Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966-1970 : promemorior

-X3Jm National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

,'

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:13 Finansdepartementet

UTVECKLINGSTENDENSER INOM UNDERVISNING, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD SAMT SOCIALVÅRD 1966—1970 1965 års långtidsutredning BILAGA 6 PROMEMORIER UTARBETADE INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET OCH SOCIALDEPARTEMENTET

Stockholm 1966

<.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. Fl. 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. Esselte. 92 s. Fl. 3. Yrkesutbildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 586 s. E. 4. Ny myntserie. Beckman. 87 s. Fi. 5. Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. Norstedt & Söner. 61 s. U. 6. Förenklad statsbidragsglvning till hälso- och sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 157 s. S. 7. Utsökningsrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. 8. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. Esselte. 67 s. Fl. 9. Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Esselte. 187 s. S. 10. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Esselte. 82 s. Fi. 11. Tygförvaltningens centrala organisation. Svenska Reproduktions AB. 164 s. Fö. 12. Renbetesmarkerna. Svenska Reproduktions AB. 273 s. + 1 kartbilaga. Jo. 13. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälsooch sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:13 Finansdepartementet

UTVECKLINGSTENDENSER INOM UNDERVISNING, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD SAMT SOCIALVÅRD 1966-1970 1965 års långtidsutredning BILAGA 6 PROMEMORIOR UTARBETADE INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET OCH SOCIALDEPARTEMENTET

ESSELTE AB STOCKHOLM 1966

Innehåll

I Förord 1. Utbildning, forskning samt kultur- och bildningsverksamhet 1.1 Inledning 1.2 Skolväsendet 1.3 Högre utbildning och forskning 1.4 Lärarutbildning 1.5 Allmän kultur- och bildningsverksamhet 1.6 Svenska kyrkan 1.7 Sammanfattning

I • • • 1963—1970

. .

5 7 7 7 9 10 10 11 11

2. Hälso- och sjukvård 2.1 Prognosunderlag 2.2 Prognos för hälso- och sjukvårdens utveckling 1966—1970 2.2.1 Efterfrågan på sjukvård 2.2.2 Vårdplatsutveckling 2.2.3 Kostnadsutveckling 2.2.4 Personalutveckling 2.2.5 Vissa enskilda verksamhetsområden 2.3 Medicinalstyrelsens bedömning

13 13 14 14 14 20 20 22 25

3. Socialvård 3.1 Prognosproblematiken 3.2 Prognosunderlag 3.3 Utvecklingen på de olika vårdområdena 3.3.1 Åldringsvård m. m 3.3.2 Social hemhjälp 3.3.3 Barntillsyn 3.3.4 Barnhem, barnkolonier m. m 3.3.5 Ungdomslokaler 3.3.6 Ungdomsvårdsskolor 3.3.7 Nykterhetsvård 3.3.8 Social administration

29 29 30 30 30 34 35 37 39 39 41 43

Tabellförteckning Tabell 1: 1 Driftkostnader för utbildning, forskning och kultur budgetåren 1963/64 —1969/70

1*—

1: 2

Personalbehov för utbildning, forskning och kultur 1963, 1964, 1965 och 1970 1: 3 Investeringsutgifter för utbildning, forskning och kultur budgetåren 1963/64—1969/70 2: 1 Antalet vårdplatser inom sjukvården 1963—1970 2: 2 Vårdplatsutveckling 1950—1970 2: 3 Totala investeringar i husbyggnads- och anläggningsarbeten inom hälso- och sjukvården 1963—1970 2: 4 Totala investeringar i anskaffningar av maskiner etc. samt reparationer och underhåll av byggnader, anläggningar, maskiner etc. inom hälso- och sjukvården 1963—1970 2:5 Totala driftkostnader inom hälso-och sjukvården 1963—1970. . . . 2: 6 Personalutveckling inom hälso- och sjukvård 1963—1970 2: 7 Personalutveckling inom hälso- och sjukvården 1964—1970, fördelat på vårdgrenar 2: 8 Sammanställning av från landsting och storstäder inhämtade uppgifter om antalet vårdplatser i slutet av 1964 samt den beräknade platsutvecklingen 1964—1970 3: 1 Antal platser vid ålderdomshem enligt kommunernas planer 3: 2 Beräknad vårdplatsutveckling vid ålderdomshem 3:3 Personal vid ålderdomshemmen 1963—1970 3: 4 Kommunernas bedömning av platsbehov och utbyggnad av barnstugor 3: 5 Beräknad utveckling av platsantalet vid barnstugor 3: 6 Beräknat antal platser vid barnhem inom barnhemsplan 3: 7 Platser och elever vid ungdomsvårdsskolorna 3: 8 Beräknad vårdplatsutveckling vid vårdanstalter och inackorderingshem för alkoholmissbrukare 3:9 Investeringar inom socialvården 1963—1970 • 3: 10 Personal inom socialvården år 1963, heltid, deltid och vakanser . . . 3: 11 Personal inom socialvården 1963—1970 3: 12 Driftkostnader inom socialvården 1963—1970 3: 13 Personal och investeringar i statlig, kommunal och enskild socialvård 1963—1970 med regionalfördelning . . . . . . . . . . . . . . .

12 12 15 17 17 18 19 21 23 26 32 32 33 36 36 38 40 43 46 47 48 50 51

Förord

Inom ramen för 1965 års långtidsutredning h a r olika statliga myndigheter utarbetat redogörelser för vad som pågår, förbereds och planeras med sikte på de kommande åren. Undersökningarna h a r avsett både den statliga och kommunala verksamheten. Uppgifter om kommunernas planer har i vissa fall inhämtats via enkäter. Detta material angående myndigheternas planer eller bedömningar h a r varit utgångspunkten för den behandling av utvecklingstendenserna inom den offentliga tjänstesektorn som presenterats i långtidsutredningens huvudrapport (SOU 1 9 6 6 : 1 ) . En sammanfattning av planmaterialet och utredningens egna bedömningar i form av en kalkyl för utvecklingen 1966—1970 har lämnats i avsnitten 6.2 och 7.12 i huvudrapporten.

I föreliggande bilaga till långtidsutredningen återges planmaterialet för de tre största delområdena av civil offentlig tjänsteproduktion: undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård. Redogörelserna h a r utarbetats av ecklesiastikdepartementet och socialdepartementet främst på grundval av material från vederbörande ämbetsverk. I några fall förekommer avvikelser mellan uppgifterna i huvudrapporten och i föreliggande bilaga. Detta beror på att man i huvudrapporten arbetat med delvis andra avgränsningar i överensstämmelse med nationalräkenskaperna. Dessutom har i bilagan vissa kompletteringar eller revideringar gjorts efter det att huvudrapporten färdigställts.

1. Utbildning, forskning samt kultur- och bildnings verksamhet 1963—1970 Promemoria utarbetad inom ecklesiastikdepartementet

1.1 Inledning

Följande framställning är ett sammandrag och en bearbetning av en promemoria rörande utvecklingen inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde fram till 1970. PM:n sammanställdes för 1965 års långtidsutredning under våren 1965 och grundades på beräkningar och bedömningar vilka under 1964 inhämtades från vissa verk och myndigheter. Den h a r i vissa fall omarbetats och kompletterats med hänsyn till nya ställningstaganden och planeringsdata. Detta gäller framför allt utvecklingen på universitets- och högskoleområdet, d ä r beräkningarna utgår från prop. 1965: 141 angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. ni. Det har ej ansetts motiverat att i denna framställning redovisa myndigheternas bedömningar, då dessa numera i stor utsträckning är föråldrade. Redovisade bedömningar och beräkningar avser rikstotaler. Driftkostnadsoch investeringsutgifterna har uttryckts

Åldersgrupp

7— 9 10—12 13—15 16—18

i 1963 års priser och löner och omfattar i förekommande fall både statliga och kommunala utgifter samt i ett fåtal fall även enskilda utgifter. Investeringsutgifterna avser huvudsakligen byggnadskostnader och därtill hörande kostnader för inredning och utrustning.

1.2 Skolväsendet

Grundläggande för utbildningsorganisationens omfång är befolkningsutvecklingen. Skolväsendets kvantitativa omfattning är beroende av dels antalet personer i de åldersgrupper som rekryterar de olika skolformerna, dels — beträffande de icke-obligatoriska skolorna — den andel som mottas. I följande sammanställning redovisas uppgifter ur statistiska centralbyråns reviderade befolkningsprognos (SCB, SM, B 1965:8). Antalet elever på lågstadiet minskar och når sitt mininum 1968, varefter en

I huvudsak motsvarande årskurs

1— 3 4— 6 7— 9 10—12

379 381 301 274

324 355 385 365

317 318 330 370

320 310 320 323

354—408 349—354 312 316—318

370—448 359—434 357—392 336—341

Antal personer i 1 000-tal vid slutet av år

Anm.: För 1975 och 1980 anges både maximi- och minimialternativet.

8 kraftig ökning torde äga rum u n d e r hela 1970-talet. Antalet elever p å mellanstadiet företer en likartad utveckling med ett lägsta antal 1971, varefter sker en ökning in på 1980-talet. Antalet personer i 13—15 års ålder — motsvarande grundskolans högstadium — nådde ett maximum omkring 1960, varefter antalet sjunker fram till 1974 för att därefter åter stiga under den följande tioårsperioden. Antalet personer i 16—18 års ålder — motsvarande det gymnasiala åldersstadiet — kulminerade under 1960-talets första år. Minskningen kommer att fortgå till 1970talets slut varefter en ny uppgång äger rum under hela 1980-talet. Grundskolan är läsåret 1965/66 genomförd t. o. m. årskurs 5 i kommuner med ca 87,5 % av rikets folkmängd. Enligt gällande planer kommer årskurserna 1—5 att finnas i alla kommuner läsåret 1968/69. Våren 1966 lämnar omkring halva årskullen grundskolans 9:e årskurs och 1972/73 kommer grundskola att vara utbyggd t. o. m. årskurs 9 i hela riket. I motsvarande takt avvecklas realskolor och flickskolor. Grundskolereformen genomförs fr. o. m. 1965 även inom blind- och dövskoleväsendet. Dessa reformer av det obligatoriska skolväsendet ställer omfattande anspråk på samhällets resurser. Trots att antalet barn i 7—15 års ålder minskar under perioden 1962/63—1969/70, ökar totala antalet klasser på grundskolestadiet med i runt tal 4 000 och totala antalet lärare med mer än 6 000. Såsom utvecklingen hittills förlöpt h a r grundskolan visat sig kräva större reella resurser än man vid beslutet om dess genomförande räknade med. Detta beror bl. a. på att klasserna framför allt på mellanstadiet blivit m i n d r e än väntat. Grundskolebeslutet innebär en

sänkning av maximala antalet elever per klass från 35 till 30 för mellanoch högstadiet. År 1962 beräknades detta medföra att mellanstadiets vanliga klasser skulle få i genomsnitt 26 ä 27 elever. I verkligheten hade dessa klasser hösten 1964 i genomsnitt ca 24 elever. Tendensen pekar mot en fortsatt sänkning av klassernas genomsnittliga storlek. Vad denna oväntat kraftiga sänkning beror på är ännu ej i detalj klarlagt, men åtgärder övervägs f. n. för att bryta denna utveckling. Vid beslutet om grundskolereformen 1962 räknade man med att investeringsbehovet skulle minska under slutet av 1960-talet. Det har nu visat sig att kraven på investeringar för senare delen av 1960-talet ligger på samma höga nivå som vid 1960-talets början. De kommunala insatserna för grundskolan och övriga skolor med kommunal huvudman är av olika skäl mycket svåra att få ett grepp om. I tabell 1: 1— 3 b a r använts de uppskattningar som år 1964 gjordes av skolöverstyrelsen för långtidsutredningen. De kan betecknas som mycket osäkra. Inom skolväsendet kommer den relativt sett starkaste utvecklingen under 1960-talet att ske inom de gymnasiala skolorna. Enligt det beslut statsmakterna hösten 1964 fattade om en reformering av det gymnasiala skolsystemet förutsattes intagningen i dessa skolformer — gymnasium, fackskola och yrkesskola — motsvara mer än V4 av årskullen sextonåringar 1970. Detta innebär i stort sett en fördubbling jämfört med 1960-talets början. Intagningen i nämnda skolformer omkring 1970 beräknas enligt nuvarande planer fördelas med ca 30 % i gymnasium, ca 20 7o i fackskola och i runt tal 30 % i yrkesskola. 1964 års beslut innebär att de gymnasiala skolorna tillsammans skall bilda

9 ett sammanhängande skolsystem utan skarpa gränser mellan de olika skolformerna. Det nya gymnasiets samt fackskolans utformning har samtidigt fixerats. Yrkesutbildningsberedningen har nyligen framlagt principförslag om yrkesskolans framtida utformning. Utvecklingen på skolområdet innebär på lång sikt en genomgripande förändring av arbetskraftens fördelning på utbildningsnivåer. Härvid kommer många äldre, som lämnade skolan före 1950- och 1960-talets starka expansion i ett ogynnsamt läge. Bl. a. med hänsyn härtill erfordras vidgade utbildningsmöjligheter för vuxna. Inom skolväsendets ram ges redan nu en omfattande utbildning på postgymnasial nivå. Den stora efterfrågan på utbildning och på utbildade nödvändiggör en stark utbyggnad av postgymnasial utbildning såväl inom den högre utbildningen som inom skolväsendet. De gymnasiala skolornas utveckling kommer att ställa omfattande krav p å samhällets resurser. Antalet heltidselever i sådana skolor exkl. vuxenutbildning kommer att öka från ca 190 000 år 1965 till närmare 230 000 år 1970. Antalet lärare i dessa skolor beräknas öka med ca 3 000 under perioden 1965 —1970. Driftkostnader, investeringsutgifter och personalbehov för hela skolväsendet framgår av tabell 1: 1—3.

1.3 Högre utbildning

och

forskning

Mot bakgrund av den ökande efterfrågan på högre utbildning samt med hänsyn till samhällets stora behov av högkvalificerad arbetskraft på skilda områden h a r statsmakterna 1963 och 1965 beslutat om en mycket kraftig utbyggnad av universitet och högskolor. Riks-

dagen h a r senast på grundval av p r o p . 1965: 141 antagit ett principprogram för utbyggnaden, vilket innebär att ca 87 000 studerande i början av 1970talet skall kunna erbjudas utbildning vid universitet och högskolor. Principprogrammet förutsätter vidare en betydande utbyggnad av övrig postgymnasial utbildning. Av antalet personer i åldrarna 19—24 år kan inemot 25 % uppskattas befinna sig under utbildning 1970. Som närmare framgår av tabell 1: 3 ökar investeringsbehoven för högre utbildning och forskning inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde mycket kraftigt under perioden 1963/ 64—1969/70. Den årliga medelsförbrukningen för byggnads- och anläggningsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler omkring år 1970 torde komma att ligga på en nivå av ca 300 milj. kr., dvs. ca fyra gånger högre än 1963/64. Antalet heltidstjänster uppskattas budgetåret 1963/64 till ca 8 800, 1965/66 till ca 10 700 och 1970/71 till ca 16 400. Behovet skulle sålunda i det närmaste fördubblas under perioden, varvid en förskjutning mot en ökande andel biträdespersonal förutsätts. Driftkostnaderna för högre utbildning och forskning inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde beräknas, såsom framgår av tabell 1 : 1 , mer än fördubblas u n d e r perioden 1963/64—1969/70. Kostnadsökningen uppskattas till drygt 340 milj. kr. Den tyngst vägande posten utgör driftkostnadsökningen for universitet och högskolor — drygt 180 milj. kr. Anslagen till forskningsråd och internationell forskning m. m. beräknas fram t. o. m. 1969/70 ha ökat med ca 130 milj. kr. Resterande ökning — ca 30 milj. kr. — beräknas falla på övrig postgymnasial utbildning, till vilken också hänförts

10 högre konstnärlig utbildning, samt på en utbyggnad av decentraliserad akademisk utbildning i nuvarande former. 1.4

Lärarutbildning

Utbildningsväsendets expansion leder till ett starkt ökat lärarbehov. Samtidigt medför^pkolreformerna förändrade krav på lärarna, vilket aktualiserar förändringarna av lärarutbildningens innehåll. Förslag om en omläggning av klassoch ämneslärarutbildning kommer att framläggas under 1966. Även vad gäller yrkeslärarutbildning kan förändringar bli aktuella till följd av en kommande reform av yrkesutbildningen. Det starkt ökade lärarbehovet har medfört en betydande lärarbrist. Bristen på akademiskt utbildade lärare i allmänna läroämnen har varit i det stora hela konstant sedan 1960 trots en mycket starkt ökad efterfrågan på lärare samma period och uppgår f. n. till 3 000 å 4 000 tjänster. Situationen vad gäller tillgången på lärare i tekniska läroämnen är relativt gynnsam, medan däremot situationen är mer kritisk beträffande tillgången på lärare i ekonomiska läroämnen. Bristen på klasslärare h a r hösten 1965 uppskattats till i runt tal 2 000 heltidstjänster. En viss ökning av bristen h a r skett de senaste åren. Bristen på lärare i vissa övningsämnen är betydande. I yrkesskolan bestrids en avsevärd del av undervisningen i yrkesämnena av lärare utan föreskriven pedagogisk utbildning. Kapaciteten hos den praktiska utbildningen av lärare i läroämnen förutsätts u n d e r återstoden av 1960-talet ligga p å nuvarande höga nivå, vilket betyder att i runt tal 2 000 personer årligen

kan utbildas. Såvitt nu kan bedömas synes det möjligt att fram till 1970 avsevärt förbättra lärarsituationen. Intagningen till klasslärarutbildningen ökar från ca 1 800 platser läsåret 1964/65 till ca 2 800 läsåret 1966/67 och beräknas sedan öka ytterligare något. Det bör under sådana förhållanden vara möjligt att fylla behovet av klasslärare. Yrkesskolans snabba expansion nödvändiggör en stark utbyggnad av yrkeslärarutbildningens kapacitet fr. o. m. läsåret 1966/67. Under perioden beräknas även kapaciteten för utbildning av övningslärare komma att ökas avsevärt. På grund av en väntad stark utbyggnad av barnstugeverksamheten beräknas intagningen till förskollärarutbildning i stort sett fördubblas under senare delen av 1960-talet. Skolreformerna h a r som ovan anförts medfört förändrade krav på lärarutbildningens innehåll. Detta medför starkt ökat behov av fortbildning av lärare. En stark utbyggnad av folkbildningsverksamheten pågår och beräknas fortsätta under 1960-talet. Driftkostnader och personalbehov för lärarutbildningen redovisas i tabell 1: 1 resp. 1:2. Under 1960-talets senare år erfordras väsentligt ökade investeringar i byggnader och utrustning för lärarutbildningen. Då lokalerna kan komma att i betydande grad utnyttjas även för annan postgymnasial utbildning h a r utgifterna för investeringar inräknats i de i tabell 1: 3 för högre utbildning och forskning redovisade investeringsutgifterna. 1.5 Allmän samhet

kultur-

och

bildningsverk-

Utbildningsväsendets expansion, allmänna standardhöjningen och

den den

11 ökade fritiden h a r för stora medborgargrupper medfört och kommer att medföra möjligheter till kulturell aktivitet, som tidigare var förbehållen ett fåtal. Att vidga och stimulera denna aktivitet och att i s a m b a n d ' d ä r m e d ge kulturarbetare bättre villkor är kulturpolitikens viktigaste målsättning. Med utgångspunkt häri har de offentliga insatserna för kultur- och bildningsverksamhet ökat starkt de senaste åren och beräknas öka ytterligare. Sålunda förutsätts bl. a. utbyggnad av rikskonsertoch riksutställningsverksamheten, vidgning av turné- och skolteaterverksamheten, ökad aktivitet vid vissa museer, en utbyggnad av folkbiblioteken samt ökad omfattning av studiecirkel- och ungdomsverksamheten. Vidare förutses ökade insatser i fråga om konstnärsstipendier, ersättningar till författare, utsmyckning av statliga byggnader samt kulturminnesvård. Utgifterna för investeringar inom kulturområdet beräknas öka med i r u n t tal 50 % under perioden 1965/66—1969/70 (jfr tabell 1 : 3 ) . Större delen av dessa investeringar är kommunala. Personalbehovet inom kultursektorn redovisas i tabell 1: 2. Större delen av denna personal utgörs av utövande konstnärer som författare, musiker, målare, skådespelare etc. av vilka många ej är anställda i kommunal eller statlig tjänst. Driftkostnaderna ökas med inemot 50 % under 1960-talets senare del (jfr tabell 1:1). Den icke statliga delen av dessa driftkostnader — främst för teat-

2*— 614501

rar, folkbibliotek, betydande.

