uppvisar endast i mindre grad avvikelser av ovannämnd typ. Kvinnor De 453 kvinnor som materialet omfattar är i högre grad än männen överrepresenterade i åldersgrupperna 30—54 år. Även för kvinnorna är denna överre-

presentation störst i åldersgruppen 40— 44 år. Civilståndsfördelningen avviker ej i samma grad som beträffande männens från normalpopulationens. Det stora inslaget av frånskilda kvinnor (30 %) gör dock att även kvinnorna domineras av i civilståndshänseende ensamstående individer. Andelen ogifta är ungefär lika stor som i normalpopulationen, medan andelen gifta är väsentligt lägre. Skilsmässa förekommer tidigare hos kvinnorna än hos männen. I åldersgruppen 25—29 år är en fjärdedel av kvinnorna frånskilda mot 5 % av männen. Kvinnorna har varit gifta i betydligt större utsträckning än männen. 40 % av kvinnorna har ej barn i äktenskap. 23 % har barn utom äktenskap (13 % för m ä n n e n ) . 24 kvinnor är utländska medborgare (5 % ) . Inslaget av utlänningar är alltså mindre bland kvinnorna än bland männen. De utländska kvinnorna är vidare yngre än de utländska männen. I högre grad än när det gäller männen dominer a r storstäderna som boendeort. Kvinnomaterialet är i högre grad än det manliga ett storstadsmaterial. Kvinnorna är oftare än männen födda i storstad. Nära två tredjedelar bor i storstad, varav inte m i n d r e än 44 % i Stockholm, som endast svarar för 11 % av befolkningen. Även när det gäller kvinnor framkommer uppgifter som styrker att olika tilllämpning av nykterhetsvårdslagen förekommer. Det är även h ä r främst Stockholm och Göteborg, som uppvisar skillnader. Så h a r t. ex. Stockholm en tio gånger så hög andel (60 %) av de förebyggande övervakningarna som Göteborg (6 % ) . Liksom när det gäller männen ingriper nykterhetsnämnden i Stockholm mot ett klientel i högre åldersgrupper än nykterhetsnämnden i Göteborg.

197 Tabell

9.10. Bostadsförhållanden

i % — pågående

åtgärd.

Män

Åtgärdens a r t Behandling Eftervårvid rådgivdande ningsbyrå övervakeller av ning läkare

Bostadsförhållanden

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Äger bostad Förhyr b o s t a d . . . . Inneboende 1 Disponerar plats på ungkarlshotell, ungdomshotell eller liknande 2 . . Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem 2 Saknar fast bostad 3 Uppgift saknas.

11 31 36

8 45 35

13 32 37

6 29 33

1 13 2

2 24 4

1 11 9 100

1 2 8

100 Samtliga

11 34 36

11 53 29

1 12 4 100

(100)

Hos släkting eller annan person, men även vid boende i möblerat rum. Mera varaktigt boende på institution. '•• Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.

Bostadsförhållanden Tillgång till bostad Män. T i l l g å n g till fast b o s t a d v a r i e r a r s t a r k t m e d a r t e n av p å g å e n d e å t g ä r d e n l i g t n y k t e r h e t s v å r d s l a g e n ( t a b . 9.10). A n d e l e n m ä n s o m s a k n a r fast b o s t a d v i sar en klart ö k a n d e t e n d e n s från de g r u p p e r s o m ä r f ö r e m å l för f r i v i l l i g a förebyggande å t g ä r d e r m o t de g r u p p e r , för v i l k a å t g ä r d e n ä r a v t v å n g s k a r a k t ä r . Den största andelen bostadslösa finner m a n b l a n d m ä n s o m ä r f ö r e m å l f ö r eft e r v å r d a n d e å t g ä r d o c h alltså ä r förs ö k s p e r m i t t e r a d e eller u t s k r i v n a från a l l m ä n n a v å r d a n s t a l t e r . E n f j ä r d e d e l av Tabell

9.11.

dessa m ä n saknade vid undersökningst i l l f ä l l e t fast b o s t a d . D e t b ö r o b s e r v e r a s a t t 13 % a v m ä n n e n s o m v a r f ö r e m å l för f ö r e b y g g a n d e ö v e r v a k n i n g likaledes s a k n a d e fast b o s t a d . I t a b e l l 9.11 h a r d e n r e l a t i v a a n d e l e n bostadslösa o m r ä k n a t s i absoluta tal m e d utgångspunkt från antalet vid land e t s n y k t e r h e t s n ä m n d e r d e n 2 3 / 1 1 1964 aktuella män. D e t b ö r u p p m ä r k s a m m a s att b e g r e p p e t » s a k n a r fast b o s t a d » i d e t t a s a m m a n h a n g ä v e n i n r y m m e r tillfälligt b o ende p å ungkarlshotell och härbärgen, v i l k e t t o r d e i n n e b ä r a att e n i n t e o b e t y d l i g d e l av d e s s a b o s t a d s l ö s a m ä n

Beräknat antal bostadslösa män, föremål för undersökning, behandling vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964

Grupp

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Saknar fast bostad..

1 190

åtgärd

Behandling Eftervårvid rådgivdande ningsbyrå övervakeller av ning läkare 841

eller

Samtliga

3 130

198 Diagram 9.9. Bostadsförhållanden

i % — boendeort.

Män

100—1

50-

Stockholm

Göteborg

Äger bostad Förhyr bostad

•

Malmö

Annan stad med över 50 000 inv.

Annan stad eller köping

Landskommun

Boendeort Inneboende Ungkarlshotell eller liknande

åtminstone endast tillfälligt hade sin bostadsfråga ordnad vid undersökningstillfället. 2 % av samtliga män hade emellertid enligt tabell 9.10 tillgång till mera fast plats på ungkarlshotell eller härbärge, vilket för hela den öppna vården i absoluta tal motsvarar drygt 500 män. Mer än en tredjedel (36 %) av samtliga män var inneboende. Även åtskilliga av dessa män torde i realiteten i egentlig mening sakna fast bostad. Här åsyftas bland annat män, som trots brytning med familj eller andra anhöriga delvis på grund av de bristande möjligheterna att erhålla annan bostad bor kvar i familjens eller anhörigs bostad. Enligt tabell 9.17 sammanbor nära en fjärdedel av totala antalet män med annan anhörig än hustrun och egen familj. Inte minst från anstaltsvårdens sida är denna problematik

Ålderdomshem eller vdrdhem Saknar f a s t bostad

I |

I., »i. , | U W f * SaknaS

känd och svårlöst. Det kan t. ex. vara fråga om en alkoholmissbrukare, som efter försökspermission återvänder till ett p a r gamla föräldrars bostad. Förutsättningar för att undvika svårare konflikter vid ett sådant sammanboende är ofta små. Alkoholmissbrukaren saknar annat bostadsalternativ och de anhöriga vill ofta inte »köra ut» honom på gatan. En inte obetydlig del av dessa personer, som alltså rubricerats som inneboende, torde därför vara i behov av annan bostad och bör därför egentligen hänföras till de bostadslösa. Tillgång till bostad varierar i olika kommuntyper (diagram 9.9). En väntad stigande andel bostadslösa med ökad tätortskaraktär hos boendeortens kommuntyp kan konstateras. Omkring en femtedel av de tre storstädernas aktuella manliga klientel saknar tillgång

199 Tabell

9.12. Befolkningens,

undersökningsmaterialets och de bostadslösa fördelning på boendeort i %

männens

Boendeortens kommuntyp Andra stä- övriga der med städer och LandsStorstäder kommuner över köpingar 50 000 inv.

Grupper

Befolkningen i riket 1/1 1964 Samtliga män i ma terialet Män, som saknar fast bostad. .

samtliga män i materialet, finns n ä r a 40 % av de bostadslösa män, som är aktuella hos nykterhetsnämnderna vid undersökningstillfället. Redan från 25 års ålder är andelen bostadslösa över 1 0 % (diagram 9.10). Den maximala andelen bostadslösa återfinns i åldersgruppen 45—49 år och ut-

Diagram 9.10. Bostadsförhållanden

-20

21-2A-

25-29

Samtliga

till fast bostad. Detta innebär, såsom framgår av tabell 9.12 att inte m i n d r e än två tredjedelar a r de bostadslösa männen är hemmahörande eller uppehåller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av befolkningen. I Stockholm, som h a r 11 % av totalbefolkningen och 22 % av

O-1

Uppgift saknas

30-34

35_39

Äger bostad

Inneboende

Förhyr bostad

Ungkarlshotell eller liknande

12 personer är yngre än 21 år

40-44 Ålder

i % — ålder.

Män1

45-49

55-59

50-54

Ålderdomshem eller vårdhem Saknar f a s t bostad

60-64

65-

| uppgift saknas L__J

200 Tabell 9.13. Bostadsförhållanden

i % — pågående åtgärd.

Kvinnor

Åtgärdens art Bostadsförhållanden

Undersökning

Frivillig förbindelse

Äger bostad Förhyr bostad.... Inneboende1 Disponerar plats på ungkarlshotell, ungdomshotell eller liknande2 Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem2 Saknar fast bostad 3 . Uppgift saknas

4 61 17

5 73 20

58 20

Behandling Eftervårdande vid rådgivövervak- ningsbyrå eller av ning läkare 5 48 35

Samtliga

31 58 11

7 61 20

(100)

1 10 7 100

1 2 8

Förebyggande övervakning

100 100 (100) Hos släkting eller annan person, men även boende i möblerat rum. Mera varaktigt boende på institution. Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.

gör en femtedel av denna åldersgrupp, över hälften (53 %) av samtliga bostadslösa män är i åldern 40—54 år. Upp till 49 års ålder är det i stort sett vanligare förekommande att männen bor inneboende, på institution eller saknar fast bostad, än att de själva h y r eller äger bostad. Inslaget av bostadslösa är högst bland de frånskilda männen och utgör över en femtedel (21 %) av dessa, mot endast 2 % av de gifta (tab. 23, del I I ) . 15 % av de ogifta saknar fast bostad. 37 % av de bostadslösa männen är frånskilda, 56 % är ogifta och 2 % är änklingar. Kvinnor. Av tabell 9.13 framgår vid jämförelse med tabell 9.10 att kvinnornas bostadsförhållanden är mera stabila än männens. Två tredjedelar av kvinnorna h a r således tillgång till ägd eller direkt förh y r d bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen. 6 % av kvinnorna saknar fast bostad,

vilket innebär att detta hos kvinnorna är endast hälften så vanligt som hos männen. Den hos männen klart markerade tendensen till ökad andel bostadslösa mot mera ingripande åtgärd är inte lika klart markerad hos kvinnorna. 10 % av kvinnorna, som är föremål för undersökning, saknar fast bostad, en andel, som inte blir större för de grupper som är föremål för åtgärd. Sammanlagt kan antalet bostadslösa kvinnor vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964 beräknas till 107. Det är sannolikt att en inte obetydlig del av speciellt de kvinnor som är föremål för mera ingripande åtgärd, är prostituerade och att detta förhållande medverkar till en lösning av bostadsfrågan i någon form. Härtill kommer att kvinnorna i högre grad än männen har varit gifta och ofta i samband härmed fått tillgång till fast bostad. Avsaknad av fast bostad hos kvinnor, som är föremål för nykterhetsnämnds

s-

201 Tabell 9.14.

Befolkningens,

undersökningsmaterialets och de bostadslösa fördelning på boendeort i %

kvinnornas

Boendeortens kommuntyp Grupper

Storstäder

Befolkningen i riket 1/1 1964 Samtliga kvinnor i materialet Kvinnor, som saknar fast bostad

Andra övriga Landsstäder städer och kommuner med över köpingar 50 000 inv.

åtgärd, är i ännu högre grad än hos männen en storstadsföreteelse (tab. 9.14). I Stockholm, som har 11 % av totalbefolkningen och 44 % av samtliga kvinnor i materialet, befinner sig 64 % av de bostadslösa kvinnorna. Kvinnorna h a r nära dubbelt så ofta som männen tillgång till direkt förhyrd bostad, ett

Uppgift saknas

Samtliga

100 100

(100)

förhållande som bl. a. sammanhänger med att kvinnorna oftare varit gifta än männen (diagram 9.11). I samband med äktenskap får alltså ofta kvinnorna tillgång till fast bostad. Andelen inneboende är å andra sidan avsevärt lägre än bland männen. Den relativt sett högsta andelen bo-

Diagram 9.11. Bostadsförhållanden

i % — boendeort.

Kvinnor

Annan stad med över 50 000 inv.

Annan stad

lOO-i

50-

Stockholm

Göteborg

Malmö

eller

Landskommun

köping

Boendeort Äger bostad Förhyr bostad

H1™teboende Ungkarlshotell eller liknande

Ålderdomshem eller vårdhem Saknar fast bostad

I Uppgift saknos

202 Diagram 9.12. Bostadsförhållanden

i % — ålder.

Kvinnor1

% 100-

W

'

50-

O- 1

-20 Äger

21-24 bostad

Förhyr 1

25-29

30-34

n

bostad

35-39

Inneboende Ungkarlshotell eller l i k n a n d e

40-44 Ålder

45-49

50-54

Ålderdomshem _ j eller vårdhem Saknar fast bostad

55-59

60-64

I Uppgift

65saknas

2 personer är yngre än 21 år

stadslösa kvinnor finns i de yngre åldersgrupperna (diagram 9.12). I åldersgruppen 21—24 år är det ungefär lika vanligt att kvinnorna har tillgång till egen förhyrd bostad, som att de bor inneboende. I motsats till vad som gäller för männen är inslaget av bostadslösa högst bland de ogifta kvinnorna (tab. 24, del II). Bostadens kvalitet Män. I tabell 9.15 belyses bostadens kvalitet för män och dess samband med pågående åtgärd. Viss jämförelse med totalpopulationen i riket erhålles genom att vid undersökningen tillämpade kvalitetsgrupper anknyter till av 1960 års bostadsräkning använda kvalitetsgrupper. Männen i öppen vård bor såvitt fram-

går av undersökningen sämre än totalpopulationen. Medan endast 10 % av lägenheterna i riket var omoderna (år 1960) bodde 23 % av de aktuella männen i omoderna bostäder. Män som är föremål för eftervårdande övervakning bor i de kvalitetsmässigt sämsta bostäderna. I övrigt framkom inget klart samband mellan bostadens kvalitet och pågående åtgärd. Omodern bostad är minst vanlig i Stockholm: endast 10 % bor där i sådan bostad (tab. 25, del I I ) . Detta bör dock ses i relation till den höga andelen bostadslösa i Stockholm, övriga storstäder och kommuntyper har 22—29 % av männen boende i omoderna bostäder. De ensamstående männen bebor de sämsta bostäderna (tab. 26, del I I ) . Av de gifta männen har däremot 54 % tillgång till modern bostad.

203 Tabell 9.15. Bostadens kvalitet i % — pågående åtgärd.

Män

Åtgärdens art Bostadens kvalitet

Halvmodern2.... Acceptabelt hotell eller liknande*.. Bristfälligt hotell eller liknande* . Saknar fast bostad Uppgift saknas . .

Undersökning

Frivillig förbindelse

38 18 19

36 25 28

Samtliga Behandlägenheter ling vid Förebyg- Eftervåri riket Samtliga rådgivdande gande den ningsbyrå överöver1/11 I960 6 eller av vakning vakning läkare 38 18 25

15 20 32

53 24 9

36 20 23

51 37 10

1 3 12 3 100

3 24 6

2 5 7

2 12 7

(100)

1 1 2 10 11

4 7

1 Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc. 8 Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. *6 Ej ungkarlshotell och härbärgen. Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. 8 Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter. 2

Tabell 9.16. Bostadens kvalitet i % — pågående åtgärd.

Kvinnor

Åtgärdens art Bostadens kvalitet

Halvmodern 2 . . . . Acceptabelt hotell eller liknande* . Bristfälligt hotell eller liknande*. Institution 5 Saknar fast bostad Uppgift saknas . . 1

Samtliga Behandlägenheter Förebyg- Eftervår- ling vid Samtliga i riket rådgivdande gande den ningsbyrå överöver1/11 I960 4 eller av vakning vakning läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

39 16 22

46 19 29

41 13 27

18 24 38

1 9 13

1 5

2 8 9

51 37 10

61 12 19

40 16 27

2 5 13

1 6 10

(100)

(100)

100 Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc. 3 Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. * Ej ungkarlshotell och härbärgen. 5 Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. 6 Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter. 2

204 Kvinnor. Även kvinnorna i materialet bor sämre än totalpopulationen (tab. 9.16). Det framkommer att en större andel av kvinnorna än av männen bor omodernt, men å andra sidan är det vanligare att kvinnorna har tillgång till en modern bostad. Med viss reservation för gruppens storlek framkommer att även för kvinnorna bostadens kvalitet är sämst vid eftervårdande övervakning. Av tabellerna 27 och 28, del II, framgår sambanden mellan bostadens kvalitet och boendeort samt civilstånd.

Boendesituation

Män och kvinnor. Som ett komplement till de presenterade uppgifterna om tillgång till bostad och bostadens kvalitet, har det ansetts angeläget att belysa i vilken utsträckning hos nykterhetsnämnderna aktuella personer sammanbor med andra personer över 16 år och i vilka konstellationer sådant sammanboende förekommer (tab. 9.17). Det visar sig att över en tredjedel av såväl män som kvinnor ej sammanbor med annan person i äktenskap eller Tabell 9.17. Boendesituation

i %

Samtliga Boendesituation

Ensamboende Sammanboende med make/maka Sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden Sammanboende med föräldrar eller annan anhörig Sammanboende med annan person (t. ex. kamrat) Institution Uppgift saknas

män

kvinnor

12 20

6 27

4 2 5

5 1 5

annan familjelikande konstellation. Här avses då de ensamboende, de som bor på institutioner och de som saknar fast bostad. En begränsad möjlighet till jämförelse med totalpopulationen erbjuder en uppgift från 1960 års bostadsräkning, enligt vilken 20 % av samtliga hushåll i riket hade en boende och alltså v a r ensamhushåll. Väsentliga skillnader i boendesituationen mellan män och kvinnor kan konstateras när det gäller grupperna sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden och sammanboende med föräldrar eller annan anhörig. Medan det är tre gånger vanligare bland kvinnorna än bland männen att de sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden, är det å andra sidan tre gånger vanligare att män sammanbor med föräldrar eller annan anhörig (tab. 29 och 30, del I I ) . Vid en jämförelse mellan boendesituationen för ogifta män och kvinnor konstateras dock att det även för dessa grupper är nära tre gånger så vanligt att kvinnorna sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. De ogifta männen sammanbor fyra gånger så ofta som de ogifta kvinnorna med föräldrar eller annan anhörig. Sambandet mellan boendesituation och åtgärdens art belyses i tabellerna 31 och 32, del II. I tabellerna 33 och 34, del II, belyses sambandet bostadssituation—ålder. Med stigande tätortskaraktär hos boendeortens kommuntyp är det hos båda könen mindre vanligt förekommande att sammanbo med make/maka (tab. 35 och 36, del I I ) . I Stockholm är det vanligare att männen saknar fast bostad än att de sammanbor med maka. Av speciellt intresse — särskilt ur barnavårdssynpunkt — har frågan om i vilken omfattning alkoholmissbrukare sammanbor med minderåriga barn varit. Åldersgränsen för barn har i samman-

205 andelen i civilståndshänseende ensamstående individer (ogifta, hemskilda, frånskilda och änkor/änklingar) enligt tabellerna 9.5 och 9.6. överensstämmelsen med antal barn födda i äktenskap är dock som väntat mindre god. 52 % av männen och 40 % av kvinnorna h a r ej barn födda i äktenskap. Att så få individer sammanbor med minderåriga barn får därför ses mot bakgrund av den stora andelen frånskilda i materialet. Dessa torde ofta tidigare medan äktenskapet bestod ha sammanbott med barn. Mot mera ingripande åtgärd minskar den relativa andelen av såväl män som kvinnor, som sammanbor med barn under 16 år (diagram 9.13). Denna tendens är starkast markerad hos kvinnorna. Särskilt kan h ä r noteras att över 80 % av såväl män som kvinnor, vilka är föremål för eftervårdande övervakning, ej sammanbor med minderåriga barn. Sambandet med ålder visar sig vara likartat för män och kvinnor, även om större andel av de högre åldersgrupperna bland kvinnorna än bland männen sammanbor med barn (diagram 9.14). De mycket unga, som sammanbor med barn under 16 år, torde som regel sam1 Tabell 9.18. Sammanboende med barn manbo med yngre syskon. under 16 år i % 90 % av de frånskilda männen sammanbor ej med minderåriga barn. MotSamtliga Samtliga hushåll i svarande andel av de frånskilda kvinriket den Antal barn norna är 76 % (tab. 37 och 38, del I I ) . 1/11 kvinmän I960 2 Det stora flertalet berörda minderårinor ga barn sammanbor med två föräldrar 6 13 Saknar fast bostad eller parter, som lever i bestående äk61 67 62 0 tenskap eller under äktenskapsliknande 19 12 7 1 13 förhållanden (tab. 39 och 40, del I I ) . Be8 7 2 2 5 3 3 träffande kvinnorna bör dock observe1 1 2 4 ras att av gruppen ensamboende inte 1 1 5 el flera barn . . . . 5 4 mindre än 19 % sammanbor med ett elUppgift saknas . . . ler flera minderåriga barn. Det rör sig 100 100 100 1 Här avses barn under 16 år oavsett om alltså här om kvinnor, aktuella hos nykklienten är fader/moder till eller i övrigt släkt terhetsnämnd för undersökning eller med barnet. åtgärd, som ensamma vårdar sådana 2 Enligt 1960 års folkräkning. Observera att barn. Med utgångspunkt från gruppens siffrorna här gäller hushåll.

hanget satts vid 16 år, främst i syfte att medge viss jämförelse med förhållandena i totalpopulationen. 1960 års bostadsräknings uppgifter om relativ fördelning av hushållen efter antal barn under 16 år anföres i tabell 9.18 såsom jämförelsematerial. Det bör dock framhållas att utgångspunkten för dessa siffr o r är antalet hushåll i riket och att alltså fast bostad förutsattes. De individer i undersökningsmaterialet som saknar fast bostad kan därför ej sammanbo med barn och bör alltså vid jämförelse med bostadsräkningens siffror föras till gruppen ej sammanboende med barn. Med hänsyn till den vikt som får läggas vid frågan i vilken utsträckning alkoholmissbrukare sammanbor med minderåriga barn h a r det — trots att siffergrupperna inte är helt jämförbara — ansetts angeläget att relativt ingående belysa denna. Det framkommer att minst tre fjärdedelar av såväl män som kvinnor i öppen vård ej sammanbor med barn under 16 år. Denna andel sammanfaller nära med

206 Diagram 9.13. Sammanboende med barn under 16 är i % — åtgärdens art % 100-,

Män

Kvinnor

50-

0-1 Undersökning

Friv. förb.

Föreb. överv.

Efterv. överv.

Ben. vid rådg.-byrS eller l i k n .

Sammanboende med barn

Undersökning

Friv. förb.

Föreb. överv.

Ej sammanboende med b a r n

Efferv. överv.

Beh.vid rådg.-byr8 e | | e r fiKn.

I Uppgift saknas

Diagram 9.14. Sammanboende med barn under 16 år i % — ålder1 Män

Sammanboende 1

med

Kvinnor

barn

JJjEj sammanboende med b a r n

12 m ä n och 2 k v i n n o r är yngre än 21 år

[ ] Uppgift saknas

207 storlek torde antalet sådana fall i riket der tillsammans med tre eller högst totalt kunna uppskattas till 70—80. Här- fyra minderåriga barn. till torde komma ett okänt antal, som vid en viss tidpunkt ej är aktuella hos Vistelsesituation den 23 november 1964 nykterhetsnämnd. Andelen män och kvinnor som sam- Män och kvinnor. I syfte att belysa i manbor med barn över 16 år företer en- vilken utsträckning nykterhetsvårdsdast obetydliga variationer med kom- klientelet vid en viss tidpunkt är idenmuntyp (tab. 41 och 42, del I I ) . Vidare tiskt med andra klientelgrupper eller är framgår att andelen minskar mot mera föremål för vård inom andra vårdforinstabila bostadsförhållanden och mot mer, efterfrågades vid undersökningen avtagande bostadskvalitet (tab. 43—46, var klienten vistades den 23 november del I I ) . Omkring 90 % av såväl män som 1964 klockan 08.00 (tab. 9.19). Det framgår att klienterna i relativt kvinnor, vilka bor inneboende, sammanbor således ej med minderåriga liten utsträckning parallellt med åtgärd barn. 81 % av de män resp. 85 % av de av nykterhetsnämnd även var föremål kvinnor som bor i omoderna bostäder, för vård eller omhändertagande i andra sammanbor ej med minderåriga barn. former ( 8 % män och 3 % kvinnor). Endast totalt sju individer i undersök- Pä grund av nykterhetsnämndernas svåningsmaterialet bor i omoderna bostä- righeter att exakt känna till dessa förTabell 9.19. Vistelsesituation

i % — åtgärdens art

Åtgärdens art

Vistelsesituation den 23 november 1964

Undersökning

män

Saknade b o s t a d . . InackorderingsÅlderdomshem . . . Kroppssjukhus. . . Mentalsjukhus, psykiatrisk klinik eller alko-

69 7

75 5

88 4

79 9

83 6

63 20

4 1

1 Samtliga

2 1

1 1

74 9

84 4

1 1

2 2

1 9

(100)! (100)| (100 )

10C

1 1 1 9 7 15 17 5 5 100 | 100 | 100 | (100)| 100 | 100 | 100 3

89 5

1 2

85 2

2 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Eftervårdande övervakning

kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvinnor nor nor nor nor nor

2 Konvalescenthem eller vilohem . . KriminalvårdsHäktad, anhållen eller omhändertagen av polismyndighet Uppgift saknas . .

Frivilllig förbindelse

Förebyggande övervakning

208 hållanden bör siffrorna tolkas med viss försiktighet. Andelen män som var föremål för vård eller omhändertagande ökade mot mera ingripande åtgärd och utgjorde 10 % av de män, som var föremål för eftervårdande åtgärd. För kvinnorna fann man inget sådant samband. Av särskilt intresse är att av gruppen eftervårdade 4 % av männen och 2 % av kvinnorna var intagna på inackorderingshem. Inackorderingshemmens verksamhet belyses vidare i kap. 11. Totalt 3 % av männen och 2 % av kvinnorna var föremål för sjukhusvård i form av intagning på kroppssjukhus, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus eller alkoholklinik. Omhändertagande på kriminalvårdsanstalt eller omhändertagande av polismyndighet pågick beträffande 3 % av samtliga män. Speciellt bör uppmärksammas att uppgift saknas om vistelsesituationen för 9 % av samtliga och för 17 % av männen och 15 % av kvinnorna, när det gäller den grupp som är föremål för undersökning. Detta medför att andelen omhändertagna i andra vårdformer sannolikt är något större än vad som framgår av tabellen.

Sammanfattning

Män Att ha tillgång till en acceptabel bostad är en elementär förutsättning för social anpassning. Det framgick vid undersökningen av denna faktor att 12 % av samtliga män saknade fast bostad vid tidpunkten för undersökningen. Även en inte obetydlig del av de 36 % av samtliga män, vilka betecknats som inneboende torde i egentlig mening sakna fast bostad. Andelen bostadslösa stiger ju mera ingripande åtgärderna är och uppgår till en fjärdedel av de män som är föremål

för eftervårdande övervakning och alltså före undersökningstillfället varit intagna på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. Andelen bostadslösa män växer med ökad koncentration av bebyggelsen. En femtedel av männen i storstäderna saknar tillgång till fast bostad. Två tredjedelar av de bostadslösa männen i materialet är hemmahörande eller uppehåller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av totalbefolkningen och 39 % av samtliga män i materialet. Bostadslöshet hos nykterhetsvårdens manliga klientel är alltså i utpräglad grad en storstadsföreteelse. över hälften av samtliga bostadslösa män är i åldern 40—54 år. De bostadslösa männen är i civilståndshänseende nästan alla ensamstående. När det gäller bostadens kvalitet framgår det att män aktuella hos nykterhetsnämnd ofta bor i dåliga bostäder. Nära en fjärdedel av männen bor i omoderna bostäder. Sämst bor de eftervårdade. Kvinnor Kvinnornas bostadsförhållanden är stabilare än männens. 6 % saknar fast bostad. Två tredjedelar h a r tillgång till ägd eller direkt förhyrd bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen. Andelen bostadslösa kvinnor visar inget samband med åtgärdens art. Sambandet mellan brist på bostad och boende i storstad är starkare än hos männen. 82 % av de bostadslösa kvinnorna är hemmahörande eller uppehåller sig i någon av storstäderna (64 % i Stockholm). Allvarliga bostadsproblem hos nykterhetsvårdens kvinnliga klientel i öppen vård är alltså nästan uteslutande en storstadsföreteelse. Hos kvinnorna återfinnes den relativt sett största andelen bostadslösa i de yngre åldersgrupperna, medan hos män-

209 nen andelen bostadslösa är högst i de lägre medelåldrarna. Även de bostadslösa kvinnorna är i civilståndshänseende ensamstående. Bostadens kvalitet är för kvinnorna liksom för männen i materialet relativt sett sämre än för totalpopulationen. Över en fjärdedel av kvinnorna i undersökningen bor i omoderna bostäder; för de kvinnor som är föremål för eftervårdande åtgärd är andelen nära 40 %. Det är vanligt förekommande att män och kvinnor i undersökningsmaterialet är ensamboende. Män och

kvinnor

Männen i materialet sammanbor med föräldrar eller annan anhörig i tre gånger högre utsträckning än kvinnorna. Kvinnorna sammanbor däremot under äktenskapsliknande förhållanden i tre gånger större utsträckning än männen. Tre fjärdedelar av männen i undersökningsmaterialet sammanbor ej med minderårigt barn. Denna andel ökar till 80 % vid eftervårdande åtgärd. Eftersom de unga männen i materialet i relativt stor omfattning sammanbor med föräldrar eller annan anhörig, torde de minderåriga som vistas i hemmet ofta i dessa fall vara syskon till klienten. Andelen manliga alkoholmissbrukare som vårdar egna minderåriga barn torde därför vara mindre än 20 %. Som en jämförelse kan nämnas att barn under 16 år förekom i 39 % av alla hushåll i riket år 1960. Omkring tre fjärdedelar av kvinnorna sammanbor ej med barn under 16 år. Mot mera ingripande åtgärd ökar denna andel och är närmare 90 % av de kvinnor, som är föremål för eftervårdande åtgärd. Det bör vidare observeras, att av gruppen ensamboende kvinnor nära en femtedel sammanbor med ett eller flera minderåriga barn. Vid bedömningen av dessa siffror bör observeras att 14

undersökningen endast berör personer, som vid en viss tidpunkt är aktuella hos nvkterhetsnämnd.

Utbildnings-

och

arbetsförhållanden

Utbildningsförhållanden

I syfte att få en bild av klientelets utbildningsförhållanden ställdes i formuläret en fråga (bil. 9.1, fråga 17), vari såväl teoretisk utbildning som mera praktisk yrkesutbildning kombinerades. Utbildningsformerna graderades från folkskola till akademisk examen eller högskolestudier. Markering skulle ske endast för det tillämpliga alternativ, som hade högsta möjliga sifferbeteckning. Därmed erhålles en bild av klientelets maximala utbildning, med utgångspunkt från den enligt graderingen »högsta» utbildningsform, som de h a r erfarenhet av. Däremot tages i denna fråga ingen hänsyn till om utbildningen är fullföljd, pågår eller har avbrutits. Män. Totalt sett visar det sig att 62 % av männen genomgått folkskola eller grundskola utan påbyggnad i form av teoretisk vidareutbildning eller mera praktisk yrkesutbildning (tab. 9.20). En femtedel har utöver folkskola genomgått eller påbörjat praktisk yrkesutbildning inom ett visst yrke, 6 % har undervisats i lärlings- eller yrkesskola. 4 % har påbörjat eller genomgått realskoleutbildning, medan 2 % har erfarenhet av gymnasieutbildning. Endast två män har ägnat sig åt akademiska studier. Den maximala utbildningen har lägst nivå hos personer, som är föremål för eftervårdande övervakning. Denna nivå företer en höjning hos personer, som är föremål för mindre ingripande åtgärder

210 Tabell 9.20. Utbildning i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art Eftervård- Behandling vid rådgivande övervak- ningsbyrå eller av ning läkare

Utbildning

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Folkskola, grundskola Praktisk yrkesutbildning inom yrke . . . Lärlings- eller yrkesskola eller motsvarande ; Realskola eller motsvarande Gymnasium eller motsvarande Akademisk utbildning eller motsvarande . Uppgift saknas

• 7

15 100

, 100

och är högst hos klienter vid rådgivningsbyråerna. 95 % av männen, som är föremål för eftervårdande övervakning och alltså relativt nyligen varit intagna på allmänna anstalter, har enbart genomgått folkskola och/eller har erfarenhet av praktisk yrkesutbildning inom yrke. Motsvarande andel är för gruppen föremål för förebyggande övervakning 87 % pch för gruppen frivillig förbindelse 92 %. Det kan här konstateras, att den totalt sett låga andelen personer med teoretisk utbildning utöver folkskola ej är betingad av materialets åldersfördelning, även om det är vanligare förekommande bland de yngre än bland de äldre att ha någon form av påbyggnad på folk- eller grundskola (tab. 47, del I I ) . I de tre yngsta åldersgrupperna, som omfattar 135 män upp till och med 29 ärs ålder, ingår således endast två män (1,5 % ) , som h a r erfarenhet av gymnasiestudier, en andel som är 2 % av totalantalet män.

2 2

Samtliga

(100)

100 Att enbart ha genomgått folkskola och eller praktisk yrkesutbildning inom yrke är vanligast bland frånskilda och änklingar och dessutom vanligare bland ogifta än bland gifta män i materialet (tab. 48, del I I ) . Utbildningsnivån är högst bland de gifta männen; 18 % av dessa har genomgått lärlings- eller yrkesskola eller har högre teoretisk utbildning, en andel som bland frånskilda endast uppgår till 7 % och bland de ogifta till 10 %. Kvinnor. Kvinnorna uppvisar en allmänt sett lägre utbildningsnivå än männen (tab. 9.21). Tre fjärdedelar av kvinnorna (män 62 %) har enbart genomgått folkskola utan någon egentlig påbyggnad. Medan 20 % av männen har genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel för kvinnorna endast 7 %. Liksom hos männen är utbildningsnivån lägst för grupp e r som är föremål för mera ingripande åtgärd. Sambanden utbildning—ålder och utbildning—civilstånd redovisas i tabellerna 49 och 50 i del II.

211 Tabell 9.21. Utbildning i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Behandling Eftervård- vid rådgivande ningsbyrå övervakeller av ning läkare

Utbildning

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Folkskola, grundskola Praktisk yrkesutbildning inom y r k e . . . Lärlings- eller yrkesskola eller motsva-

7 Realskola eller motGymnasium eller motAkademisk utbildning eller motsvarande . Uppgift saknas

Samtliga

4 18 100

8 100

Arbetsförhållanden

Arbetsförhållandena kommer att beskrivas genom en redovisning av klienternas socio-ekonomiska grupptillhörighet, deras yrkestillhörighet och deras arbetsförhållanden den 23 november 1964. Kombinationen yrke—yrkesställning har av 1960 års folkräkning utnyttjats för en gruppering av den förvärvsarbetande befolkningen i socio-ekonomiska grupper. Denna gruppering baserar sig på rekommendationer som utarbetats av europeiska statistikerkonferensen och har tillämpats även vid denna undersökning. Denna definition tillskapades för att undvika att t. ex. en man som under 10 år varit tjänsteman skulle rubriceras som stuveriarbetare efter något års arbete i detta yrke. Detta innebär att materialets yrkesfördelning huvudsakligen grundar sig på individernas yrke vid en tidpunkt innan bl. a. alkoholmissbruket kan ha bidragit till att ändra detta. Materialets yrkesfördelning enligt ovan blir därigenom mera jämförbar med normalpopulationens.

1 2 100

8 (100)

(100)

100 Som underlag för den i det följande redovisade yrkesfördelningen h a r en specificerad fråga beträffande klientens huvudyrke använts. Med huvudyrke avses i detta sammanhang klientens huvudsakliga yrkestillhörighet, oavsett om klienten vid undersökningstillfället arbetade inom annat yrke eller ej. För jämförelse med yrkesfördelningen i normalpopulationen har den av 1960 års folkräkning tillämpade yrkeskoden använts. Denna är konstruerad som en tresifferkod, där den första siffran betecknar huvudyrkesområde, och den a n d r a undergrupp. Samtliga tre siffror ger en detaljerad uppgift om det enskilda yrkets art. Vissa begränsade jämförelser göres i det följande mellan undersökningsmaterialets yrkesfördelning och normalpopulationen enligt 1960 års folkräkning. Vid bedömning av dessa bör dock beaktas att folkräkningen genomfördes den 2—8 oktober 1960 och att det nu aktuella undersökningsmaterialet insamlades i november 1964. Vidare bör ob-

212 serveras att ovan angivna definition på huvudyrke, som tillämpats av utredningen, ej helt överensstämmer med den av folkräkningen tillämpade. I folkräkningen avgjordes en persons yrkestillhörighet av den typ av arbete, som han ägnat sig åt under folkräkningsveckan, medan undersökningen använt begreppet huvudyrke, och därmed avsett det yrke till vilket personen hänfördes, oavsett Tabell 9.22. Socio-ekonomisk

om han vid undersökningstillfället arbetade inom annat yrke. Dessa reservationer äger även tillämpning vid i det följande presenterade jämförelser beträffande yrkesställning och socio-ekonomisk grupptillhörighet. De begränsade jämförelser med normalpopulationen som trots detta företagits bedömdes dock vara av intresse. Med reservation för att ett fåtal ej grupp i % — o tgärdens

art.

Män

Åtgärdens art Socio-ekonomisk grupp

BehandFörebyg- Eftervår- ling vid gande dande rådgivövervak- övervak- ningsbyrå ning ning eller av läkare

Samtliga

Förvärvsarbetande män i riket 1960

•

8 Undersökning

Frivillig förbindelse

—

7 Företagare inom jordbruk,skogsbruk m. m Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken... Företagare inom fria yrken

—

—

—

1 Summa företagare

—

—

—

—

—

—

2 Företagsledare (anställda) Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontorsoch handelspersonal m. fl.). . . Militärer

—

—

—

—

—

—

—

23 1

tjänstem.

26 Arbetare inom jordbruk,skogsbruk m. m Andra arbetare . .

4 74

3 74

6 70

7 70

— 56

4 71

6 47

Summa arbetare

5 1

5 1

—

—

4 2

4 1

—

—

Summa

Anställda inom serviceyrken... Studerande övriga ej förvärvsarbetande Ej identifierbara yrken

—

—

—

—

—

(100)

213 yrkesverksamma ingår i undersökningsmaterialet framgår av tabell 9.22 att andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk är överrepresenterade i förhållande till normalpopulationen. Överrepresentation kan vidare konstateras för anställda inom serviceyrken, medan de flesta övriga grupper är markant underrepresenterade i materialet. Spridningen på olika grupper är stor, vilket inte hindrar att vissa grupper dominerar (tab. 51 och 52, del I I ) . Materialet uppvisar en yrkesspridning på 126 av möjliga 999 yrkesgrupper. Endast 14 av dessa yrken är representerade av 10 eller flera individer. Grov- och diversearbetare är det vanligaste yrket och detta förekommer oftare bland klienter föremål för tvångsåtgärd än bland klienter föremål för frivilliga åtgärder eller undersökning. Inte mindre än en fjärdedel av de personer som är föremål för eftervårdande åtgärd har klassificerats som grov- eller diversearbetare (i normalpopulationen utgör deras andel 2,6 % ) , medan endast 7 % av personer föremål för frivillig förbindelse respektive behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare har detta yrke. Bland övriga yrken märks byggnadsarbetare, däcks- och maskinmanskap, lager- och förrådsarbetare, skogs- och flottningsarbetare samt verkstadsmekaniker. Yrkesfördelningen uppvisar ej några anmärkningsvärda samband med ålder. Klienternas yrkesställning, som bygger på folkräkningens uppdelning av denna faktor, redovisas i tabell 53, del II. Det framgår att 87 % av samtliga klienter är anställda, en andel som företer vissa variationer med åtgärdens art och är lägst vid pågående eftervårdande övervakning (82 % ) , vid vilken åtgärd inte mindre än 13 % har rubricerats som företagare utan anställda. Vid en detaljgranskning av yrkesfördel-

ningen på tre-siffernivån framkommer också att bland de män som är föremål för eftervårdande övervakning finns ett flertal exempel på yrken, som brukar utövas under former av fri företagsamhet. Som exempel kan nämnas litterärt och konstnärligt arbete, detaljhandlare, lantbrukare, målare, frisör. Bland den stora gruppen grov- och diversearbetare (24 %) av de eftervårdade finns dessutom sannolikt flera personer som uppträder som egna företagare genom att åtaga sig diknings-, takläggnings-, tjärnings- och annat säsong- och tillfällighetsarbete. Erfarenhetsmässigt är det känt att speciellt män som efter upprepad anstaltsvård är försökspermitterade frän anstalt ofta är utslagna frän arbetsmarknaden av olika skäl och därför tvingas eller väljer att uppträda som egna företagare genom att t. ex. åtaga sig mer eller mindre okvalificerat grovarbete i egen regi. Som en jämförelse till materialets fördelning när det gäller yrkesställning kan nämnas att förvärvsarbetande män i riket 1960 fördelade sig pä 18 % företagare (med och utan anställda) och 82 % anställda. Av speciellt intresse är i vilken omfattning klienterna vid undersökningens genomförande hade anställning och i vilken omfattning anställning i huvudyrket förekom. Klientelels arbetsförhållanden den 23 november 196b belyses i tabell 9.23, som även lämnar uppgifter om i vilken omfattning nykterhetsvårdens öppenvårdsklientel vid denna tidpunkt tog i anspråk platser vid olika arbetsvårdande inrättningar. Endast något mer än hälften av männen hade anställning inom sitt huvudyrke vid tidpunkten för undersökningens genomförande, 11 % var verksamma inom annat yrke än huvudyrket och inte mindre än 15 % saknade arbete. Endast en liten andel var placerad i

214 Tabell 9.23. Arbetsförhållanden

den 23/11 1964 i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art

Arbetsförhållanden

Verksam i huvudyrket Arbetsträning, prövning Skyddad sysselsättning eller arkivarbete Beredskapsarbete . . . Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade Omskolningskurs.... Skol- eller yrkesutbildning Ej förvärvsarbetande pensionär Saknade arbete Verksam inom annat yrke än huvudyrket Uppgift s a k n a s . . . .

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

3 Samtliga

53 1

1 1 1 1

1 1

3 10

6 12

11 17

10 3

olika former av arbetsvärd, varav endast 1 % var placerade vid särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade. Andelen personer som var verksamma i huvudyrket visar en klar tendens till minskning ju mera ingripande åtgärderna är och utgjorde vid pågående eftervårdande övervakning endast 40 %. På motsvarande sätt ökade andelarna av personer verksamma inom annat yrke än huvudyrket och arbetslösa mot mera ingripande åtgärd. Mer än en femtedel (22 %) av de män som var föremål för eftervårdande åtgärd saknade vid undersökningstillfället anställning. Till dessa kan dessutom troligen hänföras en väsentlig del av de 9 % om vilka uppgift saknades. Det visar sig att de klienter som ägde eller förhyrde bostad i högre grad än klienter med mera instabila bostadsförhållanden var sysselsatta inom sitt ur-

1 1

1 1 1

8 20 11 8 100

6 22

5 16

5 15

15 9

9 4

11 11

(100)

sprungliga huvudyrke vid tidpunkten för undersökningen och i mindre grad var bostadslösa. I den bostadslösa gruppen var en fjärdedel sysselsatt inom huvudyrket, medan 20 % var verksamma inom annat yrke och 19 % var såväl bostads- som arbetslösa. Det torde dock få anses vara förvånande, att en så stor andel av de bostadslösa överhuvudtaget förvärvsarbetade. Att utan att från dag till dag kunna planera för den kommande nattvilan, men trots detta kunna förvärvsarbeta torde utan tvekan innebära mycket stora påfrestningar av både psykisk och fysisk art. Det starka sambandet mellan bostadslöshet och storstadsboende visar sig sakna motsvarighet när det gäller arbetslöshet (tab. 54, del I I ) . Arbetslösheten hos storstadsklientelet ligger omkring genomsnittet för samtliga män. Det förtjänar framhållas att det både

215 Av de eftervårdade hade 60 % fler än två arbetsbyten och endast 18 % en anställning. Anstaltsvistelser har h ä r påverkat siffrorna. Sambandet med åtgärdens art är starkt.

relativt och absolut största inslaget av arbetsvårdande åtgärder av olika slag förekommer i andra kommuntyper än de tre storstäderna. Bland samtliga män är det minst lika vanligt att under ett år ha flera än två arbetsbyten eller perioder utan anställning som att ha en anställning eller sysselsättning utan avbrott (tab. 55, del I I ) .

Tabell 9.24. Socio-ekonomisk

Kvinnor. Yrkeskodifieringen av kvinnomaterialet blev förenad med vissa svårigheter, beroende p å att ett stort

grupp i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art

Socio-ekonomisk grupp

FörvärvsBehandFörebyg- Eftervår- ling vid Samtliga arbetande kvinnor i rådgivdande gande riket 1960 övervak- övervak- ningsbyrå ning eller av ning läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

—

—

—

—

— 3

1 5

—

•

—

—

33 Företagare inom jordbruk,skogsFöretagare inom industri, handel, transport och serviceyrken... Företagare inom fria yrken Summa företagare Företagsledare (anställda) . . . . Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontorsoch handelspersonal m. fl.). . .

—

—

—

—

—

Summa tjänstem.

