Hälso- och socialvårdens centrala administration
Hänvisat till av
- Prop. 1979/80:6: om socialstyrelsens uppgifter och organisation m.m.;beslutad den 23 augusti 1979., avsnitt 3
- Prop. 1990/91:93: om rättsmedicinsk verksanlhet, m.m., avsnitt 4.1
- Prop. 1967:68: ('angående central admi\xad nistration för hälso- och sjukvården samt socialvården, m. m.',), avsnitt 2
- SOU 1966:13: Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966-1970 : promemorior, avsnitt 2.2.4
- SOU 1966:19: Statliga betänkanden 1961-1965, avsnitt 40
- SOU 1966:43: Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever
- SOU 1966:45: Aktiv åldringsvård och handikappvård : Socialpolitiska kommitténs slutliga ståndpunkt, avsnitt 92
- SOU 1966:65: Luftförorening, buller och andra immissioner : lagförslag m.m, avsnitt 248
- SOU 1966:70: Förvaltningsrättskipning, avsnitt 20
- SOU 1967:20: Den statliga länsförvaltningen, avsnitt 175
- SOU 1967:36: Nykterhetsvårdens läge, avsnitt 59
- SOU 1967:51: Läkares grundutbildning och vidareutbildning, avsnitt 6
- SOU 1972:31: Lag om hälso- och miljöfarliga varor, avsnitt 4
- SOU 1975:87: Samverkan i barnomsorgen, avsnitt 2.2
- SOU 1988:50: Arbetsmarknadsstriden 4en kartläggning av arbetsmarknadskonflikter i det moderna samhället., avsnitt 1
ZKXK National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 5 : 4 9
'
HÄLSO- OCH SOCIALVÅRDENS CENTRALA ADMINISTRATION BETÄNKANDE AVGIVET AV S O C I A L S T Y R E L S E U T R E D N I N G E N OCH M C A - U T R E D N I N G E N
Stockholm
^
^
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Kronologisk 1. Sveriges s j ö t e r r i t o r i u m . K i h l s t r ö m . 135 s. + 1 u t v i k s b l a d . U. 2. S a m m a n s t ä l l n i n g a v r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s f ö r s l a g till n y f ö r f a t t n i n g . Del 1: A l l m ä n n a u t t a l a n d e n s a m t 1 och 2 k a p . i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . N o r s t e d t & Söner. 188 s. J u . 3. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s f ö r s l a g till ny f ö r f a t t n i n g . Del 2: K a p . 3, 4 och 5 i förslaget till r e g e r i n g s form. N o r s t e d t & Söner. 120 s. J u . 4. T a n d v å r d s f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 186 s. S. 5. M å t t e n h e t e r . K i h l s t r ö m . 47 s. F i . 6. Om den k o m m u n a l a s j ä l v s t y r e l s e n s lokala föra n k r i n g . E s s e l t e . 100 s. I. 7. P r a k t i k - och f e r i e a r b e t s f ö r m e d l i n g . E s s e l t e . 177 s. I. 8. S k å n e s och H a l l a n d s v a t t e n f ö r s ö r j n i n g . E s s e l t e . 513 s. + 5 st. k a r t b i l a g o r . K. 9. A r b e t s m a r k n a d s p o l i t i k . E s s e l t e . 567 s. I . 10. Antikvitetskollegiet. E s s e l t e . 281 s. E . 11. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I. E s s e l t e . 280 s. E . 12. U t b y g g n a d e n av u n i v e r s i t e t och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I I . S p e c i a l u t r e d n i n g a r . E s s e l t e . 741 s. E . 13. R ä t t e g å n g s h j ä l p . N o r s t e d t & Söner. 166 s. J u . 14. Godtrosförvärv av lösöre. N o r s t e d t & Söner. 241 s. J u . 15. De s v e n s k a u t l a n d s f ö r s a m l i n g a r n a s ekonomi. E s s e l t e . 129 s. E . 16. N y j o r d f ö r v ä r v s l a g . Hseggström. 193 s. J o . 17. F a s t s t ä l l a n d e av f a d e r s k a p e t till b a r n u t o m ä k t e n s k a p . B e c k m a n . 94 s. J u . 18. F a r t y g s b e f ä l h a v a r e . G e m e n s a m t h a v e r i och d i s p a s c h . A n s v a r s b e s t ä m m e l s e r m. m. E s s e l t e . 221 s. J u . 19. Friluftslivet i Sverige. Del I I . F r i l u f t s l i v e t i s a m h ä l l s p l a n e r i n g e n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 383 s. + 1 s t . k a r t b i l a g a . K. 20. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige. I . B a k g r u n d och f ö r u t s ä t t n i n g a r , programfrågor. O r g a n i s a t i o n s - och f i n a n s i e r i n g s f r å g o r . H t e g g s t r ö m . 530 s. K. 21. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige. I I . B i l d n i n g s - och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t . F o r s k n i n g s f r å g o r . Hffiggström. 227 s. K .
förteckning 22. D a g s t i d n i n g a r n a s ekonomiska villkor. Esselte. 212 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . J u . 23. U p p b ö r d s f r å g o r . Esselte. 228 s. F i . 24. I n s t i t u t e t för a r b e t s h y g i e n och arbetsfysiologi K i h l s t r ö m . 88 s. S. 25. S t u d i e p l a n e r för l ä r a r u t b i l d n i n g . Esselte. 490 s. E 26. Ä n d r i n g a r i e n s i t t a r l a g e n m. m. Esselte. 61 s. Ju 27. De s v e n s k a j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a s distributions och m a r g i n a l f ö r h å l l a n d e n . Esselte. 192 s. J o . 28. N y t t s k a t t e s y s t e m . R e m i s s y t t r a n d e n . Esselte. 633 s. F i . 29. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 1. Esselte. 714 s. E . 30. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 2. Esselte. 92 s. E . 31. S p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a r om l ä r a r u t b i l d n i n g V. Esselte. 441 s. E . 32. H ö j d b o s t a d s s t a n d a r d . Esselte. 569 s. I . 33. V ä g m ä r k e n . K u n g l . L u f t f a r t s s t y r e l s e n . 296 s. K 34. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över för f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning Del 4. K a p . 7, 8. 9 och 10 i förslaget till rege ringsform s a m t ö v e r g å n g s b e s t ä m m e l s e r n a . Esselte. 103 s. J u . 35. N y k t e r h e t i trafik. E s s e l t e . 91 s. K. 36. Sveriges s l ä k t n a m n 1965. AB E G J o h a n s s o n s Bok t r y c k e r i , K a r l s h a m n . 476 s. H . 37. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över författ n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning Del 5. F ö r s l a g e t till r i k s d a g s o r d n i n g . N o r s t e d t i Söner. 46 s. J u . 38. Affärstiderna. Del I . Motiv och lagförslag. Esselte. 152 s. I. 39. Affärstiderna. Del I I . K o n s u m e n t u n d e r s ö k n i n g . Esselte. 115 s. I. 40. K o m m u n a l a bolag. E s s e l t e . 345 s. I. 41. Pensionsstiftelser I I . E s s e l t e . 302 s. J u . 42. K ö r k o r t e t och t r a f i k u t b i l d n i n g e n . Esselte. 29 s. K. 43. S t a t e n s trafikverk. E s s e l t e . 196 s. K. 44. Stöd å t h ä s t a v e l n . K i h l s t r ö m . 193 s. J o . 45. B e r e d s k a p m o t oljeskador. K i h l s t r ö m . 96 s. H . 46. R a d i o l a g . K i h l s t r ö m . 55 s. K. 47. S t a t e n s v ä g v e r k . K i h l s t r ö m . 135 s. K. 48. A r b e t s t i d och a r b e t s i n s p e k t i o n för vägtrafiken Esselte. 324 s. K. 49. H ä l s o - och socialvårdens c e n t r a l a a d m i n i s t r a t i o n B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 388 s. S.
Anm. O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 49 Socialdepartementet
HÄLSO- OCH SOCIALVÅRDENS CENTRALA ADMINISTRATION BETÄNKANDE AVGIVET AV S O C I A L S T Y R E L S E U T R E D N I N G E N OCH M C A - U T R E D N I N G E N
BERLINGSKA B O K T R Y C K E R I E T LUND 1965
Innehåll
Skrivelse till departementschefen Avdelning
A: Socialstyrelseutredningens organisation
11 förslag rörande
socialstyrelsens
1. Utredningsuppdraget
2. Socialstyrelsens organisation och verksamhet 2.1 Socialstyrelsens tidigare utveckling 2.2 Socialstyrelsens nuvarande organisation 2.3 Barnavårdsbyrån 2.3.1 Barnavårdsbyråns arbetsuppgifter 2.3.1.1 Barnavårdsanstalter 2.3.1.2 Allmän barna- och ungdomsvård 2.3.1.3 Statens åtgärder för vila och rekreation åt mödrar och barn 2.3.1.4 Allmänna barnbidrag 2.3.2 Barnavårdsbyråns organisation 2.4 Socialvårdsbyrån 2.4.1 Socialvårdsbyråns arbetsuppgifter 2.4.1.1 Stöd åt hjälpbehövande i allmänhet 2.4.1.2 Åldringsvård 2.4.1.3 Social hemhjälpsverksamhet 2.4.1.4 Flyktingar och zigenare m. fl 2.4.1.5 Socialvårdsbyråns befattning med socialvårdskonsulenterna 2.4.1.6 Efterlysning av vissa underhållsskyldiga 2.4.2 Socialvårdsbyråns organisation 2.5 Lagbyrån 2.5.1 Lagbyråns arbetsuppgifter 2.5.1.1 Juridiska ärenden 2.5.1.2 Bemissärenden 2.5.1.3 Administrativa ärenden 2.5.1.4 Informationsverksamhet 2.5.1.5 Totalförsvarsfrågor 2.5.2 Lagbyråns organisation 2.6 Nykterhetsvårdsbyrån 2.6.1 Nykterhetsvårdsbyråns arbetsuppgifter 2.6.1.1 Vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inackorderingshem m. m 2.6.1.2 Kommunala nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder . . . 2.6.2 Nykterhetsvårdsbyråns organisation
20 20 21 22 22 22 23 24 24 24 25 25 25 25 25 26 26 26 26 27 27 27 27 28 28 28 29 29 29 30 31 32
4 2.7 Skolbyrån 2.7.1 Skolbyråns arbetsuppgifter 2.7.1.1 Ungdomsvårdsskolornas organisation 2.7.1.2 Tillsyn över ungdomsvårdsskolorna 2.7.1.3 Ungdomsvårdsskolornas personal och drift 2.7.1.4 Intagning och överflyttning av elever 2.7.1.5 Vård utom skola 2.7.2 Skolbyråns organisation
32 32 32 33 33 34 34 34
3. Vissa regionala organ 3.1 Nuvarande organisation 3.1.1 Socialvårdskonsulenter 3.1.2 Barnavårdskonsulenter 3.1.3 Länsnykterhetsnämnder 3.1.4 Eftervårdskonsulenter 3.1.5 Barnavårdsombud 3.2 Socialvårdskonsulentutredningens förslag
36 36 36 36 36 37 37 38
4. Viss informationsverksamhet inom socialvården 4.1 Socialstyrelsens informationsverksamhet 4.1.1 Råd och anvisningar 4.1.2 Sociala meddelanden 4.1.3 Övrig informationsverksamhet 4.2 De regionala organens informationsverksamhet 4.3 Viss kurs- och konferensverksamhet
39 39 39 39 40 40 42
5. Allmänna överväganden 5.1 Socialstyrelsen ett socialvårds verk 5.2 Verksledningen 5.3 Långtidsplanering 5.4 Utvecklingsarbete m. m 5.5 Rådgivning 5.5.1 Tryckt information 5.5.2 övrig rådgivning 5.6 Behovet av en administrativ byrå 5.7 Gemensam byrå för barna- och ungdomsvård 5.8 Särskild expertis 5.8.1 Specialisternas placering 5.8.2 Speciellt rörande behovet av juridisk expertis 5.9 Socialstyrelsens personalbehov 5.9.1 Socialkonsulentkontoren förutsätts komma till stånd 5.9.2 Förstärkning av vårdbyråernas personal 5.9.3 överväganden i övrigt rörande personalen
45 45 48 49 50 51 51 52 53 54 54 54 55 56 56 56 58
6. Förslag till ny organisation av socialstyrelsen 6.1 Verksledningen 6.1.1 Sammansättning 6.1.2 Ärendenas handläggning 6.1.2.1 Allmänna regler 6.1.2.2 Intagningsärenden m. m 6.1.2.3 Besvär enligt lagen om allmänna barnbidrag
60 60 60 60 60 61 63
§
6.2 Administrativa byrån 6.2.1 Allmänna överväganden 6.2.2 Kanslisektionen 6.2.3 Kameralsektionen 6.2.4 Bidragssektionen 6.2.5 Informationssektionen 6.2.6 Administrativa byrån enligt SS-utredningens förslag 6.3 Barnavårdsbyrån 6.3.1 Allmänna överväganden 6.3.2 Allmänna sektionen 6.3.3 Sektionen för öppen vård 6.3.4 Sektionen för sluten vård 6.3.5 Barnavårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag 6.4 Socialvårdsbyrån 6.4.1 Allmänna överväganden 6.4.2 Allmänna sektionen 6.4.3 Sektionen för flyktingar och zigenare 6.4.4 Socialvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag 6.5 Nykterhetsvårdsbyrån 6.5.1 Allmänna överväganden 6.5.2 Allmänna sektionen 6.5.3 Inspektionssektionen 6.5.4 Intagningssektionen 6.5.5 Nykterhetsvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag 6.6 Specialister 6.6.1 Planeringsorgan 6.6.2 Juridisk sektion 6.6.3 övriga experter
63 63 64 66 66 68 69 70 70 71 71 72 72 73 73 74 74 74 75 75 75 76 76 77 77 77 78 79
7. Förlikningsmannaexpeditionen 7.1 Nuläge 7.2 Förslag
81 81 S3
8. Kostnadsberäkningar
87 Avdelning
B: MC A-utredningens administrationens
förslag rörande den centrala medicinalorganisation och arbetsuppgifter
9. Utredningens direktiv och arbetssätt
10. Huvuddragen i den centrala medicinaladministrationens utveckling fr.o.m. budgetåret 1947/48 10.1 1947 års omorganisation av medicinalstyrelsen 10.2 Utvecklingen i övrigt
96 96 98
11. Översikt över den centrala medicinaladministrationen m. m 11.1 Den statliga administrationen 11.2 Vissa icke statliga organ 11.3 Internationellt samarbete
101 101 101 105
6 12. Nuvarande organisation av medicinalstyrelsen och vissa andra organ 12.1 Medicinalstyrelsen 12.1.1 Ämbetsbefattning 12.1.2 Översikt över organisationen 12.1.3 överdirektörsavdelningen 12.1.4 Medicinalbyrån 12.1.5 Hälsovårdsbyrån 12.1.6 Sjukhusbyrån 12.1.7 Mentalsjukvårdsbyrån 12.1.8 Byrån för social- och rättspsykiatri 12.1.9 Tandvårdsbyrån 12.1.10 Apoteksbyrån 12.1.11 Lag- och utredningsbyrån 12.1.12 Kameralbyrån 12.1.13 Vissa vid flera byråer förekommande arbetsuppgifter . 12.2 Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd 12.2.1 Ämbetsbefattning 12.2.2 Nämnden, arbetsutskottet, kanslichefen 12.2.3 Upphandlings- och organisationsbyrån 12.2.4 Personalbyrån 12.3 Centrala sjukvårdsberedningen 12.3.1 Ämbetsbefattning 12.3.2 Översikt över organisationen 12.3.3 Byggnadsbyrån 12.3.4 Utrustningsbyrån 12.3.5 Organisationsbyrån 12.3.6 Kansliet 12.4 Rådet för sjukhusdriftens rationalisering 12.4.1 Ämbetsbefattning 12.4.2 Rådet och arbetsutskottet 12.4.3 Expertgrupper 12.4.4 Kansliorganisationen
.
.
.
.
13. Den väntade utvecklingen inom hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet 13.1 Den allmänna organisatoriska utvecklingen 13.2 Utvecklingen inom hälsovården 13.3 Utvecklingen inom sjukvården 13.3.1 Utvecklingen av efterfrågan på sjukvård 13.3.2 Platsantal och investeringar vid den slutna sjukvården . . . 13.3.3 Den öppna sjukvården m. m 13.4 Personallägets utveckling 13.4.1 Allmänt om utvecklingen 13.4.2 Behovet av personalplanering inom sjukvården 13.5 Den väntade utvecklingens krav på medicinalstyrelsen
107 107 107 109 109 110 112 112 113 115 116 116 118 119 120 122 122 123 124 125 125 125 126 126 127 128 128 129 129 129 130 130 132 132 134 135 135 137 138 140 140 143 145
14. Huvuddragen i den statliga medicinaladministrationens framtida uppgifter och organisation 148 14.1 Planerings- och rationaliseringsfrågorna 148 14.2 Medicinalstyrelsen 152 14.2.1 Personal- och arbetslägets utveckling efter 1947 års omorganisation 153
7 14.2.2 Vissa allmänna frågor 14.2.2.1 Målsättning och verksamhetsområde för den nya orgationen 14.2.2.2 Medicinalstyrelsens statistikfråga 14.2.2.3 Behovet av fackmän 14.2.2.4 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd . . 14.2.2.5 Chefsorganisationen 14.2.2.6 Organisationen i övrigt 14.2.2.7 Avdelnings- och byråorganisationens allmänna uppläggning 14.2.2.8 Vissa synpunkter på rekryteringsläget 14.2.2.9 Kompetensfordringar i vissa fall 14.2.3 Medicinalstyrelsens granskning av apoteksräkningar . . . . 14.3 Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd 14.4 Centrala sjukvårdsberedningen. Rådet för sjukhusdriftens rationalisering 14.4.1 Allmänna synpunkter 14.4.2 Frågan om sammanläggning med medicinalstyrelsen . . . . 14.4.3 Rådet för sjukhusdriftens rationalisering 14.4.4 Centrala sjukvårdsberedningen 14.4.5 Rationaliseringsuppgifternas finansiering 14.5 Inrättande av en statsmedicinsk anstalt 14.5.1 Allmänna synpunkter 14.5.2 Arbetsuppgifter, vilkas avlastning från medicinalstyrelsen kan övervägas 14.5.2.1 Ärenden som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet 14.5.2.2 Ärenden rörande farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor 14.5.2.3 Medicinalstyrelsens uppgifter som överstyrelse eller chefsmyndighet. Svenska farmakopékommittén. Giftnämnden 14.5.3 Förslag angående en statsmedicinsk anstalt 14.5.4 Vissa gränsdragningsfrågor 15. Förslag till ny organisation av medicinalstyrelsen 15.1 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd 15.2 Verkschef, överdirektör, avdelningschefer m. fl 15.3 Tjänster för fackmän 15.3.1 Läkare, tandläkare och apotekare 15.3.2 Övriga fackmän 15.4 Kommentarer till organisationsförslaget 15.4.1 Arbetsuppgifternas fördelning 15.4.2 Allmänt angående förslaget till personalorganisation . . . 15.4.3 Vissa vid flera enheter förekommande ärendegrupper . . . 15.4.4 Skärmbildscentralen och övrig allmän hälsokontroll . . . 15.4.5 Rehabilitering och handikappvård 15.4.6 Meritkontoret 15.4.7 Sektionen för planering och utredning 15.4.8 Sektionen för personalbehov och personalprognoser . . . . 15.4.9 Sektionen för utbildnings- och kompetensfrågor
150 156 157 159 163 164 168 169 170 171 172 173 175 175 178 181 184 187 188 188 191 191 196
200 200 207 209 209 211 212 212 219 220 220 222 223 223 223 224 224 224 224
8 15.4.10 Statistikbyrån 15.4.11 Legitimation och behörighet 15.4.12 Nämndkansliet 15.4.13 Vissa förslag beträffande disciplinnämnden samt hörselvårdsoch hjälpmedelsnämnderna 16. Förslag angående statsmedicinska anstaltens organisation 16.1 Verksstyrelse, verkschef m. m 16.2 Kansliavdelningen 16.3 Rättsläkarråd. Rättsmedicinska avdelningen. Rättspsykiatriska avdelningen 16.4 Statens läkemedelsnämnd. Svenska farmakopékommittén. Läkemedelsavdelningen 16.5 Giftnämnden. Giftavdelningen
226 226 226 226 228 228 229 229 231 233
17. Förslag till ny organisation av centrala sjukvårdsberedningen och rådet för sjukhusdriftens rationalisering 17.1 Allmänna överväganden 17.2 Styrelse. Arbetsutskott. Verkschef 17.3 Byggnadsbyrån 17.4 Utrustningsbyrån 17.5 Organisationsbyrån 17.6 Teknisk-ekonomiska byrån 17.7 Kansliet 17.8 Rådet för sjukhusdriftens rationalisering
234 234 235 236 237 239 240 240 242
18. Lokal- och utrustningsfrågor
19. Kostnadsberäkningar 19.1 Löner och arvoden 19.2 Omkostnader
245 245 246
Reservation
247 Avdelning
C: Socialstyrelseutredningens och MC A-utredningens förslag till ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk
20. Utredningsuppdraget
21. Socialvårdens och medicinalväsendets beröringspunkter inom olika områden 21.1 Allmän hälso- och sjukvård 21.2 Barna- och ungdomsvård 21.3 Åldringsvård, social handikappvård, socialhjälp och social hemhjälp 21.4 Nykterhetsvård
254 254 255 256 257
22. Utredningarnas synpunkter på frågan om en sammanläggning av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen
9 23. Förslag till statens hälso- och socialvårdsstyrelse 23.1 Verksledning 23.2 Avdelningsorganisationen 23.3 Medicinal- och socialavdelningen 23.4 Planeringsavdelningen 23.5 Beredskapsavdelningen 23.6 Administrativa avdelningen 23.7 Lagbyrån
265 266 267 269 271 271 271 272
24. Regional organisation
25. Lokal- och utrustningsfrågor. Kostnadsberäkningar 25.1 Lokal- och utrustningsfrågor 25.2 Kostnadsberäkningar 25.2.1 Löner och arvoden 25.2.2 Omkostnader 25.3 Allmänt om kostnaderna
275 275 276 276 276 276
Särskilt yttrande
278 Avdelning
281 D: Sammanfattning
Bilagor (Siffrorna i bilagornas beteckning anger det avsnitt i betänkandet, där bilagan redovisas i texten) 2.2 4.2 6a
Översikt över socialstyrelsens nuvarande organisation Enkätformulär rörande vissa konsulenters rådgivningsverksamhet . . översikt över den föreslagna organisationen för socialstyrelsens verksamhet 6b Jämförelse mellan nuläge och SS-utredningens förslag 6c Förteckning över nuvarande och föreslagna tjänster vid socialstyrelsen 6.2.4 Förteckning över statsbidrag som administreras av socialstyrelsen . . 11.1 Redogörelse för vissa inom hälso- och sjukvården verksamma organ 13.4.1 Läkartjänster och vakanser inom vissa områden 1961—1964 . . . . 14.2.2.2 PM ang. utformningen av medicinalstyrelsens statistik 15 a Översiktsplan för medicinalstyrelsen 15 b Medicinalavdelningen (MS) 15 c Planeringsavdelningen (MS) 15 d Beredskapsavdelningen (MS) 15 e Administrativa byrån och lagbyrån (MS) 15 f Sammanställning av förslag till organisation för medicinalstyrelsen . 15 g Sammanställning av förslag till personal vid medicinalstyrelsen . . 23 a Översiktsplan för statens hälso- och socialvårdsstyrelse 23 b Medicinal- och socialavdelningen (SHS) 23 c Planeringsavdelningen (SHS) 23 d Beredskapsavdelningen (SHS) 23 e Administrativa avdelningen och lagbyrån (SHS)
301 302 303 304 307 308 311 335 336 347 348 349 350 351 352 364 367 368 369 370 371
10 23 f 23 g
Sammanställning av förslag till organisation för statens hälso- och socialvårdsstyrelse Sammanställning av förslag till personal vid statens hälso- och socialvårdsstyrelse
Förkortningslista I betänkandet har bl. a. använts följande förkortningar: GSB = c e n t r a l a sjukvårdsberedningen MS = medicinalstyrelsen SBN = medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd SHS = statens hälso- och socialvårdsstyrelse SJURA = rådet för sjukhusdriftens rationalisering SMA = statsmedicinska anstalten SS = socialstyrelsen SS-utredningen = socialstyrelseutredningen
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.
Socialdepartementet
Den 2 mars 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande socialstyrelsens organisation. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 6 april 1962 såsom utredningsman häradshövdingen Gunnar Engström, varjämte numera byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen Veronika Nissen förordnades att vara sekreterare. För utredningen har antagits benämningen socialstyrelseutredningen. Att såsom experter biträda utredningsmannen tillkallades den 4 oktober 1962 numera biträdande häradshövdingen Tor Sverne samt den 7 oktober 1963 numera budgetsekreteraren i socialdepartementet, förordnade kanslirådet Birger Forslund, socialdirektören hos Lunds stad Carl Gustaf Stenkula och tillförordnade byråchefen i socialstyrelsen Carl-Edvard Sturkell. Utredningen har, efter remiss, avgivit utlåtanden dels den 23 januari 1963 i anledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande tidskriften Sociala meddelanden, dels ock den 16 september 1963 över socialvårdskonsulentutredningens betänkande »Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område» (SOU 1963:30). Den 14 september 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande oi-ganisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrelsen och till styrelsen knutna organ. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 25 oktober 1962 såsom sakkunniga landshövdingen Per Nyström, ordförande, generaldirektören Arthur Engel, professorn Bror Rexed, landstingsdirektören Hans Sandberg, generaldirektören Richard Sterner och byråchefen Hans Wihlborg, tillika sekreterare, varjämte förste byråsekreteraren hos statskontoret Rolf Holmsten förordnades att vara biträdande sekreterare. Utredningen har antagit benämningen MCA-utredningen. Den 23 oktober 1963 tillkallades byrådirektören hos medicinalstyrelsen Åke Sjöström att såsom expert biträda utredningen i frågor rörande medicinalstyrelsens statistiska arbetsuppgifter och därmed sammanhängande spörsmål.
12 Den 21 januari 1965 förordnades förste byråsekreteraren hos kriminalvårdsstyrelsen Evert Brytting att fr. o. m. den 1 februari 1965 vara biträdande sekreterare åt utredningen. Genom beslut den 2 november 1962 överlämnade Kungl. Maj:t av den sakkunnige för förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation och arbetsuppgifter m. m. dels i juni 1962 och dels med skrivelse den 8 oktober 1962 överlämnade promemorior till MCA-utredningen för att beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget. MCA-utredningen har haft att beakta prop. 1964: 114 angående viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården m. m., vari chefen för socialdepartementet uttalade, att han, då skäl kunde anföras för att en central planering inom sjukvården borde sammankopplas med centrala rationaliseringsuppgifter på området, utgick från att MCA-utredningen skulle taga upp frågan om centrala sjukvårdsberedningens och rådets för sjukhusdriftens rationalisering framtida ställning till prövning. MCA-utredningen och 1962 års försvarssjukvårdsutredning har i gemensam skrivelse den 21 januari 1963 framlagt förslag om vissa förstärkningar vid medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd för under budgetåret 1963/64 erforderliga förberedelser för viss civil krigssjukvårdsutbildning. Utredningen har, efter remiss, avgivit utlåtanden dels den 11 december 1963 över av särskild sakkunnig framlagt förslag angående inrättande av statens kriminaltekniska laboratorium, dels den 18 juni 1964 över en av föreståndaren för blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium gjord framställning om omedelbara åtgärder för bättre lokaler och över byggnadsstyrelsens hemställan om projekteringsmedel för tillbyggnad vid nämnda laboratorium, dels den 1 december 1964 över statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande »Ekonomiskt byggande» (SOU 1964:26), dels ock den 22 juni 1965 över Sveriges läkarförbunds skrivelse den 13 maj 1965 angående översyn av medicinalstyrelsens disciplinära verksamhet och formerna för densamma.
Den 9 september 1964 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelseutredningen och MCAutredningen att, med fullföljande var och en av de åt dem tidigare lämnade uppdragen, i samråd utreda och framlägga förslag jämväl rörande en gemensam centralorganisation för socialvård och medicinalväsende. Med hänsyn till den tidsutdräkt, som blev en nödvändig följd av att ramen för utredningsarbetet sålunda vidgades, framlade socialstyrelseutredningen den 16 september 1964 förslag till provisorisk förstärkning av socialstyrelsen.
Reservation har avgivits av MCA-utredningens ledamöter Engel och Sterner beträffande vissa delar av förslaget om inrättande av en statsmedicinsk anstalt, varjämte Engel avgivit särskilt yttrande i anslutning till utredningarnas gemensamma förslag. Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får utredningarna härmed vördsamt över-
13 lämna bifogade betänkande angående hälso- och socialvårdens centrala administration, vari framlägges socialstyrelseutredningens förslag rörande socialstyrelsens organisation, MCA-utredningens förslag rörande den centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter samt av utredningarna gemensamt upprättat förslag till ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk. Stockholm den 22 juni 1965. För socialstyrelseutredningen
För MCA-utredningen
Gunnar Engström
Per Nyström
I Veronika Nissen
Arthur Engel Hans Sandberg H.
Bror Rexed Richard
Sterner
Wihlborg I Rolf
Holmsten
I Evert
Brytting
AVDELNING A
Socialstyrelseutredningens förslag rörande socialstyrelsens organisation
KAPITEL 1
Utredningsuppdraget
D i r e k t i v e n för s o c i a l s t y r e l s e u t r e d n i n g e n (nedan kallad SS-utredningen) framgår av ett i s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t för d e n 2.3. 1962 i n t a g e t a n f ö r a n d e a v d å v a r a n d e chefen för s o c i a l d e p a r t e m e n t e t , excellensen N i l s s o n . E f t e r att h a l ä m n a t e n överblick a v s o c i a l s t y r e l s e n s u t v e c k l i n g a n förde d e p a r t e m e n t s c h e f e n f ö l j a n d e . Att socialstyrelsens arbetsuppgifter alltmer koncentreras till att avse olika socialvårdsfrågor innebär en fortsättning av verkets successiva förändring från ett allmänt socialt organ till en central socialvårdsstyrelse. Ännu en omständighet torde komma att medverka härtill. Socialstyrelsen utnyttjas sedan gammalt som remissorgan inte endast i socialvårdsfrågor utan även i en rad ärenden av mera allmän karaktär, t. ex. skattefrågor. När styrelsen mister den kontakt med pris-, löne- och konsumtionsutvecklingen som den haft genom de statistiska byråerna, finns inte längre underlag för en så omfattande remissverksamhet. För egen del finner jag det med hänsyn till de sociala vårdfrågornas stora och växande betydelse vara en naturlig utveckling, att ett ämbetsverk får dessa frågor som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Socialstyrelsen bör anpassas härtill även i organisatoriskt hänseende. E n översyn av styrelsens organisation bör därför k o m m a till stånd. En utgångspunkt för översynen bör vara, att vårdbyråerna i största möjliga utsträckning ägnar sig åt egentliga vårdfrågor. Utrymme torde h ä r finnas för ökade insatser. Ett betänkande med översyn av nykterhetsvården (SOU 1961:58) remissbehandlas f. n. Den pågående utredningen om behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna k a n komma att ge underlag för effektivare vårdoch behandlingsmetoder inom ungdomsvården. Det ökande antalet åldringar, som bl. a. 2
föranlett ett uppdrag åt socialpolitiska kommittén att utreda åldringarnas vårdbehov och vårdmöjligheter, kan komma att vidga socialvårdsbyråns arbetsuppgifter. F. n. handlägges emellertid främst på skolbyrån och nykterhetsvårdsbyrån en rad frågor av ekonomisk eller eljest av administrativ art såsom ärenden rörande anstaltspersonal, driften av anstalter, byggnader, inventarier, anslag, räkenskaper. Möjligheterna bör prövas att befria vårdbyråerna från ärenden av övervägande administrativ eller kameral karaktär. Vårdbyråerna omhänderhar i regel frågor som berör både den öppna och den slutna vården inom varje socialvårdsområde. Dock h a r ärenden rörande ungdomsvårdsskolorna brutits ut från de övriga uppgifter, som enligt barnavårdslagstiftningen ankommer på det centrala organet. Enighet torde numera råda därom, att sluten vård och i synnerhet vård på ungdomsvårdsskola inte bör k o m m a till användning förrän andra utvägar prövats. Har intagning på ungdomsvårdsskola måst tillgripas, skall denna behandlingsform enligt den nya barnavårdslagen så snart det låter sig göra ersättas med a n n a n vård. En utredning pågår om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. Vad den slutna vården beträffar bör vidare uppmärksammas, att den nya barnavårdslagen genom höjningen av åldersgränsen för vård på b a r n h e m från 16 till 18 år och i viss utsträckning genom institutet omhändertagande för utredning har tillfört de kommunala barnavårdsanstalterna ungdomar som i flera avseenden påminner om ungdomsvårdsskolornas elever. F r å n utgångspunkten att vård på ungdomsvårdsskola bör vara sekundär i förhållande till andra vårdformer synes det naturligt, att ungdomsvårdsskoleärenden handlägges på en byrå som har överblick över alla barnavårdens möjligheter. Om, såsom förut nämnts, barnavårds-
18 byråns arbete minskar på områden, som ligger vid sidan av den egentliga barnavården, och administrativa ärenden lösgöres från skolbyrån, kan det även från organisatorisk synpunkt visa sig ändamålsenligt att sammanföra dessa båda byråer till en. Denna fråga bör undersökas närmare. Lagbyrån har väsentligen till uppgift att handlägga personal- och andra administrativa ärenden för det egna verket, att utarbeta remissyttranden i frågor som inte faller under någon av styrelsens övriga byråer och att verka som juridisk konsult åt dessa byråer. De båda förstnämnda ärendegrupperna kan förutsättas minska efter bortfallet av de statistiska byråerna och nedgången i antalet remisser till socialstyrelsen i frågor av mera allmän natur. Det ligger nära till hands att i gengäld låta sådana administrativa ärenden, som bör avlyftas från vårdbyråerna, övergå till lagbyrån. I förhållande till primärkommunerna tjänstgör socialstyrelsen främst som serviceorgan i socialvårdsfrågor. Verkets uppgift som rådgivare åt kommunerna förtjänar att ytterligare accentueras. I detta sammanhang — liksom i andra frågor rörande tillämpning av socialvårdslagstiftningen — fyller lagbyråchefen en viktig funktion. Om lagbyrån skulle få karaktären av en kanslibyrå, bör styrelsens behov av kvalificerad juridisk sakkunskap säkerställas på lämpligt sätt. Utvecklingen har lett till att de centrala ämbetsverken på det socialpolitiska området i stor utsträckning fått egna regionala organ. Hur man skall tillgodose behovet av en effektiv regional organisation inom den egentliga socialvården är föremål för undersökningar av både länsförvaltningsutredningen och socialvårdskonsulentutredningen. Frågor som avser förhållandet mellan socialstyrelsen och de regionala organen bör beaktas vid översynen av styrelsens organisation. Med hänsyn till behovet av samarbete mellan socialstyrelsen och andra myndigheter på det sociala fältet och angränsande områden bör formerna för ett vidgat sådant samarbete undersökas. Därvid bör samarbetet med kommunerna ägnas särskild uppmärksamhet. Med lönestatistiken försvinner den sista förbindelselänken mellan förlikningsmannaexpeditionen och socialstyrelsen i övrigt. Vid översynen bör de motiv prövas som
kan anföras för att expeditionen ombildas till ett självständigt organ, överflyttas till något annat organ eller behålles i socialstyrelsen. I fråga om socialvårdsstatistiken torde vid översynen tills vidare få förutsättas, att denna statistik med nuvarande omfattning ligger kvar hos socialstyrelsen. Det bör övervägas, hur sektionen för socialvårdsstatistiken bör infogas i styrelsens organisation. Slutligen bör socialstyrelsens allmänna informationsverksamhet prövas. Vid den av mig förordade översynen bör samråd ske med de olika utredningar som berör socialstyrelsens verksamhet.
Efter framställning från SS-utredningen har statskontoret medverkat vid den tekniska utformningen av utredningens organisationsförslag genom att två av dess tjänstemän, numera universitetsrådet G. Wijkman och pol. mag. J. Svensson ställts till utredningens förfogande för detta ändamål. Den i det följande lämnade redovisningen för socialstyrelsens (nedan kallad SS) nuvarande organisation och verksamhet har grundats på en genom statskontorets försorg utförd organisationsundersökning. För att få en uppfattning om läget inom socialvården på olika håll i landet har utredningsmannen och vissa experter företagit studiebesök hos ett antal kommuner, tre länsstyrelser samt vissa socialvårds-, barnavårds- och nykterhetsvårdskonsulenter. SS-utredningen har haft samråd med företrädare för bl. a. SS, medicinalstyrelsen (nedan kallad MS), Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. En av SS-utredningens experter är huvudsekreterare i socialpolitiska kommittén och har svarat för erforderlig kontakt med dess verksamhet. Kontakter på sekretariatsplanet har vidare tagits med bl. a. förvaltningsdomstolskommittén, länsförvaltningsutredningen och Svenska landstingsförbundet. Beträffande samarbetet med MCA-
19 utredningen torde få hänvisas till avdelning C. SS-utredningen har företagit en detaljundersökning för att kartlägga arten och omfattningen av såväl de förfrågningar, vilka riktas till de regionala konsulenterna, som de förfrågningar, vilka konsulenterna gör hos andra organ. SS-utredningen har i enlighet med lämnade direktiv utarbetat ett förslag till ny organisation av SS. Utredningen har därvid haft att utgå från de åligganden och befogenheter, som SS har enligt den materiella lagstiftningen på socialvårdens och familjepolitikens område. Med hänsyn till pågående omvandling av denna
lagstiftning har utredningen funnit det önskvärt med en viss elasticitet i organisationen. Däremot har utredningen i princip inte sett det som sin uppgift att föreslå av organisatoriska skäl betingade ändringar i berörda lagstiftning. På några enstaka punkter föreslås dock vissa mindre justeringar i gällande föreskrifter. Sedan utredningsdirektiven lämnades, har statsmakterna tagit ställning till frågan om socialvårdsstatistiken. I enlighet med förslag i 1963 års statsverksproposition har huvudparten av denna statistik förts över till statistiska centralbyrån. SS-utredningen har därför inte haft anledning att syssla med denna fråga.
KAPITEL 2
Socialstyrelsens organisation och verksamhet
2.1 Socialstyrelsens tidigare utveckling SS började sin verksamhet med ingången av år 1913. Avsikten med det nya verket var, att de sociala ärendena i största möjliga och lämpliga omfattning skulle sammanföras under enhetlig ledning. I enlighet därmed inrättades en byrå för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor såsom nykterhetsverksamheten, föreningsväsendet, emigrationen, bostadsväsendet och levnadskostnader, en byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion, en byrå för socialförsäkring, närmast sjukkasseärenden, och en byrå för socialstatistik och publikationsverksamhet. I styrelsen ingick en särskild ledamot för lagärenden. Fattigvårdsärendena, som då handlades av jordbruksdepartementet, behölls t. v. på departementplan. Tanken att sammanhålla de sociala ärendena blev i stort sett vägledande in på 1930-talet. Det viktigaste undantaget från principen gällde pensions- och olycksfallsförsäkringarna, som redan från början handhades av pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten. Dessutom bör observeras, att hälso- och sjukvården sedan lång tid administrerades genom MS. Under de givna förutsättningarna medförde utvecklingen på de social- och arbetsmarknadspolitiska områdena en avsevärd utvidgning av SS:s arbetsuppgifter. Fr. o. m. år 1920 utökades antalet byråer till sex, i det en särskild byrå inrättades för juridiska och administrativa ärenden medan byrån för socialstatistik
uppdelades i två byråer. Av dessa var en avsedd huvudsakligen för fortlöpande statistik och en framför allt för specialstatistiska undersökningar. Sistnämnda byrå kom i praktiken att få hand om löne- och sysselsättningsstatistiken. Fr. o. m. 1.7.1934 erhöll SS vidare en byrå för ärenden rörande arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring. Så småningom befanns det nödvändigt att genomföra en omläggning av SS:s verksamhet. Fr. o. m. år 1938 överfördes därför arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten och sjukkasseärendena till pensionsstyrelsen. Vidare inrättades en ny byrå för fattigvård och barnavård, vilka ärenden jämte skyddshemsinspektionen därmed flyttades från statsdepartement till ett centralt ämbetsverk. En särskild byrå för utlänningsärenden inrättades. För ärenden rörande medling i arbetstvister tillkom en särskild förlikningsmannaexpedition. I övrigt företogs viss omflyttning av ärendena mellan SS :s byråer. Utflyttningen av olika ärendegrupper fortsattes under 1940-talet. Tillsynen över arbetsförmedlingen överflyttades till arbetsmarknadskommissionen år 1940 och när kommissionen 1948 ombildades till arbetsmarknadsstyrelsen fördes också ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen dit. Utlänningsärendena, som genom de stora flyktingskarorna fick ändrad karaktär, överfördes till statens utlänningskommission 1.7.1944. Samtidigt med denna utveckling stabi-
21 liserades organisationen med avseende på kvarvarande ärendegrupper. Fattigvårdsbyrån, som år 1944 erhållit beteckningen socialvårdsbyrån, delades successivt upp på ej mindre än fyra byråer genom inrättande av nykterhetsvårdsbyrån år 1944, skolbyrån år 1946 och barnavårdsbyrån år 1947. Det sista steget i omvandlingen av SS från ett organ som omfattade bl. a. arbetsmarknad, arbetarskydd och sjukförsäkring till ett på sociala vårdfrågor inriktat verk togs i och med att statistiken överfördes till statistiska centralbyrån. Det skedde i två etapper 1.7.1962 och 1.7.1963. I samband med SS:s femtioårsjubileum utgavs ett specialnummer av Sociala meddelanden (nr 7—8/1962), benämnt »Kungl. Socialstyrelsen blir ett renodlat socialvårdsverk». Däri redovisas på ett utförligt sätt den utveckling på hithörande områden, som lett till att SS i dag framstår som ett socialvårdsverk med tyngdpunkten lagd på de fyra vårdbyråernas verksamhet. Den som är intresserad av att veta mer om denna utveckling, vilken här berörts endast knapphändigt, kan därför hänvisas till nämnda specialnummer. 2.2 Socialstyrelsens organisation
nuvarande
SS är enligt sin instruktion (SFS 1963: 384; ändr. 1965:410) central statsmyndighet för ärenden av social natur i den mån handläggningen av sådana ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. Till SS:s verksamhet hör enligt instruktionen ärenden angående social omvårdnad, förhållandet mellan arbetsmarknadens parter samt andra frågor av väsentligen social innebörd. SS har ock att bedriva social upplysningsverksamhet. SS är tillsynsmyndighet över barna-
vårdsanstalter, semesterhem för husmödrar och nykterhetsvården. SS är centralmyndighet för ferieresor för barn och husmödrar m. fl., för ungdomsvårdsskolorna och de i samband med verksamheten vid nämnda skolor upprättade särskilda inackorderingshemmen ävensom för allmänna och statsunderstödda enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare, i den mån sådan anstalt ej lyder under annan statlig myndighet. SS utövar jämväl inseende över statens socialvårdskonsulenter och statens förlikningsmän för medling i arbetstvister. Verksstyrelsen utgörs av en generaldirektör och chef samt, såsom ledamöter, fem byråchefer. I vissa ärenden skall chefen för förlikningsmannaexpeditionen eller en i 24 § kungörelsen med vissa tilllämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård (SFS 1955:528) omförmäld medicinsk expert ingå som ledamot i styrelsen. SS är organiserad på fem byråer, nämligen barnavårdsbyrån, socialvårdsbyrån, lagbyrån, nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån, samt en fristående förlikningsmannaexpedition. Enligt K. br. 26.5.1965 skall innehavaren av ett förordnande att bestrida göromål som ankommer på byråchef i B 3 förestå en till SS:s lagbyrå förlagd administrativ sektion och ingå som ledamot i styrelsen. Vid SS:s sida finns en rådgivande nämnd för social hemhjälpsverksamhet. Denna nämnd har enligt sin instruktion (SFS 1963:385) till uppgift att verka för att den sociala hemhjälpsverksamheten inom riket utvecklas ändamålsenligt och vara SS behjälplig i arbetet för en utbyggnad av nämnda verksamhet i kommunerna, att upptaga principiella frågor, som rör hemhjälp, med sikte särskilt på utbildningens omfattning, innehåll och rationella anordnande, samt att
22 även i övrigt med råd bistå SS och andra centrala myndigheter som har någon befattning med hemhjälpsfrågorna. Nämnden består av ordförande jämte ytterligare sju ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t för två år i sänder. Av bilaga 2.2 framgår huvuddragen av SS:s organisation.
2.3 Barnavårdsbyrån
2.3.1 Barnavårdsbyråns arbetsuppgifter Samhällets barnavård har till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden för dem. Den viktigaste författningen på området är barnavårdslagen. Enligt 2 § barnavårdslagen skall varje kommun sörja för sin barnavård. För detta ändamål skall i varje kommun finnas en barnavårdsnämnd. Tillsynen över att barnavården ordnas och handhas ändamålsenligt åligger enligt 4 § barnavårdslagen länsstyrelsen. SS:s uppgifter anges i 5 § samma lag vara att följa barnavårdsverksamheten i riket, att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt samt att öva tillsyn över barnavårdsanstalter. Barnavårdsbyråns arbetsuppgifter kan i huvudsak grupperas kring följande fyra huvudområden. 1. Barnavårdsanstalter 2. Allmän barna- och ungdomsvård 3. Statens åtgärder för vila och rekreation åt mödrar och barn 4. Allmänna barnbidrag 2.3.1.1 Barnavårdsanstalter Med barnavårdsanstalter förstås i barnavårdslagen barnhem, barnkolonier, barnstugor såsom lekskolor, daghem och fritidshem samt elevhem. 31.12.1964 fanns 215 barnhem, av vilka 197 ingick i barnhemsplaner. 30.6.1964 var antalet lek-
skolor 1.175, daghem 343 och fritidshem 145. Antalet barnkolonier under sommaren 1964 var 511. SS är tillsynsmyndighet över rikets barnavårdsanstalter med undantag för sådana elevhem, som står under tillsyn av annan myndighet. I praktiken står alla befintliga elevhem på något undantag när under tillsyn av skolöverstyrelsen. I sin egenskap av tillsynsmyndighet har SS enligt 4 § stadgan för barnavårdsanstalter (SFS 1960:595) att övervaka verksamheten vid barnavårdsanstalterna och främja en ändamålsenlig utveckling av anstaltsväsendet. Vidare har SS att utfärda allmänna anvisningar angående spörsmål, som rör barnavårdsanstalterna, samt att följa länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas verksamhet för övervakning och tillsyn av barnavårdsanstalterna och lämna dessa myndigheter vägledning och bistånd. Vid utövande av tillsynen skall SS i hälso- och sjukvårdsfrågor samråda med MS. Vad gäller barnhemmen, för vilka landstingen (resp. de landstingsfria städerna) är huvudmän, fastställer Kungl. Maj:t efter förslag av huvudmannen tidsbegränsade barnhemsplaner, i vilka skall upptagas barnhem till sådant antal och av sådan art, att behovet av olika slags barnhemsvård blir ändamålsenligt tillgodosett (56 § barnavårdslagen). SS har att yttra sig över förslagen till sådana planer. Om landsting eller kommun ämnar inrätta barnhem, skall plan för hemmet och dess verksamhet underställas SS. Önskar annan inrätta barnhem erfordras tillstånd, vilket söks hos SS. Söks samtidigt statsbidrag till anordnandet skall planen underställas resp. tillstånd ges av Kungl. Maj:t ( 6 § stadgan för barnavårdsanstalter). För övriga barnavårdsanstalter gäller
23 att anmälan skall göras hos SS när verksamheten påbörjas (57 § barnavårdslagen). Enligt 58 § barnavårdslagen äger SS beträffande varje barnavårdsanstalt meddela föreskrift om det högsta antal barn och unga som samtidigt må vårdas där. Till följd av barnavårdslagens bestämmelser är barnavårdsbyråns reella uppgifter beträffande barnavårdsanstalterna av olika karaktär. För barnhemmen krävs tillstånd, men för barnkolonier och barnstugor föreskrivs endast anmälningsskyldighet. I fråga om de två senare typerna av barnavårdsanstalter registrerar byrån anmälningar, granskar handlingarna och den anmälda verksamhetens uppläggning samt meddelar därefter vederbörande länsstyrelse att en anstalt inrättats. I fråga om samtliga barnavårdsanstalter utom barnkolonierna engageras barnavårdsbyrån vanligen redan i samband med byggnadsplaneringen, vilket sammanhänger med statsbidragsgivningen. Normalt avger byrån skriftligt förhandsutlåtande över ritningarna till barnhem och barnstugor. Sedan slutet av 1940talet har granskningen av ritningar över barnhem skett i samråd med centrala sjukvårdsberedningen (nedan kallad CSB). Övriga ritningsförslag har granskats av en av SS avlönad arkitekt. Fr. o. m. 1.1.1965 överfördes samtliga ritningsgranskningar till CSB. Även i fråga om kolonierna förekommer viss granskning. På grund av pågående utbyggnad på barnstugeområdet är byråns uppgifter vad gäller byggnadsplanering, projektering etc. mest arbetskrävande i fråga om barnstugorna. En anledning härtill torde även vara att det oftast är de minsta enheterna (kommuner o. d.), som anordnar dessa institutioner, och att de behöver hjälp i sin behandling av planeringsfrågorna.
I fråga om barnhem och barnstugor utövas direkt tillsyn över verksamheten av tjänstemän vid SS. I fråga om barnkolonier sker numera tillsynen huvudsakligast genom länsstyrelsernas barnavårdskonsulenter. Möjlighet att ingripa med åtgärder mot missförhållanden vid barnavårdsanstalter är förbehållen länsstyrelserna (61 § barnavårdslagen). Skulle sådan åtgärd visa sig gagnlös har emellertid SS befogenhet att återkalla lämnat tillstånd eller att meddela förbud mot fortsatt verksamhet (62 §). SS är beviljande och utbetalande eller i vissa fall endast utbetalande myndighet i fråga om ett flertal statliga bidrag på barnavårdsanstalternas område (jfr bil. 6.2.4). Bidrag kan utgå ur allmänna arvsfonden till vissa aktiviteter på barnavårdens område. Ansökningar om dylikt bidrag inges till Kungl. Maj:t. De remitteras regelmässigt till SS för yttrande i vad gäller barnstugor och barnkolonier, medan remiss ej brukar ske i fråga om ungdomslokaler. 2.3.1.2 Allmän barna- och ungdomsvård En av SS:s viktigaste uppgifter utgörs av åläggandet i 5 § barnavårdslagen att följa barnavårdsverksamheten i riket och att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt. Som centralorgan för barnavården i riket har SS vidare att handlägga remisser, avge yttranden och besvara förfrågningar i frågor som rör barnavårdslagen, föräldrabalken, bidragsförskottslagen, kungörelsen om fosterbarnsvård m. fl. författningar. SS är också svenskt kontaktorgan för organisationen International Social Service, Geneve, som har konsultativ status till FN:s ekonomiska och sociala råd och bl. a. sysslar med internationella adoptionsärenden.
24 Byrån anordnar konferenser för barnavårdskonsulenterna och — gemensamt med socialvårdsbyrån — socialvårdskonsulenterna. Den följer även konsulenternas verksamhet genom deras till SS ingivna berättelser.
2.3.1.3 Statens åtgärder för vila och rekreation dt mödrar och barn SS är centralmyndighet för statens åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn. Dessa åtgärder omfattar dels s. k. ferieresor till privat ordnad semestervistelse och avgiftsfria resor till semesterhem för husmödrar, dels statliga driftbidrag till feriebarnsverksamhet och semesterhem för husmödrar. Vidare kan stipendier utgå för underlättande av husmoderssemester. SS:s uppgifter omfattar att följa verksamheten i kommunerna, att ge råd och upph r sningar samt att pröva och avgöra
ansökningar om ersättning för vissa resor, driftbidrag och stipendier. 2.3.1.4 Allmänna barnbidrag Enligt lagen om allmänna barnbidrag har SS att öva tillsyn över tillämpningen av lagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter. SS äger i sådant avseende meddela råd och anvisningar till ledning för barnavårdsnämnderna. Vidare är SS högsta besvärsinstans i ärenden rörande allmänna barnbidrag, där instansordningen är barnavårdsnämnd — länsstyrelse — SS. 2.3.2 Barnavårdsbyråns organisation Barnavårdsbyrån är under byråchefen organiserad på tre sektioner. Indelningen framgår av följande uppställning. Som där redovisas har SS dels utnyttjat en del av barnavårdsbyråns personal för skolbyrån, dels beslutat om gemensamt kansli för de två byråerna.
Barnavårdsbyrån
För byrån gemensam personal
Tjänst
Lönegrad
Byråchef Byrådirektör Förste byråsekr. Konsulent Byråinspektör Amanuens Byråinspektör Kanslist Övrig personal
B3 A 27 A 23 A 23 A 21 rb A 19 rb A 9—2
1 Summa
1 Allmän barna- o. ungdomsMed skolvård, byrån ge- barnkolomensamt nier, allm. kansli barnbidrag, arvsfondsärenden
Barnstugor
Ferieresor m.m.
Summa
1 (l) 1 4
(I) 1 1
1 iy2 1 9y 2
i
10%
7%
2 1 l2 1 6
Tjänsten utnyttjas huvudsakligen för skolbyrån och redovisas där. En kontoristtjänst, som inte redovisas i uppställningen, vakanthålles.
1 1
—
4 1 1 3% 1 4 10 Vi
25 2.4
Socialvårdsbyrån
2.4.1 Socialvårdsbyråns arbetsuppgifter Enligt socialhjälpslagen är kommun i vissa fall skyldig och i andra fall berättigad att lämna socialhjälp åt personer, som vistas i kommunen. Hjälpen, som är grundad på en individuell behovsprövning, har två huvudsyften, nämligen dels att lämna ekonomiskt stöd, dels att bereda vård. Socialhjälpsverksamheten handhas i varje kommun av en socialnämnd. Tillsynen över att socialhjälpsverksamheten ordnas och handhas på ett ändamålsenligt sätt åligger enligt 52 § socialhjälpslagen länsstyrelsen. SS har enligt 53 § samma lag att genom råd och upplysningar verka för att socialhjälpsverksamheten ordnas och utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. De arbetsuppgifter, som enligt socialhjälpslagen ankommer på SS, utföres på socialvårdsbyrån. Dessutom ombesörjer byrån göromål, som enligt ett antal andra författningar är anförtrodda SS. Byråns uppgifter omfattar i huvudsak sex ärendegrupper. 1. Stöd åt hjälpbehövande i allmänhet 2. Åldringsvård 3. Social hemhjälpsverksamhet 4. Flyktingar och zigenare m. fl. 5. Socialvårdskonsulenterna 6. Efterlysning av vissa underhållsskyldiga 2.4.1.1 Stöd åt hjälpbehövande het
i allmän-
SS:s uppgifter i detta avseende utgörs, som framgår av 53 § socialhjälpslagen, av rådgivning och information. 2.4.1.2
Åldringsvård
Med avseende på åldringsvården är SS:s väsentligaste uppgift att verka vägledande och stimulerande på kommunerna och
biträda dem i deras verksamhet. Vid sidan härav har SS vissa konkreta uppgifter. Enligt 19 § socialhjälpslagen skall länsstyrelse ha godkänt plan för ålderdomshem innan dylikt hem uppförs eller i mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad. Innan länsstyrelse godkänner sådan plan skall yttrande inhämtas från SS. Syftemålet därmed är att SS, som har överblick över hela landet, skall förmedla de erfarenheter, som vunnits i andra kommuner, och över huvud söka främja en ändamålsenlig utveckling. Jämlikt kungörelsen om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem (SFS 1953:339; jfr 1965:225) skall länsstyrelse, efter yttrande av SS, besluta i ärenden angående dessa statsbidrag. Anmälan om beslutet skall göras till SS, som beslutar om utbetalning av bidraget i den mån medel härför finns tillgängliga. I proposition 1965:52 föreslås, att dessa statsbidrag skall avvecklas fr. o. m. 1.1.1966. Förslaget har bifallits av riksdagen. 2.4.1.3 Social hemhjälpsverksamhet För att stimulera den sociala hemhjälpsverksamheten infördes fr. o. m. 1.7.1964 statsbidrag med 35 % av bl. a. kommunernas nettokostnader (i huvudsak lönekostnader) för hemvårdarinnor, hemsamariter och därmed jämförliga personer, vilka har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer (SFS 1964:427). Ansökan om statsbidrag skall bl. a. innehålla uppgifter om den sociala hemhjälpsverksamhetens organisation och omfattning inom kommunen det år bidraget avser. I anslutning därtill har Kungl. Maj:t uppdragit åt SS att till behandling upptaga möjligheterna att i olika avseenden åstadkomma större enhetlighet mellan kommunerna i fråga om
26 den sociala hemhjälpsverksamheten samt åldringsvården i övrigt (K. br. 29.5.1964). 2.4.1.4 Flyktingar och zigenare m. fl. Enligt K. br. 27.2.1959 skall SS bistå flyktingar, som ej är omhändertagna av annan statlig myndighet, samt tillse att de erhåller vård och understöd i huvudsak enligt gällande praxis inom socialvården. SS skall jämväl av statsmedel ersätta socialnämnd, organisation eller annan, som enligt avtal med SS bereder flykting vård eller understöd, kostnaderna härför samt utge ersättning för vård å sjukvårdsinrättning av flykting i enlighet med bestämmelserna i gällande avtal mellan landsting och städer utanför landsting om ersättning för vård av vissa utomlänspatienter. Vidare har SS i K. br. 3.4.1959 bemyndigats att — då sådan flykting för vilken SS äger utge ersättning inte genom kommunal medverkan kan erhålla tillfredsställande bostad och sådan bostad ej heller på annat sätt kan anskaffas — bevilja flyktingen understöd i form av visst lån för erhållande av bostadsrätt. Enligt K. br. 25.3.1960 har SS att fr. o. m. 1.7.1960 ersätta kommun för kostnader avseende vård och erforderliga understöd, som i huvudsak enligt gällande praxis inom socialvården lämnas zigenare, som är att anse såsom bosatt inom kommunen. Enligt K. br. 15.12.1961 har SS bemyndigats att meddela understöd åt vissa från utlandet till Sverige inkomna personer, som inte är flyktingar, efter i huvudsak samma grunder som gäller för flyktingar. I samband med förevarande bidragsgivning har socialvårdsbyrån upprättat ett register över flyktingar och zigenare m. fl. I praktiken har byrån omfattande kontakt med de enskilda hjälpfallen, emedan kommunerna i stor utsträckning begär förhandsbesked i ersättningsfrå-
gan. Handläggningen av ärendena innefattar bedömning av vidtagna åtgärder och i förekommande fall förslag till nya eller utökade åtgärder. 2.4.1.5 Socialvårdsbyråns befattning med socialvårdskonsulenterna Socialvårdsbyrån handlägger ärenden rörande tjänstetillsättningar, semestrar och tjänstledigheter för socialvårdskonsulenterna och deras biträdespersonal samt konsulenterna berörande anslagsfrågor. Till den del socialvårdskonsulenternas verksamhet faller inom byråns arbetsområde har byrån dessutom följande uppgifter: utfärda anvisningar och föreskrifter för konsulenternas verksamhet såväl i allmänhet som i enskilda fall, tillsammans med barnavårdsbyrån anordna sammankomster för gemensamma överläggningar med konsulenterna, granska av konsulenterna avgivna berättelser, statistiska redogörelser och förslag till allmän plan för verksamheten under varje halvårsperiod samt vidtaga de åtgärder, vartill granskningen kan föranleda. 2.4.1.6 Efterlysning av vissa underhållsskyldiga Enligt kungörelsen om efterlysning av vissa underhållsskyldiga (SFS 1942:421) skall framställning om sådan efterlysning göras hos SS, som skall meddela beslut härom samt underrätta rikspolisstyrelsen, vilken verkställer efterlysningen. SS beslutar även i förekommande fall om avlysning. Om efterlyst person anträffas av polismyndighet skall SS meddelas härom. 2.4.2 Socialvårdsbyråns organisation Socialvårdsbyrån är under byråchefen och en byrådirektör organiserad på två sektioner jämte kansli. Indelningen framgår av följande uppställning.
27 Socialvårdsbyrån
Tjänst
Byråchef Byrådirektör Byrådirektör Förste byråsekr. Amanuens Kanslist Övrig personal
Lönegrad
För byrån gemensam personal
B 3 A 27 A 25 A 23 rb rb A 9—2
6 Summa
8 Allmän åldringsvård, ålderdomshem, social hemhjälp
Allmän socialhjälp, hjälp åt flyktingar och zigenare
1 1 1 l1 3
1 1 22 4
Summa
1 1 1 2 4 2 6 17
Anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar. En kanslist anställd med utnyttjande av besparade medel.
Socialvårdsbyrån disponerar högst 2 000 kr. för budgetår för att anlita en expert vid handläggning av ärenden rörande vård och understöd åt zigenare.
2.5 Lagbyrån
2.5.1 Lagbyråns arbetsuppgifter Lagbyråns arbetsuppgifter omfattar i huvudsak följande fem ärendegrupper. 1. Juridiska ärenden exkl. remisser 2. Remissärenden 3. Administrativa ärenden 4. Informationsverksamhet 5. Totalförsvarsfrågor 2.5.1.1 Juridiska ärenden På lagbyrån förgranskas SS:s beslut, Råd och anvisningar och andra ärenden från juridisk synpunkt. Härvid kontrolleras att föreslagna åtgärder överensstämmer med inte bara den egentliga sociallagstiftningen utan även i förekommande fall med civilrätten, straffrätten, utsökningsrätten, förvaltningsrätten över huvud, utlänningslagstiftningen m. m. Initiativ till lagstiftningsåtgärder eller annan medverkan i dylika åtgärder före-
kommer ehuru relativt sällan. Sekretesslagstiftningens tillämpning följs och kunskapen om densamma vidarebefordras till socialvårdens organ. En tidvis omfattande rådgivning lämnas allmänheten beträffande tillämpningen av semester- och hembiträdeslagarna. I K.br. 28.6.1963 (SFS 1963:470) meddelas bestämmelser om ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. Ersättning må utgå för skada vållad av bl. a. rymlingar från ungdomsvårdsskola, fångvårdsanstalt, mentalsjukhus och allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. I fråga om belopp om högst 100 kr. äger vederbörande ungdomsvårdsskola fatta beslut. I övrigt inges ansökan om ersättning till SS, som kan besluta i ärende som avser högst 2 000 kr. och i andra fall har att vidarebefordra ansökningen till Kungl. Maj:t jämte yttrande. 2.5.1.2
Remissärenden
SS har relativt många remissutlåtanden, vilka handläggs på lagbyrån dels om de är av rent juridisk karaktär eller av för allmän natur för att hänföras till en vårdbyrå, dels om de berör två eller flera vårdbyråer.
28 2.5.1.3 Administrativa
ärenden
På lagbyrån handläggs ärenden rörande den personal som avlönas från anslaget till Socialstyrelsen: Avlöningar. Dessutom sker på lagbyrån avlöningsuträkningen för socialvårdskonsulenter, distriktsförlikningsmän och personal vid de under skolbyrån hörande hospitsen för vård utom skola samt för städerskor och arkivarbetare som tjänstgör hos SS. Lagbyrån handhar SS:s kassarörelse och bokföringen av inkomster och utgifter beträffande samtliga anslag. Det är dock endast i fråga om anslagen till SS:s egen avlönings- och omkostnadsstat samt till Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl., som byrån även utövar faktisk dispositionsrätt. Byråchefen på lagbyrån är organisationsföredragande för SS. 2.5.1.4
Informationsverksamhet
På grund av lagbyråns ställning som administrativ byrå sorterar sådana för SS gemensamma uppgifter som utgivande av Sociala meddelanden, tryckning och distribution av Råd och anvisningar, biblioteket och upplysningsverksamheten för utlänningar under lagbyrån. Inom lagbyrån utarbetas den socialvårdsstatistik, som fortfarande ligger kvar på SS. Den omfattar statsbidragen till kommunala nykterhetsnämnder, platsantal, beläggning m. m. vid barnhemmen samt feriereseverksamheten. 2.5.1.5 Totalförsvarsfrågor Tillämplig lagstiftning är lagen om krigshjälp (SFS 1964:47), lagen om kommunal beredskap (SFS 1964:63) och kommunala beredskapskungörelsen (SFS 1964:722). Enligt 1 § kommunala beredskapskungörelsen åligger det SS att meddela anvisningar till kommunerna i fråga om vård och tillsyn enligt 2 § lagen om kommunal beredskap.
Socialvårdsverksamheten under krigsförhållanden och beredskapstillstånd behandlas i två betänkanden av socialberedskapskommittén (SOU 1962:58). Enligt kommitténs förslag skall SS bl. a. i fred leda beredskapsplanläggningen för kommunernas verksamhet med såväl ålderdomshem och barnhem på inkvarteringsorter som mottagande av vårdtagare från sådana hem på utrymningsorter samt föreslå vårdtaxor i anslutning härtill. SS föreslås vidare göra upp krigsanstaltsplan för ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt utfärda anvisningar för den öppna sociala vårdverksamheten och för allmänt kurativ verksamhet under krigsförhållanden. Den centrala administreringen av krigshjälpen och ledningen av verksamheten på området skulle, enligt kommitténs förslag, utövas av en särskild riksnämnd för kommunal beredskap, som även lämpligen borde uppgöra förslag till taxa för krigshjälp. Samma myndighet syntes, enligt kommittén, böra erhålla i uppdrag att svara för framställning av blanketter. Någon sådan nämnd har dock inte inrättats. Däremot har Kungl. Maj:t dels i brev 19.12.1963 uppdragit åt SS att inkomma med förslag till taxa och föreskrifter m. m. för utgivande av krigshjälp, dels ock i brev 20.3.1964, med hänvisning till socialberedskapskommitténs betänkande, uppdragit åt SS att i samråd med berörda myndigheter, kommunala organisationer och andra organ, verkställa den beredskapsplanläggning för förevarande område som ankommer på SS samt avgiva förslag till sådana åtgärder eller föreskrifter om vilka det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta. Efter planläggning, fastställande av anvisningar m. m. inom berörda områden har SS att medverka vid utbildning och övningar på det regionala och lokala
29 planet och att fortlöpande följa upp utvecklingen och medverka vid förändringar. SS skall samverka med övriga totalförsvarsorgan främst civilförsvarsstyrelsen och MS samt med länsstyrelser och kommunala organisationer. SS har även att medverka vid försvarshögskolan, totalförsvarsspel av olika slag, stabstjänstövningar o. d. Det åligger dessutom SS att planlägga för utövande av SS:s egen verksamhet under krig.
2.6 Nykterhetsvårdsbyrån
2.6.1 Nykterhetsvårdsbyråns arbetsuppgifter Nykterhetsvårdsbyråns område anges i stort sett av nykterhetsvårdslagen. Vårdens främsta syfte är att motverka och förebygga alkoholmissbruk och att främja nykterhet. Nykterhetsvårdens primärorgan är kommunala nykterhetsnämnder. I varje län finns en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. har att verka för enhetlig tillämpning av lagen samt vägleda och bistå de kommunala nykterhetsnämnderna. För sluten vård av alkoholmissbrukare finns anstalter av olika slag. SS är tillsynsmyndighet på nykterhetsvårdens område. De arbetsuppgifter, som rör nykterhetsvården, utförs på nykterhetsvårdsbyrån och avser huvudsakligen följande två ärendegrupper.
2.5.2 Lagbyråns organisation Lagbyrån är under byråchefen uppdelad på en allmän och en administrativ sektion jämte kansli. Inom byrån finns särskilda arbetsenheter för Sociala meddelanden, bibliotek samt socialvårdsstatistik. Personalfördelningen framgår av följande uppställning, där dock vissa uppgifter, som SS brukar redovisa åtskilda, sammanförts.
1. Vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inackorderingshem m. m.
Lagbyrån
Tjänst
Lönegrad
Byråchef Byrådirektör Förste byråsekr Amanuens Kamrerare Kanslist Övrig personal
B 3 A 27 A 23 rb A 19 rb A 13-2 Summa
För byrån gemensam personal
Allm sektionen Admi(lagärenden, re- nistrativa misser, sektionen skadestånd) l1
1 1 17 2
Summa
2 1 1 23 71
2 1 3 3 1 2 28
18 Sociala meddelanden
Bibliotek, utlandsupplysning, socialvårdsstatistik
l
1 Fr. o. m. budgetåret 1965/66 tillförs lagbyrån dubblering av byråchefstjänsten genom inrättande av ett förordnande att bestrida göromål som ankommer på byråchef, en förste byråsekreterare i A 23 och en kontorist i A 9 för att påbörja överförandet av administrativa göromål från vårdbyråerna till lagbyrån. Tjänsterna har medtagits i uppställningen. 2 Tjänsten tillhör nykterhetsvårdsbyrån. 3 Varav en anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar.
30 2. Kommunala nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder 2.6.1.1 Vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inackorderingshem m. m. Det finns tre kategorier av vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nämligen statliga (5 st., 479 platser), erkända (25 st., 1 634 platser) och enskilda anstalter (18 st., ca 550 platser). Under första halvåret 1965 tillkommer ytterligare två enskilda anstalter. Samtliga erkända och enskilda anstalter åtnjuter statsunderstöd. De statliga och de erkända anstalterna benämns gemensamt allmänna vårdanstalter. De skall enligt 41 § nykterhetsvårdslagen stå under tillsyn av SS. Närmare bestämmelser om deras verksamhet lämnas i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga (SFS 1956:551; ändr. 1963:383, 1965: 204). En av de statliga anstalterna är anordnad inom mentalsjukvårdsorganisationen i anslutning till Salberga sjukhus. Enligt K. br. 3.5.1963 skall stadgan gälla även denna anstalt med vissa undantag. Sålunda har MS och direktionen för sjukhuset i huvudsak att fullgöra vad som enligt stadgan skall ankomma på anstalts styrelse. SS skall enligt 23 § tillämpningsföreskrifterna till nykterhetsvårdslagen (SFS 1955: 528, ändr. 1958: 25, 1963: 477) verka för att behovet av vårdplatser å allmänna och enskilda vårdanstalter tillgodoses samt vaka över att vården å de allmänna och statsunderstödda enskilda vårdanstalterna utövas i enlighet med gällande bestämmelser och i övrigt på sätt, som motsvarar det med vården avsedda ändamålet. SS skall även verka för tillkomsten av inackorderingshem för omhändertagande av alkoholmissbrukare under fritiden och för anordnande av undersökningscentraler för alkoholmissbrukare ävensom främja familjevård av alkoholmissbrukare samt vaka över att verksamheten vid statsunderstödda in-
ackorderingshem och den statsunderstödda familjevårdsverksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. SS äger verkställa inspektioner samt infordra uppgifter rörande verksamheten och övriga förhållanden vid anstalter och inackorderingshem samt inom familjevården. SS är central myndighet i anslagsfrågor för de statliga anstalterna. Anstalterna inger sina statförslag till nykterhetsvårdsbyrån, som efter prövning av bl. a. dessa förslag avger ett gemensamt anslagsäskande för Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Anslagen utbetalas av SS efter rekvisition från anstalterna. Statligt bidrag kan utgå till anordnings- och driftkostnaderna vid erkända och enskilda vårdanstalter samt inackorderingshem (jfr bil. 6.2.4). Ansökan om bidrag inges till nykterhetsvårdsbyrån. I samband med bidragsgivningen förekommer bedömning av planerade byggnadsprojekt. Byrån handhar även statsbidragen till länkrörelsen. SS:s centrala ställning i anslagsfrågor markeras även i stadgan för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, enligt vilken det bl. a. åligger SS att vidtaga de åtgärder som erfordras för en rationell upphandling av förnödenheter för anstalterna samt för försäljning av produkter som framställs vid anstalterna, att i samråd med riksrevisionsverket utfärda föreskrifter rörande bokföringen av anvisade och andra av anstalterna förvaltade medel samt övriga erforderliga föreskrifter med avseende på den ekonomiska förvaltningen vid anstalterna samt att hålla sig fortlöpande underrättad om medelsförbrukningen vid de olika anstalterna. SS har vissa uppgifter i samband med tillsättning au personal vid anstalterna. Beträffande de statliga anstalterna gäller, att tjänst som föreståndare samt annan tjänst i lägst lönegrad A 25 tillsätts av
31 SS, som därvid har att höra anstaltens styrelse samt, då fråga är om tjänst som läkare eller psykolog, samråda med MS. Övrig personal antages av anstaltens styrelse. Till assistent eller psykolog må dock icke antagas annan än den vars lämplighet har godkänts av SS, där ej fråga är om blott tillfälligt uppehållande av tjänsten. Beträffande de erkända anstalterna skall anstaltsstyrelsen sedan ansökningstiden utgått för ledig tjänst som föreståndare eller assistent översända inkomna ansökningar till SS, som med utlåtande angående sökandenas lämplighet återställer handlingarna till anstaltens styrelse för avgörande. Till föreståndare, läkare, psykolog eller assistent vid erkänd anstalt må inte antagas annan än den vars lämplighet har godkänts av SS (betr. psykolog efter samråd med MS), där ej fråga är om blott tillfälligt uppehållande av tjänsten. SS biträder därjämte anstaltsstyrelserna vid deras tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser. Beträffande intagning på vårdanstalt gäller enligt 18 § nykterhets vårdslagen att beslut om tvångsintagning fattas av länsstyrelsen. SS har att dels besluta å vilken vårdanstalt tvångsintagning skall ske (19 § tillämpningsföreskrifterna), dels besluta i ärende om frivillig intagning å anstalt (20 §). SS äger enligt 42 § nykterhetsvårdslagen förordna om överflyttning av intagen person från en allmän vårdanstalt till en annan. Vårdtiden är maximerad till ett, i vissa fall högst två år. Enligt 45 § må dock anstaltsstyrelse under angivna förutsättningar meddela beslut om kvarhållande. Sådant beslut skall underställas SS. Besvär över beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare i bl. a. vårdfrågor föres hos SS (60 §). Nykterhetsvårdsbyrån svarar för utbildningskurser för anstaltspersonal med
utnyttjande av anslaget till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården. 2.6.1.2 Kommunala nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder I egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården skall SS enligt 23 § tillämpningsföreskrifterna till nykterhetsvårdslagen hålla sig underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas och länsnykterhetsnämndernas verksamhet, vaka över att dessa fullgör dem tillkommande uppgifter samt lämna dem råd och anvisningar angående verksamheten. Styrelsen äger underkasta nämnderna inspektion och infordra uppgifter rörande deras verksamhet och övriga förhållanden. Nämnderna har enligt 4 § nykterhetsvårdslagen att ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som SS meddelar. Enligt 23 § tillämpningsföreskrifterna skall SS jämväl i övrigt ha sin uppmärksamhet riktad på företeelserna på nykterhetsvårdens område samt verka för att nykterhetsvården bedrivs och utvecklas på ändamålsenligt sätt. Beträffande länsnykterhetsnämnderna utser SS ordförande och ytterligare en ledamot, som skall vara läkare, i det senare fallet efter samråd med MS. Vid nämnderna är anställda konsulenter och assistenter. SS tillsätter dessa tjänstemän och bestämmer om semestrar och annan ledighet för dem. SS avger anslagsäskanden för länsnykterhetsnämnderna samt utbetalar och disponerar nämndernas avlönings- och omkostnadsanslag. Avlöningsuträkningen sker dock på nämndernas kansli. Statligt bidrag utgår till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Sådant bidrag söks hos och beviljas av SS. SS har att anordna kurser för kommunalanställda tjänstemän inom nykterhetsvården och övriga nykterhetsvårdsfunktionärer samt konferenser med nykterhetsnämnder. Kostnaderna härför be-
32 tionsnämnd år 1960 framlagt förslag, är under byråchefen uppdelad på en planeringssektion, en inspektionssektion, en intagningssektion och en administrativ sektion enligt följande uppställning.
strids från anslaget Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården. 2.6.2 Nykterhetsvårdsbyråns organisation Nykterhetsvårdsbyrån, som organiserats i enlighet med ett av statens organisa-
Nykterhetsvårdsbyrån För byrån gemensam personal
Tj änst
Lönegrad
Byråchef Byrådirektör Psykolog Byråingenjör Förste byråsekr. Förste revisor Amanuens Kanslist Övrig personal
B 3 A 27 A 27 A 23 A 23 A 23 rb rb A 9-2
8 Summa
9 Planeringssektion
Inspektionssektion
Intagningssektion
1 Administrativ sektion
l1
1 l2
V21
(l) 3
iy 2
3%
1 l1 1 1 5%
Summa
1 2 1 Vt 4 1 5% 1 8 24
1 Anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar. Utnyttjas även för skolbyrån. 3 Tjänsten utnyttjas för lagbyrån och redovisas där. På nykterhetsvårdsbyrån har 1 stället med utnyttjande av besparade medel anställts den i uppställningen redovisade amanuensen med halvtidstjänstgöring. 2
I 24 § tillämpningsföreskrifterna till lagen om nykterhetsvård föreskrivs, att inom SS skall vara anställd en särskild medicinsk expert för ärenden rörande nykterhetsvården. Nykterhetsvårdsbyrån disponerar för budgetåret 1965/66 sammanlagt 22 000 kr. för ersättningar till medicinsk expertis för ärenden rörande nykterhetsvård. Enligt K. br. 29.10.1964 må SS dessutom t. v. anlita viss läkare med arvode 600 kr./månad att biträda vid handläggning av ärende, vari fråga kan uppkomma om samverkan mellan nykterhetsvård och mentalsjukvård. Ersättningen bestrids från femte huvudtitelns kommittéanslag.
2.7 Skolbyrån 2.7.1 Skolbyråns arbetsuppgifter Enligt 64 § barnavårdslagen inrättar och driver staten ungdomsvårdsskolor, vilka har till ändamål att bereda vård, fostran och utbildning åt dem som omhändertagits för samhällsvård och inskrivits som elever vid skolorna. SS är centralmyndighet för skolorna. De uppgifter, som följer härav, handläggs av skolbyrån. 2.7.1.1 Ungdomsvårdsskolornas organisation Särskilda former av ungdomsvårdsskolor är enligt 1 § stadgan för ungdomsvårds-
33 skolorna (SFS 1960: 728, ändr. 1963: 212, 1964:516, 1965:412) skolhem huvudsakligen för skolpliktiga elever samt yrkesskolor huvudsakligen för elever för vilka skolplikten upphört. F. n. finns 25 ungdomsvårdsskolor, fördelade på olika kategorier enligt följande :
Skoltyp
Yrkesskolor för manliga elever Skolhem för manliga elever Yrkesskolor för kvinnliga elever Skolhem för kvinnliga elever
Antal skolor
Antal elevplatser
12 1
4 7
26 1
1 Lövsta ungdomsvårdsskola inrymmer f. n. både yrkesskola och skolhem.
Ungdomsvårdsskola skall stå under ledning av en styrelse, vars ledamöter utses av Kungl. Maj:t på förslag av SS för en tid av högst fyra år. Styrelsen äger tala och svara för skolan. Vissa av styrelsens åligganden finns förtecknade i 14 § ungdomsvårdsskolestadgan. Inom sig utser styrelsen en verkställande ledamot.
2.7.1.2 Tillsyn lorna
över
ungdomsvårdssko-
Enligt 3 § ungdomsvårdsskolestadgan åligger det SS att leda och övervaka verksamheten vid skolorna, däri inbegripet vård utom skolan. Därvid har SS att utfärda erforderliga anvisningar och föreskrifter samt att genom inspektioner och på annat sätt skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena på skolorna. Bl. a. åligger det SS att utfärda instruktioner för personalen vid skolorna. 3
Undervisningen av skolpliktiga elever står under överinseende av skolöverstyrelsen och vederbörande länsskolnämnd. Den vid skolorna bedrivna yrkesundervisningen står under överinseende av skolöverstyrelsen eller, i vad avser jordbruk och trädgårdsskötsel, av lantbruksstyrelsen. Hälso- och sjukvården vid skolorna skall vara underkastad inspektion av MS (4 §). SS är besvärsinstans beträffande beslut av skolans styrelse, som ej rör utskrivning (57 §).
2.7.1.3 Ungdomsvårdsskolornas och drift
personal
Enligt 22 § ungdomsvårdsskolestadgan tillsätts tjänst som överläkare av Kungl. Maj:t efter förslag av SS. Annan tjänst i lägst lönegrad A 10 tillsätts av SS. Övrig personal antages av skolans styrelse. SS samråder i förekommande fall med andra myndigheter i tillsättningsfrågor såsom skolöverstyrelsen (lärarpersonal), MS (läkare, psykologer), riksrevisionsverket (bokhållare). Skolbyrån har att anordna utbildningskurser för personalen vid skolorna. För budgetåret 1965/66 disponeras ca 120 000 kr. för detta ändamål. I SS:s ledande och övervakande verksamhet ingår att vidtaga de åtgärder, som erfordras för en rationell upphandling av förnödenheter för skolorna samt för försäljning av varor, som framställs vid skolorna, att i samråd med riksrevisionsverket utfärda föreskrifter rörande bokföringen av anvisade eller andra av skolorna förvaltade medel samt övriga erforderliga föreskrifter med avseende å den ekonomiska förvaltningen vid skolorna, samt att varje kvartal granska skolornas räkenskaper i syfte att främja ett effektivt utnyttjande av anvisade medel och en i övrigt rationell förvaltning. SS disponerar och utbetalar de för
34 ungdomsvårdsskoleverksamheten avsedda anslagen. Varje skola handhar själv uträkning och utbetalning av löner för sina tjänstemän och bokföring av sina omkostnader. SS, som upprättar anslagsäskanden avseende hela skolverksamheten och granskar skolornas räkenskaper, utbetalar medel till skolorna efter rekvisition. Skolorna äger normalt att själva besluta om och verkställa sina inköp för driften. SS har dock för vissa varor träffat avtal om centralupphandling. Större engångsanskaffningar ombesörjs regelmässigt av SS.
2.7.1 A Intagning elever
och överflyttning
av
Enligt 64 § barnavårdslagen beslutar SS om inskrivning av elever vid skolorna. SS har därvid att fördela eleverna på de skilda skolorna efter kön, ålder, utveckling och sinnesbeskaffenhet (2 § ungdomsvårdsskolestadgan). SS äger
även besluta om överflyttning av elev till annan ungdomsvårdsskola (37 §). 2.7.1.5 Vård utom skola Vård av elever, som är inskrivna vid ungdomsvårdsskola, kan äga rum utom skolan. Enligt 66 § barnavårdslagen skall vård utom skolan anlitas så snart det kan ske. För sådan vård må eleven överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. För vård utom skola har SS träffat vissa avtal med IOGT, arbetsmarknadsstyrelsen, Skid- och Friluftsfrämjandet m. fl. om anordnande och drift av vissa inackorderingshem, hospits, läger m. m. Även dessa inrättningar står under tillsyn av SS. I skolbyråns personal ingår sex eftervårdskonsulenter, som redovisas under 3.1.4. 2.7.2 Skolbyråns organisation Skolbyrån är under byråchefen organiserad på tre sektioner jämte ett med
Skolbyrån
Tjänst
Byråchef Byrådirektör Byrådirektör Byråingenjör Förste byråsekr. Förste byråsekr. Konsulent Amanuens Kanslist övrig personal
Lönegrad
B 3 A 27 A 25 A 23 A 23 A 21 A 21 rb rb A 9-2 Summa
1 För byrån gemensam personal
Planeringssektion
Intagningssektion
Administrativ sektion
1 2
3 l4 2
1 1 1 V2 6 1 1 3 2 4
20 y26
1 l1 V21 2 l1 1 6
5%
Summa
l3
Anställd med utnyttjande av särskilda medel för tillfälliga personalförstärkningar.
2 Den ena tjänsten tillhör barnavårdsbyrån. 3 Tjänsten tillhör barnavårdsbyrån. 4 En kontorsbiträdestjänst, som inte redovisas 5 Redovisas under barnavårdsbyrån. 6
i uppställningen, vakanthålles.
Till skolbyrån hör även 6 eftervårdskonsulenter A 21, som ej tagits med i uppställningen (jfr 3.1.4).
35 barnavårdsbyrån gemensamt kansli. Indelningen, som delvis bygger på ett av statens organisationsnämnd i rapport 30. 6.1961 framlagt förslag, framgår av uppställningen på s. 34. Skolbyrån disponerar medel för ut-
nyttjande av läkarexpertis och anlitar som expert med en tjänstgöringstid av 13 timmar i veckan MS:s överinspektör för vården av psykiskt efterblivna. Byrån utnyttjar även den under nykterhetsvårdsbyrån redovisade psykologen.
KAPITEL 3
Vissa regionala organ
3.1 Nuvarande
organisation
3.1.1 Socialvårdskonsulenter Socialvårdskonsulenterna sorterar administrativt under SS (jfr 2.4.1.5). Deras verksamhet regleras av instruktionen för statens socialvårdskonsulenter (SFS 1960:718; ändr. 1965:411). F. n. finns 13 socialvårdskonsulenter, regionalt placerade i var sitt distrikt. De tillsätts av SS efter hörande av länsstyrelse i län som distriktet omfattar. Uppgifterna som socialvårdskonsulent i Gotlands län delas enligt K.br. 9.12.1960 och 4.12.1964 mellan länsstyrelsens barnavårdskonsulent och länsnykterhetsnämndens nykterhetsvårdskonsulent. Socialvårdskonsulenterna har att tillhandagå länsstyrelserna inom sitt distrikt i frågor rörande länsstyrelsernas befattning med socialhjälp och barnavård inom distriktets kommuner samt vara föredragande hos dessa länsstyrelser. Vidare åligger det konsulent att lämna socialnämnderna och barnavårdsnämnderna inom sitt distrikt upplysningar och råd i allt som rör kommunernas socialhjälp och barnavård. Vid utövande av sin upplysnings- och rådgivningsverksamhet har konsulent att följa de anvisningar och föreskrifter, som SS meddelar. Konsulent har att utöva viss tillsynsoch granskningsverksamhet inom sitt distrikt i enlighet med vad som stadgas i 6—9 §§ instruktionen. En närmare redogörelse för social-
vårdskonsulenternas verksamhet lämnas i SOU 1963:30. 3.1.2 Barnavårdskonsulenter Vid varje länsstyrelse finns en barnavårdskonsulent anställd. Deras verksamhet regleras — förutom av länsstyrelseinstruktionen — av kungörelsen med bestämmelser ang. barnavårdskonsulenterna vid länsstyrelserna (SFS 1960: 720). Barnavårdskonsulenterna åligger att vara föredragande hos länsstyrelsen. Deras verksamhet omfattar huvudsakligen barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. De ombesörjer bl. a. länsstyrelsens tillsyn på dessa områden. De skall tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar och råd i barnavårdsfrågor, särskilt rörande barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. SS äger att hos länsstyrelsen påkalla biträde av barnavårdskonsulenten för utförande av särskild inspektion eller utredning eller för annan angelägenhet på barnavårdens område. Konsulenten skall årligen avge verksamhetsberättelse till SS. Barnavårdskonsulenten skall fortlöpande samverka med socialvårdskonsulenten i det distrikt länet tillhör. En närmare redogörelse för barnavårdskonsulenternas verksamhet lämnas i SOU 1963:30. 3.1.3 Länsnykterhetsnämnder Enligt 3 § nykterhetsvårdslagen finns i varje län en länsnykterhetsnämnd. Dess
37 uppgift är enligt 4 § att inom sitt verksamhetsområde övervaka nykterhetstillståndet och vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Länsnykterhetsnämnden skall vidare öva tillsyn över att de kommunala nykterhetsnämnderna fullgör sina uppgifter samt lämna dem vägledning och bistånd. Länsnykterhetsnämnden står under tillsyn av SS och har att ställa sig till efterrättelse de anvisningar angående verksamheten som SS meddelar. Länsnykterhetsnämnd består enligt 9 § nykterhetsvårdslagen av en ordförande, utsedd av SS, en ledamot, som skall vara läkare, utsedd av SS efter samråd med MS, en ledamot utsedd av länsstyrelsen och två eller tre ledamöter utsedda av landsting och landstingsfria städer. Länsnykterhetsnämndernas verksamhet regleras närmare av instruktionen för länsnykterhetsnämnderna (SFS 1956: 552). Hos varje länsnykterhetsnämnd är anställda en nykterhetsvårdskonsulent samt biträdespersonal. Hos vissa nämnder finns även en eller två nykterhetsvårdsassistenter. Länsnykterhetsnämnderna sorterar administrativt under SS (jfr 2.6.1.2). En närmare redogörelse för deras verksamhet lämnas i SOU 1963: 30.
3.1.4 Eftervårdskonsulenter I SS:s personal ingår sex tjänstemän med rent regionala arbetsuppgifter, nämligen skolbyråns eftervårdskonsulenter. Tjänsterna är placerade i A 21. Tre av dem är uppförda på SS:s personalförteckning över tjänstemän å ordinarie stat. För dessa tjänstemän gäller en genom K. br. 16.8.1946 fastställd instruktion för konsulent för eftervården vid skolor tillhörande barna- och ungdomsvården. Eftervårdskonsulenternas uppgift kan i korthet sägas vara att under närmaste förmanskap av chefen för SS:s skolbyrå
bistå ungdomsvårdsskolerektorerna i frågor som rör vården utom skola. Dit hör att anskaffa bostäder, arbete och övervakare åt elever, att bistå föräldrar och övervakare med råd och upplysningar och att öva tillsyn över vården utom skola och övervakningsarbetet. I K. br. 30.5.1952 förordnas, att riket skall vara uppdelat på fem distrikt, vartdera tilldelat en konsulent. Stationeringsorter är Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Fagersta. I första distriktet (Stockholm) finns fr. o. m. budgetåret 1959/60 två konsulenter. Närmare redogörelser för eftervårdskonsulenternas verksamhet lämnas i dels ett av 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever avgivet delbetänkande (stencil 1963:4 Soc. dep.), dels SOU 1963:30.
3.1.5 Barnavårdsombud Barnavårdsombuden har tillkommit för Allmänna barnhusets verksamhet för fosterbarnsvården. Barnhuset lämnar sedan 1947 bidrag till den fosterhemsförmedling, för vilken länens barnavårdsresp. socialvårdsförbund är huvudmän. Verksamheten ombesörjs av barnavårdsombud, som är anställda hos förbunden med lön motsvarande lönegrad A 19. Vid ingången av år 1965 fanns barnavårdsombud i 21 län. Barnhuset bidrar med hälften av utgifterna för barnavårdsombuden medan resp. landsting lämnar motsvarande bidrag. För barnavårdsombuden gäller en av barnhusdirektionen 23.5.1952 fastställd normalinstruktion. Ombudets uppgifter anges främst vara att anskaffa fosterhem och sommarhem och att på begäran av barnavårdsnämnd inom länet samt landstingets förvaltningsutskott tillhandagå vid placering av barn i fosterhem, sommarhem eller anstalter av olika
38 slag. Innan barn placeras i fosterhem åligger det ombudet att bl. a. genom personligt besök i hemmet förvissa sig om dess lämplighet. En närmare redogörelse för barnavårdsombudens verksamhet lämnas i SOU 1963:30. 3.2
Socialvårdskonsulentutredningens
förslag I maj 1963 lade socialvårdskonsulentutredningen 1 fram sitt betänkande »Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område» (SOU 1963: 30). Socialvårdskonsulentutredningen anser tanken att cirkulär och andra meddelanden från SS:s sida med upplysningar och råd samt en »allmän tillsyn» från länsstyrelsernas sida skulle göra den regionala statliga konsulentverksamheten överflödig uppenbart orealistisk såväl i dagens läge som framdeles. Den omständigheten att tillsynsbehovet kommer att under alla förhållanden starkt växla under överskådlig tid från en kommun till en annan är enligt utredningens mening ett fullgott skäl för ett bibehållande i allt väsentligt av nuvarande grunder för statlig insyn — vid sidan av en allt mer ökande rådgivningsverksamhet. I betänkandet föreslås, att för varje län inrättas ett konsulentorgan, förslagsvis benämnt »socialkonsulentkontor», med uppgift att i huvudsak övertaga de uppgifter beträffande rådgivning, tillsyn och annan instruktionsenlig verksamhet, som f. n. ankommer på socialvårdskon-
sulenter, barnavårdskonsulenter, nykterhetsvårdskonsulenter (och -assistenter) och eftervårdskonsulenter. Till organet skulle även överföras den fosterhemsförmedling, som nu inom flertalet län ombesörjs av barnavårdsombuden. Därmed skulle staten övertaga kostnaderna för denna verksamhet, vilka f. n. bestrids av Allmänna barnhuset och landstingen. Enligt förslaget skulle socialkonsulentkontoren ledas av en förste socialkonsulent. I jämförelse med nuvarande antal konsulenter, assistenter och barnavårdsombud skulle antalet befattningshavare med konsulentuppgifter ökas med tio. Utredningen finner övervägande skäl tala för att SS t. v., intill dess att frågan om lekmannamedverkan i sociala ärenden inom länsstyrelserna omprövats, utses till länskonsulentorganets huvudman. Utredningen understryker dock, att om sistnämnda fråga skulle komma att lösas i positiv riktning talar otvivelaktigt starka skäl för att länskonsulentorganen infogas i länsstyrelserna. 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever har tagit upp vissa specialfrågor rörande konsulentkontorens befattning med eftervården i sitt under 3.1.4 angivna betänkande. Socialvårdskonsulentutredningens förslag har t. v. inte föranlett något ställningstagande från statsmakternas sida. 1
Utredningsman har varit ledamoten av riksdagens första kammare, skyddskonsulenten Georg Pettersson.
KAPITEL 4
Viss informationsverksamhet inom socialvården
4.1 Socialstyrelsens verksamhet
informations-
SS bedriver informationsverksamhet genom utgivande av tryckta skrifter, spridande av stenciler o. d., genom att tjänstemännen deltar i kurser och konferenser, gör besök i kommuner samt på olika institutioner och anstalter ävensom genom besvarande av skriftliga och muntliga förfrågningar. Nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån driver egen kursverksamhet. SS ger ut två skriftserier, nämligen Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor och Sociala meddelanden. 4.1.1 Råd och anvisningar Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor innehåller bl. a. ny lagstiftning och nya statsbidragsregler med kommentarer samt råd och anvisningar rörande t. ex. tilllämpningen av olika aktuella författningar, lokaler och hälsokontroll för barnstugor, anordnande av inackorderingshem för alkoholmissbrukare, samarbete mellan socialvårdens organ och polisen, avgifter på ålderdomshem och andra frågor av större eller mindre räckvidd. Serien numreras fortlöpande. Den har under senare år utkommit med ca tio nummer per år. Serien delas ut kostnadsfritt till samtliga intressenter såsom länsstyrelser, landsting, tjänsteläkare, social-, barnavårds-, nykterhets- och
kommunalnämnder, socialvårdsbyråer, domstolar m. fl. Speciella nummer delas dessutom ut till andra organ, som kan ha intresse av dem, t. ex. polismyndigheter, allmänna försäkringskassor. I december 1964 avsåg den permanenta utdelningen 7 417 ex. till 6 151 adressater. Försäljning förekommer i viss utsträckning. Utgifterna för tryckning utgjorde 45 146 kr. för budgetåret 1963/64.
4.1.2 Sociala meddelanden Redigeringen av Sociala meddelanden har fr. o. m. år 1959 i stor omfattning anförtrotts en heltidsanställd redaktör, som är anställd på en amanuenstjänst. Till en del görs specialnummer, ofta dubbelnummer, som ägnas en mera ingående dokumentarisk framställning av ett visst tema, t. ex. modern kriminalvård, aktuell nykterhetsvård, ett litteratursociologiskt nummer. Dessutom utges nummer med mera allmänna artiklar inom det sociala området. Tidskriften omfattar åtta nummer per år, av vilka flera bildar dubbelnummer. Årgång 1963 bestod sålunda av tre dubbelnummer och två enkelnummer om sammanlagt 962 sidor. Utgivningen är förenad med betydande förseningar. Sålunda utkom nr 8/1963 först i början av år 1965. Ur SS:s anslagsäskanden för 1965/66 har inhämtats följande ekonomiska uppgifter om årgång 1963.
40 Inkomster Prenumeration, helt pris Prenumeration, rabatterat pris Lösnummerförsäljning, netto Särtryck Beräknad ytterligare försäljning1
kronor 72 000 10 500 117 330 1914 102 500
informationsverksamhet. F r å n SS har framförts, att man önskar få möjlighet att utöka reseverksamheten. SS:s medverkan i kurser och konferenser kommer att behandlas under 4.3.
304 244 Utgifter Tryckning och klichéer Löner och honorar Korrektur Distribution, ackvisition och kontorsmateriel Diverse
189 897 79 200 3 200 27 000 1200 300 497
1 Härav
hade 30.4.1965
försålts för
ca
Värdet av utgående gratisexemplar och rabatterad prenumeration anges till 35 000 kr. Eftersom årgången inte hade utkommit helt i augusti 1964 är uppgifterna delvis preliminära. För budgetåret 1963/64 redovisas en bokföringsmässig förlust om 20 182 kr. 4.1.3 övrig informationsverksamhet Besvarandet av skriftliga och muntliga förfrågningar utgör en integrerande del av arbetet på tjänsterummet. SS-utredningen har inte funnit anledning att genom frekvensstudier eller på annat sätt ange omfattningen av detta arbete. Beträffande vårdbyråernas reseverksamhet har SS-utredningen fått följande uppgifter.
Byrå
Barnavårdsbyrån Socialvårdsbyrån Nykterhetsvårdsbyrån Skolbyrån
Antal resdagar 1963
193 232
347 137
304 207
Uppställningen omfattar både inspektionsresor och resor i samband med kursverksamhet och annan rådgivnings- och
4.2 De regionala organens tionsverksamhet
informa-
SS-utredningen har verkställt en stickprovsundersökning rörande de regionala konsulenternas informationsverksamhet till den del den består av besvarande av inkommande förfrågningar. Under perioden 13.1—8.2 1964, som omfattade 24 arbetsdagar, lämnades uppgifter rörande samtliga förfrågningar enligt bifogade formulär (bilaga 4.2). I enkäten deltog samtliga 13 socialvårdskonsulenter, 19 barnavårdskonsulenter, sju nykterhetsvårdskonsulenter och iyra. nykterhetsvårdsassistenter. I tabell 1 redovisas verksamhetens omfattning. De förfrågningar, som ställes till socialvårdskonsulenterna, berör hela det sociala verksamhetsfältet. Socialhjälps-, barnavårds- och åldringsvårdsärenden dominerar givetvis, men därjämte förekommer i rätt stor utsträckning ärenden enligt föräldrabalken samt bostadsärenden. Bidragsförskottslagen, lagen om allmän försäkring och lagen om allmänna barnbidrag föranledde var och en ett tjugutal förfrågningar. I övrigt förekom spridda frågor i diverse ämnen. Hos barnavårdskonsulenterna förekommer huvudsakligen ärenden enligt barnavårdslagen och föräldrabalken. Därjämte frågades relativt mycket om barnbidrag och bidragsförskott, övriga förfrågningar gällde bl. a. barnstugor, utbildning och studiehjälp samt äktenskapsdispens. Nykterhetsvårdskonsulenternas rådgivningsverksamhet berör så gott som uteslutande frågor inom nykterhetsvården.
41 Tabell 1. Förfrågningar
hos
konsulenterna
Antal i genomsnitt per befattningshavare Socialvårdskonsulenterna
Barnavårdskonsulenterna
Nykterhetsvårdskonsulenterna och -ass.
15 72 59
17 41 36
16 44 39
4,8
2,4
2,8
Tjänstgöringsdagar på tjänsterummet Inkomna förfrågningar totalt Därav telefonförfrågningar Förfrågningar per dag på tjänsterummet
För samtliga konsulentkategorier gäller, att det övervägande antalet förfrågningar kommer från kommunala myndigheter. Av intresse är, att inte mindre än 25 procent av de kommuner, vilkas sociala organ inkom med förfrågningar till konsulenterna, hade ett invånareantal, som översteg 10 000. För social- och barnavårdskonsulenterna är även rådgivningsverksamheten till enskilda av påfallande stor omfattning. I detta sammanhang må erinras om socialvårdskonsulentutredningens uttalande, att man i diskussionen kring den regionala konsulentverksamheten ofta glömmer att rätt värdesätta konsulenternas uppgift att vara kontaktorgan åt enskilda, vilka anser sig ha anledning att påtala det för dem oriktiga eller orättvisa i de lokala nämndernas åtgärder och beslut. Av övriga frågeställare kan nämnas andra konsulenter, kuratorer, barnhem, läns-
Tabell 2. Förfrågningar
styrelser samt läkare och sjuksköterskor. Fördelningen på frågeställare framgår av tabell 2. Konsulenterna tar själva kontakt för att få upplysningar i ett individuellt skiftande antal ärenden. Under perioden ställde sålunda en socialvårdskonsulent 22 egna förfrågningar, medan två konsulenter inte redovisade någon. Motsvarande högsta antal var hos barnavårdskonsulenterna 13 och hos de tillfrågade länsnykterhetsvårdskonsulenterna (-assistenterna) 53, medan här sex resp. en inte redovisade någon egen förfrågan. Det bör framhållas, att denna undersökning endast avsett verksamheten på tjänsterummet. En betydande del av konsulenternas upplysningsverksamhet utövas under kommunbesök och andra tjänsteresor. Beträffande deras deltagande i kurs- och konferensverksamhet hänvisas till följande avsnitt.
hos konsulenterna
efter
frågeställare
Förfrågningar hos Frågeställare
Kommunalt organ Övriga myndigheter m.fl. Enskilda personer Summa
socialvårdskonsulenter
barnavårdskonsulenter
nykterhetsvårdskonsulenter och -ass.
51 % 16 % 33 %
54 % 21 % 25 %
61 % 30 % 9 %
100 %
100 %
100 %
42 4.3 Viss kurs- och
konferensverksamhet
Social upplysnings- och rådgivningsverksamhet bedrivs i stor omfattning även av andra än SS och konsulenterna. Länsstyrelsernas socialsektioner utövar en viss verksamhet. Rådgivning lämnas av Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Svenska nykterhetsfrämjandet och Centralförbundet för nykterhetsundervisning. SS-utredningen har funnit det vara av särskilt intresse att något redovisa den upplysningsverksamhet, som sker genom kurs- och konferensverksamhet. Därvid har medtagits den verksamhet, som bedrevs av Svenska socialvårdsförbundet, vilket numera efterträtts av Kommunförbundens socialdelegation. Den av stadsförbundet och kommunförbundet bedrivna kommunskolan i Sigtuna har ägnat de sociala frågorna stor uppmärksamhet, och ett stort antal till den kommunala socialvården knutna förtroendemän och tjänstemän har under de senaste åren deltagit i de kurser och konferenser, som varit anordnade på skolan. Antalet studiedagar i socialvårdsfrågor utgjorde 5 138 år 1961, 2 267 år 1962 och 4 317 år 1963 eller 40,9, 27,1 resp. 20,3 procent av samtliga kursdagar. Det totala antalet inom den kommunala socialvården engagerade personer, som under dessa tre år deltagit i kursverksamheten, har utgjort 1 468. För bestridande av kostnaderna för kurserna uttages särskilda kursavgifter av deltagarna. Därjämte har socialdepartementet, SS, socialvårdsförbundet, nykterhetsvårdsförbundet, nykterhetsfrämjandet och Centralförbundet för nykterhetsundervisning vid olika tillfällen kallat till centralt anordnade konferenser i socialvårdsfrågor. I sammanhanget kan också omnämnas de av Allmänna barnhuset
sedan år 1953 på barnhusets egendom Sätra bruk bedrivna kontaktkonferenserna. Till dessa konferenser inbjuds representanter för olika yrkesgrupper, som i sitt arbete kommer i beröring med den sociala barnavården. Under verksamhetsåret 1962—1963 har fyra sådana konferenser varit anordnade. Till dem har bl. a. varit inbjudna representanter för statsåklagarna, den psykiska barnaoch ungdomsvården och domarekåren. Kostnaderna för dessa konferenser bestrids helt av barnhuset. Den huvudsakliga kursverksamheten bedrivs helt naturligt på det regionala planet, främst av de till socialvårdsförbundet och nykterhetsvårdsförbundet knutna länsförbunden. Sådan kursverksamhet har emellertid även bedrivits av kommunförbundet, nykterhetsfrämjandet och Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Det har även förekommit att SS anordnat regionala konferenser. Den av länsförbunden för barnavårdsnämnderna anordnade kursverksamheten har varit livlig, vilket bl. a. torde sammanhänga med att de ekonomiska förutsättningarna för denna verksamhet är synnerligen gynnsamma. Allmänna barnhuset svarar nämligen för två tredjedelar av kostnaderna för föreläsarnas och kursledarnas arvoden och resor, lokalhyror o. d. (före år 1963 helt). Kursverksamhetens omfattning under åren 1960—1962 framgår av nedanstående sammanställning. År
Kostnad
Kurser
Deltagare
1960 1961 1962
60657 87415 48182
128 173 98
5586 6719 3981
Det må dock framhållas att frekvensen av kursverksamheten varit ganska ojämn i de olika länen. Antalet deltagare i den av Skånska barnavårdsförbundet under
43 år 1962 i Malmöhus och Kristianstads län bedrivna kursverksamheten utgjorde sålunda 1 197, medan i tre län sådana kurser över huvud taget inte varit anordnade under nämnda år. Ett annat anmärkningsvärt förhållande är att länsförbunden inte på långt när utnyttjat de anslag, som de efter ansökan beviljats av barnhuset. Av under år 1962 beviljade anslag med 101 132 kr. utnyttjades sålunda knappt hälften. Kurserna har berört skilda problem på det sociala barnavårdsområdet och har allt efter förhållandena i de olika länen varit organiserade som kvälls-, endags- eller flerdagskurser. Barnhuset har funnit det vara särskilt angeläget, att förbunden vid kursplaneringen lämnar ett så stort utrymme som möjligt åt flerdagskurser med inriktning på några speciella frågor. Då en del av förtroendemännen saknar möjlighet att bevista sådana längre kurser, har man på vissa håll i landet prövat s. k. »följetongskurser» — en serie räjongvis anordnade kvällskurser. Kursverksamheten har varit rikt differentierad. Särskilda kurser har varit anordnade för bl. a. barnavårdsmän, fosterbarnsinspektörer, fosterföräldrar och övervakare. Även ungdomsproblemen har varit föremål för överläggningar på speciella kurser. Några motsvarande siffror har inte stått att erhålla i fråga om den av länsförbunden bedrivna kursverksamheten för socialnämnderna. Av uppgifter, som erhållits från socialvårdsförbundet, har dock framgått, att den är av betydligt mindre omfattning än den, som varit anordnad för barnavårdsnämnderna. I 13 län har verksamhet under år 1963 inte alls förekommit eller inskränkts till något föredrag i samband med årsmötena. Vissa länsförbund har utvecklat stor aktivitet, och på sina håll har särskild kursverksamhet för föreståndarinnor och biträden vid ålderdomshem bedrivits.
Till denna kursverksamhet utgår inte bidrag från något håll, och i den mån kostnaderna för kurserna inte kan bestridas genom årsavgifter uttages särskilda kursavgifter av deltagarna. Den regionala kursverksamheten för nykterhetsnämnderna bedrivs, som tidigare nämnts, främst av de till Svenska nykterhetsvårdsförbundet anslutna länsförbunden. Av från förbundet inhämtade uppgifter 1 har framgått att under år 1963 hölls 168 kurser med sammanlagt 6 900 deltagare. Kurser var anordnade som endags- (49), två- eller flerdags- (21) eller kvällskurser (98). Av kvällskurserna omfattade 37 flera kvällar. I regel deltog länsnykterhetsnämnd eller annan myndighet eller organisation i anordnandet (137). De flesta kurserna riktade sig till olika förtroendemän, tjänstemän och övervakare inom nykterhetsvården, medan 33 stycken var avsedda för allmänheten. Kostnaderna för föreläsarnas arvoden samt deras och kursdeltagarnas resor i samband med för nykterhetsnämnderna anordnade kurser och konferenser bestrids i regel helt av statsbidrag, vilket förmedlas av Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Kursanordnarna får däremot själva stå för kostnaderna för lokaler, annonser o. d. Till de för nykterhetsnämnderna under budgetåret 1962/63 anordnade kurserna utgick ett sammanlagt statsbidrag av 20 187 kr. i vilket belopp dock inte är inräknat kostnaderna för vissa av Stockholm, Göteborg m. fl. städer och Centralförbundet för nykterhetsundervisning gemensamt anordnade specialkonferenser. På nykterhetsvårdens område finns det som nämnts särskilda möjligheter att få statsbidrag. Under femte huvudtiteln finns ett anslag till utbildning och 1
ten.
Uppgifterna avser 23 av de 26 distrik-
44 samverkan inom nykterhetsvården, som för 1965/66 upptagits med 268 000 kr. Anslaget avser såväl utbildning av nykterhetsvårdsanstalternas personal som kurser och konferenser för nykterhetsnämnder och nykterhetsvårdsfunktionärer. Från anslaget utbetalas vidare 30 000 kr. till understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder och 2 500 kr. till understöd för utgivande av tidskriften » Nykterhetsvården ». För budgetåret 1964/65 redovisas från nykterhetsvårdsbyrån två kurser om två veckor för föreståndare och assistenter vid vårdanstalterna, två kurser om tre veckor för vård- och tillsynspersonal samt en veckokurs för husmödrar, vilken var gemensam för nykterhetsvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor. En treveckorskurs för huvudsakligen kommunalanställda nykterhetsvårdstjänstemän anordnades för drygt trettiotalet deltagare. Dessutom anordnades flera kortare konferenser, av vilka tre avsåg eftervårdsfrågor. Till de sistnämnda samlades tjänstemän inom sluten och öppen vård samt från arbetsvärden inom ett län. I detta sammanhang bör omnämnas, att anslag även finns för utbildning av personalen vid ungdomsvårdsskolorna. För budgetåret 1965/66 har det upptagits med 100 000 kr. Skolbyrån redovisar för budgetåret 1964/65 en treveckors-
kurs, en tvåveckorskurs och fem enveckaskurser för olika personalkategorier vid skolorna, varjämte rektorerna samlats till ett antal kortare konferenser. Vid sidan av den centralt och regionalt anordnade kursverksamheten bedrivs sådan även på det lokala planet. Förutom de i ovannämnda länsförbunds m. fl. regi bedrivna s. k. räjongkurserna anordnar sålunda på sina håll de sociala nämnderna särskilda kurser för bl. a. förtroendemän, tjänstemän och övervakare. På nykterhetsvårdens område torde det vara vanligt att initiativ till sådan verksamhet tages av konsulenterna och att dessa även medverkar som föreläsare vid kurserna. I sammanhanget må också nämnas att den av arbetsmarknadsstyrelsen utan kostnader för kommunerna bedrivna kursverksamheten för utbildning av hemsamariter, sysselsättningssamariter och barnavårdarinnor har varit av stor betydelse inom den kommunala socialvården. Ansvaret för denna kursverksamhet övertogs 1.7.1964 av skolöverstyrelsen. Av de från socialvårdskonsulenterna, barnavårdskonsulenterna och nykterhetsvårdskonsulenterna inhämtade uppgifterna har framgått, att flertalet konsulenter i stor utsträckning medverkar i den av länsförbunden anordnade kursverksamheten.
KAPITEL 5
Allmänna överväganden
5.1 Socialstyrelsen ett socialvårdsverk Under de senaste årtiondena har ett omfattande reformarbete ägt rum på det socialpolitiska området. De reformer som genomförts har haft skilda syften. Ett sådant har varit att lämna medborgarna ökat ekonomiskt skydd i vissa situationer, ett annat att skapa bättre möjligheter för samhället att bereda vård åt personer, som är i behov därav. Då SS inrättades år 1913 var avsikten, att dess verksamhet skulle spänna över praktiskt taget hela det sociala fältet. Utvecklingen har medfört att denna tanke ej kunnat förverkligas. Under de senaste årtiondena har ärendegrupp efter ärendegrupp utbrutits från SS:s verksamhetsområde och i stället hänförts till andra centrala ämbetsverk. Bortsett från SS:s förlikningsmannaexpedition är SS:s uppgifter numera i stort sett koncentrerade till vårdfrågor av social natur, nämligen socialhjälp, åldringsvård, barnaoch ungdomsvård samt nykterhetsvård. SS har utvecklats till ett socialvårdsverk. Som bakgrund till de förslag, som i det följande framläggs rörande SS:s organisation, vill SS-utredningen här lämna en kortfattad orientering om huvudinnehållet i den lagstiftning, som faller inom SS:s verksamhetsområde. Kommunerna har sedan mycket lång tid tillbaka varit skyldiga att lämna ekonomisk hjälp — fattigvård — åt personer, som på grund av ålder, sjukdom o. d. inte kunnat försörja sig själva och vilkas
hjälpbehov inte tillgodosetts på annat sätt. Motsvarande skyldighet föreligger enligt socialhjälpslagen, som trädde i kraft år 1957 och avlöste den sista fattigvårdslagen. Det är emellertid att märka, att behovet av socialhjälp minskat till följd av en rad socialpolitiska reformer. Av största betydelse härvidlag är den utbyggnad av socialförsäkringssystemet som ägt rum, men även andra anordningar har varit ägnade att begränsa socialhjälpens omfattning, t. ex. allmänna barnbidrag, bidragsförskott och familjebostadsbidrag. Socialhjälpen, som i varje kommun handhas av en socialnämnd, utgår efter fri behovsprövning och är till sin natur kompletterande och supplerande. Den är avsedd att anlitas i fall, då de egna resurserna inte förslår samt socialförsäkring eller andra särskilda hjälpformer inte står till buds eller inte räcker till. Kommunerna är under vissa förutsättningar skyldiga att utge socialhjälp och har möjlighet att lämna dylik hjälp i all den utsträckning de finner erforderlig. Denna möjlighet kan användas exempelvis för att vidtaga stödåtgärder i fall, då risk föreligger för att ett mera permanent hjälpbehov eljest skall uppkomma. Socialhjälpen har ett starkt inslag av personlig omvårdnad. Detta framgår redan därav, att hjälpen enligt föreskrift i lagen bör lämnas på ett sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt blir i stånd att genom eget arbete försörja sig och
46 de sina. För att hjälpen skall få denna effekt är det angeläget, att den sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt, att de bakomliggande orsakerna till hjälpbehovet utreds och att sådana åtgärder vidtages, som är ägnade att öka hjälptagarens rent personliga förutsättningar att reda sig på egen hand. Har en hjälptagare behov av vård, åligger det socialnämnden att föranstalta om att vård lämnas honom i hans hem eller, om så erfordras, att han inackorderas i enskilt hem eller vårdhem eller att plats bereds honom på sjukvårdsinrättning eller annan vårdanstalt eller i ålderdomshem. Kommunerna anses skyldiga att även utanför socialhjälpens ram draga försorg om att de behov av personlig omvårdnad, som föreligger för åldringar, invalider m. fl., blir tillgodosedda. Denna skyldighet är inte reglerad i lag men har kommit till uttryck genom andra ställningstaganden från statsmakternas sida, senast genom riksdagens år 1964 fattade beslut om statsbidrag till social hemhjälp. Socialpolitiska kommittén har anmält sin avsikt att föreslå, att kommunernas ansvar på detta område preciseras i en särskild vårdlag. Samhällets vård av barn och ungdom (barnavård) är i första hand en angelägenhet för kommunerna. Varje kommun skall enligt barnavårdslagen sörja för sin barnavård. För detta ändamål skall en barnavårdsnämnd finnas i kommunen. Under begreppet barnavård faller en rad olika åtgärder, som alla syftar till att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Enligt barnavårdslagen åligger det barnavårdsnämnden att göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen och därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga, som kan anses utsatta för risk
att utvecklas ogynnsamt. I vissa fall är nämnden skyldig att ingripa för att skydda underåriga mot olämplig uppväxtmiljö eller för att tillrättaföra underåriga, som brister i anpassning till omgivningen eller samhället. I lagen anges de förutsättningar, som måste föreligga för att ingripande skall kunna ske, liksom också de åtgärder, som kan komma i fråga. Barnavårdsnämnden är även skyldig att bereda samhällsvård åt nödställda eller eljest vårdbehövande barn. Barnavårdsnämnden har emellertid även andra uppgifter. En viktig sådan är att sörja för den förebyggande barnavården. Härvid skall nämnden inte bara i enskilda fall verka för att förebygga kriminalitet eller annan asocialitet utan även vidtaga generellt förebyggande åtgärder, dvs. sådana åtgärder till barns och ungdoms välfärd som siktar till att över huvud taget förebygga uppkomsten av missförhållanden. I begreppet barnavård ingår också omsorgen om den normala, sunda ungdomen eller vad som brukar benämnas allmän ungdomsvård. Även ansvaret för nykterhetsvården vilar i första hand på kommunala nämnder, nykterhetsnämnderna och i viss utsträckning barnavårdsnämnderna. Det ankommer på dem att, var och en inom sitt verksamhetsområde, övervaka nykterhetstillståndet och vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Enligt nykterhetsvårdslagen är nykterhetsnämnd skyldig att vidtaga nykterhetsvårdande åtgärder, så snart alkoholmissbruk föreligger. Åtgärderna kan vara av mer eller mindre ingripande karaktär, från hjälpåtgärder av olika slag till tvångsintagning på nykterhetsvårdsanstalt. Tvångsintagning beslutas av länsstyrelsen på ansökan av nämnden. Liksom inom socialvården i övrigt tillmäts på nykterhetsvårdens område de förebyggande åtgärderna stor betydelse. På samtliga vårdområden finns anstal-
47 ter, vårdhem o. d. för olika kategorier av vårdbehövande. En av SS:s viktigaste uppgifter är att verka för att såväl den öppna som den slutna vårdverksamheten ordnas, utvecklas och bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Det sker huvudsakligen genom upplysning och rådgivning men i viss omfattning fungerar SS även som tillsynsorgan. Som exempel härpå kan erinras om att barnavårdsanstalterna (barnhem, barnkolonier, barnstugor och elevhem) och de erkända vårdanstalterna för alkoholmissbrukare står under SS:s tillsyn. SS har också egen vårdverksamhet genom att ungdomsvårdsskolorna och de statliga nykterhetsvårdsanstalterna sorterar direkt under styrelsen. Till den sociala vårdverksamheten utgår statsbidrag enligt ett flertal författningar. Bidragsverksamheten handhas av SS. Utöver vad som nu angivits, har SS åtskilliga uppgifter av skiftande beskaffenhet, vilka är angivna i de olika vårdlagarna och i särskilda författningar. Som exempel härpå kan nämnas, att SS har att utfärda allmänna anvisningar i frågor rörande fosterbarnsvård, öva tillsyn över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag, besluta om inskrivning av elever på ungdomsvårdsskolor och pröva beslut om kvarhållande på vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt handlägga ärenden rörande ersättning för skador, orsakade av rymlingar m. fl. Enighet torde råda om att de behov av social omvårdnad, som nu föreligger och som kan förväntas uppkomma under den närmaste tiden, är så stora, att kraftfulla insatser erfordras för att öka vårdresurserna och effektivisera vårdverksamheten. Såsom centralt vårdverk har SS att med de medel som lagstiftningen anvisar leda utvecklingen i enlighet med statsmakternas intentioner. Stora krav måste härvid ställas på SS.
SS-utredningen har sett det som sin uppgift att lämna ett förslag, som sätter SS i stånd att möta dessa krav. SS berörs av ett antal pågående utredningar i olika frågor av bl. a. socialpolitiska kommittén, 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever, familjeberedningen, 1964 års nykterhetsvårdsundersökning och familjepolitiska kommittén. SS-utredningen har vid sina överväganden om organisation och personal inte tagit hänsyn till de förändringar i arbetsuppgifter och arbetsmängd, som kan bli en följd av pågående utredningsarbete eller andra åtgärder, utan utredningen har utgått från nuläget i fråga om SS:s åligganden. Emellertid har utredningen strävat efter en sådan elasticitet i organisationen, att förändringar av arbetsuppgifterna kan genomföras utan några principiella ingrepp i dess utformning. På grund av SS:s tidigare ställning som centralt ämbetsverk för alla i vidsträckt mening sociala frågor, vilken fortfarande avspeglar sig i instruktionens ord om SS som central statsmyndighet för ärenden av social natur, har SS haft en omfattande verksamhet som remissmyndighet för områden vid sidan av de sociala vårdfrågorna, såsom mental- och kroppssjukvård, skolväsende, kriminalvård, strafflagstiftning, skattelagstiftning etc. SS har vid besvarande av sådana remisser lagt ned stort arbete på att söka belysa frågorna från allmän social synpunkt. Sedan SS nu kommit att bli ett koncentrerat vårdverk, kan det allvarligt ifrågasättas, om SS fortsättningsvis bör belastas med denna remissverksamhet. SS-utredningen vill för sin del förorda, att så ej blir fallet samt att SS vid besvarande av inkommande remisser nöjer sig med att lägga de mera speciella synpunkter på ärendet, som föranleds av dess funktioner inom resp. vårdområden.
48 5.2
Verksledningen
SS:s nuvarande ledning består av ett kollegium, i vilket generaldirektören är ordförande och byråcheferna ledamöter. I vissa fall är även chefen för förlikningsmannaexpeditionen och SS:s medicinske expert på nykterhetsfrågor ledamöter. I instruktionen anges vilka ärenden som skall behandlas i plenum. I övriga ärenden beslutar generaldirektören ensam. SS:s arbete är i hög grad inriktat på kommunerna som de primärt ansvariga för den sociala omvårdnaden. För att nå ett gott resultat i sina strävanden att förbättra socialvården måste SS därför ha ett nära samarbete med kommunerna och deras sammanslutningar. Särskilt är det angeläget, att man uppnår enighet om hur statsmakternas intentioner på området skall kunna förverkligas i det praktiska arbetet. Sålunda måste kontakt äga rum vid utarbetandet av generella råd och anvisningar. Samarbetet måste också täcka en rad andra frågor. SS-utredningen anser för sin del, att ett nära och förtroendefullt samarbete med kommunerna är en av de viktigaste förutsättningarna för att SS skall kunna fylla sina planerande och impulsgivande uppgifter. Denna uppfattning har stärkts vid de kontakter utredningen tagit med såväl kommunförbunden som enstaka kommuner. Med hänsyn framför allt till det nära samband som råder mellan socialvård och sjukvård är det angeläget, att SS samarbetar även med sjukvårdens huvudmän och deras gemensamma organ. SS:s arbetsuppgifter har på flera punkter nära anknytning till andra centrala verks ämbetsområden. Gränsen mot MS är i många fall svår att i praktiken bestämma. Ålderdomshem och långtidssjukhem, nykterhetsvårdsanstalter och sjukhusavdelningar för alkoholskadade,
ungdomsvårdsskolor och hem för psykiskt utvecklingsstörda barn är exempel på anstalter, som sorterar under olika verk men som i varje fall delvis är avsedda för personer med likartade vårdbehov. I fråga om den öppna vården finns liknande beröringspunkter. Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå sysslar bl. a. med social rehabilitering genom att bereda människor, som genom sjukdom eller på annat sätt kommit att bli socialt missanpassade, tillfälle till utbildning och arbete. I fråga om de alkoholskadade har arbetsmarknadsstyrelsen tagit initiativ till sysselsättning genom särskilda beredskapsarbeten. Möjligheterna att utveckla de sociala vårdområdena är i hög grad en personalfråga, där det nya skolverkets ansvar för utbildningsfrågorna har stor betydelse. Socialstatistiken har helt övertagits av statistiska centralbyrån. Många problem inom anstaltsvården är gemensamma för SS och kriminalvårdsstyrelsen. Exemplifieringen av gränsområden av denna typ skulle kunna fortsättas. SSutredningen har emellertid genom det anförda endast velat markera, att behovet av samarbete med andra verk är starkt utpräglat i vad gäller SS:s verksamhet. Detta samarbete sker f. n. i relativt obundna former och är ett utflöde av den allmänna regeln om ämbetsverkens skyldighet att räcka varandra handen. Utredningen anser, att i fråga om MS är kravet på samordning så angeläget, att denna bör säkerställas och stödjas genom formella, organisatoriska åtgärder. De framförda synpunkterna leder till att SS:s organisation bör ändras därhän, att SS ställs under ledning av en lekmannastyrelse, vilket är den inom statsförvaltningen vedertagna benämningen på en organisationsform där personer utanför ett verk ingår i dess styrelse. En sådan verksstyrelseform tillämpas numera
49 i åtskilliga statliga verk, exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket. En lekmannastyrelse som högsta beslutande organ med representanter för olika berörda samhällssektorer synes SS-utredningen vara väl motiverad för ett verk med SS:s uppgifter. Därigenom skulle SS tillförsäkras en sådan ställning och förankring inom sitt område och en sådan bredd och tyngd i sina beslut, att dess möjligheter att aktivt styra utvecklingen väsentligt skulle ökas utan att den formella makten behövde stärkas. SS-utredningen kommer i det följande att framlägga förslag om inrättande av sådan lekmannastyrelse. Om SS-utredningens förslag om inrättande av en lekmannastyrelse genomföres, syns det inte föreligga skäl att bibehålla den rådgivande nämnden för social hemhjälpsverksamhet.
5.3 Långtidsplanering
Det ligger i sakens natur, att en omsorgsfull planering är erforderlig för att den sociala vårdverksamheten skall kunna ordnas och utvecklas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Självfallet ankommer det i första hand på huvudmännen för de olika vårdgrenarna att, var och en inom sitt verksamhetsområde, sörja för den planering som är behövlig, men i sin egenskap av ett för hela riket gemensamt vårdverk har även SS viktiga planeringsfunktioner. Vid sin genomgång av SS har SS-utredningen funnit, att verkets nuvarande resurser för planering är mycket bristfälliga. Det finns därför anledning att gå närmare in på SS:s planeringsfunktioner och på frågan hur dessa bör tillgodoses inom organisationen. Begreppet planering kan innefatta en rad skiftande uppgifter från en allmänt inriktad långtidsplanering till detaljplanering t. ex. vid projektering av en insti4
tutionsbyggnad. I detta avsnitt behandlas endast långtidsplanering. Därmed avser SS-utredningen sådan planering, som innefattar en bedömning av vårdbehovens utveckling på sikt och däremot svarande utveckling av behovet av vårdpersonal, lokaler och vårdplatser samt kostnader härför. Övrig planering behandlas under 5.4. Frågan om långtidsplaneringen i ämbetsverken har tagits upp i en 19.10. 1964 dagtecknad berättelse avgiven av en av finansdepartementet tillsatt verksplaneringsgrupp. Där uttalas, att en statlig insats framstår som nödvändig även när det gäller till största delen kommunalt finansierade verksamhetsgrenar, med hänsyn bl. a. till kraven på säker, långsiktig och avstämd behovsprövning och på likformighet inom riket i fråga om t. ex. åldringsvårdens standard. Beträffande innehållet i planeringen nämns att en utökad vägledande statlig planering i form av teknisk service — innefattande prognosverksamhet och bedömningar av produktionsförutsättningar och eventuellt rekommendationer — synes vara väl förenlig med den kommunala självstyrelsen. Gruppen betraktar det som mycket angeläget att ämbetsverks och myndigheters planeringsresurser anpassas till behovet av dylik central, översiktlig vägledning. I prop. 1965: 65 angående anslag till statsdepartementen har chefen för finansdepartementet med instämmande i gruppens slutsatser föreslagit, att medel för ändamålet skall anvisas över departementens kommittéanslag, varigenom en försöksverksamhet kan komma till stånd. Medlen torde sedermera efter prövning av Kungl. Maj:t ställas till verkens förfogande. Riksdagen har beslutat i enlighet härmed. Inom SS har under det senaste året pågått ett intensivt arbete med långtidsplanering som ett led i den av finansdepartementet ledda 1964 års långtids-
50 utredning och med utnyttjande av särskilda medel, som ställts till förfogande av Kungl. Maj:t. SS har i mars 1965 avgett en prognos rörande investeringar, driftkostnader och personalbehov inom socialvården fram t. o. m. 1970. Som grundmaterial har använts dels inom SS tillgängliga uppgifter, dels för ändamålet införskaffat enkätmaterial från landsting, primärkommuner, vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt vissa ungdomsorganisationer. Vad gäller personalbeståndet basåret 1963 har jämte enkätmaterialet använts vissa uppgifter som ställts till förfogande av Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet samt de tre städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt SS-utredningens mening föreligger ett permanent behov av en långsiktig bedömning av de ekonomiska och demografiska faktorer, som påverkar behovet och inriktningen av den sociala omvårdnaden, och av de resurser, som kan utnyttjas för att tillgodose detta behov. En långtidsplanering av denna typ måste ske med beaktande av ett stort antal faktorer såsom arbetskraftens förändringar, befolkningens åldersfördelning, den kommunala indelningen, förhållandet mellan tätort och glesbygd, familjebildningen etc. Vidare måste upprättade prognoser kontinuerligt följas upp. En viktig uppgift för de personer, som sysslar med planeringen, är därför att bevaka, att socialstatistiken utformas på ett sådant sätt, att den blir koordinerad med annan statistik och ger möjlighet att bedöma även den regionala och lokala utvecklingen. Det slags planering, varom här är fråga, synes böra utföras av ett för hela SS gemensamt organ. Detta torde vara nödvändigt redan på grund av svårigheterna att erhålla personal med erforderliga kvalifikationer. Det är vidare av utomordentlig vikt för verksledningen
att ha nära kontakt med planeringssidan. SS-utredningen finner det därför naturligt, att den långsiktiga planeringen sker som en sammanhållen stabsfunktion i stället för att delas upp på de skilda vårdbyråerna. SS-utredningen kommer att under 6.6.1 lämna förslag om den personal i stabsfunktion, som anses erforderlig för långtidsplanering.
5.4 Utvecklingsarbete
m. m.
På SS ankommande planeringsfunktioner, som inte är långtidsplanering i den under 5.3 angivna bemärkelsen, bör utföras inom byråernas ram. Inom det område, som är föremål för SS:s verksamhet, erfordras ett kontinuerligt arbete i syfte att åstadkomma bättre vårdmetoder. För detta ändamål behöver bl. a. försöksverksamhet anordnas och uppnådda vårdresultat analyseras. Till en del innebär detta forskningsarbete, som ligger utanför SS:s funktioner (jfr t. ex. SOU 1964: 24 om behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna), men till en del måste arbetet utföras inom SS. SS måste dessutom följa vad som sker på annat håll, initiera forskningsarbete och dra slutsatser för det praktiska arbetet av framlagda undersökningsresultat samt på grundval därav få fram en konkret utformning av innehållet i den långsiktiga planeringen. För att kunna utnyttja tillgängliga vårdresurser på bästa möjliga sätt fordras vidare undersökningar rörande vårdenheternas storlek, sammansättning och konstruktion samt differentiering av klientelet m. m. Sådana undersökningar utförs f. n. med avseende på klientelet på nykterhetsvårdsanstalterna genom en av Kungl. Maj:t tillsatt utredningsman, eftersom SS inte haft resurser att göra det. SS-utredningen anser, att sådana uppgifter som de nu berörda normalt bör åligga
51 vårdbyråerna och att dessa bör vara så dimensionerade, att de har praktiska möjligheter att utföra ifrågavarande uppgifter. De bör också kunna på grundval av detta utvecklingsarbete förarbeta förslag till ändringar i vårdpolitikens innehåll. Till vårdbyråerna vill SS-utredningen vidare hänföra teoretiska frågor rörande utbildningen inom vårdområdena, såsom behovet av fortbildning av vårdpersonal och utbildningens inriktning. All den verksamhet, som enligt det anförda bör äga rum på byråplan, sammanfattas i fortsättningen under beteckningen utvecklingsarbete. Gränsen mellan, å ena sidan, långtidsplanering, som enligt 5.3 bör ske som en sammanhållen stabsfunktion, och å andra sidan utvecklingsarbete, som förutsätts äga rum på byråerna, är inte alltid lätt att draga. Meningen är emellertid inte, att någon oöverstiglig skiljemur skall finnas mellan dem. Det är tvärtom angeläget, att SS:s samlade resurser för planering och utvecklingsarbete kan användas på sätt som i varje särskilt fall bedöms mest ändamålsenligt.
5.5 Rådgivning Såsom tidigare anförts är en av SS:s viktigaste uppgifter att genom upplysning och rådgivning verka för att socialvården ordnas, utvecklas och bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. 5.5.1 Tryckt information SS:s rådgivande verksamhet bör huvudsakligen ske genom generellt verkande medel. Ett sådant medel är information genom tryckta skrifter, stenciler o. d. SS:s främsta insats på detta område sker genom serien »Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor». SS-utredningen anser det riktigt att SS tillhandahåller kommuner och andra organ information av
detta slag. Vid genomgången av SS har framkommit, att tjänstemännen inte hinner utarbeta dessa anvisningar i önskvärd utsträckning. SS-utredningen har tagit särskild hänsyn härtill vid avvägningen av personalbehovet på vårdbyråerna. Utformningen av Råd och anvisningar beror naturligtvis på sakinnehållet i varje nummer. Publikationen har ofta karaktär av lagkommentar. Enligt uppgifter från tjänstemän inom SS avser inkommande förfrågningar i ett antal fall sådant, där svar redan getts i Råd och anvisningar. Systematiken med fortlöpande numrering är inte ägnad att underlätta studiet av anvisningarna. Det skulle kunna övervägas, att ge ut dem i form av ett lösbladssystem. Ev. kunde en pärm läggas upp för varje byrås område. Därmed skulle man vinna en bättre överblick över vad som utgivits. Vid smärre ändringar kunde man skicka ett nytryck av berörda sidor i stället för att som nu ange ändringarna i ett senare häfte och därmed besvära mottagarna med att slå upp det tidigare häftet och anteckna ändringen. SS-utredningen har inte övervägt de kostnadsmässiga följderna av att övergå till ett system i stil med det ovan skisserade. Det är möjligt att distributionen av pärmar och registerblad skulle kunna ske i samarbete med kommunförbunden medan SS liksom nu distribuerade anvisningstexten. SS:s tidskrift Sociala meddelanden har ändrat karaktär under senare år. Dess målsättning är numera att belysa olika sociala områden så ingående som möjligt inom ramen för ett nummer, ev. ett dubbelnummer, som helt ägnas den aktuella frågan. Något egentligt samarbete mellan redaktören och cheferna för SS:s vårdbyråer tycks inte förekomma. SS:s tjänstemän medverkar relativt sällan med artiklar. Tidskriften blir följaktligen inte
52 ett uttryck för SS:s uppfattning om en viss frågas aktualitet och än mindre ett språkrör för dess åsikter i det behandlade ämnet. Vid sidan av Sociala meddelanden finns inte mindre än ett femtontal periodiska tidskrifter som helt eller delvis behandlar sociala frågor. SS-utredningen har bl. a. genom förfrågningar på olika håll försökt bilda sig en uppfattning om värdet av Sociala meddelanden. Det har därvid framgått att den genomgående anses vara av hög kvalitet, men det har även ifrågasatts, huruvida den fyller något påtagligt behov för de förtroendemän och tjänstemän, som är verksamma inom den praktiska socialvården. Det har uttryckts tveksamhet om vilken publik tidskriften egentligen vänder sig till. Publikationens något kompakta innehåll har även påtalats. SS-utredningen kan för sin del inte finna, att det föreligger tillräckliga skäl för SS att i egenskap av socialt vårdverk ge ut en tidskrift av den allmänna typ, som Sociala meddelanden utgör. Den har också kommit att drivas på en från SS i övrigt i praktiken fristående redaktion. Utredningen föreslår därför, att den läggs ned. I stället bör SS genom en icke periodisk skriftserie kunna behandla från SS:s synpunkt aktuella frågor. I den utsträckning SS och dess tjänstemän anser det önskvärt att deltaga i en diskussion rörande allmänna sociala frågor bör det kunna ske genom medverkan i andra tidskrifter. Inom barnavårds- och nykterhetsvårdsbyråerna har gjorts vissa ansatser till att ge ut personalblad för konsulenterna inom resp. vårdområde. I övrigt saknar SS varje form av personaltidning. Med hänsyn till fackbyråernas relativt heterogena verksamhetsområden och splittringen inom de till SS knutna organen av olika slag (konsulenter, skolor, an-
stalter) anser SS-utredningen det angeläget, att SS bl. a. genom att ge ut en personaltidning verkar för sammanhållning och »vi-anda». En sådan tidning skulle kunna komma ut en gång i månaden och bör innehålla vad som hänt sedan föregående nummer i fråga om personal, utgivande av viktigare anvisningar och liknande, besvarande av remisser, prejudikat av intresse, konferenser och kurser, nyheter från riksdagsarbetet och från olika grenar av socialvården etc. i likhet med vad personaltidningar inom andra verk brukar innehålla. 5.5.2 övrig rådgivning Beträffande SS:s deltagande i kursverksamhet bör man skilja på sådan utbildning av framför allt vårdpersonal, som sker i SS:s egen regi, och annan kursoch konferensverksamhet. SS-utredningen anser det angeläget, att SS driver egen kursverksamhet, och kommer i följande avsnitt bl. a. att behandla frågan om vårdbyråernas resp. den administrativa byråns insatser i detta arbete. I fråga om annan kursverksamhet bör SS allmänt verka för att den får en lämplig inriktning och fördelning. Som framgår under 4.3 är kursverksamheten inom barna- och nykterhetsvården livlig, medan så inte är fallet inom socialnämndernas område. Det bör finnas anledning för SS att undersöka detta närmare och söka finna åtgärder för att stimulera intresset. Bl. a. synes de ekonomiska förutsättningarna för anordnande av kurser vara gynnsammare i fråga om barna- och nykterhetsvård än i fråga om annan socialvård. I mån av tid bör SS:s tjänstemän även medverka som föreläsare vid olika kurser, men SSutredningen anser, att detta inte bör prioriteras på bekostnad av andra arbetsuppgifter med mera långsiktigt innehåll. Det torde vara angelägnare att ut-
53 arbeta anvisningar rörande ett visst ämne än att vid ett antal kurser ge ett relativt godtyckligt utvalt antal personer muntliga upplysningar i saken. Det aktiva deltagandet i kurser bör därför i stort sett överlåtas till tjänstemännen hos socialkonsulentkontoren, vilka förutsätts komma till stånd (jfr 5.9.1). SS-utredningen finner det däremot angeläget, att tjänstemännen får möjlighet att deltaga i större kontaktkonferenser av olika slag, som anordnas av SS eller andra organ, t. ex. för att informera om nya riktlinjer för utbyggande av socialvården eller för att stimulera huvudmännen till ökade insatser på vissa områden. En betydande del av såväl SS:s som konsulenternas informationsverksamhet sker genom besvarande av förfrågningar. SS-utredningen anser att tjänstemän hos konsulentkontoren i princip bör sköta informationsverksamhet av detta slag. Först om konsulenten anser det nödvändigt, bör SS kontaktas. Dessförinnan bör de bakomliggande förhållandena vara klarlagda, så att SS slipper verkställa utredning därom. SS:s mening bör som regel endast inhämtas i principiellt viktiga frågor och det torde inte sällan finnas anledning att sprida SS:s svar till samtliga konsulentkontor och ibland även till en större krets. Ev. kan en förteckning över byråvis behandlade ärenden tagas in i personaltidningen. SS bör genom konsulentkonferenser och på andra sätt dels hålla konsulentkontoren så väl underrättade om förhållandena inom de olika vårdområdena, att kontoren blir väl kompetenta att avlasta SS inkommande förfrågningar, dels ock själv följa kontorens verksamhet. SS:s ställning som socialvårdsverk i stället för ett verk för i princip alla sociala frågor bör medföra, att SS:s instruktionsenliga åliggande att bedriva social upplysningsverksamhet begränsas
till de områden, som numera faller inom SS:s ämbetsområde. Sålunda anser SSutredningen att SS ej bör uppehålla den rådgivning gentemot allmänheten med avseende på semester- och hembiträdeslagstiftningen som f. n. utövas.