1.6 Svenska

folkbildning —

är

kyrkan

Inom Uppsala domkapitel h a r under överinseende av ärkebiskopen en långtidsplan utarbetats för svenska kyrkan. Driftkostnader, investeringsutgifter och personal enligt denna plan redovisas i tabell 1:1—3.

1.7 Sammanfattning

Som framgår av tabell 1:1—3 kommer kultur-, utbildnings- och forskningssektorn att kräva starkt ökade resurser under 1960-talets senare del. Samtidigt kommer tillgången på personal att vara knapp och investeringsutrymmet begränsat. Dessa förhållanden h a r varit av betydelse för utformningen av statsmakternas beslut rörande utbildningsväsendets fortsatta expansion u n d e r 1960-talet. Av resursskäl h a r sålunda restriktivitet iakttagits. Med hänsyn till den stora efterfrågan på utbildning hade det annars i och för sig varit motiverat både att bygga ut de gymnasiala skolorna snabbare och att öka den högre utbildningens kapacitet mer än vad de fastställda planerna innebär. Denna stora efterfrågan understryker vikten av att tillgängliga resurser används på effektivast möjliga sätt. En intensiv satsning på rationaliserings- och utvecklingsarbete är därför en nödvändighet.

12 Tabell 1: 1. Driftkostnader

för utbildning, forskning och kultur budgetåren 1969170

1963/64-

Milj. kr i 1963 års priser och löner Sektor

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Skolväsendet Högre utbildning och forskning Lärarutbildning Kultur

2 695

2 780

2 875

2 990

3 030

3 085

3 170

320 95 310 140

370 125 330 145

430 145 365 145

480 160 385 150

540 180 420 150

600 185 455 155

665 195 490 160

Summa

3 560

3 750

3 960

4 165

4 320

4 480

4 680

Index 1963/64 = 100

131 Tabell 1: 2. Personalbehov

för

Sektor

Högre utbildning och forskning . . . . Lärarutbildning

Summa

utbildning, forskning och 1970

1963, 1964, 1965

116 300 8 800 1 400 12 600 9 800

119 000 9 800 1 500 13 200 9 900

121 500 10 700 1 700 13 900 10 200

130 200 16 400 2 200 16 200 11 100

148 900

Årlig förändring

Tabell 1: 3.

och kultur

153 400

158 000

176 100

+ 4 500

+ 4 600

+ 3 600

och kultur

budgetåren

Investeringsutgifter

för utbildning, forskning 1963/64—1969/70 Utgifter i milj. kr. i 1963 års priser

Sektor

1963/64

1964/65

Skolväsendet Högre utbildning och forskning (inkl. lärarutbildning) Kultur Kyrkan

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

80 35 150

150 40 170

200 45 170

225 50 130

275 60 130

325 65 110

325 75 120

Summa

1 090

1 105

1 215

1 300

1 320

Index 1963/64 = 100

137 Anm. I investeringsutgitterna ingår kostnader för inredning och utrustning. Här liksom i ;abellerna 1: 1 och 1:2 ingår insatser av såväl statlig som kommunal och i vissa fall enskild huvudman. Investeringsutgitterna för skolväsendet överstiger därför de av statsmakterna uppställda investeringsramarna.

2. Hälso- och sjukvård

Medicinalstyrelsen anmodades att komma in med vissa uppgifter angående den framtida utvecklingen inom hälsooch sjukvården. Uppgifterna skulle omfatta investeringar, arbetskraftsutveckling och driftutgifter 1963—1970 jämte en redovisning och analys av de grundläggande faktorerna som styr efterfrågan och behovsutveckling inom hälsooch sjukvårdens område.

2.1 Prognosunderlag

Styrelsen h a r inhämtat för prognosen erforderliga uppgifter från bl. a. hälsooch sjukvårdsstyrelserna i landstingen och städerna utanför landsting, de statliga undervisningssjukhusen, mentalsjukvårdsberedningen, statens institut för folkhälsan, de statliga laboratorierna, epileptikeranstalterna och vanföreanstalterna. Uppgifterna har alltså inte inhämtats från primärkommuner som ingår i landstingskommuner och inte heller — med undantag för epileptikervården — från enskilda huvudmän om den sjukvård som omhänderhas av dem. Styrelsen h a r i p r i n c i p inte inhämtat uppgifter beträffande sådan sjukvård som sorterar under andra statliga organ, såsom fångvården, socialstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Riksförsäkringsverkets anstalter ingår dock i redovisningen. Huvudparten av uppgifterna begärdes in till mitten av oktober månad 1964. Ett någorlunda fullständigt material kunde dock erhållas först i mitten av januari månad 1965. Vid uppgiftsin-

samlingen har finansdepartementets anvisningar följts utom beträffande arbetskraften, som inte detaljredovisats efter utbildning resp. lönegradsställning. Genom en specificerad redovisning på personalkategorier kan dessa faktorer dock indirekt följas. Fördelningen på regioner inom landet följer landstingsindelningen. Bedovisningen av mentalsjukvårdens utveckling har baserats på uppgifter som överlämnats till medicinalstyrelsen av mentalsjukvårdsberedningen. I sin kommentar till de överlämnade uppgifterna finner beredningen, att en långsiktig bedömning av mentalsjukvårdens utveckling på nuvarande stadium ställer sig mycket oviss. En mera exakt redovisning har också försvårats av att förhandlingar om landstingens övertagande av den statliga mentalsjukvården ännu inte h a r slutförts. Den utveckling som här redovisas får därför antas vara försiktigt hållen. I h ä r redovisade sammanställningar h a r medicinalstyrelsen antagit att huvudmannaskapet för den statliga mentalsjukvården fr. o. m. 1967 övertas av landstingen. Beträffande den enskilda vården h a r styrelsen med enstaka undantag inte haft tillgång till andra data än i redan befintlig statistik. Styrelsen redovisar uppgifterna under det antagandet, att någon utbyggnad av denna vårdform i huvudsak inte kommer att ske u n d e r den berörda perioden. I finansdepartementets anvisningar förutsattes, att beräkningarna skulle baseras på i slutet av 1963 rådande prisoch lönenivå. Även om uppgiftslämnar-

11 na arbetat efter samma förutsättning torde dock denna regel inte ha kunnat strikt följas. En viss inflationsbetingad kostnadsutveckling måste antas vara implicerad i sjukvårdshuvudmännens investeringsplaner. Vid beräkningen av driftkostnaderna torde huvudmännen i stor utsträckning ha utgått från 1964 års löneläge. Medicinalstyrelsen har inte begärt in några uppgifter om utvecklingen på olika områden för tiden efter 1970. Erfarenheterna från den 1960 gjorda enkäten till sjukvårdshuvudmännen med anledning av den då pågående långtidsutredningen gav vid handen, att det måste bedömas såsom meningslöst att utsträcka uppgiftslämnandet utöver den närmaste femårsperioden. Den nuvarande kraftiga expansionstakten inom hälso- och sjukvården gör också att trendberäkningar med utgångspunkt från nu föreliggande period ställer sig svåra att genomfora. 2.2 Prognos för hälso- och utveckling 1966—1970

sjukvårdens

2.2.1 Efterfrågan på sjukvård

Enligt den senaste befolkningsprognosen beräknas landets totala folkmängd komma att öka med 10—15 % u n d e r den närmaste 15-års'perioden. Av särskild betydelse för efterfrågan på sjukvård är att folkmängden i åldern 70 år och däröver beräknas öka med omkring 40 % till 1980. Av vikt är också att antalet årligen födda barn stiger. Hälsotillståndet bland den svenska befolkningen bör betecknas som gott. Spädbarnsdödligheten är den lägsta i världen, medellivslängden bland den högsta. Viktigare infektionssjukdomar har försvunnit t. ex. polio och difteri. Tuberkulosen har trängts starkt tillbaka. Sjukvårdsresurserna är materiellt sett mycket goda vid en internationell jämförelse. Hälso- och sjukvården kan

uppvisa allt bättre resultat som emellertid något grumlas av att stundom endast en defektläkning kan uppnås med ett efterföljande vård- eller rehabiliteringsbehov. Trots ett sålunda i stort sett gynnsamt utgångsläge måste man räkna med omfattande investeringar i hälso- och sjukvård. Även om antalet vårdplatser med vissa undantag inte behöver genomgå någon starkare ökning, medför kvalitetsförbättringen av vården investeringar i personal och pengar som ökar starkare än sjukvårdskonsumtionen eller, om man så vill uttrycka, produktionen. Den stigande levnadsstandarden och folkbildningen medför ökade krav på hälso- och sjukvårdens tjänster. Valtids rationella människor kräver sålunda i ökad omfattning förebyggande och hälsobefordrande åtgärder från det allmännas sida och önskar medicinsk konsultation i många situationer, där sådan tidigare inte anlitades. Urbaniseringen och bostadsbristen i förening med kvinnornas ökade förvärvsverksamhet h a r skapat svårigheter att vårda patienterna i hemmen och utgör ett hinder särskilt för åldringarnas omhändertagande. Den ändrade ålderssammansättningen med stigande antal åldringar kommer för lång tid framåt att skapa de största problemen för hälso- och sjukvården. Som läkarprognosutredningen visar stiger nämligen sjukvårdskonsumtionen starkt med stigande ålder. En 70-äring har t. ex. fyra gånger så stort sjukvårdsbehov som en 30-åring. Detta behov gör sig framförallt gällande inom långtidsvård och öppen vård, varför dessa verksamhetsgrenar måste prioriteras i hälso- och sjukvårdens utbyggnadsprogram. 2.2.2 Vårdplatsutveckling Den svenska sjukvårdens konstruktion med tyngdpunkten lagd på sluten vård

15 sektorns vårdplatsantal i oförändrat s k i c k r e d o v i s a s i t a b e l l 2 : 1. Av t a b e l len f r a m g å r , a t t v å r d p l a t s e r för v å r d av långvarigt kroppssjuka dominerar v å r d p l a t s ö k n i n g e n f r a m t i l l 1970. V å r d platsantalet inom kroppssjukvården i sin h e l h e t k o m m e r att öka m e d ungefär 2 800 v å r d p l a t s e r å r l i g e n u n d e r d e n n a s j u å r s p e r i o d e l l e r t o t a l t m e d 29 %. E n ligt d e p l a n e r s o m n u f ö r e l i g g e r s k a l l antalet v å r d p l a t s e r i n o m v å r d e n av l å n g v a r i g t k r o p p s j u k a — s o m 1963 u p p g i c k till ca 16 000 — ö k a s m e d i ge-

innebär, att vårdplatsutvecklingen har en a v g ö r a n d e b e t y d e l s e n ä r d e t g ä l l e r a t t b e d ö m a a r b e t s k r a f t s b e h o v o c h driftkostnader inom hälso- och sjukvårdens område. Medicinalstyrelsen h a r därför i s a m b a n d m e d i n f o r d r a n d e t av u p p gifter o m i n v e s t e r i n g a r e t c . ä v e n b e g ä r t u p p g i f t e r o m v å r d p l a t s a n t a l 1964—1970 med fördelning p å olika v å r d o m r å d e n . En s a m m a n s t ä l l n i n g av de erhållna u p p g i f t e r n a k o m p l e t t e r a d m e d uppgift e r u r s t y r e l s e n s s t a t i s t i k för 1963 s a m t m e d e n f r a m s k r i v n i n g av d e n e n s k i l d a Tabell

2: 1. Antalet

vårdplatser

inom

sjukvården1

1963—1970 ökning/minskning per år

Vårdplatsantal Vårdform

Kliniker för regionspecialiteter.... medicin, kirurgi, ögon öron- samt all epidemioch lungsjukvård . . . . obstetrik o. gynekologi vuxenpsykiatri barn- och ungdomspsykiatri vård av långvarigt kroppssjuka övriga specialiteter. . . Odelade lasarett och sjukstugor: allmän vård förlossningsvård vård av långvarigt kroppssjuka Annan vård av långvarigt kroppssjuka All kroppssjukvård därav vård av långvarigt kroppssjuka 2

1966— 1970

1963— 1970

4 124

4 338

4 543

5 670 +

210 +

225 +

33 195 5 052 1 709

33 058 5 060 2 065

32 992 5 109 2 048

35 213 6 070 2 489

102 +

444 + 192 + 88 +

288 145 Hl

598 +

53 +

5 930 3 242

6 730 3 219

7 867 3 414

11 669 + 4 190 +

969 + 86 +

760 155

820 135

3 927 537

3 427 452

3 227 407

1 584

1 958

2 105

29 + + 170 +

8 474

9 129

9 787

68 049

69 760

1 880

350 — 130 42 65 23 — 6 260 2 595 + 144 + 98 15 835 656 + 1 052 + 1 210 87 720 + 1 916 + 3 168 + 2 810

15 988

17 817

19 759

30 099 + 1 886 + 2 068 + 2 016

3 015 376

Konvalescentvård. . Mentalsjukvård för psykiskt sjuka för psykiskt efterblivna 2 Epileptikervård....

2 511

2 573

2 624

2 783 +

57 +

32 +

33 226 11 618 1 005

34 714 12 133 999

34 527 12 846 1 054

36 248 + 15 417 + 1 051 +

651 + 614 + 25 —

344 + 514 + 1 +

432 543

All mentalsjukvård epileptikervård...

