Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Arkivexemplar ”

.

som

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 43 M

q

V5

Socialdepartementet 3511554*

L 23 v: z

VÅRD UTOM SKOLA

AV UNGDOMSVÅRDSSKOLEELEVER

AVGIVET AV

1961 ÅRS UTREDNING OM EFFEKTIVARE

ÅTGÄRDER FÖR VÅRD UTOM SKOLA AV

UNGDOMSVÅRDSSKOLEELEVER

Stockholm 1966

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Kronologisk förteckning

. Svensk ekonomi 1966-1970. Esselte. 294 s. Fi. Decentrallsering av naturallsationsärenden m. m. . Export om import 1966-1970. Bilaga 1. Esselte. Norstedt 8: Söner. 50 s. Ju. 92 s. Fi . Oljebranschen. Esselte. 71 s. Fi. Yrkesuthildningen. Håkan Ohlssons boktryckeri, . Lagstiftning mot radiostörningar. Esselte. 91 s. H. Lund. 586s. E. . Markfrågan I. Norstedt & Söner. 330 s. Ju. . Ny myntserle. Beckman. 87 s. Fi. . Markfrágan II. Bilagor. Norstedt a; Söner. 281 s. . Intematioaellt fredsforskningsinstitut i Sverige. J u Norstedt såSöner. 61 s. U. . Sällskapsresan Haeggström. 229 s. H. . Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och Bostadsarrende m. m. Esselte. 247 s. Jo. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. skeppsholmens framtida användning. Kihlström.

fgälkVgdel. S. . 114 s. + 1 utviksblad. Fö.

Utsökninssrätt IV. Esselte. 147 s. Ju. . Läkemedelstöruiånen. Beckman. 228 s. S. Tillgången på arbetskraft 1960-1980. Bilaga 2. . Atomansvarighet III. Norstedt & Söner. 391 s. Ju. Esselte. 67s. Fi. Den framtida Håkan jordbrukspolitiken. Ohls- . Omsorger om psykiskt utveckllngshämmade. sons boktryckeri. Lund. 361 s. Jo. Esselte. 187s. S jordbrukspolitiken. B. Esselte.

. Handelns arbetskraftso och investeringsbehov Den 4.1 s. rrjimtida o.

fram til! 1370.Esselte. 82 s. Fi. Kommunerna och ungdomen. Esselte. 214 s. S. . Tygförvslmingens centrala organisation. Svenska 33. Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för Reproduktions AB. 164 s. Fö det rörliga friluftslivet m. m. Svenska Reproduk- Renbetesnarkerna. Svenska Reproduktions AB. tions AB. 248 s. K 273 s. + 1 kartbilaga. Jo. . Luftfartsverkets ekonomi och organisation. . Utvecklingstendenser inom undervisnin . hälso- Esselte. 134 s. K. och sjukvard samt soclalvard 1966-197 . Bilaga . Militär-sjukvården. Esselte. 196 s. Fö. 6. Esselte. 51 s. Fi. Vägfraktavtalet I. Norstedt 8: Söner. 197 s. J u. . Ny hyreslrgstittning. Norstedt Szsöner. 473 s. Ju. . De statliga undervisningssjukhusens organisa- . Undersökning angående hyressplittringen. tion. Esselte. 132 s. S. AB Kopia. 205 s. .Iu. . Utsökningsrätt V. Esselte. 81 s. Ju. . Ny folkbokföringstörordning m.m. Esselte. 241 s. . Lagstiftning om elektriska anläggningar. Esselte. Fi 163 s. H i förtattningsirágan. Esselte. . Arbetspsykologisk verksamhet.

ârlgetfgromemorior

Hseggström. 116 s. E. . Strategi iväst och öst. Esselte. 173 s. Fö. . Fordonskombinationer. Esselte. 259 s. K. . 1961-1965. Kihlström. . Konsumtionskrediter i Sverige. Esselte. 276 s. Fl.

?êâtsligläbetänkanden Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever.

Kihlström. 85 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:43

Socialdepartementet

VÅRD UTOM SKOLA

AV UNGDOMSVÃRDSSKOLEELEVER

AVGIVET AV 1961 ÅRS UTREDNING OM EFFEKTIVARE ÅTGÄRDER FÖR VÅRD UTOM SKOLA AV UNGDOMSVÅRDSSKOLEELEVER

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1966

Innehåll

Skrivelse till chefen för socialdepartemenlet I Inledning . . . . . .. Direktiven f-ör utredningen Utredningsarbetets bedrivan-de . . . . AVDELNING A II Redovisning av tidigare avgivna delbetänkanden . . . . Vård utom -- och ungdomsvårdsskol-a organisation principer Ungdomsvård-sskoleelevers vård utom skola i kollektiva former . Utvecklingen av vården utom ungdomsvdrdsskola budgetåret: 1964/65 och 1965/66 Medicinsk-psykologisk behandling av utom skola vårdade elever Allmänna synpunkter . . . . . . . Behandlingsbehovet - Nuvarande resurser Möjligheter att erhålla bistånd frå-n organ för öppen psykiatrisk verksamhet Den psykiska barna- och ungdomsvárden . De psykiatriska klinikerna . . . . . . . . . . . . . Ungdom-svårdsskolorn-as egna möjligheter till ökade insatser . Utredningens överväganden och .förslag Beräknade kostnader Sammanfattning Övervakning av utom skola vårdade ungdomsvárdsskoleelever Gällande bestämmelser Principiella syn-punkter Aktuell situation . . . . . . Utredningens överväganden och »förslag Rekrytering av övervarkare Ersättning till överva-karna Utbildning- och handledning m. -m Beräknade kostnader . Sammanfattning . AVDELNING B överväganden rörande vissa åtgärder för ökat stöd át ungdom i den asociala riskzonen . . Bakgrunden Aktuell situation . . . . Utredningens ställningstagande

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever får härmed vördsamt överlämna sitt slutbetänkande med utredningens ställningstaganden till och förslag angående medicinskpsykologisk behandling av utom skola vårdade elever, upprustning av ungdom-svårdsskolevårdens övervakningsinstitut sam-t om lämpliga åtgärder för beredande av ökade möjligheter att bistå unga personer, .som lö-per fara att utvecklas i asocial riktning. Att utreda sistnämnda spörsmål har genom

Kungl. brev den 18 november 1963 uppdragits åt utredningen.

Utredningen har den 28 juni 1963 avgivit delbetänkandet Vård utom - och (Socialdepartementets

ungdomsvårdsskola organisation principer

stencil 1963: 4). Vidare har den 12 juni 1964 delbetänkandet Ungdomsvârdsskoleelevers vård utom skola i kollektiva former (Socialdepartementets stencil 1964: 4) överlämnats. I arbetet med detta betänkande har deltagit samtliga utredningsmän, ledamoten av nämligen *byråchefen i socialstyrelsen Göta Rosén, ordförande, riksdagens andra kammare, poliklinikläkaren Elisabet Sjövall och f. d. ungdomsvåndsskolerektorn Arvid Tågmark samt utredningens båda experter, överinspektören i medicinalstyrelsen, med. lic. Karl Grunewald och psykologen i socialstyrelsen, fil. lic. Kurt Gordan. Som sekreterare i utredningen har fungerat sekreteraren Olov Mattson t. o. m. den 30 juni 1964 och därefter j-ur. kand. Sten Holmberg. Biträdande sekreterare har under tiden 1 mars 1963-31 oktober 1965 varit numera byrådirektören Göte Nilsson och därefter socionomen Lisbeth Eklund. I och med avgivan-det av detta betänkande anser sig utredningen ha sl-utfört sitt uppdrag. Stockholm i juni 1966

Göta Rosén

Elisabet S jövall Arvid Tågmark Karl Grunewald Kurt Gordan

[Sten Holmberg

Lisbeth Eklund

4.

Inledning

Direktiven för utredningen

De direktiv, som gäller för utredningens arbete, utgöres av ett anförande

till st-atsrådsprotokollet den 30 juni 1961 av dåvarande chefen- för social-

statsrådet Nilsson. Denne erinrade bl. a. orm vissa bestämdepartementet, melser i den från den 1 januari 1961 barnavårdslagen samt om gällande

vilka personer och organ, som handhar arbetsuppgifter sammanhängande

med vård utom skola Härefter anförde statsav ungdomsvårdsskoleelever.

rådet följande: Fr-ågan om anordningar för vård utom skola har behandlats i årets statsverksför nästa -- förutom en kraftig uppproposition. Socialstyrelsen yrkade budgetår av de för vård utom skola avsedda medlen -- bl. a. att ett antal tjänster räkning för med ifrågavarande vårdlform skulle inrättas arbetsuppgifter sammanhängande vid olika skolor. I sitt yttrande häröver anförde Statskontoret, att innan frågan om inrättandet av ett större antal tjänster på detta område upptoges till mera ingående prövning en undersökning och kartläggning -borde ske av eftervårdsassistenternas och -konsulenternas Även statens ansåg det anbetsuppgifter. organisationsnämnd motiverat att utreda denna En sådan utredning borde enligt nämndens fråga. mening också omfatta skolornas befattning i övrigt med eftervårdsfrågor. För del .förordade av de för vård utom skola egen jag en betydande uppräkning avsedda medlen. dock kunna endast en del av de av Jag ansåg mig tillstynka socialstyrelsen begärda tjänsterna. uttalade i sam-band härmed, att frågan om Jag en fortsatt utökning av personalresurserna för ifrågavarande arbetsuppgifter borde ytterligare övervägas. I detta sammanhang torde om att 1960 års riksdag i skrivelse till jag *få erinra Kungl. (nr 236) :behandlat om- vidgad användning av .familjevård vid Majzt frågan omhändertagande av barn oc-h ungdom för samhällsvård. I det utlåtande (nr 90), vartill uttalade statsutskottet, att det vore önskvärt riksdagsskrivelsen h-änvisar, med ökad av hem som för vfamiljevård. Sådan vård vore tillgång lämpade sig att :framför vård vid ungdomsvårdsskola. Det syntes därmången gång föredraga för motiverat att närmare undersöka betingelserna för att familjevård i ,vidgad omfattning skall kom-ma till användning vid de ungas omhändertagande. I enlighet med borde utredas närmare. det sagda ansåg utskottet, att frågan om familjevården Vid utredningen, som borde vara förutsättningslös, borde prövas olika möjligheter att nå en önskvärd utveckling av familjevården inom ramen »för samhällets barna-

och ungdomsvård. Betydelsen av väl organiserad och i övrigt effektiv vård utom skola är uppenbar. Ehuru resurserna för sådan vård, som jag tidigare nämnt, ökats under senare år är denna vårdiform ännu inte utbyggd och anordnad på ett tillfredsställande sätt. :finner det att hur denna vårdform lämpligen skall Jag nödvändigt frågan

organiseras och bedrivas göres till föremål för särskilda ututredning genom redningsmän. Vid en sådan utredning bör -den allmänna vara att vården utom ri-ktpumkten skola skall vara så anordnad att den blir en vårdform som kan minska behovet av anstaltsvård, så långt möjligt minska återtagningar av elever till skolorna och i övrigt tjäna som ett effektivt instrument för elevernas återanpassning till samhället. Vidare är det angeläget att »mot bakgrunden av en -kartläggning av vårdformens nuvarande tillämpning söka närmare de av Statskontoret och uklargöra statens organisationsnämnd berörda Härefter bör ställorganisatoriska frågorna. ning tas till i vilken utsträckning och på vad sätt en fortsatt utbyggnad av verksamheten på detta område bör ske. En -fullgod tillsyn och hjälp åt elev då denne vårdas utom s-kolan torde vara av väsentlig betydelse för ett gott resultat av vården. I princip råder inte någon skillnad på skolans ansvar -för elev vare sig denne vårdas inom eller utom skola. Det är därför av vikt att elev även då han är utplacerad -från skolan blir föremål för alla ändamålsenliga behandlingsåtgärder. Särskilt hör att för såmöjligheterna dana elever tillgodose behovet av nfortsatt medicinskapsy-kologisk behandling uppmärksammas. Vidare bör barnavårdsnâimndernas och -ar-betsmarknadsorganens medverkan i arbetet att återanpassa eleven beaktas. Dessutom bör frågorna om ett lämpligt anordnande av samarbete med kriminalvårdens eftervårdsorganisation undersökas. Vidare bör frågor som sammanhänger med övervakarinstitutionen övervägas. Det intresse för insatser på detta område som kan .finnas =hos .olilka ideella sammanslutningar Ibör tillvaratas och lä-mpliga former »för dess utnyttjande undersökas. Det bör ankomma på utredningsmännen att utföra den av riksdagen utbegärda redningen om vidgad användning av familjevård för det här ifrågavarande klientelet. Därvid bör beaktas att stöd och vägledning från samhällets sida lä-mnas de enskilda hem som tar på sig den svåra uppgiften att fostra de till dem överlämnade ungdomarna. Under utredningsarbetet bör samråd ske med utredningen försöksverkangående samhet mot ungdomsbrottsligheten. De i det föregående berörda :frågorna får inte betraktas som någon fullständig redovisning -av de frågor som sammanhänger med en lämplig anordning av vården utom skola för ungdomsvårdsskoleelever. bör därför Utredningsmännen äga att ta upp till behandling även andra spörsmål som är av betydelse för tillgodoseendet av syftet med utredningen. Genom brev den 18 november 1963 har Kungl. åt utredningen härutöver uppdragits att verkställa utredning 00h till Kungl. Majzt inkomma med

förslag i fråga om beredande av ökade att bistå

möjligheter un-ga personer, som löper fara att utvecklas i asocial riktning. Detta sam-

tillägg-sdirektiv

manhänger med, att - med överlämnande till

riksdagen Kungl. Majzt av

andra av riksdagen lagutskottets godkända utlåtande nr 58 i anledning »av dels proposition med till ändrad av 33 och 87

förslag lag om lydelse §§

dels i ämnet -

barnavårdsla-gen, väckta motioner som sin mening tillkänna-

givit för Kungl. Majzt vad utskottet anfört om behovet av utredning och

åtgärder. I andra lagutskottets utlåtande framfördes att stadsammanfattningsvis,

gandet enligt 33 §§ barnavårdslagen inte kunde anses vara tillräckligt för

att man skulle kunna komma tillrätta med de allvarliga problem, som det här var fråga om. Utskottet uttalade vidare: Redan i sin nuvarande »form erbjuder barnavårdslagen oli-ka möjligheter för myndigheterna att ingripa. *För att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas »fordras emellertid att barnavårdens resurser utbygges i betydligt snabbare takt än vad som nu är fallet. Utskottet förutsätter att så kommer att ske. Den i socialstyrelsens förslag framförda tan-ken att ungdomar, som löper risk att asocialiseras, skall kunna på ett tidigt stadium avlägsnas från sin olämpliga miljö synes utskottet i och för sig riktig. Sådana åtgärder :förutsätter emellertid att samhället kan erbjud-a ett godtagbart alternativ i de fall vederbörandes hem är olämpligt. Detta är .för närvarande ej möjligt men bör kunna åstadkommas inom barnavårdens ram. Utskottet vill framhålla vikten av att de förebyggande åtgärderna ej försummas. Det synes sålunda nödvändigt att förhindra att nya grupper av ungdomar drages in i de s. k. raggargängen eller andra olämpliga miljöer. Härvidlag -finner utskottet angeläget att även de möjligheter utnyttjas som ungdomens egna organisationer, såsom oli-ka slag av ideella -föreningar, erbjuder. Det får anses vara en angelägen uppgift för samhället att på olika sätt stödja dessas venksamhet. Utskottet har tidigare framhållit att omhändertagande -av missanpassad ungdom är en uppgi-ft för de barnavårdande organen -men att polisens hjälp i detta sammanhang är behövlig. Ett intimt samarbete mellan barnavårdsnä-m-nder och polis är alltså nödvändigt. Det borde enligt utskottets mening vara möjligt att finna nya och effektivare (former för detta sa-marbete. Det är givetvis angeläget att de åtgärder som vidtages av polisiära organ gives sådana former att man ej skapar en negativ attityd gentemot sa-mhället från ungdomens sida och därigenom försvårar deras återanpassning. Kungl. Maj :t uppdrog å-t polisiberedningen att efter samråd med

samtidigt

socialstyrelsen framlägga förslag rörande formern-a för samarbete mellan barnavårdsnämnder och polis. Vidare föres-krevs, att 1962 års ungdomsutredning skulle taga i beaktande va-d som anförts om stöd åt ungdomen-s egna organisationer.

Utredningsarbetets bedrivande

I promemoria den 17 september 1962 med förslag om ändringar i ungdomsvårdsskolestadgan m. m. har utredningen redovisat sin-a ställningstaganden till 1960 års -barnavårdslagstiftning i vad den berör vård utom s-kola av

ungdomsvårdsskolelever. Därjämte har utredningens uppfattning redovisats

bl. a. om planeringen av den vård, fostran och utbildning, som ungdomsvårdsskoleelev skall beredas samt om lydelsen av formulären för utredning enligt 31 § d) och elevjournal enligt 55 § andra stycket ungdomsvårdsskolestadgan. Utredningen har den 28 juni 1963 avgivit delbetänkandet Vård utom -« och (Socialdepartementets

ungdom-svårdsskola organisation principer stencil 1963:4), vari bl. a. spörsmål sammanhängande med Socialstyrelsens

eftervårdskonsulentorganisation, personalIbehov för

ung-dom-svårdsskolorn-as

vård utom skola sa-mt de riktlinjer som borde tillämpas för vårdformen

har behandlat-s. Samråd har därvid skett med socialvårdskonsulentutredningen och med utredningen angående försöksverksamhet mot ungdomsbrottsligheten. Dessutom har principern-a för familjevånd för ungdomsvård-sskoleelever och förutsättningarna beträffande en vidgad användning av denna vårdform inom ramen för vård utom skola granskats. Den 12 juni 1964 har delbetänkandet Ungdomsvårdsskoleelevers vård utom skola i kollektiva former (Soc-ialdepartemen-tets stencil 1964:4) överlämnats. I detta har huvudsakligen behandlats olika förslag beträffande kollektiva inrättningar samt övriga (former för kollektiv vård. Härutöver har en del special-frågor upptagits till behandling, nämligen garantibidragen till familjevårdsföräldrar med flera sam-t reglerna för och kyrkomantalsskrivning av ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola. I föreliggande bet-änkande har utredningen, efter en redovisning av de tidigare avgivna delibetänkandena, redogjort för utvecklingen av vården utom ungdom-svårdsskola under budgetåren 65--1965/66. Härefter har

1964/

de kvarstående behandlats - för utom utredningsuppdragen möjligh-eterna skola vårdade elever att erhålla fortsatt medicinsk-psykologisk behandling och förutsättningarna för en effektiviserad övervaknin-gsins-titution. Utredningen har i anbetet med dessa frågor företagit en studieresa till Danmark och Norge. Olika ungdomsvårdsskolor har också besökts. Vidare har skolornas rektorer i samråd med de rådgivande psyki-atrerna lämnat skriftliga uppgifter med bedömning av elevernas behov av fortsatt medicinsk-psykologisk behandling under vården utom skola. Representanter för den psykiska barna- och ungdomsvården samt de psykiatriska klinikerna har sed-an i anslutning härtill till-frågats om sina möjligheter att bistå ungdomsvårdsskolorna i denna behandling. I frågorna rörande övervakning av ungdomsvårdsskoleelever har från samtliga rektorer och ef-tervårdskonsulenter inhämta-ts uppgifter om och synpunkter på denna övervaknings funktion och utvecklingsbehov. Samråd har skett med statens ungdomsråd vid vissa överväganden beträffande rekrytering av frivilliga övervakare. Betänkandets sista del ägnas tilläggsdirektivet angående lämpliga åtgär-

der för at-t bereda ökade möjligheter att bistå unga personer, som löper fara

att utvecklas i asocial riktning. Därvid har barnavård-snämnder och polismyndigheter -i de större städern-a (över 50 000 invånare den 1 januari 1964) tillfrågats om sina erfarenheter av 33 § barnavårdslagen. Då frågorna angående fritidsmiljö och samarbetsformer för barnavårdsnämn-d-polis av Kungl. Maj :t uppdragits åt andra utredningar att behandla, har 1961 års ut-

redning sett som sin huvuduppgift att utreda behovet av och förutsättning-

arna för olika samhällsåtgärder, syftande till a-tt erbjud-a lämpliga boendeformer åt ungdomar, vilka saknar stöd eller omvårdnad i den egna bostadsmiljön.

AVDELNING A

Effektivare åtgärder för vård utom

skola

ungdomsvårdsskoleelever

av

II

av delbetänkanden

Redovisning tidigare avgivna

Vård utom - och

ungdomsvârdsskola organisation principer

Efter en inledande redogörelse för direktiven och arbetets uppläggning, har utredningen i andra och tredje kapitlen lämnat en historik om och redovisning av de bestämmelser, som reglerar vård u-tom skola. I 1924 års barnavårdslag bibehöll-s de ursprungliga bestämmelserna om Villkorlig och slutlig utskrivniing av skyddshemselev i sina huvuddrag oförän-drade under den ti-d lagen gällde. Enligt harnavärdslagens förarbeten borde utskrivning ske på sådant sätt, att elevens övergång till det fria livet underlättades. I detta syfte tillkom år 1936 systemet med utackordering av skydd-shemselever. Övervakning var obligatorisk och de utackorderade eleverna kunde när som helst återtagas till skyddshemmen. Under elevs vistelse utanför anstalten skulle hans skol- och yrk-esutbildn-ing tillgodoses. Under 1940-talet förändrades -sky-ddshems-systemet yt-terligare, nya vårdmetoder växte fram och benämningen s-kydds-hem ersattes med beteckningen skolor tillhörande barn-a- och ungdoms-vården. Verksamheten förstatligades den 1 juli 1950. Efter han-d hade allt större vikt kommit att läggas vid eftervården. Genom beslut av 1946 års riksdag inrättades hos socialstyrelsen, med fångvårdsstyrelsens sky-ddskonsulenter som förebild, tjänster som eftervårdskonsulenter. Under 1940- och 1950-talen fick skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården i ökad omfattning ta sig an mera svårbehandlade underåriga. Detta berodde på en rad samverkande omständigheter. Utvecklingen av samhället-s resurser i förebyggande syfte medförde, att de lindrigare fallen av missanpassning i allt mindre utsträckning krävde anstaltsvård. Genom avskaffandet av tvångsuppfostringsinsti-tutet år 1947 och genom till-komsten av lagen om Villkorlig dom, som trädde i kraft 1944, lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, antagen samma år, och 1952 års lagsti-ftning rörande behandlingen av underåriga lagöverträdare, tillvfördes skolorna ett delvis nytt och mera problematis-kt klientel. När nu gällande barnavårdslag trädde i kraft med ingången av år 1961, skedde härigenom inte någon genomgripande omgestaltning av barnavårdslagstiftningen. Primäransvaret för underåriga alkohol- och narkoti-kamissbrukare överfördes dock till barnavårdsorganen. Beträffande ungdomsvårdsskolorn-a meddelades endast vissa grundläggande bestämmelser om organisationen, inskrivning av elever, olika vårdformer samt utskriv-