5.6 Behovet av en administrativ
byrå
SS är organiserad på fyra vårdbyråer — barnavårds-, socialvårds-, nykterhetsvårds- och skolbyrån — och en lagbyrå. På varje vårdbyrå handläggs inte bara vårdfrågor i egentlig mening utan även en rad administrativa och därmed jämförliga ärenden, som har anknytning till vårdområdet. Om man bortser från nykterhetsvårdsbyrån, som nyligen fått sin organisation översedd, kan någon klar gränsdragning mellan vårduppgifter och administrativa göromål inte anses föreligga i vårdbyråernas organisation. Lagbyrån handhar förutom juridiska ärenden även SS:s egen administration. SS-utredningens målsättning är att skapa en organisation, som ger SS så goda förutsättningar som möjligt att fullgöra sina uppgifter på de olika vårdområdena. För att så skall bli fallet är det enligt utredningens mening nödvändigt, att de administrativa uppgifter, som nu är utspridda på SS:s samtliga byråer och som för varje byrå utgör en inte oväsentlig arbetsbelastning, i största möjliga utsträckning sammanförs och ställs under enhetlig ledning. Härigenom vinner man dels att vårdbyråerna kan ägna sig åt vårdfrågor utan att betungas med administrativa och liknande uppgifter av skiftande beskaffenhet och dels att bättre förutsättningar skapas för en rationalisering av det administrativa arbetet. Utredningen har funnit det så angeläget att centralisera SS:s administrativa uppgifter, att utredningen i underdånig skrivelse 16.9.1964 som ett provisorium föreslagit, att en administrativ
54 arbetsenhet bildas inom SS. I samband härmed gav utredningen till känna, att den i sitt slutbetänkande ämnade föreslå, att en administrativ byrå inrättades och att till denna sammanfördes alla sådana administrativa göromål, som utan men för vårdarbetet kunde centraliseras. I årets statsverksproposition har SSutredningens angivna förslag i allt väsentligt tillstyrkts av chefen för socialdepartementet, som föreslår, att tre nya befattningar tillförs en administrativ sektion och att chefen för denna ingår som ledamot i styrelsen. Förslaget har bifallits av riksdagen. SS-utredningen föreslår nu, att en administrativ byrå inrättas vid SS. Denna byrå bör övertaga såväl den nuvarande lagbyråns administrativa uppgifter som de administrativa uppgifter vid vårdbyråerna, vilka inte har så nära samband med vårdarbetet att de av praktiska skäl bör utföras vid respektive byrå. 5.7 Gemensam ungdomsvård
byrå för barna- och
Barnavårdsbyrån handhar ärenden rörande barnavårdslagen med undantag för vad som gäller ungdomsvårdsskolorna, vilka sorterar under skolbyrån. Frågor rörande barnavårdslagen handläggs alltså på skilda byråer allt eftersom det blivit aktuellt med placering på ungdomsvårdsskola eller ej. Detta innebär ett avsteg från den eljest inom SS tillämpade regeln, att all öppen och sluten vård inom samma vårdområde skall handhas av samma byrå. Från utgångspunkten att vård på ungdomsvårdsskola bör vara sekundär i förhållande till andra vårdformer, synes det, såsom framhållits i utredningsdirektiven, naturligt att ungdomsvårdsskoleärenden handläggs på en byrå, som har överblick över alla barnavårdens möjligheter. Efter hand som allmänt förebyggande vård och
vård utom skola kommit att få allt större betydelse har också gränserna mellan de två byråerna blivit allt mer diffusa. Personalen inom vardera byrån måste därför ha god kännedom om förhållandena inom den andra byråns sektor. En bidragande orsak till hittillsvarande uppdelning på två byråer torde ha varit, att göromålen med statsbidragsgivning på barnavårdsbyrån och med administrationen av ungdomsvårdsskolorna på skolbj^rån haft så stor omfattning, att en byråchef inte ansetts ha möjlighet att svara för dem jämsides med mera renodlade vårdfrågor. Detta rent praktiska hinder för att sammanhålla barna- och ungdomsvården inom en byrå bortfaller om en administrativ byrå inrättas. Under de senaste åren har i praktiken en viss fusion skett mellan de två byråerna. Den ordinarie byråchefen på barnavårdsbyrån förordnades nämligen i september 1962 att jämväl vara chef för skolbyrån och därefter har genom personalomflyttningar och andra åtgärder en viss samordning mellan de båda byråerna ägt rum. De har numera bl. a. gemensamt kansli och gemensam skrivpersonal. Erfarenheterna av samordningen har varit goda. SS-utredningen har funnit övervägande skäl tala för att vårdfrågorna inom barna- och ungdomsvården sammanförs till en byrå. Denna bör i anslutning till barnavårdslagens terminologi benämnas barnavårdsbyrån. 5.8 Särskild
expertis
5.8.1 Specialisternas placering En av grundtankarna bakom SS-utredningens förslag att i möjligaste mån skilja de båda huvudsektorerna inom SS:s verksamhet — vård och administration — från varandra är, att man därigenom skall få möjlighet att låta dessa sektorer var för sig handhas av personal med
55 såväl utbildning som erfarenhet från respektive område. Både på vårdsidan och i fråga om administration behöver SS därutöver ha tillgång till experter inom vissa specialområden. SS behöver i första hand juridisk, medicinsk (särskilt psykiatrisk), psykologisk och pedagogisk expertis. Till detta kommer utredningsexpertis av mera allmän karaktär inom områden som statistik, sociologi, ekonomi m. m. SS-utredningen har övervägt att antingen placera in experterna i byråorganisationen eller att låta dem stå vid sidan av byråerna som fristående specialister. F . n. är den till SS knutna expertisen inplacerad i byråerna. Lagbyråchefen är juridisk expert medan till nykterhetsvårdsbyrån är knutna tre läkare med arvode och till skolbyrån en arvodesanställd psykiater. Nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån anlitar gemensamt en löneplansplacerad psykolog. Utredningen har emellertid funnit, att övervägande skäl talar för att experterna placeras fristående i stabsfunktion. De bör närmast betraktas som serviceorgan, vilka är avsedda att tillföra de olika byråerna specialkunskaper, var och en inom sitt fack. Från organisationsteoretisk synpunkt är det då fördelaktigast att de inordnas direkt under generaldirektören vid sidan av byråerna. Såsom tidigare anförts bör detta gälla även den personal, vilken är avsedd för långtidsplanering. SS-utredningen kommer att under 6.6 lämna närmare förslag rörande antal experter o. d. Utöver den mera fast anställda expertpersonal, som SS har behov av, bör SS ha möjlighet att tillfälligt anlita sakkunniga för visst uppdrag. SS-utredningen förutsätter, att det kommer att bli naturligt, att speciella arbetsuppgifter av engångsnatur eller som rör flera byråer utförs i särskilt tillsatta, tidsbegränsade och målbestämda arbetsgrupper, där även representan-
ter för kommunförbund och organisationer bör kunna beredas tillfälle att deltaga. Även i sådana fall kan det ofta visa sig lämpligt att knyta utomstående expertis till gruppen. 5.8.2 Speciellt rörande behovet av juridisk expertis Lagstiftningen på socialvårdens område innehåller ofta mycket generellt avfattade regler och kräver därför komplettering genom centralt utfärdade råd och anvisningar. Nödvändigheten härav framstår klart om man betänker, att lagstiftningen i stor utsträckning tillämpas av förtroendemän och andra utan social eller juridisk utbildning. De socialvårdande organens verksamhet är vidare av sådan art, att de ständigt måste komma i kontakt med lagar och förordningar utanför socialvårdens egentliga område. Som exempel må nämnas, att socialvårdsorganen måste förskaffa sig kännedom om lagstiftningen på kriminalvårdens område då det gäller ingripande mot ungdomsbrottslighet eller bedömning av brottslighet från alkoholmissbrukares sida, familjerättslagstiftningen då det gäller vårdnaden om barn och adoptionsfrågor, lagstiftningen på utsökningsrättens område då det gäller frågor rörande handräckning för utlämnande av barn till föräldrar eller andra vårdnadshavare, utlänningslagstiftningen då det gäller frågor om bidrag till flyktingar, sekretesslagstiftningen etc. Det föreligger ett klart behov av att SS lämnar de regionala och lokala socialvårdande organen upplysningar, råd och anvisningar om innehållet i och tillämpningen av sådana utanför socialvårdens egentliga område gällande författningar, med vilka de socialvårdande organen normalt kommer i kontakt. För att kunna utföra denna funktion behöver SS juridiskt kunnig personal. Juridisk sakkunskap fordras vidare i ärenden om intagning på ung-
56 domsvårdsskola och kvarhållande på vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt i skadeståndsärenden, besvärsärenden och disciplinärenden av olika slag. SS-utredningen anser det av anförda skäl uppenbart, att SS har behov av kvalificerad juridisk sakkunskap. Under 6.6.2 kommer formerna för tillgodoseende av detta behov att diskuteras närmare.
5.9 Socialstyrelsens
personalbehov
5.9.1 Socialkonsulentkontoren förutsätts komma till stånd I likhet med socialvårdskonsulentutredningen anser SS-utredningen det nödvändigt, att statens tillsyns- och rådgivningsverksamhet på socialvårdens område grundas på en regional organisation (jfr under 3.2). SS-utredningen har därför vid sina överväganden förutsatt, att särskilda socialkonsulentkontor inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med socialvårdskonsulentutredningens förslag. Detta innebär bl. a. att SS-utredningens förslag till dimensionering av SS:s personal utgår från att en upprustning av den regionala organisationen kommer till stånd. Enligt SS-utredningens uppfattning bör socialkonsulentkontoren tjänstgöra som SS:s fältorganisation och allmänt verkställande organ. Konsulenterna bör sålunda vara kontaktorgan för kommuner och enskilda och i enlighet med vad som angivits under 5.5.2 utöva rådgivning gentemot dem. Konsulenterna bör vidarebefordra iakttagelser och önskemål från kommunerna till SS. I viss utsträckning bör konsulenterna kunna anlitas för inspektion av anstalter, som står under SS:s tillsyn. För att konsulentkontoren skall kunna effektivt utnyttjas som regionala organ för SS är det i hög grad önskvärt, att de ställs under SS:s huvudmannaskap. Det-
ta bör ej hindra, att de samtidigt utövar tillsynsverksamhet för länsstyrelsernas räkning och genom regelbunden rapportering håller vederbörande länsstyrelse underrättad om det föreligger behov av ingripande från dess sida. Däremot bör tjänstemännen inte åläggas att vara föredragande hos länsstyrelserna. 5.9.2 Förstärkning av vårdbyråernas personal SS:s verksamhet är i stor utsträckning allmänt vägledande och impulsgivande. Det är förenat med stora svårigheter att på objektiva grunder ange hur stor personal som behövs för uppgifter av dylik art. SS-utredningen har sett som sin uppgift att i första hand föreslå en effektivare organisation inom ramen för nuvarande personalstat. Av särskild vikt är, att vårdbyråernas personal i görligaste mån befrias från administrativa rutingöromål och bereds möjlighet att i stället koncentrera sig på sådana uppgifter som utveckling, rådgivning, inspektion och uppföljning av olika vårdfrågor. Vid genomgång av byråernas arbetsuppgifter har utredningen funnit, att det totala utrymmet för allmänna vårdfrågor f. n. är så litet, att det måste anses otillräckligt, även om man genom rationaliseringsåtgärder kan frigöra ytterligare någon personal för sådan verksamhet. Inom barnavårds- och skolbyråerna växer arbetsuppgifterna snabbt. Som exempel härpå kan nämnas följande. Lagstiftningen på barnavårdens område har successivt tillagt barnavårdsnämnderna ökade befogenheter och även ökad plikt att ingripa mot barn och ungdom i tillrättaförande syfte. Nämndernas ansvar har accentuerats genom den nya brottsbalken, vari fastslagits, att vård enligt barnavårdslagen i regel skall ersätta kriminalvård, då fråga är om andra åtgärder mot ungdomar under 18 år än böter. För att barnavårdsnämnderna skall
57 bli så skickade som möjligt att fullgöra sina funktioner i detta hänseende behövs — särskilt gentemot nämnderna i mindre kommuner — en intensifiering av den rådgivning och vägledning, som utgår från SS. Riksdagen har beslutat om avsevärt höjda statsbidrag till anordnande och drift av barnstugor i syfte att åstadkomma en fördubbling fram till 1970 av antalet platser vid såväl daghem som fritidshem. Denna utbyggnad ställer naturligtvis ökade kvantitativa krav på SS. Genom att antalet barn, som vistas på dessa institutioner, ökas, ställs också med större skärpa än hittills krav på ökade kunskaper om hur institutionerna skall utformas för att tillgodose barnens bästa. Inom barnhem och ungdomsvårdsskolor har eleverna kommit att utgöras av allt svårare fall. Behandlingsforskningen måste intensifieras och dess resultat föras ut på skolorna. Såväl den förebyggande barna- och ungdomsvården som eftervården kräver ökade insatser. På socialvårdsbyrån föreligger en betydande eftersläpning på grund av att personalsituationen inte tillåter egentliga initiativ från byråns sida. Det dagliga trycket i form av förfrågningar och önskemål om medverkan vid konferenser och kurser är så stort, att man inte hinner systematisera gjorda erfarenheter och företaga erforderliga analyser. Samtidigt är behovet av vägledande och stimulerande åtgärder ständigt tilltagande bl. a. på grund av det växande antalet åldringar inom samhället. Socialpolitiska kommitténs undersökningar har visat, att åldringsvården är ojämnt utbyggd i landets kommuner. Trycket på den slutna åldringsvården varierar starkt även mellan kommuner av i stort sett samma struktur. Den sociala hemhjälpsverksamheten skall enligt riksdagens beslut byggas ut. Som centralorgan för den sociala åldringsvården har SS till uppgift att
aktivt verka för att föreliggande brister avhjälps och att planering sker för att möta kommande behov. Därvid bör samarbetet inom kommunblocken särskilt uppmärksammas. Nya initiativ kan erfordras, t. ex. i fråga om inrättande av dagcentraler för åldringar. För att fullgöra dessa uppgifter måste SS hålla sig fortlöpande underrättad om situationen i skilda delar av landet. SS måste vidare äga tillgång till kvalificerad sakkunskap på åldringsvårdsfrågor av olika slag och ha sådana resurser i personellt avseende, att denna sakkunskap kan föras ut till kommunerna. Bl. a. fordras en intensifiering av informationen till socialvårdskonsulenterna (socialkonsulentkontoren). Även inom socialhjälpsområdet behövs aktiva insatser, som f. n. saknas. SS-utredningen vill här endast peka på angelägenheten av att SS tar upp frågor rörande t. ex. samarbetet mellan socialnämnder, arbetsvårdsorgan och försäkringskassor, behandlingsmetoder och standard inom socialhjälpen och ev. utfärdar råd och anvisningar härom. Av särskild vikt är frågorna om effektivare uppspåring av handikappade. Inom nykterhetsvården råder motsvarande förhållanden som inom ungdomsvården. Det behövs bättre kunskaper om lämpliga behandlingsformer och vårdtider och om effekten av meddelad vård. En intensifiering av eftervården har påbörjats. Råd och anvisningar om ökad samverkan inom nykterhetsvården (nr 169/64) har utfärdats i anslutning till en ändring i nykterhetsvårdslagen. Detta arbete måste följas upp. Samarbetet med arbetsvärden är eftersatt på det lokala planet och behöver stimuleras. Även utbildningen av personal inom nykterhetsvården fordrar stora insatser. Vidare har kommunerna börjat visa ett kraftigt ökat intresse för utbyggnad av den öppna nykterhetsvården. Sålunda bedömer SS utbyggnaden under 1964—70 till ca 500
58 Utvecklingen
inom socialvården
Område Ungdomsgårdar och ungdomslokaler; investeringar Daghem; antal platser Fritidshem; antal platser Lekskolor; antal platser Familjedaghem; antal barn Barnhem; antal platser inom barnhemsplaner Ungdomsvårdsskolor; antal platser . . . . Social hemhjälp; antal hemvårdarinnor Social hemhjälp; antal arbetstimmar
1963—1970 (SS:s
prognos)
20,3 mkr 11.000 2.700 24.000 8.200
17,7 mkr 11.600 2.950 26.000 8.500
37,1 mkr 1 23.600 6.100 43.000 15.000
4.000 1.010 3.490
4.100 1.050
4.500 1.100 4.450 28.000.000
12.000.000 Öppen åldringsvård exkl. social hemhjälp; driftkostnader Ålderdomshem; antal platser Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer; investeringar Inackorderingshem inom nykterhetsvården; antal platser Allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare; antal platser
4,9 mkr 44.300 0,2 mkr 270 2.480
6,3 mkr 45.700 0,2 mkr 310 2.530
11,4 mkr 1 60.300 1,0 mkr 1 800 2.780
För 1970 har angivits Vs av prognosen för 1966—1970.
vårdplatser i inackorderingshem och 30 alkoholpolikliniker (rådgivningsbyråer). Detta medför ett tryck på nykterhetsvårdsbyrån med önskemål om råd och vägledning, som inte kan tillgodoses med nuvarande personalstat. För att belysa den väntade utvecklingen inom de olika vårdområdena i siffror har SS-utredningen gjort ovanstående utdrag ur SS:s prognos till 1964 års långtidsutredning. Som synes räknar man med en kraftig ökning av vårdplatsantal och annan verksamhet över så gott som hela fältet. Prognosen utgår från oförändrad lagstiftning. SS-utredningen har med hänsyn till föreliggande behov inom de skilda vårdområdena funnit det oundgängligen nödvändigt att SS:s personal ökas relativt kraftigt. Sammanlagt föreslås inrättande av 12 nya tjänster i lägst kanslists tjänsteställning jämte medel till sakkunniga och biträdespersonal.
5.9.3 överväganden i övrigt rörande personalen SS har f. n. stora svårigheter att erhålla väl kvalificerad personal med erfarenheter från kommunal och regional verksamhet inom dess vårdområden. Anledningen härtill synes huvudsakligen vara, att SS inte disponerar tjänster i sådana lönegrader, att de är attraktiva. Enligt SS-utredningens åsikt måste ett verk som SS, vars insatser i så stor utsträckning bestäms av den enskilde tjänstemannens initiativkraft, ha möjlighet att tillgodogöra sig den mest kvalificerade och för uppgifterna bäst lämpade personalen. Detta gäller i särskilt hög grad chefstjänsterna. Eljest kan SS:s vägledande verksamhet lätt komma att sakna erforderlig tyngd. Med anledning av dessa överväganden anser SS-utredningen det nödvändigt, att vid omorganisation av SS en generell höjning av lönenivån för personalen
59 kommer till stånd. Utredningen har emellertid i samråd med MCA-utredningen beslutat att i sitt organisationsförslag i princip inte ange lönegrader för tjänsterna utan nöja sig med att genom använda tjänstebenämningar mera generellt ange på vilken nivå de olika tjänsterna bör ligga. De förslag till organisation av och personal vid de olika byråerna, som framläggs under kap. 6, omfattar endast tjänster fr. o. m. kanslist och uppåt. Vad beträffar behovet av övrig personal har SS-utredningen inte haft möjlighet att bedöma det mera ingående. Detta behov är dessutom mera beroende av ev. rationaliseringsåtgärder i fråga om arbetsrutinerna än av SS:s organisatoriska uppbyggnad. Utredningen anser det dock nödvändigt, att medel finns tillgängliga för en förstärkning även av biträdespersonalen. Sammanlagt föreslås ett belopp av 165 000 kr. för detta ändamål. Därvid har även tagits hänsyn till att byråerna har ett inte fullt tillgodosett behov av intern service i form av biljettbeställning m. m. vid tjänsteresor, utskrift av reseräkningar, telefonbevakning etc. Fördelningen av samtliga biträdestjänster mellan byråer och sektioner torde få ankomma på SS. Även för biträdespersonalen erfordras en allmän förbättring av befordringsmöjligheterna. Av 48 1/2 biträdestjänster under kanslist finns f. n. endast en kansliskrivartjänst i A 11 och sju kontoristtjänster i A 9. SS-utredningen har inte tagit ställning
till behovet av särskilda övergångsanordningar i samband med införande av en ny organisation. Det synes lämpligt, att Kungl. Maj:t får medel till sitt förfogande för att lösa uppkommande problem av sådan art t. ex. genom övergångsvis dubblering av vissa tjänster. Utredningen har inte gjort någon reservation härför vid sina kostnadsberäkningar men föreslår, att den under avlöningsanslaget upptagna posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal blir förslagsvis betecknad. SS-utredningen vill framhålla, att den i kap. 6 angivna sektionsindelningen inom byråerna inte avser att binda SS i fråga om organisationen inom byråerna eller personaldisposition och arbetsledning i övrigt. SS-utredningen vill avslutningsvis anlägga några synpunkter på personalpolitiken inom SS. SS:s uppgifter ligger främst på det allmänt ledande planet, medan den praktiska verkställigheten åvilar de regionala konsulenterna och personalen vid skolor och anstalter. Det är givetvis angeläget, att dessa två sidor av verksamheten bedrivs i nära samförstånd och är väl insatta i varandras problem. Därtill torde erfordras att man har erfarenhet av varandras arbete. SS bör därför sträva efter att få till stånd en systematiskt upplagd personalcirkulation, där central och regional tjänstgöring avlöser varandra. Även detta sammanhänger med frågan om lönegradsplaceringen av SS:s personal.
KAPITEL 6
Förslag till ny organisation av socialstyrelsen
SS-utredningen framlägger i detta kapitel sitt förslag angående SS:s organisation på grundval av de allmänna synpunkter och bedömanden som redovisats i kap. 5. I särskilda bilagor redovisas översikt över den föreslagna organisationen för SS:s verksamhet (bilaga 6 a), jämförelse mellan nuläge och SS-utredningens förslag (bilaga 6 b) och förteckning över nuvarande och föreslagna tjänster vid SS (bilaga 6 c).
6.1 Verksledningen
6.1.1 Sammansättning Såsom framgår av 5.2 föreslår SS-utredningen, att SS ställs under ledning av en lekmannastyrelse. Denna bör bestå av generaldirektören, vilken bör vara ordförande, och sex andra ledamöter. MS föreslås bli representerad genom att dess generaldirektör ingår såsom självskriven ledamot. Vid förfall för endera verkschefen bör dennes ställföreträdare inträda såsom ledamot. Övriga ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder. Därvid bör en utses efter förslag av Svenska kommunförbundet, en efter förslag av Svenska stadsförbundet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet. Ersättare bör förordnas i enahanda ordning. Styrelsen föreslås vara beslutför då ordföranden och minst fyra av de övriga ledamöterna är närvarande.
6.1.2 Ärendenas handläggning 6.1.2.1 Allmänna regler Enligt SS-utredningens mening bör endast ärenden av större vikt behandlas av styrelsen i plenum. Som exempel på dylika ärenden kan nämnas viktigare författningsfrågor, större organisatoriska spörsmål, frågor rörande den principiella uppläggningen av SS:s verksamhet, förslag till anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, och andra ekonomiska frågor av större vikt. I SS:s instruktion skulle en mer eller mindre fullständig uppräkning kunna ske av ärenden, som skall behandlas i plenum, men utredningen anser det lämpligare att överlåta åt styrelsen att genom föreskrifter i en arbetsordning eller på annat sätt själv bestämma, vilka ärenden den vill förbehålla sig. Utredningen föreslår därför som huvudregel, att SS i plenum skall äga besluta i alla ärenden men kunna uppdraga åt generaldirektören att själv eller genom den han i sitt ställe förordnar avgöra ärende eller viss grupp av ärenden. Från denna huvudregel, som har sin motsvarighet i statskontorets instruktion, föreslås de undantag, som anges under 6.1.2.2. SS-utredningen vill understryka vikten av att beslutanderätten delegeras nedåt i all den utsträckning som befinns sakligt motiverad. Beslutsnivån bör inte i någon grupp av ärenden ligga högre än som betingas av ärendenas svårighetsgrad och generella betydelse. Före-
61 dragningen bör läggas på sådan nivå, att föredragningskedjor såvitt möjligt undviks. 6.1.2.2 Intagningsärenden m. m. Vissa beslut av SS i barnavårds- och nykterhetsvårdsfrågor är av så ingripande betydelse för enskilda personer, att särskilda regler om beslutsförfarandet syns påkallade. Enligt barnavårdslagen skall barnavårdsnämnd vidtaga åtgärder dels om någon, som ej fyllt 18 år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på ett sådant sätt, att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga att fostra honom (25 § a), dels om någon, som ej fyllt 21 år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel eller av annan därmed jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida (25 § b ) . I första hand skall nämnden söka åstadkomma rättelse genom förebyggande åtgärder, men om sådana bedöms gagnlösa eller vidtagits utan att medföra rättelse skall den underårige omhändertagas för samhällsvård (29 §). Föreligger sannolika skäl för att ingripande enligt 25 § är påkallat, äger nämnden i avbidan på att ärendet slutligen avgöres omhändertaga den underårige för utredning (30 §). Har barnavårdsnämnd enligt 29 eller 30 § beslutat att omhändertaga någon för samhällsvård eller utredning och lämnar inte envar, som berörs av beslutet, samtycke till att detta verkställs, skall beslutet underställas länsstyrelsens prövning (24 §). Mot länsstyrelsens beslut kan talan fullföljas hos Kungl. Maj:t (84 §). I många fall verkställs dock be-
sluten oberoende av underställning eller besvär. Beslut om omhändertagande för utredning skall sålunda alltid omedelbart verkställas (22 §). Vidare kan i brådskande fall beslut om omhändertagande för samhällsvård fattas av barnavårdsnämndens ordförande. Sådant beslut länder ävenledes omedelbart till efterrättelse (11 §). Slutligen har barnavårdsnämnd möjlighet att förordna att nämndens beslut om omhändertagande för samhällsvård skall gå i omedelbar verkställighet (22 §). Även länsstyrelsens beslut i dessa ärenden länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan (84 §). Den som omhändertagits skall överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. Har han omhändertagits för samhällsvård eller utredning av anledning som avses i 25 § b må han intagas i ungdomsvårdsskola (36 §). Beslut om inskrivning (intagning) i sådan skola fattas av SS (64 § barnavårdslagen och 33 § ungdomsvårdsskolestadgan) och kan överklagas hos Kungl. Maj:t (87 § lagen). Däremot beslutar skolans styrelse om utskrivning från skolan (65 § lagen). Skolstyrelsens beslut i utskrivningsärende kan överklagas hos länsstyrelsen (81 § lagen), varifrån talan kan fullföljas till Kungl. Maj:t (84 § lagen). Skolstyrelsen beslutar även om den vårdform, som skall tillämpas på skolans elever (65 § lagen). Valet av vårdform kan överklagas hos SS, mot vars beslut talan ej får föras (57 § stadgan). Enligt nykterhetsvårdslagen kan den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, under vissa förutsättningar tvångsintagas på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Beslut om tvångsintagning fattas av länsstyrelsen (18 §). Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t (61 §). På ansökan av den, som har att föranstalta om verkställighet av beslutet, bestämmer SS på vilken anstalt
62 tvångsintagningen skall ske (18 och 19 §§ kungörelsen med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård). Den som tvångsintagits på nykterhetsvårdsanstalt kan på grund av intagningsbeslutet kvarhållas på anstalten viss tid, som är angiven i lagen (44 §). Under vissa förutsättningar kan denna tid (vårdtiden) förlängas genom beslut av anstaltens styrelse. Sådant beslut skall underställas SS:s prövning (45 §). SS:s beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t (62 §). Om det prövas vara till gagn, kan anstaltens styrelse, eller efter dess bemyndigande anstaltens föreståndare, medge den intagne att under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav på försök vistas utom anstalten (försökspermission). Den försöksutskrivne skall i regel ställas under övervakning och kan meddelas s. k. lydnadsföreskrifter (49 och 51 §§). Undandrager han sig övervakning eller bryter han eljest mot meddelad föreskrift, äger anstaltens styrelse resp. föreståndaren besluta om hans återhämtande (52 §). Vid vårdtidens utgång skall den intagne utskrivas. Han kan emellertid utskrivas dessförinnan genom beslut av anstaltens styrelse. När skäl är därtill kan även SS, efter anstaltsstyrelsens hörande, förordna om utskrivning (53 §). Beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare kan överklagas hos SS, om beslutet avser fråga om försökspermission, utskrivning eller annan vårdfråga eller om det innebär förordnande om övervakning eller meddelande av lydnadsföreskrift (60 §). Från SS kan talan fullföljas till Kungl. Maj:t (62 §). Enligt kungörelsen med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård skall hos SS vara anställd en särskild medicinsk expert för ärenden rörande vård enligt nykterhetsvårdslagen (24 §). Vid handläggning av ärende, som
enligt 45 § i lagen skall underställas SS:s prövning, skall generaldirektören eler hans ställföreträdare, den ledamot, .ill vilken ärendet hör, annan ledamot, som avlagt juris kandidatexamen, och experten för ärenden rörande nykterhetsvården vara närvarande och deltaga i SS:s överläggning och beslut (25 §; jfr 4 § andra st. SS:s instruktion). Intagning på ungdomsvårdsskola och kvarhållande enligt 45 § nykterhetsvårdslagen av den, som tvångsintagits på nykterhetsvårdsanstalt, innebär ett frihetsberövande. Med hänsyn härtill synes det från allmänna rättssäkerhetssynpunkter inte lämpligt att överlåta åt SS:s ledning att bestämma de former, under vilka dylika ärenden skall handläggas. Frågan härom bör i stället regleras av Kungl. Maj:t, lämpligen genom föreskrifter i SS:s instruktion. Detsamma syns böra gälla beträffande handläggning av ärenden om utskrivning från nykterhetsvårdsanstalt (motsvarande ärenden om utskrivning från ungdomsvårdsskola prövas inte av SS). För att tillgodose kravet på allsidig sakkunskap föreslår SS-utredningen att ärende av ifrågavarande slag — d. v. s. ärende som avser intagning i ungdomsvårdsskola, kvarhållande enligt 45 § nykterhetsvårdslagen eller utskrivning från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare — skall avgöras på den byrå, till vilket ärendet hör, av ett kollegium bestående av byråchefen såsom ordförande samt SS:s chefsjurist eller annan tjänsteman med juris kandidatexamen och en av SS:s medicinska experter såsom ledamöter. Det bör stå generaldirektören fritt att inträda i kollegiet. I så fall bör han vara dess ordförande. Som kollegiets beslut bör gälla den mening, varom de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den som biträds av ordföranden. Skiljaktig mening bör antecknas i protokoll. Beträffande övriga ärenden, som SS
63 har att pröva enligt den ovan lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser, finner SS-utredningen ej skäl att föreslå särskilda handläggningsregler. Utredningen utgår från att vederbörande byrå söker samråd med medicinsk, juridisk och annan expertis så snart ärendets beskaffenhet påkallar det. Som en konsekvens av vad SS-utredningen föreslagit beträffande handläggning av ärenden om kvarhållning enligt 45 § nykterhetsvårdslagen bör 25 § kungörelsen med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen upphävas. Innehållet i 24 § samma kungörelse synes böra överflyttas till SS:s instruktion.
6.1.2.3 Besvär enligt lagen om barnbidrag
allmänna
Enligt 16 § lagen om allmänna barnbidrag må besvär över länsstyrelses beslut i ärende rörande allmänt barnbidrag anföras hos SS. över SS:s beslut i sådant ärende må klagan ej föras. Av förarbetena till detta stadgande (prop. 1947:220) framgår att befolkningsutredningen ursprungligen föreslagit, att besvär över länsstyrelses beslut skulle anföras under samma förutsättningar, som gällde för socialhjälps- och barnavårdsärenden, varvid högsta instans i allmänhet skulle bli kammarrätten. I vissa remissyttranden restes invändningar häremot. Föredragande departementschefen instämde i befolkningsutredningens uttalande att tvistefrågor om rätten till barnbidrag borde i största möjliga utsträckning bedömas efter enhetliga riktlinjer såsom rättsfrågor och inte såsom skälighetsfrågor. Han ställde sig dock tveksam till förslaget, att besvär över länsstyrelsens beslut i allmänhet skulle prövas av kammarrätten, enär denna domstol inte bedömdes ha någon större erfarenhet av barnavårdsmål. Garantier för en sakkunnig handläggning
av ärendena syntes enklast kunna ernås därigenom att SS finge pröva besvären. Ärenden av detta slag är sällan förekommande. Under år 1963 inkom sex och under år 1964 fem besvärsärenden till SS. Av dessa gällde sammanlagt nio tolkningen av lagens uttryck »bosatt i riket» (1 §) medan ett avsåg 4 § och ett 5 §. Endast de två sistnämnda ärendena rörde alltså frågor, där SS:s speciella sakkunskap är av betydelse. Om SS organiseras enligt SS-utredningens förslag synes det mindre lämpligt att förevarande besvärsärenden avgörs där. SS-utredningen har erfarit, att förvaltningsdomstolskommittén torde komma att föreslå, att besvär över länsstyrelses beslut skall prövas av administrativ domstol i stället för av SS. SS-utredningen föreslår, att besvär över länsstyrelses beslut enligt lagen om allmänna barnbidrag må anföras hos kammarrätten, inte hos SS. Det står därvid kammarrätten fritt att infordra yttrande från SS i de mål, där så kan anses erforderligt. 6.2 Administrativa
byrån
6.2.1 Allmänna överväganden Under 5.6 har SS-utredningen föreslagit, att en administrativ byrå inrättas vid SS. Denna byrå föreslås övertaga såväl den nuvarande lagbyråns administrativa uppgifter som de administrativa uppgifter vid vårdbyråerna, vilka inte har så nära samband med vårdarbetet, att de av praktiska skäl bör utföras vid respektive vårdbyrå. Till sistnämnda kategori hör i första hand registrering av vårdtagare och arbetet med att bereda ärenden för beslut om intagning och placering vid ungdomsvårdsskola och nykterhetsvårdsanstalt. På administrativa byrån skall upprättas anslagsäskanden avseende samtliga de anslag, för vilket detta åligger SS. Detta arbete måste självfallet utföras i
64 nära samarbete med vårdbyråerna, konsulentkontor, skolor och anstalter. I och med inrättandet av en administrativ byrå bör lagbyrån upphöra och dess ärenden av helt eller övervägande juridisk karaktär handläggas av särskild, utanför byråindelningen stående juridisk expertis (jfr under 6.6.2). De uppgifter, som åläggs administrativa byrån, grupperar sig naturligt i fyra huvudområden, nämligen personal- och kansliärenden, kamerala ärenden, ärenden rörande den statliga bidragsgivningen och informationsärenden. Därtill kommer, att beredskapsplaneringen inom SS lämpligen bör hänföras till den administrativa byrån. SS-utredningen anser att byrån under byråchefen bör uppdelas på fyra sektioner, nämligen en kanslisektion för personal-, kansli- och beredskapsärenden, en kameralsektion, en bidragssektion och en informationssektion. Vissa frågor, som berör organisation och verksamhet vid ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter, är f. n. föremål för utredning i annan ordning eller av sådan karaktär, att det bör bli en uppgift för SS att närmare studera möjligheterna till rationalisering genom att ändra nuvarande arbetsfördelning mellan SS och de lokala institutionerna. SS-utredningen har vid sina överväganden rörande personalbehovet vid den administrativa byrån bortsett härifrån liksom från pågående utredningar i övrigt (jfr 5.1) och utgått från nuläget i fråga om vilka funktioner som utförs centralt hos SS resp. lokalt. 6.2.2 Kanslisektionen Vid kanslisektionen skall i princip handläggas alla personalärenden som f. n. åvilar SS, alltså inte bara ärenden som rör SS:s egen personal utan även ärenden rörande personal vid ungdomsvårdsskolorna, de statliga vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och socialkonsulent-
kontoren. Därtill kommer vissa uppgifter i samband med att SS har att yttra sig om de sökandes kompetens till vissa befattningar, exempelvis föreståndare och assistenter vid de erkända anstalterna för alkoholmissbrukare, samt att biträda anstalterna över huvud, t. ex. med uttalanden i lönefrågor av olika slag. Beträffande SS:s uppgifter med avseende på underordnade organ hänvisas till nulägesbeskrivningen i kap. 2. Kanslisektionen kommer alltså enligt SS-utredningens förslag att handlägga alla på SS ankommande ärenden rörande ledigförklaranden, anställningar, vikariatsförordnanden, entlediganden, semestrar och tjänstledigheter samt lönegrads- och löneklassplaceringar. Detta kommer att medföra behov av ett nära samarbete med vårdbyråerna. Det har från SS:s sida framförts, att medverkan från vårdbyråerna i ärenden som rör vårdpersonal med nödvändighet skulle behövas i sådan omfattning, att ett särskiljande av de administrativa rutinerna inte skulle vara rationellt. Det har även framförts, att behovet av snabba beslut, t. ex. telefonbesked till en skola om anställande av en vikarie vid hastigt uppkommande vakans, skulle vara så stort, att vårdbyråerna även av den anledningen borde handha handläggningen av dessa personalärenden. SS-utredningen kan inte dela denna uppfattning. Det är naturligt, att behovet av samråd med vederbörande vårdbyrå under en övergångsperiod kommer att vara betydande och därmed kan innebära ett visst dubbelarbete. Sedan kanslisektionen erhållit tillräcklig rutin och en fast praxis utbildats i fråga om kompetensfordringar och personbedömning bör emellertid samrådet i det stora flertalet fall kunna ske som en del av en lättflytande rutin. SS-utredningen kan inte heller finna någon anledning att förutsätta annat än att kanslisektionen
65 liksom administrativa byrån i sin helhet skall ha goda kontakter även med de lokala organen. Frågan om lämplig beslutsnivå måste i förevarande liksom i alla andra ärendegrupper beaktas av SS:s ledning. Det synes därvid SS-utredningen naturligt att den formella beslutanderätten delegeras till chefen för den administrativa byrån i frågor om ledigförklaranden, tillsättning av lägre tjänster och anställande av tillfälliga vikarier o. d. samt till sektionschefen när det gäller direkt tillämpning av avlöningsförfattningarna. Ytterligare delegation till sektionschefen kan visa sig lämplig. Föredragning av personalärenden bör alltid ligga på administrativa byrån. Granskning av tjänstgöringsrapporter och avlöningsuträkning bör ligga på kanslisektionen, som även bör svara för tjänstematriklarna. Listan över utgående löner vidarebefordras till kameralsektionen, som svarar för utanordnandet. Till kanslisektionens uppgifter hör även att svara för personalvården, att introducera nyanställda, att svara på förfrågningar rörande löner och anställningsförhållanden samt att verka för en aktiv personalpolitik. Till kanslisektionen bör hänföras sådana interna serviceorgan som skrivpersonal, telefonväxel och expeditionsvakter. SS har f. n. inte maskinskrivningsarbetet gemensamt organiserat. Med hänsyn till bl. a. de växande rekryteringssvårigheterna med avseende på skrivpersonal förordar SS-utredningen att detta övervägs. Genom en gemensam fast arbetsledning kan mycket av olägenheterna med ovan personal motverkas, samtidigt som den kan åstadkomma en utjämning av belastningstoppar mellan byråerna. Detta underlättar såväl utnyttjandet av befintlig arbetskraft som bedömningen av personalbehovet på längre sikt. Med utgångspunkt från den personal, 5
som f. n. i huvudsak sysslar med personalärenden inom SS, beräknar SS-utredningen behovet för detta ändamål till en sektionschef, tre amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23 och fyra kanslister. Den närmare fördelningen av uppgifterna mellan tjänstemännen torde få avgöras av vad som befinns mest praktiskt. Beredskapsplanläggningen inom SS:s ämbetsområde är f. n. i hög grad eftersatt. Under 2.5.1.5 har SS:s åligganden i detta avseende redovisats. Det är nödvändigt, att personal avdelas för att uteslutande ägna sig åt dessa frågor, enär de eljest skjuts åt sidan för mera direkt påträngande dagliga ärenden. Eftersom så föga har gjorts hittills är det svårt att få ett grepp om arbetsuppgifternas omfattning. Endast deltagandet i länsstyrelsernas civilförsvarsövningar kan beräknas kräva ca två veckor per övning, d. v. s. mellan två och tre månader per år beroende på antalet övningar. SS bör kunna medverka med mer än en tjänsteman vid dessa övningar. SS-utredningen vill för övrigt erinra om att beredskapsfrågorna inom hälso- och sjukvården handläggs av ett särskilt statligt organ, MS:s sjukvårdsberedskapsnämnd, med ca 50 anställda. I årets statsverksproposition berörs bl. a. sådana frågor som anvisningar för hälsovårdsnämndernas planläggning av hälsovårdsberedskapen på kommunplanet och utbildning av deras ledamöter. Frågan om motsvarande åtgärder på det sociala området har över huvud inte kunnat övervägas inom SS. Även vårdbyråerna måste engageras i beredskapsplanläggningen, var för sitt område. SS-utredningen har emellertid funnit det nödvändigt, att verksamheten samordnas inom administrativa byrån. Till en början torde personalbehovet få uppskattas till en byrådirektör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst
66 A 23. Sedan närmare erfarenheter vunnits kan det finnas skäl att på nytt överväga organisation och personalåtgång i fråga om beredskapsärendena. 6.2.3 Kameralsektionen Kameralsektionen skall vara centralt organ för den ekonomiska medelsförvaltningen inom SS, socialkonsulentkontoren, ungdomsvårdsskolorna och de statliga anstalterna för alkoholmissbrukare. Beträffande SS:s uppgifter med avseende på underordnade organ hänvisas till nulägesbeskrivningen i kap. 2. De huvuduppgifter, som bör åvila sektionen, är följande: 1. Utanordningar, bokföring och anslagsövervakning. 2. Intendentsärenden. 3. Ärenden rörande arbetsdriften vid ungdomsvårdsskolor och anstalter för alkoholmissbrukare. Sektionen skall svara för utanordningar från samtliga de anslag i statsverkets utgiftsstat, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut utbetalas och disponeras av SS. Sektionen skall även svara för redovisningen av dessa anslag, dvs. bokföring, fortlöpande anslagsövervakning och bokslut. Intendentsärenden, dvs. ärenden avseende lokaler, inventarier, materiel m. m. för såväl SS som konsulentkontor, skolor och anstalter koncentreras till kameralsektionen. Detsamma gäller ärenden rörande arbetsdriften vid skolor och anstalter. Personalbehovet utöver en sektionschef uppskattas på följande sätt. För arbetet med anslagsfrågor (utanordningar och bokföring, anslagsbevakning, intern sakrevision) beräknas en förste revisor, en kamrerare, en assistent och en kanslist. För övriga kamerala frågor rörande skolor och anstalter, främst arbetsdriften, uppskattas i nuläget personal-
behovet till en förste byråingenjör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23. Slutligen föreslår SS-utredningen med hänsyn till behovet av rådgivning åt skolor och anstalter inrättande av en intendentstjänst för främst upphandlings- och lokalfrågor. Förslaget innebär en knapp minskning i jämförelse med den personal, som f. n. sysslar med kamerala uppgifter (jfr bil. 6 b). 6.2.4 Bidragssektionen När det gäller handläggningen av statsbidragsärenden har utvecklats en rad olika arbetsrutiner, som snarast bör bli föremål för en ingående granskning. Genom att sammanföra dessa ärenden bör man vinna en allmän överblick, som underlättar en rationalisering av arbetet och som gör det lättare att i fortsättningen undvika, att nya alltför arbetskrävande former för bidragsgivningen utvecklas. Arbetsrutinerna i statsbidragsärendena är självfallet i hög grad beroende av det sakliga innehållet i de författningar och kungl. brev som reglerar bidragsverksamheten. Genom bl. a. den hårda gränsdragning, som förelegat mellan de olika vårdområdena, har reglerna kommit att skilja sig åt i högre grad än som syns erforderligt för att uppnå de syften, som ligger bakom de skilda bidragen. SS-utredningen har inte sett det som sin uppgift att föreslå ändringar i bidragsreglerna. Däremot bör det vara en angelägen uppgift vid bidragssektionen att dels gå igenom regelsystemet i anslutning till granskningen av arbetsrutinerna och utarbeta ändringsförslag att föreläggas Kungl. Maj:t, dels hålla kontakt med socialdepartementet vid införande av ev. nya statsbidrag och söka från början få dessa så administrativt enkla som möjligt. En förteckning över utgående statsbidrag, som administreras av SS, bifogas
67 som bilaga 6.2A. För att man skall uppnå de väsentliga fördelar, som SS-utredningen anser förknippade med inrättandet av en särskild bidragssektion, är det angeläget, att i princip samtliga bidrag överförs till denna. De enda undantag härifrån, som SS-utredningen finner motiverade, gäller bidragen till kommuner i samband med verksamhet för flyktingar och zigenare m. fl. samt ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. Samtliga övriga statsbidrag bör handläggas på bidragssektionen. Avsikten är, att bidragssektionen helt skall svara för handläggningen av statsbidragsärendena. Den skall sålunda taga emot inkommande ansökningar, ombesörja erforderlig kameral och saklig granskning — i förekommande fall i samarbete med vårdbyråerna — sätta upp och expediera utbetalningsbesluten samt utarbeta erforderlig statistik. I fråga om vissa bidragsärenden har under hand framförts allvarliga betänkligheter mot att föra bort dem från vårdbyråerna. SS-utredningen är därför angelägen att framhålla, att avsikten med att inrätta en bidragssektion endast är att underlätta det administrativa handhavandet av bidragsverksamheten. I den mån bidragsgivningen ger SS möjlighet att verka för en viss inriktning av vårdpolitiken måste vårdbyrån ha ett avgörande inflytande. I regel bör detta inflytande kunna utövas genom generella direktiv för granskningen av bidragsansökningarna, men i en del fall kan det bli nödvändigt med ytterligare samarbete. Med anledning härav vill SS-utredningen gå närmare in på hur granskning och beslut bör ske. Vid granskningen av bidragsansökningar kan behov föreligga att utnyttja vårdbyråpersonalens genom inspektioner och på annat sätt vunna erfarenheter av de konkreta förhållanden, som ligger bakom ansökningarna. Å andra sidan
kan vårdbyråpersonalen genom ansökningsmaterialet få upplysningar, som den behöver både i sin planerande verksamhet och för fältarbete i olika former. Det är därför angeläget att bidragssektionen och vårdbyråerna är öppna för ömsesidig information och samarbete. Formerna härför syns kunna göras mycket enkla. Från vårdbyråerna bör utses lämpliga kontaktmän, som bidragssektionen vid behov kan vända sig till under granskningsarbetets gång. Vårdbyråerna bör å sin sida kontinuerligt hålla bidragssektionen underrättad om förhållanden, som kan påverka bedömningen av bidragsansökningar, såsom missförhållanden som framkommit vid inspektion o. d. Skulle i en viss typ av ärenden ett mera formellt samråd anses behövligt får det ankomma på verksledningen att bestämma rutinerna härför. Dessa rutiner får anpassas efter bidragens materiella innehåll. En riktpunkt bör vara att vårdbyrån inte skall tvingas till detaljgranskning av ansökningshandlingarna. Formerna för samrådet mellan bidragssektion och vårdbyrå sammanhänger nära med beslutsfunktionen i ärendena. I vissa fall torde beslutanderätten böra förbehållas generaldirektören, t. ex. i bidragsärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. I övrigt anser SS-utredningen, att besluten i princip bör fattas av chefen för administrativa byrån. Därigenom understryks hans ansvar för att bidragssektionens granskning omfattar även sakgranskning och att utförandet av denna sker i samarbete med vårdbyrån. I de fall, där det vid föredragning av ärendet framkommer, att vårdbyrån och administrativa byrån har olika uppfattning om hur en ansökning skall bedömas, bör ärendet hänskjutas till generaldirektören. Sådana bidragsbeslut, som endast innefattar ett formellt konstaterande att föreliggande bidragsgrunder uppfyllts
68 och medel finns tillgängliga, bör delegeras till sektionschefen. Sedan någon tid tillbaka medverkar länsnykterhetsnämnderna vid prövning av ansökningar om statsbidrag till kommunala nykterhetsnämnder. SS-utredningen förutsätter, att SS, sedan socialkonsulentkontoren inrättats, tillvaratager de möjligheter till medverkan från dessa, som kan anses föreligga. Sådan dubbelgranskning av ansökningar om bidrag till kommunala nykterhetsnämnder som f. n. förekommer bör undvikas. I den mån den huvudsakliga granskningen av dessa ärenden förläggs till regionala organ bör SS:s granskningsverksamhet i motsvarande mån inskränkas och ersättas av föreskrifter om hur granskningen bör ske. På bidragssektionen bör rutinarbetet i stor utsträckning kunna utföras av biträdespersonal. SS-utredningen föreslår därför att den högre personalen begränsas till sektionschefen och en amanuensförste byråsekreterare i högst A 23 samt att sektionen får två kanslisttjänster. Detta innebär en minskning i förhållande till nuläget (jfr bil. 6 b). Sektionschefen, som bl. a. skall tillse att granskningsarbetet sker på ett ändamålsenligt och rationellt sätt, bör kunna vara behjälplig även med visst rationaliseringsarbete inom SS i övrigt, såsom frågor om blanketteknik o. d. 6.2.5 Informationssektionen Informationssektionen skall vara det centrala och samordnande organet för SS:s interna och externa informationsverksamhet. Med den interna informationen avses information inom SS samt informationsutbyte mellan SS och de regionala organen och anstalterna. Den externa informationen avser SS:s, konsulentkontorens och anstalternas kontakter med kommuner, enskilda, utlandet etc.
Informationssektionens uppgifter avses i första hand röra den externa informationen. Sektionen skall så att säga vara SS:s ansikte utåt. Detta innebär, att aktiv information från de olika byråerna, som helt eller delvis riktar sig till grupper utanför SS, skall passera sektionen. För information av typen »Råd och anvisningar» bör gälla, att vårdbyråerna svarar för det sakliga innehållet medan administrativa byråns informationssektion svarar för systematik, typografisk utformning, tryckning och distribution. I viss mån bör informationssektionen även bevaka att den språkliga utformningen inte blir alltför skiftande. Sektionen torde genom sina kontinuerliga kontakter utåt och sin överblick över hela fältet få goda möjligheter att bedöma på vilka områden det vid varje tillfälle föreligger behov av information och skall då initiera resp. vårdbyrå till att söka täcka detta behov. Till sektionens uppgifter i fråga om den externa informationen hör även att medverka vid kontakterna med press, radio och TV samt att ta emot in- och utländska studiebesök. SS-utredningen har inte gått in på frågan om behovet av social upplysningsfilm och SS:s ev. medverkan i sådant sammanhang. Det torde få ankomma på SS att överväga detta och göra de framställningar som befinns angelägna. I fråga om den interna informationen kan det förutsättas, att de informella kontakterna mellan exempelvis konsulentkontoren och vårdbyråerna kommer att bli av en sådan omfattning, att större delen av informationsbehovet vad gäller vårdarbetet kan mättas den vägen. Viss speciell informationsverksamhet bör dock informationssektionen svara för. Detta gäller t. ex. anordnandet av konsulentkonferenser och liknande samt utgivande av en personaltidning (jfr 5.5.1). Informationssektionen skall vara cen-
69 tralinstans för SS:s utbildnings- och kursverksamhet. I huvudsak samma arbetsfördelning vis a vis vårdbyråerna gäller här som i fråga om den skriftliga informationen: vårdbyrån svarar för utbildningens sakliga innehåll medan den praktiska uppläggningen, lokalbeställning, annonsering etc. sker genom informationssektionen. Även här bör informationssektionen vara lyhörd för önskemål utifrån och vidarebefordra sina erfarenheter till vårdbyråerna. SS:s bibliotek och arkiv bör knytas till informationssektionen. Likaså bör SS:s diarium förläggas dit. Sektionen har att svara för att en effektiv dokumentationsservice finns och att SS:s personal och regionala organ får tillgång till de författningar, tidskrifter och böcker som krävs för arbetet. Socialpolitiska kommittén har i sitt betänkande om ett socialpolitiskt utredningsinstitut (SOU 1964: 59) uttalat, att det borde övervägas att till utredningsinstitutet överföra SS:s bibliotek, vilket torde höra till de mest välförsedda biblioteken i landet, när det gäller litteratur i sociala frågor. I och med att förslaget om ett särskilt utredningsinstitut inte
genomförs (se prop. 1965: 65 bil. 4) uppstår frågan om SS numera har behov av ett så omfattande bibliotek. Med hänsyn bl. a. till att biblioteket inte endast är ett verksbibliotek utan har en betydande utåtriktad verksamhet vill SS-utredningen inte föreslå någon inskränkning i dess verksamhet. Informationsverksamheten hos SS är f. n. eftersatt. Om, som SS-utredningen hoppas, SS genom den föreslagna organisationen får större möjligheter att driva aktiv vårdpolitik accentueras kravet på en effektiv information. När det gäller information till utlandet (huvudsakligen mottagande av stipendiater o. d.) har trycket på SS varit så stort, att en tjänsteman i A 23 avdelats att jämte vissa smärre uppgifter i övrigt svara för denna, trots att personal för ändamålet egentligen ej ingår i SS:s stat. SS-utredningen anser det naturligt, att SS påtager sig sådan utlandsupplysning inom sitt område. Med hänsyn till den vikt SS-utredningen fäster vid SS:s rådgivande och upplysande verksamhet samt dess interna utbildningsverksamhet finner utredningen en förstärkning av personalen för
6.2.6 Administrativa byrån enligt SS-utredningens förslag
Tjänst
För byrån gemensam personal
Byråchef Sektionschef Byrådirektör Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 Förste byråingenjör Förste revisor Intendent Kamrerare Assistent Kanslist
1 Summa
1 Kanslisektion
Kameralsektion
Bidragssektion
Informationssektion
Summa
1 1
1 4 1
1 1 1 1 1 1 1
9 1 1 1 1 1 7
10 4
70 dessa ändamål nödvändig. Det föreslås, att informationssektionen förses med en sektionschef och tre amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. Av dessa avses en huvudsakligen för publikationsverksamhet av olika slag, en för extern upplysning med tyngdpunkt på information till utlänningar och en för utbildnings- och kursverksamhet.
6.3 Barnavårdsbyrån
6.3.1 Allmänna överväganden Under 5.7 har SS-utredningen föreslagit, att de nuvarande barnavårds- och skolbyråerna sammanförs till en byrå, benämnd barnavårdsbyrån, samtidigt som huvuddelen av de administrativa och kamerala ärendena överförs till en administrativ byrå. Enligt de av SS-utredningen gjorda allmänna övervägandena (jfr 5.5.2) bör en betydande del av rådgivningsverksamheten gentemot kommuner och andra avlastas SS och överföras till socialkonsulentkontoren. Dessa bör sålunda svara på frågor rörande barnavårdslagens tilllämpning och annat inom byråns område. De bör också kunna lämna en första information rörande planering av daghem och andra barnavårdsanstalter, så att SS:s tjänstemän inte skall behöva belastas med sådana ärenden förrän huvudmannens planering kommit så långt att det finns anledning att föra upp frågan på verksplan. En vinst med att den primära kontakten tas med konsulentkontoren är, att dessa torde komma att få möjlighet att relativt omgående sammanträffa med huvudmannen och stimulera det intresse, som föranlett förfrågningen. Konsulentkontoren bör även svara för SS:s mera rutinmässiga fortlöpande inspektioner av barnavårdsanstalter. Därvid liksom i övrigt bör det åligga kon-
sulentkontoren att informera SS om förhållandena påkallar särskild åtgärd från dess sida eller om vid inspektionen eljest gjorts någon iakttagelse av allmänt intresse. Däremot bör SS inte belastas med fortlöpande inspektionsrapporter över alla förrättningar. Uppgift om vilka anstalter som inspekterats bör intas i kontorets årsrapport. Rapporteringen till länsstyrelserna torde böra följa samma riktlinjer. De arbetsuppgifter, som enligt SS-utredningens förslag sålunda inte bör åvila den nya barnavårdsbyrån, ehuru de f. n. utförs på barnavårds- och skolbyråerna, framgår av följande uppräkning: 1. Administrativ handläggning av statsbidragsärenden. 2. Personaladministration vid ungdomsvårdsskolorna. 3. Ekonomisk förvaltning vid ungdomsvårdsskolorna inkl. intendentsärenden och arbetsdrift. 4. Rådgivning gentemot kommuner och enskilda i ett antal ärenden. 5. Rutinmässig inspektion av barnavårdsanstalter. Med hänsyn till de speciella uppgifter, som följer med att SS själv handhar ungdomsvårdsskolorna, synes uppdelningen inom barnavårdsbyrån i stort sett böra ske efter linjerna öppen resp. sluten vård. Utvecklingsverksamheten inom byrån och övriga mera generella frågor bör dock sammanhållas inom en sektion. SS-utredningen förordar därför, att byrån organiseras på tre sektioner, en allmän, en för öppen och halvöppen vård och en för sluten vård, varvid av praktiska skäl vård utom skola bör hänföras till sektionen för sluten vård. Vid sidan av sektionerna bör byrån disponera en kanslist för att bl. a. handha register över barnavårdsanstalter. Kanslisten bör även kunna medverka vid sammanställningar ur byråns handlingar rörande ungdomsvårdsskoleelever i sam-
71 band med analys av klientelets sammansättning och liknande frågor.
föreslår därutöver två amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. 6.3.3 Sektionen för öppen vård
6.3.2 Allmänna sektionen I avsnitt 5.4 har SS-utredningen redovisat det utvecklingsarbete m. m., som normalt bör utföras inom vårdbyråernas ram. Barnavårdsbyråns funktioner i detta avseende bör fullgöras på den allmänna sektionen, som dessutom i huvudsak bör svara för byråns generellt rådgivande funktion med bl. a. utarbetande av Råd och anvisningar och rådgivning i principiellt betydelsefulla ärenden. Däremot bör rådgivningen i övrigt ligga på de två andra sektionerna. Normalt bör en inkommande förfrågning i första hand dirigeras till dessa sektioner och först om vederbörande tjänsteman där anser det nödvändigt bör den tas upp med allmänna sektionen. Sektionschefen på allmänna sektionen måste ha en god överblick över hela barnavårdsbyråns verksamhetsområde och bör vara byråchefens ställföreträdare. SS-utredningen har inte funnit det möjligt eller ens lämpligt att fastslå särskilda arbetsuppgifter för varje tjänst inom sektionen. Personalen bör tvärtom vara så rörlig, att den kan sättas in på det område, som vid varje tidpunkt fordrar den största insatsen. Generellt sett torde det dock vara naturligt, att även inom denna sektion ha en viss specialisering efter linjerna öppen resp. sluten vård. Vid bedömande av personalbehovet har SS-utredningen i enlighet med sin allmänna uppfattning om vikten av SS:s vägledande verksamhet funnit en förstärkning i förhållande till nuvarande personalresurser för detta ändamål nödvändig. SS-utredningen föreslår därför, att sektionen får tre byrådirektörer, en för öppen, en för halvöppen och en för sluten vård. SS-utredningen
Sektionen bör i stort sett ha samma arbetsområde som den nuvarande barnavårdsbyrån. SS-utredningen föreslår dock den ändringen, att barnhemmen förs till sektionen för sluten vård. Utvecklingen har nämligen gått därhän, att barnhemsbarnen blivit allt svårare att ta hand om. Barnhemmen kommer därför ofta att ställas inför ungefär samma problem i fråga om lämplig utformning av vården som gäller för ungdomsvårdsskoleeleverna. Sektionens arbetsområde kan indelas i följande tre grupper: 1. Barnavårdslagen i allmänhet, föräldrabalken, allmänt förebyggande ungdomsverksamhet, allmänna arvsfondsbidrag, lagarna om allmänna barnbidrag och bidragsförskott, internationella adoptionsärenden m. m. 2. Barnstugor. 3. Barnkolonier, ferieresor, husmodersstipendier, semesterhem, feriebarnsverksamhet. Sektionschefen bör i huvudsak ägna sig åt den under 1. upptagna gruppen av allmänna ärenden. För dessa beräknas därutöver en byrådirektör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23. SS-utredningen har vid denna uppskattning särskilt tagit hänsyn till behovet av insatser för den allmänt förebyggande ungdomsvårdsverksamheten. Beträffande barnstugeärendena kommer en betydande avlastning i jämförelse med nuvarande barnstugesektion att kunna ske. Utvecklingsfunktionen bör enligt vad som uttalats under 6.3.2 ligga på byråns allmänna sektion. Förfrågningar i enklare ärenden och rutinmässiga inspektioner bör decentraliseras till socialkonsulentkontoren (jfr 6.3.1). Handläggningen av statsbidragsärenden bör ankomma på administrativa byråns
72 bidragssektion (jfr 6.2.4). Med hänsyn till behovet av kraftiga insatser på detta område och den reseverksamhet, som kommer att erfordras, uppskattar SSutredningen ändock personalbehovet för de ärenden om barnstugor, som bör handläggas inom förevarande sektion, till en byrådirektör och tre amanuenserförste byråsekreterare i högst A 23. Vid besättande av dessa tjänster bör med hänsyn till verksamhetens innehåll beaktas behovet av tjänstemän med förskollärarkompetens. För ärendena enligt grupp 3. bör en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23 ha det huvudsakliga ansvaret. 6.3.4 Sektionen för sluten vård Sektionen bör ha samma arbetsområde som skolbyrån har f. n. jämte barnhemmen. I fråga om ungdomsvårdsskolorna kommer arbetsuppgifterna att motsvara vad som i statens organisationsnämnds rapport 30.6.1961 om skolbyrån föreslogs hänfört till inspektions- och intagningssektionerna. Arbetsuppgifterna har dock blivit mer omfattande genom pågående intensifiering av vård utom skola. I likhet med organisationsnämnden anser SS-utredningen dels att inspektionen av skolorna måste ligga på SS och sålunda ej kan delegeras till socialkonsulentkontoren, dels att dessa kontor
(enligt organisationsnämnden barnavårdskonsulenter och barnavårdsombud) bör svara för anskaffning av fosterhem åt ungdomar, som omhändertagits för samhällsvård, i de fall där SS ej finner skäl bifalla ansökan om intagning i skola. SS-utredningen delar även den åsikt, som framförts av 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever, att anskaffning av familjevårdshem för elevers placering för vård utom skola bör decentraliseras till konsulentkontoren och skolornas eftervårdsassistenter. Sektionens arbetsuppgifter kan indelas i följande tre grupper: 1. Leda och övervaka verksamheten vid ungdomsvårdsskolor, inackorderingshem, läger m. m., genomföra nya vårdmetoder i vad gäller vård såväl inom som utom skola, vaka över anskaffningen av hem för familjevård, planera och medverka i personalfortbildningskurser och konferenser, samarbeta med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen m. m. 2. Intagning, överflyttning, besvärsärenden. 3. Barnhem: rådgivningsverksamhet, granskning av barnhemsplaner, tillstånd att anordna barnhem, sådan inspektion av barnhem som ej kan utövas av socialkonsulentkontoren m. m. De under grupp 1. och 3. angivna arbetsområdena kräver en betydande reseverksamhet. Liksom i fråga om sektionen för öppen
6.3.5 Barnavårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag Tjänst
För byrån gemensam personal
Byråchef Sektionschef Byrådirektör Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 Kanslist
1 Summa
2 Allmänna sektionen
Sektionen för öppen vård
Sektionen för sluten vård
1 3
1 2
1 2
1 3 7
4 1
11 2
1 Summa
73 vård torde sektionschefen komma att ägna sig åt de allmänna ärendena i grupp 1., vilka utgör sektionens till omfånget största uppgift. För dessa räknar SSutredningen därutöver med ett personalbehov av en byrådirektör och två amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. För grupp 2. bör beräknas en byrådirektör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23 samt en kanslist, dvs. samma antal tjänstemän som f. n. En amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23 bör i första hand svara för barnhemsärendena. 6.4
Socialvårdsbyrån
6.4.1 Allmänna överväganden Socialvårdsbyråns område omfattar sådana frågor om social omvårdnad som faller under SS och ej handläggs på annan byrå. Området avser huvudsakligen åldringsvård, social hemhjälp, socialhjälp i allmänhet samt socialhjälp till flyktingar och zigenare. Härtill kommer den sociala omvårdnaden av handikappade, där socialpolitiska kommittén påvisat behovet av vägledande åtgärder. Vissa ärenden, som nu handläggs på socialvårdsbyrån, bör överföras till den administrativa byrån, nämligen personaladministrationen i fråga om socialvårdskonsulenterna samt administrationen av andra statsbidragsärenden än de som rör ersättning till kommuner för socialhjälp till flyktingar och zigenare m. fl. Sistnämnda ärenden är så nära förbundna med ren socialvårdsverksamhet genom rådgivning och förhandsbesked till kommunerna, att ett frånskiljande av ersättningsberäkningen synes opraktiskt. I fråga om byråns rådgivningsverksamhet gäller, att den — såsom SS-utredningen utvecklat under 5.5.2 — till
stor del kan överföras till socialkonsulentkontoren. Dessa bör sålunda i regel besvara frågor från enskilda och ofta från kommunaltjänstemän. De bör även kunna lämna en grundläggande information i fråga om planering av t. ex. ålderdomshem. Utredningar i enskilda socialhjälpsfall bör i princip inte företagas på byrån annat än vad avser flyktingar och zigenare. Även i sistnämnda fall bör konsulentkontoren kunna medverka. På socialvårdsbyrån handläggs f. n. ärenden rörande efterlysning av vissa underhållsskyldiga enligt kungörelsen 1942:421. Efter en formell prövning av inkomna framställningar från socialoch barnavårdsnämnder samt utmätningsmän meddelar SS beslut om efterlysning. Efterlysningen verkställs av rikspolisstyrelsen. Om den efterlyste anträffas underrättas SS, som vidarebefordrar meddelandet till sökanden och beslutar om avlysning. SS-utredningen kan inte finna något skäl att SS skall handlägga dessa ärenden, som är av rent polisiär art. Om en underhållsskyldig inte kan anträffas bör vederbörande nämnd eller utmätningsman kunna vända sig till polismyndigheten i den ort, där den underhållsskyldige är eller sist varit bosatt för att få bistånd med efterforskningar. Om inte heller den lokala polismyndigheten kan anträffa den eftersökte bör det åligga polismyndigheten att besluta om efterlysning och svara för kontakten med rikspolisstyrelsen. SS-utredningen föreslår, att kungörelsen 1942: 421 ändras i enlighet härmed och att SS:s befattning med dessa ärenden upphör. Socialvårdsbyråns uppgifter avser i huvudsak utvecklingsarbete (jfr 5.4) och rådgivning medan egentlig verkställighet endast förekommer i begränsad omfattning. Förarbetet för uppdragande av riktlinjer för vårdpolitiken och byråns rådgivande funktioner har nära anslutning till varandra. Det är vidare inom
74 byråns område så nära samband mellan öppen och sluten vård, att det knappast finns någon anledning att skilja dem åt. I fråga om åldringsvården måste ju den slutna vården dimensioneras under hänsynstagande till vilka möjligheter som den öppna vården kan erbjuda. Det enda område, som SS-utredningen anser kunna med fördel skiljas ut som en särskild sektion inom byrån, är ärenden rörande flyktingar, zigenare och vissa utlandssvenskar. SS-utredningen föreslår därför, att socialvårdsbyrån indelas i två sektioner, en allmän och en för flyktingar och zigenare. 6.4.2 Allmänna sektionen Allmänna sektionen bör svara för byråns huvudsakliga uppgifter, dvs. utvecklingsarbete, utarbetande av Råd och anvisningar och rådgivning i andra former. Sektionens enda egentliga verkställande funktioner gäller granskning av ålderdomshemsplaner samt yttranden till länsstyrelserna över sådan plan. Stor vikt måste läggas vid de rådgivande och uppföljande funktionerna. Det gäller att stimulera kommunerna till aktiva insatser, att förmedla erfarenheter från en kommun till en annan och att verka för att höja standarden i de delar av landet, där den f. n. är lägst. Detta medför en omfattande reseverk-
samhet. Allmänna sektionen har i anslutning härtill att svara för att konsulentkontorens personal fortlöpande hålles å jour med utvecklingen inom byråns område. I fråga om allmänna sektionens arbete gäller i särskilt hög grad, att det inte går att objektivt ange personalbehovet. Under 5.9.2 har närmare utvecklats kraven på insatser från byrån. SS-utredningen anser för sin del att nio tjänster innebär en rimlig avvägning. Det innebär en förstärkning med ca fyra tjänster i förhållande till nuläget. Dessutom sker det en ytterligare förstärkning genom att särskild personal beräknas för den långsiktiga planeringen, som på förevarande område är av särskild vikt. Sektionschefen bör främst ägna sig åt ledning av utvecklingsarbetet. Han skall även vara byråchefens ställföreträdare. Sektionen behöver tre byrådirektörer för att närmare bevaka frågor om resp. åldrings- och handikappvård, social hemhjälp och socialhjälp. Därutöver föreslås fem amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. 6.4.3 Sektionen för flyktingar och zigenare Utöver ärenden rörande flyktingar och zigenare bör på sektionen handläggas liknande ärenden rörande hemvändande utlandssvenskar.
6.4.4 Socialvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag För byrån gemensam personal
Tjänst
Byråchef Sektionschef Byrådirektör Amanuens - förste bvråsekr. i högst A 23 Kanslist Summa
Allmänna sektionen
Sektionen för flyktingar och zigenare
Summa
1 2 3
1 1 3
5 2
5 1
75 Vad beträffar SS:s befattning med angivna hjälptagarkategorier är det särskilt betydelsefullt, att åtgärder vidtages för att underlätta anpassningen till ett liv utan behov av understöd. Sektionens arbete bör därför vara så aktivt inriktat som möjligt. SS-utredningen förutsätter, att sektionschefen får en relativt självständig ställning. Han bör sålunda i det stora flertalet fall äga lämna bindande besked till kommunerna om vilka utgifter för hjälptagarna, som SS kommer att ersätta. Personalbehovet på sektionen beräknas till sektionschefen och två kanslister. 6.5
Nykterhetsvårdsbyrån
6.5.1 Allmänna överväganden Statens organisationsnämnd utförde 1960 en organisationsundersökning vid nykterhetsvårdsbyrån. I enlighet med nämndens förslag har byrån därefter organiserats på fyra sektioner: planeringssektionen, administrativa sektionen, inspektionssektionen och intagningssektionen. På byrån föreligger sålunda redan en funktionell indelning. SS-utredningen föreslår, att den i huvudsak bibehålls med den skillnaden, att den administrativa sektionen upphör i och med inrättande av en administrativ byrå. Löpande ärenden rörande vårdanstalternas personal, ekonomi och arbetsdrift samt statsbidrag bör sålunda ej längre åvila nykterhetsvårdsbyrån. Administrativa byrån bör dessutom övertaga administrationen av de kurser och konferenser inom nykterhetsvården, som anordnas av SS. För att undvika förväxling med verkets gemensamma planeringsorgan bör planeringssektionen benämnas allmänna sektionen. SS-utredningen vill taga upp en fråga i samband med arbetsfördelningen mellan sektionerna till särskilt övervägande. SS får inte sällan skrivelser i skilda
ämnen från personer, som är intagna på nykterhetsvårdsanstalt. En del av dessa skrivelser är av sådan art, att de inte kan anses innefatta besvär utan helt allmänt ger uttryck åt missnöje i något avseende. Sådana skrivelser kan ofta med fördel tagas upp i samband med besök på anstalten. Därvid kan kanske samförstånd uppnås mellan anstaltsledningen och den intagne. Ärenden av denna art har nära anknytning till inspektionssektionen, där de f. n. handläggs och även i fortsättningen bör handläggas. I fråga om skrivelser, som kan anses innefatta besvär över anstaltsledningens beslut, bör man skilja på sådana, som avser försökspermission eller utskrivning, och sådana, som gäller andra vårdfrågor. De förstnämnda synes ha så nära samband med de ärenden om intagning, överflyttning och kvarhållning, som handläggs på intagningssektionen, att de bör handläggas där, medan de senare bör hänföras till inspektionssektionen. Nykterhetsvårdsbyrån skiljer sig från SS i övrigt genom att den redan i dagens läge har tillgång till en effektiv regional organisation. Inrättandet av socialkonsulentkontor kommer därför knappast att medföra ökad regional kapacitet på detta område. Med hänsyn till de speciella förhållandena inom nykterhetsvården syns det ändamålsenligt att i vart fall t. v. liksom f. n. anlita dessa regionala organ huvudsakligen för frågor rörande den öppna vården och kursverksamhet, medan tillsynen över vårdanstalterna ligger centralt hos SS. 6.5.2 Allmänna sektionen I fråga om allmänna sektionens uppgifter kan anföras samma synpunkter som beträffande barnavårdsbyråns allmänna sektion. Den bör sålunda handha utvecklingsarbete inom förevarande område samt sköta byråns generellt rådgivande funktion med utarbetande av Råd
76 och anvisningar och rådgivning i principiellt betydelsefulla ärenden. Sektionen bör däremot inte som f. n. är fallet belastas med sådant rutinarbete som besvarande av skrivelser och förfrågningar från nämnder och anstalter utan dylika uppgifter bör åvila inspektionssektionen. Organisationsnämnden föreslog, att planeringssektionen skulle bestå av två tjänstemän förutom en medicinsk expert och en psykolog. Nämnden utgick då från att byråns administrativa sektion skulle handha frågor om ekonomisk långsiktsplanering och bedömning av anstalter och andra vårdorgan från ekonomisk synpunkt. Enligt SS-utredningens förslag bör verkets långtidsplanering ombesörjas av ett särskilt stabsorgan. Vad beträffar den ekonomiska bedömningen i övrigt bör den delas upp mellan administrativa byrån och allmänna sektionen på nykterhetsvårdsbyrån. Det måste nämligen anses orealistiskt att handha utveckling av vårdmetoder o. d. utan kontinuerligt hänsynstagande till de ekonomiska konsekvenserna. Bl. a. med hänsyn härtill anser utredningen, att den allmänna sektionen behöver förstärkas i jämförelse med nämndens förslag. SS-utredningen beräknar personalbehovet på allmänna sektionen till en sektionschef, tillika byråchefens ställföreträdare, och två amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. 6.5.3 Inspektionssektionen Till inspektionssektionen bör hänföras byråns verkställande och uppföljande funktioner med undantag för intagningsoch kvarhållningsärenden. Sektionen bör dessutom svara för byrån åvilande rådgivning och information, som inte hör till allmänna sektionen. Sektionens arbetsområde omfattar både öppen och sluten vård. På grund av SS:s centrala ställning inom nykterhetsvården erfordras en fortlöpande kon-
takt med nykterhetsvårdsanstalter cch nykterhetsnämnder. Arbetet är förenat med en intensiv reseverksamhet. Sektionen har även uppgifter av nnra direkt byråkaraktär. Hit hör bl. a. oeredning och föredragning av besvär över anstaltsbeslut rörande vårdfrågor samt vissa uppgifter i samband med kursverksamheten. Det är även nödvändigt, att det kontinuerligt finns någon tjänstenan hemma på sektionen för att bevaka löpande ärenden under de övrigas tjänsteresor. Organisationsnämnden föreslog två tjänster på inspektionssektionen, medan den f. n. disponerar ytterligare en tjänst. Med hänsyn till vad som uttalats om byråns uppgifter under 5.9.2 finner SSutredningen en ytterligare förstärkning erforderlig. Sektionen bör enligt utredningens mening bestå av sektionschefen, en byrådirektör och två amanuenserförste byråsekreterare i högst A 23.
6.5.4 Intagningssektioncn På intagningssektionen handläggs i enlighet med organisationsnämndens förslag ärenden angående ansökan om vårdplats, överflyttning, kvarhållning och registrering av anstaltsklientelet. Dessa ärenden bör fortfarande ligga på sektionen. Dessutom bör den, som anförts under 6.5.1, handlägga vissa besvärsärenden rörande försökspermission och utskrivning från anstalt. Antalet intagnings- och överflyttningsärenden är betydande. År 1959 var det 3 027 medan det år 1963 uppgick till 3 624 av vilka 140 avsåg sluten avdelning. Besluten meddelas av byråchefen i fråga om de slutna avdelningarna men har i övrigt under hand delegerats till sektionschefen. De innefattar ofta känsliga avgöranden. Visserligen är det länsstyrelsen, som beslutar om tvångsintagning, men SS har att ombesörja fördel-
77 ning av tillgängliga vårdplatser och differentiering av klientelet på olika anstalter. Därmed måste ställning tagas till vems vårdbehov som är störst när en plats blir ledig. Väntelistan omfattade 31.12.1964 275 personer. SS-utredningen anser, att samtliga intagnings- och överflyttningsärenden som ej är av principiell betydelse bör kunna delegeras till sektionschefen. Denne bör dessutom beredas möjlighet att ägna mer tid åt anstaltsbesök och klienteldifferentiering än som f. n. är möjligt. Personalbehovet i övrigt kan uppskattas till två amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23 och en kanslist, vilket innebär en förstärkning med två personer i förhållande till organisationsnämndens förslag och en person i förhållande till nuläget. Antalet ärenden har ökat sedan organisationsnämnden gjorde sin undersökning. En arbetsuppgift, som f. n. sysselsätter en tjänsteman, har tillkommit, nämligen att bevaka att
fastställda maximitider för intagning inte överskrids. SS-utredningen föreslår, att sektionen dessutom skall övertaga vissa besvärsärenden (jfr 6.5.1) och att sektionschefen skall få större ansvar för intagningsbesluten. Slutligen bör sektionschefen kunna frigöras från visst rutinarbete till förmån för arbetsledning och generella frågor i samband med bl. a. beläggningsstatistikens uppläggning och klienteldifferentieringen. Den senare kommer att bli betydligt mera arbetskrävande i samband med pågående omläggning av anstalternas arbetsdrift och utvidgad samverkan med arbetsvårdsorganen. På intagningssektionen förvaras byråns handlingar rörande anstaltsklientelet. De bör utnyttjas för allmänna sektionens arbete med analys av klientelets sammansättning och dithörande frågor. Ovan angivna kanslist bör kunna medverka vid sammanställningar ur detta material och följa beläggningsstatistiken.
6.5.5 Nykterhetsvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag Tjänst
För byrån gemensam personal
Byråchef Sektionschef Byrådirektör Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 Kanslist
1 Summa
6.6 Allmänna sektionen
Inspektionssektionen
Intagningssektionen
Summa
1 1
1 3 1
2 1
6 1
12 Specialister
6.6.1 Planeringsorgan Under 5.3 har SS-utredningen behandlat frågan om SS:s långsiktiga planering och därvid angivit att den bör ske som en sammanhållen stabsfunktion. Med hänsyn till den stora vikt, som bör tillmätas
planeringen, anser utredningen att den bör direkt under generaldirektören ledas av en kvalificerad befattningshavare med samhällsvetenskaplig utbildning och erfarenhet från prognos- och planeringsarbete. För att verksamheten skall få erforderlig stadga synes det lämpligt, att vederbörande har heltidsanställning hos
78 SS eller i vart fall sin huvudsakliga verksamhet förlagd dit. Svårigheterna att rekrytera någon med erforderlig kompetens och erfarenhet gör att utredningen föreslår kontraktsanställning. För biträde vid planeringsarbetet beräknas en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23. Att i övrigt klart kvantifiera SS:s behov av utredningsexpertis av här ifrågasatt slag ställer sig mycket svårt. Inte heller är det möjligt att ange inom vilket fackområde behovet kommer att vara störst. SS-utredningen har därför kommit till den slutsatsen, att i varje fall under en övergångsperiod bör utredningsexpertis utanför SS anlitas. Den lokala närheten till både statistiska centralbyråns utredningsinstitut, universitet och socialhögskola torde medföra, att några svårigheter härvidlag inte uppkommer. Det är angeläget att SS tillförsäkras tillräckliga medel för detta ändamål. SS-utredningen uppskattar detta medelsbehov till 100 000 kr. Skulle det sedermera visa sig ekonomiskt mera fördelaktigt att fortlöpande knyta viss utredningsexpertis till SS bör detta självfallet göras. Även korttidsanställningar för speciella uppdrag och anställande av biträdespersonal för tillfälligt utredningsarbete bör kunna komma i fråga. 6.6.2 Juridisk sektion SS-utredningen har under 5.8.2 uttalat, att SS har behov av kvalificerad juridisk sakkunskap. Förevarande behov kan tillgodoses på flera sätt. Man kan inrätta juridiska sektioner vid vårdbyråerna eller som f. n. ha en särskild lagbyrå eller anlita från byråorganisationen fristående juridisk expertis. SS-utredningen har stannat för att föreslå, att lagbyrån upphör samt att en fristående juridisk sektion under ledning av en chefsjurist inrättas. De arbetsuppgifter, som bör ligga på den juridiska sektionen, är dels uppgif-
ter av stabsnatur, dels löpande ärenden. Till de förra hör sådana för hela verket gemensamma behov som granskning och i vissa fall även utarbetande av författningsförslag och Råd och anvisningar o. d. samt granskning i förekommande fall av beslut eller yttranden från juridiska aspekter. Chefsjuristens medverkan i beslut avseende administrativa frihetsberövanden har behandlats under 6.1.2.2. I stabsfunktionen ingår även att den juridiska expertisen bör stå till vårdbyråernas förfogande för rådgivning i olika ärenden, där sådan medverkan befinns önskvärd. Däremot bör enligt SS-utredningens uppfattning den juridiska expertisen inte rådfrågas direkt av socialkonsulentkontor och kommuner utan rådgivningen till dessa bör förmedlas av vårdbyråerna. Inkommande frågor torde ofta ha såväl vårdaspekter som ett juridiskt moment. Utredningen anser det för övrigt vara av värde, att personalen på vårdbyråerna genom att kopplas in även på den rent juridiska rådgivningen på ett konkret sätt får kännedom om vilka speciella problem, som kan föreligga, och hur rättssäkerhetsaspekterna påverkar bedömningen. Till löpande ärenden, som bör handläggas av den juridiska sektionen, hör remisser av övervägande juridisk karaktär, yttranden i annat än rena vårdfrågor till justitieombudsmannen, justitiekanslern och riksåklagaren, skadeståndsärenden och disciplinärenden. Angivna uppgifter är i flera fall av sådan art, att stora krav måste ställas på chefsjuristens kompetens. Hittillsvarande praxis att uppehålla byråchefstjänsten på lagbyrån med jurister i domarkarriären visar, vilken betydelse man tillmätt den. SS-utredningen förutsätter att SS:s behov av kvalificerad juridisk sakkunskap även i fortsättningen skall kunna tillgodoses genom att personer i domarkarriären anlitas för tjänstgöring
79 i verket. Även andra lämpliga personer med erforderliga kvalifikationer bör emellertid kunna komma i fråga. För att den för tjänsten lämpligaste personen skall kunna erhållas bör lönen inte vara bunden till viss lönegrad utan genom kontraktsanställning kunna anpassas till vad som visar sig erforderligt. De kvalificerade juridiska uppgifterna är av sådan omfattning, att en heltidstjänst synes erforderlig för chefsjuristen. För juridiska ärenden och de remissärenden som åvilar lagbyrån disponerar denna f. n. utöver byråchefen, vilken dock måste ägna en stor del av sin tid åt andra sysslor, en tjänst som byrådirektör i Ao 27 och en amanuenstjänst. Byrådirektören är nästan helt sysselsatt med remisser, medan amanuensen har hand om skadeståndsärenden. Dessa två tjänstemän har erfarenhetsmässigt haft så mycket att göra med löpande ärenden, att byråchefen knappt haft någon möjlighet att uppdraga åt dem att biträda vid juridiska utredningar av olika slag. Detta har enligt uppgift bidragit till att han ej alltid haft möjlighet att lämna styrelsen juridiskt biträde i önskvärd utsträckning, eftersom sådana utredningar ofta kan vara relativt tidsödande. Med avseende på de två biträdande juristernas arbete kan det antagas, att antalet remissärenden kommer att sjunka. Därtill kommer att SS enligt SS-utredningens åsikt bör begränsa sina yttranden till att avse sociala vårdfrågor och därtill knutna juridiska spörsmål (jfr 5.1). Å andra sidan har antalet skadeståndsärenden stigit från 112 år 1960 till 224 år 1964. En viss lättnad har dock uppnåtts sedan SS genom delegation från Kungl. Maj:t fått ökade befogenheter när det gäller att fastställa ersättning. En fortsatt ökning av antalet ärenden är att förutse. SS-utredningen har övervägt att föreslå en förstärkning av den juridiskt ut-
bildade personalen. Med hänsyn till svårigheten att i dagens läge bedöma utvecklingen i fråga om såväl remissärendenas som skadeståndsärendenas omfattning har utredningen emellertid stannat för att föreslå oförändrat antal tjänstemän. Vid tillfällig extra arbetsbelastning bör extra personal för speciella arbetsuppgifter kunna anlitas. Utredningen finner det mest rationellt, att de tjänstemän, som skall handlägga juridiska ärenden och remisser, sorterar direkt under chefsjuristen. Utredningen föreslår alltså följande personal: 1 kontraktsanställd chefsjurist, 1 byrådirektör, 1 amanuens-förste byråsekreterare högst A 23.
i
Som kompetenskrav för samtliga dessa tjänstemän bör uppställas juris kandidatexamen. Vid förfall för chefsjuristen bör en av de andra tjänstemännen kunna vikariera för honom. 6.6.3 övriga experter Såsom anförts under 5.8.1 bör SS:s experter stå vid sidan av byråerna direkt under generaldirektören. Detta gäller inte endast experter för långtidsplanering och den juridiska sektionen utan även den till byråarbetet mera fast knutna speciella expertisen i form av läkare, psykologer m. fl. För främst läkarexpertis disponerar SS för budgetåret 1965/66 sammanlagt 57 000 kr. varjämte det finns en tjänst i A 27 för en psykolog. Dessutom disponerar styrelsen 2 000 kr. för en expert i zigenarfrågor. Läkarexpertisen utnyttjas för skolbyrån och nykterhetsvårdsbyrån med 13 resp. 9 veckotimmar jämte vissa tillfälliga uppdrag. Nykterhetsvårdsbyrån har även biträde av en läkare, som avlönas från femte huvudtitelns kommittéanslag med 600 kr. för månad. Utmär-
80 kände för angivna experter är, att de är fast knutna till SS. Som framgår av det sagda saknas nästan helt medel att tillfälligt anlita annan expertis än läkare. Däremot har Kungl. Maj:t med anlitande av kommittémedel tillkallat vissa experter, som i praktiken utför sitt arbete inom SS. SS-utredningen anser, att SS har behov av ytterligare fast expertis. SS bör sålunda ha möjlighet att till sig knyta en läkare med socialmedicinsk inriktning. Behov föreligger vidare av en biträdande psykolog för arbete med bl. a. behandlingsplaner både inom barnavårdsbyråns område och för nykterhetsvårdanstalterna. Dessutom erfordras pedagogisk
sakkunskap i fråga om undervisningen och därmed nära sammanhängande vårdfrågor vid ungdomsvårdsskolor och barnstugor och för att medverka vid uppläggningen av SS:s kursverksamhet. Psykologen och den biträdande psykologen bör vara heltidsanställda. För psykologen finns f. n. en tjänst. SS-utredningen föreslår inrättande av en tjänst för en biträdande psykolog med akademisk examen. Läkarna vid SS bör liksom hittills ha arvodesanställning med deltidstjänstgöring. Detsamma bör gälla den pedagogiska expertisen. Kostnaderna för medicinsk, pedagogisk och därmed jämförlig expertis beräknas till 80 000 kr.
KAPITEL 7
Förlikningsmannaexpeditionen
7.1 Nuläge Till SS:s verksamhetsområde hör instruktionsenligt förhållandet mellan arhetsmarknadens parter, såsom föreningsrätt och förhandlingsväsen, arbetsavtal, kollektivavtal och arbetstvister. Hithörande ärenden handläggs på förlikningsmannaexpeditionen, som sedan år 1938 är fristående från SS:s byråorganisation i övrigt. Vid handläggning av ärende tillhörande förlikningsmannaexpeditionen samt ärende, som därmed äger samband, skall chefen för expeditionen ingå som ledamot av styrelsen. Förlikningsmannaexpeditionen är i huvudsak inriktad på administrativa göromål. Den utför inte något egentligt förhandlingsarbete utan detta åvilar åtta av Kungl. Maj:t förordnade förlikningsman eller — i vissa fall — särskilt förordnad medlare, skiljedomare, opartisk ordförande eller kommission. SS:s huvudsakliga uppgifter inom förlikningsmannaexpeditionens område regleras av lagen om medling i arbetstvister (SFS 1920:245; ändr. 1931:202, 1935: 440, 1936:507, 1945:156, 1959:84 och 1965:278) med tillämpningskungörelse och därtill anknutna kungl. brev. Hit hör frågor om förordnande och entledigande av distriktsförlikningsmän, semestervikarier för förlikningsmannen, handledning av nya förlikningsmän och en allmän tillsyn över förlikningsverksamheten. Häri ingår bl. a. information om ny lagstiftning, nya betydelsefullare (5
kollektivavtal och förmedling av erfarenheter. SS har vidare att förordna eller hos Kungl. Maj:t utverka förordnande av särskilda förlikningsmän eller medlingskommissioner i arbetstvister av större omfattning. I flera kollektivavtal stipulerar förhandlingsordningarna skiljeförfarande i vissa tvister, varvid i åtskilliga fall skiljemän eller opartisk ledamot av skiljenämnd skall utses av SS, dess chef eller förlikningsmannaexpeditionen. Det kan nämnas, att förlikningsmännens årsberättelser enligt 13 § medlingslagen skall genom SS:s försorg befordras till trycket. Detta har ej skett sedan 1939 och bedöms av SS som inte erforderligt. SS disponerar avlönings- och omkostnadsanslagen till förlikningsman i arbetstvister m. m. i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. För budgetåret 1965/66 uppgår de två anslagen till sammanlagt 225 000 kr. Samtidigt med lagen om medling i arbetstvister utfärdades en lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister (SFS 1920: 248; ändr. 1945: 157). Enligt kungörelse med närmare föreskrifter angående dessa skiljedomare (SFS 1920: 899; ändr. 1933:333 och 1935:473) har SS vissa uppgifter med avseende på fastställande av ersättning till skiljedomare, avgivande av verksamhetsberättelse samt tillhandahållande av upplysningar till skiljedomare. Något förordnande av skiljedomare enligt 1920 års lag har inte förekommit sedan 1947. SS har i underdånigt yttrande 30.9.1948 över betänkan-
de med utredning och förslag i fråga om förstärkning av förlikningsväsendet föreslagit, att denna lagstiftning försätts ur kraft. Lagen gäller emellertid fortfarande. SS har vissa åligganden enligt 3 kap. lagen om förenings- och förhandlingsrätt (SFS 1936:506; ändr. 1940:332, 1945: 155, 1965:277) med avseende på bl. a. registrering av arbetstagarorganisationer, som påkallat kapitlets tillämpning, samt förordnande av opartisk ordförande och skiljenämnd. Beträffande tillämpningen härav anförs i en inom civildepartementet utarbetad promemoria rörande de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt (SOU 1963:51) följande. Från socialstyrelsen har inhämtats, att sedan tillkomsten av 1936 års lag 38 organisationer hos styrelsen anmält, att de påkallar tillämpning av 3 kap. Efter 1948 har dock sådan anmälan icke gjorts. Av organisationerna i fråga har alla utom sex sedermera återtagit sin anmälan med verkan att parterna ej längre är underkastade bestämmelserna i kapitlet. Av de återstående sex organisationerna är det endast två som under de senaste sex åren anlitat opartisk ordförande. Någon kommission har under denna tid icke blivit utsedd och ej heller har därunder skiljedomsförfarande förekommit eller skiljenämnd utsetts. Av det anförda framgår, att 3 kap. numera knappast tillämpas på sätt som avsågs vid lagens tillkomst och att dess praktiska betydelse är ringa. Arbetstagarorganisationerna föredrager att genom avtal om förhandlingsordning och förlikningsförfarande undvika eller begränsa användningen av fackliga stridsmedel. Socialstyrelsen har i särskilt inhämtat yttrande som sin mening uttalat, att kapitlet kan upphävas. Förslag härom framlägges. För parter som vid lagens ikraftträdande är underkastade bestämmelserna i 3 kap. och som alltjämt anser sig ha behov av den där stadgade förhandlingsordningen bör dock bestämmelserna fortfarande gälla. I prop. 1965:60 angående reform av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt m. m. har framlagts förslag om
upphävande av 3 kap. angivna lag. Det föreslås vissa övergångsbestämmelser för parter som vid utgången av år 1965 är underkastade kapitlets bestämmelser. Förslagen i propositionen innebär i övrigt en betydande utvidgning av området för förlikningsväsendet genom att statens och kommunernas tjänstemän föreslås få förhandlingsrätt enligt i princip samma regler som gäller för andra arbetstagare med lock-out och strejk som tillåtna stridsmedel. Lön och övriga ekonomiska villkor för dem föreslås kunna regleras i kollektivavtal. Riksdagen har bifallit propositionen med vissa mindre ändringar. Jämlikt lagen om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän (SFS 1940:331; ändr. 1954: 131) har SS att mottaga och pröva ansökningar om kommunal förhandlingsrätt. Beträffande tillämpningen härav anförs i angivna departementspromemoria följande. Från socialstyrelsen har inhämtats, att efter ikraftträdandet av 1940 års lag ansökan om förhandlingsrätt avslagits i endast 10 fall. Besluten om avslag härrör företrädesvis från de första åren efter lagens tillkomst; under de senaste tio åren har endast en ansökan avslagits. En prövning i överensstämmelse med denna lag och den praxis som utbildats på detta område synes knappast fullfölja lagstiftningens syfte. Att införa en effektiv auktorisation utan att träda föreningsrättsliga grundsatser för nära är emellertid förenat med betydande svårigheter. Om en förening har vägande särintressen att bevaka, bör den ej vägras förhandlingsrätt. För en utomstående är det vanskligt att bedöma om sådana intressen föreligger. Antalet föreningar för offentliga tjänstemän synes visserligen stort. Med få undantag tillhör emellertid dessa föreningar riksorganisationer (förbund), som sköter förhandlingarna på de anslutna föreningarnas vägnar. Under de sista åren synes antalet organisationer för offentliga tjänstemän ha snarare minskat än ökat. Enligt det huvudavtal med statstjänstemännens fyra huvudorganisationer, som åtföljer denna promemoria, stadfästes såvitt gäller stats-
83 tjänstemannaområdet i huvudsak den praxis för förhandlingsverksamheten som utbildats under senare år och som innebär att förhandlingar i alla mera betydande frågor föres direkt med dessa huvudorganisationer. Det bör vara möjligt att överenskomma om liknande anordningar på det kommunala förhandlingsområdet. På grund av vad sålunda anförts har i förslaget icke upptagits några bestämmelser om auktorisation som villkor för förhandlingsrätt gentemot stat eller kommun. Förevarande lag upphör att gälla vid utgången av år 1965 (SFS 1965:279). Enligt lagen om medling i hyrestvister (SFS 1939:366; ändr. 1945:758) skall SS förordna ordförande i kommunal medlingsnämnd och suppleant för denne. I kommun, där enligt lagen om hyresreglering förordnats hyresnämnd, skall dock denna tjänstgöra som medlingsnämnd. Vid sidan av dessa författningsenliga åligganden för SS, vilka handläggs på förlikningsmannaexpeditionen, har denna flera statistiska arbetsuppgifter. Till dessa hör främst vården och kompletteringen av förlikningsmannaexpeditionens kollektivavtalssamling. Denna är av betydelse ej bara för förlikningsverksamheten utan även för olika utredningar m. m., och det är av vikt att samlingen vid varje tillfälle kan hållas såvitt möjligt aktuell. Från denna synpunkt har övervägts att föreslå intagande i medlingslagen av stadgande om skyldighet för parter att tillställa expeditionen exemplar av alla ingångna kollektivavtal, på sätt skett i åtskilliga andra länder, exempelvis i de danska och norska medlingslagarna. Trots den lättnad i arbetsuppgifterna, som skulle följa härav, har det dock ansetts att de skäl, som talar mot införandet av ett sådant stadgande, väger över och det har ansetts riktigt att i stället alltjämt lita till frivillighetens väg vid insamlandet av avtalen. På expeditionen utarbetas statistik över kollek-
tivavtal i riket, vilken statistik dock på grund av kollektivavtalsväsendets utbredning under senare år släpar efter. På expeditionen utarbetas vidare årsstatistik över arbetsinställelser samt över förlikningsmännens verksamhet. Expeditionen upprätthåller sedan länge ett nära samarbete med medlingsinstitutionerna i övriga nordiska länder. På förlikningsmannaexpeditionen finns tjänster för en byrådirektör i Ao 27, en förste byråsekreterare i Ae 23, en kansliskrivare i Ao 11, ett kanslibiträde i Ao 7 och ett kontorsbiträde. Förste byråsekreterartjänsten hålles vakant sedan 1961.
7.2 Förslag
SS:s förlikningsmannaexpedition tillkom i anslutning till 1920 års lagstiftning om medling i arbetstvister. Till en början hörde expeditionen till dåvarande byrån för sociala ärenden. Den intog i realiteten en fristående ställning och blev fr. o. m. 1938 även formellt självständig. När förlikningsmannaexpeditionen inrättades, var det naturligt att infoga den i SS. Till SS:s ämbetsområde hörde då bl. a. sådana frågor som arbetsmarknaden, arbetarskyddet och socialstatistiken i vid bemärkelse (pris-, socialvårds-, löne- och sysselsättningsstatistik). Samtliga dessa uppgifter har numera överförts till andra verk. Förlikningsväsendet kan inte anses äga samband med SS:s verksamhet inom de sociala vårdområdena. Dess anknytning till SS är därför i dagens läge i huvudsak en organisatorisk fråga. I praktiken har förlikningsmannaexpeditionens fristående ställning manifesterats på olika sätt. Dess verksamhet är i hög grad inriktad på att lämna förslag i olika ärenden till Kungl. Maj:t, vilket ofta sker genom VPM eller underhandskontakter. Ibland föredras dessa ärenden
84 formellt för SS:s chef, men i regel tages kontakten direkt mellan förlikningsmannaexpeditionen och numera inrikesdepartementet. En bidragande orsak härtill är att förhandlingsläget ofta fordrar snabba ingripanden. Det är för övrigt symtomatiskt, att den ärendegrupp, som handläggs på förlikningsmannaexpeditionen, förts över från social- till inrikesdepartementet samtidigt med arbetsmarknadsfrågorna i övrigt. Rent lokalt har expeditionen inte samband med SS, i det dess tjänstelokaler (adress Munkbron 9, Stockholm) ligger avskilda från verkets i övrigt. Det är vissa fördelar förknippade med förlikningsmannaexpeditionens anknytning till SS. Till stor del sammanhänger detta med att SS har en neutral ställning i förhållande till arbetsmarknadsparterna. De på expeditionen ankommande arbetsuppgifterna är ofta i hög grad intressebetonade och fordrar goda kontakter med organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, enskilda arbetsgivare m. fl. Förlikningsmannaexpeditionen åtnjuter, såvitt känt, en betydande good will hos parterna. Detta förhållande bör inte på något sätt äventyras. Om SS-utredningens förslag rörande SS:s verksledning genomföres, skulle emellertid SS:s oberoende av partshänsyn kunna ifrågasättas. Förhandlingsläget inom den kommunala sektorn har nämligen vid flera tillfällen under de senare åren varit mycket ömtåligt, varför det syns klart olämpligt att förlikningsmannaexpeditionen sorterar under en styrelse med tre representanter för arbetsgivarintresset på detta område. Den utvidgning av området för förlikningsverksamhet som reformen enligt prop. 1965:60 medför gör det särskilt angeläget att förlikningsmannaexpeditionen får en i förhållande till departement och ämbetsverk fristående ställning. På en punkt har SS:s åligganden en-
ligt nu aktuell lagstiftning inneburit en rättsligt betonad lagtillämpning, där det varit en fördel för förlikningsmannaexpeditionen att kunna rådgöra med lagbyrån. SS-utredningen syftar här på tilllämpningen av 1940 års lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän, där SS har att pröva huruvida viss tjänstemannaförening skall tillerkännas förhandlingsrätt. Denna lag upphör emellertid att gälla med 1965 års utgång. Förlikningsmannaexpeditionens rent administrativa och kamerala anknytning till SS är av föga praktisk betydelse med hänsyn till att det endast rör sig om 4 å 5 tjänstemän jämte de relativt obetydliga anslagen till förlikningsmännen. Vid övervägande av denna fråga har SS-utredningen kommit fram till att tiden nu är inne att skilja förlikningsmannaexpeditionen från SS. Som anförts ovan bör den i stället ha en helt fristående ställning. Härtill kan även anföras följande. De tre verk, som övertagit de av SS:s funktioner där ett samband med expeditionen tidigare förelåg, är arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och statistiska centralbyrån. Av dessa är de två förstnämnda inte lämpliga redan därför att arbetsmarknadsparterna är representerade i verksstyrelserna. Beträffande statistiska centralbyrån är den enligt sin instruktion (2 §; senaste lydelse se SFS 1964: 483) central statsmyndighet för den offentliga statistikproduktionen. SS-utredningen kan inte finna, att det skulle innebära någon fördel att belasta detta renodlade statistikverk med överinseende över förlikningsväsendet. Med hänsyn till förlikningsmannaexpeditionens nära kontakt med inrikesdepartementet skulle det kunna tänkas att omvandla den till en arbetsenhet inom departementet. Mot detta talar redan anförda skäl för att expeditionen bör ha en fristående ställning. Det skulle dess-
85 utom på flera punkter göra arbetet mera tungrott, eftersom statsdepartementen med smärre undantag inte är beslutande organ. Tvärtom synes det SS-utredningen som om vissa ärenden, såsom beviljande av semester åt distriktsförlikningsman, med fördel skulle kunna delegeras från Kungl. Maj:t. Av anförda skäl föreslår SS-utredningen, att SS:s förlikningsmannacxpedition omvandlas till ett fristående organ, förslagsvis benämnt statens förlikningsmannaexpedition. Detta organ bör övertaga SS:s åligganden avseende förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och dithörande ärenden sådant detta angivits i SS.s instruktion, lagen om medling och kungörelsen med närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister. SS:s åligganden enligt övergångsbestämmelserna till de ändringar i lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som kommer att gälla fr. o. m. år 1966, bör överföras till det nya organet. SS finns ej omnämnd i lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister. Däremot innefattar tillämpningskungörelsen till denna lag vissa föreskrifter om SS. Som angivits under 7.1 har den inte tilllämpats sedan 1947. Den syns utan olägenhet kunna upphävas. Förslag härom har också framlagts av SS. Om den frågan inte anses böra tas upp i detta sammanhang bör statens förlikningsmannacxpedition handlägga även vad som nu åvilar SS enligt sistnämnda kungörelse. SS har att förordna ordförande i kommunal medlingsnämnd i hyrestvist jämte ersättare för honom, vilka skall vara lagfarna. Förordnandet avser två år. Av förarbetena till 1939 års lag om medling i hyrestvister framgår, att hyreslagstiftningskommittén föreslagit att ordföranden skulle förordnas av vederbörande länsstyrelse. Emellertid ändrades detta till SS efter förslag av föredragande departementschefen i prop. 1939:166.
Föredraganden lämnade inte någon motivering till sitt förslag. Det redovisades ej heller någon kritik från remissorganen mot förslaget att länsstyrelsen skulle meddela dessa förordnanden. Antalet medlingsnämnder har stigit oavbrutet. Ar 1960 fanns inte någon, år 1962 tillsattes 38 stycken och år 1964 125 stycken. Sedan Kungl. Maj:t förordnat att medlingsnämnd skall finnas i viss kommun, brukar SS avvakta meddelande från kommunen innan ordförande och dennes suppleant förordnas. Kommer inte sådant meddelande med förslag på lämpliga personer så tager SS kontakt med vederbörande kommunala organ för att få in förslag. Även andra lokala kontakter tages, t. ex. med länsstyrelsen. Med hänsyn till det begränsade personurvalet kan det vara förenat med stora svårigheter att få förslag på lämpliga kandidater, så mycket mer som förlikningsmannaexpeditionen inte kan ha den ingående lokala personkännedom, som skulle erfordras för att snabbt avgöra ärendena. Dessa föranleder därför rätt mycket arbete. SS-utredningen finner det i hög grad opraktiskt, att detta slags förordnanden meddelas centralt i Stockholm. Mer rationellt vore otvivelaktigt att förordnandena meddelades av länsstyrelsen. Utredningen föreslår, att 2 § lagen om medling i hyrestvister ändras i enlighet härmed. Skulle så inte ske, bör dessa ärenden överföras till statens förlikningsmannaexpedition. Statens förlikningsmannaexpedition bör ledas av en byråchef, som ersätter byrådirektören på den nuvarande förlikningsmannaexpeditionen. Personalen i övrigt synes böra ha samma omfattning som f. n. Med hänsyn bl. a. till att det knappast ännu kan bedömas hur mycket merarbete för expeditionen som den nya förhandlingsordningen för statstjänstemän m. fl. kommer att innebära, synes det lämpligt att behålla även den
86 förste byråsekreterartjänst, som f. n. hålls vakant. Kostnaderna för verksamheten torde få bestridas från särskilda avlönings- och omkostnadsanslag. Däremot bör expeditionen inte ha egen kassarörelse. SS-utredningen föreslår, att
löneuträkning och därmed sammanhängande personalfrågor liksom kamerala göromål i övrigt för expeditionen överförs från SS:s lagbyrå till statsdepartementens kassakontor, som är lokalt närbeläget (Munkbron 17).
KAPITEL 8
Kostnadsberäkningar
Med utgångspunkt från 1965 års löner uppskattar SS-utredningen de ökade kostnaderna för löner och arvoden enligt följande. Förstärkning med 12 tjänstemän i lägst kanslists löneställning jämte löneförstärkningar Förstärkning av biträdespersonalen Expertarvoden (utöver för 1965/66 beräknade 59 000) Arvoden till styrelseledamöter
639 000 165 000 121 000 15 000 940 000
SS:s omkostnadsanslag påverkas främst av förslaget att SS ej längre skall ge ut Sociala meddelanden. SS-utredningen har dock i enlighet med anslagsberäkningen i SS:s petitaskrivelse utgått från att inkomster och utgifter för tidskriften uppväger varandra till den del de faller på omkostnadsanslaget. SS-utredningen finner anledning räkna med en intensifiering av SS:s publikationsverksamhet i övrigt. Kostnaderna för tryckta anvisningar uppgick under budgetåret 1963/64 till 45 146 kr. En ökning med 50 000 kr. synes rimlig. Den föreslagna personalökningen medför ökat medelsbehov i fråga om reseersättningar och expensmedel. Medel bör därutöver beräknas för en intensifierad reseverksamhet. Utredningen föreslår en sammanlagd ökning under omkostnadsanslaget enligt följande uppställning. Reseersättningar Expensmedel Publikationstryck
100 000 50 000 50 000 200 000
SS:s avlönings- och omkostnadsanslag påverkas naturligtvis även av förslaget att förlikningsmannaexpeditionen skall omvandlas till ett fristående organ med särskilda anslag. Eftersom SS-utredningen föreslår oförändrad personal på expeditionen påverkas statsverkets kostnader av denna överföring från socialtill inrikeshuvudtiteln endast med skillnaden mellan lönekostnaderna för en byråchef och en byrådirektör, ca 13 000 kr. Den sammanlagda kostnadsökningen vid genomförande av SS-utredningens förslag skulle alltså uppgå till 1,1 å 1,2 milj. kr. för budgetår. Därvid har inte räknats med engångskostnader för anskaffande av möbler m. m. till nya tjänsterum och ej heller med ev. ökade hyreskostnader. Det bör anmärkas, att det under lönekostnader beräknade beloppet för expertarvoden är avsett att även täcka t. ex. databehandling och andra utredningskostnader som ej är direkta lönekostnader. SS-utredningen har inte gått in på frågan hur detta skall ordnas anslagstekniskt. För större undersökningar kan det komma att erfordras ytterligare medel. Därvid torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall avgöra, hur kostnaderna skall bestridas.
AVDELNING B
MCA-utredningens förslag rörande den centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter
KAPITEL 9
Utredningens direktiv och arbetssätt
Efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d statsr å d e t s övriga l e d a m ö t e r a n m ä l d e chefen för i n r i k e s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t J o h a n s s o n , i k o n s e l j 14.9.1962 fråga o m o r g a n i s a t i o n e n o c h a r b e t s u p p g i f t e r n a för medicinalstyrelsen och till styrelsen k n u t n a o r g a n . Efter att h a l ä m n a t e n ö v e r b l i c k över m e d i c i n a l s t y r e l s e n s utv e c k l i n g och s t y r e l s e n s n u v a r a n d e h u vuduppgifter anförde departementschefen f ö l j a n d e : Besparingsutredningen 1 anförde, att enligt dess mening kraven på medicinalstyrelsens kapacitet icke borde ses enbart mot bakgrunden av styrelsens ansvar för de statliga insatserna inom hälso- ocb sjukvården. Därjämte påverkade styrelsen i högre eller lägre grad användningen av de avsevärt större belopp, som från kommunala och andra huvudmäns sida användes för hälsooch sjukvården. Den förutsebara ökningen av den statliga medelsanvisningen på medicinalstyrelsens område gav mot bakgrunden av det redan hårt pressade arbetsläget inom styrelsen anledning att överväga möjligheterna till omprövning i olika hänseenden av denna administrations uppbyggnad och arbetsuppgifter. Besparingsutredningen anförde vidare, att styrelsen jämte därtill knutna laboratorier, nämnder och råd organisatoriskt sett företedde en relativt komplicerad bild, varför jämväl med hänsyn härtill en granskning av medicinalstyrelsens organisation och arbetsuppgifter vore påkallad. Beträffande arbetsuppgifterna påpekade utredningen, att det borde systematiskt undersökas i vad m å n de kunde decentraliseras till bl. a. huvudmännen för hälsooch sjukvården. De inträdda ändringarna i fråga om huvudmännens administrativa kapacitet borde föranleda en omprövning av
arbetsuppgifternas fördelning mellan dem och styrelsen. Det borde även särskilt prövas i vad m å n systemet att till styrelsen knyta läkare, tandläkare och apotekare för både administrativa och fackliga uppgifter borde bibehållas i oförändrad omfattning och det borde därvid övervägas, huruvida icke utvecklingen gått därhän, att dessa fackmän, i än högre grad än vad 1947 års organisation innebar, borde frigöras från administrativa uppgifter. Med hänvisning till nu nämnda förhållanden föreslog besparingsutredningen, att medicinalstyrelsens arbetsuppgifter och organisation snarast gjordes till föremål för en förutsättningslös omprövning. Med anledning av detta förslag bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 9 oktober 1959 chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig för alt verkställa en förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation och arbetsuppgifter samt därmed sammanhängande frågor. Såsom sakkunnig tillkallades genom beslut samma dag numera byråchefen II. Wihlborg. Den sakkunnige har under sommaren 1962 successivt redovisat sin förberedande undersökning i form av särskilda promemorior beträffande medicinalstyrelsens olika byråer, vari redogjorts för organisation, arbetsuppgifter och ordning för handläggning av ärendena. 2 Åtskilliga förenklingar och en viss decentralisering i ärendenas handläggning inom styrelsen har under hand genomförts i samband med den sakkunniges genomgång av byråernas arbete. Vidare har den sakkunnige verkställt en särskild undersökning rörande hela taxa1 1958 års besparingsutredning (SOU 1959:28). 2 Förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation och arbetsuppgifter m. m.; avlämnad 18.10.1962. (Inrikesdepartementet; stencil.)
92 tions- och urvalsgranskningen av apoteksräkningar inom medicinalstyrelsen samt i denna fråga framfört vissa synpunkter och förslag. I en sammanfattande promemoria har den sakkunnige påvisat en rad brister i styrelsens nuvarande organisation och antytt olika möjligheter till organisatoriska förändringar i syfte alt avlasta styrelsen tyngande arbetsuppgifter samt effektivisera och rationalisera handläggningen av skilda grupper av medicinalärenden. Mot bakgrunden av här återgivna förhållanden finner jag angeläget att nu igångsätta en allsidig översyn av arbetsuppgifterna och organisationen för medicinalstyrelsen och till styrelsen anknutna organ. Den vid den förberedande undersökningen utförda kartläggningen av styrelsens funktioner synes vara väl ägnad att läggas till grund för den utredning som sålunda bör komma till stånd. Utredningen bör i första hand undersöka vilka arbetsuppgifter som med hänsyn till hälso- och sjukvårdens nuvarande eller förutsebara framtida organisation bör ankomma på det statliga centrala medicinalorganet. Uppmärksammas bör i detta sammanhang att en avlastning från medicinalstyrelsen av arbetsuppgifter kan förväntas genom den beslutade överflyttningen av huvudmannaskapet för provinsialläkarorganisationen till landstingen och en planerad motsvarande reform beträffande den statliga mentalsjukvården. Ett genomförande av de förslag, som kroppssjukvårdens statsbidragsutredning kommer att framlägga, torde medföra ytterligare lättnad i styrelsens arbetsbörda. A andra sidan torde hälso- och sjukvårdens fortsatta utveckling komma att ställa så stora krav på central ledning och tillsyn från medicinalstyrelsens sida att det bör eftersträvas att avlasta styrelsen alla sådana arbetsuppgifter, som med fördel kan decentraliseras till underlydande statliga eller kommunala organ eller överflyttas till andra statliga förvaltningsmyndigheter o. dyl. Utredningen bör vidare pröva i vad mån till styrelsen kan överflyttas beslutanderätten i ärenden, som f. n. ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra, där detta kan vara rationellt med hänsyn till styrelsens ställning som det ledande medicinalorganet. Av den förberedande utredningen framgår att en mera koncentrerad inriktning av verksamheten på medicinalstyrelsens uppgifter som den ledande och kontrollerande
högsta fackliga instansen på medicinalväsendets område skulle kunna åvägabringas, om styrelsen befriades från ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet, specialitetsärenden och uppgifterna som chefsmyndighet för vissa laboratorier m. m. Dessa spörsmål bör av utredningen ägnas särskild uppmärksamhet. I den mån det administrativa sambandet mellan styrelsen och de nämnder och institutioner som f. n. är mer eller mindre fast organisatoriskt anknutna till styrelsen anses böra förändras eller upphöra skall utredningen självfallet pröva och avge förslag hur den administrativa ledningen av ifrågavarande institutioner skall organiseras och hur de arbetsuppgifter dessa organ fullgör skall utföras i framtiden. Däremot bör den inre fackmässiga organisationen av de institutioner, för vilka medicinalstyrelsen f. n. är chefsmyndighet eller vilka har en mera perifer anknytning till styrelsen, i princip inte omfattas av utredningen. I detta sammanhang må erinras om att vid den förberedande undersökningen framförts tanken att till ett vetenskapligt högt kvalificerat centralt organ med viss administrativ kapacitet, en statsmedicinsk anstalt, överföra de ärenden, som handlägges av de rättsmedicinska, rättspsykiatriska och socialpsykiatriska nämnderna ävensom andra ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet. Frågan om att på dylikt sätt under ett särskilt organ sammanföra vissa typer av ärenden, som nu handlägges av medicinalstyrelsen eller olika styrelsen underställda nämnder eller institutioner, bör närmare övervägas av utredningen. Härvid bör också uppmärksammas det förslag om inrättande av ett rättsläkarråd, som framfördes av strafflagberedningen i dess betänkande angående strafflagens lillräknelighetsbestämmelser (SOU 1942: 59) och senast behandlades i det av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet om det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation (SOU 1959:20). Om något sådant organ vid sidan av det centrala medicinalorganet befinnes böra inrättas bör dess ställning i förhållande till medicinalstyrelsen noggrant preciseras, varvid bör övervägas om styrelsen skall ha allmän direktivrätt över detsamma och om det även skall utgöra remissinstans för styrelsen. En avlastning från medicinalstyrelsen av vissa ärendegrupper skulle giva styrelsen större möjligheter att ägna sig åt plane-
93 ringsarbete för den civila hälso- och sjukvården för fred och krig. 1958 års besparingsutredning har berört vikten av en rationell planering med hänsyn till de stora kostnaderna för sjukvården. En omprövning av formerna för styrelsens planeringsverksamhet beträffande fredssjukvården liksom av medicinalstatistikens organisation är med hänsyn härtill angelägen. I fråga om den civila krigssjukvården må erinras om att 1959 års utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. i betänkandet om läkaren i totalförsvaret (SOU 1961:63) och 1960 års försvarsledningsutredning i betänkandet om totalförsvarets högsta ledning (SOU 1961:66) behandlat frågan om ett centralt ledningsorgan för den civila krigssjukvården. Detta spörsmål har sedermera också upptagits av försvarsmedicinska forskningsutredningen i dess betänkande angående försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962: 34). 1959 års utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare har föreslagit, att ett sådant ledningsorgan kommer till stånd för den av utredningen föreslagna särskilda utbildningen av läkare avsedda för den civila krigssjukvården och därutöver för frågor rörande krigsplanläggning, taktik, forskning och utveckling. Förslaget innebär att medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd skall uppgå i medicinalstyrelsen med väsentligt förstärkt organisation. Dessa frågor bör av den nu föreslagna utredningen upptagas till förutsättningslöst bedömande. Utgångspunkten för utredningens överväganden bör dock vara att ett ledningsorgan måste finnas för den civila krigssjukvården. Då anordnandet av civil krigssjukvårdsutbildning måste tillerkännas hög prioritet kan det bli erforderligt för utredningen att föreslå provisoriska åtgärder, såvitt avser ledningen av denna utbildning, i syfte att utbildningen snabbt skall kunna igångsättas. I dessa frågor samt i frågor som rör samordningen mellan civila och den militära försvarssjukvården bör utredningen samråda med den av chefen för försvarsdepartementet tillkallade utredningen för översyn av försvarssjukvårdens ledning m. m. P å grundval av de arbetsuppgifter som utredningen finner böra a n k o m m a på medicinalstyrelsen h a r utredningen att framlägga förslag till organisation för medicinalstyrelsen och de nämnder samt rådgivande eller andra organ som föreslås vara direkt
knutna till styrelsen. Härvid skall eftersträvas att åstadkomma en rationell organisation såväl av styrelsens ledning och handläggningen av ärenden rörande det civila medicinalväsendet i riket som för samarbete och samordning med de kommunala sjukvårdshuvudmännen. När det gäller medicinalstyrelsens ledning har vid den förberedande undersökningen bl. a. konstaterats, att generaldirektören och överdirektören är i trängande behov av avlastning. För att generaldirektören skall kunna ägna sig mera odelat åt den centrala ledningen och planeringen av hälso- och sjukvården måste han i stor utsträckning avlastas från löpande ärenden och organisationen av medicinalstyrelsens ledning i motsvarande mån förstärkas. Utredningen skall pröva hur en sådan förstärkning med bibehållande av önskvärda krav på enhetlighet i ledningen bäst skall förverkligas. I detta sammanhang må erinras om det redan i samband med 1947 års omorganisation diskuterade förslaget att inrätta en medicinsk överdirektörstjänst hos styrelsen, varigenom generaldirektören skulle kunna avlastas befattningen med flertalet löpande ärenden, som nu avgöres av honom. Olika möjligheter att avlasta även den administrativa överdirektören mindre kvalificerade arbetsuppgifter bör prövas. I detta syfte kan övervägas att såsom framkastats vid den förberedande undersökningen omvandla överdirektörsavdelningen till kanslibyrå med en särskild byråchef, vilken tilllika är överdirektörens ställföreträdare. Personalorganisationen och personalrekryteringen vid medicinalstyrelsen bör ägnas stor uppmärksamhet. Lämpligheten av det nuvarande systemet med heltidsanställda läkare och andra fackmän som byråchefer kan ifrågasättas. Utredningen bör överväga huruvida icke en övergång till en byråorganisation med administrativa tjänstemän som chefer och med ett större antal högt kvalificerade fackmän som föredragande i ärenden, som kräver medicinsk eller annan fackutbildning, skulle skapa ökade möjligheter att tillgodose kraven på både administrativt sakkunnig handläggning av ärendena och en på egna aktuella erfarenheter från utvecklingen inom verksamhetsområdets olika delar grundad facklig bedömning av de medicinska frågorna. Här berörda och andra personalorganisatoriska frågor bör av utredningen upptagas till förutsättningslös prövning.
94 Uppkommande lokal- och utrustningsfrågor bör jämväl prövas. Utredningen torde böra ske genom särskilt tillkallade sakkunniga inom inrikesdepartementet. Utredningens verksamhet bör bedrivas i nära samarbete med medicinalstyrelsen och övriga berörda myndigheter och utredningar på området ävensom med vederbörande personal- och andra organisationer. Åtgärder till förenklingar i handläggningen av ärenden torde i vissa fall kunna genomföras under utredningens gång och i direkt samarbete med medicinalstyrelsen. Utöver vad som angivits i de nu anförda direktiven framlägger MCA-utredningen förslag angående arbetsuppgifter och organisation för centrala sjukvårdsberedningen och rådet för sjukhusdriftens rationalisering (nedan kallat SJURA). Denna utvidgning har tillkommit, sedan chefen för socialdepartementet i propositionen 1964: 114 angående viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården m. m. (s. 12) uttalat, att han — i anledning av det nära sambandet mellan den centrala rationaliseringsverksamheten på sjukvårdsområdet och den egentliga sjukvården — utgick från att MCAutredningen skulle taga upp frågan om såväl CSB:s som rådets framtida ställning till prövning. Utredningen har samrått dels med 1962 års försvarssjukvårdsutredning (FSU 62) i frågor som rör samordningen mellan den civila och den militära försvarssjukvården samt angående huvudlinjerna för inordnande av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd (nedan kallad SBN) i styrelsen och dels med SS-utredningen. Beträffande samarbetet med den senare utredningen torde få hänvisas till avdelning C. MCA-utredningen har haft överläggningar av allmän informationskaraktär med företrädare för Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund och Svensk sjuksköterskeförening ävensom
med företrädare för pediatrik, rättsmedicinalväsende och socialmedicin. Vidare har överläggningar ägt rum med bl. a. MS:s chefstjänstemän i skilda frågor samt med representanter för SBN, CSB, SJURA och Svenska landstingsförbundet. Utredningens allmänna målsättning vid utformningen av de framlagda förslagen rörande MS, CSB och SJURA har varit att anpassa dessa organs kapacitet efter de krav på allmän central ledning och planering, som i dagens läge föreligger inom hälso- och sjukvården i skilda hänseenden och som utredningen förutser kominer att överlag skärpas under den överblickbara framtiden. SBN föreslås ingå som en avdelning i MS. För att avlasta vissa uppgifter från MS föreslås inrättande av en statsmedicinsk anstalt (nedan kallad SMA). Det stora antalet statliga, kommunala och andra organ, som är centralt verksamma inom hälso- och sjukvården och vars förhandenvaro kan påverka bedömningen av utredningsförslagen, samt mångfalden med varandra sammanhängande utvecklingstendenser, som utredningen måst beakta, har nödvändiggjort relativt utförliga redogörelser i dessa hänseenden. I kap. 10 lämnas en översikt över huvuddragen i den centrala medicinaladministrationens utveckling fr. o. m. budgetåret 1947/48, då den senaste större organisationsförändringen av MS trädde i kraft. I kapitlet lämnas även en redogörelse för de organisatoriska förändringar som under samma tid gjorts beträffande MS och till styrelsen anslutna organ. I kap. 11 lämnas bl. a. en översikt över den statliga centrala organisationen på hälso- och sjukvårdens område. Av praktiska skäl har i bilaga till kapitlet i katalogform lämnats en summarisk redogörelse för dessa organs uppgifter
95 och organisation i den mån de inte direkt omfattats av utredningen. Kapitlet upptar också en redogörelse för vissa icke statliga organ ävensom för vissa internationella organisationer inom hälso- och sjukvårdens område. Kap. 12 innehåller en redogörelse för den nuvarande organisationen av MS, SBN, CSB och SJURA. Redogörelsen är upplagd så att den i stora drag beskriver verkens arbetsuppgifter, organisatoriska uppbyggnad och personal 1.7.1965. Utredningen har i kap. 13 redovisat sin bedömning av den väntade utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Härvid har beaktats dels resultaten av tidigare utredningar, dels konsekvenserna av nyligen genomförda eller beslutade reformer och dels tillgänglig statistik och annat material angående bl. a. personalbehovets utveckling. I kap. 14 redovisas de allmänna synpunkterna bakom och huvuddragen i
den av utredningsarbetet berörda statliga medicinaladministrationens framtida uppgifter och organisation. I enlighet med direktiven har utredningen prövat möjligheten att avlasta MS ärenden, som kräver medicinsk bedömning av enskilda fall, specialitetsärenden och uppgifterna som chefsmyndighet för vissa laboratorier m. m. I denna del föreslås inrättande av en statsmedicinsk anstalt. Utredningen framlägger i kap. 15—17 närmare utformade förslag angående omorganisation av MS, inrättande av en statsmedicinsk anstalt samt omorganisation av CSB och SJURA. Mot vissa delar av förslaget om inrättande av en statsmedicinsk anstalt har ledamöterna Engel och Sterner reserverat sig. De av förslaget föranledda lokal- och utrustningsfrågorna samt kostnadsberäkningar redovisas i kap. 18 och 19.
K A P I T E L 10
Huvuddragen i den centrala medicinaladministrationens utveckling från och med budgetåret 1947/48 Som källa vid utarbetande av detta kapitel har huvudsakligen begagnats Medicinalväsendet i Sverige 1813—1962, vitgiven med anledning av Kungl. medicinalstyrelsens 300-års jubileum (red.: Wolfram Kock); Stockholm 1963. 10.1 1947 års omorganisation medicinalstyrelsen
av
Vid ingången av 1947 bestod MS under generaldirektören av sju byråer och sex relativt självständiga byråavdelningar. Härtill kom två från byråindelningen fristående inspektörer för sinnessjuk- respektive sinnesslövården m. m. samt viss gemensam personal. Byråerna var medicinal-, hälsovårds-, lasaretts-, sinnessjukvårds-, apoteks-, veterinär- och kameralbyråerna. Byråavdelningarna utgjordes av tandvårds-, rättspsykiatriska, specialitets-, tuberkulos- och kastsjukeavdelningarna samt avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning. Vid MS:s sida fanns ett vetenskapligt råd. Rättsmedicinska frågor handlades av en rättsmedicinsk nämnd respektive en rättspsykiatrisk nämnd, vilkas beslut gällde som styrelsens beslut. För att biträda MS vid prövning av ansökningar rörande registrering av farmacevtiska specialiteter fanns en specialitetsnämnd och för granskning av ansökningshandlingar till erhållande av apoteksprivilegium anlitades en apotekarbefordringsnämnd. För att biträda med erforderliga undersökningar m. m. stod under MS:s
ledning statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier. Handläggningen av vissa med landets försvarsberedskap sammanhängande frågor av sjukvårdsorganisatorisk natur handlades av en beredskapsavdelning, som ingick i MS:s organisation som en extra byrå för handläggning av lokaloch personalfrågor av beredskapsnatur. För beredskapsfrågor fanns också en MS:s materielnämnd, varjämte kameralbyrån, apoteksbyrån och tandvårdsavdelningen förstärkts. Härutöver fanns två av chefen för socialdepartementet utsedda sakkunniga för rådgivning rörande planläggning, inrättande och drift av beredskapssjukhus. Kungl. Maj:t bemyndigade genom beslut 30.1.1942 chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning rörande organisationen av den centrala förvaltningen för medicinal- och veterinärväsendet. De sakkunniga — medicinalstyrelseutredningen — avgav sitt betänkande 5.2.1946 (SOU 1946:20). Utredningen undersökte i första hand om och i vad mån en begränsning av MS:s verksamhetsområde kunde genomföras. Härvid trädde frågan om veterinärväsendets administrativa ställning i förgrunden. Alternativa förslag framlades i denna del. En majoritet av utredningen förordade ett alternativ enligt vilket veterinärväsendets centrala ledning borde bibehållas inom MS med hänsyn till det nära sambandet mellan veterinärväsendet och MS. Härvid skulle en be-
97 faltning som veterinärdirektör med självständig ställning inrättas. Minoriteten fann dock organisatoriska och andra skäl överväga till förmån för det andra alternativet, som innebar inrättande av en fristående veterinärstyrelse. Medicinalstyrelseutredningen föreslog — under förutsättning att det senare alternativet förverkligades — att en befattning som överdirektör skulle inrättas med uppgift att vara såväl administrativ konsult och expeditionschef som generaldirektörens ställföreträdare. Rättspsykiatriska avdelningen och tandvårdsavdelningen skulle förstärkas och ombildas till byråer. En en helt ny lag- och utredningsbyrå skulle tillkomma. Samtidigt skulle vederbörande fackbyråers arbetsbörda lättas genom att till kameralbyrån överflyttades handläggningen av ärenden rörande laboratoriernas, vanföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning liksom alla ärenden av löne- eller pensionsteknisk natur. Vidare skulle en socialhygienisk avdelning inrättas för de ärenden, som angick landstingens och de landstingsfria städernas förebyggande och öppna vård. MS skulle även kompletteras med en statistisk avdelning. Huvudparten av de ärenden, som handlades av styrelsens specialitetsavdelning, skulle överföras till statens farmacevtiska laboratorium, som även borde övertaga MS:s uppgifter beträffande läkemedelskontrollen. Härjämte föreslogs två nya nämnder, nämligen en socialpsykiatrisk nämnd för handläggning av ärenden rörande kastrering, sterilisering och avbrytande av havandeskap och en nämnd för disciplinärendenas handläggning. Ärenden angående lokal- och materielberedskapen å den civila sjukvårdens område anförtroddes åt MS:s beredskapsnämnd, medan frågor angående den personella sjukvårdsberedskapen alltjämt skulle handhas av MS i samråd med arméns sjuk7
vårdsinspektion. Vidare föreslogs ett särskilt organ — benämnt huvudmannarådet — för samråd mellan MS samt landstingen och städerna utanför landsting. Slutligen framlades vissa förslag angående MS:s laboratorier och statens institut för folkhälsan, främst i syfte att underlätta en samordning mellan dessa institutioner i vetenskapligt och ekonomiskt hänseende. Någon principiell ändring avsågs dock inte i fråga om institutionernas administrativa ställning. I proposition 1947:67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen, som bifölls av riksdagen (rskr. 1947:245), upptogs utredningens förslag till behandling. Departementschefen förordade, att för veterinärväsendets centrala ledning inrättades ett eget ämbetsverk i huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelseutredningens alternativa förslag. Beträffande MS:s organisation biträdde departementschefen i stort sett medicinalstyrelseutredningens förslag. Byrån för rättspsykiatriska ärenden borde dock benämnas byrån för social- och rättspsykiatri och överdirektörsbefattningen föreslogs kompletterad med en befattningshavare, främst för handläggningen av personalärenden och för granskning av byråärenden. Departementschefen ansåg sig däremot inte kunna biträda ett av MS under remissbehandlingen framfört förslag om två överdirektörer, en med juridisk och en med medicinsk utbildning, varvid den senare skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Departementschefen betonade att tyngdpunkten i MS:s arbete alltmera förskjutits till det administrativa planet och att anordningen med en administrativ överdirektör borde prövas i praktiken, innan ställning kunde tagas till frågan om inrättande av ytterligare en överdirektörstjänst. Ett av MS och en del andra remiss-
98 instanser framfört krav på uppdelning av medicinalbyrån i en allmänmedicinsk och en socialhygienisk byrå fann departementschefen inte sakna visst fog. Han ville dock inte biträda förslaget på grund av det nära sambandet mellan de båda ifrågasatta byråernas verksamhetsområden. 1947 års instruktion för medicinalstyrelsen (SFS 1947:573) återspeglade de förändringar i organisationen, som beslutats av 1947 års riksdag. Instruktionen har därefter mera formellt omarbetats i anledning av den allmänna verkstadgans tillkomst (SFS 1955:3 med senare ändringar). Gällande instruktion för MS fastställdes 1959 (SFS 1959:40; ändrad 1962:11, 1962:318, 1963:458, 1963:665, 1964:429 och 1965:418).
10.2 Utvecklingen
i övrigt
I den år 1947 fastställda organisationen för MS har sedermera vidtagits ändringar, vilka bl. a. inneburit att MS avlastats vissa arbetsuppgifter genom dessas överförande till andra organ eller genom att nya organ inrättats inom MS för handläggning av vissa ärenden eller som rådgivande organ vid MS:s sida. Förändringar i MS:s personalstat beröres inte i detta sammanhang. I samband med att 1949 års riksdag beviljade medel till genomförande etappvis av en allmän skärmbildsundersökning inrättades för organiserandet och bedrivandet av densamma medicinalstyrelsens skärmbildscentral. På grund av det alltmera omfattande internationella samarbetet på hälsovårdens område medgav 1952 års riksdag inrättande av nämnden för handläggning av internationella hälsovårdsärenden (NIH). Nämnden skulle samarbeta med världshälsovårdsorganisationen (WHO) och andra organ för internationellt hälsovårdsarbete.
År 1952 inrättades ett råd för skydd mot biologisk krigföring med uppgift att biträda MS vid lösandet av de uppgifter, som följer av styrelsens ställning som huvudansvarig myndighet för de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring. Rådet är numera organisatoriskt anslutet till MS:s sjukvårdsberedskapsnämnd. I proposition 1953: 159 angående organisation av den civila sjukvårdsberedskapen m. m. föreslogs, att all krigsplanläggning av den allmänt civila hälso- och sjukvården skulle sammanföras hos en till MS knuten nämnd, kallad medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd. De uppgifter beträffande personalberedskapen, som dittills åvilat MS, överflyttades till den nya nämnden, som därjämte skulle fullfölja kvarvarande uppgifter beträffande lokal- och materielberedskapen. Alltsedan statens bakteriologiska laboratorium inrättades år 1907 som en sektion i den dåvarande statsmedicinska anstalten fungerade MS i såväl fackligt som ekonomiskt-administrativt och kameralt hänseende som laboratoriets styrelse. 1 enlighet med förslag i proposition 1954: 128 angående vissa anslag till statens bakteriologiska laboratorium m. m. beslöts, att laboratoriet skulle ställas under ledning av en särskild styrelse varjämte laboratoriet i samband därmed skulle bilda egen huvudförvaltning. MS skulle dock erhålla direktivrätt i fråga om epidemibekämpande åtgärder ävensom förslagsrätt i fråga om en av styrelsens sju ledamöter. I samband med genomförandet av 1955 års läkemedelsreform uppdrogs åt MS att verkställa viss urvals- och taxationsgranskning, avseende priserna för de fria och rabatterade läkemedlen. För detta ändamål ävensom för den löpande revisionen av medicinaltaxan samt vissa andra ekonomiska frågor på läkemedels-
99 området inrättades en särskild sektion inom apoteksbyrån, benämnd den läkemedelsekonomiska sektionen. I enlighet med förslag i proposition 1955: 96 angående hörselvårdens organisation m. m. anslogs medel till statsbidrag till inköp eller utbyte av hörapparat till person med så allvarlig hörselskada, att behov av hörapparat föreligger. Samtidigt ställdes en rådgivande nämnd vid MS:s sida, kallad hörselvärdsnämnden. Vid 1957 års riksdag medgavs, att viss personal fick anställas vid MS för cancerregistrets uppläggande. I samband med att strålskyddslagen (SFS 1958: 110) antogs, överflyttades MS:s tidigare uppgifter som tillsynsmyndighet i fråga om radiologiskt arbete till en särskild nämnd, kallad medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, såsom centralt samordnande organ för olika strålskyddsintressen i riket samt administrativ styrelse för de delar av radiofysiska institutionen i Stockholm, som inte lyder under karolinska institutets förvaltning. Fr. o. m. 1.7.1965 skall nämndens uppgifter övertagas av statens strålskyddsinstitut. Genom K.br. 10.4.1959 inrättades medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare. Nämnden skall ha till uppgift att individuellt pröva kompetensen dels hos varje läkare, som erhållit sin läkarutbildning inom annat än nordiskt land och som önskar utöva läkaryrket i Sverige, och dels hos varje medicine studerande, som utbildats vid utländskt lärosäte och önskar fortsätta sin läkarutbildning i Sverige. Enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva läkaryrket (SFS 1960:653) skall ärenden angående specialistkompetens, vilka tidigare handlades av Sveriges läkarförbund, handläggas inom MS av en särskild nämnd, kallad MS:s nämnd
för specialistbehörighet. I analogi med nämnden för tandläkares specialistbehörighet har benämningen numera ändrats till medicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket (ÖHS-kommittén) framlade i sitt betänkande (SOU 1958: 15) förslag i huvudsak gående ut på att förste provinsialläkarinstitutionen, den lokala tjänsteläkarorganisationen och distriktsvårdsorganisationen i landstingsområdena skulle utbyggas samt att huvudmannaskapet för den lokala tjänsteläkarorganisationen skulle överflyttas till landstingen. Föredragande departementschefen anslöt sig i proposition 1961: 181 angående hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena m. m. (s. 158) till förslaget, att i varje län tjänsten för förste provinsialläkare skulle utbyggas till en länsläkarorganisation, bestående av en länsläkare, vilken skulle ersätta förste provinsialläkare, och honom underställda hälsovårdsfunktionärer. Befattningshavarna inom denna organisation borde ha till huvudsaklig uppgift att medverka i all hälso- och sjukvårdsplanering inom länet, att utöva tillsyn å länets hälso- och sjukvårdsförhållanden, att stå länsstyrelsen samt kommunala organ och andra sammanslutningar till tjänst med råd och upplysningar i frågor, som rör den allmänna hälsovården, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen på det omgivningshygieniska området. I sin hälso- och sjukvårdande verksamhet borde dessa befattningshavare vara underställda MS. Vad sålunda föreslagits blev riksdagens beslut. I nyssnämnda proposition 1961:181 framlades, utöver vad ovan nämnts, förslag om att landstingens ansvar som sjukvårdshuvudmän skulle utvidgas att i princip omfatta även den öppna sjukvården utanför sjukhus. I anslutning
100 härtill föreslogs, att huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet skulle överföras till landstingen fr. o. m. 1.7.1963. Även städer med mindre än 15 000 invånare avsågs skola ingå i provinsialläkardistrikt. Genom överföringen ville man uppnå en samordning mellan olika grenar av sluten och öppen vård, som bedrevs av landstingen. Riksdagen godkände förslaget. I samband med antagandet av ny läkemedels- och giftlagstiftning i anledning av förslag i proposition 1962: 184 med förslag till läkemedelsförordning m. m. inrättades en giftnämnd för handläggning av ärenden om hälsofarliga varor och s. k. bekämpningsmedel. Enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket (SFS 1963:663), som trädde i kraft 1.1.1964, handläggs de ärenden angående tandläkares specialistbehörighet, vilka tidigare handlades av Sveriges tandläkarförbund, inom MS av en särskild nämnd, kallad medicinalstyrelsens nämnd för tandläkares specialistbehörighet. Enligt samma kungörelse skall vissa frågor om utländsk tandläkares efterutbildning för rätt att erhålla legitimation enligt sagda lag ankomma på en medicinalstyrelsens nämnd för utländska tandläkare. Enligt föreskrifter i K. br. 6.6.1962 angående bidrag till ortopediska hjälpmedel och hörapparater m. m. skall fr. o. m. 1.7.1962 vid MS:s sida finnas
ett rådgivande organ, benämnt nämnden för ortopediska hjälpmedel. Denna nämnd kallas numera enligt kungörelsen om statsbidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl. (SFS 1964: 360, ändrad 1965: 297) hjälpmedelsnämnden. Frågan om överföring av den statliga mentalsjukvården till landstingen har aktualiserats som ett led i samordningen av kropps- och mentalsjukvården. Såväl medicinska som sjukvårdsorganisatoriska skäl har ansetts alltmer tala för denna reform. Beslut om landstingens övertagande av statens mentalsjukvård m. m. har också fattats vid 1963 års höstriksdag (prop. 1963: 171; SU 210; rskr 403). Beslutet innebär, att landstingskommunerna 1.1.1967 skall övertaga huvudmannaskapet för den av staten bedrivna mentalsjukvården och vården av epileptiker. Huvudmannaskapet för specialvården av s. k. psykopater skall dock, om inte annorlunda överenskommes, övertagas senast 1.1.1970. Från övertagandet undantages undervisningen och vården av sådana psykiskt efterblivna, som skall mottagas vid statens blind- och dövskolor. Landstingen skall för denna nya uppgift erhålla ersättning av staten enligt särskilda avtal, som förutsattes bli upprättade mellan staten och respektive landstingskommun. Smärre organisatoriska förändringar rörande nu angivna organ framgår av kap. 11.
K A P I T E L 11
Översikt över den centrala medicinaladministrationen m . m .
11.1 Den statliga
administrationen
MS utövar under Kungl. Maj:t högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet. För att avlasta MS har inrättats ett antal i MS:s namn beslutande nämnder. Vid MS:s sida finns även inrättade rådgivande organ. Under MS som chefsmyndighet lyder vissa laboratorier och andra inrättningar. Nu berörda, till MS direkt anknutna organ framgår av på nästa sida intagna översikt över inom hälso- och sjukvården verksamma centrala statliga myndigheter m. fl. I översikten har vidare medtagits dels vissa med MS sidoordnade centrala myndigheter, laboratorier m. fl. organ med verksamhet huvudsakligen inom hälso- och sjukvårdsområdet och dels vissa andra centrala myndigheter, med vilka MS författningsenligt har visst samarbete. Översikten är inte uttömmande. Ett urval har skett så att i princip endast medtagits organ som direkt eller indirekt berörts av MCA-utredningens arbete eller eljest är av intresse i förevarande sammanhang. Beträffande MS, SBN, CSB och SJUBA lämnas i kap. 12 en redogörelse för nuvarande arbetsuppgifter, organisation och personal. För de övriga i översikten upptagna organen, med undantag för däri upptagna centrala myndigheter med vilka MS har visst samarbete, redogöres i bi-
laga 11.1. I bilagan har de olika nämnderna etc. upptagits i bokstavsordning. 11.2
Vissa icke statliga
organ
Utöver de i föregående avsnitt berörda statliga organen finns vissa icke statliga organ, som är av intresse i förevarande sammanhang på grund av att de sysslar med organisation, planering, rationalisering och utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet eller företräder speciella vårdbehov. I första hand må nämnas de kommunala huvudmännens organisationer, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, som konstituerades år 1920, har till ändamål att såsom ett organ för samarbetet mellan de svenska landstingen tillvarataga deras gemensamma intressen samt att, för underlättande av landstingens förvaltning, sprida kunskap i länskommunala angelägenheter. Medlemmar i förbundet är samtliga landsting. Inom förbundets kansli finns bl. a. en organisationsavdelning, vid vilken är anställd personal för rationaliseringsutredningar inom sjukvårdsområdet. På grund av att denna personal inte hinner med att sköta de uppdrag som begäres, har förbundet för vissa uppgifter engagerat ett antal konsultföretag inom rationaliseringsområdet.