45 849

47 846

48 427

52 716 + 1 289 +

85.8 +

116 409

120 179

122 931

143 219 + 3 261 + 4 058 + 3 830

och

Samtliga vårdformer 1

1963— 1965

1963 Exkl. långtidsvård under sociala myndigheter. 2 Exkl. särskoleplatser.

16 nomsnitt ca 2 000 om året till ett antal av 30 000 år 1970. Utvecklingen av den lasarettsbundna långtidsvården synes komma att fortlöpa i långsammare takt efter 1965, medan vården på sjukhem expanderar. I ovan nämnda vårdplatsantal ingår inte den del av vården av långvarigt kroppssjuka som sorterar under sociala myndigheter, år 1963 ca 4 700 vårdplatser. (Uppgifter angående dessa vårdplatser ingår i socialstyrelsens redovisning). Tabell 2: 2 visar vårdplatsutvecklingen sedan 1950 samt den beräknade platsutvecklingen fram till 1970 med fördelning på olika vårdgrenar. I denna tablå ingår även vård av långvarigt kroppssjuka i socialnämndernas regi. En jämförelse med den enligt medicinalstyrelsens enkät till föregående långtidsutredning planerade tillgången visar att antalet vårdplatser inom kroppssjukvården exkl. långtidssjukvården 1965 understiger det då beräknade platsantalet 55 750. Enligt nu föreliggande uppgifter skulle detta antal uppgå till 52 121. Beträffande långtidssjukvården kommer emellertid antalet vårdplatser att överstiga det vid föregående långtidsutredning beräknade. Inberäknat antalet vårdplatser för långvarigt kroppssjuka under social myndighet kommer det totala vårdplatsantalet för denna vårdform 1965 att uppgå till ca 25 000 jämfört med det vid tidigare långtidsutredning beräknade antalet 21 850. Vårdplatsantalet för kroppssjukvård exkl. vård av långvarigt kroppssjuka kommer dock 1970 att väl uppfylla de fordringar som ställdes av läkarprognosutredningen ( i den programmatiska delen) dvs. 54 000 vårdplatser. Antalet enligt nu föreliggande planer tillgängliga vårdplatser skulle uppgå till närmare 58 000. Det av läkarprognosutredningen uppställda behovet av 40 000 vårdplatser inom långtidssjukvården för

1970 års befolkning torde också, trots att direkt jämförbara siffror inte kan erhållas, i stort sett vara fyllt 1970. Utvecklingen inom andra former av kroppssjukvård än vård av långvarigt kroppssjuka företer inte några större förändringar; en viss retardation beträffande allmän vård och förlossningsvård på odelade lasarett och sjukstugor får ses som ett led i avvecklingen av denna vårdtyp. En jämförelse med läkarprognosutredningens beräkningar av platsbehovet visar att utvecklingen beträffande obstetrik och gynekologi, liksom även för lasarettspsykiatri, ännu 1970 inte kommer att uppfylla de normer som där uppställdes. Mentalsjukvårdens vårdplatsutveckling visar fram till 1970 en ökning med 200—300 vårdplatser årligen för vården av psykiskt sjuka och drygt 500 vårdplatser för vård av psykiskt efterblivna. En viss återhållsamhet i utbyggnaden i samband med huvudmannaskiftet kan förmodas avlösas av en större aktivitet på 1970-talet. Siffrorna för 1965 ligger inte obetydligt u n d e r de till 1960 års långtidsutredning beräknade. Takten i vårdplatsutvecklingen för olika vårdformer h a r beräknats i nästföljande tablå 1 . Årlig procentuell ökning perioden

Kroppssjukvård exklu. vård av långvarigt kroppssjuka Vård av långvarigt kroppssjuka All kroppssjukvård . Samtliga vårdformer 1

1963— 1970

1965— 1970

1,5

2,0

9,5 3,7 3,0

8,8 4,1 3,1

Utvecklingstakten har beräknats enligt formeln Vpl7O=Vpl03(l + i ^ = L 0 ) 7 r e s P . -,-1

T* i

/ i , P 65—70\ ,

17 Tabell

2: 2 Vårdplatsutveckling

1950—1970 Förändring i antalet vårdplatser per år

Antal vårdplatser Vårdgren

Kroppssjukvård exkl. långtidssjukvård Vård av långvarigt kropps-

1951— 1960

1961— 1964

1965— 1970

49 459

50 606

51 943

57 600

+

+

334 +

9 175

18 647

22 517

35 800

+ 947

+

968 + 2 214

3 420

4 467

4 700

5 700

+ 105

+

58 +

28 228

32 940

34 714

36 250

+ 471

+

444 +

10 714

12 133

15 420

+

355 +

+

198 +

därav under socialMentalsjukvård exkl. lasaVård av psykiskt efterblivna exkl. särskolor. . Övrigt (epileptikervård, Summa platser

Tabell

2: 3. Totala

investeringar och

2 780

3 570

3 830

115 687

124 877

148 900

+ 2 298 + 4 000

i husbyggnadsoch anläggningsarbeten sjukvärden1 1963—1970

inom

hälso-

Enligt beräkningar som inhämtats från olika huvudmän. Investeringar i enskild vård har inte beaktats. Investeringar i milj. kr. Huvudman, vårdgren

Landsting och storstäder Kroppssjukvård Mentalsjukvård Konvalescentvård. . . Öppen vård Folktandvård Övrigt Summa Staten Kroppssjukvård. Mentalsjukvård. Epileptikervård. Övrigt Summa Total Kroppssjukvård... Mentalsjukvård. . . Epileptikervård. . . Konvalescentvård. Öppen vård Folktandvård Övrigt Summa 1 2

1966—1970

240,1 24,7 0,6 0,3 0,7 11,6

301,7 44,1 0,2 4,8 1,3 15,1

460,4 76,5 1,8 7,0 0,8 22,7

2 976,9 2 705,1 8,6 32,5 6,1 130,2

278,0

367,2

569,2

3 859,4

27,3 48,5 0,1 3,0

27,5 53,5

265,0 2 65,0

4,5

29,2 65,0 0,3 4,7

78,9

85,5

99,2

267,4 73,2 0,1 0,7 0,3 0,7 14,6

329,2 97,6 0,2 4,8 1,3 19,6

489,6 141,5 0,3 1,8 6,9 0,8 27,5

356,9

452,7

668,4

Medeltal 1966—1970

595,4 141,0 1,7 6,5 1,2 26,1 771,9

53,0 13,0 4,6

23,2 353,2

70,6

3 241,9 770,1

648,4 154,0

8,6 32,5 6,1 153,4 4 212,6

1,7 6,5 1,2 30,7 842,5

Exkl. apoteksväsen och privatpraktiserande läkare och tandläkare. Överföring till landstingen av statliga sjukhus har antagits fr. o. m. 1967.

18 Tabell 2: 4. Totala investeringar i anskaffningar av maskiner och underhåll av byggnader, anläggningar, maskiner etc. inom 1963—1970

etc. samt hälso- och

reparationer sjukvården1

Enligt beräkningar som inhämtats från olika huvudmän. Investeringar i enskild vård har skönsuppskattats år 1963 varefter utvecklingen av dessa investeringar har beräknats med hjälp av driftkostnadsutvecklingen för samma grupp. Investeringar i milj. kr. Huvudman, vårdgren

Landsting och storstäder' Rep. o. underhåll av byggn. o. anläggningar Anskaffning av maskiner, ap parater etc Rep. o. underhåll av maskiner etc Summa Staten2 Rep. o. underhåll av byggn. o. anläggningar Anskaffning av maskiner, apparater etc Rep. o. underhåll av maskiner etc Summa Total exkl. enskilda Rep. o. underhåll av byggn. o. anläggningar Anskaffning av maskiner, apparater etc Rep. o. underhåll av maskiner etc Summa Enskilda Uppskattad total 1 3

1966—1970

Medeltal 1966—1970

30,0

30,7

34,3

264,9

53,0

81,9

86,0

101,6

792,0

158,4

22,4

21,9

23,1

29,0

134,3

138,6

159,0

1 201,9

240,4

13,8

14,2

19,2

54,9

11,0

22,8

22,2

23,5

111,2

22,2

5,7

6,2

6,2

26,8

5,4

42,2

42,6

48,8

192,9

38,6

43,8

44,9

53,5

319,8

64,0

104,7

108,2

125,1

903,3

180,7

28,1

28,1

29,3

171,7

34,3

176,6

181,2

207,9

1 394,8

279,0

5,0

5,4

5,6

31,4

6,3

Exkl. apoteksväsen och privatpraktiserande läkare och tandläkare. Överföring till landstingen av statliga mentalsjukhus har antagits fr. o. m. 1967.

19 Tabell 2: 5. Totala driftkostnader inom hälso- och sjukvården1 1963—1970 Enligt beräkningar som inhämtats från olika huvudmän. Uppskattningar har gjorts beträffande mentalsjukvården för tillskottet av vårdplatser under perioden 1966—1970 och beträffande den enskilda vården med hjälp av motsvarande uppgifter för under landsting stående vård samt med hjälp av årsberättelser från sjukhus år 1963. Driftkostnader i milj. kr. år Huvudman, vårdgren 1963

1966—1970

Medeltal 1966—1970

1 406,6 197,3 11,9 135,9 147,5 131,4

1611,4 231,6 14,0 170,0 173,5 154,2

1 810,8 266,7 16,2 194,0 188,5 169,1

11 434,4 2 3 232,6 96,9 1 171,0 1101,8 977,0

2 286,9 2 646,5 19,4 234,2 220,4 195,4

2 030,6

2 354,5

2 645,2

18 013,7

3 602,7

123,2 292,1 3,1 39,3

148,4 314,1 3,4 39,8

161,2 360,4 3,8 49,8

1 025,3 2 361,5 20,4 282,2

205,1 2 72,3 4,1 56,4

457,6

505,7

575,2

1 689,4

337,9

50,0 38,3 8,8 13,1

51,1 43,0 9,7 14,5

52,2 44,3 10,9 16,1

283,8 255,9 67,3 84,6

56,8 51,2 13,5 16,9

118,3

123,5

691,7

138,3

1 579,7 527,7 11,9 25,0 135,9 147,5 170,7

1 810,8 588,6 13,2 28,5 170,0 173,5 194,0

2 024,2 671,4 14,7 32,3 194,0 188,5 218,9

12 743,4 3 850,0 87,8 181,6 1 170,1 1 101,8 1 259,3

2 548,7 770,0 17,6 36,3 234,2 220,4 251,9

2 598,4

2 978,5

3 343,9

20 394,8

4 079,0

Landsting och storsläder

Summa Staten

Summa Enskilda

Summa Total Mentalsjukvård

Övrigt Summa 1 2

Exkl. apoteksväsen och privatpraktiserande läkare och tandläkare. Överföring till landstingen av statliga sjukhus har antagits fr. o. m. 1967.

3*—614501

20 2.2.3 Kostnadsutveckling Tabellerna 2: 3 och 2: 4 visar den beräknade utvecklingen för investeringar i husbyggnads- och anläggningsarbeten resp. anskaffningar av maskiner etc. samt reparation och underhåll av byggnader, anläggningar och maskiner. Av följande tablå framgår utvecklingstakten för nämnda investeringar. Årlig procentuell ökning 1 perioden

Investeringar i husbyggnad och anläggningsarbeten övriga investeringar . . .

1963— 1970

1965— 1970

18,7 8,6

12,2 8,6

1 Årsmedelantalet 1966—1970 har antagits motsvara investeringsvolymen 1968. Utvecklingstakten 1963—1970 har sedan beräknats motsvara den årliga procentuella ökningen 1963—1968. Därefter har investeringsvolymen 1970 beräknats med ledning av denna ökning varefter utvecklingstakten 1965—1970 framräknats på denna grundval.

Fördelningen på huvudman influeras av överföringen till landstingen av de statliga mentalsjukhusen fr. o. m. 1967 vad beträffar investeringar inom mentalsjukvård. De sammanlagda investeringskostnaderna ökar från ca 530 milj. kr. 1963 till i genomsnitt ca 1 120 milj. kr. 1966— 1970 eller omkring 1 500 milj. kr. 1970 (under förutsättning av en jämn procentuell stegring av investeringarna). De ökade investeringarna i öppen vård torde till stor del bero på utbyggnaden av läkarstationer inom provinsialläkarväsendet. Driftkostnadernas utveckling redovisas i tabell 2 : 5 . En total driftkostnad av 2 598 milj. kr. 1963 ökar till drygt 4 000 milj. kr. i genomsnitt 1966—1970 eller u n d e r förutsättning av en jämn procentuell stegring till närmare 5 000 milj. kr. 1970. Utvecklingstakten beträf-

fande driftkostnaderna resp. de sammanlagda kostnaderna blir följande. Årlig procent jell ökning perioden

Driftkostnader Samtliga k o s t n a d e r . . . .

1963— 1970

1965— 1970

8,6 10,7

7.9 8.6

Den relativa stegringen av utgifterna inom hälso- och sjukvården håller sig över läkarprognosutredningens beräkningar (ca 8 % ) . Tas hänsyn till att uppgifterna från huvudmännen troligen inte kunnat anges i fast penningvärde, ä r dock överensstämmelsen förvånande god.

2.2.4 Personalutveckling

MCA-utredningen redovisar i betänkandet Hälso- och socialvårdens centrala administration (SOU 1965:49) följande tablå över utvecklingen under en tioårsperiod fram till 1963 i fråga om den inom sjukvården yrkesverksamma personalen. Ökning i procent på 10 år på 1 år Vård- och medicinalpersonal Förvaltningspersonal. . .

46,9 56,2 12,0 41,4

3,9 4,6 1,1 3,5

Hela personalen ökade sålunda i en takt motsvarande 3,5 % per år. För ekonomipersonalen, vars arbete lättast kunnat rationaliseras, var dock ökningen lägre eller knappt mer än 1 % per år. För den egentliga vård- och medicinalpersonalen, var den återigen högre eller nära 4 c/o p e r år motsvarande 47 % p å tio år.

21 ökningen av personaltillgången har emellertid retarderat under 1960-talet, då ökningstakten var väsentligt svagare än mot slutet av 1950-talet. Detta beror troligen på de ökande rekryteringssvårigheterna, som medfört att efterfrågan på personal (uttryckt i antal tjänster), stigit snabbare än tillgången. Av följande tablå ur utredningens betänkande framgår rekryteringssvårigheterna som de konkret visar sig i form av vakanta tjänster vid kroppssjukhusen (exkl. mindre sjukhem) i början av oktober 1961, 1962 och 1963. Sammanställningen anger vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster; för Tabell 2: 6. Personalutveckling

Personalgrupp

Barnmorskor

Undersköterskor Barnsköterskor Övrig vårdpersonal. . . Skrivpersonal

Vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster hösten 1961

4,2 8,7 4,8 12,6 2,3 2,8 2,7 0,9 2,5 3,2 0,2

4,3 8,7 4,8 14,2 4,6 5,5 3,3 1,5 2,8 1,2 0,3

5,5 9,0 5,4 14,4 6,0 5,7 2,9 1,5 2,5 1,2 0,7

läkare dock endast vakanser på tjänster, där vikarie varit behövlig.

inom hälso- och sjukvård1

1963—1970

Enligt beräkningar, som inhämtats från olika huvudmän. Uppskattningar har gjorts beträffande mentalsjukvården för tillskottet av vårdplatser under perioden 1966—1970 och beträffande den enskilda vården med hjälp av årsberättelser från sjukhus år 1963, samt uppgifter om personalsituationen den 1 okt. 1964. Uppgifterna skall i princip avse antalet sysselsatta men torde 1965 och 1970 avse antalet tjänster. Antal (i heltidsarbetande) år Personalkategori

Sjuksköterskor (och barnmorskor) i administrativ eller lärarbefattning. . i befattning ined krav på barnmorskeövr. exkl. vid lab., rtg., operation . . . Sjuksköterskor el. assistenlutbildade vid laboratorier, röntgen och operation. . Övrig laboratorie- och röntgenpersonal. Arbets- och sysselsättningsterapevter . .

Förvaltn ingspersonal Ekonomipersonal . . . 1 2

Ökning 1964— 1970

5 449 1 826 21

5 759 1 917 31

6 224 2117 47

7 166 2 422 56

1 407 505 25

1 019

1 179

1 097 11 727

1 169 12 197

1 172 12 964

1 298 15 424

129 3 227

4 291 2 236 13 367 739 571 499 611 2 144, 135 34 723

4 526 2 394 12 881 799 654 550 597 2 192 151 36 402

4 724 2 551 13 228 927 759 645 631 2 386 211 38 869

5 137 3 023 13 861 1 238 1 080 789 626 2 701 268 47 589

611 629 980 439 426 239 29 509 117 11 187

80 324

83 152

88 474

103 857

20 705

5 006

5 349

5 915

6 301

19 495

20 035

20 993

104 825

108 536

115 382

22 678

2 643

132 836

"24 300

Exkl. apoteksväsen och privatpraktiserande läkare och tandläkare. Härtill kommer för 1970 ca 700 vårdpersonal, ca 1 600 ekonomipersonal och 800 förvaltningspersonal, summa 3 100 tjänster för Göteborgs stad som inte kunnat specificeras i redovisningen.

22 Medicinalstyrelsen redovisar i tabellerna 2 : 6 och 2 : 7 den beräknade utvecklingen av personalbehovet under perioden 1963—1970. Bedovisningen g r u n d a r sig i huvudsak på sjukvårdshuvudmännens uppskattningar. Till de uppgifter som där redovisas får läggas personal inom medicinalstyrelsen, styrelsens strålskyddsnämnd, institut för folkhälsan och styrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd eller tillsammans 528 personer år 1963 627 » » 1964 659 » » 1965 917 » » 1970 I medicinalstyrelsens enkät till huvudmännen förutsattes att antalet sysselsatta den 1 oktober resp. år skulle redovisas. Av naturliga skäl måste uppgiftslämnarna antas ha haft svårigheter att beräkna vakansernas omfattning i framtiden. Bedovisningen för 1965 och 1970 torde därför avse tjänsternas antal. Utvecklingstakten på personalsidan framgår av följande tablå. Årlig procentuell ökning perioden

Värdpersonal Förvaltningspersonal... ; Ekonomipersonal

1963— 1970

1965— 1970

3,8 5,1 3,2

3,4 3,7 3,0

I förvaltningspersonalen har inkluderats skrivpersonal på vård- och behandlingsavdelningar. På samma sätt ingår hland ekonomipersonalen även sådan inom dessa avdelningar. En jämförelse med långtidsutredningen 1960 visar att 1970 års uppgifter i stort väl överensstämmer med det då av medicinalstyrelsen beräknade personalantalet, medan antalet för 1965 beräknades något lågt. Jämförs 1970 års siffr o r med den av läkarprognosutredning-

en gjorda personalberäkningen framkommer att de nu föreliggande siffrorna ligger inte obetydligt under utredningens. För sjukvården i dess helhet ökade personaltätheten under perioden 1955 —1963 med drygt 2,6 % per år. Härtill har bidragit under perioden genomförda arbetstidsförkortningar, delningen av lasarett och utvecklingen av olika specialiteter som är särskilt personalkrävande samt expansionen vid sjukhusens serviceavdelningar. För den närmaste framtiden är en ytterligare förkortning av arbetstiden aktuell. Vidare kan förutses ytterligare utbyggnad av specialiteter och serviceavdelningar. Även om betydande personalbesparingar punktvis kan uppnås bl. a. genom effektivare hjälpmedel torde detta inte vara tillräckligt för att kompensera de faktorer som påverkar personaltätheten i ökande riktning. En utbyggnad av platsantalet vid sjukhusen med 3 % per år fram till 1970 i enlighet med huvudmännens planer skulle — i förening med en fortsatt ökning av personaltätheten med ca 2,6 % per år — kräva en total ökning av vårdpersonalen med 5—6 % per å r i stället för av huvudmännen beräknade 3,8 %. Att den beräknade ökningen blivit så låg beror sannolikt på att huvudmännen inte tillräckligt beaktat den fortgående ökningen av personaltätheten.

2.2.5 Vissa enskilda verksamhetsområden Privatpraktiserande läkare Enligt preliminära uppgifter ur medicinalstyrelsens enkät till läkarna 1964 i samband med arbetet med ett nytt läkarregister uppgick antalet privatpraktiserande läkare i april 1964 till 1 291. Därav hade 946 enbart privatpraktik,

23 r^ in o o O CM Tf m

;o.S2

to rf CM

«H

CO CO o

> >S

Hl

&" i :

*— r! fc.