ning m. m. I övrigt regleras ungdomsvårdsskolornas verksamhet väsentligen i ungdomsvårdsskolestadgan den 9 december 1960. Därjämte är övervakningskungörelsen den 28 oktober 1960 tillämplig i fråga om vård utom skola av »ungdomsvårdsskoleelever. Det i 1960 års barn-avårdslag införda begreppet vård utom skola innefattar i viss mån samma motiv, som tidigare gällde för utackordering och Villkorlig utskrivning. Härvid är dook att beakta, dels att betydelsen av elevs utpl-acering i friare former lförstärkts, dels att barnavårdsnämndernas subsidiära ansvar för de av dem Omhändertagna och på ungdomsvårdsskola intagna eleverna understrukits och dels att vård utom skola inte kan äga rum i elevs föräldrabem. Lagstiftaren- har syftat till en helhetssyn på ungdomsvårdsskolevården; de båda formerna vård inom och utom skola skall anses vara lika betydelsefulla. Vård utom skola skall anlitas så snart ske kan. Inga villkor eller närmare anvisningar -har fastställts, ägnade att binda eller vägleda ungdomsvårdsskolan vid valet mellan vård inom eller utom skolan. För vård -utom skola kan elev placeras i enskilt hem eller lämplig kollek-tiv inrättning. Placering skall pl-anläggas i god tid och föregås av samråd med barnavårdsnämnd. Vidare bör samråd ske med arbetsförmedling samt övriga myndigheter, organisationer och enskilda, vilkas medverkan kan främja vården utom skolan. Vid placering i enskilt hem är elev, även om -h-an är under 16 år, inte a-tt anse som fosterbarn i barnavårdslagens mening. För elev, som vårdas utom skola, skall lämplig övervakare utses och övervakningen står under skolans tillsyn. Utrednin-gen har i fjärde och femte Ikapitlen redogjort för eftervårdskonsulentorganásationens tillkomst, konsulen-tern-as arbetsuppgifter samt för övrig personal för vården utom skola. *Därvid har utredningen särskilt uppehållit sig vid de skäl, som anförts för inrättandet un-der senare år av assistentbefattningar vid olika ungdom-svårdsskolor. Kon-sulentorganisationen, som från början omfattade endast två distrikt med en konsulent i vardera, har sedermera utbyggts och består nu av fem distrikt. I det första, Stockholms stad med angränsande områden, tjänstgör två konsulen-ter. I vart och ett av de övriga distrikten är en kon-sulent stationerad. Sedan det visat sig, att de personella resur-serna »för eftervården var otillräckliga, hemställde socialstyrelsen i sina petita för budgetåret 1956/57, att -två särskilda tjänster som eftervårds-assis-tent skulle inrättas vid Lövsta och Hammargårdens skolor. Hemställan bifölls av 1956 års riksdag. Ytterligare två sådana tjänster beviljades av 1958 års riksdag efter förslag av kommittén för ungdomsvårdsskolorna. Enligt Kungl. brev den 3 oktober 1958 förlades dessa till Vemyra skolhem och Ryagårdens yrkesskola. År 1960 inrättades vid Hammargårdens och Sundbo skolor två assistenttjänster för i huvudsak eftervårdande uppgifter. I socialstyrelsen-s anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 yrkades den personalförstärkning till ungdomsvårdsskolorna, som omnä-mnes i inledningen till de för utred-

ningen gällande direktiven. Styrelsen föreslog, att sammanlagt nit-ton assistenttj-änster, främst avsedda för eftervårdande uppgifter, skulle inrättas vid olika skolor. Departementsohefen .framhöll i anledning härav det angelägna i, att resursern-a för olika former av vård utom skola förstärktes, men då frågan om utökningen av person-alresurserna på detta område borde ytterligare övervägas, ansåg han sig kunna tillstyrka endast sex assistenttjänster. I anslagsäskandena för budgetåren 1962/63 respektive 1963/64 upprepade socialstyrelsen sin hemställan om förstärkning av assistentpersonalen för vården utom skola. Ytterligare fem av ifrågavarande tjänster till-fördes skolorganásationen. I sjätte t. 0. m. åttonde kapitlen har utredningen lämnat en redogörelse för or-gan, vilkas arbetsuppgifter är av liknande art som eftervårdskonsulen=ternas och diskuterat frågan om en samordning av den sociala konsulen-tverksramheten. överväganden om vilka åtgärder, som skulle behövas för att möjliggöra effektivisering av vård utom skola, har behandlats i nionde kapitlet. För att =kunna fullfölja intentionerna för en kvalificerad behandling i vård inom och utom skola, skulle en omsorgsfull planering erfordras av de åtgärder, som bör ifrågakomma genom vederbörande skolas försorg. Utredningen anknöt här till si-tt i tidigare avgivna promemoria närmare presenterade förslag om denna planering. Behandlingsplanema borde sedan li-gga till grund för de åtgärder, -som fortlöpande kräves för att tillgodose elevernas behov av individuellt anpassa-d behandling. Tillgången på platser för elevernas vår-d inom skola bedömdes vara av stor betydelse för varje skolas arbete med vården utom skola. Möjligheter till snabba å-terintagningar för kortare eller längre perioder måste garanteras. Skolorna rekommenderades

att möjlig-t placera eleverna för vård utom skola i sådan geografisk

:såvitt

närhet, att skolans personal lättare skulle kunna överblicka verksamheten samt nå de ens-kilda eleverna :för olika terapeutiska och kurativa åtgärder. Vidare skulle då snabbare ingripanden av personalen kunna ske, för att förhindra elevs återfall. Beträffande vårdtidens längd borde beaktas, att denna måste varieras med hänsyn till att det är ett synnerligen heterogent klientel med skiftande vårdbehov, som hänvisas till skolorna. Några normer kunde därför inte uppställas angående tiden vare sig för elevs vår-d vid ungdomsvårdsskola totalt sett eller för vård inom eller utom skola. Vederbörande skolas styrelse och rek-tor borde i samråd med skolans rådgivande psy-kiater avgöra också dessa frågor. I anslutning till utredningens ställningstagande i fråga om den lämplig-aste fördelningen av arbetet med vården utom skola diskuterades, hur en skola -genom egen verksamhet skulle kunna effektivisera vårdformen. I tionde kapitlet har utredningen dis-kuterat betingelserna för en- vidgad användning av familjevård för ungdomsvårdsskoleelever. Utredningen erinrade om, att -familjevård inte synes lämplig för alla elever, ej ens efter längre

tids vård inom skola. Utredningen redovisade de fördelar från behandlingssynpunkt, som institutionen respektive familjen erbjuder. Med utgångspunkt härifrån tillbakavisades de betänkligheter, som anförts mot åtgärder, vilka syftar till en utökning av familjevårdsverksamheten inom socialvården. Svårigheter, orsakade bl. a. av. olika förändringar i samhällsbilden, måste mötas med motåtgärder och föranleda ökade insa-tser från- skolornas sida. Större resurser skulle härvid komma att krävas, då arbetet med att uppleta och till verksamheten knyta intresserade och lämpliga hem kommer att bli mer tidskrävande än tidigare. För skolorna blir det också väsentligare att genom olika positiva åtgärder söka behålla de familjer, med vilka samarbete etablerats. Inte minst viktigt är, a-tt anlitade hem skall ha möjlighet att erbjuda sin -medverkan i förvissn-ing om, att vederbörande skola verkligen k-an gripa in, när elevens behandling så kräver. Utredningen framhöll, att kvalificerad ledning från skolornas sida är en förutsättning för bedrivandet av en» god familjevård. Utredningen har i elfte -kapitlet givit förslag angående personalförstärkningar till ungdomsvårdsskolorna enligt följande: Skolorgani-sationen- borde vid tjugoen skolor tillföras förste assistenter i lönegrad A 19. Tjänsterna som eftervår-dsassistent i lönegrad A 17 vid de fyra övriga ungdomsvårdsskolorna nämligen Lövsta, Hammargården, -- Ryagården och Vemyra borde omändras till förste assistenttjänster i lönegrad A 19. Vid envar av Lövsta och Ryagårdens skolor borde dessutom inrättas en ny tjänst som assistent i lönegrad A 17. Samtliga föreslagna befattningar avsåg verksamheten för vård utom skola. Innehavarna av dessa befattningar av utredningen rubricerade som förste assistent för vård utom skola assistent för vård utom skola - bör förbereda respektive noga erforderliga åtgärder för elevs vård utom skola i enlighet med upprättad behandlingsplan, varvid ett fortlöpande samarbete bör eftersträvas med den barnavårdsnämnd, som har befattning med eleven. Utredningen uttalade, att samtliga ungdomsvårdsskolor vore i behov av en- förste assistent enbart för elevernas vård utom skola och att vid Lövsta och Ryagårdens ungdomsvårdsskolor därutöver erfordrades en assistent som biträde åt denne förste assistent. Starka skäl kunde enligt utredningen anföras för en längre gående personalrförstärknin-g än den föreslagna. I avvaktan på erfarenheter av de

föreslagna assistenternas arbete ville utredningen dock ej föreslå inrättan-

det av fler tjänster än vad som kunde krävas för att erhålla en godtagbar organisation för en verksamhet av den storleksordnin-g som förelåg. Utredningen har därefter beräknat den årliga kostnadsökning, som de föreslagna befattningarna skulle medföra samt de merkostnader, som skulle föranledas av den föreslagna intensifieringen av elevernas icke institutionella vård. För detta ändamål föreslogs öka-de anslag för telefonsamtal; resor; anskaffande, underhåll och drift av tjänstebilar och bussar samt de

mindre vilka ansåg böra tilldelas ett tiotal skolor personbilar, utredningen med omfattan-de verksamhet för vård utom skola.

vård utom skola i kollektiva former

Ungdomsvårdsskoleelevers

har i andra och tredje kapitlen *behandlat uppkomsten och Utredningen utvecklingen av de olika vårdmiljöer, som användes för ungdomsvårdsskoleelevers vård utom skola i kollektiva former samt redovisat erfarenheterna av desamma. De kollektiva som närmare presenterats är: Ininrättningar för pojkar, drivna av IOGT i samråd med socialstyackorderingshem-men relsen; Hospitsen i Göteborg, ett för kvinnliga och ett för manliga ungdomsvårdsskoleelever; Utskrivningsavdelningarn-a för flickor i Lan-dskrona och Borås (Härsjögården), Arbetsmarknadsstyrelsens bered- (Ryagården) för manliga ungdomsvårdsskoleelever; Skid- och Friluftsfrämslkapsarbeten jandets läger (Operation Vildmark) ooh rösningsexpeditioner. Efter att *ha konstaterat, att gällande former för vård utom skola i kollektiva inrättningar, med otillräckliga resurser framför allt i personellt avseende, visat nedslående vår-dresultat, har utredningen i fjärde kapitlet redovisat sina förslag beträffande denna vårdform och skälen för dessa.

Utredningen bedömde den vård, som meddelades ungdomsvårdsskoleele-

verna i kollektiv under mera fria former, vara så likartad till målsättning och utformning, att institutionern-a borde hänföras till en och samma kategori och erhålla samma betecknin-g, nämligen ungdomshem. Utskrivningsför och Härsjögården samt de båda hospitsen i avdelningarna Ryagården föreslogs därför bli statliga ungdomshem för vård utom skola. Göteborg Med hänsyn till nödvändigheten av att utöka skolornas placeringsmöjligheter för elevernas vård utom skola föreslogs, att det för budgetåret 1965/ 66 inrättades ytterligare åtta statliga ungdomshem, vilka jämte de till ungdomshem omvandlade utskrivningsavdelnin-garna borde vart och ett anknytas till någon ungdomsvårdsskola och företrädesvis bli denna skolas ungdomshem. De båda till ungdomshem omvandlade hospitsen borde såsom speciella ungdomshem stå till förfogande för samtliga skolor. Av IOGT drivna inackorderingshem föreslogs bli kallade icke statliga ungdomshem. För dessa borde liksom tidigare utgå statliga bidrag i form av dels garantimots-varande de fasta kostnaderna för respektive hem, dels beläggbidrag, såsom driwftbidrag för varje dag en plats utnyttjades. Emellerningsbidrag tid borde beläggningsbidragens storlek kunna ändras av Kungl. Maj :t även under löpande avtalsperiod. De föreslagna ungdomshemmen ansågs kunna utgöra ett kvalificerat alternativ för de elever, vilkaav olika skäl ej kunnat erhålla familjevård, ofta där-för att de varit .alltför omogna och psykiskt störda för att ut-an en övergångsperiod på ungdomshem anpassa sig till familjemiljöer eller bo på hand i inaokorderingsrum. Vårdresultaten vid ungdomshemmen beegen

dömdes främst bli beroende av de person-alresurser, såväl kvantitativt som kvalitativt, som tilldelades hemmen. En personaluppsä-ttning om en förste tillsynsman, en biträdande husmor och två vårdare skulle enligt utredningens uppfattning -krävas som ett minimum för varje ungdomshem. Vad utredningen anförde om personalbehov m. m. avsåg i förslagshänseen-de de statliga ungdomshemmen, men borde i princip gälla också de icke statliga. Enligt utredningens förslag om ungdomshem anknutna till vissa skolor skulle för budgetåret 1965/66 tillhopa tio ungdomshem finnas tillgängliga för vården utom skola med plats för sammanlagt åttio elever. Detta skulle innebära en ökning med sextiosex vårdplatser, då omvandlingen av de två utskrivningsavdelningarna till ungdomshem skulle medföra, att en viss del av vården inom skola skulle överföras till området för vård utom skola. Arbetsmarknadsstyrelsens beredskapsarbeten för ungdomsvårdsskoleelever föreslog-s bli utbyggda till att omfatta fem arbetsplatser under budgetåret 1965/66 med plats för femtio elever. sammanlagt *omkring Av väsentlig betydelse för verksamheten med vården utom skola iden-na form vore dels att det ändamålsenligt ordnades för elevernas fritid och dels att personella resurser erhölls för nödvändiga kurativa åtgärder för eleverna efter det att de avslutat vistelsen vid respektive beredska-psarbete. Den medverkan i elevernas vård, som lämnas av Skid- och Friluftsfrämjandet, ansågs vara ett vär-defullt komplement till den behandling, som skolorna kan erbjuda. Enligt utredningens bedömning var det dock här fråga om en vårdform, som i vissa avseenden närmast var jämförlig med vården inom skola, var-för och Skid- och borde socialstyrelsen Friluftsfrämjandet planera den fortsatta verksamheten med tanke härpå. Utredningen ansåg, att lägervistelser o. d. ej bor-de komma alltför sent under elevernas institutionella vård och att ti-den för lägervistelser borde begränsas. Liknande verksamhetborde också anordn-as för kvinnliga ungdomsvårdsskoleelever. I femte kapitlet har utredningen behandlat några Såspeciella frågor. lunda har överväganden och förslag framlagts beträffande allmänna utgifter för de elever, som vårdas utom skola samt rörande dessa elevers kyrko- och mantalss-krivning.

För de flesta skolor förelåg behov av att kunna utbetala garantibidrag

för elevers vård utom skola. Anskaffandet av lämpliga lärlings- och arbetsanställnin-gar samt goda enskilda hem, lämpliga att ta emot elever för familjevård, skulle avsevärt underlättas, om skolan kunde sluta avtal med arbetsgivare och -familjevårdsföräldrar om kontinuerliga placeringar av elever. Utredningen föreslog, att anslagsposten Vård utom skola uttryckligen förklarades v-ara avsedd även för vissa »allmänna utgifter, sammanhängande med ersättning, då avtalad placering inte utnyttjades. Socialstyrelsen borde, i egenskap av cen-tralmyndighet, meddela de anvisningar och föreskrifter, som kunde visa sig nödvändiga. Denna form av garantibidrag borde maximeras i avseende på såväl belopp som tid. Förslagsvis

skulle fyra kronor per dag till arbetsgivare och högst rumshyran samt andra därmed jämförbara fasta kostnader till familjevårdsföräldrar kunna utgå under högst trettio dagar i följd. Som villkor för tecknande av avtal skulle gälla, att skolan skulle ha skaffat sig ingående kännedom om den vårdmiljö, som kunde erbjudas samt ha funnit det vara värdefullt att där kunna göra kontinuerliga placeringar. Avslutningsvis har utredningen i sjätte kapitlet presenterat kostnadsberäkningar för de framlagda förslagen.

III

av vården utom

Utvecklingen ungdomsvårdsskola

-

budgetâren 1964/65 1965/66

I enlighet med 1961 år-s utrednings förslag om väsentligt utökade personalresurser på assistentplanet för vården utom ungdomsvårdsskola, begärde socialstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65, att 21 förste assistenttjänster i lönegrad Ae 19 och 2 assistenttjänster i lönegrad Ae 17 skulle tillföras verksamheten. De 4 tjänstern-a som eftervår-dsassistent i lönegrad A 17 föreslogs -uppflyttade till lön-egrad Ae 19. Departementschefen erinrade i statsverkspropositionen 1964 om, att skolorna under de senaste åren tillförts ett antal assistenttjänster för främst arbetsuppgifter med vård utom skola. Av dessa var :fyra helt sysselsatta med sådana arbetsuppgifter. En kraftig personalförstärknin-g borde dock komma till stånd för denna vårdsektor. Departementschefen tillstyrkte, att 12 förste assistenttjänster i lönegrad Ae 19 för de ifrågavarande arbetsuppgifterna inrättades vid skolorna. Kungl. Majzt skulle, efter förslag av socialstyrelsen, bestämma vid vilka skolor dessa assistenter skulle tjän-stgöra. Erforderliga in-struktioner skulle utfärdas av socialstyrelsen. Riksdagen *beslutade i enlighet med departementschefens förslag. Kun-gl. Majzt föreslkrev, att dessa tjänster skulle tilldelas Fagareds, Forsane, Gräskärrs, Johannis-bergs, Stigby, Sundbo, Hornö, Håkanstorps, Härsjögårdens och Morängens yrkesskolor samt Östra Spångs och Eknäs skolhem. För budgetåret 1965/66 återkom socialstyrelsen i sina petita med begäran om 9 tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 19 för vården utom skola vid respektive Bärby, Långanäs, Margretelunds, Råby, Bistagårdens och Brättegårdens yrkesskolor samt Gudmundsgårdens, Folâsa och Broby skolhem. Vidare begärdes åter 2 tjänster som assistent för vård utom skola i lönegrad Ae 17 vid Lövsta och Ryagårdens skolor, där förstärkning erfor-drades. Departementschefen tillstyrkte ej inrättandet av dessa tjänster. Han uttalade, att ytterligare person-alförstärkningar för detta ändamål borde anstå till dess erfarenheter vunnits rörande verkningarna av de redan befintliga assistenternas arbete. Riksdagen beslutade i enlighet med departementschefens förslag. För en effektivisering av vården utom skola hade utredningen också föreslagit ökade materiella resurser i form av bl. a. anskaffande av 10 mindre bilar till skolor med omfattande verk-samhet för vård utom skola

för underhåll och drift av tjänstebilar och bussar, församt ökade anslag 4 x reseerstärttningar och för telefonkostnader.

för 1964/65, under hänvisning till Socialstyrelsen begärde budgetåret

av anslagsposterna för dessaändamål en? utredningens förslag, ökningar

ligt följ ande:

iv socialstyrel- Av riksdagen sen föreslagen beslutad an- Anslagspost slagsökning anslagsökning kronor kronor

Tjänstebilar och bussar 75 000 15 000 anskaffning underhåll . . . 163 000 - 150 000 (inkluderande telefonkostnader m.m.) 75 000 60 000 Övriga expenser

363 000 250 000

I anslagsposten för reseersättningar skulle ingå vissa personalut-hild-

.för vilka ytterligare 40000 kronor. ningskostnader, socialstyrelsen begärt Motsvarande äskanden och erhållna anslagsökningar för budgetåret 1965/

66 belöpte sig till:

Av socialstyrel- Av riksdagen sen föreslagen beslutad an- Anslagspost slagsökning anslagsökning kronor kronor

Tjänstebilar och bussar 80 000 0 anskaffning underhåll och drift Reseersättningar: telefonkostnader m.m.) 135000 145 0001 Övriga expenser (inkluderande

350 000 205 000

*Av denna summa avsågs 95000 kronor åtgâ till anskaffning av tekniska anordningar för att underlätta och minska risken för överfall på personal vid skolornas bevakningen slutna avdelningar.

inackorderingshemmens, hospit-sens och Utredningens förslag angående

omvandling till ungdomshem ooh utbyggnaden

utskrivningsavdelningarn-as av desamma inte till i sina anslavgsäskanden för tog socialstyrelsen ställning där medelsbehovet för Vård utom skola budgetåret 1965/66, anslagsposten beräknades till 3 205 000 kronor. Förslaget behandlades i stat-sverkspropo-

sitionen 1965, där departementschefen bl. a. uttalade följande:

erinra orm att det varit förenat med stora svårigheter att skaffa lokaler Jag vill till de nuvarande Några :konkreta förslag till lokaler utsvkrivningsavdelningarna. för av verksamheten har inte redovisats av utredden föreslagna utvidgningen att hyra sådana lokaler torde vara- begränsade. Det synes ningen. Möjligheterna därför *böra ankom-ma Majzt att med anlita.nde av medel från lämpligen på Kungl.

förevarande anslag »bestämma om anordnande av sådana avdelningar där socialstyrelsen visat, att förutsättningar *härför föreligger. Vid valet av lämplig förläggningsort bör möjligheterna att erhålla kontinuerlig sysselsättning på platsen för ett visst antal elever främst vara avgörande. På *förläggningsorten bör därför helst finnas någon större industri med intresse för att ta emot ungdomsvårdsskoleelever som -arbetskraft eller för utbildning. Av undersökningar, som jag under hand låtit verkställa, har framgått att sådana förutsättningar synes föreligga bl. a. i Huskvarna, Södertälje och Västerås. Jag förutsätter, att socialstyrelsen i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna utnyttjar möjligheterna till sådana placeringar av elever. Förslaget att benämna utskrivningsavdelningarna ungdomshem anser jag mig inte böra biträda. Sådan avdelning mbör dock, såsom utredningen få utförutsatt, nyttjas även .för placering -av elever från andra skolor än den från vilken avdelningen administreras. Reglerna för överflyttning av elever mellan olika skolor bör i dessa fall förenklas. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela -bestämmelser härom. Verksamheten vid hospits och inackorderingshem bör fortsätta under nuvarande benämningar. Inaokorderingshemmens personalresurser bör förstärkas. Antalet hem bör om möjligt ökas. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att liksom hittills meddela bestä-mmelser om lbidragsvillkoren. Bidrag bör även kunna utgå till kommun som anordnar sådana hem.

Departementschefen uttalade vidare, att han inte kunde biträda utredningens rekommendation, att verksamheten med skogsh-uggarlägren i Ski-doch Friluftsfrämjandets regi skulle hänföras till vård inom skola. Möjligheterna att utsträcka lägerverksamheten till att omfatta även kvinnliga elever borde dock undersökas. _ Utredningens förslag om garantibidrag till familjevårdsföräldrar förordades av departementschefen. Garantibidrag till arbetsgivare föreslogs endast få utgå, om arbetsplacering inte kunde komma till stånd inom ramen för arbetsmarknadsmyndigheternas resurser och efter samråd med veder-

börande arbetsmarknadsorgan.

Departementschefen hemställde, att anslaget till Ungdomsvârdsskolorna: Vård utom skola, skulle höjas till 3 miljoner kronor, innebärande en ökning med 1 miljon kronor. Detta förslag *bifölls av riksdagen. Kungl. Maj:t beslöt den 15 juli 1965, att en utskrivningsavdelning finge anordnas i Borlänge, anknuten till Sundbo yrkesskola. Utredningen hade angivit en personaluppsättning vid de föreslagna ungdomshemmen om en förste tillsynsman, en biträdande husmor och två vårdare som minimum. Socialstyrelsen -hade i enlighet härmed begärt dessa tjänster för ovannämnda utskrivningsavdelning. Kungl. Maj :t medgav dock endast en personaluppsättning om tre befattningshavare; ena tjänsten som vårdare bifölls ej. Kostnaderna för såväl personal, hyror som inventarier skulle bestridas från anslaget för vård utom skola. Inom .lägerverksamheten- i Skid- och Friluftsfrämjandets regi anordnades år 1965 försöksvis ett läger för kvinnliga elever. Nya sådana läger beräknas komma att anordnas.

beredskapsarbeten för ungdoms- I fråga om arbetsmarknadsstyrelsens vårdsskoleelever har utökning av verksamhet-en skett. ingen

Som framgår av ovanstående har under de senaste åren en upprustning utom De resurser, som tillförts verk-

skett av vården ungdomsvårdsskola.

har dock varit tillräckliga »för en önskvärd utveckling av samheten, ej vårdsektorn. Utredningens förslag om utbyggnad av en assistentorganisaför enbart vård utom skola har ännu ej fulllföljts i sin helhet. Sålunda tion saknar fortfarande 9 skolor sådan assistent. För Lövsta och Ryagården, vilka emottar de mest problematiska eleverna, hade föreslagits vardera ytsom förstärkning för att en ändaterligare en assistenttjänst nödvändig vård utom skola skulle kun-na tjänster har inte heller målsenlig ges. Dessa inrättats.