52 Arbetare inom jordbruk,skogsbruk m. m Andra arbetare. .

1 19

2 27

1 27

Summa arbetare

3 19 22

14 14

1 23 24

1 19 20

Anställda inom serviceyrken... Studerande Övriga ej förvärvsarbetande Ej identifierbara

—

—

—

—

—

—

— 100

1 100

3 (100)

—

(100)

3 100

—

•

216 antal kvinnor ej var yrkesverksamma och att något yrke ej kunde åberopas som huvudyrke för en stor del av dem. I åtskilliga fall rör det sig här om hemmafruar för vilka denna beteckning alltså använts som yrkesbeteckning. I ett flertal andra fall uppgavs vid telefonkontakt med uppgiftslämnaren, att kvinnorna ifråga aldrig haft egentligt huvudyrke, men uppgivit sig själva vara hemmafruar. Detta innebär att materialet innehåller totalt 108 kvinnor (24 % ) , för vilka yrket ansetts vara hemmafru. Dessa kvinnor ingår ej i redovisningen av yrkesfördelningen, eftersom en jämförelse med förvärvsarbetande kvinnor i normalpopulationen skulle bli missvisande. Vid fördelning av kvinnorna efter socio-ekonomisk grupptillhörighet (tab. 9.24) konstateras liksom hos männen en överrepresentation i förhållande till normalpopulationen för andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk samt anställda inom serviceyrken. Den senare gruppen är störst (37 % ) . övriga grupper är underrepresenterade. Gruppen tjänstemän är likväl stor och uppgår till 25 % (7 % för m ä n ) . Kvinnomaterialet uppvisar en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet (tab. 56—57, del I I ) . 69 av möjliga 999 yrkesgrupper på tresiffernivån är representerade. Endast 10 av de förekommande yrkena är representerade av 10 eller flera individer. Liksom hos männen dominerar manuella yrken, men med den skillnaden att det h ä r rör sig huvudsakligen om utpräglade s. k. kvinnoyrken. 70 % av samtliga kvinnor har något av de i tabellen specificerade 10 yrkena, där hemmafruar, städerskor och servitriser dominerar med 42 %. I motsats till hos männen kan inget klart samband med åtgärdens art konstateras. Klienternas yrkesställning framgår av

tabell 58, del II. I denna tabell ingår även de 108 kvinnorna som rubricerats som hemmafruar. De har hänförts till gruppen övriga. Detta bör beaktas vid jämförelse med männen, där andelen anställda var 87 %, medan den för kvinnorna är 64 %. Borträknas emellertid hemmafruarna får man 83 % anställda bland förvärvsarbetande kvinnor. I normalpopulationen bland förvärvsarbetande kvinnor är 95 % anställda. Speciellt kan noteras att andelen »övriga» blir större ju mera ingripande åtgärderna är. I anslutning härtill må påpekas att det i storstäderna relativt ofta förekommer att prostituerade kvinnolår föremål för förebyggande övervakning enligt nykterhetsvårdslagen. I tabell 9.25 belyses arbetsförhållanden den 23 november 196b. Det framkommer att 56 % av kvinnorna (män 53 %) vid undersökningstillfället var verksamma inom sitt huvudyrke, men att en högre andel (18 %) än bland männen (15 %) saknade arbete. Liksom hos männen ökar den arbetslösa andelen ju mera ingripande åtgärderna är. Endast 1 % av kvinnorna är placerade inom någon form av arbetsvärd, vilket är förvånande, speciellt mot bakgrund av att nära en femtedel är arbetslösa. Det framkommer att arbetslösheten relativt sett är störst i de yngsta åldersgrupperna. Av 33 kvinnor i åldern 21—24 år saknade inte mindre än 37 % anställning vid undersökningstillfället, vilket framgår av tabell 59, del II. Hos kvinnorna finns ett starkare samband mellan arbetslöshet och bostadslöshet, än vad som kunde konstateras för männen. Bland de kvinnor som bodde inneboende saknade inte mindre än 29 % arbete (män 20 % ) , vilken andel ökade till 36 % för gruppen som saknade fast bostad eller bodde på institution, med reservation för gruppens ringa storlek.

217 Tabell 9.25. Arbetsförhållanden

den 23/11 1964 i % — åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art

Arbetsförhållanden

Verksam i huvudyrket Arbetsträning, prövning Skyddad sysselsättning eller arkivarbete Beredskapsarbete . . . Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade Omskolningskurs.... Skol- eller yrkesutbildning Ej förvärvsarbetande Saknade arbete Verksam inom annat yrke än huvudyrket Uppgift saknas

Undersökning

54 Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

5 Samtliga

1 1

2 2 2 20

9 9

9 19

6 18

4 20

6 5

9 13

9 7

7 12

(100)

(100)

100 Arbetslösheten är inte större i storstäder än i andra kommuntyper (tab. 60, del I I ) . I genomsnitt 17 % av kvinnorna i de tre storstäderna saknade arbete, medan samma andel för övriga städer med mer än 50 000 invånare var inte mindre än 27 %. Liksom hos männen förekom arbetsvårdande åtgärder oftare i andra kommuntyper än i storstäder. I tabell 61, del II, som belyser kvinnornas arbetsstabilitet, ingår även hemmafruarna. När det gäller arbetsstabilitet uppvisar kvinnorna ungefär samma bild som männen med 34 % (män 32 % ) , som under en ettårsperiod innehaft en anställning eller sysselsättning utan avbrott. Bland kvinnorna finns emellertid ett starkare inslag av de grupper som visar sämst arbetsstabilitet. Inte mindre än 27 % (män 13 %) har varit långvarigt arbetslösa eller ej yrkesverksam-

ma under en ettårsperiod. Liksom hos männen finns här ett starkt samband med åtgärdens art. Bland de kvinnor, vilka är föremål för förebyggande övervakning, har endast en fjärdedel innehaft en anställning under ettårsperioden, medan motsvarande andel vid frivillig förbindelse är 44 %.

Sammanfattning

Män Två tredjedelar av samtliga män har enbart folkskola eller motsvarande som skolutbildning och h a r ej yrkesutbildning. Av de män som är föremål för eftervårdande övervakning har tre fjärdedelar endast sådan utbildning. Skoloch yrkesutbildning utöver folkskola är vanligare hos gifta män än hos ensamstående. Män med erfarenhet av aka-

218 demiska studier förekommer praktiskt taget ej i nykterhetsvårdens öppenvårdsklientel. Materialets fördelning efter socio-ekonomisk grupptillhörighet uppvisar i förhållande till normalpopulationen överrepresentation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken, medan företagare- och tjänstemannagrupperna i motsvarande grad är underrepresenterade. Männen uppvisar en yrkesspridning på 126 olika yrken med kraftigast inslag i yrken som kan hänföras till manuellt tillverkningsarbete, vilka yrken förekommer i materialet ungefär dubbelt så ofta som i normalpopulationen. över hälften av samtliga män (54 %) fördelar sig på 14 yrken av denna karaktär, med kraftigast inslag av grov- och diversearbetare (13 %) och byggnadsarbetare (7 % ) . Bland män som är föremål för mera ingripande åtgärd är inslaget av dessa manuella yrken vanligast förekommande. Vid undersökningens genomförande hade endast något mer än hälften av männen anställning inom sitt egentliga yrke, 15 % saknade anställning och endast 4 % var placerade i olika former av arbetsvärd. Detta innebär att i den aktuella sysselsättningen finns en ännu större andel med manuella arbeten än som framgår av fördelningen på huvudyrken. Det största inslaget av arbetsvårdande åtgärder förekom i andra kommuntyper än storstäder. Arbetsförhållandena uppvisade ett starkt samband med bostadsförhållandena. Bland de bostadslösa var endast 25 % sysselsatta inom huvudyrket, medan 20 % var sysselsatta inom annat yrke. Nära en femtedel var arbetslösa. Den benägenhet att överge sitt yrke som konstaterats hos vissa män motsvaras av instabilitet även när det gäller arbetsförhållandena. Det är sålunda minst lika vanligt förekommande att

under ett år ha fler än två arbetsbyten eller perioder utan anställning, som att ha en anställning eller sysselsättning utan avbrott. Bland de med eftervårdande övervakning har endast 18 % en anställning under en ettårsperiod, medan 60 % hade flera än två arbetsbyten eller en långvarig period utan arbete. Här påverkas dock siffrorna av anstaltsvistelser. Kvinnor Kvinnorna uppvisar allmänt en lägre utbildningsnivå än männen. Tre fjärdedelar (män 62 %) har enbart genomgått folkskola eller motsvarande utan egentlig påbyggnad. Medan 20 % av männen genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel av kvinnorna endast 7 %. Liksom hos männen är utbildningsnivån lägst för grupper som är föremål för mera ingripande åtgärd. Kvinnornas fördelning på socio-ekonomiska grupper uppvisar liksom männens en kraftig överrepresentation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken. Denna är dock lägre än bland männen. Bland kvinnorna är 25 % tjänstemän, en andel som bland männen endast utgör 7 %. Även yrkesfördelningen avviker naturligt nog från männens. Den hos männen konstaterade dominansen för manuella tillverkningsyrken h a r hos kvinnorna sin motsvarighet i en stark överrepresentation när det gäller serviceyrken. Kvinnomaterialet företer en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet. 69 yrken är representerade. En fjärdedel av kvinnorna har betecknats som hemmafruar när det gäller huvudyrke. Inte mindre än 70 % av samtliga kvinnor fördelar sig på endast 10 yrken, där efter hemmafruar städerskor (9 % ) , servitriser (9 % ) , affärspersonal (6 %) och köksbiträden (5 %) är mest

219 frekventa. I motsats till när det gäller männen kan beträffande kvinnorna inget klart samband konstateras mellan yrkesfördelning och åtgärdens art. 56 % (män 53 %) av kvinnorna var vid undersökningstillfället sysselsatta inom sina huvudyrken. Arbetslösheten hos kvinnorna, 18 %, var högre än hos männen. Inslaget av arbetsvårdande åtgärder var däremot lägre. Arbetslösheten var bland kvinnorna störst i de lägre åldersgrupperna, vilket förhållande har ett sannolikt samband med att en del speciellt av de yngre kvinnorna är prostituerade. Kvinnorna uppvisar en sämre arbetsstabilitet än männen. Inte mindre än 27 % (män 13 %) hade varit långvarigt arbetslösa eller ej yrkesverksamma under en ettårsperiod.

nykterhetsnämndens representant har avvisats. I stället har utredningen valt möjligheten att indirekt belysa klientelets ekonomi genom att insamla uppgifter om klassplacering enligt sjukförsäkringslagen, om försörjningsskyldighet och om utgiven socialhjälp m. m. Dessa uppgifter grundar sig alltså direkt på speciellt insamlade fakta. I fråga om inkomstens storlek har man ej kunnat undgå den begränsning som följer av att 21 000 kr. vid tiden för undersökningen utgjorde nedre gräns för högsta sjukpenningklassen. Självfallet har man ej kunnat undvika den felkälla som ligger däri att anmälan om ändrade inkomstförhållanden ej skett till försäkringskassan eller att kvinnorna i stor utsträckning kan vara inte förvärvsarbetande eller deltidsarbetande. Dessutom påverkas inkomsterna av anstaltsvistelser.

Ekonomi Att vid en undersökning som denna erhålla tillförlitliga uppgifter om individernas ekonomiska ställning är självfallet förenat med stora svårigheter. Mer eller mindre tillfälliga och djupgående ekonomiska störningar föreligger mycket ofta hos alkoholmissbrukare, ofta som en följd av missbruket. De uppgifter om ekonomi m. m. som insamlas vid en social utredning av nykterhetsnämnderna är av flera skäl mer eller mindre otillförlitliga. Så kan t. ex. klienten ofta anse sig ha anledning att beskriva sin ekonomi såsom god, medan hustrun eller annan anmälare kan ha skäl för att framställa den ekonomiska ställningen såsom mer eller mindre svag. Det har bl. a. därför ej ansetts vara lämpligt att som underlag för en bedömning av klientelets ekonomiska struktur använda klienternas, anhörigas eller andras uppgifter. Även möjligheten att använda en värdering företagen av

Inkomstförhållanden och försörj ningssky ldighet

Män. Inkomstfördelningen i tabell 9.26 grundar sig på den inkomstuppgift som avser aktuell bruttoårsinkomst och som ligger till grund för sjukpenningklassplacering enligt lagen om allmän försäkring. Det framkommer att 12 % av samtliga män ej är klassplacerade eller har sin sjukpenningklass under omprövning. Detta förhållande orsakas erfarenhetsmässigt sannolikt dels av att åtskilliga av dessa män har en inkomst understigande 1 800 kr. om året och dels av att alkoholmissbrukare med ofta instabila arbetsförhållanden och sociala förhållanden överhuvudtaget ofta försummar att lämna erforderliga rutinuppgifter till berörda samhällsorgan. All sannolikhet talar för att en stor del av gruppen med okänd klassplacering i inkomsthänseende kan hänföras till de

220 Tabell 9.26. Inkomst

i H

åtgärdens art.

Män

Åtgärdens art Aktuell årsinkomst 1 av förvärvsarbete kr.

1 800— 4 999 5 000— 8 399 8 400—10 199 10 200—13 999 14 000—17 999 18 000—20 999 21 000

1 Aktuell sjukpenning per dag kr.

5— 8 9—12 14 16—18 20—22 25 28 Ej klassplacerad eller klassplacering under omprövning Uppgift saknas . .

Undersökning

Samtliga BehandförsäkEfterling vid rade FörebygFrivillig vårrådgiv- Samtliga män i gande dande förbinningsriket vid överöverbyrå delse vakning slutet av vakning eller av år 1964 läkare

5 6 3 17 23 13 12

6 4 11 27 28 8 3

8 8 5 14 31 16 3

6 11 6 24 16 8

11 10

9 4

11 4

2 7 9 29 22 15

6 7 5 18 25 13 7

7 6 4 11 21 13 19

23 6

7 9

12 7

(100)

100 Årsinkomst = bruttoårsinkomst.

lägsta inkomstgrupperna. Något mindre än hälften (33 av 80) utgöres av ej förvärvsarbetande pensionärer. Det framkommer av tabellen att minst 18 % av samtliga män har en årsinkomst understigande 10 200 kr. Inkomsten för 6 % understiger även 5 000 kr. Inkomsten visar ett starkt samband med åtgärdens art. Ingen av de eftervårdade männen h a r en årsinkomst som överstiger 21 000 kr. För denna grupp påverkas inkomstförhållandena av anstaltsvistelser. Jämföres klienterna med samtliga män i riket vid slutet av år 1964 visar det sig att en betydligt mindre del än i totalpopulationen ej var klassplacerad eller hade sin placering under omprövning. I övrigt är skillnaderna inte så stora utom beträffande den högsta inkomstklassen, som är i det närmaste tre gånger större i totalpopulationen. Åldersgruppen 40—44 år har det högsta inslaget (57 %) av män med över 14 000 kr. i årsinkomst och denna avtar

i lägre respektive högre åldersgrupper (diagram 9.15). ökade möjligheter till en mera nyanserad bedömning av klientelets ekonomiska förhållanden erhålles om inkomsten sättes i relation till försörjningsbördan (tab. 9.27), där utgångspunkten har varit en särskild fråga beträffande klienternas försörjningsskyldighet. Det framkommer att totalt hälften av männen saknar försörjningsskyldighet, att något mera än en fjärdedel enbart är försörjningsskyldiga gentemot hustru eller familj i bestående äktenskap samt att minst 18 % har annan försörjningsskyldighet. Det är som framgår vanligare förekommande med inomäktenskaplig försörjningsskyldighet i de högre inkomstklasserna än i de lägre, där annan försörjningsskyldighet överväger. Man kan konstatera, att i inkomstgruppen 1 800—4 999 kr. inte mindre än 41 % av männen är försörjningsskyldiga, en andel som i närmast högre inkomstgrupp, 5 000—8 399 kr., utgör 42 % och i ytterligare nästa

221 Diagram

9.15. Inkomst

i % — ålder.

Män

35-39

45-49

55-59

% lOO—i

50-

0- 1

-20

21-24

25-29

30-34

40-44

50-54

60-64

65-

Ålder

1 Ej sjukpenningklasspiacerade

8400-10199

1800-4999

10200-13999

1^^5000-8 599

| 14000-17999

18 000-20 999 21 000] Uppgift saknas

12 personer är yngre än 21 år Tabell 9.27. Försörjningsskyldighet

i % — inkomst.

Män

Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete m m. Försörjningsskyldighet

4 999

1. Föreligger e j . . . 2. Föreligger enb. mot hustru och/ /eller barn i bestående äktenskap 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upplöst äktenskap.. 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap 5. Föreligger enligt t v å eller flera av alternativen 2—4 Uppgift saknas. Absoluta tal

Ej Samt8 400 10 200 14 000 18 000 21 OOO klass- Uppliga place- gift rad 8 399 10 199 13 999 17 999 20 999 saknas m. fl.

1 800 5 000

5 3

2 2

—

4 5

4 5

4 2

2 11

1 9

2 26

3 6

(100)

(100)

(100)

(100)

(100)

222 Tabell 9.28. Försörjningsskyldighet

i % — åtgärdens art.

Män

Åtgärdens art Försörjningsskyldighet

1. Föreligger ej 2. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i bestående äktenskap 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upplöst

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

3 15

1 1

5 1

1 2

7 2

(100)

4. Föreligger enbart mot barn utom 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4. Uppgift s a k n a s . . .

Eftervår- Behandling vid rådgivdande övervak- ningsbyrå eller av ning läkare

Undersökning

grupp, 8 400—10 199 kr., 50 %. Det är uppenbart att en inkomst i de lägsta inkomstgrupperna inte kan vara tillräcklig för en familjs försörjning och i ännu mindre grad dessutom räcka till särskilda underhållsbidrag till t. ex. barn utom äktenskapet. Inte mindre än 42 % av gruppen eftervårdade, där de låga inkomsterna vanligast förekommer, är försörjningsskyldiga (tab. 9.28). I motsats till vid andra åtgärder är det här vanligast förekommande att försörjningsskyldigheter avser familj i upplöst äktenskap ( 1 9 % ) . Klientelets allmänt låga inkomstnivå och trots detta ofta höga försörjningsbörda gör att den ekonomiska situationen för flera klientelgrupper är synnerligen svag. Speciellt synes detta gälla män som är föremål för eftervårdande åtgärd och alltså relativt nyligen lämnat vårdanstalt. Under vistelsen på allmän vårdanstalt utgår ej sjukpenning till de vår-

Samtliga

6 3 6 100

dade. Familjen eller andra personer, som för sin försörjnings skull är beroende av den intagnes arbetsinkomst, hänvisas ofta i denna situation till att uppbära socialhjälp till sin försörjning. En annan lösning kan vara att hustrun eller samboende kvinna förvärvsarbetar. Det förekommer totalt sett lika ofta (16 %) att andra parten förvärvsarbetar som att så ej sker (tab. 62, del I I ) . 37 % av de män som saknar fast bostad har en årsinkomst, som ligger under 8 400 kr. eller är ej klassplacerad eller har sin sjukpenningklass under omprövning (tab. 63, del I I ) . Huvuddelen av de lägsta inkomsttagarna sammanbor ej med barn under 16 år (tab. 64, del I I ) . Av män som h a r två eller tre hemmavarande barn har över 60 % inkomster som ligger över 14 000 kr. Den både absolut och relativt största andelen av de högsta inkomsttagarna återfinns i den grupp som då var verksamma i huvudyrket (tab. 65, del II).

223 Tabell 9.29. Inkomst

i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Aktuell årsinkomst 1 av förvärvsarbete kr.

1 800— 4 999 5 000— 8 399 8 400—10 199 10 200—13 999 14 000—17 999 18 000—20 999 21 000—

1 2

Aktuell sjukpenning per dag kr.

5—8 2 9—12 14 16—18 20—22 25 28 Ej klassplacerad eller plac. under omprövning Uppgift saknas

Undersökning

BehandFriFörebyg- Eftervår- ling vid Samtvillig gande dande rådgiv- liga föröveröverningsbinvakning vakning byrå eller av läkare

28 7 7 22 7 2 1

23 13 6 25 7 2

32 10 7 18 9

29 18 4 9 2

—

19 Samtliga försäkrade kvinnor i riket vid slutet av år 1964

.—

46 8 4 15 4 8

30 10 6 19 7 2

44 8 5 10 5 2 2

7 (100)

11 (100)

6 100

—

Årsinkomst = bruttoårsinkomst. Eller hustruförsäkrad.

De ej klassplacerade återfinnes bland pensionärer och arbetslösa. En fjärdedel av dem, som är anställda inom annat yrke än sitt huvudyrke respektive saknar anställning, är försörjningsskyldiga gentemot annan än familj i bestående äktenskap (tab. 66, del I I ) . Vidare kan konstateras ett starkt samband mellan inkomst och arbetsstabilitet (tab. 67, del I I ) . Kvinnor. Inkomstfördelningen för kvinnorna får ses mot bakgrund av att 41 % är gifta och att huvudyrket för inte mindre än 108 kvinnor (24 %) har angivits vara hemmafru. Dessutom kan deltidsarbete förekomma. Möjligheterna till jämförelse med männens inkomstfördelning reduceras därför avsevärt. Det framkommer dock att kvinnorna ligger på en avsevärt lägre allmän inkomstnivå än männen (tab. 9.29). 46 % av kvinnorna (män 18 %) h a r en inkomst av förvärvsarbete som understi-

ger 10 200 kr. per år. I jämförelse med samtliga försäkrade kvinnor i riket vid slutet av 1964 uppvisar nämndklientelets kvinnor bättre inkomstförhållanden. Detta sammanhänger med den stora andelen hustruförsäkrade i normalpopulationen (35 % ) . De lägsta inkomsttagarna förekommer ungefär lika mycket i de olika åldersgrupperna (diagram 9.16). Åldersgruppen 50—54 år innehåller här högst andel (15 %) av kvinnor med över 14 000 kr. i årsinkomst. Det kan nämnas, att denna åldersgrupp innehåller 34 % frånskilda kvinnor. Inte mindre än 42 % av kvinnorna har i bakgrunden en förvärvsarbetande make eller samboende man (tab. 9.30). Konstateras kan vidare att 6 % av samtliga kvinnor sammanbor med en man, som ej förvärvsarbetar. Mer än hälften av kvinnorna (56 %) saknar försörjningsskyldighet (tab.

224 Diagram

9.16. Inkomst

i % — ålder.

35-39

45-49

Kvinnor1

% lOO—i

50-

0-1

21-24 Z5-29

I Ej sjukpenninqI klassplacerade 1800-4999 Bggl 5000-8399 1

30-34-

40-44 Ålder V7771 <>;„„ , „ . ™ 8 400-10 199 1 ^ 3 Um~ l 0 ' " 10 200-13 999

50-54-

55-59

60-64

65-

I I § 1 18000-20999 21 000-

| 14000- 17999

J Uppgift saknas

2 personer är yngre än 21 år

Tabell 9.30. Andra makens/partens

förvärvsarbete i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Makes/samboendes förvärvsarbete

Klienten

1 Undersökning

Frivillig förbindelse

FörebygEftervårBehandling vid Samtliga gande dande rådgivningsbyrå övervakning övervakning eller av läkare

ej gift eller 37

43 Make/samboende förvärvsarbetar e j . . . . Make/samboende för-

6 Uppgift saknas

43 16

42 7 100

40 8

38 4

58 4

42 9

(100)

(100)

100 1

Under äktenskapsliknande förhållanden.

225 Tabell 9.31. Försörjningsskyldighet

i % — inkomst.

Kvinnor

Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete — kronor Försörjningsskyldighet

1. Föreligger ej 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i bestående äktenskap 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upplöst äktenskap 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap . . . 5. Föreligger enligt t v å eller flera av alternativen 2—4 Uppgift saknas Absoluta tal

Samtliga

1 800— 8 399

8 400— 13 999

14 000—

Ej klassplacerad

Uppgift saknas

6 9

11 6

2 5

(100)

3 7 100

(100)

9.31). 38 % av kvinnorna h a r försörjningsskyldighet, varav 23 % (män 18 %) till parter utom äktenskapet. Totalt sett h a r alltså materialets kvinnor i högre grad än männen försörjningsskyldighet mot någon utom bestående äktenskap. Kvinnorna h a r ju också i högre grad än männen tidigare varit gifta. An-

6 23

6 6

delen försörjningsskyldiga är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre. Med reservation för gruppens storlek (45 kvinnor) visar det sig att inte mindre än 13 % av de eftervårdade är försörjningsskyldiga gentemot barn utom äktenskap (tab. 9.32). I övrigt framkommer inget så markerat samband med

Tabell 9.32. Försörjningsskyldighet

i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art

Försörjningsskyldighet

1. Föreligger ej 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i bestående äktenskap 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upplöst äktenskap 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap. . . 5. Föreligger enligt två eller flera av alt. 2—4 Uppgift saknas

15—614779

BehandFörebyg- Eftervår- ling vid Samtliga gande dande rådgivövervaköverningsbyrå ning vakning eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

5 14

3 5

10 3

4 4

6 6

(100)

(100)

226 åtgärdens art som kunde konstateras hos männen. Sambandet mellan ekonomi och bostadsförhållanden framgår av tabell 68, del II. övervägande delen av de låga inkomsttagarna sammanbor ej med barn under 16 år (tab. 69, del I I ) . Liksom hos männen kan ett samband mellan försörjningsskyldighet och rörlighet konstateras hos kvinnorna. Minst 30 % (män 37 %) av den »rörliga» gruppen har försörjningsskyldighet utom bestående äktenskap, vilken andel är 20 % av den bofasta. Förhållandet inkomst—aktuell arbetssituation redovisas i tabell 70, del II.

Män. Behovsprövad ekonomisk hjälp i form av socialhjälp eller understöd från arbetslöshetsnämnd utgår i mycket stor omfattning till nykterhetsvårdens manliga öppenvårdsklientel. Minst 41 % av samtliga män h a r erhållit ekonomisk hjälp (tab. 9.33); 35 % har erhållit hjälp under något av de senaste fem åren fram till undersökningstillfället och 21 % samma år som undersökningen företogs — 1964. Siffrorna är avsevärt högre än för befolkningen som helhet, av vilken under 1964 ungefär 3,5 % erhållit socialhjälp. Påfallande är det starka sambandet med åtgärdens art. Vid eftervårdande övervakning har 67 % erhållit ekonomisk hjälp. Att endast 2 % av de eftervårdade uppbar socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd vid undersökningens genomförande torde förklaras av att nykterhetsnämnderna efter anstaltsvård har möjlighet att med statsbidragsstöd meddela viss ekonomisk hjälp. Denna hjälpform ingår ej i denna redovisning men har uppenbarligen orsakat nämnda förhållande. Dessutom kan klienterna under anstaltsperioden spara mindre belopp. Hjälp förekommer oftast i åldersgrup-

Socialhjälp och arbetslöshetsunderstöd

Till klienten och klientens familj utgående socialhjälp har undersökts. Med socialhjälp h a r likställts arbetslöshetsunderstöd från arbetslöshetsnämnd (ej frän erkänd arbetslöshetskassa). Uppgifterna grundar sig på tillgängligt aktmaterial och på klienternas egna uppgifter. I många fall har uppgifterna kontrollerats hos kommunernas socialnämnder. De kan emellertid antas vara något för låga.

Tabell 9.33. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd

i % — åtgärdens art.

Män

Åtgärdens art Socialhjälp — arbetslöshetsunderstöd 1

Har ej utgått Utgick den 23 nov. 1964 . . . Har utgått senast 1964 . . . . Har utgått senast under åren 1960—1963 Har utgått senast 1959 eller tidigare Uppgift saknas 1

BehandEftervår- ling vid Samtliga rådgivdande ningsbyrå övereller av vakning läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

63 3 12

55 4 19

53 5 19

31 2 37

69 9

56 3 18

7 6

5 2

2 11

6 3

(100)

100 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

227 Tabell 9.34. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd

i % — försörjningsskyldighet.

Män

Försörjningsskyldighet Socialhjälp — arbetslöshetsunderstöd 1

Har ej utgått . Utgick den 23 nov.1964 Har utgått senast 1964 Har utgått senast under åren 1960—1963 Har utgått senast 1959 eller tidigare Uppgift saknas Absoluta tal 1

Föreligger ej

Enbart mot parter i bestående äktenskap

Utom äktenskap

Uppgift saknas

Samtliga

61 2

51 6

45 4

56 3

7 2

6 2

5 3

2 23

6 3

(100)

660 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

pen 45—49 år, där minst 52 % haft socialhjälp, men skillnaderna i frekvens efter 25 års ålder är ej stora (tab. 71, del I I ) . Det kan noteras att redan i åldersgruppen 25—29 år minst 40 % vid något tillfälle uppburit hjälp. Vissa betydande skillnader i frekvens föreligger som väntat när det gäller ekonomisk hjälp i olika inkomstgrupper. 53 % av ej sjukpenningklassplacerade och 54 % av gruppen med under 5 000 kr. i årsinkomst har haft ekonomisk hjälp (tab. 72, del I I ) . Av män med över 21 000 kr. i årsinkomst har dock ej mindre än 30 % haft socialhjälp, varav 19 % under de senaste fem åren. Ekonomisk hjälp är vanligast förekommande till de män som h a r utomiiktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.34). Minst 52 % av dessa män har erhållit ekonomisk hjälp. Motsvarande andel av männen utan försörjningsskyldighet är 37 % och av männen med försörjningsskyldighet mot enbart parter i bestående äktenskap 47 %. Ökad arbetsstabilitet medför minskad frekvens av ekonomisk hjälp (tab. 73, del II).

Kvinnor. Som framgår av tabell 9.35 (män tab. 9.33) förekommer behov av socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd betydligt oftare bland kvinnorna än bland männen. Minst 52 % av samtliga kvinnor (män 41 %) har erhållit sådan ekonomisk hjälp. 48 % av dem (män 35 %) har erhållit hjälp under något av de senaste fem åren och 31 % (män 21 %) så sent som 1964. Kvinnorna erhåller således socialhjälp i större omfattning än männen och är i högre grad än dessa aktuella hjälptagare. Även hos kvinnorna finns ett samband med åtgärdens art, innebärande högre frekvens av hjälp vid mera ingripande åtgärd. Sambandet mellan ekonomisk hjälp och åldersfördelning avviker kraftigt från männens (tab. 74, del I I ) . Hjälp till kvinnorna är vanligast inom åldersgruppen 25—29 år, där minst 77 % (män 40 %) haft ekonomisk hjälp. Hos männen är hjälp vanligast i åldersgruppen 45—49 år. I högre åldersgrupper avtar därefter den andel som erhållit socialhjälp, en tendens som endast är svagt markerad hos männen. Sambandet mellan ekonomisk hjälp

228 Tabell 9.35. Socialhjälp /arbetslöshetsunderstöd

i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Socialhjälp — arbetslöshetsunderstöd 1

Har ej utgått Utgick den 23 nov. 1964 Har utgått senast 1964 Har utgått senast under åren 1960— 1963 Har utgått senast 1959 eller tidigare . Uppgift saknas 1

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

5 4

4 2

7 4

4 2

(100)

(100)

100 Samtliga

Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa. skap. Hjälp har utgått till minst 68 % (män 52 %) i denna grupp. Motsvarande andel av gruppen utan försörjningsskyldighet är 47 % (män 37 %) och av kvinnorna med försörjningsplikt enbart mot parter i bestående äktenskap 51 % (män 47 % ) . Hos kvinnorna finns även ett starkt

och inkomstförhållanden framgår av tabell 75, del II. Ekonomisk hjälp ges avgjort vanligast till kvinnor som har utomäktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.36). Sådan försörjningsskyldighet innebär oftast att kvinnorna är vårdnadshavare för egna barn, födda utom äktenskap, eller i upplöst äktenTabell 9.36. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd

i % — försörjningsskyldighet.

Kvinnor

Försörjningsskyldighet Socialhjälp — arbetslöshetsunderstöd 1

Har ej utgått Utgick den 23 nov. 1964 Har utgått senast 1964 Har utgått senast under åren 1960—1963 Har utgått senast 1959

Föreligger ej

Enbart mot parter i bestående äktenskap

Utom äktenskap

53 6 20

48 6 23

29 12 32

45 10 17

46 8 23

10 1

5 3

4 14

4 2

(100)

453 Uppgift saknas Absoluta tal 1

Uppgift saknas

Samtliga

Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

229 Tabell 9.37.

Pensionsförhållanden. Samtliga

Annan pension eller livränta utgår.. Summa 1 2

kvinnor

män

Pensionsförhållanden

Ant.

0/

2 2

393 1 14 7 21 11 6

100 Ant.

/o

589 6 20 19

89 1 3 3

11 15 660

/o

3 2 5 2 1

Folkpension eller ATP. Änkepension eller barnpension i form av folkpension eller ATP.

samband mellan arbetsstabilitet och ekonomisk hjälp (tab. 76, del I I ) .

Pensionsförhållanden Män och kvinnor. Mot bakgrund av klientelets allmänt låga inkomster av förvärvsarbete och höga frekvens av behovsprövad ekonomisk hjälp är det av intresse att studera i vilken omfattning ekonomisk hjälp via socialförsäkringarna utgår. Vissa möjligheter föreligger t. ex. att efter långvarigt alkoholmissbruk i samband med därvid uppkomna kroppsliga och psykiska skador erhålla förtidspension. Det framgår emellertid, att klientelet endast i obetydlig omfattning erhåller inkomst i form av pensioner och att den förtidspensionerade andelen endast är 3 % av män respektive kvinnor (tab. 9.37). Det kan nämnas, att 12 av de 20 förtidspensionerade männen är föremål för förebyggande eller eftervårdande övervakning. Motsvarande gäller för sju av de 14 förtidspensionerade kvinnorna. Den yngste pensionären av männen befinner sig i åldersgruppen 30—34 år (förtidspension ä r ) , den yngsta pensionerade kvinnan i gruppen 21—24 år (familjepensionär),

men medelåldern bland de pensionerade är dock betydligt högre (tab. 77 och 78, del I I ) . Det kan slutligen nämnas, att det utbetalade pensionsbeloppet för år 1964 i flertalet fall låg mellan 3 400 och 5 000 kr.

Aktuell sjukdom I avsikt att i någon mån belysa i vilken utsträckning sjukdom eller skada inverkar på klientelets förhållanden när det t. ex. gäller ekonomi, ställdes frågan om klienten vid tidpunkten för undersökningen var sjukskriven. Den utformades så att möjlighet gavs att åtskilja de som var sjukskrivna för kroppslig sjukdom från de som var sjukskrivna för nervös eller psykisk sjukdom. Det är uppenbart att en dylik fråga beträffande aktuella sjukförsäkringsförhållanden inte ger någon tillförlitlig bild av klientelets hälsotillstånd. Det var emellertid vid den använda undersökningsmetodiken ej möjligt att på annat sätt belysa berörda förhållanden. Resultatet redovisas därför mot bakgrund av reservationen att det ej gör anspråk på annat än att redovisa klientelets aktuella sjukförsäkringsförhållanden.

230 Tabell

9.31'. Aktuell

sjukdom

eller skada

i % -— åtgärdens

art.

Åtgärdens art

Sjukskrivningsförhållanden

Undersökning

män

kvin-

Frivillig förbindelse

män

kvinnor

1. Ej sjukskriven 2. Sjukskriven för kroppslig sjukdom 1 sedan mindre än 90 dagar 3. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjukdom sedan mindre än 90 dagar 4. Sjukskriven för kroppslig sjukdom 1 sedan mer än 90 d a g a r . . . 5. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjukdom sedan mer än 90 d a g a r . . . Uppgift saknas 1

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Sami liga

män kvin- män kvin- män kvinnor nor nor

,

—

6 6

— —

2 4

4 1 2 2 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100

8 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

kvinnor 81

2 4

3 3

(100) 100 | (100) 100 | 100

5 1 2

8 4

Eller skada.

Av tabell 9.38 framgår, att minst 15 % av männen och 18 % av kvinnorna var sjukskrivna vid tidpunkten för undersökningens genomförande. En tredjedel av dessa var sjukskrivna sedan längre tid än 90 dagar. Den högsta andelen sjukskrivna återfinns bland klienter, som är föremål för förebyggande övervakning. Höga andelar har också den grupp som är föremål för frivillig förbindelse och den som erhåller behandling vid rådgivningsbyrå. Detta bör ses mot bakgrunden av att medicinsk behandling ofta erbjudes de klienter, som ställer sig positiva till frivilliga åtgärder.

Frivillig förbindelse kombineras således ofta med medicinsk behandling, men även med vistelse på enskild vårdanstalt för alkolholmissbrukare. Under vistelsen där och ofta även under någon tid efter hemkomsten är klienten sjukskriven. Bland männen finns i åldersgruppen 50—54 år det starkaste inslaget av sjukskrivna (26 %) samt även av de långtidssjukskrivna (13 %) (tab. 79, del I I ) . Åldersgruppen 60—64 år har den största andelen sjukskrivna bland kvinnorna (22 % ) . 9 % är sjukskrivna sedan mer än 90 dagar (tab. 80, del I I ) .

231 Sammanfattning

Män Undersökningens underlag för inkomstfördelning grundar sig på vid tidpunkten för undersökningen aktuell sjukpenningklassplacering. Det framkommer, att minst 18 % h a r en årsinkomst av förvärvsarbete som understiger 10 200 kr. Endast 7 % av samtliga män har en årsinkomst som överstiger 21 000 kr. Inkomstnivån är väsentligt lägre vid mera ingripande åtgärd, vid dåliga bostadsförhållanden och vid dålig arbetsstabilitet. Inkomster över 21 000 kr. är nära tre gånger vanligare i totalpopulationen än i nykterhetsnämndsmaterialet. 44 % av samtliga män h a r försörjningsskyldighet, en andel som utgör 41 % av männen i den lägsta inkomstgruppen och är avsevärt högre bland de män som flyttat under en tvåårsperiod än bland »bofasta män». Minst 41 % av männen h a r erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd, vilket torde bero p å den allmänt låga inkomstnivån och i förhållande därtill höga försörjningsskyldigheten. 35 % har erhållit sådan behovsprövad ekonomisk hjälp under de senaste fem åren och 21 % under undersökningsåret. Av de eftervårdade h a r två tredjedelar erhållit socialhjälp, vilket är mer än vid andra åtgärdstyper. Redan i åldersgruppen 25—29 år har minst 40 % av männen vid något tillfälle erhållit socialhjälp. De utomäktenskapligt försörjningsskyldiga männens situation belyses av att två tredjedelar av dessa har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd. Männen erhåller endast i obetydlig omfattning ekonomiskt stöd i form av pensionsförmåner. Endast 9 % har någon form av pension, endast 3 % har förtidspension. Minst 15 % av männen var sjukskriv-

na samtidigt som den aktuella åtgärden av nykterhetsnämnd förekom. 5 % var långvarigt sjukskrivna. Av män i åldersgruppen 50—54 år var en fjärdedel sjukskrivna, vilket var högre än i andra åldersgrupper. Sammanfattningsvis konstateras att män som är föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd har lägre inkomst av förvärvsarbete än förvärvsarbetande män i normalpopulationen. 44 % av dem har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetshjälp, medan tillskottet från socialförsäkringarna är obetydligt.

Kvinnor Kvinnornas inkomstförhållanden får ses mot bakgrunden av att 41 % av kvinnorna är gifta och att huvudyrket för 24 % har angivits vara hemmafru. 46 % av kvinnorna (män 18 %) h a r en inkomst av förvärvsarbete som understiger 10 200 kr. per år. Inkomsten företer ett samband med bostadsförhållanden och arbetsstabilitet som motsvarar förhållandena för männen. Övervägande delen av de låga inkomsttagarna sammanbor ej med barn under 16 år. 42 % av kvinnorna har visst ekonomiskt stöd av en förvärvsarbetande make eller samboende man. Motsvarande andel för männen var 16 %. 6 % av kvinnorna sammanbor med man som ej förvärvsarbetar. Kvinnorna är försörjningsskyldiga i mindre utsträckning än männen men i högre grad än dessa försörjningsskyldiga gentemot part utom äktenskapet, vilket sannolikt förklaras av att åtskilliga kvinnor är vårdnadshavare för barn i upplösta äktenskap eller barn födda utom äktenskap. Socialhjälp utgår relativt sett oftare till kvinnliga alkoholmissbrukare än till manliga. Minst 52 % av kvinnorna (män 41 %) har erhållit sådan ekonomisk

232 hjälp, 31 % (män 21 %) har erhållit hjälp under undersökningsåret. Kvinnorna erhåller pensionsförmåner i något högre utsträckning än männen. 12 % (män 9 %) erhåller pension eller livränta, varav 5 % familjepension. Även aktuell sjukskrivning förekommer hos kvinnorna oftare än hos männen. 18 % av kvinnorna (män 15 %) var sjukskrivna. Andelen sjukskrivna var, liksom bland männen, högst i gruppen som var föremål för frivillig förbindelse, men i förhållande till åldersfördelningen högst i åldersgruppen 60—64 år (män 50—54 å r ) . Även kvinnorna befinner sig således på en allmänt sett låg inkomstnivå, har högre utomäktenskaplig försörjningsskyldighet än männen samt h a r oftare socialhjälp än dessa. Tidigare

nykterhetsvård

Det bedömdes vara av särskild vikt att vid undersökningen insamla uppgifter, som belyste i vilken omfattning nykterhetsvårdens aktuella klientel tidigare varit föremål för andra åtgärder av nykterhetsnämnd. Mot bakgrund av att ett relativt aktuellt alkoholmissbruk förutsattes föreligga i samband med pågående undersökning eller åtgärd, ger sådana fakta uppgifter om i vilken utsträckning klientelet förnyas och därmed även vissa anvisningar om resultatet av arbetet inom nykterhetsvården. Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd

För att få fram relevanta uppgifter om tidigare åtgärder ansågs det som angeläget att en pågående behandlingskedja bestående av två eller kanske flera efter varandra följande undersökningar eller åtgärder betraktades som en åtgärd, eftersom en sådan behandlingskedja vanligen följer efter en anmälan eller hänvändelse till nykterhetsnämnd. När i

det följande »tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd» presenteras har därför till tidigare åtgärder ej hänförts sådan undersökning eller åtgärd, som direkt föregått eller orsakat den aktuella behandlingsåtgärden. Ett krav för att en undersökning eller åtgärd i detta sammanhang skall betraktas som »tidigare» är således att ett avbrott i behandlingskedjan förelegat, innebärande att klienten under en kortare eller längre tid ej varit aktuell hos nykterhetsnämnden. Män. I tabell 9.39 fördelas klientelet efter tidigare mest ingripande åtgärd. Förekommande åtgärder har rangordnats från undersökning till tvångsintagning på allmän vårdanstalt. Den i tabellen konstaterade åtgärdsfrekvensen är något för låg, eftersom de enskilda nämnderna endast är i stånd att lämna säkra uppgifter om sin egen verksamhet. Inte mindre än 82 % av samtliga män har tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd och andelen nya ärenden utgör totalt endast 16 % av samtliga vid en viss tidpunkt pågående ärenden. De inledningsvis angivna felkällorna kan dock ha medfört att denna senare siffra är något för låg. Nykterhetsnämnderna arbetar med ett manligt klientel, vars övervägande andel redan tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. En fjärdedel av undersökningsfallen utgjordes dock av personer som ej tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd. Om man däremot betraktar de klientelgrupper som är föremål för aktuell åtgärd av nykterhetsnämnd, finner man att mindre än 10 % i samtliga grupper utom rådgivningsgruppen är nya ärenden. Högst frekvens av tidigare förebyggande åtgärder (hjälpåtgärder eller övervakning enl. 15 §) har den grupp som är föremål för frivillig förbindelse,

233 Tabell 9.39. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd Män

i %

åtgärdens art.

Åtgärdens art Tidigare mest ingripande åtgärd

Undersökning/åtgärd har ej tidigare förekommit Undersökning utan Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 § Beslut om tvångsintagning, som ej

Undersökning

Frivillig förbindelse

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

3 Vård på enskild anstalt Frivillig vård på allTvångsintagning på allmän a n s t a l t . . . . Uppgift saknas

Förebyggande övervakning

9 3

23 2

9 7 (100)

där inte mindre än 43 % tidigare varit föremål för förebyggande åtgärd. Det är huvudsakligen män i de yngre åldersgrupperna som ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd (diagram 9.17). Redan i åldersgruppen 2 1 — 24 år, som sedan 1961 är den nedre gränsen för nykterhetsnämndernas verksamhetsområde, har dock över 60 % av männen tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd av nykterhetsnämnd. Att undersökning utan åtgärd tidigare förekommit som maximalt ingripande är ungefär lika vanligt i de olika åldersgrupperna, men vanligast i gruppen 35—39 år, där 30 % har varit föremål för undersökning utan åtgärd. Även hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 § fördelar sig jämnt på de olika åldersgrupperna. Övriga mera ingripande åtgärdstyper, som beslut om tvångsintagning och olika former av anstalts-

vård, är som väntat mera frekventa med stigande ålder. Tvångsintagning på allmän anstalt har förekommit bland 37 % av de män som tillhör de tre äldsta åldersgrupperna och alltså är över 55 år. Klientelet i olika kommuntyper företer en varierande tidigare »belastning» när det gäller åtgärder (tab. 9.40). I storstäderna rör således nära en fjärdedel av ärendena personer som ej tidigare varit föremal för undersökning/åtgärd, medan denna andel endast utgör 8 % av mindre städers och köpingars ärenden. Klientelet som representerar de 11 andra städerna med mera än 50 000 invånare kan sägas vara mest belastat i åtgärdshänseende, genom att inte mindre än 28 % tidigare varit tvångsintagna på allmän anstalt. Konstateras kan vidare att storstädernas klienter har den lägsta andelen (19 %) av tidigare tvångsvårdade på anstalt.

234 Diagram

9.17.

Tidigare

mest ingripande

åtgärd

Män1

i % — ålder.

% lOO-i

^

ill

50-

0^

-20

m 1

21-24

25-29

30-34

Illll 35-39

40-44 Ålder

45-49

50-54

55-59

Undersökning/åtgärd h a r ej t i d i g a r e f ö r e k o m m i t

Beslut om tvång si n t a g ning som ej verkställts

Undersökning

Vård på enskild anstalt

utan å t g ä r d

I Frivillig v å r d I män a n s t a l t

Hjälpåtgärd eller ö v e r vakning enligt I5§

på all—

60-64

•

D

65-

Samtliga Tvångsin+agning pd allmän anstalt Uppgift

saknas

12 personer är yngre än 21 år

Tabell

9.40.

Tidigare

mest

ingripande

åtgärd Män

av nykterhetsnämnd

i % —

boendeort.

Boendeort Tidigare mest ingripande åtgärd

Undersökning/åtgärd har ej tidigare förekommit Undersökning utan åtgärd Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 § Beslut om tvångsintagning, som ej verkställts Vård på enskild anstalt Frivillig vård på allmän a n s t a l t . . Tvångsintagning på allmän anstalt Uppgift saknas Absoluta tal

Andra städer med over Storstäder 50 000 inv.

övriga städer och köpingar

Landskommuner

Samtliga

23 18

12 20

8 18

16 22

16 19

2 5 3 19 2

6 8 4 28

—

7 8 5 24 2

5 8 3 20 2

4 7 3 23 2

235 Tabell 9.41. Tidpunkt

för senast avslutad undersökning;åtgärd Män

i %

åtgärdens art.

Åtgärdens art

År

Undersökning/åtgärd har ej tidigare förekommit 1964 1963 1960—1962 1950-1959 1949 eller tidigare . .