102 Översikt över inom hålso- och sjukvården verksamma
centrala statliga myndigheter
m.fl.
KUNGL . MAJ:T
MEDICINALSTYRE LSEN (Överdirektörsavdelningen, medicinalb y r å n , hfilsovårdsbyrån, sjukhusbyrån, mentalsjukvårdsbyrån, byrån för socialoch rättspsykiatri, t a n d v å r d s b y r å n , apoteksbyrån, lag- och utredningsbyrån, kameralbyrån) Beslutande nämnder: Medicinalstyrelsens d i s c i p l i n n ä m n d Medicinalstyrelsens n ä m n d för läkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens n ä m n d för tandläkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd Rådgivande organ: Apotekarbefordringsnämnden Hjälpmedelsnämnden Hörselvårdsnämnden Medicinalstyrelsens h u v u d m a n n a r å d Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd Rådet för skydd mot biologisk krigföring Specialitetsnämnden
Under medicinalstyrelsen lydande oryan: Barnmorskeläroanstalten i Stockholm Giftinformationscentralen Länsläkarväsendet Medicinalstyrelsens skärmbildscen trål Statens farmacevtiska laboratorium Statens mentalsjukhus Statens rättskemiska laboratorium Statens rätlsläkarstationer Svenska farmakopékommitten Vilhelmsro sjukhus
•Ved medicinalstyrelsen sidoordnade centrala myndigheter, laboratorier, nämnder m fl organ med verksamhet huvudsakligen inom häiso- och sjukvårdsområdet: Apotekens avgiftsnämnd Centrala regionsjukvårdsnämnden Centrala rehabiliteringsberedningen Centrala sjukvårdsberedningen Delegationen för förplägnadsfrågor Giftnämnden Medicinalstyrelsens n ä m n d för u t l ä n d s k a läkare Medicinalstyrelsens n ä m n d för utländska tandläkare Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd N ä m n d e n för internationella hälsovårdsärenden N ä m n d e n för undervisningssjukhusens utbyggande Rådet för sjukhusdriftens rationalisering Sinnessjuknämnden Statens bakteriologiska laboratorium Statens h a n d i k a p p r å d Statens institut för folkhälsan Statens luftvårdsnämnd Statens strålskyddsinstitut Vattenvårdsnämnden
Centrala myndigheter, med vilka medicinalstyrelsen författningsenligt hur alt samarbeta i fråga om vissa delar av ämbetsområdet: A rbetarskyddsstyrelsen Civilförsvarsstyrelsen Försvarets sjukvårdsstyrelse General tullstyrelsen Kommerskollegium Kriminalvårdsstyrelsen Luftfartsstyrelsen Riksförsäkringsverket Sjöfartsstyrelsen Skolöverstyrelsen Socialstyrelsen Statens n ä m n d för partiellt arbetsföra Statens personalpensionsverk Veten närstyrelsen
103 Förbundet har också tagit initiativ till kurser för utbildande av rationaliseringsmän inom landstingen med den tanken att varje landsting skall ha sin rationaliseringsenhet. Ett syfte härvid är att förbundet skall syssla med mera allmänna frågor och landstingen själva lösa speciella problem inom sin egen förvaltning. Landstingsförbundet har nyligen (år 1964) anskaffat en egen kursgård, avsedd för förbundets alltmer omfattande kurs- och konferensverksamhet. Svenska stadsförbundet, som konstituerades år 1908, har till ändamål att tillvarataga städernas, köpingarnas och municipalsamhällenas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och sprida kunskap i kommunalpolitiska ämnen. Inom förbundet har inrättats bl. a. en sjukvårdsdelegation med uppgift att vara ett organ för samarbetet i sjukvårdshänseende mellan städer utanför landsting i syfte att tillvarataga deras gemensamma intressen i nämnda hänseende samt sprida kunskap i sjukvårdens allmänna organisation och förvaltning. Stadsförbundet har en rationaliseringsavdelning som dock inte sysslar med sjukhusrationalisering. Denna uppgift ombesörjes i egen regi av städerna utanför landsting genom egna rationaliseringsorgan. I Stockholm finns sålunda en under stadskansliet lydande organisationsavdelning, vilken i sig inrymmer en sjukvårdsgrupp. Denna ägnar sig åt principutredningar av skilda slag under samverkan med avdelningens övriga sektioner och grupper, då behov härav föreligger. Punktvisa undersökningar göres av sjukvårdsdirektionens egen planeringsavdelning i samråd med organisationsavdelningen. I Göteborg finns en direkt under stadskollegiet lydande organisationskommitté. Denna kommitté sysslar med under-
sökningar, som berör flera förvaltningsområden. Vidare handlägges alla principiella frågor centralt. Sjukvårdsstyrelsen har en egen organisationsavdelning, som sorterar direkt under sjukvårdsdirektören. Avdelningen arbetar på arbetsgrupper för teknisk rationalisering, sjukvårdsrationalisering och databehandlingsproblem. Avdelningens rapporter tillställes stadskollegiets organisationskommitté, som centralt håller i allt rationaliseringsarbete. I Malmö har sjukvårdsstyrelsen en planeringsavdelning. Denna, som ingår i sjukvårdsstyrelsens sekretariat, sysslar företrädesvis med byggnadsfrågor samt personal- och utrustningsfrågor. Svenska kommunförbundet konstituerades år 1919. Det har till ändamål att tillvarataga medlemskommunernas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och sprida kunskap i kommunalpolitiska ämnen. Medlemmar i förbundet är samtliga landskommuner och köpingar. Inom förbundet bedrives arbetet på en juridisk avdelning, en kommunalekonomisk avdelning, en förhandlingsavdelning och en upphandlingsavdelning. Kommunskolan i Sigtuna, vars verksamhet regleras genom grundstadgar som antagits av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, har till uppgift att genom kurs- och informationsverksamhet underlätta de kommunala förtroendemännens arbete och verka för fortbildning av kommunala funktionärer. Kommunförbundet och kommunskolan är främst verksamma i fråga om vidareutbildning av hälsovårdstjänstemän och befattningshavare inom det sociala området ävensom beträffande den kommunala beredskapen (jfr 4.3). Vissa fackliga organisationer har — utöver förhandlingsverksamheten — en
104 mer eller mindre omfattande organisation för bl. a. planerings- och rationaliseringsfrågor. Här må nämnas Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund och Apotekarsocieteten. Sveriges läkarförbunds kansli omfattar bl. a. en allmän avdelning, en utredningsoch informationsavdelning samt en avdelning för den fria sektorn. För att belysa verksamheten inom dessa avdelningar må ur den senast avgivna verksamhetsberättelsen nämnas några exempel på behandlade uppgifter. Allmänna avdelningen har handlagt frågor rörande vidare- och efterutbildning av läkare samt frågor rörande specialistutbildningen. I sistnämnda ärenden verkar ett arbetsutskott för specialistfrågor, vilket främst behandlar remisser från MS:s nämnd för läkares specialistbehörighet. Utrednings- och informationsavdelningen sysslar bl. a. med utredningsarbete, informations- och PR-verksamhet samt internationella frågor. Verksamheten bedrives i regel genom särskilda arbetsgrupper. Härvid upptages samarbete med av frågorna berörda myndigheter och organisationer. Bland handlagda frågor må nämnas studium av sjukhusorganisation, utredning angående sjukhusläkarnas arbetsförhållanden, normer för inrättande av läkartjänster, prognosverksamhet rörande psykiaterbanan samt utarbetande av program rörande mentalsjukvården. Resultatet av utredningarna publiceras i regel i den av förbundet utgivna Svenska Läkartidningen. Inom avdelningen för den fria sektorn har utarbetats förbundets läkarhusplan samt förslag till gruppmottagningar och läkarhus i storstadsområden. Inom förbundet verkar vidare läkarnas ansvarighetsnämnd, som har till uppgift att behandla skadeståndskrav och anmälningar mot förbundsmedlemmar i samband med deras yrkesutövning samt
därvid tillvarataga medlemmarnas och förbundets intressen. Sveriges tandläkarf brbund handhar sedan några år tillbaka i begränsad utsträckning frågor rörande planering och rationalisering. Denna verksamhet är emellertid under uppbyggnad. Hittills har förbundet framför allt behandlat frågor rörande en rationell uppbyggnad av det privata tandläkarväsendet med hänsyn till organisation, utrustning, etablering och drift m. fl. frågor av liknande slag. Apotekarsocieteten, vari medlemskap är obligatoriskt för samtliga apoteksinnehavare i riket, inrättades år 1778. Dess ändamål är att befordra farmaciens och apoteksväsendets utveckling samt farmacevtisk utbildning och forskning, att tillvarataga medlemmarnas gemensamma ekonomiska, sociala och vetenskapliga intressen och att lämna understöd åt behövande apotekare samt deras efterlevande. Societeten har sitt säte i Stockholm. Beträffande apotekarsocietetens organisation och uppgifter hänvisas till redogörelsen i 1953 års läkemedelskommittés betänkande »Läkemedelsförsörjningens organisation» (SOU 1959:5, s. 21 of). Redogörelsen är i huvudsak aktuell. En mera väsentlig förändring är att den i organisationsschemat upptagne kanslidirektören numera ersatts av en verkställande direktör. Apotekarsocieteten arbetar under sin direktion på ett kansli, en informationsavdelning, en kameral avdelning samt en laboratorieavdelning. Avdelningarna är i sin tur uppdelade i sektioner. Den avdelning, som i förevarande sammanhang mest tilldrar sig intresset, är planeringsavdelningen. Avdelningen följer apoteksverksamheten genom insamlat statistiskt material och håller sig a jour med tillverkningen på andra områden inom läkemedelshanteringen för att kunna lämna anvisningar och upp-
105 slag till apoteken för effektivisering av apoteksarbetet. En särskild distributionsoch emballagesektion följer utvecklingen i hithörande frågor. Arbetet syftar till att åstadkomma rationalisering av emballagetyper och kostnadsminskningar i fråga om inköp och lagerhållning. Tillverkningssektionen följer tillverkningen främst på distriktslaboratorierna, utarbetar metoder och kalkyler samt lämnar råd i dylika frågor. En lokal- och inventariesektion bistår apoteken med planering och råd i lokal-, maskin- och utensiliefrågor, samköp av apparatur m. m. Sektionen medverkar dessutom vid nyoch ombyggnadsplanering. Svenska röda korset spelar en betydelsefull roll framför allt i fråga om upplysningsarbete i hälso- och sjukvårdsfrågor samt genom medverkan vid utbildning i sjuk- och olycksfallsvård. Svenska röda korset är en gren av Internationella röda korset och har enligt sina av Kungl. Maj:t 23.2.1962 fastställda grundstadgar (SFS 1962:89) till uppgift att hos svenska folket verka för insikt om röda korsets humanitära syften och betydelse för samförstånd, fred och försoning mellan folken; att i krig medverka i totalförsvarets sjukvård och verksamheten för civilbefolkningens skydd samt att i fred förbereda denna medverkan; att arbeta för en förbättrad hälso- och sjukvård inom landet; samt att genomföra eller deltaga i nationella eller internationella hjälpaktioner. Svenska röda korset skall bl. a. bedriva upplysningsarbete i hälso- och sjukvårdsfrågor och därigenom befordra hälsotillståndet i landet, söka bibringa vårt folk kunskaper i omhändertagande av sjuka och skadade, medverka vid utbildning av personal avsedd att kunna biträda inom den allmänna hälso- och sjukvården samt söka tillgodose arbetsplatsernas och hemmens behov av per-
soner med nöjaktiga insikter i sjuk- och olycksfallsvård. För hjälpverksamhet inom hälso- och sjukvården finns — utöver de i statens handikappråds representantskap företrädda organisationerna (se bilaga 11.1) — ytterligare enskilda organisationer. Här må nämnas Föreningen för allmän hälsovård, Handikapporganisationernas centralkommitté, Riksföreningen mot cancer, Rädda Rarnen, Svenska centralkommittén för rehabilitering, Svenska kyrkans diakoniverksamhet, Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar, Sveriges scoutförbunds olika stiftelser samt Tandvärnet, riksförening mot tandsjukdomar. 11.3 Internationellt
samarbete
Sedan år 1948 fungerar Världshälsovårdsorganisationen (WHO) som ett världsomfattande samarbetsorgan för hälsovård. Det omfattade i december 1964 120 medlemsstater och 3 associerade medlemmar. WHO:s syfte är att uppnå högsta möjliga hälsostandard hos alla folk. För att förverkliga detta syfte skall WHO verka som den ledande och samordnande myndigheten för internationellt hälsovårdsarbete, på begäran av regeringarna bistå dessa för att förbättra hälsovårdsväsendet samt förskaffa dem tekniskt bistånd och hjälp i krislägen, främja hälsoförbättrande åtgärder, forskningar på hälsoområdet samt utvecklingen av undervisning och upplysning rörande hälsovård. Det löpande arbetet skötes av ett till Geneve förlagt sekretariat under ledning av en generaldirektör. WHO har en total personalstyrka på cirka 2.000 personer från över 60 olika länder sysselsatt vid högkvarteret i Geneve, vid regionala kontor och i fältprojekt över hela världen. Som rådgivande organ fungerar expertkommittéer, som möjliggör för WHO
106 att i sin verksamhet tillgodogöra sig den medicinska vetenskapens senaste rön. Regionala kontor, vilka är sex till antalet, utgör en integrerande del av sekretariatet. Under generaldirektörens ledning är de ansvariga för genomförandet av WHO:s program vad beträffar de enskilda länderna inom berörda områden. Avdelningskontoren erhåller direktiv från regionala kommittéer, som består av experter från länderna inom regionen. Regionalkontoret för Europa är beläget i Köpenhamn. WHO samarbetar med FN:s olika fackorgan — särskilt Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att förbättra yrkeshälsovården och FN:s livs-
medelsoch jordbrukarorganisation (FAO) rörande näringsproblem. FN:s barnfond (UNICEF) samarbetar med WHO i ett stort antal hälsovårdsaktioner genom att ställa utrustning och medicin till förfogande. Härutöver är inrättad en särskild fond för hälsofrämjande åtgärder såsom medicinsk forskning och kommunal vattenförsörjning. FN:s tekniska biståndsverksamhet ställer medel till förfogande för internationellt hälsovårdsarbete. I Sverige verkar nämnden för internationella hälsovårdsärenden (NIH) som samordnande organ och remissinstans för alla hithörande frågor (ang. NIH se bilaga 11.1).
K A P I T E L 12
Nuvarande organisation av medicinalstyrelsen och vissa andra organ
I detta kapitel lämnas beträffande MS, SBN, CSB och SJURA en redogörelse för deras ämbetsbefattning samt en översikt över arbetsuppgifter, organisation och personal. Läget har i möjligaste mån angivits per 1.7.1965. 12.1
Medicinalstyrelsen
12.1.1 Ämbetsbefattning Angående MS:s ämbetsbefattning föreskrives i huvudsak följande i gällande instruktion. MS utövar enligt 2 § högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet samt har att såsom central statsmyndighet i enlighet med sin instruktion och eljest gällande föreskrifter handlägga ärenden inom nämnda verksamhetsområden och medicinalväsendet i övrigt, i den mån handläggningen av dylika ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. Vidare utgör MS enligt 3 § överstyrelse för statens mentalsjukhus och Vilhelmsro sjukhus samt är chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rättsläkarstationer, länsläkar- och provinsialläkarväsendet samt barnmorskeläroanstalten i Stockholm. I 4 § föreskrives, att i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården det åligger MS särskilt att ägna uppmärksamhet åt allmänna hälsolillståndet och dödligheten i rikets skilda delar och inom olika näringar, yrken och
befolkningsgrupper samt åt möjligheten att genom förebyggande åtgärder främja folkhälsan; att hava överinseende över bekämpandet av smittsamma sjukdomar samt över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars införande och utbredning i riket; att hava överinseende över vården vid offentliga och enskilda sjukvårdsanstalter, vården av psykiskt efterblivna, den psykiska barna- och ungdomsvården, distriktsvården, barnmorskornas verksamhet, dispensärverksamheten, den förebyggande mödraoch barnavården, tandvården och vården vid övriga till den allmänna hälso- och sjukvården hörande anordningar; att hava överinseende över det vägbundna sjuk transportväsendet; att med uppmärksamhet följa livsmedelshygienen och därvid särskilt hava inseende över den medicinska kontrollen av personalen i livsmedelshanteringen ävensom främja den allmänna näringsstandarden och sunda kostvanor; att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat eller där så eljest är av behovet påkallat låta verkställa inspektioner och undersökningar, avseende den allmänna hälsooch sjukvården och dess behöriga handha vande; samt att, särskilt vid hotande eller yppade epidemier, meddela erforderliga råd och anvisningar. Beträffande till hälso- och sjukvården hörande personal tillkommer det enligt 5 § MS bl. a. att hava tillsyn över utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor samt annan personal, i den mån tillsynen icke tillkommer annan myndighet;
att enligt vad därom särskilt stadgats meddela legitimation såsom läkare, tandläkare, sjuksköterska, sjukgymnast, barnmorska eller glasögonoptiker; att meddela bevis om specialistbehörighet för läkare och tandläkare;
alt efter vederbörandes hörande besluta angående inrättande, bibehållande eller upphörande med filialapotek samt, då så prövas erforderligt och lämpligen kan ske, hos Kungl. Maj:t föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphörande av redan befintliga apotek av annat slag;
alt upprätta förslag till civila läkartjänster, som tillsättes av Kungl. Maj:t, eller utse sakkunniga för upprättande av förslag till sådana tjänster samt, i fråga om andra läkarbefattningar, förordna och entlediga läkare, allt i den omfattning och i den ordning för olika fall särskilt är stadgat;
att öva tillsyn över apotekens beskaffenhet, drift och personal; att meddela legitimationsbevis såsom apotekare åt svensk medborgare, som här i riket avlagt apotekarexamen, ävensom bevis om godkännande såsom receptarie åt den, som avlagt därför föreskriven examen:
att då eljest statliga läkarbefattningar eller befattningar, med vilka följer rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst, skall tillsättas, på vederbörandes därom gjorda framställning avgiva utlåtande om de sökandes behörighet och skicklighet; samt
att, då skäl är därtill, för viss tid eller tills vidare meddela den, som äger erforderliga teoretiska insikter och praktiska färdigheter, samma behörighet som om han avlagt receplarieexamen;
att vid svårare epidemi, större sjuklighet eller eljest förefallande behov förordna extra läkare alt biträda vid sjukvården. I 6 § stadgas bl. a. att MS skall övervaka, att vederbörande läkare iakttar noggrannhet vid verkställande av rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska förrättningar. För sådant ändamål skall styrelsen noggrant granska de protokoll och utlåtanden angående dylika förrättningar, vilka, enligt vad därom är stadgat, för granskning insändes till styrelsen. Kommer styrelsen därvid till annan uppfattning än förrättningsmannen eller finner styrelsen dennes uppfattning enligt utlåtandet otillräckligt grundad, åligger det styrelsen att därom ofördröjligen underrätta den myndighet, som förordnat om förrättningen, och förrättningsmannen. Är obduktionsprotokoll med därav föranlett utlåtande föremål för domstols bedömande och har meddelande därom lämnats styrelsen, skall styrelsen skyndsamt underrätta domstolen om resultatet av granskningen. Enligt 7 § hör till MS:s inseende över apoteksväsendet bl. a.
att granska gällande farmakopé och däri företaga de ändringar, vilka tid efter annan må finnas nödiga, samt i övrigt handlägga ärenden angående läkemedel; att bestämma sättet för gifters förvaring å samt utlämning från apotek, i den mån ej särskilda föreskrifter blivit meddelade av Kungl. Maj:t; samt att i enlighet med vad därom finnes särskilt stadgat öva tillsyn över prissättningen å läkemedel. I 8 § föreskrives skyldighet för MS att låta föra matriklar över alla legitimerade läkare och andra, som är behöriga att utöva läkaryrket, samt över tandläkare, apotekare och övrig farmacevtisk personal, sjuksköterskor, sjukgymnaster, barnmorskor och legitimerade glasögonoptiker ävensom årligen till apoteken utdela tryckta förteckningar över dem, vilka såsom behöriga att utöva läkaryrket eller såsom tandläkare äger att från apotek förskriva receptbelagda läkemedel. Enligt 11 § skall MS biträda veterinärstyrelsen vid handläggning av författningsärenden och bearbetning av veterinärstatistiskt material i den omfattning cheferna för dessa verk överenskommer. MS skall, i den mån så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden rörande
hälso- och sjukvården, som av myndigheter eller institutioner i utlandet begäres. 12.1.2 översikt över organisationen Av den i avsnitt 11.1 intagna översiktstablån framgår MS:s byråorganisation samt inom MS inrättade beslutande nämnder för handläggning av vissa ärenden ävensom vid MS:s sida ställda rådgivande organ, för vilka redogöres i bilaga 11.1. Verksledningen utgöres av en generaldirektör och chef samt, såsom ledamöter, en överdirektör och nio byråchefer. Med undantag för cheferna för lag- och utredningsbyrån samt kameralbyrån benämnes byråcheferna medicinalråd. De rekryteras bland läkare, tandläkare och apotekare, beroende på respektive byrås fackområde. Den övriga personalen vid överdirektörsavdelningen och byråerna omfattar dels hel- eller deltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare, psykologer, socionomer, barnmorskor, sjuksköterskor och annan fackpersonal, dels administrativ personal av olika kategorier. Närmare redogörelse för personalen vid överdirektörsavdelningen och de nio byråerna lämnas under 12.1.3—12.1.12. Sammanfattningsvis fördelar sig enligt läget 1.7.1965 de vid MS med löneplansanställning eller arvode inrättade befattningarna för såväl heltids- som deltidsanställd personal på följande sätt: 1 Generaldirektör och chef 35 överdirektörsavdelningen 26 Medicinalbyrån 10 Hälsovårdsbyrån 21 Sjukhusbyrån 34 Mentalsjukvårdsbyrån Byrån för social- och rätts12 psykiatri 11 Tandvårdsbyrån 21 Apoteksbyrån Lag- och utredningsbyrån 38 40 Kameralbyrån Summa 249
Härtill kommer tio kollektivanställda städerskor. Av de angivna 249 befattningarna avser ett 40-tal deltidstjänst av varierande omfattning. Den under 12.1.3—12.1.12 lämnade redogörelsen för arbetsuppgifterna vid överdirektörsavdelningen och respektive byråer har i huvudsak begränsats till en redogörelse för arbetsuppgifterna enligt MS:s arbetsordning. För närmare redogörelse i fråga om ärendenas författningsunderlag, allmänna innebörd och antal hänvisas till den i utredningsdirektiven omnämnda förberedande undersökningen. 12.1.3 överdirektörsavdelningen Enligt MS:s instruktion skall överdirektören förestå en särskild avdelning. Härutöver skall överdirektören verka för att på MS:s prövning ankommande ärenden blir vederbörligen utredda och handlagda. Han skall därvid särskilt tillse att erforderligt samråd äger rum mellan olika byråer samt granska expeditioner till företrädesvis följande grupper av ärenden, nämligen ärenden, som skall underställas generaldirektören för avgörande, såframt inte i fråga om visst ärende eller viss grupp av ärenden generaldirektören efter samråd med överdirektören bestämmer annorlunda, ärenden, som berör flera byråers verksamhetsområden utan att vara av beskaffenhet att böra handläggas av generaldirektören, såframt inte är fråga om ärenden av rutinmässig natur, samt ärenden, som utan att beröra flera byråers verksamhetsområden är så likartade, att enhetliga principer bör tillämpas vid dylika ärendens prövning inom de olika byråerna. På överdirektörens avdelning ges bl. a. ärenden rörande
handlåg-
MS:s organisation, instruktion och arbetsordning,
110 Överdircktörsavdelningens
Tjänst
Lönegrad
Överdirektör Byrådirektör l:e bs Assistent 3 Kanslist 4 Kontorsskrivare 5 E x p förman Kansliskrivare Kontorist l:e exp vakt, exp vakt Bitr Arvodister
Bp 4 A 27 A 23 A 17 A 15 A 13 A 13 A 11 A 9
organisation Gemensam pers 1 1
1 26 1
A 7—9 A 2—7 Arvode
6 10
Summa
och personal
Egentliga överdir avd
1.7.1965 Disciplinnämndenskansli
l2 1 1 1 2
1 2 2 1 1 2 1 3 3
1 1
1 1
10 Summa
l 4
6 10 3 35
1 Häri ingår — förutom överdirektören, vilken i egenskap av generaldirektörens ställföreträdare uppbär särskilt arvode om 4.200 kr/år — huvudregistrator, skrivcentralens personal, expeditionsvakter och fyra telefonister (1 kontorist och 3 biträden). 2 F ö r o r d n a d som organisationsföredragande med särskilt arvode om 1.800 kr/år. 3 Assistenten är av MS ställd till förfogande åt nämnden för internationella hälsovårdsärenden, åt vilken MS enligt K. br. 24.4.1959 skall tillhandahålla erforderlig biträdes- och expeditionsvaktshjälp. 4 Tjänsten är avsedd för en arkivvårdare. 5 Tjänstgör såsom generaldirektörens handsekreterare respektive MS:s matrikelutgivare (förteckningar över läkare och tandläkare samt över apoteken). 6 MS:s huvudregistrator respektive föreståndare för skrivcentralen. 7 En pressombudsman med arvode 10.160 kr/år (10 V2 timme per vecka) och en bibliotekarie med arvode 11.980 kr/år (halvtid). 8 Åtnjuter pension som försäkringsråd och uppbär arvode med 23.640 kr/år (heltid).
MS:s personal, i vad avser anställande och entledigande, lönegradsuppflyttningar, som förutsätter en lämplighetsbedömning, fastställande av ersättningar till arvodesanställda befattningshavare, semester och annan ledighet, förordnande av vikarier, anslagsäskanden avseende MS:s personal samt frågor om överskridande av anslagsposten till Avlöningar till styrelsens icke-ordinarie personal ävensom av anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, avlämnande av balansförteckning till justitiekanslersämbetet, avlämnande verksamhet,
av
årsberättelser
över
MS:s
utgivande av årlig förteckning över läkare och tandläkare ävensom över apoteken i riket och deras föreståndare,
MS:s bibliotek, arkiv, skrivcentralens expeditionsvakternas verksamhet samt
och
anskaffande av lokaler åt MS och användning.
deras
Organisatoriskt är disciplinnämnden jämte kansli a n k n u t e n till ö v e r d i r e k t ö r s a v d e l n i n g e n . Det åligger k a n s l i e t att o m besörja ärendenas utredning och expediering s a m t u p p r ä t t a n d e o c h a v l ä m n a n d e av s a k ö r e s l ä n g d . 12.1.4 Medicinalbyrån U t ö v e r m e d i c i n a l b y r å n s p e r s o n a l för d e n egentliga b y r å v e r k s a m h e t e n finns vissa f ö r e d r a g a n d e o c h a n n a n p e r s o n a l för till byrån anslutna nämnder. P å medicinalbyrån handlägges bl. a. ärenden rörande
Ill legitimation av läkare,
medicinska utlåtanden i trafikfrågor, såvida de inte avser psykisk sjukdom,
läkaryrkets utövning i öppen vård annorstädes ä n å allmänt sjukhus, i den mån ärendenas beredning inte ankommer på disciplinnämndens kansli,
legitimation av barnmorskor, barnmorskeutbildning och öppen förlossningsvård,
tjänsteläkarorganisationen, läkare och reservläkare,
civila
tjänste-
ämbets- och tjänsleläkarkurser samt fortsättnings- och repetitionskurser för läkare i öppen vård, i den mån de inte avser utbildning för sjukhustjänster eller i psykiatri, statstjänstemäns och därmed rätt till sjukvård,
jämnställdas
allmän sjukförsäkring, i den mån dessa ärenden inte ankommer på annan byrå, partiellt arbetsföra samt sjuk- och invalidpensioner, i den mån fråga inte är om psykisk sjukdom,
Medicinalbyråns
Tjänst
Medicinalråd 1 Byrådirektör l:e bs l:e byråinsp 2 Byråsekr Kanslist Kontorsskrivare Kansliskrivare Kontorist Bitr Specföredrag 4
1 Lönegrad
organisation
Gemensam pers
Bp 3 A 27 A 23 A 23 A 17/21 A 15 A 13 All A 9 A 2—7 Arvode
1 1
Summa
förebyggande mödravård och barnavård, sexualhygien och abortförebyggande samhet,
verk-
rättsmedicinalväsendet, i den m å n fråga inte är om sinnesbeskaffenhet, samt ärenden rörande statens rättskemiska laboratorium och statens rättsläkarstationer, i den mån ärendena inte a n k o m m e r på kameralbyrån. Vid m e d i c i n a l b y r å n föres m a t r i k l a r över l ä k a r e o c h b a r n m o r s k o r . Till m e d i c i n a l b y r å n ä r a n s l u t n a rättsmedicinska nämnden o c h nämnden för
och personal
Allmän avd
1.7.1965 Specialföredragande mfl
Nämnden för uti läk m m
Summa
1 2 6
2 1
1 1 2 1 2 1 1 1 1 83 7
2 1 1
1 1 1
1 Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. - Legitimerad barnmorska. Varav två med halvtidstjänstgöring. 4 Härav: 1 föredragande i ärenden rörande förlossningsvård med arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring, 2 föredragande i ärenden rörande förebyggande barnavård med arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring, en av tjänsterna vakant, 2 föredragande i rättsmedicinska ärenden med arvode 22.500 kr/år vardera och med 3 timmars daglig tjänstgöring, 1 föredragande i trafikärenden m. m. med arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring samt 1 föredragande i ärenden rörande utländska läkares arbetsförhållanden med arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring. 3
112 utländska läkare. S ä r s k i l d a b e f a t t n i n g s havare inom medicinalbyrån fungerar s o m k a n s l i åt d e s s a n ä m n d e r . I n o m d e n sistnämndas kansli beredes även ärenden för n ä m n d e n för u t l ä n d s k a t a n d l ä k a r e .
12.1.5 Hälsovårdsbyrån P å hälsovårdsbyrån ärenden rörande
handlägges
bl. a.
allmän hälsovård,
karantänsväsendet, hälsovård för sjöfolk samt bekämpande av ohyra och skadedjur medelst gifter. Vid h ä l s o v å r d s b y r å n föres förteckn i n g a r över k a r a n t ä n s l ä k a r e o c h sjöm a n s l ä k a r e , a v MS u t s e d d a y m p a r e m o t g u l a febern, d e s i n s e k t ö r e r o c h d e m , s o m e r h å l l i t b e h ö r i g h e t att u t f ö r a v a t t e n undersökningar.
länsläkar- och stadsläkarorganisationen, livsmedelshygien och den medicinska kontrollen av personalen i livsmedelshanteringen samt ärenden rörande den allmänna näringsstandarden m. m., yrkeshygien och yrkesmedicin, i den mån de inte ankommer på sjukhusbyrån, smittsamma sjukdomar utom tuberkulos, skyddsympning mot akuta infektionssjukdomar,
Hälsovärdsbyråns
12.1.6 Sjukhusbyrån S j u k h u s b y r å n ä r o r g a n i s e r a d p å t v å avdelningar, nämligen allmänna avdelningen o c h s j u k s k ö t e r s k e a v d e l n i n g e n . P å sjukhusbyråns allmänna avdelning handlägges ärenden rörande sjukhus och andra anstalter för sluten kroppssjukvård, i den mån ärendena inte ankommer på a n n a n byrå,
organisation
och personal
1.7.1965 Allmän avd
Specialföredragande mfl
Tjänst
Lönegrad
Gemensam pers
Medicinalråd 1 Föredragande läk 2 Byrådirektör l:e bs Hälsov kons Kontorist Bitr Kontrollant 4 Specföredrag
Bp 3 B 1 A 25 A 23 A 23 A 9 A 2—7 Arvode Arvode
1 Summa 1
l3 1 l5
1 1 1 1 1 1 2 1 1
1 1 1 1 1 1
3 Summa
Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. Föredragande i ärenden rörande könssjukvård, sjöfolk m. m., handlägger även ärenden för nämnden för internationella hälsovårdsärenden, biträdes därvid av under 12.1.3 omnämnd assistent. 3 Halvtidstjänstgöring. 4 Kontrollant av bakteriologiska preparat med arvode 8.280 kr/år. Kontrollantens verksamhet regleras genom K. br. 6.6.1962. 5 Genom K. br. 6.6.1962 har medgivits att fr. o. m. 1.7.1962 må tills vidare förordnas en specialföredragande läkare med 3 timmars daglig tjänstgöring för planläggning m. m. av viss försöksverksamhet mot ett arvode av 22.500 kr/år att bestridas från anslaget till Allmän hälsokontroll. 2
113 SjLikhusbyråns Tjänst
organisation
Lönegrad
Medicinalråd 1 Föredragande läk 2 Byrådirektör Byrådirektör l:e bs Behabkonsulent Byråinsp Byråsekr Kanslist Kontorist Bitr Sjukgymnast 4 Specföredrag 5
och
Gemensam pers
Bp 3 B 1 A 27 A 25 A 23 A 23 A 21 A 17/21 A 15 A9 A 2—7 Arvode Arvode
1 Summa
personal
1.7.1965 Allmän avd
Sjuksköterskeavd
1 1 3 1
l3 l3 1 l3
1 1 2 3 1 1
5 Summa
1 1 2 1 4 1 1 1 1 2 4 1 1 21
1 Nuvarande innehavaren kontraktsanställd jämlikt ämbetsskrivelse 28.2.1964. Föredragande för arbetsuppgifter inom långtidssjukvård och rehabilitering. Legitimerad sjuksköterska. 4 Sjukgymnasten ansvarar för sjukgymnastregistret. Arvode 7.000 kr/år med 12 timmars tjänstgöring per vecka. 3 Föredragande i ärenden rörande tuberkulosvård med arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring. 2
bakteriologisk-serologisk samhet,
laboratorieverk-
tillsättning m. m. av läkartjänster för somatisk specialvård inom mentalsjukvården, tuberkulosvård och tuberkulosprofylax, inklusive skärmbildsverksamhet, i den m å n ärendena inte a n k o m m e r på kameralbyrån, läkaryrkets utövning i sluten kroppssjukvård, i den mån ärendenas beredning inte a n k o m m e r på disciplinnämndens kansli, sjukgymnastik och förande av matrikel över sjukgymnaster samt ärenden rörande hörselvård. P å sjuksköterskeavdelningen ges ä r e n d e n r ö r a n d e
handlag-
sjuksköterskeväsendet, utom i vad det rör mentalsjukvården, samt arbetsterapeuter, laboranter och annan, ej särskilt n ä m n d sjukvårdspersonal. Till läkares 8
sjukhusbyrån
är
specialistbehörighet
nämnden och
för hörsel-
vårdsnämnden anslutna. Sekreterare i d e n f ö r r a ä r e n förste b y r å s e k r e t e r a r e vid k a m e r a l b y r å n s a v d e l n i n g för m e n t a l s j u k h u s e n s e k o n o m i s k a f ö r v a l t n i n g och s e k r e t e r a r e i d e n s e n a r e en förste b y r å s e k r e t e r a r e vid s j u k h u s b y r å n s a l l m ä n n a a v d e l n i n g . Se 12.1.12 o c h o v a n s t å e n d e sammanställning. 12.1.7 Mentalsjukvårdsbyrån Mentalsjukvårdsbyrån är organiserad på en allmän avdelning, en byggnadsavdeln i n g och a v d e l n i n g e n för v å r d e n a v psyk i s k t efterblivna m . m . D e n s i s t n ä m n d a ä r i f a c k h ä n s e e n d e fristående f r å n b y r å n i övrigt. P å mentalsjukvårdsbyråns avdelning handlägges främst rörande
allmänna ärenden
statens mentalsjukhus med undantag av ärenden, som ankommer på kameralbyrån, byrån för social- och rättspsykiatri eller avdelningen för vården av psykiskt efterblivna,
114 psykiatriska kliniker vid universitetssjukhus och lasarett, kommunal och enskild vård av psykiskt sjuka med undantag av ärenden, som avser hithörande anstalters ekonomi,
besiktningar av sjukvårdsanläggningar, som påkallas av MS, samt
utbildning av mentalsjukvårdspersonal.
Tjänst
Medicinalråd 1 Överinspektör 1 Byrådirektör Psykolog Byrådirektör l:e bs Byggnadsinsp l:e byråinsp Rehabkons Byråinsp Byråinsp Byråsekr Ingenjör Kanslist Kontorist Bitr 6 Medrådsass Specföredrag 8 Sekreterare 9
Summa 1
organisation
GemenByggLönegrad sam pers nadsavd och allmän avd Bp 3 Bp3 A 27 A 27 A 25 A 23 A 23 A 23 A 23 A 21 A 19 A 17/21 h. A 15 A 9/15 A9 A 2—7 Arvode Arvode Arvode
handläggen
omdisposition av befintliga lokaler samt underhålls- och ersättningsarbeten ävensom övriga byggnadstekniska frågor vid statens mentalsjukhus och epilepsisjukhus,
vård av alkoholister, i den m å n ärendena inte avser vård på kroppssjukhus, samt
Mentalsjukvårdsbyråns
P å byggnadsavdelningen ärenden rörande
och personal
Överinsp för mentalsjuk v
Avd för vården av psykiskt efterbl
1.7.1965 Sinnessjuknämnden
1 1 1 l3 2
l4
(1)
1 2 2 1 2 3 2 1 1 2 1 2 1 1 3 6 2 1 (1)
l2 1 1 1
2 l
1 1 l5 1 1
1 1 1 1 1 l7
1 1
1 3 l7 1 15
Summa
1 Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. överinspektören för vården av psykiskt efterblivna m. m. är tillika chef för denna avdelning. 3 Legitimerad sjuksköterska. 4 Nuvarande innehavaren har personlig tjänst som byggnadschef i lönegrad Bg 1 men är för närvarande tjänstledig; enligt K. br. 6.11.1964 har MS bemyndigats att under tiden för denna tjänstledighet meddela förordnanden för byggnadsinspektörerna att var för sig bestrida göromål som ankommer på byrådirektör i lönegrad A 25; under tiden för berörda förordnanden må en byrådirektörstjänst i lönegrad Ao 25 och en byggnadsinspektörstjänst i lönegrad Ae 23 inte uppehållas. 5 Tjänsten inrättad fr. o. m. 1.7.1965 för biträde med avdelningens kurs- och informationsverksamhet. 6 Ett biträde (A 7) med avlöning ur anslaget till Psykologisk metodutveckling samt ett med halvtidstjänstgöring. 7 Arvode 15.000 kr/år med 2 timmars daglig tjänstgöring. 8 Föredragande i ärenden rörande barnpsykiatri; arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring. 9 Arvode 4.200 kr/år. Sekreterargöromålen i sinnessjuknämnden fullgöres för närvarande av byrådirektören på sjukhusbyråns allmänna avdelning. 2
byggnadstekniska frågor i övrigt och MS:s ritningsarkiv. På avdelningen för värden av psykiskt efterblivna m. m. handlägges ärenden rörande statens anstalter för psykiskt efterblivna samt för epileptiker med undantag av ärenden, som avser den ekonomiska förvaltningen, kommunal och enskild vård av psykiskt efterblivna och epileptiker ävensom psykisk barna- och ungdomsvård med undantag av ärenden, som avser hithörande anstalters ekonomi, samt utbildning av hithörande personal. Särskild tillsyn över mentalsjukvården och vården av psykiskt efterblivna utövas av överinspektörerna för mentalsjukvården och för vården av psykiskt efterblivna m. m. För överinspektörerna gäller särskilda instruktioner (SFS 1929: 331, ändrad 1941:512, 1947:439 och 1949:66 respektive SFS 1941:513, ändrad 1947:440 och 1952:553). De är organisatoriskt anslutna till MS men utövar sin verksamhet som inspektörer på eget ansvar. För båda överinspektörerna gäller att inspektionsresa skall äga rum i huvud-
Byråns för social- och rättspsykiatri
12.1.8 Byrån för social- och rättspsykiatri På byrän för social- och rättspsykiatri handlägges bl. a. ärenden rörande avbrytande av havandeskap, sterilisering, kastrering, hinder mot äktenskap, återgång av äktenskap eller äktenskapsskillnad, då fråga inte är om könssjukdom i smittsamt skede, partiellt arbetsföra samt sjuk- och invalidpension åt statens tjänstemän och arbetare, i den mån fråga är om psykisk sjukdom, medicinska utlåtanden i trafikfrågor, såvida de avser psykisk sjukdom, hinder för psykiskt sjuka att inneha skjutvapen, rättsmedicinska ärenden, som avser sinnesbeskaffenheten,
organisation
Gemensam pers
Tjänst
Lönegrad
Medicinalråd1 Föredragande läk Kanslist Kansliskrivare Bitr Specföredrag4
Bp 3 B1 A 9/15 All A 2—7 Arvode
l2
Summa
saklig överensstämmelse med av MS godkänd resplan. Det åligger dessutom överinspektörerna att till MS avge redogörelse för varje inspektion samt årsberättelse jämte förslag till sådana åtgärder, som de under sin verksamhet funnit ändamålsenliga för mentalsjukvårdens respektive vårdens av psykiskt efterblivna utveckling. Angående sinnessjuknämnden hänvisas till den redogörelse, som lämnats i bilaga 11.1.
och personal
Socialpsyk ärenden
Rättspsyk ärenden
1 1 1 3 2
1.7.1965 Summa
1 1 1 1 6 2 12
Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. Medicinalrådet beräknas ungefär till Vs sysselsatt med socialpsykiatriska och till 2/a med rättspsykiatriska ärenden. I fråga om annan personal än de övriga läkarna är fördelningen mellan de två slagen ärenden ävenledes ungefärlig. 3 Härav ett med halvtidstjänstgöring. 4 Föredragande i socialpsykiatriska ärenden med arvode 18.750 kr/år vardera och med daglig tjänstgöring om 2 V2 timmar. 2
tillsättning m. m. av läkartjänster på de rättspsykiatriska avdelningarna vid statens mentalsjukhus samt förordnande av medicine kandidater eller utländska läkare såsom vikarier vid fångvårdens mentalsjukavdelningar. Tillsättnings- och förordnandeärendena handläggs som byrå- eller generaldirektörsärenden. MS:s beslut i övriga ärendegrupper meddelas av socialpsykiatriska nämnden eller av rättspsykiatriska nämnden. Beträffande dessa nämnders sammansättning och arbetsformer hänvisas till bilaga 11.1. Byråns huvudsakliga uppgift är att vara kansli åt dessa nämnder. Ärenden angående tillstånd till avbrytande av havandeskap, sterilisering och kastrering samt hävande av äktenskapshinder, dock inte då fråga är om äktenskapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede, handlägges av den socialpsykiatriska nämnden. Återstående ärenden handläggs av den rättspsykiatriska nämnden. 12.1.9 Tandvårdsbyrån På tandvårdsbyrån ärenden rörande
handlägges
bl. a.
Tandvårdsbyråns Tjänst Medicinalråd1 Byrådirektör1 Byrådirektör l:e bs Kanslist Kontorist Bitr2 Specföredrag3
legitimation av tandläkare, tandläkaryrkels utövning, i den mån ärendenas beredning inte ankommer på disciplinnämndens kansli, folktandvård, tandtekniker- och tandskölerskeutbildning jämte tillhörande behörighetsfrågor, odontologisk försöksverksamhet samt statstjänstemäns med fleras rätt till tandläkarvård. Vid byrån föres matrikel över tandläkare. Till tandvårdsbyrån är anslutna nämnden för utländska tandläkare och nämnden för tandläkares specialistbehörighet. Sekreteraruppgifterna för den förra nämnden fullgöres av kansliet för nämnden för utländska läkare och för den senare av i nedanstående tablå omnämnd byrådirektör A 25. Särskild intern organisation förekommer inte vid byrån.
12.1.10 Apoteksbyrån Apoteksbyrån är organiserad på en allmän avdelning, en specialitetsavdelning och en läkemedelsekonomisk avdelning. Till apoteksbyrån ansluter som råd-
personal
1.7.1965 Lönegrad
Antal tjänster
Bp 3 A 27 A 25 A 23 A 9/15 A9 A 2—7 Arvode
1 1 1 1 1 2 3 1
Summa
11 Legitimerad tandläkare; medicinalrådet har avlöningsförstärkning med 15.000 kr/år. En kontorsbiträdestjänst inrättad f r. o. m. 1.7.1965. Legitimerad tandläkare; föredragande i ärenden rörande odontologisk profylaktik; arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring. 2 3
117 g i v a n d e o r g a n vid h a n d l ä g g n i n g e n av vissa ä r e n d e n dels e n specialitetsnåmnd o c h dels e n apotckarbefordringsnämnd. F ö r dessa h a r e n r e d o g ö r e l s e l ä m n a t s i hilaga 11.1. P å apoteksbyrdns allmänna avdelning handlägges — i d e n m å n h a n d l ä g g n i n g e n inte å v i l a r s p e c i a l i t e t s a v d e l n i n g e n — bl. a. ä r e n d e n r ö r a n d e apoteksväsendet, läkemedelsförsörjningen på sjukvårdsinrättningar, läkemedelshandeln, giftförordningen, statens farmacevtiska laboratorium, i den mån ärendena inte ankommer på kameralbyrån, farmacevtisk utbildning och kompetens, svenska farmakopén eller a n n a n läkemedelshandbok, försäljning och kontroll av preventivmedel och fosterfördrivande medel samt internationella prövning.
etalonger
för
Medicinalråd 1 Avdelningsdir Byrådirektör 1 Byråapotekare Byrådirektör l:e bs l:e byråinsp Byråsekr Kansliskrivare Bitr Specföredrag
Lönegrad
Bp 3 B 1 A 27 A 25 A 25 A 23 A 23 A 17/21 A 11 A 2—7 Arvode Summa
1 P å läkemedelsekonomiska avdelningen handlägges särskilt ärenden r ö r a n d e medicinaltaxegrunderna prissättning i övrigt,
och
läkemedlens
läkemedelsrabatteringen, i den mån huvudsakligen inte kräves medicinsk bedömning, samt granskning av apoteksräkningar.
Apoteksbyrdns
Tjänst
läkemedels-
Matrikel över a p o t e k a r e o c h a n n a n f a r m a c e v t i s k p e r s o n a l förs vid a l l m ä n n a avdelningen. Av d e för a l l m ä n n a a v d e l n i n g e n angivna ä r e n d e g r u p p e r n a h a n d l ä g g e s p å specialitetsavdelningen ärenden rörande läkemedelshandeln i den m å n de avser f a r m a c e v t i s k a specialiteter s a m t f ö r s ä l j ning o c h k o n t r o l l av p r e v e n t i v m e d e l och fosterfördrivande medel ävensom läkem e d e l s r a b a t t e r i n g e n och a n d r a frågor i d e n m å n h u v u d s a k l i g e n m e d i c i n s k bedömning erfordras.
organisation Gemensam pers
och personal Allm avd
1.1.1965 Specialitetsavd
Läkemedelsekon avd
1 l2 1 1 1 1 l4
l3
l3
2 l6
2 37
5 Summa
1 1 1 1 1 1 1 2 1
/
4 21
Legitimerad apotekare; medicinalrådet har avlöningsförstärkning med 15.000 kr/år. Legitimerad apotekare; en byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjänsten Bg 1 är besatt. 3 Farm. kand. eller receptarie. 4 Denna tjänst är sedan år 1955 delad mellan en jurist (Va-tid) och en farm. kand. (Va-tid); farmacevten handlägger licensärenden. 5 Tekniska biträden. B Legitimerad apotekare; arvode 16.500 kr/år och med daglig tjänstgöring om i3 timmat. 7 Legitimerade läkare; arvode 22.500 kr/år respektive 15.000 kr/år och med daglig tjänstgöring om 3 respektive 2 timmar samt en legitimerad apotekare med arvode 11.000 kr/år och med daglig tjänstgöring om 2 timmar. 2
118 12.1.11 Lag- och utredningsbyrån L a g - och u t r e d n i n g s b y r å n ä r i o r g a n i s a toriskt avseende indelad i en juridisk a v d e l n i n g och e n statistisk a v d e l n i n g , vartill anslutits cancerregistret. P å juridiska avdelningen handläggen viktigare författningsärenden samt ärenden rörande större utredningar av organisatorisk art, i den utsträckning generaldirektören bestämmer, förteckningar över sjukvårdsanstalter och förlossningsanstalter enligt sjukvårdslagen och lagen om allmän försäkring, redigering av MS:s författningssamling, om-
Lag- och utredningsbyråns
budsmannafrågor i den utsträckning överdirektören bestämmer, samt legitimation av glasögonoptiker. Vid d e n n a a v d e l n i n g föres f ö r t e c k n i n g över b l a n k e t t e r , s o m fastställes a v MS. P å statistiska avdelningen handlägges ärenden rörande insamling och bearbetn i n g av statistiskt m a t e r i a l till b e l y s a n d e a v olika sidor a v d e n h ä l s o - o c h sjukvårdande verksamheten, däri inbegripet f ö r a n d e t av MS:s c a n c e r r e g i s t e r ä v e n s o m r e d i g e r i n g av p u b l i k a t i o n e n »Allmän hälso- och sjukvård». F r å g o r r ö r a n d e MS:s b l a n k e t t e r m . m .
organisation
och personal
1.7.1965 Stat avd Tjänst
Lönegrad
Byråchef Avdelningsdir Byrådirektör Byrådirektör l:e bs l:e aktuarie Aktuarie Kansliskrivare Kontorist Bitr Medrådsass Specföredrag Arvodister
B3 Bl A 27 A 25 A 23 A 23 A 17/21 All A9 A 2—7 Arvode Arvode Arvode Summa
Gemensam pers
Juridisk avd
1 1 l3
Fast pers 1
1 1 105 l8 1 20
Summa
27 27
1 1 2 1 1 4 1 1 2 18 1 3 2
l2 1 1 3
1 l5
Tillfällig pers
1 l4 7
1 Av den fasta personalen tjänstgör vid cancerregistret: En förste aktuarie A 23, en kontorist A 9, två kansli- och kontorsbiträden A 2—7, en spec, föredragande arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring samt därutöver ytterligare ett deltidsanställt biträde (med lön motsvarande A 7), avlönat av Riksföreningen mot cancer. 2 En byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjänsten Bg 1 är besatt. 3 Personalförstärkning för viss blankettöversyn; halvtidstjänstgöring. 4 J ä m t e 1 VJ biträde avlönad från anslaget till Allmän hälsokontroll. 5 Ett kanslibiträde (Va-tid) på juridiska avdelningen för viss blankettöversyn; tre biträden av statistiska avdelningens fasta personal är stansoperatriser. 6 Arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring för allmänna medicinska uppgifter. 7 F r å n anslaget till Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m. m. utgår arvode till två deltidsföredragande läkare med arvode 22.500 kr/år respektive 15.000 kr/år för 3 respektive 2 timmars daglig tjänstgöring (för den somatiska patientstatistiken), en ADBexpert med arvode motsvarande löneklass A 24 och en med. kand. med arvode 10.800 kr/år (Va-tid).
119 berör i viss mån lag- och utredningsbyråns båda avdelningar. Ärenden angående fastställande av nya eller ändrade blanketter handläggs sålunda av vederbörande fackbyrå i samråd med lag- och utredningsbyrån, som därvid har att beakta bl. a. juridiska och statistiska synpunkter. Formulär för inhämtande av uppgifter utarbetas i regel i samråd med lag- och utredningsbyråns statistiska avdelning. Därest blankett skall tryckas genom MS:s försorg, delges beslut härom materialförvaltaren för verkställighet. Vid behov av omtryckning av fastställda blanketter inhämtas vederbörande fackbyrås eller avdelnings mening, huruvida blanketten bör ändras och hur stor upplaga som erfordras. 12.1.12 Kameralbyrån Kameralbyrån är organiserad på en allmän avdelning och avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning. Till kameralbyrån har anslutits hjälpmedelsnämnden (jfr bilaga 11.1), vilkens fr. o. m. 1.7.1965 inrättade sekreterartjänst här redovisas under kameralbyrån. På allmänna avdelningen handlägges ärenden rörande anslagsäskanden och andra frågor, som avser MS åliggande ekonomisk förvaltning och kontroll beträffande statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rättsläkarstationer, barnmorskeläroanstalten i Stockholm ävensom andra anstalter, i den mån dessa icke sorterar under avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning,
granskning, i den mån dessa ärenden inte ankommer på annan byrå eller avdelning, MS:s huvudbok och inkomstberäkning, anmärknings- och revisionsmål, avlönings- och pensionsförmåner till statens tjänstemän, i den mån handläggningen härav inte ankommer på överdirektörsavdelningen eller frågan äger direkt samband med förordnande eller annat beslut på fackbyrå eller ärendet eljest kräver huvudsakligen medicinskt bedömande, matrikel över MS:s tjänstemän och övriga tjänstemän, till vilka avlöning utbetalas av MS, utom vad angår i statens tjänst kvarstående provinsialläkare, beträffande vilka matrikelföringen ombesörjes av medicinalbyrån, förvaltning av MS:s fonder, pensioner och understöd åt apoteksanställda m. fl., MS:s lokaler, i den mån handläggningen därav inte ankommer på överdirektörsavdelningen, infordrande och antagande av anbud å tryckning av MS:s publikationer samt inventarier och kontorsmateriel. På avdelningen för ekonomiska förvaltning den rörande
mentalsjukhusens handlägges ären-
anslagsäskanden och andra frågor, som avser den ekonomiska förvaltningen av statens mentalsjukhus, statens epilepsisjukhus, statens inom mentalsjukvårdsorganisationen anordnade vårdanstalt för alkoholmissbrukare, de psykiatriska klinikerna i Lund och Uppsala samt Stockholms, Göteborgs och Malmö städers mentalsjukhus,
tillsättning och entledigande m. m. av biträdes- och ekonomipersonal vid ovan nämnda institutioner och anstalter,
tillsättning och entledigande m. m. av kontors- och ekonomipersonal vid nämnda statliga inrättningar,
den ekonomiska driften av MS:s skärmbildscentral och de lokala skärmbildsundersökningarna,
avlönings- och pensionsförmåner till personal vid nämnda sjukhus, såvida frågorna inte kräver huvudsakligen medicinskt bedömande, samt
hidrag till patienters resor till anstalter m. m., MS åliggande uppbörd och utbetalning av medel, räkenskapsföring och räkenskaps-
granskning av räkenskaperna vid samma sjukhus och framställande av därav föranledda anmärkningar.
120 Kameralbyråns
organisation
och personal
Avd för mentalsjh ekon förvaltning
Allm avd Lönegrad
Tjänst
Gemensam pers Kansli
Byråchef Avdclningsdir Byrådirektör Byråintendent Byrådirektör Kamrerare l:e revisor l:e bs Byråinsp Revisor Byråinsp Byråsekr Assistent Kanslist Bokhållare Kontorsskrivare Materialförv Kansliskrivare Kontorist l:e exp vakt, exp vakt Bitr Arvodiser 3
B3 Bl A 27 A 25 A 25 A 23 A 23 A 23 A 21 A 19 A 19 A 17/21 A 17 A 15 A 15 A 13 A 13 All A9
Sur nma .
Kamrerarkontor
Gemensam pers
Utredningsavd
Revisionsavd
Summa
1 l1 1 1 1 1 1 2
1 1 1 1
1 1 2 1 1 1
A 7—9 A 2—7 Arvode 4 5
1 1 2 3 8
3 10 2
2 1
1 En byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjänsten Bg 1 är besatt. 2 Sorterar organisatoriskt under överdirektörsavdelningen men är avdelade som biträde åt materialförvaltaren, varför de redovisas här. 3 En kurator (pensionerad) med arvode 20.112 kr/år, beräknat med utgångspunkt från 16 löneklassen. Arvodet bestrides från anslaget till Omhändertagande av flyktingar. En sekreterare hos hjälpmedelsnämnden med heltidstjänstgöring och med arvode motsvarande högst lön enligt löneklass A 23. 4 Härjämte må a n m ä r k a s att MS genom K. br. 18.4.1958 medgivits att av anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal disponera dels ett belopp av 7.200 kr/år för anställande av en redogörare med uppgift att fullgöra vissa administrativa och kamerala göromål beträffande statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier och dels högst 6.000 kr. för anställande av biträdeshjälp åt redogöraren. 5 Härtill kommer tio kollektivavtalsanställda städerskor.
12.1.13 Vissa vid flera byråer förekommande arbetsuppgifter I d e t t a avsnitt skall b e r ö r a s vissa a r b e t s uppgifter, s o m inte särskilt n ä m n t s u n d e r 12.1.3—12.1.12 m e n s o m i vissa fall u t g ö r en b e t y d a n d e del av a r b e t s b ö r d a n . Diarieföringen i n o m MS ä r u p p l a g d så att i n k o m m a n d e Kungl. b r e v o c h ä m -
b e t s s k r i v e l s e r s a m t h e m l i g a ä r e n d e n för e s i för MS g e m e n s a m m a d i a r i e r , m e d a n ä r e n d e n a i övrigt d i a r i e f ö r e s vid vederb ö r a n d e b y r å ( m o t s v a r a n d e ) eller n ä m n d . D e s. k. disciplinärendena, v i l k a avgöres av d i s c i p l i n n ä m n d e n , m e d f ö r — i d e n m å n det inte ä r fråga o m vissa m e r a f o r m e l l a ä r e n d e n , s o m f ö r e d r a g e s av
121 nämndens sekreterare — arbetsuppgifter i första hand vid samtliga fackbyråer men undantagsvis också vid övriga byråer i det att föredragningen i nämnden ankommer på chefen för den byrå eller avdelning till vilken ärendet huvudsakligen hör. Härvid ingår denne som ledamot i nämnden. Jfr 15.3.1. Samråd inom MS förekommer i stor utsträckning mellan de olika byråerna och samrådsförfarandet har särskilt reglerats i arbetsordningen. Ärende, som berör flera byråer, skall handläggas av den byrå till vilken ärendet huvudsakligen hör och det åligger vederbörande byråchef att, då ärende är av den beskaffenhet att annan byråchef eller befattningshavare bör deltaga i ärendets avgörande, i god tid därom underrätta denne och lämna honom tillfälle att taga del av handlingarna i ärendet. Ärenden rörande lagar och förordningar, vilka beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, ävensom rörande stadgar, kungörelser och andra författningar av mera allmän räckvidd eller grundläggande betydelse handlägges gemensamt av vederbörande fackbyrå samt lag- och utredningsbyrån, såvitt de inte avser statsbidrag eller eljest är av kameral natur. I princip sker handläggningen så, att ärendet först diarieföres och genomgås på fackbyrån för bedömande ur medicinsk, odontologisk eller farmacevtisk synpunkt och därefter med promemoria, innefattande dessa synpunkter, överlämnas till lagoch utredningsbyrån för fortsatt handläggning och formell bearbetning. Erfordras särskild utredning i form av remisser eller eljest, verkställes denna genom eller efter samråd med lag- och utredningsbyrån. Ärendet föredrages genom lag- och utredningsbyråns försorg, om inte generaldirektören bestämmer annorlunda eller annat överenskommes med vederbörande fackbyrå.
Berör författningsärende av nu nämnd art två eller flera fackbyråer, diarieföres ärendet, om inte generaldirektören bestämmer annorlunda, i första hand på lag- och utredningsbyrån, som därefter inhämtar vederbörande fackbyråers synpunkter samt slutbereder och föredrar ärendet. Innefattar författningsärende bestämmelser om statsbidrag till vissa ändamål eller reglering av löne- och pensionsförmåner eller är det eljest av kameral natur, handlägges ärendet gemensamt av vederbörande fackbyrå och kameralbyrån. I princip fördelas härvid arbetet så, att vederbörande fackbyrå svarar för beredningen och föredragningen av författningsärenden rörande statsbidrag, medan kameralbyrån har motsvarande åliggande beträffande övriga kamerala ärenden. Andra författningsärenden än nu nämnda handläggs av vederbörande fackbyrå med anlitande av byråns egen juridiska personal. I dessa ärenden tas samråd med chefen för lag- och utredningsbyrån. I tveksamma fall tas samråd med överdirektören, som vid behov hänskjuter frågan till generaldirektörens prövning. Lag- och utredningsbyrån samt hälsovårdsbyrån, som svarar för hela hälsovårdsområdet, vari bl. a. ingår omgivningshygien, torde vara de byråer som hårdast belastas av interna samråd. Externa kontakter med sjukvårdshuvudmän, sjukhus och andra organ inom hälso- och sjukvården samt med allmänheten förekommer i betydande omfattning. Utöver formliga inspektioner inträffar ofta att särskilt chefstjänstemännen deltar i överläggningar i styrelsen eller ute i landet. Personliga besök och telefonsamtal förekommer dagligen. Särskilt mentalsjukvårdsbyrån, såväl allmänna avdelningen som avdelningen för vården av psykiskt efterblivna, har stan-
122 diga kontakter med patienter och deras anhöriga. Slutligen må nämnas, att MS:s befattningshavare i avsevärd utsträckning deltar även i annan upplysnings- och kursverksamhet än sådan som MS själv anordnar. 12.2 Medicinalstyrelsens beredskapsnämnd
sjukvårds-
12.2.1 Ämbetsbefattning SBN har enligt 2 § instruktionen för medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd (SFS 1959:41, ändrad 1961:547 och 1965:419) till uppgift att handha den centrala planläggningen av krigsorganisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården samt att leda, övervaka och samordna den lokala planläggningen på detta område. Enligt 3 § har SBN till fullgörande av sin uppgift att enligt vad därom är särskilt stadgat registrera, för krigsplacering fördela samt krigsplacera medicinalpersonal; att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande sörja för krigsmedicinsk utbildning av medicinalpersonal; att verkställa de utredningar rörande beredskapen på den allmänt civila hälso- och sjukvårdens område, som av förhållandena påkallas, samt att hos Kungl. Maj:t göra erforderliga framställningar på detta område; att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande anskaffa erforderlig materiel för den allmänt civila hälso- och sjukvårdsberedskapen samt, i den mån annat icke bestämmes, svara för förvaring, vård och underhåll av denna materiel; att planlägga utnyttjandet av landets tillgångar i fråga om läkemedel och sjukvårdsmateriel ävensom i övrigt biträda överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap vid handläggningen av försörjningsfrågor på hälso- och sjukvårdens område; samt att handhava de uppgifter i övrigt, som överlämnas av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen.
I 3 § föreskrives vidare, att SBN skall i erforderlig utsträckning samråda med försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Det åligger nämnden att hålla sistnämnda myndighet underrättad om planläggningen på det ekonomiska försvarets område. SBN bör enligt 4 § i erforderlig utsträckning samarbeta med enskilda organisationer på de områden, som berörs av dess verksamhet. SBN har vidare enligt 5 § att förordna om försäljning eller avskrivning av materiel eller annan egendom under nämndens förvaltning, då materielen eller egendomen inte längre är användbar för ändamålet eller gått förlorad genom olyckshändelse eller eljest förkommit. SBN äger även i andra fall än nu angivna försälja för verksamheten obehövlig lös egendom, ävensom materiel, vilken vid fortsatt förrådshållning skulle bli obrukbar eller mindre lämpad för sitt ändamål. SBN:s ämbetsbefattning i förhållande till sjukvårdshuvudmännen regleras i krigssjukvårdslagen (SFS 1953: 688, ändrad 1954:281 och 1963:263) och krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955:442, ändrad 1957:662, 1962:9, 1962:380, 1964:432 och 1965:4). Enligt dessa författningar åligger det MS genom SBN att meddela närmare anvisningar för planläggningen av krigsorganisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården. Ansvaret för att den allmänt civila hälsooch sjukvården omställes till den i händelse av krig planlagda organisationen och för att verksamheten efter omställningen bedrives planenligt åvilar inom varje område den som i fredstid där utövar motsvarande verksamhet (fredshuvudmannen). SBN utfärdar således direktiv för planläggningen, medan denna verkställes av huvudmännen, som är ansvariga för att
123 redan i fredstid de planer uppgöres och de förberedande åtgärder vidtages, som erfordras för övergång till krigsorganisation. Även om ansvaret åvilar annan än fredshuvudmannen, är denne likväl skyldig att biträda vid den planläggning, som avser hans eget verksamhetsområde, och vad därmed äger samband. Centralt på SBN planlägges laboratorieväsendet, sanitetsanstalter, blodgivarcentraler och hela läkemedelsförsörjningen. Anledningen härtill är att dessa planläggningsuppgifter i sin helhet inte kan åläggas enskild huvudman. Vissa åtgärder i samband med planläggningen kan emellertid enligt vad ovan nämnts åläggas huvudman. 12.2.2 Nämnden, arbetsutskottet, kanslichefen SBN består av nämnden och dess kansliorganisation. I nämnden ingår dels självskrivna ledamöter och dels fem särskilt förordnade ledamöter. Självskrivna ledamöter är generaldirektören och chefen för MS, tillika nämndens ordförande och chef, den byråchef eller därmed jämställd särskilde föredragande i styrelsen, som närmast beröres av vid nämndens sammanträde förekommande ärenden, samt — vid handläggning inom nämnden av ärende rörande epidemibekämpningen i krig eller frågor som eljest sammanhänger med skyddet mot biologisk krigföring — statsepidemiologen vid statens bakteriologiska laboratorium. De särskilt förordnade ledamöterna utses av Kungl. Maj:t för högst fyra år. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av chefen för försvarsstaben, en efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse, en efter förslag av civilförsvarsstyrelsen, en efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. Suppleanterna utses på enahanda sätt. Vid förfall
för självskriven ledamot inträder såsom suppleant den, som uppehåller hans tjänst. För envar av de särskilt förordnade ledamöterna finns en personlig suppleant. Vid nämndens sammanträden må representant för överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap närvara. Nämndens arbetsutskott består av ordföranden och ytterligare två ledamöter, som utses av nämnden. Vid handläggningen inom arbetsutskottet av visst ärende må annan ledamot av nämnden eller suppleant för sådan ledamot kallas att deltaga i handläggningen. Av nämnden i plenum handläggs enligt instruktionen ärenden, som angår beredskapsfrågor av principiell natur, anslagsäskanden och andra frågor avstörre vikt, i vilka framställning eller utlåtande skall avges till Kungl. Maj:t eller departementschef, viktigare ekonomiska frågor, viktigare frågor rörande arbetsordning, organisation och tjänsteföreskrifter, tillsättning av vissa högre tjänster, åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman samt andra frågor, som ordföranden anser bör handläggas i denna ordning. övriga ärenden avgöres av arbetsutskottet, men SBN äger genom arbetsordning eller särskilt meddelat beslut beträffande visst ärende eller viss grupp avärenden, som inte utgör pleniärenden, bestämma, att beslutanderätten skall tillkomma tjänsteman hos nämnden. Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden minst tre ledamöter deltar i avgörandet. Såsom nämndens beslut gäller, utom i fråga om ärenden rörande åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman, den mening, varom de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den, som biträdes av ordföranden. För beslutförhet i arbetsutskottet fordras, att förutom ordföranden minst två ledamöter deltar i avgörandet. Såsom
124 u t s k o t t e t s b e s l u t gäller d e n m e n i n g , varo m de flesta f ö r e n a r sig, eller vid lika r ö s t e t a l den, s o m b i t r ä d e s av o r d f ö r a n den. L e d n i n g e n av det dagliga a r b e t e t tillk o m m e r en kanslichef, s o m skall v a r a e n a v b y r å c h e f e r n a vid S B N : s två b y råer, upphandlings- och organisationsbyrån samt personalbyrån. Till SBN h a r a n s l u t i t s det i b i l a g a 11.1 o m n ä m n d a rådet för skydd mot biologisk krigföring. 12.2.3 Upphandlings- och organisationsbyrån På iipphandlingsbyrån handlägges
och organisationsbl. a. ä r e n d e n r ö r a n d e
beredskapssjukhus, sjukhärbärgen m. fl. inrättningar för sluten sjukvård samt sjukhusutrymning,
Upphandlings-
och organisationsbyråns
Tjänst
Lönegrad
Byråchef 1 Byrådirektör Intendent Assistent Assistent Kontorist Exp vakt Bitr Specföredrag Arvodister
Arvode A 25 A 23 A 17 A 15 A9 A 7—9 A 2—7 Arvode Arvode Summa
AdmiGemennistrativ sam pers sektion
ärenden om utrustning m. m. av beredskapssjukhus och andra inrättningar, ärenden om den bakteriologiska laboratoricorganisationen, ärenden om förvaring och sjukvårdsmateriel m. m.,
underhåll
ärenden rörande tillsyn av byggnadstekniska åtgärder vid beredskapssjukhus samt ärenden angående
läkemedelsförsörjningen.
D e s s u t o m h a n d h a r b y r å n S B N : s kanslioch p e r s o n a l ä r e n d e n . Upphandlings- och organisationsbyrån ä r u p p d e l a d p å e n a d m i n i s t r a t i v sektion, en planläggningssektion, en materielsektion m e d f ö r d e l n i n g av ä r e n d e n a p å e n u p p h a n d l i n g s d e t a l j o c h en f ö r r å d s d e t a l j , en l ä k e m e d e l s s e k t i o n och e n h ä l s o v å r d s s e k t i o n . H ä r t i l l k o m m e r en f ö r e d r a g a n d e
organisation Planläggningssektion
Materielsektion
och personal Läkemedelssektion
1.7.1965 Hälsovårdssektion
1 l2
1 1 2 1
l3
1 1 5 1* 3
l8 5
l
l
l 7
av
2 Summa
1 2 1 3 1 1 1 5 1 4 20
1 Arvode motsvarande lönegrad B 1; fungerar även som kanslichef och uppbär härför arvode, som fr. o. m. 1.7.1965 utgår med 4.800 kr/år. 2 Hälsovårdsinspektör. 3 Denne assistent har även vissa arbetsuppgifter inom materielsektionens upphandlingsdetalj. 4 En militärassistent, tillika militärassistent vid försvarels sjukvårdsstyrelse; avlönad från försvarsstabens avlöningsanslag, arvode från SBN med 1.044 kr/år. 5 Arvode motsvarande löneklass A 30. 6 Arvode enligt löneklass A 18 med avdrag för tjänstepension (pensionerad underofficer). 7 Apotekare med halvtidstjänstgöring med arvode motsvarande halva lönen enligt löneklass A 25. 8 Föredragande i hälsovårdsärenden med arvode 15.000 k r / å r och 2 t i m m a r s daglig tjänstgöring.
125 registrering och krigsplacering av medicinalpersonal,
i h ä l s o v å r d s ä r e n d e n s a m t en m i l i t ä r a s s i stent, s o m tillika t j ä n s t g ö r vid f ö r s v a r e t s sjukvårdsstyrelse.
utbildning och övning av medicinalpersonal tillhörande det civila medicinalväsendets krigsorganisation samt
12.2.4 Personalbyrån Vid b y r å n t i l l ä m p a s tionsindelning. P å personalbyrån ärenden rörande
inte f o r m l i g
sek-
handläggen
bl. a.
Personalbyråns
Tjänst
Byråchef 1 l:e bs Byråassistent 2 Assistent Kansliskrivare Bitr Specföredrag 4 Arvodister 5
Lönegrad
planläggning av den öppna vårdens krigsorganisation.
organisation
Gemen-
B 1 A 23 A 19 A 13 All A 2—7 Arvode Arvode
1 Summa
1 Allm byråärenden
och personal
1./.1965
Utbildn och övning
Krigsplac av Summa sjuksköt
övr pers
1 1 1 1
1 4 1
1 Legitimerad läkare. Legitimerad sjuksköterska. Härav ett biträde på halvtid. Beträffande ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde bestrides hela resp. halva avlöningen från MS:s avlöningsanslag i anledning av att SBN från MS övertagit registreringen av sjuksköterskor. 4 Föredragande för krigsplaceringsärenden med arvode 22.500 kr/år och 3 timmars daglig tjänstgöring. 5 Arvode utgår till en arvodist med högst 53.000 kr/år, till en enligt löneklass A 25, till en med högst 26.000 kr/år, till en enligt löneklass A 7 och till en enligt löneklass A 5 (Vs-tid). 2
12.3 Centrala
sjukvårdsberedningen
12.3.1 Ämbetsbefattning
nåder inom hälso- och sjukvården, ävensom i övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt;
E n l i g t 2 § i n s t r u k t i o n e n för c e n t r a l a sjukvårdsberedningen (SFS 1959: 42, ändrad 1 9 6 2 : 4 7 0 och 1 9 6 5 : 4 2 1 ) är CSB c e n t r a l t o r g a n för r a t i o n a l i s e r i n g s och byggnadsplaneringsfrågor inom h ä l s o - och s j u k v å r d e n o c h skall d ä r j ä m t e h a n d l ä g g a i i n s t r u k t i o n e n angivn a frågor r ö r a n d e b y g g n a d s p l a n e r i n g ino m barnavården och åldringsvården. I 3 § f ö r e s k r i v s , att CSB bl. a. h a r
att granska förslag till anläggningar och byggnader inom barnavården och åldringsvården;
att handlägga ärenden, som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena, samt av anläggningar och bygg-
att förmedla erfarenheter från svenskt och utländskt rationaliseringsarbete inom området för beredningens verksamhet.
att genom standardisering och på a n n a t sätt verka för en ändamålsenlig materielförsörjning ävensom att i övrigt handlägga frågor rörande materiel och annan utrustning för hälso- och sjukvården; att i rationaliseringssyfte bedriva organisations- och arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga anstalter; samt
126 I 4 § sägs, att CSB har att tillhandagå myndigheter samt huvudmän för sjukhus, anstalter för barnavård och åldringsvård ävensom, i den utsträckning så lämpligen prövas kunna ske, andra med råd och upplysningar rörande frågor, som faller inom beredningens verksamhetsområde. CSB:s befattning med ärenden om planläggning av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården regleras av särskilda bestämmelser. I 8 § sjukvårdslagen (SFS 1962: 242, ändrad 1964:742 och 1965:104) föreskrives att anläggning av sjukhus icke må påbörjas förrän sjukhusets förläggning ävensom ritningar för sjukhuset godkänts i den ordning Konungen bestämmer. Stadgandet gäller jämväl större till- eller ombyggnad. Enligt 4 § sjukvårdsstadgan (SFS 1963:70, ändrad 1964:771) skall ansökan om godkännande av förläggning av sjukhus och av ritningar för sjukhus ingivas till CSB. Innefattar sådant ärende medicinsk fråga av större principiell räckvidd, skall CSB med eget yttrande överlämna ärendet till MS för avgörande. I övriga fall avgöres ärendet av beredningen.
12.3.2 översikt över organisationen Ledningen av CSB utövas av en styrelse bestående av ordförande och ytterligare nio ledamöter. Inom styrelsen utses en vice ordförande. Inom styrelsen skall vara inrättat ett arbetsutskott bestående av ordföranden eller vice ordföranden och ytterligare två ledamöter. Styrelsens ordförande och övriga ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, högst fyra år. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av MS, en efter förslag av byggnadsstyrelsen, en efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse, två efter förslag av Svenska landstings-
förbundet, en efter förslag av Svenska stadsförbundet, en efter förslag av Sveriges standardiseringskommission och en efter förslag av Sveriges industriförbund. Minst en av ledamöterna skall vara sjukhusläkare. Suppleanter utses i samma ordning som ledamöterna. Styrelsen utser ordförande och övriga ständiga ledamöter i arbetsutskottet. Ledningen och samordningen av det löpande arbetet vid CSB ankommer på beredningens föreståndare, som skall vara en av byråcheferna och förordnas efter anmälan av styrelsens ordförande för en tid av högst fyra år. CSB:s verksamhet bedrives å tre byråer, nämligen en byggnadsbyrå, en utrustningsbyrå och en organisationsbyrå, samt en fristående kanslisektion. I K. br. 26.5.1965 har upptagits två tjänster såsom byrådirektör (förste byråingenjör, byråingenjör) högst Ae 25, en tjänst som byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare eller förste byråingenjör, byråingenjör) högst Ae 25 och fem tjänster såsom förste byråingenjör (byråingenjör) högst Ae 23. Placeringen av dessa tjänster vid respektive byråer har inte kunnat anges i de i följande avsnitt intagna sammanställningarna. 12.3.3 Byggnadsbyrån Byggnadsbyråns arbetsuppgifter är enligt uttalande av föredragande departementschefen i proposition 1962: 79 angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m. (s. 58) att dels verkställa studier och utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och i övrigt utöva rådgivande verksamhet i frågor som rör planläggning av sluten vård inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden och dels att verkställa granskning av rit-
127 Byggnadsbyråns
organisation
och personal
1.7.1965 Tjänst
Lönegrad
Gemensam pers
Utredningsarbete
Granskningsarbete
Byråchef 1 Avdelningsdir Byrådir l:e byråing Byråing Ing (ritare) Kansliskriv Arvodister
B3 Bl A 25 A 23 A 21 A 15 All Arvode
1 1 1 1
1 1 1 (l) 2
l3
1 2 2 2 (1) 1 1 3
Summa
1 1
Summa
1 Tillika CSB:s föreståndare med särskilt arvode, som fr. o. m. 1.7.1965 uppgår till 5.040 kr/år. 2 Vakant. 3 Enligt K. br. 26.5.1965 har medgivits anställning av en befattningshavare som tekniskekonomisk expert med arvode motsvarande högst löneklass A 27 för biträde åt CSB och nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande. 4 Arkitekter, en på heltid och en på halvtid, båda med arvode motsvarande löneklass A 27. Anställning möjlig bl. a. genom att en tjänst som byråing. A 21 hålles vakant.
ningar till dylika anläggningar och byggnader. Den befattning med planeringsfrågor, som enligt nu gällande instruktion tillkommer CSB och som i första hand förutsattes vara knuten till byggnadsbyrån, omfattar, såsom framgår av ovanstående, både vårdplaner — eller närmare bestämt sjukvårdsplaner — och byggnadsplaner. Utvecklingen har emellertid numera gått därhän att arbetet med byggnadsplanerna och granskningen av enskilda ärenden rörande ny-, omoch tillbyggnad av sjukhus m. m. nästan helt trängt undan andra uppgifter. Byrån har ingen sektionsindelning men en relativt fast fördelning av de huvudsakliga arbetsuppgifterna tillämpas. 12.3.4 Utrustningsbyrån Utrustningsbyråns arbetsuppgifter är standardisering av sjukvårds- och annan inom sjukvården använd materiel samt granskning av utrustningsförslag till byggnader för hälso- och sjukvården. Beredningen av ärenden rörande svensk
sjukhusstandard, som fastställes av CSB:s styrelse, sker sålunda inom utrustningsbyrån. Till byråns uppgifter hör även den kontinuerliga översynen av utfärdade standardiseringsföreskrifter. Granskningsverksamheten avser såväl behovsprövning som prisgranskning. Byrån utövar även en omfattande rådgivningsverksamhet. CSB-utredningen förordade i sitt betänkande 15.6.1961 (stencil) ingen ändring av uppgifternas natur men fann det önskvärt att proportionerna försköts så att det egentliga standardiserings- och normeringsarbetet intensifierades och granskningen av utrustningsförslag begränsades till principiella avgöranden och beträffande detaljer till rent statliga institutioner. Föredragande departementschefen uttalade i förutnämnda proposition 1962: 79 (s. 60) att även han fann lämpligt att granskningsarbetet i viss mån begränsades. Byråns utveckling har också gått i denna riktning. Den övervägande delen av byråns kapacitet åtgår för närvarande
128 Utriistningsbyrdns
personal
1.7.1965 Tjänst
Lönegrad
Antal tjänster
Byråchef Byrådir l:e byråing Byråing Ing Kontorist Arvodister
B3 A 25 A 23 A 21 A 19 A9 Arvode
1 1 2 1 l1 1 l2
Summa
1 2
Exkl. en vakant tjänst. Ingenjör med arvode motsvarande löneklass A 25. Anställning möjlig bl. a. genom att en tjänst som ing. A 19 hålles vakant. för standardiseringsuppgifter. Behovet inom detta område och personalknappheten för övrigt har dock gjort att granskningsarbetet har måst begränsas i alltför hög grad. Huvudmännens behov av biträde i frågor som gäller utrustning har nämligen på senare tid visat en starkt stigande tendens. Sektionsindelning eller fördelning av personalen på vissa större uppgifter förekommer inte.
tiskt taget helt inriktas på principiella organisatoriska frågor av allmänt intresse. Organisationsstudier med lokalt begränsad syftning har i enlighet med vad som förutsattes i propositionen överlämnats till huvudmännen och deras centrala organisationer. Byrån eftersträvar att fungera som uppsamlingscentral för uppgifter om det rationaliseringsarbete som utförs på olika håll inom sjukvården och förmedla vunna erfarenheter till olika intressenter. Sektionsindelning eller fördelning av personalen på vissa större arbetsuppgifter förekommer inte. Organisationsbyråns Tjänst
Bvråchef Byrådir l:e bvråing Byråing Byråinsp Ing Kontorist
personal
1.7.1965 Lönegrad
Antal tjänster
B 3 A 25 A 23 A 21 A 21 A 19 A9
1 1 1 1 1 1 1
Summa
12.3.5 Organisationsbyrån
1 Härutöver en ingenjör med arvode enligt löneklass A 19, avlönad av SJURA.
Organisationsbyrån utgör en utbyggnad av den före omorganisationen 1962 inom CSB existerande arbetsstudieavdelningen. På denna byrå faller huvuddelen av beredningens uppgift som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen. Beträffande organisationsbyråns arbetsuppgifter framgår av propositionen 1962: 79 (s. 61) att byrån skall svara för CSB:s funktion som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen. Byråns verksamhet skall vara inriktad på att dels förmedla erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta område och dels bedriva egna organisations- och arbetsstudier. Verksamheten har kommit att prak-
12.3.6 Kansliet Här må erinras om att enligt förutnämnda proposition 1962:79 (s. 61) kansliet förutsattes skola svara för beredningens administrativa och kamerala arbete, för den allmänna utredningsverksamhet rörande hälso- och sjukvården som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete m. m. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek. Vidare skulle sektionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör ankomma på MS:s statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån och dels biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.
129 Kansliets kapacitet har inte medgivit upptagande av särskilda utredningsuppgifter och det statistiska arbetet har varit ytterst begränsat. Något statistikarbete i anledning av CSB:s befattning med sjukvårdsplaner bedrives över huvud taget inte. Kansliet är gemensamt för samtliga byråer. Det är underställt CSB:s föreståndare. Den omedelbara ledningen av verksamheten ankommer på en byrådirektör. Kansliets verksamhet är nästan helt inriktad på att sköta den administrativa och kamerala sidan av både CSB:s och SJURA:s verksamhet. Kansliet har också hand om CSB:s arkiv och bibliotek samt uppgifter i samband med beredningens publiceringsverksamhet. Den för CSB gemensamma biträdespersonalen redovisas under kansliet, vars personal 1.7.1965 framgår av följande uppställning:
Tjänst
Lönegrad
Byrådirektör Bibliotekarie Kontorsskrivare l:e exp vakt Bitr
A 27 A 17 A 13 A9 A 2—7 Summa
Antal tjänster 1 1 1 1 6
att verka för frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl statliga och kommunala myndigheter och institutioner som industriföretag och andra organisationer. Det åligger rådet att avgiva av Kungl. Maj:t och statliga myndigheter infordrade utlåtanden, att samarbeta med myndigheter och organisationer samt med vetenskapliga och tekniska sammanslutningar på de områden som berörs av rådets verksamhet, att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av syftet med rådets verksamhet, som kan befinnas lämpliga. SJURA är knutet till CSB bl. a. genom att beredningens kansliorganisation enligt instruktionen skall lämna rådet biträde beträffande expeditionsgöromål samtidigt som de centrala administrationskostnaderna upptagits under beredningens avlönings- och omkostnadsanslag. Medel för den av rådet bedrivna försöks- och utvecklingsverksamheten är fr. o. m. budgetåret 1964/65 anvisade såsom ett särskilt reservationsanslag till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården. Även dessa medel administreras över CSB.
12.4.2 Rådet och arbetsutskottet 12.4 Rådet för rationalisering
sjukhusdriftens
12.4.1 Ämbetsbefattning Vid CSB:s sida inrättades fr. o. m. 1.12. 1962 rådet för sjukhusdriftens rationalisering. Enligt den i K. br. 9.11.1962 givna instruktionen har rådet att följa den tekniska och organisatoriska utvecklingen på sjukhusdriftens område, att taga initiativ till och främja forskning av betydelse för sjukhusdriften samt verka för att vunna forskningsresultat utnyttjas, ävensom 9
Rådet består av ordföranden i CSB:s styrelse såsom ordförande samt ytterligare högst 18 ledamöter vilka representerar företrädesvis medicin, teknik och sjukvårdsadministration. Inom SJURA bildades 15.3.1963 ett arbetsutskott. Beträffande rådsledamöternas och arbetsutskottets uppgifter anföres i SJURA:s framställning 8.7.1963 angående anslagsöverskridande budgetåret 1963/64 följande: Sedan verksamheten stabiliserats beräknas rådsledamöternas medverkan omfatta i första hand frågor, som är av speciell vikt
130 eller eljest av principiell betydelse för inriktningen av och ändamålet med rådets verksamhet. Sådana frågor är tillsättandet av utredningar genom särskilda experter eller expertgrupper innefattande direktiv och program för deras arbete liksom ställningstagande till resultaten av utredningarna, samverkan med statliga och kommunala myndigheter och institutioner, med industriföretag och andra enskilda organisationer samt publicerings- och liknande frågor rörande spridning av vunna utredningsresultat eller av på annat sätt insamlade fakta. Rådet, vars ledamöter alla är engagerade i annan verksamhet, beräknas därför sammanträda tre å fyra gånger om året. För den delegering av arbetsuppgifter som rådets konstruktion och verksamhetens omfattning nödvändiggör har rådet tillsatt ett arbetsutskott. Utskottet består av fem ledamöter, representerande de olika slag av sakkunskap som finns företrädd inom rådet. För en var av utskottsledamöterna har utsetts en personlig suppleant. Som ordförande har fungerat framlidne medicinalrådet von Zweigbergk med professor Hamberger som ställföreträdare. Till sekreterare i arbetsutskottet har utsetts tjänstgörande sekreteraren i rådet. På arbetsutskottet ankommer att skaffa en överblick över hela det fält som är föremål för rådets verksamhet, vilket är en första förutsättning för att bedöma olika rationaliseringsåtgärders berättigande. För en sådan bedömning och för att arbetsuppgifterna skall kunna formuleras på ett — med hänsyn till den förutsebara utvecklingen på sjukhusområdet under avsevärd tid framåt — riktigt sätt utgör en centralt samlad erfarenhet av sjukhusfunktion och sjukhusorganisation såväl inom som utom landet en grundförutsättning. 12.4.3 Expertgrupper Rådets arbete bedrivs i form av expertutredningar på olika områden med anlitande av experter eller expertgrupper. Där så är möjligt, skall enligt principbeslut av SJURA minst en rådsledamot ingå i expertgrupp och denne skall, försåvitt området för gruppens verksamhet gör det lämpligt, leda gruppens arbete.
SJURA:s verksamhet har antagit betydande omfattning. I maj 1965 fanns tio expertgrupper, varav en dock ännu inte börjat arbeta. Sammanlagda antalet ledamöter i dessa grupper var 64. Ytterligare sex expertgrupper med i medeltal sex ledamöter planeras. För budgetåret 1964/65 har till rådets förfogande ställts sammanlagt 3 milj. kr. Härav har 1,8 milj. kr. anvisats under ovannämnda reservationsanslag till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården medan Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet åtagit sig att svara för återstående 1,2 milj. kr. För SJURA:s verksamhet under budgetåret 1965/66 har under nämnda anslag anvisats ett lika stort belopp som för budgetåret 1964/65. Utöver detta anslag är såsom tidigare medel för SJURA :s administrationskostnader beräknade under CSB:s avlönings- och omkostnadsanslag. För gruppernas arbetsuppgifter har SJURA som hjälpkrafter anställt heleller deltidsarbetande teknisk personal och kontorspersonal enligt kontrakt; i april 1965 fanns 15 heltids- och 5 deltidsanställda.
12.4.4 Kansliorganisationen Enligt de vid rådets inrättande 1962 givna bestämmelserna skulle ledningen av det löpande arbetet anförtros åt en av chefen för inrikesdepartementet mot dagarvode enligt kommittékungörelsen förordnad sekreterare. Dennes arbetsbörda med att insamla uppgifter om samt koordinera av andra organ verkställda utredningar, följa den tekniska och organisatoriska utvecklingen på sjukhusdriftens område samt beredningen av i rådet och arbetsutskottet föredragna ärenden m. m. blev emellertid så omfattande att rådet 1964 (proposition 1964: 114, s. 13) fick medgivande att mot
131 arvode anställa en verkställande tjänsteman samt en sekreterare och ett biträde. Därigenom har SJURA ehuru bokföring, kassarörelse och annan kameral service är förlagda till CSB fått ett eget kansli. Den sålunda vid SJURA:s kansli för det löpande arbetet med samordning av utredningar, beredning av ärenden, publicering m. m. 1.7.1965 anställda personalen erhåller arvode motsvarande de i nedanstående sammanställning upptagna tjänsterna. Med anlitande av förutnämnda anslag till rationaliseringsverksamhet får enligt propositionen 1964: 114 (s. 13) anställas
Tjänst
Byråchef l:e bs Kanslibiträde
Lönegrad
Antal tjänster
Bl1 A 23 A7
1 1 1
Summa
1 Därjämte dagarvode enligt kommittékungörelsen.
särskilda utredningssekreterare. Deras antal är inte fixerat utan har gjorts beroende av omfattningen av planeringsverksamheten.
K A P I T E L 13
Den väntade utvecklingen inom hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet I detta kapitel lämnas en summarisk översikt över de viktigaste tendenserna i hälso- och sjukvårdens väntade utveckling dels vad angår den organisatoriska sidan och dels i fråga om utvecklingen i övrigt inom olika delar av området i fråga. Avsikten är att söka i stora drag ange de faktorer, som under de närmaste 10 å 15 åren kan väntas påverka den statliga centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter. Härvid har dock den ständigt snabbare vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom hälso- och sjukvården endast flyktigt berörts. Den kommer att utförligare behandlas i kap. 14. Framställningen grundar sig väsentligen på uppgifter och synpunkter ur den av MS utgivna statistikserien »Allmän hälso- och sjukvård», läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961:8), ÖHS-kommitténs betänkande »Sjukhus och öppen vård» (SOU 1963:21) samt MS:s i skrivelse till socialdepartementet 16.2.1965 redovisade beräkning av investeringar, arbetskraftsbehov och driftutgifter åren 1963—1970 till grund för den senaste långtidsutredningen (jfr 5.3).
13.1 Den allmänna utvecklingen
organisatoriska
Den allmänna utgångspunkten för MCAutredningen har varit läget efter provinsialläkare- och mentalsjukvårdsrefor-
mernas genomförande. Provinsialläkarereformen innebar, att den av staten såsom huvudman omhänderhavda öppna kroppssjukvården fr. o. m. 1.7.1963 övergick till landstingen. När även det beslutade överförandet av huvudmannaskapet för mentalsjukvården till landstingen genomförts kommer den civila statliga sektorn av samhällets organisation för hälso- och sjukvården att i huvudsak begränsas till centrala organ för administration i vidsträckt mening, centrala instanser för rättsmedicin, rättspsykiatri och socialpsykiatri, vissa laboratorier, länsläkarorganisationen, rättsläkarstationerna, det rättspsykiatriska undersökningsväsendet samt undervisningsanstalter, bland vilka åtminstone tillsvidare ingår vissa undervisningssjukhus. För den allmänna hälsovården, d. v. s. omgivningshygienen inklusive livsmedelskontrollen samt för epidemibekämpandet är primärkommunerna i första hand ansvariga genom hälsovårdsnämnderna. Genom att primärkommunerna är huvudmän för berörda funktioner är det naturligt att de i första hand intresserar sig för vad som direkt berör det egna området. På länsplanet är länsstyrelsen med länsläkaren och länsveterinären samt på riksplanet medicinal- och veterinärstyrelserna samhällets hälsovårdsorgan. Såvitt angår riksomfattande omgivningshygieniska initiativ utgöres de administrativa samhällsorganen av de två centrala ämbetsverken, som under sig har länsläkare- respektive länsveteri-
133 närorganisationen. Det kan därför med visst fog sägas att ansvaret för den allmänna hälsovården på läns- och riksplanet de facto är statens. över huvud taget möter centrala liksom regionala och lokala instanser ett allt större och allt mer tvingande behov av omgivningshygieniska åtgärder mot t. ex. de mark-, vatten- och luftföroreningar, andra kemiska risker och buller som åtföljer den snabba utvecklingen inom teknik, produktion, handel, bilism och luftfart, den allt starkare befolkningskoncentrationen och expansionen av fritidsbebyggelsen. Kraven på den primärkommunala organisationens, d. v. s. hälsovårdsnämndernas kapacitet på hälsovårdens område kommer att öka i och med att omgivningshygienens betydelse allt mer beaktas. Detta förhållande i förening med den pågående utvecklingen mot allt större kommuner kan väntas på längre sikt medföra en allmän förstärkning av dessa nämnders organisation och därmed av deras kapacitet och effektivitet. En dylik utveckling kommer att medföra att utövandet av den högsta tillsynen och ledningen av verksamheten kommer att ställa allmänt ökade anspråk såväl på länsläkare- och länsveterinärorganisationen som på MS och veterinärstyrelsen, den senare närmast i fråga om livsmedelshygienen. Däremot kan den berörda utvecklingen knappast möjliggöra någon mera betydande utvidgning av hälsovårdsnämndernas kompetensområde i förhållande till de statliga instanser som har att taga befattning med den allmänna hälsovården, livsmedelshygienen och epidemibekämpningen. För sjukvårdens vidkommande markerar provinsialläkare- och mentalsjukvårdsreformerna landstingens och de landstingsfria städernas ansvar som huvudmän för alla former av civil sjukvård inom sjukvårdsområdena.
Reformerna skulle, även om de enbart innebar ett övertagande av det ekonomiska och administrativa huvudmannaskapet för befintliga organ utan väsentliga förändringar, krävt betydande förstärkningar av landstingens organisation. Under en relativt lång övergångstid kommer särskilt samordningen av öppen och sluten kroppssjukvård och samordningen mellan kropps- och mentalsjukvård att medföra stora problem. Den i det följande närmare berörda allmänna knappheten på sjukvårdspersonal och de stigande sjukvårdskostnaderna i landstingskommunerna nödvändiggör att dessa samordningsproblem snarast får en så ändamålsenlig lösning som möjligt, något som hänger nära samman med strävandena att rationalisera vårdens utövande och den dagliga driften av sjukvårdsorganen. Som en ytterligare faktor i sammanhanget må nämnas länsindelningsutredningens blivande förslag, därest detta kommer att för landstingens och de utanför landsting stående städernas del leda till att antalet sjukvårdshuvudmän och därmed antalet sjukvårdsområden reduceras. De nu berörda förändringarna i fråga om huvudmannaskapet för sjukvården och i den kommunala indelningen kommer att framtvinga en forcering av den redan pågående utbyggnaden av de kommunala ledningsorganen inom sjukvården. Denna utveckling kan komma att möjliggöra en ökad delegering till de kommunala instanserna, dock knappast i sådan grad att den centrala statliga organisationen kan komma att påverkas annat än punktvis. Anledningen till denna begränsning av delegeringsmöjligheterna är främst de betydande utvidgningar av sjukvårdshuvudmännens befogenheter som skett under senare år, senast genom 1962 års sjukvårdslagstiftning.
134 Vid sidan om den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna sjukvården förekommer viss sjukvård i privat regi. Det gäller främst öppen sjukvård. Den i samhällelig regi bedrivna tandvården utgöres av folktandvården, som står under landstingskommunernas huvudmannaskap. Tandvården i övrigt ombesörjes av de privatpraktiserande tandläkarna. Även om det privatägda apoteksväsendet står under mycket ingående statlig kontroll, är det likväl inte fråga om något statligt huvudmannaansvar. Läkemedelstillverkning och läkemedelsdistribution handhaves, förutom av apoteksväsendet, av privata företag. Frågan om det framtida huvudmannaskapet för apoteksväsendet och läkemedelsdistributionen är under utredning. Det förefaller emellertid föga troligt att en kommande reform kan komma att innebära att något av utredningsarbetet berört ämbetsverk ålägges att ansvara för driften av apoteksväsendet eller läkemedelsdistributionen, I fråga om den vid sidan av huvudmännen bedrivna sjukvården samt tandvården och apoteksväsendet kan för dagen inte påvisas några särskilda utvecklingstendenser ägnade att i mera betydande grad påverka den centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter, om man bortser från de förändringar som tandvårdsförsäkringen och utredningen rörande apoteksväsendet kan komma att medföra. Vad slutligen angår beredskapsfrågorna gäller enligt de allmänna principerna för vår beredskapsplanläggning att det ankommer på den, som i fred ansvarar för viss verksamhet, att också svara för motsvarande beredskapsplanläggning samt verksamhetens drift under beredskap och krig. Beredskapsuppgifterna inom det allmänt civila medicinalväsendet faller sålunda på primärkommunerna
rörande hälsovården och på landstingskommunerna rörande sjukvården. Den allmänna ledningen av beredskapsplanläggningen, vissa personalkategoriers krigsplacering samt en del planerings-, utbildnings- och anskaffningsuppgifter åvilar SBN. Detta allmänna läge kan väntas bli i stort oförändrat. För den centrala administrationens vidkommande medför emellertid bl. a. den vid 1964 års riksdag i princip beslutade utökade beredskapsutbildningen för läkare och den kommunala beredskapslagstiftningen, vilken senare berör hälsovårdsnämnderna, väsentliga nya arbetsuppgifter. 13.2 Utvecklingen
inom
hälsovården
Den allmänna hälsovården omfattar i första hand omgivningshygienen, som syftar till att skydda människorna mot skadliga inslag i den miljö de lever i, såsom buller, mark-, vatten- och luftföroreningar, giftiga substanser och strålningsrisker, samt livsmedelshygien. Till den allmänna hälsovården kan också föras hälsobefrämjande åtgärder i syfte att motverka missbruk av alkohol och tobak ävensom av narkotika, euforiserande ämnen och sömn- eller rogivande medel. Dit hör även åtgärder för att förmå medborgarna att undvika en ur hälsosynpunkt olämplig livsföring och att själva positivt bidraga till sin hälsas bevarande. De allmänna terapeutiska framstegen i förening med det förhållandet att infektionssjukdomarna numera i väsentlig grad begränsats eller kunnat utrotas i vårt land har medfört ett ändrat sjukdomspanorama, något som kan komma att frigöra kapacitet för en ökad preventiv inriktning av hälso- och sjukvårdsresurserna. Under alla omständigheter bör samhällets hälsovårdande insatser i allt högre grad inriktas på att skydda medborgarna mot risker från omgivning-
135 en och på att genom upplysning och propaganda söka förmå dem till en för deras såväl fysiska som psykiska hälsa lämplig livsföring. Flera tungt vägande skäl för en intensifiering av hälsovården i nyss antydd riktning kan anföras utöver det allmänt humanitära syftet. Under en period med knapp tillgång på arbetskraft är det av samhällsekonomiska skäl angeläget att anledningarna till produktionsbortfall, däribland sjukdom, invaliditet och ohälsa, begränsas till ett minimum. För hälso- och sjukvården gäller, att knappheten på arbetskraft såsom de senare årens erfarenheter visat i hög grad drabbar sjukvårdsanstalterna och därmed sätter en bestämd gräns för samhällets möjligheter att ge sjukvård. En av de på längre sikt mest verksamma utvägarna att hålla tillbaka sjukvårdsbehovet är en intensifierad hälsovård. Härvid synes som om den största effekten skulle kunna utvinnas genom en förbättrad förebyggande vård av åldringarna med deras både absolut och relativt höga behov av sjukvård. Bland de för dagen aktuella hälsovårdsfrågorna på riksplanet må nämnas propaganda och upplysning i hälsobefrämjande syfte, uppföljning av den ständigt ökande användningen av giftiga eller eljest skadebringande ämnen, skärpta åtgärder mot könssjukdomarnas utbredning samt ökad förebyggande psykiatrisk vård av barn och ungdom som ett led i kampen mot mera svårartad psykisk ohälsa och även mot ungdomskriminaliteten. De livliga och snabba förbindelserna med utlandet kräver ett starkt gränsskydd mot smittsamma sjukdomar. När det — som här är fallet — gäller en inventering av de faktorer som kan väntas påverka den centrala medicinaladministrationen, bör erinras om att samma skäl som nyss åberopats för en
intensifierad hälsovård också talar för att alla möjligheter måste tillvaratagas när det gäller att nedbringa antalet förgiftningar och skador genom olycksfall. Särskilt trafikolyckorna medför en dryg belastning för sjukvården. Personlig förebyggande hälsovård har sedan länge varit organiserad i vårt land, främst den förebyggande mödra- och barnavården. Ett jämförelsevis nytt inslag på området är olika slag av hälsokontroll genom allmänna hälsoundersökningar i form av dels de under MS:s ledning stående år 1945 påbörjade skärmbildsundersökningarna och dels andra, hittills försöksvis anordnade massundersökningar av vissa befolkningsgrupper, grupper av arbetstagare etc. Skärmbildsundersökningarna kan anses väl etablerade i fråga om organisation och metodik. Däremot står man i fråga om andra hälsoundersökningar alltjämt i begynnelsen av utvecklingen. Man kan emellertid förutse att krav på genomförande av allmänna undersökningar i förebyggande syfte och utveckling av bättre metoder för massundersökningar kommer att snart nog driva fram en betydande verksamhet på området. 13.3 Utvecklingen inom sjukvården 13.3.1 Utvecklingen av efterfrågan på sjukvård Samtidigt som tillgången på arbetskraft i landet väntas komma att praktiskt taget stagnera under 1966—80 (jfr nedan under 13.4.2), kommer, enligt de nya prognoser som statistiska centralbyrån framlade i början av 1965, vår totala folkmängd att öka 10 å 15 procent under samma 15-årsperiod. Av särskild betydelse för efterfrågan på sjukvård är att folkmängden i åldern 70 år och däröver beräknas öka med 50 procent till 1980. Av vikt är också att antalet årligen födda barn stiger. Från 1960, som be-
136 tecknar ett lågmärke för efterkrigstiden (102 000 levande födda), har redan en väsentlig ökning inträtt (123 000 år 1964). I och med att de stora årskullarna av 40-talsfödda mera allmänt kommer upp i fruktsam ålder, väntas denna ökning komma att fortsätta, så att födelsetalet i början av 70-talet blir t. ex. 140 000. Enligt den högre av två prognoser som gjorts av centralbyrån skulle det t. o. m. kunna komma att överstiga 150 000. Enligt en uppfattning, som uttryckts av både läkarprognosutredningen och ÖHS-kommittén, kommer därtill att efterfrågan på sjukvård ökas mångdubbelt snabbare än det behov som betingas av folkökning och förändringar i åldersstrukturen. Härom anför t. ex. ÖHS-kommittén i betänkandet »Hälsovård och öppen sjukvård» (SOU 1958: 15, s. 157) följande: Tillsammantaget mångdubbelt viktigare än befolkningsutvecklingen är sålunda en rad andra faktorer: kommunikationernas utveckling och urbaniseringen, som gör sjukvårdsresurserna mera lättillgängliga; den fulla sysselsättningen och levnadsstandardstegringen i övrigt; den socialpolitiska upprustningen; den medicinska forskningen, som starkt medverkat till att vidga marknaden för hälso- och sjukvårdsorganisationens tjänster; den stigande upplysningen; den tillväxt i förtroendet till sjukvårdsresurserna som kommer till stånd, när tillgången på goda sådana resurser ökas; ökade svårigheter att vårda patienter i hemmen på grund av högre frekvens av kvinnligt förvärvsarbete och av åldringar som bor för sig själva. ökningen av sjukvårdsefterfrågan fortgår alltjämt och väntas fortsätta trots de senaste årtiondenas medicinska framsteg, som medfört ständigt förbättrade behandlingsmetoder, nedbringat vissa sjukdomars frekvens och därmed förändrat sjukdomspanoramat. Genom förebyggande åtgärder har sålunda flera av de epidemiska sjukdomarna, däribland polio, samt lungtuberkulos starkt be-
gränsats. De medicinska framstegen har bidragit till en fortgående förkortning av vårdtiderna i anledning av somatisk sjukdom, skador och förlossningar. Nya läkemedel har också möjliggjort kortare vårdtider inom den psykiatriska vårdsektorn. Att sjukvårdsefterfrågan trots detta oavlåtligt vuxit beror — förutom på den ändrade ålderssammansättningen med stigande antal åldringar — kanske främst på de faktorer, som åberopats i ÖHS-kommitténs ovan anförda uttalande. Vissa specifika anledningar till ökad intagning på sjukhus kan också påvisas. Som exempel kan nämnas, att antalet intagningar på grund av trafikolycksfall och sömnmedelsförgiftningar 1962 hade ökat med drygt 40 respektive 110 procent i förhållande till 1951. Av förklarliga skäl möter det stora svårigheter att göra någon verklig beräkning av den takt, varmed sjukvårdsefterfrågan ökar. Eftersom tillgången på sjukvård i förhållande till efterfrågan i dagens läge kan betecknas som allmänt sett knapp, kan vårdpersonalens totala ökning (3.9 procent per år under perioden 1950— 1963), som i sin tur särskilt de senaste fem åren otvivelaktigt hållits tillbaka av rekryteringssvårigheterna, betraktas som ett minimimått på efterfrågeökningen. Utjämnar man denna siffra till fyra procent per år skulle den totala stegringen under perioden 1966—1975 bli 48 procent. Den verkliga stegringen i efterfrågan måste dock antagas bli större. Beträffande efterfrågan på tandvård må här endast framhållas, att den kan förväntas stiga liksom efterfrågan på sjukvård i övrigt och huvudsakligen av samma orsaker. Den väntade utvidgningen av den allmänna sjukförsäkringen till att omfatta också tandvård kommer att medföra en ytterligare kraftig stegring av efterfrågan inom denna
137 vårdsektor. Det under 13.4.1 berörda förhållandet att folktandvården sedan länge haft och alltjämt har ett betydande antal vakanser tyder på att kapaciteten redan är knapp och att detta även gäller beträffande den privata tandvården. Sammanfattningsvis har utvecklingen av den totala sjukvårdsefterfrågan inneburit en ständig stegring. De dämpande faktorerna har hittills inte kunnat uppväga de pådrivande. Denna allmänna tendens måste antagas bestå och i stort bli avgörande för anspråken på fortsatt utbyggnad av sjukvården. Det är utan vidare klart att, även om den faktiska efterfrågan på sjukvård skulle öka endast i takten 4.0 procent per år, kraven på sjukvårdens prestationsförmåga kommer att tvinga de för sjukvårdens utbyggnad ansvariga instanserna till utomordentliga ansträngningar redan för att med den personalknapphet som är att förutse åtminstone undgå en ökning av gapet mellan tillgång och efterfrågan. Bl. a. understryker det sagda den synnerliga vikten av allmän hälsovård och förebyggande vård för att begränsa sjukvårdsefterfrågan. Vad nu sagts gäller även efterfrågan på tandvård. 13.3.2 Platsantal och investeringar vid den slutna sjukvården Att döma av de uppgifter från huvudmännen om planerade investeringar, som MS insamlat och analyserat som underlag för den förut nämnda långtidsutredningens räkning, skulle platsantalet i sjukvården komma att förete följande årliga procentuella ökning de sju åren 1964—70: Kroppssjukvård exkl. vård av Procent långvarigt kroppssjuka 1.5 Vård av långvarigt kroppssjuka 9.5 All kroppssjukvård 3.7 Samtliga vårdformer (även mentalsjukvården) 3.0 Hela platsantalet skulle därmed komma att öka från 121 000 år 1963 (inräk-
nat 4 800 långtidsplatser under social myndighet) till 149 000 år 1970 motsvarande i genomsnitt med 4 000 per år. Antalet platser för långvarigt kroppssjuka skulle stiga från bortåt 21000 år 1963 till ca 36 000 år 1970. Drygt hälften av ökningen skulle sålunda komma på denna vårdform. Den tillväxt i platsantalet som dessa uppgifter indicerar kan mot bakgrunden av vad förut anförts om sjukvårdsefterfrågans tillväxt inte bedömas överstiga behovet. Vad gäller vård av långvarigt kroppssjuka har tidigare beräknats att behovet, på grundval av vissa av läkarprognosutredningen och ÖHS-kommittén använda kriterier (55 platser på 1000 invånare i åldern 70 år och däröver), borde uppgå till 40 000 platser år 1970. Vid en motsvarande tidigare undersökning räknade man med att det totala platsantalet skulle komma att stiga med bortåt 3 000 per år under 1961—65, men under åren 1961—63 uppnåddes i verkligheten icke större ökning än ca 1800 per år. Att den planerade utbyggnaden för 1963—70 blivit så stor som 4 000 per år kan bero på denna eftersläpning. Det är tveksamt om den planerade utbyggnadstakten kan fullföljas. MS har i sina kommentarer till det för långstidsutredningen insamlade materialet uttalat att en alltför stor optimism synes framträda i sjukvårdshuvudmännens planering vad angår utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal. Ett något retarderat program kan enligt MS innebära en bättre personalsituation och förordas därför av styrelsen. Huvudmännens utbyggnadsplaner innebär, att den totala investeringsvolymen, mätt i kronor, enligt MS:s utredning förutsattes komma att öka med nära 19 procent per år från 1963 till 1970 vad gäller byggnader och anläggningar och
138 med nio procent per år i fråga om utrustning och annat. Dessa siffror torde dock delvis inkludera förutsedda inflationistiska kostnadsstegringar. Den faktiska ökningen i samtliga nettoinvesteringar för både byggnader och utrustning utgjorde under de tre åren 1961— 63 ca 11 procent per år. Detta tal inbegriper givetvis alla inflationistiska kostnadsstegringar. Också denna jämförelse styrker intrycket av att huvudmännens investeringsplaner överstiger vad som i verkligheten går att åstadkomma. Att planerna inte torde vara realistiska i förhållande till bemanningsmöjligheterna framgår av analysen under 13.4. Även om utbyggnaden av den slutna vården skulle komma att avsevärt understiga den av huvudmännen planerade, har man att vänta ett betydande kvantitativt nytillskott. Samtidigt kommer byggnadsbeståndets förnyelse att fortsätta. Parallellt härmed kommer de pågående strukturförändringarna av lasarettsorganisationen att med all sannolikhet intensifieras. De nuvarande sjukstugorna och odelade lasaretten kan förutses bli nästan utan undantag omdisponerade för andra uppgifter. Beträffande de mera kvalificerade lasarettsenheterna har man att vänta av befolkningsförskjutningen föranledda förändringar av platsbehovet i olika landsändar med därav följande omdispositioner och nybyggnader. Den fortgående utvecklingen vid lasaretten mot ökad specialisering inom de kliniska disciplinerna och inrättandet av nya serviceavdelningar kommer att fortsätta, utbyggnaden av regionsjukhusen likaså. Här bör också erinras om föreliggande planer att använda lasaretten som huvudcentra för åldrings- och annan långtidssjukvård och att till lasaretten ansluta härför erforderliga, mindre personalkrävande vårdenheter. Den kanske mera långsiktiga men likväl fullt tydliga ten-
densen att vidga lasarettens resurser för mentalsjukvård och att mer och mer låta kroppssjukvården och mentalsjukvården sammansmälta bör också noteras. Vad det senare vårdområdets överförande till landstingen kan föra med sig i övrigt under 1970-talet är svårt att förutse men upprustningen såväl i fråga om personal som lokaler kommer att fortgå. Undervisning och utbildning kommer att i betydligt ökad omfattning förläggas till sjukhusen och kominer att ställa särskilda krav på dessas organisation och resurser. Behovet av rationaliseringar i personalbesparande syfte är särskilt aktuellt i fråga om alla grenar av sluten vård, som tar i anspråk största delen av personalen. Härvid kan intresset förutses bli i hög grad inriktat på försök att genom olika åtgärder utbygga och stärka resurserna inom mindre personalkrävande öppna eller halvöppna vårdformer och på så sätt avlasta den slutna vården. Det ligger i sakens natur att den slutna vården såsom den mest personal- och kostnadskrävande redan är och kommer att under överskådlig tid vara det främsta objektet för sjukvårdshuvudmännens planerings- och rationaliseringsverksamhet. Denna tendens kommer med all sannolikhet att skärpas. Den kommer att medföra en motsvarande ökning av kraven pä kvalificerad och snabb medverkan frän berörda statliga myndigheters sida i fråga om sjukvårdens och sjukhusens planering och även i rationaliseringsfrågor både i vad det gäller den somatiska och psykiatriska sidan. Såväl MS som CSB och SJUBA kommer att i hög grad beröras härav. 13.3.3 Den öppna sjukvården m. m. Öppen vård användes här som ett gemensamt begrepp för annan sjukvård än sluten kropps- och mentalsjukvård, d. v. s. vård av patienter intagna på sjuk-
139 hus. Öppen vård omfattar här alltså inte endast den helt öppna vården utan också de mellanformer mellan sluten och öppen vård som förekommer eller är under utveckling. I huvudsak presteras den av samhället hedrivna öppna sjukvården i vanlig bemärkelse av tjänsteläkare (provinsialoch stadsdistriktsläkare) med biträde av bl. a. distriktssköterskorna samt av sjukhusens läkare. Tjänsteläkarna är i betydande omfattning engagerade i hälsovården och vissa andra icke sjukvårdande uppgifter. Läkarprognosutredningen har räknat med att en betydande utbyggnad av den öppna sjukvården erfordras under 1970-talet. ÖHS-kommittén har kommit till samma resultat. Det är högst angeläget att den utanför sjukhusen bedrivna öppna sjukvården utbygges. Emellertid har alltsedan 1950talet expansionen vid sjukhusen tagit i anspråk nästan hela ökningen av tillgången på läkare och övrig medicinalpersonal. Strävandena att förskjuta sjukvårdsbehovet från den slutna akutsjukvården mot öppna och halvöppna vårdformer kommer att kräva en planmässig och konsekvent utbyggnad av den öppna sjukvården inom sjukvårdsområdena. Man kan med all sannolikhet förutse, att slutresultatet kommer att bli en förskjutning mot öppna och halvöppna vårdformer under medverkan av allt flera specialister. Som ett led i den antydda utvecklingen kan beträffande provinsial- och övriga tjänsteläkare samt de privatpraktiserande läkarna noteras den pågående övergången till flerläkarstationer respektive s. k. läkarhus samt i samband därmed en upprustning med specialistutbildade läkare, hjälppersonal och tekniska resurser, som möjliggör undersökningar och vårdmoment som annars skulle tvingat över patienterna till sjukhusen. För såväl huvudmännen som den cen-
trala medicinaladministrationen kommer samverkan mellan sluten och öppen vård att under de närmaste åren bli ett av de viktigaste och mest intrikata problemen såväl ur medicinska vårdsynpunkter som organisatoriskt och ekonomiskt. Därtill kommer att problematiken är så sammanvävd med den slutna sjukvården att en tillfredsställande lösning synes möjlig endast genom ett fullständigt utnyttjande av den genom provinsialläkareoch mentalsjukvårdsreformerna öppnade möjligheten till fullständig samplanering av all samhällelig sluten och öppen sjukvård inom sjukvårdsområdena, regionerna och på riksplanet. De antydda uppgifterna kommer att på det centrala planet främst belasta MS. Rehabiliteringsverksamheten har under senare tid utbyggts såväl inom arbetsvården som på den medicinska sidan. Flertalet sjukvårdsområden äger sålunda arbetsträningsinstitut och sjukhusanslutna rehabiliteringskliniker är inrättade eller planerade vid ett flertal centrallasarett. Utbyggnaden pågår och kan, med det starka intresse som gör sig gällande i fråga om alla handikappade, väntas fortsätta att accelerera. Medan den medicinska rehabiliteringen och arbetsvärden hittills i stort sett utvecklats var för sig från delvis skilda utgångspunkter, innebär den nya synen på rehabiliteringen enligt centrala rehabiliteringsberedningens första betänkande »att denna måste bedrivas som en enhetlig och kontinuerlig process utan skarpa gränsdragningar mellan skilda vårdformer». Beredningen finner vidare att rehabiliteringsverksamheten bör ledas från de medicinska rehabiliteringsklinikerna och tillsynen utövas av MS. Den nya lagen om allmän försäkring (SFS 1962:381) har inkopplat försäkringskassorna och deras rehabiliteringsteam och pensionsdelegationer i rehabiliteringsverksamheten, varigenom ett nära sam-
140 arbete mellan sjukvården (såväl öppen som sluten), sjukförsäkringen och arbetsvärden säkrats. MS föreslår representanter i försäkringskassa, rehabiliteringsteam och pensionsdelegationer. MS:s befattning med rehabiliteringsverksamheten är alltså redan nu omfattande och nödvändiggör ett nära samarbete med ett stort antal myndigheter. Man måste mot bakgrunden av den starka utvecklingen på området förutse krav på ständigt ökade insatser från MS:s sida för den socialt betydelsefulla verksamhet som rehabiliteringen innebär och som är en förutsättning för den växande och alltmer differentierade handikappvården. De för MCA-utredningens arbete viktigaste slutsatserna av vad i detta avsnitt anförts är att den närmaste framtiden kommer att på detta område bära med sig svåra sjukvårdspolitiska avvägnings- och samordningsproblem samt Inom sjukvården
fordra radikala initiativ såväl av huvudmännen som av den centrala statliga instansen, dvs. MS. 13.4 Personallägets
Med hänsyn till den avgörande betydelse personalläget måste tillmätas när det gäller hälso- och sjukvårdens utbyggnadsmöjligheter, har MCA-utredningen ansett sig böra närmare redovisa sin uppfattning om personalbehovets utveckling, svårigheterna att tillgodose behovet och de konsekvenser den väntade personalbristen medför i form av ökade krav på planering. 13.4.1 Allmänt om utvecklingen Följande tablå sammanfattar utvecklingen i fråga om den inom sjukvården yrkesverksamma personalen så som den återspeglas i medicinalstatistiken för åren 1950—63:
yrkesverksam
personal
Antal
Vård- och medicinalpersonal Förvaltningspersonal Ekonomipersonal Hela personalen
utveckling
Ökning i procent
på 13 år
på 10 år
på 1 år
1350 13530 81195
2410 15670 127400
78.5 15.8 56.9
56.2 12.0 41.4
4.6 1.1 3.5
Hela personalen ökade sålunda i en takt motsvarande 3.5 procent per år. För ekonomipersonalen, vars arbete lättast kunnat rationaliseras, var dock ökningen vida lägre eller föga mer än en procent per år. För den egentliga vårdoch medicinalpersonalen, som enligt vad förut sagts, dock ej fullständigt, torde avspegla ökningen i sjukvårdsefterfrågan, var den återigen högre eller nära fyra procent per år motsvarande 47 procent på tio år. Att märka är emellertid att ökningen
av personaltillgången retarderat under 60-talet, då ökningstakten var väsentligt svagare än mot slutet av 50-talet. Detta beror säkerligen på de ökande rekryteringssvårigheterna, som medfört att efterfrågan på personal (uttryckt i antal tjänster), särskilt sedan 1958 då personalbristen började bli väsentligt mera utpräglad, stigit snabbare än tillgången. Detta bestyrkes av följande jämförelse avseende utvecklingen på större kroppssjukhus under tiden 1958—63:
141 Personalefterfrågan Större kroppssjukhus
och
Motsvarande ökning i procent
Procentuell ökning 1958—63
Personalefterfrågan ( = tjänster) Sjuksköterskor Vårdbiträden m.fl. Personaltillgång ( = tjänster minus vakanser utan vikarie) Sjuksköterskor Vårdbiträden m.fl.
på ett år
på 10 år
26.2 21.5
4.8 4.0
59.3 47.6
18.5 19.6
3.5 3.6
40.4 43.0
talet röntgenundersökningar på lasaretten ökat med ca sju procent per år från 1953 till 1963 motsvarande nära nog en fördubbling på tio år.
S ä r s k i l t för s j u k s k ö t e r s k o r f r a m t r ä d e r h ä r en a v s e v ä r d s k i l l n a d m e l l a n u t v e c k lingen av tillgång o c h e f t e r f r å g a n . D e n s e n a r e h a r v u x i t m e d n ä r a fem p r o c e n t p e r å r m o t s v a r a n d e i n e m o t 60 p r o c e n t p e r å r t i o n d e . Dessa f ö r h å l l a n d e n i l l u s t r e ras ytterligare av n e d a n intagna diagram. För vårdbiträden h a r efterfrågeökninge n v a r i t s v a g a r e . S a m t i d i g t h a r tillgångsö k n i n g e n v a r i t s t a r k a r e ä n för s j u k s k ö t e r s k o r p å g r u n d av m i n d r e r e k r y t e r i n g s s v å r i g h e t e r . U t ö v e r d e n efter b y g g n a d s r e g l e r i n g e n s l i b e r a l i s e r i n g i slutet a v 50talet allt s n a b b a r e u t ö k n i n g e n a v p l a t s antalet har följande faktorer av a l l m ä n b e t y d e l s e i h ö g g r a d b i d r a g i t till efterfrågeökningen under senare år:
F ö r d e n n ä r m a s t e f r a m t i d e n k a n föru t s e s y t t e r l i g a r e f ö r k o r t n i n g av a r b e t s t i d e n s a m t y t t e r l i g a r e u t b y g g n a d a v specialiteter o c h e x p a n s i o n av serviceavd e l n i n g a r n a . Även o m p u n k t v i s k a n u p p n å s b e t y d a n d e p e r s o n a l b e s p a r i n g a r gen o m effektivare h j ä l p m e d e l o c h ä n d a målsenligare byggnader, torde vad som h ä r i g e n o m k a n u p p n å s inte k o m p e n s e r a de t r e n ä m n d a f a k t o r e r n a , s o m i n v e r k a r på personaltätheten. M a n h a r d ä r f ö r n ä r m a s t att f ö r u t s e en fortgående ökning av personaltätheten (befintlig p e r s o n a l p e r 100 platser) o c h p e r s o n a l e f t e r f r å g a n (antal t j ä n s t e r ) p e r 100 p l a t s e r . U t v e c k l i n g e n i d e t t a h ä n s e e n d e , s o m lätt förbises i p l a n e r i n g e n (jfr 13.4.2), belyses i f ö l j a n d e tablå, s o m återger vårdpersonaltillgång och vårdp e r s o n a l e f t e r f r å g a n p e r 100 p l a t s e r i h e l a kroppssjukvården 1955—63:
1. Den arbetstidsförkortning som genomfördes i slutet av 50-talet och som sedan följts av ytterligare arbetstidslättnader. 2. Delningen av lasarett, utvecklingen av specialiteter, inte minst regionvårdsspecialiteter som är särskilt personalkrävande. 3. Expansionen vid sjukhusens serviceavdelningar, som exemplifieras av att anUtvecklingen
personaltillgång
av personaltätheten
(bef intlig
personal per
Vårdpersonal
1955 1960 1963 Ökning i procent per år 1955—60 1960—63
100 platser)
Endast sjuksköterskor
tillgång
efterfrågan
tillgång
efterfrågan
62.3 71.0 75.3
63.0 72.6 78.5
14.0 15.9 16.1
14.3 16.8 17.6
2.7 2.0
2.9 2.6
2.6 0.4
3.3 1.6
142 Som synes har — per 100 platser — efterfrågan stigit snabbare än tillgången, vilket innebär att antalet vakanta tjänster utan vikarie ökat. Beträffande sjuksköterskorna är skillnaden särskilt utpräglad. Försvagningen i efterfrågeökningen per 100 platser 1960—63 torde åtminstone delvis bero på en av bristsituationen föranledd återhållsamhet vid inrättandet av nya tjänster. Framställningen är därmed inne på personalbristens konkreta uttryck i form av vakanser. Utvecklingen i detta hänseende framgår av nedanstående sammanställning rörande vakansläget vid kroppssjukhusen (exkl. mindre sjukhem) i början av oktober 1961, 1962 och 1963. För 1964 saknas jämförliga siffror på grund av omläggning av statistiken. Sammanställningen anger vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster; i fråga om läkare dock endast vakanser å tjänster, där vikarie varit behövlig. Antalet »vakanser utan vikarie» å andra tjänster än läkartjänster var i absoluta tal för kroppssjukhusen med undantag för mindre sjukhem vid ingången av oktober eller vid årets utgång åren 1960—63 följande:
Vakansläget
Personalgrupp
Läkare Sjuksköterskor Barnmorskor Sjukgymnaster Kuratorer Terapeuter Undersköterskor Barnsköterskor Övrig vårdpersonal Städerskor Skrivpersonal
Utvecklingen i fråga om e f t e r f r å g a n och t i l l g å n g på s j u k s k ö t e r s k o r samt antalet - v å r d p l a t s e r i n o m krc ppss j u k v å r d e n 1958—63
Index 130
•
• •
" 115
-
• 110
/
/
/
Besatta sjukskötersketjänster
/
/
/
/
/ ,'' ,' y
'
V å r d p l a t s e r vid
^-^^ k r o p p s s j u k h u s
. -
1 1
-
*' / •'/
Jr
/ •'
- j/^S} 1958
/
/
/
/ / /
-
•
/
/
/
/
/
Sjukskötersketjänster
/
/V i
i
l
1960 1961 1962 1963
1.404 1.795 1.975 2.034
De två nyckelkategorierna inom kroppssjukvården, nämligen läkare och sjuksköterskor, är av särskilt intresse
vid kroppssjukhusen
1961—63
Vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster hösten år 1961
4.2 8.7 4.8 12.6 2.3 2.8 2.7 0.9 2.5 3.2 0.2
4.3 8.7 4.8 14.2 4.6 5.5 3.3 1.5 2.8 1.2 0.3
5.5 9.0 5.4 14.4 6.0 5.7 2.9 1.5 2.5 1.2 0.7
143 för bedömningen av bl. a. kravet på planeringsinsatsernas intensitet. Beträffande läkarna hänvisas till bilaga 13A.1 som visar utvecklingen 1961—1964 inte endast inom den slutna kroppssjukvården utan också inom öppen kroppssjukvård och mentalsjukvård. Tablån visar klart hur personalefterfrågans ökning uttryckt i nya tjänster varit snabbare än tillgången. Av tablån framgår också den slutna kroppssjukvårdens dominerande ställning i sammanhanget. Ökningen av efterfrågan på sjuksköterskor har gått snabbare än tillgångsökningen. Detta framgår av förut intagna tablåer och diagram. Hela kåren av utbildade sjuksköterskor under 66 år (oavsett yrkesverksamhet) uppgick vid utgången av 1963 till 35 129 personer. Under de senaste tre åren hade den ökat med 4.3 procent per år. Under den 12månadersperiod som slutade hösten 1963 »producerade» sjuksköterskekåren emellertid bara 49.5 »heltidsårsverken» per 100 medlemmar i kåren. Detta tal hade då på tre år sjunkit med ca två procent per år. Följden är att den arbetsvolym som presterats av kåren i dess helhel stigit med bara 2.3 procent per år från 1960 — ett tal som är ännu lägre än de 3.5 procent som i förut införd tablå angivits som den årliga stegringen i tillgången på sjuksköterskor på kroppssjukhus åren 1958—63. Diskrepansen mellan sjuksköterskekårens ökning och tillväxten i dess »arbetsvolym» beror delvis på att andelen gifta bland sjuksköterskor fortsätter att öka. Till en del beror den emellertid också på att yrkesintensiteten fortsätter att sjunka för gifta sjuksköterskor. Anmärkningsvärt är att bristsituationen i fråga om sjuksköterskorna gått mot en skärpning trots att viss laboratorie-, operations- och röntgenpersonal under senare år tillförts
sjukhusen i begränsad men stigande omfattning. Antalet inom folktandvården verksamma tandläkare uppgick 31.12.1964 till 1 818 eller drygt 30 procent av alla i slutet av året yrkesverksamma tandläkare. Vakanssituationen i fråga om tandläkarna vid folktandvården 1958—1964 framgår av följande uppgifter om antalet vakanta tjänster som inte uppehållits av vikarier vid utgången av respektive år:
1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964
Antal
Procent av antal tjänster
158 246 273 282 314 376 407
10.8 13.3 14.2 14.0 15.0 17.6 17.8
Sammanfattningsvis har personalbristen med obetydliga undantag successivt skärpts vid sjukvården och därmed de olägenheter den drar med sig. Särskilt bristen på läkare och sjuksköterskor är ett hinder för ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Inom folktandvården har bristen på tandläkare varit stadigt stigande. 13.4.2 Behovet av personalplanering inom sjukvården Under 13.3.2 har i samband med sjukvårdshuvudmännens planer i fråga om utbyggnad av platsantalet inom den slutna sjukvården 1964—70 ifrågasatts om utbyggnadsplanerna står i proportion till bemanningsmöjligheterna. Utbyggnadsplanerna innebär att ökningen av platsantalet skulle bli tre procent per år eller i genomsnitt 4 000. Den ur huvudmännens uppgifter om personalbehovet från 1963 till 1970 framräknade årliga ökningen av detta behov stannar vid 3.8 procent per år. Även med beaktande av att drygt hälften av platstillskottet faller på vården av långtids-
144 sjuka och av det allt intensivare rationaliseringsarbetet för att nå personalbesparingar bör vårdpersonalbehovet beräknas stiga betydligt kraftigare om utbyggnaden genomföres enligt planerna. För sjukvården i dess helhet (inklusive vård av psykiskt utvecklingsstörda och epileptiker) var nämligen ökningen av personaltätheten under 1955—63 ungefär lika stor som för kroppssjukvården eller drygt 2.6 procent per år. Skulle därför huvudmännen lyckas att enligt sina planer bygga ut platsantalet med 3.0 procent per år till 1970, skulle denna utbyggnad i förening med en fortsatt stegring av personaltätheten enligt nyss angivna takt kräva en total ökning av vårdpersonalen med mellan fem och sex procent per år (motsvarande 60 a 70 procent per årtionde) i stället för beräknade 3.8 procent. Att den beräknade ökningen blivit så låg torde med all sannolikhet bero på att huvudmännen inte tillräckligt beaktat personaltäthetens fortgående ökning. Det nu anförda är ett talande exempel på nödvändigheten av att sjukvårdens planering i fråga om utökning av platsantal etc. måste byggas på en bättre kännedom om de faktorer som bestämmer personalbehovet. Huvudintrycket av de analyser av personalfrågorna som verkställts bl. a. genom ÖHS-kommittén liksom av de data som nu framlagts är att sjukvårdens planering under senare år påtagligt kommit i otakt med bemanningsmöjligheterna och att detta förhållande gör sig gällande även i den nu aktuella planeringen. Redan 1960 sysselsatte sjukvården drygt 15 procent av samtliga förvärvsarbetande kvinnor i åldern 20—29 år. Folkmängden i denna ålder kommer från omkring 1970 åter att minska. Vad som är ännu allvarligare är att den totala arbetskraften, räknat i »heltidsårsverken», enligt den beräkning som framlagts av statistiska centralbyrån inte skulle komma att
öka alls från 1965 till 1980. Härvid är att märka att man vid denna kalkyl dock förutsatt en fortsatt avsevärd ökning i yrkesintensiteten för gifta kvinnor och en fortsatt nettoimmigration av 10 000 per år. Tar man dessutom hänsyn till den nya arbetstidsförkortning som beräknas komma till stånd omkring 1970, kan den totala arbetskraftstillgången, räknad i arbetstimmar, beräknas komma att undergå en absolut minskning. Det finns anledning att erinra om att personalsvårigheterna inom sjukvården har sin grund i förhållanden som varit utomordentligt svåra för huvudmännen att bemästra. Å ena sidan ställs ständigt starka anspråk på en omfattande fortsatt utbyggnad och utveckling, kvalitativt och kvantitativt, av sjukvårdens resurser. Å andra sidan har tillgången på arbetskraft utvecklats i svag takt, samtidigt som högkonjunkturen gjort att konkurrensen om arbetskraft varit utomordentligt intensiv. Den snabba ökningen i andelen gifta kvinnor har härvidlag vållat särskilda svårigheter för sjukvården, som hittills till omkring 80 procent varit beroende av kvinnlig arbetskraft. Alla dessa svårigheter som nu ytterligare skarpes, bl. a. till följd av fortsatt snabb ökning i den andel av ungdomen som ägnar sig åt högre studier, kan endast ytterligare stärka kravet på att en väsentligt ökad uppmärksamhet ägnas åt sjukvårdsplaneringens personalsida. Den uppgift det här gäller är utomordentligt komplicerad. Det gäller att genom »rullande prognoser» söka bestämma personaltillgångens utveckling och behovet av utbildningsresurser inte blott för vissa huvudkategorier såsom läkare och sjuksköterskor utan även för delgrupper inom varje huvudkategori t. ex. psjidater, ögonläkare, geriatriker, operationssköterskor, operationsassistenter, laboratoriesköterskor, laboratorieassistenter, distriktssköterskor etc. Det
145 gäller dessutom att utföra motsvarande kalkyler för alla andra grupper av betydelse: arbetsterapeuter, sjukgymnaster, bandagister, andra tekniker, tallärare, börselvårdslärare etc. Dessutom erfordras en översyn av behovet av andra slag av åtgärder för att stärka tillgången på personal, t. ex. genom att underlätta möjligheterna för gifta kvinnor att i ökad utsträckning ägna sig åt vårdarbete. Inte minst viktigt är att söka beräkna vilken utbyggnadstakt som inom olika områden är möjlig att åstadkomma med hänsyn tagen till de rekryteringsåtgärder av olika slag som kan vara verksamma i sammanhanget och till de demografiska och andra förhållanden som kan antagas påverka sjukvårdens personaltillgång. De nu berörda uppgifterna förutsätter en väsentlig förstärkning av planeringsresurserna både hos de enskilda huvudmännen och centralt, dvs. hos MS. Häri ligger en viktig del av motiveringen för den utbyggnad av styrelsens kapacitet i fråga om statistik, prognoser och planering som kommer att framläggas i kap. 15.
13.5 Den väntade utvecklingens medicinalstyrelsen
krav på
Inom hälsovården kommer den fortgående uppbyggnaden av hälsovårdsnämnderna att ge dessa ökad aktivitet men kan inte väntas medföra, att några av MS:s nuvarande relativt fåtaliga ärenden rörande den allmänna hälsovården kan delegeras till nämnderna. Dessa ärenden rör i stor utsträckning frågor, som är gemensamma för hela riket. Redan det förhållandet att hälsovårdsnämnderna undergår en allmän upprustning kommer emellertid att öka anspråken på råd och anvisningar och allmän service från MS. Därtill kommer att buller, förorening av mark, vatten och luft, 10
användning av giftiga ämnen osv. är i stigande grad uppmärksammade hälsorisker, som tvingar de för omgivningshygienen ansvariga till åtgärder och ingripanden som bl. a. förutsätter medicinskt-vetenskapliga undersökningar och därå grundade råd och anvisningar i större omfattning och i snabbare takt än hittills. Inte minst omfattande blir uppgiften att på basis av tillgängliga vetenskapliga resultat och erfarenhetsmässiga rön framlägga förslag till normer och författningsbestämmelser på omgivningshygienens område. Samtidigt leder inte bara det allmänt humanitära intresset av en höjd allmän hälsostandard utan också den allmänna bristen på arbetskraft och sjukvårdens därav orsakade beträngda läge till att alla former av förebyggande vård kommer att i möjligaste mån intensifieras. Detta förutsätter en utbyggd hälsovårdsupplysning och propaganda. I fråga om hälsokontrollverksamheten gäller att — även om denna verksamhet i första hand är en uppgift för sjukvårdshuvudmännen — ett betydande behov av initiativ samt central ledning och tillsyn kommer att föreligga, vilka uppgifter bör åvila MS. MS:s nuvarande resurser i fråga om hälsovård och hälsokontroll är klart otillräckliga redan för att möta dagens krav. Även om den fortgående utbyggnaden av länsläkarorganisationen kan väntas i någon mån komma att avlasta MS en del uppgifter av servicekaraktär, är det tydligt att MS måste med hänsyn till de ökade kapacitetskraven väsentligt förstärkas för att kunna fylla sina uppgifter som den medicinska centralmyndigheten inom hälsovården. Den intensiva utveckling som enligt vad sagts i föregående avsnitt är att vänta på sjukvårdsområdet måste såsom framhållits nödvändiggöra en kraftig utbyggnad av huvudmannasidans plane-
146 rings- och ledningsorgan för sjukvården. Detta kommer att medföra väsentligt ökade anspråk på de centrala statliga organen. Dessa krav, vilka liksom i fråga om hälsovården främst gäller initiativ, planering och samordning kommer i första hand att ställas på MS såsom det centrala ämbetsverk, som har att inför statsmakterna svara för sjukvårdens utveckling och bedrivande. MS måste i vad gäller sjukvårdens planering sättas i stånd att medverka både snabbt och auktoritativt. Av synnerlig vikt är, att MS härvid förmår hävda kraven på samordning av sjukvårdshuvudmännens planer och på anpassning av utbyggnadstakten efter personalresurserna. Även om MS som formellt maktmedel har sin befogenhet att vägra inrättande av läkartjänster kan en av personalbristen nödvändig allmän dämpning av sjukvårdens utbyggnad endast ernås på övertygelsens och samförståndets väg. Det är därför nödvändigt, att MS rustas upp för att kunna inför de ständigt stigande anspråken på sjukvårdsorganisationen framstå med tillräcklig auktoritet för att leda eller draga upp riktlinjer för utvecklingen så att tillgängliga personal- och andra resurser fördelas på det ur det helas synpunkt effektivaste sättet. Vad som härvid — utöver en allmän förstärkning av kapaciteten i fråga om ledning och initiativ — i första hand aktualiseras är MS:s nuvarande brist på resurser när det gäller statistik- och prognosverksamhet. Behovet härav har närmare berörts i föregående avsnitt. Upprustningen på statistik- och prognossidan måste gå jämsides med att MS ges möjligheter till en bl. a. på prognoserna stödd, auktoritativ och tillräcklig medverkan i hälso- och sjukvårdens planering, ytterst syftande till en ur rikssynpunkt önskvärd sammanvägning av
de olika vårdformernas behov med sjukvårdshuvudmännens önskemål och planer. I nuvarande organisation saknas särskild personal för prognos- och planeringsuppgifter. I planeringsverksamheten kommer det att vara en särskilt angelägen uppgift för MS att i anslutning till förändringar i sjukdomspanoramat och i behandlingsformerna taga initiativ till att vårdformer och specialiteter, vilkas aktualitet minskar eller bortfaller, ställes under avveckling i så snabb takt som möjligt. Den allvarliga och av allt att döma för överskådlig tid bestående personalknappheten kräver emellertid också att MS har möjlighet att fortlöpande verka för att begränsa sjukvårdens behov av personal och kostnader. Därtill kommer att rationaliseringsverksamheten på sjukvårdsområdet, som redan är föremål för stort intresse och som säkerligen kommer att snabbt intensifieras, i de flesta fall direkt eller indirekt berör vårdens utövande och därför måste ständigt följas av MS såsom i sista hand ansvarig för det sätt varpå sjukvården bedrives. Kravet på ökade resurser inom MS härrör emellertid också från andra drag i utvecklingen än de nu berörda. Erfarenheten visar, att den sociala, demografiska och medicinska utvecklingen ständigt och av allt att döma i allt snabbare takt leder till att vissa vårdområden får ökad vikt och omfattning och ställer krav på nya vårdformer. Som exempel må nämnas handikappvård, rehabilitering och åldringsvård och det ökade intresset för medicinsk behandling av alkoholism. Införandet av modern andnings- och cirkulationsbehandling (intensivvård) inom den slutna kroppssjukvården och användningen av moderna psykofarmaca inom mentalsjukvården är exempel på senare års medicinska och tekniska nyheter, som påverkat vårdorganisationen. Varje sådan ny faktor med-
147 för, innan de därmed förbundna problemen blivit mer eller mindre slutligt lösta, betydande fackliga och administrativa extraordinära arbetsuppgifter för MS. Kapaciteten måste räcka till även för denna typ av uppgifter vid sidan av den övriga verksamheten. Av den i detta kapitel lämnade översikten över utvecklingsbehoven inom sjukvården och den därav föranledda personal- och investeringssituationen är det uppenbart, att utomordentligt stora krav kommer att ställas på den allmänna inriktningen av vårt lands hälso- och sjukvårdspolitik. Betydelsefulla avgöranden kommer att få träffas beträffande avvägningen av arbetskrafts- och investe-
ringsresurserna för å ena sidan de olika vårdområdena och å andra sidan övrig verksamhet i samhället. Detta kan leda till att samhället kan nödgas att retardera utvecklingstakten inom vissa grenar av hälso- och sjukvården till förmån för utvecklingen på andra områden. I ett sådant läge blir ställningstagandet från landets högsta medicinska myndighet av utomordentlig betydelse och vikt. Det är därför även ur allmänt samhällelig synpunkt nödvändigt att denna myndighet genomgående utrustas med sådana resurser i fråga om överblick och planering att dylika ställningstaganden kan ske under full insikt om konsekvenserna och med erforderlig auktoritet.