Någon utökning av antalet inackorderingshem/utskrivningsavdelningar har inte skett. Visseligen har Sundbo yrkesskola erhållit en utskrivnings-

men har IOGT:s därstäavdeln-ing i Borlän-ge, i gengäld inackorderingshem där 5 elevplatser; i samband med omdes nedlagts. Tidigare disponerades tillför-des verksamheten ytterligare 3 platser. Vid de 4 kvarvaläggningen

rande IOGT-hemmen får ifrån och med den 1 juli 1965 ytterligare 1 plats per

hem för ungdomsvårdsskoleelever. Trots departementschefens

disponeras uttalande, att inackorderingshemmens personalresurser borde förs-tärkas,

in-te för Borlängeavdelningen. Den där

beviljades fulltalig personalstyrka

tjänstgörande personalen (3 personer) kan inte täcka tjänstgöringssche-

mat. Övertidsarbete måste för 9,5 timmar/vecka enbart för fulltillgripas göran-det av ttllsynsuppgiften. En orsak till att verksam-heten med in- *bidragande svårigheterna vidga kommuners till att upplå-ta aokorderingshem är många negativa inställning lokaler för detta ändamål. Enligt Kungl. Maj :ts beslut får socialstyrelsen endast hyra lämpliga lokaler. Utredningen vill hävda, att förutsättningarna för en ökning av antalet hem skulle avsevärt förbättras, om socialstyrelsen fritt val mellan att hyra eller -inköpa för verksamheten lämpade finge bostäder eller fastigheter. Den materiella i form av an-

av utredningen föreslagna upprustningen

skaffande av ett antal tjänstebilar, ökade anslag till rese- och telefonikostnader m. m. har endast i mycket ringa utsträckning kunnat förverkligas. Det kan med konstateras, särskilt att den för vård utom ungbeklagande domsvårdsskola nödvändiga a-ssistentka-dern ännu inte dimensionerats på mot de krav denna vårdsektor ställer på skolorna. Här ett sätt, som svarar bör antalet elever i vård utom skola under de senaste bl. a. påpekas, att åren kontinuerligt ökat:

Antalet elever Tidpunkt

i skola framgår. Antal I

I/7 1961 l/7 1962 l/7 I963 l/7 1964

üAnfalei

elever i vård inom skola Antalet elever i vård ufom skola därav i _fomiIjevör-d

Det är utredningens bestämda uppfattning, att vård utom skola ofta kan ge avsevärt bättre rehabiliteringsresultat än förlängd vård i anstalt. En

nödvändig förutsättning härför är dock, att erforderliga personalresurser

ställes till verksamheten-s förfogande.

IV

av utom skola vårdade elever

Medicinsk-psykologisk behandling

I utredningens direktiv har uttalats vikten av, att elev, även då han är utplacerad från skolan, kan bli föremål för ända-målsenliga behandlin-gsåtgärder. Särskilt borde härvid möjligheterna att tillgodose behovet av fortsatt medicinsk-psykologisk behandling undersökas. Utredningen» har inrför denna frå-ga i första hand sök-t klarlägga ungdomsvårdsskolornas möjligheter, att från befintliga psykiatriska organ för öppen verksamhet, den psykiska barna- ooh ungdomsvården (PBU) och de psykiatriska klinikerna, erhålla bistånd i sitt arbete med utom skola värdade elever. Vidare har möjligheterna till och värdet av en- upprustning av skolornas egna resurser för medicinsk-psykologisk elevbehandling övervägts. Slutligen har utredningen sökt finna, huruvida sådana behandlingsresurser rkan etableras utanför nämnda organ.

Allmänna synpunkter

I syfte att inledningsvis söka ge en presentation av ungdomsvårdsskoleele-

vernas psykiska status vill utredningen citera, vad kommittén för behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna i sitt betänkande (SOU 1964:24) med stöd av olika undersökningar sammanfattningsvis anför härom. Detta avsnitt (kap. III, sid. 36 f.) har följande lydelse: I begå-vningshänseende ligger ungdomsvårdsskolornas elevm-aterial något under vad- som är n-ormalt för annan i motsvarande åldrar - åtminstone i den ungdom mån testprestationer *kan a-nses som tillförlitliga mått på den fungerande intelligensen. Den genomsnittliga intelligenskvoten -för ungdomsvårdsskoleeleverna synes ligga 6-10 enheter under normalv-ärdet. Såväl de intellektuella .funktionerna som intressesfâren kännetecknas ofta av indifterenta, tröga *processer inom ett trångt upplevelsefält. De individuella variationerna är dock tämligen stora och ett litet antal elever kan betecknas som välbegåvade oc-h intellektuellt rörliga. På -det känslomässiga planet framträder särskilt den bristande mognaden. Endast en ringa del av eleverna betecknas som för åldern ordinärt emotionellt och psykiskt mogna, trots att den biologiska utvecklingen i allmänhet synes vara normal. Flackhet, ytlighet, nyansfattigdom, jagcentrering och brist på värme karakteriserar vanligen emotionerna. Inlevelsekapaciteten i andra människors upplevelser och beteenden är ofta nedsatt liksom även själwkännedom och introspektiv förmåga. Självvkänslan är vanligen vacklande och pendlar mellan uttalade mindrevärdeskänslor och överdrivna hävdelseattityder. Ett ofta förekommande reaktionsmönster utmärkes av ringa uthålli-ghet och stort behov av omväxling, låg

retningströskel och benägenhet för okontrollera-de i-mpulshaindlingar utan tanke på konsekvenserna. En annan relativt vanlig personlighetstyp representeras av den emotionellt tröge och stele, som saknar förmåga till kontinuerligt känsloutflöde och i stället laddar upp sig till dramatiska affektexplosioner. En tredje kategori utgöres av de undanglidande, aftfektsvaga och känslomässigt gravt hämmade, där passiviteten och oberördheten skapar svårbemästrade *behandlingsproblem trots att den yttre anstaltsanpassningen ofta är oklanderlig. Kontakt-förmågan »förefaller hos många vara väsentligt nedsa-tt. Särskilt gäller detta förmågan till långvariga och djupa positiva -känslobildningar till .andra människor trots -att den ytliga kontaktattityden stundom kan vara god. Relationerna till vuxna präglas dock merendels av en reserver-ad, misstänksam eller aggressiv hållning, och i umgänget med jä-mnåriga synes den kollektiva gruppsa-mvaron vara av större betydelse än individuella person-relationer. Åtskilliga av de beteendedrag, som här angetts som vanligt -förekommande bland ungdomsvårdsskolornas elever, utgör symtom på personlig-hetsstörningar som kan inrymmas i bestämda. psykiatriska diagnoskategorier. Det finns dock knappast anledning att här klassificera klientelet i enlighet med den psykiatriska terminologin. I nuvarande sammanhang må det räcka med att framhålla att frekvensen av psykiska störningar Ihos eleverna är mycket hög och att ungdomsvårdsskolorna har att behandla ett i psykiatriskt avseende mycket heterogent klientel omfattande såväl tidiga, djupgående personlighetss-kador som helt akuta insufficienstillstånd exempelvis i sam-hand med pubertetskriser. Dessa störningar sträcker sig i gravhet från lätta neurotiska tillstånd till pågående prepsykotiska processer och gränsfall till manifest mentalsju-kdom. Det »bör emellertid också påpekas att psykiska störningar av så-dan art och omfattning att de avviker från vad som kan anses normalt för ungdom i åren kring puberteten ingalunda förekommer hos alla elever vid ungdomsvårdsskolorna. I många fall synes -det psykiska hälsotillståndet vara tämligen gott och de konstitutionella -defekterna ringa och utan större betydelse för uppkomsten av det avvikande beteendet och de asociala attityderna. Givetvis kräver de relativt många psykiskt skadade eleverna en särskilt intensiv behandling i vilken kontinuerlig medverkan från medicinsk-psykologisk expertis framstår som oun-dgängligen nödvändig. I sammanhanget bör också uppmärksammas det tilltagande alkohol- och narkotikamissbruket, som ställer skolorna inför krav på särskilda behandlingsresurser. År 1963 lät socialstyrelsen utföra en undersökning (företagen av Nils Magnusson) rörande missbruk av alkohol och andra rusgivande medel bland ungdomsvårdsskoleelever. Undersökningen omfattade var tredje av de vid yrkesskolorna den 15 juli 1963 inskrivna eleverna, sammanlagt 450, varav 285 var poj-kar och 165 flickor. Som alkoholmissbrukare betraktades härvid de elever, som gjort sig skyldiga till fylleriförseelse samt härutöver de, som i barnavårdsutredningen uppgivits vara missbrukare. Dit räknades också sådana elever, hos vilka det framkommit ett samband mellan alkohol och brott och/eller beträffande vilka det fann-s anteckning om berusning

i samband med avvikande från skolan, permission och/eller vård utom

skola. Som grava alkoholmissbrukare betraktades elever, som gripits för fylleri sex gånger eller mera och/eller hade minst ett sådant symtom på

alkoholskada som lättväckt alkdholbegär, återställarbehov, minnesluckor eller delirium. Av nämnda un-dersökning framgår, att över 50 % av ungdomsvårdsskoleklientelet kunde anses som missbrukare av alkohol. Som grava alkoholmissbrukare betecknades närmare 20 % av alla pojkar och 12 % av alla flickor. Som alkoholmissbrukare, dock ej grava sådana, kunde drygt 37 % av det totala antalet pojkar och 44 % av hela antalet flickor betraktas. Dessutom registrerades en mindre grupp av sniffare och narkotikamissbrukare som inte samtidigt var grava allkoholmissbrukare men vilkas missbruk av narkotika m. m. var så allvarligt, att också de var i behov av särskild behandling. I undersökningen- granskades bl. a. även förekomst av berusning, missbruk av narkotika, sniffning samt avvikningsfrekvens i samband med vård utom skola. Bland de grava missbrukarna hade 46 pojkar och 15 flickor placerats för vård utom skola; 12 pojkar och 1 flicka på inackorderingshem, 6 pojkar på arbetsläger samt 28 pojkar och 14 flickor i annan form, t. ex. enskilda hem. Av kategorien övriga missbrukare hade 82 pojkar och 50 flickor åtnjutit vård utom skola; 29 pojkar och 2 flickor på inackorderingshem, 9 pojkar på arbetsläger och 44 pojkar och 48 flickor i enskilda hem m. m. Det visade sig beträffande de pojkar, som var grava missbrukare av alkohol, att av de 12, som placerats i inackorderingshem, hade 9 misskött sig, alla utom en genom att berusa sig. Av de 6, som placerats på arhetsläger, hade 5 misskött sig och av de 28, som vårdats i annan form utom skola, hade 20 misskött sig genom att antingen enbart berusa sig eller berusa sig och avvika. Bland flickorna ha-de 14 av de grava missbrukarn-a misskött sig liksom 73 av samtliga de 132 övriga missbrukare, som vårdats utom skola. Undersökningen från år 1963 visar, a-tt alkoholmissbruket bland ungdomsvårdsskoleeleverna är ett allvarligt problem såväl i vård inom som

utom skola. Beträffande elevernas missbruk av narkotika, synes detta först

under senare år -ha antagit så-dana former och sådan intensitet, att det blivit uppmärksammat som ett mera självständigt fenomen. Från en inom socialstyrelsen pågående undersökning av sådant missbruk kan följan-de siffror redovisas: Antalet läkemedelsmissbrakare av totala antalet inskrivna elever den 1 juni 1965:

Vård inom skola Vård utom skola Samman- Därav

Ungdomsvårdsskolornas elever kan inte betraktas som färdigbehandlade i och med att de placeras i vård utom skola, även om skolorna genom den institutionella behandlingen i form av miljöterapi, aktiv pedagogisk påverkan samt olika slag av psykoterapi m. m. kommit mer eller mindre långt på väg mot en resocialisering. Vården utom skola är också endast ett led i behandlingen, vilket avlöser det institutionella inledningsstadiet vid den tidpunkt, som av skolans ledning, ur vård- och behandlingssynpunkt, bedöms som lämplig. Naturligtvis *kan då ofta dels kvarstå ett behov av fortsatt medicinsk-psykologiskt stöd, dels mycket lätt uppkomma situationer, där hjälp av -dylikt slag krävs. För t. ex. elever med grava alkohol- eller narkotikaproblem år erfarenhetsmässigt steget ut från- skolan ofta mycket svårt att klara. Förutom att de kan vara svårplacerade i arbetsliv och i familjevård, kräver de en noggrann tillsyn innefattande resurser ifråga om medicinsk-psykologisk stödbehandling. Om sådana hjälpåtgärder kan sättas in snabbt, skulle sannolikt många återtagningar till skolorna kunna undvi-kas och över *huvud taget den fortsatta utvecklingen mot en bättre samhällsanpassning underlättas. Det framstår följaktligen som ett synnerligen välmotiverat krav, att de samhällsinstitutioner, som har ansvaret för vården av missanpassade barn och ungdomar, har adekvata och differentierade behandlingsresurser såväl inom som utom anstaltens ram till sitt förfogande. Utan att så är fallet, torde lagstiftarens intentioner angående vården svårligen kunna fullföljas.

- Nuvarande resurser

Behandlingsbehovet

För att få ytterligare uppfattning om ungdomsvårdsskoleelevernas behov av fortsatt medicinsk-psykologisk behandling under vården utom sko.la, har utredningen företagit en enkätundersökning omfattande samtliga skolor (Bil. 1). Av de erhållna uppgifterna kan konstateras, att flertalet elever synes ha ett uttala-t behov av sådan behandling, vilken bedöms som behövlig dels i form av åtgärder avsedda för eleven personligen, dels i form av åtgärder avsedda att stödja de personer hos vilka eleven vistas. Av enkätsvaren- från skolorna framgår i övrigt bl. a. följande: Under tiden 1/9 1963-31/8 1964 placerades från samtliga ung-domsvårdsskolor sammanlagt 1 105 elever i vård utom skola. Av dessa hade 318, dvs. 28,8 % före intagningen på skolan varit föremål för behandling vid den psykiska barna- och Endast för 14 elever - 1,3 % - hade under ungdomsvårdenl. tiden för vård utom skola en tidigare PBU-kontakt återupptagits. Som orsaker hårtill anges från ett flertal skolor bl. a. de långa väntetiderna vid PBU-organen. Därtill kommer att vården utom skola ofta inte sker inom det upptagningsområde för PBU, där den tidigare kontakten funnits. Enligt 1 Flera skolor har dock uppgivit, att det varit svårt att av tillgängliga handlingar avgöra hur många elever, som före intagningen erhållit behandling vid PBU.

skolornas bedömande skulle en behandling vid PBU, eller för de äldre eleverna vid klinik för vuxna, ha varit av betydelse för den fortpsykiatrisk satta för 619 av de 1 105 eleverna (56 %). Det är sålunda anpassningen ett betydande behandlingsbehov, som här redovisas. Som ett komplement till ovan referera-de enkät har utredningens expersökt som under titer företaga en stickprovsundersökning gällande elever, den 1 januari-30 juni 1964 placerats i vård utom skola. Bland annat på av vissa svårigheter att erhålla erforderligt material, kom undersökgrund att omfatta endast 54 elever från 3 skolor. Vid bedömningen har förningen sök att dessa elevers behov av medicinsk-psykologisk begjorts uppskatta under vården utom skola och deras lämplighet för behandling i handling form. Bedömningen har skett på grun-dval av skolornas journapoliklinisk ler. Ett behandlingsbehov bedömdes föreligga hos 67 % av de undersökta eleverna oclh 65 % ansågs vara lämpliga för behandling. Trots begränsi detta material erhålles stöd för vad som framkommit i skolornas ningen ovan redovisade bedömningar. Ett avsevär-t behov av medicinsk-psykologisk behandling föreligger således även efter vården inom skolan. Minst hälften av eleverna i vård utom skola torde vara i behov av fortsatt behandling. Vård- och behandlingsresurserna på det medicinsk-psykologiska området i vården utom skola är i dagens läge mycket begränsade. Denna del av vården- är för närvarande helt avhängig av de olika skolornas tillgång till rådgivande psykiatrer respektive psykologer. Vid endast två skolor, Lövsta och Ryagården, finns fasta läkartjänster invarav dock endast tjänsten vid Ryagården hittills kunnat hesättas. rättade, ungdomsvårdsskolor har för närvarande var-dera en arvodesanställd Övriga med uppgift att biträda rektor i vârd- och behandrådgivande psykiater lingsarbetet. Tio skolor, Bärby, Eknäs, Fagared, Forsane, Hammargården, Lövsta, Morängen ocIh Sundbo har dessutom en tim- Hornö, Johannisberg, anställd biträdande rådgivande psykiater. Tjänsterna som biträdande rådgivande psykiater har tillkommit sedan: det visat sig, att behovet av psykiaterinsatser vid vissa skolor varit större än som kunnat tillgodoses av en deltidsanställd läkare. Av sammanställningen i bilaga 2 framgår det timantal, som skolorna för budgetåret 1965/66 kan få disponera för psykiatrisk konsultation och behandling. Vid skolorna Lövsta och finns helde fyra Bärby, Långanäs, Ryagården tidsanställda psykologer, övriga skolor nödgas anlita psykologisk expertis

mot timarvode. Av dessa senare skolor saknar för närvarande fyra sådan

expertis. Beräknad psykologmedverkan i antal arbetstimmar budgetåret

1965M56 framgår av bilaga 3.

Det bör i sammanhanget observeras, att rådgivande psykiatern vid några skolor även har uppgifter, som egentligen skulle åligga särskild Skolläkare och som således för dessa skolor innebär en ytterligare begränsning av den tid, som kan anslås för psykiatrisk behandling. Sådana skolläkaruppgirfter

är omhänderhavandet av elevernas kroppssjukvård och allmänna hälsovård, tillsynen av skolans hygieniska anordningar m. m. Det kan konstateras, att den tid, som ovannämnda specialister kan ställa till skolornas för-fogande, helt åtgår för behandlingsbehovet inom skolan. Härtill kommer, att sådana fa-ktorer som placeringsavstånd m. m. också i regel lägger hinder i vägen för ytterligare insatser omfattande även de utom skola vårdade eleverna.

Möjligheter att erhålla bistånd från organ för öppen psykiatrisk

verksamhet

Den psykiska barna- och ungdomsvården Det samhällsorgan för öppen psykiatrisk verksamhet, som i första hand skulle kunna tänkas bistå ungdomsvårdsskolorna i behandlingsarbetet med utom skola vårdade elever, är den numera i de flesta landsting organiserade psykiska barna- och ungdomsvården. Det synes här vara befogat att lämna en kort översikt över den psykiska barna- och ungdomsvårdens verksamhet, innan den -företagna enkätundersökningen redovisas. Verksamheten är av medicinsk, psykologisk och social karaktär. Huvudkomponenterna har varierat i dominans både under olika utvecklingsskeden och i olika delar av landet. Detta »har i sin tur haft betydelse för urvalet av patienter, som ansetts lämpliga för behandling. När ungdomsvårdskommittén 1944 framlade sitt betänkande angående psykisk “barna- och ungdomsvård (SOU 1944:30), lades huvudvikten vid bekämpandet av social missanpassning. Syftet var att möjliggöra en på förebyggande åtgärder grundad mentalhygienisk verksamhet. Kommittén rekommenderade inrättandet av särskilda centraler och filialer för psykisk barna- och ungdomsvård, avsedda att fungera som rådgivningsbyråer i uppfostringsfrågor samt behandlingsorgan för missanpassade, psykiskt felutvecklade eller intellektuellt efterblivna barn ooh ungdomar. I mentalsjukvårdsdelegationens betänkande I rörande organisationen av den psykiska barna- och ungdomsvården (SOU 1957:40) framfördes principiella synpunkter, som innebar en klar förskjutning av målsättningen i arbetet från profylax hän mot klinisk behandling. Delegationen underströk sålunda, att erfarenheten givit vid handen, att den psykiska barna- och ungdomsvården till sin innersta natur var en sjukvårdande verksamhet, varför en utbyggnad i första hand måste ta sikte på de medicinsk-psykiatriska aspekterna. Verksamheten vid den psykiska barna- och ungdomsvården regleras av Kungl. kungörelse den 4 november 1960, SFS nr 619, om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård samt av normalinstruktion och anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen den 23 februari 1962: MF 16--18 1962.

Beträffande statsbidragets begränsning säges i medicinalstyrelsens nämnda anvisningar följande: statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård utgår till kostnaderna för undersökning och behandling av psykiska rubbningar hos barn och ungdom under 21 år samt för rådgivning i uppfostringsfrâgor, allt i den mån verksamheten sker inom ramen för av medicinalstyrelsen godkänd plan. Sådant bidrag utgår alltså icke till kostnader för undersökningar, utredningar eller resor, som normalt ankomma på befattningshavare med huvudsaklig uppgift att ombesörja kroppssjukvård, såsom t. ex. på läkare eller sjuksköterska vid barnavårdscentral, Skolläkare eller Skolsköterska, ej heller för uppgifter, som normalt falla inom statligt eller kommunalt anställd skolpsykologs verksamhetsområde. Statsunderstödd verksamhet av detta slag förekommer för närvarande inom 23 landstingsområden eller städer utanför landsting och planeras i ytterligare tre landsting. Patienter från landsting, som ännu inte byggt ut sin verksamhet på det barnpsykiatriska området, kan hänvisas till sina regionsjukhus samt till universitetsklinikerna. I överensstämmelse med de intentioner, som framfördes av mentalsjukvårdsdelegationen, har tyngdpunkten i PBU-verksamheten förskjutits till de barn- och ungdomspsykiatriska lasarettsklinirkerna, som alltså fungerar som basorganisation. Verksamheten skall efter hand kompletteras med behandlingshem, vilket dock hittills endast kunnat ske i ringa utsträckning Öppen mottagning, som är knuten till harn- och ungdomspsykiatrisk klinik kallas central för psykisk barna- och ungdomsvård. S. k. fristående central, ej knuten till klinik, kan anordnas för begränsade delar av lands-

tingsområde. Med filial förstås verksamhet upprättad på ort, där psykisk

barna- och ungdomsvård i fastare former inte kan etableras. Ett fullständigt harnpsykiatriskt team anses böra bestå av barnpsykiatriskt skolad läkare, psykolog eller biträdande psykolog med terapeutiska uppgifter, psykolog eller biträdande sådan med diagnostiska uppgifter, barnpsykiatrisk kurator samt eventuellt pedagogassistent. Det finns 21 barn- och ungdomspsykiatriska kliniker inrättade. Vid 20 av dessa finns centraler för öppen mottagning. Antalet fristående cen-traler är 2-0, varav 9 drivs av Stockholms stad, 1 av Ericastiftelsen i Stockholm, 5 av Göteborgs stad, 3 av Stockholms läns landsting samt 1 vardera av landstingen i Hallands och Älvsborgs län.. Härutöver finns ett mindre antal filialmottagningar anordnade. Initiativet till patientanmälan tas i flertalet fall av anhöriga till patienten, men också av barnavårdsnämnd och skola samt av barnhem, sjukhus etc. Att patienten själv anmäler ett hjälpbehov är mindre vanligt, men förekommer dock. Tidsbeställda mottagningar är regelmässigt anordnade. För de akut hjälpbehövande fallen ordnas förtur. Väntetiderna tycks för närvarande över lag, som framgår nedan, vara avsevärda. Detta är givetvis dels beroende på det stora hjälpbehov, som på detta område framträder, dels också på den arbetsmetodik, som tillämpas inom den psykiska barnaoch ungdomsvårdenn, med ingående undersökningar av patienten och hans familjesituation. För att kunna förstå patientens reaktioner måste både

hans nuvarande och tidigare relationer inom familjegruppen och andra primära grupper i viss utsträckning klarläggas. Behandlingen av patienten-s omgivning blir också ofta lika viktig, som behandlingen av patienten själv. För att söka kartlägga den psykiska barna- och ungdomsvårdens möjligheter att medverka i medicinsk-psykologisk behandling av utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever, har utredningen företagit en enkätundersökning riktad till samtliga centraler och fristående centraler för psykisk barna- och ungdomsvård (Bil. 4). Svar har inkommit från samtliga. Den första frågeställningen rör PBUzs möjlig-heter att på den öppna mottagningen ta emot ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola. De PBU-centraler, som even-tuellt anser sig kunna ta emot dessa elever för behandling, tillfrågades därefter, om denna behandling i princip skulle kunna ske inom ramen för ordinarie verksamhet eller om den borde ske på privat mottagningstid. Ytterligare -frågades, huruvida hos PBU anställda befattningshavare på något sätt kontraktsvis skulle kunna ställa viss tid per vecka till förfogande för mottagning av ungudomsvårdsskolelever. Slutligen efterfrågades de aktuella väntetiderna för dels patienter, som PBU inte tidigare haft kontakt med och inte heller ansågs vara s. k. förtursfall, dels patienter, som tidigare besökt PBU, men som inte ansågs vara trängande förtursfall. Resultatet av den företagna enkäten har utfallit på följande sätt: I fråga om PBU-centralernas möjligheter att som patienter ta emot ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola, ställer sig flertalet i princip positiva. Härvid göres dock samtidigt så g-ott som genomgående det tillägget, att det för närvarande i praktiken torde vara mycket svårt att i någon större utsträckning och kontinuerligt kunna åtaga sig en- behan-dling av dessa elever. Huvudparten av de tillfrågade anser, att en eventuell behandling principiellt borde beredas inom ramen för det ordinarie arbetet. I de flesta av de avgivna svaren tar man a-vstånd från. tanken att kontraktsvis kunna ställa viss tid till förfogande för utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever. Ungefär 1/4 av svaren är dock positiva till möjligheten av ett sådant arrangemang. Beträffande väntetiderna framgår, att dessa varierar ganska mycket mellan de olika PBU-centralerna. För nyan-mälda patienter, som inte bedöms vara förtursfall, är väntetiderna betydligt längre än för återanmälda av liknande angelägenhetsgrad. För nya patienter varierar tiderna från 2-4 veckor till upp mot ett år och däröver. Medeltalet ligger på drygt sex månader. För återanmälda varierar väntetiden mellan någon dag och några månader, med ett medeltal på ca 1,5 månader. Några av de kontaktade PBU-organen har mera utförligt avgivit synpunk-