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

25 28 20 15 7 1 4

10 35 23 24 8

10 29 26 27 6 1 1

2 28 21 27 17 4 1

42 11 11 20 9 7

17 28 22 22 8 1 2

(100)

100 Förebyggande åtgärder vidtages i större omfattning mot de arbetsstabila än mot de arbetsinstabila, bland vilka en mycket stor andel varit föremal för tvångsåtgärder (tab. 81, del I I ) . Till »senast avslutad undersökning/ åtgärd» enligt tabell 9.41 hänföres i likhet med vad som gäller för tabell 9.39 ej undersökning/åtgärd, som direkt föregått aktuell åtgärd. Det framkommer att av män, som vid undersökningens genomförande var aktuella vid landets nykterhetsnämnder, inte mindre än hälften inom en tidsrymd av knappt två år tillbaka varit aktuella i ett tidigare sammanhang för undersökning eller åtgärd. Denna andel ökar till 72 % om observationstiden utsträckes till och med år 1960. Den övervägande andelen av de män som är föremål för undersökning eller åtgärd har således inom fem år tillbaka tidigare varit aktuella vid nykterhetsnämnd. Denna andel ökar till 82 % vid pågående frivillig förbindelse respektive förebyggande övervakning. Gruppens behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare visar en annan fördelning såtill-

Samtliga

vida att endast 42 % under motsvarande tid varit föremål för undersökning eller åtgärd. Tidpunkten för senast föregående undersökning/åtgärd uppvisar inte någon större variation med ålder (tab. 82, del II). De klientgrupper, som ofta återaktualiseras hos nykterhetsnämnderna befinner sig således ej i någon speciell åldersklass. Kvinnor. Kvinnorna i materialet representerar i mycket högre grad än männen nya ärenden hos nykterhetsnämnderna (tab. 9.42). En tredjedel av samtliga kvinnor (män 16 %) har ej tidigare varit aktuella för undersökning/ åtgärd. Av de kvinnor, som är föremål för aktuell undersökning, har nära hälften (47 %) ej tidigare varit föremål för undersökning/ätgärd. Kvinnorna har i mindre utsträckning än männen förut varit föremål för anstaltsvård. Totalt 18 % av kvinnorna har varit anstaltsvårdade, männen 33 %. Högst frekvens av tidigare åtgärder har bland kvinnorna den grupp som är föremål för förebyggande övervakning (bland männen gällde detta fri-

236 Tabell 9.42. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd Kvinnor

i % — åtgärdens art.

Åtgärdens art Tidigare mest ingripande åtgärd

Eftervårdande övervakning

Undersökning

Frivillig förbindelse

5 1

9 1

(100)

Undersökning/åtgärd har ej tidigare föreUndersökning utan Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 § Beslut om tvångsintagning som ej Vård på enskild anstalt Frivillig vård på allTvångsintagning på allmän a n s t a l t . . . .

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Förebyggande övervakning

villig förbindelse), där ej mindre än 52 % tidigare varit föremål för undersökning eller förebyggande åtgärd. Kvinnorna i yngre åldersgrupper har i mindre omfattning än männen tidigare varit aktuella hos nykterhetsnämnd (diagram 9.18). I åldersgruppen 21—24 år har således endast 30 % (män 60 %) tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd. Tidigare undersökning/åtgärd ökar i huvudsak med stigande ålder. Hos kvinnorna finns ett starkare samband mellan hög frekvens och stigande ålder när det gäller samtliga åtgärdstyper än hos männen, där detta speciellt kunde konstateras ifråga om mera ingripande åtgärder. Liksom männen har kvinnorna i olika kommuntyper en varierande tidigare »belastning» i åtgärdshänseende (tab.

Samtliga

3 8

2 13 1

(100)

9.43). I storstäderna är det således vanligare än i övriga kommuntyper att kvinnor som aktualiseras hos nykterhetsnämnd förut varit föremal för undersökning eller åtgärd. Hjälpåtgärder eller övervakning enligt 15 § har tidigare anlitats mest i mindre städer, köpingar och landskommuner medan tvångsåtgärder förekommit oftast i andra städer med över 50 000 invånare än storstäder samt på landsbygden. Sambandet mellan tidigare åtgärder och arbetsstabilitet motsvarar det samband som konstaterades föreligga hos männen (tab. 83, del I I ) . 41 % av samtliga h a r inom mindre än två år tillbaka från undersökningens genomförande varit aktuella hos nykterhetsnämnd i ett annat sammanhang (tab. 9.44). Motsvarande andel av männen var 50 %. Andelen ökar till 56 %

237 Diagram 9.18. Tidigare mest ingripande

Kvinnor1

åtgärd i % — ålder.

m

-20

I

30-34

35-39

40-44 Ålder

45-49

50-54

55-59

Undersökning/åtgärd har ej tidigare förekommit

Beslut om tvängsintagning som ej verkställts

Undersökning utan åtgärd

| v å r d på enskild anstalt

B 1

21-24 25-29

u • 60-64

65 Samtliga

Tvångsintagning allmän anstalt

|

| Uppgift saknas

[Frivillig vård pä a l l män anstalt

Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 §

2 personer är yngre än 21 år

Tabell 9.43. Tidigare mest ingripande

åtgärd av nykterhets nämnd Kvinnor

i %

—boendeort.

Boendeort Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd

Storstäder

Undersökning/åtgärd har ej tidigare före37

Andra Övriga Landsstäder städer och med över köpingar kommuner 50000 inv.

35 Undersökning utan 13 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 8 Beslut om tvångsintagning som ej Vård på enskild anstalt Frivillig vård på all-

26 6

Absoluta tal

18 3

22 37 5

26 7

Samtliga

15 27

15 2

13 3

13 1

(100)

4 Tvångsintagning på allmän anstalt

27 Uppgift saknas

(100)

2 38 Tabell 9.44. Tidpunkt

för senast avslutad undersökning/åtgärd Kvinnor

i %

åtgärdens art.

Åtgärdens art Föregående undersökning/åtgärd senast avslutad

Undersökning/åtgärd har ej tidigare före kommit 1964 1963 1960—1962 1950—1959 1949 eller tidigare . . Uppgift saknas

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

48 25 13 7 5

47 16 19 10 7

26 17 32 19

(män 72 %) om observationstiden utsiräckes till och med år 1960. Tidpunkten för senaste undersökning/åtgärd varierar ej nämnvärt med ålder (tab. 84, del I I ) . Tidigare vård på allmän anstalt

Mån. Minst 28 % av samtliga män har vårdats på allmän anstalt (tab. 9.45).

Eftervårdande övervakning

20 9 33 27 2 2 (100)

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

54 23 11 4 8

35 20 21 15 8

(100)

100 Tidpunkten för den första intagningen på sådan anstalt ligger för flertalet av de berörda före 1963 och endast för 1 % av männen hade anstaltsdebuten skett 1964. Man finner att 15 % av de eftervårdade männen anstaltsdebuterade så tidigt som under åren 1931—1950 och att alltså den första vårdperioden vid un-

Tabell 9.45. Tidpunkt för jörst kända vårdperiod på allmän anstalt i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art År

Vård på allmän anstalt har ej förekommit 1964 1963 1961—1962 1956—1960 1951—1955 1941—1950 1931—1940 1930 eller tidigare. . . Uppgift saknas

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

2 5 1 1 1

1 5 7 1 1 1

7 8 6 5 2 1 1 100

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

85 8 21 8 29 17 12 3 2 100

Samtliga

70 1 3 5 9 4 4 2

2 (100)

2 100

2 4

239 åt-

Tabell 9.46. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % gärdens art. Män Åtgärdens art

Antal vårdperioder

1 Vård på allmän anstalt har ej förekommit 1954—1964 1 2 5 6 15 16 eller flera LTppgift saknas

Förebyggande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Eftervårdande övervakning

Undersökning

Frivillig förbindelse

88 3 5 1

84 9 4 3

76 8 13 3

1 26 45 27 1

89 5 2 2 2

3 100

|

(100)

Samtliga

72 9 12 5 2 100

1 Vårdperioder == vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade intagningsbeslut. dersökningstillfället låg minst 14 år tillbaka för denna andel. Av tabell 85, del II, framgår sambandet mellan tidpunkten för den första vårdperioden på allmän anstalt och ålder. En avsevärt tidigare debut konstateras bland de arbetsinstabila än bland de arbetsstabila (tab. 86, del I I ) . Flertalet av de anstaltsvårdade har erhållit vård vid upprepade tillfällen under den senaste tioårsperioden (tab. 9.46). 17 % av samtliga män har under två eller flera vårdperioder erhållit sådan vård under den nämnda observationstiden. Drygt en fjärdedel av de eftervårdade har under sex eller flera perioder vårdats på allmän anstalt. Det bör observeras att det är mera vanligt med 2—5 vårdperioder än med 1, utom vid frivillig förbindelse eller vid behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare. Andelen som vårdats en period ökar i stort sett med stigande ålder, men är störst i åldersgruppen 50—54 år (tab. 87, del I I ) . För den grupp, som vårdats flera perioder, kan motsvarande sam-

hand ej konstateras. Gruppen omfattar visserligen 42 % av den äldsta åldersklassen, men är därnäst störst i åldersklassen 45—49 år (29 % ) . Belastning i åtgärdshänseende inom olika kommuntyper redovisas i tabell 88, del II. I storstadsklientelet ingår således 9 % som vårdats en period och 15 % som vårdats flera gånger. Motsvarande andel av klientelet från övriga städer med mer än 50 000 invånare är 12 respektive 19 % och för övriga städer och köpingar 8 respektive 22 %. Vårdade en period är ungefär lika vanligt bland ogifta, gifta och frånskilda (tab. 89, del I I ) , medan vårdade flera perioder är mycket vanligare (32 %) bland de frånskilda än bland de ogifta (15 %) och de gifta (12 % ) . Vårdade en period är ungefär lika vanligt oavsett bostadsförhållanden (tab. 9.47). Vårdade två eller flera perioder förekommer däremot mer än dubbelt så ofta bland de män som saknar fast bostad, som bland män vilka äger eller hyr bostad. 35 % av gruppen som saknade fast bostad hade vårdats under 2

240 Tabell 9.47. Antal

vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % bostadsförhållanden. Män Bostadsförhållanden

Antal vårdperioder 1

Inneboende Äger eller eller dispo- Saknar fast hyr bostad nerar plats på bostad institution

0 1 2 eller flera Uppgift saknas Absoluta tal 1

76 9 14 1

Uppgift saknas

Samtliga

72 9 18 1

73 9 17 1

53 10 35 2

76 3 14 7

(100)

660 Under åren 1954—1964.

eller flera perioder på allmän anstalt under den senaste tioårsperioden. Det kan särskilt nämnas att inte mindre än 21 % av den bostadslösa gruppen tidigare under år 1964 hade vårdats på allmän vårdanstalt. Inslaget av vård under en period är högst inom den grupp män, som vid undersökningstillfället ej sammanbodde med barn (tab. 90, del I I ) . Det kan framhållas att 21 % av de män som sammanbodde med 2 eller fler barn hade vårdats på anstalt och att därav 13 % var vårdade flera gånger. Det bör dock noteras att totalt endast 81 män sammanbodde med 2 eller flera barn. Påfallande skillnader i tidigare erfarenhet av anstaltsvård kan iakttagas mellan den arbetsstabila och den arbetsinstabila gruppen. Även om anstaltsvistelserna i sig mer eller mindre direkt ofta är orsak till arbetsbyten eller arbetslöshet är det anmärkningsvärt att inte mindre än 41 % av den under den senaste ettårsperioden arbetsinstabila gruppen vårdats på anstalt i en eller fler omgångar under en tioårsperiod. Kvinnor. Minst 17 % (män 28 %) av samtliga kvinnor har tidigare vårdats på allmän vårdanstalt (tab. 9.48). Liksom när det gäller männen har den

största andelen, 7 %, intagits för första gången under åren 1956—1960. Endast en liten andel h a r anstaltsdebuterat 1964, det år då undersökningen skedde. Kvinnorna h a r allmänt sett senare anstaltsdebut än männen. Även när man jämför de eftervårdade kvinnorna med motsvarande män, finner man att även denna grupp kvinnor h a r senare anstaltsdebut än männen. 54 % av de eftervårdade kvinnorna (män 37 %) h a r intagits på anstalt för första gången efter år 1960. Trots att kvinnorna således anstaltsdebuterat senare än männen, tillhör de anstaltsbehandlade kvinnorna liksom motsvarande grupp män sedan flera år tillbaka nykterhetsnämndernas klientel. De yngre kvinnorna är i avsevärt högre grad än de yngre männen anstaltsbehandlade tidigare (tab. 91, del I I ) . Liksom hos männen kan en avsevärt tidigare anstaltsdebut konstateras hos de kvinnor som under det senaste året varit arbetsinstabila än hos den arbetsstabila gruppen (tab. 92, del I I ) . Antalet vårdperioder under en aktuell tioårsperiod belyses i tabell 9.49. Liksom för männen gäller för kvinnorna att det är vanligare med två eller flera vårdperioder än med endast en

241 Tabell 9.48. Tidpunkt

för först kända vårdperiod på allmän vårdanstalt i dens art. Kvinnor

aigar-

Åtgärdens art

År

Vård på allmän anstalt har ej förekommit 1964 1963 1961—1962 1956—1960 1951—1955 1941—1950 1931—1940 1930 eller tidigare. . .

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

2 2 2

1 6

5 5 1 1

1 1 100

1 100

period. Inte mindre än 80 % av de eftervårdade kvinnorna hade vårdats under två eller flera vårdperioder. Andelen som vårdats en gång, vilken hos männen i stort sett ökade med stigande ålder, är hos kvinnorna ungefär lika stor i de olika yngre åldersgrupTabell 9.49. Antal

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

2 18 16 20 29 9 6

82 2 2 4 7 1 1

(100)

(100)

1 100

Samtliga

perna, men störst i de båda äldsta grupperna (tab. 93, del I I ) . De som vårdats flera gånger är i de yngsta åldersgrupperna relativt sett vanligare hos kvinnor än hos män. Erhållen anstaltsvård för det kvinnliga klientelet framgår av tabell 94, del II. Vårdade en period är

vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 åtgärdens art. Kvinnor

i %

Åtgärdens art

Antal vårdperioder

1 Vård på allmän anstalt har ej förekommit 1 2—5 6—15 16 eller flera Uppgift saknas 1

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Förebyggande övervakning

Efter vårdande övervakning

2 18 60 20

82 7 9 2

(100)

(100)

100 Undersökning

Frivillig förbindelse

94 2 3

93 5 2

88 4 5 2

100 Samtliga

Vårdperioder = vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade intag ningsbeslut. 16—614 779

242 ungefär lika vanligt oavsett civilståndstillhörighet (tab. 95, del I I ) . Vårdade flera perioder, som hos männen klart dominerade i den frånskilda gruppen (32 % ) , dominerar inte lika starkt hos de frånskilda kvinnorna (16 % ) . Det kan som jämförelse nämnas att 9 % av de gifta kvinnorna (män 12 %) är vårdade under flera perioder. Sambandet mellan anstaltsvård och bostadsförhållanden är hos kvinnorna mindre starkt än hos männen, vilket delvis torde bero på att kvinnornas bostadsförhållanden såsom tidigare påvisats, är stabilare än männens (tab. 96, del I I ) . Kvinnor, som under den aktuella tioårsperioden vårdats på allmän anstalt, sammanbor endast i obetydlig omfattning med minderåriga b a r n (tab. 97, del I I ) . Det kan som jämförelse nämnas att av materialets samtliga kvinnor 12 % sammanbodde med 1 barn och 11 % med 2 eller flera barn under 16 år. Liksom hos männen föreligger det kraftiga skillnader mellan den arbetsstabila och den arbetsinstabila gruppen. Den senaste anstaltsvistelsen för såväl män som kvinnor är oftast av mycket aktuellt datum (tab. 9.50). 56 % av männen hade således sin senaste vårdperiod under åren 1963 eller 1964. Mot-

Tabell 9.50. Senaste vårdperiod på allmän anstalt.1 Män

Kvinnor

Tidpunkt Ant.

0/

/o

Ant.

0/

/o

1964 1963 1960—1962... 1954—1959...

53 44 52 24

31 25 30 14

32 19 16 8

43 25 21 11

Summa

1 Tabellen avser endast män och kvinnor, som under åren 1954—1964 erhållit vård på allmän anstalt.

svarande andel av kvinnorna utgör inte mindre än 68 %. För endast 14 % av männen respektive 11 % av kvinnorna inföll den senaste vårdperioden u n d e r tiden 1954—1959. Detta förhållande ger en anvisning om att sedan anstaltsvård en gång tillgripits, denna vårdform ofta användes gång på gång utan att varaktigt resultat uppnås.

Tidigare vård på enskild anstalt Vid tidpunkten för undersökningens genomförande fanns i landet 18 enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nästan samtliga upprättade efter år 1957. Platserna, totalt 458, är i huvudsak avsedda för män. De enskilda anstalternas verksamhet är ej reglerad i Nvl. Placeringen sker genom hänvändelse till föreståndaren och är alltid frivillig från klientens sida. Ofta betraktas dock vård på enskild anstalt av nämnderna som en form av hjälpåtgärd. Under vårdtiden utgår hel sjukpenning från allmän försäkringskassa. Vissa informella krav föreligger i allmänhet för att vård på enskild anstalt skall kunna ifrågakomma. Sålunda krävs vanligen att klienten skall ha »insikt» om sin situation och vara behandlings- och samarbetsvillig. Mot denna bakgrund är det av intresse att klarlägga i vilken omfattning denna typ av anstaltsvård utnyttjas av nykterhetsnämnderna och om vårdformen kommit till användning främst för speciella klientelgrupper. Män. Minst 13 % av samtliga män h a r vid minst ett tillfälle erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.51). Andelen vårdade på enskild anstalt ökar ju mera ingripande pågående åtgärd är. Något mera än en femtedel av de män, som vid undersökningens genomförande nyligen hade varit intagna på allmän anstalt och var föremål för efter-

243 Tabell 9.51. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art

Antal vårdperioder

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

89 4 2

87 11 2

81 13 6

1 Vård på enskild anstalt har ej förekommit 1 2—5 6—15 Uppgift saknas

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

77 13 9

84 7 9

Samtliga

85 9 4 2

5 100

1 Eftervårdande övervakning

100 Vårdperiorder = vistelseperioder.

vårdande övervakning med anledning härav, hade tidigare varit intagna på enskild anstalt. 9 % hade vårdats på sådan anstalt under 2—5 vårdperioder. Det är således relativt vanligt att man från nämndernas sida först försöker med en frivillig form av anstaltsvård, för att sedan man ansett denna ha misslyckats, tillgripa tvångsmässig vård på allmän anstalt. Flertalet av de män som vårdats på enskild anstalt har erhållit sådan vård efter år 1960 (tab. 98, del I I ) . Av 174 män, som under en aktuell tioårsperiod erhållit vård på allmän anstalt, har 35 (20 %) under samma tioårsperiod även vårdats på enskild. Även om det är vanligast att vård på enskild anstalt föregått vården på allmän, förekommer även motsatsen. Civilståndsfördelningen i de båda grupper som under en tioårsperiod varit intagna på enskild respektive allmän anstalt överensstämmer i stort sett (tab. 9.52). Även om andelen gifta är något högre bland de som vårdats på enskild anstalt är skillnaden ej så stor som man kanske haft anledning att förvänta mot bakgrund av att t. ex. de gifta är fa-

miljeförsörjare och att sjukpenning utgår under vårdtiden. Vård på enskild anstalt har förekommit för 22 % såväl av åldersgruppen 60—64 år som 45—49 år (tab. 99, del I I ) . Redan i åldersgruppen 25—29 år utgör denna andel 9 %. Fördelningen p å åldersklasser torde i stor utsträckning sammanhänga med platsutvecklingen. Vård på enskild anstalt liksom på allmän användes relativt sett i mindre utsträckning av storstädernas nykterhetsnämnder än av nämnderna i andra kommuntyper (tab. 100, del I I ) . 1 0 %

Tabell 9.52. Civilstånd i % — intagna på enskild och allmän anstalt. Män Intagna 1954—1964 på Civilstånd

Allmän anstalt

Enskild anstalt Ant.

°/ /o

Ant.

%

Ogifta Gifta Frånskilda . . . Änklingar....

28 26 29 4

32 30 33 5

64 44 59 6

37 26 34 3

Summa

244 av storstadsklientelet hade således vårdats på enskild anstalt, vilken andel av klientelet från andra städer med mera än 50 000 invånare utgjorde 18 %. För de båda övriga kommuntypernas klientel utgjorde motsvarande andel 15 %. Detta förhållande ter sig anmärkningsvärt, inte minst mot bakgrund av att Göteborg och Stockholm i egenskap av huvudmän direkt disponerar vårdplatser vid enskilda anstalter. Här kan noteras att sammanboende med 2 eller flera minderåriga barn är vanligare bland dem som vårdats på allmän än på enskild anstalt (tab. 90 o. 101, del I I ) . Inte heller när det gäller arbetsstabilitet föreligger några anmärkningsvärda skillnader mellan gruppen som erhållit enskild anstaltsvård och gruppen, som ej erhållit sådan vård. Kvinnor. 8 % av samtliga kvinnor (män 13 %) har erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.53). Denna ytligt sett låga andel får ses mot bakgrund av att endast en enskild anstalt för kvinnor fanns i landet vid undersökningstillfället, nämligen Pettersbergsgården. 26 av de 37 kvinnor som erhål-

lit vård på enskild anstalt är boende i Stockholm. Mot bakgrund av gruppens ringa storlek och föreliggande speciella förhållanden har därför denna grupp ej ägnats ytterligare intresse i detta sammanhang.

Sammanfattning

Män. De hos nykterhetsnämnderna i landet vid en viss tidpunkt aktuella männen utgöres till övervägande del (82 %) av personer som tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd, övriga utgöres huvudsakligen av män i de yngre åldersgrupperna, men redan i åldersgruppen 21—24 år har inte mindre än 63 % tidigare varit föremål för nykterhetsnämnds uppmärksamhet. Nykterhetsnämndernas manliga öppenvårdsklientel består alltså till större delen av ett fast klientel, där flertalet av de berörda individerna nästan ständigt är föremål för olika åtgärder enligt nykterhetsvårdslagen. I åldersgrupperna över 40 år utgör de nytillkomna klienterna i genomsnitt endast omkring 10 % av respektive åldersgrupper. Hälften avsamt-

Tabell 9.53. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % gärdens art. Kvinnor

åt-

Åtgärdens art Antal vårdperioder 1

Vård på enskild anstalt har ej förekommit 1 2—5 6—15 Uppgift saknas

L ndersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

98 1

93 7

87 8 4

82 7 11

92 8

91 5 3

(100)

(100)

100 T

1 100

1 Vårdperioder = vistelseperioder.

1 100

100 Samtliga

245 liga aktuella män har inom en tidsrymd av mindre än två år tillbaka varit aktuella i ett tidigare sammanhang för åtgärd eller undersökning. Om observationstiden utsträckes ökas denna andel. Detta förhållande tyder på att den övervägande delen av nämndens klientel utgöres av män, som år efter år är föremål för upprepade åtgärder av olika slag. De män som snabbt åter aktualiseras hos nykterhetsnämnderna befinner sig ej i någon speciell åldersgrupp. Nämnda fakta talar alltså klart för att nykterhetsnämnderna knappast lyckas med att enligt Nvl:s målsättning återföra individerna »till ett nyktert liv». Den tidigare »mest ingripande» åtgärden h a r för en femtedel av männen varit undersökning utan åtgärd och för en fjärdedel av dem hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 § Nvl. Mer än en tredjedel har tidigare vårdats på nykterhetsvårdsanstalter av olika typ. Den största andelen härav, 23 % av samtliga män, har varit tvångsintagna på allmän vårdanstalt. Andelen tvångsintagna är för män som är över 55 år inte mindre än 37 %. Anmärkningsvärt är att storstäderna bland de olika kommuntyperna har den lägsta andelen män (19 %) som tidigare varit tvångsintagna på allmän anstalt, en andel som i övriga större städer är 28 %. Den andel som ej tidigare varit föremål för undersökning/ åtgärd är samtidigt störst (23 %) i storstäderna. I den allmänna debatten hävdas inte sällan att storstadsklientelet är mera belastat i missbruks- och åtgärdshänseende än klientelet från andra kommuntyper. Såsom framgår av ovanstående talar ej undersökningens resultat för att det entydigt förhåller sig så, utan snarare för att förhållandet kan vara det motsatta. Av samtliga män har 28 % tidigare vårdats på allmän vårdanstalt. För 19 %

har anstaltsdebuten skett före år 1961 och för 2 % före 1940. Flertalet män som erhållit anstaltsvård har således under flera år varit aktuella hos nykterhetsnämnderna. 9 % av männen har vårdats på allmän anstalt en period under åren 1954—1964. Inte mindre än 17 % har emellertid under denna tid vårdats två eller flera perioder. Det är således dubbelt så vanligt förekommande att upprepad anstaltsvård förekommit, som att anstaltsvård endast förekommit under en vårdperiod. En vårdperiod är ungefär lika vanligt bland gifta, ogifta och frånskilda. Två eller flera vårdperioder återfinns däremot hos inte mindre än en tredjedel av de frånskilda männen, men endast hos 15 % av de ogifta och 12 % av de gifta. Flera vårdperioder än en är dubbelt så vanliga bland män som saknar fast bostad än bland män med fast bostad. Nära hälften av männen som vid undersökningstillfället saknade fast bostad hade under en aktuell tioårsperiod varit intagna på allmän anstalt. 51 av materialets 660 män sammanbodde med ett barn under 16 år; 81 män sammanbodde med två eller flera barn under 16 år. Endast 19 av de män som sammanbodde med barn hade tidigare varit anstaltsvårdade. Det förekommer således endast i undantagsfall att män, som varit anstaltsvårdade på grund av alkoholmissbruk, sammanbor med minderåriga barn. Ett starkt samband mellan tidigare anstaltsvård och arbetsstabilitet föreligger. Inte mindre än 41 % av de arbetsinstabila männen hade vårdats på anstalt under en tioårsperiod. Den senast kända vårdperioden på allmän anstalt ligger för flertalet berörda män nära tidpunkten för undersökningens genomförande. Över hälften (56 %) av de män, som 1954—1964 er-

246 hållit anstaltsvård erhöll sådan vård senast under år 1963 eller 1964. Vård på enskild anstalt har 13 % av samtliga män erhållit vid minst ett tillfälle u n d e r åren 1954—1964. Av speciellt intresse är här att denna andel utgör mer än en femtedel av de män som vid undersökningens genomförande var föremål för eftervårdande åtgärd efter vård på allmän anstalt. Detta innebär att det inte är ovanligt att tvångsvård på anstalt tillgripes sedan först frivillig vård på enskild anstalt prövats. Totalt sett h a r av 174 män, som vårdats på allmän anstalt, 35 (20 %) under samma tioårsperiod även vårdats på enskild anstalt. För flertalet h a r den enskilda anstaltsvården förekommit efter vård på allmän vårdanstalt. Trots att Göteborg och Stockholm i egenskap av huvudmän direkt disponer a r vårdplatser på enskilda anstalter, har storstäderna relativt sett lägst andel män (drygt 10 %) som erhållit vård på enskild anstalt. Det starka samband som föreligger när det gäller allmän anstaltsvård mellan avsaknad av fast bostad och hög frekvens av anstaltsvård, finnes ej vid enskild anstaltsvård. När det gäller arbetsstabilitet kan några så stora skillnader som förelåg vid allmän anstaltsvård ej konstateras, även om 18 % av de arbetsinstabila erhållit enskild anstaltsvård mot 12 % av de arbetsstabila. Kvinnor. Kvinnorna i materialet representeras med 34 % (män 16 %) av personer som ej tidigare varit aktuella för undersökning/åtgärd. Dessa nyanmälda personer representerar en stor del av de båda yngsta åldersgrupperna och i genomsnitt 32 % av övriga åldersgrupper. Kvinnorna h a r i väsentligt lägre utsträckning än männen tidigare varit föremål för anstaltsvåfd. Medan totalt

en tredjedel av männen tidigare vårdats på anstalt, utgör motsvarande andel av kvinnorna endast 18 %. 42 % av kvinnorna (män 50 %) har inom en tidsrymd av mindre än två år tillbaka varit aktuella i nykterhetsvårdande sammanhang. Även kvinnoklientelet utgöres således om än i mindre grad än det manliga klientelet till stor del av ett fast klientel, mot vilket upprepade åtgärder vidtages. Andelen kvinnor som anstaltsdebuterat på allmän anstalt före år 1961 är endast 9 %, vilken andel för männen utgjorde 19 %. Kvinnornas bostadsförhållanden är allmänt sett stabilare än männens. Sambandet mellan instabila bostadsförhållanden och förekomst av anstaltsvård hos kvinnorna är mindre starkt än hos männen. Endast ett litet antal av de anstaltsbehandlade männen sammanbodde med barn under 16 år. Hos kvinnorna var detta ännu ovanligare. Endast 6 % av de kvinnor som sammanbodde med ett barn under 16 år hade vårdats på anstalt. Av kvinnorna som sammanbodde med två eller fler barn utgjorde motsvarande andel 4 %. Liksom hos männen finns ett starkt samband mellan arbetsinstabilitet och förekomst av anstaltsvård. För 68 % av kvinnortia (män 56 %) inföll den senast kända vårdperioden på allmän anstalt under år 1963 eller 1964.

Tidigare behandling

medicinsk/psykiatrisk

Frågan om medicinsk behandling av alkoholmissbrukare har i diskussionen under senare år fått en allt mera ökad aktualitet. Det har ofta hävdats att det medicinska inslaget i samhällets nykterhetsvård inte är tillräckligt. Kritik

247 har inte sällan riktats mot att den sociala behandlingen enligt nykterhetsvårdslagen endast i begränsad omfattning är koordinerad med medicinsk behandling. Detta förhållande torde ses mot bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen i princip h a r huvudansvaret för medicinsk behandling av alkoholmissbrukare, medan som bekant nykterhetsnämndernas ansvar närmast omfattar nykterhetsvårdslagens tillämpningsområde. Även om viss läkarmedverkan förekommer inom nykterhetsvårdens ram torde detta delade huvudmannaskap inte sällan i det enskilda ärendet orsaka att den sociala behandlingen ej kan tillgodose behovet av medicinsk specialbehandling, eller att dessa båda funktioner i behandlingsarbetet förekommer under bristfällig samordning. Så förekommer det t. ex. ofta att en klient aktualiseras hos nykterhetsnämnd, som beslutar att vidtaga en övervakningsåtgärd. Medan övervakningen pågår sker utan nämndens medverkan intagning på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik. Behandlingen h ä r innebär ofta en från nykterhetsnämndens arbete mer eller mindre fristående socialmedicinsk vårdinsats. Efter utskrivning kan en period av poliklinisk medicinsk behandling följa, parallellt med fortsatt övervakning. Vid återfall förekommer det att ny sjukhusvård ej kan beredas och att intagning p å allmän vårdanstalt istället sker. På grund av närmast organisatoriska skäl saknas alltså ofta förutsättningar för en helhetsbedömning av klientens/patientens problem och vårdbehov. I syfte att närmast belysa i vilken omfattning ett nykterhetsnämndsklientel blivit föremål för medicinsk/psykiatrisk behandling och/eller vård h a r utredningen i enkätformuläret ställt tre frågor härom. Svaren på dessa presen-

teras ur olika aspekter i det följande. Vid den följande redovisningen av undersökningens resultat användes i texten termen medicinsk behandling som benämning på medicinsk/psykiatrisk behandling och/eller vård.

Olika behandlingsformer

Män. I tabell 9.54 framgår hur materialets män fördelar sig med avseende på tidigare medicinsk behandling. Det bör observeras att klienterna ofta erhållit mer än en form av behandling eller vård och att tabellen i motsats till visst övrigt tabellmaterial redovisar detta förhållande. Det framgår att nära två tredjedelar av samtliga män erhållit medicinsk behandling i minst en form på grund av eller i samband med alkoholmissbruk. Den vanligaste vårdformen är poliklinisk behandling av tjänsteläkare (vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nykterhetsnämnds eller anstalts regi). Denna vårdform har utnyttjats av inte mindre än 41 %. Den därnäst vanligaste vårdformen är vård på mentalsjukhus, som erhållits av en femtedel av samtliga män. De övriga vårdformerna är vardera ungefär lika vanliga. När det gäller personer som är föremål för undersökning enligt Nvl finner man att inte mindre än hälften av dessa tidigare varit föremål för medicinsk behandling i någon form. Nära en fjärdedel h a r behandlats polikliniskt av tjänsteläkare. De män som är föremål för tvångsåtgärder, innebärande förebyggande eller eftervårdande övervakning, h a r högst inslag av tidigare medicinsk behandling. Mer än en fjärdedel har vårdats på mentalsjukhus, 10 respektive 16 % h a r erhållit sluten vård på psykiatrisk klinik. Dessa siffror illustrerar alltså förhållandet att en inte obetydlig del av det i åtgärdshänseende

248 Tabell 9.54. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art Behandlingsformer som förekommit

Behandling har ej tidigare förekommit Poliklinisk behandling av tjänsteläkare Poliklinisk behandling av privatpraktiserande l ä k a r e . . . Vård på alkoholklinik Vård på psykiatrisk klinik eller avdelning Vård på annan lasarettsklinik Vård på mentalsjukhus Uppgift saknas i

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

3 3

8 5

8 10

9 10

4 16

11 18 100

27 4

26 5

20 2 100

Samtliga

7 20 9 100

1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procenttalen blir mera än 100. belastade klientelet parallellt eller omväxlande med nykterhetsvårdande åtgärder enligt Nvl även erhåller medicinsk behandling. Redan i åldersgruppen 25—29 år har mer än hälften av männen erhållit medicinsk behandling (tab. 102, del I I ) . I materialets största åldersgrupp 45— 49 år har 77 % av männen tidigare erhållit sådan vård. Att det här inte i första hand är fråga om de äldre männen framgår t. ex. av att i åldersgruppen 30—34 år 11 % erhållit vård på psykiatrisk klinik eller avdelning och 22 % erhållit vård på mentalsjukhus. Frekvensen av tidigare medicinsk behandling varierar inte anmärkningsvärt med boendeort, över hälften av landskommunernas klientel har dock ej erhållit någon form av sådan vård,

vilket talar för att sådana vårdresurser här saknas och/eller ej utnyttjas i samma grad som i övriga kommuntyper. Av de olika civilståndsgrupperna har de frånskilda männen erhållit mest medicinsk behandling; nära 80 % har fått sådan. Av intresse är att undersöka sambandet mellan maximal utbildningsnivå och frekvens av medicinsk behandling (tab. 9.55). Det visar sig att 68 % av de män som utöver folkskola/grundskola genomgått någon form av vidareutbildning erhållit medicinsk behandling. Motsvarande andel av de män som enbart genomgått folkskola/grundskola utgör 60 %. En fjärdedel av den högst utbildade gruppen har erhållit vård på mentalsjukhus, mot 18 % av den lägst utbildade. Som jämförelse kan nämnas att 19 % av den högst utbildade grup-

249 Tabell 9.55. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i % — utbildning. Män Utbildning Behandlingsformer som förekommit

Behandling har ej tidigare förekommit Poliklinisk behandling av tjänsteläkare Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare Vård på alkoholklinik Vård på psykiatrisk klinik eller avdelning Vård på annan lasarettsklinik Vård på mentalsjukhus Uppgift saknas i

Folkskola/ Praktisk eller grundskola teoretisk utbildning utan utöver påbyggnad folkskola/grundskola

Uppgift saknas

Samtliga

5 7

8 9

5 5

6 7

10 6 18 5

9 9 25 7

7 5 5 59

9 7 20 9

1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procenttalen blir mera än 100. pen varit tvångsintagna på allmän vårdanstalt, vilken andel av den lägst utbildade gruppen utgjorde 26 %. Det finns alltså ett visst samband mellan anlitandet av olika vårdformer vid behandling av alkoholmissbruk och utbildningsnivå. Detta innebär att den som h a r utbildning utöver folkskola/grundskola i större utsträckning erhållit medicinsk behandling än den som saknar sådan vidareutbildning. Tidigare medicinsk behandling uppvisar inget entydigt samband med klientelets inkomstförhållanden. Däremot framkommer säkra skillnader beroende på om socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd utgått eller ej. 70 % av de män som någon gång erhållit socialhjälp har erhållit medicinsk behandling i samband med eller på grund av alkoholmissbruk. Motsvarande andel av gruppen som ej erhållit socialhjälp är 57 %. Det framgår vidare att vård på mentalsjukhus förekommit bland nära en fjärdedel (23 %) av dem som erhållit socialhjälp och bland 17 % av övriga (tab. 103, del I I ) .

De män som tidigare vårdats på allmän anstalt har i väsentligt högre grad än övriga män även erhållit medicinsk behandling (tab. 104, del I I ) . Så h a r t. ex. 37 % av de män som u p p r e p a d e gånger vårdats på sådan anstalt även tidigare erhållit vård på mentalsjukhus, vilken andel av ej anstaltsvårdade män endast utgör 15 %. Det visar sig också vara vanligare med två eller flera vårdperioder än med en på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus (tab. 9.56). De klienter som är föremål för eftervårdande övervakning har högst frekvens av tidigare psykiatrisk sjukhusvård. Vid jämförelse med tabell 9.46 kan konstateras att det bland nykterhetsnämndernas klientel är ungefär lika vanligt under en tioårsperiod att ha erhållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, som att ha vårdats på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Sjukhusvård förekommer mest i åldersgruppen 50—54 år, där inte mindre

250 Tabell 9.56. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus 1954—1964 i % — åtgärdens art. Män

under åren

Åtgärdens art Antal vårdperioder 1 1954—1964

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus har ej före1 2—5 6 eller flera Uppgift saknas

66 9 5 1 19

73 12 15

63 13 15 2 7

67 14 11 6 2

73 7 13 2 5

67 11 10 2 10

(100)

100 Vårdperioder = vistelseperioder.

än 34 % av männen erhållit sådan vård (diagram 9.19). Det är i denna åldersgrupp dubbelt så vanligt med två eller flera vårdperioder som med en. Det kan noteras att i åldersgruppen 25—29 år 19 % vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under de senaste tio åren. Inte mindre än 27 resp. 28 % av männen som bor i andra städer med över 50 000 invånare och övriga städer och köpingar har erhållit psykiatrisk sjukhusvård; en andel som är lägre i övriga kommuntyper (tab. 105, del I I ) . Mer än en tredjedel (34 %) av de frånskilda männen har erhållit psykiatrisk sjukhusvård (tab. 106, del I I ) . Andelen av de frånskilda, som erhållit vård på allmän anstalt under motsvarande tioårsperiod, utgör 42 % (tab. 89, del I I ) . Av tabell 9.57 framgår att de personer som vårdats på allmän anstalt i betydande utsträckning är identiska med dem som erhållit medicinsk vård under samma tidsperiod. Av gruppen med 2 eller flera anstaltsperioder h a r nära hälften även vårdats på psykiatrisk kli-

nik eller mentalsjukhus. Totalt h a r 37 % av de män som 1954—1964 vårdats på allmän anstalt under samma tidsperiod erhållit psykiatrisk sjukhusvård. En femtedel av de män som h a r 2—5 vårdperioder på allmän anstalt h a r under likaledes 2—5 vårdperioder erhållit sådan sjukhusvård. Sambandet mellan sjukhusvård och vård på enskild anstalt är likartat (tab. 107, del I I ) . 43 % av männen som 1954—1964 varit intagna på enskild anstalt har under samma tidsperiod erhållit psykiatrisk sjukhusvård. I syfte att ge en bild av h u r anstaltsvården (allmän anstalt) och sjukhusvården tidsmässigt avlöst v a r a n d r a h a r tidpunkterna sammanställts för de senaste vårdperioderna av de båda typerna (tab. 108, del I I ) . Det framgår att totalt 14 % av männen senast vårdats på psykiatriskt sjukhus efter år 1962, medan 10 % vårdats före detta år. I många fall h a r vård på anstalt och sjukhus avlöst varandra. Som ett exempel kan nämnas att av de män, som 1960—1962 hade sin senaste vårdperiod på allmän anstalt,

251 Diagram

9.19. Antal

vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus tiden 1954 — 1964 i % — ålder. Män1

under

100—i LLLL

ZZZZ

zzz

M I M

^

7ZZ.

45-49

50-54

7m

i

50-

0U

-20

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44 Ålder

I Vård har ej förekommit

3 2 - 5 perioder

::j1 period

^ 6 eller flera perioder

55-59

60-64

Samtliga

65-

~J Uppgift saknas

12 personer är yngre än 21 år

12 % under samma tidsperiod även erhållit sjukhusvård. 13 % av samma grupp hade erhållit sjukhusvård under åren före anstaltsvården, 19 % under

åren efter denna. Det framgår sålunda att en stor del av nykterhetsvårdens klientel omväxlande erhåller anstaltsvård och sjukhusvård. Självfallet kan

Tabell 9.57. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik/mentalsjukhus under åren 1954— 1964 i % — antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män Antal vårdperioder på allmän anstalt Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik Anstaltsvård 6 eller flera 2—5 1 period har ej eller mentalsjukhus perioder perioder förekommit Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus har ej förekommit 1 2—5 Uppgift saknas Absoluta tal

50 (100)

(100)

53 18 12 17

69 11 18

Samtliga

67 11 10 2 10

53 13 22 5 7

71 10 8 1 10

Uppgift saknas

252 ofta sjukhusvård vara i högre grad motiverad än anstaltsvård — och tvärtom — men det torde inte råda någon tvekan om att kontinuiteten i behandlingen inte sällan stores, bl. a. av det skälet att de båda vårdformerna har skilda huvudmän och att man dessutom ibland tillämpar väsentligt skilda behandlings- och vårdmetoder. Kvinnor. Av tab. 9.58 framgår att kvinnorna i något högre utsträckning än männen erhållit medicinsk behandling (68 % resp. 63 % ) . Förekommande behandlings- och vårdalternativ fördelar sig i stort sett som för männen (tab. 9.54). Den grupp kvinnor som är föremål för eftervårdande övervakning avviker dock avsevärt från motsvarande grupp män. Av dessa kvinnor h a r inte mindre än 91 % (män 73 %) tidigare

erhållit någon form av medicinsk behandling. 22 % (män 16 %) h a r erhållit vård på psykiatrisk klinik, 38 % (män 26 %) har erhållit vård på mentalsjukhus. Kvinnorna, som enligt vad som tidigare redovisats erhållit anstaltsvård i lägre grad än männen, har alltså i högre grad än dessa erhållit medicinsk behandling. Sambandet mellan tidigare sådan vård och ålder avviker från det samband som kunde konstateras för männen (tab. 109, del I I ) . Hos männen finns i stort sett ett ökat inslag av behandling mot stigande ålder. Kvinnorna har varit föremål för medicinsk behandling i ungefär samma utsträckning i alla åldersgrupper. Sannolikt är kvinnorna i högre grad än männen socialt och medicinskt/ psykiatriskt belastade.

Tabell 9.58. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i % — åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Behandlingsformer som förekommit

Behandling har ej tidigare förekommit. . Poliklinisk behandling av tjänsteläkare... Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare Vård på alkoholklinik Vård på psykiatrisk klinik eller avdelning Vård på annan lasarettsklinik Vård på mentalsjukhus Uppgift saknas i 1

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

3 1

9 1

2 4

23 4

6 1

13 20

19 5

26 2

23 7 100

Eftervårdande övervakning

Samtliga

För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procenttalen blir mera än 100.

253 Andelen kvinnor som ej erhållit medicinsk behandling är i storstäderna 35 %, i andra större städer 26 %, i övriga städer och köpingar 26 % och i landskommuner 35 %. Med avseende på civilståndstillhörighet föreligger inga anmärkningsvärda skillnader när det gäller frekvens av tidigare medicinsk behandling och vård. Utbildningsfaktorn hos kvinnorna spelar mindre roll än hos männen när det gäller i vilken utsträckning medicinsk behandling förekommer (tab. 110, del I I ) . Den högst utbildade gruppen har dock behandlats i större omfattning än den lägst utbildade gruppen. Av intresse är att den högst utbildade gruppen i dubbelt så stor utsträckning som den lägst utbildade gruppen erhållit vård på psykiatrisk klinik eller avdelning. När det däremot gäller vård på mentalsjukhus har denna vårdform förekommit i ungefär lika omfattning, 28 % av de högst utbildade, 23 % av de lägst utbildade. Liksom hos männen föreligger klara skillnader i frekvens av tidigare behandling/vård mellan den grupp som

erhållit socialhjälp och den grupp som ej erhållit sådan hjälp (tab. I l l , del I I ) . En femtedel av kvinnorna med socialhjälp (män 23 %) har erhållit vård på mentalsjukhus. Av kvinnor utan socialhjälp är andelen här endast 12 % (män 17%). De anstaltsbehandlade kvinnorna har liksom männen erhållit även medicinsk behandling i väsentligt högre utsträckning än de personer, som ej erhållit anstaltsvård (tab. 112, del II). Över 80 % av dessa kvinnor har t. ex. även behandlats polikliniskt av tjänsteläkare. Det visade sig bland männen vara vanligare med psykiatrisk sjukhusvård än med vård på allmän vårdanstalt. Denna tendens är klarare hos kvinnorna. Minst 27 % av kvinnorna har under en aktuell tioårsperiod erhållit psykiatrisk sjukhusvård (tab. 9.59). Motsvarande andel som under samma period erhållit vård på allmän anstalt är enligt tab. 9.49 18 %. Liksom hos männen är det totalt sett vanligare att kvinnorna har vårdats under två eller flera vårdperioder än under en vårdperiod. Diagram 9.20 belyser sambandet mel-

Tabell 9.59. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus 1954—1964 i % — åtgärdens art. Kvinnor

under åren

Åtgärdens art

Antal vårdperioder 1

Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus har ej förekommit 1 2—5 Uppgift saknas 1

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

59 8 9

68 9 15 4 4

53 25 18 4

64 15 11 1 9

58 19 15 4 4

63 12 13 2 10

(100)

(100)

100 Vårdperioder = vistelseperioder.

Samtliga

254 Diagram

9.20. Antal

vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus tiden 1954—1964 i % ålder. Kvinnor1

under

o/o 100—i 7ZZ2

zzz 50-

o-1

-20

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44 Älder

45-49

[ j V é V d h a r ej f ö r e k o m m i t

3 2 - 5 perioder

g j l period

^ 6

eller f l e r a

50-54

55-59

60-64

65-

Samtliga

_] Uppgift saknas perioder

2 personer är yngre än 21 år

lan frekvensen av psykiatrisk sjukhusvård under en tioårsperiod och ålder. Det framgår vid jämförelse med diagram 9.19 att kvinnornas åldersfördelning härvid avviker från männens. En större andel av de yngre kvinnorna har erhållit sådan vård. I åldersgruppen 30—34 år har inte mindre än 35 % av kvinnorna erhållit psykiatrisk sjukhusvård, 14 % under 2—5 perioder. Det anförda styrker antagandet att kvinnor, aktuella hos nykterhetsnämnd, i högre utsträckning och i yngre åldrar än männen lider av sådana psykiska sjukdomar och störningar, som motiverar psykiatrisk sjukhusvård. Sådan vård h a r oftare förekommit bland kvinnor boende i landskommuner och mindre städer än bland kvinnorna i storstäder (tab. 113, del II). Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus är i stort sett lika

vanligt oavsett civilståndstillhörighet (tab. 114, del I I ) . Inte mindre än 45 % av de kvinnor (män 37 %) som 1954—1964 vårdats på allmän anstalt har under samma tidsperiod även erhållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus (tab. 9.60). Det tidsmässiga sambandet mellan anstaltsvården och sjukhusvården förhåller sig för kvinnorna som för männen (tab. 115, del I I ) .