K A P I T E L 14
Huvuddragen i den statliga medicinaladministrationens framtida uppgifter och organisation I detta kapitel behandlas översiktsvis de framtida uppgifterna för de centrala statliga organen inom hälso- och sjukvårdens område, gränsdragningen mellan de på MS, CSB och SJURA nu ankommande verksamheterna samt huvuddragen i den nya organisationen. Angående dennas närmare utformning hänvisas till kap. 15—17.
14.1 Planeringsfrågorna
och
rationaliserings-
Den utveckling, som behandlats i kap. 13 och enligt MCA-utredningens uppfattning kan väntas de närmaste 10 a 15 åren, kommer — såsom framgått — att i särskild grad präglas av fortsatta rekryteringssvårigheter och starka kostnadsstegringstendenser. Dessa faktorer skapar ett trängande behov att få ut maximal effekt av de personella och finansiella resurser, som kan göras tillgängliga. Detta medför, att planerings- och rationaliseringsfunktionerna måste tillmätas avgörande betydelse när det gäller den centrala statliga organisationens uppbyggnad. Särskilt betydelsefullt är att de statliga instanserna medverkar med initiativ, samordning och upplysningsverksamhet på dessa omi-åden. I MCA-utredningens del av betänkandet har använts en i det följande redovisad terminologi vid behandlingen av planerings- och rationaliseringsområdena. De valda termerna kan te sig i viss mån godtyckliga och gränsdragningen
mellan dem svävande. För MCA-utredningen har det väsentliga emellertid varit att komma fram till en vid diskussionen av de aktuella avgränsnings- och organisationsfrågorna praktiskt användbar terminologi. Planeringen inom hälso- och sjukvården omfattar på sätt närmare framgår nedan tre huvudgrupper planer, nämligen vårdplaner, byggnadsplaner och beredskapsplaner. Vårdplaner omfattar i allmänhet långsiktiga planer för vårdgrenarnas allmänna uppbyggnad och kapacitet inom sjukvårdsområdena, regionerna eller riket i dess helhet men kan också avse hälsovårdande åtgärder. Underlaget för vårdplanerna är främst en bedömning av vårdbehovet och befolkningsutvecklingen. Bland vårdplanerna ingår de översiktsplaner, som enligt 7 § sjukvårdsstadgan sjukvårdsstyrelse efter samråd med berörda myndigheter bör uppgöra för olika grenar av sjukvården. De benämnes i detta betänkande sjukuårdsplaner. Ett exempel på planering på region- och riksnivåerna är regionsjukvårdsplanen. För ett flertal vårdgrenar, till vilka statsbidrag utgår, är av Kungl. Maj:t eller av MS godkänd plan förutsättning för att statsbidrag skall utgå. Som exempel kan nämnas planer för öppen vård av olika slag, folktandvård etc. Byggnadsplaner avser viss byggnad eller annan anläggning. Dessa planers underlag, utformat i ritningar, är i första hand tekniskt-ekonomiskt. I regel skall
149 byggnadsplan godkännas av CSB innan byggnad eller anläggning får utföras. I några fall krävs MS:s godkännande av byggnad eller anläggning för visst ändamål. Endast undantagsvis kan en vårdplan eller del av sådan realiseras utan byggnation av något slag. MCA-utredningens gränsdragning mellan MS och CSB förutsätter att de på MS:s handläggning ankommande vårdplanerna — främst sjukvårdsplanerna — i princip inte skall innehålla moment, som kräver byggnadstekniskt eller byggnadsekonomiskt bedömande. Av en vårdplan för sluten vård förutsattes sålunda framgå en redovisning av de prognoser som gjorts om befolkningsutvecklingen inom de berörda upptagningsområdena, om platsbehovets utveckling, vilka förändringar som erfordras i fråga om platstillgången och dennas fördelning på kliniker, uppkommande ny- eller tillbyggnadsbehov och möjligheter till nedläggning eller ändrad användning av befintliga byggnader, beräknade förändringar i personalbehovet samt tidsschema för planens genomförande. I den mån i vårdplan förekommer frågor, som kräver byggnadstekniskt eller byggnadsekonomiskt bedömande, förutsattes kontakt mellan MS och CSB. När de i en sådan plan upptagna byggnadsprojekten skall realiseras blir det vederbörande huvudmans sak att ta kontakt med CSB, som slutligen granskar byggnadsplanen i form av ritningar samt godkänner dessa och byggnadens förläggning. CSB:s befattning med vårdplanerna kommer att bli begränsad till en uppföljning av byggnadsprojektens överensstämmelse med aktuella vårdplaner. Beredskapsplanerna omfattar i huvudsak personal- och utrustningsplaner och endast i mycket begränsad omfattning byggnadsplaner. Det för hälso- och sjukvårdens beredskapsplaner utmärkande är
— liksom på andra områden — att de avser läget under beredskap och krig. Begreppet rationalisering förekommer såväl i dagligt tal som i skrift i skiftande betydelser. I vidaste bemärkelse innefattar det snart sagt allt som görs för att nå en ändamålsenligare ordning i något hänseende och omfattar då strängt taget även planering och åtminstone viss vetenskaplig forskning. I andra fall åter avser man rent organisatoriska eller tekniska åtgärder av speciell karaktär t. ex. omläggning av administrativa rutiner, mekanisering eller automation. In.mi hälso- och sjukvården kan man — om man så vill — låta begreppet rationalisering även omfatta vetenskaplig forskning som är inriktad på att finna t. ex. nya diagnos- eller behandlingsmetoder i de fall dessa väntas leda inte endast till bättre vårdresultat utan också till minskat personalbehov eller lägre kostnader. Det kan vara svårt att i ett aktuellt fall skilja mellan forskning och rationalisering men som en praktisk gränsdragning synes kunna anges att ett projekt betraktas som forskning om och i den mån det är av beskaffenhet att böra finansieras av forskningsråd. Denna avgränsning av rationaliseringsbegreppet ansluter till ett av föredragande departementschefen gjort uttalande angående finansieringen av SJURA i proposition 1964: 114 angående viss rationaliseringsvei'ksamhet inom sjukvården m. m. (s. 11). Han ansåg, att det skulle kunna övervägas att låta medel för SJURA :s verksamhet utgå genom de vetenskapliga forskningsråden. SJURA :s uppgifter i fråga om utvecklingsarbete, prototypframställning etc. utgjorde emellertid i princip inte någon självständig forskning utan var snarare en tillämpning inom sjukvården av grundsatser och erfarenheter som framkommit på andra områden. För finansieringen av
150 SJURA borde således andra vägar väljas. Departementschefen föreslog att under femte huvudtiteln skulle anvisas medel för den av SJURA bedrivna »försöksoch utvecklingsverksamheten» utöver visst tillskott från huvudmännen. I detta betänkande har rationaliseringsbegreppet begränsats till att, med uteslutande av planering och vetenskaplig forskning i nyss angivna bemärkelser, omfatta åtgärder — däribland standardisering — i syfte att minska hälso- och sjukvårdens personalbehov och kostnader. Inom nu angivna ram för rationaliseringsbegreppet är det bl. a. vid en schematisk fördelning av uppgifterna mellan olika organ lämpligt att — beroende på om det aktuella rationaliseringsprojektet i första hand är inriktat på vården eller på den ekonomiska eller administrativa sidan av driften — skilja mellan vad här må kallas vårdrationalisering och driftrationalisering. Med vårdrationalisering avses då åtgärder främst för att nå personal-, lokal- och materielbesparingar genom ändringar i fråga om undersöknings- och vårdmetoder. Med driftrationalisering avses åtgärder, inriktade på att nå en rationellare drift vid i princip oförändrat läge i fråga om vården. Någon klar gräns mellan de två slagen av rationalisering finns givetvis inte. Ofta, kanske oftast, är ett rationaliseringsprojekt en kombination av båda. Men det är också så att vissa projekt ligger helt inom vårdrationaliseringsområdet, t. ex. åtgärder för att minska antalet provtagningar, för övergång till billigare mediciner eller för begränsning av intagning av vissa patienter i sluten vård, medan andra är uteslutande driftrationalisering, t. ex. åtgärder för att rationalisera städning, kommunikationer, värmeanläggningar eller yttre renhållning. Nyss har framhållits, att gränserna
mellan de i detta sammanhang använda begreppen är svävande, särskilt gränsen mellan vård- och driftrationalisering. Den nedan angivna gränsdragningen måste ses mot denna bakgrund och vad som åsyftas är endast att ange vilket av de berörda statliga organen, som i visst hänseende skall anses bära huvudansvaret för att planerings- och rationaliseringsmöjligheterna uppmärksammas och för att de initiativ tages som fordras för att möjligheterna i fråga skall bli tillvaratagna på lämpligaste sätt. Med huvudansvaret bör följa att de egna resurserna skall i första hand användas inom samma område. I flertalet fall torde krävas att samarbete med andra instanser inledes och organiseras. Enligt MCA-utredningens uppfattning bör av skäl, som närmare redovisas nedan, gränsdragningen mellan MS, CSB och SJURA i vad angår planering och rationalisering göras efter följande linjer: Frågor rörande vårdplaner och hälsooch sjukvårdens allmänna planering i övrigt, frågor rörande vårdrationalisering samt frågor rörande beredskapsplaneringen skall i första hand ankomma på MS. Frågor rörande byggnadsplaner samt driftrationalisering inbegripet standardisering och andra frågor rörande materiel och utrustning skall i första hand ankomma på CSB, vid vilken organiseras en för hela rationaliseringsverksamheten inom hälso- och sjukvårdsområdet gemensam informationstjänst. Frågor rörande samordning av rationaliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering och därmed sammanhängande frågor skall i första hand ankomma på SJURA. För ledning och samordning av vårdplaneringen erfordras en hela riket om-
151 fattande värdering på längre sikt av behovsutvecklingen inom hälso- och sjukvårdens olika områden och möjligheterna att tillgodose behoven. Denna värdering måste grundas dels på en kvalificerad medicinsk och statistisk bedömning av bl. a. sjukdomspanoramats utveckling, effekten av den medicinska forskningens framsteg och den demografiska utvecklingen och dels på en bedömning av personallägets utveckling på kortare och längre sikt. I båda hänseendena behövs framför allt en systematisk och kontinuerlig uppföljning av utvecklingen genom rullande prognoser, som tar hänsyn till nya faktorer såsom nya medicinska upptäckter, ökad konkurrens om personal från andra verksamhetsområden, ökad giftermålsfrekvens bland kvinnlig personal och andra omständigheter, som snabbt kan ändra läget och nödvändiggöra omprövning av planerna. Även om de nuvarande sjukvårdsområdena blir sammanförda till större enheter, kommer ett starkt behov att föreligga av en instans, som är inriktad på att tillvarataga riksintresset och verkar för en sådan samordning av planeringen inom sjukvårdsområdena att den resulterar i en någorlunda jämn utveckling över hela landet. Det är också önskvärt och på längre sikt närmast nödvändigt att den för en rationell vårdorganisation nödvändiga prioriteringen av och avvägningen mellan olika delar av hälsooch sjukvården sker efter allmänna riktlinjer uppdragna av ett centralt statligt organ. Sådana riktlinjer bör fastläggas på basis av forsknings- och utredningsresultat. MCA-utredningen utgår ifrån att även nu berörda uppgifter skall åvila MS och att de — jämte en för de allmänna riktlinjernas förverkligande erforderlig medverkan i förekommande vårdplanering, där det viktigaste inslaget utgöres av
huvudmännens sjukvårdsplaner — är den del av MS:s verksamhet som i första hand måste tillgodoses. Enär MS såsom centralt verk har överinseendet över hälso- och sjukvårdens bedrivande, bör till MS även förläggas uppgiften att i första hand ansvara för vad i det föregående benämnts vårdrationaliseringen. MCA-utredningen anser sålunda att vårdplanering och vårdrationalisering skall i första hand ankomma på MS. Med ansvaret för vårdplanering och vårdrationalisering följer självfallet den därmed nära sammanhängande uppgiften att taga initiativ till nya författningar, författningsändringar eller råd och anvisningar som kan befinnas påkallade för att nå en ändamålsenligare ordning i visst avseende. Beredskapsplanläggningen inom hälsooch sjukvården åligger nu i första hand de kommunala organen men beredskapsarbetet står under allmän tillsyn och ledning av SBN. Den statliga funktionen inom detta område bör överföras till MS enligt den i totalförsvarssammanhang eljest tillämpade grundsatsen att samma instans bör bära ansvaret för en verksamhet både under freds- och beredskapsförhållanden. De överväganden, som redovisas under 14.4.2, har resulterat i att MCA-utredningen föreslår att CSB skall bibehållas som ett självständigt organ utan annan ändring av ämbetsområdet än att befattningen med huvudmännens sjukvårdsplaner skall överföras till MS. CSB:s verksamhet kommer därmed att helt inriktas på övervägande tekniskt betonade funktioner som rådgivare och granskare beträffande byggnadsplaner samt inom rationaliseringssektorn. I enlighet härmed bör CSB liksom hittills vara den myndighet, som på den statliga sidan i första hand svarar för byggnadsplaner och driftrationalisering.
152 Vad angår SJURA gäller, att den växande rationaliseringsverksamheten medför stigande kostnader och behov av rationaliseringspersonal, en kategori där tillgången är starkt begränsad. Dessa förhållanden ger ökad vikt åt finansieringsoch samordningsfrågornas lösning. MCAutredningen utgår från att den enligt överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen inledda gemensamma finansieringen genom SJURA av vissa större och långsiktiga rationaliseringsprojekt av mera allmänt intresse kommer att visa sig nödvändig även för framtiden och få en betydande omfattning. Uppgiften att verka för en samordning av olika uppslag och rationaliseringsprojekt synes höra så nära samman med finansieringsfrågorna, att dessa två uppgifter bör läggas på samma organ. De nu anförda allmänna synpunkterna har föranlett MCA-utredningen att föreslå att SJURA skall vara det organ, som i första hand skall svara för samordningen inom rationaliseringsområdet samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering. Enligt vad närmare framgår under 14.4.3 bör SJURA däremot i fortsättningen inte bedriva rationaliseringsverksamhet i egen regi. En förutsättning för att SJURA skall kunna med framgång verka för samordning och därmed förebygga dubbelarbete samt träffa riktiga avgöranden vid urvalet av uppgifter, som skall finansieras av stat och huvudmän gemensamt, är att organet har en i möjligaste mån aktuell och fullständig information rörande läget på rationaliseringsområdet både i fråga om vård- och driftrationalisering. Det är också av synnerlig vikt för CSB och huvudmännen att sådan informationskälla finns tillgänglig. I förhållande till huvudmännen förutsattes i fråga om rationalisering, att
den nuvarande principiella gränsdragningen kommer att bibehållas, enligt vilken de statliga organen tar sig an uppgifter av mera generellt intresse för hälso- och sjukvården medan huvudmännens rationaliseringskapacitet i första hand inriktas på lokala projekt. CSB:s verksamhet och den genom SJURA finansierade verksamheten får inte leda till en avmattning i huvudmännens eget rationaliseringsintresse, vare sig i fråga om lokala problem eller mera allmänt aktuella frågor. Men samtidigt måste klara linjer hållas mellan å ena sidan CSB och SJURA och å andra sidan huvudmännens rationaliseringsorgan. En avgörande förutsättning för undvikande av dubbelarbete och onödigt ianspråktagande av landets knappa rationaliseringskapacitet på området synes vara att man kommer fram till en fast ordning så att den förut nämnda informationstjänsten kommer att med säkerhet få kännedom om alla av sjukvårdshuvudmännen planerade rationaliseringsprojekt, helst redan på planeringsstadiet. Om denna förutsättning uppfylls torde frågan om arbetsfördelningen lösas automatiskt samtidigt som man ernår att de centrala instansernas överblick och erfarenheter kommer till användning för huvudmännen. För att uppnå detta bör inom CSB under medverkan från SJURA:s kansli organiseras en för hela rationaliseringsområdet gemensam informationsverksamhet. 14.2
Medicinalstyrelsen
Vad nu anförts om planerings- och rationaliseringsproblematikens ökade betydelse bland de centrala statliga organens framtida uppgifter får inte undanskymma de krav i övrigt som reformer på ett flertal vårdområden och en rad socialmedicinska uppgifter kommer att ställa på samma organ, i främsta rummet på MS. Ej heller får förbises, att
153 den fortgående utbyggnaden av hälsooch sjukvården i åtskilliga fall automatiskt drar med sig en ökning av löpande ärenden av olika slag. I kap. 13 har sålunda berörts utvecklingen bl. a. i fråga om omgivningshygien, hälsokontroll och hälsobefrämjande åtgärder mot missbruk av alkohol, narkotika och tobak, gränsskyddet mot smittosamma sjukdomar, barna- och ungdomsvård, handikappvård m. m. Behovet av ökad kapacitet för initiativ och ledning i fråga om hälsovårdsnämnderna är framträdande. De utbildningsfrågor, särskilt rörande vidareutbildning, som kvarstår även sedan viss överföring skett till skolöverstyrelsen, kommer att kräva betydande kapacitet också inom MS. Sammanfattningsvis kan sägas att — vitöver ökade resurser för vårdplanering och vårdrationalisering — den allmänna tendensen till ökad aktivitet inom det ena hälso- och sjukvårdsområdet efter det andra samt konsekvenserna av den fortgående utbyggnaden måste till fullo beaktas vid avvägningen av den nya organisationen. Härvid måste också hänsyn tagas till den allt snabbare vetenskapliga och tekniska utvecklingen, som måste följas upp. Beträffande MS:s nuvarande uppgifter må erinras om att i gällande instruktion verkets uppgifter sammanfattas så att MS utövar högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet samt har att såsom central statsmyndighet i enlighet med sin instruktion och eljest gällande föreskrifter handlägga ärenden inom nämnda verksamhetsområden och medicinalväsendet i övrigt, i den mån handläggningen av dylika ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. MS utgör överstyrelse för statens mentalsjukhus och Vilhelmsro sjukhus samt är chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier,
statens rättsläkarstationer, länsläkar- och provinsialläkarväsendet samt barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Ställningen som överstyrelse för statens mentalsjukhus kommer att bortfalla genom mentalsjukvårdsreformen. I fråga om provinsialläkarväsendet är MS:s chefsmyndighetsställning numera begränsad till de allt fåtaligare alltjämt statsanställda provinsialläkarna. 14.2.1 Personal- och arbetslägets utveckling efter 1947 års omorganisation Som allmän bakgrund för bedömningen av MS:s nuvarande situation och därmed indirekt behovet av en upprustning av organisationen lämnas i detta avsnitt vissa uppgifter om personal- och arbetslägets utveckling efter senaste översynen av organisationen vid 1947 års riksdag enligt proposition 1947:67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen. Denna omorganisation, som berörts under 10.1, innebar, att MS — bortsett från den till veterinärstyrelsen överförda personalen och den i MS dittills ingående beredskapsorganisationen — tillfördes ett 30-tal nya befattningshavare, av vilka dock mer än hälften redan var tillfälligt anställda. Enligt propositionen beräknades medel till 117 ordinarie och extra ordinarie tjänster samt 18 arvodesbefattningar, de senare för deltidsanställning, eller sammanlagt 135 hel- eller deltidsbefattningar. Enligt läget 1.7.1964 fanns sammanlagt 225 motsvarande befattningar, varav 30 med deltidstjänstgöring. Personalen hade sålunda ökat med 67 procent. Om personalen delas upp i två grupper, den första omfattande assistenter, amanuenser och högre befattningshavare och den andra omfattande kanslister och lägre personal, visar det sig att den första gruppen ökat från 74 till 114 och den andra från 61 till 111, motsvarande 54 respektive 82 procent.
154 Denna personalökning bör ses mot bakgrunden av den kraftiga kvalitativa och kvantitativa utveckling, som hälsooch sjukvården genomgått under samma tid. Den kvalitativa, närmast den medicinskt vetenskapliga utvecklingen, har varit mycket kraftig men är svår att belysa siffermässigt. En viss uppfattning om utvecklingens intensitet ger emellertid den ökade forskning inom medicinen och den fortgående specialisering av sjukvården, som återspeglas i antalet professurer och överläkartjänster. Antalet professurer i medicin i hela riket ökade således från 76 år 1948 till 165 år 1964, varav enbart vid karolinska institutet från 36 till 51. Antalet överläkartjänster enbart inom kroppssjukvården ökade under samma tid från 440 till 950. Antalet överläkartjänster påverkar direkt MS:s arbetsuppgifter. Den kvantitativa utvecklingen inom hälso- och sjukvården belyses bl. a. av följande uppgifter, avseende utgången av åren 1948 och 1962:
Hälso- och sjukvårdens personal
1962 Totalt varav läkare sjuksköterskor tandläkare
70400 4500 11600 3100
123200 7600 20300 5400
440 56800 739400
950 72300 994800
Kroppssjukvården Anstalter Kliniker ( = överläkartjänster) Vårdplatser Intagningar
Den antydda utvecklingen som oavbrutet fortsätter både kvalitativt och kvantitativt har medfört en kraftig ökning av MS:s arbetsbörda. Enligt proposition 1947:67 utgick år 1945 från MS 45 604 originalexpeditioner, varav emellertid sammanlagt 17 425 hänförde
sig till veterinär- och beredskapsärenden och därför inte är aktuella vid en jämförelse med MS:s nuvarande situation. Antalet originalexpeditioner kan med hänsyn till att förändringarna i ärendebalansen inte varit av större omfattning antagas ha varit i det närmaste lika med antalet inkomna ärenden. Det med MS:s nuvarande arbetsbörda jämförbara antalet år 1945 inkomna ärenden har sålunda beräknats till ungefär 28 000. I förhållande härtill avvägdes den i 1947 års proposition föreslagna organisationen. År 1963 var antalet inkomna ärenden ca 70 000, i vilken siffra dock ingår 18 000 rutinärenden angående licens för inköp av icke registrerade farmacevtiska specialiteter. Dessa rutinärenden, som praktiskt taget saknade motsvarighet 1945, kräver så liten arbetsinsats, att de för erhållande av jämförbarhet bör frånräknas. Man har sålunda att jämföra 28 000 ärenden år 1945 med 52 000 ärenden år 1963. ökningen motsvarar drygt 85 procent. Tendensen till ökning av antalet ärenden kvarstår trots successiv delegering av ärenden. Under år 1960 inkom således nära 44 000 och år 1963 ca 52 000 ärenden, licensärendena oräknade. Ökningen motsvarar nästan exakt 6 procent om året. Sifferuppgifter om antal ärenden vid olika tidpunkter kan endast ge en grov uppfattning om den bakom siffrorna liggande arbetsbördans förändring. Man bör emellertid vara berättigad antaga, att totalantalen inkommande ärenden olika år är i stora drag jämförbara och att de är ett direkt uttryck för den alldeles övervägande delen av arbetsbördan. Man har i fråga om MS av flera skäl anledning antaga att den nyss till 85 procent beräknade ökningen av antalet ärenden snarast ger en ofullständig bild av arbetsbördans faktiska ökning med hänsyn till att den genomsnittliga tyng-
155 den i ärendena stigit sedan 1948 på grund av en allmän tendens mot allt större komplicering, till vilken bl. a. bidragit den överallt mötande knappheten på läkare och annan vårdpersonal. Därutöver har inte endast den förutberörda kvalitativa utvecklingen inom hälso- och sjukvården spelat in utan också det förhållandet att hälso- och sjukvården under den ifrågavarande tiden successivt kommit att tilldraga sig det allmänna intresset på ett helt annat sätt än tidigare. Detta har medfört aktualisering av det ena området efter det andra. Vad nu anförts om de sedan 1947 års omorganisation inträdda förändringarna i fråga om personalantal och ärendeantal visar — även med vederbörligt beaktande av materialets summariska karaktär — att personalförstärkningarna inte motsvarat ökningen av arbetsbördan. MS:s möjligheter att bemästra de med den väntade utvecklingen följande nya eller utökade arbetsuppgifterna är i sista hand beroende av den mängd av ärenden av mera begränsad omfattning eller av rutinkaraktär, som tillsammans kan sägas utgöra MS:s normala dagliga verksamhet och som på grund av sin natur måste ges prioritet framför initiativärenden och mera långsiktiga allmänna uppgifter. Denna dagliga verksamhet tar i nuvarande läge i anspråk största delen av den tillgängliga kapaciteten. Som förut nämnts växer antalet ärenden relativt snabbt samtidigt som de blir genomsnittligt tyngre. Det finns ingen anledning antaga att denna utveckling kommer att brytas. Arbetsläget kommer vid oförändrad organisation av allt att döma att inom en inte alltför avlägsen framtid utvecklas därhän, att praktiskt taget hela den nuvarande kapaciteten kommer att tagas i anspråk för den normala dagliga verksamheten. De lättnader, som mentalsjukvårdsreformen och faktiska delegations-
möjligheter i övrigt kan väntas medföra, torde snabbt komma att uppvägas av den fortgående allmänna ökningen av arbetsbördan. Det är med hänsyn till vad nu anförts förklarligt, att det — trots att den under senare år förstärkta statistiska kapaciteten möjliggjort värdefulla statistiska analyser i skilda hänseenden — med åren blivit i stort sett allt svårare att inom MS avdela kapacitet för initiativärenden och utredningar även av ganska måttlig omfattning. För dagen finns ett antal sådana frågor, som MS inte kunnat taga upp på grund av kapacitetsbrist. En annan följd av läget är att vissa uppgifter, som normalt borde ombesörjas inom MS:s ram, ansetts böra läggas på andra tillfälliga eller permanenta organ. Otvivelaktigt är MS allmänt sett i betydande grad underdimensionerad redan med nuvarande arbetsuppgifter. Under sådana förhållanden kan endast konstateras, att MS:s nuvarande organisation över huvud taget inte inrymmer resurser för att möta de stora ökade krav på allmänt ledande, planerande och samordnande insatser, som utvecklingen kommer att ställa på ämbetsverket. Endast i den mån förstärkningar tillföres eller avlastning av ärenden kan ske, kan MS förväntas bli i stånd att bära upp den centrala ledande, initiativtagande och samordnande funktion, som ofrånkomligen måste vara tillgodosedd på ett fullgott sätt för att de stora resurser som samhället avdelar för sjukvården skall bli på ett tillfredsställande sätt tillvaratagna. Av särskild vikt för lägets bedömning är utvecklingen i fråga om chefsorganisationen. Förutom generaldirektören omfattar chefsorganisationen en överdirektör, tillika generaldirektörens ställföreträdare, och nio byråchefer, av vilka senare fem läkare, en tandläkare och en
156 apotekare är chefer för de sju fackbyråerna. Därtill kommer cheferna för lagoch utredningsbyrån och kameralbyrån. Vidare bör i detta sammanhang medräknas överinspektörerna för mentalsjukvården och för vården av psykiskt efterblivna m. m. Denna chefsorganisation har — till skillnad från övriga delar av MS — inte tillförts någon tjänst sedan 1947 års omorganisation. MCA-utredningen vill härvid erinra om att MS:s chefsorganisation år 1947 förstärktes med en administrativ överdirektör och en byråchef för lag- och utredningsbyrån. Tidigare var kameralbyråchefen den ende administrative och juiidiske befattningshavaren inom chefsorganisationen. Föredragande statsrådet (Mossberg) uttalade i proposition 1947: 67 (s. 58) att under den tid som förflutit sedan MS:s organisation prövades vid 1928 års riksdag förskjutningen av tyngdpunkten i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmera framträdande. Denna år 1947 observerade tendens har sedan dess kvarstått.
14.2.2 Vissa allmänna frågor H.2.2.1 Målsättning och verksamhetsområde för den nya organisationen MCA-utredningens bedömning av den framtida utvecklingen inom hälso- och sjukvården och de uppgifter, som kommer att ställas på den centrala statliga myndigheten på området, har bestämt den allmänna målsättningen för MCAutredningens förslag till ny organisation för ämbetsverket. Denna målsättning kan anges så att MS:s nuvarande ställning som facklig auktoritet inom hälsooch sjukvården måste bibehållas och om möjligt stärkas samtidigt som MS sättes i stånd att på ett tillfredsställande sätt möta anspråken på den centrala instansen inom hälso- och sjukvården när det
gäller prognoser, planering, utredningar, råd och anvisningar och förvaltningsfrågor i allmänhet. Såväl gränsdragningen för MS:s verksamhetsområde som den organisatoriska uppbyggnaden och kapacitetens avvägning måste göras från denna utgångspunkt. För att den angivna målsättningen skall kunna förverkligas fordras en genomgripande ändring av den nuvarande organisationen och betydande förstärkningar såväl av verksledning och chefsorganisation som av ämbetsverket i övrigt. I fråga om gränsdragningen för verksamhetsområdet kräver den allmänna målsättningen vissa förändringar. Detta gäller i första hand CSB:s nuvarande åliggande att handlägga ärenden som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena, främst huvudmännens i 7 § sjukvårdsstadgan omnämnda översiktsplaner i vad dessa avser den slutna sjukvården, och att verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt. Det synes med den av MCA-utredningen uppställda allmänna målsättningen självklart, att MS, som har hand om motsvarande planläggning rörande viss öppen vård och vars medgivande erfordras för inrättande av läkartjänster både inom öppen och sluten vård, måste svara också för statens medverkan vid planeringen av den slutna vården, som är den för såväl läkarbehovet som personalbehovet i övrigt betydelsefullaste. Här må också nämnas, att SJURA på sitt program tagit upp vissa arbetsuppgifter, vilka syns böra ingå i MS:s vårdplanerande och vårdrationaliserande verksamhet. MCA-utredningen syftar härvid på de uppgifter, som SJURA enligt redogörelsen i proposition 1964: 114 (s. 5) avsett för gruppen för sjukvårdens totalplanering. Gruppen skall sålunda »samordna pågående utredningar beträffande den rationella fördelningen mellan
157 öppen och sluten vård, de bägge vårdformernas allmänna organisation med hänsyn till befintliga och anteciperade tekniska och personella resurser med hänsyn till gällande lagar och förordningar». Ännu en planeringsfunktion, som bör överföras på MS, är centrala regionsjukvårdsnämndens uppgifter i fråga om av regionsjukvårdens utbyggande aktualiserade samordningsfrågor m. m. Som motivering må framhållas att regionsjukvårdens utbyggnad och planerna härför är en av de faktorer, som ovillkorligen måste beaktas i varje plan för den slutna sjukvårdens ordnande inom sjukvårdsområdena. För att samla ansvaret för den högsta ledningen av hälso- och sjukvården såväl i fred som i krig bör beredskapsplanläggningen av den allmänt civila hälso- och sjukvården förläggas till samma organ som svarar för fredsplanläggningen. I enlighet härmed föreslås att SBN skall upphöra och ersättas med en avdelning inom MS. A andra sidan framgår av utredningsdirektiven att möjligheterna till en mera koncentrerad inriktning av verksamheten på MS:s uppgifter som den ledande och kontrollerande högsta fackliga instansen på medicinalväsendets område bör prövas. MCA-utredningen vill i denna del anföra följande allmänna synpunkter. I det krisläge, vari hälso- och sjukvården befinner sig till följd av såväl de snabbt ökande anspråken på hälsooch sjukvård som den tilltagande personalbristen, måste de primära uppgifterna för det centrala ämbetsverket vara att utöva högsta inseendet över samt allmänt leda, planera och kontrollera hälso- och sjukvårdens utveckling och att även i övrigt verka för att resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt. Dessa uppgifter ställer särskilt stora krav på verkets ledning och den nya organisa-
tionen måste konsekvent byggas upp med denna målsättning. Redan härav följer, att bland de nuvarande uppgifterna bör utmönstras vad som kan ombesörjas på annat håll och inte har direkt betydelse för nyssnämnda allmänna uppgifters genomförande. MCA-utredningen har med utgångspunkt i den i direktiven anbefallda prövningen av avlastningsmöjligheterna funnit, att MS:s nuvarande befattning med ärenden rörande enskilda medicinska fall och rörande registrering av läkemedel som farmacevtisk specialitet i princip bör avlastas från MS. Detsamma gäller MS:s uppgifter som chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier samt statens rättsläkarstationer ävensom MS:s bestyr med rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Dessa frågor behandlas närmare under 14.5 i samband med frågan om att bilda en statsmedicinsk anstalt. De perifera ärendegrupper som enligt förslaget kvarblir vid MS är sådana, som berörs av den pågående utredningen om abortlagstiftningen, av mentalsjukvårdsreformen eller av en väntad överföring av viss utbildning av medicinalpersonal till skolöverstyrelsen. När läget på dessa punkter klarnat bör enligt MCA-utredningens mening en omprövning äga rum i vilken omfattning ytterligare någon eller några uppgifter bör frångå MS.
14.2.2.2 Medicinalstyrelsens fråga
statistik-
Genom beslut 23.10.1963 har chefen för socialdepartementet förordnat byrådirektören hos MS Åke Sjöström att vara expert åt MCA-utredningen i vad angår statistikfrågor. Sjöström har till MCAutredningen överlämnat som bilaga 14. 2.2.2 härvid bifogade PM angående utformningen av medicinalstyrelsens sta-
158 tistik (i det följande kallad expertpromemorian). I avsnittet 13.4.2 har MCA-utredningen med hänsyn till den väntade utvecklingen särskilt framhållit vikten av att MS:s nuvarande resurser när det gäller statistikoch prognosverksamhet förstärkes. I vad gäller frågan huruvida medicinalstatistiken bör ligga kvar och i erforderlig grad utbyggas inom MS:s ram eller inordnas i statistiska centralbyrån ansluter sig MCA-utredningen till vad i expertpromemorian anförts i denna del. MCA-utredningen vill särskilt understryka sekretesskravets betydelse i sammanhanget och de olägenheter, som måste uppstå om man i fråga om så vitala och i den dagliga sjukvårdsrutinen inbj'ggda uppgifter som t. ex. patientstatistiken skulle införa en utanför medicinalväsendet stående myndighet. MCA-utredningen anser sålunda att medicinalstatistiken bör ligga kvar hos MS. Samtidigt bör emellertid understrykas betydelsen av att det samarbete som redan är för handen mellan MS och statistiska centralbyrån vidmakthålles så att risken för dubbelarbete elimineras och MS till fullo utnyttjar den i centralbyrån samlade statistiska kapaciteten. Risken för dubbelarbete i relationen MS — huvudmannasidan är redan betydande och sedan länge har ett nära samarbete varit etablerat. Angelägenheten härav kommer att öka i och med att statistiken på ömse sidor utbyggs. Samtidigt som MS:s statistik utvidgas bygger huvudmännen bl. a. ut kontrollen över sjukvårdens driftsekonomi med ADBmetoder. Denna utveckling kommer att inom en nära framtid nödvändiggöra en systematisk samordning i syfte att i båda parters intresse till ett minimum begränsa det totala statistikarbetet både centralt och för sjukhus och andra uppgiftslämnare. Beträffande det framtida behovet av
statistisk kapacitet framgår av expertpromemorian att vissa försöks- eller tillfälliga uppgifter med all sannolikhet kommer att bli fasta och regelbundet återkommande. I fråga om andra nuvarande uppgifter förutses en utbyggnad eller ett intensivare utnyttjande. MCA-utredningen har inte ansett sig böra närmare gå in på dessa frågor utan vill endast understryka att vad som i dessa hänseenden förutsatts i expertpromemorian i allt väsentligt på något längre sikt ter sig nödvändigt för MS:s framtida verksamhet. Särskilt angeläget ur allmänna vård-, planerings- och vårdrationaliseringssynpunkter är att patientstatistiken (diagnosstatistiken) från såväl kropps- som mentalsjukvården snarast blir fullt utbyggd inte bara för den slutna utan också för den öppna vården. Först när detta mål uppnåtts kan man fortlöpande närmare följa och studera sjukdomspanoramats förändringar, vilka är grundläggande för berörda planerings- och rationaliseringsfrågor. Bland nya uppgifter vill MCA-utredningen särskilt nämna, att för rehabiliterings- och handikappfrågornas riktiga bedömning erfordras en i princip fullständig statistik och eventuellt också central registrering av de invalidiserade. Bristen på ett sådant underlag inom området är besvärande både ur medicinska och socialpolitiska synpunkter. MS:s personalstatistik är nu i princip begränsad till de personalgrupper som faller under kungörelsen om medicinalpersonal under medicinalstyrelsens inseende (SFS 1964:428). Enligt MCA-utredningens åsikt bör personalstatistiken utvidgas så att den omfattar alla i vårdarbetet engagerade personalgrupper, t. ex. bandagister och arbetsterapeuter. Det bör också övervägas i vad mån läget behöver närmare följas i fråga om t. ex. sjukhusens administrations- och ekonomipersonal.
159 MCA-uixedningen återkommer under 15.4.10 med förslag angående organisation av en statistikbyrå inom MS. Här bör emellertid förutskickas att förslaget i princip avvägts utan hänsyn till den kommande utvecklingen. MCA-utredningen har inte ansett sig böra taga ställning till det framtida biträdesbehovet, som beror av frågan i vilken utsträckning MS förses med egna databehandlingsmaskiner. MCA-utredningen har hos statskontoret begärt särskild utredning i dessa hänseenden. 14.2.2.3 Behovet
av
fackmän
Med fackmän förstås i MCA-utredningens avsnitt av betänkandet läkare, tandläkare, apotekare och annan medicinalpersonal ävensom psykologer, socionomer, hälsovårdsinspektörer, arbetsterapeuter och andra inom hälso- och sjukvårdsarbetet verksamma yrkesgrupper, i samtliga fall i den mån vederbörande är anställd vid MS på grund av sina yrkeskvalifikationer. Redan på grund av den långt drivna specialiseringen inom hälso- och sjukvården är det uteslutet att vid MS anställa specialister inom alla berörda delområden. MS:s behov av olika, främst medicinska, odontologiska och farmacevtiska, specialister tillgodoses nu genom anlitande av medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd eller andra experter utanför styrelsen. Endast i de fall ett mera permanent behov av specialkunskaper föreligger för viss grupp av ärenden tillgodoses detta genom deltidseller i enstaka fall heltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare eller annan medicinalpersonal. Denna specialistpersonal har i regel inte chefsställning. Samtidigt disponerar MS heltidsanställda fackmän (läkare, tandläkare, apotekare, sjuksköterskor och barnmorskor) med allmänt kunnande och stor erfarenhet inom sitt fack eller — för läkarnas
vidkommande — inom större delområden av hälso- och sjukvården, såsom öppen och sluten kroppssjukvård, mentalsjukvård, omgivningshygien. Dessa heltidsanställda fackmän, bland vilka främst märkes medicinalråden, tillika byråchefer, chefen för avdelningen för vården av psykiskt utvecklingsstörda och chefen för sjuksköterskeavdelningen, skall som fackrepresentanter för sina respektive områden i första hand följa den allmänna vetenskapliga, tekniska och organisatoriska utvecklingen, hålla kontakt med fältet, inspektera, själva taga initiativ till eller bearbeta verksledningens initiativ till planerings- och andra erforderliga åtgärder samt överhuvudtaget verka för att MS:s allmänna policy fullföljes inom det berörda området. Beträffande chefen för sjuksköterskeavdelningen tillkommer som en huvuduppgift att handlägga på MS ankommande utbildningsfrågor rörande såväl sjuksköterskor som vissa andra grupper medicinalpersonal. Betydelsefulla och tidskrävande uppgifter för i första hand medicinalråden är att företräda MS i olika utredningar och styrelser etc. samt att vara föredragande i disciplinnämnden. Inom MS kommer även framdeles att behövas tillgång på läkare och andra fackmän av i princip två slag: specialister för vissa särskilda uppgifter och fackmän för medverkan i MS:s allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamhet inom olika större administrativt, organisatoriskt eller vårdmässigt sammanhängande områden. Vad angår behovet av specialistmedverkan bör i framtiden för tillfälliga behov liksom nu anlitas medlemmar av det vetenskapliga rådet eller andra utanför MS stående. Mera permanenta behov av tillgång till specialister bör såsom sker i nuvarande organisation tillgodoses genom att hos MS deltidsanställes läkare,
160 apotekare och andra fackmän med en efter arbetsbördan avpassad arbetstid. I fråga om behovet av fackmäns medverkan i den allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamheten — ett behov som nu tillgodoses av medicinalråden och andra heltidsanställda fackmän — må erinras om att enligt MCA-utredningens direktiv lämpligheten av det nuvarande systemet med heltidsanställda läkare och andra fackmän som byråchefer kan ifrågasättas. MCA-utredningen borde därför överväga en övergång till en byråorganisation med administrativa tjänstemän som chefer och med ett större antal högt kvalificerade fackmän som föredragande i ärenden, som kräver medicinsk eller annan fackutbildning. Härigenom skulle enligt direktiven skapas »ökade möjligheter att tillgodose kraven på både administrativt sakkunnig handläggning av ärendena och en på egna aktuella erfarenheter från utvecklingen inom verksamhetsområdets olika delar grundad facklig bedömning av de medicinska frågorna». MCA-utredningen har beaktat det problem, som antydes i direktivens nyss återgivna formulering »en på egna aktuella erfarenheter från utvecklingen inom verksamhetsområdets olika delar grundad facklig bedömning av de medicinska frågorna». I linje härmed ligger också vissa kritiska synpunkter som framförts till utredningens ledamöter från läkarhåll. De går ut på att medicinalråden inte har möjligheter att följa den snabba utveckling, som f. n. karaktäriserar läkaryrket, och att MS därför kan förnimmas som eftersläpande i förhållande till de aktuella problemställningarna på fältet. Risken härför skulle sannolikt — menas det — vara mindre om medicinalrådens funktioner kunde utövas av deltidsanställda läkare, som hade daglig kontakt med sjukvården. Medicinalstyrelseutredningen (SOU
1946: 20, s. 40) undersökte möjligheten av att ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt skolade krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen tillgodoses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Om undersökningens resultat anföres följande: Denna undersökning har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta att för den medicinska konsultationen erhålla väl kvalificerade krafter, som tilllika ägde nödig erfarenhet rörande hälsooch sjukvårdsförhållandena i landets olika delar. I den mån sådana krafter finnas i Stockholm eller dess närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande göromål, att de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning mot den arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all sannolikhet skulle en dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras, leda till en avsevärd försening av ärendenas handläggning. Utredningen har under sådana förhållanden icke ansett sig höra föreslå åtgärder av nämnda innebörd i annan mån än som följer av förslaget om inrättande av en särskild byrå för lagärenden och större utredningar. I övrigt har utredningen, såsom närmare framgår av kap. 11, strävat efter att med tillämpning av förefintliga lönetekniska anordningar (överflyttning av fackbyråchefstjänsterna å löneplan C) vinna en sådan förbättring av ifrågavarande befattningshavares löne- och pensionsförmåner, att rekryteringsmöjligheterna ökas. Vid ett godtagande av utredningens förslag härutinnan böra enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten kunna begränsas så, att de i intet fall behöva inkräkta på tjänstens behöriga fullgörande. MCA-utredningens skäl mot att helt basera MS:s tillgång på medicinsk och annan fackkunskap på deltidsanställda befattningshavare, är flera och sammanfaller i stort med de synpunkter medicinalstyrelseutredningen anlagt på frågan. Den erforderliga medverkan av fackmän i MS:s allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamhet förutsätter god överblick över och ingående känne-
161 dom om organisation och övriga förhållanden i hela riket inom det berörda verksamhetsområdet. En deltidsanställd kan inte förvärva nödiga kunskaper i dessa hänseenden förrän han tjänstgjort relativt lång tid inom MS. Då omsättningen på deltidsbefattningarna, särskilt i fråga om läkare, är snabb och oberäknelig, skulle följden bli att de allmänna uppgifterna i motsvarande mån skulle komma att läggas på befattningshavare utan tillräcklig kännedom om verksamhetsområdet i stort. En annan olägenhet är att man med hänsyn till rekryteringsläget och deltidsanställningens karaktär av bisyssla måste avpassa förläggningen av arbetstiden på tjänsterummet efter de deltidsanställdas arbete utanför MS. Detta medför erfarenhetsmässigt stora olägenheter redan i fråga om specialisterna, vars samarbetskontakter dock är begränsade, och skulle i fråga om fackmän med allmänna uppgifter och motsvarande större samarbetsbehov medföra utomordentliga praktiska svårigheter i MS:s verksamhet över huvud taget. Förseningar skulle inte kunna undgås. Deltidsanställda fackmän kan endast i undantagsfall beräknas kunna i tillräcklig grad frigöra sig från sin huvudsyssla för de täta sammanträden och tjänsteresor, som måste krävas av fackmän med allmänna uppgifter. Det torde ej heller råda något tvivel om att de allmänna uppgifter det är fråga om är så krävande att de över huvud taget inte kan förväntas bli tillfredsställande skötta som bisysslor. MCA-utredningen har på anförda skäl inte kunnat finna det realistiskt att föreslå, att de fackuppgifter som nu åvilar medicinalråden och vissa andra heltidsanställda fackmän, skall läggas på fackmän med deltidstjänst. MCA-utredningen föreslår därför, att utöver fackmän för behandling av spörsmål, som kräver medverkan av specialister inom olika 11
delområden, i den nya organisationen även skall ingå ett antal heltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare och andra fackmän såsom i första hand ansvariga för de mera allmänna fackuppgifter som förut angivits för de nuvarande medicinalråden m. fl. Dessa ledande fackmän bör, i den mån det är fråga om läkare, tandläkare och apotekare, även i den nya organisationen ha tjänstetiteln medicinalråd. I detta sammanhang må i fråga om MS:s kontakter med huvudmännen och fältet i övrigt nämnas, att under utredningsarbetet från flera håll på huvudmannasidan framhållits att man är i behov av tätare kontakter med MS:s befattningshavare, främst medicinalråden, än vad som nu är möjligt. MCA-utredningen vill understryka vikten av att medicinalråd och övriga fackmän har möjlighet till täta kontakter med verksamheten ute på fältet. Att upprätthålla ett förtroendefullt samarbete med huvudmän, sjukhus och andra organ är en förutsättning för att MS skall kunna arbeta med framgång. Vad angår MS:s kontakter med fältet genom inspektion eller besök vill MCAutredningen ansluta sig till den principiella inställning som framgår av föreskrifterna i 18 § instruktionen för skolöverstyrelsen (SFS 1964:531, ändrad 1965: 366). Där sägs, att inspektion eller besök vid skola eller annan inrättning i första hand har till ändamål att ge överstyrelsen kännedom om verksamheten i dess huvuddrag och att på grundval härav lämna lokala och regionala organ samt befattningshavare de råd och upplysningar, som erfordras för att stödja och främja en fortskridande utveckling av och planering för utbildningsverksamheten. Enligt MCA-utredningens uppfattning bör motsvarande föreskrifter inflyta i MS:s instruktion. Den tidigare berörda snabba kvalita-
162 tiva och kvantitativa utvecklingen inom hälso- och sjukvården kräver en kraftig förstärkning av MS:s kapacitet som fackorgan över huvud taget. I utredningsförslaget har detta krav beaktats dels genom vissa ökningar av antalet vid MS hel- eller deltidsanställda fackmän men också genom ett förslag, att medicinalråd och övriga fackmän skall i princip friställas för egentliga fackuppgifter, varigenom en väsentlig förstärkning av MS:s fackkapacitet ernås. För att kunna uppnå ett sådant läge föreslås under 14.2.2.5 bl. a. övergång till administrativa byrå- och sektionschefer. Medicinalråden föreslås skola i likhet med andra fackmän ingå i den nya organisationen såsom i ärendenas handläggning deltatagande och för ärendets fackmässiga sida ansvariga konsulter. Vad angår behovet av ökat antal medicinalråd gäller här som annorstädes att något exakt mått saknas för att bestämma den erforderliga kapaciteten när det gäller allmänt ledande och initierande funktioner. Allmänna utgångspunkter för bedömningen måste vara i vilken utsträckning de nuvarande uppgifterna medhinnes av den nuvarande organisationen och de ytterligare uppgifter som väntas tillkomma. Som närmare framgår under 15.3.1 är medicinalråden genomgående överbelastade med arbetsuppgifter i en utsträckning, som på längre sikt inte kan godtagas. Härtill bidrar i hög grad deras ställning som byråchefer. Det är uppenbart att de — förutom att de inte kan taga angelägna initiativuppgifter under arbete — inte kan avsätta tillräcklig tid för större remissärenden, kontakter med huvudmännen, uppföljning av facklitteratur och övriga informationskällor beträffande den medicinska utvecklingen, närvaro vid vetenskapliga konferenser, angelägna inspektions- och studieresor, informationsverk-
samhet o. dyl. I dessa avseenden krävs en radikal förbättring av läget. Liksom i övrigt har i fråga om medicinalråden inte ansetts försvarligt att bygga upp MS:s nya organisation med den begränsade målsättningen att den någorlunda skall klara dagssituationen, då det är uppenbart att samhällets allt större insatser inom hälso- och sjukvården kräver att betydelsefulla nya arbetskrävande uppgifter måste tagas upp inom MS. Samtidigt växer flera av de uppgifter MS redan arbetar med. MS:s möjligheter att bemästra den framtida situationen blir i avgörande grad beroende av just medicinalråden. Vid avvägningen av antalet medicinalråd i den nya organisationen har MCAutredningen med beaktande av nu anförda allmänna synpunkter på sätt närmare redovisas i kap. 15 gått igenom hälso- och sjukvårdsområdet och därvid kommit fram till att detta stora och mångskiftande område i dagens läge kräver tolv läkare, en tandläkare och en apotekare för att MS:s behov av medicinalrådens insatser skall bli någorlunda tillräckligt och i möjligaste mån jämnt tillgodosett över hela området. I anslutning till den förut berörda läkarkritiken mot medicinalråden vill MCA-utredningen, som ingående diskuterat dessa frågor, framhålla, att en väsentlig förbättring i MS:s möjligheter att följa utvecklingen kommer att bli följden av den föreslagna allmänt ökade fackmannakapaciteten bl. a. genom ökat antal medicinalråd och dessas frigörande från byråchefsställningen och genom förslaget om ett planeringsråd, i vilket kommer att ingå praktiskt verksamma framstående läkare. Beträffande andra fackmän än medicinalråd föreslås i förhållande till nuläget vissa förstärkningar men också i något fall inskränkningar. På dessa punkter hänvisas till 15.3.1 och 15.3.2.
163 14.2.2.4 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd Under utredningsarbetet har frågan om inrättande av en verksstyrelse aktualiserats. Här må erinras om att enligt nuvarande organisation generaldirektören i princip är ensam beslutande i den mån beslutanderätten inte överförts på särskild nämnd. För kontakten med sjukvårdshuvudmännen har som ett rådgivande organ vid MS:s sida inrättats medicinalstyrelsens huvudmannaråd. Den redan inträdda eller väntade utvecklingen i fråga om huvudmannaskapet, den förutsatta allmänna inriktningen av MS:s verksamhet och inte minst vårdplanerings- och vårdrationaliseringsfrågornas ökade betydelse kommer att göra ett nära och förtroendefullt samarbete mellan MS och huvudmännen nödvändigt över hela linjen. Detta samarbete bör komma till uttryck också i organisationen av MS:s ledning. Dessa förhållanden men också mera allmänna skäl, bl. a. hänsyn till att MS:s verksamhet har beröringspunkter med många olika områden inom samhällslivet, har föranlett MCA-utredningen föreslå, att MS skall stå under ledning av en verksstyrelse av numera vanlig typ med verkschefen som ordförande. Därtill kommer, att i SBN, som nu föreslås skola inlemmas i MS, såsom styrelseledamöter ingår representanter för sjukvårdshuvudmännen. Denna representation i beslutande ställning inom nämnden måste tillgodoses även när nämndens uppgifter flyttas över till MS. Vad i föregående stycke sagts leder till att bland ledamöterna i verksstyrelsen obligatoriskt bör ingå några, som utses efter förslag från huvudmannasidan. MCA-utredningen anser inte att behov föreligger att låta i styrelsen ingå ytterligare ledamöter, tillsatta efter förslag från andra av MS:s verksamhet berörda intressen.
Styrelsens uppgifter bör i möjligaste mån inriktas på ärenden, som gäller viktigare framställningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, samt frågor av principiell natur eller eljest av särskild vikt. I stort sett täcker denna allmänna definition de ärendegrupper som nu behandlas i huvudmannarådet. Detta råd föreslås upphöra. Enligt MCA-utredningens mening bör styrelsens befattning med ärendena avse ett så kvalificerat urval att frågan om inrättande av ett arbetsutskott bör anstå i avvaktan på erfarenheterna. Som nyss framgått har i vissa fall generaldirektörens beslutanderätt överförts till nämnder. Enligt MCA-utredningens under 14.5 framförda förslag om en statsmedicinsk anstalt kommer rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna, som beslutar i de på dem ankommande ärendena, att frångå MS. Följande nämnder förutsattes kvarstå utan förändring av ställning och uppgifter, vilket innebär motsvarande begränsning även av den föreslagna verksstyrelsens beslutanderätt, nämligen medicinalstyrelsens disciplinnämnd, medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare, medicinalstyrelsens nämnd för utländska tandläkare, medicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet samt medicinalstyrelsens nämnd för tandläkares specialistbehörighet. Angående dessa nämnders sammansättning och uppgifter hänvisas till bilaga 11.1. Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd för vilket redogjorts i bilaga 11.1 är ett rådgivande organ vid MS:s sida. Rådet, som inte fungerar kollektivt, är att uppfatta som en till MS fast knuten »panel»
164 av högt kvalificerade rådgivare inom olika medicinska, odontologiska och farmacevtiska vetenskapsgrenar och verksamhetsområden men också inom psykologi, sociologi, biokemi samt juridisk teori och praxis. Medlemmarna anlitas i betydande omfattning och man kan säga, att deras medverkan utgör en av förutsättningarna för att MS inom sitt mångskiftande arbetsfält skall kunna prestera vetenskapligt auktoritativa ställningstaganden. Det vetenskapliga rådet bör ingå även i den nya organisationen som ett rådgivande organ vid MS.s sida. MCA-utredningcn förutsätter emellertid, att ytterligare vetenskapsgrenar och verksamhetsområden skall bli företrädda i rådet, bl. a. olika tekniska och ekonomiska vetenskaper. Rådets medlemmar förutsätts också komma att stå till förfogande för de verksamheter som föreslås frångå MS. Som ett led i uppbyggnaden av MS:s kapacitet på planerings- och rationaliseringsområdena föreslår MCA-utredningen, att ett medicinalstyrelsens planeringsråd inrättas som ett rådgivande organ vid MS:s sida. Även om en styrelse med företrädare för huvudmannasidan inrättas, kommer MS att när det gäller vårdplanering och vårdrationalisering ha behov av fortlöpande och bekväm tillgång till kontakter med ett urval högt kvalificerade företrädare för olika, i sådana sammanhang aktuella områden. För detta ändamål bör finnas ett särskilt rådgivande organ vid MS:s sida. I motsats till det vetenskapliga rådet skall planeringsrådet arbeta i sammanträdesform och sålunda fungera kollektivt. Det är i första hand avsett att bli ett kvalificerat forum, där aktuella planerings- och utvecklingslinjer tages upp av verksledningen eller på initiativ från någon av rådets medlemmar. När det gäller att inom MS starta ett planerings-
cller utredningsprojekt av större räckvidd synes det vara av vikt att planen för arbetets uppläggning och bedrivande redan på ett mycket tidigt stadium blir allsidigt bedömd i planeringsrådet. I rådet bör finnas företrädare för bl. a. praktisk hälso- och sjukvård, vetenskaplig forskning av skilda slag, teknik, statistik, det sociala området, arbetsmarknaden och näringslivet. Planeringsrådet bör sammanträda under ordförandeskap av generaldirektören. Rådets ledamöter bör utses för relativt korta mandatperioder.
14.2.2.5 Chefsorganisationen
Under 14.2.1 har framhållits, att MS:s chefsorganisation sedan 1947 års omorganisation ej tillförts någon tjänst. Det är inte möjligt att konkret belysa vad denna eftersläpning i fråga om chefsorganisationens utbyggnad medfört för olägenheter beträffande utvecklingen i stort inom hälso- och sjukvården, men den har med nödvändighet begränsat MS:s möjligheter att taga upp initiativärenden och allmänt försvårat MS:s ställning. Läget beror såvitt angår den fackliga sidan i första hand på att medicinalråden blivit alltför belastade av den normala dagliga verksamheten med dess starka inslag av administrativa uppgifter samt engagemang i olika styrelser, nämnder, utredningar och andra organ och därför inte kunnat taga upp initiativärenden i erforderlig omfattning. Det är emellertid också uppenbart, att den bristande tillgången på kvalificerad administrativ personal inom MS i avgörande grad bidragit till det nuvarande läget i förevarande hänseende. Med hänsyn till den utveckling som sedan år 1947 ägt rum och till den väntade utvecklingens särskilda krav i fråga om initiativ, planering och samordning från centralt håll är chefsorganisationen
165 det led i den nuvarande organisationen, som både fackligt och administrativt är i det mest trängande behovet av förstärkning för att MS skall kunna fylla sina uppgifter. Härvid måste beaktas inte endast den allmänna ökningen av arbetsuppgifterna utan också att den redan 1947 observerade förskjutningen av tyngdpunkten i MS:s verksamhet över på det administrativa planet har fortsatt. Enligt MCA-utredningens uppfattning har utvecklingen nu gått därhän att kraven på å ena sidan medicinsk och annan fackkapacitet och å andra sidan administrativ kapacitet inom MS i praktiken inte kan tillgodoses utan en genomgripande omläggning och utbyggnad av cbefsorganisationen. Beträffande generaldirektören och överdirektören har under utredningsarbetet med all tydlighet framgått, att en radikal avlastning av arbetsbördan är nödvändig för att de skall få möjlighet att ägna sig åt policy- och andra större frågor i erforderlig omfattning. Av denna anledning men också som en nödvändig åtgärd för att uppnå den erforderliga allmänna förstärkningen föreslår MCA-utredningen, att huvuddelen av ämbetsverket organiseras på tre avdelningar under särskilda avdelningschefer. Vid sidan av avdelningarna föreslås en administrativ byrå och en lagbyrå. Genom denna organisation möjliggöres en betydande avlastning av verksledningen, i första hand i fråga om beslutsfunktionen men också i fråga om ledning och samordning av verksamheten. För överdirektörens arbetsbörda beräknas inrättandet av avdelningschefstjänster och en administrativ byrå komma att medföra en avsevärd lättnad. Å andra sidan måste man räkna med att de ökade insatserna i fråga om vårdplanering och vårdrationalisering kommer att i betydande omfattning falla på honom. Som ytterligare åtgärder för att
lätta generaldirektörens och överdirektörens arbetsbörda förordas — som närmare redovisas i kap. 15 — att generaldirektörens och överdirektörens tidskrävande uppgifter i vissa nämnder skall upphöra. Vidare medför inordnandet av SBN i MS att generaldirektörens ordförandeskap i denna nämnd och dess arbetsutskott bortfaller, vilket rent praktiskt kommer att medföra en viss lättnad i hans arbetsbörda. Även om en avdelningsorganisation införes är läget emellertid sådant att även chefsfrågorna på byråplanet måste omprövas från grunden vad beträffar de nuvarande fackbyråerna inom MS och SBN:s personalbyrå, vars chef är läkare. Byråchefsfrågan är primärt ett spörsmål om byråchefernas ställning och rekrytering samtidigt som dess lösning står i direkt samband med möjligheterna att utforma en rationell byråorganisation. Alldeles oavsett detta samband måste emellertid byråchefsfrågan lösas med fullt och realistiskt beaktande av dels de svårigheter MS i nuvarande läge har när det gäller rekryteringen av både facklig och administrativ personal och dels de ökade krav på tillgång på kvalificerad arbetskraft ur båda dessa kategorier som redan föreligger och som den framtida utvecklingen kommer att skärpa. I den nuvarande organisationen bekläds samtliga chefstjänster inom fackbyråerna av fackmän, vilka också i det alldeles övervägande antalet ärenden utövar beslutsfunktionen. Detta medför, att de administrativa befattningshavarna har en både formellt och reellt svag ställning med därav föranledda svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande rekrytering av administrativ personal. Samtidigt blir fackmännen engagerade i och ansvariga för verksamhetens administrativa sida, för vilken de saknar egentlig utbildning och som därför blir
166 onödigt betungande. Denna situation försvårar i viss grad även rekryteringen av fackmän. MS:s allmänt ledande och samordnande funktioner — särskilt initiativuppgifterna — faller i den nuvarande organisationen i mycket hög grad på de sju medicinalråden, som tillika är chefer för fackbyråerna, samt på överinspektören för mentalsjukvården och överinspektören för vården av psykiskt efterblivna m. m., den senare också chef för den från mentalsjukvårdsbyrån i fackligt hänseende fristående avdelningen för vården av psykiskt efterblivna. Inspektörernas uppgifter, som regleras i särskilda instruktioner, är främst inriktade på rättssäkerhets- och vårdövervakningen. Medicinalrådens och överinspektörernas arbetsbörda har sedan länge varit för stor. Förhållandet har nödvändiggjort olika åtgärder. Bl. a. har medel anvisats för dubblering i viss omfattning, för budgetåret 1965/66 under sammanlagt högst 16 månader, och till anställning av ökat antal deltidsanställda medicinalrådsassistenter och specialföredragande. Dessa åtgärder har emellertid inte varit tillräckliga. De har också lett till att ledningen av byråernas verksamhet splittrats och till att antalet inför verksledningen i varje fall i praktiken självständiga föredragande ökat. Denna utveckling har också medfört, att verksledningens möjligheter att delegera ärenden till byråplanet blivit begränsade, att samordningsproblemen i praktiken kommit att ligga på verksledningen och att beredningen av general- och överdirektörsärendena inom fackbyråerna blivit ojämn. Den redan inträdda eller väntade vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom hälso- och sjukvården i förening med personalknappheten och dess följder i planerings- och rationaliserings-
hänseende har i förhållande till läget år 1947 medfört en ny situation. Det sedan 1947 oförändrade fackbyråantalet skulle på grund av kraven på ökade insatser på ett flertal numera aktuella områden behöva avsevärt utökas om hittillsvarande organisationsprinciper med fackmän som byråchefer skulle följas. Ett försök att avhjälpa situationen genom inrättande av ytterligare fackbyråer med tillhörande medicinalrådsbefattningar skulle emellertid endast ytterligare splittra organisationen i direkt strid mot dagens krav på integrering av olika vårdområden och discipliner. Någon förbättring i den administrativa karriären skulle inte ernås och de administrativa uppgifterna skulle fortfarande stå kvar som ett avhållande moment vid rekryteringen av fackmännen. De redan allvarliga rekryteringssvårigheterna skulle med säkerhet kvarstå eller öka i fråga om den administrativa personalen, en utveckling som över huvud taget inte kan accepteras därest man vill bygga upp ett funktionsdugligt verk. Den lösning, som MCA-utredningen inför detta läge funnit sig böra föreslå beträffande chefsfrågorna på byråplanet, innebär såvitt angår medicinalavdelningen, dvs. de nuvarande fackbyråerna, att antalet byråer inom medicinalavdelningen bedömts kunna begränsas till fyra med relativt stora verksamhetsområden, att varje byrå skall ha en administrativ chef, att byråerna indelas i sektioner, var och en med en administrativ sektionschef och med verksamhetsområden som är jämförbara med de nuvarande fackbyråernas, att de för avdelningens verksamhet erforderliga medicinalråden underställes avdelningschefen och sidoordnas med byråcheferna, medan övriga fackmän inordnas i byråerna,
167 att beslut i byråärende skall ankomma på byråchefen eller — efter delegation — vederbörande sektionschef (sektionsärende), att i ärende, i vars handläggning enligt arbetsordning eller särskilt beslut fackman skall deltaga, beslut av byrå- eller sektionschef inte får meddelas utan att samtliga i ärendets handläggning deltagande är om beslutet ense, samt att i motsatt fall ärendet skall hänskjutas till avdelningschefen och — i händelse av oenighet även på detta plan — till generaldirektörens eller överdirektörens avgörande. Härtill kan fogas, att medicinalråd och övriga fackmän liksom nu kommer att bli de, som inom MS skall taga upp initiativ till olika åtgärder, bl. a. i vårdrationaliserande syfte. Det skall ankomma på vederbörande byråchef eller avdelningschef att i den mån så erfordras ställa till förfogande nödiga resurser för initiativärendenas behandling inom byrån och passa in dessa arbetsuppgifter i byråns arbetsprogram. Inom utredningen har diskuterats att föreslå en formellt fastlagd rätt för medicinalråd att inträda i handläggningen av vilket som helst inom MS förekommande ärende, i vilket han själv anser sig böra deltaga. Något sådant förslag har emellertid inte ansetts böra framläggas. Såväl medicinalråden som övriga fackmän kommer självfallet att engageras i alla ärenden, där deras särskilda kunnande erfordras. Om någon fackman anser sig åsidosatt i något fall har han alltid möjlighet att påtala förhållandet hos vederbörande chef. Därest vid ärendes avgörande fattas beslut, som strider mot föredragandens eller annan vid ärendets slutliga handläggning närvarandes åsikt, skall denne vara skyldig att anmäla skiljaktig mening. Eventuellt bör i instruktionen särskilt anges att medicinalråd eller annan
fackman, som deltagit i ärendets handläggning, skall ha rätt att vara närvarande vid den slutliga handläggningen. Medicinalråd och andra fackmän föreslås på samma sätt som nyss angivits i fråga om medicinalavdelningen ingå i beredskapsavdelningen, där den nuvarande läkaren-byråchefen ersattes med en administrativ byråchef. Medicinalavdelningens liksom övriga avdelningars samtliga fackmän förutsattes kunna tagas i anspråk var som helst inom verket där deras kunnande och erfarenhet behövs. Att endast medicinalråden ansetts böra ställas direkt under avdelningschefen beror på att medicinalråden kommer att i särskilt stor utsträckning anlitas för planerings-, utredningsoch andra uppgifter vid övriga avdelningar. Förslaget möjliggör, att byråernas områden kan avvägas utan hänsyn till kravet att en fackmannachef skall i viss grad behärska området ur facksynpunkt. Därmed blir det möjligt att anpassa byråernas områden så att de mest samordningskrävande delarna av hälso- och sjukvården sammanhålles och att begränsa byråantalet på ett ur organisatorisk synpunkt godtagbart sätt. Å andra sidan kan antalet medicinalråd, vilket antal bör vara i första hand beroende av behovet av sådana krafter, avvägas oberoende av antalet byråer. Därjämte kommer medicinalråden att i möjligaste mån avlastas administrativa uppgifter, som nu tar dem i anspråk i en omfattning, som enligt i kap. 15 redovisad beräkning av den tillgängliga kapaciteten på fackmannasidan grovt räknat motsvarar halva arbetstiden på tjänsterummet. Genom omläggningen ernås sålunda att den dyrbaraste arbetskraften frigöres för sina egentliga uppgifter och därmed kan i motsvarande grad begränsas i förhållande till vad som eljest skulle varit nödvändigt i dagens läge.
168 Därjämte vinnes ur administrativ och organisatorisk synpunkt betydelsefulla fördelar. Sålunda kan — även om medicinalråden i ökad omfattning tages i anspråk för kontakter med huvudmännen och andra uppgifter utanför MS — byråernas löpande verksamhet fortgå utan att som nu är fallet hindras av att byråchefen-fackmannen är på resa eller eljest frånvarande. I brådskande fall kan erforderligt samråd tagas med annat medicinalråd. Tillkomsten av administrativa byråchefer, vilkas verksamhet spänner över ett stort fält, kommer att befordra samordningsproblemens beaktande redan på byråplanet och medföra en för fackbyråernas vidkommande angelägen allmän höjning av handläggningens kvalitet. Slutligen möjliggör övergången till administrativa byråchefer att MS kan erbjuda den kvalificerade administrativa personalen den för en godtagbar rekrytering nödvändiga förbättringen av befordringsmöjligheterna. Vad nu föreslagits i fråga om fackmännens ställning kan inte sägas innebära någon förtyngning av ärendenas handläggning. Bortsett från ärenden som enbart kräver medicinsk bedömning av enskilda fall handläggs med nuvarande organisation även flertalet ärenden av ren eller övervägande fackkaraktär av både fackmän och administrativa tjänstemän. Snarare kan förväntas en viss förenkling genom att ärenden utan fackligt inslag, vari nu både fackmän och administrativa tjänstemän deltar, kommer att handläggas enbart av de senare. Inom MS föreligger ett starkt behov av tillgång på en väl kvalificerad statistiker, som är insatt i de för hälso- och sjukvårdsområdet speciella problemen. Denne förutsattes vara chef för planeringsavdelningens statistikbyrå. Sammanfattningsvis innebär det i kap. 15 närmare redovisade förslaget i fråga om chefsorganisationen att denna utökas
med 3 avdelningschefer, 6 byråchefer (administrativa), varav 4 vid medicinalavdelningen, 1 vid planeringsavdelningen och 1 vid beredskapsavdelningen, 1 byråchef (statistiker) och 6 medicinalråd (samtliga läkare). Två av de nya medicinalrådstjänsterna ersätter två befintliga tjänster för föredragande Bg 1. Nettoökningen blir sålunda — om man beaktar även möjligheten till högst 16 månaders dubblering av medicinalrådstjänsterna — 13 tjänster.
14.2.2.6 Organisationen
i övrigt
I fråga om behovet av personal i den nya organisationen utöver sektions- och högre chefer samt fackmän medför omfördelningen av nuvarande arbetsuppgifter och tillkomsten av nya sådana, att någon egentlig beräkning inte är möjlig, vare sig i fråga om mellangradseller kanslist- och biträdespersonal. MCAutredningen har därför i princip varit hänvisad till att på mera allmänna grunder göra en såvitt möjligt realistisk bedömning av personalbehovet vid resp. enheter. Härvid har i fråga om nuvarande förhållanden utgångspunkten varit den i direktiven omnämnda förberedande undersökningen, vars utförliga upplysningar kompletterats med ledning av 1963 års diarier och uppgifter om senare inträffade förändringar av betydelse för personalbehovet. I praktiken har förfarits så att i de fall, där en grupp ärenden nu helt eller till övervägande del sysselsätter vissa befattningshavare, denna personal — med de jämkningar som bedömts motiverade — föreslagits överförd till den enhet vid MS eller SMA, dit ärendena föreslagits bli förlagda. Vid de överväganden, som ligger bakom det i bilaga 15 f redovisade personalförslaget, har vissa faktorer av mera
169 generell betydelse beaktats. Utökningen av befattningarna på och över byråchefsplanet måste för att denna dyrbara arbetskraft skall kunna utnyttjas på rätt sätt åtföljas av en motsvarande avvägning av den lägre personalen, som måste ha en viss dimensionering för att inte bli en hämsko i arbetet. I vissa fall har denna synpunkt varit bestämmande. Å andra sidan har den nya organisationen ansetts medge en ganska hård restriktivitet i fråga om personaltilldelningen. Sålunda har beaktats, att i den föreslagna organisationen fackbyråerna blir betydligt större än nu och dessutom sammanhålls i en avdelning. Härigenom öppnas stora möjligheter för avdelningschef och byråchefer att genom omdispositioner ge förstärkningar till tillfälligt särskilt hårt belastade sektioner och även att planera verksamheten bättre än nu är möjligt. En annan omständighet har varit den föreslagna överföringen av vissa uppgifter, som nu ligger spridda på fackbyråerna, till specialorgan. Härvid åsyftas främst inrättandet av en särskild planeringsavdelning med en byrå för planering, större utredningar och vissa utbildnings- och kompetensfrågor. Men också sådana åtgärder som inrättande av ett särskilt meritkontor och en sektion för legitimations- och behörighetsfrågor har tillmätts betydelse i sammanhanget, särskilt i fråga om biträdespersonalen. MS:s biträdespersonal är i nuvarande organisation på vissa punkter otillräcklig. Befordringsgången är även med beaktande av utfallet av de senaste löneförhandlingarna mindre förmånlig än t. ex. vid skolöverstyrelsen efter omorganisationen. MCA-utredningen har i sitt förslag beaktat dessa förhållanden men har i främsta rummet eftersträvat att vid resp. enheter föreslå den biträdespersonal som med ledning av allmän erfarenhet eller med beaktande av nuva-
rande arbetsuppgifter bedömts erforderlig för att enheten skall fungera tillfredsställande. Härvid har en viss allmän rationalisering av biträdespersonalens arbete ansetts kunna förväntas, samtidigt som en förbättrad befordringsgång på längre sikt bedömts kunna medföra en förbättrad rekrytering och därmed indirekt ge möjlighet att begränsa det totala antalet biträdespersonal. Resultatet har blivit att av det totala antalet föreslagna nya tjänster vid MS endast ca en fjärdedel faller på biträdeskarriären.
14.2.2.7 Avdelningsoch byråorganisationens allmänna uppläggning Av skäl, som angivits under 14.2.2.5, har MCA-utredningen funnit det nödvändigt föreslå, att ämbetsverket skall organiseras på tre avdelningar samt en administrativ byrå och en lagbyrå, båda fristående. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de nämnda fem enheterna har MCA-utredningen eftersträvat att sammanföra likartade eller närbesläktade uppgifter till samma enhet även om praktiska skäl nödvändiggjort vissa avsteg från principen. Två huvudsynpunkter har varit bestämmande för den föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifterna. A ena sidan har eftersträvats att vårdformer och verksamheter, som står nära varandra och där behovet av integration eller i varje fall samordning är särskilt framträdande, skall sammanhållas i en byrå. Att en gemensam administrativ ram i sådana fall är av värde torde vara uppenbart. Å andra sidan har beaktats att byråernas verksamhetsområden bör avvägas så att en administrativ byråchef med hjälp av byråns administrativa personal kan beräknas kunna svara för de på byrån ankommande uppgifternas administrativa sida med till-
170 fredsställande effektivitet och sakkunskap i fråga om gällande organisation, författningar, ekonomiska frågor m. m. samt därutöver kunna i tillräcklig omfattning deltaga i byrån berörande utrednings- och planeringsfrågor, som handläggs vid annan enhet inom MS. Den föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifterna inom medicinal- och beredskapsavdelningarna mellan de olika byråerna och fristående sektionerna är en kompromiss mellan de två nämnda huvudsynpunkterna. Vad angår planeringsavdelningen föreligger inga erfarenheter från nuvarande verksamhet utom beträffande den statistiska delen av verksamheten. MCA-utredningen har därför ansett sig böra föreslå endast en planerings- och utredningsbyrå, varvid emellertid förutsatts att en förstärkning med ytterligare en byrå för att säkerställa dessa centrala funktioner skall tillkomma utan alltför lång tidsutdräkt om behov befinnes föreligga. Den av MCA-utredningen föreslagna fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de tre avdelningarna och de två fristående byråerna är i kort översikt följande: Medicinalavdelningen för allmänna, huvudsakligen fackliga uppgifter rörande hälso- och sjukvården i fred, däribland vårdrationaliseringsfrågor. Avdelningen föreslås omfatta fyra byråer med i huvudsak följande områden: Kroppssjukvård och mentalsjukvård Hälsovård, förebyggande vård, barn- och ungdomsfrågor, familjerådgivning m. m. Långtidssjukvård, geriatrik, vård av psykiskt utvecklingsstörda, rehabilitering och handikappvård Tandvård, apoteks- och läkemedelsväsende I avdelningen ingår också som fristående sektion ett meritkontor för vissa rutinuppgifter. Planeringsavdelningen för planerings-
och utredningsfrågor rörande hälso- och sjukvården i fred samt den på MS ankommande statistiken. Avdelningen föreslås omfatta två byråer, varav den ena för planerings- och prognosverksamhet jämte utbildnings- och andra allmänna personalfrågor samt den andra för statistiska uppgifter och matrikelföring av medicinalpersonal. Beredskapsavdelningen för hälso- och sjukvårdens beredskapsfrågor, som nu åvilar SBN. Avdelningen föreslås omfatta två byråer, varav den ena för planerings- och organisationsfrågor och den andra för utbildnings- och krigsplaceringsfrågor, samt en fristående sektion för materiel- och förrådsfrågor. Vad därefter angår de rent administrativa, juridiska, organisatoriska och ekonomiska uppgifterna har MCA-utredningen övervägt att föreslå en administrativ avdelning, i vilket fall överdirektörstjänsten skulle utgå ur organisationen. MCA-utredningen har emellertid ansett det lämpligare att bibehålla denna tjänst och samtidigt föreslå dels att nuvarande överdhektörsavdelningen ändras till en administrativ byrå, som bl. a. övertar nuvarande kameralbyråns uppgifter, och dels att såväl denna byrå som motsvarigheten till lag- och utredningsbyrån blir fristående utanför avdelningsindelningen. Denna senare byrå föreslås efter viss omläggning av arbetsuppgifterna benämnas lagbyrån.
14.2.2.8 Vissa ringsläget
synpunkter
på
rekryte-
För dagen kan konstateras att MS har betydande rekryteringssvårigheter i fråga om praktiskt taget alla personalkategorier, en omständighet som i hög grad bidrager till ämbetsverkets ansträngda läge. En förutsättning för att MS:s nya organisation skall fungera på avsett sätt
171 är att anställnings- och avlöningsförhållandena blir sådana att en fullgod rekrytering blir möjlig i alla led. Det i kap. 15 redovisade personalförslaget är inte avsett att innebära förslag rörande lönegradsplaceringen av resp. tjänster. I den mån tjänstebenämningar som är knutna till viss lönegrad använts, har så skett för att markera den allmänna kompetens som ansetts erforderlig. För sektionscheferna har förutsatts avdelningsdirektörs- eller byrådirektörstjänster. MS:s verksamhet kräver, att medicinalråden helt ägnar sig åt sin tjänst. Lön enligt lönegrad B 3 är med hänsyn till det allmänna inkomstläget för de kikare och tandläkare som kan komma i fråga som medicinalråd och även för de bäst kvalificerade apotekarna en orealistisk lönesättning. Detta förhållande har vid de senaste löneförhandlingarna lett till att medicinalråden fått ett särskilt lönetillägg på 15 000 kr. om året. MCA-utredningen vill understryka angelägenheten av att medicinalråden får sådana förmåner att tjänsterna kan rekryteras utan att de — som sedan lång tid varit fallet — förknippas med betydande extrainkomster. De arbetsinsatser som krävs för dessa inkomster år en belastning till skada för MS. Anordningen med särskilda lönetillägg bör kunna undanröja dessa olägenheter. MCA-utredningen vill emellertid framhålla vikten av att byråchefernas organisatoriska jämställdhet med medicinalråden markeras genom att båda dessa kategorier placeras i samma lönegrad. Kontraktsanställning eller särskilda lönetillägg aktualiseras också för andra fackmän än medicinalråden, däribland läkare i högre ställning än medicinalråd. Den kvalificerade administrativa personalens löneställning och karriärmöjligheter måste som förut framgått forbättras. MCA-utredningens förslag innebär ett väsentligt bättre läge för denna
personalgrupp. Vid avvägningen av förslaget i denna del har MCA-utredningen också måst särskilt beakta, att förevarande personal redan i viss omfattning har kontakter med sjukvårdshuvudmännen och att dessa kontakter kommer att öka betydligt i den nya organisationen. Det torde därmed vara klart, att MS kommer att befinna sig i en besvärligare konkurrenssituation när det gäller dugliga administrativa krafter än de flesta statliga verk. Kontraktsanställning kan därför bli aktuell även i fråga om de administrativa tjänsterna, exempelvis för chefen för planeringsavdelningen. Slutligen bör här understrykas vikten av att MS:s biträdespersonal kan rekryteras på ett tillfredsställande sätt med hänsyn dels till de krav på kunnighet i utländska språk som föreligger på många punkter och dels till bruket av medicinska och andra facktermer. Sistnämnda förhållande medför allmänt sett att omflyttning av personal mellan olika delar av MS liksom nyrekrytering medför uttalade olägenheter. 14.2.2.9 Kompetensfordringar
i vissa fall
I fråga om generaldirektörstjänsten finns nu inga kompetenskrav angivna i verkets instruktion. Någon ändring härvidlag föreslås inte. Medicinalråden bör liksom nu vara legitimerade läkare, tandläkare eller apotekare allt efter verksamhetsområdets art. Vissa i bilaga 15 f angivna byrådirektörstjänster bör vara förenade med krav på att innehavaren skall vara legitimerad tandläkare eller apotekare. I fråga om övriga fackmän gäller att behovet av viss utbildning automatiskt följer av arbetsuppgifternas art. Enligt nu gällande instruktion för MS skall överdirektören och byrådirektör på överdirektörens avdelning, chefen för lag- och utredningsbyrån samt byrådirektör och förste byråsekreterare vid byråns
172 juridiska avdelning samt sekreterare vid disciplinnämnden ha avlagt juris kandidatexamen. I den nya organisationen bör denna kompetensfordring utgå i fråga om överdirektören med hänsyn till vad förut sagts om hans förändrade uppgifter. Däremot bör den gälla för chefen för lagbyrån samt sektionschef, byrådirektör och förste byråsekreterare vid sektionen för lag- och författningsfrågor och vidare för disciplinnämndens sekreterare. Vad angår avdelningscheferna har MCA-utredningen förutsatt, att chefen för medicinalavdelningen skall vara läkare. I övrigt anser MCA-utredningen, att i fråga om de kvalificerade administrativa tjänsterna inte bör uppställas några formella kompetensfordringar, men förutsätter givetvis, att avdelnings- och byråchefer måste ha stor administrativ erfarenhet och kapacitet för att över huvud taget kunna komma i fråga. Chefen för planeringsavdelningen bör ha särskild erfarenhet av sjukvårdsplanering. Även på sektionscheferna måste ställas höga krav i dessa hänseenden. Samtidigt må framhållas att en läkare eller annan fackman inte får anses diskvalificerad för en administrativ tjänst på grund av att han är läkare etc. om han fyller de eljest tillämpade kraven på administrativ kompetens. De kvalificerade tjänsterna vid statistikbyrån förutsattes bli besatta med statistiker eller experter på ADB-frågor. 14.2.3 Medicinalstyrelsens granskning av apoteksräkningar Den under 12.1.10 omnämnda granskningen av apoteksräkningar som utföres vid läkemedelsekonomiska avdelningen inom apoteksbyrån har en betydande omfattning. Byrådirektören hos statistiska centralbyrån, S. Högberg, har i en förslags-
skrift, som enligt Kungl. Maj:ts beslut 30.6.1961 överlämnades för kännedom till den sakkunnige för undersökning av MS:s organisation och arbetsuppgifter, ifrågasatt slopande av den inom MS förekommande granskningen av apotekens räkningar för medicin åt statstjänstemän. I anledning härav verkställde utredningsmannen särskild undersökning rörande all granskning av apoteksräkningar inom MS, där dessa uppgifter helt ombesörjes inom läkemedelsekonomiska avdelningen. En redogörelse för undersökningen lämnades i en till Kungl. Maj:t i juni 1962 överlämnad promemoria angående medicinalstyrelsens apoteksbyrå. Denna jämte det övriga utredningsmaterialet har genom K. br. 2.11. 1962 överlämnats till MCA-utredningen för att beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Av nyssnämnda promemoria framgår bl. a. att det till MS inkommande granskningsmaterialet är av fem slag, nämligen från riksförsäkringsverket överlämnade apoteksräkningar avseende kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel till vilka nämnda verk infordrat verifikationer; från statliga myndigheter översända apoteksräkningar avseende läkemedel till tjänstemän (var tionde sådan apoteksräkning med tillhörande läkemedelsbevis skall insändas); från apotek översända räkningar avseende skyddsläkemedel, vilka kostnadsfritt tillhandahålles vissa kvinnor och barn; från apotek översända räkningar avseende läkemedel eller utensilier enligt »Lex veneris» som bestrides av statsmedel; samt från statliga mentalsjukhus översända apoteksräkningar (var tionde räkning jämte verifikationer skall insändas). Handläggningen av räkningarna gäller dels taxationsgranskning, vilken innebär
173 att priser och expeditionsavgifter kontrolleras, och dels urvalsgranskning, varmed menas kontroll av att upptagna läkemedel endast utgöres av apoteksvaror som skall vara rahatterade eller helt fria. Av den för utberörda promemorian framgår, att det sammanlagda antalet granskade verifikationer under 1960 var 182 656, vilket beräknades utgöra ca en procent av under året utfärdade recept. Vid granskningen påvisades 5 410 fel. De för högt debiterade beloppen utgjorde 3 549 kr. och de för lågt debiterade 1 406 kr. Granskningsarbetet uppskattades kräva halva arbetstiden för en byrådirektör och en byråsekreterare, tre fjärdedelar av arbetstiden för en registrator (numera kansliskrivare) samt två kontorsbiträdens hela arbetstid, vilket vid tidpunkten för undersökningen motsvarade en lönekostnad av sammanlagt 84 000 kr. Under år 1963 granskades 122 172 verifikationer och 4 700 fel påvisades. De för högt debiterade beloppen uppgick till 7 110 kr. och de för lågt debiterade till 320 kr. Granskningsarbetet krävde ungefär samma arbetsinsats som år 1960 men byrådirektören ägnade något mindre del av sin tid åt denna uppgift. I stället kunde han ägna mera tid åt prissättning på farmacevtiska specialiteter och andra prissättningsfrågor, varvid jämförelse med motsvarande utländska priser spelar en framträdande roll. Sedan den sakkunnige med stöd av utredningsresultatet bl. a. konstaterat att risken för avsiktliga taxationsfel praktiskt taget är obefintlig och att värdet av urvalsgranskningen är tveksamt med hänsyn till att verifikationerna saknar uppgift om de sjukdomar för vilka läkemedlen ordinerats, sammanfattades undersökningsresultatet i följande uttalande:
Med hänsyn till vad sålunda anförts synes man kunna överväga att låta den nu berörda granskningsverksamheten vid läkemedelsekonomiska avdelningen upphöra. Om ett oundgängligt behov av fortlöpande allmän taxations- och urvalsgranskning likväl skulle anses föreligga, bör det undersökas om inte en tillräcklig stickprovskontroll skulle kunna ingå som ett led i apoteksinspektionerna, varvid visst material kunde utväljas och överlämnas till läkemedelsekonomiska avdelningen för granskning. Härvid förutsattes, att MS:s befogenhet att infordra verifikationer från apoteken i den omfattning styrelsen anser påkallad skall kvarstå. Någon anledning att särskilt granska vissa slag av verifikationer torde inte föreligga. Den speciella granskningen av verifikationer till räkningar avseende läkemedel till statstjänstemän och skyddsläkemedel m. m. bör upphöra. MCA-utredningen ansluter sig till utredningsmannens uppfattning, att den fortlöpande granskningen av apoteksräkningar enligt nuvarande system bör upphöra. Emellertid kan en stickprovsvis insatt granskning vara av värde i vissa fall. MS:s allmänna tillsyn över apoteksväsendet får anses omfatta bl. a. befogenhet att anordna granskning av apoteksräkningar i den omfattning som kan befinnas erforderlig. Sådan granskning kan ordnas antingen i samband med inspektion av apotek eller i form av särskild undersökning.
14.3 Medicinalstyrelsens beredskapsnämnd
sjukvårds-
Som förut framgått föreslår MCA-utredningen, att SBN skall upphöra och uppgifterna överföras till MS, där en särskild beredskapsavdelning bildas. MCAutredningen ansluter sig härvid i princip till utredningen rörande utbildningen av värnpliktiga läkare m. m., som i sitt betänkande »Läkaren i totalförsvaret» (SOU 1961:63; s. 268) föreslagit, att en för-
174 svarsmedicinsk avdelning inrättas vid MS och att SBN:s nuvarande byråer överförs till avdelningen. 1960 års försvarsledningsutredning har uttalat sig för samma principlösning. Utredningen har sålunda i sitt betänkande II »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66; s. 99) uttalat, att chefen för MS i såväl fred som krig bör bära ett odelat ledningsansvar för den allmänt civila sjukvården, att SBN bör uppgå i MS och att i MS bör inrättas ett särskilt stabs- och förvaltningsorgan för handläggning av beredskapsärenden. Vid en sammanläggning av MS och SBN inställer sig frågan om den nu genom nämndens sammansättning uppnådda kontakten mellan å ena sidan den allmänt civila hälso- och sjukvården och huvudmännen och å andra sidan övriga totalförsvarsgrenar skall bibehållas eller säkerställas på annat sätt. MS:s kontakt med huvudmannasidan bör även beträffande beredskapsfrågorna få en tillfredsställande lösning genom att sjukvårdshuvudmännen blir företrädda i den föreslagna nya verksstyrelsen. Däremot kan i denna styrelse, vars främsta uppgifter i alldeles övervägande grad måste gälla hälso- och sjukvården i fred, inte utan stora olägenheter insättas representanter för chefen för försvarsstaben, försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstyrelsen. Andra utvägar måste väljas. MCA-utredningen har härvid särskilt uppmärksammat att den i SBN:s instruktion föreskrivna samrådsskyldigheten, som infördes år 1961, omfattar försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstyrelsen, trots att dessa styrelser är företrädda med nämndledamöter. Vad angår de militära myndigheterna må erinras om att i SBN:s organisation ingår en militärassistent. Denne avses överföras till MS:s beredskapsavdelning. Hans betydelse som kontaktman med de
militära myndigheterna är avsevärd. Som framgår under kap. 15 föreslås att den nuvarande deltidstjänsten utbytes mot en heltidstjänst. MCA-utredningen anser, att tillräckliga garantier för erforderliga kontakter mellan de berörda statliga verken kan skapas utan att myndigheterna är företrädda i verksstyrelsen. Detta synes kunna uppnås genom att ovan berörda skyldighet att samråda med försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap överföres till MS och utvidgas att omfatta även chefen för försvarsstaben. Om så befinnes lämpligt kan samrådsförfarandet ordnas genom att de därav omfattade myndigheterna själva kommer överens om att bilda en mera permanent samarbetsgrupp med lämplig sammansättning för samråd på olika beslutsnivåer. I detta sammanhang bör nämnas, att 1962 års försvarssjukvårdsutredning, enligt vad som under hand inhämtats, kommer att föreslå inrättande av en totalförsvarets sjukvårdsberedning, i vilken skall som ständiga ledamöter ingå representanter för överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsstyrelse, MS, veterinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. I organets sammanträden förutsätts kunna deltaga även representanter för försvarsgrenscheferna och för de olika myndigheter, vilka har ansvar för skyddet mot biologisk krigföring. Försvarssjukvårdsutredningen har härvid utgått ifrån att rådet för skydd mot biologisk krigföring kan upphöra. Det nya organet bör i praktiken medföra att all erforderlig samverkan uppnås. MCA-utredningen har vid underhandssamråd med nämnda utredning i huvudsak biträtt förslaget om en totalförsvarets sjukvårdsberedning. MCA-utredningen förordar även — under angivna förutsättning — att det nämnda
175 rådet skall upphöra när den nya beredningen börjar sin verksamhet. Den i proposition 1952: 130 angivna uppgiften att ansvara för ledningen av de civila försvarsförberedelserna i fråga om biologisk krigföring bör överföras på MS. Enligt instruktionen för statens bakteriologiska laboratorium (se bilaga 11.1) har laboratoriet att, såvitt möjligt biträda SBN och myndigheterna inom krigsmakten i frågor av betydelse för den civila och militära beredskapen. Denna skyldighet bör kvarstå i förhållande till MS. Ett annat spörsmål i samband med omorganisationen är frågan om beslutsordningen i beredskapsfrågor efter överföringen till MS. SBN:s instruktion lägger beslutanderätten i viktigare ärenden på nämnden i plenum, övriga ärenden skall avgöras av arbetsutskottet. Viss delegering av beslutanderätten till tjänsteman hos nämnden må dock ske. MCA-utredningen har enligt vad som framgår under 14.2.2.4 förutsatt, att inom MS verksstyrelsen endast skall befatta sig med de viktigaste frågorna. Sedan beredskapsfrågorna överförts till MS, bör beslutsordningen beträffande dem vara i alla nivåer parallell med beslutsordningen för andra inom MS förekommande ärenden. Detta innebär inte något avkall på MS:s skyldighet att samråda med andra myndigheter. Vad angår SBN:s kansli synes ett inordnande i MS som en särskild beredskapsavdelning inte medföra några speciella problem. Avdelningschefen bör leda den dagliga verksamheten. Vid avvägningen av beredskapsavdelningens organisation har MCA-utredningen haft överläggningar med företrädare för nämnda försvarssjukvårdsutredning. Enligt direktiven för denna utredning skall samråd äga rum angående den civila försvarssjukvårdens ledning.
Överläggningarna har gällt främst beredskapsavdelningens ledning samt omfattningen av byråorganisationen. I det senare hänseendet må erinras om att förutnämnda utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare m. m. (s. 268) framlagt förslag till en försvarsmedicinsk avdelning vid MS, omfattande fem byråer. Vid överläggningar mellan de två utredningarna har enighet uppnåtts om att beredskapsavdelningen bör i organisatoriskt hänseende jämställas med övriga delar av MS och organisationen inom denna avdelning avvägas efter samma allmänna synsätt på förhållandet mellan arbetsuppgifter och personalbehov som MCA-utredningen tillämpat i fråga om MS i övrigt. Vidare har enighet uppnåtts om att avdelningen bör organiseras på två byråer och en fristående sektion med i huvudsak den fördelning av arbetsuppgifterna som framgår av kap. 15. Vissa förstärkningar, som tillförts SBN i anledning av 1962 års försvarssjukvårdsutrednings och MCAutredningens 21.1.1963 i samråd framlagda förslag såsom erforderliga för förberedelser för viss krigssjukvårdsutbildning, har medtagits i personalförslaget för beredskapsavdelningen. 14.4 Centrala sjukvårdsberedningen. Rådet för sjukhusdriftens rationalisering 14.4.1 Allmänna synpunkter I den under 14.1 förordade gränsdragningen mellan MS, CSB och SJURA på planerings- och rationaliseringsområdena har till CSB som i första hand ansvarig myndighet förts frågor rörande byggnadsplaner samt driftrationalisering inbegripet standardisering och andra frågor rörande materiel och utrustning. Därjämte har förutsatts, att vid CSB skall organiseras en för hela rationaliseringsverksamheten inom hälso- och sjuk-
176 vårdsområdet gemensam informationstjänst. På SJURA har förutsatts i första hand ankomma frågor rörande samordning av rationaliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vårdoch driftrationalisering och därmed sammanhängande frågor. Den allmänna uppbyggnaden och avvägningen av CSB:s och SJURA:s organisation har gjorts mot bakgrund av dessa ställningstaganden och med beaktande av MCA-utredningens i kap. 13 redovisade uppfattning om den allmänna utveckling som är att förutse och kan väntas påverka anspråken på CSB och SJURA. För CSB:s vidkommande är att förutse en betydande ökning av den med ämbetsverkets befattning med byggnadsplaner förenade verksamheten. Byggnadsverksamheten inom hälso- och sjukvården kommer inte endast att öka kraftigt rent volymmässigt. Samtidigt kommer den nuvarande tendensen mot allt högre anspråk på rationell utformning av byggnaderna att ställa skärpta krav på CSB:s allmänna vägledning i byggnadsfrågor och rådgivning i fråga om enskilda byggnadsprojekt. Dessa förhållanden medför en skärpning av kraven på CSB:s insatser i fråga om såväl sjukvårdens byggnadsfrågor som rationaliseringsverksamheten. Av särskild vikt är att CSB:s tekniska och ekonomiska kunnande i fråga om byggnadsplanering, byggnadsekonomi och rationell sjukhusdrift ständigt hålles på så hög nivå som möjligt och att detta kunnande i ännu högre grad än hittills tillvaratages genom att CSB inkopplas på byggnadsfrågor i princip redan på programstadiet. Till de faktorer som kommer att bidra till ökning av antalet ärenden hör mentalsjukvårdsreformen. Genom att byggnadsfrågorna inom detta område går
över till huvudmännen kommer CSB att automatiskt kopplas in på ärenden som nu närmast åvilar mentalsjukvårdsberedningen. Därjämte bör nämnas 1964 års riksdagsbeslut (prop. 1964: 85), som resulterade i särskilt statligt lånestöd till byggande av sjukhem för långtidssjukvården. Den i anledning härav väntade ökade utbyggnadstakten i fråga om sjukhem, beträffande vilka CSB skall granska och godkänna planer, har medfört att CSB fr. o. m. 1.7.1964 förstärkts med en tjänst som byrådirektör högst Ag 25 och en tjänst som byråingenjör högst Ae 23. MCA-utredningen återkommer i kap. 17 till de av denna utveckling betingade ytterligare förstärkningarna. Beträffande utvecklingen i fråga om sjukhusbyggandet som direkt berör CSB är det tillräckligt att erinra om den väntade investeringsökningen för detta under de närmaste åren. Ökningen har av MS beräknats medföra att de årliga kostnaderna härför stiger från sammanlagt 367 milj. kr. under 1964 till i medeltal 772 milj. kr. för åren 1966—1970. Se under 13.3.2. Ett genomförande av MCA-utredningens förslag till omorganisation av SJURA kan bli av viss betydelse för CSB:s arbetsbelastning genom att CSB kan komma att i ökad omfattning åtaga sig av SJURA finansierade rationaliseringsuppdrag. Även om SJURA tillhandahåller medel så att för uppdragen erforderlig tillfällig personal kan anställas av CSB kommer uppdragens ledning och genomförande att belasta CSB:s ledande befattningshavare och fasta personal i övrigt. Vad angår den ökning av arbetsbelastningen som beror på att ärendena ökar i svårighetsgrad gäller framför allt, att sjukvårdens byggnads- och utrustningsfrågor snabbt blir mer och mer komplicerade och i allt högre grad måste lösas under beaktande av kravet på lägsta möjliga personal- och andra drift-
177 kostnader. Denna utveckling kräver särskilt att CSB får ökad tillgång till teknisk-ekonomisk expertis. Vad därefter angår SJURA må framhållas, att huvudmannasidans ökade rationaliseringsintresse redan lett till att rationaliseringsundersökningar igångsatts på flera håll och att allt fler projekt tages under arbete. Samtidigt har bl. a. de av SJURA startade rationaliseringsprojekten visat, att inom sjukvården finns rationaliseringsproblem av sådan storleksordning och allmän räckvidd att man inte kan förvänta att de skall finansieras och lösas av någon huvudman ensam. I fråga om det växande antalet av olika huvudmän igångsatta rationaliseringsprojekt nödvändiggör utvecklingen att någon central instans medverkar till att dubbelarbete undvikes samt till att projekten genomföres och resultaten publiceras på ett sådant sätt att vunna framsteg kan komma hela sjukvården tillgodo. I den mån särskilda medel kommer att stå till förfogande för bearbetning av principiella frågor eller eljest för undersökningar av allmän betydelse, är det nödvändigt att urvalet av de projekt, på vilka tillgängliga medel skall satsas, projektens finansiering, planering, utläggning och uppföljning samt resultatens publicering lägges på en central instans med erforderlig kompetens och kapacitet härför. De nu antydda uppgifterna i fråga om huvudmännens egna rationaliseringsprojekt och de med särskilda medel finansierade projekten bör som förut sagts ankomma på SJURA. Tidigare har framhållits, att det med hänsyn till vad nu sagts om CSB:s och SJURA:s verksamhet är nödvändigt att dessa myndigheter till sitt förfogande har en fullgod informationstjänst, som givetvis också skall betjäna huvudmän och andra intressenter på området. 12
De nu anförda allmänna synpunkterna har varit bestämmande för MCA-utredningens ställningstaganden i fråga om CSB:s och SJURA:s organisation. Slutligen får MCA-utredningen i detta sammanhang beröra ett par med SJURA:s nuvarande ställning och verksamhet sammanhängande frågor, nämligen gränsdragningen mellan CSB och SJURA och frågan om målsättningen för de av SJURA upptagna rationaliseringsprojekten. I fråga om gränsdragningen mellan SJURA och CSB kan läget med någon tillspetsning sägas vara att SJURA :s i K. br. 9.11.1962 angivna uppgifter täcks av CSB instruktionsenligt åliggande uppgifter. CSB är som förut framgått sålunda instruktionsmässigt centralt organ för rationaliserings- och byggnadsplaneringsfrågor inom hälso- och sjukvården. CSB har att bedriva organisations- och arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga anstalter och att förmedla erfarenheter från svenskt och utländskt rationaliseringsarbete inom sitt område. I SJURA :s benämning ligger att verksamhetsområdet skall vara sjukhusdriftens rationalisering. SJURA skall följa den tekniska och ekonomiska utvecklingen på sjukhusdriftens område, taga initiativ till och främja forskning av betydelse för sjukhusdriften samt verka för att vunna forskningsresultat utnyttjas. SJURA skall slutligen verka för frivilligt samarbete inom området, en uppgift som väl täcks av CSB:s ställning som centralt rationaliseringsorgan. Det nu skildrade läget torde bero på att SJURA ursprungligen var avsett bli en allmänt rådgivande och utvecklingsstimulerande samling experter, bildande ett »råd vid centrala sjukvårdsberedningens sida». Från denna utgångspunkt var det naturligt att i brevet ange de delar av CSB:s verksamhet som SJURA skulle inrikta sin verksamhet på. Det
178 framgår inte att SJURA skulle ha några anslagsfördelande uppgifter eller disponera några medel för att själv driva utvecklings- och försöksverksamhet. Att SJURA:s direktiv nu framstår som en dubblering av CSB:s instruktionsenliga arbetsuppgifter beror på att den av SJURA självständigt bedrivna verksamheten kommit att omfatta de nu nämnda uppgifterna och att SJURA i verkligheten utvecklats till ett i förhållande till GSB i hög grad självständigt organ med medelsfördelande och verkställande funktioner. Det är enligt MCA-utredningens mening nödvändigt att frågan om gränsdragningen mellan CSB och SJURA ordnas på ett tillfredsställande sätt. Om MCA-utredningens förslag beträffande de två organen genomföres kommer frågan att lösas. SJURA :s arbetsprogram sådant det återfinnes i proposition 1964: 114 (s. 5) ger ett intryck av att målsättningen inte på alla punkter varit den enligt MCAutredningens mening för hälso- och sjukvårdens rationalisering angelägnaste, nämligen personal- och kostnadsbesparingar med företräde närmast för personalbesparingar. För sju av de tolv redovisade expertgrupperna synes arbetsuppgifterna främst syfta till personalbesparingar. I fråga om fyra av de återstående grupperna torde det kunna ifrågasättas om de förelagda uppgifternas lösande kan väntas medföra rationaliseringsvinster i form av personal- eller kostnadsbesparingar annat än möjligen indirekt. Dessa fyra grupper är sjukhushygiengruppen samt grupperna för det nationella centrala farmakologiska informationsregistret, för det nationella centrala toxikologiska informationsregistret och för sjukvårdens totalplanering. Det primära syftet för de tre första är förbättrat vårdresultat. Beträffande gruppen för sjuk-
vårdens totalplanering har under 14.2.2.1 konstaterats, att vissa av uppgifterna avser sjukvårdsplaneringen i stort, ett område som bör ankomma på MS. Om och när gruppens ytterligare uppgift att utarbeta förutsättningslösa planer för organisationen av ett idealsjukhus kan väntas bli fruktbärande torde vara ovisst. Den femte gruppen, den för testning av medicinsk-teknisk apparatur, har uppgifter som syftar främst till kostnadsbesparingar vid anskaffning av kvalificerad medicinsk utrustning och synes ligga nära CSB:s verksamhetsområde. Det sagda bör inte uppfattas som kritik mot de av SJURA upptagna, genomgående stora och betydelsefulla problemens vikt och angelägenhet i och för sig utan som ett försök att belysa hur de av SJURA valda uppgifterna ter sig i förhållande till den enligt MCA-utredningens mening angelägnaste allmänna målsättningen för hälso- och sjukvårdens rationalisering och till den under 14.1 angivna gränsdragningen mellan de berörda statliga organen. 14.4.2 Frågan om sammanläggning med medicinalstyrelsen I den av riksdagen bifallna propositionen 1964: 114 angående viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården m. m. har chefen för socialdepartementet kraftigt understrukit vikten av att sjukvårdsrationaliseringen bedrives med all kraft och därvid bl. a. uttalat, att det för samhällsekonomin är väsentligt att våra sjukvårdsresurser utnyttjas så effektivt som möjligt. Av denna anledning har staten ett ansvar för att rationaliseringssträvandena inom sjukvården kommer hela landet till godo. Det är ett riksintresse att utvecklingen föres framåt på detta område — liksom på andra — så att sjuka människor får tillfredsställande och så långt möjligt likvärdig vård oberoende av var i landet de är
179 bosatta. Å andra sidan utgör rationaliseringsverksamheten på sjukvårdens område en naturlig uppgift för landstingskommunerna. Dessa blir också enskilt och kollektivt delaktiga av rationaliseringsvinsterna. De angivna omständigheterna talar enligt departementschefen för att såväl staten som landstingen och städerna utanför landsting bör delta i finansieringen av rationaliseringsarbetet. Efter att sålunda funnit att staten bör medverka erinrar departementschefen om att SJURA hittills varit lokalt anknutet till CSB och utnyttjat dess kansliorganisation och att kostnaderna för SJURA bestritts från CSB:s avlöningsoch omkostnadsanslag. Departementschefen anför vidare (s. 12): Centrala sjukvårdsberedningen har f. n. direkta planeringsuppgifter på sjukvårdens område medan rådet för sjukhusdriftens rationalisering handhar rationaliseringsuppgifter av så vittomfattande art att de kan komma att påverka även den egentliga sjukvårdsplaneringen. Skäl kan anföras för att en central planering inom sjukvården bör sammankopplas med sådana centrala rationaliseringsuppgifter som upptagits i rådets handlingsprogram. Jag utgår därför från att MCA-utredningen tar upp frågan om såväl centrala sjukvårdsberedningens som rådets framtida ställning till prövning. Departementschefens uttalanden, som förutsätter att staten även i fortsättningen skall vara engagerad i rationaliseringsarbetet, aktualiserar spörsmålet huruvida CSB och SJURA eller eventuellt ettdera av dessa organ skall inordnas i MS. MCA-utredningen delar den principiella uppfattning om rationaliseringsverksamheten som chefen för socialdepartementet givit uttryck för och vill sammanfatta sin syn på läget så att behovet att genom rationell byggnadsplanering och rationalisering sänka personalbehov och kostnader kommer att starkast framträda för huvudmännen, som har att be-
strida kostnaderna för sjukvården. A andra sidan är det också ett riksintresse att en intensiv rationaliseringsverksamhet på hälso- och sjukvårdens område bedrives. Det är därför rimligt att staten bidrar till kostnaderna och ställer organ till förfogande bl. a. för behandling av vissa för hela hälso- och sjukvården aktuella rationaliseringsproblem och för samordning av de olika rationaliseringsaktiviteterna på området såväl inbördes som med annan dylik verksamhet. MCA-utredningen har mot denna allmänna bakgrund ingående diskuterat lämpligheten av att i MS inlemma CSB:s eller SJURA:s verksamhet, i den mån densamma inte kunde tänkas bli överförd till huvudmannasidans centrala organisationer. MCA-utredningen har härvid kommit till att övervägande skäl talar mot att helt eller delvis överföra denna verksamhet till MS med undantag dock för CSB:s nuvarande befattning med sjukvårdsplanerna och förutberörda på SJURA:s program uppförda arbetsuppgifter, som bör ingå i MS:s vårdplanerande eller vårdrationaliserande verksamhet enligt vad som anförts under 14.1. Med nu angivna utgångspunkt behandlas frågan om CSB:s och SJURA:s framtida ställning och uppgifter i det följande. De skäl, som varit bestämmande för MCA-utredningens ställningstagande, är i huvudsak följande. Det alltmera påtagliga intresset för »sjukhusföretagen» att driva rationaliseringsverksamhet har redan stimulerat huvudmännen och deras organisationer att anskaffa särskild personal och sakkunskap härför. Denna utveckling kommer att fortsätta. Det redan föreliggande behovet av samordning av denna på fältet bedrivna verksamhet kommer därmed att växa. Det blir därför en angelägenhet av större ekonomisk betydelse än hittills för huvudmännen, att CSB
180 och SJURA som de centrala organen får resurser för en sådan samordnande verksamhet och ekonomiska möjligheter att själva igångsätta eller stimulera olika sjukhus eller huvudmän till rationaliseringsförsök, som kan komma den samlade sjukvården till godo. Det blir en god affär för sjukvårdshuvudmännen att i stigande grad satsa på CSB:s och SJURA:s verksamhet, något som redan kommit till uttryck genom huvudmannasidans åtagande att svara för viss del av kostnaderna för SJURA:s verksamhet. Se 14.4.3. Det är därför sannolikt att rationaliserings verksamhetens behov av medel och personal lätt kommer att vinna gehör hos huvudmännen. Detta läge skulle försämras om de två institutionerna skulle överföras till och inorganiseras i MS, som i övrigt kommer att få uppgifter av beskaffenhet att böra helt bekostas av statsmedel. Om de båda institutionerna står fria från MS kan finansieringen av deras verksamhet lättare bli en förhandlingsfråga mellan staten och huvudmännen. Ur organisatorisk synpunkt betydelsefullt är att rationaliseringsverksamheten enligt sakens natur kräver att i den centrala ledningen finns högt kvalificerade företrädare i beslutande ställning för så många intressen och fackområden att de inte kan inrymmas i MS:s verksstyrelse, vars sammansättning och numerär måste avvägas med beaktande av andra synpunkter. Därtill kommer, att såväl byggnads- som rationaliseringsfrågor genomgående är komplicerade och känsliga och involverar betydande ekonomiska och andra frågor, varför de på grund av sin allmänna vikt måste behandlas av verksledningen själv. Eftersom redan de arbetsuppgifter, som ofrånkomligen måste åvila verksledningen inom MS såsom det ledande centrala organet, kommer att ställa mycket stora anspråk på ledningens kapacitet, har MCA-utred-
ningen funnit att ett överförande av tekniska uppgifter från CSB och SJURA skulle medföra allvarliga risker för en överbelastning av MS:s verksledning. Ytterligare ett organisatoriskt skäl talar mot ett inlemmande i MS. Som framgår av vad förut anförts bl. a. ur CSB:s instruktion är uppgifterna av alldeles övervägande teknisk art och kräver för sin lösning i första hand sakkunskap på olika tekniska områden även om det ligger i sakens natur att lösningarna alltid måste utformas under hänsynstagande till problemens medicinska sida. Detta gäller i princip även de av SJURA finansierade uppgifterna. En sammanläggning med MS skulle under dessa förhållanden medföra att i MS måste inorganiseras en inte obetydlig teknikerstab som skulle komma att te sig som ett mer eller mindre främmande inslag i ett verk med i övrigt allmänt ledande och administrativa funktioner inom hälso- och sjukvården. Vad som talar för ett överförande av CSB:s och SJURA:s uppgifter till MS är det av chefen för socialdepartementet berörda behovet att sammankoppla den centrala planeringen inom sjukvården med handhavandet av de centrala rationaliseringsuppgifter som upptagits på SJURA:s program. Rationaliseringar av olika slag kan mycket väl möjliggöra så väsentliga personal- och kostnadsbesparingar att därmed skapas förutsättningar för en ändrad syn på möjligheterna att täcka framkommande hälso- och sjukvårdsbehov och för en motsvarande ändring av vårdplaneringen. Det är följaktligen klart att ett samband föreligger med planeringen av hälso- och sjukvården i stort, en uppgift som MCA-utredningen anser böra åvila MS. Det torde emellertid också förhålla sig så att den av detta samband nödvändiggjorda kontakten mellan å ena sidan vårdplaneringen och å andra sidan byggnadspla-
181 neringen och rationaliseringsarbetet kan ernås även om uppgifterna ligger på olika organ. Den nuvarande ordningen, enligt vilken MS är representerad i CSB och SJURA, synes fungera i stort sett tillfredsställande och torde säkerställa samarbetet även för framtiden. De ytterligare fördelar som skulle kunna ernås genom ett organisatoriskt inordnande av CSB och SJURA i MS kan enligt MCAutredningens uppfattning inte bedömas uppväga de därmed förenade nackdelarna.
14.4.3 Rådet för sjukhusdriftcns rationalisering Med hänsyn till att SJURA enligt MCAutredningens förslag får väsentligt ändrade uppgifter och till den utomordentliga vikten av den på SJURA sålunda ankommande medelsfördelande uppgiften och vad därav följer, bör SJURA :s sammansättning, organisation och arbetsformer konsekvent lämpas efter det nya läget, varvid de på byggnadsforskningsområdet tillämpade grunderna bör tjäna som förebild. Vidare bör SJURA:s verksamhetsområde, som nu formellt är begränsat till sjukhusdriften, vidgas till att omfatta rationalisering inom hela hälso- och sjukvårdsområdet. SJURA bör av skäl som framgår under 14.4.2 behållas organisatoriskt självständigt i förhållande till MS. Det lokala och kamerala sambandet med CSB bör bibehållas. Innan de konkreta frågorna angående SJURA upptages till behandling må här beträffande organisation m. m. inom byggnadsforskningsområdet erinras om att de tidigare på statens nämnd för byggnadsforskning vilande uppgifterna fr. o. m. 1.7.1960 fördelades mellan statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning. Enligt sin instruktion (SFS 1953:623)
hade nämnden till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnadsområdet med huvudvikten på husbyggnadsfacket. Till fullgörande av denna uppgift ägde nämnden att med anlitande av fonden för byggnadsforskning samt de statliga anslag och eventuella andra medel, vilka ställdes till dess förfogande, stödja eller själv låta verkställa sådana åtgärder, ägnade att befordra utvecklingen på området, samt att på lämpligt sätt bekantgöra vunna forskningsoch försöksresultat samt de erfarenheter i övrigt, vilka var av betydelse i sagda hänseende. De väsentliga skälen för att nämnden befanns böra omorganiseras och ersättas med ett råd och ett institut var, enligt vad som framgår av 1960 års statsverksproposition (V ht; p. 94) den kritik som riktats mot nämndens fördelning av forskningsresurserna och mot att nämnden själv åtog sig för stor del av forskningsuppgifterna i egen regi och lämnade för litet spelrum åt forskning i andra former. Byggnadsforskningsutredningens förslag, som i huvudsak låg till grund för propositionen, byggde som huvudprincip på att det konkreta forskningsarbetet borde organisatoriskt åtskiljas från uppgiften att bedöma olika forskningsobjekt och fördela tillgängliga medel. Departementschefen uttalade, att han för sin del fann kombinationen av anslagsfördelande och forskande uppgifter hos ett och samma organ (nämnden) föga lycklig. Förutsättningarna för en kritisk bedömning av forskningsprojekten torde sålunda förbättras och större säkerhet skapas för att den lämpligaste organisationsformen valdes för varje enskild forskningsuppgift, om det organ, som skulle pröva olika initiativ och önskemål samt fördela forskningsresurserna, inte hade egna engagemang i praktiskt forskningsarbete. Fördelningen
av forskningsmedlen borde anförtros ett statens råd för byggnadsforskning. Beträffande motiven för inrättande av institutet angav departementschefen, att rådet borde söka aktivt verka för att de forskningsuppgifter rådet ansåg angelägna också blev genomförda. I fråga om en del uppgifter, särskilt sådana som närmast avsåg det praktiska utvecklingsarbetet inom byggnadsområdet, kunde detta bli förenat med svårigheter, om det inte fanns någon statlig forskningsinstitution, som var beredd att åtaga sig dem. En sådan institution erfordrades också för fullföljandet av det forskningsarbete nämnden för byggnadsforskning hade påbörjat i egen regi. Beträffande rådets och institutets uppgifter och organisation må här anföras följande. Enligt instruktionen för rådet för byggnadsforskning (SFS 1960:311) har rådet till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnadsområdet. Det åligger rådet bl. a. att fortlöpande hålla sig underrättat om de behov av forskning och rationalisering, som föreligger inom byggnadsområdet; att verka för att forskning och rationalisering i första hand inriktas på särskilt viktiga uppgifter; att för forsknings- och försöksverksamhet inom byggnadsområdet till institutioner och enskilda lämna bidrag av medel, som inflyter till fonden för byggnadsforskning eller eljest ställes till rådets förfogande; att fastställa villkor för åtnjutande av bidrag från rådet; att övervaka att av rådet lämnade bidrag kommer till avsedd användning; att draga försorg om att resultaten av den verksamhet, som bedrives med stöd av bidrag från rådet, blir på lämpligt sätt offentliggjorda; och att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av syftet med rådets verksamhet, som kan befinnas lämpliga. Enligt instruktionen äger rådet ej bedriva forskning i egen regi. Rådet består av ordförande och åtta
övriga ledamöter. Rådet har ett kansli, vilket står under ledning av en föreståndare. Institutet för byggnadsforskning har enligt sin instruktion (SFS 1960:312; ändrad 1961: 299) till uppgift att bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. Institutet bör företrädesvis inrikta sin verksamhet på sådana för utvecklingen inom byggnadsområdet väsentliga problem, vilka ej är föremål för uppmärksamhet från andra forskningsinstitutioners eller enskilda forskares sida. Ledningen av institutet utövas av en styrelse och närmast under styrelsen av en föreståndare. Styrelsen består av ordförande och fyra övriga ledamöter. Inom institutet skall finnas ett kansli samt de avdelningar för forsknings- och försöksverksamheten, som styrelsen bestämmer. Rådet för byggnadsforskning får sålunda instruktionsenligt inte bedriva forskning i egen regi. Den under 12.4.3 nämnda, av SJURA tillämpade metoden att lämna uppdrag till expertgrupper, i vilka rådsledamöter ingår i de fall de har erforderlig kompetens inom det berörda området, och i viss utsträckning direkt anställa personal innebär i sak att huvudparten av SJURA:s arbetsuppgifter utföres i egen regi. SJURA :s uppläggning av verksamheten skiljer sig visserligen från den av statens nämnd för byggnadsforskning en gång tillämpade metoden såtillvida att SJURA inte själv disponerar laboratorier eller liknande resurser. Man synes dock med visst fog kunna befara, att utvecklingen inom SJURA :s område kan ge upphov till i princip samma kritik som riktades mot nämnden och ledde till förut berörda omorganisation på byggnadsforskningsområdet.
183 MCA-utredningen har funnit, att frågorna om inriktningen av SJURA:s verksamhet och förhållandet till CSB bör lösas i huvudsak efter de linjer man följt i fråga om byggnadsforskningen. Om man bortser från CSB:s uppgift att granska och godkänna byggnadsplaner, är CSB:s och SJURA:s verksamhet i princip jämförbar med de uppgifter som åvilar byggnadsforskningsinstitutet och byggnadsforskningsrådet. Ordet forskning torde ha ungefär samma innebörd av utredning och teknisk utveckling inom båda områdena. I båda fallen bör verksamheten regelmässigt syfta till att genom teknisk och organisatorisk utveckling nå maximal effektivitet inom ett socialt och samhällsekonomiskt viktigt område, där staten är beredd att medverka trots att verksamheten på fältet till största delen är privat eller kommunal. Det synes också väl möjligt att med tillämpning av principerna från byggnadsforskningen på hälso- och sjukvårdsområdets rationaliseringsverksamhet uppnå det viktigaste allmänna målet, nämligen att tillgodose behovet av samordning och systematisering av rationaliseringssträvandena och därmed ett effektivt utnyttjande av bl. a. härför tillgängliga resurser jämte behovet av en central rationaliseringsinstans för generella uppgifter och av ett effektivt centralt informationsorgan. SJURA:s framtida uppgifter bör i enlighet härmed i tillämpliga delar motsvara uppgifterna för byggnadsforskningsrådet. SJURA bör sålunda vara ett samordnande, initiativtagande och initiativuppsamlande organ med vid överblick och med anslagsfördelning som huvuduppgift. Med hänsyn till det ansträngda personal- och kostnadsläget inom hälsooch sjukvården bör urvalet av SJURA-finansierade rationaliseringsprojekt främst
ske med hänsyn till möjligheterna till personal- och kostnadsbesparingar. I möjligaste mån bör den av SJURA finansierade verksamheten regleras genom avtal med huvudmän, institutioner och enskilda företag, varigenom dessa åtager sig visst utrednings- eller utvecklingsarbete. En riktig anslagsfördelning förutsätter att SJURA har en aktuell och i möjligaste mån fullständig överblick över rationaliserings- och utvecklingsläget i Sverige och utomlands. Gränsdragningen mellan SJURA och det tillämnade planeringsrådet inom MS synes kunna anges med en hänvisning till att SJURA föreslås bli en i första hand anslagsutdelande instans, som bedömer och finansierar uppslag för hälsooch sjukvårdens rationalisering, medan planeringsrådet skall biträda MS med uppdragning av huvudlinjerna för vårdplaneringen och bedömning av vårdplaners ändamålsenlighet med hänsyn till befolkningsutvecklingen samt sjukdomspanoramats och den medicinska vetenskapens utveckling. Ett behov av gränsdragning föreligger också i förhållande till olika forskningsråd med hänsyn till att rationalisering inom hälso- och sjukvården berör olika naturvetenskapliga och tekniska områden. Av denna anledning måste man räkna med att anslag kan komma att beviljas från flera håll för projekt som måhända inte är identiska men som ligger varandra mycket nära. Enligt den under 14.1 angivna definitionen av rationaliseringsbegreppet innefattar detta inte vetenskaplig forskning av beskaffenhet att böra finansieras av forskningsråd. Denna gränsdragning kräver att SJURA i de fall ett rationaliseringsprojekt har moment som innefattar vetenskaplig forskning eller står på gränsen till sådan, måste samråda med det forskningsråd, vars område berörs, innan SJURA tar ställning till projektets finansiering.
184 SJURA:» sammansättning bör avpassas efter de nya riktlinjerna för verksamheten och SJURA synes böra byggas upp som en styrelse som har till främsta uppgift att se till att de förvaltade medlen ägnas de ur personal- och kostnadsbesparingssynpunkt mest lovande uppslagen och att uppdragen blir utlagda på lämpligaste sätt, varvid även privatindustrien bör användas. Huvudintressenter i SJURA bör vara staten, genom i första hand MS, och huvudmännen men därjämte bör företrädare finnas för teknisk forskning och utveckling på andra områden, förslagsvis representerande IVA och statskontoret. Att ens delvis tillgodose SJURA:s behovav expertis genom att sätta in experter som ledamöter i rådet är inte möjligt utan att antalet ledamöter ökas utöver gränsen för en praktiskt fungerande styrelse. SJURA förutsattes i stället använda expertgrupper inom olika delområden för värdering av uppslag och planering för arbetsuppgifters utläggning och bearbetning. SJURA:s kansliorganisation bör stå under ledning av en väl kvalificerad befattningshavare. SJURA bör lokalt och kameralt vara anslutet till CSR liksom nu. Kansliet, vari bör ingå tekniska sekreterare i erforderlig omfattning, skall bl. a. förbereda ärendena, bringa beslut till verkställighet, följa upp hur utdelade anslag används och medverka vid publicering och annan information utåt. Kansliet bör byggas upp så att det kan upprätthålla en nära kontakt med och utöva erforderlig kontroll över den SJURA-finansierade verksamheten och hålla sig fortlöpande underrättat om andra pågående rationaliseringsprojekt inom landet. I detta hänseende förutsattes, att SJURA:s kansli skall medverka i den vid CSR organiserade informationstjänsten.
14.4.4 Centrala sjukvårdsberedningen Av vad i det föregående anförts angående MS och SJURA har framgått att CSR bör behållas som organisatoriskt fristående från MS, att CSR:s befattning med huvudmännens sjukvårdsplaner bör överföras till MS, att CSR:s rationaliseringskapacitet bör inriktas på driftrationalisering och att vid CSR skall inrättas ett för hela sjukvården gemensamt informationsorgan. Granskning och godkännande av förslag till byggnader för hälso- och sjukvård samt barnavård och åldringsvård skall åvila CSR, likaså standardiseringsverksamhet och övrig befattning med materiel och utrustning. Vid avvägningen av CSR:s personalorganisation har MCA-utredningen haft att beakta vad förut anförts om väntad ökad arbetsbelastning på CSR i fråga om både mängd och svårighetsgrad. I det följande behandlas ett par punkter, där CSR:s organisation inför den väntade utvecklingen bör ändras eller förstärkas. I fråga om beredningens styrelse och den närmaste ledningen av verksamheten föreslår MCA-utredningen av skäl, som redovisas under 17.2, att en särskild chefsbefattning inrättas för en överdirektör och att denne skall vara självskriven ledamot av styrelsen och arbetsutskottet. CSR:s organisation omfattar för närvarande, förutom en kansliavdelning, tre byråer: byggnads-, organisations- och utrustningsbyråerna. Denna organisation bör bibehållas men utbyggas med ytterligare en byrå — en teknisk-ekonomisk byrå. Angående denna nya byrå vill MCA-utredningen anföra följande. Ryggnadsbesparingsutredningen har i betänkandet Ekonomiskt byggande (SOU 1964: 26, s. 43) framlagt vissa synpunkter och förslag angående CSR:s organisation och personalbehov med särskild hänsyn till behovet av teknisk-ekonomisk
185 sakkunskap i byggnadsfrågor. ningen har därvid bl. a. anfört:
Utred-
Den mest markanta bristen i beredningens organisation gäller kvalificerad tekniskekonomisk expertis. I största utsträckning ankommer nu den omfattande rådgivningen till arkitekter och huvudmän i fråga om byggnadernas dimensionering, utformning och utförande på chefen för byggnadsbyrån, som dessutom är chef för beredningen. Någon mera ingående granskning av projekten eller rådgivning i byggnads- och installationstekniska eller teknisk-ekonomiska hänseenden liksom något mera omfattande standardiserings- och annat rationaliseringsarbete på dessa områden kan det då knappast bli fråga om. De befattningar som finns för teknisk personal är också väsentligt för låga — bland annat i jämförelse med förhållandena vid byggnadsstyrelsen och andra tekniska verk — för att kunna locka kvalificerade krafter. Det fordras sålunda först — i enlighet med vad jag tidigare föreslagit — att chefsbefattningen frigöres från byråledning och ges ställning som överdirektör i B 5. Vidare fordras ett väsentligt utökat antal befattningar i rimliga löneställningar för teknisk personal och personal med teknisk-ekonomisk erfarenhet. Denna personal bör samlas i en särskild teknisk-ekonomisk byrå under en byråchef i B 3 och med åtminstone två avdelningsdirektörer, den ene för huvudsakligen byggnadsteknisk och byggnadsekonomisk rådgivning och utvecklingsarbete, den andre för motsvarande på det installationstekniska området, främst kanske med sakkunskap i fråga om de i sjukhushyggandet allt dyrbarare ventilationsanläggningarna. I anslagsäskandena för budgetåret 1965/66 (V ht s. 128) föreslog CSB, i avvaktan på inrättande av en tekniskekonomisk byrå och för att möjliggöra för CSB att utnyttja erforderlig expertis inom dessa områden, att delposten till sakkunniga skulle ökas med 150 000 kr. Föredragande departementschefen erinrade om att frågan om CSB:s framtida ställning prövades inom MCA-utredningen. I avvaktan härpå borde CSB bibehållas vid nuvarande organisation.
Departementschefen delade dock CSB:s uppfattning att beredningen redan nu borde tillföras ytterligare personal med teknisk-ekonomisk utbildning och erfarenhet. Han föreslog därför, att 80 000 kr. skulle anvisas för anställande mot arvode av sådan personal och att det borde ankomma på Kungl. Maj:t att efter särskild framställning närmare bestämma om dispositionen av ifrågavarande belopp. MCA-utredningen ansluter sig till vad byggnadsbesparingsutredningen anfört om behovet av en särskild teknisk-ekonomisk byrå, ett behov som enligt vad nyss framgått redan i viss mån godtagits av statsmakterna. Till de uppgifter för denna byrå, vilka särskilt bör nämnas i detta sammanhang, hör frågor angående byggnadsmetoder, materialval, vvs- och andra installationers lämpligaste och ekonomiskt riktiga avvägning ävensom upphandlingstekniken vid byggnadsprojekt. Dessa och andra närliggande problem är av särskilt stor betydelse inom det tekniskt avancerade sjukhusbyggnadsområdet och utvecklingen går ständigt mot än större tekniska krav på byggnader och installationer. De krav som bör ställas på chef och personal inom denna byrå är framför allt teknisk-ekonomisk erfarenhet och skicklighet. Den hos CSB förda byggnadskostnadsstatistiken bör överföras till den nya byrån. Med hänsyn till vad som nu anförts föreslår MCA-utredningen, att en teknisk-ekonomisk byrå organiseras inom CSB. Till frågan angående de nya tjänster som bör inrättas och den organisatoriska uppbyggnaden av den nu föreslagna byrån återkommer MCA-utredningen under 17.6. Vid de befintliga byråerna och kansliavdelningarna föreligger vissa behov av förstärkningar. Även dessa frågor behandlas närmare i kap. 17.
186 En särskild fråga gäller uppbyggnaden och den organisatoriska placeringen av den i det föregående berörda informationstjänsten. Vad angår informationsfrågan anges i CSB:s instruktion, att CSB skall förmedla erfarenheter från svenskt och utländskt rationaliseringsarbete inom området. Samtidigt har SJURA ålagts verka för att vunna forskningsresultat utnyttjas, vilket också förutsätter informations- och PR-verksamhet. I båda fallen är det fråga om att ge information utåt, dvs. främst att publicera. Å andra sidan kräver såväl CSB:s som SJURA:s egen verksamhet tillgång till fullständigast möjliga informationer om vad som sker såväl inom landet som utomlands. Man måste känna till vad som gjorts eller håller på att göras för att undvika dubbelarbete och kunna tillgodogöra sig andras liknande erfarenheter. SJURA behöver sådan information vid anslagsfördelningen samt vid val av uppdragstagare och kontakt med statens forskningsråd. CSB behöver information för att över huvud taget kunna följa utvecklingen i fråga om rationalisering och standardisering men också vid sin granskning av byggnadsjjlaner och i sin övriga verksamhet. Sist men inte minst behöver huvudmän och andra som med eller utan SJURA :s bistånd arbetar med rationalisering möjlighet till snabb och säker information. MCA-utredningen har med hänsyn till behovet av förstärkt informationstjänst föreslagit förstärkning av personalen dels vid CSB:s organisationsbyrå och dels vid CSB:s och SJURA:s kansliorgan. Den del av informationstjänsten, som bör åvila SJURA, gäller insamlande av information om rationaliseringsverksamheten ute på fältet, som ju till en del kommer att vara finansierad genom SJURA. Motiveringen till detta förslag har varit, att SJURA i egenskap
av medelsf ördelande organ har det största omedelbara intresset av att fortlöpande hålla sig underrättat om nya initiativ ute på fältet och måhända också just i nämnda egenskap har lättare än CSB att få huvudmännen att redan på ett tidigt stadium informera om planerade rationaliseringsprojekt. Vid avvägningen av personal och andra resurser för den nu berörda, i första hand informationsinsamlande uppgiften och även för den utåtriktade informationsverksamhet, som måste bedrivas både av CSB och SJURA, måste beaktas den informationsverksamhet som startats av Svenska landstingsförbundet. Möjligheterna att reglera förhållandet mellan CSB och förbundet i detta hänseende genom en överenskommelse bör närmare undersökas. Slutligen skall här något beröras frågan om CSB:s nuvarande instruktionsenliga uppgift att i rationaliseringssyfte bedriva organisations- och arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga anstalter. Enligt proposition 1962:79 (s. 61) borde CSB:s egen fältverksamhet i princip inte begränsas till den statliga sektorn. Uppdrag från de kommunala huvudmännen — särskilt sådana uppdrag som kunde vara ägnade att belysa mera allmänna frågeställningar — borde kunna mottagas. Enligt uppgift har någon uppdragsverksamhet av nu berört slag knappast förekommit då CSB:s kapacitet helt åtgått för uppgifter av allmän betydelse. Efter vad som framgått vid kontakterna med CSB och landstingsförbundets organisationsavdelning tycks man i stort vara inne på den huvudlinjen att lokala utredningar skall ombesörjas av avdelningen eller huvudmännen själva. Även om CSB:s nu berörda verksamhet för närvarande är av ringa omfattning, synes den böra kvarstå i instruktionen.
187 14.4.5 Rationaliscringsuppgiftcrnas finansiering För budgetåret 1964/65 begärde SJURA i petita sammanlagt 5 130 640 kr. fördelade på utredningsverksamhet med 1 645 200 kr., utvecklingsverksamhet med 3 250 000 kr. och på central verksamhet (kanslipersonal, arvoden och andra ersättningar till rådet, inventarier, informationsverksamhet m. m.) med 235 440 kr. Frågan om finansieringen av SJURA:s verksamhet löstes såsom framgår av propositionen 1964:114 (s. 11) så att Svenska landstings- och stadsförbunden förklarade sig beredda att bidraga med sammanlagt 40 procent av kostnaderna under budgetåret 1964/65 för den utrednings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som rådet bedriver. Kostnaderna för rådets centrala administration förutsattes skola helt bestridas av staten. Vad gällde av rådet anordnad försöksverksamhet vid sjukhus eller annan landstingskommunal sjukvårdshuvudman tillhörig anläggning skulle — såsom SJURA självt avsett — gälla den principen, att sjukvårdshuvudmannen står för alla kostnader, vilka avser åtgärder som direkt kommer den av huvudmannen bedrivna sjukvården tillgodo, medan SJURA ikläder sig kostnaderna för försök av så allmängiltig eller långsiktig natur, att det inte rimligen kan förväntas att enstaka sjukvårdshuvudmän skall svara härför. Förbunden förutsatte, att rådets verksamhet under budgetåret 1964/65 skulle betraktas som en försöksverksamhet och att verksamheten skulle hållas inom en total kostnadsram av 3 000 000 kr. — de centrala administrationskostnaderna oräknade — varav staten enligt nyss angivna grunder för kostnadsfördelningen borde svara för 60 procent eller 1 800 000 kr. och landstingen och städerna utanför landsting
för 40 procent eller 1 200 000 kr. tillsammans. För bestridande av statsverkets andel i kostnaderna för utrednings-, försöks- och utvecklingsverksamheten har för 1964/65 upptagits ett reservationsanslag om 1 800 000 kr. För den centrala administrationen upptogs under CSR:s avlönings- och omkostnadsanslag 171 000 resp. 68 000 kr., varvid medgavs anställning av tre befattningshavare med arvode. För budgetåret 1965/66 hade SJURA föreslagit anvisning av 5,4 milj. kr. men i 1965 års statsverksproposition (V ht s. 134) har förutsatts, att läget budgetåret 1964/65 skall bibehållas oförändrat genom ny överenskommelse med stadsoch landstingsförbunden. Förevarande anslag har i enlighet härmed upptagits med 1 800 000 kr. CSB:s verksamhet finansieras praktiskt taget helt över statsbudgeten. För 1965/66 har avlöningsanslaget upptagits till 1 522 000 kr., omkostnadsanslaget till 197 000 kr., varav som nyss nämnts 171000 resp. 68 000 kr. beräknats för SJURA. I anslutning till förut berörda förhållanden på byggnadsforskningens område må erinras om att finansieringen av byggnadsforskningen främst sker genom fonden för byggnadsforskning. Till fonden inflyter byggnadsforskningsavgift från enskilda och kommunala arbetsgivare (ej staten) inom husbyggnad och byggnadshantverk. Avgiften utgår med 40/100 procent av löner över 300 upp till och med 22 000 kr/år. Under budgetåret 1964/65 beräknas avgifterna ge ca 8 milj. kr. Staten bidrager med ett särskilt anslag till Byggnadsforskning, som för budgetåret 1965/ 66 upptagits till 1 200 000 kr. Anslaget skall i princip motsvara vad som enligt normen för avgiftens beräkning beräknats belöpa på statens husbyggen.
188 MCA-utredningen har förutsatt, att de i samband med ställningstagandet till den slutliga organisationen för de statliga insatserna i fråga om hälso- och sjukvårdens rationalisering aktuella finansieringsfrågorna blir föremål för förhandlingar mellan staten och huvudmannasidan i syfte att komma fram till en permanent ordning. MCA-utredningen vill för sin del endast understryka den synnerliga vikten av att medel för den genom SJURA finansierade verksamheten ställes till förfogande i sådan omfattning och på sådant sätt att en tillräcklig och planmässig rationaliseringsverksamhet rörande för det berörda området gemensamma frågor kommer till stånd. Som det mest önskvärda framstår att — eftersom de större projekten måste sträcka sig över flera år — man finner en lösning som medger att medelstillgången kan beräknas för åtskilliga år framåt och automatiskt följer kostnadsutvecklingen. Vid kommande förhandlingar synes även CSB:s finansiering böra tagas upp. En för staten och huvudmannasidan gemensam finansiering av vissa delar av CSB:s verksamhet torde kunna ifrågasättas. Särskilt i fråga om det inom CSB organiserade informationsorganet är det av vikt att ekonomiska skäl inte hindrar en snabb och tillräcklig uppbyggnad och därmed äventyrar rationaliseringsverksamhetens effektivitet. 14.5 Inrättande av en statsmedicinsk anstalt 14.5.1 Allmänna synpunkter De i kap. 9 återgivna direktiven för MCA-utredningen behandlar relativt utförligt möjligheterna att avlasta MS vissa ärenden till »ett vetenskapligt högt kvalificerat centralt organ med viss administrativ kapacitet, en statsmedicinsk anstalt». Härvid åsyftades ärenden, som
kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet, ärenden angående registrering av farmacevtiska specialiteter samt ärenden, som sammanhänger med MS:s uppgifter som chefsmyndighet för vissa laboratorier m. m. Frågan om att under ett särskilt organ sammanföra vissa typer av ärenden som nu handlägges av MS eller olika styrelsen underställda nämnder eller institutioner, borde närmare övervägas av utredningen. MCA-utredningens överväganden i dessa hänseenden har — som framgår av det följande — lett till ett förslag om inrättande av en statsmedicinsk anstalt. Vid bedömningen av vilka uppgifter, som kan överföras från MS, har utgångspunkten varit — förutom nyssberörda avsnitt i direktiven — MCA-utredningens uppfattning om MS:s framtida ställning och funktion som det centrala ämbetsverket för hälso- och sjukvården med främsta uppgift att allmänt leda och främja planeringen och utvecklingen av samt utöva högsta inseendet över hälsooch sjukvården. Av vad förut anförts är det klart, att den av allt att döma hårdnande personalkrisen inom verksamhetsområdet i förening med den snabba medicinska och tekniska utvecklingen kommer att kräva största möjliga koncentration av resurserna till allmänna utvecklings-, planerings-, lednings- och samordningsproblem. Med hänsyn därtill är det i hög grad angeläget att till annat håll överföra varje funktion, som i förhållande till huvuduppgifterna ter sig perifer. Det torde också förhålla sig så att områden, som ligger vid sidan om en myndighets huvudsakliga arbetsuppgifter och intressen, enligt vad erfarenheten visat stundom inte blir ägnade samma uppmärksamhet och initiativkraft som huvuduppgifterna. De uppgifter, som med beaktande av
189 vad nu sagts kan överföras till annat centralt organ, ansluter till de i direktiven angivna, i detta avsnitt inledningsvis nämnda ärendegrupperna. Beträffande de ärenden, som avser enskilda medicinska fall och som enligt nuvarande organisation avgöres av nämnd i MS:s namn, torde ingen tvekan råda om att de kan avlastas från MS utan olägenheter för MS:s avsedda framtida funktioner i övrigt. Att MCA-utredningen inte anser sig böra föreslå avlastning av de av socialpsykiatriska nämnden handlagda ärendena beror på speciella skäl, som framgår under 14.5.2.1. I fråga om de ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet och inte avgöres av nämnd, och i fråga om läkemedelsärendena gäller, att ett bibehållande av dem vid MS med nuvarande handläggning som generaldirektörs- eller byråärenden hindrar en konsekvent uppbyggnad av organisationen med sikte på huvuduppgifterna. Den allmänna struktur av avdelnings- och byråorganisationen som MCA-utredningen föreslår är inte lämpad för handläggning av ärenden angående en persons medicinska status eller liknande. Vidare är ärendena av den art, att en lekmannastyrelse med den sammansättning MCAutredningen föreslår inte ens indirekt bör belastas med ansvaret för ärendena. Det synes därför ofrånkomligt att ärenden av nu ifrågavarande slag och för övrigt även läkemedelsfrågorna under alla omständigheter överföres till avgörande av nämnd i stället för att som nu är fallet handläggas som generaldirektörs- eller byråärenden. De skulle härigenom bli jämställda med de ärenden som i MS redan är nämndärenden. Därmed reduceras även för dem frågan om anknytningen till MS till ett praktiskt-organisatoriskt spörsmål huruvida respektive nämnder skall vara anslutna till MS.