ter på de ifrågasätta möjligheterna till behandlingsinsatser, vilka här i kort-

het refereras. Överläkaren vid Uppsala läns Iandsfings central för psykisk barna- och ungdomsvård, professor Anna-Lisa Annell uttalar, att det vore olyckligt att sammanblanda ungdomsvårdsskolornas och den psykiska barna- och ungdomsvårdens verksamheter, bl. a. med hänsyn till de olika behandlingslinjer - - som man sociala och pedagogiska respektive medicinsk-psykiatriska inom dessa olika områden följer. Professor Annell anför vidare, att en väsentlig invändning mot PBU-organens medverkan i ungdomsvårdsskolevården är följande. Man har vid PBU ett stort antal socialt missanpassade för behandlin-g på medicinskt-psykiatriska indikationer. Under ungdomar år 1964 var sålunda vid PBU i Uppsala huvudanledningen till undersökning på kliniken asociala handlingar eller fylleri i 204 nya fall. Sammanlagt skrevs i dessa fall endast 12 intyg för intagning på ungdomsvårdsskola. fallen kunde skötas kliniken. De fall, där asocialitet do- De övriga genom minerar bilden så att vård på ungdomsvårdsskola föreslagits, utgör således, enligt professor Annell, ett urval som ej visat sig vara lämpat för vård inom den psykiska barna- och ungdomsvården. Ett fortsatt arbete med dessa elever skulle även innebära en ytterligare belastning av PBU-mottagningens resurser till nackdel för övriga patienter. Professor Annell framhåller dock, i likhet med flertalet av de övriga tillfrågade, att ungdomsvårdsskoleelever, i den mån de är vårdbehövande, givetvis intages på kliniken. Överläkare Bengt Rundberg, Centralen för den psykiska barna- och ungdomsvárden i Örebro län, ställer sig principiellt positiv till ett samarbete beträffande den av utom skola vårmedicinsk-psykologiska behandlingen dade elever, vilka är inom klinikens upptagningsområde. Dr placerade Rundberg uttalar vidare härom: Även om det sålunda rent generellt kan sägas, att en sådan insats från klinikens sida skulle vara ändamålsenlig och helt naturlig, så måste det ur praktisk synpunkt framhållas att kliniken redan nu är överbelastad med patienter och att vi därför sannolikt har svårt att räcka till för ytterligare uppgifter. Jag anser emellertid, att dessa elever, som ti-digare är utredda, knappast är betjänta av att sättas på väntelista med en väntetid på mellan 6 och 8 månader, som s. k. nya fall. Om eleverna skall ha nytta av hjälp och stöd från klinikens sida, så bör de kunna tagas emot ganska snabbt, åtminstone för kortare besök. I viss utsträckning torde detta gå att genomföra med några dagars varsel som s. k. jourfall, vilket innebär att ungdomsvårdsskolan i fråga i så fall får vidkännas en kostnad för konsultationen- motsvarande lasarettsläkartaxan. Endast i enstaka fall torde kliniken ha de praktiska resurserna att under längre tid, exempelvis ett halvår eller ett år, kontinuerligt stödja och hjälpa dessa elever med t. ex. ett besök i veckan. Jag tror emellertid *för min del, att mycket kan vara vunnet om eleverna i fråga har möjlighet till enstaka besök med råd, uppmun-tran, ev. medicin och ev. hjälp på det sociala planet vid de enstaka tillfällen, då de själva upplever att vården utom skola *hotar att

misslyc-kas. Många gånger torde en relativt liten arbetsinsats från klinikens sida tillfälligt hjälpa eleven över den svåra perioden. För den händelse ett sådant samarbete kan komma till måste det stånd, emellertid ankomma på kliniken att bedöma angelägenhetsgraden i varje särskilt fall. Sannolikt skulle det vara lämpligt att någon av klinikens kuratorer fungerade som kontaktman mellan skola, eftervårdsrespektive konsulent och patient, så att ständigt samma tjänsteman ta emot ev. finge anmälnin-gar av detta slag. Överläkare Erik Reinius, Centralen barnaför den psykiska och ungdomsvården i Stockholms län, är i princip också till PBU-insatser för positiv utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever men att de resurframhåller, ser man för närvarande har är såväl kvantitativt som i viss mån kvalitativt otillräckliga för behandlingsinsatser beträffande asocial För viss ungdom. lindrigare asocialitet kan PBU genom undersökning och behandling av hela familjesituationen och den närmare miljön ibland nå goda resultat. När det gäller där ofta gravare fall, hemmiljön är antingen svårpåverkbar eller också mer eller mindre omöjlig att nå kon-takt dr med, är, enligt Reinius, ännu så länge PBU:s möjligheter till en gynnsam påverkan betydligt mindre. Dr Reinius poängterar angelägenheten av en utökning av ungdomsvårdsskoleorganisationens egna resurser och i samband härmed faran av att i nuvarande läge fästa för stora vid att PBU

förhoppningar skulle

kunna överta någon större del av ansvaret för vården utom skola av ungdomsvårdsskoleelever.

Överläkarna Hans Curman och Bengt Herulf har, i egenskap av represen-

tanter för de fristående centralerna för psykisk barna- och i ungdomsvård Stockholms stad, avgivit ett gemensamt svar på den utsända enkäten. Inledningsvis anföres, att vården utom skola av ungdomsvårdsskoleelever är en synnerligen angelägen samhällsuppgift, där man inom PBU i Stockholm givetvis vill göra sitt bästa för att medverka. Man framhåller dock härefter: Vår generella erfarenhet är emellertid att detta klientel i stor utsträckning ej ägnar sig för regelmässig behan-dling enligt gängse metodik inom den öppn-a psykiska barna- och ungdomsvården. Detta särskilt gäller tidigt karaktärsstörda, agerande ungdomar, som oftast saknar egen m-otivation ooh förmåga att genomföra en med

kontinuerlig behandling i förväg

fastställda tider vid en fristående rådgivningscentral. Vidare framhålles, att ett eventuellt närmare samarbete mellan: PBU och ungdomsvårdsskoleorganisationen över huvud taget är ett svårlöst problem med nuvarande a-dministrativa uppläggning. måste en effektiv eftervård

Erfarenhetsmässigt

byggas ut direkt från vårdinstitutionen; stora svårigheter möter så snart man måste koppla in en helt ny instans i eftervårdsarbetet. an- Slutligen föres av Curman och Herulf: ”Möjligen bör en försöksverksamhet på något håll planeras för att utröna hur en ungdomspsykiatrisk öppen rådgivningsverksamhet bör läggas upp för att bäst motsvara de krav och på rörlighet

plasticitet ifråga om resurser som en eftervårdsuppgift för ungdomsvårdsskoleelever säkerligen kräver. Det synes sannolikt att en- stän-digt tillgänglig öppen institution med fritidsresurser, platsmöjligheter på ungdomshem och tillgång till en mycket rörlig personal med möjlighet till arbete på fältet och ständig beredskap för utryckningar på staden vore en mer adekvat uppläggning för en sådan speciell uppgift än de befintliga rådgivningsbyråerna. Sammanfattningsvis framgår, att flertalet PBU-centraler i princip ställer sig positiva till behand-lingsinsatser för utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever. Denna positiva inställning innebär dock inte, att det realistiskt kan räknas med sådana insatser i någon och högre grad i organiserade former, i varje fall inte i dagens läge. De resurser PBU för närvarande förfogar över, synes nämligen vara så dimensionerade i förhållande till det hjälpbehov som framträder, att väntetider av betydande förekommer längd på samtliga håll. Då PBU-centralerna med få undantag också att uppger, ungdomsvårdsskoleelever inte kan sättas i förtur, framstår det som fullt klart, att be-

handlingsresurser för ifrågavarande vårdsektor huvudsakligen måste sökas

på annat håll. Det har dessutom från flera av PBU-centralerna i enkätsvaren anförts, att ungdomar med asocialitet som det -dominerande symtomet

erfaren-hetsmässigt ofta inte är lämpade för behandling enligt gängse meto-

dik inom den psykiska barna- och ungdomsvården. Utredningen finner dessa synpunkter vara värda uppmärksamhet. Flertalet av ungdomsvårdsskolornas elever karakteriserade av an-dra besynes handlingsbehov än de, som vanligen- förefinnes hos de ungdomar, som kommer till behan-dling vid PBU. Detta beror till stor del på deras ålder i kombination med att många av dem är jagsvaga, utagerande och har dåliga kontrollmekanismer. Asocialitet av olika slag har varit orsaken till ett omhändertagande för samhällsvård med slutlig placering på ungdomsvårdsskola som följd. Innan en behandling med hopp om kan

framgång genom-

föras, måste dessa elever motiveras för densamma. Ungdomsvârdsskolan bör visserligen under vårdtiden inom skolan i detta avseende ha hunnit nå vissa resultat, men med tanke på skolornas mycket resurser i begränsade

fråga om medicinsk-psykologisk behandling, tor-de även en fortsatt sådan

under vården utom skola för flertalet elever få bli av stödhuvudsakligen jande och kontrollerande slag.

De psykiatriska klinikerna Utredningen har ansett, att möjligheterna till samarbete i fastare former med de vuxenpsykiatriska klinikerna också borde undersökas, bl. a. mot den bakgrunden, att för närvarande ca 45 % av de för vård utom skola placerade eleverna är över 18 år. Samma som ri-ktades till har frågor, PBU-organen, av utredningen också ställts till de psykiatriska klinikerna; 5 av dessa har inte inkommit med

svar. Psykiatriska kliniker finns dels i form av universitetskliniker i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt dels som speciellt etablerade kliniker vid 19 sjukhus och lasarett. Det visar sig, att den till de psykiatriska klinikerna riktade enkäten ger samma resultat som för PBU:s del. Även flertalet av de psykiatriska klinikerna kan i princip sägas vara positivt inställda till behandlingsinsatser för ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola, men deras faktiska möjligheter härtill synes för närvarande vara mycket begränsade. Väntetiden för nya patienter varierar från 1 till 9 månader med ett medeltal på 2,6 månader. För återanmälda varierar väntetiden från 2-4 veckor till drygt 2 månader och medeltalet ligger här på 1,3 månader. Också några av de tillfrågade psykiatriska klinikerna har avgivit mera utförligt motiverade svar, vilka här i sina huvuddrag redovisas.

Professor Torsten S:s0n Frey, psykiatriska kliniken vid Akademiska

sjukhuset i Uppsala, framhåller, att ungdomsvårdsskoleelever från länet givetvis kan emottagas på samma villkor som andra patienter, men att klinikens bristande resurser gör att ineffektivitet i behandlingen inte kan undvikas. Professor Frey påpekar, att Redan nu föreligger orimliga väntetider, både för mottagning i öppen vård och för inläggning och varje tanke på att psykiatriska kliniken med sin nuvarande stab skulle kunna åtaga sig ytter-

ligare arbetsuppgifter är verklighetsfrämmande.

Erik psykiatriska kliniken I vid lasarettet i Lund,

Professor Essen-Möller,

uttalar bl. a.: Det synes mig riktigt, att kliniken borde medverka i den här vården. Det skulle då för klinikens del företrädesvis ifrågavarande gälla de mogn-are (i stort sett äldre) eleverna, medan de yngre och omognare bättre tor-de handläggas av psykiater, tillhörande psykiska barna- och ungdomsvården. Emellertid är läkarstaben vid kliniken sedan länge oroväckande underdimensionerad för att på tillfredsställande sätt kunna tillden värden., vars klientel ökar år från år utan motsvarande godose öppna tillskott i fråga om klinikens resurser. Väntetiden för ett ordinärt förstai den allmänna öppna mottagningen är som följd härav som regångsbesök över 2 månader, för återbesök och på specialmottagningen för alkoholgel missbrukare något min-dre. Härav framgår, att det knappast kan bli fråga om någon effektiv medverkan från klinikens sida i ungdomsvården. Tyvärr kan att det blir samma läkare, som får hand om paej heller garanteras, tienten vid olika besök. Troligen vore det därför i nuvarande läge bättre, om avtal kunde träffas med en eller flera intresserade psykiatriker, helst sådan-a som redan är verksamma vid ungdomsvårdsskolorna och måhända redan haft kontakt med det tilltänkta klientelet. Överläkare F. kliniken vid Södersjukhuset i

Stjernberg, psykiatriska

säger: Problemet har diskuterats vid flera konferenser mellan Stockholm, läkarna vid kliniken. Det knappast möjligt att ge kategorisvka svar i synes den som framtvingar. Skulle svaren vara bin-

form, bilagornas uppställning

måste man framhålla, att med hänsyn till de nuvarande resurdande, nog torde det knappast vara serna vid psykiatriska kliniken, Södersjukhuset, att emot i mera bestämd eller

möjligt taga några ungdomsvårdsskoleelever

Enstaka mottages för närvarande

fixerad ordning. ungdomsvårdsskoleelever

men väntetiden är ca 3 månader, och resurserna för öppå kliniken, lång, vård Vid som är självständig pen är mycket små. psykiatriska polikliniken, till torde väntetiden uppgå till 3 å 4 månader. De i förhållande kliniken, läkare vid kliniken som bedriver vård, ha varken tillgång till psykoöppen kurators och kurators- och som är an-

logs eller hjälp psykologsektionerna,

äro redan nu klart underbemannade för uppgifterna vid slutna till kliniken, till den att kliniken- liksom förut kliniken. Man kommer uppfattningen,

kan tänkas ta emot enstaka ungdomsvårdsskolepatienter för observation,

vår Vi bruka i så fall kalla patienten till ett till exempel på dagavdelning. s. k. intagningssamtal före intagningen för att själva pröva patientens för denna vårdform. Detta förutsätter dock att de ha bostadslämplighet Däremot kan en mera organiserad mottagning av möjligheter i Stockholm. som inom ramen för klinikens normala

ungdomsvårdsskoleelever patienter

resurser icke anses såvida inte dessa resurser förstärkes, framför möjlig, allt om till kurators-, psykolog- samt skrivhjälp. i fråga möjligheterna

kan konstateras, att inte heller de psykiatriska kli-

Sammanfattningsvis

nikerna kan i mera fasta och organiserade former tillgodose ungdomsvårds-

skoleorganisationens behov av medicinsk-psykologiska behandlingsresurser

för utom skola vårdade elever. att skulle Utredningen vill i sammanhanget också framhålla, problem kunna av skilda huvudman-naskap för ungdomsvårdsuppstå på grund skolevården och den barna- och respektive den

psykiska ungdomsvården vården. ungdomsvårdsskola har det primära

öppna vuxenpsykiatriska Varje ansvaret för sina elever och måste följaktligen fatta de för behandlingen besluten i olika avseenden. För en nödvändig kontinuitet i den nödvändiga som inom måste ett intimt sam-

behandling, påbörjats ungdomsvårdsskolan,

arbete rum mellan skolan och den enhet utanför skolan, som fortsätter äga

denna Nuvarande administrativa utformning av ifrågavarande

behandling. vårdsektorer torde inte en erforderlig samverkan härvidlag. gynna

till ökade insatser

Ungdomsvårdsskolornas egna möjligheter

att psykiater och psykolog kunde

Naturligt vore ungdomsvårdsskolans egen

medverka också i vården utom skola och följa eleverna efter utplaceringen för att vid behov behandling. Utredningen har sökt granska ge erforderlig Av den redovisningen beträffande nuvarande fördessa möjligheter. gjorda hållanden att skolornas resurser inte ens täcker behandlingsbeframgår,

i vården- inom skola. Endast med en väsentlig upprustning är be-

hovet handlingsinsatser i vården utom skola möjliga.

Frågan är dock, om ökade resurser i dessa avseenden kan täcka skolornas hela behov beträffande vården utom skola. För att belysa en viktig faktor,

som här har betydelse, har utredningen sammanställt data

rörande placeringsavstånden för i vård utom skola befin-tliga elever den 1 juli 1965 och den l januari 1966. Dessa avstånd från elevernas skolor respektive förekommer sålunda i följande placeringsfrekvens:

Av eleverna är alltså närmare 40 % placerade inom ett avstånd från skolan av 10 mil, medan majoriteten, drygt 60 %, är placerade på längre avstånd, anmärkningsvärt många över 25 mil från skolan. De olika skolornas geografiska lägen i förhållande till

arbetsmöjligheter,

andra lokala förhållanden m. m. synes orsaka, att

placeringsavstånden av

mer eller mindre tvingande skäl i blir stora. regel mycket Givet är, att dessa långa avstånd avsevärt minskar eller en omöjliggör fortsatt behandling i fråga om flertalet elever från vederbörande skolas egen Inpersonal. satser av detta slag torde kunna

huvudsakligen göras inom en närsektor kring skolan. De kan! ofta vara fördelaktigt och ibland att ha nödvändigt

eleven placerad nära den egna skolan och honom

stödja väsentligen genom

skolans egen Detta är fallet med bl. personal. a. de gravt psykiskt störda och vissa av alkohol- och läkemedelsmissbrukarna. I synnerhet dessa borde bli föremål för en success-iv utslussning från skolorna.

Även om man inom

ungdomsvårdsskoleorganisationen strävar efter att

minska placeringsavstånden, torde dessa dessvärre även i

fortsättningen

komma att bli avsevärda för en stor del av de utplacerade eleverna. Under dessa förhållanden lär inte ens en av kraftig upprustning skolornas egna resurser kunna tillgodose mer än en del av

behandlingsbehovet i vården

utom den egn-a skolan.

Slutligen kan övervägas, i vad mån de olika skolornas medicinsk-psyko-

logiska specialister skulle kunna överta och fortsätta av utom

behandlingen

skola vårdade elever från andra skolor - detta givetvis då under förutsättning, att utökade personella resurser detta område på kan skapas. Framför allt på grund av skolorn-as geografiska lägen torde detta ej vara en realistisk lösning.

Det framstår således som fullt klart, att behövs från hjälp utanför sko-

lorna befintliga organ. Denna hjälp kan dock inte, som i visats, tillräcklig omfattning erhållas från den psykiska barna- och el-

ungdomsvården-s organ ler från de psykiatriska klinikerna.

Utredningens överväganden och förslag

Som av statsrådets uttalande i direktiven- för utredningen skall framgår vård utom skola anordnas så, att den innebär ett minskat behov av anstaltsvård och av återtagningar till skolorna. Vidare skall vårdiformen tjäna som ett effektivt instrument för elevernas återanpassning till samhället. Den vårdens rehabiliteringsmöjligheter är allmänt erkända inom öppna

olika vårdområden. För ungdomsvårdsskolornas del har elevantalet i vård

utom skola nu uppnått samma storleksordning som det i vård inom. Skolornas bristande resurser i fråga om fortsatt elevebehandling begränsar dock värdet av den friare behandlingsformen. För att syftet skall kunna uppnås fordras, att vårdsektorn förfogar över ett rikt differentierat register med till individuellt anpassade åtgärder för eleverna. Vård möjligheter utom skola får inte enbart innebära miljöterapi. Förutom olika sociala är även en fortsatt medicinsk-psykologisk behandling av hjälpåtgärder största vikt. Som utredningen redovisat, föreligger ett betydande behandlingsbehov även efter vård inom skola. Det framstår för utredningen som nödvändigt, att en regional organisation skapas för den medicinsk-psykologiska behandlingen av utom skola vårdade elever. En naturlig lösning skulle vara, att ifrågavarande organisation anknytes till det i socialvårdskonsulentutredningen (SOU 1963:30) föreslagna länskonsulentorganetJ I socialvårdskonsulentutredningens betänkande föreslås, att det i varje län inrättas ett särskilt organ, kallat socialkonsulentkontor, avsett att huvudsakligen överta de uppgifter beträffande rådgivning och tillsyn m. m., som för närvarande ankommer på socialvårdskonsulenter, barnavårdskonsulenter, och -assistenter, eftervårdskonsulen-

nykterhetsvårdskonsulenter

ter samt barnavårdsombud. Däremot föreslås, att skyd-dskonsulentern-a i varje fall inte för närvarande bör tillföras det samlade konsulentorganet. Utredningen *har tidigare i sitt första delbetänkande (Socialdepartementets stencil 1963:4) uttalat sig för ett genomförande av förslaget om länsför den samlade socialvården. Utredningen anförde härvid som sin organ att sådana konsulentorgan borde underställas socialstyrelsen. En åsikt, central huvudman för samtliga dessa regionala enheter skulle underlätta deras samarbete såväl inbördes som med andra myndigheter av olika slag. (SOU 1965:49) uttalar i denna fråga:

Socialstyrelseutredningen

För att konsulentkontoren skall kunna effektivt utnyttjas som regionala organ för SS är det i hög grad önskvärt, att de ställs under SS:s huvudmannaskap. Detta bör ej hindra, att de samtidigt utövar tillsynsverksamhet för länsstyrelsernas räkihåller vederbörande länsstyrelse unning och genom regelbunden rapportering derrättad om det föreligger behov av ingri-pande från dess sida.

1 Socialvårdskonsulentutredningens förslag har ännu inte föranlett något ställningstagande från statsmakternas sida.

Skulle socialstyrelsen och medicinalstyrelsen i framtiden komma att sammanslås till ett verk, torde än starkare skäl föreligga för att huvudman-naskapet för socialvårdens regionala organisation bör anförtros detta gemensamma verk.

Även i socialstyrelseutredningens och till ett MCA-utredningens förslag

för socialvård och medicinalväsende verk förutsättes gemensamt en regional verksamhet enligt ovan, omfattande även länsläkarorganisationen. Det synes utredningen som om regionala

socialkonsulentorgan av den typ

och med de anknytningar, som i ovannämnda betänkande om hälso- och socialvårdens centrala organisation föreslås, vore även mycket lämpade som regionala organ för i vår-

medicinsk-psykologiska behandlingsinsatser

den utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. Till socialkonsulentkontoren skulle och psykiater psykolog knytas på heltid och/ eller på konsultbasis, allt efter lokala behov och resurser. Vederbörande socialkonsulent, psykiater, psykolog samt övervakar-e skulle således, i samarbete med respektive förste assistent för vård utom bilda skola, det team, som i första hand hade att tillgodose behandlingsbehovet för de inom länet placerade eleverna. Genom ett sådant samarbete skulle snabba hjälpåtgärder kunna insättas, varigenom åtskilliga återtagningar till skolorna säkerligen skulle kunna undvikas.