Sammanfattning

Män. Medicinsk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk har mycket ofta förekommit bland de män som är föremål för olika åtgärder av nykterhetsnämnd. Endast 37 % av samtliga män h a r ej erhållit sådan behandling. Det är vidare mycket van-

25 5 Tabell 9.60. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik/mentalsjukhus under åren 19541964 i % — antal vårdperioder på allmän anstalt 1954—1964. Kvinnor Antal vårdperioder på allmän anstalt Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik Anstaltsvård 6 eller flera 2—5 1 period har ej föreeller mentalsjukhus perioder perioder kommit

Samtliga

Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus har ej före1 2—5

Absoluta tal

42 25 25 8

56 17 20 5 2

63 12 13 2 10

(100)

(100)

65 11 11 2 11

50 23 23

ligt att flera behandlingsformer eller vårdformer utnyttjats av en person. Det vanligaste är poliklinisk behandling av tjänsteläkare, vilket 41 % av männen har fått. Inte m i n d r e än en femtedel av samtliga män har vårdats på mentalsjukhus i samband med alkoholmissbruk. Av de män som är föremål för eftervårdande övervakning är denna andel en fjärdedel. Det kraftigaste inslaget av tidigare medicinsk behandling återfinnes i materialets största åldersgrupp, 45—49 år, där tre fjärdedelar tidigare erhållit sådan behandling. F ö r de frånskilda är andelen nära 80 %. Skillnader i andel tidigare medicinsk behandling föreligger mellan olika utbildningsnivåer. En fjärdedel av männen som har utbildning utöver folkskola har erhållit vård på mentalsjukhus, en andel, som av den lägst utbildade gruppen endast utgör 18 %. Det synes dock inte direkt här vara frågan om ett särskilt socio-ekonomiskt urval, ty det visar sig att behandling förekommer i högre grad bland de män som erhållit socialhjälp än bland de som ej erhållit sådan hjälp. De män som vårdats på allmän vård-

anstalt under åren 1954—1964 h a r i minst dubbelt så stor utsträckning erhållit även medicinsk behandling som de män, vilka ej fått sådan vård. Frekvensen av behandling blir större, om 2 eller flera vårdperioder på allmän anstalt förekommit. Inte mindre än 37 % av denna grupp har vårdats på mentalsjukhus. Minst en femtedel av samtliga män h a r vårdats på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik under åren 1954—1964. Det är vanligare med två eller flera vårdperioder än endast en period. Sådan vård är ungefär lika vanlig som vård på allmän anstalt. Ett i stort sett ökat inslag av psykiatrisk sjukhusvård kan konstateras mot stigande ålder till 50—54 år, i vilken åldersgrupp en tredjedel erhållit sådan vård. Psykiatrisk sjukhusvård är vidare anmärkningsvärt nog inte vanligare i storstäderna än i andra kommuntyper. De män som under åren 1954—1964 vårdats på allmän anstalt är i betydande utsträckning identiska med de män som under samma tidsperiod erhållit psykiatrisk sjukhusvård. 37 % av de på allmän anstalt vårdade har erhållit sådan

256 vård. De som vårdats många perioder på allmän anstalt har oftare än andra vårdade upprepade gånger även erhållit psykiatrisk sjukhusvård. Vård på anstalt för alkoholmissbrukare och vård på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik är vårdformer, som alltså i betydande utsträckning växelvis förekommer i de enskilda fallen. Det kan konstateras att det är ungefär lika vanligt att sjukhusvården tidsmässigt föregår anstaltsvården, som att det förhåller sig på det motsatta sättet. Det är vidare inte ovanligt att de båda vårdformerna utnyttjas under ett och samma år. Kvinnor. Kvinnorna har i något högre grad än männen tidigare erhållit medicinsk behandling. Endast 32 % av kvinnorna (män 37 %) har ej erhållit sådan behandling. Liksom hos männen är poliklinisk behandling av tjänsteläkare vanligast. Av kvinnorna har 46 % (män 41 %) fått sådan behandling; 23 % (män 20 %) har vårdats på mentalsjukhus. I motsats till männen har kvinnorna i ungefär samma utsträckning varit föremål för här avsedd behandling i samtliga åldersgrupper. Variationerna beroende på civilståndstillhörighet är obetydliga. Utbildningsfaktorn spelar hos kvinnorna mindre roll än hos männen när det gäller i vilken utsträckning behandling förekommit. Den högre utbildade har dock erhållit sådan behandling i större omfattning än den lägre utbildade gruppen. Sambandet med socialhjälp är likartat med motsvarande samband för männen. De kvinnor som vårdats på anstalt har erhållit medicinsk behandling i högre grad än de ej anstaltsbehandlade och likaså i förhållande till motsvarande grupp män. 40 % (män 37 %) av de kvinnor som vårdats på allmän anstalt under två eller flera perioder har erhållit vård även på mentalsjukhus.

Bland kvinnorna är det mycket vanligare att (åren 1954—1964) ha vårdats på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik än att ha vårdats på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. Detta förhållande är anmärkningsvärt, då urvalet skett från nykterhetsnämndernas klientel, men får dock också ses mot bakgrund av den mera begränsade tillgången till vårdplatser för kvinnor på vårdanstalter. Sannolikt är också kvinnorna i materialet mer psykiskt skadade än de manliga klienterna. Detta förhållande styrkes också av åldersfördelningen beträffande de kvinnor som erhållit psykiatrisk sjukhusvård. Redan i åldersgruppen 30—34 år har inte mindre än 35 % av kvinnorna erhållit sådan vård; 14 % under 2—5 vårdperioder. Relativt sett förekommer psykiatrisk sjukhusvård oftare bland kvinnor boende i landskommuner eller mindre städer än i övriga kommuntyper, vilken tendens, om än svag, kunde konstateras även hos männen. Inte mindre än 45 % (män 39 %) av de kvinnor som 1954—1964 vårdats på allmän vårdanstalt har under samma tidsperiod även erhållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Liksom hos männen kan sjukhusvården komma före eller efter anstaltsvården, och sker ofta samma år som denna.

Fylleri och

kriminalitet

I syfte att belysa i vilken omfattning nykterhetsvårdens klientel omhändertagits för fylleri (även rattfylleri och rattonj'kterhet) samt är kriminellt belastat, ställdes i enkätformuläret några frågor beträffande dessa faktorer. Vid bedömning av resultaten är det angeläget att beakta att de redovisade siffrorna är något för låga. Nykterhetsnämnderna har ofta ej fullständig kännedom

257 om i vilken utsträckning klientelet omhändertagits för fylleri. Speciellt gäller detta beträffande kriminalitet, där de redovisade uppgifterna enbart bygger på den kriminalitet, som kommit till nämndernas kännedom. Fylleri Män. Inte mindre än 91 % av samtliga män h a r vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri eller rattfylleribrott (tab. 9.61). Det är vanligare att männen omhändertagits sex eller flera gånger, än färre än sex gånger. Antalet kända omhändertaganden stiger mot mera ingripande åtgärd. Av grupper som är föremål för undersökning enligt Nvl bar 95 % omhändertagits för fylleri vid minst ett tillfälle. Såsom i det följande kommer att framgå är anmälan från polismyndighet om begånget fylleri eller annat alkoholbetingat brott den vanligaste vägen till anhängiggörande av ett ärende hos nykterhetsnämnd. Observeras bör vidare att ej mindre än hälften av de män som är föremål för

Tabell 9.61. Antal omhändertaganden

eftervårdande övervakning har omhändertagits för flera än 21 förseelser. I den följande framställningen har klientelet efter frekvens av omhändertaganden för fylleri uppdelats på fyra grupper enligt nedanstående tablå. Indelningen bör liksom de valda benämningarna endast ses som ett hjälpmedel vid den följande redovisningen.

Grupp

Antal omhändertaganden

1 2

0 1—5

3 4

6—20 21—

Benämning

/o

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister Återfallsfyllerister Vanefyllerister

8 38 33 20

Möjligheterna att ådra sig upprepade fylleriförseelser ökar givetvis med stigande ålder. I diagram 9.21 beskrives sambandet mellan fyllerifrekvens och ålder. Gruppen »ej fyllerister» är mindre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre. Gruppen »tillfällighetsfyllerister» avtar däremot vid stigande ålder. »Va-

för fylleri i % —• åtgärdens art.

Män

Åtgärdens art Antal omhändertaganden för fylleri1

Fylleri har ej förekommit 1 2—5 6—10 11—20 21—50 51—

1 Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Undersökning

Frivillig förbindelse

4 12 40 20 10 12 1 1

12 4 33 15 23 12 1

5 4 23 23 21 17 6 1

15 9 21 32 18 1

4 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

47 18 22 5 2 4

Samtliga

8 8 30 18 15 15 5 1

(100)

100 Fylleri på allmän plats och enskilt område, oavsett om förseelserna är avdömda. Till fylleri hänföres även rattfylleri och rattonykterhet, oavsett om förseelserna är avdömda. il—614779

258 Diagram 9.21. Fyller ifrekv 2ns i % — ålder. % 100-,

Män1

V %

50-

-20

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44 Ålder

45-49

50-54

Ej fylleris+er

Återfallsfyllerister

Tillf all ighetsfyllerister

Vanefyllerisfer

55-59

60-64

65-

Samtliqa

I Uppgift sakna*

12 personer är yngre än 21 år

nefylleristerna», däremot, ökar i princip vid stigande ålder och utgör högst andel, 33 %, av männen i åldern över 65 år. Det kan observeras att redan i åldersgruppen 30—34 år över hälften av männen är »återfalls- eller vanefyllerister», dvs. har omhändertagits för fylleri vid sex eller flera olika tillfällen. Dessa grupper är dock störst (64 %) i åldersgruppen 45—49 år. Vidare kan observeras att av 21—24-åringarna 6 % är »vanefyllerister» och alltså har omhändertagits vid 21 eller flera tillfällen. Andelen »ej fyllerister» är störst i storstäderna och andra större städer (9 %) och minst (5 %) i landskommunerna (tab. 9.62). I storstädernas nykterhetsnämndsmaterial är i genomsnitt 25 % »Vanefyllerister», i andra större städer 22 %, i övriga städer och kö-

pingar 19 % och i landskommunerna 9 %. Rland storstäderna har Göteborg den lägsta frekvensen ej fyllerister och den högsta frekvensen vanefyllerister. Samtidigt som storstadsmaterialet relativt sett innehåller färre fyllerister än övriga kommuntypers material, är alltså storstädernas fyllerister kraftigare belastade med hänsyn till fyllerifrekvens. De gifta männen avviker från övriga civilståndsgrupper (tab. 9.63) såtillvida att 16 % är »ej fyllerister», mot 8 % av samtliga män. Andelen »vanefyllerister» är även den endast hälften (10 %) av samma andel av samtliga män (20 % ) . Väsentliga skillnader föreligger även i fyllerifrekvens beroende på om männen genomgått enbart folkskola eller därtill har genomgått någon form av

259 Tabell 9.62. Fyllerifrekvens

i %— boendeort.

Män

Boendeort Fyllerifrekvens

Andra övriga städer städer Malmö med över och 50 000 köpingar inv.

Lands- Samtliga kommuner

Stockholm

Göteborg

9 34 34 23

6 39 24 30 1

19 31 25 25

9 39 30 22

8 32 39 19 2

(100)

660 Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister . . . Vanefyllerister Uppgift saknas Absoluta tal

Tabell 9.63. Fyllerifrekvens

i % — civilstånd.

5 47 35 9 4

8 37 34 20 1

Män

Civilstånd Fyllerifrekvens

Samtliga Ogift

Gift

Frånskild

Änkling

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister. Återfallsfyllerister.... Vanefyllerister Uppgift saknas

4 32 38 25 1

16 50 23 10 1

7 25 40 26 2

44 34 22

(100)

100 Absoluta tal

i % — utbildning.

Män

Tabell 9.64. Fyllerifrekvens

8 38 33 20 1

Utbildning Fyllerifrekvens

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister Återfallsfvllerister Vanefyllerister LTppgift saknas Absoluta tal

Folkskola/grundskola utan påbyggnad 6 33 35 25 1

Praktisk eller teoretisk utbildning Uppgift utöver folkskola/ saknas grundskola

Samtliga

12 41 32 14 1

10 53 23 7 7

(100)

påbyggnadsutbildning (tab. 9.64). »Vanefylleristerna» utgör en väsentligt lägre andel (14 %) av den högst utbildade gruppen än av den lägst utbildade (25%). Tabell 9.65 belyser sambandet mellan

8 38 33 20 1

fyllerifrekvens och aktuella arbetsförhållanden. De grupper, som utgjordes av personer placerade i olika former av arbetsvårdande verksamhet och av ej förvärvsarbetande pensionärer, ingår ej i tabellen. Det framgår att fylleri-

260 Tabell 9.65. Fyllerifrekvens

i % — arbetsförhållanden den 23/11 1964. Män Arbetsförhållanden Verksam i Verksam i yrke än Saknade huvudyrket annat huvudyrket anställning

Fyllerifrekvens

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister Återfallsfyllerister Vanefyllerister Uppgift saknas Absoluta tal

10 43 30 15 2

5 31 36 28

2 28 43 27

100 348

100 74

100 99

Samtliga

38 33 20 1 100 660

av fylleri har erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk (tab. 9.66). Andelen personer som erhållit poliklinisk behandling av tjänsteläkare är störst i gruppen vanefyllerister. Dessa har också erhållit vård på såväl psykiatrisk klinik som på mentalsjukhus i högre utsträckning än personer med lägre fyllerifrekvens. Klienternas fördelning på socio-eko-

frekvensen ökar mot mera instabila yrkesförhållanden. Gruppen som saknade arbete utgjordes nästan helt av personer som vid minst något tillfälle omhändertagits för fylleriförseelse. Mer än en fjärdedel av samma grupp utgjordes av »vanefyllerister». Av den grupp som erhåller eller erhållit socialhjälp utgöres nästan en tredjedel av »vanefyllerister» (tab. 116, del I I ) . Av särskilt intresse är i vilken utsträckning personer med olika frekvens Tabell 9.66. Tidigare medicinsk/psykiatrisk

behandling i % — fyllerifrekvens.

Män

Fyllerifrekvens Behandlingsformer som förekommit

Behandling har ej förekommit Poliklinisk behandling av tjänsteläkare Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare Vård på alkoholklinik . . Vård på psykiatrisk klinik eller a v d e l n i n g . . . Vård på annan lasarettsklinik Vård på mentalsjukhus . Uppgift saknas i 1

Ej fyllerister

Tillfällighetsfyllerister

6 8

3 5

9 6

7 11

13 17 2

5 14 10

6 22 9

9 26 7

13 25 38

100 VaneÅterfallsfyllerister fyllerister

Uppgift saknas

25 Samtliga

37 41 6 7 9 7 20 1009

För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procenttalen blir mera än 100.

261 Tabell 9.67. Socio-ekonomisk

grupp i % — fyllerifrekvens.

Fyllerifrekvens Socio-ekonomisk grupp

Tillfällig- ÅterEj fylle- hetsfyl- fallsfyllerister rister lerister

1. Företagare inom jordbruk och skogsbruk. . 2. Arbetare inom jordbruk och skogsbruk.. 3. Företagare inom handel, industri, transport

5. Företagsledare (anställda) 6. Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontors- och handelspersonal m. fl.) 7. Arbetare (andra än i 8. Anställda

inom

4 1

1 1

1 1

1 1

ser-

10. Ej identifierbara yrken övriga ej förvärvsår-

Absoluta tal

FörvärvsSamtliga arbetanUppgift de män i saknas riketl960

4. Företagare inom fria

Vanefyllerister

Män

1 10

(100)

nomiska grupper med avseende på fyllerifrekvens visar kraftiga skillnader (tab. 9.67). Bland »vanefylleristerna» förekommer exempelvis endast 1 % tjänstemän, vilken grupp utgör 23 % av förvärvsarbetande män i riket. »Vanefylleristerna» består nästan helt av personer som kan rubriceras som arbetare eller anställda inom serviceyrken. Vid jämförelse med tabell 9.21, som avser socio-ekonomisk grupptillhörighet fördelad på åtgärdens art, finner man att nämnda yrkesgrupper är starkare representerade bland »vanefylleristerna» än bland dem som är föremål för eftervårdande övervakning. Flertalet av de män, som omhändertagits för fylleri vid minst ett tillfälle, h a r ådragit sig sin senast kända för-

seelse mindre än två år tillbaka från •Undersökningens genomförande (tab. 9.68). 79 % av samtliga män h a r senast omhändertagits under år 1963 eller 1964. Denna andel är vid pågående undersökning 88 %, vilket väl svarar mot omständigheten att flertalet av nykterhetsnämndernas klienter aktualiseras hos nämnderna just genom en anmälan om begånget fylleri eller annat alkoholbetingat brottsligt beteende. Motsvarande andel av gruppen som är föremål för eftervårdande övervakning är 84 %. Det bör h ä r observeras att dessa sistnämnda fyllerister alltså utgöres av personer, som vanligtvis under relativt lång tid varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Totalt sett utgöres således nykterhets-

262 Tabell 9.68. Tidpunkt

för senaste

fylleriomhändertagandet

åtgärdens art. Män

Åtgärdens art

År

Fylleri har ej förekommit 1964 1963 1960—1962 1955—1959 1954 eller tidigare . . Uppgift saknas

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller avläkare

4 82 6 5 2 1

12 67 12 8 1

4 63 16 11 4 1 1

4 71 13 9 1 2

47 25 4 18 4 2

8 69 10 9 2 1 1

(100)

nämndernas klientel i mycket hög grad av ett aktuellt fylleristklientel. Detta gäller i stort sett oavsett fyllerifrekvens (tab. 117, del I I ) . Nästan samtliga »återfalls- och vanefyllerister» är aktuella fyllerister i den meningen, att de under 1963 eller 1964 senast omhändertagits för fylleri eller liknande förseelse. Kvinnor. Det förekommer väsenligt lägre fyllerifrekvens bland kvinnorna än Tabell 9.69. Antal omhändertaganden

Samtliga

bland männen (tab. 9.69). 66 % av kvinnorna (män 91 %) h a r dock vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. I motsats till vad som gäller för männen förekommer mindre än sex fylleriförseelser oftare hos kvinnorna än flera än sex förseelser. Fyllerifrekvensen stiger liksom hos männen mot mera ingripande åtgärd. En fjärdedel avkvinnorna (män 50 %) som är föremål

för fylleri i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Antal omhändertaganden för fylleri 1

Fylleri har ej 1 2— 5 6—10 11—20 21—50 51— Uppgift saknas 1

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

33 14 33 9 6 3 1 1

43 21 22 11 1 2

29 15 27 11 8 7 1 2

9 9 18 9 27 13 11 4

69 12 12 7

33 15 26 10 8 5 2 1

(100)

(100)

100 Samtliga

före-

Fylleri på allmän plats och enskilt område, oavsett om förseelserna är avdömda. Till fylleri hänföres även rattfylleri och rattonykterhet, oavsett om förseelserna är avdömda.

263 Diagram 9.22. Fyllerifrekvens

i % — ålder.

Kvinnor1

xzm

21-24

25-29

30-34

| | Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister 1

35-39

40-44 Ålder

45-49

50-54

= Återfallsfyllerister

55-59

60-64

65-

Samt"9°

J Uppgift saknas

V//,• Vanefyllerister

2 personer är yngre än 21 år

för eftervårdande övervakning h a r omhändertagits för flera än 21 förseelser. Sambandet mellan fyllerifrekvens och ålder framgår av diagram 9.22. Här kan konstateras att andelen »vane- och återfallsfyllerister» hos kvinnorna relativt sett är större i de yngre åldersgrupperna än hos männen, där en ökning av denna andel mot stigande ålder i princip kunde konstateras. Hos kvinnorna är dock denna grupp kraftigast representerad i åldersgruppen över 65 år, där ca 40 % är »återfalls- eller vanefyllerister», medan den hos männen var störst i åldersgruppen 45—49 år. När det gäller fördelningen p å olika kommuntyper visade det sig att av männen gruppen »ej fyllerister» var störst i de stora städerna och minst i landskommunerna. Det förhåller sig tvärtom när det gäller kvinnorna (tab. 9.70).

30 % av kvinnorna i storstad är »ej fyllerister», i landskommunerna är denna andel 42 %. Det framgår vidare att andelen »vanefyllerister» är 10 % av hela storstadsklientelet, vilket innebär att praktiskt taget samtliga kvinnliga »vanefyllerister» är boende i storstad. Såväl i fråga om männen som kvinnorna har Göteborg bland storstäderna den lägsta andelen som ej är fyllerister och den högsta andelen vanefyllerister. Liksom de gifta männen h a r de gifta kvinnorna en relativt låg fyllerifrekvens (tab. 9.71). 41 % av denna civilståndsgrupp är »ej fyllerister» mot 17—28 % i övriga civilståndsgrupper. Andelen »vanefyllerister» är ungefär lika stor i de olika civilståndsgrupperna frånsett änkorna. De skillnader i fyllerifrekvens i förhållande till utbildning, som fanns hos männen, finner man endast i obe-

264 Tabell 9.70. Fyllerifrekvens

i % — boendeort.

Kvinnor

Boendeort Fyllerifrekvens

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister.. Återfallsfyllerister Vanefyllerister Uppgift saknas Absoluta tal

Andra övriga städer Lands- Samtliga städer med över kommuoch 50 000 ner köpingar inv.

Stockholm

Göteborg

Malmö

35 37 18 10

12 49 25 11 3

35 45 15 5

36 44 18 2

41 43 13 3

42 39 3 3 13

(100)

(100)

453 Tabell 9.71. Fyllerifrekvens

i % — civilstånd.

33 41 18 7 1

Kvinnor

Civilstånd

Fyllerifrekvens

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister Återfallsfyllerister.... Vanefyllerister Uppgift saknas Absoluta tal

Samtliga

Ogift

Gift

Frånskild

Änka

21 48 20 9 2

41 39 13 6 1

28 39 24 7 2

17 16 50 17

(100)

453 Tabell 9.72. Fyller ifrekvens i % — arbetsförhållanden

den 23/11 1964.

33 41 18 7 1

Kvinnor

Arbetsförhållanden Fyllerifrekvens

Ej fyllerister Tillfällighetsfyllerister Återfallsfyllerister Vanefyllerister Uppgift saknas Absoluta tal |

Verksam i huvudyrket

Verksam i annat yrke än huvudyrket

43 39 14 3 1

Saknade anställning

Samtliga

31 31 31 7

18 44 24 13 1

33 41 18 7 1

(100)

265 Tabell 9.73. Tidigare medicinsk/psykiatrisk

behandling i %

fyllerifrekvens.

Kvinnor

Fyllerifrekvens Behandlingsformer som förekommit

TillfälligSamtliga Återfalls- VanefylleEj hetsfyllefyllerister fyllerister rister rister

Behandling har ej förekommit Poliklinisk behandling av tjänsteläkare Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare Vård på alkoholklinik Vård på psykiatrisk klinik eller avdelning Vård på annan lasarettsklinik Vård på mentalsjukhus Uppgift saknas i

43 33

32 41

20 70

13 77

37 41

9 1

6 1

4 3

6 7

8 13 17 5

12 4 18 12

11 8 38 4

3 3 39

9 7 20 9

1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procenttalen blir mera än 100. tydlig grad när det gäller kvinnorna (tab. 118, del I I ) . Sambandet mellan hög fyllerifrekvens och instabila arbetsförhållanden är starkare hos kvinnorna än hos männen. Andelen »vanefyllerister» är fyra gånger så hög i gruppen som saknade anställning, som i den grupp, vilken var verksam i huvudyrket (tab. 9.72). Förhållandet mellan fyllerifrekvens och förekomst av socialhjälp innebär i likhet med vad som var fallet för männen, att »vanefyllerister» förekommer mera än dubbelt så ofta bland klienter som h a r eller h a r haft socialhjälp, som bland dem som ej erhållit sådan ekonomisk hjälp (tab. 119, del I I ) . Fylleristerna bland kvinnorna bar erhållit medicinsk behandling/vård i högre grad än motsvarande grupp bland männen (tab. 9.73). 76 % av kvinnliga återfallsfyllerister har erhållit sådan vård. Observeras bör dock att vård på psykiatrisk klinik och annan lasarettsavdelning förekommer oftare i grupper med lägre fyllerifrekvens än bland »vanefylleristerna». Sambandet fyllerifrekvens—socioekonomisk grupp framgår av tabell 9.74.

Liksom hos männen förekommer h ä r kraftiga förskjutningar med stigande fyllerifrekvens. Hos männen ökade med beaktande härav andelen i grupp 7 (arbetare). Motsvarande förhållande gäller för kvinnorna i grupp 8 (anställda inom serviceyrken), som i gruppen »vanefyllerister» utgör inte mindre än 52 %. Två tredjedelar av de kvinnor som har omhändertagits för fylleri är liksom männen också i hög grad aktuella fyllerister (tab. 9.75). 52 % av samtliga kvinnor har omhändertagits för fylleri senast under år 1963 eller 1964, en andel som är 58 % vid pågående undersökning och inte m i n d r e än 69 % vid eftervårdande övervakning. Av de kvinnliga återfalls- och vanefylleristerna har 88 respektive 97 % senast omhändertagits under år 1963 eller 1964 (tab. 120, del I I ) . Kriminalitet Sambandet mellan alkoholmissbruk och kriminalitet har uppmärksammats i olika sammanhang. I denna undersökning har det varit förenat med vissa svårigheter att tillfredsställande belysa detta

266 Tabell 9.74. Socio-ekonomisk grupp i % —fyllerifrekvens.

Kvinnor

Förvärvsarbetande Samtliga kvinnor i Vanefyl- Uppgift riket lerister saknas 1960

Fyllerifrekvens ÅterTillfälligEj fallsfylleris- hetsfylle- fyllerisrister ter ter

Socio-ekonomisk grupp

1. Företagare inom jordbruk och skogsbruk. . 2. Arbetare inom jordbruk och skogsbruk . 3. Företagare inom handel, industri, transport och serviceyrken 4. Företagare inom fria

3 1

5. Företagsledare (anställda) 6. Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontors- och handelspersonal m. fl.) 7. Arbetare (andra än i eruDD 2} 8. Anställda inom serviceyrken 9. Militärer 10. Ej identifierbara yrken Studerande övriga ej förvärvsarbetande Absoluta tal

(100)

(100)

453 Tabell 9.75. Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandet

i % —åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art

År

Fylleri har ej förekommit 1964 1963 I960—1962 1955—1959 1954 eller tidigare . . Uppgift saknas

Undersökning

33 52 6 3 5

Frivillig förbindelse

Eftervårdande övervakning

43 32 16 5 3 1

30 35 15 14 3 2 1

9 51 18 18 2

(100)

1 100

Förebyggande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

69 19 4 4 4

33 40 12 9 4 1 1

(100)

267 förhållande. Svårigheterna betingas närmast av att nykterhetsnämnderna endast i andra h a n d har tillgång till uppgifter om klienternas kriminalitet och då främst om kriminalitet som är alkoholbetingad. Det har vidare varit förenat med svårigheter att redovisa den kända kriminaliteten på ett tillräckligt nyanserat och differentierat sätt. De resultat som i det följande redovisas utgöres därför när det gäller förekomst av kriminalitet av minimisiffror. Som framgår av kap. 10 har frekvensen kriminalitet i anstaltsklientelet undersökts särskilt genom kontroll i kriminalregistret. Det visade sig därvid att frekvensen var 57 % mot 44 % enligt de uppgifter som lämnats av vårdanstalterna. Det finns skäl att anta att denna skillnad inte skulle vara mindre vid en liknande kontroll av öppenvårdsklientelet. Det bör observeras att olika påföljder ofta har förekommit för en och samma Tabell 9.76. Kriminalitet

individ, vilket inte framgår av redovisningen, som utgår från den för individen mest ingripande påföljden. Till kriminalitet hänföres även brott mot lösdrivarlagen, men ej förseelser som hänförts till fylleri och ej bötesförvandlingsstraff. Män. Minst 41 % av samtliga män har vid minst ett tillfälle blivit föremål för rättslig åtgärd med anledning av kriminellt beteende (tab. 9.76). Ungefär hälften av de dömda männen h a r undergått frihetsstraff, medan den maximala påföljden för den andra hälften varit åtalseftergift, bötesstraff, varning, villkorlig dom eller straffriförklaring. Vid bedömning av resultaten bör observeras att ett kriminellt beteende beroende på strafflagstiftningens utformning som bekant kan leda till väsentligt olika påföljder under olika förutsättningar. Ett beteende som normalt får frihetsstraff som följd kan således innebära åtalseftergift för en underårig och straffriförklaring i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art

Mest ingripande påföljd 1

Kriminalitet har ej förekommit Enbart åtalseftergift, bötesstraff eller varning Villkorlig dom Straffriförklarad . . . . Frihetsstraff 2 1 gång 2—5 gånger 6 eller flera gånger.

1 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

11 5 1

9 11

10 10 1

14 11 1

4 4 2

11 8 1

11 8 1 14

8 11 9

12 12 1 5

4 17 6 3

100 Samtliga

9 11 1 9

(100)

7 Alternativen har av praktiska skäl utformats som en graderad skala, från »endast åtalseftergift etc» till »frihetsstraff 6 eller flera gånger». 2 Även tvångsarbete.

268 Diagram 9.23. Kriminalitet

i % — ålder. Män1

% 100—i

m

a

I

• 50-

0- 1

-20

21-24

Os+raffade 1

25-29

30-34

35-39

40-44 Ålder

Bötesstraffade

45-49

50-54

55-59

60-64

; | + : Frihetsstraffode

65-

Samiliga

I Uppgift saknas

12 personer är yngre än 21 år

för en person som befinnes vara psykiskt sjuk eller störd. Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande åtgärd och utgör 53 % av de eftervårdade, av vilken grupp inte m i n d r e än 27 % avtjänat frihetsstraff. I den följande framställningen redovisas materialet med hänsyn till tidigare kriminalitet med utgångspunkt från grupperingen i nedanstående tablå. I diagram 9.23 belyses sambandet mellan kriminalitet och ålder. Andelen straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre. Över 30 % av

Grupp 1 2 3

männen i åldern 21—29 år har således ådömts frihetsstraff. Motsvarande andel för 40—44-åringarna är ca en fjärdedel och för 60—64-åringarna ca 15 %. Det kan ytterligare nämnas att det i dessa åldrar är vanligare med 2—5 frihetsstraff än 1 sådant. Vidare kan vid jämförelse med diagram 9.17 konstateras att det oftare har förekommit frihetsstraff för dessa grupper än vård på vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Den relativa andelen fyllerister i klientelet var lägst i de stora städerna. Andelen straffade (fylleristraff ingår ej) är däremot större i dessa stora stä-

Benämning

%

Ostraffade Kriminalitet har ej förekommit Åtalseftergift, bötesstraff, varning, villkorlig dom, Bötesstraffade straffrif örklarad Frihetsstraff en eller flera gånger Frihetsstraffade

50 Mest ingripande påföljd

20 21

269 Tabell 9.77. Kriminalitet

i % — boendeort. Män

Boendeort Mest ingripande påföljd

Ostraffade Bötesstraffade . Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

Andra övriga LandsSamtliga städer städer kommu- Uppgift Malmö med över saknas och ner 50 000 köpingar inv.

Stockholm

Göteborg

48 21 24 7

28 29 32 11

34 16 19 31

53 20 22 5

61 17 16 6

60 15 15 10

29 18 24 29

50 20 21 9

(100)

(100)

der än i andra kommuntyper (tab. 9.77). Andelen straffade är sammanlagt 49 % i storstäderna, 42 % i andra städer med mer än 50 000 invånare, 33 % i övriga städer och köpingar och 30 % i landskommuner. Andelen frihetsstraffade är i storstäderna 26 % och sjunker i landskommunerna till 15 %. Bland storstäderna h a r Göteborg den högsta andelen straffade och Malmö den lägsta. Göteborg har även den största andelen frihetsstraffade (32 %) medan Stockholm och Malmö har 24 resp. 19 % frihetsstraffade. Liksom när det gäller fyllerifrekvens avviker de gifta männen från övriga civilståndsgrupper när det gäller kriminalitet (tab. 121, del I I ) . Medan 15 % av de gifta är frihetsstraffade utgör motsvarande andel av de ogifta och frånskilda inte mindre än en fjärdedel. Andelen straffade män visar sig vara lika stor bland dem som sammanbor med två eller flera minderåriga barn som bland dem vilka ej sammanbor med barn (tab. 122, del I I ) . Detta ter sig anmärkningsvärt, då män som sammanbor med barn uppvisar en väsentligt lägre frekvens tidigare vård på allmän anstalt än män som ej sammanbor med barn. Vid jämförelse med tabell 90,

del II kan konstateras att det är lika vanligt bland dessa två- eller flerbarnsfäder att ha avtjänat frihetsstraff som att ha vårdats på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Trots den relativt höga kriminalitet som materialet uppvisar, kan det nämnas att endast 1,8 % av männen vid tidpunkten för undersökningens genomförande var intagna på fångvårdsanstalt. Det föreligger endast ett svagt samband mellan högre utbildning och lägre kriminalitet, ett samband som är starkt markerat när det gäller fyllerifrekvens. En väsentligt lägre kriminalitet visar sig föreligga för den grupp som vid undersökningstillfället hade anställning inom huvudyrket, än bland de som var verksamma i annat yrke eller saknade anställning/arbete (tab. 123, del I I ) . Motsvarande samband föreligger, men starkare, när det gäller fyllerifrekvens. Det bör observeras att personer placerade i olika former av arbetsvårdande verksamhet och ej förvärvsarbetande personer ej ingår i nämnda tabell. De yrkesinstabila är således i högre grad kriminella än de yrkesstabila. Det kan nämnas att motsvarande samband föreligger när det gäller arbetsstabilitet. Den andel män som ådömts påföljd

270 Tabell 9.78. Kriminalitet

i % — antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män Antal vårdperioder

Mest ingripande påföljd

Ostraffade Bötesstraffade Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

Samtliga

2 eller flera

Uppgift saknas

53 19 18 10

50 21 25 4

42 23 32 3

50 50

(100)

för brottsligt beteende växer med ökande erfarenhet av vård på allmän anstalt för alkoholmissbrukare (tab. 9.78). Vid jämförelse med tabell 9.76 kan konstateras att andelen frihetsstraffade av de eftervårdade var 27 %. Det visar sig att motsvarande andel av de flerperiodvårdade (2 eller flera vårdperioder) utgör inte mindre än nära en tredjedel. Redan i den grupp, som endast erhållit vård under en period på allmän anstalt, utgöres en fjärdedel av män som undergått frihetsstraff. Det kan nämnas att andelen frihetsstraffade av de som erhållit vård på enskild vårdanstalt utgör 15 %. En intressant fråga är i vilken omfattning fylleristgrupperna är identiska med de grupper som ådömts straff för brott (tab. 9.79). Det framgår, att en Tabell 9.79. Kriminalitet

50 20 21 9

tredjedel av »tillfällighetsfylleristerna» är straffade; 13 % är »frihetsstraffade». Minst 44 % av »återfallsfylleristerna», som har omhändertagits 6—20 gånger, är straffade; en fjärdedel frihetsstraffade. Bland de stora grupperna »tillfällighets- och återfallsfyllerister», som tillsammans innehåller 70 % av materialets män, är alltså ungefär hälften (53 %) ej straffade för annan brottslig handling än fylleribrott. Av intresse är frågan om i vilken omfattning de män som vid ett eller flera tillfällen dömts för brottslig handling är aktuellt kriminella (tab. 9.80). Det framkommer att totalt sett endast 18 % av männen begått senast kända brott under åren 1963—1964. Av de som bötesstraffats h a r dock mer än en tredjedel (35 %) begått det senaste brottet i % — fyllerifrekvens.

Män

Fyllerifrekvens Mest ingripande påföljd

Ostraffade Bötesstraffade Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

TillfälligEj fyllerister hetsfyllerister 70 13 2 15

58 20 13 9

Återfallsfyllerister

Vanefyllerister

Samtliga

47 19 25 9

34 24 38 4

50 20 21 9

271 Tabell 9.80. Tidpunkt

för det senaste brottels begående i % — kriminalitet.

Män

Mest ingripande påföljd År Ostraffade

Bötesstraffade

Frihetsstraffade

Uppgift saknas

Kriminalitet har ej

51 11 7 9 8 5 9

100 19 16 27 24 13 1

33 21 18 15 13

1964 1963 I960 1962 1955—1959 1954 eller tidigare . . .

Absoluta tal

under 1963—1964. Högst andel i denna mening aktuellt kriminella uppvisar gruppen »frihetsstraffade» av vilken 54 % är aktuellt kriminella. Av männen i åldersgruppen 21—24 år är 44 % aktuellt kriminella, en andel som sjunker till 4 % i åldersgruppen 60—64 år (tab. 124, del I I ) . 1 9 % av männen som är föremål för undersökning enligt Nvl är aktuellt kriminella. Andelen ökar till 24 % av gruppen som är föremål för eftervårdande övervakning (tab. 125, del I I ) . Med reservation för att uppgifterna ej är fullständiga belyses sambandet mellan förekomst av åtgärder enligt barnavårdslagen och ålder (tab. 126, del I I ) . Det framkommer att inte mindre än 48 % av männen i åldersgruppen 21 24 år h a r varit föremål för barnavårdande åtgärd, orsakad av klienternas beteende. 9 % av samma åldersgrupp har vårdats på ungdomsvårdsskola. Kvinnor. Det framgår vid jämförelse mellan tabell 9.81 och tabell 9.76 att kvinnorna i väsentligt lägre grad än männen blivit föremål för rättslig åtgärd med anledning av kriminellt beteende. 24 % av kvinnorna (män 41 %) har blivit dömda vid minst ett till-

Samtliga

fälle. 9 % (män 21 %) h a r ådömts frihetsstraff. Liksom hos männen ökar andelen dömda mot mera ingripande nykterhetsvårdande åtgärd. Liksom när det gäller männen — men starkare markerat — framkommer det att andelen tidigare straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre (diagram 9.24). Bland kvinnorna upp till 54 års ålder har frihetsstraff över huvud taget förekommit oftare än vård på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Praktiskt taget alla »vanefyllerister» bland kvinnorna bodde i storstad. Tabell 9.82 visar att det förhåller sig i stort sett likadant när det gäller »frihetsstraffade» kvinnor. Tabellen innebär att totalt 35 av 41 frihetsstraffade kvinnor bor i någon av storstäderna. Allmänt sett avtar andelen kriminella från storstad till landskommun. Liksom då det gäller fylleriet har Göteborg bland storstäderna den högsta frekvensen straffade. Tre fjärdedelar av de gifta kvinnorna är ostraffade (tab. 127, del I I ) . De gifta intar alltså i detta hänseende — liksom när det gäller fyllerifrekvens — en särställning. Andelen frihetsstraffade, liksom andelen återfallsfyllerister är hög

272 Tabell 9.81. Kriminalitet

i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens a r t Mest ingripande påföljd 1

Kriminalitet har ej förekommit Enbart åtalseftergift, bötesstraff eller varning Villkorlig dom Straffriförklarad . . . . Frihetsstraff 2 1 gång 2—5 gånger 6 eller flera gånger Uppgift saknas

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

9 6 1

6 5

5 9

5 13 2

4 7

6 8 1

2 2

7 18 2

4 4 1 8

(100)

(100)

1 18

6 5 2 3

100 Samtliga

1 Alternativen har av praktiska skäl utformats som en graderad skala, från »endast åtalseftergift etc» till »frihetsstraff 6 eller flera gånger». 2 Även tvångsarbete.

Diagram 9.24. Kriminalitet

i % — ålder.

Kvinnor1

100-i

50-

0- 1 -20

21-24

Ostraffade 1

25-29

30-34

35-39

40-44 Ålder

Bötesstraffade

2 personer är yngre än 21 år

45-49

50-54

55-59

60-64

[ | | | Frihetsstraffade

65T Uppgift saknas

273 Tabell 9.82. Kriminalitet

i % — boendeort.

Kvinnor

Boendeort Mest ingripande påföljd

Ostraffade Bötesstraffade . Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

Andra Övriga städer Landsstäder Malmö med över kommuoch ner 50 000 köpingar inv.

Stockholm

Göteborg

75 7 13 5

37 38 15 10

40 20

100 199

82 7 2 9

81 13

68 18 9 5

(100)

bland de ogifta. Medan 21 % av männen som sammanbodde med två eller flera barn under 16 år var frihetsstraffade gäller detta endast för 2 % av kvinnorna (tab. 128, del I I ) . Vid tidpunkten för undersökningens genomförande befann sig 0,4 % av kvinnorna (män 1,8 %) på fångvårdsanstalt. En väsentligt lägre kriminalitet kan konstateras hos de kvinnor som vid undersökningstillfället hade anställning i sitt huvudyrke än hos kvinnor med anställning inom annat yrke eller utan anställning (tab. 129, del I I ) . Motsvarande Tabell 9.83. Kriminalitet i %—anstaltserfarenhet. Kvinnor Anstaltserfarenhet 1 Mest ingriAnstaltsSamtliga pande påföljd vård har Anstaltsej före- vårdade kommit Ostraffade. . . . Bötesstraffade Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

72 13

54 18

69 14

6 9

24 4

9 8

1 Antal vårdperioder på allmän anstalt 1954—1964.

18—614779

Uppgift saknas

Samtliga

69 14 9 8

(100)

(100)

samband föreligger hos männen. Hos både kvinnor och män förelåg motsvarande samband när det gällde fyllerifrekvens. Sambandet mellan kriminalitet och erfarenhet av vård på allmän vårdanstalt är starkare hos kvinnorna än hos männen. Det är bland kvinnorna fyra gånger så vanligt att de anstaltsvårdade är frihetsstraffade, som de kvinnor vilka ej varit föremål för anstaltsvård under en tioårsperiod (tab. 9.83). När det gäller sambandet mellan tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling och kriminalitet visar det sig att de frihetsstraffade kvinnorna erhållit sådan behandling i väsentligt högre grad än motsvarande grupp män. 76 % av de frihetsstraffade kvinnorna har erhållit behandling eller vård (män 56 %) mot 62 % av de ostraffade (män 55 % ) . Inte mindre än 36 % (män 24 %) av de frihetsstraffade kvinnorna har erhållit vård på mentalsjukhus (tab. 130, del I I ) . »Ej fyllerister» bland kvinnorna är ostraffade i högre grad än motsvarande grupp av männen (tab. 9.84). Endast 8 % av icke-fylleristerna har ådömts bötesstraff eller frihetsstraff, vilken andel av manliga icke-fyllerister är 15 %. Med högre fyllerifrekvens tilltar, liksom hos männen, andelen kriminellt be-

274 Tabell 9.84. Kriminalitet

i % — fyllerifrekvens.

Kvinnor

Fyllerifrekvens Mest ingripande påföljd

Ostraffade Bötesstraffade Frihetsstraffade Uppgift saknas Absoluta tal

Tabell 9.85. Tidpunkt

Samtliga

Ej fyllerister

Tillfällighetsfyllerister

Återfallsfyllerister

Vanefyllerister

88 7 1 4

68 14 4 14

49 21 25 5

32 29 39

(100)

för det senaste brottets begående i %

kriminalitet.

69 14 9 8

Kvinnor

Mest ingripande påföljd År

Kriminalitet har ej förekommit 1964 1963 1960—1962 1955—1959 1954 eller tidigare. . . . Uppgift saknas Absoluta tal

Uppgift saknas

Samtliga

5 11

69 9 3 6 2 4 7

Bötesstraffade

Frihetsstraffade

34 13 30 9 14

33 17 19 10 19 2

(100)

81 (100)

453 Ostraffade

lastade och är t. o. m. större än hos männen. 12 % av samtliga kvinnor har begått senast kända brott under åren 1963— 1964 (tab. 9.85). Motsvarande andel av männen var 18 %. Av de bötesstraffade kvinnorna är icke mindre än 47 % (män 35 %) aktuellt kriminella i nämnda mening. I de yngsta åldersgrupperna är liksom när det gäller männen en högre andel aktuellt kriminella än i de äldre åldersgrupperna (tab. 131, del I I ) . Det föreligger hos kvinnorna med undantag för de eftervårdade endast obetydliga variationer i kriminalitetens aktualitet beroende på pågående åtgärds art (tab. 132, del I I ) .

36 % respektive 46 % av kvinnorna i åldersgrupperna 21—24 och 25—29 år har varit föremål för åtgärd av barnavårdsnämnd, en andel som avtar med stigande ålder (tab. 133, del I I ) .

Sammanfattning

Mån. Av samtliga män som är föremål för undersökning eller åtgärd enligt nykterhetsvårdslagen har 91 % vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri, rattonykterhet eller rattfylleri. 38 % har omhändertagits 1—5 gånger (tillfällighetsfyllerister), 33 % 6—20 gånger (återfallsfyllerister) och 20 % 21 eller flera gånger (vanefyllerister). Nära tre fjärdedelar av den grupp som är före-

275 mål för eftervårdande övervakning har omhändertagits 11 eller flera gånger. Hälften av männen är återfallsfyllerister eller vanefyllerister redan i åldersgruppen 30—34 år. Andelen ej fyllerister är anmärkningsvärt nog störst i storstädernas klientel, där emellertid återfallsfylleristerna å andra sidan är starkast representerade. Bland de stora städerna h a r Göteborg den lägsta frekvensen ej fyllerister och den högsta ifråga om vanefyllerister. De gifta männen h a r lägre fyllerifrekvens än övriga civilståndsgrupper. Vanefylleristerna utgör en fjärdedel av de män som ej erhållit utbildning utöver folkskola eller motsvarande. Av gruppen som erhållit någon form av ytterligare utbildning utgör vanefylleristerna endast 14 %. Av de män som erhöll eller hade erhållit socialhjälp var en tredjedel vanefyllerister, medan av gruppen som ej erhållit sådan hjälp endast 13 % var vanefyllerister. Det framgår att medicinsk behandling och vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk h a r meddelats de olika fylleristgrupperna i stor omfattning. Av vanefylleristerna har endast drygt en femtedel ej erhållit sådan behandling eller vård. För tillfällighetsfylleristerna är motsvarande andel omkring hälften. Poliklinisk behandling av tjänsteläkare är den vanligaste behandlingsformen oavsett fyllerifrekvens. Den därnäst vanligaste behandlings/vårdformen är vård på mentalsjukhus. En femtedel av återfallsfylleristerna (6—20 förseelser) och en fjärdedel av vanefylleristerna har erhållit sådan vård. Ett starkt samband kan konstateras mellan fyllerifrekvens och socio-ekonomisk grupptillhörighet. Vanefylleristerna utgöres nästan helt av personer som kan rubriceras som arbetare med ma-

nuellt arbete eller anställda inom serviceyrken. Gruppen ej fyllerister innehåller 17 % tjänstemän. Tre fjärdedelar av de män som vid något tillfälle h a r omhändertagits för fylleri kan betecknas som aktuella fyllerister i den mening att de senast h a r omhändertagits under en aktuell tvåårsperiod. Anmärkningsvärt är att 84 % av de eftervårdade männen är aktuella fyllerister, vilka under relativt lång tid varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder, innefattande särskilt anstaltsvård. Nykterhetsnämndernas manliga klientel utgöres sålunda till övervägande delen av ett aktuellt fylleristklientel. Undersökningens resultat när det gäller klientelets kriminalitet får i högre grad än den redovisade fyllerifrekvensen uppfattas som något för låga. Minst 41 % av samtliga män h a r blivit föremål för rättslig åtgärd med anledning av kriminellt beteende. Hälften av dessa h a r undergått frihetsstraff, medan den maximala påföljden för den andra hälften varit åtalseftergift, bötesstraff, varning, villkorlig dom eller straffriförklaring, vilka påföljder i undersökningen benämndes »bötesstraff». Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande åtgärd och utgör 53 % av de eftervårdade. En fjärdedel av dessa har avtjänat frihetsstraff. Andelen straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre, över 30 % av männen i åldern 21—29 år h a r ådömts frihetsstraff, oftare 2—5 frihetsstraff än ett sådant. Frihetsstraff för dessa unga män har förekommit oftare än vård på allmän vårdanstalt. Andelen straffade är störst i storstäderna (sammanlagt 49 %) och lägst i landskommunerna (30 % ) . Andelen frihetsstraffade är störst i storstadsklientelet. Bland storstäderna har Göteborg den högsta andelen straffade och Malmö den lägsta.