Inom MCA-utredningen har enighet rått om att rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna bör ersättas av ett statens rättsläkarråd, sammansatt på sätt framgår under 14.5.3. Särskilt angeläget har ansetts att få bort den formella anknytning till MS, som beteckningen »medicinalstyrelsens» rättsmedicinska resp. rättspsykiatriska nämnd innebär. Nu avhandlade ärenden rörande enskilda medicinska fall avser dispens att få inneha körkort, tjänstbarhet och pensionering och liknande. Deras avgörande kan givetvis ha betydelse ur rehabiliteringssynpunkt och kan därmed sägas indirekt vara av betydelse som ett led i den allmänna sjukvårdande och rehabiliterande verksamhet som MS skall bära högsta ansvaret för. Avgörandet måste dock med hänsyn till utformningen av och syftet med de författningsbestämmelser, som skall tillämpas, bli bundet inom bestämda gränser. Det torde inte kunna med fog göras gällande, att rehabiliteringssynpunkten skulle bli mindre beaktad inom ramen för aktuella författningar om ärendena handläggs av en nämnd eller ett råd med en i förhållande till MS helt självständig ställning, vare sig detta organ med kansli är anknutet till SMA eller MS. I sakligt hänseende må erinras om att samma vetenskapliga råd kommer att anlitas oavsett den organisatoriska förläggningen. MS har ett givet intresse av att följa resultatet av rättsläkarrådets avgöranden. Om det skulle visa sig att rådet inte i tillfredsställande grad beaktar rehabiliteringssynpunkten på grund av att lagstiftningen lägger hinder i vägen, får det ankomma på rådet eller MS att ta initiativ till ändring. Anses rådets praxis alltför snäv, kan frågan tagas upp vid överläggningar med rådet. Den nu berörda medikolegala och övriga verksamheten med enskilda medi-
190 cinska fall har ringa eller inget sammanhang med hälso- och sjukvårdens funktion och planering i övrigt. Den omfattar på rättsläkarsidan — förutom rättskemiska laboratoriet — rättsmedicinska nämnden, två deltidsföredragande läkare vid MS:s medicinalbyrå samt rättsläkarstationerna. På den rättspsykiatriska sidan finns rättspsykiatriska nämnden, ett medicinalråd och en föredragande läkare vid MS:s social- och rättspsykiatriska byrå samt rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Det rättspsykiatriska undersökningsväsendet är rent statligt och en överföring till sjukvårdshuvudmännen har inte varit aktuell. De rättspsykiatriska klinikerna och stationerna är visserligen i flertalet fall anknutna till sjukhus, som redan drives av eller kommer att överföras till sjukvårdshuvudman. Organisationen är också i viss utsträckning baserad på att utomstående läkare — dvs. privatpraktiserande eller hos huvudmännen anställda psykiater — skall utföra undersökning av rättspsykiatriska fall. Även med beaktande av att berörda organisation har viss beröring med mentalsjukvården och sålunda även med huvudmannasidan har MCA-utredningen funnit sig böra föreslå att det rättspsykiatriska undersökningsväsendet bör avlastas MS. Från avlastningssynpunkt viktigast i fråga om den medikolegala verksamheten är inte att rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna med tillhörande kansliorganisation frångår MS utan att MS frigöres från ansvaret för den medikolegala verksamhetens allmänna ledning och utveckling i fråga om personalorganisation och övriga resurser. I detta hänseende må framhållas, att rekryteringen av rättsläkare och rättspsykiater sedan lång tid tillbaka varit förenad med betydande svårigheter. Över huvud taget kan sägas, att MS:s bestyr med de spe-
ciella problemen inom området medfört en avsevärd belastning för MS:s ledning. En avlastning ter sig därför som en angelägen åtgärd med hänsyn till MS:s möjligheter att koncentrera intresset till huvuduppgifterna inom hälso- och sjukvården. Med hänsyn till vad ovan angivits som MS:s huvuduppgifter bör MS:s befattning med den medikolegala verksamheten i sin helhet avlastas från MS. I enlighet härmed föreslår MCA-utredningen att MS befrias från sin befattning med rättsläkarväsendet, dvs. rättsmedicinska nämnden, erforderlig föredragande- och kanslipersonal, rättsläkarstationerna, rättsantropologien och — genom överföring av rättskemiska laboratoriet till SMA — även från rättskemien i begränsad mening samt rättsserologien. I fråga om rättspsykiatrin innebär förslaget att rättspsykiatriska nämnden med erforderlig föredragande- och kanslipersonal samt uppgifterna i fråga om det rättspsykiatriska undersökningsväsendet frångår MS. Beträffande MS:s befattning med frågor rörande registrering av farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor gäller, att i den mån fråga är om medicinsk och farmacevtisk vetenskaplig bedömning, uppgifterna kan överföras till annan instans utan olägenheter för MS som det centrala ämbetsverket på hälso- och sjukvårdens område. Däremot bör MS i nyssnämnda egenskap alltjämt utöva tillsynen över apoteksväsendet och handha de frågor på läkemedelsområdet som faller inom ramen för denna tillsyn. I denna del bör särskilt framhållas, att medicinska läkemedelsfrågor på senare år i allt högre grad kommit att belasta verkets ledning och att en överföring till annat organ är angelägen. Den fortgående utbyggnaden av rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna och statens rättsläkarstationer liksom
191 ökningen såväl kvantitativt som kvalitativt av farmacevtiska laboratoriets bestyr med ärendena rörande registrering av farmacevtiska specialiteter gör att dessa verksamheter i fråga om administration, organisation och ekonomi blivit i motsvarande mån mera krävande. Utvecklingen — som kan väntas fortsätta — har gått snabbt. Anslagen till laboratorierna och rättsläkarstationerna uppgick sålunda enligt riksstaten för budgetåret 1954/55 sammanlagt till 1413 000 kr. och inkomsterna från laboratorierna beräknades till 775 000 kr. För budgetåret 1965/66 har i statsverkspropositionen upptagits 6 592 000 kr. resp. 2 800 000 kr. Utgiftsanslagen har sålunda drygt fyrdubblats och inkomsterna stigit ungefär 3 1/2 gånger. Farmakopékommitténs anslag har samtidigt stigit från 81 000 kr. till 290 000 kr., dvs. närmast fyrdubblats. Enligt MCA-utredningens uppfattning har utvecklingen i fråga om laboratorierna och rättsläkarstationerna numera lett därhän att dessa organ är i påtagligt behov av en egen verksledning, som har tillfälle att kontinuerligt följa verksamheten och har möjlighet att på grundval av en ingående kännedom om förhållandena bedöma den inre organisationens lämplighet, möjligheterna till samarbete och samordning samt framkommande behov. Om t. ex. laboratorierna står kvar under MS kan det ej undgås att laboratoriernas petitaframställningar måste behandlas i MS:s styrelse, men å andra sidan måste verksledningens befattning med laboratorierna oundvikligen bli så sporadisk att någon tillfredsställande kontakt med deras verksamhet och problem näppeligen kan komma till stånd. Det ar också av vikt att tillräcklig kvalificerad administrativ kapacitet finns direkt anknuten till den för ledningen
erforderliga organisationen. Vad nu sagts gäller i särskild grad de rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna. Farmakopékommittén, giftnämnden och giftinformationscentralen är i praktiken anslutna till MS rent administrativt och kameralt. Farmakopékommittén har laboratoriekapacitet hos farmacevtiska laboratoriet. Giftnämndens kansli är under uppbyggnad och har nu provisoriska lokaler helt för sig. En anslutning av kommittén och giftnämnden till en större enhet, inom vilken finns andra organ med uppgifter inom närliggande områden, bör på längre sikt medföra sådana fördelar ur allmänna administrativa, organisatoriska och personalekonomiska synpunkter, att MCA-utredningen ansett sig böra föreslå dessas inordnande i den nya enheten. Giftinformationscentralen har visserligen beröringspunkter såväl med läkemedels- som giftfrågor. Den är emellertid både lokalt och i viss grad personellt anknuten till karolinska sjukhuset varför den även organisatoriskt bör inlemmas i sjukhuset. En sådan förändring bör i och för sig inte föranleda några svårigheter i det praktiska samarbetet i läkemedels- och giftfrågor.
14.5.2 Arbetsuppgifter, vilkas avlastning från medicinalstyrelsen kan övervägas 14.5.2.1 Ärenden som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet De grupper ärenden, som kan anses hänförliga under denna allmänna rubricering, handlägges antingen av nämnd, som fattar beslut eller avger utlåtande i MS:s namn, eller som generaldirektörseller byråärenden på sätt framgår av följande sammanställning:
192 Handläggning (antal ärenden år 1963 inom parentes)
Ärendegrupp A.
Rättsmedicin
1. Frågor av rättsmedicinsk art, i vilka MS h a r att avgiva utlåtande och vilka inte avser sinnesbeskaffenhet
Föredrages av vid MS:s medicinalbyrå anställda specialföredragande (rättsläkare) inför MS:s rättsmedicinska n ä m n d (232)
2. Granskning av protokoll och utlåtanden angående rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska förrättningar
Granskningen åvilar under 1. n ä m n d a specialföredragande, som underställer protokoll eller utlåtande rättsmedicinska nämnden i tveksamma fall och alltid i fråga om vissa grövre brott (375)
B.
Rättspsykiatri
3. Frågor av rättsmedicinsk art, i vilka MS h a r att avgiva utlåtande och vilka avser sinnesbeskaffenheten. Avser fall, då domstol jämlikt 44 § sinnessjuklagen efter det utlåtande över verkställd sinnesundersökning inkommit, funnit sig böra infordra MS:s utlåtande
C. Andra ärenden, beskaffenheten
som
inte avser
Föredrages av vid MS:s social- och rättspsykiatriska byrå anställda rättspsykiater inför MS:s rättspsykiatriska nämnd (236)
sinnes-
4. Körkortsärenden, där enligt 67 § vägtrafikförordningen MS:s tillstyrkan är villkor för att den, som lider av lyte, nedsättning i hållnings- och rörelseorganens funktioner eller a n n a n sjukdom eller nedsatt syn- eller hörselförmåga, skall få körkort eller för att körkort inte skall återkallas
Ärendena handlägges i regel som byråärenden av specialföredragande läkare eller på dennes föredragning av medicinalrådet. Då fråga är om avstyrkan, föredrages ärendet för generaldirektören (2.414 ärenden under 4. och 5.)
5. Trafikkortsärenden, där MS:s utlåtande påkallas i ärende angående erhållande av trafikkort oaktat sökanden enligt läkarintyg lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen minskar hans lämplighet som förare i yrkesmässig trafik
Se p. 4., dock att utlåtande till Kungl. Maj:t är generaldirektörsärende
6. Statstjänstemäns avgångsskyldighet på grund av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga. Enligt 3 § tilläggsbestämmelserna till statens allmänna tjänstepensionsreglemente får beslut om sjukpension inte meddelas utan att yttrande inhämtats av MS ävensom av statens nämnd för partiellt arbetsföra i fall, där anställningshavaren inte uppnått pensioneringsålderns nedre gräns och det enligt MS finns anledning antaga att h a n skulle kunna utnyttjas i a n n a n anställning
Ärendena handlägges på medicinalbyrån och avgöres i flertalet fall av medicinalrådet. Principiellt viktiga ärenden avgöres av generaldirektören (376)
193 7. Anställning i statstjänst. Enligt 4 § tillläggsbestämmelserna till Saar må anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller aspirant samt i vissa fall även som extra tjänsteman endast vinnas av den som företett läkarintyg angående sitt hälsotillstånd. F o r m u l ä r fastställes av MS. I tveksamma fall inhämtar den anställande myndigheten MS:s yttrande
Se p. 6. (32)
8. Läkarkontroll av sjömän. Enligt mönstringsförordningen (SFS 1961:87) får svensk eller utländsk sjöman inte inom riket påmönstras svenskt fartyg om han på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för anställning i avsedd befattning eller eljest av hälsoskäl olämplig att utöva sjömansyrket. Sjömannen skall styrka att hinder som nu sagts inte föreligger genom intyg av sjömansläkare. Sjöman bör vidare minst varta n n a t år genomgå grundlig läkarundersökning av sjömansläkare. Finner sjömansläkare att den undersökte av hälsoskäl är olämplig för utövande av sjömansyrket eller lämplig endast i viss befattning eller i viss fart skall läkaren göra anmälan till sjöfartsstyrelsen för anteckning i centrala sjömansregistret. Sjömannen skall underrättas om anmälan. Anser h a n att anmälan gjorts utan fog äger han påkalla MS:s prövning av de omständigheter, på vilka anmälan grundats. Mot MS:s beslut får talan inte föras
Ärendena handlägges på MS: s hälsovårdsbyrå av särskild föredragande läkare och avgöres av denne i de fall medlem av vetenskapliga rådet yttrat sig men annars av Generaldirektören (61)
9. Befrielse från automobilskatt på grund av invaliditet. Enligt 2 § automobilskatteförordningen kan länsstyrelse under vissa förutsättningar befria från automobilskatt fordon, som äges av höggradigt vanför person. Närmare föreskrifter om sådan skattebefrielse lämnas av riksförsäkringsverket efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och MS, vars utlåtande i medicinskt tveksamma fall begärs av riksförsäkringsverket eller — i besvärsmål — av kammarrätten
Handlägges å medicinalbyrån. Avgöres av generaldirektören (16)
D. Andra ärenden, fenhet
som avser
10. Körkortsärenden. Se p. 4
sinnesbeskafFöredrages av vid social- och rättspsykiatriska byrån anställd psykiater inför rättspsykiatriska nämnden (853 ärenden under 10. och 11.)
194 11. Trafikkortsärenden. Se p. 5 12. Statstjänstemäns avgångsskyldighet Se p. 6
Se p. 10
13. Anställning i statstjänst Se p. 7 14. Läkarkontroll av sjömän Se p. 8 15. Tillstånd att innehava skjutvapen. Enligt MS:s cirkulär 1949:4 är sjukvårdsläkare vid mentalsjukhus skyldig att till vederbörlig polismyndighet anmäla de fall, då för vård eller observation mottagen person enligt läkarens bedömande inte bör betros med att innehava skjutvapen. Fråga om förnyat tillstånd till vapeninnehav underställes i vissa fall MS
Se p. 12
E. Socialpsykiatriska
Se p. 10 (218 ärenden under 12. och 13.)
Se p. 10 (0) Se p. 10 (9)
ärenden
16. Ärenden angående MS:s tillstånd till kastrering, sterilisering, avbrytande av havandeskap och ingående av äktenskap, dock ej då fråga är om äktenskapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede
Föredrages av psykiater vid social- och rättspsykiatriska byrån inför MS:s socialpsykiatriska nämnd (6.850, varav 13 kastreringar, 2.042 steriliseringar, 4.559 aborter och 236 äktenskapshinder)
Utvecklingen i fråga om rättsmedicinska och rättspsykiatriska utlåtanden har inneburit en successiv avveckling av generaldirektörens och medicinalrådens medverkan och övergång till nämnder, sammansatta av kvalificerade specialister, som i MS:s namn avger sina utlåtanden. Som framgår av uppställningen ankommer det på respektive nämnder att handlägga de rättsmedicinska och de rättspsykiatriska fallen (ärendena under A och B). Emellertid visar uppställningen, att de körkorts- m. fl. ärenden som upptagits under C och D handlägges som generaldirektörs- eller byråärenden i den mån det gäller somatiska fall men av rättspsykiatriska nämnden, då fråga är om sinnesbeskaffenheten. Förklaringen till olikheten i de berörda somatiska och psykiatriska ären-
denas handläggning ligger i MS:s praxis. Rättspsykiatriska nämndens befattning med körkorts- m. fl. ärenden grundar sig på en bestämmelse i 35 § MS:s instruktion. Enligt detta stadgande må — utöver vissa särskilt angivna ärenden — efter generaldirektörens beprövande jämväl annat ärende, vari behörig myndighet begärt utlåtande om någons hälsotillstånd, handläggas av rättsmedicinska eller rättspsykiatriska nämnden i den ordning som föreskrivits för rättsmedicinska utlåtanden. Medan psykiatriska körkorts- m. fl. ärenden lagts över på rättspsykiatriska nämnden har motsvarande åtgärd inte vidtagits i fråga om de somatiska ärendena och rättsmedicinska nämnden. De formella förutsättningarna för en sådan överföring är emellertid för handen. Några större praktiska svårigheter att överföra de under C upptagna somatiska ärendena till handlägg-
195 ning av rättsmedicinska nämnden redan i nuvarande läge torde inte föreligga, förutsatt att nämnden, som i så fall skulle övertaga generaldirektörens beslutanderätt, får samma möjlighet som denne att delegera ärenden av enklare beskaffenhet till föredraganden. I princip föreligger ingen skillnad mellan kraven på bedömningen av de två under C och D upptagna slagen av körkorts- m. fl. ärenden. För båda kategorierna gäller, att avgörandet är socialt och ekonomiskt lika viktigt för den vilkens möjlighet att få körkort etc. är beroende av ställningstagandet. Samtliga ärenden kräver en på medicinska bedömningar grundad avvägning mellan den enskildes intresse och de risker och olägenheter, som ett bifall kan medföra med hänsyn till trafiksäkerhet, statstjänstens effektivitet eller säkerheten till sjöss. För den av avgörandet berörde enskilde medborgaren är det ett rättssäkerhetskrav att det slutliga avgörandet sker objektivt med tillämpning av den vetenskap och erfarenhet som finns att tillgå. MCA-utredningen anser under hänvisning till det anförda att, förutom ärendena under A och B, även ärendena under C och D bör överföras till statens rättsläkarråd. Här bör nämnas, att inom statens personalpensionsverk pågår utredning i vad mån den nuvarande särskilda handläggningsordningen för ärenden rörande sjukpensionering av statstjänstemän behöver bibehållas. Anledningen härtill är att dessa pensioneringsfall numera enligt 1962 års lag om allmän försäkring även bör medföra en prövning huruvida vederbörande skall tillerkännas förtidspension enligt nämnda lag. Denna prövning innefattar även en bedömning av sökandens arbetsförmåga och möjligheterna till rehabilitering. Om pensionsverkets utredning leder
till att den nuvarande särskilda handläggningsordningen för ärenden rörande statstjänstemäns sjukpensionering anses kunna undvaras, bortfaller MS:s nuvarande befattning med flertalet av dessa ärenden. Om och i den mån även efter en eventuell ändring av nuvarande ordning behov föreligger att anlita en högsta medicinsk instans bör uppgiften läggas på rättsläkarrådet. Vad därefter angår de socialpsykiatriska ärendena, som har upptagits under E i uppställningen, har MCAutredningen övervägt att föreslå, att socialpsykiatriska nämnden och för dennas verksamhet erforderlig personal med hänsyn till det nuvarande obetydliga sambandet mellan de socialpsykiatriska ärendenas handläggning och MS:s verksamhet i övrigt bör överföras till SMA. Emellertid har chefen för justitiedepartementet 5.3.1965 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning om abortlagens tillämpning och därmed sammanhängande spörsmål samt allmän översyn av abortlagstiftningen. Ur direktiven må anföras följande: Många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium i princip får rätt att själv bestämma, om hon vill föda det väntade barnet. Även med denna principiella utgångspunkt kan dock särskilda villkor för abort behöva uppställas, bl. a. i syfte att skapa bästa möjliga garantier för att en abortansökan verkligen uttrycker kvinnans egen inställning. Hon måste såvitt möjligt skyddas mot otillbörliga påtryckningar från andra personers sida. Under en därefter följande period av havandeskapet skulle abort få ske enligt i stort sett det regelsystem som nu gäller och under den sista delen av graviditetstiden skulle abort liksom nu begränsas till nödsituationer. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att pröva även andra lösningar. Vilken lösning som än väljes bör utredningen överväga vilka bestämmelser som bör reglera förfarandet i abortärenden. Att de nuvarande icke är ändamålsenliga i alla avseenden har allmänt omvittnats. Bl. a. är
196 angeläget att möjligheter skapas att påskynda förfarandet så att beslut kan erhållas på ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills. Av vikt är vidare att en kvinna som har beviljats abort har möjlighet att få ingreppet utfört snarast och till låg kostnad. De reformförslag som utredningen finner påkallade i dessa hänseenden bör den framlägga successivt. Utöver de två huvuduppgifter för utredningen som jag har angett i det föregående — en undersökning av abortlagens tillämpning m. m. och en allmän översyn av abortlagstiftningen — bör utredningen också ha att till ingående behandling uppta en annan fråga av största vikt, nämligen samhällets åtgärder i abortförebyggande syfte. Det gäller här både den rådgivningsverksamhet, som i detta syfte bedrivs av olika samhällsorgan i skilda former, och sociala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation. Mot bakgrund av det material rörande rådgivningsverksamheten som medicinalstyrelsen enligt det föregående har att inkomma med och de undersökningar som utredningen själv har att företa rörande de motiv som ligger bakom önskan om abort och om betydelsen i detta sammanhang av skilda sociala faktorer såsom ekonomi och bostadsförhållanden bör utredningen överväga hur samhällets verksamhet på detta område på bästa sätt kan utbyggas och effektiviseras. Det gäller härvid bl. a. hur rådgivningsverksamheten lämpligen bör vara organiserad. Vidare bör eftersträvas en effektivisering av vad som kan göras från samhällets sida för att ge upplysning om graviditetsförebyggande åtgärder. Utredningsdirektiven tyder dels på att hela proceduren i abortärenden, vilka utgör huvuddelen av socialpsykiatriska nämndens arbete, kan komma att radikalt förändras och dels på att samhällets abortförebyggande åtgärder — rådgivning samt sociala och ekonomiska åtgärder — kommer att intensifieras. Med hänsyn till det ovissa läge, som sålunda uppkommit, har MCA-utredningen kommit till den uppfattningen att prövningen av frågan om överföring av den socialpsykiatriska verksamheten till SMA bör anstå i avvaktan på utred-
ningen. Om översynen av abortlagstiftningen leder till att i viss situation abort kan beviljas endast på medicinska indikationer rörande moderns eller det väntade barnets hälsa och en central medicinsk överinstans anses erforderlig, bör övervägas att låta rättsläkarrådet eller särskilt organ inom SMA:s ram fungera som sådan överinstans.
74.5.2.2 Ärenden rörande farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor Specialitets- och andra läkemedelsfrågor regleras av 1962 års läkemedelsförordning (SFS 1962:701) och kungörelsen (SFS 1963: 439, ändrad 1965: 84) om tilllämpningen av denna förordning. Författningarna trädde i kraft 1.1.1964. MS:s uppgifter enligt läkemedelsförordningen hänför sig i huvudsak till vissa frågor rörande förordningens tilllämplighetsområde (1 §), frågor om deklaration, märkning och utlämnande samt förordnande av läkemedel (5 §), registrering och kontroll av farmacevtiska specialiteter (15 §) samt tillsynen över efterlevnaden av läkemedelsförordningen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter (17 §). Enligt tillämpningskungörelsen till läkemedelsförordningen omfattar MS:s uppgifter i huvudsak tillståndsgivning m. m. i fråga om tillverkning och införsel av samt partihandel med läkemedel och viss försäljning eller användning av farmacevtiska specialiteter eller därmed jämförbara medel (1—4, 6—9, 11—14 §§), handläggning av i samband med registrering av farmacevtiska specialiteter uppkommande frågor (15—23 §§) samt föreskrifter om förvaring av läkemedel på apotek (24 §). Ärenden rörande specialiteter handläggs vid apoteksbyråns specialitetsavdelning och läkemedelsekonomiska av-
197 delning. Övriga ärenden faller på byråns allmänna avdelning. Ärendena vid specialitetsavdelningen kan indelas i följande tre huvudgrupper (siffror inom parentes anger antal ärenden 1964): 1. Ansökningar om registrering eller avregistrering av farmacevtisk specialitet (405). 2. övriga ärenden utom licensansökningar. Härunder inbegripes bl. a. ändring av registrering i något hänseende (benämning, deklaration, förpackningsform, pris, reklam, överlåtelse av tillverkningsrätt m. m. (1.515). 3. Ansökningar om licensförsäljning av icke registrerad specialitet för klinisk prövning (12.468). Därjämte föranleder specialitetsregistreringen ärenden vid apoteksbyråns läkemedelsekonomiska avdelning, som — förutom allmänna frågor rörande apoteksväsendets prissättning och ekonomi — handlägger frågor rörande priserna på specialiteterna. Det pris, som prövas, är priset vid försäljning till apotek. I fråga om gifter och narkotika har MS vissa uppgifter och befogenheter enligt giftförordningen (SFS 1962: 702) och tillämpningskungörelsen (SFS 1963:441) till giftförordningen samt narkotikaförordningen (SFS 1962:704). Av det följande framgår, att vad som enligt dessa författningar åvilar MS står i visst sammanhang med uppgifterna enligt läkemedelsförordningen. Enligt giftförordningen indelas hälsofarliga varor i gifter och vådliga ämnen (förordningen omfattar dock ej läkemedel, radioaktiva ämnen, rusdrycker och tobaksvaror). Till gifter hänföres dels varje ämne, som endast eller huvudsakligen användes vid framställning av läkemedel och som MS förklarat skola betraktas som gift, dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänföres övriga hälsofar-
liga ämnen. Det åligger myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (giftmyndigheten, dvs. giftnämnden) att låta upprätta och kungöra vägledande förteckningar över ämnen, som är att hänföra till gifter och till vådliga ämnen. Yrkesmässig tillverkning av gift må bedrivas endast av den som, enligt vad därom är särskilt stadgat, är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet samt av den som innehar tillstånd att tillverka giftet. Särskilt sådant tillstånd ges av polismyndigheten. Handel med gift får bedrivas bl. a. av apoteksföreståndare. Bland giftförordningens särskilda bestämmelser ingår en föreskrift enligt vilken MS äger, då så finnes påkallat, föreskriva att visst ämne icke må ingå i kosmetiskt eller hygieniskt medel, som saluhålles eller yrkesmässigt användes här i riket. Högsta tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av giftmyndigheten. MS:s uppgifter och befogenheter enligt narkotikaförordningen överensstämmer i huvudsak med vad som åligger MS enligt läkemedelsförordningen i fråga om tillståndsgivning m. m. MS har att utfärda närmare bestämmelser rörande förordningens tillämpning. På MS torde också förutsättas ankomma att hos Kungl. Maj:t väcka fråga om att visst ämne skall anses som narkotika. Vad därefter angår gränsdragningen mellan den nedan föreslagna statens läkemedelsnämnd och MS må till en början påpekas, att läkemedelsförfattningarna behandlar läkemedelstillverkning vid apotek och annan läkemedelstillverkning olika i vissa hänseenden. Bl. a. kan apoteksinnehavare utan särskilt tillstånd av MS börja tillverka läkemedel fabriksmässigt och apotekstillverkat läkemedel, som annars skulle vara registreringsskyldigt som specialitet, kan befrias från registre-
198 ring. Apotekens särställning i sistnämnda hänseende kan medföra komplikationer, som emellertid bör kunna klaras upp genom samarbete mellan MS och nämnden. Den viktigaste avgränsningsf rågan mellan MS och den av MCA-utredningen föreslagna läkemedelsnämnden gäller sätt och villkor för tillhandahållande (receptbeläggning) och i sista hand totalstopp för användningen av visst läkemedel. Dessa frågor regleras nu normalt dels genom föreskrifter i samband med läkemedels registrering som specialitet, dels genom generella regler i den s. k. expeditionskungörelsen. Därjämte aktualiseras dessa frågor i särskilda fall genom att MS får kännedom om icke förutsedda biverkningar eller om missbruk av sådan art att recepttvång eller särskilda villkor och begränsningar för läkemedels försäljning eller — i allvarligaste fall — totalstopp för användning av visst läkemedel erfordras. Är saken brådskande kan MS med nuvarande ordning uppnå totalstopp genom att avslå sökt eller upphäva beviljad registrering av specialitet eller meddela försäljningsförbud i fråga om andra läkemedel. En vanligare väg för att få bort ett preparat ur marknaden är att tillverkaren efter framställning under hand från MS själv begär att registreringen skall upphävas. Frågor angående läkemedels biverkningar handläggs nu vid apoteksbyråns allmänna avdelning. År 1963 förekom sammalagt 286 ärenden rörande läkemedelsfrågor vid avdelningen, varav dock endast ett fåtal avsåg biverkningar. År 1964 förekom ca 10 ärenden rörande biverkningar o. dyl. Dessa, liksom andra ärenden enligt läkemedelsförfattningarna, handläggs som generaldirektörs- eller byråärenden. Med hänsyn till att flertalet receptbeläggnings- och indragningsfrågor avser farmacevtiska specialiteter synes ut-
gångspunkten böra vara att dessa frågor lägges på nämnden, i vilken förutsattes ingå representation för MS. En omständighet, som bör beaktas i detta sammanhang, är att planer föreligger på att tillskapa någon form av organisation för att taga emot och följa upp uppgifter om läkemedelsbiverkningar. Flödet av sådana uppgifter kommer till en del från WHO, som på svenskt initiativ ordnat en systematisk underrättelsetjänst, varifrån uppgifter om biverkningar från en medlemsstat distribueras till samtliga andra. WHO gör dock ingen egen värdering av uppgiftens betydelse och ger ej heller någon rekommendation till åtgärder. WHO sörjer också för att samtliga medlemsstater underrättas om de åtgärder, som olika stater ansett sig böra vidtaga. Som en komplettering till WHO-systemet syftar man till att inom medlemsstaterna organisera insamlande av uppgifter om biverkningar från läkarna i det egna landet. Organisationer för ändamålet finns inrättade i England, USA och Västtyskland. I Sverige har en av MS utsedd kommitté för tidig inrapportering av allvarliga läkemedelsbiverkningar (ordförande professor Börje Uvnäs) 10.3.1965 till MS framlagt förslag i ämnet. Enligt förslaget skulle för en försöksperiod om två år bildas en kommitté för läkemedelsbiverkningar med nio ledamöter som rådgivande organ till MS. Läkarkåren skulle uppmanas dit insända uppgifter om iakttagna biverkningar enligt särskilt formulär. Uppgifterna skulle av kommitténs verkställande ledamot diarieföras, på lämpligt sätt bearbetas och kompletteras. Han skulle i första hand framlägga materialet för kommitténs arbetsutskott som avgör om det av den verkställande ledamoten preliminärt sovrade och behandlade rapportmaterialet bör föranleda några åtgärder. Angående arbetsutskot-
199 tets och kommitténs arbetssätt m. m. innehåller förslaget följande: Arbetsutskottet sammanträder minst en gång i månaden eller så ofta den verkställande ledamoten så påkallar. Härvid avgöres, huruvida det inkomna, av den verkställande ledamoten preliminärt sovrade och behandlade rapportmaterialet bör föranleda några åtgärder. Arbetsutskottet äger härvid, att efter hörande av kommitténs ordförande, eller då det gäller ärenden av större räckvidd efter kommittébeslut, föranstalta om mer omfattande utredning rörande validiteten hos inkomna biverkningsrapporter. Kommittén sammanträder in pleno minst 2 gånger årligen eller eljest då så anses påkallat av arbetsutskottet för att dryfta de åtgärder, som inkomna rapporter kan föranleda. Rapport rörande de vid sammanträdet behandlade ärendena tillställes därefter MS ävensom i samband med de behandlade ärendena beslutade förslag till åtgärder från MS:s sida. Kostnaderna för verksamheten hade beräknats till 120 000 kr. första året. De biverkningsfall, som kan väntas förekomma, lär som nämnts i det övervägande antalet fall gälla specialiteter, registrerade eller ännu inte registrerade. I samband med registrering måste alltid biverkningsfrågan klarläggas och bedömas. Det skulle alltså bli en uppgift för läkemedelsnämnden att göra denna bedömning som ett led i registreringen. Man kan då fråga sig om senare upptäckta biverkningar skall bedömas av ett annat vetenskapligt kvalificerat forum och ansvaret för åtgärders vidtagande åvila annan instans, dvs. MS. Det synes klart, att en dubblering av vetenskapliga instanser bör undvikas. Vid sina överväganden angående gränsdragningen mellan MS och den statens läkemedelsnämnd, som MCA-utredningen föreslår såsom beslutande instans för läkemedelsfrågor i MS:s ställe, har MCA-utredningen funnit att i princip bör till avgörande av nämnden ensam eller nämnden i samråd med MS över-
föras alla MS:s nuvarande uppgifter och befogenheter enligt läkemedels-, gift- och narkotikaförfattningarna men för avgörande av MS bibehållas frågor, som är att hänföra till MS:s tillsyn över apoteksväsendet. Sålunda bör förut angivna uppgifter enligt 5 § läkemedelsförordningen ankomma på MS och nämnden i samråd i vad avser deklaration och märkning av läkemedel och på MS i vad avser utlämnande och förordnande av läkemedel. På MS bör vidare ankomma föreskrifter om förvaring av läkemedel på apotek enligt 24 § tillämpningskungörelsen. I konsekvens härmed bör uppgifterna enligt giftförfattningarna att förklara läkemedel som gift och förbjuda vissa ämnens användning i kosmetika överföras på läkemedelsnämnden. Detsamma bör måhända gälla även initiativet till att hos Kungl. Maj:t föreslå att visst ämne skall anses vara narkotika och bestämma hur man skall förfara med beslagtagen narkotika. Om dessa linjer följes blir MS:s uppgift normalt rent exekutiv och begränsad till att på nämndens initiativ förmedla information eller meddela beslut om receptbeläggning o. dyl. Å andra sidan skulle MS givetvis ha både rätt och skyldighet att med nämnden taga upp alla spörsmål, som MS anser aktuella inom nämndens område. Med hänsyn till uttalandet i direktiven, att utredningsarbetet i princip inte bör omfatta den inre fackmässiga organisationen av de organ, som kan föreslås frångå MS som chefsmyndighet, har MCA-utredningen inte upptagit spörsmålet huruvida farmakopékommitténs uppgifter kan överföras på läkemedelsnämnden. Slutligen bör medicinalstyrelsens kontrollant av bakteriologiska preparat, vilkens verksamhet helt faller inom läkemedelskontrollens område, anslutas till SMA.
200 Ii.5.2.3 Medicinalstyrelsens uppgifter som överstyrelse eller chefsmyndighet. Svenska farmakopékommittén. Giftnämnden Enligt gällande instruktion utgör MS överstyrelse för statens mentalsjukhus och Vilhelmsro sjukhus samt är chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rättsläkarstationer, länsläkar- och provinsialläkarväsendet samt barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Med hänsyn till den beslutade mentalsjukvårdsreformen och den pågående överföringen av utbildning av medicinalpersonal till skolöverstyrelsen har MS:s uppgifter i fråga om mentalsjukhusen och Vilhelmsro sjukhus samt barnmorskeläroanstalten i Stockholm inte ansetts böra tagas upp i detta sammanhang. Uppgifterna som chefsmyndighet för länsläkar- och provinsialläkarväsendet bör kvarligga vid MS. I fråga om provinsialläkarna är MS:s chefsmyndighet begränsad till det fåtal, som står kvar i statlig anställning. Som aktuella i detta sammanhang kvarstår de båda laboratorierna och rättsläkarstationerna samt MS:s uppgifter i fråga om det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Farmakopékommittén och giftnämnden är som förut nämnts anknutna till MS endast i administrativt och kameralt hänseende. Antalet befattningshavare 1.7.1965 vid de berörda organ, som enligt MCA-utredningens förslag om en statsmedicinsk anstalt överföres dit, är följande: Rättskemiska laboratoriet Farmacevtiska laboratoriet Rättsläkarstationerna Farmakopékommittén Giftnämnden
76 60 33 7 5 Summa
14.5.3 Förslag angående en statsmedicinsk anstalt I dagens läge finns inte något Kungl. Maj:t direkt underställt centralt organ dit en överföring från MS av de nu aktualiserade uppgifterna kan ske, varför en avlastning förutsätter att ett nytt ämbetsverk inrättas. Ett förslag om inrättande av ett nytt ämbetsverk är i och för sig ägnat att väcka betänkligheter. Men MCA-utredningen har funnit, att fördelarna av ett sådant förslag i detta fall emellertid måste bedömas bli så betydande att de till fullo motiverar ett förslag i denna riktning, i synnerhet som i det föreslagna verket kommer att uppgå tre organ som nu ur flera synpunkter, bl. a. anslagsmässigt, framstår som självständiga enheter. MCA-utredningen föreslår därför inrättandet av en ny administrativ enhet. Det är förenat med svårigheter att finna en fullt adekvat benämning på det nya ämbetsverket, som kommer att administrera ett flertal organ med delvis artskilda uppgifter. Emellertid vill MCAutredningen erinra om att benämningen statsmedicinska anstalten antogs av 1907 års riksdag för en då beslutad, under MS:s tillsyn och ledning ställd anstalt, omfattande en medicinskt-bakteriologisk och en rättsmedicinsk avdelning. Anstalten trädde i verksamhet fr. o. m. år 1909 och utvidgades år 1914 med ett farmacevliskt laboratorium som underavdelning till rättskemiska avdelningen. Inom MS sorterade anstalten i sin helhet under hälsovårdsbyrån, som svarade för handläggning av alla ärenden rörande anstalten. Avdelningarna hade gemensam stat fram till 1918 men fick därefter särskilda stater med överrubrik statsmedicinska anstalten. Denna anordning kvarstod t. o. m. budgetåret 1934/35 trots att avdelningarna fr. o. m. 1.7.1928 ändrats till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier samtidigt som
201 ärendena rörande dessa laboratorier fördelades mellan respektive byråer inom MS. Statsmedicinska anstalten har sålunda tidigare använts som en sammanfattande benämning på bl. a. rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna, vilka nu avses ingå i det nya centrala organet jämte vissa nämnder och andra inrättningar, alla med medicinsk eller till medicinen anknuten verksamhet. MCA-utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att det nya organet benämnes statsmedicinska anstalten (förkortning SMA). SMA:s verksamhetsområde kan anges så att SMA skall bilda den administrativa och organisatoriska stomme, till vilken anknytes följande till MS på varierande sätt nu anslutna organ, nämligen: Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Statens rättskemiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens rättsläkarstationer Specialitetsnämnden Svenska farmakopékommittén Giftnämnden Som under 14.5.2.1 och 14.5.2.2 framgått bör de somatiska ärendena angående körkort m. m. samt läkemedelsärendena i princip bli nämndärenden. Därmed sammanhängande frågor behandlas närmare nedan. Å andra sidan bör den till farmacevtiska laboratoriet nu organisatoriskt anknutna läkemedelsinspektionen överföras till MS. Läkemedelsinspektörerna har att inspektera dels apoteken och dels läkemedelsindustrien. Det senare området är av omedelbart intresse för den, som svarar för läkemedelskontrollen, bl. a. laboratoriet. Emellertid utgör apoteks-
kontrollen den större uppgiften för läkemedelsinspektörerna och denna verksamhet måste ses som ett led i MS:s allmänna överinseende och kontroll över apoteksväsendet. MCA-utredningen anser därför att läkemedelsinspektörerna bör överföras till MS men i erforderlig utsträckning ställas till förfogande för kontroll av läkemedelsindustrien. Förändringen förutsattes inte påverka läkemedelsinspektörernas möjligheter till laboratorieundersökningar vid laboratoriet. Den till läkemedelsinspektionen anslutna laboratoriepersonalen förutsattes härvid kvarstå på laboratoriets stat. Omorganisationen innebär även att till SMA överföres de administrativa ärenden som avser dit överförda verksamheter och organ dock med undantag för avlöningsuträkning, bokföring och kassarörelse, som föreslås kvarligga hos MS för att undgå inrättandet av en ny bokförings- och kassaenhet. Härvid förutsattes att kameral förgranskning och attestering skall göras vid SMA. Enligt läget 1963 skulle totalt över 35 000 diarieförda fackärenden handlagts inom SMA:s ram, därest till SMA då överförts ovan angivna verksamheter. I nämnda antal har emellertid inräknats 18 000 licenser för försäljning av läkemedel. Om denna rutinbetonade och föga arbetskrävande ärendegrupp frånräknas kvarstår likväl cirka 17 000 ärenden av skiftande beskaffenhet. En särskild fråga är hur man skall tillgodose behovet av kvalificerad vetenskaplig expertis i de inom SMA:s ram handlagda fackliga ärendena i den mån sådan inte finns inom vederbörande nämnd eller kommitté. Inom MCA-utredningen har gjorts en särskild undersökning rörande i vilken omfattning utlåtande från ledamöterna i MS:s vetenskapliga råd år 1962 inhämtats i ärenden, som enligt förslaget skall övergå till SMA, med följande resultat:
202 Ärendegrupp
Ärenden i rättsmedicinska nämnden Ärenden i rättspsykiatriska nämnden Ärenden rörande tjänstbarhet, ej avseende sinnesbeskaffenhet Trafikärenden, ej avseende sinnesbeskaffenhet Registrering av farmacevtisk specialitet Summa
Ärenden, vari utlåtande inhämtats
58 172 13 80
323 I dessa 323 ärenden hade 18 ledamöter av vetenskapliga rådet anlitats i växlande omfattning. Totalt anlitades år 1962 de 64 ledamöterna i vetenskapliga rådet i 798 fall. Det är tydligt, att de av den föreslagna överföringen till SMA omfattade uppgifterna i vissa fall kräver tillgång till facklig expertis utanför den berörda fackinstansens egen krets. Detta behov bortfaller inte genom överföringen. Samtidigt är de överförda ärendegrupperna av så växlande beskaffenhet, att behovkan uppstå att anlita vilken specialist som helst i MS:s vetenskapliga råd. Att dubblera detta råd synes ej påkallat. MCA-utredningen har av nu anförda skäl funnit, att den lämpligaste lösningen av problemet är att de till SMA anslutna fackorganen beredes möjlighet att anlita MS:s vetenskapliga råd efter samma grunder som hittills. MCA-utredningen övergår härefter till huvuddragen i SMA:s organisatoriska uppbyggnad som illustreras av på nästa sida intagna organisationsschema. MCA-utredningen har beaktat utredningsdirektivens anvisning, att den inre fackmässiga organisationen av berörda institutioner i princip inte bör omfattas av utredningen. I överensstämmelse härmed har grundtanken bakom MCA-ut-
redningens förslag, som i det föregående angivits, varit att SMA skall vara en administrativ och organisatorisk stomme till vilken vissa organ anknytes med i princip bibehållen facklig funktion och ställning. Vad först angår den administrativa sidan bör SMA:s ledning åvila en verksstyrelse av modern typ. I styrelsen bör — förutom verkschefen — ingå företrädare för MS och för vetenskaplig forskning samt — med hänsyn till att verksamheten omfattar forensisk medicin — även för rättsväsendet. Ledningen för den dagliga verksamheten bör åvila en kvalificerad administrativ befattningshavare. Denne bör med hänsyn till de berörda verksamheternas omfattning och de ledande fackmännens ställning inte placeras lägre än som överdirektör. För de administrativa göromålen, som enligt vad förut sagts inte bör omfatta bokföring och kassarörelse, föreslås inrättande av en särskild kansliavdelning till verkschefens förfogande. Den till SMA knutna fackverksamhetens organisation bör utformas efter samma mönster som för närvarande gäller för de berörda organen. Samtliga utom laboratorierna och rättsläkarstationerna har som beslutsinstans en i fackhänseende kvalificerad nämnd eller kommitté och ett »fackkansli» för ärendenas beredning och expediering. Emellertid föranleder överföringen till SMA dels en översyn av rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämndernas uppbyggnad och dels inrättande av ett särskilt organ för specialitets- och vissa andra läkemedelsfrågor. överföringen av det medikolegala området från MS:s till SMA:s administration aktualiserar den i direktiven berörda frågan om inrättande av ett statens rättsläkarråd. Förslag om inrättande av ett rätts-
203 , tu
?
a
-
13 & .5 H B B
råd förnde nu t na rfor der-
Cl
B
1 c
a v ^4 OJ W> .o 3 -
5 MS:s vete kapli utsattes s till f för de till MA a verksaml terna lig utsträ ning
C
J
2 -a t/3 w . * B -3 £ u
r 3 a be S3 B
3 B
C3
'CJ
3 —
- -I <s
« 5 4 S en -is B "« i> — > 0 t/3 ,M
n
o
CA
2 o
B
B JQ t- a
"3 & -C 5 .S
f»2
—
ert
>s
•T
3 Hi
>
J, 4
B
c
0)
O)
ert M m B a -3
tåte i'\ti
u
3 "3 u a
y;
u
u
3 3
3 — •« 3 Cfl
CA
B -S 41
u -
o 13
a JL
.2
3 i
* 3 .2
2 -* B S3 •£ C
5 s a
, B
tsps lersi gsvi
tsps a a> gen
33 3
B
« SC
i^ ert »c; —
•—
s £
tätens rättseniisk a laboitoriu
g
- ^
a fi
BO
ättsm inska ingen
5 K
y; X
a -a!
25 2 •3 > eu a
o
B
~
1 01
2 B
st <3| CA
—
öp .«
• c ii a a ,3 55 la
c 2 3
eu
204 läkarråd efter dansk förebild framlades redan av strafflagberedningen i betänkande om strafflagens tillräknelighetsbestämmelser (SOU 1942:59). En närmare redogörelse för förslaget och frågans vidare behandling har lämnats av kommittén för översyn av det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation (SOU 1959:20, s. 79), till vilket betänkande hänvisas. I huvudsak framgår av redogörelsen att strafflagberedningens förslag motiverades av då rådande ordning, enligt vilken i MS:s rättspsykiatriska nämnd skulle som ledamöter ingå chefen för den byrå, till vars handläggning ärendet närmast hörde, ytterligare en byråchef, som generaldirektören därtill utsåg bland lakarbyråcheferna, samt överinspektören för sinnessjukvården i riket eller vid förfall för honom en psykiater i vetenskapliga rådet (se MS:s instruktion SFS 1930: 441). Beredningen ansåg att de speciella rättspsykiatriska erfarenheterna hade för litet utrymme inom nämnden. Strafflagberedningen gick inte in på frågorna om rättsläkarrådet borde överta MS:s skyldighet att avge rättspsykiatriska utlåtanden även i civila mål eller på möjligheten att rättsläkarrådet utvidgades att omfatta även representanter för andra rättsmedicinska frågor och övertog de uppgifter, som åvilade MS:s rättsmedicinska nämnd. Önskemålet om utökad rättspsykiatrisk representation i rättspsykiatriska nämnden beaktades vid 1947 års omorganisation av MS (prop. 1947:67, s. 138 och 142) så att nämnden då fick sin nuvarande sammansättning med en av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ordförande, en i MS anställd rättspsykiater, tillika föredragande, och vid handläggning av brottmål och sådana civila mål, i vilka fråga är om någons rättsliga handlingsförmåga, en rättspsykiater i vetenskapliga rådet. Rättsmedicinska
nämnden består numera av en av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ordförande, en i MS anställd rättsläkare, tillika föredragande, och en rättsläkare i vetenskapliga rådet. Det danska »Retslaegerådet» avviker som av det följande framgår i flera avseenden från rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna. Organisatoriskt är rådet självständigt och underställt justitieministeriet, som utser medlemmar och sakkunniga. Samtliga medlemmar är läkare, professorer eller överläkare. Bland medlemmarna finns en ordförande, en vice ordförande för den rättsmedicinska avdelningen och en vice ordförande för den psykiatriska avdelningen. Rådet har ett särskilt sekretariat under ledning av en kontorchef (jurist). Av årsberättelserna framgår, att rådet behandlar ärenden, som i Sverige ankommer på rättsmedicinska, rättspsykiatriska och socialpsykiatriska nämnderna samt MS:s disciplinnämnd, och även yttrar sig i allmänna medicinska spörsmål. I stort sett torde man kunna säga, att rådet jämte sakkunniga motsvarar de nyss uppräknade fyra nämnderna och MS:s vetenskapliga råd. Retslaegerådet bar både formellt och i sak en helt självständig ställning och har en ur vetenskaplig synpunkt stark sammansättning. Rådet åtnjuter mycket högt anseende och dess utlåtanden lär följas i största utsträckning även om de formellt inte är bindande för domstolar och andra instanser. I fråga om rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna krävs av ett förslag om ändring av deras organisation i första hand att rättssäkerhetssynpunkterna blir fullt tillgodosedda. Härför fordras dels att det nya organet i sina avgöranden är helt självständigt och dels att garantier skapas för vetenskaplig kvalitet, objektivitet och enhetlig bedömning. Veterligen har inte fram-
förts några anmärkningar mot de två nämnderna. Formellt kan dock mot nuvarande ordning anmärkas på den nära anslutningen till MS. Bl. a. medför denna att utlåtandena avges i MS:s namn, att föredragandena är anställda där, att generaldirektören och chefen för MS i vissa fall skall inträda i nämnden och då kan bestämma ärendets utgång samt att han äger närvara vid nämndernas sammanträden utan att inträda i nämnden och då har rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet. MCA-utredningen föreslår, att rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna ersattes av ett till SMA anknutet nytt organ, benämnt statens rättsläkarråd för handläggning av i första hand de på berörda nämnder nu ankommande ärendena och därjämte i avsnittet 14.5.2.1 under C upptagna somatiska ärenden angående körkort m. m. Angående förslagets närmare utformning hänvisas till kap. 16. För handläggningen av specialitetsoch andra läkemedelsärenden erfordras i och med att ärendena överflyttas från MS till SMA en ny beslutande instans. Frågan om överförande av MS :s uppgifter i fråga om läkemedelskontroll och därmed sammanhängande frågor till en särskild nåimnd berördes i propositionen 1962: 184 i anledning av att 1946 års läkemedelsutredning föreslagit en MS:s läkemedelsnämnd, beträffande vilkens huvudsakliga uppgifter i propositionen lämnas följande översikt (s. 182): 1. Läkemedelsnämnden skall fullgöra alla uppgifter, som enligt specialitetskungörelsen ankommer på medicinalstyrelsen med undantag av rent kamerala uppgifter. 2. Nämnden skall utöva medicinalstyrelsens responsaverksamhet i läkemedelsfrågor, dvs. på begäran av domstol, åklagare, tillverkare, grosshandlare m. fl. lämna bindande besked om, huruvida en vara enligt läkemedelsförord-
ningen utgör apoteksvara, farmacevtisk specialitet eller bakteriologiskt preparat m. m. 3. Nämnden skall granska läkemedelsförordningens bilagor samt utarbeta förslag till ändringar i dessa. 4. Nämnden skall handha tillståndsgivningen beträffande tillverkare av och grosshandlare med apoteksvaror och bakteriologiska preparat samt godkänna föreståndare och kontrollanter ävensom ställföreträdare för dem. ä. Tillstånd till import av vissa läkemedel skall sökas hos nämnden (t. ex. i fråga om narkotika och bakteriologiska preparat). 6. Nämnden skall handha ledningen av kontrollen över läkemedlens tillverkning och distribution. På läkemedelsnämnden skulle principiellt inte ankomma att utfärda tillämpningsföreskrifter eller andra bestämmelser, vilka i läkemedelsförordningen (eller annan allmän författning) förutsatts skola utfärdas av MS. Nämnden skulle enligt förslaget bestå av 7 ledamöter. Chefen för MS:s apoteksbyrå skulle i denna sin egenskap tillhöra nämnden. En ledamot skulle vara eller ha varit innehavare av ordinarie domarämbete. De övriga skulle representera invärtes medicin, farmakologi, farmaci, industriell läkemedelstillverkning och handel med läkemedel. Chefen för MS skulle, då han så fann erforderligt, äga inträda i nämnden, som då skulle räkna 8 ledamöter. För ärenden rörande farmacevtiska specialiteter skulle inrättandet av den självständigt beslutande läkemedelsnämnden innebära, att antalet instanser skulle minska eftersom nämnden skulle övertaga både specialitetsnämndens och MS:s uppgifter. Föredragande departementschefen (s. 192) avvisade förslaget om läkemedelsnämnd och anförde för sin del bl. a.: Vid remissbehandlingen har flertalet instanser avvisat tanken, att nämnden skall
206 bli ett beslutande organ. Härvid har från flera håll anförts principiella betänkligheter mot att partsrepresentanter skall delta i beslut i medicinalstyrelsens namn. Det har vidare anförts tvivel om att den föreslagna organisationen innebär tidsvinst och ökad effektivitet. Ett par av de ärendegrupper, som enligt förslaget skulle tillkomma läkemedelsnämnden, blir inte aktuella om läkemedelslagstiftningen uppbyggs så, som jag förordat i det föregående. Jag avser härmed dels meddelande av responsa, dels uppgiften att ansvara för aktualiteten av bilagor till förordningen. Vad de kvarstående uppgifterna beträffar är ärendena rörande farmacevtiska specialiteter helt dominerande. Jag är inte övertygad om att det för handläggningen av dessa ärenden innebär någon påtaglig fördel med att frångå den nuvarande ordningen. Då härtill kommer att medicinalstyrelsens organisation och arbetsuppgifter skall bli föremål för översyn av särskilt tillkallade sakkunniga, bör enligt min mening någon ändrad organisation för läkemedelsärendenas handläggning inte genomföras nu. De sakkunniga som departementschefen avsåg var MCA-utredningen. Som förut framgått är det MCA-utredningens uppfattning att MS:s omfattande engagemang på läkemedelsområdet bör avgränsas till vad som erfordras för att MS skall kunna svara för det allmänna överinseendet över apoteksväsendet. I det senare avseendet ingår uppgiften att övervaka apotekens sätt att handha läkemedel. För att specialitets- och andra läkemedelsärenden skall kunna avskiljas från MS måste en ny vetenskapligt högt kvalificerad instans inrättas som beslutande myndighet. MCA-utredningen föreslår, att ärenden angående registrering av farmacevtiska specialiteter och med registreringen av specialiteter sammanhängande uppgifter samt särskilt uppkommande biverknings- och liknande frågor skall avgöras av en nyinrättad till SMA ansluten nämnd, kallad statens läkemedelsnämnd. Angående nämndens
sammansättning m. m. hänvisas till kap. 16. Förslaget om inrättande av läkemedelsnämnden innebär att specialitetsnämnden blir överflödig. Farmakopékommittén och giftnämnden bör anknytas till SMA med oförändrad ställning och funktion. Beträffande SMA:s förhållande till de nu berörda fackorganen förutsätter MCA-utredningen, att SMA:s styrelse och verkschef inte skall ha någon befattning med de fackliga avgörandena och givetvis inte heller formellt framstå som ansvariga för dem. Däremot förutsattes det ankomma på SMA:s styrelse och verkschef att i erforderlig omfattning efter samråd med vederbörande fackinstans handlägga frågor rörande förslag om nya ledamöter, arbetsordning och liknande föreskrifter, ersättning till ledamöter, personal för föredragning och expeditionella uppgifter, lokaler, utrustning etc. Med ansvaret för fackinstansernas försörjning med personal etc. följer att verksledningen skall kontinuerligt följa balansläget över hela linjen. I fråga om laboratorierna och statens rättsläkarstationer skall SMA övertaga MS:s nuvarande uppgifter som chefsmyndighet men utvidgade till att omfatta vad som normalt ankommer på en till verksamheten direkt knviten verksledning i administrativt och organisatoriskt hänseende. I fackligt hänseende skall laboratorierna och stationerna ha samma ställning och självständiga ansvar som nu. överförandet till SMA medför därvid anordningen med en avdelningsföreståndare som tillika föreståndare för farmacevtiska laboratoriet bör upphöra och hans uppgifter i denna egenskap överföras på SMA:s verkschef. Detsamma gäller vissa på avdelningsföreståndarna vid rättskemiska laboratoriet ankommande uppgifter som enligt allmänna verksstadgan ankommer på myn-
207 dighet och dess chef. Avdelningsföreståndarna bör i administrativt hänseende jämställas med övriga avdelningschefer på sätt nedan anges. Som förut nämnts är de av överföringen till SMA berörda fackinstanserna utrustade med vad man kan kalla »fackkanslier», till vilka är knutna föredragande och kontorspersonal. Den föreslagna organisationen av SMA bygger på att dessa enheter skall i princip utan ändring av organisation och uppgifter överföras till SMA jämte apoteksbyråns specialitetsavdelning och viss annan personal vid byrån. Enheterna bör benämnas avdelningar. Dessa och deras huvuduppgifter framgår av följande: Rättsmedicinska
avdelningen
Ärenden, som ej angår sinnesbeskaffenhet och som skall handläggas av rättsläkarrådet eller av detta delegerats till föredragande Rättspsykiatriska
avdelningen
Ärenden avseende sinnesbeskaffenhet som skall handläggas av rättsläkarrådet eller av rådet delegerats till föredragande Läkemedelsavdelningen Ärenden, som skall handläggas av läkemedelsnämnden eller av denna delegerats till föredragande. Förande av specialitetsregistret. Farmakopékommitténs ärenden Giftavdelningen Ärenden, som skall handläggas av giftnämnden Av skäl som närmare utvecklas i kap. 16 föreslås, att de tre förstnämnda avdelningarnas chefer skall ha professors ställning. Till avdelningarna överföres i huvudsak den personal, som nu har de uppgifter som avses tillkomma avdelningarna. Administrativt och organisatoriskt skall avdelningarna sortera under verks-
ledningen på samma sätt som motsvarande personal nu sorterar under MS:s verksledning. Avdelningarnas chefer liksom föreståndarna för respektive laboratorieavdelningar förutsattes i förevarande avseenden ha samma ansvar och befogenheter som normalt ankommer på byråchef. Det bör bli en huvuduppgift för anstaltens ledning att undersöka möjligheterna att utnyttja viss personal och utrustning gemensamt för såväl de båda laboratorierna som övriga till anstalten anslutna organ och överhuvudtaget verka för en i möjligaste mån rationell organisation och arbetsgång. Angående den närmare utformningen av MCA-utredningens förslag om inrättande av en statsmedicinsk anstalt hänvisas till kap. 16.
14.5.4 Vissa gränsdragningsfrågor Enligt direktiven bör MCA-utredningen, därest förslag framlägges om en statsmedicinsk anstalt vid sidan av det centrala medicinalorganet, noggrant precisera dess ställning i förhållande till MS, varvid bör övervägas om MS skall ha allmän direktivrätt över SMA och om den även skall utgöra remissinstans för MS. Någon allmän direktivrätt över de till SMA anslutna organen synes inte böra tilläggas MS. Däremot bör vid SMA företräde givas åt utlåtande eller undersökning, som begäres av MS. Nu angivna linjer för gränsdragningen mellan MS och SMA överensstämmer i huvudsak med gränsdragningen mellan MS och statens bakteriologiska laboratorium, som tidigare sorterade under MS på samma sätt som för närvarande rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna. Genom att vissa verksamheter överflyttas från MS till SMA aktualiseras frågan om vilken myndighet som skall
208 ha direktivrätt över läkare och övrig medicinalpersonal i vad angår dessa verksamheter. MS har enligt sin instruktion tillagts en allmän direktivrätt över medicinalpersonal. Denna personal är sålunda i utövningen av sin verksamhet ställd under MS:s inseende och pliktig att efterkomma vad MS i kraft av gällande författningar föreskriver. Rent allmänt synes det olämpligt att införa en sådan ordning att medicinalpersonal kan erhålla allmänna direktiv rörande sin yrkesutövning från mer än en myndighet.
MCA-utredningen anser, som nyss sagts, att MS alltjämt ensam skall äga direktivrätt beträffande medicinalpersonalen. I enlighet härmed bör SM A ha att hos MS föreslå utfärdande av meddelanden, föreskrifter, formulär, råd och anvisningar m. m., som erfordras i anledning av verksamheten vid anstalten eller till denna anslutet eller underställt organ och berör medicinalpersonal, som i sin verksamhet är ställd under MS:s inseende, eller eljest är av sådan beskaffenhet att utfärdandet lämpligen bör ankomma på MS.
K A P I T E L 15
Förslag till ny organisation av medicinalstyrelsen
MCA-utredningen framlägger i detta kapitel sitt förslag angående MS:s organisation på grundval av de allmänna synpunkter och bedömanden som redovisats under 14.1—3. Följande organisationsplaner rörande förslaget redovisas i särskilda bilagor: översiktsplan för medicinalstyrelsen (Bilaga 15 a) Medicinalavdelningen (Bilaga 15 b) Planeringsavdelningen (Bilaga 15 c) Beredskapsavdelningen (Bilaga 15 d) Administrativa byrån och lagbyrån (Bilaga 15 e) Personalens fördelning på olika byråer och sektioner, dessa enheters verksamhetsområden och huvudsakliga arbetsuppgifter framgår av bifogade sammanställning av förslag till ny organisation för medicinalstyrelsen (Bilaga 15 f). Slutligen lämnas i särskild tablå en sammanställning av förslaget till personal vid medicinalstyrelsen (Bilaga 15 g). Vissa nuvarande arvodesbefattningar föreslås ersatta av lönegradsplacerade tjänster, varjämte ett antal nuvarande tjänster och arvodesbefattningar föreslås överflyttade från MS till SMA. Med beaktande härav innebär förslaget i fråga om de funktioner, som avses åvila MS framdeles, förstärkning med tjänster för 3 avdelningschefer, 9 medicinalråd och byråchefer, 23 sektionschefer och byrådirektörer (motsvarande), 9 förste byråsekreterare-assistenter, 5 kanslister och 14 tjänster i biträdeskarriären (motsva14
rande). Samtidigt minskar antalet arvodesbefattningar, vilka föreslås kvarstå som sådana, med 2. Den totala ökningen blir sålunda 61 tjänster. Förslag rörande särskilda övergångsanordningar i samband med övergången till den nya organisationen har inte ansetts böra framläggas. I detta hänseende har förutsatts, att Kungl. Maj:t skall få erforderliga bemyndiganden. Om proposition rörande omorganisation av MS och andra berörda organ framlägges till 1966 års vårriksdag, bedömes omorganisationen kunna genomföras fr. o. m. 1.1.1967.
15.1 Verksstyrelse. Planeringsråd
Vetenskapliga
rådet.
Den under 14.2.2.4 föreslagna verksstyrelsen bör, förutom av verkschefen som ordförande, bestå av sex av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder utsedda ledamöter. Av dessa bör två utses efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en ledamot efter förslag av Svenska stadsförbundet. Suppleanter för ledamöterna bör utses i samma ordning, övriga ledamöter bör tillsättas utan förslag men MCA-utredningen föreställer sig att bland dem bör ingå en med vid överblick över medicinsk forskning. En av ledamöterna bör av Kungl. Maj:t förordnas att vara vice ordförande. De särskilt utsedda ledamöterna och suppleanterna bör uppbära arvode efter samma normer som gäller för skolöver-
210 styrelsen m. fl. under senare år omorganiserade verk, dvs. till ledamot 250 kr. i månaden och 45 kr. i dagarvode för varje sammanträdesdag samt till suppleant 60 kr. i dagarvode för varje sammanträdesdag. Frågan om styrelsens och generaldirektörens ställning till varandra bör regleras på samma sätt som enligt skolöverstyrelsens instruktion. Enligt denna bör vissa frågor av allmän vikt eller särskild betydelse avgöras av styrelsen jämte andra ärenden av större vikt, vilka generaldirektören hänskjuter till styrelsen. De båda verkens uppgifter är i princip jämförbara, varjämte MS kommer att liksom nu ha att taga ställning i vissa rent medicinska bedömningsfrågor, i vilka styrelsens medverkan inte är erforderlig och — när det gäller åtgärder i akuta epidemilägen — inte heller är möjlig att hinna med. I enlighet härmed bör MS i plenum behandla och avgöra följande ärenden (styrelseärenden), nämligen: 1. frågor av särskild vikt rörande planering, organisation och utbildning inom hälso- och sjukvården; 2. viktigare frågor rörande MS:s organisation, arbetsordning och övriga tjänsteföreskrifter; 3. anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, ävensom andra ekonomiska frågor av större vikt; samt 4. andra ärenden av vikt, vilka generaldirektören hänskjuter till avgörande i plenum. MS bör vid handläggning av styrelseärende vara beslutför, när förutom ordföranden minst fyra ledamöter är närvarande. Såsom styrelsens beslut bör gälla den mening varom de flesta förenar sig eller vid lika röstetal den som biträdes av ordföranden. Är styrelseärende så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för ärendets behandling, bör ärendet kunna avgöras genom meddelanden mellan ge-
neraldirektören och minst fyra ledamöter om så kan ske. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, bör generaldirektören äga besluta i närvaro av den föredragande, till vilkens ämbetsbefattning ärendet hör. Beslut, som fattas i denna ordning, skall anmälas vid närmast därpå följande sammanträde med styrelsen. Som framgått under 14.2.2.4 har MCAutredningen förutsatt, att MS:s beslut i vissa fall skall liksom nu ankomma på nämnd. I fråga om medicinalstyrelsens vetenskapliga råd föreslås inga förändringar men en utvidgning med medlemmar företrädande teknik, statistik, ekonomisk geografi och andra i vårdplanerings- och vårdrationaliseringssammanhang aktuella vetenskaper förordas. Under 14.2.2.4 har föreslagits inrättande av ett medicinalstyrelsens planeringsråd. Verkschefen eller hans ställföreträdare bör vara ordförande. Antalet övriga ledamöter bör inte överstiga 15. Förutom representanter för de av MS:s verksamhet särskilt berörda centrala myndigheterna, nämligen universitetskanslersämbetet, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen, bör ledmöterna vara högt kvalificerade personer, som är verksamma inom eller annars har särskild kännedom om hälso- och sjukvården eller denna närstående områden eller som annars anses besitta erfarenheter och kunskaper av särskilt värde när det gäller hälso- och sjukvårdens planering och utveckling. Eftersom rådet är främst avsett att fungera som en kvalificerad rådgivande församling i frågor av allmänt intresse, förutsattes att ledamöterna inte skall utväljas eller betraktas som talesmän för olika gruppintressen eller dylikt. MCA-utredningen har inte ansett sig böra framlägga något direkt förslag om rådets sammansättning utöver representa-
211 tion för nyss nämnda myndigheter. I rådet synes emellertid böra ingå några — förslagsvis tre — inom hälso- och sjukvården verksamma allmänt orienterade läkare, en tandläkare, en sjukvårdsadministratör med framstående erfarenhet av planerings-, rationaliserings- och driftsekonomiska frågor, en socialvårdsdirektör eller annan inom det sociala området verksam person med vid överblick över dithörande frågor, en ledamot med ingående kunskaper om näringslivets behov av hälso- och sjukvård samt en ledamot med särskild kännedom om de handikappades behov av vård och rehabilitering. Det bör i princip ankomma på planeringsavdelningen att förbereda de ärenden, som skall behandlas i rådet. Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj:t efter förslag av MS för en tid av högst fyra år. Då det är av vikt att rådets sammansättning förnyas med inte alltför långa intervaller, bör förordnande inte förlängas med mer än en period. Rådet bör sammanträda på kallelse av ordföranden, dock minst en gång varje kalenderkvartal. MS bör ha möjlighet att även mellan sammanträdena i mån av behov begära ledamöternas synpunkter på aktuella frågor och dessutom har — som förut framgått — förutsatts att ledamöterna själva skall komma med egna initiativ och uppslag i aktuella frågor. Hänsyn härtill och till angelägenheten av ett i möjligaste mån fritt personval bör tagas vid bestämmande av ledamöternas arvode. MCA-utredningen föreslår, att till ledamot skall utgå dels ett fast arvode om 150 kr. i månaden och dels dagarvode om 60 kr. per sammanträdesdag. 15.2 Verkschef, överdirektör, avdelningschefer m.fl. Under 14.2.2.5 har framhållits nödvändigheten av att minska general- och överdirektörernas arbetsbörda.
Beträffande generaldirektören innebär MCA-utredningens förslag, att han inte skall vara ordförande i MS.s disciplinnämnd och inte heller självskriven ledamot i sinnessjuknämnden. Disciplinnämnden sammanträder varje vecka med något uppehåll under sommaren. Genom K.br. 9.3.1962 har öppnats möjlighet för generaldirektören och överdirektören att fördela ordförandeskapet mellan sig så att de i praktiken tjänstgör vid vartannat sammanträde. Sinnessjuknämnden sammanträder ungefär 25 gånger om året. Även om tiden för själva sammanträdena är relativt kort kräver genomläsning av handlingar och annat förberedelsearbete samt för ordföranden också visst efterarbete avsevärd tid för varje sammanträde. Här må erinras om att sinnessjuklagstiftningskommittén (SOU 1964:40, s. 356) föreslagit, att chefen för MS med hänsyn till arbetsbördan i övrigt inte skall ingå som självskriven ledamot i den av kommittén föreslagna mentalsjuknämnden. Beträffande överdirektören, som är självskriven ledamot av disciplinnämnden, föreslår MCA-utredningen, att hans ledamotskap — och därmed även det med generaldirektören delade ordförandeskapet i disciplinnämnden — skall upphöra. Överdirektören har vissa allmänna uppgifter, som vid tjänstens inrättande medförde att hans ställning karaktäriserades såsom motsvarande den som tillkommer expeditionschef i statsdepartement. Dessa »expeditionschefsuppgifter» anges i instruktionen så att överdirektören skall verka för att på MS ankommande ärenden blir vederbörligen utredda och handlagda. Han skall i sådant hänseende tillse att erforderligt samråd äger rum samt granska expeditioner företrädesvis i vissa grupper ärenden. Dessa grupper omfattar i princip gene-
212 raldirektörsärendena, ärenden som berör flera byråers verksamhetsområden samt ärenden som är likartade men förekommer vid flera byråer. Han skall därjämte i den mån hans ämbetsgöromål medger stå till förfogande med råd och anvisningar. Om överdirektören vid granskning av byråärende inte kan biträda beslutet skall ärendet hänskjutas till generaldirektörens avgörande. Om MCA-utredningens förslag om avdelningsindelning och övergång till administrativa byråchefer i stället för fackmän genomföres, torde nu angivna expeditionschefsuppgifter radikalt minska eller bortfalla och överdirektören i motsvarande omfattning frigöras för deltagande i handläggning av större frågor. Enligt förslaget kommer överdirektören också att avlastas i väsentlig grad genom att han befrias från uppgifterna som chef för överdirektörsavdelningen, som ersattes av administrativa byrån. I övrigt föreslår MCA-utredningen ingen formell ändring i fråga om generaldirektörens och överdirektörens uppgifter utöver vad under 15.1 sagts angående beslutsfunktionens fördelning mellan styrelsen och generaldirektören. MCA-utredningen förutsätter som under 15.4.1 närmare anges en omfattande intern delegering av ärenden, vilka nu avgörs på verkschefsplanet. Vad angår överdirektören, som enligt instruktionen är generaldirektörens ställföreträdare och därför, utöver lön i löneklass Bp 4, uppbär arvode med 4.200 kr. för år, föreslås att tjänsten placeras som överdirektör i löneklass B 5 och att arvodet bortfaller.
Ms har f. n. en deltidsanställd pressombudsman, för vilken i avlöningsanslaget inräknats ett årsarvode (närmast motsvarande lön i löneklass A 26). Tjänstgöringsskyldighet uppgår till 10,5 tim-
mar i veckan. För större uppgifter, t. ex. förberedelser för propagandakampanjer, större broschyrer och upplysningsfilmer, har tjänstgöringstiden inte räckt till utan utvidgats till halvtid eller mer praktiskt taget oavbrutet under senare år, varvid arvodet höjts i motsvarande grad med anlitande av medel från berörda sakanslag. Med hänsyn till det anförda föreslås, att MS:s resurser för informationstjänsten förstärkes och att direkt under verksledningen inrättas en informationssektion, omfattande en heltidsanställd redaktör och ett biträde. I fråga om de tre avdelningscheferna föreslår MCA-utredningen placering i löneklass B 4. Som framgått under 14.2.2.9 föreslås, att chefen för medicinalavdelningen skall vara läkare. MCA-utredningens förslag i fråga om nu berörda chefstjänstemän jämte erforderlig sekreterarpersonal framgår av bilaga 15 f, till vilken hänvisas.
15.3 Tjänster för
fackmän
15.3.1 Läkare, tandläkare och apotekare Som framgår under 14.2.2.3 har MCAutredningen funnit, att en avsevärd förstärkning av MS:s kapacitet som fackmyndighet är nödvändig. I det följande lämnas en uppställning över MCA-utredningens bedömning av den för medicinska, odontologiska och farmacevtiska frågor tillgängliga fackmannakapaciteten inom MS med nuvarande och föreslagen organisation. Uppställningen omfattar de delar av MS, som föreslås få sin motsvarighet i den nya organisationen, samt SBN och nämnden för internationella hälsovårdsärenden. De fackmän, som arbetar med verksamheter vilka föreslagits skola överföras till SMA, har alltså ej medtagits.
213 Som mått på den tillgängliga kapaciteten har valts den dagliga arbetstiden på tjänsterummet vid normal arbetsvecka. Som ett grovt genomsnittligt mått för jämförelsen med det nya läget har antagits, att halva den dagliga normala arbetstiden om 7 timmar (42 timmar i veckan) för de nuvarande medicinalråden tages i anspråk för administrativa uppgifter eller fackfrågor, som i den nya organisationen föreslagits överförda till annat medicinalråds område. Antagandet har baserats på en jämförelse mellan nuvarande och föreslagen fördelning av ärendena. Med medicinalråden har i detta hänseende jämställts chefen för avdelningen för vården av psykiskt efterblivna m. m., tillika överinspektör för denna vård, samt chefen för SBN:s personalbyrå. För övriga hel- eller deltidsanställda läkare, tandläkare och apotekare torde den nya organisationen i flera fall komma att medföra att administrativa uppgifter bortfaller eller minskar. Hänsyn härtill har dock inte tagits vid jämförelsen mellan nuläget och förslaget. Av vad tidigare anförts angående de nuvarande medicinalrådens arbetssituation och om de uppgifter som avses tillkomma dem i den nya organisationen framgår, att antalet medicinalråd redan i dagens läge skulle behöva utökas avsevärt. Självfallet blir detta behov ännu större när rimlig hänsyn skall tagas till den väntade utvecklingen. Av uppställningen på nästa sida framgår närmare för vilka områden nya medicinalrådstjänster befunnits nödvändiga. Anmärkas må att av de sex nya medicinalrådstjänsterna tre motsvaras av befintliga heltidstjänster för läkare. Vid avvägningen av antalet medicinalråd och deras huvudsakliga verksamhetsområden har beaktats inte endast de mera allmänna uppgifterna utan också
den betydande men ojämnt fördelade belastning på medicinalråden, som följer av ställningen som ledamot och föredragande i disciplinnämnden och som enligt MCA-utredningens förslag skall kvarstå. Av följande tablå framgår hur föredragningen fördelats av de 444 ärenden som år 1963 föredrogs i disciplinnämnden av andra än nämndens sekreterare, dvs. av medicinalråd eller andra läkare, tandläkare eller apotekare eller av byråinspektör (barnmorska eller sjuksköterska) :
Antal ärenden föredragna a v B y r å (motsvarande)
Medicinalbyrån Hälsovårdsbyrån Sjukhusbyrån Mentalsjukvårdsbyrån Avdelningen för vården av psykiskt efterblivna Byrån för social- och rättspsykiatri Tandvårdsbyrån Apoteksbyrån Summa
barnmedi- a n n a n morska eller cinal- läkare rådet (motsv) sjukskö(motsv) terska 149 6 97 22
3 3 82
3 42 1
2 25
27 En summarisk genomgång av 1964 års ärenden (ca 400) har visat att man vid sjukhusbyrån gått över till annan fördelning så att medicinalrådet föredrog 112 och annan läkare 13 ärenden. De deltidsanställda läkarna, tandläkarna och apotekarna inom MS betecknas nu dels som medicinalrådsassistenter och dels som specialföredragande eller enbart föredragande, i vilket senare fall ämnesområdet anges. Även om benämningarna synes ange en mera allmän användning av medicinalrådsassistenterna har praxis utvecklats därhän att
214 m e d i c i n a l r å d s a s s i s t e n t e r n a tilldelats speciella u p p g i f t e r i lika h ö g g r a d s o m specialföredragandena. M C A - u t r e d n i n g e n s förslag u p p t a r m e d några avvikelser n u v a r a n d e uppsättning deltidsföredragande läkare, tandläkare eller a p o t e k a r e . M C A - u t r e d n i n g e n h a r e m e l l e r t i d inte a n s e t t sig b ö r a i förslaget a n g e ä m n e s o m r å d e n a för r e s p e k t i v e deltidsföredragande i den nya organisation e n . I s t o r t sett t o r d e de n u v a r a n d e ä m n e s o m r å d e n a f o r t f a r a n d e v a r a de s o m motiverar deltidsföredragande jämväl i d e n n y a o r g a n i s a t i o n e n m e n vissa förs k j u t n i n g a r f ö r u t s e s bli a k t u e l l a i a n l e d ning av omorganisationen, enär behovet a v d e l t i d s f ö r e d r a g a n d e i n o m viss del av ett m e d i c i n a l r å d s v e r k s a m h e t s f ä l t bl. a. är beroende av medicinalrådets föruts ä t t n i n g a r att b e h ä r s k a d e t t a s olika d e l a r . B e h o v e t av d e l t i d s f ö r e d r a g a n d e l ä k a r e , t a n d l ä k a r e o c h a p o t e k a r e k a n skifta s n a b b t . I vissa fall k a n det visa sig l ä m p ligast, a t t o m f ö r d e l a det tillgängliga t i m a n t a l e t , t. ex. så att m a n i stället för t v å läkare med 3-timmarstjänst anställer tre med 2-timmarstjänst. Bestämmelserna om deltidsföredragande läkare, tandläk a r e o c h a p o t e k a r e b ö r u t f o r m a s i enlighet h ä r m e d . M C A - u t r e d n i n g e n s förslag angående d e l t i d s f ö r e d r a g a n d e f ö r u t s ä t t e r a t t MS därutöver disponerar erforderliga medel för a n l i t a n d e a v tillfällig e x p e r t i s . I nedanstående uppställning har bef a t t n i n g a r n a u p p t a g i t s i a n s l u t n i n g till d e n a v M C A - u t r e d n i n g e n s k i s s e r a d e sektionsindelningen i den nya organisationen och den däremot svarande uppdelningen a v h ä l s o - o c h s j u k v å r d e n s o m r å d e . Bef a t t n i n g a r , s o m föreslås ö v e r f ö r d a till SMA h a r inte m e d t a g i t s , ej heller t v å delt i d s f ö r e d r a g a n d e r ä t t s l ä k a r e m e d tre t i m m a r s daglig t j ä n s t g ö r i n g , vilkas befattn i n g a r u t g å r enligt förslaget r ö r a n d e SMA:s r ä t t s m e d i c i n s k a a v d e l n i n g . Jfr. 16.3.
Område, befattningar m.m. 1
öppen kroppssjukvård m. m. Mr (nu chef för medicinalbyrån) Dfl (nu förlossningsvård) Summa
Timmar/dag i nu- enligt läget försla§e^ 3.5
3.5 —
7.0 7.0
Sluten kroppssjukvård Mr (nu chef för sjukhusbyrån) Mr (ny tjänst) Dfl (nu tuberkulossjukvård m. m.)
3.0 Summa
7.0 2.0 —
7.0 — 3.0
Summa 12.5
17.0 Mentalsjukvård Mr (nu chef för mentalsjukvårdsbyrån) Mr (nu överinspektör för mentalsjukvården) Dfl (nu mrass) Dfl (ny tjänst)
Hälsovård, förebyggande vård Mr (nu chef för hälsovårdsbyrån) 3.5 Mr (ny tjänst, ersätter föredragande Bg 1 för sjöfolksärenden, könssjukvård och vissa uppgifter vid NIH) 4.0 Dfl (nu allmän hälsokontroll) 3.0 Dfl (ny tjänst) —
3.0 3.0
Summa 10.5
7.0 Mödra- och barnavård, familjerådgivning m. m. Mr (ny tjänst) — 7.0 Föredragande B 1 (ny tjänst; nu dfl 2 1/2 t/d vid socialpsykiatriska nämnden) 2.5 7.0 Dfl (nu mrass; föreb barnavård) 2.0 3.0 Dfl (nu föreb barnavård, vakant) 1.0 — Dfl (nu barnpsykiatri) 3.0 3.0 Dfl (nu socialpsykiatriska nämnden) 2.5 3.0 Summa 11.0 1
23.0 Förkortningar: Mr = medicinalråd; mrass = medicinalrådsassistent; dfl = deltidsföredragande läkare; dftl = d:o tandläkare; dfap = d:o apotekare.
215 Område, befattningar m.m.
Timmar/dag i nu- enligt läget förslaVdrd av psykiskt utvecklingsstörda § e 'Mr (nu chef för avdelningen för vården av psykiskt efterblivna m. m., tillika överinspektör) 3.5 7.0 Dfl (nu mrass) 2.0 3.0 Summa Långtidssjukvård Mr (ny tjänst, ersätter specialföredragande Bg 1) Dfl (ny tjänst) Summa Rehabilitering och Mr (ny tjänst) Dfl (ny tjänst)
—
7.0 3.0
handikappvård .
Summa Tandvård Mr (nu chef för tandvårdsbyrån) Bd A 27 (tandläkare) Dftl (nu odontologisk profylaktik)
i
— —
7.0 3.0 10.0
3.5 7.0
7.0 7.0
2.0 Summa 12.5
16.0 Apoteks- och läkemedelsväsende läkemedelsinspektionen) Mr (apotekare, nu chef för apoteksbyrån) Bd A 27 (apotekare) Bd A 25 (apotekare) Dfl (nu läkemedelsärenden) Dfap (nu narkotikakontroll m. m.)
(exklusive
3.5 7.0 7.0 3.0
7.0 7.0 — 3.0
3.0 Summa 23.5
20.0 Statistikfrågor Dfl (nu sjukdomsstatistik) Dfl (nu cancerregistret) Dfl (nu mrass med 2 timmar för diagnosstatistik m. m. och 1 timme för försöksverksamhet)
2.0 Summa
8.0 Nämnden Dfl
för utländska
3.0 3.0
3.0 3.0
Beredskapsavdelningen Mr (ny tjänst, nu läkarebyråchefen Be 1 vid SBN:s personalbyrå, som ersattes med administrativ byråchef) Dfl (nu krigsplaceringsärenden) Dfl (nu hälsovårdsärenden) Bd A 25 (halvtid, apotekare)
2.0 Timmar/dag i nu- enligt läget förslaget
3.0 2.0 3.5
3.0 2.0 3.5
Summa 12.0
15.5 Nämnden för internationella ärenden (NIH) Föredragande i Bg 1 (delvis) Jfr hälsovård, förebyggande vård
hälsovårds-
—
—
6.5 6.5 12.5
10.0 17.0 17.0
5.5 7.0
10.0 10.0
— 12.5
10.0 16.0
20.0 Summa 95.5 MS i övrigt och NIH Statistikfrågor 9.0 Nämnden för utländska läkare 2.0 Beredskapsavdelningen 12.0 NIH 3.0
153.0 Summa 26.0 Totalsumma 121.5
25.5 178.5
85.0 12.5 24.0
142.0 16.0 20.5
Summa Sammandrag Medicinalavdelningen ö p p e n kroppssjukvård m. m. Sluten kroppssjukvård Mentalsjukvård Hälsovård, förebyggande vård Mödra- och barnavård, familjerådgivning m. m. Vård av psykiskt utvecklingsstörda Långtidssjukvård Rehabilitering och handikappvård Tandvård Apoteks- och läkemedelsväsende
Därav: Läkare Tandläkare Apotekare 1
läkare Summa
Område, befattningar m.m.
8.0 2.0 15.5 —
Rätteligen skulle tjänsten i Bg 1, som beviljats för långtidssjukvård och rehabilitering, ha redovisats med 3.5 timmar på vartdera området.
216 Till uppställningen kommentarer.
fogas
följande
öppen kroppssjukvård m. m. Medicinalrådet och chefen för medicinalbyrån har fått en väsentlig lättnad i arbetsbördan genom provinsialläkarreformen, bl. a. genom att det tidsödande bestyret att anskaffa vikarier för provinsialläkare bortfallit. Kapacitetsökningen har därför bedömts vara tillräcklig. Sluten kroppssjukvård Medicinalrådet och chefen för sjukhusbyrån har nu en av de hårdast belastade byråerna. Vårdgrenen är både kvalitativt och kvantitativt den mest betydande inom sjukvården. Den är också det centrala i sjukvårdshuvudmännens planering av den slutna vården och i rationaliseringssträvandena inom sjukvården. Härav följer att detta medicinalråd genom sin ställning inom MS blir den, som är närmast till att representera MS i CSB och SJURA, vilka organ till alldeles övervägande del rör sig med problem inom den slutna kroppssjukvården. Vid en bedömning av såväl den nuvarande som den väntade arbetsbördan för den slutna kroppssjukvårdens företrädare måste också beaktas uppgiften att vara föredragande i disciplinnämnden. Som nyss framgått hade sjukhusbyrån 1963 det högsta och år 1964 det näst högsta antalet ärenden i nämnden. Därtill kommer att sjukhusbyråns disciplinärenden är mera komplicerade och arbetskrävande än genomsnittet. Man har — som förut framhållits — att förutse att MS:s arbetsuppgifter i fråga om den slutna akuta kroppssjukvården kommer att snabbt öka därest sjukvårdsplanerna, som främst avser detta vårdområde, förs över till MS. Ett avsevärt ökat behov av kontakter med huvudmännen kommer att bli följden.
Den öppna kroppssjukvården, mentalsjukvården, långtidssjukvård, rehabiliterings- och handikappvård samt nykterhetsvård kan inte planeras och utvecklas utan att ställas i samband med den slutna somatiska akutsjukvården. Med hänsyn till vad nu anförts föreslår MCA-utredningen två medicinalråd för sluten somatisk akutsjukvård. Därjämte föreslås en deltidsföredragande läkare bl. a. med hänsyn till 1957 års epileptikerutrednings förslag om representation i MS för epileptikervård. Mentalsjukvård Frågan om den nuvarande överinspektörstjänsten bör bibehållas med nuvarande konstruktion eller om ämbetsuppgifterna skall övertagas av MS är under övervägande i samband med behandlingen av sinnessjuklagstiftningskommitténs betänkande (SOU 1964:40). Kommittén har föreslagit att överinspektören skall bibehållas med i stort sett nuvarande uppgifter. MS har i sitt remissutlåtande föreslagit, att överinspektören vid mentalsjukhusens kommunalisering bör upphöra som fristående tjänsteman men bibehållas som befattningshavare inom MS. överinspektören har i detta sammanhang medtagits och redovisats som ingående i den för MS tillgängliga kapaciteten i fråga om mentalsjukvården. Hans löpande arbetsbörda, som nu till övervägande delen består av ärenden angående permissioner och andra förmåner för enskilda patienter, kommer att nedbringas högst väsentligt, därest dessa uppgifter överförs till nämnder på det lokala planet i enlighet med vad kommittén föreslagit. Med beaktande härav syns antalet heltidsanställda läkare för mentalsjukvården kunna bibehållas oförändrat. MCAutredningens förslag upptar i enlighet härmed två medicinalråd för mentalsjuk-
217 vården, varvid överinspektörstjänsten förutsattes utgå. Den nuvarande befattningen som medicinalrådsassistent bör utgå och ersättas med en deltidsföredragande med 3 timmars daglig tjänstgöring. Hälsovård, förebyggande vård MCA-utredningen har tidigare framhållit det synnerligen angelägna behovet av ökad kapacitet inom hälsovårdens område. Nuvarande medicinalrådet och chefen för hälsovårdsbyrån har alltför stor arbetsbelastning trots att särskilda föredragande finns för sjöfolksärenden och könssjukvård samt för hälsovårdsupplysning m. m. Han torde vara den hårdast belastade i fråga om uppdrag att företräda MS. Han är sålunda ledamot i vattenvårdsnämnden, vice ordförande i styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, ledamot i styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium, ledamot i styrelsen och tillika medlem av arbetsutskottet vid statens institut för folkhälsan, suppleant för generaldirektören i strålskyddsnämnden, MS:s representant vid handläggningen hos kommerskollegium av ärenden rörande tillsatser till livsmedel samt medlem i en av MS och veterinärstyrelsen bildad samarbetsdelegation för handläggning av livsmedelshygieniska frågor av gemensamt intresse. Därutöver håller byrån kontakter med ett flertal andra myndigheter och institutioner. Internationella ärenden belastar hälsovårdsbyrån i särskild grad. I stor omfattning tages medicinalrådet i anspråk för interna samråd i de andra byråernas ärenden i den mån de berör hygieniska frågor. Medicinalrådets tid förslår inte till önskvärd medverkan i informations- och annan upplysningsverksamhet och vissa andra angelägna uppgifter. För att den erforderliga förstärkningen
skall kunna åvägabringas erfordras för hälsovårdsområdet två medicinalråd. Uppdelningen av verksamheten synes i princip böra ske så att det ena medicinalrådet svarar för omgivningshygien, vari ingår bl. a. frågor om luft- och vattenföroreningar, buller samt livsmedelshygien, frågor angående infektionssjukdomar med undantag för frågor angående tuberkulos och könssjukdomar samt länsläkar- och stadsläkarorganisationerna. Det andra medicinalrådet bör svara för hälsovårdsupplysning, allmän hälsokontroll och andra hälsobefrämjande åtgärder, sjöfolksärenden, frågor angående tuberkulos och könssjukdomar, trafikhygieniska frågor och karantänsväsendet samt internationella hälsovårdsärenden i den mån dessa ej faller på NIH. Upplysningsverksamheten rörande könssjukdomarna bör ankomma på förevarande medicinalråd. Han bör också vara ledamot i NIH och fungera som MS:s kontaktman i internationella frågor över huvud taget. I nuvarande organisation handhas de nämnda uppgifterna utom hälsokontrollfrågorna närmast av en föredragande läkare Bg 1, vilken tjänst föreslås utgå. Med hänsyn till arbetsbelastningen och till den mångskiftande karaktären av de uppgifter det är fråga om erfordras också två deltidsföredragande läkare, rekryterade med hänsyn till det aktuella behovet av att få mera permanent tillgång till särskild kompetens inom de två medicinalrådens verksamhetsfält. Mödra- och ning m. m.
barnavård,
familjerådgiv-
För detta område, som bl. a. inkluderar allmänna medicinska barn- och ungdomsfrågor över huvud taget, föreslås en ny medicinalrådstjänst. För området avses även två deltidsanställda läkare. Här må nämnas, att vid överläggningar mellan företrädare för MCA-utredningen
218 samt för Svenska barnläkarförbundet och Svenska pediatriska sällskapet har som önskemål beträffande MS:s nya organisation framhållits, att barna- och ungdomsårens hälso- och sjukvårdsproblem behövde en väsentligt starkare representation i MS än för närvarande, att barna- och ungdomsårens hälso- och sjukvårdsärenden borde i största möjliga utsträckning samlas till en gemensam byrå, att mentalhygieniska frågor i de tidiga barnaåren, likaväl som i skolåldern, ävensom handikapproblemen för barn och ungdom borde ägnas väsentligt större uppmärksamhet samt att en särskild rådgivande kommitté borde tillsättas för att kontinuerligt tillföra sakkunnig rådgivning till den föreslagna byrån. De framförda önskemålen torde ha i viktiga hänseenden tillgodosetts genom den nyss föreslagna medicinalrådstjänsten och vidare genom förslaget att bilda en särskild sektion (M 2:3) för medicinsk barna- och ungdomsvård, familjerådgivning m. m. För socialpsykiatriska nämndens verksamhet, som föreslås anknuten till förevarande sektion, föreslås en heltids- och en deltidsföredragande läkare. Detta innebär någon förstärkning i förhållande till nuläget. Den har ansetts påkallad bl. a. med hänsyn till önskemålet att kunna ägna mera tid åt de byråer och liknande institutioner, som ger råd i abortfrågor, samt svara för anskaffning av platser vid sjukhus för kvinnor, som fått abort beviljad, i de fall svårigheter möter i detta avseende. Vård av psykiskt utvecklingsstörda Den faktiska förstärkningen är större än som framgår av siffrorna i uppställningen i det att medicinalrådet som föreslås ersätta chefen för avdelningen för vården av psykiskt efterblivna m. m., tillika överinspektör för denna vård, befrias inte endast från bestyret som ad-
ministrativ chef utan också från fackfrågor rörande epileptikervården och den psykiska barna- och ungdomsvården. Enligt MCA-utredningens uppfattning föreligger inte längre något behov av att bibehålla en särskild överinspektörsinstitution. Dennas funktioner bör övertagas direkt av MS. Långtidssjukvård. handikappvdrd
Rehabilitering
och
För dessa områden, som båda befinner sig i stark utveckling såväl medicinskt som organisatoriskt, har MS nu endast en föredragande läkare Bg 1. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på de två områdena och till att de såväl ur medicinsk synpunkt som med hänsyn till planeringsfrågorna är väsentligen helt skilda åt, är det inte möjligt att låta ett medicinalråd stå för båda dessa områden. MCA-utredningens förslag är därför ett medicinalråd för vartdera området. Därjämte erfordras en deltidsföredragande läkare för varje område. Tandvård Enligt MCA-utredningens bedömande kan den förstärkning av den fackliga kapaciteten, som medicinalrådets frigörande från byråchefsskapet och ökningen av de för tandvårdsfrågorna avdelade administrativa resurserna innebär, anses som tillräcklig i avvaktan på erfarenheter av läget sedan allmän tandvårdsförsäkring införts. Apoteks- och läkemedelsväsende Överföringen av ärendena rörande statens farmacevtiska laboratorium och rörande registrering av farmacevtiska specialiteter till SMA medför — i förening med utökad administrativ personal — en avsevärd minskning av behovet av apotekare inom MS. Genom förslaget att även frågor om läkemedels biverkningar
219 skall överföras till SMA uppkommer i förhållande till nuläget en betydande lättnad för medicinalrådet. Av samma anledning kan läkartillgången begränsas till en deltidsföredragande för kvarstående farmakologiska frågor, exempelvis ärenden rörande fria läkemedel och inriktningen av läkares ordinationer på billigare läkemedel. Statistikfrågor Vid statistiska avdelningen finns nu en läkare med 3-timmarstjänst, som avlönas från sjunde huvudtitelns anslag till Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m. m., för uppläggning av patientstatistiken från kroppssjukvården. Denna befattning erfordras även sedan statistiken utbyggts till att omfatta hela riket. En deltidsanställd läkare med 3timmarstjänst föreslås därför för detta permanenta behov. Beredskapsavdelningen Med hänsyn till det ökade behovet av läkares medverkan i beredskapsfrågorna, bl. a. till följd av den ökade undervisning som statsmakterna beslutat, erfordras förstärkning av den medicinska fackmannakapaciteten på detta område. För att ernå denna förstärkning bör, som framgår av förut intagna uppställning, den nuvarande läkarbyråchefen ersättas med en administrativ byråchef samt en ny medicinalrådstjänst inrättas. De två deltidsföredragande läkare, som SBN nu disponerar, bör bibehållas. Ev. ytterligare läkarbehov torde som hittills böra tillgodoses genom anlitande av expertmedel. Nämnden ärenden
för internationella
hälsovårds-
Med ovan föreslagna förstärkning av läkartillgången för hälsovård och hälsokontroll behöver särskild läkarkapacitet
för internationella inte avsättas.
hälsovårdsärenden
15.3.2 Övriga fackmän Här avses hos MS anställda befattningshavare ur vissa andra yrkesgrupper såsom psykologer, socionomer, receptarier, hälsovårdsinspektörer och arbetsterapeuter. Uppgifterna för nu avsedda befattningshavare kan i princip hänföras till två huvudgrupper, dels utbildnings- och andra allmänna frågor rörande olika personalkategoriers användning och ställning inom hälso- och sjukvården och dels andra, företrädesvis löpande ärenden där MS har ett mera regelbundet behov av särskild fackkunskap. Flertalet tjänster är förenade med arbetsuppgifter ur båda huvudgrupperna. Av tablån på nästföljande sida framgår de nuvarande tjänster vid MS och SBN, vilkas innehavare är eller med hänsyn till arbetsuppgifterna bör vara fackmän. Tjänster som föreslås överförda till SMA har inte medtagits. Genom att sjuksköterskeutbildningen överföres till skolöverstyrelsen och de statliga mentalsjukhusen övertagas av sjukvårdshuvudmännen inträder vissa lättnader i arbetsbördan för tjänsterna 2, 3 och 4 senast fr. o. m. år 1967. Särskilt gäller detta tjänst 4, vars vippgifter huvudsakligen avser utbildning av mentalsjukvårdspersonal och som är direkt engagerad i ordnande av kurser med vad därtill hör. Denna tjänst, placerad i Ae 25, synes därför kunna indragas. Arbetslättnaden vid tjänsterna 2 och 3, som bl. a. handhar frågor om sjuksköterskeutbildningen, kan däremot inte beräknas bli så stor att någon av dessa tjänster kan indragas. Även sedan denna utbildning övertagits av skolöverstyrelsen kommer att hos MS kvarstå medverkan i alla frågor som gäller kursernas
220 Utbildningskrav
Tjänst
Fil. licentiatexamen Sjuksköterska »
1. Psykolog A 27 2. Byrådirektör A 27 3. Byrådirektör A 25 4. 5.
» i
6. Förste byråinsp. A 23 7.
»>
8. Hälsovårdskonsulent A 23 9. Rehabiliteringskonsulent A 23 10.
»
11.
Byråinsp. A 21
12. 13.
» »
14. Byråinsp. v. A 19 15. Byråassistent A 19 16. Sjukgymnast (arvode)
innehåll och uppläggning och vid inspektioner samt kurser för utländska sköterskor, fortbildningskurser m. fl. utbildningsfrågor. Utbildningsfrågorna beträffande sjuksköterskorna blir därför alltjämt betydande. Därtill kommer behovet av sjuksköterskors medverkan i allmänna frågor rörande deras verksamhet och i olika löpande ärenden, däribland disciplinärenden. De i uppställningen angivna övriga tjänsterna berörs inte av nyssberörda reformer och bör överföras till den nya organisationen med hänsyn till att deras nuvarande arbetsuppgifter kommer att kvarstå väsentligen oförändrade. Även vid avvägningen av den i detta avsnitt behandlade personalen har förutsatts, att MS får tillgång till erforderliga medel för tillfälligt anlitande av experter.
15.4 Kommentarer förslaget
till
organisations-
15.4.1 Arbetsuppgifternas fördelning Under 14.2. har med hänvisning främst till behovet att avlasta generaldirektören och överdirektören föreslagits, att MS skall organiseras på tre avdelningar samt
Hälsovårdsinspektör Barnmorska Socionom Hälsovårdsinspektör Socionom » Sjuksköterska » Pedagogisk utbildning (fr.o.m. 1.7.1965) Sjuksköterska » Sjukgymnast
en administrativ byrå och en lagbyrå, båda fristående. MCA-utredningen vill understryka, att det angivna syftet inte kan nås utan en radikal delegering av ärenden från verkschefs- till avdelningschefsplanet och att dit delegerade ärenden konsekvent delegeras till byråplanet i den utsträckning som över huvud taget är möjlig. Härför krävs bl. a. att ledningens policy fastlägges ärendegrupp för ärendegrupp och därmed delegeringens gränser. Endast ärenden av principiell natur eller annars av särskild vikt samt ärenden, där enighet ej kunnat nås på lägre plan, bör få komma upp på verkschefsplanet. Beträffande de grunder MCA-utredningen tillämpat i fråga om avgränsningen mellan avdelningarna och de fristående byråerna må utöver vad som anförts under 14.2.2.7 anföras följande. På medicinalavdelningen skall ankomma att handlägga på MS ankommande löpande ärenden av helt eller delvis facklig natur ävensom — i den omfattning verksledningen bestämmer — remisser och andra större ärenden, som kräver medicinskt, odontologiskt eller farmacevtiskt bedömande, allt i den mån ärendena inte skall handläggas vid an-
221 nan avdelning, samt att i erforderlig omfattning lämna biträde vid handläggning av sådant ärende å annan avdelning. En huvuduppgift för såväl fackmän som övrig personal vid avdelningen skall vara att lämna biträde med facksynpunkter och bedömanden i planerings-, prognos- och utredningsärenden samt andra större ärenden, vilka handlägges vid annan avdelning. Bland de uppgifter, som främst förutsatts falla på avdelningens byråer, må särskilt nämnas: Allmän fackmässig och administrativ bevakning av verksamhetsfältet genom inspektioner och på annat sätt Bevakning av litteratur och statistik Initiativ till vårdrationaliserings- och andra åtgärder, som föranledes av förhållandena, vare sig ärendet skall handläggas vid medicinalavdelningen eller vid annan avdelning eller fristående byrå Föreskrifter, råd och anvisningar, som inte bör falla under planeringsavdelningen eller annan enhet inom MS Rådgivning och konsultationer, som inte ankommer på annan avdelning Fackligt biträde åt övriga avdelningar Personalärenden (förord, förordnanden etc.) Disciplinärenden enligt nuvarande ordning Framtagande av underlag för anslagsäskanden m. m. i samverkan med administrativa byrån Frågor om utbildning av läkare, tandläkare och receptarier Genomförande av fortbildnings- och andra kurser i MS:s regi utom beredskapskurser Medverkan i upplysning och propaganda Ledning av förekommande pilot projects o. dyl. Att företräda MS i olika fackorgans styrelser m. m. På planeringsavdelningen skall ankomma att handlägga på MS ankommande långtidsplanering av hälso- och sjukvården och därmed sammanhängande prognoser samt vidare ärenden rörande vårdplaner och deltagande i därav föranledda överläggningar, övriga förekommande planerings- och prognosfrågor, inrättande av läkartjänster samt
personal- och utbildningsfrågor av allmän natur. Avdelningen skall ombesörja större utredningar, som inte överlämnas till annan avdelning, samt handha MS:s statistik och personalregistrering. I personal- och utbildningshänseende skall avdelningen i fråga om utbildningen inom hälso- och sjukvården svara för bevakning av att erforderliga resurser ställs till förfogande samt för att utbildningen anpassas efter utvecklingens krav ävensom för på MS ankommande inspektion av sådan utbildning. Inom avdelningen skall också handläggas ärenden rörande kompetenskrav och arbetsuppgifter för olika kategorier medicinalpersonal och liknande frågor. Avdelningen förutsätts i större frågor regelmässigt arbeta med arbetsgrupper, varvid avdelningschefen svarar för arbetets uppläggning och bedrivande själv eller genom i gruppen ingående befattningshavare från planeringsavdelningen. I arbetsgrupperna förutsattes i normalfallet ingå berörda verksamhetsområdens fackliga och administrativa företrädare inom medicinalavdelningen samt erforderlig expertis utanför MS. På beredskapsavdelningen skall ankomma att handlägga beredskapsfrågor rörande den allmänt civila hälso- och sjukvården ävensom MS:s egen beredskapsplanering. På administrativa byrån skall i huvudsak ankomma ärenden rörande: MS:s instruktion och arbetsordning MS:s personal och inre organisation Rationaliseringsfrågor inom MS På MS ankommande anslagsäskanden och liknande framställningar Allmänna remisser Kamerala och ekonomiska ärenden i allmänhet Statsbidragsfrågor Taxefrågor Bokföring och kassarörelse Upphandling och förrådshållning i den mån
222 sådana frågor inte ankommer på beredskapsavdelningen Bibliotek och arkiv Skrivcentral och telefonväxel Expeditionstjänsten På lagbyrån skall i huvudsak ankomma ärenden rörande: Lag- och andra författningsfrågor Andra juridiska ärenden Granskning av förslag till råd och anvisningar o. d. Redigering av Samling av författningar och cirkulär m. m. angående medicinalväsendet (MF) Ärenden rörande legitimation och behörighet Granskning av blanketter Sekretessärenden I lagbyrån föreslås dessutom ingå ett särskilt nämndkansli för disciplinnämnden m. fl. nämnder. Den närmare fördelningen av ärendena mellan byråerna och inom dessa mellan olika sektioner framgår av bilaga 15 f, till vilken hänvisas. Det har tidigare framhållits att den i bilaga 15 f redovisade ärendefördelningen liksom motsvarande sektionsindelning inte får uppfattas som något förslag från MCA-utredningen, avsett att vara bindande för verksledningen. 15.4.2 Allmänt angående förslaget till personalorganisation I bilaga 15 f har för varje byrå och sektion angivits ett fullständigt förslag angående personalen, vilket dock i princip inte berör lönegradsplaceringen. Beträffande fackpersonalen har närmare redogjorts under 15.3. Som där framgår har MCA-utredningen vid avvägningen av såväl antalet deltidsföredragande läkare, tandläkare och apotekare som antalet övriga fackmän förutsatt att MS får tillgång till medel för tillfälligt anlitande av experter. Vid planerings- och prognosfrågornas behandling kan även erfordras anlitande av annan tillfällig expertis. Utredningen föreslår att för detta ändamål beräknas 200.000 kr.
Vid avvägningen av de olika enheternas personalbehov har MCA-utredningen såsom förut närmare utvecklats med hänsyn till de väsentliga förändringar i arbetsuppgifternas fördelning, som förslaget innebär i förhållande till nuläget, men också till den utökade aktivitet förslaget förutsätter beträffande framför allt planerings- och rationaliseringsfrågorna väsentligen måst grunda ställningstagandet på en allmän bedömning av de erforderliga insatserna inom enheternas verksamhetsområden. Hänsyn har också tagits till de ärenden av löpande karaktär, som med ledning av bilaga 15 f och den förberedande undersökningen beräknats falla på respektive enheter. I de fall löpande ärenden i nuläget helt eller i huvudsak sysselsätter viss personal, har denna placerats vid den enhet, som i den nya organisationen förutsatts handha samma ärenden. Vidare har för varje byrå gjorts en samlad avvägning av hela byråns personal i relation till byråns samtliga arbetsuppgifter. Som förut berörts har MCA-utredningen utgått från att byråchefs- och. sektionschefstjänster, där inte annat angivits, skall betraktas som administrativa tjänster. Detsamma gäller tjänster för 1 :e byråsekreterare, varmed åsyftas tjänster i befordringsgång amanuens-l:e byråsekreterare. Tjänst för »biträde» anger kansli- eller kontorsbiträdestjänst. MCA-utredningen vill understryka, att personalförslaget på varje punkt avvägts till vad MCA-utredningen ansett som ett minimum med hänsyn till de krav som måste uppställas på enhetens kapacitet. Med hänsyn till den allmänna återhållsamhet som iakttagits i fråga om personalförslaget bör detta i viss mån betraktas som ett provisorium. MCA-utredningen förutsätter att den i bilaga 15 f skisserade personalfördelningen mellan
223 avdelningarna och byråerna allt efter erfarenheterna och lägets krav kommer att förskjutas väsentligt och att vissa framkommande svagheter härigenom kan avhjälpas. Å andra sidan kan utvecklingen snart nog leda till att nya tjänster måste inrättas efter den nya organisationens genomförande. MCA-utredningen föreslår med hänsyn härtill att anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal upptages förslagsvis. 15.4.3 Vissa vid flera enheter förekommande ärendegrupper Utöver de i bilaga 15 f särskilt angivna ärendegrupperna vid vissa sektioner inom medicinalavdelningen tillkommer ärenden, som i varierande antal förekommer vid flertalet sektioner inom medicinalavdelningen antingen så att de diarieföres och handlägges där eller så att personal vid sektionerna måste medverka vid handläggningen i den mån deras verksamhetsområde berörs. De nu avsedda ärendegrupperna, som måste beaktas vid bedömning av arbetsbörda och personalbehov, är bl. a. följande : Lag- och andra författningsärenden Utarbetande av råd och anvisningar Allmänna utbildnings- och kompetensfrågor Behörighets- och legitimationsfrågor av allmän eller prejudicerande betydelse, som hänskjuts till sektionen Vårdplanering och vårdrationalisering MS:s medgivande till inrättande av nya läkartjänster Förord och förordnanden Inspektioner Statsbidragsfrågor i den mån de kräver bedömning av fackman Taxor och andra ersättningsgrunder Disciplinärenden Statistiska frågor 15.4.4 Skärmbildscentralen och övrig allmän hälsokontroll En redogörelse för MS:s skärmbildscentral har lämnats i bilaga 11.1. För
skärmbildscentralen och den därtill anknutna s. k. värmlandsundersökningen finns en ganska omfattande personalorganisation. Det administrativa arbetet är betydande och MS har med anlitande av medel från anslagen till Medicinalstyrelsens skärmbildscentral och till Allmän hälsokontroll frigjort en av sina kamerala tjänstemän för att under chefen för skärmbildscentralen handha de administrativa och ekonomiska angelägenheterna. Denne befattningshavare är placerad i skärmbildscentralens lokaler i Sundbyberg. Han åtnjuter dels arvode efter löneklass A 28 och dels visst arvode därutöver. I dagens läge sorterar skärmbildscentralen under sjukhusbyrån och värmlandsundersökningen liksom övriga ärenden rörande allmän hälsokontroll under hälsovårdsbyrån. I den nya organisationen bör skärmbildscentralen och ev. motsvarande organ för annan allmän hälsovårdskontroll sortera under sektion M 2:2. De uppgifter, som nu åvilar berörde administrative befattningshavare, motsvarar i princip de uppgifter MS nu har beträffande t. ex. laboratorierna och rättsläkarstationerna och som fullgöres av tjänstemän på MS:s stat. MCA-utredningen föreslår, att vid sektion M 2:2 upptages en byrådirektörstjänst, avsedd att biträda med nu berörda administrativa och ekonomiska angelägenheter. Om så anses lämpligt bör han lokalmässigt placeras vid skärmbildscentralen.
15.4.5 Rehabilitering och handikappvård Under utredningsarbetet har framhållits, att samarbetet mellan MS och vederbörande handikapporganisationer varit gott, särskilt inom de områden, där MS haft experter inom de relevanta disciplinerna. MCA-utredningen förutsätter, att detta från båda sidors synpunkter angelägna samarbete ytterligare utvecklas när
224 MS får en förstärkt handikappfrågor.
organisation
för
15.4.6 Meritkontoret Inom medicinalavdelningen föreslår MCA-utredningen ett särskilt meritkontor. Avsikten härmed är att till ett ställe samla arbetet med upprättande av meritsammanställningar i utnämnings-, förords- och förordnandeärenden m. m. rörande lakar- och andra tjänster — dock ej MS:s egen personal — ävensom vissa förordnanden, frågor om tillgodoräkning av tjänstår o. d. Dessa uppgifter är av övervägande rutinkaraktär och i de fall så erfordras förutsattes samråd med vederbörlig fackman. Förslaget innebär ingen principiell nyhet i fråga om ärendenas handläggning men väl att dessa i högre grad än nu koncentreras till ett ställe, varigenom en effektivare och mindre personalkrävande arbetsgång bör uppnås. Meritkontoret har ansetts böra förläggas till medicinalavdelningen med hänsyn till att kontorets huvuduppgift är att förbereda ärenden som ankommer på denna avdelning. 15.4.7 Sektionen för planering och utredning Sektionens organisation har avvägts med hänsyn till att sektionen skall vara i stånd att handlägga större planeringsoch utredningsfrågor antingen själv eller med hjälp av särskilda arbetsgrupper, vari personal från sektionen ingår. Genom att alla vårdplanefrågor samlas till en sektion säkerställes erforderlig överblick över och samordning av planerna för olika vårdområden. 15.4.8 Sektionen för personalbehov och personalprognoser Det i kap. 13 tecknade framtidsperspektivet i fråga om personallägets ut-
veckling nödvändiggör enligt MCA-utredningens uppfattning att en särskild sektion med kvalificerade befattningshavare avdelas för att systematiskt följa läget i fråga om all inom hälso- och sjukvården sysselsatt personal och hålla erforderliga prognoser aktuella. Sektionen måste för att fullgöra dessa uppgifter genom kontakter med övriga delar av MS och på annat sätt ständigt hålla sig underrättad om sådana saker som personaltätheten vid olika vårdenheter och personaltäthetens utveckling, personalbehovet enligt föreliggande sjukvårds- och andra vårdplaner, rationaliseringsresultat, sjukdomspanoramats förändringar, utvecklingstendenser i fråga om yrkesverksamheten bland gifta kvinnor, utbildningskapaciteten m. fl. faktorer som påverkar personalläget. Vid sektionen bör handläggas ärenden rörande MS:s medgivande att inrätta nya läkartjänster och liknande frågor, ävensom rörande möjligheterna att tillgodose personalbehovet enligt de vårdplaner, som MS tar befattning med. 15.4.9 Sektionen för utbildnings- och kompetensfrågor Under 15.4.1 h a r b i a n d arbetsuppgifterna för planeringsavdelningen angivits vissa utbildnings- och allmänna personalfrågor. Dessa uppgifter berör i första hand lägre medicinalpersonal. En särskild sektion föreslås för handläggning av dessa frågor. Därutöver må här framhållas, att det får anses ingå i MS:s uppgift att bevaka att medicinarutbildningen och fortbildningen av främst läkare och tandläkare erhåller med hänsyn till utvecklingen erforderliga resurser och adekvat utformning. Dessa uppgifter har förutsatts närmast ankomma på medicinalavdelningens respektive byråer. Med den snabba vetenskapliga och tekniska utvecklingen på hälso- och sjuk-
225 vårdsområdet måste MS ständigt bevaka att såväl grundutbildningen som vidareutbildningen av den lägre medicinalpersonalen utan eftersläpning anpassas därefter. Samma krav ställer med kanske ännu större tyngd de organisatoriska förändringarna inom sjukvården, som snabbt kan förskjuta gränserna mellan de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter. I den mån utbildningen av medicinalpersonal överföres till skolöverstyrelsen måste MS fortfarande medverka vid bestämmande av utbildningens målsättning och kursinnehåll samt deltaga i inspektion av sådan utbildning. Det är av vikt att berörda utbildningsfrågor sammanhålles och samordnas inom en särskild organisatorisk enhet, vilket också gäller förbindelserna mellan MS och skolöverstyrelsen. Genom tillkomsten av förevarande sektion tillskapas inom MS en fast kontaktpunkt i förhållande till överstyrelsen, vilket är nödvändigt för att få till stånd ett praktiskt och effektivt samarbete mellan de två ämbetsverken. I direkt samband med utbildningsfrågorna står frågor som sammanhänger med gränsdragningen mellan olika vårdpersonalkategorier i det praktiska vårdarbetet såväl arbetsmässigt som med hänsyn till ansvarsfördelningen. Att gränsdragningsfrågorna kan bli åtskilliga framgår av att förutom läkare, tandläkare och apotekare kungörelsen om medicinalpersonal under medicinalstyrelsens inseende (SFS 1964:428) omfattar bl. a. följande grupper, verksamma inom den slutna sjukvården: Sjuksköterskor Barnmorskor Sjukgymnaster Operations-, radioterapi- och röntgenassistenter samt personal vid kliniska laboratorier med viss utbildning Undersköterskor vid sjukhus med viss utbildning 15
Föreståndare, överskötare och förste skötare ävensom skötare med viss utbildning vid mentalsjukhus Kuratorer inom hälso- och sjukvården Tandsköterskor och tandtekniker inom folktandvården med viss behörighet Tillkomsten av nya grupper vårdpersonal vid sjukhusen, där tidigare praktiskt taget endast läkare och sjuksköterskor hade ansvar för vårdarbetet, och den allt intensivare rationaliseringsverksamheten har medfört att frågorna om arbetets och ansvarets fördelning blivit i motsvarande mån komplicerade och betydelsefulla, vilket bör beaktas i den nya organisationen. Berörda frågors lösning inverkar på utbildningen men aktualiseras också i samband med vårdrationaliseringen, som bl. a. tar sig uttryck i strävanden att överföra uppgifter från mera kvalificerad till mindre kvalificerad personal, från läkare till sjuksköterskor och från dessa till assistenter av olika slag eller undersköterskor osv. Det synes angeläget att ansvaret för handläggningen av de svåröverblickbara och känsliga frågor, som det rör sig om, på byråplanet samlas till en särskild sektion, som utrustas med den ledning och den personal i övrigt som behövs för uppgifternas direkta handhavande. Chefen för denna sektion bör vara från olika berörda intressen fristående men besitta god erfarenhet av sjukhusadministration och sjukhusorganisation. Förutom viss administrativ personal bör i sektionen ingå de fackmän, vilkas arbete huvudsakligen rör frågor av den art som skall handläggas vid sektionen. Sektionens behov av andra fackmän, såsom psykologer, kuratorer, röntgenassistenter, undersköterskor, tandsköterskor etc. förutsattes bli tillgodosett i första hand genom anlitande av för förevarande uppgifter lämpade sådana, som är anställda vid andra delar av MS. I andra fall föreslås, att MS beredes möj-
226 lighet att mot särskilt arvode, som avvägs i förhållande till den omfattning vari vederbörande beräknas bli anlitad, knyta till sig en permanent stab av lämpliga fackmän med uppgift att deltaga i handläggningen inom MS av utbildningsoch allmänna personalfrågor som berör deras område. De till sektionen på det ena eller det andra sättet knutna fackmännens uppgifter skall — som nyss framgått — vara att som allmänt erfarna inom sitt yrke stå till MS:s förfogande med faktiska upplysningar, råd och synpunkter i förekommande ärenden. I den mån det blir fråga om mycket speciella tekniska eller andra problem förutsätter MCA-utredningen att MS utöver nu berörda, till MS fast knutna experter tillfälligt anlitar fackmän med speciella kunskaper och erfarenheter.
15.4.10 Statistikbyrån Under 14.2.2.2 har MCA-utredningen angett skälen varför den statliga statistiken rörande medicinalväsendet bör förläggas till MS. I den i samma avsnitt redovisade expertpromemorian har framlagts vissa förslag rörande personalorganisationen. Som framgått förutsätter MCA-utredningen att den för biträdesbehovet betydelsefulla frågan om maskinutrustningen skall särskilt utredas genom statskontorets försorg. I jämförelse med vad som föreslagits i expertpromemorian innebär det i bilaga 15 f framlagda förslaget vissa avvikelser. Bl. a. har en byrådirektörstjänst vid sektion P 2:3 utgått, med hänsyn till att i sektion P 1:1 förutsatts ingå en statistiker. Förslaget har avvägts med särskild hänsyn till att enligt gjorda erfarenheter det under senare år blivit allt svårare att rekrytera och behålla biträdespersonal för direkt arbetsledande uppgifter
såväl i fråga om de fasta uppgifterna som särskilt i fråga om mera tillfälliga uppgifter i samband med ad-hocundersökningar. Antalet biträden (kansli- och kontorsbiträden) har summariskt angivits till fyra vid varje sektion i avvaktan på nyss nämnda särskilda utredning. 15.4.11 Legitimation och behörighet Dessa ärenden, som nu är spridda på byråerna, föreslås samlade till en särskild sektion. Sektionschefen förutsattes ha juridisk utbildning. Legitimationsärendena är till övervägande delen så rutinmässiga att de kan betecknas som blankettärenden. Flertalet speciella behörighetsärenden kan handläggas inom fastställda rutinramar. I den mån avsteg ifrågasätts får sektionen samråda med vederbörande facksektion. 15.4.12 Nämndkansliet Det föreslagna nämndkansliet skall betjäna de i bilaga 15 f angivna nämnderna. Genom att på detta sätt samla denna kanslifunktion beräknas kunna ernås ett bättre utnyttjande av personalen. Sektionschefen förutsattes bära ansvaret för arbetets behöriga gång över hela linjen. 15.4.13 Vissa förslag beträffande disciplinnämnden samt hörselvårds- och hjälpmedelsnämnderna I det föregående har föreslagits, att generaldirektören och överdirektören skall befrias från nuvarande ordförande- och ledamotsställning i disciplinnämnden. Nämndens nuvarande sammansättning med två jurister, två läkare — eller i vissa fall en läkare och en annan fackman — samt en lekman bör bibehållas. Enligt MCA-utredningens uppfattning bör nämnden sammansättas så att däri ingår en ledamot av vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis, lagbyråchefen eller chefen för sektionen
227 för juridiska ärenden (L 1), två läkare eller en läkare och en annan fackman allt efter ärendets art samt en lekmannaledamot. I skrivelse 13.5.1965 till chefen för socialdepartementet har Sveriges läkarförbund begärt översyn av MS:s disciplinära verksamhet och formerna för denna och därvid framfört vissa synpunkter och förslag, grundade på en inom förbundet gjord utredning. MCAutredningen, som under utredningsarbetets gång haft underhandskontakter med förbundet i dessa frågor, har i remissyttrande 22.6.1965 inte ansett sig böra taga ställning till vad förbundet anfört i sak samt förordat, att — om de av förbundet uppdragna spörsmålen anses böra göras till föremål för utredning — sådan görs av särskilt tillkallade sakkunniga. Beträffande de i bilaga 11.1 redovisade
hörselvårds- och hjälpmedelsnämnderna, som båda är rådgivande organ åt MS, gäller, att de är verksamma inom i princip samma område, nämligen hjälpmedel åt handikappade, och att nämndernas uppgifter inom respektive områden i stort sett sammanfaller. Med hänsyn härtill föreslår MCA-utredningen, att de två nämnderna sammanslås till en nämnd, kallad hjälpmedelsnämnden, med högst nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t efter förslag av MS. I fråga om två ledamöter bör förslaget avges efter hörande av statens handikappråd. MCA-utredningen vill i detta sammanhang förorda att kungörelsen angående statsbidrag till anskaffande av hörapparater m. m. görs till föremål för översyn bl. a. i förenklingssyfte och att erforderliga bestämmelser om hörapparater inarbetas i kungörelsen om statsbidrag till hjälpmedel åt rörelsehindrade m. fl.
K A P I T E L 16
Förslag angående statsmedicinska anstaltens organisation
Under 14.5.3 har MCA-utredningen relativt ingående redovisat den allmänna uppläggningen av och huvuddragen i SMA:s organisatoriska uppbyggnad. Detta kapitel har därför begränsats till den konkreta utformningen av personalorganisation m. m. Vid avvägningen av de nedan framförda personalförslagen har förutsatts, att en samlad översyn av personalbehovet vid de föreslagna avdelningarna och berörda laboratorierna skall komma till stånd genom den administrativa ledningens försorg och att därvid omdispositioner kan bli aktuella. Bl. a. kan detta väntas bli fallet mellan farmacevtiska laboratoriet och läkemedelsavdelningen i fråga om registerföringen av specialiteter m. m.
16.1 Verksstyrelse,
verkschef
m.m.
Som framgått under 14.5.3 är de för verksledningen, dvs. styrelse och verkschef, avsedda uppgifterna genomgående av administrativ, ekonomisk eller organisatorisk art och verksledningen bör utformas främst med beaktande av att den skall ha till huvuduppgift att genom insatser i fråga om administration, ekonomi och organisation främja de till SMA anslutna fackorganen inte endast i fråga om de instruktionsenliga uppgifterna utan också i fråga om utveckling och forskning inom de berörda områdena. En annan central uppgift blir
att följa utbildningsfrågor och rekryteringsläget. I verksstyrehen föreslås, förutom verkschefen som självskriven ledamot, ingå fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter och suppleanter för dessa. En av ledamöterna och suppleant för honom bör tillsättas efter förslag av MS. Bland de övriga ledamöterna bör finnas representanter för rättsväsendet samt vetenskaplig forskning och laboratorieteknik i allmänhet med anknytning till de av SMA omfattade verksamheterna. Till ledamöter och suppleanter bör utgå ersättning efter samma grunder som föreslagits beträffande MS:s verkstyrelse. Se under 15.1. Det behov av speciell expertis inom olika områden, som kommer att föreligga i åtskilliga frågor, kan förutses bli så mångskiftande att det konsekvent bör tillgodoses genom utanför styrelsen stående personer. För samordning och ledning av den löpande verksamheten föreslås en verkschef. Denne bör enligt vad förut sagts ha överdirektörs ställning. Han förutsattes ha administrativ och organisatorisk erfarenhet. De till SMA anslutna fackinstanserna bör äga anlita ledamöterna i MS:s vetenskapliga råd mot ersättning efter samma grunder som MS själv. Angående formerna för dylikt anlitande bör närmare överenskommelse träffas mellan ämbetsverken. Ett nära samarbete med MS är själv-
229 klart nödvändigt. Bl. a. erinras om att enligt vad under 14.5.4 sagts det skall ankomma på MS att svara för de generella bestämmelser som behöver meddelas läkare och annan under MS ställd personal i samband med verksamheter som överförts till SMA. MCA-utredningen förutsätter därför, att överdirektören samt föreståndarna för rättsmedicinska och rättspsykiatriska avdelningarna och läkemedelsavdelningen ävensom föreståndarna för laboratorieavdelningarna skall — liksom föreskrivits i fråga om motsvarande befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium — kunna kallas att deltaga i ärende, som förekommer inom MS, med skyldighet att anmäla eventuell skiljaktig mening till protokollet. För överdirektörens sekreterare bör inrättas en kansliskrivartjänst. 16.2
Kansliavdelningen
Vid denna avdelning skall handläggas de administrativa, organisatoriska, ekonomiska och kamerala frågor rörande SMA och dit knutna organ, som nu ankommer på MS, med undantag för avlöningsuträkning samt bokförings- och kassaärenden. Därjämte bör handläggningen av de personalärenden som nu enligt laboratoriernas instruktioner är delegerade till avdelningsföreståndarna vid laboratorierna överföras till kansliavdelningen. Vid denna bör också handläggas allmänna organisatoriska frågor och petitafrågor. För nu angivna uppgifter och under förutsättning att nyssnämnda kamerala göromål ligger kvar hos MS, föreslås följande personal vid kansliavdelningen: 1 avdelningsdirektör 1 1 :e byråsekreterare eller 1 :e revisor 1 kanslist 1 kontorist 1 1 :e expeditionsvakt 3 biträden
Förste byråsekreterartjänsten och en biträdestjänst är att anse som överförda från MS, varjämte nu utgående arvode till den särskilde redogöraren och medel till biträdeshjälp, sammanlagt 13 200 kr., bortfaller.
16.3 Rättsläkarråd. Rättsmedicinska avdelningen. Rättspsykiatriska avdelningen Förslag om rättsläkarrddets inrättande har framlagts under 14.5.3. Rådets samtliga ledamöter bör liksom nu gäller nämnderna vara läkare och ingå i rådet såsom av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter, som ledamöter av MS:s vetenskapliga råd eller som föredragande befattningshavare vid SMA. Rådet förutsattes normalt arbeta på en rättsmedicinsk och en rättspsykiatrisk sektion. Två ledamöter jämte suppleanter bör förordnas av Kungl. Maj:t. Av dessa ledamöter bör en förordnas som rådets ordförande. Denne liksom den andre av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten bör förordnas som sektionsordförande. Sektionernas sammansättning bör ansluta till vad nu gäller angående nämnderna. Rättsmedicinska sektionen föreslås sålunda bestå av sektionens ordförande, en rättsläkare i vetenskapliga rådet och en vid SMA anställd rättsläkare, tillika föredragande. Den rättspsykiatriska sektionen bör bestå av sektionens ordförande, en psykiater i vetenskapliga rådet, en vid SMA anställd rättspsykiater, tillika föredragande, och vid handläggning av brottmål och sådana civila mål, i vilka fråga är om rättslig handlingsförmåga, som fjärde ledamot en rättspsykiater i vetenskapliga rådet. I de fall då ärendet kräver annan sakkunskap än den som är företrädd inom sektionerna i nyss angivna sammansättning bör rådets ordförande äga
230 bestämma att ärendet skall handläggas av rådet i annan sammansättning i fråga om ledamoten i vetenskapliga rådet och föredraganden. Härigenom öppnas möjlighet att t. ex. i ärenden angående körkort och andra i egentlig mening inte rättsmedicinska eller rättspsykiatriska fall ge rådet en efter ärendets beskaffenhet avpassad sammansättning. För sådana ärenden förutsattes annan läkare än rättsläkare eller rättspsykiater vara anställd vid SMA som föredragande och ingå i rådet som i dessa fall kan sägas bilda en tredje allmänt medicinsk sektion. Angående sättet för ärendes avgörande torde bestämmelserna i 34 § MS:s instruktion om ärendes avgörande i rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna böra tillämpas i huvudsak med undantag för i vad bestämmelserna rör generaldirektören och chefen för MS. Ersättning till rådets ledamöter bör utgå efter samma grunder som nu gäller för berörda nämnder. För ärendenas beredning och föredragning organiseras en rättsmedicinsk och en rättspsykiatrisk avdelning. Rättsmedicinska avdelningen skall ombesörja beredning och föredragning av ärenden vid rättsläkarrådets rättsmedicinska sektion samt ombesörja MS nu åvilande granskning av protokoll och utlåtanden angående rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska förrättningar (se 14.5.2.1 punkt A 2). Enligt förslaget skall sektionen också behandla de under 14.5.2.1 punkterna C 4—9 avsedda somatiska ärendena rörande körkort m. m., vilkas beredning och föredragning skall ankomma på vid avdelningen anställd läkare. Flertalet av dessa ärenden, som nu handläggs som byråärenden inom MS, förutses komma att bli delegerade till avdelningen. Avdelningen skall sålunda överta de arbetsuppgifter, som nu åvilar dels två
specialföredragande läkare för rättsmedicinska ärenden och dels en deltidsföredragande läkare för somatiska körkortsm. fl. ärenden jämte kontorspersonal. Specialföredragandena i rättsmedicin är båda rättsläkare Be 1 vid rättsläkarstationen vid Stockholm. De ombesörjer föredragning i rättsmedicinska nämnden och MS åvilande granskning av rättsmedicinska protokoll och utlåtanden. De granskar varandras protokoll och utlåtanden. Chefen för avdelningen bör vara en väl kvalificerad och erfaren rättsläkare. Hans uppgifter blir i första hand föredragning av rättsmedicinska ärenden i rådet samt nyssberörda granskning av protokoll och utlåtanden. Dessutom får förutsättas, att rättsläkarrådet kommer att efter vissa grunder till avdelningens chef delegera beslutanderätt i körkortsni. fl. ärenden i den mån delegering inte anses kunna ske till den i dessa ärenden föredragande deltidsanställde läkaren. Avdelningens chef kan härvid beräknas få samma ställning som nu tillkommer chefen för medicinalbyrån. Av redogörelsen i bilaga 11.1 för 1964 års ärenden vid rättsläkarstationerna framgår, att belastningen på Stockholmsstationen var ca 3 gånger så stor som vid Lund- och Göteborgsstationerna var för sig. Det har framkommit, att Stockholmsstationen är i stort behov av förstärkning. MCA-utredningen vill också framhålla, att erfarenheten med all tydlighet visat, att den nuvarande centrala granskningen av rättsmedicinska protokoll och utlåtanden är nödvändig. Genom denna har ur rättssäkerhetssynpunkt allvarliga misstag kunnat rättas till. Med hänsyn såväl till rättssäkerheten som till angelägenheten av att förtroendet till de rättsmedicinska ställningstagandena inte rubbas är därför MCA-utredningens uppfattning, att den centrala granskningen bör bibehållas och att det även är önsk-
231 värt att mera tid kan ägnas åt denna uppgift, som för att få avsedd verkan måste fullgöras med all möjlig noggrannhet och auktoritet. Med beaktande av de ansvarsfulla uppgifter som sålunda kommer att åvila chefen för rättsmedicinska avdelningen föreslår MCA-utredningen att för honom inrättas en professorstjänst jämnställd med avdelningsföreståndarna vid laboratorierna. Om och i den mån hans uppgifter vid avdelningen medger bör han liksom avdelningsföreståndarna kunna ägna sig åt utvecklings- och forskningsuppgifter inom sitt område eller åtaga sig rättsmedicinska förrättningar vid Stockholmsstationen, i vilket fall av honom upprättade protokoll och utlåtanden lämpligen kan granskas av rättsläkare, som är ledamot av MS:s vetenskapliga råd. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna professorstjänsten att de två befattningarna vid MS för deltidsföredragande läkare med sammanlagt 45 000 kr. i årligt arvode bortfaller. För körkort m. fl. ärenden bör från MS överföras en befattning för en deltidsföredragande läkare, vars dagliga tjänstgöring bör utökas från två till tre timmar. Under hänvisning till det anförda föreslår MCA-utredningen följande personal vid rättsmedicinska avdelningen: 1 professor 1 kanslist 1 kontorist 1 biträde 1 läkare deltid 3 t/d Kanslisttjänsten och biträdestjänsten är att anse som överförda från MS. Vid rättspsykiatriska avdelningen skall handläggas de under 14.5.2.1 B och D avsedda ärendena, vilka i huvudsak sammanfaller med social- och rättspsykiatriska byråns nuvarande uppgifter med undantag för de socialpsykiatriska ärendena.
Till avdelningen bör överföras tjänsten som medicinalråd och chef för nämnda byrå med ändring av tjänstetiteln till professor. Med hänsyn till att innehavaren kommer att helt frigöras för rättspsykiatriska ärenden, kan behovet av ytterligare läkarkapacitet beräknas till en läkare med tre timmars daglig tjänstgöring. Vid avdelningen förutsattes liksom nu vid social- och rättspsykiatriska byrån komma att handläggas ärenden rörande förordnande av utomstående läkare för verkställande av rättspsykiatriska undersökningar, uppskov med sådana undersökningar m. fl. närmast administrativa uppgifter. Detta medför ett betydande antal ärenden. Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslås följande personal vid rättspsykiatriska avdelningen: 1 professor 1 kanslist 1 kontorist 2 biträden 1 läkare deltid 3 t/d 16.4 Statens läkemedelsnämnd. Svenska farmakopékommittén. Läkemedelsavdelningen Förslag om inrättande av en statens läkemedelsnämnd har framlagts under 14.5.3. Sammanfattningsvis skall nämnden överta MS:s uppgifter i specialitetsfrågor och beträffande läkemedels biverkningar. MS bör vara representerad i nämnden. I övrigt ansluter sig MCA-utredningen i fråga om nämndens sammansättning helt till den vid remissbehandlingen av 1946 års läkemedelsutrednings förslag framkomna åsikten, att representanter för läkemedelstillverkning och läkemedelshandel inte bör vara företrädda i en krets, som har att besluta om ett visst läkemedel skall få saluhållas i landet. En sådan anordning anser MCA-utred-
232 ningen olämplig och bl. a. ägnad att äventyra nämndens oberoende och vetenskapliga anseende. De ekonomiska intressenterna i sammanhanget, vilkas företrädare har goda möjligheter att under ärendenas handläggning framföra sina synpunkter, synes i tillräcklig grad få sina berättigade anspråk tryggade genom möjligheten att hos Kungl. Maj:t överklaga läkemedelsnämndens beslut. MCA-utredningen föreslår, att nämnden skall bestå av nio ledamöter. I nämnden bör som självskrivna ledamöter ingå medicinalrådet för apoteks- och läkemedelsväsendet samt chefen för den nedan berörda läkemedelsavdelningen och chefen för farmacevtiska laboratoriets farmakoterapevtiska avdelning. Därutöver bör i nämnden ingå sex av Kungl. Maj:t efter förslag av SMA i samråd med MS utsedda ledamöter och suppleanter för dem. Bland dessa ledamöter bör ingå en jurist, en läkare med särskild klinisk erfarenhet av läkemedels biverkningar, en vetenskapsman med särskilda insikter i djurexperimenten verksamhet i vad gäller farmakologi och toxikologi, en representant för farmaci samt två läkare representerande internmedicin och psykiatri. Ordförande och vice ordförande bör förordnas av Kungl. Maj:t. I fråga om svenska farmakopékommittén föreslås inte någon ändrad sammansättning. Läkemedelsavdelningens organisation bör motsvara de ständigt högre krav som numera ställs när det gäller ansvaret för läkemedelsfrågornas medicinska sida. Den allmänna tendensen går mot ökat antal specialiteter med bättre medicinsk effekt än tidigare kända läkemedel men ofta också innehållande nya substanser, vilkas verkningar i speciella fall eller vid långvarigt bruk kräver uppmärksamhet. En utökad farmakologisk kapacitet på det centrala planet för specialitets-
frågorna och läkemedels biverkningar är högst önskvärd. MCA-utredningens förslag innebär, att den vid MS och läkemedelsnämnden tillgängliga läkarkapaciteten för specialitetsärenden och ärenden rörande läkemedels biverkningar ökas med en heltidstjänst. Avdelningen kommer att beträffande registrering av specialiteter och frågor om läkemedels biverkningar m. m. övertaga MS:s uppgifter i enlighet med vad förut sagts. Chefen för avdelningen bör vara kvalificerad farmakolog. Hans uppgifter kommer att vara ansvarsfulla och spänna över ett avsevärt område. Verksamheten vid avdelningen blir av betydande omfattning. Även om han i juridiska, administrativa och organisatoriska frågor kan påräkna biträde från kansliavdelningen, kommer han att vid sidan av de farmakologiska uppgifterna nödgas ägna åtskillig uppmärksamhet åt avdelningens dagliga verksamhet. Befattningen kommer utan tvekan att kräva heltidstjänstgöring. Under hänvisning till det anförda föreslås att för chefen för avdelningen inrättas en tjänst som professor, motsvarande dem, som föreslagits vid rättsmedicinska och rättspsykiatriska avdelningarna. Från MS:s apoteksbyrå bör till avdelningen överföras den personal, som nu är sysselsatt med uppgifter i samband med registreringen av farmacevtiska specialiteter och läkemedels biverkningar. Jfr tablån i avsnitt 12.1.10. Från byråns allmänna avdelning bör för handhavande av licensärendena överföras den halva byråsekreterartjänst A 17/21, som innehas av en receptarie eller farmacie kandidat, ävensom en deltidsanställd apotekare med två timmars daglig tjänstgöring (kemiska frågor i samband med specialiteters registrering). Från specialitetsavdelningen bör överföras samtliga befattningar utom en för läkare med
233 deltidstjänstgöring, vilken befattning föreslås vara kvar vid MS (sektion M 4:2) för där kvarstående läkemedelsfrågor. Från läkemedelsekonomiska avdelningen bör överföras byrådirektören och byråsekreterartjänsten A 17/21 för till läkemedelsnämnden överförda frågor angående prissättning av specialiteter. Befattningarna innehas av en apotekare resp. en receptarie. Dessa två befattningshavare är nu enligt vad som framgått under 14.2.3 till stor del sysselsatta med granskning av apoteksräkningar. Om denna granskning upphör i enlighet med vad MCA-utredningen förordat, är det för övervakning av prissättningen på specialiteter, som representerar huvudparten av läkemedelskonsumtionen, högst angeläget att den frigjorda kapaciteten inriktas på prissättningsfrågorna, som nu inte kan ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Erfarenheten har visat att en ständig uppföljning av specialitetsprisernas ofta snabba och betydande växlingar utom landet kan ge anledning till kraftiga prisnedsättningar inom landet, vilka kommer allmänheten och även statsverket till godo genom lägre läkemedelsutgifter resp. minskat medelsbehov för bidrag till sjukförsäkringen. Berörda personal bör också disponeras för i MS förekommande läkemedels- och apoteksekonomiska frågor, som nu ombesörjes vid läkemedelsekonomiska avdelningen. För ledning av det omfattande kontorsarbetet bör inrättas en kansliskrivartjänst. I fråga om den av farmakopékommittén sysselsatta personalen, som föreslås ingå i avdelningen, förutsattes oföränd-
rad sammansättning och oförändrade arbetsuppgifter. MCA-utredningen föreslår i enlighet med det anförda följande personal vid läkemedelsavdelningen: 1 professor 1 byrådirektör (apotekare) 1 l:e byråinspektör (receptarie) 1 byråsekreterare A 17/21 1 byråsekreterare A 17/21 (receptarie, halvtid) 1 kansliskrivare 1 kontorist (tjänstgöring vid farmakopékommittén) 2 biträden 5 arvodister (apotekare med tjänstgöring vid farmakopékommittén) 1 läkare deltid 3 t/d 1 apotekare deltid 2 t/d
16.5 Giftnämnden.
Giftavdelningen
I MCA-utredningens uppdrag har inte ansetts ingå att taga upp frågor rörande giftnämndens organisation och verksamhet. MCA-utredningen har därför rörande denna nämnd begränsat sig till att föreslå, att giftnämnden skall inordnas i SMA i paritet med övriga dit anslutna fackorgan med en särskild avdelning, giftavdelningen, som kansli. MCA-utredningen upptar här i enlighet med läget 1.7.1965 följande personal vid giftavdelningen: 1 amanuens 2 biträden 2 arvodister med arvode motsvarande löneklass högst A 27
K A P I T E L 17
Förslag till ny organisation av centrala sjukvårdsberedningen och rådet för sjukhus driftens rationalisering 17.1 Allmänna
överväganden
Det mest utmärkande draget i CSB:s utveckling efter omorganisationen 1962 har varit den totala arbetsbördans ständiga ökning. Beträffande de enskilda byråernas arbetsbelastning har såsom framgått av 12.3 och 14.4.4 vissa förskjutningar ägt rum. Den tillgängliga personalen har i stor utsträckning tagits i anspråk för löpande gransknings- och serviceärenden medan utvecklingsverksamheten måst inskränkas. Den personaltilldelning som kom till stånd vid omorganisationen har visat sig otillräcklig. Särskilt behovet av expertis på det byggnadstekniska och ekonomiska området har varit trängande. I samma grad som arbetet svällt ut och administrationen blivit mer omfattande har även kravet på en förstärkning av beredningens ledning ökat i styrka. Beträffande den allmänna avvägningen av CSB:s organisation måste särskilt beaktas, att CSB är ett organ med uppgift att betjäna huvudmännen i de ekonomiskt och tekniskt-organisatoriskt utomordentligt betydelsefulla investeringsfrågorna rörande byggnader och utrustning för sjukvården, barnavården och åldringsvården och därför måste ges personal och andra resurser för att effektivt kunna fullgöra sina åligganden. Det är mot denna bakgrund som MCAutredningen i enlighet med förutnämnda uttalande i prop. 1964: 114 haft att pröva frågan om CSB:s framtida ställning.