Om behandlingsmöjligheter enligt ovan skulle till den framtida

anknytas

socialkonsulentorganisationen, måste givetvis av de olika dimensioneringen

länskontorens resurser härvidlag bli skiftande. ganska I syfte att ge en bild av den länsvisa av för vård

fördelningen utom skola placerade ung-

domsvårdsskoleelever har en sammanställning gjorts beträffande antalet elever placerade för vård utom skola den 1 juli 1965 och den l januari 1966. Dessa elever fördelades i faktiska tal på de olika länen vidståenenligt de tabell. Det bör framhållas att antalet placeringar varierar under olika årstider. Utredningen anser alltså de ovan nämnda socialkonsulentkontoren vara lämpade som basorgan vid uppbyggandet av en regional behandlingsverksamhet av föreslagen art. Det framstår dock som ovisst, när socialkonsulentkontor kommer att inrättas. vill med kraft en

Utredningen hävda, att regional behandlingsenhet för ungdomsvårdsskoleelever snarast bör

prövas. En försöksverksamhet bör enligt utredningens mening anordnas i några härför lämpliga räjonger. Värdefulla erfarenheter kan härvid vinnas för den framtida organisationen av arbetet område. på detta I samband med att regionala behandlingsenheter för ungdomsvårdsskoleelever prövas, hör enligt utredningens mening också möjlig-heterna tillvaratagas att i görligaste mån samla och samordna de olika sociala konsulenternas verksamheter i försöksområdena. Härigenom kan dels basen för elevbehandlingen i vård utom ungdomsvårdsskola breddas, dels visst underlag för ett framtida närmare samgående inom socialkonsulentsektorn

868 826

erhållas. Etahlerandet av ett helt integrerat socialkon-sulentorgan på det regionala planet enligt socialvårdskonsulentutredningens förslag torde för närvarande inte vara nödvändigt för genomföran-det av den av utredningen föreslagna försö-ksverksamheten. För en mera fullständig samordning av den sociala konsulentverksamheten krävs bl. a., att en- rad problem av organisatorisk-administrativ natur löses. Hit hör t. ex. skilda eller dubbla huvudmannaskap, geografiskt mycket varierande verksamhetsområden och frågan om den lokala ledningen av konsulentorganet. Flera frågor av principiell betydelse -för utformningen av de regionala konsulentorganen har även nära samband med pågående utredningar, främst socialpolitiska kommittén, länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen. Utredningen anser, att en samordning mellan de olika socialkonsulentorganen tills vidare kan prövas i den formen, att konsulenter för olika sociala vårdområden får gemensamma lokaler och gemensam biträdespersonal. Redan ett sådant arrangemang bör innebära fördelar för arbetet i stort. Utredningen anser, att försöksverksamheten bör omfatta dels ett län, som kan anses ha ett genomsnittsunderlag beträffande antalet utplacerade elever och dels en av de större städerna, där problemen framstår i mera komprimerade former. I båda dessa områden bör finnas någon institution

för kollektiva placeringar av ungdomsvårdsskoleelever. Slutligen bör räjongerna även vara lämpliga ur organisatoriska och administrativa synpunkter. Utredningen vill, efter gjorda överväganden från dessa synpunkter, föreslå Östergötlands län respektive Göteborgs stad såsom lämpliga försöksområden. Östergötlands län ingår för närvarande i 2:a eftervårdskonsulentdistriktet med Norrköping som eftervårdskonsulentens stationeringsort. Vid årsskiftet 1965/66 var i länet 47 ungdomsvårdsskoleelever placerade för vård utom skola. I Linköping finns ett inackorderingshem, IOGT:s pojkhem.

Goda förutsättningar förefaller finnas för att kunna intensifiera samarbe-

tet mellan olika konsulentorgan. Socialvårdskonsulenten, barnavårdskonsulenten och barnavårdsombudet är placerade i Linköping, där de har sina tjänstelokaler i samma byggnad. Utredningen anser det lämpligt, att eftervårdskonsulenten i 2:a distriktet och eventuellt även länsnykterhetskonsulenten med assistenter under en försöksperiod omplaceras från Norrköping till Linköping, där lokaler bör kunna anskaffas även för dessas verksamhet. Genom ett arrangemang av detta slag skulle samtliga experter inom den sociala konsulentsektorn vara samlade med möjligheter till vidgad samverkan. Göteborgs stad ingår i 4:e eftervårdskonsulentdistriktet och är stationeringsort för konsulen-ten. I staden (Stor-Göteborg) fanns vid årsskiftet 1965/66 ca 75 ungdomsvårdsskoleelever placerade för vård utom skola. Två hospits med sammanlagt 13 elevplatser, ett vardera för pojkar och flickor, är belägna i Göteborg. Socialvårdskonsulenten, barnavårdskonsulenten och länsnykterhetskonsulenten i länet är stationerade i staden. Även i Göteborg bör dessa tjänstemän om möjligt erhålla gemensamma lokaler. Utredningen vill här framlägga principerna för den regionala försöksverksamheten. Utredningen föreslår, att densamma får en personaluppsättning per försöksområde om en arvodesanställd psykiater (helst barnpsykiater), en heltidsanställd psykolog (biträdande psykolog) samt ett kanslibiträde anställt på heltid. Dessa befattningshavare bör vara anställda av socialstyrelsen. I det föreslagna teamarbetet med utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever skall principen vara, att respektive skola har huvudansvaret .för eleverna och har att tillse, att de behandlingsåtgärder, som kan befinnas nödvändiga, kommer till stånd, låta växla mellan olika sådana samt låta avbryta dem i samband med elevs omplacering, återtagning till skolan etc. Det bör i första hand åvila övervakaren att under sin tillsyn av eleven aktualisera en medverkan från den regionala behandlingsstationen. Givetvis kan även familjevårdsföräldrar och elever själva söka hjälp i besvärliga situationer. Regionala behandlingsinsatser kan också tänkas påfordras från vederbörande skola omedelbart vid elevs utplacering i vård utom skolan. Inte så få psykiskt labila elever skulle säkerligen snabbare än vad som för

närvarande är möjligt kunna placeras i vård utom skola, om resurser funnes för medicinsk-psykologisk behandling. Detsamma torde för alkogälla hol- och narkotikamissbrukare. Framför all-t genom medverkan av en psykolog skulle, vid sidan av den direkta kunna former elevebehandlingen, prövas lämpliga av handledning av övervakare och personal på inackorderingshem 0. dyl. Arbetsuppgifterna för psykologen kan bedömas vara av så kvalificerad art, att tjänsten borde uppehållas av en behörig psykolog (fil. lic.), men med hänsyn till den rådande bristen på sådana, anser utredningen det vara realistiskt att för uppgiften i fråga föreslå en biträdande psykolog (fil. kand.) De psykologiska specialisternas arbetsuppgifter kan bedömas bli av huvudsakligen ambulant karaktär. En viktig sida av detta arbete blir i vissa fall att stödja vistelsemiljön, framför allt när den utgöres av enskilda hem. Det bör i många *fall kunna bli fråga om fortsatt behandling vid akuta krislägen, varigenom elever, familjevårdsföräldrar m. fl. skall kunna hjälpas över de aktuella problemen. Beträffande läkarens medverkan bedömer utredningen denna kunna bli av storleksordningen en å två halva dagar i veckan för de försöksområden som föreslås. Läkarens uppgifter måste med till den hänsyn begränsade arbetstiden, som föreslås för honom, bli av mera stationär art än psykologens. Patientunderlaget i försöksområdena samt »den markanta bristen på psykiatrer har legat till grund för utredningens beräkning av tiden för läkarmedverkan. Den tid, som sålunda står till förfogande, torde huvudsakligen komma att åtgå till den individuella Härutöver elevbehandlingen. bör givetvis tillvaratagas de möjligheter, som kan finnas för läkaren att lämna bistånd i det ovan nämnda handledningsarbetet. Försöksområdenas behandlingsteam har dimensionerats efter ungdomsvårdsskolornas förutsedda behov. Det kan dock övervägas om inte resurserna i detta avseende borde utökas efter hand för att kunna räcka till också för ett framtida samlat konsulentorgans behov av medicinskpsykologisk konsultation. Beträffande principerna för arvoderingen av psykiatrer, kan dessa lämpligen utformas i stort sett i likhet med nuvarande system för anlitande av psykiatrer i vården inom skola. För rådgivande psykiatrer gäller, i enlighet med av Kungl. Majzt den 17 augusti 1960 och den 4 juni 1964 meddelade bestämmelser, att gottgörelse utgår med dels ett fast årsarvode, dels särskild ersättning för meddelad behandling, dels slutligen resekostnadsersättning. Den för en försöksperiod föreslagna verksamheten måste givetvis få disponera härför lämpliga lokaler. Sålunda bör, förutom ett väntrum samt ett expeditionsrum, -finnas minst två för läkare och psykolog avsedda undersöknings- och behandlingsrum. Om möjligt bör dessa lokaler förläggas i anslutning till de sociala konsulenternas kontor.

Beräknade kostnader Företagna beräkningar rörande kostnader för en regional försöksverksamhet för utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever ger följande resultat. För en arvodesanställd psykiater beräknas dels ett »fast basarvode, förslagsvis uppgående till 6000 kronor per år, dels ett timarvode, som för närvarande kan beräknas till 60 kronor. Med en tjänstgöringstid av uppskattningsvis 4 timmar i veckan under ett år, uppgår kostnaden för timarvodet till sammanlagt 12 480 kronor. Per år belöper sig sålunda den sammanlagda arvodessumman för en psykiater, med tjänstgöring enligt ovan, till 18480 kronor. Lönekostnaden för en heltidsanställd psykolog (bitr. psykolog) i löne- 21 och i ortsgrupp 3 blir för närvarande 2 392 kronor per månad och grad på ett år sålunda 28 704 kronor. För motsvarande psykologtjänst i ortsgrupp 4 blir årssumman 29 676 kronor. Årskostnaden för ett heltidsanställt kanslibiträde i lönegrad 7 blir i ortsgrupperna 3 och 4 13 248 respektive 14 076 kronor. Sammanlagt uppgår avlöningskostnaderna per år för befattningshavarna i ett försöksområde till drygt 60 000 kronor. Utredningen anser, att kostnaderna för de föreslagna befattningshavarnas medverkan bör gå in under anslagsposten Socialstyrelsen: Avlöningar; Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Kostnaderna för diverse undersökningsmateriel för läkare och psykolog kan uppskattningsvis beräknas till 10000 kronor per försöksområde. Utredningen har inte ansett sig kunna beräkna kostnaderna för lokalhyror och inventarier, utan vill här endast erinra om vad som ovan redovisats beträffande det lokalutrymme, som enligt utredningens mening torde komma att erfordras för arbetets planenliga bedrivande.

Sammanfattning

Enligt utredningens direktiv borde bl. a. utredas möjligheterna att anordna en fortsatt medicinsk-psykologisk behandling av ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola. I detta syfte har uppgifter inhämtats från den psykiska barna- och ungdomsvårdens centraler och de psykiatriska klinikerna angående ungdomsvårdsskolornas möjligheter att från dessa organ erhålla bistånd i behandlingsarbetet. Utredningen har kunnat konstatera, att ingen av dessa institutioner för närvarande i större utsträckning och i organiserade former kan

medverka i vården av ungdomsvårdsskoleeelver. De förefintliga resurserna,

framför allt i personellt hänseende, svarar inte mot det hjälpbehov som framträder, varför väntetider av betydande längd allmänt förekommer. Utredningen har härefter granskat ungdomsvårdsskolornas egna möjligheter att ge en fortsatt medicinsk-psykologisk behandling till elever, som utplacerats för vård utom skola. Det framgår klart, att skolorna själva,

inte ens med en kraftig upprustning av behandlingsresurserna, kan tillgodose mer än en del av behandlingsbehovet. Detta beror framför allt på, att flertalet av eleverna av olika skäl placeras på stora avstånd från respektive skolor. Utredningen anser, att någon form av regional organisation för medicinsk-psykologisk behandling av utom skola vårdade elever bör skapas. Ifrågavarande behandlingsenheter skulle kunna organisatoriskt anknytas till de i socialvårdskonsulentutredningen (SOU 1963: 30) föreslagna länskonsulentorganen. Emedan det framstår som ovisst när socialkonsulentkontor kan komma att inrättas, anser utredn-ingen det vara nödvändigt att snarast anordna en försöksverksamhet för medicinsk-psykologisk behandling i några härför lämpade områden. Som sådana försöksräjonger föreslås Östergötlands län och Göteborgs stad. I samband med försöksverksamheten bör också, enligt utredn-ingens mening, möjligheterna tillvaratagas att samla och i viss utsträckning samordna de olika sociala konsulenternas verksamheter. Etablerandet av helt integrerade socialkonsulentorgan enligt socialvårdskonsulentutredn-ingens förslag torde dock för närvarande inte vara nödvändigt eller ens möjligt. Utredningen anser, att en samordning tills vidare bör prövas i den- formen, att konsulenter för olika sociala vårdområden får gemensamma lokaler och gemensam biträdespersonal. Utredningen föreslår, att ifrågavarande försöksverksamhet får en personaluppsättning per räjong om en arvodesanställd psykiater, en heltidsanställd biträdande samt ett heltidsanställt kanslibiträde. Det psykolog förutsättes, att verksamheten står under socialstyrelsens tillsyn. Vidare förutsättes att för verksamheten lämpliga lokaler anskaffas. Personalkostnaderna per år för de två föreslagna behandlingsenheterna kan» för närvarande beräknas uppgå till ca 130 000 kronor. Härtill kommer kostnader för undersökningsmateriel för läkare och psykolog, en summa, som sammanlagt kan uppskattas till ca 20000 kronor. Utredningen har inte ansett sig kunna beräkna kostnaderna för lokalhyror och inventarier.

V

Övervakning skola

av utom vårdade

ungdomsvårdsskoleelever

En av

effektivisering övervakningsinstitutet inom ungdomvårdsskolevår-

den har bedömts såsom önskvärd i samband med den översyn av vården utom skola, som uppdragits åt utredningen att verkställa. Personlig tillsyn av och hjälp åt eleverna, också när de placerats för vård utom är av skola, fundamental betydelse för att den i vilken

behandling, vården utom sko-

lan är avsedd att utgöra en viktig del, skall kunna fullföljas under hela

vårdtiden. Övergången från vistelse

i ungdomsvârdsskola, med dess relativt noggrant reglerade till en i större

livsrytm, livsföring frihet i samband

med vård utom skola, ofta erbjuder svårigheter och risker för eleverna. Särskilt i början av vistelsen utom skolan är dessa i hög grad i behov av tillsyn och stöd.

Gällande bestämmelser

Ungdomsvårdsskoleelever, som vårdas utom skola, skall stäl-

regelmässigt las under övervakning. I 52 § Kun-gl. Majzts stadga för ungdomsvårdsskolorna den 9 december 1960 sägs:

För elev, som vårdas utom skolan, åligger det skolans styrelse att utse lämplig person till övervakare.

Övervakningen står under tillsyn av skolans styrelse. I övrigt skola för övervakningen i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i barnavårdslagen och ukungörelsen om övervakning enligt harnavårdslagen.

Övervakningskungörelsen är medtagen som bilaga 5 till detta betänkande.

Ungdomsvårdsskolorna bör i god tid planera för elevernas i placering vård utom skola. I sådan som planering ingår regel, att skolans befatt-

ningshavare diskuterar övervaknings-frågan med eleven och härvid

ger denne tillfälle att själv om

framlägga förslag lämplig övervakare eller

komma med synpunkter på av skolan sådan. När påtänkt övervakaren utsetts och skall förordnas, sker detta via ett särskilt formulär, i vilket lämnas uppgifter om när eleven. skall var detta utplaceras, skall ske och vem arbetsgivaren blir. I formuläret lämnas också vissa upplysningar rörande den övervakade och dessutom överlämnas ett särtryck av övervaknings-

kungörelsen.

För närvarande finns på 16 av de 25 ungdomsvårdsskolorna särskilda

assistenter för vård utom skola, vilka enbart skall ägna sig åt denna vårdsektor. Assistent för vård utom skola skall således under skolans rektor planlägga och leda skolans verksamhet för elevvården utom skola och därvid samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda. I sin uppgift att utse övervakare för eleverna och omhänderha tillsynen av övervakningen kan skolorna påräkna biträde av eftervårdskonsulenterna. Dessa är för närvarande sex till antalet, regionalt fördelade på fem distrikt och svarar var och en inom sitt område för med vården utom skola sammanhängande frågor. Eftervårdskonsulenternas medverkan kan ske i mycket varierande former. I vissa fall får konsulenten själv åtaga sig uppdraget som övervakare. Detta bör dock ske endast undantagsvis. Utredningen har i sitt första delbetänkande Vård utom ungdomsvårdsskola - och lämnat för efterorganisation principer en utförlig redogörelse vårdskonsulentorganisationens arbetsuppgifter m. m. De kritiska synpunkter, som utredningen då framlade, utmynnade i en tillstyrkan av socialkonsulentutredningens förslag om inrättandet av ett speciellt socialkonsulentorgan. Utredningen har ej funnit skäl att ändra uppfattning i denna fråga.

Principiella synpunkter

Det kan vara av värde att först söka granska vad barn-avårdsnämnd respektive ungdomsvårdsskola syftar till vid etablerandet av en övervakning samt

om de har personella resurser till förfogande, som kan svara mot målsätt-

ningen. Vare sig övervakningen sker i förebyggande eller eftervårdande syf-

te, torde man ofta hysa förhoppningen att med hjälp av denna kunna påverka den övervakades attityder och beteenden, hans anpassning till samhället. Tyngdpunkten i övervakningens innebörd har numera förskjutits från kontroll mot individuellt stöd i olika former för förebyggande av återfall. Många av barna- och ungdomsvårdens klienter har tidigt blivit störda i sin normala personlighetsutveckling. De har gått miste om trygghet i uppväxtmiljön och de har känt sig stå utanför föräldrarnas och därmed ofta även andra vuxnas gemenskap. De har därför svårt att erkänna samhällets lagar som sina egna. När bud och förordningar inte godtas inifrån, framstår de ofta enbart som något negativt. I denna situation ser dessa ungdomar gärna alla auktoriteter som personer, vilka ålägger dem ett tvång, personer som kräver utan att ge någonting i gengäld. Otryggheten i den egna uppväxtsituationen föder lätt misstänksamhet och aggressivitet. Tvivlet på att man någonsin blivit omtyckt och uppskattad för sin egen skull resulterar lätt i överkänslighet, sårbarhet och brist på samhörighetskänsla med andra människor. Om många, kanske de flesta av problemungdomarna kännetecknas av en sådan utveckling,

torde det vara tämligen meningslöst, att samhället mer eller mindre direkt närmar sig dem med förmaningar och krav. Känner de sig inte något så när säkra på omtanke och tillgivenhet, respekt för sin personlighet och på samhällsrepresentantens tilltro till deras möjligheter att lyckas anpassa sig i den sociala gemenskapen, finns föga anledning att vänta annat än negativa reaktioner, aggressivitet, trots och ökad misstänksamhet. I den. mån ungdomarna är tidigt skadade, otrygga och misstänksamma, är deras väg mot anpassning till samhället och dess krav lång och mödosam. De vågar inte tro på ärligheten i den av socialarbetaren deklarerade hjälpvilj an, de upplever kritik och bakslag som bekräftelser på vad de misstänkte, nämligen att ingen tycker om dem och tror på dem. Erfarenhets-

mässigt måste vägen till samhällsgemenskap gå över kontakten med en

socialt välanpassad person. Återanpassning och påverkan av störda och asociala ungdomar måste alltså ske medelst en ofta långvarig kontakt med en eller ett fåtal människor, som vederbörande lär sig att lita på. Detta innebär då, att syftet med övervakning bäst kan uppnås genom den inverkan en personlig relation till en socialt välanpassad individ kan få på den övervakade. Målsättningen med en sådan ideal relation går dock ej alltid att uppnå beroende på ungdomarnas särart. Övervakningen kan ändå fylla värdefulla funktioner i fråga om möjligheterna till påverkan av den unge, bl. a. torde riskerna för att han söker sig till asociala miljöer kunna motverkas.

Övervakning av utom skola vårdade elever följer huvudsakligen samma

principer som den rent förebyggande övervakningen. Den får inte begränsas till kontrollfunktionen, utan bör därtill innefatta en medveten strävan av övervakaren att bygga upp en god emotionell kontakt med den övervakade. Vid tidpunkten för etablerandet av denna form av övervakning har ungdomsvårdsskolan redan under en längre eller kortare tid på olika sätt sökt ge den unge en vård och behandling, som skall möjliggöra för honom att så friktionsfritt som möjligt kunna klara den sociala anpassningen i samhället. Placeringen för vård utom skola innebär normalt inte, att hehandlingen är att anse som avslutad. Tvärtom vidtar då i flertalet fall ett mycket viktigt avsnitt av densamma, under vilket det är av stor betydelse, att skolan ges möjligheter att fortlöpande och med vaksamhet följa elevens utveckling och om så behövs, smidigt ingripa med stödjande eller korrigerande åtgärder. övervakaren måste söka hjälpa till att fullfölja skolans behandling av eleven. Detta kan till en början ske genom en rad praktiska åtgärder i samband med placeringen utom skolan. När övervakaren efter hand lyckats få till stånd goda relationer till sin klient, kan den på skolan påbörjade resocialiserande behandlingen fortsättas i denna friare form. Givet är dock, att en sådan utveckling ställer stora krav på övervakaren. Till

-mu

»v

...tm

dessa krav och möjligheterna att fylla dem finns anledning att längre fram återkomma. Urvalet av övervakare är av väsentlig betydelse. Utredningen skall här nämna några av de förutsättningar, som kräves, för att övervakningens målsättning i största möjliga utsträckning skall kunna förverkligas. I dessa sammanhang diskuteras inte sällan övervakarens lämpliga ålder, kön, sociala status, anknytning till olika organisation-er och samfund etc. Det ofta försök att frammana bilden av den idealiske övervakagörs ren, *hans personlighetsdrag, läggning m. m. Det torde dock vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att uppställa några sådana allmängiltiga regler. All erfarenhet visar, att det är övervakarens personliga förutsättningar i kombination med särarten, problemen m. m. hos den övervakade, som är det väsentliga. Detta kan ibland innebära, att anledning finns att söka en övervakare med mycket speciella egenskaper och färdigheter. Mycken omsorg bör ägnas åt att finna den lämpligaste övervakaren för varje enskild elev. Säkerligen misslyckas många övervakningar redan i sitt inledande skede på grund av ett rutinmässigt och mer eller mindre slumpartat urvalsförfarande. För att övervakaren skall kunna göra en effektiv arbetsinsats, bör det antal övervakningsuppdrag han åtager sig vara begränsat. Här är det delvis en fråga om den tid, som en övervakare har till sitt förfogande och är villig att satsa, men det är i ännu högre grad en fråga om hur många ungdomar övervakaren rimligen kan arbeta med på ett önskvärt sätt. Viljan och att sig i elevens problem och utveckling torde möjligheten engagera vara en grundläggande förutsättning för positiva resultat i övervakningsarbetet. Särskilt de goda övervakarna kan lätt pressas att åtaga sig allt för många fall. Detta kan i praktiken innebära, att de därmed berövas möjligheterna att fungera på ett tillfredsställande sätt. Det händer ofta, att en övervakare har endast ett par, tre övervakningsfall från barnavårdsnämnd eller ungdomsvårdsskola, men att han därtill, dessa ovetande, har några fall från nykterhetsnämnden och kanske ett par från kriminalvården. Detta är enligt utredningens mening ett missförhållande, som det är angeläget att komma tillrätta med. Tjänstemannaövervakare engagerade i mängder av övervakningsfall är inte heller något eftersträvansvärt. Utredningen återkommer senare till frågan, om det är möjligt att genomföra en maximering av antalet uppdrag. Det råder brist på lämpliga övervakare. Med de stora svårigheter, som att erhålla fackutbildad personal, torde den praktiska konseföreligger kvensen bli, att samhället även i överskådlig framtid i allt högre grad blir beroende av lekmannaövervakarens medverkan och att fackmannens arbetskraft får sättas in på specialuppgifter i sammanhanget. En välutbildad och erfaren- socialarbetare kan förmodas ha lättare än en lekmannaövervakare att få grepp om en elev och hans problem. Det-finns

dock risk för, att socialarbetarens handlande blir präglat av tidsbrist och att eleven känner detta och uppfattar det som tecken på avsaknad av engagement från övervakarens sida. Lekmannaövervakaren kan, med det intresse och den fritid han satsar, ge sådana möjligheter till stöd och påverkan av klienten, som en personligt engagerad kontakt kan innebära. Hans brist på yrkeskunskaper kan. dock leda till att i all välmening psyko-

logiskt olämpliga metoder kommer till använding och möjligheter att ut-

nyttja samhällets sociala resurser blir förbisedda. En orsak till bristen på lämpliga övervakare är, att bistånd hittills inte på rätt sätt lämnats dem, som erbjudit sin hjälp i övervakningsarbetet. Övervakarnas uppdragsgivare saknar ofta möjlighet att ge det stöd och den hjälp, som övervakarna skulle behöva i sin ofta svåra och mycket grann-laga uppgift. Här bör uppmärksammas, att speciellt övervakare för utom skola vårdade ungdomsvårdsskoleelever ofta ställs inför stora krav på psykologiskt riktigt handlande och på kännedom om olika hjälpmöjlig4 heter från samhällets sociala organ. Det uppstår mycket lätt situationer, då övervakarens kunnande i sådana hänseenden sätts och då han på prov kanske tvingas att göra snabba ställningstaganden. Ungdomsvårdsskolan respektive barnavårdsnämnden har starka skäl för att upprätthålla en god kommunikation med sina övervakare. Dessa skall fortlöpande hålla sina uppdragsgivare underrättade om de övervakades

förhållanden. övervakningsrapporterna är dock inte alltid det enda idea-

liska kommunikationsmedlet. Även om det bör eftersträvas, att övervakarens förmåga att i skrift åt sina bör det ge uttryck iakttagelser förbättras, understrykas, att förmågan härvidlag inte tillhör någon av de viktigare egenskaperna hos en god övervakare. Den frivillige medhjälparen-s uppgift bör inte försvåras genom en alltför stor bundenhet till formella krav. Muntliga samtal är ofta minst lika goda kommunikationsmedel som skriftliga rapporter. Uppdragsgivaren har legitima krav på information. Detta har också övervakarna och det är här viktigt, att skolan nämndenrespektive verkligen samråder med övervakaren beträffande planerade åtgärder i hans ärenden, underrättar honom om inkomna anmälningar och åtgärder från andra institution-er etc. Lojaliteten mellan övervakare och uppdragsgivare är av stor vikt. För att förvärva klienternas tillgivenhet och förtroende kan det förekomma, att övervakare förenar sig med dem i deras kritik mot samhället. Ett sådant

tillvägagångssätt är givetvis felaktigt och kan vara direkt för

skadligt klientens utveckling. När en klient framför en till kritik mot synes rimlig t. ex. en. ungdomsvårdsskola, bör övervakaren, innan han åt ger uttryck sina åsikter, själv vända sig till skolan och ta reda det kan förpå, hur hålla sig. Skolans personal, som vet mer om elevens kan då bakgrund, informera övervakaren om dennes eventuella psykiska samt om särdrag

skälen för en viss åtgärd. Genom att försöka utreda om det finns någon grund för kritiken, visar övervakaren, att han hyser förtroende för eleven och respekterar honom. Kravet på lojalitet gäller givetvis även uppdragsgivaren. Övervakaren måste kunna utföra sitt arbete i förvissning om, att han-s uppdragsgivare litar på honom och hjälper honom i besvärliga lägen. Lekmannaövervakarna behöver utbildning för sitt arbete och de behöver därtill en fortlöpande handledning, det senare inte det minst viktiga. På de flesta håll anordnas numera s. k. övervakarkurser, som kan ge en värdefull introduktion och stimulans. Dessa är mycket varierande till sin utformning och anordnas ofta gemensamt av olika sociala organ. Övervakarkurser, hur välutformade de än är, kan dock aldrig anses helt täcka vad vederbörande socialorgan kan och bör göra för att stödja och hjälpa sina frivilliga medarbetare. *Dessa bör också, som nämnts, ha möjlighet till någon form av handledning. Varje övervakare bör i princip ha en bestämd, socialt utbildad och erfaren person» att tillgå, med vilken han kontinuerligt kan få diskutera sina fall och som kan hjälpa honom att finna adekvata lösningar i besvärliga situationer. Det bör t. ex. i större kommuner finnas heltidsanställd personal enbart för denna arbetsuppgift, medan den. hos mindre kommuner kan ingå som en del i en socialtjänstemans arbete. Denna handledning kan. ges individuellt och/eller i mindre grupper. Övervakningsinstitutet är i dagens hristsamhälle en av de få praktiska möjligheter, som står till buds för att ge klienter från bl. a. barna- och ungdomsvård ett personligt stöd under en relativt lång tidsrymd.