-c

+++ +

fe •*

ini-«i-i

lO o i-O

- + + + + + + + + ++ + + CMOioooimmoioiioo

CM CM CM O CO

in CM m to

• +

• +

-r. CM CM r* CM r~ in Tf rf in If CO

CM CM to CM r- in to

O CM m oo -T o

t o i n n t o m - f o o o o o ^ . ooi>^.cMCMtocnmcMO n CM i n i-i lO

tN 00 n o Qfi 9) m to

r - to

CMO^HOtomr^oicM N K i n n t D n CM t o

CO i% O

+ + + + + •

+ + +

+

++

r - c a o CO CM i-i CM

O

—c rt

COCOtO^-*COI>OCMO M CM t o tO O —i CO CO CM t CMOCMtOCOCO i-irt CD

c - o rci •2 ™; c c h 'C

~~ I ++++++

>> c •<

>

;2^g

VH X f- H 00 W i-i CM CM tO CM 00 Ol i-l

o

CM

CM

CO

O m 00

O)

CC

CO

CO

+ + + CO

O: i-( m

CM

+ + + + + + -i-

T3

o

Q N

+ + +

•+

+ + + + -

5 =2

C ^

CM CO m •* to CM

OJ

( S T f w O l ^ O t ^ M H M

O 1^« to

tajr-

« o ~ t» . 2

.sy*.

CM

WCOOChtOlOlOriTHTf

CM ii CM T? X 1-1 Oi 00

•«

CMOOCOCMCOCMO'-HOO

CD CO Oi ^ r ^

CO O

CO OS CM CM CD CM CO T

o. a O

—

+ ++ + ++ m ii co

U. ' t . •O

H O l O O l t O O l C J f l i M ^

CM CM w CM CO

CM

CO CO

i—i

O

ro 1 rt CO 01

++ |

+

++++++ +

to c

to

x ~- o - f r - ~« i n co t o co - « co o CM ^ H

CM

x

Ja!

+ co

m

in

4J _ . :C3

w

© «

si

5 £ c s £ '2 ^

m

CL

a "g > C3 <cö

"3 ej ca o XJ a

o,

Iä

cs > -o E.O g

> l ^.

o

c; •

t.

ui ?

-C r -

«

cs

«

— fe •o ° 2 OJJ o it • «5 CS i Z

o ä 5 3 .! i ga2J

— 7 J "P ioi TI cs -Ä

« o 2 o w 2

2 3 i

« o -o

: « ca o . . ^ J H < C/3

C/2

•3

C

O Ä

g

H jas w

^

o, E

c

t-

> « i: w e •"• J> C C " P S

a

fe = c ä

b

a

t/} ••-•

O

> > [fl

il

oS °

m

5g

s ° c fe

•Q >

r?

o a r i C

o -** =

c

24 medan övriga även tjänstgjorde som skolläkare, sjukhemsläkare etc. Med ledning av uppgifter från Sveriges Läkarförbund har styrelsen försökt uppskatta investeringskostnader och driftkostnader för privatpraktikerna. Styrelsen har därvid antagit, att de inemot 1 300 privatpraktiserande läkarna skulle motsvara ungefär 1 000 heltidsarbetande och att bruttotillskottet till kåren skulle utgöra ungefär 50 per år. Med hänsyn till de varierande kostnaderna för olika specialiteter, som vägts in var och en med sin andel, kommer man då till följande ungefärliga kostnader per capita och år, nämligen lokalkostnad 13 000 kr., kapitalkostnad (att jämställa med investering) 4 300 kr., kostnader för förbrukningsartiklar 7 000 kr. och en total personalkostnad av ca 15 milj. kr. beräknad efter antagande av en hjälppersonal på sammanlagt 180 sjuksköterskor och 500 biträden (räknat i heltidsarbetande). Investeringskostnader för nyetablering av 50 läkare per år beräknas uppgå till 1,6 milj. kr. De sammanlagda investeringskostnaderna utgör alltså ca 6 milj. kr. p e r år, driftkostnaderna ca 35 milj. kr., varav personalkostnader 15 milj. kr. Med ett praktiskt taget oförändrat antal privatpraktiserande läkare skulle alltså under femårsperioden 1966—1970 investeringarna uppgå till totalt ca 30 milj. kr. och driftkostnaderna uppgå till ca 175 milj. kr. Privatpraktiserande tandläkare Antalet privatpraktiserande tandläkare uppgick 1964 till ca 3 500. Under 1965 beräknas antalet privattandläkare öka med netto ca 120 och för åren 1966— 1970 beräknas ökningen till genomsnittligt ca 130 per år. Härför krävs dels lokaler, dels tandläkarutrustningar och övriga inventarier. Även befintliga tandläkarmottagningar fordrar kapitalinve-

steringar för ersättning av maskiner, apparater och övriga inventarier. Härtill kommer slutligen driftkostnaderna för den privata tandläkarpraktiken. I följande sammanställning har räknats med en genomsnittlig byggnadskostnad per tandläkarelokal (enmans-) av 90 000 kr., genomsnittlig utrustningskostnad per ny tandläkarmottagning 45 000 kr. samt kapitalinvestering i befintliga tandläkarmottagningar med genomsnittligt 1 500 kr. per mottagning (ca 3 500 st.) och år. Investeringskostnader i 1 000-tal kr. 1965

1966— 1970

10 800

58 500

10 700

60 000

Investering i maskiner, apparater och övriga inventarier

Driftkostnaderna i privatpraktiker dvs. lokalhyror, övriga lokalkostnader, löner och pensionsavgifter till personal, material, laboratoriekostnader m. m., beräknas år 1965 uppgå till ca 180 milj. kr. för att därefter fram t. o. m. år 1970 stiga med genomsnittligt ca 8 milj. kr. per år. Totalökningen för perioden 1966—1970 blir sålunda ca 120 milj. kr. Apoteksväsendet Frågan om läkemedelsförsörjningen är under utredning och enligt direktiven har utredningsmannen att pröva lösningar som uppvisa betydande olikheter. En bedömning av framtida planering och kostnader har dock baserats på ett i huvudsak oförändrat apoteksväsende. Någon investering i byggnader kommer inte i fråga då apoteken praktiskt taget genomgående bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler. Tillskott för

25 nya distributionsställen kan beräknas till 1 200 m 2 per år. Flyttning av apotek från gamla lokaler till nybyggda fastigheter innebär i allmänhet snarast en minskning av tidigare golvyta, men en merkostnad av pris per m 2 blir alltid följden. Apotekens investeringar i inventarier, vari ingår maskiner och apparater, uppgick under 1963 till 4,7 milj. kr. För 1964 och 1965 beräknas dessa investeringar uppgå till ungefärligen samma belopp och för perioden 1966—1970 kan anges 25 milj. kr. Farmacevtutbildningskommittén har under hösten 1964 framlagt sitt betänkande och bl. a. redovisat behovet av farmacevtisk personal inom apoteksväsendet och därvid beaktat såväl en inom arbetsmarknadsstyrelsen utarbetad prognos som även synpunkter som framkommit vid remissbehandling av densamma. Antalet på apoteken verksamma personer — farmacevter och tekniker — kan uppskattas till ca 2 700 + 5 500 år 1965 och ca 2 900 + 5 800 år 1970. Driftsutgifterna för apoteksväsendet har under 1963 uppgått till 155 milj. kr. och kan beräknas uppgå till 170 milj. kr. 1964 och 190 milj. kr. 1965. För perioden 1966—1970 beräknas driftkostnaderna till totalt 1 400 milj. kr.

2.3 Medicinalstyrelsens

bedömning

Medicinalstyrelsen finner den av huvudmännen redovisade framtida utvecklingen av långtidsvården särskilt tillfredsställande. Styrelsen har vid upprepade tillfällen under hela 1950-talet påpekat de fördelar i form av personalbesparingar e t c , som kan uppnås vid en avlastning från akutsjukvårdssidan av de långvarigt sjuka förutom den rationalisering som det innebär av de

specialiserade sjukhusens utnyttjande. Likaså h a r styrelsen förordat en stark prioritering av långtidsvården med hänsyn till det ökade antalet åldringar. Även om en omfattande öppen långtidsvård i form av hemsjukvård etc. skapas, behöver dock institutionell vård anordnas för hälften å två tredjedelar av det beräknade antalet långtidssjuka. Härtill bidrar samhällets ändrade sociala struktur, urbaniseringen, bostadsutvecklingen och den kvinnliga befolkningens ändrade yrkesverksamhet. Målsättningen bör här vara en till befolkningsutvecklingen fortlöpande anpassad utbyggnad. En framskrivning av läkarprognosutredningens beräknade behov 1970 av 40 000 vårdplatser ger sålunda 1975 ett behov av 46 500 vårdplatser och 1980 53 250. Kostnadsutvecklingen torde, förutsatt att löner och priser av uppgiftslämnarna angivits i fasta värden, implicera en klar standardhöjning inom sjukvården. Medicinalstyrelsen kan inte ta ställning till huruvida det är praktiskt möjligt att lämna rum för en sådan utveckling i nationalhushållet men vill, liksom vid de två tillfällen då en liknande långtidsprognos utförts, påpeka de inte obetydliga risker en alltför stark expansionstakt kan innebära i form av ej realiserbara krav på ytterligare personal. Såvitt framgår av de sammanställda uppgifterna kommer personaltätheten inom den slutna vården inte att undergå några anmärkningsvärda förändringar. Styrelsen påminner om att utanför den redovisade sektorn finns sjukvårdspersonal knuten till under sociala och primärkommunala myndigheter stående vård samt till utbildningsanstalter och inom forskning. Med en med nuvarande utbildning beräknad tillgång på drygt 9 000 årsinsatser 1970 kommer efterfrågan på läkare

26 Tabell 2: 8. Sammanställning

av från landsting

och storstäder inhämtade

uppgifter om]

Dessutom motsvarande uppgifter föE

Lasaretts- oct förlossnings^ 1

Kliniker för

Huvudman

medicin, kirurgi, bamobstetrik regionspe- med., ögon, och 2 cialiteter öron,infek- gynekologi tion o. lunga V Itll 1 1 1

1964 1970

1970 1964

A B C1 D EN

343 + 128 3 222 + 780 28 + 60 1 397 — 38 864 + 97 253 + 180 9 — 1039 + 45 464 — 10 54 — 26

E F G Hn Hs

167 + 100 24 — — — — — — + 15 — — —. — + 3 237 + 99 430 + 155 35 — 583 + 142 — — 81 — 56 — 33 + 13 131 + 175 — + 30 .— + 105 26 — — — — — 178 + 205 48 + 30

I K L MM M N OG O P R S T U

w X Y

z AC BD

barnoch psykiatri ungdomspsykiatri 4

3 Odelade

långvarigt kroppssjuka3

övriga specialiteter

allm. sj uk vård

1970 1964 1970 19641970 1964 1970

629 — 47 1 596 + 257 959 + 47 1 830 + 10 1 137 + 84

577 565 — 91 + 32 365 239 + 232 76 + 40 22 — 314 + 30 185 + 28 98 — 36 — 149 + 82 — + 12 408 + 103 135 + 94 70 — 83 — 39 + 35 — 237 + 24 — — — 44 169 + 32 22 246 + 237 127 + 60 70 — 9 — 265 + 298 73 + 50 — + 60 12 + 18 169 + 100 61 — — + 36 — — — + 60 101 — 34 — — + 15 — + 84 — — — 22 + 24 — 194 + 170 75 + 14 — + 25 — + 12 103 + 207 171 + 15 69 + 40 12 + 15 107 + 456 152 + 95 109 — 10 + 10 230 — 59 281 — 12 + 20 116 + 134 10 93 — 88 — 29 + 20 — + 13 163 — 17 + 24 1092 — 399 4- 64 107 — 7 164 + 49 — + 34 20 — 267 + 334 11 + 35 93 + 340 176 — 140 — 123 + 40 — 13 + 7 197 + 100 —

995 + 198 1 061— 26 1018 + 41 1 171 + 29 1 272 + 245

122 + 128 + 178 + 150 + 174 +

1 556 + 31 663 — 114 1 048 — 60 1 146 + 45

183 + 46 61 — 152 + 13 211 — 4

825 + 27 1 150 + 174 589 + 120 434 + 13 501 + 54 304 — 24 798 — 1 256 + 37 284 + 763 1 772 + 27

30 48 + 4 42 32 + 88 4 68 — 72 70 — 32 — + 60

16 + 6 325 + 22 + 10 129 + 8 + 14 378 + 204 + 21 — 12 + 3 140 + 52 + 30 10 — 277 + — + 20 96 + 42 — 48 + 52 14 + 8 62 + 404 + 73 — 9 12 —

280 421 395 396 219 216 72 90 157

1964 1970 1964 1970

180 23 + 60 + — + 28 +

24 35 61 32

162 + 69 93 + 48 — + 60 — — 61 + 95 — — — + 49 31 + 89 176 + 94 267 — 10 — 264 — 90 + 40 268 + 30 66 — 55 — 48 + 27 75 + 45 — + 60 12 — 78 — 61 — 60 — 55 + 64

69 — 15 + 15 120 — 80 — — 164 — 136 + 55 47 — 30 — 97 — 11 — — — — — — — — 75 — 50 122 — — — 122 — 84 — 24 — 315 —204, 48 — 18 — — 212 — 16 115 — 23 56 100 + 4 227 — 4 0 196 — 20

Summa för landsting o. storstäder 2716 + 1414 30 980 + 2805 4 760 + 1022 1976 + 424 311 274 6730 +4939 2 223 + 922 2 350 —412 Staten4 o. ensk.1622 —

2 078 — 650

300 —

—

13 —

—

—

996 + 49 1 0 7 7

—

Totalt 1 1338 + 1332 3 3058 + 2155 5 060 + 1010 2065 + 424 324 +279 6730 + 4939 3 219 + 971 3 427 —412 1 2

Klinik avser del av sjukhus, för vilken en överläkare är ansvarig. Neurokirurgi, thoraxkirurgi, plastikkirurgi, neurologi, radioterapi, barnkirurgi, urologi, dermatologi och] reumatologi. 3 Om en överläkare är ansvarig för t. ex. både med.avd. och avd. för vård av långvarigt kroppssjuka har båda behandlats som kliniker.

27 ntalet vårdplatser i slutet av 1964 samt den beräknade platsulv?cklingen 1964—1970 uten vård i statlig resp. enskild regi. :ård

Vård på mentalAnnan vård av långvarigt sjukhus av vård av psykiskt kroppssjuka förlosslångvarigt sjuka nings-

asarett och sjukstugor

vård

kroppssjuka

1964 1970 1964 1970 1964

12 — 10 — — — — — 14 — 18 + 2 16 — 9 6 — 12 ~ — — — — — — 12 — 1 2

52 — 15 + 37 27 + 160 — — 92 — 160 — 79 + 38 — — 76 — 24 •—

— — —

30 + 2 — — 20 — 14 — — — 49 — 1 6 13 —

— — — + 62 — — — — 103 + 24 25 — 25 — — 217 + 112 31 —

12 — 6 17 — 10 — 28 — 75 — 3 7 55 —

242 + 1 204 + 125 48 — 158 + 50 256 + 68 173 + 9

12 1970

1964 t970 1964

263 112

369 + 20 — — 72

249 20 — —

— 660 — — — —

— — — — — —

Vård av psykiskt efterblivna (ej särskoleplatser)

660 + 1 404 3 106 + 397 — 520 + 1 130 — — 414 + 223 — — 46 + 374 — 52 — 52 — — — 415 + 61 — — 188 + 229 — — 128 + 172 — — 345 + 87 — 193 + 137 " " — 205 + 235 — 389 + 146 — + 60 455 + 420 708 + 192 662 + 275 — — — 267 + 154 — 211 + 849 1 324 — 23 — 85 + 88 — — 456 + 194 — 352 + 100 — — — — — — 716 — 176 728 — 235 + 238 +

Vård av lättskötta psykiskt sjuka

1970 1964

143 316 + 484 — 97 174 — 20 52 + 65

Konva lescent vård

15 1970

1964 1970

Summa vårdplatser

16 1964

264 — 16 174 + 140 — 170 61 + 30 148 + 38

642 + 330 244 + 481 158 + 150 215 + 161 — — 327 + 53 158 + 164 37 + 63 45 + 50 84 + 150

264 10 076 2 980 127 + 67 3 439 + 2 510 11 + 35 2 365 + 882 58 2 301 + 910 68 1 009 + — — 2 911 + 563 47 2 619 .i. 1 170 — 1 320 + 672 18 1 000 + 276 1 307 + 553

— 235 257 + 18 132 + 68 464 + 87

131 + 22 97 + 95 325 + 61 — — 528 + 208

30 — 12 + 20 — — 19 + 3 141 15 23 — 23 — 25 222 + 18 44 + 60 30 — — — — + 30 32

151 + 17 — 77 105 + 80 — 240 133 + 67 — 152 196 + 95 — 189 — 132 243 — — 306 148 — 162 + 38 376 —

123 + 81 541 + 322 — — — — 556 + 94 285 + 265 + 235 + 272 + 184 +

105 45 22 238 174

455 + 156 + 269 + 382 +

202 76 11 7

681 + 216 1 513 + 613 2 629 + 960 2 493 + 1 682 4 712 + 896 1 666 + 243 6 352 _1_ 1 628 1 950 + 696 3 441 + 537 2 633 + 492 2 637 + 528 3 770 + 701 2 193 + 611 2 751 + 1 142 3 297 + 947 3 400 + 1 533 + 2 551 + 3 235 +

774 88 378 279

423 — 7 6 1 958 + 637 7 641 + 6 706 6 587 + 574 5 297 + 1191 6 714 + 3 365 1 118 + 210 81 784 + 23 995 21 —

—

—

—

21507 —230 1323

—

5 419 —

444 — 7 6 1 958 + 637 9 129 + 6 70628094 + 344 6 620 + 1191 12133

80 1 455

37 388—

3 285 2 573 + 210 119 172 + 5 22 990

Akademiska sjukhuset i Uppsala har hänförts till landstinget. Förestående ändring i huvudmannaskapet för mentalsjukvården har inte beaktats i redovisningen av platsantalet för olika huvudmän år 1970. Exkl. epileptikeranstalter ca 1 000 vårdplatser 1964 + 50 år 1970.

28 inte att kunna tillfredsställas. Beträffande sjukskötersketillgången har denna av 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen (SOU 1964:45) vid ett konstant intag beräknats uppgå till 21 550 årsinsatser 1970. En jämförelse med föreliggande behov försvåras av att assistentutbildade konkurrerar om platserna vid laboratorier e t c , men det synes ändå stå klart, att vi med oförändrad utbildning fortfarande kommer att ha brist på sjuksköterskor 1970. Fortfarande synes en alltför stor optimism vad angår utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal framträda i sjukvårdshuvudmännens planering. Ett något retarderat program kan innebära en bättre personalsituation och förordas därför av medicinalstyrelsen.