Föreliggande förslag till organisation bygger på den målsättningen att CSB skall sättas i stånd att fylla sin funktion som ett centralorgan för planering och granskning av sjukvårdens, åldringsvårdens och barnavårdens byggnader samt därjämte kunna handlägga frågor om driftrationalisering inkl. standardisering och andra frågor rörande materiel. När det gäller uppgifter, som främst avser utredning och utveckling, kan avvägningen av personalbehovet endast göras med hänsyn till vad som enligt en allmän bedömning kan anses erforderligt. Även beträffande granskningsärendena, där mängden bestäms av initiativ från de byggande myndigheterna, är personalbehovet vid CSB svårt att beräkna. CSB:s uppdelning i byråer — byggnads-, utrustnings- och organisationsbyråerna har tillkommit med hänsyn till de huvudsakliga uppgifterna. Byråerna är således att i viss mån betrakta som expertgrupper under byråchefens ledning. Det är inte möjligt att dra en skarpt markerad gräns mellan olika ärendegrupper. Beredningens uppgifter berör som regel samtliga byråer i någon mån och nästan alla frågor måste lösas i samarbete mellan dessa. Det som i första hand bör eftersträvas är alltså en ordning som underlättar detta samarbete. CSB-utredningen övervägde sektionsindelning av byggnadsbyrån. Föredragande departementschefen ställde sig avvisande härtill med hänsyn till risken att detta
235 skulle komma att motverka den smidighet vid fördelningen av uppgifterna, som borde eftersträvas för att åstadkomma en jämn arbetsbelastning och snabbast möjliga handläggning av ärendena (proposition 1962: 79, s. 58). MCA-utredningen delar denna uppfattning och har därför inte skisserat någon sektionsindelning. Förslaget att inrätta en tekniskekonomisk byrå kan medföra en viss omfördelning av de nuvarande arbetsuppgifterna. Detta bör dock inte föranleda någon förändring av de nuvarande byråernas benämningar. MCA-utredningens tidigare berörda förslag att överföra ärenden rörande vårdplaner från CSB till MS möjliggör ingen personalbesparing vid CSB, emedan man där på grund av personalbrist inte kunnat avdela någon nämnvärd kapacitet för planärendena i fråga.
17.2 Styrelse. Arbetsutskott.
Verkschef
Angående beredningens styrelse må först erinras om, att CSB-utredningens förslag innebar ett bibehållande av samma antal ledamöter men att den efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse förordnade ledamoten borde ersättas med den av utredningen föreslagne chefstjänstemannen. CSB-utredningens förslag angående chefstjänstemannabefattningen genomfördes emellertid inte och någon ändring av styrelsens numerär och sammansättning kom därför inte till stånd. Angående styrelsens nuvarande sammansättning hänvisas till 12.3.2. I några remissvar över CSB-utredningens betänkande framfördes önskemål om utvidgad representation från huvudmannahåll. Häremot anförde föredragande departementschefen i proposition 1962: 79 (s. 56), att utvidgningen av verksamhetsområdet till att i vissa hänseenden omfatta barnavårdsanstalter och
ålderdomshem i och för sig inte påkallade ökad representation. I sitt under 14.4.4 framlagda förslag om inrättande av en särskild chefsbefattning har MCA-utredningen i likhet med CSB-utredningen förutsatt att innehavaren av denna befattning skall ingå såsom självskriven ledamot i styrelsen och arbetsutskottet. MCA-utredningen delar ävenledes CSButredningens uppfattning att styrelsen inte bör göras större än vad den nu är. Den bör sålunda alltjämt bestå av ordföranden och ytterligare nio ledamöter, inberäknat chefstjänstemannen. Ett inlemmande av chefstjänstemannen i styrelsen innebär med angivna utgångspunkt att en omprövning av sammansättningen måste äga rum. MCA-utredningen vill för sin del — utan att framlägga något direkt förslag — ifrågasätta om inte en ökad valfrihet för Kungl. Maj:t i fråga om styrelsens sammansättning vore önskvärd. En efter förslag av MS, två efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet förordnade ledamöter samt chefstjänstemannen som självskriven ledamot bör under alla förhållanden ingå i styrelsen, övriga ledamöter synes böra utses av Kungl. Maj:t utan förslag så att, när förordnandeperiod utgår, styrelsen kan tillföras den kapacitet som då anses mest behövlig. Enligt nuvarande instruktion skall inom styrelsen vara inrättat ett arbetsutskott bestående av ordföranden eller vice ordföranden och ytterligare två ledamöter. Ordföranden eller vice ordföranden bör tillhöra arbetsutskottet också i den nya organisationen. Enligt MCA-utredningens uppfattning bör med bibehållande av samma antal medlemmar även den ovan omnämnde chefstjänstemannen ingå i utskottet. Utöver ordföranden eller vice ordföranden och chefstjänsteman-
236 nen skall sålunda ingå ytterligare en ledamot. Vad angår frågan om chefsskapet har i det föregående anförts, att såväl byggnadsbesparingsutredningen som CSB-utredningen framlagt förslag om en särskild befattning för beredningens chefstjänsteman. Enligt nuvarande organisation är byggnadsbyråns chef tillika beredningens föreståndare och uppbär i denna egenskap särskilt arvode. Byggnadsbesparingsutredningen framhöll i sitt betänkande Organisation och ekonomi (SOU 1957:47, s. 158) som motivering för en särskild chefstjänst den allmänna utökning av verksamheten, som var att vänta genom att byggnadsgranskningen beträffande barnavårdsanstalter och ålderdomshem lades till beredningens arbetsuppgifter. Samma utredning har i betänkandet Ekonomiskt byggande (SOU 1964:26, s. 43) i samband med förslag angående förstärkning av CSB:s organisation för att tillgodose behovet av ytterligare teknisk-ekonomisk expertis upprepat att chefsbefattningen bör frigöras från byråledning. MCA-utredningen delar — som förut framgått — uppfattningen att vid CSB bör inrättas, en särskild chefstjänst, som är fri från byråledning. Den utvidgning
CSB:s verksamhet har fått talar för en sådan åtgärd. Vad som anförts av förutnämnda utredningar om den väntade arbetsökningen har besannats av utvecklingen. Behovet av en samordnande och sammanhållande kraft för beredningens dagliga verksamhet framstår allt tydligare. Med hänsyn till det ovan sagda föreslår MCA-utredningen, att beredningens ledning på tjänstemannaplanet anförtros en administrativ chefstjänsteman med överdirektörs tjänsteställning. Som sekreterare åt överdirektören föreslås en kansliskrivare. 17.3
Byggnadsbyrån
Den i det föregående beskrivna utvecklingen med en ökning av granskningsärendena, vilket främst påverkar arbetssituationen på byggnadsbyrån, belyses av nedanstående sammanställning över av CSB slutligt avgjorda ärenden avseende granskning av förslag rörande byggnader. Den markanta ökningen fr. o. m. budgetåret 1963/64 har sin grund framför allt i ett stigande antal ärenden om granskning beträffande byggnader inom åldrings- och barnavård. En ytterligare
Remissinstans (sökande)
Budgetår
1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 (tom 15.4.1965)
Kungl Maj:t
5 7 8 2 1 4
Socialstyrelsen Landsting Medicinal- och andra och stad styrelsen statliga utanför myndig- landsting heter 95 54 41 34 50 57
2 8 6 6 32 107
39 54 70 80 85 66
Primärkommun, annan
4 2 2 1
Sjukhusledning, arkitekt och andra
23 26 12 29 41 38
Summa
164 153 139 153 210 272
237 stegring av här redovisade utveckling torde vara att vänta. En riktpunkt för CSB-utredningen var att ge byggnadsbyrån resurser för en mera långsiktig planläggningsverksamhet. Den i samband med omorganisationen 1962 givna personalökningen kom emellertid snart att i övervägande grad tagas i anspråk för det ständigt ökade arbetet med byggnadsgranskningar. Tillväxten på detta verksamhetsområde har även nödvändiggjort senare tillkomna, här nedan angivna förstärkningar. Beträffande den på byggnadsbyrån liggande uppgiften att utfärda generella råd och anvisningar angående byggnader är det av stor vikt att publikationerna blir föremål för kontinuerlig översyn och omarbetning i den mån utvecklingen lett fram till nya resultat. Denna uppgift släpar nu efter. Angående den för byggnadsbyrån föreslagna personalorganisationen vill MCAutredningen anföra följande: Chefsbefattningen vid byrån är nu förenad med föreståndarskapet för beredningen i dess helhet. Under förutsättning att MCA-utredningens förslag om inrättande av en fristående chefstjänst vinner beaktande bör byråns ledning anförtros åt en byråchef. Personalen har såsom tidigare nämnts förstärkts efter omorganisationen 1962. Enligt propositionen 1964: 114 har byrån tilldelats en extra tjänst som byrådirektör i högst A 25 och en extra ordinarie tjänst som förste byråingenjör i högst A 23. Även i fråga om byrådirektörstjänsten är behovet permanent. Vidare har beredningen med anlitande av medel som inbesparats bl. a. genom att en tjänst som byråingenjör i A 21 hållits vakant kunnat mot arvode motsvarande löneklass A 27 anställa en arkitekt på heltid och ytterligare en på halvtid. Denna åtgärd har framtvingats av den i det föregående beskrivna ökade arbetsbelastningen och
svårigheten att rekrytera tillräckligt kvalificerad personal. Enligt MCA-utredningens uppfattning finns behov av två byrådirektörstjänster vid byggnadsbyrån. Dessa bör inrättas med bibehållande av byråingenjörstjänsten i A 21. Ehuru den ovan beskrivna arbetssituationen synes motivera en kraftigare förstärkning av byggnadsbyråns kapacitet föreslås för övrigt ingen ändring av den nuvarande personalorganisationen. Detta sammanhänger med att det stegrade behovet av personal för gransknings- och andra byggnadsärenden i första hand gäller teknisk-ekonomisk expertis. MCAutredningen anser att detta behov inte skall tillgodoses genom ytterligare utvidgning av byggnadsbyrån utan genom inrättande av en för CSB:s verksamhet i sin helhet avsedd särskild tekniskekonomisk byrå. För närvarande åligger det byggnadsbyrån att föra särskild byggnadskostnadsstatistik. Denna uppgift föreslås bli överflyttad till den nu föreslagna teknisk-ekonomiska byrån. Eftersom byggnadsbyrån hittills saknat personal för detta arbete får överflyttningen ingen betydelse för byråns nya organisation. MCA-utredningens förslag rörande byggnadsbyråns personal (sammanlagt 12) framgår av följande: 1 byråchef 6 avdelnings- eller byrådirektörer 2 förste byråingenjörer 1 byråingenjör 1 ingenjör (ritare) 1 kontorist 17.4
Utrustningsbyrån
Utrustningsbyrån har huvudsakligen att handlägga ärenden angående standardisering och granskning av utrustningsförslag till byggnader för hälso- och sjukvården. I enlighet med anvisningar som gavs vid omorganisationen 1962 har av-
238 vägningen mellan dessa huvuduppgifter skett på ett sådant sätt, att standardiseringsärendena kommit att dominera medan granskningsverksamheten fått vidkännas inskränkningar. Med avseende på standardisering är CSB och Sveriges standardiseringskommission samordnade. Definitiva förslag som rör materiel av mera allmän karaktär överlämnas av CSB till kommissionen för att fastställas som svensk standard. Standard för materiel med speciell anknytning till sjukvården fastställs av CSB:s styrelse som svensk sjukhusstandard. Utrustningsbyrån åligger att bereda standardiseringsförslag. Detta sker vanligtvis i kommittéer eller utskott, där även representanter för forskare, fabrikanter, försäljare och förbrukare är företrädda. Vidare skall byrån publicera föreskrifter angående fastställda standards. I likhet med byggnadsbyråns råd och anvisningar behöver dessa föreskrifter ses över med jämna mellanrum för omarbetning eller ersättning med nya anvisningar. I vissa fall förekommer att CSB för att få erfarenheter rörande ett standardiseringsförslag utfärdar en rekommendation att tillämpa förslaget i avvaktan på dess fastställande. Utvecklingen beträffande antalet ärenden vid byrån belyses av nedanstående
sammanställning över av CSB slutligt avgjorda ärenden avseende standardisering samt granskning av utrustningsförslag under de senaste budgetåren. Någon ändring av byråns uppgifter bör inte genomföras i den nya organisationen. Standardiseringsverksamheten och därmed sammanhängande frågor torde alltjämt komma att till en övervägande del taga byråns kapacitet i anspråk. Under senare tid har huvudmännen i större utsträckning än eljest begärt granskning av utrustningslistor till sjukhus och anstalter. Dessa ärenden är av tidsödande art och innefattar även resor, eftersom det ofta krävs undersökning på ort och ställe. Befattningen med enskilda granskningsärenden synes med hänsyn härtill inte kunna begränsas ytterligare. Den kontakt med de dagsaktuella problemen som därigenom vinnes är av betydelse även för standardiseringsverksamheten. Till den ovan berörda översynen av utfärdade föreskrifter kommer även arbetet med att ordna och förvara publikationerna. Byrån, som övertagit och fört vidare det standardiseringsarbete som CSB:s föregångare sjukhusens standardiseringskommitté påbörjat, har att hålla aktuell en omfattande samling publikationer — för närvarande ca 400. Det internordiska samarbete på standardise-
Fastställd Budgetår
1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 (tom 31.3.1965)
Svensk standard
Svensk sjukhusstandard
19 5 1 7 21
1 11 14 23 12
Utrustningsförslag CSB-rekommendation
1 1
Revision av standard
13 7 7 10 30
Indragning av standard
10 11 13 30
Antal granskade
Belopp i milj kr enl sökanden
40 26 12 5 5 9
5,1 2,2 10,2 3,5 2,1 3,6
239 ringsområdet som påbörjats har visat sig fruktbart och torde komma att utvecklas. Behovet av utökad kapacitet för uppföljning och propaganda beträffande sjukhusstandards gör sig för närvarande allt mer märkbart. Detsamma gäller rådgivningsverksamheten, som också är av stor betydelse för att vunna erfarenheter snabbt skall resultera i rationella materiellösningar inom användningsområdet för sjukvårdsmateriel. De hittills tillgängliga personalresurserna har visat sig inte räcka till för att verksamheten skall kunna få en ur besparings- och effektivitetssynpunkt önskvärd omfattning. Utöver gällande personalplan har CSB för att täcka bristen på tillräckligt kvalificerad personal genom att vakanssätta en tjänst som ingenjör i A 19 och med användande av andra besparade medel anställt en byrådirektör med arvode motsvarande löneklass A 25. Med hänsyn till ovannämnda behov i fråga om standardisering och övriga materielfrågor — däribland granskning av sjukvårdshuvudmännens förslag till utrustning av olika sjukhus — erfordras en förstärkning av byråns personal. MCAutredningen föreslår därför att den fasta personalen förstärkes med en avdelningsdirektör och med en byrådirektör i stället för den nuvarande provisoriska tjänsten. Utredningen förutsätter att den nyssnämnda vakanta ingenjörstjänsten därvid bibehålles och kan besättas. MCA-utredningens förslag rörande utrustningsbyråns personal (sammanlagt 10) framgår av följande: 1 byråchef 3 avdelnings- eller byrådirektörer 2 förste byråingenjörer 1 byråingenjör 2 ingenjörer 1 kontorist
17.5 Organisationsbyrån CSB:s uppgift som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen åvilar i första hand organisationsbyrån, som härigenom har en betydande informerande funktion. Organisationsundersökningar vid sjukhus har i allt större utsträckning övertagits av huvudmännen själva och byråns verksamhet har alltmer inriktats på principiella frågor. I samma grad som rationaliseringsintresset växer och undersökningar igångsattes på många håll blir behovet av överblick och information större. Vid CSB bör inrättas ett för SJURA och CSB gemensamt informationsorgan. Den sålunda effektiverade informationsverksamheten beräknas komma att medföra en ökad belastning för organisationsbyrån i form av samråd med försöksbedrivande organ och arbete med att få allt flera rationaliseringsresultat utnyttjade inom sjukvårdsområdet. Det kan även förutsättas att SJURA i större omfattning kommer att uppdraga vissa undersökningar åt CSB. I den mån så sker kommer detta att närmast påverka personalsituationen vid organisationsbyrån. Såsom MCA-utredningen tidigare framhållit torde dock kunna påräknas, att extra personal i sådana fall kommer att anställas med medel som SJURA anvisar. Med hänsyn till angivna möjlighet att anställa extra personal har MCA-utredningen endast föreslagit en begränsad utökning av byråns fasta personal. I likhet med förhållandet vid övriga byråer är här i första hand fråga om behovet av tillräckligt kvalificerad personal. Organisationsbyråns speciella ställning som ett kontakt- och rådgivningsorgan och dess andra uppgifter på rationaliseringsområdet i förhållande till huvudmännen ställer stora anspråk på befattningshavarnas kunskap och erfarenhet. Vid sidan av byråchefen finns för när-
240 varande endast en byrådirektör i A 25. Ytterligare två befattningshavare i ledande ställning behövs. MGA-utredningen föreslår därför att vid byrån inrättas en tjänst som avdelningsdirektör och ytterligare en tjänst som byrådirektör. MCA-utredningens förslag rörande organisationsbyråns personal (sammanlagt 9) framgår av följande: 1 byråchef 3 avdelnings- eller byrådirektörer 1 förste byråingenjör 1 byråingenjör 1 byråinspektör (sjuksköterska) 1 ingenjör 1 kontorist
17.6 Teknisk-ekonomiska
byrån
Vid lösandet av de på CSB vilande uppgifterna har framkommit ett stort behov av byggnadsteknisk och byggnadsekonomisk expertis. Hittills har detta behov helt tillgodosetts genom att medel ställts till förfogande för tillfälligt anlitande av experter. Avlöningsanslagets post till Arvoden till av beredningen anlitade sakkunniga m. m. uppgick före omorganisationen 1962 till 48 500 kr. men har successivt höjts. För budgetåret 1965/66 har anvisats 180 000 kr., varav 80 000 kr. för teknisk-ekonomisk expertis. Numera har Kungl. Maj:t medgivit, att med användande av dessa medel får anställas en teknisk-ekonomisk expert mot arvode motsvarande löneklass A 27. Befattningen är nu placerad vid byggnadsbyrån (se tablå under 12.3.3). Under 14.4.4 har MCA-utredningen på där anförda skäl anslutit sig till tidigare framförda förslag om inrättande av en teknisk-ekonomisk byrå Där anställda befattningshavare bör uppfylla högt ställda kvalifikationskrav. Detta har beaktats i nu framlagda förslag. I avvaktan på erfarenheter av den
nya byråns verksamhet har tjänsternas antal begränsats. Den under nuvarande förhållanden till byggnadsbyrån hörande byggnadskostnadsstatistiken föreslås bli förlagd till teknisk-ekonomiska byrån. En byråingenjörstjänst och assistentjänsten har beräknats främst för denna uppgift. CSB torde alltjämt, även med en särskild teknisk-ekonomisk byrå, vara i behov av att i viss omfattning tillfälligt anlita utomstående experter. Delposten för detta ändamål kan därför inte helt utgå men torde under förutsättning av bifall till föreliggande förslag kunna begränsas. Det samarbete som är etablerat mellan CSB och nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande gäller i första hand frågor av teknisk-ekonomisk natur. Den särskilda expertis, som nämnden behöver vid handläggningen av sådana ärenden, kommer sålunda att närmast tillhandahållas av den föreslagna byrån. MCA-utredningens förslag rörande teknisk-ekonomiska byråns personal (sammanlagt 7) framgår av följande: 1 byråchef 2 avdelnings- eller byrådirektörer 2 förste byråingenjörer 1 assistent 1 kontorist 17.7
Kansliet
Av 12.3.6 framgår bl. a. att kansliet, som är gemensamt för CSB:s samtliga byråer, för närvarande är underställt chefen för byggnadsbyrån i egenskap av beredningens föreståndare. Före omorganisationen 1962 bestod kansliets personal av endast en kontorist och ett biträde. CSB-utredningens förslag till utbyggnad, vilket ligger till grund för nuvarande organisation, avsåg att ställa kansliet under en särskild chef och göra det kapabelt att jämte handhavandet av
241 beredningens räkenskaps- och kassaärenden även övertaga vissa statistiska arbetsuppgifter och verkställa utredningar. Beträffande chefsskapet ansåg föredragande departementschefen (prop. 1964: 114, s. 62), att frågan borde upptagas till ny prövning om det efter en av statskontoret verkställd utredning skulle befinnas lämpligt att utvidga beredningens verksamhetsområde till att omfatta även skolbyggnadsväsendet m. m. Departementschefen föreslog att kansliet i avvaktan på resultatet av denna utredning skulle förestås av en byrådirektör och att en tjänst som assistent skulle inrättas för arkiv- och biblioteksgöromål. Den sålunda tillkomna organisationen är alltså att betrakta som provisorisk. Av det föregående under 12.3.6 anförda framgår att kansliets resurser inte räckt till för utredningar och att det statistiska arbetet varit ytterst begränsat. Den tillgängliga personalen har nästan helt anlitats för skötseln av CSB:s och SJURA:s administrativa och kamerala angelägenheter. Dessa uppgifter torde även i fortsättningen komma att till en övervägande del lägga beslag på kansliets kapacitet. Den av MCA-utredningen nu föreslagna utbyggnaden och SJURA:s emotsedda ökade verksamhet talar härför. Antalet fasta tjänster vid CSB och SJURA kommer enligt MCA-utredningens förslag att uppgå till sammanlagt 57. Därtill kommer tillfälligt anlitade experter, annan hel- eller deltidsanställd personal samt de till kommittéer och arbetsgrupper knutna personerna, vilka alla skall administreras över kansliet. På grund av att kansliets assistenttjänst utnyttjas för biblioteket finns för närvarande i det kanslimässiga rutinarbetet närmast byrådirektören endast en kontorsskrivare. För att inte byrådirektören i allt för hög grad skall bindas vid den löpande ärendebehandlingen krävs att vid hans sida finns en befatt16
ningshavare vilken kan anförtros mer krävande uppgifter och som i byrådirektörens frånvaro kan svara för kansliet. Utredningen vill därför föreslå inrättande av ytterligare en tjänst som förste byråsekreterare för handläggning av administrativa och kamerala ärenden och som ställföreträdare för kansliets chef samt en kontoristtjänst. Det utredningsarbete som erfordras inom CSB bör uteslutande ankomma på fackbyråerna och några specialundersökningar av kansliet som komplement till den av MS och statistiska centralbyrån publicerade statistiken torde inte vara erforderliga. De åligganden som jämte den administrativa huvuduppgiften skall kvarligga på kansliet är emellertid att svara för vården och bearbetningen av beredningens arkiv och bibliotek samt att biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet. Den senare uppgiften har ökat i omfattning. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1965/66 har beredningen särskilt påpekat behovet av arbetskraft för PR-verksamhet och framlagt förslag om inrättande av en tjänst som förste byråsekreterare för dessa uppgifter. Enligt MCAutredningens uppfattning är den begärda tjänsten erforderlig. I överensstämmelse med vad MCAutredningen i det föregående föreslagit beträffande CSB:s administrativa ledning bör chefskapet för kansliet överflyttas på byrådirektören. MCA-utredningens förslag rörande kansliets personal (sammanlagt 13 inkl. gemensam biträdespersonal) framgår av följande: 1 byrådirektör 2 förste byråsekreterare 1 assistent (biblioteket) 1 kontorsskrivare 1 kontorist 1 förste expeditionsvakt 6 biträden
242 17.8 Rådet för rationalisering
sjukhusdriftens
MCA-utredningens allmänna syn på SJURA :s framtida uppgifter har under 14.1 och 14.4.3 redovisats så, att SJURA skall i första hand svara för frågor rörande samordning av rationaliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering. SJURA skall fungera som ett initiativuppsamlande och initiativtagande organ med god överblick över verksamheten på fältet. SJURA förutsattes upphöra med rationaliserings- och annan utvecklingsverksamhet i egen regi. Enligt MCA-utredningen bör SJURA som hittills vara ett fristående organ men kameralt vara anslutet till GSR. Med hänsyn till den för CSR och SJURA gemensamma informationsverksamheten bör även det lokala sambandet bibehållas. Under hänvisning till vad under 14.4.3 anförts föreslår MCA-utredningen angående SJURA:s sammansättning, att antalet ledamöter reduceras från nuvarande högst 18 till högst nio. Av ledamöterna, som bör förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid, bör två, varav en läkare, tillsättas efter förslag av MS, två efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. Bland övriga ledamöter bör ingå företrädare för teknisk utveckling och organisationsteknik. Suppleanter bör utses i samma ordning. Arvode åt ordförande och ledamöter föreslås utgå efter samma grunder, som föreslagits i fråga om MS:s styrelse. Kansliorganisationen omfattar nu en arvodesanställd byråchef med arvode motsvarande lönegrad B 1 och därutöver arvode enligt kommittékungörelsen,
en förste byråsekreterare med arvode motsvarande löneklass A 23 samt ett kanslibiträde med arvode motsvarande löneklass A 7. Därutöver har SJURA möjlighet anställa särskilda s. k. utredningssekreterare. Med hänsyn till den betydande omfattningen och stora vikten av SJURA :s verksamhet erfordras utan tvekan en mycket kvalificerad kraft som ledare för kansliets verksamhet, vilket också kommit till uttryck i de nyss angivna arvodesgrunderna. Den självständiga ställningen och ansvaret synes även i den nya organisationen motivera samma löneställning som byråchef. MCA-utredningen föreslår därför att vid SJURA inrättas en byråchefstjänst för kansliets chef och ledare för den dagliga verksamheten. Den nuvarande arvodesbefattningen som förste byråsekreterare bör omvandlas till en motsvarande tjänst. Med hänsyn till informationsinsamlingen, som kan förutses kräva både tidsödande och kvalificerade insatser för att bli effektiv, förordas ytterligare en tjänst för en tekniker eller annan med erfarenhet av rationaliserings- och liknande uppgifter. Slutligen torde arvodesbefattningen för kanslibiträdet bl. a. med hänsyn till behovet av språkkunnig personal böra ändras till en kansliskrivartjänst. I den mån kansliet befinnes behöva ytterligare personal synes den böra avlönas från anslaget till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården. MCA-utredningens förslag rörande SJURA:s kansliorganisation framgår av följande: 1 byråchef 2 förste byråsekreterare, förste byråingenjör 1 kansliskrivare
K A P I T E L 18
Lokal- och utrustningsfrågor
Enligt direktiven har MCA-utredningen att pröva frågor även angående lokaler och utrustning. I detta kapitel lämnas en redogörelse för de genom den föreslagna utbyggnaden uppkommande lokal- och utrustningsfrågorna vid MS, SMA, CSB och SJURA. Vad först angår lokalfrågorna må nämnas, att den i kap. 12 redovisade personalen vid MS och SBN 1. 7. 1965 sammanlagt utgör 291 befattningshavare. För denna personal disponeras 253 tjänsterum, fördelade enligt följande. Huvuddelen av MS samt SBN är inrymda i ämbetshuset Wallingatan 2, där 203 rum är tagna i anspråk, motsvarande ungefär halva byggnaden. Återstoden disponeras av karolinska institutets odontologiska fakultet. Vissa delar av MS har tjänsterum i närheten. Avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning och mentalsjukvårdsbyråns byggnadsavdelning har 17 rum Tegnérgatan 15, statistiska avdelningen 22 rum Drottninggatan 71 C—D, byrån för social- och rättspsykiatri 8 rum Tunnelgatan 20 B och läkemedelsekonomiska avdelningen slutligen 3 rum Wallingatan 3 B. Förslaget rörande MS innebär, att även läkemedelsinspektionen, som nu är inordnad i statens farmacevtiska laboratorium, skall överföras till MS. Den härav berörda personalen, tre läkemedelsinspektörer och ett biträde, disponerar
för närvarande 4 tjänsterum i laboratoriets lokaler Tomtebodavägen 30. Vidare tillkommer en byrådirektör vid skärmbildscentralen med expedition i lokaler i Sundbyberg. Dessa fem befattningshavares tjänsterum bör inräknas i det tillgängliga lokalutrymmet. Enligt det anförda disponeras sammanlagt 258 tjänsterum för 296 befattningshavare vid MS, SBN, läkemedelsinspektionen och skärmbildscentralen. Av berörda 296 befattningar föreslås 17 bli överförda till SMA och 279 kvarstå vid MS. Enligt förslaget skall vid MS finnas 340 befattningar, varför ökningen för MS:s vidkommande blir (340—279) 61 befattningar. Det sammanlagda antalet ytterligare erforderliga tjänsterum för MS efter omorganisationen kan beräknas till ungefär 55. Vid de delar av SMA, vilkas organisation direkt påverkas av förslaget, föreslås 41 befattningar. Däri ingår förutnämnda 17 befattningar, som nu finns vid MS, samt 10 vid farmakopékommittén och giftnämnden. Dessa 27 är i dag försörjda med lokaler. För de 14 nya befattningarna kan behovet av tjänsterum beräknas till 10. De anförda beräkningarna rörande det tillkommande tjänsterumsbehovet vid MS och SMA avser nettoökningen av antalet tjänsterum, som sålunda sammanlagt skulle uppgå till omkring 65. MCA-utredningen har inte ansett sig böra gå in på frågan hur lokalbehovet
244 för MS och SMA skall tillgodoses men vill framhålla ett par synpunkter på lokalproblemen. Det nära samarbete mellan snart sagt alla delar av MS, vilket är en grundförutsättning för att MS efter omorganisationen skall fungera på avsett sätt, gör det i hög grad angeläget, att hela MS snarast får sina lokaler samlade i en byggnad, varvid ämbetsbyggnaden Wallingatan 2 synes ligga närmast till. Detta förutsätter, att odontologiska fakulteten får nya lokaler. Med hänsyn härtill förordar MCA-utredningen att frågan om nya lokaler för fakulteten snarast får sin lösning. För SMA:s vidkommande synes ett relativt långvarigt lokalprovisorium inte kunna undgås. Emellertid vill MCA-utredningen härvid erinra om att utredningen i remissutlåtande 18. 6. 1964, som behandlade vissa byggnadsfrågor, framhöll vikten av att verksledningen fick omedelbar lokal kontakt med farmacevtiska och rättskemiska laboratorierna. Detta önskemål bör ännu en gång understrykas. Ett annat särskilt angeläget krav är att läkemedelsavdelningen i sin helhet får lokaler i anslutning till farmacevtiska laboratoriet. Detta är nödvändigt för att man skall kunna taga till vara de rationaliseringsmöjligheter som öppnas genom den av MCA-utredningen föreslagna överföringen av specialitetsfrågorna från MS till läkemedelsnämnden. Beträffande SMA:s lokalfråga på längre sikt har MCA-utredningen yttrat sig i nyssnämnda remissutlåtande, varvid lokalfrågan behandlades under förutsättning att erforderliga lokaler skulle samlas i den av rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna disponerade byggnaden Tomtebodavägen 30 efter viss tillbygg-
nad. Det behov om 70 rumsenheter (ej tjänsterum), som MCA-utredningen beräknade som erforderligt, omfattade inte endast tjänsterum för vissa nya befattningar utan också lokaler för väntad utbyggnad av giftnämndens kansli, sammanträdesrum och vissa andra lokaler. Sedan utlåtandet avgavs har ändringar gjorts på några punkter i utredningsförslaget, varigenom det i utlåtandet angivna lokalbehovet minskat med 10—20 rumsenheter. I fråga om CSB och SJURA gäller att de är sammanförda i nyinredda lokaler Sehlstedtsgatan 11. Antalet befattningshavare föreslås öka från 36 till 53 vid CSB. SJURA:s personalförstärkning inskränker sig till en tjänst som förste byråsekreterare eller förste byråingenjör. Den sammanlagda utökningen uppgår sålunda till 18 befattningshavare, för vilka torde erfordras i det närmaste lika många tjänsterum. Enligt uppgift från CSB lär den föreslagna personalutökningen för CSB och SJURA inte föranleda några problem i lokalhänseende. I den mån nu disponerade lokaler inte räcker är det möjligt att i omedelbar anslutning till dessa taga i anspråk ytterligare tjänsterum inom samma fastighet. MCA-utredningens förevarande förslag berör inte någon laboratorie- eller liknande verksamhet och medför därför inga andra utrustningsfrågor än anskaffning av möbler och annan utrustning för nytillkommande tjänster. De beräknade engångskostnaderna härför anges under 19.2. I avvaktan på statskontorets utredning rörande bl. a. behovet av datamaskiner har något belopp för anskaffning av sådana ej medräknats.
K A P I T E L 19
Kostnadsberäkningar
19.1 Löner och arvoden MCA-utredningens förslag innebär bl. a., att SBN uppgår i MS, att tjänster överföres till MS från farmacevtiska laboratoriet och vice versa samt att tjänster, som nu är uppförda på MS:s stat, överföres till SMA. Vidare upptar personalförslaget för MS vissa befattningar, för vilka kostnaderna nu bestrids från andra anslag än berörda avlöningsanslag. Med hänsyn härtill har beräkningarna i detta kapitel gjorts utan beaktande av utgifternas fördelning mellan olika anslag. De har i stället inriktats på att så nära som möjligt ange nettoutgiftsökningen för statsverket vid ett genomförande av förslaget, beräknad som skill-, nåden mellan i sammanhanget aktuella löner och arvoden enligt läget 1.7.1965 och enligt förslaget. Av beräkningsmetoden följer att de framkomna beloppen för läget 1.7.1965 inte nödvändigtvis överensstämmer med anvisade anslag för budgetåret 1965/66. Löner och arvoden har med hänsyn till att förslagen inte innefattar lönegradsplacering av tjänsterna beräknats schablonmässigt och med användning i huvudsak av de grunder, som används vid beräkning av anslagsbehov i petitaframställningar. Den allmänna utgångspunkten har varit 1.7.1965 gällande löner och arvoden. Resultatet har angivits i avrundade tal. I sammanhanget har — förutom löner och befattningsarvoden — även beaktats
arvoden till verksstyrelser och motsvarande i den mån förslaget medför förändringar. Förslaget innebär beträffande medicinalstyrelsen att antalet hel- och deltidstjänster för de funktioner, som föreslås kvarstå vid MS, ökar från 279 till 340. Den årliga utgiften för löner och arvoden stiger från 7.73 milj. kr. till 10.29 milj. kr. Av den totala ökningen om 2.56 milj. kr. faller ungefär 37 procent på byråchefs- och högre tjänster, 35 procent på avdelnings- och byrådirektörstjänster, 13 procent på förste byråsekreterare-assistenttjänster samt 15 procent på kanslister och lägre personal. överslagsvis har beräknats, att drygt 1.13 milj. kr. faller på enbart de personalförstärkningar, som föreslagits för långtidssjukvård, dvs. den sjukvård som framför allt avser åldringar, för rehabilitering och handikappvård, för planering och utredning samt för uppföljning av personalbehov och personalprognoser (sektionerna M 3:2, M 3:3, P 1:1 och P 1:2 i bilaga 15 f). För arvoden åt verksstyrelsen och planeringsrådet har beräknats sammanlagt 50 000 kr. under antagande att styrelsen har tio och rådet fyra sammanträden om året. Under MS:s avlöningsanslag är för 1965/66 upptagen en post om 46 000 kr. till ersättningar till sakkunniga för tillfälliga utredningsuppdrag m. m. enligt MS:s bestämmande. Behovet av medel för nu berörda ändamål kan väntas öka
246 betydligt och det är av vikt, att MS har möjligheter att utan omgång anlita erforderlig expertis inom olika områden. Som framgår under 15.4.2 föreslås posten höjd till 200 000 kr. Den sammanlagda utgiftsökningen för löner och arvoden vid MS enligt det i kap. 15 framlagda förslaget kan i enlighet med vad nu anförts beräknas till 2.76 milj. kr. De 17 tjänster, som föreslås överförda till statsmedicinska anstalten från MS liksom de 10 tjänster som föreslås bli överförda från farmakopékommittén och giftnämnden till SMA medför ingen utgiftsökning. För de 14 nya tjänster som enligt den i kap. 16 föreslagna organisationen skall ingå i SMA har löner och arvoden beräknats till 0.44 milj. kr. Härav faller på den föreslagna överdirektörstjänsten och kansliavdelningen närmare 0.18 milj. kr. Till arvoden åt ledamöterna i verksstyrelsen har beräknats 15 000 kr. under antagande att styrelsen har tio sammanträden om året. Den sammanlagda utgiftsökningen vid SMA enligt förslaget i kap. 16 kan sålunda beräknas till 0.46 milj. kr. Förslaget i kap. 17 innebär, att centrala sjukvårdsberedningen förstärks med 17 tjänster och rådet för sjukhusdriftens rationalisering med en tjänst. Löner och arvoden för 1.7.1965 befintliga befattningar har beräknats till 1.26 milj. kr. vid CSB och 0.11 milj. kr. vid SJURA.
Enligt förslaget stiger motsvarande belopp till 1.91 resp. 0.15 milj. kr. Utgiftsökningen blir sålunda för CSB 0.65 milj. kr. och för SJURA 0.04 milj. kr. Av utgiftsökningen vid CSB belöper 0.27 milj. kr. på överdirektörstjänsten och tjänster vid teknisk-ekonomiska byrån. Den totala årliga utgiftsökningen för MCA-utredningens förslag angående MS, SMA, CSB och SJURA för löner och arvoden kan i enlighet med vad nu sagts beräknas till (2.76 + 0.46 + 0.65 + 0.04) 3.91 milj. kr.
19.2 Omkostnader
De årliga utgiftsökningarna på omkostnadssidan har beräknats genom att de i omkostnadsanslaget för budgetåret 1965/66 ingående delposterna — utom posterna till publikationstryck och till databearbetningar — med hjälp av vissa medeltal uppräknats i förhållande till ökningen av antalet tjänster och med beaktande av rese- och traktamentskostnader för verksstyrelserna och MS:s planeringsråd. Den sålunda beräknade utgiftsökningen uppgår till 0.25 milj. kr. vid MS, till 0.05 milj. kr. vid SMA och till 0.08 milj. kr. vid CSB och SJURA. Engångskostnaderna för möbler, kontorsmaskiner och annan utrustning har beräknats till 0.25 milj. kr. vid MS, till 0.05 milj. kr. vid SMA samt till 0.06 milj. kr. vid CSB och SJURA.
Reservation av ledamöterna Engel och Sterner
Vi delar utredningens uppfattning om önskvärdheten av att avlasta MS uppgifter, som kan verka tyngande på styrelsens funktion som den ledande och kontrollerande högsta fackliga instansen på hälso- och sjukvårdens område, och vi förordar att i detta syfte en statsmedicinsk anstalt inrättas, då det f. n. icke finns något statligt centralt organ, dit en överföring kan ske av de verksamheter, som enligt vår mening lämpligen kan utbrytas ur MS. Utredningen betecknar den föreslagna statsmedicinska anstalten som en administrativ och organisatorisk stomme till vilken med i princip bibehållen fackmässig funktion och ställning anknytes flera sinsemellan mycket olikartade organ. Utredningen lägger vikt på verksstyrelsens och verkschefens administrativa och ekonomiska ledning, under det att dessa icke avses ta befattning med de fackmässiga avgörandena eller på något sätt framstå som ur facksynpunkt ledande eller ansvariga. Vi anser för vår del att till en sådan anstalt lämpligen bör sammanföras någorlunda likartade verksamheter, som lämpligen kan avskiljas från MS:s uppgifter. I första hand gäller detta laboratorierna. En bestämd fördel är därvid om anstaltsledningen jämte administrativ kompetens besitter viss naturvetenskaplig eller teknisk sakkunskap. Mot bakgrunden av vad här sagts ter det sig för oss klart att statens farmacevtiska och rättskemiska laboratorier i
första hand kommer i fråga för överförande. Det sistnämnda bör i samband därmed redovisas som två institutioner benämnda statens rättskemiska laboratorium resp. statens rättsserologiska laboratorium, vilket ger ett sant uttryck för en sedan många år bestående organisation och även för verksamheternas helt fristående och väsensskilda karaktär. Statens rättsläkarstationer syns också i varje fall tills vidare böra inordnas under statsmedicinska anstalten. Inom rättsläkarkretsar arbetar man livligt för att rättsläkarstationerna skall bli universitetsinstitutioner. Vi ställer oss förstående för en utveckling, som åtminstone i sak tillgodoser detta önskemål. Det skulle i hög grad gagna rekryteringen av rättsläkare och skapa goda undervisnings- och utbildningsmöjligheter vid samtliga medicinska fakulteter. Denna fråga bör emellertid lösas för sig och behöver ej påverka ställningstagandet i fråga om SMA. SMA får även enligt utredningens förslag främst karaktär av centraldirektion för medicinsk laboratorieverksamhet. Det gör det för oss naturligt att föreslå, att jämväl statens bakteriologiska laboratorium, som nu är helt fristående, flyttas in under anstalten. Detta laboratorium driver bl. a. en omfattande produktion och försäljning av vacciner och sera samt importerar och försäljer därutöver betydande kvantiteter. För just en sådan institution vore den fasta administrativa och ekonomiska ledning,
248 som SMA enligt förslaget kommer att få, av särdeles stort värde. Vi instämmer helt i utredningens uttalande att en huvuduppgift för SMA:s ledning blir att undersöka möjligheterna att utnyttja viss personal och utrustning gemensamt för underställda organ och att verka för en rationell organisation och arbetsgång. En sådan strävan kommer ännu bättre till sin rätt, om det största av de statliga laboratorierna, nämligen bakteriologiska laboratoriet, ingår i anstalten. I det av utredningen framlagda förslaget finner vi det vara en brist att SMA med dess ekonomisk-administrativa ledning icke skulle från MS få överta de kamerala ärendena, som hör till anstaltens egen verksamhet, även i fråga om bokföring och kassarörelse. Genom en anslutning av statens bakteriologiska laboratorium, som har särskild kameral avdelning, skulle denna olägenhet avhjälpas. Genom att föreslå SMA såsom en administrativ stomme för huvudparten av den statliga medicinska laboratorieverksamheten anser vi oss ha renodlat utredningsförslagets med hänsyn till arbetsuppgifterna alltför heterogent uppbyggda verk. Den mer homogena SMA, som vi har i tankarna, torde ytterligare kunna utvecklas genom anknytning av andra statliga organ av närstående karaktär. Vi håller sålunda för troligt att de i SMA ingående organen för läkemedelskontroll m. m. behöver kompletteras bl. a. för märkesvaror inom livsmedelsbranschen efter förebild av den amerikanska »Food and Drug Administration». I överensstämmelse med denna strävan att renodla motsätter vi oss att de arbetsuppgifter, som utredningen sammanfattar under beteckningen »ärenden som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet» överförs från MS. Vår särmening avser tre slag av ärenden, nämligen:
A. Rättsmedicinska ärenden. B. Rättspsykiatriska ärenden. C. Vissa icke medikolegala ärenden rörande dispens för erhållande av körkort för motorfordon, bedömning av statstjänstemäns arbetsförmåga i samband med anställning, rehabilitering, pensionering, läkarkontroll av sjömän m. m. Vad gäller rättsmedicinen håller vi som sagt dock med om att rättsläkarstationerna, som har laboratoriekaraktär, överföres till SMA. Vi håller också med om att rättsläkarrådet bör ha den fristående ställning och sammansättning som utredningen föreslagit. Av skäl som strax skall anges anser vi däremot, att rättsläkarrådets kansli skall behålla sin anknytning till MS. Den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen anser vi bör stå under MS, då den är starkt integrerad i den psykiatriska sjukvården. Arbetet inom det rättspsykiatriska kansliet består — förutom i beredning och föredragning av ärenden som nu avgörs av rättspsykiatriska nämnden — huvudsakligen i kontakter med de rättspsykiatriska klinikerna och stationerna för komplettering av handlingar, statistik m. m. samt fördelning av undersökningsfall, förordnande av undersökningsläkare osv. Härvid måste en nära kontakt hållas med övrig mentalvård. Anknytningen mellan MS och det rättspsykiatriska undersökningsväsendet och mellan detta och den under MS sorterande mentalsjukvården ligger sålunda på ett helt annat plan än vad gäller rättsläkarstationerna. Vi kan därför icke biträda utredningens förslag att överföra MS:s befattning med det rättspsykiatriska undersökningsväsendet till SMA. Både beträffande den rättsmedicinska och den rättspsykiatriska sidan syns det oss viktigt, att rättsläkarrådets kansli för-
249 blir hos MS. Betydelsen av att både rättsmedicinens och rättspsykiatrins kansliorganisation förläggs till MS framgår kanske bäst av följande. Utredningen har med rätta understrukit den principen att allmänna direktiv och liknande som rör någon medicinalpersonalgrupps handlande skall utfärdas av MS. Det förutsätter bl. a. att MS har till sitt förfogande den expertis som bör finnas i rättsmedicinens och rättspsykiatrins kansliorganisation och dessutom har direkt kontakt med dessa discipliner. Vi erinrar om att de medikolegala frågorna är mycket betydelsefulla vid utövandet av läkaryrket och särskilt för läkare i allmän tjänst, som har att tillhandagå länsstyrelse, domare, åklagare och polismyndighet och i vissa fall underordnad polisman med undersökningar och utlåtanden. Därtill kommer att MS enligt 5 § allmänna läkarinstruktionen till ledning för berörda myndigheter skall utfärda råd och anvisningar om läkares ianspråktagande för dylika undersökningar. Enligt vår mening kan direktiv i dessa hänseenden utarbetas och utfärdas med minsta administrativa omgång och bäst sättas i relation till läkarnas verksamhet i övrigt, om uppgifterna helt ligger på MS. Därjämte uppnås att MS tydligare inför de olika grupperna av medicinalpersonal framstår som det administrativa hälso- och sjukvårdsorganet. SMA däremot skall framstå som ett verk av teknisk servicekaraktär. Handläggningen av de rättsmedicinska ärendena har f. n. icke större omfattning än att de medhinnes under 3—4 timmars daglig arbetstid för rättsläkaren. Med hänsyn till de ömtåliga rättssäkerhetsproblem det här är fråga om finner vi det dock önskvärt med ökade insatser genom snarast möjliga inrättande av en högre tjänst i MS för en kvalificerad rättsmedicinare, som helst inte själv bör utöva någon rättsmedicinsk obduktions-
verksamhet. Vi håller dock för troligt att detta önskemål med tanke på personalläget inom rättsläkarkåren f. n. ej kan tillgodoses, varför vi anser att till det i MS förlagda kansliet bör knytas två deltidsanställda rättsmedicinare i stället för den av utredningen föreslagna högre tjänsten (professor) och i övrigt den av utredningen föreslagna personalen. Att vi förordar att arbetet fördelas på två rättsmedicinare såsom nu är fallet beror på att det icke kan anses lämpligt att de föredrager sina egna rättsmedicinska protokoll i nämnden. Utredningen vill slutligen överföra den »icke medikolegala» gruppen av somatiska och psykiatriska ärenden rörande enskilda personers hälsotillstånd (körkort, partiell arbetsförhet, pension, sjöfart m. m.) från MS, där ärendena nu handläggs av rättspsykiatriska nämnden respektive inom medicinalbyrån tillsammans med sjukförsäkringsärenden m. m., till SMA varvid med dessa ärenden sysselsatta deltidsföredragande läkare också skulle överflyttas. Vi finner detta förslag principiellt stridande mot utredningens planering för en statens hälso- och socialvårdsstyrelse och de därvid i andra sammanhang konsekvent beaktade socialmedicinska tankegångarna. För handläggning av hithörande ärenden är en bred sakkunskap erforderlig, som under alla förhållanden måste vara företrädd inom det nya verket. Det centrala verket måste ha direkt kontakt med ärendena, t. ex. körkortsärendena, för att kunna utfärda råd och anvisningar för läkarkåren samt delegera ärenden till länsläkarorganisationen i den omfattning så lämpligen bör ske. Utredningen torde ha alltför ensidigt betraktat körkortstilldelning som ett trafiksäkerhetsproblem och icke tillräckligt beaktat körkortsärendenas betydelse ur rehabiliteringssynpunkt och deras samband med utvecklingen av tekniska
250 hjälpmedel för handikappade. Ej heller har förtidspensioneringens samband med rehabiliteringen beaktats eller den partiella arbetsförhetens karaktär av ett problem om sjukvård, rehabilitering, omskolning osv. Allt detta fordrar insyn i och kontakter med hälso- och sjukvårdens liksom med socialvårdens organ. På det lokala planet bildar sjukvården (särskilt då rehabiliteringsklinikerna), försäkringskassorna med deras rehabiliteringsteam och pensionsdelegationer samt arbetsvärden en samarbetsgrupp
för att hjälpa defekt läkta sjuka eller skadade eller annars handikappade åter till arbetslivet genom medicinska eller sociala rehabiliteringsåtgärder. Här föreligger ett delvis nytt arbetsfält, där MS utövar en viktig koordinerande roll vid sidan av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket. MS:s nuvarande befattning med förevarande grupper ärenden kan icke utan att äventyra en integrerad handikappvård flyttas över till SMA.
AVDELNING C
Socialstyrelseutredningens och MCA-utredningens förslag till ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk
K A P I T E L 20
Utredningsuppdraget
Genom brev 9.9.1964 har Kungl. Maj:t anbefallt SS-utredningen och MCA-utredningen att, med fullföljande var och en av de åt dem tidigare lämnade uppdragen, i samråd utreda och framlägga förslag jämväl rörande en gemensam centralorganisation för socialvård och medicinalväsende. Vid fullgörande härav har de två utredningarna utgått från det utredningsarbete rörande SS och MS, som företagits i anslutning till de tidigare uppdragen rörande de berörda verken. Även i fråga om organisation och bedömande av personalbehov har det visat sig ändamålsenligt att utgå från de i avdelning A. och B. redovisade förslagen och un-
dersöka, vilka ändringar därav som bildandet av ett gemensamt verk kan föranleda. Därvid har med avseende på medicinalväsendet huvudsakligen tagits hänsyn till de delar av den i avdelning B. föreslagna nya medicinalstyrelsen, där verksamhetsområdet har direkt samband med socialvård. Utredningarna har inte funnit anledning att gemensamt taga upp MCA-utredningens förslag rörande inrättande av en statsmedicinsk anstalt och frågorna rörande CSB:s och SJUBA:s organisation och arbetsuppgifter till förnyad prövning. Beträffande SS har utredningarna utgått från att förlikningsmannaexpeditionen inte skall ingå i ett gemensamt verk.
K A P I T E L 21
Socialvårdens och medicinalväsendets beröringspunkter inom olika områden 21.1 Allmän
hälso- och
sjukvård
Den allmänna hälso- och sjukvården kan uppdelas i omgivningshygien, förebyggande vård och sjukvård, vari inbegripes medicinsk rehabilitering. Omgivningshygien omfattar åtgärder för att skapa yttre betingelser för ett gott hälsotillstånd. Enligt hälsovårdsstadgan åvilar ansvaret för de omgivningshygieniska uppgifterna i första hand hälsovårdsnämnderna. Ärenden vari omgivningshygieniska synpunkter bör beaktas kan handläggas även av t. ex. socialnämnd, nykterhetsnämnd och barnavårdsnämnd. Den förebyggande vården avser åtgärder av hälsobevarande karaktär, som är direkt inriktade på individerna, bl. a. hälsokontroll och hälsorådgivning. Den omfattar en rad områden med starka sociala inslag såsom förebyggande mödra- och barnavård, familjerådgivning och abortförebyggande verksamhet, dispensärverksamhet för bekämpande av tuberkulos, psykisk barna- och ungdomsvård och åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Den förebyggande barnavården, som avser barnens såväl fysiska som psykiska hälsa och även innefattar råd i uppfostringsfrågor, åvilar sjukvårdshuvudmännen. Den omfattar, förutom barn under första levnadsåret, så stort antal årsgrupper barn intill skolåldern, som huvudmännen efter samråd med vederbörande läkare bestämmer. MS faststäl-
ler planer och normalinstruktion för barnavårdscentralerna. Tillsynen åvilar MS. MS är tillsynsmyndighet för den statsbidragsstödda familjerådgivningen. MS skall i fråga om fastställande av planer och föreskrifter om statsbidragskungörelsens tillämpning samråda med SS. Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna psykiska barna- och ungdomsvården står under MS:s ledning och tillsyn. För statsbidrag fordras bl. a. att MS godkänt plan för verksamhetens anordnande. MS skall i fråga om godkännande av plan samråda med SS och skolöverstyrelsen. MS har att efter samråd med nämnda myndigheter utfärda anvisningar och normalinstrnktion. Enligt lagen om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl. (SFS 1965: 136) skall landstingen sörja för särskilda elevhem för rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade barn. Elevhemmen, vid vilka barnen skall erhålla den vård som påkallas av handikappet, står under tillsyn av MS. Skolöverstyrelsen har tillsynen över den förskoleundervisning, som förekommer vid vissa elevhem. I detta sammanhang må erinras om att MS är huvudtillsynsmyndighet för de statsbidragsstödda anstalterna för psykopatiska och nervösa barn. Pedagogisk tillsyn ankommer på vederbörande skolinspektör. I hälsovårdsorganisationen ingår distriktssköterskorna. Deras verksamhet avser den förebyggande vården och omfat-
255 tar bl. a. upplysande och rådgivande verksamhet i avseende på barnavård, bostadsvård och hälsovård jämte övriga grenar av förebyggande vård. Verksamheten omfattar också all sådan sjukvård som kan utövas i hemmen. Genom sin ställning har distriktssköterskorna blivit ett betydelsefullt kontaktorgan mellan sjukvård och socialvård. Den slutna sjukvården kräver i stor utsträckning sociala insatser vid sidan av den rent medicinska vården. Sjukhusen är försedda med kuratorer för att hjälpa patienterna med deras personliga förhållanden. Tillkomsten av särskilda kliniker för fall som kräver mera omfattande medicinsk rehabilitering och utvecklingen av den rehabilitering som bedrivs på övriga kliniker skärper alltmer kravet på kompletterande sociala åtgärder. Även inom övriga vårdgrenar kan vården behöva kompletteras med mer eller mindre långtgående sociala åtgärder. Stundom kan dessa vara så omfattande, att man kan tala om en social sanering. Den allmänna tendensen torde kunna karaktäriseras så att läkarna successivt blivit mer och mer medvetna om att patientens sociala situation i ekonomiskt eller annat avseende kan ha avgörande betydelse såväl för diagnosen som när det gäller att säkerställa bestående behandlingsresultat. Ofta har läkare och sjukhuskuratorer ej möjlighet att själva vidtaga erforderliga sociala åtgärder. Ett samarbete med de sociala hjälporganen blir då nödvändigt. Effektivare behandlingsmetoder har medfört att vårdtiderna både vid kroppsoch mentalsjukhusen kunnat reduceras, i vissa fall väsentligt. Men de möjligheter till en snabbare patientomsättning, som därigenom öppnats, kan i ett betydande antal fall inte utnyttjas, därför att patienten inte kan få erforderlig omvårdnad om han skrivs ut. Även om sjukhusen i regel har tillgång till kura-
torer för sociala utredningar och hjälpinsatser måste konstateras att resultatet, i varje fall när det gäller att placera en utskrivningsklar patient, är på ett avgörande sätt beroende av medverkan främst av de i detta sammanhang aktuella sociala organen, nämligen socialnämnder, barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder samt i vissa kommuner hemhjälpsnämnder. Här spelar den sociala hemhjälpen med dess möjligheter en viktig roll. Vad ovan sagts om behovet av samordning mellan den slutna sjukvården och socialvården äger motsvarande tilllämpning i fråga om den öppna sjukvården. Som exempel på öppen sjukvård med uttalat behov av social medverkan kan nämnas den verksamhet, som bedrivs av tjänsteläkarna och hjälpverksamhetsläkarna vid mentalsjukhusen.
21.2 Barna- och
ungdomsvård
SS:s befattning med barna- och ungdomsvården framgår av redogörelsen under 2.3 och 2.7. Den omfattar främst området för barnavårdslagen. Inom hela barnavårdsområdet föreligger ett behov av medicinsk medverkan. I barnavårdslagen föreskrives bl. a. att erforderlig utredning skall verkställas i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd. Därvid bör yttrande inhämtas av läkare om så erfordras. I vissa fall skall läkarintyg angående den underårige anskaffas. Som exempel på åtgärder, där läkarmedverkan förekommer, kan nämnas omhändertagande för samhällsvård, adoptions- och vårdnadsärenden samt fosterbarnsärenden. Barnavårdsnämnden äger under vissa förutsättningar meddela föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden. Sådan föreskrift kan gälla behandling för sjukdom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet. Om nämnden omhändertar nå-
256 gon för samhällsvård och den omhändertagne lider av sjukdom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet skall nämnden bereda honom erforderlig vård och behandling. I vissa fall kan omhändertagandet vara motiverat just av behovet av läkarvård. Enligt barnavårdslagen har myndigheter vilkas verksamhet berör barnavården samt befattningshavare hos sådana myndigheter ävensom i allmän tjänst inte anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor att ofördröjligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhet erhållit kännedom om av beskaffenhet att föranleda nämndens ingripande. Häremot svarar en föreskrift i allmänna läkarinstruktionen (SFS 1963:341) enligt vilken det åligger varje läkare att iakttaga såväl nämnda bestämmelse i barnavårdslagen som motsvarande bestämmelse i nykterhetsvårdslagen. Enligt stadgan för barnavårdsanstalter skall SS vid utövande av tillsyn över anstalterna samråda med MS i hälsooch sjukvårdsfrågor. Vidare är länsläkarna enligt instruktionen för länsläkarväsendet skyldiga att utöva tillsyn över anstalter för vård och uppfostran av barn. Stadgan för barnavårdsanstalter innehåller detaljerade regler om läkarvården vid anstalterna. I anslutning därtill har SS i samråd med MS utarbetat normalinstruktioner för läkare vid daghem och lekskolor. Enligt ungdomsvårdsskolestadgan skall hälso- och sjukvården vid skolorna, däri inbegripet den psykiatriska vården, vara underkastad inspektion av MS. Vid SS:s skolbyrå finns en deltidsanställd medicinsk expert. På Lövsta och Ryagården finns särskilda överläkartjänster, som dock länge stått obesatta. Budgetåret 1965/66 kommer man att försöka med en ny linje i det att innehavarna av två nyinrättade överläkartjänster vid
barn- och ungdomsavdelningarna vid Ulleråkers resp. S:t Lars mentalsjukhus avses tillika vara överläkare vid ungdomsvårdsskolorna Bärby och Råby. I övrigt har skolorna medel till förfogande för anlitande av läkare. Enligt stadgan skall vid ungdomsvårdsskola, vars chef inte är psykiatriskt särskilt skolad läkare, finnas en sådan läkare såsom rådgivande psykiater. Är dylik läkare inte att tillgå, äger SS på framställning av skolans styrelse medge, att annan läkare må för ändamålet anlitas. Slutligen bör erinras om den generella regeln i 6 § barnavårdslagen enligt vilken MS har att meddela råd och anvisningar av medicinsk natur rörande vård av barn och ungdom. 21.3 Åldringsvård, social vård, socialhjälp och social
handikapphemhjälp
Beträffande SS:s och kommunernas uppgifter på dessa områden hänvisas till 2.4 och 5.1. Åldringsvården och långtidssjukvården är starkt beroende av varandra, över huvud taget är gränsen mellan socialvårdande och sjukvårdande åtgärder flytande. Inom socialvårdens ram är sålunda ett stort antal sjuka personer omhändertagna bl. a. till följd av svårigheten att bereda dem plats inom långtidssjukvården. Å andra sidan är det i betydande omfattning just åldringar, som orsakar de under 21.1 nämnda svårigheterna i fråga om utskrivning av patienter från sjukhus som följd av bristen på möjligheter till erforderlig omvårdnad efter utskrivningen. I samma mån som man genom hälsovård, social och medicinsk förebyggande vård och öppen sjukvård kan bereda åldringarna möjlighet att bo kvar i sina hem, begränsas behovet av sluten åldringsvård eller sjukvård. I detta sammanhang spelar möjligheterna till social hemhjälp,
257 som kan utsträckas till att också omfatta enklare former av hemsjukvård, en betydande roll. Rehabilitering och handikappvård är av synnerlig betydelse som ett led i samhällets insatser inom både sjukvården och socialvården. Beträffande den sociala sidan av handikappvården är de lokala och regionala variationerna i vårdstandard och aktivitet stora. På dessa områden fordras därför mera omfattande initiativ och ledning från centralt håll. Behovet av samband med medicinsk sakkunskap är uppenbart. Enligt socialhjälpslagen skall socialhjälp lämnas person, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller som av hälsoskäl bör helt eller delvis avhålla sig från arbete, i den mån han själv saknar medel och hans behov inte tillgodoses på annat sätt. Härutöver kan socialhjälp meddelas i all den utsträckning, som vederbörande kommun finner erforderlig, t. ex. för att förebygga uppkomsten av mera permanenta hjälpbehov. Innan fråga om beviljande av socialhjälp avgörs, skall socialnämnden göra sig noga underrättad om förhandenvarande omständigheter samt, om behov av socialhjälp föreligger, utreda hur behovet bör på lämpligaste sätt avhjälpas. Förekommer anledning antaga, att behovet av socialhjälp beror på sjukdom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet, skall, där inte särskilda skäl till annat föranleder, yttrande inhämtas av läkare rörande den lämpligaste formen av ingripande. Bland dem, som behöver socialhjälp, finns dels sådana, vilkas hjälpbehov är mera tillfälligt, orsakat exempelvis av att vederbörande eller försörjaren vårdas för akut sjukdom eller undergår frihetsstraff, dels sådana, vilka är 17
eller hotar att bli permanent hjälpbehövande. För de senare är det både från humanitär och ekonomisk synpunkt angeläget att socialvården tar initiativ till inkoppling av medicinsk sakkunskap och att en härför erforderlig organisatorisk samordning finns och utnyttjas. Detta har tagit sig uttryck i att det i några större städer finns särskilda socialläkare, hel- eller deltidsanställda av de sociala organen, medan i andra fall viss läkare regelbundet anlitas som konsult. Vid sidan av åldringsvården och socialhjälpen har socialbyråerna att driva viss verksamhet på grundval av bestämmelsen i 6 § socialhjälpslagen att socialnämnd har att, där så lämpligen kan ske, lämna allmänheten bistånd i personliga angelägenheter. Den sociala hemhjälpsverksamheten drivs med statsbidrag och avser att genom hemvårdarinnor, hemsamariter och andra i de enskilda hemmen hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. Hjälpen till åldringar och handikappade är ofta av relativt permanent natur avseende personlig omvårdnad och ofta även sjukvård, medan den för barnfamiljer i regel avser att klara upp tillfälliga svåra situationer såsom vid moderns sjukdom o. d. Medicinsk medverkan erfordras såväl för frågor om bedömning av vårdbehov, personalens utbildning och sjukvårdsarbete som för verksamhetens samordnande med läkare, distriktssköterskor, mödra- och barnavårdscentraler etc. Skolöverstyrelsen är ansvarig för utbildningen av ifrågavarande personal. 21.4
Nykterhetsvård
Nykterhetsvården har alltsedan 1913 års lag om behandling av alkoholister tillkom till övervägande del betraktats som en social fråga. SS har hela tiden varit tillsynsmyndighet.
258 På det regionala planet finns länsnykterhetsnämnder och i kommunerna nykterhetsnämnder. Nämnderna har till uppgift, var inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nykterhetstillståndet samt att i enlighet med vad i nykterhetsvårdslagen sägs eller eljest finns stadgat vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Nykterhetsvårdslagen förutsätter läkares medverkan såväl i de kommunala nämnderna som i länsnämnderna. Om i kommunal nykterhetsnämnd inte finns ledamot, som är läkare, skall vederbörande tjänsteläkare eller, i kommun med stadsläkare eller motsvarande läkare, denne närvara vid nämndens sammanträden, i den mån han inte hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid äga rätt att deltaga i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. I länsnykterhetsnämnd skall en ledamot och suppleant för honom vara läkare, utsedda av SS efter samråd med MS. Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall nämnden skyndsamt låta verkställa undersökning om hans levnadsförhållanden m. m. I samband därmed skall nämnden, där fråga är om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller eljest anledning därtill föreligger, föranstalta om läkarundersökning. Läkare, som i sin verksamhet erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall göra anmälan därom hos nykterhetsnämnden. Sådan skyldighet föreligger dock inte då den, varom fråga är, genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverkningarna av missbruket, eller då uttrycklig begäran, att anmälan inte skall göras, framstäiles av någon alkoholmissbrukaren
närstående person och läkaren med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet finner åtgärd av nykterhetsnämnd inte böra komma i fråga. Framgår av nykterhetsnämnds undersökning, att den varom fråga är missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmissbruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder. I lagens exemplifiering av hjälpåtgärder har bl. a. intagits en anvisning att nämnden bör söka förmå vederbörande att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård. Härvid kan bl. a. ifrågakomma hänvisning till alkoholpoliklinik. Nykterhetsvårdslagens yttersta medel är tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Om tvångsintagning beslutar länsstyrelsen. Ansökan om tvångsintagning görs av nykterhetsnämnden eller i brådskande fall av polismyndigheten efter samråd med nämnden. Vid ansökan bör bl. a. fogas läkarbetyg enligt fastställt formulär. Saknas sådant skall det anskaffas genom länsstyrelsens försorg. Vid den slutna nykterhetsvården förekommer läkarmedverkan i skiftande omfattning. Enligt stadgan för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare skall vid varje anstalt vara anställd läkare, som har att svara för hälso- och sjukvården vid anstalten. Läkaren bör om möjligt ha särskild psykiatrisk utbildning. Han skall besöka anstalten i den omfattning anstaltsstyrelsen bestämmer samt eljest då anledning därtill förekommer. Beträffande läkarmedverkan inom SS:s nykterhetsvårdsbyrå hänvisas till 2.6.2. Den där omnämnde läkaren med uppgift att biträda i ärenden som berör samverkan mellan nykterhetsvård och mentalsjukvård är förordnad som medicinal-
259 råd och chef för MS:s mentalsjukvårdsbyrå. En av de statliga vårdanstalterna — Salberga — är anordnad inom mentalsjukvårdsorganisationen. Vid anstalterna Venngarn och Gudhem har funnits heltidstjänster för läkare, som emellertid inte kunnat tillsättas. Fr. o. m. budgetåret 1965/66 inrättas i stället vid vartdera Ulleråkers och Falbygdens sjukhus en tjänst som överläkare för vård av alkoholskadade psykiskt sjuka, därvid innehavarna av dessa tjänster tillika bör svara för den psykiatriska vården vid Venngarn resp. Gudhem. Den nya statliga vårdanstalt, som planeras i anslutning till Mellringe sjukhus, kommer ock-
t
så att få ett fast samarbete med sjukhuset. Enligt det nu anförda är MS:s formligen föreskrivna befattning med nykterhetsvården begränsad till samråd vid utseende av läkarledamöter i länsnykterhetsnämnderna och till ansvaret för den i mentalsjukvårdsorganisationen ingående Salbergaanstalten. MS:s faktiska engagemang i fråga om nykterhetsvården har under senare år ökat i och med att alkoholskadade i allt större utsträckning frivilligt söker sjukvård, i första hand vid lasarettens psykiatriska kliniker och mentalsjukvården i övrigt men också i viss utsträckning vid kroppssjukvården.
K A P I T E L 22
Utredningarnas synpunkter på frågan om en sammanläggning av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen Den i föregående kapitel lämnade redogörelsen för socialvårdens och medicinalväsendets beröringspunkter visar att dessa är många och betydelsefulla. För att ge en mera konkret bild av hur nära samarbetet måste vara mellan socialvård och medicin för att den enskildes hjälpbehov skall bli tillgodosett på ett effektivt sätt må hänvisas till professor Gunnar Inghes studie »Fattiga i folkhemmet», 1960. Även om denna studie är begränsad till att avse långvarigt understödda socialhjälpsfall i Stockholm, åskådliggör den dock det praktiska samarbetsbehovet även inom andra socialvårdsområden i de fall, då både social och medicinsk hjälp är aktuell. Inghe påvisade, att de hjälpbehövandes första samhällskontakt efter den förändring i deras status, som på lång sikt medförde pauperisering, i över hälften av fallen vai-it en läkare eller ett sjukhus och endast i omkring 1/3 av fallen socialvårdens organ. Inghe fortsätter (sid. 604): Detta innebär, att initiativ till social tidigbehandling i många fall måste tagas i samband med den medicinska vården. Med andra ord: det måste ankomma på sjukhuset, polikliniken eller den praktiserande läkaren att sätta sig i förbindelse med socialvården eller annat socialt organ för vidtagande av lämpliga åtgärder. På samma sätt kan det vara nödvändigt, att socialvården — om patienten först vänder sig dit — tillser att behövlig medicinsk vård kommer till stånd. Tidigbehandling över hela linjen förutsätter alltså ett långt drivet samarbete mellan sociala och medicinska vårdorgan.
Betydelsen av en nära samverkan mellan sjukvård och socialvård kan anges så att den medicinska behandlingens framgång ofta är beroende av att den kan kombineras med effektiva socialvårdande åtgärder liksom i många fall den avsedda effekten av socialvårdande åtgärder kan uppnås endast i förening med medicinska insatser. Framställningen i kap. 21 och det nu anförda berör närmast verksamheten på fältet och nödvändigheten från den enskildes synpunkt av att samordnade socialvårdande och medicinska åtgärder tillgrips för att tillgodose hans hjälpbehov. Det har också visat sig, att den allmänna utvecklingen går mot ett ständigt utbyggt och fördjupat samarbete. Enligt utredningarnas uppfattning ligger det i sakens natur att denna utveckling i hög grad skulle främjas och resultera i en förbättrad och effektivare vård i de enskilda fallen om den allmänna ledningen av den socialvårdande och medicinska verksamheten på fältet sammanfördes till ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt organ. Ser man den berörda utvecklingens inverkan på det centrala planet kan konstateras, att de statliga centrala myndigheterna, dvs. SS och MS, båda blivit i sitt praktiska handlande beroende av varandra inom allt större delar av ämbetsområdet även i frågor, där samarbetet inte är författningsenligt reglerat. I fråga om SS må erinras om den i kap. 2 lämnade redogörelsen för hur SS:s
261 ämbetsområde successivt begränsats från att avse sociala frågor över huvud taget till områden med tyngdpunkten på personlig omvårdnad inom ramen för i huvudsak barnavårds-, socialhjälps- och nykterhetsvårdslagarna. Med koncentrationen av verksamheten till aktiviteter där främsta syftet är att tillgodose den enskildes vårdbehov, som i allt flera fall uppfattas som även medicinskt, har angelägenheten av medicinska insatser som komplement till de sociala åtgärderna trätt alltmer i förgrunden inom SS:s hela verksamhetsområde. För MS:s del har, särskilt på sjukvårdssidan, under senare år vidtagits speciella åtgärder för att kunna tillgodose behovet att komplettera den medicinska vården med sociala insatser. Detta gäller såväl den förebyggande vården, akutsjukvården och långtidssjukvården som eftervård och rehabilitering. Belysande exempel är att kuratorstjänster inrättats vid sjukhusen och att vid större sjukhus, som nu planeras, de socialmedicinska problemen tillmätts en sådan betydelse att särskilda socialmedicinska kliniker föreslagits. Samverkan mellan socialvård och medicinalväsende torde alltså i många fall vara en förutsättning för framgångsrika hjälpinsatser. De traditionsmässigt givna administrativa och organisatoriska gränserna mellan hälso- och sjukvård, å ena, samt socialvård, å andra sidan, blir under sådana förhållanden allt svårare att upprätthålla och samtidigt allt mera hindersamma för en rationell ledning och utveckling inom de berörda områdena. Samtidigt medför den ständigt fortgående volymmässiga utbyggnaden av både socialvård och sjukvård i förening med knappheten på arbetskraft och stigande kostnader att behovet av samordning och samplanering av de två områdena även centralt blir allt starkare. Utredningarna vill här i första hand
peka på prognos- och planeringsfrågorna. En effektiv samordning av socialvårds- och sjukvårdsplaneringen försvåras av att huvudmannaskapet i princip är delat mellan primär- och sekundärkommuner samtidigt som det centrala ansvaret för planeringsverksamheten är delat mellan SS och MS. Barna- och ungdomsvård, åldringsvård och nykterhetsvård är verksamheter med så nära anknytning till sjukvården, att en rationell planering i fråga om vårdplatser, institutioner för öppen vård, personal och andra resurser inte är möjlig utan hänsynstagande till planeringen på sjukvårdssidan och vice versa. Sålunda innebär exempelvis den nuvarande fördelningen av det centrala ansvaret för primärkommunernas åldringsvård och sjukvårdshuvudmännens långtidssjukvård, som till övervägande del avser åldringar, påtagliga risker för felinvesteringar. Den omständigheten att sjukvård och socialvård i stor omfattning behöver samma slag av arbetskraft medför speciella krav på en riktig fördelning i stort av den sammanlagda arbetskraft de två områdena kan dra till sig. Det måste med hänsyn till nyss berörda förhållanden medföra klara funktionella fördelar om den statliga insatsen i planeringsverksamheten samlas hos en och samma myndighet, som kan påverka såväl primär- som sekundärkommunernas planering för att uppnå bästa möjliga samordning och avvägning av resurserna mellan sjukvård och socialvård. Behovet av en enhetlig statlig planeringsledning kommer att öka med den utveckling inom vårdområdena och den stigande knapphet på personal som är att förutse. Det är därför enligt utredningarnas uppfattning närmast ofrånkomligt att prognoser rörande vårdplatser, personalbehov och personaltillgång, utbildnings-
262 behov och liknande samt den på prognoserna grundade planeringen i framtiden görs gemensamt för sjukvården och socialvården. Vad nu anförts talar fölen sammanslagning av SS och MS. Härigenom uppnås en samplanering av båda områdena, präglad av en allmän vårdpolitik som resvdtat av en helhetssyn på sjukvårdens och socialvårdens behov och uppgifter. En sammanläggning kommer också att medföra organisatoriska fördelar och möjliggöra arbetsmässiga förenklingar. När det gäller initiativ till lagstiftning och andra åtgärder från statsmakternas sida bör en sammanslagning av SS och MS medföra betydande fördelar genom att sociala och medicinska synpunkter redan från början kommer att samordnas med varandra. I den mån de båda myndigheternas verksamhet angår utformning av olika vårdformer, behandlingsmetoder m. m. genom föreskrifter, råd och anvisningar av allmän karaktär eller ställningstaganden i enskilda fall, kan reformen väntas leda till en konsekvent integrering av de sociala och medicinska inslagen. Ett sammanförande av representanter för såväl medicinska som sociala intressen inom samma verk kommer att över huvud taget medföra ett för båda sidor givande dagligt samarbete som kan etableras utan omgång och bör underlätta ett effektivt utnyttjande av den tillgängliga kvalificerade personalen. Den i föregående stycke behandlade samordningen i fråga om olika praktiska åtgärder bör medföra en förbättrad kvalitet på vården, som direkt kommer de enskilda vårdfallen till godo. I fråga om de statliga regionala organen — länsläkarorganisationen och vissa socialvårdsorgan — kommer en sammanslagning på det centrala planet att göra en sammanföring på länsplanet naturlig, varigenom även här säkerställes
ett önskvärt närmande mellan socialvårdens och medicinalväsendets representanter. Utredningarna återkommer till denna fråga. För de lokala och regionala kommunala organen inom socialvård och sjukvård kommer en sammanläggning att medföra fördelar både i administrativt hänseende och i övrigt. Man kan räkna med att tillkomsten av en gemensam central ledning kommer att underlätta och stärka samarbetet mellan de inom socialvården verksamma nämnderna och sjukvården. Ett centralt ämbetsverk, där social och medicinsk sakkunskap och auktoritet samlats, torde också ha bättre förutsättningar att åstadkomma ett friktionsfritt samarbete mellan olika personalkategorier ute på fältet. Enligt utredningarnas uppfattning skulle vidare en sammanläggning av SS och MS bidraga till att minska de svårigheter, som nu föreligger att tillföra socialvården erforderliga läkarkrafter enligt vad som framgått i kap. 21. En sammanläggning eller snarare fusion av de två ämbetsverken till ett nytt för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk möjliggör enligt utredningarnas bedömning omedelbart en viss personalbesparing. Möjligheterna att genom sammanföring av vissa arbetsrutiner från de båda verken och decentralisering åstadkomma ytterligare personalbesparing torde bäst kunna bedömas av ledningen för det nya verket. Vad som synes väsentligast är den allmänna effektivitetsökning, som följer av att det gemensamma verket inom sig kommer att ha tillgång till kvalificerad sakkunskap inom alla berörda områden. En sammanläggning av SS och MS framtvingar ett avsteg från en av huvudlinjerna i MCA-utredningens förslag. Denna utredning har i syfte att avlasta MS vissa i förhållande till de allmänt ledande funktionerna perifera uppgifter
263 föreslagit inrättande av en statsmedicinsk anstalt. Direkta huvudmannauppgifter skulle sålunda enligt MCA-utredningens förslag inte längre åvila MS sedan mentalsjukvården överförts till sjukvårdshuvudmännen. I strid mot denna princip nödgas man vid en sammanläggning av SS och MS till det gemensamma verket förlägga förvaltningen av ungdomsvårdsskolorna och de statliga nykterhetsvårdsanstalterna. Detta kommer att dra med sig löpande administrativa ärenden. Vidare kommer ärenden rörande inskrivning av elever vid skolorna, kvarhållande av alkoholmissbrukare enligt 45 § nykterhetsvårdslagen och utskrivning från allmän vårdanstalt att läggas på det gemensamma verket. Utredningarna har emellertid funnit, att den nya organisationen kan byggas upp på sådant sätt att belastningen på ämbetsverkets ledning begränsas till principiella frågor, allmän planering, anslagsäskanden o. d. Mot en sammanläggning har under utredningsarbetets gång framförts vissa allmänna betänkligheter. Sålunda har uttalats farhågor för att den sociala problematiken inte skulle komma att ägnas tillräcklig uppmärksamhet inom ett ämbetsverk, för vilket hälso- och sjukvård dock måste bli det största arbetsfältet. Betänkligheter har också framkommit i anledning av att ett gemensamt verk blir relativt stort och får ett mycket vittomfattande ämbetsområde. Riskerna för att de sociala synpunkterna inte skulle bli tillräckligt beaktade motverkas genom tillkomsten av en lekmannastyrelse, som innefattar garanti mot ensidighet vid utformningen av verkets policy, samt genom att förslaget i sin helhet syftar till ett så nära samarbete som möjligt mellan social- och sjukvårdssidorna inom verket. Den föreslagna uppbyggnaden av organisationen med fackmän såsom i ärendenas handläggning deltagande sakkunniga omfattar
även de befattningshavare, som knyts till ämbetsverket på grund av speciella insikter inom någon av socialvårdsgrenarna. De förutsattes givetvis även komma att inkopplas i sjukvårdsärenden, där samarbete med socialvården eller andra sociala aspekter är aktuella, på samma sätt som läkare måste medverka i socialvården berörande ärenden. Det nära samarbete som den föreslagna organisationen förutsätter såväl på policyplanet som i enstaka ärenden kommer säkerligen att i hög grad bidraga till ökad ömsesidig förståelse samt en mera allsidig, av integrerade sociala och medicinska synpunkter präglad bedömning av den enskilda människans hjälpbehov och möjligheterna att tillgodose detta. Utredningarna kan inte dela farhågorna för att ett sammanlagt verk skulle bli för stort eller få ett allt för vidsträckt ämbetsområde. Det sammanlagda verket skulle — efter mentalsjukvårdsreformens genomförande — enligt förslaget omfatta ca 470 tjänstemän. Den personalmässiga storleken synes i och för sig inte vara ägnad att inge oro. Utredningarna kan inte heller finna att ämbetsområdets spännvidd skulle lägga hinder i vägen för en sammanslagning. I det föregående har visats hur nära varandra SS:s och MS:s ämbetsområden ligger. I sakligt hänseende syftar både SS:s och MS:s verksamhet ytterst till att tillgodose enskilda medborgares behov av vård. Inom betydande delar av de separata verkens ämbetsområden förekommer likartade planerings- och prognosuppgifter samt administrativa och kamerala uppgifter. Sett från MS:s synpunkt innebär förslaget visserligen att socialvårdens tre huvudområden tillkommer men å andra sidan föreslås, att åtskilliga nuvarande arbetsuppgifter överförs till statsmedicinska anstalten, vartill kommer den avlastning som mentalsjukvårdsreformen medför.
264 Riskerna för att det sammanlagda verkets storlek och ämbetsområdets spännvidd skall bli besvärande är beroende av organisationens allmänna uppbyggnad och särskilt chefspersonalens dimensionering och kapacitet. Den föreslagna utökade avdelningsindelningen med fyra avdelningschefer såsom närmast under verksledningen ansvariga för stora delområden och övergången till administrativa byråchefer gör att det sammanlagda verkets ledningsorganisation måste bedömas som tillräcklig. Sammanfattningsvis vill utredningarna
beträffande frågan om bildande av ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk uttala, att fördelarna med ett för båda områdena gemensamt verk vida överväger de nackdelar, som kan befaras. Utredningarna förordar därför att ett sådant verk organiseras. Att finna en kort och täckande benämning på det nya verket är svårt. Utredningarna framlägger inget förslag på denna punkt men har i betänkandet som arbetsbeteckning använt statens hälsooch socialvårdsstyrelse, nedan kallad SHS.
K A P I T E L 23
Förslag till statens hälso- och socialvårdsstyrelse
Följande organisationsplaner rörande förslaget redovisas i särskilda bilagor: översiktsplan för statens hälso- och socialvårdsstyrelse (Bilaga 23 a) Medicinal- och socialavdelningen (Bilaga 23 b) Planeringsavdelningen (Bilaga 23 c) Beredskapsavdelningen (Bilaga 23 d) Administrativa avdelningen och lagbyrån (Bilaga 23 e) I fråga om SHS:s personalbehov har utredningarna utgått från de i avdelningarna A. och B. redovisade separata förslagen och därvid omprövat dessa i de delar, som direkt berörs av sammanslagningen, med beaktande av bl. a. genom denna möjliggjorda personalbesparingar. I bilaga 23 f redovisas utredningarnas förslag till organisation av SHS, upptagande de enligt utredningarnas åsikt erforderliga tjänsterna. Den i bilagan redovisade fördelningen av personalen på olika byråer och sektioner samt av dessa enheters verksamhetsområden och huvudsakliga arbetsuppgifter har gjorts för att visa utredningarnas bedömning av behovet av personal för de olika arbetsuppgifterna. Denna fördelning avser lika litet som motsvarande fördelning i förslagen till separata verk att vara bindande för verket. I stället har förutsatts, att verksledningen kan ändra på indelningen med ledning av vunna erfarenheter. Beträffande behovet av personal under kanslists tjänsteställ-
ning bör beaktas att SS-utredningen i sitt förslag till organisation av SS inte gått in på en detaljbedömning därav eller redovisat fördelningen av sådan personal på byråer och sektioner. Nedan gjorda jämförelser med de separata förslagen avser därför endast den högre personalen. I det gemensamma förslaget har personal under kanslist upptagits med tillämpning av samma allmänna bedömningsgrunder som kommit till användning vid upprättande av MCA-utredningens förslag rörande MS (se 14.2.2.6). I bilaga 23 g lämnas en sammanställning av förslaget till personal vid SHS. I förhållande till den vid SS och MS befintliga personal som avses överförd till SHS innebär utredningarnas förslag rörande SHS förstärkning med tjänster för 5 avdelningschefer och biträdande avdelningschefer, 12 medicinalråd, socialråd och byråchefer, 35 sektionschefer och byrådirektörer (motsvarande) och 10 kanslister samt 14 tjänster i biträdeskarriären (motsvarande). Samtidigt minskar antalet tjänster för förste byråsekreterare-assistenter med 14. Den totala ökningen blir sålunda 62 tjänster. Förslag rörande särskilda övergångsanordningar i samband med övergången till den nya organisationen har inte ansetts böra framläggas. I detta hänseende har förutsatts att Kungl. Maj:t skall få erforderliga bemyndiganden. Om proposition rörande SHS framlägges till 1966 års vårriksdag, bedömes
266 omorganisationen kunna genomföras fr. o. m. 1.1.1967. 23.1
Verksledning
Utredningarna har var för sig funnit det önskvärt, att SS och MS ställs under lekmannastyrelser (jfr 6.1.1 och 15.1). Samma överväganden, som föranlett dessa ställningstaganden, gör att även SHS bör ha sådan styrelse. Den föreslås bestå av verkschefen som ordförande samt ytterligare åtta ledamöter, varav två bör utses efter förslag av Svenska landstingsförbundet, en efter förslag av Svenska kommunförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. Ersättare för ledamöterna bör utses i samma ordning. En av ledamöterna bör av Kungl. Maj:t förordnas att vara vice ordförande. När det gäller styrelsens beslutsområde har de två utredningarna följt olika linjer i fråga om de separata verken. SS-utredningen har formellt lagt beslutsfunktionen i samtliga ärenden på styrelsen men räknar med en omfattande delegering. MCA-utredningen har i analogi med vad som gäller för skolöverstyrelsen föreslagit, att i styrelsen skall behandlas vissa angivna typer av ärenden och därutöver de ärenden generaldirektören hänskjuter till styrelsens avgörande. I övrigt skall enligt MCA-utredningens förslag beslutanderätten tillkomma generaldirektören med vidsträckt delegeringsrätt. I praktiken torde båda lösningarna leda till ungefär samma resultat. De synpunkter, som varit bestämmande för MCA-utredningen i fråga om MS, har av SS-utredningen accepterats i fråga om SHS. Utredningarna föreslår därför att beträffande SHS:s styrelse skall gälla vad förut föreslagits i fråga om MS. Styrelsen bör vara beslutför då förutom ordföranden minst fyra ledamöter är närvarande.
Vad MCA-utredningen under 15.1 anfört om arvoden till ledamöter och suppleanter bör äga motsvarande tillämpning för SHS. MS:s behov av ett vetenskapligt råd kvarstår naturligtvis även för SHS:s del. Rådet, som aldrig sammanträder utan närmast är en s. k. panel vars ledamöter individuellt står till MS:s förfogande för sakkunnigutlåtanden, bör därför, med beaktande av vad MCA-utredningen under 14.2.2.4 förordat i fråga om viss utvidgning av rådets sammansättning, överföras till SHS under benämningen hälso- och socialvårdsstyrelsens vetenskapliga råd. MCA-utredningen har i nyssnämnda avsnitt förordat inrättande av ett planeringsråd som rådgivande organ vid MS:s sida. Detta avses arbeta i sammanträdesform. Vid ett sammanförande av vårdområdena blir behovet av ett sådant råd än mer accentuerat. Utredningarna föreslår därför att ett hälso- och socialvårdsstyrelsens planeringsråd inrättas. I fråga om rådets arbetsområde, arbetsuppgifter, sammansättning och arvodering torde få gälla vad MCA-utredningen anfört i denna del (14.2.2.4 och 15.1) med det självklara tillägget, att dess verksamhet skall omfatta jämväl socialvården. Enligt MCA-utredningens förslag skall i rådet ingå företrädare för det sociala området. MCA-utredningen har utgått från att vissa nämnder, som utövar MS:s beslutanderätt inom sina respektive områden, skall kvarstå inom MS utan förändring av ställning och uppgifter, vilket medför motsvarande begränsning av den eljest på verksstyrelsen och generaldirektören ankommande beslutanderätten, övervägandena i denna del påverkas inte av en sammanslagning. Följande nämnder föreslås därför vid SHS, nämligen:
267 SHS:s disciplinnämnd, SHS:s .socialpsykiatriska nämnd, SHS:s nämnd för utländska läkare, SHS:s nämnd för utländska tandläkare, SHS:s nämnd för läkares specialistbehörighet samt SHS:s nämnd för tandläkares specialistbehörighet. För SS:s del har SS-utredningen under 6.1.2.2 föreslagit, att vissa ärenden rörande administrativa frihetsberövanden skall undantagas styrelsen och handläggas av ett kollegium bestående av vederbörande fackbyråchef som ordförande, en jurist och en läkare. Ärendena avser intagning i ungdomsvårdsskola, kvarhållande enligt 45 § nykterhetsvårdslagen och utskrivning från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Dessa ärenden bör även i ett sammanslaget verk förbehållas ett kollegium, som föreslås bestå av chefen för lagbyrån, ett av de under 23.2 föreslagna socialråden och ett medicinalråd. Skiljaktig mening bör antecknas i protokoll. Föredragningen bör åvila personal vid vederbörande facksektion (M 1:4 resp. M 3:3). Chefen för lagbyrån bör äga delegera sin uppgift i kollegiet till chefen för sektion L 1. Av medicinal- och socialråden bör vid varje tillfälle de deltaga som har speciell kännedom om det slag av ärenden, som skall behandlas. Ordförande i kollegiet bör vara den till tjänsteställningen främste av deltagarna. SS och MS har nu sammanlagt två generaldirektörer och en överdirektör. Även om MCA-utredningens förslag innebär väsentliga arbetslättnader för general- och överdirektörerna i MS, krävs oförändrat antal tjänstemän på verksledningsplanet med hänsyn till det sammanlagda verkets utvidgade ämbetsområde och större personal. Utredningarna har därför funnit det nödvändigt föreslå, att SHS under generaldirektö-
ren får två överdirektörer. Erfarenheten från MS talar för önskvärdheten av att en av överdirektörerna bör vara läkare. Även social sakkunskap bör vara företrädd på detta plan. Utredningarna vill dock inte föreslå särskilda kompetensföreskrifter. 23.2
Avdelningsorganisationen
MCA-utredningen har föreslagit en radikal omläggning av MS med en organisation på tre avdelningar under särskilda avdelningschefer jämte två fristående byråer. Antalet byråer inom avdelningarna har begränsats så mycket som möjligt och byråerna förutsätts ha administrativa chefer. Behovet av fackmän skall i viss utsträckning tillgodoses genom inrättande av från byråerna fristående, direkt under avdelningschefen sorterande medicinalråd. Dessa och övriga i avdelningarna och byråerna ingående fackmän föreslås få ställning som i ärendenas handläggning deltagande sakkunniga medan beslutsfunktionen i princip förbehålls avdelnings-, byrå- och sektionscheferna. De grundläggande tankegångar, som MCA-utredningen utvecklat i fråga om MS, har full tillämpning på det större verk som SHS kommer att utgöra. Utredningarna föreslår därför, att samma principer i fråga om den administrativa uppbyggnaden och fördelningen av ansvaret mellan fackmän och de administrativa chefer, som MCA-utredningen angett för MS (jfr 14.2.2.5), skall gälla för SHS. För att tillgodose behovet av kvalificerad social fackkunskap bör inrättas tre särskilda socialrådstjänster, en för vart och ett av SS:s tre fackområden, nämligen barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård samt socialvård i övrigt. Sistnämnda socialråd får tyngdpunkten av sin verksamhet inom åldringsvården. I fråga om antalet medicinalråd,
268 som MCA-utredningen med hänsyn till den långt drivna specialiseringen på det medicinala området föreslagit till 14, bör sammanläggningen inte föranleda någon ändring. Vad MCA-utredningen anfört om medicinalrådens och andra fackmäns ställning och uppgifter inom MS bör gälla även socialråden och andra tjänstemän, som knytes till SHS såsom särskilt sakkunniga inom något av socialvårdens delområden. SHS:s uppdelning på avdelningar kan i princip göras så, att hälso- och sjukvården sammanhålles i en avdelning och socialvården i en avdelning. Utredningarna vill emellertid bestämt avråda från en sådan lösning. För att man skall uppnå den integrering av vårdverksamheten inom de två områdena, som är ett av de för utredningarna avgörande skälen att förorda en sammanläggning av SS och MS, är det nödvändigt att sammanslagningen sträcker sig även till avdelnings- och byråplanen. Integreringsprincipen leder till att de frågor, som övervägande är att betrakta som fackfrågor och inte är att hänföra till planerings- eller beredskapsfrågor, bör — oavsett om de berör enbart socialvården eller medicinalväsendet eller båda dessa områden — sammanhållas inom en avdelning. Denna avdelning bör benämnas medicinal- och socialavdelningen. På avdelningen bör således i huvudsak ankomma dels de uppgifter, som MCAutredningen föreslagit skola falla på medicinalavdelningen, och dels de uppgifter, som SS-utredningen avsett för barnavårds-, socialvårds- och nykterhetsvårdsbyråerna. Planeringsfrågorna, främst vad MCAutredningen sammanfattat under begreppet vårdplanering och SS-utredningen under begreppet långtidsplanering, vissa utbildningsfrågor samt SHS:s statistiska verksamhet bör samlas i en planeringsavdelning.
Samtliga beredskapsfrågor bör föras till en beredskapsavdelning. Utredningarna vill framhålla, att SHS:s storlek och ärendenas mångskiftande karaktär, de stora statsbidragsbelopp, som kommer att omhänderhas av SHS, samt förvaltningen av ungdomsvårdsskolor och statliga nykterhetsvårdsanstalter är omständigheter som kräver att organisatoriska och ekonomiska synpunkter oavlåtligen bevakas. Den interna organisationen måste ständigt anpassas efter förändringar i arbetsbördan samtidigt som delegeringsmöjligheter måste utnyttjas eller tillskapas. Inom verket måste finnas kapacitet för en fortlöpande rationaliseringsverksamhet för att i möjligaste mån begränsa personaloch lokalbehov. Detsamma gäller underlydande organ. En betydande uppgift är att följa upp lagar och andra författningar för att nå administrativa och kamerala förenklingar. Samordningen av SHS:s anslagsäskanden blir en arbetskrävande och kvalificerad uppgift. På nu anförda skäl anser utredningarna att en särskild administrativ avdelning med tillhörande avdelningschefstjänst med huvuduppgift att följa nu berörda frågor är nödvändig. Denna avdelning bör övertaga vad som i de separata förslagen tillagts de administrativa byråerna samt det nämndkansli, som MCA-utredningen föreslagit skola inordnas i MS:s lagbyrå. Genom inrättande av en avdelning vinnes bl. a. erforderlig samordning mellan skolornas och nykterhetsvårdsanstalternas personal- och intendentsfrågor. Vid en sammanslagning skulle kunna diskuteras att föra de juridiska och därmed sammanhängande ärendena till en avdelning med i övrigt administrativa, ekonomiska och kamerala ärenden, alltså till den nyss föreslagna administrativa avdelningen, och då bygga ut denna med en särskild lagbyrå. Detta skulle med-
269 föra, att chefen för lagbyrån skulle sortera under en avdelningschef, som med hänsyn till tyngdpunkten i avdelningens uppgifter måste väljas främst med beaktande av andra kvalifikationer än juridiska. I det sammanlagda verket kommer rättssäkerhets- och författningsfrågor och andra kvalificerade juridiska spörsmål att inta en framskjuten plats. Enligt MCA-utredningens förslag skall i MS chefen för lagbyrån bli direkt underställd verksledningen. SS-utredningen föreslår en chefsjurist med kontraktsanställning direkt under verksledningen. Utredningarna har funnit att den tjänsteman, som skall svara för rättssäkerhetsoch författningsfrågornas beaktande och handläggning, måste beredas en så stark ställning som möjligt. SHS bör därför organiseras så att den ledande juristen såsom förordats i de separata förslagen står direkt under verksledningen och således i detta avseende blir jämställd med avdelningscheferna. I konsekvens härmed bör organiseras en fristående lagbyrå under en kvalificerad jurist som chef. Med hänsyn till de höga krav, som måste ställas på byråchefens kompetens, förutsätter utredningarna, att tjänsten — om så visar sig nödvändigt för att besätta den med tillräckligt kvalificerad person — förenas med kontraktsanställning. För att koncentrera verksamheten till de egentliga lagbyråuppgifterna höidet av MCA-utredningen föreslagna nämndkansliet förläggas till administrativa avdelningen. Till SHS bör i anslutning till vad MCAutredningen föreslagit i fråga om MS kanslimässigt knytas följande nämnder, nämligen sinnessjuknämnden, hjälpmedelsnämnden, nämnden för internationella hälsovårdsärenden och apotekarbefordringsnämnden med samma ställning som de intager i förhållande till MS.
23.3 Medicinal-
och
socialavdelningen
Som framgår av bilagorna 23 b, f och g blir medicinal- och socialavdelningen relativt stor med en rikt förgrenad verksamhet. Utredningarna har övervägt möjligheterna att klyva avdelningen i två. Detta kan emellertid inte göras utan att man på olika punkter förlorar de nära kontakter mellan olika verksamhetsområden, som måste finnas även organisatoriskt för att tillfredsställande samarbete skall säkras. Utredningarnas överväganden har i stället lett till att den nu aktuella verksamheten och personalen just med hänsyn till integreringskravets förverkligande måste hållas samman inom en avdelning. En förutsättning för att en integrerad organisation skall fungera på avsett sätt är att samarbete och samordning präglar verksamheten. Även med beaktande av att samarbets- och samordningsproblemen kan förväntas i väsentlig grad falla på de administrativa byråcheferna har utredningarna funnit att vid avdelningen bör inrättas tjänster för en avdelningschef och en biträdande avdelningschef. I fråga om byråindelningen anser utredningarna till en början, att nykterhetsvården har så nära samband med kropps- och mentalsjukvården, att de bör inordnas i samma byrå. Utredningarna föreslår därför, att till byrå M 1 föres dels vad MCA-utredningen föreslagit skola falla på denna byrå, dels vad SSutredningen hänfört till SS:s nykterhetsvårdsbyrå. Därvid bör narkomanvården sammanföras med nykterhetsvården till en sektion, M 1:4. Utredningarnas personalförslag beträffande denna sektion motsvarar, inklusive socialrådet för nykterhetsvård, SS-utredningens förslag. Tjänster för en psykolog och en läkare på deltid har lagts in i sektionen i stället för att som i SS:utredningens separata förslag ingå i den utanför byråin-
270 delningen stående expertisen. Sektionen blir personalmässigt betydligt större än de sektioner MCA-utredningen föreslagit för kropps- och mentalsjukvården. Vid en jämförelse bör dock beaktas dels att verksamhetsområdet utvidgats till att även omfatta narkomanvården, dels att SS:s arbetsområde generellt fordrar större personalinsats än MS:s på grund av det stora antalet primärkommuner jämfört med antalet sjukvårdshuvudmän, dels att vissa löpande ärenden angående nykterhetsvårdsanstalterna kräver relativt stor personal. Omgivningshygien, hälsovård och därmed sammanhängande förebyggande vård bör hållas samman inom en byrå (M 2), som motsvarar sektionerna M 2: 1 och M 2:2 i MCA-utredningens förslag. I fråga om barna- och ungdomsvården föreslår utredningarna, att sektion M 2:3 i MCA-utredningens förslag sammanförs med barnavårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag till en byrå. Utredningarnas förslag till ny sektionsindelning bygger på ett särhållande av vad som hittills åvilat MS (den nya sektionen M 3:1) och SS (M 3: 2 och M 3: 3). I fråga om M 3: 1 och M 3: 2 är det emellertid angeläget, att SHS snarast tar upp frågan om längre gående integrering och därmed följande ny uppdelning av arbetsuppgifterna till övervägande. I fråga om personalbehovet vid byrå M 3 har utredningarna saknat anledning att frångå MCA-utredningens bedömning i fråga om den sektion, som kommer från MS. Däremot har en viss begränsning skett jämfört med SS-utredningens förslag för SS:s barnavårdsbyrå med hänsyn till den större effektivitet, som kan förväntas bli en följd av avdelningens administrativa uppbyggnad. Liksom för sektion M 1:4 ingår specialisterna (psykolog, läkare, pedagoger) i byråorganisationen i stället för att stå utanför denna. Utredningarna har med hänsyn till
den läkarkapacitet, som i förslaget beräknats för byråns område i övrigt, inte ansett sig böra föreslå någon läkarbefattning vid sektion M 3 : 2 . Vid en jämförelse mellan personalbehovet för SS:s resp. MS:s funktioner inom området bör anläggas liknande synpunkter som ovan anförts rörande nykterhetsvården. Utredningarna föreslår, att till byrå M 4 sammanförs långtidssjukvård, därunder inbegripet geriatrik, åldringsvård i övrigt, rehabilitering, handikappvård, vård av psykiskt utvecklingsstörda samt socialhjälp. Dessa verksamhetsområden är både ur medicinska och socialvårdsaspekter så nära sammanhängande att de bör sammanföras i en byrå. I denna bör vidare inordnas frågor rörande den sociala hemhjälpen. Frågor rörande långtidssjukvård, övrig åldringsvård och social hemhjälp bör sammanföras i en sektion, inom vilken sålunda kommer att sammanföras både läkare och socialvårdsexpertis. På byråns övriga tre sektioner föreslås skola handläggas frågor rörande rehabilitering och handikappvård, rörande vården av psykiskt utvecklingsstörda resp. rörande socialhjälp jämte flykting- och zigenarfrågor. Personalen motsvarar, inklusive socialrådet för åldringsvård m. m., vad som beräknats för motsvarande arbetsuppgifter i de separata förslagen med den skillnaden, att en sektionschefstjänst inbesparas. Läkarna ingår även här i byråorganisationen. Byrå M 5 för tandvård samt apoteksoch läkemedelsväsende motsvarar helt byrå M 4 enligt MCA-utredningens förslag. Till medicinal- och socialavdelningen bör knytas ett meritkontor, som utöver de av MCA-utredningen för MS:s meritkontor föreslagna arbetsuppgifterna bör handha motsvarande uppgifter för underlydande organ till SS. I fråga om hela avdelningen bör be-
271 aktas det resonemang, som MCA-utredningen fört under 15.4.3 rörande för sektionerna gemensamma ärendegrupper.
23.4 Planeringsavdelningen
Planeringsavdelningen föreslås uppbyggd i överensstämmelse med MCA-utredningens förslag till planeringsavdelning för MS ehuru med den utökning av arbetsområdet, som följer av att även socialvården ingår. SS-utredningen har föreslagit två kvalificerade tjänster för planeringsuppgifter. Med hänsyn till de organisatoriska och arbetsmässiga fördelar som följer av att medicinalväsendets och socialvårdens planering kommer att handläggas inom samma organ, anser dock utredningarna att man i avvaktan på närmare erfarenheter inte behöver beräkna fler tjänster för planerings- och utredningsarbetet än MCAutredningen gjort för MS. Praktiskt taget all socialvårdsstatistik ligger f. n. på statistiska centralbyrån. Flera skäl talar för att SHS, som för medicinalstatistikens behov kommer att förfoga över statistisk personal, även bör handha socialvårdsstatistiken eller i varje fall delar av den. Sålunda måste t. ex. personalprognoser för hela ämbetsområdet byggas på ensartat grundmaterial. Med hänsyn till att denna fråga helt nyligen behandlats av statsmakterna vill utredningarna emellertid inte föreslå någon ändring härvidlag. Inom SHS och underordnade organ kommer att erfordras en relativt omfattande intern utbildningsverksamhet, som i betydande utsträckning kräver anordnande av kurser. Utredningarna föreslår, att den tjänst för administration av kursverksamhet, som i SS-utredningens förslag förlagts till SS:s administrativa byrås informationssektion, placeras vid sektion P 1: 3 och att verksamheten utsträckes även till medicinalväsendet.
23.5 Beredskapsavdelningen
Beredskapsavdelningen är uppbyggd i överensstämmelse med MCA-utredningens förslag rörande MS med av sammanslagningen beroende utvidgning av arbetsområdet. SS-utredningen har föreslagit särskild personal för SS:s beredskapsfrågor, bl. a. med hänsyn till det erfarenhetsmässigt bestyrkta förhållandet, att dessa frågor ständigt uppskjuts, om de läggs på tjänstemän som samtidigt skall svara för andra arbetsuppgifter. Inom SHS, där en särskild beredskapsavdelning måste finnas, uppstår inte samma motsatsförhållande mellan beredskapsärenden och övriga uppgifter. Utredningarna anser det därför i avvaktan på närmare erfarenheter inte nödvändigt att förstärka beredskapsavdelningen i jämförelse med MCA-utredningens förslag.
23.6 Administrativa
avdelningen
Den administrativa avdelningens verksamhet bör fördelas på två byråer, varav en för kansli- och personalärenden m. m. och en för ekonomiska och kamerala ärenden. Vad angår de administrativa och kamerala ärendena bör en sammanslagning av de två verken möjliggöra vissa rationaliseringar. Utredningarna har inte kunnat närmare studera på vilka punkter rationaliseringar kan genomföras. Personalbehovet vid administrativa avdelningen har därför grundats på en allmän uppskattning i jämförelse med nuläget. Resultatet har blivit, att personalförslaget för administrativa avdelningen ligger sex tjänster under summan av de separata förslagens administrativa byråer. Besparingar kan förväntas även i fråga om personalen under kanslists tjänsteställning. Uppskattningsvis rör det sig på detta plan om ca åtta tjänster.
272 Beräkningen får betraktas som i viss mån preliminär. Bland de osäkerhetsmoment, som påverkar en mera slutlig bedömning av personalbehovet, kan framhållas följande. Resultatet av kroppssjukvårdens statsbidragsutredning föreligger inte och de förenklingar som kan följa därav har inte kunnat beaktas. En viss oklarhet råder i vilken utsträckning under MS lydande mentalsjukhus m. fl. institutioner, som nu faller under avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning i vad avser de ekonomiska frågorna, kommer att kvarstå som statliga. Ej heller kan det kommande bestyret med statsbidrag till landstingen för mentalsjukvården nu bedömas. Samtidigt som man kan utgå från att den alldeles övervägande delen av mentalsjukvården kommer att frångå MS:s direkta förvaltning 1.1.1967, kan befaras att nyssnämnda avdelning får en viss extra belastning under en övergångstid. Slutligen medför förutsedd långvarig splittring av lokalerna, att någon reduktion av den i de separata förslagen beräknade personalen för en del servicefunktioner inte föreslagits. Här avses bibliotek, telefonväxlar och expeditionsvakttjänst. I byrå A 1 föreslås ingå en informationssektion som övertar de informationsuppgifter, som i de separata verken
lagts dels på informationssektionen enligt SS-utredningens förslag och dels på en i MCA-utredningens förslag direkt under verksledningen placerad redaktör. I fråga om informationsbehovet för SS:s vidkommande gäller de principiella synpunkter, som anförts under 6.2.5 rörande SS:s informationssektion. Av de för denna sektion angivna uppgifterna föreslås nu den interna utbildningsverksamheten hänföras till sektion P 1:3 samt diarium, bibliotek och arkiv till sektion A 1: 1. Utredningarna föreslår slutligen, att SHS får möjlighet att ge ut en informationstidning för att sprida verksnyheter, meddelanden om verkets policy, prognoser, utredningsresultat, översiktsartiklar o. d. Med hänsyn till det stora antalet tidskrifter av olika karaktär inom medicinalväsendets och socialvårdens områden föreligger däremot inte behov för SHS att utge någon facktidskrift i trängre bemärkelse.
23.7 Lagbyrån
Som tidigare nämnts bör tjänsten som byråchef på lagbyrån kunna tillsättas med kontraktsanställning. Sammanläggningen har bedömts möjliggöra minskning med en juristtjänst i förhållande till de separata förslagen.
K A P I T E L 24
Regional organisation
Den regionala organisationen på socialvårdssidan har behandlats i kap. 3. SSutredningens förslag angående SS har avvägts under förutsättning av ett genomförande av det under 3.2 redovisade förslaget från socialvårdskonsulentutredningen (SOU 1963: 30). Detta innebär en personalmässig förstärkning i samband med inrättande av socialkonsulentkontor i varje län. Till dessa skall enligt förslaget sammanföras de uppgifter, som f. n. åvilar socialvårds-, barnavårds- och nykterhetsvårdskonsulenterna samt eftervårdskonsulenter och barnavårdsombud. I huvudsak syftar förslaget till en förbättring av upplysnings- och rådgivningsverksamhet till kommuner och allmänhet. Dessutom skall bl. a. viss tillsynsverksamhet ingå i kontorens uppgifter. De skall även vara kanslier till länsnykterhetsnämnderna. SS-utredningen har förordat, att SS skall vara huvudman för konsulentkontoren. Inom medicinalväsendet finns den till länsstyrelserna knutna länsläkarorganisationen, för vilken redogörelse lämnats i bilaga 11.1. Organisationen är underställd MS, som utövar vissa i allmänna verksstadgan angivna befogenheter samt äger direktivrätt gentemot organisationen. Dess huvudsakliga uppgift är att som rådgivande och inspekterande organ medverka i arbetet för den allmänna hälsovårdens främjande och härvid taga erforderliga initiativ, att följa planeringen av den allmänna sjukvården samt att ha uppsikt över den öppna sjukvår18
den och utöva viss inspektionsverksamhet i övrigt. Bl. a. skall organisationen utöva tillsyn över barnavårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor, vårdanstalter och inackorderingshem för alkoholmissbrukare samt ålderdomshem. En sammanslagning på det centrala planet av de statliga verk, som har att svara för planering, ledning och viss tillsyn av medicinalväsende och socialvård, gör det högst angeläget, för att inte säga nödvändigt att det nya verket får tillgång till både fackmässigt och administrativt väl utbyggda regionala organ, inom vilka även på regionplanet kan uppnås den integration mellan medicin och socialvård, som är ett av huvudsyftena med sammanslagningen av SS och MS. Utredningarna anser sålunda, att socialkonsulentkontoren och länsläkarorganisationen bör samordnas. Det är en avgörande förutsättning för att kunna på längre sikt hålla det centrala verkets arbetsuppgifter inom ramen för vad som bör ankomma på en central myndighet, att denna har en regional organisation, som är kapabel att på basis av allmänna direktiv själv handha även kvalificerade frågor och taga av de lokala förhållandena påkallade initiativ. Av särskild betydelse är att de regionala organen kan självständigt ge råd och upplysningar i enskilda fall och utöva fortlöpande tillsynsverksamhet. Från allmänhetens och huvudmännens synpunkt har en regional organisation stora fördelar framför allt på grund av
274 sin lättillgänglighet och tjänstemännens bättre kunskaper om de lokala förhållandena. Frågan om den mera definitiva utformningen av de regionala statliga organen inom socialvård och medicinalväsende bör bli föremål för särskild utredning. Bland frågor, som bör undersökas närmare, kan nämnas förhållandet till länsstyrelserna och frågan om behovet och angelägenheten av att anknyta organen i fråga till en lekmannanämnd i analogi med t. ex. länsarbetsnämnderna. Dessa frågor har nära samband med flera pågående utredningar, i första hand socialpolitiska kommittén, länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen.
Det anförda ger anledning förmoda, att ett slutligt ställningstagande i fråga om den regionala organisationen kan komma att dröja. Denna omständighet bör i och för sig inte få fördröja frågan om den centrala instansens organisation. Då emellertid SS-utredningens förslag angående SS avvägts under förutsättning att socialvårdskonsulentutredningens förslag genomföres och denna förutsättning indirekt påverkat även förslaget om SHS, är det i hög grad angeläget att den berörda konsulentverksamheten åtminstone lokalt och kanslimässigt provisoriskt samordnas, en åtgärd som synes kunna vidtagas utan att föregripa den slutliga utformningen av de regionala organen.
K A P I T E L 25
Lokal- och utrustningsfrågor. Kostnadsberäkningar
25.1 Lokal- och
utrustningsfrågor
I kap. 18 har beträffande lokalfrågorna redogjorts för MS:s situation i nuläget och under förutsättning att förslaget rörande MS ensam genomförs. Den föreslagna utbyggnaden av MS till 340 tjänster har beräknats kräva ungefär 55 nya tjänsterum. SS-utredningen har inte gått in på någon bedömning av lokalbehovet för de nya tjänster som föreslagits i kap. 6. Utredningen har heller inte angett exakt antal nya biträdestjänster och arvodesbefattningar för vissa experter. För att uppnå jämförbarhet mellan förslagen har antalet nya befattningar hos SS här uppskattats till 23 och hela antalet i det separata förslaget rörande SS följaktligen till 155. SS med 132 befattningshavare (inkl. arvodister) 1.7.1965 har för kort tid sedan flyttat till nya lokaler Klarabergsgatan 60. SS disponerar där 128 tjänsterum, av vilka ett varierande antal, som fr. o. m. 1.7.1965 beräknas uppgå till 5, används för utredningar o. d. Vid SS är sålunda läget att 132 befattningshavare är fördelade på 123 rum. Enligt redogörelsen i kap. 18 finns tjänsterum för 279 befattningshavare vid MS. Utgångsläget för bedömningen av SHS:s behov av tjänsterum blir sålunda att tjänsterum finns för sammanlagt 411 tjänster. Därutöver finns 5 reservrum. Enligt utredningarnas gemensamma förslag i kap. 23 skall vid SHS finnas
473 tjänster och arvodesbefattningar, vilket är 22 mindre än de (155 + 340) 495, som de två separata förslagen tillsammans upptar. Ökningen av antalet tjänster enligt SHS-försIaget i förhållande till nuläget blir 62. Det sammanlagda nettobehovet av ytterligare erforderliga tjänsterum för SHS kan beräknas till ungefär 55 eller till samma antal som i kap. 18 beräknats för MCA-utredningens förslag rörande MS. Enligt utredningens uppfattning bör de 5 reservrum, som nu finns i SS:s lokaler, inte medräknas som täckning av det framräknade behovet. En reserv av denna storlek synes nödvändig för ett verk, som kommer att ha ett ständigt behov av tjänsterum för särskilda utredningar. MCA-utredningen har i kap. 18 framhållit angelägenheten av att hela MS snarast får alla lokaler i en byggnad, i första hand i ämbetsbyggnaden Wallingatan 2, vilket förutsätter att karolinska institutets odontologiska fakultet får nya lokaler. SS har som nämnts nyligen flyttat till Klarabergsgatan 60. Den var dessförinnan spridd på flera håll, vilket var förenat med allvarliga olägenheter. Erfarenheterna av sammanförandet till ett hus är mycket goda. De av MCA-utredningen anförda skälen för att verksamheten bör koncentreras till samma ämbetsbyggnad framträder ännu starkare i fråga om SHS. Om odontologiska fakulteten får nya lokaler räcker ämbetsbyggnaden Wallingatan 2
276 till för hela SHS. Utredningarna vill kraftigt understryka nödvändigheten av att lokalfrågan snarast tages upp till behandling med syfte att undvika varje delning av verket på olika lokaler. I den mån det övergångsvis blir fråga om att för SHS disponera såväl MS:s som SS:s nuvarande lokaler bör verksledningen vid fördelning av tjänsterum tillse, att verksamheten hålls ihop avdelningsvis eller i varje fall byråvis. Den eftersträvade integrationen mellan medicin och socialvård bör med andra ord komma till uttryck i SHS:s lokaldisposition. Vad angår utruslningsfrågorna gäller vad i kap. 18 sagts angående MS. De beräknade engångskostnaderna för erforderlig anskaffning av möbler och annan utrustning framgår under 25.2.2. 25.2
Kostnadsberäkningar
25.2.1 Löner och arvoden Utredningarnas gemensamma förslag angående SHS upptar som förut framgått 473 befattningar eller 22 färre än de sammanlagt 495 som upptagits i de separata förslagen. Med tillämpning av samma förfarande som använts i kap. 19 beträffande MS, har den årliga utgiften för löner och arvoden beräknats stiga från 11.36 milj. kr. till 14.21 milj. kr. Utgiftsökningen kan sålunda beräknas till 2.85 milj. kr. för löner och arvoden åt befattningshavare. För SHS:s verksstyrelse och planeringsråd beräknas liksom beträffande MS 50 000 kr. I kap. 19 har i fråga om MS föreslagits, att avlöningsanslagets post för ersättningar till sakkunniga för tillfälliga utredningsuppdrag m. m. enligt MS:s bestämmande skall ökas med 154 000 kr. till 200 000 kr. för MS:s behov. SS-utredningen har för motsvarande slag av utredningsexpertis föreslagit ökning med
ett belopp av 100 000 kr. För SHS bör beräknas 250 000 kr., vilket innebär en ökning med 204 000 kr. i förhållande till nuläget. Den sammanlagda utgiftsökningen för löner och arvoden för SHS enligt förslaget i kap. 23 kan i förhållande till det faktiska nuläget i enlighet med det anförda beräknas till 3.10 milj. kr. 25.2.2 Omkostnader För erhållande av jämförbarhet med beräkningarna rörande MS har omkostnaderna för SS enligt SS-utredningens förslag framräknats efter samma metod, som MCA-utredningen använt i kap. 19, varvid framkommit en beräknad ökning med 227 000 kr. mot 200 000 kr. enligt kap. 8. MCA-utredningens förslag har i kap. 19 beräknats medföra en ökning med 249 000 kr., varför de två separata förslagen sammanlagt skulle medföra en ökning med 476 000 kr. Beträffande SHS-förslaget kan den årliga omkostnadsökningen med användande av samma beräkningsmetoder anges till 397 000 kr. Engångskostnaderna för utrustning enligt SHS-förslaget kan beräknas till 0.25 milj. kr.
25.3 Allmänt
om
kostnaderna
De i det föregående beräknade utgiftsökningarna enligt i betänkandet framlagda förslag har, angivna i milj. kr., sammanställts på nästa sida. Förslaget att sammanlägga SS och MS till ett gemensamt verk medför som tidigare angivits en minskning med 22 tjänster. Den motsvarande årliga utgiftsminskningen uppgår till 0.68 milj. kr. Utredningarna vill framhålla, att sammanläggningen kan väntas medföra ytterligare besparingar på längre sikt, bl. a. när det förut framförda önskemålet att
277 Löner och arvoden
Årliga omkostnader
Summa årliga kostnader
Engångskostnader
0.94 2.76 3.70
0.23 0.25 0.48
1.17 3.01 4.18
0.04 1 0.25 0.29
SHS
0.25 Besparing enligt SHS-förslaget
0.46 3.22
0.05 0.30
0.51 3.52
0.05 0.30
0.06 Förslag rörande
SS MS Summa SS + MS
SMA Summa MS + SMA CSB och SJURA 1
SS-utredningen anger inte något preciserat belopp i kap. 8. Enligt den av MCA-utredningen använda schablonberäkningen blir beloppet 40 000 kr.
samla hela ämbetsverket till en byggnad blivit realiserat. Det är av intresse att jämföra de föreslagna ökningarna med samhällets kostnader inom de av SS:s och MS:s verksamhet berörda områdena. Av SS:s uppgifter för 1964 års långtidsplanering framgår, att samhällets kostnader för den under SS sorterande sektorn av socialvården, dvs. barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård samt åldringsvård, socialhjälp m. m., uppgick till 825 milj. kr. år 1963, särredovisade administrationskostnader ej medräknade. Enligt från MS erhållna uppgifter var samhällets kostnader för hälso- och sjukvården 3 404 milj. kr. år 1963, administrationskostnader ej inräknade. Härtill bör läggas försäkringskassornas utgifter för sjukvård med 503 milj. kr. Hela kostnaden för hälso- och sjukvård år 1963 var sålunda 3 907 milj. kr. och den sammanlagda kostnaden för de nu berörda områdena (825 + 3 907) 4 732 milj. kr. År 1965 kommer motsvarande siffra med all säkerhet att överstiga 5 miljarder kr. De i betänkandet framlagda för-
slagen rörande SHS, SMA, CSB och SJURA har i det föregående beräknats medföra en sammanlagd årlig utgiftsökning med 4.78 milj. kr. eller mindre än en promille av nämnda kostnader. De anspråk, som hälso- och sjukvård samt socialvård redan nu ställer på samhällets totala tillgångar av arbetskraft och kapital, är mycket betydande. Ytterligare anspråk torde anmäla sig. En noggrann planering av vårdområdena, syftande till bästa möjliga hushållning med tillgängliga personella och materiella resurser, är som tidigare framhållits av nöden. Härför krävs uppenbarligen ökad kapacitet hos de berörda centrala organen. Utredningarnas uppfattning är att de föreslagna personalförstärkningarna med hänsyn härtill är nödvändiga. I förhållande till samhällets nyssnämnda kostnad om minst 5 miljarder kr. utgör de enligt förslagen till sammanlagt ca 20 milj. kr. uppgående årliga utgifterna, varav 4.78 milj. kr. är den sammanlagda ökningen, ca 4 promille. Detta måste anses vara en låg kostnad för de centrala planerande och allmänt ledande organens verksamhet.
Särskilt yttrande av ledamoten Engel
Utredningsförslagen innebär att byråchefsbefattningarna i såväl MS som i det sammanslagna verket besattes med administrativa krafter. I den framlagda organisationsplanen framstår medicinalråden och socialråden som ämbetsverkets främsta sakkunniga men utan direkt administrativt ansvar. Då styrelsens initiativkraft och rutinfunktion är i eminent grad beroende av medicinalrådens och socialrådens sakkunskap har jag bevakat att rådens initiativrätt och deras befogenhet att, då de så finner påkallat, deltaga i handläggning och beslut kommit till klart uttryck. Jag anser, att utredningsförslaget i detta avseende lämnar en betryggande garanti, och har därför kunnat ansluta mig till detsamma. Enligt MCA-utredningens förslag rörande MS skall chefen för medicinalavdelningen vara läkare. I det sammanlagda förslaget föreslås, att vid medici-
nal- och socialavdelningen — en utomordentligt stor avdelning — skall finnas en avdelningschef och en biträdande avdelningschef, beträffande vilka inga kompetenskrav uppställts. Jag anser, att vid dessa tjänsters tillsättande behovet av att avdelningschefen har medicinsk utbildning måste beaktas. Den viktigaste anledningen härtill är att endast en fackman torde äga förutsättningar att leda och utveckla den mångfacetterade medicinska och socialmedicinska verksamhet, som avdelningen skall handlägga. Att göra de avvägningar, som är nödvändiga för att få de fem byråerna och deras många sektioner att harmoniskt samarbeta, torde också kräva medicinsk sakkunskap. Jag fruktar vidare att rekryteringen av medicinalråden med en lekman som chef för medicinal- och socialavdelningen skulle komma att stöta på stora svårigheter.
AVDELNING D
Sammanfattning
S ammanf attning
Betänkandet behandlar i särskilda delar dels socialstyrelsens (SS) organisation, dels den centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter dels ock frågan om ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk. Socialstyrelsens
organisation
Frågan om SS:s organisation har utretts av socialstyrelseutredningen (SS-utredningen), som föreslår att SS förstärkes med tolv nya tjänster i lägst kanslists tjänsteställning, varjämte medel beräknas för utökande av antalet experter och för förstärkning av biträdespersonalen. Den beräknade årliga utgiftsökningen uppgår till ca 1.2 milj. kr. SS-utredningen redogör till en början för SS:s tidigare utveckling samt nuvarande organisation och arbetsuppgifter. Dessutom behandlas vissa regionala organ med arbetsuppgifter inom SS:s område varjämte en redogörelse lämnas för statlig och viss annan informationsverksamhet inom socialvården. SS:s uppgifter är numera — bortsett från förlikningsmannaexpeditionens — i stort sett koncentrerade till vårdfrågor av social natur, nämligen barna- och ungdomsvård, åldringsvård, socialhjälp och nykterhetsvård. SS har alltså utvecklats till ett socialvårdsverk. Beträffande målsättningen för utredningsarbetet uttalar SS-utredningen följande. Enighet torde råda om att de behov av social omvårdnad, som nu före-
ligger och som kan förväntas uppkomma under den närmaste tiden, är så stora, att kraftfulla insatser erfordras för att öka vårdresurserna och effektivisera vårdverksamheten. Såsom centralt vårdverk har SS att med de medel som lagstiftningen anvisar leda utvecklingen i enlighet med statsmakternas intentioner. Stora krav måste härvid ställas på SS. Utredningen har sett det som sin uppgift att lämna ett förslag, som sätter SS i stånd att möta dessa krav. I fråga om verksledningen föreslås, att SS ställs under ledning av en lekmannastyrelse med generaldirektören som ordförande och sex andra ledamöter. MS föreslås bli representerad genom att dess generaldirektör ingår såsom självskriven ledamot, övriga ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder. Därvid bör en utses efter förslag av Svenska kommunförbundet, en efter förslag av Svenska stadsförbundet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet. Om förslaget om en lekmannastyrelse genomförs, finner SS-utredningen inte skäl föreligga att bibehålla den rådgivande nämnden för social hemhjälpsverksamhet. Vissa beslut i barnavårds- och nykterhetsvårdsfrågor är av så ingripande betydelse för enskilda personer, att utredningen anser det påkallat med särskilda regler om beslutsförfarandet. Det gäller ärenden som avser intagning i ungdomsvårdsskola, kvarhållande enligt 45 §
282 nykterhetsvårdslagen eller utskrivning från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. För att tillgodose kravet på allsidig sakkunskap föreslår SS-utredningen, att dessa ärenden skall avgöras av ett kollegium bestående av chefen för den byrå dit ärendet hör såsom ordförande samt SS:s chefsjurist eller annan tjänsteman med juris kandidatexamen och en medicinsk expert såsom ledamöter. SS är f. n. besvärsmyndighet i fråga om länsstyrelsens beslut i ärenden rörande allmänna barnbidrag. Utredningen föreslår, att besvär i stället skall anföras hos kammarrätten. SS-utredningen tar upp frågan om långtidsplaneringen inom SS. Enligt utredningens mening föreligger ett permanent behov av en långsiktig bedömning av de ekonomiska och demografiska faktorer, som påverkar behovet och inriktningen av social omvårdnad i riket, och av de resurser, som kan utnyttjas för att tillgodose detta behov. Det slags planering, varom här är fråga, anses böra utföras av ett för hela SS gemensamt organ. SS-utredningen föreslår därför att den långsiktiga planeringen sker som en sammanhållen stabsfunktion i stället för att delas upp på de skilda vårdbyråerna. Behovet av högre personal för långtidsplanering beräknas till två befattningshavare. I övrigt bör utredningsexpertis utanför SS anlitas, varför SS föreslås få medel till förfogande härför. Det är enligt SS-utredningens mening nödvändigt, att de administrativa uppgifter, som nu är utspridda på SS:s samtliga byråer och som för varje byrå utgör en inte oväsentlig arbetsbelastning, i största möjliga utsträckning sammanförs och ställs under enhetlig ledning. Härigenom vinner man dels att vårdbyråerna kan ägna sig åt vårdfrågor utan att betungas med administrativa och liknande
uppgifter av skiftande beskaffenhet och dels att bättre förutsättningar skapas för en rationalisering av det administrativa arbetet. Utredningen föreslår därför, att en administrativ byrå inrättas. Denna byrå bör övertaga såväl den nuvarande lagbyråns administrativa uppgifter som de administrativa uppgifter vid vårdbyråerna, vilka inte har så nära samband med vårdarbetet att de av praktiska skäl bör utföras vid dessa. De uppgifter, som åläggs administrativa byrån, grupperar sig naturligt i fyra huvudområden, nämligen personal- och kansliärenden, kamerala ärenden, ärenden rörande den statliga bidragsgivningen och informationsärenden. SS-utredningen anser därför, att byrån bör uppdelas på fyra sektioner, en för var och en av angivna områden. Därvid bör personaloch kansliärendena och SS åvilande beredskapsplanering sammanföras till en kanslisektion. Personalbehovet för den administrativa byrån motsvarar enligt SS-utredningen i huvudsak den personal, som f. n. sysslar med sådant arbete inom de olika byråerna. I fråga om kameral- och bidragssektionerna räknas med någon minskning i förhållande till nuläget. Däremot bedömer utredningen det som nödvändigt att dels inrätta två tjänster för uppgifter i samband med beredskapsplaneringen, dels förstärka den personal, som skall syssla med information och administrering av kursverksamhet. Sammanlagt föreslås för administrativa byrån 27 tjänster i lägst kanslists lönegrad, vilket ungefär motsvarar läget 1.7.1965. Det kan anmärkas, att förslaget delvis redan är under genomförande. SS har nämligen fr. o. m. nämnda dag tillförts bl. a. en dubblering av byråchefstjänsten på lagbyrån för att överförandet av administrativa göromål från vårdbyråerna till lagbyrån skall påbörjas.
283 SS-utredningen har ägnat ett särskilt avsnitt (5.5) åt SS:s rådgivande verksamhet. Utredningen anser, att rådgivningen i huvudsak bör vara av generell art och ske främst genom utgivande av serien Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor. SS bör vidare verka för en lämplig inriktning och fördelning av kursverksamheten inom socialvårdsområdet och deltaga i större kontaktkonferenser av olika slag. Tidskriften Sociala meddelanden föreslås skola läggas ned. Däremot rekommenderas att SS ger ut en personaltidning. Inom SS finns f. n. fyra fackbyräer. SS-utredningen föreslår, att barnavårdsbyrån och skolbyrån sammanförs till en byrå benämnd barnavårdsbyrån. Därmed kommer SS att ha tre fackbyråer för vårdfrågor inom barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård resp. övrig socialvård (huvudsakligen åldringsvård och socialhjälp). Vid bedömande av personalbehovet för fackbyråerna har SS-utredningen till en början förutsatt, att särskilda socialkonsulentkontor inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med socialvårdskonsulentutredningens förslag (SOU 1963:30). Detta innebär bl. a. att SS-utredningens förslag till dimensionering av SS:s personal utgår från att en relativt omfattande upprustning av den regionala organisationen kommer till stånd. Kontoren anges böra stå under SS:s huvudmannaskap. I övrigt framhåller utredningen att SS:s verksamhet i stor utsträckning är allmänt planerande och impulsgivande. Det är förenat med stora svårigheter att på objektiva grunder ange personalbehovet för uppgifter av dylik art. Vid genomgång av fackbyråernas arbetsuppgifter har utredningen funnit, att det totala utrymmet för allmänna vårdfrågor f. n. är så litet att det måste anses otillräckligt, även om man genom överförande av administrativa göromål
till en administrativ byrå och andra rationaliseringsåtgärder kan frigöra viss ytterligare personal för vårdfrågorna. Barnavårdsbyrån bör enligt SS-utredningen uppdelas på tre sektioner, en allmän, en för öppen och halvöppen vård och en för sluten vård. Den allmänna sektionen bör svara för utvecklingsarbete och byråns generellt rådgivande funktion. Gränsen mellan sektionerna för öppen och halvöppen resp. sluten vård föreslås följa nuvarande gräns mellan barnavårds- och skolbyråerna med den skillnaden, att barnhemmen hänförs till sektionen för sluten vård. Sammanlagt föreslås vid byrån 24 tjänstemän i lägst kanslists tjänsteställning. Förslaget innebär för hela barnavårdsbyrån en förstärkning med ca tre tjänster. För socialvårdsbyrån föreslås två sektioner, en allmän och en för ärenden rörande i huvudsak flyktingar och zigenare. SS-utredningen föreslår, att vissa ärenden rörande efterlysning av underhållsskyldiga överförs till rikspolisstyrelsen. I övrigt blir socialvårdsbyråns arbetsuppgifter i stort sett oförändrade. I fråga om byråns statsbidragsärenden föreslås att administreringen av bidragen till social hemhjälp överförs till administrativa byrån. Däremot anser utredningen, att ärenden om ersättning till kommuner för socialhjälp till flyktingar och zigenare bör ligga på socialvårdsbyrån. Dessa ärenden är så nära förbundna med ren socialvårdsverksamhet genom rådgivning och förhandsbesked till kommunerna, att ett frånskiljande av ersättningsberäkningen synes opraktiskt. I fråga om rådgivningsverksamheten gäller liksom för övriga fackbyråer att den till stor del bör överföras till socialkonsulentkontoren. Personalbehovet uppskattas till 13 tjänster i lägst kanslists tjänsteställning, vilket innebär en förstärkning med ca fyra tjänster i förhållande till nuläget.
284 Nykterhetsvdrdsbyrdn har redan en funktionell indelning. SS-utredningen föreslår, att den i huvudsak bibehålls med den skillnaden, att den administrativa sektionen upphör i och med inrättande av en administrativ byrå. För att undvika sammanblandning med verkets gemensamma planeringsorgan bör planeringssektionen benämnas allmänna sektionen. Antalet tjänster i lägst kanslists tjänsteställning föreslås utgöra tolv, vilket är två och en halv fler tjänster än i nuläget. Beträffande SS:s behov av specialister av olika slag har SS-utredningen som nämnts föreslagit, att långtidsplaneringen bör ske som en sammanhållen stabsfunktion. Detsamma gäller enligt utredningen även den till byråarbetet mera fast knutna speciella expertisen i form av läkare, psykologer m. fl. Beträffande sådana experter föreslår utredningen förstärkning med en tjänst för en biträdande psykolog samt ytterligare medel bl. a. för anlitande av en läkare med socialmedicinsk inriktning samt för pedagogisk sakkunskap. I och med att en administrativ byrå inrättas bör SS:s lagbyrå upphöra. SSutredningen anser det emellertid uppenbart, att SS har behov av kvalificerad juridisk sakkunskap. Utredningen föreslår därför, att en fristående juridisk sektion under ledning av en chefsjurist inrättas. Förutom denne — som bör ha kontraktsanställning — föreslås personalen bestå av två tjänstemän som avlagt juris kandidatexamen. SS-utredningen har anfört vissa allmänna synpunkter i anslutning till organisationsförslaget. Den föreslagna sektionsindelningen inom byråerna avser inte att binda SS i fråga om organisationen inom byråerna eller personaldisposition och arbetsledning i övrigt. SS-utredningen anser det vidare nödvändigt, att vid omorganisation av SS sker en gene-
rell höjning av lönenivån inom verket. Utredningen har emellertid i likhet med MCA-utredningen i sitt organisationsförslag i princip inte angett lönegrader för tjänsterna utan nöjt sig med att mera generellt ange på vilken nivå de olika tjänsterna bör ligga. De särskilda förslag till organisation av och personal vid de olika byråerna som framläggs omfattar endast tjänster från kanslist och uppåt. I dessa lönegrader föreslås en förstärkning med sammanlagt tolv tjänster. Behovet av biträdespersonal har SS-utredningen inte haft möjlighet att bedöma mera ingående. Detta behov är dessutom mera beroende av eventuella rationaliseringsåtgärder i fråga om arbetsrutinerna än av SS:s organisatoriska uppbyggnad. Utredningen anser det dock nödvändigt, att medel finns tillgängliga för en förstärkning av biträdespersonalen i proportion till förstärkningen av högre tjänstemän. Ett belopp av 165 000 kr. föreslås för detta ändamål. SS:s förlikningsmannaexpedition tillkom i anslutning till 1920 års lagstiftning om medling i arbetstvister. När förlikningsmannaexpeditionen inrättades var det naturligt att infoga den i SS. Till SS:s ämbetsområde hörde då bl. a. frågor som gällde arbetsmarknaden, arbetarskyddet och socialstatistiken i vid bemärkelse (pris-, socialvårds-, löne- och sysselsättningsstatistik). Samtliga dessa uppgifter har numera överförts till andra verk. Föiiikningsväsendet kan inte anses äga samband med SS:s verksamhet inom de sociala vårdområdena. SS-utredningen har därför kommit fram till att förlikningsmannaexpeditionen bör skiljas från SS. Den utvidgning av området för förlikningsverksamhet som reformen enligt prop. 1965:60 medför gör det särskilt angeläget att förlikningsmannaexpeditionen får en i förhållande till departement
285 och ämbetsverk fristående ställning. Bl. a. med hänsyn härtill föreslår SS-utredningen att SS:s förlikningsmannaexpedition omvandlas till ett fristående organ, förslagsvis benämnt statens förlikningsmannaexpedition. Detta organ, som bör sortera under inrikesdepartementet, bör övertaga SS:s åligganden avseende förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och dithörande ärenden sådant detta angivits i SS:s instruktion, lagen om medling och kungörelsen med närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister. SS:s åligganden enligt övergångsbestämmelserna till lagen om föreningsoch förhandlingsrätt bör överföras till det nya organet. SS finns ej omnämnd i lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister. Däremot innefattar tillämpningskungörelsen till denna lag vissa föreskrifter om SS. Den har inte tillämpats sedan 1947 och synes utan olägenhet kunna upphävas. Förslag härom har också framlagts av SS. Om den frågan inte anses böra tas upp i detta sammanhang, bör statens förlikningsmannaexpedition handlägga även vad som nu åvilar SS enligt sistnämnda kungörelse. SS har att förordna ordförande i kommunal medlingsnämnd i hyrestvister jämte ersättare för honom, vilka skall vara lagfarna. SS-utredningen föreslår, att dessa förordnanden meddelas av länsstyrelse och att 2 § lagen om medling i hyrestvister ändras i enlighet härmed. Skulle så inte ske, bör dessa ärenden överföras till statens förlikningsmannaexpedition. Personalen på statens förlikningsmannaexpedition synes böra ha samma omfattning som på den nuvarande förlikningsmannaexpeditionen. Kostnaderna för verksamheten torde få bestridas från särskilda avlönings- och omkostnadsanslag. Däremot bör expeditionen inte ha egen kassarörelse. SS-utredningen fö-
reslår, att löneuträkning och därmed sammanhängande personalfrågor liksom kamerala göromål i övrigt för expeditionen överförs från SS:s lagbyrå till statsdepartementens kassakontor. SS-utredningen har inte tagit ställning till behovet av särskilda övergångsanordningar i samband med införande av en ny organisation. Det synes lämpligt, att Kungl Maj:t får medel till sitt förfogande för att lösa uppkommande problem av sådan art t. ex. genom övergångsvis dubblering av vissa tjänster. Utredningen har dock inte gjort någon reservation härför vid sina kostnadsberäkningar. SS-utredningen har vid sina överväganden i huvudsak utgått från en oförändrad materiell lagstiftning inom SS:s ämbetsområde. Som nämnts föreslås dock vissa smärre ändringar. De författningar, som berörs härav, är 24 och 25 §§ kungörelsen med vissa tillämpningsföreskrifter till nykterhetsvårdslagen (se 6.1.2.2), 16 § lagen om allmänna barnbidrag (se 6.1.2.3), kungörelsen om efterlysning av vissa underhållsskyldiga (se 6.4.1), lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister och 2 § lagen om medling i hyrestvister (se 7.2). Om förlikningsmannaexpeditionen skiljs från SS erfordras formella ändringar i lagen om medling i arbetstvister, kungörelsen med närmare föreskrifter angående särskilda skiljedomare i arbetstvister, övergångsbestämmelserna till lagen om förenings- och förhandlingsrätt samt lagen om medling i hyrestvister. Den centrala medicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter MCA-utredningen framlägger i sin del av betänkandet förslag till en genomgripande omorganisation av medicinalstyrelsen (MS) och föreslår i samband därmed att styrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd (SBN) inlemmas i MS samt att
286 en statsmedicinsk anstalt (SMA) inrättas. Vidare föreslås en betydlig förstärkning av centrala sjukvårdsberedningen (CSB) och i fråga om rådet för sjukhusdriftens rationalisering (SJURA) ändrad sammansättning av rådet och ändrad inriktning av rådets verksamhet. Den väntade utvecklingen MCA-utredningen redovisar en analys av den väntade utvecklingen under de närmaste 10 å 15 åren inom hälso- och sjukvården och de krav som kan komina att ställas på de centrala statliga organen på området. MCA-utredningen förutser, att hälsovård och förebyggande vård kommer att tilldra sig ett starkt ökat intresse. En allmän upprustning av hälsovårdsnämnderna väntas, vilket i och för sig kommer att medföra ökade anspråk på råd och anvisningar och allmän service från MS. Därtill kommer att buller, förorening av mark, vatten och luft, användning av giftiga ämnen osv. är i stigande grad uppmärksammade hälsorisker, som tvingar de för omgivningshygienen ansvariga till åtgärder och ingripanden. Detta förutsätter bl. a. medicinskt-vetenskapliga undersökningar och därå grundade råd och anvisningar i större omfattning och i snabbare takt än hittills. Inte minst omfattande blir uppgiften att på basis av tillgängliga vetenskapliga resultat och erfarenhetsmässiga rön framlägga förslag till normer och författningsbestämmelser på omgivningshygienens område. Den förebyggande vården kommer att intensifieras. Detta förutsätter en utbyggd hälsovårdsupplysning och propaganda. I fråga om hälsokontrollverksamheten gäller att — även om denna verksamhet i första hand är en uppgift för sjukvårdshuvudmännen — ett betydande behov av initiativ samt central ledning och tillsyn kommer att föreligga.