Aktuell situation

I syfte att klarlägga hur övervakningsfrågan ordnas vid ungdomsvårds-g

skoleelevernas placering för vård utom skola har utredningen genomgått och sammanställt skolornas månadselevrapporter för år 1964. Vidare har från samtliga skolor och eftervårdskonsulenter enkätvis inhämtats ytterligare uppgifter rörande övervakningsfrågan. Utredningens sekreterare har också besökt olika skolor och därvid haft konferenser om bl. a. denna fråga med respektive skolas ledning. Beträffande resultaten» av företagna undersökningar, varav vissa redovisas i bilagorna 6 och 7, kan följande sägas. När elever placeras för vård utom skola inom förhållandevis kort avstånd från skolan, är det relativt vanligt, att skolans egen personal handhar övervakningen. Under år 1964 skedde detta i sammanlagt 23 % av alla fall. Vid placeringar mer än tio mil från skolan är det däremot endast undantagsvis förekommande, att skolans personal sköter övervakningsuppgifterna (3 %).

Socialstyrelsens eftervårdskonsulenter får personligen hand om en del

övervakningar. År 1964 överlämnades 9 % av övervakningsuppdragen- till eftervårdskonsulent. I många sådana fall är det meningen, att konsulenten skall tjänstgöra som övervakare endast till dess annan övervakare kan utses, men ofta blir utvecklingen den, att konsulenten får fortsätta sitt uppdrag under betydligt längre tid än som från början var planerat. Konsulenten är också den, som skolan anförtror övervakningen i de ärenden, som bedöms såsom mera komplicerade. I 35 % av alla övervakningsfall under år 1964 tillsattes socialarbetare av olika -- socialassistenter verksamma inom barna- och ungdomsvård slag och nykterhetsvård, föreståndare vid inackorderingshem, lägerföreståndare m. fl. - som övervakare. Poliser fungerade som övervakare i 3 % av fallen. Personer hänförliga till gruppen lekmannaövervakare anlitades i 27 % av övervakningsfallen. I denna grupp ingår då två kategorier, som det kan vara av intresse att uppmärksamma, nämligen dels arbetsgivare och dels personer i de familjer där eleverna inackorderats. Arbetsgivare anlitas tydligen endast undantagsvis som övervakare, nämligen i 2 % av alla förordnanden. Person i den familj där eleven inackorderas är däremot vanligare som övervakare; för 7 % av de utplacerade eleverna förordnades sådan person till övervakare. Ovannämnda siffror belyser hur de övervakade eleverna fördelades på olika övervakarkategorier. Däremot erhålles inte härav någon uppfattning om de olika övervakargruppernas relativa frekvens, eftersom samme övervakare ibland har mer än en elev att övervaka. I syfte att erhålla kännedom om antalet övervakare, verksamma inom ungdomsvårdsskolesektorn, har utredningen därför i en enkätskrivelse till samtliga ungdomsvårdsskolor efterfrågat dels hur många personer, som vid en viss tidpunkt av respektive skola var förordnade som övervakare, dels vilka kategorier av övervakare dessa tillhörde samt hur många av dessa övervakare, som av skolan i princip bedömdes vara i behov av grundläggande utbildning för övervakningsuppgiften. Den 31 december 1964 var av de olika skolorna sammanlagt 587 personer förordnade som övervakare för en eller flera elever. Av dessa kan ungefär hälften räknas till kategorien lekmannaövervakare, av vilka flertalet i princip bedömdes vara i behov av någon utbildning. För endast 1 elev vardera var 502 personer övervakare, 62 stycken hade 2--3 elever att övervaka och 23 slutligen hade fler än 3 elever sig anförtrodda vid den aktuella tidpunkten. I vad mån dessa övervakare samtidigt hade övervakningsuppdrag från flera ungdomsvårdsskolor framgår inte av den företagna undersökningen. Från skolorna uppges, att det för närvarande i regel inte är några större problem att finna övervakare till utom skola vårdade elever. Däremot har man oftast inte så stor krets att välja ur, att mera differentierade val kan göras. Förhållandena är dock varierande. I de största städerna kan det

att medan detta är betydligt lättare i minvara svårt engagera övervakare, dre orter och på landsbygden. sker oftast via av den barnavårdsnämnd, inom Rekryteringen förslag eleven skall Eftervårdskonsulenterna bivars verksamhetsområde placeras. vid anskaffandet av övervakare. Vid de skolor, som träder också skolorna utom faller uppgift huvudhar förste assistent för vård skola, ifrågavarande då avståndet till placeringsorten inte är för stort. sakligen på denne, om övervakare kommer inte så sällan från den för utplacering Förslag eller dennes Sådana förslag prövas då givetvis aktuella eleven anhöriga. av skolan och vederbörande barnavårdsnämnds åsikt inhämtas. Vid placering av elever på inackorderingshem, arbetsmarknadsstyrelföreståndare m. fl. i regel förordnade till översens arbetsplatser etc. blir vakare. ofta övervakare, som inte förefaller Skolorna tvingas ta en föreslagen olämplig. Tesen rätt övervakare för rätt elev kan för närvarande i prak-

tiken tillämpas endast i mycket begränsad utsträckning. Kontaktfrekvensen mellan skola och övervakare är mycket varierande. står att rapport an- I det förordnande, som övervakaren erhåller, angivet, emotses inom en månad och därefter varje kvartal gående övervakningen inträffat. håll denna kvareller då något av särskild vikt På många tycks vara den i stort sett enda kontakten mellan» skola och talsrapportering övervakare. Vissa skolor däremot att de har regelbunden telefonuppger, kontakt med sina övervakare vecka. Från ett flertal håll framhålls varje för det, att kontakten oftast är livligare i början av övervakningstiden att sedan mattas av, då övervakningen pågått en tid. skolornas tycks övervakningsrapporterna i flertalet Enligt uppfattning bra som kommunikationsmedel mellan skola och överfall fungera ganska vakare, även om undantag givetvis finns. Vad lekmannaövervakarnas behov av utbildning och handledning gäller anser flertalet liksom eftervårdskonsulenterna, att ett klart behov skolor, därav Här avses då elementära kunskaper om främst ungdomsföreligger. vårdsskolornas mål och medel samt om olika sociala organs rollfördelning,

de i sammanhanget viktigaste sociallagarna, ungdomsasocialitetens proble-

matik borde också få form av kvalificerad o. dyl. övervakarna någon Flertalet skolor och konsulenter anser, att det för de spehandledning. ciellt övervakningsuppdragen finns behov av socialarbetare, komplicerade anställda enbart för dessa uppgifter.

Utredningens överväganden och förslag

Som utredningen tidigare uttalat, är en effektivt fungerande övervakning av utom skola vårdade elever av stor betydelse för behandlingsresultatet i dess helhet. Övervakarens insatser bör följaktligen betraktas som en vä-

sentlig del av skolans behandlingsarbete. Övervakarens i betydelse synes sammanhanget bli än mer markerad sedan det visat sig, att ungdomsvårdsskolorna endast undantagsvis torde kunna påräkna stöd av den psykiska barna- och ungdomsvården och de psykiatriska klinikerna i den medicinskpsykologiska behandlingen av utom skola vårdade elever. Den upprustning av skolornas egna resurser, som vid sidan av i föregående kapitel föreslagna åtgärder framstår som absolut nödvändig, måste inkludera övervakningssektorn, med vilken skolornas personal intimt bör samverka för ett gynn-

samt behandlingsresultat.

Efter företagen bedömning av övervakningsinstitutets nuvarande läge vill utredningen anföra följande.

Rekrytering av övervakare

De tre stora grupper som handhar Övervakningsuppgiften inom ungdomsvårdsskolevården är, som framgår ovan, socialarbetare av olika slag (utanför skolan), lekmannaövervakare samt skolornas egen personal. Dessa grupper bör givetvis som hittills, allt efter lämplighet i det särskilda fallet, anlitas för övervakningsuppdrag. Utredningen vill dock som sin framföra, att personal vid bör förordnas som

åsikt ungdomsvårdsskola

övervakare endast i de fall, där elev placeras i skolans omedelbara närhet

samt förutsättningar i övrigt finns för en god övervakningskontakt. I andra

fall bör person utanför skolan komma ifråga för övervakningsuppdraget. Vidare anser utredningen det i regel vara olämpligt att till övervakare förordna elevs arbetsgivare respektive person i den familj, där elev skall inackorderas. Naturligtvis kan det förekomma, att sådana åtgärder kan anses motiverade, men som regel bör, enligt utredningens uppfattning, eleven som övervakare får en mer neutral person. Det ekonomiska beroendeförhållande, som i ovannämnda fall finns mellan övervakare och elev, torde inte vara förenligt med övervakningens grundprinciper. Av ungdomsvårdsskolornas svar på den utsända enkäten framgår, att i dagens läge några större urvalsmöjligheter bland för uppgiften intresserade personer efter elevernas särart inte finns. En strävan efter ett förbättrat

rekryteringsunderlag är alltså motiverad.

I utredningens direktiv framhålls: Det intresse för insatser på detta område som kan finnas hos olika ideella sammanslutningar bör tillvaratas och lämpliga former för dess utnyttjande undersökas. har Utredningen tagit kontakt med statens ungdomsråd, som har till uppgift främst att samordna och stimulera de frivilliga organisationernas arbete bland barn och ungdom och för ungdomsfostran, främja samverkan mellan nämnda organisationer och berörda myndigheter samt med hem och skola. Rådet skall även ta initiativ till upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor samt vara samordnande och rådgivande organ för sådan upplysningsverksamhet, som enligt Kungl. Maj :ts beslut skall handhas av rådet.

Ungdomsrådet tillsatte i november 1960 en arbetsgrupp för behandling av frågan om ungdomsorganisationerna och den missanpassade ungdomen. Gruppen hade att i görligaste mån kartlägga vad som från organisationernas sida för att bistå den ungdomen samt denna verkgjorts missanpassade samhets och metodik. Gruppen insamlade uppgifter från olika omfattning organisationer, som verkar bland ungdom samt från samtliga ungdomsvårdsskolor, socialstyrelsens skolhyrå, eftervårdskonsulenterna, skyddskonsulenterna, vissa fångvårdsanstalter samt vissa barnavårds- och nykterhetsnämnder. redovisade hösten 1962 det insamlade materialet Gruppen

samt sina och förslag (Ungdomsorganisationerna och den

överväganden Av redogörelsen framgår bl. a., att i stort sett missanpassade ungdomen). de riksomfattande anser, att det ingår

samtliga ungdomsorganisationerna

i ungdomsverksamheten att arbeta för och bland missanpassad ungdom. Det framhålles också, att detta arbete skall ske i mycket nära samråd med de ungdomsvårdande myndigheterna. Nämnda har varit föremål för remissbehandling hos orgaredogörelse nisationer och Inkomna remissvar och arbetsgruppens redomyndigheter. är för närvarande, enligt vad som inhämtats, föremål för bearbetgörelse av en inom rådet särskilt tillsatt arbetsgrupp. Denna bearbetning har ning lett till, att ungdomsrådet i sitt anslagsäskande för budgetåret 1965/66 rö-

rande Viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor, femte hu-

anslaget beträffande för missanpassad ungdom, framhållit som vudtiteln, åtgärder att rådet tillförsäkras ekonomiska möjligheter att inom upplysangeläget, ram vidta vissa konkreta åtgärder på ifrågavarande område. ningsanslagets I fråga om övervakningsarbete har rådet, med hänvisning till ungdomsorganisationernas uttalade intresse för insatser på området, påtalat bl. a. behovet av instruktivt material för utbildning av övervakare. Socialministern har i såväl 1965 som 1966 års statsverkspropositioner under anslagsposten Viss i förordat att medel bör stå

upplysningsverksamhet ungdomsfrågor

till förfogande bl. a. för insatser rörande den missanpassade ungdomen. Beträffande allmänna åtgärder, som kan vara särskilt ägnade att bidra till en förbättrad tillgång på lämpliga övervakare, förordar utredningen, att

form av för övervakningsuppgiften, riktad någon propagandakampanj

främst till medlemmar i idella och andra organisationer, anordnas. Det bör nämnas, att åtgärder i sådant syfte vidtogs 1952 av socialstyrelsen i samverkan med dåvarande fångvårdsstyrelsen. En konferens hölls då med ett stort antal angående övervakningsfrågor. Ett ungdomsorganisationer kontaktorgan» på 12 personer bildades, representerande i stort sett samtliga i landet och genom detta kontaktorgans försorg

ungdomsorganisationer

en folder om övervakningsarbetet i 15 000 exemplar, som tillställtrycktes des bl. a. ungdomsorganisationernas lokalavdelningar. På så sätt erhölls, enligt tillgängliga uppgifter, något tusental namn på personer intresserade av att fungera som frivilliga övervakare inom barna- och ungdomsvård,

nykterhets- och kriminalvård. Det är

utredningens uppfattning, att en

verksamhet av i huvudsak samma karaktär som ovan redovisats borde genomföras också nu. Inordnad i ungdomsrådets åtgärder i övrigt för missanpassad ungdom torde en sådan kampanj för av övervakare

rekrytering

kunna påräkna gensvar från sida. organisationernas

Med hänvisning till de som redan

överläggningar, förekommit mellan statens ungdomsråd, och socialstyrelsen utredningen rörande ungdomsrådets insatser för den

missanpassade ungdomen, synes fortsatt kontakt och

samverkan mellan socialstyrelsen och i denna ungdomsrådet fråga motiverad. Socialstyrelsen bör härutöver även samverka med t. ex. fackliga organisationer i syfte att bredda

rekryteringsunderlaget för lämpliga över-

vakare. I fråga om valet av övervakare vill utredningen, i enlighet med de inled-

ningsvis framförda allmänna Synpunkterna, vikten att poängtera av, övervakaren i görligaste mån utses med beaktande av elevens särart och in-

tresseinriktning. Om så ej sker, torde de primära förutsättningarna för en

god kontakt mellan parterna från början äventyras.

Ersättning till övervakarna

Övervakningsarvodet utgör för närvarande 25 kronor per månad, en

summa, som i dagens läge måste betraktas som alldeles för låg. Ett övervakningsarvode bör rimligen täcka åtminstone de som kan vara utgifter, förenade med uppdraget. anser av

Utredningen nämnda skäl, att en höj-

ning av arvodet till 50 kronor månad bör per komma till stånd. Inom utredningen har diskuterats, huruvida arvodesbeloppet skulle kunna differentieras efter

övervakningsuppdragets väntade svårighetsgrad. Ett

sådant system tillämpas bl. a. inom dansk och norsk harna- och ungdomsvård. Särskilt väl kvalificerade kan då förordnas för personer svåra över-

vakningsuppdrag och därvid arvoderas med än som

högre belopp vanligen

utgår. Otvivelaktigt har nämnda system klara fördelar med det

jämfört nuvarande, där samma belopp utbetalas utan individuella hänsyn. Den

avgörande motiveringen. för det högre arvodet bör dock i första hand vara

det aktuella fallets inte

svårighetsgrad, övervakarens speciella kvalifika-

tioner, i annat fall torde lätt bli

bedömningarna vanskliga ur rättvisesyn-

punkt.

Utredningen vill sålunda föreslå ett särskilt som

högre arvode, skall kunna utbetalas för vilka

övervakningsuppdrag, bedöms som speciellt svåra

och arbetskrävande. anser härvid 100

Utredningen kronor vara att be-

trakta som ett skäligt belopp. Om det högre eller lägre arvodet skall bör få utgå, bli en bedömningsfråga från fall till fall för respektive skolas vilken i detta ledning, ju läge väl känner de elever, som skall för vård utplaceras utom skola. De fall, där skolans styrelse och rektor anser arvode högre motiverat, bör enligt utred-

ningens mening underställas socialstyrelsen för prövning. På så sätt skulle skapandet av en enhetlig praxis underlättas och större garantier för rättvisare urval erhållas. En differentiering efter tidsmässiga grunder har också diskuterats. Arvodet skulle t. ex. under de första 3 månaderna kunna utgå med ett högre belopp än under den därefter följande tiden på grund av att de första månaderna ofta anses mest arhetskrävande för övervakaren. Utredningen finner dock skälen för en sådan arvodesdifferentiering inte vara tillräckligt starka. Svårigheter kan uppstå när som helst under övervakningstiden och de största svårigheterna kan mycket väl förekomma i ett senare skede av denna. En arvodesdifferentiering bör alltså, enligt utredningens förmenande, baseras enbart på en helhetsbedömning av varje övervakningsfalls svårighetsgrad. Utredningen vill vidare föreslå, att gällande bestämmelser ändras därhän, att övervakare kan förordnas redan någon tid innan elev utplaceras i vård utom skola. Härigenom skulle etablerandet av kontakten mellan övervakaren och eleven i många fall kunna ske gradvis och under lämplig medverkan av skolans personal. Enligt utredningens mening torde genom den föreslagna åtgärden förutsättningar skapas för en smidigare användning av övervakningen i behandlingsarhetet. Etablerandet av kontakten mellan övervakare och elev skulle bättre kunna förberedas och underbyggas. Utredningen föreslår, att ett nytt stycke av följande lydelse inskjutes mellan nuvarande första och andra styckena i 52 § Kungl. Maj :ts stadga för ungdomsvårdsskolorna den 9 december 1960: övervakare må av styrelsen förordnas redan innan elev placeras för vård utom skola, dock högst en månad före sådan placering. Frågan om beskattningen av övervakningsarvodena har under de senaste åren vid ett flertal tillfällen tagits upp i riksdagen genom motioner m. m. Det har i ett såsom vägledande betraktat uttalande av bevillningsutskottet (utskottets betänkan-de nr 43/1961) dels fastslagits, att arvoden av denna typ av principiella skäl är skattepliktiga och dels, att övervakarens utgifter under uppdragets fullgörande givetvis är att betrakta som avdragsgilla kostnader, vilka vid beskattningen får avräknas från det erhållna arvodet. Varierande praxis vid taxering av övervakararvodena har dock även rått och finansministern har vid ett par tillfällen haft anledning att

därefter

uttala sig i frågan, varvid han åberopat nämnda uttalande av bevillningsutskottet samt hänvisat till riksskattenämndens anvisningar för taxeringsmyndigheterna i denna sak. Tanken på en annan rubricering av ersättningen till övervakare och tillsynsmän än arvoden har också tagits upp i riksdagen, efter det att finansministern 1963 förklarat, att om det inte vore fråga om övervakningsarvoden utan om ersättning, avsedd att åtgå till övervakarens omkostnader, skattefrihet skulle föreligga. I en motion

(II :515) vid 1964 års riksdag anhölls sålunda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av bestämmelserna om övervakningsarvodena att dessa rubriceras som ersättning för kostnader i samband med övervakningsuppdraget. Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande över motionen bl. a. att det är av vikt, att ersättningen till övervakarna är sådan, att inte rekryteringen försvåras och framhöll, att inte endast ersättningens storlek torde inverka i detta hänseende utan också utformningen av den-samma. Utskottet uttalade vidare: Utskottet förutsätter, att dessa frågor ägnas särskild uppmärksamhet i samband med att Kungl. Maj:t fastställer grunderna för de ifrågavarande ersättningarna. Därvid torde även de av motionärerna anförda Synpunkterna få komma under övervägande. Frågans vidare behandling får nu avvaktas. Utredningen finner ingen anledning att söka införa ytterligare argument utan vill här endast betona betydelsen» av, att sådana regler i görligaste mån åstadkommes om övervakningsarvodens beskattning, att i varje fall inte rekryteringen hämmas av frivilliga medarbetare i det många gånger svåra och tidskrävande arbete, som övervakning innebär.

Utbildning och handledning m.m.