276 Andelen kriminellt belastade ökar kraftigt med ökande antal vårdperioder på allmän anstalt. En tredjedel av de flerperiodvårdade männen är frihetsstraffade. De kriminellt belastade männen har erhållit medicinsk behandling/vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i högre grad än de ostraffade. Den kriminella gruppen är i betydande utsträckning identisk med fylleristgruppen. Av tillfällighetsfylleristerna är minst 33 % kriminellt belastade, av återfallsfylleristerna minst 44 % och av vanefylleristerna minst 62 %. 38 % av vanefylleristerna är frihetsstraffade. Totalt är endast 18 % aktuellt kriminella, vilket innebär att den senaste kriminella handlingen begåtts under tvåårsperioden närmast före undersökningstillfället. Av de frihetsstraffade är dock denna andel inte mindre än 54 %. Det kan slutligen nämnas att 48 % av männen i åldern 21—24 år har varit föremål för barnavårdande åtgärd. 9 % av samma åldersgrupp har vårdats på ungdomsvårdsskola. Kvinnor. En väsentligt lägre andel fyllerister kan konstateras bland kvinnorna än bland männen. 66 % av kvinnorna (män 91 %) har vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. Andelen ökar mot mera ingripande åtgärd. Andelen vane- och återfallsfyllerister minskar bland kvinnorna — i motsats till männen — med stigande ålder. I det kvinnliga storstadsmaterialet utgöres en större del av fyllerister än i övriga kommuntyper. Praktiskt taget alla återfallsfyllerister, 7 % av samtliga kvinnor, bor i storstad. Bland storstäderna har Göteborg den högsta andelen vanefyllerister. Av de kvinnor som erhållit socialhjälp har tre fjärdedelar omhändertagits för fylleri. Motsvarande andel bland

dem som ej erhållit socialhjälp är drygt hälften. De kvinnliga fylleristerna har erhållit medicinsk behandling/vård i högre grad än de manliga. Inte mindre än 39 % (män 26 %) av vanefylleristerna liar vårdats på mentalsjukhus. Den förskjutning mot den socio-ekonomiska gruppen »7. Arbetare», som hos männen kunde iakttagas med ökande fyllerifrekvens, gäller hos kvinnorna gruppen »8. Anställda inom serviceyrken». Bland de kvinnliga vanefylleristerna har 10 % rubricerats som tjänstemän. Även flertalet av de kvinnliga fylleristerna är aktuella fyllerister. 72 % av tillfällighetsfylleristerna (män 76 % ) , 88 % av återfallsfylleristerna (män 93 %) och 97 % av vanefylleristerna (män 99 %) har senast omhändertagits 1963—1964. Även när det gäller kriminalitet är kvinnorna väsentligt mindre belastade än männen. 24 % (män 41 %) har blivit dömda vid minst ett tillfälle. 9 % (män 21 %) h a r ådömts frihetsstraff. Andelen straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre. De gifta kvinnorna är mindre kriminellt belastade än kvinnor i övriga civilstånd. Medan 21 % av männen som sammanbodde med två eller fler minderåriga barn var frihetsstraffade, gäller detta förhållande endast 2 % av motsvarande grupp kvinnor. Liksom de kvinnor som är vanefyllerister bor även flertalet frihetsstraffade kvinnor i storstad. Bland storstäderna har Göteborg den största andelen straffade. Sambandet mellan kriminalitet och tidigare anstaltsvård på allmän anstalt är starkare hos kvinnorna än hos männen. En fjärdedel av de anstaltsvårdade h a r avtjänat frihetsstraff, vilket endast gäller för 6 % av de ej anstaltsvårdade.

277 Inte mindre än 36 % av de frihetsstraffade kvinnorna (män 24 %) har vårdats på mentalsjukhus. Av kvinnliga återfallsfyllerister är 46 % (män 44 %) också straffade för annat brott än fylleri, vilket gäller för 68 % (män 62 %) av vanefylleristerna. Av de bötesstraffade kvinnorna är inte mindre än 47 % (män 35 %) aktuellt kriminella, medan kvinnorna totalt sett är mindre aktuellt kriminella än männen. Pågående undersökning

eller åtgärd

I detta avsnitt kommer några faktorer, som belyser nykterhetsnämndernas handläggning, att beröras. Dessa faktor e r berör närmast den formella lagtilllämpningen och därmed sammanhängande frågor. Det hade givetvis varit högst önskvärt att ingående studera den metodik som användes i det sociala behandlingsarbetet och resultaten av denna. Detta hade emellertid förutsatt ingående specialundersökningar, vilka det inte varit möjligt att genomföra inom utredningens ram. De faktorer som i det följande presenteras torde dock ge vissa perspektiv på denna problematik.

Anmälare

Nykterhetsvårdslagen innehåller mera detaljerade regler om anmälningsförfarandet än någon av våra övriga sociala lagar. I 10 § Nvl stadgas att polis- och åklagarmyndighet, som erhåller kännedom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, ofördröjligen skall göra anmälan härom till nykterhetsnämnd. Läkare, som i sin verksamhet får kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall göra anmälan till

nykterhetsnämnd, såvida personen ifråga ej genom läkarens försorg blir föremål för behandling eller läkaren finner att åtgärd av nykterhetsnämnd av annat skäl ej bör ifrågakomma. När nykterhetsnämnd genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall nämnden enligt 12 § Nvl skyndsamt låta verkställa undersökning. Det bör vidare observeras att nämnden äger kalla den som är föremål för undersökning att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt ombud för nämnden. Nämnden har, om personen ifråga ej inställer sig, möjlighet att påkalla polishandräckning för hans hämtande. Detta sätt att aktualisera ett ärende hos ett socialt behandlingsorgan ter sig ur behandlingssynpunkt diskutabelt. Det strider sålunda mot de grundläggande principerna för modern socialvårdsmetodik att klienten kallas till en undersökning eller behandling, för vilken han ytterst sällan själv är motiverad. Mot denna bakgrund h a r det varit av intresse att studera h u r ärendena vid nykterhetsnämnderna i praktiken aktualiserats. Män. Med anmälare avses i tabell 9.86 den person eller institution som ursprungligen aktualiserade det enskilda ärendet hos nykterhetsnämnden. De män som spontant eller till synes spontant sökt kontakt med nykterhetsnämnd har i tabellen benämnts »självanmälda». Graden av frivillighet kan givetvis diskuteras även i många av dessa fall. Inte sällan förhåller det sig i dessa ärenden så att hustrun, annan närstående eller arbetsgivare mer eller mindre ställt ultimatum till alkoholmissbrukaren. Frivilligheten är således ofta fiktiv. Det framkommer i tabellen att nära två tredjedelar av samtliga män anmälts av polismyndighet, åklagare eller dom-

278 Tabell 9.86. Anmälare

i % — åtgärdens art.

Män

Åtgärdens a r t Anmälare

Polismyndighet, åklagare eller domstol Länsnykterhetsnämnd . . Privatpraktiserande läHustru, annan anhörig eller sammanboende.. Tjänsteläkare eller annan befattningshavare vid sjukhus eller sjukvård Barnavårdsnämnd Granne eller hyresvärd . Annan person eller institution Självanmäld Uppgift saknas

Undersökning

80 2

Frivillig Förebyg- Eftervårdande förbindel- gande övervak- övervakse ning ning

50 1

62 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

11 2

Samtliga

63 1

2 8

6 1

8 12

12 3

6 2 3

2 65

8 7

(100)

stol. Den dominerande anledningen härtill är begångna eller avdömda fylleriförseelser, men även a n d r a alkoholbetingade brott anmäles ofta till nykterh e t s n ä m n d e r n a . Andelen anmälningar av denna art är vid pågående undersökning inte m i n d r e än 80 % . Tidigare h a r påvisats att 88 % av männen, som är aktuella för undersökning, också omhändertagits för fylleri de senaste två åren. Flertalet anmälningar till nykt e r h e t s n ä m n d e r n a är alltså betingade av fylleri eller andra alkoholbetingade brott, vilka rutinanmäles till nykterhetsnämnderna.

Undersökning utan åtgärd 23-årig ogift bilförsäljare h a r kallats till n ä m n d e n s expedition med anledning av r a p port om fylleriförseelse. Enligt rapporten h a de några personer kallat på polis. Ref. hade setts vid sin bil och gått till bostaden d ä r polismannen anträffade honom. Ref. ä r vid besöket mycket irriterad och nervös pga a t t polisen skickat en rapport om h ä n delsen till n y k t e r h e t s n ä m n d e n . Ref. hade vid det aktuella tillfället varit på en firma-

fest. Eftersom h a n hade varit något påverkad av sprit hade ett p a r k a m r a t e r till honom tagit hans bil och kört honom h e m . När han kom in i sin lägenhet kom h a n plötsligt ihåg nycklarna, som h a n glömt kvar i bilen. När h a n sedan skulle h ä m ta nycklarna, observerades h a n av ett p a r personer, som larmade polisen och som trodde a t t h a n hade för avsikt a t t köra bil. Ref. omtalar vid inställelsen på expeditionen a t t h a n arbetar inom bilbranschen och att h a n måste vara ytterst försiktig vad spriten beträffar. Nu ä r h a n rädd a t t han kommer a t t mista sitt körkort och h a n vill helst a t t polisrapporten rivs sönder och att h a n s n a m n strykes överallt. Ref. informeras grundligt om n ä m n d e n s verksamhet och behandlingen av alkoholmissbrukare. Försök göres a t t diskutera detta ämne med ref. som dock ä r mest upptagen av a t t h a n s goda rykte och fläckfria n a m n nu blivit prickat. Ref. tycks uppleva situationen så att hela h a n s framtid n u ä r i gungning. Till slut säger h a n att h a n t y v ä r r inte h a r mera tid att ägna åt detta samtal. Ärendet avskrives utan åtgärd. Undersökning utan åtgärd 21-årig gift man, kontorist som anhållits för fylleri. Vid besöket på expeditionen uppger h a n a t t h a n numera återvänt till

279 sin hemstad efter det att han fullgjort sin militärtjänstgöring. Om sig själv berättar han att han gått i folkskola samt ett år i läroverk. Slutade pga skolleda, vilket han nu ångrar. Har funderat på att läsa vidare på kvällarna och tänker sätta i gång till hösten. Hustrun är f. n. hemmafru, är sjuksköterska och funderar väl på att ägna sig åt yrkesarbete längre fram. Makarna har en son som är ett år. Ref. innehar körkort. Har ingen tidigare känd anmärkning. Ref. uppger beträffande bakgrunden till fylleriomhändertagandet att han varit tillsammans med några kamrater och att man ämnade gå in på en servering för att äta. Ref. kom därvid i dispyt med den uniformsklädda ordningsvakten. Det var intet bråk i egentlig mening. Han hade kallat ordningsvakten för »typ» och fick därför följa med till polisen. Ref. erkänner att han innan besöket på serveringen tillsammans med en »lumparkompis» druckit ur en tredjedels liter starksprit. Han kände inte själv att han var berusad, men är lättretad i spritpåverkat tillstånd. Han anser att han inte har några alkoholproblem. Det blir alkohol rätt sällan, aldrig under veckorna. Eftersom han är gift och har ett barn har han inte råd, »måste tänka på familjen». Under värnplikten blev det alkohol ett par tre gånger. »Att den här olyckliga händelsen skulle inträffa hade jag inte räknat med». Ärendet avskrives utan åtgärd. 15 % av männen har anmälts av hustru, samboende eller annan anhörig. Denna andel är vid pågående undersökning 8 %. De hustruanmälda ökar till 2 1 — 24 % vid olika former av pågående åtgärd.

Undersökning som resulterat i frivillig förbindelse enl. Ib § 50-årig snickare med 3 barn i äktenskapet av vilka den yngsta, 15 år, bor i hemmet har blivit aktuell hos nykterhetsnämnden genom att han anmälts av sin hustru för spritmissbruk. Vid besöket på nämnden meddelar hustrun att missbruket har pågått en längre tid och mannen har under de två senaste veckorna före besöket druckit oavbrutet. Hustrun uppger sig vara

rädd för maken vilken hon anser vara i behov av vård. Hon vill att maken under inga omständigheter skall få veta att hon kontaktat nämnden. Han skulle då med stor säkerhet våldföra sig på henne. Han har tidigare gjort det och även uttalat allvarliga hotelser. Mannen, som kallats till nämnden, är vid besöket på expeditionen nykter och ordnad. Uppger att han ej anser sig ha några alkoholproblem. Den anmälan som föreligger emot honom skall vara helt felaktig. Beträffande sitt förhållande till familjen vill han beteckna detta som gott. Han har ibland vissa meningsskiljaktigheter med hustrun men de kommer i stort väl överens. Han innehar arbete vid A:sons snickerifirma, uppger sig trivas väl på arbetsplatsen samt har god kontakt med förmän och kamrater. Mannen uppger sig ha regelbunden kontakt med en privatpraktiserande läkare, dr Ekholm. Han besöker denne en gång per månad. Man har då endast samtal — ingen medioinering. Han önskar därför ej påbörja någon antabusbehandling. Han ämnar fortsätta kontakten med dr. Ekholm. Återbesök hos nämnden avtalas tre veckor senare. Under tiden skall nämnden ta kontakt med hustrun och dr Ekholm. Denne uppger på förfrågan att något förnyat besök ej är avtalat och troligtvis kommer inte mannen tillbaka. Han uppges ej vara pålitlig i sina uppgifter. Även vid sitt andra besök på nämndens expedition var mannen nykter och ordnad. Han medger, att han ej varit hos dr Ekholm men han skall dit om en vecka. Det är inte tal om antabus eller liknande. Mannen förklarar sig efter samtal villig att upprätthålla frivillig förbindelse med nämnden. Han vill sköta kontakten genom besök på byrån. Tid för nytt besök om tre veckor. Mannen, som två år tidigare varit föremål för undersökning och under nio månader upprätthållit frivillig förbindelse med nykterhetsnämnden är åter villig att upprätthålla dylik förbindelse, vilket även beslutats av nämnden. Trots att det, enligt vad som påvisats tidigare i detta kapitel, i mycket hög grad förekommer att nykterhetsvårdens klientel är och varit föremål för medicinsk/psykiatrisk behandling och vård,

280 är endast totalt 4 % av nämndernas konen gifta och bosatta på annan ort. En klienter anmälda av tjänsteläkare eller syster är lärare och den äldre brodern civilannan företrädare för allmän sjukvård. ekonom. Föräldrarna har stora förväntningar på ref. som studerat vid högskolan unAnmälan från privatpraktiserande läka- der ett år. Han är frikallad från militärre förekommer praktiskt taget ej. Även tjänst. Har studiesvårigheter, ganska odisom läkarnas anmälningsskyldighet i och ciplinerad i sin utbildningsplanering. Hopför sig kan diskuteras, ger dock dessa pat från ämne till ämne utan att uppnå något positivt resultat. Tycker egentligen bäst siffror belägg för slutsatsen att samar- om att teckna och måla. Har haft vissa bete i det direkta vård- och behand- uppdrag inom reklambranschen. Alkoholdelingsarbetet mellan medicinsk expertis but för fyra år sedan. Till en början måttlig och nykterhetsnämndernas personal alkoholkonsumtion, som ökade för omkring 3/4 år sedan. Företrädesvis öl och vin. inte förekommer i någon högre grad. Under det senaste året dagligen konsumtion Gruppen självanmälda män utgör 7 % och den sista tiden 2 flaskor vin och ett av totalantalet. Av undersökningsfallen par starköl per dag. Han dricker mer eller är denna andel endast 1 %, vilket alltså mindre medvetet i syfte att berusa sig. Han dricker ibland tillsammans med ett par torde innebära att ungefär en av 100 kamrater men även ensam. Går ensam på anmälningar orsakas av hänvändelse något litet ställe där han utan att äta kan från den individ, som själv påkallar dricka vin och starköl. Han har märkt att han numera inte kan stoppa alkoholkonhjälp för sina alkoholproblem. sumtionen. Ej känd hos nykterhetsnämnd. Av gruppen som är föremål för friVid första besöket på byrån var han mavillig förbindelse utgöres endast 12 % ger, gråblek, deprimerad. Modsfrisyr. Han av självanmälda. Trots att denna form ville diskutera sitt alkoholproblem, som av hjälpåtgärd förutsätter frivillig med- för honom tedde sig som symtom på inre konflikter. Det inleddes omedelbart en samverkan från den enskilde alkoholmiss- talsbehandling (9 samtal under 2 mån) brukarens sida är det symtomatiskt för samt psykolog- och läkarkontakt. Någon hjälpåtgärdernas mer eller mindre fik- medikamentell behandling har inte förekommit. Vid behandlingskonferenser har tiva frivillighet att inte mindre än 50 % hans förhållanden och utveckling genomav dem som är föremål för denna frivil- gåtts och behandlingsprogram uppdragits. liga hjälpåtgärd är anmälda av polis- Han har fullföljt samtalsbehandlingen väl. Studierna har återupptagits. Alkoholkonmyndighet och 8 % av annan person eller institution. De nämnda siffrorna sumtionen är för närvarande under kontroll. Sedan behandlingen börjat har han kan sägas vara en viss mätare på hur inte druckit vin; dock öl en kväll och då vårdorganet och dess verksamhet upp- måttligt. fattas av den enskilde alkoholmissbrukaren. Andelen polisanmälda avtar med stiTvå tredjedelar av de klienter som är gande ålder, medan frekvensen anmälda aktuella för vård vid rådgivningsbyrå på annat sätt i motsvarande utsträckeller hos läkare är självanmälda, vilket ning ökar (tab. 134, del I I ) . Andelen anär den högsta andelen för samtliga ären- mälda av hustru eller annan anhörig utdetyper. gör omkring en femtedel av de äldre Ärende vid rådgivningsbyrå 22-årig ogift studerande vid högskola uppsökte byrån efter att läst om verksamheten i en tidningsartikel. Yngst av tre. Fadern inköpschef med förhållandevis hög årsinkomst. Modern kassörska. De två äldre sys-

åldersgrupperna. Andelen polisanmälda är högst i Stockholm och Göteborg (66 %) och lägst i landskommun (51 %) (tab. 135, del I I ) . Däremot är 26 % av männen i landskommunerna anmälda av hustru eller annan anhörig, en andel som ut-

281 gör 12 % av männen i storstäderna. Det kan vidare nämnas att 28 % av de gifta männen är anmälda av hustru eller annan anhörig. Vidare kan noteras att något mindre än hälften av de män som sammanbor med minderåriga barn h a r anmälts av polis, åklagare eller domstol medan 27 % har anmälts av hustru eller annan anhörig. Kvinnor. Kvinnorna är i betydligt lägre utsträckning än männen rutinanmälda av polismyndighet, åklagare eller domstol (tab. 9.87). 44 % av kvinnorna (män 63 %) bar anmälts på detta sätt. Bland kvinnorna finns också, såsom tidigare påvisats, ett lägre inslag fyllerister än bland männen. Förhållandet mellan andelen fyllerister och andelen polisanmälda visar sig vara ungefär detsamma för båda könen. Nära två tredjedelar av andelen kvinnor av gruppen som är föremål för undersökning h a r anmälts av polismyndig-

het, vilken andel överensstämmer med andelen fyllerister i denna grupp (tab. 9.69). Medan endast 8 % av männen anmälts av annan person eller institution har inte mindre än 17 % av kvinnorna anmälts på detta sätt. Tyvärr saknas differentierade uppgifter om dessa anmälare. Det finns dock anledning förmoda att det förhållandet att alkoholmissbruk hos kvinnor betraktas som mindre socialt acceptabelt än alkoholmissbruk hos män utgör en delförklaring till den stora andelen anmälningar av denna karaktär. Andelen anmälda av granne eller hyre::värd är också högre än hos männen. Liksom bland männen avtar andelen polisanmälda med stigande ålder (tab. 136, del II), och denna andel är högst i storstäderna (tab. 137, del I I ) . Andelen anmälda av make eller annan anhörig sjunker liksom hos männen mot större kommuntyp.

Tabell 9.87. Anmälare i % — åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Anmälare

Polismyndighet, åklagare eller domstol Länsnykterhetsnämnd . . Privatpraktiserande läkare Make, annan anhörig eller sammanboende Tjänsteläkare eller annan befattningshavare vid sjukhus eller sjukvård Barnavårdsnämnd Granne eller hyresvärd. . Annan person eller institution Självanmäld Uppgift saknas

Undersökning

65 2

Förebyg- EftervårFrivillig gande dande förbindelövervak- övervakse ning ning

28 1

40 5

2 16

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

44 3

5 2 6

1 2 4

9 2 9

6 4 6

17 9

21 2 1

24 2

8 53

17 6

(100)

(100)

282 Ärende

vid

rådgivningsbyrå

45-årig, gift fru uppsökte b y r å n på a n m o dan av läkare. Född och uppvuxen i Värmland. Har sedan hon gifte sig vid 20-års ålder huvudsakligen skött hemmet. Maken tjänsteman med höga inkomster. Makarna h a r en vuxen dotter som ä r gift. Mannen sköter ekonomin. Hustrun får tillräckligt med pengar till hushållet. Tidigare var m a k a r n a utåtriktade med många vänner. Under senare år tilltagande isolering. Förhållandet mellan m a k a r n a framställs som kyligt. Hustrun deprimerad och håglös. Alkoholsvårigheter sedan 4 år t i l l b a k a ; enligt uppgift från h u s t r u n i anledning av äktenskapstrassel. Tidigare vårdad på m e n t a l s j u k h u s samt gått på behandling hos privatpraktiserande läkare. Dricker 1—2 helflaskor vin per dag. Är i klimakteriet och h a r ångest, oro, och k ä n n e r sig nervös. Ej känd hos nykterhetsnämnden. Vid första besöket på b y r å n spänd, t r e morös och blödig. Det ordinerades vitaminer och sedativa några dagar framåt. Samtidigt upptogs samtalsbehandling. Båda m a k a r n a h a r sedermera besökt byrån, h u s t r u n flera gånger hos socialarbetare men även hos läkare. Hon h a r visat sig intresserad av behandling. Förhållandet mellan makarna, och skamkänslan över hennes alkoholproblem h a r penetrerats. Mak e n s tveksamhet inför möjligheterna att behandlingen skall ge något resultat h a r även diskuterats. Samtalskontakten fortsätter och efter 10 besök hos socialarbetare visar h u s t r u n en öppnare attityd, verkar piggare och gladare. Hennes isolering från omvärlden h a r förändrats så att hon åter vågar träffa gamla vänner.

Handläggningens kontinuitet

Ur behandlingssynpunkt anses det angeläget att så få olika tjänstemän/förtroendemän som möjligt direkt h a n d h a r kontakten med en klient vid handläggning av ett ärende. Principiellt bör en och samma tjänsteman/förtroendeman alltså handha huvudansvaret för det enskilda behandlingsärendet och helt svar a för den personliga kontakten med klienten. Detta kan främst motiveras

med att en utgångspunkt för att en framgångsrik behandlingsmetodik skall kunna tillämpas är att en relativt djupgående personlig relation tillskapas mellan socialarbetare och klient. Självfallet utesluter detta sätt att arbeta inte att olika former av lagarbete kring klientens problem kan och ofta bör komma till stånd eller att kanske olika experter kan konsulteras när det gäller speciella frågor. Mot denna bakgrund torde således förutsättningar för ett framgångsrikt behandlingsarbete ofta saknas, om flera socialarbetare avlöser varandra vid handläggningen av ett nykterhetsvårdsärende. Vissa kurativa behandlingsinsatser kan visserligen genomföras även under sådana förhållanden, men klientens p r i m ä r a problem torde ej kunna påverkas lika effektivt. Män. Ärendena beträffande 62 % av samtliga män har handlagts av en person, 21 % h a r handlagts av två personer och 16 % av tre eller flera (tab. 9.88). 6 % av samtliga ärenden har handlagts av fem eller flera tjänstemän. Mera ingripande åtgärder har i högre grad än undersökningar och frivilliga förbindelser handlagts med ombyte av nykterhetsvårdare. Även om dessa ärenden oftast pågått under längre tid än t. ex. undersökningarna, är det anmärkningsvärt att över en femtedel av de eftervårdande övervakningarna var för sig har handlagts av fem eller flera personer, vilka alltså avlöst varandra som övervakare. Det är uppenbart att övervakningar som handlägges på så sätt inte har något mera än möjligen en kontrollerande funktion. Ett mycket starkt samband kan konstateras mellan flera handläggare och ökad tätortskaraktär hos kommuntyp (tab. 9.89). I inte mindre än en femtedel av de ärenden som handlades i storstäderna har således fyra eller fle-

283 Tabell 9.88. Handläggningens

kontinuitet

i % — åtgärdens art. Män

Åtgärdens art Det aktuella ärendet har handlagts av

Undersökning

1 person 2 personer 1 3 » 4 »> 5 eller flera personer 1 . . . Uppgift saknas 1

Frivillig Förebyg- Eftervårdande förbindel- gande övervak- övervakse ning ning

81 13 3 1 1 1

60 29 9

100 Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

40 21 9 6 22 2

71 16 9

47 28 10 7 8

2 2

62 21 7 3 6 1

(100)

100 På grund av personalbyte, semester och dylikt.

ra olika handläggare förekommit, vilken andel i övriga kommuntyper är endast 3, 4 resp. 1 %. Hög frekvens av ombyte på tjänstemän är således ett stort problem för storstädernas nykterhetsnämnder. Det kan nämnas att inte mindre än 26 % av stockholmsärendena hade handlagts av fyra eller flera tjänstemän; motsvarande andel för Göteborg var 10 % och för Malmö 12 %. Stockholm intar härvid en särställning.

Tabell 9.89. Handläggningens

Kvinnor. Ärenden rörande kvinnor har i ännu högre grad än beträffande män handlagts av flera än en tjänsteman. Endast hälften av samtliga ärenden (män 62 %) h a r handlagts av en tjänsteman (tab. 9.90). Inte mindre än 1 3 % av samtliga ärenden (män 6 %) har handlagts av fem eller flera personer. Liksom för männen gäller att mera ingripande åtgärder h a r handlagts av fler olika tjänstemän än undersökning-

kontinuitet

i % — boendeort.

Män

Boendeort Det aktuella ärendet har handlagts av

1 person 2 personer 1 3 i 4 »> 5 eller flera personer 1 Uppgift saknas Absoluta tal

Andra städer med över 50 000 inv.

Övriga städer och köpingar

50 21 9 7 12 1

71 21 4 1 2 1

66 23 6 1 3 1

75 18 5 1 1

(100)

660 Storstäder

2 På grund av personalbyte, semester och dylikt. Stockholm, Göteborg och Malmö.

Landskommuner

Uppgift saknas

Samtliga

82 6

62 21 7 3 6 1

284 Tabell 9.90. Handläggningens

kontinuitet

i % — åtgärdens art.

Kviimor

Åtgärdens art Det aktuella ärendet har handlagts av

1 person 2 personer 1 3 »> 4

i

5 eller flera personer 1 Uppgift saknas 1

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Undersökning

Frivillig förbindelse

Förebyggande övervakning

Eftervårdande övervakning

76 16 2 1 1 4

56 23 10 5 6

31 25 16 6 22

29 25 13 4 29

69 12 12 7

50 22 10 4 13 1

(100)

(100)

100 Samtliga

På grund av personalbyte, semester och dylikt.

arna, som har kortare handläggningstid. 28 % av de förebyggande övervakningarna (män 15 %) har handlagts av fyra eller flera än fyra olika handläggare. Sambandet mellan ökad .tätortsgrad och flera handläggare är starkare än hos männen, enligt vad som framgår vid jämförelse mellan tabell 9.91 och

Tabell 9.91. Handläggningens

9.89. 25 % av kvinnoärendena (män 19 %) i storstäderna har handlagts av fyra eller flera tjänstemän, en företeelse som praktiskt taget ej finns i andra kommuntyper. Inte mindre än en tredjedel av stockholmsärendena (män 26 %) hade handlagts av fyra eller flera tjänstemän, vilken andel för Göteborg endast var 6 % (män 10 %)

kontinuitet

i % — boendeort.

Kvinnor

Boendeort Det aktuella ärendet har handlagts av

1 person 2 personer 1 3 » 4 » 5 eller flera personer 1 Uppgift saknas Absoluta tal 1 2

Andra städer med över 50 000 inv.

övriga städer och köpingar

Landskommuner

39 20 14 6 19 2

64 29 6 1

72 21 6

66 Storstäder

2 Uppgift saknas

Samtliga

74 23 3

50 22 11 4 12 1

(100)

(100)

1 På grund av personalbyte, semester och dylikt. Stockholm, Göteborg och Malmö.

285 och för Malmö 10 % (män 12 % ) . Stockholm intar sålunda även beträffande kvinnorna en särställning.

Vidtagna hjälpåtgärder

Det är självfallet förenat med i det närmaste oöverkomliga svårigheter att vid en undersökning av denna typ objektivt mäta de behandlingsinsatser som förekommit i de enskilda ärendena och resultaten av dessa. Samtidigt är emellertid detta en ytterligt central frågeställning. Samhället ingriper årligen enligt Nvl mot 10 000-tals människor i landet mot bakgrund av att de »missbrukar alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan». Lagstiftningen rekommenderar främst förebyggande hjälpåtgärder för missbrukets behandling. Exemplifiering av sådana åtgärder återfinns i 14 § Nvl. Mån. Med utgångspunkt från hjälp åtgärderna i 14 § ställdes i formuläret en fråga om i vilken omfattning hjälpåtgärder vidtagits eller inletts i ärenden av olika typ, varvid enligt Nvl:s intentioner förutsattes att dessa hjälpåtgärder kunde vidtagas oavsett ärendets art, om hlott alkoholmissbruk enligt 1 § förelåg. Det bör observeras att flera olika hjälpåtgärder ofta förekommit avseende en och samma person, varför procenttalens summa blir större än 100 %. Av samtliga män h a r i samband med det aktuella ärendet 41 % ej varit föremål för någon av de uppräknade hjälpåtgärderna (tab. 9.92). Denna andel hör dock bedömas mot bakgrund av att nykterhetsvårdslagein ej ä r tillämplig beträffande samtliga undersökningsärenden samt att en ej obetydlig del av de aktuella ärendena aktualiserats i samband med eller omedelbart före enkätundersökningens genomförande. Det framgår också att andelen män som ej

varit föremål för hjälpåtgärd är störst (75 %) vid pågående undersökning och sjunker mot mera ingripande åtgärd och vid eftervårdande övervakning. I det senare fallet är andelen 13 %. Den vanligaste hjälpåtgärden är öppen medicinsk behandling eller läkarkonsultation förmedlad av nämnden, vilken åtgärd förekommit eller inletts i drygt en tredjedel av samtliga ärenden. Särskilt kan observeras att denna andel utgör över hälften av de män som är föremål för frivillig förbindelse, men andelen är också stor vid mera ingripande åtgärd. Den därnäst vanligaste »hjälpåtgärden» är att klienten enligt 14 § 2 mom. avstängts från inköp av alkoholhaltiga drycker. I nära en tredjedel av samtliga ärenden har nykterhetsnämnd medverkat till sådan åtgärd. Av de eftervårdade h a r nära två tredjedelar avstängts. Självfallet kan det ifrågasättas om denna åtgärd är att betrakta som en hjälpåtgärd jämförbar med de övriga. I många ärenden ä r den emellertid den enda »hjälpåtgärd» som vidtagits. Frekvensen av övriga hjälpåtgärder är väsenligt lägre. 14 % av samtliga män h a r erhållit hjälp till anställning, arbetsvård i någon form eller ombyte av verksamhet eller vistelseort. Denna andel utgör inte mindre än 36 % av de män som är föremål för eftervårdande åtgärd, varför det finns skäl att misstänka att förflyttningen från anstalten till hemorten ibland här har betraktats som sådan hjälpåtgärd. Hjälp till bostad, medverkan till medlemskap i nykterhetsförening, sluten medicinsk behandling och vård på enskild vårdanstalt h a r totalt sett endast förekommit i låg omfattning. Inte mindre än en fjärdedel av de eftervårdade h a r dock erhållit hjälp med bostadsanskaffning. Enligt vad som framgår av

286 Tabell 9.92. Vissa hjälpåtgärder

i % — åtgärdens

art.

Män

Åtgärdens art Hjälpåtgärder 1

Undersökning

Hjälp till anställning eller ombyte av verksamhet eller vistelseort. . . Hjälp till anskaffande av bostad Föranstaltande om att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas Medverkan till medlem skåp i nykterhetsförening eller annan organisation Öppen medicinsk behandling. Läkarkonsultation eller poliklinisk behandling hos läkare, förmedlad av nämnden Sluten medicinsk behandling. Sjukhusvård . . . . Vård på enskild vårdanstalt Gruppterapi eller gruppverksamhet Inga av ovannämnda hjälpåtgärder har vidtagits

Frivillig Förebyg- Eftervårdande förbindel- gande övervak- övervakse ning ning

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

Samtliga

100 Hjälpåtgärder som vidtagits eller inletts under pågående undersökning, åtgärd eller behandling. 2 För en och samma person kan gälla flera olika hjälpåtgärder, varför summan av procenttalen blir mera än 100.

t a b . 9.10 s a k n a d e t r o t s d e t t a e n fjärded e l av d e e f t e r v å r d a d e m ä n n e n fast b o stad vid undersökningstillfället. N y k t e r h e t s n ä m n d h a r m e d v e r k a t till m e d l e m s k a p i n y k t e r h e t s f ö r e n i n g eller annan organisation beträffande inte m i n d r e ä n 16 % av m ä n n e n s o m v a r f ö r e m å l för frivillig f ö r b i n d e l s e . Det ä r h ä r s a n n o l i k t att d e t a k t u e l l a m e d l e m s k a p e t ofta g ä l l e r n å g o n l ä n k o r g a n i s a tion. Frekvensen

hjälpåtgärder

visar

inga

anmärkningsvärda variationer med der och civilstånd.

ål-

B l a n d d e m ä n , s o m ej u n d e r å r e n 1954—1964 v å r d a t s p å a l l m ä n a n s t a l t , h a r n ä r a h ä l f t e n ej v a r i t f ö r e m å l f ö r hjälpåtgärd i s a m b a n d m e d det aktuella ä r e n d e t ( t a b . 138, d e l I I ) . 3 4 % a v dessa m ä n h a r dock erhållit m e d i c i n s k b e h a n d l i n g eller l ä k a r k o n s u l t a t i o n ; en f j ä r d e d e l h a r b l i v i t a v s t ä n g d a för i n k ö p av a l k o h o l h a l t i g a d r y c k e r . Hjälpåtgärder

förekommer

i

högre

287 grad bland dem som erhållit anstaltsvård. Den enperiodvårdade och den flerperiodvårdade grupp som h a r tidigare erfarenhet av anstaltsvård företer inbördes inga anmärkningsvärda skillnader när det gäller frekvens av vidtagna eller påbörjade hjälpåtgärder i det aktuella ärendet. Mera än hälften av männen är avstängda från inköp, en »hjälpåtgärd» som således är vanligast bland dem som erhållit anstaltsvård. Medicinsk behandling eller läkarkonsultation h a r även förekommit i något större utsträckning bland dessa grup-

per (39 respektive 43 %) än bland de ej anstaltsvårdade männen (34 % ) . Kvinnor. Det är vanligare att hjälpåtgärder vidtages i ärenden beträffande kvinnor än beträffande män. 30 % (män 41 %) h a r ej varit föremål för någon av de specificerade hjälpåtgärderna (tab. 9.93). Liksom hos männen är den vanligast förekommande hjälpåtgärden läkarkonsultation eller poliklinisk behandling av läkare efter förmedling av nykterhetsnämnd. Över hälften av kvinnorna (män 35 %) har blivit föremål för sådan åtgärd. Andelen överstiger

Tabell 9.93. Vissa hjälpåtgärder i % — åtgärdens art.

Kvinnor

Åtgärdens art Hjälpåtgärder 1

Undersökning

Hjälp till anställning eller ombyte av verksamhet

Förebyg- EftervårFrivillig dande gande förbindel- övervak- övervakse ning ning

100 Föranstaltande om att alkoholhaltiga drycker 6 Medverkan till medlemskap i nykterhetsförening eller annan orga-

Inga av ovannämnda hjälpåtgärder har vid2

1 Samtliga

2 Hjälp till anskaffande av

Öppen medicinsk behandling.Läkarkonsultation eller poliklinisk behandling hos läkare, förmedlad av nämnden Sluten medicinsk behandling. Sjukhusvård Vård på enskild vårdanstalt Gruppterapi eller grupp-

Behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare

5 Hjälpåtgärder som vidtagits eller inletts under pågående undersökning, åtgärd eller be-

» Fö/en och samma person kan gälla flera olika hjälpåtgärder, varför summan av procenttalen blir mera än 100.

288 60 % vid frivillig förbindelse och ökar mot mera ingripande åtgärd. För kvinnorna gäller således att det är relativt vanligt att medicinsk expertis anlitas av nykterhetsnämnderna i undersöknings- och speciellt i behandlingsarbetet. Föranstaltande om att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas förekommer anmärkningsvärt nog oftare hos kvinnorna (43 %) än hos männen (35 % ) . Andelen ökar — liksom hos männen — mot mera ingripande åtgärd. Bortsett från hjälp till bostad och sluten medicinsk behandling förekommer övriga hjälpåtgärder i lägre frekvens hos kvinnorna än hos männen, men skillnaderna är obetydliga. En tredjedel av de ej anstaltsvårdade kvinnorna (män 48 %) h a r ej varit föremål för hjälpåtgärd i det aktuella ärendet (tab. 139, del I I ) . En ökad insats av hjälpåtgärder kan konstateras hos de kvinnor som vårdats på anstalt, ett förhållande som kunde

observeras även hos männen. Inte mindre än 77 % av de kvinnor (män 43 %) som vårdats två eller flera perioder har t. ex. varit föremål för läkarkonsultation eller erhållit medicinsk behandling, vilken andel av de som ej vårdats på anstalt utgör 49 % (män 34 % ) . Tvångsåtgärdernas art Den officiella nykterhetsvårdsstatistiken redovisar vidtagna tvångsåtgärders fördelning efter indikationer enligt 15 § Nvl. Det är dock ej möjligt att med utgångspunkt från denna statistik bedöma i vilken omfattning en viss indikation åberopas utan att samtidigt en eller flera andra indikationer åberopas. I syfte att belysa denna frågeställning införskaffades vid undersökningens genomförande uppgifter härom. Mån. Det är vanligast att pliktförsummelser och/eller andra indikationer åberopats som grund för tvångsåtgärd (tab. 9.94).

Tabell 9.94. Senast tillämpad indikation enligt 15 § i % — åtgärdens art. Män Åtgärd ens art Indikation

Förebyggande övervakning 1

. E n b a r t farlig för annan (15§a) E n b a r t farlig för eget liv (15 §a) . . Farlig för annan -f farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan och/eller för eget liv + annan indikation E n b a r t parasitism (15 §c). . . Enbart hjälplöshet (15 §d). . . Enbart grovt störande levandssätt (15 §e) Enbart fylleriindikationen.... Enbart kringflackande Pliktförsummelse (15 §b) och/eller andra indikationer än farlighet i kombination Uppgift saknas Absoluta tal

Eftervårdande övervakning 2

Samtliga

8 1

3 7 30 3 29

8 3 15

5 5 24 2 28

23 2

30 1

J Övervakning enligt 15 § och övervakning efter anstånd med verkställighet av beslut om tvangsintagning. 2 Försökspermitterade och utskrivna från allmänna vårdanstalter.

289 Fylleriindikationen — som föreslogs slopad av 1956 års nykterhetsvårdsutredning — är enda specialindikation bakom inte m i n d r e än 28 % av de vidtagna tvångsåtgärderna, vilket kan betecknas som anmärkningsvärt. Som framgår a v tabellen h a r således inte m i n d r e än en fjärdedel av de eftervårdade männen tagits in på allmän anstalt på grundval endast av fylleriindikationen. Detta innebär att dessa .tvångsomhändertaganden formellt ej h a r grundats på någon egentlig vårdindikation, utan förutom hemfallenhetsindikationen endast på förutsättningen att klienten under den senaste tvåårsperioden befunnits skyldig till minst t r e fylleriförseelser eller därmed jämställda handlingar. Hjälplöshetsindikationen (15 § d) är den därnäst vanligast åberopade indikationen. En fjärdedel av tvångsåtgärderna h a r endast denna indikation som bakgrund.

Övervakning enl. 15 §, hjälplöshetsindikationen 45-årig frånskild byggnadsarbetare som med anledning av upprepade fylleriförseelser blivit föremål för undersökning. Han ä r vidare känd av nykterhetsnämnden, och h a r förut varit föremål för erinran 1952 och 1953 samt 1955. Undersökning enl Nvl h a r vidtagits åren 1961, 1962, 1963 och 1964. Han h a r under åren 1951—1964 ådragit sig 11 fylleriförseelser. Under å r 1965 har h a n gjort sig skyldig till 5 förseelser. Bostads- och arbetsförhållandena synes vara oordnade. H a r enligt egna uppgifter haft inkomst av arbete cirka 500 kronor för IV2 månad sedan. H a n logerar ä n h ä r och än där. Senast kända adress ä r Frälsningsarméns Hotell. På grund av h a n s oordnade bostadsförhållanden h a r någon ordentlig kontakt ej k u n n a t erhållas. Vid besök på byrån h a r h a n varit berusad. Uppenbart föreligger alkoholmissbruk och av tidigare handlingar i ärendet framgår a t t h a n periodvis i mycket allvarlig omfattning missb r u k a r spritdrycker. Nykterhetsvårdslagen 1 och 15 § synes tillämpliga. Hemfallenhet åt alkoholmissbruk styrkes genom de många 19—614779

fylleriförseelserna. Till följd av sitt alkoholmissbruk ä r h a n ur stånd att taga vård om sig själv. Nämnden beslöt övervakning j ä m l i k t 15 §. Av särskilt intresse är i vilken omfattning s. k. farlighet åberopats som grund för tvångsåtgärder. Det framgår att indikationen »farlig för a n n a n » åberopats som enda indikation i 3 % av samtliga tvångsåtgärdsfall, men i 8 % av de fall där anstaltsvård föregått övervakningen. E n b a r t indikationen »farlig för eget liv» tillämpas knappast i någon utsträckning, medan »farlig för annan» tillsammans med »farlig för eget liv» åberopas i 2 % av samtliga fall. Totalt sett h a r »farlighet» åberopats i vart tionde fall av tvångsåtgärd. I hälften av dessa fall h a r även annan indikation åberopats.

Övervakning enl. 15 §, farlighet 54-årig gift målare med två m. å. b a r n h a r a n m ä l t s till nämnden genom k r i m i n a l p o lisen, som omhändertagit honom som ifrågasatt farlig alkoholmissbrukare. Han h a r vid en misshandel 1953 tillfogats en allvarlig skallskada och därefter visat en dålig alkoholreaktion som alltmer synes ha försämrats under de senaste åren. Det h a r vidare framkommit, att h a n ända sedan 1956 praktiskt taget regelbundet druckit spritdrycker 3 ggr i veckan, varvid h a n nästan alltid varit påverkad, ibland starkt berusad med svåra skadeverkningar i hemmet som följd. I spritpåverkat tillstånd h a r h a n nämligen visat en påfallande svartsjuka och aggressivitet mot hustrun. När han blir spritpåverkad kominer h a n regelmässigt med grova beskyllningar och förolämpningar mot henne, ofta även i de två minderåriga flickornas närvaro, vars psykiska hälsa nog k a n antas ta viss skada av dessa upprepade händelser. Situationen hade n u blivit akut i s a m b a n d med a t t mannen gick sjukskriven för en armbågsskada och h a n hade under sjukskrivningstiden supit dagligen. Kvällen före polisens a n m ä l a n hade han varit starkt berusad och h u s t r u n fick barikadera sig i ett av lägenhetens r u m . När h a n fortsatte att hota och bråka nöd-

290 sakades hon att senare på natten tillkalla polis. Mannen får anses vara hemfallen åt alkoholmissbruk. Genom sitt u p p t r ä d a n de i hemmet i samband med alkoholmissbruk torde han få anses vara farlig för såväl h u s t r u n s som barnens psykiska hälsa. Då 15 § ansågs tillämplig beslöts övervakning.

Pliktförsummelse som enda indikation och/eller a n d r a indikationer i förening har åberopats i 30 % av samtliga fall. Dessa kombinationer förekommer oftare som grund för anstaltsvård (40 %) än för förebyggande övervakning.

Övervakning enl. 15 §, parasitism och grovt störande levnadssätt 32-årig ogift, elektriker h a r a n m ä l t s till nämnden av läkare vid m e n t a l s j u k h u s . Han h a r varit aktuell hos nykterhetsnämnden under åren 1957—1964. Åren 1960—1962 vistades han periodvis på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. Han utskrevs från sådan anstalt för två år sedan med ett års övervakning och h a r sedan dess ej varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Han bor hos sin moder, som är nervklen och vårdats härför på mentalsjukhus. Vid ett av henne gjort återbesök vid n ä m n d a sjukhus, hade hon beklagat sig över sonens alkoholvanor. Överläkaren anmälde förhållandet till nykterhetsnämnden. Vid verkställd undersökning h a r det framkommit, att han m i s s b r u k a r sprit periodvis. Han förtär då sprit upp till fyra dagar i sträck. Härunder uteblir han från sitt arbete, fullgör icke sina ekonomiska skyldigheter till sin moder samt uppträder bråkigt och besvärligt h e m m a . 15 § nykterhetsvårdslagen är tillämplig. Hans fortlöpande alkoholmissbruk styrker hemfallenheten och till följd av sitt missbruk ligger han sin moder till last samt för ett för henne störande levnadssätt. Nämnden fattade beslut om övervakning.