MS:s nuvarande resurser i fråga om hälsovård och förebyggande vård är klart otillräckliga. MS måste väsentligt förstärkas för att kunna fylla sina uppgifter som den medicinska centralmyndigheten inom hälsovården och den förebyggande vården. I fråga om sjukvården finner MCAutredningen att stegringen av efterfrågan på sjukvård kan väntas fortsätta i en i stort sett oförändrad takt. Utvecklingen i fråga om arbetskraftstillgången i landet över huvud taget tyder på att rekryteringssvårigheterna kommer att kvarstå under överskådlig tid framåt. Personalbristen har med obetydliga undantag successivt skärpts vid sjukvården och därmed de olägenheter den drar med sig. Bristen på läkare och sjuksköterskor är ett hinder för ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Vidare har bristen på tandläkare varit stadigt stigande inom folktandvården. Personalsvårigheterna inom sjukvården har enligt MCA-utredningen sin grund i förhållanden som varit utomordentligt svåra för huvudmännen att bemästra. Å ena sidan ställs ständigt starka anspråk på en omfattande fortsatt utbyggnad och utveckling, kvalitativt och kvantitativt, av sjukvårdens resurser. Å andra sidan har tillgången på arbetskraft utvecklats i svag takt, samtidigt som högkonjunkturen gjort att konkurrensen om arbetskraft varit mycket intensiv. De nuvarande svårigheterna, som kan väntas öka, skärper ytterligare kravet på att väsentligt ökad uppmärksamhet ägnas sjukvårdsplaneringens personalsida. Denna uppgift är komplicerad. Det gäller att genom »rullande prognoser» söka bedöma personaltillgångens utveckling och behovet av utbildningsresurser inte blott för vissa huvudkategorier såsom läkare och sjuksköterskor utan även för delgrupper inom varje huvudkategori,
287 t. ex. psykiatrer, operationssköterskor och operationsassistenter. Prognoser måste också göras för alla andra yrkesgrupper av betydelse såsom arbetsterapeuter, bandagister etc. De nu berörda uppgifterna förutsätter en väsentlig förstärkning av planeringsresurserna både hos de enskilda huvudmännen och centralt, dvs. hos MS. Häri ligger en viktig del av motiveringen för den utbyggnad av styrelsens kapacitet i fråga om statistik, prognoser och planering som föreslås. En särskilt angelägen uppgift för MS är att i anslutning till förändringar i sjukdomspanoramat och i behandlingsformerna taga initiativ till att vårdformer och specialiteter, vilkas aktualitet minskar eller bortfaller, ställes under avveckling i så snabb takt som möjligt. Personalknappheten kräver emellertid också att MS har möjlighet att fortlöpande verka för att begränsa sjukvårdens behov av personal och kostnader. MS måste i vad gäller sjukvårdens planering sättas i stånd att medverka både snabbt och auktoritativt. Av synnerlig vikt är, att MS härvid förmår hävda kraven på samordning av sjukvårdshuvudmännens planer och på anpassning av utbyggnadstakten efter personalresurserna. Beträffande utvecklingen i fråga om sjukhusbyggandet erinras om att den väntade investeringsökningen för de närmaste åren av MS beräknats medföra att de årliga kostnaderna stiger från sammanlagt 367 milj. kr. under 1964 till i medeltal 772 milj. kr. för åren 1966— 1970. Denna utveckling kommer att ha direkta konsekvenser för CSB. För CSB är sålunda att förutse en betydande ökning av den med ämbetsverkets befattning med byggnadsplaner förenade verksamheten. Byggnadsverksamheten inom hälso- och sjukvården kommer inte endast att öka kraftigt rent
volymmässigt. Samtidigt kommer den nuvarande tendensen mot allt högre anspråk på rationell utformning av byggnaderna att ställa skärpta krav på CSB:s allmänna vägledning i byggnadsfrågor och rådgivning i fråga om enskilda byggnadsprojekt. Dessa förhållanden medför en skärpning av kraven på CSB:s insatser i fråga om såväl sjukvårdens byggnadsfrågor som rationaliseringsverksamheten. Avsärskild vikt är att CSB:s tekniska och ekonomiska kunnande i fråga om byggnadsplanering, byggnadsekonomi och rationell sjukhusdrift ständigt hålles på så hög nivå som möjligt och att detta kunnande tillvaratages genom att CSB inkopplas på byggnadsfrågor i princip redan på programstadiet. Beträffande sjukvårdsrationaliseringsproblemen framhålles bl. a., att huvudmannasidans ökade rationaliseringsintresse redan lett till att rationaliseringsundersökningar igångsatts på flera håll och att allt fler projekt tages under arbete. Samtidigt har bl. a. de av SJUKA startade rationaliseringsprojekten visat, att inom sjukvården finns rationaliseringsproblem av sådan storleksordning och allmän räckvidd att man inte kan förvänta att de skall finansieras och lösas av någon huvudman ensam. Det växande antalet av olika huvudmän igångsatta rationaliseringsprojekt nödvändiggör att någon central instans medverkar till att dubbelarbete undvikes samt till att projekten genomföres och resultaten publiceras på ett sådant sätt att vunna framsteg kan komma hela sjukvården till godo. I den mån särskilda medel kommer att stå till förfogande för bearbetning av principiella frågor eller eljest för undersökningar av allmän betydelse, är det angeläget att urvalet av de projekt, på vilka tillgängliga medel skall satsas, projektens planering, utläggning och upp-
288 följning samt resultatens publicering lägges på en central instans med erforderlig kompetens och kapacitet härför. Enligt MCA-utredningens mening bör de nu antydda uppgifterna åvila SJURA. Planerings- och rationaliseringsfrågorna måste som framgått tillmätas avgörande betydelse när det gäller den centrala statliga organisationens uppbyggnad. Särskilt betydelsefullt är att de statliga instanserna medverkar med initiativ, samordning och upplysningsverksamhet i dessa sammanhang. MCAutredningen har utgått från följande principiella fördelning av huvudansvaret inom planerings- och rationaliseringsområdet. Frågor rörande vårdplaner och hålsooch sjukvårdens allmänna planering i övrigt, frågor rörande vårdrationalisering samt frågor rörande beredskapsplaneringen skall i första hand ankomma på MS. Frågor rörande bgggnadsplaner samt driftrationalisering inbegripet standardisering och andra frågor rörande materiel och utrustning skall i första hand ankomma på CSB, vid vilken organiseras en för hela rationaliseringsverksamheten inom hälso- och sjukvårdsområdet gemensam informationstjänst. Frågor rörande samordning av rationaliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering och därmed sammanhängande frågor skall i första hand ankomma på SJURA. MCA-utredningen anser, att medicinalstatistiken bör ligga kvar vid MS. En utbyggd sådan statistik är en nödvändig förutsättning för att MS skall kunna bemästra sina planerings- och prognosuppgifter.
Medicinalstyrelsen För de uppgifter, som förutsattes komma att åvila MS, föreslås en förstärkning
med 61 tjänster. Den årliga utgiftsökningen har beräknats till ca 3.01 milj. kr. Omorganisationen beräknas kunna genomföras fr. o. m. 1.1.1967. Målsättningen för utredningsförslaget anges så att MS:s nuvarande ställning som facklig auktoritet inom hälso- och sjukvården måste bibehållas och om möjligt stärkas samtidigt som MS sättes i stånd att på ett tillfredsställande sätt möta anspråken på den centrala instansen inom hälso- och sjukvården när det gäller prognoser, planering, utredningar, råd och anvisningar samt förvaltningsfrågor i allmänhet. Utredningen betonar att personal- och investeringssituationen kommer att ställa utomordentligt stora krav på den allmänna inriktningen av vårt lands hälso- och sjukvårdspolitik. Betydelsefulla avgöranden kommer att få träffas beträffande avvägningen av arbetskrafts- och investeringsresurserna för å ena sidan de olika vårdområdena och å andra sidan övrig verksamhet i samhället. Detta kan leda till att samhället kan nödgas att retardera utvecklingstakten inom vissa grenar av hälsooch sjukvården till förmån för utvecklingen på andra områden. I ett sådant läge blir ställningstagandet från landets högsta medicinska myndighet av utomordentlig betydelse och vikt. Det är därför även från allmänt samhällelig synpunkt nödvändigt att denna myndighet genomgående utrustas med sådana resurser i fråga om överblick och planering att dylika ställningstaganden kan ske under full insikt om konsekvenserna och med erforderlig auktoritet. Vid avvägningen av förslaget har utöver planerings- och rationaliseringsproblematikens ökade betydelse beaktats de krav i övrigt som reformer på ett flertal vårdområden och en rad socialmedicinska uppgifter kommer att ställa på de centrala statliga organen, i främsta rummet på MS, samt att den fortgående
289 utbyggnaden av hälso- och sjukvården i åtskilliga fall automatiskt drar med sig en ökning av löpande ärenden av olika slag. För förverkligande av målsättningen fordras en genomgripande ändring av den nuvarande organisationen och betydande förstärkningar såväl av verksledning och chefsorganisation som av ämbetsverket i övrigt. I fråga om ämbetsområdet föreslås, att CSB:s nuvarande befattning med vårdplaner, närmare bestämt sjukvårdshuvudmännens planer för den slutna vården, skall överföras till MS. De på SBN vilande beredskapsfrågorna föreslås överförda till en särskild beredskapsavdelning inom MS. Å andra sidan föreslås, att från MS till SMA skall i princip överföras ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet, ärenden rörande registrering av farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor samt ärenden som åvilar MS i egenskap av chefsmyndighet för vissa laboratorier m. m. Vidare bör läkemedelsinspektörerna, som nu är uppförda på statens farmacevtiska laboratoriums stat, överföras till MS, som svarar för största delen av deras verksamhet, nämligen inspektionen av apotek, vilken är ett led i MS:s allmänna tillsyn över apoteksväsendet. Beträffande verksledningen föreslås en lekmannastyrelse med generaldirektören som ordförande och sex av Kungl Maj:t för fja-a år i sänder förordnade ledamöter, varav två utses efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. MS:s huvudmannaråd föreslås upphöra. MS föreslås få ett medicinalstyrelsens planeringsråd som rådgivande organ vid sin sida. I rådet bör finnas företrädare för bl. a. praktisk hälso- och sjukvård, vetenskaplig forskning av skilda slag, teknik, statistik, det sociala området, arbetsmarknaden och näringslivet. Badet är i första hand avsett att bli ett kvali19
ficerat forum, där aktuella planeringsoch utvecklingslinjer tages upp av verksledningen eller på initiativ från någon av rådets medlemmar. I betänkandet framhålles, att MS:s chefsorganisation, inklusive överinspektörerna för mentalsjukvården och för vården av psykiskt efterblivna, inte tillförts någon tjänst sedan 1947 års omorganisation och att chefsorganisationen är det led i den nuvarande organisationen som är i det mest trängande behovet av förstärkning. Generaldirektören och överdirektören bör i möjligaste mån frigöras för policyoch andra större frågor. De bör befrias från nuvarande uppgifter i sinnessjuknämnden och medicinalstyrelsens disciplinnämnd. Utredningen föreslår, att ämbetsverket organiseras på tre avdelningar under var sin avdelningschef, nämligen medicinalavdelningen (fyra byråer och en fristående sektion), planeringsavdelningen (två byråer) samt beredskapsavdelningen (två byråer och en fristående sektion), överdirektörsavdelningen ersätts av en administrativ byrå för administrativa och kamerala uppgifter. Lagoch utredningsbyrån ersätts av en lagbyrå. Båda de nämnda byråerna sorterar direkt under verksledningen. Utredningen förutsätter, att beslutsfunktionen konsekvent delegeras så långt ned i organisationen som möjligt. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan hur MS:s behov av fackmän (läkare, tandläkare, apotekare, psykologer, socionomer, sjuksköterskor m. fl.) skall tillgodoses i den nya organisationen och om fackmännens ställning inom denna. Inom MS kommer även framdeles att behövas tillgång på läkare och andra fackmän av i princip två slag: fackmän för medverkan i MS:s allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamhet inom olika större administrativt, organisatoriskt eller vårdmässigt samman-
290 hängande områden samt specialister för vissa särskilda uppgifter. Även i den nya organisationen bör ingå ett antal heltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare och andra fackmän såsom i första hand ansvariga för de mera allmänna fackuppgifter som åvilar de nuvarande medicinalråden m. fl. Dessa ledande fackmän bör, i den mån det är fråga om läkare, tandläkare och apotekare, även i den nya organisationen ha tjänstetiteln medicinalråd. För specialistmedverkan bör i framtiden vid tillfälliga behov liksom nu anlitas medlemmar av det vetenskapliga rådet eller andra personer utanför MS. Mera permanenta behov av tillgång till specialister bör såsom sker i nuvarande organisation tillgodoses genom hos MS deltidsanställda läkare, apotekare och andra fackmän med en efter arbetsbördan avpassad arbetstid. För att i möjligaste mån frigöra fackmännen för fackuppgifter och samtidigt uppnå organisatoriska och administrativa fördelar föreslås, att medicinalråd och övriga fackmän skall ingå i den nya organisationen såsom i ärendenas handläggning deltagande sakkunniga. Medicinalråden föreslås bli underställda resp. avdelningschefer och övriga fackmän inordnade i byråerna. Inom dessa förutsattes såväl byråchefer som sektionschefer bli tillsatta med hänsyn till administrativ kunnighet och erfarenhet. Beslutsfunktionen skall åvila vederbörande byråchef eller — efter delegation — sektionschef. Dessa ansvarar för att vederbörande fackman inkopplas i handläggningen av varje ärende, som berör medicinska eller andra fackspörsmål. Om den administrative tjänstemannen och fackmannen är ense, avgöres ärendet vid byrån eller sektionen i den mån det är fråga om ett byrå- eller sektionsärende. I motsatt fall skall ärendet hänskjutas till avdelningschefen. Varje fackman
skall kunna anlitas av vilken enhet som helst inom MS, som har behov av hans medverkan. Den föreslagna nya ordningen bedömes inte komma att tynga handläggningen i förhållande till nu gällande. MCA-utredningen förordar, att de uppgifter som nu enligt särskilda instruktioner ankommer på överinspektörerna för mentalsjukvården och för vården av psykiskt efterblivna skall övergå på MS och att de nuvarande överinspektörstjänsterna ersattes med medicinalrådstjänster. Utvecklingen inom hälso- och sjukvården både kvalitativt och kvantitativt medför bl. a. ett behov av ökad läkarkapacitet vid MS utöver vad som frigörs genom att medicinalråden befrias från byråchefsuppgifterna. Frånsett de medicinalrådstjänster som ersätter överinspektörstjänsterna och en medicinalrådsbefattning som föreslås överförd till SMA innebär förslaget sex nya medicinalrådstjänster, alla för läkare. Av dessa motsvaras emellertid tre av redan befintliga heltidstjänster för läkare. Av de helt nya tjänsterna föreslås en för sluten kroppssjukvård, en för mödra- och barnavård, familjerådgivning m. m. och en för långtidssjukvård, rehabilitering och handikappvård. Förslaget innebär en allmän förstärkning av MS:s organisation med tyngdpunkten förlagd till områden, där MS:s kapacitet nu är uppenbart otillräcklig. Medicinska sådana är barn- och ungdomsfrågor jämte familjerådgivning, långtidssjukvård, rehabilitering och handikappvård. Vidare saknar MS särskild personal för planerings- och prognosuppgifter. För dessa föreslås en planeringsavdelning med en helt ny byrå och en statistisk byrå som med viss förstärkning motsvarar MS:s nuvarande statistiska avdelning. Den föreslagna avdelnings- och byrå-
291 organisationen och fördelningen av arbetsuppgifterna framgår av följande. Medicinalav delning en för allmänna, huvudsakligen fackliga uppgifter rörande hälso- och sjukvården i fred, däribland vårdrationaliseringsfrågor. Avdelningen föreslås omfatta fyra byråer med i huvudsak följande områden: Kroppssjukvård och mentalsjukvård Hälsovård, förebyggande vård, barn- och ungdomsfrågor, familjerådgivning m. m. Långtidssjukvård, geriatrik, vård av psykiskt utvecklingsstörda, rehabilitering och handikappvård Tandvård, apoteks- och läkemedelsväsende I avdelningen ingår också som fristående sektion ett meritkontor för vissa rutinuppgifter. Planeringsavdelningen för planeringsoch utredningsfrågor rörande hälso- och sjukvården i fred samt den på MS ankommande statistiken. Avdelningen föreslås omfatta två byråer, varav den ena för planerings-, utrednings- och prognosverksamhet jämte utbildnings- och andra allmänna personalfrågor samt den andra för statistiska uppgifter och matrikelföring av medicinalpersonal. Beredskapsavdelningen för hälso- och sjukvårdens beredskapsfrågor, som nu åvilar SBN. Avdelningen föreslås omfatta två byråer, varav den ena för planerings- och organisationsfrågor och den andra för utbildnings- och krigsplaceringsfrågor, samt en fristående sektion för materiel- och förrådsfrågor. Administrativa byrån för allmänna administrativa och organisatoriska frågor, personalfrågor, ekonomiska och kamerala frågor. Till byrån ansluts erforderliga interna serviceorgan. Lagbyrån för lag- och andra författningsfrågor, andra juridiska ärenden samt ärenden rörande legitimation och behörighet. Till byrån ansluts ett särskilt nämndkansli. Av de nuvarande till MS anknutna
beslutande eller rådgivande nämnderna föreslås rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna skola ersättas av ett statens rättsläkarråd med anknytning till SMA. Specialitetsnämndens uppgifter övertages av statens läkemedelsnämnd, likaledes vid SMA. I fråga om disciplinnämndens sammansättning föreslås de ändringar som krävs för att generaldirektören och överdirektören skall befrias från nuvarande åligganden att vara ordförande eller ledamot i nämnden. Hörselvårdsnämndens uppgifter bör övertagas av hjälpmedelsnämnden efter viss ändring av dennas sammansättning. 1 samband därmed förordar MCA-utredningen en översyn av bestämmelserna om statsbidrag till anskaffande av hörapparater. Slutligen föreslår MCA-utredningen att MS:s granskning av apoteksräkningar skall upphöra. MCA-utredningen har inte tagit ställning till i vad mån särskilda övergångsanordningar behöver vidtagas i samband med omorganisationen men förutsätter, att Kungl Maj:t får i detta hänseende erforderliga bemyndiganden. Statsmedicinska anstalten MCA-utredningen föreslår, att en statsmedicinsk anstalt inrättas, till vilken överföres vissa nu till MS knutna organ och arbetsuppgifter. Förslaget innebär inrättande av 14 nya tjänster. Den årliga utgiftsökningen har beräknats till ca 0.51 milj. kr. Utredningen har för sin del funnit att den av allt att döma hårdnande personalkrisen inom verksamhetsområdet i förening med den snabba medicinska och tekniska utvecklingen kommer att kräva största möjliga koncentration av MS:s resurser till allmänna utvecklings-, planerings-, lednings- och samordningsproblem. Med hänsyn härtill är det i hög grad angeläget att till annat håll över-
292 föra varje funktion, som i förhållande till huvuduppgifterna ter sig perifer. De arbetsuppgifter, som MCA-utredningen funnit kunna avlastas från MS, avser i första hand ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet. Till denna grupp hör rättsmedicinska och rättspsykiatriska utlåtanden, utlåtanden rörande dispens för erhållande av körkort, rörande sjukpensionering m. m. De av socialpsykiatriska nämnden handlagda ärendena rörande abort m. m. har befunnits lämpligen böra bibehållas inom MS:s ram i avvaktan på resultatet av pågående utredning om abortlagstiftningen. Vidare kan avlastas ärenden rörande registrering av farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor, däribland frågor om läkemedels biverkningar. Slutligen kan från MS avlastas uppgifterna som chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier och statens rättsläkarstationer samt MS åvilande uppgifter i fråga om det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, svenska farmakopékommittén, giftnämnden och giftinformationscentralen. Den senare föreslås organisatoriskt inlemmas i karolinska sjukhuset. För övriga i föregående stycke nämnda organ och funktioner finns inte något Kungl. Maj:t direkt underställt organ, dit en överföring kan ske. MCA-utredningen föreslår därför inrättande av en ny administrativ enhet, benämnd statsmedicinska anstalten. Denna skall bilda den administrativa och organisatoriska stomme, till vilken med i princip bibehållen fackmässig funktion och ställning anknytes följande till MS på varierande sätt nu anslutna organ, nämligen: Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Statens rättskemiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens rättsläkarstationer
Specialitetsnämnden Svenska farmakopékommittén Giftnämnden Av nämnderna föreslås rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämnderna ersatta av ett statens rättsläkarråd. Detta skall arbeta på en rättsmedicinsk och en rättspsykiatrisk sektion. Sektionerna får samma sammansättning som nämnderna men sambandet med MS, bl. a. generaldirektörens rätt att deltaga i överläggningarna, upphör. Rättsläkarrådet föreslås övertaga de somatiska ärenden rörande körkort, sjukpensionering e t c , som nu handläggs inom MS som generaldirektörs- eller byråärenden. Som beslutande organ i stället för MS i specialitetsoch andra läkemedelsfrågor inrättas en vetenskapligt högt kvalificerad instans, en statens läkemedelsnämnd, med nio ledamöter. Som självskrivna ledamöter föreslås medicinalrådet för apoteks- och läkemedelsväsendet samt cheferna för SMA:s läkemedelsavdelning och farmacevtiska laboratoriets farmakoterapevtiska avdelning. Övriga sex ledamöter, däribland ordförande och vice ordförande, förordnas av Kungl Maj:t. Specialitetsnämnden upphör och dess uppgifter övertages av läkemedelsnämnden. De till SMA anslutna fackinstanserna bör äga anlita ledamöterna i MS:s vetenskapliga råd mot ersättning efter samma grunder som MS själv. SMA ställes under ledning av en verksstyrelse vari, förutom verkschefen som självskriven ledamot, ingår fyra av Kungl Maj:t förordnade ledamöter. En av dessa bör tillsättas efter förslag av MS. För samordning och ledning av den löpande verksamheten föreslås en verkschef i överdirektörs ställning. Verksledningen, dvs. styrelsen och verkschefen, skall övertaga de på MS nu ankommande uppgifterna av administrativ, ekonomisk eller organisatorisk art och genom insatser i fråga om admi-
293 nistration, ekonomi och organisation främja de till SMA anslutna fackorganen inte endast i fråga om de instruktionsenliga uppgifterna utan också i fråga om utveckling och forskning inom de berörda områdena. Den skall även följa utbildningsfrågorna och rekryteringsläget. En huvuduppgift för verksledningen blir att undersöka möjligheterna att utnyttja viss personal och utrustning gemensamt för såväl de båda laboratorierna som övriga till anstalten anslutna organ och över huvud taget verka för en i möjligaste mån rationell organisation och arbetsgång. SMA:s styrelse och verkschef skall inte ha någon befattning med de fackliga avgörandena och givetvis inte heller formellt framstå som ansvariga för dem. Däremot förutsattes det ankomma på verksledningen att i erforderlig omfattning efter samråd med vederbörande fackinstans handlägga frågor rörande förslag om nya ledamöter, arbetsordning och liknande föreskrifter, om ersättning till ledamöter, personal för föredragning och expeditionella uppgifter, lokaler, utrustning etc. Med ansvaret för fackinstansernas försörjning med personal etc. följer att verksledningen skall kontinuerligt följa balansläget över hela linjen. SMA:s organisation i övrigt omfattar en kansliavdelning, en rättsmedicinsk avdelning, en rättspsykiatrisk avdelning, en läkemedelsavdelning och en giftavdelning. Kansliavdelningen skall svara för SMA:s och underställda organs administrativa, organisatoriska, ekonomiska och kamerala frågor. De rättsmedicinska och rättspsykiatriska avdelningarna blir »fackkanslier» för beredning, föredragning och expediering av ärenden som avgöres av eller delegerats till avdelningen från rättsläkarrådets motsvarande sektioner. Läkemedelsavdelningen blir fackkansli åt läkemedelsnämnden och farmakopé-
kommittén samt giftavdelningen fackkansli åt giftnämnden. Som chefer föreslås för rättsmedicinska och rättspsykiatriska avdelningarna samt läkemedelsavdelningen professorer jämställda med de professorer, som är chefer för rättskemiska och farmacevtiska laboratoriernas avdelningar. Chefstjänsten vid rättspsykiatriska avdelningen ersätter nuvarande tjänsten för medicinalrådet och chefen för MS:s social- och rättspsykiatriska byrå. Vid rättsmedicinska avdelningen skall ombesörjas MS:s nuvarande uppgift att granska protokoll och utlåtanden angående rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska förrättningar. Inom MS åvilar denna uppgift nu två deltidsföredragande rättsläkare, vilkas befattningar blir överflödiga enligt förslaget. Beträffande gränsdragningen mellan MS och SMA med därtill anslutna organ förutsattes att SMA:s överdirektör och avdelningsföreståndare skall vara skyldiga att i likhet med vad som gäller för motsvarande befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium efter kallelse deltaga i ärenden inom MS och att allmänna råd och anvisningar och direktiv, som berör läkare och annan medicinalpersonal, skall utfärdas av MS efter förslag från SMA. Centrala sjukvårdsberedningen och rådet för sjukhusdriftens rationalisering MCA-utredningen föreslår, att CSB förstärkes med 17 tjänster och SJURA:s kansli med en tjänst. Den beräknade årliga utgiftsökningen uppgår till 0.77 milj. kr. MCA-utredningen har funnit att ett inlemmande helt eller delvis av CSB:s och SJURA:s verksamhet i MS — utöver vad som följer av den föreslagna överföringen till MS av frågor rörande vårdplaner — av flera skäl inte bör ske. CSB
294 och SJURA bör bibehållas som två från MS organisatoriskt fristående organ men givetvis liksom nu fungera i nära samarbete med MS. I fråga om CSB föreslås inte andra ändringar av uppgifterna än nyssberörda överföring av vårdplanefrågorna till MS. Överföringen möjliggör ingen personalbesparing vid CSB. Beträffande CSB och SJURA, som båda är centrala organ inom sjukvårdsrationaliseringen, gör MCA-utredningen en jämförelse med tidigare och nuvarande organisation på byggnadsforskningsområdet. Mot denna bakgrund föreslås, att — i analogi med vad nu gäller för byggnadsforskningsinstitutet och byggnadsforskningsrådet — CSB skall utöver andra instruktionsenliga uppgifter också åtaga sig av SJURA lämnade och finansierade utredningsuppdrag och att SJURA skall inom rationaliseringsområdet fungera som ett samordnande, initiativtagande och initiativuppsamlande organ med vid överblick och med anslagsfördelning som huvuduppgift. MCA-utredningen förordar, att SJURA liksom gäller för byggnadsforskningsrådet inte skall bedriva utredningsverksamhet i egen regi. Den av SJURA finansierade verksamheten bör i möjligaste mån genom avtal uppdragas åt huvudmän, institutioner och enskilda företag. Urvalet av rationaliseringsprojekt bör främst ske med hänsyn till möjligheterna till personal- och kostnadsbesparingar. För urval av uppslag och planering av rationaliseringsprojekt förutsattes SJURA anlita erforderlig expertis. Verksamhetsområdet bör utsträckas till hela sjukvården. Beträffande frågan om finansiering av SJURA:s verksamhet erinrar MCA-utredningen — utan att framlägga något förslag — om att byggnadsforskningsrådets verksamhet i princip finansieras genom särskild byggnadsforskningsavgift.
Allmänt måste beaktas, att CSB har till uppgift att betjäna huvudmännen i de ekonomiskt och tekniskt-organisatoriskt betydelsefulla investeringsfrågorna och måste ha de resurser, som erfordras för att dessa åligganden skall kunna fullgöras. Tidigare har i olika sammanhang beträffande CSB föreslagits inrättande även särskild chefstjänst i stället för den nuvarande ordningen, enligt vilken chefen för byggnadsbyrån tillika är föreståndare med uppgift att leda och samordna det löpande arbetet. Vidare har förslag framförts om en särskild teknisk-ekonomisk byrå. MCA-utredningen har anslutit sig till berörda förslag och förordar, att en överdirektörstjänst inrättas och att en teknisk-ekonomisk byrå tillföres organisationen. Därutöver föreslås vissa förstärkningar vid byggnads-, organisations- och utrustningsbyråerna dels på grund av den ökande arbetsbelastningen och dels för den informationstjänst, som är oundgängligen nödvändig på sjukvårdsrationaliseringens område såväl för CSB:s och SJURA:s som för sjukvårdshuvudmännens verksamhet. I fråga om informationsstjänsten understrykes nödvändigheten av medverkan från huvudmannasidan. Beträffande överdirektören föreslås att han skall vara ledamot av CSB:s styrelse och arbetsutskott. I fråga om SJURA bör rådets sammansättning ändras och anpassas efter det nya läget. MCA-utredningen föreslår, att antalet ledamöter reduceras från nuvarande högst 18 till högst nio. Av ledamöterna, som bör förordnas av Kungl. Maj.'t på viss tid, bör två, varav en läkare, tillsättas efter förslag av MS, två efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. Bland övriga ledamöter
295 bör ingå företrädare för teknisk utveckling och organisationsteknik. Beträffande SJURA:s kansliorganisation föreslås att nuvarande arvodesbefattningar ersätts med tjänster på löneplan och att en ny tjänst inrättas, främst för insamlande av informationer angående huvudmannasidans rationaliseringsverksamhet. Behövlig ytterligare personal, däribland s. k. utredningssekreterare, bör avlönas från anslaget till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården.
Ett för socialvård gemensamt verk
och
medicinalväsende
SS-utredningen och MCA-utredningen har enligt givna tilläggsdirektiv i ett gemensamt avsnitt tagit upp frågan om ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt verk. Utredningarna har härvid inte behandlat MCA-utredningens förslag rörande inrättande av en statsmedicinsk anstalt och frågorna rörande CSB:s och SJURA:s organisation och arbetsuppgifter. Utredningarna har vidare utgått från att SS:s nuvarande förlikningsmannaexpedition inte skall ingå i ett gemensamt verk. Utredningarna föreslår, att SS och MS sammanslås till ett gemensamt verk, för vilket använts arbetsbeteckningen statens hälso- och socialvårdsstijrelse (SHS). Förslaget innebär i förhållande till nuläget vid SS och de delar av MS, som föreslås kvarbliva vid MS, 62 nya tjänster. Den årliga utgiftsökningen har beräknats till ca 3.50 milj. kr. Den årliga besparingen i förhållande till förslagen om separata verk beräknas till 0.68 milj. kr. Omorganisationen beräknas kunna genomföras fr. o. m. 1.1.1967. Utredningarna har lämnat en redogörelse för de beröringspunkter som finns mellan socialvården och medicinalväsendet inom allmän hälso- och sjuk-
vård, barna- och ungdomsvård, åldringsvård, social handikappvård, socialhjälp, social hemhjälp och nykterhetsvård. Utredningarna konstaterar, att beröringspunkterna är många och betydelsefulla och att samverkan mellan socialvård och medicinalväsende i allt fler fall uppfattas som en förutsättning för framgångsrika hjälpinsatser. Därmed blir behovet av samordning och samplanering av de två områdena även centralt allt starkare. Utredningarna finner, att det måste medföra klara funktionella fördelar om den statliga insatsen i planeringsverksamheten samlas hos en och samma myndighet. Bl. a. ökar behovet av en enhetlig planeringsledning med den volymmässiga utbyggnaden inom båda områdena och den stigande knappheten på arbetskraft, som i stor omfattning är av samma slag för sjukvård och socialvård. Även när det gäller initiativ till åtgärder från statsmakternas sida och de båda myndigheternas verksamhet i fråga om utformning av vårdformer och behandlingsmetoder m. m. kan en sammanslagning väntas leda till en konsekvent integrering av de sociala och medicinska inslagen och därmed förbättrad vård. En sammanläggning kan också väntas medföra organisatoriska fördelar och möjliggöra arbetsmässiga förenklingar. Mot en sammanläggning har framförts vissa betänkligheter. Den sociala problematiken skulle kunna befaras inte komma att ägnas tillräcklig uppmärksamhet inom ett ämbetsverk, för vilket hälsooch sjukvård måste bli det största arbetsfältet. Verket blir vidare relativt stort och arbetsområdet mycket vittomfattande. Utredningarna har tagit upp dessa betänkligheter till granskning men funnit att de inte bör lägga hinder i vägen fölen sammanläggning. Sammanfattningsvis uttalar utredningarna, att fördelarna med ett för socialvård och medicinalväsende gemensamt
296 verk vida överväger de nackdelar, som kan befaras. Utredningarna förordar därför, att ett gemensamt verk organiseras. Verksledningen föreslås utgöras av en lekmannastyrelse med generaldirektören som ordförande och åtta av Kungl Maj:t förordnade ledamöter, däribland två utsedda efter förslag av Svenska landstingsförbundet samt en efter förslag av vartdera Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. SHS:s beslut i vissa ärenden, som enligt förslaget rörande MS skall ankomma på nämnd, bör även i det nya verket avgöras i samma ordning. Vissa ärenden rörande administrativa frihetsberövanden, som nu handläggs av SS, föreslås skola avgöras av ett särskilt kollegium bestående av chefen för lagbyrån, ett socialråd och ett medicinalråd. SHS föreslås få en generaldirektör och två överdirektörer. I sitt förslag rörande SHS har utredningarna i huvudsak använt samma allmänna organisatoriska uppbyggnad som MCA-utredningen föreslagit för MS. I fråga om SHS föreslås sålunda en uppdelning på avdelningar under särskilda avdelningschefer. Förslaget innefattar fyra avdelningar, nämligen en medicinal- och socialavdelning, en planeringsavdelning, en beredskapsavdelning och en administrativ avdelning. Med hänsyn till den stora betydelse rättssäkerhets- och författningsfrågor och andra kvalificerade juridiska spörsmål kommer att få inom SHS föreslås lagbyrån ställd direkt under verksledningen. Såsom en motsvarighet till de för tillgodoseende av behovet av medicinsk fackkunskap i den allmänna verksamheten föreslagna medicinalrådstjänsterna bör inrättas tre socialrådstjänster, en för vart och ett av SS:s tre fackområden, nämligen barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård och socialvård i övrigt. Sistnämnda socialråd får tyngdpunkten av sin verksamhet inom åldringsvården.
Medicinal- och socicdavdelningen blir verkets största med 212 befattningshavare, uppdelade på fem byråer och ett fristående meritkontor. Vid denna avdelning föreslås både en avdelningschef och en biträdande avdelningschef. Avdelningens arbetsuppgifter motsvarar vad MCA-utredningen föreslagit skola falla på medicinalavdelningen och SS-utredningen på barnavårds-, socialvårds- och nykterhetsvårdsbyråerna. Vid uppgörande av förslaget till byråindelning har utredningarna utgått från att de funktioner, som tillföres avdelningen från SS och MS, i största möjliga utsträckning bör integreras med varandra. Nykterhetsvården har sammanförts med öppen och sluten kroppsoch mentalsjukvård i en byrå. Barnaoch ungdomsvården sammanhålles i en byrå, dit även medicinska frågor rörande barn och ungdom samt familjerådgivning m. m. hänförts. Vidare sammanhålles långtidssjukvård, åldringsvård, rehabilitering och handikappvård i en byrå, som även omfattar vård av psykiskt utvecklingsstörda och socialhjälp. På de två övriga byråerna har samlats de områden från MS där sambandet med SS inte är särskilt utpräglat, nämligen hälsovård och förebyggande vård på en byrå samt tandvård och apoteks- och läkemedelsväsende på en byrå. Utredningarna har i förslaget angivit en viss sektionsindelning inom byråerna. Härvid har integreringen inte drivits så långt som när det gäller byråindelningen. Det har förutsatts ankomma på verksledningen att i den mån så befinns lämpligt föra integreringen längre. Personalbehovet vid medicinal- och socialavdelningen har avvägts med ledning av vad som föreslagits för motsvarande funktioner i de separata verken. På socialvårdssidan har därvid företagits vissa jämkningar med anledning av att den organisatoriska upp-
297 byggnaden skiljer sig från SS-utredningens förslag till det betydligt mindre verk, som SS skulle utgöra. Bl. a. har hänsyn tagits till att socialråden inte kommer att fungera som byråchefer. De fackmän i övrigt (läkare, psykologer, pedagoger), som enligt SS-utredningen borde vara fristående från byråerna och sortera direkt under verksledningen, har i förslaget till SHS förts in i sektionerna. Planerings- och beredskapsavdelningarna föreslås bli likadant uppbyggda som i MCA-utredningens separata förslag, ehuru deras områden naturligtvis utökas med socialvården. I fråga om de administrativa och kamerala ärendena bör enligt utredningarna en sammanslagning av de två verken möjliggöra vissa rationaliseringar. Utredningarna har emellertid inte kunnat närmare studera på vilka punkter rationaliseringar kan genomföras. Personalbehovet har grundats på en allmän uppskattning, enligt vilken den administrativa avdelningen, som omfattar en administrativ byrå och en ekonomibyrå, erhåller 12 å 14 tjänster färre än summan av tjänster vid de separata förslagens administrativa byråer. Utredningarna föreslår, att SHS får möjlighet att ge ut en informationstidning för att sprida verksnyheter m. m. I betänkandet beräknas samhällets nuvarande årliga kostnader för den under SS sorterande sektorn av socialvården samt för hälso- och sjukvård till minst 5 miljarder kr. De årliga utgifterna för SHS, SMA, CSB och SJURA uppgår — inberäknat av förslagen föranledd utgiftsökning om 4.76 milj. kr. — till ca
20 milj. kr., vilket motsvarar ca 4 promille av nyssnämnda 5 miljarder kr. Detta måste anses vara en låg kostnad för de centrala planerande och allmänt ledande organens verksamhet. Slutligen har utredningarna gemensamt tagit upp frågan om den regionala statliga organisationen på socialvårdens och medicinalväsendets områden. Utredningarna anser, att en sammanslagning på det centrala planet gör det högst angeläget, för att inte säga nödvändigt, att det nya verket får tillgång till både fackmässigt och administrativt väl utbyggda regionala organ, inom vilka även på regionplanet kan uppnås den integration mellan medicin och socialvård, som är ett av huvudsyftena med sammanslagningen av SS och MS. Här kommer de av socialvårdskonsulentutredningen föreslagna socialkonsulentkontoren och länsläkarväsendet in i bilden. Frågan om den mera definitiva utformningen av de regionala statliga organen inom socialvård och medicinalväsende bör dock bli föremål för särskild utredning. Hithörande frågor har nära samband med flera pågående utredningar, i första hand socialpolitiska kommittén, länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen. Ett slutligt ställningstagande kan därför komma att dröja, vilket emellertid enligt utredningarna inte bör få fördröja frågan om den centrala instansens organisation. Utredningarna uttalar dessutom på denna punkt att det är i hög grad angeläget att den sociala konsulentverksamheten åtminstone lokalt och kanslimässigt provisoriskt samordnas.
Bilagor
301 W
Cl
1 J.
SC
Q,
fl
K
t o 3 i2 p P m
.P
a
5 g>
,
— ;fl> a :0 .B
z
;_
te 'S
oo P — C
| l-g Cfl
3 "3i •"
o o „B P -B X. > ^ t£ w u "5
5 °> "33
o -a « o ö l > <o •><
~o ~x
cT;
w
Vi
cfl
3 In
.
fl 3
be .3 •§ ut v CJ
o OS
> fl fl
<< o,
U O
>
ii
B
S
r-
« —^ C/"
9)
i
~
.P
« -a B P 'g — =a vi - B
-' a
a
fi
S C
; «s
'*-' -c;
"te o]
*« ° a
« fl B
O
Vi
-1
<o u 2 J? "O —•
"2 •?? „ — 5 •a "S a y -o t! C"
"3 Jz '3 a
2 O C/3
s-
•> .fl
> P „ O o— «5 o =a « i se ' j s t t 'C a) e3 3 fl g
2 '3 "§ •>, ä j — o
O <> —
3 -
i
B
P o
c 5 ; S 3 E r °
U
t"
•a 5 a "3
« B o 3
O Vi
Vi P
2 ^
fl
3 *
te
,
-
j
co
>
SM
g
-
'sVS g
• i—t
CD
U s
*« 09
Z -5
:0 +->
b SI
£ 3 S |
a a iä & M
53 i - C "B « " 1(5 8 ! ' " ö •O CM r l >• «
>
C
Si "3
h
p
•5 .£ o 3 t,
H
p
•S i 1 * a 2 i i Z% • • 2 5 P t. c ^ . . » jO g U 08 »O • »
C/3
O co
<j .p
fl
o i* 5? I a
Q
co
• °0 3 P 3 — "3 >, :3 «3
-p i: "3 ^ V ° i 3 o *|
v.
fl
3 g
1 . 2
- " -B a "° S ,sc .E % 1 o g 5 3 " a si Ä
60 la
te
a
o
c S
* "fl
« C B «d
5 D
B c5
3 >. 7j =3 S o i, ca A < c. s t j ; c ;
"3 L• BP
c C
-
P
p
-
o
-S °«
r- '
0 qptfl Oj
fl 3
1; o °
3 S3 2 S 5 .2
H i"
u 2 j te — • •0 v -
.fl 5 5
'fl 5
c
»""
o
5 P A p
•03 15
OJ
«3 o —.
VI
5j
i; O o
O P t* •—
3 :2
m CN
M
P 03
'B
^ — P a p o 0 P c ~ -A U Vi a -B p « P p
I% fel
, .S BO a P
03 «5 33 3 to «
.fl 'o
=
c f j c S ^^ r: CÄ
"p « a s
*^ M OJ a — P •B C t o 2 A ' ?
~$$ i 11 fl CJ
B
B
^
C
M
•*
^« c— o B a C rv te O vi
A S flC 2 -B ^ 3 ^ " p • .3 05 :53 -S : g ^
St 5
u
•? > S p > 2 a - 02 « rt 2 C =c. ^ B P S 5 £ f - a p 3 Bf
P Ä A
^
«
ts S a p
O f l
o ^
o
302 B I L A G A 4.2
Enkätformulär rörande vissa konsulenters rådgivningsverksamhet
SOCIALSTYRELSEUTREDNINGEN UPPGIFT om förfrågning Förfrågningen inkom
1 Datum 1—1 v i d 1 besök
1—i p e r 1 telefon
I skriftligt
Frågeställare — i Konsulentens egen 1 förfrågning Kort redogörelse för frågans art
Frågan besvarades
1—1 y i d | | besök
| telefon
_ | omedelbart av konsulenten 1 konfererat med _ | av konsulenten sedan denne
1—1 p e r 1 | telefon
\ skriftligt Frågeställaren hänvisades till
_ ] skriftligt
303 H W
a
C C5
L.
tc
to
8 förlikningsmän för medling i arbetstvister
cs
w
cs
W H 03 <J
c c
& K Q
^
V
e s la
5fl
w
sa
1 &
"C CO CS T
u CD
>
t£ O
oq
tc
a
CN
**
<
h u
C
i
o
• , -
•o o
$
TH
O
• a l rH
O
J
— (
m
-d .2
tc c
•_
CJ
O
—;
j
eg u
S
a
:«
W
t)
CJ
3:
- » s.i
O
O
CJ
H
^ 'i s a
fe
r=
- s^ ä ^ i ° s
•~
rn
OC J 3
:0 Ö Ö O •
p - l
+•>
os co
•2 £ ,
3 II
*H
O OS
d
bC OS i—c
CO
0>
"3 ~ A > t 1 iU St J2 ». -i
H W
-
w
M
A
Sjö-
r0 so w
^
" o3 J
0N
ojj? 1 3
O
3 C •• • B
o
A
-
0 C i3
C/3 SS * c/3 " 3 -
•2
^
^
CS , £
S3
"3 u 2? ' a fl C 0 : 2 c c "g 0i
W H .S k -
1- A
_CJ
IA
,
örkla iffror
OJ OJ
"S. 3 c E c c
"v <
>
•M CJ CN i f l
1 A
c _o
: S
'0 0 Vi
fl
m
3 O
C 0?
d
« 5
Ä tC<-
c
u cs '•= 0
G •
CN
CJ
M
, s , C t/3 >
.3 3 •a o c
. ,3
u
ck > c «
; gX r 2 :
10 00 "SS
£
5;
O >s 72 Ä
ö g a S> 5 "* •~ a c
=1 3 a ^ 2 S3 J2 OJ OJ t . al w
j
u 3
a r '3 si c
te«« •o c
£ .s — u <5 •£ S O • i , c/2 c 3
^c
t C
o s l. B
C.
, cÄ •«& c-g"?.5
3 A
g
ej
J,
A
'K CM
2 5 P C
**
«
g .ii
cs c
.
<
'?: S
O
0 tc M
! É ~
c
5S C - =
1 sa O SS
A •* O 3
C5
d
-£°> <
•Sa
O a
1 ° i « B 1 ><• 3 1 B •cd 1 ^ id ! 3 3
tc
2 •-5; C 1
s c ~z
,5 "d 3 <'•> A
q
co M CD
' "
L
J£ *- O ^ •
• PH
OJ
£
i .c 1
c . — •; OJ « a
i ^
<
CJ
b
•g a - s 0a
K5
>
:0 +->
<
B
> c "5 t j
o o
w Ö CP
U O
CS
B9
b
O
"o
tj
M
a
J
CN
es
304 BILAGA 6b
Jämförelse mellan nuläge och SS-utredningens förslag I denna bilaga anger SS-ntredningen den föreslagna organisationen med sektionsindelning enligt kap. 6. SS:s nuvarande organisation medför i viss utsträckning, att samma personer sysslar med uppgifter, som föreslås ligga på olika byråer eller sektioner. SS-utredningen har grundat den följande fördelningen av personal på relativt grova uppskattningar av huvudsakliga arbetsuppgifter, vilket torde vara tillräckligt för att bedöma var den föreslagna personalförstärkningen kom-
Arbetsområde enligt SS-utredningens förslag
mer att göra sig gällande. Arbetsfördelningen avser förhållandena 1.3.1965. Fördelningen har begränsats till personal i lägst kanslists tjänsteställning. För att visa den faktiska personalstyrkan har SS-utredningen tagit med sådan personal, som anställts med utnyttjande av de medel för tillfälligt anställd personal, som Kungl. Maj:t ställt till SS:s förfogande, eller för besparade medel. Dessa tjänster anges som extra.
Personal 1.7. 1965 (oberoende av nuvarande byråindelning)
Föreslagen personal
Verksledning
1 generaldirektör B 7
1 generaldirektör
Barnavårdsbyrån
2 byråchefer B 3 s jt kanslist
1 byråchef 1 kanslist
Allmänna sektionen (Utvecklingsarbete inom barna- och ungdomsvården, vägledningsverkverksamhet, inriktning av kursverksamheten m. m.)
1 extra byrådir A 25 1 Vi l:e bs A 23 1 extra l:e bs A 21
1 sektionschef 3 byrådirektörer 2 am—• l:e bs högst A 23
S e k t i o n e n för ö p p e n v å r d (Barnavårdslagen m.fl. lagar, barnstugor, barnkolonier, förebyggande ungdomsverksamhet, allmänna barnbidrag, åtgärder för mödrars och barns rekreation)
1 konsulent A 23 1 3 / 4 l:e bs A 23 2 V2 amanuenser 1 byråinsp A 19 1 kanslist
S e k t i o n e n för s l u t e n v å r d (Ungdomsvårdsskolor och barnhem)
5 ji l:e bs A 23 1 konsulent A 21 1 kanslist
— 3/*
+ 2»/i 1 sektionschef 2 byrådirektörer 5 am—l:e bs högst A 23
+ 3/* 1 sektionschef 2 byrådirektörer 4 am—l:e bs högst A 23 1 kanslist
+ 1/*
Socialvårdsbyrån
1 byråchef B 3
1 byråchef
Allmänna sektionen (Utvecklingsarbete inom åldringsoch socialvården, vägledningsverksamhet, social hemhjälp, granskning av ålderdomshemsplaner, socialhjälp m. m.)
1 byrådirektör A 27 1 byrådirektör A 25 1 extra l:e bs A 23 2 xji amanuenser
1 sektionschef 3 byrådirektörer 5 am—l:e bs högst A 23
S e k t i o n e n för f l y k t i n g a r och zigenare (Hjälpen till flyktingar, zigenare och hemvändande utlandssvenskar)
1 l:e bs A 23 1 kanslist 1 kanslist anställd för besparade medel
+ 33/4 1 sektionschef 2 kanslister
305 Arbetsområde enligt SSutredningens förslag
Personal 1.7. 1965 (oberoende av nuvarande byråindelning)
Föreslagen personal
Nykterhetsvårdsbyrån
1 byråchef B 3
1 byråchef
Allmänna sektionen (Utvecklingsarbete inom nykterhetsvården, vägledningsverksamhet, inriktning av kursverksamheten m. m.)
1 byrådirektör A 27 2 /3 amanuens V2 amanuens för besparade medel enär en l:e bs A 23 utnyttjas för utlandsupplysning; jfr adm. byrån 2 l:e bs A 23 1 1J3 amanuenser
1 sektionschef 2 am—l:e bs högst A 23
Inspektionssektionen (Uppföljning av sluten och öppen nykterhetsvård, vissa besvärsärenden, kursverksamhet)
+ 5/6 1 sektionschef 1 byrådirektör 2 am—l:e bs högst A 23 + 2/3 1 sektionschef 2 am—l:e bs högst A 23 1 kanslist
Intagningssektionen (Intagning på anstalt, överflyttning, kvarhållning, vissa besvärsärenden, klientelregistrering)
1 l:e bs A 23 2 amanuenser
Administrativa
1 göromålsbestrid. B 3 1 extra l:e bs A 23 (båda inrättade fr.o.m. 1.7. 1965)
1 byråchef
Kanslisektionen (Personalärenden för SS och underställda organ, personalvård, skrivpersonal och expeditionsvakter, totalförsvarsfrågor)
2 l:e bs A 23 1 3 /i amanuenser 2 kanslister 2 extra kanslister (För totalförsvarsfrågorna utnyttjas en byrådirektör som redovisas under kameralsektionen)
1 sektionschef 1 byrådirektör 4 am—l:e bs högst A 23 4 kanslister
Kameralsektionen (Utanordningar, bokföring, intendentsärenden, ledning av ekonomisk medelsförvaltning inkl. arbetsdrift vid SS underställda organ)
1 byrådirektör A 27 1 extra byrådirektör A 27 1 extra l:e revisor A 23 1 extra l:e byråing A 23 1 l:e bs A 23 2 V2 amanuenser 1 kamrerare A 19 (1 amanuens anställd för besparade medel så länge en byrådirektör är upptagen av totalförsvarsfrågor; jfr kanslisektionen)
1 sektionschef 1 am—l.e bs högst A 23 1 l:e byråing 1 l:e revisor 1 intendent 1 kamrerare 1 assistent 1 kanslist
byrån
+1
—1
+ 2*/«
— Vi Bidragssektionen (Granskning och beviljande av samtliga statsbidrag utom vad avser flyktingar och zigenare samt skadeersättningar)
372 amanuenser 21/* kanslister
Informationssektionen (Samordning av tryckt information, administration av SS:s kursverksamhet, personalblad, utlandsupplysning, bibliotek, diarieföring m. m.)
2 l:e bs A 23 (varav en för utlandsupplysning) 1 amanuens (redaktör för Sociala meddelanden som föreslås upphöra)
1 sektionschef 1 am—l:e bs högst A 23 2 kanslister -l3/* 1 sektionschef 3 am—l:e bs högst A 23
+1
306 Arbetsområde enligt SS-utredningens förslag
Personal 1.7 1965 (oberoende av nuvarande byråindelning)
Föreslagen personal
Specialister 1 kontraktsanställd planeringschef 1 am-l:e bs högst A 23 100000 kr. expertmedel -T 2
Planeringsorgan
Juridisk
sektion
Övriga
experter
Summa
1 byråchef B 3 1 byrådirektör A 27 1 amanuens
1 kontraktsanställd chefsjurist 1 byrådirektör 1 am-l:e bs högst A 23
1 psykolog A 27
1 psykolog 1 bitr. psykolog
59000 kr = ca 25 veckotimmar/år
80000 kr = ca 35 veckotimmar/år + 1
72 tjänster
84 tjänster Sammanlagd ökning 12 tj änster
307 B I L A G A 6c
Förteckning över nuvarande och föreslagna tjänster vid socialstyrelsen Läget 1.7. 1965 1 Tjänst Lönegrad
Generaldirektör Byråchef Byrådirektör Byrådirektör Sektionschef Byrådirektör Psykolog Bitr. psykolog Förste revisor Byråingenjör Intendent Förste byråsekr. Konsulent Byråinspektör Förste byråsekr. Konsulent Amanuens Byråinspektör Kamrerare Assistent Kanslist
Övrig personal 1
B 7 B 3 A 27 A 25 — — A 27 — A 23 A 23 — A 23 A 23 A 21 A 21 A 21 rb A 19 A 19 — rb
Extra Ordinarie ordinarie 1 5 4 1
SS-utredningens förslag Extra
l2 1 1
Löneplansanställd
Kontraktsanställd
1 4
12 13
+ 18
i + 1
1 1 15 1 1
+ 1
2 1
1 18%
1 Summa
723 A 13—2
56V2
— 10
1 1 12
+ 1 + 1
Vi
1 1 6
82 Exkl. förlikningsmannaexpeditionen och sex eftervårdskonsulenter. Göromålsbestridande. Varav 1 Vi för besparade medel. 4 Medel för en ev. behövlig ökning med ca 10 tjänster föreslås. 2
Ökning eller minskning
+ 12 4
)
308 ft ft
D +->
gco
UD OJ
o
5 fl -*
CJ UD
ca co
. . ca t-, o ca . .
ca co
T2 OJ
.— C7J
ra
ra i
s
~ i fe
OJ
i? BP
rt
fe N
-5 :2
co ^
-a 5 :2
ja
J ^
« 25 §£fe
'c? P S
oö ,-4 oo §ca
o o —' 0 0 .to
XX*:*
AS
It
-3
> £
ca ca f» >_, to £ ca °3
ti tO 4->
> £
£ ca •F^C/3
.2
• > 00
CJ
S t> 2
ra
ra § £ <*> 2 "S UD !> S 4-J rt
t-i
C
+j
q-5 y
«
ca £
fci S
> y to c j y f l
°ca £
CJ
-*
•H CJ
flfl
*^
^
t,
;
£ o 5 c N2P ca & <
T3
c
QDÄ G CJ CJ +-> CJ CJ >
ang: 2.59 4.59
3 0 Ä «
"Ö
o
T3 0 0 cä + J "c; r H —H
c £ c ^ « o s s ag .
•> i
to o
UD ™
^
+-> «j
Sf
T3
S € S2 S
ca ^o o T3 • i m
4-> CJ
ra co c
UD^ CJ Ä
C
1 S3 £ | %
"5 ca SS OJ J3 B o P> to
3 ^
o ~r
3 CJ
T3 _ "? »ca ra o, i i 3 A
»
> <
samm K. br
-
CÖ -O iO > CJ1 :ca ^ J2
. S r t»
oo
c ° c g
is.-*
£3 ca >g r3
- 3£ OBä A3
-5 £ •i-H
(Ii
+J
UD S
•^
jq
B
^ " 2 Ä ^ CJ
2 £ -o ra c o a
in
-* :ca >
I > T3
TH
l> > CO :c3
-Tji J 3 CO ft OJ OJ ft
CÖ • £ co ft
n
«
00 O
0 0 T3
C
:C3
<sas
K ^ OJ
o
OJ
3 TH
y
y
i— :3 J3 ' G
4-<
S i
lä > UD^ « 3 OJ y s- T 3 T 3 'O C G 3 3
ra
(H
— I
ca
ca
> ca tn H
2 oo
fe
— —
g
UD c
o
er.
to &
fe
CJ 3 CJj O UD i ca 3 o ft - O 3 3
4J
d
Ä A
S
sra
t.
E 2 o, *- 2 ^
CO
OJ
to 4 3
rape
CJ ^ ~
•>*
it
-i-
•3
•£ i> co i n l O £ c o\ r-4 G ca
C ca
CJ i
4< UD
CM CM
to
—>
e.s
kH
M
^
C3
m
CO 0 2 CO ^
y
UD-O
CJ UD I X3 UD o C >i
CM
CO
Cg
2i ^ ti a) —'
c H UD^j UD y >> O
uoia *o « ca ca : UD ca w a
CM
CJ
c o° M
UD «
° 4c^ 3 to ^2 UD 3 1=.°:
ca £ _» o : o ca ca
CJ <-
ca x R -fs
UD £ "2
ä | a •^M ä £ M
t - —1 •n
£ G :0
OJ CJ
to CJ
~ «* »*i cara
_-
ca o
"* ra 0 ca to 4a Bl t » h ca "g >»
•* ca o
£ £
-2 £ ~
U5 CJ ä 'J~t OJ «
ja
2ca °2 •* ' >^ CJ
ra « X5 c - ra—
SS2»
,
to
SL-9 s
•g ^ ca ca
> oo
c j "O - O OJ C«
, *>
ca
O £
ca j _ p .
ca ca
? C Ä .2
Ä
2s 33
"2 3
4a °^ p. > •
CJ
31 UD C 3 3 ra
ft 3
o •o UDP
G
'rtP
<d
-< oo -4tfl Ef >
e S a
5 .* ' C 3
>
v5
00 I 3
•:, e 00 co 03 03 > 43 3
• £ CO
,33 t . In 03
> B « o3
C/3 C
oo 23 p
*3> «öC !t,*00u
^ - CO C3
o, co _
™ 3
03 3 D< i/J Q-
2 s •3 "2 3 fl 2
*£
-a B >Nt > a
CO .
C/5
*£c/5°£
CO 43 , 3 > - , U +J +J >7
. IS,
fflÄJ?75 2^2
WSP6
A!
^ , « O i TT co 00 o ^ u ra •r„oo o o 3a ra
5 CO
X! ti: t i 1-1. t ) <0 +-' o > M ra + - ?-> 03 NJ O) 3 r> -t-> t t/) T", h co x —' CO 4 3 _ , 0 3 Cl H . >5 10 •ed C//
C Q c / 5 6 CQ 03 o o) ,4 t> C/3
3 K u ö t-i en • g a » 2 O) : 0 4) 43 03 ^ Ö 03 w o) S PS » t o to ^ ^ *3 ° 3 03 > 33 fe -B 33 > Ä ~ » Jfi •* c/5 r; T7 o ec rC TJ o w oCÖ t/5 w - 3 p, «ca <J ra , 3 *-> 0 3 O 03 B co 00 ."3 > ed 5 "ö C _.. s a> •5 S •? .ra S .S u C ^ 2 - 3 § § . 3 03 03 ^ 3 O 33 B +-> " 3 03 T! :o3 c _: « S t . " 5?-3 £ ; 3 3T3 0 -fe 43 •^ Fi B -g 03 - p j U3 B o „ •g 43 -3 3 T3 : « - 3 -O 0 • ^ 43 • 3 0 3 <=0i 3 X5 B 43 03 -* S * ,-, 1 3 " H " 7 . fil "*:03 3 3 4> S P e e c ö t - co O *In g ' g CM en 4-> C/3 «
-^
O
O
co -p
*
. « fe fe CO
pH "ÖJ
c
'O 03 B •O 03
f l
5 öp a> •« 2 e
c CP5:o3 r3 X :03 O. C S 3
- 3 ^4 o3 * J 3 >>
(- O o i- 3 o fl ftCÄ
o pq
> :0 03 <•-.
tc
> »s fcn B t j D
^3 . 3 (3D—1 t -
3 ^
"3 ira
Ä
s t., a •g j ä «
mässi prakt örsäk
CN
0 - 3 w a *> S5 ig • Jd . £ B -
3 « 03
i> B
c-3
f
.-<
B :0
_ t-. 0 S 03 3
C/3
co O
« - i
03 co
CH
^
J^
M
tS
g
: 0 03 f-i r-" n-( »"i
in
CO O
^
c o 0 0 TJ< r H
M
O
r«
CN CO r f iH
^ t ö CD ffl ( O •—1 C i C73 CTs C3
I t §§
J_i T H CO
rn "3 ifi "* k °' w g Cffl»
r r , I > CÖ
Vfi«s
( Ä r l r l r l r l
( f l r l H
-i
is i , » » •C S 3 .3 • "3 -3 5 S 3
3 - * fe ? w
•r?
33 > I I £
3 e
3 "03
3 fe
SS
^ 2 3
«-§«!
"•
• O r-
PQ B > m B
• ^ ej > o
o
o f S « 3 3 03 fc- 03 T 3
TJX!
o3 ^cj
C .
n >> 0
-i 3 :ra
S CO
£
(H
^
c
"c3 - 3 T3 -. t • 3 C «3
•~r
ä <H - s *e 0) 03
ra -3 ra 3 :Cd 3 3 W cc
> -B
H!
fic"
3 TB
•ra P>
<ao 43 ra co
£ o cq v, s
. 3 3 03 B 33 QC • P - S fi
E
sI
et
"
s m
! ^
•— > o -3 rf CO CJ C M OJ C O ~ 3 Cl, O J M :,-, co 3 C B O 3
:
S
to O
"S o
1)
>
E
3 % rf 8J PL) fe
3 3 — 00 N £
a
C o t * TH 03 o 03
—
rf ~ O 43 Z
C
:r 3f
° o a
CO
3 JS . _ '
-a
v M X3
"rf ^ ; "o 3 a cu ' -± 00 S" T3 : * r!C O a C u • en : 0 " rf "- 1
•g-l
3 E£
|
rf " t rf c s/3
£
3 C/2 •a
>
rf
rf
X
ä*
3 C
^
CO
> ca rf
P
rf
p-<
en
O - p
•o =
CO
> rf 3
c
E
B
o
^
'£ T! ^
£
»
g
n
°
w
£
* * PS p- a "ö <" : P <° ^ pO 33 — 3
o ej W ro O ! O *J
isis
CO
0(1 SO
a' a 4
rf to rf a CO +•> g
g
•o
o
3 -
B ^ CJ o O O a a X a
rf
4=
^
rf —
CO
co cu Am 3 a rf rf p- C
Ti
<*> -o
a
ga
pM
°s !2 " ^ — T-i "O '•*-> £.2.6 .-5
£
> ca
» X)
a^ s öI
£
>• ii cu "g rf rf *
. rf a «"a a S
h
•is
O
3 Is C
^
•8 å l sis
S-S co
>ca
3 ° T J
b a
O X
S-H O e/5 p -
rf pS?
Åo 3 J3 a ^
s=rf rf t* > 3
0 5
a o O
<d
Ja-sa
ötiffl
•g • - "ö ^ •" > «3 -O , •
ef O. 3 L o X ! ,3 O
> •
P Q
43 CO
a>c/3 " h "rf t ' £ C/3 ^ ao rf a
»PS? ac2
CU
CU
:
S
» o «- p-
rf o T: • 3 6 « nr b
o
(-i
c
5 P Q —>
t« a
C-.
rf
CO
c/3 - Q
^ J
^ ' ' j T * »^ i/^ . ^ p ^
3 CJ 2
c
'—
a
rf rf -O
>
^
rf
J3
5 a
>
—
5 CC 3
•—
«
CO
a
rf a g cu co rf co
a
o
w> B
rf os
12 Ja -a °
c
•
CO
UD c
c EJ5
ra s
S
u :c~. •
PQ rf
a
3 3
CJ ä
^
r „ ca ci cö tö öi ^ J r e i o m i o co p--1 O i O^) C 5 C75 C7i
—1
g»
^
x)
o
^
^
a ^ b « S ^ OJ ' t - C/J T* U
co co « 0 O I^TfCM réncNOCOtO
M ^ J
X
^v;rf,
§ ^
P C
U5
•3
co oi co r- Ai OT
cö cd
o -a
PM
a t i rf O 3 6C
C5 I > CO
« PS
g c^a 5 eo _ , ^ GO c w£S H OJ PH 7 j o
s
c o S 2 « g >>a S » c ^ 5 c/3 C v c, ;E — ^ r f 3 2 :rf octf cu ÖD > r > B 3 a
a
K
S a
L> C « 4 J :rf °« o OJ c 3 C/5 « 5
c
rf rf a ^ S
rf
311 B I L A G A 11.1
Redogörelse för vissa inom hälso- och sjukvården verksamma organ Redogörelsen omfattar följande nämnder m. fl.: Apotekarbefordringsnämnden Apotekens avgiftsnämnd Barnmorskeläroanstalterna Centrala regionsjukvårdsnämnden Centrala rehabiliteringsberedningen Delegationen för förplägnadsfrågor Giftinformationscentralen Giftnämnden Hjälpmedelsnämnden Hörselvårdsnämnden Länsläkarväsendet Medicinalstyrelsens disciplinnämnd Medicinalstyrelsens huvudmannaråd Medicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens nämnd för tandläkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare Medicinalstyrelsens nämnd för utländska tandläkare Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Medicinalstyrelsens skärmbildscentral Medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd Nämnden för internationella hälsovårdsärenden Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande Rådet för skydd mot biologisk krigföring Sinnessjuknämnden Specialitetsnämnden Statens bakteriologiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens handikappråd Statens institut för folkhälsan Statens luftvårdsnämnd
Statens mentalsjukhus Statens rättskemiska laboratorium Statens rättsläkarstationer Statens strålskyddsinstitut Svenska farmakopékommittén Vattenvårdsnämnden Vilhelmsro sjukhus Apotekarbefordringsnämnden Nämnden har enligt föreskrifterna i K. br. 30.6.1947 att på anmodan av MS avge yttrande angående sökande av apoteksprivilegium. Nämnden utgöres av en ordförande, vilken jämte suppleant för honom förordnas av Kungl. Maj:t, samt två privilegieinnehavare och två legitimerade apotekare, som inte innehar privilegium å apotek, de förra jämte två suppleanter utsedda av apotekarsocieteten och de senare likaledes jämte två suppleanter av Sveriges farmacevtförbund eller den delegation av förbundet, detsamma därtill utser. Ordföranden och suppleant för honom samt medlemmarna av nämnden och deras suppleanter utses för en tid av tre år. Nämnden har att inom en månad efter det ansökningshandlingarna kommit ordföranden tillhanda avge yttrande och därvid nämna tre bland de sökande, om så många anmält sig och funnits lämpliga, i den ordning de på grund av förtjänst och skicklighet anses böra komma i fråga till erhållande av privilegiet. Nämndens beslut kan inte överklagas. Apotekens
avgiftsnämnd
Nämnden skall enligt K. br. 7.2.1936 draga upp riktlinjerna för det till apotekens avgiftsberedning förlagda arbetet att med ledning av apotekens deklarationer fastställa de avgifter, som apote-
312 ken skall betala till bestridande av vissa utgifter för apoteksväsendets gemensamma ändamål. Beredningen, som är ett organ inom apotekarsocieteten, fastställer på grundval av apoteksinnehavarens årliga deklarationer rörande rörelsens resultat varje apoteks allmänna avgift efter grunder som fastställts av apotekens avgiftsnämnd på grundval av utav Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Nämnden består av fem ledamöter varav Kungl. Maj:t utser tre och apotekarsocieteten två. Barnmorskeläroanstalterna Barnmorskeläroanstalterna, en i Stockholm och en i Göteborg, har enligt stadgan för barnmorskeundervisningen (SFS 1953:472) till uppgift att bibringa sina elever sådan utbildning, som erfordras för vinnande av behörighet att utöva barnmorskeyrket. Båda anstalterna står under överinseende av MS. Göteborgsanstalten har egen styrelse, i vilken bl. a. ingår representant för MS. Anstalten i Stockholm saknar egen styrelse och lyder direkt under MS, som enligt 3 § i sin instruktion är chefsmyndighet för anstalten. Centrala
regionsjukvårdsnämnden
Nämnden är enligt K. br. 13.1.1961 (jfr prop. 1960: 159; SU 1960: 189 och rskr 1960:381) ett organ för samarbete mellan representanter för staten samt företrädare för Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet i av regionsjukvårdens utbyggande aktualiserade samordningsfrågor m. m. I nämnden ingår tre ledamöter för staten, två för landstingsförbundet och en för stadsförbundet. Chefen för socialdepartementet förordnar sekreterare åt nämnden samt ställer till dess förfogande experter och annat erforderligt arbetsbiträde.
Centrala (CRB)
rehabiliteringsberedningen
Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande 15.12.1961 för att pröva frågor om den ändamålsenliga organisationen och samordningen av rehabiliteringsverksamheten. Enligt direktiven (riksdagsberättelsen 1963 I S: 18) skall beredningen ta upp frågor av mera allmän natur rörande rehabiliteringen, verkställa erforderliga utredningar på området, medverka vid planläggning av rehabiliteringsverksamhetens utformning och sprida upplysning i rehabiliteringsfrågor. I avvaktan på att ett samordnande organ för rehabiliteringsverksamheten kommer till stånd skall de sakkunniga tills vidare fungera som ett centralt samordningsorgan. Beredningen består av åtta sakkunniga. Vissa experter är förordnade. Vidare finns ett kansli med en sekreterare, tillika chef för kansliet, och biträdande sekreterare. Beredningen har bl. a. avgivit betänkandet Samordnad rehabilitering, del 1, Remissyttranden över och kommentarer till CRB:s PM 1965 med riktlinjer för den allmänna rehabiliteringsorganisationen (SOU 1964:50) samt Samordnad rehabilitering, del 2, Allmänna principer och vissa organisationsförslag (SOU 1964:51). Genom avgivandet av sistnämnda betänkande har beredningens uppdrag i vad avser frågan om statens arbetsklinik och riksförsäkringsverkets sjukhus slutförts. Delegationen
för
förplägnadsfrågor
På därom av riksrevisionsverket i skrivelse 28.11.1961 gjord framställning förklarade Kungl. Maj:t (K. br. 6.4.1962), att en statlig samarbetsdelegation för förplägnadsfrågor med anknytning till riksrevisionsverket tills vidare skulle in-
313 rättas. Representanter för bl. a. SS och MS ingår som ledamöter i delegationen. Som MS:s representant i delegationen ingår byråintendenten vid kameralbyråns avdelning för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning. Giftinformationscentralen Centralen, som är lokalt anknuten till karolinska sjukhuset, lyder under MS. Centralen har till uppgift att göra en kartläggning av gifter eller eljest skad-
Tjänst Tjänst Läkare Apotekare Läkare Kontorsskrivare Kontorsskrivare Kanslibiträde
liga preparat och deras förekomst i hem och hushåll, att sakkunnigt ge information vid inträffade akuta förgifningar, att meddela undervisning och upplysning rörande förgiftningsproblemen samt att bedriva forskning. Antalet inkommande förfrågningar under första halvåret 1963 uppgick till 1.411 och under motsvarande period 1964 till 2.114. Giftinformationscentralens personal 1.7.1965 framgår av följande tablå:
Lönegrat Lönegrad
Antal
A 27 A 25 A 23 A13 A 7
1 1 1 1 1
Summ; Summa
5 Medel för verksamheten är uppförda under anslaget till Epidemiberedskap m. m. och utgjorde under budgetåret 1964/65 till avlöningar 126.000 kr. och till omkostnader 10.500 kr.
Giftnämnden Nämnden är giftmyndighet enligt giftförordningen (SFS 1962:702) och registreringsmyndighet enligt bekämpningsmedelsförordningen (SFS 1962: 703). Nämnden åligger enligt instruktionen för giftnämnden (SFS 1963:271) att med uppmärksamhet följa utvecklingen beträffande hälsofarliga varor och bekämpningsmedel, att ha högsta tillsynen över efterlevnaden av nämnda förordningar och i anslutning därtill meddelade föreskrifter samt att framlägga förslag till sådana Kungl. Maj:ts åtgärder, som må finnas påkallade för att främja de syften, nämnden skall befordra.
Anm
Fr o m 1.7.1965 Va-tid Heltid fr o m 1.7.1965
Nämnden består av nio ledamöter. För varje ledamot skall finnas en suppleant. Ledamöter och suppleanter förordnas av Kungl. Maj:t för högst tre år. Bland ledamöterna utser Kungl. Maj:t ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Nämnden biträdes av en sekreterare, som förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av nämnden. I mån av behov får nämnden inom ramen för beviljade anslag anlita särskilda experter eller sakkunniga. Giftnämndens personal utgöres av två sekreterare med arvode motsvarande högst löneklass A 27, en amanuens i reglerad befordringsgång och två kanslibiträden. Beträffande expeditionsgöromål har MS att lämna giftnämnden det biträde, som påkallas. Hos nämnden anställd expeditionspersonal skall, i den mån dess arbetskraft inte tages i anspråk av nämnden, stå till MS:s förfogande.
314 Medel för nämndens verksamhet upptages under MS:s avlönings- och omkostnadsanslag. Hjälpmedelsnämnden Nämnden är enligt kungörelsen om statsbidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl. (SFS 1964:360, ändrad 1965: 297) ett rådgivande organ vid MS:s sida i ärenden rörande statsbidrag för anskaffande av hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl. Nämnden åligger att fortlöpande följa utvecklingen — särskilt vad angår prisoch kvalitetsfrågor — med avseende på hjälpmedel, som avses i kungörelsen, att till MS avge förslag, vartill utvecklingen på detta område kan ge anledning, samt att till MS avgiva yttrande i frågor, som styrelsen hänskjuter till nämnden. Nämnden består av högst nio ledamöter, vilka på förslag av MS förordnas av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder. För ledamöterna finns av Kungl. Maj:t för samma tid förordnade ersättare. Till ordförande i nämnden förordnar Kungl. Maj:t en av nämndens ledamöter. Nämnden äger tillkalla experter att vid behov biträda nämnden.
Hörselvårdsnämnden Nämnden är enligt kungörelsen angående statsbidrag till anskaffande av hörapparater m. m. (SFS 1955:577, ändrad 1961:201 och 1962:372) ett rådgivande organ vid MS:s sida. Nämnden åligger särskilt att följa utvecklingen på hörselvårdens område, att till MS avge förslag i hörselvårdsfrågor, särskilt vad angår apparattyper, för vilka statsbidrag må utgå, samt att till MS avge yttrande i ärenden och frågor å hörselvårdens område, vilka av styrelsen hänskjutes till nämnden. Nämnden består av högst åtta leda-
möter, vilka på förslag av MS för högst fyra år förordnas av Kungl. Maj:t. Innan MS avger förslag till ledamöter och suppleanter har MS enligt departementschef suttalande i prop. 1955:96 (SU 104; rskr 249) att inhämta förslag till ledamot och suppleant från Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Handelskamrarnas nämnd, statens pris- och kartellnämnd samt Hörselfrämjandets riksförbund. Län slå karväsendet I varje län skall enligt instruktionen för länsläkarväsendet (SFS 1962:421, ändrad 1963:342, 1965:90 och 424) finnas en länsläkarorganisation, bestående av en länsläkare jämte biträdande länsläkare, länshälsovårdskonsulent och annan personal enligt meddelade föreskrifter. I mån av behov och tillgång på medel må anlitas experter och sakkunniga, som inte är anställda vid organisationen. Stad, som inte tillhör landstingskommun, ingår inte i länsläkarorganisationens verksamhetsområde. Länsläkarorganisationen omfattar 1.7. 1965 en länsläkare i varje län samt därutöver en biträdande länsläkare i 13 län och en länshälsovårdskonsulent i 20 län. Organisationen har till huvudsaklig uppgift att såsom rådgivande och inspekterande organ medverka i arbetet för den allmänna hälsovårdens främjande och härvid taga erforderliga initiativ, att följa planeringen av den allmänna sjukvården och ha uppsikt över den öppna sjukvården samt att fullgöra andra uppgifter inom den allmänna sjukvården, öva tillsyn över vissa inrättningar och ha inseende över personer, som yrkesmässigt utövar hälso- och sjukvårdande verksamhet. Utöver vad som stadgas i instruktionen skall organisationen fullgöra vad som åligger densamma enligt lag eller annan författning. Vad som föreskrives i in-
315 struktionen äger inte utan särskilt förordnande tillämpning å anordning, anläggning eller verksamhet inom krigsmakten. I fråga om den allmänna hälsovården åligger det organisationen särskilt att följa det av olika organ bedrivna hälsovårdsarbetet, att vaka över att gällande föreskrifter iakttages, att verka för god planering inom den allmänna hälsovårdens olika grenar jämte samordning av hälsovårdsuppgifter, som omhänderhas av skilda organ, att utöva upplysningsverksamhet samt att även i övrigt uppmärksamma möjligheterna att åstadkomma förbättringar inom den allmänna hälsovården. På organisationen ankommer att i den utsträckning MS bestämmer öva tillsyn över sjukstugor, förlossningshem m. fl. inrättningar, som avses i sjukvårdslagen, att ha tillsyn över enskilda sjukhem, att visitera apoteksinrättningar, att i den utsträckning MS, i förekommande fall efter samråd med socialstyrelsen, bestämmer ha tillsyn över bl. a. anstalter för vård och fostran av barn ävensom andra vårdanstalter, som inte i avseende å hälso- och sjukvården är underkastade statlig inspektion i annan ordning, samt att inspektera häkten och polisarrester. MS har i kungörelse 27.3.1965 (MF 1965: 23) utfärdat föreskrifter angående tillsyn av länsläkarorganisationen över vissa anstalter m. m. Det åligger organisationen att ha överinseendet över tjänsteläkarna i vad avser på dem ankommande statliga uppgifter och att i den omfattning MS bestämmer ägna tillsyn åt den hälso- och sjukvårdande verksamhet, som i övrigt utövas av inom länet i allmän tjänst anställda läkare, tandläkare etc. Finner organisationen anledning till anmärkning, skall den söka åstadkomma rättelse och, om så erfordras, anmäla förhållandet hos vederbörlig myndighet.
Organisationen åligger i förhållande till MS att avgiva infordrade utlåtanden, att om så erfordras göra framställningar till styrelsen, att varje år till styrelsen avge berättelse om verksamheten, att dels avlämna löpande rapporter och dels föra diarium över handlingar m. m. samt att i övrigt fullgöra vad MS anbefaller. I förhållande till länsstyrelsen åligger det organisationen bl. a. att biträda vid handläggning av vissa ärenden, att anmäla missförhållanden inom den allmänna hälsovården och föreslå åtgärder för deras avhjälpande, ätt övervaka att vad länsstyrelsen föreskriver i avseende å den allmänna hälso- och sjukvården iakttages, att verkställa de förrättningar om vilka länsstyrelsen förordnar samt att verka för samarbete med övriga till länsstyrelsen knutna expertorgan. Medicinalstyrelsens disciplinnämnd Nämndens sammansättning och verksamhet regleras i 39—41 §§ MS:s instruktion. Nämnden handlägger ärenden om åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman hos styrelsen eller under styrelsen ställda statliga organ ävensom ärende rörande ifrågasatt fel eller försummelse i tjänsten eller i utövning av verksamhet som står under MS:s inseende eller föreläggande av vite eller utdömande av förelagt vite eller återkallande av behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som nyss sagts. Såsom ledamöter i nämnden ingår generaldirektören, överdirektören, chefen för den byrå eller avdelning, till vilken ärendet huvudsakligen hör, en ledamot av vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis, samt en av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder utsedd ledamot utom styrelsen. Vid förfall för generaldirektören inträder såsom dennes suppleant den i tjänsten äldste i styrelsen närvarande läkarbyråchefen, som inte på grund av vad ovan nämnts
316 är ledamot av nämnden. Såsom suppleant för överdirektören inträder chefen för lag- och utredningsbyrån. Ordförande i nämnden är generaldirektören, om han deltager i handläggningen, och eljest överdirektören. Vid förhinder för såväl generaldirektören som överdirektören ledes förhandlingarna av ledamoten av vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis. Enligt K. br. 9.3.1962 möter inte hinder mot att överdirektören i av MS i skrivelse 31.1.1962 föreslagen omfattning tjänstgör som ordförande vid disciplinnämndens sammanträden med motsvarande befrielse för generaldirektören att deltaga i desamma samt att suppleant för den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten i nämnden i enahanda omfattning inkallas till tjänstgöring i nämnden i stället för nämnde ledamot. I disciplinnämnden förekommande ärenden föredrages av chefen för den byrå eller byråavdelning, till vilken ärendet huvudsakligen hör, eller av annan tjänsteman, som generaldirektören förordnar. Berör ärende jämväl annan byrå eller byråavdelning, äger chefen för denna byrå eller byråavdelning närvara vid ärendets handläggning. Nämnden äger infordra utlåtande av medlem av vetenskapliga rådet. Över sådant utlåtande skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, den som förfarandet avser beredas tillfälle att yttra sig. Vid handläggning av ärende, som här avses, skall föras protokoll. Vid ärendes avgörande inom disciplinnämnden skall samtliga fem ledamöter vara närvarande, dock må ärende, vari muntligt förhör inte äger rum, avgöras av fyra ledamöter, därest de är ense om beslutet. Deltager i avgörandet samtliga fem ledamöter, skall rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning i brottmål i överrätt äga motsvarande tillämpning.
Ar chef för annan byrå eller byråavdelning, än den ärendet huvudsakligen tillhör, närvarande vid ärendes handläggning, äger han, om beslutet avviker från hans åsikt, få sin mening antecknad till protokollet. Sådan rätt tillkommer jämväl särskilt förordnad föredragande. Medicinalstyrelsens
huvud mannaråd
Rådet (20 § MS:s instruktion) utgöres av fem av Kungl. Maj:t för högst fyra år förordnade medlemmar, av vilka tre utses efter förslag av styrelsen för Svenska landstingsförbundet och två efter förslag av styrelsen för Svenska stadsförbundet. Samma antal suppleanter utses i enahanda ordning. Rådet skall stå till förfogande för samråd i ärenden av större vikt, som berör landstingskommun eller stad utanför landstingskommun. Medlem av huvudmannarådet äger påkalla överläggning mellan MS och rådet i frågor av mera allmän eller principiell betydelse. Därest styrelsen fattar beslut, som avviker från den mening, som uttalats av medlem av rådet, äger denne anteckna sin skiljaktiga mening till protokollet. Medicinalstyrelsens specialistbehörighet
nämnd
för
läkares
Nämnden har att enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva läkaryrket (SFS 1960:653, ändrad 1963:664) behandla ansökningar från läkare som önskar erhålla bevis om specialistbehörighet. Nämnden skall uppmärksamt följa den medicinska utvecklingen och hos Kungl. Maj:t föreslå de ändringar beträffande indelningen i specialiteter och i fråga om kompetenskrav för specialistbehörighet, som nämnden finner erforderliga. Nämnden består av fem ledamöter. I nämnden ingår chefen för MS eller det
317 medicinalråd han i sitt ställe förordnar, tillika ordförande, chefen för styrelsens lag- och utredningsbyrå samt tre av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedda ledamöter, av vilka en utses efter förslag av kanslern för rikets universitet och två efter förslag av Sveriges läkarförbund. För envar av de av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöterna skall finnas en ersättare, utsedd i enahanda ordning och för samma tid som vederbörande ledamot. Nämnden äger vid behov infordra yttrande från medlem av MS:s vetenskapliga råd, från medicinsk läroanstalt eller från annat sakkunnigt organ. Över ansökan om bevis om specialistkompetens skall läkarförbundet beredas tillfälle att yttra sig. Såsom MS:s beslut gäller den mening varom flertalet av nämndens ledamöter enar sig. Medicinalstyrelsens nämnd kares specialistbehörighet
för
tandlä-
Nämnden har att enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket (SFS 1963: 663) behandla ansökningar från tandläkare, som önskar erhålla bevis om specialistkompetens. Nämnden skall uppmärksamt följa utvecklingen inom odontologin och hos Kungl. Maj:t föreslå de ändringar beträffande indelningen i specialiteter och i fråga om kompetenskrav för specialistbehörighet, som nämnden finner erforderliga. Nämnden består av fem ledamöter. I nämnden ingår chefen för MS, tillika ordförande, chefen för MS:s tandvårdsbyrå samt tre av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedda ledamöter, av vilka en utses efter förslag av kanslern för rikets universitet och två efter förslag av Sveriges tandläkarförbund.
Deltar inte chefen för MS i sammanträde med nämnden, skall chefen för styrelsens tandvårdsbyrå vara ordförande. I sådant fall skall chefen för styrelsens lag- och utredningsbyrå ingå i nämnden. För envar av de av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöterna skall finnas ersättare, utsedd i enahanda ordning och för samma tid som vederbörande ledamot. Nämnden äger vid behov infordra yttrande från medlem av MS:s vetenskapliga råd, från tandläkarhögskola eller från annat sakkunnigt organ. Såsom MS:s beslut gäller den mening varom flertalet av nämndens ledamöter enar sig. Medicinalstyrelsens läkare
nämnd för
utländska
Nämnden har enligt föreskrifterna i K. br. 10.4.1959 till uppgift att individuellt pröva kompetensen dels hos varje läkare, som erhållit sin läkarutbildning inom annat än nordiskt land och som önskar utöva läkaryrket i Sverige, och dels hos varje medicine studerande, som utbildats vid utländskt lärosäte och som önskar fortsätta sin läkarutbildning i Sverige. Nämnden har därefter att besluta om den tjänstgöring och — efter samråd med kanslern för rikets universitet — den fortsatta utbildning vederbörande lämpligen bör genomgå för att erhålla behörighet att utöva läkaryrket i riket. Nämnden skall i erforderlig omfattning samråda med statens utlänningskommission. Nämnden består av sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, nämligen en ordförande, en representant för MS, en representant för universitetskanslersämbetet samt tre representanter för de medicinska lärosätena. Ledamöterna och suppleanter för dessa utses för en tid av högst fyra år. Nämnden har att inom sig utse vice ordförande.
318 Nämndens beslut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal äger ordföranden vid sammanträdet utslagsröst. Nämnden äger hos MS erhålla för handläggningen av nämndens ärenden erforderlig sekreterar- och biträdeshjälp. Det åligger MS att anvisa vederbörande läkare för utbildningen lämplig sjukhustjänstgöring. Medicinalstyrelsens tandläkare
nämnd för
utländska
Nämnden handlägger enligt föreskrifterna i K. br. 24.1.1964 vissa frågor om utländska tandläkares efterutbildning för rätt att erhålla legitimation enligt 3 § lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket (SFS 1963: 251). Nämnden består av sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, nämligen en ordförande, en företrädare för MS, en företrädare för universitetskanslersämbetet, två företrädare för tandläkarhögskolorna och en tandvårdsinspektör. Ledamöterna och ersättare för dem utses för en tid av högst fyra år. Nämnden har att inom sig utse vice ordförande. Angående beslut m. m., se nämnden för utländska läkare. Medicinalstyrelsens nämnd
rättsmedicinska
Nämnden (33—34 §§ MS:s instruktion) handlägger frågor av rättsmedicinsk art i vilka MS har att avge utlåtande i den mån ärendena inte avser sinnesbeskaffenhet, då de handlägges av styrelsens rättspsykiatriska nämnd. Vidare gäller enligt 35 §, att om vid granskning av protokoll eller attest angående rättsmedicinsk förrättning anledning yppas till anmärkning skall sådant ärende förberedas och handläggas i den ordning, som angives i 33—34 §§. I samma ordning må, efter generaldirektörens beprövande, handläggas jämväl
annat ärende, vari behörig myndighet begärt utlåtande om någons hälsotillstånd. Jfr 14.5.2.1. Såsom ledamöter i rättsmedicinska nämnden tjänstgör en av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ordförande, en i MS anställd rättsläkare, tillika föredragande, och en rättsläkare i vetenskapliga rådet. Nämnden är dubblerad sedan år 1960. Vid förfall för både ledamot, som utses av Kungl. Maj:t, och dennes suppleant, äger generaldirektören förordna ersättare. Erfordras för bedömande av visst på nämndens handläggning ankommande ärende sakkunskap, som inom MS företrädes av tjänsteman, vilken inte är ledamot av nämnden, må efter nämndens bestämmande jämväl den tjänstemannen inträda såsom ledamot av nämnden. Generaldirektören äger närvara vid nämndens sammanträden. Vid behov må annan medlem av vetenskapliga rådet än nämndledamot kallas att tillhandagå nämnden med råd i ärenden, som berör den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde, han företräder. Vid sammanträde skall föras protokoll. Inom nämnden avgöres ärende genom omröstning. Yppas därvid skiljaktiga meningar, skall ytterligare en rättsläkare i vetenskapliga rådet tillkallas. Vid omröstning gäller såsom MS:s beslut den mening, varom flertalet i nämnden förenar sig. Vid lika röstetal för två meningar gäller den mening, som biträdes av ordföranden. Yppas flera än två meningar, som inte kan sammanjämkas, och förenar sig inte nämndens flertal om någon av dem, skall generaldirektören inträda i nämnden; och gäller såsom MS:s beslut den mening, som biträdes av generaldirektören. Då generaldirektören är tillstädes vid sammanträde men inte inträder i nämn-
319 den, äger han, om därvid fattas beslut som inte överensstämmer med hans åsikt, få sin mening antecknad till protokollet. Medlem av vetenskapliga rådet, vilken kallats att tillhandagå med råd, äger likaledes få avvikande mening antecknad till protokollet. Avskrift av beslut skall tillställas läkare, som tidigare avgivit utlåtande i ärendet. Har skiljaktig mening förekommit, skall denna anges i MS:s utlåtande, eller ock utdrag av protokollet, upptagande den skiljaktiga meningen, bifogas utlåtandet. Medicinalstyrelsens nämnd
rättspsykiatriska
Frågor av rättsmedicinsk art, i vilka MS har att avge utlåtande, handlägges, om de avser sinnesbeskaffenhet, av styrelsens rättspsykiatriska nämnd (33—34 §§ MS:s instruktion). Angående 35 §, se rättsmedicinska nämnden. Såsom ledamöter i nämnden tjänstgör en av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ordförande, chefen för styrelsens byrå för social- och rättspsykiatri eller annan i styrelsen anställd rättspsykiater, tillika föredragande, en psykiater i vetenskapliga rådet och, vid handläggning av brottmål och sådana civilmål, i vilka fråga är om någons rättsliga handlingsförmåga, en rättspsykiater i vetenskapliga rådet. Vid förfall för både ledamot som utses av Kungl. Maj:t och dennes suppleant, äger generaldirektören förordna ersättare. Erfordras för bedömande av visst på nämndens handläggning ankommande ärende sakkunskap, som inom styrelsen företrädes av tjänsteman, som inte är ledamot av nämnden, må efter nämndens bestämmande jämväl den tjänstemannen inträda såsom ledamot av nämnden.
Generaldirektören äger närvara vid nämndens sammanträden. Vid behov må annan medlem av vetenskapliga rådet än nämndledamot kallas att tillhandagå nämnden med råd i ärende, som berör den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde, han företräder. Vid sammanträde skall föras protokoll. Inom nämnden avgöres ärende genom omröstning. Deltager i omröstning tre ledamöter och yppas därvid skiljaktiga meningar skall ytterligare en psykiater i vetenskapliga rådet tillkallas. Angående handläggning och beslut i nämnden gäller för övrigt samma bestämmelser som i fråga om den rättsmedicinska nämnden.
Medicinalstyrelsens
skärmbildscentral
I K. br. 6.5.1949 föreskrives att till MS skall tills vidare fr. o. m. 1.7.1949 vara ansluten en central för den allmänna skärmbildsundersökningen med följande huvudsakliga uppgifter, nämligen att i samråd med vederbörande landsting och stad, som inte deltager i landsting, organisera den allmänna skärmbildsundersökningen i sjukvårdsområdena ävensom att i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse organisera dylik undersökning av militär personal, att verkställa granskning av sådana skärmbildsfotografier, som inte underkastas granskning vid centraldispensär, att upplägga och föra central statistik över förenämnda skärmbildsundersökningar samt att vara det centrala administrativa organet för den statliga skärmbildsverksamheten. Under anslaget till Allmän hälsokontroll uppkommande kostnader för allmänna skärmbildsundersökningar bestrids till hälften var av staten och vederbörande huvudman. Samtliga kostnader avseende den till Sundbyberg förlagda skärmbildscentralen ävensom kostnader
320 för nyanskaffning av röntgenutrustning, bilar och annan materiel bestrids helt av statsmedel från anslagen till Medicinalstyrelsens skärmbildscentral respek-
Tjänst
Lönegrad
Gemensam pers
Chefsläkare 1 Granskningsläkare Assistent Laboratorieingenjör Röntgentekn Röntgentekn Kansliskrivare E x p vakt Biträden Arvodist 4
Arvode A 23 A 17 A 15 A 13 A 12 A 11 A 7—9 A 2—7 Arvode
1 Summa
1 2 3 4
tive till Nyanskaffning av materiel för den statliga skärmbildsverksamheten. Skärmbildscentralens personal 1.7.1965 framgår av följande tablå: FramTeknisk Granskkallningsavd ningsavd avd
Summa
1 8 1 1 1 1 1 1 12 1
8 1 1 1 1 1 1 10 3
22 1 8
'
28 Arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring. Fotobiträden med personliga tjänster i A 8. Fyra kanslibiträden, varav två med personliga tjänster i A 8, samt sex kontorsbiträden. För göromål av administrativ och ekonomisk natur, arvode G.000 kr/år.
Under skärmbildscentralen lyder 15 skärmbildspatruller. Personalen utgörs av två röntgensköterskor i lönegrad A 12, 15 röntgentekniker i lönegrad A 12 och 13 skärmbildsbiträden i lönegrad A 5—7. Nu nämnd personal avlönas från anslaget till Allmän hälsokontroll. Sedan budgetåret 1962/63 utför MS viss försöksverksamhet med utökad häl-
sokontroll, huvudsakligen förlagd till Värmlands län. Fältarbetet är numera i huvudsak slutfört och de närmaste budgetåren kommer insamlade värden m. m. att bearbetas och analyseras, varefter publicering kommer att ske. Försöksverksamhetens personal 1.7. 1965 framgår av följande tablå:
Central personal Tjänst
Byrådirektör Aktuarie Kansliskrivare Biträde Överläkare Specföredrag
1 2
Kontorsavd
Lönegrad
Administrativ
A 27 A 17/21 A 11 A 2—7 Arvode Arvode
l2
Summa
2 Vid MS:s stat avd 1
Läkare för efterundersökn
1 1
23 2 5
l4
1 Summa
1 1 1 2 1 2 8
Denna personal är även redovisad i tablå i avsnitt 12.1.11. Arvode motsvarande A 27:28; uppbär härutöver arvode från anslaget till Medicinalstyrelsens skärmbildscentral med 6.000 kr/år (se not 4 till föregående tablå). 3 Härav ett kanslibiträde på halvtid och ett kontorsbiträde. 4 Arvode motsvarande löneklass B 1; förordnad t. o. m. 9.8.1965. 5 Arvode 22.500 kr/år resp. 15.000 kr/år och med 3 resp. 2 timmars daglig tjänstgöring.
321 Medicinalstyrelsens nämnd
socialpsykiatriska
Nämnden (36—38 §§ MS:s instruktion) handlägger ärenden angående MS:s tillstånd till kastrering, sterilisering, avbrytande av havandeskap och ingående av äktenskap, dock inte då fråga är om äktenskapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede. Såsom ledamöter i nämnden tjänstgör chefen för styrelsens byrå för socialoch rättspsykiatri eller annan befattningshavare å denna byrå, som generaldirektören därtill förordnar, tillika föredragande, samt två av Kungl. Maj:t för högst fyra år utsedda ledamöter eller suppleanter för dem. Nämnden är dubblerad sedan år 1951. Kungl. Maj:t förordnar ordförande och vice ordförande inom nämnden. Vid förfall för både ledamot, som utses av Kungl. Maj:t, och dennes suppleant äger generaldirektören förordna ersättare. Generaldirektören äger närvara vid nämndens sammanträden. Vid ärendes handläggning inom nämnden skall den medlem av vetenskapliga rådet, som företräder arvshiologi och arvshygien, kallas för samråd i den omfattning nämnden finner påkallat; gäller ärende tillstånd till kastrering skall dessutom medlemmen för juridisk teori och praxis kallas för samråd. Vid behov må även annan medlem av vetenskapliga rådet kallas att tillhandagå med råd i ärende, som berör den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde, han företräder. Över vad som förekommer vid sammanträde skall föras protokoll. Inom den socialpsykiatriska nämnden avgöres ärende genom omröstning. Yppas härvid skiljaktiga meningar, skall det vetenskapliga rådet för arvsbiologi och arvshygien inträda som ledamot i nämnden. Såsom MS:s beslut gäller den 21
mening, varom flertalet i nämnden förenar sig, eller vid lika röstetal den, som biträdes av ordföranden. Då generaldirektören är tillstädes vid sammanträde, äger han, om därvid fattas beslut som inte överensstämmer med hans åsikt, få sin mening antecknad till protokollet. Medlem av vetenskapliga rådet, vilken utan att vara ledamot av nämnden kallats att närvara vid sammanträde, äger likaledes få avvikande mening antecknad till protokollet. Samma dag som styrelsen meddelar beslut, varöver besvär må anföras, skall underrättelse om dagen för beslutets meddelande avsändas till sökanden ävensom, när styrelsen bifallit ansökan om kastrering av annan än sökanden, till den som avses med ansökningen samt till den som enligt 4 § lagen om kastrering (SFS 1944: 133) beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Därest ärende, som skall avgöras av den socialpsykiatriska nämnden, är av så brådskande natur, att handläggning i nu angiven ordning inte medhinnes, må enligt de närmare grunder nämnden fastställer beslutanderätten utövas av föredraganden efter samråd med ordföranden eller medlem av vetenskapliga rådet. Beslut, som här avses, skall anmälas vid nästföljande sammanträde. Medicinalstyrelsens
vetenskapliga
råd
Rådet (19 § MS:s instruktion) skall bestå av personer med framstående skicklighet och beprövad erfarenhet inom olika vetenskapsgrenar och verksamhetsområden, som är av betydelse för styrelsens ämbetsbefattning. Medlemmarna förordnas, efter anmälan av generaldirektören, av Kungl. Maj:t för högst fyra år. Vid förfall för medlem äger generaldirektören uppdraga åt annan lämplig person, som kan anses
322 företräda samma vetenskapsgren eller verksamhetsområde, att fullgöra vad medlemmen skulle ha ålegat. Antalet medlemmar uppgick 1965 till 67. Rådet fungerar inte kollektivt. Medlem av rådet åligger dels att på kallelse deltaga i utredning och handläggning av ärende, hörande till hans särskilda vetenskapsgren eller verksamhetsområde, och dels att av eget initiativ rikta MS:s uppmärksamhet på sådana framsteg eller förhållanden inom ifrågavarande gren eller område, vilka kan antas äga särskild betydelse för styrelsens verksamhet. Då styrelsen har att upprätta förslag till sjukhusläkartjänst, vilken skall tillsättas av Kungl. Maj:t, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, ledamot av rådet, vilken företräder den vetenskapsgren eller det verksamhetsområde, som närmast är av betydelse för tjänsten, kallas att deltaga i ärendets handläggning. Vissa medlemmar deltar i handläggning av rättsmedicinska och andra ärenden av speciell natur. Då medlem av rådet är närvarande vid ärendes handläggning i MS, skall han meddela de upplysningar och råd, som ankommer på honom såsom företrädare för sin vetenskapsgren eller sitt verksamhetsområde, uttala sin mening samt, om styrelsen fattar därifrån avvikande beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening till protokollet. Nämnden ärenden
för internationella
hälsovårds-
Nämnden har enligt K. br. 25.9.1952 (ändrat 23.2.1956) till uppgift att handlägga internationella hälsovårdsärenden och därmed sammanhängande frågor. Nämnden åligger särskilt att med uppmärksamhet och i samarbete med Världshälsovårdsorganisationen (WHO) och andra organ för internationellt hälso-
vårdsarbete följa utvecklingen på området, att avge yttranden och förslag i frågor rörande det internationella hälsovårdsarbetet, att på begäran av Världshälsovårdsorganisationen eller myndighet i annat land lämna upplysningar eller redogörelser rörande svenska hälsovårdsfrågor, att i övrigt lämna biträde eller, där så kan finnas påkallat, taga initiativ i angelägenheter av betydelse för det internationella hälsovårdsarbetet samt att fortlöpande hålla av nämndens verksamhetsområde berörda myndigheter underrättade om dess arbete. Till fullgörande av uppgifterna skall nämnden i erforderlig utsträckning samråda med medicinska och andra myndigheter, universitet, medicinska högskolor och andra fackskolor för utbildning av medicinsk personal samt organisationer med hälsovårdande uppgifter. Nämnden består av högst elva ledamöter. Ordförande och övriga ledamöter förordnas, med nedan nämnda undantag, av Kungl. Maj:t för viss tid, högst två år. Av ledamöterna förordnas två efter förslag av MS, en efter förslag av statens institut för folkhälsan och en efter förslag av veterinärstyrelsen. En ledamot i nämnden förordnas av ministern för utrikes ärendena. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Erfordras för handläggning av visst ärende eller eljest särskild sakkunskap, må expert tillkallas. Nämnden må inte fatta beslut, om inte minst fyra av nämndens ledamöter är tillstädes. Såsom nämndens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivits, eller, vid lika röstetal, den, som biträdes av ordföranden. Nämnden äger tillsätta ett arbetsutskott, bestående av tre ledamöter, som mellan nämndens sammanträden företräder nämnden och för dess talan, utövar nämndens beslutanderätt beträffan-
323 de löpande ärenden och angelägenheter av mindre vikt, upprättar förslag rörande nämndens stat och anslagsbehov, för protokoll över ärenden som föredrages inför arbetsutskottet samt i övrigt fullgör de uppgifter, som enligt nämndens beslut ankommer på arbetsutskottet. I K. br. 24.4.1959 föreskrives att MS skall tillhandahålla erforderlig biträdesoch expeditionsvaktshjälp åt nämnden.
Nämnden för utbyggande
undervisningssjukhusens
Nämnden har enligt i K. br. 20.5.1960 meddelade föreskrifter till uppgift att följa planeringen och samordna den fortsatta utbyggnaden av de kommunala undervisningssjukhusen, att granska och pröva ritningar och utrustningsförslag beträffande kliniker och andra anläggningar, till vilkas uppförande och utrustning statsbidrag skall utgå på grund av ifrågavarande klinikers eller anläggningars upplåtande för medicinsk eller odontologisk undervisning och forskning, att godkänna ritningar och utrustningsförslag samt att befrämja en samordning av utbyggnaden av de kommunala och de statliga undervisningssjukhusen ocb, vad avser sistnämnda sjukhus, tillhandagå med råd och upplysningar. Nämnden består av tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t till ordförande. Nämnden skall vid fullgörandet av sina uppgifter dels — med beaktande av sjukvårdens krav •— tillvarataga undervisningens och forskningens intressen med hänsyn icke blott till det aktuella läget utan jämväl, så långt det är möjligt, till den framtida sannolika utvecklingen, dels verka för en ändamålsenlig utformning av kliniker och andra för undervisning och forskning upplåtna an-
läggningar vid ifrågavarande sjukhus, dels ock övervaka, att statens kostnader icke ökas på grund av en onödigt vidlyftig eller i övrigt exklusiv planering eller utrustning. Nämnden åligger särskilt att följa program- och projekteringsarbetet och därvid delge vederbörande kommunala sjukvårdshuvudman sina synpunkter och önskemål beträffande planerade byggnadsföretag; att tillse, att program- och projekteringskostnaderna icke onödigtvis fördyras genom nämndens gransknings- och prövningsverksamhet; att samordna sin gransknings- och prövningsverksamhet med den befattning centrala sjukvårdsberedningen har att taga med berörda byggnadsfrågor; att vid granskning och prövning av utrustningsförslag i tillämpliga delar iakttaga vad ovan sagts om byggnadsföretag; att årligen före den 1 september till socialdepartementet lämna uppgift å den beräknade storleken av de byggnads- och utrustningsbidrag, som staten för nästkommande budgetår har att erlägga; samt att hålla cheferna för ecklesiastikoch socialdepartementen underrättade om alla byggnads- och utrustningsfrågor av större vikt. Enligt K. br. 26.10.1962 skall nämnden vara den i avtal med kommunala huvudmän om upplåtelse av sjukhusenhetcr för utbildning och forskning angivna samrådsmyndigheten vid upprättandet av förslag till byggnadsarbeten m. m. rörande anläggning vid kommunalt sjukhus, till vilken staten har att erlägga avtalsenligt bidrag. Rådet för skydd mot biologisk
krigföring
Rådets uppgift enligt K. br. 6.6.1952 är att biträda MS vid lösandet av de u p p gifter, som följer av dess ställning som huvudansvarig myndighet för de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring.
324 Antalet medlemmar i rådet skall utgöra högst åtta. De representerar numera följande myndigheter, nämligen försvarets sjukvårdsstyrelse, statens bakteriologiska laboratorium, försvarets forskningsanstalt, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, statens växtskyddsanstalt, civilförsvarsstyrelsen och statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd. I den mån så erfordras äger rådet anlita biträde av en deltidsanställd sekreterare. För speciella uppdrag äger rådet även anlita särskilt tillkallade utredningsmän. Rådet sammanträder inför SBN:s arbetsutskott och kan betraktas som ett rådgivande organ till nämnden. Sinnessjuknämnden Nämnden, vars sammansättning och funktion bestämmes i sinnessjuklagen, har att behandla vissa frågor rörande sinnessjukvården, främst ärenden angående utskrivning från mentalsjukhus. Föreskrifter om nämndens verksamhet meddelas i instruktionen för sinnessjuknämnden (SFS 1929:330, ändrad 1941: 511). Nämnden biträdes av en av Kungl. Maj:t förordnad sekreterare. Nämnden består av fem ledamöter. Chefen för MS är självskriven ledamot. Övriga ledamöter ävensom en eller flera suppleanter för en var av ledamöterna utses av Kungl. Maj:t på viss tid, högst fem år. Av de särskilt utsedda ledamöterna skall två vara i sinnessjukvård särskilt kunniga läkare. Av de båda övriga må ingendera vara läkare och den ene skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete. Utom chefen för MS må inte mer än en av nämndens ledamöter vara befattningshavare i MS.
Suppleant för särskilt utsedd ledamot skall uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren. Suppleant för chefen för MS skall vara läkare men ej sinnessjukläkare. Kungl. Maj:t förordnar om ordförandeskapet i nämnden. Överinspektören för mentalsjukvården äger deltaga i nämndens överläggningar. Såsom nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenat sig. Beslut kan inte fattas med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter för dem deltager i avgörandet. Mot nämndens beslut kan talan inte föras. Beträffande expeditionsgöromål har MS att lämna sinnessjuknämnden det biträde, som påkallas. Hos sinnessjuknämnden anställd expeditionspersonal skall, i den mån dess arbetskraft inte tages i anspråk av nämnden, stå till MS:s förfogande. Specialitetsnämnden Nämnden har enligt kungörelsen (SFS 1963: 439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen (SFS 1962:701) att på anmodan av MS avgiva yttrande i fråga om registrering av farmacevtiska specialiteter. Efter hörande av MS och kommerskollegium förordnar Kungl. Maj:t fem ledamöter och suppleanter i nämnden samt utser bland ledamöterna ordförande och vice ordförande. Ledamöterna och suppleanterna utses för en tid av tre år i sänder. Vid nämndens sammanträden äger MS:s chef, chefen för styrelsens apoteksbyrå samt föredragande i läkemedelsärenden att närvara, dock utan rätt att deltaga i besluten. I den mån så erfordras, äger nämnden att anlita biträde av den befattningshavare hos MS eller statens farmacevtiska laboratorium, som styrelsen därtill utser.
325 Statens bakteriologiska
laboratorium
Laboratoriet har enligt sin instruktion (SFS 1962:84, ändrad 1962:243 och 1965:422) till uppgift att inom den humana medicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områden dels utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar, dels framställa och tillhandahålla sera, ympämnen och andra bakteriologiska preparat, dels följa det epidemiska läget och vidtaga eller föreslå de åtgärder, som härvid befinnes påkallade, dels bedriva vetenskaplig forskning, dels ock biträda vid undervisning och utbildning. Laboratoriet åligger särskilt att utföra diagnostiska undersökningar av prov dels från personer, dels ock, därest undersökningen inte lämpligen bör verkställas på annat laboratorium, från vatten, livsmedel eller annat material, som misstankes innehålla smittämne, att fortlöpande pröva metodiken för diagnostiska undersökningar och för framställning av bakteriologiska preparat, att genom vetenskaplig forskning samt praktiska laboratorie- och fältundersökningar söka vinna insikt om hur kampen mot olika epidemiska sjukdomar skall föras, att fortlöpande hålla MS underrättad om det epidemiska läget samt att biträda vid undervisning och utbildning inom områden, som beröres av laboratoriets verksamhet. Laboratoriet skall ge företräde åt undersökningar och preparatberedningar, som påkallas av MS, och så långt möjligt jämväl åt undersökningar, som begäres av annan statlig myndighet. Vid utbruten eller befarad epidemi har laboratoriet att, även om andra uppgifter därigenom skulle åsidosättas, fullgöra vad som påfordras av MS. Ledningen av laboratoriet utövas av en styrelse samt närmast under styrelsen av en professor och föreståndare. Styrelsen består av högst åtta ledamöter. Labora-
toriets föreståndare och föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt är självskrivna ledamöter. Övriga ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år. Av dessa utses en efter förslag av kanslern för rikets universitet, en efter förslag av MS och en efter förslag av Sveriges industriförbund. Kungl. Maj:t förordnar en av styrelsens icke självskrivna ledamöter att vara ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordförande. Statens farmacevtiska
laboratorium
Laboratoriet, för vilket MS är chefsmyndighet, har enligt sin instruktion (SFS 1959:76, ändrad 1962:367, 1963: 298 och 1965:417) till huvudsaklig uppgift att inom de områden, som berör tillverkning och försäljning av läkemedel, verkställa undersökningar med praktiskt och vetenskapligt syfte. Till fullgörande av sin uppgift har laboratoriet särskilt att biträda MS vid undersökningar enligt gällande bestämmelser angående handel med farmacevtiska specialiteter; att verkställa farmacevtiska och medicinska läkemedelsundersökningar i övrigt, då sådana påfordras för bedömande av ärenden, som handlägges av MS; att biträda MS vid förekommande revision av apoteksvarustadgans och giftstadgans bilagor ävensom av gällande farmakopé; att utföra de undersökningar och inspektioner, vilka av MS påkallas för efterlevnad av apoteksvarustadgan och giftstadgan eller i anslutning till dessa författningar meddelade föreskrifter; att i enlighet med av MS lämnade anvisningar inspektera och avsyna apotek ävensom utföra undersökning av vid sådan förrättning eller vid visitation å apotek tagna prov av läkemedel; samt att, beträffande andra preparat än
326 vitaminer, handhava de internationella hiologiska standardpreparaten ävensom bereda och distribuera nationella etalonger. Både farmacevtiska laboratoriet och rättskemiska laboratoriet må bereda bl. a. där anställda vetenskapsidkare tillfälle till självständig forskning. Statens farmacevtiska laboratoriums avlönings- och omkostnadsanslag 1965/ 00 uppgår till 1.030.000 resp. 395.000 kr. Chefsmyndighet för laboratoriet är MS. En av avdelningsföreståndarna utses till föreståndare för laboratoriet. Laboratoriet omfattar en kemisk, en biologisk och en farmakoterapevtisk avdelning samt en sektion för läkemedelsinspektioner. Till biologiska avdelningen må förläggas farmacevtiska institutets verksamhet inom ämnesområdet farmakodynamik och toxikologi. Kemiska avdelningen förestås av en tjänsteman i professors ställning, biologiska avdelningen av professorn i farmakodynamik och toxikologi vid farmacevtiska institutet och farmakoterapevtiska avdelningen av en tjänsteman i professors ställning, som därjämte är biträdande överläkare vid karolinska sjukhusets medicinska klinik. Under år 1964 inkom 405 ansökningar om registrering av farmacevtiska specialiteter. Vid årets utgång var 620 ansökningar balanserade medan antalet registrerade specialiteter var 2.900 och antalet frilistade sådana 12. Det med specialitetskontrollen förenade undersökningsarbetet utföres vid laboratoriet med undantag för bakteriologiska undersökningar och vitaminundersökningar, som utföres vid statens bakteriologiska laboratorium respektive statens institut för folkhälsan på begäran av statens farmacevtiska laboratorium. E n detaljerad redogörelse för handläggningen av specialitetsärenden hos
MS och statens farmacevtiska laborat( rium återfinnes i den förberedande undersökningen till vilken hänvisas. Sektionen för läkemedelsinspektioner har till uppgift att i enlighet med av MS lämnade anvisningar inspektera och avsyna apotek ävensom utföra undersökning av vid sådan förrättning eller vid visitation å apotek tagna prov av läktmedel. Sektionen verkställer även i övrigt utredningar, vilka kräver insikt i praktiskt apoteksväsende. Inspektionsverksamheten omfattar även läkemedelstillverkare och partihandlare med läkemedel, dvs. sådana företag, vilka enligt läkemedelsförordningen skall ha MS:s tillstånd att bedriva sin verksamhet samt ha för denna verksamhet godkända föreståndare. Erforderliga analyser av vid inspektioner uttagna prover på läkemedel m. m. utföres dels på apoteken under inspektionerna, dels vid statens farmacevtiska laboratorium, där inspektionen disponerar vissa laboratorieresurser, eller i vissa fall vid annat laboratorium. Läkemedelsinspektörerna upprättar och inger till MS protokoll över såväl inspektioner som andra tjänsteförrättningar samt avlämnar årligen till MS tryckt berättelse över läkemedelsinspektionens verksamhet. Läkemedelsinspektionen fidlgjorde 1964 sammanlagt 205 inspektioner och andra förrättningar med följande fördelning: Inspektioner av läkemedelstillverkare 31 Inspektioner av partihandlare 28 Avsyningar av apotek (varav 12 i samband med inspektion) 13 Inspektioner av apotek 116 Besiktning av läkemedelsförråd 15 Besiktning av beredskapslager 2 Vid årsskiftet 1964—65 hade tillstånd beviljats för ca 50 tillverkare och ca 80 partihandlare. I samband med inspektionerna undersöktes 829 prover 1964.
327 att främja samverkan mellan myndigheter och handikapporganisationer, så ock mellan sådana organisationer inbördes. I rådet skall organisationer, som har till huvudsakligt syfte att förbättra handikappades förhållanden, äga rätt att vara företrädda enligt vad nedan sägs. Rådet bör tid efter annan samla representanter för sammanslutningar och myndigheter ävensom andra, som
Farmaceotiska laboratoriets personal 1.7.1965 framgår av nedanstående tablå. Det må anmärkas att en befattningshavare hos MS mot särskilt arvode fungerar som redogörare med vissa kamerala och administrativa göromål (jfr 12. 1.12). Statens
handikappråd
Rådet är enligt K. br. 5.3.1965 inrättat som ett kontakt- och samarbetsorgan för
Gemen- Kemiska avd sam pers
Tjänst
Lönegrad
Professor, förest Läkemedelsinsp Laborator Lab läkare Förste kemist Apotekare Apotekare Receptarie Lab ing l:e lab ass Kontorsskrivare Instrumentmakare Lab ass Lab ass Lab ass Djurskötare Extra tj män Biträde Arvodister 13 Lab elever
B 3 B 1 A 27 A 23 A 23 A 23 A 21 A 15 A 15 A 14 A 13
l1
A 12 A 12 A 10 A 9 A 8
—
A 2-7
Farma- Läkemekoterapevt avd delsinsp l2
(l) 1
(1)»
1 23
3*
l5 1 2 1 1
3 1 2 3 36 79
27 l10
2 1 1 1 28
1" 412
Summa 1
Biol avd
6 Summa 2 3 2 5 1 1 2 5 1 3 1 1 4 5 1 1 7 9 4 2 60
Föreståndaren är tillika avdelningsföreståndare för kemiska avdelningen. Det åligger denne att i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer meddela undervisning inom området för sin kompetens. Någon undervisningsskyldighet hade i juni 1965 inte bestämts. 2 Tillika biträdande överläkare vid karolinska sjukhusets medicinska klinik. 3 Avlöningsförstärkning 8.400 eller 6.000 kr/år. 4 Varav en med halvtidstjänstgöring. 5 Har avlöning enligt löneklass A 28. 6 Placerade i A 9, A 7 resp. A 3. 7 Placerade i A 19 resp. A 15. 8 Placerade i A 21 resp. A 15. 9 Härav ett kanslibilräde A 7, ett konlorsbiträde A 5, två diskerskor A 7 och tre städerskor A 5. 10 Ekonomibiträde A 3. 11 Kanslibiträde A 7. 12 Härav en professor och avdelningsföreståndare med arvode 2.400 kr/år, tillika professor i farmakodynamik och toxikologi vid farmacevtiska institutet; en expert i patologi med arvode 15.000 kr/år; en konsult i farmakologi med arvode 10.625 kr/år och en konsult i veterinärmedicin med arvode 5.000 kr/år. 13 Eleverna har arvode motsvarande 2/3 av löneklass A 8.
328 äger kännedom om handikappades problem, för att gemensamt dryfta gjorda erfarenheter och frågor av betydelse för de handikappades förhållanden. Rådet bör såväl på eget initiativ som på anmodan ge Kungl. Maj:t del av en såvitt möjligt samlad bedömning av företrädesvis frågor, som är gemensamma för flera olika handikappgrupper. Rådets verksamhet utövas av ett representantskap och en styrelse. Representantskapet består av en av Kungl. Maj:t för högst två år i sänder utsedd ordförande samt såsom medlemmar två representanter för envar av de organisationer, som är företrädda i rådet. Representantskåpet sammanträder en gång om året samt därutöver på kallelse av styrelsen så ofta förekommande ärenden eller omständigheterna i övrigt påfordrar det. Styrelsen består av ordföranden i representantskapet, vilken tillika är styrelsens ordförande, och sex ledamöter av vilka två utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst två år i sänder samt fyra väljas av representantskapet för en tid av två år i sänder på sådant sätt, att två ledamöter utses varje år. Representantskapet skall, förutom att det väljer ledamöter av styrelsen, behandla dels anmälningar om representation i rådet, dels principiella frågor, dels ärenden som av styrelsen hänskjutes till representantskapet och dels förslag som väckes av medlemmar av representantskapet. Kostnaderna för rådets verksamhet bestrides från femte huvudtitelns kommittéanslag. I rådets representantskap ingår följande 14 organisationer: De blindas förening De vanföras riksförbund1 Hörselfrämjandets riksförbund Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka Riksförbundet för svensk epileptikervård Riksförbundet för utvecklingsstörda barn Riksförbundet mot allergi
Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn Riksföreningen mot polio Riksföreningen mot reumatism Svenska diabetesförbundet Svenska föreningen för psykisk hälsovård Svenska MS-föreningarnas riksförbund Sveriges dövas riksförbund Statens institut för
folkhälsan
Institutet har enligt instruktionen (SFS 1960:523, ändrad 1962:225 och 1965: 423) till uppgift att förbereda och främja förebyggande åtgärder ägnade att bevara eller befordra folkhälsan. Institutet har att på begäran av myndigheter, sammanslutningar och enskilda eller eljest utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar och utredningar samt idka annan forskningsverksamhet inom allmän-, yrkes-, födoämnes- och vitaminhygienens områden. Det åligger härvid institutet särskilt — i den mån frågan inte ankommer på annan statlig myndighet — att taga befattning med frågor inom allmänhygienen, yrkeshygienen samt födoämnes- och vitaminhygienen, att utgöra centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen enligt livsmedelsstadgan och därvid fullgöra de åligganden, om vilka finnes särskilt stadgat, samt att omhänderha kontrollen av vitaminer i livsmedel, läkemedel och fodermedel. Genom institutets försorg skall jämväl bedrivas undervisnings- och upplysningsverksamhet. Institutet skall även fullgöra uppgifter som enligt särskilda föreskrifter åligger karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution. Institutet skall i möjligaste mån ge företräde åt uppgifter som utföres på begäran av statliga myndigheter. Ledningen av institutet utövas av en styrelse och närmast under styrelsen av 1 Förbundet beslöt vid kongress i juni 1965 att ändra namn till De handikappades riksförbund (DHR).
329 en föreståndare. Styrelsen består av ordförande och ytterligare högst tolv ledamöter. Styrelsens ordförande förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år. Självskrivna ledamöter är chefen för MS, chefen för arbetarskyddsstyrelsen, en av karolinska institutets lärarkollegium inom kollegiet för en tid av högst fyra år i sänder utsedd ledamot samt institutets föreståndare. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år efter förslag av vissa myndigheter. Styrelsen utser inom sig vice ordförande. Inom styrelsen skall finnas ett arbetsutskott, bestående av styrelsens ordförande, föreståndaren samt ytterligare minst två ledamöter. Institutets verksamhet bedrives på fyra avdelningar, nämligen en allmänhygienisk, en yrkeshygienisk, en födoämneshygienisk och en vitaminavdelning. Därjämte finns en fristående administrativ sektion.
Statens
hiftvdrdsnämnd
Nämnden har enligt K. br. 29.6.1964 till uppgift att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet. Till fullgörande av sin uppgift har nämnden särskilt att utreda förekomsten av luftföroreningar i landet, att följa svensk och utländsk verksamhet på luftvårdsområdet, att främja sådan forskning som har stor betydelse för nämndens verksamhet, att i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av olika åtgärder mot luftföroreningar, att bedriva informationsverksamhet samt lämna råd och upplysningar i luftvårdsfrågor, samt att i övrigt vidtaga åtgärder till främjandet av syftet med nämndens verksamhet. Nämnden består av högst 20 ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t för
en tid av högst fyra år. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av MS, två efter förslag av statens institut för folkhälsan, en efter förslag av försvarets forskningsanstalt, en efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien, en efter förslag av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, en efter förslag av forskningsrådens samarbetsdelegation, samt två efter förslag av Sveriges industriförbund. I nämnden skall jämväl arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen vara företrädda. Kungl. Maj:t förordnar en av ledamöterna att vara ordförande, en till vice ordförande och en till verkställande ledamot. Inom nämnden skall finnas ett arbetsutskott bestående av ordförande, vice ordförande och verkställande ledamot samt ytterligare två av Kungl. Maj:t härtill utsedda ledamöter av nämnden. Ledningen av det dagliga arbetet tillkommer nämndens verkställande ledamot. Kansliorganisationen vid statens institut för folkhälsan skall lämna nämnden det biträde beträffande kamerala göromål, som påkallas. Statens
mentalsjukhus
Verksamheten vid mentalsjukhusen regleras främst av sinnessjuklagen (SFS 1929: 321 med senare ändringar) och stadga angående sinnessjukvården i riket (SFS 1929:328 med senare ändringar). Vid vart och ett av statens mentalsjukhus handhaves förvaltningen, under MS såsom överstyrelse, av en särskild direktion. Vid varje mentalsjukhus skall vara anställd en överläkare, som tillika skall vara sjukhuschef. Personalen i övrigt bestäms av den för sjukhuset fastställda staten. Sjukvården vid mentalsjukhusen handhaves, under överinseende av MS och
330 överinspektören för mentalsjukvården i riket, av vederbörande överläkare i egenskap av sjukvårdsläkare. MS åligger att med lämpliga mellantider och då särskild anledning förekommer låta inspektera sjukhusen. MS har att bl. a. fastställa inkomst- och utgiftsstat för varje sjukhus, granska räkenskaper och förvaltning, meddela bestämmelser angående utspisningsstat och utfärda allmänna ordningsbestämmelser och instruktioner. Angående den tillsyn över vården å mentalsjukhusen, som skall utövas av överinspektören för mentalsjukvården, är stadgat i instruktionen för honom (SFS 1929:331 med senare ändringar). Direktionen består av fem ledamöter, vilka efter förslag av MS förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra kalenderår i sänder, ävensom av sjukhuschefen. Överläkare tillsättes efter förslag av MS av Kungl. Maj:t genom fullmakt. Vid handläggning inom MS av ärende angående förslag till överläkarbefattning skall överinspektören kallas att närvara. Intendent tillsättes av MS. Intendenten skall såvitt möjligt vara närvarande vid direktionens sammanträden. Statens rättskemiska
laboratorium
Laboratoriet, för vilket MS är chefsmyndighet, har enligt sin instruktion (SFS 1959:75, ändrad 1961:385 och 1965: 420) till uppgift att på uppdrag av behörig myndighet och, i den mån så kan ske, på begäran av enskild utföra undersökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva annan i samband därmed stående verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet åligger vidare att, i den omfattning MS bestämmer, framställa och tillhandahålla specialtestsera för blodgruppering och i nödig omfattning kont-
rollera beskaffenheten av sådana sera för blodgruppering, vilka inte framställts vid laboratoriet. År 1964 utfördes vid laboratoriet följande antal undersökningar och analyser: Kemiska
avdelningen
Toxikologiska Alkoholanalyser
1.273 16.143
Blodgruppsserologiska
avdelningen
Kliniska Rättsserologiska Kriminologiska
40.552 9.620 118
Totalantalet undersökningar
50.290 67.706
För undersökningar, som utföres av laboratoriet, utgår ersättningar enligt taxa, som fastställs av MS. Statens rättskemiska laboratoriums avlönings- och omkostnadsanslag 1965/ 66 uppgår till 2.200.000 resp. 686.000 kr. Laboratoriet omfattar en kemisk avdelning, uppdelad på en toxikologisk sektion och en alkoholsektion, samt en blodgruppsserologisk avdelning, uppdelad på en rättsserologisk och en klinisk sektion. Rättskemiska laboratoriets personal 1.7.1965 framgår av tablån på nästa sida. Det må anmärkas att en befattningshavare hos MS mot särskilt arvode är redogörare med vissa kamerala och administrativa göromål (jfr 12.1.12). Statens
rättsläkarstationer
Statens rättsläkarstationer, som står under MS:s överinseende och ledning, har enligt sin instruktion (SFS 1959: 79, ändrad 1962:589 och 1965:209) huvudsakligen att utföra rättsmedicinska undersökningar. Rättsläkarstationer är inrättade i anslutning till karolinska institutets rätts-
331 Tjänst
Avd förest 1 Laborator l:e kemist Lab läkare 3 Assistent Lab ing Lab ing l:e lab ass Lab ass Kansliskrivare Lab ass Inst tekn Lab ass Exp vakt Kanslibitr Kontorsbitr Inst-, lab-, ekonbitr E x t r a tjänstemän
Lönegrad
Kemiska avd
Blodgruppsserologiska avd
B 3 B 1 A 27 högst A 23 A 19 A 17 högst A 15 A 14 A 12 A 11 högst A 10 högst A 10 A 9 A 8 A 8 A 5 A 2-7
l2 2 1
1 2
Summa
Summa
11 25
3 24 l4 5 11 3«
2 4 1 1 1 3 5 1 6 2 4 1 8 2 3 5 22 5
1 1 1 2 1 1 1 1 5 2
2 3 1 5 1 3
1 Avdelningsföreståndarna har tjänstetiteln professor. I den mån Kungl. Maj:t bestämmer åligger det avdclningsföreståndare att meddela undervisning inom området för sin kompetens. Någon dylik skyldighet hade i juni 1965 ännu inte ålagts vederbörande. 2 Åtnjuter enligt K. br. 7.7.1960 för uppdrag såsom expert åt MS:s rättsmedicinska nämnd ersättning med högst 9.000 kr/år. :! Avlöningsförstärkning med 8.400 eller 6.000 kr/år. 4 Personliga tjänster. 3 Placerade i lönegrad A 13 resp. A 9. G Placerade i lönegrad A 15, A 14 resp. A 5
medicinska institution (rättsläkarstationen vid Stockholm), Lunds universitets rättsmedicinska institution (rättsläkarstationen i Lund), Vasa sjukhus i Göteborg (rättsläkarstationen i Göteborg) och lasarettet i Umeå (rättsläkarstationen i Umeå). Därjämte har för 1965/66 anvisats 10.000 kr. för rättsläkarverksamhet i Uppsala. Rättsläkarstationerna har vissa verksamhetsområden (rättsläkardistrikt). Stationerna skall även betjäna områden utanför sina distrikt, i den mån så påkallas och hinder därigenom inte uppstår i arbetets behöriga gång. Det tillkommer rättsläkarstation i huvudsak att inom sitt distrikt bestrida den rättsmedicinska obduktionsverksamheten, att utföra rättsmedicinska under-
sökningar av skelettdelar, hårprov och kläder, rättsmedicinska undersökningar av histopatologisk karaktär å organ eller organdelar, andra rättsmedicinska laboratorieundersökningar samt rättsmedicinska undersökningar av levande personer ävensom andra medicinska undersökningar samt att åt MS utföra rättsmedicinska laboratorieundersökningar. Rättsläkarstation skall efter uppdrag av vederbörande myndighet biträda vid likbesiktning samt utföra likundersökning ävensom biträda vid brottsplats-, olycksplats- och liknande undersökning samt vid förhör under förundersökning inom orten, ävensom i särskilda fall inom andra delar av distriktet samt tillhandagå domstol, länsstyrelse, landsfogde, polismvndighet och allmän åklagare i ort
332 inom distriktet med rättsmedicinska utlåtanden och med råd och upplysningar i rättsmedicinska frågor. Rättsläkarstationernas avlönings- och omkostnadsanslag 1965/66 uppgår till
1.411.000 resp. 270.000 kr. Statsverket har inga inkomster från stationerna. Antalet förrättningar vid lättsläkarstationerna år 1964 framgår av följande tabell:
Rättsläkarstation Förrättning
Rättsmed obduktioner Fullst dödsintygsobduktioner Enkla dödsbevisundersökningar Undersökning av levande Övriga förrättningar Summa
Summa
Stockholm 1
Lund
Göteborg
Umeå 2
64 10
5 18
6 3
1 3
76 34
1 Härutöver kommer biträde vid brottsplatsundersökningar o. dyl. inom Stockholms stad till2 ett antal av ca 50. Behovet beräknas uppgå till ca 150/år. Avser tiden 1.8—31.12.1964. Enligt instruktionen för statens rättsläkarstationer är MS chefsmyndighet och utfärdar i arbetsordning för rättsläkarstationerna de föreskrifter angående arbetet inom stationerna, som erfordras utöver vad i instruktionen eller eljest stadgas. Av rättsläkarstation omhänderhavda medel skall förvaltas och redovisas på sätt MS föreskriver. Statens rättsläkarstationers personal 1.7.1965 framgår av den på nästa sida intagna tablån. Vid stockholmsstationen har successivt tillkommit en antropologisk-genetisk avdelning för undersökningar i faderskapsmål, alltså en rättsmedicinsk verksamhet utan egentlig anknytning till stationens övriga verksamhet. Av den i nyss nämnda tablå redovisade personalen tillhör antropologen, förste fotografen och ett kontorsbiträde på halvtid denna avdelning. Statens
strålskyddsinstitut
T. o. m. 30.6.1965 fungerar MS:s strål-
skyddsnämnd enligt föreskrifter i K. br. 28.7.1965 under MS:s överinseende som strålskyddsmyndighet jämlikt strålskyddslagen (SFS 1958:110) och är i denna egenskap ett centralt samordnande organ för olika strålskyddsintressen i riket. Såsom nämndens verkställande organ fungerar radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset. Enligt ett i SP 1965 V ht (s. 125) framlagt och av riksdagen godtaget förslag skall fr. o. m. 1.7.1965 strålskyddsnämndens och radiofysiska institutionens uppgifter inom strålskyddsområdet övertagas av nytt organ, benämnt statens strålskyddsinstitut. Ledningen av institutet utövas av en styrelse samt närmast under styrelsen av en professor och föreståndai-e. Styrelsen skall vara strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen och således ersätta MS:s strålskyddsnämnd. Kungl. Maj:t beslutar om styrelsens sammansättning m. m. MS:s inflytande tillgodoses på samma sätt som tidigare, nämligen genom att dess chef
333 Rättsläkarstation Tjänst
Lönegrad Stockholm 1
Rättsläkare Antropolog Rättsläkarass Rättsläkarass Rättsläkaramanucns Bårhusföreståndare Laboratorieassistent Förste fotograf Bårhusvaktmästare Bitr bårhusförest Kontorist Laboratoriebiträde Biträde
B 1 A 27 A 27 A 23 A 21 A 13 A 12 A 12 A 11 A 11 A 9 A 9 A 2-7 Summa
Lund 2
2 1
Summa Göteborg
Umeå
l3 1 1 4 l5 2 3
l4
1 1 2
1 1
4 1 7
1 Professorn i rättsmedicin vid karolinska institutet är tillika föreståndare för denna station samt åtnjuter härför ett arvode om 4.680 kr/år. 2 Fr. o. ni. 1.7.1965 inrättas en professur i rättsmedicin vid Lunds universitet, varvid en tjänst som rättsläkare i lönegrad Be 1 indrages. Professuren är förenad med föreståndarskap för denna station mot ett arvode om 4.680 kr/år. 3 Extra tjänsteman, varvid tjänst som rättsläkarassislent A 23 vakanthålles. 4 Härtill kommer en av Göteborgs stad avlönad befattningshavare. 5 Tjänsten utnyttjas för en läkarsekreterare. 6 Varav ett kontorsbiträde på halvtid för antropologisk-genetiska avdelningen och i övrigt ekonomibiträden. 7 Vid denna station må tills vidare (utöver i tablån angivna tjänster) vara inrättad en halvtidstjänst som rättsläkarassistent i lönegrad Ag 23, dock att, därest kompetent sökande till sådan tjänst inte finns, i stället för denna tjänst må finnas inrättad en halvtidstjänst som rättsläkaramanuens i lönegrad Ag21.
äger deltaga i överläggningarna och få sin skiljaktiga mening antecknad i protokollet.
Svenska
farmakopékommittén
Kommittén skall enligt instruktionen (K. br. 13.5.1949) verka för att svenska farmakopén fortlöpande anpassas efter de vetenskapliga framstegen på läkemedelsområdet. Det åligger kommittén att även handlägga de ärenden berörande kommitténs verksamhetsområde, som MS hänskjuter till kommittén, och att fortlöpande hålla MS underrättad om kommitténs arbete. Kommittén består av sju av Kungl. Maj:t för en tid av sex år förordnade ledamöter och biträdes av en sekreterare och av andra befattningshavare till
det antal och med den avlöning, som gällande avlöningsstat och eljest meddelade bestämmelser medger. Den personal, som i övrigt erfordras för det löpande kontors- och laboratoriearbetet, tillhandahålles av statens farmacevtiska laboratorium. I mån av behov äger kommittén inom ramen av beviljade anslag jämväl anlita särskilda sakkunniga. En apotekare med arvode motsvarande löneklass A 28 samt därutöver särskilt arvode med 6.000 kr/år tjänstgör som sekreterare och svarar bl. a. för hos kommittén förekommande administrativa göromål samt är chef för kommitténs laboratoriearbete. Vidare sysselsätter kommittén för utredningar och laboratoriearbeten ytterligare fyra heltidsanställda apotekare med arvode knutet till lönegrad A 21 samt en laboratorieassistent i
334 lönegrad A 10 och en kontorist i A 9. Enligt K.br. 5.6.1963 skall kostnaderna för ett laboratoriebiträde i högst Ae 9 (fr. o. m. 1.7.1965 laboratorieassistent Ae 10) och ett kanslibiträde (fr. o. m. 1.7.1965 en kontorist) bestridas från statens farmacevtiska laboratoriums avlöningsanslag. Kostnaderna i övrigt bestrides från anslaget till Svenska farmakopékommittén m. m., som för 1965/66 upptagits med 290.000 kr., varav 217.000 kr. till avlöningar och 73.000 kr. till omkostnader. Enligt instruktionen bör det svenska farmakopéarbetet i möjligaste mån anknyta till motsvarande verksamhet i de andra nordiska länderna och kommittén skall därför samarbeta med nordiska farmakopénämnden och dess verkställighetsorgan. Tre av kommitténs ledamöter är tilllika ledamöter av nordiska farmakopénämnden och de tre övriga suppleanter i nämnden. Farmakopékommitténs sekreterare är samtidigt generalsekreterare i nämnden. För dennas verksamhet finns även en kontorist anställd. Vattenvårdsnämnden Enligt instruktionen för fiskcristyrelsen med statens vatteninspektion (SFS 1958: 309 och 1965:342) utgöres den senare av en till fiskeristyrelsen knuten nämnd, vattenvårdsnämnden, som har att utöva tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket till motverkande av vattenförorening. Nämnden har vidare att handlägga ärenden, som enligt lag eller särskilda bestämmelser ankommer på statens vattenvårdsinspektion, samt att i frågor rörande vattenvården verka för samarbete mellan centrala statsmyndigheter, länsmyndigheter, hushållningssällskap och kommunala myndigheter samt lokala sammanslutningar för vattenvård.
Nämnden består av högst åtta ledamöter. För ledamöterna finns personliga suppleanter i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Ledamöterna och suppleanterna utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Kungl. Maj:t förordnar bland ledamöterna en ordförande och en vice ordförande. Nuvarande medicinalrådet och chefen för MS:s hälsovårdsbyrå ingår i nämnden. Ledare för det dagliga arbetet vid vatteninspektionen är en överinspektör. Vilhelmsro
sjukhus
Vid sjukhuset skall enligt Kungl. Maj:ts reglemente 16.6.1961 (MF 1961:66) meddelas undervisning och vård av epilepsisjuka, som inte lämpligen kan omhändertagas på annat sätt, ävensom i övrigt verkställas erforderlig läkarundersökning av dylika sjuka och av dem, som misstänks lida av epilepsi. Sinnessjukvårdsstadgans föreskrift om MS som överstyrelse för statens mentalsjukhus skall i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande MS:s förhållande till sjukhuset. Skolväsendet vid sjukhuset står under skolöverstyrelsens tillsyn. Sjukhuset förvaltas av en direktion. Beträffande denna gäller i tillämpliga delar sinnessjukvårdsstadgans bestämmelser. Chef för sjukhuset är en överläkare. Ledningen och tillsynen av skolväsendet vid sjukhuset utövas av en rektor. Sjukhuset består av observations- och behandlingsavdelning, småbarnshem, skolhem, yrkeshem och arbetshem. I anslutning till sjukhuset må för där intagna anordnas vård i enskilt hem, s. k. kontrollerad familjevård. Innan sådan vård anordnas, skall plan för densamma fastställas av MS, som äger meddela de föreskrifter för verksamheten, vilka må finnas erforderliga.
335 B I L A G A 13.4.1
Läkartjänster och vakanser inom vissa områden 1961 —1964 Förändring i förhållande till 2.10 1961
Antal tjänster Tjänstens art
Provinsialläkartj änster 1. Inrättade tjänster 2. Vakanta utan vikarie 3. Vikarier utan svensk leg. eller tidsbegr. behörighet Summa 2 + 3 D:o i % av 1
1.10 Absoluta tal
595 55
692 85
721 75
+ 97 + 30
+ 126 + 20
116 155
121 136
32 87 14.6
39 124 17.9
55 130 18.0
+ 7 + 37
+ 23 + 43
122 143
172 149
+ 438 + 71
+ 650 + 101
113 151
119 173
+ 22 + 93
+ 88 + 189
109 123
134 148
Kroppssjukhusens tjänster 1. Inrättade tjänster 3349 3 787 3999 2. Vakanta utan vikarie 139 210 240 3. Vikarier utan svensk leg. eller tidsbegr. behörighet 258 280 346 397 490 586 Summa 2 + 3 D:o i % av 1 11.9 12.9 14.7 Mentalsjukhusens tjänster 1. Inrättade tjänster 2. Vakanta utan vikarie 3. Vikarier utan svensk leg. eller tidsbegr. behörighet Summa 2 + 3 D:o i % av 1
362 62
388 60
412 81
+ 26 —2
+ 50 + 19
107 97
114 131
48 110 30.4
53 113 29.1
34 115 27.9
+ 5 + 3
—14 + 5
110 103
71 105
+ 561 + 99
+ 826 + 140
113 139
119 155
+ 34 + 133
+ 97 + 237
110 122
129 140
+ 427
+649
116 Samtliga 1. Inrättade tjänster 4306 4867 5132 2. Vakanta utan vikarie 256 355 396 3. Vikarier utan svensk leg. eller tidsbegr. behörighet 338 372 435 Summa 2 + 3 594 727 831 D:o i % av 1 13.8 14.9 16.2 Totala antalet uppehållna tjänster
Index 1961 == 100
1 4 686
336 B I L A G A 14.2.2.2
PM ang. utformningen av medicinalstyrelsens statistik Historik MS:s statistiska avdelning tillkom i samband med omorganisationen av styrelsen år 1947. Avdelningens arbete inriktades till en början på uppläggningen av statistik över hälso- och sjukvårdens administration och ekonomi. Personalstaten omfattade ännu 1957 endast två statistiker och tre befattningshavare i biträdeskarriären. Genom beslut av 1957 års riksdag utökades avdelningen med det svenska cancerregistret. År 1962 byggdes den sjukdomsstatistiska delen av avdelningens verksamhet ut med en hela landet omfattande diagnosstatistik från mentalsjukhus och psykiatriska kliniker. Försök pågår sedan år 1964 med motsvarande statistik för kroppssjukhus. Utvecklingen sedan 1957 belyses av att avdelningen nu har nio högre tjänster och sammanlagt ett 20-tal tjänster i biträdeskarriären, varjämte fyra läkare är knutna till avdelningen på deltidstjänster.