Utbildning och handledning av lekmannaövervakare anser utredningen vara av väsentlig betydelse. Relativt stora fordringar måste ställas på övervaa kare av missanpassade ungdomar. Ungdomsvårdsskoleklientelets svårighetsgrad gör, att övervakaren behöver grundläggande kunskaper om normalutvecklingen i barna- och ungdomsåren, olika former av missanpassning, samhällets vård- och hehandlingsresurser, övervakningsmetodik m. m. Ut-

redningen anser, att en intensifierad kursverksamhet av såväl grundläg-

gande som fortbildande slag bör komma till stånd. Liksom hittills bör utbildningsverksamheten på detta område givetvis vara en uppgift för i första hand kommuner, studieförbund m. fl. Dessa kurser är främst avsedda att tillgodose nämndernas behov av övervakare i den förebyggande barna- och ungdomsvården, nykterhetsvården m. m. Verksamheten kan dock säkert få än mer utbyggda former och det synes angeläget, att t. ex. via kommunförbunden enhetliga kursplaner utarbetas, lämplig studielitteratur sammanställes samt tekniska hjälpmedel såsom exempelvis film på lämpligt sätt utnyttjas i utbildningen. Enligt utredningens mening bör härutöver regional kursverksamhet hedrivas av socialstyrelsen i samarbete med ungdomsvårdsskolorna. Härigenom kunde en för ungdomsvårdsskolornas behov anpassad och mera kvalificerad utbildning erbjudas. Utredningen föreslår följande principplan för kurserna och avser härvid sådana, där endast ett begränsat antal timmar per dag under en viss period kan disponeras av kursdeltagarnas fritid. Antalet kurstimmar i form av

föreläsningar och/eller seminarieövningar bör vara minst 36, fördelade på 12 sammankomster, vilka av praktiska och ekonomiska skäl måste förläggas till kvällstid. Under dessa timmar skulle för en övervakare av ungdomsvårdsskoleelever grundläggande ämnesområden översiktligt behandlas enligt följande: Speciella lag- och stadgebestämmelser av betydelse för övervakarens arbete (övervakningskungörelsen m. m.) samt val-da delar av socialrätten. Unga lagöverträdares straffrättsliga ställning. Normalutveoklingen i barna- och ungdomsáren. Beteendestörningar i *barna- och ungdomsáren. Alkohol- och narkoti-kamissbruk hos ungdom och dess behandling. Verksamheten vid ungdomsvård-sskolorna. Ungdomsvårdsskolornas behandlingsmetoder. övervalkningens metodik. Övervakarens kurativa roll (innefattande bl. a. problem i samband med arbetsmanknadsfrågor, bosta-ds-frågor oc-h fritid). Detta kunskapsinnehåll kan i stort sett anses motsvara övervakarnas behov av grundläggande utbildning för arbetsuppgiften. Utredningen vill betona vikten av, att tillräckliga ekonomiska resurser ställes till utbildningsverksamhetens förfogande. Utredningen anser också, att kontinuerlig handledning i organiserade

former måste anordnas för lekmannaövervakarna. Denna uppgift torde för

närvarande i första hand tillkomma skolornas förste assistenter för vård utom skola och eftervårdskonsulenterna. I de i föregående kapitel föreslagna försöksområdena för medicinsk-psykologisk behandling förutsättes, att även psykologerna medverkar i sådan handledning. En närmare kontakt mellan övervakare och skola bör eftersträvas. Övervakarna bör få möjligheter att besöka ungdomsvårdsskolor och bekanta sig med deras arbetsmetodik och medel bör av socialstyrelsen kunna ställas till förfogande för sådant ändamål. Utredningen vill förorda, att bildandet av övervalcarföreningar av berörda myndigheter uppmuntras och stödes. Sådana föreningar kan fungera som stödorgan för övervakarna och som ett effektivt kontaktforum mellan dessa och skolorna, där problem av olika slag kan dryftas och fortbildning bedrivas. Det är önskvärt, att antalet uppdrag per övervakare maximeras. Enligt utredningens mening bör genomsnittsövervakaren inte ha mer än högst 2-3 uppdrag, oavsett om de härrör från ungdomsvård, nykterhetsvård eller kriminalvård. Detta bör vara regel för alla övervakarkategorier. Någon form av kontrollerad maximering av antalet uppdrag vore säkerligen av värde, men torde vara svår att genomföra på ett effektivt sätt. Utredningen vill därför rekommendera, att uppdragsgivaren, innan en övervakare förordnas, direkt från denne inhämtar uppgift om hur många uppdrag han har aktuella. Genom detta enkla förfaringssätt borde de flesta fall av massövervakningar kunna undvikas.

Beräknade kostnader För de av utredningen föreslagna åtgärderna för en effektivisering av övervakningsinstitutet har följande kostnadsberäkningar gjorts. Kostnaderna för övervakningskampan jer av det slag som utredningen förordar, anser sig utredningen inte kunna precisera. Beräkningen av dessa torde förutsätta närmare överläggningar mellan berörda organ med en detaljerad planering av kampanjernas lämpliga uppläggning och omfattning. Av utredningen föreslagna förhöjda övervakningsarvoden kan, med stöd av socialstyrelsens bedömningar av övervakningsuppdragens antal under den närmaste femårsperioden, beräknas medföra följande kostnader under denna tid. Enligt socialstyrelsens petita för budgetåret 1966/67 beräknas antalet övervakningsfall till 950. I en långtidsbedömning anges sedan den årliga ökningen till 75 fall under den n-ärmaste femårsperioden. Under budgetåret 1970/71 skulle således antalet fall uppgå till 1 250. Utredningen föreslår ett grundarvode om 50 kronor samt för särskilt svåra uppdrag ett speciellt arvode om 50 kronor utöver grundarvodet. Utredningen har approximativt uppskattat antalet fall, som kan bedömas bli så svåra, att det särskilda högre arvodet kan komma att utbetalas, till ca 1/3 av samtliga övervakningsfall under ett år. Med hänsyn härtill kan kostnaderna under tiden 1966/67-1970/71 beräknas sålunda:

(950x12x50)

(950x12x50)

vakningsarvode utgår. Utredningen har vid sina beräkningar av arvodeskostnaderna inte tagit hänsyn härtill bl. a. av den orsaken, att fullt arvode enligt gällande regler skall utgå för påbörjad månad, vilket medför, att dubbla arvoden i praktiken ofta måste utbetalas när elev omplaceras. Någon närmare beräkning rörande frekvensen härav har inte kunnat göras, men de av detta förhållande betingade kostnaderna torde i stort sett kunna antas uppväga de i överkant upptagna arvodessummorna. Vad gäller kostnaderna för överuakarkurser i socialstyrelsens regi, har utredningen ansett, att med nuvarande personella resurser maximum 10 kurser torde kunna genomföras per år med 15-20 deltagare per kurs. Varje kurs beräknas omfatta 36 timmar. Om socialstyrelsens arvodesnor-

mer för föreläsare följes, skulle 75 kronor utbetalas per föreläsningstimme, vilket för en kurs skulle innebära en kostnad av 2700 kronor. En av andra förvaltningar tillämpad arvodesnorm numera är dock 100 kronor per föreläsningstimme, varför det torde vara mera realistiskt att planera kostnaderna med detta belopp som grund. Föreläsningskostnaderna för en kurs skulle då belöpa sig till 3 600 kronor. Kostnader för lokalhyra kan beräknas uppgå till ca 1 200 kronor per kurs och bidrag till kursdeltagares resekostnader bedömes per kurs kunna belöpa sig till ca 250 kronor. Härtill kommer utgifter för diverse kursmateriel, som per kurs har beräknats till ca 1 250 kronor. I runt tal kan kostnaderna för en kurs beräknas till ca 6300 kronor. För 10 sådana kurser skulle således summan uppgå till 63 000 kronor. Av utredningen föreslagen utbyggnad och intensifiering av handledning av övervakare samt en aktiv kontaktverksamhet mellan skolorna och deras övervakarkader torde i stort sett kunna ske inom nuvarande ram för anslagsposten Vård utom skola, varför någon detaljerad kostnadsplanering här ej ansetts nödvändig.

Sammanfattning

Övervakning av utom skola vårdade elever måste, enligt utredningens mening, ses som ett betydelsefullt led i behandlingen. Utredningen finner, att vissa åtgärder bör vidtagas, om denna del av vård- och behandlingsarbetet skall kunna få önskad effekt. 1. En strävan efter rätt övervakare till rätt elev” kräver ett breddat rekryteringsunderlag för valet av övervakare. Utredningen föreslår därför, att en propagandaverksamhet anordnas av socialstyrelsen dels i samverkan med statens ungdomsråd och dels i samverkan med t. ex. fackliga organisationer. 2. Det övervakningsarvode på 25 kronor, som för närvarande utgår, anser utredningen vara för lågt. Utredningen föreslår en höjning av detsamma till 50 kronor. Vidare föreslås en differentiering av arvodet på så sätt, att ett högre sådant om 100 kronor skall av ungdomsvårdsskolorna efter beslut av socialstyrelsen kunna utbetalas för övervakningsuppdrag, som kan bedömas vara speciellt svåra och arbetskrävande. 3. Utredningen föreslår också att, med visst tillägg till ungdomsvårdsskolestadgan, övervakare skall kunna förordnas redan någon tid innan elev utplaceras i vård utom skola, varigenom etablerandet av kontakten mellan övervakare och elev bättre skulle kunna förberedas och underbyggas. 4. En intensifierad kursverksamhet för lekmannaövervakare anser utredningen nödvändig med hänsyn till det svårt missanpassade klientel dessa har att arbeta med vid övervakning av ungdomsvårdsskoleelever. Det

föreslås, att socialstyrelsen i egen regi skall bedriva regional utbildning med tidigare angivet kursinnehåll. 5. En kontinuerlig handledning för lekmannaövervakarna måste enligt utredningen anordnas i fastare former än som hittills förekommit. Sådan handledning bör kunna ombesörjas av skolornas förste assistenter för vård utom skola, eftervårdskonsulenterna och de regionala psykologerna. Över huvud taget hör en närmare kontakt mellan ungdomsvârdsskolorna och de övervakare dessa anlitar på olika sätt eftersträvas och stimuleras av berörda myndigheter. 6. Utredningen rekommenderar slutligen, att antalet övervakningsuppdrag per övervakare begränsas genom att uppdragsgivaren, innan övervakaren förordnas, inhämtar uppgift från denne om hur många aktuella uppdrag han har.

AVDELNING B

Utredningens tilläggsdirektiv

VI

vissa för ökad stöd

Överväganden

rörande åtgärder

åt i den asociala riskzonen

ungdom

Bakgrunden

Genom Kungl. brev den 18 november 1963 har åt 1961 års utredning uppatt verkställa utredning och till Kungl. Majzt inkomma med fördragits i fråga om beredande av ökade möjligheter att bistå unga personer, slag

som fara att utvecklas i asocial riktning. Detta direktiv, som vidgat

löper ramen för ursprungliga arbetsuppgifter, sammanhänger med utredningens att riksdagen »- med överlämnande till Kungl. Maj :t av andra lagutskottets uttalande nr 58 i anledning av dels med av riksdagen godtagna proposition till av 33 och 87 §§ barnavårdslagen, dels i förslag lag om ändrad lydelse ämnet väckta motioner - som sin mening givit Kungl. Majzt tillkänna vad utskottet anfört om behovet av utredning och åtgärder. Som bakgrund till denna fråga kan följande anföras. I 1924 års fanns i 31 § 3 stycket ett stadgande om prebarnavårdslag liminärt från polismyndighets sida, vilket med vissa omhändertagande överfördes till 1960 års I den lagen föreändringar barnavårdslag. nya skrives i 33 ä:

Innebär underårigs uppträdande eller levnadssätt fara för allmän ordning eller säkerhet och föreligga sannolika skäl för att ingripande med stöd av 25 § är påkallat mot den underårige, äger polis-myndighet på lämpligt sätt taga honom i förvar i avbidan på -barnavårdsnämnds beslut. Då underårig sålunda tagits i förvar, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos barnavår-dsnämnden, som har att skyndsamt besluta, om han skall o-mhänder- I sistn-ämnda -fall -må han enligt nämndens bestämmande »kvartagas eller frigivas. hâllas till dess han avhämtas av föräldrarna eller annan f-ostrare.

anförde i sina råd och anvisningar nr 133 januari 1961 Socialstyrelsen bl. a., att det inte nödvändigtvis behövde vara fråga om omhändertagande för samhällsvård, utan att bestämmelsen vore tillämplig även i fall, där förebyggande åtgärder kunde tänkas komma till användning. En. förvaring av den underårige var avsedd att ha mycket kort varaktighet. Polismyndigheten skulle ofördröjligen anmäla förvarstagande till barnavårdsnämnvilken i sin tur skyndsamt skulle besluta, om den underårige skulle den, eller frigivas. Ett ärende av detta slag torde i allmänhet bli omhändertagas föremål för ordförandebeslut enligt bestämmelserna i 11 § barnavårdslatorde prö-vning i första hand komma att gälla, om förutsättgen. Dessutom

ningar funnes för den underåriges omhändertagande för utredning enligt 30 §. Om barnavårdsnämnden funne, att förutsättningar för omhänderinte förelåg och att den underårige därför skulle frigivas, kunde tagande nämnden likväl besluta, att han skulle kvarhållas hos polisen till dess han avhämtades av föräldrar eller annan fostrare. Även ett sådant kvarhållande borde givetvis begränsas till kortast möjliga tid. Åtgärden förutsatte samråd och samförstånd med barnets fostrare. Socialstyrelsen hemställde den 5 oktober 1962 om sådant tillägg i barnavårdslagens 33 §, att polismyndighet erhölle befogenhet att under vissa angivna omständigheter omhänderta och till föräldrar eller annan fostrare överantvarda underårig, som ej fyllt 18 år. Socialstyrelsen framhöll bl. a. att polis- och barnavårdsmyndigheter påtalat, att sprit- och narkotikamissbruk, sedeslöshet och jämförliga företeelser syntes ha vunnit allt större utbredning bland ungdom. Ett av allmänheten uppmärksammat exempel härpå var de s. k. raggargängen, som på flera håll blivit ett ordnings- och ungdomsproblem av betydande omfattning. I synnerhet gällde detta större städer samt orter, som av en eller annan anledning utö-vade dragningskraft

pådessa ungdomar. Inom polisen rådde osäkerhet om vilka ingripanden,

som lagligen kunde göras mot ungdomar, vilka inte gjort sig skyldiga till brott och som inte heller utgjorde en fara för ordning och säkerhet, men vilka uppenbarligen befann sig i sådana situationer, att de löpte risk att komma på glid. Huvudfrågan i detta sammanhang var, om ingripande kunde ske mot unga flickor, vilkas förfarande oftast inte kunde anses innebära fara för allmän ordning eller säkerhet, men där i allmänhet sannolikhet förelåg för att ingripande av barnavårdsnämnd var påkallat. Socialstyrelsen föreslog, att ett tillägg till 33 § barnavårdslagen skulle göras av följande lydelse: Anträffas underårig, som ej .fyllt aderton år, under förhållanden, vilka måste antagas innebära ris-k för den underåriges hälsa eller utveckling eller för brottslig eller annan skadlig verksamhet -från hans sida, må han genom polismyndighetens försorg tagas om hand och på lämpligt sätt överantvardas till föräldrarna eller annan fostrare. Anmälan om åtgärd som nu sagts skall göras till barnavårdsnämnden. I de remissyttranden, som avgavs över socialstyrelsens förslag, framfördes bl. a., att överlämnande till föräldrar eller annan fostrare många gånger kunde visa sig olämpligt och att fråga då uppstod hur polisen borde förfara. Vidare påpekades, att svårigheter vore förknippade med att överlämna den minderårige till ungdomshem. En del remissorgan påtalade risken för, att dessa ungdomars negativa attityd till samhället skulle skärpas och framförde behovet av, att istället den uppsökande och förebyggande verksamheten hos barnavårdsnämnderna skulle utökas. Ehuru flertalet remissinstanser tillstyrkt förslaget, ansåg Kungl. Majzt att det från olika håll mött sådana invändningar, att det inte kunde läggas till grund för proposition. I Kungl. Majzts förslag togs fasta på vad som framförts om behovet

av att kunna utröna identiteten hos ungdomar, vilka anträffades under förhållanden som innebar sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 § barnavårdslagen. Åldersgränsen föreslogs bli 21 år. Andra lagutskottets behandling av ärendet resulterade i det förslag till tillägg, som sedan antogs av riksdagen och som har följande lydelse: Föreligga, utan att fara som avses i första stycket är för handen, sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 § mot någon, som *kan antagas vara under aderton år, och kan hans namn eller bostad ioke utrönas, må han tills utredning i nämnda hänseende vunnits tag-as i förvar av polismyndighet eller i avbidan på dess beslut av polisman. Har polisman sålunda tagit någon i xförvar, skall anmälan skyndsamt göras hos polismyndigheten. I anledning av vad som framförts från olika håll under behandlingen av tilläggsförslaget anförde utskottet, såsom tidigare nämnts, behovet av utredning och ytterligare åtgärder. Vid överlämnandet av delbetänkandet om ungdomsvårdsskoleelevers vård utom skola i kollektiva former uttalade 1961 års utredning, att problemen som angavs i tilläggsdirektivet bedömdes påfordra skyndsamma åtgärder. Utredningen ansåg sig dock böra i fö-rsta hand slutföra sitt pågående utredningsarbete. Den 27 januari 1965 överlämnade statsrådet Lindström till 1961 års utredning, rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen för kännedom avskrifter av

en av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 6 juli1964 gjord fram-

ställning angående polisens befogenhet att ingripa, då minderårig rymt eller försvunnit från hemmet m. m. Länsstyrelsen hemställde, att eljest Kungl. Maj :t måtte till polismyndigheternas vägledning utfärda erforderliga anvisningar. Till framställningen bifogades skrivelse till länsstyrelsen den 22 augusti 1963 från poliskammaren i Göteborg, genom vilken frågeställningen aktualiserats. Vidare bifogades vissa utredningar i ärendet gjorda av poliskammaren den 11 oktober 1963 och den 10 december 1963 samt av Göteborgs barnavårdsnämnd den 29 januari 1964. Socialstyrelsen hade den 18 augusti 1964 avgivit yttrande över länsstyrelsens hemställan, vari förordades att frågan blev föremål för utredning.

Aktuell situation För att erhålla en uppfattning om barnavårdsnämnders och polismyndigheters erfarenheter av de praktiska problem, som kan vara förknippade med tillämpningen av 33 § barnavårdslagen, har utredningen hänvänt sig till dessa myndigheter i vissa större städer (över 50 000 invånare den 1 januari 1964). Sålunda har från polisen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala, Västerås, Hälsingborg, Örebro, Linköping, Borås, Eskilstuna, Gävle, Solna och Jönköping uppgift begärts om bl. a. antalet under år 1964 gjorda anteckningar enligt nämnda paragraf och antalet omhändertaganden för identifiering. Vidare har respektive barnavårds-

nämnder tillfrågats om vilka åtgärder, som anmälningar av detta slag föranlett. Härutöver har från båda dessa myndigheter inhämtats allmänna synpunkter i samband med paragrafens tillämpning. Polismyndigheterna i Västerås, Örebro, Linköping, Borås och Jönköping har inte i något fall under år 1964 tillämpat 33 § barnavårdslagen. Orsakerna härtill är något Varierande. Sålunda anför polisen i Västerås, Örebro och Jönköping, att intimt samarbete mellan polis och barnavårdsnämnd regelmässigt förekommit i form av gemensam patrullering m. m., vilket givit så god personkännedom i fråga om ungdomarna och så tidig information till barnavårdsnämnden, att några ingripanden med stöd av denna paragraf från polisens sida inte erfordrats. Örebro-polisen uppger vidare, att i de fall ingripande mot ungdom skett med stöd av polisinstruktionen, har barnavårdsnämnden kunnat informeras redan samma dag eller senast följande dag. Polisen i Linköping uppger, att staden inte är större än att polisen i stort sett känner de ungdomar, som kan vara i behov av övervakande åtgärder. Från Borås anför-es, att anledningen till att paragrafen ej tillämpats torde vara, att den är så kringskuren av bestämmelser, att den är synnerligen svår att tillämpa i praktiken. För att undvika det svåra ställ-

ningstagandet om sannolika skäl föreligger för ingripande med stöd av 25 §

barnavårdslagen, använder polisen sig i stället av t. ex. 19 § polisinstruktionen. I de fall den underåriges uppträdande inte innebär fara för den allmänna ordningen, men han anträffas under sådana förhållanden, att hans identitet behöver fastställas, anses som regel ingripande kunna göras i form såsom misstänkt - Polisen av att den underårige omhändertages efterlyst. i Gävle har endast uppgivit, att ingripanden enligt 33 § visserligen förekommit, men att någon statistik häröver inte förts. Barnavårdsnämnderna i Malmö och Gävle uppger sig inte ha några tillgängliga statistiska uppgifter; från Malmö meddelas dock, att såvitt barnavårdsnämndens tjänstemän kan erinra sig, har det under år 1964 inte inkommit någon anmälan jämlikt 33 § barnavårdslagen. Till Norrköpings och Solna barnavårdsnämnder har inte gjorts någon anmälan enligt nämnda lagrum från polismyndigheten. Nämnden i Solna uppger, att den driver ett pojkhem, som vid behov kan utnyttjas för kortvariga placeringar. Vidare står några inackorderingsfamiljer till nämndens förfogande. Barnavårdsnämnderna i Västerås, örebro, Linköping, Borås och Jönköping har ej heller mottagit sådan anmälan. Dessa nämnder anför i stort sett likartade motiveringar härför. I dessa städer förekommer regelbundet samarbete på fältet med polisen, vilket medfört, att identifieringsproblem beträffande städernas egna ungdomar ej funnits. Från Västerås socialförvaltn-ing meddelas, att samarbetet med polisen gör, att fältassistenten ofta på platsen kan överta ärenden, där annars ett ingripande enligt 33 § vore tänkbart. Förhållandet är likartat om polisen- med stöd av polisinstruktionen infört någon ungdom

till polisstationen. För att slippa -ha ungdomar sittande någon längre tid på

de ofta i något av de genomgångshem för pojkar

polisstationen, placeras och som barnavårdsnämnden driver. De kan också tillfälligt placeflickor, och som är villiga att ta emot tillras hos familjer, som i förväg vidtalats Dessa möjligheter används framför allt då det gäller fälliga nattgäster.

som avvikit från sina hem och påträffats i staden. Även andra,

ungdomar,

som behöver får utnyttja dessa placeringsmöj-

av någon anledning hjälp, från orter, vars föräldrar ej själva kan ligheter. Ungdomar närliggande hämta med hemfärd fältassistenten eller dem, får hjälp betryggande genom socialassistent. I den uppsökande verksamheten stöder assisjourhavande 14:e - Örebro-nämnden betotenterna sig på 3:e och §§ barnavårdslagen. nar angelägenheten av tillgång på logi för ungdomar, som av någon anled-

ej kan mottagas i föräldrahemmen efter omhändertagandetillfället.

ning För i övre tonåren saknas sådana resurser i staden. pojkar Polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Uppsala, Eskilstuna och Solna år 1964 ha i större el- Hälsingborg, uppger sig under ler mindre 33 § barnavårdslagen. Både polisen i Stockomfattning tillämpat försholm och i Göteborg uppger, att förvarstaganden jämlikt paragrafens varit förekommande. Anledningen härtill synes ta stycke mycket sparsamt vara för den enskilde polismannen att bedöma om rekvisiten svårigheter för ett föreligger, särskilt rekvisitet fara för allmän ingripande verkligen och säkerhet”. Vad beträffar identifieringar med stöd av tredje stycordning ket att det inte föreligga några större svårigheter för polisuppges, synes mannen att i praktiken verkställa sådana, bl. a. beroende på de på fältet som av polismyndigheterna i

detaljerade tillämpningsanvisningar, utges

storstäderna. Förhållandena vara i stort sett likartade i Malmö och tycks Norrköping. Från polisen i Stockholm påpekas angelägenheten av, att polisen får att även mot den underåriges vilja direkt avlägsna honom möjlighet från Polisen anses böra få möjligheter att ingripa redan i farliga miljöer. då det kan att den underårige är i fara att komma in i ett skede, bedömas, en sådan asocial livsföring, som avses i 25 § b) barnavårdslagen och barna-

vårdsnämndens beslut inte utan våda kan avvaktas.