Även om utbyggnaden av den slutna vården skulle komma att avsevärt understiga den av huvudmännen planerade, h a r man att vänta ett betydande kvantitativt nytillskott. Samtidigt kommer byggnadsbeståndets förnyelse att fortsätta. Parallellt härmed kommer de pågående strukturförändringarna av lasarettsorganisationen att med all sannolikhet intensifieras. De nuvarande sjukstugorna och odelade lasaretten kan förutses bli nästan utan undantag omdisponerade för andra uppgifter. Beträffande de mera kvalificerade lasarettsenheterna har man att vänta av befolkningsförskjutningen föranledda förändringar av platsbehovet i olika landsändar med därav följande omdispositioner och nybyggnader.

3. Socialvård

Socialstyrelsen fick i mars 1964 i uppdrag att redovisa vilka anspråk på samhällets resurser som socialvården i dess olika former kan väntas ställa i form av kostnader för den löpande verksamheten och för dess utbyggnad. Bedovisningen skulle belysa vilka förskjutningar som mot bakgrunden av föreliggande planer och utvecklingstendenser kunde väntas i behovet av arbetskraft — särskilt med hänsyn till utbildningen — och ställa dem i relation till den väntade utvecklingen av rekryteringsmöjligheter och utbildningskapacitet. Styrelsen skulle vidare redovisa vilka förändringar som kan väntas i behovet av och efterfrågan på socialvårdens olika tjänster och ställa dem i relation till de väntade vårdresurserna enligt föreliggande utbyggnadsplaner och den väntade personaltillgången. Bedovisningen skulle i första hand gälla perioden 1964—1970. 3.1

Prognosproblematiken

Utvecklingen av socialvården å ena sidan — omfattningen och kvaliteten av dess tjänster, dess löpande kostnader, personal och investeringar — och å andra sidan behovet och efterfrågan på dessa tjänster kan ses som resultat av en mängd samverkande och motverkande faktorer, som i sin tur betingas av andra faktorer, vilka kan hänföras till områden utanför socialvården, samtidigt som de delvis betingar varandra in-

bördes i ett ständigt växelspel. Att som underlag för en prognos utskilja vissa faktorer som bestämmande h a r med nödvändighet ett drag av godtycke. Socialvårdens utveckling bestäms direkt och omedelbart av dess olika huvudmän, dvs. på de flesta områden primärkommunerna, p å a n d r a områden staten, landstingen eller enskilda organisationer. Kommunernas handlande bestäms bl. a. av lagstiftningen, som definierar kommunens uppgifter med större eller mindre marginal för kommunens eget skön. Inom dess ram bestäms kommunernas handlande av deras u p p fattning av föreliggande vårdbehov och deras beredvillighet att tillgodose dem, deras resurser i olika avseenden, av andra huvudmäns verksamhet samt av tillgången på arbetskraft. Kommunernas uppfattning och inställning till vårdbehoven kan antas påverkas av i vilken mån dessa behov tar sig uttryck i efterfrågan från allmänheten, de vårdbehövande och deras anhöriga, eller i »allmänna opinionen». Också den statliga opinion som kommer till uttryck i lagstiftningen kan antas vara av betydelse liksom den informativa, rådgivande och inspekterande verksamhet som bedrivs från statens sida, i första hand genom socialstyrelsen. Också resurserna påverkas på flera områden av staten genom lagstiftning om statsbidrag och genom bidrag beviljade år för år. På behovssidan kan vårdutvecklingen sägas bestämmas dels av antalet perso-

30 ner i behov av vård, dels av dessa personers aktiva efterfrågan och ianspråktagande av socialvårdens tjänster. Antalet vårdbehövande kan sägas betingas både av antalet personer »under risk» — exempelvis en viss åldersgrupp — och av riskens storlek inom gruppen, i sin tur orsakad av en mängd faktorer, olika på olika vårdområden. Den aktiva efterfrågan betingas bl. a. av den vård som står till buds och av allmänhetens kunskap om densamma.

3.2 Prognosunderlag

Socialstyrelsen utsände i juni 1964 en enkät till samtliga primärkommuner rörande kommunernas socialvård. De önskade uppgifterna gällde förhållanden under utgångsåret 1963, det aktuella läget, föreliggande planer och beslut, framtidsbedömningar och principiella ställningstaganden. De områden av socialvården som berördes i enkäten var vården av åldringar och invalider, öppen och halvöpppen nykterhetsvård, barnstugor och familjedaghem samt ungdomsvård. Härtill kom den sociala administrationen jämte vissa uppgifter r ö r a n d e den ekonomiska planeringen inom kommunerna. Till städer utanför landsting ställdes dessutom vissa frågor om sluten barnavård. Motsvarande frågor riktades i en särskild enkät något senare till landstingen. Tolkningen av det inkomna materialet har försvårats av att det saknats närmare uppgifter om vilka faktorer som beaktats av de svarande vid deras bedömningar av den fortsatta utvecklingen. Man kan vidare förutsätta, att både principiella ställningstaganden och framtidsbedömningar kan skifta mellan olika instanser inom kommunernas styrelse och förvaltning. Det är ovisst vilka instanser de erhållna svaren repre-

senterar. I relativt stor utsträckning torde svaren ha lämnats av socialvårdens funktionärer, vilka kan antas vara medvetna om föreliggande utbyggnadsbehov men samtidigt måhända benägna att bortse från de allmänt kommunalekonomiska och politiska aspekter, som blir relevanta när planerna skall förverkligas och socialvårdens behov skall vägas mot andra behov. Uppgifter har vidare genom särskilda enkäter inhämtats från anstaltsstyrelserna vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare, från länsstyrelserna rörande planeringen av ålderdomshem, från socialnämnder och hemhjälpsnämnder rör a n d e den sociala hemhjälpen, från samtliga sjukhus med över 100 vårdplatser r ö r a n d e daghemsverksamhet för sjukhuspersonalens barn samt från vissa organisationer som bedriver ungdomsverksamhet rörande investeringar i byggnader och inventarier.

3.3 Utvecklingen dena

på de olika

vårdområ-

3.3.1 Åldringsvård iu. m.

Vården på ålderdomshem utgör den dominerande delen av socialvården vad gäller såväl investeringar som driftkostnader och personal. Åldringarna kommer att öka betydligt i antal, särskilt de högsta åldersklasserna. Ålderdomshemmen har under 1955— 1964 byggts ut från 37 000 till 45 000 platser. Platsantalet på hemmens mentalsjuk- och kronikeravdelningar h a r samtidigt minskat från 2 800 till 1 400. Medelbeläggningen på hemmen har stigit från 87 till 93 per 100 platser. Ålderdomshemmen har vidare föryngrats och moderniserats. I slutet av 1962 befann sig nära hälften av antalet vårdplatser i hem, som tagits i bruk högst 12 år tidigare. År 1952 var motsvaran-

31 de andel 9 %. Drygt hälften av vårdplatserna var i enkelrum mot 25 % 1952. Byggnadsverksamheten beträffande ålderdomshem har under senare år varierat avsevärt. Antalet platser i färdigställda ny-, till- och ombyggnader var 1959 omkring 2 500, sjönk till 1 6 1 5 år 1963 och steg till nära 3 100 år 1964. Antalet nedlagda platser var under år 1960 drygt 1 700, sjönk till drygt 1 000 år 1963 och steg 1964 åter till omkring 1 700. Utvecklingen av efterfrågan på vårdplatser vid ålderdomshem betingas i allt väsentligt å ena sidan av den fortsatta starka ökningen av åldringskullarna och å andra sidan av utvecklingen av frekvensen vårdbehövande inom de olika åldersgrupperna av åldringar. Befolkningsomflyttningen, som bidragit till att de gamla allt mindre h a r tillgång till vård och tillsyn från sina anförvanters sida, kan väntas fortsätta. En fortskridande förbättring av åldringarnas bostadsförhållanden och allmänna levnadsnivå kan å andra sidan väntas bidra till att underlätta den dagliga livsföringen och göra det möjligt för de gamla att längre reda sig utanför ålderdomshemmen. Utbyggnaden av hemhjälpen för gamla och andra slag av service kan väntas verka i samma riktning. Utbyggnaden och den fortgående moderniseringen av ålderdomshemsbeståndet kan visserligen i och för sig väntas medföra, att en viss ökning av efterfrågan kommer till synes. Inom den ram, som befolkningsutvecklingen ger, synes efterfrågeutvecklingen dock mindre än tidigare vara en fråga om inställningen hos de gamla — motståndet mot ålderdomshemsvård torde numera ha u p p hört — och i stället en fråga om i vilka former det faktiska vårdbehovet lämpligen kan tillgodoses.

Utbyggnadstakten i fråga om åldringssjukvården påverkar också efterfrågan på ålderdomshemsplatser. Antalet åldringar över 70 år kommer enligt statistiska centralbyråns prognos 1963 att under perioden 1963—1970 öka med 21 % (129 000 personer). De äldsta ökar mest — åldersgruppen över 80 år med 28 % (44 000 personer) och åldersgruppen över 85 år med 33 % (18 000 personer). Utvecklingen kan förutses bli mycket olika i olika kommuner. Om en oförändrad andel av de olika åldersgrupperna över 70 år skulle tas om hand på ålderdomshem, medför enbart den väntade ökningen av åldersgrupperna ifråga att platsantalet behöver ökas med omkring 9 900 platser. Vid kommunenkäten bedömde kommunerna den aktuella platsbristen till minst 8 400 platser. Förutsätter man att oförändrade andelar av de olika åldersgrupperna bereds plats på ålderdomshem, får man också räkna med att platsbristen — antalet av dem som borde ha beretts plats — ökar i proportion till åldringskullarnas ökning, eller med drygt 20 %'. Man kommer då — vid bibehållen 93-procentig medelbeläggning — till att ett platstillskott om 20 800 platser behövs, dvs. ett totalt behov om 64 500 platser. Emellertid kan det tänkas, att antalet gäster på ålderdomshemmen under 70 år kan komma att minska, bl. a. genom utnyttjandet av den öppna vårdens resurser. Antar man att antalet kan nedgå till hälften av vad det var 1961 eller med 3 300 får man fram ett platsbehov av 61 200 år 1970. Kommunerna uppskattade sitt platsbehov 1970 till sammanlagt omkring 70 000, vilket skulle motsvara omkring 9,5 platser på 100 åldringar över 70 år. Detta stämmer rätt väl överens med den schablonregel som socialstyrelsen brukar ange vid planeringen av ålderdomshem, nämligen att platsbehovet kan

32 Tabell 3:1. Antal platser vid ålderdomshem enligt kommunernas

planer

Beräknat antal i slutet av

Antal i slutet av 1963

1970 Egentlig ålderdomshemsavdelning. . Avdelning för mentalsjuka Avdelning för långvarigt s j u k a . . . .

40 651 200 3 864 1 013

42 984 182 3 732 985

46 022 178 3 735 999

57 633 90 4 638 1 133

Summa

45 728

47 883

50 934

63 494

uppskattas till 10 % av befolkningen 70 år och däröver 1970. Som framgår av tabell 3: 1 räknar emellertid kommunerna med att inte kunna nå upp till mer än omkring 63 500 platser 1970, dvs. en nettoökning från 1963 med ca 17 800 platser. De i kommunenkäten redovisade byggnadsprojekten pekar på en utomordentligt omfattande byggnadsverksamhet de närmaste åren. År 1966 avses 6 750 vårdplatser tas i bruk. De av länsstyrelserna insamlade uppgifterna om planerad igångsättning av ålderdomshemsbyggen upptar för 1965 byggen med 7 197 vårdplatser. Det är emellertid en ständig erfarenhet, att kommunerna vida underskattar den tid det tar att planera, finansiera och genomföra ett ålderdomshemsbygge. Socialstyrelsen finner det därför inte troligt, att ett vårdplatsantal om 63 500 kommer att kunna vara uppnått till 1970. Styrelsen räknar med att slutTabell

3: 2. Beräknad

År

1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summ£ 1965—1970

Ny-, om- och tillbyggnader

resultatet för perioden 1964—1970 kommer att i stort sett motsvara platsantalet i de byggnadsprojekt, som kommunerna redan beslutat åtminstone i princip, när de besvarade enkäten. Det bedöms som sannolikt, att en förskjutning i tiden av byggnationen kommer att ske, så att i slutet av perioden investeringar genomförs som kommunerna avsett att utföra under tidigare år. I likhet med kommunerna finner socialstyrelsen det sannolikt, att antalet nedlagda platser i förhållande till antalet nybyggda kommer att successivt minska och att nettotillskottet för varje år kommer att undergå en måttlig stegring. Med dessa förutsättningar kommer man till ett totalt platsantal om drygt 61 000 platser. Det motsvarar ungefär det minimum, som skulle behövas för att avskaffa den nuvarande bristen, sådan kommunerna bedömde den, och hålla undan för åldringskullarnas ökning. Förutsättningen härför är, att de

vä rdplalsutveckling

Nedlagda platser

vid

ålderdomshem

Nettotillskott

3 090 3 200 3 600 3 800 3 800 3 800 3 800

1 712 1 300 1 400 1 300 1 200 1 100 1 000

1 378 1 900 2 200 2 600 2 600 2 700 2 800

22 000

7 300

14 700

Totalt antal vårdplatser^ slutet av året 45 700 47 500 49 700 52 200 54 800 57 500 60 300

33 Tabell

3: 3. Personal

1963—19701

vid ålderdomshemmen

Det av kommunerna väntade personalbeståndet 1965 och 1970 har reducerats i enlighet med den antagna vårdplatsutvecklingen.

Heltid

Deltid

Summa anstälda uttryckt i heltid

22 1 325

32 72

30 1 343

366 Vård, tillsyn: läkare sjuksköterskor 2 sjukvårdare . . . vårdbiträden . . nattvakter. . . .

16 293 145 6 045 804

119 3 1 232 1 504

16 356 146 6 637 1 508

Ekonomipersonal: ekonomiföreståndarinnor och kokerskor tvättföreståndarinnor ekonomibiträden städpersonal vaktmästare

966 39 1 426 143 328

69 8 333 234 135

991 43 1 579 236 386

Summa

11 880

3 847

13 637

1.9.1963 Institutionsledningen: sysslomän föreståndarinnor biträdande förestånda

Beräkn. antal anställda Vakanser

1.10. 1964

1.10. 1965

31 1 334

31 1 327

35 1 332

19 405 148 7 081 1 652

20 419 142 7 298 1 707

20 606 155 9 598 2 096

1 034 43 1 683 262 407

1 040 41 1 760 286 407

1 238 42 2 394 450 483

14 536

15 025

19 296

27 82 6

21 2 199

1 Exkl. arbetsterapeuter, sjukgymnaster och liknande personal. 2 Annan än föreståndarinna eller biträdande föreståndarinna. y n g r e å r g å n g a r n a får h j ä l p a t t k l a r a sig längre utanför ålderdomshemmet. Vårdplatsutvecklingen enligt socialstyrelsens b e d ö m n i n g f r a m g å r av tabell 3 : 2 . De olika verksamheterna för service, kulturell verksamhet m. m. i n o m d e n ö p p n a v å r d e n h a r för å l d r i n g a r o c h h a n d i k a p p a d e ett e g e n v ä r d e m e n tjän a r o c k s å s o m ett k o m p l e m e n t till h e m hjälpsverksamheten och kan i viss mån ersätta densamma. En serviceverksamhet sådan som matdistribution minskar direkt de dagliga göromålen. Fotvård, gymnastik, klubb- och studieverksamh e t e r b i d r a r t i l l en a k t i v i s e r i n g a v å l d r i n g a r n a o c h d ä r m e d till a t t de b i b e h å l l e r sin r ö r l i g h e t b å d e fysiskt och p s y k i s k t , så a t t d e u n d e r l ä n g r e t i d k a n v a r a i stånd att utföra sina dagliga

sysslor i h e m m e t , göra inköp osv. Därm e d r e d u c e r a s ej e n d a s t a n s p r å k e n p å hemhjälp utan även på å l d e r d o m s h e m s platser. En motsvarande verksamhet förekomm e r o c k s å för a k t i v i s e r i n g a v d e å l d ringar, som är intagna på ålderdomsh e m m e n , d e l s m e d å t g ä r d e r för d e t fysiska välbefinnandet, dels m e d stimulerande sysselsättningar som terapiverksamhet och studiecirklar. U n d e r l a g s a k n a s för e n b e r ä k n i n g i v i l k e n u t s t r ä c k n i n g e n u t b y g g n a d av dessa serviceanordningar och aktiviteter kan inverka p å behovet av hemhjälp och ålderdomshemsplatser. Intresset b l a n d k o m m u n e r n a för d e s s a v e r k samhetsgrenar synes öka. Ett förhållandevis stort antal k o m m u n e r p l a n e r a r att p å b ö r j a eller b y g g a u t en e l l e r fler a v e r k s a m h e t e r a v d e t t a slag. Av s a m t -

34 liga kommuner är det dock endast en mindre del, där ett sådant intresse kommit till uttryck i planering. Enskilda föreningars — särskilt Boda Korsets — initiativ har haft stor betydelse på området. Socialstyrelsen räknar med en fördubbling av kostnaderna från 1963 till perioden 1966—1970 i genomsnitt. Denna utbyggnad förutsätter emellertid en ökad utbildning av arbetsterapeuter, sysselsättningssamariter och fotvårdsspecialister. 3.3.2 Social hemhjälp I samtliga kommuner förekommer hemhjälpsverksamhet i form av hemvårdarinne- eller hemsamaritverksamhet eller särskild barntillsyn. Hemvårdarinneverksamheten är avsedd främst för korttidshjälp i första hand till barnfamiljer men omfattar även i viss utsträckning åldringar och invalider. Hemvårdarinnorna är vanligen utbildade och heltidsanställda. Den alltmer ökande förvärvsverksamheten bland gifta kvinnor har gjort barntillsynen till en viktig uppgift för den sociala hemhjälpen. Hemsamariterna hjälper åldringar och handikappade. De är vanligen hemmafruar, oftast deltidsanställda, som genomgått kortare instruktionskurs för yrket. Hemvårdarinneverksamheten har sedan slutet på 1950-talet haft ungefär oförändrad omfattning, medan hemsamaritverksamheten under det senaste decenniet utvecklats utomordentligt kraftigt. Antalet heltidsanställda hemvårdarinnor ökade från 2 900 år 1955 till 3 400 år 1960. Därefter inträdde en minskning i antalet för att år 1964 åter vara uppe i 1960 års nivå. Antalet hemsamariter har däremot ökats från 8 700 å r 1958 till drygt 23 000 år 1965. Antalet personer som under en viss vecka

fått hjälp av hemsamarit uppgick 1965 till 63 400, vilket innebär m e r än en fördubbling sedan I960. Den sociala hemhjälpen är dock ännu klart otillräcklig. Omkring 20 % av de anmälda hjälpbehövande barnfamiljerna får inte någon hemvårdarinna alls och hos ca 4 % av de hjälpta familjerna avbryts hjälpen i förtid. Dessutom föreligger med säkerhet ett latent hjälpbehov. Endast 9 % av åldringarna över 65 år och handikappade får hjälp av hemsamarit eller hemvårdarinna, och det är uppenbart att ett betydligt större antal är i behov av sådan. Efterfrågan på social hemhjälp väntas öka till följd av det ökande antalet åldringar. Dessutom väntas med bättre bostäder och allmänt höjd standard den tidpunkt kunna framskjutas, då de gamla blir i behov av vård på sjukhem eller ålderdomshem. En förutsättning härför är emellertid att de har tillgång till hemhjälp i tillräcklig utsträckning. Efterfrågan från barnfamiljernas sida väntas öka genom att barnantalet ökar. Behovet av hjälp för tillsyn av sjuka barn ökar allteftersom mödrarna i ökad utsträckning har förvärvsarbete. Svårigheten att få hjälp av anförvanter ökar hemhjälpsbehovet inte bara vid barnens utan även vid moderns sjukdom. Inte heller åldringarna och de handikappade kan i samma utsträckning som tidigare få hjälp av anförvanter. Hemhjälpsverksamhetens utveckling är också beroende av tillgången på arbetskraft på orten och konkurrensen från andra yrken om denna arbetskraft. Enligt svaren på en enkät våren 1964 hade omkring en tredjedel av kommunerna — åtminstone periodvis — haft svårigheter att skaffa hemsamariter, drygt hälften av kommunerna hade inte haft svårigheter därmed och 79 kommuner uppgav att det förelåg överskott på arbetskraft.