Den s. k. farlighetsindikationen är ej speciellt frekvent i någon åldersgrupp, vilket dock gäller för »hjälplöshetsindikationen», som åberopats som grund för åtgärd mot 27 % av männen i åldern 60—64 år men endast mot 3 % av

gruppen 21—24 år (tab. 140, del I I ) . Beträffande denna indikation finns alltså ett starkt samband med ålder, ett samband som ej föreligger vid andra indikationer. Det är inte ovanligt att tvångsåtgärdernas fördelning på de olika indikationerna enligt 15 § varierar i kommuner av olika storlek (tab. 9.95). Med reservation för ett p a r gruppers storlek framgår att farlighetsindikationen åberopats i väsentligt lägre utsträckning i storstäderna (6 %) än i övriga kommuntyper, där denna andel ökar med avtagande kommunstorlek till 15 % i både övriga städer och köpingar samt i landskommuner. Det synes osannolikt att detta förhållande i någon högre grad kan ha annan orsak än att nykterhetsnämnderna i mindre kommuner är mera benägna att tillämpa farlighetsindikationen än t. ex. storstadsnämnderna, där större personella och andra resurser och vidare större erfarenhet av nykterhetsvårdslagens tillämpning tydligen medför att denna indikation tillgripes endast undantagsvis. Det kan emellertid noteras att av de sex män i storstadsmaterialet, beträffande vilka farlighetsindikationen åberopats, inte mindre än fem bodde i Malmö. Även detta förhållande synes tyda på en skiftande praxis när det gäller nykterhetsvårdslagens tillämpning i h ä r avsett hänseende. Sannolikt påverkas praxis av den enskilda nykterhetsnämndens allmänna inställning till .nykterhetsvårdande åtgärder av tjänstemännens inställning och värderingar i dessa frågor och inte minst av den enskilda länsstyrelsens utgångspunkter vid handläggning av nykterhetsvårdsmål. Att fylleriindikationen tillämpas i väsentligt högre utsträckning i storstäder och i andra större städer än i mindre städer och landskommuner får

291 Tabell 9.95. Senast tillämpad

indikation

enligt 15 § i % — boendeort.

Män

Boendeort Andra övriga städer städer Storstäder med över och 50 000 köpingar inv.

Indikation

E n b a r t farlig för annan (15 §a) E n b a r t farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan + farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan och/eller för eget liv -f E n b a r t parasitism (15 §c) Enbart hjälplöshet (15 §d) E n b a r t grovt störande levnadssätt (15 §e) Enbart fylleriindikationen E n b a r t kringflackande Pliktförsummelse (15 §b) och/eller andra indikationer än fastighet i kombination Absoluta tal

3 Landskommuner

6 Samtliga

3 2

1 7

7 4 28

5 5 25

6 17

2 28

2 9 28

8 4 21

2 33

(100)

(100)

ses mot bakgrund av den högre fyllerifrekvensen i förstnämnda kommuntyper. Det kan nämnas att av de 29 personer, beträffande vilka farlighetsindikationen åberopats, 8 är ogifta, 15 gifta, 5 frånskilda och 1 änkling. Detta innebär att det är ungefär lika vanligt förekommande att dessa personer är ensamstående som att de är gifta. Ungefär hälften av de »farliga» männen sammanbodde med barn under 16 år. Det visar sig att den senast tillämpade indikationen med hänsyn till art ej varierar anmärkningsvärt med anstaltserfarenhet (tab. 141, del I I ) . Som exempel härpå kan nämnas att enbart hjälplöshetsindikationen tillämpas i ungefär en fjärdedel av ärendena oavsett om anstaltsvård förekommit eller ej under den senaste tioårsperioden. På likartat sätt förhåller det sig med fylleriindikationen. Man hade kunnat vänta sig att

båda dessa indikationer skulle vara avsevärt mera frekventa bland de som tidigare vårdats på allmän anstalt, än bland de män som ej erhållit anstaltsvård. Av de 29 män beträffande vilka farlighetsindikationen åberopats har 9 ej tidigare erhållit medicinsk behandling eller vård, medan de övriga erhållit olika former av sådan behandling eller vård. 11 har vårdats på mentalsjukhus. Ett starkt samband föreligger mellan hjälplöshetsindikationens tillämpning och förekomst av tidigare medicinsk/ psykiatrisk behandling. Enbart denna indikation har åberopats beträffande 73 män. 14 (19 %) av dessa har ej tidigare erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling, 40 (55 %) har erhållit poliklinisk behandling och ej mindre än 25 män (34 %) har vårdats på mentalsjukhus.

292 I tabell 142, del II belyses sambandet mellan indikation och fyllerifrekvens. Med reservation för att gruppen »ej fyllerister» är liten visar det sig att andelen »farliga» är högst i grupper med låg fyllerifrekvens och lägst bland vanefylleristerna. Ett motsvarande samband kan konstateras föreligga beträffande hjälplöshetsindikationen. Enbart denna indikation har åberopats för tvångsåtgärd mot 39 % av tillfällighetsfylleristerna men endast 8 % av vanefylleristerna. Förhållandet är det motsatta när det gäller fylleriindikationen. Denna h a r för vanefylleristerna åberopats som enda indikation för inte mindre än 55 %. Det kan nämnas att 16 av de 29 »farliga» alkoholmissbrukarna anmälts till nykterhetsnämnd av polismyndighet, åklagare eller domstol, 9 av hustru, annan anhörig eller sammanboende, 3 av annan person eller institution samt att 1 (»farlig för eget liv») är självanmäld. Det bör dock anmärkas, att även de fall som aktualiserats av polis ofta primärt är anmälda av hustru eller annan närstående, som ii en akut situation vänt < ^ sig direkt till polisen. Vidare kan nämnas att av 73 personer, beträffande vilka endast hjälplöshetsindikationen åberopats, 26 anmälts av polismyndighet eller motsvarande organ, 19 anmälts av hustru eller annan närstående person och 5 anmält sig själva. Denna fördelning får ses mot bakgrund av bestämmelsen i 21 § 1 mom. Nvl att »polismyndigheten må ock tillfälligt omhändertaga den beträffande vilken sannolika skäl föreligga för att han är hemfallen åt alkoholmissbruk och på grund av oförmåga att taga vård om sig själv är i trängande behov av omedelbar vård». Av de 78 män beträffande vilka enbart fylleriindikationen har åberopats,

har 69 (88 %) anmälts av polismyndighet eller motsvarande. Endast 4 män har anmälts av hustru eller annan närstående person. I 7 fall av 27 där återintagning på allmän vårdanstalt (enligt 55 § Nvl) förekommit ligger enbart fylleriindikationen till grund för det ursprungliga intagningsbeslutet. Som tidigare påvisats användes enbart fylleriindikationen som grund för 28 % av tvångsåtgärderna. Härtill kan alltså konstateras att det inte är ovanligt att beslut om i många fall långvariga frihetsberövanden grundas på enbart klientens fylleriomhändertaganden. Av samtliga 87 män som är föremål för övervakning efter vård på allmän anstalt har 25 (29 %) senast varit föremål för återintagning enligt 55 §, vilket alltså innebär att dessa män är underkastade intagningsförordnanden och/eller lydnadsföreskrifter i en följd under mera än två år. Sådan återintagning är vanligast i åldersgruppen 45— 49 år. Det framgår att vårdtidens längd för 72 % av männen understiger 4 månader, men att den för 3 % kan uppgå till mera än 6 månader (tab. 9.96). Vårdtiderna för de gifta männen är som regel kortare än för de ensamstående. Längre Tabell 9.96. Anstaltsvårdens

längd. Män

Vårdperiodens längd 1 (månader)

Samtliga 2

— 1 1— 2 2— 3 3— 4 4— 5 5— 6 6—12 1 2

Ant.

0/ /O

7 27 37 9 4 3

8 31 43 10 5 3

100 Senaste vårdperiod på allmän anstalt. Samtliga 87 män, som är föremål för eftervårdande övervakning.

293 vårdperioder förekommer oftare för män som saknar fast bostad i hemorten än för män som har fast bostad. De arbetsinstabila männen erhåller vidare längre vårdtider än de arbetsstabila. Något samband mellan anstaltsvårdens längd och tidigare anstaltserfarenhet kan däremot ej konstateras i materialet. I de fall där enbart fylleriindikationen ligger till grund för intagningsbeslutet tillämpas längre vårdtider än när andra indikationer åberopats. Slutligen kan nämnas att 91 % av männen efter den senaste vårdperioden på allmän anstalt återvände till tidigare vistelsekommun. 1 % återvände till grannkommun, medan 8 % efter försökspermissionstillfället flyttade till annan kommun, eller åtminstone vistades i annan kommun. Kvinnor. Fylleriindikationen tillämpas när det gäller kvinnorna i väsentligt lägre grad än när det gäller männen. Enbart denna indikation h a r tillämpats för åtgärd mot 8 % av kvinnorna (män

28 % ) , vilket självfallet får ses mot bakgrund av kvinnornas väsentligt lägre fyllerifrekvens (tab. 9.97). Hjälplöshetsindikationen dominerar istället som specialindikation, över hälften av dem har blivit föremål för tvångsåtgärd enbart på denna grund. Endast en kvinna har ansetts enbart farlig för annan. Att enbart farlighetsindikationen tillämpas förekommer således praktiskt taget ej när det gäller kvinnliga alkoholmissbrukare. Enbart hjälplöshetsindikationen är liksom beträffande männen mest frekvent i de högre åldersgrupperna, men i motsats till hos männen har redan i åldersgruppen 30—34 år 23 % blivit föremål för tvångsåtgärd enbart med åberopande av denna indikation (tab. 143, del I I ) . Det konstaterades beträffande männen att farlighetsindikationen åberopas i lägre grad i storstäderna än i a n d r a kommuntyper. Denna tendens är som framgår av tabell 9.98 ännu starkare

Tabell 9.97. Senast tillämpad indikation enligt 15 § i % — åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Indikation

Förebyggande övervakning 1

Eftervårdande övervakning 2

Samtliga

2 E n b a r t farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan + farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan och/eller för eget liv + E n b a r t hjälplöshet (15 §d) E n b a r t grovt störande levnadssätt (15 §e) Pliktförsummelse (15 §b) och/eller andra indikationer än farlighet i kombination

Absoluta tal 1

3 2 52 5 8

29 1

(100)

2 2 54 6 6

4 45

Övervakning enligt 15 § och övervakning efter anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning. 2 Försökspermitterade och utskrivna från allmänna vårdanstalter.

294 Tabell 9.98. Senast tillämpad

indikation

enligt 15 § i % — boendeort.

Kvinnor

Boendeort Indikation Storstäder E n b a r t farlig för annan (15 §a) E n b a r t farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan + farlig för eget liv (15 §a) Farlig för annan och/eller farlig för eget liv + annan indikation E n b a r t parasitism (15 §c) E n b a r t hjälplöshet (15 §d) E n b a r t grovt störande levnadssätt (15 §e) E n b a r t fylleriindikationen E n b a r t kringflackande Pliktförsummelse (15 §b) och/eller andra indikationer än farlighet i kombination

8 3 48 9 4

1 54 3 10

Absoluta tal

markerad bland kvinnorna, där det överhuvudtaget ej förekommit att farlighetsindikationen åberopats i storstadsgruppen. Hjälplöshetsindikationen h a r åberopats i väsentligt högre grad beträffande kvinnor som saknar bostad och/eller ej sammanbor med barn, än beträffande kvinnor som sammanbor med minderåriga barn. Indikationen »grovt störande levnadssätt» är den indikation som vanligast tillämpats beträffande kvinnor sammanboende med barn. De olika indikationerna är, liksom beträffande männen, ungefär lika frekventa oavsett om anstaltsvård förekommit eller ej (tab. 144, del I I ) . Enbart hjälplöshetsindikationen har åberopats beträffande 112 kvinnor. Endast 17 % h a r ej erhållit medicinsk behandling eller vård. 66 % h a r erhållit poliklinisk behandling och ej mindre än 37 % har vårdats på mentalsjukhus. Det samband som kunde konstateras hos männen mellan låg fyllerifrekvens och tillämpning av farlighets- respektive hjälplöshetsindikationerna, är svagare markerade hos kvinnorna (tab. 145, del I I ) . Enbart hjälplöshetsindika-

Samtliga

övriga kommuntyper

3 2 52 5 8

tionen tillämpas när det gäller kvinnorna lika ofta oavsett fyllerifrekvens. Det kan nämnas att 4 av totalt 7 kvinnor, beträffande vilka farlighetsindikationen har åberopats, har anmälts till nykterhetsnämnd av polis, åklagare eller domstol. Av de 185 »hjälplösa» kvinnorna har 38 (21 %) anmälts av polismyndighet eller motsvarande, 21 (11 %) av make eller annan närstående person, medan endast 5 (2,7 %) är självanmälda. 12 av 45 anstaltsvårdade kvinnor Tabell 9.99. Anstaltsvårdens Kvinnor Vårdperiodens längd 1 (månader) — 1 1— 2 2— 3 3— 4 4— 5 5— 6 6—12 Summa 1 2

längd.

Samtliga 2 Ant.

/o

2 11 15 13 1 2 1

5 24 33 29 2 5 2

(100)

Senaste vårdperiod på allmän anstalt. Samtliga 45 kvinnor, som är föremål för eftervårdande övervakning.

295 som sjunker till 13 % för gruppen som är föremål för eftervårdande övervakning. Den för denna åtgärdsgrupp mest frekventa »hjälpåtgärden» är avstängningsbeslut beträffande rätten att inköpa rusdrycker. Den totalt sett vanligaste hjälpåtgärden är öppen medicinsk behandling, som meddelats mer än en tredjedel av samtliga män. Inte mindre än hälften av de män som är föremål för frivillig Sammanfattning förbindelse har erhållit öppen medicinsk behandling under den pågående Män. Nära två tredjedelar av samtliga åtgärden, övriga hjälpåtgärder i 14 § män har anmälts till nykterhetsnämnd tillämpas i väsentligt lägre utsträckning. av polismyndighet, åklagare eller domFör de 285 män som vid undersökstol. Detta får ses mot bakgrunden av ningens genomförande var föremål för att det åligger polisen att till nämndertvångsåtgärder grundade sig dessa åtna anmäla varje omhändertagande för gärder i 28 % av fallen — förutom hemfylleri. fallenhet åt alkoholmissbruk — på en15 % av samtliga ärenden har aktuabart fylleriindikationen, vilket innebär liserats genom anmälan av hustru eller annan närstående person. Anmälan från att vederbörande under de två senaste läkare eller sjukvårdsinrättning h a r åren dömts för fylleri minst tre gånger. Denna s. k. specialindikation är mest gjorts i 4 % av ärendena. Endast en liten andel (7 %) av män- tillämpad såsom enda indikation. En fjärdedel av dem som vårdats på anstalt nen har anmält sig själv. Denna andel är har intagits enbart på denna grund. låg (12 %) även då det gäller de män Som enda indikation är hjälplöshetssom är föremål för frivillig förbindelse, indikationen den därnäst oftast åberotrots att denna åtgärd förutsätter medpade (24 % ; 27 % för män i åldern verkan från klientens sida. Även av des60—64 å r ) . sa sistnämnda har flertalet anmälts av Indikationen farlig för annan eller polismyndighet, vilket torde innebära för eget liv har totalt sett åberopats i att utgångsläget för en framgångsrik bevart tionde fall; i hälften av dessa i handling i många fall är ogynnsamt. En sjättedel av samtliga ärenden har kombination med annan indikation. Anhandlagts av tre eller flera olika perso- delen alkoholmissbrukare, som i nykterner, vilka alltså har avlöst varandra vid hetsvårdslagens mening betecknats som den väsentliga kontakten med klienten. farlig, är således till sin storlek relativt Andelen ärenden med tre eller flera begränsad. Såsom anmärkningsvärt konhandläggare ökar vid mera ingripande stateras att farlighetsindikationen anåtgärd. Mera än en femtedel av ärenden vänds i väsentligt lägre grad i storstäder än i andra kommuntyper. I de fall rörande eftervårdande övervakning har handlagts av fem eller flera olika perso- då enbart farlighets- respektive hjälpner. Dessa avbrott i handläggningens löshetsindikationen tillämpats är fyllerikontinuitet är vanligast i storstäderna. frekvensen ofta låg. Över hälften av de män beträffande I ca 40 % av samtliga ärenden har vilka endast hjälplöshetsindikationen inga hjälpåtgärder vidtagits, en andel

h a r senast återintagits enligt 55 § Nvl. Fylleriindikationen har åberopats i 2 av dessa fall som bakgrund för det ursprungliga intagningsbeslutet. Av tabell 9.99 framgår vid jämförelse med tabell 9.96 att kortare vårdtider oftare tillämpas vid vård av kvinnor än män. För 91 % (män 72 %) av kvinnorna understeg vårdtiden 4 månader.

296 har åberopats, h a r tidigare erhållit öppen medicinsk behandling, en tredjedel h a r vårdats på mentalsjukhus. Över hälften av gruppen vanefyllerister (flera än 20 fyllerier) h a r blivit föremål för tvångsåtgärd grundad enbart på fylleriindikationen. Av särskilt intresse är att fylleriindikationen inte sällan åberopas som sekundär indikation vid återintagning enligt 55 § Nvl på allmän vårdanstalt. I 7 av de 27 fall där återintagning förekommit låg enbart fylleriindikationen till grund för det ursprungliga intagningsbeslutet, vilket innebär att personer beträffande vilka denna indikation tillämpats inte sällan blir långvarigt tvångsomhändertagna för nykterhetsvård. 72 % av de eftervårdade männen har senast vårdats på allmän anstalt under upp till 4 månader. Vårdtiden har i 3 % av fallen varit längre än 6 månader. Ensamstående män och män som saknar fast bostad har längre vårdtider än gifta män med ordnade bostadsförhållanden. Kvinnor. Mindre än hälften (44 %) av samtliga kvinnor h a r blivit anmälda till nykterhetsnämnd av polismyndighet eller motsvarande (män 63 %) vilket får ses mot bakgrund av att kvinnorna h a r lägre fyllerifrekvens än männen. 17 % (män 8 %) av kvinnorna är anmälda av annan person eller institution. Inte m i n d r e än 27 % (män 16 %) av samtliga ärenden har handlagts av vardera tre eller flera personer. I högre grad än vad som gällde för männen är avbrott i behandlingens kontinuitet koncentrerade till storstädernas nykterhetsnämnder. Hjälpåtgärder vidtages oftare beträffande kvinnor än män. Över hälften av samtliga kvinnor (män 35 %) h a r i samband med det pågående ärendet blivit föremål för läkarkonsultation eller poliklinisk behandling av läkare. Den-

na andel ökar — liksom hos männen — mot mera ingripande åtgärd. Avstängningsbeslut meddelas något oftare för kvinnorna än för männen. Hjälplöshetsindikationen (män—fylleriindikationen) dominerar som specialindikation tillämpad utan kombination med annan indikation. Det senaste beslutet om tvångsåtgärd för mer än hälften av kvinnorna har grundats enbart på denna indikation. Enbart farlighetsindikationen åberopas praktiskt taget ej när det gäller kvinnliga alkoholmissbrukare och i obetydlig omfattning i kombination med annan indikation. Speciellt gäller detta — liksom för männen — i storstadsmaterialet, där farlighetsindikationen över huvud taget ej har åberopats beträffande kvinnor. 81 % av de 112 kvinnor beträffande vilka enbart hjälplöshetsindikationen h a r åberopats h a r tidigare erhållit medicinsk behandling eller vård åtminstone i någon form. Mer än en tredjedel av dessa kvinnor har vårdats på mentalsjukhus. 12 av 45 anstaltsvårdade kvinnor h a r senast intagits enligt 55 § Nvl. Fylleriindikationen har åberopats i två av dessa fall som sekundärindika tion för återintagningsbeslut. Kvinnornas vårdtider på allmän anstalt är i genomsnitt kortare än männens. För 91 % (män 72 %) av kvinnorna understeg vårdtiden 4 månader.

Sammanfattning

av kapitel 9

Undersökningsmaterialet utgöres av 660 män och 453 kvinnor, som den 23 november 1964 var föremål för undersökning eller åtgärd enligt nykterhetsvårdslagen eller erhöll medicinsk behandling vid landets nykterhetsnämnder. Materialet utgör V» sampel av 25 514 män och »/« sampel av 1690

297 kvinnor, som vid nämnda tidpunkt var aktuella vid landets nykterhetsnämnder. Urvalet skedde systematiskt med utgångspunkt från födelsedatum. Materialets sammansättning avviker från normalpopulationens med avseende på ålders- och civilståndsfördelning. För både män och kvinnor är medianåldern 42 år, medan den i en normalpopulation över 21 år är 46 år för män och 48 år för kvinnor. När det gäller civilstånd avviker materialet i påfallande hög grad från normalpopulationen. I civilståndshänseende ensamstående individer är sålunda kraftigt överrepresenterade bland både män och kvinnor. Dessa (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar) utgör inte mindre än 72 % av männen i materialet mot 30 % i normalpopulationen. Motsvarande andel av kvinnorna är 67 %, mot 33 % i normalpopulationen. Det är sju gånger vanligare att de manliga klienterna är frånskilda än normalpopulationen; bland de kvinnliga klienterna är det något vanligare. De nämnda avvikelserna från normalpopulationens civilståndsfördelning förstärks när det gäller personer som är föremål för mera ingripande åtgärder av nykterhetsnämnd. 83 % av männen (69 % av kvinnorna) som var föremål för övervakning efter vård på allmän vårdanstalt utgjordes av ensamstående personer. Andelen ensamstående är i de olika kommuntyperna störst bland de klienter som bor i storstäder (Stockholm, Göteborg och Malmö). Nära en fjärdedel av kvinnorna är mödrar och 13 % av männen är fäder till barn födda utom äktenskapet. Nykterhetsnämndernas klienter består sålunda till övervägande del av ensamstående individer, av vilka en stor del har upplösta äktenskap bakom sig. Det råder inget tvivel om att bakom detta förhållande mycket ofta döljer sig

personliga katastrofer eller misslyckanden. Delvis på grund av eller i samband med alkoholmissbruk drivs dessa människor från sin normala miljömässiga förankring till ett liv som inte sällan innebär personlig isolering under frånvaro av känslomässig kontakt med andra människor; ett förhållande som självfallet bör beaktas som en mycket central och vanligt förekommande utgångspunkt när det gäller att inleda en socialmedicinsk behandling av alkoholmissbruket. I och för sig borde det vara en självklarhet att ett formellt handlande enligt nykterhetsvårdslagens bestämmelser och målsättning, i syfte att »återföra» dessa människor till »ett nyktert liv» endast sällan kan leda till just detta resultat. Att över huvud taget via lagstiftning kräva ett »normaliserat» socialt beteende av människor som i den rådande situationen saknar elementära förutsättningar härför synes ytterst diskutabelt. Födelseorten för över hälften (män 62 % och kvinnor 54 %) av undersökningspopulationen h a r varit landskommun eller mindre stad eller köping. Vid undersökningens genomförande bodde emellertid endast 43 % av männen och 22 % av kvinnorna i kommuner representerande dessa kommuntyper. Undersökningsmaterialets koncentration till storstäderna illustreras av att 22 % av männen och 44 % av kvinnorna vid undersökningens genomförande bodde i Stockholm, som endast svarade för 11 % av totalbefolkningen i landet. Anmärkningsvärt är det starka inslaget av utlandsfödda personer. 11 % av männen och 9 % av kvinnorna är utlandsfödda, 8 % respektive 5 % är utländska medborgare. Skandinaver, huvudsakligen finländare, dominerar bland de utländska medborgarna. Det kan nämnas att bland männen i åldersgruppen 35—39 år är andelen utlandsfödda

298 (21 %) väsentligt större än andelen i Sverige storstadsfödda (16 % ) . Det framhålles numera allt oftare att alkoholmissbrukare inte sällan reagerar negativt på de åtgärder och behandlingsinsatser som erbjudes eller meddelas enligt nykterhetsvårdslagen. Det visade sig vid undersökningen att de utlandsfödda utgjorde 12 % av de män som var föremål för eftervårdande övervakning och alltså varit intagna för vård på allmän vårdanstalt. Många av dessa är födda och uppvuxna i miljö avvikande från svenska förhållanden och för dem torde den svenska nykterhetsvårdslagstiftningen framstå som främmande och svårbegriplig. När det gäller boendeort uppvisade klientelet som ovan omnämnts väsentliga avvikelser från normalbefolkningens fördelning på olika kommuntyper. 39 % av männen (kvinnor 63 %) bodde i någon av storstäderna Stockholm, Göteborg eller Malmö, som endast svarar för 19 % av hela befolkningen. 15 % av männen (kvinnor 14 %) bodde i någon av 11 övriga större städer med mer än 50 000 invånare, som h a r 10 % av befolkningen i landet. 17 % av männen (kvinnor 7 %) bodde i landskommuner, som har 32 % av hela befolkningen. Undersökningsmaterialet är således i hög grad ett storstadsklientel, vilket särskilt gäller för kvinnorna. "> Utbildning utöver folkskola eller motsvarande förekommer endast i liten utsträckning hos nykterhetsvårdens klientel. Två tredjedelar av männen, tre fjärdedelar av kvinnorna, har enbart genomgått folkskola eller motsvarande och saknar egentlig yrkesutbildning. Denna andel ökar hos män som är föremål för eftervårdande övervakning till tre fjärdedelar. Endast 4 respektive 7 % av männen och kvinnorna h a r erfarenhet av realskolestudier eller motsvarande.

Män eller kvinnor med erfarenhet av akademiska studier förekommer praktiskt taget ej i nykterhetsvårdens klientel. Fördelningen på socio-ekonomiska grupper visar att inte m i n d r e än 79 % av männen och 61 % av kvinnorna kan hänföras till grupperna arbetare eller anställda inom serviceyrken, grupper som endast innehåller 54 % av männen och 40 % av kvinnorna i landet. Endast 7 % av materialets män kan betecknas som tjänstemän, en andel som 1960 utgjorde 26 % av de förvärvsarbetande männen i riket. Vad gäller yrkesfördelningen framkommer det att manuellt tillverkningsarbete bland männen var dubbelt så vanligt som i normalpopulationen. 54 % av männen fördelar sig på 14 yrken av denna karaktär, med starkast inslag av grov- och diversearbetare (13 %) och byggnadsarbetare (7 % ) . En ytterligare kraftig förskjutning mot manuella yrken av denna typ konstateras hos män som är föremal för mera ingripande åtgärd. Bland kvinnorna är yrken som städerska och servitris och affärsbiträden de mest frekventa. En fjärdedel av kvinnorna har rubricerats som hemmafruar. Det bör framhållas att begreppet »huvudyrke», som använts vid undersökningar, avser klientens huvudsakliga yrkestillhörighet, oavsett om denne vid undersökningstillfället arbetade inom annat yrke. De fakta som framkommit beträffande klientelets utbildning, fördelning på yrken och socio-ekonomiska grupper tyder på att nykterhetsvårdslagen nästan uteslutande tillämpas beträffande personer från vissa grupper medborgare med i olika hänseenden låg social status. Klientelets aktuella arbetsförhållanden innebar att mänga har lämnat sitt egentliga yrke. Vid undersökningens ge-

299 nomförande hade endast något mera än hälften av klientelet anställning inom respektive huvudyrke. 15 % av männen (kvinnor 18 %) saknade arbete. Trots detta var endast 4 % av männen (kvinnor 1 %) placerade i någon form av arbetsvärd. Med arbetsvård avses här arbetsträning, arbetsprövning, skyddad sysselsättning, arkivarbete och olika former av beredskapsarbete. Nykterhetsnämndernas tillgång till eller utnyttjande av resurser inom den för rehabiliteringsarbetet ytterligt väsentliga arbetsvården är således synnerligen begränsad. Relativt sett utnyttjas arbetsvården för nykterhetsvårdens klienter i lägre grad i storstäderna än i andra kommuntyper. Uppgifterna beträffande klienternas ekonomiska förhållanden utgår från aktuell sjukpenningklassplacering, varav följer att dessa är förenade med vissa felkällor. Det är sannolikt att alkoholmissbrukare inte sällan i samband med alkoholmissbruket försummar att anmäla inkomständring till försäkringskassan. Härav torde följa att den redovisade inkomstfördelningen i åtskilliga fall bygger på maximala siffror. Med årsinkomst avses enbart bruttoårsinkomst av förvärvsarbete. Medianärsinkomsten för män ligger i inkomstklassen 14 000—17 999 kronor; för kvinnor i klassen 10 200—13 999 kronor. 12 % av männen och 20 % av kvinnorna var ej sjukpenningklassplacerade eller var föremal för omprövning av klass vid tidpunkten för undersökningen, vilket tyder på att även dessa hörde till de lägre inkomsttagarna. Inkomstnivån var lägre vid mera ingripande åtgärd. Kvinnornas inkomstförhållanden får ses mot bakgrund av att 41 % av kvinnorna var gifta och att »huvudyrket» för 24 % h a r angivits vara hemmafru.

Det visade sig också att 42 % av kvinnorna hade visst ekonomiskt stöd av förvärvsarbetande make eller samboende man. Mot bakgrund av materialets allmänt låga inkomstsituation kan framhållas att 44 % av männen (kvinnor 38 %) hade försörjningsskyldighet mot hustru/make och barn i bestående eller upplöst äktenskap eller mot barn utom äktenskap. Andelen försörjningsskyldiga översteg bland männen i de bada lägsta inkomstklasserna (högst 8 399 kr.) 40 %. Klientelets ekonomiska situation är svär. Speciellt gäller detta för män som är föremål för eftervårdande övervakning och alltså relativt nyligen lämnat allmän anstalt. Under sådan anstaltsvistelse utgår som bekant ej sjukpenning till de intagna. Familjen eller andra personer, som för sin försörjnings skull är beroende av den intagnes arbetsinkomst hänvisas ofta i denna situation att söka socialhjälp till sin försörjning. Socialhjälp visar sig också ha utgått till minst 41 % av männen och över hälften (52 %) av kvinnorna. En femtedel av männen och en tredjedel av kvinnorna h a r haft sådan ekonomisk hjälp vid minst ett tillfälle under undersökningsåret och alltså i nära anslutning till nykterhetsnämndens åtgärd. Av de personer som är föremål för eftervårdande åtgärd har minst 67 % av männen (kvinnor 74 %) haft socialhjälp åtminstone vid något tillfälle. Särskilt bör uppmärksammas att över hälften (52 %) av de män (kvinnor 68 %) som hade utomäktenskaplig försörjningsskyldighet hade erhållit socialhjälp och att 28 % (44 %) hade sådan hjälp senast 1964. Även i ekonomiskt hänseende tillhör således stora grupper av nykterhetsvårdens klientel särgrupperna i dagens samhälle. Alkoholmissbruket resulterar

300 i och för sig i mänga fall mer eller mindre direkt i en låg inkomstnivå, vilket belyses av att ingen av de eftervårdade männen hade en årsinkomst som översteg 21 000 kr. Alkoholmissbruk i sådan omfattning att 15 § Nvl är tillämplig torde dock utan tvekan ändå förekomma hos en ej obetydlig grupp av högre inkomsttagare. Undersökningsresultaten antyder att dessa alkoholmissbrukare — i den mån de erhåller vård eller behandling — får detta utanför nykterhetsnämndernas verksamhetsområde. Trots klientelets dåliga ekonomiska situation visar det sig att andelen förtidspensionärer bland såväl män som kvinnor endast utgör 3 %. Denna siffra ter sig anmärkningsvärt låg mot bakgrund av att lagstiftningen medger vissa möjligheter för en av långvarigt alkoholmissbruk och psykiska störningar handikappad person att erhålla förtidspension. Samhällets individuella ekonomiska stöd till de alkoholskadade synes således huvudsakligen inskränka sig till socialhjälp och i vissa fall ersättning från den allmänna sjukförsäkringen. Bostadsförhållandena för i första h a n d männen visar sig i olika hänseenden vara synnerligen otillfredsställande. En utgångspunkt för denna bedömning är att det måste betraktas som en grundläggande förutsättning för social anpassning och rehabilitering att individen har tillgång till en acceptabel bostad. Om ej denna elementära förutsättning är uppfylld torde flertalet av övriga öppna behandlingsinsatser såsom anskaffande av arbete, arbetsvärd, placering i skyddad sysselsättning m. m., liksom formella åtgärder, vara mer eller mindre meningslösa. 12 % av männen (kvinnor 6 %) saknade vid undersökningstillfället fast bo-

stad. Detta innebär för männens del att vid denna tidpunkt inte mindre än totalt ca 3 100 män, som var föremål för undersökning eller åtgärd av landets nykterhetsnämnder, torde sakna tillgång till fast bostad. Andelen bostadslösa ökar mot mera ingripande åtgärd och utgjorde inte mindre än en fjärdedel av de eftervårdade männen. Det bör observeras att dessa män vid undersökningstillfället stod under övervakning av nykterhetsnämnd, en åtgärd som här utgör ett led i en behandling som ofta långt tidigare har inletts. Avsaknaden av bostad är alltså i dessa fall inte ett tillstånd vid ärendets aktualisering, utan ett tillstånd som råder efter en relativt långvarig åtgärd enligt Nvl. Bristen på bostäder för nykterhetsvårdens manliga klienter är i första hand ett storstadsproblem. Inte mindre än två tredjedelar av de bostadslösa männen var hemmahörande eller uppehöll sig vid undersökningstillfället i någon av de tre storstäderna. I Stockholm, som h a r 11 % av totalbefolkningen och 22 % av samtliga män i undersökningsmaterialet, befann sig nära 40 % av de bostadslösa män, som vid undersökningstillfället var aktuella vid landets nykterhetsnämnder. Mera än en tredjedel av de bostadslösa männen är frånskilda. Hälften av dem är i åldern 40—54 år, men redan för åldersgruppen 25—29 år är över 10 % av männen bostadslösa. Bristen pä bostad är hos kvinnorna i än högre grad än hos männen en storstadsföreteelse. De bostadslösa kvinnorna är yngre än motsvarande män. Bostädernas kvalitet medger när det gäller utrustningsstandard viss jämförelse med resultaten av 1960 års bostadsräkning. Ungefär en fjärdedel av såväl män som kvinnor i undersökningsmate-

301 rialet bodde i omoderna bostäder, en tidsrymd av mindre än två år tillbaka andel av samtliga lägenheter i riket som tidigare varit aktuella för undersökning 1960 utgjorde endast 10 %. 36 % av eller åtgärd. En tredjedel av samtliga män (kvinmännen (kvinnor 40 %) bodde i moderna lägenheter; drygt hälften av lä- nor 18 %) h a r tidigare vårdats på enskild eller allmän vårdanstalt för algenhetsbeståndet i riket hör till denna koholmissbrukare. 23 % (kvinnor 13 %) kategori. Även med avseende på bostähar varit tvångsintagna på vårdanstalt. dernas kvalitet lever nykterhetsvårdens Ett starkt samband föreligger beträffanklienter således under väsentligt sämre förhållanden än normalpopulationen. de männen mellan upprepad tidigare En tredjedel av såväl männen som kvin- anstaltsvård och avsaknad av fast bostad norna är ensamboende eller saknar bo- vid undersökningstillfället. Nära hälften av de män som vid undersökningsstad. Samboende med barn under 16 år fö- tillfället saknade fast bostad hade unrekommer endast bland knappt en fjär- der en aktuell tioårsperiod vid minst dedel av såväl män som kvinnor och i något tillfälle varit intagna på allmän avsevärt lägre grad än bland vuxna i anstalt. Bland männen med u p p r e p a d normalpopulationen, där barn under anstaltsvård i anamnesen är 32 % från16 år finns i 39 % av alla hushåll. An- skilda. Mycket av de fakta som ovan framdelen personer som sammanbor med barn blir lägre mot mera ingripande kommit tyder på att nykterhetsnämnderna endast i ringa utsträckning lycåtgärd och är endast 15 % av män kats uppnå Nvl:s målsättning, att åter(kvinnor 10 %) som är föremål för efföra individerna till ett nyktert liv. I tervårdande övervakning. Även detta stället visar det anförda att många nykförhållande belyser alkoholmissbrukarnas isolering och frånvaron av normala terhetsnämnder närmast fullgör en formell tillämpning av lagen. sociala kontakter. F r å n olika håll har hävdats att behoTidigare åtgärder av nykterhetsnämnd behandhar speciellt när det gäller männen fö- vet av medicinsk/psykiatrisk rekommit i anmärkningsvärd hög ut- ling och vård av alkoholmissbrukare ej sträckning. De hos nykterhetsnämnder- i tillräcklig utsträckning tillgodoses inna i landet vid en viss tidpunkt aktuella om ramen för samhällets nykterhetsmännen utgöres till 82 % av män som vård. Det h a r därför ansetts utgöra en tidigare varit föremål för undersökning av utredningens delfrågeställningar att eller åtgärd av nykterhetsnämnd. När belysa detta förhållande. Vid undersökningen framkom att det gäller kvinnorna har nästan tvä över hälften av såväl män som kvinnor tredjedelar tidigare varit aktuella hos erhållit minst någon form av sådan benykterhetsnämnd. Andelen nytillkomna handling eller vård på grund av eller i ärenden hänför sig i första hand till de samband med alkoholmissbruk. Det viyngre åldersgrupperna. Nykterhetsnämndernas manliga öppenvårdsklientel sade sig dessutom vara mycket vanligt att flera olika behandlingsvårdsalternabestår sålunda till största delen av en fast klientelstam, där flertalet av de be- tiv utnyttjats av samma person. Den vanrörda individerna under är efter år är ligaste behandlingsformen utgjordes av föremål för olika åtgärder enligt Nvl. poliklinisk behandling av tjänsteläkare (vid sjukhus, alkoholpolikliniker eller Hälften av samtliga män h a r inom en

302 av läkare i nykterhetsnämnds eller an- leri, rattonykterhet eller rattfylleri. En stalts regi). Sådan behandling hade er- femtedel av männen är vanefyllerister hållits av inte m i n d r e än 41 % av män- i den meningen att de omhändertagits nen (kvinnor 46 % ) . för 21 eller flera förseelser, en andel Att medicinsk/psykiatrisk vård myc- som av kvinnorna endast utgör 7 %. ket ofta meddelas alkoholmissbrukare Nykterhetsnämndernas klientel — i synillustreras av att det bland både män nerhet männen — utgör dessutom ett och kvinnor i materialet är ungefär lika aktuellt fylleristklientel. För nära 80 % vanligt förekommande att under en tio- av männen ligger den senast begångna årsperiod ha erhållit vård på psykia- förseelsen mindre än två år tillbaka i trisk klinik eller mentalsjukhus, som att tiden. De manliga vanefylleristerna utha vårdats på allmän anstalt för alko- göres nästan helt av personer som kan holmissbrukare. rubriceras som arbetare med manuellt Vård på allmän vårdanstalt är starkt arbete eller anställda inom serviceyrken. korrelerad med vård på mentalsjukhus Andelen aktuella fyllerister är högst eller psykiatrisk klinik. De klienter som (88 %) i den grupp män som är föreerhållit upprepad vård på anstalt h a r mål för undersökning enligt Nvl. Detta också erhållit u p p r e p a d psykiatrisk beror på att fylleriförseelsen i sig oftast sjukhusvård. Beträffande män finns ett är orsaken till att ärendet aktualiseras samband mellan läg utbildningsnivå och hos nykterhetsnämnden. De alkohollåg frekvens av tidigare medicinsk be- missbrukare som blir omhändertagna för handling eller vård, ett samband som fylleri utgör med andra ord merparten är mindre starkt markerat hos kvin- av nykterhetsnämndernas »rekrytenorna. ringsbas». Fylleristklientelets låga socioAv undersökningens resultat framgår ekonomiska status överföres på detta således att medicinsk-psykiatrisk be- sätt nästan automatiskt till nykterhetshandling meddelats nykterhetsvårdens nämndsklientelet. klienter i mycket hög omfattning. Minst Undersökningens siffror när det gälen tredjedel av de personer som vid en ler frekvens av kriminalitet torde vara viss tidpunkt är anmälda för undersök- något för låga. Uppgifterna har inhämning vid landets nykterhetsnämnder har tats från nykterhetsnämnderna, som tidigare erhållit någon form av medi- sannolikt saknar kännedom om en väcinsk behandling i samband med alko- sentlig del av klienternas faktiska kriholmissbruk. Undersökningsresultaten minalitet och saknar möjlighet att kontalar dock för att den medicinska be- trollera denna i register. handlingen ofta ej är koordinerad med Minst 41 % av männen (kvinnor den sociala behandling, som förmedlas 24 %) har blivit föremål för rättslig åtenligt Nvl. Vårdperioder på mentalsjuk- gärd med anledning av kriminellt behus eller psykiatriska kliniker alterne- teende. Hälften av de dömda männen rar ofta med perioder på allmän vård- har undergått frihetsstraff, en andel anstalt eller andra åtgärder enligt nyk- som för kvinnorna är väsentligt lägre. terhetsvårdslagen. Andelen kriminellt belastade stiger mot Fylleriförseelser är som känt mycket mera ingripande åtgärd och utgör över vanligt bland nykterhetsvårdens klien- hälften av de eftervårdade männen, ter. Undersökningen visar att över 90 % av vilka en fjärdedel har avtjänat friav männen (66 % av kvinnorna) vid hetsstraff. Andelen kriminellt belastade minst ett tillfälle omhändertagits för fyl- män ökar kraftigt också med ökande

303 antal vårdperioder på allmän anstalt. En tredjedel av de anstaltsvårdade männen är sålunda frihetsstraffade. I motsats till vad som gäller för fylleriet är kriminaliteten mera sällan aktuell. Endast 18 % av männen (kvinnor 12 %) h a r begått sin senast kända kriminella handling under tvåårsperioden närmast före undersökningstillfället. Mera än hälften av de män och kvinnor som undergått frihetsstraff är dock aktuellt kriminella i denna betydelse. De pågående undersökningarna och åtgärderna enligt Nvl h a r studerats ur några olika aspekter vid undersökningen. Syftet har härvid varit att erhålla underlag för en diskussion kring lagens tillämpning. Nvl innehåller detaljerade regler om anmälningsförfarandet, innebärande bl. a. att polis- och åklagarmyndighet har direkt anmälningsskyldighet till nämnden när det gäller alkoholmissbruk som kommer till vederbörande myndighets kännedom. Samtidigt betonas i lagen och i förarbetena till denna det angelägna i att i första hand och i största möjliga utsträckning frivilliga hjälpåtgärder skall komma ifråga vid fall av alkoholmissbruk. För nykterhetsnämnderna framstår det därför ofta som angeläget att verka för att människor med alkoholproblem själva tar initiativet till kontakten med nämnden. F ö r en person, som är medveten om sitt alkoholproblem och intresserad av att medverka till att detta löses borde det också vara naturligt att söka kontakt med nykterhetsnämnden, om personen därifrån kunde förvänta sig hjälp till lösningen. Det framkom vid undersökningen att endast 7 % av männen och 6 % av kvinnorna själva tagit initiativet till kontakten med nykterhetsnämnden. I realiteten torde denna andel vara ännu lägre, beroende på att många under

press från t. ex. anhöriga eller arbetsgivare under uppgivande av frivillighet söker kontakt med nykterhetsnämnden. Den ringa andelen frivilliga behandlingssökande illustreras ytterligare av att endast 12 % av de män som är föremal för frivillig förbindelse är självanmälda. Denna åtgärd är till sin art en av de hjälpåtgärder, som förutsätter hög grad av motivation hos klienten. Det förtjänar därför framhållas att hälften av de män som är föremål för frivillig förbindelse har anmälts till nykterhetsnämnden av polismyndighet, åklagare eller domstol, vilket för övrigt gäller för 63 % av samtliga män och 44 % av samtliga kvinnor. Utsikterna till en framgångsrik behandling torde redan på grund härav i ett mycket stort antal fall vara små. En annan grundläggande förutsättning för att en gynnsam behandlingssituation mellan klient och socialarbetare skall kunna komma till stånd anses vara att klienten får möjlighet till en god känslomässig kontakt med socialarbetaren. Ett generellt villkor för att detta skall vara möjligt är att klienten i princip h a r kontinuerlig kontakt med en och samma socialarbetare/nykterhetsvårdare. Självfallet måste h ä r kortvariga avbrott beroende på t. ex. semester accepteras, men det framstår som högst osannolikt att nämnda behandlingsförutsättning kan uppfyllas om tre eller flera socialarbetare avlöser varandra vid ärendets handläggning. Undersökningsresultaten innebär på denna punkt att 16 % av männen (27 % av kvinnorna) under ärendets handläggning konfronterats med tre eller flera olika personer, vilka alltså på grund av personalombyten eller andra orsaker avlöst varandra vid den väsentliga kontakten med klienten. Dessa personalombyten är vanligast förekommande vid eftervårdande övervakning, en

304 behandlingssituation där det borde vara särskilt angeläget att sådana ombyten undvikes. En femtedel av de eftervårdade männen och nära 30 % av motsvarande grupp kvinnor har vardera haft fem eller flera olika övervakare under en och samma övervakningsperiod. Av denna exemplifiering torde framgå att undersökningar och åtgärder som nödgas bedrivas under sådana omständigheter knappast kan ha annat än en faktainsamlande och kontrollerande funktion. Den kanske främsta målsättningen för Nvl var att möjliggöra differentierade hjälpåtgärder på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk. I kapitel 3 har påvisats att hjälpåtgärderna som relativ andel av åtgärderna i riket ej har ökat sedan Nvl tillkom. Undersökningarna, som ej lett till någon åtgärd, har däremot ökat mycket starkt. Vid den aktuella undersökningen av nykterhetsnämndernas klientel har anmärkningsvärda skillnader i frekvens av hjälpåtgärder och andra åtgärder kunnat konstateras mellan olika kommuntyper. Lagtillämpningen uppvisar således påtagliga variationer. Som exempel kan anföras att Stockholms stad inte representerades av någon frivillig förbindelse enligt 14 § a, medan Göteborg, som svarade för 5 % av befolkningen i riket hade 21 % av pågående frivilliga förbindelser. Även om hänsyn tages till arbetsvolymen vid informationsbyrån vid stockholmsnämnden, som närmast handlägger hjälpätgärdsärenden, är skillnaden i frekvens synnerligen anmärkningsvärd. Stockholm svarade i gengäld för inte mindre än en tredjedel av samtliga pågående förebyggande övervakningar enligt 15 §, men har endast 11 % av totalbefolkningen i riket. De betydande skillnaderna mellan Stockholm och Göteborg — båda storstäder — i detta hänseende torde således ej kunna

bero på skillnader i klientelets struktur, utan måste förklaras av variationer i lagtillämpning. 41 % (kvinnor 30 %) av de vid nykterhetsnämnderna aktuella männen har i samband med det aktuella ärendet ej varit föremål för någon av de av utredningen angivna hjälpåtgärder. Denna andel sjunker vid eftervårdande övervakning beträffande män till 13 % (kvinnor 9 % ) . Bland såväl män som kvinnor är öppen medicinsk behandling förmedlad av nykterhetsnämnden den hjälpåtgärd som vanligast insattes. Sådan behandling har meddelats flera än en tredjedel av männen och över hälften av kvinnorna i samband med det aktuella ärendet. Tidigare har påvisats att över hälften av klientelet oavsett tidpunkt h a r erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling av minst en typ på grund av eller i samband med alkoholmissbruk. Här tillkommer således att det är mycket vanligt att sådan behandling meddelas alkoholmissbrukare även i form av hjälpåtgärd från nykterhetsnämndernas sida. Den efter medicinsk behandling mest frekventa »hjälpåtgärden» är avstängning från inköp av spritdrycker. I 31 % av de manliga fallen (kvinnor 43 %) har denna åtgärd vidtagits, medan t. ex. hjälp till anskaffande av bostad endast meddelats 7 % av männen. Tillämpningen och frekvensen av olika indikationer vid tvångsåtgärder h a r slutligen granskats. Speciellt framkom härvid beträffande män att inte mindre än 28 % av tvångsfallen grundats enbart på fylleriindikationen. En fjärdedel av de tvångsmässigt anstaltsvårdade männen hade intagits endast på denna grund. Detta synes särskilt anmärkningsvärt mot bakgrunden av att denna indikation helt saknar inslag av sociala eller medicinska vårdbehov. Härtill

**tf y*

Anstalterna är ofta inrymda i slottsliknande, oåndamålsenliga

byggnader

Men många förläggningar är numera av modernt snitt.