Nuläge Nuvarande arbetsuppgifter De nuvarande arbetsuppgifterna kommer nedan 1 att kortfattat presenteras i tre grupper, nämligen A. Fasta uppgifter B. Försöksverksamhet C. Tillfälliga arbetsuppgifter läget i februari 1965
enligt
A 1. Förvaltningsekonomisk statistik. Skall bl. a. belysa lasarettsvårdens utveckling i tiden och möjliggöra jämförelse mellan olika sjukvårdsområden beträffande bäddkvoter, beläggningsförhållanden m. m. Statistiken, som grundas på uppgifter i lasarettens årsberättelser, redovisar vårdplatser, intagningar, vårddagar, medelvårdtid, besök i öppen vård,
vissa uppgifter om personalen samt vårddagkostnader. A 2. Statistik angående infektionssjukdomar. Denna statistik innehåller uppgifter om anmälningspliktiga epidemiska och veneriska sjukdomar samt tuberkulos. Den grundar sig i fråga om de epidemiska och veneriska sjukdomarna på av länsläkare m. fl. rapporterade fall. A 3. Abortstatistik. Innefattar uppgifter angående legala aborter och steriliseringar. Underlaget för redovisningen kommer från MS:s byrå för social- och rättspsykiatri. Sträng sekretess krävs. A 4. Statistik angående skador och förgiftningar, mödra- och barnavård samt förlossningar. Från denna statistiska redovisning erhålles uppgifter om frekvensen av vid sjukhus behandlade skadefall med fördelning efter tillkomstsätt och efter kön samt — beträffande mödra- och barnavård — kännedom om verksamheten, den organisatoriska uppbyggnaden och frekvenserna av övervakningar etc. och slutligen beträffande förlossningsvården uppgifter om förlossningsanstalternas verksamhet, den perinatala dödligheten, prematurer etc. A 5. Viss övrig i »Allmän hälso- och sjukvård» intagen statistik. A 6. Cancerregistrering och cancerstatistik. Cancerregistrets uppgift är att registrera alla nyupptäckta fall av cancer i Sverige, att bilda underlag för en tillförlitlig morbiditetsstatistik och utgöra referensmaterial för forskare på området. Stränga sekretesskrav måste uppfyllas. A 7. Patientstatistik från mentalsjukhus och psykiatriska kliniker. Statistiken ifråga skall ge upplysningar om vilka 1 En utförligare presentation föreligger i stencil, som kan rekvireras från MS.
337 mentala sjukdomar som förekommer bland befolkningen, lämna elementära uppgifter om patientstockens åldersfördelning, könsfördelning etc. Den skall vidare bilda underlag för klinisk och socialmedicinsk forskning samt ersätta sjukhusens diagnosregister och årsberättelser till MS i vissa avseenden. Stränga sekretesskrav måste uppfyllas. A 8. På personalregister baserad statistik. MS är skyldig att föra individuella förteckningar över medicinalpersonal. Registerna har tidigare huvudsakligen utnyttjats för krigsplaceringsändamål; de har på sistone i ökad grad fått leverera material till statistiska sammanställningar bl. a. i syfte att erhålla tillgångsprognoser. A 9. Vakansstatistik. Denna statistik syftar i första hand till att ge en bild av vakansläget vid sjukhusen; uppgifterna används dessutom för att få en uppfattning om personaltillgång och antal tjänster. A 10. Vårdplatsinventeringar. Denna statistikgren är ny och har sitt ursprung i behovet av att i detalj kartlägga situationen beträffande vårdplatstillgången vid kroppssjukhuscn framförallt under sommarhalvåret. B 11. Värmlandsundersökningen. Undersökningen utgör en försöksverksamhet med vilkens hjälp möjligheterna att genomföra viss allmän hälsokontroll i samband med skärmbildsundersökning skall utredas. Statistiken skall bl. a. belysa försökets ekonomi och effektivitet genom olika frekvensstudier. Metodfrågor ägnas särskild uppmärksamhet. B 12. Patientstatistik från kroppssjukhusen. Det rör sig här om en nyligen startad försöksverksamhet med en statistik, som skall ge upplysningar om vilka sjukdomar som förekommer bland patienter på sjukhusen och förändringar i detta sjukdomspanorama. Den skall vidare lämna elementära uppgifter om 22
patientstockens åldersfördelning, könsfördelning etc. Statistiken skall ligga som underlag för åtgärder i planerande syfte inom denna sektor men också bilda underlag för forskning och vara till hjälp för analys av sjukhusens driftkostnader. På sjukhus och kliniker kommer uppgifterna att tjäna som diagnosregister. B 13. Missbildningsregistrering och -statistik. Registreringen har initierats av upptäckten av neurosedynets skadeverkningar. Syftet med registret är att i detalj följa frekvensen av missbildningar på nyfödda barn. B 14. Statistik till grund för långtidsutredning. De första uppgifterna till ledning för allmänna nationalekonomiska samt finans- och arbetsmarknadspolitiska bedömningar lämnades av MS till 1955 och 1960 års långtidsutredningar men skall i fortsättningen lämnas löpande. Uppgifterna infordras i stor utsträckning från sjukvårdshuvudmännen samt bearbetas och sammanställs inom statistiska avdelningen. De överlämnas till vederbörande departement jämte en inom avdelningen uppgjord prognos för den närmaste femårsperioden. Uppgifterna avser utvecklingen i fråga om vårdplatser, investerings- och andra kostnader samt personalbehovet. C 15. Sjukdomsklassificering etc. Det centrala utarbetandet av klassifikationer för kodifiering av sjukdomar, operationer etc. utgör ett viktigt led i arbetet på en tillförlitlig redovisning av sjukdomarna o. s. v. Uppgifterna har upptagits under rubriken tillfälliga arbeten; i praktiken kan dessa uppgifter betraktas som fasta eftersom kodsättningen fortlöpande måste ses över. C 16. Enkät angående läkarnas sysselsättning. Detta är t. v. en undersökning av engångsnatur, avsedd att ge en bild av vart läkarna tar vägen efter sin examen, hur deras sysselsättning fördelar sig på olika områden etc.
338 Maskinell bearbetning MS:s (och SBN:s) databehandlingsverksamhet har expanderat snabbt. Budgetåret 1957/58 utgjorde de för ändamålet beviljade medlen 4 000 kronor (viss försöksverksamhet i samband med sjuksköterskeregistreringen). Budgetåret 1965/66 uppgår MS:s anslag för ordinarie bearbetningar till 145 000 kronor, vartill kominer hälsoundersökningen i Värmland med cirka 100 000 kronor, försöksverksamheten i Uppsalaregionen med cirka 200 000 och för personalregister beviljade 60 000 kronor (SBN:s anslag) eller tillhopa omkring en halv miljon kronor. Bearbetningarna, som till största delen sker med hjälp av ADB, utförs av statistiska centralbyråns datacentral och av IBM:s servicebyrå på maskiner av system 1401, 7070 och 7044. Kostnaderna fördelar sig f. n. med ungefär 2/3 till datacentralen och 1/3 till IBM (som bl. a. helt har hand om värmlandsundersökningen). Statistiska avdelningen har en mindre stansavdelning — två stansar typ IBM 026 och en kontrollstans typ IBM 056. Dessutom finnes vid avdelningen en räknande sorterare typ IBM 082. Med hjälp av denna utrustning kan stansning av patientstatistik från mentalsjukhusen och av cancerregistrets samt en del av värmlandsundersökningens material ske inom avdelningen liksom av vissa mindre material. Förutom att sekretesskravet därmed bättre tillgodoses beträffande mentalstatistik och cancerregister har cancerregistrets arbete också kunnat rationaliseras. Det system, som upplagts för värmlandsundersökningen, förutsätter en stansning i nära anknytning till det manuella hanterandet av materialet. Vissa bearbetningar av ringa omfattning kan helt genomföras vid avdelningen. En utökning av maskinparken med ytterligare en stans och en kontrollstans
har diskuterats. Därigenom skulle arbetet flyta lättare; fördelningen tre stansar och två kontrollstansar är lämpligare än den nuvarande. Beläggningen kan utjämnas med att exempelvis en mindre del av stansningen för patientstatistiken från kroppssjukhus förlägges till avdelningen (den ligger nu helt vid datacentralen). För närvarande finnes en systemman arvodesanställd vid avdelningen, i främsta rummet för uppläggningen av system för försöksverksamheten med patientstatistik från kroppssjukhusen. Det föreligger emellertid ett kontinuerligt behov av en sådan hjälp med tanke på den mångfasetterade databehandlingsverksamhet, som utövas inom avdelningen och inom SBN. De använda och tillkommande systemen behöver samordnas och överses och en mer fackmässig kontroll av databehandling på servicebyråerna utövas. Väsentliga kostnadsbesparingar beräknas kunna erhållas genom ett till avdelningens verksamhet intimt knutet utbyggt system- och programmeringsarbete. Publicering Redovisningen av MS:s statistik sker för närvarande med hjälp av två fasta publikationer, den i serien Sveriges Officiella Statistik ingående »Allmän hälso- och sjukvård» samt den fristående »Cancer Incidence in Sweden». »Allmän hälso- och sjukvård» som utkommit sedan år 1911 under denna titel try ekes årligen. 1962 års upplaga var 2 800 ex. och tryckkostnaderna uppgick till cirka 15 000 kronor (138 sidor). Den distribueras gratis till bl. a. tjänsteläkare, större sjukhus, laboratorier, läroanstalter, universitet, huvudmän, bibliotek, legationer, nyhetsbyråer och tidningar samt till utlandet (sammanlagt cirka 2 200 ex.) och försaljes i övrigt i bokhandeln.
339 »Cancer I n c i d e n c e in Sweden» ä r helt e n g e l s k s p r å k i g och h a r hittills u t k o m m i t för å r e n 1958—1960 i f o r m av å r s r e d o v i s n i n g a r . 1960 å r s u p p l a g a o m f a t t a d e 91 s i d o r och t r y c k t e s i 1 300 ex. v a r a v c i r k a 200 gratis tillställdes k o n s u m e n t e r i utl a n d e t och c i r k a 500 vissa l ä k a r e i n o m l a n d e t . E n del av u p p l a g a n — c i r k a 300 e x e m p l a r — i n k ö p e s och d i s t r i b u e r a s a v R i k s f ö r e n i n g e n m o t c a n c e r . Resten av u p p l a g a n säljes g e n o m MS. T r y c k n i n g s k o s t n a d e r n a u p p g i c k för d e n s e n a s t e u p p l a g a n till c i r k a 5 500 k r o n o r . V i d a r e utges » F ö r v a l t n i n g s e k o n o m i s k statistik», s o m t r y c k e s i två h ä f t e n å r ligen. U p p l a g a n v a r 1963 1 000 ex. o c h k o s t n a d e r n a för t r y c k e t u p p g i c k till c i r k a 4 500 k r o n o r . I n ä r a a n s l u t n i n g till u t g i v n i n g e n a v statistiska r a p p o r t e r ligger p u b l i c e r a n d e t av olika k l a s s i f i k a t i o n e r och k o d e r . W H O ' s sjukdoms- och dödsorsaksklassifikation ( M a n u a l of t h e I n t e r n a t i o n a l Statistical Classification of Diseases, I n j u r i e s a n d Causes of D e a t h ) h a r nyligen utgivits f r å n statistiska avdeln i n g e n i en för s j u k h u s b r u k t i l l r ä t t a l a g d u p p l a g a i två d e l a r (en s y s t e m a t i s k o c h en alfabetisk d e l ) . Del I o m f a t t a r 89 sidor, u p p l a g a 10 000, del II 147 sidor, u p p l a g a 11 000. V i d a r e h a r utgivits en o p e r a t i o n s k l a s s i f i k a t i o n (45 sidor, u p p l a g a 3 300). U n d e r a r b e t e ä r o c k s å en a n e s t e s i k o d , s o m tills v i d a r e e n d a s t föreligger i k o r r e k t u r u p p laga. I övrigt p u b l i c e r a s r e s u l t a t f r å n statistiska b e a r b e t n i n g a r i f o r m av stenciler av v a r i e r a n d e o m f å n g . Den utökning av avdelningens verks a m h e t , s o m skett p å s e n a r e år, k o m m e r att k r ä v a y t t e r l i g a r e p u b l i k a t i o n s t r y c k t. ex. för p a t i e n t s t a t i s t i k från m e n t a l s j u k h u s och m o t s v a r a n d e statistik från k r o p p s s j u k h u s . B å d a dessa r e d o v i s n i n g a r blir av en s t o r l e k s o r d n i n g , s o m k r ä v e r s ä r s k i l d a p u b l i k a t i o n e r , fristående eller
s o m a p p e n d i x till »Allmän h ä l s o - och s j u k v å r d » . V i d a r e skall v ä r m l a n d s u n d e r s ö k n i n g e n p u b l i c e r a s i en t r y c k t r a p p o r t . Nuvarande personal (läget feb.—mars 1965) D e n fasta personalen vid statistiska avd e l n i n g e n , d v s . d e n för vilken t j ä n s t e r finns i n r ä t t a d e , f r a m g å r av f ö l j a n d e uppställning: Lönegrad
Befattning
Antal
Chef och gemensam personal 2 27 Byrådirektör 25
Anm
En tji t o m 28.2.1966 1
Bvrådirektör
Cancerregistret2 21 l:e aktuarie
Vik l g r 1 7 0/,-tid)
Kontorist Kanslibiträde Biträde Mentalstalistik l:e aktuarie 21 Kansli7 biträde 2 - 5 Biträde
Pers tjänst
1 (1)
Tj g vid stansavdelningen
Stat i övrigt 21 l:e aktuarie 9 Kontorist
2-5
Kanslibiträde Biträde
Stansavdelning Stansoperatris 2 - 5 Stansoperatris Summa tjänster 1 7 - 2 7 lgr 2-16 » Läkare
6 12 Deltid
1 Ev. anställes ytterligare en byrådirektör A 25 för tiden t. o. m. 28.2.1966 i stället för den tjänstledige byrådirektören A 27. 2 Dessutom avlönas en deltidsanställd (lön motsvarande lgr 7) av cancerföreningen. 3 Uppbär arvode motsvarande lgr 11 (kansliskrivare).
340 Den blandning av fasta och tillfälliga arbetsuppgifter, som förekommer vid statistiska avdelningen, återspeglas också i personalsammansättningen. Förutom den i uppställningen på föregående sida upptagna fasta personalen finns alltid vid avdelningen ett betydande antal tillfälligt anställda, varibland ingår såväl statistiker och annan högre personal som biträdespersonal. Enligt läget februari— mars 1965 fanns i följande uppställning upptagen tillfällig personal (omräknad till heltid): Lönegrad
Antal
Anm
24 23 17 14 7 2-5
1 iy2 i
Systemman Vakant
Vz
Vt 6%
Summa
1 7 - 2 7 1{?r 3 K 2 - 1 6 » 7%
Läkare
2 Deltid
Den tillfälliga personalen användes främst för patientstatistik från kroppssjukhus, hälsoundersökningen i Värmland, klassifikationer, långtidsutredning, läkarenkät och missbildningsregister. Sammanlagda antalet fasta och tillfälliga tjänster utgör Fasta
Lönegrad 17 — 27 » 2-16 Läkare
6 12 2
Summa
20 Till- Sumfälliga ma
3y2 7 J /2
2 13
9% 19% 4 33
Utvecklingsbehov Under denna rubrik skall här i anslutning till ovan angivna uppgifter A 1—C 16 beröras i vilken grad redan befintliga statistikgrenar kan tänkas utvecklas dels med tanke på ev. underutnyttjande av
redan befintligt material, dels med tanke på önskvärd vidareutveckling och utbyggnad. A 1. En möjlighet att göra den förvaltningsekonomiska statistiken betydligt mera detaljerad och upplysande kan förutses i samband med att kostnadsställeredovisning införes vid ett större antal sjukhus. Denna redovisning ger helt andra möjligheter till analys av kostnadsutvecklingen än de nu tillgängliga uppgifterna i sjukhusens årsberättelser. Detaljanalyser torde dock främst vara av intresse för huvudmännen. Ur det nya underlaget bör emellertid huvudmännen kunna tillhandahålla MS det urval av uppgifter, som MS behöver för en i viss grad utbyggd statistik som grundval för långtidsutredningar och åtgärder för rationalisering av vården. A 2. Statistiken över infektionssjukdomar är f. n. alltför summarisk. En utförligare statistik med individuella uppgifter, som skulle göra det möjligt att erhålla ålders- och könsfördelningar, angivande av vårdtider etc. skulle vara av väsentligt värde för bekämpningen av dessa sjukdomar och deras spridning. En uppdelning av statistiken så att de epidemiska sjukdomarna bevakas i första hand av statens bakteriologiska laboratorium medan könssjukdomarnas statistiska bevakning sker på MS kan diskuteras. A 3. Abortstatistiken, som även omfattar steriliseringar och kastreringar, avser i vad gäller aborterna en företeelse av allmänt och kontroversiellt intresse. Det förefaller troligt att ökade krav på uppföljning av abortfrekvenserna kommer att ställas på MS:s statistiska avdelning. Den första instansen i abortansökningarnas behandlingsgång — familjerådgivningsbyråerna — bör bli föremål för en ökad uppmärksamhet ur statistisk synvinkel. A 4. Statistiken över skador och för-
341 giftningar kommer i framtiden att ändra karaktär, under förutsättning att den pågående försöksverksamheten med patientstatistik från kroppssjukhusen utvidgas att avse om möjligt hela riket. Den kommer då att utgöra en del av nämnda statistiska redovisning. Mödra- och barnavårdsstatistiken är, om hänsyn tages till primärmaterialets utformning, ännu ej fullt utbyggd. Beträffande förlossningsstatistiken gäller i princip detsamma som beträffande statistiken över skador och förgiftningar. Framtidsmöjligheterna för denna statistik är beroende av utvecklingen av försöksverksamheten med patientstatistik i vilken ingår en individuell rapportering av nyfödda. A 5. Under denna rubrik har sammanfattats övriga uppgifter som redovisas i publikationen »Allmän hälso- och sjukvård». F. n. redovisas där huvudsakligen administrativ statistik men också vissa sammanfattningar av sjukdomsstatistik. Det förefaller rimligt att publikationen i framtiden mera renodlat ägnas administrativ statistisk redovisning medan sjukdomsstatistik redovisas i en eller flera särskilda publikationer. A 6. Cancerregistret är relativt nytt; under dess hittillsvarande tillvaro har arbetet i stor utsträckning gått ut på att få fram en tillförlitlig rutin och lämpliga bearbetningsmetoder för en årsstatistik beträffande cancermorbiditeten. Registrets uppgift som forskningsunderlag kan vidareutvecklas. Specialproblem bör kunna tas upp och kontinuerligt belysas i samband med de fasta bearbetningarna. Sammanställningar för mer än ett år bör utföras för att eliminera slumpvariationen. Riskberäkningar för insjuknande i cancer kan utföras. Follo\v-up-studier av t. ex. överlevnad bör ges plats i registrets arbete. A 7. Patientstatistiken från mentalsjukhusen har nyss startat. Beträffande
utvecklingsmöjligheter och utvecklingsbehov gäller att denna statistik är att betrakta som en ram som ger möjligheter till vidare undersökningar, lämpligen på urvalsbasis. Med den snabba medicinska utvecklingen inom mentalsjukvården är denna statistik av särskild betydelse för förändringarna i sjukdomspanoramat och bedömningen av dess konsekvenser för mentalsjukvårdens planering och rationalisering. För att få en uppfattning om den öppna mentalsjukvårdens omfattning och möjligheter, så att denna sida blir vederbörligen uppmärksammad ur medicinska samt planerings- och rationaliseringssynpunkter, är det angeläget att även detta vårdområde blir statistiskt bearbetat. A 8. Statistik rörande medicinalpersonalen med olika fördelningar av individerna efterfrågas redan nu i vidare omfattning än den nuvarande statistiska bearbetningen kan tillfredsställa. Så länge den nuvarande bristsituationen beträffande denna personal består, kan ett ytterligare ökat intresse väntas. Med hänsyn till att sjukvårdens utbyggnad måste i sista hand göras beroende av personalläget är det nödvändigt att denna statistik och därpå byggda prognoser hålles på så hög nivå som möjligt. Underlaget utgöres bl. a. av MS:s register (matriklar). Trots den tekniskt avancerade maskinteknik som nu införts för registervården finns fortfarande möjligheter till förbättringar. Den direkta åtkomligheten av registerna kan göras bättre, en mera kontinuerlig uppdatering av vissa uppgifter är önskvärd och en vidareutveckling av prognostekniken med hjälp av automatisk databehandling kan förutses. A 9. Vakansstatistiken har nyligen utvidgats betydligt i avsikt att få tillräckligt underlag för långtidsplanering. Även denna fylligare redovisning som går vid sidan om det ursprungliga ändamålet
342 med undersökningarna i och med att uppgifterna även skall ge en bild av tjänsternas utveckling och den anställda personalen torde vara att betrakta som alltför knapphändig. A 10. Vårdplatsinventeringarna står i omedelbart samband med de under A 8 och A 9 nämnda statistikgrenarna. Den framtida utvecklingen av undersökningar rörande vårdplatstillgången kan ej överblickas. Så länge krissituationen på personalsidan består, torde det vara nödvändigt att statistiskt följa utvecklingen under sommarmånaderna och — om läget förvärras — även under övriga delar av året. På längre sikt är uppgifter av detta slag nödvändiga för ett rätt drivet planeringsarbete. Uppgiftslämnandet bör då ske kontinuerligt under hela året. B 11. Hälsoundersökningen i Värmland är en försöksverksamhet av engångsnatur. I vad mån liknande undersökningar skall göras i framtiden är ännu inte känt. En fortsatt försöksverksamhet ställer enligt de hittills gjorda erfarenheterna inte obetydliga krav på MS:s statistiska resurser. En permanent verksamhet på detta område fordrar en förstärkning av dessa resurser. B 12. Patientstatistik från kroppssjukhusen är under uppläggning. Det är hittills fråga om en försöksverksamhet. Redan på nuvarande stadium kan emellertid sägas att statistiken synes uppfylla de förväntningar som ställts på den. MS har också föreslagit en utvidgning av försöksverksamheten med ytterligare en sjukvårdsregion. Den bör snarast utvidgas till att omfatta hela landet. I och med att statistiken övergår till en fast rutin föreligger möjligheter att bygga på den med delundersökningar på urvalsbasis. Beträffande förevarande statistiks betydelse för vårdens planering och rationalisering och behovet av statistik även rörande den öppna vården hänvisas till
vad i dessa hänseenden sagts under A 7. B 13. Missbildningsstatistik byggd på uppgifter till ett missbildningsregister kan med säkerhet sägas vara nödvändig även i framtiden. Det är ännu för tidigt att yttra sig om den vidare utvecklingen av denna statistik. Ett försök att integrera denna rapportering med övrig rapportering av nyfödda barn i samband med patientstatistik från kroppssjukhus görcs för närvarande. C 14. Uppgifter till s. k. långtidsutredningar har hittills till största delen tagits in särskilt varje gång en sådan utredning ingångsatts. Eftersom sådana uppgifter i fortsättningen skall lämnas fortlöpande och därför måste följas upp kontinuerligt kommer detta att kräva, förutom anpassning av redan befintlig statistik, viss nyuppläggning avstatistiska redovisningar från huvudmännens sida. En fortlöpande statistisk bevakning av investeringsverksamheten och därmed sammanhängande utveckling av personalbehovet är nödvändig även för MS:s egna planeringsuppgifter. C 15. Arbetet med sjukdomsklassifikationer och andra kodsamlingar kan förutses få en ökad omfattning i samband med att sjukhusen i framtiden övergår till maskinell arkivering av olika data. Redan befintliga klassifikationer måste också kontinuerligt överses. C 16. Den enkät rörande läkarnas sysselsättning, som för närvarande bearbetas inom MS:s statistiska avdelning, är av engångsnatur. Liknande uppgifter för uppföljning av de nu erhållna resultaten bör ingå i det blivande läkarregistrets material. Gränsdragningen mot statistiska centralbyrån och huvudmannasidan En översyn av den befintliga statistiken vid MS aktualiserar också frågan om huruvida delar av denna kan förläggas
313 till andra statistikproducenter, främst då statistiska centralbyrån, dit på senare tid en kraftig centralisering av statistik inom andra verk genomförts. Några synpunkter på denna fråga lämnas i det följande. Rimliga anledningar till en sådan centralisering kan vara t. ex. 1. Nära samband med annan statistik som är förlagd till statistiska centralbyrån. 2. Från verkets övriga verksamhet fristående statistik, vilkens förläggning är likgiltig. 3. Att statistiken är intimt beroende av direkt anknytning till större databehandlingssystem. 4. Personal- och kostnadsbesparingar ernås genom centraliseringen. Om vi betraktar dessa anledningar till centralisering av MS:s statistik var för sig finner vi under punkt 1 att MS:s statistik kan sägas ha till vissa delar ett samband med statistiska centralbyråns arbetsmarknadsstatistik, dödsorsaksstatistik och befolkningsstatistik i övrigt. Betydelsen av detta samband bör icke överdrivas. På MS:s personalstatistik kan arbetsmarknadsaspekter läggas men den grundas på personalregister (matriklar), som styrelsen är skyldig alt föra och som främst utnyttjas inom MS och SBN. Beträffande dödsorsaksstatistiken skulle egentligen med större fog kunna anföras skäl för en förläggning till MS vad gäller registrering av dödsorsakerna; den medicinska utformningen av denna statistik har upprepade gånger kritiserats i fackpressen. Statistik över döda måste dock sägas höra så intimt samman med övrig befolkningsstatistik att den nuvarande förläggningen icke förefaller direkt orimlig. Medicinalstatistikens anknytning till befolkningsstatistiken i övrigt är icke speciellt markerad; vitalstatistiken har ju samband med så gott som all statistik. Beträffande punkt 2 kan sägas att re-
dan under nuvarande förhållanden det är MS själv och sjukvårdshuvudmännen som i första hand utnyttjar och analyserar den ojämförligt största delen av styrelsens statistik. I en framtid med en tänkt utvidgning av MS:s planerande och utredande verksamhet kommer detta förhållande att ytterligare markeras. MS:s statistiska verksamhet är och kommer framdeles i allt högre grad att bli så integrerad i MS:s övriga verksamhet att en överflyttning till statistiska centralbyrån skulle medföra direkta praktiska hinder för MS:s verksamhet. I fråga om punkt 3 bör framhållas, att under senare år medicinalstatistikens bearbetning konsekvent överförts till ADB. Några större svårigheter att genomföra bearbetningarna vid servicebyråer, däribland statistiska centralbyråns datacentral, har icke förelegat. En med statistiska avdelningens verksamhet mera direkt integrerad databehandling är emellertid önskvärd. Därigenom skulle med all sannolikhet personal och kostnader inbesparas. En närmare utveckling av detta resonemang göres i det följande avsnittet om maskinell bearbetning. Vad därefter angår punkt 4 skall här endast konstateras att under förutsättning av att bearbetning och övrig metodik hålles å jour med utvecklingen och ett nära samarbete äger rum bl. a. med statistiska centralbyrån några personaloch kostnadsbesparingar av betydelse inte kan uppnås. Bildandet av arbetsgrupper i för båda verken uppkommande aktuella gemensamma spörsmål torde liksom hittills lösa samarbetsfrågorna på ett tillfredsställande sätt. Samma förhållande gäller gränsdragningen mot landstingsförbundets och stadsförbundets statistik. Även här erfordras ett intimt, fortlöpande samarbete för undvikande av dubbelarbete och för uppnående av en rationell arbetsgång.
344 Slutligen skall erinras om de högt ställda krav på sekretess vid bearbetningen av uppgifterna som måste ställas på flera av avdelningens statistikgrenar. Ett minskat förtroende i detta avseende kan innebära en katastrofal förlust av primärmaterial.
Förslag Allmänna synpunkter på personalbehovet MS:s statistiska avdelning har sedan tillblivelsen 1947 formellt varit underställd chefen för styrelsens lag- och utredningsbyrå. I praktiken har avdelningen utgjort en självständig enhet. Utvecklingen under senare år har inneburit en utvidgning, som reellt sett gjort avdelningen till storleken jämförbar med en statistisk byrå. En sådan bör ingå i styrelsens nya organisation. Vid avvägningen av personalbehovet måste i första hand tillgodoses de nuvarande fasta arbetsuppgiftei-na och de utvidgningar av dessa som mera bestämt kan förutses enligt vad som framgått av redogörelsen för utvecklingsbehoven. I vad mån byrån bör ha ytterligare personal beror på vilka anspråk som kommer att ställas på byrån när tyngdpunkten i MS:s arbetsuppgifter markant förskjuts mot planeringsverksamhet rörande olika vårdgrenar. Tyngdpunktsförskjutningen kommer enligt sakens natur att i förhållande till nuläget kräva ökad statistisk service. Denna service måste omfatta inte endast framtagande av aktuella statistiska data utan också medverkan vid tolkningen av data och uppgörande av prognoser. Kapacitet för dylika ad hoc-uppgifter måste finnas. Det är svårt att i detalj förutse vilka ytterligare krav, som efter en omorganisation av MS kommer att ställas på statistikbyrån. Så mycket står emellertid klart, att den måste utformas på ett så-
dant sätt att den får möjlighet att möta plötsliga behov, föranledda av nya arbetsuppgifter, och snabbt bearbeta dessa. Förutsättningen härför är en tillräcklig fast personal samt viss maskinutrustning. Det är framför allt den arbetsledande personalen som kommer att utsättas för stora krav; en tillräckligt hög lönesättning, som ger möjlighet till anställning av kvalificerad arbetskraft, är här ett villkor. Den maskinella utrustningen diskuteras i följande avsnitt.
Maskinell bearbetning ADB används i mycket stor utsträckning vid de nuvarande statistiska bearbetningarna av statistiska avdelningens arbetsuppgifter. Mot bakgrunden av de förut berörda förhållandena — stor bearbetningsvolym ( = höga årsomkostnader), befintlig stansavdelning och systemhjälp — bör anskaffandet av egen ADB-utrustning övervägas. I samband med ett nyligen erhållet tillskott till statistiska avdelningens lokaler har avdelningen även fått utrymmen för ADBmaskiner, varvid vissa förarbeten för luftkonditionering etc. gjorts. Utformningen av ett eventuellt system torde böra särskilt utredas av statskontorets dataavdelning. För att täcka den föreslagna statistikbyråns behov kan ett mindre system med anslutning till datacentralens maskinpark tänkas som en lämplig lösning. Därigenom skulle relativt låga kostnader kunna förenas med en hög beredskap för undersökningar ad hoc samtidigt som mer rutinartade bearbetningar av större format kunde utföras på monitorbas i ett större system. Granskningsarbetet av t. ex. primärmaterialet till patientstatistiken från kroppssjukhusen kan rationaliseras med täta felsökningsbearbetningar. Uppdateringar av personalregister etc. kan ske mer eller mindre kontinuerligt, ev. med direkt åt-
345 komst av registren genom dessas uppläggning i anslutna skrivminnespackar e. dyl. I detta sammanhang kan också nämnas att SBN framställt önskemål om att beredskapssynpunkter skall anläggas på registervården i så motto att maskinell utrustning för registeråtkomst bör utformas så att goda transportmöjligheter i ett beredskapsläge medgives.
Förslag till personalorganisation Den här föreslagna fasta organisationen framgår av organisationsskissen på nästa sida. Hänsyn har inte tagits till en ev. sammanläggning av SS och MS. Även om socialvårdsstatistiken nu är förlagd till statistiska centralbyrån torde en sådan sammanläggning emellertid innebära 3'tterligare krav på statistisk service från den statistiska byrån. Som framgår av skissen föreslås byrån organiserad med chef och gemensam personal (allmän sektion), en sektion för sjukdomsstatistik och en sektion för administrativ statistik. Förslaget innefattar en byråchefstjänst. Denna befattningshavares arbetsuppgifter kommer till stor del att vara av samordnande natur. Det måste förutsättas att han endast till ringa del kan deltaga i det direkta arbetet på byrån. Två avdelningsdirektörstjänster (högst B 1) har därför föreslagits för sektionerna för sjukdomsstatistik resp. administrativ statistik. Utöver skisserade högre tjänster förutsattes tre tjänster för 1 :e aktuarie, högst A 23, samt befattningar för deltidsanställda läkare i erforderlig omfattning. Personalregister och matriklar har förutsatts bli förlagda till statistikbyrån
med hänsyn till att byrån för att kunna bearbeta registren måste ha en fullständig kontroll över primärmaterialets hanterande. Registren förutsätts dock få en delvis fristående ställning. De behöver inte nödvändigtvis ligga i omedelbar anslutning till byrån i övrigt. Det principiellt arbetsekonomiskt viktiga är, att samtliga register och matriklar förs på ett likartat sätt och inom en enhet. Den stora användningen av datamaskiner som hjälpmedel vid registervården gör det ytterligare motiverat med ett inordnande under statistiska byrån. Beträffande sjukhusregistret, som av praktiska skäl också föreslås lagt under statistiska byrån, gäller samma förhållande. Ett intimt samarbete med de enheter inom MS, som handlägger sjukhus- och lagfrågor, måste här förutsättas. önskvärda ytterligare arbetsuppgifter såsom patientstatistik för psykiskt utvecklingsstörda och statistik över öppen vård har inte upptagits till närmare behandling här. Den nuvarande patientstatistiken från mentalsjukhusen och försöksvis från vissa kroppssjukhus måste betraktas endast som ett första steg mot en mera fullständig statistisk täckning av sjukdomspanoramat, således i princip omfattande såväl öppen som sluten kropps- och mentalsjukvård. Statistik över hälsoundersökningar har inte beaktats i organisationsskissen. Den framtida utvecklingen av sådana undersökningar är oklar; det måste dock bedömas såsom sannolikt att statistik av detta slag i någon form kommer att erfordras. Stockholm i juni 1965 Åke
Sjöström
346 H
u
£ .2
„ —
. 3 , cg
O
«1 ^
SO
c/3
°
C 08
c/3
v: -a
r/1
ac g
"g
£ -3 c/3 •—
gj
, "~ t-fl1
S- '3
W ^f
I -5
ed " o
I .5.
> —
r <cu
3 «
ort
c -T
H M CO
:0
ed
T
« g c C/;
C
CO CO
ö
22 o Q • <
c/:
<
C3
<
o g I TJ ocS I cd u
O
co
r—i i
Statistik över epidemiska och veneriska sjukdomar
a CO
o
C o os O
ia i i
M
V}
c • ° 3
eej C/3
"C o
.9, a.
-Q
nr 11 <* c/3
K
.2
co
B
,3
C3
S
t/>
3 C
c/3
o
SS
-3 £• 3-a! 3
O
v : US
O 13 -* c/:
i-3 M 3
<;
1 1
c3 >, =o T3 tu
1 O
'
C/7 c/3
•
1 '0 3-r. 1 -^
•
!
1 rt- 1
L^i ^ - 1
I. -*
ca t- co I •• ^
c3
fl «M <-
«; u =3 o u —
t a «- * •5 "* *SJ c "K SA fa O H
== C S
B-
i
C
o
9J
347 | , >
o e
£^
O
-<
« «
OJ
'S
•"?• C v •*5 3 •0
eo •< -3 "3
~ £3 ^ £ a .22 0
^ x; .« c
< -=
c
:,
r;
ä
•~
eft
•2
C
0) 0 Ml
C5 'C et .« JJ
SJ
C3
a
§ Qu S fl
OJ
u
s
~
fci
^
c;
O>
m :0
fl ca
1)
C3
SJ
£*
K
w
U 0
be
fl u
h 4)
a x— «x ww z 'C < 25
O
*•
'CD
O
a
rf*
c ,M tw
bo
a
£
0 C3
cfl
>i
-|
IM
« M
J3
fl cd -Q 25 — 3
a «ä5v C3 »3
^5
-
UD
o
5 —
*
0 •d
ö
C3 bD 60
se
PM
— °s 0
M
c
i0 .-3o C&
> — u c
C! 08 ~
"O
Ja "SJ
d
'fl T.
- — - — 25 S - > F 00 • ^ r—
ppv; eckli
se •g
1(1, I
—
•ca ca
>
-^
^
'r~
J3
r
°?
III
U
jJS
8J kJ £ C5
p-1 a — f j E-i ; Ä
-
:C PC
f *
00 CC
w
"
B
£^ Ct
a
fl pH
<
o-*<
v bf)
p-1
d l—H OJ
<j
H3
pq
cö
;- — ~' 5 ~ "C —'~ J
A
<-r:
5- f ^ SH
—e>d * "" **
•i-i
O
v
-1^
CO
M
gf
c
C/2
B «
< ^ „
fl
• PH
>
O
•pH
_?
-d
0)
sd :r =r; c :c ;c
E *s
'" = '&
o
•j. • •-^ ^ CC c •~ led pH
« ö •-? °<
C
B
£ o, a >< Q, «
•2 b £
o '3 o .t
,»> K Ii X.o :/:
•g B a "O BP B —
349 B I L A G A 15c
Planerings avdelningen (MS) P L A N E R I N G S A V D E L N I N G E N (P)
Planeringsrådet (anslutet till verksledningen)
PYRA P 1 Planerings-, u t r e d n i n g s - och utbildningsfrågor
BYRÅ P 2 Medieinalstatistiken och a n d r a statistiska arbetsuppgifter
Sektion P 1:1 Planering och utredning
Sektion P 2:1 För byrå P 2 g e m e n s a m m a uppgifter, ad hoc-undersökningar m . m .
Sektton P 1:2 Personalbehov, personalprognoser
Sektion P 2:2 Sjukdomsstatistik
Sektion P 1:3 Allmänna utbildnings- och kompetensfrågor
Sektion P 2:3 Administrativ statistik, matrikelföring m . m .
350 BILAGA 15d
Beredskapsavdelningen (MS) B E R E D S K A P S A V D E L N I N G E N (B)
Medicinalråd (läkare) Militärassistent Apotekare (halvtid)
1 1 1
BYRÅ B 1 Planering oeh organisation av de a l l m ä n t civila medicinalväsendet i krig
BYRÅ 13 2 placering
Sektion B 1:1 Allmänna frågor, översiktlig planering m . m .
Sektion B 2:1 Utbildningsfrågor
Sektion B 1:2 Organisations- och försörjningsplaner
Sektion B 2:2 Krigsplacering av medicinalpersonal
Sektion B 3 Materiel- och förrådsfrågor
Detalj B 3:1 Upphandling
Detalj B 3:2 Förråd
351 B I L A G A 15 e
Administrativa byrån och lagbyrån (MS) Verksledningen
ADMINISTRATIVA BYRAX (A) Administrativa, ekonomiska och k a m e r a l a ärenden
LAGBYRAX (L) Juridiska ärenden, legitimation och behörighet m . m .
Sektion A 1 Kansliärenden m . m .
Sektion L 1 Juridiska ärenden
Sektion A 2 Ekonomiska och k a m e r a l a ärenden
Sektion L 2 Legitimation och behörighet
Sektion A 3 De statliga mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning
Sektion L 3 Nämndkansli Till n ä m n d k a n s l i e t anslutna nämnder: Disciplinnämnden Sinnessjuknämnden N ä m n d e n för utländska läkare N ä m n d e n för utländska tandläkare N ä m n d e n för läkares specialistbehörighet N ä m n d e n för tandläkares specialistbehörighet Hjälpmedelsnämnden N ä m n d e n för internationella hälsovårdsärenden (XTH)
fl
CP
JO
•l-H
d o
+•>
'3 OS
bo h O
bfi cö co M :0
• PH
d
d
CAJ
ca
G
«
< G G
d
CO
G «ao a> — •Ö G °c3 « j "" t -
S. ^ o5
fl rt
S g
t-
:0 -G ir, u 05
^
•fl :oS G w
Medicinal-, sjukhus- och mentalsjukvårdsbyråerna, överinspektören för mentalsjukvården
-f
"O G OJ u :ci
+->
* :0
°^
N
o —
«2
-a & B 3
S. ii
>
Byrå M 1 Gemensam personal 1 byråchef 1 kontorist
:«
Informationssektion 1 redaktör 1 biträde
T!
Medicinalrådet för beredskapsfrågor, militärassistenten och apotekaren placeras vid beredskapsavdelningen, övriga medicinalråd vid medicinalavdelningen
Medicinalrådens verksamhetsområden: 1 öppen kroppssjukvård 2 sluten kroppssjukvård 2 mentalsjukvård 2 hälsovård, förebyggande vård 1 mödra- och barnavård, familjerådgivning m. m. 1 vård av psykiskt utvecklingsstörda 1 långtidssjukvård 1 rehabilitering och handikappvård 1 tandvård 1 apoteks- och läkemedelsväsende 1 beredskapsfrågor
3 ec
Vissa chefstjänster m. f l . 1 generaldirektör 1 överdirektör 3 avdeln.chefer 14 medicinalråd 1 militärassistent 1 arvodist, apotekare halvtid 1 kontorsskrivare 4 kansliskrivare
CO
I nuvarande organisation handlägges i kol. 2 angivna ärenden huvudsakligen vid
co
OJ
G <u G
ja
o
1/3
a
CH
SC o
H
1= O
C/3
o O T3
C oss OJ >
t-
O 60
a^
3 3.
§ & s o
Tl
•-
»53
5 s — :-- £co"
n ^
aM
:rt
3B
C
C
0)
fi— A s M o•CO
5 ^ C -
5°2°?
a a
T3 "-1
B
.2 °2 t
<J
T,
C
CJ
^
CO
C
co
a
—
X, "« -* 3
.5 °CS
> > B - ed 11
-73
o
>
•
C
s jg
> T)> - ed B rt ed •o c a c^ —
A 9 rt — 3
rt
T3
rt
*s
co O O
^s ^
o
c ^ rt ^ s „
O ! ° rt 3
CD j2
C
^4
w
6.9 3.5
o ^
*;
T3
4) . rt
co
:0
"*
^ £ co ft ft
4J "C Ö
rt .9 -jS
[ C
rt
I2 £
v> S-, ^
o
rt •soO ' * Q ; » , ni oh 3 d u O, 3 wj C. _ ±4 .-, '-^ X ! * ? o*
co
O)
>•
CO
-rt
co
_ t- B ,5
9J
c
O
_B
q
32 C
> . O r t
-3
= 73
> rt 2 ed '0 ft .9 a sr ed c: rt 5 BO '3B £ S: B B
sia
'C rt 3 3< s-i <u cV2 : «) B »3i "O
•-
iA
"S Ö o £ 3 <" 22 9 Co rt- *rt S- " 3 rt ort " 3 ^ - 3 SO « g p. ±t O srt T 3 >- Vi 3 rt —' co to v - A • " ' »rt ef "K « > £ 3 O rt C rt « 3 C rt ^ JO « <u - 3 rt 3 o OJ
SO
C
O
M
2 .-^
« 2 n3 c c S i 3 OJ T 3 3 co S S S ^ r o &
O
o si
i s 3 £2 (-. O
— 3 -o rt cjo co i-H 43 "O3 - 3B co.,
•rt
W)
g *">- c5 -<-9
c3 «
CU - "
. -
rt C O) 9 c . 9 " 3 T5 <7 c ^ a -2 3 cort 93 ^ rt 2 ^ ii
F>.5 - 3B ^ < • " ^:^i Oft, • sa O -å : 2 <3 ^ä --
•-T> CO
CD
Ä
•3 > o - 2 O * ; B sO v: W V o s. B B £ •-' 0 IHed o :o M B o B _0i rr' C K
3 ^ 3 3
•sj-a 3 •X - 5 ~ " S ^ "5
O) ° ™ : 0
u
_^ t D . 3 ^ ,
O t f i
rt rt 'rt
rt T3 X I ort "-1 Ö C o t»
'rt °rt
^
ftJ2 B co 'O
g >,.!S -9 B j ;
ex CD 3
o
T3
^5 v:
ed
0 rt
ed
C rt 0. -^ka B 0. = — ed c t> — •x C 3 > 0 »rt B B -c 6G icd. B ^ — s»sd z .B. = (3 .« P >M «; ,^z ^ rt rt —H
>•
hl •C
v
j -
»B
ET)
M
•3
i
•>•
y:
2 9 CO ^ j
•-=• ft «
£ n
rti 22
° T3
a 2 "C <u ^> o 5 3 C O 3 £ •2 •? 3 P rt "rt9 :*>S « SJ ^ H ^ H Ä
T3
-o
^
fi
^ B ~4
CO
O
T^tJ
fil o
u
co B T3 M
w
co 43 H ^ ! Ä 3
-rt <" C
CO CO
B
n-, • -
aj ' o
rt
CO ' C Cu>
r:
«- . O 35 T.
•y" v. S fi - 44
r> M
2:5
—
•fi O - 3
O
^
354 « c ^
a er o s te ed a - c (3 >ea >
s 3
•-
öf ,~~G
a 2 S . C3
H c a cc
sg
A
—• <u
H fl cö
ed T3 ca Ml o i l en :ed
in ' C
O
co t 4 _ l
^ a
fl
O J
CD
^S
Co jrt
00 « 1 0
G ""
ca g c ^ -2
ca :ca P^! OC «- O IH CJ CU
2s
a> .g t*»
—OJ ^•_
s
si
3 3 '5c
O G3 >
b en
ej
'Z? ">
. b :ca
v> t ("t **~ :C3 o u 6 C r-
CJ
C
«
^
tr^ca 1 i
tU . 5 G
C/3
c .5
=0 G o •?5 G «< cc_ o c a cd u _J
-1
fl
3 Ä a • - ^ co :—
» (*
.-, c
'. octi . 3
- _ cu
C^ ° 0-3,-i G
i*
?! D
M ca %•, o
au te •ed G
Ö °
a rt
a
0)
a»i >
o£8
ca cd G CJ a
y
rQ
CO
u
HH
cj.riflca-rr>iflfl .2 5$ 8 -Si £ S rt* tu* .?_ « ta § se o :c3 u^ atu .**2 G3 G . G :
c L G ca 0 -G a
.
G
•
0 co G
_
F a Vedi cca
.c .a,s•* ca oj
a
>> . -a g
CJ co IH
ied ca
oc «C «
a c 6»
oc oc ca >> oc PQ -
3 I -a :ca -f*
ca S ' E °ca "^
.
^
• " fl u äGgs
Bo O
fl
5 ° G5 '5c of
:c3 2 G5 co , M
-
u
3 I H T-) -T-) °ea - ^ _ t."
G 2 »ca " *
S fl ^ 2 & tu ca : o ^ cu <?* S a S ed 2 to , 2
a
:ca
a a
G3
0 < tu
J 8>3 s l i ca 6 0 # 3 fl :ca £ cd ^"v? v " a ** u G5 co T3 3
5a g c c a 2
:<
33 A : o ! ° ed o ca GH cd «S 4<! 00 O M
a
-C
fl G 0
OJ •Ad ^ <y
to
CO c ca a
i.a :cd ocä
as
i M CN ^H f-H i—I i-H 6<3 ^H
t>»
Si
3*8.2
emensa byråch kontor
>«,
^
=5J WJ O
TH
^H
4 G O
CO C
Ma
CO G! tu
"
hälsovår dsko kontoris biträde läkare d eltid
C
>4d CO G3 T-H 60 I H I H * H CN ^
T*
cu tu tu
a c a 2 o. o c
:
X oS
>
.g
« s «) a a T3 T3 5 ca 3 fl ^! c a *^ .-1
fl
u
ca a _tu 'B, C tu T3 Ö Ö fled a ca ^2 *L>
G, 2
cd c u
>*"
G "g
tu °e« a
Sc8a^ 3 0
*
^ ä
G:1 i ©
C-G, 5
W
O &
O
^
•-H i
-
a a o 8
S 11°:ca o -2 E
«i
•3 G
c £
?B
.-< G : ca 00 g ::« >- 00 H G *Ert .3 a A rrt O OJ O :cd
•a
M te a t-, »ca G3
O CO
a
fl
CJ
45 fl 0 fl G
co i_i
tu 3 ca t^ a "^ ^ .2 •fl S f fl fl ca _, 00 -14 co to 0 a , co ed <u . u o fl 00 -
•-O »ca b coc3 0
a
3 a. 5.
ri3 3 °ca w
•
>-
°CB : c 3 c o > ^ 3 O CO <£
ca "és o c a CO , g ^
**
n-CJ
co a
T2 s ^
ii CO
u a o c
>i
°C3 co
> fl G
r> C3
S ,52 * "««
G5 co
^
CU CO
' C 4J
a
fl .2 i l 2 3 S CO
^
^H - * - 4 ^H ^ H
355 ' 4) ' i B « 3 ' C US tfl cj *2 £ C 2. 9 rt
5 a c
:rt
rt 73
rt
OJ «
:-
^
a .2. t»
ä Z?T3 i 12 to c — 9 rt ^ rt - 9 9
«3f 9.3
M (A fl i-* CN S3
.— "O ° »
'E . t ±3 D3 - — — éc^
rt .iS rt i O rt A * «-< * - • tn
°rt
' 3 rt "rt
>
t"
^ b. O
rt rt tn
" 9
c
-
'O I fe T :
P--^
TH
M
a o
£ :2.Fö _ * °rt
Ä »rt
v, •*
rt
a o o> —1 (3 »ed 3 0
co
rt - i
M
OJ T ! OJ
S s £
tfl
9 9 :rt S3 i : te
=—I
»5
OJ ^
O J :
S c
OJ . 3
o ••
°rt
3 9
t > '"'
gg O - *
3 L«9 c
~"o o 2 ,2 b, « 2 M -o Ä^
.2 JS * S-j S 2 S £ 71 3 ri
rt c
OJ „ tn 3
tn
OJ — rt C rt ort
-
rt rt
rt
rt rt rt — 9 9la :-Bfl y: Xl > rt — C
:Q
rt 9 .52 *"
-rt bi •>
g9
CA
•rt i -^ C rt ^
c
a f •.&
s — kl >> rt 0 rt 3rt -en e tci c 3 9
OJ 3
SJ ort
7,
tfl
o
cfl':0 ec uO ^2 2 .C 9 rt ,3 3 c
rtiT = c «'3 2 o »rt ort CJ rt -rt *J 9
=rt c OJ
£
9 C a
"rt S
-
rt
tfl
m
'life rt
^
'rt
:
=>
rt C
rtrt- °rt -"
'^ « 2
tfl tu >> "Si tfl " tfl tfl ec 3
~
:rt0
P, 9
^
a -^
"2
rt
"O
8 •_ a 10
„ QJ ÖC CJ3-3 >
P CD7J C
<"
tfl ec > > - * ^3 T3 -O ^ 3 ^ £ OJ g g
>^rt I H
rt « T3 T3
3 S ec ort 32 3 _ I T3 S
"3
^ > ••< s &S.S S e
rt
H
'O
C <-
CJ : C
rt OJ >
tfl ••<
a-s rt =0 3 «*i g
i 3
en
2 _r ^ 3 rt tn rt "O C
.b
tfl ' 2 •i. 3
«- £ 2 o^ d) rt"12 3
•rt
- - T tu
3 „rt °rt HJ
= < : . « ^S
bi — CJ 3
0 v
ta^, •5
4) bi
J2
a ^ C 8 -< v: — • H Ä c
Vi
• y
»
"o
assi kon ori bitr ide läka re
SV
»5
* "3 05
g 0.2 « 9a «-0 ai 3 »rt 3 b.
9 3
3 >> ° 0 -rt —<
oa O -
o. 2
-
«*< Cfl;
3 2
W
Ä
J
.
tfl
y;
«
OJ
9 Q.
P.5 9 3 9
• 9
^
2ä
,_i,_i--H'-Hi-icMi-icN!-(
u
—
tfl _rt_ „ j
.SIS
-g TJ 9 « K .£ o £3 , * S
tfl
^ rt M o
o
rrt
•K tn ,
ec M
»3
a'ffS'g C 9 „ cc°rt OJ 33 t- c ^ (^ rt aj ort O
2 c bl 3 rt4 "
ti
OJ J3 tfl C 3 tfl
OJ •-<
er. c ec
bi
rt
^ -o fe o 3 ' tn .= « ^ £ rt- >>
OJ
S
tfl —
ec « rt j C t - rt ° ort OJ P O " «iCrt2 tfl t rt J " C e c o . 9 rt 3 «*35 rt 'u ec »rt - a - 3 j = :rt B > aj.2 y
rt tfl^ rt tfl 12 « rt° ft o.9
•- rt
cd
OJ r3 > O, es
^ 9 ^_
• 9
^ 3 b. _, tn
3 '•? OJ
i.
rt OJ 3 . 3 , rt 33 rt tfl ^4 rt C
a
>~> in
rt-2 S * •°
£
H
C/3
T3 > (-1 (H " g ; 0
4J| 3 ^ rt
c ^
cfl 3 £ c< » o 9
.5, •a
< c.
r rt
—
—, tfl
tfl
OJ
9 « £ o...
ort c i. . 3
<-
C -rt
'rt -^
tfl
- * 'C
5-s
OJ
ec
oca
« t. •C
C H =*H rt CJ CClfl > ' > 9 TJ t- e c — -f$
9 3
9 o o
G
C
CJ t-. O OJ
_^ " c
.3
rt
<"
> ocs
"" 0>o
^-
'C
OJ
C
a22
tn 9 -r; « OJ CJ1 9C -g* 9 ^ , " ' 5 _^ai 13 -C! — — •— — —,
356 -5
cs rfl
CS
(_,
O
t°CS
*
•5*
To
co
33 G
X!
w
G
—.CS
OJ _G
=-i
V IS c -c -*°2 "C
o
£fl° u
.G
cd
~ O "=3 en BQ O t- X o « 5 d cd •s s « G —o -*O r-S « -i G — O 2 G •J1 < 13 > M
fl
Cd
G
C «*H O _,
G
OJ
G oes _o "cd
-C
•—
co
| 3
co
1? °u O £fe: ° t)
09 OS • Z
w
x
CD-_
a K G
-G
CS
ca M ttx
cs
C
i > iO
'G S
fl
fl>
-flfl J
u
• :0 G co G "W
CS
fl °ed
:rd K
;/>
V -5 0) O £ co
c-i
OJ
o
läkem slås ö tiska
te G u,
A
cd
> a cs
co
G G
OJ
c
•ed u
>>
-a
-fl .5 -* c 3 fl
C/3
fl
CD
i B
G
Cd
ti
CS
flQ
t.
-i
G
o o
„ c
ed
T
G3 CC3 cd £
-a
T3°g 5 <u t :
jo
** *fl o
G
cd
_
5*1
a
o
ort
«
>2 5 CO CS (öj
••<, O -C ed G
-_ "~
C
cd VS <u G C ~ ^ G
T I
G
G
E-i t-
G
»r;
o
-^
•S & s •
G -3 tC-i — G et - G C D CS to —. u C D ^ ;
>'2 2* ef
c
fl
Sf cd O ^ : c d
cd
cd
ti " i "^
co
H :<ifl
fl)
G — r-
—
o T
C Efl
W - ^
OJ
CO i-H
T"
G .L.
u -Ä
U
fl
' C CJ 0 ^ ^CJi^ ^ J W ed "G 'c^ cd i —
fl -fl
G
ed
^c
c
o 3
fl
OJ
ocS — •rf
>> O
-
-C - *
c
c/:
_o ^ 4
*
G;
ed
CJ •'fl - f l "O
c
2^"
-^
S-Q
T "
-< ——
fl
« f l
ti
cs
<=i CD ° fe J"
T
fl)
,i
w
'—'
gcpg o C.Sfl G
2 iJI
—
OJ
"^
T
1=
~
OJ —
-. co
G
co
G:
fl
-
pr •»fe~ « ^
o — C . CG •£! "o ^3 cd
c
t, "P
S."Z •.- 9. C n
cd ed 4 :
•«
- *
CO CO ' » •
« CO
»r:
y
> C t, a :cd — :C In C i G ed o t- .2 hö "O
C S -
WJ fl
O
TI
% c S
o
M
n £ £
— fl CJ
: c/i
O ^j O T 3 -^ :«
« fl . G O .G S G fl ej co fl 2
^ tOJ- cfl T ^ = 0 cd 5*1
n
cs £ M J4 " f 5i
cu
-fl fl •.-,
fe -Ö
•- «-- 2 2 cCd ' S
T3
CD >
ti
G
-S
C
•>
BS »>
S .s 5 -5 fl
G a
C o
^Xl £
C cCD "S O
o o
° -- n G G '9 a 'O » r3
^
O
U
CD.S, S —' ! w
O
**
n G G -G
X!
~
Ja
G a
renden röra ch hand ikap ili terings klini rhets- oc h sy icdelsfrå gor,
-C u
to a
-« O
CD C ti
CH
•^ ' i n r1 G T3 C3 ."G
72 <"
•» S ^ *
G
g
w
«
'u M
= o Gö a^ 2 2 o fl n „ .G tG°ed
G i
s- G
«0b
5>fl>
A
o CO u G o oj :c"d ad "-1 G >
flG
rt
ed <-) o fl rt2 o 'J
G
'u
"o
fl S 5 ä A 2
G -fl
cd
357 °cs %
2 QJ .—
(-1 KS
•!, ed ^ 4 - v: s •-
H
s o 'te > c/3
_ '.4*-4
:«
a
" ~
<-H
c
C ° a1 S
— • —TZ?, o> 3 6 C
OJ
4$ ej
c/3
C
03 C
C 01
_ »ca
fcn 6 0
s-
43 n rt C a
« ;—j »i
»i
01 * *
tO
— , C C tc a "o 44 t« -a t<
h
M ! H
a
«
O
rt
O
a c
<M
0) j-T —
« ied 3 o> t/3 u =/i so _
- .g 2 "S °2 •o
2 iS > -o tc«2
C
a
red
3 a c
o
CL
> C3
C/3
o» 3 Ca T J
_*
o TI
o
c/3
—•
a) o 0.3:
O
*-
>
'« C
•ca
Q
C, ed V 3 1 6 0 0.
a
C
KS
o
3 4 3 ^
•J-.
•n
_o -* is'
J:
44 A) Si
60 C/3
a ^4 G '3
o :/: 0/ M 1*
OJ
e»
< ':/:
ort
t/3 "—>
a ".3
c
ff
KS
ffj
89 C
t . ors 0»
fr! • * * o> t . u
•cd •> jof h a 44 C o (1 KS C tM tu ed c
>
^ & **> 44 a .5 D 'O .2.3 A t - -> M ~ U
"S
»ja O o
a a
C
43 o
44 «
o Jo
£
o os W
Ä
o
O
-3
b H
KS
KS
7! O " -
KS
•.?
— •— >
.S"§ «
KS »3
T) SO
•2 C ^4 u
KS 6 0 i ;
<" 7S33 "•c
C 03
>*
t-c
i-c
U T 3 KS KS C C t e KS - Q C i (H
KS
«
ö
™ C/3
Sa
« T 3
KS
-
5 s b
KS 03
KS
</>
KS
t,
U
w
O)
iO
«;
oi
"
33 O
>
3^ a) oKS
a a
•• t ; CQ ^
u w 3,o«
-3
C s.
3 t) b
ti 7t, •ed
3 Vi
^ '* £N
ort « 4= 3 - 03 CJ T3
3 — ed — 0 te a o> ed e d te « 'i^
tr.
i
*
ti
ort
t/j ' 2 3: O
o> -ö
•r.
c
3! o 3 73 O
OJ
no ed ed t.
•-fi
o
•-
O
> —
c ."a
^ 4 4
» 2 T - I 4 < 4 4 4 4 4 4 4 3
01 09
H
H
N
«
rt
H
N
•^
3 43 ' ? O U o ir a
C/3 W
a -3 23 O
"•"
», . 2 .22 ' b o>
a
C
i
s a s b "o
a
4M
y: c
c/3 * ^ :r3
4i
44 4 i
c c Ja OJ x i r. rt n O ."a CD
<* 4 3
T-C
03 C
iO t-.
' g CB DC ed ort.S 21 0 i :<
C Kj
—
03 J3 o 43 U 03 ed 3 C
•J-
"tn"
—,
KS
c
o 3
C/3
J3
3 . ^ 43 t/} «5 -3 w * • sed 3 a a u «*, "i;
ed
.5 s t r .
— • — 'o — fl éd>• -
M
:
« ^ S "3 - 5 : Q 03 3 - CiD—
i.
C-oKS
'^ 2 12 S £S 5 ° :S 3S £ :1
Q*
•- 03 'p • 0)3
«2
O
:2 t-•* rr —1 c
(H
•Ti tC O uj - 3 , O T5
-OP 43 »KS b :S0
u T-o -
c - 1 i-a IS -T w
c: OJ o
f^
te (-1 S 43
; a ^TTT
ed — 3
« o — ^ ' ^^ o> 3 e 3 KS
^
i- »
•5
0 43 3 3
—
—
Sy " °
.3. .3 te z -" a
O C
_
«
~ 3
w
x
y:
:
~
fled . 3
~"
'+*
358 o
co M
—o 0 t e
a) .a
H
OJ
a, G T3
fl M
G >•
4> u,
ed M -o
a,
fl, °cd O co p o —-5 01 O MOco «.5.
'3b
a.
od c 3 >
Cd
a
>
o
3 G O co es M 1 •— cu - t-
s
—
•o
ed
8)
~ 0)09 01 - _cuco M
cd
B
C/5
ta
M cCJ o
co
O :C
c
CO
:o .2 -r
'
w
0 ~.
•ed
l*>
—
co
£ EU ed G
JS
co
s ki 21 ^3 • z t fl g — '2 S°5 .2 nc g .2 « :2 v:
•
cd E n T3 c QC •
>•>
—
.
SB C
.5 c
•o i J2 cd 3 Cd J3 ^ ej co O '£ o]
t»'-C ca .2
i—3
K
c;
ö
„ - m * 8=° >
O. fl, u 3 cd
co • • "
—•
CO w c*-,
c
_
G A-S C cd • - o, o
en cd
.3 C
K c/3 ^ O ^ « r t 3
fl c
c c1u ^ 4> « _• M M> ° a,°cd c £ o > -* „,<~ CO fcH g 3 fl. ca « g eb£ S w> K jr fl g-rt C A «•=" co 52 =C3 c a>s .5 fl O o t- cc ^ -J2•n cu 3 £ £ C»SM ""^ 6 fl Ofli2«t>'"fl
'fl T3
^5 f
CS oc«
fl 5; « | ^ g : o - ^ °«d c
—'
v
w
L f*
-2 fl-i g-E
M
4)
C Ä u ^_ H5 'te
Ec
5~
.3 cd w
0) H CJ
«
^ .uf lc ^ * ec g u o 'g ^ - .3
[_t cd
^
tn tn
c 3 y j ~~"£ .2 "> ^ T 3
—1A CO ^ 3 1
&
u -^
MA
<^
-
cd - 3 CU M
"O
äa
*,
O
<
-i G cd
«H
CJ X)
•O
IH
^cu
tN
t. C
£ >> c fl Ä ^
CU oq O-H
cd C
PQ C
-H
co
2 §,'•= 'O »S G
«
: 0 co ~7T o
o a-S.2^ ^ 5 2 "2 •=• "3 fl o tS J2 '"^ i
C co C C d o .2
O -G
^ 'C cd
rt o o
—
CM
• — '
ed
ft, C 3 G 0
O
-
S £ a"* " * c 5^ « «> £ 2 ^ S
T3
CO
CO
<U
-
5P fl u <*- -fl <" C °cd « cu —'2 C w
y;
cu co c o CJ ".fl cu fl cd °cd Ä cd -*e en o CJ j2 C o . G cd , cd 4) cd
£
"E 5 rfl o
•-- c*^ »cd co ~ G >
'éc S 2^2 £
A '•* o "i
u c o r^ C Ö g 'g «2 g .g 'g r - ri i « iO 3 ° a 5 u
0,
" o
O C d ^
O
CO
C r- fl 4> •S — A T3 • f l T3 cd c cd
3 CO
:0
I fl'-2
cuCQ .•O T3 Q
O
cd « „ M CU
i
cd cö C
5<
«3 "cu ^ J5
% jpJt y C cd cu •-
. °2 .* a o fe cd
o <M
«j 3 « - i
5 . ^ " s -* A
.22 S
^
fl fl «^
insp onto iträd
£ M
CJ O
"-1 ^!fli—<
o cd G ej j ; cd o S „, ?
cd = o tn "> C ^
3 C
C
S'5 s -^
-f-c4 ec o •- • . «-°rt t, tets o o
5/5
S
CO
G T!
'u 4) 0
CJ CO
fl
O
^ o O]co Gcd GC S jä
JJ!
CO I H
CO
cd ^ ) ^
J G3
•*
i-H
c^ CO
T)
C3
M
a
™
^ed
™
cu B ed ^4
I H
359 u
c c 3
v -±
c 3:
u
c « B r-
en
—'
2 ^-5
£
._,=*-
en
c/3 • —
^
w
j
M
^
f-
£
G C C >> ^ . = S
SJ
CS
(U
3 .3
— - - -
3 b cS >> Q.
Cfl Cd
£ d XI 35 cs ed t>a t e 0
G
G
—
DC
«
feCS
C
u
CS r 3 —' —
<n en
^
en
X
ed
o O
fe-
te 3
-3
Sas 3 S
3'2 «
« o g en 3 « _,
TH
r H CM
^ 3 B fe-
J*
55 35 ^H ^
Oj
^H 1—I 1—I ~ * »H
>
C
^4 35 -f
•-5
*^
3 - : *< B :C 53 CU en en
C3
PQ B »cs "3
i £0 S-o-** C J O H H
- fl d 3 «I 6 E o
J2iH g Scu - ?cu o —cdi £ 43 jj .2
B B ed PH
d M *" »S n ^ t : 3 ^s .en 3 "^ B i s T? 2 fe- 8J ~ O » M o f l — — •—• 58 en — :-s
.2 3
ed
.^J
«s t; 35.2 g
.2:2 2
s
cu fecu
• - iO T3 ^ '--i B B rt « O cu t- J>
-K :< "3
en c r Ö ' C CU
dir
3 ed CS 3 ti O O rO cu
^ 2 fe- '3 w en
CU
•r.
'O «f
te
O
ed 35 t e ed B t e " B -— u 3 ^ B B cu "g ed B -^ :cS • . 3 ~ :c3 -O ^ B :cd CS c B cd 3 B — fe- 33 5 . 3 cc ed S Ä . 2 "ed 3 ^ O B-2 « ca C ^ £ .2 v: -4 S t e cu " * "O B .2 c Ö i i •M 3 -O r; > CS cu B T3 =o »f B > « O „, w B !S . s a te :0 cu cs B <-2^x: •73 en
ed
fe-
r"
A
> cd o 3 — 3
£3 > =8 cu en te
en
^
2 3
fc-
2S -2 t? w *3
fe, - Q
O
-
cu en * ;
t- t e ^
fe-
CU ^ J -O
CS & S « _; cs ^ - 3 >---^ •3
Ö
ed t n
> cS '-3 ^ ^ Ofe C Q •* -- 33
•
c
3 . 2 =cS
« Js -^ : °
r-
3-
sam p( chef orist
CJ
c
>>13 Ma m - a te
e n °CS ©cS
-—
s
U
°cd ""G o
C o ca - 3
"Ö-S
c '3D > ~
—
cu t- _. J a *
T 3 °ed
en fe-'-o t e e c j B fe- 3
H ed tr c p _i
"ÖJ
«*> CS B en
>> — -
en ed
3 ed ~ o
en £
Ä
-=^
B
o) > o
3 JS sr CU •cd x 30
U
2 ^
.—.C/D C = 3 X3 <« cu . 3 cu " 0 M U h > •5 o 3 * en - CS iS °cS W en •ed O •en t- 35 r » en "CJ CS « > cS — en CS •— G
3 ST;0 te <u "E
C "-1 ca 33 . _
en T-J 58 (_, G cS t e S -3 3 . B cS en
j _ ,
cu
12 9 "C c (-; fe- S 3
_
>
3 •"" en ^rs
fe- fe.
a *• «.9 § —
rt
: « :* J ca 6C^2 i-S - 3 en 3 te ^ en C G. C^ fe- CM £ >>3 •~ G cS en Cu C OJ F— > S cS fc- — 'O "g 3
t- t e «
CJ
-en G. &
cu G B tcue —; a tu jH
•^
•3 O cu T3 en — 3 ied en O -B : 3) " CU 3 ; ^ - * prt en 3 5
—2 « —^Z . 3
>
fe.
—
360 v G s *~z ::C
rt C — Eftfl *v: — • 2 —o
M
°rt
CJ
rt
„< rt rta
2 «
•—
'g 73 —
CJ
.rt b -3 o £1
o
ni
f
.!S ^äj
2 iG
cSJ " >
>
S5
II
CJ
° a
•r- o <U g> — ~
rt C
[_, •
C3 OJ
.S o CJ C D
rt fl »3 o
IIO
I
en
, - G CJ t/! CJ Q , CD O
CD
•j- C I
fl
••o °2 —
GJ »g
g t; i rt
^
c c™ rt ^> £* =
G
-G tö O c- o fe
-fl
OJ
»£r.° OJ : 0 G5 =*rt
°S2 fl. £ s £ 13 -£ § o
^ G
'O SL
O
."3 ° G3 O : fl
'«
fl .fl •o -c c
i*
G rt T3 x
O
U
- £3 ^• J33 "" ••r. G - ^ fl rt '«•=, s ^
g
fl^
*-*
TOO
&°
...
en
^3
.BP i
C
pi*
en
FM
en
O
"fl
o
G
<"
{- ,a
fl
"g CD o
rrt
CJ •rt
fl,
rt fl fl. 44 50 « . rt -2
e/1
f
iO
rt CD ^
4*
c
rt 'o 2 CD —' rt CD— G a »rt 4,-fl
G j-j
ort
fl: CD G G -i
C fl :0
cl
fl rt
v} G i—i CD CJ G M> <y ri n M
5D C
fl £ ed :rt
en c CD £>
i* °™
rt
•G
« J2.
G
t-
-^
g. g g "Ö
— . * • * ' OJ CJ rt
"
<"
H en T3 "5 rt C
o 'S »« 2 •§ f
M> G rt C rt U •CJ i O
O
rt
I-
CD e/1 — w "-1 CJ
fl g
O en CD U
^
t, °rt o
Wfl.=< £ £
rt1 « CJ o»
G
eu
oq G tO
fl CJ 22
g
c g OJ §« rt1 CJ '»1 '5 ä
-> en i-i !/) rt
en • — rt 42
3 ~ fl en CJ O G »rt -flö r t C
en c
G O
C SÄ o
—
—*
•"
en —
^
OJ T3 r; en O en ,fl — rt - ^
1— 1— .-H <—I 1— T i —•
•f-
u
en en en
en 9J
2 ~w
5 C °rt« —O ^fl ~ ed
Ad _, OJ 'in £
G >> ° ? -fl —
-
>
G: ^y
-^
t>3
G
fl.rt
°3
G
en _en
•~
Bl
O
O
K! O ^
-
•- G Jr - i >> O ed en -G M
„
_-;
rt
H
«
it;
^
361 «S ii u ,<£\2 C G fl^S. H *?
CO
> CM ocs
Co
OJ .
1/5
O
1/5
T3 *fl •fl * ; c
^
i>
.
•—
G
O
t% °
"=
S c b S -s c 5 "
»4
-.--
I/)
gli
3 > 2 t- > .c ^ fl
c o r ^ « S- , - 1 ;fl« '2 ^ rt —' *> — £ £ - = T«
C/5
E
•
.
OJ T 3
G 60:eS o <u C•&!? £ ^ •r « a00 OJ :r3 t -
C
£ •* C
t-"
a
"ge
£ •>
>
£ä 2« . -
CJ3
'O S C O C r
> 5 >. >>
O
SS C/3
O
!«,' —*
c
o C o 21 ep-5 <C u
a .S
0 T
g
.a s ^ f «s£f>.S 2
<- :rt OJ . 2 , C C ~ '
: o g-o O i °Å o .2 P r u
ÄJS
-T
—
tfl
o
q
•—
« , 1 -' • 2 "^ KS -
G c/! :T; a to - T
c« . - .
O
•5 a « Ä C)
^
!M
-H
15 MM
O C3 — C "" T
OJD ;- Ti (H >
cu X) £.2r3
C
fl - "S OJ O
T
rt .2 T
JJ2 3
Ö
!
C
Ö
J4 *ti rt
en en •—
en
U
C
GJ
fcH
»-H
o
^ saM
ty
§a fl °? fl >> O O-H
ccfl' c fl
u a
g w s a 2 c sp o ,2 Sfi JO - U " ° a"S .5 s c,b _o
fl <" •-
c;
.. ° ?
O) »tö ' f l
c BO .g -rj 'X3 a o 5 ^ TU ' « « ,5 cc S .5 °rt 'O S > - T aJ cc.p.
C
FÄ-o 5
| ° «|«c o :
se t- C ^ rt ! ° o ec-g c: rt > ort c c — „, c
4)
^
'« p S
£& fl «T2 g ~
S at <
C5
SA
^ 3 5 ,
AJ
~z"fl t.
^ s -ju Kl -O S «
aJ T2 C > C
"W ™ T3 "2 C cu OJ rt
^
^
ad
•-
> E 0 IN
— •- 09 1© z fl. S3 iJ
g g.g os11 s
rtrtHHrtrtNOJWOwrt
> -c v:ed o
cd
£
ed
> ed ed
OJ
3 ed
t o <w
CA PQ
:0 cfl
x
— «
J:
bl • 7Z
ed CA
cfl
o c
C/3
>
S >
C5 cd,_l
§£ . 3 . 3 -M O
-fl .2
Cfl =*H
i-H
ed
v: C
g S C3 ::d JA .A - 2 « 1 l - O ' O S b «J o
cfl
g
ed -r
cd
C
C cd =5
Cfl
"3 —
^
cfl
(3 iO fl SS, C :-
.2 £ Cfl
p>
«o >
c
0) u c
cd 3
fe
c -G
u c
cfl
cd -i
C 0
c—i
ed
p
Cd
T.
sO v*
C
v cd
t/3
:0
g
i.
o — c c
o en-a! C cu e C
£ £
XI
8°
o bi to C^ 60 3 «t" c« 3 G ed
ed
^
i
»Sa
P3
<2 °ed ed . c
«: • - -* "> PÖ X! p—i CA p3 °cd Ao 2t i o
OJ
-c o
iO
c -y.
O =
60'
M
(-
a) £
cd •>«
:0 . i G g
ed PM B9
X
S
2 5 5 'S 5 « c tu °ed ^ j X b £ cfl 15? OJ cfl *O J [Cd
c
ti
~ «ij
fljXcdr:.. o c d p - c d O . X cfl pä # -H ^ H ^3 ^ G p^ „ « X)
*5
X X G cfl
3 K
OJ
G cfl
_ fl <" B "^
Ä
°3 -2 c f l J-.
o
OJ
ö 2» .S
o x
cd — u cfl OJ O
fes , 30 eg Cfl
-4
Cfl
CO H
iO
-3 o
-
W :ed •< ,ä «< -B -3
^
=S£
is
.3 >
=3 cd f5
ÖC 3
_tpx
•r-C n
«
ti
«* .2 S 6c g
o ™
<u t o
3 c
3 « o X G C Xu -3. r; Q :cd O e o G o c c/3 C OJ cd •g» 3 E ->£ ^ X ^ °S. t o 3 cd G — cfl 3 aj _, tr. :cd cd •— 3 2 s <» *> ra (fl OJ F G : 0 X cd G . 5 CO 5? n! td g C C. X 3 3 ±J eo £ Ö - X P^ G O 8 ^ " P H Cd . CS O OJ c_ 3 V2 -S t c . X »cd X X :2 g S « g g cs °?3 ä 2 °ed o , 3> 8= ^ -G « •£ OG „s O ed « e«'J3 3 ^ 2 Ä 71 ^ c 3 2 3 G t- JP - ; 22 J 3 cd ed a cd — B ' £ ^ G 0) : 0 8 C „ £ .a o O) o P- < M 3 cu cd X 5/3 — o ~ B E " 3 G g JU G tDV3 X £ G Cd .X°cd > p^ X ! pä cd _^ cd JÄ J 2 a p>> u _5-> »cd p- h M fe g t o o, t- x M "Z --cd b, 3 . 3 ö . O «' u a c oOJ cd »i 0 C tr» . ^ Cfl p * X TS •n - 3 B cfl c cfl _ cd en 8 DC cfl Oj si B £ B bl r j w cd w cd a ed . ° - O .S». 0 03 Cfl X - ^ i-J J3 ö? 3 c- t c ^
Cl. t->
-2
"S «
«5
53 OJ
X
H f 1 N »H rt H f 1
S
<u bi
B £x?3 o
363 ^
i
p _ ^ 2 ^ fl oC ip o a;0 * !S a' * a
£ fe £
m i—" 5"! 4) !T! "O
T!
»i u 3 2 ^ <w
a
BC
a
X
s.
c ."
T3
"* «S u Mo 3 : r3t 460> -G _,O ° :0 ' 2
es 3 _ä 9 C 3 P a S - 1-5 ~-i T3 _fl t-, — ed »2 G" "* : 2 <u fl "a "3 O ^ O ^ =*- en 43 G a w VH G ™£ fl i0 •O r-_»2=*«'3 4 ) * - ; f l H « T - . . (4 c i Tu "v 3 ~ i a lELa) .2 B g p a Z3 03 J* M i0 "3 c 3 3 3 « K *? 3 « 73 c- V S c 53 c 4! G t g a -s g - "_: 3 .Ef 12 -o H '"U C 4) 3 « g a " 3 —,i—, — 0) — « g -fl. — cs P c £ O O 3 . 9 M 3 &iO e — ^ G — G rt CL a ,9 2 .fe ^3 o o C •c
— —•
1)
43 »3
^3 3
_ o 43 0 c 5 5 1 - , * p c ^:C8 "o Jcj fe• 3<" .3 —
— aS •-
C o
r—
c
—
C
• _
s
CJ
•—
•—
0 a i; T3 ,-2
—
:~, x C •c
S
y:
•
B
*
_fl 3
c
-••sia
G « S • • - a a <~ J2— J*
y
w
°* _i c v:
ns kan utlands äkare olika 1 m MS
—
tC tC G C C 3
"SS
a)
•o -o 1 a B u
,0
A ^
G « .3
C
r«
.3 £ ~ te g
j- P 3 a
C
^
es v .
A t. 7J > >
5 ^ O : ° « —] .3" 3 U fl
M
J -3,
S - i P — ^ _•3 a
c S
^ti —
to »j a 4) fe
*i 43
5 £ ""
«3
te
G 3 O J
G 3 O
K
"S -3 a o o S
ii
«fi
4) a
4) T3
a- fl C/3 a > . - P a u.
m
G S
fl
-i
S 3 2-3
G
> >*
c
y:
3 *J
Gw
ec t e _, G t* a 5
5 ed 3
s T341
G : 0 _, B
OJ
•3 3.
a
3 • - ^ "w O OJ aj i» ' C - H 2 i-" G G
O
fl QJ tCT3 fl
U
« =a a -3 ._ G
s s .a I sG « S
u
/. : < u fl . 3 - 3 ed 0)
•-; = ÄS5
O
ed •— a
C "2 •« " -o r B S 4) j 2 • fc- 3 M ao H a a D 4) 3 H
P a SPi Ö•*» I >' D£
•a
fl •"
rt c >• a o .> .fl^ °a et -
"
a «°«
3 G
te^
.2
5 U
a .
OJ ^ _ o — c<d
• ^ > te "O n, 4) a s
a =o
t C V fl O T3 • -
u
"3
i i :fe C -
O 3
•^ u
y: •— O in M C * *
a T^3
iS j/3 G fl
Q 3 ^
öres 4 a dha redr des
. .-
— t o CJD v:
Her del a nämn tnplettei g av ä pgifter
3 4) o c t- o a ^:
-
4J
5 «b Pu .c3 • • ;S
c _Z •2 •
-< 4)
*
J-
O!
' C 4)
»-i
B
2^
3 C
-<
y
J-.
'2 •S ^ o P ^r .a a G -a ^4 -^ -3
3 •* 73
V
y;
G
4) .S2
= C3-^ « »3
'S B GC W3
ra
IH
,£3 — a -* ^ i J,^ -r
"
t/3
ej t/3
y- g " g |3 « i J ; y .5
3 £r
364 B I L A G A 15g
Sammanställning av förslag till personal vid medicinalstyrelsen Antal befattning ar 1 Avdelning, byrå, sektion
1 Verksledning
lägst B 3
BlA25
3 A 23ArvoA 15A17 disA2 ter (A 13) 4
2 Informationssektion
1 Medicinalavdelningen Gemensam personal
14 Byrå M 1 Gemensam personal
1 M 1: 1 ö p p e n kroppssjukvård m. m. M 1: 2 Sluten kroppssjukvård M 1: 3 Mentalsjukvård M l : 4 Byggnadsärenden vid de statliga mentalsjukhusen Summa byrå M 1 Byrå M2 Gemensam personal
1 Summa byrå M 2 Byrå M3 Gemensam personal
1 Summa byrå M 3 Byrå M 4 Gemensam personal
1 Summa byrå M 4
2 3 4
2 1 2 1
6 8 8
1 3 1
2 2
1 1
2 6
8 6
1 3 1 1
4 3 4
3 2 2
1 1 1
11 7 8
2 6
1 1
3 4
1 2
7 13
1 M 4 : 1 Tandvård M 4: 2 Apoteks- och läkemedelsväsende
2 2
7 4
2 1 1
1 M 3: 1 Vård av psykiskt utvecklingsstörda M 3: 2 Långtidssjukvård M 3 : 3 Rehabilitering och handikappvård
1 2 2
1 M 2: 1 Omgivningshygien, infektionssjukdomar m. m. M 2 : 2 Hälsovård, hälsokontroll m. m. M 2: 3 Medicinsk barna- och ungdomsvård, familjerådgivning m. m.
5 S:a
1 I kol. 2 har upptagits lägst byråchefstjänster, i kol. 3 sektionschefs- och byrådirektörstjänster (motsvarande), i kol. 4 mellangrads- och assistenttjänster (även assistenter A 15— A 13), i kol. 5 kanslister samt biträdes- och expeditionspersonal, i kol. 6 hel- och deltidsanställda arvodister.
12 Meritkontor
I
(M 5)
Planeringsavdelningen Gemensam personal
1 Byrå P 1 Gemensam personal
1 P 1: 1 Planering och utredning P l : 2 Personalbehov, personalprognoser P 1:3 Allmänna utbildnings- och kompetensfrågor Summa byrå P 1 Byrå P2 Gemensam personal
2 Summa byrå P 2
2 11 5
4 2
3 1
1 4 2
2 8
1 P 2: 1 För byrå P 2 gemensamma uppgifter, ad hoc-undersökningar m. m. P 2 : 2 Sjukdomsstatistik P 2: 3 Administrativ statistik, matrikelföring m. m.
0 6
1 Byrå B 1 Gemensam personal
1 Byrå B 2 Gemensam personal
1 Fristående sektion B 3 Gemensam personal
1 1
5 5
2 1
2 1
3 7
1 1
8 10
3 3
1 2
4 5
2 3
2 4
29 15
1 A 1 Kansliärenden m. m. A 2 Ekonomiska och kamerala ärenden A 3 De statliga mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning Summa byrå A
1 Administrativa byrån Gemensam personal
1 3
B 3: 1 Upphandling B 3: 2 Förråd Summa sektion B 3
2 1
1 B 2: 1 Utbildningsfrågor B 2: 2 Krigsplacering av medicinalpersonal Summa byrå B 2
10 12
2 1
2 Summa byrå B 1
1 2
1 3
Beredskapsavdclningen Gemensam personal
B 1: 1 Allmänna frågor, översiktlig planering m. m. B 1:2 Organisations- och försörjningsplaner
2 34 22
366 2
1 Lagbyrån Gemensam personal
2 1 2
1 1 5
1 3 6
4 5 14
4 i i
26 14 7 7 5
1 28 10 13 11 7
3 46 29 19 49 11
15 3 5 1 1
6 133 59 48 69 25
1 L 1 Juridiska ärenden L 2 Legitimation och behörighet L 3 Nämndkansli Summa byrå L Sammandrag Verksledning och informationssektion Medicinalavdelningen Planeringsavdelningen Beredskapsavdelningen Administrativa byrån Lagbyrån Summa MS totalt
1 2 18
a
-, >
_i c 2
o
r;
•- ^
v
£
O
-i.
o
sc r
>M
o co
Q
o o
•* ,4>
t) CO
fl
o
CD
CÄ
"3 v o C
£? • ^
M
0 b£
to
•ca •g
Q,
—u
•M
*"* a g o i i 3 C ti — c uq 1 ** -:/
^5 -J-. a •a be C/3 to s> 05 \A £ !
2 -s se
u
1 Cl
••o CN
a
o
0 CO
K
Be q
:0
tu
d
o be
c
,- C
-a
~
"o
~=
er.
SO
y;
' 1
CO
c
M »3
• pH CO
c
«
M
— A
>
.' fl -a er.
u o v: »Jd p
"
1 C te o. K
c
C
w 03
=5 IS
CD
O
n
~
a 'tfj
a o
ib
c
K ZL
a
o. O
I*
M
~
• -
=r: G x
^a
0 to
v
CC
,r Vi j£ y-, O
«-
^
g ca
•g 8. t ) ~ aqO
~>
c
bo JO u T3 o <U J2 °3 £3 G
s,
^ F«*
W5 C
O K
•d
er
-3
a és g
j2 S:C J* rn °C3 - ^ A ^ « ca - T * *
c o
er, c •O
c
o •J3 BC
a
*
,^ ~ ~,3 .5
*" > o , -* o b
ft >
a — X 3
:r: 0)
3 •0 «5 H B 55
GB
fl
"C c3— ra
ård, ål tering, •d av p rda, so
ngs ndiiskt Ihjä
a
•J
rX— ° « ~
"* "5? * - J M "* -c JJ.SS K
Ä .2
eg
a c
•cd CO
—
s "S ft
*Cj s s
£ a8
.^.
S JA a -3
a be E to
u ~-,X
^5
d .X C3
c g a-0
pg
?! c >g
£
a
to
2 "
c;
% -3
c
<*(! ~
J2
o
."
«C
s
c
~
jz
^1 •2 ~
•is ' o e» O to CO
369 B I L A G A 23c
Planeringsavdelningen (SHS) P L A N E R I N G SA V D E I, N I N G E N (P)
Planeringsrådet (anslutet till verksledningen)
BYRAP 1 Planerings-, u t r e d n i n g s - och utbildningsfrågor
BYRAP 2 Medicinalstatistiken och a n d r a statistiska arbetsuppgifter
Sektion P 1:1 Planering och u t r e d n i n g
Sektion P2:l För byrå P 2 g e m e n s a m m a uppgifter, ad hoc-undersök ningår m . m .
Sektion P 1:2 Personalbehov, personalprog noser
Sektion P 2:2 Sjukdomsstatistik m . m .
Sektion P 1:3 Allmänna utbildnings- och kompetensfrågor, inomverksutbildning
Sektion P 2:3 Administrativ statistik, matrikelföring m . m .
370 B I L A G A 23d
Beredskapsavdelningen (SHS) B E R E D S K APS AVD E L N I X G E N (B)
Medicinalråd (läkare) Militärassistent Apotekare (halvtid)
1 1 1
BYRÅ B 1 Planering och organisation av de allmänt civila medicinalväsendet i krig, socialvårdens beredskapsfrågor
BYRÅ B 2 Krigssjukvårdsuthildning, krigsplacering
Sektion B 1:1 Allmänna frågor, översiktlig planering m . m .
Sektion B 2:1 Utbildningsfrågor
Sektion B 1:2 Organisations- och försörjningsplaner
Sektion B 2:2 Krigsplacering av medicinalpersonal
Sektion B 3 Materiel- och förrådsfrågor
Detalj B 3:1
Upphandling
Detalj B 3:2 Förråd
371 B I L A G A 23e
Administrativa avdelningen och lagbyrån (SHS) ADMINISTRATIVA AVDELN I N G E N (A)
LAGBYRÅN (L)
BYRÅ A l Kansli- och personalärenden m . m .
BYBA A 2 Ekonomiska och kamerala ärenden
Sektion L 1 Juridiska ärenden
Sektion A 1:1 Kansliärenden
Sektion A 2:1 Kameralärenden, statsbidragsärenden
Sektion L 2 Legitimation och behörighet
Sektion A 1:S Personalärenden
Sektion A 2:2 Underlydande a n stalters ekonomiska förslitning
Till n ä m n d k a n s l i e t anslutna n ä m n d e r : Disciplinnämnden Sinnessjuknämnden N ä m n d e n för utländska läkare N ä m n d e n för utländska tandläkare N ä m n d e n för läkares specialistbehörighet N ä m n d e n för tandläkares specialistbehörighet Hjälpmedelsnämnden N ä m n d e n för internationella hälsov å r d s ä r e n d e n (NIH)
Sektion A 1:3 Information och publicering
Sektion A 1A Nämndkansli
u
o
o
:cö
cc
CO
•<
ä. *
1—1
rn
m
»i-i
CO .r-(
bC CO
Ö
O »H
i—t
bC
as
CO
a
9 :cö
+•> co
CO
d
CO
a s 3 a a
CO —-i
93 U Iff
H
C M
°^
to
B u E o O ft
>
ig c
e
•73 cos
<!
>
re
^H
C <u CD
g*
— — •Sig
CM
T3 C °cs O O) —
CO
>
tu
•pH
Socialrådens verksamhetsområden: 1 nyktcrhetsvård 1 barna- och ungdomsvård 1 åldringsvård m.m. Medicinalrådet för beredskapsfrågor, militärassistenten och apotekaren placeras vid beredskapsavdelningen, övriga medicinal- och socialråd vid medicinal- och socialavdelningen
Medicinalrådens verksamhetsområden: 1 öppen kroppssjukvård 2 sluten kroppssjukvård 2 mentalsjukvård, nykterhetsvård 2 hälsovård, förebyggande vård 1 mödra- och barnavård, familjerådgivning m.m. 1 vård av psykiskt utvecklingsstörda 1 långtidssjukvård 1 rehabilitering och handikappvård 1 tandvård 1 apoteks- och läkemedelsväsende 1 beredskapsfrågor
-*
Vissa chefstjänster m. f l . 1 generaldirektör 2 överdirektörer 4 avdelningschefer 1 bitr avdelningschef 14 medicinalråd 3 socialråd 1 militärassistent 1 arvodist, apotekare halvtid 1 kontorsskrivare 6 kansliskrivare
to
I nuvarande organisation handlägges i kol. 2 angivna ärenden huvudsakligen vid
o
Föreslagen organisation och personaluppsättning
373 SS £>
Bd
£ d
:c3 "O
«
£ rt
H
CJ
ft
"3 £ ca o» to
O
o a »a s >
SÄ
'•^ 12 "O
ca cs 00 C
• * ! >fl t CJ C3 °C3
>> 0 ^
C 3 o O T3 OJ
G OJ o -ö
C/J
:
c ""
:0
B*;
T>
— — > :> > é ° * « g, to - f l w
^ 3-
^5
•Ai
Cl)
3 C
5 3 33 u
"C3 t-
JL
C
U
CJ
Si
eg s
2£
"fl
•<-> C
-S £ S
—
> XJ es c S S a
: 0 ca
w
"Ö ' £ ort
tH
CJ <S
:T1
£ >fl
£
fl § g
u cs -3
ft C
CJ : r t
t/3
«
£ S.S-S g
rt
to
i> « 5o S2..2 : 0 * i +J
ft£?£ S o r t
:Q ft uo
>-<
£ *®
S"fl
3 fl -13 Q,
CJ
g to o .£ 3 o
-3
*•"
2 * «G +J
ft u
p
B>
_; fl .J2 -o" " B.S
—
3 A :es
lO
„
O
T3
CJ
•. 'S
O
to
« 3CJ
t- ej CD « c Q, — 3 3 >^ CJ
>
ft-*!
ft o
a s
• O w^
O O
u
CO
(_
CS «Cd tO ^.
to
fl
«
CJ ^ j
s-s fl •a-St**
ä flS CD t - flto o 3
O
W
g g fl .så i ^
ft:aS
•-!
CD+1 c si o
CJ o
-
w
O
s "fl fl =«
rt fl fl S r*
Oj
b
<5 "o Ja o
Ö ^ S
?1
a 15
3 . 2 > CJ - •--» CD rt -O
w
-
S
3 = 3 ao
S to-g A ?P 3 CJ 3 5 pQ :d '£ " T•H. to
fl u
^
=o ÖS § c o
05 t, rt
to ^
"rt £ ^
!*• A " o V 60 • « ° "S 'C , M ^
rt
CD-OJ
3 3 -O 3
"rt >
T3 :
* sa ^°fl
15c j c £ •fl H ^ rt
12 ^ o > .£ 3
SÅiä "O : «
:0 c
fl "5
3 S< 33 fl *-
£
4-> - 3
fl "
:rt fl £ rt S g rt
A J ° ? •*->
3 T3 3 fl rrt t-, „ —' r j OJ
o
S fl
£
„ CJ CJ
« S '-3 "SEl O •7" -iC
rt
r-
+3 3
ft
"3
3 A
•2 "S? s 9 3 -g S C 2 g to P^ y ^ 3CJ CJ fl< 022 ™ 5S ><" *s j a - ^s
CJ "O
-O
ft
to
S
-Q
» 'C
aj
^
CD
Tr.
ill o
T3
3 £
*^ SO
CD ^
SÅ ^-1
fl
OJ .22
in
CJ
O
% s °fl^ -ä3 CJ
•a
C >i C r> CJ " ^
uq
Ö r l r t
O v ^
S
to
to
s s C +3 A —1 O
a
o
S
ir.
C/3
i-i
T H
T-l
I-I
•g g ^ t» 5.
I N
s '2 fl S «
C
° o .ti -^ L "fl CO
S f l r t i ! X i 2 rt B r l r l r l H N H H
^
to
o
'rt
j j
» a ofl ?
-Q to +J =rt »3
a -3 "fl <°. « o ä a w CO
rtHrtriHNrt
374 4 c
a a s .2 S <->mfl.— o 2
a .a i
XI _
OS
a
*&! C
^
C rt
» :c8
<D
<-
tso 2
- °
. s re : 0
-S>
j—.
cu
tsCS
>
V*
:0
W
t, :0
CO
cu
•—
e o a •pra 3 M o C/3 c. B
re
on c
a , sr a
A fl
•ra
fl « « w ^
a
C o
c a re F> « aco «C3c
a
°ra
> CO co ^
cu <a do
ab > e m Qa ac
CO
o ra
a 43 ^ >.5 a c flS
!ra £
3"g
• — s>
« re
">>.— a Z *-> re
C3
O
a
ab J; >> •a xi
•>
:ed
X
fl cu cu
C <u
co
i
€ •zbi a
o a 3 °ra a å
>- h ™
03 X ,
C "-
fl a .2 ^ c
cu CM
a «
_
.fa +•> » H T J
re•3c — a - o>
ra o
o _ a c; <»
-* w 5
fl s b ^ o
i0
b
a N
h
—
>
a
ra 5f •fl .5 =fl c is > a "sb a B
ra
:o g a re
1C <" fa 5 b „ , ra
a a -a
cu
cu ra a
g 5 S §31:0 so
C
>-l
S Xco
§ 12 fl > b
"8 E -o E CU E
O)
''O sb 0)
o ^ a a c «J"0
g SI
O
b£a
*.§
sk re x
C
a Q
a
co
a -! Ed
co
°ra
a 3
co
C
CU
»re c/: <8
> :re X>, o b
er:
O
3 s 3
t<
co
o
CO
w exa '3b o
area o< so =H •" g a p> :re co c a c g fa re a s . Sa ac -fl, C" .2S 0 +*J Gfl >>fl° ^^ a lo fl a x 2 b .£ A .2, c CU
co
a
c p a a :« CO 3 >o CO
«re
*» >
re
c (4 > so _-c st
a
>1
Z Z
o
PQ E
C T3 O
b l CO
E > fl re .. ao co a i -^ a ^ a; 1:2 a aaa iä fl fl + J - E c fl so a bi c j a 2o.S co b "^-s fl C b o .« a so SO t , ; 2 A co a -JS. co a a> e ra BO pf^O a E e5) s- Ca ^ ° r e 3 a «w ra a co c > > 3re > o . _ »ö S C ^ | ~ s b» 2^ x^ ac +oJ °x »:re E fl fl fl >• -5 O '« E x 2 a 3 c a re ^S T3
CO s-i
••<! ti- o
<u a a o c >»
C .
O u
b :o CU . f l ,
a s &1"
o :re a ^ a
i ^ g**
c a - w 5" o . a fl b CO
^J
Q;
S <u « a
_TH
•i—s
•*
A a ^ S
5 ra
.. so
> b0) —3 »«i o * ^ co C_.a 4-> a *^ .5 « fl b « O 'U b O c "C a • X — :ra l a a O reC flo J2a re O~ a S D w : e S •a co * a a a rea x ^= n m r t H w i i r a t V3 T H C M T H T H v:
a a
b fcj
"fl >
2 5 c a
« o
o
cu
SQ
a
S -g g c 1
•:rt
S ^ oj g : « -M
cu X co
CO
I-1
r/1
+J
CO
byg ing bitr
CO
TJ
" b <°
CO
°2 b
a — cu cu a •• co X
n
+J
.ra
s
fl i3 ^
fl 3 o t.
-^w ^J
^s
a
~ ~ FW CU cu ^ • • w a TH
375 > o
cs £ +J
.ti
o
cc
g
G
:CS
ted -i-i
CS iO
:CS
CI
in
e EH
:~ ft •H
O
!B •o M
!
OJ
M
o
til c f l "ö
. 2 =0 CO 4_)
2>> '3CSb
M
OJ
• ~
•3 s
ft
ft ftft "3 c o s 3 b 4-1 a c O o cs
<d«•O •o :3 P^ Q ft'— OJ co
G
H —
CI
<o 3
u > 3 •a 'SÖ
=— _ -ti >
s u
C
:3 H a E _ ti 08 ft o3 CO
:cd kl
S
TT
OJ 'to
C
cs c
ft tto 03 -ti
i.«-t 1J ^ 00
£
:c3
:0 <_
~ +-> •*-> to
H
C
S
°*ft:'ti"^
C
o
i_l
—> £ — o <a ft •—fto T3ejc Cfl 3 C • la T-,
G
V3
03 ft
c : ft>rt
c <d
t.
§g "O *-> OJ
ft -O <a> oo3 °03
Ä
G
r, S H > 2 -3 u — B > > ef 3 F l
R
4-1 °C5
>
^ fcH
ta
a 3 5 ti > ft MtO 3 —i N C •->> OJ C
i>
:c9 G u
"3 ft
>>
-o
5 oo o c
• * , T3 ^ 03 °CS > ti > . o
OJ m *5 "O »-i
to
o
CS
ft « c
ocft n< se ft ^ Ö 9. OJ
-§ &
2 OJ c ^ OJ G c/5 E t- "Ö «t - :c3 ft
I"
ti cS 00 00
C ^ ti IÄ 43 :cS OJ
4J
O
G
Ä .S
00-VÄ
h a Ä i ** 00 , OJ S CS 1 ^ X J __, 03 °g CS :cS « — £ • -O 00 > +- 1 K l •a tCS °CSl KS " ( - =CS
ti
^
c
^ ft-ti
:cS CS O -ti 0DT3 0J :cS
Ja£
t f l :cS c
G :CS . 2
> "=. _ ^
c*
d)
5 « J w -O " : 0 S S C 2 2 jti GT)
w
a
cS OJ
ja
ft:0
äg
o c .E 00 « -ti > <-. cS >3 S M G g c E ti « 2 •Ö Ja g ^ j CS u O oj +3 t* « -o -5 t: -o .*3 £ 5) H i • "• - Ct i <:—0 :CS O ^ J3 (H
n G ti 00 cS . t i cS > G C 00 cS
cs Xi
1-, OJ
c
U OJ i JO 00 o
G <S T3 0J > u q ^ *« 03 »cS
<5
' < G t»
t-
OJ
TJ
o5S
s- C >i o ö5 OJ X5 JsS
to
AS
E CJ .S2 cs - c t .
•-ti-ti 4->
5 O ^
CS " "
Jsäo J, S * rOJH - t i C S ^ X 3 - t i OJ :cS
u
ti c .5 -o
0J OJ J= . b 02
<J
CS .-, G ^ flj O "*-' > 03 j a ** T3 "ti 0 CS to "ti (u G cs w C . * -o
•9 ca1<-4 *r3
cs .g
(H
"S 43 ^ O o, C (H ft 00 :S 00 e S" cs G C «- ti ti .^ ±i
cs
J- CS cS w <£ <«H E -Q -p" OJ 00 ft ,_, -C c ti S G 3 « ^ cS G P
u jti X3 O C O
>
o AG 00 g
^^
•Q
>>^
E *
c > OJ b ti ° TD 2 > o = S
* -fc*
OJ 4-1 °CS
C £ .2 3
°cS
Ä o o _
-Q .23
:<
t,
0 3
> -a 2 c E °« 5 « H^rt
ni •"
«
to "ti
Jti 52 S
00 S ^ ! G G -^ >>
>> G : 0
G
ft
_, O J ft tO ft O ^ O r-J - q ' w + J :CS ft . t i . c C ^ "> ti • ö » CS o ."ti . t i o
-ti 1-1 ft ft ft £ -G Tf m
TH I N
•*
TH
376 G
CO
G
rt
T H
CO
CU
TH
EH
<=>
G2 «
CO
"C 0
— -4->
CU
H4
"O
<U 0C8 CO EH
rt
p
rt
• 2 +_>
G
0 TJ
QD E H tCS G ca t - . G X G
rt uG
aco
4-i" CO
••zs
co
G
"Sb 0
TJ
X CO
,-H CO
X
u
X
H :0 p u o 0 »>rt fa « rt rt P 0 cu
tH
tH
EH
c" 3 »rt
£1 CO
cö" 'a
TJ
H
•rt > «
G G
-
X
X0
x c" •rt
£
of
33 -rt
CO
5? X t>
X! G ti
«
X X o o EH
O
<N
o ,-tä in CO
TJ EH
•ca co
2 O TJ UD
x rt 12 X ! >> cu CO
X ° X!
ef
2 3 'o rt rt " .2 CU
.
tH
•a > ft »rt Trt > J X Si »rt « G
CO
tH
s TJ
'C
E-
rt -* »rt •
CO
XI
TJ
C
co : D
TJ •3 g- rt
tH °rt
u
G *>
rt
s fl. 2 cu
u »rt "C >
CO
G
ttt G
G
>rt& . TtnJ
"*• S H 2 T J T J CO 3 G co OC C CO X TJ
O O
G
CU
:«TP "C X
B --1 —1
CO
G tH
TJ
»rt TJ
CO
2 2 fl O T3
"0
TJ — "0 »rt ta
£ <3 "C P :©
tn
»rt >
CO
0 3
1 0
Tj"
cu
tH
»rt C H > tett 3 CO CO
s 0
TJ
X
QC
rt
G cg 0
CO
*3
^ C <u CO
X!
0 G ^
1/
lä
^ T"i T J co X I X TH
T H
CN
rt
<u b 0 CO X »1 G -O CO
"C 9
4 l:e bs 1 kansli 1 kansli 1 konto 4 biträd
•0
0 t-
O
rt T«J
M O ietj P, TH
TH
TJ
> rt rt
G
- J
0 EH
:rt P SX TCH J "3 »rt > G "rt CO
CO
0 p> CO CO
3 X
X
st G
M G 'B
lo T J co T j "
TJ
»
TJ «? TJ t -
t n H « T I oca
H
X
tH
=rt O.
rt TJ
rt X! X 0 O
G
O
fl
co
»
G
—1
0 TJ G TJ
— rt »rt u*a 1 > cu Xcu X: «T GG '.B "5^° X 0 rt 3 0 « rt T J tH
CU +->
u :0 M
C H . *
C
T3
- H
X! CU
O s••<
G
CU
^
co co Ge, ö D eJ rt
rt .2 « &
- G
tH
•>
* -
tH CU
+J
'et T CO
G v
^ 4 J
tn T 3
3 c
£CU cuH :0
«
G O co
C/3
TJ
P<
CO 3
tH
*TI CU
ca +J
co •* 2 ^! co rt »rt0 +-0
Ml
^
1 C!
tH G r>> O X ,-H
•S
05 O T H
T H
X »
w
TJ
S-H CU
X <u CU w « .22 2 T J
X0
5 — CO CU
W
tn
1 sektio 2 bd 4 l:e bs 1 l:e bil 1 binsp 2 konto 4 biträd
— rt >
TH
G X!
*
CU
CO
'S.
QD
TJ
TJ CO O TJ r > t-
to
CO
Tj •rj
s.
GH
G
U
G
&.TJ
:° rt ^°
M
-
M
G
Of
> "C
G 0 G C
G G
«rt tH
CO T J .—, cu
—1
Si rt
^ »rt
t-
T— J T J «W 33 -rt G *M 0 "ed rt cu
la
> i » r t
tH CO
X! S
TJ
ÖB " o
X
LH
rt J3 co ° r t
X
"rt •«
o « tH
3 G XI X! O CO
Ei
XI
—
•3 G a
rt G
G
CU
X
X <o n TrtJ Tt J
O
E-
O
rt "C co TJ •Ti
2 -°
c0 08 (H
C
bB 'a
G
> rt 2 c
T J "3 •rt "3 0
G
»rt >>
co
TJ 0
Ärenden rörande bl.a. långtidssjukvå allmänhet, geriatrik, geriatriska klini sjukhem och andra anstalter för långt sjuka, ålderdomshem, öppen åldringsv närings- och annan hälsovårdsupplysi för åldringar, social hemhjälp
rf
"Ö e j »rt tH
S» > > ±£
CU tH Cl
S3 tu
co
TH
co
CO
'£-
CU +-> co X
ie3 TH
co"
.2
CO
CU co
cu
TH
Xl 4 J CO
CU T J
3 rehab: 1 konto 1 biträd 1 läkare
X I
rt G :rt .5
OJ
(ii °rt
bl.a. rehabilitering allmänhet, rehabi al handikappvård, 1 ets- och sysselsättni Isfrågor, arbetsvärd
TJ
G
TJ TJ
»ca ~
"S > .2 5> v tn
•T
CO
X
s -§ 3 ÖC
i f l i
- "C •3
Sekti onen skall biträda m nalrå det för långtidssju samt socialrådet för åld vård m.m. l:e byråinspektören a jämv äl för sluten akutsju
X! 0 0
•sy 0i
5 2 a
.-a > —
'a .5
«s o>
c .2 3 .2 2 o •2 "2 «
« .fa
t*
B c
s°3
o
-a »3
M 3; o ed C/J (3
•x rz >
o 3 —> c/2 C 3
C
C/5 t-
_ w
- 35 : 0 X5
>>
c £
Ä
s^
•ed
B •* 33 « o -3
c
°cs
C
i-s a >,
o >>
> ^
>-i
i U 00-3 — 3)V O oo 3
:ed :cd
B 55S "O
U3
cd
•ä s •S3
—>
tS £
1 > rt B
s^ J:B*
ed
*J
83 s_ :A
o 3 E sr ed 3 S3 •ed C 4-1
C
.is : o
M
a> in > «CB
"B
SO
> 3 12 c
3 3 O 3
•r
oo
C . 3 ' r> . C
3 o
3 o
*C
B 3
1:3
-3 3
•0 ej
A 3:
T -
TH
ed
3 B 3 3 a +J
tT
0 3< 3; ,3 S XJ
44 3 >- * - ' tn
:e binsp insp (ku ontorist iträden
OJ
=2 o
—i
3 K» to <C >
c^ 30;
1 B B1 *
— £ • O ^ 3 3H 3 2 *»
!
^^^
3 Öf 3 3 !B t . " - c ki —1 o b O 3 .> °3 3 w > 'O lO t* " 3 3 •>-
o '
C3
3 3
>
TJ 3 3
— —
C 00 " * ej s -> " ö 33 OJ
c J3
o o
•g rt
Q,
u o
3 :3
£ .5 M
3 3 •— +3 3
jq ^ j ja
rH H H OJ H
N
°2 — :3 S <-* U5 35 T-i X O . t jaS J3 HTHflrH
•2 5
r. CJ "3 ed J 3 C 0 0 3 fc< 3 >> O ja ^
3 .c
O T H
U3
!-
cq
B a
A! V
* 3 0
-.A
C CA
3 3 »
J3rt
3 a
:ed
A
B ed — 1
378 C3 ' fi 1- -O 35 5 "03 Ä 00 X j | " « 3
.i » a •03 =03 j£
:
£•£
° S >
i» ^
k "- 1
-o
£ 2 _. o ±5 k*
ÖD X)
I5
a ft o 03 ^
C
«*-< — , FO CJ H ^
0)
O .m OS :ko 3J
1^
• ~ «3
^
0D
a o3 c
o
CJ
<
OH 0 0 3
i3
+-> 3
co
XJ 33 . 3 vi —: -1 co
O
=03
x* O ^ jO to
C CJ 03 X5 >> CJ E
d k<
C
.3. k
ss
si
Xi
gen råer kter
03 Si
^_>
"3
:03 "äj C
03 >rt 3
O-ÖÄ
o
CJ
£ 03
.5 >i ^ ^ £ xi c c; X! \2 °o3
arsavd iga fac vårdsskolby O ^5 C/3 >
CA co -/J SI. SI, CJ 03
^ fl
fl fl 3 > fl _, T :
, fl
*»
CJ CJ CJ
x) .5 o
> X
A
£ B"S S3 ft ° ^ ^ £ > ••g 3 C
_J
03 I*
> T3 C
CO
3 c
!> o
L CJ et ft k se i
E.2c k M — 03 g3 ^i E o CJ o g ^ ö OJ k to "03 ° 03 :o3
2 xi
g
:C3
fl w =
03 £3
- ec-3 71 c X) .S
j°
J5 E ied S
- CJ CJ
fl':3 5P c P •a C ed «P S3 -2 g •§ -a <D CO
X! CJ 3
£ G2 8
£ £•" ft !ÖJ —i o
"3
ft £ w> 5 o ft <••< o ö 3>£
tH
CJ CJ
O
"C
ed
•a
g a ca CO 4-1
fl
•a c-
CJ
a x 3 xi
c * - 1
t/3 k
r>
S Mc
••o a *i * ft
co
03 S3 "g O ki fl :o a «i
c
ft
CS CJ 22 o k X! fl
:0
k fl :03 - f l
s
CO
u k, a > fl .rp-å 00 c
o
j
O
:o3 CO
k
9 c xi a '£ c : 03 E § 2c^
C XJ £ tu ^J wk l t / 3c c
a fe
£
•n c £ ^ 03 oC1 C/3
k. +->
03 CJ
. o
2 -§ S '£ "£
C
fl
CJ *-> ÖJ0 X!
ft
^la'a'i
CO
03 S3
w
:
C)
c M
°si ,fl
O
243 Ä ^ Ä ft g o ^ co 00 ^ g : 0 C E t3" o tc :03 r/-, C >M ft
ed 03 9
>
03 00
=3 03 o -e
CO
t, .2 ti
.£P—>
rande t; vilka rörd. Me ng och ngar, up
i
O ~
+-> xf
?>
•bereder ä rende tningar, b eträff besluta el er av svarar fö r gra ng av mer itfört
ert
03 ÖC 03
XI
°
<
:CS
CJ
O
a co co , fe ?! co -o
•Ö.S
Ä
03 O
O
Q
:r.
k CJ •ea »03 k
« £ u « t-
ft
CO
CO
k
X!
tU
k
-
O
v
^
42 »SJ
j
B HH C/3 •M
"C 0)
ft co
«-, c
2 2
c ^ k^,
flco T3 CJ
CJ k 03
X3
CJ CO
ft
C
CJ T3
Ä
k 5CJ . , ,
t r co o x3 <o ' : .se &* "5 :S « • ^ XI T3 fi o S ^ 9 xj x i , - . ^j xi
t<l
H M n
rtMHH
9 S3
k
v: c_ y. c_
*i
C
O co a
o X3 O X!
B „ a o «
o s a rt AJ k^J 44 ^J X) H NCMlNiN
-
co
CJ
ej
M*
C °S3
ti
O) Qq
379 to >-" S C '
•ä .!2 "ö •CQ
T j
"
3 S
3 *-• 1
Hsu o S 3 sO CJ o > 00 -co _C 5 *u5 C o o co a —3 3 •fl .2 -3 c > 3 3
1-1
+3
GU
r w 3 :S 3 J
CJ
o, - 2
•* n
»3
P.SB «
ö a g •c : « fa 3 43 j= ^
3 CJ
3 3
1*1
sed
rt u C
i—i w tc3
3 44
o +3 > oo c
C)2lN
ft £
3 « =3 44 -3> *« cfl +J a
C
>
set
fa 3 ec S .2
CJ
s « ° S3 -
*-=•
r>
<*>
q O t-, g -O
-3 —> a. o 2 s3
fa co « 3 . co "53 > CJ X i; » CJ ~J n 3
• rt .(_> " 3 H
5 ti fa
> K M 5
a r
ii fe -^ :c3
* 3 £ £ -5 u
P c
°3 b § fa —
co
—
O C/2 - 3
c 3
o 44
[;H 4 3 C/2 C 43 44
c.fl 33 C CJ r— kl CJ * J 33
fl 2 rt>
° 44 i tn 00 '43 3
« ki
CJ
T3
>
44 3
-3
> co ^oo-^ ~
dCJ oo o 3 3 3
3 CO
>d
^3
(H
c
:0
3 C .2 >
SJ 3 3 'et 3 3H
3. 3
d o 'CD
•r,
3 •0
3 3 co
o
-O
3 3
S
" CJ
C
«CJ
o ° «» ,
3 C -3
CL,
»V ft 3
oo CJ a >
fa
o
co co k 42 to S S3 O "3
a, fl O
ES " 1
« ,S
w 3 :tS 4r/3 3 4to
ti G fl fl t7 j "3 2 3 3 O ."fl % 4 3 T H 4 4 4 4 4 4 SJ
"S -o "2 3fii! "3 .3! £ 43 ^H 44 43
rH W M r t
CÖ
T—I I - I
W r l r l
I — I H H
O
3 w E :=« .2h "O c
^< T 3
w
'C ^rfl3 ^
fl
-O CJ CJ -3 fl C
t-
-
fl
CJ C/J
Si o fl
^3><Bh >
^
-3 .5
d"S
t« "g ft «
3 CJ
irt
-
fl
••<
(^
+J
3 33 + J 3
c
ft 4-i
<-| 4 4
^
g
c ' a A3 k, o
o o a CJ &, 5 : 3 53 44 O tn +J U3 44
C
O
C/3
CU
P-i;
:3
S CJ to o 3 t4S "O _, CJ *± 43 C O ."fl "d ••= « 4 3 i i .C f l 42 3 43 44 43 "fti
"m 3
§ >rt 1 2 « a3 3 rt > S2 •O :/) 3 w> si X
> c ft3 XJ « -2 •fl fl S 0O0 d" p, gfl5 q 3
00 3 ocs C u
< fl,
CJ T 3 O o . 00 3 > 2 :0
„ _,
«'
r-H
' <
"•> OJ pM 3 T3 3 3 C r< 33 W
fl
C/3
CL
II
"fl
K,.
:3
W
!/!
" t j ° .2 35 s E =?« o©-ö ^ 5 «3 3 CO J31 °5 d O
^ j
c C «> tu > 4 4 cn 3 3 0 0 a • IH 3 fl 3 C c t) -fl § •? fa 3 3 C ' f l (H t i 3fl «3 « 3 4-i o 3 f-1 0 0 ° S3 3 O 4 3 <u s *ä « -S "O >i 3 T i CJ - f l r> 3 C fl 3 fa fl u 3
Jji <u CO <3
^ fl. 3
•° fa -Q **3 O
S 3 |-Ö
C c op g
3 fl
-r ]- CJ fa fa fa !<; 33 a s
°H
>
d
£>«
tU • 3
k
d
.2 .2 £ o
fl.
Ec •o 73 co 3 "3 3 3 o C „ sr
>
— coO :/; *fl S 3 3 c - S ^ fl 2S 44 ^ : 3 0 0 fl
o 44 o c "fl fa « o • Of l 0to0 Oi-. >rt fa o 53 Ä CJ ,£5 ^ „ k uo 2 Si3"S 3
fl *
C en :030
£
3 CO
3 :3
CJ
CO
tO la
C 3
a 5
fl
3 5>, u CJ
• kl CJ CJ
"2 k
— 3 3 —> +3 es
' O
"2 j: o3 4 3 - 3fl
C/3
fa s
3 CJ k,
3 C ~ fl,
>
a
p3 3
P.
S3
d
v
fl. 3
« 2 —1S3 A 00 o
"3 3
C
u
C
4=
O,
A
fl
<S C >> O 43 44
23 O rn
380 cs y
73 73 :CS _, CS
ra
S£|
«
_,
«1 " J
> r£ ro
• « 43 33
M
g.
» Ui
c 4-1
»J
PQ
ta o U
: 0
ro> —> roC "Si o CU
• a o :0
y .2 « 43 -^ -2
•rt
w _^ ^^
en H C
C
e S C o 2
g
•S-*«T!45 > "*>fl.
i2 w -9 tM
y t
en
0C
en y 44
o en
en
h
o P-
w
—1 ro
y
y
si
*<
73 13 "y
g §2
"B B l
sin ij
•>, O5 y» «c ^ 3 » C 4-.' C E3 en +3 G
ro
t; «
—
. j 3 S 3 3 y e > o _ „ c n
— — *r. "-1 43
-ro „_,
2 y
c s >
H S C C ° y "" «« S3. en CD—c
ej "
y ä
C
•2 •"• ° n 'So
>> o 43 « CO p> 44 y en ro °ro ^3 u ro
« ^
>> > ro Z .2Pö
.5 « «ro co •—
— c "2 43" CS
00 w
° 44 CS
to
ro
JJ
as
Ol
:c3
C :0
S T3i
to
™ to
co 43 cS 44 CS
£ O ^
aj ^
to
cs
i
y
J
U
PH
ti ä ^ •2 y
wn
KH
«
«^ <jj
y ^3 y
fl
O
•3 å l w
en
ra
3.2W
^
t o ^ ^ tn ••
I^J.'
Z
•£
t«
•ro
£
S^ c ro
2 C
y .Bf
> t-
ro
00 J " fcn tu —; : 0
.s y
o
: 5-^^4
« 5
t,
ti ^ BP C .-o en
ro •? a,
^ rt S
c y
« - r2 £ TE tn
00 j £ ca t i 73 44
2E
ti to 73 bi . y. y en C y tn o 73 C o eocyo C +•> -ti 4 3 . - »03 ro C CJ y » oo Ä ^
c
.ro.^ ^
7™
33 tn
« « —<
« 44 ^ « E y O O ' 5 44" S E o c ^ ro t< .2 3 o
C 2
|S,^2
3 C y^ °ro ±3 > S C
33 +J ^ °S
I » c3" « -J 44 ro 2 43 ro y
OJ:
* g «
2 3S ro
-
. 5 73
cc
c3 « 2
C _« 44 '£
00 2 43 S S en 'C c o u o C 43 T3 J2 ' > i s
O 73
. 3 tn 33 ^ u rt ~ _3 en 00
*s.s •7 -3! 5 y .5
ro c &
'C '
•—
sg
1 22 %
«
% -g
—• °ro
C/3 0043
5 ro
o + j y .. ro _3 C « -TO ,* s- 73 ° 2
y 73 »-, Js C ~ 4-1 O 00 _ y
c
n
S3 .S c ^
CS
C
ca w
H +3 73 JS
Ont, g
00 =< £
—
>> ._,
y
"2 <"> «
o -o O
• g aj 44 X! -O 0 0 S
i x! M «s - r -3 »i .2 . 5 2 to y -£
> .9
5 4 3 r-i
<" 4 i «
A C/3
„ 3 « r-
£ cw) -S 3 c ro
«c
KJ r «
oc-^3 — e- 4 3 ro en ro y 7=
en
3 g 3
43 o ' ro f=«1n ~ D , S3 tn
y
y os 9 2 °ro 2 ^
J 33
cs
ro
T7 &H
.C °ro y >
a
X
y
t-
CQ Q
y +->
<
44 C
y
*" — Ol
ca
•3.2 4 3
t
43 -' y ro en 3 C 43 O ^
y .23 en
a « "S3 44
y
e n ^—1
B y
C
y ts ;ro
en
C
en
CS
CS
y 73
| C
ta ro —3
-^ " t
y 33 45 y . 2 ro "C * J to +J 3 v en S3 c ro *-> w "C « O *-; 44 3 O 73
rs w w to +-> :ro
t
.. c s -
a, c ro
en 43 TH ^
X
43 C
(S •— 435 —I ~ y ?
73 73 2 CS O ti —1
£
o .S2 « "C *-> • 3 44 .tn
CÖ
"
C C >3 ro O .73 44 i i 43
H H i H r l H ' f
y
^ O r H H
381 C
._
M
O
'o
d
c d• o S •fl S 2 i2 t- =«
o. G, 3
2 <«
Si:
x &,
~ 0)+J :cS - ^ to b « C « C
O -rj
C O
_ T3
to _
2 *
•- S rt
c
3 h =o
*-• u o S
£ 3 C to( cö T i j OJ co -
£ > £ «
O
o
CS
•s * — o _ bi 3! o CS X I
-a b, 05
CO C •" <U ^ - >
o.2äS •au 2 b x, c W
t»
CS w
S o
—1
C3
0 |
_ rv ^ •ca
O to
hJ 0
B.CO
"St-a
to
o, o S oo CS
"3
w
O
I-J
*J
p<
o
« g .3« o <s> ao.2 > .3
•g O
—< CS CL> W
<a CO
O
:3
o
5 3 eSctc 3 > fl -* fl£ .to cs -d BP " > "ÖO w) b CJ O O O x 3 X 09 > X -Q £ O w o rt O 2 ej 2 ' £ CO • 3
B 3
3 :cs
a
£ CJj 3
CS
cu
O
2 to X CD CS T3 3
b
°
ttO 3 .fe _ to • "
b,
a o • a 3
£9
rt CO
„
3 o 3 S •a c C 55 c :cS c g
§>•> s s "fl .2 CCX
o
5 .2
-"->„„ t=D
—B :e3
c s 33 xl 2 S §
C
3. 3
O fl,:<
—3
O
*
il s ?? é
<"
fl
CO
b
3 .3 C -3
J9 3 O
.-
SE O fl
«1
ec« X O O
btf O "
C
b
CD
!•§§!
—2 2 ^ cs 3
CS
s a* fl
c
A o O
O
•3 3 H fl « * J o -a :cS &, s - a, 3
2 c
•*
c 5 a to
3 X O
' f l %,
£6
• 3
b
b
:cS . b .
-X-
b
^
w
b «C3 X
^ « B
"I g
b b t» * J CO fl * S 3 3 o CO* X -3
^ J
CS
K.
oj
^ -fl .2 C
b «« flc-4"CO
CD
^
C o
D «< s fl
b n 3 3 "O "O
CO a-i
^
tn
_w
"3
2 f « 9
^ si •i
^^i J^
:cs X ri w 33 d , X :3 ^ — ^cu TL £b i-^^1 ^* Ti cl> ° w X
C3
CO
.3
• • •*•• f— H X i
g2* ss
3 o « 33 to : 3
fl
CO
rH
(U
CO
rH
—
TH
CXI
o
>H
C
t.
fl
X
M
05 O
Ti
1-i
»a 3
X
1-H 1-1
isam åchef torist
ed
3 3 3
b3?2
cS
u
" f l
CO
"C B O
3 STTS
S
b O
S^-o § 1 q l 3O £° © »N
CU
Sa I
tio
"3 w (O, c
I Q
tc o
jQ
b 2
CS > tt0:O
cs 3
H J 3
co " o
2 x s.2
bt
tu CO
- —« o
o tu
Si
b <2 3
bl >>
XI w O toD O 3 •X! 3 T t 33 °CS «S
"3 »K
§ * c S3? i*
X
>
3 v
O •S
w o
bl " ^ O &
•O
CO bi
tu O O "TI CO - f l 3 3 + J
+J
ajp-s
s
>
bi
2 W»
CO
c
o
-^ CO
3 O
CO
^> CO
•3 X
X
CO
O
CO CO
rH
w
C
°2 flO ±J ."fl
—
:cS
M X
382 a 3 0 ca
Ti
o
B co CD
3 Ti
r
>
••o
•»
cd B
> ii. >
•—
o —> c c
o 3)
s
CU
"o o
fl
cd
cu
cd
ca
eo
—< — o
- 3
,3
co CM
> 'ii ••o
JH
C
•M + J
•—
SO
<*H
c
fl CD
C
CO
G c
J-
•*•
CO
CD
i*
CO
a
'G —' C —0) 09 1*0 a o 3 3 fl o o U > C3 cd "C > dt
:cd CO
sea
co
o
P
o
B
g .i
CO
«L :cd ki
>
G
o
ed cd -! > 5 2 -1 c
c
— sed CX —>wd cu cd fl B CD
JH
•3S 8 C/2 ,
JH
> u cd CD B
13 X3
p •cd
S
— C X
flB
A
u •cd
oC3
OJ
2-Sk
—o
L*
«
så
o> 52
<3 O XJ
0 SÅS
0 B B
0)
P
JH 0
u
"3
cd 5 •p - ^
«
5 CO
3 A .2 C3 9 ÖD^ 3
H-»
L. V i T H CU 3
rr\ W
> ed
H3
OJ O
cd M
g
JH
fl
:© . B ,
ed
£H
CO
A
§ P,
be cd
TJ
!
<
.12 xi
SS.
•<<
rH
>
"^
B
~c
•s :-3s
G c "-1 C
JH H
CD
JH
CO -^
,
B JH OJ CD O ,+-> T3 OT J P P CD v> CD _S - *
cd
m
^ l ä c j
•a o c d cd t,
c 2 *c
^ ca
' M
- 5 cd 3 Xl cd
CD : 0 T3 ^
P
Cd L,
c _: « "a c o
3 5
CD
T* t^-. o
a 3 St j> V
fl
oc 0 •C c
s
B "G
P s o > <"
CO
Cd JH
CD
„
ä «p. 2BB 5
00 g T-J S 33 P « :cd G cd P*
> ed- 3 > :C3 B co o
_^
CD
>M
LV; .^ . _ ±£ 7^
o
w
C a «ed >>
C O
fl
^H
JH
•iC co CD OJ 1H
^^
3 G
T )
CD
—-3 !3 H co CO
•n 3 ~ 3
c
•y.
fl T3 co :cd
P i
3J
J
,_
CO
r^
T1
0 CO
-S
—' ^ 3O
^Ortr.
*9
£
K) 3
— CD
B
B CD
^
CD
°CD CO
»i
CD
P P "G
CO
05 CD
•~
CO
fl P H 0_ co X ) + 2
JH
fl
CO
JH
:ed
C5 Ä
CO
JH >J
O
B 5 •2 ^i
Ti
Q ^ O J ^fl
X
-^
^ c o f l T H ^ r H ^ ^ O i !
CD
"3 4D Ö CD
CO
Q
H
3 X)
co
3 3
a, V
X T3 CD :ed
X5
' O T H r l l N r t l M H t N c N I i ' i H r t H
383 t-
•4 rf
fl 2
ra a, oc <u ??
rf fa 2
-rf
^
M
:rf
ca c
B
•cd u « "ö 2? 5 2. c : S .
u
O
o
S 2 =3 s
°J
Si
'o c c g .2 Ö :rf :rf t i 'oi C C
G g O
rf
c 5
Si
fl
3 -fl ti 3 "3 -3 .fl G •a o ti a>
C fl fl
en t/3
vård förrgan
^
"^
ön
rf
Si
rf
en
00 S å f l S
- J
- 1
rf
c
t.
3 1 . 5 A OJ i i
.5 3
^
OJ •-* U
2 E/i — 1
SB':S^
OJ
:ra
fl .fl
O
-
T3
fl
OJ
—1
O
OJ
_-
"3
§ 2 G rf 5 sed
-fl .rf OJ rf
C
S :rf G -
oc
0D tlD
2 ^ § c "C
> C rf rf i- c ii C fe o3 H. rf OJD^ ^ g
'00
„ - ^ -3 fl? & 3 ti
rf
•°» s- «s OJ O
OJ
m
a
OJ
ej
OJ
fl
ra
CJ en
^ H
O
Si S QQ fl O
—' ^ -3
i-t
-C
en
A
TH
I-I
CM
O
^ G
OJ
:rf
fl o C-^S -^ A
fllfej
IH
OJ
rf
m ^-J
H M r l H r l
•j*.
rf t ) :/) rf ^ rf
T - l
CO
rf
0 C &D
OJ
« =< 0,:rf 3H 3 3 Z
DQ
fl
é | fla > a<w o&
> i Ö M
ed
T3
»5 rf
•rf
fl
rf C
Si
A 'b 3 Si g rf > oo rf .S
| |
srf
-3 G .G > :rf *C 0J c O fe
rf _^
-i
fe :rf
C «u g C g S 00
-o fl rf =fl S,rt
ÖC
fl b
-fl -c -
33 X y s ^ ft « o rf e rf "" 2> o
rf "fl ti :rf iooi t Si oc 2
— a 4-1
ill ^
fl
:rf .fl' -g to I* fe
0J -rf
nsioner i tjäns S och u
c
) ^
sal
X —v .S «P C Si •d a s ed cfl rf a 3 — -c > 0 OJ C T o c —•aed "3 B -ss rf en — IH 00 00 > a •fl O flao •3g °2
rf
c
fl •:« G c fl fl S w
-3 &, flp
fl9 "3^ "rffl
pei ngst lyda
OJ rf orf ton se
Si
O
fl a) £ <° -fl * 3 °(O rfC °OJ fl£ r Oo
> a) O fl,
é3
c -fl
c = C G
•rfI"rf
U5
1)
»1
I
^
Si
O
L-
, o +J r i
i;
fl
~_^
jr
T3 J->
:rf .5
c c fl3 «3 G ;S 3 2B
fl fl •O
-o
rf
0) '
G .2f 2
a -3 g
BO «d : 0 us - Ä 2 :3 ~ "C C/J :rfaa •o s ö fl 0 A -c B 0 IH
OJ
gSfl
a
>-i
-a
:rf :0 "rf -fl fel A
O)
OJ i — i
O
'rf
en S «-2 2 2 — fl fl Sr «3 C > O fcn O * iI TH* _S " C3 :r> = •rf : Q en OJ <r. *r IH •-- t. ! SS s 3o. " o) ^! -rf zt o
J
en -t-i -rf ö OJ rf
:<
Ej
o Ä
~ « 3rf SH b <on °3 _ä *g t§ -< o -a c -a c/3 * rf c U5 ^
rf <* io fl
OJ
OJ
rf =o C ^
«)
.i: "-1 Q - ti '-i es fl
fl.
Sz
M ö
r s +-> . 3
.22
B
•j-.
ed V e/J :cS o :rf .2 oo j q . „ c -q e o .c c -fl
3j M
rf Z
:rf .fl
c
,2
O
fl
2 =3 'S 3 :cd
tfl
>
c
£ 5w
G
% «•-<
O
E J» O £ <
fl
^
G "~ 3 .2 fe
ö
C
(SS
~ "S £ 3
.B A -2 *P >
3S
ca •
c
=> M
ä
•-~ rt•2^ B2 C e £ >« 3 — 2 '.2 « XS B? :3 -3 II 3 3 V3 +-> — 3
a
3 ec+-> >
:
as cs ÖO C =« c t—
<u 3 h [> •o rfe (3
cd _
te
t/3 TI
t£
£
a9 Rl
o
X
- j
ed
C
—>t e
X
X
A3 o
5 E a) 3 3 3 C »i ed tr. 3 fl fcl c o ; ° cd .fe i> fe
S o
ti
ocd"
—B •ed > eg •— > A A>
>
ö >}
—
>
r>
X!
!^
" S o js " ^
-g^
n ™ *H
cd C
xl S
o
j> L:Q
, tfl
t i tn v BP "so O 5 c ed
fl
s «°g
\r. <B r
«
H
tO ~
H
ed M
O C
£ 3
X I ^3 S
..-1 M
"O - ^
fl *
o o
a f»
— ' ta-
tH -2
w rt
fe &
<=0 tao ° BP 3 oj O
fl
a5i c Ö £
=« b2 £
tfl >rH » + J,
™ ca to ™ (50 cd * X i : 0> '** 05 X _
•BPi2 „ n «3 SO >
C
C 05
S c
C ca _ 3
Cd
cd -rt
O
#
«
«„ jE_
«
tn +->
35 to" =
Ji
•a
O
" ^
t . :cd C
Cd
S fl
>
«
•°ié3
"9 2 %> c
"3 S c cd
"rfl J
3 W
ti
05 ris! tfl (50 eo 3 fe ' " ^ S-i
:< S> ^ S
tf:cd
XI
•rt fe fl 5t-< Sd —C
00 2 C 3
>
tfl! 4) '
xi 5 . ^ 3 cd >> • cs 13 3 -3 S +3 » M -i
t» « Cd r d
il ^-E3
«
C «
cd -P
cd
•> "o .
fl •£ c
5 53 OJ - o
o •£ -o , fe 3 ÖC
— 05 05 - Q
K
^ | O) o>
cd <u
•s • :g 2 •™ cd C
to
w'Eo
t/3 n C
2 S c
H *r* fe t>
^ 2
cd
fl £ E .
o £
5 E WD *-» C S CZ >E ?! (-. •+-> B
fl cd C *->
D £ =< y;*
3 o ^ X
x;
fe > tE o
m
ed X •— V5 c, O C •ed —i 3 0
g— >.
~ -^
CSlOrHH
^
c
cd
^
^ | 0 .C
-
>fecdS«-2«'Cfl
• 2 S ^ c 5 C 5 S i 2 - Ö ^ B 3 x ; •S ' S f l H H c d . f l o c d f e c d o x ^o
H N c o n r t H T H i n H N W H
'Tj
C
^
to
O .fe . 3 tfl .2 o o fl <d X X so 3 "tfli C i^ C tS *-* X T-. »H X cd ^ ^ ! X
cd X I "C
fes
rlNHMrtHrlfl
^ O r H H
43 J*
- G oCS CO
^i
J 43 > &H S 44 «S . 5 e« 43 ÖC;
•a T3 c G
> CO
fi£flCofi M
1 u
a °cs
T3 •**
,2 "ö T3 -2 K """ ort g V) . r t PC <S > +J t-
C8 D
+i » S G tn "3! a " c rt • * — s i -a £ s*«s rn t / 1 3 ™
5-°
—>a> SJ G 0
cc 4-> 43 IO S U 43 |3 O « o<; o
:eS *-" C 33 "3 G c " "2 -C3 w *- :ra , « ÖC g g C3 <~**0 g g *i« 44 : a 3 M ra « co r G " O :c3 o G ^ SC - O *9 •— t G : « — t» G , G .£< « ti 33 W :c3 D O , " ÖC-G
rf >
3"S 2
»sis
O
-G -43
c >a „ - u O
G C3 O
> I-,
'S *3 .S 5 M k
o '
a c3
. - c3 t J SP « t- g 44 S2 °cs *•« - •*> •a e c ,
.**<-<
si
ca
t 1
G
•-5 ••< T3 o
c
O
G >-, O
«
£ _« i
ö
•O
u
"~1 G
in
C!
43 — :cS
•c « O ^3
o 44 T3 V C iJ< 43 44 43 o S*J T-i N N TH CM
Kl
c
v* 0
insp (sju anslist ontorist iträde
X M
^ ir. 43 44 X 43 C/2 r l r l r t r i n
386 B I L A G A 23g
Sammanställning av förslag till personal vid statens hälso och socialvårdssstyrelse Antal befattningar 1 Avdelning, byrå, sektion
lägst B3
BlA25
6 S:a 7
Verksledning
6 Medicinal- och socialavdelningen Gemensam personal
19 Byrå M 1 Gemensam personal
1 M 1: 1 ö p p e n kroppssjukvård m. m. M 1: 2 Sluten kroppssjukvård M 1: 3 Mentalsjukvård M 1: 4 Nykterhetsvård m. m. M l : 5 Byggnadsärenden vid de statliga mentalsjukhusen Summa byrå M 1 Byrå M 2 Gemensam personal
1 1 2 2 5
2 1 1 5
2 3 4 8
1 M 2 : l Omgivningshygien, infektionssjukdomar m. m. M 2: 2 Hälsovård, hälsokontroll m. m. Summa byrå M 2 Byrå M 3 Gemensam personal
1 Summa byrå M 3 Byrå MU Gemensam personal
1 Summa byrå M 4 1
6 8 8 19
2 2
3 1
2 2
1 1
8 6
5 4
5 4
7 7
1 2
18 17
1 M 4 : 1 Långtidssjukvård, åldringsvård, social hemhjälp M 4 : 2 Rehabilitering och handikappvård M 4: 3 Vård av psykiskt utvecklingsstörda M 4 : 4 Socialhjälp m. m.
2 1 2 1 1
1 M 3 : l Medicinsk barna- och ungdomsvård, familjerådgivning m. m. M 3: 2 Allmän barnavård, förebyggande ungdomsverksamhet m. m. M 3: 3 Ungdomsvårdsskolor och barnhem
1 A23A 1 5 - ArvoA17 dis(A 13) A 2 ter
1 3 1 3 2
6 4 4 1
|
6 2 3 4
1 1 1 1
16 8 11 8
45 I kol. 2 h a r upptagits lägst byråchefstjänster, i kol. 3 sektionschefs- och byrådirektörstjänster (motsvarande), i kol. 4 mellangrads- och assistenttjänster (även assistenter A 15— A 13), i kol. 5 kanslister samt biträdes- och expeditionspersonal, i kol. 6 hel- och deltidsanställda arvodister.
1 2 I 3 I 4 1
Byrå M5 Gemensam personal
Meritkontor
(M 6)
Planeringsavdelningen Gemensam personal
1 Byrå P 1 Gemensam personal
1 P 1: 1 Planering och utredning P 1: 2 Personalbehov, personalprognoser P 1: 3 Allmänna utbildnings- och kompetensfrågor, inomverksutbildning Summa byrå P 1 Byrå P2 Gemensam personal
1 Summa byrå P 2
1 1
3 4
1 2
7 13
4 2
3 1
4 2
11 5
1 3
2 1
6 7 6 20
5 Byrå B 1 Gemensam personal
1 Byrå B 2 Gemensam personal
Summa byrå B 2 Fristående sektion B 3 Gemensam personal
1 3
1 1
5 5
2 1
2 1
3 7
1 1
8 10
1 B 3: 1 Upphandling B 3: 2 F ö r r å d 1
3 3
1 2
4 5
1 Summa sektion B 3
2 1
1 B 2: 1 Utbildningsfrågor B 2: 2 Krigsplacering av medicinalpersonal
1 4
10 13
2 Summa byrå B 1
1 2
2 Bcreclskapsavdelningen Gemensam personal
B 1: 1 Allmänna frågor, översiktlig planering m. m. B 1: 2 Organisations- och försörjningsplaner
2 6
1 P 2: 1 För byrå P 2 gemensamma uppgifter, ad hoc-undersökningar m. m. P 2: 2 Sjukdomsstatistik m. m. P 2 : 3 Administrativ statistik, matrikelföring m. m.
1 M 5: 1 Tandvård M 5 : 2 Apoteks- och läkemedelsväsende Summa byrå M 5
388 1
1 2
Administrativa avdelningen Gemensam personal
1 Byrå A 1 Gemensam personal
1 A 1: 1 Kansliärenden A 1: 2 Personalärenden A 1: 3 Information och publicering A 1: 4 Nämndkansli Summa byrå A 1 Byrå A 2 Gemensam personal
4 Summa byrå A 2 Lagbyrån Gemensam personal
4 3 2 5
44 5 2 6
1 1
51 10 6 14
3 1
2 1
3 3
8 5
3 23 3 4 3 1
44 14 7 12 4
46 11 13 28 3
3 78 30 19 86 7
20 3 5 3
6 211 61 48 132 15
| 473
1 L 1 Juridiska ärenden L 2 Legitimation och behörighet Summa byrå L
2 2 1 2
1 A 2: 1 Kameralärenden, statsbidragsärenden A 2: 2 Underlydande anstalters ekonomiska förvaltning
1 r, 1 7
1 5
Sammandrag Verksledning Medicinal- och socialavdelningen Planeringsavdelningen Beredskapsavdelningen Administrativa avdelningen Lagbyrån Summa SHS totalt
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. Transportekonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sverige. 6. Utbildning av sjukhusadministratörer i Norden.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Del 4. Kap. 7, 8, 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt övergångsbestämmelserna. [34] Del 5. Förslaget till riksdagsordning. [37] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26] Pensionsstiftelser II. [41]
Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]
Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [45
Finansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]
Ecklesiastikdepartementet
Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. U1 byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise ring och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av uni versitet och högskolor. Lokalisering och kostno der II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studie planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildning en IV: 1. [29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. [307 « Specialundersökningar om lärarutbildning V. [31]
Jordbruksdepartementet
Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvårdens centrala administration. [49]
Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19J 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrägor. Organisations- och finansieringsfrågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. [21] Vägmärken. [33] Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [46]
Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. [27] Stöd ät hästaveln. [44]
Handelsdepartementet Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]
Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén VI. Om den kommunal självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Kommu nala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7J Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna. Del I. Moti och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna. Del II. Kon sumentundersökning. [39]
Berlingska Boktryckeriet Lund 1965