35 Av inhämtade uppgifter att döma tänker sig kommunerna en fortsatt expansion åtminstone under det närmaste året. Det särskilda statsbidrag, som fr. o. m. den 1 juli 1964 utgår till verksamheten, kommer också att öka kommunernas möjligheter till utbyggnad. Socialstyrelsen r ä k n a r med att antalet hemvårdarinnor kommer att öka med ca 30 % under prognosperioden. Hemsamaritverksamheten väntas bli mer än fördubblad. Antalet hjälpta åldringar och h a n d i k a p p a d e beräknas öka från 84 500 år 1963, motsvarande ca 9 % av alla personer i åldern 65 år och däröver, till ca 193 000 år 1970, motsvarande ca 16 % av nämnda åldersgrupp.

samhet varit praktiskt taget oförändrad från mitten av 1950-talet och fram till 1963. Detta trots att andelen förvärvsarbetande bland de gifta kvinnorna ökat kraftigt och trots växande köer av sökande. Leksskoleverksamheten h a r däremot expanderat kraftigt. Antal platser vid barnstugorna I slutet av år

Daghem

1955 1958 1960 1962 1963 1964

10 015 10 763 10 270 10 296

3.3.3 Barntillsyn

Barnstugor Begreppet barnstugor omfattar tre olika slag av institutioner, nämligen daghem, fritidshem och lekskolor. Daghemmen har till uppgift att ge barn i förskoleåldern tillsyn och omvårdnad under den del av dagen då föräldrarna eller föräldern är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete. Fritidshemmen är avsedda för barn i den lägre skolåldern och skall sörja för att förvärvsarbetande föräldrars barn under den skolfria delen av dagen får önskvärd tillsyn. Lekskolorna tar emot förskolebarn under 3—3'A> timmar om dagen. Deras p r i m ä r a uppgift är av pedagogisk art. Barnstugeverksamheten drivs till omkring två tredjedelar med kommunen som huvudman och till inemot en tredjedel av föreningar och stiftelser och då vanligen med ekonomiskt stöd från kommunen. Daghems- och fritidshemsverksamheten ä r jämte hemhjälpen för åldringar och handikappade de områden som väntas expandera snabbast under perioden. Som framgår av efterföljande tabell h a r omfattningen av denna verk-

10 340 11 073

1955—1964

Fritidshem

Lekskolor1

2 340 2 745 2 450 2 226 2 151 2 665

27 769 33 379 38 373 43 659 45 203 49 116

För antal barn.

Uppgifterna avser läget i mitten av resp. år. Vid kommunenkäten redovisades cn kö till daghemmen i april 1964 av omkring 8 400 barn. Om kön fördelar sig på ungefär samma sätt som enligt familjeberedningens undersökning 1962, representerar den ett omedelbart behov under våren 1964 av drygt 4 000 nya platser och ett ytterligare behov av 2 000 platser vid en något senare tidpunkt, medan platsbehovet för drygt 2 000 i kön inte är aktuellt. Beträffande fritidshemmen finns inga uppgifter att tillgå om väntelistor eller platsbehov. I april 1964 hade 37 000 barn anmälda till lekskola inte kunnat beredas plats. Kommunernas framtidsbedömning och utbyggnadsplaner framgår av tabell 3:4. Socialstyrelsen räknar med att efterfrågan på daghemsplatser kommer att öka under perioden dels till följd av ett ökat antal förvärvsarbetande mödrar, dels till följd av ett ökat barnantal, dels slutligen till följd av en ökad benägenhet att utnyttja daghemmens tjänster, samtidigt som andra sätt att ordna barntillsynen försvåras.

36 Tabell 3: 4. Kommunernas

bedömning av platsbehov och utbyggnad av barnstugor Beräknat platsbehov

I slutet av år

Platser som kommunerna räknar med

Beslutad utbyggnad

Totalantal

Tillskott

11 592 13 933 24 244

2 341 10 311

1 633 3 138

Fritidshem 1964 1965 1970

3 019 3 736 6 903

717 3 167

465 1415

Lekskolor 1964 1965 1970

25 850 29 857 43 245

4 007 13 388

3 600 5 523

Daghem 1964 1965 1970

22 791 24 201 31 104

Kommunerna r ä k n a r också numera med en snabb utbyggnad av daghemsverksamheten både på orter där sådan redan bedrivs och på nya orter. Många kommuner torde emellertid ha underskattat den tid som erfordras för att planera och genomföra ett daghemsprojekt. Socialstyrelsen räknar därför med en viss förskjutning framåt i tiden i genomförandet av planerna. En del av de institutioner som kommunerna räknar med kommer sannolikt att falla bort. Å andra sidan kan man förutsätta att det ökande efterfrågetrycket kommer att aktualisera projekt som inte redovisats i enkäten. Prognosen räknar med en stigande utbyggnadstakt under perioden och förutser en ökning med 12 000 daghemsplatser från 1964 till 1970, vilket inneTabell 3: 5. Beräknad År

1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

bär något mer än en fördubbling av platsantalet. Trots denna utveckling torde man kunna räkna med en betydande platsbrist även 1970. F ö r fritidshemmen förutser prognosen en ökning med drygt 3 000 platser fram till 1970, vilket innebär mer än en fördubbling i förhållande till 1964. Efterfrågan på lekskoleplatser kan väntas stiga både på grund av vidgad förståelse för lekskolans betydelse för barnens utveckling och på grund av ett ökande barnantal. Socialstyrelsen räknar även h ä r med att genomförandet av kommunernas planer på utbyggnad kommer att något förskjutas framåt i tiden. Prognosen räknar med en ökning från 1964 till 1970 med omkring 17 000 platser, dvs. med omkring 70 %. Prognosen för personalbehovet vid

utveckling av platsanlalet

vid barnstugor

Fritidshem

Daghem Totalt

Ökning

11 600 12 700 14 400 16 400 18 600 21 000 23 600

600 1 100 1 700 2 000 2 200 2 400 2 600

Lekskolor

Totalt

Ökning

Totalt

Ökning

2 950 3 300 3 750 3 300 3 900 5 500 6 100

250 350 450 550 600 600 600

26 000 28 500 31 400 34 300 37 200 40 100 43 000

2 000 2 500 2 900 2 900 2 900 2 900 2 900

37 barnstugorna grundar sig på det u p p gifter kommunerna lämnat om personalutvecklingen, omräknade i enlighet med den antagna platsutvecklingen. Den ur utbildningssynpunkt viktigaste personalkategorin för barnstugor är förskollärarna. Under senare år h a r förekommit en ständig brist på förskollärare. Om den prognosticerade utvecklingen ställs mot det av skolöverstyrelsen beräknade nettotillskottet av förskollärare erhålls följande utveckling.

Beräknat antal nya förskollärartjänster. Beräknat nettotillskott av förskollära-

1966— 1970

1 892

40 468

270 544

2 324 !112

Vid slutet av 1970.

Det höga antalet vakanser 1965 kommer alltså att minska betydligt under perioden fram till 1970 som följd av nu pågående utbyggnad av förskoleseminarierna, vilka fr. o. m. 1965 resulterar i en betydande ökning av examinationen. Enligt skolöverstyrelsen finns möjligheter att vid behov ytterligare öka examiationen i slutet av 1960-talet. Familjedaghem Enligt kommunenkäten 1964 förekom ' organiserad familjedaghemsverksamhet i 203 av landets 1 006 kommuner. Antalet redovisade barn uppgick till 8 474, varav 7 167 förskolebarn och 1 307 skolbarn. Åtta av de m i n d r e kommunerna uppgav inte h u r många barn som omfattades av verksamheten. Vad beträffar kommunernas uppfattning om det aktuella behovet av barntillsyn, framgick av enkäten bl. a. att kommunerna redovisat ett otillfredsställt behov av omkring 14 000 platser vid daghem eller familjedaghem. Av

dessa skulle omkring 8 500 behöva tillfredsställas genom daghemsinstitutioner och återstående omkring 5 500 platser genom familjedaghem. Som mått på platsbristen torde detta vara en minimisiffra. Den väntade fortsatta ökningen av förvärvsarbetande bland gifta kvinnor kan tänkas begränsa tillgången på familjer, som är villiga att ta emot dagbarn vid nuvarande nivå p å ersättningen. Något underlag för att bedöma, i vilken utsträckning detta kan bli fallet, finns emellertid inte. Enligt socialstyrelsen kan en fortsatt betydande expansion av familjedaghemsverksamheten under kommunernas medverkan väntas under prognosperioden såväl med hänsyn till de senaste årens utveckling av verksamheten som med hänsyn till den väntade efterfrågan på barntillsyn, den av kommunerna redovisade aktuella platsbristen och kommunernas bedömningar av tendenserna ifråga om tillgång och efterfrågan på familjedaghem. En inte obetydlig del av expansionen torde komma att ske på nya orter. Prognosen räknar med en ökning av antalet barn i kommunalt förmedlade familjedaghem från omkring 8 500 år 1964 till omkring 15 000 år 1970. Kostnadsberäkningarna utgår från en genomsnittlig ersättning av 9 kr. per barn och dag (1 800 kr. per barn och å r ) .

3.3.4 Barnhem, barnkolonier m. in.

Barnhem Sedan de första barnhemsplanerna fastställdes 1945, h a r antalet vårdplatser på barnhem minskat, både för barnhem inom plan och för barnhem utom plan. Totalt minskade platsantalet med omkring 890 från 1955 till 1963 då platsantalet var drygt 4 200. Samtidigt sjönk medelbeläggningen på hem inom barnhemsplan frän 80 till 68 %.

38 Tabell. 3: 6. Beräknat antal platser vid barnhem inom I slutet av år

barnhemsplan

Spädbarnshem

Mödrahem

Upptagningshem

Specialhem

Summa

1 148 1 078 1 076 1 135

292 272 278 293

2 062 2 256 2 305 2 473

505 508 525 603

»4 007 4 114 4 184 4 504

1963 1964 1965 1970

Enligt preliminär statistik. Om valet står mellan vård i enskilt hem och vård på lämplig anstalt för av barnavårdsnämnd omhändertaget barn skall enligt barnavårdslagen i första h a n d vård i enskilt hem komma ifråga. Behovet av barnhemsplatser hänger därför samman med tillgången på enskilda hem, i sin tur avhängig av sådana faktorer som den kontanta ersättningens storlek, graden av missanpassning hos de barn som skall placeras, frekvensen av hemarbetande kvinnor o. d. Under sommaren 1964 inhämtade socialstyrelsen från huvudmännen för barnhemmen — landstingen — vissa uppgifter om det antal platser som enligt huvudmännens beräkningar skulle komma att finnas på olika typer av barnhem under prognosperioden. Enkätens resultat i dessa avseenden framgår av tabell 3 : 6 . Socialstyrelsen räknar med att det sjunkande platsantalet på barnhemmen u n d e r 1950-talet nu övergår i en sakta stigande kurva som beträffande upptagningshemmen kan väntas bli betydligt brantare än för andra slag av barnhem. Behovet av små enheter och av differentiering för vissa åldersgrupper på pojk- och flickhem har inte ännu tillgodosetts i den utsträckning som nu gällande barnhemsplan syftar till. Många omständigheter talar för att barnhemmen under prognosperioden måste fullfölja denna tendens till differentiering och uppspaltning på mindre enheter.

Prognosen räknar därför med att utbyggnaden av barnhemmen skall ske i minst den omfattning och takt som enkäten ger vid handen, dvs. en ökning av platsantalet med ca 400 från 1964 till 1970. Personalen vid barnhemmen kommer enligt prognosen att under tiden 1963 —1970 öka med bl. a. 21 föreståndare, 36 biträdande föreståndare, 24 barnsköterskor, 53 barnhems- och vårdbiträden, 13 husmödrar, 14 kokerskor och 48 ekonomibiträden. Hela personalbeståndet kommer att öka med 271 personer. Barnkolonier Barnkoloniverksamheten minskar i omfattning år från år. Sammanlagda antalet hos socialstyrelsen anmälda kolonier var 754 år 1950 och antalet koloniplatser 28 087. Motsvarande siffror för 1963 var 532 resp. 20 899. Antalet barn och vårddagar h a r under senare år minskat med omkring 3 % p e r år. Prognosen utgår från samma minskningstakt under kommande år. Då koloniverksamheten huvudsakligen är koncentrerad till sommarmånaderna, fylls personalbehovet till största delen av tillfälligt anställda •— l ä r a r e , praktikanter, skolelever etc. Semesterhem Semesterhemsverksamhet för husmödrar bedrivs på ca 170 platser i landet. Verksamheten är förlagd till sär-

39 skilda för ändamålet anskaffade fastigheter eller tillfälligt anordnad vid barnkolonier, pensionat, badanstalter, folkhögskolor etc. Ungefär 25 000 gäster kan varje år mottas u n d e r tillhopa omkring 305 000 dagar. Semesterhemmen utnyttjas dock inte i full utsträckning och endast 50—60 % av beviljat statsbidrag tages i anspråk för omkring 13 000 gäster. Antalet gäster liksom antalet vistelsedagar h a r de senaste åren hållit sig ganska konstant. Det är inte troligt, att några nya semesterhem kommer att öppnas. Snarare kan man förmoda, att en del av de nuvarande hemmen kommer att läggas ned eller användas för andra ändamål.

3.3.5 Ungdomslokaler

Den senaste utvecklingen inom den kommunala barna- och ungdomsvården präglas av stark expansion av den allmänt förebyggande verksamheten. Ett av de viktigaste initiativen på området h a r varit att bygga fristående ungdomsgårdar eller inreda ungdomslokaler i byggnader som även h a r rum för annan verksamhet. De kommunala åtgärderna riktar sig närmast till den icke föreningsanslutna ungdomen, samtidigt som kommunerna ofta ger ekonomiskt och annat stöd åt föreningarna för sådan verksamhet. De frivilliga organisationernas och kommunernas initiativ p å v e r k a r och stimulerar vara n d r a på detta område. Socialstyrelsen h a r inhämtat uppgifter om investeringar, personal- och driftkostnader för ungdomsgårdar och -lokaler som drivs i kommunal regi samt om investeringar i byggnader och inventarier och om reparationskostnader för ungdomsgårdar och ungdomslokaler som ägs av vissa föreningar och organisationer med ungdomsverksamhet. Uppgifter om personal och driftkostnader

redovisas i det senare fallet av skolöverstyrelsen. Sammanlagda beloppet av kommunernas och föreningarnas investeringar i byggnader och inventarier utgjorde 1963 16 milj. kr. och beräknas under perioden 1966—1970 uppgå till i genomsnitt 34 milj. kr. p e r år. Kommunernas personal på ungdomsgårdar och ungdomslokaler utgjordes 1963 av 184 heltidsanställda, därav 110 föreståndare, samt 1 052 deltidsanställda, varav 165 föreståndare. Huvudparten av de anställda var assistenter och kontorspersonal. Omräknade till heltid fanns 620 personer, varav 166 föreståndare, anställda 1963. Antalet anställda väntades bli fördubblat till år 1970. Prognosen är dock synnerligen osäker på denna punkt, det är troligt att den ligger i underkant.