*«$. %'*%**•

Vid vårdanstalterna har man som regel olika former av sysselsättning.

Flertalet klienter har någon gång behandlats inom

sjukvården

•n

Många får lämna vårdinstitutionen

ulan att bostadsproblemet är löst

Somliga kan få bo på ungkarlshotell

Ik •a! I I Wi i i * > Jet

^a^*—•—-

Antalet platser på inackorderingshem är alltjämt otillräckligt

Lösningen av klientens problem kräver ingående utredning och ofta samarbete mellan olika specialister

305 kommer att fylleriindikationen inte sällan dessutom användes som sekundär indikation vid återintagning på allmän vårdanstalt enligt 55 §. Detta innebär att personer som befunnits hemfallna ät alkoholmissbruk och omhändertagits för tre fylleriförseelser ofta blir långvarigt tvångsomhändertagna för nykter-

20—614779

hetsvård, utan att andra reella grunder för omhändertagandet i övrigt åberopas.. Den person som omhändertagits enligt sådana grunder torde helt naturligt se »vården» i första h a n d som ett ingripande i den personliga friheten och ej som åtgärder i syfte att avhjälpa alkoholmissbruket.

K A P I T E L 10

Vårdanstalternas klientel

Undersökningens

metodik

Enkätformulär B

I inledningen till kapitel 9 rörande nykterhetsnämndernas klientel i öppen v å r d h a r redovisning lämnats (sid. 176) för de överväganden och synpunkter som legat bakom den för undersökningen valda metodiken. I stort sett samma synpunkter h a r varit vägledande vid uppläggningen och genomförandet av denna undersökning rörande vårdanstalternas klientel. Frågorna berör sålunda aktuella fakta och sakförhållanden som varit kända för anstalternas personal eller som kunnat utrönas utan alltför stort besvär. Ett p a r frågor i denna undersökning har dock förutsatt en bedömning av dem som besvarat frågorna. Detta gäller bl. a. patienternas inställning till vården, arbetsplacering inför försökspermission samt, beträffande dem som ansetts vara i behov av fortsatt värd, lämplig värdform vid utskrivning från anstalten (formulär B bil. 10.1, del I I ) . Uppgiftslämnare har varit den tjänsteman som direkt handlagt det aktuella ärendet; som regel föreståndare eller assistent vid anstalten. Bedömning av hälsotillståndet h a r gjorts av anstaltens läkare. Källor ur vilka uppgifter hämtats vid besvarandet av frågorna h a r varit tillgängligt aktmaterial, kännedom om klienten och hans förhållanden samt uppgifter direkt erhållna från klienten. Även frågorna i denna undersökning

utformades med bundna svarsalternativ. Vid frågornas utformning förekom samråd med representanter för socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och vissa vårdanstalter. Frågorna testades vid en provundersökning, som omfattade 25 personer, vilka vid en viss tidpunkt var intagna på tre allmänna vårdanstalter och två enskilda. Utfallet av provundersökningen resulterade i vissa smärre justeringar i enkätformulärets utformning.

Urvalsprinciper

Även denna undersökning har utförts som en s. k. tvärsnittsundersökning bland de klienter, som vid en viss tidpunkt var föremål för vård på enskild eller allmän anstalt. Detta betyder att samma reservationer som angivits för klientelundersökningen i öppen vård även gäller för denna undersökning. Sålunda innebär undersökningen av anstaltsklientelet att de olika klientelgrupperna får olika urvalssannolikheter. De som är föremål för mera ingripande och ofta återkommande anstaltsvård blir överrepresenterade. Undersökningsresultaten är dock — med reservation för övriga felkällor — representativa för det klientel som vid den aktuella tidpunkten vårdades på anstalterna. Det bedömdes vid undersökningens uppläggning som lämpligt att söka få ett undersökningsmaterial, som var ungefär lika stort som det man beräknade få

307 Tabell 10.1. Undersökningsmaterialet

Anstaltstyp

Antal anstalter

Antal vårdplatser

fördelat på olika anstaltstyper.

Män

Beräknat Närvarande Beräknat Verkligt antal minus + tillfälligt antal klienter antal klienter verkligt anfrånvarande i undersök- i undersöktal klienter ningen klienter ningen 0/ Antal /o

Allmänna anstalter Enskilda anstalter Samtliga

30 17

2 048 437

1 941 403

957 403

865 402

92 1

9,8 0,2

2 485

2 344

1 360

1 267

6,8

in från undersökningen rörande den öppna vården. För de båda undersökningarna valdes samma tidpunkt. Grundmaterialet i sluten vård kom att avse samtliga män och kvinnor som måndagen den 23 november 196k- kl. 08.00 var intagna på anstalterna. Grundmaterialet utifrån vilket urvalet h a r skett omfattade 1 941 män och 56 kvinnor vid de allmänna, respektive 403 män och 14 kvinnor vid de enskilda anstalterna.

jämte instruktioner med angivande av principer för urval samt övriga anvisningar utsändes genom utredningens kansli direkt till samtliga vårdanstalter. De ifyllda formulären återsändes direkt till utredningens kansli. Visst kompletteringsarbete erfordrades även beträffande denna undersökning, dock av väsentligt mindre omfattning än i fråga om den öppna vårdens klientel.

På de allmänna anstalterna medtogs hälften av männen (män födda 1—15 i varje månad) och samtliga kvinnor. På de enskilda anstalterna ingick samtliga män och kvinnor i undersökningsmaterialet.

Vid undersökningstillfället vårdades på., samtliga anstalter inalles 2 414 personer (2 344 män och 70 k v i n n o r ) . Vid en fördelning på hela den manliga befolkningen i åldern 20—69 år (2 425 448 vid utgången av år 1964 enligt Statistiska Meddelanden B 1965: 19) finner man att 0,97 %o vårdades på enskild eller allmän anstalt. Motsvarande siffra för antalet vårdade inom den öppna vården är 10,5 %o. Av kvinnorna i åldern 20—69

Undersökningsmaterialet

Undersökningens genomförande

Undersökningen genomfördes gen den 23 november 1964.

månda-

Enkätformulär B (bil. 10.1, del II) Tabell 10.2. Undersökningsmaterialet

fördelat på olika anstaltstyper.

Kvinnor

Beräknat Närvarande antal minus Beräknat Verkligt + tillfälligt antal klienter antal klienter verkligt anfrånvarande i undersök- i undersök- tal klienter klienter ningen ningen Antal! %

Antal anstalter

Antal vårdplatser

Allmänna anstalter Enskilda anstalter

2 1

56 21

56 14

56 14

55 14

1,8 i

Samtliga

1,4

Anstaltstyp

308 Diagram 10.1. Fördelning av totalantalet vårdplatser på olika anstaltstyper i % den 23/11 1964 Kvinnor, 79 anstå Its plats er

Mön, 2 485 anstaltspla+ser

U!lE=E.EÉ.I.;.I.ÉI=Él..ii llll-IÉE:::::::::::::::!: 1 ^.-.:'-.: É::EEE::E:::":: : : : : : : : : : | : : E E E . E E E E : : : : IEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEETEEEEEEEEEEEEEE: ^::::::::::::::::::::x:::;::::::::::

D

Enskild anstalt

Diagram

Allmön anstalt, bade frivillig och tvångsmässig värd

Allmän anstalt, enbart frivillig vård

10.2. I undersökningen

deltagande personer fördelade på olika typer av anstaltsvård i % Kvinnor, 69 st

Man, I 267 s t

Allmän anstalt, frivillig vård

"TT

Allmän ans+alt,

-4+ _ J tvångsmässig värd

Karta 10.1 Allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare den 1J3 1967

^ES) = a l , m ä n v S r d a n 5 ? a I f ® Enskild vårdanstalt yToqs i bruk 2 %I966 j VTogs i bruk "*/i !967 sjTogs i bruk Viol966 4; Togs i bruk ' A 1965 $JErk. vårdanstalten Kalbo, Katrineholm nedlagd tys 1966 0 50 1 I I I II

100 I

150 I

200 km 1

310 ca ca *~ H 3

_

DH«ca

s

oin^inoK0^cocoocv5^oMr^ooMc-Äc^oi>oocNr^oo5o

3 .(D : 2 C rv S a 00 " * •

c o t > rt< -rH o O 00 c o o CO ^Otr^oo^OC^CicÖO-^-rirozocSy-^in 0 ) 0 ) 0 ) H m o ) c o o o o o > M O i c B o c o o ) a > o o ) o o o ! 0 ) o o o o

00<t-l !

«

•

oo ca

:ca 3 • • 3 00

00 s

c

« x i 3

OOO^r^eÄT^iOcointNi-feOiHOOCst^cOCiTHiniHOO^N • ^ c o n o i o m i n M M T f i o t N r H c o i o c o t ^ M i H i n N i o i N i O ' ' ! '

"2

£ ca =3 £ 3 ca +-> «s 09 P

tfcj

•X •X

I I

I H N

:3

M 3

C

s

•a o.

I H

-3, 3

<a

> S C A

c/;

»O

I

1-1

I

1-1

rlWCNrt

t—<

c cu ej q

.2? ca « 33 > "2

g %

•c

:c3 B

B

S 3 oca

ca

*- 5

ö

:ca

N

H O CO i f

| <N CN CN 00 ,-H CN

c»ojcv5ooaiocv3incocNi-ii-iOiHr~irtr^rHi>cNi>ocococN ^cocot>uriiniocico-^>^cit>7~tco-rt<cof>cstr-iin-r^-rrc^in-r)<

ja

B ~

c g

C O C O T H T } I I > C N C O C N I > O T H O O C O O O O ( M C 3 5 0 0 2

OOCNCOTHCNOJOOHHH^H^JSIgQ

i

.i

ca

j

s ,* 3

6Q

Tj<Oini-HCNT}<00

•^r-coiNcocoHOociNWTHcocaocTJOJitcncoco

OOC£>COCNC»^H-^«COOOC75l>CC)'rH[>inoOOOlClO'^,Cr) CN i-H i-H 1—1 « ,_( 1—1 CN i-H CN

C/3

C/3 B

»-. 3 "P ^ c

Å

fi

,s

(H

ni

« | S »ca «

0 0 ( 0 ! O O O O O O i O O L O t O N l O N N ! O C 5 C 5 0 0 i n n O 'O'H/COOOcOCOMCOil'CD^rHCOWiHOOINHCOCOiOnWiH

B x3 ^ "ca

£ a £g

B >> S- £ «

o

E-* ö «

£I

gs r- ^ E

B =ca CU ,Q

B

XJ

<u

si6 ^ ^ - S - E o Ö B l T l S - S ^ - ö ^ S - a E Ä S ^ S ^ g B -3 -3 O "S

. 3 00 M

^

CJ

»ca c / j v

c •«

C M . 2

3 *3 X3 ca OCB "5

.'3, ca -o 3 5 ) O 0 : S c S « ( J 3 3 C 3 5 ^ 5 3 o « g i ' 3

i-H CN C i O CT>

1-H

h

H

H *

o io -H

OS

0 0 CO CN CO I > CO O CO CO O (N i-i

rH

t

o

n

O

O! s o

1-H

o> "* 1-H

i H i-l

1 00

in

1 CO T*

O

""*

rH

I

CN

1 CO CM

B ca

X) B ca

B

tH

0)

ca

M o o X3

B •ca ti

>

4_>

00 ,Q

8 CU

N r l r l H

I

"*

B

TH

1n

1 I co

00 CN

jjj CO • *

CN •"*

O 1-i

00 O 1-H

ca A

s

"37

+o

B

3 CN C3 O CN I > CO 0 5 CO CO OO

co CO

oo

1-H

TH

a ca

OS CO CN CO C5 CN CO CN " * i H

1-H

1-H

O

oo

>

CN l> O •

*

+J

-3 E

I > i-t

CO CO

CN

O in

3 ca

!/3

-ca

> 3

00 »T! 1-H

ca j -

+

>d

H->

* *

B

c

ft

C3 >r1

ca —i

t i °ca

>

1/1

tH

hl O

4a oo

O

H

> $•* —> • & 5" 1 «ri g m 4a M PH

oo m

oE

o

4-1

es *H

> 01

S7 t )

Tt<

o CN

B ca T!

9*

Q »:a

o o co co m

i

«> 1 £

•3 ca

m co o 1-H co CN m 1-H 0 0

4-5

:ca C

o

OS CN 0 0 CO o o

.

oo ca

C

1-H

CN

VI *H

H->

ca TH

CO H->

"ca

ca

£ o

S

:c3 3H g c 8 B

1-H 4->

a ca 00 > B oen ca ft 3 £ g *-> o "3 ca fl0) O» i > ca CK . J

»ca

oo

VI

H->

ca 00

TH

r

*-> EHB « 3

S £ 3

5 Ejg S S gfa v -oS: °l f°ca

J » ; 0 » QC«£1 53 -« -ca 33 M > +:ca CA

>•<£:«: c

£ ca

3 CH

ca

o

> P. 0 3

T H

>* - f

£ ca co

fa H->

H-H

ti Sag-

o

.*) S TH fa

s

PH

3 CJ (-i 1-H

ca ,3

o a £ > äp o£ B > ?a B5 > > ca

ca

QQ H C i n f i o v t * ^

9 -Q

312 år (2 390 513) vårdades endast 0,003 %o på anstalt, medan 0,7 %o var aktuella inom den öppna vården. Undersökningsmaterialet kom enligt tabellerna 10.1 och 10.2 att omfatta totalt 1336 personer, varav 1267 män och 69 kvinnor. Fördelningen mellan könen samt mellan allmänna och enskilda anstalter framgår av tabellerna 10.1 och 10.2 samt diagrammen 10.1 och 10.2. Differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial är för enskilda anstalter obetydlig. För de allmänna anstalterna var differensen relativt stor, närmare 10 % (tab. 10.1). Bortfallet för samtliga anstaltstyper var 6,8 %. Som framgår av tabell 10.2 är antalet deltagande kvinnor i undersökningen betydligt färre än männen. Både siffrorna för samtliga kvinnor och för andelen kvinnor p å olika anstaltstyper är mycket låga. Sålunda vårdades endast två kvinnor frivilligt på allmän anstalt. Dessa har redovisats särskilt i huvudtabellerna i fortsättningen men några slutsatser beträffande denna grupp kan självfallet ej dragas med hänsyn till det ringa antalet. Även det låga antalet kvinnor vårdade på enskild anstalt bildar ett för litet underlag för mer säkra bedömningar. Se vidare avsnittet om felkällor. Anstalternas placering i landet framgår av karta 10.1. Allmänna anstalter

Anstalterna h a r fått ange vårdplatsantalet och beläggningen på ett särskilt formulär (B: 1, bil. 10.1, del I I ) . Detta material redovisas i tabellerna 10.3 och 10.4. De differentieringsprinciper som tillämpas vid placering av klienterna på de olika anstalterna har beskrivits i kap. 4 samt i bil. 4.1, del II. Av tabell 10.3 framgår att antalet in-

skrivna klienter (män) på de allmänna anstalterna vid undersökningstillfället var 4 072, varav 2 130 (52,3 %) var försökspermitterade och 1 941 (47,7 % ) , jämte en i familjevård, var närvarande eller tillfälligt frånvarande. Av hela antalet män i åldern 20—69 år vid utgången av 1964 var 1,68 %o inskrivna på allmän anstalt. Antalet närvarande plus tillfälligt frånvarande män var 1 941, varav de tillfälligt frånvarande utgjorde 108 eller 5,6 %. Av de senare var 25,9 % tillfälligt permitterade, 13,0 % intagna på sjukhus, 24,1 % avvikna och 23,1 % tillfälligt frånvarande av annan anledning. 15 personer eller 13,9 % uppgavs befinna sig på fångvårdsanstalt. Beläggningen på de allmänna vårdanstalterna var hög, genomsnittligt 94,1 %. De relativt höga beläggningssiffr o r n a torde spegla den stora efterfrågan p å anstaltsplatser som årligen föreligger under november månad. Beläggningssiffrorna varierar en del mellan olika anstalter. Ett fåtal anstalter (bl. a. Gudhem och Lindåsen) har överbeläggning medan några har relativt låg beläggning (Hessleby 59 %, Lillegården 68,7 % och Backgården 80 % ) . Det bör i sammanhanget uppmärksammas att överbeläggning ofta är möjlig endast när några klienter är tillfälligt frånvarande. Antalet inskrivna kvinnor på de allmänna anstalterna var vid undersökningstillfället 152 (tab. 10.4), varav 96 (63,2 %) var försökspermitterade och 56 (36,8 %) var närvarande eller tillfälligt frånvarande. Även p å allmänna anstalter för kvinnor är beläggningen hög. Antalet manliga klienter som ingår i undersökningsmaterialet vid de allmänna anstalterna är 865, varav 81,5 % är tvångsintagna och 18,5 % frivilligt ingångna (tab. 10.5). Variationerna mel-

313 Tabell 10.5. Sammanställning

Anstalt

Björstorp Dagöholm Edshemmet Gudhem Hessleby Holmforshemmet . . . . Hägerstad Kalbo Karlsvik Karolinergården Kurön Lillegården Lindåsen Ryds Brunn Romanäs Salberga Stornäset Svartsjö Venngarn Backgården Västkusthemmet Rällsögården Älvgården Östfora Samtliga

av undersökningsmaterialet

Antal närAntal vård- varande + platser 23/11 tillfälligt 1964 frånvarande 23/11 1964

från allmänna anstalter.

Män

Antal klienter ingående i undersökningen Därav Samtliga

tvångsintagfrivilligt na i % ingångna i %

50 40 36 96 100 60 60 30 35 45 60 75 16 32 56 42 82 126 19 66 130 150 35 53 40 70 x 210 66 63 105

48 39 34 107 59 54 55 26 35 42 51 73 12 36 50 39 77 126 18 54 125 151 28 54 42 68 203 62 66 107

22 20 11 34 25 27 23 11 10 20 28 29 6 18 23 18 33 57 11 22 54 57 11 30 24 40 93 29 30 49

65,5 66,7 72,2 95,7 77,8 87,9 84,2 100,0 63,6 100,0 94,7 100,0 83,3 66,7 100,0 92,5 89,7 96,7 85,7

2 048

81,5

100,0 100,0 81,8 91,2 64,0 85,2 91,3 81,8 90,0 50,0

18,2 8,8 36,0 14,8 8,7 18,2 10,0 50,0 100,0 34,5 33,3 27,8 4,3 22,2 12,1 15,8 36,4 5,3 16,7 33,3 7,5 10,3 3,3 14,3 18,5

Inkl. 10 extra vårdplatser under månaderna oktober, november, december 1964.

Tabell 10.6. Sammanställning

Anstalt

Brotorp Samtliga

av undersökningsmaterialet Kvinnor

Antal närAntal vård- varande + platser 23/11 tillfälligt 1964 frånvarande 23/11 1964

från allmänna

anstalter.

Antal klienter ingående i undersökningen Därav Samtliga

tvångsintagfrivilligt na i % ingångna i%

32 26

32 24

31 24

96,7 95,8

3,3 4,2

98,2

1,8

314 lan de olika anstalterna är stora. Sålunda har Björstorp och Karolinergården enbart frivilliga (båda anstalterna är helt reserverade för frivilligt v å r d a d e ) . Dagöholm, Salberga, Svartsjö, Backgården och Västkusthemmet hade vid undersökningstillfället enbart tvångsintagna klienter. Antalet i undersökningen ingående frivilligt vårdade män på de allmänna anstalterna uppgår till 160, varav 48 eller 30 % vårdas på Björstorp och Karolinergården. När det gäller kvinnorna (tab. 10.6) har nästan samtliga — 53 (98,2 %) av 55 — tvångsintagits.

allmänna anstalterna (94,8 % i medeltal), överbeläggning förekom vid två anstalter, Arödshemmet och Glösbohemmet. Därutöver hade 6 anstalter en beläggning som var över 95 %. Under 85 % beläggning hade 6 anstalter (Eksätra, Ekåsa, Hamnvikshemmet, Härnö, Kungsörstorp och Kydingeholm). Ingen anstalt hade under 80 % beläggning. Samtliga närvarande plus tillfälligt frånvarande klienter utom en man ingår i undersökningen. På den enda enskilda anstalten för kvinnor, Petterbergsgården, var beläggningen 66,7 %. Samtliga närvarande kvinnor ingår i undersökningen.

Enskilda anstalter Av tabell 10.7 framgår att beläggningen är något lägre (92,2 % i medeltal) beträffande männen i jämförelse med de

Felkällor m. m. Den tidigare omnämnda differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial (6,8 % för samtliga män)

Tabell 10.7. Beläggning samt sammanställning av undersökningsmaterialet anstalter den 23/11 1964 Antal närvarande + till- Beläggning Antal vårdplatser fälligt frånvai% rande

Anstalt

Anstalter för män: Ekåsa

Kungsörstorp Nordsjöhemmet Röda Korsets konvalescenthem . . .

Samtliga

enskilda

Antal klienter ingående i undersökningen

20 16 24 16 28 25 20 43 28 25 41 23 32 18 40 26 12

21 13 20 17 24 25 16 35 24 22 40 22 32 16 41 23 12

105,0 81,3 83,3 106,3 80,0 100,0 80,0 81.4 80,0 88,0 97,6 95,7 100,0 88,9 102,5 88,5 100,0

21 13 20 17 24 25 16 35 24 22 40 21 32 16 41 23 12

437 M03

92,2

66,7

66,7

14 Anstalt för kvinnor: Samtliga

frän

Därav två personer tillfälligt frånvarande.

315 varierar mellan olika anstalter. En del allmänna anstalter (6) uppvisar sålunda flera deltagande klienter i undersökningen än beräknat och andra (21) uppvisar färre. Av de enskilda anstalterna för män h a r endast en redovisat ett mindre antal klienter (21 av 22) än vad som har beräknats ingå i undersökningen. En m i n d r e felkälla kan ha uppstått till följd av svårigheter att entydigt tolka eller uppfatta frågorna och de olika svarsalternativen. Dock torde eventuellt bortfall av denna typ vara slumpbetingat. Svarsprocenten i varje fråga h a r i allmänhet varit mycket hög. Endast i mycket liten omfattning har alternativet »uppgift saknas» kommit till användning. Beträffande materialets tillförlitlighet hänvisas till redovisade synpunkter i kapitel 9, sid. 182. Felkällor av teknisk art kan vidare ha uppstått vid materialets överförande till hålkortslistor och vid databehandlingen. Operationer i samband med den direkta bearbetningen h a r emellertid blivit föremål för omfattande kontroller. I vissa tabeller i det följande kan totalantalet genom databehandlingen ha blivit en till tre individer större än verkliga antalet, vilket dock med hänsyn till materialets totala storlek icke har ansetts ha någon betydelse vid uträkningen av den procentuella fördelningen. Materialet har i huvudtabellerna redovisats efter arten av v å r d e n : vårdade på enskild anstalt, frivilligt ingångna på allmän anstalt och tvångsintagna på allmän anstalt. I övriga tabeller h a r samtliga fördelats på de variabler man velat undersöka, vilket haft till följd att en del nyanser som gällt t. ex. enbart frivilligt vårdade eller tvångsvis vårdade på allmän anstalt bortfallit. Av undersökningstekniska skäl och med hänsyn till begränsningen av materialet har ingen annan metod varit möjlig att använda.

Då samplet för enskilda anstalter är Vi och för allmänna anstalter V2 påverkas kolumnen samtliga i tabeller med redovisning efter vårdens art samt tabeller som fördelats på andra variabler mera av förhållandena vid de enskilda anstalterna än de allmänna. Detta innebär i allmänhet, att de redovisade värdena är något gynnsammare än vad som blivit fallet om de båda samplen varit lika stora. När det gäller redovisningen av olika faktorer, som berör den pågående vården på anstalten eller eftervården, h a r u p p n å d d eller återstående vårdtid (vistelsetid) vid undersökningstillfället ofta varit av betydelse för tolkningen av resultaten. I möjligaste mån har detta på tillämpliga ställen angivits i texten. Om ej annat angivits redovisas i de följande tabellerna procentuell fördelning. I de fall då fördelningen är beräknad på grundval av ett tal som är mindre än 100, sättes den procentuella fördelningens summa inom parentes. I många fall h a r de absoluta talen även angivits. Procenttal baserade på små absoluta tal är helt naturligt mycket osäkra som grundval för bedömningar eller slutsatser, varför försiktighet i detta avseende har iakttagits. När det gäller de diagram där åldersfördelningen h a r redovisats kan nämnas, att vissa åldersgrupper är små vad gäller de absoluta talen (för män —20 år 1 person och 21—24 år 25 p e r s o n e r ) , varför några mer säkra slutsatser av materialet ej har dragits beträffande dessa åldersgrupper. Åldersgruppen 20 år och därunder har för övrigt inte redovisats i diagrammen. Vid generell jämförelse mellan anstaltsklientelet och öppenvårdsklientelet bör beaktas att det sistnämnda är ur nykterhetsvårdssypunkt m i n d r e homogent. Som ett komplement till den sifferredovisning som lämnas i detta kapitel

316 Tabell 10.8. Ålder i % — vårdens art Vårdens art Ålder

Ensk. anst. män

—20 21—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—w Absoluta t a l

Samtliga

Tvång. allm. anst.

Friv. allm. anst.

Samtliga (absoluta tal)

kvinkvinkvin- män kvin- män män män nor nor nor nor

3 6 5 9 16 14 21 15 8 3

2 6 9 12 16 16 20 10 7 2

—

(100) 100

— — 14 7 22 22

— 14 21

kvinkvinkvinmän nor män nor nor 1 7 8 11 14 17 14 12 8 6 2

_

_

8 9 9 9 11 10 10 9 8 17

8 8 8 9 10 10 10 9 8 20

2 6 10 12 18 14 16 11 7 4

1 6 14 20 23 17 3 6 7 3

1 25 72 123 157 226 176 208 143 93 45

1 4 10 14 16 12 2 4 5 2

2 10 9 11 11 15 13 10 8 7 4

(100) 100

(100) 100

(100)

—

—

54 1269

70 1269

— — — 50

.—. 50

— — — — 2

2 6 11 13 19 12 14 11 7 5

2 7 15 22 24 14 4 4 4 4

redovisas autentiska ärenden på sidorna 327, 344, 357, 394 och 421. Exemplen återges utan kommentarer. Det bör emellertid framhållas att i samtliga ärenden, som gäller vårdade på allmän anstalt, h a r nykterhetsnämnderna haft till uppgift att motivera sina ansökningar om tvångsintagningar genom att ange de sociala skadeverkningarna av klienternas alkoholmissbruk, vilket bl. a. inneburit att endast klienternas negativa sidor och beteenden återgivits. Detta betyder att klientbeskrivningarna genomgående är ensidiga. Det är angeläget att vid bedömningarna av de redovisade undersökningsresultaten beakta att dessa inte avser årssiffror utan siffror som hänför sig

till en tvärsnittsundersökning företagen vid en viss tidpunkt.

Allmänna

uppgifter

om

klientelet

Ålder Överrepresentation i förhållande till samtliga män i riket över 21 år (normalpopulationen) förekommer för männen i åldern 30—59 år (81 % mot 58 % för normalpopulationen) vilket framgår av tabell 10.8. överrepresentationen är mest markant för åldersgruppen 40—44 år samt därnäst i åldrarna 50—54 år. Underrepresentation föreligger framför allt beträffande personer i åldrarna 21 —24 år samt över 65 år.

Nedre kvartil

Medianvärde

Grupp

Enskilda vårdanstalter . . . . Allmänna vårdanstalter: Frivilligt ingångna Tvångsintagna Totalt Normalpopulationen

Samtliga i Samtliga i nykterhets- riket över nämnds21 år klientelet (1/1 1964)

Övre kvartil

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

40 42 37 34

37 35 35 35

48 44 45 46

37 40 41 48

55 54 54 59

47 46 48 61

317 Tabell 10.9. Civilstånd

i % — vårdens art

Vårdens a r t

Civilstånd

Ensk. anst.

män Ogift Gift, sammanboende Gift, hemskild Frånskild . . Änka/Änkling Uppgift saknas

Tvång, Friv. allm. allm. anst. anst.

Samtliga

Samtliga (absoluta tal)

Män och Samtliga i nykterhets- hela riket nämndskli- över 21 år entelet (1/1 1964)

kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvinnor nor nor nor nor nor nor 22

100 1

27]

9 38

7 43

6 46

3 36

7 37

5 38

7 40

67 478

5 28

(100) 100

(100) 100

(100) 100

(100)

—

— 100

100 Jämföres ålderssammansättningen för den slutna och den öppna vården finner man som väntat väsentligt lägre tal i anstaltsmaterialet för 21—29-åringarna. Bedan för åldersgruppen 30—39 år är emellertid andelen lika stor. För båda grupperna gäller att den mest markanta överrepresentationen gentemot normalpopulationen ligger i åldersgruppen 40—44 år samt att andelen åldringar är betydligt mindre än i normalpopulationen. Åldersgruppen 40—44 år är störst bland de tvångsintagna medan 50—54åringarna är talrikast bland de frivilligt ingångna. I uppställningen på sid. 316 redovisas även kvartil- och medianvärden för de olika anstaltsklientelen samt normalpopulationen. Kvinnorna är i förhållande till normalpopulationen överrepresenterade i åldrarna 30—49 år, där inte m i n d r e än 74 % återfinns. Andelen kvinnor i åldern 50—59 år är ringa jämfört med männen, medan andelen över 60 år i stort sett är lika för båda könen.

Civilstånd

Civilståndsfördelningen för männen avviker väsentligt från normalpopulationen (tab. 10.9). I anstaltsmaterialet är således andelen ogifta nära dubbelt så stor, medan andelen gifta, inberäknat dem som lever under hemskillnad, är något mera än en fjärdedel så stor som i normalpopulationen. Andelen frånskilda är närmare 13 gånger större. Den större andelen ogifta och frånskilda gäller samtliga åldersgrupper (diagram 10.3). Andelen frånskilda visar i stort en stigande tendens mot högre åldrar till och med åldersgruppen 55—59 år. Vid jämförelse med klientelet i den öppna vården finner man endast ungefär hälften så många gifta, sammanboende med hustru. Andelen gifta, som lever under hemskillnad, är i stort sett lika. Andelen ogifta avviker inte i större utsträckning, medan skillnaden i andelen frånskilda är mycket påtaglig. Undersökningen visar h u r liten andel av anstalternas klientel som sammanlever i familj eller eljest h a r normala relationer till någon annan per-

318 Diagram

% 100

10.3. Civilstånd

i % — ålder.

Undersökningsmaterialef

Normalpopulationen

-ch <M

nskilda

son. Detta gäller i särskilt hög grad dem som frivilligt sökt vård vid allmän anstalt. Civilståndsfördelningen avviker även för kvinnorna i hög grad från normalpopulationen, dock ej så mycket som för männen. Andelen frånskilda bland kvinnorna är likväl något högre än bland männen. Vid jämförelse med kvinnorna i öppen vård finner man att bland anstaltsklientelet andelen gifta, sammanboende är färre, medan andelen frånskilda är väsentligt högre. Totalt sett är kvinnor ensamstående i något högre grad i den slutna än i den öppna vården. Skillnader i civilståndsfördelningen föreligger mellan de olika kommuntyperna (tab. 146, del I I ) . Andelen sammanboende gifta är således något lägre i Göteborg och Stockholm än bland övriga kommungrupper. Andelen ogifta är betydligt större i landskommunerna än

Män.

en

oo »o

in

C3

CNl

ho

lO

-5-

co •S -* uo IT»

Ålder

^j Änklingar

i övriga kommuntyper. I förhållande till Malmö och övriga städer över 50 000 invånare är den t. o. m. dubbelt så stor. Storstäderna med Malmö i täten och de övriga städerna med mera än 50 000 invånare har den största andelen frånskilda. Andelen är mera än dubbelt så stor som landskommunernas. Andelen gifta hos anstaltsklientelet är liksom hos den öppna vårdens klientel väsentligt högre hos kvinnorna (79 %) än hos männen (54 % ) . Kvinnorna h a r dessutom i betydligt större utsträckning varit gifta mera än en gång. Kvinnor med tre eller flera äktenskap är dubbelt så vanligt i den slutna som i den öppna vården (tab. 147, del I I ) . Omkring hälften av såväl männen som kvinnorna h a r ej barn i äktenskap (tab. 148, del I I ) . Detta bör dock ses mot bakgrund av att 40 % av männen ej är eller varit gifta, vilken andel för kvinnorna utgör 19 %. Liksom i den öppna

319 vården h a r ungefär dubbelt så hög andel kvinnor som män barn utom äktenskap. Andelen kvinnor med flera än ett b a r n är nästan dubbelt så hög i sluten som i öppen vård.

I detta sammanhang kan omnämnas, att av drygt 3 000 intagna personer på allmän anstalt under 1965 var 141 utländska medborgare. Av dem var 101 finländare, 10 n o r r m ä n och åtta danskar. Fem var kvinnor (finländskor).

Nationalitet

I undersökningsmaterialet ingår 45 utlänningar, varav 5 kvinnor. Den största gruppen utgöres av finska medborgare, 27 män och 4 kvinnor. Av de utländska männen var 18 bosatta i storstäder (13 i Stockholm) och 9 i andra städer över 50 000 invånare. Av kvinnorna bodde 4 i Stockholm och 1 i Göteborg. Utländska män är relativt vanligare i den öppna än i den slutna vården (8 resp. 3 %). Förhållandet är det motsatta för kvinnor (6 resp. 7 % ) . Detta förklaras dock av den höga andelen finländskor (21 %) på den vid tidpunkten för undersökningen enda enskilda anstalten för kvinnor. Av männen är 15 % 25—30 år och 13 % 50—59 år. Ingen är äldre än 60 år och ingen är yngre än 25. Av kvinnorna tillhör tre åldersgruppen 35—44 år och två åldersgruppen 55—64 år. Av männen är 10 gifta, varav tre ligger under hemskillnad. 12 är frånskilda. Av kvinnorna är en gift och tre frånskilda.

Födelseort

65 % av samliga män på anstalt är födda i landskommun, m i n d r e stad eller köping (tab. 10.10). Denna andel är ungefär lika stor som i den öppna vården. Utlandsfödda män är nästan tre gånger vanligare i den öppna än i den slutna vården. Personer födda i Stockholm är däremot kraftigare representerade i anstaltsklientelet än i nykterhetsnämndsklientelet. Kvinnorna är i betydligt större utsträckning än männen födda i Stockholm liksom i utlandet. Andelen män födda i landskommun är som väntat högst i de äldre åldersgrupperna. Andelen är 35 % för 30— 34-åringarna (diagram 10.4) men över hälften i åldersgruppen över 60 år. Andelen storstadsfödda varierar mellan en femtedel och en fjärdedel för samtliga åldrar över 21 år med undantag för åldersgruppen 60—64 år, där den är 15 %.

Tabell 10.10. Födelseort Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Samtliga i anstaltsklientelet Födelseort Antal

Malmö Andra städer med över 50 000 inv.. Landskommuner Utlandet Summa

män

kvinnor

%

/o

°/

kvinnor

män /o

Antal

/o

143 107 31 125 284 526 49 4

11 8 2 10 23 42 4

13 6 2 6 11 25 7

19 8 3 8 16 36 10

8 7 2 9 22 40 11 1

15 8 3 9 16 38 9 2

1 269

(100)

320 Diagram 10.4. Födelseort i % — ålder. Män

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

55-59

60-64

65-

Alder I Annan stad med I över 50 000 i n v 8 n a r e

j Landskommun

A n n a n stad eller

I Uppgift

Hl

Utlandet Storstad

De redovisade värdena för anstaltsklientelet överensstämmer i stora drag med värdena för nykterhetsnämndsklientelet. För utlandsfödda föreligger

köping

saknas

emellertid en betydande skillnad i åldersgruppen 35—39 år. Denna är den största gruppen i öppenvårdsmaterialet men tillhör de m i n d r e grupperna i an-

Tabell 10.11. Boendeort i % — vårdens art Vårdens art Boendeort

Tvång, Ensk. anst. Friv. allm. anst. allm. anst. män

Stockholm . . . . Göteborg Malmö Andra städer med över 50 000 inv.. . Övriga städer och köpingar Landskommuner Uppgift saknas

28 9 2

Samtliga

kvinkvinkvinkvinnor män nor män nor män nor män 72 14

26 11 3

27 15 5

44 17 11

27 13 4

50 16 9

348 160 49

35 11 6

22 12 5

44 15 4

11 5 3

17 3

7 1

(100) 100

(100)

—

—

100 |

100 J (100)| 100

(100) 100

50 Samtliga i Hela nykterhetsnämndskli- riket 1/1 1964 (toentelet talbekvinkvin- folkning) män nor nor

Samtliga (absoluta tal)

321 Diagram 10.5. Boendeort i % — ålder. Mån o/o 100-

50-

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

55-59

Ålder Storstad E!:5: Annan i an ssit a d med K - 4 - 4 m/Prr

50 000 invånare

I

65-

Samtliga

I Annan stad eller köping I Landskommun

staltsmaterialet, där i stället åldersgrupperna 25—29 år och 40—44 år är störst. Boendeort Anstaltsklientelet är i mycket stor utsträckning bosatt i de största städerna (tab. 10.11). I samtliga städer över 50 000 invånare bor således 61 % av det manliga och 84 % av det kvinnliga anstaltsklientelet mot 29 % av totalbefolkningen. Det bör dock ihågkommas, att vid tidpunkten för undersökningen den enda enskilda anstalten för kvinnor var belägen i Stockholm. För männen är storstäderna, med undantag för Malmö, samt övriga städer med mera än 50 000 invånare överrepresenterade i anstaltsmaterialet i jämförelse med den öppna vården. För Malmö och landskommunerna är förhållandet det motsatta, medan övriga städer och köpingar har lika stor andel i båda 21—614779

60-64

grupperna. För kvinnorna är anstaltsklientelet överrepresenterat i samtliga storstäder och underrepresenterat i övriga kommuntyper. Stockholm liksom städer med mindre än 50 000 invånare, köpingar och landskommuner h a r en i stort sett lika fördelning mellan de olika slutna vårdformerna. För Göteborg och Malmö är den tvångsmässiga vården störst, medan förhållandet är det motsatta för övriga städer med mera än 50 000 invånare. Andelen vårdade på enskild anstalt är i sistnämnda städer nära dubbelt så hög som andelen tvångsintagna. Orsaken till dessa skillnader torde främst vara den olika tillgången på platser på enskilda anstalter, som är belägna i eller i relativ närhet till kommunen. I det manliga anstaltsklientelet dominerar storstadsbor särskilt kraftigt i åldersgrupperna 30—39 år och 50—59 år

322 Diagram

10.6. Omflyttning

i %. Män

o/o

loo-,

r ^

7777,

rrrzn

50-

o-1

5tockholm

Göteborg

Malmö

Annan stad med över 50 000 inv.

Annan stad eller köping

Landskommun

Boendeort Födda i k o m m u n a v boendeortens kommuntyp F" Födda i a n n a n s t a d e l l e r k ö p i n g än boendeorten

(diagram 10.5). I åldrarna under 30 år och över 60 år är de däremot förhållandevis mindre företrädda. Övriga städer med mera än 50 000 invånare har i likhet med storstäderna relativt små andelar av åldersgrupperna 21—24 år och över 65 år. De är däremot starkast företrädda i åldersgrupperna 25—29 år och 60—64 år. övriga städer och köpingar är talrikast representerade i åldrarna under 30 år och över 60 år. Landskommunernas andel slutligen är störst i åldersgruppen 21—24 år samt i åldrarna över 65 år. Av undersökningen framgår, att storstadsfödda i större utsträckning än andra bor kvar i sin födelseort. Andelen är för Göteborgsfödda 89 %, för Stockholmsfödda 80 %, för Malmöfödda 74 %, för födda i städer med över 50 000 in-

Födda i l a n d s k o m m u n Födda i

I Uppgift

saknas

utlandet

vånare 69 %, för födda i övriga städer samt köpingar 55 % samt för födda i landskommun 24 %. Stockholmsfödda har i första hand flyttat till andra städer än de två övriga storstäderna, medan Göteborgsfödda och Malmöfödda i första h a n d flyttat till Stockholm. Ett betydande antal inflyttningar till storstäder redovisas för samtliga övriga kommuner. Således gäller detta var tredje som fötts i landskommun (till Stockholm en fjärdedel). Utlandsfödda har i första hand flyttat till storstäderna (56 % ) . Var tredje utlandsfödd h a r Stockholm som boendeort. När det gäller andelen födda i boendeortens kommuntyp ligger Stockholm lägst och Göteborg högst närmast efter landskommunerna (diagram 10.6). F ö r samtliga kommuntyper gäller att an-

323 Tabell 10.12. Uppfostrare i % — vårdens art Vårdens art Uppfostrare

Friv. allm. anst.

Ensk. anst.

Tvång. allm. anst.

Samtliga

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

(100)

5 4

8 18

6 6

6 13

6 7

7 10

8 1 1

9 2

1 8 1 1

9 1

(100) |

(100)

Båda föräldEn förälder + en annan person En förälder. . . . Adoptivföräldrar Fosterföräldrar. Barnhem Uppgift saknas

1 10 1 1 100

1 8 1

(100)

staltsklientelet h a r lika stor eller större andel födda i kommun av boendeortens kommuntyp än öppenvårdsklientelet. Tre fjärdedelar av männen i den slutna vården h a r under de två senaste åren varit bosatta i kommunen (86 % för Stockholm och 64 % för landskommun e r n a ) . Detta gäller även nio av tio kvinnor. Av männen har 19 % flyttat mellan två eller flera kommuner. 4 % h a r fört ett kringflackande liv. Denna kategori är störst för landskommunerna (9 %) och minst för Stockholm (2 %).

Uppväxtförhållanden

I diskussionen om alkoholmissbrukets uppkomst brukar uppfostran och u p p växtförhållanden i övrigt tillmätas stor vikt. I utredningen belyses vissa faktorer, vilka kan tänkas ha betydelse härvidlag. En begränsning av undersökningens värde ligger emellertid i att motsvarande siffror för totalbefolkningen inte föreligger. En kartläggning av vilka klienterna haft som uppfostrare h a r gjorts (tab. 10.12). Härvid h a r endast medtagits

(100) |

övervägande uppfostrare t. o. m. 16 års ålder. Ungefär tre personer av fyra har haft båda föräldrarna som uppfostrare. Återstoden fördelar sig i stort sett lika på de tre grupperna en förälder + annan person, en förälder samt fosterföräldrar. De frivilligt ingångna männen vid de allmänna anstalterna har dock endast till 64 % haft båda föräldrarna som uppfostrare. Hos dessa är andelen uppfostrade hos en förälder minst tre gånger större än hos övriga grupper. Av anstaltsklientelet är 9 % av männen och 16 % av kvinnorna födda utom äktenskapet. Av männen (110 personer) h a r varannan uppfostrats i fosterhenl, 23 % av ena föräldern + annan person och 15 % av en förälder. Av undersökningen framgår i övrigt att andelen män, som uppfostrats av båda föräldrarna, är störst i åldersgruppen 50—64 år (något mera än 80 %) samt minst i åldrarna 21—29 år och över 65 år (68—69 %). Mellan 30 och 50 år varierar andelen mellan 76 och 74 %. Antalet uppväxtmiljöer, som redovi-

324 Tabell 10.13. Antal uppväxtmiljöer

i % — vårdens art

Vårdens art Antal uppväxtmiljöer

1 2 3 Uppgift saknas.

Ensk. anst.

Friv. allm. anst.

Tvång. allm. anst.

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

85 11 3 1

78 17 3 2

82 13 3 2

81 15 4

82 13 3 2

86 11 3

(100)

(100)

(100)

(100)

sas i tabell 10.13, avser antalet alternativ av uppfostrare som förekommit t. o. m. 16 års ålder. Drygt 80 % av anstaltsklientelet har haft en uppväxtmiljö. För männen är denna andel störst för klientelet vid de enskilda anstalterna och minst för de frivilligt ingångna vid de allmänna vårdanstalterna. Av undersökningen framgår vidare att andelen med mera än en uppväxtmiljö är störst i åldersgrupperna 2 1 — 29 år och över 65 år (27—29 %) samt minst mellan 55—64 år (10—11 % ) . För övriga åldersgrupper varierar andelen mellan 13 och 20 %. Dessutom framgår att män, som huvudsakligen uppfostrats av båda föräldrarna till 94 % har haft en uppväxtmiljö. Mindre än 1 % h a r haft tre eller flera uppväxtmiljöer. Av männen, som uppfostrats av en förälder + en annan person eller av fosterTabell 10.14. Skilsmässa

Samtliga

föräldrar h a r endast 30 resp. 39 % en uppväxtmiljö, medan 14 resp. 13 % har tre eller flera. Av de nio män som uppfostrats på barnhem har fyra tre eller flera uppväxtmiljöer. Av m a n n a n med en uppväxtmiljö har 8 % föräldrar som skilt sig. Motsvarande siffra för män med två resp. tre eller flera uppväxtmiljöer är 21 resp. 32 c/c. Skilsmässor mellan klienternas föräldrar har även belysts (tab. 10.14). Med skilsmässa avses skilsmässa mellan klientens föräldrar, adoptivföräldrar eller fosterföräldrar som inträffat innan klienten fyllt 17 år. Skilsmässa mellan föräldrarna har förekommit för 11 % av männen och 10 % av kvinnorna. Även i detta avseende redovisas den största siffran för de frivilligt ingångna vid de allmänna anstalterna. Det görs ofta gällande att alkohol-

mellan föräldrar i % — vårdens art Vårdens art

Skilsmässa mellan föräldrar

Ensk. anst.

Friv. allm. anst.