De barnavårdsnämnden som under år 1964 haft några praktiska erfaren-

heter av kring 33 § barnavårdslagen, är nämnderna i Stock-

problematiken

Hälsingborg och Eskilstuna. Stockholms stads holm, Göteborg, Uppsala, barnavårdsnämnd i sammanhanget bl. a.: Utredningen har också uppger hemställt om uppgift på speciella hjälpåtgärder som barnavårdsnämnden funnit önskvärda men där resurser saknats. Med den kraftiga utbyggnad av den förebyggande verksamheten inom Stockholms stad kan i dagens läge icke anses att resurser saknas för att ta upp adekvata åtgärder beträffande nu berörda Barnavårdsnämndens allmänt förebyggande verkungdomar. samhet inom och inom föreningslivet ävensom den inom ungdomsgårdar utbyggda fältverksamheten utgör en faktor av synnerfritidsavdelningen när det gäller dessa ungdomar. De ekonomiska resurligen positiv betydelse

serna för hjälpåtgärder enligt barnavårdslagen har också ställts till förfogande av stadsfullmäktige varför det ej föreligger hinder ur den synpunkten att vidta till stöd och hjälp för erforderliga åtgärder de underåriga. Det är klart att i de fall ungdomar saknar bostad föreligger att vidta svårigheter tillfredsställande anordningar i detta hänseende. Sedan nämnden inrättat nya lokaler för södra ungdomshemmet har resurserna beträffande den bostadslösa kringdrivande ungdomen avsevärt förbättrats”. - Barnavårdsnämnden i Göteborg uppger, att ett mycket gott samarbete sker mellan nämnden och polisen. Kuratorerna vid barnavårdsnämndens för avdelning uppsökande och förebyggande verksamhet tar kontakt med ungdomar, som påträffas i för dem olämpliga miljöer, vare sig sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 § barnavårdslagen föreligger eller inte. Inte heller göteborgsnämnden redovisar några bristande resurser i arbetet med ifrågavarande - Barnavårdsnämnden ungdomsgrupper. i Uppsala meddelar, att det allmänt kan att till sägas tillägget 33 § knappast kommit till den användning, som avsett. Vidare I en stad lagstiftaren sägs: av Uppsalas storlek är ungdomar, som förekommer i här aktuella situationer, sällan så helt okända att det är omöjligt för polisen att identifiera dem utan att tillgripa ett omhändertagande. I de situationer, då det verkligen visar sig omöjligt finns det i allmänhet andra skäl till ingripande med stöd exempelvis av P 19. Det finns ju starka skäl att misstänka att ungdomen i fråga har avvikit någonstans ifrån och därför tvekar att uppge sin identitet. Med hänsyn till det mycket stora antal personer, som ständigt är efterlysta, finns det all för anledning polisen att göra en ingående kontroll. Som framgår av bifogade sammanställning har 33 § Bvl i Uppsala kommit att fungera så att polisen själva tar kontakten med föräldrarna och i de flesta fall för ungdomarna till hemmen varefter barnavårdsnämnden underrättas påföljande dag. Det förefaller vara det för polisen och barnavårdsnämnden smi-

digaste och enklaste förfaringssättet. Ungdomarna detta

själva accepterar och föräldrarna är i allmänhet tacksamma. _ barnamycket Hälsingborgs vårdsnämnd anför, att det synes vara i ett relativt fåtal fall, som polisingripande skett med stöd av 33 § 1:a stycket. I vilken mån skett ingripande enligt tredje stycket är okänt, eftersom uppgift därom saknas i anmälningarna till nämnden. Det finns dock anledning anta, att de flesta ingripandena skett med stöd av polisinstruktionen. Efter en redovisning av de ärenden, där paragrafen kan ha tillämpats (och av vilka endast ett fåtal rör ungdomar hemmahörande i staden) och en allmän för redogörelse nämndens handläggning av dessa fall, anföres avslutningsvis följande: Nämnden har ekonomiska resurser att vidta de frivilliga hjälpåtgärder, som är önskvärda. Inte sällan föreligger emellertid brist som på bostäder, är lämpliga för ungdomar. Hade bostadsfrågan kunnat lösas hade flera av

de i förteckningen upptagna skötsamma ungdomarna önskat stan-na kvar

i -

Hälsingborg. I eskilstunanämndens yttrande framhålles det omfattan-

Nämnden vidare, att Es-

de samarbetet med stadens polismyndighet. uppger

som har egna pojk- och kilstuna barnavårdsnämnd är en av de få nämnder,

enstaka fall hänt, att de här aktuella ungdoflickhem och att det i nâgra

i avvaktan på andra åtgärder. marna fått bo på dessa hem över en natt

att i samband med 33 § barna- Det kan sålunda konstateras, problemen

del framförallt utgöres av tillämpnings-

vårdslagen för polismyndigheternas anser lagparagrafen så kringskuren svårigheter. Sju polismyndigheter

av bestämmelser, att den är svår att använda. I ett par enkätsvar efterlyses

första

anvisningar i och för tolkandet av speciellt paragrafens

utförligare - även mot den. unges stycke. Från sex städer uppges, att hemtransporter

- för en bättre förebyggande effekt i ungvilja vore önskvärda att uppnå

anser däremot inte ett sådant tvångsfördomsarbetet. Polisen i Hälsingborg

resultat. Två påtalar bristande perso-

farande ge positivt polismyndigheter

och önskar en nalresurser hos såväl polis som barnavårdsnämnd slutligen

skall inrättas hos barnavårdsnämnden.

myndighet, att jourtjänstgöring

om samarbetsformerna mellan barnavårds- Det bör påpekas att frågan

närvarande är föremål för behandling av rikspolisstyrelsen

nämnd-polis för

i samråd med socialstyrelsen.

resurser i allmänhet vara jämförelsevis

Barnavårdsnämndemas uppges verksamhet, ofta tillsammans goda. De nämnder, som har en uppsökande

som kan vara i behov av med lär snabbt känna sådana ungdomar, polisen, och stöd kan därför ofta ges förebyggande eller övervakande åtgärder. Hjälp har redovisat önskemål i någon form beomedelbart. Endast fyra nämnder

att det skulle träffande ökade resurser. Sålunda anför nämnden i Linköping,

kunde förordnas för ungdomar, vilka vara värdefullt, om s.k. kontaktmän

kan behöva råd och stöd, men för vilka 25 § barnavårdslagen ej är tillämplig.

- har ekonomiska resurser, men efterlyser Hälsingborgs barnavårdsnämnd från andra kommuner, vilka bostäder för skötsamma ungdomar lämpliga i staden. - Även Solna barnavårdsnämnd nu inte har möjlighet att ta arbete med bostäder. »svårigheterna att hjälpa äldre ungdomar lämpliga påtalar saknar till logi för pojkar i övre Örebro barnavårdsnämnd slutligen tillgång

tonåren.

Utredningens ställningstagande

har i första kapitlet beträffande tilläggsdirektivet angivit

Utredningen behovet av och förutsättningarna för olika som sin. huvuduppgift att utreda

till att boendeformer för ungsamhällsåtgärder, syftande erbjuda lämpliga

domar, vilka saknar stöd eller omvårdnad i den egna bostadsmiljön.

I samband med behandlingen av socialstyrelsens hemställan om tillägget

anförde föredragande statsrådet bl.a.: till 33 § barnavårdslagen

I likhet med kritiker anser jag att de ökade insatser på den föreförslagets som utan tvivel är påkallade, bör ankomma byggande ungdomsvårdens område,

på barnavårdens organ. Vad som under remissbehandlingen anförts från företrädare för den kommunala .barna- och ungdomsvården borgar .för att man är beredd till sådana insatser. Härvid bör barnavårdsnämnderna kunna att pårä-kna större resurser i olika avseenden ställs till deras förfogande från kommunernas sida.

Av de inkomna enkätsvaren att den och framgår, uppsökande förebyggande barna- och ungdomsvården i flera av de större städerna också utvidgats under de senaste åren. Samarbetet på fältet med vara av polisen uppges mycket stort värde; det ger god personkännedom och tidig kontakt med ungdomar, som kan anses löpa fara att utvecklas i asocial riktning. Barnavårdsnämnder och polis kan alltså, där inte personalbrist är en hindrande faktor, bl. a. genom fältverksamheten utöva en mer aktivt vård förebyggande bland den egna kommunens ungdomar. Beträffande behovet av mera långvariga inackorderingsmöjligheter kan följande redovisas. Till Stockholms stads barnavårdsnämnd inkom under år 1964 totalt 177 anmälningar 33 av dessa enligt § barnavårdslagen; gällde 14 ungdomar från andra kommuner, till vilka anmälningarna överlämnades. Ett mycket stort antal av anmälningarna inkom under hösten och

gällde samma plats, ett raggarkafé. (Under tiden 1 januari-lö december

1965 var totala antalet anmälningar enligt 33 § endast 45). Det övervägande antalet anmälningar år 1964 föranledde efter utredning hos nämnden inte någon åtgärd. För 32 ungdomar rådde sådana missförhållanden, att endera övervakning eller ett omhändertagande för samhällsvård jämlikt 29 § barnavårdslagen pågick, eller också att dessa åtgärder vidtogs i anledning av den aktuella anmälan och utredningen. De barnavårdsnämndsåtgärder, som närmast kan rubriceras såsom hjälp till miljöbyte, är omhändertagande för samhällsvård enligt 31 § och inackordering på ungdomshem. Dessa åtgärder vidtogs i Stockholm för endast 2 respektive -- 3 ungdomar. För Göteborgs del redovisas 4 omhändertaganden enligt 31 §, medan exempelvis Hälsingborgs och Uppsala barnavårdsnämnder inte hade någon sådan åtgärd i de av dem redovisade fallen. För inrättandet av speciella inackorderingshem för de här aktuella ungdomarna har sålunda inte något egentligt behov framkommit genom de avgivna enkätsvaren. De polisingripanden, som gjorts enligt 33 § 3 stycket, har ofta gällt ungdomar från andra kommuner. I de flesta av de tillfrågade städerna har totala antalet förvarstaganden under år 1964 varit litet. Det är sålunda endast polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Hälsingborg och Eskilstuna, som för identifiering omhändertagit mellan 30-100 ungdomar. Malmö, Uppsala och Solna har redovisat mellan 3-15 förvarstaganden, övriga städer inga. En del av ungdomarna har efter omhändertagandet hämtats av föräldrar. I andra fall har betryggande hemtransport ordnats genom barnavårdsnämndernas eller polisens försorg. Om detta t.ex. på grund av

långa avstånd eller av andra skäl inte kunnat ske omgående, har av en del nämnder nattlogi erbjudits, endera på ungdomshem eller i familj. Inkvarteringar uppges, förutom i Stockholm och Göteborg, ha förekommit endast i enstaka fall under året. Några problem i samband med dessa ungdomshemsplaceringar har inte redovisats. Ett par barnavårdsnämnder har uppgivit, att såväl ungdomarna själva som deras föräldrar i de flesta fall varit tacksamma för erbjudandet om hjälp med hemresa eller nattlogi. Att en del städer inte redovisat hjälpåtgärder i form av erbjudandet av behöver inte innebära, att denna åtgärd ej skulle ha varit önskvärd nattlogi för enstaka Avsaknaden av upptagningshem i en stad eller dess ungdomar. närmaste omgivning kan ha varit bidragande orsak. Stockholm, Göteborg och Eskilstuna, som redovisat de flesta förvarstagandena, har dock placeringsmöjligheter för ungdomarna. För övriga städer synes antalet ingripanden inte vara tillräckligt stort för att utgöra underlag för inrättandet av upptagningshem speciellt för dessa ungdomsgrupper. Enligt den av Kungl. Maj :t fastställda, nu gällande planen för barnhemsvårdens ordnande inom riket, har de flesta landstingskommuner själva eller genom regionsamverkan placeringsmöjligheter för flickor och pojkar i åldrarna 13-15 och 16-17 år. Endast i Västernorrlands, Jämtlands och Väs-

terbottens läns landstingskommuner saknas helt upptagningshem för ifråga-

varande grupper, men inrättandet av hem beräknas ske under de närmaste åren. Utredningen vill förorda, att behovet av platser även för dessa ungdomar skall medräknas vid den allmänna planeringen av upptagningshemmen. I många fall torde det dock bli ett omständligt och praktiskt svårgenomförbart förfarande att ordna transport från platsen för ett omhändertagande till ett för en eller flera landstingskommuner gemensamt upptagningshem. Barnavårdsnämnden på orten måste då lösa placeringsfrågan på annat sätt. Säkerligen kan på många orter, liksom i Solna och Västerås, familjeinackoranvändas. Barnavårdsnämnden i Västerås har vidtalat ett par intresdering serade och lämpliga familjer, vilka tar emot ungdomar för tillfälliga placeringar. Nämnden erlägger ett garantibidrag om för närvarande 75 kronor/ månad mot att ett rum i bostaden får disponeras för ändamålet och att tillåt den Därutöver betalas 15 kronor/ dygn vid användandet av syn ges unge. platserna.

Sammanfattningsvis vill utredningen anföra följande: Enligt 3 § barnavårdslagen har barnavårdsnämnderna att bl.a. särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kunna anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynn-samt. En uppsökande verksamhet och tillgodoseendet av lämpliga hoendeformer för kommunens ungdom ingår sålunda som naturliga delar i

den allmänt förebyggande ungdomsvården. Denna sektor av barnavårdsnämndernas arbete är givetvis av största betydelse, men såväl behovet av denna verksamhet som de personella och ekonomiska resurserna varierar mellan olika kommuner. Som framgått av enkätsvaren kommer nämnderna i kontakt med ungdomar i riskzonen på olika vägar, b1.a. genom det egna eller tillsammans med polisen utförda fältarbetet och genom polisingripanden enligt 33 § barnavårdslagen eller 19 § polisinstruktionen. De barnavårdsnämnder, som har en uppsökande verksamhet, uppger den vara av mycket stort värde genom att god personkännedom erhålles och att hjälpåtgärder tidigt kan vidtagas. Utredningen förutsätter, att en fortsatt kommunal utbyggnad av denna verksamhetsdel kommer till stånd. Beträffande behovet av upptagnings- eller inackorderingshem för ifrågavarande ungdomar fin-ner utredningen, »att det av enkätsvaren inte erhållits tillräckligt underlag för inrättandet av speciella sådana hem. De flesta landstingskommuner har placeringsmöjligheter på upptagningshem för flickor och pojkar i åldrarna 13-15 och 16-17 år. Enligt den gällande planen för barnhemsvårdens ordnande inom riket kommer en ytterligare utbyggnad att ske under innevarande femårsperiod. Utredningen vill förorda, att behovet av platser även för dessa ungdomar medräknas vid den forsatta allmänna planeringen. Flera barnavårdsnämnder bör också, liksom i t.ex. Västerås, lokalt kunna lösa placeringsfrågan genom familjeinackordering mot garantibidrag och dygnsersättning.

B I L A G O R

BILAGA l

av behovet av ökade möjlig-

Ungdomsvårdsskolornas bedömning

heter till av utom skola

medicinsk-psykologisk behandling

vårdade elever

1. Antal elever, som under tiden 1/9 1963-341/8 19-64 placerats för vård utom skola. (I såväl enskilda hem som kollektiva inrättningar.)

2 a. Antal av ovan angivna elever, som före intagningen på ungdo-msvârdsskola varit föremål .för behandling vid klinik eller motsvarande inom PBU.

Anm. Flera skolor har uppgivit, att det varit mycket svårt eller omöjligt att av tillgängvarit föremål för behandliga handlingar avgöra hur många elever, som före intagningen ling inom PBU.

2 b. Antal av dessa elever, som under tiden *för vård utom skola återupptagit kontakt med PBU.

Anm. Ytterst få har, som framgår ovan, âterupptagit en PBU-kontakt under vården utom skola, vilket till stor del torde bero på, att vård utom skolan sällan äger rum inom samma ort eller distrikt där den eventuella tidigare PBU-behandlingen skedde.

*bedömande skulle en behandling vid P›BU ha varit av bety- 3. Enligt skolornas delse för den fortsatta anpassningen »för följande antal av de under punkt 1 angivna eleverna.

Anm. En ungdomsvårdsskola har ej besvarat denna fråga.

4. Enligt skolornas bedömande skulle behandlingen till övervägande del ha bort lämnas i form av a. åtgärder för eleven personligen, genom. medikamentell behandling, psykoterapi eller stödkontakt:

b. åtgärder avsedda att stödja vistelsemiljön:

Anm. En skola har ej besvarat fråga 4 a. Två skolor har ej besvarat fråga 4 b.

BILAGA 2

Beräknad i antal timmar år

psykiatermedverkan per

(budgetåret /66)*

Ungdomsvårdsskola Rådg. psykiater Bitr. rådg. För elever psykmter manliga

För kvinnliga elever

Bistagården Broby Brättegârden Eknäs Folâsa Hornö Håkanstorp Hârsjögården Morängen Ryagården Heltidsanställd överläkare fr o m “mm” 1.9.1965

Samtliga skolor

Uppgifterna erhållna från socialstyrelsen.

BILAGA 3

Beräknad i antal timmar år

psykologmedverkan per (budgetåret 1965/66)

Ungdomsvårdsskola Psykologisk expertis; antal timmar per år För manliga elever

För kvinnliga elever

Summa timmar på samtliga ovannämnda skolor 5142

Anm. Vid Morângen, Gudmundsgården och Vemyra har avtal med konsulterande psykolog om regelbunden tjänstgöring ej kunnat träffas. Vid dessa skolor anlitas i viss utsträckning expertis från psykologiska institutioner. Fyra (4) skolor saknar helt fn psykologisk expertis; dessa skolor är Broby, Bistagården, Folâsa och Hâkanstorp. Vid Lövsta, Ryagârden, Bärby och Långanäs har psykologtjänster på heltid inrättats.

BILAGA 5

KUNGL. MAJ :TS

kungörelse

om

övervakning enligt barnavârdslagen;

given Stockholms slott den 28 oktober 1960. (SFS nr 593.)

Kungl. Majzt har, :med stöd av 99- § barnavålrdsl-agen den 29 april 1960 (nr 97), funnit gott förordna som följer.

1 §. Barnavårdsn-ämnd, som har tillsyn över övervakning enligt 28 eller 43 § -barnavârdslagen, sk-all bistå. och vägleda överva-karen samt tillse att denne utför sitt uppdrag på tillfredsställande sätt. Nämnden skall erinra övervakaren om innehållet i 91 § barnavârdslagen.

2 §. Övervakaren skall snarast möjligt efter det han erhållit uppdraget skaffa sig kännedom o-m de omständigheter, som föranlett beslutet om övervakning. Övervakaren skall jämväl utan dröjsmål besöka den övervakade i dennes hem för att utröna under vilka förhållanden han lever. Övervakaren bör genom att sätta sig i förbindelse med myndigheter och enskilda, som vkunna läm-na upplysning om den övervakade, även i övrigt göra sig n-og-a underrättad om de omständigheter, som är av betydelse för övervakningens utövande.

3 §. Övervakaren bör fullgöra med allvar sittuppdrag och nit men också med takt och fin-känslighet. Han bör lämna den övervaâkade, hans fostrare och övriga närstående råd, hjälp och vägledning samt sträva. efter att få till stånd ett förtroendefullt förhållande till dem. Vid överva-kningen skall iakttagas a-tt, såvitt .möjligt är, de därav berörda icke utsättas för obehörigas uppmärksamhet eller störas i sin lovliga verksamhet samt att övervakningen icke åsamlkar dem kostnader utöver vad som är oundgängligen nödvändigt.

4 §. Genom hembesök och på annat sätt hör övervakaren hålla fortlöpande personlig kontakt med den övervakade och hans fostrare samt uppmärksamt följa hans utveckling. Åtnjuter den övervakade bör samråd skolundervisning, angående övervakningen äga rum med företrädare för skolan. Har den övervakade arhetsanställning, bör övervakaren, där så bedö-mes kunna ske utan -men för den övervakade, samråda med arbetsgivaren.

5 §. Övervakaren bör Verka f-ör att den överva-kade får tillfredsställande hemförhållanden samt den utbildning, anställning och -fritidssysselsättning, som äro bäst

ägnade att främja en gynnsam utveckling för den övervakade. Vidare bör övervakaren medverka till att den övervakade vid sjukdom erhåller nödig läkarvård. För de ändamål som nu angivits bör övervakaren, där så befinnes erforderligt, samarbeta med myndigheter, institutioner och befattningshavare sådana som socialnämnder, nykterhetsnåmnder, familjerådgivningsorg-an, barnavårdscentraler, den psykiska. barna- och ungdomsvården, tjänsteläkare, distrilktssköterskor och den offentliga arbetsförmedlingen ävensom »med företrädare för ideellt ungdomsarbete och enskild- hjälpverksamhet.

6 §. Har barnavårdsnämnden med stöd av 26 eller 43 § barnavårdslagen meddelat föreskrifter rörande den övervaâkades levnadsförhållanden, skall övervakaren söka tillse att föreskrifterna följas.

7 §. Det åligger den övervakade, där hans ålder och utveckling så medgiva, att hålla övervakaren underrättad om sin host-ad och adress, på kallelse inställa sig hos honom och ej undandraga sig hans besök, ofördröjligen besvara hans förfrågningar, bemöda sig om att följa hans råd, ej byta vistelseort, lämna arbetsanställning eller avbryta utbildning utan att dessförinnan ha inhämtat övervakarens råd samt att även i övrigt underlätta övervakningen. Den övervakades fostrare bör efter bästa förmåga bistå övervakaren vid uppdragets utövande. 8 §. övervakaren bör sam-råda med barnavårdsnämnden i alla frågor av betydelse för övervakningen. Det åligger övervakaren att utan dröjsmål göra anmälan till barnavårdsnämnden 1. om den övervakade byter vistelseort; 2. om övervakaren på grund av sjukdo-meller av annan orsak är .förhindrad att fullgöra sitt uppdrag; 3. om *behov föreligger av hjälpåtgärder, förmaning, varning eller föreskrifter eller om anledning förekommer att ändra eller upphäva given föreskrift; 4. om den övervakade bör omhändertagas för samhällsvård eller, i fall som avses i 43 § barnavårdslagen, samhällsvården bör återupptagas; 5. om anledning till övervakning icke längre föreligger, enär syftet med densam-ma uppnåtts; samt 6. om, i fall som avses i 43 § barnavårdslagen, samhällsvården bör slutligt upphöra. 9 §. övervakaren skall föra anteckningar rörande övervakningen enligt formulär, som .fastställes av socialstyrelsen. Det åligger övervakaren att genom utdrag av anteckningarna eller på annat lämpligt sätt till barnavårdsnämnden avgiva rapport angående övervakningen. Sådan rapport skall avgivas på tid, som nämnden bestämmer, dock minst en gång varje halvår. Då övervakningsuppdraget upphör, skall övervakaren ofördröjligen till barnavårdsnämnden överlämna samtliga handlingar rörande uppdraget.

10 §. Det åligger barnavårdsnämnden att föra förteckning över alla övervakningsärenden, som stå under nämndens tillsyn. Förteckningen skall föras enligt av socialstyrelsen fastställt formulär.

BILAGA I

Antal personer, som den 31/12 1964 av ungdomsvårdskolorna

var förordnade såsom övervakare

A. fördelade på elevantal per övervakare samt ungdomsvårdsskolekategori

Pojkar Flickor Summa Yrkcsskoloi Skolhem Yrkesskolor Skolhem 2w3 elever 33 4 23 2 Summa 330 45 176 36

. F ördelade på övervakar- respektive ungdomsvårdsskolekategori

Pojkar Flickor Summa Yrkesskolor Skolhem Yrkesskolor Skolhem Rektor el_ assistent vid ungdomsvårdsskola Annan ungdomsvårdsskolepersonal Eftervårdskonsulent

Summa

NORDISK

*UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Ooopántlon interner-diam.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom Hammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)

i i Justitiedepartementet [Kommunikationsdepartømønüet , Lagberednln en. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsök- l Sverige. Del m. Anläggningar :e:

. [38] Friluttslivet I n agg

ningsrätt rörliga triluftslivet m. m. [33] Hyreslsgstittningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstitt- Luttiartsverkets ekonomi och organisation. [MJ Undersökning angáende hyressplitt- Fordonskombinationer. [41]

ägg. gen. (1611512.

Arbetspromemorier i törfattni sfrågan. [17] av naturalisat Finansdepartementet Decentralisering onsärenden m. m.

1963 års markvärdekommitté. 1. Max-klagan I. [20] 28] 1965 års Svensk ekonomi 1966-2

2. Markfrågan II. Bila r. [24] 1970. [1] 2. Export och långtidsutrednirxånl. port 1966-1970. Bi 1. Atomansvari het III. [Sån [2 3. Till en på, arbets .1960-1980. Elega . :

Vägfrakmvta et I. [36] 2. [8] 4. deins arbetslrratts- och investerin _.g behov fram till 1970. Bi 3. [10] 5. tendenser inom under-vi . hälso- ukv samt socialvard 196G-19H0. Bilaga 6. [18] Utrikesdepartementet Ny myntserie. [4] Ny folkboktöringsförordning m. m. [16] Internationellt tredsforsknlxtgsinstitut i Sverige. [5] Statliga. betänkanden 1961-1965. [19] Oljebranscben. [21] Konsumtionsluediter i Sverige. [42]

Försvarsdepartementet Ecklesiastikdepartementet Tygtörvaltxxingens centrala organisation. [11] Yrkesutbildningar. [8] Arbetspsykologisk verksamhet. [40]

:amma: epps o ens ram ehöaâaselmmg an . m]

Mlliuirsjukvârden. [35] Jordbruksdepartementet Renbetesmerkema. [12] Bostadserrende m. m. [26] Socialdepartementet 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordtill brukspolitiken. A. [80] 2. Den framtida jordbruks- j hälso- och sjuk- politiken. B. [31]

Föxåerrâklnd v en. [asltatsbldragsgivning

Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelstörmånen. [28] Handelsdepartementet

Kommunerna och [32] Ellagstiftningsutredningen. 1. La tutning mot rs-ÄIQ

De undervis ungdomen. ngssjukhusens organisa- diostörningar. [22] 2. Lagstit tåg om elektriska

tion. statggâ anläggningar. [39]

Vård utom skola. av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Sällskapsresan [25]

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1966