3.3.6 Ungdomsvårdsskolor

Under perioden 1956—1964 ökades antalet disponibla platser på ungdomsvårdsskolorna med 38 %. Antalet elever inom skolorna ökade något mer eller med 41 %. Bäknat från slutet av å r 1960 — året för den nya barnavårdslagen — uppgår ökningen av platsanlalet till 10 % och ökningen av antalet ungdomar vårdade inom skola till inte fullt 5 %, medan antalet ungdomar vårdade utom skola ökat med 38 %. Antalet årligen nyintagna elever steg under samma tid betydligt snabbare än elevantalet, nämligen med 25 %, vilket möjliggjordes av att vårdtiderna förkortats. Platsbristen, sådan den avspeglas i antalet väntefall, var ännu 1958 betydande men är sedan 1961 praktiskt taget eliminerad. Antalet ungdomar i åldern 12—17 år väntas minska med 15 % under 1963— 1970. Antalet personer i åldern 15—17 år, som dömts eller fått åtalseftergift

40 Tabell 3: 7. Platser och elever vid

I slutet av år

1956 1958 1960 1962 1964

Antal disponibla platser

Antal nyintagna elever

758 728 949 993 1 046

495 538 794 871 2 1 000

ungdomsvårdsskolorna Antal ungdomar under Därav inom skolornas skola tillsyn 1 452 1 502 1 527 1 532 1 794

698 750 941 924 985

Vårdade utom skola 1

754 752 586 608 809

1 Siffrorna för 1946—1958 avser villkorligt utskrivna och utackorderade enligt 1924 års barnavårdslag. 2 Preliminär uppgift. för brott mot strafflagen (bortsett från fylleri och förargelseväckande beteende), ökade kraftigt fram till 1959, men h a r därefter snarast visat en tendens att sjunka. Statistik över brottslighetens utveckling bland ungdom under straffmyndig ålder saknas. Antalet barn (nytillkommande fall), som blivit föremål för ingripande av barnavårdsnämnd, h a r ökat påfallande under de senaste åren. Även antalet barn som blivit föremål för barnavårdsnämndernas förebyggande verksamhet h a r ökat väsentligt under det senaste åren. Orsakerna till detta kan vid sidan om en ökning av kriminalitet och asocialitet bl. a. vara att nämnderna tillförts större resurser för denna form av verksamhet. Utformningen av den förebyggande vården kan antas påverka efterfrågan på platser på ungdomsvårdsskolorna på två sätt. I den mån nämnderna får möjlighet att i ett tidigare skede av ungdomarnas asocialitetsutveckling insätta hjälpåtgärder bör detta leda till ett minskat behov av vårdplatser. Men större resurser för nämndernas uppspårande verksamhet kan också leda till större efterfrågan på ungdomsvårdsskoleplatser. Även polisens resurser för uppspårande och brottsuppklarande verksamhet har betydelse för platsbehovet vid skolorna. De senaste årens utveckling med vä-

sentligt förkortade vårdtider inom skolorna och en utökad verksamhet med vård utom skola h a r möjliggjorts av väsentligt ökade anslag för vården utom skola. Kortare vårdtider inom skolorna förutsätter att tiden på skolorna utnyttjas till en intensiv behandling och att denna sedan fullföljs under vården utom skola. I första hand krävs för detta god tillgång till utbildad personal. Under senare år h a r ungdomsvårdsskolorna arbetat under stora personalsvårigheter. Brist h a r rått och råder fortfarande på utbildad personal, framför allt assistenter, läkare och psykologer. Personaltillgången väntas öka under perioden. Socialstyrelsens prognos utgår från antagandet att den stegring av efterfrågan p å platser, som ägt rum under en längre tidsperiod kommer att fortsätta. Framför allt talar asocialitetsutvecklingen och det ökade antalet ingripanden från barnavårdsnämnderna för ett sådant antagande. Den väntade befolkningsminskningen i berörda åldersgrupper torde inte komma att helt kunna uppväga detta ökade platsbehov, övriga faktorer antas inte komma att nämnvärt inverka på platsbehovet vid ungdomsvårdsskolorna. Bedan beslutad och pågående utbyggnad av organisationen kommer att under samma period resultera i ett plats-

41 antal på omkring 1 100. Socialstyrelsen räknar inte med något ytterligare utbyggnad av vårdplatsantalet fram till 1970. Styrelsen bedömer det möjligt att skolorna med erforderliga resurser — i synnerhet personella — skall kunna ytterligare förskjuta tyngdpunkten från istitutionsvård till öppen vård av eleverna. Till grund för beräkningarna av investeringar ligger dels byggnadsstyrelsens byggnadsprogram och 3-årsprognos, dels behov och önskemål från ungdomsvårdsskolorna och socialstyrelsens bedömning av dem. En viss omdisponering av befintliga skolor och förflyttning av redan befintlig skola förutsattes. Vidare att den kvalitativa upprustningen av skolorna fullföljs genom nybyggnad av elevavdelningar och ombyggnader för uppdelning av äldre avdelningar samt byggande av verkstäder, sjuk- och behandlingsavdelningar, lokaler för grundskolan samt personalbostäder. F ö r att skapa ökade sysselsättningsmöjligheter och kunna bedriva en planerad form av arbetsprövning och arbetsträning krävs i viss utsträckning en övergång till andra yrkesområden och utbildningsgrenar, vilket kan komma att medföra ett behov av ombyggnad av en del arbetslokaler. Vid de skolor där jordbruksdriften planeras att bli avvecklad krävs en viss upprustning av jordbruksfastigheterna för att dessa 3kall kunna användas till andra ändan å l inom arbetsdriften. Tyngdpunkten hos dessa investeringar i byggnader väntas ligga under förra delen av prognosperioden. Personalprognosen, som innebär en betydande personalökning, förutsätter följande förändringar: ökning av assistentpersonalen för vård utom skola, ökat behov av kvalificerad nykter-

hetsvårdspersonal vid sjuk- och behandlingsavdelningarna och av arbetsledare vid verkstäderna samt undervisningspersonal på grund av grundskolans genomförande, ökning av vård- och tillsynspersonalen, minskning av jordbruksdriften vid skolorna, inrättande av utskrivningsavdelninga r i vissa tätorter, viss ökning av antalet elevavdelningar samt vissa ytterligare kvalitativa personalförstärkningar.

3.3.7 Nykterhetsvård Antalet personer som nykterhetsnämnd tagit befattning med steg oavbrutet från 39 000 år 1954 till 86 000 å r 1961. Härefter inträdde en betydande minskning, vilken åtminstone delvis får tillskrivas den nya barnavårdslagen, som på barnavårdsnämnderna överlät det p r i m ä r a ansvaret för alkoholmissbrukare under 21 år. Antalet nykterhetsnämndsfall 1963 var enligt preliminära siffror omkring 79 000. Arbetskonflikten vid Vin & Spritcentralen gör dock att siffrorna för detta år säger m i n d r e om utvecklingen. Antalet personer, som intagits på allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, steg från omkring 1 450 år 1954 till nära det dubbla 1960 och fortsatte efter en tillfällig nedgång 1962 åter att öka. 1962 var antalet intagningar 2 800, medan antalet ansökningar om vårdplats uppgick till 2 933. Omkring 70 % av intagningarna på allmänna vårdanstalter är tvångsmässiga. Andelen frivilliga intagningar h a r ökat under senare år. Förutom de allmänna vårdanstalterna, som kan vara statliga eller erkända, finns också enskilda vårdanstalter för

42 alkoholmissbrukare. Tvångsintagning kan ske endast på allmänna anstalter och vårdtagaren kan lämna anstalten endast efter beslut av dess styrelse eller föreståndare. På en enskild anstalt däremot är vården helt frivillig, och vårdtagaren kan lämna anstalten när han så önskar. Antalet vårdplatser på allmänna vårdanstalter uppgick vid utgången av 1954 till omkring 1 100; efter en omfattande utbyggnad hade antalet 1961 höjts till omkring 2 150. De senaste åren har antalet platser minskat något och uppgick vid slutet av 1964 till 2 113. Förkortning av vårdtiderna har möjliggjort att ett ökat antal personer kunnat tas in för vård, samtidigt som antalet vårdplatser minskat. Antalet vårdplatser på enskilda vårdanstalter ökade i snabb takt från ett 20-tal 1954 till omkring 480 vid mitten av 1965. En form av halvöppen vård utgör inackorderingshemmen, som på senare år börjat uppföras i allt större utsträckning. Vid slutet av 1965 fanns ca 400 vårdplatser vid sådana hem. Även antalet alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer har ökat kraftigt under senare år. Nykterhetsnämndernas utgifter nära femdubblades under tiden 1954—1963. Deras totala utgifter uppgick 1964 till 43 milj. kr. Bland de största utgiftsposterna märks löner och arvoden. Alkoholkonsumtionen väntas sakta stiga under tiden fram till 1970 och förskjutningen mot svagare drycker fortsätta. En allmän standardhöjning torde i någon mån ge utslag i en ökad alkoholkonsumtion. Vidare är alkoholkonsumtionen i städer och tätorter större än på landsbygden, varför bl. a. även en fortsatt urbanisering torde verka höjande på alkoholförbrukningen. Andra faktorer bland vilka kan nämnas upplysning och propaganda kan dock vän-

tas verka återhållande på konsumtionsökningen. Alkoholmissbrukets omfattning är svårt att mäta och sambandet med den totala alkoholkonsumtionen är oklart. Sannolikt — och på lång sikt — föreligger ett sådant samband, men det är svårt att belägga med tillgänglig statistik. Medan såväl den totala alkoholkonsumtionen som spritdryckskonsumtionen ligger ungefär oförändrad på 1954 års nivå, h a r efterfrågan på nykterhetsvård — sådan den registreras i antalet nykterhetsnämndsfall och antalet ansökningar om plats på allmän vårdanstalt — nära fördubblats under samma tid. Förklaringen till denna ökning är uppenbarligen i första rummet ändringar i lagstiftningen och upprustningen av nykterhetsvården. På kort sikt är de kommunala myndigheternas inställning avgörande för nykterhetsvårdens utveckling. På längre sikt blir missbrukets utveckling och nykterhetsvårdslagstiftningen avgörande. Prognosen utgår från att samhällets behov av att eliminera alkoholmissbrukets skadeverkningar ännu inte är tillgodosett, och att därför en kraftig efterfrågan på nykterhetsvård kan förutses under de närmaste åren. De krav på resurser inom framför allt den öppna vården, som nykterhetsvårdslagen ställer, har ännu långt ifrån tillgodosetts. Utbyggnaden väntas därför bli mest markerad för den öppna vården och särskilt vad gäller alkoholpolikliniker, rådgivningsbyråer och inackorderingshem. Efterfrågan på nykterhetsvård bedöms i dagens läge vara så stort att en utbyggnad av nykterhetsvården i oförä n d r a d takt erfordras, även om alkoholmissbruket de närmaste åren skulle minska. Under tiden 1960—1964 ökade vårdplatsantalet på allmänna vårdanstalter med 90 platser (18 per å r ) . Under den

43 Tabell

3: 8. Beräknad

vårdplatsutveckling vid vårdanstalter alkoholmissbrukare

och inackorderingshem

för

I slutet av år

Staten Statliga vårdanstalter 1 . Summa Kommuner Erkända vårdanstalter. Enskilda vårdanstalter Inackorderingshem.... Summa Enskilda Erkända vårdanstalter. Enskilda vårdanstalter.

443 443

222 224 268

222 270 313

222 282 446

162 497 800

1 459

1 434 189

1 412 192

1 438 236

1 298 330

Summa

1 623

1 604

1 674

1 628

Totalt

2 780

2 852

3 041

3 575

Exkl. Salberga.

f ö l j a n d e f e m å r s p e r i o d e n r ä k n a r socialstyrelsens prognos m e d en minskning p å 129 p l a t s e r (26 p e r å r ) . P å de enskilda anstalterna h a r vårdplatsantalet 1960—1964 ö k a t m e d 147 p l a t s e r (29 p e r å r ) . U n d e r den följande femårsper i o d e n r ä k n a r p r o g n o s e n m e d e n ökn i n g av 369 v å r d p l a t s e r (74 p e r å r ) . S k i l l n a d e n m e l l a n de a l l m ä n n a o c h ens k i l d a a n s t a l t e r n a l i g g e r i linje m e d d e n u t v e c k l i n g f r å n t v å n g s m ä s s i g m o t frivillig v å r d som eftersträvas. Vårdplatsantalet på inackorderingsh e m ( o c h ö v e r g å n g s h e m ) steg u n d e r å r e n 1 9 6 0 — 1 9 6 4 m e d 27 p l a t s e r (5 p e r år). I kommunenkäten beräknas vårdplatsantalet u n d e r den följande sexårsp e r i o d e n ö k a m e d 748 p l a t s e r (125 p e r å r ) . K o m m u n e r n a r ä k n a r visserligen m e d ett b e h o v av 1 658 fler v å r d p l a t s e r 1970 ä n m a n r ä k n a r m e d a t t då förfoga ö v e r , m e n d e n a n g i v n a ö k n i n g e n t e r sig ä n d å o r e a l i s t i s k t h ö g m e d h ä n syn till den tid som erfarenhetsmässigt e r f o r d r a s för att förverkliga byggnadsp r o j e k t e n . Socialstyrelsen h a r i sina be-

r ä k n i n g a r s t a n n a t v i d en ö k n i n g m e d 502 v å r d p l a t s e r (84 p e r å r ) , v i l k e t inn e b ä r a t t v å r d p l a t s a n t a l e t 1970 b e r ä k n a s till 800. I n a c k o r d e r i n g s h e m m e n s utbyggnad kan väntas medföra minskad belastning på den slutna vården. I n o m d e n ö p p n a v å r d e n r ä k n a r soc i a l s t y r e l s e n m e d att a n t a l e t a l k o h o l polikliniker (och rådgivningsbyråer) k o m m e r a t t öka m e d fem n y a k l i n i k e r v a r j e å r f r a m till 1970. D e t t a i n n e b a l e n n å g o t s n a b b a r e u t b y g g n a d än e n l i g t kommunernas nuvarande planering. 3.3.8 Social administration D e n n y a s o c i a l l a g s t i f t n i n g e n s o m tillk o m m i t u n d e r den senaste tioårsperioden h a r ålagt k o m m u n e r n a delvis n y a och utvidgade skyldigheter i n o m olika socialvårdsområden. Utbyggnaden av v å r d u p p g i f t e r n a m e d f ö r d e s a m t i d i g t en u t b y g g n a d av den sociala a d m i n i s t r a tionen. Lagstiftningsreformerna gick ö v e r lag u t p å att i n t e n s i f i e r a d e n f ö r e b y g g a n d e verksamheten, skapa möjligh e t e r f ö r t i d i g a r e i n g r i p a n d e n , flytta

44 tyngdpunkten från anstaltsvård till öppen vård och öka ansträngningarna att genom olika rehabiliteringsåtgärder återföra även svåra socialfall till ett normalt samhällsliv. Hur mycket den nya lagstiftningen betytt för arbetsbelastningen inom de sociala n ä m n d e r n a är svårt att bedöma. Utbyggnad av den sociala institutionsvården — ålderdomshem, barnstugor, ungdomsgårdar m. m. — kräver planering och administration. Kraven på hjälpens kvalitet har ökat och ökade insatser på den öppna vården krävs i form av undersökningar, samtal, rådgivning, skapande av kontakter med anförvanter och arbetsgivare, hjälp att ordna miljöbyten m. m. Personalorganisationen inom kommunernas socialvård har byggts ut kraftigt under 1950-talet. Medan arbetsuppgifterna på detta område tidigare i stor utsträckning skötts av förtroendemän på fritid, blev det då allt mera vanligt att anställa särskilda tjänstemän och i ökande utsträckning också kräva fackutbildning. En undersökning år 1959 visade att antalet kommunala befattningar med övervägande sociala uppgifter och av sådant slag, att de till väsentlig del besätts med socionomer ökade med totalt 64 %. Under en lång följd av år h a r det rått utpräglad brist på personal och särskilt på socionomer som utbildats på social linje. Utvecklingsbehovet inom kommunernas socialvård h a r varit större än som motsvaras av den faktiska ökningen av antalet socionomer i sådan tjänst. Bristen på utbildad arbetskraft inom den kommunala socialvården är alltjämt akut. Den betyder dels att ett antal vårdärenden inte tas upp till behandling, fast detta vore påkallat, dels att ett antal sådana ärenden inte får en så omsorgsfull behandling som skulle erfordras för att nå bästa möjliga resul-

tat. Bristen tar sig också uttryck i att utbyggnaden av vården — planeringssidan — på många håll blivit eftersatt. Ett stort antal kommuner h a r angivit eftersläpande planering som den främsta återhållande faktorn då det gäller vårdens utbyggnad. Hur stor personalbristen är vet man emellertid inte liksom inte heller bristsituationens konsekvenser för vårdärendena. Den sociala administrationens utveckling påverkas i stort sett av samma faktorer som styr utvecklingen inom de olika vårdområdena. Bl. a. befolkningsutvecklingen under prognosperioden kommer att medföra ökade anspråk på framför allt barna- och åldringsvården och därmed även på den personal som administrerar dessa verksamheter. Ehur u den nya sociallagstiftningen tillhör tiden före prognosperioden kommer dess initialverkningar att sträcka sig fram under denna period, inte minst till följd av brist på personal för reformernas fulla genomförande. Kommunenkäten visar, att kommunerna är inställda på en kraftig expansion inte bara av vården utan även av den sociala administrationen. De mindre kommunerna räknar med den största ökningen av den administrativa personalen. År 1963 fanns ca 4 900 personer anställda i kommunernas sociala admiistration mot ett beräknat antal av 6 800 år 1970. Under samma period beräknas chefs- och assistentpersonalen öka från 2 600 till 3 700 eller med 1 100 personer. Ökningen av chefs- och assistentpersonalen väntas bli mindre än den som skedde på 1950-talet. Antalet socionomer 1 på dessa befattningar väntas enligt kommunenkäten öka med 980 under prognosperioden och socionomandelen på tjänsterna skulle därmed öka från 1

Häri inräknas personer med annan akademisk examen eller med examen från Sköndals sociala linje.

45 45 till 58 %. Av kommunenkäten framgår, att 232 kommuner 1963 inte hade någon anställd för att ens på deltid syssla med den sociala administrationen. Av dessa kommuner var det endast 26 som räknade med att ha sådan personal under prognosperioden. Av icke lönegradsanknuten arvodesanställd personal redovisas enligt anvisningarna endast personer med halvtidstjänst eller däröver. Flertalet läkare och psykologer, som mot arvode biträder de sociala nämnderna, torde i enlighet med anvisningarna falla utanför redovisningen. Den statliga sociala administrationen omfattar i prognosen dels socialstyrelsen, dels socialvårds-, eftervårds- och barnavårdskonsulenterna, dels ock länsnykterhetsnämndernas personal. En utredning om socialstyrelsens framtida organisation pågår för närvarande. Parallellt utreds frågan om gemensam centralorganisation för socialvård och medicinalväsende. Omorganisationen torde medföra en förstärkning av den personal som erfordras för socialvårdens centralorganisation, oavsett om denna organisation kommer att bestå som separat socialstyrelse eller resultera i en sammanslagning av medicinal- och socialstyrelserna. Beräkningarna utgår från att den planerade förstärkningen skall vara genomförd under år 1967. Den statliga konsulentorganisationen inom socialvården väntas bli samordnad och lokaliserad till särskilda konsulentkontor i residensstäderna i enlighet med huvudlinjerna i socialvårdskonsulentutredningens förslag. På dessa kontor skall finnas personal med sakkunskap, som tillsammans täcker samtliga socialvårdsområden samt gemensam skrivpersonal. Prognosen utgår från att den planerade omorganisationen skall vara genomförd från och med 1970.