Tvång. allm. anst.

män

män

män

kvinnor

män

kvinnor

kvinnor

kvinnor

Samtliga

Har förekommit Har ej före-

7 90 3

84 2

100 Uppgift saknas.

86 2

83 4

87 2

87 3

(100)

(100)

(100)

(100)

325 Tabell 10.15. Alkoholmissbruk

hos uppfostrare i % — vårdens art

Vårdens art Alkoholmissbruk hos uppfostrare

Har förekommit Har ej förekommit Uppgift saknas.

Ensk. anst.

Friv. allm. anst.

män

kvinnor

män

76 4

77 4

(100)

missbruk har sin rot i att missbrukaren vuxit upp i en alkoholiserad miljö. Det är därför intressant att studera tabell 10.15 av vilken framgår, att sådant missbruk är ofta förekommande. Inte mindre än var femte man och var tredje kvinna har haft sådan uppväxtmiljö, vilket torde vara en väsentligt högre andel än för totalbefolkningen. För männen med en eller två uppväxtmiljöer har alkoholmissbruk hos uppfostrare förelegat i 20 % av fallen, medan motsvarande siffra för män med tre eller flera uppväxtmiljöer är 32 %. Totala antalet personer, som h a r tre eller flera uppväxtmiljöer, är dock endast 37. En betydande skillnad beträffande alkoholmissbruket hos uppfostrare föreligger mellan föräldrar, där skilsmässa förekommit resp. icke förekommit (45 resp. 18 %). Svaren på utredningens fråga om kriminalitet hos uppfostraren har bedömts vara otillförlitliga, bl. a. på grund av att dessa i många fall (15 % för männen och 9 % för kvinnorna) ansetts ej kunna utrönas. Redovisning för svaren har därför ansetts böra uteslutas här. Förhållandet är likartat beträffande förekomsten av nervös eller psykisk sjukdom hos uppfostrare.

Tvång. allm. anst.

Samtliga

män

kvinnor

män

kvinnor

73 5

54 2

74 5

62 1

(100)

(100)

(100)

kvinnor

Sammanfattning

Männen i anstaltsmaterialet är i förhållande till normalpopulationen starkt överrepresenterat i åldrarna 30—59 år. Liksom för klientelet i den öppna vården är åldersgruppen 40—44 år störst. Medianåldern är 45 år. Av kvinnorna är 74 % i åldern 30—49 år. Deras medianålder är 46 år. Civilståndsfördelningen i anstaltsklientelet avviker i än högre grad från normalpopulationen än vad klientelet i öppen vård gör. Således är för männen andelen ogifta dubbelt så stor, andelen gifta föga mer än en fjärdedel så stör samt andelen frånskilda närmare 13 gånger så stor som i normalpopulationen. Civilståndsfördelningen för kvinnorna avviker även kraftigt från normalpopulationen, dock mindre än för männen. Utlänningar, huvudsakligen skandinaver, är mindre vanliga i den slutna än i den öppna vården. Cirka två tredjedelar av männen är födda i landskommun, köping eller mindre stad. Andelen är störst i de äldre åldersgrupperna. Endast 4 % är födda i utlandet. I städer med över 50 000 invånare finns 61 % av det manliga och 84 % av det kvinnliga anstaltsklientelet mot 29 % av totalbefolkningen. Den aktuella bo-

326 endeorten avviker påtagligt från födelseorten. En betydande inflyttning till storstäder från samtliga andra kommuntyper föreligger. Storstadsfödda bor kvar i sin födelseort i större utsträckning än de som fötts i andra orter. Utlandsfödda har i stor utsträckning flyttat till storstäderna och då i första hand till Stockholm. Tre fjärdedelar av männen h a r under de senaste två åren varit bosatta i boendekommunen. Detta gäller även nio av tio kvinnor. Av männen har 19 % flyttat mellan 2 eller flera kommuner och 4 % fört ett kringflackande liv. Ungefär tre personer av fyra har haft båda föräldrarna som uppfostrare. Återstoden fördelar sig i stort sett lika på de tre grupperna en förälder + annan person, en förälder samt fosterföräldrar. Endast 64 % av det manliga frivilligklientelet vid de allmänna anstalterna h a r båda föräldrarna som uppfostrare. 9 % av männen och 16 % av kvinnorna är födda utom äktenskap. Cirka 15 % av anstaltsklientelet h a r haft två

uppväxtmiljöer. Av männen med en uppväxtmiljö h a r 8 % föräldrar som skilt sig, medan andelen ökar till 21 resp. 32 % för män med två resp. tre eller flera uppväxtmiljöer. Genomsnittligen h a r skilsmässa mellan föräldrar förekommit för var tionde klient. Alkoholmissbruk hos uppfostrare förekommer i stor utsträckning. Inte mindre än var femte man och var tredje kvinna har haft sådan uppväxtmiljö. Särskilt vanligt har det varit hos föräldr a r som skilt sig (45 % ) . Bostadsförhållanden Erfarenhetsmässigt vet man att en stor del av anstaltsklientelet saknar fast bostad. Det har därför varit en viktig uppgift för utredningen att söka kartlägga klientelets bostadsförhållanden. Tillgång till bostad För männen men ej för kvinnorna finns som synes stora variationer mellan dem, som vårdas på enskild resp. all-

Tabell 10.16. Bostadsförhållanden

i % — vårdens art

Vårdens art B ostadsf örhållanden

Ensk. anst. män

Äger bostad Förhyr bostad Inneboende 1 Disponerar plats på ungkarlshotell eller liknande 8 Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem 2 Saknar fast bostad 3 Uppgift saknas

Friv. allm. Tvång, anst. allm. anst.

kvinkvinmän män nor nor

Samtliga

kvinmän nor

Samtliga (absoluta tal)

kvinnor män

Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

kvinmän nor

kvinnor

5 40 25

7 36 29

4 22 19

4 22 23

7 32 24

4 28 23

7 32 24

56 353 292

5 22 17

11 34 36

7 61 20

1 48

2 31 2

1 42

1 32 1

10 531

1 22 1

1 12 4

1 6 4

— |

— | 100

100 | (100)| 100 | (100) 100 | (100)| 100 | (100)| 1 Hos släkting eller annan person, men även vid boende i möblerat 2 Mera varaktigt boende på institution. 8

Även tillfälligt boende på ungkarls hotell och härbärge.

rum.

327 män anstalt (tab. 10.16). Av det manliga klientelet på de enskilda anstalterna äger eller h y r 45 % bostad, 25 % är inneboende medan 30 % saknar fast bostad eller bor på ungkarlshotell. Bland de på allmän anstalt vårdade männen h a r däremot endast en fjärdedel tillgång till egen bostad, mellan en fjärdedel och en femtedel är inneboende och över hälften saknar fast bostad eller disponer a r plats på institution. Den sämsta bostadssituationen redovisas för dem som frivilligt sökt vård vid allmän anstalt. Kvinnorna har genomgående bättre bostadsförhållanden än männen. En tredjedel saknar dock fast bostad. I jämförelse med klientelet i den öppna vården föreligger betydande skillnader. I denna vård äger eller förhyr sålunda 45 % av männen och 68 % av kvinnorna bostad, medan motsvarande siffror för anstaltsklientelet endast är 32 resp. 39 %. De stora skillnaderna kommer klarast till uttryck när det gäller andelen bostadslösa, som för anstaltsklientelet är 42 % för män och 31 % för kvinnor samt för nykterhetsnämndsklientelet 12 resp. 6 %. Tvångsvård, hjälplöshet 42-årig ogift lagerförman som tvångsintagits på allmän anstalt. Född i. ä. Uppvuxen i föräldrahemmet enligt uppgift under goda förhållanden. Äldst av två syskon. Intet känt om alkoholmissbruk i släkten. Endast folkskola. Har varit anställd vid ett reservdelslager. Avancerade till lagerförman. Alkoholmissbruk sedan 1954. Första kontakten med nykterhetsnämnden 1956. Blev 1957 avskedad från sin anställning efter ett flertal varningar och för att han uppträtt berusad. Därefter olika anställningar som fastighetsskötare, vilka han fått lämna till följd av sitt alkoholmissbruk. Tablettmissbruk har även tidvis förekommit. Tvångsintagen på anstalt tre gånger tidigare. 12 st. fylleriförseelser under åren 1961—1964. Vårdad på mentalsjukhus tre gånger 1964. Vid de två senaste vårdtillfällena utskrivits på egen begäran mot läkares inrådan. Vårdad även 1961 och 1963. Vårdad en gång på alkoholklinik.

Tabell 10.17. Beräknat antal bostadslösa män vid allmänna och enskilda anstalter den 23/11 1964 Grupp

Ensk. anst.

Saknar fast bostad....

112 Friv. Tvång allm. allm. Totalt anst. anst.

167 Social status vid intagningen: Efter ett intensivt missbruk av sprit och tabletter var ref. i deliriöst tillstånd och intogs på mentalsjukhus. Efter en veckas vård utskrevs han, då han lämnat sjukhuset trots förbud samt smugglat in sprit på avdelningen där han vårdats. Helt utan arbete och bostad. Tidigare försök att placera klienten på olika inackorderingshem och/ eller ungkarlshotell har misslyckats då han på olika sätt misskött sig. Ställt sig negativ till anstaltsvård. Intagen jämlikt 15 § d (hjälplöshet). I tabell 10.17 redovisas med utgångspunkt från den relativa andelen bostadslösa det beräknade antalet bostadslösa i hela anstaltsklientelet undersökningsdagen, således även för den del, som inte ingår i urvalet. Antalet bostadslösa män vid anstalterna den 23 november 1964 kan beräknas till ca 950. I nykterhetsnämndsklientelet beräknades motsvarande grupp Tabell 10.18. Bostadens kvalitet i % — vårdens art. Män Vårdens art Bostadens kvalitet

Saknar fast bostad.... Halvmodern. Omodern.... Hotell: Acceptabelt Bristfälligt . Institution . . Uppgift sak-

Ensk. anst.

28 34 16 18

Friv. Tvång, allm. allm. anst. anst.

Samtliga

52 15 11 16

47 21 12 13

42 24 13 15

—

—

— —

— —

3 100

5 100 1

100 1

2 4

till över 3 100. Antalet bostadslösa män i det då aktuella nykterhetsvårdsklientelet skulle alltså utgöra över 4 000, vilket p å ett skrämmande sätt belyser alkoholmissbrukarnas bostadsproblem. Av dem som angivits som inneboende torde i realiteten även en stor del i egentlig mening sakna fast bostad, varför siffran för de bostadslösa är högre än den nu angivna. Rent kvantitativt är bostadsfrågan för de kvinnor, som vårdas på anstalt, ett betydligt mindre problem. Var fjärde man har modern bostad (tab. 10.18). Vårdade på enskild anstalt bor i väsentligt större omfattning i modern bostad än vårdade på allmän anstalt. Genomsnittligen 15 % har omodern bostad, troligen i den sämre delen av detta bostadsbestånd. Totalt sett torde man ha fog för påståendet att unDiagram

dersökningen givit vid handen att ca två tredjedelar av klientelet på allmän anstalt har olösta bostadsproblem. Av kvinnorna h a r var femte modern resp. omodern eller halvmodern bostad. Bostadens kvalitet är således något sämre än för männen. Å a n d r a sidan är som nämnts männen i större omfattning helt bostadslösa. I diagram 10.7 redovisas hur tillgången till bostad varierar i olika kommuntyper. I motsats till förhållandena för klientelet i öppen vård stiger inte andelen bostadslösa med ökad tätortskaraktär hos boendekommunens kommuntyp. Visserligen är andelen bostadslösa störst i storstäder, där Malmö hade den högsta siffran (53 % ) , men landskommunerna kommer närmast därefter (41 %). Andelen personer, som äger eller förhyr lägenhet är lägre i landskommunerna

10.7. Bostadsförhållanden

i % — boendeort.

Män

o/o 100-

50-

m

ffl

ra ^

Stockholm

Göteborg

Malmö

Annan stad med över 50 000 inv.

Annan stad eller köping

Boendeort Äger bostad H l Förhyr bostad llllllll

Inneboende ^ Ungkarlshotell V///A eller liknande

IxvvvJ Ålderdomshem eller vårdhem I

" I Saknar f a s t bostad I '

Landskommun

329 Tabell 10.19. Fördelning på boendeort i %. Män Boendeortens kornmuntyp Grupp

Storstäder

Befolkningen i riket den 1.1. 1964 Totala nykterhetsnämndsklientelet Bostadslösa i nykterhetsnämndsklientelet Totala anstaltsklientelet . . . Bostadslösa i anstaltsklientelet

Andra övriga Landsstäder med över städer och kommuner köpingar 50 000 inv.

Uppgift saknas

Samtliga

67 44

11 17

13 26

4 13

100 100

och i storstäderna än i övriga städer och köpingar. Bland anstaltsklientelet vistas ungefär hälften av de bostadslösa i storstäderna (tab. 10.19). Endast 13 % tillhör landskommuner. I relation till befolkningen i riket är de bostadslösa över-

representerade i städer över 50 000 invånare och underrepresenterade i övriga kommuntyper. Särskilt stor är överrepresentationen i storstäderna. Den största underrepresentationen finns i landskommunerna. En avsevärt större andel av de bostadslösa i den öppna

Diagram 10.8. Bostadsförhållanden

i % — ålder. Mån

% 100—1

^

-3E S Ä

zzz

50-

o-1 21-24

25-29

Äger bostad 1 Förhyr bos+ad i±mJ

30-34

35-39

I

I Inneboende

40-44 45-49 Ålder

E ^ 3 "nqkarlshoteII L2223 eller liknande

50-54

m

s

55-59

60-64

Ålderdomshem eller värdhem I

"1 Saknar f a s t bostad I '

is

65-

330 Tabell

10.20.

Bostadsförhållanden i % —

civ 'Island. Män

Civilstånd Bostadsförhållanden Ogift

Gift

3 15 31

12 62 7

Frånskild

Änkling

2 23 24

9 41 3

1 48

3 41

Disponerar plats på ungkarlshotell 3 Disponerar plats på ålderdomshem 1 47 Absoluta tal

(100)

vården än i anstaltsklientelet hör hemma i storstäder. 4 % av de bostadslösa i nykterhetsnämndsklientelet finns i landskommunerna, medan motsvarande andel för anstaltsklientelet är 13 %. Andelen bostadslösa är minst i åldersgrupperna under 30 år. Den är stigande från 20 % för 21—24-åringar till 41 % för 30—34-åringar (diagram 10.8). För resterande åldersgrupper varierar den mellan 40 % och 47 %. Den sistnämnda procentsatsen avser den äldsta åldersgruppen. Andelen personer, som äger eller förhyr bostad stiger från 8 % för åldersgruppen 21—24 år till 42 % för 60—64-åringarna. Denna stegring sker samtidigt som andelen bostadslösa ökar och håller sig på hög nivå. Förklaringen härtill utgör utvecklingen av andelen inneboende. Denna är i åldersgruppen 21—24 år 68 % och sjunker därefter starkt för att bland personer över 65 år endast utgöra 6 %. Tre av fyra gifta äger eller förhyr bostad (tab. 10.20). Motsvarande andel är för änklingar varannan, för de frånskilda var fjärde och för de ogifta var femte. Av intresse är dessutom att konstatera att var tredje ogift samt var fjärde frånskild är inneboende. Av de gifta är 19 % bostadslösa men för de övriga civilstånden är andelen mer än dubbelt så stor.

Boendesituation

Även för anstaltsklientelet har det ansetts värdefullt att belysa i vilken utsträckning sammanboende med andra personer förekommer (tab. 10.21). Bland anstaltsklientelet sammanlever en betydligt större andel kvinnor än män med make eller under äktenskapsliknande förhållanden. Å andra sidan sammanbor flera män med föräldrar eller annan anhörig. I båda dessa hänseenden överensstämmer anstaltsklientelet med nykterhetsnämndsklientelet. Det bör även noteras att den totala andelen, som sammanbor med annan person, är betydligt större för nykterhetsnämndsklientelet än för anstaltsklientelet (för män 61 % mot 35 % och för kvinnor 61 % mot 43 %). Av männen på enskild anstalt är ca en tredjedel ensamboende, medan 37 % sammanbor med annan under familjeliknande förhållanden. Det sista är ej lika vanligt bland de intagna på allmän anstalt. Minst vanligt är det bland de frivilligt vårdade ( 1 7 % ) . Skillnaden är stor i jämförelse med den öppna vården där närmare sex av tio bor samman med annan under familjeliknande former. För kvinnorna på enskild anstalt redovisas få fall av sammanboende under familjeliknande former (21 % ) . Av de

331 Tabell 10.21. Boendesituation

i % Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Samtli ga i anstaltsklientelet Boendesituation kvinnor

män

Saknar fast bostad Sammanboende med make/maka Sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden Sammanboende med föräldrar eller annan anhörig Sammanboende med annan person (t.ex. kamrat) Institution Uppgift saknas Summa

män

kvinnor

Ant.

/o

Ant.

%

°/ /o

/o

531 268 174

42 21 14

22 15 12

31 21 17

12 20 26

6 27 29

23 28 3

2 2

1 2 1

2 3 2

4 2 5

5 1 5

1 268

(100)

tvångsvis intagna bor däremot närmare hälften på detta sätt. Att sammanbo med föräldrar eller annan anhörig är liksom för nykterhetsnämndsklientelet vanligast i åldersgruppen 35—39 år. Sammanboendet med maka varierar inte efter tätortsgraden. Ett sådant samband gäller å andra sidan sammanboende med föräldrar eller an-

nan anhörig (23 % på landsbygden mot 8 % i Malmö, som har det lägsta värdet för storstäderna). Av speciellt intresse är frågan öm i vilken utsträckning personer på anstalt sammanbor med underåriga barn (tab. 10.22). Som jämförelse h a r medtagits klientelet i öppen vård samt totalpopulationen. Denna utgöres av 1960 års bo-

Tabell 10.22. Sammanboende med barn1 under 16 år i % — vårdens art Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Vårdens art Antal barn

Ensk anst. män

Saknar fast bostad.... 0 1 2 3 4 5 eller flera . Uppgift saknas

28 57 7 5 2 1

22 64 14

män

52 44 2 2

kvinnor

män

48 42 3 4 1 1 1

kvinnor

31 54 7 6

män

42 47 4 4 1 1 1

2 100

kvinnor

Friv. allm. Tvång. allm. anst. anst.

Samtliga

(100)

(100) 100

(100) 100

kvinnor

män

kvinnor

32 54 9 4

13 62 7 7 3 2 1

6 67 12 8 2 1

(100) 100

100 Samtliga hushåll i riket den 1/11 I960 2

61 19 13 5 1 1

100 Här avses barn under 16 år oavsett om klienten är fader/moder till eller släkt med barnet. Enligt 1960 års folkräkning. Observera att siffrorna här gäller hushåll.

332 stadsräknings uppgifter om relativ fördelning av hushållen efter antal barn under 16 år. Då totalpopulationen är antalet hushåll i riket (fast bostad förutsattes), bör vid jämförelse med totalpopulationen klientelundersökningarnas individer, som saknar fast bostad (och således ej sammanbor med b a r n ) , adderas till andelen som ej sammanbor med barn. Endast få sammanbor med barn under 16 år (11 % män och 13 % kvinn o r ) . De absoluta talen är 132 av 1 267 män och 9 av 70 kvinnor. Detta får ses mot bakgrunden av att endast en liten del av klientelet sammanlever u n d e r normala relationer till någon annan. Män som vårdas på enskild anstalt sammanbor med barn i större utsträckning än övriga män. Män som frivilligt sökt vård på allmän anstalt sammanbor däremot mycket sällan med barn. För kvinnorna redovisas ingen nämnvärd skillnad mellan dem som vårdas på enskild och allmän anstalt. Nästan dubbelt så stor andel av klienterna i öppen vård sammanbor med barn. Endast för personer i 25—44-årsåldern överstiger andelen personer sammanboende med barn under 16 år 10 %. Den är störst för 25—29-åringarna (21 %).

Vistelsesituation omedelbart före intagningen på anstalten

I vissa fall torde brister i klientens inpassning i samhället vara av betydelse då beslut fattas om tvångsintagning på anstalt eller när klienten frivilligt söker vård. Detta torde i särskilt hög grad gälla de s. k. hjälplöshetsfallen, vilkas andel ökat under senare år (jfr kap. 3 sid. 53). Patientens vistelsesituation och arbetsförhållanden är härvid de viktigaste faktorerna. Även ur a n d r a

synpunkter har det ansetts vara av intresse att få veta i vilken utsträckning vård på anstalt utgör en fortsättning på sluten vård i annan form (tab. 10.23). Endast hälften av klienterna vistades före intagningen i sin bostad. En tredjedel av männen och 12 % av kvinnorna var helt bostadslösa. Högsta andelen män utan bostad finner man även här bland dem som frivilligt sökt vård på allmän anstalt. 5 % av männen och 7 % av kvinnorna har kommit direkt från sjukvårdsinstitution. På de enskilda vårdanstalterna var andelen dock betydligt högre. De enskilda anstalterna torde således i viss omfattning fungera som eftervårdshem för sjukhuspatienter. I övrigt kan nämnas att av de tvångsintagna kvinnorna inte mindra än en fjärdedel var häktade, anhållna eller omhändertagna av polisen.

Sammanfattning

Anstaltsklientelet saknar i mycket stor utsträckning fast bostad. Vid undersökningen var andelen 42 % för männen och 31 % för kvinnorna. Motsvarande siffror för nämndklientelet är 12 resp. 6 %. Många personer av den fjärdedel av klientelet som är inneboende torde även i realiteten sakna fast bostad. Andelen bostadslösa män är minst bland de enskilda vårdanstalternas klientel och störst bland de frivilligt vårdade vid allmän anstalt. Med ledning av framräknade procentsiffror kan undersökningsdagen antalet bostadslösa inom anstaltsklientelet uppskattas till ca 950. Var fjärde man har modern bostad medan 13 % har halvmodern och 15 % omodern. Även i detta hänseende har klientelet vid de enskilda vårdanstalterna det bäst och frivilligklientelet vid de allmänna vårdanstalterna det sämst. Av kvinnorna h a r var femte modern resp. halvmodern eller omodern bostad.

333 Tabell 10.23. Vistelsesituation

omedelbart före intagning på anstalt i % vårdens art Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Vårdens art Vistelsesituation omedelbart före intagning på anstalt

I bostad Saknade bostad Inackorderingshem eller övergångshem för alkoholmissbrukare Ålderdomshem Kroppssjukhus Mentalsjukhus, psykiatrisk klinik eller alkoholklinik Konvalescenthem eller vilohem Allmän anstalt Kriminalvårdsanstalt. . . Häktad, anhållen, omhändertagen av polismyndighet Övrigt LTppgift omöjlig att erhålla

Ensk. anst.

Friv. allm. anst. kvinnor

Tvång. allm. anst. män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

45 38

48 11

50 33

49 12

74 9

84 4

3 1 1

män

kvinnor

män

61 21

57 7

43 42

2 1 1

50 Samtliga

2 1 4

1 6

3 5

(100) 100

I motsats till förhållandena för nykterhetsnämndsklientelet stiger inte andelen bostadslösa män med ökad tätortskaraktär hos boendekommunens kommuntyp. Andelen är störst i Malmö och därefter kommer landskommunerna. Av samtliga bostadslösa män finns 51 % i storstäderna (67 % för nykterhetsnämndsklientelet) . Tre av fyra gifta äger eller förhyr bostad. Motsvarande siffror är för änklingar varannan, för frånskilda var fjärde och för de ogifta var femte. En betydligt större andel kvinnor än män sammanlever med make eller under äktenskapsliknande förhållanden. Å andra sidan sammanbor flera män med föräldrar eller annan anhörig. Endast 132 män och 9 kvinnor sammanbor med barn under 16 år. Män som vårdas på enskild anstalt samman-

2 4

1 100

26 11

(100) 100

20 10

1 9

(100) 100

(100) 100 |

9 100

bor med barn i större utsträckning än övriga män. Omedelbart före intagningen p å anstalten vistades omkring hälften av klienterna i sin bostad. En tredjedel av männen och 12 % av kvinnorna var helt bostadslösa (mest bland dem som frivilligt sökt vård vid allmänna anstalter). Även från sjukvårdsinrättningar kom en viss del, särskilt av klientelet på de enskilda anstalterna. En fjärdedel av de tvångsintagna kvinnorna var häktade, anhållna eller omhändertagna av polis.

Utbildnings-

och

arbetsförhållanden

Utbildningsförhållanden

Utbildningen har kartlagts på samma sätt som i undersökningen av nykter-

334 Tabell 10.24. Utbildning i % — vårdens art Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Vårdens art Utbildning

Ensk . anst. män

Folkskola, grundskola . . Praktisk yrkesutbildning Lärlings- eller yrkesskola eller m o t s v a r a n d e . . . . Realskola eller motsvarande Gymnasium eller motsvarande Akademisk utbildning eller m o t s v a r a n d e . . . .

Friv. allm. anst.

kvinmän nor

kvinmän nor

kvinnor

män

kvinnor

1 1

9 5

män 71

kvinnor

Tvång. allm. anst.

Samtliga

1 (100) 100

hetsnämndsklientelet. Vad som även här belyses är den maximala utbildningen med utgångspunkt från den enligt graderingen »högsta» utbildningsform, som klienterna har erfarenhet av. Av männen i anstaltsklientelet har drygt 60 % enbart genomgått folkskola eller grundskola (tab. 10.24). Endast en obetydlig del har erfarenhet av ytterligare teoretiska studier. Drygt var fjärde person har praktisk yrkesutbildning eller lärlings- eller j^rkesskola. De tvångsintagna vid de allmänna anstalterna har den lägsta andelen med teoretisk vidareutbildning och de intagna vid de enskilda anstalterna den högsta. Förhållandet är likartat beträffande den praktiska utbildningen. Således är andelen med enbart folkskola 71 % för de tvångsintagna men enbart 48 % för de intagna vid de enskilda vårdanstalterna. Medan dessa har 36 % med praktisk utbildning är motsvarande siffra för de tvångsintagna 23 %. Vårdade vid psykiatriska kliniker och alkoholkliniker har i högre grad än vårdade vid anstalterna teoretisk vidareutbildning, vilket framgår av kapitel 12.

50 (100) 100

(100) 100

(100) 100

100 Kvinnorna h a r en något större andel med teoretisk utbildning utöver folkskola än männen. Å andra sidan har de en mindre andel med praktisk utbildning. Liksom för männen h a r de tvångsintagna på allmän anstalt mindre både teoretisk och praktisk utbildning än de frivilligt ingångna vid de enskilda anstalterna. I jämförelse med klientelet i öppen vård föreligger inga större skillnader för männen. Kvinnorna i anstaltsmaterialet har däremot bättre teoretisk och praktisk utbildning än kvinnorna i den öppna vården. För det manliga anstaltsklientelet är den låga andelen personer med teoretisk utbildning utöver folkskola inte beroende av materialets åldersfördelning, även om det är vanligare bland de yngre än bland de äldre att ha någon form av påbyggnad på folk- eller grundskola. I detta avseende är förhållandet likartat det hos nämndklientelet. Andelen med erfarenhet av gymnasiestudier hos män under 30 år är dock något högre, fyra av 98 mot 1,5 % för nämndklientelet. Av utredningsmaterialet framgår att

335 redovisning av klienternas ställning i socio-ekonomiskt avseende och yrkestillhörighet. Dessutom belyses klienternas arbetsförhållanden omedelbart före intagningen. Samma reservationer som framförts vid redovisning av arbetsförhållandena i kapitel 9 gäller även denna redogörelse. Den socio-ekonomiska grupperingen är tämligen lika i både nämndmaterialet och anstaltsmaterialet (tab. 10.25). Vissa skillnader föreligger inom anstaltsmaterialet. Sålunda är andelen företagare i det närmaste dubbelt så stor bland de tvångsintagna vid allmänna anstalter som bland de frivilligt ingångna. För tjänstemän och anställda i serviceyrken är förhållandet det motsatta. I övrigt kan noteras, att andelen arbetare inom jordbruk och skogsbruk är

utbildningsnivån för männen är högst bland de gifta och lägst bland de ogifta. Sålunda har endast 47 % av de gifta enbart folkskola eller grundskola. 26 % har praktisk yrkesutbildning inom yrke, 12 % har lärlings- eller yrkesskola eller motsvarande utbildning och 15 % har teoretiska studier utöver folkskola. Motsvarande siffror för de ogifta var 73 %, 16 %, 4 % och 7 %. En viss olikhet föreligger mot nämndklientelet, där det var vanligast förekommande bland frånskilda och änklingar att enbart ha genomgått folkskola och/eller praktisk yrkesutbildning, medan i anstaltsmaterialet de ogifta intar denna plats. Arbetsförhållanden

Liksom för nykterhetsnämndsklientelet belyses arbetsförhållandena genom en Tabell 10.25. Socio-ekonomisk

grupp i % — vårdens art. Män

Vårdens art Socio-ekonomisk grupp

Ensk. anst.

Företagare inom jordbruk, skogsbruk m. m Företagare inom industri, handel, transport och

Samtliga i FörvärvsarnykterhetsSamtliga nämndsklien- betande män i riket 1960 telet

Friv. allm. anst.

Tvång, allm. anst.

11 Företagare inom fria yrken

3 2

2 1

6 1

5 1

5 1

8 1

Summa företagare

20 Företagsledare (anställda) Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontors- och handelspersonal m. fl.) .

1 Summa tjänstemän

11 0,5

23 1

12,5

2,5 72

7 63

8 69

6 69

4 71

6 47

74,5

6 1

4 1

100 Arbetare inom jordbruk,

Summa arbetare Anställda

inom

service-

Övriga ej förvärvsar100

|

336 väsentligt lägre vid de enskilda anstalterna än vid de allmänna. När det gäller övriga arbetare är andelen något större vid de enskilda anstalterna. Andelen ej förvärvsarbetande är ca tre gånger större vid de allmänna. Spridningen på olika grupper är stor, vilket inte hindrar att vissa yrkeskategorier dominerar (tab. 149—150, del I I ) . Materialet, som omfattar 1 267 män och 70 kvinnor, uppvisar en yrkesspridning för män på 164 och för kvinnor på 29 av möjliga 999 yrkesgrupper på tresiffernivån. För männen är 85 yrkesgrupper gemensamma för de båda anstaltstyperna. 38 finns företrädda vid enbart enskilda anstalter och 41 vid enbart allmänna vårdanstalter. Vid en jämförelse med nämndklientelet framgår att yrkesspridningen för männen är större i anstaltsmaterialet (164 yrkesgrupper mot 126). I anstaltsmaterialet är bland männen 28 yrken (dubbelt så många som i

Tabell 10.26. Arbetsförhållanden

nämndklientelet) representerade av 10 eller flera individer. Två tredjedelar av det manliga anstaltsklientelet tillhör yrken med 10 eller flera individer. Störst är koncentrationen bland de tvångsintagna, där inte mindre än tre fjärdedelar återfinns i dessa yrken, och minst (56 %) vid de enskilda anstalterna. Den största andelen h a r gruppen grovoch diversearbetare med 17 % av samtliga och nära en fjärdedel av de tvångsintagna. Vid de enskilda anstalterna är denna grupp representerad med endast 7 %. Bland övriga yrken som är vanligare bland de intagna vid allmänna anstalter märks skogs- och flottningsarbetare, däck- och maskinmanskap, lager- och förrådsarbetare, stuveriarbetare, andra lastnings- och lossningsarbetare, lantarbetare, trädgårdsarbetare samt mureriarbetare. Däremot överväger bl. a. följande yrken vid de enskilda anstalterna, nämligen verkstadsmekaniker, målare, montörer, maskinuppsätta-

omedelbart före intagningen

i % — vårdens art Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

Vårdens art Arbetsförhållanden

Verksam i huvudyrket . Arbetsträning, prövning Skyddad sysselsättning eller arkivarbete Beredskapsarbete Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade. . . Omskolningskurs Skol- eller yrkesutbildn. Ej förvärvsarbetande pensionär Saknade arbete Verksam inom annat yrke än huvudyrket

Ensk. anst.

Friv. allm. anst.

män

kvinnor

18 1

2 2 2 2

2 1

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

1 2

1 2

2 1

män 53 1

kvinnor 56 1

1 1 1 1

6 50

6 79

5 46

6 67

5 15

6 18

11 11

7 12

(100) 100

(100) 100

(100) 100

3 36

7 22

9 55

100 Tvång. allm. anst.

Samtliga

(100) 100

337 re, installations-, drifts- och maskinelektriker och byggnadsträarbetare. I anstaltsmaterialet återfinns samtliga yrken i nämndmaterialet som omfattar 10 eller flera individer. Anstaltsklientelets yrkesställning framgår av tabell 151, del II.

Arbetsförhållanden omedelbart före intagningen Endast drygt en tredjedel av männen var sysselsatta i sitt egentliga yrke då de togs in på anstalt (tab. 10.26). Mycket stora differenser konstateras mellan de intagna på enskild anstalt och de intagna på allmän anstalt. För de som frivilligt sökt vård på allmän anstalt noteras en särskilt låg siffra (18 % ) , vilket i konsekvens härmed motsvaras av den största andelen som helt saknade arbete. Av dessa klienter var 9 % pensionärer och lika många hade beretts Tabell 10.27. Arbetsförhållanden

olika arbetsvårdsinriktade sysselsättningar. Även i detta sammanhang finner man att bristerna i fråga om social anpassning är störst inom denna grupp. Endast i ringa omfattning har anstaltsklientelet arbetat i beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning. Av kvinnorna var knappt hälften så stor andel som av männen sysselsatta i sitt huvudyrke; omkring två tredjedelar av samtliga och ej m i n d r e än fyra femtedelar av de tvångsintagna saknade helt arbete. Skillnaden mellan de sistnämnda och de intagna på enskild anstalt, av vilka endast 22 % saknade arbete, är här särskilt markant. I jämförelse med nämndklientelet har endast de enskilda vårdanstalterna en någorlunda lika stor andel yrkesverksamma. De intagna vid de allmänna vårdanstalterna är däremot yrkesverksamma i betydligt mindre utsträckning. Personer, som äger eller förhyr bo-

omedelbart före intagningen i % — Män

Disponerar Disponerar SakFör- Inne- plats på ung- plats på ålnar hyr boen- karlshotell derdomshem fast 1 bostad de eller liknan- eller liknan- bode 2 de 2 stad 3

Arbetsförhållanden

Äger bostad

Verksam i huvudyrket Arbetsträning, prövning . . . Skyddad sysselsättning eller arkivarbete Beredskapsarbete Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade Omskolningskurs Skol- eller yrkesutbildning Ej förvärvsarbetande pensionär Saknade arbete Verksam inom annat yrke än huvudyrket

2 2

1 2

2 1

5 29

7 29

2 42

Absoluta tal 1 2 3

bostadsförhållanden.

30 Samtliga

1. 2

3 1

2 1

18 48

20 40

5 62

5 46

(100)

(100)

(100)

1269 Hos släkting eller annan person, men även vid boende i möblerat rum. Mera varaktigt boende på institutionen. Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge. 22—614779

338 Tabell 10.28. Arbetsstabilitet i % •— vårdens art Vårdens art Arbetsstabilitet (under den senaste ettårsperioden före undersökningstillfället)

En anställning eller sysselsättning utan avbrott Högst två arbetsbyten eller perioder utan arbete Fler än två arbetsbyten eller perioder utan arbete En långvarig period utan arbete (minst sex månader) Ej yrkesverksamma (pensionärer, långvarigt sjukskrivna etc.) Uppgift saknas

Ensk. anst.

Friv. allm. anst.

män

kvinnor

män

kvinnor

Tvång. allm. anst.

Samtliga

Samtliga i nykterhetsnämndsklientelet

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

10 2

11 3

9 1

13 3

9 8

13 10

(100)

(100)

12 1

(100)

stad är yrkesverksamma i större utsträckning än personer med andra bostadsförhållanden (tab. 10.27). 62 % av personer, som saknar fast bostad, sakn a r också arbete. Förvånansvärt många av de som saknar fast bostad är dock yrkesverksamma. Detta gäller 27 %. Liksom beträffande nämndklientelet föreligger ej heller för anstaltsklientelet något starkt samband mellan arbetslöshet och boende i storstad. Arbetslösheten bland storstadsklientelet ligger endast obetydligt över genomsnittet (46 %) för samtliga män. Även för anstaltsklientelet är inslaget av arbetsvårdande åtgärder anmärkningsvärt lågt. I samtliga städer med över 50 000 invånare, vilka har 61 % av anstaltsklientelet, återfinns endast 36 % av de personer som omedelbart före intagningen var föremål för arbetsvårdande åtgärder. Upplysningar om arbetsstabiliteten lämnas i tabell 10.28. Siffrorna bör bedömas mot den stora rörlighet på ar-

(100)

betsmarknaden som i allmänhet råder samt med beaktande att anstaltsvistelse kan medföra avbrott i anställning. Av tabell 10.28 framgår att av männen endast 25 % haft en anställning utan avbrott under den senaste ettårsperioden. Var tionde har varit arbetslös under minst 6 mån., medan 9 % ej var verksamma i något yrke. Ej mindre än 35 % h a r bytt arbete två eller flera gånger. Stora variationer finns emellertid mellan de olika vårdformerna. Klienterna på enskild anstalt har den största arbetsstabiliteten medan de frivilligt vårdade på allmän anstalt har den lägsta. Flera än två arbetsbyten är nästan dubbelt så vanligt bland klienterna på allmän som på enskild anstalt. Andelen utan arbete i sex månader eller mera är dubbelt så hög bland tvångsklientelet som bland klientelet på enskild anstalt. Av de tvångsintagna kvinnorna anges ej m i n d r e än två tredjedelar ha varit utan arbete i sex månader eller mera.

339 Sammanfattning

Sex tiondelar av männen i anstaltsmaterialet har endast genomgått folkskola eller grundskola. Endast en obetydlig del h a r erfarenhet av ytterligare teoretiska studier. De tvångsintagna vid de allmänna anstalterna har den lägsta andelen med teoretisk vidareutbildning och de intagna vid de enskilda anstalterna den högsta. Förhållandet är likartat beträffande den praktiska utbildningen. Kvinnorna har oftare än männen teoretisk utbildning utöver folkskola. Anstaltsklientelets socio-ekonomiska gruppering liknar nämndklientelets. 79 % består av arbetare och anställda inom serviceyrken. Vissa olikheter föreligger mellan de olika vårdgrupperna inom anstaltsmaterialet. Andelen företagare är störst bland de tvångsintagna och andelen tjänstemän och anställda i serviceyrken bland frivilligklientelen. Ej förvärvsarbetande och arbetare inom jordbruk, skogsbruk m. m. är betydligt vanligare vid allmänna anstalter än vid enskilda. Spridningen utgjorde för män 164 yrkesgrupper av 999 möjliga i anstaltsmaterialet. 85 är gemensamma för båda anstaltstyperna medan 38 finns vid enbart enskilda anstalter och 41 vid enbart allmänna anstalter. Det vanligaste enskilda yrket är grov- och diversearbetare med 17 % av samtliga intagna (7 % vid enskilda anstalter och 22 % vid de allmänna anstalterna). Endast drygt en tredjedel av samtliga män sysselsattes i sitt egentliga yrke då de togs in på anstalt. Medan mera än varannan intagen vid enskilda anstalter tillhör denna grupp var andelen endast 18 % för frivilligklientelet vid allmänna anstalter. En tredjedel av de enskilda anstalternas klientel och hälften av de allmänna anstalternas saknade arbete. Endast i ringa utsträckning h a r de in-

tagna kommit i åtnjutande av arbetsvårdande åtgärder. Två tredjedelar av kvinnorna (för tvångsintagna fyra femtedelar) saknade arbete. Personer, som äger eller förhyr bostad är mest yrkesverksamma. Det föreligger inte något starkt samband mellan arbetslöshet och storstadsboende. Inslaget av arbetsvårdande åtgärder är anmärkningsvärt lågt i storstäderna. 80 % av samtliga h a r arbetat under längre tid än sex månader u n d e r den senaste ettårsperioden. Ej mindre än var tredje har dock bytt arbete två eller flera gånger. Stora variationer finns emellertid mellan klienterna i de olika vårdformerna. Ekonomi För att belysa klienternas ekonomiska förhållanden har utredningen insamlat uppgifter om klassplacering enligt sjukförsäkringslagen, om försörjningsskyldighet och om utgiven socialhjälp m. m. Orsaken till att utredningen valt denna indirekta metod samt metodens begränsningar klargöres i kapitel 9 (sid. 219). För anstaltsklientelet påverkas dessutom ekonomin i mycket stor utsträckning av anstaltsvistelserna som sådana. Inkomstförhållanden och försörjningsskyldighet

Klienternas inkomstförhållanden, som de framgår med utgångspunkt från sjukpenningklasstillhörigheten, belyses i tabell 10.29. En femtedel av männen är ej klassplacerade eller har sin sjukpenningklass under omprövning. Erfarenhetsmässigt är det sannolikt att denna grupp till mycket stor del består av personer med låga inkomster. 68 av de 264 männen i gruppen var ej förvärvsarbetande pensionärer. Andelen ej klassplacerade varierade dock betydligt i de olika klientelgrupperna. Sålunda var den endast 6 % vid de enskilda vårdanstalterna

340 Tabell 10.29. Inkomst i % — vårdens art

Aktuell årsinkomst 1 av förvärvsarbete kr.

Aktuell sjukpenning per dag kr.

1 800— 4 999 5— 8 5 000— 8 399 9—12 8 400—10 199 14 10 200—13 999 16—18 14 000—17 999 20—22 18 000—20 999 25 21 000 28 Ej klassplacerad eller placering under omprövning Uppgift saknas .

Vårdens art

Samtliga i Samtliga nykterhets- försäkraFriv. allm. Tvång. nämndskli- de män i Ensk. anst. anst. allm. anst. entelet riket vid slutet av kvinkvinkvinkvinkvinmän män män år 1964 nor nor nor män nor män nor Samtliga

4 5 6 18 33 16 11

12 9 9 11 13 3 3

14 8 5 14 14 5 2

15 2 5 2 2

11 7 6 15 19 8 5

17 3 10 3 6

6 7 5 18 25 13 7

30 10 6 19 7 2

7 6 4 11 21 13 19

26 12

35 39

21 8

30 31

12 7

20 6

(100) 100 | (100)| 100 | (100)| 100 | (100)| 100 | 100 | 14

21 6 1 100

29 7 29

34 6

50 Årsinkomst = brutto årsinkomst. men hela 34 % för de frivilligt ingångna vid de allmänna vårdanstalterna. Närmare var fjärde man har en inkomst understigande 10 200 kr. Även h ä r föreligger en betydande skillnad mellan klientelgrupperna (15 % för de enskilda anstalterna och 30 % för de frivilligt ingångna). Något mera än var tionde h a r en inkomst understigande 5 000 kr. (4 % vid enskilda anstalter och 14 % för de tvångsintagna vid allm ä n n a anstalter). Närmare hälften av anstaltsklientelet har en årsinkomst över 10 200 kr. över 21 000 kr. h a r dock endast 5 %. Här föreligger mycket betydande skillnader mellan klientelgrupperna. Sålunda har av de enskilda anstalternas klientel 78 % över 10 200 kr. och 11 % över 21 000 kr. För de intagna vid de allm ä n n a anstalterna är motsvarande procenttal 30—35 resp. 2—3. Jämföres det manliga anstaltsklientelet med samtliga män i riket vid slutet av år 1964 framkommer ingen större skillnad beträffande dem som inte är klassplacerade eller h a r sin placering

under omprövning. Normalp opulationens andel av de högre inkomsterna är emellertid betydligt större än anstaltsklientelets (19 % mot 5 % för inkomster över 21 000 k r . ) . Jämföres anstaltsklientelet med nykterhetsnämndsklientelet framgår för männen att anstaltsklientelet h a r betydligt sämre inkomster. I anstaltsmaterialet finns 24 % med inkomster under och 47 % över 10 200 kr. Motsvarande siffror för nämndklientelet är 18 % under och 63 % över. Av anstaltsklientelet är dessutom 21 % inte sjukpenningklassplacerade eller har sin klasstillhörighet under omprövning, medan motsvarande tal för nämndklientelet är 12 %. Det bör också observeras att klientelet vid de enskilda anstalterna h a r bättre inkomstförhållanden än nämndklientelet. Således överstiger 78 % av inkomsterna 10 200 kr. medan 15 % understiger detta belopp (mot 63 resp. 18 % för nämndklientelet). Personerna med de verkligt låga inkomsterna återfinns således vid de allmänna anstalterna.

341 Diagram 10.9. Inkomst

i % — ålder. Män

% 100-

B?^

50-

J

21-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45- 49

50-54

55-59

60-64

65-

Ålder Ej sjukpenningkla5splacerade

8400-10199

11800-4999

10 200-13999

15000-8399

14000-17999

Den andel av klienterna, som ej är klassplacerade eller vars placering är under omprövning, ökar från 50-årsåldern (diagram 10.9). Den största andelen med inkomst överstigande 10 200 kr. finns i åldersgruppen 25—29 år samt i åldern 35—49 år. Andelen avtar därefter mot högre åldersgrupper. Närmare en tredjedel av kvinnorna är ej klassplacerad eller föremål för prövning av sjukpenningklass. Stora olikheter föreligger dock mellan de olika anstaltstypernas klienter. Av de intagna vid enskild anstalt har en femtedel en inkomst överstigande 10 200 kr. För en stor del av kvinnorna på allmän anstalt saknas uppgift om inkomstförhållanden. Undersökningen ger dock vid handen att för endast en mycket ringa andel kvinnor redovisas inkomst av sådan storlek att denna skulle kunna medge en dräglig försörjning.

| 18000-20999 •

2IOOO~J Uppgift saknas

Vid bedömning av klienternas ekonomiska situation måste hänsyn även tas till deras försörjningsbörda. Något mindre än två tredjedelar av männen saknar försörjningsskyldighet, medan 15 % har försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i bestående äktenskap (tab. 10.30). Cirka var femte h a r försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i upplöst äktenskap eller mot barn utom äktenskap. 3 % h a r slutligen försörjningsskyldighet enligt mera än ett av de i tabellen upptagna alternativen. Försörjningsskyldigheten är störst för de intagna med de högsta inkomsterna. Även lägre inkomsttagare h a r dock stor försörjningsbörda. Av män med inkomster under 5 000 kr. h a r således inte mindre än 35 % försörjningsbörda i någon form, 6 % t. o. m. enligt två eller flera alternativ.

342 Tabell 10.30. Försörjningsskyldighet

i % — inkomst.

Män

Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete m. m. Försörjningsskyldighet

1 800 4 999

1. Föreligger e j . . 2. Föreligger endast mot hustru och/eller barn i bestående äktenskap 3. Föreligger endast mot hustru och/eller barn i upplöst äktenskap 4. Föreligger endast mot barn utom äktenskap 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 Uppgift saknas Absoluta tal

SamtEj liga i klass- UppnykSamt5 000 8 400 10 200 14 000 18 000 ter21000 place- gift rade saknas liga hetsn.8 399 10 199 13 999 17 999 20 999 m. fl. klientelet

(100)

(100)

(100)