Personalutvecklingen inom den sociala administrationen hänger nära samman med tillgång på utbildad personal under perioden. Enligt de beräkningar som gjorts inom samarbetsnämnden för socialhögskolorna väntas det sammanlagda antalet utexaminerade socionomer under 1964—1969 bli omkring 2 000. Under antagande att drygt en tredjedel av de under tiden 1964—1970 utexaminerade 2 000 socionomerna och omkring hälften av de från Sköndalsinstitutets sociala linje utexaminerade omkring 230 eleverna går till kommunernas sociala administration, skulle denna få ett tillskott av socialt utbildad arbetskraft på ca 730 personer. Socialstyrelsen utgår i sin prognos för den sociala administrationen från att socialvårdsområdena byggs ut i den takt och omfattning som anges i de olika avsnitten av denna redogörelse. Enligt kommunenkäten skulle den administrativa personalen öka i snabbare takt de första åren än senare. Socialstyrelsen finner det tänkbart att kommunerna underskattat behovet av personalförstärkningar under de senare åren. Å andra sidan är det inte troligt att den utbildade personalen kommer att räcka till för en så snabb expansion som angivits för de båda första åren. Socialstyrelsen räknar med att efterfrågan på social administrativ personal inom kommunerna skall bli så stor som kommunenkäten utvisar, men att utbyggnaden kommer att ske i jämnare takt. En sådan utveckling skulle kräva ett årligt tillskott av ca 180 chefer och assistenter fram till 1970. Med den andel socionomer, som kommunerna tänkt sig att ha, skulle det erfordras ett årligt tillskott av ca 160 socionomer för dessa befattningar. Socialstyrelsen r ä k n a r i prognosen med att utexamineringen från socialhögskolorna och från Sköndalsinstitutet skall räcka till för att

46 täcka behovet. Tillgången på socionom e r för d e n s o c i a l a a d m i n i s t r a t i o n e n s a m m a n h ä n g e r emellertid inte bara med examinationen utan även m e d kommunernas konkurrenskraft som arbetsgivare. Vad beträffar övriga y r k e s g r u p p e r inom den sociala administrationen, bygger p r o g n o s e n helt på k o m m u n e n k ä t e n . Lakar- och psykologmedverkan beräknas öka årligen med arbetsinsatser motsvarande 6 heltidsanställda läkare och lika m å n g a p s y k o l o g e r . S k r i v - o c h k o n Tabell 3: 9. Investeringar

torspersonalen i övrigt i n o m socialvården b e r ä k n a s öka m e d i genomsnitt ca 120 p e r s o n e r o m å r e t . D e n t o t a l a a r b e t s styrkan inom området väntas öka med i g e n o m s n i t t c a 320 p e r s o n e r o m å r e t . Den statliga sociala a d m i n i s t r a t i o n e n v ä n t a s ö k a sitt p e r s o n a l b e s t å n d f r å n o m k r i n g 280 å r 1964 till o m k r i n g 370 å r 1970 e l l e r m e d 32 %. P r o g n o s e n h a r i n t e tagit m e d i b e r ä k n i n g e n n å g r a i n v e s t e r i n g s k o s t n a d e r för den sociala a d m i n i s t r a t i o n e n .

inom socialvården Milj. kr.

1963—1970

1963 Komm.

Ensk.

1966— 1970

110,1 87,0 8,3 9,5 5,3

147,1 117,0 15,0 10,0 5,1

160,6 128,0 15,6 11,2 5,8

887,9 705,0 90,0 60,3 32,6

Summa

Kommunal och enskild verksamhet Ålderdomshem ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier.. . . rep. o. underhåll av byggnader. rep. o. underhåll av inventarier

110,1 87,0 8,3 9,5 5,3

Barnstugor ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. rep. o. underhåll av inventarier

17,4 14,5 1,3 1,0 0,6

7,4 6,2 0,6 0,4 0,2

24,8 20,7 1,9 1,4 0,8

31,7 27,0 2,3 1,5 0,9

42,8 37,1 3,2 1,6 0,9

295,7 254,0 23,9 11,3 6,5

Barnhem ny- o. ombyggnader. anskaffning av inventarier. . . . rep. o. underhåll av byggnader. rep. o. underhåll av inventarier.

5,7 3,8 0,7 0,7 0,5

0,5 0,1 0,3 0,1

6,2 3,8 0,8 1,0 0,6

11,5 9,1 0,7 1,2 0,5

11,3 8,1 1,3 1,3 0,6

34,2 20,7 4,3 6,2 3,0

Ungdomslokaler ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. rep. o. underhåll av inventarier

2,7 1,3 1,1 0,2 0,1

17,6 12,6 1,8 2,8 0,4

20,3 13,9 2,9 3,0 0,5

17,7 11,2 3,5 2,4 0,6

33,6 23,8 5,6 3,4 0,8

185,4 133,0 36,9 11,7 3,8

Vårdanstalter för alkoholmissbru käre ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. , rep. o. underhåll av inventarier..

0,7 0,3 0,1 0,2 0,1

3,3 1,6 0,6 0,7 0,4

4,0 1,9 0,7 0,9 0,5

3,7 1,4 1,0 0,8 0,5

6,3 3,6 1,2 0,9 0,6

32,5 20,6 4,9 4,3 2,7

Inackorderingshem, alkoholpolikli niker m. m ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. . rep. o. underhåll av inventarier..

0,7 0,2 0,3 0,1 0,1

0,0

0,7 0,2 0,3 0,1 0,1

2,2 1,7 0,2 0,1 0,2

9,0 7,7 1,0 0,1 0,2

21,8 17,4 2,7 0,8 0,9

—

0,0 0,0 0,0 |

47 1963 1964

1966— 1970

Komm.

Ensk.

Summa

137,3 107,1 11,8 11,7 6,7

28,8 20,4 3,1 4,2 1,1

166,1 127,5 14,9 15,9

213,9 167,4 22,7 16,0

263,6 208,3 27,9 18,5

7,8

7,8

8,9

Statlig verksamhet Ungdomsvårdsskolor ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. . rep. o. underhåll av inventarier..

9,7 6,6 1,0 1,6 0,5

13,0

10,0

9,0 1,3 2,1 0,6

7,0 1,2 1,3 0,5

49,2 26,8 5,8 13,7 2,9

Vårdanstalter för alkoholmissbrukare ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. . rep. o. underhåll av inventarier..

1,5 1,0 0,1 0,4 0,0

2,8 2,0 0,2 0,5 0,1

3,3 2,5 0,2 0,5 0,1

17,5 13,0 1,6 2,5 0,4

11,2

15,8 11,0

13,3

66,7 39,8 7,4 16,2 3,3

Summa för kommunernas socialvård ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. . rep. o. underhåll av inventarier..

Summa för statens verksamhet ny- o. ombyggnader anskaffning av inventarier rep. o. underhåll av byggnader. . rep. o. underhåll av inventarier..

Tabell

3: 10. Personal

7,6 1,1 2,0 0,5

inom socialvården

år 1963,

Summa för socialvården Statlig verksamhet Central och regional administration . Ungdomsvårdsskolor Vårdanstalter för alkoholmissbrukare Summa för socialvården

1,5 2,6 0,7

heltid,

deltid

och

vakanser

Vakanser

Heltid

Deltid

Summa anställda uttryckt i heltid

11 880

3 847

13 637

1. 9. 1963 Antal anställda

Kommunal och enskild verksamhet Ålderdomshem öppen åldrings- och invalidvård (exkl. hemhjälp) Hemhjälpsverksamhet Barnhem Barnstugor Vårdanstalter för alkoholmissbru käre Inackorderingshem, alkoholpolikliniker m. m Social administration

9,5 1,4 1,8 0,6

1 457,5 1 150,7 162,7 94,6 49,5

3 382 1 947 3 304

19 135 2 102

11 062 2 060 4 055

127 290

4 355

1 545

4 878

13 297

25 813

28 121

36 990

279 758

27 18

277 756 240

1 273

48 Tabell 3: 11. Personal inom socialvården 1963—1970 1963

Verksamhet lönegrad

4 22 692 12 683 236

7 23 687 13 557 262

7 24 658 14 050 286

7 25 673 18 141 450

13 637

14 536

15 025

19 296

Komm.

Ensk.

Summa

Kommunal och enskild verksamhet Ålderdomshem B 1—10 A 20—27 A 13—19 A 1—12 '... Städpersonal

4 22 692 12 683 236

—

Samtliga

13 637

öppen åldrings- och handikappvård (exkl. hemhjälp) A 13—19 A 1—12

26 130 268

4 11 56

30 141 324

34 160 396

44 190 503

74 340 790

1 204

1 23 3 489 6 698

1 23 3 489 7 549

1 28 3 562 8 845

1 33 3 632 10 851

1 58 4 450 14 851

10 211

11 062

12 436

14 517

19 360

93 2 462 437

22 908 133

115 3 370 570

400 3 413 621

447 3 872 730

748 6 340 1 121

2 992

1 063

4 055

4 434

5 049

8 209

10 432 809 131 678

9 20 59 30

10 441 829 190 708

10 443 831 196 730

12 479 872 211 " 772

13 503 896 214 . 823

Samtliga

2 060

2 178

2 210

2 346

2 449

Vårdanstalter för alkoholmissbrukare A 20—27 A 13—19 A 1—12

4 21 84

25 90 373

29 111 457

31 122 518

32 152 627

31 165 679

Samtliga

875 Inackorderingshem, alkoholpolikliniker m. m. B 1—10 A 20—27 A 13—19 A 1—12

12 15 40 139

12 15 40 139

12 16 42 145

14 21 58 182

26 31 114 261

Samtliga

40 226 2 354

40 226 2 374

43 240 2 516

45 255 2 692

52 294 3 366

Samtliga Hemhj älpsverksamhet A 20—27 A 13—19 A 1—12 Koll.avt.anst Samtliga Barnstugor A 13—19 A 1—12 Städpersonal Samtliga Barnhem A 20—27 A 13—19 A 1—12 Koll.avt.anst

Social administration B 1—10 A 20—27 A 13—19

49 1963

Verksamhet lönegrad A 1

12 Samtliga Summa för kommunernas B 1 10 A 20 27 ; A 13 19 A 1 12

2 027 71 140

2 124 81 142

2 310 92 149

2 772 139 174

4 878

5 146

5 543

6 797

56 278 3 681 21 823 470 7 376 813

25 145 1 312 115 881 133

56 303 3 826 23 135 585 8 257 946

62 321 4 272 24 310 673 9 575 1 025

66 345 4 563 25 735 806 11 623 1 165

85 395 5 701 33 879 1 143 15 674 1 745

34 497

2 611

37 108

40 238

44 303

58 622

6 31 32 65 1 8

6 40 24 69 1

8 54 30 71

•

7 41 24 70 1 7

42 50 45

67 25 45

67 25 45

75 49 72

1 27 195 514 21

2 30 284 467 21

2 30 292 469 21

2 35 382 787 11

1 217

8 37 205

8 48 202

9 46 197

1 13 56 227

8 145 381 783 22 7

9 147 387 781 22 7

11 177 517 1 157 11 7

1 346

1 353

1 880

Komm.

Ensk.

Summa

2 027 71 140

—

4 858

socialvård

Samtliga Statlig verksamhet Central social administration (socialstyrelsen) B 1—10 A 20 27 A 13 19 A 1 12. .

Samtliga Begional social administration (konsulenterna) A 20 27 A 13 19 A 1 12

—

—

Samtliga Ungdomsvårdsskolor B 1 10 A 20—27 A 13 1 9 . . A 1 12

—

—

Samtliga Vårdanstalter för kare B 1—10 1 A 20—27 A 13 1 9 . . A 1 12

alkoholmissbru-

—

—

Samtliga Summa för statens verksamhet B 1 10 A 20—27.. A 13 19 A 1 12

—

—

7 108 314 829 22 8

—

1 -

1 288

...

Samtliga

50 Tabell

3: 12. Driftkostnader

inom socialvården

1963—1970

Milj. kr. 1963 Komm. Kommunal och enskild verksamhet Ålderdomshem Därav lönekostnader övriga kostnader . . . . . Öppen åldrings- o. invalidvård (exkl. hemhjälp) Därav lönekostnader övriga kostnader Hemhjälpsverksamhet Därav lönekostnader övriga kostnader Barnstugor Därav lönekostnader övriga kostnader Familjedaghem Därav lönekostnader övriga kostnader Barnhem Därav lönekostnader övriga kostnader Koloniverksamhet Därav lönekostnader övriga kostnader Vårdanstalter för alkoholmissbrukare Därav lönekostnader övriga kostnader Inackorderingshem, alkoholpolikli niker m. m Därav lönekostnader , övriga kostnader , Social administration Därav lönekostnader övriga kostnader Summa för kommunernas socialvård Därav lönekostnader övriga kostnader

Ensk.

310,0 195,3 114,7 4,3 2,4 1,9 110,0 99,0 11,0 61,5 42,3 19,2 12,2

0,6 0,3 0,3 10,0 9,0 1,0 20,6 14,2 6,4

310,0 195,3 114,7

328,4 206,4 122,0

342,9 213,7 129,2

4,9 2,7 2,2 120,0 108,0 12,0 82,1 56,5 25,6 12,2

6,3 3,5 2,8 136,0 122,5 13,5 87,3 60,0 27,3 15,5

8,2 4,6 3,6 165,0 148,5 16,5 94,5 65,0 29,5 18,5

Summa

12,2 40,8 28,5 12,3 9,5 3,0 6,5

6,3 4,0 2,3 5,5 2,0 3,5

12,2 47,1 32,5 14,6 15,0 5,0 10,0

15,5 52,4 36,6 15,8 14,6 4,9 9,7

18,5 58,2 40,5 17,7 14,1 4,7 9,4

4,1 2,0 2,1

16,9 9,1 7,8

21,0 11,1 9,9

23,3 12,6 10,7

26,4 15,1 11,3

7,2 4,7 2,5 122,1 95,0 27,1

0 0 0

8,2 5,3 2,9 133,3 104,0 29,3

10,1 6,5 3,6 149,0 115,0 34,0

681,7 472,2 209,5

59,9 38,6 21,3

7,2 4,7 2,5 122,1 95,0 27,1 741,6 510,8 230,8

805,3 555,8 249,5

886,9 613,6 273,3

Statlig verksamhet Central och regional administration Därav lönekostnader övriga kostnader Ungdomsvårdsskolor Därav lönekostnader övriga kostnader Anstalter för alkoholmissbrukare . Därav lönekostnader övriga kostnader

8,0 6,8 1,2 20,5 14,1 6,4 7,9 5,1 2,8

8,1 6,9 1,2 23,0 15,6 7,4 8,2 5,4 2,8

8,3 7,0 1,3 24,8 16,4 8,4 8,3 5,4 2,9

Summa för statens verksamhet. Därav lönekostnader övriga kostnader. .

36,4 26,0 10,4

39,3 27,9 11,4

41,4 28,8 12,6

51 'Tabell

3: 13. Personal

och investeringar i statlig, kommunal 1963—19 70 med regionalfördelning

socialvård

Investeringar i ny-, till- och ombyggnader, milj. kr.

Personal

Stockholms län utanför Stockholmsområdet Stockholmsområdet (inkl Stock holms stad Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län utanför Malmö Lundområdet Malmö-Lundområdet Hallands län utanför Göteborgsområdet Göteborgs och Bohuslän utanför Göteborgsområdet Älvsborgs län utanför Göteborgsområdet Göteborgsområdet Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

och enskild

1966— 1970

1 267

3,9

2,1

5,4

26,6

8 560 1 132 1270 1 856 1 269 828 1 233 255 709 1 102

9 214 12 482 21,1 1 304 1 962 2,9 7,4 1 440 1 897 2 024 2 449 11,2 3,1 1 434 1 950 1,7 933 1 176 1,6 1 320 1 744 0,7 290 356 2,7 809 1 144 6,0 1 174 1 515

24,8 8,4 8,5 5,4 13,0 2,6 4,3 3,3 2,8 8,7

35,0 5,4 8,4 8,7 8,7 4,2 9,7 1,5 3,5 5,8

296,1 32,7 36,1 33,7 34,6 17,2 32,3 4,8 19,8 22,3

1 567 1 788

1 770

8 015 994 1 194 1 659 1 152 786 1 140 258 624 1 015 1 430

2 155 2 618

7,1 4,4

4,8 4,6

8,5 9,7

44,3 48,7

2,2

1,7

2,3

24,0

1 179

2,3

1,3

2,5

27,0

2 773 4 352 2 049 2 126 2 257 1 986 1 935 2 419 1 819 918 1 604 1 587

5,0 2,9 7,1 6,4 5,2 6,4 5,8 5,0 4,7 0,4 1,7 6,3

12,5 15,7 5,6 6,6 2,8 9,8 6,9 9,4 2,7 0,5 1,7 7,9

11,0 11,2 10,7 6,6 15,7 9,6 6,2 4,6 5,8 3,8 6,5 6,9

53,0 108,4 36,1 34,8 40,6 34,2 35,0 45,2 30,4 29,4 18,5 24,4

Hela riket 38 396 41 584 45 656 60 502 135,2

178,4

217,9

1 190,2

1 948

1 660 575 549 691 635 1 692 1 861 2 749 2 912 1 285 1 400 1 391 1 539 1 476 1 584 1 304 1 379 1 262 1 371 1 406 1 570 1 311 1 405 666 688 1 002 1 106 898 1 044

619 784 2 054 3 190 1 587 1 656 1 713 1 510 1 508 1 796 1 485 716 1 256 1 189

ESSELTE AB. STHLM 63 614501

3 \»

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utsökningsrätt IV. [7] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation, til] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Finansdepartementet 1966 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. tH 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. 12] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [31 Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966